SOU 1911:3

UTREDNING OCH YTTRANDE

angående

RESERVATIONSANSLAGET

TILL

FLOTTANS ÖFNINGAR

OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

ENLIGT

I.

KUNGL. MAJ:Ts UPPDRAG

AFGIFVET AF

CHR. L. TENOW

STATSKOMMISSARIE OCH CHEF FÖR KUNGL. STATSKONTORETS

RIKSBOKSLUTSBYRÅ

STOCKHOLM 1911

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till Konungen.

Sedan anbefallda utredningar af särskilda myndigheter rörande

den genom marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 30 mars

1910 anmälda öfverbetalningen å reservationsanslaget till flottans

4

öfningar inkommit, samt hos Eders Kungl. Maj:t blifvit erinradt,

hurusom, med hänsyn till den stora vikten däraf, att frågan om

öfverskridandet blefve så allsidigt som möjligt utredd, det syntes

särdeles önskvärdt, att det föreliggande materialet i ärendet gjordes

till föremål för granskning och uttalande af sakkunnig person utom

marinen, har Eders Kungl. Maj:t den 27 sistlidne januari funnit godt

uppdraga åt mig, att, efter att hafva tagit del af de i ärendet till

sjöförsvarsdepartementet inkomna skrivelser med därtill hörande

bilagor samt af öfriga hos ämbetsverk och myndigheter förefintliga

handlingar, som erfordras för frågans fullständiga bedömande, till

Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning och yttrande angående

det öfverskridande af anslaget till flottans öfningar, som ägt rum,

samt därvid särskildt afgifva å utredningen grundadt utlåtande rörande

de omständigheter, hvaraf ifrågavarande öfverskridande af anslaget

orsakats. Tillika har Eders Kungl. Maj:t medgifvit, att jag finge

från vederbörande ämbetsverk och myndigheter samt dem tillhörande

eller underlydande tjänstemän infordra de upplysningar och yttranden,

som kunde finnas erforderliga.

Den mig sålunda i nåder anförtrodda utredningen har nu fortskridit

så långt, att vissa allmänna slutsatser kunna dragas af det

därvid frambragta och ordnade materialet. Jag har ansett det vara

af vikt att redan nu framlägga det allmänna resultat, till hvilket jagkommit,

enär det synes vara erforderligt att snarast möjligt och utan

afvaktan på de resultat, undersökningen i öfrig! kan medföra, vidtaga

åtgärder i syfte att möjliggöra införandet från och med år 1912 af

normala förhållanden i afseende å öfningsanslaget.

Jag anhåller därför att nu få i underdånighet förelägga Eders

Kungl. Maj:t mitt betänkandes första del.

Stockholm den 20 april 1911.

Underdånigst

CHR. L. TENOW.

UTREDNING OCH YTTRANDE

ANGÅENDE

RESERVATIONSANSLAGET

TILL

FLOTTANS ÖFNINGAR

OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

I.

Reservationsanslagens natur.

Den svenska statsförfattningen saknar några som helst föreskrifter

om naturen af de olika anslag, som uppföras i riksstaten.

Lika litet som grundlagen omnämner fördelningen i ordinarie och

extra ordinarie anslag, lika litet innehåller den några stadganden om

uppdelningen i bestämda anslag, förslagsanslag och reservationsanslag.

Genom vissa riksdagsbeslut har emellertid olikheten mellan dessa

särskilda anslag fastslagits.

I den af rikets ständer antagna riksstaten angafs ej någon skillnad

mellan bestämda, förslags- och reservationsanslag förrän med fastställandet

af 1841 års statsreglering. I samma års riksstat betecknades

nämligen de anslag, hvilka ej voro att hänföra till de vanliga bestämda,

såsom »reservationsanslag», »förslagsanslag» eller »reservations- och förslagsanslag».

Men redan före denna tid hade man behandlat olika kategorier af

anslag på helt olika sätt.

Så var i den af Kungl. Maj:t fastställda riksstaten för år 1810

åttonde hufvudtiteln, som innefattade »allmänna och extra utgifter», uppdelad

i tre olika anslagsgrupper. Den första gruppen bestod af »förslagsutgifter,

grundade dels på bestämda varukvantiteter, som måste betalas

efter föränderliga gängse priser, samt dels anskaffas efter åtgång och

behof». Den andra gruppen omfattade utgifter, »som efter deras utsatta

fulla belopp komma att anordnas». Slutligen utgjordes den tredje gruppen

af utgifter, »hvaraf behållningen från det ena till andra året, ett

å två år, reserveras, men därefter öfverföres på behörig stats-titul, i

fall för de under tiden påkomna behofven så stor behållning ej finnes

nödig».

Denna uppdelning hade ej verkställts af ständerna utan hade af allt

att döma företagits inom statskontoret, på grund af den kännedom man

där hade om de olika anslagens särskilda natur.

Den första gruppen omfattar förslagsanslagen.

2

10

I 1810 års rikshufvudbok hade hit förts exempelvis ljus- och vedpenningar,

durehtågskostnader, resekostnader samt anslaget till fångars

underhåll.

Den andra gruppen utgjordes af de bestämda anslagen. Hit räknades,

bland annat, anslagen till dramatiska spektaklet och till kajbyggnader.

Reservationsanslagen bildade slutligen den tredje gruppen. Biksliufvudboken

upptog härunder anslagen till byggnader och reparationer,

jordbrukets upphjälpande i Skåne, skogsafvittringen i Västerbottens län,

ref- och skattläggningskostnader samt extra utgifter.

I sitt utlåtande till statsverkspropositionen vid 1815 års riksdag

angaf statskontoret vid åttonde hufvudtiteln anslagens olika beskaffenhet

i enlighet med den fördelning, som förekom i den af Kung!. Magt

1810 fastställda staten. Statsutskottet upptog statskontorets yttrande,

dock med uteslutning af hvad som rörde de till fulla beloppet utgående

anslagen. Utskottet anförde nämligen: »De uti Kungl. Maj:ts nådiga

proposition om statsverkets tillstånd och behof äskade och i kungl. statskontorets

underdåniga berättelse närmare uppgifna anslag, som under

riksstatens åttonde hufvudtitel erfordras, äro, såsom nämnda berättelse

upplyser, dels sådana förslagsutgifter, grundade på bestämda varukvantiteter,

som måste betalas efter föränderliga gängse priser, eller ock anskaffas

efter åtgång och behof, dels sådana, hvarutaf behållningen från

det ena till andra året, ett å två år, reserveras, men därefter öfverföres

på behörig statstitel, i fall för de under tiden påkomna behofven så stor

behållning ej finnes nödig».

Utskottet endast refererade statskontorets framställning utan att

yttra sig, om en dylik fördelning af anslagen i olika grupper stode i

öfverensstämmelse med ständernas afsikt ATid fastställandet åt 1810 års

riksstat. Ej heller uttalade sig utskottet om lämpligheten af att öfverhufvudtaget

göra reservationer å särskilda anslag.

Första gången ständerna angåfvo ett anslag vara reservationsanslagtorde

hafva varit vid 1823 års riksdag. Beträffande det då till hofstallets

utfodring beviljade anslaget bestämde nämligen ständerna, att hvad som

därutöfver möjligen kunde erfordras, finge till nästkommande riksdagbestridas

af öfverskottsmedlen, äfvensom att, då priserna på hö, halm

och hafre vore föränderliga, hvarigenom besparing det ena året och brist

ett annat troligen skulle uppkomma, de ett år skeende besparingarna å

det ifrågavarande förslagsanslaget finge till ett annat år reserveras, till

betäckande af den brist, som däruti kunde komma att äga rum.

Vid riksdagen 1834—1835 anförde ständerna i underdånig skrifvelse:

»Beträffande för öfrigt anslaget till kungl. hofstallets utfodring,

11

så anse rikets ständer, i likhet med det vid 1823 års riksdag fattade

beslut, och på sätt sedermera ägt rum, detta anslag såsom ett förslagsanslag'',

hvarå uppkommande behållningar böra reserveras till följande år,

och den, efter de reserverade medlens användande, möjligen inträffande

brist får utaf riksgäldskontoret fyllas». Och i det vid samma riksdag

fastställda reglementet för riksgäldskontoret stadgades — i § 29 — att

kontoret hade att godtgöra möjligen uppstående brister å detta anslag,

hvilket vore att anse såsom ett förslagsanslag, hvars behållningar borde

reserveras till följande år.

Slutligen bestämdes vid riksdagen 1840—1841, att anslaget, »hvilket

förut varit ett förslagsanslag» borde erhålla »ordinarie» anslags natur. —

Med »ordinarie» anslag afsågs här tydligen efter nutida terminologi »bestämdt»

anslag.

Åren 1824—1840 var således anslaget till hofstallets utfodring

ett kombineradt förslags- och reservationsanslag, d. v. s. ett anslag, som

fick öfverskridas, men hvars möjliga behållningar skulle reserveras för

samma ändamål under kommande år.

Reservations- och förslagsanslag var äfven åren 1830—1844 anslaget

till arméns »durchmarschkostnader».

Vid riksdagen 1828—1830 hade ständerna på Kungl. Maj:ts förslag

nedsatt ifrågavarande anslag från 30,000 till 25,000 rdr. Innan

ständerna fattade detta beslut, hade de emellertid hos Kungl. Maj:t anhållit,

att kronoskjutsen framdeles måtte betalas lika med allmän gästgifvareskjuts.

Till svar å flen na framställning meddelade Kungl. Maj:t, att om

kronoskjutslegan skulle höjas, blefve det i enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag nedsatta anslaget till durchmarschkostnader otillräckligt. Kungl.

Maj: t ansåg sig visserligen ej böra begära förhöj dt anslag, i all synnerhet

som frågan om förhöjningen af ersättningen för kronoskjutsen sannolikt

ej kunde afgöras, medan ständerna voro samlade, men Kungl. Maj:t

föreslog i stället, att ständerna, för den händelse deras framställning blefve

af Kungl. Maj:t bifallen, måtte medgifva Kungl. Maj:t rättighet att af

riksgäldskontoret äska medel till betäckande af den brist i anslaget till

durchmarschkostnader, som i följd af skjutslega^ höjning något år

kunde komma att uppstå, emot det att den behållning, som å samma anslag

möjligen kunde ett annat år äga rum, blefve för ifrågavarande behof

reserverad.

Detta Kungl. Maj:ts förslag blef af ständerna antaget.

I riksgäld skontorets reglemente af år 1835 blef äfven i § 31 intagen

en bestämmelse beträffande anslaget till durchmarschkostnader,

12

motsvarande den som i § 29 meddelades angående anslaget till hofstallets

utfodring.

I riksstaten för 1841 angafs anslaget till durchmarschkostnader

vara »reservations- och förslagsanslag». Något uttalande härom i skrifvelsen

till Kung!. Maj:t angående regleringen af utgifterna å vederbörande

lmfvudtitel gjordes icke. Men det var heller knappast erforderligt,

enär anslaget redan förut hade samma karaktär. Vid riksdagen

1844—1845 förändrades anslaget till rent reservationsanslag. Orsaken

till denna förändring blir det tillfälle att framdeles beröra.

Vid riksdagen 1840—1841 beviljades de första rena reservationsanslagen.

Det ena af de båda första reservationsanslagen rörde ersättning

till inkvarteringsgifvare för dagportioner till tågande trupper. Anslaget

afsåg att godtgöra skillnaden mellan det värde, hvarmed, enligt markegångspris,

dagportionerna ersattes inkvarteringsgifvarne, och den kostnad

dessa i verkligheten fingo vidkännas.

Enligt ständernas skrifvelse skulle anslaget »anses såsom ett reservationsanslag'')''),

så att hvad under ett år ej utginge, borde, utan att sammanblandas

med hufvudtitelns öfriga besparingar, afsättas till bestridande af

ett kommande års utgifter för samma ändamål.

Det andra rena reservationsanslaget, till indelta arméns möteskostnader,

beviljades för att befria rust- och rotehållare från skyldigheten

att förse manskapet med underhåll under mötena. Detta underhåll hade

förut bestridts genom mötespassevolansafgiften, hvilken utgick med fastställdt

belopp för hvarje rote och rusthåll. I skrifvelsen till Kungl.

Maj:t om beslutet förekommer uttrycket: ))med iakttagande att under ett

år möjligen uppkommande besparingar få påföljande år användas.))

I 1841 års riksstat upptogs äfven ett »förslags- och reservationsanslag»

till Lappmarks ecklesiastikverk. Liksom beträffande anslaget till

durchmarschkostnader uttalade sig ej ständerna om anslagets karaktär.

Anslaget uppfördes först i riksstaten för 1834 och följande år. Kungl. Magt

både vid riksdagen 1834—1835 föreslagit, att utgifterna för ecklesiastikverket,

hvars fond förut stått under kanslistyrelsens disposition, måtte

på grund af styrelsens indragning uppföras i riksstaten, sedan fondens

kapital öfverlämnats till riksgäldskontoret. Ständerna biföllo framställningen

och beslöto, att utgiftsanslaget skulle förslagsvis uppföras, hvarjemte

de anhöllo, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, som

i möjligaste måtto förminskade utgiftssumman, medelst besparing såväl

af icke längre behöfliga aflöningar eller arfvoden som ock af andra icke

erforderliga kostnader. Här utsädes sålunda ej uttryckligen, att upp

-

13

stående besparingar skulle reserveras för samma ändamål under påföljande

år. Men detta liar man troligen ansett vara själfklart, på grund af utgiftens

beskaffenhet. Statsverket hade nämligen ej att vidkännas någon

direkt utgift, för så vidt fondens inkomster räckte till för de därmed

afsedda ändamålen. Det ansågs väl fördenskull billigt, att uppkommande

behållningar kommo fonden tillgodo.

Sedan anslaget jämväl åren 1845—1860 benämnts »reservations- och

förslagsanslag», förändrades det i riksstaten 1861 till rent förslagsanslag.

I skrifvelsen till Kungl. Maj:t med anledning af riksdagens revisorers

granskning af statsverkets förvaltning under år 1856 anförde

ständerna vid riksdagen 1858—1860, att revisorerna fäst uppmärksamheten

på det, enligt deras tanke, oegentliga förhållandet, att anslaget

ifråga i riksstaten upptagits såsom både reservations- och förslagsanslag.

Revisorerna hade i denna fråga yttrat: »Det synes nämligen vara

mindre nödigt att samla reservationer på ett förslagsanslag, då därå

uppkomna brister skola i hvarje fall ersättas af rikets ständers riksgäldskontor;

och revisorerna få därföre hemställa, att oftanämnda anslag, det

enda af denna beskaffenhet i nu gällande riksstat, må hädanefter benämnas

endast förslagsanslag.» I ständernas skrifvelse angående regleringen

af utgifterna under åttonde hufvudtiteln nämndes ej något om

förändringen af anslagsnaturen.

Vid riksdagen 1844—1845 förändrades flera förutvarande bestämda

anslag till reservationsanslag.

Beträffande intetdera af dem meddelades dock föreskrift om, hvad

som afsågs med uttrycket »reservationsanslag», utöfver hvad riksdagen

1840—1841 stadgat beträffande de då beslutade reservationsanslagen.

Ej heller vid de närmast följande riksdagar, då nya reservationsanslag

beviljats, har man närmare bestämt dessa anslags natur, och

äfven vid senare riksdagar torde man hafva ansett obehöfligt att angifva,

hvilken natur man velat tillägga denna grupp af anslag. De stadganden,

som finnas om reservationsanslagen, äro fördenskull ganska knapphändiga.

Den konstitutiva bestämmelsen är uttrycket i 1840—1841 års riksdagsskrifvelse

angående anslaget tdl ersättning åt inkvarteringsgifvai e.

Såsom redan anförts, angafs i clenna skrifvelse reservationsanslaget såsom

ett anslag, hvarå möjligen uppkommande behållningar böra, utan att

sammanblandas med hufvudtitelns allmänna besparingar, afsättas till bestridande

af ett kommande års utgifter för samma ändamål.

Genom denna föreskrift utsädes ej, hvilken ställning ständerna

intogo till frågan om öfverskridande af reservationsanslag.

14

Någon uttrycklig dylik förklaring lär ej heller senare af riksdagen

vara afgifven. Men man kan af motiveringarna till flera senare riksdagsbeslut

se, huru riksdagen teoretiskt uppfattat frågan härom.

Vid riksdagen 1844—1845 förändrades — såsom ofvan har nämnts

— det förutvarande reservations- och förslagsanslaget till arméns durchmarschkostnader

till enbart reservationsanslag.

Då statsutskottet hemställde om bifall till Kungl. Maj:ts framställning

om användningen af å anslaget uppkommande behållningar, föreslög

utskottet, att anslaget skulle endast såsom reservationsanslag i riksstaten

uppföras, enär »egenskapen af förslagsanslag, eller det af rikets

ständer lämnade medgifvande, att den brist, som uti ett sådant, till beloppet

icke på förhand beräknelig^ men till viss summa å stat uppfördt

anslag kan uppstå, skall af riksgäldskontoret vid hvarje års slut statsverket

ersättas, emot det att, i fall besparing uppkommer, sådan likaledes

för hvarje år riksgäldskontoret godtgöres, icke står tillsammans med

den af ett reservationsanslag, hvars enda skiljaktighet från öfrige i riksstaten

anvisade bestämda anslag består häruti, att hvad som af ett sådant

k>r ett år icke utgår, kommer att, utan sammanblandning med titelns

omgå besparingar, för ett följande år disponeras endast för det föremål

hvartill anslaget blifvit afsedt--—.»

Ständerna biföllo utskottets förslag och anförde i skrifvelsen till

Kungl. Maj:t samma motivering för anslagsförändringen som den utskottet

framställt.

Då anslaget till indelta arméns vapenöfning;]!’ vid riksdagen 1856

1858 föist uppfördes i riksstaten, anförde ständerna såsom motiv för

att anslaget hvilket bildats af tre förutvarande reservationsanslag

och ett fast anslag — erhållit förslagsanslags natur följande: »För att

ändamålsenligt ordna vapenöfningarna, anse rikets ständer, lika med departementschefen,

rättast vara att lägga tiden till grund för bestämmandet

af dessa öfnmgar, i stället att, såsom hittills skett, låta dem vara beroende

af ett visst anslag---. Men om tiden läggcs till grund

töi vapenöluingarnes ordnande, blifver häraf en nödvändig följd, att

kostnaderna icke kunna till någon bestämd summa beräknas, utan måste,

såsom beroende af varuprisen, årligen omväxla, hvadan ock det anslag,

som beviljats, bör erhålla egenskap af förslagsanslag.»

Redan vid nästföljande riksdag, 1859—1860, förändrades emellertid

vapenöfnmgsanslaget till reservationsanslag. Det skäl, som af ständerna

anfördes föi ändringen, var, att ständerna ansågo »förslagsanslag i allmänhet

olämpliga för en val ordnad statsförvaltning, där utgifterna

böra inom visst fastställdt belopp begränsas».

15

Af dessa tre riksdagsbeslut ock motiven för dem kan man draga

den slutsatsen, att riksdagen ansett reservationsanslagen vara en särskild

art af bestämda, d. v. s. till viss summa begränsade anslag. Endast

ifråga om besparingars användande skilja sig reservationsanslagen från

de vanliga bestämda anslagen.

Äfven om riksdagen 1840—1841 ej yttrade sig uttryckligen i

denna fråga, föreligger dock en omständighet, som talar för, att man

vid denna riksdag haft tanke på frågan om reservationsanslags öfverskridande.

I 1841 års riksstat uppfördes nämligen, såsom ofvan

berörts, tvenne »reservations- och förslagsanslag». Man torde få anse,

att riksdagen härmed angifvit, att dessa, men inga andra reservationsanslag

finge öfverskridas.

Att 1840—1841 års riksdag ej ifråga om reservationsanslagen

angaf, att det anslagna beloppet var ett maximibelopp, kan ha berott

därpå, att man ansåg ett dylikt uttalande obehöfligt. Ty 1810 års

riksdagsordning, § 30 (nya riksdagsordningen § 39), ålade statsutskottet,

att hos ständerna göra anmälan, om något af ständerna faststalldt anslag

befunnes öfverskridet. I enlighet med detta stadgande, jämfördt med

regeringsformen §§. 62 och 65, är Kungl. Maj:t bunden att hålla sig

inom de af riksdagen beviljade anslagssummorna.

Öfverskridande af anslag får således endast förekomma, då riksdagen

medgifvit det. Hvad reservationsanslagen angår, är det obestridligt,

att utgifterna å dessa anslag under en förutsättning få stiga öfver

det i stat uppförda anslagsbeloppet. Denna förutsättning är, att under

föregående år reservationer blifvit gjorda. I så fall få under ett följande

år användas icke blott det i årets riksstat uppförda beloppet utan äfven

de under föregående år gjorda besparingarna.

1 reservationsanslagets natur ligger således, att utgifterna kunna

stiga högre, än det af riksdagen beviljade anslaget utvisar. Grunden

härtill måste vara den, att de kostnader, som äro afsedda att betäckas

med reservationsanslag, ej kunna till bestämdt belopp på förhand beräknas.

Eljest vore det ju ändamålslöst att samla behållningar å ett

reservationsanslag för att användas endast till det med anslaget afsedda

ändamålet.

Såsom ofvan blifvit framhållet, voro äfven de första reservationsanslagen

förslagsanslag. Och undersöker man närmare beskaffenheten

af de olika anslag, som anvisats såsom reservationsanslag, finner man, att

flera af dem varit sådana, att det under vissa omständigheter varit omöjligt

att stanna inom anslagssumman, där ej denna varit tilltagen väsentligt

större än under normala förhållanden erfordrats.

16

Tvenne exempel härpå skola förtydliga det sagda.

De i riksstaten å femte hnfvudtiteln upptagna reservationsanslagen

till sjukvård för flottans personal och för kustartilleriets personal äro

tydligen af den natur, att öfverbetalningar måste få anses tillåtna under

vissa omständigheter, t. ex. vid epidemier. Men äfven under mindre

extraordinära förhållanden är öfverskridande af ett dylikt anslag försvarligt.

Det visar sig också, att detta anslag öfverbetalats upprepade

gånger under senare tid.

Ett annat reservationsanslag å femte hufvudtiteln, hvarå öfverbetalningar

under den senaste tiden ägt rum, är anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll. På grund af anslagets otillräcklighet har dess

användning måst allt mera inskränkas endast till underhåll af flottans

fartyg och materiel. Det är gifvet, att underhållet ej alltid kan begränsas

inom en viss summa. För att ej materielen skall förstöras, måste vissa

arbeten utföras. Och dessa arbeten kunna på grund af stegrade arbetslöner

och varupriser bli väsentligt dyrbarare, än man på förhand kunnat

beräkna.

Det ligger under dylika omständigheter ganska nära till hands

att betrakta reservationsanslag, liknande de båda anförda, såsom löpande

fonder, hvarå icke blott under ett år uppkommande besparingar kunna

användas ett följande år, utan äfven uppkomna brister kunna ersättas

af ett följande års anslag.

En dylik uppfattning står visserligen icke i god öfverensstämmelse

med riksdagens åberopade uttalanden på skilda tider, men riksdagen har

å andra sidan icke gjort en motsatt uppfattning i praktiken gällande,

utan lämnat oanmärkt och låtit bero vid att inom statsförvaltningen

alltjämt sådana formella anordningar vidtagits, att reservationsanslagen

faktiskt öfverskridits på förskottsvägen.

Jag återkommer härtill i nästa kapitel, där jag skall lämna en

utförlig redogörelse för dessa förvaltningsåtgärder.

Därigenom har reservationsanslagens natur de facto blifvit förändrad.

Det vill också förefalla, som om riksdagen, då den uttalade, att

reservationsanslag icke Ange öfverskridas, icke tänkt igenom hela problemet

och ej gjort alla de moditikationer i afseende å anslagens natur,

som statsförvaltningens mångsidighet kräfver. Hvilka uttalanden, som

än gjorts, och hvilka bestämmelser, som emellertid meddelats angående

reservationsanslagens användning, så måste det dock med afseende å

beskaffenheten af de ändamål, till hvilka flertalet sådana anslag anvisats,

tid efter annan ofelbart inträffa, att de måste öfverbetalas, ehuru i den

17

omständigheten, att medlen anvisats som reservationsanslag, ligger en

kraftig maning för Kung! Maj:t och de förvaltande myndigheterna att

så vidt möjligt hålla utgifterna å anslagen inom sådana gränser, att de

ej ofverbetalas.

Denna omständighet framträder tydligast vid flere bland de extra

anslagen, Indika ju, där annat icke är uttryckligen föreskrifvet, behandlas

såsom reservationsanslag. Ett byggnadsföretag t. ex., för hvilket ett

reservationsanslag är i riksstaten afsedt, kan medföra merkostnader, som

icke under några omständigheter kunna undgås. Då jag senare kommer

till redogörelsen för de förhållanden, som bidragit till den under senare

är starka belastningen af de för flottans öfningar anvisade medel, blir jag

i tillfälle att uppvisa, hur dylika merkostnader ofta icke blott äro svåra

att på förhand beräkna, utan också kunna vara beroende af omständigheter,

som icke alls kunna förutses.

Häraf synes man hafva redan vid reservationsanslagens första

framträdande haft en obestämd känsla, då man å riksstaten uppförde

kombinerade reservations- och förslagsanslag. Restriktionen har icke heller

kunnat i praktiken uppehållas, utan de förvaltande organen, såväl Kungl.

Haj:t som de centrala förvaltningsmyndigheterna, hafva, på sätt jag redan

framhållit och senare skall i detalj visa, under tidernas lopp i afseende

å ett stort antal reservationsanslag och i ett stort antal fall använd!

utvägen att förskottera de medel, som måst ett år öfverbetalas för anslagets

ändamål, till ersättning af följande års, af riksdagen redan beviljade

anslag.

3

18

Förvaltningsåtgärder.

Öfverbetalningar af de under femte hufvudtiteln uppförda reservationsanslagen

hafva upprepade gånger förekommit. För de öfverbetalningar

å dylika anslag, som ägt rum under trettioårsperioden 1880—

1909, skall jag här lämna en kortfattad redogörelse.

Härvid bör dock förutskickas följande:

Enligt de för marinförvaltningen under nyss angifna tidrymd

gällande instruktioner har det ålegat ämbetsverket att årligen före den

1 juni till Kung]. Maj:t inkomma med summarisk redovisning för alla

af marinförvaltningen under föregående år förvaltade medel och bestridda

utgifter. [Instr. 7 december 1877 § 10 c); 10 juli 1884 § 11 d);

13 juni 1896 § 11 d); 8 december 1899 § 11 d) samt 20 november 1908

§ 18 d).] Jämlikt 1877 års instruktion ålåg det marinförvaltningen att

jämväl afgifva förslag till besparingarnas användande eller reserverande

för särskilda behof. Motsvarande stadgande i 1884 och följande årens

instruktioner ålade ämbetsverket att jämte den summariska redovisningen

inkomma med de utredningar och förslag i ämnet, hvilka af omständigheterna

kunde vara påkallade.

Dessa marinförvaltningens s. k. maj skrivelser äro de enda redogörelser

för de olika anslagens ställning, hvarom instruktionerna innehålla

bestämmelser. På grund af kungl. bref den 27 april 1877, hvilket

bär nedan finnes in extenso återgifvet, har emellertid under en längre

följd af år äfven en annan serie berättelser angående öfverbetalningar

å de olika anslagen kommit att afgifvas.

I åberopade nådiga bref anbefalldes nämligen marinförvaltningen

att, därest i löpande bokföring skulle visa sig att brist å anslag, som

icke vore förslagsanslag, uppkomme, till hvars betäckande förut afsedda

tillgångar ej funnes, därom hos Kungl. Maj:t göra anmälan med förklaring

öfver anledningen till uppkomsten af sådan brist samt förslag till

dess betäckande.

19

På grund af detta kungl. bref tiar marinförvaltningen under åren

1879 och 1880, 1884—1900, 1902, 1904 och 1905 i mars eller april

månad till Kungl. Maj:t aflåtit skrivelser med anmälan om skedda

öfverbetalningar under nästföregående år.

Dessa skrivelser hafva hufvudsakligen fått karaktären af förfrågningar

från marinförvaltningen om sättet för afsittande af ämbetsverkets

hufvudbok i de fall, då anslag öfverbetalts. Förslag till de uppkomna

bristernas slutliga täckande har vanligen, där ej användning af allmänna

besparingarna föreslagits, först senare, i majskrifvelsen eller särskild

underdånig skrifvelse, plägat framställas.

Sedan i enlighet med de af Kungl. Maj:t gina föreskrifter hufvudboken

blifvit afslutad, har därefter marinförvaltningen före den 1 juni

inkommit med summarisk redovisning för alla af ämbetsverket förvaltade

medel jämte de utredningar och förslag, som med anledning af denna

redovisning varit erforderliga.

Utredning angående öfverbetalningars uppkomst har lämnats antingen

åt marinförvaltningen genom dess eget utlåtande eller ock genom

till Kungl. Maj:t af ämbetsverket öfverlämnade yttranden från vederbörande

stationsbefälhafvare eller varfschefer. Stundom har marinförvaltningen

endast förklarat sig icke hafva haft något att erinra mot de till

ämbetsverket inkomna förklaringar och fördenskull hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte vid den gjorda anmälan låta bero.

Beträffande de å anslagen till flottans och kustartilleriets öfningar

skedda öfverbetalningar har marinförvaltningen, trots dess egenskap af

ekonomisk öfverstyrelse, ej ansett sig hafva haft skyldighet att förebringa

förklaring.

De fall, då något anslag visat brist å den för endera af flottans

stationer anvisade anslagsdelen, men besparing kunnat göras å den

andra stationen, så att någon öfverbetalning å anslaget i dess helhet

icke ägt rum, äro ej i det följande omnämnda. Ej heller äro i regel

berörda de fall, då visserligen utgifterna öfverstigit det i riksstaten uppförda

anslaget, men å anslagets besparingskonto förefunnits så stor tillgång,

att denna omedelbart täckt öfverbetalningen.

Bokföringsmetoden har, enligt hufvudboksformuläret, varit sådan,

att, därest å riksstatsanslågets konto uppstått besparing, har denna tillförts

ett s. k. besparingskonto. Om ett följande år uppstått öfverbetalning

å riksstatsanslagets konto, har denna jämväl tillförts besparingskontot.

Därigenom har det föregående årets besparing fått

täcka det senare årets öfverbetalning. Om det belopp, hvarmed ut

-

20

gifterna öfverskjutit riksstatsanslaget, vant större än tillgången å besparingskontot,

har å detta uppstått öfverbetalning, hvilken tidigare

balanserats å samma konto men senare förts å särskildt upplagdt

förskottskonto. Hela förfaringssättet är ett typiskt fondförfaringssätt.

Man'' har för reservationsanslagets fond laborerat med tre olika konti,

alla afseende samma enhet. Enklast hade varit att för hvarje ändamål,

afsedt att tjänas af ett reservationsanslag, upplägga ett fondkonto. Hit

hade vid årets början kunnat föras årets anslag, hvarefter fondkontot

fått lefva sitt själfständiga lif. Detta är i sak precis detsamma som nu

skett under växlande former, men det hade otvifvelaktigt varit enklare

och redigare.

Synnerligen belysande äro tvenne kungl. bref, livilka jag, till

styrkande af riktigheten af min uppfattning om gällande praxis, anser

mig böra in extenso återgifva.

Kungl. Maj:ts bref den 27 april 1877 till förvaltningen af sjöärendena,

numera marinförvaltningen, angående bokföringen å åtskilliga

anslag och deras besparingar för år 1875, var af följande hädelse:

»Sedan WI uti nådigt bref den 16 juni 1876 angående användandet

af behållningarne å 5:te bufvudtitelns anslag för år 1875, jämte

infordrande af utredning om orsaken till en å anslaget till beklädnad

åt matroser och skeppsgossar uppkommen brist, tillika anbefallt Eder

inkomma med förklaring öfver de af Eder vidtagna åtgärder, dels att

från behållningarne å detta anslag till själfva anslaget öfverföra större

belopp, än dessa behållningar visat sig utgöra, dels att till anslaget till

durchmarschkostnader öfverföra visst belopp från samma anslags behållningar,

oaktadt sådana behållningar icke, enligt likviden, funnes, dels

oek att af allmänna besparingarna fylla bristen i anslagen till diverse

behof samt till skrifmaterialier, expenser m. m. för Eder,

däfven I uti skrifvelse den 8 december sistlidna år, med utlåtande

angående orsaken till den anmärkta bristen i beklädnadsanslaget.

därjämte, hvad särskildt angår de anmärkta bokföringsåtgärderna, anfört:

alt då, jämlikt fastställdt hufvudboksformulär samt föreskriften i

Wårt nådiga bref den 11 februari 1876, några brister och behållningar

icke få balanseras på anslagens konti utan ovilkorligen måste öfverföras

till deras besparingskonti, — så vida icke medel på något anslag

äro genom särskildt gifna föreskrifter disponerade, i hvilket fall grunden

för dispositionen alltid i hufvudboken åberopas — häraf framginge,

att de omförmälda öfverbetalningarne icke kunnat i hufvudboken balanceras

på respektive konti utan måst från besparingskonti betäckas eller

21

därå förut befintlig brist ökas, när tillräckliga behållningar å dessa icke

förefunnes till bristernas godtgörande;

att på denna grund de uppkomna öfverbetalningarne å reservationsanslagen

»beklädnad åt matroser och skeppsgossar» samt »durclimarschkostnader»

betäckts af hvartdera anslagets besparingskonto, oaktadt

tillgång därtill ej till fullo förefunnits, samt öfverbetalningarne å de s. k.

allmänna anslagen »diverse behof» och »skrifmaterialier, expenser m. in.

för förvaltningen af sjöärendena» af deras med öfriga allmänna anslag

gemensamma besparingskonto: allmänna besparingarne;

hvadan I ansett de af Eder vidtagna bokföringsåtgärderna hafva

varit i fullkomlig öfverensstämmelse med hufvudboksformuläret och den

princip, som legat till grund för detsamma.

Efter det presidenten i Wårt och Rikets kommers-kollegium

m. m. C. F. AVeern lämnats tillfälle att yttra sig öfver ifrågavarande

bokföringsåtgärder, hafve AVI Eder berörda skrifvelse i denna del i

nåder låtit OSS föredragas och i betraktande af hvad sålunda anfördt

och upplyst blifvit, funnit densamma i förevarande afseende icke föranleda

annan åtgärd, än att Eder anbefallts att, derest i löpande bokföring

visar sig, att brist å anslag, som icke är förslagsanslag, uppkommer,

till hvars betäckande förut afsedda tillgångar ej finnas, därom

hos OSS göra anmälan med förklaring öfver anledningen till uppkomsten

af sådan brist, samt förslag till dess betäckande. H vilket AVI Eder till

svar och underdånig efterrättelse härigenom i nåder meddele. Stockholms

Slott den 27 April 1877. OSCAR. F. TF. von Otter.»

I sitt åberopade yttrande anförde förutvarande finansministern,

presidenten A/Vtern, som utarbetat hufvudboksformuläret:

»Emot de i mig benäget lämnade handlingar förekommande bokföringsåtgärder

anser jag icke någon anmärkning kunna göras; och,

såvidt jag vid hastig granskning kunnat finna, är också hufvudboken för

år 1875 i fullständig öfverensstämmelse med det föreskrifna formuläret.

Enär bokföringen, då brist uppstår, uppfyllt sitt ändamål, när den

utvisar dess precisa belopp och angifver samtliga de särskilda utbetalningar,

i följd af Indika den uppkommit; samt genom öfverföringarna

från de allmänna anslagens konton till kontot för de »allmänna besparingarna»

och från hvarje reservationsanslag till dess besparingars konto

det syfte vinnes, som därmed är afsedt, nämligen att på ett ställe och

i en till siffran angifven summa utvisa besparingarnes nettobelopp, sedan

alla brister blifvit betäckta, eller bristernas nettobelopp, sedan de blifvit

sammanlagda och besparingarne därifrån afdragne, så förefinnes, så

22

vidt jag kan se, icke anledning till någon förändring i bokförings formuläret.

Olägenheterna däraf, att från kontot för ett reservationsanslags

besparingar större belopp måste öfverföras för betäckande af brist i anslaget,

än hvad behållningarne utgöra, och att de allmänna besparingarne

medtagas af opåräknade brister i vissa allmänna anslag, kunna

endast afhjälpas genom ökning af anslagens belopp eller minskning i

utgifterna, eller möjligen i särskilda fall genom öfverföring af tillgångar,

som för sina särskilda behof kunna undvaras. Då för hvarje sådan åtgärd

torde erfordras Kungl. Maj:ts nådiga beslut på af departementschefen

gjord framställning och denne åter därför behöfva gifven anledning

och i tid meddelad kunskap om förhållanden, hvilka just bokföringen

har till ändamål att upplysa och förklara, så synes mig den åtgärd

för olägenheternas afhjälpande, som främst bör vidtagas, vara,

att vederbörande bokförare erhåller befallning, att så fort löpande bokföring

utvisar, att någon brist måste uppkomma, för hvars betäckande

ej förut därtill afsedda tillgångar finnas, därom göra anmälan hos

förvaltningen af sjöärendena, hvilken det då skall åligga att meddela

chefen för sjöförsvarsdepartementet förhållandet med förklaring af anledningen

därtilb.

Kungl. brefvet till marinförvaltningen den 24 april 1891, angående

brister i åtskilliga anslag för flottan år 1890, var af följande lydelse:

»Uti underdånig skrifvelse den 17 sistlidne mars hafven I anmält,

att brister, till livilkas betäckande förut afsedda tillgångar ej funnes,

uppkommit under år 1890 å nedannämnda anslag till följande belopp

nämligen: å anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna

kronor 26,650: 3 7, å anslaget till flottans öfningar kronor 126,496: 85

samt å anslaget till sjökar teverk et kronor 9,433: i o; hvarvid I tillika

anfört :

att anledningen till den förstnämnda af dessa öfverbetalningar för

närvarande vore föremål för utredning, efter hvars fullbordan I skullen

i ärendet afgifva underdånig förklaring;

att, hvad anginge öfverbetalningen å anslaget till flottans öfningar,

vidare utredning beträffande densamma icke torde från Eder förväntas;

samt

att öfverbetalningen å anslaget till sjökarteverket, hvilken uppkommit

därigenom, att de beräknade utgifterna för sjömätningsexpeditioner

öfverskridits, kunde betäckas från reserverade besparingar å

anslaget, hvilka vid 1890 års början utgjorde kronor 16,162: it.

23

Detta hafre WI i nåder låtit OSS föredragas och funnit godt

att de under år 1890 uppkomna bristerna å beklädnadsanslaget

och å anslaget till flottans öfningar skola redovisas i räkenskaperna såsom

förskott att ersättas af kommande års anslag, men bristen å sjökarteverkets

årsanslag, som mer än täckes af reservationer från föregående

år, öfverföras till detta anslags besparingskontö; äfvensom

att i hufvudboken för år 1890 äfven de äldre bristerna a lorstberörda

båda anslag skola, dock särskilda från bristerna for aret, pa

enahanda sätt såsom förskott redovisas. .

Hvilket AVI Eder till svar och underdånig efterrättelse härigenom i

nåder meddela, Stockholms Slott den 24 april 1891. OSCAR. C. v. Offer.»

Jag öfvergår nu till den utlofvade redogörelsen för tidigare öfverbetalningar

å reservationsanslag under femte hufvudtiteln.

Uppgifterna i det följande äro i regel hämtade från de åt Rungl.

Makt till svar å marinförvaltningens ofvan berörda sknfvelser aflåtna

nådiga bref. Då dessa bref ej varit tillräckligt upplysande, hafva marinförvaltningens,

*, hufvudböcker anlitats. Detta har dock hufvudsakligen

skett under de senaste åren, då marinförvaltningens sknfvelser, äfvensom

Kungl. Maj:ts bref, blifvit allt mera kortfattade.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Detta anslag var åren 1878—1885 förslagsanslag med begränsadt

belopp Oför slag sanslag, högst-). Vid riksdagen 1885 beslöts, att anslaget

skulle sammanslås med reservationsanslaget till anskaffande och underhåll

af de till båtsmansbeklädnaden hörande s. k. småpersedlarna m. m.

samt i riksstaten för år 1886 uppföras såsom reservationsanslag. Härjämte

medgafs — liksom af följande årens riksdagar — att å reservationsanslaget

uppkommande besparingar finge användas till utjämnande åt

den brist i beklädnadsanslaget, som uppkommit, innan detsamma erlioii

reservationsanslags natur.

Å det nämnda anslaget till anskaffande af båtsmannens småpersedlar

in. m. hade under 1885 uppstått eu öfverbetalning å kronor

24,739:2 6. Beloppet ersattes emellertid enligt kungl. bref den 23 juli

1886 genom behållning från år 1885 å förslagsanslaget till beklädnad

åt sjömans- och skeppsgossekårerna, å hvilket anslag uppstått besparing

af kronor 28,184: 3 1.

24

, slutet af år 1885 var öfverbetalningen från föregående år

ä beklädnadsanslaget kronor 19,422:06, lrvilket belopp under 1886

minskades med dels kronor 3,445: 05 (28,184: 31-1-24,739: 26), dels under

aret uppkommen besparing å reservationsanslaget af kronor 120: 9t.

. '' ''Ven under ar 1887 uppkom besparing å reservationsanslaget.

Härigenom nedgick bristen å förslagsanslaget under år 1888 till kronor

14,139: 68.

År 1888 uppstod emellertid öfverbetalning å reservationsanslaget

med ej mindre än kronor 16,144: 0 9. Dessa medel öfverfördes på grund

åt nådigt bref den 22 mars 1889 och- i enlighet med för marinförvalt11

ingen ^ gällande hufvudboksformulär till anslagets besparingskonto.

Dndei 1889 uppstod besparing å kronor 7,886: 98, hvarigenom

öfverbetalningen å reservationsanslaget kunde nedbringas till kronor

8,257: n. Men följande år öfverstego utgifterna anslaget med kronor

26,650: 37, hvadan öfverbetalningen vid 1890 års slut uppgick till kronor

34,907: 48.

I det ofv an citerade nådiga brefvet till marin förvaltningen den

24 april 1891 föreskref Kung!. Maj:t, att den under 1890 uppkomna

busten å beklädaadsanslaget skulle i räkenskaperna redovisas såsom

»förskott att ersättas af kommande års anslag», äfvensom att i hufvudboken

för år 1890 äfven de äldre bristerna å detta anslag skulle,

dock särskilda från bristen för aret, på enahanda sätt såsom förskott

redovisas.

Anslaget öfverbetalades äfven under ar 1891, med kronor 7,743: 99

h vil k et belopp på grund af kungligt bref den 1 april 1892 öfverfördes

till förskottskontot.

Aren 1892 — 1894 uppstod å anslaget besparing, så att förskottskontot

nedgick från kronor 42,651: 47 vid förstnämnda års början till

kronor 31,727: 23 vid sistnämnda års slut.

Efter år 1888 hade bristen å det gamla förslagsanslaget icke

kunnat minskas, enär öfverbetalning alltjämt förefunnits å reservationsanslaget.

Marinförvaltuingen hemställde därför i underdånig skrifvelse

den 24 maj 1895, att bristen å förslagsanslaget måtte få täckas genom

medel från hufvudtitelns allmänna besparingar. Till detta förslag lämnade

Kungl. Maj:t, utan riksdagens hörande, sitt bifall genom ^nådigt

bref den 7 juni 1895. ö

Under åren 1895—1897 uppkommo åter besparingar å reservationsanslaget,

så att vid slutet af sistnämnda år öfverbetalningen hade förbytts

i behållning, hvilken efter denna tid stigit till betydliga belopp.

25

Flottans nybyggnad och underhåll.

Detta anslag öfverbetalades år 1883 med kronor 227,839: 6 4.

Beloppet öfverfördes enligt gällande 1m fv u d b oks form ulär och på grund

af Kung!. Maj:ts bref den 31 december 1883, angående fastställande af

arbetsplan m. m. för flottans varf år 1884, till anslagets besparingskonto.

Genom härå befintlig behållning blef den verkliga öfverbetalningen

kronor 145,963: 5 5.

Till mötande af beräknad efterbetalning under år 1883 hade

emellertid i 1884 års stat till fördelning af anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll afsatts kronor 116,194. Vid 1884 års ingång

skulle sålunda öfverbetalningen ha uppgått till kronor 29,769: 5 5. Härtill

kommo emellertid å besparingsfonden vid sistnämnda tidpunkt anvisade

utgifter å sammanlagdt kronor 57,304: 7 0, hvadan alltså vid 1884 års

början dispositionerna öfverstego tillgången med kronor 87,074: -2 5.

Marinförvaltningen ansåg, att sannolikhet saknades, att, utan åsidosättande

af andra angelägna arbeten, 1885 års anslag skulle kunna

lämna tillgång till betäckande af denna öfverbetalning, hvarför marinförvaltningen

— i underdånig skrifvelse den 23 maj 1884 — föreslog,

att af kontanta behållningen å kontot »målerialförrädet i Karlskrona >>,

hvilket därtill lämnade tillgång, medel måtte få tagas till öfverbetalningens

täckande. Till detta förslag lämnade Kungl. Maj:t genom nådigt

bref den 13 juni 1884 sitt bifall.

År 1884 öfverbetalades åter anslaget, med kronor 26,853: 3 3, hvilket

belopp, enligt föreskrift i nådigt bref den 30 december 1884, angående

arbetsplan m. in. för flottans varf år 1885, och på grund af gällande

hufvudboksformulär öfverfördes till anslagets besparingskonto. Genom

å detta konto befintlig behållning täcktes öfverbetalningen.

Under år 1885 öfverstego utgifterna anslaget med kronor 14,991: 7 1,

hvilket belopp enligt nådigt bref den 21 april 1886 och på grund af

hufvudboksformuläret öfverfördes till anslagets besparingskonto. Detta

konto visade vid 1886 års början en behållning af kronor 5,966: 2 6. Då

å kontot anvisats utgifter till ett belopp af kronor 13,712: 51, uppstod

emellertid en till kronor 7,746: 2 5 uppgående öfverbetalning, till

hvilkens täckande marinförvaltningen afgaf förslag i sammanhang med

förslag till fördelning af 1887 års nybyggnadsanslag. Beloppet blef

äfven af 1887 års anslag ersatt.

På motsvarande sätt ersattes med 1888 års anslag af öfverbetalning

från år 1886 kronor 9,794: 7 6.

4

26

Åren 1887 och 1888 visade däremot detta anslag- behållning. Med

år 1889 uppstad åter öfverbetalning, med kronor 52,504: 9 9, som enligt

nådigt bref den 10 april 1890 och på grund af hufvudboksformuläret

öfverfördes till besparingskontot. Beloppet ersattes på grund af nådigt

bref den 31 december 1890 af 1891 års anslag.

Under åren 1890—1899 hade detta anslag att uppvisa behållningar,

som af Kung!. Maj:t disponerades i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med af marinförvaltningen afgifna förslag.

År 1900 öfverbetalades ånyo anslaget, med kronor 39,120: 4 6.

Å besparingskontot förefanns emellertid en behållning af kronor 36,790: 7 6.

Skillnaden mellan dessa belopp, kronor 2,329: 7 o, bokfördes såsom förskott

mot ersättning af 1901 års anslag. Detta förskott ersattes under år

1901 jämte å anslagets besparingsfond anvisade utgifter genom å detta

års anslag afsätta medel till betäckande af öfverbetalning å anslaget

för föregående år, äfvensom från de af 1901 års underhållsanslag för

oförutsedda behof reserverade medel.

Åren 1901 och 1902 visade anslaget behållning. Men under de

därpå följande åren uppstodo betydliga öfverbetalningar.

År 1903 öfverbetaltes anslaget med kronor 60,486: 4 8, hvilket

belopp fördes såsom »förskott å 1904 års underhållsanslag». Under

1904 afbetalades härå, på grund af kungl. bref den 11 december 1903,

40,000 kronor af årets anslag. Återstoden, kronor 20,486: 4 8, ersattes

af anslaget för år 1905, på grund af nådigt bref den 21 december 1904.

Under år 1904 nyuppkommen öfverbetalning å kronor 95,873: 15,

hvilket belopp — i likhet med hvad sedermera ägt rum — fördes å

konto »förskott för flottans nybyggnad och underhåll», ersattes äfven af

1905 års anslag, enligt kungl. bref den 30 juni 1905.

En ännu större öfverbetalning skedde under år 1905. För att

möta denna begärdes i 1906 års statsverksproposition ett anslag på

extra stat för år 1907 å kronor 195,876: 35. Detta Kungl. Maj:ts förslag

blef af riksdagen bifallet.

Vid afgifvandet af 1906 års statsverksproposition var emellertid

öfverbetalningen under år 1905 ej till fullo känd. Den visade sig slutligen

uppgå till sammanlagdt kronor 321,450: 0 3.

Under år 1906 öfverstego åter utgifterna anslaget, med kronor

360,748: 5 9. Anslagets förskottskonto balanserade sålunda med en öfverbetalning

till år 1907 af kronor 682,198: 6 2.

Detta belopp minskades enligt marinförvaltningens hufvudbok under

år 1907 på följande sätt.

Från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för år 1907

27

ersattes kronor 142,893: 2 6. Genom det år 1906 beviljade extra ordinarie

anslaget minskades vidare öfverbetalningen med kronor 195,876: 55.

Slutligen ersattes kronor 125,573: 4 8 genom omföring från allmänna

besparingarna, i enlighet med af riksdagen 1907 på Kungl. Maj:ts framställning

lämnadt medgifvande.

Af föregående årens öfverbetalningar återstodo sålunda vid 1907

års slut kronor 217,855: 3 3. Under 1907 tillkommo utgifter utöfver

årsanslaget med kronor 121,626: 7 8 samt anordning å besparingar med

kronor 11,734:12, hvarigenom förskottskontot vid årsslutet kom att

utvisa en öfverbetalning af kronor 351,216:2 3.

Under år 1908 täcktes öfverbetalningen dels genom omföring från

allmänna besparingarna af kronor 231,068:4 7, enligt af 1908 års riksdag

på särskild kungl. proposition lämnadt medgifvande, dels genom

anvisning å 1908 års nybyggnadsanslag af kronor 120,147:7 6.

År 1908 uppstod ny öfverbetalning, å kronor 62,301:7 7, hvilken

dock täcktes af 1909 års anslag. Detta anslag visade emellertid å sin

sida öfverbetalning med kronor 149,840: 18.

Flottans öfningar.

Under år 1888 uppkom öfverbetalning å detta anslag. Utgifterna

öfversköto riksstatsanslaget med kronor 133,581: 5 3, hvilket belopp, på

grund af kungl. bref den 22 mars 1889 och i enlighet med det för

marinförvaltningen gällande hufvudboksformuläret, öfverfördes till anslagets

besparingskonto. Genom å detta konto befintlig reservation biel

den slutliga öfverbetalningen kronor 79,496: 51.

År 1889 öfverbetalades anslaget ånyo, med kronor 28,975: 45, hvilket

belopp äfvenledes — på grund af nådigt bref den 10 april 1890 —

öfverfördes till besparingskontot, som härigenom vid årets slut kom att

balansera med en öfverbetalning af kronor 108,471:96.

Under år 1890 uppstod ny öfverbetalning till ett belopp af kronor

126,496: 85. I det ofvan anförda nådiga brefvet den 24 april 1891

förordnade Kungl. Maj:t — i likhet med hvad som samtidigt bestämdes

om anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårema — att

öfverbetalningen skulle i räkenskaperna föras å särskildt konto såsom

»förskott att ersättas af kommande års anslag», äfvensom att jämväl de

äldre bristerna å anslaget skulle såsom förskott redovisas. Förskottskontot

kom sålunda att balansera med en öfverbetalning af kronor

234,968:81. Häraf ersattes af 1891 års anslag kronor 91,380:59.

Återstoden af öfverbetalningen, kronor 143,588:2 2, godtgjordes af 1892

års anslag.

28

Under åren 1893 och 1894 öfverbetalades visserligen anslaget,

men genom befintliga reservationer utplånades dessa öfverbetalningar.

År 1895 öfverstego däremot utgifterna riksstatsanslaget med ett belopp,

som blott till en mindre del kunde täckas af medel å besparingskontot.

Anslaget öfverbetalades nämligen med kronor 26,020: 4s, medan reserverade

medel ej funnos till större belopp än 2,188 kronor 62 öre. Öfverbetalningen

blef sålunda kronor 23,831: sG, hvilket belopp enligt nådigt

bref den 17 april 1896 redovisades såsom förskott att ersättas af

1896 års anslag.

Under 1896 steg öfverbetalningen till kronor 79,623: 9 9, men sjönk

under följande år till kronor 59,768:8 0. I båda årens räkenskaper redovisades

öfverbetalningarna på grund af särskilda kungl. bref såsom förskott

att ersättas af det nästföljande årets anslag.

Den 11 april 1899 anmälde marinförvaltningen, att af öfverbetalningen

för 1896 och föregående år vid 1898 års slut ännu kvarstode

kronor 33,212:66. I enlighet med Kungl. Maj:ts den 21 april 1899

gifna föreskrift bokfördes beloppet såsom »förskott för flottans öfningar

mot ersättning af 1899 års öfningsanslag)).

Emellertid kunde detta förskott ej ersättas under 1899. Det blef

i stället under detta år ökadt med ett belopp af kronor 149,544: 9 7.

Anslagets öfverbetalning till 1900 blef sålunda 182,757 kronor 63 öre.

Marin förvaltningen både i underdånig skrifvelse den 6 april 1900

föreslagit, att 1899 års öfverbetalning skulle i årets räkenskaper föras

såsom »förskott för flottans öfningar mot ersättning af kommande års

öfningsanslag». Kungl. Maj:t föreskref emellertid, utan riksdagens

hörande, i nådigt bref den 14 april 1900, att ett belopp af 60,000

kronor af öfverbetalningen skulle godtgöras af femte hufvudtitelns allmänna

besparingar, medan återstoden skulle i 1899 års räkenskaper föras

såsom »förskott för flottans öfningar mot ersättning af 1900 års

öfningsanslag».

År 1900 minskades öfverbetalningen till kronor 54,768:83. Följande

år ökades den åter, med ej mindre än 116,033 kronor, hvarigenom

öfverbetalningen vid 1901 års slut kom att uppgå till 170,801 kronor

83 öre. År 1902 däremot minskades genom besparing å detta års anslag

öfverbetalningen till 4,565 kronor 61 öre. ‘.-6 ''

För de tre åren 1900—1902 begärde ej marinförvaltningen särskild

nådig föreskrift angående bokföringen af öfverbetalningarna å

flottans öfningar, utan förde dem såsom förskott till ersättning af nästföljande

årets anslag, i enlighet med hvad Kungl. Maj:t åren 1896—1900

föreskrifvit. I de af förvaltningen under 1901—1903 afgifna s. k. maj

-

29

skrifvelserna anmäldes däremot den vidtagna bokföringsåtgärden till

Kungl. Maj:ts godkännande, hvilket äfven för hvarje af dessa år

erhölls.

Efter år 1902 har anslaget till flottans öfningar enligt marinförvaltningens

hufvudbok ej visat någon öfverbetalning förrän under år

1909. Då öfverstego utgifterna anslaget med kronor 220,027: 7 3. Genom

å besparingskontot befintlig reservation af kronor 30,012:8 2 blef öfverbetalningen

till 1910 kronor 190,014:91, hvilket belopp förts å konto

»förskott för flottans öfningar».

Durchmarschkostnader.

Å detta anslag från år 1879 kvarstående öfverbetalning å kronor

11,269: 42 ersattes genom besparingar under åren 1880—1883. Sedermera

uppkomna mindre öfverbetalningar hafva omedelbart kunnat täckas

med reservationer från föregående år.

Anslagen till sjukvård.

Åren 1899—1901 fanns å femte hufvudtiteln ett reservationsanslag

till sjukvård, hvilket förut varit bestämdt anslag.

Redan under den tid anslaget var bestämdt anslag, förekommo ofta

brister i detsamma. Så hade anslaget öfverskridits hvarje år från och med

1891. Regelbundet hade bristen ersatts genom om förin g från femte

lmfvudtitelns allmänna besparingar, på grund af Kungl. Maj:ts förordnande

i enlighet med marinförvaltningens förslag och utan riksdagens

hörande.

År 1899 tillämpades samma förfarande: anslaget öfverbetalades med

kronor 1,385: 24, hvilket belopp enligt Kungl. Maj:ts nådiga bref den

14 april 1900 ersattes af allmänna besparingarna.

År 1901 däremot anmälde marinförvaltningen i underdånig skrifvelse

den 24 maj, att å anslaget under år 1900 uppkommen öfverbetalning

af kronor 3,241: 99 i enlighet med hufvudboksformuläret blifvit godtgjord

af allmänna besparingarna. Kungl. Maj:ts föreskrift hade ej

inhämtats, innan bokföringsåtgärden vidtogs.

Kungl. Maj:t förklarade emellertid i nådigt bref den 14 juni 1901,

att vid marinförvaltningens åtgärd beträffande 1900 års sjukvårdsanslag

finge bero, men att framdeles uppkommen brist i de fasta ordinarie

anslagen under femte hufvudtiteln icke finge täckas genom omföringar

från hufvud titelns allmänna besparingar, utan att Kungl. Maj:ts medgifvande

därtill förut blifvit utverkadt.

År 1901 öfverbetalades anslaget med 14,943 kronor 40 öre. Be

-

30

träffande denna öfverbetalning förordnade Kungl. Maj:t i nådigt bref

den 2 maj 1902, att densamma i 1901 års räkenskaper skulle bokföras

å konto »förskott för sjukvård», men att beloppet under år 1902

skulle ersättas af allmänna besparingarna.

I riksstaten för år 1902 uppdelades sjukvårdsanslaget i två särskilda

reservationsanslag, till sjukvård för flottans personal och sjukvård

för kustartilleriets personal.

Anslaget till sjukvård för flottans personal öfverbetalades under 1902

med 16,922 kronor 46 öre. Detta belopp godtgjordes, enligt kungl.

bref den 17 juni 1903, af detta års allmänna besparingar.

Under 1903 skedd öfverbetalning å anslaget till flottans sjukvård med

27,609 kronor 10 öre ersattes på grund af kungl. bref den 29 april 1904

redan i 1903 års räkenskaper genom omföring från allmänna besparingarna.

1904 visade åter detta anslag öfverbetalning med kronor 12,018: 3 3,

hvilket belopp på grund af kungl. bref den 26 april 1905 fördes såsom

»förskott för sjukvård för flottans personal».

Under år 1905 nedgick förskottskontot genom besparing till kronor

9,920: 7 9.

År 1906 öfverstego utgifterna anslaget med kronor 3,459: 48,

hvarigenom öfverbetalningen ökades till kronor 13,380:2 7. Under 1907

ersattes häraf genom omföring från allmänna besparingarna återstoden

af den under 1904 uppkomna öfverbetalningen, kronor 9,920; 7 9, enligt

af 1907 års riksdag lämnadt medgifvande. Genom under 1907 skedd

omföring från kontot »reservationsanslagets sjukvård för kustartilleriets

personal besparingar» af kronor 3,459: 4 8 försvann öfverbetalningen

helt och hållet. Till år 1908 uppstod i stället en behållning af kronor

4,787: 6 1, hvilken ytterligare ökades under 1908 och 1909.

Under år 1907 öfverbetalades emellertid anslaget till sjukvård för

kustartilleriets personal med kronor 4,157: o 5. Marin förvaltningen hemställde

i underdånig skrifvelse den 29 maj 1908, att denna öfverbetalning

måtte få täckas af besparingen å anslaget till sjukvård för flottans

personal under 1907. Detta marinförvaltningens förslag afslogs dock

den 13 juni 1908 af Kungl. Maj:t, som i stället förordnade, att beloppet

skulle ersättas af 1908 års anslag fill sjukvård för kustartilleriets personal.

Vid sistnämnda års slut kvarstod emellertid å detta anslag eu

öfverbetalning af 3,963 kronor 64 öre. Och under- 1909 ökades detta

belopp, så att vid årets slut förskottskontot balanserade med en öfverbetalning

till 1910 af 7,581 kronor 71 öre.

31

Beklädnad åt kustartilleriets manskap.

I riksstat^ för 1902 uppfördes för första gången detta reservationsanslag.

Redan under 1902 öfverbetalades anslaget med kronor 29,561: 17.

Enligt hvad marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 26 maj 1903

anmälde, hade öfverbetalningen, jämlikt förut meddelad nådig föreskrift

beträffande likartadt anslag, bokförts å särskildt konto såsom förskott

mot ersättning af 1903 års anslag. Marinförvaltningen hemställde om

Kungl. Map.ts godkännande af åtgärden, hvilket äfven erhölls genom

nådigt bref den 17 juni 1903.

Under 1903 öfverstego utgifterna ånyo anslaget. Någon minskning

af öfverbetalningen kunde sålunda ej äga rum, utan ökades denna till

102,055 kronor 88 öre vid 1903 års slut.

Följande år öfverbetalades anslaget med kronor 30,284: 0 5. Förskottskontot

— numera benämndt endast »förskott för beklädnad åt kustartilleriets

manskap» — kom härigenom att utvisa en öfverbetalning till

1905 af kronor 132,339: 9 3.

Under 1905 ökades öfverbetalningen till 145,393 kronor 87 öre.

Men året därpå minskades den genom besparing till kronor 104,949: 9 3.

Äfven under 1907 nedgick öfverbetalningen genom besparing till

kronor 71,838: 02. Genom att utgifterna öfverstego anslaget under 1908,

steg öfverbetalningen till kronor 78,321: 19 vid detta års slut. Häraf

ersattes under 1909 af detta års anslag kronor 17,487: 06, så att öfverbetalningen

till 1910 utgjorde kronor 60,834: 13.

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.

Liksom det närmast förut behandlade anslaget upptogs detta anslag

i riksstaten först år 1902. Och liksom beklädnadsanslaget öfverbetalades

anslaget till kustartilleriets byggnader och materiel redan samma år.

Öfverbetalningen, kronor 26,108: o i, fördes utan förut af Kungl. Maj:t

inhämtad föreskrift såsom förskott till ersättning af nästföljande årets

anslag. I det förut nämnda brefvet den 17 juni 1903 godkände Kungl.

Maj:t åtgärden. Samtidigt biföll Kungl. Maj:t marinförvaltningens förslag,

att bristen under 1903 skulle få täckas af femte hufvudtitelns allmänna

besparingar.

Äfven år 1903 öfverbetalades anslaget till kustartilleriets byggnader

och materiel med kronor 55,163: 8 5. I enlighet med af Kungl. Maj:t

den 29 april 1904 marinförvaltningen lämnadt medgifvande ersattes

denna öfverbetalning redan i 1903 års räkenskaper med medel af allmänna

besparingarna.

32

Under 1904 visade sig ånyo utgifterna öfverstiga anslaget med

ej mindre än kronor 72,721: 10. I nådigt bref den 26 april 1905 förordnade

Kuiigl. Maj:t, att kronor 50,206: lo skulle ersättas från femte

liufvudtitelns allmänna besparingar samt att återstoden, kronor 22,515,

skulle i marinförvaltningens hufvudbok för 1904 föras såsom »förskott

till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel».

1905 ökades öfverbetalningen till kronor 39,100: 6 0, 1906 steg

den till kronor 51,106: 2 6.

År 1907 minskades öfverbetalningen till kronor 11,693:3 7, dels

genom ett af 1906 års riksdag beviljadt extra ordinarie anslag, hvaraf

kronor 27,768: 4 5 voro afsedda till täckande af öfverbetalning å nu

ifrågavarande anslag, dels genom skedda omföringar, bl. a. af kronor

11,332: 15 från allmänna besparingarna, enligt af riksdagen 1907 lämnadt

medgifvande.

Under 1908 ökades åter öfverbetalningen till kronor 19,207: 41,

men minskades under 1909 genom besparing å detta års anslag till

kronor 342: 6 4.

Kustartilleriets öfningar.

Äfven detta anslag uppfördes för första gången i riksstaten för

år 1902, hvilket år jämväl detta anslag öfverbetalades med kronor

11,053: 30. I likhet med öfverbetalningarna å anslagen till beklädnad

åt kustartilleriets manskap och till underhåll af kustartilleriets byggnader

och materiel fördes detta belopp å särskildt förskottskonto till ersättning

af nästföljande årets anslag.

Åren 1903 och 1904 öfverbetalades åter anslaget med respektive

kronor 33,838: 12 och kronor 18,743: 02, hvadan anslagets förskottskonto

— från och med 1904 benämndt »förskott för kustartilleriets

öfningar» — vid slutet af dessa år utvisade öfverbetalning af respektive

kronor 44,891: 4 2 samt kronor 63,634: 44.

Under 1905 minskades öfverbetalningen genom besparing till

kronor 15,034: 14, men ökades under 1906 till kronor 19,109: 2 7 och

under 1907 till kronor 38,149: 3 6.

Åren 1908 och 1909 kunde åter besparing ske, så att öfverbetalningen

utgjorde vid 1908 års slut kronor 35,793: 7 5 och vid 1909 års

slut kronor 15,186: 05.

Sjökarteverket.

Utgifterna för sjökarteverket hafva väl tidigare öfverstigit riksstatsanslaget

och öfriga inkomster. Men genom förefintliga besparingar har

33

verklig öfverb elain ilig ej behöft förekomma förrän under år 1909. Detta

år öfverstego nämligen utgifterna inkomsterna med 4,555 kronor 24 öre,

hvilket belopp förts å konto »förskott för sjökarteverket».

Ofverbetalningen å anslaget till sjökarteverket enligt statsrevisorernas

tablå öfver af marinförvaltningen under 1902 handhafda medel

är endast skenbar. Såsom statsrevisorerna äfven anmärkt, fanns nämligen

vid 1902 års slut å besparingskontot så stor behållning, att verklig

öfverbetalning ej behöfde förekomma.

Af den föregående redogörelsen framgår, att man — livad det

rent formella förfarandet beträffande bristernas täckande . angår —

t. o. m. 1889 öfverfört uppkomna öfverbetalningar till respektive anslags

besparingskrage, men fr. o. in. 1890 för hvarje öfverbetaldt anslag upplagt

särskildt förskottskonto.

Öfver förandet af skedda öfverbetalningar till anslagens besparingskonti

stod i fullkomlig öfverensstämmelse med det för marinförvaltningen

1875 fastställda hufvudboksformuläret. Den omständighet, att

formuläret varit så upplagdt, visar, att uppfattningen af reservations^

anslagen såsom ett slag af löpande fonder redan då var rotfast.

Från denna uppfattning afviker icke heller det här ofvan in extenso

citerade kungl. brefvet den 24 april 1891, som föreskref uppläggande

af särskilda förskottskonti för de öfverbetalda anslagen.

I detta sammanhang bör tillika erinras därom, att alltsedan år 1882

i de kungl. brefven till svar på marinförvaltningens maj skrivelser

förekommit uttrycket »besparingsfond» om ett reservationsanslags besparingskonto.

Äfven detta har naturligen bidragit till att stärka

åskådningen om reservationsanslagens natur af fonder.

Hvad det rent reela förfarandet för öfverbetalningarnas täckande

angår, torde den föregående framställningen ej tarfva någon utläggning.

5

Riksdagsåtgärder.

För bedömande af de faktorer, som kunnat inverka på uppfattningen

inom marinens förvaltning af reservationsanslagens natur, är det

nödvändigt att undersöka, hvilken ståndpunkt riksdagen vid granskningen

af femte hufvudtiteln under den förut behandlade tidsperioden

1880—1909 intagit.

I berättelsen öfver granskningen af statsverkets styrelse och förvaltning

hafva riksdagens revisorer årligen meddelat en tablå öfver

alla af marin förvaltningen under granskuingsåret handhafda medel. I

denna tablå har i eu särskild kolumn upptagits öfverbetalning till det

på grauskniugsåret följande året.

Uttrycklig anmärkning beträffande öfverbetalning å reservationsanslag,

ovnhänderhafdt af marinförvaltningen, gjorde statsrevisorerna

först år 1890.

Detta års revisorer yttrade nämligen följande:

»I riksstuten för år 1889 äro reservationsanslagen till flottans nybyggad

och underhåll samt till flottans öfningar uppförda, det förra

med 1,200,000 kronor och det senare med 670,000 kronor. Å anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll förefunnos vid revisionsårets början

reservationer till ett belopp af 33,133 kronor 34 öre. Under samma

år hafva emellertid icke blott anslaget i dess helhet och reservationerna

åtgått, utan jämväl därutöfver för med anslaget afsedda ändamål användts

ett belopp af 52,504 kronor 99 öre, hvilket, på grund af kung],

brefvet den 10 april 1890, uppförts å anslagets besparingskonto såsom

öfverbetalning. Alltså balanserade anslaget vid revisionsårets slut-med

en skuld af 52,504 kronor 99 öre, uppförd å nyssnämnda konto under

rubriken: ''tillgångar vid årets slut, öfverbetalning.’

Hvad åter angår anslaget till flottans öfningar förefanns redan

vid revisionsårets början eu från föregående år balanserad öfverbetalning af

35

79,496 kronor 51 öre. Under revisionsåret har detta anslag ytterligare

öfverskridits med 28,975 kronor 45 öre, hvilket belopp, på grund af

ofvannämnda kungl. bref likaledes uppförts å anslagets besparingskonto

såsom öfverbetalning. Till följd däraf balanserade likaledes detta anslag

vid revisionsårets slut med en skuld af tillsammans 108,471 kronor 96

öre, uppförd å anslagets besparingskonto under rubriken: ''tillgångar

vid årets slut, öfverbetalning.’»

Marinförvaltningens förklaring med anledning af denna revisorernas

anmärkning — i underdånigt utlåtande den 13 januari 1891 ■— var af

följande lydelse:

»Öfverbetalningen å anslaget till flottans nybyggnad och underhåll

beror därpå, att Karlskrona stations andel af detta anslag blifvit

för ifrågavarande år öfverskriden. Anledningen därtill har bland annat

varit, att eu del arbeten och anskaffningar, som af brist på medel uppskjutits

från föregående år, icke längre kunnat uppskjutas utan bort

under 1889 utföras, oaktadt den stationen för året anvisade del af anslaget

icke blifvit med hänsyn jämväl till dessa utgifter beräknad, samt att

en del arbeten blifvit dyrare än som kunnat förutses vid upprättande

af förslaget till arbetsplan för året. Att utgifterna för underhållet af

byggnader och materiel af så betydande omfång som de, Indika flottan

äger vid Karlskrona station, ett eller annat år öfverskrida den lämnade

medelsanvisningen, torde knappt med fog kunna anses synnerligen anmärkning

svärdt. Då vid något föregående tillfälle sådant öfverskridande

ägt ruin, har icke heller anmärkning därom från statsrevisionens sida

förekommit. Att förhindra den nu ifrågavarande öfverbetalningen skulle

icke, hafva låtit sig göra utan att, till men för flottans underhåll, inställa

en del därför nödvändiga och redan påbörjade arbeten. Den enda

åtgärd, som kunde vidtagas, blef därför, att marinförvaltningen anbefallde

vederbörande ett noggrant iakttagande för framtiden af sin skyldighet

enligt gällande reglemente att inkomma med anmälan om motsedd

öfverbetalning i tillräckligt god tid, för att anordningar till öfverbetalningens

förekommande måtte kunna äga rum. På grund häraf och då

besparingar å öfriga anslag å femte hufvudtiteln för år 1889 lämnade

tillgång till den genom öfverbetalningen skedda antecipation, som för

öfrigt med ett senare års anslag till flottans nybyggnad och underhåll

blifvit betäckt, torde den gjorda anmärkningen icke böra till vidare

åtgärd föranleda.

Hvad angår anmärkta öfverbetalningen å anslaget till flottansöfningar,

torde det icke tillkomma marinförvaltningen att afgifva underdånigt

yttrande i fråga om de förhållanden, som därtill må hafva föranledt.»

36

Förklaring angående öfverbetalningen å öfningsanslaget afgafs ej

heller af annan myndighet.

Statsutskottet vid 1891 års riksdag ansåg, att anmärkningen borde

till riksdagens kännedom anmälas.

Efter att hafva relaterat anmärkningen och marinförvaltningens

svar härå, yttrade utskottet, att då, såsom marinförvaltningen anfört, den

å anslaget till flottans nybyggnad och underhåll gjorda öfverbetalningen

redan blifvit betäckt, syntes någon vidare åtgärd med anledning af denna

del af revisorernas förevarande framställning icke böra ifrågakomma.

Beträffande åter den anmärkta öfverbetalningen af anslaget till

flottans öfningar ansåg utskottet, som ville framhålla vikten af, att ej

dylika öfverbetalningar eller antecipationer ägde rum å bestämda anslag,

att hvad revisorerna anfört, gåfvo anledning till framställning från riksdagen

till Kungl. Maj:t, i syfte att ej blott det af revisorerna påpekade

missförhållandet måtte varda snarast möjligt rättadt, utan äfven för framtiden

dylika öfverbetalningar måtte undvikas.

I enlighet med af utskottet på grund häraf gjord hemställan och

med anförande af den motivering, utskottet framställt, anhöll äfven riksdagen,

i underdånig skrifvelse den 13 maj 1891, att Kungl. Maj:t

-»täcktes vidtaga åtgärder till återbringande af jämvikt i anslaget till

flottans öfningar samt till förekommande för framtiden af antecipationer

å samma anslag».

Sedan denna riksdagens skrifvelse af chefen för finansdepartementet

blifvit för Kungl. Maj:t anmäld den 29 maj 1891 och transumt af densamma

öfverlämnats till sjöförsvarsdepartementet, afläts den 11 september

samma år nådigt bref till marinförvaltningen.

Vid det förhållandet att Kungl. Maj:t — som beträffande öfverbetalningarnas

bokföring hänvisade till bestämmelserna i det i föregående

afdelning omhandlade nådiga brefvet den 24 april 1891 — dels

i kommandoväg vidtagit inskränkningar i flottans öfningar under år

1891 i ändamål att därigenom vinna besparingar, afsedda att, jämte

hvad under nästkommande år kunde på enahanda sätt å samma anslagbesparas,

täcka den å anslaget befintliga bristen, dels ock genom beslut

i annat ärende förordnat, att vissa kostnader, hvilka förut påförts anslaget

till flottans öfningar, framdeles skulle af marinförvaltningen särskildt

till ersättning anmälas, fann Kungl. Maj:t riksdagens ifrågavarande

skrifvelse icke föranleda till vidare åtgärder.

Anmärkning af statsrevisorerna har vidare gjorts år 1901, beträffande

öfverskridande af anslaget till flottans öfningar under år 1900.

Revisorerna yttrade:

37

»Å reservationsanslaget till ''flottans öfningar’, livilket i riksstaten

för år 1899 är upptaget med 720,000 kronor och för år 1900 med 870,000

kronor, förefanns vid revisionsårets början en öfverbetalning af 122,757

kronor 63 öre, föranledd af oförutsedda omständigheter, såsom väsentligt

stegrade stenkolspris in. in. Vid revisionsårets slut kvarstår fortfarande ’

ä nämnda anslag en brist af 54,768 kronor 83 öre, livilket revisorerna

velat för riksdagen omförmäla.»

Denna revisorernas anmälan, hvaröfver hvarken marinförvaltningen

eller någon annan myndighet yttrat sig, föranledde emellertid ej någon

statsutskottets eller riksdagens åtgärd.

Efter år 1901 hafva riksdagens revisorer ej gjort någon anmärkning

i här ifrågavarande afseende. Men genom framställningar från

Knngl. Maj:t har riksdagens uppmärksamhet flera gånger blifvit fästad

på det förhållandet, att stundom ganska betydliga öfverbetalningar förekommit

å reservationsanslag under femte hufvudtiteln.

Om skedd öfverbetalning å anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll erhöll riksdagen kännedom genom det 1905 års statsverksproposition

bilagda protokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14 januari

1905.

Departementschefen anförde häri, att marinförvaltningen i slutet

af augusti 1904 anmält, att de för underhåll af flottans fartyg och båtar

anvisade delar af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, livilka

uppginge för Karlskrona station till 510,000 kronor och för Stockholms

station till 200,000 kronor, blifvit under den gångna delen af året så

hårdt anlitade, att dåra! endast återstode af det förstnämnda beloppet

omkring 150,000 kronor och af det senare omkring 25,000 kronor.

Marinförvaltningen hade hemställt, att, för den händelse föreskrift icke

ansåges böra meddelas därom, att underhållet af stationernas fartyg och

båtar skulle under återstående delen af året inskränkas så, att utgifterna

kunde hållas inom det för underhållet anvisade medelsbeloppets återstod,

i livilket fall likväl materielens bestånd och tjänstbarhet äfventyrades,

ämbetsverket måtte få af omhänderhafvande medel förskjuta hvad som

uti ifrågavarande afseende kunde intill årets slut finnas oundgängligen

nödvändigt.

På åt departementschefen framställd förfrågan om anledningarna

till, att förevarande delar af underhållsanslaget redan under första hälften

åt året blifvit så hårdt anlitade, samt på begäran om uppgift å de arbeten,

som hufvudsakligen ansåges nödvändiggöra öfverskridande af

ifrågavarande anslag, hade varfscheferna såsom anledning till öfver

-

38

skridandet uppgifvit de ökade kostnader för den flytande raaterielens

vidmakthållande i stridsdugligt beredskapsskick, som uppstått i följd af

utsträckt användning af densamma, livarjämte varfschefen i Stockholm

erinrat, att fartygs ma t ericlen vid stationen ökats med åtskilliga nybyggda

• fartyg in. in. Båda v aids clieferna hade vidhållit, att de arbeten, som

nödvändiggjorde öfverskridandöt, icke voro andra än vanliga underhållsarbeten

och arbeten för fartygens försättande i anbefallda beredskap.

Vid föredragning af ärendet inför Kung! Maj:t den 25 november

1904 hade departementschefen icke ansett sig kunna tillråda Kungl.

Maj:t att alslå marinförvaltningens nämnda framställning och sålunda

låta allt arbete för underhåll af flottans fartyg afstanna intill årets slut,

utan hade i stället hemställt, att Kungl. Magt måtte medgifva, att hvad

som under året vore oundgängligen nödvändigt för ifrågavarande underhåll,

. skulle få af marinförvaltningen med omhänderhafvande medel

bestridas, med föreskrift för ämbetsverket att taga i beräkning ersättning

för hvad sålunda utbetalts vid uppgörande af förslag till stat för

fördelning af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för år 1905.

Denna hemställan hade blifvit af Kungl. Maj:t bifallen.

Vid fördelning af sistnämnda anslag hade Kungl. Maj:t därefter

gjort afdrag för det belopp, hvarmed 1904 års anslag då ansågs hafva

öf verskridits, och därvid tillika anbefallt marinförvaltningen att tillhålla

^ arfscheferna, åt c vid handhafvande af de medel, som af underhållsanslaget

Idel ve till deras förfogande öfverlämnacle, iakttaga den största

sparsamhet och redan från början af hvarje ar hafva uppmärksamheten

fäst vid, att de anvisade medlen icke finge under året öfverskridas,

samt, därest det skulle befinnas, att anslag utöfver de anvisade vore

nödvändiga för att icke äfventyra viss materiel, i god tid därom gorå

anmälan hos marinförvaltningen, med uppgift om de närmare omständigheter,

som föranledt nämnda förhållande, hvarjämte Kungl. Magt tillika

ålagt marinförvaltniugeii att, i händelse af dylik anmälan från en varfschef,

till Kungl. Maj:t inkomma med den framställning, som däraf kunde

föranledas.

Departementschefen anförde tillika, att genom det afdrag, som

sålunda redan från början blifvit gjordt å 1905 års underhållsanslag,

detta emellertid tydligen blifvit nedbragt till så lågt belopp, att det

icke vore tänkbart, att detsamma kunde förslå för det under året nödvändiga

underhållet, utan syntes ett öfverskridande icke kunna undvikas.

Dåde det belopp, hvarmed öfverskridandet under år 1904 ägt rum, redan

da varit till siffran kändt, skulle departementschefen därför hos Kungl.

Maj:t hemställt, att framställning måtte göras till 1905 års riksdag om

39

bristens betäckande, men syntes under dåvarande förhållanden med denna

hemställan böra uppskjutas till år 1906.

I statsrådsprotokollet till 1906 års statsverksproposition yttrade

chefen för sjöförsvarsdepartementet, att de 1905 uttalade farhågorna,

att den brist, som uppstått å 190 1 års anslag- till flottans nybyggnad

och underhåll, icke skulle kunna af motsvarande anslag för år 1905

betäckas, hade blifvit till fullo besannade.

Departementschefen yttrade vidare:

»Till täckande af bristen i 1904 års anslag- hade vid fördelning af

1905 års anslag afsetts ett belopp af 218,970 kronor 32 öre.

Vid den redovisning för 1904 års anslag, som åt marinförvaltningen

lämnades i underdånig skrifvelse den BO maj 1905, anmälde ämbetsverket,

att väl icke hela nämnda belopp, 218,970 kronor 32 öre, blifvit

användt under år 1904, men att det, som dåra!’ återstode oafvändt,

behöfdes för nödvändiga utgifter å ifrågavarande anslag under år 1905,

hvarför marinförvaltningen anhöll, att, hvad som sålunda återstode, måtte

få ställas till varfschefernas disposition. Därjämte anmälde marinförvaltningen,

att, å andra anslag stitlar af under hållsaD sia get än de för

fartyg och båtar, uppstått besparingar till belopp af 48,323 kronor 45

öre, och anhöll ämbetsverket, att detta belopp måtte få kvarstå till den

framtida disposition, hvarom marinförvaltningen efter utredning i vissa

afseende!» ämnade göra framställning.

Marin förvaltningens berörda framställningar blefvo af Eders Kuugl.

Maj:t bifallna enligt nådigt bref den 30 juni 1905.

Eu af marinförvaltningeh sedermera gjord hemställan att fä använda

större delen af sistnämnda belopp för vissa särskilda ändamål

blot emellertid af Eders Kung!. Maj:t lämnad utan bifall.

Det visade sig nämligen snart, att de besparingar som uppstått,

väl behöfdes för det oundgängligen nödvändiga underhållet.

I underdånig skrifvelse den 5 september 1905 anmälde marinförvaltningen,

att, enligt från varfsehefen i Karlskrona inkommen uppgift,

behöfdes för allmänna underhållet och för underhållet af fartyg och

båtar under år 1905, utöfver anvisadt belopp, ytterligare 285,773 kronor

28 öre. Med hänsyn till, bland annat, den begränsade tid af året, som

för de ifrågasatta underhållsarbetenas utförande blefve att disponera, förklarade

sig emellertid marinförvaltningen anse, att detta belopp kunde

nedsättas till 142,000 kronor, och hemställde marinförvaltningen, att

denna utgift måtte få bestridas med omhänderhafvande medel.

På fråga angående beliofvet af ytterligare medel för ifrågavarande

40

ändamål för Stockholms station under år 1905 angafs detta utgöra ett

belopp af 102,200 kronor. Genom beslut den 3 november 1905 förklarade

Eders Kung!. Magt, att för de sålunda anmälda behofven skulle användas

redan omförmälda besparing å 48,323 kronor 45 öre, samt medgaf,

att därutöfver finge af omhänderhafvande medel användas återstående

erforderliga beloppet, 195,876 kronor 55 öre, hvarjemte Eders

Kungl. Magt anbefallde marinförvaltningen att inkomma med förslag till

framställning till innevarande års riksdag om beviljande af medel till

täckande af utgiften å sistnämnda belopp.

Till åtlydnad häraf tiar marinförvaltningen den 30 november 1905

inkommit med förslag i berörda afseende.

Ämbetsverket har därvid anfört, att, äfven om ifrågavarande anslag

skulle blifva förhöj dt till det belopp, som föreslagits för år 1907, af

detta anslag, då det vore beräknadt för hvarje års eget verkliga behof,

dock icke kunde gäldas nu förevarande brist, utan att underhållsarbeten

till motsvarande omfång eftersattes. För bristens täckande måste därför

medel utom anslaget anvisas.

Den brist, som sålunda uppstått, har, såsom framgår af hvad jagredan

anfört, redan blifvit anmäld för 1905 års riksdag, ehuru då framställning

om dess täckande uppsköts i afvaktan på, att bristens belopp

skulle blifva till siffran bestämdt.»

Beträffande orsaken till bristens uppkomst hänvisade departementschefen

till, hvad förut i samma protokoll blifvit anfördt såsom skäl för

framställning till riksdagen om förhöjning af förevarande anslag.

Af 1906 års riksdag begärdes äfven medel för täckande af under

åren 1904 och 1905 uppkomna öfverbetalningar å anslaget till underhåll

af kustartilleriets byggnader och materiel. För de till grund för

denna framställning liggande omständigheter redogjordes i protokollet

till statsverkspropositionen sid. 134 och följ.

Den uppkomna bristen i detta anslag belöpte sig till 27,768 kronor

38 öre. .

Lika litet som departementschefen hade någon förhoppning om, att

bristen å anslaget till flottans nybyggnad och underhåll skulle kunna

af ett kommande års ordinarie anslag betäckas, lika litet syntes honom

eu dylik förhoppning kunna hysas ifråga om bristen å anslaget till underhåll

af kustartilleriets byggnader och materiel. Under sådana förhållanden

förefunnes .enligt departementschefens åsikt ingen annan utväg än att hos

riksdagen göra framställning om beviljande af medel till bristens täckande.

41

I fråga om båda dessa anslag både myndigheterna blifvit kraftigt

erinrade om nödvändigheten att begränsa utgifterna inom anslagens belopp,

hvadan departementschefen ansåg, att anledning torde vara att antaga,

att detta af vederbörande myndigheter skulle för framtiden iakttagas.

I enlighet med departementschefens hemställan begärde Kungl.

Magt för att täcka öfverbetalningarna å här ifrågavarande båda anslag

på extra stat för 1907 ett anslag af 223,645 kronor.

Med hänsyn till de i statsrådsprotokollet anförda omständigheter

biföll riksdagen Kungl. Maj:ts framställning.

År 1907 föreslog Kungl. Magt genom särskild proposition (nr

108), att riksdagen skulle medgifva, att af femte hufvudtitelns allmänna

besparingar finge användas till betäckande af brist i anslagen till flottans

nybyggnad och underhåll och till underhåll af kustartilleriets byggnader

och materiel 136,905 kronor 63 öre samt till ersättande af öfverbetalning

a 1904 års anslag till sjukvård för flottans personal 9,920 kronor 79 öre.

I fråga om de till grund för denna framställning liggande omständigheter

yttrade departementschefen enligt protokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 21 mars 1907:

»I underdånig skrifvelse den 26 maj 1906 med summarisk redovisning

för under år 1905 förvaltade medel och bestridda utgifter anmälde

marinförvaltningen, att å reservationsanslaget till flottans nybyggnad

och underhåll skett en öfverbetalning af 321,450 kronor 3 öre,

angående hvilkens godtgörande ämbetsverket ville framdeles afgifva

underdånigt förslag. I samma skrifvelse anmäldes vidare, att å reservationsanslaget

till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel

för år 1905 skett en öfverbetalning af 39,100 kronor 60 öre. Rörande

denna öfverbetalning förklarade ämbetsverket sig skola, sedan utredning

om anledningen till öfverbetalningen hunnit verkställas, inkomma med

det underdåniga utlåtande, hvartill omständigheterna kunde föranleda,

Häruppå liar marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den

28 september 1906 angående regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel för år 1908 lämnat vidare utredning i dessa frågor.

Därvid erinrade ämbetsverket till en början därom att, med bifall till

af Kungl. Maj:t gjord framställning, 1906 års riksdag, enligt punkt 42

i riksdagens skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel, till täckande af brister å ifrågavarande båda

anslag beviljat på extra stat för år 1907 ett anslag af 223,645 kronor.

42

I donna summa ingick, på sätt framginge af de närmare redogörelserna

i det till propositionen hörande statsrådsprotokollet (sid. 130 och följ.),

för anslagets till flottans nybyggnad och underhåll räkning ett belopp

af 195,870 kronor 55 öre, hvithet åter motsvarade det af marinförvaltningen

i underdånig skrifvelse den 5 september 1905 till 244,200

kronor angifna behof v et å den anslaget tillhörande titeln »underhåll af

fartyg och båtar», minskadt med å anslaget i öfrig! förefintlig besparing

af 48,323 kronor 45 öre. Sedan räkenskaperna för år 1905 kunnat

under år 1900 afslutas, hade det emellertid visat sig, att den totala

bristen ''å detta anslag vida öfversteg den beräknade bristen och i verkligheten

uppgick till det i marinförvaltningens skrifvelse den 26 maj 1906

angifna beloppet 321,450 kronor 3 öre. Marinförvaltningen påpekade

härvid, att, såsom i nämnda statsrådsprotokoll äfvenledes upplysts, af

1905 års underkållsanslag varit i stat för är 1905 afsatt till täckande

af brist från 1904 ett belopp af 218,970 kronor 32 öre, hvarå dock,

sedan dåra!'' gnidits ej allenast den verkliga bristen för år 1904 utan

äfven en del andra anslaget tillhörande utgifter med sammanlagdt

170,646 kronor 87 öre, förenämnde besparing å 48,323 kronor 45 öre

uppstått. Egentligen vore det således endast skillnaden mellan 170,646

kronor 87 öre och ofvan omförmälda belopp af 321,450 kronor 3 öre,

som utgjorde under år 1905 uppkommen brist ä anslaget.

Beträffande bristen å reservationsanslaget till underhåll af kustartilleriets

byggnader och materiel erinrade marinförvaltningen därom

att, såsom den i åberopade statsrådsprotokoll meddelade redogörelsen

jämväl utvisade, det belopp af 27,768 kronor 38 öre, som för detta

anslags räkning ingick i ofvannämnda extra anslag för år 1907 a

223,645 kronor, utgjorde blåst från år 1904. Till följd häraf vore det

endast skillnaden mellan den i marinförvaltningens underdåniga skrifvelse

den 26 maj 1906 anmälda bristen 39,100 kronor 60 öre och berörda

27,768 kronor 38 öre, som utgjorde den under år 1905 uppkomna

bristen å ifrågavarande anslag.

De på grund af 1905 års bokslut anmälda bristerna, på hvilkas

storlek de ökade underhållskostnaderna i anledning af 1905 års stora

rustningar och långvariga expeditioner jämte öfriga extra ordinära förhållanden

otvifvelaktigt öfvat ett väsentligt inflytande, kunde icke till

någon del täckas af anslagens för år 1907 förhöjda belopp, enär dessa

blefve oundgängligen erforderliga för årets egna behof. För utjämnande

åt dessa brister liksom af dem, hvilka med visshet kunde motses jämväl

för år 1906, hvarunder anslagen utgått med sina förutvarande otillräckliga

belopp, måste alltså särskilda medel framdeles beredas.

43

Bristerna å båda anslagen för år 1905 utgjorde ofvan angifva beloppet.

.......................................................................... kronor 360,550: 6 3

Droges härifrån till deras betäckande beviljade extra

anslaget för år 1907 .............................................. 223,645: —

återstode en brist af......................................................... kronor 136,905: 6 3.

Marinförvaltningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes hos

riksdagen göra framställning om anvisande af medel till täckande af

denna brist.

Ifrågavarande brister torde hafva sin grund däri, att de nämnda

anslagen varit för sina ändamål otillräckliga, försåvidt ej byggnadernas

och niaterielens underhåll skolat i hög grad eftersättas; och synes det

mig, till närmare belysning af detta förhållande, vara tillfyllest att

hänvisa till hvad i statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13

januari 1906 blifvit anfördt såsom skäl för förhöjning af berörda två

anslag samt täckande af då känd brist i desamma. Lika litet som

föregående år torde nu någon förhoppning förefinn as att kunna, utan

äfventyrare af materielens bestånd, täcka bristen med medel från framtida

underh åll s an sl ag.

För täckande af bristen synes mig lämpligen allmänna besparingarna

å femte hufvudtiteln böra tagas i anspråk.»

Man finner häraf, att uppfattningen alltjämt är den, att något

principiellt hinder icke finnes för att täcka ett föregående års öfverbetalning

med medel från ett senare års anslag.

I fråga om öfverbetalningen å anslaget till sjukvård anförde

departementschefen vid samma tillfälle:

»Genom nådigt bref den 26 april 1905 biföll Kungl. Maj:t en af

marinförvaltningen gjord hemställan, att en då anmäld öfverbetalning

af 12,018 kronor 33 öre vid flottans station i Karlskrona å 1904 års

anslag till sjukvård för flottans personal finge i marinförvaltningens

hufvudbok afföras å titeln ''Förskott för sjukvård för flottans personal’.

Med ämbetsskrifvelse den 21 juli 1905 inkom marinförvaltningen

därefter med utredning angående orsaken till öfverbetalningen. Af

denna utredning framgick följande.

Enligt förste läkarens vid nämnda station uppgift hade vid flottans

sjukhus därstädes under år 1904 vidtagits en del förbättringar med afseende

på vederbörande sjukhusinventarier, utstyrsel, persedlar m. in.,

hvilka icke borde beräknas såsom tillkommande de vanliga, årligen utgående

utgifterna för sjukvård, utan omre gjorda en gång för alla och

44

icke återkomma under en lång följd af år. Enligt samme läkares yttrande

uppgingo kostnaderna för berörda anskaffningar i rundt tal till

sammanlagdt 14,270 kronor, livilket belopp dock tydligen icke borde

beräknas bland utgifterna för den egentliga sjukvården under året, utan

vore att anse såsom eu af beliofvet påkallad nödvändig ökning och för

lång tid bestående värdeförhöjning af sjukhusens inventarier.

Stationsbefälhafvnren i Karlskrona hade, under åberopande af förste

läkarens berörda yttrande, såsom allmän orsak till att ifrågavarande utgifter

under år 1904 öfverskridit anslaget, framhållit, att utgifterna för

ett sådant ändamål som sjukvård icke alltid kunde begränsas inom ett

förut fastställdt, ej synnerligen högt beräknadt anslag, hvarjämte stationsbefälhafvaren

upplyst att han, för att minska svårigheten för honom

att bedöma, huruvida de för sjukvården anmälda behofven vore oafvisliga

eller om med deras tillgodoseende kunde anstå, meddelat förste

läkaren vissa föreskrifter, hvarigenom vore att förvänta, att utgifterna

framdeles, så vidt ske kunde, begränsades inom det anslag, som för

sjukvården anvisades.

Vid det förhållande att stationsbefälhafvaren sålunda redan meddelat

föreskrifter i syfte att begränsa utgifterna för sjukvården i Karlskrona

inom vederbörande anslags belopp, ansåg mariuförvaltningen för egen

del sig icke hafva något att tillägga eller erinra vid hvad i ärendet

blifvit anfördt.

Genom nådigt bref den 25 augusti 1905 anbefallde emellertid

Kung!. Magt marin förvaltningen att erinra vederbörande om, att ifrågavarande

anslag icke kunde anses vara afsedt för gäldande af anskaffningar

af inventarier i den stora omfattning, som sålunda ägt rum, och

att dylika anskaffningar därför icke Unge vidtagas, förr än vederbörliga

medel blifvit för ändamålet anvisade, hvarjämte ämbetsverket anmodades

att efter vederbörlig utredning inkomma med förslag om täckande af

berörda utgifter.

Därefter har, sedan vederbörande meddelats sådan erinran, som i

det nådiga brefvet afsåga, marinförvaltningen uti underdånig skrifvelse

den 25 maj 1900 anfört, bland annat, att de nyanskaffningar och förbättringar

åt sjukhusets i Karlskrona inventarier m. in., hvilka för tillgodoseende

af de efter allmänna värnpliktens införande alltjämt ökade

anspråken på flottans sjukhus måst företagas, varit förnämsta anledningen

till den uppkomna öfverbetalningen, hvilken ej heller kunnat,

till följd af de stegrade arbets- och inköpsprisen, begränsas genom

några besparingar å anslaget. Marinförvaltningen hemställde därvid, att

bristen måtte få godtgöras af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

45

Vid underdånig föredragning af sistnämnda skrifvelse den 8 juni 1906

fann Kung!. Maj:t emellertid godt anbefalla marinförvaltningen att inkomma^

med förslag om framställning till innevarande års riksdag om

beviljande af medel till täckande af ifrågavarande brist.

Uti underdånig skrifvelse den 16 oktober 1906 har marinförvaltningen,

med tillkännagifvande att är 1905 ä ifrågavarande anslag uppstått

eu behållning af 2,097 kronor 54 öre och att sålunda bristen

å anslaget numera utgjorde endast 9,920 kronor 79 öre, hemställt, att

Kungl. Magt ville hos riksdagen utverka medgifvande, att till täckande

af denna brist måtte af nyssnämnda allmänna besparingar få användas

ett belopp af 9,920 kronor 79 öre.

Lika med marinförvaltningen anser jag, att för täckande af ifrågavarande

brist femte hufvudtitelns allmänna besparingar böra tagas i

anspråk.»

Med hänsyn till de i statsrådsprotokollet omförmälda förhållanden

biföll riksdagen Kungl. Maj:ts framställning. (Riksdagens skrifvelse

nr 127).

Beträffande ersättandet af öfverbetalningarna å anslagen till flottans

nybyggnad och underhåll och till underhåll af kustartilleriets byggnader

och materiel, anförde riksdagen:

»I fråga om bristen i anslagen till flottans nybyggnad m. m.,

hvilken för år 1905 uppgått till ej mindre än 360,550 kronor 63 öre,

har riksdagen dock velat framhålla önskvärdheten af, att vederbörande

myndigheter blifva erinrade om nödvändigheten att begränsa utgifterna

inom anslagens belopp, på det att ett öfverskridande af anslagen, såsom

här ägt rum, för framtiden må undvikas.»

I nådigt bref den 14 juni 1907, med anledning af riksdagens

ifrågavarande skrifvelse, anbefallde äfven Kungl. Maj:t marinförvaltningen

»med hänsyn till den i riksdagens skrifvelse påpekade brist i anslagen

till flottans nybyggnad in. in., att erinra vederbörande myndigheter

om nödvändigheten att begränsa utgifterna inom anslagens belopp».

Äfven år 1908 begärde Kungl. Maj:t af riksdagen medgifvande

att af allmänna besparingarna använda medel till täckande af brister i

anslagen till flottans nybyggnad och underhåll och till underhåll af kustartilleriets

byggnader och materiel (proposition nr 117).

Enligt statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 20 mars

1908 anförde departementschefen beträffande denna fråga följande:

»Enligt bokslut för år 1906 förefanns en brist i anslaget till flottans

nybyggnad och underhåll å 248,461 kronor 73 öre och i anslaget till

46

underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel å 12,005 kronor 66

öre. I förstnämnda summa ingick ett belopp af 17,393 kronor 26 öre,

öfverbetalning å anvisade medel för förlängning af Oscar II:s docka.

I nådigt bref den 14 december 1906 biföll Kung!. Maj:t af marinförvaltningen

gjord hemställan, att sistnämnda belopp finge täckas af 1907

års anslag till flottans nybyggnad och underhåll. I bristen å anslaget

till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel ingick ett belopp

af 312 kronor 29 öre, afseende underhåll af Karlskrona kustartilleriregementes

handvapenförråd, hvithet belopp öfverförts till extra ordinarie

anslaget för kustartilleriets beväpning.

Genom dessa omföringar har den ifrågavarande bristen å de båda

anslagen nedgått till 242,761 kronor 84 öre.

Rörande orsakerna till bristens uppkomst har af varfschefen i Karlskrona

hufvudsakligen framhållits dels de anspråk, som i allmänhet ställdes

på det i förhållande till den vid Karlskrona station förlagda materielen

knappt tillmätta underhållsanslaget, dels ock vissa omständigheter, som

särskilt inverkat på utgifter af ifrågavarande slag under år 1906. Så

hade den långvariga expeditionen år 1905 föranled t dryga kostnader

för fartygens i ståndsättande; och då till följd af den långt framskridna

tiden fartygen ej kunnat redan på hösten samma år sättas i full godt

skick, hade dessa kostnader till största delen drabbat 1906 års anslag.

Vidare vore att märka de dryga kostnaderna för rustning af pansarbåten

Dristigheten för dess långfärd samt för nytillverkning af ett ställ

ångpannor för kanonbåten Skäggald.

Varfschefen i Stockholm har i fråga om orsakerna till ifrågavarande

brist, såvidt angår Stockholms slation, jämväl framhållit anslagets otillräcklighet

öfver hufvud taget samt fartygens iståndsättande efter 1905

ars expedition med de för år 1906 anvisade medel; hvartill komme, att

det blifvit nödigt att under årets ogynnsammaste tid forcera arbetena

å stationens l:a klass pansarbåtar för att hafva dem färdiga till anbefalld

expedition vid 1907 års början.

Marinförvaltningen har i underdånig skrifvelse den 1 oktober 1907

hemställt, att i likhet med hvad som iigde rum med uppkommen brist

å anslagen i fråga för år 1905, den för år 1906 å samma anslag uppkomna

brist, 242,761 kronor 84 öro, måtte täckas af femte hufvudtitelns

allmänna besparingar.

Såsom, då fråga var om täckande af liknande brist för år 1905,

framhållits, torde otvifvelaktigt hufvudgrunden till uppkomsten af nu

ifrågavarande brist vara att finna däri, att anslagen i fråga varit för

sina ändamål otillräckliga, såvidt ej byggnadernas och materielens under

-

47

håll skolat i hög grad eftersättas; och tillåter jag mig, till. närmare

belysning af detta förhållande, hänvisa till hvad i statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1906 blifvit anfördt såsom skäl

för förhöjning af berörda två anslag samt täckande af då känd brist i

detsamma. Hvad angår bristen för år 1906, är dessutom särskildt att

märka, att de för samma år anslagna medlen måst tagas i anspråk för

betäckande af större delen af de oförutsedda högre underhållskostnader

i fråga om fartygsmaterielen, som varit en naturlig följd af den långvariga

expeditionen under år 1905. Änskönt ifrågavarande anslag blifvit

för åren 1907 och 1908 hejda, torde någon förhoppning icke finnas att

kunna, utan äfventyrande af materielens bestånd, täcka bristen med medel

från samma anslag, lika litet som sådant lärer låta sig göra med medel

å framtida underhållsanslag.

För täckande af ifrågavarande brist, 242,761 kronor 84 öre, synas

mig lämpligen allmänna besparingarna å femte hufvudtiteln böra tagas

i anspråk.»

I samma proposition föreslog Kungl. Maj:t bland annat äfven, att

ett belopp af 659 kronor 81 öre skulle af allmänna besparingarna få

användas till täckande af brist i anslagen till navigationsskolorna. I

sin med anledning af denna kungl. proposition den 1 juni 1908 aflåtna

skrifvelse anförde riksdagen:

»I fråga om Eders Kungl. Maj:ts uti förevarande proposition gjorda

framställningar har riksdagen icke funnit anledning till annan erinran,

än att riksdagen ansett utgifterna för instruments, kartors, böckers och

möblers underhåll och förökande in. in. vid navigationsskolorna böra

hållas inom gränsen af de för nämnda ändamål beviljade anslag.»

Under uttalande häraf medgaf riksdagen, att af allmänna besparingarna

å femte hufvudtiteln finge användas de af Kungl. Maj:t föreslagna

beloppen.

I Kungl. Maj ds, med anledning af riksdagens medgifvande angående

besparingarnas användning, till marinförvaltningen den 12 juni 1908

aflåtna bref anbefalldes ämbetsverket erinra vederbörande myndigheter

om de af riksdagen angifna utgifternas hållande inom gränsen af anslagen.

Genom statsrevisorernas berättelser och de däri meddelade uppgifterna

om de af marinförvaltningen omhänderhafda rnedeln har det

för riksdagen varit möjligt att årligen kontrollera ställningen af de

under detta ämbetsverks förvaltning stående riksstatsanslagen.

Men när revisorerna ej gjort anmärkning mot anslagens öfver

-

48

betalning, har ej heller riksdagen funnit sig föranlåten att vidtaga någon

åtgärd, ehuru af revisorernas tabeller framgått, att vissa anslag väsentligen

öfverbetalats.

Redan på grund af riksdagens revisorers underlåtenhet i detta

afseende har den åsikten blifvit stärkt, att öfverbetalningar å reservationsanslag

varit, om ej direkt tillåtna, så dock mindre anmärkningsvärda.

Härför talar bl. a. hvad marinförvaltningen i sitt ofvan anförda

underdåniga utlåtande den 13 januari 1891 yttrade: »Att utgifterna för

underhållet af byggnader och materiel af så betydande omfång som de,

livilka flottan äger vid Karlskrona station, ett eller annat år öfverskrida

den lämnade medelsanvisningen torde knappt med fog kunna anses

synnerligen anmärkningsvärd!. Då vid något föregående tillfälle sådant

öfverskridande ägt rum, har icke heller anmärkning från statsrevisorernas

sida förekommit.»

En dylik åsikt om reservationsanslagens natur understödes äfven

af riksdagens förfarande beträffande de af revisorerna gjorda anmärkningarna.

Vid riksdagen 1891 förelåg — såsom af det föregående inhämtats

— tvenne anmärkningar af revisorerna mot öfverbetalningar å reservationsanslag.

Den ena anmärkningen, beträffande anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll, föranledde ej någon riksdagens åtgärd, enär den gjorda

öfverbetalningen redan blifvit betäckt. Detta skäl för riksdagens handlingssätt

kan naturligen lätt hafva tolkats så, att öfverbetalning å

reservationsanslag ej vore angriplig, om blott bristen kunde täckas af

andra medel eller ett senare års anslag. Att denna uppfattning härskat

inom marinförvaltningen före 1891 års riksdagsskrifvelse framgår af

näst sista punkten i det förut anförda utlåtandet med anledning af 1890

års statsrevisorers anmärkning.

Beträffande öfverbetalningen å anslaget till flottans öfningar framhöll

visserligen riksdagen i skrifvelsen till Kung!. Maj:t vikten af att

antecipationer å bestämda anslag ej ägde rum. Men styrkan af detta

uttalande förringades väsentligt genom att anmärkning ej gjordes beträffande

öfverbetalningen å underhållsanslaget.

Då 1891 års riksdag anhöll, att Kung!. Maj it täcktes vidtaga

åtgärder till »åstadkommande af jämvikt» i anslaget till flottans öfningar,

kan riksdagen själ!'' sägas hafva anvisat sättet för täckande af uppkomna

öfverbetalningar. Uttrycket »åstadkommande af jämvikt» torde

nämligen få anses innebära, att riksdagen afsett, att inbesparingar a

49

anslaget följande år borde åstadkommas. Och de åtgärder, som för

vinnande af detta måste vidtagas, voro naturligen inskränkningar i

kommande års öfningar.

Såsom af det förut omnämnda kungl. brefvet den 11 september

1891 framgår, var det äfven dylika åtgärder, som af Kungl. Maj: t anbefalldes.

Det af Kungl. Maj:t samtidigt föreskrifna förfarandet att

framdeles till ersättande särskild! anmäla vissa utgifter, hvilka förut

påförts anslaget till flottans öfningar, afsåg tydligen förekommande af

framtida öfverbetalningar å detta anslag.

Beträffande den af riksdagens revisorer år 1901 gjorda anmälan

om öfverskridande af anslagen till flottans öfningar afgaf ej marinförvaltningen

någon förklaring. Den omständigheten, att anmälan ej af

riksdagen upptogs till behandling, kan naturligen ej hafva annat än

framkallat den uppfattning, att öfverbetalningen — åtminstone under

de af revisorerna anförda omständigheterna — vunnit riksdagens tysta

gillande. Tydligen har det legat nära till hands att häraf sedan draga

en allmän slutsats om det berättigade i, att under särskilda omständigheter

öfverbetala äfven andra reservationsanslag.

Då 1906 års riksdag beviljade extra anslag för täckande af brist

å de båda reservationsanslagen till flottans nybyggnad och underhåll samt

till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel, gjordes ej af

riksdagen något uttalande om, att öfverbetalningarna ej bort äga rum

eller att sådana för framtiden borde undvikas. Härvidlag är dock att

märka, att i protokollet till statsverkspropositionen, till hvars upplysningar

riksdagen i sitt beslut hänvisade, meddelats, att vederbörande

myndigheter blifvit kraftigt erinrade om nödvändigheten att begränsa

utgifterna inom anslagens belopp.

När 1907 års riksdag medgaf användning af allmänna besparingarna

å femte hufvudtiteln bl. a. till täckande af brister i de två nyssnämnda

anslagen, framhöll riksdagen — såsom ofvan anförts — endast

»önskvärdheten)) af erforderliga erinringar till vederbörande, på det att

öfverskridande af anslagen för framtiden måtte undvikas.

I fråga om det samtidigt gjorda medgifvandet att till ersättning

af öfverbetalning å reservationsanslaget till sjukvård för flottans personal

använda medel af femte hufvudtitelns allmänna besparingar, gjorde

riksdagen ej något särskildt uttalande.

Då slutligen riksdagen år 1908 äfvenledes medgaf, att, för täckande

af brist i anslagen till flottans nybyggnad och underhåll och till

underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel, erforderliga medel

finge tagas från allmänna besparingarna, yttrade sig ej riksdagen om

7

50

det missförhållande, att öfverbetalningar ägt ruin. Endast om nödvändigheten

af att hålla utgifterna å det bestämda anslaget till navigationsskolorna

inom gränsen för det beviljade beloppet sade sig riksdagen vid

detta tillfälle hafva anledning att göra erinran.

Att riksdagen ej öfvergifvit åsikten om reservationsanslagens

karaktär af till visst maximibelopp beviljade anslag, hvilka endast få

öfverskridas med från föregående år befintliga besparingar, är visserligen

intet tvifvel underkastadt.

Men den omständigheten, att riksdagen år efter år låtit reservationsanslag

öfverbetalas utan att afgifva någon gensaga häremot, har

naturligen bidragit till att stärka den uppfattningen, att det, såsom marinförvaltningen

yttrade, ej är »synnerligen anmärkningsvärd!», om dylik

öfverbetalning förekommer.

Till ytterligare belysning af det faktiska förhållandet, att kännedom

om öfverbetalningarna å de särskilda anslagen år efter år meddelats

riksdagen, tillåter jag mig åberopa följande tabeller, utvisande

de å de särskilda reservationsanslagen under femte hufvudtiteln för

trettioårsperioden 1880—1909 af statsrevisorerna i deras årliga berättelser

uppgifna öfverbetalningar.

51

Tabell utvisande under åren 1880—1894 gjorda öfver-betalningar å reservationsanslag

under femte hufvudtiteln enligt statsrevisorernas berättelser angående statsverket.

År

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

(t. o. m. år 1885 »förslags- anslag, högst»)

Flottans nybyggnad

och underhåll

Flottans öfningar

Durchmarsch-

kostnader

Anskaffning och

underhåll af båts- männens s. k. små- persedlar

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

Anslag

Öfverbe- talning vid

årets slut

Anslag

Öfverbe- talning vid

årets slut

1880

282,000

100,403

69

1,078,800

_

550,000

30,000

7,545

23

1881

282,000

—

89,505

18

1,078,800

—

—

550,000

—

—

—

30,000

—

6,531

74

—

—

—

—

1882

282,000

—

02,447

70

1,078,800

—

—

—

550,000

—

—

—

30,000

—

2,086

99

—

—

—

—

1883

282,000

—

54,396

21

1,078,800

—

145,963

55

550,000

—

—

—

30,000

—

—

—

—

—

—

—

1884

282,000

19,422

06

1,078,800

—

—

—

670,000

—

—

—

30,000

—

—

—

—

—

—

_1

1885

259,000

19,422

06

1,078,800

—

—

—

670,000

—

—

—

30,000

—

—

—

40,000

—

24,739

261

1880

287,500

—

15,856

04

1,078,800

—

13,628

4 5

670,000

—

—

—

30,000

—

—

—

—

—

—

— 1

1887

287,500

—

15,856

04

1,200,000

—

—

—

670,000

—

—

—

30,000

—

—

—

'' -

—

—

1888

287,500

—

J 16,144

\l4,139

09

6 8 1)

1,200,000

—

—

-

670,000

—

79,496

51

30,000

—

—

-

—

—

—

—

1889

287,500

—

8,257

11

1,200,000

—

52,504

99

670,000

—

108,471

96

26,000

—

—

—

—

—

—

—

1890

287,500

—

34,907

48

1,200,000

—

23,226

94

670,000

—

234,968

81

22,000

—

—

—

—

—

—

—

1891

287,500

—

42,651

47

1,200,000

—

—

-

670,000

—

143,588

22

18,000

—

—

—

—

—

—

—

1892

287,500

—

42,406

10

1,220,000

—

—

—

670,000

-

—

-

14,000

—

—

—

—

—

—

—

1893

287,500

—

40,075

37

1,239,000

—

—

—

670,000

—

—

—

10,000

—

—

—

—

—

—

1894

287,500

—

31,727

23

1,260,000

—

—

—

670,000

—

—

—

6,000

—

—

-

—

—

—

—

'') Denna å den tid, då anslaget var »förslagsanslag, högst», uppkomna öfverbetalning kvarstod till år 1895, då

den täcktes genom de allmänna besparingarna.

Tabell utvisande under ären 1895—1909 gjorda öfverbetalningar ä reservationsanslag

År

Summa

öfverbetal-

ningar

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgosse- kårerna

Flottans nybyggnad och

underhåll

Flottans öfningar

Sjukvård (från och med

år 1902 »sjukvård för

flottans personal.»)

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

Anslag

Öfverbe tal- ang vid

årets slut

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

1895

47.451

85

268,100

—

23,619

99

1,280,000

_

_

_

670,000

_

23,831

86

39,000

_

_''

189(i

96,007

7 6

268,100

—

16,983

7 7

1,300,000

-

—

—

670,000

—

79,623

99

39,000

-

—

—

1897

59,708

80

268,100

—

—

—

1,300,000

-

—

—

720,000

-

59,768

SO

89,000

—

—

—

1898

33,212

66

268,100

-

—

—

1,300,000

—

—

—

720,000

—

33,212

66

39,000

—

—

—

1899

122,757

6 3

286,550

—

—

-

1,300,000

—

-

-

720,000

—

122,757

63

44,000

-

—

—

1900

57,098

53

286,550

—

-

-

1,300,000

-

2,329

7 0

870,000

—

54,768

83

44,000

—

—

—

1901

170,801

83

317,510

—

—

—

1,725,000

—

--

—

870,000

—

170,801

83

44,000

—

—

—

1902

88,210

55

342.775

—

—

-

1,685,000

—

-

—

1,000,000

—

4,565

61

44,000

-

16,922

4 6

1903

207,433

78

369,500

—

—

-

1,685,000

—

60,486

48

1,200,000

-

—

-

44,000

—

—

—

1904

346,882

33

387,260

—

—

-

1,685,000

—

116,359

63

1,200,000

—

—

-

69,000

—

12,018

33

1905

530,899

43

407,795

—

—

-

1,685,000

-

321,450

03

1,200,000

—

—

—

69,000

—

9,920

79

1900

870,744

3 5

429,995

—

—

-

1,840,000

—

682,198

6 2

1,200,000

—

—

—

69,000

-

13,380

2 7

1907

477,054

03

456,498

—

—

-

2,250,000

-

351,216

23

1,200,000

—

—

—

69,000

—

—

—

1908

199,587

7 6

487,800

—

—

-

2,300,000

-

62,301

7 7

1,200,000

-

—

—

70,500

-

—

—

1909

428,354

S6

487,809

—

—

-

2,300,000

-

149,840

18

1,800,000

-

190,014

91

70,500

-

—

—

under femte hufvudtiteln enligt statsrevisorernas berättelser angående statsverket.

Beklädnad åt

kustartilleriets

manskap

Underhåll af kust- artilleriets byggnader

och materiel

Kustartilleriets

(ilningar

Sjukvård för kust- artilleriets personal

Sjökarteverket

Anslag

Öfv erbetal- ning vid

årets slut

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

Anslag

Öfverbetal- ning vid

årets slut

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

—

—

—

60,000

—

—

—

—

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

60,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

60,000

—

—

-

_

__

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

60,000

—

—

—

_ ''■

60,000

-

—

—

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

-

—

—

65,000

-

—

—

—

—

--

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

65,000

—

—

—

132,384

—

29,561

17

145,602

—

26,108

Öl

..........

—

11,053

30

13,000

—

—

—

65,000

—

—

—

132,384

—

102,055

88

155,61 >2

—

—

—

120,000

—

44,891

42

13,000

-

—

-

65,000

-

—

—

145,704

—

132,339

93

156,562

—

22,530

—

160,000

—

63,634

44

14,000

—

—

—

65,000

—

-

—

145,704

—

145,393

8 7

231,562

—

39,100

60

160,000

—

15,034

14

14,000

—

—

—

65,000

—

—

—

145,704

-

104,949

93

231,562

—

51,106

26

160,......

—

19,109

2 7

14,000

—

—

—

65,000

—

—

-

148,035

—

71,838

02

326,437

—

11,693

37

160,000

-

38,149

36

14,000

-

4,157

05

65,(K X •

-

—

-

150,921

—

78,321

19

326,437

—

19,207

11

160,000

—

35,793

7 5

14,000

—

3,963

64

65,000

—

—

-

150,921

—

60,834

13

371,500

—

342

64

190,000

15,186

05

14,000

-

7,581

71

65,0()0

-

4,555

24

Räkenskapssystemet och dess allmänna konsekvenser.

Jag anhåller nu att få lämna en orienterande öfversikt af den del af

redovisningsväsendet vid marinen, som närmast beröres af föreliggande

fråga. Jag blir senare i tillfälle att i särskilda sammanhang från olika

sidor belysa detaljer af detta redovisningsväsende.

Det på riksstaten uppförda reservationsanslaget till »flottans öfningar»

är aisedt att sätta Kungl. Maj:t i tillfälle att dels genom anordnande

af sjöexpeditioner och annorledes bereda vapenöfning åt flottans

stampersonal, dels ock att i öfrigt hålla flottan i beredskap.

I afseende å sjöbeväringen har förslagsanslaget till »sjöbeväringens

vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför» en väsentligen

motsvarande uppgift.

Då stam och beväring i stor utsträckning öfvas tillsammans, utgå

kostnaderna för öfningarna först gemensamt, men fördelas sedermera

vid räkenskapernas uppgörande efter vissa grunder.

De båda anslagen stå till marinförvaltningens disposition i dess

egenskap af ekonomisk öfverstyrelse för flottan.

Åt marinstaben utarbetas hvarje höst (augusti eller september) en

preliminär plan för flottans öfningar under följande år, räknadt från den

1 oktober till och med den 30 september. På grundval häraf utfärdar

Kungl. Maj:t i kommandoväg order för vinteröfningarna, hvilka begynna

i oktober eller november och fortgå öfver årsskiftet.

Marin förvaltningen är skyldig att hvarje år före den 15 februari

inkomma till Kungl. Maj:t med uppgift å de för flottans öfningar under

det ingångna året tillgängliga medel.

Sedan denna uppgift delgifvits marinstaben, inkommer denna till

Kungl. Maj:t med en därefter lämpad detaljerad plan för öfningarne.

Därvid plägar, därest med hänsyn till medelstillgången sådant är erforderligt,

jämkningar vidtagas i den generella plan, som uppgjorts på

55

hösten. Kungl. Maj:t utfärdar därefter generalorder för sommaröfningarna.

Därest sedermera omständigheter tillstöta, som göra det erforderligt

eller lämpligt att ytterligare expeditioner utgå, pläga extra rustningsorder

i kommandoväg utfärdas. Jämväl ändringar i en gång utfärdade

order hafva förekommit.

För hvarje fartyg, som skall deltaga i öfningar, upplägges i räkenskapen

hos den station, som fartyget tillhör, ett särskildt konto, kalladt

expeditionstitel. Expeditionskostnader, som uppkomma i land (ut- och

afrustningskostnader m. fl.), bestridas af stationen och afföras direkt å

expeditionstiteln.

För bestridande af kontanta utgifter, som åkomma ombord, uppbär

fartygschefen förskott till redovisning hos stationen.

Dessa förskottsmedel redovisas, vid fartygets hemkomst till stationen

efter slutad expedition, i samband med ombord förefintliga förrådsuppbörder

genom en s. k. fartygsredogörelse, innefattande, i hvad rör penningmedlen,

dels en af fartygschefen afgifven »kassaliggare», dels en af

vederbörande fartygsintendent (eller redogörare) upprättad »penningjournal».

Då fartygsredogörelsen inkommit till stationens räkenskapskontor,

skall den där underkastas granskning: dels för att fartygschefen och

fartygsintendenten (eller redogöraren) skola undfå erkännande, att uppburna

penningmedel och omhänderhafda förråder blifvit redovisade, och

dels för att kostnaderna må kunna afföras å vederbörliga titlar.

Denna granskning med åtföljande bokföringsarbete är mycket tidsödande,

enär de grunder, efter hvilka fördelningen af kostnaderna skall

ske, äro synnerligen invecklade, och de räkenskapstitlar, som beröras af

ett fartygs expedition, mångtaliga. De utgifter, som förekomma ombord,

afse nämligen icke blott öfningsanslaget och beväringsanslaget, utan

jämväl anslaget till aflöning åt flottans kårer och stater samt anslaget

till naturaunderhåll m. fl.

De titlar, som finnas upplagda i stationernas räkenskaper, afse icke

riksstatsanslagen, för hvilka konti finnas endast i marinförvaltningens

hufvudbok, utan äro undertitlar under dessa anslag. Expeditionstiteln

kan i fråga om sådana kostnader, som skola blifva föremål för fördelning

mellan öfningsanslaget och beväringsanslaget, betraktas såsom

gemensam undertitel vid stationen för öfningsanslaget och beväringsanslaget,

intill dess vid sådan fördelning det senare anslagets titel påföres

den del af expeditionskostnaderna, som skola ditföras.

Vid stationerna föres dessutom en kassajournal, som i kronologisk

56

följd upptager alla å titlarne bokförda belopp. Denna journal, med angifvande

för hvarje belopp af vederbörlig titel, insändes månatligen till

marinförvaltningen jämte därtill hörande verifikationer. Tillika insändes

ett sammandrag öfver däri upptagna inkomster och utgifter å hvarje titel.

I marinförvaltningen upprättas med ledning häraf titelsammandrag,

hvilka ligga till grund för hufvudbokföringen, därvid utgifter och inkomster

bokföras å de olika riksstatsanslagens konti.

Dels i följd däraf, att fartygsex]»editionerna i vissa fall och numera

i afsevärd omfattning begynna på hösten och sträcka sig in

på nästa år och dels, hvad öfriga expeditioner beträffar, i följd jämväl af

flere andra omständigheter, till hvilka jag senare skall återkomma, hinner

icke granskningen vid stationerna af fartygsredogörelserna och utgifternas

afförande å de särskilda titlarne att fortgå så, att hvarje års kostnader

komma att afföras å sitt års riksstatsanslag. Följden häraf blir den

att i stor utsträckning förskotten vid årsskiftena kvarstå i räkenskaperna

oersatta, och expeditionskostnaderna komma att först påföljande år, och

understundom andra året efter det, till hvilket de höra, afföras från

vederbörligt anslag.

Fn uppkommen öfverbetalning å anslag, som beröras af fartygsexpeditionerna,

kan därför leda sitt ursprung från flere föregående år,

innan den varder synlig i räkenskapen. Och ett efterföljande års öfverskott

kan täcka ett föregående års öfverbetalning, utan att detta någonsin

kommer till synes.

Då emellertid vid hufvudbokföringen en öfverbetalning kommit

till uttryck, har marinförvaltningen plägat bokföra denna såsom ett

förskott, utgifvet för det ändamål, hvartill anslaget anvisats, samt så

snart medel för enahanda ändamål blifvit tillgängliga på nästa års riksstat

ersatt detta förskott.

Räkenskapssystemets grundtanke kan enklast skizzeras sålunda,

att kostnaderna för flottans öfningar städse bestridas från en fond. Till

denna fond föras de därför afsedda riksstatsanslagen i mån som de

blifva tillgängliga. _ Om fonden ett år icke räcker till att bestrida

kostnaderna för öfningarne i den utsträckning, Kung]. Maj:t ansett dessa

höra företagas eller yttre omständigheter framkallat, förskotteras såsom

kassaförstärkning åt fonden de för ändamålet erforderliga medlen, intill

dess å riksstaten beviljade anslag varda tillgängliga för fonden eller

medel på annat sätt disponibla, exempelvis genom ersättningar, på

hvilka fonden kan hafva anspråk från andra fonder eller anslag.

Detta betraktelsesätt — oriktigt eller icke — har tryckt sin prägel

pa bokföringssystemet och normerat förvaltningsåtgärderna.

57

Jag liar i föregående kapitel historiskt uppvisat, att så varit förhållandet.

Om man utgår från detta åskådningssätt och detta redovisningssystem

såsom ett faktum, och man ser på förhållandena rent formellt, så

föreligger icke och kan icke heller, sådan denna del af statsförvaltningen

nu en gång sedan gammalt blifvit ordnad, existera någon brist i den

budgetära bemärkelsen af detta ord. Om man slår upp kapitalkontot

till rikshufvudboken — och denna måste, då det gäller riksstatsanslagens

ställning i fråga om besparing och brist, anses fälla utslaget

— så finner man, att intet reservationsanslag laborerar med brist i den

bemärkelsen. Här äro reservationsanslagen fullt och helt behandlade

såsom fristående fonder. De äro afskilda för sig och inblandas icke på

någon punkt med statsregleringen i öfrigt. Besparingarna reserveras för

precis samma ändamål: det är fondsystemet. Om den specialfond, som

sålunda uppkommit, ett år icke lämnar tillgång till de å fonden anvisade

utgifterna, förskotteras dessa som andra vanliga förskott, för hvilka

intet anslag finnes i riksstaten uppfördt. Kungl. Magt eller vederbörande

myndighet får sedan anvisa medel till ersättande af förskottet

på sätt de kunna. Hvad anslaget till flottans öfningar beträffar, ha förskotten

plägat ersättas af följande års anslag för samma ändamål.

Erågan gäller alltså här ytterst Kungl. Mapts och myndigheternas

rätt att göra förskott till ett sådant ändamål som flottans öfningar.

Kungl. Mapts rätt att göra förskott är i sin allmänlighet synnerligen

oklar och outredd. Den bär emellertid i största utsträckning praktiserats

och lärer i hvarje händelse icke kunna alldeles upphäfvas, om det än

borde undersökas, huruvida en reglering af denna rätt vore möjlig.

För flottans öfningar förekomma, såsom af det föregående framgår,

förskott på två linjer: dels förskott vid stationerna åt fartygscheferna,

hvilka förskott i bokföringen därstädes ersättas från de särskilda

expeditionstitlarne, men icke från riksstatsanslagen, för hvilka icke finnas

konti annat än i marinförvaltningens hufvudbok, dels förskott hos marinförvaltningen,

då reservationsanslagets fond icke räcker till att täcka de

för öfningarne bestridda utgifterna. Denna tillämpning af förskottsväsendet

på kostnaderna för flottans öfningar har vunnit häfd och

sanktion därigenom, att det alltid varit så. Marinförvaltningens hufvudbok,

årligen förelagd statsrevisorerna, har öppet gifvit det vid handen.

Revisorerna hafva i de tablåer, som förelagts riksdagen i deras årligen

afgifna berättelser, tydligt och klart an gifvit förhållandet, utan att

det föranledt anmärkning. Endast år 1890 och 1901 ha statsrevisorerna,

såsom förut meddelats, gjort formlig anmärkning å öfverbetalning å

8

58

reservationsanslag. Någon enstaka gång liar riksdagen därå fäst Kungl.

Majrts uppmärksamhet, men det har icke ledt till något förändradt förfaringssätt.

Frågan har förfallit, utan att nästa år upptagas af vare sig

riksdag eller revisorer. Rikshufvudbokens formulär, fastställdt af riksdagen,

är sådant, att ett annat förfaringssätt med inträffade öfverbetalningar

å reservationsanslagen är uteslutet.

Företeelsen är för öfrigt heller icke enastående eller sällsynt. Af

den utredning jag verkställt framgår, att reservationsanslag hvarje år,

en lång tidsföljd tillbaka, alldeles tömts och att därutöfver för samma

ändamål, som anslaget afsett att tillgodose, utgifvits förskott. Det har

företrädesvis varit på fjärde och femte hufvudtitlarne detta förekommit,

men också andra hufvudtitlar hafva däraf berörts. Senast i skrifvelse

den 22 september 1910, angående riksbokslutet för år 1909, anmälde

statskontoret för Kungl. Maj:t, att utgifter i tvenne fall inom den del

af statsförvaltningen, där statskontoret är centralmyndighet, anvisats

till högre belopp än motsvarande anslag ägde tillgångar. De Överskjutande

beloppen hade i riksliufvudboken upptagits under förskotts titel.

Nu kan naturligtvis med fullt fog göras gällande, att därest Kungl.

Maj it icke äger rätt att för ett sådant ändamål som flottans öfningar

göra förskott utöfver hvad för samma ändamål är för det löpande året

å - riksstaten an visa-d t, så är detta ju i sak alldeles detsamma, som att

anslaget icke får öfverskridas; och riksdagen har, såsom jag i annat

sammanhang visat, uttalat, att reservationsanslag icke få öfverskridas.

Men i förevarande fall saknas likväl alltjämt en bestämd hållpunkt.

Riksdagens uttalanden hafva icke skapat någon däremot svarande praxis,

då riksdagen å andra sidan under långa tider icke blott underlåtit att

ge efterföljd åt sina teoretiska uttalanden, utan också genom positiva

handlingar måste anses ha godkänt förskottsförfarandet. Det är emellertid

nödvändigt att äga en fast utgångspunkt och eu fast terminologi.

I hvarje händelse kan detta icke undvaras vid den undersökning, som

här föreligger. Tv man kan icke i det ena sammanhanget beteckna

såsom brist, livad som i annat sammanhang kallas förskott. Ettdera

måste det vara. Och ur budgetteknisk synpunkt är det förskott.

Då det å riksstaten uppförda anslaget till flottans öfningar icke i

budgetredovisningen blifvit belastadt med något anslagets summa Överskjutande

belopp, gäller det nu Kungl. Maj:ts rätt att öfver hufvud

för ett sådant ändamål som flottans öfningar och marinens hållande

i krigsberedskap utgifva förskott af under händer varande medel mot

framdeles ersättning.

Att Kungl. Maj:t hittills ägt denna rätt och begagnat sig af den

-

59

samma i stor utsträckning är obestridligt och allbekant. Huruvida

denna'' rätt bör bibehållas, ankommer icke på mig att bedöma. Jag

endast konstaterar, hvad som varit och är.

Hvad själfva bokföringsfrågan beträffar, komma de sakkunniga,

hvilka tillkallats på grund af nådigt beslut den 4 juli 1910, att till förenkling

af redovisningsväsendet vid marinen framställa ett förslag, som

upphäfver förskottsförfarandet i denna del vid stationerna och enligt hvilket

kostnaderna för fartygsexpeditionerna skola direkt afföras på riksstatstitlarne

i fartygens redogörelser. Dessa komma att månatligen afgifvas

och sammandrag däröfver upprättas. Härigenom kommer detta område

af förvaltningen att regleras och en fullt budgetmässig ordning införas.

Hvarje utgift kommer att påverka det års budget, till hvilken utgiften

hör.

Denna ordning kommer ju icke att utesluta möjligheten för Kungl.

Maj:t att, utöfver hvad å riksstaten linnes uppfördt för ett visst ändamål,

förskottsvis anvisa medel; men det blir, tvärt emot hvad nu är

fallet, möjligt för den högsta ledningen af marinen att månad för månad

följa anslagens belastning och bedöma tidpunkten, då antingen inskränkning

i redan vidtagna dispositioner måste ske eller förskottsmedel utöfver

riksstatens anslag anvisas.

Den ovisshet och det dunkel, som nu hvilar öfver marinens medelsförvaltning,

kommer att därigenom skingras.

60

Öfningsanslagets historik och disposition.

Före den tid sjöbeväringen började att vapenöfvas vid flottan,

bestredos alla kostnader för personalens öfning från anslaget till flottans

öfningar.

Af detta anslag utgingo jämväl intill år 1876 kostnaderna för

natnraunderhåll under fartygsexpeditioner, men från nämnda tid öfverflyttades

dessa kostnader till anslaget för naturaunderhåll. Hela anslaget

till flottans öfningar utgjorde då 550,000 kronor, hvari ingick ett belopp

af 150,000 kronor för »sjöexpeditioner till handelns skyddande», hvilket

belopp före år 1870 varit anvisadt att utgå af handels- och sjöfartsfonden.

I proposition till 1883 års riksdag föreslogs, i anslutning till förslag

af 1880—82 års sjöförsvarskommitté, anslagets höjning med 120,000

kronor, till 670,000 kronor, hvilket af riksdagen äfven bifölls.

Vid 1896 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, en ökning af anslaget

med 155,000 kronor, hvaraf 50,000 kronor afsågos till förlängning af

eskaderöfningarna samt 105,000 kronor för utsändande af ytterligare

ett fartyg årligen till aflägsnare farvatten. Riksdagen biföll emellertid

anslagets höjning med endast 50,000 kronor till 720,000 kronor.

På grund af ökade kostnader, särskild! för ammunition och

stenkol, föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1899

års riksdag höjning af anslaget med 150,000 kronor till 870,000

kronor.

Riksdagen biföll framställningen under den förutsättning, att från

detta anslag komme att bestridas ej mindre kostnaderna för det kanonkrut,

till hvars ersättande Kungl. Maj:t samtidigt äskat medel, än äfven

framdeles de utgifter för dylikt ändamål, som kunde ifrågakomma.

61

I 1901 års statsverksproposition föreslogs i sammanhang med utsträckt

öfningstid för beväringen en höjning i anslaget till flottans

öfningar från 870,000 kronor till 1,000,000 kronor, hvarvid är att bemärka,

att dagaflöningen under sjöexpedition förutsattes icke vidare skola

utgå från detta anslag. I fråga härom hänvisades till eu beräkning af

chefen för flottans stab, där han utgått från den förutsättning, att den

del af kostnaden för stampersonalens sjöafiöning, som motsvarade dagaflöning

i land, skulle bestridas från anslaget till aflöning för flottans

kårer och stater och icke, såsom intill dess varit förhållandet, från

öfnings- och sjöbeväringsanslagen, hvaremot skillnaden mellan sjöaflöningen

och dagaflöningen i land skulle fortfarande utgå från dessa anslag

under benämning af sjötillägg. Såsom skäl härtill anförde stabschefen

bland annat, att nämnda del af stampersonalens sjöafiöning vore

af den natur, att den komme att uppgå till samma belopp, oberoende

af om personalen vore förlagd ombord eller i land.

Riksdagen biföll förslaget, enär den af riksdagen beslutade nedsättningen

i den för flottans värnpliktige föreslagna öfningstiden icke

föranledde någon minskning i anslaget till flottans öfningar.

Kungl. Maj:t föreslog 1902 års riksdag att höja anslaget med

200,000 kronor till 1,200,000 kronor. Till grund för framställningen

låg hufvudsakligen den uppgjorda planen för öfningarna för år 1903.

1 beloppet ingingo 10,000 kronor, hvarmed utgifterna för sjötillägg åt

officerare skulle ökas, därest samtidigt framställe^ förslag om höjning

af dagaflöningen åt officerarna vunne bifall.

Riksdagen biföll framställningen.

I statsverkspropositionen till 1908 års riksdag framhölls, beträffande

ifrågavarande anslag, att det läge i öppen dag, att detta anslag, som

hade, bland annat, den ytterst viktiga uppgiften att medgifva tidsenlig

utbildning af stampersonalen, icke finge upptagas till lägre belopp, än

som denna betydande uppgift kräfde. I det vid statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1907 fogade sammandrag af de

ordinarie anslagsbehofven, som beräknades skulle hafva uppstått under

femte hufvudtiteln för år 1908, därest flottans stampersonal uppbringats

till sin numerär enligt uppgjord plan, upptogs anslaget till flottans

öfningar till ett belopp af 1,800,000 kronor. Detta belopp borde för

år 1909 ökas, dels enligt 1900 års plan med 200,000 kronor på grund

af beväringens inträdande längre fredstjänstgöring, dels med ett belopp,

enligt gjorda beräkningar ej understigande 100,000. kronor, afsedt att

möjliggöra ett kraftigare bedrifvande af skjutöfningarna med artilleri

62

m. m. Anslaget till flottans öfningar skulle således för år 1909 uppgå

till 2,100,000 kronor. Då emellertid en afsevärd brist ännu förefunnes

i flottans stampersonal, innan den uppnått den numerär, som den 1908

bort äga, samt denna brist ej kunde beräknas blifva fylld år 1909,

ansågs anslaget till flottans öfningar för sistnämnda år böra upptagas

till något lägre belopp än 2,100,000 kronor. En på den verkliga

personaltillgången grundad öfningsplan för år 1909 både utvisat, att

från det nyssnämnda beloppet borde afräkna^ 298,222 kronor eller i

rundt tal 300,000 kronor. På grund häraf föreslogs att för år 1909

höja reservationsanslaget till flottans öfningar med 600,000 kronor till

1.800.000 kronor.

Riksdagen fann ej anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

utan höjde anslaget till sistnämnda belopp.

Då detta anslag står i ständig växelverkan med anslaget till sjöbeväringens

vapenöfning ar samt beklädnad och ersättning därför, torde

det vara ändamålsenligt att jämväl redogöra för det senare anslagets

uppkomst och utveckling.

Sedan uti 1885 års värnpliktslag blifvit föreskrifvet, att vissa af

vid flottan inskrifna värnpliktige skulle fullgöra äfven den stadgade

fredstjänstgöringen vid flottan, äskades i 1886 års statsverksproposition

anslag för sjöbeväringens vapenöfningar. Det belopp, som då begärdes,

67.000 kronor, var beräknadt för beväringens öfvande i land och afsedt

att bestrida kostnaderna för: natur aunderhåll, sjukvård, uppfordring och

hemlof, inkasernering, aflöning för bevar ing en samt dagaflöning till det

för dess öfvande afsedda befäl och underbefäl. För de värnpliktige afsedd

beklädnad och sängservis anskaffades medelst ett extra anslag. Med

anledning af, att riksdagen höjde aflöningen för de värnpliktige till 20

öre om dagen i stället för af Kungl. Magt föreslagna 10 öre, bestämdes

anslaget till 72,400 kronor.

Redan nästa år fann man emellertid, att den årligen återkommande

kostnaden för sjöbeväringens beklädnad borde uppföras å ordinarie stat

och i anslaget till beväringens vapenöfningar inbegripas. Då antalet

värnpliktige, som inställt sig till tjänstgöring, väsentligen understigit

det beräknade, behöfde anslaget ej ökas. Vid 1888 års riksdag förändrades

anslagets benämning till den nuvarande, på det att därmed

skulle bestämdt angifvas, att detsamma äfven vore afsedt till bestridande

af kostnaden för sjöbeväringens beklädnad.

Af statsverkspropositionen till 1892 års riksdag framgår, att den

afsedda öfningen i land af flottans beväring aldrig kommit till stånd,

63

hufvudsakligen af det skäl, att riksdagen icke beviljat begärdt anslag

till beredande af kasernutrymme för de värnpliktiges inkvartering. I

stället hade beväringen öfvats å skolfartyg och hvad Karlskrona beträffar

därjämte till en del å Kungsholms fästning. Det hade härvid visat sig,

att kostnaderna, som beräknats efter kronor 1,3 4 per man och öfningsdag,

ställt sig väsentligen större. I medeltal för åren 1887—1890 hade nämligen

kostnaden för man och dag uppgått till kronor 3,8 3. Som emellertid

det antal beväringsmän, som inställt sig till öfning, fortfarande understigit

det beräknade, hade anslaget likväl visat sig tillräckligt för sitt

ändamål ända till år 1890, då en öfverbetalning af omkring 15,000

kronor ägt rum.

Såväl på grund häraf som emedan ett större antal värnpliktige

skulle från och med år 1893 öfvas för bemanning af sjöbefästningarna,

upptogs anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar in. in. i den budget,

som fastställdes af 1892 års lagtima riksdag, till 100,000 kronor.

På grund af den utsträckning af de värnpliktiges öfningstid, som

beslöts vid samma års urtima riksdag, höjdes anslaget först till 214,700

kronor och vid 1893 års riksdag till 256,500 kronor. För beräkningen

af denna siffra låg till grund, att all beväring skulle öfvas i land under

de första 60 dagarna, hvarefter de, som afsågos för sjötjänst, skulle

öfvas ombord under de återstående 30 dagarna, Öfningarna i land

skulle äga rum under befäl från armén, då det icke utan men för

flottans stammanskaps öfningar ansågs möjligt att under hela öfningstiden

öfva sjöbeväringen ombord å fartyg.

Olägenheterna af en sådan anordning framträdde emellertid omedelbart.

Redan uti proposition till 1893 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t

på denna grund en sådan förändring i sjömanskårens sammansättning

att, med iakttagande af, att nämnda kårs egen utbildning ej blefve försummad,

det likväl blefve möjligt alt utan väsentlig tillökning af flottans

befäls- och underbefälspersonal öfva de värnpliktige vid flottan och af

dess eget befäl och underbefäl. Den föreslagna förändringen i sjömanskårens

organisation innebar en minskning i stammens numerär af 500

man, hvilken minskning ansågs motvägas, bland annat, af den mera

fullständiga öfning vid flottan, som i följd af förändringen kunde beredas

de värnpliktige.

Detta förslag till förändring i sjömanskårens organisation förkastades

visserligen af 1893 års riksdag, men framlades ånyo följande år och blef

då af riksdagen antaget.

Redan år 1895 kunde den uti ändringsförslaget bebådade förbätt

-

64

rade utbildningen af beväringen påbörjas, i det att de vid flottan inskrift^

värnpliktige äfven erhöllo sin utbildning af flottans befäl och

underbefäl och företrädesvis ombord, liksom fallet varit före 1893.

Utbildningen var dels förlagd till stridsfartyg, dels till logementsfartyg.

flen var uppdelad i tvenne perioder af ungefär lika varaktighet. Under

den första perioden, hvarunder fartygen voro till det mesta stillaliggande

och de värnpliktige meddelades rekrytutbildning, bestredos ej endast

kostnaden för det för beväringens öfvande afsedda befäl och underbefäl

utan jämväl öfriga expeditionskostnader af anslaget till beväringens

vapenöfningar m. m. Under den senare perioden ingingo å stridsfartygen

eu del stammanskap i stället för värnpliktige, och tillämpningsöfningar

eller s. k. samöfning af stam och värnpliktige vidtogo. Kostnaden för

denna del af utbildningen uppdelades, hvad dessa fartyg beträffade,

enligt särskilda af Kungi. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser, mellan

anslagen till flottans öfningar och till sjöbeväringens vapenöfningar in. in.

i förhållande till summan af antalet öfningsdagar för ombord tjänstgörande

stammanskap å ena sidan och enahanda summa för de värnpliktige

å den andra.

Till följd såväl af det sålunda använda effektivare utbildningssystemet

som af, att antalet värnpliktige vid flottan år efter år ökades,

visade sig- anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar in. m. icke motsvara

den verkliga kostnaden, hvarför Kungl. Maj:t år 1898 föreslog

riksdagen att höja nämnda anslag till 450,000 kronor. Enligt riksdagens

beslut höjdes emellertid anslaget endast till 350,000 kronor, då riksdagen

inhämtat, att en utredning påginge beträffande alla på tillgång och behof

af beväring för flottan inverkande förhållanden.

Uti statsverkspropositionen till 1901 års riksdag redogöres för den

plan för ordnandet af personalens utbildning och öfningar, som chefen

lör flottans stab framlagt i afgifvet utlåtande i fråga om utsträckning

af beväringens öfningstid under fredstid till 365 dagar. Denna plan

utgjorde en utveckling af den för flottans öfningar under de närmast

föregående åren följda planen. Enligt densamma skulle flertalet af i

tjänstgöring varande beväringsmän vara förlagda ombord å fartyg.

Utbildningen skulle bibringas dels å särskilda för de värnpliktige rustade

pansarbåtar och logementsfartyg, dels tillsammans med stammen under

till sommaren förlagda eskaderöfningar. Endast de till stationstjänst

inskrift^ — omkring 150 man — skulle erhålla sin utbildning i land,

hvarjämte en del beväringsmän sommartiden afsågos att tjänstgöra i land

i stället för stammanskap. Den årliga kostnaden för sjöbeväringens

65

vapenöfningar m. m. under den sexåriga öfvergångsperioden, då öfningstiden

för de värnpliktige var föreslagen till 197 dagar, beräknades till

820.000 kronor. För år 1902 föreslogs emellertid endast en höjning af

70.000 kronor; nämnda år blefve nämligen ett öfvergångsår från 90

dagars till 197 dagars öfningstid, under hvilket den utsträckta öfningstiden

endast skulle komma att tillämpas på mindre kategorier af de

värnpliktige. En viktig omläggning af anslag, hvilken äfven i viss

mån berör beväringsanslaget, företogs emellertid, såsom ofvan omförmälts,

vid 1901 års riksdag, i det att all dagaflöning beräknades utgå

från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater; till befäl och

underbefäl, som användes för beväringens öfvande, skulle sålunda icke,

såsom förut, hela dagaflöningen ombord komma att utgå af beväringsanslaget

utan endast den del däraf, som öfversköte beloppet af dagaflöningen

i land, det s. k. sjötillägget. Med anledning af, att ett särskildt

inskrifnings- och redovisningsväsen inrättades för en del af flottans

värnpliktige, komrae å andra sidan beväringsanslaget att belastas med

kostnaden härför. Båda dessa åtgärder vunno riksdagens gillande,

hvaremot någon höjning af anslaget icke ansågs för år 1902 erforderlig.

För år 1903 höjdes däremot nämnda anslag, men i anledning

däraf, att den af Kungl. Maj:t till 197 dagar föreslagna öfningstiden

inskränktes till 172 dagar, kunde anslaget begränsas till 780,000 kronor,

med hvilket belopp detsamma utgick t. o. m. år 1906. Det visade sig

emellertid snart, att detta belopp icke motsvarade de verkliga utgifterna,

och då 1905 års riksdag anhållit, att Kung]. Maj: t vid uppgörande af

förslag till statsreglering täcktes vidtaga de anslagshöjningar af förslagsanslagen,

som vid en undersökning kunde finnas erforderliga för att

bereda statsregleringen önskvärd stadga, föreslogs i 1906 års statsverksproposition

anslagets höjning till 1,150,000 kronor. Riksdagen bestämde

också anslaget till detta belopp.

Då den till 300 dagar utsträckta öfningstiden för de värnpliktige

skulle börja tillämpas, måste här ifrågavarande anslag ånyo höjas. Framställning

därom gjordes i 1908 års statsverksproposition, hvilken upptog

en detaljerad beräkning af anslaget. I denna beräkning förekommo följande

rubriker: penningbidrag, portionskostnad, beklädnadskostnad, hämtningsoch

hem för skaffning skostnad samt extra utgifter, inskrifning och redovisningr,

inkasernering och sjukvård äfvensom öfning skostnad. Jämföras dessa

rubriker med dem, som funnos i den först framlagda beräkningen (1886)

eller som på särskild framställning sedermera tillkommit, återfinnas alla,

fastän i vissa fall under förändrad benämning, med undantag af dag

9

-

66

aflöning till det för beväringens öfvande afsedda befäl och underbefäl.

I dess ställe bär tillkommit öfningskostnad, hvarjemte i rubriken inskrifning

och redovisning, inkasernering och sjukvård inrymts extra

utgifter. Anslaget i sin helhet begärdes höjdt till 1,850,000 kronor.

Mot den framlagda beräkningen hade riksdagen ingen annan erinran

att göra, än att penningbidraget i visst fall borde utgå med förhöj dt

belopp; anslaget bestämdes på den grund till 1,857,500 kronor.

Fördelningen af öfningskostnaderna mellan de båda anslagen sker

numera efter de grunder, som blifvit af Kungl. Magt fastställda uti

nådiga brefven den 14 augusti 1903 och den 4 december 1908.

De kostnader, som därvid förekomma, hänföras till endera af följande

kategorier:

l:o) ut- och afrustningskostnader;

2:o) öfriga expeditionskostnader; samt

3:o) kostnader för öfningar i land.

Ofningsexpeditioner kunna vara afsedda: antingen uteslutande för

öfning af stammen, eller uteslutande för öfning af beväringen, eller för

samtidig öfning af stam och beväring.

Kostnaderna för expedition med fartyg, som uteslutande användes

till beväringsöfningar, bestridas af anslaget till sjÖbeväringens vapenöfningar.

För expedition med fartyg, som icke är afsedt för beväringens

öfvande, bestridas kostnaderna af anslaget till flottans öfningar. Därest

det inträffar, att beväringsmän blifva kommenderade att fylla brist i

besättningslistan för sådant fartyg, skola visserligen icke alla kostnader

för dessa beväringsmän bestridas från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar,

men kostnaderna för deras aflöning, beklädnad och underhåll

likväl påföras beväringsanslaget.

År fartygets expedition afsedd för samöfning af stam och beväring

fördelas kostnaderna mellan anslagen till flottans öfningar och till sjöbeväringens

vapenöfningar. Till grund för fördelningen lägges förhållandet

mellan å ena sidan summan af de tal, som utgöra antalet

öfningsdagar för hvarje man af stammanskapet, och å andra sidan enahanda

summa beträffande beväringen. Vid uträkningen af antalet öfningsdagar

för stammanskapet skola till detta icke hänföras underofficerskorpraler

eller till tjänstgöring i stället för sådana beordradt stammanskap.

Vidare är att iakttaga, att de dagar, som före beväringens embarkering

användas för fartygets utrustning eller klargörning, äfvensom de dagar,

som efter beväringens debarkering användas för fartygets afruskning

eller ekonomiska arbeten, icke skola räknas som. öfningsdagar.

67

Då stammanskap och beväringsmän varit kommenderade att såsom

elever genomgå kurs vid för stam och beväring gemensamt eller för

hvarje kategori särskildt anordnade skolor eller kurser å samma flotta,

eskader, afdelning eller enkelt fartyg, som icke samtidigt användes föröfning

af annat slag än skola eller kurs, så skall hela kostnaden för

flottans, eskaderns, afdelningens eller fartygets expedition fördelas mellan

anslagen till flottans öfningar och till sjöbeväringens vapenöfningar efter

förhållandet mellan å ena sidan summan af de tal, som utgöra antalet

öfningsdagar för hvarje elev af stammen och reserven, och å andra sidan

enahanda summa beträffande elever af beväringen, därvid såsom öfningsdagar

icke räknas vare sig de dagar, som före öfningarnas början användas

till fartygs och materiels utrustning och klargöring eller de dagar,

som efter öfnin garnas afsilande användas för afrustning eller ekonomiska

arbeten.

I fråga om fördelning af kostnaderna för expedition med till samtidig

öfning af stam och beväring användt fartyg är vidare stadgadt

följande.

Om å fartyg, som användes för beväringsöfningar, tillika är förlagd

skola eller del af skola för viss personal af stammen eller reserven, skola

expeditionskostnaderna för fartyget fördelas mellan anslagen till flottans

öfningar och till sjöbeväringens vapenöfningar efter förhållandet mellan

å ena sidan summan af de tal, som utgöra antalet öfningsdagar för

hvarje elev af stammen och reserven, och å andra sidan summan af de

tal, som utgöra antalet öfningsdagar för hvarje man af beväringen. De

dagar, som före beväringens embarkering användas för fartygets utrustning

eller klargöring, äfvensom de dagar, som efter beväringens debarkering

användas för fartygets afrustning eller ekonomiska arbeten, skola

icke heller i detta fall räknas såsom öfningsdagar.

Om under expedition, afsedd för öfning af beväring, samtidigt öfvas

visst stammanskap, utan att samöfning af båda manskapsslagen äger

rum, fördelas expeditionskostnaderna mellan ifrågavarande båda anslag

efter förhållandet mellan å ena sidan summan af de tal, som utgöra

antalet öfningsdagar för hvarje man af stammanskapet, och å andra

sidan enahanda summa beträffande beväringen, dock att vid uträkningen

af antalet öfningsdagar för stammanskapet till detta skall hänföras allenast

förenämnda samtidigt med beväringen utan samöfning öfvade stammanskap.

Då kadetter från sjökrigsskolan eller reservofficersaspiranter varit

embarkerade å fartyg, som samtidigt användts för öfning af bevärings

-

68

män, skola kadetterna eller reservofficersaspiranterna vid kostnadernas

fördelning räknas lika med stammanskap (gemenskap).

Användes fartyg under samma expedition dels för samöfning af

stam och beväring, dels för öfning af endera eller för beväringsöfning

med sådan samtidig öfning af stammanskap, som nyss omförmäldes,

skall den del af expeditionen, hvarunder fartyget användes för hvardera

ändamålet, i allt som angår hushållning och redovisning anses

såsom eu expedition för sig, och skola ut- och afrustningskostnaderna

fördelas mellan de särskilda delarna af expeditionen efter förhållandet

mellan det antal dagar, hvardera expeditionen omfattat, räknadt från

och med den dag, spisningen ombord började, till och med den dag

densamma upphörde.

Kostnader för staber och öfriga gemensamma utgifter, som under

sådana öfningar uppkomma, fördelas mellan anslagen till flottans öfningar

och till sjöbeväringens vapenöfningar efter förhållandet mellan å

ena sidan summan af de tal, som utgöra det enligt ofvan angifna grunder

beräknade antalet öfningsdagar för hvarje man af stammanskapet å

de fartyg, som lyda under staben i fråga, och å andra sidan enahanda

summa beträffande beväringen.

Följande kostnader bestridas af för ändamålet anvisade anslag och

utgöra icke föremål för den fördelning, hvarom nu är sagdt:

a) dagaflöning enligt stat för personal af flottans stam och reserv,

hvilken utgår från anslaget till »aflöning för flottans kårer och stater»

utom hvad beträffar reservofficerare, som genomgå repetitionskurs, i

hvilket fall dagaflöningen hittills utgått från anslaget till »repetitionsöfningar

för reservofficerare vid flottan», men enligt det förslag, som

särskild! tillkallade sakkunnige framställt, och som .Kungi. Maj:t förelagt

innevarande års riksdag till godkännande, jämväl afses att utgå

från aflöningsanslaget;

b) sjötillägg och dietpenningar för reservofficerare, som genomgå

repetitionskurs; dessa utgifter hafva hittills bestridts från reservationsanslaget

till »repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan», hvilket

anslag emellertid, enligt samma förslag, i denna del skulle komma att

sammanföras med öfningsanslaget;

c) aflöning, diet- och mässpenningar samt ersättning för bespisning

af och resor för kustartilleriets personal; kostnaderna härför bestridas

från kustartilleriets resp. anslag;

d) penningbidrag till beväringen; dessa bestridas af anslaget till

»sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför»;

69

e) naturaunderhåll, för hvilket kostnaderna bestridas: stammens

naturaunderhåll från anslaget till »naturaunderhåll åt personal vid flottan»

och beväringens naturaunderhåll från anslaget till »sjöbeväringens vapenöfningar

samt beklädnad och ersättning därför»; de olägenheter, som äro

förenade med ett särskiljande af kostnaderna för naturaunderhållet vid

flottan på två särskilda anslag, hafva föranledt bemälda sakkunnige att

föreslå ett gemensamt förslagsanslag för naturaunderhållet åt såväl stam

som beväring, hvilket förslag Kungl Maj it jämväl förelagt innevarande

års riksdag till godkännande;

f) beklädnad; kostnaderna härför bestridas antingen af anslaget

till »beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna» eller af anslaget

till »sjöbeväringens vapenöfningar m. m.», beroende på till hvilken

kategori af manskap beklädnaden utlämnas; i vissa särskilda fall ersättes

dock utlämnad beklädnad från de gemensamma expeditionskostnaderna

och varder kostnaden föremål för fördelning mellan anslagen enligt

ofvan angifna grunder.

Slutligen är det föreskrifvet, att kostnaderna för öfningarna i land

skola fördelas enligt samma grunder, som ofvan äro angifna för fördelning

af kostnaderna för öfningar å fartyg.

I det nådiga brefvet finnas vissa bestämmelser gifna för att underlätta

tillämpningen.

Fartygsintendent eller redogörare å fartyg, där beväringsmän

under expeditionen varit kommenderade, skall sålunda vid redogörelsen

foga afskrift af de order, hvarpå expeditionen grundar sig, samt i mönsterrullan

före afmönstringen anteckna:

a) dels till hvilket eller till hvilka af de öfningsändamål, som här

ofvan omförmälts, fartyget under expeditionen varit användt, därvid

jämväl enligt de föreskrifna fördelningsgrunderna angifves dagen för

öfningarnas början och dagen för öfningarnas slut, med iakttagande af

att, därest fartyget under särskilda delar af expeditionen användts för

särskilda ändamål, tiden för öfningarnas början och slut angifves för

hvarje särskild del af expeditionen;

b) dels, då under expedition, afsedd för öfning af beväring, samtidigt

öfvats visst stammanskap utan att samöfning af båda manskapsslagen

ägt ruin, hvilket stammanskap, som varit därtill kommenderadt;

c) dels och, då skola eller kurs varit anordnad, hvilka af stam,

reserv eller beväring, som varit såsom elever till skolan eller kursen

kommenderade.

De nu omförmälda anteckningarna i mönsterrullan skola före afmönstringen

af fartygschefen genom hans underskrift bestyrkas. Det

70

åligger vid afmönstringen mönstringsförrättaren att tillse, att berörda

anteckningar blifvit vederbörligen införda och bestyrkta.

Samtliga dessa anteckningar äro för räkenskapskontoret erforderliga

i och för fartygslikvidens uppgörande och de mångskiftande kostnadernas

fördelande på de särskilda anslagstitlarna.

Anslaget står till marinförvaltningens förfogande i egenskap af

ekonomisk öfverstyrelse för flottan. Detta ämbetsverk skall, själft eller

genom flottans stationer, disponera anslaget i enlighet med gällande föreskrifter

samt tillse, att å detsamma icke obehörigen bokföras några utgifter

för andra ändamål. Skulle föreskrifter i något fall saknas eller

vara ofullständiga eller otj^dliga, åligger det ämbetsverket att antingen

själft, i män af befogenhet, utfärda nya eller fullständigande föreskrifter

eller ock hos Kungl. Maj:t utverka sådana. Skulle det inträffa, att

gällande föreskrifter om anslagets användning icke af de underordnade

myndigheterna efterlefvas, åligger det marinförvaltningen att rättande

ingripa. Uteblifver rättelse, sker detta på marinförvaltningens ansvar.

I anledning af hvad marinförvaltningen i sin föreliggande skrifvelse

den 10 januari 1911 yttrar om sin befattning med afseende å anslaget

bör vidare erinras, att det icke har något inflytande på denna fråga, om

utgifterna bestridas direkt från marinförvaltningens kassa i Stockholm

och efter centralmyndighetens eget beslut, eller medelbart genom ämbetsverkets

organ vid stationerna. Det är marinförvaltningen, som, i enlighet

med anslagets ändamål och gällande föreskrifter, själf eller genom

dessa organ, för Kungl. Maj:ts räkning, disponerar anslaget i hela dess

utsträckning, och som är ansvarig för att sådana administrativa förfoganden

vidtagas, att anslaget funktionerar.

Behöfver för detta ändamål — exempelvis i följd af förändrade

förhållanden med afseende på sättet för öfningarnes bedrifvande — bokföringssystemet

omläggas eller andra åtgärder vidtagas, åligger det

marinförvaltningen att i alla de fall, ämbetsverket icke själft anser sig

kunna direkt utfärda föreskrifter, därå fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

och framlägga förslag till nödiga förändringar.

Därest för bedömande af något förhållande, som kan hafva inflytande

på anslagets användning, ämbetsverket är i behof af närmare

upplysning om något nådigt beslut, som tilläfventyrs icke blifvit ämbetsverket

delgifvet, men om hvars tillvaro ämbetsverket fått kännedom,

71

eller om någon åtgärd, som enligt författningar och instruktioner annan

Embetsmyndighet har att vidtaga, är det naturligen marinförvaltningens

egen sak, att därom skaffa sig erforderlig detaljkunskap, utan afvaktan

på delgifning. Då det, exempelvis, maste förutsättas vara ämbetsverket

bekant, att chefen för marinstaben och inspektören af flottans öfningar

till sjöss årligen uppgöra öfningsplaner och kostnadsberäkningar, livilka

hafva ett hufvudsakligt inflytande på öfningsanslagets ställning, är det

också uppenbarligen marinförvaltningens skyldighet att skaffa sig del

af såväl grunderna för planläggningen som kostnadsberäkningarne, utan

att passivt afvakta deras delgifning.

Allt detta måste anses följa af föreskrifterna i gällande instruktion,

att »marinförvaltningen utöfvar, under Kungl. Maj:t, i tekniskt och

ekonomiskt afseende, öfverstyrelsen öfver rikets sjöförsvar» och att marinförvaltningen

åligger att »förvalta alla från statsverket till s jöförs \ aret

anvisade medel (med undantag af de för lots- och fyrinrättningen jämte

lifräddningsanstalterna afsedda belopp)», äfvensom att »härvid öfvervaka,

att utgifterna äro rätteligen grundade och att, i hvad på marinförvaltningen

ankommer, beviljade anslag användas för de därmed afsedda

ändamål.»

Kommandomål.

Enligt § 1, mom. b) af generalorder den 22 oktober 1904, angående

flottans stabs verksamhet i fredstid, ålåg det chefen för flottans

stab, och enligt motsvarande bestämmelse i generalorder den 31 december

1907 angående marinstabens verksamhet i fredstid, åligger det chefen

tör. marinstaben att jämte inspektören af flottans öfningar till sjöss —■

enligt för denne gällande instruktion af den 7 oktober 1904 § 7 inom. 1

afgifva förslag till öfningar med flottans personal in. in.

i)e förslag, som i sådant afseende afgifvas på hösten för vinterexpeditionerna,

åtföljas icke af några kostnadsberäkningar. Men då de

militära myndigheterna på våren afgifva förslag till sommarexpeditionerna,

grundas detsamma på detaljerade beräkningar i afseende å ut- och

afrustningskostnader samt öfriga expeditionskostnader, äfvensom huru, med

hänsyn till expeditionernas längd och manskapets fördelning i stam och

beväring, kostnaderna kunna väntas drabba å ena sidan anslaget till

flottans öfningar och å den andra anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar.

Dessa kostnadsberäkningar afse hela öfningsåret (oktober—september)

och omfatta alltså jämväl de redan helt eller delvis afslutade vinterexpeditionerna.

Uppgift om huru de militära myndigheterna kommit till de siffror,

som angifvits i dessa kostnadsberäkningar, eller om de principer, efter

Indika beräkningarne uppgjorts, pläga icke åtfölja förslaget.

Det åligger marinförvaltningen att hvarje år före den 15 februari

till Kungl. Maj:t inkomma med uppgift å de för flottans öfningar under

året tillgängliga medel.

Därefter fastställer Kungl. Maj:t planen för öfningarne och generalorder

utfärdas.

Då detta fastställande innebär en vidsträckt disposition af å riksstaten

uppförda anslag, har jag ansett det vara af vikt att utreda frågan

om kommandomålen.

Grundlagens stadgande därom återfinnes i 8 15 re sfer i nnsform eu

hvars lydelse är: * *

73

»Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap

af högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han själf förer riksstyrelsen, afgöra

i närvaro af den bland krigsdepartementens chefer, till hvars departement

ärendet hörer. Honom åligga, vid ansvar, att, då dessa mål beredas,

sin mening yttra öfver de företag Konungen besluter, samt att,

då hans mening icke med Konungens beslut öfverensstämmer, föra sina

yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll, hvars riktighet Konungen

medelst Sin höga påskrift besanne. Finner nämnde ämbetsman dessa

företag vara af en vådlig riktning eller omfattning, eller grundade på

ovissa eller otillräckliga medel att dem utföra, tillstyrka han jämväl, att

Konungen ville kalla, till ett Krigsråd däröfver, tvenne eller flere af de

närvarande högre militära ämbetsmän; Konungen dock obetaget, att å

denna tillstyrkan och, där den bifalles, å Krigsrådets till protokoll anförda

tankar göra det afseende, Honom godt synes.»

Hvad som är att hänföra till kommandomål är ännu 100 år efter

regeringsformens tillkomst föga utredt.

I)et citerade stadgandet säger visserligen, att kommandomål äro

»sådana som Konungen, i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten

till lands och sjöss, omedelbarligen besörjer». Detta är emellertid

knappast någon verklig förklaring af termen »kommandomål» utan

snarast blott en omskrifning. Ty liv lika mål, som Konungen såsom högste

befälhafvare skall besörja, utsäges ej i den anförda paragrafen, lika litet

som i något annat grundlagsstadgande.

Af regeringsformen kan man visserligen sluta sig till, att somliga

ärenden, hvilka äro af militär natur, skola föredragas i allmän konselj.

Och genom stadgandet att i kommandoväg skola behandlas de mål, som

tillkomma Konungen att såsom högste befälhafvare afgöra, kan man med

tämlig säkerhet leda sig till, hvilka ärenden äro att räkna såsom

kommandomål.

Men med de nuvarande otydliga bestämmelserna kommer det alltjämt

att förefinnas ett gränsområde, där det är hardt när omöjligt att

afgöra, hvad som bör hänföras till regeringsärenden, och hvad som är

att räkna till kommandomål.

Att t. ex. fatta beslut om krig i kommandoväg förbjuder regeringsformen

§ 13. Likaså måste, enligt regeringsformen § 87, förslag

till stiftande af eller ändring i strafflag för krigsmakten föredragas i allmän

konselj.

Lika tydliga som dessa stadgande!! å sin sida äro, lika klart är

det å andra sidan, att Kung!. Maj:t exempelvis har rätt att i kommando

10

-

74

väg fastställa exercisreglementen för armén och flottan, utfärda instruktioner

för fästningsbefälhafvare o. dyl.

På gränsområdet ligga sådana fall som kommenderingar af officerare

till tjänstgöring utomlands, när ersättning för de på grund af dylika

kommenderingar företagna tjänsteresor måste efteråt genom särskildt

beslut i allmänna konseljen beredas.

Till förtydligande af grundlagens bestämmelser i fråga om kommandomålen

har Kungl. Magt utfärdat särskilda förordningar, nämligen

dels nådiga bref till generaladjutanterna för armén och flottan den 19

juni 1810 »rörande gränsen för kommandomål», dels instruktion för

generaladjutanten för armén den 24 januari 1815.

Dessa aktstycken äro af den betydelse, att jag anser dem böra in

extenso här återgifvas.

Nådiga brefvet den 19 juni 1810 till generaladjutanten för

flottan var af följande lydelse:

CARL etc. Sedan WI i nåder uppdragit Eder att, i egenskap af

tjänstgörande generaladjutant för Wåre flottor hos OSS vara föredragande

af kommandomål, i allt hvad som rörer flottorne kåfve WI

nu, för ärendernes jämnare gång, och till undvikande af kollisioner i

nåder funnit godt utstaka en gräns, hvarigenom tjänstgörande generaladjutantens

ämbetsbefattning skiljes ifrån statssekreterarens för krigsärenderne,

och. jämte det WI ansett kommandomål böra vara enkla

militäriska, Indika icke leda till ändring, förklaring eller rubbning uti

allmänna ekonomiska författningar, förut i annan väg gifna befallningar,

eller uti dispositionen af de till bestämda behof uti stat anslagne medel,

för den skull i nåder velat stadga, att under kommandomål egentligen

förstås: Ordres om truppers uppbrott och marsch i hvad ändamål som

helst; deras exercis och disciplin; tjänstgöringen inom garnisoner och

regementerne; de därtill såväl som till exercisen hörande reglementen,

ehvad nya eller endast förändring i de gamla äro i fråga; utgifvande

af parol och lösen för regeraenter och korpser; förlängning af officerares

beviljade tjänstledighet, dock högst en gång på fjorton dagar å tre

veckor; officerarnes kommenderingar uti extra förrättningar och föreskrifter

för dem om sådana tarfvas; ordres om eskadrers och fartygs

utrustande med deras besättningar och befälskommenderingar samt instruktioner,

som vid expeditionerne böra till efterrättelse tjäna; fastställandet

af modeller till alla bevärings-, beklädnads-, utrednings- och

trosspersedlar för flottorne, i de delar, som under Wår nådiga pröfning

komma böra; ordres om större paraderingar och saluteringar inom flottorne;

75

sjöartilleritruppernas och öfrigt manskaps sammandragande på ett eller

annat vis till tro- och huldhetseders afläggande; ordres till kommendanter

och befälhafvare om deras förhållande vid de tillfällen, då rikets

säkerhet, värdighet eller särskilda omständigheter dem fordra; rapporter

om officerares dödsfall, giftermål, tjänstefel och alla tillfälliga händelser af

betydenhet, som inom flottorne inträffa; samt slutligen förslag öfver flottornes

tillstånd. Hvithet allt YV1 Eder till underdånig efterrättelse meddela

velat. Befallandes etc. Haga slott den 19 juni 1810. (JARL. W. Carpelan.»

Ett i tillämpliga delar lika lydande nådigt bref utfärdades samtidigt

till generaladjutanten för armén.

»Kong!. Maj:ts nådiga instruktion för generaladjutanten, eller den

ämbetsman, som hos Ivongl. Maj:t i underdånighet föredrager kommandomålen

rörande armén», gifven Stockholms slott den 24 januari 1815,

lydde som följer:

»Generaladjutantens göromål äro endast militäriska. De verka ingen

ändring i de ärenders gång, som enligt gällande stadga, höra till statssekreterarens

för krigsärenderne ämbetsutöfning.

Uti fredstid åligger generaladjutanten att, efter Kongl. Maj:ts höga

beslut, besörja:

Do) Expedierandet af alla ordres inom armén, om truppers uppbrott

och marsch, uti hvad ändamål som helst, deras exercis och disciplin,

samt tjänstgöringen inom garnisoner och regementen

2:o) Verkställigheten af gällande reglementen, äfvensom af dem

som framdeles tillkomma. Utgifvandet af ordet och lösen.

3:o) Utfärdandet äfvensom förlängandet af resolutioner på tjänstledighet,

eller att få vistas afskilde på viss tid, dock inom riket, ifrån

sina korpser eller kommenderingar, för officerare af alla grader, generalspersoner

och stabsofficerare inbegripne. Ansökningar om utrikes permission

föredragas af krigsexpedition.

4:o) Utfärdandet af instruktioner för officerare, som uppdragas särskildte

beskickningar uti militära ändamål, Indika instruktioner i alla

fall böra underställas Kongl. Maj:ts speciella approbation.

5:o) Approbation å modeller för arméns beklädnad, ekipering

eller prydnad.

6:o) Ordres om parader, militäriska honnörer och artillerisalfvor i

fästningarne.

7:o) Instruktioner för fästningsbefälhafvare, och de föreskrifter,

Indika gränsernas säkerhet och försvar kunna kräfva.

8:o) Vederbörlig handläggning af begångna tjänstefel af officerare utaf

76

alla grader; hvarföre rapporter om extra ordinära händelser, som sig tilldraga

inom armén eller i fästningarne, böra till generaladjutanten insändas.

9:o) Till generaladjutanten insändas och; förteckningar uppå officerare,

som med döden afgå, och anmälan om deras giftermål.

10:o) Förslagen öfver armén ingå iifven till generaladjutanten, som

ll:o) Slutligen i allmänhet bör hafva till föremål allt, hvad som

befrämjar ordningen och krigslydnaden, underställande allt till hans

Kongl. Höghet Kronprinsens nådiga pröfning.

12:o) Kongl. Maj:ts vilja är, att alla ärender uti ofvannämnde

delar skola, innan do till Dess nådiga afgörande framställas, föredragas

hos Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, hvilken, i egenskap af generalissimus,

gifver generaladjutanten sin tanke tillkänna.

I fall hans Kongl. Höghet icke är tillstädes, då Kongl. Maj:t i

nåder tager sitt beslut, åligger det generaladjutanten att vid rapporten

meddela Kongl. Maj:t Hans Kongl. Höghet Kronprinsens mening.

13:o) Som öfverståthållaren i Stockholm under Konungen förer

högsta befälet öfver alla trupper, hvilka utgöra garnisonen, skola alla

ordres rörande denna garnison omedelbart blifva öfverståthållaren moddelte

af Kongl. Maj:t eller Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, som i

egenskap af generalissimus i dessa ärender förordnar i Kong]. Maj:ts

höga namn efter Dess nådiga befallning.

Hvilket vederbörande etc.»

Dessa stadgande!) hafva väl ej karaktär af grundlagsförklaring.

Men deras hufvudinnehåll har bragts till riksdagens kännedom utan att

riksdagen tillkännagifvit någon sin åsikt, att dessa utläggningar af

regeringsformens föreskrifter stode i strid med grundlagens mening.

Vid riksdagen 1817—1818 föreslog nämligen Kungl. Maj:t, att den

paragraf i regeringsformen, då § 7, som innehöll definitionen på kommandomål,

skulle förtydligas i öfverensstämmelse med grundsatserna i

de af Kungl. Maj:t 1810 och 1815 utfärdade stadgandena.

_ Förslaget, som på konstitutionsutskottets enhälliga tillstyrkan hvilade

till riksdagen 1823, biet visserligen ej af ständerna antaget. Men orsaken

härtill var ingalunda den, att man ansåg tillägget vara stridande mot

grundlagen. Orsaken var nämligen, att regeringsformens förutvarande

lydelse ansågs vara tillräckligt tydlig. Riksdagen anförde nämligen i

underdånig skrifvelse n:o 141, att »som Riksens Ständer funnit "stadgandet

äga tillräcklig tydlighet, så hafva Riksens Ständer ansett dess

nuvarande lydelse böra oförändrad bibehållas.»

77

Genom att sålunda riksdagen haft för sig framlagdt ett förslag till

grundlagsändring, baseradt på de för generaladjutanterna förut utfärdade instruktionerna,

utan att riksdagen uttalat något ogillande af de i förslaget

uttalade principerna, hafva dessa tydligen af ständerna indirekt gillats.

På grund häraf få instruktionerna en större betydelse än de skulle

haft, om deras befintlighet aldrig bragts till riksdagens kännedom.

Propositionen till 1818 års riksdag afgafs i nära anslutning till

de i 1810 och 1815 års instruktioner angående kommandomålens natur

uttalade allmänna grundsatser.

Regeringsformen § 7 hade ursprungligen följande lydelse:

»Konungen läte uti statsrådet Sig föredragas och afgöre där alla

regeringsärenden, utom de ministeriella eller dem, som angå rikets förhållanden

till främmande makter, samt kommandomål, hvarmed förstås

sådana, som Konungen i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten

till lands och sjös omedelbarligen besörj er».

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle paragrafen ändras sålunda:

»Konungen — — — samt kommandomål, Indika Konungen i

egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös

omedelbarligen besörjer, och hvarmed förstås sådana enkla militäriska

mål, som icke efter grundlagen höra till föredragning i statsrådet och

statssekreterarnes expedition; icke leda till stiftande af nya, icke till

ändring, förklaring eller rubbning af gällande lagar och allmänna ekonomiska

författningar, eller uti dispositionen af allmänna medel.»

I hvad mån Kungl. Maj ds förfaringssätt i fråga om kommandomåls

särskilj ning från allmänna konselj ärenden under tiden efter 1818

stått i öfverensstämmelse med de intill denna tid af Kungl. Magt uttalade

grundsatser härutinnan, föreligger icke nu till utredning.

Enligt såväl kungl. brefven den 19 juni 1810 som instruktionen

den 24 januari 1815 skulle till kommandomål räknas order om truppers

uppbrott och marsch »i hvad ändamål som helst». Och nådiga brefvet

den 19 juni 1810 till generaladjutanten för flottan föreskref, att till

generaladjutantens föredragande äfven hörde order om eskadrars och

fartygs utrustande med deras besättningar och befälskommenderingar.

Det torde vara dessa stadganden, som ligga till grund för den allmänna

åsikten, att till kommandomål höra hänföras, bland annat, order om

truppers rörelser, öfningar och tjänstgöring.

Mot denna tolkning torde det icke kunna uppletas några giltiga

invändningar — om nämligen någon verklig realitet skall ligga i stadgandet,

att Konungen för högsta befälet öfver rikets krigsmakt.

78

Men det tinnes gränser för denna Konungens .raft att förfoga

öfver krigsmakten genom -beslut i kommando väg. Dessa gränser äro

angifna såväl i 1810 års nådiga bref som i propositionen till 1818

års riksdag: de i kommandoväg beslutna företagen få icke leda till stiftande

af nya, icke till ändring, förklaring eller rubbning af gällande

lagar och allmänna ekonomiska författningar eller uti dispositionen af

allmänna medel. Nådiga blefven 1810, som äfven förbjuda rubbning af

förut i annan väg gifna befallningar genom beslut i kommandoväg,

hafva, i stället för uttrycket »dispositionen af allmänna medel», ordalagen

»dispositionen af de till bestämda behof xiti stat anslagna medel».

Just i detta senaste uttrycket angifves skarpast den ojämförligt

viktigaste begränsningen af kommandomålen. Order om truppers öfningar

böra enligt grundlagen och de båda instruktionerna beslutas i kommandoväg.

flen de få ej gifvas en sådan omfattning, att de föranleda

rubbning uti dispositionen af de till bestämda ändamål beviljade riksstatsanslagen.

Om sålunda föredraganden i kommandomål anser sannolikhet

finnas för, att för ett visst ändamål nödiga åtgärder icke kunna med

de af riksdagen anslagna medel utföras, föredrages ärendet i den allmänna

konseljen. Här hafva statsrådets samtliga medlemmar tillfälle

att yttra sig i frågan och här tillkommer det i dylikt fall föredraganden

i kommandomål att på sitt ansvar, enligt grundlag och ansvarighetslag,

tillstyrka Konungen att fatta det beslut, föredraganden anser riktigast.

Hvad särskildt angår fastställandet af planen för flottans öfningar

har denna alltid utfärdats i kommandoväg, under det att marinförvaltningens

uppgifter om medelstillgången föredragits i allmän konselj, där

också beslut fattats om det i kapitlet om förvaltningsåtgärder omförmälda

förskotts- och bokföringsförfarandet.

Senast enligt nådigt bref till marinförvaltningen den 7 innevarande

april har Kungl. Maj: t i allmän konselj vid föredragning af

marinförvaltningens skrifvelse den 14 mars 1911, med uppgift angående

de för flottans öfningar innevarande år tillgängliga medel, samt chefens

för marinstaben och inspektörens af flottans öfningar till sjöss gemensamma

skrifvelse den 3 april 1911, med förslag till plan för flottans,

öfningar s. å., beslutat, att för öfningar vid flottan, i den mån desamma

skola bekostas af reservationsanslaget till flottans öfningar, finge tillsvidare

under innevarande år afses ett belopp af 510,000 kronor.

Beträffande sättet för beredningen af frågan om kostnadsberäkningarna

och medelstillgången, innan föredragning sker för Kungl. Maj:t,

afgifver jag i annat sammanhang förslag.

79

1906 års öfningar.

På grund af de inträffade politiska förhållandena kommo flottans,

öfningar under år 1905 att erhålla en särskildt stor omfattning. Härför

anvisades utöfver anslaget särskilda medel.

Med hänsyn till dessa omständigheter har jag ej ansett det erforderligt

att utsträcka min undersökning angående de omedelbara orsakerna

till den nu ifrågavarande öfverbetalningen å öfningsanslaget längre tillbaka

än till 1906 års början.

Enligt generalorder den 30 maj 1905 befallde Kungl. Maj:t, att korvetten

Freja och kanonbåten Svensksund skulle klargöras för att utgå,,

den förra i slutet af oktober 1905 på expedition till aflägsnare farvatten

under omkring 6 månader och den senare i början af november på

vinterexpedition till rikets västkust under omkring 5 månader.

Under den 18 november 1905 utfärdades generalorder, att pansarbåtarne

Svea, Thule, Thor och Mord samt logementsfartyget Stockholm

skulle rustas för att från och med den 9 januari 1906 under omkring 372.

månader användas för förberedande öfningar med till allmän tjänst

vid flottan inskrifna värnpliktige af 1905 års klass.

Några kostnadsberäkningar företogos icke i samband med beslutet

om dessa rustningar, utan betraktades de såsom tillhörande öfningsåret

1905—1906, för hvilket fullständig plan med därtill hörande kostnadsberäkningar

skulle uppgöras i början af år 1906. En del af kostnaderna

komme visserligen att i räkenskaperna afföras redan år 1905, men till

största delen komme de att drabba räkenskapsåret 1906, enär, i följd

af det gällande förskottssystemet, utgifterna i allmänhet icke kunde

formellt afföras förr än efter slutade expeditioner.

Den 20 februari 1906 inkom marinförvaltningen till Kungl. Maj:t

80

med uppgift å do för årets öfningar tillgängliga medel. Enligt denna

uppgift vore behållningen från år 1904 ......................... kr. 226,424:21

1905 års öfningsanslag utgjorde...... kr. 1,200,000: —

Utgifter enligt räkenskapen år 1905 „ 753,656: 6 4 „ 446,343: 3 6

1906 års öfningsanslag....................................................... ,, 1,200,000: —

= Kr. 1,872,767: 57.

Från denna tillgång skulle afgå:

dels ännu icke formellt afbörda kostnader för

Frejas och Svensksunds expeditioner kr. 85,503: so

Stockholms stations varfsdepartement

m. m. ................................................ „ 54,300: —

dels vissa särskilt angifna utgifter...... ,, 21,250:— kr. 161,053:3 0

så att tillgången på det hela belöpte sig till ... .......... kr. 1,711,714: 27.

Marinförvaltningen erinrade emellertid, att såsom ogulden återstode

en till 1,567,626 kronor 42 öre uppgående, ännu icke formellt

afförd kostnad för flottans öfningar under år 1905. Till gäldande af

donna kostnad torde, utom dels de medel, som enligt nådiga bref den

30 augusti samt den 11 och 24 september 1905 anvisats för bestridande

af kostnaderna för vissa sjöexpeditioner under år 1905, dels ock hvad

eljest af andra anslag än öfningsanslaget borde utgå för bestridande af

kostnader under samma års öfningar, böra användas den oiYannämnda

behållningen å 1905 års öfningsanslag 446,343 kronor 36 öre. På grund

däraf skulle för 1906 års öfningar med flottan kunna beräknas såsom

me dels tillgång

dels årets anslag för ändamålet ................................... kr. 1,200,000: —

dels ock odisponerade behållningen vid 1904 års slut

ä öfningsanslaget.................................................................L226,424: 21

summa kr. 1,426,424: 21

hvarå likväl redan disponerats eller beräknats för

Frejas och Svensksunds expeditioner samt för vissa

särskild! angifna utgifter, ofvanstående........................... „ 161,053:3 0

hvadan det belopp, som stode till förfogande, skulle

utgöra.......................................................................................... kr. 1,265,370: 91.

Chefen för flottans stab och inspektören af flottans öfningar till

sjöss afgåfvo därefter med skrifvelse den 21 februari förslag till 1906

81

års öfningsprogram. Den åtföljande kostnadsberäkningen stannade på

en summa af 2,216,450 kronor, däraf 1,200,000 kronor på öfningsanslaget

och 1,016,450 kronor på beväringsauslaget.

Sedermera tillkommo under året, genom särskilda generalorder,

fyra expeditioner, för hvilka kostnadsberäkningar icke synas hafva företagits.

Till dessa skall jag senare återkomma.

Till belysning- af detaljerna har jag låtit uppgöra följande jämförande

sammanställning:

11

82

Tablå utvisande en jämförelse mellan å ena sidan de af chefen för marinstaben och

år 1906 och å andra sidan de af marinförvaltningen

B e r

i k n

a d

H

X

CD

c

-o

Öfrig expedi- tionskostnad

Summa

ut- och

afr List-

Till grund för kostnadernas för- delning: beräknas nedanstående

eu o’

ö- o zr

uT &

o g-g.

per

dag

kr.

för hela

nings-

kostna-

antal man

och dagar

lens längd

gar

P p ^

O Q, C

*""* CD

i-S hT

3*

CTQ

£0

expedi-

tionen

kr.

der och

expedi- tions- kost- nader

af stam-

manskap

af värn- pliktige

Kadettfartyg.

1

Freja*) (Dristigheten, 1 kl. pansarbåt)

140

8,000

500

70,000

78,000

—

—

i

Saga, korvett ..............................

140

5,000

450

63,000

68,000

—

—

8

Skuld, kanonbåt...........................

64

2,000

150

9,600

11,600

—

—

4

2,000

1,000

150

9,600

6,400

11,600

7,400

Nr 7, torpedbåt ...........................

64

100

—

—

28

500

100

2,300

2,800

7

Säger för kadettfartyg

—

18,500

1,450

160,900

179,400

—

Skep psgossefartyg.

8

Najaden, öfningsfartyg.................

10

134

5,000

215

28,810

33,810

—

—

11

12

Norrköping, logementsfartyg .........

134

3,000

100

13,400

16,400

—

—

13

Säaer för skeypsgossefartyg

—

8,000

815

42,210

50,210

—

Fartyg för undervattensbåt- öfningar.

14

Hajen med Rån ..........................

Öl

1,000

75

3,825

4,825

—

—

15

Säger för underv.-båtöfningar

—

1,000

75

3,825

4,825

—

Diverse fartyg.

42

153

1.000

120

5,040

21,420

6,040

23,420

_

_

1 7

Svensksund, för militärleder ........

2,000

140

—

—

18

Drott, chefsfartyg .....................

60

7,500

150

9,000

16,500

—

—

136

2,500

10,000

170

23,120

25,620

102,000

_

_

20

Freja, långresa ...........................

184

500

92,000

—

1

21

Säger för diverse fartyg

—

23,000

1,080

150,580

173,580

—

* - I

Transport

—

50,500

—

357,515

408,015

—

—

*) Korvetten Freja var föreslagen, men pansarbåten Dristigheten utgick i stället.

83

inspektören af flottans öfningar till sjöss beräknade kostnaderna för flottans öfningar

uppgifna verkliga kostnaderna för samma öfningar.

V e

r k 1 i g

Kostnad i kronor

Expeditionens längd

i dagar

Ut- och

afrustnings- kostnader

kronor

Öfrig expeditions- kostnad

Summa ut- Fördel-

Kostnad i kronor

af

i1 , anslaget

ans!«set till

'' bevärin-

.,0‘tans gens

öfningar öfP;ngar

per

dag

kr.

för hela

expeditionen

kr.

och afrust- ningstal

ningskost- : för

nader och j

expeditions- i -

kostnader , i

stam | vp!

af anslaget

af anslaget ,

till be-

till flottans

väringens

öfningar

öfningar

78,000

120

14,080.7 3

936.60

112,392.25

126,472.98 — —

126,472.98 | —

1

68,000 ; —

136

5,988.53

428.91

58,332.0 5

64,320.58 — —

64,320.58 ; —

2

11.6.00 1

41

2,708.19

152.10

6,236.08

8,944.2 2 — —

8,944.22 —

3 1

11,600 —

41

2,851.30

145.45

5,963.45

8,815.n — —

8,815.11 —

4 |

7,400 —

43

1,094.3 0

55.39

2,381.9 0

3,476.20 — —

3,476.20 I —

5 i

2,800

29

284.0 9

40.3 6

1,170.45

1,455.14 | — 1 —

1,455.14

6 ''

179,400 —

—

27,008.10

1,758.81

186,476.13

213,484.2 3 — —

213,484.23 —

7

136

2,293.14

80.8 7

10,998.7 4

13,291.88 — —

13,291.ss —

8

136

2,295.0 7

50.2 6

6,835.6 4

9,130.71 — —

9,130.7 1

9

33,810

136

1.708.S7

50.7 8

6,905.48

8,614.3 5 — —

8,614.3 5 | —

10

1

136

1,159.44

19.46

2,646.95

3,806.39 - ; —

3,806.3 9 —

11

16,400

136

1,949.60

127.47

17,335.24

19,284.84 : — —

19,284.8 4 !

12

50,210 —

—

9,406.12

328. s 4

44,722.0 5

54,128.17 ! — —

54,128.17

13

4,825

53

695.93

115.8 2

6,138.34

6,834.2 7 ! 620 660

3,159.01 3,674.6 0

14

4,825 | —

—

695.93

115.S2

6,138.34

6,834.2 7 | — —

3,159.31 3,674.66

15

6,040

47

461.3s

81.68

3,838.92

4,300.3 0 — '' —

4,800.30 ; —

16

23,420 ; —

148

2,732.85

181.56

26,870.21

29,603.0 6 — —

29,603.06 —

17

16,500 j —

74

5,757.31

111.88

8,279.30

14,036.61 — —

14,036.61 —

i 18

25,620

137

120.15

161.11

22,071.83

22,191.98 — —

22,191.98

! 19

102,000

174

15,759.17

591.78

102,969.9.5

118,729.12 j —

118,729.12

| 20

173,580

—

24,830.86

1,128.01

164,030.21

188,861.0 7 — —

188,861.07 |

| 21

408,015 |

—

61,941.01

—

401,366.73

463,307.7 4 —

459,633.08 3,674.66

84

B e i

ä k

n a

d

<

Q-

P

*3

V

3*

1-

Ut- och afrustnings-

kostnader

kronor

Öfrig expedi- tionskostnad

för hela

per

expedi- tion en

kr. kr.

Summa

ut- och

afrust- nings- kostna- der och

expedit

tions- kost- nader

Till grund för kostnadernas för- delning beräknas nedanstående

antal man och dagar

a?

p

Cfc

af stam- manskap

af värn- pliktige

Transport

50,500

357,515

408,015

Beväringsaf delningar.

22

»Flaggen» ..................................

113

23

Thor, 1 kl. pansarbåt ............... .

113

24

Niord d:o .................

113

14,960

1,500

169,500

184,460

—

—

25

Svea d:o ..................

113

26

Thule d:o ..................

113

1

2 7

Stockholm, logementsfartyg............

116

3,000

450

52,200

55,200

—

28

Säger för beväringsaf delningar

—

17,960

1,950

221,700

239,660

—

Skjut», signal» och eldareskolor

29

»Flaggen»................................

66

—

100

6,600

6,600

30

Avari, 1 kl. pansarbåt

67

2,720

700

46,900

49,620

31

Maniigbeten d:o

67

2,720

700

46,900

49,620

3 2

Dristigheten (Oden) d:o

67

2,720

700

46,900

49,620

33

Niord d:o

66

1,700

700

46,200

47,900

3 4

»Divisionschefen» .....................

66

—

20

1,320

1,320

35

Svea, 1 kl. pansarbåt ...............

66

1,700

700

46,200

47,900

36

Göta d:o .................

67

2,720

700

46,900

49,620

640 x 67 =42,880

909 x 67 = 60,903

37

Thule d:o .................

66

1,700

700

46,200

47,900

3 S

Disa, kanonbåt .........................

66

3,000

200

13,200

. 16,200

39

Skagul d: o .........................

66

3,000

200

13,200

16,200

40

Urd d:o ...........................

66

3,000

200

13,200

16,200

41

Gunhild, handminefartyg ............

66

2,500

140

9,240

11,740

42

Vanadis, logementsfartyg .............

66

5,000

500

33,000

38,000

43

Meteor, 1 kl. torpedbåt ...............

25

500

50

1,250

1,750

44

Vind d:o ...............

25

500

50

1,250

1,750

45

Säger för skjul-, sign - o. eld.-skolor

—

33,480!

6,36(1

418,460

451,940

—

—

Transport

—

101,940

- |

997,675

1,099,615 — '' —

85

V e

r k 1 i

8

Kostnad

kronor

Expeditionens

i dagar

Ut- och

afrustnings- kost [lader

Öfrig expeditions- kostnad

Summa ut- och afrust- ningskost- nader och

expeditions- kostnader

Fördel-

ningstal

för

Kostnad

kronor

af

anslaget

till

flottans

öfningar

af

anslaget

till

bevärin-

gens

öfningar

per

dag

för hela

expeditionen

-

af anslaget

till flottans

öfningar

af anslaget

till be- vil ringens

öfningar

OQ

O-

kronor

kr.

kr.

stam

vpl.

408,015

61,941.01

401,366.78

463,307.7 4

459,633.08

3,674.66

112

46.63

5,223.0 i

5,223.01

5,223.01

2 2

in

9,943.21

255.9 4

28,409.17

38,352.6 s

—

—

—

38,352.6 8

23

_

184,460

112

3,862.3 7

284.7 2

31,888.3 4

35,750.71

—

—

—

35,750.7 4

24

112

6,325.10

234.54

26,268.83

32,593.93

—

—

—

32,593.9 3

25

112

6,077.61

250.7 0

28,078.3 6

34,155.9 7

—

—

—

34,155.9 7

26

55,200

114

6,657.7 0

413.77

47,169.04

53,826.7 4

—

—

—

53,826.7 4

27

_

239,660

—

32,865.9 9

1,486.3 0

167,037.0 5

199,903.04

—

—

—

199,903.04

28

29

68

4,951.oo

523.51

35,598.4 o

40,550.8 6

8,279

7,093

21,031.2 s

19,519.08

30

68

5,349. i o

453.2 7

30,822.16

36,171.3 2

8,104

6,928

18,718.4 5

17,452.8 7

31

68

2,838. so

401.54

27,325. is

30,164.04

8,141

5,748

16,992.17

13,171.8 7

32

67

2,310.5 2

444.0 4

29,750.9 8

32.061.-14

7,706

5,704

17,729.3 5

14,332.0 9

33

67

3,783,7 7

389.7 7

26,114.30

29,898.0 7

9,152

4,676

19,481.6 9

10,416.3 8

35

181,740

270,200

68

4,358.50

430.6 s

29,286.2 6

33,644.7 6

8,942

5,054

20,824. s 3

12,819.95!

36

67

3,635. so

417.3 5

27,962.7 6

31,598.56

7,708

5,210

18,167.0 2

13,430.94

37

67

959.5 s

93.7 5

6,281.0 7

7,240.65

1,965

2,210

1,572.9 5

5,667.7 o

38

67

2,881.os

211.14

14,166.23

1 7,047.551

—

—

—

17,047.31

39

67

3,233.0 2

129.8 4

8,666.09

11,899.11

1,268

2,486

3,803.5)3

8,095.7 8

40

65

4,199. so

122.13

7,938.7 6

12,138.6 5

2,190

565

9,564.2 2

2,574.43

41

67

5,749.8 2

277.4(5

18,589.6 2

24,338.91

4,479

13,992

5,013.5 s

19,325.3 6

42

24

229.41

108.2 3

2,597.63

2,827.0 4

264

48

2,383.9 9

443.0 5

43

25

288.7 9

67.7 2

1,692.9 6

1,981.75

275

50

1,668.40

313.58 5

44

181,740

270.200

—

44,769.6 0

4,070.5 8

266,792.4 0

'') 311,562.—

—

—

156,951 86

154,610.14

45

589,755

509,860

—

139,576.(50

835,196. i s

974,772.7 s

—

_

616,584.94

358,187.84

x) Medtagas utgifterna för måldepån, hvilka, såsom framgår af kapitlet om vissa kostnader för skolor

ombord, af marinförvaltningen ej uppgifvits för år 1906, ökas summan med ett belopp af 123,809 kronor 57 öre.

86

B e r

ci k

n a

d

Expeditionens längd

i dagar

! Ut- och afrustnings-

kostnader

kronor

Öfrig expedi- tionskostnad

för hela

per

expedi-

tionen

kr. kr.

Summa

ut- och

afrust- nings- kostna- der och

expedi- tions- kostna- der

Till grund för kostnadernas för- delning beräknas nedanstående

antal man och dagar

af stam- af värn-

manskap pliktige

Transport

_

101,940

— 997,675

1,099,615

—

Torpedskola.

4 6

Clas Uggla, torpedkryssare............

58

1,800

300

4 7

Edda (Örnen. d:o ).........

58

3,000

200

4b

Blenda, verkstadsfarlyg ...............

58

1,200

150

86,420

98,420

210x58 = 12,180

50 x 58 = 2,900

49

Åtta l:a kl. torpedbåtar ...............

58

4,000

640

50

Nr 75, 2:a kl. torpedbåt ...............

Öl

Nr 77 d:o ...............

58

2,000

2( K l

Nr 7‘t d:o ...............

53

Nr 81 d o ...............

5 4

Nr 75 .........................................

55

Nr 77.........................................

50

Nr 79.........................................

57

Nr 81.........................................

5S

Säger för torpedskola

—

12,000

1,490

86,420

98,420

—

—

Förberedande beväringsöfningar.

59

»Flaggen»...................................

32

—

100

3,200

3,200

—

—

6 0

Äran, l:a kl. pansarbåt .....

32

1,360

700

22,400

23,760

—

—

6 4

Manligheten d:o ......

32

1,360

700

22,400

23,760

—

—

6 2

Dristigbeten (Oden) d:o ......

32

1,360

700

22,400

23,760

—

—

63

Niord do ......

32

680

700

22,400

23,080

—

—

6 4

»Divisionschefen» ........................

32

—

20

640

640

—

—

6 5

Thule, l:a kl. pansarbåt ...............

32

680

700

22,400

23,080

—

—

6 6

Svea d:o ..............

32

680

700

22,400

2.3,080

—

—

6 7

Göta d:o ...............

32

1,360

700

22,400

23,760

—

—

6 b''

Jacob Bagge, torpedkryssare .........

32

1,500

250

8,000

9,500

—

—

69

Örnen d:o .........

32

1,500

250

8,000

9,500

—

—•

70

Säger för förber. beväringsöfn.

—

10,480

5,520

176,640

187,120

—

—

Transport

—

124,420

—

1,260,735

1,385,155

—

—

87

V e

r k ) i

g

Kostnad

kronor

Expeditionens längd

i dagar

Ut- och

afrnstnings- kostnader

kronor

Öfrig expeditions- kostnad

Summa ut- och afrust- ningskost- nader och

expeditions- kostnader

Fördel-

Kostnad

kronor

af

anslaget

till

flottans

öfningar i

af

anslaget

till

bevis rin- gens

öfningar

per

dag-

kr.

för hela ;

expeditionen

kr.

ning

fö

stam

stål

r

vpl.

af anslaget

till flottans

öfningar

af anslaget

till be-

väringens

öfningar i

589,755

509,860

_

139,576.0 0

_

835,196.18

974,772.7 8

—

616,584.94

358,187.84

60

3,042.15

658.3 3

39,199.7 0

42,241.94

3,868

717

35,481.11

6,760.83

40

60

1,901.12

241.14

14,468.2 7

16,369.3 9

3,633

965

12,719.8 3

3,649.50

47

79,500

18,920

60

1,596.—

314.9 4

18,896.6 7

20,492.6 7

2,989

686

16,526.18

3,966.49

48

5

628. s 3

_

1,432.7 7

2,061.60

—

—

2,061.40

0.2 0

50

5

737. s s

—

537.39

1,275.2 7

—

—

1,274.9 9

0.28

51

5

89.50

—

452.90

542.46

—

—

542.00

0.40

52

5

59.8 0

—

421.68

481.57

—

—

481.3 7

0.20

58

3

377.:! 0

—

873.44

1,250.7 4

—

_

1,250.7 4

—

54

-

442.7 3

—

315.16

757.8 9

—

—

757.s 9

—

55

3.

53.7 o

_

277.0 4

330.74

—

—

330.71

—

56

3

35.93

—

290.44

326.3 7

_

—

326.3 7

—

5 7

79,500

18,920

—

8,965.03

•1,209.41

77,165.01

86,130.6 4

—

—

71,752.68

14,377.96

58

3,200

59

—

23,760

31

2,257.48

623.8 7

19,339.8 7

21,597.3 5

—

—

—

21,597.35

60

—

23,760

31

2,438.5 9

496.81

15,400.9 9

17,839.58

—

—

—

17,839.58

61

- ■

23,760

31

1,294.19

493.69

15,304.3 5

16,598.54

3,604

2,970

2,598.7 5

13,999.79

62

—

23,080

31

1,069.0 4

491.81

15,246.14

16,315.18

3,512

3,015

2,620.89

13,694.29

68

—

640

—

—

—

—

—

—

—

—

6 4

—

23,080

31

1,682.4 7

438.31

13,587.5 9

15,270.06

—

—

—

15,270.06

65

| —

23,080

31

1,750.70

464.5 9

14,402.20

16,152.no

—

—

—

16,152.90

66

—

23,760

31

2,016.7 0

534.4 2

16,567.03

18,583.7 3

—

-

18,583.73

6 7

—

9.500

34

1,294.23

190.19

6,466.0 0

7,760.83

—

—

7,760.83

6 8

—

9,500

34

1,077.3 0

158.31

5,382.53

6,459.83

—

—

6,459.83

69

—

187,120

—

14,880.70

3,892.-

121,697.30

136,578.—

—

— 5,219.1)4

131,358.36

70 I

669,255

715,900

1 -

163,422.3 3

—

! 1,034,059.0 9

1,197,481.4 2

_

—

693,557.26

! 503,924.16

Beräknad

Expeditionens längd

i dagar

Ut- och afrustnings-

kostnader

kronor

Öfrig expedi- tionskostnad

Summa

ut- och

afrust- nings- kostna- der och

expedi- tion s- kostna- der

Till grund för kostnadernas för- delning beräknas nedanstående

per

dag

kr.

| för hela

expedi- tionen

kr.

antal man

af stam- manskap

och dagar

af värn- pliktige

Transport

—

124,420

—

1,260,735

11,385,155

Kusteskadern.

»Flaggen» .................................

59

-

100

5,900

5,900

—

—

Äran, l:a kl. pansarbåt ...............

59

2,720

800

47,200

49,920

1

Manligheten d:o ...............

59

2,720

800

47,200

49,920

''214x59 = 22,626

258 x 59 = 15,222

Dristigheten (Oden), l:a kl. pansarbåt

59

2,720

800

47,200

49,920

128 x 59 = 7,552

105 x 59 = 6,195

Niord d:o ......

59

1,700

800

47,200

48,900

128 x 59 = 7,552

105 x 59 = 6,195

»Divisionschefen» ........................

59

-

20

1,180

1,180

—

—

''1’hule 1 kl. pansarbåt ..................

59

1,700

800

47,200

48,900

104 x 59 = 6,136

111 x 59 = 6,549

Svea d:o ..................

59

1,700

800

47,200

48,900

105 x 59 = 6,195

113 x 59= 6,667

Göta dio ..................

59

2,720

800

47,200

49,920

105 x 59 = 6,195

113 x 59= 6,667

Jacob Bagge, torpedkryssare.........

56

3,000

350

19,600

22,600

46 x 56 = 2,576

36 x 56 = 2,016

Örnen d:o .........

56

3,000

350

19,600

22,600

46 x 56 = 2,576

36 x 56 = 2,016

Clas Uggla d:o ............

85

2,700

400

O

O

ce

34,000

52 x 85 = 4,420

41 x 85 = 3,485

Mode, jagare ..............................

88

3,500

250

22,000

25,500

Magne d:o ..............................

88

3,500

250

22,000

25,500

j. 37 x 88 = 3,256

18 x -88 = 1,584

Blenda, verkstadsfartyg ...............

85

1,800

150

12,750

14,550

12x85 = 1,080

31 x 85 = 2,635

Blixt (Plejad), l.a kl. torpedbåt......

Meteor d:o ......

Orkan d:o

Bris (Stjerna) d:o

. 88

9,600

1,000

88,000

97,600

88 x 88 = 7,744

16 x 88 = 1,408

Vind d:o ......

Orion d:o ......

Sirius d:o ......

Kapella d:o . ..

Nr 79, 2:a kl. torpedbåt ............. j

Nr 81 d:o ............

■

Nr 83 d:o ..........

88

4,800

300

26,400

31,200

32 x 88 = 2,816

8 x 88 = 704

Nr 85 d:o ............j

Skagul, kanonbåt ........................

52

3,000

230|

11,960

14,960

35 x 52 — 1,820

42 x 52= 2,184

Säger för kusteskadern

- 1

50,880

9,000

591,090

641,970

_

-

Transport

-

175,300!

_ 1

1,851,825|2,027,125

—

!

89

kronor

V e

r k 1 i

g

Kostnad

Expeditionens längd

i dagar

Ut- och

afrustnings- kostnader

kronor

Öfrig expedilions- koslnad

Summa ut- och a frust- 1

ningskost- nader och

expeditions- kostnader

Fördel- !

Kostnad i

kronor

af

anslaget

till

flottans

! öfningar

af

anslaget

tm

bevärin-

gens

öfningar

per

dag

kr.

för hela

expeditionen

kr.

ningstal

föi-

stam vpl.

af anslaget ;

till flottans

öfningar |

af anslaget

till be- j

vävingens

öfningar

(>09,255

715,900

_

163,422.33

_

1,034,059.0 9

1,197,481.42

_

_

693,557.26

503,924.16

3,500

2,400

__

71

1

58

4,223.08

1,061.16

61 ,547.48

65,771.10

6,551

7,485

29,648.50

36,122.06

7 2

43,890

oo,9o0

1

57

4,488.80

1,234.15

70,346.7 0

74,830.5 0

7,798

9,283

33,i05.oo

41,725.50

73

25,720

24,200

57

2,379.0 3

941.0 3

53,673.02

56,052.0 5

5,563

5,623

26,453.42

29,599.23

74

25,100

23,740

57

1,965.0 7

968.23

55,188.93

57,154.60

5,577

5,645

26,989.3 7

30,165.23

75

590

590

—

—

—

-

-

-

-

-

-

7 6

23,020

25,880

58

3,146.74

872.37

50,597.7 0

53,744.44

5,871

6,439

24,462.87

29,291.5 7

7 7

22,910

25,990

58

3,275.51

850.5 7

49,332.7 7

52,608.28

5,946

6,544

23,744.8 7

28,863.41

73

23,400

26,520

58

3,773.34

969.17

56,211.8 8

59,985.22

6,248

6,495

28,111.59

31,873.0 3

79

12,680

9,920

57

2,169.7 5

328.0 2

18,731.40

20,901.15

3,998

2,794

11,983.0 8

8,917.47

80

12,680

9,920

57

l,806.oe

349.40

19,915.8 8

21,721.94

2,513

1,508

13,241.40

8,480.48

81

18,040

15,960

92

4,664.0 4

576.13

53,004.3 7

57,669.01

4,752

3,361

32,769.81

24,899.2 0

8 2

1

90

2,948.si

248.5 2

22,367.0 5

25,315.86

2,876

1,526

16,114.99

9,200.3?

83

33,240

17,760

1

90

3,884.20

322.3 6

29,012.61

32,896.8 7

2,853 1,459

21,358.2"

11,538.6 7

84

3,690

10,860

92

2,447.19

133.01

12,292.08

14,739.2 7

3,233

1,111

10,708.40

4,030.81

85

88

1,050.54

91.43

8,045.9 6

9,096.5 0

915

159

7,671.7 5

1,424.7 5

86

88

841.17

99.69

8,772.29

9,613.40

1,011

in

8,609.91

1,003.5 5

87

88

843.39

91.18

8,023.53

8,866.92

926

168

7,422.80

1,444.12

88

81,990

15,610

88

1,254.0 6

107.7 8

9,484.71

10,739.3 7

913

166

9,010.4(1

1,728.9 7

89

88

1,016.53

88.25

7,766.32

8,782.8 5

950

166

7,399.2 2

1,383.63

90

88

1,120.43

99.34

8,742.ii

9,862.54

1,054

168

8,434.19

1,428.3 5

91

88

956.88

96.2 4

8,469.50

9,426.38

882

168

7,847.6 0

1,578.7 3

9 2

88

1,185.34

96.15

8,461.3 9

9,646.7 3

j 1,138

168

8,326.co

,1,320.13

93

92

1,647.h

73.9 8

6,805.89

8,452.9 9

736

172

6,652.18

1,800.31

94

1

92

1,101.86

89.e 7

8,249.17

9,351.03

i 736

172

7,498.6 s

1,852.3 5

95

24,960

6,240\

92

711.87

74.2''

6,826.0 4

7,537.91

1 736

171

6,040.59

1,497.3 2

96

92

1,034.7 b

87.90

8,086.0 5

9,121.41

828

86

9,071.53

49.88

97

6,260

8,700

54

2,322.05

290.41

15,681.93

18,003.9S

11,747

1,997

8,326.33

9,677.0;

98

361,730

280,24C

—

56,255.7 2 10,242.14

| 665,637.36

721,893.08

i —

1 -

400,994.06 320,899.01

99

1,030,985

996,14C

-

219,678.05

—

1,699,696.4:

1,919,374.50

_

—

1,094,551.32

824,823.18

12

90

Be räknad

Expeditionens längd

i dagar

Ut- och afrustnings-

kostnader

kronor

Öfrig expedi- tionskostnad

per '' för hela

expedi-

*a® tionen

kr. kr.

Summa

ut- och

afrust- nings- kostna- der och

expedi- tioils- kost- nader

Till grund för kostnadernas för- delning beräknas nedanstående

antal man och dagar

af stam- i af värn-

manskap ! pliklige

Transport

• —

175,300

—

1,851,825

2,027,125

—

Fartyg för mineringsöfningar.

100

Eugenie, 1 ogemen t sfär ty g.............

90

5,000

270

24,300

29,300

37 x 90 = 3,330

74 x 90 = 6,660

101

Säger för mineringsöfningar

—

5,000

270

24,300

29,300

—

—

Summa kostnader för sjöexp.

—

180,300

—

1,876,125

2,056,425

—

—

Diverse öfningskostnader.

: 102

Fartyg i beredskap: Sköldmön och

i 103

Rån in. in.............................

—

—

i 41,350

41,350

—

—

101

Signalstationers betjänande............

—

—

20,000

20,000

—

—

1 105

Exercis- in. fl. skolor.....................

—

—

80,000

80,000

—

—

1 106

I fartygslikviderna ej uppi kostn____

! 107

Beredskapsarfvode ........................

| 108

Skjutskolekommendering ...............

j 109

Laddöfningsapparater ..................

; no

Gnistsignalmateriel .....................

18,675

18,675

—

—

in

Reparation af stridsmål ........ .....

112

Gymnastik- och idrottsmateriel ......

113

Kammarskruf ..............................

in

Diverse kostnader ........................

Säger för diverse öfningar

—

_ _

160,025

160,025

—

• —

Summa

—

180,300

—

2,036,150

2,216,450

—

1 kostnadsberäkningarna ej

förutsatta expeditioner.

Ilo

Torpedbåten nr 1 ........................

—

—

—

—

—

_

—

116

Disa, kanonbåt .........................

—

—

—

—

—

—

—

117

Skagul, d:o ...........................

—

—

—

—

—

—

_

118

Torpedbåten nr 63 ..............

—

—

—

—

—

—

119

Säger för icke förvis, expeditioner

—

—

—

—

— ■

—

Tillsammans

—

180,300

—

2,036,150

2,216,450

—

—

91

V e

r k 1 i g

Kostnad i

kronor

Expeditionens längd

i dagar

Ut- och

afrustnings- kostnader |

kronor

Öfrig expeditons- kostnad

Summa ut- j Fördel-

K ostnad

i kronor

af

anslaget i

till

lloltans

öfningar

af

anslaget

till

bevärin-

gens

öfningar

per

dag

kr.

för hela

expeditionen

kr.

och al rust- i ning

ningskost- ''

neder och

expeditions-:

kostnader gtam

stal

r

vpl.

af anslaget I

till flottans

öfningar

af anslaget;

till be- läringens J

öfningar

1,030,985

996,140

- ''

219,678.or,

—

l,699,696.4r>|

1,919,374.50 —

—!

1.094,551.32

824,823.18 |

8,990

20,310

90

4,738.88

418.72

37,684.11

42,423.2 9! 6,406;

9,020

17,821.70

24,601.59 | 100

8,990

20,310

_

4,738.88

418.7 21

37,684.41

42,423.2 g| — |

— I

17,821.70

24,601.59 101

1,039,975

1,016,450

_

224,416.08

—

l,737,380.8o;

1,961,797.79 —

—

1,112,373.02

849,424.7 7 |

1 102

41,350

—

—

—

371.70

371.70 —

—

312.7 0

59.— I loa

20,000

—

—

—

19,131.45

19,131.45! —

—

19,131.45

— 104 1

80,000

—

—

—

—

112,475.82

112,475.8 2 —

—

112,475.S2

— 105 !

_

—

—

86,288.08

86,288. os —

—

86,288.os

— 1 106

_

—

—

580.-

580.- —

—

580.—

— ,107 i

_

.-

—

600 —

600.- —

—

600.-

— 108

_

_

—

849.20

849.20 —

—

849.2(1

— 1 109 !

| 18,675

_

_

—

—

6,459.40

6,459.10 —

-

6,459.40

— ilo 1

__

_

—

382.—

382.- —

—

382.—

— in

_

_

—

502.85

502.0 5: —

—

502.85

— 112

_

—

470.-

470.— —

—

470.-

— 113 1

I

_

—

506.7 9

506.7 9 i —

—

506.7 9

114 i

160,025

_

_

—

228,617.29

228,617.2»| —

—

228,558.29

59.—

1.200,000

1,016.450

—

224,416.08

1

1,965,998.15

2,190,415.08

—

1,340,931.81

| 849,483.7 7

5

240.51

456.51

697.05 —

_

697.05

'' j 115

_,

_

87

1,246.08

—

10,544.6 5

11,790.6 s —

—

11,790.68 ! |

1 _

_

18

774.0 2

—

5,755.89

6,529.ii —

—

3,762.91

2,766.50 m

_

—

11

329.2 4

—

3,666.91

3,996.18 —

—

3,994.u

2-— 118

_

1 -

2,589. so

1 —

20,423.5 2

23,013.32| —

—

S,454ll

14,559.is j 119

1,200,000

l,016,45o| -

227,006.73

—

1,986,421.0 7

2,213,428.10 —

—

| 1,349,385.15

864,042.95 |

92

Marinförvaltningens statistiska uppgift angående kostnaderna för

1904 års öfningar, grundad på likviderna, inkom till flottans stab den

20 september 1905 och utgjorde, vid uppgörandet i februari 1906 af

planen för sistnämnda års öfningar, underlaget för beräkningen af

öfningskostnaderna.

För underlättande af bedömandet af kostnadsberäkningarne har jag

i följande tabeller låtit sammanföra det material, som var tillgängligt

vid tiden för uppgörandet af planen för 1906 års öfningar. Härtill har

fogats kolumner, utvisande de kostnader, som de militära myndigheterna

beräknat i 1906 års öfningsplan, samt kolumner, utvisande den

verkliga kostnaden, beräknad enligt marinförvaltningens likvidsammandrag,

afgifvet hösten 1907.

Tabellen öfver dagkostnaderna är uppgjord på följande sätt. Ur

marinförvaltningens likvidsammandrag hafva uttagits för hvarje fartyg

samtliga de utgifter, hvilka enligt kung!, brefvet den 14 augusti 1903

skola utgöra föremål för fördelning mellan öfningsanslaget och beväringsanslaget.

Summan häraf för hvarje fartyg har minskats med ut- och

afrustningskostnaderna, hvarefter resten dividerats med expeditionens

längd, uttryckt i dagar. Kvoten utgör dagkostnaden för fartyget under

ifrågavarande expedition. De sålunda för hvarje fartyg och expedition

erhållna dagkostnaderna hafva sammanförts gruppvis, enligt hvad som

af tabellens rubriker framgår, och medeldagkostnaden för året beräknats.

93

Tabell utvisande medeldagkostnaden för hvarje under nedannämnda år i

expedition deltagande slag af fartyg.

Fartygstyper

D a g k

o s t n

åder

Dagkostnacl

beräknad i

1906 års

öfningsplan

Verklig dag- kostnad år j

1906 beräk- j

nåd enl.

marinför- ,

valtningens

likvid- samman- drag |

1900

1901

1902

1903

1904

Pansarkryssare för kadetter ..............

—

—

—

—

—

''

—

d:o långresa ....................

—

—

—

—

—

—-

—

i kl. pansarbåt för kadetter ............

-

-

-

-

-

-

937

d:o långresa ..................

-

-

-

-

-

-

-

d:o vid stationen......i. .

-

-

-

286

256

375

268

d:o skjut- och signalskola

|

|

j 5831)

—

700

437

d:o förbered, bev.-öfning...

i 675

1 710

1 745

| 633

631

700

506

d:o i eskader .................

!

1

)

1 _

681

800

985

2 kl. pansarbåt, förbered, bev.-öfning

—

-

187

—

—

-

-

d:o i eskader.................

351

-

268

-

-

-

-

3 kl. pansarbåt, förbered, bev.-öfning ..

68

—

64

—

-

—

—

d:o i eskader ..................

128

-

99

-

-

—

-

Torpedkryssare, skjut- och signalskola

-

-

—

—

—

—

—

d:o torpedskola...............

-

-

-

-

-

5802)

447®)

d:o förbered, bev.-öfning ...

1 387

464

J

233

218

250

174

d:o i eskader ................

1

1

375

351

350

339

d:o flottiljchefsfartyg ......

-

-

-

-

-

400

576

Jagare i eskader ..................

-

-

-

332

250

250

285

1 kl. torpedbåt i eskader ..................

136

139

123

127

in

125

96

2 kl. torpedbåt i eskader ..................

73

67

53

-

73

75

81

Torpedbåt för kadetter ...............

—

—

—

_

—

100

48

d:o i öfrigt .....................

-

101

-

-

-

120

88

’•) Uppgiften afse!1 endast pansarbåten Dristigheten.

2) Häri inbegripet kostnaderna för 4 torpedbåtar.

94

Fartygstyper

1900

Dag

1901

[ostn

1902

åder

1903

1904

Dagkostnad

beräknad i

1906 års

öfningsplan

Verklig dag- 1 kostnad år

! 1906 beräk- nad enl.

marinför- valtningens

likvid- samman- drag

Undervattensbåtöfningar.....................

—

—

—

—

75

115

Mineringsöfningar ..........................

-

-

-

-

271

270

419

Kanonbåt, för kadetter ....................

_

—

—

_

—

150

U%

d:o skjut- och signalskola.........

492

398

279

—

—

200

145

d:o torpedskola........................

-

-

-

-

-

480x)

315 ■)

d:o förbered, beväringsöfning ...

—

—

—

—

-

-

—

d:o i eskader.........................

163

—

—

—

—

212

d:o med bevakningsdivision ......

-

-

-

-

-

230

290

Svensksund, för militärleder...............

_

_

_

_

_

140

182

d:o vinterbåt.............„..........

196

230

i 63

195

152

170

161

Freja, för kadetter ...........................

_

693

_

495

513

500

d:o , långresa.................................

—

—

560

474

—

500

592

Saga, för kadetter eller skeppsgossar...

557

-

539

-

-

450

429

Najaden, för skeppsgossar.................

105

112

72

81

70

|

81

Jarramas d:o ..................

85

83

58

65

44

50

> 215

201

Gladan d:o ..................

—

95

54

57

36

51

Falken d:o

—

42

26

20

21

1

19.

Norrköping d:o ..................

-

-

97

-

100

127

Logementsfartyg vid stationen............

—

—

270

258

450

414

d:o skjut- och signalskola

846

705

794

—

—

500

277

d:o torpedskola ............

-

715

-

-

-

-

-

Gunhild, skjut- och signalskola .........

-

-

-

99

108

140

122

Drott .............................................

175

177

132

169

151

150

112 j

'') Häri inbegripet kostnaderna för 4 torpedbåtar.

95

Af den förestående sammanställningen framgår, att kanonbåt och

logementsfartyg vid skjritskola ha beräknats draga väsentligt mindre

kostnader, än hvad förut varit fallet. Detta lärer, enligt hvad jag inhämtat,

bero dels af, att det förr vid skjutskolan använda logementsfartyget

Stockholm skulle utbytas mot det betydligt mindre logementsfartyget

Vanadis, dels att skjutskolan blifvit omlagd efter en helt annan

plan än tillförene, hvarigenom öfningarna till största delen förlädes till

pansarbåtarna.

Vid tiden för uppgörandet af 1906 års öfningsplan förelåg till

behandling af marinförvaltningen och chefen för flottans stab frågan om

ut- och afrustningskostnadernas öfverflyttning från öfnings- till underhållsanslaget.

I skrifvelse den 23 februari 1906 afgåfvo nyssnämnda båda myndigheter

till chefen för sjöförsvarsdepartementet förslag, att kostnaderna för

fartygs ut- och afrostning, vare sig ut- och afrustningen skedde genom

varfvets försorg eller icke, skulle, därest icke andra medel blifvit för

ändamålet särskild! anvisade, bestridas af anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll mot godtgörelse från anslaget till flottans öfningar

intill sammanlagdt högst det belopp, som utgjorde summan af de för

ifrågavarande fartyg bestämda maximibeloppen lör godtgörelse af samma

fartygs ut- och afrustningskostnader. Förslag till sådana maximibelopp

afgafs samtidigt och begärdes jämväl föreskrift för marinförvaltningen

och chefen för flottans stab, att, när omständigheterna sådant påkallade,

inkomma med förslag till ändring af det maximibelopp, som i berörda

hänseende senast blifvit bestämdt. Det af myndigheterna beräknade

maximibeloppet föreslogs att gälla från och med år 1906 och tillsvidare.

I det ungefär samtidigt med denna skrifvelse afgifna förslaget

angående 1906 års öfningar lades de sålunda fixerade beloppen till

grund för kostnadernas beräkning, ehuru de voro något lägre än de,

som af här omstående tablå framgå såsom de sannolikaste. Frågan om

ut- och afrustningskostnadernas öfverflyttning blef emellertid icke då

afgjord, utan hvilar denna fråga ännu, ehuru densamma, såsom framgår

af kapitlet om »ut- och afrustningskostnader», alltjämt kräfver sin

lösning.

Tabell utvisande ut- och afrustningskostnaderna i medeltal för hvarje

under nedannämnda är i expedition deltagande slag af fartyg.

Fartygstyper

Ut-

1900

och afrostning

1901 1902

skostn

1903

ider

1904

Ut- och utrust- nings kostnad

beräknad i 1906

års öfnings- pLan.

Verklig ut- och

afrustnings- kostnad 1906

beräknad enl.

marinförvalt- ningens likvid- sainmandrag

1 kl. pansarbåt ........................

7,862

5,707

7,782

'' 8,236

8,510

6,800

11,475

Pansarkryssare .........................

—

—

—

—

—

—

—

2 kl. pansarbåt .....................

5,758

5,131

2,830

—

—

—

—

Torpedkryssare ....................

3,406

6,688

4,982

3,892

4,530

4,500

5,318

Kanonbåt ...............................

2,827

4,077

2,150

3,358

2,407

2,000 o. 3,000

2,932

3 kl. pansarbåt .....................

2,009

1,506

621

—

—

—

—

Jagare .................................

—

—

—

3,419

4,218

3,500

3,417

1 kl. torpedbåt i eskader ............

625

2,229

859

1,051

1,006

1,200

1,034

2 kl. torpedbåt i eskader .. ........

1,019

1,413

1,462

—

1,355

1,200

1,124

Logementsfartyg........................

8,372

8,531

5,238

7,024

6,849

5,000 o. 3,000

4,774

Skeppsg&sseöfningsfartyg............

1,118

1,284

1,179

892

1,550

1,250

1,864

1 kl. torpedbåt i öfrigt...............

.149

-

—

—

—

1,000

421

2 kl. torpedbåt i öfrigt............

1,983

6,052

216

425

179

1,000

704

Korvetten Saga .......... ............

6,526

4,443

3,379

7,270

6,097

5,000

5,988

Kor vetten Freja ........................

6,430

16,636

8,472

5,231

10,553

10,000

15,759

Chefsfartyget Drott ....................

6,518

8,616

6,026

9,449

6,807

7,500

5,757

Handminefartyget Gunhild .........

909

1,481

1,578

3,741

4,675

2,500

4,200

Fartyg för undervattensbåtöfningar

—

—

—

—

—

696

Tabell utvisande kostnader för diverse ändamål.

1900

1901

1902

1903

1904

Beräknad

kostnad i

1906 års

öfnings- plan

Verklig

kostnad 1906

enl. marin- förvaltnin- gens likvid- s amman- drag-

I fartygslikviderna ej

upptagna kostna-

der m. m.......... 37,429. it o

43,642.6 9

37,500.8 7

55,778.12

40,484.91

41,350

86,659.7 8

Exercis- ro. fl. skolor 83,864.63

96,546.7 2

97,487.91

83,824.0 7

9.3,922.61

80,000

112,475.82

Signalstationers be-

tjänande ........... 732.34

2,604.8 2

14,561.62

12,635.58

19,476.54

20,000

19,131.45

Diverse kostnader ..1 32,937.49

52,465.9 4

6,167.3 5

2,667.31

2,887.83

18,675

10,350.2 4

Summa kronor 154,964.3 6

195,260.17

155,717.25

154,905.08

156,771.89

160,025

228,617.2 9]

97

En jämförelse mellan de af de militära myndigheterna beräknade

och de af marinförvaltningen sedermera uppgifna kostnaderna för 1906

års öfningar utvisar, att de totala öfningskostnaderna för stam och värnpliktige

understigit de kalkylerade med 3,021 kronor 60 öre. Tager

man emellertid hänsyn till, att i marinförvaltningens kostnadsuppgift

utgifterna för årets måldepå, 123,809 kronor 57 öre, ej medtagits, visar

sig, att årets öfningskostnader öfverstigit de kalkylerade med 120,787

kronor 97 öre.

Härvid är att märka, att korvetten Freja, som afsetts för kadetterna,

utbytts mot pansarbåten Dristigheten, hvarigenom 48,472 kronor 98 öre

mera, än som beräknats, kommit att påföras öfningsanslaget.

Om anledningen härtill har jag inhämtat yttrande af varfschefen

i Karlskrona, som i skrifvelse den 21 mars 1911 åberopar eu skrifvelse

från chefen för ingen]ördepartementet, däri anföres följande:

»Såvidt för ingenjördepartementet är bekant, var enda anledningen

till att Dristigheten utkommenderades för kadetternas öfningar år 1906 i

stället för Freja den omständigheten, att vid efter Frejas återkomst från

långresa i april 1906 verkställd undersökning af fartygets ångpannor,

dessa befunnos vara i ett sådant skick, att Freja icke ansågs kunna

utgå på anbefalld öfningsexpedition såsom ångkorvett, utan vore hänvisad

till segeln såsom enda framdrifnings- och manövermedel. Redan

den 2 mars 1904 hade chefen för ingenjördepartementet anmält, att

dessa ångpannor voro i behof af en genomgående reparation, samt den

5 augusti 1905, att de efter vissa åtgärders vidtagande kunde användas

under då anbefallda expedition •— vinterlångresan 1905—1906. Freja

hemkom från denna långresa den 22 april; undersökning af pannorna

afslutades den 8 maj och rapport om deras tillstånd afgafs omedelbart

till varfschefen, som redan samma dag till kännedom och iakttagande

delgaf chefen för ingenjördepartementet följande telegram: '' ''Klargör

ofördröjligen Dristigheten för expedition, plats skall ombord beredas

för 70 kadetter. Sjöministern.’

I enlighet med telegrammet — sedermera bekräftadt genom generalorder

den 9 maj 1906 — igångsattes ofördröjligen rustningsarbetena, som

till följd, dels af anbefalld skyndsamhet och häraf förorsakadt öfvertidsarbete,

dels af den likaledes anbefallda inredningen för kadetter, i afsevärd

grad fördyrades.

1 likhet med i min skrifvelse den 22 dennes angående ut- och

afrustningskostnaderna vid Dristighetens långresa 1906—1907 samt

Fylgias långresa 1907—1908 kan jag icke underlåta att framhålla, att

det är ingenjördepartementet fullständigt obekant, på hvilka grunder

13

98

ut- och afrustningskostnaderna för första klass pansarbåtar år 1906

beräknats till 6,800 kronor, samt anhåller i samband härmed få påpeka,

att ensamt målningsarbetena för ifrågavarande expedition med Dristigheten

uppgick till icke mindre än 6,782 kronor 52 öre, däri ej inberäknadt

kostnaden för fartygsbottnens skrapning och målning med mönja samt

annan underhållsmålning, hvilken såsom vanligt blef bestridd af anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll.))

Vidare har fördelningen af kostnaderna för skjut-, signal- och

eldareskolörna samt torpedskolan af de militära myndigheterna beräknats

efter annan norm, än som sedermera blifvit följd. Härigenom ha 47,255

kronor 40 öre mera påförts öfningsanslaget än som eljest blifvit fallet.

I detta afseende hänvisas till den underafdelning under kapitlet

»öfningsanslagets fordringar», som afhandlar vissa kostnader för skolor

ombord.

Slutligen ha i beräkningarna icke förutsatta expeditioner dragit eu

kostnad för öfningsanslaget, uppgående till 8,454 kronor 14 öre.

Expeditionen med kanonbåten Disa finnes ej i kostnadsberäkningarna

upptagen. Den ställes emellertid i utsikt i öfningsförslaget, där under

öfningar med till sjötjänst inskrifna värnpliktige föreslås, att de värnpliktige,

som, innan de inskrifvits eller öfverförts till flottans beväring,

jämlikt disciplinstadgan för krigsmakten, på grund af bestraffning blifvit

skilda från anställning vid flottans stam, skola kommenderas å de kanonbåtar,

som äro ställda till stationsbefälhafvarens förfogande. Kostnaderna

för dessa kanonbåtar ingå i beräkningarna under rubriken »fartyg i

beredskap».

Kanonbåten Skagul stod under tiden 14—31 juli till sjöministerns

förfogande i och för inspektion af rikets kustpositioner. Det vill synas

som om kostnaderna för denna expedition icke bort till hela sitt belopp

utgå från öfningsanslagen, utan åtminstone delvis anvisas att utgå

från hufvudtitelns allmänna besparingar.

Med ledning af föreliggande statistik, som utvisade en dagkostnad

för pansarbåt i eskader af omkring 700 kronor, sattes i beräkningarna

eu dagkostnad af 800 kronor. 1 stället för att väl täcka de verkliga

kostnaderna har detta belopp sedermera visat sig vara för lågt, i det

att den verkliga dagkostnaden för parisarbåt i eskader under år 1906

sprungit upp från 681 kronor år 1904 till icke mindre än 985 kronor

år 1906. Hela kusteskadern har kostat omkring 80,000 kronor mer, än

som beräknats, däraf på öfningsanslaget ungefär hälften.

Medan sålunda chefen för flottans stab och inspektören åt flottans

öfningar till sjöss beräknade ut- och afrustningskostnaderna till 50,880

99

kronor och öfriga expeditionskostnader till 591,090 kronor, utgjorde i

verkligheten de förra 56,255 kronor 72 öre och de senare 665,637 kronor

36 öre. Sammanlagda kostnaden kom sålunda att i stället för beräknade

641,970 kronor belöpa sig till 721,893 kronor 8 öre. Då expeditionernas

längd i det allra närmaste sammanföll med hvad som beräknats,

kom alltså dagkostnaderna att väsentligen stiga, från antagna 9,000

kronor till 10,242 kronor 14 öre.

På anhållan om delgifvande af de, på erfarenhet såsom högste

befälhafvare å eskadern grundade, synpunkter och upplysningar i öfrig!,

hvilka kunde tjäna till bedömande af de orsaker, som föranledt kostnadsberäkningarnas

öfverskridande, har viceamiralen C. O. Olsen meddelat:

»Ehuru jag icke deltagit i de beräkningar, hvilka af-chefen för

flottans stab och inspektören af flottans öfningar till sjöss våren 1906

uppgjordes i fråga om kostnaderna för samma års öfningar, synes det

mig likväl uppenbart, att såsom grand för dessa beräkningar icke kunnat

läggas några fullt exakta, af erfarenheten bestyrkta siffror, då de närmast

föregående årens fartygsräkenskaper vid denna tidpunkt väl näppeligen

voro afslutade.

Vid beräkningarnas uppgörande torde det icke heller hafva varit kändt,

att eskadern till följd af ett besök af engelska fartyg skulle blifva

beordrad att afgå från Luleå till Göteborg och därifrån åter till Stockholms

skärgård;

att kusteskadern skulle under sommarens lopp aflägga ett besök

i Kiel; och

att en stor del af öfningarna skulle förläggas till den norrländska

kusten.

De nyss angifna färderna till Göteborg och Kiel förorsakade sä

stor kolkonsumtion, att åtminstone eu tredjedel af det öfverstigande

beloppet bör kunna däraf förklaras. Och det visade sig, att såväl kolpriser

som ock priserna för förnödenheter i allmänhet voro afsevärdt

högre i de norrländska farvattnen än längre söderut, hvilket förhållande

säkerligen i icke ringa mån föranledt en ökning af de beräknade kostnaderna.

- Slutligen torde den omständigheten, att flottans koldepå i

Norrland flera gånger måste anlitas för fartygens kolning, hafva inverkat

till höjning af kostnaderna, särskildt därigenom att kostnaden för koltransporten

från förrådet till fartygen ställde sig mycket hög.»

Till grund för 1906 års kostnadsberäkningar lågo, såsom af det

föregående framgått, marinförvaltningens statistiska uppgifter angående

kostnaderna för 1904 och föregående års öfningar.

100

De förhållanden, hvilka af eskaderchefen omnämnts såsom bidragande

orsaker till ökningen af de ifrågavarande kostnaderna, hafva vid

kostnadernas bestämmande ej varit beräknade.

Att förläggandet af öfningarna till Bottenhafvet och Bottenviken

haft ett fördyrande inflytande å expeditionskostnaderna, förefaller, med

hänsyn till de i dessa trakter rådande höga varupriser, sannolikt. Såsom

framhållits i högste befälhafvarens skrifvelse medförde särskildt kolningen

genom anlitande af flottans koldepå i Norrland, på grund af höga

transportkostnader, afsevärd stegring i utgifterna. Om härtill det från

nämnda depå erhållna kolet ej varit af fullgod beskaffenhet — såsom

anledning finnes att antaga, på grund af svårigheten att tillräckligt ofta

förnya dessa stora förråd — hafva kostnaderna gifvetvis härigenom än

ytterligare fördyrats. På en undersökning af spörsmålet om kolprisernas

och kolåtgångens inflytande på öfningskostnaderna är emellertid ej tillfälle

att nu ingå, utan kommer denna fråga att närmare belysas i en

följande del af utredningen.

De i eskaderchefens skrifvelse omnämnda färderna till Göteborg

och Kiel hafva tydligen äfven förorsakat väsentliga kostnader. Hvad

särskildt färden till Göteborg beträffar, får man emellertid ej såsom

opåräknad utgift upptaga kostnaden för resan ända från Luleå till Göteborg

och åter till Stockholms skärgård. Den del af eskadern — första

divisionen — som afgick till Göteborg, återförenades nämligen i Karlskrona

med eskaderns öfriga divisioner. Det blir således egentligen endast

färden Karlskrona—Göteborg—Karlskrona, som kan komma att betraktas

såsom opåräknad kostnad.

Med tillhjälp af uppgifter om den kolkonsumtion, som fartygen

under olika hastigheter erfordra, är det möjligt att uträkna den merkostnad,

som dessa färder förorsakat. Utförandet af dessa beräkningar måste

emellertid äfvenledes uppskjutas till den följande delen af utredningen.

Här må blott påpekas, att under första divisionens färd från Saltsjöbaden,

där divisionen kolade, till Göteborg — frånsedt i enlighet med

högste befälhafvarens instruktion utfördt uthållighetsprof — medelhastigheten

utgjorde närmare 12 knop. På återvägen var farten i genomsnitt

10 knop. Och under Kielfärden uppgick medelhastigheten äfvenledes

till omkring 10 knop.

Då pansarbåtarnas s. k. ekonomiska fart blott uppgår till omkring

8 knop, är det tydligt, att kolåtgången för dessa fartyg under färderna

till Göteborg och Kiel måst medföra betydande kostnader. Öfriga i dessa

resor deltagande fartyg hafva högre ekonomisk fart än pansarbåtarna,

hvarför det framför allt — såsom äfven framgår af den förut intagna

101

tablån — blef pansarbåtarnas dagkostnader, som komrno att öfverstiga

livad som beräknats. — Den i tablån upptagna särskilt höga

kostnaden för torpedkryssaren Clas Uggla, som ej deltog i någon af

dessa resor, förklaras däraf, att detta fartyg var afdelningschefsfartyg

för torpedbåtarna och att kostnaderna för torpedbåtarna minskats i motsvarande

mån som torpedkryssarens kostnader ökats.

I de militära myndigheternas kostnadsberäkningar finnes under

rubriken »fartyg i beredskap» m. in. upptaget ett belopp af 41,350

kronor äfvensom ett belopp af 18,675 kronor för diverse utgifter.

Dessa båda poster äro afsedda att motsvara de öfningskostnader, som,

förutom kostnaderna för signalstationers betjänande och för exercism.

fl. skolor, icke tillhöra utgifterna för de särskilda expeditionerna.

Då dessa utgifter under de senaste åren uppgått till afsevärda belopp,

skall eu särskild granskning af dem sedermera företagas.

Exercis- in. fl. skolor beräknades i 1006 års öfningsplan komma

att kosta omkring 80,000 kronor, ehuru föregående erfarenhet bort påkalla

en beräkning af 100,000 kronor. Kostnaderna uppgingo i själfva

verket till 112,475 kronor 82 öre.

102

1907 års öfningar.

Enligt generalorder den 21 juni 1906 befalldes, att pansarbåten

Dristigheten och kanonbåten Svensksund skulle klargöras att utgå, den

förra i slutet af oktober på expedition till aflägsnare farvatten under

omkring 6 månader, den senare i början af november på vinterexpedition

till rikets västkust under omkring fem månader.

Vidare meddelade generalorder den 23 november 1906 föreskrift

att pansarbåtarne Tapperheten, Vasa och Thor samt logementsfartyget

Stockholm skulle rustas för att, utgörande Karlskrona beväringsafdelning,

från och med den 9 januari 1907 under omkring 3 Vä månader användas

för förberedande öfningar med Karlskrona station tilldelade värnpliktige

af 1906 års klass; att pansarbåtarne Thule, Gröta och Svea skulle rustas

för att, utgörande Stockholms beväringsafdelning, från och med samma

dag under enahanda tid användas för förberedande öfningar med Stockholms

station tilldelade värnpliktige af 1906 års klass, äfvensom att

logementsfartyget Vanadis skulle klargöras för användning vid Karlskrona

beväringsafdelning för de värnpliktiges öfningar.

För nu nämnda expeditioner synas före generalordernas utfärdande

några kostnadsberäkningar icke hafva företagits, men då sedermera

planerna för 1907 års öfningar fastställdes, blefvo kostnaderna inbegripna

i beräkningarna öfver dessa öfningar.

Marinförvaltningen inkom den 19 februari 1907 med uppgift å de

för flottans öfningar samma år tillgängliga medel:

103

Behållningen från år 1905 utgjorde ... kr. 070,138:2 3

1906 års öfningsanslag utgjorde............ „ 1,200,000: — 1,870,138: 2 3

Utgifter enligt räkenskapen år 1900 .................................... 1,-168,099: 7 6

Behållning för år 1900.............................................................. 402,038:4 7

1907 års anslag utgjorde .................................................... 1,200,000: —

Kronor 1,602,038: 4 7

Härifrån skulle emellertid dragas dels ännu icke formellt

afbörda kostnader för:

expedition med pansarbåten Dristigheten... kr. 07,410: 48

expedition med kanonbåten Svensksund ... „ 25,000: —

dels ock för vissa andra kostnader för år 1907 ,, 84,050: — 177,060: 48

så att den disponibla tillgången blefve ................. kronor 1,424,977: 9 9.

Emellertid erinrade marinförvaltningen, att ytterligare återstode

att bestrida af öfningsanslaget viss andel i från stationerna utbetalda

belopp ä tillsammans 1,157,387 kronor 91 öre. Denna andel kunde

anslås till omkring eu tredjedel eller i rundt tal 400,000 kronor. Om

dessa fråndroges berörda 1,424,977 kronor 99 öre, skulle det belopp,

som stode till förfogande, utgöra 1,024,977 kronor 99 öre.

1 skrifvelse den 23 februari 1907 afgåfVo inspektören af flottans

öfningar till sjöss och chefen för flottans stab förslag till program för

årets öfningar.

De kostnadsberäkningar, som de militära myndigheterna nu framlade,

slutade på en sammanlagd summa af 2,275,700 kronor, däraf

1,262,010 kronor beräknades komma på öfningsanslaget och 1,013,690

kronor på beväringsanslaget.

Marinförvaltningen uppgaf, att endast 1,024,977 kronor 99 öre vore

disponibla; men detta var ett nettobelopp. De militära myndigheterna hade

däremot beräknat kostnaderna brutto för hela öfningsåret, hvadan de hade

rätt att såsom tillgång upptaga jämväl de belopp, som marinförvaltningen

afdragit, nämligen 177,000. kronor 48 öre. De militära myndigheterna

hade alltså att för öfningsåret räkna med en tillgång af omkring 1,200,000

kronor. Deras kostnadsförslag slutade emellertid, som sagdt, å 1,262,010

kronor.

De synas också hafva funnit detta mindre försvarligt, hvarför de,

efter att hafva öppet påpekat, att den påräknade tillgången i anslaget

öfverskridits med 62,010 kronor, anförde, att dagkostnaden för pansarkryssaren

Fylgia äfven under försommaren beräknats till 900 kronor,

eller 100 kronor mer än för pansarbåt under kusteskader och 200

kronor mer än för pansarbåt under förberedande beväringsöfningar; att

104

om arbetena å den i förslaget inrymda kanonbåten Disas reparation

icke möjliggjorde dess rustning, kostnaderna af öfningsanslaget komme

att nedgå med omkring 8,000 kronor, samt att de siffror, som i beräkningarna

användts, vore högt tilltagna.

Ansåges kostnaderna icke desto mindre böra nedbringas, föreslogo

de militära myndigheterna följande åtgärder, hvilka synts böra komma

till användning i här nämnd ordning, nämligen:

1. utfärdande af föreskrift i instruktionen för eskader- och afdelningschefer

samt chefer å enkla fartyg, att gång med högre än ekonomisk

fart i allmänhet icke borde ifrågakomma annat än vid utförande af föreskrifna

fartprof, eller då omständigheterna eller öfningarnas natur eljes

därtill särskild! föranledde;

2. utsträckande af tiden för kusteskaderns förberedande beväringsöfningar

från 32 till 45 dagar, hvarigenom en besparing å öfningsanslaget

af omkring 30,000 kronor skulle erhållas;

3. indragning af expeditionerna med jagarna, hvilka beräknats

att utaf öfningsanslaget draga en kostnad, uppgående till omkring 31,000

kronor.

Genom generalorder den 8 mars 1907 utfärdades rustningsorder

på grundval af de militära myndigheternas förslag.

Kanonbåten Disas expedition blef i öfningsplanen inbegripen,

men fartyget kom af de skäl, som af myndigheterna anfördes, icke

att utgå.

Al de åtgärder, som af de militära myndigheterna ifrågasatts,

därest kostnaderna borde nedbringas, synas indragningen af expeditionerna

med jagarne samt föreskrifterna om den ekonomiska farten hafva

vid öfningsplanens fastställande iakttagits. Däremot utsträcktes tiden

lör kusteskaderns förberedande beväringsöfningar till endast 36 dagar

mot föreslagna 32, hvilket knappast kan betecknas såsom medförande

någon afsevärd minskning af kostnaderna.

Sedermera tillkommo genom särskilda generalorder åtskilliga extra

rustningar, lör hvilka jag skall senare utförligare redogöra. Några

kostnadsberäkningar för dessa synas icke ha verkställts.

De verkliga kostnaderna lör 1907 års expeditioner uppgifvas af

marinförvaltningen hafva uppgått till ett sammanlagdt belopp af 1,331,409

kronor 15 öre för anslaget till flottans öfningar och 774,484 kronor

59 öre lör anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar. Till sistnämnda

belopp har i efterföljande tabell för fullständighetens skull

fogats ett af marinförvaltningen icke uppgifvet belopp af 47,956

105

kronor 13 öre, utgörande år 1907 bokförda och å beväringsanslaget

afbörda kostnader för skjutskolans måldepå, så att beväringsanslagets

sammanlagda utgift blir 822,440 kronor 72 öre. Utgifterna för 1907

års expeditioner m. m. hafva alltså sammanlagdt uppgått till 2,153,849

kronor 87 öre.

Till belysning af detaljerna har jag låtit uppgöra följande sammanställning:

-

14

106

Tablå utvisande en jämförelse mellan å ena sidan de af chefen för marinstaben och

är 1907 och å andra sidan de af marinförvaltningen

Beräknad

Expeditionens längd

i dagar

i Ut- och afrustnings-

kostnader

kronor

Öfrig expedi- tionskostnad

för hela

per

expedi-

tionen

kr. i kr.

Summa

ut- och

afrust- nings- kostna- der och

expedi- ti ons- kost- nader

Till grund för kostnadernas för- delning beräknas nedanstående

antal man och dagar

af stam- manskap

af värn- pliktige

Kadettfartyg.

! '' 1

Saga, korvett.................................

13(1

5,000

450

62,550

67,550

—

Fylgia, pansarkryssare ..................

139

6,000

900

117,000

123,000

220 x 139=30,580

83x139=11,537

3

Dristigheten (Thor) 1. kl. pansarbåt

139

8,500

800

101,200

109,700

164x139=22,796

94x139=13,066

4

Niord d:o .........

—

—

—

—

—

_

5

Skäggald, kanonbåt........................

33

1,000

150

4,950

5,950

—

-.

6

Två torpedbåtar ...........................

33

1,000

150

4,950

5,950

—

—

7

Säger för kadettfartyg

—

21,500

2,450

290,650

312,150

—

—

Skeppsgossefartyg.

i S

Najaden ........................ ..............

9

Jarramas.......................................

135

5,000

215

16,875

21,875

_

1 10

Gladan .....................................

•

11

Falken.........................................

12

Norrköping, logeraentsfartyg............

90

3,000

100

9,000

12,000

—

—

13

Säger för skeppsgossefartyg

—: 8,ooo

315

25,875

33,875

- 1 -

Fartyg för undervattensbåt-

öfningar.

14

Hajen och Rån..............................

91

1,000

75

6,825

7,825

—

—

15

Säger för underv.-båtöfn.

—

1,000

6,825

7,825

—

Diverse fartyg.

.

-

16

Svensksund, för militärleder............

153

2,000

140

21,420

23,420

—

—

17

Drott, chefsfartyg...........................

60

7,500

150

9,000

16,500

—

—

18

Svensksund, vinterbåt.....................

136

2,500

170

23,120

25.620

—

—

19

Dristigheten, långresa.....................

184

10,000

800

147,200

157,200

—

—

20

Säger för diverse fartyg

_

22,000 1,260

200,740

222,740

—

—

Transport

52,500

—

524,090

576,590 j

|

107

inspektören af flottans öfningar till sjöss beräknade kostnader för flottans öfningar

uppgifna verkliga kostnaderna för samma öfningar.

V

e r k 1 i

S

Kostnad

i kronor

Expeditionens längd

i dagar

Ut- och af-

rustnings-

kostnader

kronor

Öfrig expeditions- kostnad

Summa ut- och afrust- ningskost- nader och

expeditions- kostnader

.

Fördel-

ningstal

föi-

Kostnad

i kronor

af

anslaget

till

flottans

öfningar

af

anslaget

till

bevärin-

gens

öfningar

per

dag

kr.

för hela

expeditionen

kr.

af anslaget

till flottans

öfningar

af anslaget

till be- väringens

öfningar

stam

vpl.

67,550

132

7,926.58

895.3 3

52,190.60

60,117.08

60,117.08

1

87,700

35,300

92

5,974.18

1.404.7 6

129,237.52

135,211.70

18,692

9,901

88,391.43

46,820.2 7

2

08,140

41,560

113

8,085.0 8

942.4 9 j

106,501.41

114,587.0 4

12,062

9,454

64,429.0 0

50,157.9 5

8 |

—

—

25

6,144.—

774.0 4 !

19,350.0 3

25,494.0 3

3,018

1,836

15,851.61

9,643.32

4

5,950

—

21

3,795.8 8

285.9 8

6.0115.6 5

9.8< Hl.88

—

—

9,800.8 8

—

0 i

5,950

—

_

—

—

—

—

—

—

—

6 !

235,290

76,860

—

31,925.7 2

3,802.6 6

313.285.91

345,211.63

- 1 —

288,590.03

106,621.5 4

7

1

125

2,055.3 7

90.98

11.371.70

13.427.16

13,427.16

8

125

2,155.14

63.7 2

7,964.3 8

10,119.52

___

_

10,119.5 2

9

21,875

—

125

2,175.30

52.0 8

6.585.3 7

8,760.73

—

—

8,760.7 3

—

10

137

1,248.0 2

38.2 0

5,246.0 6

6,494.08

—

—

6,494. os

—

11

12,000

-

73

6,171.02

105.6 8 |

7,707.63

13,878.6 5

—

—

13,878.6 5

—

12

33,875

—

—

13,804.9 1

351.2 6

38,875.2 3

52.680.14

—

—

52,680.14

—

13

7,825

100

2,860.7 b

171.19

17,118.78

19,979.5 3

19,979.53

14

7,825

—

—

2,860.76

171.19

17,118.78

19,979.5 3

- 1 -

19.979.53

—

15

23,420

147

3,707.60

160.06

23,529.2 6

27,236.8 5

27,236.8 5

16

16,500

—

68

1,157.43

145.6 0

9,9( >0.6 2

11,058.0 6

—

—

11,058.0 5

—

17

25,620

—