SOU 1910:7

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

IDE AF DEN LÄGRE LÅNDTBRU

AFGIFVET

AP

DEN FÖR ÄNDAMÅLET AF KUNGL. MAJ:T DEN 14

JUNI 1907 TILLSATTA KOMMITTÉ.

DEL I.

KOMMITTÉNS FÖRSLAG

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

INNEHALL,

Sid

Underdånig missiv skrifvelse........................VII

Betänkande.

Historik.

Danmark................................ 3

Norge..................................10

Finland.................................16

Tyskland................................22

Sverige.................................27

Landtbruksskolorna........................... »

Landtmannaskolorna...........................38

Småbrukarundervisning ..........................49

A. Studieresor............................ »

B. Kortare undervisningskurser.....................53

C. Konsulent- och vandringslärarverksamhet................59

Landtbruksundervisning för kvinnor....................64

Privata landtbruksläroverk........................67

Kommitténs förslag. Allmän motivering.

Allmänna synpunkter...........................71

Småbrukarundervisning..........................74

Öfningsskolor i landthushållning........... »

Utredning i fråga om lämpligheten af inrättande utaf sådana skolor.......75

»Husmandsskolen» vid Kserehave......................76

Kommitténs förslag till småbrukarundervisningens ordnande...........77

I. Undervisningskurser i landthushållning................. »

Kurser för en större allmänhet................... »

II

Sid.

Kurser för särskilt antagna elever.................78.

Åtgärder för anskaffande af kurslärare................79.

Statsanslag för aflönande af jordbrukskonsulenter...........80.

Kvinnliga småbrukarkurser.....................81.

Husmoderkurser................•........82.

Statsbidrag vid anordnande af undervisningskurser i landthushållning ... »

II. Praktisk handledning i landtbruket för småbrukare...........83.

Vandringsrättare.........................84.

Statsbidrag vid anställande af vandringsrättare............85.

III. Studieresor för mindre jordbrukare...........• •...... »

Längre studieresor........................ *

Hembygdsresor......................... • 86.

Sammanförande af reseledare.................... »

Enhetlighet vid anordnande af studieresor. Statskonsulent för det mindre

jordbruket...........................

Studieresor för kvinnor...................... »

Statsbidrag vid anordnande af studieresor...............88.

Kommitténs hemställan om statsanslag för småbrukarundervisningens ordnande . . 89.

Landtmannaskolor............................90.

Landtmannaskolor af två typer: litt. A och litt. B. Inträdesfordringar. Undervisningens

omfattning.........................''91.

Sambandet mellan landtmannaskolan och folkhögskolan............93.

Särskild föreståndare för landtmannaskolan.................94.

Rektor vid förenad folkhög- och landtmannaskola...............95.

Förste lärare...... 96.

Lärarråd............................... s

Demonstrationsundervisning. Demonstrationsjordbruk.............97.

Praktisk utbildning för landtmannaskolans elever..... 98.

Resebidrag åt landtbrukselever......................99.

Understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever............ »

Utgiftsstat för landtmannaskola......................100.

Statsanslag. Villkor för utgående däraf..................101 •

Upplåtelse af kronoegendomar för landtmannaskolors förläggning........104.

Byggnadslån.............................. *

Understödjande af privata landtbruksläroverk................ *

Kommitténs hemställan om statsunderstöd åt landtmannaskolor.........105.

..............................................107-

Bebofvet af särskilda fackskolor för landsbygdens kvinnliga ungdom.......108.

Undervisningens omfattning. Inträdesfordringar...............109.

III

Sid

Understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever ............110.

Landthushållsskolas förläggning...................... »

Föreståndarinna och öfriga lärarlrrafter................... »

Sektor................................ 3,

Styrelse..................................

Utgiftsstat för landthushållsskola...................... »

Statsanslag. Villkor för dess utgående................... ,

Upplåtelse af kronoegendomar för landthushållsskolors förläggning. Byggnadslån . . 112.

Kommitténs hemställan om statsunderstöd åt landtkuskållsskolor......... >

Landtbmksskolor.............................H3_

A. Landtbruksskolor i södra och mellersta Sverige.............. »

Behofvet af arbetsförmän för det större jordbruket............ »

Formen för förmansutbildningen....................114.

Behof af landtbruksskolans reformering.................115.

Landtbruksskolornas två-åriga kurs...................117.

Den teoretiska undervisningen..................... »

Den praktiska undervisningen......... 118.

Landtbruksskolornas ett-åriga kurs................... »

Specialkurser............................119.

Normalstat för två-årig landtbruksskola.................120.

Inskränkning i landtbruksskolornas antal................123.

Statsanslag............................ . 124.

Byggnadslån............................ »

Landtbruksskolas förläggning ..................... >

De nuvarande landtbruksskolornas förläggning. Uppsägningstid.......125.

Landtbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp............... >

Understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever.......... >

Föreslagen annan anordning för förmansutbildningen........... »

Kommitténs hemställan om statsunderstöd åt landtbruksskolor i södra och mellersta

Sverige...........................127.

B. Landtbruksskolor i Norrland och Dalarna................ »

De norrländska landtbruksskolornas omorganisation år 1901........ »

Bibehållande af ett-årig praktisk-teoretisk kurs..............128.

Inrättande af teoretisk vinterkurs................... »

Praktisk elevutbildning........................ »

Elevantal.............................129.

Anordnande vid skolorna af korta kurser................ >

Ett-årig landtbruksskola äfven i Kopparbergs län............. »

Normalstat för ett-årig landtbruksskola.................130.

Sid.

Statsanslag.............................130.

Understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever..........131.

Kommitténs hemställan om statsunderstöd åt landtbruksskolor i Norrland och

Dalarna............................. »

Utbildande af ladugårds förmån......... 132.

Framställning i ämnet från hushållningssällskapens ombud . .......... »

Kommitténs förslag...........................133.

Kortare kurser i ladugårdsskötsel..................... »

Utbilandet af ladugårdsförmän....................... »

Den praktiska utbildningen ........................134.

Den teoretiska utbildningen........................135.

Inträdesfordringar............................136.

Reglemente.............................. »

Statsanslag............................... »

Inspektion................................137.

Nuvarande inspektion.......................... »

Anställande af särskilda skolinspektörer................... »

Inspektörernas antal och arfvode......................138.

Kommitténs hemställan.......................... »

Särskilda åtgärder från statens sida för underlättande af uppkomsten utaf anstalter

för den lägre landtbruksunder visning en................139.

Upplåtelse af kronoegendom för landtmannaskolas eller landthushållsskolas förläggning »

Inrättande af en lånefond........................140.

Lån för anordnande af landtmannaskola eller landthushållsskola.........141.

Lån för inrättande af landtbruksskola................... »

Lånefondens storlek........................... s

Lånevillkor.............................. J

Kommitténs hemställan..........................142.

Statsunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade för begagnande af den lägre

landtbruksundervisningen........................143.

Begreppen obemedlad och mindre bemedlad.................144.

Elevunderstöd vid skolor af de föreslagna olika formerna........... »

Understöd åt deltagare i fasta undervisningskurser..............145.

Pröfning af ansökningar om understöd...................146.

Villkor för understöds utgående...................... s

Betydelsen af de föreslagna understöden ..................147.

För understöden erforderligt statsanslag................... »

Sättet för understödens utdelande vid skolor och kurser af olika former..... »

Kommitténs hemställan..........................150.

V

Utbildning af lärarkrafter för de lägre l^indtöruks undervisning sans tal t erna

A. Utbildande af landtbrukslärare och konsulenter..........

Behof af större jordbrukspraktik...............

Behof af större pedagogiska insikter och undervisningsvana.........

B. Utbildande af lärarinnor...............

Lärarinnekurs i huslig ekonomi...............

Behofvet af lärarinnor i landthushållsämnen.............

Rimforsaskolan..............

Resestipendier för lärarinnor..............

Kommitténs hemställan.............

Landtbruksundervisningens förberedande..........

I folkskolan................

Kommitténs framställning i ämnet till Seminariekommittén...........

I folkhögskolan............

Kommunala aftonskolekurser i landthushållning.............

Sid.

151.

152.

153.

»

154.

155.

156.

>

157.

158.

159.

Författnings förslag. Specialmotiv.

Förteckning å kommitténs förslag till reglementen m. m............

Förslag till ändrad lydelse i vissa delar af förnyade nådiga reglementet för med

statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket den 2

oktober 1008 .................

Förslag till ändrad lydelse i vissa delar af nådiga kungörelsen angående statsanslag

till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket den 2 oktober

1908 ............................

Förslag till reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade landtmanna

skolor.

..............

Specialmotiv.................

Förslag till reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade landthushålls

skolor

.................

Specialmotiv.................

Förslag till reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolorna i

södra och mellersta Sverige.............

Specialmotiv................

Förslag till reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolorna i

Norrland och Dalarna............

Specialmotiv..................

Förslag till reglemente jör med statsmedel understödd undervisning för utbildande

af ladugårdsförmän ...............

161.

162.

166.

167.

180.

187.

194.

196.

208.

216.

227.

229.

VI

Förslag till allmänna villkor och bestämmelser för statslån ur en fond för anordnande

af undervisningslokaler, elevlostäder, ekonomihus samt demonstrationsjordbruk

vid med statsmedel understödda anstalter för den lägre landtbruksundervisningen.

...........................

Reservationer

af herrar Hellström och Peterson angående utbildningen af arbetsförmän vid det

g större jordbruket...........................

af'' herr Rydberg i anledning af hvad kommittén anfört i fråga om anordnande af

kommunala aftonskolekurser i landthushållning............• •

Bilagor se Del II.

Till KONUNGEN.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 22 maj 1907 begärt utredning

om och i hvad mån särskilda åtgärder kunde vidtagas för inrättande

af öfningsskolor i landthushållning å härför lämpliga mindre gårdar

1607/08 Landtbrulcsundervisningslcom. bet. jj

Vill

i syfte att bereda mindre jordbrukare, gifta och ogifta, män och kvinnor,

tillfälle till icke blott teoretisk undervisning utan äfven praktisk handledning

i landtbruket och dess binäringar under en eller flera månader medelst

förevisningar, beräkningar och planmässigt deltagande i sådana arbeten,

som för småbrukets ekonomiska resultat vore af särskild betydelse,

uppdrog Eders Kungl. Majt. under den 14 Juni 1907 åt en kommitté,

bestående af undertecknade M. von Feilitzen, ordförande, Paul Hellström,

Nils Hansson, Carl Rydberg och Carl M. Peterson i Ugglehult, att utarbeta

förslag till ett ändamålsenligt anordnande af den lägre landtbruksundervisningen

jämte hvad därmed ägde sammanhang.

Med anledning af lydelsen utaf den Riksdagens ofvanberörda skrifvelse,

som föranledde Eders Kungl. Maj:t att tillsätta denna kommitté, hai

kommittén uppfattat det densamma gifna uppdraget såsom omfattande allenast

den lägre allmänna landtbruksundervisningen, hvarför kommittén i det

betänkande och förslag ifråga om ordnandet af den lägre landtbruksundervisningen,

som kommittén härmed får i underdånighet till Eders Kungl.

Maj:t aflämna, icke berört undervisningen i landtbrukets binäringar. Då

kommittén tillsattes var för öfrigt frågan om ordnande af undervisningen

i en så betydande binäring som trädgårdsskötseln redan under utredning

hos vederbörande myndigheter.

För att erhålla för kommitténs arbeten nödig kännedom om såväl nu

bestående förhållanden ifråga om den lägre landtbruksundervisningen inom

riket som ock de behof och önskemal, som beträffande denna undervis

ning förefunnes inom skilda delar af landet, vidtog kommittén under sina

första sammanträden i Juli månad 1907 åtgärder för vinnande af upplysningar

i berörda hänseenden genom att utsända frågeformulär i ämnet till

styrelserna för rikets landtbruksinstitut, till hushållningssällskapens förvaltningsutskott

samt till styrelserna för de med statsmedel understödda landtmannaskolorna

inom riket. Redogörelse öfver innehållet af de till kommittén

inkomna svaren på dessa frågor är bifogad detta betänkande såsom bilaga 1.

Härjämte har kommittén lämnat jämväl föreståndarne för de mest

kända enskilda undervisningsanstalterna på den lägre landtbruksundervis

-

IX

ningens område inom vårt land tillfälle att yttra sig i det ämne, som utgjord

t föremål för kommitténs verksamhet.

Vid sitt arbete fann kommittén önskvärdt att genom utsändande af

sakkunniga personer till Danmark, Tyskland och möjligen Österrike-Ungern

inhämta upplysningar i de frågor, soin utgjorde föremål för kommitténs

uppdrag, och hafva på anmodan af kommittén, jämlikt densamma den 10

augusti 1907 gifvet nådigt bemyndigande, undertecknad Hansson i berörda

syfte i augusti 1907 företagit en resa i Danmark samt föreståndaren för Kronobergs

läns landtbruksskola å Stensjöholm Sven Alexander Muller för

enahanda ändamål i september samma år besökt Tyskland och Österrike.

De beiättelser, som till kommittén afgifvits öfver dessa resor, hafva bifogats

betänkandet såsom bilagor 2 och 3.

o

Åt föreståndaren för »Lagmannen Tage Ludvig Sylvans landtbruksinstitut

Bollerup» Viktor Jonson, som under år 1907 på offentligt uppdrag

en längre tid vistades i Nordamerikas förenta stater och Kanada, uppdrog

kommitténs ordföi ande att taga närmare kännedom om den lägre landtbruksundervisningen

i dessa länder samt härom afgifva berättelse till kommittén;

och finnes den med anledning häraf inkomna berättelsen bifogad

betänkandet som bilaga 4.

Jämligt nådigt bemyndigande den 6 December 1907 företog kommittén

under januari månad innevarande år en resa till Danmark för att vid

några af detta lands mest framstående landtbruksläroverk taga del af

huru den lägre landtbruksundervisningen vore i praktiken anordnad därstädes.

Under denna resa besöktes Lyngby Landboskole, Kserehave Landhusholdningsskole

samt Sorö Lasrarindeskole for Husholdning, alla på Själland,

Dalum Landbrugsskole på Fyen samt Ladelund Landbrugsskole och Askov

folkehojskole i Jylland. Efter återkomsten till Sverige besökte kommittén

undei samma resa landtmannaskolan vid Hvilan i Malmöhus län samt

landtbruksskolan å Bjårka Säby i Östergötlands län äfvensom den vid

Rimforsa i sistnämnda län upprättade Fredrika-Bremerförbundets landthushållningsskola

för utbildande af lärarinnor.

Under viss del af kommitténs arbete har kommittén med nådigt till

-

X

stånd haft biträde af föreståndaren för Kopparbergs läns landtbruksskola

Bengt Samuel Torssell och föreståndaren för Västernorrlands läns landtbruksskola

Ernst Axel Fresk.

Kommittén har från Eders Kungl. Maj it mottagit följande remisser.

1) den 20 Juni 1907 å Fredrika-Bremerförbundets anhållan om stats

anslag

för anordnande och uppehållande af en skola för utbildande

af lärarinnor i landthushållning;

2) den 3 september 1907 å Jönköpings läns hushållningssällskaps fram

ställning

ifråga om inrättande af en småbrukarskola; samt

3) den 4 december 1907 å Hushållningssällskapens ombuds hemställan

om utredning ifråga om ordnandet af utbildning för ladugårdsförmän.

Med anledning af förstnämnda nådiga remiss afgaf kommittén underdånigt

utlåtande den 31 Juli 1907. De två senare remisserna torde få

anses besvarade genom kommitténs underdåniga betänkande.

Vid kommitténs betänkande äro fogade reservationer

dels af undertecknade Hellström och Peterson angående utbildningen

af arbetsförmän vid det större jordbruket; samt

dels af undertecknad Rydberg beträffande kommitténs anförande i

i fråo-a om anordnande af kommunala aftonskolekurser i landthushållning.

O

Stockholm den 12 December 1908.

Underdånigst

M. VON FEILITZEN.

NILS HANSSON.

CARL M. PETERSON.

PAUL HELLSTRÖM.

CARL RYDBERG.

Hjalmar Almgren.

HISTORIK

1607/08. LandtbrulcsundervisningsJcom. bet.

1

Historik

Uti det betänkande, som under år 1884 afgafs utaf den af Kung!. Maj:t den

20 oktober 1882 tillsatta s. k. landtbruksläroverkshommittén, är redogörelse lämnad

för landtbruksundervisningens utveckling och dåvarande tillstånd i olika länder,

hvilken redogörelse innefattar upplysningar jämväl om sättet huru den lägre landtbruksundervisningen

blifvit ordnad. I anslutning till denna redogörelse har landtbruksundervisningskommittén

ansett sig böra här framlägga en kortfattad öfversikt

af den lägre landtbruksundervisningens fortsatta utveckling inom våra grannländer,

hvarefter kommittén öfvergår till att redogöra för utvecklingen af den

lägre allmänna landtbruksundervisningen i vårt land.

Danmark.

I närvarande stund äro Danmarks 16 »landbrugsskoler» alla teoretiska med

undantag af landtbruksskolan Naesgaard på halster, som existerar på grund af ett

testamentarisk! förordnande och ett och ett hälft århundrade fungerat såsom en tvåårig

praktisk-teoretisk skola, men numera ombildats till l1/2-årig skola med två

teoretiska vinterkurser medan den mellanliggande sommaren ägnas åt praktiska arbeten

på skolegendomen.

Alla Danmarks lägre landtbruksundervisningsanstalter äro af privat natur, de åtnjuta

i allmänhet jämförelsevis litet direkt understöd af staten och äro relativt fria

och själfständiga ej endast med hänsyn till den ekonomiska verksamheten utan äfven i

afseende å den egentliga, -inre organisationen. Något slags gemensamt schema eller

reglemente finnes icke. Enhvar, som grundlägger en skola, uppgör sitt eget program.

Om han söker statsunderstöd, bör programmet visserligen framläggas till granskning,

Teoretiska

landtbruks

skolor.

4

men .godkännes oftast sådant det är. Såväl lokala förhållanden som personligt

initiativ och nya idéer komma sålunda lätt till sin rätt.

Skolorna begynna i början af november, och flertalet kurser fortgå för närvarande

6 månader, således till slutet af april. I ett par skolor omfattar kursen 5 månader

och afslutas i slutet af mars, i 5 skolor afhållas förutom 6 månaders-kursen en längre

och vidlyftigare kurs om 9 månader, hvilken afslutas i slutet af juli (Lyngby, Tune,

Höng, Mailing, Ödum). Antalet undervisningstimmar uppgår vid 5 månaders-kursen

till 800—900 timmar, vid 6 månaders-kursen till 1,000—1,100 timmar och vid 9 månaders-kursen

till 1,200—1,500 timmar. Timantalet per dag är stort, nämligen 7—9

timmar, häri inberäknadt gymnastiken, hvari undervisas i alla skolor nästan hvarje

dag. Förutom egentliga fackämnen upptager programmet städse ett antal allmänt

bildande ämnen, såsom historia, särskildt landtbrukets historia, samhällslära och

modersmålet. Stor vikt fästes vid lärarens föredrag, mindre vid förhör och repetitioner.

Egentlig slutexamen afhålles icke, och i allmänhet gifves icke heller efter

afslutad vinterkurs betyg med vitsord i särskilda ämnen. Flere skolor äro mycket

väl utrustade med undervisningsmateriell, samlingar, försöksfält och laboratorier.

I samband med skolan drifver föreståndaren ett litet eller på sin höjd medelstort

jordbruk, vid hvilket likväl eleverna icke deltaga i arbetet, utan utgör hela

landthushållningen såsom sådan en åskådningshushållning och begagnas såsom

undervisningsmateriell på samma gång dess produkter tagas i anspråk för det stora

skolhushållets behof. Den odlade arealen uppgår vanligen till 10—40 hektar. Elevantalet

varierar mycket i olika skolor och beror framför allt på skolans anseende,

på lärarnes duglighet och inrättningarnas goda beskaffenhet. Medan i de minsta

skolorna finnas blott 10—20 elever, kan elevantalet i de mest besökta stiga ända

till 150 (Datum, Ladelund). Mycket ofta finnas 50—80 elever (Lyngby, Tune,

Höng). Alla skolorna äro internat, och såväl bostäderna som själfva skolan äro

oftast föreståndarens privata egendom. Eleverna äro i föreståndarens kost och

denne intager i regel måltiderna gemensamt med eleverna. I detta liksom i andra

förhållanden råder uti ifrågavarande skolor samma anda och seder som i folkhögskolorna,

ur hvilkas andliga jordmån de nutida lägre undervisningsanstalterna på landtbrukets

område i Danmark i själfva verket uppvuxit. Omkring hälften af eleverna

har också tidigare besökt folkhögskola. För undervisning och kost betala eleverna

för närvarande omkring 240 kr. för en 6 månaders-kurs eller i medeltal omkr. 40 kr.

per månad. Oftast erlägges afgiften på så sätt, att för de tre första månaderna betalas

50, för den fjärde 40, för den femte 30 samt för den sjätte 20 kr. Därutöfver erlägges

i

5

för bostad, värme och lyse 10—40 kr., och varierar priset allteftersom rummet är enskildt

eller bebos af tvä'' eller flera kamrater. I och för sjukvård hafva vid några skolor

under senaste tid bildats sjukkassor, till hvilka eleverna lämna bidrag antingen hvarje

månad (t. ex. 50 öre) eller en gång för alla (t. ex. 2 kr.). Vanligen finnas 3—4

ordinarie lärare, af hvilka enhvar är specialist inom sitt område. Vid de större skolorna

kunna finnas 5—6 ordinarie lärare. Med undantag af föreståndaren kunna lärarna,

en eller flera, handhafva skötseln af en egen liten lägenhet eller mindre hemman

i närheten af skolan, eller förestå de en försöksinrättning eller leda en specialkurs

(t. ex. inom mejeri- eller kreaturshushållning), och i undantagsfall fungerar någon

lärare under sommaren såsom instruktör. I hållandet af föreläsningar och kortare

kurser deltaga lärarna i stor utsträckning. Naturligtvis äro lärartjänsterna af helt

och hållet privat natur. Lärarna hafva tillsammans med folkhögskolornas lärarkår

bildat en förening, som har sin egen understödsfond eller pensionsinrättning, till

hvilken staten årligen inbetalar en lika stor summa som lärarna gemensamt, likväl

icke öfver 10,000 kronor.

Angående det statsunderstöd, hvaraf landtbruksskolorna (likasom äfven folk- Statsunderhögskolorna)

kunna komma i åtnjutande, hafva utfärdats stadganden senast i lagenSt°v^/hsam-^

af den 23 maj 1902. För att kunna erhålla statsunderstöd måste skolan med tillhjälp

af privata medel hafva arbetat tvenne år, och bör den då hafva besökts af minst 10

helårselever per år (2 elever vid en 6 månaders-kurs räknas som 1 helårselev). Vid beräkningen

af årselevernas antal får ej medtagas någon elev, som ej uppnått 16 års

ålder. Då statsbidrag sökes, skall skolans program framläggas i och för godkännande.

Såsom grundunderstöd utbetalas 500 kr. per år och skola. Härtill kommer efter

ansökning och i förhållande till skolans utgifter under föregående år understöd för

aflöningar åt lärarna, för undervisningsmateriell samt för underhåll af lokaler och

amortering af anläggningskapitalet (sistnämnda understöd beräknas efter 6 % af

skolbyggnadernas värde). Detta understöd får likväl icke lyftas utan särskild hemställan

om det öfverstiger 3,000 kr., och för alla skolor tillsammans, folkhögskolorna

inberäknade, får årligen icke användas mera än 140,000 kr. utan särskild bevillning.

Om under tre på hvarandra följande år antalet elever understiger 6 helårselever (sålunda

12 elever på 6 månaders-kurs), indrages statsunderstödet.

Härtill kommer statsunderstöd i annan form, nämligen elevstipendier eller Statsunderstudieunderstöd,

hvilka, då skolorna såsom nämnts äro internat och friplatser icke fin- medlade

nas, komma samtidigt såväl eleverna som genom dem äfven skolan till godo. Sådana eleverunderstöd

kunna sökas hos »Amtskoleraaden» redan innan sökanden vunnit inträde

6

iHusmandsskoler.

»

vid viss skola, ocli bör pröfningen försiggå så tidigt, att sökandena kunna få underrättelse

om tilldeladt understöd för bevistande af vinterkurs före den 25 juli och för bevistande

af sommarkurs före den 25 januari. För erhållande af studieunderstöd erfordras,

att obemedlad, som ämnar besöka landtbruksskola, fyllt 22 år eller medelst

betyg från realskola, folkhögskola eller på annat sätt visar sig äga nödig mogenhet

för åtnjutande af faekundervisning (undantag göres för småbrukarskolas elever).

Det belopp, som användes till studieunderstöd, får likväl icke utan särskild bevillning

stiga öfver 250,000 kr. om året (folkhögskolornas elever häri inbegripna). Under

finansåret 1906—07 disponerades för ändamålet 252,200 kronor. Understöden, som

utgå med 25—30 kronor per månad och utbetalas månadsvis, kunna vid hvarje skola

tilldelas intill hälften af skolans elevantal under sistförflutna läsår. Under läsåret

1907—08 utbetalades dylika understöd åt 261 manliga landbrugsskoleelever med i

medeltal kr. 128,19 för kurs samt åt 83 kvinnliga elever med i genomsnitt kr. 118,52

per kurs. Sammanlagda elevantalet vid samtliga »landbrugsskoler» under sistnämnda

läsår uppgick till 1,107 män och 129 kvinnor.

Särskildt bör omtalas den i Danmark nyaste formen för anstalter för den lägre

landtbruksundervisningen, nämligen »husmandsskolerne» (småbrukarskolor), hvilka

i viss mån intaga en särställning i jämförelse med andra skolor. I den nyssnämnda

lagen af år 1902 (§ 4) stadgas, att af statsmedel beviljas ett lån om 60,000 kr.

åt hvardera af två nya »landbrugsskoler», hvilkas undervisning skulle särskildt inriktas

på »husmandsbruget» (småbruket) och landtbrukets binäringar och af hvilka

den ena skulle förläggas till öarna, den andra till Jylland. Såsom villkor för lånet

är stadgadt, att på annat sätt skall hopbringas en penningsumma, som utgör åtminstone

en fjärdedel af lånebeloppet. På lånet betalas ränta och amortering med sammanlagdt

23/4 % per halfår (4V2 %, däraf 3a/2 % ränta, per år) med rätt att uppskjuta

amorteringen under de fem första åren. På grund af detta stadgande grundlädes

den första småbrukarskolan, »Kaerehave landhusholdningsskole», i närheten

af staden liingsted på Själland, och påbörjade densamma sin verksamhet hösten

1903. Med hänsyn till byggnader är denna skola för närvarande den måhända

mest storartade i Danmark. Den nya idén och intresset att göra något för småbrukets

bästa har fäst den allmänna uppmärksamheten vid företaget och äfven varit

anledning till att några förmögna personer ihågkoinmit skolan med donationer. I

afseende å program och metoder kan framhållas, att skolan utgör en mellanform

mellan folkhögskolor och fackskolor, ehuruväl hufvudvikten lägges på fackundervis

-

7

ningen. Flertalet elever äro barn till småbrukare, men bland eleverna finnas äfven

många söner ocli döttrar till vanliga bönder. I skolan pågå jämsides med hvarandra

6 månaders-kurser för män och lika långa kurser för kvinnor. Därförutom finnas

längre (5—6 månaders) sommarkurser för såväl män som kvinnor (praktiskt-teoretiska).

Vidare hafva för i småbruk deltagande män och kvinnor under olika årstider

anordnats 11 dagars- och under endast sommaren pågående 6 dagars-kurser,

hvilka börja den första och tredje tisdagen i hvarje månad. Under skolans fyra

första verksamhetsår hafva de längre kurserna besökts af sammanlagdt 355 män och

345 kvinnor, de kortare åter af 1,917 personer, däribland 863 kvinnor, samtliga kurser

således af tillhopa 2,617 personer på 4 år. Till skolan hör en liten åkerareal,

som är fördelad på 4 olika småbruk, hvilka skötas af föreståndaren och några

lärare. Dessutom finnas förevisnings fält och vidsträckta försöksträdgårdar. Förutom

att vanlig kreatursskötsel bedrifves vid skolan, har här förlagts ett svinafvelscentrum

(för danskt landtsvin) och afvelscentra för höns och kaniner, hvarjämte

på stället idkas omfattande biskötsel. Dessa binäringar demonstreras speciellt

vid de kortare kurserna. — Småbrukar skolan för Jylland är anlagd vid Borris i västra

Jylland och öppnades hösten 1907.

Dessa skolor åtnjuta enahanda årliga statsbidrag som öfriga »landbrugsskoler»

redan från deras första verksamhetsår och tillerkännas obemedlade elever vid dessa

skolor, intill hälften af hela elevantalet, studieunderstöd af allmänna medel utan afseende

å ålder och förkunskaper.

Särskiljande af teoretisk undervisning och praktisk öfning förutsätter natur- Lärlings

.

.... -in väsendet.

ligtvis särskilda åtgärder för bibringande af färdigheter äfven i sistnämnda afseende.

»Det Kongl. danske Landhusholdningsselskab» har sedan år 1820 upprätthållit och

ledt en ordnad lärlingsinstitution, hvilken under tidernas lopp haft stor betydelse.

Lärlingskurs en varar i tre år, hvarunder lärlingen arbetar hvarje år på olika af sällskapet

såsom praktikantgårdar godkända egendomar på öarna och i Jylland. Under

senare åren har lärlingarnas antal nedgått till några få hvarje år, då institutionen

visat sig alltför tungrodd. I stället hafva »landbrugsskolernes» föreståndare sökt

anordna praktisk elevtjänstgöring'' hvar och en för sin skolas elever på därför lämpliga

gårdar, och under de sista åren hafva de föreningar, som bildats af skolornas förra

elever (t. ex. vid Dalum, Tune), på sitt program upptagit förmedling af lärlingsställen

åt dem, som sådant önska.

Folkhögskolans indirekta betydelse för det danska landtbruket, som tagit sig Landtbruks

undewxs

uttryck

i ungdomens andliga vakenhet och utveckling, är allmänt erkänd. Kändt ning i folkhögskolorna.

8

Kortare

landtbruks

kurser.

är äfven, såsom redan i det föregående antydts, att folkhögskolorna i betydande grad

inverkat på landtbruksundervisningens allmänna riktning och metoder. Såsom grundregel

vidhålles emellertid allt fortfarande, att folkhögskolorna böra förblifva trogna

sina principer såsom allmänt bildande inrättningar och icke böra utgöra blandade

fackskolor för den ena eller den andra näringsgrenen. Af Danmarks omkr. 80 folkhögskolor

har likväl mer än en tredjedel i någon mån på sitt program upptagit

äfven landtbruksundervisning. Åt denna ägnas därvid 3 å 4, högst 5 timmar i veckan,

och fackämnena afhandlas oftast på samma sätt som öfriga till folkhögskolans program

hörande ämnen samt få sålunda tjäna läroanstaltens egentliga ändamål. Detta

förfaringssätt försvaras därmed, att folkhögskolorna ofta besökas af föga bemedlade

personer, som icke äro i tillfälle att offra mera än en vinter på sin utbildning.

Dem beredes sålunda en stor lättnad, då de blifva i tillfälle att i jämbredd med allmänt

bildande undervisning åtnjuta undervisning äfven i grunderna för deras blifvande

verksamhet, om än i mindre omfattning. Endast få folkhögskolor hafva en

särskild landtbruksafdelning och dessa hafva icke vunnit någon synnerlig uppmärksamhet

eller erkännande.. Ett större antal har skilda afdelningar för handtverksarbete.

Dessa afdelningar, såväl landthushållnings- som handtverksafdelningarna,

hafva uppstått delvis med samma syftemål, som legat till grund för landtbruksundervisningens

upptagande i mindre utsträckning på folkhögskolornas program.

Delvis hafva de äfven till ändamål att draga elever till skolan från olika

områden, ty täflan om elever är otvifvelaktigt för handen.

Den ungdomsskara, som årligen besöker folkhögskolorna, torde man för närvarande

kunna uppskatta till omkring 7,000 personer, män och kvinnor. Antalet

elever i landtbruksskolorna stiger åter till omkring 1,200 om året.

Afhållandet af kortare landtbrukskurser har i Danmark blifvit mycket vanligt.

En del sådana kurser har redan omnämnts i samband med frågan om småbrukarskolorna.

Numera hafva statsmedel disponerats särskildt för anordnandet af sådana

kurser och för understöd åt deltagarna. Årliga anslaget för detta ändamål uppgår

till 54,000 kronor, som användas och fördelas på följande sätt:

1) åt behöfvande elever, hvilka efter att hafva genomgått landtbruksskolekurs

om 5—6 månader önska göra sig förtrogna med småbrukarhushållning eller landtbrukets

binäringar (höns-, kanin-, bi- och trädgårdsskötsel) hos praktiska landtbrukare.

Såsom läro- eller kursställen äro godkända ett antal framstående småbruk,

några folkhögskolor, hvilkas föreståndare på ett förtjänstfullt sätt idka ifrågavarande

hushållningsgrenar, samt slutligen trädgårdsskolor. Understöden, som sammanlagdt

uppgå till 4,000 kr., fördelas af landtbruksministeriet; understöden få kögst

utgöra 20 kronor i månaden under 6 månader ock utbetalas till vederbörande husbonde,

som för denna betalning är skyldig att gifva eleven kost och logi samt nödig

vägledning i det fack, som är i fråga;

2) åt obemedlade deltagare i de kortvariga (8—30 dagars) kurser i landtbrukets

binäringar, som hållas i för ändamålet godkända skolor. Understöden utgå numera

till ett sammanlagdt belopp af 40,000 kr.; samt

3) åt obemedlade deltagare i ambirlatoriska kurser, som på föranstaltande af

»fmlleslandboforeningerne» hållas öfverallt i landet. Härför äro anslagna sammanlagdt

10,000 kr. Såväl de i andra som tredje punkten nämnda anslagen fördelas hufvudsakligen

genom nämnda föreningar, och kurserna anordnas på olika sätt enligt regler,

som af landtbruksministeriet godkännas.

De danska »husholdningsskolerne», af hvilka under senaste tio åren uppstått

ett icke obetydligt antal, däraf ett par med statsbidrag, äro hufvudsakligen inrättade

för stadshushållens behof. Speciellt beräknade för kvinnor från landet äro endast

de kortare kurser för husmödrar, som vid flera af dessa skolor gifvas vid sidan af

den öfriga undervisningen. Landtbefolkningens behof af undervisning i huslig ekonomi

tillgodoses däremot genom »Landboforeningernes husholdningsaftensleoler», hvilka

nått en hastig och storartad anslutning. Under de sju första verksamhetsåren (1900

—1907) besöktes dessa kurser af tillhopa omkring 42,000 kvinnor af alla åldrar.

Bland deltagarna äro gaardmanshustrur och -döttrar i majoritet men äfven kusin

andshustrur, tjänsteflickor etc. deltaga i dessa kurser. Kurserna äro ambulerande

mellan 6 olika platser inom samma »landboforening»; och hållas på hvarje

plats två lektionstimmar i veckan under 18 veckor hvarje år. Kurserna äro beräknade

att fortgå två år inom hvarje föreningskrets. På hvarje plats skola minst 35 deltagare

anmäla sig. Undervisningen, som sker efter en af »landboforeningernes frnllesudvalg»

bestämd plan, hvilken lärarinnan är pliktig att följa, är hufvudsakligen

teoretisk med demonstration af tillredningen af någon maträtt samt föredrag i födoämneslära,

hälsovård, huslig ekonomi etc., äfvensom, vid särskilda kurser på höstarna,

i användning och bevarande af frukt och andra trädgårdsalster. Landboforeningen

bestrider omkostnaderna för kursen och uppbär af hvarje deltagare kr: 3: 25

under första och kr. 3: 50 under andra kursen. Till friplatser och obemedlade deltagare

utdelas af statsmedel bidrag från det anslag af 10,000 kronor, som i det föregående

omnämnts.

1607/o8. LandtbrulcsimdervisningsJcom. bet. 2

Kvinnlig

landtbruks

undervis

ning.

10

L andtbruksundervisningen

på

Island.

lll%-åriga

landbrugs

skoler.

För alla dessa aftonskolekurser behöfves gifvetvis en stor mängd lärarinnor.

Dessa utbildas dels i en lärarinnekurs om 2 år och 2 månader vid »Fru Berg-Nielsens

fag skola for husholdning» i Köpenhamn, samarbetande med »L au d,b ohoj skola n»

därstädes, dels ock uti en 9 månaders kurs vid »Husholdningsseminariet Ankerhus»

vid Sorö på Sjaslland. Vid denna skola hålles äfven vanlig hushållskurs samt har

år 1907 öppnats en »Landhusholdningsskole» för kvinnor med praktisk undervisning

i jordbruk och boskapsskötsel.

En närmare redogörelse för de olika skolorna, såväl manliga som kvinnliga, på

den lägre landtbruksundervisningens område i Danmark, är lämnad i den reseberättelse,

som af kommitténs ledamot, agronomen Nils Hansson, afgifvits öfver en af

honom på uppdrag af kommittén under augusti 1907 företagen resa i Danmark för

studerande af nämnda undervisning (se Bilaga 2).

På Island finnas 4 »landbrugsskoler», där af tre med två-årig praktisk-teoretisk

kurs, som börjar i maj. Om sommaren hafva eleverna uteslutande praktiskt arbete

på skolegendomen, om vintern teoretisk undervisning med något arbete i ladugård och

smedja. Af dessa tre skolor är en privatskola med bidrag af Landskassen, de båda

öfriga amtsskolor med statsbidrag af omkring 2,500 kronor årligen. Skolorna mottaga

hvardera 10—12 elever. Den fjärde skolan, amtsskola med statsbidrag af 1,200

kronor och 100 kronor för hvarje elev, meddelar endast teoretisk undervisning och

mottager 30—40 elever årligen.

Norge.

Samtliga »Amtslandbrugsskoler», förut med praktisk-teoretisk undervisning,

hafva numera omorganiserats till F/2-åriga skolor (vinterskolor) med öfvervägande

teoretisk undervisning.

De l1/2-åriga landtbruksskolorna hafva uppstått till följd af att den teoretiska

undervisningen skattats allt högre, och torde man kunna säga, ätt i dessa skolor för

närvarande fästes mera afseende vid teoretisk än vid praktisk undervisning. Likaså

har man önskat förkorta skoltiden, hvarigenom det blifvit lättare för bondesöner att

11

besöka skolorna. Skolornas kurs tager vanligen sin början i oktober (den 1—15).

"Vid en del skolor bedrifvas under denna månad praktiska öfningar. Det första

vinterhalfåret begagnas hufvudsakligen till teoretisk undervisning och företages

praktiskt arbete vanligen blott ett par timmar om dagen. Sommaren användes till

arbete på skolegendomen, men arbetsdagens längd är begränsad, så att tid kan blifva

öfrig till läsning och nedskrifning af anteckningar. Den andra vintern ägnas helt

och hållet åt teoretisk undervisning, hvarvid alltså praktiskt arbete alls icke kommer

i fråga. Kursen afslutas vanligen i april med en offentlig examen, som afhålles i

närvaro af officiella granskningsmän eller censorer. Tentamina jämte skriftliga prof

hafva kommit i allmänt bruk. För den teoretiska undervisningen äro anslagna omkring

600—900 timmar per vinterperiod. Förutom föreståndaren finnas 2, i större

skolor t. o. m. 3—4 ordinarie lärare. Därjämte äro anställda extra lärare, bland

dem ofta distriktets jägmästare. Elevantalet är i allmänhet stort. Mycket ofta

finnas 30—50 elever, men i de bästa skolorna finnas, om parallellafdelningarna medräknas,

60—80 elever, i några under senaste tid t. o. m. öfver 100 (Sem, Akershus’

amf, föreståndare B. Holtsmark). »Kostbidirag» och stipendier utdelas rikligt,

flera tusental kronor per skola (t. ex. vid Masre i Nordre TrondhjeAs amt, där det

finnes parallellafdelningar, 10,000 kronor årligen; i andra 8,000, 5,000 o. s. v.); för

nu pågående läsår hafva landtbruksskolorna af statsmedel tilldelats sam man lagd t

61,532 kronor 50 öre i »kostbidrag» och ''32,715 kronor i elevstipendier. Stipendierna

utdelas till olika belopp, dels såsom hela stipendier om 20 kr. i månaden,

trefjärdedels stipendier om 15 kr. och halfva stipendier om 10 kr. i månaden.

Stipendierna tilldelas företrädesvis eleverna i den l1/2-åriga skolan och alls icke

i samma utsträckning dem, som besöka skolan blott om vintern (se här nedan). De

flesta skolorna äro internat, medan vid andra skolor, särskild! de större, en del af

eleverna bo i omnejden. Eleverna erlägga för bostad och föda 25—30 kr. i månaden.

Undervisningen är vanligen afgiftsfri, åtminstone för i skolamtet hemmahörande

elever. I några skolor erlägges för undervisningen en afgift af 5—<10 kr. i månaden.

Skolorna äro i allmänhet väl utrustade och synnerligen väl bebyggda. Vanligen äges

skolan och skolegendomen af amtet (länet), eller har amtet arrenderat densamma af

privat ägare eller på annat sätt med enskild person ingått öfverenskommelse om

skolans upprätthållande. Såsom regel gäller, att skolegendomen bör vara åtminstone

lika vidsträckt som en medelstor egendom i amtet. Skolegendomarna äro

icke några stora gods. Det är icke sällsynt, att den odlade jorden omfattar endast

30—50 hektar. I allmänhet sträfvar man till att ordna skolorna och skol

-

12

egendomarna i enlighet med de lokala förhållandena. Detta blir äfven möjligt

därigenom, att kommunerna skälfva genom amten taga initiativet och

grundlägga skolorna samt delvis upprätthålla dem, hvarvid från regeringens sida

lämnas nödig frihet att organisera desamma. För närvarande understödjas skolorna

rikligt med statsmedel. I allmänhet bestrider staten 3/4 och vederbörande amt */4 af

skolans utgifter under året. Undantag härifrån utgör Tromsö stifts landtbruksskola,

där staten på grund af distriktets mindre starka ekonomiska bärkraft öfvertagit

hela driftkostnaden. År 1907 erhöllo 15 landtbruksskolor, som åtnjöto understöd

på ofvannämnda sätt, i medeltal omkring 13,500 kr. af staten. Såsom exempel

må nämnas, att de årliga utgifterna vid den redan i det föregående omnämnda

skolan i Nordre Trondhjems amt (Msere), hvilken år 1907 besöktes af 50 manliga och

16 kvinnliga elever (en hushållsskola för kvinnor är inrättad i samband med landtbruksskolan),

uppgå till i jämnt tal 25,000 kr., hvaraf 18,000 kr. tillskjutas af

staten och 7,000 af amtet. Omkring hälften af utgifterna hänföra sig till aflöningar

(föreståndarens lön 2,700 kr., de andra lärarnas 1,400—1,800 kr. samt fri bostad,

värme och lyse).

På Sandvik i Nordmöre (Romsdals amt) har upprättats en enskild landtbruksskola

med ett statsbidrag af 6,000 kronor årligen. Vid denna skola finnas anordnade

en ettårig teoretisk-praktisk och en halfårig teoretisk kurs.

Teoretiska Teoretiska vinterskolor med två vintrars kurs, af hvilka under år 1907 funnos 8,

''äro oftast anordnade såsom parallellafdelningar vid de 1 /2-åriga skolorna, och hafva

med dessa gemensam undervisning. Det samma är fallet med några teoretiska skolor

med eu vinterkurs, hvilkas antal år 1907 uppgick till 5. I en af dessa sistnämnda

fortgår arbetet 9 månader med början den 15 sept. (Saetersdalen, Nedenses’ amt), i en

annan pågår det blott 5 månader samt påbörjas den 1 oktober; denna skola (i norra

österdalen, Hedemarkens amt, grundlagd år 1905) förflyttas årligen emellan två

skogskommuner samt är sålunda på sätt och vis ambulatorisk.

Såsom af det föregående redan framgår, äro de teoretiska vinterskolorna i Norge

organiserade på mycket olika sätt. En af skolorna med två vinterkurser förtjänar

ett särskildt omnämnande, nämligen »Vinterlandbrugsskolen» i Kristiania, hvilken

äges och förestås af Olav Sendstad. Vid denna skola söker man skilja praktisk öfning

och teoretisk utbildning från hvarandra, likväl på så sätt, att det ena förutsätter

och stödjer det andra. En fullständig kurs i denna läroinrättning tager 21/2 år i anspråk

och ordnas vanligen på följande sätt: ett års praktiska arbeten från höst till

höst på någon privat egendom under skolans inseende; 1/2 års teoretisk undervisning

13

från höst till vår i vinterskolan; 1/2 års praktiska öfningsarbeten från vår till

höst på privat egendom; och slutligen Va års teoretisk undervisning från höst till

vår i vinterskolan. På lärlingsstället skall eleven föra noggranna anteckningar i

enlighet med ett från skolan medfördt formulär rörande arbeten, väderleksförhållanden,

växtodlingen och husdjuren, hvarjämte han bör utarbeta en redogörelse

öfver lärlingsgården. Lärlingarna kontrolleras genom de regelbundna rapporter

eller meddelanden, som det åligger dem att insända till skolan, där rapporterna

granskas och en del uppgifter införas i böckerna och för statistiskt ändamål. För

de nybörjare, som sådant önska, anordnas vid lärlingstidens början en kurs om ett

par dagar i och för handledning i förandet af anteckningar. Lärlingen erhåller lön

af sin husbonde (om han äger vana vid jordbruksarbete, får han för första året omkring

120 kr. samt fritt uppehälle och för den senare sommarperioden omkring 80

kr.). De, som genomgått öfningsarbetena, hafva företrädesrätt till afgiftsfri undervisning

i vinterskolan och till erhållande af stipendier. I allmänhet försiggå lärlingsarbetena

på främmande gårdar, men i undantagsfall äfven på elevens hemgård. Detta

Sendstads lärlingssystem har utvecklats vidare i enlighet med rådande förhållanden

och har i betydlig grad inverkat på den allmänna uppfattningen om den praktiska

och teoretiska undervisningens åtskiljande från hvarandra. Hvad den egentliga

vinterskolan beträffar, så är den i hufvudsak organiserad liksom andra

skolor med två vinterkurser. Lärokurserna äro mycket omfattande. Förutom

föreståndaren och andra ordinarie fackläraren äro vid skolan anställda 8 extra

lärare. Att skolan förlagts till eu stad försvaras bl. a. därmed, att man på

så sätt blir i tillfälle att anlita framstående specialister vid lärda skolor och på andra

områden. Under senaste tid har elevantalet uppgått till sammanlagdt omkr. 70—80.

Skolan är privat och åtnjuter ett statsunderstöd af 10,000 kr. årligen. Betalande

elever erlägga en skolafgift af 180 kr., däraf 120 kr. för första och 60 kr. för andra

vintern. Lärlingsinstitutionen är så organiserad, att den uppbär sig själf. Lärlingen

erlägger till skolan för dess förmedling af tillträde till lärlingsplats samt för

handledning och kontroll 30 kr. samt erhåller, såsom i det föregående nämnts, lön för

sitt arbete af husbonden på lärlingsgården.

De direkta understöd, som staten årligen utgifver till de lägre manliga landtbruksskolorna,

representera för närvarande en summa af omkring 190,000 kronor.

I några af Noiges amtsskolor och ungdomsskolor meddelas i någon mån undervisning

äfven i landthushållning i jämnbredd med undervisningen i allmänt bildande

ämnen. Särskilda landtbruksafdelningar finnas likväl icke.

14

Småbrukar

kurser.

Kvinnlig

landtbruks

undervis

ning.

Korta landtbrukskurser, särskild! sådana som fortgå några få dagar, hafva

under senaste tid kommit mycket i bruk i olika trakter. I afhållande af dessa kurser

deltaga äfven skolornas lärare.

Med bidrag af ''ett par hushållningssällskap inrättades (redan år 1865 på

Abildsö i Östra Åker en hushållsskola för unga flickor, hufvudsakligen från allmogehem.

Skolan rönte en liflig tillslutning till dess densamma 1 anledning af dess

grundläggarinnas och föreståndarinnas, fru M. Wetlesens, höga ålder år 1881 upphörde

med sin verksamhet. På 70-talet uppstod på Vestlandet en stark rörelse att bereda

jämväl landtbrukets kvinnor tillfälle att förvärfva sig de för deras kall nödiga förkunskaperna.

Mera skolor upprättades genom amtstingens försorg på skilda gårdar, hvilkas

ägare tillika fungerade såsom föreståndare för skolorna under öfverinseende af

en amtskommitté. Skolorna hade i början en mycket stor tillslutning och tillträdet

till desamma underlättades af friplatser till stort antal samt billiga

internatsafgifter. Elevfrekvensen aftog emellertid så småningom, under det att samtidigt

amtsmyndigheterna funno den nytta, som med skolorna kunde vinnas, icke stå

i rimligt förhållande till omkostnaderna. De flesta skolor blefvo därför nedlagda redan

på 80-talet. Häitill bidrog nog också att någon undervisningsanstalt för utbildning

af nödiga lärarkrafter icke fanns tillgänglig. Sedan dessa skolor sålunda upphört,

upptog »Det kongelige Selskab for Norges Yel» tanken på upprättandet af »hilsko]

dningsskol er for kvinder av landbostanden», och uppstodo under åren 1889—1896

i skilda delar af landet sju sådana skolor med teoretisk-praktisk undervisning, för

hvilka skolor nämnda sällskap tillsköt hälften af omkostnaderna samt vederbörande

hushållningssällskap den andra hälften. Skolorna mottogo 9—12 elever och meddelade

sin undervisning i en ettårig eller något kortare kurs. Vid den äldsta af dessa

skolor, Berger husholdningsskole i Asker, anordnades år 1896 en fortsättningskurs

på 6 månader för utbildande af lärarinnor i landthushållning. Sådana kurser, med

uteslutande teoretisk undervisning, hafva sedermera hållits vid nämnda skola ända

till år 1905. Sistnämnda skola öfvertogs år 1903 af Akershus’ ant, och under de

närmast följande åren indrog Selskabet for Norges Vel äfven sina bidrag till öfriga

skolor, hvilka då nedlades, den sista år 1905.

Dessa utaf nämnda sällskap ledda skolor synas hafva tjänat till mönster för de

»husholdningsskoler», som nu äro i verksamhet inom amten, hufvudsakligen förlagda

till »Amtslandbrugsskolerne». Af sådana skolor finnas för närvarande 13 i verksamhet

med en praktisk-teoretisk kurs af växlande längd vid olika skolor, 7, 9, 11 eller 12

månader. Den teoretiska undervisningen upptager omkring 2 timmar dagligen. I

15

samband med den ambulatoriska landbrugsskolen i norra Österdalen är inrättad

en »praktisk jenteskole» med 3 månaders kurs, och har dessutom i Elverum under

år 1907 inrättats en fast husholdningsskole med praktisk kurs af lika kort varaktighet.

De flesta skolor mottaga 12—20 elever, och är genom dem tillfälle beredt för

omkring 200 unga flickor årligen att utbilda sig i huslig ekonomi och landthushållning.

Statens bidrag, som i allmänhet utgår med 3/4 af utgifterna, uppgåur för den

kvinnliga undervisningen till sammanlagdt c:a 46,000 kronor.

För att i någon man tillgodose behofvet af lärarinnor för ifrågavarande »husholdningsskoler»

anordnade Selskabet for Norges Yel 1907—1908 en 10 månaciers

kurs för utbildning af sadana lärarinnor. Denna utbildning öfvertages från

och med 1909 af den nyinrättade »Statens Lcerarindeshole i Husstel» (se nedan).

Under 1901 1902 års stortingssession framlade regeringen ett förslag angående Omorganisa

ordnande

af den lägre landtbruksundervisningen och statens förhållande till den- ^kvinlligT

samma. Detta förslag, som hufvudsakligen afser reglerandet af sättet och villkoren lålhunderför

statsbidrags utgående till de olika skolformerna, de kvinnliga skolorna däri in- Aningen.

begripna, har emellertid ännu ej i sin helhet behandlats i stortinget.

Under somaren 1908 afgjordes emellertid ärendet hvad beträffar »husholdningsskolerne»

och beslöts, att statsbidrag skulle utgå till sådana skolor af nedannämnda

slag:

1) Till »Amtshusmorskoler» med ordinarie kurs pål i regel minst 5 månader.

Staten bidrager med intill 3/4 af de med sköldriften förenade utgifter, däri inberäknadt

»kostholdsstipendier» till obemedlade elever, Indika stipendier icke få utgå

till större belopp än 15 kronor i manaden. Återstående 1/4 af driftkostnaden erlägges

af amtet, som också anskaffar nödiga lokaler och anläggningar, däribland

ändamålsenligt inrättade svin- och hönshus samt trädgård.

2) Till »Kommunala HusmorsJcoler» på landsbygden eller i städerna. Statsbidraget

utgår med 7„ af omkostnaderna, Indika i öfrigt gäldas af amtet eller

vederbörande kommun.

3) Till privata »Husmorskoler» kan statsbidrag erhållas för aflönande af lärarinnor

och för inrättande af friplatser.

Samtliga dessa skolor arbeta efter en af landtbruksdepartementet godkänd

plan.

»Flygare Husholdning skur ser» anordnas af »Landhusholdningsselskaberne»,

som aflöna lärarinnor och betala dessas resekostnader. Utgifterna i öfrigt bestridas

16

af vederbörande kommun eller »Landmandslag» i den mån de ej täckas af deltagarnas

afgifter.

Härjämte tiar under innevarande år beviljats nödiga anslagsmedel för upprättande

af en »Statens Lcerarindeskole i Husstel», som organiseras på en för ändamålet

inköpt egendom invid Kristiania. Den för skolan beviljade årsbudget upptager

utgiftsposter till sammanlagdt omkring 20,500 kronor.

Finland.

På den lägre landtbruksundervisningens område äro för närvarande inom Finland

i verksamhet dels Kronoborgs högre jordbruksskola dels ock åtskilliga å staten

eller enskilda personer tillhöriga egendomar förlagda lägre lantbruksskolor samt

landtmannavinterkurser, för hvilka samtliga läroanstalter gälla ett den 29 april 1896

utfärdadt reglemente. Vidare hafva pa senare tid i olika delar af landet med

statsmedel inrättats ambulatoriska jordbruksskolor och landtmannaskolor, hvarjämte

i samband med några folkhögskolor anordnats särskilda landtmannaafdelningar,

medan vid andra dylika skolor undervisning i till landtbruket hörande ämnen inrymts

i skolornas undervisningsprogram.

Kronoborgs År 1896 ombildades det å Kronoborgs hofläger i Viborgs län sedan 1877 infruksskolä

rättade landtbruksinstitutet till en högre landtbruksskola med två-årig praktisk-teoretisk

kurs och med ändamål att bibringa eleverna de kunskaper, som erfordras vid

själfständig verksamhet inom jordbruket. Den teoretiska undervisningen fortgår

under båda läroåren från november till ingången af maj manad, hvarjämte oktober

månad ägnas åt repetitioner, öfriga delar af åren skola eleverna förrätta praktiska

jordbruksarbeten. Elever mottagas till det antal, som utrymmet och skolmateriell

medgifva och fordras för att till elev antagas, bl. a., att hafva fyllt 18 ar,

att hafva genomgått 5 klasser vid lyceum eller att innehafva motsvarande kunskapsmått

samt att hafva i minst 2 år allvarligt deltagit i landtbruksgöromål. Åt fyra

elever medgifves kostnadsfri undervisning och uppehälle vid skolan. Förutom direktorn,

som tillika är lärare i jordbrukslära, äro vid skolan anställda 4 lärare och

17

6 förmän. Jämte direktorn äro läraren i naturvetenskaperna och husdjursskötsel

samt forstmästaren uppförda å ordinarie stat med rätt till pension.

Skolans stat, egendomens oberäknad, uppgår till inemot 30,000 kronor.

Sedan den högsta landtbruksundervisningen öfverflyttats till universitetet i Mustiala

Helsingfors, har den förutvarande landfbrukshögskolan (institutet) på Mustiala i ^institut''0''

Tammela socken upphört med sin verksamhet i oktober 1908. I november vidtog

därstädes en fortsättningsskola för landtman med teoretisk undervisning och två

vintrars kurs. För inträde vid Mustiala landtmannainstitut fordras, att sökanden

afslutat kurs i »högre folkskola» och dessutom besökt landtmanna- eller jordbruksskola,

hvarförutom sökanden bör innehafva föregången godkänd praktik under

minst ett års tid eller ock utöfvat annan praktisk och själfständig verksamhet å

landthushållningens område. Utöfver den sålunda erforderliga förpraktiken hör till

lärokursen praktik under sommaren mellan de båda vinterkurserna. Institutet

kan mottaga intill 100 ordinarie elever. Å institutets stat, som slutar å 42,500 mark,

finnes upptaget ett särskildt anslag å 4,000 mark, hvarifrån lärarkollegiet utdelar

studieunderstöd åt däraf förtjänta mindre bemedlade elever. Vid institutet äro anställda

fem ordinarie lärare, hvilka äro skyldiga att mot särskildt arfvode medverka

vid kortare specialkurser, som vid institutet anordnas sommartid, äfvensom att verka

såsom föreläsare utom institutet enligt landtbruksstyrelsens bestämmande..

Lärokursen vid de lägre jordbruksskolorna, som jämväl varar två år, om- Lägre£ordfattar

förutom praktiska landtmannagöromål, vid hvilka särskild vikt fästes, teoretisk hrwkss olor''

undervisning beträffande hufvudgrunderna och de nödvändigaste delarna af följande

ämnen: jordbrukslära, husdjurslära, mjölkhushållning, landtmannabyggnaders uppförande,

byggnads-, redskaps- och kartritning, skogshushållning, trädgårdsskötsel,

fältmätning och enklare afvägning, de viktigaste landsbygden rörande författningar

samt bokföring. Därjämte undervisas eleverna i stil- och rättskrifning samt

räkning. Den teoretiska undervisningen pågår under tiden november—april,

hvaremot öfriga tiden hufvudsakligen användes till landtbruksarbeten och praktisk

undervisning i desammas förrättande. Elevantalet bestämmes af skolegendomens

tillgång på odlad jord och tillfälle till nyodlingar, så att på hvarje elev belöper

minst 6 hektar brukad jord. I hvarje fall bör dock skolegendomen hafva den

storlek att minst 14 elever kunna mottagas. Högsta elevantal, för hvilket statsunderstöd

utbetalas, är 24. Alla elever äro frielever samt åtnjuta fri kost och logi

m. in. För inträde vid skolan fordras att hafva fyllt 18 år, besitta två års jordbrukspraktik

samt hafva fullständigt genomgått »högre folkskolekurs» eller äga mot

1607/o8.

Landtbrulcsunder visning skom. bet. 3

18

svarande kunskaper. Dock kunna å orter, där folkbildningen ännu står lägre, efter

senatens bestämmande inträd esf ordran nedsättas till af trovärdig person utfärdadt

intyg öfver ren innanläsning, skrifning cell räkning med hela tal. Föreståndare

för statens jordbruksskola är ställd på ordinarie stat och åtnjuter rätt till pension för

sig, änka och barn. Föreståndare och lärare vid enskild jordbruksskola äger efter

öfvergång till statens tjänst i afseende å rätt till ålderstillägg och pension räkna sig

till godo sina tjänstår vid den enskilda skolan.

De å statsdomän upprättade två-åriga jordbruksskolorna, för närvarande 3, underhållas

helt och hållet af statsmedel, medan enhvar af de å enskild egendom förlagda,

uppgående till ett antal af 10, åtnjuta ett årligt statsanslag af 11,200 mark

med ett tillskott af 300 mark för hvarje elev öfver det fastställda minimiantalet eller

14 intill ett antal af 24 elever. Af dessa 13 lägre lantbruksskolor äro 3 svenskspråkiga.

Förutom sålunda omnämnda skolor finnas en ett-årig jordbruksskola på

Åland äfvensom sedan hösten 1907 en Fyrårig praktisk-teoretisk jordbruksskola å

statsdomänen Otava- i Savolaks. Vid sistnämnda skola meddelas under det första

vinterhalfåret elementär landtbruksundervisning två timmar hvarje morgon medan

den öfriga delen af dagen användes till praktiskt arbete. Det påföljande sommarhalfåret

ägnas uteslutande åt praktik med en eller annan demonstrationsföreläsning.

Efter detta praktikår följer eu teoretisk vinterkurs (november—april) med något

vidsträcktare kurs än de egentliga landtmannaskolorna med en vinterkurs (se nedan).

Till denna teoretiska afdelning mottagas äfven andra elever än sådana som förut

praktiserat på skölegendomen, ifall de styrka sig innehafva samma mått af förkunskaper

och praktik. Skolan har för närvarande 25 elever.

Landt- Landtmannavinterkurserna hafva till ändamål att bereda personer, hvilka be

vintericurser.

sitta ett visst mått af insikt och praktisk färdighet i landtbruk men äro förhindrade

att genomgå de två-åriga kurserna vid de lägre landtbruksskolorna, tillfälle

att inhämta goda kunskaper i jordbruket. Undervisningen, som är fördelad

på två vinterkurser, den första under november—april och den andra under november

—maj, är till omfång och innehåll i allmänhet densamma som vid de lägre landtbruksskolorna

men kan efter landtbruksstyrelsens bestämmande utvidgas genom tillläggskurser

i naturlära, husdjursskötsel, mejerilära samt ritning och dylikt. Där

tillfälle därtill gifves, äga eleverna deltaga i mera instruktiva landtmannaarbeten

samt i tur arbeta i mejeriet och ladugården. Inträdesfordringarna till vinterkurserna

äro desamma som till lägre landtbruksskola. Eleverna betala för kost och logi 25

mark i månaden, men åtnjuta fri undervisning.

19

Tva-ariga landtmannavinterkurser finnas för närvarande anordnade i sammanhang

med lägre jordbruksskolor dels å en kronodomän (Harju) och dels å en enskild

egendom (Orisberg) med ett årligt statsanslag af 6,500 mark, hvartill kommer 2,000

mark till elevstipendier.

I skogstrakterna inom östra Karelen och östra delen af Uleåborgs län hafva

under senare åren af vederbörande landtbrukssällskap med statsbidrag inrättats tillhopa

6 ambulatoriska jordbruksskolor. Enhvar af dessa skolor verkar om vintern

på tre olika ställen, omkring 2 månader på hvarje ställe. Skolan förlägges till något

hemman, hvars ägare för denna tid öfverlåter skötseln af ladugården och mjölkhushållningen

åt skolföreståndaren. Denne, som bör innehafva agronomisk utbildning,

meddelar såväl elementar- som fackundervisning i skolan och skall därjämte årligen

inom de olika byarna i distriktet inrätta demonstrationsfält och hålla vård öfver

dem samt verka såsom konsulent. Dessutom äro vid sådan skola anställda en slöjdlärare

och en deja. För att vinna inträde som elev fordras endast läskunnighet samt

att hafva fyllt 16 år. Undervisningen är kostnadsfri. Statsbidraget uppgår till

6,000—<7,100 mark årligen för hvarje skola.

Landtmannaskolorna med en vinterkurs äro icke såsom förut nämnda läroanstalter

organiserade genom särskild författning eller genom för desamma fastställdt

program utan har i allmänhet förfarits så, att vid ansökan om statsanslag för inrättandet

af dylik skola bifogats ett till sina hufvuddrag angifvet, i öfverensstämmelse

med ortsförhållandena uppgjordt program, som därefter tjänat till ledning för skolans

verksamhet. Undervisningen, som är uteslutande teoretisk, upptager en tid

af omkring 26 veckor. Åtminstone den ene af lärarne, i regel föreståndaren, har till

skyldighet att verka som konsulent (vandringslärare) i skoldistriktet, därvid han

främst bör besöka förutvarande elever vid skolan, hvarjämte det åligger honom att

åt elever, som sådant önska, anskaffa lärlingsplatser samt öfvervaka deras praktik.

Så långt tiden medgifver böra äfven lärarna biträda vid småbrukarundervisningen

samt anordna demonstrationsfält m. m.

För närvarande finnas i Finland 14 fristående landtmannaskolor med en vinterkurs,

af hvilka 6 börjat sin verksamhet i november 1908. Alla utom 2 äro till sin

natur enskilda. 3 skolor hafva svenskan till undervisningsspråk. Elevantalet vid

landtmannaskolorna uppgår för närvarande till i medeltal 19 per skola. Det årliga

statsbidraget för de enskilda landtmannaskolorna varierar mellan 6,600—12,200

mark, däri inberäknadt elevstipendier och ersättning för lärarnas konsulentverksamhet.

Ambula

toriska

jordbruks

skolor.

Landtmannaskolor

med en

vinterkurs.

20

Landtbruksundervisningen

ifolkhögskolorna.

Jordbruks

lyceum.

Lärlings

väsende.

Smabrukar

undervis

ning.

De i samband med folkhögskolorna anordnade landtmannaafdelningarna, af

Indika 5 varit i verksamhet under senaste tiden, äro i allmänhet organiserade på

enahanda sätt som förenämnda landtmannaskolor. Lärokursen varar november—

april. Undervisningen i landtbruhsfackämnen handhafves af agronomiskt utbildad

person, i andra läroämnen af folkhögskolans lärare. För vinnande af inträde vid dessa

kurser erfordras i allmänhet att sökanden fyllt 20 åi^ samt genomgått »högre folkskolekurs»

och oftast därtill äfven folkhögskolekurs. Kursafgiften är 25 mark.

Vid de flesta af landets 30 folkhögskolor finnas emellertid icke dylika landtmannaafdelningar,

utan erhålla eleverna undervisning, förutom i humanistiska ämnen,

äfven i jordbrukslära, husdjurslära, mjölkhushållning, trädgårdsskötsel och

skogsskötsel under omkring 2—4 timmar i veckan. Läraren i dessa ämnen är vanligen

agronomiskt utbildad.

Statsanslaget för landtbruksundervisningen vid folkhögskolorna varierar mellan

1,500—4,000 mark om året.

I september 1908 öppnades i Helsingfors ett jordbrukslyceum för manliga och

kvinnliga elever. Lyceet, som uppkommit på initiativ af landtdagen och uppehålles

af ett aktiebolag med tillhjälp af rikligt statsunderstöd, är en mellanskola med såväl

landtbruksfackundervisning som allmänt bildande undervisning. Kursen är treårig

med undervisning under månaderna september—maj. Såsom villkor för inträde

är fastställdt 5 klasser i allmänt läroverk eller motsvarande kunskaper jämte ett års

praktik på privat egendom under kontroll från jordbrukslyceet.

Genom finska sågverksägarnas landtbruksdirektions försorg hafva under åren

1904—1907 tillhopa 154 unga män beredts anställning såsom »landtbrukspraktikanter»,

däraf 111 i Danmark och återstoden på lämpliga egendomar i hemlandet.

Hittills har äfven en del landtmannaskolföreståndare äfvensom jordbrukslyceet

förmedlat lärlingsplatser åt skolornas elever samt öfvervakat deras praktiska verksamhet.

Helt nyligen har emellertid landtbruks- och hushållningssällskapens centralförbund

tillsatt ett permanent utskott med en agronomiskt utbildad sekreterare med

uppgift att ordna, leda och öfvervaka lärlingsinstitutionen. Utskottets verksamhet

börjar från och med år 1909.

Af flere landtbrukssällskap (hushållningssällskap) hafva under senare år anordnats

föredragsserier i landtbruksämnen eller landtmannadagar., Samtliga landtbrukssällskap

hafva i sin tjänst anställda, förutom agronomiskt bildade konsulenter,

äfven praktiska instruktörer (i landtbruk, husdjursskötsel, trädgårdsodling, skogs

-

21

vård, fiske m. m.), Indika särskild! skola gifva handledning åt småbrukare i de olika

grenarna af landthushållningen. Att föreståndarna för de statsunderstödda landtmannaskolorna

äfven skola utöfva verksamhet som vandring slärare är redan omnämnd!

i samband med redogörelsen för dessa skolor.

Med anledning af en utaf finska kvinnoföreningen år 1901 gjord anhållan om

vidtagande af åtgärder för att bereda kvinnor tillfälle att inhämta undervisning

i jordbruk, resolverade senaten att, då gällande författningar icke lade hinder i vägen

för kvinnor att vinna inträde vid de högre eller lägre jordbruksskolorna, det skulle

{inkomma på landtbruksstyrelsen att, därest kvinnor sökte inträde vid någon af de å

statens egendomar befintliga jordbruksskolor eller landtmannakurser, vidtaga därför

erforderliga åtgärder. Några särskilda skolor i landthushållning för kvinnor finnas

sålunda ej upprättade, utan besökas de finska landtbruks- och landtmannaskolorna

undantagsvis äfven af kvinnor.

För undervisning i huslig ekonomi hafva emellertid vid åtskilliga folkhögskolor

såsom särskilda afdelningar upprättats husmoderskolor eller värdinneskolor.

Dessutom förekomma 10 fristående sommarkurser (6 månaders) för kvinnor i trädgårdsskötsel

och huslig ekonomi. Vid den svenskspråkiga Högvalla hushålls- och

trädgårdsskola i Haris gifvas dels dylika 6 månaders hushålls- och trädgårdskurser

för allmogekvinnor med praktisk-teoretisk undervisning i huslig ekonomi, trädgårdsskötsel

samt höns- och biskötsel dels ock 9 månaders-kurser för utbildning af vandringslärarinnor

för husmoderskolornas, landtbrukssällskapens, landtmannagillenas

och Marthaföreningarnas behof.

Innan redogörelsen för den lägre landtbruksundervisningen i Finland afslutas,

torde böra nämnas, att en kommitté, som under år 1906 af Kejserliga senaten tillsattes

för ordnande af landtbruksundervisningen, uti sitt under innevarande år afgift,

betänkande hemställer om en småningom skeende indragning af de praktiskteoretiska

jordbruksskolorna och inrättande på försök i deras ställe af några halftannatåriga

»sammansatta lärlings- och jordbruksskolor» samt för öfrigt i sitt förslaglägger

hufvudvikten på organiserandet af landtmannaskolor med eu vinterkurs samt

landtmannafortsättningsskolor med två vinterkurser, utveckling af lärlingsväsendet

för inhämtande af landtbrukspraktik hos privata jordbrukare samt den ambulatoriska

instruktörsverksamheten, understödjande med statsmedel af kortare landtbrukskurser

eller föredragsserier för småbrukare äfvensom fortsatt uppehållande af landtbruksundervisning

i folkhögskolorna samt slutligen uttalar som önskemål att såväl vid lä

-

Landtbruksundervisning

för

kvinnor.

Omorganisation

af den

lägre landtbruksundervisningen.

22

Landwirtschaftsschulen

(■mellanskolor).

rarseminarierna som vid folkskolorna måtte i samband med undervisningen i naturvetenskaperna,

geografi, geometri, ritning m. fl. ämnen meddelas landtbruksundervisning

i tillämpad form.

Tyskland.

Till anstalter för den lägre landtbruksundervisningen räknas i Tyskland

»Landwirtschaftsscbulen» (mellanskolor) samt »Ackerbauschulen» (landtbruksskoldr)

och »Landwirtschaftliche Winterschulen» (landtmannaskolor). Förstnämnda

skolor, af Indika för närvarande 28 äro i verksamhet inom Tyska

riket, äro organiserade enligt ett år 1875 utfärdadt reglemente samt hafva

till ändamål att bibringa mera välbärgade landtbrukares söner, hvilka önska

fullgöra sin militärtjänst på ett år, den härför stadgade allmänbildningen samt

därjämte en god fackutbildning som jordbrukare. Skolorna besökas ofta jämväl

af ynglingar, som framdeles ämna genomgå landtbruksinstitut, dit inträde erhålles

på grund af afgångsbetyg från skolans högsta klass. Kursen i dessa skolor är i

regel sexårig, och mottagas vid skolan ynglingar, som genomgått folkskola och fortsättningsskola

(»fortbildungsschule») samt uppnått 14 års ålder. Det kunskapsmått

i allmänbildande ämnen, som vid skolorna bibringas eleverna, motsvarar ungefär

hvad som erfordras för realskoleexamen hos oss. Af språk läses dock endast franska

obligatoriskt. Uti landtbruksfackämnen afse skolorna att meddela sådan grundläggande

undervisning, att eleverna kunna draga största möjliga nytta af en kommande

praktisk lärotid. Undervisningen meddelas genom lektioner med förhör; att

föreläsa i de olika ämnena anses medföra mindre framgång vid det tidiga stadium,

på hvilket eleverna befinna sig. Praktiska öfningar förekomma äfven, bestående

uti kemiska laborationer, fältmätning och afvägning samt arbeten på försöksfält. Årligen

företagas ett antal botaniska, geologiska och agronomiska exkursioner med

eleverna.

»Landwirtschaftsschulen» äro icke statsanstalter men erhålla understöd af statsmedel

liksom ock af landtbruksföreningar m. m. De äro för öfrig! synnerligen

23

talrikt besökta, ofta 300 å 400 elever vid en skola; undervisningsafgiften är 100—

150 mark för år.

För utbildning af förmän vid det större jordbruket samt för meddelande af

fackutbildning åt mindre jordbrukare finnas i Tyskland ett stort antal »Ackerbauschulen»

och »Landwirtschaftliche Winterschulen» i verksamhet. Yid »Ackerbauschulen»,

som äro förlagda till skolegendomar af växlande storlek, meddelas i

allmänhet både praktisk och teoretisk undervisning under en tvåårig kurs. Elevantalet

varierar mellan 10—80 och bestämmes af egendomens storlek. På grund

af svårighet att erhålla elever hafva emellertid på senare år särskildt i Rhenprovinsen

åtskilliga af dessa skolor nedlagt den praktiska undervisningen och öfvergått att

blifva rent teoretiska vinterskolor. Det visade sig nämligen jämförelsevis lätt att

erhålla elever till en teoretisk vinterkurs, men däremot i vissa trakter svårt att få

lärjungar, som ville kvarstanna vid skolorna och deltaga i arbetet under sommaren,

då de bäst behöfdes i hemmen. Till följd af dessa förhållanden hafva för närvarande

dessa »Ackerbauschulen», hvilka äro ganska olika till sin organisation, nedgått

i antal till 29 (år 1907).

Yid »Landwirtschaftliche Winterschulen» meddelas allenast teoretisk undervisning;

fullständig kurs upptager två vinterhalfår, därvid eleverna äro skyldiga att

under det mellanliggande sommarhalfåret praktisera på någon af skolföreståndaren

anvisad egendom. En del skolor gifva äfven en teoretisk kurs på sommaren. För inträde

fordras afgångsbetyg från folkskola samt minst ett års jordbrukspraktik och är

inträdesåldern vanligen 15—17 år. Yid vissa skolor mottagas äldre personer (mindre

jordbrukare, förvaltare etc.) såsom hospitanter. En årlig kursafgift af 30—-50

mark erlägges af eleverna. Undervisningen meddelas genom lektioner eller föreläsningar,

hvarjämte en del praktiska öfningar förekomma, såsom fältmätning, afvägning

och ritning. I allmänhet äro dessa skolor förlagda till städer eller större

samhällen, medan andra äro förenade med försöksjordbruk. Skolorna äro väl utrustade

med undervisningsmateriell och samlingar. Elevfrekvensen är synnerligen

liflig; stundom inemot ett hundratal vid hvarje skola. Skolornas antal ökas årligen;

under år 1907 voro 238 sådana skolor i verksamhet inom Tyska riket.

Uppehållandet af såväl »Ackerbauschulen» som »Landwirtschaftliche Winterschulen»

öfverlämnades genom provinsialdotationslagen af år 1875 till provinsialförvaltningarna,

af hvilkas medel de senare erhålla understöd. Skolorna äro i allmänhet

upprättade af landtbruksföreningar, vissa städer eller särskilda kretsar eller

Ackerbauschulen

(landtbraksskolor).

Landivirtschaftliche

Winterschulen

(landtmannaskolor).

24

Småbrukar

undervis

ning.

Landtbruks

lärarutbild

ningen.

Ländliche

Fortbildungsschulen

{fortsättning

sskolor).

ock äro de rena privatföretag-, hvilka åtnjuta anslag af vederbörande »Landwirtschaftskammer».

I allmänhet åligger det föreståndare och lärare vid »Landwirtschaftliche Winterschulen»

att under uppehållet mellan de teoretiska kurserna utöfva en rådgifvande

verksamhet som »Wanderlehrer» inom det skolan omgifvande distriktet äfvensom

att biträda som föredragshållare och undervisare vid de kortare undervisningskurser

af olika former, som rundt om i landet anordnas af landtbruksföreningarna. På

sina håll anställa »Landwirtschaftskammern» eller landtbruksföreningarna särskilda

dylika vandringslärare, hvilkas arfvode m. m. bekostas af resp. landtbruksförvaltningar.

I fråga om kompetens för anställning såsom landtbrukslärare vid en »Ackerbauschule»

eller en »Landwirtschaftliche Winterschule» fordras i allmänhet dels

antingen den för landtbrukslärare vid »Landwirtschaftsschulen» föreskrifna särskilda

examen eller afgångsexamen från någon landtbruksakademi eller landtbruksafdelning

vid universitet, dels ock väl vitsordad landtbrukspraktik under minst fyra år,

hvarjämte man gärna önskar att den blifvande landtbruksläraren genomgått en

ettårig kurs vid ett pedagogiskt seminarium. Berörda villkor gälla äfven för anställning

som »Wanderlehrer». Dessa kompetensvillkor hafva emellertid i Preussen

ytterligare skärpts genom en den 29 februari 1908 utfärdad förordning, som

stadgar, att från och med den 1 april 1911 endast sådana landtbrukslärare kunna

vinna ordinarie anställning vid de med statsmedel understödda lägre landtbruksanstalterna

(»Ackerbau-» och »Winterschulen») eller såsom »landwirtschaftliche

Wanderlehrer», hvilka kunna förete intyg att de 1) förvärfva! åtminstone den för

tillstånd att fullgöra militärtjänsten på ett år föreskrifna skolbildningen; 2) under

minst 4 år praktiskt deltagit i välskött jordbruk; 3) under tre år idkat studier vid

högre landtbruksundervisningsanstalt eller universitet och undergått särskild landtbrukslärarexamen;

samt 4) efter deltagande under ett år i pedagogisk seminariekurs

för landtbrukslärare förklarats lämpliga för anställning såsom sådan lärare. För

personer, som aflagt mogenhetsexamen vid gymnasium eller »Oberrealschule», erfordras

emellertid endast tre års praktisk tjänstgöring vid välskött landtbruk.

Såsom en öfverbyggnad på folkskolorna finnas inom Tyskland inrättade ett

mycket stort antal »Ländliche Fortbildungsschulen» med undervisning i landtbruksämnen,

som i allmänhet uppehälles af hufvudlärarna vid »Landwirtschaftliche Winterschulen».

Dessa fortsättningsskolor äro åtminstone inom vissa delar af riket

obligatoriska.

25

Tyskland liar bland sina inånga undervisningsanstalter också ett stort antal

skolor för undervisning i hushållning. Endast i Preussen finnas 53 förutom de

ambulatoriska hushållsskolorna, hvarom vidare här nedan, samt de talrika kurser i

fruktanvändning och dylikt, som årligen hållas.

De lägre landthushållsskolorna äro upprättade i landtdistrikten för bonde- och

arbetarbefolkningen och kräfva icke annan förkunskap än den folkskolan ger. Delvis

äro skolorna underhållna af kloster eller religiösa föreningar men hufvudsakligen

af de olika landtbruksföreningarna eller »Landwirtschaftskammern». Dessa skolor

hafva i södra och mellersta Tyskland en undervisningstid af 5—6 månader, i Nordtyskland

i allmänhet ett år. Elevantalet uppgår i allmänhet till omkring 30 i

hvarje kurs; afgiften för vistelsen vid skolan är 250—300 mark för halfårskurs och

300—600 mark för helårskurs. Från resp. provinsförvaltning erhåller en del skolor

årliga bidrag, som variera mellan 600—5,000 mark, medan åter för andra skolor det

för skoldriften nödiga anslaget erhålles af landtbruksföreningar eller vederbörande

distrikt. Undervisningen är praktisk-teoretisk; den teoretiska upptager omkring 3

timmar dagligen. Skolorna äro ej förbundna med egentligt jordbruk men hafva alla

trädgårdar, och drifves i allmänhet vid sidan af skolan höns- och svinskötsel samt

kalf uppfödning. I de flesta fall handhafves ledningen af dessa skolor af kvinnor.

Då de fasta skolorna på grund af de jämförelsevis höga skolafgifterna ställa sig

för dyrbara för den mindre välbärgade befolkningen, har man i Tyskland liksom i

Danmark upprättat flyttande hushållsskolor, de s. k. »Wanderhaushaltungsschulen»,

hvilkas ändamål är att gifva äfven de mindre bemedlade någon undervisning i matlagning

och huslig ekonomi. Skolområdet är uppdeladt i kretsar, mellan hvilka

skolan alternerar med 6—8 veckors sammanhängande kurs på hvarje ställe. Eleverna

få härvid praktiskt deltaga i olika hushållsarbeten. Vid sidan af den praktiska

undervisningen håller föreståndaren för distriktets »Landwirtschaftliche Winterschule»

föredrag i olika landtbruksämnen, särskildt hönsskötsel, grönsaksodling

samt mjölkhushållning, hvarjämte distriktsläkaren ger undervisning i hemmets

hygien. Af utgifterna för undervisningen bekostas en del af eleverna och återstoden

gäldas af provinsial- eller distriktsanslag eller bidrag från landtbruksföreningarna. I

I den reseberättelse, som af landtbruksskoleföreståndaren Sven Muller afgifvits

öfver en af honom på uppdrag af landtbruksundervisningskommittén under år 1907

1607/o8. Landtbrulcsundervisningskom. let. 4

Kvinnliga

landthus

hållsskolor.

Wanderhaushaltungsschulen

(vandrande

hwsmoderkurser).

26

företagen resa till Tyskland och Österrike för studerande af den lägre landtbruksundervisningen,

lämnas en mera ingående redogörelse för verksamheten och förhållandena

i öfrigt vid åtskilliga framstående skolor af olika typer i dessa bada länder;

och får kommittén i sådant afseende hänvisa till denna berättelse, bifogad betänkandet

som Bilaga 3.

27

Sverige.

Landtbruksskolorna.

Då Landtbruksläroverkskommittén år 1884 afgaf sitt betänkande, existerade

i Sverige endast ett slag af med statsmedel understödda anstalter för den lägre

landtbruksundervisningen, nämligen landtbruksskolorna. Vid dessa skolor var undervisningen

då ordnad genom ett af Kungi. Maj:t den 13 april 1877 utfärdadt reglemente,

enligt hvilket skolornas ändamål var att åt unge män, som ville ägna sig åt

landtbruket, meddela insikt, praktisk öfning och skicklighet uti detsamma samt att i

sådant afseende äfven bibringa dem de förberedande’kunskaper, som för landtmannayrkets

utöfning vore nödiga; och borde därför jordbruket och boskapsskötseln vid

hvarje landtbruksskola så bedrifvas, att skolan i praktiskt hänseende kunde tjäna såsom

föresyn för ett efter ortens förhållanden med god beräkning ordnadt och omsorgsfullt

skött landtbruk. Landtbruksskolans kurs var tvåårig med öfvervägande praktisk undervisning

samt lektioner i teoretiska ämnen i regel förlagda till morgnar och aftnar.

Landtbruksskolorna besöktes till en början såväl af ynglingar, som åstundade

en högre grad af skicklighet i jordbruksarbeten för att sedermera kunna såsom rättare,

ladufogdar,befallningsman o. s. v.utöfva den närmaste ledningen af och tillsynen öfver

jordbruksarbetens utförande, som ock af sådana blifvande ägare eller brukare af mindre

landtegendomar, som skulle komma att, utan hjälp af något under dem stående biträde,

själfva hafva den närmaste ledningen och tillsynen af sina jordbruk. Så småningom

visade sig emellertid dessa skolor icke lämpliga att fylla den dubbla uppgiften att

utbilda såväl arbetsförmän som brukare af mindre landtegendomar. Erfarenheten

gaf nämligen vid handen, att allt efter det jordbruket inom en ort, icke minst tillföljd

af dessa skolors verksamhet, utvecklades, skolorna ej längre annat än undantagsvis

1877 års

reglemente.

28

anlitades af söner till ägare eller brukare af mindre egendomar, utan att skolorna

öfvergått att blifva anstalter för utbildning af arbetsförmän för det större jordbruket,

d. v. s. rättarskolor, bvilka i allmänhet rekryteras bland söner till jordbruksarbetare

eller torpare och andra småbrukare.

Landtbruks- I denna form tänkte sig landtbruksläroverkskommittén dessa skolor fortkommitténs

farande böra utöfva sin verksamhet och borde, enligt nämnda kommittés förslag,

tionsförslag undervisningen vid skolorna hafva till syfte att bibringa lärjungarna öfning och

år 1884. färdighet i landtmannaarbetens utförande och ledning, hvarjämte åt dem borde meddelas

de teoretiska kunskaper, som vore för deras blifvande ställning oundgängligen

nödiga. För bibringande af utbildning i landthushållning åt blifvande medlemmar

af den talrika och för landets jordbruk viktiga klass af yrkesidkare, som ofvan betecknats

såsom ägare eller brukare af mindre landtegendomar, hvilka själfva handhafva

den närmaste ledningen af och tillsynen öfver sina jordbruk, föreslog kommittén

ett nytt slag af undervisningsanstalter, de s. k. landtmannaskolorna, med uteslutande

teoretisk undervisning, meddelad i en kurs på minst 20 veckor under vinterhalfåret.

Yttrande af Uti det underdåniga utlåtande öfver landtbruksläroverkskomimitténs betänkan

lakademiens

de> som är 1887 afgafs af landtbruksakademiens förvaltningskommitté, hvilken då

förvalt- hacle närmaste öfverinseendet och kontrollen å iandtbruksläroverken, framhöll förnmgskom

mitté.

valtningskommittén, jämte det kommittén förklarade sig sakna anledning att tillstyrka

upptagandet i den allmänna organisationsplanen för rikets landtbruksläroverk af

någon undervisningsanstalt motsvarande de föreslagna landtmannaskolorna, hurusom

de inom landet uttalade önskningarna om inrättandet af lägre teoretiska anstalter

för landtbruk åtminstone till väsentlig del skulle kunna tillfredsställas, om åt landtbruksskolan

gåfves en med bibehållande af själfva grunden i någon mån förändrad

organisation, så att de ökade krafven på teoretisk undervisning tillgodosåges på

samma gång anspråken på lärjungarnas dagsverksarbeten något nedsattes. Förvaltningskommittén

upptog i enlighet härmed i 6 § af sitt förslag till stadgar för de med

understöd af statsmedel i riket inrättade landtbruksskolor den bestämmelsen, att

under första året, som lärlingarna tillbringade vid skolan, skulle för undervisningen

å lärorummet samt för lärlingarnas själfstudium minst 50 och under det andra minst

100 söckendagar lämnas fria från annat kroppsarbete än det, som erfordrades för turerna

i stall och ladugård m. m. För att emellertid det mål, som förvaltningskommittén

vid uppställandet af sitt förslag i fråga om landtbruksskolans omorganisation

haft för ögonen, skulle kunna vinnas, ansåg kommittén oeftergifligt, att en förhöj

-

29

ning af de till landtbruksskolorna utgående anslag — 4,000 kronor till en skola i

hvarje län —■ borde ske.

Uti det af Ivungl. Maj:t den 11 juni 1887 utfärdade reglemente för de med 1887 års

statsmedel understödda lägre lantbruksskolor upptogs i dess 6 § ofvannämnda, af reglemente

landtbruksakademiens förvaltningskommitté föreslagna bestämmelse, men någon

förhöjning i de till landtbruksskolorna utgående årliga statsbidragen ägde dock ej

rum. På särskilda ansökningar af åtskilliga hushållningssällskap samt af sällskapens

år 1889 församlade ombud medgaf Ivungl. Maj:t vid olika tillfällen anstånd med

tillämpningen af sistberörda reglemente vid lägre landtbruksskola, hvars styrelse

ansåge sådant anstånd önskvärdt, och begagnade sig samtliga landtbruksskolestyrelser,

med undantag af styrelsen för Malmöhus läns landtbruksskola vid Oregården, af

detta tillstånd.

Sedan emellertid vid möten mellan föreståndarna för de med statsmedel understödda

landtbruksskolorna åren 1888 och 1891 skarpt framhållits, att 6 § af 1887 års

reglemente för landtbruksskolorna vore ägnad att alldeles upphäfva skolornas dittillsvarande

grundkaraktär af praktiska yrkesskolor och medföra våda för skolornas framtida

verksamhet, samt att, om skolornas organisation bibehölles i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med 1877 års reglemente, någon höjning i statsanslaget icke vore erforderlig,

hvilket däremot vore fallet om tiden för lärlingarnas praktiska arbete väsentligen

minskades såsom i 1887 års reglemente stadgades, fann landtbruksstyrelsen, som

från 1890 års början fått på sig öfverlåten landtbruksakademiens förvaltningskommittés

förutvarande befattning i afseende å landtbruksläroverken, nödigt att gå

i författning om utarbetande af förslag till nytt reglemente för landtbruksskolorna.

Uti den underdåniga skrifvelse den 26 januari 1892, hvarmed sådant förslag af styrelsen

underställdes Ivungl. Maj.ds pröfning, anförde styrelsen bl. a. följande.

På samma gång styrelsen, i likhet med landtbruksläroverkskommittén, an- Landtbrukssåge

det vara i hög grad maktpåliggande och för det svenska landtbruket viktigt, att försTa^till

landtbruksskolorna bibehölles vid deras dittillsvarande hufvudsakliga praktiska riktning,

ville styrelsen lifligt erkänna behofvet däraf, att lärlingarna vid skolorna bibringades

ett större matt af teoretiska kunskaper, än det i 1877 års reglemente föreskrifna.

Då emellertid det ifragakomna stadgandet i 6 § af 1887 års reglemente icke

enligt styrelsens åsikt kunde leda till ett upphjälpande af den teoretiska undervisningen

vid skolorna utan att skolornas egenskap af läroanstalter med hufvudsakligen

praktiskt syfte därigenom sattes på spel eller andra olägenheter af lika stor betydelse

uppstode, hade styrelsen ansett samma stadgande böra ändras eller upphäfvas. Vid

30

öfvervägande häraf hade styrelsen» som enligt 1887 års reglemente ägde rätt att utfärda

de närmare föreskrifter, hvilka erfordrades för ordnandet af undervisningen af

nämnda skolor, ansett att — under förutsättning att enahanda bestämmelse, på sätt styrelsen

äfven föreslagit, komme att i det nya reglementet inflyta, hvarigenom styrelsen

sattes i tillfälle att, bl. a. genom bestämmandet af vissa läroböcker för skolorna och

öfvervakandet af undervisningens gång vid desamma, verka för att den teoretiska

undervisningen blefve behörigen tillgodosedd — någon annan föreskrift i reglementet

för vinnande af det afsedda ändamålet icke skulle erfordras, än det af styrelsen

i 6 § föreslagna stadgandet, nämligen att undervisningen borde så ordnas, att tillräcklig

tid lämnades såväl till öfning i landtmannaarbeten samt undervisning å lärorummet

som ock för lärjungarnas själfstudium. Genom detta stadgande skulle såsom dittills

undervisningens närmare ordnande komma att bero på hvarje särskild skolstyrelse,

medan nödig kontroll kunde vinnas genom föreskrift om förande af arbetsjournal

och dagbok.

1893 års I hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af landtbruksstyrelsen sålunda

reglemente. afgifna förslaget utfärdade Kungl. Maj:t den 9 juni 1893 nu gällande förnyade

nådiga reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolor.

I detta reglemente har bibehållits såväl bestämmelsen om att skolans kurs skall

vara tvåårig, som ock att vid hvarje skola bör finnas plats för 12 frilärlingar, dock

att om det bestämda antalet frilärlingsplatser är fylldt, därutöfver må, efter landtbruksstyrelsens

medgifvande, antagas frilärlingar eller betalande lärlingar till ett

antal af tillhopa högst 12. Frilärling erhåller afgiftsfritt undervisning, kost och bostad.

Inträdesfordringarna äro: att hafva fyllt 18 år, att äga god fräjd, sund kropp

samt tillräcklig styrka för utförande af landtmannaarbeten och att förut under minst

ett års tid hafva varit sysselsatt med dylika arbeten, att kunna väl läsa innantill och

skrifva redig handstil samt att äga god öfning i de fyra räknesätten med hela tal.

Styrker inträdessökande sig äga god insikt och vana i landtmannaarbetens utförande

samt sådana kunskaper, som motsvara hvad som enligt undervisningsplanen bör inhämtas

under första årets kurs vid skolan, må, efter styrelsens pröfning, inträde kunna

lämnas honom i andra årets kurs för att genomgå skolan på ett år. Undervisningen

omfattar, jämte de ämnen, som direkt beröra jordbruket och husdjursskötseln,

välskrifning och rättskrifning, räkning minst till och med regula de tri, enklare

linearritning, linjers, ytors och solida figurers beräkning, uppmätning, afvägning och

kartläggning af ägofigurer, skogs- och trädgårdsarbeten, slöjd och smide, betingsarbeten

efter ortens sed samt kännedom om sättet att föra dagsverkslistor, arbets-, för

-

31

råds- och kassaanteckningar samt afräkningsböcker. Dessutom skola lärlingarna

deltaga i alla vid den egendom, dit skolan är förlagd, förekommande jordbruksarbeten,

turvis tjänstgöra i stall och ladugård m. m. samt såsom uppsyningsman eller rättare

utställa och fördela arbetarne, hafva tillsyn öfver dem och fora anteckningar öfver

arbetena. Landtbruksskolas styrelse utgöres af hushållningssällskapets förvaltningsutskott

inom den ort, där skolan är belägen, eller de män, åt hvilka förvaltningsutskottet

för en tid af tre år i sänder lämnat detta uppdrag.

På föranstaltande af landtbruksstyrelsen hafva särskilda läroböcker uti husdjurs- Fastställda

skötsel, jordbrukslära och naturlära utarbetats för att användas vid undervisningen lar^°^er

uti dessa ämnen vid de med statsmedel understödda landtbruks- och landtmannaskolorna.

> Genom landtbruksstyrelsens försorg har vidare sammanbragts en samling

undervisningsmateriell för de lägre landtbruksläroverken, hvilken samling förvaras

i styrelsens ämbetslokal. Öfver samlingen har landtbruksstyrelsen låtit upprätta eu

förteckning, upptagande uppgifter om hvarest de särskilda föremålen kunna erhållas

samt deras ungefärliga pris, hvilken förteckning tillställts samtliga föreståndare

för de lägre landtbruksläroverken.

Allt sedan Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut trädde i verksamhet, det förra Landtbruksår

1848 och det senare år 1861, meddelades uti institutens lägre kurs, den s. k. lärlings- Sjjltuna och

kursen, en med den vid landtbruksskolorna gifna likartad undervisning. Vid om- Alnarp.

organisation af landtbruksinstituten, som ägde rum beträffande landtbruksinstitutet

vid Ultuna år 1892 och ifråga om landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp år 1904,

indrogs den s. k. lägre kursens undervisning vid båda instituten, men bestämdes

tillika, att vid enhvar af Ultuna och Alnarps egendomar skulle vara förlagd en landtbruksskola,

för hvilken egendomens förvaltare skulle vara föreståndare samt hvars

styrelse skulle utgöras af vederbörande instituts styrelse. För landtbruksskolan vid

Ultuna skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse det af Kungl. Maj :t fastställda

reglementet för med statsmedel understödda landtbruksskolor, men för landtbruksskolan

vid Alnarp, där det andra vinterhalfåret fortfarande, på sätt före institutets

omorganisation ägt rum, hufvudsakligen skulle ägnas åt teoretisk undervisning, har

Kungl. Maj :t den 3 juni 1904 utfärdat särskilda stadgar. Jämlikt gällande föreskrifter

skola vid hvardera af landtbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp finnas

platser för 24 frilärlingar, hvarutöfver må vid sistnämnda skola antagas, till ett

antal af högst 20, betalande lärlingar, hvilkas kurs är ettårig och sammanfaller med

frilärlingarnas andra arskurs. Utöfver det för landtbruksskolan vid Ultuna sålunda

32

Länens

lantbruks

skolor.

bestämda antalet af 24 frilärlingar har landtbruksstyrelsen år 1899 medgifvit antagandet

af ytterligare 4 frilärlingar årligen vid skolan.

De af hushållningssällskapen inrättade landtbruksskolorna, af hvilka den äldsta,

den i Malmöhus län, började sin verksamhet år 1840, nådde under åren 1882—1884

sitt högsta antal, eller 29. Af dessa 29 landtbruksskolor voro 3 förlagda inom Kalmar

län, 3 inom Alf sborgs, 2 inom hvardera af Skaraborgs och Värmlands län samt

1 i hvarje af samtliga öfriga län med undantag af Uppsala län. Antalet lärlingar

vid dessa skolor uppgick vid denna tid till i medeltal 15 vid hvarje skola. Sedermera

har antalet skolor nedgått medan medelantalet lärlingar vid hvarje skola förblifvit

ungefär detsamma, såsom synes af följande tabell:

År.

Antal landt- bruksskolor.

Samman- lagda antalet

lärlingar.

Medeltalet

lärlingar vid

hvarje landt- bruksskola.

År.

Antal landt- bruksskolor.

Samman- lagda antalet

lärlingar.

Medeltalet

lärlingar vid

hvarje landt- bruksskola.

1883

29

417

14

1896

24

364

15

1884

29

440

15

1897

24

346

14

1885

29

427

15

1898

24

338

14

1886

28

430

15

1899

24

333

14

1887

28

426

15

1900

24

304

13

1888

28

394

14

1901

24

280

12

1889

26

356

14

1902

23

302

13

1890

25

363

15

1903

22

310

14

1891

25

357

14

1904

22

308

14

1892

25

356

14

1905

21

305

15

1893

24

349

14

1906

21

325

15

1894

24

332

14

1907

20

304

15

1895

24

345

14

33

Under ofvan angifna tidsperiod utbildades följande antal lärlingar vid Ultuna

och Alnarp:

År.

Lärlingar.

Summa

lärlingar.

År.

Lärlingar.

Summa

lärlingar.

Ultuna.

Alnarp.

Ultuna.

Alnarp.

1883

25

45

70

1896

24

43

67

1884

24

48

72

1897

24

44

68

1885

24

53

77

1898

24

43

67

1886

24

48

72

1899

24

44

68

1887

24

44

68

1900

27

44

71

1888

25

45

70

1901

29

44

73

1889

24

45

69

1902

28

44

72

1890

24

45

69

1903

28

44

72

1891

24

41

65

1904

28

44

72

1892

24

45

69

1905

28

42

70

1893

24

44

67

1906

28

43

71

1894

24

44

68

1907

28

44

72

1895

24

44

68

Utbildning

af lärlingar

vid Ultuna

och Alnarp.

För närvarande finnas inom vårt land, förutom de vid Ultuna och Alnarp för- Landtbrukslagda

landtbruksskoiorna, ett antal af 18 landtbruksskolor i verksamhet. Dessa äro ^tamhet.

förlagda a följande egendomar:

Rånäs i Stockholms län,

Nygård i Södermanlands län,

Bjärka-Säby i Östergötlands län,

Östanå i Jönköpings län, (dit den förutvarande skolan vid Hinsekind förflyttats

den 1 november 1908),

Stensjöholm i Kronobergs län,

Hossmo i Kalmar län (södra hushållningssällskapets område),

Västraby i Malmöhus län,

Vallberga i Hallands län,

Kilanda i Älfsborgs lön (norra hushållningssällskapets område),

Önnarp i » län (södra hushållningssällskapets område),

Klagstorp i Skaraborgs län,

Varpnäs i Värmlands län,

Hjälmarsberg i Örebro län,

1 °7/08. Lcindtbruksundervisningskom. bet.

5

34

Tomta i Västmanlands län,

Vassbo i Kopparbergs län,

Nord vik i Västernorrlands län,

Brattby i Västerbottens län,

Åminne i Norrbottens län.

Nedannämnda landtbruksskolor hafva efter år 1884, hufvudsakligen pa grund af

svårigheten att få det bestämda antalet lärlingar fylldt, upphört med sin verksamhet.

Landtbruksskolan å Ope i Jämtlands län

upphörde år 18851);

å Stenstugu i Gottlands län

3>

lO

CO

co

t—1

**

å Tunbyholm i Kristianstads län

>

» 1889;

å Sjöstad i Värmlands län

» 1889;

å Kristinedal i Älfsborgs län

»

» 1892;

vid Borgholm i Kalmar län

»

» 1901;

å Såtenäs i Skaraborgs län

» 1903;

»

å Stora Vrem i Göteborgs och Bohus län »

» 1904;

å Elleholm i Blekinge län

2>

» 1906;

»

å Vannsäter i Gäfleborgs län

» 1908;

»

å Lidhem i Kalmar län

»

» 1908.

Landtbruks- Ifråga om verksamheten vid landtbruksskolorna under de senare aren hanvisas

skolornas .

förläggning, till Bilaga 5,

Skolegendomarna Vassbo i Kopparbergs län, Nordvik i ''Västernorrlands län,

Brattby i Västerbottens län och Åminne i Norrbottens län ägas af det hushållningssällskap,

inom hvars område enhvar af dessa egendomar är belägen, men i öfngt äro

skolorna förlagda till enskilda tillhöriga egendomar, med hvilkas ägare vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller skolstyrelse uppgjort kontrakt

om förläggningen, och är i allmänhet skolegendomens ägare eller förvaltare tillika

föreståndare för landtbruksskolan. Vid förläggning af en med statsmedel understödd

landtbruksskola har i allmänhet så tillgått, att, då hushållningssällskap önskat få

inom sitt område en dylik skola inrättad, sällskapet eller dess förvaltningsutskott i

samband med underdånig framställning om statsanslag åt sådan skola föreslagit viss

egendom för skolans förläggning, hvarefter och sedan vederbörande myndighet

före år 1890 landtbruksakademiens förvaltningskommitté och därefter landtbruksstyrelsen

— afgifvit yttrande öfver framställningen, Kungl. Maj:t fattat beslut i

1) Skolan ombildades då till landtmannaskola.

35

ärendet. Enahanda förfaringssätt tillämpas vid landtbruksskolas förflyttning från

en egendom till en annan.

Beloppet af det understöd, som af allmänna medel årligen kommer landtbruksskolorna

till del, är af Kungl. Maj :t bestämdt genom särskildt nådigt bref för hvarje

sådan skola. Alltsedan Biksdagen år 1858 höjde anslaget till landtbruksskolorna till

4,000 kronor för en hvar af då befintliga skolor, har det årliga anslaget af statsmedel

utgått med nämnda belopp, 4,000 kronor, till en landtbruksskola i hvarje län, där sådan

skola funnits inrättad, men till öfriga skolor med endast 2,000 kronor för hvarje

skola under villkor tillika, att hushållningssällskap eller landsting inom den ort, där

skolan blifvit upprättad, förbunde sig att till skolans underhåll tillskjuta lika belopp.

Från och med jordbruksdepartementets inrättande år 1900 hafva berörda statsanslag

utgått från det i riksstaten under nionde hufvudtiteln uppförda bestämda anslaget:

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar».

Det till landtbruksskolorna utgående årliga anslaget har vanligen beräknats utgöra

ersättning för den teoretiska undervisning, som kommer lärlingarna till godo,

samt för undervisningsmateriell, medan åter godtgörelse för kost och logis m. m. åt

lärlingarna vid skolan ansetts erhållas genom det af lärlingarna å skolegendomen utförda

arbetet.

Med anledning af att det visat sig att icke utan största svårighet lärlingar stått

att erhålla vid de inom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län belägna,

med statsmedel understödda landtbruksskolorna, oaktadt hushållningssällskapen, hvart

och ett för sitt område, anvisat medel till understöd åt dem, hvilka antagits såsom lärlingar

vid dessa skolor, erhöll landtbruksstyrelsen, efter därom af densamma

gjord underdånig framställning, under år 1900 nådigt uppdrag att utarbeta

förslag till omorganisation af landtbruksskolorna i nämnda tre län i syfte

att dessa skolor skulle bättre kunna fylla den lägre landtbruksundervisningens kraf

inom ifrågavarande delar af landet. Vid fullgörandet af detta uppdrag utgick landtbruksstyrelsen

från att svårigheten att erhålla lärjungar till dessa skolor hufvudsakligen

berodde därpå, att inom ifrågavarande landsdelar ynglingar vid den ålder, att de

kunde erhålla inträde vid skolorna, funne det icke vara öfverensstämmande med sin

fördel att offra så lång tid som två år till inhämtande af färdigheter, hvilka de antingen

ansåge sig förut, åtminstone delvis, äga eller för hvilka de trodde sig icke inom sina

hemorter kunna erhålla någon användning, särskildt som, inom de orter, som här vore

ifråga, behofvet af rättare eller arbetsförmän vore väsentligt mindre än inom öfriga

trakter af landet. Då vid sådant förhållande icke fullt samma vikt syntes behöfva vid

Statsanslag.

Omorganisation

af

landtbruksskolorna

i

Norrland.

36

ifrågavarande skolor läggas på lärlingarnas praktiska utbildning, föreslog landtbruksstyrelsen,

att undervisningen vid dessa skolor skulle genomgås på ett i

stället för två år, hvarvid dock några väsentliga ändringar icke skulle vidkommande

ifrågavarande skolor behöfva ske i den allmänna planen och omfattningen för undervisningen,

sådan densamma i gällande reglemente för landtbruksskolorna bestämts, utom

försåvidt anginge den af undervisningens inskränkande till ett år betingade nödvändigheten

att förlägga de praktiska öfningarna hufvudsakligen till sommaren. Då

emellertid föreståndarna för dessa landtbruksskolor efter den sålunda föreslagna omorganisationen

af skolorna icke skulle kunna tillgodogöra sig lärlingarnas arbete i samma

omfattning som förut och skolornas ekonomi därigenom skulle komma att rubbas,

föreslog landtbruksstyrelsen, att det årliga statsbidraget till hvar och en af dessa

tre landtbruksskolor skulle höjas med 2,000 kronor till 6,000 kronor.

I enlighet med detta förslag aflat Ivungl. Maj:t den 15 mars 1901 nådig proposition

till Riksdagen att, för höjning från 4,000 till 6,000 kronor af det till enhvar

af de inom Yästernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor

utgående understöd af statsmedel, Riksdagen matte a extra stat för ar

1902 anvisa ett anslag af 6,000 kronor. Denna framställning blef af Riksdagen bifallen

och har sedermera dylikt anslag å extra stat årligen beviljats.

Landtbrulcs- Den 37 januari 1903 aflat landtbruksstyrelsen till samtliga styrelser för de med

ifrågasätter statsmedel understödda landtbruksskolorna i södra och mellersta Sverige en skrifvelse,

organisation hvari landtbruksstyrelsen meddelade, hurusom till densammas kännedom kommit,

bruksskolör- vid vissa skolor svårigheter på senare tid yppats, att inom de län, där skolorna

na i Södra varit inrättade, erhålla tillräckligt antal lämpliga lärlingar liksom att inom samma

Och YildlCYStCL 7

Sverige, län åt afgående lärlingar bereda platser såsom rättare, befallningsman eller ladufogdar,

hvarför äfven inom vissa orter fråga uppstått, huruvida åtgärder borde

vidtagas för att där belägna landtbruksskolor skulle erhålla en något förändrad

organisation, så afpassad att skolan komme att bättre fylla ortens behof af undervisningsanstalt

för jordbruket; och anmodades på grund häraf styrelserna för skolorna

att till landtbruksstyrelsen inkomma med yttrande, huruvida svårigheter af

ofvannämnda slag visat sig samt, i händelse så skulle vara fallet, hvilka förändringar

i skolans organisation styrelsen för skolan ansåge sig böra föreslå för att skolan

skulle komma att motsvara ortens behof.

Utaf de inkomna svaren på denna cirkulärskrifvelse framgick, att vid dennna tid

ej någon svårighet funnits vid de allra flesta skolorna att erhålla det bestämda antalet

lämpliga lärlingar, om också vid trenne skolor ansetts nödigt att bereda lärlingarna

37

s. k. beklädnadspenningar. Från tvenne skolor omnämndes, att lärlingar stundom

antagits från andra län. Svårighet hade ej heller yppats vid någon skola att bereda

de utgående lärlingarna lämpliga platser såsom jordbruks förmän om också från tre

skolor anmärktes, att sådana platser i flera fall beredts dem utom länet. För önskvärdheten

af någon omorganisation uttalade sig endast styrelserna för tre skolor, af

hvilka tvenne sedan dess upphört.

Efter hvad sålunda inhämtats ansåg landtbruksstyrelsen sig ej böra för det dåvarande

vidtaga några åtgärder för skolornas omorganisation.

Förutom statsanslagen åtnjuta numera de flesta landtbruksskolor bidrag från hushållningssällskap,

landsting eller enskilda personer eller fonder antingen såsom direkta

understöd för skolverksamhetens uppehållande eller såsom anslag till beklädnad m.

m. samt för stipendier och premier åt eleverna, på sätt framgår af nedanstående

tablå, utvisande anslag till landtbruksskolorna under läsåret 1906—1907:

Ans

1 a g

''rån

Summa

anslag

Staten.

Hushållningssällskap

Lands-

ting.

Enskild person

eller fond.

Anslag.

Bekläd- nads- hjälp,

läro- böcker

m. m.

Stipen- dier och

premier.

Stipen-

dier.

Bekläd-

nads-

hjälp.

Premier.

4,000

200

300

50

4.550

4,000

1,345: 40

1,200

75

_

'' _

6,620

40

4,000

—

—

—

_

_

_

<000

4,000

—

—

300

—

_

400

<700

_

4,000

—

1.250

_

_

_

5,250

_

2,000

2,000

600

—

—

_

200

4,800

_

4,000

—

500

50

_

_

_

4,550

_

4.000

2,400

—

—

—

_

_

6,400

_

4,000

300

—

300

_

_

_

<600

_

4,000

—

650

300

—

_

_

4,950

_

2,000

2,000

650

—

_

_

_

4,650

_

4,000

200

—

—

—

450

4,650

_

4,000

—

—

600

—

—

530

5,130

_

4,000

—

—

350

—

_

_

4,350

_

4,000

1,300

1.000

—

—

1,000

_

7,300

_

4,000

3,348: 81

—

—

—

—

_

7,348

81

4,000

—

—

900

—

_

_

4,900

6,000

3,29c1)

—

—

—

—

_

<290

_

6,000

2,000

600

—

—

_

_

8<00

_

6,000

1,200

—

—

1,200

—

—

8400

—

82,000

115,039: 21

Landtbruksskola.

Rånäs . . .

Nygård . .

Bjärka-Säby

Hinsekind .

Stensjöholm

Lidhem . .

Ruda . . .

Västraby . .

Vallberga

Kilanda . .

Onnarp . .

Klagstorp .

Varpnäs . .

Hjälmarsberg

Tomta . . .

Vassbo . . .

Vannsäter .

Nordvik . .

Brattby . .

Aminne . .

Samma kronor:

'') Häri ingår anslag till stipendier och premier.

Anslag till

landtbruksskolorna

läsåret

1906—

1907.

38

Landtmannaskolorna.

Landtbruksläroverkskommitténs

förslag till

upprättande

af s. k.

lanatmannaskolor.

Såsom förut nämnts föreslog landtbruksläroverkskommittén inrättande med understöd

af statsmedel utaf ett nytt slag af landtbruksläroverk, särskild! afpassadt för

sådana blifvande ägare eller brukare af mindre landtegendom^, som utan tillhjälp

af något under dem stående biträde skälfva lomme att hafva närmaste ledningen af

och tillsynen öfver sina jordbruk. I motiveringen till detta förslag erinrade landtbruksläroverkskommittén,

att de lärjungar, för hvilka denna klass af läroverk vore

afsedd, i allmänhet redan i hemmen vunnit en för deras blifvande verksamhet

erforderlig färdighet i de vanligast förekommande landtmannaarbeten

samt att de, där sådant icke vore förhållandet, utan svårighet kunde erhålla en vidsträcktare

praktisk utbildning genom att taga anställning vid välskötta egendomar. Det

hufvudsakliga ändamålet med dessa skolor, som skulle benämnas landtmannaskolor,

borde därför enligt berörda kommittés mening vara att befrämja elevernas teoretiska

utbildning och behöfde vid sådant förhållande skolorna icke vara förenade med landtbruk.

Det hade synts kommitterade, att sådana skolor borde uppstå efter hand

på initiativ af de lokala myndigheterna eller af enskilda bolag och föreningar, således

i öfverensstämmelse med uppkomsten af landtbruksskolor och folkhögskolor. Att

landsting, hushållningssällskap eller föreningar af enskilda personer toge första

steget vid inrättandet af dylika skolor borde bereda trygghet för att sådana ej skulle

komma att upprättas å andra orter än där, hvarest behofvet af dem gjort sig kännbart,

och för öfrigt borde genom en sådan anordning hvarje ort blifva lifligare intresserad

för skolans framgång och nogare öfvervaka dess verksamhet, da läroanstalten vore

att betrakta såsom i viss mån en ortens tillhörighet. Landtbruksläroverkskommittén

ansåg sig af dessa skäl böra föreslå, att de myndigheter, som upprättade sådan anstalt,

skulle draga försorg om tillhandahållande af lokal, inventarier och undervisningsmateriell

samt att staten skulle inskränka sig till att understödja företaget. Enligt

af sagda kommitté uppgjordt förslag till stadgar för detta nya slag af landtbruksläroverk

skulle undervisningen för hvarje kurs fortgå minst 20 veckor och förläggas

till den årstid, då lärjungarnas arbetsbiträde i hemmen lättast kunde undvaras.

Den, som ville vinna inträde vid skolan, skulle hafva fyllt 18 år, äga god fräjd, minst

ett år hafva allvarligt deltagit i de vid ett landtbruk förefallande göromål samt äga

39

vissa insikter i svenska språket, skrifning, räkning, geometri, fältmätning och afvägning,

naturlära, bokföring och linearritning. Rätt till inträde skulle tillkomma,

utan vidare pröfning, den, som genomgått andra afdelningen i tekniskt elementarläroverk

eller femte klassen i allmänt eller motsvarande afdelning i enskildt dimissionsberättigadt

läroverk, med godkända insikter i svenska språket, matematik och

naturlära, samt den, som företedde intyg från föreståndare för en af staten understödd

folkhögskola, att han ägde kunskaper, motsvarande de angifna inträdesfordringarna.

Undervisning skulle vid skolan meddelas i fysik, kemi, botanik, zoologi, geologi,

jordbrukslära, veterinärkunskap, husdjurslära, mjölkhushållning, byggnadslära, geometri,

fältmätning och afvägning, skogshushållning, landtbruksbokföring och linearritning.

Lärjungen skulle själf bekosta underhåll, bostad, böcker m. m. samt för

undervisningen erlägga viss afgift. Närmaste ledningen af skolan skulle tillkomma

en för densamma antagen föreståndare, hvarjämte af den myndighet eller de enskilda

föreningar, genom hvilkas bidrag skolan upprätthölles, borde för densamma

utses en styrelse.

På sätt här ofvan under rubriken »Landtbruksskolorna» antydts, hade landtbruksakademiens

förvaltningskommitté uti sitt öfver landtbruksläroverkskommitténs

förslag afgifna underdåniga utlåtande icke funnit sig kunna tillstyrka upptagandet

i den allmänna organisationsplanen af någon undervisningsanstalt, motsvarande

de föreslagna landtmannaskolorna, utan hade kommittén, som visserligen icke förbisett,

att i enstaka delar af landet i följd af särskilda förhållanden ett trängande

behof af en landtbruksundervisning, ordnad på annat sätt än i landtbruksskolan, gjort

sig gällande, ansett, att behofven af ifrågavarande undervisning skulle åtminstone

till en väsentlig del kunna tillfredsställas om åt landtbruksskolan gåfves en, med

bibehållande af själfva grunden, i någon mån förändrad organisation, så att de ökade

krafven på teoretisk undervisning tillgodosåges på samma gång anspråken på lärlingarnas

dagsverksarbete något nedsattes, och framställde förvaltningskommittén förslag

till ändring af reglementet för landtbruksskolorna i öfverensstämmelse med kommitténs

berörda åsikt.

Då frågan om ordnandet af landtbruksundervisningen i Sverige anmäldes för

Kungl. Maj:t den 12 januari 1887 yttrade emellertid föredragande departementschefen,

hurusom i ett land med så olika kulturförhållanden inom olika delar som

Sverige behofven af landtbruksundervisning med nödvändighet komme att göra sig

gällande på olika sätt. I de orter, där den lägre landtbruksundervisningsanstalten

företrädesvis sökte sina alumner bland själfägande jordbrukares söner, måste under

-

Yt frände af

landtbruksakademiens

- förvaltningskommitté.

Departementschefens

anförande

år

1887.

40

Kung!,.

Maj:ts och

Riksdagens

beslut år

1887 ang.

statsunderstöd

åt

landtmannaskolor.

visningen och skolans organisation ordnas efter deras förhållanden och åskådningssätt,

då den däremot i de län, där skolan hufvudsakligen besöktes af dem, Indika

ville såsom rättare eller i andra dylika beställningar vinna sin framtida bärgning,

måste, för att dessa lärjungar måtte kunna draga nytta af undervisningen, inrättas

med särskild hänsyn till deras villkor, och syntes det departementschefen, att behofvet

af lägre landtbruksundervisning borde vara lika berättigadt till biträde af staten

i hvilken form samma behof än tedde sig, blott trygghet förefunnes, att behofvet

vore verkligt och att dess tillfredsställande borde kunna vinnas i den form, som

ifrågasattes.

På förslag af Kungl. Maj:t beviljade 1887 års riksdag på ordinarie stat från

och med år 1888 till understöd åt sådana landtmannaskolor (anstalter för lägre

landtbruksundervisning med hufvudsakligt ändamål att befrämja elevernas teoretiska

utbildning), för hvilka stadgar blifvit af Kungl. Maj:t godkända, ett förslags■

anslag å 15,000 kronor, att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande med högst 3,000 kronor

årligen tilldelas sådan landtmannaskola under villkor: att vederbörande hushållningssällskap

vitsordade behofvet inom orten af dylik skola samt antingen afgåfve

förslag till såväl skolans organisation i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående

eller förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt inträdesfordringar,

undervisningsämnen och undervisningsplan, eller ock, där skolan af

enskilda personer grundades, förordade det af dessa i berörda hänseende uppgjorda

förslag; att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade; att en frielev

för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget ägde att vid skolan åtnjuta undervisning;

att skolan underkastade sig den kontroll, Kungl. Maj :t i hvarje särskildt fall funne

skäl föreskrifva; och att skolan årligen afgåfve berättelse om sin verksamhet för

landtbruksundervisningen; hvarjämte Riksdagen medgaf, att besparingar å anslagen

till lägre landtbruksskolor finge användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor

med belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län,

där med statsmedel till samma belopp understödd lägre landtbruksskola ej funnes,

och med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor, allt på enahanda villkor, som

förut nämnts, dock att i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola

ej funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag inom orten

tillskötes eller icke.

Den 13 juli 1887 utfärdade Kungl. Maj :t nådig kungörelse angående anslag till

landtmannaskolor, hvari Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser rörande sättet att

komma i åtnjutande af anslag till dylik skola m. m.

41

Vid tidpunkten för utfärdandet af den nådiga kungörelsen angående statsanslag

åt dylika skolor kade redan inom riket uppstått skolor eller afdelningar af sådana,

där landtbruksundervisning meddelades enligt grunder, som särskildt vore afsedda

att tillfredsställa anspråk på teoretisk utbildning. Så var t. ex. sedan år 1876 fallet

vid folkhögskolan å Ilvilan i Malmöhus län äfvensom vid åtskilliga andra folkhögskolor,

och utgick vid denna tid statsunderstöd för uppehållande af dylik teoretisk

landtbruksundervisning till den förutvarande landtbruksskolan vid Ope i Jämtlands

län samt till den inom Gottlands län inrättade folkhögskolan. Dessa undervisningsanstalter

inordnades nu under bestämmelsen i 1887 års kungörelse, och andra följde

raskt efter så att redan under första året antalet landtmannaskolor, till hvilkas uppehållande

statsbidrag begärdes och beviljades, uppgick till 9. Skolornas antal och

medeltalet elever vid hvarje skola under de år, som sedan dess förflutit, framgår af

nedanstående sammanställning:

År.

Antal med

statsmedel

understödda

landtmanna- skolor.

Sammanlagda

antal elever.

Medelantal

elever för

hvarje skola.

1888

9

97

11

1889

10

125

12

1890

11

124

11

1891

13

134

10

1892

14

162

12

1893

14

161

12

1894

13*)

170

13

1895

14

182

13

1896

14

174

12

1897

14

194

14

1898

15

195

13

1899

15

190

13

1900

16

215

14

1901

17

241

14

1902

18

233

13

1903

21

292

14

1904

23

292

13

1905

24

334

14

1906

27

418

16

1907

27

394

15

*) Landtmannaskolan vid Väddö i Stockholms

län, som under läsåret 1892—

1893 haft endast 3 elever, upphörde

med detta läsår.

Landtmannaslcolornas

tillväxt i

antal.

42

Framställ- Samtidigt med att upprättandet ute i orterna af undervisningsanstalter af här

förhöjning ifrågavarande slag — såsom af ofvan angifna siffror framgår — varit omfattadt

slagetvidin-me(^ li^^t intresse, hade äfven elevantalet vid några af dessa skolor så tillvuxit, att

rättande af behof af ökade lärarkrafter vid dem kommit att göra sig starkt gällande. Detta föranpavallellaf

±delningar.

ledde styrelsen för Hvilans landtmannaskola i Malmöhus län att i en till Kungl.

Maj :t ställd, i oktober 1904 till landtbruksstyrelsen ingifven skrifvelse göra framställning

om vissa förändringar i de då gällande villkoren för erhållande af statsbidrag.

Styrelsen framhöll särskild! hurusom, när antalet elever vid en skola öfverstege

20—25, i allmänhet uppstode behof af större lärosal jämte ökadt utrymme

för materiell, för laborations- och andra öfningar m. m. och i alla händelser ökad

lärarpersonal, speciellt i öfningsämnen, såsom ritning, öfningar på fältet, i frökännedom,

kemiska laborationer och dissektion. Då det emellertid ofta fattades nödiga

medel att vid landtmannaskola binda personer med behöfliga kvalifikationer,

syntes det styrelsen, att för afhjälpande i någon mån af denna olägenhet

förhållandet med statsunderstöden möjligen kunde ordnas efter samma grunder

som för landets folkhögskolor, för Indika genom nådig kungörelse den 25 maj

1900 vore stadgadt, bland annat, att såsom understöd finge utgå till folkhögskola,

som påginge minst 20 veckor, högst 3,000 kronor, och till anordnande af

parallellafdelningar vid folkhögskola, då sådant pröfvades vid undervisningen i öfningsämnen

vara oundgängligen erforderligt, extra anslag af högst 1,000 kronor för

hvarje dylik skola, detta allt under villkor, bland annat, att bidragen från orten, inberäknadt

skolafgifter, sammanlagdt uppginge till minst enahanda belopp som statsbidraget.

Landtbruks- Öfver denna underdåniga framställning lämnades styrelserna för samtliga landtutlåtand^år

mannaskolor tillfälle att yttra sig, hvarefter landtbruksstyrelsen med eget under1905''

dånigt utlåtande öfverlämnade ärendet till Kungl. Maj:ts pröfning. Härvid framhöll

landtbruksstyrelsen, att vid ett så högt elevantal som öfver 20 det förhållandet

nästan oundvikligt komme att inträffa, att särskilda anordningar behöfde vidtagas

för att undervisningen skulle kunna nöjaktigt bedrifvas, vare sig dessa anordningar

bestode i parallellkursers anordnande, anställande af flera lärare, anskaffande af ökadt

utrymme för skolan eller ytterligare undervisningsmateriell m. m., allt omständigheter,

som medförde ökade kostnader för skolans upprätthållande. Då berörda

förhållanden obestridligen grundläde en skillnad mellan skolorna med afseende å

deras behof af statsunderstöd men å andra sidan en gräns borde föreskrifvas, utöfver

hvilken statsunderstöd icke borde kunna erhållas, syntes det styrelsen lämpligt, att

43

såsom villkor för erhållande af högre statsunderstöd än 3,000 kronor till landtmannaskola,

belägen i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola funnes,

borde föreskrifvas, att elevantalet skulle öfverstiga 20, att statsunderstödet ej finge

uppgå till högre belopp än 4,000 kronor samt att inom orten tillskötes lika belopp,

elevafgifter inberäknade, som det sökta statsunderstödet. I öfrigt ansåg landtbruksstyrelsen

annan ändring icke böra göras i gällande villkor för åtnjutande af

understöd från ifrågavarande anslag, än att tydligare än dittills uttrycktes, att statsunderstödets

belopp icke ovillkorligen behöfde bestämmas lika med anslaget inom

orten utan att det inom gränsen för samma anslag borde få bestämmas i anslutning

till behofvet af dylikt understöd i hvarje särskildt fall.

I samband med afgifvande af nämnda förslag hemställde landtbruksstyrelsen

•— under erinran hurusom sedan flera år tillbaka det af Kungl. Maj:t för understöd

åt landtmannaskolor beviljade sammanlagda beloppet vida öfverstigit det af Riksdagen

på ordinarie stat från och med år 1888 för ändamålet beviljade förslagsanslag

af 15,000 kronor — att nämnda förslagsanslag måtte höjas till 60,000 kronor.

Med anledning af hvad landtbruksstyrelsen sålunda hemställt föreslog Kungl.

Maj:t uti 1906 års statsverksproposition Riksdagen dels att, i stället för det under anslagstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» upptagna

förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor, under samma

anslagstitel till understöd åt sådana landtmannaskolor, för hvilka stadgar blifvit af

Kungl. Maj :t godkända, uppföra ett förslagsanslag å 50,000 kronor, att efter Kungl.

Maj:ts bepröfvande utdelas med högst 4,000 kronor årligen åt sådan landtmannaskola,

hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor årligen åt öfriga

skolor, under enahanda villkor, som funnes i 1887 års nådiga kungörelse stadgade,

med den ändring att inom orten skulle tillskjutas minst lika belopp, elevafgifter

inberäknade, dels och medgifva, att besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor

J) finge användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor med belopp, af

högst 4,000 kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län, där med statsmedel till

samma belopp understödd lägre landtbruksskola ej funnes, eller åt landtmannaskola,

hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor,

allt på enahanda villkor, som förut nämnts, dock att i län, där med statsmedel understödd

lägre landtbruksskola ej funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå,

ehvad bidrag inom orten tillskötes eller icke.

Kungl.

Maj:ts och

Riksdagens

beslut år

1906 ang.

statsunderstöd

åt

landtmannaskolor.

b Med uttrycket »besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor» afsedda statsbidrag utanordnas

numera efter jordbruksdepartementets inrättande år 1900 från den till Kung! Maj:ts disposition tillgängliga

delen af bestämda anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

44

Landtmannaskolor

i

verksamhet.

Dessa framställningar blefvo af Riksdagen bifallna och utfärdade Kungl. Maj :t

den 22 juni 1906 nu gällande nådiga kungörelse angående anslag till landtmannaskolor.

För närvarande äro med statsmedel understödda landtmannaskolor i verksamhet

å följande platser:

inom Uppsala län: Tierp,

» Södermanlands län: Åsa,

» Östergötlands län: Lunnevad,

» Jönköpings län: Nässjö,

» Kronobergs län: Grimslöf,

» Kalmar läns norra del: Gamleby,

» » » södra del: Högalid,

» Gottlands län: Hemse,

» Blekinge län: Ronneby,

» Kristianstads län: Önnestad,

» Malmöhus län: ITvilan,

» » » : Fridhem,

» Hallands län: Katrineberg,

» Göteborgs och Bohus län: Simmersröd,

» Älfsborgs läns norra del: Färjelanda,

» » » södra del: Herrljunga,

» Skaraborgs län: Skara,

» Värmlands län: Molkom,

» Örebro län: Käfvesta,

» Västmanlands län: Tärna,

» Gäfleborgs län: Säfverstalund,

» Västernorrlands län: Hola,

» » » : Vista,

» Jämtlands län: Ope,

» Västerbottens län: Degerfors, .. .

» Norrbottens läns svensktalande del: Älfsbyn (förut i Boden),

» » » finsktalande del: Matarengi.

Med undantag af landtmannaskolorna i Skara och Ope samt de under sista åren

nyinrättade landtmannaskolorna inom Göteborgs och Bohus samt inom Gäfleborgs

45

län äro samtliga öfriga landtmannaskolor förlagda vid folkhögskolor, med Indika

de kafva gemensamma lärare, lokaler m. m. Här torde ock böra anmärkas, att teoretisk

landtbruksundervisning meddelas jämväl vid några nu med understöd af

statsmedel arbetande folkhögskolor. Så är t. ex. förhållandet vid folkhögskolan i

Stenstorp i Skaraborgs län, där sådan undervisning bedrifvits uti en s. k. öfre afdelning

redan före landtmannaskolornas uppkomst, äfvensom vid de under senare år

upprättade Jämtlands läns folkhögskola i Ås samt Ölands manliga folkhögskola.

Ifråga om verksamheten under de senare åren vid landtmannaskolorna hänvisas

i öfrigt till Bilagan 6 vid detta betänkande.

Då landtmannaskola första gången af Kungl. Maj :t tillerkänts understöd har

Kung! Maj :t samtidigt fastställt stadgar- för skolan. Uti enhvar af de sålunda utfärdade

stadgarna, Indika, med obetydliga afvikelser för de särskilda skolorna, äro

väsentligen öfverensstämmande med ett af landtbruksstyrelsen upprättadt normalförslag

till stadgar för de med understöd af statsmedel inrättade landtmannaskolor,

har för undervisningens förläggning bestämts den årstid, som med hänsyn till lokala

förhallanden funnits lämplig, hvilket med ett undantag (Degerfors) visat sig vara

vinterhalfåret,*och skall enligt dessa stadgar undervisningen pågå minst 20 veckor,

ferier oberäknade, samt, med undantag för frielever, lärjunge för undervisningen betala

den afgift, som af skolstyrelsen bestämmes. Vid ett flertal af våra landtmannaskolor

erhålla lärjungarna kost och logi vid skolan mot särskild afgift.

I de nådiga bref, hvarigenom anslag till landtmannaskolor, efter förslag af landtbruksstyrelsen

och efter pröfning huruvida föreskrifna villkor för anslags erhållande

af hvarje särskild skola uppfyllts, årligen beviljats, har Kungl. Maj:t anbefallt landtbruksstyrelsen,

som skulle handhafva öfverinseendet och kontrollen å ifrågavarande

skolor, att för desamma fastställa undervisningsplan, att utfärda de närmare föreskrifter,

som erfordrades för ordnandet af undervisningen i skolorna, samt att till vederbörande

departementschef afgifva berättelse om deras verksamhet och hvad därmed

ägde sammanhang.

Såsom af det föregående framgår har landtmannaskolan till hufvudsakligt ändamål

att befrämja elevernas teoretiska utbildning, men hafva emellertid vid flera

af de större landtmannaskolorna genom föreståndarnas försorg vidtagits anordningar,

hvarigenom de af eleverna, som sådant önska för inhämtande af jordbrukspraktik,

beredas anställningar såsom landtbrukselever vid välskötta jordbruk under

något år före eller efter kursen vid skolan.

Stadgar.

Elevernas

praktiska

utbildning.

46

Anslag till Beloppen af de till landtmannaskolorna under läsåret 1907—1908utgåendestatsbi

naskoTorna

drag, anslag från orten samt elevafgifter framgå af nedanstående sammanställning:

läsåret 1907 i)

Räken-

Anslag af

Bidrag af

enskilda

personer,

kommuner,

föreningar

in. m.

Elev-

Summa

S k o 1 a.

skaps- tid.»)

staten.

hush:s-

säll-

skap.

lands-

ting.

utgif-

ter.

anslag

m. m.

Tierp ..........

1907—08

2,260

—

2,000

—

260

4,520

Åsa...........

1907

1,500

1,500

—

—

—

3,000

Lunnevad ........

1907

2,780

1,500

500

—

885

5,665

Nässjö.........

1907

1,290

1,000

—

215

75

2,580

Grimslöf........

1907—08

2,300

600

1,600

—

100

4,600

Gamleby........

• ■

1907—08

1,555

—

1,375

—

180

3,110

Högalid.........

1907-08

2,590

2,000

—

—

730

5,320

Hemse.........

1907

4,000

—

550

—

—

4,550

Ronneby........

1907

4,000

—

2,800

—

210

7,010

Önnestad........

1907—08

4,000

1,500

—

*

650

6,150

Hvilan.........

1907—08

4,000

2,400

—

—

1,875

8,275

Fridhem . . . . • ...

1907-08

3,000

2,400

—

—

925

6,325

Katrineberg.......

1907-08

2,175

1,500

500

—

300

4,475

Simmersröd . . . • ...

1907

4,000

1,500

—

—

125

5,625

Färgelanda.......

1907-08

3,000

—

1,000

1,975

25

6,000

Herrljunga.......

1907-08

1,130

80

1,000

—

130

2,340

Skara..........

1907-08

4,000

1,000

1,000

135

1,865

8,000

Molkom.........

1907-08

2,590

1,000

1,715

—

5,305

Käfvesta........

1907-08

3,000

1,200

1,300

490

210

6,200

Tärna..........

1907-08

2,800

500

1,780

400

120

5,600

Säfverstalund......

1907-08

2,050

200

2,050

75

—

4,375

Kola..........

1907-08

3,000

1,300

1,000

800

200

6,300

Ålsta..........

1907

3,000

1,800

—

1,200

40

6,040

Ope...........

1907—08

4,000

—

2,700

450

300

7,450

Degerfors........

1907

2,850

—

2,250

650

20

5,770

Boden..........

1907-08

3,000

1,000

1,000

1,000

—

6,000

Matarenei........

1907-08

3,000

1,500

—

1,500

—

6,000

Summa kronor:

76,860

| 25,480

24,405

10,605

9,235

146,585

i) Skolornas räkenskaper afslutas dels för kalenderår (kär 1907), dels för läsår (kursen 1907

—1908), .på grund hvaraf statsanslagen upptagits än för kalenderåret 1907 an för året 11)08.

Statsbidragen för kalenderåret 1907 framgå af hushållningssällskapens räkenskapssammandrag.

47

För att den kunskap, som i landtmannaskolorna meddelas, måtte blifva spridd

i så vida kretsar som möjligt beviljade Riksdagen på extra stat för livartdera af åren

1906 och 1907 till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,

som åtnjuta bidrag af statsmedel, ett anslag af 5,000 kronor under villkor,

bland annat, att lika belopp tillskötes af landsting, hushållningssällskap eller eljest.

I enlighet med Kungi. Maj :ts förslag har Riksdagen för samma ändamål på extra stat

för såväl innevarande som nästkommande år beviljat ett anslag af 10,000 kronor.

Härvid bär emellertid berörda villkor om bidrag från orten icke uppställts, enär det

ansetts, att villkorets bibehållande kunde komma att utgöra ett hinder för uppnåendet

af ändamålet med anslaget, då nämligen särskildt hushållningssällskapens medel

numera tagas i anspråk för en mångfald viktiga uppgifter och på grund häraf

svårighet mången gång skulle kunna möta att från orten erhålla afsevärdt bidrag till

ifrågavarande understöd.

Kungörelse angående omförmälda anslag har af Kungl. Maj :t utfärdats den 5

juli 1907, att gälla tillsvidare, så länge statsmedel för ändamålet anvisas.

Anslagets användning under läsåret 1907—1908 framgår af följande tablå:

Utbetalda understödsbelopp af

Till

Skola.

antal

Anmärkningar.

statens

sällskaps

medel.

andra

Summa

elever.

medel.

medel.

kronor.

Tierp.....

225

225

3

3

stip. ä 75 kr.

Åsa......

400

—

—

—

20

—

420

—

8

f

stip. ä 75 kr.; l ä 55 kr.;

2 ä 50 kr.; 1 ä 20 kr.

Lunnevad . . .

4£0

—

150

—

50

—

680

—

6

Grimslöf . . .

125

—

—

—

—

—

125

—

2

Gamleby . . .

100

—

100

—

—

—

200

—

6

Hilgalid ....

400

—

400

—

—

—

800

—

15

Hemse ....

200

—

345

—

—

—

545

—

7

f

stip. ä 80 kr.; 1 å 70 kr.;

Ronneby . . .

230

—

—

—

>) 230

—

460

—

8

1 ä 50 kr.; 1 å 40 kr.; 1

Onnestad . . .

525

—

—

—

—

—

525

—

7

ä 30 kr.

Hvilan ....

650

—

—

—

—

—

650

—

13

Katrineberg . .

200

—

200

—

—

—

400

—

5

Simmersröd . .

250

—

250

—

—

—

500

—

6

Färgelanda . .

180

—

—

—

—

—

180

—

3

i1

stip. ä 90 kr.; lä 50 kr.;

1 ä 40 kr.

Herrljnnga . .

300

—

—

—

—

—

300

—

4

'') Af landsting 150 kr.

Statsunder

stöd åt min

dre bemedlade

lärjungar.

48

Utbetalda understödsbelopp af

Till

1

Anmärkningar.

Skola.

statens

medel.

liush:s-

sällskaps

medel.

andra

medel.

Summa.

antal

elever.

Skara.....

250

250

_

_

500

_

15

Molkom ....

200

—

200

—

—

—

400

—

9

Käresta . . .

180

—

—

—

—

—

180

—

3

Tärna.....

200

—

200

—

—

—

400

—

7

Säfverstalund .

85

—

—

—

») 130

—

215

—

2

Bola.....

450

—

—

—

—

—

450

—

9

Ålsta ....

400

—

—

—

—

—

400

—

4

Ope......

800

—

—

—

2) 800

—

1,600

—

14

2 stip. ä 275 kr.

Degerfors . . .

300

—

—

—

—

—

300

—

5

Boden ....

600

—

—

—

—

—

600

—

8

Matarengi . . .

100

—

100

—

—

—

200

—

4

Summa:

7,830

—

2,195

—

1,230

—

11,255

—

173

*) Af landsting 130 kr.

s) » » 550 »

49

Småbrukarundervisningr.

Sedan kommittén här ofvan redogjort för de olika typerna af de för landsbygdens

ungdom afsedda lägre landtbruksundervisningsanstalter, som med understöd

af allmänna medel äro i verksamhet inom vårt land, öfvergår kommittén nu till att

lämna en öfversikt öfver de åtgärder, som hittills hos oss med statsunderstöd vidtagits

för att lämna dem, som redan syssla med mindre jordbruk, nödig och nyttig

undervisning i det rätta bedrifvandet af deras näring. Dessa åtgärder äro att

hänföra till tre olika kategorier: studieresor, kortare undervisningskurser samt konsulent-

och vandringslärarverksamhet.

A. Studieresor.

I statsverkspropositionen till 1901 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen

att, såsom bidrag till åtgärder, i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden den 11 januari 1901 angifna hufvudgrunder, för höjandet af det

mindre jordbruket på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor. Enligt

sagda statsrådsprotokoll hade vid ärendets föredragning för Kungl. Maj:t chefen

för jordbruksdepartementet föreslagit åtgärder lör astadkommande med understöd

af statsmedel och i samarbete med hushållningssällskapen af dels premiering af

mindre jordbruk dels ock för mindre jordbrukare afsedda studieresor till väl skötta

småbruk. Ehuruväl småbrukspremieringen kan sägas innebära ett viktigt undervisande

moment uti de råd och upplysningar angående jordens rätta bruk, kreaturens utfodring

m. m., som af premieringsnämnderna lämnas, har dock kommittén ansett

dylika åtgärder icke falla inom ramen för det kommittén gifna uppdraget, och lämnas

därför småbrukspremieringen här å sido.

I fråga om studieresorna yttrade föredragande departementschefen uti sitt åberopade

anförande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1901, bland annat, att enligt

hans åsikt borde vid sidan af småbrukspremieringarna och liksom kompletterande

desamma anordnas studieresor för mindre jordbrukare för att sätta dem i tillfälle

1G07/o8. Landtbrulcsundermsnmgshom. bet. 7

1901 års

statsverksproposition.

50

att besöka väl skötta mindre jordbruk och därvid icke allenast inhämta nya lärdomar

utan äfven i praktiken se tillämpade de läror, de af premieringsnämnden

redan kunnat inhämta. Frågan om studieresors anordnande borde emellertid, enligt departementschefens

mening, blifva beroende af de särskilda hushållningssällskapens intresse

för saken och i väsentlig mån jämväl af den offervillighet dessa därvid adagalade,

hvarvid å andra sidan en hög grad af frihet borde vid resornas anordnande lämnas

hushållningssällskapen. Från statens sida syntes nämligen i detta afseende endast böra

uppställas följande allmänna villkor: att till deltagare i studieresa endast finge antagas

den, som lifnärde sig af jordbruk eller jordbruksarbete; att ingen, som ägde

eller brukade mera än 50 hektar åker, finge till deltagare antagas; att studieresan

företoges till platser inom Sverige eller Danmark; samt att resan skedde under ledning

af fullt sakkunnig person. I anslutning till hvad sålunda anförts ansåge departementschefen,

att åt hushållningssällskapen borde öfverlämnas att utse ledare för

resorna, att pröfva och afgöra ansökningar om rätt att i dem deltaga, att låta uppgöra

och fastställa planer för desamma samt att i öfrigt vidtaga alla för deras anordnande

erforderliga åtgärder. Å andra sidan borde det tillkomma sällskapen att bestrida

alla med resorna förenade kostnader, som icke deltagarna själfva förmådde

gälda eller af statsmedel ersattes. I sistnämnda afseende ville departementschefen

föreslå, att statens bidrag till studieresorna skulle utgå i den form, att staten ersatte

hushållningssällskapen hvad dessa visade sig hafva utgifvit för biljetter å järnväg för

ledare af och deltagare i studieresorna vid resa inom landet. Såsom villkor för erhållande

af sådant statsbidrag borde för kontrolls underlättande stadgas att hushållningssällskap,

som önskade att tillförsäkras godtgörelse för nämnda kostnader för studieresor,

skulle därom göra underdånig ansökning med bifogande af fullständig plan

för den resa,, ansökningen afsåge, äfvensom uppgift å ledaren af resan samt det

antal personer, som beräknades komma att i densamma deltaga. Slutligen borde

stadgas skyldighet för sällskap, som kommit i åtnjutande af statsunderstöd för ifrågavarande

ändamål, att inom viss tid afgifva berättelse rörande de anordnade resorna

samt redogörelse för anslagets användande.

Riksdagens Den af Kung!. Maj :t i detta ämne gjorda framställning blef af Riksdagen bi

beshit

ang Mlen r>å Riksdagen uti skrifvelse den 29 maj 1901 anmälde sitt beslut härom, an

Q/YlSlClCJ

vilt • i i • i p Tl ii • i

studieresor, förde Riksdagen — med tillkännagifvande, att Riksdagen i hutvudsak ansiote sig till

hvad Kungl. Maj :t i förevarande hänseende föreslagit -— bland annat beträffande studieresorna,

att Riksdagen ansåge, att det borde tagas i öfvervägande, huruvida icke

den bland villkoren för deltagande i sådana resor angifna bestämmelsen, att ingen,

51

som ägde eller brukade mera än 50 hektar åker, finge till deltagare antagas, borde

jämkas pa sådant sätt, att åkerarealens maximibelopp i någon mån nedsattes, på det

att de mindre jordbrukarne måtte i så hög grad som möjligt kunna komma i åtnjutande

af den fördel, som vore afsedd att genom förenämnda studieresor dem beredas.

Rörande användningen af det utaf Riksdagen för ifrågavarande ändamål sålunda Reglemenanvisade

anslaget meddelade Kungl. Maj :t, efter landtbruksstyrelsens hörande, den ^cn''

18 oktober 1901 bestämmelser genom utfärdande af dels nådigt reglemente för med

statsmedel understödd premiering af mindre jordbruk samt anordnande med bidrag

af statsmedel utaf studieresor för mindre jordbrukare, dels ock nådig kungörelse angående

statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket. De sålunda

meddelade bestämmelserna öfverensstämma i allt väsentligt med de uti statsrådsprotokollet

för den 11 januari 1901 angifna hufvudgrunderna, dock att, med hänsyn till

hvad Riksdagen uti ofvanberörda skrifvelse i ämnet anfört, maximiarealen för deltagare

i studieresorna minskats från 50 till 40 hektar.

De bestämmelser, som dessa författningar innehöllo i afseende å studieresor för

mindre jordbrukare, intogos oförändrade i de förnyade reglementen och kungörelser

beträffande med statsmedel understödda åtgärder till höjandet af det mindre jordbruket,

som, efter det Riksdagen beviljat anslag till understödjande af ytterligare

andra slag af åtgärder för det mindre jordbrukets höjande, af Kungl. Maj:t utfärdats

den 30 oktober 1903, den 17 november 1905 och den 5 oktober 1906.

Såsom af olvanstående framgår voro studieresorna från början afsedda endast Särskilda

för manliga deltagare. Under det årliga arbetet landet rundt med premiering af f^tinn^r

mindre jordbruk kom man emellertid alltmer till insikt om att ett godt resultat af

ett småbruks skötsel till icke minsta delen berodde på det arbete och den omtanke,

som småbrukarhustrun nedlade å det lilla landtbrukets drift. Detta föranledde

chefen för jordbruksdepartementet att vid underställande Kungl. Maj :ts pröfning af

frågan om reglering för år 1908 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel,

beträffande behofvet af fortsatt anslag såsom bidrag till åtgärder för höjandet af det

mindre jordbruket, framhålla, hurusom vid nyssberörda förhållande och då

enligt departementschefens åsikt studieresor vore ett viktigt led i arbetet

för det mindre jordbrukets höjande, det syntes synnerligen lämpligt anordna dylika

resor äfven för kvinnor, som i något afseende toge del i det mindre jordbruket

eller hvad därmed stode i samband. Vid uppgörandet af planer för sådana studieresor

borde man enligt departementschefens mening särskildt taga med sådana platser,

där man visste att trädgårdsskötsel, fjäderfäafvel och andra grenar af hushållningen,

52

Indika närmast folie inom hustruns verksamhetsområde, stode högt och omfattades

med intresse och där det sålunda särskilt för henne funnes något af värde att se och

taga vara på. Anledning syntes ej departementschefen föreligga att beträffande

sådana studieresor vidtaga någon förändring uti de bestämmelser, som gällde för med

statsmedel understödda studieresor i öfrigt, men, då under sådana förhållanden hushållningssällskapens

utgifter äfven för dessa resor i regel komme att öfverstiga statsbidraget,

ansåge departementschefen det böra kunna öfverlämnas åt sällskapen att

själfva afgöra, hvilka närmare bestämmelser borde träffas rörande deltagande _i resorna,

och funne departementschefen detta så mycket lämpligare, som det ofta kunde

finnas fördelaktigt att ställa en dylik resa i visst samband med en längre eller kortare

tid förut hållen, för kvinnor afsedd undervisningskurs i visst eller vissa ämnen.

Det förslag, som innefattades uti departementschefens berörda, i statsverkspropositionen

åberopade anförande till statsrådsprotokollet, fann Riksdagen välbetänkt;

och intogs uti det af Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 utfärdade förnyade

nådiga reglementet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre

jordbruket, under rubrik IV. Studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och

kvinnor, den bestämmelsen, att vidkommande kvinnors deltagande i studieresa skulle

hushållningssällskapens förvaltningsutskott äga att meddela närmare bestämmelser.

Enahanda bestämmelse återfinnes uti nu gällande den 2 oktober 1908 utfärdade reglemente

i ämnet.

Deltagandet Att intresset och offervilligheten för astadkommande af studieresor för mindre

åren 1902- jordbrukare redan från början varit stort och allt fortfarande är synnerligen lifaktigt

1907. framgår af följande tablå.

År.

Antal hushåll- ningssällskaps- områden,

hvarifrån

studieresor

anordnats.

Antal ansök- ningar till

deltagande i

studieresa.

Antalet

antagna

deltagare.

Bidrag af

statsmedel

till studie- resor.

Bidrag af

hushållnings- sällskap eller

enskilde.

Summa

inkomster

och

utgifter.

1902

17

845

188

7,598: 05

18,841: 04

26,439:09

1903

22

1,063

257

11,476: 75

24,991: 41

36,408:16

1904

24

895

307

14,902: 30

28,411: 12

43,313: 42

1905

24

781

319

14,467: 23

26,657:15

41,124: 38

1906

24

1,009

410

14,104: 43

25,934: 04

40,038: 47

1907

23

940

474

15.929:70

24,614:24

40,543:94

53

Malmöhus läns hushållningssällskap, som årligen anordnat studieresor inom

länet och i Danmark, har för dessa ej sökt statsbidrag förrän år 1907, och ingå ej.

sällskapets kostnader för sådana resor under de föregående åren i ofvanstående tablå.

I öfrigt hafva, särskildt under de första åren studieresor för mindre jordbrukare pågått,

sådana resor äfven från öfriga hushållningssällskaps områden i allmänhet utsträckts

till Danmark, men har detta under senare år allt mer och mer aftagit, då man

funnit tillräckligt att inhämta inom vårt eget land, särskildt dess södra delar.

Äfven under innevarande år hafva de flesta hushållningssällskap'' anordnat studieresor,

däribland från Södermanlands, Jönköpings oclj Norrbottens län särskilda

sådana resor för kvinnor.

B. Kortare undervisningskurser.

Uti underdånig skrifvelse den 9 november 1904 gjorde landtbruksstyrelsen Landtbruksframställning

om åtgärders vidtagande för spridande af yrkeskunskap bland innehafvare

af smärre jordbruk. I denna framställning framhöll landtbruksstyrelsen till

en början, hurusom vissa hushållningssällskap vid sidan af de kraftiga åtgärder

för höjandet af det mindre jordbruket, hvilka under senare åren med understöd af

statsmedel vidtagits, sökt att genom kringresande undervisare, anordnande af undervisningskurser

eller på annat sätt bereda mindre jordbrukare tillfälle att erhålla

råd och anvisningar i olika grenar af deras hushållning. Ytterligare åtgärder i

förevarande afseende vore emellertid af behofvet påkallade, för att det mindre

jordbruket skulle nå den utveckling, som önskligt vore; och syntes det landtbruksstyrelsen,

att det, som härvid läge närmast att från statens sida för sagda ändamål

vidtaga, borde afse beredande af undervisning åt de mindre jordbrukarna inom landet

efter en ordnad och sammanhängande plan. Den början, som blifvit gjord genom

hushållningssällskapens ofvanberörda åtgöranden, hänvisade på behofvet i förevarande

afseende, men äfven därpå att, innan staten öfvertagit ledningen af sagda

åtgärder, dessa icke kunde erhålla den omfattning och planmässighet, omständigheterna

påkallade. Under den sista tiden hade hushållningssällskapen på flera olika

sätt genom direkt undervisning sökt bereda de mindre jordbrukarna kunskaper i deras

yrke, nämligen dels genom s. k. fasta kurser vid landtmannaskolor under 2 å 3

veckor, dels genom s. k. ambulatoriska kurser under vanligen 5 till 6 dagar, men äfven,

såsom i Kopparbergs län, ända till 3 veckor med undervisning hvarje eftermiddag,

dels, såsom inom Gäfleborgs län, genom under hela vintern, då undervisningen

styrelsens

uncl. framställning.

54

förlagts till viss dag i veckan, utsträckta kurser ute i bygderna, dels, såsom i Norrbottens

län, under s. k. landtmannaveckor, dels ock genom enstaka föreläsningar i

socknarna uti till jordbruk och husdjursskötsel hörande ämnen. Mellan samtliga

ifrågavarande undervisningskurser gjorde sig en genomgående skillnad gällande med

hänsyn till den omständigheten, huruvida kurserna hade ett begränsadt antal särskildt

antagna elever, eller om de vore uteslutande afsedda för allmänheten, därvid i senare

fallet icke borde förbises, att till undervisningen vid kurser med särskildt antagna elever

äfven allmänheten kunde under vissa villkor hafva tillträde.

Af ofvan uppräknade olika former för undervisnings meddelande åt landets

mindre jordbrukare ansåge landtbruksstyrelsen den, som utgjordes af planmässigt

ordnade kurser med föredrag i jordbruks]ära, husdjursskötsel m. m. vara af den

största betydelsen och mest lämpad för landets skilda orter, vare sig kurserna hade

ett begränsadt antal särskildt antagna elever eller vore uteslutande afsedda för den

jordbrukande allmänheten, hvaremot den form af dylik undervisning, som utgjordes

af enstaka föreläsningar, icke kunde anses ägnad att i samma mån vinna det med

den ifrågavarande undervisningen afsedda ändamål. Ur statens synpunkt ansåge

styrelsen därför de planmässigt ordnade undervisningskurserna böra understödjas,

under det att de enstaka föreläsningarna fortfarande som dittills borde bekostas

af hushållningssällskap eller föreningar, bildade i dylikt syfte.

På grund af det sålunda anförda ville landtbruksstyrelsen, som beräknat,

att ett belopp af 15,000 kronor borde finnas tillgängligt för bestridande af de på staten

fallande utgifter för nu ifrågavarande ändamål, hemställa, att Kung!. Maj :t måtte

hos Riksdagen göra framställning om beviljande på extra stat för år 1906 af ett anslag

till nämnda belopp för beredande af undervisning åt mindre jordbrukare genom planmässigt

ordnade kurser för vare sig särskildt antagna elever eller allmänheten, under

villkor att hushållningssällskap, som läte anordna dylika kurser och önskade bidrag

därtill af statsmedel, tillsköte eller visade sig för ändamålet förfoga öfver minst

lika belopp som det begärda statsbidraget, att för själfva undervisningen icke

någon afgift finge begäras eller erläggas, samt att undervisningen skulle stå under

inseende af landtbruksstyrelsen, hvarjämte för åtnjutande af bidrag till undervisningskurser

för ett begränsadt antal särskildt antagna elever dessutom skulle gälla såsom

villkor, att undervisningskurs skulle pågå under minst 2 veckor, att deltagare

i kursen skulle under flera år hafva skött jordbruk, att vid inträde till dylik kurs

företräde skulle lämnas åt den jordbrukare, hvars åkerareal ej öfverstege 20 hektar,

samt att minst 5 mindre jordbrukare från annan ort inom hushållningssällskapets

55

område än den, där undervisningskursen hölles, skulle erhålla fritt kosthåll under

den tid, kursen påginge.

Då chefen för jordbruksdepartementet anmälde nämnda underdåniga fram- Departe

lY)XCYltScJl6~

ställning

för Kungl. Maj:t i samband med frågan om reglering af utgifterna under fens anföriksstatens

nionde hufvudtitel för år 1906, yttrade departementschefen, att han ej hade randeannat

att erinra mot den gjorda framställningen än att det syntes honom mindre

välbetänkt, särskildt med hänsyn till den ringa erfarenhet, som för närvarande

förelåge angående olika tillvägagångssätts större eller mindre lämplighet, att

fastslå vissa former, i hvilka de af hushållningssällskapen vidtagna åtgärderna till

spridande af jukesskicklighet bland de mindre jordbrukarna ovillkorligen måste inpassas

för att vederbörande hushållningssällskap skulle kunna komma i åtnjutande

af statsbidrag för ändamålet, utan borde ifråga om den vid ansökningen om statsbidrag

fogade planen för undervisningens meddelande större frihet beredas

sökanden och pröfningen i hvarje särskildt fall kunna öfverlämnas åt Kungl.

Maj :t. Då emellertid spridandet af större yrkeskunskap bland landets småbrukare

på det närmaste sammanhängde med de åtgärder för det mindre jordbrukets

höjande, för hvilka anslag af statsmedel förut utginge, funne departementschefen

ingen anledning att för dessa båda ändamål begära särskilda anslag, utan syntes

det vida lämpligare att sammanföra samtliga här ofvan anförda åtgärder för höjandet

af det mindre jordbruket under en anslagspost.

Under åberopande af hvad föredragande departementschefen sålunda anfört Kungl.

föreslog Kungl. Maj.-t Riksdagen att såsom bidrag till åtgärder för höjande af det ^i^s\agens

mindre jordbruket på extra stat för år 1906 bevilja ett med 15,000 kronor förhöjdt

anslag å 85,000 kronor. för un

.

aervisnmg

Denna framställning bifölls af Riksdagen och mtogos bestämmelser för atnju- åt mindre

tande af statsunderstöd för undervisning för mindre jordbrukare, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med landtbruksstyrelsens förenämnda förslag med den af de- ten.

partementschefen föreslagna ändring, uti det af Kungl. Maj:t den 17 november 1905

utfärdade förnyade nådiga reglementet för med statsmedel understödda åtgärder

till höjande af det mindre jordbruket samt nådiga kungörelsen angående statsanslag

till dylika åtgärder. Samma bestämmelser bibehöllos oförändrade uti de af Kungl.

Maj:t den 5 oktober 1906, den 4 oktober 1907 och den 2 oktober 1908 utfärdade författningar

i ämnet.

Undervisningskurser kunna enligt dessa bestämmelser anordnas genom hushållningssällskapens

försorg på tre olika sätt, nämligen såsom 1 :o) undervisningskurs,

56

som är afsedd för särskilt antagna elever och som skall pågå under en tid af minst

2 veckor och vara förlagd till med statsmedel understödd landtmannaskola eller

annan lämplig plats; 2 ro) undervisningskurs, som är afsedd för en större allmänhet och

som skall pågå under minst 6 dagar; 3:o) undervisningskurs, efter medgifvande af

Kungl. Maj:t anordnad i andra former än de under l:o) och 2:o) nämnda. I den mån

sådant anses lämpligt må undervisningen afse äfven kvinnors utbildande i yrkesskicklighet

för det mindre jordbruket.

Undervis- I nedanstående tabell meddelas uppgift om huru under år 1907 de olika husniårS1907er

hållningssällskapen enligt ofvan angifna grunder ordnat undervisningen för

mindre jordbrukare, antalet deltagare i kurserna samt kostnaderna för desamma.

Hushållnings-

sällskap.

Un

dervisningskurs

Bidrag

af stats- medel.

Bidrag

af säll- skapen.

Summa

inkom- ster och

utgifter.

enligt l:o.

enligt 2:o.

enligt 3:o.

Antal

kurser.

Antal

deltagare

i kur- serna.

Antal

kurser.

Ungef.

antal

deltagare

i kur- serna.

Antal

kurser.

Ungef.

antal

deltagare

i kur- serna.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Stockholms

läns

—

—

5

1,275

—

—

933

73

1,511

94

2,445

67

Uppsala

P

—

—

3

225

—

—

510

90

510

90

1,021

80

Södermanlands

—

—

7

300

—

—

721

04

1,075

44

1,796

48

Östergötlands

>

—

—

8

1,450

—

—

1,647

32

2,844

78

4,492

10

Kronobergs

>

—

—

—

—

3

475

300

—

300

—

600

—

Kalmar läns södra

2

55

6

1,650

—

—

1,728

—

1,728

—

3,456

—

Gottlands

läns

—

—

1

108

—

—

250

—

305

85

555

85

Kristianstads

P

—

—

5

950

—

—

586

76

786

75

1,373

50

Malmöhus

*

—

—

1

?

4

630

652

37

1,145

38

1,797

75

Hallands

>

—

—

2

100

—

—

282

42

282

43

564

85

Älfsborgs läns norra

2

109

4

270

—

—

646

88

708

58

1,355

46

Skaraborgs

läns

1

27

—

—

—

—

500

—

500

—

1.000

—

Värmlands

>

—

—

1

150

—

—

355

51

355

52

711

03

Örebro

P

1

27

—

—

—

—

241

31

241

31

482

62

Kopparbergs

P

—

—

6

675

—

—

1,000

—

2,116

96

3,116

96

Gäfleborgs

P

o e

158

1

100

1

30

742

90

952

—

1,694

90

Västernorrlands »

—

—

3

290

4

no

997

—

1,030

96

2,027

96

Jämtlands

P

—

—

6

2,750

■ —

—

1,000

—

1,224

05

2,224

05

Västerbottens

P

—

—

2

850

1

450

906

08

1,106

09

2,012

17

Norrbottens

>

—

—

16

2,500

1

130

1,600

—

1,847

85

3,447

86

Summa

12

876

77

13,700

14

1,825

15,602 2i|20,574

79

86,177

—

1 Däraf 2 särskilt för kvinnor.

57

Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1906 fäste landtbruksstyrelsen ModellsamKungl.

Maj :ts uppmärksamhet på vidtagande af en åtgärd, som enligt styrelsens åsikt wrTT

skulle blifva till stor fördel för arbetet med meddelande af undervisning för mindre materiell för

jordbrukare, nämligen anskaffande af en modellsamling af undervisningsmateriell för ningskurserundervisningskurserna.

Då det obestridligen mötte svårighet för de särskilda hushåll- na‘

ningssällskapen att utan vidare ledning anskaffa dylik undervisningsmateriell, hade

landtbruksstyrelsen tänkt sig, att till undanröjande af denna svårighet en modellsamling

af dylik materiell borde uppställas i styrelsens lokal för att hållas tillgänglig

för allmänheten på samma gång förteckning öfver samlingen med anvisning,

hvar de särskilda föremålen kunde erhållas, och uppgift å prisen för desamma, borde

tryckas och likaledes hållas tillgänglig samt på anhållan tillsändas hushållningssällskapen.

Uti sitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1907, som

åberopades vid framställning till Riksdagen om beviljande af medel för år 1908

såsom bidrag till åtgärder för höjandet af det mindre jordbruket, anslöt sig föredragande

departementschefen till landtbruksstyrelsens ifrågavarande förslag under

framhållande af fördelarna utaf att vid undervisningskurserna för mindre jordbrukare

äga tillgång till fotografier och skioptikonbilder från landthushållningens

olika verksamhetsområden, modeller af olika slag, grafiska framställningar öfver

utförda försök, profsamlingar af foder och gödselmedel etc., och ville departementschefen

särskildt framhålla, hurusom ett synnerligen godt tillfälle här erbjöde sig

att i vida kretsar på åskådligt och lättfattligt sätt sprida kunskap om resultaten af

de många olika försök, som inom växtkultur, husdjursskötsel, mejerihandtering och

andra grenar af landthushållning utfördes af olika institutioner inom landet.

Genom nådigt bref den 4 oktober 1907 ställde Kungl. Maj:t till landtbruksstyrelsens

förfogande ett belopp af 1,000 kronor till anskaffande af en modellsamling

af undervisningsmateriell vid undervisning för i det mindre jordbruket deltagande

män och kvinnor, och infördes uti reglementet för med statsmedel understödda åtgärder

till höjande af det mindre jordbruket, under rubrik V. Undervisning för i mindre

jordbruk deltagande män och kvinnor, den bestämmelsen att, för att undervisningen

skulle blifva lättfattlig och åskådlig, borde, där så lämpligen kunde ske, fotografier

och skioptikonbilder från landthushållningens olika verksamhetsområden, modeller

af olika slag, grafiska framställningar öfver utförda försök, profsamlingar af foderoch

gödselmedel eller annan lärorik undervisningsmateriell finnas vid undervisningen

tillgängliga.

1607/08. LandtbrulcsundervisningsJcom. bet.

8

58

Statsunder- Vid sidan af omförmälda, af hushållningssällskapen med understöd af statsmedel

skild tender bedrifna verksamhet för spridande af kunskap i landthushållning har uppstått en

visnings- under ännu friare former bedrifven småbrukarundervisning, utöfvad särskildt af föreverksamhet

x

syfte att be- ståndaren för »Nordiska landtbruksskolan» P. Jönson-Rösiö, som icke allenast alltmindrejord-

sedan år 1888 vid sin skola, numera förlagd på Hagaberg i Jönköpings län, årligen

bruket, hållit landtbrukskurser utan äfven sedan år 1895 på olika platser inom landet afhållit

ett stort antal småbrukarkurser och enstaka föredrag i landthushållning.

Efter framställning från åtskilliga småbrukarföreningar m. fl. om statsunderstöd åt

Rösiö, hemställde Kungl. Maj:t hos 1906 års Riksdag om anvisande af ett

anslag för ett år å 5,000 kronor till understödjande af P. Jönson-Rösiös undervisningsverksamhet

i jordbruk och landtmannanäringar, men genom Kamrarnas skiljaktiga

beslut förföll frågan. På enskilda motionärers framställningar har emellertid 1907

års Riksdag anvisat sistnämnda belopp för år 1908 att af Kungl. Maj :t i mån af behof

för ändamålet användas. Efter det landtbruksstyrelsen i ärendet afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande har Kungl. Maj:t sedermera tilldelat Rösiö det sålunda anslagna

beloppet under villkor att han inom viss tid afgifver berättelse om sin undervisningsverksamhet

under innevarande år.

Vid underställande Kungl. Maj:ts pröfning frågan om reglering af utgifterna

under riksstatens nionde hufvudtitel för år 1909 anförde föredragande departementschefen,

ifråga om beredande af fortsatt anslag såsom bidrag till åtgärder för höjande

af det mindre jordbruket, bland annat hurusom den af Rösiö utöfvade undervisningsverksamhet

tvifvelsutan i icke ringa mån bidragit till att väcka lifligare intresse särskildt

för det mindre jordbruket och för höjandet af dess afkastningsförmåga och sålunda

vore väl förtjänt af statsunderstöd, som emellertid icke kunde utgå från det till

åtgärder för höjande af det mindre jordbruket anvisade anslaget under annan förutsättning

än att hushållningssällskap anvisade medel till densamma. Det syntes dock

departementschefen, att tillfälle borde beredas Kungl. Maj :t att fortfarande, på sätt

under innevarande år genom Riksdagens ofvannämnda beslut ägt rum, kunna understödja

'' så beskaffadt undervisningsarbete, äfven där nyssnämnda förutsättning icke

förelåge; och ansåge departementschefen att det afsedda ändamålet lättast kunde

ernås, om Kungl. Maj:t kunde disponera ett visst belopp, icke öfverstigande 10,000

kronor, att efter i hvarje särskildt fall skedd pröfning användas till understödjande

af sådan undervisningsverksamhet, som afsåge att främja det mindre jordbruket men

icke på annat sätt kunde komma i åtnjutande af statsunderstöd.

59

Under åberopande af hvad departementschefen sålunda till statsrådsprotokollet

anfört föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att såsom bidrag till åtgärder för höjande

af det mindre jordbruket på extra stat för år 1909 anvisa anslag med ett, bland annat

för fyllandet af nu ifrågavarande behof, förhöjdt belopp af 200,000 kronor. Denna

framställning har af Riksdagen bifallits och har i nu gällande reglemente för med

statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket den 2 oktober

1908 meddelats bestämmelser i fråga om tilldelande af statsunderstöd till sådan undervisningsverksamhet

i syfte att främja det mindre jordbruket, som ej anordnas genom

hushållningssällskapens försorg på sätt i reglementet förmäles.

C. Konsulent- oeli vandringslärarverksamhet.

Sedan åtskilliga år tillbaka äro inom de flesta hushållningssällskaps områden

anställda konsulenter, hvilkas åligganden i hufvudsak bestå uti att på rekvisition

af enskilda landtbrukare meddela råd och anvisningar inom jordbrukets och kreatursskötselns

samt mejeri handteringens områden, men äfven omfatta hållande af föredrag

och undervisningskurser ute i bygderna i ämnen, hörande till landthushållningen.

Därjämte pläga dessa konsulenter, hvilka i regel erhållit sin teoretiska fackutbildning

vid något af våra landtbruksinstitut, tjänstgöra såsom ledare för studieresorna, biträda

vid småbrukspremieringen etc. Särskildt inom Norrland och Dalarna hafva

jordbrukskonsulenternas verksamhet under de senare åren alltmer utvecklat sig att

omfatta utöfvandet af ambulerande landtbruksundervisning, d. v. s. att själfmant uppsöka

dem, som skola undervisas, och på deras eget verksamhetsområde visa dem nuru

deras jordbruk bäst bör skötas eller på hvad sätt ett visst arbete skall utföras. Likaså

har inom Norrbottens län den med statsmedel understödda kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå sedan 1903 anordnat en omfattande ambulatorisk landtbruksundervisning

genom de vid anstalten anställda försöksassistenterna, hvilka resa från

by till by samt genom föredrag och samtal lämna jordbrukarna råd och upplysningar.

Vid utöfvande af sådan ambulerande undervisningsverksamhet hafva jordbrukskonsulenterna

i vissa län biträde af s. k. vandringsrättare, hvilka utgått ur folkets

egna led och i allmänhet vid en landtbruks- eller landtmannaskola förvärfvat sig

nödiga insikter i hushållningens olika grenar.

Vandringsrättarinstitutionen kom hos oss först i verksamhet inom Cläfleborgs län,

hvars hushållningssällskap sedan år 1904 lämnat understöd till gillen eller kommuner,

som hos sig anställt vandringsrättare till de mindre jordbrukarn es under

-

Hushållningssällskapens

konsulenter.

Vandringsrättare

och

vandringslärare.

60

visande. För innevarande år äro 10 vandringsrättare anställda inom länet dels i

kommuns, dels i liusliållsgilles tjänst, till livilkas aflöning hushållningssällkapet

bidrager med 400 kronor för hvarje vandringsrättare, under villkor'' att öfriga för

dennes aflönande erforderliga medel beredes inom orten, att hans årslön, med inräknande

af hushållningssällskapets bidrag, ej sättes lägre än till 900 kronor, att han

ställes under inseende af den hushållningssällskapets tjänsteman, som förvaltningsutskottet

därtill utser, att för honom utfärdas instruktion, som af förvaltningsutskottet

godkännes, samt att redogörelse för hans verksamhet årligen till förvaltningsutskottet

afgifves. Yandringsrättarne äro under vintermånaderna hufvudsakligen

sysselsatta med undervisning i husdjursskötsel, såsom ordnande af utfodring och

prof mjölkning, väckande af intresse för svinafvel och svinskötsel m. m. I öfrigt

tagas deras råd och anvisningar i anspråk för uppgörandet af afdiknings- och godslingsplaner,

för anordnande af en intensiv rof- och grönfoderodling m. m.

I Norrbottens län anställdes den första vandringsrättaren år 1905, då Jockmocks

socken anvisade medel för anställande af en s. k. sockenrättare, hvilken sedan dess

varit verksam inom denna socken. År 1906 anslog länets landsting medel för uppehållande

af vandringsrättarverksamhet inom länet och hafva sedan 1907 fem vandringsrättare

varit anställda inom detta län. Till deras aflöning, som utgår med

1,200 kronor om året i ett för allt, bidrager landstinget med hälften under det den

kommun, inom hvilken vandringsrättaren har sin verksamhet förlagd, bidrager med

den andra hälften. Enligt den instruktion, sopi af Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott blifvit fastställd för vandringsrättarne inom länet,

har vandringsrättaren till uppgift att under sin vandring från gård till . gård efter

bästa förmåga tillhandagå med råd och anvisningar beträffande jordbrukets och

boskapsskötselns bedrifvande, hvarvid han bör i så stor utsträckning som möjligt

genom praktisk handläggning af förekommande arbeten visa, huru dessa bäst skola

utföras. Yandringsrättarne, som anställas af hushållningssällskapets förvaltningsutskott,

stå närmast under tillsyn af lokala styrelser, i hvilka förvaltningsutskottet

utser en ledamot och vederbörande kommun två.

Under de senaste åren har äfven i södra och mellersta delarna af riket uppstått

en ganska liflig vandringslärarverksamhet på landthushållningens område. Sålunda

har Blekinge läns hushållningssällskap sedan hösten år 1905 anställt två

vandringslärare, hvilka verkat hufvudsakligen såsom undervisare i ladugårdsskötsel.

De uppbära af sällskapet fyra kronor för förrättningsdag samt ersättning för resa

efter skjuts samt å järnväg i tredje klass. Örebro läns hushållningssällskap lämnar

61

anslag till två vandringslärare, hvilka under sina resor i bygderna dels hållit föredrag

och kurser i jordbruksämnen, dels ock meddelat praktisk instruktionsundervisning

där så begärts. Inom Jönköpings län har Tveta härads hushållsgille anställt

en vandringslärare för sitt område. Yärmlands läns hushållningssällskap anställde

år 1907 en vandringsrättare efter norrländskt föredöme.

Statsunderstöd för uppehållande af dylik vandringsrättar- eller vandringslärarverksamhet

har hittills icke förekommit.

Den af Kung!. Maj :t den 7 juni 1901 tillsatta kommitté för utredande af frågan

huruledes den själfägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och

Dalarna skulle kunna vidmakthållas och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda

landsdelar befrämjas beaktade det särskildt inom nämnda landsdelar framträdande

behofvet af ambulatorisk landtbruksundervisning; den för den norrländske jordbrukaren

i landtbruks- och landtmlannaskolorna samt de här och där anordnade kortare

undervisningskurserna tillgängliga undervisningen fann kommittén icke tillfyllestgörande,

då på grund af Norrlands stora utsträckning och öfriga där rådande förhållanden

det blefve endast en mindre del af allmogen, som kunde begagna sig af och

begagnade de tillfällen att förvärfva ökad jordbruksbildning, som sålunda erbjödes,

utan ansåg kommittén, att om man ville söka bereda allmogen ökad undervisning i

dessa stycken måste åtminstone till en början undervisningen, för att uppnå något

mera afsevärdt resultat, så att säga uppsöka den mindre jordbrukaren i hans hem

och tillika gifvas så praktisk och konkret som möjligt. Den naturliga utvägen i denna

riktning fann kommittén vara att tillsätta ett antal kringresande undervisare eller

jordbrukskonsulenter, hvilkas verksamhet i väsentlig män underlättades däraf, att de

norrländska hemmanen i allmänhet vore samlade i byar, och gjorde kommittén uti sitt

den 27 oktober 1904 afgifna underdåniga betänkande särskild framställning angående

meddelande af en för de norrländska orterna och där rådande förhållanden afpassad

undervisning i jordbruk genom af respektive hushållningssällskap anställda kringresande

konsulenter, hvilkas aflöning skulle bestridas ifråga om den kontanta lönen af

staten och beträffande reseersättning och traktamente af hushållningssällskap eller

landsting. Med fästadt afseende å behofvet af jordbruksundervisning inom de olika

länen ansåg kommittén, att det antal konsulenter, till hvilka staten skulle anvisa löner,

borde bestämmas till 22, nämligen två i hvardera af Kopparbergs och Gäfleborgs län,

tre i Yästernorrlands, fyra i Jämtlands, sex i Västerbottens samt fem i Norrbottens

län, där kemisk-växtbiologiska- anstaltens konsulenter med understöd af statsmedel

redan vore i verksamhet.

Norrlandskommitténs

framställning

om

statsanslag

för anställande

af

kringresande

jordbrukskonsulenter.

62

Departe- Denna framställning anmäldes för Kung!. Maj :t i samband med frågan om reg

fens^anfö-

^erinSen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel för år 1908 och tillstyrk

rande

i 1907 te föredragande departementschefen lifligt vidtagande af åtgärder från statens sida i

års stats

verkspropo-

den af norrlandskommittén angifna riktningen. I enlighet med hvad komsition.

m£ttén därutinnan föreslagit ansåg departementschefen statsanslag böra utgå

såsom bidrag till konsulenternas aflöning med ett belopp af 2,500 kronor för

hvarje konsulent. Såsom villkor för detta statsbidrags åtnjutande syntes det

departementschefen böra föreskrifvas, att konsulent, till hvars aflöning bidrag

af statsmedel begärdes, skulle vara af landtbruksstyrelsen förklarad till platsen

kompetent, att konsulenten skulle vara anställd i hushållningssällskapets eller,

hvad Norrbottens län anginge, i kemisk-växtbiologiska anstaltens tjänst, att för konsulenten

af vederbörande utfärdades af landtbruksstyrelsen godkänd instruktion,

samt att konsulentens rese- och traktamentsersättning bestredes genom anslag från

länet. Hvad anginge beloppet af den utgift, statsverket skulle behöfva vidkännas för

ändamålet, förutsatte departementschefen, att den i det föregående omförmälda undervisningen

genom s. k. vandringsrättare skulle i nära samband med konsulentverksamheten

utvecklas och framdeles komma att intaga en alltmera framskjuten plats,

på grund hvaraf enligt departementschefens mening det sammanlagda antalet af konsulenter

för Dalarna och Norrland, till hvilkas aflöning staten på ofvan angifna

sätt skulle bidraga, kunde nedsättas till 12.

Eungl. Med anledning af Kungl. Maj:ts, under åberopande af hvad departements

MiJcsda

°ens c^efen sålunda anfört, hos 1907 års Riksdag gjorda framställning i ämnet, bevil

beslut

ang. jade Riksdagen såsom bidrag till aflöning åt tolf kringresande jordbruksskonsulenter

statsbidrag .

till aflöning i Dalarna och Norrland, under villkor, att konsulenternas rese- och traktaments

sandelord-

ersättning bekostades af landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på de villkor

brulcskonsu- 4

lenter i Da

-

öfrigt, Kungl. Maj :t kunde finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1908 ett

lama och anslag af 30,000 kronor att af Kungl. Maj :t i mån af behof för ändamålet anNorrland.

vändas.

Kungörelse angående statsbidrag till aflöning åt kringresande jordbrukskonsulenter

i Dalarna och Norrland utfärdades af Kungl. Maj:t den 18 oktober 1907;

och har Kungl. Maj:t på de i kungörelsen bestämda villkor af berörda anslag för

innevarande år beviljat åt hvartdera af Kopparbergs läns och Gäfleborgs läns hushållningssällskap

till aflöning åt en kringresande jordbrukskonsulent 2,500 kronor,

åt hvartdera af Yästernorrlands läns och Jämtlands läns hushållningssällskap för

två dylika konsulenter 5,000 kronor samt åt hvartdera af Västerbottens läns och Norr

-

63

bottens läns hushållningssällskap till aflöning åt tre sådana konsulenter 7,500

kronor.

Jämväl för år 1909 har Riksdagen för nu omförmälda ändamål anslagit 30,000

kronor.

I detta sammanhang må ock erinras om den undervisningsverksamhet på Statslconsujordbrukets

och dess binäringars område genom biträde, råd och upplysningar åtlenter m- mallmänheten,

som enligt utfärdade instruktioner åligger statens landtbruksingenjörer

(nådiga reglementet den 22 november 1907), af Indika för närvarande finnas

21 anställda, hvar och en inom sitt distrikt, hvarjemte från och med innevarande

år anställts 3 extra landtbruksingenjörer samt från och med år 1909 medel anvisats

till ytterligare ett landtbruksingenjörsdistrikt i öfre Norrland; de båda statskonsulenterna

i boskapsskötsel och mejerihushållning (nådiga reglementet den 24 november

1905); siatskonsulenten i svinskötsel (nådiga reglementet den 30 september 1903);

den i statens tjänst anställde undervisaren i fårskötsel och ullkultur (jämlikt det med

befattningens nuvarande innehafvare den 21 september 1877 upprättade kontrakt)

samt statens förste och andre torfingenjör (nådiga reglementet den 25 november 1904).

64

Susmoderslcolor

vid

folkhögskolorna.

FredrikaBremer-för■

bundets

landthushållningsskola.

Landtbruksundervisning för kvinnor.

Såsom förut omnämnts understödjer staten af hushållningssällskapen anordnade

studieresor för kvinnor samt kortare undervisningskurser, afsedda äfven för kvinnliga

deltagare. Med dessa undervisningsformer afses att bibringa den i mindre landtbruk

redan deltagande kvinnan för henne nödig och nyttig kunskap i landthushållning.

Däremot finnes icke ännu hos oss inrättad någon med statsmedel understödd skolform,

afsedd att meddela undervisning i landthushållning för den kvinnliga ungdomen. Den

undervisning i huslig ekonomi, som i form af skolkökskurs er jämlikt nådiga kungörelsen

den 16 juni 1906 meddelas vid folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor,

är ej att hänföra till landtbruksundervisning, och har kommittén af enahanda

skäl ej anledning till annat än att blott omnämna de vandrande skolkökskurser, som

dels af åtskilliga hushållningssällskap och landsting och dels, sedan år 1904, af

»Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran» anordnats rundtorn i landet.

Emellertid har på senare tid i den mån småbruksrörelsen tagit fart i vårt land alltmera

starkt framträdt behof af undervisning åt landsbygdens unga kvinnor i huslig

ekonomi och sådana grenar af jordbruket och dess binäringar, som enligt de olika

orternas sed särskildt lämpa sig såsom kvinnoarbete, så att de unga kvinnorna

sedermera må kunna såsom dugliga husmödrar väl fylla sin plats vid det mindre

jordbrukets drift. I syfte att tillgodose detta behof hafva också under de senaste

åren vid några af våra folkhögskolor uppstått särskilda afdelningar med benämning

husmoderskola, vid Indika åt landsbygdens unga kvinnor meddelats undervisning

hufvudsakligen i huslig ekonomi, medan däremot undervisning i kvinnan tillkommande

arbete, som berör jordbruket och dess binäringar, hittills endast undantagsvis

förekommit.

Fredrika-Bremerförbundet, som vid beaktande af dessa förhållanden kommit

till den öfvertygelsen, att det mest effektiva sättet att verka för den landtbrukande

kvinnans uppfostran i här berörda afseenden vore upprättande af skolor för

utbildande af lärarinnor i erforderliga ämnen, planlade under år 1907 anläggning

65

af en dylik skola vid Rimforsa i Östergötland samt ingick till Kungl. Maj:t med begäran

om statsbidrag för grundande och uppehållande af skolan. Sedan landtbruksstyrelsen,

landtbruksundervisningskommittén och hushållningssällskapens år

1907 församlade ombud uti infordrade underdåniga utlåtanden hvar för sig lifligt

förordat upprättandet af en sådan landthushållningsskola, likvisst under framhållande

af önskvärdheten att skolan framför allt gåfves en praktisk läggning, beviljade

Kungl. Maj .t den 31 december 1907 ett belopp af 3,000 kronor såsom bidrag till

skolans organisationskostnader, hvarefter innevarande års riksdag, med bifall till

Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, för beredande af statsbidrag åt skolan

under åren 1908 och 1909 anvisade ett extra anslag å 8,000 kronor.

Fredrika-Bremerförbundets landthushållningsskola för utbildande af lärarinnor,

såsom skolan benämnes, öppnades den 1 november 1907.

Kursen varar 1 V2 år och är afsedd att utbilda:

1) lärarinnor för landthushållningsskolor för kvinnor;

2) lärarinnor för såväl fasta som vandrande skolkök på landet;

3) lärarinnor och föredragshållare för kvinnliga småbrukarkurser; samt

4) ledare af studieresor för kvinnliga småbrukare.

För tillträde till skolan fordras högre flickskolebildning eller motsvarande kunskaper

men kunna undantag i inträdesfordringarna göras, när styrelsen så pröfvar

skäligt. Sadana sökande, som därjämte kunna förete intyg om praktisk duglighet

och vana vid landtliga göromål, äga företräde. Sökande bör dessutom för att bli

antagen äga god hälsa och hafva fyllt eller under kalenderåret fylla 20 år.

I nu pågående kurs deltaga 20 elever, af hvilka 10 förut under längre tid deltagit

i landtliga göromål.

Undervisningen är saväl praktisk som teoretisk och skall enligt den uppgjorda

planen omfatta följande ämnen:

Den praktiska undervisningen:

1. Matlagning, bakning, slakt och inläggningar.

2. Hemmets skötsel, (städning, rengöring, tvätt och strykning, kläders lagning

in. m.).

3. Slöjd, (sömnad, väfning m. m.)

4. Husdjurens skötsel samt mjölkning, smör- och ostberedning.

5. Trädgårdsskötsel och tillvaratagande af trädgårdens produkter.

6. Skötsel af ett smålandtbruk.

7. Undervisningsöfningar.

®71 08. Lancltbralcsundervisningskom. bet.

9

66

Den teoretiska undervisningen:

1. Näringslära och. födoämneslära.

2. Kemi, fysik, botanik (kulturväxterna).

3. Fysiologi, hygien, barnavård.

4. Bokföring, hushållsbudgeter in. in.

5. Mjölkhushållning.

6. Trädgårdsskötsel.

7. Jordbrukslära.

8. Pedagogik.

Skolan har till sin disposition 10 tunnland jord för att användas såsom småbruk

i samband med skolan och har därstädes uppförts ladugård för kor, svin och

höns samt loge och lada in. m.

67

Privata landtbruksläroverk.

De privata, ej med statsmedel understödda undervisningsanstalter i jordbruk,

som omförmälas i landtbruksläroverkskommitténs år 1884 afgifna underdåniga betänkande

(pag. 157), hafva alla upphört med undantag af lagmannen Tage Ludvig

Sylvans landtbruksinstitut Bollerup i Kristianstads län, hvars verksamhet emellertid

ännu icke är fullt organiserad.

Den utaf J. W. Wulff år 1867 grundlagda landtbruksskolan i Trelleborg, som

alltid varit talrikt besökt, nedlades efter grundläggarens sistlidna sommar timade

frånfälle.

För närvarande äro i vårt land följande mera kända ej statsunderstödda läroanstalter

med landtbruksundervisning i verksamhet, nämligen:

Kristinehamns praktiska skola i Yärmlands län;

Karlskoga praktiska skola i Örebro län;

Nordiska landtbruksskolan (Bösiö-skolan) å Hagaberg i Jönköpings län;

Skånska landtbruksskolan å Dala i Malmöhus län;

A. H. Sechers landtbruksskola å Palsgård i Östergötlands län;

Marianelunds praktiska skola i Jönköpings län; samt

Asgårds slöjd- och landtbruksskola (för minderåriga gossar) vid Ås i Jämtlands

län.

I fråga om verksamheten vid dessa privata landtbruksläroverk får kommittén

hänvisa till en af kommitténs sekreterare på grund af från respektive skolors ägare

eller föreståndare inhämtade upplysningar utarbetad redogörelse i ämnet. (Bilaga 7).

I

KOMMITTÉNS FÖRSLAG

71

Allmänna synpunkter.

Af deri i det föregående lämnade redogörelsen för den lägre landtbruksundervisningens

utveckling i Sverige framgår, att man i vårt land sökt tillgodose det för

landsbygdens ungdom förefintliga behofvet af undervisning i landthushållning genom

undervisningsanstalter af två olika typer, nämligen landtbruk sskolan med praktiskteoretisk

undervisning, särskild! lämpad ''för utbildande af arbetsförmän för det

större jordbrukets behof, samt landtmannaskolan med uteslutande teoretisk undervisning

efter en plan, som förutsätter vissa förkunskaper utöfver den vanliga folkskolebildningen.

Dessutom hafva för att bereda i mindre jordbruk redan deltagande

män och kvinnor ökade kunskaper i landthushållningens olika grenar vidtagits

åtgärder af skilda former, hvilka af kommittén uti förberörda redogörelse för landtbruksundervisningens

utveckling sammanförts under den gemensamma benämningen

småbrukarundervisning. Med korta undervisningskurser, anordnade antingen för en

större allmänhet eller för särskild! antagna elever, har man sökt bibringa landtbefolkningen

insikter i grunderna för det mindre jordbukets drift, hvarjämte man

genom anordnande af besök under sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk —

s. k. studieresor ■— afsett att gifva deltagarna tillfälle att inhämta kännedom om

framstegen inom landthushållningens olika områden. I vissa landsändar har man

äfven sökt tillgodose de mindre jordbrukarnas behof af praktisk handledning vid

utöfvandet af deras yrke genom undervisning, meddelad af kringresande jordbrukskonsulenter

samt vandringsrättare.

Den utsträckning, i hvilken landsbygdens ungdom hittills begagnat sig af

undervisningen vid förenämnda undervisningsanstalter, framgår utaf de såsom

72

bilagorna 5 och 6 vid detta betänkande fogade statistiska uppgifterna från landtbruksskolorna

för tio-årsperioden 1897—1906 samt från landtmannaskolorna för femårsperioden

1902—1907. Af dessa finner man, att från förstnämnda skolor utgått

under nämnda tio-årsperiod i medeltal 229 lärlingar årligen samt att vid landtmannaskolorna

under de senaste fem åren undervisats i medeltal 316 lärjungar årligen.

Under år 1907 utgingo 235 lärlingar från samtliga landtbruksskolor i riket

och afslutade under samma år 394 lärjungar sin kurs vid landtmannaskolorna.

Hvad beträffar den småbrukarundervisning, som enligt det föregående meddelas

i vårt land, har denna redan från början tillvunnit sig förtroende och god tillslutning,

såsom ock framgår af den här ofvan för denna undervisnings utveckling

inom Sverige gifna redogörelsen, enligt hvilken under sista året omkring 16,000

personer bevistat kursundervisningen i någon af dess former och 474 personer deltagit

uti de för året anordnade studieresorna.

En jämförelse emellan här ofvan angifna antal elever vid våra landtbruksläroverk

samt deltagare i småbrukarundervisningen och det antal brukningsdelar, som

enligt den officiella jordbruksstatistiken finnes i vårt land, visar emellertid huru

ringa del af landtbefolkningen ännu kan sägas hafva blifvit delaktig af nu ifrågavarande

landtbruksundervisning.

Jämlikt Sveriges officiella statistik för år 1906 beräknas nämligen vårt lands

jordbruk omfatta tillhopa 355,361 brukningsdelar, däraf 3,239 större jordbruk med

mer än 100 hektar odlad jord, 33,548 brukningsdelar med odlad jord om öfver 20 till

och med 100 hektar, 224,599 brukningsdelar med öfver 2 till och med 20 hektar

odlad jord samt 89,900 brukningsdelar med odlad jord om högst 2 hektar, hvartill

kommer ett antal af 152,298 jordtorp och andra jordlägenheter.

Vid fullgörande af det kommittén gifna uppdraget att afgifva förslag till

ordnandet af den lägre landtbruksundervisningen i vårt land har kommittén låtit sig

angeläget vara att söka bereda utvägar för så stor del af vår jordbrukande befolkning

som möjligt att erhålla fackutbildning i den form, som för hvar och en efter

ålder och kön samt allmänna förutsättningar i öfrigt kan befinnas lämpligast.

Härvid har kommittén ansett ändamålsenligast vara att i hufvudsak bygga vidare på

den grund, hvarpå denna undervisning hos oss hittills varit baserad, och att i

största möjliga utsträckning utnyttja de utvecklingsmöjligheter, som redan befintliga

undervisningsformer kunna besitta. Sålunda omfattar det förslag i ämnet, som

kommittén nu går att framlägga, dels småbrukarundervisning, teoretisk såväl som

praktisk, meddelad i sådana former, om hvilkas lämplighet man hos oss redan har

73

någon erfarenhet, dels ock landtbruksundervisning åt landsbygdens ungdom, meddelad

vid fasta undervisningsanstalter af skilda former, nämligen landtmannaskolor

af två, med hänsyn till inträdesfordringar och undervisningens omfattning i vissa

afseenden olika typer, båda med hufvudsakligen teoretisk undervisning i kurser på

omkring 5 månader, land Ihushållsskolor, en för vårt land ny skolform med ändamål

att genom praktisk-teoretiska kurser på minst 3—4 månader utbilda eleverna till

dugliga husmödrar på landet, samt lantbruksskolor med praktisk-teoretisk undervisning,

sistnämnda skolor af två typer: den två-åriga, lämpad efter förhållandena

i södra och mellersta Sverige och afsedd hufvudsakligen för utbildning af arbetsförmän

för det större jordbruket, samt den ett-åriga, lämpad efter de i Norrland och

Dalarna rådande jordbruksförhållandena.

Därjämte afgifver kommittén förslag till ordnande af undervisning för utbildande

af ladugårdsförmän.

Vidare föreslår kommittén vidtagande från statens sida af särskilda åtgärder

dels för att underlätta upprättande af anstalter för den lägre landthruksundervisning

en af nyssnämnda former, dels ock för att gifva obemedlade och mindre

bemedlade tillfälle att besöka dessa anstalter.

Slutligen afger kommittén förslag till ordnande af en verksam inspektion öfver

sådana anstalter samt framlägger vissa önskemål ifråga om åstadkommande af en

tillfredsställande utbildning af de lärarkrafter, som äro för anstalterna behöfliga, äfvensom

beträffande förberedandet af landthruksundervisning en hos de unga redan

på folkskolans stadium och under den tid, som förflyter närmast efter folkskolekursens

afslutande.

1607/o8. LandtbruJcsundervisningshom. bet.

10

74

Småbrukarundervisning.

Riksdagens

begäran om

utredning i

fråga om inrättande

af

öfning sskolor

i landthushållning.

De A det föregående omnämnda, ur Sveriges officiella statistik hämtade uppgifterna

om antal brukningsdelar, som vårt lands jordbruk omfattar, utvisa, att

det medelstora och mindre jordbruket hos oss för närvarande representera tillhopa

omkring 500,000 brukare, ett antal som med säkerhet kommer att än ytterligare

ökas genom de nu rundt om i landet pågående sträfvandena att medelst egnahemslån

och uppdelning af större egendomar bereda vårt lands arbetare ökade tillfällen att

bilda egna jordbruk.

För att det mindre jordbruket och särskild! småbruket skall för vårt land

få den betydelse, som man med rätta vill tillägga detsamma, samt de åtgärder, som

med understöd af statsmedel vidtagas såväl för underlättande af uppkomsten af

nya småbruk som ock för småbrukets höjande, skola blifva till verkligt gagn, är

det emellertid af nöden, att dessa jordbruks idkare i största möjliga utsträckning

bibringas en god och säker kunskap i sitt yrke.

För uppnåendet af detta mål kunna olika vägar tänkas. En har särskild!

anvisats af Riksdagen, då densamma hos Kungl. Maj:t begärt utredning »om och

i hvad mån särskilda åtgärder kunde vidtagas för inrättande af öfningsskolor i

landthushållning å härför lämpliga mindre gårdar i syfte att bereda mindre jordbrukare,

gifta och ogifta, män och kvinnor, tillfälle till icke blott teoretisk undervisning

utan äfven praktisk handledning i landtbruket och dess binäringar under

en eller flera månader medelst förevisningar, beräkningar och planmässigt deltagande

i sådana arbeten, som för småbrukets ekonomiska resultat äro af särskild

betydelse». Att döma af innehållet utaf de motioner, som föranledde Biksdagens

berörda framställning, samt den i Riksdagens kamrar förda debatten i ämnet, har

Riksdagen med denna framställning särskildt afsett undersökning om lämpligheten

för vårt land af den skolform, som representeras af den utaf kommittén förut omnämnda

»Kterehave Landhusholdningsskole» (»Husmandsskolen») på Själland. Ett

af rikets hushållningssällskap — Jönköpings läns •— har också hos Kungl. Maj:t

anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande behofvet i vårt land af en

småbrukarskola, inrättad på ungefärligen enahanda sätt som »Kaerehave Landhusholdningsskole»,

och om så befunnes lämpligt gå i författning om inrättandet af eu

eller flera dylika skolor, liksom också vid besvarandet af den fråga, som kommittén

ställt till hushållningssällskapens förvaltningsutskott, huruvida sådana öfningsskolor

för mindre jordbrukare, som i Riksdagens berörda skrifvelse angifvits, ansåges

lämpliga inom vederbörande hushållningssällskaps område, flera förvaltningsutskott

föreslagit, att en dylik skola måtte på försök upprättas inom landet.

Kommittén finner visserligen tanken i förslaget om inrättande af öfningsskolor

i landthushållning beaktansvärd, men har likväl kommit till öfvertygelse om att

skolundervisning icke lämpar sig för småbrukare eller mindre hemmansägare och

deras hustrur redan af det skäl, att dessa i allmänhet icke hafva tillfälle att vara

frånvarande från sina egna jordbruk under så lång tid, som erfordras för genomgående

af en skola, äfven om undervisningen i denna skulle fortgå endast några få månader.

Om med dylika skolors upprättande af ses att meddela eleverna öfning i viktigare

arbeten, som tillhöra jordbruket och dess binäringar, måste man dessutom

befara, att denna utbildning blir alltför otillfredsställande på den grund att vid

mindre gårdar, dit skolorna skulle förläggas, finnas alltför få och små resurser för

en dylik öfnings rätta bedrifvande. Arbetsstyrkan skulle blifva alltför stor i förhållande

till hvad som skulle utföras och förhållandena alltför ensartade för att

undervisningen skulle kunna blifva tillräckligt instruktiv. Under vissa årstider

skulle väl också den praktiska undervisning, som kunde lämnas vid ett småbruk

eller mindre jordbruk, vara för eleverna af alltför ringa vikt. Sålunda kan man väl

knappast tillmäta någon betydelse för redan varande yrkesmän, hvilka ju förutsättas

skola komma att utgöra eleverna vid dessa skolor, att deltaga i de bruknings- och

bärgningsarbeten, som upptaga en stor del af sommaren, hvaremot andra arbeten, som

fordra en större teknisk färdighet, såsom t. ex. täckdikning, å en mindre gård ej så

ofta kunna komma till utförande. Då vidare hvarje öfningsskola för att kunna åstadkomma

verklig öfningsundervisning ej skulle kunna mottaga mer än ett ytterst

begränsadt antal elever, skulle sådana skolor, om genom dem behofvet af praktisk

Innebörden

af begreppet

öfningsskola.

76

vHusmandsskolen

vid

Kcsrehave. »

undervisning i jordbruket skulle kunna fyllas, behöfva inrättas till ett jämförelsevis

mycket stort antal, hvilket emellertid skulle medföra orimliga kostnader för staten

och öfriga anslagsgifvare.

Om däremot med inrättandet af öfningsskolor afses allenast meddelande af

s. k. demonstrationsundervisning i landthushållning, d. v. s. sådan teoretisk undervisning,

vid hvilken de vid ett välordnadt jordbruk förekommande demonstrationsmöjligheter

i största utsträckning utnyttjas, finner kommittén sådan undervisning såväl

kunna i vidsträckt grad genomföras som ock vara af den största betydelse och

föreslår därför i det följande, att dylik demonstrationsundervisning måtte i största

möjliga utsträckning komma till användning såväl vid landtmannaskolor och landthushållsskolor

som ock, i den mån så lämpligen kan ske, vid de för småbrukare

afsedda kortare kurser, hvilkas anordnande af kommittén förordas.

Hvad »husmandsskolen» vid Kserehave beträffar, har kommittén vid den studiefärd

till danska undervisningsanstalter, som kommittén företagit, särskildi tagit

kännedom om denna skola, där vid kommitténs besök undervisning pågick för ett

flertal kurser. Denna skola visade sig icke meddela någon egentlig öfningsundervisning,

icke ens i fråga om jordbrukets binäringar. Endast vid undervisning i trädbeskärning

och fruktträdskultur samt slöjd och huslig ekonomi få en del af eleverna

deltaga i de praktiska arbetena. Vid skolan lägger man emellertid stor vikt på demonstrationer,

hvarvid de vid skolan befintliga småbruken samt den föreståndaren

tillhöriga häst-, nötkreaturs- och svinbesättningen, höns- och kaningårdarna samt

bisamhällena tjänstgöra såsom demonstrationsobjekt. Att öfningsundervisning

i den bemärkelse, kommittén här ofvan först angifvit för denna term, ej

kan vid skolan komma ifråga, är för öfrigt tydligt redan däraf, att skolans 5—6 månaders

kurser för manlig och kvinnlig ungdom äro afsedda att mottaga hundratals elever

samt att jämväl de kortare, 6—11 dagars-kurserna för äldre yrkesidkare äro mycket

talrikt besökta. »Husmandsskolen» vid Kaerehave är närmast att anse som en landtmannaskola,

hvilken genom rikliga statsbidrag, betydande byggnadslån af statsmedel

på fördelaktiga villkor samt donationer äfvensom genom låga inträdesfordringar

samt genom de högre statsunderstöd, som obemedlade elever vid denna

skola berättigats uppbära, satts i tillfälle dels att draga till sig den bildningssökande

ungdomen från de mindre och minsta jordbruken inom skilda delar af landet dels

också att året rundt afhålla kortare kurser för manliga och kvinnliga småbrukare,

hvilka under kursen erhålla såväl kost som bostad vid skolan.

77

Det hos oss obestridligen förefintliga störa behofvet af landtbruksundervisning

åt småbrukets och clet mindre jordbrukets läkare, såväl manliga som kvinnliga,

anser kommittén bäst kunna fyllas genom att gå vidare på den väg, statsmakterna

redan inslagit genom att understödja de af hushållningssällskapen i de olika orterna

anordnade kortare undervisningskurser, konsulent- och vandring slär ar verksamheten

samt studieresor.

Hvad beträffar kortare undervisningskurser i landthushållning, har såsom förut

nämnts dylik undervisning understödts med statsmedel först under de senaste åren,

och först innevarande år hafva samtliga hushållningssällskap i riket sökt statsunderstöd

för anordnande af dylik undervisning, men redan sedan åtskilliga år tillbaka

bär inom vissa hushållningssällskaps områden bedrifvits en liflig undervisningsverksamhet

medelst kortare, ofta ambulerande kurser, anordnade antingen

af sällskapen eller deras underafdelningar — hushållsgillen, kontraktskommittéer

— eller ock af enskilda föreläsnings- eller småbrukariöreningar. Den

erfarenhet, som härvid vunnits i fråga om dylika kursers anordnande, visar, att

kurser med eu varaktighet af endast några få dagar, med flera föreläsningar

hvarje dag, erhållit mycket stor anslutning, men att för kurser på öfver en

eller flera veckor tillräckligt antal elever endast med svårighet erhållits. Detta

har väl otvifvelaktigt sin förnämsta orsak däruti att det mindre jordbrukets män

och kvinnor i allmänhet icke hafva råd eller ens möjlighet att under någon längre

tid vara frånvarande från sitt jordbruk. De längre kurserna med fast antagna

elever förutsätta tydligtvis ock ett större intresse för vinnande af vidgade kunskaper,

än man i allmänhet kan förutsätta hos landtmännen i trakter, där denna undervisningsform

ännu är ny och opröfvad. För att detta intresse skall kunna väckas

till lif, fordras därför, att man å sådana orter börjar med korta, för en större allmänhet

af sedda föredrags- och samtalskur ser. Med nu gällande bestämmelser

för statsunderstödd undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor

skall sådan för en större allmänhet afsedd undervisningskurs, för att komma i åtnjutande

af statsunderstöd, pågå under minst sex dagar. Detta villkor synes utan

olägenhet kunna bibehållas, därest tillika, jämväl i öfverensstämmelse med gällande

bestämmelser, medgifves, att hushållningssällskap, som önskar att undervisningen

meddelas i kurser af kortare varaktighet, än som i reglementet bestämts, eller eljest

i annan form, därom kan göra särskild framställning hos Kungi. Maj:t i samband

med ansökningen om statsunderstöd. Dylik kurs, afsedd enbart för kvinnor, bär

likväl kunna få utan hinder för statsbidragets utgående omfatta kortare tid, dock

Kommitténs

förslag till

småbrukarundervisningens

ordnande.

Undervisningskurser

i landthushållning.

Kurser för

en större

allmänhet.

78

Kurser för

särskildt

antagna

elever.

minst tre dagar, äfven om särskild framställning därom lios Kungl. Maj :t icke göres.

Kommittén vill vidare föreslå, att dessa kortare undervisningskurser för en större

allmänhet må kunna, där så befinnes lämpligt, anordnas såsom ambulerande och utsträckas

utöfver en längre tidrymd med en eller högst två veckor mellan kursdagarna

å hvarje undervisningsplats, hvarigenom i mindre tätt bebyggda trakter deltagandet

i en kurs väsentligen underlättas. Till undervisningsplats bör i allmänhet

väljas den i fråga om kommunikationer och bostäder bäst lottade platsen i orten.

De föredrag, som hållas vid dessa kurser, böra vara lämpade efter jordbruket i den

landsdel, där kursen pågår, och bör tillika, såsom redan i gällande reglemente för

småbrukarundervisningen föreskrifves, för att undervisningen må blifva lättfattlig

och åskådlig, lämplig undervisningsmateriell vid kurserna användas. Kommittén

anser det därjämte vara särdeles lämpligt att vid dessa föredragskurser sprida ströskrifter

i landthushållning, antingen genom försäljning till nedsatt pris eller gratisutdelning

i samband med föredrag i de ämnen, som i skrifterna afhandlas, och synes

det kommittén, att denna spridning af lämplig landtbrukslitterafur är ett så pass

viktigt komplement till den genom föredragen meddelade undervisningen, att dylika

åtgärder böra få åtnjuta statsunderstöd enligt samma grunder, som gälla för understödjandet

af undervisningen i öfrigt. På enahanda sätt bör ock af hushållningssällskap

vidtagna åtgärder för att, på sätt inom ett eller annat sällskaps område redan

ägt rum, genom vandringsbibliotek tillhandahålla sådan litteratur af staten understödjas.

Sedan genom dylika för en större allmänhet afsedda kurser intresset för en

mera ingående landtbruksundervisning väckts till lif och utvecklats inom en ort,

är tiden inne att för denna orts småbrukare och mindre jordbrukare anordna

undervisningskurser för särskildt antagna elever.

Sådana kurser, som böra anordnas antingen för en tid af minst 2 högst 6 veckor,

därvid det väsentligaste af jordbruksläran och husdjursskötseln genomgås, eller ock

såsom specialkurser på 6—12 dagar, omfattande allenast viss eller vissa delar af

landthushållningen, såsom t. ex. kreaturens utfodring, rotfruktsodling, vallkultur

m. m., eller någon af jordbrukets binäringar, böra vara förlagda till en

landtmanna- eller landtbruksskola eller annan lämplig plats, där ett välskött mindre

jordbruk eller småbruk finnes att tillgå för demonstrationsändamål. Förläggningsplatsen

bör naturligtvis äfven hafva tillräcklig tillgång till bostäder för eleverna.

I de delar af vårt land, där stora afstånd mellan bebyggda orter göra det mindre

lämpligt att förlägga dessa kurser med fast antagna elever till vissa skolor, synes järn

-

79

väl dylik kurs lämpligen böra organiseras så att kursen samtidigt fortgår på två eller

flera olika platser med längre eller kortare uppehåll mellan de olika undervisningsdagarna

på samma plats; och anser kommittén, att statsbidrag för anordnande af sådan

ambulerande kurs bör kunna erhållas efter framställning därom hos Kungl. Maj :t

i hvarje särskildt fall.

Då den teoretiska undervisning, som vid dessa kurser gifves, till följd af den

snäft tillmätta undervisningstiden gifvetvis måste meddelas i strängt koncentrerad

form, erfordras för undervisningens tillgodogörande att eleverna äro fullt inne i

jordbrukspraktik, och bör därför fortfarande såsom hittills gälla det villkor för att

kunna till fast elev vid dylik undervisningskurs antagas, att den sökande under

minst två år deltagit i jordbruksarbete. Då på grund af de lokala förhållandena

å den ort, där kursen hålles, samt af andra skäl antalet elevplatser vid sådan kurs

emellertid mången gång torde komma att blifva ganska begränsadt, anser sig

kommittén böra föreslå, i afsikt att så många verkliga småbrukare som möjligt må

få tillträde till kurserna, att företräde till deltagande i sådan kurs skall lämnas

ägare eller brukare af jordbruk, hvars åkerareal ej öfverstiger 12 hektar. Enär

deltagarna böra närvara vid alla undervisningstimmar så länge kursen pågår, hvaraf

följer, att deltagare från annan plats än den, där kursen hålles, måste under kurstiden

vara frånvarande från sitt eget jordbruk och för dettas skötsel måhända nödgas

aflöna en ställföreträdare, torde det vara nödigt, för att äfven denna undervisning

må nå de breda lagren, att bereda understöd af allmänna medel för kursens bevistande

åt sådana kursdeltagare från annan ort, hvilka hafva sin verksamhet vid

jordbruk med högst 12 hektars areal samt visa sig vara i behof af sådant understöd.

Med en dylik bestämmelse skulle den vederbörande hushållningssällskap

nu åliggande skyldigheten att vid hvarje kurs af nu ifrågavarande slag ombesörja

fritt kosthåll under kurstiden åt visst antal deltagare från annan ort kunna

upphöra.

Da, såsom kommittén förutsätter, antalet undervisningskurser, såväl de, som Åtgärder

äro afsedda för en större allmänhet, som ock de, som hafva fast antagna elever, ^land^af

kommer att inom vårt land för hvarje år alltmer ökas, uppställer sig den frågan, kurslärare.

huru nödigt antal föredragshållare och andra kurslärare skall kunna erhållas.

För närvarande uppehälles denna undervisning i främsta rummet af de hos hushållningssällskapen

anställda jordbrukskonsulenterna, och torde hvad Norrland och Dalarna

beträffar behofvet härutinnan kunna anses hafva blifvit i det stora hela tillgodosedt

genom de för dessa landsdelar anställda kringresande jordbrukskonsulenter, tolf

80

till antalet, till hvilkas aflöning bidrag af statsmedel anvisas, men inom landets öfriga

delar kunna sällskapens konsulenter icke i längden, åtminstone icke utan en afsevärd

ökning i antal, fortfarande utöfva denna verksamhet vid sidan af den rådgifvande

verksamhet, som dem hvar inom sitt område tillkommer. Ej heller torde landtbruksoch

landtmannaskolornas lärarkårer med de ökade kraf, som enligt kommitténs förslag

skulle ställas på undervisningen vid dessa skolor, vara att i större utsträckning

räkna med för fyllande af behofvet i berörda afseende hvad beträffar andra

än de vid skolorna förlagda kurserna. Den utveckling af kursundervisningen,

som här af kommittén ifrågasatts, torde därför nödvändiggöra för de flesta af

våra hushållningssällskap i södra och mellersta Sverige att vidtaga särskilda

åtgärder för att försäkra sig om nödiga lärarkrafter för kursernas uppehållande,

och då hushållningssällskapens tillgångar redan äro strängt anlitade för understödjande

af andra åtgärder till landthushållningens främjande, föranledes kommittén

föreslå att, när inom området för ett söder om Norrland och Dalarna verkande

Statsanslag hushållningssällskap, som redan aflönar särskild jordbrukskonsulent, behof fram^de

af gjord- fräder för anställande af ytterligare en konsulent med hufvudsaklig uppgift att

brukskonsu- uppehålla undervisningen vid af sällskapet anordnade småbrukarkurser, staten må bidraga

till sådan konsulents aflöning med enahanda belopp, som af statsmedel nu

utgår till aflönande af kringresande jordbrukskonsulent i Norrland och Dalarna,

eller 2,500 kronor.

Vid ansökan om statsbidrag till anställande af sådan konsulent, som af kommittén

här afses, torde hushållningssällskap böra meddela uppgift om innehållet af

den instruktion, som är gällande för den hos sällskapet förut anställde konsulenten,

och torde på Ivungl. Maj:ts pröfning i hvarje fall böra bero, huruvida aflönandet af

jordbrukskonsulent, som tillika undervisar i mejerihandtering, skall berättiga sällskapet

till erhållande af statsanslag för anställandet af ytterligare en jordbrukskonsulent.

Såsom villkor för sådant statsanslag ''synes vidare böra föreskrifvas, att innehafvare

af konsulentbefattning utaf ifrågavarande art blifvit af landtbruksstyrelsen

förklarad till platsen kompetent samt att nämnda styrelse granskat den för sådan

konsulent uppgjorda instruktion.

Då antagligt är, att ett mera allmänt behof af anställandet af särskilda konsulenter

för uppehållande af lärarverksamheten vid de af hushållningssällskapen anordnade

undervisningskurserna kommer att göra sig gällande först efter hand i den

mån intresset för dessa kurser växer inom de olika sällskapens områden, anser kom

-

81

mittén det för närmaste tiden blifva tillräckligt att bereda medel till anställande af

10 dylika konsulenter, eller sålunda ett anslag å 25,000 kronor.

Kursundervisningen för småbrukare bar hitintills endast i ringa grad berört

kvinnans arbetsfält. Visserligen hafva vid många småbrukarkurser ute i bygderna

äfven kvinnor varit närvarande, särskildt under de dagar, då sådana ämnen som mjölkhushållning,

hönsskötsel, trädgårdsskötsel eller andra ämnen, som beröra kvinnans

verksamhet, behandlats, men i allmänhet bär icke tillbörlig hänsyn tagits till kvinnans

behof och intressen vid uppgörandet af småbrukarkursernas program.

Häri synes en betydlig förändring böra genomföras. I första hand torde det

böra tillses, att, såsom nu redan sker på vissa håll, i hvarje för en större allmänhet

afsedd småbrukarkurs minst en dag afses företrädesvis för kvinnliga deltagare

och alltså då upptagas ämnen, som särskildt beröra landtkvinnans arbetsområde.

På detta sätt skulle kvinnorna vänjas att komma med såsom deltagare i

dylika kurser och mark härigenom beredas för kvinnliga småbrukarkurser, omfattande

föredrag och diskussion i enbart sådana ämnen, som för landtkvinnan hafva betydelse.

Dylika föreläsningskurser, hvilka synas böra med statsmedel understödjas äfven

om de ej pågå under längre tid än tre dagar, torde när som helst kunna anordnas

i de delar af landet, där genom en föregående verksamhet i denna riktning tillslutning

redan kan påräknas. Ett mera allmänt deltagande i dylika kurser torde

för öfrigt snart nog kunna vinnas, endast undervisningen handhafves af personer,

som hafva tillräcklig kännedom om landtkvinnans ställning och arbetsområde äfvensom

förmåga att meddela en undervisning, som kan för henne vara af verkligt

värde.

Emellertid kan vid dessa kortvariga föreläsningskurser svårligen meddelas någon

mera omfattande undervisning på kvinnans egentliga arbetsfält, den husliga ekonomiens

område. Ej heller torde vandrande skolkökskurser i detta hänseende fylla

det befintliga behofvet, enär dessa kurser förutsätta, att kvinnorna själfva deltaga

i arbetet, hvaraf följer dels att ett jämförelsevis ringa antal kvinnor kan deltaga i

undervisningen, och dels att denna kommer att kräfva längre tid, än småbrukarkvmnan

kan vara borta från liemmet. Det synes därför, som om fackundervisningen

för landtkvinnorna borde gifvas någon form. som å ena sidan kräfde den

minsta möjliga tid och å andra sidan gåfve ett relativt stort antal kvinnor tillfälle att

deltaga i undervisningen.

1607/o8. Landtbruksundervisningslcom. bet. i-t

82

I detta hänseende har det synts kommittén föreligga ett synnerligen godt uppslag

i de »Husholdnings- og aftenskolekurser», som allmänt anordnas i Danmark och

hvilka i annat sammanhang närmare beskrifvits.

Husmoder- Kommittén vill därför lifligt förorda, att våra hushållningssällskap måtte

ltur^et. anordna jämväl husmoderkurser med ett liknande syfte och arbetssätt som ds

nämnda danska kurserna, och har kommittén i sitt förslag till förnyadt reglemente

för med statsmedel understödda åtgärder till höjandet af det mindre jordbruket

under rubriken »Undervisning för män och kvinnor vid det mindre jordbruket»

infört bestämmelser i fråga om husmoderkurser, för hvilkas anordnande statsunderstöd

anses böra utgå. Kommittén har tänkt sig, att kurserna skulle fortgå under

minst två högst sex veckor med minst 2 ä 3 lektionstimmar hvarje arbetsdag. Af

lektionstimmarna skulle minst en användas till föreläsning öfver något ämne, som

berörde huslig ekonomi, hemmets hälsovård, mjölkhushållning, trädgårdsskötsel,,

höns-, svin- eller ladugårdsskötsel, allt eftersom de lokala förhållandena gåfve anledning

att välja bland dessa ämnen, samt minst eu timme anslås till demonstrationsundervisning

uti matlagning och huslig ekonomi, hvarvid lärarinnan skulle demonstrera

tillagningen af någon maträtt och i sammanhang härmed redogöra för tilllagningens

principen och detaljer. Allt efter de lokala förhallandena skulle

sådan kurs kunna anordnas vare sig som fast eller som ambulerande med en eller

flera arbetsdagar i veckan på hvarje plats, hvarvid lärarinnan skulle förflytta sig

mellan de olika arbetsplatserna, så att hon erhölle minst en arbetsdag i hvarje vecka

på hvarje undervisningsställe. Härigenom skulle vinnas, att kursdeltagarna lättaie

kunde följa undervisningen, då på så sätt hemmets arbeten lättare kunde medhinnas

på mellantiderna. På enahanda sätt torde ock framdeles med fördel kunna anordnas

specialkurser för kvinnor, med begränsning till någon särskild uppgift, såsom t. ex.

smörberednings- och ystningskurser, mjölkningskurser, trädgardskurser, syltningskurser

m. m., efter olika orters behof.

Hushållningssällskap synes böra äga att, där så befinnes önskvärdt, vid husmoderkurs

bestämma viss afgift såsom ersättning för de vid demonstrationerna använda

råmaterialerna.

Frågan om utbildningen af lärarinnor för nu föreslagna kvinnliga smabrukar

kurser

kommer kommittén att behandla i annat sammanhang.

statsbidrag Kommittén finner ej anledning föreslå någon ändring i gällande bestämmelser

tlmnde°ra/ för statsanslags utgående till understödjande af undervisning, afsedd för män och

undervis- J^yjjjj^or vid det mindre jordbruket, i hvilket afseende nu är stadgadt, att för sådan

mngskurser.

83

undervisning må till hushållningssällskap, utgå bidrag, motsvarande högst hälften

af den summa, hvartill kostnaderna för undervisningen uppgått. Statsunderstöd

bör enligt kommitténs mening få åtnjutas för dylika kurser äfven om de anordnas

af hushållningssällskapens underafdelningar eller af föreläsnings- samt landtmannaoch

småbrukarföreningar eller eljest på enskildt initiativ, blott vederbörande hushållningssällskap

ställer sig såsom förmedlare för understödets erhållande och därigenom

vitsordar kursernas ändamålsenlighet.

Sammanlagda beloppet af de till hushållningssällskapen för anordnande af småbrukarkurser

utanordnade statsbidragen uppgick år 1906 till omkring 11,000 kronor

och år 1907 till omkring 15,500 kronor; af de utaf Riksdagen för innevarande år

såsom bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket beviljade medel å

tillhopa 120,000 kronor har af Kungl. Maj:t anvisats till anordnande af undervisning

för mindre jordbrukare ett anslag af 20,000 kronor. Kommittén beräknar, att redan

under de närmaste åren de föreslagna husmoderkurserna komma att kräfva ett årligt

statsbidrag af 8,000 kronor samt att jämväl kursundervisningen i öfrigt, anordnad

på sätt kommittén föreslagit, kommer att vinna den ökade anslutning, att en höjning

med 10,000 kronor af det till denna undervisning nu utgående årliga statsbidraget

blir af nöden. Då härtill kommer, att statens bidrag till kostnader för spridande af

landtbrukslitteratur kan beräknas komma att uppgå till 2,000 kronor om året, anser

kommittén, att anordnandet af undervisningskurser för män och kvinnor vid det

mindre jordbruket med den af kommittén därför angifna organisationen kräfver en

ytterligare förhöjning af det årliga statsanslaget till dylik undervisning med 20,000

kronor.

Den undervisning, som i de nu omförmälda kurserna af kortare eller längre var- praktisk

aktighet meddelas åt våra småbrukare, är, som sagdt, uteslutande teoretisk. Den

af Riksdagen begärda utredningen angående småbrukarundervisningen afser emel-/o> smabrulertid

icke endast den teoretiska undervisningen utan äfven den praktiska handledningen

i landtbruket och dess binäringar, hvilken, enligt hvad af riksdagsskrifvelsen

synes framgå, ansetts lämpligast böra meddelas i särskildt inrättade öfningsskolor.

Af skäl, som i det föregående närmare utvecklats, har kommittén icke ansett sig

kunna förorda upprättande af dylika för det mindre jordbrukets män och kvinnor afsedda

undervisningsanstalter utan i stället förordat ett fortsatt kraftigt understödjande

af den undervisningsverksamhet, som de flesta hushållningssällskap under de senare

åren bedrifvit medels kortare eller längre kurser i landthushållning och dess

binäringar. Då kommittén sålunda afstyrkt inrättande i vårt land af särskilda för

84

Vandrings

rättare.

småbrukets idkare afsedda öfningsskolor,'' så har detta emellertid icke föranledts af

ett underkännande utaf betydelsen för dessa landtbrukare att erhålla sakkunnig ledning

äfven i fråga om handläggande af jordbrukets praktiska detaljer. Tvärtom anser

kommittén, att det mindre och minsta jordbruket, det s. k. småbruket, inom stora

delar af vårt land står på en så pass låg utvecklingsgrad, att det för höjande af

dessa jordbruk är af den allra största betydelse att deras innehafvare erhålla nödig

handledning och hjälp äfven vid införandet af förbättringar beträffande jordbruksarbetets

praktiska utförande. Behofvet af sådan handledning kommer ock

att än starkare framträda i den mån småbrukarna genom deltagande i de teoretiska

undervisningskurserna kommit till insikt om olämpligheten af en del förut

använda tillvägagångssätt och arbetsmetoder.

Lämpligaste sättet för tillgodoseende af det behof af dylik handledning,

som sålunda faktiskt förefinnes, och som af allt att döma kommer att bli än mera

framträdande i samma mån som det teoretiska upplysningsarbetet hunnit öfvertyga

småbrukets idkare om den stora betydelsen i ekonomiskt afseende af att i

sin hushållning införa nya metoder och arbetsanordningar, synes kommittén vara

att i de delar af landet, där ett dylikt behof gör sig gällande, anställa s. k. vandringsrättare,

som vid personliga besök bos småbrukarna på ort och ställe lämna den

önskade handledningen.

Vandringsrättarinstitutionen är visserligen i vårt land ännu jämförelsevis ny

och opröfvad, men i de trakter, särskildt i Gäfleborgs och Norrbottens län, där den

samma i större utsträckning kommit till användning, har den visat sig på ett förträffligt

sätt fylla sin uppgift att meddela det mindre och minsta jordbrukets idkare

god handledning vid införandet af bättre arbetsmetoder och anordningar vid

jordbruksarbetets bedrifvande. I fråga om den verksamhet, som hos oss hittills

utöfvats af dylika vandringsrättare, får kommittén hänvisa till den härofvan

i historiken öfver den lägre landtbruksundervisningens utveckling i

Sverige intagna redogörelsen i ämnet. Vandringsrättaren, som bör anställas

af vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, bör enligt kommitténs

åsikt ej tilldelas större distrikt än att han kan vara i tillfälle att

komma i direkt och personlig beröring med de mindre jordbrukarna inom

distriktet. Han bör under sin vandring från gård till gård efter bästa förmåga

tillhandagå med råd och anvisningar beträffande jordbrukets och boskapsskötselns

bedrifvande, hvarvid lian så mycket som möjligt bör genom praktisk handläggning

af förekommande arbeten visa, huru dessa bäst skola utföras. Vandrings

-

85

rättaren bör icke hafva rätt att af de jordbrukare, han besöker, taga ersättning för

sitt arbete. I fråga om kompetens för anställning såsom vandringsrättare anser kommittén

böra fordras, förutom genomgången landtbruks- eller landtmannaskolekurs

med föregående eller efterföljande flerårig nöjaktig praktik i jordbruk, äfven kontrollassistentutbildning,

dock att undantagsvis må kunna till vandringsrättare antagas

person, som, utan att hafva genomgått mera än endera af nyssnämnda kurser, styrkt

sig äga motsvarande nödiga teoretiska och praktiska insikter i jordbruk och kreatursskötsel

samt genom sin föregående verksamhet visat sig särskildt lämplig för

befattning af ifrågavarande art. För att blifva till verkligt gagn för den jordbrukande

allmänheten bör emellertid, enligt kommitténs åsikt, vandringsrättarnas verksamhet

vara ledd och öfvervakad af de inom länen anställda jordbrukskonsulenterna.

Då det måste anses vara af stor betydelse, att den af staten understödda små- Statsbidrag

brukarundervisningen icke blir uteslutande teoretisk utan på lämpligt sätt kom- ^lande^f

pletteras med hvad man skulle kunna kalla praktisk öfningsundervisning, och sålunda

deltagarna i småbrukarkurserna beredas tillfälle att erhålla god handledning vid

tillämpningen af de lärdomar, som vid kurserna inhämtats, hvarigenom också

dessa kurser vinna ökad betydelse, anser sig kommittén hafva fullgoda skäl att hemställa,

att äfven den mera praktiska undervisning och handledning i jordbruket, som

ett hushållningssällskap kan vilja meddela det mindre jordbrukets utöfvare genom i

sällskapets tjänst anställda vandringsrättare, må få åtnjuta samma fördel af statsunderstöd

som de andra mera teoretiska formerna för denna undervisning. Kommittén anser

dock att statsbidraget, som vid öfrig undervisningsverksamhet är fastställdt till

halfva beloppet af hushållningssällskapets utgifter för ändamålet, i detta fall bör begränsas

till högst 600 kronor för hvarje inom sällskapets område för helt år anställd

vandringsrättare. För närvarande finnas omkring 20 dylika vandringsrättare anställda

inom olika delar af landet, hvithet antal vid genomförande af kommitténs

förslag i fråga om understödjande från statens sida af denna verksamhet kan väntas

komma att fördubblas. Ett årligt anslag af 24,000 kronor torde därför blifva, erforderligt

för detta ändamål redan under den närmaste tiden.

Ett annat viktigt komplement till den af hushållningssällskapen anordnade Studieresor

småbrukarnndervisningen utgöres af de s. k. studieresorna för mindre jordbrukare, jordbrukare.

Såsom ofvan vid redogörelsen för småbrukarundervisningen i vårt land framhållits,

äro sådana studieresor föremål för lifligt intresse; under de senaste åren hafva årligen

ett hälft tusental mindre jordbrukare genom dem inhämtat kännedom om framstegen

inom landthushållningens område och mottagit impulser att å sina egna jord

-

86

brak använda nyare metoder ocli arbetsanordningar för att därigenom göra dem

mera fruktbringande. Dessa studiefärder, till livilka staten bidrager med ersättning

för kostnader för ledares och deltagares resor i tredje'' klass å järnväg inom Sverige,

hafva i allmänhet utsträckts ganska långt och därför ej medgifvit medtagandet af

något större antal deltagare i hvarje reseafdelning. Allt efter som den inom landet

fortgående jordbrukspremieringen hunnit verka till uppryckning af intresset för det

mindre jordbrukets drift, har man emellertid inom hvarje hushållningssällskaps område

påträffat välskötta mindre jordbruk, Indika det skulle varit af största intresse

för ortens landtman att besöka, men som oftast måst utlämnas ur resplanerna

på den grund, att de legat alltför aflägset från järnvägsstation samt ersättning

Studieresor för skjuts icke lämnats till resedeltagarna. Dels för att möjliggöra för respektive

\iggande''

bygden studieresorna för mindre jordbrukare, äfven igångsätta kortare färder till mera

resor). framstående jordbruk inom det egna området och dels för att underlätta besök

i största möjliga utsträckning vid inom orten anlagda demonstrations- och försöksfäit,

vill kommittén föreslå, att staten måtte bidraga till ersättande af hushållningssällskaps

kostnader för anordnande jämväl af dylika kortare färder, som med anlitande

hufvudsakligen af skjuts företagas inom länet eller närliggande bygd i syfte

att för resedeltagarna uppvisa framstående mindre jordbruk, demonstrations- och

försöksfält eller annat mönstergillt arbete inom landthushållningens område. Kommittén

anser sig så mycket hellre kunna göra denna framställning som den för

studieresor nu utgående ersättningen till hushållningssällskapen endast i de fall,

då enskild järnväg vid sådana resor anlitats, kan anses medföra någon utgift för

statsverket. Vid de ifrågasatta kortare studieresorna inom den närliggande bygden,

livilka kommittén vill benämna hembygdsresor, synes dock bidrag af statsmedel

böra utgå endast för sådana deltagare, som äro verkliga småbrukare, d. v. s. hafva

verksamhet vid jordbruk med en åkerareal af högst 12 hektar. Hembygdsresorna

torde nämligen komma att blifva jämförelsevis kortvariga, sa att andra deltagare än

småbrukare böra kunna utan olägenhet själfva bekosta sin resa.

Samman- Med deri utveckling, studieresorna i vårt land numera tagit, synes det kommittén

studieresor- nådigt, att genom det allmännas försorg beredes tillfälle för de af hushållningssällnas

ledare. s}tapön anlitade reseledarna att sammanträffa för utbyte af erfarenheter med afseende

å ledningen af dylika resor, och vill kommittén föreslå, att landtbruksstyrelsen måtte

erhålla bemyndigande att åtminstone hvart femte år kalla reseledare, eu från hvarje

hushållningssällskaps område, till gemensam öfverläggning inför styrelsen rörande

87

anordnandet af studieresor och hvad därmed äger sammanhang. Något som jämväl

sj''nes kommittén ändamålsenligt för att bereda resedeltagarna större utbyte af sin

resa, är att studiefärderna från de olika hushållningssällskapens områden så ordnas,

att flere resegrupper kunna på vissa dagar sammanträffa å lämpliga platser, där

instruktiva föredrag och demonstrationer kunna anordnas och där resedeltagarna

kunna blifva i tillfälle att med hvarandra utbyta en del erfarenheter på landthushållningens

område. Å andra sidan bör tillses, att ej flera studieresande, än som

lämpligen kunna på en gång mottagas, samtidigt infinna sig vid en och samma besöksgård

eller att samma ställe kommer att under samma år betungas genom alltför

många dylika besök.

För ifrågavarande ändamål synes det kommittén särdeles önskvärdt, att Statskonst*- ledningen åt arbetet inom landet för anordnande af studieresor för småbrukare wiwdire jorduppdrages

åt landtbruksstyrelsen eller något dess organ, och vill kommittén i bruket.

detta afseende på det lifligaste förorda den af nämnda styrelse uti underdånig

skrifvelse af den 7 september innevarande år gjorda framställning om anställande

af en särskild statskonsulent för det mindre jordbruket, hvilken det enligt

styrelsens förslag skulle tillkomma, bland annat, att på anmodan af hushållningssällskap

biträda sällskapet vid anordnandet af studieresor, uppgörande af planer

för småbrukarkurser, anskaffande af lämpliga föredragshållare och undervisningsmateriell

för dessa kurser samt urval af till spridande bland småbrukare lämpliga småskrifter

i jordbruk m. m., hvarvid det, särskildt med afseende å studieresorna,

skulle åligga nämnda konsulent såväl att insamla uppgifter om för detta ändamål

lämpliga egendomar och gårdar eller andra för besök vid sådana resor ägnade platser,

såsom försöks- eller förevisningsfält, samt därom lämna upplysning åt vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott och reseledare, som ock genom

att sätta sig i förbindelse med de personer inom de olika orterna, som uppgöra förslag

till reseplanerna, söka förebygga sådana olägenheter vid studieresornas företagande,

som af kommittén bär ofvan antydts.

Sedan år 1907 är i Kung! Maj :ts nådiga reglemente angående åtgärder för hö- Studieresa

jande af det mindre jordbruket medgifvet, att jämväl kvinnor må deltaga i studie-■^ör kvinnorresorna

för småbrukare samt att hushållningssällskapens förvaltningsutskott äga

att meddela närmare bestämmelser vidkommande kvinnors deltagande i sådana resor.

Studieresor för kvinnor halva ock under innevarande år med bidrag af statsmedel

anordnats af Södermanlands, Jönköpings och Norrbottens läns hushållningssällskap.

Orsaken till att dylika studieresor icke ännu i nämnvärd utsträckning kom

-

88

mit till stånd är sålunda icke att söka uti några hindrande bestämmelser angående

det ekonomiska statsunderstödet åt desamma.

Kommittén vill emellertid framhålla önskvärdheten af att dylika studieresor

för småbrukets kvinnor allmänt anordnas. Af stor vikt är, att småbrukets husmödrar

göras förtrogna med det allmänna framstegsarbetet på det mindre jordbrukets

område, och erfarenheten från de manliga studieresorna visar den stora betydelsen

af sådana resor i berörda afseende. Danmarks talrika studieresor för småbrukarhustrur

såväl som de af Södermanlands småbrukarföreningar under år 1907 försöksvis

anordnade kvinnliga småbrukarresorna hos oss hafva allmänt både af ledare och

deltagarinnor lofordats såsom i hög grad gagneliga, och detsamma är förhållandet äfven

med de studieresor för kvinnor, som med bidrag af statsmedel anordnats under

innevarande år.

Kommittén anser sig emellertid i detta hänseende icke hafva anledning föreslå

några nya bestämmelser utöfver hvad som i fråga om manliga studieresor, såväl

längre som hembygdsresor, redan blifvit omnämndt, utan vill endast framhålla

betydelsen af att kvinnor utbildas till ledare vid de kvinnliga småbrukarresorna..

Statsbidrag

till anordnande

af

studieresor.

Statsbidrag till af hushållningssällskap anordnade studieresor utgår enligt nu

gällande bestämmelser med belopp, motsvarande kostnaderna för ledares och deltagares

resor i tredje klass å järnväg inom Sverige. Då resegrupperna från vissa

hushållningssällskaps områden lämpligen kunna anlita, förutom järnvägs-, äfven sjökommunikationer

vid sina studieresor, synes det kommittén skäligt, att statsbidrag

må utgå jämväl till gäldande af ledares och deltagares biljett å däcksplats eller,

om sjöresan göres på natten, billigaste sofplats på fartyg mellan svenska hamnar.

Någon afsevärdt ökad kostnad skulle härigenom icke komma att uppstå för statsverket,

då i de flesta fall genom sjöresan kostnad för deltagarnas färd å järnväg inbesparas.

Såsom redan antydts finner kommittén det likaledes vara önskvärdt, att vid de

af kommittén föreslagna hembygdsresorna, där deltagarna utgöras af småbrukare,

ersättning af statsmedel äfven må utgå för skjutslega, och vill kommittén

i sådant afseende föreslå, att hushållningssällskapen medgifvas rätt att

för anordnande af hembygdsresa, som skett efter häst eller medelst rodd, af

statsmedel uppbära ersättning med sex öre för hvarje kilometer på sådant sätt

tillryggalagd väglängd för en hvar deltagare, man eller kvinna, som har sin verksamhet

vid jordbruk med högst 12 hektar åker. Kommittén beräknar att för detta ändamål

blir erforderligt ett årligt statsanslag af 6,000 kronor.

89

Enligt det föregående skulle sålunda, på grund af de utaf kommittén före- Kommitténs

slagna anordningarna för småbrukarundervisningen, erfordras en böjning af nu- hemstallanvarande

statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket med följande

belopp, nämligen:

till anordnande af undervisningskurser............. 20,000 kronor

» praktisk öfningsundervisning i jordbruk genom vandringsrättare 24,000 >

» studieresor........................ 6,000 »

eller tillhopa årligen 50,000 kronor; och vill kommittén i anledning häraf hemställa,

att för anordnande af småbrukarundervisning, på sätt kommittén härofvan

föreslagit, statsanslaget till åtgärder för höjande af det mindre

jordbruket måtte höjas med sistnämnda belopp, 50,000 kronor.

Under åberopande af hvad här ofvan anförts i fråga om anställande af jordbrukskonsulenter

för uppehållande af undervisningsverksamhet vid småbrukarkurserna,

får tillika kommittén, som föreställer sig att statsbidrag till aflöning åt kringresande

jordbrukskonsulenter i Norrland och Dalarna fortfarande kommer att årligen

beviljas, hemställa,

att till aflöning åt jordbrukskonsulenter i öfriga delar af landet på

de grunder kommittén föreslagit måtte beviljas ett årligt anslag af 25,000

kronor.

LandtbriLksundervisningakom. bet.

12

90

Landtmannaskolor.

Vid sidan om den i det föregående omnämnda undervisningen för innehafvare

af mindre jordbruk måste gifvetvis en mera omfattande yrkesundervisning beredas de

unga män, som framdeles komma att rekrytera de mindre jordbrukarnas leder. Härvid

framställer sig frågan huruvida denna undervisning kräfver nya skolformer eller

om den efter lämpliga förändringar af redan befintliga sadana kan inpassas i dessa.

Den teoretiska fackutbildningen för det medelstora och mindre jordbrukets

ungdom har hitintills meddelats vid våra landtmannaskolor. Uti de af Kungl.

Maj:t för hvarje särskild landtmannaskola fastställda stadgar föreskrifves såsom

villkor för inträde vid skolan att sökanden vid anställd pröfning visar sig äga

visst, i stadgarna närmare angifvet kunskapsmått, öfverstigande det, som vid folkskolan

inhämtas. Inträde utan föregående pröfning medgifves dock yngling,

som företer intyg från föreståndare vid en af staten understödd folkhögskola

att han äger kunskap, motsvarande de i samma stadgar föreskrifna inträdesfordringar,

eller som genomgått femte klassen i allmänt eller motsvarande afdelning i

tekniskt eller dimissionsberättigadt enskildt läroverk med goda insikter i vissa ämnen.

Där de sålunda angifna förkunskaperna hos eleverna vid landtmannaskolan

varit grundliga, har skolan kunnat genomföra en ganska omfattande undervisning

i hufvudämnena, och landtmannaskolan i denna form har också inom flera landskap

tillvirnnit sig stort förtroende och god tillslutning af elever. Kommittén anser

därför det vara till fördel för våra landtmäns utbildning, att landtmannaskolan i

sagda trakter fortfarande får vara verksam i denna form. Den landtmannaskola,

som arbetar med elever, hvilka besitta ett visst mått af förbildning, har nämligen

större förutsättningar att fjolla de kraf, som man från landtmannasynpunkt

måste ställa på den lägre landtbruksundervisningen och hvilka särskildt gifva sig

tillkänna i våra främsta kulturbygder, där det medelstora landtbruket natt en högre

utveckling.

91

I detta sammanhang torde också böra erinras, hurusom vid folkhög- och landtmannaskolan

vid Hvilan genom inrättande af en s. k. öfre afdelning, afsedd att förbereda

till landtbruksinstitut, lämnats tillfälle för dem af landtmannaskolans elever,

hvilka icke af lagt någon för inträde vid landtbruksinstitut föreskrifven examen,

att vid skolan komplettera sina kunskaper i den omfattning, som är nödig för ett godkännande

vid pröfning för inträde vid institutet. En dylik förbindelse mellan de

lägre landtbruksundervisningsanstalterna och landtbruksinstituten finner kommittén

önskvärd särskildt med afseende därå, att härigenom öppnas möjlighet för begående

unga män från landtmannahemmen att efter afslutade studier vid landtbruksinstitut

inträda på landtbrukslärar- eller konsulentbanan, för hvilken verksamhet

den förtrogenhet med det praktiska jordbruket, de under sin uppväxttid vunnit,

kan blifva till särskildt gagn. För uppehållande af en sådan förbindelse mellan de

lägre och högre landtbruksläroverken måste man emellertid för de förra förutsätta

en skolform med grundlig teoretisk undervisning.

Om kommittén alltså förordar, att landtmannaskolor af hittillsvarande typ Landt

fortfarande

må verka i de trakter af vårt land, där så befinnes lämpligt, anser kom- två typer.

mittén det dock vara nödigt för många af vårt lands sinsemellan olikartade bygder Inträdes

att

teoretisk landtbruksundervisning bjudes ungdomen så anordnad, att tillträde till ^or^rin9ar

Undervis

denna

undervisning utan olägenhet kan lämnas äfven dem, som icke haft tillfälle ningens

att efter af slutande af folkskolan genomgå någon annan undervisningsanstalt eller omfattnin9- på annat sätt förvärfva sig de nu föreskrifna kunskapsmåtten för inträde vid landtmannaskola.

Kommittén vill därför föreslå, att vid sidan af den nuvarande landtmannaskolan,

hvilken af kommittén hädanefter benämnes litt. A, upprättas en ny form af

landtmannaskola, litt B, med sådan undervisningsplan att vanlig folkskolebildning är

tillräcklig för tillgodogörande af undervisningen. Det bör sedan stå styrelserna

för våra landtmannaskolor fritt att, med den kännedom om ortens behof de

besitta, själfva besluta huruvida en skolas framtida verksamhet skall ordnas i öfverensstämmelse

med den ena eller den andra typen. Gifvetvis hör också en skola,

som på grund af de nuvarande förhållandena i sin bygd anses böra arbeta såsom

B-skola, framdeles kunna, om så befinnes lämpligt, öfvergå till A-skola eller

tvärtom.

Att upprättandet af landtmannaskolor litt. B utgör ett verkligt behof,

framgår såväl af de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott inkomna yttrandena

i ämnet, i hvilka ganska allmänt uttalas önskvärdheten af att enbart genomgåendet

af folkskolekurs må berättiga till inträde i landtmannaskola, som ock af den

92

tillslutning, som vissa privata landtbruksläroverk, Indika i detta hänseende icke

hafva något inträdeskraf, kunna uppvisa. Det torde också vara en plikt för staten

att bereda den ungdom från de mindre landtmannahemmen, hvilken i många fall

icke kan offra tvenne vintrar på sin utbildning, direkt tillgång till fackutbildning.

Den raska utveckling, som under de senare årtiondena gjort sig gällande på jordbrukets

och kreatursskötselns områden, nödvändiggör emellertid en utvidgning af

den nuvarande landtmannaskolans kurser i den riktning, som framgår af det utaf

kommittén uppgjorda, här nedan intagna förslaget till reglemente för de med understöd

af statsmedel inrättade landtmannaskolor. I betraktande af de olika mått af

förkunskaper, som lärjungarna vid landtmannaskolor litt. Å och litt. B komma att

besitta, har kommittén ansett, att undervisningen vid skolor af dessa båda former

måste blifva olikartad särskildt därutinnan, att vid B-skolan, där undervisningen i

svenska språket, välskrifning och räkning måste gifvas betydligt större plats i timplanen

och i följd häraf kurserna i de förberedande naturvetenskapliga ämnena väsentligt

minskas, undervisningen i hufvudämnena gifves den begränsning, som däraf

betingas, på sätt af kommittén närmare utvecklas i det följande vid specialmotiveringen

till nyssnämnda reglementsförlsag.

Kommittén har däremot icke funnit sig hafva skäl föreslå upprättandet af någon,

speciell skola för blifvande småbrukare, enär småbrukaren och brukaren af det medelstora

jordbruket —• hemmansbrukaren — hafva behof af i hufvudsak samma teoretiska

fackutbildning. Båda behöfva undervisning i de grundläggande naturvetenskapliga

ämnena och båda äro i behof af en allmän öfverblick öfver landthushållningens

och husdjursskötselns hufvudgrunder. Den olikhet, som påkallas i

småbrukarens och hemmansbrukarens fackutbildning, är väsentligt mindre än den

skillnad i hela landtmannaskolans undervisningsplan, som måste finnas i landets

olika delar, och hänför sig närmast till den praktiska sidan af utbildningen. Det

torde därför icke erbjuda någon svårighet för landtmannaskolornas ledare att inom

den af kommittén föreslagna ramen bjuda en tillfredsställande teoretisk undervisning

åt sina elever, ehvad dessa nu utgöras af blifvande småbrukare eller hemmansbrukare,

endast de befintliga ortsförhållandena noggrant beaktas. Kommittén föreställer

sig äfven, att sådana, för det minsta och medelstora landtbrukets ungdom gemensamma

skolor, som af kommittén föreslås, skola vara ägnade att motarbeta den

klasskillnad, som upprättandet af olika läroverk för en hvar af dessa båda kategorier

lätt skulle kunna föranleda.

93

På sätt vid våra landtrnannaskolor alltid varit fallet bör också fortfarande

undervisningen vid sådana skolor stå öppen jämväl för kvinnor, som önska förvärfva

fackutbildning i landthushållning och som visa sig uppfylla fastställda inträdesfordringar.

En reformering af landtmannaskolorna kräfver enligt kommitténs åsikt direkta Sambandet

förändringar i dessa skolors ledning och de vid dem anställda lärarnas ställ- landtmanna

ning,

sådan denna hittills gestaltat sig vid flertalet skolor. Landtmannaskolan som skf^..och

folk riog

skolform

är från början en påbyggnad på vår folkhögskola och har uppstått ur den Man.

s. k. öfre afdelning, som vid tiden för 1882 års landtbruksläroverkskommittés arbete

förefanns vid flere folkhögskolor och där undervisning meddelades i landthushållning

till ungefär samma omfång som i den nuvarande landtmannaskolkursen. En

dylik öfre afdelning existerar ännu vid folkhögskolan i Stenstorp. På de

flesta håll arbetar också landtmannaskolan fortfarande i organiskt samband

med folkhögskolan, hvilken därvid fått till uppgift att vid sidan af sin rent medborgerliga

och allmänt väckande undervisningsverksamhet äfven meddela kunskaper,

som kunna vara af värde för landtmannaskolans kurs. Flera folkhögskolor

hafva sålunda, fastän de icke själfva meddela egentlig undervisning i landthushållning,

genom att afpassa undervisningen i vissa ämnen, särskildt kemi, fysik,

botanik, geologi, geometri och bokföring, efter landtmannaskolans kraf, utvecklat

sig att blifva en synnerligen god förberedelsekurs för landtmannaskolorna. I de

allra flesta fall hafva också de förkunskaper, som sistnämnda skolors elever vid

inträde i skolorna besuttit, inhämtats vid folkhögskola.

Landtmannaskolans utveckling ur folkhögskolan och organiska sammanhang med

denna har medfört, att de båda skolornas ekonomi, ledning och lärarkårer på

många håll blifvit gemensamma. Folkhögskolans lokaler hafva i allmänhet mot

billig afgift ställts till förfogande och äfven densammas lärare och undervisningsmateriell

hafva kunnat i afsevärd grad användas för landtmannaskolans räkning,

hvarigenom vunnits, att landtrnannaskolor kunnat organiseras utan några större

kostnader. Helt säkert skulle många af rikets nuvarande landtrnannaskolor icke

kommit till stånd om de icke på detta sätt kunnat påräkna ekonomiskt stöd under

de första arbetsåren.

Förnekas kan emellertid icke, att sambandet mellan landtmannaskola och

folkhögskola, sådant detta hitintills varit ordnadt, flerstädes kommit att medföra

olägenheter för den förra skolformen. Lyckligt har samarbetet funktionerat, där

folkhögskolans föreståndare, hvilken utan undantag samtidigt också varit föreståndare

94

för landtmannaskolan, genom praktisk landtmannaerfarenhet eller landtbruksutbildning

ägt nödiga förutsättningar för att i detalj leda äfven sistnämnda skolas verksamhet;

mindre godt synes däremot i många fall resultatet hafva utfallit, där sagda föreståndare

saknat nämnda förutsättningar och därjämte undervisningen i landtmannaskolans

hufvudämnen handhafts af unga agronomer, hvilka saknat tillräcklig

praktisk erfarenhet och på grund häraf ej heller kunnat förvärfva sig det förtroende

hos landtmännen, som är förutsättningen för att dessa sända sina söner till skolan.

Dylika och andra förhållanden hafva för många landtmannaskolor medfört alltför

lågt elevantal.

Särskild Härtill kommer, att landtmannaskolans uppgift synes för framtiden komma

^föflanåt- att blifva betydligt mera omfattande än hittills, dels på grund däraf att skolan

mannasko- genom ökade understöd från statens sida åt obemedlade och mindre bemedlade elever,.

lan.

på sätt kommittén i detta betänkande föreslår, samt inrättandet af en skoltyp med lägre

inträdesfordringar skall kunna med sin undervisning i vida högre grad än nu nå de

breda befolkningslagren dels ock därigenom att vid dessa skolor torde komma att förläggas

specialkurser för småbrukare samt för teoretisk utbildning af kontrollassistenter

och ladugårdsskötare m. m. På grund häraf anser kommittén det vara af

största vikt, att landtmannaskolan, äfven där den är förlagd till samma plats som

folkhögskola och har med denna gemensamma lokaler och lärare, må komma att arbeta

under mera själfständiga former än hvad hittills varit fallet och till föreståndare

erhålla en person, som genom sin föregående utbildning besitter full kompetens

att leda landtbruksundervisning. I sådant afseende anser kommittén det höra

föreskrifvas, att föreståndare för iandtmannaskola skall hafva med goda vitsord

aflagt examen vid landtbruksinstitut, med företräde för den, som förutom examensmeriter

kan förete godt vitsord om praktisk verksamhet på landthushållningens

område, hvarjämte särskildt afseende bör fästas å god undervisningsförmåga. I likhet

med hvad kommittén i annat sammanhang föreslagit ifråga om landtbruksskolornas

föreståndare, anser vidare kommittén, att landtmannaskoleföreståndares kompetens till

ifrågavarande befattning bör i hvarje särskildt fall pröfvas af landtbruksstyrelsen.

Genom dylika bestämmelser synes denna skolform böra komma att tillvinna sig

allt större förtroende. Kommittén finner det visserligen icke vara uteslutet, att

— på sätt ock ägt rum — föreståndarskap för eu sådan skola kan på ett framgångsrikt

sätt utöfvas af personer, som, utan att hafva genomgått landtbruksinstitut,

genom studier samt praktisk jordbruksverksamhet förvärfvat sig ingående kunskap

i skolans hufvudämnen, men då det nu gäller att för landtmannaskolan söka åstad

-

95

komma en sådan organisation, att denna skolform kan vinna ökadt förtroende hos

landsbygdens befolkning och därigenom uppnå större inflytande på vårt jordbruks

utveckling, tvekar ej kommittén att tillstyrka att för kompetens till föreståndarskapet

vid landtmannaskola — likaväl som för enahanda befattning vid landtbruksskola

— uppställes kraf på agronomisk utbildning. Skulle det i något fall

befinnas önskvärdt att till föreståndare för eu landtmannaskola kunna förvärfva

eu person, som visserligen icke aflagt föreskrifvet examensprof men i öfrigt besitter

särskildt framstående egenskaper, föreställer sig kommittén emellertid, att

hinder icke möter för Ivungl. Maj:t att i detta hänseende bevilja dispens.

För att föreståndare må erhålla tillbörlig auktoritet håller ock kommittén före,

att han bör hafva säte och stämma i skolans styrelse och bör han erhålla en sådan

ställning och aflöning, att till dylik befattning må kunna förvärfvas verkligt dugande

person, som kan taga densamma såsom sin lifsuppgift.

Att på flere håll från landtbruksundervisningens synpunkt önskan förefinnes, Rektor vid

förenad

att upplösa den hittillsvarande organiska föreningen mellan landtmannaskola och folkhög- och

folkhögskola, framgår af de yttranden, som i denna fråga afgifvits af hushåll- lnn^gi^na''

ningssällskapens förvaltningsutskott. Kommittén anser ock, att så äfven kommer

att ske efter hand på grund af den ökade betydelse samt större tillslutning,

som landtmannaskolan kan antagas komma att få, särskildt efter genomförande

af den ändrade organisation för denna skolform, som kommittén här ofvan

föreslagit. En sådan upplösning af sambandet mellan dessa båda skolformer är

sedan länge genomförd i Danmark, hvars »landbrugskoler» liksom våra landtmannaskolor

äro utgångna från folkhögskolan. För att emellertid redan bestående förhållanden

icke alltför hastigt må rubbas och enskildas rätt därigenom måhända

äfventyras, vill kommittén föreslå, att i de fall, där man finner det lämpligt att

fortfarande bibehålla redan förefintlig gemenskap i afseende å lärare, undervisningslokaler

m. m. mellan landtmannaskola och folkhögskola, denna gemenskap bör få

fortfara, hvarvid en af de sålunda samarbetande läroverkens föreståndare bör utses

till rektor för båda. Kektors uppgift skulle i afseende å landtmannaskolan blifva

att under skolstyrelsens öfverinseende handhafva skolans ekonomi och utöfva

högsta disciplinära mjmdigheten vid densamma samt att såsom ordförande i skolans

lärarråd sörja för att lärarna finge tillfälle att gemensamt behandla frågor,

som röra undervisningen, lärjungarnas framsteg, flit och uppförande samt andra

frågor, som kunde lända skolverksamheten till gagn. Landtmannaskolas föreståndare

skulle åter vara ansvarig för undervisningens rätta bedrifvande inom

96

Förste

lära/re.

Lärarråd.

sagda skola äfvensom söka att underlätta elevernas praktiska utbildning vid framstående

landtbruk. Genom denna anordning anser sig kommittén hafva gifvit en

sådan form för fortsatt samarbete mellan folkhögskola och landtmannaskola, att båda

böra kunna fylla sina betydelsefulla uppgifter.

För landtmannaskolans verksamhet är emellertid önskligt, att förutom föreståndaren

ytterligare en fast lärare med examen från landtbruksinstitut finnes

anställd vid skolan, så att endera af dessa kan odeladt ägna sig åt undervisningen

i jordbrukslära och de förberedande ämnen, som därmed äga samband, och den andra

handhafva undervisningen i husdjursskötsel med dithörande ämnen. Hitintills har

vid landtmanna skolorna vanligen funnits endast eu lärare med agronomisk utbildning,

hvilket haft till följd, att denne ende landtbrukslärare fått undervisa i alla

skolans hufvudämnen, en anordning som icke varit utan menligt inflytande på undervisningen.

Genom att anställa två lärare med kompetens att undervisa i skolans

hufvudämnen skulle däremot vinnas, att hvardera af dessa hufvudlärare kunde

ägna mera tid åt sitt hufvudfack och därigenom vinna ökadt intresse för undervisningen

i detsamma, samt att undervisningen i de förberedande ämnena komme

att meddelas utaf agronomiskt utbildade personer, som kunde gifva denna en för

undervisningen i hufvudämnena lämplig omfattning. Dessutom skulle genom en

dylik anordning skolorna lättare kunna mottaga de småbrukarkurser, kurser för utbildning

af kontrollassistenter m. m., som lämpligen kunna dit förläggas. Kommittén

bär därför i skolans stat beräknat förste lärarens lön så pass hög, att äfven denna

befattning efter de tillskott, som kunna beräknas inkomma från vid skolan förlagda

småbrukarkurser, m. m. bör förmå locka sökande, som kunna uppvisa goda examensmeriter

samt intyg om väl vitsordad praktisk jordbruksverksamhet.

Undervisningen i de öfriga ämnen, som ingå i landtmannaskolans kurs, bör kandhafvas

af lärare till det antal, undervisningens behöriga upprätthållande kräfver. Då

sålunda vid tillämpning af den utvidgning af sagda kurs, som af kommittén föreslås,

kommer att vid dessa skolor, åtminstone vid A-skolorna, finnas flere lärare,

har kommittén ansett lämpligt, att i landtmannaskolans reglemente införas bestämmelser

om bildande af ett lärarråd med vissa åligganden ifråga om den verksamhet,

som vid skolorna bedrifves. Sålunda bör lärarrådet, inom hvilket ordförandeskapet

utöfvas af föreståndaren eller rektor, om sådan finnes utsedd, uppgöra förslag

till undervisningsplan, läsordning och ordningsstadgar vid skolan äfvensom till indelning

af lärarnas tjänstgöring och ferier m. m., Indika förslag sedan skola under

-

97

ställas skolans styrelse. Lärarrådet bör också lämnas tillfälle att yttra sig i frågor

rörande undervisningen vid skolan, innan skolstyrelsen därom beslutar.

o Landtmannaskolans hufvuduppgift har varit att meddela teoretiska kunskaper JDemonstmi

vår modernärings handhafvande, men har från flera håll framkommit yrkande fi™su?lderpå

att landtmannaskoloma skulle meddela äfven praktisk undervisning. Kom- msmng''

mitten har emellertid icke ansett en dylik anordning lämpligen kunna genomföras,

enär det enligt kommitténs åsikt skulle blifva förenadt med stora olägenheter för

undervisningen vid landtmannaskoloma om vid dessa skolor skulle bedrifvas jordbruk

i den utsträckning, att hela elevantalet skulle kunna därå erhålla en instruktiv

praktisk undervisning. Man bör härvid äfven taga hänsyn till, att landtmannaskolans

kurs i regel måste förläggas till vinterhalfåret, under hvilken årstid eleverna

lättast kunna undvaras i hemmen, samt att vid denna årstid praktisk undervisning

uti egentligt åkerbruk icke kan ifrågakomma. Slutligen vill ock kommittén hänvisa

till att, enligt hvad i annat sammanhang redan framhållits, såväl i Danmark som i

Tyskland tyngdpunkten i den lägre landtbruksundervisningen alltmera öfverflyttats

från de praktiska skolorna till teoretiska skolor af i hufvudsak enahanda typ som

v‘"ira landtinannaskolor. Af vikt är emellertid, att framdeles allmännare än hvad

hittills skett den teoretiska undervisningen stödes af praktiska demonstrationer. Erfarenheten

lär, hurusom åskådningsundervisning i alla former har högsta värde,

och har kommittén ansett det nödigt, att hvarje skola har tillgång till ett hrvk

välskött landtbruk, där skolans elever under sina lärares ledning kunna i sammanhang

med den pågående undervisningen taga närmare kännedom om tillämpning

i praktiken af de kunskaper, som i skolan inhämtas. Kommittén har

ock i sitt förslag till reglemente för landtmannaskoloma inryckt bestämmelse därom,

att, därest vid sådan skola icke finnes för demonstrationsändamål lämpadt jordbruk,

öfverenskommelse skall träffas med innehafvare af något välskött mindre

jordbi uk i skolans närhet om rått för skolans lärare att därstädes verkställa

demonstrationer för eleverna. Tillika bör oek tillfälle beredas dessa att genom

besök under lärares ledning vid andra framstående jordbruk i orten taga

kännedom om landthushållningens planläggning. Ehuruväl genom skolundervisningens

förläggande till vinterhalfåret dylika praktiska demonstrationer måste

delvis pågå under en för desamma mindre gynnsam årstid, kan man dock genom dem

göra eleverna, förtrogna med en god landthushållnings allmänna planläggning, lämpliga

anordningar vid utfodring i ladugårdar och stall, gödselns tillvaratagande,

det i orten pågående afvelsarbetet, bedömandet af husdjurens exteriör m. m. Likaså

10O7/o8. LandtbriiJcsundervisningsJcom. let.

13

Praktisk

elevutbild

ning.

98

anser kommittén nödigt, att den numera kräfvande undervisningen i redskapslära

gifves ett fastare underlag, och kafva ock i detta afseende bestämmelser blifvit införda

i kommitténs förslag till reglemente.

I vissa mera tätt bebyggda delar af landet torde för träffande af sådan öfverenskommelse,

som kommittén här ofvan förordat, kunna paräknas någon för skolan

intresserad landtman, som är villig att stalla sitt landtbruk, sina husdjur, redskap

och maskiner till landtmannaskolans i orten förfogande i demonstrationsändamål,

men i trakter, där möjlighet till demonstrationsundervisning af en eller annan

anledning icke kan på detta sätt erhållas, synes skolan själ! böra anordna demonstrations

jordbruk, hvithet då bör skötas på sådant sätt att det kan blifva ett värdigt

föredöme för bygden, liksom ock förevisningsfält bör där anordnas. För att underlätta

tillkomsten af dylika demonstrationsjordbruk har kommittén, såsom längre

fram närmare omförmäles, tänkt sig att lämplig kronoegendom skulle för ändamålet

upplåtas eller statslån från en därför bildad fond kunna erhållas för anordnande vid

skolan af sådant jordbruk med lämplig storlek.

Men äfven om genom dylika demonstrationer undervisningen i landtmannaskolorna

erhåller eu mera praktisk riktning, är det dock af redan anförda skäl icke

möjligt att vid dessa skolor med fördel meddela teknisk färdighet i landtbruksarbetenas

detaljer. Sådan färdighet förvärfvas enligt kommitténs mening på lämpligaste

sätt och med minsta kostnad genom deltagande i de praktiska arbetena

vid välskötta landtbruk, en utväg som sedan många år tillbaka är anvand

af landtmannaskolornas elever i Danmark äfvensom i Skåne och under de senare

åren, om också i mindre omfattning, vid de flesta landtmannaskolor i öfriga delar

af riket. Nu är det visserligen sant, att flertalet af landtmannaskolornas elever

redan på förhand äro förtrogna med vanliga landtbruksarbeten, men man må

icke förglömma, att i många trakter af landet jordbruket ännu bedrifves efter allt

för ålderdomliga metoder och att knappast något verkar mera väckande och sporrande

på den unge landtmannen, än om han i någon annan bygd än hans egen

får såsom arbetande landtbrukselev hos en verkligt framstående landtman taga

ingående kännedom om landtbruksdriften och jordbruksarbetenas tekniska utförande.

På denna väg har mången af våra bästa föregångsmän på landthushållningens

område fått sin utbildning, och det må oafvisligen ingå i landtmannaskolornas

föreståndares skyldigheter, att för denna plans genomförande i den mån detta

är möjligt träffa nödiga anordningar för att kunna bereda skolans elever, före

eller efter genomgåendet af kursen vid landtmannaskolan, anställning som landt

-

99

brukselever vid framstående och för hvarje elevs blifvande verksamhet lämpadt

jordbruk, hvars innehafvare äger nödiga förutsättningar att kunna handleda elevernas

praktiska utbildning.

Under de första åren, då landtbrukselever utsändes från landtmannaskolorna i

Skåne, var man nödsakad att för beredande af elevplatser åt dem vända sig till

Danmark, men under det sista årtiondet hafva äfven inom Sverige många innehafvare

af större och mindre gårdar, särskildt i södra delarna af landet, inrättat sin

hushållning så, att det nu icke torde möta några afsevärda svårigheter att placera

landtmannaskolornas lärjungar inom landet, och hafva samtidigt landtbrukselevernas

villkor alltmera förbättrats, så att en arbetsvan landtbrukselev numera i

aflöning för helt år utom kost och logis kan påräkna 150 ä 200 kronor.

I vissa delar af landet förutsätta dock dessa praktiska elevår jämförelsevis

långa resor för landtbrukseleverna och i många trakter har landtmannaskolans

föreståndare att öfvervinna en viss motvilja hos landtbefolkningen mot ifrågavarande

system för beredande af praktisk utbildning åt skolans lärjungar. För att

uppmuntra dessa att begagna sig af de tillfällen till sådan utbildning, som sålunda

skulle stå dem till buds, vill kommittén föreslå, att landtbrukselev beredes ersättning

af statsmedel för biljettkostnaden a järnväg inom Sverige vid resa från landtmannaskolan

till den plats, där elevanställning vunnits, samt vidare efter elevtidens

slut till hemorten eller, därest elevanställningen gått före kursen vid landtmannaskolan,

mellan nämnda platser i omvänd ordning''. Denna ersättning, som

kommittén tänkt sig skulle komma att utbetalas af landtmannaskolans föreståndare

af för sådant ändamål särskildt anvisadt anslag, bör dock ej tillkomma landtbrukseleven

förrän efter elevtidens slut och mot uppvisande af betyg om fullgjord elevtjänstgöring

under minst ett hälft år samt a? dagbok med af eleven förda anteckningar

om under elevtiden utförda arbeten, med iakttagande tillika däraf att,

därest elevtjänstgöringen föregått kurs vid landtmannaskolan, ifrågavarande ersättning

icke utbetalas förrän elev inställt sig vid sådan kurs. Under förutsättning

att under närmaste tiden omkring 100 landtmannaskolelever årligen komma att

anlita nu antydda väg till praktisk utbildning, föreställer sig kommittén, att ett

ärligt statsanslag af 2,000 kronor må blifva tillräckligt för gäldande af ifrågasatta

reseersättningar åt eleverna.

Ingen af de föreslagna typerna af landtmannaskolor skulle dock kunna fylla

sm uppgift, om icke staten verksammare än hittills understödjer de obemedlade och

mindre bemedlade elever, som söka sig till dessa skolor. De understöd till mindre

Besebidrag

åt landtbrukselever.

Understöd

åt obemedlade

och

mindre bemedlade

elever.

Utgiftsstat.

100

bemedlade lärjungar vid landtmannaskolorna, som för närvarande utgå från af Riksdagen

för ändamålet beviljade medel, tillgodokomma i allmänhet eleverna såsom stipendier

å mindre belopp, 25—50 högst 75 kronor, som utbetalas efter skolkursens

genomgående. En dylik anordning kan dock ej i någon afsevärd mån underlätta tillträdet

till skolan för de mer eller mindre medellösa, utan erfordras för detta ändamål

att sådana elever redan före inträdet i skolan äga visshet om att erhålla understöd för

kursens genomgående och att detta understöd uppgår till belopp, som ej alltför

inycket skiljer sig från beloppet af de utgifter, elev under skolkursen erlägger för

kost och bostad m. in., äfvensom att understödet tillgodokommer elev under kursens

fortgång, helst månadsvis. Dylika anordningar åro, såsom i redogörelsen för landtbruksundervisningen

i Danmark omnämnts, i nu förevarande hänseende sedan nagra

år tillbaka vidtagna i detta land och hafva visat sig medföra synnerligen goda

resultat ifråga om höjande af elevantalet vid därvarande »landbrugskoler». I

detta syfte har därför kommittén i annat sammanhang föreslagit åtgärder för beredande

af ökadt anslag att efter nya grunder utgå åt obemedlade och mindre

bemedlade elever vid landtmannaskolorna.

För en landtmannaskola, inrättad efter här ofvan angifna grunder, har kommittén

beräknat följande årliga utgiftsstat:

Skollokaler med uppvärmning

bostäder.........

och belysning, samt lärar

.

........Kr.

1,500: —

Löneförmåner, utom bostad:

Föreståndaren . . ................

l:e läraren....................

Öfriga lärare, arfvoden . . • *............

Kostnader för skolinventarier........... •

Askådningsmateriell och demonstrationsanordningar . .

Försöksverksamhet (förevisningsfält).........

Annonser och tryck.................

Läkarvård och medicin...............

Diverse omkostnader............ •_:__;_•_

3.000

2.000

500

300

300

250

400

100

400

Summa kronor 8,750 I

I detta förslag till stat, som afser en landtmannaskola, vare sig litt. A eller

litt. B, med ordinärt antal lärjungar, d. v. s. ej så stort antal att parallellkurser blifva

101

behof liga, äro ej upptagna utgifter för kost, bostad, vedbrand, lyse och tvätt åt

eleverna, hvilka kostnader, om eleverna äro boende vid skolan, betäckas af

elevernas inackorderingsafgifter och eljest ej hafva betydelse för skolans ekonomi.

Då de inkomster, som i form af undervisningsafgifter kunna beräknas inkom- Statsanslag.

ma, i medeltal högst kunna upptagas till 50 kronor för elev eller för en skola

med 30 elever, efter afräknande af här nedan såsom villkor för statsanslags utgående

föreslagna antal friplatser eller half fria platser, till högst 1,000 kronor om året,

finner man, att för uppehållande af en landtmannaskolas verksamhet enligt kommitténs

förslag kräfves anslag af mellan 7,500 och 8,000 kronor årligen.

För närvarande utgå af statsmedel anslag till landtmannaskolor med högst 4,000

kronor för hvarje sådan skola, hvars elevantal öfverstiger 20 eller som är belägen i

län, där med statsmedel till samma belopp understödd landtbruksskola ej finnes, samt

med högst 3,000 kronor för hvarje annan landtmannaskola; och utgå sådana anslag

under villkor, att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet inom orten af

dylik skola samt antingen afgifver förslag till såväl skolans organisation i allmänhet,

vare sig att den anordnas fristående eller förenad med annan lämplig undervisningsanstalt,

som särskildt inträdesfordringar, undervisningsämnen och undervisningsplan,

eller ock, där skolan af enskilda personer grundas, förordar det af

dessa i berörda hänseende uppgjorda förslag, att inom orten tillskjutes minst lika

belopp, elevafgifter inberäknade, att en frielev för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget

äger att vid skolan åtnjuta undervisning, att skolan underkastar sig den

kontroll, Kungl. Maj :t i hvarje särskildt fall föreskrifver, och att skolan årligen

afgifver berättelse om sin verksamhet för landtbruksunden isningen. I betraktande

af att grundanslaget till landtmannaskolorna med dess nuvarande maximibelopp af

3,000 kronor bestämdes redan år 1887 samt att ett tillgodoseende af de utaf kommittén

i fråga om ökade lärarkrafter och undervisningsmateriell ro. m. vid dessa

skolor framställda kraf kommer att för skolorna medföra betydligt ökade kostnader,

anser kommittén sig böra tillstyrka en förhöjning i de till skolorna utgående anslagen

af statsmedel och i sådant afseende föreslå, att hvarje landtmannaskola, vare sig den

är inrättad såsom A-skola eller B-skola, må äga att af statsmedel uppbära ett

årligt anslag af 5,000 kronor, hvilket anslag må kunna höjas till 6,000 kronor, då

skolans elevantal öfverstiger 30, i hvilket fall inrättande vid skolan af parallellkurser

i vissa ämnen blir nödigt.

Om ock sålunda för upprätthållande af en landtmannaskola bidrag från orten Villkor för

torde komma att blifva behöfliga i samma utsträckning som. hittills, finner dock Stutgående?*

102

kommittén ej skäl att ifråga om villkoren för statsanslags utgående fasthålla vid

den nuvarande bestämmelsen om bidrag från orten till minst lika belopp som statsanslaget.

Med denna bestämmelse har man velat tillförsäkra sig visshet om att

en skola, till hvilken statsunderstöd utgår, äger tillräckliga ekonomiska förutsättningar

för undervisningsverksamhetens bedrifvande, men anser kommittén att ett mera

verksamt korrektiv härutinnan kan vinnas genom att såsom villkor för statsanslagets

utanordnande föreskrifva, att skolan vid af fackman företagen undersökning

visar sig besitta nödiga lokaler, lärarkrafter och undervisningsmateriell samt ifråga

om elevantalet fylla fastställda fordringar.

Undersökningar i berörda afseenden synas kunna lämpligast verkställas af de

skolinspektörer, om hvilkas anställande kommittén i annat sammanhang gör framställning.

Sådan undersökning bör vidtagas så snart anmälts, att en skola, för

hvilken statsanslag äskas, trädt i verksamhet, och bör meddelande om undersökningens

resultat omedelbart tillställas landtbruksstyrelsen, som därefter har att

förorda eller afstyrka ansökningen om statsanslag för den skola, som är ifraga.

Genom en sådan anordning kan en landtmannaskola komma i tillgodonjutande af

statsanslag redan under skolans första arbetsår.

kSåsom här ofvan antydts, anser kommittén det äfven böra såsom villkor för

erhållande af statsanslag föreskrifvas visst minimiantal lärjungar vid skolan. Det

måste nämligen anses oegentligt att, såsom för närvarande kan äga rum, en skola

får åtnjuta statsanslag äfven om antalet elever vid skolan nedgått till endast

det för fyllandet af det statsanslaget motsvarande antalet frielevplatser nödiga.

Enligt kommitténs mening bör ett antal af minst 20 elever lämpligen fastslås

såsom villkor för landtmannaskolas rätt till statsanslag till förut angifvet belopp,

dock synes böra medgifvas rätt för Ivungl. Maj:t att där, såsom t. ex. inom den

finsktalande delen af Norrbottens län, det område, för hvilket landtmannaskolaa

särskildt är verksam, har sin gifna begränsning, på grund af särskilda omständigheter

bevilja statsanslag åt landtmannaskola, hvars elevantal understiger 20.

Enahanda befogenhet synes ock böra tillkomma Kungl. Maj :t med afseende å landtmannaskola,

hvars elevantal något år tillfälligtvis nedgått under 20, men hvars

betydelse för orten fortfarande är oförminskad. För att emellertid de landtmannaskolor,

som vid tiden för ikraftträdandet af nya bestämmelser, sadana som de af

kommittén nu föreslagna, ännu icke uppnått det för statsanslags tillgodonjutande

föreskrifna minimiantalet elever, icke skola genom statsanslagets indragning råka i

svårigheter och måhända tvingas att nedlägga sin verksamhet utan i stället lämnas

103

tillfälle att utveckla sig därhän, att villkoren för statsanslaget blifva uppfyllda,

anser kommittén det blifva nödigt medgifva, att redan i verksamhet varande landtmannaskola

må, under de tre närmaste läsåren efter de nya bestämmelsernas trädande

i kraft, så snart elevernas antal uppgår till 12 få tillgodonjuta statsanslag till enahanda

belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af densamma uppburits. Likaledes

synes det kommittén lämpligt att, för underlättande af tillkomsten utaf nya

landtmannaskolor, medgifva att landtmannaskola, som efter nyssnämnda tidpunkt

nyinrättas, må under dess tre första verksamhetsår erhålla ett statsanslag af 3,000

kronor så snart elevantalet uppgår till 12.

Nu föreslagna bestämmelse om visst minimiantal elever såsom villkor för

statsanslags utgående torde nödvändiggöra, att statsanslagen utanordnas för läsår

och icke, såsom hittills i regel ägt ram, för kalenderår, en förändring, som särskildt

vid uppgörande af respektive skolors stat komme att innebära en gifven fördel.

I fråga om villkoren för statsnnderstöd åt landtmannaskolorna vill kommittén

vidare framhålla att då, enligt kommitténs förslag, obemedlade och mindre bemedlade

hädanefter skulle komma att i rikare mått än hittills beredas tillfälle att begagna

undervisningen vid landtmannaskolorna, minst två frielever eller dubbla

antalet elever mot half afgift synas böra för hvarje 1,000 kronor af en skolas

statsanslag äga att vid skolan åtnjuta undervisning, så framt obemedlade och mindre

bemedlade elever i tillräckligt antal härtill anmäla sig.

Såsom förut påpekats är för närvarande uppstäldt såsom villkor för statsanslags

utgående till landtmannaskola att vederbörande hushållningssällskap vitsordar

behofvet inom orten af den skola, som söker sådant anslag, samt ger sitt

förord till organisationsförslag m. m. beträffande sådan skola. Då emellertid, om

kommitténs förslag vinner statsmakternas bifall, viss organisation kommer att fastslås

för våra landtmannaskolor samt genom den föreslagna undersökningen genom

skolinspektör en tillfredsställande kännedom om anslagssökande skola vinnes innan

anslag beviljas, synes hushållningssällskapens förordande af skolorna i berörda afseende

icke behöfva bibehållas såsom villkor för statsanslaget, utan afgörandet härutinnan

böra lämnas åt Kungl. ffiajit. Då man emellertid kan tänka sig, att flera

konkurrerande skolföretag kunna uppstå inom en ock samma ort utöfver ortens behof,

torde Kungl. Maj:t dock böra inhämta vederbörande hushållningssällskaps yttrande

i ämnet. Detta synes emellertid behöfva ske endast då anslag första gången

sökes för en skola eller då eljest särskilda omständigheter så påfordra,

104

Upplåtelse

af kronoegendomar

för f örläggning

af

landtmanna

skolor.

Byggnads

lån.

Privata

landtbruks

skolors

understöd

jande.

Kommittén afger i annat sammanhang förslag till åtgärder från statens sida

för underlättande af uppkomsten i tillräckligt antal af anstalter för den lägre

landtbruksundervisningen. De sålunda föreslagna åtgärderna, som i främsta rum■

niet afse inrättande af landtmannaskolor, såväl litt. A som litt. B, innebära dels

upplåtande af smärre, lämpligt belägna kronoegendomar för skolornas förläggning,

dels ock utlåning af medel från en särskild lånefond för anordnande af undervisningslokaler,

bostäder för elever och lärare samt för uppförande af mönstergilla

ekonomihus vid eventuellt befintliga demonstrationsjordbruk äfvensom, därest

lämplig kronoegendom icke kunnat erhållas för en skolas förläggning, för inköp af

skoltomt och tillräcklig areal åker för anläggning af demonstrationsjordbruk vid

skolan.

De förmåner, som sålunda skulle beredas en nyinrättad landtmannaskola vid

dess förläggning, böra äfven få tillgodonjutas för sådan med folkhögskola nu förenad

landtmannaskola, hvars styrelse önskar erhålla en själfständig förläggning

för skolan, äfvensom för sådan nu befintlig kombinerad folkhög- och landtmannaskola,

hvars styrelse finner behof att erhålla utvidgade eller nya lokaler för landtmannaskolan

utan att därvid gemenskapen upphör. Däremot anser kommittén, att

ur landtbruksundervisningens synpunkt anledning saknas för det allmänna att med

dylika åtgärder uppmuntra anordnandet af flera sådana kombinerade läroanstalter.

I sammanhang härmed vill emellertid kommittén framhålla, att den finner det

vara välbetänkt, om den verksamhet, som bedrifves af landets folkhögskolor — vid

hvilka de ynglingar, som söka inträde till landtmannaskola litt. A väl fortfarande lära

komma att erhålla sina för inträdet i sådan skola erforderliga förkunskaper äfven i de

fall, då landtmannaskola ej är förenad med folkhögskola — bereddes samma förmåner

med hänsyn till understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever, lån för

anskaffande af lämpliga byggnader m. m., som kommittén föreslagit för landtmannaskolorna,

men finner sig kommittén sakna befogenhet att i sådant afseende

göra särskild framställning.

Hvad beträffar de privata landtbruhsläroverken, af hvilka flere utöfva en

ganska omfattande och gagnande verksamhet, anser kommittén det icke böra möta

större svårigheter för flertalet af dessa läroanstalter att, därest deras respektive innehafvare

så önska för erhållande af understöd af staten för skolverksamhetens uppehållande,

inordna densamma under någon af de organisationsformer, som kommittén

här ofvan föreslagit för landtmannaskolan. I öfrigt föreställer sig kommittén att,

om framdeles fortfarande liksom för nästkommande år medel ställas till Kung!.

105

Maj:ts disposition för understödjande af sådan undervisningsverksamhet, som afser

att främja det mindre jordbruket men ej på annat sätt kan komma i åtnjutande af

statsunderstöd, personer, som på ett mera framstående sätt ägna sig åt undervisningsverksamhet

på landthushållningens område utan att därvid anordna undervisningen

i sådana former, som eljes berättiga till statsunderstöd för skolverksamhetens uppehållande,

må kunna efter pröfning i hvarje särskild! fall blifva delaktiga af understöd

utaf nyssnämnda medel.

Till understöd åt 27 landtmannaskolor har för innevarande år af Kung!.

Maj:t beviljats dels från förslagsanslaget till understöd åt landtmannaskolor

57,375 kronor och dels från besparingarna å anslagen till lägre lantbruksskolor

20,000 kronor eller tillhopa 77,375 kronor. Ett genomförande af kommitténs förslag

torde komma att medföra en höjning af understödens slutsumma hvad nämnda

27 skolor beträffar med omkring 50,000 kronor och, då redan under närmaste tiden

ytterligare några landtmannaskolor kunna väntas tråda i verksamhet, anser kommittén

ett belopp af 150,000 kronor om året blifva erforderligt för utanordnande

af de utaf kommittén ifrågasatta anslagen till landtmannaskolorna.

På grund af hvad sålunda anförts får kommittén hemställa,

dels att, i stället för det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för

jordbruk och landtmannanäringar» upptagna förslagsanslag å 50,000 kronor

till understöd åt landtmannaskolor, under nämnda anslagstitel må

för samma ändamål uppföras ett förslagsanslag å 150,000 kronor att

efter Kungl. Maj:ts bepröfvande utdelas med högst 6,000 kronor årligen

åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal öfverstiger 30, med högst

5.000 kronor årligen åt skola, hvars elevantal uppgår till 20—SO, samt,

under de tre första åren af en landtmannaskolas verksamhet, med högst

3.000 kronor åt sådan skola, hvars elevantal uppgår till 12, med rätt för

Kungl. Maj:t ej mindre att för de tre närmaste läsåren efter af kommittén

nu föreslagna bestämmelsers ikraftträdande åt redan i verksamhet varande

landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till 12, tilldela understöd till enahanda

belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af densamma uppbäres,

än äfven att jämväl i andra fall undantagsvis på grund af särskilda omständigheter

bevilja statsunderstöd åt landtmannaskola, hvars elevantal icke

uppgår till 20, allt under villkor i öfrig!:

att skolan vid af skolinspektör verkställd undersökning visar sig inne

i607

08. Lan dtbruksunderuif ning skom. bet. 14

Antalet

landtmanna

skolor.

Kommitténs

hemställan.

hafva för skolverksamhetens rätta bedrifvande nödiga lokaler, lärarkrafter

och undervisningsmateriell;

att för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget minst två frielever eller

dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift äga att vid skolan åtnjuta

undervisning så framt obemedlade eller mindre bemedlade inträdesberättigade

sökande till motsvarande antal anmäla sig till erhållande af

sådan förmån;

att skolan underkastar sig den kontroll, Kung]. Maj:t i hvarje särskild!

fall finner skäl föreskrifva; samt

att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen;

dels

ock att för underlättande af landtmannaskoleelevernas praktiska

utbildning såsom landtbrukselever, på sätt af kommittén förordats, må

årligen beviljas ett förslagsanslag af 2,000 kronor.

107

LandthusMllsskolor.

Under arbetet för böjandet af vårt medelstora och minsta jordbruks ställning

bär ofta framhållits, hurusom för ett godt resultat af detta arbete ovillkorligen

kräfves, att också den vid sådant jordbruk arbetande kvinnan erhåller en lämplig

utbildning för sitt kall. Man torde också svårligen kunna öfverskatta kvinnans

arbete i landtmannahemmet, och ju mindre väl ekonomiskt situeradt detta hem är,

desto större kraf ställas på husmoderns duglighet och energiska arbete.

Det är nämligen en mångfald af uppgifter, hvarmed husmodern vid våra småbruk

måste vara fullt förtrogen. I många trakter kommer en stor del af husdjursskötseln

på hennes lott, liksom vården af trädgården och tillvaratagandet af dennas

produkter höra till hennes arbetsfält. Lägges så härtill, att i alla de delar af vårt

land, där långa afstånd och dåliga kommunikationer mellan byar och gårdar omöjliggöra

en ordnad mejeridrift, kvinnan i landtmannahemmet har att förarbeta mjölken

till smör eller ost, allt under det hon samtidigt leder hemmets inre ekonomi,

torde af allt detta till fullo framgå, att utan dugliga husmödrar få vi inga verkligt

goda småbruk.

Vid det något större jordbruket torde väl husmoderns direkta arbete i själfva

landtbruket i allmänhet blifva något mera inskränkt, men också här kräfves det

att hon har full uppfattning af landtmannagöromålens betydelse. Det kan eljest alltför

lätt hända, att kvinnan, just därför att hon ej förmår uppfatta de nya åtgärder

som påkallas, blir den återhållande kraften i hemmet och motarbetar de förbättringar,

som mannen önskar genomföra vid gården.

Vid den intensiva drift med ökadt. antal husdjur, på hvilken det mindre jordbrukets

ekonomiska framgång hvilar, framträda också ständigt nya uppgifter, i

108

Särskilda

statsunderstödda

fackskolor

för

landsbygdens

kvinnliga

ungdom.

iivilka kvinnan kan göra värdefulla insatser. Som exempel kan nämnas vår nu

i stark utveckling stadda fjäderfäskötsel, hvilken torde kunna blifva en mångdubbelt

större inkomstkälla för det mindre jordbruket, om detta jordbruks kvinnor

ägde nödiga förutsättningar att leda densamma på ett fullgodt sätt, och torde ungefär

detsamma kunna sägas om trädgårdsskötsel och mjölkhushållning.

Af allra största betydelse är det oek, att landsbygdens kvinnor förvärfva ökad

skicklighet i husmoderns kall, så att de kunna på bästa sätt förvalta hemmets ekonomi

och med enkla medel främja hälsa och trefnad i detsamma. Landthemmet

har den stora fördelen att kunna från åker och trädgård, ladugård, svinstall

och hönshus hämta största delen af de födoämnen familjen behöfver. Men ofta

tarfvas bättre insikt i dessa födoämnens vård och tillredning för att af dem må

kunna frambringas en hälsosam föda, och rent ekonomiskt torde också mycket vara

att vinna genom större användning af grönsaker och trädgårdsalster liksom genom

ett skickligare utnyttjande af egendomens egna produkter i allmänhet.

Vid sidan häraf bör också kvinnans blick skärpas för betydelsen af en god

hälsovård, så att hon kan lära sig att åstadkomma bättring uti de mindre tillfredsställande

förhållanden, som i dessa hänseenden mångenstädes råda å landsbygden.

Med länsyn till nu anförda omständigheter har kommittén redan afgifvit förslag

i syfte, att de åtgärder för främjandet af småbrukarundervisning, som hittills

åtnjutit anslag af statsmedel,, måtte utvecklas i den riktning, att desamma mera än

hvad förut skett kunna ia betydelse för det mindre jordbrukets kvinnor.

De sålunda föreslagna åtgärderna afse emellertid närmast att meddela undervisning

åt den äldre kvinnan på landsbygden, hvilken af sitt arbete i hemmet

hindras att deltaga i en mera skolmässigt ordnad undervisning under någon, längre

tid. Visserligen må den kvinnliga ungdomen på intet sätt anses vara utesluten från

att deltaga i denna småbrukarundervisning, men för densamma bör dock jämväl eu

mera omfattande undervisning anordnas. Jämsides med den fackutbildning, som

i våra landtmannaskolor gifves landsbygdens unga män, böra de fackkunskaper, som

äro behöfliga för ett rätt skötande af ett landthushåll, bibringas de unga iandtkvinnorna

uti för ändamålet anordnade lämpliga skolor. Väl bör fortfarande

som hittills landtmannaskolans undervisning vara tillgänglig äfven för de unga

kvinnorna, men torde denna utväg för inhämtande af fackkunskap endast i undantagsfall

komma till användning, och synes för kvinnans fackutbildning höra skapas

en annan skolform med undervisningen mera direkt inriktad på kvinnans arbetsfält.

För detta ändamål vill kommittén föreslå inrättande af skolor af ny typ,

109

för h vilka kommittén tänkt sig benämningen landthushållsskolor. Upprättandet af

dylika skolor innebär otvifvelaktigt ett så stort allmänt intresse, att staten synes

böra härtill medverka i den utsträckning, hvartill de inom hvarje landsdel rådande

förhållandena föranleda.

flin kurs vid en dylik skola bör enligt kommitténs åsikt pågå under minst Undervistolf

veckor och omfatta öfningar och undervisning i följande ämnen: mfattning*

I. Praktisk undervisning (öfningar och demonstrationer):

a) matlagning, bakning, tillvaratagande af slakt;

b) konservering;

c) tvätt och städning;

d) mjölkhushållning;

e) trädgårdsskötsel, fjäderfä- och smådjursskötsel, svin- och nötboskapsskötsel

samt mjölkning, med demonstrationer i trädgård, hönshus, ladugård och

svinhus äfvensom praktiska öfningar, där så lämpligen kan ske.

II. Teoretisk undervisning:

a) närings- och födoämneslära;

b) enkel bokföring och beräkning af hushållsutgifter, lämpade efter olika in

komstbelopp;

c)

hälso- och sjukvårdslära samt barnavård;

d) mjölkhftshållning;

e) trädgårdsskötselns grunddrag och trädgårdsalstrens tillgodogörande;

f) skötseln af fjäderfä och andra smärre husdjur; samt

g) svinskötselns och nötboskapsskötselns grunddrag.

Då emellertid de olikheter i jordbrukshänseende, som råda inom vårt vidsträckta

lands olika delar, betinga, att undervisningen på hvarje plats lämpas efter

de lokala förhållandena, har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon viss

undervisningsplan att lända till efterrättelse vid nu föreslagna skolor utan funnit

det lämpligast, att frågor om de olika läroämnenas omfattning liksom huruvida

andra ämnen än de här ofvan angifna böra i läroplanen upptagas för hvarje skola

afgöras af den styrelse, som bör finnas för skolan utsedd.

Undervisningen vid skolan bör meddelas de unga kvinnorna i så enkel form, att Inträdestillträde

till densamma utan olägenhet kan medgifvas äfven dem, som icke besitta ford™9ar

andra förkunskaper än som vid folkskolan inhämtats. Det är dessutom viktigt, att

de unga flicnorna uti ekonomiskt mindre gynnsamt situerade landtmannahem få

tillfälle att begagna sig af denna undervisning vid den tidpunkt, då de efter

no

Understöd,

åt obemedlade

och mindre

bemedlade

elever.

Landthus

hållsskolas

förläggning.

Föreståndarinna

och

lärare.

Rektor.

afslutad folkskolekurs och konfirmation måste tänka på att själfva förtjäna sitt

uppehälle och därvid i de flesta fall vända sig från landsbygden till städerna eller

andra industrisamhällen. Kommittén har af denna anledning i det af kommittén

uppgjorda förslaget till reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade

landthushållsskolor satt inträdesåldern så lågt som till 16 år, hvarvid dock

tillika intagits bestämmelse därom att, under i öfrigt lika förhållanden, den inträdessökande

skall äga företräde, som fyllt 18 år eller som genomgått af staten understödd

folkhögskola eller visat sig äga motsvarande kunskaper eller ock som under

längre tid deltagit i praktiska arbeten inom landtmannahem.

På enahanda sätt, som kommittén föreslagit i fråga om statsunderstöd för

genomgående af landtmannaskolas kurs, böra obemedlade och mindre bemedlade

elever vid landthushållskolorna få åtnjuta understöd af statsmedel för att genomgå

kurs vid dessa skolor.

Kommittén har tänkt sig att de nu föreslagna skolorna skola förläggas till

folkhögskolor eller landtmannaskolor eller ock såsom fullt fristående till annan

lämplig plats. Tillgång till demonstrationer vid ett välskött mindre jordbruk bör

emellertid alltid finnas, då denna omständighet är af största betydelse för en

framgångsrik verksamhet vid skolan, hvars undervisning bör ordnas så praktisk

som möjligt. Framdeles böra ock vid landthushållsskolorna kunna med fördel anordnas

sådana specialkurser med begränsning till någon särskild uppgift, som af

kommittén här förut vid behandlingen af småbrukarundervisningen föreslagits, såsom

t. ex. smörberednings- och ystningskurser, mjölkningskurser, trädgårdskurser, syltningskurser

m. m., allt efter de olika orternas behof och förhållanden.

Vid hvarje landthushållsskola bör finnas en vid densamma boende föreståndarrinna,

som leder och deltager i undervisningen, hvarjämte öfriga lärarkrafter böra anställas

till det antal, undervisningens behöriga upprätthållande kräfver. För ett framgångsrikt

bedrifvande af undervisningen vid en sådan skola anser kommittén ömkligt,

att såväl skolans föreståndarinna som särskildt lärarinnan i huslig ekonomi

med goda vitsord aflagt af gångsexamen från lärarinnekurs i sagda ämne; och får

kommittén i sådant afseende hänvisa till hvad kommittén i annat sammanhang yttrar

i fråga om ordnandet af lärarinneutbildningen för den kvinnliga landthushållsundervisningen.

I de fall, då landthushållsskola är förlagd till samma plats som folkhögskola

eller landtmannaskola samt har med dylik skola gemensamma lokaler och lärare,

hvithet väl oftast, åtminstone till en början, kommer att blifva förhållandet, bör dylik

in

skolas föreståndare utses till rektor för jämväl landtkusliållskolan för att under öfverinseende

af denna skolas styrelse handhafva skolans ekonomi samt den högsta disciplinära

myndigheten vid skolan.

Skolans styrelse bör utgöras af minst fem personer, däribland skolans rektor, Styrelse.

där sådan finnes, samt skolans föreståndarinna. Utaf öfriga styrelseledamöter

böra minst två vara i orten bosatta kvinnor.

För en kurs vid landthushållsskola med den organisation, som kommittén här Ut giftsstat.

angifvit, torde böra beräknas följande utgiftsstat:

Skollokaler med uppvärmning och belysning samt bostad för före

-

ståndarinna ...... Kr.

Föreståndarinna, lön...................... »

Biträdande lärarinna, lön.................... >

Extra lärare, arfvode...................... »

Kostnader för skolinventarier.................. »

Askådningsmateriell...................... »

Annonser och tryck ..................... »

Läkarvård och medicin..................... »

Diverse utgifter........................ »

Summa kronor 2

500: —

800: —

400: —

100: —

100: —

50: —

100: —

50: —

100: —

,200: —

Då skolan icke torde kunna upptaga högre kursafgift än 30 kronor för elev Statsanslag.

eller vid en kurs med 10 betalande elever 300 kronor, framgår att för skolverksamhetens

uppehållande kräfvas för hvarje kurs särskilda anslag till sammanlagdt

belopp af omkring 2,000 kronor. Häraf finner kommittén staten skäligen böra

bidraga med 1,800 kronor, hvilket belopp bör som anslag tillkomma skolan för

hvarje dylik kurs, äfven om två eller flere kurser'' hållas vid skolan under olika

tider af året. För sådant anslags utgående synes böra uppställas liknande villkor,

som kommittén här ofvan föreslagit i fråga om statsanslag åt landtmannaskola.

Sålunda torde böra föreskrifvas såsom villlcor för statsanslagets ^anordnande, att

skolan i fråga om lokaler, lärarkrafter och undervisningsmateriel! godkännes vid af

skolinspektör företagen undersökning beträffande nämnda förhållanden. Likaledes

synes böra fastställas ett visst minimiantal lärjungar, hvilket kommittén vill föreslå

skola bestämmas till 12. Yid hvarje med understöd af statsmedel hållen kurs bör

slutligen finnas minst två friplatser eller fyra halffria platser.

112

Upplåtelse För att uppkomsten af dylika landthushållskolor för kvinnor måtte i möjligaste

,qindom°for måtto underlättas, kar kommittén i annat sammanhang'' föreslagit att jämväl för

skolas för- ,jessa skolor lämplig kronoegendom måtte få disponeras för skolas förläggning

laggning. r .

Byggnads- samt statslån ur den föreslagna byggnadslånefonden, under vissa förutsättningar,

lån- kunna erhållas för anordnande af undervisningslokaler, elevhostäder och demonstra

-

Antalet

skolor.

Kommitténs

hemställan.

tionsjordbruk.

Då ett icke obetydligt antal folkhögskolor redan i särskilda kurser meddela

undervisning i huslig ekonomi och dithörande ämnen och man torde kunna förutsätta

att, om kommitténs förslag i fråga om statsanslag åt landthushållsskolor

vinner statsmakternas godkännande, flera af nämnda kurser komma att ombildas

till den af kommittén nu föreslagna skoltypen, finner kommittén, som

föreställer sig att därjämte redan under den närmaste tiden några sådana skolor

komma att uppstå i förening med landtmannaskola eller fullt fristående, att statsbidrag

måste beräknas komma att årligen utgå till minst 20 kurser vid dylika landthushållsskolor.

Med det af kommittén föreslagna beloppet för statsbidrag till hvarje

kurs skulle alltså för ändamålet vara erforderligt ett anslag af minst 36,000 kronor,

hvilket i likhet med anslaget till understödjande af landtmannaskolor synes böra hafva

förslagsanslags natur.

Med åberopande af hvad sålunda härofvan anförts hemställer kommittén

därför,

att under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och

landtmannanäringar» må uppföras ett förslagsanslag å 36,000 kronor till

understöd åt landthushållsskolor, att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande utdelas

med högst 1,800 kronor för hvarje vid sådan skola hållen kurs, hvars

elevantal uppgår till minst 12, under villkor:

att skolan vid af skolinspektör verkställd undersökning visar sig

innehafva för skolverksamhetens rätta bedrifvande nödiga lokaler, lärarkrafter

och undervisningsmateriell;

att minst två frielever eller dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift

äga att vid kursen åtnjuta undervisning, så framt motsvarande

antal obemedlade eller mindre bemedlade inträdesberättigade sökande anmäla

sig till erhållande af sådan förmån;

att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje särskild!

fall finner skäl föreskrifva; samt

att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet.

113

Lantbruksskolor.

I redogörelsen för landtbruksskoleinstitutionens utveckling i vårt land har

redan ^ om förmälts, hurusom landtbruksskolan hos oss under senare år erhållit olika

organisation alltefter de särskilda liufvuduppgifter, som denna skolform inom skilda

trakter af landet afser att fylla. Sålunda har för Sveriges södra och mellersta

delar, där skolans hufvuduppgift allt mera blifvit att utbilda arbetsledare — rättare,

befallningsman, ladufogdar — för det större jordbrukets behof, vid landtbruksskolan

fortfarande bibehållits den två-åriga kursen, medan däremot för de tre nordligaste

lanen, dar jordbruket icke i någon nämnvärd mån kräfver anställande af

särskilda arbetsförmän och där skolans undervisning blifvit hufvudsakligen inriktad

på att meddela utbildning i landthushållning åt blifvande hemmansägare eller

hemmansbrukare, landtbruksskolans kurs ansetts kunna inskränkas till ett-årig.

Kommitténs förslag upptager likaså landtbruksskolor af nämnda båda typer,

med några förändringar dock af deras verksamhetsområden, nämligen den tvååriga

för södra och mellersta Sverige samt den ett-åriga för Norrland och Dalarna.

A- Landtbruksskolor i södra och mellersta Sverige.

Om man till större jordbruk, hvars skötsel fordrar anställande af särskild ar- Belwfvet af

betsförman, räknar samtliga brukningsdelar i vårt land på öfver 100 hektar åker, Znftdet

finner man af jordbruksstatistiken, att sådana jordbruk för närvarande uppgå till störreJordett

antal af 3,239, däraf endast 63 belägna inom Norrland eller Dalarna. Redan

häraf framgår ett starkt behof af särskildt utbildade arbetsledare för jordbruket

inom landets mellersta och södra delar. Men krafvet härå framträder än mera

1607/o8. LandtbruhsundervisningsJcom. bet. ^

114

oafvislig!, då man tar i betraktande det större jordbrukets betydelse för landtbruket

särskildt i sistnämnda delar af landet. Det är nämligen en känd sak, att de frukt

-

bringande initiativ, som inom jordbrukets olika områden framträda i regeln ledt

sitt ursprung från det större jordbruket och dess män, och man torde med goda

skäl kunna förmoda, att ännu för en lång tid framåt behofvet af denna det större

landtbrukets ledarställning kommer att göra sig gällande inom nyssnämnda landsdelar

och att det för landet och dess landtbruk måste anses lyckligast, om bredvid

det framåtsträfvande mindre och medelstora jordbruket ett bärkraftigt större jordbruk

vet att häfda sin plats. Den ena formen af jordbruk kan i vissa afseenden knappast

tänkas ersätta den andra, men väl behöfvas de alla för att komplettera och stödja

hvarandra och därigenom befordra vårt lands utveckling på jordbrukets område.

Med denna uppfattning af det större jordbrukets betydelse har kommittén ansett

det vara af synnerlig vikt äfven ur det allmännas synpunkt, att de personer,

som närmast skola handlägga detta jordbruks drift, beredas sådan utbildning, att

de blifva i stånd att väl tjäna detsamma och befordra dess framåtgående. I denna

sin uppfattning har äfven kommittén fått kraftigt stöd i de uttalanden, som afgifvits

af i frågan hörda sakkunniga, särskildt hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

hvilka för de delar af landet, där större jordbruk förekomma, enstämmigt vitsorda

Formen för

förmansutbildningen.

behofvet af väl utbildade förmän för detta jordbruk.

Då, såsom redan är anfördt, behofvet af ett tillräckligt antal väl utbildade arbetsförmän

måste anses oafvisligt, har det för kommittén gällt att finna en form

för förmansutbildningen, som väl fyller tidens kraf och därigenom också kan gifva

de unga män, som på denna bana önska bereda sig en förbättrad utkomst, trygghet

för vinnande af detta mål, i den mån nämligen detta kan bero på utbildningen.

Den fråga har då uppställt sig för kommittén, om densamma här liksom i fråga om

de flesta af sina öfriga förslag beträffande den lägre landtbruksundervisningens ordnande

skulle söka bygga vidare på det beståendes grund eller om vårt lands jordbruk

i det stora hela nått den utveckling, att tiden vore inne för framläggande af

förslag till helt nya former för arbetsförmännens utbildning.

Kommittén har funnit riktigast att stanna vid det först nämnda alternativet.

En skolform sådan som landtbruksskolan, hvilken oafsedt de brister, som kunna

vidlåda densamma, visat sig mäktig att, utan att hafva undergått någon genomgripande

reformering, under flera tiotal af år på ett i det stora hela tillfredsställande sätt

fylla sin uppgift, innesluter enligt kommitténs mening i sig så mycket af varde, att

det ej kan vara lämpligt att utan tungt vägande skäl under nuvarande förhållanden

115

öfvergifva densamma för något nytt och opröfvadt, men väl att genom nödiga

reformer söka få den fullt bärkraftig.

Den utbildning, som gifvits vid våra landtbruksskolor, har dock ej varit af den

ensidiga art, att de personer, som genomgått dessa undervisnings anstalter, utan undantag

börjat och slutat sin bana såsom rättare. Den grund, som lagts i dessa skolor, har

för många möjliggjort ernående af mera kräfvande förvaltar- och inspektorsbefattningar

och man skal] äfven mången gång finna, hurusom lärlingar från landtbruksskolorna,

sedan de några år tjänstgjort som arbetsledare, dels öfvertagit arrenden af

större jordbruk, dels återgått till det jordbruk, från hvilket de i de flesta fall äro utgångna,

det mindre och medelstora, och tack vare den utbildning, de fått vid skolorna,

och den erfarenhet, de sedan samlat under sin tjänstetid, bli hvit satta i stånd att

framträda som föregångsmän äfven på dessa jordbruks områden. Det skulle hafva

varit af stort intresse att med tillförlitliga siffror kunna påvisa, huru stor procent

af samtliga landtbruksskolors lärlingsantal efter hand gått till öfvertagande af egna

jordbruk, men har detta ej låtit sig gorå. Kommittén håller dock före, att så varit

förhållandet med ett afsevärdt antal och att landtbruksskolorna på så sätt, om och

indirekt, kommit att i vidsträckt mån tjäna äfven vårt mindre och, än mer, vårt medelstora

jordbruk.

Ej heller hör man förbise, att landtbruksskolorna satt en stor mängd unga män

i stånd att förbättra sina lefnadsvillkor i såväl ekonomiskt som socialt afseende.

Att åstadkomma något sådant bör visserligen utgöra mål för hvarje skolforms verksamhet,

men betydelsen häraf är särskildt framträdande ifråga om landtbruksskolorna,

då de unga män, som rekryterat desamma, i regeln utgått från de minst

burgna landthemmen. . Jordbruksarbetares, torpares och andra småbrukares söner

hafva i dessa skolor lagt grunden till förbättrade lefnadsförhållanden, som de svårligen

skulle hafva kunnat ernå på annan väg.

Om man alltså å ena sidan icke kan annat än erkänna den goda insats, som landt- Behof af

bruksskoleinstitutionen gjort i vårt jordbruks utveckling, kan man å andra sidan icke ^fZ^t

förneka, att denna skolform under senare tid ej omfattats med samma intresse som bruksskolan.

förut, och att en del af landtbruksskolorna kommit att föra en mera tynande tillvaro.

Såsom i historiken omförmälts ansåg sig landtbruksstyrelsen redan år 1902

hafva skäl att ifrågasätta en förändrad organisation för landtbruksskolorna, men,

då de från dessa skolors styrelser infordrade yttranden i ämnet icke lämnade stöd

för en dylik åtgärd, fick frågan tillsvidare hvila. Redan efter få år synas dock

forhallandena hafva i afsevärd grad förändrats, i det att ett flertal af landets landt

-

116

bruksskoleföreståndare uti eu år 1906 till landtbruksstyrelsen afgifven gemensam

skrifvelse framställt åtskilliga önskemål i fråga om dessa skolors omorganisation.

Uti denna skrifvelse (se Bilaga 8) angifvas flera orsaker till vissa skolors nuvarande

mindre lifskraftiga tillvaro. Den minskade tillströmningen af elever till dessa

skolor påvisas där bero på industriens utveckling, rikliga arbetsförtjänster pa sa

godt som alla områden, emigrationen och den långa värnplikten. Men det framliålles

äfven, hurusom skolornas sätt att arbeta ej längre i flera afseenden kan anses

tidsenligt och att de brister i arbetssättet, som med fog kunna påpekas, i väsentlig

grad äro beroende på, att de anslag, som skolorna åtnjuta för verksamhetens uppehållande,

äro, i förhållande till hvad skolorna böra prestera, alltför låga. Oaktadt

omkostnaderna för skolverksamheten i hög grad stigit, äro nämligen anslagen nu ej

större än för femtio år sedan. Till de omständigheter, som sålunda angifvits såsom

orsaker till att en del skolor icke fullt motsvara sin uppgift, bland hvilka omständigheter

kommittén särskild! vill framhålla de två sistnämnda såsom mera vägande,

torde kunna fogas ytterligare ett par. Det kan nämligen ej förnekas, att lantbruksskolorna,

till följd af de flesta hushållningssällskaps i nuvarande tid omotiverade

altan att hafva minst en sådan skola förlagd inom sina respektive områden, blifvit

för många och därigenom på flera håll ej kommit att arbeta med fullgodt material.

Härtill kan ytterligare läggas, att med de ökade kraf, som nu måste ställas pa fullgoda

arbetsledare, brister i fråga om landtbrnksskolelärarnas utbildning stundom

gjort sig gällande.

Den två-åriga landtbruksskoleinstitutionens lämplighet för sin speciella uppgift

ligger enligt kommitténs mening i det vid densamma tillämpade systemet att

under enhetlig ledning förena undervisningen i jordbrukets praktik och teori.

Vid en omorganisation af dessa skolor gäller det närmast att få denna kombination

ordnad så, att båda grenarna af densamma blifva fullt tillgodosedda, hvilket med

nuvarande anordningar knappast kan sägas vara fallet vid flera af dessa skolor. Härvid

stöter man onekligen på en svårighet i det förhållandet, att de flesta af våra

lantbruksskolor äro förlagda till i enskild persons ägo varande jordbruk, för

hvilkas skötsel skoiinnehafvarna till hufvudsaklig del äro hänvisade till elevernas

arbetskraft. Ett enskild! och ett allmänt intresse, bådadera utan tvifvel

berättigade, kunna därigenom lätt nog tänkas komma i kollision med hvarandra,

men har kommittén icke förty af praktiskt-ekonomiska skäl ej ansett sig kunna föreslå

ändring i fråga om det nuvarande systemet med skolornas förläggning, utan nar

genom vissa ändringar i reglementet för skolorna och genom förslag om skärpt

117

inspektion sökt skapa trygghet för att befogade anmärkningar i berörda afseende

ej vidare må kunna göras.

Då kommittén i sitt förslag fasthålla!'' vid den två-åriga utbildningstiden för Landtbruksarbetsförmannen,

har kommittén i sin uppfattning, att denna tidsrymd måste kraf- tå-årigl

vas för att ett godt resultat skall kunna ernås, ett kraftigt stöd i de uttalanden, som kwrsi

detta hänseende gjorts af styrelserna för våra landtbruksinstitut samt af hushållningssällskapens

förvaltningsutskott. Erfarenheten bär gifvit vid handen, att, om

också i vissa fall det för den blifvande arbetsförmannen erforderliga måttet af

praktisk och teoretisk kunskap skulle kunna bibringas honom på något kortare

tid, de tva aren dock äro att anse som ett minimum för att de samlade praktiska och

teoretiska kunskaperna skola hinna »sätta sig» och mogna och än mera för att de

många egenskaper i öfrigt, som en god arbetsförman bör besitta, skola kunna före

utträdet i det praktiska lifvet utvecklas hos eleverna. Iakttagelse- och omdömesförmågan

behöfver skärpas, sinnet för ordning, punklighet och lydnad behöfver

stadgas, eller med andra ord det disciplinära elementet i elevens utbildning till

förman måste ägnas mycken uppmärksamhet, om det afsedda resultatet skall nås,

och är det enligt kommitténs mening en bestämd fördel att utbildningen sker så,

att en person har ansvaret för densamma under hela dess fortgång. Ett icke oviktigt

moment i utbildningen, både med hänsyn till förvärfvande af kunskaper och till

karaktärens danande och mognad, utgör också det eggande och slipande, som ligger

i kamratskapet, och den ledning, som nykomna elever få af de äldre kamraterna vid

skolan.

Beträffande den teoretiska undervisningen vid landtbruksskolorna anser kom- Den teoremittén,

att den ökning i kurserna i vissa ämnen, som jordbrukets raska utveckling

och dess allt intimare baserande på vetenskapliga rön redan nu i viss mån framtvungit,

gör en omläggning af denna undervisning nödvändig, då man med det nuvarande

systemet med morgon- och aftonlektioner möter svårigheter att både medhinna de

nödvändiga kurserna och att uppehålla önskvärd kontinuitet i undervisningen. Därtill

kommer, att denna anordnings lämplighet ur pedagogisk synpunkt starkt kan ifrågasättas,

att ökad tid till själfstudier torde böra beredas eleverna och att skolformen

for allmänheten säkerligen skulle te sig mera tilltalande, om man frånginge ett samtidigt

bedrifvande af intensivt kroppsarbete och läsning. Eör andra årets kurs,

under hvilken de egentliga fackämnena skola genomgås, föreslår därför kommittén

en längre tids, minst 100 dagars, sammanhängande teoretiska studier, hvarvid

dock en del af dagsprogrammet bör för motverkande af ett ensidigt stillasittande

118

utfyllas med exkursioner, demonstrationer och vissa praktiska öfningar. Utan att

de olika ämnenas omfattning behöfver i större grad ökas, anser kommittén, att

man sålunda skulle ernå ett mera gediget resultat af den teoretiska undervisningen,

på samma gång som härigenom skulle klarare framgå, att densamma ej på något

sätt åsidosattes för elevernas deltagande i jordbruksarbetet. För den yngre årskirrsen,

hvilkens teoretiska undervisning hufvudsakligen skulle omfatta en repetition

af folkskolans kurser i räkning och skrifning samt grundläggande delar af

naturläran och för hvilken således behofvet af tid för själfstudier ej gör sig så

starkt gällande, anser dock kommittén, att, där så af praktiska skäl finnes behöflig!,

systemet med morgon- eller aftonlektioner kan bibehållas, isynnerhet som eleverna

böra under åtminstone ena året i ett sammanhang få följa arbetenas gång och

dessutom i annat fall svårigheter skulle uppstå för skolegendomens rätta skötsel.

Dm prakti- Ifråga om elevernas praktiska undervisning har kommittén ansett, att densam

ska^nZvis''

ma, såsom hittills skett, bör innefatta ett allvarligt deltagande i alla vid ett jordbruk

förekommande arbeten men att dessutom ökad vikt bör läggas vid direkt instruktionsundervisning

i alla arbeten, som sådant kräfva, hvarvid kommittén särskild! vill framhålla

nödvändigheten af att hvarje elev göres fullt förtrogen med skötseln af vanligen

förkommande, moderna åkerbruksredskap och -maskiner. Äfvenså bör eleven

gifvas ökadt tillfälle att grundligt inhämta en välordnad kreatursskötsels olika detaljer.

Hela den praktiska utbildningen bör för öfrigt inriktas så, att däraf klart

och tydligt framgår, att det är förmannens och arbetsledarens utbildning man ständigt

har för ögonen.

Landtbruk»- Det för landtbruksskolorna nu gällande reglementet lämnar möjlighet för lär

*et°t-Ziga

Ung, som besitter vissa förkunskaper, att genomgå skola på ett år. Kommittén har

kurs. } sitt förslag till reglemente gifvit ett ökadt utrymme åt denna tanke, därmed afseende

dels ett bättre utnyttjande af de resurser, en välordnad landtbruksskola har att

erbjuda, dels att fylla ett tydligt framträdande behof. En ofta framställd önskan

är att kunna få genomgå en landtbruksskola på ett år, och har kommittén ansett

att, om nödiga kunskaper och färdigheter föreligga för ett deltagande i undervisningen

för den äldre årskursen, ökadt tillfälle bör beredas de unga landtmännen att draga

fördel af den praktiskt-teoretiska undervisning, som landtbruksskolan erbjuder.

Utan att därigenom någon rubbning i den två-åriga utbildningen för arbetsförmän

behöfde befaras, skulle landtbruksskolan på så sätt blifva ställd på

en bredare basis och blifva mera effektivt utnyttjad. Ej minst borde denna ettåriga

kurs kunna blifva till gagn för dem, som önska erhålla grundläggande

119

praktiskt-teoretiska kunskaper för fortsatta studier vid landtbruksinstituten, och

borde, såsom kommittén i ett annat sammanhang påpekar, betyg från en dylik kurs

i manga fall kunna ersätta de elevintyg af ofta rätt problematiskt värde, som beträffande

styrkandet af praktiska förkunskaper nu berättiga till inträde vid landtbruksinstituten.

Äfven för mottagande af vissa specialkurser anser kommittén landtbruksskolor- Specialna

hafva goda förutsättningar. Kommittén tänker då närmast på kurser för kurserutbildande

af ladugårdsförmän, men äfven utbildandet af kontrollassistenter, hvaraf

behofvet årligen i hög grad ökas, torde med fördel kunna upptagas af landtbruksskolorna,

som med tillgång på lämpliga lärarkrafter och det goda demonstrationsmaterial,

som ligger i en välordnad ladugårdsdrift, böra vara härtill synnerligen

lämpliga.

Kedan förut är antydt, att kommittén anser det nuvarande antalet skolor böra Inskränkinskränkas.

Under de första årtiondena af landtbruksskolornas tillvaro hade dessa brulsskolorskolor,

utom sin egentliga skolverksamhet, äfven en mycket viktig uppgift därutinnan, nas an^a^

att jordbruksdriften vid desamma verkade banbrytande då det gällde att drifva fram

jordbruket inom de olika orterna genom rationell odling, täckdikning m. fl. grundförbättringar

och ett mera allmänt begagnande af ändamålsenliga, moderna jordbruksredskap.

Under samma tid saknades ett utveckladt kommunikationsväsende, hvarför

skolornas verksamhet blef mera bunden vid och af större betydelse för den ort,

inom hvilken de voro förlagda. Dessa förhållanden äro nu så helt förändrade, att

kommittén ansett det vara ur det allmännas synpunkt lämpligast att, utan att minskning

sker uti totalantalet af de förmän, som för närvarande årligen utbildas vid

våra landtbruksskolor, förmansutbildningen förlägges till ett färre antal, väl utrustade

skolor, pa hvilka krafven i allo kunna ställas högt, hvarigenom äfven vinnes ökad

möjlighet till en fullt effektiv kontroll.

För att man emellertid med fog skall kunna ställa större fordringar på landtbruksskolan,

måste densamma enligt kommitténs mening beredas ett kraftigare

ekonomiskt understöd från det allmännas sida. Som förut nämnts, har statsunderstödet

till denna skolverksamhet under en lång följd af år, sedan 1858, i regel utgått

med 4,000 kr. per skola. Förändrade förhållanden, som medfört ökade utgifter för

skolverksamheten, hafva utan tvifvel redan före nuvarande tid berättigat till anspråk

pa ökadt ekonomiskt understöd från det allmännas sida för densammas uppehållande,

och krafvet därpå blir med de fordringar, kommittén i enlighet med sitt förslag anser

böra ställas pa en väl ordnad och skött landtbruksskola, än mera framträdande.

120

Normalsta I anslutning till det organisationsförslag för landtbruksskolorna i södra ock mel{andtbruks-

^ers^a Sverige, som kommittén här framlägger, har kommittén uppgjort följande norslcola.

malstat för två-årig landtbruksskola:

Inkomster.

Dagsverken:

12 yngre kursens elever, 280 dagar å 2 kr. . . kr. 6,720: —

12 äldre » ''» 170 » » » » . . » 4,080: —

8 ett-årselever, 170 dagar ä 2 kr........» 2,720: —

Elevafgifter:

4 betalande elever ä 150 kr.*).........» 600: —

Kr. 14,120: —

Utgifter.

Löneförmåner, förutom bostad:

Föreståndaren.............kr. 8,000: —

Förste läraren.............» 2,000: —

Andre » .............» 1,200: —

Extra lärare, arfvoden............» 400: —

Kosthåll, bostad, vedbrand, lyse och städning

för 32 elever under 365 dagar å 1 kr. per

dag och elev...............» 11,680: —

Åskådningsmateriell .............» 100: —

Anskaffning af extra redskap.........» 500: —

Försöksverksamhet..............» 500: —

Annonser och tryck.............» 400: —

Läkarvård och medicin............» 100: —

Kostnader för undervisningslokaler......» 600: —

» » skolinventarier.........» 300: —

Diverse utgifter........... > 400: —

Kr. 21,180: —

I fråga om de olika utgiftsposterna i denna normalstat är först att märka, hurusom

genomförandet af kommitténs förslag till omorganisation af landtbruksskolorna

*) Enligt det af kommittén uppgjorda förslaget till reglemente för landtbruksskolorna i mellersta och

södra Sverige skola af hela elevantalet vid hvarje sådan landtbruksskola minst 24 vara frielever.

121

förutsätter eu ökning af lärarkrafterna vid respektive skolor, hvarjemte de skärpta

fordringarna på lärarnas kompetens nödvändiggör att dessa erhålla sådana löner

att för kallet verkligt dugliga personer vilja ägna sig däråt och att man kan

undvika det nu till stor skada för skolorna rådande missförhållandet, att lärarplatserna

stundom besättas med för unga och för befattningarna ofta alltför oerfarna

personer, hvilka till följd af de låga löner, som vid skolorna kunna erhållas, i regeln

fortast möjligt söka sig bort från landtbrukslärarbanan. Stabiliteten i undervisningen

blir i hög grad lidande på alltför täta lärarombyten, och sådana kunna ej

undvikas, med mindre lärarnas ekonomiska ställning förbättras. Kommittén bär

därför upptagit föreståndarens och öfriga lärares aflöningsförmåner så pass höga,

att desamma, jämte hvad som kan beräknas komma att, på sätt här nedan säges.

utgå såsom arfvoden från egendomen, böra, åtminstone hvad föreståndaren och

förste läraren beträffar, bereda tillräcklig utkomst för vederbörande befattningsbafvare

med familj. Hvad särskild! skolföreståndaren angår, måste det nämligen

anses ligga i undervisningens intresse, att denne alltid handhafver jämväl skötseln

af skolegendomens jordbruk, och bör han därför i de fall, då han ej själf är ägare

till skoj egendomen, kunna från densamma påräkna, förutom fri bostad, ett visst

kontant arfvode. Kommittén vill emellertid därjämte framhålla önskvärdheten

af att skolans förste lärare, såvidt möjligt, beredes tillfälle att genom deltagande

i skolegendomens skötsel bibehålla förbindelse med landthushållningens

praktiska sidor; och torde det i sådant fall vara särskildt lämpligt, att åt

förste läraren, för den händelse han uppehåller undervisningen i husdjursskötsel,

uppdrages tillsynen öfver egendomens kreatursbesättning. För ett dylikt användande

i skolegendomens tjänst synes han böra kunna påräkna ett lönetillskott från

egendomen af omkring 500 kronor. Jämväl skolans andra lärare synes kunna förutsättas

blifva anställd vid egendomen, t. ex. såsom bokförare, mot från densamma utgående

aflöning. För att staten ma i någon mån bidraga till tryggande af skolföreståndares

och öfriga lärares ekonomiska ställning har kommittén tänkt sig, att i de

kontrakt om landtbruksskolors förläggning, som, på sätt här nedan föreslås, skola af

landtbruksstyrelsen upprättas med vederbörande, skulle intagas bestämmelser om

vissa minimilöner för föreståndare och lärare.

Kommittén vill vidare framhålla, att en landtbruksskola måste vara försedd

med fullgod undervisningsmateriel!, och detta icke endast för lärorummet.

För den praktiska utbildningen är det nämligen af stor vikt, att skolan väl följer

1607/o8. Landtbrulcsundervisningslcom. bet. 26

122

med sin tid beträffande moderna maskiner och redskap, och åsamkas en skolinnehafvare

härför större utgifter än jordbrukaren i allmänhet. Erfarenheten ger också

vid handen, att vid en landtbruksskola underhållet af redskap och maskiner blir

afsevärdt större än vid en vanlig egendom, och har detta sin naturliga förklaring

däri, att vid en skolegendom förefintliga jordbruksmaskiner och redskap för undervisningens

skull måste undan för undan utlämnas till begagnande åt ännu oöfvade

elever, hvarigenom sådan materiell ofta kommer att utsättas xör ovarsam eller eljest

olämplig behandling.

Det mycket goda undervisningsmaterial, som ligger i en välordnad, instruktiv försöksverksamhet,

anser kommittén icke heller få saknas vid landtbruksskolorna, hvilka

äfven i så måtto måste anses som lämpliga försöksstationer, att kompetenta personer

där finnas för försökens handhafvande och att resultaten af försöken genom från skolorna

utgående elever, som i detalj fått följa dessa försök, komma vidare kretsar till

godo. Kommittén har därför ansett sig böra i förslaget till reglemente påbjuda försöksverksamhet

och i skolornas stat för denna verksamhet upptaga en särkild utgiftspost.

I betraktande af sålunda anförda omständigheter och då kommittén anser, att

ersättning måste beredas skolinnehafvaren för det minskade arbete, som i och med

den teoretiska undervisningens omläggning kommer att af skolans elever utföras vid

egendomen, i hvilket afseende särskildt är att märka att kommittén uti sina ofvannämnda

beräkningar upptagit priset på de dagsverken, som eleverna kunna prestera,

till ett värde af 2 kronor året rundt, hvilket något öfverstiger det enligt 1906 års

jordbruksstatistik gällande medelpriset per dagsverke för de orter, skolornas verksamhet

skulle komma att omfatta, synes det kommittén, att det årliga anslag, som

för hvarje landtbruksskola i nu ifrågavarande delar af landet är för skolverksamhetens

ordentliga uppehållande erforderligt, icke kan beräknas lägre än 7,000

kronor.

I detta sammanhang vill kommittén, med hänvisning till den i det föregående

lämnade redogörelsen för landtbruksundervisningen i våra grannländer, särskildt

framhålla hurusom i Finland och Norge, där landtbruksundervisningsanstalter med

praktisk-teoretisk kurs ännu äro verksamma, dessa anstalter erhålla understöd af

statsmedel till ännu högre belopp än hvad kommittén nu föreslår för de svenska

landtbruksskolorna. I Finland erhåller sålunda en på enskild egendom förlagd lägre

landtbruksskola med tvåårig kurs ett årligt statsanslag af 11,200 finska mark, motsvarande

i svenskt mynt öfver 8,000 kronor, med tillskott af 300 mark för hvarje

123

elev öfver det fastställda minimiantalet af 14, och i Norge uppbära dåvarande l1/2- åriga »amtslandbrugsskoler» statsanslag af i medeltal 13,500 kronor årligen, däri

dock medräknadt statens bidrag till elevstipendier.

Till grund för beräkningen af det antal landtbruksskolor, som med den af

kommittén föreslagna organisationen för dessa skolor skulle blifva af nöden för de

södra och mellersta delarna af vårt land, har lagts dels kommittén från landtbruksskolornas

styrelser meddelade uppgifter om antalet lärlingar, som under åren

1897—1906 från dessa skolor utgått till befattningar såsom .rättare, befallningsman,

ladufogdar etc. (se Bilaga 5) och dels den officiella jordbruksstatistikens uppgifter

om antalet inom hvarje län af brukningsdelar med en åkerareal, öfverstigande

100 hektar, äfvensom eu i förhållande därtill gjord beräkning af årliga behofvet

utaf arbetsförmän för mellersta och södra Sverige, hvarvid antagits att hvarje

sådan brukningsdel har behof af en arbetsförman samt att arbetsförmännen innehafva

sina anställningar i medeltal under 20 år. Under förutsättning jämväl att

jordbruket i Kopparbergs län bäst skulle blifva betjänt utaf en ett-årig landtbruksskola

af den typ, som kommittén föreslår för de niorrländska landtbruksskolorna,

har kommittén vid berörda beräkning kommit till det resultat, att,

förutom de vid Ultuna och Alnarp förlagda landtbruksskolorna, ett antal af minst

nio två-åriga landtbruksskolor med den af kommittén föreslagna organisationen är

behöfligt för utbildningen af arbetsförmän i tillräckligt antal för det större jordbruket

inom mellersta och södra Sverige i öfrigt. Förläggningen af dessa nio landtbruksskolor

bör föregås af en noggrann pröfning af föreslagna egendomars lämplighet

för ändamålet. För att det antal elever, för livilket, enligt kommitténs förslag

till reglemente, plats skall finnas vid hvarje skola, eller 32, däraf 24 i två-årskursen,

skall kunna vid skolegendomen erhålla fullgod praktisk utbildning, kräfves nämligen

att egendomens hela drift är på bästa sätt ordnad. Därjämte bör egendomens storlek

tillåta en ekonomisk användning af den arbetskraft, som af berörda antal elever skulle

komma att presteras, i hvilket afseende dock är att märka att det ökade krafvet på

praktisk instruktionsundervisning vid landtbruksskolorna gör att man ej kan ifråga

om en skolegendom bedöma förhållandet mellan areal och arbetsstyrka som vid ett

vanligt jordbruk. Kommittén anser emellertid svårigheter icke böra möta att

inom nu ifrågavarande delar af landet få landtbruksskolor till det föreslagna antalet

väl förlagda, hvaremot på grund af den ifrågasatta minskningen i skolornas

nuvarande antal och de ökade kraf, som måste uppställas för en skolegendoms

Antalet

landtbruks

skolor.

124

lämplighet att mottaga så stort antal elever, en del nn verksamma, förtjänta skolor

måste komma att upphöra.

Statsanslag. I enlighet med ofvan angifna normalstat för landthruksskola i södra och mellersta

Sverige skulle för de sålunda föreslagna nio skolorna kräfvas en anslagssumma

af tillhopa 63,000 kronor eller föga mer än som nu af statsmedel utgår till

landtbruksskolorna i nämnda delar af landet, och bör den något ökade kostnaden anses

mer än väl motvägas däraf, att ett ökadt antal personer årligen skulle komma att vid

landtbruksskolorna utbildas, äfvensom däraf, att skolverksamheten skulle kunna i allo

ordnas på ett mönstergillt sätt.

Ofvan nämnda anslagssumma anser kommittén lämpligast böra utgå enbart af

statsmedel. Härför tala flera skäl. Dels är landtbruksskolan med sitt hufvudsakliga

syfte att utbilda arbetsförmän närmast att anse som en specialskola, jämförlig

exempelvis med de helt statsunderstödda skogsskolorna, dels kommer ock förläggningen

af landtbruksskolorna, om dessa minskas till antalet i enlighet med förslaget,

att upphöra att som hittills vara en respektive hushållningssällskap i orterna tillkommande

angelägenhet, hvarför nämnda korporationer, som väl annars närmast

skulle tänkas komma att bidraga till denna skolverksamhet, knappast kunna påläggas

bördan att ekonomiskt stödja densamma.

Byggnads- Kommittén, som i annat sammanhang föreslår vidtagande af särskilda åtgärder

från statens sida för underlättande af uppkomsten utaf anstalter för den lägre landtbruksundervisningen,

anser ock, att den där föreslagna byggnadslånefonden bör få

tagas i anspråk äfven för landtbruksskolornas behof, då man icke torde kunna påräkna,

att enskilda jordägare skola finnas villiga att i annat fall nedlägga kostnader

på anordnande af lämpliga lokaler för dessa ändamål.

Landtbruks- Slutligen vill kommittén framhålla att den anser riktigast, att, då hädanefter,

förläggning om kommitténs förslag blir verklighet, hvarje hushållningssällskap icke skulle på

samma sätt som hittills varit fallet blifva direkt intresseradt i någon viss landtbruksskola,

det må uppdragas åt landtbruksstyrelsen att, sedan Kungl. Maj :t fattat beslut

om landtbruksskolas förläggning, med innehafvare af den utsedda skolegendomen

upprätta kontrakt beträffande denna förläggning. I konsekvens härmed synes också

lämpligt, att i landtbruksskolas styrelse, hvars utseende af praktiska skäl föreslagits

skola till hufvudsaklig del uppdragas åt förvaltningsutskottet hos det hushållningssällskap,

inom hvars område sådan skola blir förlagd, ordföranden utses af landtbruksstyrelsen.

Jämväl vill kommittén föreslå, att den person, som närmast har

125

ansvaret för och ledningen af skolan, nämligen skolans föreståndare, hädanefter må

komma att intaga en själfskrifven plats i skolans styrelse.

Den af kommittén sålunda föreslagna organisationen för landtbruksskolor, för - Landtbrukslagda

å enskilda egendomar i södra och mellersta Sverige, synes höra gälla äfven för 8 Finna och

den å Ultima egendom upprättade landtbruksskolan. Hvad åter landtbruksskolan Alnarp.

vid Alnarp angår, anser kommittén, att då nya stadgar för denna skola utfärdats

så sent som år 1904 samt skolans organisation i hufvudsak öfverensstämmer med

den af kommittén föreslagna, någon förändring i denna skolas organisation nu ej

påkallas.

Den af kommittén nu föreslagna omorganisatinonen af landtbruksskolorna i södra Uppsägning

och mellersta Sverige synes böra genomföras samtidigt med afseende å samtliga de om nuvaranskolor,

som af förslaget beröras. Därvid är det gifvetvis af nöden för att ej enskilds kruksskolörs

rätt må trädas för nära, att tillräckligt rådrum lämnas för afvecklande af de aftal förläggning.

ifråga om dessa skolors förläggning, som af respektive hushållningssällskap ingåtts

med vederbörande egendomsinnehafvare. Kommittén, som tagit del af de kontrakt,

som i sådant afseende gälla, har därvid erfarit, att i allmänhet den 1 november är

bestämd som fardag samt att den längsta uppsägningstid, hvartill ett hushållningssällskap

har att taga hänsyn i nu förevarande fall, är D/a år, d. v. s. att för skolans

upphörande den 1 november ett visst år uppsägning måste ske före den 1 maj året därförut.

I allmänhet är dock uppsägningstiden bestämd till ett år.

I det följande afger kommittén förslag ifråga om tilldelande af statsunderstöd Understöd

åt obemedlade och mindre bemedlade för begagnande af den lägre landtbruksunder- ge °ochminvisningen.

Detta förslag upptager äfven dylika understöd åt dem, som vilja genomgå

en kurs vid landtbruksskola men härför sakna nödiga ekonomiska förutsättningar,

och beredes härigenom ekonomiskt mindre väl situerade ynglingar ökadt tillfälle

att draga fördel af den utbildning, som vid landtbruksskolorna lämnas.

Under kommitténs öfverläggningar har tagits i öfvervägande huruvida jord- Föreslagen

bruksförmännens utbildning skulle kunna ordnas så, att hufvudmomenten i denna ordning a/ör

utbildning skulle komma att utgöras af: l:o landtmannaskolekurs; 2:o minst ett års förmansut.

...... . . bildningen.

praktik vid större välskött egendom samt 3:o ett-årig praktisk-teoretisk landtbruks

skolekurs,

särskildt riktad på den egentliga förmansutbildningen.

Såsom hufvudmotiv för en dylik anordning har anförts, att förmansutbildningen

därigenom skulle blifva af mindre kostnad för det allmänna, i det att vid

hvarje landtbruksskola skulle årligen kunna utbildas dubbelt så stort antal förmän

som vid bibehållandet af krafvel på genomgående af två-årig landtbruksskolekurs

126

och härigenom landtbruksskolornas antal kunna inskränkas till hälften af det utaf

kommittén föreslagna. Förutom de omständigheter, som anförts till stöd för den

af kommittén föreslagna organisationen, föreligga äfven andra vägande skäl för att

kommittén ej ansett sig höra framställa förslag uti nyss antydda riktning. Utbildningstiden

skulle med den sålunda föreslagna anordningen förlängas med minst ett

hälft år, hvithet kan befaras komma att öka svårigheten att fa dugligt folk in pa denna

bana, som redan nu til] följd af utbildningskursens längd för många verkar mindre tilltalande.

AUdare vill ..kommittén framhålla, att om man uppställer som mål för landtbruksskolans

verksamhet att på ett år bibringa eleverna de särskilda insikter, som

äro af nöden för den blifvande jordbruksförmannen, samt hos dem frammana de

för yrket nödvändiga egenskaperna —'' något som med hänsyn till den korta skoltiden

öfver hufvud taget knappast låter sig göra — genomförandet häraf komme att

möta så mycket större svårigheter om vid hvarje skola skulle till speciell förmansuthildning

mottagas dubbla antalet elever mot det, som vid den två-åriga landtbiuksskolan

skulle komma att årligen utbildas. Härigenom skulle nämligen väsentliga

delar af utbildningen kunna endast ytligt komma hvarje elev till godo; särskildt

skulle han få tjänstgöra som rättare och öfva sig i arbetenas planläggning och utställning

under endast hälften af den tid, som kommitténs förslag i detta hänseende

medgifver för hvarje elev.

Om det öfver hufvud taget vore möjligt att med en ett-årig landtbruksskola

vinna ett för förmansutbildningen nöjaktigt resultat, skulle det alltså blifva nödigt

att inskränka antalet elever till hälften af det utaf kommittén föreslagna, och kan

man icke tänka sig, att vid en sådan skola skall kunna årligen slututbildas ett större

antal förmän än det, som med kommitténs förslag afses, och sålunda ej heller beräkna

någon minskning i föreslagna antalet skolor. Någon ekonomisk vinst för statsverket

torde således ej heller vara att påräkna med den föreslagna anordningen, då årliga

kostnaden för en sådan ett-årig skola säkerligen skulle komma att kräfva minst

lika högt statsanslag för skolverksamhetens uppehållande som det af kommittén för

en två-årig landtbruksskola föreslagna. Kommittén är äfven öfvertygad om, att allvarliga

svårigheter skulle möta för förläggning af dylika ett-ariga landtbruksskolor

å lämpliga enskilda egendomar, då man för att kunna påräkna den enskildes

villighet att upplåta sin egendom för en landtbruksskola måste se till, att

han af en sådan förläggning icke får öfvervägande olägenheter. Med bibehållande

af två-årig kurs för landtbruksskolan kan skolegendomens innehafvare genom att

till skolan förlägges äfven den öfning i allmän praktisk arbetsfärdighet, som ingår

127

såsom hufvudmoment i första årets utbildning, beräkna att han i skolans elever erhåller

den hufvudsakliga arbetsstyrka, som erfordras för skolegendomens fullgoda skötsel.

"Vid den föreslagna ett-åriga landtbruksskolan, där hufvudvikten i den praktiska

utbildningen måste läggas på vissa särskild instruktion kräfvande detaljer, som för

den blifvande arbetsförmannen äro nödvändiga att få inlärda, och där dessutom någon

tid af aret måste afsättas för kompletterande teoretisk undervisning, skulle egendomsinnehafvaren

vara nödsakad att vid sidan af skolans elever underhålla en ordinarie

hufvudarbetsstyrka, om egendomen skulle kunna skötas så, att därvaron af

en skola kunde försvaras.

Slutligen vill kommittén såsom sin mening framhålla, att den sålunda ifrågasatta

ett-åriga förmansutbildningen vid landtbruksskolorna bland annat förutsätter,

att eleverna äro utgångna från en bygd, där landibruket hunnit en jämförelsevis hög

ståndpunkt, så att de på förhand äro förtrogna såväl med grunderna för ett rationellt

jordbruks bedrifvande som framförallt med arbetssätt och arbetsteknik vid ett sådant

jordbruk. I de flesta landsdelar hos oss torde dessa förutsättningar icke ännu vara för

handen, men genom sitt förslag att vid landtbruksskolorna gifva vidgad plats för en

ett-arig kurs bredvid den två,-ånga samt genom att föreslå, att åt landtbruksstyrelsen

må ö.rverlämnas att reglera förhållandet mellan antalet elever i dessa båda kurser, har

kommittén sökt bereda utväg för att leda utvecklingen af landets landtbruksundervisning

i den riktning, som med förslaget om ett-årig skola afsetts, så snart nödiga

förutsättningar härför finnas och så i öfrig! kan befinnas lämpligt.

På grund af hvad sålunda anförts får kommittén hemställa, Kommitténs

att under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och land!- hemstallanmannanäringar»

måtte till understöd åt lantbruksskolor i södra och mellersta

Sverige anvisas ett belopp af 63,000 kronor, att med 7,000 kronor

årligen tilldelas enhvar af nio sådana skolor med den organisation, som

af kommittén här ofvan föreslagits för landtbruksskola i nämnda delar

af landet.

B. Landtbruksskolor i Norrland och Dalarna.

På sätt förut närmare angifvits undergingo landtbruksskolorna i Västernorr- Innebörden

lands, Västerbottens och Norrbottens län år 1901 en omorganisation, som i hufvud- norrlåndslia

sak innefattade, att skolorna från att vara två-åriga ombildades till ett-åriga och landtbruks

att

de teoretiska studierna genom att bedrifvas i ett sammanhang under vinter- omorganisation

ar 1901.

28

halfåret gåfvos ökad betydelse. Denna omläggning af skolplanen motiverades därmed,

att dessa trakters jordbruk knappast kunde sägas kräfva utbildandet af särskilda

arbetsledare samt att, såsom de rådande förhållandena utvisade, ortsbefolkningens

behof af jordbruksundervisning måste tillgodoses genom en mindre långvarig

kurs, om skolorna skulle kunna påräkna att få elever.

Bibehålian- Då den genom omorganisationen åstadkomna skoltypen visat sig vara, för de

pra[tisk4eo-^aT landet, där densamma förefinnes, i det stora hela tillfredsställande med

retisk kurs. fullgod tillströmning af elever och då de egendomar, dit skolorna blifvit förlagda,

af sina ägare, de respektive länens hushållningssällskap, redan äro med stora omkostnader

särskildt inrättade för sitt ändamål, anser kommittén, att vid dessa skolor

fortfarande bör meddelas praktisk-teoretisk undervisning genom en ett-årig kurs så

att allt framgent skolorna må kunna bibringa sina elever praktiska färdigheter i de

detaljer af det norrländska jordbruksarbetet, som för den blifvande hemmansägaren

eller hemmansbrukaren hafva största vikt. Emellertid synas dessa skolor, äfven

om de bibehållas i sin nuvarande form, kunna få en afsevärdt ökad betydelse

för det norrländska jordbruket, därest deras utvecklingsmöjligheter bättre än hittills

komma till användning. Som skolorna nu äro organiserade kan nämligen ej nekas, att

de i förhållande till det antal elever, som de beräknas kunna gifva utbildning,

ställa sig väl dyra. Utan tvifvel kunna de också, utan att omkostnaderna för skolverksamheten

behof de undergå någon större förhöjning, skänka utbildning åt ett

betydligt större antal elever.

Inrättande Kommittén vill i detta syfte föreslå, att vid dessa skolor må jämte den ett-åriga

fisk vinter- kursen inrättas en teoretisk vinterkurs med för båda kurserna gemensam undervisning,

hvar jämte eleverna vid den teoretiska vinterkursen böra genom särskilda

för denna kurs anordnade turer i ladugård och slöjdstuga bibringas praktisk

öfning i ladugårdsskötsel och slöjd. Likaledes höra dessa elever beredas öfning

uti en del af de viktigaste vid ortens jordbruk förekommande vinterarbeten, kvilket

möjliggöres genom att från studierna undantaga en dag i hvarje vecka utaf den tid

af minst sex månader, ifrågavarande kurs beräknas skola omfatta.

Gifvet är emellertid att, äfven om undervisningen vid den teoretiska vinterkursen

sålunda gifves en viss praktisk läggning, det icke ar möjligt att under denna

kurs bibringa eleverna nödig teknisk färdighet i alla viktigare landtbruksarbeten.

Under åberopande af hvad kommittén i det föregående anfört ifråga om beredande

af praktisk utbildning åt landtmannaskolornas elever genom deras anställande

såsom landtbrukselever vid framstående jordbruk, vill kommittén därför förorda, att

kurs.

Praktisk

elevutbild

ning.

129

föreståndarna vid nu ifrågavarande landtbruksskolor genom bestämmelse i skolornas

reglemente åläggas att söka bereda eleverna lämpliga elevplatser på för deras vidare

utbildning lämpliga gårdar äfvensom att dessa skolors elever må, på enahanda sätt

och under samma villkor, som af kommittén föreslagits för eleverna vid landtmannaskolorna,

komma i åtnjutande af ersättning af statsmedel för resa från och till plats,

där elevanställning vunnits. Då den praktiska utbildning, som helårs-kursens elever

erhålla vid skolorna, måste anses väl ytlig för den blifvande landtmannen, synes

det kommittén önskvärdt, att jämväl dessa elever på enahanda sätt beredas tillfälle

att efter kursens afsilande deltaga i de praktiska arbetena vid välskötta landtbruk.

I det nu gällande reglementet för ifrågavarande skolor är elevantalet för hvarje

skola bestämdt till 12. Då det emellertid visat sig svårt att vid de jämförelsevis

små jordbruk, som förekomma vid skolorna, under sommaren väl och på ett instruktivt

sätt sysselsätta ett större antal elever, föreslår kommittén, att antalet

elever i den ett-åriga kursen ej må bestämmeas till mer än 10, dock utan hinder att,

om förhållandena så göra lämpligt, med landtbruksstyrelsens medgifvande ett större

antal elever vid kursen mottages. Likaså föreslår kommittén, att minimiantalet

elever i vinterkursen beräknas till 10.

Genom inrättande af en teoretisk vinterkurs skulle såväl dessa skolors lärarkrafter

som ock det goda demonstrationsobjekt, som ligger i en väl ordnad jordbruksdrift och

husdjursskötsel, blifva i högre grad än nu utnyttjade. Där de lokala förhållandena

sådant medgifva, höra äfven vid dessa skolor kunna anordnas korta kurser, särskilt

i syfte att bibringa ortens befolkning ökade kunskaper i en rätt bedrifven

ladugårdsskötsel.

Såsom kommittén redan förut i annat sammanhang antydt, anser densamma, att

skolverksamhet i enlighet med nu föreslagna planläggning bör upptagas äfven

vid Kopparbergs läns landtbruksskola. Det yttrande i ämnet, som detta läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott afgifvit, tyder på, att om också ej förefunnits

svårighet för att få elever till härvarande två-åriga landtbruksskola

det dock för länets jordbruk, som i allmänhet omfattar mindre brukningsdelar,

skulle lända till större gagn, om en skola af nu föreslagna typ där

komme till stånd. Visserligen förefinnes äfven inom detta län, såväl som inom Norrland,

något behof af arbetsförmän, men detta behof är ej större, än att det bör kunna

fyllas dels från de mellansvenska två-åriga landtbrukskolorna dels oek från de sålunda

för Norrland och Dalarna föreslagna fyra ett-åriga skolorna, då säkerligen

1607/o8. Laadlbritl.sun der visning slom. bet. 17

Elevantal.

Anordnande

af korta

kurser.

Ett-årig

landtbruksskola

äfven

i Kopparbergs

län.

Normalstat

för ett-årig

landtbruksskola.

130

t

vissa från dessa skolor utgående elever kunna beräknas kafva förutsättningar för

att tillfredsställande kunna fylla rättarplatser i dessa trakter.

Kommittén kar för landtbruksskola af nu föreslagna ett-åriga typ uppgjort följande

normalstat:

Inkomster.

Dagsverken, 140 st. per år af 10 kelårselever ä 2 kr. . . 2,800: —

Afgift af 6 betalande halfårselever ä 40 kr.* . . • • • • 24Q: ~

Kronor 3,040: —

Utgifter.

Löneförmåner, förutom bostad:

Föreståndaren..................

Ordinarie läraren.................

Extra lärare, arfvoden.................

Kosthåll, bostad, ved, lyse, städning m. m. för 10 elever

under 365 dagar ä 1 kr...............

Byggnadsunderhåll..................

Kostnader för skolinventarier.............

Anskaffning af åskådningsmateriell...........

» » extra jordbruksredskap.........

Försöksverksamhet...................

Annonser och tryck..................

Läkarvård och medicin................

Diverse utgifter...............

3,000: —

2,000: —

1,200: —

3,650

—

400

—

300

—

100

—

200

—

200

—

200

—

100

—

400

—

Kronor 11,750

Dagsverkspriset har här, ehuru statistiken visar en högre siffra för de nordliga

länen, satts lika med det, som för landtbruksskolorna i södra och mellersta Sverige

beräknats, af den anledning, att man måste förutsätta att eleverna vid nu ifrågavarande

skolor i allmänhet komma att blifva yngre samt mindre vana jordbruks

-

arbetare.

Något särskild! belopp för kosthåll m. in. till eleverna vid vinterkursen har ej

upptagits, enär detta ej har betydelse för skolans ekonomi i annat fall än dessa ele

-

* Enligt kommitténs förslag till reglemente för ifrågavarande skolor åtnjuta af vinterkursens

minst 4 fullständig befrielse från undervisningsafgift eller ock minst 8 befrielse från hälften a

afgift.

elever

denna

131

ver äro boende vid skolan, i livilket fall åter denna kostnad betäckes af elevernas

inackorderingsafgifter.

För dessa skolor bär kommittén ej ansett en andra lärare vara behöflig. Däremot

bär posten för extra lärare satts så mycket högre af den anledning, att för skolverksamhetens

uppehållande måste anställas särskild rättare och slöjdlärare med

en beräknad lön af 400 kronor för dem hvar.

Af den uppgjorda staten för dessa skolor framgår, att de för att blifva väl Statsanslag.

utrustade och skickade att fylla behofvet af praktisk-teoretisk landtbruksundervisning

böra erhålla ett ärligt statsunderstöd, ej understigande hvad de för närvarande

uppbära eller 6,000 kronor. Då emellertid det fåtal dagsverken, som ettårs-eleverna

vid dessa skolor utföra, utgör skolegendomens hufvudsakliga direkta inkomst af

skolverksamheten, är det dock uppenbart, att utöfver statsanslag till nyssnämnda

belopp ytterligare bidrag af allmänna medel kräfvas för uppehållande af dessa

skolors verksamhet. I och med upptagande af den teoretiska vinterkursen, hvarigenom

denna skolform kommer att i vissa hänseenden ansluta sig till landtmannaskoletj

pen, synes ej obilligt, att hushållningssällskap, landsting eller föreningar här liksom

lfiaga om landtmannaskolorna träda ekonomiskt stödjande emellan i den mån

behof däraf framträder.

Obemedlade och mindre bemedlade elever vid den teoretiska vinterkursen torde Understöd

ifråga om statsunderstöd för genomgående af denna, kurs få åtnjuta enahanda för-rfe°5l£- måner som dem kommittén föreslår skola tillkomma sådana elever vid landtmannaskolorna.

Helårseleverna synas däremot böra i berörda hänseende likställas med

eleverna vid de två-åriga landtbruksskolorna.

I kommitténs förslag till reglemente för nu ifrågavarande skolor har så mycket Särskildt

som möjligt följts det uppgjorda förslaget till reglemente för de två-åriga landtbruks- reglementeskolorna,

där ej skolornas afvikande typ och uppgift gjort förändringar nödvändiga.

Med anledning af hvad här ofvan anförts får kommittén hemställa, Kommitténs

dels att under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och hemställanlandtmannanäringar»

må anvisas ett anslag å 24,000 kronor, att med 6.000

kronor årligen tilldelas enhvar af fyra inom Norrland och Dalarna förlagda

ett-åriga landtbruksskolor af den organisation, som af kommittén

för sådan skola angifvits;

dels ock att för underlättande af vidare praktisk utbildning för elever

vid ifrågavarande landtbruksskolor, på sätt af kommittén förordats, må

årligen beviljas ett förslagsanslag af 500 kronor.

132

Hushållningssällskapens

om

buds fram

ställning.

Utbildande af ladugårdsförmän.

Nötkreatursskötseln liar under de senare åren visat ett starkt uppsving inom

vårt lands olika delar och omfattats med allt större intresse af saväl det större som det

mindre jordbrukets idkare. Liksom vår modernäring i öfrigt har emellertid älven

denna näringsgren att kämpa med stora svårigheter, då det gäller att anskaffa tillräcklig

och lämplig arbetskraft, och är detta särskildt förhållandet ifråga om ladugårdsförmannen.

På dessa ställas också i våra dagar betydligt större fordringar än

förut varit fallet, då med den intensitet, som utmärker det moderna ladugårdsarbetet,

det ovillkorligen kräfves, att förmännen vid detta arbete besitta såväl en god teknisk

färdighet i ladugårdsgöromålens utförande som ock tillräckliga teoretiska fackkunskaper

för att kunna allsidigt bedöma sagda göromåls innebörd och planläggning.

Visserligen finnas inom flera hushållningssällskaps områden inrättade särskilda

s. k. kreatursskötarskolor med uppgift att hvar för sitt område utbilda ladugårdsförmän,

men dessa, skolor äro alltför fåtaliga för att kunna fylla det inom landet i dess

helhet förefintliga behofvet af sådana förmän, och torde därjämte den undervisning

och handledning, som lämnas vid dessa skolor, ej alltid motsvara tidens kraf pa en god

såväl praktisk som teoretisk fackutbildning för eleverna. Dessa och andra förhållanden

hafva medfört, att ifrågavarande skolor i allmänhet blifvit fåtaligt besökta och

här och hvar måst nedläggas i brist på elever.

Vid sammanträde med hushållningssällskapens ombud i Stockholm år 1907 fram_

hölls med skärpa nödvändigheten af att åtgärder vidtoges för att rada bot på den i

'' stora delar af vårt land rådande bristen på lämpliga kreatursskötare äfvensom för

att inrikta allmänhetens uppfattning på det förtjänstfulla uti nedläggande af omtanke

och intresse för husdjurens skötsel och på betydelsen af ett sådant arbete i

landtbrukets tjänst. I en till Kungl. Maj :t ingifven underdånig skrifvelse, hvaröfver

sedermera kommitténs utlåtande infordrats, hemställde ombuden i sådant afseende, att,

Kungl. Maj :t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke anslag borde beredas dels för

inrättande vid större ladugårdar med förstklassiga besättningar — företrädesvis vid

133

afvelscentra för nötboskap eller sådana landtbruksskolor, där för ändamålet tillräckliga

kreatursbesättningar funnes — af skolor för kreatursskötare, till Indika skolor

intresset skulle kunna dragas genom stipendier till eleverna af icke för obetydliga

belopp, dels för anordnande af praktiska mindre kurser särskildt i ladugårdsskötsel,

Indika kurser skulle väcka hågen för denna art af arbete samt stärka insikten om dess

stora betydelse för landet.

I likhet med ombuden finner kommittén först och främst nödigt, att lands- Kortare

bygdens befolkning bibringas upplysning om nötkreatursskötselns och därmed också dugårdsskötladugårdsarbetets

genomgripande betydelse för vår modernäring så att härigenom sel

den motvilja mot detta arbete, som otvifvelaktigt förefinnes i stora delar af

landet, kan arbetas bort eller åtminstone förminskas; och synes respektive hushållningssällskap

böra vinnlägga sig om att genom sina konsulenter medelst föredrag

eller kortare kurser i kreaturens rätta vård och skötsel sprida upplysning i berörda

hänseende. För sådan undervisningsverksamhet torde också statsbidrag kunna

påräknas om densamma inordnas under de former, som i kommitténs förslag till reglemente

för småbrukarundervisningen angifvits såsom undervisningskurser för en större

allmänhet eller såsom specialkurser för särskildt antagna elever, manliga eller

kvinnliga.

Hvad vidare beträffar skälfva utbildningen för ladugårdsförmännen synes det Utbildninkommittén,

att då med nutidens utvecklade husdjursskötsel behofvet af dugliga iör-9egårdsför™~

män i ladugårdarna, hvad det större jordbruket beträffar, är minst lika stort som be- man''

höfvel; af arbetsförmän vid själfva jordbruket, staten bör, jämte det densamma på

sätt i det föregående förordats, anslår medel till uppehållande af anstalter för utbildande

af jordbruksförmän, äfven vidtaga åtgärder för ett ändamålsenligt anordnande

inom vårt land af en tillfredsställande utbildning för ladugårdsförmän till det antal,

som för landets kreatursskötsel är behöfligt. Förutom det intresse för det allmänna,

som ligger däruti, att en för landet så viktig näringsgren som kreatursskötseln sålunda

på ett effektivt sätt understödjes i sin utveckling, vill kommittén också framhålla,

att de statsmedel, som kunna komma att användas för detta ändamål, säkerligen

komma att lända till gagn äfven därigenom att obemedlade unga män kunna väsentligen

förbättra sin ställning genom att efter genomgången utbildningskurs taga anställning

som ladugårdsförmän, hvilka befattningar numera kunna högt aflönas, om

man för desamma kan erhålla verkligt dugligt folk.

Vid de hittillsvarande skolorna för utbildande af kreatursskötare har man förlagt

den praktiska och den teoretiska utbildningen till samma plats. Detta har emel

-

134

lertid visat sig försvåra ett godt resultat af den sålunda gifna undervisningen, i det

att vid mången egendom, där förutsättningar funnits för en fullgod praktisk utbildning

för de blifvande ladugårdsförmannen, stor svårighet yppat sig att kunna åt eleverna

meddela en tillfredsställande teoretisk undervisning.

Kommittén bär därför tänkt sig ladugårdsförmännens utbildning bäst ordnad

på det sätt, att den praktiska och den teoretiska utbildningen i regel förläggas till

olika platser, livar i sitt slag väl rustade att bibringa eleverna den del af den för dem

nödiga fackutbildningen, som dit blifvit förlagd,

I sådant afseende föreställer sig kommittén, att icke blott vara landtbruksskoleegendomar

utan ock de såsom afvelscentra för nötboskap godkända gardarna samt

jämväl många andra större egendomar, där en verkligt framstående kreatursskötsel

bedrifves, kunna vara synnerligen lämpade att mottaga elever för meddelande af den

praktiska utbildning, som för den blifvande ladugårdsförmannen är af nöden. Men

då vid många af dessa egendomar förhållandena icke medgifva att åt eleverna meddela

den behöfliga teoretiska undervisningen, synes det lämpligt, att särskilda teoretiska

kurser för ladugårdsförmännens utbildning'' inrättas vid nagra landtbrukseller

landtmannaskolor, där man kan förutsätta att nödiga lärarkrafter finnas för

ändamålet tillgängliga. Till dessa kurser, som synas böra pågå minst eu månad och

vara förlagda till den årstid, dä eleverna lättast kunna undvaras å de gårdar, där

de erhålla sin praktiska utbildning, böra elever från flera sadana gårdar kunna sammanföras

till det antal, som lämpligen kan vid en kurs på en gång undervisas.

Att med någon större noggrannhet beräkna behofvet af ladugardsförmän i vart

land faller sig visserligen svårt, men har kommittén emellertid vid öfvervägande

af denna fråga kommit till den åsikten, att detta behof icke kan sättas lägre än 100

dylika förmän årligen, och synas åtgärder böra vidtagas för utbildande af minst

detta antal.

Den prak- Hvad ladugårdselevernas praktiska utbildning beträffar vill kommittén sålunda

aska utUld- föresiå att landtbruksstyrelsen, åt hvilken myndighet torde böra uppdragas

HIYIQGYI i

att ordna utbildandet af ladugårdsförmän, skall med innehafvare af landtbruksskol

egendomar, afvelscentra för nötboskap eller andra enskilda egendomar

med välskötta ladugårdar upprätta skriftliga aftal, hvarigenom sådan ladugårdsinnehafvare

förbinder sig att mot bestämd ersättning, som utgar af till

landtbruksstyrelsens disposition för ändamålet ställda medel, å egendomen mottaga

2—5 elever samt under en tid af ett år bereda dem praktisk instruktionsundervisning

i ladugårdsarbetens utförande. För att elever ma kunna i tillräckligt antal erhallas

135

torde det vara nödigt, att dessa för elevåret tillförsäkras, förutom fritt vivre eller,

om elev är gift, full stat, äfven eu kontant lön af 200 kronor att af ladugårdsinnehafvaren

utbetalas, hvarjemte elev äfven bör af ladugårdsinnehafvaren få uppbära

ett belopp af 20 kronor såsom bidrag för bevistande af den teoretiska kursen. Med

hänsyn till de kontanta utgifter, som sålunda skola åligga ladugårdsinnehafvaren,

synes det kommittén, att den ersätning af statsmedel, som enligt hvad nyss sagts

bör tillkomma denne, lämpligen bör utgå med 120 kronor för hvarje elev. I kontraktet

bör vidare ladugårdsinnehafvaren tillförbindas att lämna eleverna en månads

ledighet från ladugårdsarbetet under tiden mellan den 1 juni och den 1 september

för genomgående af förberörda kurs.

Teoretiska undervisningskurser böra genom landtbruksstyrelsens försorg till no- Den teoretis

digt antal anordnas vid olika tider under sommaren vid landtbruksskolor eller andra gen

läroanstalter, som af nämnda styrelse finnas därför lämpliga. Landtbruksstyrelsen

bestämmer för hvarje ladugårdselev den kurs, som skall af honom bevistas. Äfven

om sådan elev erhåller sin praktiska utbildning å en landtbruksskoleegendom och teoretisk

kurs där ej finnes inrättad, synes det vara lämpligast och mest ekonomiskt

att eleven för erhållande af den teoretiska utbildningen bevistar någon af nyss

nämnda kurser. Därest nämligen det ej kan genomföras, att ladugårdselever vid

landtbruksskola inhämta sina teoretiska fackinsikter tillsammans med eleverna

i landtbruksskolans äldre afdelning, hvilket i regel icke lämpligen torde låta sig

göra, skulle anordnandet vid landtbruksskolan af särskild teoretisk utbildningskurs

ensamt för skolans ladugårdselever ställa sig alltför dyrbart.

Vid den teoretiska kursen bör undervisning meddelas i följande ämnen med

ungefär här nedan angifna omfattning:

Nötboskapens afvel och uppfödning..........24 timmar

Nötboskapens utfodring och vård...........24 d:o

Anatomi och sjukvårdslära..............16 d:o

Mjölkhushållning.................. 8 d:o

Räkning......................24 d:o

Förande af ladugårdslistor m. in............24 d:o

I öfrigt må tiden användas till demonstrationer i skolegendomens eller annan

närliggande välskött ladugård samt till själfstudier.

Då högst 15—20 elever lämpligen kunna undervisas på en gång i samma kurs,

är det nödigt, att 5—6 dylika kurser årligen anordnas inom landet. Eleverna höra

136

erhålla fri undervisning och fritt vivre å den egendom, där kursen hålles, hvilket

kan beräknas draga en kostnad per elev af minst 50 kronor, som således bör kursens

föreståndare af statsmedel ersättas. Därjämte synes denne böra få uppbära ett

belopp af 300 kronor per kurs såsom ersättning för öfriga med kursen förenade omkostnader.

Inträdes- Såsom villkor för deltagande i den praktisk-teoretiska utbildning för blifvande

9 ladugårdsförmän, som kommittén nu föreslagit, torde böra fordras, att elev besitter

de kunskaper i läsning, räkning och skrifning, som vid folkskola i allmänhet inhämtas,

äfvensom att han under minst ett år allvarligt deltagit i ladugårdsgöromål.

Inträdesåldern bör sättas så hög som möjligt, minst 19 år, och utbildningsåret förläggas

antingen före eller efter värnpliktstjänstgöringen. För att underlätta utbildandet

af ladugårdsförmän i tillräckligt antal synes tillträde till teoretisk kurs böra

kunna i mån af utrymme medgifvas personer, som, utan att hafva genomgått den

af kommittén föreslagna praktiska utbildningen, styrka sig hafva nödig praktisk

förbildning men äro i behof af ökade teoretiska kunskaper i facket samt villiga att

bekosta sitt uppehåll vid kursen.

Reglemente. I fråga om de närmare detaljerna vid ordnandet af ladugårdsförmannens utbildning

på sätt kommittén föreslagit får kommittén hänvisa till sitt i betänkandet

intagna förslag till reglemente för med statsmedel understödd undervisning för utbildande

af ladugårdsförmän.

Statsanslag. De årliga utgifter, som enligt kommitténs här framlagda organisationsförslag

för utbildande af ladugårdsförmän skulle drabba statsverket vid en utbildning af

100 elever, uppgår till följande belopp:

för den praktiska utbildningen:

ersättning till ladugårdsinnehafvare för 100 elever ä 120 kronor . . . Kr. 12,000

för den teoretiska utbildningen:

ersättning till landtbruksskolor eller landtmannaskolor för 100 elever ä

50 kronor.......................... 5 6,000

för 6 kurser å 300 kronor................... • • ___f^OO

Summa kronor 18,800

och får kommittén hemställa:

att för utbildande af ladugårdsförmän årligen må till landtbruksstyrelsens

förfogande ställas ett anslag af 18,800 kronor.

137

Inspektion.

Inspektionen af de olika undervisningsanstalterna för jordbruket tillkommer, Nuvarande

enligt den för landtbruksstyrelsen utfärdade instruktion, chefen för samma styrelse, msPe^tlon''

hvilken ock, när omständigheterna därtill föranleda, äger såväl uppdraga åt ledamot

i styrelsen att i hans ställe företaga resa i inspektionsändamål som ock att

efter bemyndigande af chefen för jordbruksdepartementet anmoda annan sakkunnig

man att verkställa inspektion af under styrelsen lydande läroverk. Inspektionen

af de lägre landtbruksläroverken har hittills verkställts, hvad beträffar landtbruksskolorna,

af chefen för landtbruksstyrelsen och, hvad beträffar landtmannaskolorna,

vanligen af landtbruksinspektören. Då de lägre undervisningsanstalterna för närvarande

uppgå till ett femtiotal och inspektioner af flera andra slag måste af såväl chefen

för landtbruksstyrelsen som landtbruksinspektören fullgöras under den korta tid af

året, göromålen i landtbruksstyrelsen möjliggöra resor för ändamålet, kunna emellertid

inspektionerna af landtbruksläroverken ej äga rum i den utsträckning kommittén

anser önskligt. Ännu mera sällan kommer gifvetvis inspektionen af de olika läroverken

att kunna äga rum, om deras antal ytterligare ökas, hvilket kommittén antager

blifva fallet om de förslag, som här framläggas i afsikt att befordra uppkomsten

af nya undervisningsanstalter, vinna Kung!. Maj:ts och Riksdagens bifall.

På grund häraf och då kommittén anser en ofta återkommande inspektion under alla Anställande

(tf särskilda

förhållanden vara af stor betydelse men blifva ännu mera af nöden med de af kom- skolinspekmittén

föreslagna grunderna för statsbidrags utgående till de olika läroverken, har törer

kommittén

ansett sig böra föreslå vidtagande af åtgärder i detta syfte. Härför

erfordras enligt kommitténs åsikt särskilda för ändamålet tillsatta skolinspektörer,

hvilka det skulle åligga att hvar och en inom det för honom anvisade distrikt utöfva

1007/os. LandtbruksundervisningsJcom. bet. 18

138

Inspektörernas

antal

och arfvode.

Kommitténs

hemställan.

tillsyn öfver undervisningen vid där befintliga, med statsmedel understödda anstalter

för den lägre landtbruksundervisningen. Skolinspektörerna böra besöka hvarje

skola inom distriktet eu gång årligen eller oftare då förhållandena så påkalla och

landtbrukss tyr elsen därom förordnar samt vid hvarje års slut till landtbruksstyrelsen

afgifva berättelser öfver under året verkställda inspektioner äfvensom tillika omedelbart

efter inspektion, som blifvit verkställd på grund af landtbruksstyrelsens särskilda

förordnande, däröfver till styrelsen afgifva berättelse.

Då det är af vikt, att en viss likformighet äger rum vid inspektion utaf skolor

af samma slag, bör antalet inspektörer ej vara för stort, och har kommittén föreställt

sig, att tre inspektörer för närmaste tiden blifva behöfliga. Inspektörerna, hvilka

torde komma att, på förslag af landtbruksstyrelsen, förordnas af Kungl. Maj:t, som

för dem utfärdar instruktion, synas böra för sitt arbete erhålla, förutom reseersättning

efter tredje klass i gällande resereglemente, ett årligt arfvode, hvars storlek

lämpligen kan bestämmas till lägst 1,000, högst 2,000 kronor, allt efter distriktets

omfattning. För de föreslagna skolinspektörernas aflöning torde sålunda komma

att erfordras ett årligt anslag af 5,000 kronor.

Kommittén anser sig emellertid här böra framhålla, att i den mån landthushållskolor

komma att uppstå till ett något mera afsevärdt antal, behof säkerligen

kommer att göra sig gällande att för utöfvandet af tillsynen öfver sådana skolor

anlita särskild inspektris, men anser sig kommittén ej för närvarande böra framställa

förslag i denna riktning.

På grund af hvad här ofvan anförts får kommittén hemställa,

att för anställande af inspektörer öfver de statsunderstödda anstalterna

för den lägre landtbruksundervisningen må anvisas ett årligt anslag

å 5,000 kronor.

139

Särskilda åtgärder från statens sida för underlättande

af uppkomsten utaf anstalter för den lägre landtbruks

undervisningen.

Af det föregående torde framgå, hurusom det ligger i det allmännas intresse Upplåtelse

Q/f krono

att

inom. landet inrättas så stort antal läroanstalter för den lägre landtbruksun- egendom för

dervisningen att behofvet af dylik undervisning för landsbygdens ungdom fylles. ^gla^Mer

Det synes därför kommittén att staten bör, förutom anvisande af årliga landthus

HQliSSKOlQS

anslag

till uppehållande af undervisningsanstalter af de former, kommittén förläggning.

här ofvan föreslagit, äfven söka att mera direkt underlätta uppkomsten af sådana

skolor. I detta afseende har Riksdagen uti sin förberörda, den 22 maj 1907

till Kung!. Maj:t aflåtna skrifvelse angående undervisningen i landthushållning

ifrågasatt, huruvida icke för åskådlig undervisning i småbruk skulle kunna i hvarje

län upplåtas en eller annan mindre kronoegendom, dit då jämväl länets landtmannaskola

skulle kunna förläggas och kurserna vid denna kunna anordnas i omväxling

med undervisningen för småbrukare, och har Riksdagen tillika uttalat, att i brist

på lämplig kronodomän sådana undervisningsanstalter borde kunna med lika stor

fördel anordnas å någon för ändamålet inköpt eller af enskild ägare på grund af

särskild! aftal upplåten egendom. I full anslutning till hvad Riksdagen sålunda

anfört föreställer sig kommittén, att det skulle vara till stor fördel för ordnandet

af den lägre landtbruksundervisningen i vårt land, därest landsting, hushållningssällskap

eller förening, som intresserar sig för inrättande af en anstalt för sådan

undervisning å en viss ort, kunde påräkna att få för ändamålet disponera någon

härför lämplig mindre kronoegendom, hvars jordbruk skulle kunna användas för

åskådningsundervisning vid skolan. Inom de flesta af våra landskap, åtminstone

i landets södra och mellersta delar, torde ännu förefinnas ett flertal kronoegendomar

af den mindre betydenhet, att Kung!. Maj:t, jämlikt af Riksdagen gifvet bemyndi

-

140

Inrättande

af en lånefond.

gande, äger att vid löpande arrendeperiods slut låta försälja desamma. Enligt

gällande bestämmelser för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, livilka bestämmelser

fastställts på af ''Riksdagen antagna grunder, skall sådan egendom vid

arrendetidens utgång, därest densamma ej försäljes eller öfverlämnas till skogsväsendet,

genom domänstyrelsens försorg ånyo utarrenderas på viss tid, ej öfverstigande

20 år, och mot på särskildt sätt bestämd arrendeafgift. Då sannolikt åtskilliga

bland dessa smärre kronoegendomar äro så belägna, att landtmannaskola

eller landthusliållsskola lämpligen kan till egendomen förläggas, synas särskilda

bestämmelser böra träffas därom att, därest i någon ort befinnes önskvärdt att

få för förläggning af en landtmannaskola eller landthushållsskola använda någon

sådan mindre kronoegendom, söm med afseende å belägenhet och storlek är för ändamålet

lämplig, Kungl. Maj:t må äga rätt att efter löpande arrendeperiods slut

till vederbörande korporation eller förening, som därom gör framställning, för berörda

ändamål upplåta den ifrågakomna egendomen på arrende under viss tid,

som må utsträckas till den i arrendelagen för upplåtelse af nyttjanderätt till annan

fast egendom än kronans längsta medgifna samt på så gynnsamma villkor för skolan,

som med statens intressen i öfrigt äro förenliga. För att skola ej må betungas med

skötseln af större jordbruk, än som för nyssnämnda ändamål är behöfligt, bör dylik

egendom omfatta 12, högst 20 hektar åker.

Den hufvudsak]igaste kostnaden vid en sådan skolas inrättande föranledes

emellertid af de byggnader, som för undervisningen vid skolan äro nödiga.

Förutom själfva undervisningslokalerna böra hit räknas jämväl bostäder för elever

och lärare samt mönstergilla ekonomihus vid demonstrationsjordbruk, som af skolan

med äganderätt eller på arrende innehafves. För en landtmannaskola torde ensamt

kostnaderna för uppförande af undervisningslokaler och bostäder böra beräknas

til] minst 30,000 kronor, för en landthushållsskola till omkring halfva detta belopp.

Skall anläggningskapitalet uppbringas genom lån, torde ej det hypotek, som kan

erbjudas i tomt, därest skolan besitter egen sådan, samt i skolans byggnader, motsvara

den fordran på lånesäkerhet, som af penningeinrättningar i allmänhet uppställes,

och då möjlighet synes böra beredas för upprättande af sådana skolor, som

här äro ifråga, utan alltför stora personliga uppoffringar af deras stiftare, finner

kommittén det vara angeläget,* att staten träder hjälpande emellan. I sådant afseende

vill kommittén föreslå, att af statsmedel afsättes en särskild lånefond, hvarifrån

kunde försträckas nödiga medel för upprättande af anstalter för den lägre

landtbruksundervisningen.

141

Denna lånefond synes hufvudsakligen böra tagas i anspråk för erhållande ni Lån för annödigt

anläggningskapital till anordnande vid landtmannaskola eller landthushålls-“uhdtman?

skola af vare sig undervisningslokaler eller bostäder för lärare och elever eller ock där nafula eller

skolan besitter eget demonstrationsjordbruk, af för detsamma nödiga mönstergilla dansskola.

ekonomihus. Därest ej någon lämplig kronoegendom, såsom af kommittén här ofvan

rirågasatts, är att tillgå för dylik skolas förläggning, bör lån från fonden kunna

utgå äfven för inköp af skoltomt samt jord för anordnande af demonstrationsjordbruk

vid skolan, dock bör i sistnämnda fall, af skäl härofvan antydts, köpet ej

afse större åkerareal än högst 12 hektar. I öfverensstämmelse med hvad kommittén

i det föregående uttalat ifråga om önskvärdheten af att landtmannaskolan

för framtiden får eu från folkhögskolan fristående ställning, anser kommittén, att

lån från fonden ej må utgå till understödjande af kombinerad folkhög- och landtmannaskola,

som hädanefter kan komma att inrättas. För att vinna nödig trygghet

beträffande lämpligheten för de olika orterna af de skolföretag, för hvilka lånefonden

kommer att anlitas, finner kommittén sig böra tillstyrka, att beträffande lån för

landtmannaskola eller landthushållsskola åtminstone till eu början endast vederbörande

hushållningssällskap eller landsting må godkännas såsom låneförmedlare, därvid naturligtvis

också bör vara obetaget för sådan korporation att ställa sig såsom direkt

låntagare.

Hvad landtbruksskolorna beträffar skola visserligen dessa, enligt kom- Lån för inmittens

förslag, fortfarande som hittills förläggas till enskilda tillhöriga jord- falftbruk/

egendomar och anordnandet af nödiga lokaler för sådan skola sålunda komma att skolaåligga

egendoiusinnehafvaren. Emellertid kan det vid förläggning af en landtbruksskola

till viss egendom, som landtbruksstyrelsen finner för ändamålet lämplig, komma

att visa sig, att för åstadkommande af nödiga skollokaler kräfvas mera betydande nybyggnadsarbeten,

som för egendomsinnehafvaren nödvändiggöra upplåning af kapital;

och synes det därför kommittén, att lån från den föreslagna fonden bör kunna jämväl

af sådan skolegendoms ägare eller innehafvare erhållas för anordnande af undervisningslokaler

och bostäder för elever vid landtbruksskola, därest denne för lånet ställer

nöjaktig säkerhet.

Kommittén, som tagit i öfvervägande i hvad mån anstalterna för den lägre Lånefonlandtbruksundervisningen

kunna väntas blifva i behof att anlita den nu föreslagnadem s1orleL

lånefonden, anser densamma lämpligen böra bestämmas till 1,000,000 kronor.

Lån från fonden synas böra utgå med högst 5/6 af det med ledning af uppgjordt Lånevillkor.

köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag eller

142

andra tillgängliga handlingar beräknade värdet i hvarje fall af den jord och de

bygge åder, för hvilbas inköpande, uppförande eller omändring lånet är afsedt. Lånevillkoren

böra gifvetvis vara så fördelaktiga för låntagaren, som med statens intresse

såsom långifvare är förenligt, och har kommittén ansett sig böra föreslå i sadant

afseende, att för lånens återbetalning må i tillämpliga delar gälla enahanda bestämmelser,

som ifråga om lån ur egnahemslånefonden, hvarigenom lånen komme att

med afseende å återbetalningen delas i tva lika stora delar: en amorteringsdel och

en stående del. Lån från den föreslagna fonden synas emellertid böra förräntas efter

4 procent om året och den annuitet, som skall erläggas å amorteringsdelen, bestämmas

till 8 procent. Härigenom skulle amorteringstiden icke komma att utsträckas längre

än till omkring 18 år. I öfrigt tillåter sig kommittén hänvisa till det förslag till

allmänna villkor och bestämmelser för lån ur ifrågavarande fond, som af kommittén

uppgjorts och i betänkandet intagits.

För låneunderstöd, som af vederbörande huhållningssällskap eller landsting

såsom låneförmedlare utlämnas utaf lån från fonden, bör ej få föreskrifvas högre ränta

eller sämre återbetalningsvillkor än med afseende å lan från fonden stadgats. I

öfrigt synes sällskapet eller landstinget böra få bestämma de närmare villkoren i

hvarje fall för åtnjutande af låneunderstöd liksom de ock böra tillse, att det med

beviljadt låneunderstöd afsedda ändamål vinnes.

Kommitténs Med åberopande af hvad sålunda här ofvan anförts, får kommittén hemställa,

hemställan. Kungl. Maj :t må bemyndigas att för förläggning af landtmanna

skolor

och landthushållsskolor upplåta mindre kronoegendomar, på sätt af

kommittén ifrågasatts, samt

att af statsmedel må afsättas 1,000,000 kronor såsom en lånefond för

de lägre landtbruksundervisningsanstalterna, att anlitas under sådana villkor

och bestämmelser, som af kommittén föreslagits.

143

Statsunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade för

begagnande af den lägre landtbruksundervisningen.

.Den plan för ordnandet af den lägre landtbruksundervisningen i vårt land, som

kommittén framlagt, asyftar att bereda landsbygdens befolkning, såväl den manliga

som den kvinnliga, tillträde till fackundervisning i den form, som med afseende å

livar och ens personliga förhållanden bäst lämpar sig för underlättande af ett framgångsrikt

arbete i landtmannayrket. En nödvändig förutsättning för att de sålunda

öppnade vägarna till vinnande af nödiga och nyttiga kunskaper skola komma att

begagnas äfven af den mindre bemedlade är emellertid, att de bildningssökande, som

hvarken själfva äga tillgångar för att bekosta sitt uppehälle vid respektive undervisningsanstalter

eller kunna påräkna tillräckliga bidrag härtill från hemmet, genom

understöd från det allmännas sida sättas i tillfälle att deltaga uti undervisningen i

fråga. Då det otvifvelaktigt är ett statsintresse af största betydelse, att kunskap i

landthushållning erhåller så vid spridning som möjligt bland den jordbrukande befolkningen,

tvekar ej kommittén tillstyrka, att staten må i väsentligt högre grad än hittills

lämna understöd åt obemedlade och mindre bemedlade unga män och kvinnor under

deras vistelse vid anstalterna för den lägre landtbruksundervisningen, och vill kommittén

tillika förorda, att staten på enahanda sätt må understödja sådana i smärre

villkor lefvande landtman och kvinnor, som önska bevista utom boningsorten anordnad

fast kurs för särskildt antagna elever, men för hvilka frånvaro från hemmet

under den tid, sådan kurs pågår, skulle medföra alltför stor ekonomisk uppoffring.

Däremot synes gifvetvis dylikt statsunderstöd icke behöfva ifrågakomma vid de för

en större allmänhet anordnade, mera kortvariga föredragskurserna eller eljest vid ambulerande

undervisningskurser, som ju uppsöka kursdeltagarna i deras hemorter.

144

Begreppen

obemedlad

och mindre

bemedlad.

Elevunderstöd

vid

lantmannaskolor,

lanthushållsskolor

och teoretiska

vinterkurser

vid

lantbruksskolor

i

Norrland

och Dalarna

Elevunder-.

stöd vid

lantbruksskolornas

praktiska

kurser.

Med obemedlad vill kommittén i detta sammanhang förstå den, som ej vare sig

själ!’ äger tillgångar för genomgående af en undervisningskurs eller kan från hemmet

påräkna bidrag för ändamålet, och med mindre bemedlad den, som antingen äger tillgångar,

men dock ej tillräckliga för genomgående af en undervisningskurs, eller ock

kan från hemmet påräkna något, fastän otillräckligt, bidrag för ändamålet. I anslutning

härtill synes det kommittén, att det understöd, som af statsmedel tilldelas

obemedlad elev, hör motsvara minst hälften af elevens oundvikliga utgifter under

loppet af den undervisningskurs, som är i fråga. Kostnaderna för en elevs

vistelse vid en skola kunna visserligen ställa sig betydligt olika inom skilda

delar af landet, men anser kommittén emellertid, att statsunderstöden böra utgå

med lika belopp vid alla skolor af samma typ. I enlighet härmed och i betraktande

af att utgifterna för enhart kosten vid skolor af de former, som icke

medgifva fritt kosthåll åt eleverna, torde kunna beräknas uppgå till i genomsnitt

minst en krona om dagen, hvartill kommer utgifter för logis, böcker och skolmateriell

m. in., synes det kommittén, att dessa understöd lämpligen kunna bestämmas till

25 kronor i månaden för obemedlad och 15 kronor i månaden för mindre bemedlad

vid genomgående af kurs i landtmannaskola, vare sig A-skola eller B-skola, eller i

landthushållsskola eller vid deltagande i teoretisk vinterkurs vid landtbruksskola i

Norrland och Dalarna.

Hvad åter beträffar i det praktiska arbetet deltagande elever vid landtbruksskolorna,

kan det väl synas som om det ej skulle vara nödigt att till sadana elever

utgifva särskilda understöd för kursens genomgående, då de ju hafva fri undervisning,

kost och logis vid skolan under den tid, kursen pågår. Att en landtbruksskoleelevs

utbildning för honom medför icke obetydliga ekonomiska uppoffringar är

emellertid tydligt, då man tager i betraktande den jämförelsevis långa tid, hvarunder

en sådan elev på grund af arbetet på sin utbildning är förhindrad att bereda

sig arbetsförtjänst samt att kostnaden för beklädnad och anskaffande af böcker och

skolmaterialier för honom medför en kontant årlig utgift af 150—200 kronor. Behofvet

af dylika understöd jämväl för landbruksskolornas elever framgår i öfrigt

däraf, att det vid de flesta af våra landtbruksskolor befunnits nödigt tilldela eleverna

understöd i form af beklädnadspenningar eller stipendier, hvartill medel lämnats

af hushållningssällskap, landsting eller enskilda. Då enligt kommitténs förslag

landtbrnksskolorna icke längre skulle komma att bibehålla den nära förbindelse

hvar och en med sin ort, som de hittills haft, torde man icke kunna ifrågasätta att

nyssnämnda ortsbidrag fortfarande skola inflyta; ej heller kan man förvänta, att

145

skolinnehafvaren kan befinnas vara villig- att till eleverna utbetala kontanta understöd,

då statsanslaget till skolan med det af kommittén föreslagna beloppet säkerligen

helt och hållet åtgår till själfva skolverksamhetens uppehållande, utan synas de

behof, som genom dylika understöd skola tillgodoses, böra fyllas af staten.

Billigheten torde äfven fordra, att de mindre bemedlade unga män, som vilja

skapa sig en framtid som förmän vid andras jordbruk, komma i åtnjutande af enahanda

forman af understöd från statens sida som de, hvilka med sin utbildning

närmast afse inhämtande af kunskaper för bedrifvande af eget jordbruk.

I fråga om storleken af de statsunderstöd, som må tillkomma obemedlad eller

mindre bemedlad elev vid landtbruksskola, anser kommittén understödens belopp

skäligen kunna bestämmas till för obemedlad 100 kronor och för mindre bemedlad

60 kronor, för år räknad t.

För obemedlade och mindre bemedlade elever vid skolor af de former, som

kommittén föreslagit, skulle statsunderstöden sålunda komma att uppgå till följande

belopp, beräknade för de kortaste kurser, som de för respektive skolformer föreslagna

reglementen medgifva:

vid landfbrukskola i södra och mellersta Sverige:

för obe- medlad

för mindre

bemedlad

tvåårskurs ....

120 kr.

ettårskurs.....

60 »

» landtbrulcslcola i JSfovvland och Dalcmci:

helårskurs.....

60 i

teoretisk vinterkurs (5 månader)*)

75 »

5 landtmannaslcola (5 månaders kurs)*)

75 »

» landthushållsshola (3 månaders kurs) *)

45 »

I fråga om fasta kurser med särskildt antagna elever synes svårligen kunna Understöd

uppdragas någon skillnad mellan obemedlade och mindre bemedlade med hänsyn till &t falla9un

ratt att åtnjuta statsunderstöd för bevistande af sådan kurs, utan finner kommittén äervisningsdetta

understöd skäligen böra utgå med en krona om dagen under den tid, kursen

pagar, åt sadana kursdeltagare, män eller kvinnor, som hafva sin verksamhet vid

jordbruk med högst 12 hektar åker, därest de äro boende så aflägset från den plats,

där kursen hålles, att de under densamma icke kunna vistas i sina hem, samt därjämte

visa sig vara i behof af dylikt understöd.

*) Elev bekostar själf logis och kost.

1607/o8. LandtbruTcsunder visning skom. bet.

19

146

Pröfning af

ansökningar

om understöd.

För att landsbygdens ungdom måtte så mycket som möjligt uppmuntras att

anlita nu ifrågavarande undervisningsanstalter är det af synnerlig vikt, att de bildningssökande,

som icke själfva förmå bekosta sitt uppehälle under en skolkurs, i

största möjliga utsträckning beredas tillfälle att af allmänna medel erhålla understöd

härför samt att sådant understöd tillgodokommer dem under kursens fortgång.

Man måste sålunda i första hand se till, att de obemedlade och mindre bemedlade

redan före inträdet vid viss skola få underrättelse om huruvida de under blifvande

skolkurs kunna påräkna statsunderstöd. Detta torde utan svårighet låta sig göra

ifråga om skolkurser, där elevantalet icke är i det för skolan gällande reglemente

till siffran bestämdt, d. v. s. landtmannaskolorna, landthushållsskoloma och de

teoretiska vinterkurserna vid landtbruksskolorna i Norrland och Dalarna. Profil}

ngen af ansökningar om understöd för sådana kursers bevistande synes lämpligen

höra anförtros åt de olika hushållningssällskapens förvaltningsutskott eller af dessa

för understödsärendens behandling särskild! tillsatta nämnder, Indika genom de hos

sällskapen anställda konsulenter, vandringsrättare eller andra tjänstemän samt ordförande

i gillen eller andra sällskapens underafdelningar blifva i tillfälle att förskaffa

sig kännedom om landtbefolkningens ekonomiska förhållanden inom respektive sällskaps

områden.

Hvad åter beträffar de kurser vid landtbruksskolorna, till hvilka endast ett

begränsad! antal elever årligen kunna vinna inträde, torde beviljandet af understöd

till genomgående af sådan kurs svårligen kunna föregå prof ningen af ansökning om

inträde vid viss skola, då eljest skulle kunna inträffa, att understöd beviljades åt

flere sökande än som kunde beredas plats vid respektive skolor, utan synes här

ansökning om understöd böra åtfölja och behandlas i sammanhang med inträdesansökningen

samt understödet beviljas först sedan sistnämnda ansökning bifallits.

Pröfning af ansökning om understöd för deltagande i fast småbrukarkurs synes

slutligen kunna, utan olägenhet anstå till efter kursens af slutande och böla verkställas

af vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller särskild understöds

-

nämnd, där sådan finnes utsedd.

Villkor för För att de nu ifrågasatta statsunderstöden skola komma till verklig nytta för vår

dmsutgå- landtbruksnäring är emellertid nödigt att tillse, att understöd icke gifves åt andra

ende. än sådana, hvilka kunna anses vara förtjänta af sådant understöd. Sålunda bör

vid pröfning af ansökningar om elevunderstöd afseende fästas icke blott vid

sökandens och hans föräldrars ekonomiska förhållanden utan äfven vid sökandens

vandel samt huruvida sökanden visat fallenhet för landtmannayrket samt äger

147

nödiga, förutsättningar för att kunna draga nytta af den undervisning, som är i

fråga.

Ett dylikt understödjande från statens sida af obemedlade och mindre bemed- Betydelse»

iade vid begagnande af anstalterna för landtbruksundervisning bär, såsom redan förut Y " före''

" iommitten omnämnts, sedan åtskilliga år ägt rum i vårt grannland Danmark derstädes.

samt dar visat sig särdeles verksamt främja den lägre landtbruksundervisningen

och därigenom jordbrukets utveckling i detta land. Äfvenså tilldelas i

Norge elever vid anstalterna för den lägre landtbruksundervisningen rikliga understöd

af statsmedel, för sista läsåret uppgående till 94,247 kronor 50 öre. Med hänsyn

till den störa betydelse ur nationalekonomisk synpunkt, som eu böjning af det svenska

jordbrukets produktionsförmåga innebär, och i den öfvertygelse!! att första villkoret

härför ligger i att kunskaper rörande jordbrukets och dess binäringars rätta bedrifvande

spridas bland den stora massan af landets jordbrukande befolkning, anser

kommittén det otvifvelaktigt, att äfven bos oss de medel, som staten kan komma

att offra för dylika understöd, komma att i mångdubbelt mått återgäldas genom eu

årlig ökning af jordbrukets afkastning inom vårt land.

Vid beräknande af storleken af det statsanslag, som årligen skulle behöfvas Statsanslalor

att, pa sätt kommittén nu föreslagit, understödja obemedlade och mindre bemed- gets storlek

iade elever vid anstalterna för den lägre landtbruksundervisningen, har kommittén

utgått från att omkring 50 procent af landtma lina,skolornas elever samt flertalet

utåt eleverna vid såväl landthushållsskolorna som landtbruksskolorna komma att vara

i behof af dylika understöd. Lägges så härtill ett säkerligen icke obetydligt antal

understödsberättigade deltagare i de fasta undervisningskurserna, för hvilka en

årlig understödssumma af 5,000 kronor torde böra beräknas, finner sig kommittén

kunna antaga, att redan under närmaste tiden ett årligt anslag al'' 70,000 kronor är

behöflig! för ifrågavarande ändamål.

Kommittén har ifråga om användningen af detta anslag tänkt sig, att de olika Statsanslag

hushållningssällskapens förvaltningsutskott inom utgången af januari månad skulle^dandf*''

hvar för sitt område hos Kungl. Maj:t anmäla behofvet under löpande året af medel

till understöd åt

landtmannaskola eller af kurs vid landthushållsskola eller, ifråga om Norrland och

Dalarna, teoretisk vinterkurs vid därvarande landtbruksskola, eller för bevistande

af fasta småbrukarkurser med särskild! antagna elever. Inom samma tid skulle

äfven styrelserna för de inom riket inrättade landtbruksskolorna hos Kungl. Maj:t

anmäla enahanda behof hvar för sin skola. Med ledning af de sålunda gjorda med

-

148

delandena skulle Kung!. Maj :t årligen hafva att bestämma såväl huru stor del af

anslaget finge, för hvarje hushållningssällskaps område för sig, användas dels till

elevunderstöd vid landtmannaskolor, dels till elevunderstöd vid landthushall sskolor,

dels till dylika understöd vid teoretiska vinterkurser vid lantbruksskolor i Norrland

och Dalarna och dels till understöd för deltagande i fasta småbrukarkurser

med särskild! antagna elever, som och det belopp, som för riket i dess helhet finge

användas till elevunderstöd vid landtbruksskolornas praktiska kurser; och torde

Kung!. Maj :t i sammanhang härmed komma att uppdraga åt landtbruksstyrelsen

att för utdelande af understöd uti ifrågavarande afseende disponera öfver de belopp,

som Kung!. Maj it för hvart och ett af ofvannämnda ändamål anslagit.

Understöd Ansökning om understöd för deltagande i fast småbrukarkurs skulle enligt komsmåJukar

mening lämpligast ingifvas till förvaltningsutskottet hos det lmshållnings

hirs.

sällskap, inom hvars område kursen anordnats, samt vara atföljdt af intyg om sökandens

behof af understöd, om kursens längd samt att sökanden bevistat densamma

äfvensom af uppgift om den ort, där kursen hållits samt om sökandens hemvist. Förvaltningsutskottet

skulle äga att inom beloppet af det sällskapets område för ifrågavarande

ändamål tilldelade anslag bevilja sålunda sökt understöd, som borde af sällskapet

förskotteras för att af detsamma ersättas, sedan förvaltningsutskottet vid

årets slut till landtbruksstyrelsen afgifvit redogörelse för anslagets användande.

Understöd Ansökning om understöd för bevistande af landtmannaskola, landthushållsskolä

Lan?L eller teoretisk vinterkurs vid landtbruksskola i Norrland eller Dalarna synes böra

landthus- inglfVas till vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott inom tid, som

eller teore- af hvarje förvaltningsutskott efter ortens förhållanden oestämmes, dock sa att unkurs

i Norr- derrättelse huruvida ansökning blifvit beviljad eller ej kan komma sökanden tilllDalarna’

hända omkring 2 månader före början af den med ansökningen afsedda kurs. I ansökningen

skulle cj behöfva angifvas viss skola, där kursen skulle genomgas, men

däremot hvithet af de tre nyssnämnda slagen utaf undervisningsanstalter, som med

ansökningen afsåges. Det synes kommittén lämpligt, att för dylika ansökningar

begagnas särskild! formulär (förslag härtill se Bilaga 9), upptagande vissa frågOt

rörande sökandens och hans föräldrars ekonomiska förhållanden, att af sökanden

besvaras. Dessa uppgifter måste emellertid till sin riktighet vitsordas af någon myndighet,

som är i tillfälle därtill, och har kommittén tänkt sig, att ordförandena i

kommunalnämnderna skulle hvar för sin kommun på begäran af understödssökande

afgifva yttrande i berörda hänseende, hvithet yttrande då lämpligen tecknas å ansökningen

på sätt formuläret ånger. Härjämte bör vid ansökningen fogas intyg

149

af sådan ordförande, pastor, husbonde eller annan känd person om sökandens vandel,

fattningsgåfva och fallenhet för landtmannayrket äfvensom andra upplysningar,

som kunna vara af betydelse vid pröfningen af ansökningen. Beviljandet

af understöden bör tillkomma vederbörande förvaltningsutskott eller understödsnänind

inom beloppen af de anslag, som tilldelats hushållningssällskapets område

för ett hvart af de tre ofvannämnda ändamål, och skall efter understödens beviljande

förteckning å de personer, som erhållit understöd för bevistande af skolor utaf

hvarje af ifrågavarande tre slag, tillställas landtbruksstyrelsen. Vidare bör det

åligga föreståndarne för skolor af de slag, som nu äro ifråga, att omedelbart efter

början af ny kurs meddela landtbruksstyrelsen uppgift om de i kursen deltagande

elever, hvilka beviljats understöd såsom obemedlade eller mindre bemedlade, samt

om det förvaltningsutskott, af hvilket i hvarje tall understödet beviljats, hvarefter

landtbruksstyrelsen till hvarje skolas styrelse öfversänder den summa, som kan erfordras

för att under kursen till vid skolan vistande stipendiater månadsvis utbetala

dem tillerkända understöd. Redovisning öfver sålunda mottagna medel skall af

vederbörande skolstyrelser efter afslutandet af hvarje kurs tillställas landtbruksstyrelsen.

Hvad slutligen beträffar ansökningar om understöd för genomgående af landtbruksskola

anser kommittén af skäl, som förut anförts, att sådan ansökning bör afse

viss, i ansökningen angifven skola, men bör ansökningen i öfrig! vara åtföljd af

uppgifter och intyg af enahanda art, som kommittén föreslagit ifråga om ansökningar

om statsunderstöd för genomgående af någon undervisningsanstalt utaf de nyss

berörda slagen. Pröfningen af sådan ansökning, som ställes till landtbruksstyrelsen

och ingifves till vederbörande skolstyrelse i samband med inträdesansökningen

eller, hvad beträffar ansökning från elev i skolans äldre kurs, inom tid, som för ingifvande

af ansökning om inträde vid skolan kan vara bestämd, verkställes af skolstyrelsen,

som härefter skall meddela landtbruksstyrelsen uppgift å dem af de till

elever vid skolan antagna sökande, som ansetts böra komma i åtnjutande af statsunderstöd

antingen såsom obemedlade eller såsom mindre bemedlade, äfvensom om

den ordning med afseende å understödsbehofvet, i hvilken dessa elever synts böra

tillerkännas sådant understöd. Sedan dylika uppgifter inkommit till landtbruksstyrelsen

från styrelserna för samtliga landtbruksskolor, bör det tillkomma landtbruksstyrelsen

att inom beloppet af det anslag, som af Kungi, Maj:t anvisats till understödjande

af obemedlade och mindre bemedlade elever vid landtbruksskolorna, bevilja

de sålunda tillstyrkta statsunderstöden, hvarom skolstyrelserna samt genom dem de

Understöd

vid landtbntksskola.

150

Kommitténs

hemställan.

utsedda stipendiaterna böra underrättas. Efter början af hvarje kurs bör det härefter

åligga de respektive skolstyrelserna att meddela landtbruksstyrelsen uppgift på de

stipendiater, som infunnit sig vid kursen; och skall landtbruksstyrelsen till hvarje

skolstyrelse öfversända det belopp, som motsvarar summan af de åt skolans elever

för löpande läsåret beviljade understöden, hvarvid landtbruksstyrelsen blir i tillfälle

att, därest någon stipendiat uteblifvit, tillerkänna motsvarande understöd åt sådan

elev, som af någon skolstyrelse föreslagits till erhållande af statsunderstöd, men för

hvilken vid statsunderstödens beviljande de för ändamålet tillgängliga medlen möjligen

icke medgifvit utgående af sådant understöd. Redovisning för sålunda mottagna

medel skall af vederbörande skolstyrelser efter slutet af hvarje kursår insändas

till landtbruksstyrelsen.

Under åberopande af hvad härofvan anförts får kommittén hemställa,

att för beviljande af statsunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade

för begagnande af den lägre landtbruksundervisningen må anvisas

ett årligt anslag af 70,000 kronor, därifrån må, efter ansökning och

pröfning i hvarje särskildt fall, utgå understöd

dels, för deltagande i fast undervisningkurs med särskildt antagna

elever, med eu krona för hvarje dag kursen pågår åt sådan deltagare, man

eller kvinna, som har sin verksamhet vid jordbruk med högst 12 hektar

åker och är så aflägset boende från den plats, där kursen hålles, att han

eller hon ej kan under densammas fortgång vistas i sitt hem, och som därjämte

visar sig vara i behof af dylikt understöd,

dels och, för bevistande af fast undervisningsanstalt för den lägre landtbruksundeivisningen,

med 25 kronor i månaden åt obemedlad och 15 kronor

i månaden åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna själfva

bestrida utgifterna för kost och logis, samt med 100 kronor för år åt obemedlad

och 60 kronor för år åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna

erhålla fri kost och logis, under villkor, att sökandens egenskap

af obemedlad eller mindre bemedlad styrkes medelst intyg af vederbörande

kommunalnämndsordförande samt att sökanden ifråga om vandel, fattningsgåfva

och fallenhet för landtmannayrket visar sig äga förutsättningar att

kunna draga nytta af den undervisning, som är i fråga.

151

Utbildning af lärarkraffcer för de lägre landtbruksnnderYisningsanstalterna.

A. Utbildning- af landtbrukslärare och konsulenter.

I det föregående liar redan anmärkts, hurusom vid de lägre landtbruksundervis- Behof af

st öfvc jord

ningsanstalterna i vårt land brister i landtbrukslärarnas kompetens att på rätt sätt bruksmeddela

undervisningen vid ifrågavarande anstalter stundom gjort sig gällande. attik.

Anledningen härtill är utan tvifvel tillfinnandes uti otillräcklig utbildning

för lärarne, framför allt hvad beträffar den praktiska delen af densamma,

något som måste tillmätas så mycket större betydelse, som ju dessa lärare

hafva till uppgift att utbilda skolornas elever för det praktiska jordbruket.

För inträde vid våra landtbruksinstitut, där landtbrukslärarna vinna sin teoretiska

utbildning, fordras visserligen uti ifrågavarande hänseende, att sökanden företer intyg

om att hafva minst ett år allvarligt deltagit i de vid ett landtbruk förefallande göromål,

men, oafsedt det mången gång tvifvelaktiga värde, som kan tillerkännas ett dylikt

intyg, måste nämnda tid för den praktiska utbildningen anses vara alltför ringa

då det gäller den blifvande landtbruksläraren. Enligt kommitténs åsikt bör dennes

praktiska utbildning pågå under åtminstone dubbla den tid, som för inträde

vid landtbruksinstitut enligt nu gällande stadgar fordras, och icke under några omständigheter

få understiga två år. I detta sammanhang torde böra framhållas,

hurusom de föreskrifter i fråga om landtbrukslärares utbildning, hvilka i början

af innevarande år utfärdats för konungariket Preussen, såsom kompetensvillkor för

lärare vid de lägre landtbruksundervisningsanstalterna (»Ackerbauschulen», »Landwirtschaftliche

Winterschulen» — motsvarande våra landtbruks- och landtmannaskolor)

fastslå bl. a., att sökanden skall hafva under minst 4 år praktiskt deltagit

i ett väl ordnadt jordbruks skötsel.

152

Vilden för

landtbruksläraren

af

större pedagogiska

insikter

och

undervisningsvana.

Våra landtbrnkslärares praktiska utbildning må kunna förläggas vare sig till

tiden före inträdet vid landtbruksinstitut eller efter institutkursens genomgående;

lämpligast synes dock kommittén vara, att densamma går före den teoretiska

undervisningen vid institutet, då härigenom nämnda undervisning säkerligen kommer

att af eleven bättre tillgodogöras. För inhämtande af den mera grundliga

kännedom i jordbrukets praktik, som kommittén sålunda finner önskvärd för den

blifvande landtbruksläraren, bör denne under utbildningstiden allvarligt deltaga

i de vid ett välskött jordbruk förekommande arbeten, helst å annan ort än där

han uppvuxit. Särskildt vore det i många fall fördelaktigt om den praktiska

utbildningen förlädes till landtbruksskola, åtminstone till den ett-åriga kursen vid

sådan skola, då härigenom vunnes säkerhet för en allvarlig praktisk utbildning.

Ett dylikt förläggande af utbildningen till ett lägre och ett högre läroverk är

för öfrig! redan tillämpadt hos oss i fråga om skogstjänstemännens utbildande för

sitt kali.

Kommittén, som sålunda väl finner att den praktiska utbildningen för lärarna

vid de läroanstalter af olika former, hvilkas uppehållande med statsmedel af kommittén

förordats, icke är fullt tillfredsställande, anser sig emellertid icke kunna

framställa något särskildt förslag i fråga om ordnandet af denna utbildning, då detta

skulle förutsätta en ändring i de för inträde vid landtbruksinstituten fastställda fordringar

— något som ligger utom ramen för kommitténs uppdrag — men har kommittén

i de förslag till reglementen för landtbruksskolor och landtmannaskolor, som

af kommittén uppgjorts, infört såsom kompetensvillkor för anställning såsom lärare

i jordbrukslära och husdjursskötsel vid landtbruks- resp. landtmannaskola, att sökanden

minst två är med goda vitsord deltagit i de vid ett landtbruk förefallande

göromål.

Hvad här ofvan anförts i fråga om landtbrukslärarnas utbildning har också

sin tillämpning på utbildningen af de konsulenter, Indika inom de olika hushållningssällskapens

områden arbeta för jordbrukets befrämjande och genom Indika undervisningen

vid de af sällskapen anordnade småbrukarkurserna i hufvudsak uppehälles.

Då kommittén sålunda framhåller vikten för landtbruksläraren af eu mera

ingående kännedom i fråga om jordbrukspolitik, förbiser kommittén dock ej andra

omständigheter, som hafva stor betydelse för denne lärares lämplighet för sitt kall.

Särskildt har kommittén fäst sig vid nu rådande svårighet för de blifvande landtbrukslärarna

att förvärfva sig pedagogiska insikter samt vana vid undervisning.

Enär hos oss ännu ej vidtagits några anordningar för landtbrukslärarnas pedago

-

153

giska utbildning, har kommittén emellertid ej ansett sig kunna framställa kraf på

dylik utbildning vid lärarbefattningars tillsättande, utan har kommittén inskränkt

sig till att i de föreslagna reglementena för såväl landtbruks- som landtmannaskolor

införa den bestämmelse i fråga om tillsättande af föreståndar- och

förste lärarbefattningar, att vid antagandet särskildt afseende må fästas å god

undervisningsförmåga. Med hänsyn till vikten af att förvärfva sig pedagogiska

insikter synes emellertid mycket varg, att vinna för den blifvande landtbruksläraren,

om han före inträdet vid institutet genomginge någon landtbruks- eller landtmannaskola,

hvarigenom han blefve i tillfälle att taga kännedom om undervisningens

planläggning samt metoderna vid densammas meddelande vid de läroanstalter, åt

hvilka han sedermera skall ägna sitt arbete, på samma gång han härigenom vunne én

för studierna vid institutet nyttig förberedelse. Kommittén vill ock framhålla det

lämpliga uti att unga agronomer, som vilja ägna sig åt landtbrukslärarens kall, för

förvärfvande af nödig undervisningsvana till en början taga anställning såsom andre

eller extra lärare vid landtbruks- eller landtmannaskolor för att sedermera befordras

till mera kräfvande lärarbefattningar. Slutligen synes ock böra i detta sammanhang

uttalas önskvärdheten af att blifvande landtbrukslärare beredas tillfälle att med

statsbidrag studera landtbruksundervisningen i andra länder i större utsträckning,

än som anslaget till landtbrukets studerande för närvarande medger.

B. Utbildning’ af lärarinnor.

Genomförandet af en ordnad undervisning för landsbygdens kvinnor, på sätt

kommittén föreslagit, genom anordnande af husmoderkurser och inrättande af

landthushållsskolor förutsätter gifvetvis, om fullgoda resultat skola kunna med

denna undervisning vinnas, att för sitt kall väl utbildade lärarinnor i tillräckligt

antal finnas att tillgå för nämnda undervisningsformer.

Hvad särskildt landthushållsskolorna beträffar har kommittén uti sitt förslag Lärarinnetill

stadgar för sådana skolor upptagit såsom kompetensvillkor för befattning som ekonomi.

föreståndarinna eller lärarinna i huslig ekonomi att sökanden med goda vitsord

aflagfc afgångsexamen från lärarinnekurs i sagda ämne. Det gäller således i första

hand att tillse, att behofvet af lärarinnor i läroämnet huslig ekonomi och därmed

sammanhängande praktiska ämnen må kunna fyllas och att lärarinneutbildningen

sä ordnas, att de blifvande lärarinnorna få en klar uppfattning af landsbygdens

och särskildt småbrukets förhållanden och kraf.

1607/o8. Landibruhsundervisningskom. bet.

20

154

Lärarinneutbildningen i huslig ekonomi handhafves för närvarande i vårt

land hufvudsakligen af:

1. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,

2. Göteborgs skolköks seminarium,

3. Den vid Ateneum för flickor i Stockholm anordnade lärarinnekursen i

huslig ekonomi,

4. Högre lärarinneseminariets hushållsskola i Stockholm samt

5. Fredrika-Bremerförbundets nyligen vid Him forsa i Östergötland inrättade

landthushållningsskola för utbildande af lärarinnor.

De kurser, som anordnats vid de fyra förstnämnda af dessa läroanstalter,

hafva från början närmast varit afsedda att utbilda lärarinnor för skolköksundervisningens

i städerna behof. De ansluta sig därför närmast till städernas elementarskolor

för flickor, från Indika de i regel erhålla sina elever, och af denna

anledning äga i många fall eleverna vid ofvannämnda läroanstalter ej tillräcklig

bekantskap med landsbygdens förhållanden.

Kommittén vill i detta sammanhang framhålla betydelsen af, att lärarinneutbildningen

vid dessa kurser också ställes i förbindelse med landsbygdens ungdom,

så att från landtmannahemmen utgångna flickor, som med goda vitsord genomgått

kurser i folkhögskolor och landthushållsskolor samt besitta särskilda förutsättningar

för lärarinnekallet, må beredas tillfälle att genomgå kurserna för utbildning af

lärarinnor i huslig ekonomi. På detta sätt skulle vinnas, att lärarinnorna i detta

ämne kunde bättre afpassa undervisningen i detsamma efter landsbygdens förhållanden.

Behof cd af Äfven i åtskilliga af de öfriga ämnen, som kommittén tänkt sig skola ingå i

^landthus- ‘ landthusliållsskolornas program, såsom trädgårdsskötsel, mjölkhushållning och

hållsämnen. hönsskötsel, synes undervisningen böra meddelas af kvinnor, Indika lättare än

männen förmå gifva undervisningen i dessa ämnen den läggning, som särskildt

lämpar sig med afseende å kvinnans arbete i landthushållet. Likaledes skulle

det vid anordnande af husmoderkurser vara af stor fördel, särskildt i kostnadsafseende,

om kursens lärarinna i huslig ekonomi äfven kunde meddela undervisning

i ofvannämnda ämnen. Lägger man så härtill, att det af flera skäl är

ensidigt, att do studieresor, som anordnas särskildt för kvinnor, ställas under

kvinnlig ledning, framgår att hos oss förefinnes ett stort behof af kvinnliga lärår - krafter, som förutom fullständig utbildning i ämnet huslig ekonomi äfven besitta

155

grundlig kunskap i de landthushallsämnen, som äro af betydelse för kvinnans

verksamhet.

För utbildningen af sådana lärarinnor finnes för närvarande i vårt land endast Rimförsaen