SOU 1910:3

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

n it

LÖNEFÖRHÅLLANDEN 1. M.

XXII.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

FÖRSÄKRINGSINSPEKTIONEN.

0924S0

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1910

INNEHÅLL.

Underdånig skrifvelse till Konungen

Sid.

I—II.

Betänkande och förslag.

Inledning.............

Försäkringsinspektionens organisation och verksamhet

Inkomna framställningar...........

Kommitténs förslag..........

Försäkringsinspektionens uppförande å ordinarie stat. Personalens

pensionering...........

Förändringar i organisation.........

Aflöning sförmåner.........

Alderstillägg............

Utsträckt arbetstid............

Aflöning svillkor............

Omkostnader.............

Grunderna för den extra personalens aflöning

Stat...............

Kostnadsberäkning.........

Ang. beredning af försäkring särenden inom civildepartementet

38.

40.

42.

45.

»

46.

50.

51.

52.

53.

092480

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit

att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af

statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. m., öfverlämnade,

II

med underdåniga skrivelser af den 8 december 1909, delarna XX och

XXI af dess betänkanden, innefattande förslag beträffande tandläkarinstitutet

och undervisningsanstalterna för barnmorskor.

Sedermera har kommittén, bland annat, afgifvit infordrade underdåniga

utlåtanden

den 16 december 1909 i fråga om provisorisk lönereglering för

tjänstemän och vaktmästare inom Eders Kungl. Maj:ts nedre justitierevision,

samma dag i fråga om dylik lönereglering för statsdepartementen

samt vissa centrala ämbetsverk,

den 13 januari 1910 i fråga om ändringar i staten för tandläkarinstitutet,

samt

den 24 i sistnämnda månad angående förhöjning i anslag till

domänstyrelsen.

Kommittén får härmed i underdånighet öfverlämna delen XXII al

dess betänkanden, innefattande utlåtande och förslag rörande reglering af

löneförhållanden in. m. vid försäkringsinspektionen.

Stockholm den 25 januari 1910.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Th. af Callerholm. Philip Klingspor. Carl Persson.

Richard Vide. Ivar Whig

Elis Sidenbladh.

Försäkringsinspektionen.

1

Inledning.

För anordnande inom civildepartementet af kontroll å försäkringsanstalterna

anvisades, på framställning af Kungl. Maj:t, vid 1886 års riksdag

på extra stat för år 1887 ett belopp af 4,500 kronor.

I sammanhang med utfärdande den 22 oktober 1886 af kungörelser

dels angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter och

dels angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i

riket drifva försäkringsrörelse förordnade Kungl. Maj:t för tiden från och

med 1887 års ingång en person att såsom chefens för civildepartementet

biträde i egenskap af inspektör öfver försäkringsanstalterna i riket tills

vidare inom civildepartementet handlägga ärenden rörande försäkringsväsendet.

Försäkringsinspektören jämte en till hans biträde anställd amanuens

aflönades af ofvanberörda anslag sålunda, att 3,000 kronor utgingo till

försäkringsinspektören och 1,500 kronor till amanuensen.

För fortsatt uppehållande af ifrågavarande kontroll beviljade Riksdagen

anslag till enahanda belopp jämväl för hvart och ett af åren

1888—1903.

Från och med år 1892 erhöll försäkringsinspektören jämväl uppdrag

att utarbeta årsredogörelser för sjukkasseväsendet i riket. Till biträde

vid utarbetandet af dessa redogörelser anställdes till en början en och

sedermera två amanuenser, hvilka åtnjöto arfvoden från de till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp. Den för de egentliga försäkringsärendena anställde

1—092480. Löneregleringskommitténs bet. XXII.

2

amanuensen åtnjöt för biträde vid vissa sjukkasseväsendet rörande göromål

under en del år ett särskildt arfvode från nyssnämnda medel.

Uti proposition (n:r 33 a) vid 1903 års riksdag framlade Kungl.

Maj:t förslag till lag om försäkringsbolag samt till lag om utländsk försäkringsanstalts

rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket.

Enligt 131 § i förslaget till lag om försäkringsbolag, hvilket förslag

afsåg allenast inländska försäkringsanstalter, skulle tillsyn öfver försäkringsbolag

utöfvas af en för hela riket gemensam försäkringsinspektion, om

hvars organisation och verksamhet närmare bestämmelser skulle meddelas

af Konungen.

Uti 4 § i förslaget till lag beträffande utländsk försäkringsanstalt

fanns intagen den bestämmelsen, att utländsk försäkringsanstalt skulle,

innan densamma finge börja drifvandet af försäkringsrörelse här i riket,

förvärfva särskildt tillstånd därtill af försäkringsinspektionen.

Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation

och verksamhet skulle enligt 133 § i förslaget till lag om försäkringsbolag

och 16 § i förslaget till lag beträffande utländsk försäkringsanstalt

i allmänhet af försäkringsanstalt årligen erläggas bidrag enligt

bestämmelser, som af Konungen meddelades, dock under iakttagande att

detta bidrag icke i något fall finge öfverstiga en femtedels procent af

anstaltens hela premieinkomst för näst föregående kalenderår af försäkringar,

som tillhörde anstaltens rörelse här i riket.

* *

*

På uppdrag af chefen för civildepartementet hade dåvarande professorn

A. Lindstedt utarbetat förslag angående den ändrade organisation af

försäkringsinspektionen, som erfordrades, därest de nyssnämnda lagförslagen

bifölles.

Uti sitt förslag anförde professor Lindstedt beträffande till en början

arten af de göromål, som enligt lagförslagen hufvudsakligen skulle komma

att åligga försäkringsinspektionen, följande.

Dessa göromål kunde för öfverskådlighetens skull indelas i tvenne

grupper, af hvilka den ena skulle omfatta löpande eller eljest mera regelbundet

återkommande göromål och den andra göromål af tillfällig

beskaffenhet. Ämbetsverkets organisation måste, tydligtvis, väsentligen

vara afsedd för den förra gruppen af göromål, under det att för det senare

slaget af göromål erforderliga arbetskrafter borde anlitas endast i

mån af behof.

Till försäkringsinspektionens förnämsta åligganden hörde de göromål,

som föranleddes af bestämmelserna i 136 § af lagförslaget om försäkringsbolag,

och hvilka syntes kunna betecknas såsom de egentliga

inspektionsgöromålen.

Enligt denna § skulle det tillkomma försäkringsinspektionen att

öfvervaka försäkringslagens efterlefnad och tillse, att ej afvikelse!- skedde från bolagsordnings föreskrifter eller från öfriga för bolags

verksamhet enligt 5 § stadfästade grunder. Dessa grunder, som hufvudsakligen

gällde i fråga om lifförsäkringsverksamheten, afsåge företrädesvis

beräkningen af försäkringspremierna och af den för försäkringens

soliditet så viktiga fond, som i lagförslaget kallades premiereserv, samt

äfven beräkningen och fördelningen af den vinst, som finge utdelas till

försäkringstagarna.

I 136 § ålades inspektionen därjämte att pröfva det sätt, hvarpå

försäkringsrörelsen i öfrigt bedrefves, och att därvid tillse, att verksamheten

utöfvades på ett för försäkringstagarna betryggande sätt.

Funne försäkringsinspektionen ett bolags verksamhet i något af

nämnda hänseenden icke motsvara lagens bestämmelser och syfte, ägde inspektionen

förelägga bolaget att vidtaga åtgärder, som pröfvades erforderliga

för rättelses vinnande. Jämväl i det fall, att en bolagsordning eller

de för ett bolag i öfrigt gällande, stadfästade grunder icke längre funnes

vara betryggande, borde inspektionen ingripa genom att till Konungen göra

anmälan därom för vinnande af erforderlig rättelse.

De åligganden, som sålunda tillkomme försäkringsinspektionen,

förutsatte naturligtvis, att inspektionen icke allenast i allmänhet öfvervakade

de olika bolagens verksamhet och endast ingrepe, då den genom

anmälan från intresserade personer eller eljest tillfälligtvis erhölle

4

kännedom om förhållanden, som borde ändras, utan att inspektionen

äfven tid efter annan, utan att särskild anledning vore för handen,

företoge noggranna undersökningar eller inspektioner af bolagens räkenskaper

och handlingar i öfrigt. I fråga om lifförsäkringsbolagen, hvilkas

verksamhet vore föremål för särskildt ingående och för försäkrings tågbärnas

säkerhet betryggande lagbestämmelser, syntes dylika inspektioner

böra återkomma periodvis, t. ex. minst en gång hvart femte år eller åtminstone

en gång hvart tionde år.

I sammanhang med uppgiften att öfvervaka försäkringsbolagens verksamhet

stode äfven inspektionens göromål med granskningen och bearbetningen

af de uppgifter angående försäkringsverksamheten, som det enligt

134 § ålåge hvarje försäkringsbolag att årligen ingifva. En statistisk sammanställning

af dessa uppgifter borde af inspektionen årligen offentliggöras

i sammanhang med berättelse om dess verksamhet i öfrigt.

Till de mera'' regelbundet återkommande göromålen komme att

höra äfven de utlåtanden, som inspektionen skulle hafva att afgifva rörande

frågor, hvilka af Kungl. Maj:t hänskötes till densamma. Företrädesvis

komme dessa frågor att röra sig om beskaffenheten af förslag till bolagsordning

och öfriga grunder för försäkringsverksamheten för nybildade

bolag samt, i fråga om äldre bolag, om beskaffenheten af föreslagna förändringar

af dessa grunder. Försäkringsinspektionens yttrande öfver dylika

frågor syntes blifva af ingripande betydelse för afgörande af ärendena

rörande stadfästelse af nämnda grunder eller däri vidtagna förändringar,

och kunde därför antagas komma att utförligen motiveras.

Ett antal ärenden, hvilka jämväl skulle af försäkringsinspektionen

handläggas, såsom uppgörande af plan för amortering af skillnaden mellan

premiereservens belopp efter olika beräkningsgrunder vid ändring af dessa

grunder (121 §), fastställande af grunder, efter hvilka penningplacering i

fast egendom finge tillåtas (123 §), pröfning af frågor om frivillig öfverlåtelse

af ett bolags lifförsäkringar (145 §), o. s. v., vore af den beskaffenhet,

att de antingen kunde hänföras till någon af de redan omnämnda

grupperna af göromål, eller ock endast erfordrade ett tillfälligt ingripande

eller arbete, och ansåges därför ej behöfva i detalj anföras.

5

Till försäkringsinspektionens ordinarie göromål hörde slutligen de

åligganden, som tillkomme densamma på grund af bestämmelserna i förslaget

till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse

här i riket. Dessa åligganden bestode hufvudsakligen i pröfningen af

de handlingar, som enligt 4 § af sistnämnda lagförslag skulle inlämnas för

vinnande af tillåtelse till rörelsens bedrifvande här i riket, äfvensom i

bearbetningen af den årliga statistiken öfver de utländska anstalternas

verksamhet och i öfvervakandet af lagföreskrifternas efterlefvande.

Förutom anförda antingen oafbrutet fortgående eller ock periodvis

återkommande göromål skulle enligt lagförslaget om försäkringsbolag

tillkomma försäkringsinspektionen de högst betungande göromål, som blefve

förenade med den särskilda administration, hvilken inträdde vid ett

lifförsäkringsbolags likvidation; eller konkurs och funnes beskrifven i

139—143 §§ af lagförslaget. Det finge emellertid antagas, att dylika

fall, åtminstone sedan lagens verkningar hunnit göra sig gällande, endast

ytterst sällan komme att inträffa, och det syntes i följ d häraf lämpligast att

vid dylika tillfällen bereda inspektionen tillgång till de ytterligare arbetskrafter,

som därvid funnes erforderliga.

Det finge ej förbises, att antalet göromål under den allra första

tiden efter lagens trädande i kraft komme att blifva väsentligt större

än under senare mera normala förhållanden, i följd af öfvergångsbestämmelserna

i 166 §, enligt hvilken paragraf en mängd bolag genast måste begära

stadfästelse å sina stadgar eller öfriga grunder. Men äfven för detta fall

syntes genom biträde af tillfälligt anställda sakkunnige eller kontorshjälp

kunna vederbörligen sörjas för ärendenas snabba afgörande.

Professor Lindstedt ansåg alltså organisationen af det ifrågasatta

ämbetsverket allenast böra motsvara de vanliga regelbundna göromålen,

utan särskild hänsyn till förhållanden af angifna mera tillfälliga eller

ock öfvergående natur. •

De ämbetsverket i vanliga fall åliggande göromål skulle hufvudsakligeli

vara af följande slag, nämligen:

1) försäkring stekniska och statistiska göromål, bestående i fortgående

undersökning af de tekniska grundlagen för försäkringsbolagens verksamhet

och framför allt pröfning af grunderna för lifförsäkringsbolagens

6

beräkningar m. rn. äfvensom bearbetning af de årligen inkommande uppgifterna

angående försäkringsanstalternas ekonomiska ställning och verksamhet;

2)

känslig öromål, bestående i utfärdande af beslut af försäkringsinspektionen

i frågor, som direkt hörde till dess handläggning, pröfning af

handlingar, som inlämnades af utländska bolag för vinnande af tillstånd

till försäkringsrörelses drifvande här i riket, granskning af förslag, som

af Kungl. Maj:t hänskötes till inspektionen angående bolagsordningar, m. in.,

och uppsättande af utlåtanden, som däraf föranleddes, o. s. v.;

3) profning af den säkerhet, med hvilken bolagens medel vore placerade.

Beträffande därefter den föreslagna försäkringsinspektionens organisation

anförde professor Lindstedt följande.

Hvad anginge de medlemmar, af hvilka den egentliga inspektionsmyndigheten

borde bestå, d. v. s. de medlemmar af ämbetsverket, som

skulle utöfva beslutanderätten, så hade man i det då nyligen till danska

riksdagen inlämnade försäkringslagförslaget förutsatt minst tre medlemmar,

af hvilka eu, som skulle vara chef, borde vara matematiskt bildad försäkringstekniker,

och af de två öfriga en borde innehafva de »för domare

nödvändiga egenskaper».

I fråga om den för vårt land ifrågasatta inspektionen syntes

emellertid antalet medlemmar böra bestämmas något högre eller till minst

fyra af den anledning, att det svenska lagförslaget icke, såsom det danska,

afsåge allenast lifförsäkringsrörelsen utan äfven alla andra slag af försäkring,

såsom brandförsäkring, sjöförsäkring, o. s. v., och det därför blefve

nödvändigt att inom ämbetsverket hafva att påräkna sakkunskap äfven för

de olika slagen af egendomsförsäkring.

O O o

Att ämbetsverkets chef borde vara en i lifförsäkringstekniken förfaren,

matematiskt bildad person framginge med nödvändighet af lagens hufvuduppgift,

som tydligen vore att söka skapa en effektiv kontroll öfver lifförsäkringsbolagens

verksamhet. I jämförelse med denna inspektionens

centrala uppgift vore öfvervakandet af den öfriga försäkringsverksamheten

af underordnad betydelse. Och då det uppenbarligen vore af största

vikt, att chefsposten måtte kunna beklädas med en person, som både ägde

de nödiga förutsättningarna för densamma och åt den därmed förenade

uppgiften ägnade hela sin arbetskraft, ansågs för chefen ej böra föreslås

lägre aflöning än 10,000 kronor, hvaraf 7,000 såsom lön och 3,000 såsom

tj änstgöringspenningar.

Hvad de andra tre medlemmarna af inspektionen beträffade, förutsatte,

tydligtvis, handläggningen af de ganska talrika och viktiga kansliärendena

med nödvändighet en juridiskt bildad ämbetsman, och syntes

man för denne, som tillika skulle vara sekreterare, böra föreslå en aflöning,

motsvarande den, som gällde andra gradens tjänstemän, d. v. s. en begynnelselön

af 3,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

jämte 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar.

I fråga om de båda öfriga ledamöterna ansågs, att de borde representera

sakkunskap på de områden af inspektionens verksamhet, där nödig

sakkunskap icke kunde förutsättas hos chefen eller sekreteraren, nämligen,

å ena sidan, vid bedömandet af den säkerhet, bolagens placeringar erbjöde,

och därmed sammanhängande frågor samt, å andra sidan, vid handläggning

af en mängd ärenden rörande andra slag af försäkring än lifförsäkring.

Att kunna påräkna dylik sakkunskap hos vanliga ämbetsmän,

särskildt om de befunne sig i en jämförelsevis underordnad ställning,

kunde icke med säkerhet antagas. Ej heller skulle de ärenden, vid hvilkas

handläggning dessa två ledamöters biträde erfordrades, vara af den art,

att de skulle utfylla en fast anställd tjänstemans hela tjänstetid, utan,

förutom vid de ordinarie sammanträdena, endast kräfva de ifrågavarande

ledamöternas närvaro vid särskilda tillfällen.

Tänkte man sig, att de ordinarie sammanträdena skulle hållas en

gång hvarannan vecka, skulle de båda nyssnämnda ledamöterna därutöfver

knappt behöfva anlitas i andra fall än, i fråga om den ena ledamoten,

då det gällde inspektion och inventering af något bolags värdehandlingar

eller, i fråga om den andra, vid inspektion af andra försäkringsbolag

än lifförsäkringsbolag.

På grund däraf och då det kunde befinnas ändamålsenligt att genom

tid efter annan skeende ombyte af dessa ledamöter sörja för en allsidigare

behandling af ärendena, föreslogs, att nämnda två ledamöter endast

skulle tillsättas genom förordnande tills vidare, samt att de skulle aflönas

med ett årligt arfvode af 3,000 kronor för hvardera.

Förutom de tre ledamöterna af försäkringsinspektionen erfordrades

äfven en registrator med aflöning såsom en| första gradens tjänsteman,

således med en lön af 1,800 kronor jämte två ålderstillägg, hvardera

å 500 kronor, och med 1,200 kronor i tj änstgöringspenningar. Jämte

skötandet af de löpande registratorsgöromålen skulle det äfven åligga honom

att biträda vid bearbetningen af det statistiska materialet, åtminstone i

fråga om de mindre bolag, å hvilkas bolagsordning enligt lagförslaget

Kungl. Maj:ts stadfästelse icke skulle erfordras. I den mån arbetskrafter

i öfrigt kunde finnas erforderliga, skulle man kunna hjälpa sig med tillfälligt

anställda amanuenser.

Slutligen föreslogs för en vaktmästare en lön af 600 kronor och

tj änstgöringspenningar af 300 kronor.

Förslaget till aflöningsstat för försäkringsinspektionen skulle sålunda

erhålla följande utseende.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa

kronor.

Chefen..............

7,000

3,000

10,000

1 ledamot.............

—

—

3,000

1 d:o .............

—

—

3,000

1 sekreterare ...........

3,000

1,500

4,500

| Efter 5 år kan lönen höjas med

> 500 kronor och efter 10 år med

1 registrator ...........

1,800

1,200

3,000

) ytterligare 500 kronor.

1 vaktmästare...........

600

300

900

Summa

—

—

24,400

Under antagande att till bestridande af utgifter för hyra, ljus, vedbrand

och dylikt, så länge den dåvarande lokalen kunde begagnas, ej skulle

behöfvas mer än omkring 1,500 kronor, att till tryckningskostnader erfordrades

omkring 4,500 kronor, samt att till anställande af extra räknehjälp

eller andra biträden, för kontorsrekvisita och till vikariatsersättningar

skulle åtgå omkring 7,000 kronor, komme man för expenserna till en summa

af 13,000 kronor, hvilket belopp dock, för oförutsedda utgifter, höjts till

9

13,600 kronor. På grund däraf skulle till aflöningar och expenser erfordras

sammanlagdt 38,000 kronor om året.

I denna summa var icke inberäknad den extraordinära kostnad, som

skulle erfordras för bestridande af de två första årens på grund af öfvergångsbestämmelserna

ökade göromål. Ej heller hade därvid beräknats de

kostnader, som uppstode vid den särskilda administration, hvilken ålåge försäkringsinspektionen,

då ett lifförsäkringsbolag råkat i likvidation eller

konkurs. Då det emellertid vore omöjligt att förutse, hvilket belopp i

nämnda fall kunde blifva erforderligt för aflöning af extraordinarie arbetskrafter,

ansågs, att för ändamålet ett ytterligare belopp å exempelvis

6,000 kronor borde ställas till förfogande.

Professor Lindstedt fäste vidare uppmärksamheten därå, att vid ofvan

anförda beräkningar hänsyn ej tagits till det åliggande, som då tillkom

försäkringsinspektören därigenom, att åt honom anförtrotts utarbetandet af

en statistisk redogörelse för registrerade sjukkassors verksamhet. Enär detta

åliggande ej stode i närmare samband med försäkringsinspektionens öfriga

uppgifter utan vida naturligare tillhörde området för arbetarförsäkringen,

och då äfven kostnaden för nämnda arbete bestredes genom andra medel

än som i fråga om försäkringsinspektionen afsetts, syntes det professor

Lindstedt lämpligt att befria försäkringsinspektionen från det ifrågavarande

åliggandet och öfverflytta detsamma på den då nyligen inrättade riksförsäkringsanstalten.

Därjämte framhöll professor Lindstedt, att den dåvarande försäkringsinspektörsbefattningen

äfven efter inrättandet af den i lagförslaget förutsatta

försäkringsinspektionen måste, om ock i modifierad gestalt och utan då

gällande benämning, fortfarande bibehållas för att möjliggöra sakkunnig handläggning

inom vederbörande departement af alla de olika försäkringsärenden,

som komme under departementets pröfning, såsom besvär öfver försäkringsinspektionens

beslut i sådana mål, där nämnda myndighet vore själfständig

instans, mål rörande fastställande af bolagsordningar och öfriga försäkringsgrunder

o. s. v.

2—092480. Löner egleringskommitténs bet. XXII.

10

Man borde därvidlag ej heller förbise den stora vikt en dylik

anordning skulle hafva jämväl i fråga om försäkringsinspektionens

ställning och verksamhet. Genom ärendenas handläggning af sakkunnig

person inom departementet skulle å ena sidan förtroendet till inspektionen

och därmed äfven dess auktoritet ökas, samt å andra sidan en nödig motvikt

mot möjlig ensidighet vid lagens tillämpning beredas.

Hvad arfvodet åt denne tjänsteman beträffade, erinrades, att visserligen

antalet mål, som skulle handläggas af honom, genom den nya försäkringslagen

komme att blifva betydligt större än hvad dittills varit fallet,

men att å andra sidan det honom åliggande bestyret med försäkringsstatistiken

in. in. skulle bortfalla; och ansågs fördenskull det dittills utgående

arfvodet af 3,000 kronor fortfarande kunna vara tillräckligt. Huruvida

detta arfvode borde bestridas af samma medel, som enligt lagförslagets

133 § skulle disponeras för försäkringsinspektionen, syntes dock kunna

ifrågasättas.

Slutligen hade professor Lindstedt verkställt en beräkning af det belopp,

som skulle inflyta genom den försäkringsbolagen och de utländska

försäkringsanstalterna enligt lagförslagen tillhörande förpliktelsen att erlägga

bidrag till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation

och verksamhet. Han hade därvid, utgående från förhållandena under

år 1900, funnit att, om man undantoge samtliga bolag, som enligt 162 § icke

skulle behöfva Kungl. Maj:ts stadfästelse å sina stadgar, samt ränteoch

kapitalförsäkringsanstalterna, den ifrågvarande premieinkomsten under

sagda år för inländska bolag uppgått till omkring 49 millioner kronor och

för- de utländska försäkringsanstalterna till omkring 41/2 millioner kronor. Eu

beskattning till belopp motsvarande hälften af det i lagförslagen angifna

maximum skulle således inbringa något öfver 50,000 kronor eller mer ån

tillräckligt för att täcka kostnaderna för försäkringsinspektionen.

om

Vid föredragning inför Kung]. Maj:t den 30 januari 1903 af frågan

försäkringsinspektionens organisation och verksamhet yttrade veder

-

11

börande departementschef, att han funnit sig kunna i allo biträda det af

professor Lindstedt uppgjorda organisationsförslaget.

Mot de föreslagna aflöningarna eller beräkningen af öfriga kostnader

för ämbetsverket hade departementschefen icke någon annan invändning

att göra, än att kostnader syntes uppkomma jämväl för resor i följd af de

inspektioner, som behöfde göras i landsorten, men dessa kostnader borde

ej komma att uppgå till mera än 1,000 kronor årligen.

Departementschefen ansåg det emellertid icke böra ifrågasättas, att

det nya ämbetsverket då skulle uppföras å ordinarie stat. Enär de bidrag,

som försäkringsanstalterna skulle hafva att erlägga till inspektionens bekostande,

enligt hvad den verkställda beräkningen gåfve vid handen, borde blifva

fullt tillräckliga, syntes det departementschefen sålunda ej erfordras mera

än att utverka Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att använda

nämnda bidrag till aflöning åt inspektionens tjänstemän och betjänte samt

expenser vid densamma.

I likhet med professor Lindstedt ansåg departementschefen vidare,

att jämväl efter inrättandet af den ifrågasatta försäkringsinspektionen till

chefens för civildepartementet förfogande borde finnas anställd en person att

inom departementet biträda vid beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet,

äfvensom att den försäkringsinspektören för det dåvarande

åliggande skyldigheten att utarbeta en statistisk redogörelse för de registrerade

sjukkassornas verksamhet lämpligast borde öfverflyttas till riksförsäkringsanstalten.

Såsom professor Lindstedt framhållit, syntes, äfven om utarbetandet

af berörda statistiska redogörelse icke komme att öfverlämnas åt chefens

för civildepartementet nämnda biträde vid beredning af försäkringsärenden,

detta biträde, i betraktande af göromålens ökning i öfrigt, ej gärna kunna

a.flönas med mindre belopp än 3,000 kronor. Denna aflöning kunde dock ej

skäligen böra bestridas af de från försäkringsanstalterna utdebiterade medel,

utan syntes anslag därtill böra äskas af Riksdagen i likhet med hvad dittills

ägt rum beträffande den dåvarande försäkringsinspektionen.

Vid sådant förhållande och då den nya försäkringsinspektionen vore

afsedd att träda i verksamhet med ingången af år 1904, borde det uti

1903 års statsverksproposition på extra stat för år 1904 upptagna anslag

12

å 4,500 kronor för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna utbytas

mot ett anslag å 3,000 kronor till biträde inom civildepartementet vid

beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet, och syntes i sammanhang

därmed jämväl böra föreslås Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte bemyndigas

använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande afsätta belopp, förutom till förvaltningsbidrag

åt sjukkassor, jämväl till utarbetande och offentliggörande

genom riksförsäkringsanstaltens i stället för genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t

uti proposition n:r 34 vid 1903 riksdag,

att, under förutsättning af bifall till Kungl. Maj:ts förslag till lagar

om försäkringsbolag och om utländsk försåkringsanstalts rätt att drifva

försäkringsrörelse här i riket, Riksdagen måtte

ej mindre medgifva, att de bidrag, som enligt sagda lagförslag skulle

af försäkringsanstalterna årligen erläggas till bestridande af kostnaden

för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet, finge från och

med år 1904 tills vidare af Kungl. Maj:t användas till bestridande af

aflöningar till försäkringsinspektionens tjänstemän och betjänte samt expenser

vid densamma,

än äfven till biträde inom civildepartementet vid beredning af ärenden

rörande försäkringsväsendet för år 1904 på extra stat anvisa till Kungl.

Maj:ts förfogande ett belopp af 3,000 kronor samt medgifva, att Kungl.

Maj:t skulle äga för år 1904 använda de till underlättande af åtgärder

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp

i mån af behof, förutom till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, jämväl till

utarbetande och offentliggörande genom riksförsäkringsanstaltens försorg

af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Uti skrifvelse, n:r 135, af den 20 maj 1903 anförde Riksdagen, att

den ej funnit anledning till någon anmärkning mot den af Kungl. Maj:t

föreslagna organisationen af den blifvande försäkringsinspektionen, mot de

ifrågasatta aflöningarna för dess tjänstemän och betjänte eller mot den

13

gjorda beräkningen af öfriga kostnader för ämbetsverket, utan anslöte sig

i nämnda hänseenden, liksom i fråga om det föreslagna anslaget till biträde

inom civildepartementet vid beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet,

i hufvudsak till hvad föredragande departementschefen anfört på grund af

den utaf professor Lindstedt gjorda utredning.

Riksdagen, som vidtagit en ändring i 162 § åt Kung!. Maj:ts förslag

till lag om försäkringsbolag, ansåg emellertid denna ändring med all

säkerhet ej föranleda någon nämnvärd afvikelse från det resultat, hvartill

professor Lindstedt kommit vid beräkningen af det belopp, som skulle inflyta

genom den försäkringsbolagen och de utländska försäkringsanstalterna

ålagda förpliktelsen att erlägga bidrag till bestridande af kostnaden för

försäkringsinspektionens organisation och verksamhet.

Beträffande åter det uti ifrågavarande proposition framställda förslag

om bemyndigande för Kungl. Maj:t att använda de till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, förutom till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, till

utarbetande och offentliggörande genom riksförsäkringsanstaltens i stället

för genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet

i riket, ansåg Riksdagen det visserligen vara riktigt, att ifrågavarande

uppdrag icke öfverlämnades åt försäkringsinspektionen, men enligt Riksdagens

mening borde nämnda uppdrag ej heller gifvas åt riksförsäkringsanstalten,

enär denna lika litet som försäkringsinspektionen vore en myndighet

med speciellt statistisk kompetens och verksamhet. Uppdraget borde

i stället lämpligen anförtros åt kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik.

Riksdagen tillkännagaf, att densamma, som funnit Kungl. Maj:ts

proposition n:r 34 ej kunna oförändradt bifallas,

dels medgifvit, att de bidrag, som enligt de af Riksdagen beslutade

lagar om försäkringsrörelse och om utländsk försäkringsanstalts rätt att

drifva försäkringsrörelse här i riket skulle af försäkringsanstalterna årligen

erläggas till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation

och verksamhet, finge från och med år 1904 tills vidare af Kungl.

Maj:t användas till bestridande af aflöningar till försäkringsinspektionens

tjänstemän och betjänte samt expenser vid densamma,

14

äfvensom, till biträde inom civildepartementet vid beredning af

ärenden rörande försäkringsväsendet, för år 1904 på extra stat anvisat till

Kung!. Maj:ts förfogande ett belopp af 3,000 kronor,

dels medgifvit, att Kungl. Maj:t skulle äga för år 1904 använda de

till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp i mån af behof, förutom till förvaltningsbidrag

åt sjukkassor, jämväl till utarbetande och offentliggörande af en statistisk

årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Därjämte anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande,

huruvida icke sistberörda arbete lämpligast borde anförtros åt kommerskollegii

afdelning för arbetsstatistik.

Utarbetandet af berörda statistiska årsredogörelse för sjukkasseväsendet

i riket blef sedermera jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 oktober 1903

öfverlämnadt åt kommerskollegium.

*

Kungl. Maj:t utfärdade den 24 juli 1903 dels lag om försäkringsrörelse

(motsvarande förslaget till lag om försäkringsbolag) dels ock lag om

utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket

(svensk författningssamling n:r 94).

Ur de nämnda lagarna torde böra anföras vissa bestämmelser, som

särskildt afse försäkringsinspektionen.

Uti 131 § af lagen om försäkringsrörelse stadgas, att den i samma

las: föreskrifna tillsyn öfver försäkringsbolag utöfvas af en för hela riket

O J o

gemensam försäkringsinspektion.

Ledamot af försäkringsinspektionen må ej deltaga i styrelsen af eller

vara anställd vid försäkringsbolag eller vid utländsk försäkringsanstalt, som

erhållit tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelse; ej heller må ledamot

af inspektionen vara aktieägare eller garant i sådant företag.

Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation och

verksamhet meddelas af Konungen.

15

Till bestridande af kostnaden för inspektionens organisation och verksamhet

skall, enligt 133 § af samma lag, försäkringsbolag årligen erlägga

bidrag enligt bestämmelser, som meddelas af Konungen. Detta bidrag må

icke i något fall öfverstiga en femtedels procent af bolagets hela inkomst

af afgifter för näst föregående kalenderår för försäkringar, som tillhöra

bolagets rörelse bär i riket.

Enligt 162 § åligger dock sådan bidragsskyldighet ej ömsesidigt

försäkringsbolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af

egendom inom ett län.

Bidrag erlägges ej heller af de från lagens tillämplighetsområde

undantagna, uti 163 § angifna slag af anstalter, nämligen: anstalt, som inrättats

af staten, anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å

skuldebref eller andra värdehandlingar, rånte- och kapitalförsäkringsanstalt,

ömsesidigt försäkringbolag för försäkring af egendom å landsbygden, hvars

verksamhetsområde är mindre än ett härad, sjuk- och begrafningskassa

eller annan dylik understödsförening, hvars verksamhet icke afser affärsmässigt

drifvande af försäkringsrörelse.

Beträffande Stockholms stads brandförsäkringskontor äro särskilda

föreskrifter meddelade i lag den 4 december 1908, innefattande tillägg till

162 § i lagen om försäkringsrörelse.

I fråga om utländsk försäkringsanstalt gäller enligt 16 § af lagen

om sådan anstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, att äfven

dylik anstalt skall efter enahanda beräkningsgrunder som inhemsk försäkringsanstalt

erlägga bidrag till bestridande af kostnaden för försäkrings

o

oo o o

inspektionen.

Då enligt 21 § af lagen angående utländsk försäkringsanstalt denna

lag icke äger tillämpning å utländsk försäkringsanstalt, hvars rörelse här

i riket allenast afser återförsäkring, är sådan anstalt naturligen icke heller

bidragsskyldig.

Genom kungörelse den 31 december 1903 (svensk författningssamling

n:r 134) har Kungl. Maj:t bestämt försäkringsanstalternas bidrag till

bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionen till en tiondedels procent

af vederbörande anstalts hela inkomst af afgifter för näst föregående kalen

-

16

derår för försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket. Anstalt,

som meddelat återförsäkring, är dock icke skyldig att för afgift för sådan

försäkring lämna bidrag, därest annan försäkringsanstalt är pliktig att för

det återförsäkrade beloppet utgifva bidrag.

*

Sedan Kungl. Maj:t den 24 juli 1903 utfärdat de nämnda lagarna

om försäkringsrörelse och om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva

försäkringsrörelse här i riket, beslöt Kungl. Maj:t, jämlikt nådigt bref den

12 augusti 1903, att den i 131 § af lagen om försäkringsrörelse omförmälda

försäkringsinspektion skulle inrättas och med 1904 års ingång träda

i verksamhet samt att chefen för inspektionen skulle benämnas öfverdirektör.

Tillika förordnade Kungl. Maj:t, att i försäkringsinspektionen skulle

anställas dels två ledamöter, hvilka borde innehafva nödig sakkunskap den

ena för bedömande af den säkerhet, de under försäkringsinspektionens uppsikt

stående anstalternas penningplaceringar erbjöde, och därmed sammanhängande

frågor, samt den andra för handläggning af försäkringstekniska

ärenden, dels en juridiskt bildad sekreterare, hvilken jämväl skulle vara

ledamot i inspektionen, dels en registrator, hvilken jämväl skulle vara

skyldig att biträda vid bearbetningen af det statistiska materialet, och dels

en vaktmästare. Samtliga befattningar skulle tillsättas på förordnande tills

vidare.

Samtidigt med utfärdande den 31 december 1903 af instruktion för

försäkringsinspektionen fastställde Kungl. Maj:t följande stat för ämbetsverket

för år 1904.

Öfverdirektören..............kronor 10,000

däraf 7,000 skulle anses motsvara lön och

3,000 tjänstgöringspenningar.

1 ledamot, arfvode............ » 3,000

1 » » » 3,000

Transport kronor 16,000

17

Transport kronor 16,000

1 sekreterare............... » 4,500

däraf 3,000 skulle anses motsvara lön och

1,500 tjänstgöringspenningar.

1 registrator............... » 3,000

däraf 1,800 skulle anses motsvara lön och

1,200 tjänstgöringspenningar.

1 vaktmästare.............. » 900

däraf 600 skulle anses motsvara lön och

300 tjänstgöringspenningar.

Kostnad för vikariatsersättningar, ersättning till

extra tjänstemän och andra biträden, resekostnads-

och traktamentsersättningar,

tryckningskostnader, hyra, kostnader för

ljus, vedbrand, städning, möbler, böcker,

tidningar, kontorsrekvisita m. in., förslagsvis » 14,600

Kostnad för extra ordinarie arbetskrafter på

grund af ökade göromål under öfvergångstiden

och vid möjligen förekommande särskild

administration af lifförsäkringsbolag,

förslagsvis.............. > 6,000

Summa kronor 45,000

Tillika anbefalldes statskontoret att utanordna nyssnämnda belopp,

45,000 kronor, till försäkringsinspektionen, i mån af behof och efter rekvisition,

från de bidrag, som af försäkringsanstalterna årligen skulle erläggas

till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och

verksamhet, och bemyndigades statskontoret tillika att, i den mån dylika

bidrag icke vore tillgängliga, af under händer varande medel förskjuta

erforderligt belopp för att sedermera af inflytande bidrag godtgöra förskottet.

Beträffande aflöningsvillkor för befattningar vid försäkringsinspektionen

stadgade Kungl. Maj:t:

att de med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningar finge

uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort —

3—092480. Löneregleringslcommitténs bet. XXII.

18

däri inbegripen den tid han vore upptagen af tjänsteresa — eller åtnjutit

semester, men skulle för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad,

utgå till den, som förrättat tjänsten;

att den, som af sjukdom hindrades att förrätta sin tjänst, ägde uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde förpliktas

att under ledigheten, utöfver sina tj änstgöringspenningar, afstå så mycket

af lönen, som erfordrades för tjänstens förrättande eller eljest pröfvades

skäligt; samt

att vid sjukdomsfall eller när det erfordrades i följd af tjänsteresa eller

för beredande af semester tjänsteman af lägre grad skulle vara skyldig

att, om han förordnades till högre befattning inom verket, densamma mot

åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar

men eljest af däremot svarande belopp, i stället för egna tjänstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under året.

Enahanda stat jämte aflöningsvillkor blef genom särskilda kungl. bref

den 2 december 1904, den 2 december 1905, den 21 december 1906 och

den 29 november 1907 fastställd att gälla för hvart och ett af åren 1905

— 1908.

Genom kungl. bref den 18 december 1908 angående stat för inspektionen

för år 1909 förklarades nuvarande sekreteraren — hvilken med

1908 års utgång varit förordnad i nämnda egenskap under sammanlagdt

fem år — berättigad att från och med år 1909 åtnjuta ålderstillägg å lönen

med 500 kronor. Uti staten för år 1909 uppfördes fördenskull ett

belopp af 500 kronor för ålderstillägg åt sekreteraren. Därjämte höjdes

det till kostnad för vikariatsersättningar m. m. förslagsvis uppförda beloppet

till 17,600 kronor, i följd hvaraf statens slutsumma uppgick till 48,500

kronor, öfriga poster i staten äfvensom aflöningsvillkor lämnades oförändrade.

Kungl. Maj:t medgaf emellertid därjämte genom beslut den 30 juli

1909, att af de bidrag, som af försäkringsanstalterna skulle erläggas till

bestridande af kostnaderna för försäkringsinspektionens organisation och

verksamhet, Ange för år 1909 till sekreteraren, registrator!! och vaktmästaren

19

hos inspektionen utgå extra lönetillägg i enlighet med de grunder, som

stadgats i kungl. kungörelsen den 5 juni 1909 angående extra lönetillägg

för år 1909 åt en del tjänstemän och betjänte m. m.

Äfven åren 1904—1908 åtnjöto vissa tjänstinnehafvare hos försäkringsinspektionen

lönetillägg motsvarande de dyrtidstillägg resp. extra

lönetillägg, som beviljats en del tjänstemän och betjänte inom andra verk.

Samma stat som för år 1909 har genom kungl. bref den 17 december

1909 fastställts att gälla äfven för år 1910. De uti nämnda kungl.

bref stadgade aflöningsvillkoren öfverensstämma med dittills gällande

villkor.

20

Försiikriiigsinspektionens organisation och verksamhet.

För försäkringsinspektionen har, såsom redan nämnts, instruktion

utfärdats den 31 december 1903 (svensk författningssamling n:r 138).

Instr. § l. I fråga om försäkringsinspektionens ämbetsbefattning gäller enligt

instruktionen, att det åligger denna myndighet

dels att utöfva den i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903

föreskrifna tillsyn öfver försäkringsbolag;

dels ock att, på sätt som stadgas i lagen af samma dag om utländsk

försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, taga befattning

med dylik anstalts verksamhet.

£ s. Försäkringsinspektionen har att för hvarje år afgifva berättelse till

Kungl. Maj:t om inspektionens verksamhet under året.

Därjämte skall inspektionen för hvarje år utarbeta och till Kungl.

Maj:t. öfverlämna redogörelse för de in- och utländska försäkringsanstalter,

som i enlighet med bestämmelserna i omförmälda lagar under året drifvit

försäkringsrörelse här i riket, äfvensom för dessa anstalters verksamhet

och räkenskaper. Denna redogörelse skall hafva i sin helhet inkommit till

Kungl. Maj:t inom ett och ett hälft år efter utgången af det år redogörelsen

afser.

§ 3. Försäkringsinspektionen skall utgöras af:

en öfverdirektör och chef samt

tre ledamöter, af hvilka en tillika är sekreterare och de båda öfriga

skola tjänstgöra såsom sakkunniga, den ena för ärenden rörande penningplaceringar

och därmed sammanhängande frågor och den andra för försäkringstekniska

frågor, särskilt beträffande andra slag af försäkring än

lifförsäkring.

§ 4. Hos försäkringsinspektionen skall finnas anställd en registrator.

21

Därjämte anställes hos inspektionen en vaktmästare.

I mån af behof må ämbetsverket anställa amanuenser och andra

extra biträden samt extra vaktbetjänte.

Försäkringsinspektionen äger att inhämta yttrande från sakkunnig § 5

person, som ej är anställd hos ämbetsverket, då sådant finnes erforderligt

för utredning af förekommande ärende.

Beträffande ärendenas handläggning inom försäkringsinspektionen

in. in. är stadgadt följande.

Öfverdirektören är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för full- § 6

görandet af försäkringsinspektionens åligganden och äger att ensam besluta

i alla hos ämbetsverket förekommande ärenden.

Han fördelar göromålen mellan ledamöterna och fastställer verkets

arbetsordning samt bör tillse, att verkets ledamöter och öfrig där anställd

personal med nit och ordentlighet uppfylla sina skyldigheter.

Sekreteraren åligger att bereda och inför öfverdirektören föredraga § ?

samtliga till försäkringsinspektionens handläggning hörande ärenden, som

ej på grund af sin beskaffenhet anses böra beredas och föredragas af

annan ledamot eller af öfverdirektören.

Vid föredragning af nedan omförmälda ärenden skola, förutom öf- § s

verdirektören, minst två af försäkringsinspektionens ledamöter vara närvarande

och deltaga i ärendenas behandling, nämligen ärenden, som angå:

kungl. bref och remisser samt framställningar till Kungl. Maj:t;

ämbetsverkets organisation och arbetsordning;

tillsättande och entledigande samt bestraffning af den under ämbetsverket

lydande personal äfvensom tjänstledighet och befattnings uppehållande

under ledighet, i den mån dessa frågor äro föremål för ämbetsverkets

handläggning;

arfvode åt amanuenser och andra extra biträden samt extra vaktbetjänte;

utfärdande

af sådana allmänna föreskrifter, som afse verkställigheten

af gällande författningar eller fullgörandet af Kungl. Maj:ts särskildt

gifna befallningar;

22

förordnande af revisor enligt 135 § i lagen om försäkringsrörelse

samt meddelande af sådant föreläggande, hvarom förmäles i 136 § af

samma lag;

ämbetsverkets årsberättelse och årliga redogörelse för in- och utländska

försäkringsanstalters verksamhet och räkenskaper; samt

andra frågor, som öfverdirektören finner skäl att göra till föremål

för samfälld behandling.

§ g. Andra ärenden än de i § 8 omförmälda af göras af öfverdirektören

efter rådplägning med den af försäkringsinspektionens ledamöter, som på

grund af hvarje särskildt ärendes beskaffenhet närmast har att taga befattning

med detsamma.

§ 10. Föredragande eller annan vid ärendes afgörande tillstädesvarande

ledamot, hvilkens åsikt icke öfverensstämmer med det af öfverdirektören i

ärendet fattade beslut, åligger att låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga

mening.

§ u. Utan föredragning eller rådplägning med annan äga öfverdirektören

och sekreteraren, hvar för sig, att genom remiss eller särskild skrifvelse

infordra förklaring, upplysning eller yttrande, som erfordras för ärendes

beredning till afgörande, samt till granskning, anteckning eller förvar befordra

inkommande handling, som är af beskaffenhet att icke föranleda

omedelbar åtgärd af ämbetsverket.

§ i2. Öfverdirektören och ledamöterna, den förre efter anmälan hos chefen

för civildepartementet samt ledamöterna efter försäkringsinspektionens för

hvarje särskild gång lämnade uppdrag, må företaga resor i landsorten,

när sådant erfordras för fullgörande af ämbetsverkets åligganden.

Dylikt uppdrag må ock kunna lämnas annan än ledamot.

§ i3. I öfverdirektörens frånvaro må icke, utan att Kungl. Maj:t annor

lunda

förordnar, ledig tjänst tillsättas för längre tid än till öfverdirektörens

återkomst, eller ansvar ådömas för fel i tjänsten, eller beslut fattas eller

åtgärd vidtagas, som rubbar de grundsatser för ärendenas behandling

eller ämbetsverkets förvaltning, hvilka förut blifvit stadgade eller följda.

I öfverdirektörens frånvaro afgöras ärendena af inspektionens samtliga

ledamöter gemensamt; dock må ärende afgöras jämväl af två leda

-

23

möter gemensamt, därest på grund af särskilda förhållanden sådant

erfordras för göromålens fortgång.

Uppstå vid ärendes afgörande i öfverdirektörens frånvaro olika

meningar mellan ledamöterna, utfärdas försäkringsinspektionens beslut i

enlighet med flertalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika

meningar, enligt den mening, som föredraganden uttalat.

I tvifvelaktiga fall bestämmer öfverdirektören eller, i hans frånvaro, § liden

äldste i tjänst varande ledamoten i hvilken ordning ett ärende skall

handläggas.

Öfver alla ärenden, som afgöras af försäkringsinspektionen, skall § 15- upprättas en lista, å hvilken vid hvarje ärende medelst en kort anteckning

utmärkes det beslut, som blifvit fattadt.

Protokoll föres, då skiljaktiga meningar förekomma inom inspektionen,

då beslut skall expedieras genom protokollsutdrag, samt då inspektionen

eljest förordnar, att protokoll skall hållas.

Underdåniga skrivelser och utlåtanden till Kungl. Maj:t underteck- § 16.

nas af öfverdirektören och de ledamöter, som deltagit i ärendets afgörande.

Expeditioner i öfriga ärenden, som afgöras efter föredragning eller

rådplägning, underskrifvas af öfverdirektören med kontrasignation af

sekreteraren.

Skrifvelse!'' och remisser, som omförmälas i § 11, underskrifvas af

sekreteraren »På försäkringsinspektionens vägnar».

Expeditioner i ärenden, som af gjorts enligt § 13, undertecknas af

ledamöterna »Under öfverdirektörens frånvaro».

Har vid behandling af ärende, som skall anmälas hos Kungl. Maj:t,

skiljaktig mening blifvit antecknad i protokollet, skall protokolls utdrag

därom bifogas den underdåniga skrifvelsen i ämnet.

Jämte de skyldigheter, som tillkomma sekreteraren i egenskap af § 17.

ledamot i ämbetsverket, åligger honom

att svara för upprättandet af den i § 15 omförmälda lista samt för

förandet af verkets protokoll;

att uppsätta förslag till verkets utgående expeditioner i alla ärenden,

i hvilka icke på grund af ärendets beskaffenhet expeditionen anses böra

uppsättas af annan ledamot eller af öfverdirektören;

24

att ombesörja, att remisser och utgående expeditioner blifva behörigen

afsända eller till vederbörande utlämnade; samt

att företräda försäkringsinspektionen inför domstolar och andra

myndigheter, då inspektionen icke finner särskildt ombud böra förordnas.

$ 18■ Registrator!! åligger att föra diarium öfver inkommande ärenden

och bestrida arkivariegöromålen;

att biträda vid bearbetandet af det statistiska materialet till inspektionens

årliga redogörelse för in- och utländska försäkringsanstalters verksamhet

och räkenskaper;

att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med de upplysningar

i tjänsten, han må vara i tillfälle att lämna, på begäran utfärda diariebevis

och meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af de hos verket

befintliga handlingar; samt

att därutöfver förrätta de göromål, Indika inspektionen kan finna

lämpligt att uppdraga åt honom.

I fråga om tjänstetillsättning, semester och tjänstledighet, vikariat

och afsked gäller, bland annat, följande.

# 19- Öfverdirektören och ledamöterna i försäkringsinspektionen tillsättas

af Kung!. Maj:t medelst förordnande.

Registrator!! och vaktmästaren tillsättas af ämbetsverket medelst

förordnande.

§ 30. För att kunna antagas till sekreterare fordras att hafva aflagt sådan

examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken.

Då sekreterarbefattningen blifvit ledig, insänder öfverdirektören

efter ansökningstidens förlopp inkomna ansökningshandlingar till Kungl.

Maj:t och föreslår därvid till erhållande af förordnande å befattningen

den bland de sökande, som öfverdirektören anser vara lämpligast för befattningen.

Förslag till förordnande af öfriga ledamöter afgifver öfverdirektören,

utan att ansökning föregår.

Blifver registratorstjänsten ledig, kungör inspektionen tjänsten till

ansökning.

25

Semester må, när sådant kan äga rum utan hinder för göromålens § 31.

behöriga gång, åtnjutas af öfverdirektören och ledamöterna under en och

en half månad samt af registratorn under en månad årligen enligt fördelning,

som bestämmes af öfverdirektören; börande öfverdirektören, då han

vill begagna sig af semester, göra anmälan därom hos chefen för civildepartementet.

Inträffar för öfverdirektören behof af annan ledighet för

längre tid än fjorton dagar, göres ansökning om ledighet hos Kungl. Maj:t.

Åt ledamot må försäkringsinspektionen bevilja tjänstledighet för

högst en och eu half månad. Under sålunda beviljad tjänstledighet, så

ock då ledamot begagnar semester eller befinner sig å tjänsteresa samt

när ledamotsbefattning är ledig, må ämbetsverket — för annan ledamot än

sekreteraren i den mån sådant anses behöfligt för göromålens gång — förordna

lämplig person att uppehålla tjänsten. År ledamot i behof af

tjänstledighet för längre tid, göres ansökning därom hos Kungl. Maj:t,

som då jämväl förordnar om tjänstens bestridande.

Tjänstledighet för registratorn må beviljas af inspektionen för högst

sex månader. Uppstår behof af längre tjänstledighet, göres ansökning

därom hos Kungl. Maj:t. Förordnande om tjänstens uppehållande under

tiden meddelas af inspektionen.

Om ledighet för öfrig hos ämbetsverket anställd personal och om

göromålens uppehållande under tiden äger ämbetsverket förordna.

Ansökning om entledigande från förordnande hos fö r s äkri n gsi risp ek- § S2.

tionen bör, då sökande är förordnad af Kungl. Maj:t, öfverlämnas till

Kungl. Maj:ts afgörande. I annat fall pröfvas dylik ansökning af inspektionen.

I fråga om besvär öfver försäkringsinspektionens beslut stad- § 21.

gas, att den, som icke åtnöjes med beslutet, äger, där ej annorlunda är

stadgadt genom särskilda författningar, att söka ändring hos Kungl. Maj:t

genom besvär, hvilka skola ingifvas till civildepartementet, öfver tilldelad

varning må dock klagan ej föras. Inspektionens beslut om tjänstemans

afstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder af

besvärs anförande.

4—092480. Lönereglering skommitténs het. XXII.

26

Inkomna framställningar.

] underdånig skrifvelse den 5 januari 1909 gjorde försäkringsinspektionen

framställning angående viss omorganisation af ämbetsverket samt

lönereglering för detsamma.

Försäkringsinspektionen anförde därvid följande.

Det hade visat sig nödvändigt, att öfverdirektören vid sin sida hade

en person, som biträdde honom vid utredningen af tekniska frågor, speciellt

rörande lifförsäkringen. Därför hade under åren 1906—1908 eu assistent

varit anställd med ett arfvode af 3,000 kronor, som utgått af

expensmedlen.1

Med särskild hänvisning till den viktiga kontrollen af lifförsäkringsbolagens

fondberäkningar framhöll inspektionen, att behofvet af sådant

tekniskt biträde vore oafvisligt och konstant, och ansåg inspektionen fördenskull,

att vid ämbetsverket borde inrättas en aktuarie^ änst i stället för

den tillfälliga assistentbefattningen. Med hänsyn till de gedigna matematiska

kunskaper, som komme att fordras af den sålunda föreslagna aktuarien,

måste kompetensfordringarna beträffande honom vara desamma, som

i kung!, kungörelse den 31 december 1903 stadgats angående behörighet

att vara aktuarie vid lifförsäkringsbolag, och, då det vore synnerligen

önskvärd! att ej allt för täta ombyten af befattningens innehafvare ägde

ruin, syntes tjänsten böra hänföras till andra graden.

Sekreterarbefattningen, hvars innehafvare tillika vore ledamot af

inspektionen, vore för närvarande en tjänst af andra graden. I betraktande

af den stora betydelse, inspektionen tillmätte sekreterarens arbete, ansåg

inspektionen, att tjänsten, i samband med tillsättandet af förenämnda

aktuariebefattning af andra graden, borde höjas till tredje graden, då eljest

ingen utsikt funnes att få på platsen behålla en verkligen duglig man.

Detta vore så mycket angelägnare, som, i samband med försäkrings

1

Enligt meddelad uppgift utgör assistentarfvodet från och med den 1 september 1909

4,000 kronor för år räknadt.

27

väsendets starka utveckling, i alla länder påginge ett lifligt arbete på försäkringsrättens

och försäkringslagstiftningens område, ett arbete, som inspektionen

tydligen måste uppmärksamt följa.

I fråga om registratorsbefattningen, som vore en tjänst af första

graden, hade inspektionen ingen anledning att föreslå någon ändring.

Under erinran att Kung!. Maj:t nyligen fastställt ny lönestat för statskontoret,

hvilken stat syntes inspektionen vara afsedd att tjäna såsom

normalstat vid blifvande löneregleringar för de centrala ämbetsverken, hemställde

inspektionen, att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag

om sådana ändringar uti inspektionens organisation och stat,

att en ny aktuariebefattning inrättades med en aflöning af 5,800

kronor, hvaraf 3,600 skulle betraktas som lön, 1,800 som tjänstgöringspenningar

och 400 som ortstillägg, med två ålderstillägg, hvardera å 500

kronor, efter resp. 5 och 10 år;

att sekreterarbefattningen blefve höjd till en tjänst af tredje graden med

eu aflöning af 8,100 kronor, hvaraf 5,000 skulle betraktas som lön, 2,500

som tjänstgörilöspenningar och 600 som ortstillägg, med ett ålderstillägg

å 600 kronor efter 5 år;

att registrator^ aflöning bestämdes till 4,000 kronor, hvaraf 2,200

skulle betraktas som lön, 1,500 som tjänstgöringspenningar och 300 som

ortstillägg, med tre ålderstillägg, hvartdera ä 500 kronor, efter resp. 5,

10 och 15 år; samt

att aflöningen för den hos inspektionen anställde vaktmästaren blefve

bestämd till 1,200 kronor, hvaraf 700 skulle betraktas som lön, 350 som

tjänstgöringspenningar och 150 som ortstillägg, med ett ålderstillägg å

100 kronor efter 5 år.

Aflöningen för öfverdirektören och chefen för försäkringsinspektionen

bestämdes vid inspektionens inrättande till 10,000 kronor, hvaraf 7,000 utgjorde

lön och 3,000 tjänstgöringspenningar. De skäl, som då talade för en

i jämförelse med andra öfverdirektörer högre aflöning, syntes inspektionen

alltjämt kvarstå, och framhöll inspektionen, att de ärenden, som vore föremål

för det ifrågavarande ämbetsverkets handläggning, i långt högre grad än

andra sådana, kräfde kontinuitet i behandlingssättet; det syntes därför vara

af vikt att aflöningen för öfverdirektören ej tillmättes för knappt. De äm

-

28

betsmän, som vid tiden för inspektionens inrättande åtnjöto en aflöning

af 10,000 kronor, hade i allmänhet vid företagna löneregleringar fått sina

aflöningar ökade med 2,000 ä 3,000 kronor.

Inspektionen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen, att aflöningen för öfverdirektören vid försäkringsinspektionen

blefve bestämd till 13,000 kronor, hvaraf 9,000 syntes böra betraktas som

lön, 3,000 som tjänstgöringspenningar och 1,000 som ortstillägg.

Sammanlagda kostnaden för de sålunda föreslagna aflöningarna till

inspektionens chef och hittillsvarande ordinarie tjänstemän skulle sålunda

blifva: öfverdirektören 13,000, sekreteraren 8,100, registratorn 4,000 och

vaktmästaren 1,200, eller tillhopa 26,300 kronor. Under åren före 1909 hade

utgått, enligt stat, till öfverdirektören 10,000, till sekreteraren 4,500, till registratorn

3,000 och till vaktmästaren 900 eller tillhopa 18,400 kronor. Skillnaden

skulle alltså uppgå till 7,900 kronor. Från detta belopp syntes dock

vid beräknandet af kostnaden för inspektionen böra dragas hvad som under

föregående år utbetalts i tillfälliga lönetillägg eller 1,350 kronor; hvadan

den slutliga ökningen för löneregleringen komme, hvad nämnda befattningshafvare

anginge, att uppgå till 6,550 kronor.

För den hittillsvarande assistentbefattningen hade inspektionen en

utgift af 3,000 kronor från expensmedlen. ökningen i utgifter för den

föreslagna aktuarie^änsten skulle följaktligen uppgå till allenast 2,800

kronor.

Den slutliga sammanlagda ökningen för de föreslagna ändringarna

i inspektionens organisation och stat skulle alltså uppgå till endast 9,350

kronor.

Försäkringsinspektionen erinrade vidare, hurusom enligt stadgande i

133 § af lagen om försäkringsrörelse och i 16 § af lagen om utländsk

försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket bidrag till

kostnaden för inspektionen erlades af de in- och utländska försäkringsbolagen,

hvilket bidrag dock ej finge öfverstiga Vs % af bolagens premieinkomst

för föregående år. Genom kungl. kungörelse den 31 december 1903 hade

bestämts, att bolagen skulle erlägga allenast Vio % af premieinkomsten.

Huru dessa inbetalningar samt utgifterna för inspektionen balanserade,

framginge af en meddelad tablå, så lydande:

29

År.

In-

betalningar.

Ut-

betalningar.

Balans

till nästa år.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1904 ..............

43,351:02

39,840:00

3,511:02

1905 ..............

46,211:45

30,490:00

19,232:47

1906 ..............

50,189:80

43,989:96

25,432:31

1907 ..............

52,188:91

43,180:00

34,441:22

1908 ..............

58,759:48

44,843:75

48.356:95

Denna tablå gåfve vid handen, att skillnaden mellan inbetalningar och

utbetalningar under föregående året uppgått till i det allra närmaste 14,000

kronor, samt att en besparing af närmare 50,000 kronor förefunnes; och skulle

sålunda de af inspektionen föreslagna ändringarna i inspektionens organisation

och stat icke medföra några ökade utgifter för försäkringsbolagen.

Det anmärktes slutligen, att öfverdirektören P. G. Laurin icke deltagit

uti behandlingen af frågan om öfverdirektörens aflöning.

Öfver försäkringsinspektionens nyssberörda framställning afgaf statskontoret,

till följd af remiss, den 4 mars 1909 underdånigt utlåtande, hvari

tillkännagafs, att det föreliggande förslaget till ny lönestat för försäkringsinspektionen

icke gifvit statskontoret anledning till annat uttalande än följande

erinringar.

Vid ett öfverslag af de medel, som vore att tillgå för uppehållande

af försäkringsinspektionens verksamhet, Unge icke förbises, att af dessa

medel jämväl borde bestridas kostnaden för pensioneringen af inspektionens

personal, i den mån denna kostnad icke komme att drabba personalen

i form af pensionsafgifter.

Den för öfverdirektören föreslagna aflöningen, 13,000 kronor, hade

statskontoret funnit vara väl hög, helst om hänsyn toges till den aflöning,

9,600 kronor, som år 1908 bestämdes för riksförsäkringsanstaltens chef, med

hvilken befattning chefskapet för försäkringsinspektionen då'' ansågs närmast

jämförligt.

Förslaget om sekreterareänstens uppflyttning till tjänst af tredje

graden med den för ledamot i centralt ämbetsverk numera fastställda af

-

30

löning syntes statskontoret icke fullt tillfredsställande motiveradt, då i betraktande

toges, att sekreteraren redan vore ledamot af försäkringsinspekt

i orion, och han genom tillämpning af de för sekreterare i centralt ämbetsverk

bestämda nya avlöningsförmånerna skulle få sin aflöning väsentligt

höjd.

Vid fastställande af nya aflöningssatser för försäkringsinspektionens

personal syntes jämväl — i likhet med hvad som skedde beträffande riksförsäkringsanstaltens

tjänstemän — böra göras lämpliga afdrag för de

pensionsafgifter, som eljest ålåge tjänstemän af motsvarande lönegrader,

men här för närvarande icke ifrågakomme.

Slutligen syntes, i händelse väsentligen förhöjda aflöningsbelopp beviljades

försäkringsinspektionens personal, å denna personal jämväl böra

komma till tillämpning de villkor, som fästats vid den nya lönestaten för

riksförsäkripgsanstalten.

Genom kungl. remiss den 15 juli 1909 öfverlämnades försäkringsinspektionens

ofvanberörda skrifvelse jämte statskontorets däröfver afgifna

utlåtande till kommittén för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det

kommittén lämnade uppdrag.

Försäkringsinspektionen inkom därefter till Kungl. Majd med en den

13 juli 1909 dagtecknad skrifvelse.

Under erinran att inspektionen uti ofvanberörda skrifvelse den 5

januari 1909 föreslagit dels inrättande af en aktuariebefattning vid inspektionen,

dels viss lönereglering åt en del tjänstinnehafvare, anförde inspektionen,

att, då denna hemställan, som upptoge de önskemål, Indika ansåges mest

trängande, ännu icke kunnat af Kungl. Majd pröfvas och frågan sålunda

icke kunde afgöras tidigare än vid 1910 års riksdag, inspektionen funne

sig böra bringa under Kungl. Maj ds pröfning ett förslag till fullständigare

lösning af dess omorganisationsfråga, än som var afsedd med framställningen

i januari 1909.

Försäkringsinspektionen utgjordes af öfverdirektören, sekreteraren och

två ledamöter, hvilka tjänstgjorde såsom sakkunniga. Utom öfverdirektören

och sekreteraren vore vid ämbetsverket anställda en ordinarie tjänsteman,

31

registrator!!, samt fyra extra ordinarie, nämligen en assistent (matematiker)

och tre amanuenser.

Sekreteraren vore ledamot af inspektionen, förde protokoll, uppsatte

förslag till verkets utgående expeditioner, där icke på grund af ärendets beskaffenhet

expeditionen ansåges böra uppsättas af annan ledamot eller af

öfverdirektören, ombesörjde, att remisser och utgående expeditioner blefve behörigen

afsända, företrädde inspektionen inför domstol, beredde och föredroge

inför öfverdirektören samtliga till inspektionens handläggning hörande

ärenden, som ej på grund af sin beskaffenhet ansåges böra beredas och

föredragas af annan ledamot eller af öfverdirektören.

Registratorn ålåge, utöfver sådan tjänsteman vanligen tillkommande

skyldigheter, att biträda vid utarbetandet af den årliga statistiken öfver inoch

utländska försäkringsanstalters verksamhet och att förrätta de göromål,

hvilka inspektionen kunde finna lämpligt att uppdraga åt honom.

Assistenten, som hade samma tjänstgöringsskyldighet som de ordinarie

tjänstemännen, biträdde öfverdirektören med matematiskt-tekniska

utredningar. Den förre innehafvare!! af denna befattning hade dock varit

tjänstledig från den 1 december 1907 till den 30 september 1908. Under

tjänstledigheten och till och med december 1908 hade tjänsten uppehållits

af en vikarie, som dock hade endast 2 timmars daglig tjänstgöring. Ny

innehafvare af tjänsten vore förordnad och skulle börja sin tjänstgöring

den 1 september 1909.

Den ene amanuensen hade 4 timmars, den andre 3 timmars och

den tredje 2 timmars daglig tjänstgöring. De båda sistnämnda hade dock

under år 1909 och delvis under föregående år haft resp. 5 och 4

timmars tjänstgöring för att forcera det statistiska arbetet.

Missförhållandet mellan antalet ordinarie (3) och antalet extra ordinarie

(4) tjänstemän trädde skarpt i dagen. Ett sådant förhållande kunde

försvaras under ett ämbetsverks första organisationsår, under hvilka det

kunde anses ovisst, om det behof af arbetskraft, som framkallat nämnda

förhållande, föranledts af själfva organisationsarbetet för att med dettas afstötande

väsentligen förminskas. Men förefunnes det nämnda behofvet alltjämt

och måste i följd däraf det nämnda missförhållandet fortfara, så koinme

detta med nödvändighet att inverka menligt på ämbetsverkets arbete. In

-

32

spektionen hade fungerat i mer än 5 år, och det kunde nu med full visshet

sägas, att det arbete, som ålåge inspektionen, icke komme att minskas,

utan fastmer måste för hvarje år ökas.

Under de första åren hade inspektionen naturligtvis varit upptagen

med åtskilligt arbete, som ej vidare återkomme i samma omfattning, t. ex.

granskning af bolagsordningar och af lifförsäkringsbolagens grunder. Detta

arbete hade under de senare åren reducerats till normala mått, så att man

numera kunde bedöma, huru mycket arbetskraft, som behöfdes och allt

framgent komme att minst behöfvas, för att inspektionen under normala

förhållanden skulle kunna fungera på vederbörligt sätt.

Det hade därvid befunnits, att granskningen af bolagens räkenskapsuppgifter

och den statistiska bearbetningen af desamma fullt ut kräfde de

arbetskrafter, som inspektionen nu för ändamålet förfogade öfver: registratorn

och de tre amanuenserna. I detta hänseende vore också att märka, att

dessa räkenskapsuppgifter ännu lämnades enligt föråldrade formulär, hvadan

statistiken, som grundade sig på dem, lämnade mycket öfrigt att önska. Nya

formulär komme att fastställas under år 1909 och därpå följande år. Därefter

komme statistiken att blifva fullständigare men också att kräfva ökadt

arbete.

Att öfverdirektören behöfde vid sin sida en aktuarie, vitsordades äfven

kraftigt af erfarenheten. Med den raska utveckling, hvari lifförsäkringsverksamheten

befunne sig, uppkomme ständigt nya förslag beträffande

lifförsäkringsbolagens verksamhet, hvilka borde grundligt pröfvas ur teknisk

synpunkt. Rätt ofta hänvisades äfven af Kungl. Maj:t till inspektionen

för yttrande frågor rörande pensionskassor, hvilkas pröfning kräfde en ingående

granskning af den tekniska utredning, som presterats. Ärligen inlämnade

lifförsäkringsbolagens aktuarier redogörelser för fondberäkningar

och dödlighetsundersökningar, redogörelser, som öfverdirektören ej ensam

kunde hinna att granska, såsom sig vederborde.

Vid bedömande af den arbetskraft, som vore behöflig för de löpande

ärendenas tillbörliga skötande, vore äfven att märka, att med de arbetskrafter,

som hittills stått inspektionen till buds, det varit omöjligt att i den

utsträckning, som varit önskvärd, företaga fullständiga inspektioner af de

olika anstalterna. Sådana inspektioner hade gjorts nästan endast när sär

-

33

skild anledning funnits att misstänka, att ej allt varit i god ordning.

Kontrollen hade i (ifrigt måst inskränkas till en granskning af säkerhetshandlingarna

samt af de berättelser, som anstalterna ingifvit till inspektionen.

Ej blott inspektionen utan äfven anstalterna hade kännt detta som en brist,

som måste af hjälpas, om inspektionen skulle kunna göra det gagn, som

man väntat sig af densamma.

Systemet att låta kontrollen hufvudsakligen bestå i granskning af

bolagens uppgifter till inspektionen kunde möjligen medföra en besparing

af arbetskrafter inom inspektionen, enär granskning på ort och ställe af

bolagens förvaltning vore mera tidsödande. Men om på detta sätt inspektionens

budget minskades och sålunda bolagens direkta utgifter för inspektionen

reducerades, så ökades däremot bolagens indirekta utgifter för inspektionen

och det sannolikt i högre grad. Ty om granskningen på ort

och ställe måste inskränkas till ett minimum, erfordrades att inspektionen

af bolagen kräfde mera detaljerade uppgifter för granskning på ämbetsrummet.

Ett godt exempel för belysning häraf lämnade, enligt inspektionens

åsikt, ett af de internationella formulärförslagen. Det afsåge att möjliggöra

en approximativ kontroll af att premiereserven beräknats riktigt efter de

gällande grunderna. Ifyllandet af detta formulär skulle vålla bolagen mycket

besvär och stora kostnader. De svenska bolagen hade äfven lifligt

protesterat mot dess införande, så äfven åtminstone de danska och tyska

bolagen. Inspektionen ansåge ock detsamma fullkomligt umbärligt, om inspektionen

kunde ej alltför sällan genom en sin tjänsteman kontrollräkna

hvarje bolags premiereserv. Sådan kontroll blefve vida mer effektiv än

den, som kunde vinnas genom granskning af uppgifter enligt ett formulär,

och den blefve därtill otvifvelaktigt billigare för bolagen.

Äfven ur en annan synpunkt vore det enligt försäkringsinspektionens

åsikt önskvärdt, att inspektionen organiserades så, att dess verksamhet i

jämförelsevis stor utsträckning komme att bestå i granskning af bolagens

förvaltning på ort och ställe. Därigenom bringades nämligen inspektionens

tjänstemän i nära beröring med det praktiska arbetet. Hvad betydelse

detta kunde hafva, syntes inspektionen ligga i öppen dag.

5 -092480. Löneregleringskommitténs bet. XXII.

34

Af hvad sålunda anförts ansåg inspektionen framgå, att ett utbyte

af två extra ordinarie tjänstemän mot tvä ordinarie icke innebure större

ökning af inspektionens arbetskrafter än som redan vore väl behöflig.

Försäkringsväsendets starka utveckling gjorde det ock mer än sannolikt,

att en ytterligare ökning snart nog skulle visa sig nödvändig. Som bevis

på denna utveckling anförde inspektionen de i följande tablå intagna sifferuppgifter

angående de under inspektionens kontroll ställda försäkringsanstalternas

premieinkomster under de räkenskapsår, som närmast motsvarade

åren 1902—1907.

Uti tablån omfattade grupp 2 rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,

länens ömsesidiga brandstodsbolag, mindre ömsesidiga brandstodsbolag,

mindre ömsesidiga sjöförsäkringsbolag, ömsesidiga hagelskade- och frostförsäkringsbolag

samt kreatursförsäkringsbolag. Alla dessa voro inhemska.

Grupp 1 omfattade alla öfriga svenska försäkringsbolag. Grupp 3 omfattade

samtliga i Sverige arbetande utländska försäkringsbolag (premieinkomst på

den svenska rörelsen).

o

Aterförsäkringspremier hade icke afdragits.

Premieinkomsterna hade angifvits i millioner kronor.

Grupp.

År 1902.

År 1903.

År 1904. 1 År 1905.

1

År 1906.

År 1907.

1............

06.5

70.5

75.1 I 79.7

84.2

93.5

2............

7.0

6.9

7.3 | 7.6

7.8

ungefär 8.0

3............

5.0

5.2

5.4 1 5.3

5.3

5.2

Summa

78.5

82.0

87.8 | 92.6

97.3

ungefär 106.7

De två nya ordinarie tjänstemän, som, enligt försäkringsinspektionens

förslag, borde anställas hos inspektionen, borde båda vara matematiker

med den formella kompetens, som i kungl. kungörelsen af den 31 december

1903 föreskrifvits för anställning som aktuarie vid lifförsäkringsbolag.

Deras titel kunde lämpligen vara aktuarie. Deras löneförmåner

borde vara lika, nämligen de, som inspektionen i skrifvelsen af den 5

januari 1909 föreslagit för eu aktuarie.

Den ene aktuarien skulle ersätta den nuvarande assistenten. Hans

uppgift skulle vara densamma som dennes, nämligen att biträda öfver

-

35

direktören med matematiskt-tekniska utredningar och vid inspektioner,

särskilt af lifförsäkringsbolag.

Den andre aktuarien borde vara statistiker. Såsom förut anförts,

ålåge det registrator!! att biträda vid uppgörandet af den årliga statistiken.

Enär den nuvarande registrator!! vore synnerligen kompetent därtill, hade

åt honom uppdragits den mest maktpåliggande delen af statistiken, nämligen

den, som rörde lifförsäkringsbolagen och öfriga större bolag. Anställdes

nu en aktuarie som statistiker, borde denne erhålla detta uppdrag.

Han borde äfven i samband med den statistiska bearbetningen af bolagens

uppgifter underkasta dem den första granskningen, som sedan fullföljdes

af öfverdirektören och, beträffande lifförsäkringsbolagen, äfven af den först

omförmälde aktuarien. Därjämte borde äfven aktuarien-statistikern vara

öfverdirektören behjälplig vid inspektioner, särskildt af sakförsäkringsbolag.

För registratorn skulle gälla samma instruktion som hittills. Men i

stället för de större bolagens statistik skulle han sysselsätta sig med en

del af de mindre bolagens, hvilken nu varit helt och hållet öfverlåten åt

en af amanuenserna. Dennes plats skulle alltså åtminstone tills vidare

indragas. Kunde genom den tänkta arbetsfördelningen registratorn få

o o <T> Ö

mera tid än hittills åt verkliga arkivariegöromål, så vore detta högst

önskvärdt. Dessa hade nu måst stå tillbaka för de statistiska arbetenas

skull.

För att icke vålla uppskof med de mest trängande behofvens tillgodoseende

hade inspektionen i sin skrifvelse af den 5 januari 1909 icke

berört frågan om ämbetsverkets uppförande på ordinarie stat. Då nu lika

fullt uppskof uppstått, ansåg sig inspektionen böra i sin senare framställning

upptaga äfven denna fråga.

Någon vidlyftigare motivering för att ämbetsverket borde, så snart

ske kunde, föras på ordinarie stat, syntes inspektionen ej vara af nöden.

Då denna förändring icke medförde några ökade utgifter för staten, skulle

tvekan om dess lämplighet kunna bero endast därpå, att man ansåge sig

ej hafva tillräcklig erfarenhet för att fastställa inspektionens organisation på

ett mera definitivt sätt.

Skulle sådana betänkligheter finnas och man sålunda menade, att

inspektionens mer än femåriga erfarenhet icke vore tillräcklig för att styrka

36

den föreslagna organisationens lämplighet, ville inspektionen hänvisa äfven

till utländsk erfarenhet i frågan. Inspektionen hade därvid valt den schweiziska

försäkringsinspektionen, dels därför att denna ägt bestånd längre än

någon annan (allt sedan år 1885), dels därför att det schweiziska försäkringsväsendet

vore till sin omfattning jämförligt med det svenska. Därjämte

ansåges allmänt inom försäkringsvärlden den schweiziska försäkringsinspektionen

vara väl organiserad.

I detta ämbetsverk vore följande tjänstemän anställda: en direktor,

en vice direktor, en chef för den matematiska afdelningen, en chef för den

juridiska afdelningen, en sekreterare, en registrator, två matématiker, ett

tekniskt biträde, två kanslister — summa 11 tjänstemän.

Om man jämförde denna organisation med den för svenska försäkringsinspektionen

föreslagna, ansåg inspektionen det böra framgå, dels

att dess förslag icke kunde betecknas som anspråksfullt, dels att detsamma,

äfven om det icke tillgodosåge mer än det redan förefintliga behofvet af

arbetskrafter, dock vore ägnadt att lägga en grund, som vore lämplig att

bygga vidare på, i den mån behofvet af arbetskrafter växte.

Inspektionen framlade i detta hänseende följande jämförande tablå,

hvari tjänsterna grupperats så, som de i anseende till arten och omfånget

af sina åligganden kunde anses motsvara hvarandra. Direktorn och vice

direktorn i Schweiz vore, liksom öfverdirektören i Sverige, matematiker.

Sverige:

Öfverdirektören.......

Sekreteraren........

Två aktuarie!’........

Registrator!! j

Två e. o. amanuenser)

Schweiz:

Direktorn.

Vice direktorn.

Chefen för den juridiska afdelningen.

Sekreteraren.

Chefen för den matematiska afdelningen.

Två matematiker.

Ett tekniskt biträde.

Registrator!!.

Två kanslister.

I denna tablå öfver tjänstemännen hade emellertid icke kunnat upptagas

de båda ledamöter i den svenska försäkringsinspektionen, hvilka såsom

sakkunniga de!torn: i arbetet.

o o

37

Det af inspektionen uti skrifvelsen den 5 januari 1909 framlagda

förslaget till omorganisation slutade på en kostnad af 9,350 kronor.

Hvad inspektionen i den senare skrifvelsen föreslagit skulle medföra en

ytterligare ökning uti inspektionens utgifter af ungefär 3,500 kronor och

den slutliga ökningen för hela den föreslagna omorganisationen skulle sålunda

uppgå till ungefär 13,000 kronor.

Såsom framginge af den tablå, inspektionen uti sin skrifvelse den

5 januari 1909 meddelat, öfverstege inbetalningarna under år 1908 utgifterna

under samma år med ungefär 14,000 kronor och hela den i inspektionens

senare skrifvelse föreslagna omorganisationen kunde sålunda genomföras

utan några ökade utgifter för försäkringsanstalterna. Af samma tablå

framginge äfven, att de af bolagen efter eu uttaxering af Vio % af premieinkomsten

erlagda afgifterna till inspektionen under de senaste fem åren

ökats med i det närmaste 15,000 kronor, hvadan det vore att vänta, att

äfven efter den föreslagna omorganisationens genomförande ett afsevärdt

öfverskott komme att uppstå.

Inspektionen, som ansåg någon förändring för närvarande icke böra

förekomma i fråga om de två sakkunniga ledamöternas ställning, hemställde

— utöfver den framställning som inspektionen gjort uti sin underdåniga

skrifvelse den 5 januari 1909 — att Kungl. Maj:t täcktes för

Riksdagen framlägga förslag om de ändringar i inspektionens organisation

och stat:

att en ny aktuariebefattning måtte inrättas med en aflöning af

5,800 kronor, hvaraf 3,600 skulle betraktas som lön, 1,800 som tjänstgöringspenningar

och 400 som ortstillägg, med två ålderstillägg, hvardera

å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år; samt

att försäkringsinspektionen måtte öfverföras på ordinarie stat.

Genom kungl. remiss den 26 juli 1909 har jämväl sistberörda framställning

öfverlämnats till kommittén.

38

Kommitténs förslag.

Försäkrings- '' Såsom ofvan omnämnts, ansåg vederbörande departementschef, vid föreuppförande

dragning inför Kungl. Maj:t den 30 januari 1903 af frågan om försäkrings“

orsdf''anfane inspektionens organisation och verksamhet, det icke böra ifrågasättas, att

Personalens det nva ämbetsverket då skulle uppföras å ordinarie stat. Detta blef

pensionering..^

Enär emellertid sedan dess åtskilliga års erfarenhet vunnits rörande

inspektionens verksamhet, samt man sålunda torde kunna bestämma det

antal befattningshafvare vid inspektionen, som för den närmare framtiden

blifver oundgängligen nödvändigt, har det synts kommittén, att något

hinder numera icke borde möta för ämbetsverkets uppförande å ordinarie

stat, hvarom ock försäkringsinspektionen hemställt.

Genom en sådan åtgärd skulle gifvetvis icke föranledas någon ändring

beträffande sättet för bestridandet af kostnaderna för inspektionens verksamhet,

utan skulle dessa såsom hittills utgå från de under statskontorets

förvaltning ställda bidragen från försäkringsanstalterna till bestridande af

kostnaderna för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet.

Därest försäkringsinspektionen kommer att uppföras å ordinarie stat,

har det emellertid synts kommittén synnerligen önskvärdt, att, oaktadt

kostnaderna för inspektionen icke bestridas af statsmedel, åtgärd måtte vidtagas

i syfte, att den af Konung och Riksdag fastställda staten för försäkringsinspektionen

varder intagen i den uti statskontoret upprättade

liggaren öfver statsverkets specialutgiftsstater.

En fråga, som på det närmaste sammanhänger med försäkringsinspektionens

uppförande å ordinarie stat, är pensioneringen af verkets

personal. Såsom redan nämnts, har statskontoret framhållit, att jämväl

kostnaden för pensioneringen borde bestridas af försäkringsanstalternas

39

Indrag, i den mån denna kostnad icke komme att drabba personalen i

form af pensionsafgifter.

I § 10 uti lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvarcs

rätt till pension är stadgadt, bland annat, att tjänstinnehafvare

skall såsom bidrag till kostnaden för beredande af pension erlägga

pensionsafgift till årligt belopp af viss procent å det för honom gällande

pensionsunderlag.

Enligt § 11 i samma lag skall nämnda afgift ingå till eu särskild

fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare.

Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden för beredande

af pension enligt ifrågavarande lag, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning

finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas

storlek.

I fråga om fondens förvaltning är uti § 4 af kungl. kungörelsen

den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet af lagen angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension stadgadt, att denna fond skall,

under benämning: »pensionsfonden för civila tjänstinnehafvare», förvaltas

af statskontoret, hvilket ämbetsverk i sådan egenskap, förutom annat, åligger:

att, sedan summan af de pensioner, som under näst föregående

året utbetalts enligt pensionslagen, blifvit tillförlitligen känd, från pensionsfonden

bereda godtgörelse åt de olika slag af medel, från hvilka pensionerna

utgått, med belopp, som svara mot fondens efter fastställd fördelningsgrund

uträknade andel i pensionsutgifterna.

Vid tillämpning af ofvanberörda bestämmelser skulle alltså de pensionsafgifter,

som enligt pensionslagen komme att åligga ordinarie befattningshafvare

vid försäkringsinspektionen, ingå till den under statskontorets förvaltning

stående pensionsfonden för civila tjänstinnehafvare.

I behörig ordning beviljade pensioner skulle af statskontoret utbetalas

från de under statskontorets förvaltning ställda bidragen från försäkringsanstalterna

till bestridande af kostnaderna för försäkringsinspektionens

organisation och verksamhet. Sedermera skulle statskontoret från

pensionsfonden utanordna det belopp, som erfordras för att bereda försäkringsanstalternas

bidragsmedel godtgörelse för pensionsfondens andel i

pensionsutgifterna.

40

Då den på pensionsfonden belöpande andelen i pensionsutgifterna

är beräknad att utgöra ungefär en tredjedel af hela kostnaden, skulle

alltså från de bidrag, försäkringanstalterna äro skyldiga att erlägga, komma

att bestridas ungefär två tredjedelar af pensionsutgifterna.

Att försäkringsanstalternas bidragsmedel komma att förslå jämväl

till bestridande af nyssnämnda andel af pensionsutgifterna, synes kommittén

uppenbart vid det förhållande, att för närvarande icke på långt när tages

i anspråk den bidragsplikt, som enligt försäkringslagarna kan åläggas försäkringsanstalterna.

Föränd- De förändringar i försäkringsinspektionens organisation, hvilka af

taxation, inspektionen föreslagits, äro dels sekreterarbefattningens uppflyttning till

tjänst af tredje graden dels ock inrättandet af nya ordinarie befattningar.

Vidkommande förslaget i fråga om sekreterarbefattningen har statskontoret

icke funnit detsamma tillfyllest motiveradt.

Kommittén får för sin del erinra, hurusom den omständigheten, att

sekreteraren skulle blifva ledamot af försäkringsinspektionen, vid ämbetsverkets

bildande icke ansågs böra föranleda till befattningens uppförande

i tredje graden. Någon ändring uti sekreterarens ställning inom

verket har nu icke ifrågasatts, ej heller har någon ökning i hans åligganden

föreslagits.

Det torde äfven böra beaktas, att i riksförsäkringsanstalten sekreteraren

och ombudsmannen är ledamot af anstalten och att den honom

vid 1908 års riksdag tillerkända aflöningen närmast motsvarar den, som

åtnjutes af tjänstemän i andra lönegraden inom statskontoret in. fl. nyreglerade

centrala ämbetsverk.

Äfven i den nya kontrollstyrelsen är ämbetsverkets sekreterare

ledamot af styrelsen. I fråga om sekreteraren likasom de öfriga ledamöterna

i kontrollstyrelsen föreslog Kung!. Maj:t vid 1909 års riksdag, att dessa

befattningshafvare skulle i aflöningshänseende sättas i en mellangrad mellan

andra och tredje normalgraderna. Detta vann emellertid icke Riksdagens

bifall, utan bestämdes aflöningen till likhet med andra normalgradens.

Vid nu antydda förhållanden har kommittén icke kunnat biträda

försäkringsinspektionens förslag uti ifrågavarande hänseende.

41

Hvad beträffar den af försäkringsinspektionen uti skrifvelsen den 5

januari 1909 föreslagna nya befattningen, har meddelats, att innehafvaren

af denna befattning vore afsedd att biträda öfverdirektören vid utredningar

af matematiskt-tekniska frågor och vid inspektioner, särskildt af

lifförsäkringsbolag. Ifrågavarande tjänst skulle enligt förslaget tråda i

stället för den tillfälliga assistentbefattningen vid verket.

Inrättandet af den sålunda föreslagna ordinarie befattningen har

synts kommittén ändamålsenligt.

Det torde i detta hänseende särskildt böra beaktas, att försäkringsinspektionen

härigenom skulle tillföras en betydlig ökning i arbetskraft. Vida mera

arbete synes nämligen kunna påräknas af eu ordinarie tjänsteman med

arbetstiden å tjänsterummet bestämd i likhet med hvad som gäller inom

flertalet nyreglerade verk, än af en extra tjänsteman, hvars dagliga arbetstid,

enligt hvad inspektionen meddelat, ganska länge endast utgjort två

timmar.

För ifrågavarande nya ordinarie hefattningshafvande med den föreslagna

benämningen aktuarie har försäkringsinspektionen förutsatt enahanda

kompetensfordringar, som i kungl. kungörelse den 31 december 1903

stadgats för behörighet att vara aktuarie vid lifförsäkringsbolag; och har

inspektionen hemställt, att befattningen skulle hänföras till andra graden.

Enligt nämnda kungörelse (svensk författningssamling år 1903, n:r

134, sid. 3) fordras för behörighet att utöfva befattning såsom aktuarie

för försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, att hafva antingen

aflagt filosofie kandidatexamen med betyget »berömlig» i matematik eller

filosofie licenciatexamen med minst betyget »med beröm godkänd» i

nämnda ämne eller ock aflagt afgångsexamen vid tekniska högskolan och

därvid i matematik (större kurs) erhållit betyget »berömlig».

Att för den ifrågavarande nya befattningen vid försäkringsinspektionen

sätta kompetensfordringarna lägre än hvad inspektionen hemställt,

bär kommittén ej tilltrott sig att föreslå; och då en person med sådana

matematiska kunskaper torde kunna erhålla anställning hos lifförsäkringsbolag

mot ganska betydande aflöning, har det synts kommittén ej kunna

göras någon erinran mot ifrågavarande befattnings uppförande i andra

graden.

6—092480. Lönereglering skommitténs bet. XXII.

42

Vid sådant förhållande torde det emellertid icke vara lämpligt, att

innehafvaren af befattningen benämnes aktuarie. Tjänstinnehafvare med

denna benämning tillhöra nämligen i allmänhet inom andra ämbetsverk

första gradens tjänstemän. Kommittén har fördenskull ansett sig böra

föreslå, att ifrågavarande befattningshafvande hos försäkringsinspektionen

må benämnas förste aktuarie.

Förutom nyss nämnda tjänsteman har försäkringsinspektionen uti

sin senare framställning ansett ännu en ordinarie befattningshafvare, äfven

denne benämnd aktuarie, erforderlig. Denne skulle enligt försäkringsinspektionens

mening öfvertaga det statistiska arbete, som nu utföres af registratorn i

verket. Han skulle ock vara öfverdirektören behjälplig vid inspektioner,

särskildt af sakförsäkringsbolag.

Kommittén har emellertid icke funnit sig öfvertygad om behofvet

af den sålunda ifrågasatta nya befattningen.

Särskildt med hänsyn till den längre arbetstid å tjänsterummet,

som i sammanhang med en lönereglering torde böra stadgas för de ordinarie

tjänstemännen hos försäkringsinspektionen, har det synts kommittén,

att de göromål, som enligt inspektionens förslag skulle uppdragas åt den

nu ifrågavarande nya befattningshafvaren, borde kunna medhinnas åt annan

eller andra ordinarie tjänstemän, med tillhjälp, i erforderlig mån, af extra

tjänstemän eller kvinnliga biträden.

Af/önings- Hvad aflöningsförmånerna för försäkringsinspektionens personal be

form

ner. }iar £gr öfverdirektören, såsom förut är nämndt, föreslagits, att

han, som nu äger uppbära en aflöning af 10,000 kronor, skulle få denna

höjd till 13,000 kronor. Till stöd därför har, bland annat, åberopats att,

då hans nuvarande aflöning på sin tid bestämdes, denna ansågs böra sättas

till ett i jämförelse med aflöningarna till andra öfverdirektörer högre belopp,

samt att de ämbetsmän, som vid tiden för försäkningsinspektionens

inrättande åtnjöto en aflöning af 10,000 kronor, i allmänhet vid företagna

löneregleringar fått sina aflöningar ökade med 2,000 ä 3,000 kronor.

Gent häremot vill kommittén framhålla, att, då aflöningen åt öfverdirektören

vid försäkringsinspektionen bestämdes, detta synes hafva skett

utan att någon jämförelse gjordes med öfverdirektörer i andra verk.

43

Beträffande särskilt den af inspektionen åberopade jämförelsen

med de ämbetsmän, som vid tiden för inspektionens inrättande åtnjöto

en aflöning af 10,000 kronor, anser sig kommittén böra anmärka, att de

chefer för ämbetsverk, som då hade nämnda aflöning, utgjordes af presidenter

samt generaldirektören i telegrafstyrelsen.

För öfverdirektör eller därmed jämförlig chef i normalgrad har

afiöningen vid 1909 års riksdag bestämts till 9,000 kronor. Där på grund

af särskilda förhållanden en högre aflöning ansetts erforderlig för chef

med öfverdirektörs benämning, har denna aflöning, såsom vid 1908 års

riksdag skedde beträffande öfverdirektörerna i landtbruksstyrelsen och

landtmäteristyrelsen, satts till 10,000 kronor. Äfven för öfverdirektören

vid riksförsäkringsanstalten är afiöningen beräknad efter sistberörda aflöningsbelopp,

dock med afdrag af ett pensionsafgift motsvarande, afrundadt

belopp.

Hvad öfverdirektören vid försäkringsinspektionen angår, torde det

ligga nära till hands att jämföra honom med öfverdirektören vid

riksförsäkringsanstalten. Då afiöningen till den sistnämnde beräknats

med hänsyn till den högsta aflöning, som vid nya löneregleringar

ansetts böra tillerkännas chefer med öfverdirektörs benämning, samt

någon anledning icke torde förefinnas att uppflytta chefen för försäkringsinspektionen

till generaldirektörsgrad, har kommittén ansett, att afiöningen

till öfverdirektören och chefen för försäkringsinspektionen fortfarande bör

utgöra 10,000 kronor. Dock torde böra iakttagas, att nämnda aflöning

varder fördelad i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg enligt samma

grunder, som gälla för öfverdirektörerna i landtbruksstyrelsen och landtmäteristyrelsen.

Vidkommande sekreteraren vid försäkringsinspektionen har kommittén

redan i det föregående uttalat såsom sin åsikt, att denne bör bibehållas i

andra graden. Emellertid bör han gifvetvis erhålla den förböjning i aflöning,

som blir en följd däraf, att han vid regleringen likställes med befattningshafvare

i andra normalgraden inom nyreglerade verk.

I fråga om de bägge öfriga ledamöterna af försäkringsinspektionen

har ej föreslagits någon ändring i dem tillkommande arfvode, och har

44

icke heller kommittén ansett sig hafva anledning att hemställa om någon

ändring därutinnan.

För förste aktuarien, hvilken, såsom redan antydts, synes böra uppföras

i andra graden, skulle gälla samma aflöningsförmåner, som för

sekreteraren.

Registrator!!, hvilken tillhör första lönegraden, bör äfven få sin

aflöning reglerad att motsvara hvad dylika befattningshafvare numera fått

sia: tillerkändt.

Hvad slutligen vaktmästaren hos försäkringsinspektionen beträffar,

synes denne böra, såsom vid 1909 års riksdag bestämdes för vaktmästaren

hos kontrollstyrelsen, åtnjuta enahanda aflöningsförmåner, som äro bestämda

för vaktmästare i allmänhet uti statskontoret och vissa andra nyreglerade

ämbetsverk.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att försäkringsinspektionen må uppföras ä ordinarie

stat;

att aflöning en till öfver dir ektören och chefen för

försäkringsinspektionen må utgå med 10,000 kronor, däraf

6,200 i lön, 2,800 i tjänstgöring spenning ar och 1,000

i ortstillägg;

att arfvodet till en hvar af två ledamöter af försäkringsinspektionen

må utgå med 3,000 kronor;

att sekreteraren, tillika ledamot af inspektionen, må

erhålla en aflöning af 5,800 kronor, däraf 3,600 i lön,

1,800 i tjänstgöring spenning ar och 400 i ortstillägg, hvartill

kunna komma tvä ålderstillägg till lönen, det ena med

500 kronor efter fem år och det andra, likaledes med

500 kronor, efter ytterligare fem är;

att å staten för försäkringsinspektionen må upptagas

en förste aktuarie med enahanda aflöningsförmåner

som sekreteraren;

45

att för registratorn aflöningen må bestämmas till

4,000 kronor, däraf 2,200 i lön, 1,500 i tjänstgöringspenningar

och 300 i ortstillägg, hvartill kunna komma

tre ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 500 kronor,

det första efter fem år, det andra efter ytterligare fem

år och det tredje efter än ytterligare fem är;

att vaktmästaren må tilldelas en aflöning af 1,200

kronor, däraf 100 i lön, 350 i tjänstg öring spenning ar och

150 i ortstillägg, hvartill kan komma ett ålderstillägg till

lönen efter fem år med 100 kronor; samt

att i staten för försäkring sinspektionen den bestämmelsen

intages, att, därest vaktmästare i sådan egenskap

åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, sä länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom

å lönen afdrag as 100 kronor ärligen.

o

Ålderstillägg till befattningshafvare vid försäkringsinspektionen utgå Ålderstillägg.

likasom öfriga kostnader för inspektionen af de bidragsmedel, som lämnas

af försäkringsanstalterna. Detta bör naturligen äfven för framtiden blifva

fallet, och har kommittén fördenskull ansett, att i staten för försäkringsinspektionen

bör uppföras ett särskildt anslag till ålderstillägg.

Då vid genomförandet af kommitténs förslag ålderstillägg torde

under de närmaste åren kunna komma att utgå endast till de nuvarande

innehafvarna af sekreterar- och vaktmästarbefattningarna, har kommittén

ansett anslaget till ålderstillägg kunna tills vidare uppföras med

600 kronor.

Kommittén får alltså hemställa,

att i staten för försäkringsinspektionen må uppföras

ett anslag till ålderstillägg å förslagsvis 600

kronor.

Vid godkännande af aflöningsstater för statskontoret m. fl. ämbets- utsträckt

verk har Riksdagen under de senare åren uppställt såsom förutsätt- arbetstld

-

46

ning för godkännandet, att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då staterna skulle

träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga ordinarie tjänstemän

och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller

för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes

minst 6 timmar hvarje söckendag.

Såsom ofvan redan blifvit antydt, anser kommittén, att arbetstiden å

tjänsterummet för försäkringsinspektionens ordinarie personal bör bestämmas

i likhet med hvad som gäller inom flertalet nyreglerade verk.

Kommittén hemställer,

att såsom förutsättning för den blifvande aflöningsstaten

för försäkring sinspektionen uppställes, att samtliga

ordinarie tjänstinnehafvare skola, i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter

pröfning medgifvas, vara ä tjänsterummet tillstädes minst

6 timmar hvarje söckendag.

Aflöning*- Vid uppgörande af förslag till aflöningsvillkor vid försäkringsinspek

"

°r'' tionen har kommittén tagit behörig hänsyn i tillämpliga delar till de bestämmelser,

som vid de senare årens riksdagar fastställts i afseende å åtskilliga

då beslutade löneregleringar; hvarjämte beaktats eu i § 131 af

lagen om försäkringsrörelse intagen föreskrift beträffande ledamot af för

o

o o

säkringsinspektionen.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de aflöning sfär maner, som i

blifvande stat för försäkring sinspektionen varda upptagna

för ordinarie tjänstinnehafvare, måtte fastställas följande

villkor och bestämmelser, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid försäkring

sinspektionen skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

ämbetsverket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,

samt i sådant hänseende äfvensom därest ämbetsverkets

47

ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma

ej längre kan såsom själj''ständigt ämbetsverk anses,

eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande

göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att,

med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han

innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de

med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen

öfverlämnas;

att med, ordinarie befattning vid försäkring sinspektionen

icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens

eller kommuns stat;

att chef eller ledamot vid försäkring sinspektionen ej

må deltaga i styrelsen af eller vara anställd vid försäkringsbolag

eller vid, utländsk försäkringsanstalt, som erhållit

tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelse,

ej heller vara aktieägare eller garant i sådant företag;

att med ordinarie befattning vid försäkring sinspektionen

ej heller i öfrigt må förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj förseclt eller blifvit såsom

aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman

i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af

hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller

ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af

annan befattning, försäkringsinspektionen, uppå därom

gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

hederligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas

och bibehållas;

att tjänstgör ing spenning ar få uppbäras endast för

den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester, men för den tid, han eljest vant från

48

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som erhållit förordnande

att uppehålla befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,

men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,

dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöring

spenningar afstå så mycket af lönen eller ortstilllägget,

som för befattningens uppehållande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för

tid, hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring utan att

hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstånga från

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,

som icke af för säkring sinspektionen pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej försäkring sinspektionen finner skäligt

låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till

följd af tjänsteresa eller för beredande af semester, tjänsteman

af lägre grad skall vara skyldig att, om han

för ordnas till högre befattning vid försäkringsinspektionen,

densamma mot åtnjutande, i det förstnämnda fallet af

de för befattningen anslagna tjänstgöring spenning ar, men

eljest af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöring

spenning ar, bestrida, dock ej längre än sammanlag

dt tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af befattning i samma lönegrad är i

49

staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren

under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med

godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan äger rum, efter ytterligare fem är,

på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest

sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes

på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en

af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre

qflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas

den tid, som före den nya aflöning sstatens

trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen;

att

likväl löntagare, som, dä han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den

lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,

icke må tillträda samma förhöjning;

att öfver dir ektören, sekreteraren, förste aktuarien

och registratorn äga årligen, när sådant kan ske

utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester,

en hvar af de tre förstnämnda under en och en

half månad samt registratorn under en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

7—092480. Löneregleringskomviitténs bet. XXII.

50

pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, sävidt angår innehafvare af befattning, som

därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt-,

samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall

vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

upphörande af eller minskning i extra inkomster,

som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed.

o

Omkostnader. A den för försäkringsinspektionen gällande staten är, såsom förut

blifvit nämndt, numera uppfördt ett belopp af förslagsvis 17,600 kronor till kostnad

för vikariatsersättningar, ersättning till extra tjänstemän och andra biträden,

resekostnads- och traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra,

kostnader för ljus, vedbrand, städning, möbler, böcker, tidningar, kontorsrekvisita

m. m. Därjämte är i staten upptaget ett belopp af förslagsvis 6,000

kronor till kostnad för extra ordinarie arbetskrafter på grund af ökade

göromål under öfvergångstiden och vid möjligen förekommande särskild

administration af 1 ifförsäkrino-sbola<r.

O O

Då numera några medel icke vidare torde vara erforderliga

för de särskilda kostnader, som skulle erfordras under öfvergångstiden,

skulle sålunda framdeles det senare af de nyss ornförmälda bägge

anslagen endast afse bestridandet af kostnad för extra ordinarie arbetskrafter

vid särskild administration af lifförsäkringsbolag.

Enär det emellertid torde vara omöjligt att beräkna den för sådana

undantagsfall erforderliga kostnaden, har det synts kommittén lämpligast

att låta densamma ingå under anslaget till vikariatsersättningar in. m.

I fråga om beloppet af det sålunda sammanförda anslaget torde å

ena sidan märkas, att på grund af de föreslagna högre aflöningarna till

vissa tjänstemän vikariatsersättningar under semester och tjänsteresor

komma att något höjas, men å andra sidan böra gifvetvis genom inrättandet

af den nya förste aktuariebefattningen kostnaderna för extra tjänstemän

kunna minskas, hvarjemte bör tagas i betraktande att, såsom förut antydts,

51

några vidare kostnader icke torde behöfva upptagas för ökade göromål under

öfvergångstid.

O o

Med afseende å hvad sålunda anförts, anser sig kommittén böra

hemställa,

att till vikariatser sättning ar, ersättningar till extra

tjänstemän och andra biträden, resekostnads- och traktamentsersättning

ar, tryckningskostnader, hyra, kostnader

för belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker,

tidningar, kontor srekvisita in. m. äfvensom till extra

ordinarie arbetskrafter vid möjligen förekommande särskild

administration af lifförsäkring sbolag må i staten

för försäkring sinspektionen uppföras ett anslag af förslagsvis

19,600 kronor.

Uti delen I af sina betänkande^ innefattande allmänna förutsättningar

och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom de

centrala ämbetsverken, uttalade kommittén såsom sin mening, att grunderna

för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie

vaktbetjänte inom de centrala ämbetsverken i allmänhet böra bestämmas

af Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande ämbetsverk.

Det har synts kommittén, att jämväl i afseende å försäkringsinspektionen

borde, i den ordning nyss är nämnd, fastställas dylika grunder.

Kommittén tillåter sig fördenskull hemställa,

att grunderna för aflöningen till den extra personalen

hos för säkring sinspektionen må bestämmas af Kungl.

Maja på förslag af inspektionen.

Grunderna för

den extra

personalens

aflöning.

52

Stat.

Enligt kommitténs förslag skulle staten för försäkringsinspektionen

få följande utseende:

A. Aflöning;!!’.

Ofverdirektören och chefen

1 ledamot, arfvode . . .

1 d:o d:o . . .

j 1 ledamot och sekreterare

j 1 förste aktuarie ....

1 registrator.....

1 vaktmästare.....

K r

o n o r

Lön.

Tjänst-

gö-

rings-

pen-

ningar.

Orts-

till-

lägg.

Summa.

6,200

2,800

1,000

10,000

—

—

—

3,000

—

—

—

3,000

3,600

1,800

400

x5,800

3,600

1,800

400

x5,800

2,200

1,500

300

24,000

700

350

150

31,200

32,800

1 För don ledamot, som tillika är sekreterare, äfvensom för förste aktnarien kan

lönen efter fem år höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500

kronor.

2 För registratorn kan lönen efter fem år höjas med 500 kronor, efter tio år

med ytterligare 500 kronor och efter femton år med än ytterligare 500

kronor.

3 För vaktmästaren kan lönen efter fem år höjas med 100 kronor. — Därest

vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen

afdragas 100 kronor årligen.

Till ålderstillägg, förslagsvis

600

33,400

B. Omkostnader.

Till vikariatsersättningar, ersättningar till extra tjänstemän

och andra biträden, resekostnads- och traktan!entsersättningar,

tryckningskostnader, hyra, kostnader för

belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker,

tidningar, kontorsrekvisita m. m. äfvensom till extra

ordinarie arbetskrafter vid möjligen förekommande

särskild administration af lifförsäkringsbolag, förslagsvis

......................

Summa

- 19,600

— 58,000

Medan staten för försäkringsinspektionen för år 1910 slutar å

ett belopp af...................kronor 48,500,

skulle enligt kommitténs förslag staten för inspektionen

sluta å...................... » 53,000

och således öfverstiga den nu gällande staten med ... » 4,500.

Därest emellertid till slutsumman i den nu gällande staten lägges

beloppet af de extra lönetillägg, som år 1909 utgingo till vissa befattningshafvare

hos inspektionen, tillhopa 1,350 kronor, skulle den verkliga

ökningen i utgifter uppgå allenast till 3,150 kronor.

* *

*

Kommittén anser sig i sammanhang med frågan om försäkringsinspektionen

böra något beröra spörsmålet om sättet för beredande inom

civildepartementet af mål och ärenden, hvilka angå försäkringsväsendet.

Såsom redan förut är nämndt, förordnade Kungl. Maj:t för tiden

från och med 1887 års ingång en person att såsom chefens för civildepartementet

biträde i egenskap af inspektör öfver försäkringsanstalterna i

riket tills vidare inom civildepartementet handlägga ärenden rörande försäkringsväsendet.

Denna anordning fortfor till och med år 1903.

I sammanhang med beslut år 1903 om inrättande af försäkringsinspektionen

anvisade Riksdagen, till biträde inom civildepartementet vid beredning

af ärenden rörande försäkringsväsendet, för år 1904 på extra stat

till Kungl. Majt:s förfogande ett belopp af 3,000 kronor. För samma

ändamål har Riksdagen för hvart och ett af åren 1905—1910 på extra

stat anvisat enahanda belopp.

För beredning af ärenden tillhörande försäkringsväsendet är det gifvetvis

en fördel för civildepartementet att kunna påräkna en sakkunnig

person. Den hittillsvarande anordningen med ett särskildt förordnadt

stadigvarande biträde synes kommittén emellertid numera kunna utbytas

mot en annan anordning.

Kommittén tillåter sig i detta hänseende erinra om innehållet af 6

Kostnadsbe

räkning.

Ang. beredning

af försäkringsärenden

inom civildepartementet.

54

§ i instruktionen den 17 december 1909 för kontrollstyrelsen (svensk författningssamling

n:r 160).

Enligt nämnda paragraf åligger det nämligen öfverdirektören

uti sistnämnda styrelse eller den ledamot därstädes, som Kungl. Maj:t i

hans ställe därtill förordnar, att biträda chefen för finansdepartementet

med beredande till underdånig föredragning af ej mindre sådana på Kungl.

Maj:ts afgörande ankommande mål och ärenden, hvilka angå tillverkning

och beskattning af brännvin, maltdrycker och socker, försäljning af brännvin,

vin och öl samt tillagade alkoholfria drycker och svagdricka äfvensom

tillverkning och försäljning af normalpapper och normalbläck, än äfven

andra på Kungl. Maj:ts pröfning ankommande mål och ärenden, tillhörande

förvaltningsområden, i afseende å hvilka kontrollstyrelsen enligt

meddelade bestämmelser har att utöfva inseende eller eljest taga befattning.

Dylikt stadgande var intaget i 6 § uti instruktionen den 15 november

1907 för kontroll- och justeringsstyrelsen.

En liknande anordning synes kunna ifrågasättas att komma till

användning äfven vid beredning af försäkringsärenden.

Då numera en praxis torde hafva hunnit utbilda sig beträffande

tolkningen af vissa förut tvistiga försäkringsfrågor och då det stora flertalet

försäkringsärenden, som komma under Kungl. Maj:ts pröfning, torde

efter den ingående granskning, försäkringsärenden hafva att undergå inom

försäkringsinspektionen, vara af den natur att de inom civildepartementet

icke fordra någon särskild försäkringsteknisk behandling eller ock endast

eu mera formell sådan, synes det kommittén, att i regeln det biträde, som

erfordras för beredning inom civildepartementet af försäkringsärenden,

borde kunna lämnas af chefen för försäkringsinspektionen eller annan

medlem af inspektionen.

Härigenom skulle säkerligen, bland annat, vinnas den fördelen, att ett

försäkringsärendes behandling hos Kungl. Maj:t kunde i många fall ske

snabbare, då det sålunda skulle komma att beredas af en person, som

redan handlagt detsamma.

Det skulle visserligen gent emot det nu föreslagna förfaringssättet

kunna invändas, att eu och samma person skulle komma att behandla

ett ärende såväl i den lägre instansen såsom beslutande eller i beslutet

deltagande som ock i den högsta instansen såsom i viss mån rådgifvande.

I fråga om den liknande behandlingen inom finansdepartementet af

ärenden, som handlagts af kontroll- och justeringsstyrelsen (numera kontrollstyrelsen),

har emellertid, kommittén veterligt, icke någon olägenhet

uppstått af enahanda anordning.

Kommittén vill dock icke bestrida, att så starka och viktiga principiella

meningsskiljaktigheter i rent försäkringstekniska frågor kunna uppkomma

mellan vederbörande försäkringsanstalt och försäkringsinspektionen

att för ärendets beredning i högsta instans biträde af en utomstående

särskildt sakkunnig person kan blifva önskligt. Då detta emellertid torde

blifva förhållandet endast i sällsynta undantagsfall, synes hinder icke böra

möta att för hvarje sålunda förekommande fall anlita en sakkunnig person.