SOU 1911:4

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

KÖRANDE

REGLERING AF STATENS ÄMBETSVERKS OCH MYNDIGHETERS

XXVIII.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

BETRÄFFANDE

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN.

STOCKHOLM

KUNQL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT ål SÖNER

1911

[082200]

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen..............I—Il

Betänkande

och förslag.

Historisk öfversikt......................... 1.

Nuvarande organisation och ämbetsverksamhet..........53.

Till kommittén öfverlämnade handlingar..............65.

Infordrade uppgifter från distriktschefer och distriktsingenjörer . . 91

Kommitténs förslag.........................100.

Organisation och aflöningsfönnåner ni. ni...............» .

I. Styrelsen........................> .

Organisation och personal................> .

Aflöningsförmåner....................110.

Utsträckt arbetstid...................118.

Anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt e. o. tjänstemän,

m. m.........................» .

Öfverlämnande åt chefen att direkt handlägga vissa ärenden 121.

Sättet för ärendens afgörande vid chefens tillfälliga frånvaro > .

Anmärkningsarfvode...................122.

Kommissionären hos styrelsen..............123.

Vaktmästarnas åligganden................124.

II. De under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställda distrikts

tjänstemännen.

.....................126.

Allöningsvillkov..........................132.

Sid.

Stat, kostnadsberäkning: in. in....................142.

Stat..........................t .

Kostnadsberäkning....................143.

Öfvergångsförbållanden .................» .

Inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel...........145.

Särskilda meningar:

af herr Björklund....................148.

» » Carl Persson................. 151.

» » Ekdahl.....................153.

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit

att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af

statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., får härmed

II

i underdånighet öfverlämna delen XXVIII af kommitténs betänkanden.

innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Den 6 december 1907 förordnade Kungl. Maj:t byrådirektören i

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen P. H. Hedenblad att under den tid

detta ämbetsverk utgjorde föremål för kommitténs behandling vara ledamot

af kommittén. Sedan emellertid byrådirektören Hedenblad, efter att

hafva afgått från sin tjänst i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, anhållit

om befrielse från förenämnda förordnande, fann Eders Kungl. Maj:t den

12 september 1910 godt entlediga Hedenblad från berörda uppdrag samt

förordnade undertecknad Ekdahl att under ifrågavarande tid vara ledamot

af kommittén.

Till kommitténs protokoll afgifna särskilda meningar i förevarande

ärende finnas återgifna i ett vid betänkandet, fogadt protokolls utdrag.

Stockholm den 4 februari 1911.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Olof Björklund. Th. af Callerholm.

Philip Klingspor. Carl Persson.

O. Z. Ekdahl.

Richard Vide.

Elis Sidenbladh.

Väg- och vatten byggnadsstyrelsen.

Historisk öfyersikt.

År 1819 inrättades den s. k. strömrensningskommittén, med uppgift

att genom verkställande af strömrensningar och öppnande af lättade

transporter befrämja en ökad framalstring och afsättning af landtmannavaror.

Sedan denna kommitté upphört med år 1827, öfverlämnades alla

under dess ledning ställda arbeten till storamiral sämbetets tredje afdelning.

Detta ämbete upphäfdes år 1840, hvarefter genom kungl. brefvet den 6

augusti 1841 tills vidare förordnades en särskild förvaltning, benämnd styrelsen

för allmänna väg- och vattenbyggnader, att under chefens för civildepartementet

lydnad och inseende handlägga ärenden, som anginge kanaloeh

hamnbyggnader, älfrensningar, vägbyggnader, utdikningar och sjösänkningar

m. m. För denna styrelse utfärdades instruktion samma dag.

Då 1874 års löneregleringskommitté den 19 maj 1879 afgaf sitt

betänkande angående styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,

det sista af nämnda kommittés betänkanden, utgjordes denna styrelses

personal, enligt förenämnda instruktion och särskilda kungl. bref, af följande

befattningshafvare, nämligen:

en öfverdirektör såsom chef,

en byråchef för de tekniska ärendena,

en kamrerare för kameral- och kansligöromålen,

två tekniska biträden med benämning förste och andre adjutant,

en registrator,

en kanslist samt

en vaktmästare.

1—0S220Ö. Löneregleringskommitténs bet. XXVJJI.

2

1874 års löfteregleringskommittés

betänkande.

Därjämte voro i landsorten anställda fem under styrelsen lydande

distriktschefer, en för hvartdera af fem väg- och vattenbyggnadsdistrikt,

samt sex distriktsadjutanter, af hvilka två tillhörde norra distriktet.

* *

*

Såsom redan antydts, blef styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,

då den inrättades, förordnad endast tills vidare. Dess stat fastställdes

för hvarje statsregleringsperiod.

1874 års löneregleringskommitté hemställde på anförda skäl, att

styrelsen måtte uppföras på ordinarie stat under benämning väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

Kommitterade framhöllo, att styrelsens åligganden vore af dels

teknisk och dels administrativ natur. Alla där förekommande ärenden

kunde dock ej hänföras uteslutande till det ena eller andra slaget.

Flertalet ärenden innebure frågor af båda slagen och erfordrade således,

för bearbetning och afgörande, handläggning af å ena sidan tekniskt bildade

och å andra sidan i administrativa måls behandling förlama tjänstemän.

Såväl det ena som andra elementet syntes kommitterade böra erhålla sin

målsman inom ämbetsverket genom dess särskiljande i en teknisk och en

administrativ afdelning.

I afseende å den dåvarande organisationen ansågo sig kommitterade icke

hafva anledning att föreslå några hufvudsakliga förändringar. Med hänsyn

emellertid till göromålens ringare omfattning inom denna styrelse, i förhållande

till åtskilliga andra ämbetsverk, syntes det kommitterade ej

nödigt att för handläggning och föredragning af de till den tekniska afdelningen

hörande ärendena äga en person med den ämbetsställning, som

tillkomme byråchefer i de större ämbetsverken, utan borde i stället för

byråchefen anställas en tjänsteman i lägre grad med enahanda åligganden,

som tillkomme den dåvarande byråchefen. Denne tjänsteman borde benämnas

förste ingenjör, genom hvilken benämning arten åt hans verksamhet

blefve antydd.

Med fästadt afseende på de göromål, som ålåge andre föredraganden

hos styrelsen, ansågo kommitterade denne vara att betrakta ej mindre såsom

3

sekreterare och kamrerare, än äfven såsom bokhållare och kassör samt

revisor. Kansli- och kameralärendenas ringa antal och i allmänhet enkla

beskaffenhet gjorde det visserligen möjligt för en person att medhinna alla

dessa olikartade göromål, men det oaktadt syntes viktiga skäl tala för

revisionsbestyrets skiljande från denna tjänst. Komme vidare kassörsgöromålen

att, på sätt kommitterade föresloge, förenklas, blefve kamreraren

i tillfälle att använda en del af sin tid för andra angelägna arbeten inom

styrelsen.

Då denna styrelse vore ett tekniskt ämbetsverk, syntes det kommitterade

uppenbart, att chefen för detsamma företrädesvis måste vara

en i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende tekniskt bildad person;

likaså hans närmaste man på den tekniska afdelningen. Dessa egenskaper

uteslöte visserligen icke med nödvändighet den för ärendenas administrativa

behandling erforderliga vana och förmåga, men med fog kunde

icke alltid påräknas att till nyssnämnda platser erhålla personer, förenande

teknisk bildning i erforderligt mått med nämnda administrativa egenskaper.

Af behofvet syntes därför påkalladt, att verkets chef och förste ingenjör

fortfarande ägde tillgång inom verket på administrativt biträde. Den i

sådant hänseende anställde tjänsteman borde äga förmåga att med ledning

af de tekniska utredningar och upplysningar, som lämnades af vederbörande,

uppsätta de utlåtanden och skrivelser i tekniska ärenden af

större vikt, hvilka icke medhunnes af chefen eller förste ingenjören. Behofvet

i detta afseende borde, enligt kommitterades åsikt, lämpligast kunna

fyllas af kamreraren, som redan utöfvade sekreterarbefattning i fråga om

kansli- och kameralärendena.

Vid ärendens handläggning hos styrelsen gjorde sig, såsom kommitterade

vidare anförde, esomoftast kännbart behofvet af en person med juridiska

insikter för bedömande af vissa föreslagna arbetens inverkan på tredje

persons rätt, för arbetskontrakts och säkerhetsförbindelsers uppgörande,

granskning och bevakning m. m. Det vore därför obestridligen af stor

vikt, att styrelsen inom sig ägde en person med juridisk bildning för att

vid förefallande behof kunna fungera såsom styrelsens ombudsman. Denna

befattning syntes kunna utan svårighet medhinnas af föredraganden för

de administrativa ärendena, som följaktligen borde vara en juridiskt bildad

4

tjänsteman. Med hänsyn till beskaffenheten af de göromål, som sålunda

skulle åligga honom, syntes han böra i staten upptagas såsom sekreterare

och kamrerare, tillika ombudsman.

Hvad personalen i öfrigt beträffade, föreslogo kommitterade, att den

dåvarande förste adjutanten skulle bibehållas men med hänsyn till honom

åliggande göromål benämnas andre ingenjör. Den andre adjutanten däremot,

hvars göromål till en del vore sådana, som inom andra ämbetsverk

tillkomme registratorn, och i öfrigt lämpligen kunde uppdragas åt en extra

ordinarie tjänsteman på den tekniska afdelningen, syntes kunna indragas.

Registratorn ansågs böra kunna medhinna, förutom sina dåvarande

göromål och en del af andre adjutantens, äfven revisionen af inkommande

räkenskaper, som dittills ålegat kamreraren.

Kanslistbefattningen föreslogs till indragning. De med densamma

förenade göromålen ansågos nämligen icke vara af beskaffenhet att kräfva

anställandet, af en ordinarie tjänsteman.

Styrelsens behof af vaktbetjäning syntes fortfarande vara tillgodosedt

med en vaktmästare.

Enär, såsom kommitterade erinrade, styrelsens för allmänna väg- och

vattenbyggnader organer i orterna, cheferna och adjutanterna i de fem

väg- och vattenbyggnadsdistrikten, vore, ehuru icke egentligen tillhörande

själfva styrelsen, uppförda på dess stat, hade kommitterade ansett sig

pliktiga att i sitt förslag meddela yttrande äfven om nämnda tjänstemän.

I detta hänseende hemställdes, bland annat, att norra väg- och vattenbvggnadsdistriktet

måtte delas i två, så att distriktens antal blefve sex,

hvardera med en chef och ett extra ingenjörsbiträde.

Kommitterade erinrade vidare, hurusom styrelsen för allmänna vägoch

vattenbyggnader visserligen hade till åliggande att handlägga ärenden

rörande anläggning af vatten- och landtkommunikationer i allmänhet, men

att därifrån dock undantagits högsta ledningen af nybyggnadsarbeten vid

statens stambanor och hvad därmed hade gemenskap. Detta hade uppdragits

åt en särskild, tills vidare förordnad förvaltning, enligt kungl.

brefvet den 30 december 1862 benämnd styrelsen öfver statens järnvägsbyggnader.

5

De med stambanesystemets fullbordande förenade göromål hade varit

af den omfattning, att inrättandet af en särskild, för dessa arbeten uteslutande

afsedd förvaltning varit nödvändig, och behofvet däraf förefanns

jämväl för det dåvarande. Kommitterade ansågo emellertid kunna med

säkerhet antagas, att rikets stambanor blefve i den närmaste framtiden fullbordade.

Vid denna tidpunkt skulle då sistnämnda styrelses egentliga

åligganden upphöra och densamma möjligen blifva öfverflödig.

Tänkbart och antagligt vore visserligen, att äfven därefter järnvägsanläggningar

kunde ifrågakomma för statens räkning, men dessa skulle

då antagligen blifva af så ringa omfattning, att en särskild förvaltning

för ledningen af dithörande arbeten icke syntes blifva erforderlig. Detta

åliggande skulle i sådana fall kunna och böra öfvertagas af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, därest verket då försåges med möjligen erforderlig

tillökning i arbetskrafter.

Beträffande beloppen af de aflöningsförmåner, som borde tillkomma

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstepersonal, anförde kommitterade,

hurusom de till styrelsens handläggning hörande ärenden, äfven om de

icke vore till antalet jämförliga med dem, som tillhörde flera andra ämbetsverk,

dock i allmänhet vore af synnerlig vikt för det allmänna. Nödvändigheten

däraf, att styrelsens maktpåliggande verksamhet utöfvades af

personer med tillräcklig sakkunskap, kunde därför ej nog framhållas.

För utöfvande af öfverdirektörsbefattningen erfordrades såväl administrativ

förmåga som ock grundliga teoretiska och praktiska insikter i

ingenjörsyrket. En person med dessa egenskaper kunde med all säkerhet,

om han ville ägna sin tid åt enskild verksamhet, påräkna att blifva flitigt

anlitad vid förekommande ingenjörsarbeten och därigenom förvärfva sig,

i förhållande till statens tjänare, jämförelsevis stora inkomster.

En aflöning till motsvarande belopp kunde dock staten ej rimligen

erbjuda och behöfde det ej heller med hänsyn till de fördelar i öfrigt, som

staten, utöfver de bestämda årliga lönerna, tillförsäkrade sina tjänare. A andra

sidan måste emellertid staten i fråga om befattningar, som hos innehafvarna

kraf de egenskaper, användbara för och eftersökta af den enskilda företagsamheten,

tillse, att aflöningsförm&nerna bestämdes till sådana belopp, att

6

personer med verklig och framstående duglighet kunde finna med sin fördel

förenligt att för dem afstå de med den enskilda verksamheten förenade

större, om än mera tillfälliga fördelarna.

Kommitterade ansågo fördenskull 7,500 kronor, fördelade i 5,000

kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vara det lägsta belopp,

för hvilket en skicklig chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunde

med någon säkerhet vara att påräkna.

Hvad tjänstemännen på styrelsens tekniska afdelning anginge, motsvarade,

enligt kommitterades mening, deras tjänstebefattningar närmast

resp. andra och första gradens tjänster i de då nyreglerade ämbetsverken,

men med hänsyn till den tekniska duglighet, som ifrågavarande befattningar

förutsatte hos innehafvarna, gällde jämväl i fråga om dem och deras utsikter

till förvärf på enskild väg hvad af kommitterade i detta afseende

blifvit anfördt angående öfverdirektören.

Kommitterade ansågo därför, att löneförmånerna för ifrågavarande

tjänstemän borde något höjas utöfver de belopp, som i allmänhet vore bestämda

för andra och första gradens tjänster, och föreslogo kommitterade

förste ingenjörens aflöning till 5,500 kronor, däraf 3,500 i lön och 2,000

i tjänstgöringspenningar, samt andre ingenjörens till 4,000 kronor, däraf

2,500 i lön och 1,500 i tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg å 500

kronor för hvardera befattningshafvaren.

Aflöningen för administrativa afdelningens tjänstemän samt för vaktmästaren

syntes kommitterade böra bestämmas till samma belopp, som redan

vore fastställda för motsvarande befattningar inom andra ämbetsverk.

Beträffande distriktscheferna påpekades, att deras tid icke komme att

uteslutande upptagas af statens tjänst. Då sålunda tillfälle vore dem beredt

att genom enskild verksamhet förvärfva sig ökade inkomster, blefve det icke

behöfligt att sätta aflöningen för dem så högt, som eljest med fästadt afseende

å deras lefnadsbehof skulle vara nödvändigt. Deras göromål för

statens räkning skulle, enligt kommitterades åsikt, blifva skäligen ersatta med

en årlig aflöning af 3,000 kronor, utan rätt till något ålderstillägg.

Fördelningen af aflöningsbeloppet i lön och tjänstgöringspenningar

ansågs dock böra blifva en annan än den för lägsta gradens tjänster vanliga.

Om nämligen distriktschef i denna tjänst blefve pensionsmässig, syntes

han, med hänsyn till sin föregående gagnande verksamhet i statens tjänst,

vara förtjänt af större pension, än som enligt nyssnämnda fördelning skulle

tillkomma honom. Rommitterade ansågo därför distriktschefs aflöning höra

fördelas i lön 2,400 kronor och tjänstgöringspenningar 600 kronor.

För de extra distriktsingenjörerna borde, enligt kommitterades mening,

arfvodet sättas något högre, än som vanligen beräknats för extra

biträden, och sålunda bestämmas till minst 1,500 kronor för hvardera.

Två extra ordinarie tjänstemän ansågos behöfliga för att inom styrelsen

biträda med förefallande göromål, den ene å tekniska och den andre

å administrativa afdelningen. För den förre beräknades ett arfvode af

1,500 kronor, eller lika som föreslagits för extra distriktsingenjörer, för

den senare 1,200 kronor.

Vid kommitterades betänkande voro fogade särskilda yttranden af

ordföranden, generaldirektören C. G. Beijer, samt ledamoten i kommittén

Liss Olof Larsson.

Ordföranden förklarade sig anse den för chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagna aflöningen, 7,500 kronor, icke stå i rätt förhållande

till de anspråk, som borde ställas på innehafvare!! af en så maktpåliggande

befattning. Denna aflöning vore nämligen icke större än den,

som en duglig arbetschef vid något större arbetsföretag under dåvarande förhållanden

kunde påräkna, och vida mindre än de löneförmåner, som större

kommuner i riket äfvensom särskilda arbetsdirektioner betalade de ingenjörer,

som utförde deras större arbeten eller anläggningar. Flera af de

sålunda anställda ingenjörerna kunde därjämte påräkna inkomster af enskild

praktik.

Då den för chefen föreslagna aflöningen icke förutsatte något ålderstillägg,

utan skulle fortfarande bibehållas till oförändradt belopp, och

chefen icke kunde eller borde åtaga sig någon enskild praktik för att därigenom

förbättra sina inkomster, syntes det ordföranden, att, om endast

så jämförelsevis ringa aflöningsvillkor som de af kommitterade föreslagna

kunde erbjudas, stora svårigheter skulle komma att möta för Kungl.

8

Maj:t vid framtida besättande af denna plats, därest därtill skulle väljas

den erfarnaste, dugligaste och mest lämpliga bland landets ingenjörer.

Enligt ordförandens uppfattning skulle den föreslagna aflöningen

möjligen kunna anses motsvara de chefsbefattningen tillhörande göromålen,

om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åligganden vore inskränkta endast

till planers och förslagers granskning, förslagers uppgörande, fördelning af

de för allmänna arbeten anslagna medel och öfvervakande af dessa arbetens

utförande enligt af Kungl. Maj:t gillade arbetsplaner.

Styrelsen hade dock därjämte att afgifva derå maktpåliggande utlåtanden

i frågor, som rörde landets kommunikationsväsen och större allmänna

arbeten, hvilka frågor fordrade noggrann pröfning och sakkännedom

samt ofta träget arbete, och därför syntes det ordföranden, att chefen

för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om han än icke ansåges böra innehafva

samma rang, som cheferna i de större förvaltande verken, likväl

borde vara likställd med dem hvad aflöningsförmåner beträffade.

Han borde sålunda tillerkännas en aflöning af 9,000 kronor årligen.

Med hänsyn till de fördelar i öfrigt, hvilka staten utöfver den bestämda

årliga lönen tillförsäkrade sina tjänare, öfverensstämde nämnda aflöningsbelopp

mera med de inkomster, som en mera framstående ingenjör borde

kunna påräkna, i fall han ägnade sin tid antingen åt utförandet af större

allmänna arbeten eller åt enskilda industriella företag.

Kommittéledamoten Liss Olof Larsson erinrade, att det belopp, 7,500

kronor, som kommitterades flertal föreslagit i aflöning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

chef, vore detsamma, som föreslagits för cheferna för landtmäteristyrelsen,

öfverintendentsämbetet och statistiska centralbyrån. Däraf

framginge, att kommitterades flertal ansett cheferna för samtliga dessa ämbetsverk

böra vara likställda.

Då emellertid Riksdagen bestämt aflöningsförmånerna för hvar och

en af de tre sistnämnda cheferna till 5,000 kronor i lön och 2,000 kronor i

tjänstgöringspenningar, ansåg ifrågavarande reservant, att kommitterade

bort föreslå enahanda belopp för chefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Under förutsättning att förste ingenjören i sistberörda styrelse finge

till åliggande att utöfva chefens tjänsteåligganden, då denne vore hindrad

9

att själf utöfva sitt ämbete, samt på de skäl kommitterade för sin del anfört

för behofvet af högre aflöning för förste ingenjören, än annars i allmänhet

föreslagits för tjänstemän i andra lönegraden, ansåg reservanten,

att förste ingenjörens begynnelseaflöning bort föreslås till 5,000 i stället för

5,500 kronor. Andre ingenjörens aflöningsförmåner syntes reservanten böra

föreslås till samma belopp, som i allmänhet vore bestämdt för första gradens

tjänstemän.

I fråga om distriktscheferna och deras adjutanter uttalade reservanten

den uppfattning, att, då det åt kommitterade meddelade uppdrag endast

afsett regleringen af styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader och

reservanten icke kunde finna, att vare sig distriktscheferna eller deras adjutanter

tillhörde själfva styrelsen, kommitterade icke haft att yttra sig

angående dessa tjänstemän. Den omständigheten, att desamma dittills upptagits

i samma aflöningsstat som styrelsen, hvilken stat för öfrigt icke vore

eller varit ordinarie, bevisade, enligt reservantens förmenande, icke att ifrågavarande

tjänstemän tillhörde själfva styrelsen.

Då emellertid kommitterades flertal funnit erforderligt att yttra sig

jämväl i fråga om bemälda distriktschefer och adjutanter, hade äfven reservanten

ansett sig böra uttala sin mening i samma fråga. Han ansåg, att

distriktens antal borde förblifva fem, men att i sammanhang med ny lönereglering

en ny indelning af distrikten borde försiggå. Löneförmånerna

för distriktschef syntes reservanten icke böra bestämmas högre än till

2,000 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar. Arfvodet för

extra distriktsingenjör ansåg han böra utgå med 1,000 kronor.

* *

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 januari 1880 af kommitterades

förslag tillkännagaf vederbörande departementschef, att han icke

haft något att erinra däremot, att styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

blefve under benämning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppförd

på ordinarie stat samt komme att utgöras af öfverdirektören såsom chef

jämte en teknisk och en administrativ tjänsteman såsom föredragande hvar

för sin afdelning.

2—082205. Lönercghringskommilténs let. XXVJ1I.

Kungl. propo

sition vid

1880 års

riksdag.

10

Departementschefen ansåg ock den af kommitterades flertal uttalade

åsikt om nödvändigheten af norra väg- och vattenbyggnadsdistriktets fördelning

i två distrikt vara välgrundad och förtjänt af bifall.

De grunder kommitterade i öfrigt föreslagit att följas vid ombildningen

af ifrågavarande ämbetsverk syntes departementschefen icke gifva

anledning till några hufvudsakliga anmärkningar.

Beträffande de föreslagna aflöningarna fann departementschefen sig

icke i allo kunna instämma med kommitterades flertal.

Lika med kommitterades ordförande ansåg han den för chefen

föreslagna aflöningen, 7,500 kronor, icke stå i rätt förhållande till de

anspråk, som borde ställas på innehafvaren af denna maktpåliggande

befattning.

Åberopande de skäl, som af ordföranden anförts i hans vid kommittébetänkandet

fogade särskilda mening, framhöll departementschefen,

att ifrågavarande styrelse hade att i flera för särskilda orter och landet i

dess helhet synnerligen viktiga frågor afgifva utlåtande, hvarvid styrelsen

icke kunde stanna vid att endast uttala ett gillande eller förkastande

af framställda förslag, utan ofta måste på grund af egen erfarenhet

och sakkännedom åstadkomma den för frågans lösning erforderliga utredning.

För nöjaktig behandling af sådana frågor, såsom ansökningar om

tillstånd till och fastställande af plan för anläggning af järnvägar, kanaler

och större hamnar samt sänkning af större sjöar och andra betydligare

vattenregleringsföretag, erfordrades icke allenast öfverlägsna kunskaper i

ingenjörsvetenskapen, utan därjämte framstående insikter uti samt öppen

blick för landets administrativa och ekonomiska förhållanden. Afgifvande

af yttrande i dessa ärenden kräfde dessutom ofta en särdeles omsorgsfull

pröfning, förenad med träget arbete.

Såsom chef i styrelsen borde således, såvidt möjligt vore, anställas

landets skickligaste, erfarnaste och i öfrigt mest lämpliga ingenjör,

och staten måste, såsom kommitterade erinrat, i fråga om befattningar,

som hos innehafvaren kräfde egenskaper, användbara för och eftersökta

af den enskilda företagsamheten, tillse, att aflöningsförmånerna bestämdes

till sådant belopp, att personer med verkligt framstående duglighet kunde

11

finna med sin fördel förenligt att för dem afstå de med den enskilda

verksamheten förenade större, om än mera tillfälliga fördelarna.

Vid sådant förhållande ansåg sig departementschefen icke kunna

annat än instämma i den af kommitterades ordförande uttalade åsikt, att

chefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om han än icke ansåges böra

innehafva samma ambetsvärdighet, som cheferna i de större förvaltande

verken, likväl borde, hvad aflöningsförmåner beträffade, vara likställd med

dem. Åt honom borde således tillerkännas en aflöning af åtminstone

9,000 kronor årligen, hvaraf 6,200 kronor såsom lön och 2,800 kronor

såsom tjänstgöringspenningar.

Vidkommande löneförmånerna för andre ingenjören sade departementschefen

sig visserligen dela kommitterades på goda skäl grundade åsikt,

att dessa löneförmåner borde något höjas utöfver det belopp, som i allmänhet

vore bestämdt för första gradens tjänster. Andre ingenjörsbefattningen

syntes dock lämpligen böra betraktas såsom en öfvergångsplats, hvars

innehafvare borde kunna, efter det han under densammas utöfning förvärfvat

nödig erfarenhet, vinna befordran till de ansvarsfullare och viktigare distriktschefs-

eller förste ingenjörsbefattningarna. Med hänsyn därtill ansåg

departementschefen sig böra i så måtto biträda den af en bland

kommittcrade uttalade afvikande mening, att han föreslog löneförmånerna

för andre ingenjören till endast 2,000 kronor i lön och 1,500

kronor i tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor.

Hvad kommitterade i öfrigt föreslagit i afseende å aflöningarna

för styrelsens personal, syntes departementschefen böra godkännas.

Beträffande distriktscheferna ansåg departementschefen sig visserligen

icke böra ifrågasätta högre aflöning än kommitterade föreslagit, enär,

såsom kommitterade anmärkt, dessa tjänstemän hvarken kunde eller ens

lämpligen borde för bestridande af sina lefnadskostnader vara hänvisade

uteslutande till de aflöningsförmåner, som af statsmedel komme dem till

godo.

Däremot fann sig departementschefen icke kunna biträda kommitterades

åsikt, att den föreslagna aflöningen, 3,000 kronor, skulle fördelas

i lön, 2,400 kronor, och tjänstgöringspenningar, 600 kronor.

12

Riksdagens

skrifvelse

lijs 1880.

Distriktschefernas verksamhet vore nämligen af helt annan art, än de

flesta andra tjänstemäns. Om än distriktscheferna vore ständigt upptagna för

fullgörandet af sina tjänsteåligganden, vore dock deras tjänstgöring icke af

beskaffenhet att hvarje tillfälligt förfall med nödvändighet betingade förordnande

af vikarie. Till följd däraf och då distriktscheferna enligt kommitterades

förslag icke borde berättigas att åtnjuta semester, bortfölle i

väsentlig mån behofvet att låta en del af deras i stat uppförda aflöning

utgå i form af tjänstgöringspenningar.

Då dessutom distriktschefernas hufvudsakliga tjänstgöring bestode i

verkställandet af besiktningar å och undersökningar för allmänna arbeten

samt de för sådana förrättningar skulle, enligt gällande bestämmelser,

åtnjuta rese- och traktamentsersättning, syntes departementschefen denna

ersättning vara jämförlig med och böra anses motsvara de till andra statens

tjänare utgående tjänstgöringspenningar.

I afseende å hvad kommitterade anfört i fråga om pension för

distriktschefer, anmärkte departementschefen, bland annat, att landtbruksingenjörerna,

som väl kunde anses närmast jämförliga med ifrågavarande

distriktschefer, men hvilkas befattningar åtminstone icke borde betraktas

såsom viktigare och ansvarsfullare än distriktschefernas, kunde komma i

åtnjutande af pension till belopp af 8,000 kronor redan vid 60 års ålder

och efter endast 30 års tjänstgöring.

Departementschefen ansåg sig böra förorda, att det af kommitterade för

distriktscheferna föreslagna aflöningsbelopp måtte bestämmas att utgå allenast

i form af lön.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen hemställt, framlade

Kungl. Maj:t vid 1880 års riksdag förslag till omorganisation af styrelsen

för allmänna väg och vattenbyggnader och uppförande af densamma

på ordinarie stat med benämning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I skrifvelse den 14 maj 1880 n:r 34 anfördes af Riksdagen följande.

På sätt af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhämtats, hade kommitterade

uttalat den förmodan, att särskild förvaltning för ledning'' af statens

'' CO

13

järnvägsbyggnader och hvad därmed ägde gemenskap icke blefve erforderlig,

sedan de då under arbete varande stambanor fulländats, utan att

de göromål, som blefve eu följd af möjligen äfven därefter ifrågakommande

järnvägsanläggningar för statens räkning, kunde Överflyttad på vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, om ökade arbetskrafter då i erforderlig mån

bereddes.

Ivungl. Maj:t hade visserligen, enligt hvad åberopade statsrådsprotokollet

jämväl gifvit vid handen, funnit något yttrande då icke erfordras i

fråga om framtida ordnandet af tillsynen öfver möjligen blifvande järnvägsanläggningar

för statens räkning, därest styrelsen öfver statens järnvägsbyggnader

komme att upphöra.

Men då de dittills beslutade statsbanorna, enligt den uppgjorda

planen, skulle vara fullbordade under loppet af år 1882, samt tidpunkten

för den ifrågasatta förändringen i afseende å tillsynen öfver statens järnvägsbyggnader

alltså icke vore långt aflägsen, hade det synts Riksdagen,

som vore det mest ändamålsenligt, om med den slutliga organisationen

af väg- och vattenbyggnadsstaten finge anstå och detta ärende företoges

till afgörande i sammanhang med fråga om förändring beträffande tillsynen

öfver statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen förklarade sig anse, att, sedan de under arbete varande

stambanorna fulländats, statens järnvägsbyggnader, äfven om de blefve

fortsatta norr om den norrländska tvärbanan, sannolikt icke komme att

därefter bedrifvas i den omfattning, att någon särskild styrelse för utöfvande!

af tillsynen därå vidare blefve behöflig. Det syntes därför Riksdagen

vara lämpligt, att bestyret därmed då öfverflyttades på väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, hvilken redan handlade en mångfald ärenden

rörande enskilda järnvägsbyggnader.

Af dessa skäl och i betraktande särskildt däraf, att en blifvande

definitiv stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen borde såväl i fråga

om antalet tjänster som med afseende på de särskilda lönebeloppen rättas

efter de göromål, som ålåge styrelsen, samt dessa åter måste i ej oväsentlig

mån bero däraf, dels huruvida tillsynen öfver statens järnvägsbyggnader

blefve Överflyttad på styrelsen eller icke, dels huruvida och i

hvilken omfattning dessa byggnader fortfarande komme att äga ruin,

14

hade Riksdagen funnit sig icke böra för det dåvarande reglera ifrågavarande

stat.

Vid sådant förhållande hade Riksdagen icke heller ansett sig behöfva

ingå i någon granskning af detaljerna af Kungl. Maj:ts förevarande

framställningar.

*

Kung!, propo- Den 9 januari 1882 föredrogs detta ärende ånyo inför Kungl.

sition vid .

1882 års Maj:t.

riksdag. Därvid erinrade departementschefen, att, sedan 1880 års Riksdag

fattade sitt beslut i frågan, arbetena på norra stambanan fullbordats och

arbetena på tvärbanan genom Jämtland så fortskridit, att densamma i sin

helhet kunde under år 1882 upplåtas för allmän trafik. Det af 1881

års Riksdag fattade beslutet att för påbörjandet af en stambana från

tvärbanan genom Jämtland till Angermanälfven anvisa för år 1882 ett

mindre belopp, än som dittills under en längre tidsföljd varit årligen

anslaget, måste äfven föranleda en motsvarande inskränkning för framtiden i

personalen vid och omfånget af dessa byggnader med däraf följande

minskning i de göromål, som dittills ålegat styrelsen öfver statens järnvägsbyggnader.

Med afseende å sålunda anförda omständigheter hade departementschefen

för sin del ansett tidpunkten vara inne för sistnämnda styrelses

upphörande såsom särskild! ämbetsverk.

Departementschefen erinrade vidare, hurusom Kungl. Maj:t anbefallt

generaldirektören Beijer, såsom chef för styrelserna för allmänna

väg- och vattenbyggnader och öfver statens järnvägsbyggnader, att inkomma

med förslag dels till dessa styrelsers förening, med iakttagande

att ärenden angående såväl statens som enskilda järnvägar borde, såvidt

ske kunde, handläggas på samma byrå, dels ock till stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i dess sålunda utvidgade skick.

Enligt hvad departementschefen meddelade, hade ett sådant förslag

afgifvits af generaldmektör Beijer den 19 december 1881.

15

Vid afgifvande! af detta förslag hade beinälde generaldirektör utgått

från den förutsättningen att statens järnvägsbyggnader komrae att utföras

på ett enda arbetsdistrikt och således för ledning, tillsyn och öfvervakande

ej kräfde på olika områden inom landet spridda krafter med däraf följande

ökade bestyr inom det lokala ämbetsverket.

Under denna förutsättning hade generaldirektören Beijer sökt inskränka

antalet af det ifrågasatta gemensamma ämbetsverkets personal

till det minsta möjliga, som enligt hans åsikt vore behöflig! för ärendenas

behöriga handläggande under normala förhållanden. Personalen

skulle enligt förslaget bestå af två byråchefer för de tekniska ärendenas

handläggande, en kamrerare, hvilken jämväl skulle såsom ledamot i styrelsen

vara föredragande för ekonomiska och administrativa ärenden, två

byråingenjörer såsom biträden åt de tekniska byråcheferna, en registrator,

tillika aktuarie, en kassör och bokhållare, eu revisor samt två vaktmästare.

Af de båda byråcheferna skulle den ene, med undantag af ärenden

rörande enskilda järnvägar, omhänderhafva de göromål, som ålåge byråchefen

i dåvarande styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, och

den andre få på sig öfverflyttadt bestyret med enskilda järnvägar jämte

de åligganden, som då tillkomma vederbörande byråchef i styrelsen öfver

statens järnvägsbyggnader.

Såsom skäl för den sålunda föreslagna fördelningen af göromålen

och för behofvet af två tjänstemän i byråchefsgrad åberopades icke allenast

omfattningen af de mångahanda åligganden, som dåvarande byråchefen

i styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader hade att fullgöra,

utan äfven dessas oupphörliga tillväxt.

Därförutom syntes tillräcklig tid och tillfälle böra beredas ifrågavarande

tjänstemän genom tjänsteresor i orterna att underhålla och fullkomna

den för deras ställning nödvändiga kunskap om och insikt uti landets kulturförhållanden

och topografiska beskaffenhet samt att på stället närmare erfara

de vunna resultaten af med statsbidrag utförda arbeten. Behandlingen

af mål rörande enskilda järnvägar ansågs lämpligen böra anförtros åt den

tjänsteman, som skulle biträda chefen vid expedierandet af ärenden angående

statens järnvägsbyggnader.

16

Då vidare hos ifrågavarande båda tjänstemän måste förutsättas ej

mindre omfattande teknisk bildning än äfven vana vid administrativa göromål

handläggning, förutom att deras tid betydligt upptoges af de upplysningar

och råd, hvarmed de på tjänstens vägnar hade att tillmötesgå

allmänheten, borde, enligt generaldirektören Beijers åsikt, beredas dem en

med byråchefer i andra förvaltande verk likartad ställning.

För kamreraren föreslogs 3,600 kronor i lön och 900 kronor i

tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500

kronor, efter fem och tio år.

Beträffande de föreslagna två byråingenjörerna erinrades, att vid de

tider, då ingenjörsverksamheten i landet ökades, rätt ofta erbjödes tillfällen

för skickliga ingenjörer att vid enskilda arbetsföretag erhålla anställning

med ganska förmånliga arfvoden. För väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

vore det angeläget att, då densamma hade mest behof däraf, ej

gå miste om dessas biträde.

Därför syntes aflöningarna till dessa tjänstemän böra sättas så pass

höga, att det kunde innebära någon fördel för dem att bibehålla sina befattningar.

I sådant hänseende påkallades ungefärligen de belopp, som

i aflöning uppbures af de under mariningenjör sstaten lydande ingenjörer,

med hvilkas ställning ifrågavarande byråingenjörers syntes kunna jämföras.

Aflöningen föreslogs därför för den ene byråingenjören till 3,000

blånor i lön och 750 kronor i tjänstgöringspenningar och för den andre

till 2,600 kronor i lön och 650 kronor i tjänstgöringspenningar, med rätt

för båda till två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter fem

och tio års tjänstgöring.

För registratorn föreslogs 2,800 kronor i lön och 700 kronor i

tjänstgöringspenningar äfvensom två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Därvid anfördes, att registratorn skulle, utom själfva registratorsgöromålen,

såsom aktuarie handhafva vården om verkets bibliotek och arkiv.

Detta senare vore stadt i stark tillväxt ej minst i följd af de kopior af

kartor och ritningar, som skulle efter antagandet af arbetsplaner aflämnas

till styrelsen för att där förvaras, samt anlitades dels af verket själft vid

ständigt förefallande behof, dels ock tidt och ofta af den sökande allmänheten.

17

Skäl syntes fördenskull tala för att ifrågavarande tjänsteman, som

sålunda vore strängt sysselsatt, borde komma i åtnjutande af den föreslagna

aflöningen, helst han i öfrigt måste vara så kvalificerad, att han vid förfall

för kamreraren kunde påräknas sköta dennes tjänst.

För en kassör och bokhållare föreslogs samma aflöning som för

registrator!!.

Då det ansågs icke kunna beräknas, att de till revisorstjänsten hörande

göromål, åtminstone under då närmast förestående förhållanden, skulle

komma att uteslutande upptaga en persons tid, hade revisorn ansetts

icke böra upptagas på ordinarie stat utan allenast böra uppbära ett arfvode

af 3,000 kronor.

För hvardera vaktmästaren föreslogs 500 kronor i lön och 300 kronor

i tjänstgöringspenningar äfvensom ett ålderstillägg å 100 kronor. Därutöfver

skulle den ene vaktmästaren åtnjuta förmånen af fri bostad.

Chefens aflöning föreslogs till 10,000 kronor dels på de skäl, som

iunnos intagna i generaldirektör Beijers reservation till kommitterades

betänkande af den 19 maj 1879, dels ock på grund däraf att genom den

ifrågasatta föreningen chefens ansvar och åligganden komme att betydligt

ökas till såväl omfång som vikt.

Beträffande den blifvande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstebiträden

i landsorten, eller distriktscheferna och distriktsingenjörerna,

ansåg generaldirektören Beijer dem, såsom oumbärliga för utöfvandet af

styrelsens permanenta verksamhet, hafva sin plats på dess stat.

Enär genom de båda ämbetsverkens förening dessa tjänstemän icke

komme att vidkännas någon förändring med hänsyn till sina göromåls

ansvar och omfång, fann generaldirektören sig kunna föreslå beträffande

dem det antal, de aflöningsförmåner och bestämmelser, som innehölles i

Ivungl. Maj:ts proposition till 1880 års Riksdag.

Vid ärendets föredragning ofvanberörda dag, den 9 januari 1882,

uttalade departementschefen, att det af generaldirektören Beijer afgifna förslaget

syntes departementschefen vara väl afpassadt efter de kraf, som borde

ställas på ett ämbetsverk, afsedt att ersätta dittills varande styrelser för

allmänna väg- och vattenbyggnader samt öfver statens järnvägsbyggnader.

3—082205. Lönerer/leringsJcommitténs bet. XXV11I.

18

Departementschefen sade sig icke hafva något väsentligt att erinra mot

förslaget, i hvad det rörde organisationen af ämbetsverket.

Visserligen syntes det honom kunna ifrågasättas, huruvida det vore

fullt lämpligt, att förslaget icke innehölle, att kamreraren och föredraganden

på den administrativa afdelningen borde äga juridisk bildning för att

kunna fylla platsen äfven af ombudsman. Departementschefen ansåg dock

utlämnandet af stadgande därom icke böra föranleda någon olägenhet eller

påkalla ändring. Det syntes honom nämligen få antagas, att, åtminstone

så länge järnvägsanläggningar för statens räkning komme att pågå, biträde

af juridiskt bildad person oftare blefve af nöden inom den ort, där järnvägsbyggnadsarbeten

ägde rum, än inom ämbetsverket i hufvudstaden.

Därförutom läte sig med kamrerarens tjänsteåligganden hos styrelsen

icke rimligtvis förenas utförandet af sådana juridiska uppdrag eller

rättstvister, som kunde föranledas af pågående järnvägsbyggnader i möjligen

aflägset belägna orter, medan däremot den person, som af styrelsen

helt visst komme att antagas för att mot ersättning från anslaget

till järnvägsbyggnader tillhandagå styrelsen med biträde i förekommande

dylika fall, borde kunna medhinna att, då behofvet sådant påfordrade,

handlägga äfven de juridiska göromålen vid själfva styrelsen.

Hvad anginge det föreslagna arfvodet af 3,000 kronor till en revisor,

höll departementschefen före, att, då generaldirektör Beijer själ!

ansett revisionsgöromålen inom styrelsen icke komma att uteslutande

upptaga en persons tid, det vore lämpligare att icke ens på extra stat

anställa någon särskild tjänsteman för dylika göromål, utan låta revisionskostnaderna

till det belopp, hvartill de kunde uppgå det ena eller andra

året, bestridas af anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

ordinarie tjänstemän in. in. och således höja detta anslag med 3,000

kronor.

Den närmare pröfningen af den form, hvarunder det nya ämbetsverket

borde organiseras, syntes departementschefen böra äga rum först i

sammanhang med fastställande af instruktion för verket. Grunddragen

af organisationen kunde emellertid, enligt hans åsikt, sammanfattas så,

att styrelserna för allmänna väg- och vattenbyggnader och öfver

statens järnvägsbyggnader sammanfördes och deras åligganden uppdroges

19

åt en på ordinarie stat uppförd förvaltning, benämnd väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

med två afdelningar, en teknisk och en administrativ;

att själfva styrelsen skulle utgöras af en chef, en byråchef och

föredragande af ärenden angående landsvägs-, bro- och vattenbyggnader

samt sjösänkningar och dylika arbeten, en byråchef och föredragande af

ärenden angående statens och enskilda järnvägsbyggnader, samt en kamrerare

och föredragande af ekonomiska och administrativa ärenden;

att chefen ensam skulle äga beslutanderätt i alla mål, sedan han

hört vederbörande föredragande, hvilken skulle vara ansvarig för fattadt

beslut, mot hvilket han icke reserverat sisr;

att i chefens frånvaro styrelsen skulle utöfvas gemensamt af minst

två bland föredragandena och, därest olika meningar uppstode dem emellan,

beslutet utfärdas i enlighet med föredragandens mening;

att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle anställas på den tekniska

afdelningen två byråingenjörer och på den administrativa afdelningen

en registrator och aktuarie äfvensom en kassör och bokhållare;

att norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet skulle delas i två, så

att distriktens antal blefve sex, hvartdera med en chef och en distriktsingenjör;

samt

att nos styrelsen skulle anställas två vaktmästare, hvaraf den ene

skulle förses med bostad.

Beträffande de föreslagna aflöningsbeloppen ansåg departementschefen

sig icke kunna i allo tillstyrka hvad generaldirektör Beijer därutinnan

hemställt.

Med hänsyn till rättigheten till två ålderstillägg syntes aflöningarna

för de båda byråingenjörerna icke skäligen böra bestämmas högre än till

respektive 3,500 och 3,000 kronor.

Da vidare i öfriga under senare tider reglerade ämbetsverk registratorn

och kassören tillhörde första lönegraden, ansåg departementschefen,

att enahanda aflöning borde bestämmas för registratorn och kassören i den

nya styrelsen.

Slutligen borde enligt hans åsikt förhållandet mellan lön och tjänstgöringspenningar

bringas till öfverensstämmelse med den norm, som iakttagits

vid andra löneregleringar.

( “O

20

Riksdagens

skrifvelse

al/5 1882.

I anslutning till hvad departementschefen uttalat aflat Kungl. Maj:t

framställning i ämnet till 1882 års Riksdag.

Uti skrifvelse den 21 maj 1882 (n:r 60) anförde Riksdagen, bland

annat, följande.

Den fråga, som i afseende å förevarande ärende synts företrädesvis

viktig och förtjänt af uppmärksamhet, vore förslaget om sammanförande

af de dåvarande styrelserna för allmänna väg- och vattenbyggnader samt

öfver statens järnvägsbyggnader till en gemensam styrelse.

Uti yttrande, som till följd af gjord framställning blifvit af Ivungl.

Maj:t infordradt från styrelsen för statens järnvägstrafik, hade blifvit upplyst,

hurusom, under förutsättning att järnvägsbyggandet för statens räkning

komme att bedrifvas i samma omfattning som för det dåvarande,

till sammanlagdt 17,700 kronor kunde beräknas de kostnader, som skulle

vara förbundna med öfverlåtandet af tillsynen öfver statens järnvägsbyggnader

till styrelsen för statens järnvägstrafik.

Trafikstyrelsen hade i princip förordat, att de styrelsen öfver statens

järnvägsbyggnader då åliggande göromål skulle öfverflyttas till trafikstyrelsen,

men tillika uttalat den mening, att sådant likväl ej måtte ske i

afseende på linjen Bräcke—Sollefteå, hvilken vore af byggnadsstyrelsen

föreslagen, till alternativa linjer undersökt samt planlagd och hvarå arbetena

redan vore i full gång, anordnade af samma styrelse.

Vid sådant förhållande hade någon öfverflyttning af järn vägsbyggnadsstyrelsens

göromål till trafikstyrelsen synts Riksdagen för det dåvarandeicke

kunna komma i fråga. Men då meningarna varit mycket växlande

om lämpligaste sättet för anordnandet af tillsynen öfver järnvägsbyggandet,

hade det ej heller ansetts vara skäl att då definitivt uppdraga bestyret

därmed åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt anordna denna styrelses

stat under sådan förutsättning. Frågan om ordnandet af tillsynen öfver

statens järnvägsbyggnader borde nämligen enligt Riksdagens mening

lämnas öppen, intill dess fullbordandet af banan till Sollefteå kunde motses

samt det visat sig, huruvida och i hvilken omfattning järnvägsbyggande

för statens räkning därefter komme att äga rum.

21

Då emellertid antagligen derå år kornme att dessförinnan förflyta,

kunde det ej vara skäl att för denna orsaks skull längre uppskjuta att

definitivt ordna och på ordinarie stat öfverflytta väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

helst densamma alltsedan år 1841 varit uppförd på extra stat.

Riksdagen hade därför ansett sig böra fastställa en definitiv stat för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen för sig samt på extra stat bevilja erforderliga

medel för handhafvande! af tillsynen öfver statens järnvägsbyggnader.

Vidkommande de förändringar, som, då de båda styrelserna öfver

allmänna väg- och vattenbyggnader och öfver statens järnvägsbyggnader

icke sammanfördes, borde äga rum i den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningsstaten,

hade det synts Riksdagen till en början, att med hänsyn till

den inskränkning i göromålen, som under berörda förutsättning skulle

komma att äga rum, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef icke borde tilldelas

så högt aflöningsbelopp som 10,000 kronor, utan att aflöningen för

nämnda chef lämpligen kunde bestämmas till 8,000 kronor, däraf 6,000 såsom

lön och 2,000 såsom tjänstgöringspenningar, helst cheferna för åtskilliga andra

centrala ämbetsverk icke åtnjöte högre aflöning än 7,000 å 7,500 kronor.

Hvad den föreslagna personalen i öfrigt anginge, hade ur staten

uteslutits en tredje gradens tjänsteman (byråchef), en första gradens tjänsteman

(kassör och bokhållare) samt en vaktmästare, enär dessa befattningar

syntes hafva ansetts behöfliga i och för den ifrågasatta sammanslagningen

af de båda styrelserna.

Vidare hade af samma anledning en betydlig minskning funnits

kunna äga rum i det belopp af 15,000 kronor, som föreslagits till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde.

Detta belopp ansågs lämpligen och med hänsyn till de utgifter, som enligt

statsrådsprotokollet måste bestridas däraf, kunna bestämmas till 7,200 kronor.

Samtliga i öfrigt i den af Kungl. Maj:t föreslagna staten upptagna,

för centralstyrelsen afsedda befattningar hade däremot synts Riksdagen vara

oafvisligen nödvändiga uteslutande för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

alltså böra på ordinarie stat uppföras med de föreslagna aflöningsbcloppen,

vid hvilka icke förekommit anledning till erinran.

Beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrclsens tjänstebiträden i landsorten

ansåg Riksdagen desamma icke beröras af frågan om styrelsernas

22

1887 års

riksdag.

sammanförande, och hade Kungl. Maj:ts förslag i nämnda hänseende därför

oförändradt vunnit Riksdagens bifall.

Den af Riksdagen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställda

staten hade följande lydelse:

K

r o n o

r.

Tjänst-

1

Lön.

görings-

pennin-

Summa.

gar.

1 chef ...................

6,000

2,000

8,000

Tekniska af delningen:

1 tredje gradens tjänsteman (byråchef) ....

4,400

2,000

6,400

/ Efter 5 år kan lönen

\ höjas med 600 kronor.

1 byråingenjör...............

2,300

1,200

3,500

1 d:o ...............

1,800

1,200

3,000

Efter 5 år kan lönen

Administrativa afdelningen:

höjas med 500 kronor

och efter 10 år med

1 andra gradens tjänsteman (kamrerare)....

1 första gradens tjänsteman (registrator, tillika

3,000

1,500

4,500

ytterligare 500 kronor.

aktuarie).................

1,800

1,200

3,000

Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra or-

dinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde . .

—

—

7,200

( Efter 5 år kan lönen

\ höjas med 100 kronor.

1 vaktmästare.........

500

300

800

jämte

bostad

1 distriktschef........

3,000

—

3,000

i 5 d:o .........

15,000

—

15,000

1 extra distriktsingenjör, arfvode.......

—

—

1,500

| 5 d:o d:o d:o.......

—

—

7,500

i

Summa

-

-

68,400

I underdånig skrifvelse den 27 november 1886 gjorde väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framställning dels om förhöjda afiöningar åt vissa

dess tjänstemän eller anställande af ständiga, om ock på extra stat upp

-

23

förda biträden, dels ock om höjning af det på styrelsens stat uppförda

anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän,

rit- och skrifbiträde från 7,200 till 10,000 kronor.

Vid föredragning den 25 april 1887 af detta ärende inför Kungl.

Maj:t anförde vederbörande departementschef beträffande den förra delen

af styrelsens framställning, att det syntes honom framgå, att styrelsens

arbeten under åren efter dess omorganisation år 1882 visserligen erhållit en

icke oväsentlig tillökning och öfverstege hvad vid omorganisationen kunde

förutses, men också att det icke med visshet kunde antagas, att styrelsens

arbetskrafter komme att, åtminstone under år 1888, tagas i anspråk i lika

hög grad som under de senare åren. På grund däraf ansåg han sig icke

kunna för det dåvarande biträda styrelsens framställning uti ifrågavarande

hänseende.

Däremot förklarade departementschefen sig hålla före, att tillgångar

borde beredas åt styrelsen för anlitande i lämplig utsträckning af tillfällig

arbetshjälp, där sådan visade sig erforderlig. Enligt hans åsikt kunde

detta lämpligast ske genom att, på sätt styrelsen hemställt, till 10,000

kronor höja anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie

tjänstemän in. in. Därigenom skulle styrelsen sättas i tillfälle att använda

ytterligare 2,800 kronor antingen såsom ersättning till biträden åt de

tjänstemän, hvilka styrelsen funne för tillfället bäst vara i behof af tillökning

i arbetskraft, eller ock på annat sätt, som kunde betingas af omständigheterna.

I enlighet med departementschefens hemställan afläts framställning

till Riksdagen, och blef densamma bifallen jämlikt skrifvelse den 7 juli

1887, n:r 29.

I sammanhang med frågan därom att den ledning af statens järnvägsbyggnader,

som dittills, mot åtnjutande af extra anslag, utöfvats af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle upphöra och tillsynen öfver

nämnda järnvägsbyggnader öfvertagas af styrelsen för statens järnvägstrafik,

gjorde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti underdånig skrifvelse

den 29 november 1887 framställning beträffande styrelsens arbetskrafter.

Styrelsen hemställde därvid, att beredningen och föredragningen af de till

1889 dra

riksdag.

24

antalet alltjämt växande ärendena rörande de enskilda järnvägarna — hvilka

handlagts af en på extra stat uppförd byråchef för tekniska ärenden angående

järnvägar, såväl statens som enskildas — tills vidare måtte få anförtros

åt den ene af de å styrelsens stat uppförda byråingenjörerna, hvilken

såsom ersättning därför borde beviljas ett arfvode af 1,000 kronor.

Uppbörds-, redovisnings-, bokförings- och revisionsgöromålen, hvilka

jämväl sedan år 1882 ökats, vore, äfven sedan styrelsens befattning med

ärendena rörande statens järnvägsbyggnader upphört, enligt styrelsens

åsikt alltför omfattande att kunna af kamreraren bestridas, och ansåg styrelsen,

att dessa göromål borde anförtros åt andra tjänstemän.

* Hvad särskildt anginge medelsförvaltningen, syntes det styrelsen

oegentlig! att anförtro denna åt kamreraren. Det kunde nämligen icke

lämpligen uppdragas åt någon annan af styrelsens tjänstemän att utöfva

kontroll i detta afseende öfver kamreraren. Styrelsen hemställde därför,

att det måtte åläggas registratorn och aktuarien att under kontroll af kamreraren

handhafva denna förvaltning emot ett arfvode af 600 kronor, som

kunde utgå af anslaget till vikariatsersättning in. in.

Revisionsgöromålen komme att betydligt ökas i följd däraf, att Kungl.

Maj:t jämlikt beslut den 6 april 1887 öfverflyttat till styrelsen bestyret med

granskningen af räkningar å ersättning för vägundersökningar. Icke heller

revisionsgöromålen syntes styrelsen lämpligen böra uppdragas åt kamreraren,

då det just tillhörde denne att i styrelsen såsom föredragande handlägga

anmärkningar, uppkomna vid den revision, som ägde rum hos styrelsen.

Styrelsen föreslog därför, att medel måtte anvisas till aflöning åt en revisor

och bokhållare, hvilken skulle åligga icke allenast att förrätta de hos

styrelsen förekommande revisions- och bokföringsgöromål, utan ock att biträda

vid sådana arbeten, som då fullgjordes af en öfvertalig kanslist,

hvilken för det dåvarande uppbar 2,000 kronor från anslaget till vikariatsersättning

in. in. Genom samma kanslists befordran till revisor skulle

sistnämnda belopp komma att besparas.

Slutligen erinrades i den underdåniga skrifvelsen, att styrelsen

komme att gå miste om det biträde vid handläggning af förekommande

juridiska ärenden, som den ditintills haft att påräkna af den för

statens i ä rn väg sby »-om åder anställda ombudsman. Med framhållande af

V O j CO

25

behofvet af ett dylikt biträde hemställde styrelsen, att ett anslag af 2,000

kronor måtte anvisas å extra stat för tillgodoseende af detta behof och

för att tillika erhålla ett behöfligt biträde vid uppsättning af expeditioner.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsens berörda skrifvelse föredrogs

inför Kungl. Maj:t. den 12 januari 1888, tillstyrkte departementschefen

bifall till de af styrelsen gjorda framställningarna med följande ändringar.

Åt den blifvande revisorn ansåg departementschefen kunna utan

olägenhet uppdragas att under kontroll af kamreraren handhafva kassörsgöromålen.

Vidare höll departementschefen före, att arfvodet till ett juridiskt

biträde skulle kunna begränsas till 1,000 kronor att, likasom det föreslagna

arfvodet åt en byråingenjör, utgå af anslaget till vikariatsersättning

m. m. För bestridande af dessa båda arfvoden ansåg departementschefen

tillgång kunna beredas å det nyssnämnda anslaget, i följd däraf att den

aflöning, som med 2,000 kronor utginge från detta anslag till en öfvertalig

kanslist, skulle komma att besparas genom denne tjänstemans förflyttande

till den nya revisors- och bokhållartjänsten.

För öfrigt kunde, enligt departementschefens åsikt, sistnämnda anslag

minskas med 1,000 kronor, enär dels det arfvode af 600 kronor, som

från anslaget utginge till den då å extra stat anställda kassören, komme

att besparas i följd af järn vägsby ggnadsärendenas öfverflyttning till järnvägstrafikstyrelsen,

dels det för anlitande af extra biträden behöfliga beloppet

syntes i följd af de ifrågasatta nya anordningarna kunna något

nedbringas eller med 400 kronor.

Kungl. Maj:ts i enlighet med departementschefens förslag gjorda

framställning till 1888 års Riksdag blcf af Riksdagen bifallet enligt dess

skrifvelse den 11 maj 1888 (n:r 62).

I den stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som fastställdes vid

1882 års riksdag, upptogos, såsom förut är nämndt, två byråingenjörer, den

ene med lön af 1,800 kronor eller 500 kronor mindre än den andra, för

hvilken uppfördes en lön af 2,300 kronor. Tjänstgöringspenningama voro

lika för bägge eller 1,200 kronor, hvadan löneförmånerna uppgingo för den

•ena byråingenjören till 3,000 och för den andra till 3,500 kronor, obe

4—08220B.

LönereglevinysUommitténs bet. XXVIII.

1891 års

riksdag.

26

1896 års

riksdag.

räknadt de två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, hvartill dessa tjänstemän

kunde blifva berättigade.

Vid 1891 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t, på förslag af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, att för den lägst aflönade byråingenjören

begynnelselönen måtte höjas till samma belopp 2,300 kronor, som åtnjöts

af den andra ingenjören.

I skrifvelse den 13 maj 1891 n:r 36 anförde Riksdagen, att, då

de båda byråingenjörernas löneförmåner fastställts så nyligen som år

1882 samt Riksdagen ansåge olämpligt att täta omregleringar af ämbetsoch

tjänstemäns aflöningsförhållanden ägde ram, Riksdagen icke skalle

hafva kunnat biträda Kungl. Maj:ts förslag om förhöjning af den ena

byråingenjörens lön, därest icke i förevarande fall särskilda omständigheter

synts Riksdagen böra föranleda till ett undantag från den allmänna

regeln.

Enligt hvad i vederbörande statsrådsprotokoll funnes antydt och

Riksdagen i öfrigt inhämtat, hade nämligen de göromål, hvilka ålåge den

lägre aflönade byråingenjören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i följd

af verkets utveckling dåmera blifvit till beskaffenhet och omfattning sådana,

att de fullt motsvarade dem, som tillkomme den högre aflönade

byråingenjören. Vid sådant förhållande och då en förhöjning af den förres

löneförmåner så mycket mera syntes vara af billighet påkallad, som, enligt

hvad jämväl blifvit upplyst, den möjlighet att vid sidan af tjänsten bereda

sig inkomster genom enskildt arbete, hvilken förut för bemälde tjänsteman

förefunnits och hvartill hänsyn gifvetvis tagits vid aflöningens bestämmande,

dåmera i följd af ökade tjänsteåligganden endast i obetydlig grad

vore för handen, hade Riksdagen ansett sig böra bifalla hvad Kungl.

Maj:t föreslagit beträffande samma tjänstemans aflöning.

Vid sajmna riksdag ökades, på Kungl. Majt:s hemställan, det å ifrågavarande

styrelses stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde till 11,000 kronor.

Sistnämnda anslag höjdes vid 1896 års riksdag till 13,000 kronor

(skrifvelse den 11 maj 1896 n:r 45).

27

1 underdånig skrifvelse den 17 november 1898 gjorde väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framställning om ökning af dess arbetskrafter.

Styrelsen framhöll därvid, att under den tidrymd, som förflutit, sedan

det åt styrelsen anförtrodda verksamhetsområdet, i enlighet med beslut

vid 1888 års riksdag, erhållit sin dåvarande omfattning, en högst afsevärd

tillökning i ämbetsverkets göromål och en betydande utveckling

af dess ämbetsförvaltning ägt rum samt att de under samma tidsperiod

vidtagna förändringar i den vid ämbetsverkets reglering år 1882 fastställda

organisation och aflöningsstat visat sig otillräckliga.

Erfarenheten syntes styrelsen hafva till fullo ådagalagt nödvändigheten

af en permanent föredragande ledamot för behandling af järnvägsärenden

i stället för den provisoriska anordningen med en af de ordinarie

byråingenjörerna såsom föredragande och en extra byråingenjör såsom

hans biträde.

Den tekniska utbildning, som kräfdes för bestridande af befattningen

såsom föredragande för järnvägsärenden, vore densamma eller

åtminstone fullt jämförlig med den, hvilken erfordrades hos den såsom

föredragande för öfriga. tekniska ärenden anställda byråchefen, och de åt

föredragande byråingenjören anförtrodda göromålen kunde i afseende å omfång

och beskaffenhet väl uthärda jämförelse med dem, som ålåge nämnda

byråchef.

Styrelsen höll före, att såsom föredragande för järnvägsärenden

dåmera icke kunde påräknas fullt kvalificerad person, därest icke åt befattningens

innehafvare tillförsäkrades samma löneförmåner på ordinarie

stat och samma ställning såsom ledamot i styrelsen, som förut funnits

lämpliga för föredraganden af öfriga tekniska ärenden.

Inrättandet af en sådan ny ledamotsbefattning medförde dock, enligt

styrelsens uppfattning, icke möjlighet till ändring af den byråingenjörstjänst,

hvars innehafvare vore föredragande för järnvägsärenden, utan

borde staten förblifva oförändrad i afseende å antalet byråingenjörer.

Vidare ansåg styrelsen anställandet af en sekreterare behöfligt.

I detta afseende anfördes, att eldigt instruktionen det tillkomme styrelsens

ledamöter att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens

skrivelser i alla mål, som tillhörde deras föredragning, hvilken skyl

-

la års

riksdag.

28

dighet jämväl ålåge den byråingenjör, som vore förordnad att föredraga

järnvägsärenden.

Att en sådan föreskrift skulle verka hämmande på föredragandenas

hufvudsakliga arbeten, vore lätt att inse. Äfven om uppsättning och

expediering af sådana skrivelser, som vore hänförliga till löpande ärenden,

kunde anförtros åt de till föredragandenas biträde anställda ordinarie eller

extra ordinarie tjänstemännen, blefve dock föredragandenas tid genom

dessa expeditionsgöromål, från Indika de borde vara befriade, alltför

mycket tagen i anspråk. Då de underdåniga utlåtanden, som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen hade att i stort antal afgifva, i regel kräfde en

mera tidsödande utredning och en mångsidigare belysning af förekommande

frågor, än vanliga ämbetsexpeditioner, syntes det styrelsen ligga i öppen

dag, att uppsättning af dylika utlåtanden erfordrade mycket arbete och

mycken vana särskilt vid frågornas formella behandling.

Vid val af vissa tjänstemän för de tekniska arbetena måste för det

dåvarande tagas hänsyn till expeditionsvana. Det skulle emellertid, enligt styrelsens

åsikt, innebära en bestämd fördel, om vid sådant val denna hänsyn ej

behöfde göra sig gällande, därigenom att uppsättning af skrivelser och

utlåtanden ombesörjdes af en särskild för ämbetsverkets olika afdelningar

gemensam sekreterare, hvilken äfven skulle vara ansvarig för skrivelsernas

expediering.

Styrelsen hemställde ock, att på ordinarie stat måtte anvisas anslag

för aflöning åt ytterligare en vaktmästare.

Beträffande anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie

tjänstemän, rit- och skri biträde anmälde styrelsen behof af detsammas

ökning.

Detta behof framträdde, yttrade styrelsen, synnerligen kraftigt dels

i följd af den betydliga stegringen af styrelsens arbetskvantitet och dels till

följd däraf att med då rådande stora företagsamhet, synnerligast i fråga om

järnvägsanläggningar, tillgången på yngre ingenjörer visat sig vara ytterst

begränsad och det dåmera icke läte sig göra att tillfälligtvis anställa

ingenjörer utan någon godtgörelse, en anordning som förut kunnat äga

rum, då tryckta tider inom ingen]örsyrket varit rådande, men som i allt

fall icke kunde anses lämplig.

20

Dittills hade val yngre ingenjörer i vanliga fall kunnat för viss tid

anställas efter en månadsaflöning af 200, 150 och 100 kronor, men med

dessa belopp hade man i allmänhet ej kunnat påräkna, att anställningen

varat tillräckligt lång tid, utan ombyte hade ofta måst äga rum till föga

fromma för arbetena; och med bättre arbetskonjunkturer vore det nästan

omöjligt att erhålla goda arbetskrafter för dylika ersättningar.

Skulle nyssberörda olägenhet kunna på verksamt sätt afhjälpas, vore,

enligt styrelsens uppfattning, nödigt att för aflöning af extra tekniska biträden

kunna påräkna ytterligare 2,000 kronor, hvarmed skulle kunna

bestridas dels erforderlig höjning i dåvarande svaga aflöningar, dels ersättning

till flera tillfälliga biträden.

Jämväl i afseende å de till bestridande af renskrifning och komplettering

af styrelsens ritningsarkiv anvisade medel tarfvades oundffänoflmen

tillökning med 1,000 kronor för det förra och enahanda belopp

för det senare ändamålet.

Under förutsättning emellertid att styrelsens förslag om uppförande

på ordinarie stat af byråchefs aflöning till föredraganden för järnvägsärenden

samt af aflöning till en sekreterare vunne bifall, blefve de å anslaget

till vikariatsersättning in. m. för bemälde föredragande samt det

juridiska biträdet afsedda arfvodesbelopp, tillhopa 2,000 kronor, disponibla,

och tillökningen i anslaget kunde då begränsas till 2,000 kronor.

Då vederbörande departementschef den 13 januari 1899 föredrog

detta ärende inför Kungl. Maj:t, hemställde han om bifall till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens förslag i fråga om upptagande i ämbetsverkets

stat af aflöning dels till ytterligare en tredje gradens tjänsteman (byråchef)

med åliggande att i styrelsen bereda och handlägga ärenden rörande enskilda

järnvägar, dels ock till ytterligare en vaktmästare. Han förklarade

sig äfven instämma i den af styrelsen uttalade åsikt om behöfligheten af

att, oafsedt tillkomsten af en ny ledamotsplats i styrelsen, de å styrelsens

stat upptagna två byråingenjörsbefattningarna bibehölles.

Däremot ansåg departementschefen sig icke kunna biträda förslaget

om inrättande af en sekreterarbefattning hos styrelsen. Anledningen därtill

vore emellertid ingalunda, att han ansåge styrelsens framställning i detta.

30

hänseende sakna fog. Tvärtom vore han fullt ense med styrelsen därom,

att åtgärder borde vidtagas i syfte att bereda styrelsens ledamöter lindring

uti de för dem med skrifvelsers och utlåtandens uppsättande och expedierande

förenade göromålen, hvilka med hänsyn till mängden och omfattningen

af dessa skrifvelser och utlåtanden uppenbarligen vore för dem

mycket betungande och för deras hufvudsakliga ämbetsverksamhet hinderliga.

Endast i fråga om lämpligaste sättet för åstadkommande af en dylik

lindring hyste han en från styrelsens åsikt afvikande mening.

De af styrelsens ledamöter, för hvilka biträde vid uppsättning och

expediering af skrifvelser och utlåtanden i främsta rummet kunde anses

vara af behof, syntes departementschefen vara de båda föredragandena för

tekniska ärenden och för järnvägsärenden. Skrifvelser och utlåtanden från

dessa afdelningar vore emellertid i de flesta fall af tekniskt innehåll. På

grund däraf syntes, särskildt om deras uppsättning ombesörjdes af icke

tekniskt bildad person, därvid kräfvas ledning och öfvervakande från vederbörande

föredragandes sida. Detta åter förutsatte, för att icke alltför

mycket fruktlöst arbete skulle nedläggas, tillfälle till så godt som ständigberöring

under tjänstetiden mellan de båda tjänstemännen.

Att vid sådant förhållande, därest en gemensam sekreterare för

hela ämbetsverket med dess tre afdelningar (däraf två tekniska) anställdes,

åstadkomma en arbetsordning, som, utan att ställa orimliga anspråk på

sekreterarens arbetsförmåga och insikt i de olika byråafdelningarnas göromål,

verkligen skulle bereda ledamöterna den afsedda lindringen, trodde

departementschefen blifva ganska svårt.

Följderna af den utaf styrelsen föreslagna anordning skulle sannolikt

blifva, att sekreterarens hufvudsakliga verksamhet blefve inskränkt till att,

jämte utöfvandet af de styrelsens juridiska biträde då tillkommande göromål,

biträda den administrativa ledamoten och möjligen äfven de tekniska

ledamöterna med mindre uppsättningar, hvilka för det dåvarande utan olägenhet

kunde ombesörjas af extra biträden, samt att det snart nog skulle visa sig

nödvändigt att utom denne tjänsteman anställa ordinarie biträden, särskildt

för expeditionsgöromålen på de tekniska afdelningarna.

För undanröjande af de olägenheter, som vidlådde det dåvarande

systemet, och för beredande åt ledamöterna af den behöfliga lindringen borde,

31

enligt departementschefens åsikt, icke en utan två ordinarie tjänstemän

anställas. Att mellan dessa fördela expeditionsgöromålen på sådant sätt,

att hvarje föredragande och särskilt de på tekniska afdelningarna kunde

påräkna verkligt biträde vid uppsättning af såväl mindre som vidlyftigare

skrifvelse!* och utlåtanden, borde icke möta någon som helst svårighet.

Genom en sådan anordning skulle ock med säkerhet styrelsens behof af

biträden i detta afseende blifva tillgodosedt.

Ledningen af och ansvaret för expeditioners uppsättande m. in. uti

ett ämbetsverk med hufvudsakligen teknisk verksamhet såsom det ifrå°avarande

måste emellertid ovillkorligen komma att i högre grad än uti

andra verk hvila på vederbörande föredragande. Departementschefen ansåg

fördenskull ingalunda nödigt, att åt de två af honom ifrågasatta nya tjänstemännen

gåfves sekreterarställning, utan syntes, då deras verksamhet närmast

skulle blifva jämförlig med notariers uti öfriga centrala ämbetsverk,

motsvarande tjänsteställning jämväl blifva till fyllest.

Enligt departementschefens mening borde sålunda hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på ordinarie stat anställas två notarier, för Indika aflöningarna

syntes böra blifva desamma som för tjänstemän i första (lägsta)

graden i allmänhet.

Af dessa notarier, hvilkas hufvudsakliga göromål skulle bestå i biträdandet

med expeditionsgöromålen på styrelsens särskilda afdelningar,

borde enligt departementschefens åsikt den ene vara juridiskt bildad och

öfvertaga fullgörandet af de styrelsens juridiska biträde då tillkommande

göromål. Däremot borde åt styrelsen öfverlämnas att i hvarje fall efter

omständigheterna pröfva, om den andra notariebefattningen skulle besättas

med juridiskt eller tekniskt bildad person.

Departementschefen ansåg, att vid bifall till det af honom framställda

förslaget det då utgående anslaget till vikariatsersättning, extra

biträden in. in. kunde antagas blifva tillräckligt för sitt ändamål.

I enlighet med hvad departementschefen hemställt, aflat Ivungl. Maj:t

framställning till 1899 års Riksdag.

Donna framställning blef af statsutskottet, i utlåtande n:r 7, förordad

till bifall, hvaremot emellertid Andra kammarens ledamöter i utskottet

anförde reservation.

32

Enligt reservanternas mening hade statsutskottets utlåtande uti ifrågavarande

del bort vara af följande hufvudsakliga innehåll.

Med hänsyn till vikten och omfattningen af de till väg- och vattenbyggnad

sstyrelsens handläggning hörande ärenden rörande de enskilda

järnvägarna syntes det lämpligt, att åt föredraganden för dessa ärenden

bereddes den ämbetsställning, som vore förenad med ledamotskap i styrelsen.

Däremot hade icke tillräckliga skäl anförts för att med afseende å

löneförmåner likställa nämnde föredragande med den högst aflönade af

styrelsens dittillsvarande två ledamöter, utan syntes det, som om den aflöning,

som tillkomme styrelsens kamrerare och föredragande för administrativa

och ekonomiska ärenden, eller 4,500 kronor, jämte två alderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, kunde anses tillräcklig äfven för den

ifrågasatta nya styrelseledamoten.

Icke heller hade man funnit sig öfvertygad om nödvändigheten att,

efter föredragandens för järnvägsärenden uppflyttning till ledamot af styrelsen,

bibehålla på ordinarie stat den byråingenjörsbefattning, hvars innehafvare

för det dåvarande hade till åliggande att föredraga dessa ärenden,

utan borde, under nämnda förutsättning, vid först inträffande ledighet vid

någon af de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda byråingenjörsbefattningar

den lediga befattningen indragas.

Hvad anginge Kungl. Maj:ts framställning om anvisande af löner

till två notarier hos styrelsen, hade det visserligen funnits vara af behofvet

påkalladt, att någon lättnad bereddes ledamöterna, särskilt på de tekniska

afdelningarna inom styrelsen, i dem åliggande göromål med skrifvelsers

och utlåtandens uppsättande och expedierande, men detta syfte hade ansetts

kunna vinnas med mindre kostnad än Kungl. Maj:ts förslag skulle

medföra.

I sådant hänseende erinrades därom, att styrelsen i sin framställning

till Kungl. Maj:t ansett tillräckligt att för ändamålet anställa en

tjänsteman. Därest därför en notarietjänst inrättades hos styrelsen och

vid dess besättande hänsyn hufvudsakligen toges till de sökandes tekniska

bildning, samt, på sätt dittills ägt rum, ett juridiskt biträde fortfarande

blefve emot särskilt arfvode anställdt hos styrelsen, måste styrelsens behof

i förevarande afseende anses vara väl tillgodosedt.

33

Emot Kungl. Maj:ts förslag om inrättande af en ny vaktmästartjänst

hos styrelsen var enligt reservanternas mening icke något att erinra.

De afvikelser från Kungl. Maj:ts proposition, som reservanterna ansågo,

att utskottet bort föreslå, syntes emellertid böra medföra, att det i

staten uppförda anslaget till vikariatsersättningar m. m. i någon mån

höjdes.

Att Kungl. Maj:t icke ifrågasatt någon höjning af detta anslag hade,

enligt hvad departementschefen meddelat, berott bland annat däraf, att,

därest två notarier blefve hos styrelsen anställda, det dittills från ifrågavarande

anslag utgående arfvodet till ett juridiskt biträde ansetts kunna

inbesparas och att därigenom för nämnda ändamål förut disponerade 1,000

kronor beräknats blifva tillgängliga för bestridande af sådana utgifter,

för hvilka anslaget i öfrigt vore afsedt.

Då enligt reservanternas åsikt utskottet bort hemställa om inrättande

af allenast en notarietjänst och arfvodet till det juridiska biträdet vid detta

förhållande syntes böra fortfarande utgå, måste en motsvarande ökning af

anslaget till vikariatsersättningar m. m. föreslås med 1,000 kronor.

Första kammaren biföll hvad utskottet i ofvanberörda hänseenden

hemställt. Andra kammaren däremot beslöt i enlighet med reservanternas

förslag. Vid gemensam votering utföll Riksdagens beslut i öfverensstämmelse

med Andra kammarens mening, enligt hvad Riksdagens skrifvelse

den 13 maj 1899 n:r 65 utvisar.

Uti den instruktion, som den 8 december 1899 utfärdades för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, erhöllo såväl föredraganden för ärenden rörande

enskilda järnvägar som kamreraren och föredraganden för administrativa

och ekonomiska ärenden benämningen byrådirektör.

Såsom ofvan antydts, hade 1899 års Riksdag vid beviljandet af an- fao/ års riksdag

till aflöning åt ytterligare en ledamot af väg- och vattenbyggnads- °9''

styrelsen förutsatt, att vid först inträffande ledighet vid någon af de i

styrelsens stat uppförda byråingenjörsbefattningar den lediga befattningen

skulle indragas.

I följd däraf hade, sedan en af de hos styrelsen anställda byråingenjörerna

år 1899 afgått från tjänsten, den af honom innehafda befatt

5

— 082205 Lönereglering skommitténs bet. XXVIII.

34

ningen indragits och i anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten uppstått

en besparing af 3,500 kronor.

I anledning däraf hemställde Kungl. Maj:t till 1901 års Riksdag, att

anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte minskas med nämnda

belopp.

Samtidigt föreslog Kungl. Maj:t emellertid, att anslaget till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde

måtte höjas från 14,000 till 17,000 kronor.

Hvad sålunda föreslagits, bifölls af Riksdagen enligt dess skrifvelse

den 29 maj 1901 (n:r 101).

I underdånig skrifvelse den 12 oktober 1901 gjorde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framställning om anställande inom styrelsen af en byråchef

såsom föredragande för järnvägsärenden samt om inrättande af en ny

byråingenjörstjänst.

Därvid framhölls, hurusom genom den vid 1899 års riksdag verkställda

lönereglering någon tillökning i styrelsens arbetskrafter icke ägt

rum i den omfattning, styrelsen afsett. Den arbetsbörda, som hvilade på

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personal, hade däremot varit i jämnt

stigande och hotade att allt mera göra sig märkbar, såväl i hvad anginge

möjligheten af ärendenas grundliga utredning som beträffande deras snabba

afgörande. Vid sådant förhållande hade ökade arbetskrafter blifvit än

mera af behofvet påkallade än år 1898, då styrelsen i underdånig skrifvelse

den 17 november gjorde framställning om ökning af dess arbetskrafter.

Styrelsen höll före, att, äfven om lämplig föredragande för järnvägsärenden

stode att vinna med de af Riksdagen anslagna aflöningsförmåner,

ringa trygghet likväl förefunnes för att äfven få behålla honom vid befattningen.

För en person, som uppfyllde de kraf på grundlig fackinsikt

och administrativ duglighet, hvilka ställdes på innehafvaren af denna befattning,

erbjöde nämligen anställningar vid de enskilda järnvägsföretagen

betydligt bättre ekonomiska villkor; och det syntes styrelsen ej kunna

förtänkas någon, om han funne denna omständighet innebära en stark

35

lockelse att utbyta sin ställning i styrelsen mot en bättre aflönad och i

det hela lika tryggad ställning i ett enskildt företags tjänst.

Hos den föredragande, som skulle utreda, föredraga och uppsätta

skrivelser i alla mål rörande de enskilda järnvägarna, måste, enligt styrelsens

åsikt, förutsättas icke allenast stor arbetsförmåga utan äfven grundliga

insikter inom både det järnvägstekniska och det administrativa området.

Hos honom måste nämligen förefinnas en fullständig kunskap om

järn vägsplaners upprättande och järnvägsanläggningars ledning, drift och

underhåll i förening med en human och fast hållning i fråga om såväl

de enskilda järnvägarnas som den trafikerande allmänhetens berättigade

intressen.

Då det vore af lika stor vikt för de enskilda järnvägarna som för

staten och allmänheten, att sådana fordringar blefve för denne tjänsteman

uppställda och fyllda, följde däraf, enligt styrelsens förmenande, att hans

löneförmåner måste så afpassas, att de kunde anses tillräckliga för hans

existens och sålunda tillåta honom ägna hela sin tid åt tjänsten samt bereda

honom en ställning, som vore något så när jämförlig med den hans

likar inom den enskilda ingenjörsverksamheten intoge.

Styrelsen vore därför förvissad, att, om den ifrågavarande befattningen

skulle kunna besättas och uppehållas af en kompetent fackman,

som ägde en utbildning, motsvarande de på honom ställda fordringar, och

som icke betraktade tjänsten såsom en öfvergångsplats för förmånligare

anställning, måste för befattningen anvisas löneförmåner lika med dem,

som bestodes föredraganden för de tekniska ärendena inom styrelsen.

Beträffande förslaget om anställande af ytterligare en byråingenjör

tillkännagaf styrelsen, att det ursprungligen afsetts, att den notarie, till hvilken

Riksdagen beviljat aflöning, skulle hufvudsakligen tjänstgöra på järnvägsafdelningen,

men att i följd af ökade göromål på afdelningen för tekniska

ärenden notarien nödvändigt måst sysselsättas på denna afdelning, och att

någon ändring i denna tjänstgöring icke vore att emotse.

Af hvad styrelsen meddelat i fråga om göroinålen på järnvägsafdelningen

ansåg styrelsen framgå, att desamma vore stadda i en jämn ökning

i följd af de ständigt tillkommande nya enskilda järnvägarna. Detta påkallade

nämligen granskningsarbete för de ofta förekommande frågorna om

36

ändring i redan färdiga järnvägars planer, om utvidgning af stationer och hållplatser

samt om ökad tåghastighet m. in. äfvensom granskning och sammanföring

af rapporterna om dessa järnvägar och deras materiel, ett arbete

som vore af största vikt för en effektiv kontroll å banorna och deras materiel

såväl i afseende å trafikens jämna gång som å säkerheten på dessa

järnvägar.

Äfven för att på denna afdelning äga tillgång till, utom föredraganden,

en i kontrollen å de enskilda järnvägarna samt öfriga frågor rörande

dessa järnvägar fullt hemmastadd ingenjör, som vid förfall för föredraganden

kunde uppehålla dennes ämbete, ansåg styrelsen en ordinarie tjänsteman

vara nödvändig. Genom dittillsvarande tillvägagående att anställa

en yngre ingenjör emot ett årligt arfvode kunde naturligtvis ej påräknas

den kontinuitet i göromålen, som vore af sådan betydelse för såväl själfva

järnvägarnas förvaltning som allmänna trafikens säkerhet.

I händelse af bifall till styrelsens framställning skulle aflöningen till

en andra gradens tjänsteman besparas samt den ökning af 3,000 kronor

uti anslaget till vikariatsersättning m. m., som vid 1901 års riksdag beviljats,

kunna bortfalla.

Då vederbörande departementschef den 11 januari 1902 föredrog

detta ärende inför Kungl. Maj:t, hemställde han om bifall till hvad vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, och gjordes i enlighet därmed framställning

af Kungl. Maj:t till Riksdagen.

Enligt hvad Riksdagens skrifvelse den 15 maj 1902 (n:r 115) utvisar,

blef nämnda framställning i så måtto bifallen, att i våg- och vattenbyggnadsstyrelsens

stat, i stället för den däri uppförda aflöningen med

4,500 kronor till en andra gradens tjänsteman, ledamot i styrelsen och

föredragande för ärenden angående enskilda järnvägar, uppfördes aflöning

till en tredje gradens tjänsteman (byråchef), ledamot i styrelsen och föredragande

för nämnda ärenden, med 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor i

lön, som efter fem år kunde höjas med 600 kronor, samt 2,000 kronor i

tjänstgöringspenningar. Kungl. Maj:ts förslag om uppförande i nämnda

stat af aflöning till ytterligare en byråingenjör vann däremot icke Riksdagens

bifall.

37

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1906 af frågan

om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för år

1907 anförde vederbörande departementschef beträffande väg- och vattenbyggnadsstaten,

bland annat, följande.

Inom de bägge norra väg- och vattenbyggnadsdistrikten, omfattande,

det nedre Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt

det öfre Västerbottens och Norrbottens län, hade sedan flera år tillbaka

behofvet af ytterligare arbetskrafter varit så trängande, att Kungl. Maj:t,

på särskilda framställningar af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under

hvart och ett af åren 1901—1904 medgifvit, att styrelsen finge förordna en

därtill lämplig och kompetent person att under en del af året tjänstgöra såsom

extra distriktsingenjör inom öfre och nedre norra distrikten mot åtnjutande

af — förutom reseersättning och dagarfvode enligt den för tjänstemän

i väg- och vattenbyggnadsdistrikten gällande taxa — aflöning beräknad

till högst 125 kronor för månad; och hade denna månad saflönin" utsatt

från sjätte hufvudtitelns anslag till extra utgifter.

Uti underdånig skrifvelse den 24 april 1905 hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anfört, att behofvet af extra distriktsingenjör i de båda

norra distrikten under år 1904 visat sig ännu mera framträdande än förut.

De alltmera ökade resorna för inspektion af pågående allmänna arbeten

samt för tillsynen öfver underhållet af de talrika frostafdikningsföretagen

kräfde ytterligare biträde åt distriktstjänstemännen, synnerligast då i betraktande

toges, att inspektionsresorna måste utföras under den tid af året,

då marken vore bar. Erfarenheten gåfve därför vid handen, att en extra

distriktsingenjör vore otillräcklig för att bereda distriktstjänstemännen tillfälle

att under den blidare årstiden handlägga andra göromål än expeditionsgöromål

och verkställa tjänsteresor. Anordningen med en extra distriktsingenjör,

som skulle förrätta inspektioner inom de båda vidsträckta norra distrikten,

medförde ock, att resorna ej kunde fördelas så, att de utfördes inom för

afsyningarna lämplig tid, samt förorsakade högre resekostnader, än om

tjänstemannen kunde få afsluta de inom närliggande områden varande förrättningar.

På grund däraf hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att

Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att till extra distriktsingenjörer

1906 års

riksdag

38

förordna tvenne ingenjörer, som för sådan befattning vore lämpliga samt

ägde författningsenlig kompetens, att under en tid af sju månader under

år 1905 tjänstgöra inom öfre och nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Denna framställning blef den 19 maj 1905 af Kungl. Maj:t bifallen

på det sätt, att styrelsen bemyndigades förordna en därtill lämplig och

kompetent person att under återstoden af år 1905 tjänstgöra såsom extra

distriktsingenjör inom nämnda båda distrikt mot förut omförmälda aflöningsförmåner.

Uti underdånig skrifvelse den 4 november 1905 framhöll väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, att behofvet af ytterligare en distriktsingenjör i

hvart och ett af de norra distrikten under år 1905 framträdt lika

starkt och om möjligt ännu starkare än under de senaste åren, och att

styrelsen, för att de pågående allmänna arbetena skulle blifva besiktigade,

nödgats att för år 1905 ytterligare inskränka besiktningarna å

underhållet af de talrika frostafdikningsföretagen. De alltmera ökade resorna

för inspektion af pågående allmänna arbeten samt för tillsynen öfver

underhållet af frostafdikningsföretagen, hvilka, i följd af förhöjning i det

för understödjande af dylika arbeten afsedda anslaget, komme att än mera

tilltaga, kräfde med nödvändighet ökning i antalet distriktstjänstemän i de

norra distrikten.

Ej allenast under den tid af året, som företrädesvis måste ägnas

åt förrättande af inspektioner, utan äfven under den öfriga delen af

året vore dåmera på grund af det ökade arbetet inom distrikten två

distriktsingenjörer, utöfver de redan befintliga, oundgängligen af nöden

för att tjänstegöromålen skulle kunna handläggas med den skyndsamhet,

hvarpå såväl myndigheter och menigheter som enskilda personer kunde

hafva berättigade anspråk. Sålunda påkallade det ökade antalet vägundersökningar,

för hvilkas utförande Riksdagen jämväl höjt därför afsedt anslag,

mera arbete inom distrikten än tillförne. Anordningen med en extra

distriktsingenjör inom de båda vidsträckta norra distrikten hade dessutom

visat sig otillfredsställande därutinnan, att inspektionsi''esorna ej kunnat

fördelas så, att de hunnit utföras inom för afsyningen lämplig tid.

39

Det kunde icke påräknas att erhålla kompetenta ingenjörer, som

endast emot den jämförelsevis ringa ersättningen af 125 kronor i månaden

under sju af årets månader, förutom vanlig reseersättning, skulle

vilja åtaga sig det ansträngande uppdraget att under fem månader af året

vistas å resor i landets öfre delar, och detta under en tid af året, då de

kunde påräkna annat mera lönande utarbete. Styrelsen ansåg fördenskull

nödvändigt, att ifrågavarande distriktsingenjörer anställdes på enahanda

villkor som de förutvarande eller med ett fast årsarfvode af 1,500 kronor.

Med hänsyn till hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde departementschefen,

att framställning måtte göras hos 1906 års Riksdag därom,

att å den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställda stat arfvoden

blefve uppförda till ytterligare två distriktsingenjörer (extra distriktsingenjörer)

med 1,500 kronor till en hvar af dem.

Vid ifrågavarande tillfälle den 13 januari 1906 anfördes vidare af

departementschefen, att på grund af den årliga tillväxten såväl i antal

som i omfattning af de ärenden, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade att

handlägga, anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie

tjänstemän, rit- och skrifbiträde, hvilket, såsom ofvan nämnts, vid 1901

års riksdag bestämdes till 17,000 kronor, visat sig icke förslå till aflönande

af de tillfälliga arbetskrafter hos styrelsen, som vore oundgängligen behöfliga

för göromålens behöriga uppehållande.

Fördenskull hade, på framställningar af nämnda styrelse, genom kungl.

bref den 11 november 1904 och den 15 december 1905 ställts till styrelsens

förfogande, att mot redovisningsskyldighet i mån af behof användas

till förstärkning af styrelsens arbetskrafter, för tiden från och med den

15 november 1904 till utgången af år 1905 8,550 kronor och för år 1906

7,600 kronor, hvilka belopp anvisats från sjätte hufvudtitelns allmänna

besparingar.

I underdånig skrifvelse den 16 december 1905 hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemställt om höjning af det på styrelsens stat uppförda

anslaget till vikariatsersättning m. in. Styrelsen hade därvid erinrat om följande

omständigheter, hvilka anförts af densamma i underdånig skrifvelse

den 4 november samma år.

40

Antalet och omfattningen af de mål och ärenden, hvilkas handläggning

ålåge styrelsen, hade under de senare åren varit i starkt stigande.

Detta hade föranledts dels af höjning i fonderna för statsanslag och statslån

till järnvägar, vägar, hamnar, farleder, broar, vattenaflednings- och

frostafdikningsföretag samt undersökningar m. m., dels däraf att vattenrättsärenden

underställts styrelsens pröfning i följd af kungl. kungörelsen

angående byggande i kungsådra, dels däraf att styrelsen dåmera hade att

handlägga ett stort antal ärenden angående elektriska starkströmsanläggningar

samt rörande enskilda järnvägars rullande materiel i samband med

de inspektioner, som utfördes genom en under styrelsen ställd maskiningenjör.

Denne hade nämligen att å linjen kontrollera de enskilda järnvägarnas

rullande materiel.

Så vidt styrelsen kunde bedöma, syntes någon anledning ej förefinnas

för ett antagande, att den starka och stadiga stegringen af styrelsens

arbetsbörda skulle upphöra, utan vore styrelsen beredd på, att redan

under de närmaste åren styrelsens arbeten skulle än ytterligare ökas i

afsevärd grad.

Styrelsens arbetskrafter hade däremot, oaktadt dess ofta upprepade

framställningar, ingalunda ökats i motsvarande grad. Antalet

tjänstemän hade nämligen under tiden efter år 1889 varit i det allra närmaste

oförändradt, i det att styrelsen endast år 1900, enligt 1899 års

Riksdags beslut, på ordinarie stat erhållit en notariebefattning. Däremot

hade styrelsen ännu ej erhållit den i vissa underdåniga skrivelser omförmälda,

för ämbetsverkets tre afdelningar afsedda sekreterarbefattningen och

den för styrelsens järnvägsafdelning erforderliga byråingenjörsbefattningen.

Styrelsen hade ansett sig äga fullgiltig anledning att hemställa om

inrättande af sistnämnda båda befattningar, då det icke kunde anses fördelaktigt,

att en alltför stor del af arbetet anförtroddes åt tillfälligt anställda

biträden, som ofta måste ombytas, ett förhållande som hade sin hufvudsakliga

grund däri, att styrelsen icke varit i tillfälle att bereda sådana

biträden godtgörelse, motsvarande hvad de på andra håll kunde beräkna

eller, i fråga om de tekniska biträdena, hvad enskild ingenjörspraktik

erbjöde.

41

Då emellertid utredning rörande reglering af statens ämbetsverks

och myndigheters löneförhållanden och i sammanhang därmed fråga om

förenklingar i förvaltningen påginge genom därför särskildt förordnad

kommitté, hade styrelsen, uteslutande af denna anledning, funnit tidpunkten

icke vara lämplig att ånyo framställa förslag om inrättande af

nya befattningar å styrelsens stat. Enär likväl behofvet af förstärkta arbetskrafter

vore oafvisligt, hade styrelsen i stället uti sin berörda skrifvelse den

4 november 1905 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för nämnda ändamål

anvisa för år 1906 en summa af 7,600 kronor, eller det belopp, som,

efter hvad ofvan antydts, genom kungl. bref den 15 december 1905 anvisades

från sjätte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Beträffande däremot år 1907 och därpå närmast följande år uttryckte

styrelsen i sin skrifvelse den 16 december 1905 den åsikt, att

utöfver den för år 1906 uppgifna summan, 7,600 kronor, erfordrades ett

belopp af 5,400 kronor eller alltså en förhöjning af sammanlagdt 13,000

kronor för år till förstärkning af styrelsens arbetskrafter. Därmed skulle

möjlighet beredas styrelsen att inom önskvärd tid medhinna icke blott

löpande göromål, utan äfven verkställande af utredningar och affattande

af utlåtanden i mera omfattande ärenden.

Departementschefen höll emellertid före, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

knappast framlagt tillräckliga skäl för en sådan ökning, som den

hvarom styrelsen sålunda hemställt, och ansåg sig fördenskull icke kunna

tillstyrka anslagets höjande för år 1907 med mera än 7,600 kronor.

I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan gjorde

Kungl. Maj:t framställning till 1906 års Riksdag om uppförande å vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens stat af arfvoden till ytterligare två distriktsingenjörer

(extra distriktsingenjörer) med 1,500 kronor till en hvar af

dem äfvensom om höjning af anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde från 17,000 till 24,600

kronor.

I skrifvelse den 23 maj 1906 (n:r 142) meddelade Riksdagen, att

Kungl. Maj:ts förslag om arfvoden till ytterligare två distriktsingenjörer

bifallits.

6—082205 Luneregleringakommitténs bet. XXVill.

42

Beträffande framställningen om höjande af det på samma stat uppförda

anslaget till vikariatsersättning m. m. med 7,600 kronor, ansåg Riksdagen

af utredningen i ärendet framgå, att, äfven om ökningen i styrelsens

arbetsbörda finge antagas vara af stadigvarande natur, för tillgodoseende

af styrelsens behof af arbetskrafter andra utvägar än ökning i

nämnda anslag kunde komma att ifrågasättas inom en nära liggande framtid.

Med afseende därå hade Riksdagen, som funnit det äskade beloppet

böra under dåvarande förhållanden ställas till styrelsens disposition för

förstärkning af dess arbetskrafter, ansett sig icke kunna uppföra beloppet

i fråga på ordinarie stat, men anvisat detsamma på extra stat för år 1907.

1907 års

riksdag.

Uti underdånig skrifvelse den 15 oktober 1906 hemställde väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, att till förstärkning af arbetskrafterna hos styrelsen

måtte för år 1908 äskas ett anslag på extra stat af 15,400 kronor.

Under år 1906 hade det, efter hvad styrelsen meddelade, visat sig

omöjligt att för beräknade arfvodesbelopp anställa tillräckligt antal ingenjörsbiträden.

Detta hade vållat, att från distriktstjänstemännen inkomna

arbetsplaner till företag, för hvilka statsbidrag skulle komma att begäras,

fått stanna i styrelsen vida längre tid, innan deras vederbörliga granskning

medhunnits, än som blifvit fallet, därest styrelsen förfogat öfver tillräckliga

medel för anställande af nödigt antal biträden. Därvid hade stora

olägenheter uppstått, särskildt med hänsyn därtill att med granskning af

inkomna arbetsplaner för väg-, bro- och hamnbyggnader samt farleds- och

kanalarbeten fått tidtals helt och hållet anstå, för att de tillgängliga arbetskrafterna

skolat kunna medhinna att granska de talrika arbetsplanerna till

frostafdiknings- samt vattenaflednings- och odlingsföretag, hvilkas antal i

hög grad ökats i samma mån, som årliga anslagsbeloppen för dylika företag

blifvit höjda.

Anslaget till bidrag för understödjande af frostutdikningar, som år

1905 utgjorde 500,000 kronor, hade från och med år 1906 ökats till

700,000 kronor. Uti gemensam underdånig framställning, som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen aflåtit, hade styrelserna

hemställt, att till de för befrämjande af frostafdikningar afsedda anslag,

som vid 1906 års riksdag fördelats i två, norrländska afdikningsanslaget

43

och allmänna frostminskningsanslaget, måtte beviljas tillsammans en million

kronor. För vattenaflednings- och odlingsföretag funnes dessutom en lånefond

intill ett belopp af en million kronor för år.

För att medhinna granskningen under år 1906 af planer, hvilkas

utförande borde understödjas från ifrågavarande anslags- och lånefonder,

både under en stor del af året två till tre ingenjörsbiträden varit sysselsatta,

hvarigenom annat inom styrelsen förekommande granskningsarbete

måst åsidosättas. Detta oaktadt förefunnes den 15 oktober 1906 hos styrelsen

inneliggande planer, afseende 397 frostafdikningsföretag inom de

öfra fyra norrländska länen och 53 dylika arbetsföretag inom rikets öfriga

län eller tillsammans 450 stycken, Indika då ännu icke hunnit granskas.

Styrelsen ansåg af denna redogörelse framgå, att ytterligare krafter

erfordrades för glanskning af särskild! för frostafdiknings- samt vattenaflednings-

och odlingsföretag uppgjorda planer och att till aflönande af

dessa arbetskrafter icke kunde beräknas mindre årligt belopp än 4,800

kronor utöfver den summa, som anvisats för år 1907.

Arbetet å styrelsens afdelning för ärenden rörande enskilda järnvägar

hade ock under de senare åren ökats i väsentlig grad. Denna ökning i

ärenden rörande de enskilda järnvägarna hade föranledts närmast genom

anläggning af nya järnvägar, bandelar, bispår, - stationer och hållplatser,

genom den kontroll öfver järnvägarnas rullande materiel, som i följd af

kungl. kungörelsen den 31 december 1904 skulle utöfvas af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, genom frågor angående elektriska starkströmsanläggningar

samt genom den fullständigare granskning, som i enlighet

med Riksdagens uttalande i skrifvelse den 18 maj 1905 n:r 152 dåmera

ägnades planer för järnvägar, för hvilkas utförande statslån begärdes.

Hvad styrelsen anfört om olägenheterna att icke inom behörig tid

medhinna granskningen af planer till vägar, broar med flera allmänna arbeten

ägde naturligtvis i lika hög grad sin giltighet i afseende å behandlingen

af ärenden rörande enskilda järnvägar. Stora och betydelsefulla

intressen vore ofta förbundna med frågor om järnvägars anläggning eller

förändring genom anordnande af nya bispår, stationer eller hållplatser, och

dessa intressen fordrade, att dylika frågors afgörande icke fördröjdes. Det

vore af vikt, att styrelsen sattes i tillfälle att genom tillgång på bchöfliga

44

arbetskrafter kunna utreda och behandla dessa ärenden inom sådan tid,

att enskildas berättigade intressen icke lämnades åsido.

Då styrelsen tidigare beräknat, att ett belopp af 13,000 kronor under

år 1907 och de närmaste åren skulle vara tillräckligt för beredande af

tillgång till förstärkning af styrelsens arbetskrafter, hade denna beräkning

varit grundad på då rådande förhållanden och på antagandet af en tillökning

i arbetsbördan af den omfattning, som under senaste åren ägt rum.

Emellertid hade under år 1906 tillökningen blifvit större än som kunnat

antagas. Styrelsen ansåg därför, att en summa af 7,800 kronor utöfver

det för år 1907 anvisade anslag vore behöflig för ändamålet, och hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen för år 1908 äska ett anslag

på extra stat af 15,400 kronor till förstärkning af arbetskrafterna i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

Den 12 januari 1907 blef detta ärende föi''edraget inför Kungl. Maj:t,

och anförde vederbörande departementschef därvid följande.

Under år 1905 hade, enligt departementschefen lämnadt meddelande,

styrelsen till extra biträden m. m. användt 23,191 kronor 50 öre, på sätt

närmare framginge af en af departementschefen företedd, här nedan intagen

tablå, hvilken tillika utvisade, huru enligt i november månad 1906

gjorda beräkningar det belopp af 24,600 kronor, styrelsen under sistnämnda

år för ändamålet haft till sitt förfogande, skulle utnyttjas.

År 1905.

År 1906.

Järnvägsafdelningen.......................

6,624

46

5,985

83

Tekniska afdelningen för öfriga ärenden.............

7,163

57

9,037

73

Administrativa afdelningen...................

1,750

—

1.600

—

Juridiska biträdet........................

1,000

—

1,000

—

Renskrifnings- och ritbiträden..................

3,800

01

4,000

—

Vikariatsersättningar under semester...............

1,087

50

1,087

50

Extra renskrifnings- och ritningskostnader m. m..........

1,765

96

1,888

94

Summa kronor

23,191

50

24,600

—

45

Departementschefen ansåg, att det belopp af 24,600 kronor, som

styrelsen hade till sin disposition för år 1907, komme att användas ungefär

på enahanda sätt som motsvarande summa år 1906.

Af det belopp å ytterligare 7,800 kronor, som styrelsen äskat för år

1908, skulle, enligt departementschefen lämnad uppgift, 3,000 kronor

användas till ytterligare en extra ingenjör å järnvägsafdelningen och 4,800

kronor till arfvode för granskning af utdiknings- och vägplaner.

Departementschefen sade sig emellertid hafva tagit i öfvervägande,

huruvida icke väg- och vattenbyggnadsstyrelsens växande arbetsbörda skulle,

åtminstone i någon mån, kunna minskas därigenom, att de fall, då underdånigt

utlåtande inhämtades från styrelsen, inskränktes i möjligaste mån.

Han hade därvid särskildt afsett de af styrelsen omförmälda ärenden angående

elektriska starkströmsanläggningar, hvilka dittills städse remitterats

till styrelsen, så snart ledningen korsat enskild järnväg eller vattentrafikled.

I dessa ärenden hade dåmera utbildat sig en så pass stadgad praxis, att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande i regel ej syntes vara erforderligt,

särskildt med afseende å den ingående granskning, som ägnades dylika

ärenden af vederbörande, hos kommerskollegium anställda inspektör

öfver elektriska anläggningar.

Det syntes ock departementschefen angeläget att, då frågan om en

allmän lönereglering inom verket med däraf tilläfventyrs föranledda förenklingar

i arbetssättet komme på dagordningen i en ej aflägsen framtid,

det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag ej vore uppbringadt till en

alltför hög siffra.

Departementschefen ansåg fördenskull, att ett belopp af 30,000 kronor

skulle vara tillräckligt för det närmaste behofvet och att således på

extra stat för år 1908 skulle erfordras 13,000 kronor.

I enlighet med departementschefens förslag aflat Kungl. Maj:t framställning

till 1907 års Riksdag, som, med bifall till framställningen, beviljade

på extra stat för år 1908 ett anslag af 13,000 kronor till förstärkning

af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Då Riksdagen i skrifvelse den 31 maj 1907 (n:r 6) anmälde sitt

beslut i nämnda hänseende, tillkännagaf Riksdagen, att den visserligen,

af hvad i ärendet förekommit, ansett ådagalagdt, att en förstärkning af

46

1908 års

riksdag.

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter vore af beliofvet påkallad.

Den af stvrelsen såsom skäl för dess framställning i ämnet bland annat

anförda omständighet, att arbetet med kontrollen å enskilda järnvägars

rullande materiel väsentligt ökats genom de i kungl. kungörelsen den 31

december 1904 meddelade bestämmelser, borde dock, enligt Riksdagens

mening, ej tillmätas någon större betydelse, då ju styrelsen för detta ändamål

hade till sitt förfogande ett under de senare åren på extra stat

årligen anvisadt anslag af 5,000 kronor.

Riksdagen uttalade tillika den förväntan, att genom den af Kungl.

Maj:t verkställda nedsättningen i det af styrelsen äskade beloppet det synnerligen

viktiga arbetet med granskning af utdiknings- och vägplaner icke

måtte blifva eftersatt.

I underdånig skrifvelse den 19 oktober 1907 gjorde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framställning om ytterligare förhöjning af ifrågavarande

anslag.

Styrelsen meddelade därvid, att antalet till styrelsen inkomna mål

och ärenden under år 1906 vuxit till 4,075.

Någon anledning att antaga, att antalet ärenden skulle nedgå,

funnes, enligt styrelsens förmenande, så mycket mindre, som 1907

års Riksdag höjt anslaget till norrländska afdikningsföretag från 500,000

till 700,000 kronor och anspråken på bidrag från detta anslag ständigt

ökades. Medan antalet afdikningsföretag, för hvilka bidrag från anslaget

den 15 oktober 1906 voro sökta och beroende på handläggning hos vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen, uppgått till 397, betingande

ett anslagsbelopp af 2,093,700 kronor, uppgick den 1 oktober

1907 antalet inneliggande ansökningar till 474, afseende en anslagssumma

af 2,675,100 kronor.

Att ett så stort antal planer för afdikningsföretag kräfde ytterligare

arbetskraft för planernas granskning, syntes väg- och vattenbvggnadsstyrelsen

påtagligt.

Jämväl anslaget till bidrag för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar hade vid 1907

års riksdag blifvit höjdt med 250,000 kronor, och för den granskning af

47

vagplaner, som däraf blefve eu följd, erfordrades också ingenjörsbiträde

inom styrelsen.

Arbetet på styrelsens järnvägsafdelning hade äfven under år 1906

visat en afsevärd stegring, i det antalet inkomna ärenden uppgått till

1,594 och afgångna skrifvelser till 1,490 emot respektive 1,416 och

1,295 under år 1905. Ökningen af antalet inkomna ärenden hade ägt

rum, oaktadt ärenden angående elektriska starkströmsanläggningar dåmera

ej längre såsom under närmast föregående år remitterades till styrelsen

för afgifvande af utlåtanden.

Jämväl under år 1907 hade ökning förmärkts särskilt i fråg-a om

O O

antalet koncessionsansökningar för enskilda järnvägsanläggningar, hvilka

ärendens omfattande natur kräfde ökadt arbete. Antalet af de till styrelsens

handläggning remitterade, då ännu ej slutbehandlade koncessionsansökningar

uppgingo den 19 oktober 1907 till 41.

I anledning af Riksdagens i skrifvelsen den 31 maj 1907 gjorda uttalande

om betydelsen af tillökningen i ärenden angående enskilda järnvägars

rullande materiel framhöll styrelsen, att den maskiningenjör, som

vore anställd för utförande af kontrollen å samma materiel, vore hufvudsakligen

upptagen af resor och arbeten utom styrelsen i och för besiktning

och kontroll af den rullande materielens underhåll. Han kunde fördenskull

icke i nämnvärd mån på tjänsterummet stå till järnvägsafdelningens

förfogande för handläggning i öfrigt af förekommande frågor. Ärendena

angående den rullande materielen ökades emellertid oafbrutet och dessa

ärenden vore tillika i regel af natur, att de borde skyndsammast handläggas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen, att Kungl.

Maj: t måtte hos Riksdagen äska för år 1909 en förhöjning i extra anslaget

till förstärkning af arbetskrafterna hos styrelsen med 2,400 kronor

eller från 13,000 till 15,400 kronor.

Vid föredragning den 13 januari 1908 af detta ärende hemställde

vederbörande departementschef, att framställning måtte göras hos Riksdagen

i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anhållan; och blef

detta af Kungl. Maj:t bifallet.

48

1909 års

riksdag.

1910 års

riksdag.

I skrifvelse den 2 juni 1908 (n:r 6) meddelade Riksdagen, att af

hvad i ärendet förekommit Riksdagen ansåg vara ådagalagdt, att en ytterligare

förstärkning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter vore

af behofvet påkallad. Fördenskull hade, med bifall till Kungl. Majtts framställning,

beviljats på extra stat för år 1909 ett anslag af 15,400 kronor till

.förstärkning af arbetskrafterna hos nämnda styrelse.

Jämväl för år 1910 gjorde styrelsen uti underdånig skrifvelse den

17 oktober 1908 framställning om extra anslag till förstärkning af arbetskrafterna

hos styrelsen. Den fortgående ökningen af styrelsens arbete

gjorde nämligen, yttrade styrelsen, berörda anslag nödvändigt, och vore

snarare en ökning än en minskning däri önskvärd. Då emellertid en

lönereglering för ämbetsverket vore förestående, hade styrelsen inskränkt

sig till att för det dåvarande hemställa, att för år 1910 måtte å extra

stat till ifrågavarande ändamål beviljas ett anslag af 15,400 kronor.

I enlighet med hvad styrelsen hemställt, gjorde Kungl. Maj:t uti

statsverkspropositionen vid 1909 års riksdag framställning i ämnet, och

beviljade Riksdagen, enligt hvad skrifvelsen den 22 maj 1909 n:r 6 utvisar,

för ändamålet på extra stat för år 1910 ett anslag af 15,400

kronor.

I underdånig skrifvelse den 18 oktober 1909 angående anslag att

äskas af 1910 års Riksdag anmälde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att till följd af den alltjämt fortgående ökningen af arbetet inom styrelsen

det visat sig, att förenämnda belopp, 15,400 kronor, trots iakttagande

af den största sparsamhet komme att redan för år 1909 blifva

otillräckligt. Hur stor bristen komme att blifva, vore styrelsen ej då i

tillfälle att exakt uppgifva men antog, att den komme att belöpa sig till

omkring 4,700 kronor.

Då det enligt styrelsens förmenande ej funnes anledning antaga,

att någon minskning i arbetsbördan skulle komma att inträda under

åren 1910 och 1911, utan arbetet, att döma efter den föregående

stadigt fortgående ökningen, snarare syntes komma att växa, hemställde

styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska en förhöj

-

49

ning af extra anslaget till förstärkande af arbetskrafterna hos styrelsen

för år 1911 med 5,000 kronor eller från 15,400 kronor till 20,400

kronor.

Sedermera anmälde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 27 november 1909, att bristen under år 1909 i förevarande

anslag uppginge till 4,762 kronor 18 öre, och hemställde, att Ivungl. Maj:t

måtte af tillgängliga medel ställa ett belopp af 4,700 kronor till styrelsens

förfogande.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1910

yttrade vederbörande departementschef följande.

Enligt hvad inhämtade upplysningar gifvit vid handen, syntes vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens arbetsbörda under år 1909 snarare hafva

minskats än ökats. Genom remiss den 15 december 1909 hade också styrelsen

anbefallts att till Kungl. Maj:t inkomma med förklaring rörande

anledningen därtill, att styrelsen utan nådigt bemyndigande öfverskridit

det anslag, som styrelsen för ifrågavarande ändamål haft till sitt förfogande.

Särskilt skulle styrelsen därvid angifva orsaken till att styrelsen för

ändamålet användt så afsevärdt mycket högre belopp under år 1909 än

under år 1908, oaktadt arbetsbördan icke syntes hafva vuxit under

år 1909.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgaf den 30 december 1909 den

sålunda infordrade förklaringen. Hvilka åtgärder borde vidtagas med anledning

af hvad i detta ärende förekommit, därom anhöll departementschefen

att sedermera få göra underdånig framställning.

I ärendets då befintliga skick syntes departementschefen emellertid

tillräckliga skäl icke föreligga att för det dåvarande begära ökning af

anslaget för år 1911, utan hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på extra stat för år 1911 bevilja ett anslag af 15,400

kronor.

Sistberörda belopp blef ock af Riksdagen beviljadt.

I den till 1904 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof föreslog Kungl. Maj:t att, för anordnande af inspek

7—082205.

Lönereglerinyskommitténs bet. XXVIII.

Inspektion å

enskilda

järnvägars

rullande

materiel.

so

tion å enskilda järnvägars rullande materiel, måtte på extra stat för

år 1905 anvisas 5,000 kronor till arfvode åt en hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anställd maskininspektör.

Uti skrifvelse den 9 mars 1904 (n:r 14) meddelade Riksdagen, att

hvad i detta ärende blifvit upplyst synts otvetydigt gifva vid handen,

att den kontroll, som från statens sida utöfvades i syfte att skydda trafiksäkerheten

på de enskilda järnvägarna, icke kunde anses vara tillfredsställande.

Hvad särskildt anginge underhållet af dessa järnvägars rullande

materiel, hade behofvet af en mera effektiv kontroll för berörda ändamål

med styrka framhållits af såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som

järnvägsstyrelsen, hvilka båda ämbetsverk emellertid varit af olika mening

i fråga om kontrollens anordnande, i det att hvardera verket ansett sig

vara bäst ägnadt för utöfvandet af densamma.

Enligt Riksdagens mening vore det af verkligt behof pakalladt, att

fullt bestämda och tydliga föreskrifter meddelades ej blott rörande kontrollen

öfver den rullande materielen vid enskilda, för allmän trafik upplåtna

järnvägar, utan äfven med afseende å kontrollen öfver själfva banan

samt trafikens skötande på de enskilda järnvägarna. Statens kontrollerande

verksamhet på dessa områden vore för det dåvarande fördelad

mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen, men gränserna

mellan dessa myndigheters befogenhet vore ingalunda klart uppdragna

och sättet för kontrollens utöfvande vore ej heller tillräckligt noga

bestämdt.

Under dåvarande förhållanden kunde det icke synas Riksdagen lämpligt

att för framtiden fastslå, hvarest någon viss gren af denna kontrollverksamhet

borde vara förlagd, och Riksdagen hade därför icke ansett sig

böra i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag fatta beslut om anställande hos

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af viss tjänsteman för inspektion å enskilda

järnvägars rullande materiel.

Då det emellertid finge anses ådagalagdt, att ett anslag å det

begärda beloppet vore erforderligt, för att den myndighet, som redan hade

sig ålagdt att utöfva denna tillsyn, måtte sättas i stånd att på ett mera

tillfredsställande sätt fullgöra detta sitt åliggande, hade Riksdagen, för

möjliggörande af en verksam kontroll å enskilda järnvägars rullande ma

-

51

teriel, på extra stat för år 1905 anvisat 5,000 kronor att för ändamålet

ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.

Enahanda belopp har sedermera för samma ändamål beviljats på

extra stat för hvart och ett af åren 1906—1911.

Den ordinarie staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för Nu gällande

närvarande följande utseende: stat

Kronor.

I

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

1 chef ...........

6,000

2.000

8,000

Tekniska afdelningen.

1 tredje gradens tjänsteman (byråchef) .

4,400

2,000

6,400

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 d:o d:o d:o (d:o)

4,400

2.000

6,400

j med 600 kronor.

1 byråingenjör............

2,300

1,200

■

3,500

A dministrativa a f delning en.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 andra gradens tjänsteman (byrådirektör)

1 första gradens tjänsteman (registrator,

3,000

1,500

4,500

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare

tillika aktuarie)..........

1,800

1,200

3,000

500 kronor.

1 d:o (revisor och bokhållare) ...

1,800

1,200

3,000

1 d:o (notarie)...........

1,800

1,200

3.000

Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

ordinarie tjänstemän, rit- och skrif-

biträde ..............

—

—

17,000

1 vaktmästare.......

500

300

1 800

(järn te bostad

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 d:o ............

500

300

800

| med 100 kronor.

1 distriktschef............

3,000

3,000

5 distriktschefer........• .

15,000

_

15,000

i extra distriktsingenjör, arfvode . . .

—

1,500

7 extra distriktsingenjörer, d:o . . .

—

-

10,500

Summa

—

86,400

52

Aflönings

rillkor.

Därjämte hafva, såsom ofvan är nämndt, anslag beviljats å extra

stat, dels 15,400 kronor till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, dels ock 5,000 kronor till styrelsens förfogande

för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel.

Nu gällande aflöningsvillkor för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

finnas intagna i kungl. kungörelsen den 2 juni 1882, angående villkoren

för åtnjutande af de från och med 1883 års början fastställda nya löneförmånerna

för nämnda styrelse (bihang till svensk författningssamling

n:r 36).

Då 1888 och 1899 årens Riksdagar beviljade anslag till nya tjänster

inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bestämdes i sammanhang därmed,

att för innehafvarna af dessa tjänster skulle gälla enahanda aflöningsvillkor,

som innefattas i 1882 års ofvannämnda kungörelse.

För förrättning äger distriktstjänsteman åtnjuta ersättning enligt den

af Kungl. Maj:t den 28 september 1888 utfärdade taxan på arfvode för

förrättningar, som verkställas af tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten

(svensk författningssamling n:r 47), med de ändringar däri, som

innefattas i kungl. kungörelsen den 27 maj 1909 (svensk författningssamling

n:r 48).

Nuvarande organisation och ämbetsverksamhet.

Den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu gällande instruktioner,

är utfärdad den 8 december 1899 (svensk författningssamling n:r 105).

I vissa delar af densamma hafva dock sedermera vidtagits ändringar genom

kungl. kungörelser den 12 december 1902 och den 9 november 1906.

Enligt instruktionen omfattar styrelsens ämbetsbefattning handlägg- Instr. § l.

ning af tekniska och administrativa ärenden, som angå

anläggning eller förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar,

hamnar och andra dylika företag,

sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller andra

industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar,

arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning

eller minskning af frostländighet, samt

enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.

De sålunda omförmälda arbetena äro dels § 2-

a) sådana, som utföras af enskilda personer, bolag eller menigheter,

antingen helt och hållet på egen bekostnad eller med understöd af staten

i form af anslag, lån eller andra förmåner, för så vidt dessa arbeten äro

af den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras för deras verkställande,

och arbetena blifvit i afseende å så väl utförandet som vidmakthållandet

för det allmännas nytta ställda under styrelsens kontroll;

och dels

b) sådana, som utföras af staten och på dess bekostnad genom styrelsens

omedelbara försorg, äfvensom sådana, hvilka fortfarande äro ställda

under styrelsens öfverinseende och förvaltning.

I afseende å de under a) omförmälda allmänna arbetena åligger det § >?•

styrelsen:

54

att i rådgifvande egenskap lämna biträde, då sådant begäres af vederbörande,

i afseende å undersökningar för arbetena eller deras tekniska utförande

och ledning; att i män af tillgång å biträden anvisa lämpliga

undersökningsförrättare eller arbetsledare samt att i öfrigt, utan att ingripa

i den särskilda förvaltning och ledning af arbetena, som tillkomma

arbetsdirektionerna, i egenskap af öfvervakande myndighet anmäla hos

Kungl. Maj:t hvad i ett eller annat afseende kan vara anmärkningsvärd^

att, då till styrelsen inkommer eller öfverlämnas väckt fråga om

företagande af arbete, till hvars utförande Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras,

granska och, där sådant finnes behöfligt, låta omarbeta medföljande ritningar

och kostnadsförslag eller infordra från vederbörande felande dylika

eller eljest nödiga handlingar; att, där statsbidrag äskas i form af anslag

eller lån, tillse, att de för sådant bidrags erhållande stadgade villkor åro

fullgjorda och att uppgift finnes å de tillgångar, som för öfrigt äro beredda

för företagets utförande; att med utredning af ärendet och yttrande,

bland annat, i fråga om statsbidrag, i händelse sådant sökts, underställa

frågan Kungl. Maj:ts pröfning; och att därefter, sedan Kungl. Maj:ts beslut

blifvit delgifvet styrelsen, underrätta vederbörande därom samt, där

plan för arbetet fastställts, vidtaga på styrelsen ankommande åtgärder för

arbetets bringande till verkställighet;

att hafva tillsyn öfver arbetenas utförande i enlighet med de af

Kungl. Maj:t fastställda planer och gifna föreskrifter, så att inga väsentliga

ändringar må äga rum utan anmälan och vederbörligt tillstånd; styrelsen

medgifvet att tillåta eller föreskrifva sådana mindre ändringar i fastställda

planer, som leda till förbättring;

att anmäla hos Kungl. Maj:t, om arbete icke blifvit fullbordadt.

inom bestämd tid eller alldeles icke kommit till utförande, och i sådant

fall föreslå den åtgärd, som kan finnas erforderlig;

att öfvervaka, det redan utförda anläggningar varda ändamålsenligt

och i enlighet med gifna föreskrifter underhållna, så att hinder och uppehåll

i kommunikationerna icke må uppkomma genom olämpliga anordningar

eller bristfälligheter eller det med anläggningen åsyftade gagn förminskas;

därvid dock, likasom i fråga om vissa andra arbeten, iakttages,

att det tillkommer lotsstyrelsen att öfvervaka, att icke sådana åtgärder

55

vidtagas med afseende å allmänna farleder eller hamnar, att den allmänna

sjöfarten därigenom hindras eller försvåras;

att på anmälan låta i stadgad ordning verkställa besiktning och afsyning

af enskild järnväg samt lämna tillstånd till sådan järnvägs upplåtande

för allmän trafik; äfvensom

att vidtaga de åtgärder, som enligt gällande flottningsstadga kunna

ankomma på styrelsen.

Med arbeten af den beskaffenhet, som ofvan omförmäles under litt. § 4.

b), har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omedelbar befattning i afseende

å så väl utförandet af fastställda planer samt förvaltande och redovisande

af därtill anslagna medel, som ock öfvervakandet af anläggningarnas underhåll

och ändamålsenliga begagnande, intill dess desamma ställas under

vård och öfverinseende af annan statens myndighet.

Då styrelsen har att handlägga fråga om byggande af hamn eller § 5.

om sådan förändring af hamnbyggnad, som kan inverka på sjöfarten, skall

styrelsen före frågans slutbehandling inhämta lotsstyx*elsens yttrande beträffande

ifrågasatta anordningars nytta eller skada för den allmänna sjöfarten.

Gemensamt med landtbruksstyrelsen har väg- och vattenbyggnads- § 6.

styrelsen att afgifva utlåtande till Kungl. Maj:t i frågor, som röra statsunderstöd

i form af lån, anslag eller andra förmåner för afdiknings- eller

odlingsföretag eller arbeten, som afse minskande af frostländighet.

Det åligger därjämte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, då sådant § 7.

anbefalles af Kungl. Maj:t, låta verkställa undersökningar, utarbeta ritningar

och upprätta kostnadsförslag till arbetsföretag för statens räkning,

så ock att afgifva utredningar i ärenden, som angå väg- och vattenbyggnader.

Styrelsen förvaltar de medel, som äro ställda till dess förfogande § s.

eller under dess vård och kontroll, och ansvarar för deras behöriga användning

och redovisning samt afgifver till Kungl. Maj:t förslag till fördelning

af de statsmedel, som Riksdagen anvisar att utgå i form af anslag

eller lån till vissa slag af allmänna arbeten.

Före utgången af hvarje år skall styrelsen till Kungl. Maj:t afgifva

berättelse om allt, som i afseende å sådana allmänna arbeten, hvarom i

56

§ 9, enl. k.

“/» 1902.

§10.

§ 11, enl. k.

•In 1906.

§ 1 af instruktionen sägs, blifvit under föregående året utfördt i riket

eller förekommit vid förrättade inspektioner.

Hvad därefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sammansättning angår,

utgöres styrelsen af en öfverdirektör och chef och såsom ledamöter

en byråchef och föredragande för tekniska ärenden utom sådana, som röra

enskilda järnvägar, en byråchef och föredragande för ärenden rörande enskilda

järnvägar och en byrådirektör och föredragande för administrativa

och ekonomiska ärenden.

Vid styrelsen äro anställda i ordinarie befattning en byråingenjör,

en notarie, en registrator, tillika aktuarie, samt en revisor och bokhållare

med skyldighet att handhafva kassörsgöromålen.

Därjämte finnas hos styrelsen anställda, i mån af behof och anvisade

tillgångar, extra ordinarie tjänstemän samt rit- och skrifbiträden

äfvensom vaktbetjänte.

För närmaste uppsikten öfver och bestyret med sådana arbeten och

anläggningar i landsorten, hvarom i § 1 af instruktionen sägs, äro till

biträde åt styrelsen anställda:

en distriktschef inom hvart och ett af de sex distrikt, uti hvilka

riket i sådant afseende indelas, och åtta distriktsingenjörer.

Distrikten omfatta:

södra distriktet:

Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län;

västra distriktet:

Göteborgs och Bohus samt Alfsborgs och Värmlands län;

östra distriktet:

Östergötlands, Jönköpings, Kalmar och Skaraborgs län;

mellersta distriktet:

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gottlands, Örebro och Västmanlands

län;

nedra norra distriktet:

Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län; samt

öfra norra distriktet:

57

Västerbottens och Norrbottens län.

Distriktsingenjörerna äro anställda en i hvart och ett af södra,

västra, östra och mellersta distrikten samt två i hvardera af nedra norra

och öfra norra distrikten.

Öfverdirektören och, efter förslag af honom, byråcheferna samt byrå- § 12-enl. k. k.

e J J a/i*1902.

direktören utnämnas af Kungl. Maj:t. Distriktscheferna utnämnas af Kungl.

Maj:t, efter förslag af styrelsen, öfriga tjänstemän tillsättas af styrelsen.

Styrelsen äger jämväl att antaga extra ordinarie tjänstemän samt rit- och

skrifbiträden äfvensom utse vaktbetjänte.

För att kunna föreslås till byråchef eller distriktschef, likasom för § $en}- *■ *•

J # # # 1*/M 1902.

att kunna utnämnas till byråingenjör eller notarie eller förordnas till

distriktsingenjör fordras antingen att hafva fullgjort de för inträde i vägoch

vattenbyggnadskåren stadgade villkor eller att hafva genomgått tekniska

högskolan och därjämte förvärfvat praktisk duglighet i ingenjörsyrkets

utöfvande.

För att kunna föreslås till byrådirektör eller utnämnas till registrator

eller revisor och bokhållare uppställes i instruktion fordran att hafva aflagt

juridisk examen eller examen till Kungl. Maj:ts kansli.

Styrelsen må, då sådant finnes nödigt för något ärendes utredning, § inbeordra

tjänsteman i eller under styrelsen att verkställa eller biträda

vid utredningen, så ock därför anlita tillfälligt biträde af annan sakkunnig

man.

Efter medgifvande af chefen för civildepartementet äger styrelsen,

där sådant pröfvas nödigt, att inkalla samtliga distriktschefer till sammanträde

i hufvudstaden för öfverläggning om mera omfattande frågor angående

allmänna arbeten.

Beträffande ärendenas handläggning må här omnämnas, att öfver- § 16- direktören äger ensam besluta uti alla hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förekommande ärenden, på sätt i instruktionen bestämmes.

Vid föredragning inför öfverdirektören af vissa ärenden skola samtliga

ledamöterna deltaga i ärendets behandling.

8 —082205. Löneregleringskommitténs bet. XXVIII.

58

Dessa ärenden äro de, som angå verkets organisation och arbetsordning,

utfärdande af allmänna författningar och cirkulär, underdåniga

förslag för tillsättning af distriktschefstjänster, tillsättande af tjänstemän

hos styrelsen samt förordnande af distriktsingenjörer, tjänstledighet, förordnande

och afsked för äfvensom tjänstefel af den styrelsen underlydande

personal, styrelsens underdåniga ämbetsberättelse, äfvensom öfriga ärenden,

h vilka öfverdirektören anser böra handläggas uti ifrågavarande ordning.

Vid föredragning af andra än ofvan omförmälda ärenden erfordras

ej närvaro af annan ledamot än föredraganden.

Fattar öfverdirektören beslut, som strider mot föredragandens eller

annan tillstädes varande ledamots åsikt, åligger denne att låta till protokollet

anteckna sin skiljaktiga mening, vid äfventyr att han eljest varder

för beslutet ansvarig; skolande, då skiljaktig mening förekommit uti mål,

som bör anmälas hos Kungl. Maj:t, protokollsutdrag däröfver bifogas den

underdåniga skrifvelsen i ämnet.

§ 17 Utan föregående föredragning inför öfverdirektören må ledamot

genom remiss eller särskild skrifvelse infordra från styrelsen underlydande

förklaringar, upplysningar och yttranden, som finnas erforderliga för ärendes

afgörande, samt till granskning, anteckning och förvaring befordra inkommande

handlingar, som äro af beskaffenhet att icke föranleda till

omedelbar åtgärd af styrelsen.

§ 18 Öfver alla ärenden, som skola förekomma till behandling i styrelsen,

låter vederbörande föredragande upprätta en lista, å hvilken vid hvarje

ärende medelst en kort anteckning utmärkes, att föredragning af detsamma

ägt rum.

Protokoll föres, när skiljaktiga meningar förekomma inom styrelsen

eller styrelsen eljest finner anledning förordna, att protokoll skall hållas.

Skrivelser och utlåtanden, som aflåtas till Kungl. Maj:t, underskrivas

af öfverdirektören och den eller de ledamöter, som deltagit i ärendets

handläggning hos styrelsen, hvarvid tillika utmärkes den, som varit

föredragande, öfriga utgående expeditioner i ärenden, föredragna inför

öfverdirektören, underskrivas af honom samt kontrasigneras af vederbörande

föredragande.

59

Under ämbetsresa må öfverdirektören, utan att hafva inhämtat

yttrande af föredraganden, meddela föreskrifter om verkställighetsåtgärder

af beskaffenhet att icke tåla uppskof. Dock skola dylika föreskrifter, där

de icke afse rent tekniska frågor, skriftligen anmälas uti styrelsen vid

nästa sammanträde, som öfverdirektören bevistar.

År öfverdirektören frånvarande å ämbetsresa eller åtnjuter han semester

eller tjänstledighet eller är han eljest hindrad att förvalta sin

tjänst, utöfvas styrelsens ämbetsbefattning, där ej Kungl. Maj:t särskildt

annorlunda förordnar, af styrelsens ledamöter. Därvid fordras för besluts

fattande att, jämte föredraganden, minst en af de öfriga ledamöterna

är tillstädes; skolande, då olika meningar yppa sig mellan ledamöterna,

men med afgörandet icke kan utan olägenhet uppskjutas intill dess öfverdirektören

blifver i tillfälle att pröfva ärendet, styrelsens beslut utfärdas

i enlighet med flertalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika

meningar, enligt den mening, som föredraganden uttalat.

I öfverdirektörens frånvaro må dock icke, såvida ej Kungl. Maj:t

annorlunda förordnar, underdåniga förslag enligt § 12 i instruktionen afgifvas,

lediga tjänster tillsättas annat än genom förordnande att tills vidare

upprätthålla de med befattningen förenade göromål eller ansvar för

fel i tjänsten ådömas eller sådana åtgärder vidtagas, som rubba de grundsatser

för ärendenas behandling eller förvaltningen, hvilka förut blifvit.

stadgade eller följda.

Vidkommande förvaltningen af de till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förfogande ställda medel är i instruktionen stadgadt, bland annat,

att styrelsen äger att, i mån af behof eller enligt särskildt meddelad föreskrift,

hos vederbörande myndighet rekvirera och uppbära de till styrelsens

förfogande för särskilda ändamål anslagna medel; skolande hvad af

sådana statsanslag lyftes äfvensom andra under styrelsens vård och

kontroll varande medel insättas i riksbanken, därest de icke behöfva genast

användas.

Alla frågor om utbetalning af medel afgöras af styrelsen. Anordningar

och anvisningar för lyftning af medel underskrifvas antingen af

öfverdirektören med kontrasignation af byrådirektören eller, i öfverdi

-

S &

§ 21.

§ 22.

§ 23, enl

k. k. “/it

1902

HO

rektörens frånvaro, af byrådirektören jämte en af styrelsens öfriga ledamöter.

§ 24. Hvad angår tjänstemännens åligganden, är i instruktionen föreskrifvet

för öfverdirektören, att han, såsom styrelsens chef, är Kungl. Maj:t i första

rummet ansvarig för uppfyllandet af styrelsens åligganden och tillser, att

tjänstemännen med nit, skicklighet och drift fullgöra sina skyldigheter.

För besiktning af pågående arbeten och anläggningar äger öfverdirektören,

när han så aktar nödigt, att företaga ämbetsresor till orterna;

börande han dock före resans anträdande göra anmälan därom hos chefen

för civildepartementet.

§ 25, enl. Byråchefen för tekniska ärenden utom järnvägsärenden åligger:

k 1902.™ att bereda och föredraga alla tekniska ärenden angående de i § 1

i instruktionen uppräknade allmänna arbeten utom enskilda järnvägar samt

granska inkomna planer och berättelser angående dylika arbeten;

att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens skrivelser

mål, som tillhöra hans föredragning;

att närmast utöfva tillsyn öfver de inom styrelsen förekommande

tekniska arbeten, såvidt de icke angå enskilda järnvägar; samt

att, då han därtill förordnas, företaga inspektionsresor för kontroll

å allmänna arbeten. v

§ 26, enl.

k. k. 12/is

1902.

Byråchefen för järnvägsärenden tillkommer:

att bereda och föredraga alla tekniska ärenden, som angå de enskilda

järnvägarna, samt granska inkomna planer och berättelser angående dylika

arbeten;

att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens skrivelser

i mål, som tillhöra hans föredragning;

att närmast utöfva tillsyn öfver de inom styrelsen förekommande

tekniska arbeten, såvidt de angå enskilda järnvägar; samt

att, då han därtill förordnas, företaga resor för inspektion af färdiga

eller under arbete varande enskilda järnvägar.

§ 27, enl. Byrådirektören tillkommer:

1902.19 att bereda och föredraga alla på styrelsen ankommande administrativa

och ekonomiska ärenden;

61

att upprätta förslag till kontrakt och säkerhetsförbindelser angående

med statsbidrag understödda anläggningar och arbeten samt att granska

inkommande sådana kontrakts- och såkerhetshandlingar;

att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens skrivelser

i mål, som tillhöra hans föredragning;

att närmast utöfva tillsyn öfver de till den administrativa afdelningen

hörande ärendens behöriga gång; samt

att hafva kontroll öfver kassörsgöromålen och därvid själf föra

kontrollräkning öfver inflytande och utanordnade medel.

Byråingenjör och notarie biträda föredragandena, den förre hufvudsakligen

med granskning af inkommande ritningar och kostnadsförslag och

den senare hufvudsakligen med uppsättande af skrivelser i tekniska frågor

och uppgörande af nödiga statistiska tabeller, samt ombesörja på begäran

kopiering af kartor och ritningar, som förvaras hos styrelsen.

Registratorn och aktuarien åligger:

att föra styrelsens diarium och register;

att för hvarje år upprätta balanslista öfver de ärenden, som ej blifvit

slutligen handlagda;

att förvara, förteckna och tillhandahålla till styrelsens arkiv hörande

handlingar, kartor, ritningar, böcker, kontraktshandlingar och instrument

m. in.;

att handhafva tillsynen öfver inventarierna i styrelsens lokal; samt

att ombesörja begärda afskrifter och utdrag af kansliets och arkivets

handlingar.

Revisorn och bokhållaren åligger:

att granska och annotera alla till styrelsen inkomna räkningar;

att granska alla till styrelsen enligt gifna föreskrifter inkommande,

men i dess hufvudbok icke ingående räkenskaper, med rätt att därvid

göra anmärkning och att å de medel, hvilka i följd af hans anmärkningar

fastställas till betalning och inflyta, uppbära anmärkningsarfvode med

femton procent af det influtna beloppet;

§ 28.

§ 29.

§ 30, enl.

k. k. *•/it

1902.

att, under kontroll af byrådirektören, vara styrelsens uppbördsman

och redogörare samt i sådan egenskap kvittera alla till styrelsen inflytande

medel, föra alla med afseende å dessa medels disposition och redovisning

nödiga anteckningar och räkenskaper, besörja insättning i riksbanken af

styrelsens medel samt verkställa alla beslutade utbetalningar; samt

att biträda vid uppsättning af skrivelser och vid andra kansligöromål.

§ 31. De extra ordinarie tjänstemännen samt rit- och skrifbiträdena fullgöra

de arbeten, som föreläggas dem af styrelsen.

§ 32. Distriktschef, skall bo inom distriktet å ort, som med hänsyn till

kommunikationer, telegraf- och postförbindelser inom distriktet har ett

bekvämt läge, samt får icke lämna distriktet annat än efter uppdrag eller

särskild tillåtelse af styrelsen. Distriktschef har till åligganden:

att förskaffa sig noggrann kännedom om sitt distrikts topografi,

hydrografi, statistik och kommunikationsmedel samt dessa sistnämndas

brister och sättet för deras förbättrande;

att afgifva skriftliga utlåtanden i frågor, som af styrelsen öfverlämnas

till hans hörande;

att föra diarium öfver in- och utgående tjänsteskrifvelser och handlingar

samt upprätta förteckning öfver de kartor, förslag och andra handlingar

angående allmänna arbeten, som vid distriktschefsexpeditionen

emottagits och förvaras, äfvensom ansvara för deras vård;

att verkställa anbefallda undersökningar och tekniska eller ekonomiska

utredningar angående sådana allmänna arbeten, som omförmälas i

§ 1 af instruktionen, samt upprätta de för sådana ärendens handläggning

hos styrelsen nödiga ritningar och kostnadsförslag;

att enligt styrelsens föreskrifter leda utförandet af de arbeten, som

stå under styrelsens omedelbara inseende och särskild! anförtros åt

distriktschefen;

att företaga inspektionsresor inom distriktet, enligt honom af styrelsen

meddelad särskild befallning, och därvid — utan ingripande i den

särskilda förvaltningen för enskildas arbeten, som understödjas med statsbidrag

— tillse och kontrollera, att undersökningar verkställas och dylika

63

arbeten utföras i enlighet med fastställda planer under ledning af lämplig

person; tillhandagå med råd och upplysningar; söka rätta tekniska misstag

och granska under arbetes utförande väckt förslag om ändring af gillad

arbetsplan samt till styrelsen afgifva yttrande öfver sådant förslag; förrätta

besiktning å redan verkställda anläggningar och utfärda sådant intyg, som

erfordras för bedömande, huruvida arbetsföretag må kunna såsom fullbordadt

godkännas af styrelsen; samt att efter slutad inspektion insända

till styrelsen berättelse därom, innefattande redogörelse för pågående

arbetens fortgång och redan färdigas underhåll jämte anmälan, om fel

eller försummelser blifvit begångna i afseende å utförandet eller underhållet;

samt

att, om behofvet så fordrar, verkställa uppdrag utom distriktet efter

förordnande af styrelsen.

Efter anmälan hos styrelsen kan distriktschef med styrelsens tillstånd,

såvidt tjänsten det medgifver, emottaga uppdrag att såsom arbetschef

leda företag inom distriktet, äfvensom öfvertaga andra till yrket

hörande befattningar; dock att i ty fall, om uppdragen och befattningarna

angå arbeten, som stå under styrelsens kontroll, inspektionen öfver dem

uppdrages åt annan af styrelsen förordnad tjänsteman.

Distriktsingenjör, som skall bo inom distriktet och icke må lämna § 33.

detsamma utan efter uppdrag eller särskild tillåtelse af styrelsen, har till

närmaste förman distriktschef en, till hvars biträde i tjänsten han är anställd,

med skyldighet att på eget ansvar verkställa de inspektioner eller

andra förrättningar, hvartill han förordnas, äfvensom att, därest han därtill

erhåller förordnande, vid förfall för distriktschefen förvalta dennes

ämbete. Han äger att med distriktschefens tillåtelse åtaga sig enskilda

uppdrag i yrket, såvidt tjänsten det medgifver.

Hvar och eu af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän skall, § 34.

under iakttagande i öfrigt af hvad instruktionen stadgar, efterkomma

styrelsens befallningar och föreskrifter i tjänsten.

Tjänsteman i eller under styrelsen får icke åtaga sig byggnads- § 35.

arbetens utförande på entreprenad eller mottaga anställning i entreprenörs

tjänst.

64

8 36.

I fråga om semester bör här omnämnas, att dylik ledighet må, när

sådant kan äga rum utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas

af öfverdirektören och styrelsens ledamöter under en och en half månad

och af öfriga tjänstemän, med undantag af distriktstjänstemännen, under

en månad årligen, allt enligt den fördelning, som af öfverdirektören bestämmes.

Till kommittén öfyerlämnade handlingar.

Genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk

och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utredning,

huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902 ändringar

i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid tillika

borde komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen

tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de

förändrade anordningarna kunde undvaras.

I anledning däraf afgaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 30

maj 1902 underdånigt utlåtande, som öfverlämnades till kommittén med

skrifvelse från civildepartementet den 23 oktober 1902.

I detta utlåtande framhöll väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hurusom

den redan förut, senast år 1901, fästat uppmärksamhet å »behofvet

af ökadt antal tjänstemän och ökade aflöningar åt dessa, bland

annat emedan erfarenheten visat, att fullgoda arbetskrafter på de tekniska

afdelningarna icke kunde åt ämbetsverket förvärfvas annat än för kort

tid, då dylika sökte anställning icke för att kvarstanna, utan för att efter

förvärfvade meriter öfvergå till de mera inbringande distriktschefsplatserna

eller till den enskilda yrkesutöfningen».

I afseende å de under styrelsen lydande distriktstjänstemännen uttalade

styrelsen, att dessas löneförmåner enligt stat visserligen vore mycket

obetydliga, men att, då dessa tjänstinnehafvares hufvudsakliga inkomster

utgjordes dels af ersättningar enligt taxa för fullgjorda förrättningar och

dels af godtgörelse för uppdrag från kommuner och enskilda, styrelsen

ansåge sig sakna anledning att för dessa tjänstemän föreslå någon löneförhöjning.

Åberopande föregående framställningar om behofvet af förstärkning

af arbetskrafterna inom styrelsen och betonande, hurusom ärendenas antal

9—082205. Lön? reglering skommitténs bet. XXVIII.

Väg- och

vattenbyggnaosstyrelsens

yttrande i

ant. af cirk.

26/io 1901.

66

och omfattning allt jämt ökades, samt att fördenskull »anledning och berättigande»

för styrelsen ej förefunnes att kunna föreslå någon indragning

af tjänster, ansåg styrelsen emellertid, att på grund af ofvanberörda cirkulär

någon anledning ej förelåge att i detta sammanhang ifrågasätta anvisande

af anslag till aflöning för nya befattningar eller uppflyttning i

högre grad af redan befintliga ämbeten inom styrelsen, utan framlade

styrelsen i anslutning till hvad den i sitt underdåniga utlåtande anfört

följande förslag till stat för ämbetsverket: I

K r o

n o r.

Lön.

Tj änst- görings-

Hyres-

Summa.

pen-

ningar.

bidrag.

Chefen..............

6,300

2,900

1,200

10,400

1 ledamot...........

4,600

2,200

1,000

7,800

1 Dessutom ett ålderstillägg

> efter fem års tjänstgöring

1 d:o . ..........

4,600

2,200

1,000

7,800

1 med 600 kronor.

1 d:o ............

3,100

1,700

800

5,600

1 byråingenjör..........

2,400

1,400

600

4,400

Dessutom ålderstillägg efter

1 registrator och aktuarie.....

1,900

1,400

600

3,900

fem och tio års tjänst- göring med 500 kronor

1 revisor och bokhållare......

1,900

1,400

600

3,900

för hvarje gång.

1 notarie .............

1,900

1,400

600

3,900

1 vaktmästare..........

700

500

200

1,400

\ Dessutom ett ålderstillägg

> efter fem års tjänstgö-

1 d:o ..........

600

400

100

1,100

) ring med 100 kronor.

1 distriktschef..........

3,000

—

—

3,000

5 distriktschefer.........

15,000

—

—

15,000

| 1 distriktsingenjör, arfvode.....

—

—

—

1,500

-

| 5 distriktsingenjörer, d:o.....

—

—

-

7,500

Anm. Så, länge förste vaktmästaren åtnjuter förmånen af fri bostad, ntgår ej hyresbidrag.

Styrelsens

underd. skrifvelse

20/n

1903.

I en till Kungl. Maj:t den 20 november 1903 aflåten skrifvelse,

angående anslag att äskas af 1904 års Riksdag, hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

jämväl, att hos Riksdagen måtte göras framställnin

om uppförande å styrelsens stat af dels en sekreterare med en aflönin

af 4,000 kronor, däraf 2,500 i lön och 1,500 i tjänstgöringspenningar,

jämte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, dels ock en yt

-

bo bo

67

terligare byråingenjör med en aflöning af 3,500 kronor, däraf 2,300 i lön

och 1,200 i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor. I händelse af bifall därtill borde dock enligt styrelsens

åsikt anslaget till vikariatsersättning m. m. kunna minskas med 1,000

kronor, eller till 16,000 kronor.

Styrelsens ifrågavarande underdåniga skrifvelse öfverlämnades genom

kungl. remiss den 12 januari 1904 till kommittén för att, i hvad skrifvelsen

afsåge inrättande af de föreslagna sekreterar- och byråingenjörsbefattningarna,

tagas i öfvervägande vid fullgörande af det kommittén genom

nådigt bref den 3 oktober 1902 meddelade uppdrag.

I en till kommittén aflämnad, den 1 maj 1909 och den 6 september

1910 dagtecknad promemoria hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

nuvarande önskemål i afseende å regleringen af löneförhållandena m. m.

vid ämbetsverket blifvit framställda.

Därvid har uppmärksamheten fästats å den stora ökning styrelsens

arbetsmängd undergått de senare åren.

I sådant hänseende må här anföras, att antalet inkomna ärenden,

som år 1882 uppgick till 863, under år 1908 stigit till 4,522, samt att

antalet afgångna skrifvelser, som år 1882 var 883, under år 1908 utgjorde

4,527. Under femårsperioden 1904—1908 hade antalet inkomna mål ökats

med 35 procent samt antalet afgångna skrifvelser med 33 procent.

Den starka ökningen af arbetsmängden hade föranledts dels af höjning

i fonderna för statsanslag och statslån till landsvägar, hamnbyggnader,

brobyggnader, farleder, vattenaflednings- och frostafdikningsföretag

m. in., dels däraf, att vattenrättsärenden underställts styrelsens pröfning i

följd af gällande föreskrifter angående kungsådras öfverbyggande, dels ock

däraf att styrelsen haft att handlägga ett stort antal ärenden angående

elektriska järnvägar samt rörande enskilda järnvägars rullande materiel,

stationsanläggningar, kontroll å broar, järnvägsolyckor in. m.

Det funnes, anfördes vidare i promemorian, icke någon anledning antaga,

att antalet af de till styrelsens handläggning hörande ärenden skulle

nedgå. Snarare kunde förväntas ytterligare ökning bland annat på grund

af de utaf 1907 års Riksdag beslutade höjningar af norrländska afdiknings

-

Promemoria

7s 1909 o. •/»

1910.

68

anslaget och af väganslaget. Krafvet på en fortsatt ökning af anslaget

till vägbyggnader vore starkt och torde få inom den närmaste framtiden

tillgodoses, såsom framginge af följande tablå:

Inneliggande Beräknad an- Erforderligt anslag

ansökningar läggnings- = V» af den beräknade

den 31 december kostnad. kostnaden.

är Kronor. Kronor.

1894 ............... 3,674,487 2,449,658

1898 ............... 5,250,034 3,500,023

1902 ............... 5,937,787 3,958,525

1905 ............... 6,935,654 4,623,769

1908 ............... 10,613,853 7,075,200

Jämte det i promemorian redogöres för de arbetskrafter, som stått

styrelsen till buds, har tillika meddelats att på grund af otillräckligheten

af de medel, som anslagits till aflöning åt extra biträden, omsättningen af

dessa biträden varit så stark, att hvarje biträde stannat hos styrelsen i

medeltal endast ett hälft år. Täta ombyten jämväl af den ordinarie byråingenjörstjänstens

innehafvare hade af enahanda anledning måst ske. Det

ständiga och täta ombytandet af byråingenjör och biträdande ingenjörer

i styrelsen hade med nödvändighet måst och måste allt framgent medföra

synnerligen svåra olägenheter.

Sådana som förhållandena voro, hade det varit och vore fortfarande

förenadt med de allra största svårigheter att besätta byråingenjörstjänsten

med kompetent person och att erhålla dugliga tekniska biträden, som

stannade tillräckligt länge för att blifva till verklig nytta i arbetet.

Bristen på erforderligt antal tjänstemän å styrelsens stat hade äfven

gjort sig kännbar genom svårigheter att under de byråcheferna tillkommande

årliga semesterledigheterna behörigen uppehålla deras tjänster.

De ständiga och täta ombytena af byråingenjör i styrelsen hade

sålunda vållat, att byråchefens å tekniska afdelningen tjänst under hans

semester flera gånger på senare aren måst upprätthållas antingen genom att

därtill förordna en längesedan från ordinarie tjänst pensionerad major i vägoch

vattenbyggnadskåren eller genom att till tjänstgöring i styrelsen inkalla

en af de under styrelsen lydande distriktscheferna, till väsentliga

olägenheter såväl för styrelsen som för distrikten.

69

Vid längre tids tjänstledighet för byråchef på grund af hälsoskäl

hade det jämväl visat sig under nuvarande personalförhållanden vara

förenadt med de allra största svårigheter att uppehålla byråchefs tjänst

på ett för ämbetsverket tjänligt sätt.

Att styrelsen icke förfogat öfver tillräckliga medel att anställa ett

mot arbetsmängden svarande tillräckligt antal biträdande ingenjörer och

att de tillgängliga medlen endast medgifvit efter nutida förhållanden alldeles

för låga arfvoden åt dessa ingenjörer, hade också starkt inverkat

på möjligheten att utan eftergift i fordringarna på nöjaktiga och grundliga

utredningar åstadkomma den snabba handläggning af ärendena, som

det allmännas intresse måste fordra.

Efter uppräknande af de olika slag af göromål, som enligt instruktionen

ålåge byråcheferna, anfördes i promemorian, hurusom de båda byråcheferna

uppenbarligen icke kunde på ett för staten och allmänheten tillfredsställande

sätt fullgöra alla dessa omfattande åligganden med mindre

de, hvar å sin afdelning, hade till biträde erforderligt antal väl kvalificerade

tjänstemän utan allt för täta ombyten. Därutinnan bruste emellertid

den nuvarande organisationen i högst betänklig grad.

Det otillräckliga antalet tjänstemän å afdelningarna och omöjligheten

att för någon längre tid få behålla dem som funnes, beroende på de alltför

ringa aflöningsförmånerna, hade äfven vållat, att nödvändigheten för

byråcheferna att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens

skrifvelser i alla mål, som tillhörde deras föredragning, verkat i hög grad

betungande och varit mycket hinderlig för deras mera maktpåliggande

ämbetsverksamhet.

Då byråchefernas tid alldeles för mycket måst tagas i anspråk af

dessa göromål, från hvilka de borde i möjligaste mån vara befriade,

hade byråcheferna i alltför hög grad saknat tid och arbetsro att kunna

så snabbt som önskvärdt varit afgifva sådana utlåtanden i förekommande

stora frågor, som kräfde en tidsödande utredning och en mångsidig fackmässig

belysning. Det hade därför, uteslutande på grund af bristen på

erforderligt antal kompetenta, fast anställda biträden i tjänsten, icke kunnat

undvikas, att de största och viktigaste frågor, som kräfde en mera tidsödande

och djupgående utredning, mången gång fått vänta i åratal innan

70

vederbörande byråchef blifvit i stånd att bereda sig ledighet att helt ägna

sig åt sådana frågors utredning.

Af enahanda anledning hade det jämväl visat sig vara omöjligt för

byråcheferna att kunna bereda sig tid och ledighet till att företaga inspektionsresor

för kontroll å allmänna arbeten och enskilda järnvägar.

Att allt detta vore missförhållanden, som vid den förestående löneregleringen

borde undanröjas, läge för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i öppen dag. Också hade styrelsen uteslutande i afvaktan på denna

reglering icke funnit sig förut böra göra underdånig framställning om inrättande

af behöfliga nya befattningar å styrelsens stat.

I vår brådskande tid hade — säges det i promemorian — krafvet

å ett snabbt afgörande af föreliggande ärenden blifvit allt starkare. Skulle

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna motsvara detta tidens berättigade

kraf, och det blifva möjligt att för framtiden undgå dessa svåra olägenheter,

af hvilka arbetet inom ämbetsverket under nuvarande förhållanden

lede, måste nödvändigt styrelsens arbetskrafter i erforderlig omfattning

ökas och denna ökning ske genom det erforderliga antalet tjänstemäns

anställande på ordinarie stat med efter nutida förhållanden tillräckliga

löneförmåner.

För afhjälpande af det nuvarande missförhållandet mellan styrelsens

arbetsmängd och dess arbetskrafter måste enligt styrelsens bestämda åsikt

å dess tekniska afdelning och å järnvägsafdelningen finnas anställd följande

personal:

ä tekniska af delningen:

en byråchef och föredragande,

en förste byråingenjör,

en andre byråingenjör,

en förste biträdande ingenjör,

en andre biträdande ingenjör,

en tredje biträdande ingenjör,

en notarie,

ett ritbiträde och renskrifverska samt

en renskrifverska;

71

ä järnväg saf delning en:

en byråchef och föredragande,

en förste byråingenjör,

en andre byråingenjör,

en maskininspektör,

en förste biträdande ingenjör,

en andre biträdande ingenjör,

en tredje biträdande ingenjör,

en notarie,

ett ritbiträde och renskrifverska samt

en renskrifverska.

Enligt den s. k. trafiksäkerhetskommitténs underdåniga framställning

den 26 september 1907 skulle, om och när nämnda kommittés förslag till

förordning angående kontroll öfver enskild järnväg för allmän trafik vunne

Kungl. Maj:ts fastställelse, tillkomma å järnvägsafdelningen inom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen ytterligare en maskininspektör och en broinspektör.

Efter hvad i promemorian meddelades, funnes å den tekniska afdelningen

inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under nuvarande förhållanden,

förutom byråchefen, en byråingenjör, fyra biträdande ingenjörer,

ett ritbiträde och renskrifverska samt en renskrifverska, under

det att enligt det i promemorian innefattade förslaget där skulle anställas,

förutom byråchefen, två byråingenjörer, tre biträdande ingenjörer, en

notarie, ett ritbiträde och renskrifverska samt en renskrifverska. ökningen

i antal å denna afdelning skulle sålunda utgöra allenast en tjänsteman

(notarie).

Enligt den sålunda föreslagna nya organisationen skulle å den tekniska

afdelning en:

förste byråingenjören

biträda byråchefen med de maktpåliggande och mera tidsödande utredningarna

i större tekniska frågor, så att dylika viktiga ärenden, som

kräfde ett djupgående studium och fackmässiga utlåtandens afgifvande,

icke måtte blifva till sin handläggning fördröjda,

72

biträda med uppsättandet af dylika viktiga och mera omfattande

utlåtanden och underdåniga yttranden,

ansvara för och öfvervaka den tekniska granskningen af inkommande

arbetsplaner och förslag till allmänna arbeten, samt

under byråchefens semester, tjäntsledighet eller bortovaro å inspektionsresor

upprätthålla byråchefens tjänst och därunder ansvara för de

därpå hvilande åliggandena;

andre byråingenjören

biträda med verkställande af mindre omfattande tekniska utredningar,

uppsättande af skrivelser och mindre utlåtanden af tekniskt innehåll,

uppsättande af de årliga inspektionsorderna till distriktstjänstemännen,

uppsättande af de skrivelser till vederbörande myndigheter och arbetsdirektioner,

hvilka föranleddes af de berättelser och rapporter, som af distriktstjänstemännen

till styrelsen årligen afgåfves öfver verkställda inspektioner

å allmänna arbeten,

deltaga i den tekniska granskningen af inkommande arbetsplaner

och förslag till allmänna arbeten,

bearbeta och handlägga de från arbetsdirektioner inkommande

arbetsrapporter och öfriga uppgifter,

ansvara för och verkställa behörig expedition af från afdelningen

afgående skrivelser och utlåtanden,

ansvara för det riktiga införandet i byråchefens diarium af inoch

utgående skrivelser och utlåtanden från afdelningen;

föra afdelningens tekniska liggare,

kollationera afgående skrivelser, samt

under förste byråingenjörens semester eller tjänstledighet upprätthålla

dennes tjänstebefattning;

förste biträdande ingenjören

verkställa den tekniska granskningen af alla inkommande arbetsplaner

och kostnadsförslag för samtliga allmänna arbeten,

uppsätta de förberedande utredningar och promemorior, som därvid

erfordrades,

73

affatta afdelningens årsberättelse med tillhörande statistiska tabeller,

samt

under andre byråingenjörens semester eller tjänstledighet upprätthålla

dennes tjänstebefattning;

de öfriga biträdande ingenjörerna

deltaga i den tekniska granskningen af arbetsplaner och kostnadsförslag

för allmänna arbeten, samt

uppsätta förberedande utredningar och promemorior, m. m.;

notarien

biträda med uppsättning af skrifvelser hänförliga till löpande ärenden,

utdrag och referat, uppsättande af skrifvelser af juridisk art och uppsättande

af styrelsens protokoll, samt

fullgöra därmed sammanhängande antecknings- och expeditionsgöromål;

det kvinnliga rit- och skrifbiträdet

handhafva och vårda det till afdelningen hörande ritningsarkivet, däröfver

föra erforderliga liggare, utföra förekommande kopieringar af ritningar,

kartor, m. in. samt

biträda med renskrifning å afdelningen;

r enskrifverskan

verkställa renskrifning och utskrift å afdelningen.

Behofvet af en särskild notarie för hvardera af de båda tekniska

byråcheferna hade redan för mer än tio år sedan framhållits af dåvarande

chefen för civildepartementet vid föredragning den 13 januari 1899 inför

Kungl. Maj:t af väckt fråga om anställande af en sekreterare för ämbetsverket.

Departementschefen hade därvid betonat, att, då skrifvelser och utlåtanden

från afdelningarna för tekniska ärenden och järnvägsärenden

i de flesta fall vore af tekniskt innehåll, det syntes departementschefen,

särskildt om uppsättningen ombesörjdes af icke tekniskt bildad person,

kräfvas ledning och öfvervakande därvid från vederbörande föredragandes

sida. Detta förutsatte åter, för undvikande af fruktlöst arbete, tillfälle

till så godt som ständig beröring under tjänstetiden mellan de båda

tjänstemännen.

10—082205. Lönereglering skommitténs btt. XXV111.

74

Vidare hade departementschefen den uppfattningen, att anställandet

af en för hela ämbetsverket gemensam sekreterare svårligen kunde bereda

ledamöterna afsedd lindring, utan att det snart skulle visa sig nödvändigt

att utom denne tjänsteman anställa ordinarie biträden, särskildt för expeditionsgöromålen

på de tekniska afdelningarna.

För undanröjande af de olägenheter, som vidlådde det dåvarande

systemet, och beredande åt ledamöterna af den behöfliga lindringen borde,

enligt departementschefens åsikt, icke en utan två ordinarie tjänstemän

anställas.

Erfarenheten inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under den

därefter förflutna tiden hade, enligt styrelsens åsikt, icke jäfvat, riktigheten

af hvad departementschefen sålunda anfört, utan behofvet af en särskild

notarie för hvardera afdelningen, den för tekniska ärenden och den för

järnvägsärenden, hade alltjämt gjort sig kännbart på den afdelning, som

varit och fortfarande vore i saknad af notarie, nämligen afdelningen för

tekniska ärenden. Styrelsen ansåge därför sagda behof numera icke blifva

fylldt genom en för verket i dess helhet gemensam sekreterare, utan endast

genom särskilda notarier för resp. afdelningar.

Enligt gifna föreskrifter, till hvilka i den ifrågavarande promemorian

hänvisades, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fått sig ålagdt

en synnerligen vidtomfattande kontroll och öfvervakande skyldighet beträffande

de enskilda järnvägarna, med tillhörande anordningar och drift.

Denna tillsyn gällde icke blott det tekniska utförandet utan omfattade

äfven den ekonomiska granskningen af byggnadsplanerna, och i visst

fall, då statslån afsåges, jämväl den ekonomiska kontrollen öfver hushållningen

med de tillgängliga medlen. Den afsåge vidare allt, hvarpå trafiksäkerheten

vid en järnväg berodde, således den lämpliga beskaffenheten

af banvallen, stationsanordningar, signaler, broar och öfverbyggnad samt

andra konstarbeten, rullande materiel m. m.

Af särdeles vikt och betydelse syntes blifva tillsynen öfver broarna

och rullande materielen samt järnvägarnas öfverbyggnad och signalsystem

äfvensom kostnadsberäkningarna.

75

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade också funnit sig böra i anledning

af dessa uppdrag och åligganden utfärda åtskilliga i förenämnda

promemoria åberopade cirkulär angående inspektioner å allmänna vägoch

vattenbyggnader, innefattande jämväl järnvägar, rörande arbetsplaner

för allmänna arbeten, däribland järnvägar, angående trafiksäkerhetens tillgodoseende

vid enskilda järnvägar, angående rullande materiel och angående

kontroll af järnvägsbroar.

Till följd af dessa föreskrifter inkomme till styrelsen ett betydande

antal inspektionsrapporter och utredningar angående järnvägarna samt deras

tekniska och ekonomiska angelägenheter. Dessa redogörelser kräfde i

styrelsen granskning och handläggning samt bearbetning af inkomna

materielet med tillhörande annotationer.

För fullgörande af de åligganden, som tillhörde järnvägsafdelningen,

tjänstgjorde därstädes, förutom byråchefen, en notarie, en maskininspektör

samt två å tre biträdande ingenjörer och två renskrifverskor

äfvensom cirka två timmar dagligen en amanuens.

I regeln vore byråchefen upptagen af att studera inneliggande järnvägsärenden,

koncessionsfrågor och vissa organisationsfrågor äfvensom de

landets järnvägsfrågor i allmänhet, som stode på dagordningen; vidare

måste han dagligen emottaga de många personer, som önskade förhandla

med honom i järnvägsfrågor. Därtill komine hans åligganden att

föreslå styrelsens beslut i järnvägsfrågor äfvensom att förordna om

utlåtandenas formulering och samtliga afgående skrifvelsers granskning

och expedition. I öfrigt hade han att med oaflåtlig uppmärksamhet följa

hvad som erfordrades för att tillgodose de enskilda järnvägarnas trafiksäkerhet

och att tillgodose allmänhetens intresse af att kostnadsförslagen

vore utförda på betryggande sätt, och att arbetena ställdes under lämplig

kontroll och tillsyn.

Notarien hade att biträda byråchefen vid såväl granskningen som

uppsättandet af utlåtanden och expedieringen af samtliga ärenden och måste

därför besitta både teknisk och ekonomisk samt juridisk kunskap äfvensom erfarenhet

i järnvägsfrågor. (Titeln »notarie» syntes styrelsen med nu gällande

arbetsordning vilseledande, då tjänstegöromålen hufvudsakligen vore

76

af teknisk art och fordringarna på innehafvaren fullt jämställda med dem

för byrådirektör i järnvägsstyrelsen.)

De biträdande ingenjörerna utförde sitt arbete enligt notariens anvisning

och hade därvid att utföra en mängd siffergranskningar och

Ö O O O

annotationer samt upprätta promemorior.

Maskininspektören hade att kontrollera hela det enskilda järnvägsnätets

rullande materiel samt dessutom afgifva sina rapporter till styrelsen.

Angående broinspektionen hade styrelsen visserligen utfärdat föreskrifter,

men bristande tillgång på personal å järnvägsafdelningen föranledde,

att denna viktiga del af kontrollen icke kunde på nöjaktigt sätt

medhinnas.

Personalen å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägsafdelning

skulle enligt det i meranämnda promemoria innefattade förslag utgöras

af följande personer med nedan angifna åligganden.

Byråchefen å järnvägsafdelningen hade att personligen genomgå

och granska samt i styrelsen föredraga alla järnvägsärenden och för chefen

för väg- och vattenbyggnadskåren ärenden angående nämnda kår

äfvensom att ombesörja uppsättandet af och ansvara för alla utgående

skrifvelser i dessa mål.

Det skulle jämväl åligga denne byråchef,

att studera samtliga inom landet förekommande järn vägsfrågor för

att i koncessionsfrågor kunna afgifva riktiga utlåtanden,

att iakttaga alla i landet pågående enskilda järnvägsbyggnader och

där förekommande arbetspris, samt arbetsmetoder,

att öfvervaka brokontrollen och maskinkontrollen,

att i fråga om de med statsmedel understödda järnvägsbyggnaderna

utöfva särskild uppsikt och kontroll,

att följa järnvägsteknikens utveckling, jämväl på det elektrotekniska

området,

att utöfva tillsyn öfver den inom styrelsen förekommande handläggningen

af alla järnvägsärenden,

att företaga resor för inspektion af färdiga eller under arbete

varande enskilda järnvägar, samt

att förhandla med de personer, som i järnvägsärenden sökte styrelsen.

77

Förste byråingenjören skulle biträda byråchefen med uppsättande af

skrivelser i tekniska frågor och sålunda i regel uppsätta utlåtanden angående

järnvägskoncessioner, statslån, fastställelse af undantagna sträckor,

ändringar i fastställda planer eller befrielse från bestämmelser i fastställda

planer, järnvägars nedläggande, afsöndring och uppdelning, sammanslutning

af järnvägar och järnvägars försäljning, expropriation, nya stationer och

bispår, fastställelse af stationer, som anlagts utan Kungl. Maj:ts tillstånd,

ombyggnad af järnvägar eller järnvägsdelar, anslutningar mellan järnvägar,

korsningar af vattenfarleder, koncessionsöfverlåtelser, m. m. äfvensom skrivelser

angående omstakning, renstakning, lagfart, inteckning, afsyningar,

besiktningar, trafiktillstånd, tåghastighet, trafiksäkerhet, grindbevakning

och stängsel, vägkorsningar, elektriska transportledningar m. m.

Vidare skulle det ankomma på förste byråingenjören att föra sakregister

och samla sådana särskilda promemorior och utredningar, som kunde

hafva betydelse för framtida ärendens handläggning i styrelsen, äfvensom

att behandla inspektionsberättelser, handhafva månatlig tillsyn af annotationer,

expeditioner och inkommande uppgifter jämte däraf föranledda påminnelser

till järnvägsbolag, öfvervaka »utskrifternas behöriga gång» och järn vägsarkivet

samt i allmänhet att utöfva närmaste tillsynen öfver det på järnvägsafdelningen

förekommande arbetet, verkställa inspektionsresor in. m.

Andre byråingenjören skulle hafva att utföra och öfvervaka den

tekniska granskningen af inkommande ärenden, såsom granskning af ritningar

och kostnadsförslag med förekommande massberäkningar och värdesättningar

i enlighet med dagens priser, granska arbetsplaner ur konstruktiv

och ekonomisk synpunkt, verkställa diverse utredningar och i dessa

ärenden uppsätta promemorior äfvensom skrivelser i den mån det kunde

medhinnas, samt på order utföra inspektionsresor.

Förste biträdande ingenjören skulle biträda byråingenjörerna vid deras

arbete med massberäkningar, kostnadsförslag, teknisk granskning af inkommande

ärenden samt utredningar i öfriga ofvannämnda ärenden, uppsätta

skrivelser angående expedierande af kungl. resolutioner och af remisser

äfvensom angående förlängning i fastställd tid, stationsnamn, rullande

materiel, kronojordar, kontrollorder, förordnanden, underrättelser in. m.,

mestadels sådana skrifvelser, där styrelsens formulär användes, författa af

-

78

delningens årsberättelse med tillhörande statistiska tabeller äfvensom expediera

afgående skrivelser.

Andre biträdande ingenjören skulle biträda vid teknisk granskning

och diverse utredningar, upprätta föredragningslista och föra liggare öfver

afdelningens inkomna och afgångna ärenden, samt utföra en del öfriga

annotationer, ordna och granska inkommande rapporter, statistiska uppgifter

och tidtabeller m. m., ordna afdelningens handlingar och skrivelser,

kollationera afgående skrivelser, samt upprätta balanslistor, minneslistor

och restlängd öfver infordrade ritningar m. m.

Tredje biträdande ingenjören skulle handhafva styrelsens broböcker

och annotationer rörande rullande materielen samt biträda i styrelsen vid

handläggning af ärenden rörande brokontroller och maskininspektioner

samt ärenden, som inkomine från maskininspektören och från broinspektören.

En juridiskt bildad notarie skulle hafva att uppsätta längre referat

samt skrifvelser af mera juridisk art, redigera afdelningens statistik samt

stenografera muntliga anföranden, som skulle affattas i skrifvelser.

Ett kvinnligt ritbiträde och renskrifverska skulle handhafva och vårda

alla till järnvägsafdelningen hörande handlingar och ritningar samt däröfver

föra erforderlig liggare, utföra kopieringar och förekommande inritningar

af järnvägslinjer å styrelsens kartor m. in., samt biträda vid

renskrifning å järnvägsafdelningen.

En renskrifverska skulle utföra afdelningens renskrifning i öfrigt.

Såsom skäl för den föreslagna ökningen af arbetskrafterna å järnvägsafdelningen

har åberopats, hurusom de till afdelningen hörande göromålen

varit i stark och oaflåtlig tillväxt. I berörda afseende har anförts, hurusom

antalet från afdelningen expedierade skrifvelser, som år 1902 utgjorde

713, år 1907 stigit till 1,545 och sålunda mer än fördubblats,

under det att personalen däremot under nämnda tid icke blifvit förstärkt.

Enligt hvad i promemorian erinrats, hade till ökningen i arbetet

särskildt bidragit dels tillkomsten af nya slag af ärenden, dels mera

ingående behandling af vissa slag af ärenden.

79

Till förstnämnda slag hörde ärenden angående:

1) elektriska järnvägar;

2) rullande materiel. Cirkulär angående de enskilda järnvägarnas

rullande materiel hade utfärdats den 21 juni 1905; hvarjämte maskininspektionen

hade till följd skrivelser angående förordnande af besiktningsmän,

ritningsgranskare och kontrollanter för tillverkning, angående trafiktillstånd

och godkännande af ritningar, med tillhörande slutgranskning;

3) brokontroll. Cirkulär angående revision af broar hade utfäi’dats

den 27 juni 1906;

4) trafikkontroll. Cirkulär angående trafiksäkerhetens tillgodoseende

hade utfärdats den 1 december 1903;

5) ombyggnad och utvidgning af järnvägar;

6) upplåtande för trafik af äldre stationer och hållplatser m. m.

Sedan på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hemställan Kungl. Maj:t utfärdat

nådigt bref den 10 juli 1903, angående sådana stationer och hållplatser,

som anlagts utan Kungl. Maj:ts tillstånd, äfvensom nådigt bref den 13

maj 1904 angående anläggande och bibehållande på högst tre år af ny

station, hållplats m. m., hade för styrelsens järnvägsafdelning tillkommit

skrivelser och granskning angående tillstånd till dylika anläggningar, förordnande

af besiktning samt trafiktillstånd;

7) stationers namn;

8) olyckor och vissa trafikfrågor rörande järnvägar. Cirkulärskrivelser

hade utfärdats till de enskilda järnvägarna att rapportera alla

olyckshändelser; samt

9) koncessionsöfverlätelser.

Till det senare slaget hörde ärenden angående:

1) noggrannare granskning af kostnadsberäkningar rörande statslån

för järnvägar (enligt Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1905 och kungl.

bref den 12 april 1907);

2) noggrannare granskning af arbetsplaner för järnvägar i allmänhet;

samt

3) statistiska frågor.

80

Beträffande de löneförmåner, som borde tillkomma styrelsens tjänstemän,

har i promemorian anförts följande.

Redan 1874 års löneregleringskoinmitté hade med styrka framhållit,

att de ärenden, som handlades af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vore

af synnerlig vikt för det allmänna, samt uttalat, att icke nog kunde framhållas

nödvändigheten däraf, att styrelsens maktpåliggande verksamhet utöfvades

af personer med tillräcklig sakkunskap.

I afseende å öfverdirektörsbefattningen hade nämnda löneregleringskommitté

framhållit, att för befattningens utöfvande erfordrades administrativ

förmåga samt grundliga teoretiska och praktiska insikter i ingenjörsyrket,

och att en person med dessa egenskaper med all säkerhet kunde i

enskild ingenjörsverksamhet förvärfva sig, i förhållande till statens tjänare,

jämförelsevis stora inkomster. Äfven om staten med hänsyn till de fördelar

i öfrigt, som den tillförsäkrade sina tjänare utöfver de bestämda

årliga lönerna, icke behöfde erbjuda en aflöning till motsvarande belopp,

måste dock, enligt bemälda kommittés åsikt, staten i fråga om befattningar,

som hos innehafvaren kräfde egenskaper användbara och eftersökta

af den enskilda företagsamheten, tillse, att aflöningsförmånerna bestämdes

till sådana belopp, att personer med framstående duglighet kunde finna

med sin fördel förenligt att för dem afstå de med den enskilda verksamheten

förenade större, om än mera tillfälliga fördelarna.

Hvad anginge tjänstemännen på styrelsens tekniska afdelningar, hade

samma kommitté framhållit, att, med hänsyn till den tekniska duglighet,

som dessa befattningar förutsatte hos innehafvarna, det jämväl i fråga om

dem och deras utsikter till förvärf på enskild våg gällde hvad af kommittén

i detta afseende anförts angående öfverdirektören.

Vid behandling af nämnda kommittés förslag i och för kungl. proposition

till 1880 års riksdag hade vederbörande departementschef framhållit,

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ålåge att i flera för särskilda

orter och landet i dess helhet synnerligen viktiga frågor afgifva utlåtanden,

därvid styrelsen icke kunde stanna vid att endast uttala ett gillande eller

förkastande af framställda förslag, utan ofta måste på grund af egen

erfarenhet och sakkännedom åstadkomma den för frågans lösning erforderliga

utredning.

81

Departementschefen hade vidare framhållit, att för nöjaktig behandling

af sådana frågor som ansökning om tillstånd till och fastställande af

plan för anläggning af järnvågar, kanaler och större hamnar samt sänkning

af större sjöar och andra betydligare vattenregleringsföretag erfordrades

icke allenast öfverlägsna kunskaper i ingenjörsvetenskapen, utan därjämte

framstående insikter uti samt öppen blick för landets administrativa och

ekonomiska förhållanden.

Att de af 1874 års löneregleringskommitté år 1879 och af vederbörande

departementschef år 1880 framställda och häfdade åsikterna

voro riktiga, kunde — sades det i ofvanberörda promemoria — icke bestridas.

Och voro de riktiga och efterföljansvärda redan på den tid då de

sålunda framställdes, så vore det ovedersägligen numera alldeles oundgängligt

att taga nödig hänsyn till de särskilda förhållanden, som gjorde sagda

åsikter i ännu högre grad giltiga i nuvarande tid.

»Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsbörda, det allmännas anspråk

på en sakkunnig pröfning af landets tekniska frågor» kunde uppenbarligen

icke hafva lämnats oberörd af den väldiga utveckling i afseende å

näringar och kommunikationer, som ägt rum i Sverige sedan den tid

— åren 1879—1880 — då man redan ansåg sig böra framhålla den stora

vikten af att staten satte aflöningsförinånerna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

tekniska tjänstemän i rätt förhållande till de anspråk, som måste

ställas på innehafvarna af dessa maktpåliggande befattningar.

Att denna näringarnas och kommunikationernas storartade utveckling

under de senaste trettio åren helt naturligt varit åtföljd af en betydande

höjning af lefnadsstandarden för landets teknici, vore en för alla

känd sak.

Äfven staten hade rönt inverkan däraf och varit nödsakad att, vid

besättandet under senare tiden af statstjänster, hvilkas innehafvare måste

äga tekniska fackkunskaper och erfarenhet på teknikens vidsträckta område,

för sådana statstjänster bestämma löneförmånerna efter helt andra

grunder och annan standard än den, som kunde tillämpas för vanliga

högre eller lägre statstjänster inom den civila statsförvaltningen, »för hvilka

erfordras endast juridisk utbildning men icke tekniska special- och fackkunskapen.

11—082205. Löneregleringskmmitténs bet. XXVIII.

82

För att kunna försäkra sig om fackmän af framstående skicklighet

och kompetens såsom chefer för järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

hade staten måst bestämma dessa chefers löneförmåner till 20,000 kronor

för hvardera, förutom därefter afpassade pensionsförmåner.

För chefsposten inom statens kasernbyggnadsnämnd, hvilken post

icke vore af permanent natur, ehuru befattningen antagligen komine att

erfordras under en följd af år, hade aflöningen måst bestämmas till 25,000

kronor för att möjliggöra förvärfvandet af chef med framstående teknisk

kompetens.

För chefsposten i telegrafstyrelsen, »hvilken befattning» — förmäldes

det uti promemorian i fråga — »ansetts erfordra endast framstående

administrativ kompetens men icke teknisk fackkunskap», vore aflöningen

bestämd till 15,000 kronor och däremot afpassade pensionsförmåner fastställda.

Såsom exempel på huru den tekniska fackkunskapen numera aflönades

i enskild tjänst på industriens och kommunikationsväsendets områden anfördes

i promemorian, att Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolags verkställande

direktör och trafikchef, hvilken chefspost för närvarande innehades af en

kapten i väg- och vattenbyggnadskären, åtnjöte en aflöning af 20,000 kronor,

att enahanda befattning vid Lidingö järnvägsaktiebolag, hvilken likaledes

för närvarande innehades af en kapten i väg- och vattenbyggnadskåren,

vore aflönad med 16,000 kronor, att verkställande direktören och trafikchefen

vid Nora—Karlskoga järnvägsaktiebolag, hvilken befattning jämväl

innehades af en kapten i väg- och vattenbyggnadskåren, hade en begynnelseaflöning

af 12,000 kronor, fri bostad och bränsle samt tre ålderstillägg,

hvartdera å 1,000 kronor, efter resp. fem, tio och femton år, äfvensom

efter afgång 7,000 kronor i pension, att trafikchefs- och verkställande

direktörsplatsen vid Västergötland—Göteborgs järnväg, hvilken post äfven

innehades af en kapten i väg- och vattenbyggnadskåren, vore aflönad med

15,000 kronor, samt att den tekniskt utbildade chefsingenjören vid sydsvenska

kraftaktiebolagets kraftverk vore aflönad med 20,000 kronor

om året.

I alla de sålunda anförda fallen (»med undantag för chefsposten i kungl.

telegrafstyrelsen») erfordrade befattningarna »framstående teknisk sakkunskap,

83

men för hvardera likvisst begränsad till hufvudsakligen endast ett speciellt

tekniskt fackområde».

På chefen för väg och vattenbyggnadsstyrelsen och på de båda tekniska

byråcheferna i samma styrelse måste däremot med hänsyn till den

stora omfattningen och vidt skilda beskaffenheten af de olika tekniska

områden, från hvilka maktpåliggande ärenden komme under deras handläggning,

ställas de allra största anspråk på en vidtomfattande teknisk

sakkunskap, beträffande alla de skilda frågor, som rörde anläggning af

järnvägar, vägar, broar, färjor, kanaler, slussar, hamnar, sjöars och vattendrags

tillgodogörande för sjöfart, flottning eller andra industriella behof,

sänkning och reglering af sjöar och vattendrag m. m.

Under sadant förhållande kunde — framhölls det i promemorian —

vid bestämmande af skäliga löneförmåner för chefen och de tekniska tjänstemännen

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen absolut icke användas den

löneskala, som numera gällde för statskontorets eller de andra statens

ämbetsverks tjänstemän, för hvilka icke kräfdes de af enskilda arbetsgifvare

val betalda tekniska fackkunskaperna. Skulle så ske, kunde det utan

ringaste tvifvel förutses, att staten vid inträffande ledigheter icke skulle

kunna besätta befattningarna med personer af framstående teknisk kompetens.

Med chefsbefattningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore

i öfrigt förenade oaflönade uppdrag dels såsom chef för väg- och vattenbyggnadskåren

och dels som ordförande i styrelsen för hydrografiska byrån.

Chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ock samma ekonomiska

ansvar som föredraganden för administrativa ärenden hos styrelsen.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts måste det, enligt den i promemorian

framhållna uppfattning, vara fullt motiveradt, att öfverdirektören

och chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finge i aflöning åtnjuta

minst 15,000 kronor, däraf lön 10,000, tjänstgöringspenningar 4,000 och

ortstillägg 1,000, samt de båda tekniska byråcheferna 12,000 kronor, däraf

lön 8,000, tjänstgöringspenningar 3,400 och ortstillägg 600.

Beträffande statens aflöningar för närmast under chefsposten varande

tjänstebefattningar, hvilka kräfde framstående teknisk sakkunskap och erfarenhet,

kunde — sades vidare i promemorian — anföras, att chefens

84

i järnvägsstyrelsen närmaste man, öfverdirektören och souschefen, atnjöte

en aflöning af 12,000 kronor, att den under järnvägsstyrelsens chef

lydande öfveringenjören vid statens järnvägsbyggnader atnjöte en aflöning

af 12,000 kronor, att för den under vattenfallsdirektören lydande öfveringenjören

vid statens kraftverk vid Trollhättan löneförmånerna i kungl.

proposition till Riksdagen föreslagits till 11,500 kronor jämte en half

procent tantiem å det belopp, hvarmed nettovinsten af kraftverkets

rörelse öfverstege 200,000 kronor per år, samt att den i Stockholm

stationerade distriktschefen i första distriktet vid statsbanorna, hvilken

befattning närmast vore att jämföra med de under väg- och vattenbyggnadsstvrelsen

lydande distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,

åtnjöte 10,000 kronor i löneförmåner (>8,000 kronor i lön och 2,000

kronor som ersättning för bostad och bränsle»).

I afseende å de i promemorian föreslagna förste och andre byråingenjörerna

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfördes, att å dem måste

ställas anspråk på goda tekniska fackkunskaper och praktisk erfarenhet

inom facket. En dylik teknisk kompetens betingade nu för tiden inom

den enskilda ingenjörsverksamheten stora löneförmåner, och staten måste

också erbjuda sådana, om den skulle kunna åt sig förvärfva kompetenta

tjänstemän å platser, som erfordrade fackmässig ingenjörsutbildning.

För att tillförsäkra sig tekniskt dugliga byråingenjörer inom järnvägsstyrelsen

hade staten också vid senaste löneregleringen för detta verk

måst sätta löneförmånerna för byråingenjörer af första klass till lägst

5,700 och högst 6,600 kronor samt för byråingenjörer af andra klass till

lägst 4,620 och högst 5,700 kronor.

Därvid vore då att märka, att dessa byråingenjörstjänster erfordrade

tekniska fackkunskaper hufvudsakligen endast inom det speciella järnvägsfacket,

samt att befordringsutsikterna för byråingenjör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med dess fåtaliga underlydande personal vore mycket

ringare än för byråingenjör i järnvägsstyrelsen.

Det måste fördenskull vara fullt motiveradt, att löneförmånerna för

de båda föreslagna förste byråingenjörerna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

sattes till 6,600 kronor, däraf 5,000 i lön och 1,600 i tjänstgörings

-

85

penningar, samt för de båda andre byråingenjörerna till 5,700 kronor,

däraf 4,200 i lön och 1,500 i tjänstgö ringspenningar.

För att undvika alltför täta ombyten af de hittills å extra stat hos

styrelsen anställda tekniska ingenjörsbiträdena, borde desamma uppföras

å ordinarie stat med en aflöning af åtminstone 4,000 kronor jämte tre

lönetillägg a 500 kronor efter resp. fem, tio och femton år.

De två i förenämnda promemoria upptagna notarierna ansågos kunna

jämnställas med första gradens tjänstemän i ämbetsverk och sålunda böra

åtnjuta 4,000 kronors aflöning jämte tre femårstillägg å 500 kronor.

Föredraganden för ekonomiska och administrativa ärenden inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade, anfördes vidare i promemorian, allt

sedan ämbetsverkets inrättande varit i aflöningshänseende sämre lottad än de

öfriga föredragandena.

Ökningen i styrelsens verksamhet hade icke lämnat den ifrågavarande

föredraganden oberörd.

Till handläggning af honom hade under år 1893 hört 604 mål, men

under år 1908 1,362 mål, oberäknad! styrelsens anordningar å kassan,

hvilka år 1893 utgjort 278 och år 1908 602 stycken.

Af de ärenden, som under de två senaste tiotalen af år tillkommit,

medförde åt styrelsen lämnade uppdrag att utföra sådana allmänna arbeten,

hvilka bekostades helt och hållet af statsmedel, särskild möda och ansvar

för ifrågavarande föredragande. Sådana arbeten hade varit väganläggningar

i öfre Norrland, upprensning af Kalmarsund, utvidgning och fördjupning af

Väddö kanal, farleder å västkusten in. m.

Det ansågs därför med fullt fog kunna ifrågasättas, att denne föredragande

borde i afseende å aflöningsförmåner fullt likställas med byråchefer

inom de centrala ämbetsverken och sålunda komma i åtnjutande af

8,100 kronors aflöning med 600 kronors förhöjning efter fem år.

Den hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställde registratorn och

aktuarien äfvensom innehafvaren af revisors- och bokhållartjänsten syntes

böra erhålla samma aflöning som första gradens tjänstemän i allmänhet,

d. v. s. 4,000 kronor jämte tre lönetillägg ä 500 kronor efter resp. fem,

tio och femton år.

86

För en förste vaktmästare föreslogs 1,500 kronors aflöning jämte 100

kronors lönetillägg efter fem år och för en hvar af två vaktmästare 1,200

kronor, likaledes med 100 kronors lönetillägg efter fem år.

Till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. in. beräknades

ett belopp af 21,000 kronor.

Fram- Uti en till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställd, den 1 maj 1909

dagtecknad framställning, som i afskrift öfverlämnats till kommittén från

fråndefer^" be 111 äl da styrelse, hafva cheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten framhållit

behofvet af höjning utaf distriktschefernas och distriktsingenjörernas

aflöningar.

Distriktscheferna hafva till en början förklarat sig anse obestridligt,

att distriktschefslönen, 3,000 kronor, som icke undergått någon förändring

sedan år 1882, numera vore för låg i förhållande till distriktschefs

arbetsmängd, som på senare tiden i väsentlig grad ökats.

Särskilt hade detta skett därigenom att styrelsen, delvis i följd af

nytillkomna författningar, numera till yttrande af distriktschef hänsköte

frågor, som förut behandlats enbart inom styrelsen.

Sådana frågor anginge, bland annat, koncession för enskilda järnvägar,

ändringar i fastställda planer för järnvägar, anläggning af nya

och ändring eller indragning af gamla stationer, anslutning af nya järnvägar,

klagomål från allmänheten angående järnvägar och olyckshändelser

vid sådana, besiktningsbevis för rullande materiel, vägars och broars

lämplighet för automobiltrafik, värdering af kronan tillhöriga vattenfall,

flottningsförhållanden in. m.

Därförutom plägade Konungens befallningshafvande i länen anlita

distriktscheferna för yttranden och utredning i frågor, som af brist på

teknisk sakkunskap ej kunnat handläggas enbart af landsstatstjänstemännen.

Visserligen ålåge det icke distriktstjänstemännen att utan ersättning verkställa

dylika utredningar, men de hade i alla händelser icke velat undandraga

sig uppdragen, sotn ofta kraft drygt arbete och till och med direkta

utlägg för resor, biträdens aflöning m. in. Omförmälda uppdrag

hade hufvudsakligen afsett vägfrågor, flottningsmål, vattenregleringar och

stenfiskefrågor.

87

Enligt gällande instruktion hade distriktschef att upprätta förteckning

öfver de kartor, förslag och andra handlingar angående allmänna

arbeten, som vid distriktschefsexpeditionen mottagits och förvaras, äfvensom

ansvara för deras vård. Dessa göromål hade jämväl ökats i mån

som hela tjänsten blifvit allt mera kräfvande. Antalet ritningar och handlingar,

som skulle tagas i förvar å distriktschefsexpeditionerna, växte nämligen

oupphörligt och därförutom hade enligt förordningen om offentliga

arkiv tillkommit skyldigheten att hålla arkivet tillgängligt för allmänheten.

Det ålåge distriktschef att företaga inspektionsresor inom distriktet,

och därför åtnjöte han dels reseersättning enligt resereglementet och dels

dagarfvode för förrättningsdag med 15 kronor. Förutom att antalet inspektioner

under de senare åren tilltagit, icke minst genom den distriktscheferna

numera påhvilande skyldigheten att profbelasta och kontrollundersöka

broar å enskilda järnvägar, hade tillkommit nya resor i tjänsten

af samma art och på liknande sätt ersatta som inspektionsresorna.

Distriktschef vore numera skyldig att själf eller genom distriktsingenjör

närvara vid afsyning genom kommerskollegiets inspektörer af korsningar

mellan elektriska ledningar och kommunikationsleder.

Kontrollen öfver enskilda järnvägar under byggnad, hvilken kontroll

i regel utöfvades af distriktschefen, hade på senare åren utvidgats,

så att i stället för ett eller högst två årliga besök å arbetsplatsen numera

skulle verkställas minst två årliga inspektioner eller med andra ord så

många som kontrollanten funne behöfliga.

Slutligen beordrades distriktschefen numera att vid inträffande järnvägsolyckor

verkställa undersökning å platsen och afgifva utredning angående

anledningen till olyckan.

Kostnaderna för ofvannämnda resor betäcktes i allmänhet af de ersättningar,

som därför reglementsenligt utginge, smen» — säges det i

förevarande framställning — »något nämnvärdt öfverskott utöfver hvad

resan direkt kräfver uppstår numera ej; i hvilket afseende det förtjänar anföras,

att gällande resereglemente, oaktadt dagtraktamentet ökats, i hufvudsak

innebär eu minskning i ersättningarnas belopp jämfördt med det äldre reglementet.

Alla de inarbeten med uppsättande af utlåtanden, förande af

brokontrollböcker m. in., som sammanhänga med de omförmälda resorna,

88

äfvensom den tidsförlust, som af resorna vållas, skola sålunda i hufvudsak

anses ersatta af distriktschefens fasta lön, hvilket innebär att denna rättvisligen

bör höjas i mån som arbetsbördan af dessa förrättningar ökats».

Distriktschef åliggande arbete i tjänsten »hvarför hans lön utgör ersättning»

hade alltså i mycket hög grad ökats sedan år 1882, då den nuvarande

lönen fastställdes. Därtill komme den under de senare årtiondena

inträdda stegringen i alla lefnadskostnader, hvilken för distriktscheferna

särskildt gjorde sig kännbar genom ökade utgifter för ingenjörsbiträde

och lokalhyra.

Från det allmännas synpunkt måste det — framhålles vidare —

vara önskligt, att distriktscheferna, genom hvilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

funktioner i landsorten utöfvades, åtnjöte en aflöning, som

något så när svarade mot deras kräfvande åligganden; och därutinnan erbjöde

sig osökt jämförelser med de aflöningar, som numera betaltes till

tekniska chefer inom såväl statens motsvarande verk som enskilda kommunikationsförvaltningar.

Det hemställdes fördenskull till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att den måtte föreslå förhöjning af distriktschefernas lön till 6,000 kronor;

och under åberopande af stegringen i lefnadskostnaderna hemställdes, att

pensionen måtte bestämmas till 4,500 kronor.

I framställningen anfördes därefter, att hvad däri sagts rörande

distriktscheferna gällde i stort sedt äfven om distriktsingenjörerna.

Sedan år 1882 hade till distriktsingenjör utgått ett arfvode af 1,500

kronor för år »å extra stat». Att jämväl detta arfvode kräfde ökning, ansågo

distriktscheferna vara uppenbart. Samma kompetens fordrades af distriktsingenjören

som af distriktschefen, och den förre intoge i likhet med

den senare en ställning, som fordrade att dess innehafvare i ekonomiskt

afseende säkerställdes »genom lönens upptagande på ordinarie stat».

Distriktsingenjörstjänsten hade efter år 1882 så godt som helt och

hållet ändrat karaktär, i det att tjänstegöromålen från att förut hafva varit

af mindre omfattning och periodiskt återkommande, numera kräfde en

väsentligt ökad tid, särskildt under sommarmånaderna, hvarigenom tillfälle

till enskild verksamhet i afsevärd mån försvårats.

89

På grund af hvad sålunda anförts hemställdes, att distriktsingenjörerna

måtte erhålla en lön på stat af 3,500 kronor med rätt till pension

å samma belopp, äfvensom att distriktsingenjörerna i öfre och nedre norra

distrikten måtte hvar för sig få ett ortstillägg af 500 kronor. Till följd

af de många och långvariga inspektionsresorna vore nämligen för dem

möjligheterna till enskild verksamhet än färre än i de öfriga distrikten.

I en särskild till kommittén afgifven promemoria från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen har förklarats, att styrelsen funne de af distriktscheferna

i deras ofvanberörda framställning anförda motiv väl grundade

och fördenskull ansett sig kunna och böra i allo instämma i deras förslag.

Till kommittén har slutligen från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Skrifvelse

frcin styre/st

inkommit en den 9 januari 1911 dagtecknad skrifvelse, afsedd att kom- •/, jgti.

plettera förstnämnda promemoria, i hvad densamma angår byrådirektören

och föredraganden för administrativa och ekonomiska ärenden.

Under åberopande af en redogörelse för de under år 1909 af nämnde

tjänsteman föredragna ärenden har styrelsen uttalat såsom sin åsikt, att

den arbetsbörda och särskild! den föredragningsskyldighet, som hvilade på

ifrågavarande ledamot, vore synnerligen vidlyftiga och att desamma tvifvelsutan

kunde fullt jämställas med den arbetsbörda och den föredragningsskyldighet,

som ålåge »de flesta öfriga administrativa och ekonomiska ledamöter

inom statsförvaltningen». Den tjänst inom statsförvaltningen, med

hvilken ifrågavarande befattning hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

syntes närmast jämförlig, vore tjänsten såsom byråchef för kansli- och

ekonomiska ärenden i landtbruksstyrelsen.

Med erinran bland annat att denne ledamot i landtbruksstyrelsen,

hvilken före den senaste vid 1908 års riksdag beslutade löneregleringen

hade andra gradens aflöning med benämning ledamot och sekreterare, numera

såsom byråchef åtnjöte tredje gradens aflöning, framhåller väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, att de af sistnämnde ledamot år 1906 föredragna

ärendena uppgått till blott 140, under det att å byrådirektörens i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen föredragning år 1909 kommit 1,650 ärenden,

samt att, enligt styrelsens mening, den betydligt större arbetsbörda, som,

12—082205. Löneregleringakommitténs bet. XXVU1.

90

hvad föredragning anginge ålåge, föredraganden af administrativa och ekonomiska

ärenden i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fullt motsvarande de

öfriga åligganden, som jämlikt instruktionen för landtbruksstyrelsen tillhörde

byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden därstädes.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarar sig vidhålla det i promemorian

framställda förslaget, att befattningen såsom föredragande för

administrativa och ekonomiska ärenden i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

måtte uppflyttas i tredje normalgraden och innehafvaren erhålla benämningen

byråchef.

Infordrade uppgifter från di strikt schef er och distrikts

ingenjörer.

I ändamål att utröna, i hvad mån distriktschefer och distriktsingenjörer

åtnjöte inkomster af arbete i eller utom tjänsten, begärde kommittén

från dem följande uppgifter, hvilka skulle afse hvart och ett af åren

1907, 1908 och 1909, nämligen:

a) Huru stort var nettobeloppet af distriktschefens resp. distriktsingenjörens

inkomster utaf tjänsteuppdrag (d. v. s. oberäknadt ej mindre

den fasta aflöningen, 3,000 resp. 1,500 kronor, än äfven resekostnads- och

traktamentsersättning enligt resereglementet)?

b) Innehade distriktschefen resp. distriktsingenjören under berörda

tid någon annan tjänstebefattning — allmän eller enskild — och i sådant

fall hvilken eller hvilka, samt nettoinkomsten däraf?

c) Hade distriktschefen resp. distriktsingenjören under samma tid

någon annan inkomst af arbete, af hvad slag som helst (t. ex. såsom sakkunnigt

biträde vid syner, privata konsultationer m. m.) och i sådant fall

till hvilket nettobelopp?

Härjämte anhöll kommittén, att, därest vederbörande distriktschef

resp. distriktsingenjör icke innehaft befattningen under hela den tid, som

afsåges med de infordrade uppgifterna, denne måtte införskaffa uppgifter

för den tid, han ej själf kunde meddela äskad upplysning.

Rörande de af kommittén framställda frågorna inkommo svar från

samtliga distriktschefer och distriktsingenjörer, men frågorna hafva i vissa

fall besvarats på sådant sätt att någon tabellarisk sammanställning af de

lämnade svaren icke lämpligen kan äga rum. Kommittén har i stället

ansett sig böra i korthet redogöra för de särskilda svaren, och hafva uppgifterna

ordnats efter tiden för svarens dagtecknande.

92

Distrikischefer.1

1. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 .........kronor 3,720

» 1908 ......... » 3,070

> 1909 ......... » 3,300

b) Ifrågavarande distriktschef innehade ej någon annan tjänstebefattning.

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,

år 1907 .........kronor 4,500

» 1908 ......... * 4,800

» 1909 ......... » 5,400

2. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 .........kronor 3,700

> 1908 ......... > 6,300

» 1909 ......... » 4,350

b) Distriktschefen i fråga var åren 1908 och 1909 kontrollant af

arbetsföretag. Nettoinkomsten däraf utgjorde

år 1908 .........kronor 1,250

> 1909 ......... » 3,000

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,

år 1907 .........kronor 8,000

» 1908 ......... » 8,700

> 1909 ......... » 6,050 1

1 Utöfver de angifna inkomstbeloppen tillkommer för samtliga distriktschefer årsafiöning

å stat af 3,000 kronor.

93

3. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 .....kronor .1,800

» 1908 ..... ? . 4,700

» 1909 ..... » . 3,700 (delvis ännu icke influtna).

b) Såsom kontrollant af arbetsföretag åtnjöt distriktschefen år 1907

en nettoinkomst af 2,000 kronor.

c) Annan inkomst af arbete har icke af distriktschefen i fråga uppburits,

dock att möjligen några mindre poster kunde sägas ingå uti de

under a) och b) upptagna beloppen.

Ifrågavarande distriktschef har anmärkt, att han under år 1908 erhållit

transport från ett distrikt till annat, samt att uppgifterna, som vore

approximativa, angåfve hans nettoinkomster under år 1907 för det förra

distriktet samt under åren 1908 och 1909 delvis från bägge distrikten.

4. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 ..... kronor 4,204: ii

> 1908 ..... » 5,676: oo

> 1909 ........ » 8,678: 3i

En del af det under år 1909 influtna beloppet utgjorde ersättning

för arbeten, som utförts tidigare.

b) Endast kommittéuppdrag, som torde böra upptagas under nästa

punkt.

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,

år 1907 .......kronor 16,696: 75

» 1908 ....... » 18,669: ei

» 1909 ....... » 15,296: 62

Af det under år 1907 influtna beloppet utgjorde omkring 10,000 kronor

arfvode för uppdrag, hufvudsakligen utförda under år 1906. Uti 1908

års inkomstsumma ingår ett belopp af 3,000 kronor, utgörande arfvode

såsom ledamot i en teknisk kommitté.

94

5. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 ........omkring kronor 3,500

» 1908 ........ > » 4,400

» 1909 ....... . » » 1,700

Ifrågavarande uppgifter afse inkomster dels såsom distriktsingenjör

och dels såsom distriktschef. Tjänstemannen i fråga tjänstgjorde nämligen

under år 1907 samt en del af år 1908 såsom distriktsingenjör, men har

sedermera dels efter förordnande och dels såsom ordinarie bestridt distriktschefsbefattning.

Det under år 1908 influtna beloppet uppgifves vara ovanligt högt

på grund af inbetalning af fordringar från föregående år.

b) Ifrågavarande distriktschef har icke innehaft annan tjänstebefattning.

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,

år 1907 ........omkring kronor 6,300

» 1908 ........ > > 6,000

» 1909 ........ » » 7,000

6. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 ........ .

» 1908 ........omkring kronor 1,600

» 1909 ........ » » 2,200

Inkomstbeloppet för år 1907 har icke kunnat meddelas, enär dåvarande

innehafvare af distriktschefstjänsten aflidit.

b) På grund af byråchefsförordnande inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppbar distriktschefen under år 1908 407 kronor.

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,

år 1907 ............ .

» 1908 ............kronor 6,300

» 1909 ............ > 9,600

95

Angående frånvaron af uppgift för år 1907 hänvisas till anmärkningen

under a).

»Under 1908» — säges det — »inflöto dessutom för hufvudsakligen

under de föregående åren inom *** distriktet utförda uppdrag en del

poster, hvilkas nettobelopp, beräknadt efter halfva bruttobeloppet, uppgick

till omkring 6,700 kr. Under 1909 d:o d:o d:o omkring 900 kr.»

»Inkomst af resor och traktamenten har ej kunnat afskiljas från

ofvanstående siffror, hvilka således äro för höga.»

Distriktsingenjörer.1

1. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 .........kronor 1,278

» 1908 ......... » 1,061

» 1909 ......... » 858

Sistnämnda belopp har dock delvis influtit först i början af år 1910.

b) Distriktsingenjören i fråga innehar sedan senare delen af år 1908

befattning såsom trafikchef vid enskild järnväg, och inkomsten däraf har

utgjort

år 1908 .........kronor 750

» 1909 ......... » 4,500

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp

år 1907 .........kronor 7,152

» 1908 ......... > 6,582

» 1909 ......... » 3,657

2. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 .........kronor 1,386

» 1908 ......... > 3,055

» 1909 ......... > 3,580

1 Utöfver de angifna inkomstbeloppen tillkommer för samtliga distriktsingenjörer,

med undantag af den under 8:o omförmälda, ett årligt arfvode af 1,500 kronor.

96

Inkomsterna år 1907 samt de, hvilka afse halfva år 1908, hafva uppburits

af en föregående innehafvare af tjänsten.

Såsom kontrollant vid en vägbyggnad har nuvarande innehafvaren

af tjänsten erhållit för år 1908 1,505 kronor och för år 1909 3,000 kronor,

hvilka belopp inräknats i ofvan angifna inkomstsummor för dessa båda år.

b) Vederbörande innehafvare af distriktsingenjörstjänsten i fråga

hafva icke haft annan tjänstebefattning.

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,

år 1907 ..........kronor 155

» 1908 .......... » 575

> 1909 .......... » 550

I frå^a om inkomsterna under åren 1907 och 1908 hänvisas till för

Ö

sta

anmärkningen under a).

Beträffande de under c) afsedda inkomsterna anmärkes i svaret:

»Vanliga inkomsten af detta slag torde kunna uppdrifvas till omkr.

2,000 kr. pr år vid 10 timmars arbetsdag m. m.»

3. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag har af denne

distriktsingenjör för nedannämnda år uppgifvits sålunda

»1907 .......— (minus) 2,470 kr.

1908 .......+ 6,760 >

1909 .......— 760 » >

»Utom hvad ofvan angifvits har under år 1909 uppburits kr. 6,600

som förskott å innehafvande tjänsteuppdrag från staten.»

»Att brist uppstått för statens arbeten under 2 af ifrågavarande 3 år,

förklaras af att ersättningen för ett uppdrag i regel utfaller ett eller flera

år efter det undersökning och utredning verkställts, hvaraf följer att utgifterna

för fullgörande af ett visst års uppdrag ej motsvaras af samma år

ingångna arfvodesbelopp.»

b) Under åren 1907—1909 innehade distriktsingenjören icke någon

annan tjänstebefattning. Emellertid hade under år 1907 inkommit ett

97

sammanlagdt belopp af 900 kronor, utgörande bruttoinkomsten af dylika

befattningar under föregående år.

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,

år 1907 .........kronor 8,490

» 1908 ......... » 6,840

* 1909 ......... » 10,850

4. Denne distriktsingenjör har innehaft tjänsten endast sedan början

af år 1909. Uppgifter för föregående år hafva icke lämnats.

a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1909 .....omkring kronor 1,200

b) Distriktsingenjören i fråga har icke innehaft annan tjänstebefattning.

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,

år 1909 .....omkring kronor 3,000

5. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 omkring kronor 400

» 1908 » » 1,400

» 1909 > » 200

b) Distriktsingenjören innehade under en del afår 1908 förordnande

såsom distriktschef och var under samma år äfvensom under år 1909 anställd

som kontrollant vid byggnadsföretag.

Inkomsterna häraf utgjorde

år 1908 .....omkring kronor 3,425

» 1909 ..... » > 3,000

Af det för år 1908 angifna beloppet utgöra omkring 1,500 kronor

extra inkomster till följd af förordnandet såsom distriktschef. Dessa inkomster

torde måhända snarare vara att hänföra till de under a) eller c)

omförmälda slag af inkomster.

13—082205. Lvneregleringskommitténs let. XXVIII.

98

c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,

år 1907 omkring kronor 6,800

» 1908 ..... » » 3,300

> 1909 ..... » » 7,000

6. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 ..........kronor 0

> 1908 .......... * 0

» 1909 .......... » 400

b) Distriktsingenjören var åren 1907 och 1908 biträdande redaktör

för en tidskrift af tekniskt innehåll samt åren 1907—1909 tillsyningsman

vid offentligt arbete.

Nettoinkomsten häraf utgjorde

år 1907 .........kronor 2,700

> 1908 ......... » 2,700

» 1909 ......... » 1,800

c) Inkomst af annat arbete, nettobelopp,

år 1907 .....kronor 3,600 å 5,100

» 1908 ..... » 3,600 k 6,600

» 1909 ..... » 6,400 ä 7,300

Den verkliga storleken af de under c) angifna beloppen uppgifver

distriktsingenjören vara beroende af vissa förluster, som kunna vara att

vänta beträffande de under nämnda år häfda kostnader.

7. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 ......omkring kronor 900

» 1908 ...... » » 1,100

> 1909 ...... » » 1,800

I

99

b) Såsom kontrollant vid ett byggnadsföretag för statens räkning har

distriktsingenjören haft i nettoinkomst

år 1907 .....omkring kronor 400

» 1908 ..... » » 1,200

» 1909 ..... » » 1,200

c) Inkomst af annat arbete, nettobelopp,

år 1907 .....omkring kronor 6,000

» 1908 ..... » > 8,900

» 1909 ..... » > 9,300

8. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag

år 1907 kronor 500

» 1908 ......... » 0

» 1909 ......... » 1,500

b) Distriktsingenjören i fråga var åren 1907, 1908 och 1909 på

> grund af Kungl. Maj:ts förordnande kontrollant vid offentligt arbete. Då

han med anledning däraf var tjänstledig från distriktsingenjörsbefattningen

under åren 1907 och 1908 samt under en kortare tid af år 1909, måste

han sålunda under nämnda tid afstå från arfvodet såsom distriktsingenjör.

Nettoinkomsten af nämnda kontrollantsbefattning utgjorde

år 1907 .........kronor 8,400

» 1908 ........ » 8,400

» 1909 ......... » 2,900

c) Inkomst af annat arbete, nettobelopp,

år 1907 .........kronor 3,100

» 1908 ......... > 3,600

» 1909 ......... i 6,000

Kommitténs förslag.

Organisation, aflöningsförmåner in. m.

På sätt hitintills ägt rum, har i det förslag till reglering af löneförhållanden

m. m. vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som nu af kommittén

afgifves, i staten äfven upptagits styrelsens organer i orterna, distriktscheferna

och distriktsingenjörerna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Det har emellertid synts lända till mera reda att i nu förevarande

afdelning af betänkandet särskildt för sig behandla styrelsen och distriktspersonalen.

L Styrelsen.

Organisation

och personal.

Enligt gällande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omfattar

styrelsens ämbetsbefattning handläggning af tekniska och administrativa

ärenden, som angå

anläggning eller förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar,

hamnar och andra dylika företag,

sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller

andra industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar,

arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfver

-

svämning eller minskning af frostländighet samt

enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.

De sålunda omförmälda arbetena äro

dels sådana, som utföras af enskilda personer, bolag eller menigheter,

antingen helt och hållet på egen bekostnad eller med understöd af staten

i form af anslag, lån eller andra förmåner, för så vidt dessa arbeten äro

af den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras för deras verk

-

101

ställande och arbetena blifvit i afseende å såväl utförandet som vidmakthållandet

för det allmännas nytta ställda under styrelsens kontroll;

dels sådana, som utföras af staten och på dess bekostnad genom styrelsens

omedelbara försorg, äfvensom sådana, hvilka fortfarande äro ställda

under styrelsens öfverinseende och förvaltning.

De väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillhörande ärendena behandlas

å tre särskilda afdelningar, nämligen

s. k. tekniska afdelningen (till hvilken höra alla tekniska ärenden

utom järnvägsärenden),

järnvägsafdelningen samt

administrativa afdelningren.

O

Då i det följande af detta betänkande utan vidare talas om den

»tekniska afdelningen», afses därmed alltid den afdelning, som handlägger

de tekniska ärenden, hvilka icke tillhöra järnvägsafdelningen.

Till belysande af omfattningen af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

verksamhet torde böra meddelas följande från styrelsen erhållna uppgifter

angående dit inkomna ärenden samt af styrelsen afgifna utlåtanden och

andra därifrån atiåtna skrivelser.

Inkomna ärenden.

Å r.

Tekniska

ärenden

(utom järn- vägsären- den).

Järnvägs-

ärenden.

Admi-

nistrativa

ärenden.*)

Summa.

1882 ...........

_

_

_

863

1890 ...........

540

248

558

1,346

1900 ...........

1,152

694

757

2,603

1905 ...........

1.461

1,416

949

3,826

1906 ...........

1,573

1,594

908

4,075

1907 ...........

1,622

1,663

1,000

4,285

1908 ..........

1,684

1,476

1,362

4,522

1909 ...........

1,922

1,255

1,303

4,480

*) En del af de under rubriken »tekniska ärenden» upptagna ärendena hafva äfven behandlats

å den administrativa afdelningen, men icke inräknats bland »administrativa ärenden».

102

Afgifna utlåtanden och andra aflåtna skrifvelser.

Å r.

Tekniska

afdel-

ningen.

Järnvägs-

afdel-

ningen.

Admi-

nistrativa

afdel-

ningen.

Samma.

1882 ...........

_

—

—

883

1890 ...........

—

—

—

1,361

1900 ...........

—

—

—

2,643

1905 ...........

1,564

1,295

1,166

4,025

1906 ...........

1,369

1,490

1,082

3,941

1907 ...........

1,352

1,545

1,152

4,049

1908 ...........

1,546

1,337

1,644

4,527

1909 ...........

1,815

1,102

1,733

4,650

Sammanställas ofvanstående uppgifter beträffande hela antalet inkomna

ärenden samt hela antalet afgifna utlåtanden och andra aflåtna

skrifvelser för å ena sidan år 1900 — det första år då antalet ordinarie befattningshafvare

i styrelsen var detsamma som för närvarande — och å

andra sidan år 1909. befinnes att ökningen af antalet inkomna ärenden

uppgått till 72 % och ökningen af antalet afgifna utlåtanden och andra

aflåtna skrifvelser till 76 %.

Med hänsyn till betydelsen af de allmänna arbeten, hvilka falla inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde, lärer det få antagas, att

styrelsens verksamhet för framtiden ej kommer att minskas, utan snarare

att ökas.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att bland de utlåtanden,

som under senare år afgifvits af styrelsen, förekommit åtskilliga,

hvilka fordrat ett mycket kräfvande arbete och behandlat invecklade

spörsmål af stor betydelse såväl för det allmänna som för enskilda personer.

Exempelvis må härvid nämnas underdåniga utlåtanden i fråga om tillgodogörande

för statens räkning af vattenkraften vid Trollhättan, öfver

förslag dels till reglering af Mälarens vattenstånd och upprensning af dess

farleder, dels ock till reglering af Vänerns vattenstånd, i fråga om

byggande genom statens försorg af fiskehamnar och nödhamnar, i anledning

103

af framställningar om tillstånd att bygga i kungsådra, angående vissa vattenrättsmål,

beroende på högsta domstolens pröfning, samt i anledning af

vissa ansökningar om järnvägskoncession.

Äfven torde böra här omnämnas det styrelsen på sin tid gifna uppdraget

i fråga om teknisk och ekonomisk kontroll beträffande järnvägsanläggning

från Orsa till Sveg, hvilket uppdrag föranledde ett betydande

arbete för styrelsen.

För ärendenas handläggning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

finnas, förutom chefen, följande ordinarie tjänstemän:

en byråchef och föredragande för tekniska ärenden utom sådana

som röra enskilda järnvägar,

en byråchef och föredragande för ärenden rörande enskilda järnvägar,

en byrådirektör och föredragande för administrativa och ekonomiska

ärenden,

en byråingenjör (å tekniska afdelningen),

en notarie (å järnvägsafdelningen),

en registrator, tillika aktuarie, samt

en revisor och bokhållare.

Därjämte äro hos styrelsen anställda, i mån af behof och anvisade

tillgångar, extra ordinarie tjänstemän samt rit- och skrifbiträden.

I detta sammanhang må äfven erinras, hurusom af det anslag,

som år efter år anvisats till styrelsens förfogande för anordnande af inspektion

å enskilda järnvägars rullande materiel, en maskininspektör

aflönas.

Beträffande de å den tekniska afdelningen och järnvägsafdelningen

under benämningen biträdande ingenjörer anställda extra ordinarie tjänstemännen

meddelade styrelsen uti sin ofvannämnda, den 1 maj 1909 och

den 6 september 1910 dagtecknade promemoria, att antalet biträdande

ingenjörer å den tekniska afdelningen utgjort:

104

år 1904 8

» 1905 8

» 1906 8

» 1907 8

» 1908 10

Emellertid hade, på grund af otillräckligheten af de medel, styrelsen

haft till sin disposition till aflöning åt extra biträden, omsättningen af

de biträdande ingenjörerna å tekniska afdelningen varit så stark, att hvarje

biträdande ingenjör stannat i genomsnitt endast ett hälft år. I verkligheten

hade fördenskull dessa 8 till 10 biträdande ingenjörer motsvarat

»såsom biträden anställda under hela året»:

år 1904 4

» 1905 4

» 1906 4

» 1907 4

» 1908 4

Motsvarande förhållanden å järnvägsafdelningen hade, enligt hvad i

promemorian meddelades, varit följande.

Såsom biträdande ingenjörer hade varit anställda:

år 1904 4

» 1905 7

» 1906 5

» 1907 4

» 1908 5

Dessa hade motsvarat »såsom biträden anställda under hela året»:

år 1904 2

» 1905 2

» 1906 2

» 1907 3

» 1908 3

105

Enligt hvad vidare meddelades i promemorian, hade äfven täta ombyten

af byråingenjör måst ske, ehuru dennes tjänstebefattning vore ordinarie.

Detta hade haft sin grund i de otillräckliga löneförmånerna för

tjänsten. Under åren 1904—1908 hade densamma innehafts af 3 ordinarie

byråingenjörer och upprätthållits på förordnande af icke mindre än

9 olika ingenjörer (däri ej inräknadt förordnanden i anledning af semester

eller tjänstledighet). Det hade således varit 12 olika personer, som byråchefen

å tekniska afdelningen på 5 år haft till närmaste biträde i

tjänsten.

Att det ständiga och täta ombytet af byråingenjör och af biträdande

ingenjörer med nödvändighet måst och allt framgent måste medföra synnerligen

svåra olägenheter, ansåg styrelsen uppenbart.

Under så beskaffade förhållanden hade det varit och vore fortfarande

förenadt med de allra största svårigheter såväl att besätta byråingenjörstjänsten

med kompetent person, som ock att erhålla dugliga tekniska biträden,

som stannade tillräckligt lång tid för att blifva till verklig nytta

i arbetet.

Uppenbart vore vidare att, då byråingenjören allt som oftast måst

på grund af afgång ersättas med ny sådan och de tekniska biträdena

stannat i styrelsens tjänst i genomsnitt endast ett hälft år, de båda

byråcheferna finge ägna alldeles för mycken tid och möda till att gång

på gång upplära och sätta in i arbetet ingenjörer, som icke hunne blifva

till verkligt biträde, innan de afginge till bättre aflönade anställningar utanför

ämbetsverket.

Bristen på erforderligt antal tjänstemän å styrelsens stat hade äfven

gjort sig kännbar genom svårigheter att under de byråcheferna tillkommande

årliga semesterledigheterna behörigen uppehålla deras tjänster.

De ständiga och täta ombytena af byråingenjör hade sålunda vållat,

att, byråchefens å tekniska afdelningen tjänst under hans semester flera

gånger på senare åren måst upprätthållas antingen genom att därtill förordna

en längesedan från ordinarie tjänst pensionerad major i väg- och

vattenbyggnadskåren eller genom att till tjänstgöring i styrelsen inkalla en

af de under styrelsen lydande distriktscheferna, till väsentliga olägenheter

såväl för styrelsen som för distrikten.

14—082205. Löneregleringskommitténs bet. XX Vill.

106

Vid längre tids tjänstledighet för byråchef på grund af hälsoskäl

hade det jämväl visat sig under nuvarande personalförhållanden vara förenad!

med de allra största svårigheter att uppehålla byråchefs tjänst på

ett för ämbetsverket tjänligt sätt.

Att styrelsen icke förfogat öfver tillräckliga medel att anställa ett

mot arbetsmängden svarande tillräckligt antal biträdande ingenjörer och

att de tillgängliga medlen endast medgifvit efter nutida förhållanden alldeles

för låga arfvoden åt dessa ingenjörer, hade också starkt inverkat på

möjligheten att utan eftergift i fordringarna på nöjaktiga och grundliga

utredningar åstadkomma den snabba handläggning af ärendena, som det

allmännas intresse måste fordra.

Efter uppräknande af de olika slag af göromål, som enligt instruktionen

ålåge byråcheferna, anfördes i promemorian, hurusom de båda byråcheferna

uppenbarligen icke kunde på ett för staten och allmänheten tillfredsställande

sätt fullgöra alla dessa omfattande åligganden med mindre

de, hvar å sin afdelning, hade till biträde erforderligt antal väl kvalificerade

tjänstemän utan allt för täta ombyten. Därutinnan bruste emellertid

den nuvarande organisationen i högst betänklig grad.

Det otillräckliga antalet tjänstemän å afdelningarna och omöjligheten

att för någon längre tid få behålla dem som funnes, beroende på de allt

för ringa aflöningsförmånerna, hade äfven vållat, att nödvändigheten för

byråcheferna att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens

skrivelser i alla mål, som tillhörde deras föredragning, verkat i hög grad

betungande och varit mycket hinderlig för deras mera maktpåliggande

ämbetsverksamhet.

Då byråchefernas tid alldeles för mycket måst tagas i anspråk af

dessa göromål, från hvilka de borde i möjligaste mån vara befriade, hade

byråcheferna i allt för hög grad saknat tid och arbetsro att kunna så

snabbt som önskvärd! varit afgifva sådana utlåtanden i förekommande stora

frågor, som kräfde en tidsödande utredning och en mångsidig fackmässig

belysning. Det hade därför, uteslutande på grund af bristen på erforderlig!

antal kompetenta, fast anställda biträden i tjänsten, icke kunnat

undvikas, att de största och viktigaste frågor, som kräfde en mera tidsödande

och djupgående utredning, mången gång fått vänta i åratal, innan

107

vederbörande byråchef blifvit i stånd att bereda sig ledighet att helt ägna

sig åt sådana frågors utredning.

Af enahanda anledning hade det jämväl visat sig vara omöjligt för

byråcheferna att kunna bereda sig tid och ledighet till att företaga inspektionsresor

för kontroll å allmänna arbeten och enskilda järnvägar.

Att allt detta vore missförhållanden, som vid den förestående löneregleringen

borde undanröjas, läge för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i öppen dag. Också hade styrelsen uteslutande i afvaktan på denna reglering

icke funnit sig förut böra göra underdånig framställning om inrättande

af behöfliga nya befattningar å styrelsens stat.

I vår brådskande tid hade — säges det i promemorian — krafvet

å ett snabbt afgörande af föreliggande ärenden blifvit allt starkare. Skulle

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna motsvara detta tidens berättigade

kraf, och det blifva möjligt att för framtiden undgå dessa svåra olägenheter,

af Indika arbetet inom ämbetsverket under nuvarande förhållanden

lede, måste nödvändigt styrelsens arbetskrafter i erforderlig omfattning

ökas och denna ökning ske genom det erforderliga antalet tjänstemäns

anställande på ordinarie stat med efter nutida förhållanden tillräckliga

löneförmåner.

Genom hvad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida anförts

samt hvad kommittén eljest och jämväl vid besök inom ämbetsverket

inhämtat har kommittén erhållit den bestämda uppfattningen, att, om

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall kunna på ett tillfredsställande sätt

fullgöra hvad som åligger densamma, det är oundgängligen nödvändigt

att antalet ordinarie tjänstemän å den tekniska afdelningen och å järnvägsafdelningen

varder ökadt.

Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka uppförande

å stat af så stort antal ordinarie tjänstemän, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ifrågasatts, men vid beräknande af anslagsbelopp till

extra ordinarie tjänstemän m. in. har hänsyn tagits därtill att, utöfver den

af kommittén föreslagna ordinarie personalen, ytterligare arbetskrafter

måste finnas till styrelsens förfogande.

108

Hvad nu först angår den s. k. tekniska afdelningen inom styrelsen,

har kommittén ansett, att å denna afdelning — hvilken utan tvifvel är

den, , hvarpå det mesta arbetet hvilar — böra finnas följande ordinarie

tjänstemän utom byråchefen, nämligen en förste byråingenjör, två byråingenjörer

och en notarie.

A järnvägsafdelningen bör, enligt kommitténs mening, utom byråchefen

finnas följande ordinarie tjänstemän, nämligen en förste byråingenjör

och en byråingenjör.

De bägge förste byråingenjörerna skulle, en hvar å sin afdelning,

hafva den närmaste uppsikten öfver arbetet å afdelningen och biträda

vederbörande byråchef särskildt med mera maktpåliggande ärenden. I

sådant hänseende skulle förste byråingenjören å den tekniska afdelningen

träda i stället för den nuvarande ordinarie byråingenjören och förste byråingenjören

å järnvägsafdelningen i stället för den nuvarande notarien.

De af kommittén föreslagna byråingenjörerna skulle hufvudsakligen

hafva till åliggande att verkställa den tekniska granskningen af inkommande

ärenden.

Då kommittén föreslagit inrättande af en notariebefattning å den

tekniska afdelningen, har detta skett därför, att kommittén för sin del

ansett det vara synnerligen önskvärdt, att å denna afdelning må finnas

tillgång till en ordinarie tjänsteman med administrativ bildning, särskildt

för verkställande af utredningar, utarbetande af promemorior och uppsättande

af skrivelser af mera juridiskt-administrativ art.

Till den administrativa afdelningen inom styrelsen höra, såsom

nämndt är, förutom föredraganden, två ordinarie tjänstemän, nämligen

registratorn, tillika aktuarie, samt en revisor och bokhållare. Något behof

att öka antalet ordinarie tjänstemän å denna afdelning synes kommittén

ej föreligga.

Jämte de ofvan nämnda ordinarie tjänstemännen å styrelsens olika

afdelningar anser kommittén böra å styrelsens stat uppföras ett antal ordinarie

kvinnliga biträden.

Hos styrelsen finnas för närvarande anställda fem kvinnliga biträden

till hvilka ersättning utgår af det å den ordinarie staten uppförda anslaget

109

till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän, rit- och

skrifbiträde eller af å extra stat beviljade medel till förstärkning af arbetskrafterna

hos styrelsen.

Samtliga dessa kvinnliga biträden hafva till åliggande att utföra det

för styrelsen erforderliga renskrifningsarbetet, men därjämte hafva vissa af

dem en del andra göromål. Ett biträde handhafver och vårdar det till den

tekniska afdelningen hörande ritningsarkivet, för erforderliga förteckningar

däröfver samt utför förekommande kopieringar af ritningar, kartor m. m.

Motsvarande göromål å järnvägsafdelningen bestridas äfven af ett kvinnligt

biträde. Ett af de kvinnliga biträdena har att utföra en del bokhållerioch

expeditionsgöromål å den administrativa afdelningen.

Inom kommittén har fråga väckts, huruvida ej af de kvinnliga biträdena

de, hvilka utföra mera kvalificeradt arbete än enbart renskrifningsgöromål,

borde ställas i en högre grad än öfriga biträden.

I detta hänseende har emellertid erinrats, att kommittén erhållit

särskildt uppdrag att afgifva underdånigt utlåtande och förslag i fråga om

uppförande i stat af vissa, fast anställda biträden hos en mängd ämbetsverk

och myndigheter, hvilkas löneförhållanden reglerats vid senare årens

riksdagar, och att i berörda ärende, förutom åtskilliga andra spörsmål, äfven

framställts yrkanden om en bättre ställning för de biträden, som utföra

mera kvalificeradt arbete.

Då kommittén ännu icke varit i tillfälle att bestämma sin ståndpunkt

till det sist omförinälda principiella spörsmålet, har det synts kommittén

lämpligast att, oafsedt huruvida framdeles må befinnas, att ett

eller flera af de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda kvinnliga

biträdena böra erhålla en bättre ställning, för närvarande likställa samtliga

de kvinnliga biträden, som enligt kommitténs mening höra uppföras å styrelsens

stat.

Antalet dylika biträden har kommittén ansett böra bestämmas till

fem. Att sätta antalet lägre torde vara olämpligt och ekonomiskt ofördelaktigt,

enär därigenom, såsom ock inträffat, skulle föranledas, att i

många fall öfverkvalificerad arbetskraft måste tagas i anspråk för exempelvis

skötsel af ritningsarkiv, kopiering af ritningar o. d. Genom att sätta

antalet kvinnliga biträden å stat till fem skulle ock, enligt kommitténs

no

*

öfvertygelse, kunna af kvinnligt biträde medhinnas en del göromål å registratorskontoret,

hvilka för närvarande utföras af en amanuens.

Vidkommande för styrelsen erforderligt vaktmästarbiträde får kommittén

erinra, att enligt gällande stat finnas två ordinarie vaktmästare

hos styrelsen. Styrelsen har emellertid erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande

att från och med oktober månad 1908 intill utgången af år 1911 hafva

en extra vaktmästare anställd mot en aflöning, beräknad efter tre kronor

för dag. De därför erforderliga medlen utgå af sjätte hufvudtitelns allmänna

besparingar.

De nya lokaler uti förutvarande riksdagshuset å Riddarholmen, till

hvilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under loppet af år 1911 kommer

att förflyttas, äro belägna uti två olika våningar, hvarjämte uti källarvåningen

plats lärer vara beredd för en del af styrelsens arkiv.

Då för bestridande af erforderligt vaktmästarbiträde inom styrelsens

nuvarande provisoriska lokaler, hvilka äro fördelade på två våningar, tre

personer ansetts behöfliga, lärer någon minskning i nämnda antal icke

kunna ske efter styrelsens inflyttning i de nya lokalerna. Vid sådant förhållande

har kommittén ansett sig böra föreslå upptagande i stat af tre

vaktmästare, af hvilka en lämpligen torde böra erhålla förste vaktmästares

ställning.

Afiönings- Hvad aflöningsförmånerna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

formaner. or(|inarie personal beträffar, tillåter sig kommittén, i fråga om aflöningen

till styrelsens chef, från det föregående erinra, hurusom uti det af 1874

års löneregleringskommitté år 1879 afgifna betänkandet angående styrelsen

för allmänna väg- och vattenbyggnader chefens aflöning af kommitténs

flertal föreslogs till 7,500 kronor. I fråga om nämnda aflöningsbelopp voro

två af kommitténs medlemmar skiljaktiga, i det att, å ena sidan, ordföranden,

generaldirektören Beijer yrkade, att chefen skulle tillerkännas

en aflöning af 9,000 kronor, och, å andra sidan, kommittéledamoten Liss

Olof Larsson ansåg, att chefen borde erhålla samma aflöning, som bestämts

för chefer i en del andra ämbetsverk eller 7,000 kronor. Uti den kungl.

prooositionen vid 1880 års riksdag föreslogs chefens aflöning till 9,000

in

kronor. Såsom förut är nämndt, blef emellertid frågan om styrelsens uppförande

å ordinarie stat undanskjuten vid 1880 års riksdag.

Uti det af generaldirektören Beijer upprättade förslag dels till förening

af styrelserna för allmänna väg- och vattenbyggnader och öfver

statens järnvägsbyggnader dels ock till stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i dess sålunda utvidgade skick, hvilket förslag låg till grund

för den kungl. propositionen i ämnet vid 1882 års riksdag, föreslogs

chefens aflöning till 10,000 kronor, särskild! med hänsyn därtill att genom

den ifrågasatta föreningen hans ansvar och åligganden komme att betydligt

ökas till såväl omfång som vikt.

Detta aflöningsbelopp var äfven upptaget uti det af Kungl. Maj:t

vid nyssnämnda riksdag framlagda förslaget till stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I förbigående må här anmärkas, att aflöningen till generaldirektör i

normalgrad vid nämnda tidpunkt utgjorde 9,000 kronor.

Riksdagen, som ansåg frågan om ordnandet af tillsynen öfver statens

järnvägsbyggnader då böra lämnas öppen, uttalade, att med hänsyn till

den inskränkning i göromålen, som under antydda förutsättning skulle

komma att äga rum, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef icke borde

tilldelas så högt aflöningsbelopp som 10,000 kronor, utan att aflöningen för

nämnda chef lämpligen kunde bestämmas till 8,000 kronor, helst cheferna

för åtskilliga andra centrala ämbetsverk icke åtnjöte högre aflöning än

7,000 å 7,500 kronor.

I enlighet härmed är ock chefens för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

aflöning i gällande stat upptagen med ett belopp af 8,000 kronor.

Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida har nu yrkats, att aflöningen

till chefen för detta ämbetsverk måtte sättas till 15,000 kronor,

eller sålunda samma aflöningsbelopp som tillerkänts generaldirektören i

telegrafstyrelsen och äfven åtnjutes af generalpostdirektören, såsom chef

både för postverket och postsparbanken.

Vid öfvervägande af frågan om aflöningsförrnånerna till chefen för

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har kommittén emellertid icke ansett

3ig kunna för denne föreslå högre aflöning än den högsta, som vid nyare

112

löneregleringar blifvit tillerkänd chefer med öfverdirektörs benämning eller

10,000 kronor.

Aflöningen till de bägge byråcheferna i våg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utgör enligt gällande stat den för tjänstemän i tredje lönegraden

vid ännu ej nyreglerade centrala verk bestämda.

Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagits, att aflöningen

för styrelsens tekniska byråchefer måtte sättas till 12,000 kronor eller sålunda

till samma belopp, som fastställts för öfverdirektören och souschefen i

järnvägsstyrelsen.

Kommittén har emellertid icke tilltrott sig att för dessa byråchefer

tillstyrka en större förhöjning i aflöning än som blir en följd

däraf, att de vid regleringen likställas med tjänstemän i tredje normalgi''aden

inom nyreglerade verk.

Föredraganden å administrativa afdelningen upptogs uti den år 1882

fastställda staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom andra gradens

tjänsteman, kamrerare. I afseende å ifrågavarande tjänstemans ställning

har sedermera icke vidtagits annan ändring än att i den år 1899

utfärdade instruktionen för styrelsen benämningen kamrerare utbyttes mot

byrådirektör, samtidigt därmed att styrelsen å stat erhöll en särskild ledamot

och föredragande för ärenden rörande enskilda järnvägar, hvilken i

aflöningshänseende då likställdes med föredraganden för administrativa

ärenden och jämväl erhöll benämningen byrådirektör.

Nu har från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida framställts förslag,

att befattningen såsom föredragande för administrativa ärenden måtte

uppflyttas till tjänst af tredje normalgraden med den för sådan tjänst

bestämda aflöning.

Beträffande detta förslag får kommittén framhålla, att den omständigheten

att nu ifrågavarande tjänsteman är ledamot och föredragande

i styrelsen icke i och för sig behöfver föranleda till befattningens upphöjande

till tredje graden.

I sådant hänseende torde, exempelvis, böra beaktas, att i riksförsäkringsanstalten

sekreteraren och ombudsmannen är ledamot af anstalten

113

och att den honom vid 1908 års riksdag tillerkända aflöningen närmast

motsvarar den, som åtnjutes af tjänstemän i andra lönegraden inom statskontoret

in. fl. nyreglerade centrala ämbetsverk.

I den nya kontrollstyrelsen är ämbetsverkets sekreterare ledamot af

styrelsen. I fråga om sekreteraren likasom de öfriga ledamöterna i kontrollstyrelsen

föreslog Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag, att dessa befattningshafvare

skulle i aflöningshänseende sättas i en mellangård mellan

andra och tredje normalgraderna. Detta vann emellertid icke Riksdagens

bifall, utan bestämdes aflöningen till likhet med andra normalgradens.

I försäkringsinspektionen är en af ledamöterna tillika sekreterare.

Beträffande denne befattningshafvare hade, då fråga var om nyreglering

af nämnda ämbetsverk, från verkets sida ifrågasatts uppflyttning af tjänsten

från andra till tredje graden. Enligt den år 1910 fastställda staten för

försäkringsinspektionen är emellertid hans aflöning bestämd till samma

belopp som för öfriga tjänstemän i andra normalgraden.

Såsom stöd för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om uppflyttning

i tredje graden af föredraganden för administrativa ärenden hos

styrelsen har i styrelsens skrifvelse den 9 januari 1911 äfven åberopats

jämförelse med byråchefen och föredraganden för kansli- och ekonomiska

ärenden i landtbruksstyrelsen.

Kommittén, som nogsamt äger kännedom om hvad i olika hänseenden

åligger nyssnämnde byråchef hos landtbruksstyrelsen, har icke kunnat

ansluta sig till den uppfattning af de ifrågavarande båda tjänsterna, som

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom den gjorda jämförelsen velat göra

gällande.

I sådant hänseende vill kommittén erinra, hurusom, enligt 20 § af

instruktionen för landtbruksstyrelsen af den 2 oktober 1908, byråchefen

för kansli- och ekonomiska ärenden i sistnämnda styrelse, förutom skyldighet

att föredraga nyssberörda ärenden samt närvara vid föredragning

af vissa andra ärenden, åligger, bland annat, att ansvara för uppsättningen

af samt till styrelsens granskning öfverlämna koncept till expeditioner i

samtliga de mål och ärenden, hvilka föredragits hos styrelsen — alltså

äfven de som föredragits af styrelsens tekniska ledamöter — att uppbära

och handhafva till styrelsen inkommande medel, utbetala desamma till

15—QS2205. L önevegleringskommitténs bet. XXVIII.

114

vederbörande och i laga ordning redovisa för dem. Äfvenledes skall han hafva

uppsikt öfver samt ansvara för registrators- och aktuariegöromålens behöriga

skötande.

Det torde äfven böra bemärkas, att å landtbruksstyrelsens stat icke

finnes upptagen någon biträdande ordinarie tjänsteman, vare sig af andra

eller första graden.

Vid nu antydda förhållanden och då någon ändring icke ifrågasatts

i afseende å tjänsteåliggandena för byrådirektören inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

har kommittén icke kunnat biträda styrelsens förslag

uti ifrågavarande hänseende. Kommittén har alltså ansett byrådirektören

böra i aflöningshänseende hänföras till andra normalgraden.

Hvad de bägge af kommittén föreslagna förste byråingenjörerna angår,

har kommittén, med hänsyn till vikten att för ifrågavarande befattningar

kunna påräkna verkligt dugande personer och att kunna undvika

alltför täta ombyten å dessa platser, ansett sig böra sätta förste byråingenjörs

aflöning lika med tjänstemäns i andra normalgraden, vid hvilket

förhållande väl äfven ifrågavarande befattningar torde böra tillsättas af

Kungl. Maj:t.

Då det måhända skulle kunna blifva föremål för särskild uppmärksamhet,

att kommittén för förste byråingenjör hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit enahanda aflöningsförmåner, som af kommittén

tillstyrkts för en af styrelsens ledamöter, nämligen byrådirektören, torde

böra till jämförelse framhållas, att uti den vid 1910 års riksdag antagna

staten för försäkringsinspektionen aflöningen till en förste aktuarie satts

till samma belopp som för den ledamot af inspektionen, hvilken tillika är

sekreterare.

De af kommittén föreslagna byråingenjörs- och notariebefattningarna

skulle enligt kommitténs mening, likasom registrators- samt revisors- och

bokhållareänsterna, tillhöra första lönegraden.

Å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat skulle enligt kommitténs

förslag äfven uppföras fem kvinnliga biträden.

115

Vidkommande spörsmålet angående ifrågavarande biträdens ställning

i aflöningshänseende tillåter sig kommittén erinra, hurusom vid 1910 års

riksdag, i anledning af framställningar från Kungl. Maj:t, beslut fattats

om uppförande å ordinarie stat af skrifbiträden, ett hos fångvårdsstyrelsen

och två hos generaltullstyrelsen.

I den af Riksdagen antagna aflöningsstaten för fångvårdsstyrelsen

finnes upptaget >1 skrifbiträde», med lön 600, tjänstgöringspenningar 450

och ortstillägg 150, tillhopa 1,200 kronor, jämte två ålderstillägg, hvardera

å 200 kronor, efter 5 och 10 år.

I aflöningsstaten för generaltullstyrelsen finnas upptagna två kvinnliga

skrifbiträden, med samma aflöningsförmåner som skrifbiträdet i fång:-

o

vårdsstyrelsen.

Bland aflöningsvillkoren för fångvårdsstyrelsen finnes intagen den

bestämmelsen, att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställdt

hos fångvårdsstyrelsen och antages till biträde å denna stat, äger att för

åtnjutande af löneförhöjning (genom ålderstillägg) räkna sig till godo den tid,

biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen. Motsvarande

bestämmelse finnes intagen bland aflöningsvillkoren för generaltullstyrelsen.

Kommittén hänvisar i ofvannämnda hänseenden beträffande fångvårdsstyrelsen

till Riksdagens skrifvelse n:r 2 den 9 juni 1910 och beträffande

generaltullstyrelsen till skrifvelsen n:r 7 den 10 juni 1910.

Hvad nu de fem kvinnliga biträdena hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

angår, har redan antydts, att samtliga dessa biträden åtminstone

för den närmaste tiden borde, enligt kommitténs mening, vara likställda

med hvarandra; och lära vid sådant förhållande aflöningsförmånerna för

dem icke böra bestämmas annorlunda än för de ofvan omförmälda biträdena

i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen.

\ idkommande slutligen vaktmästarna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har, såsom redan är nämndt, en af dem synts kommittén böra

erhålla förste vaktmästares ställning. I fråga om såväl förste vaktmästaren

som de öfriga vaktmästarna hos styrelsen torde böra gälla samma bestämmelser

i aflöningshänseende, som vid 1910 års riksdag antagits för motsvarande

befattningshafvare i fångvårdsstyrelsen.

116

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att öfver dir ektören och chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

må erhålla en aflöning af 10,000

kronor, däraf 6,200 i lön, 2,800 i tjänstgöring spenning ar

och 1,000 i ortstillägg;

att till hvar och en af de tvä byråcheferna aflöning

en må utgå med 8,100 kronor, däraf 5,000 i lön,

2,500 i tjänstgöring spenning ar och 600 i ortstillägg,

hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem.

år med 600 kronor;

att byrådirektören må åtnjuta eu aflöning af 5,800

kronor, däraf 3,600 i lön, 1,800 i tjänst g öring spenning ar

och 400 i ortstillägg, hvartill kunna komma två ålderstillägg

till lönen, det ena med 500 kronor efter fem

är och det andra, likaledes med 500 kronor, efter ytterligare

fem år;

att å tekniska afdelningen inom styrelsen må, i

stället för nuvarande byråingenjörsbefattningen, inrättas

en förste byråingenjör stjänst med aflöning af

5,800 kronor, däraf 3,600 i lön, 1,800 i tjänstgöringspenningar

och 400 i ortstillägg, hvartill kunna komma

två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter

fem år och det andra, likaledes med 500 kronor, efter

ytterligare fem år;

att å järnvägsafdelningen inom styrelsen må, i

stället för nuvarande notariebefattningen, inrättas en

förste byråingenjör stjänst med enahanda aflöning sförmåner

som för motsvarande befattning ä tekniska afdelningen;

att

å tekniska afdelningen må inrättas två byråingenjör

sbefattning ar och en notariebefattning samt å

järnväg saf delning en en by råingenjör sbefattning, en hvar

med en aflöning af 4,000 kronor, däraf 2,200 i lön,

117

1,500 i tjänstg öring spenning ar och 300 i ortstillägg,

hvartill kunna komma tre älderstillägg till lönen, hvart

och ett å 500 kronor, det första efter fem är, det andra

efter ytterligare fem år och det tredje efter än ytterligare

fem är;

att registratorn, tillika aktuarie, salut revisorn och

bokhållaren, hvilka tillhöra administrativa afdelningen

inom styrelsen, må åtnjuta enahanda aflöning som föreslagits

för byråingenjör och notarie;

att i staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må

uppföras fem kvinnliga biträden, en hvar med en aflöning

aJ 1,200 kronor, där af lön 600, tjänstgöring spenningar

450 och ortstillägg 150, hvartill kunna komma två älderstillägg

till lönen, det ena med 200 kronor efter fem

år och det andra, likaledes med 200 kronor, efter ytterligare

fem år;

att i staten må upptagas aflöning till en förste

vaktmästare med 1,500 kronor, däraf 900 i lön, 450 i

tjänstg öring spenning ar och 150 i ortstillägg, hvartill kan

komma ett älderstillägg till lönen efter fem år med 100

kronor;

att i staten äfven må uppföras aflöningar till två

andre vaktmästare, hvardera med 1,200 kronor, däraf

700 i lön, 350 i tjänstgöringspenningar och 150 i ortstillägg,

hvartill kunna komma två älderstillägg till

lönen, det ena med 100 kronor efter fem är och det

andra, likaledes med 100 kronor, efter ytterligare fem

är; samt

att den bestämmelsen intages i staten, att, därest

vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt

bränsle, skall, sä länge denna förmän kvarstår, ortstilllägg

ej utgå till honom äfvensom ä lönen afdragas 100

kronor ärligen.

118

utsträckt Vid godkännande af föreslagna aflöningsstater för statskontoret m. fl.

ämbetsverk har Riksdagen under de senare åren uppställt såsom förutsättning

för godkännandet, att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då staterna

skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga ordinarie

befattningshafvare skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas

eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes

minst sex timmar hvarje söckendag.

Kommittén tillåter sig jämväl beträffande den ordinarie personalen

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställa,

att såsom förutsättning för den blifvande staten uppställes,

att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare i styrelsen

skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller

för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet

tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag.

Anslag till Å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat finnes, såsom förut är

såttninTarf-nämndt, uppfördt ett anslag å 17,000 kronor till vikariatsersättning, arfvovoden

den åt extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde. För hvart och

rie tjänste- ett af åren 1909—1911 har Riksdagen därjämte å extra stat beviljat anman,

m. m. ^ 15,400 kronor till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

Af berörda å såväl ordinarie som extra stat anvisade medel har utgått

ersättning till ingenjörsbiträden, styrelsens juridiska biträde, amanuenser,

rit- och skrifbiträden samt tillfälligt vaktmästarbiträde.

Kommittén har i det föregående hemställt om ökning af antalet

ordinarie befattningshafvare i styrelsen, men därvid dock förutsatt att därjämte

ytterligare arbetskrafter skulle finnas till styrelsens förfogande.

Hvad då i sådant hänseende beträffar de inom styrelsen erforderliga

i ngen] örsbiträden, har kommittén beräknat deras antal till i regeln fyra,

nämligen två å tekniska och två å järnvägsafdelningen.

Ingenjörsbiträde hos styrelsen, med samma dagliga tjänstgöringstid

som den ordinarie personalen, åtnjuter för närvarande ersättning beräknad

efter 250 till 300 kronor för månad.

119

Då lämpliga ingenjörsbiträden med en till i regeln sex timmar utsträckt

daglig tjänstgöringstid icke torde kunna erhållas mot lägre godtgörelse

än det sistnämnda beloppet, har kommittén till ersättning åt ingenjörsbiträden

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat ett belopp

af 14,400 kronor. Vid bestämmandet af nyssberörda belopp har kommittén

emellertid förutsatt, att, därest någon semesterledighet må anses böra

beredas ingen]örsbiträde, särskild kostnad utöfver nämnda belopp icke därigenom

förorsakas statsverket.

o

A järnvägsafdelningen inom styrelsen förekomma en del göromål

motsvarande dem, hvilka kommittén ansett böra å tekniska afdelningen utföras

af en ordinarie tjänsteman med benämning notarie. Då dessa göromål

å järnvägsafdelningen icke äro af den omfattning att de gifva full

sysselsättning åt en ordinarie tjänsteman, har kommittén ansett tillfyllest

att å denna afdelning anställes en amanuens.

För närvarande finnes hos styrelsen ett »juridiskt biträde». Detta

biträde har hufvudsakligen till uppgift att granska kontrakt beträffande

utförande af sådana allmänna arbeten, som åtnjuta bidrag eller låneunderstöd

af statsmedel, samt att i möjligen förekommande fall föra styrelsens

talan i rättegångar. Ifrågavarande åligganden synas kommittén lämpligen

kunna uppdragas åt en amanuens å administrativa afdelningen, hvilken

jämväl torde kunna medhinna en del andra göromål.

Att, såsom för närvarande äger rum, hafva en särskild amanuens anställd

å registratorskontoret synes kommittén icke vara erforderligt. Därest

å nämnda kontor arbetet jämväl efter införandet af utsträckt arbetstid icke

skulle kunna till fullo medhinnas af registratorn, lärer erforderligt biträde

kunna lämnas af de ordinarie kvinnliga biträdena eller genom användande

af tillfällig arbetskraft.

Vidkommande arfvoden till amanuenser hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har kommittén vid beräknandet af det anslag, hvarifrån dessa

arfvoden skola utgå, ställt beräkningen uti ifrågavarande afseende efter de

grunder, som vid regleringarna år 1908 följdes beträffande kammarkollegiet

och kammarrätten, eller till i medeltal 1,800 kronor för hvarje

amanuens.

120

Vid reglerandet af löneförhållandena vid sistnämnda två ämbetsverk

blef för uppehållande af amanuensbefattning under sjukdom och semester

samt då amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst under innehafvarens

semester och tjänstledighet beräknadt omkring 450 kronor för

hvarje amanuens. Enahanda grund har synts böra tillämpas vid väg- och

vattenbyggnadssty relsen.

1 de nämnda hänseendena torde alltså böra för två amanuensbefattningar

vid detta ämbetsverk beräknas ett belopp af 4,500 kronor.

Till gratifikationer åt extra tjänstemän och extra vaktmästare samt

till bestridande af kostnader för sådant rit- och renskrifningsarbete, som

tilläfventyrs icke kan medhinnas af de föreslagna ordinarie kvinnliga biträdena,

har kommittén beräknat ett belopp af 2,100 kronor.

Enligt § 24 i gällande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

äger öfverdirektören för besiktning af pågående arbeten och anläggningar

att, när han så aktar nödigt, företaga ämbetsresor till orterna.

Byråchefen för tekniska ärenden åligger, enligt 25 § i instruktionen, att,

då han därtill förordnas, företaga inspektionsresor för kontroll å allmänna

arbeten. Jämväl byråchefen för järnvägsärenden tillkommer, enligt § 26,

att, då han därtill förordnas, företaga resor för inspektion af färdiga eller

under arbete varande enskilda järnvägar.

Till godtgörelse af de vikarier, som under dylika tjänsteresor kunna

varda förordnade i styrelsen, har kommittén beräknat ett belopp af 400

kronor.

Under afdelningen »aflöningsvillkor» härefteråt föreslås semesterledighet

för flertalet af de ordinarie befattningshafvarna hos styrelsen.

För sådana ledigheter måste finnas tillgång till vikariatsersättningar,

i allmänhet motsvarande vederbörande befattningshafvare tillkommande

tjänstgöringspenningar, men för vikarie för semesterledigt kvinnligt biträde

ett skäligt ansedt belopp af 75 kronor per månad. Med afseende

jämväl å eventuellt behof af medel utöfver tjänstgöringspenningar till aflönande

af vikarie för ordinarie kvinnligt biträde under sjukdom samt för

anslagets afrundande har kommittén beräknat det till vikariatsersättningar

uti ifrågavarande hänseenden afsedda beloppet till 3,100 kronor.

121

Med afseende å hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,

att till arfvoden åt ingenjörsbiträden och amanuenser,

gratifikationer åt extra tjänstemän och extra vaktmästare,

godtgörelse åt tillfälliga rit- och skrifbiträden

samt vikariatsersättningar må i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

stat uppföras ett anslag af 24,500 kronor.

Jämlikt § 24 i instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

är öfverdirektören, såsom styrelsens chef, Kungl. Maj:t i första rummet

ansvarig för uppfyllandet af styrelsens åligganden, och han har att tillse,

det tjänstemännen med nit, skicklighet och drift fullgöra sina skyldigheter.

Det synes kommittén, som skulle lämpligen kunna åt öfverdirektören

uppdragas jämväl den direkta handläggningen af vissa slag af ärenden

eller grupper af ärenden; hemställande kommittén,

att erforderlig föreskrift i sådant hänseende må

intagas i blifvande ny instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

.

I delen I af sina betänkanden (sid. 165) erinrade kommittén, hurusom

i fråga om ärendens afgörande i chefens tillfälliga frånvaro uti ämbetsverk,

där chefen, vare sig fullständigt eller delvis, ensam hade beslutanderätten

i ärenden, uti hvilkas pröfning han deltoge, föreskrifterna i allmänhet

växlade mellan två hufvudtyper, i ty att inom vissa ämbetsverk de

ärenden, i hvilka chefen eljest beslutade och som kunde afgöras i hans

frånvaro, blefve kollektivt afgjorda af vederbörande ledamöter, under det i

andra verk en af ledamöterna inträdde i utöfningen af chefens åligganden

med eller utan vissa begränsningar.

Enligt hvad ofvan omförmälts, tillhör väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den förstnämnda af dessa båda hufvudtyper.

I kommitténs betänkanden angående kammarkollegiet, statskontoret

och domänstyrelsen förordades för dessa ämbetsverk den anordning, att i

chefens frånvaro äldste tjänstgörande ledamoten skulle inträda i utöfningen

af chefens åligganden. Föreskrifter i sådant hänseende hafva ock

16—082205. Lönereglering »kommitténs bet. XXVIII.

Öfverlämnande

åt chefen

att direkt

handlägga

vissa ärenden.

Sättet för

ärendens afgörande

vid

chefens tillfälliga

frånvaro.

122

Anmärknings

arfvode.

meddelats i de nya instruktioner, som utfärdats för nämnda ämbetsverk.

En motsvarande anordning anser kommittén böra komma i tillämpning

inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Enligt kommitténs mening

bör sålunda föreskrifvas, att i chefens frånvaro den äldste tjänstgörande

byråchefen skall inträda i utöfningen af chefsbefattningen. Härigenom

skulle vinnas, förutom undvikande af den mera tidkräfvande kollegiala

formen, dels att de till chefsämbetet hörande kontrollerande och öfvervakande

åliggandena kunde på effektivt sätt uppehållas, dels ock att en

af byråcheferna finge särskild anledning att sätta sig in i styrelsens ämbetsgöromål

i allmänhet, hvilket utan tvifvel skulle lända till större trygghet

för bevarandet af nödig kontinuitet vid ärendenas behandling.

Kommittén, som förutsätter att, därest, af annan anledning än semester

eller tjänsteresor, utöfver fjorton dagar för styrelsens chef inträffar

hinder att utöfva ämbetet, ansökning om ledighet skall göras hos Kungl.

Maj:t, hemställer,

att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens blifvande

instruktion mätte meddelas föreskrift därom, att under

öfverdirektörens tjänsteresor, eller dä han åtnjuter semester

eller eljest under kortare tid, som icke öfverstiger

fjorton dagar, är förhindrad att förrätta sitt ämbete,

äldste tjänstgörande byråchefen skall, därest icke annorlunda

af Kungl. Maj:t förordnas, inträda i utöfningen

af öfverdirektörens åligganden.

Vid beräknande af det för vikariatsersättningar erforderliga beloppet

har kommittén ock utgått från den förutsättningen, att chefsbefattningen

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle i öfverdirektörens frånvaro

uppehållas af vikarie.

Jämlikt § 30 uti instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelse den 12 december

1902, åligger det revisorn och bokhållaren att granska alla till styrelsen

enligt gifna föreskrifter inkommande, men i dess hufvudbok icke ingå

-

123

ende räkenskaper, med rätt att därvid göra anmärkning och att å de

medel, hvilka i följd af hans anmärkningar fastställas till betalning och

inflyta, uppbära anmärkningsarfvode med femton procent af det influtna

beloppet.

Efter förslag af kommittén har vid utfärdande af nya instruktioner

för domänstyrelsen den 16 oktober 1908, för kammarrätten den 23 december

1908 samt för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten den 16 december

1910 en begränsning af det vederbörande tillkommande anmärkningsarfvode

blifvit fastställd i fråga om större anmärkningsbelopp. Anmärkningsarfvodet

eller anmärkningsprovisionen, såsom det äfven heter, skall

nämligen utgöra femton procent å det influtna beloppet, därest detta icke

öfverstiger 500 kronor, samt tio procent å högre belopp, dock att — såsom

det uttryckes i instruktionerna för domänstyrelsen samt fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten — för belopp mellan 500 och 750 kronor provisionen

eller arfvodet i hvarje fall skall utgå med 75 kronor.

Ehuruväl, efter hvad kommittén inhämtat, något anmärkningsarfvode

icke under de tre senast förflutna kalenderåren tillfallit revisorn och bokhållaren

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lärer det dock ur enhetlighetens

och likformighetens synpunkt få anses önskvärdt, att vid utfärdandet

af nya eller ändrade instruktionsbestämmelser för sistnämnda styrelse

den begränsning i afseende å anmärkningsarfvode, hvarom ofvan förmäles,

varder fastställd.

Enligt hvad kommittén inhämtat, är den nuvarande innehafvaren af

registrator- och aktuarietjänsten förordnad till kommissionär hos väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

I anledning däraf må åberopas, hvad kommittén uti sina betänkanden

angående kammarkollegium och statskontoret 1 framhållit, nämligen

att det syntes kommittén i allmänhet icke vara lämpligt, att till kommissionär

hos statsdepartement eller ämbetsverk förordnades en dess ordinarie

tjänsteman, enär då lätteligen kunde hända, att denne föranleddes

låta de med kommissionärskapet förenade bestyr inkräkta å den för hans

ordinarie befattning förbehållna arbetstiden. Enligt kommitténs uppfatt

1

Se betänkandet delen II, sid. 117—118, och betänkandet delen IV, sid. 150.

Kommissionäreri

hos

styrelsen.

124

Vaktmästarnas

åligganden.

ning borde dylikt uppdrag anförtros åt amanuens eller med sådan likställd

extra tjänsteman, där icke särskilda förhållanden kunde anses böra

föranleda till annat förfaringssätt.

I öfverensstämmelse härmed synes det kommittén böra komma under

behörigt öfvervägande, huruvida ej det i förevarande hänseende registratorn

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade förordnande må vid

lämplig tidpunkt böra upphöra.

I Riksdagens skrifvelse den 9 juni 1910 n:r 2, angående regleringen

af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, erinrades, vid fångvårdsstyrelsen,

hurusom 1906 års statsrevisorer anmärkt, att de vid granskning

af statsdepartementens och de centrala ämbetsverkens räkenskaper funnit,

att särskilda kostnader utgått för göromål, som skäligen bort af verkens

vaktmästare utan ersättning bestridas, i hvilket afseende förekommit ut''

gifter för eldning, för hembärande af handlingar och böcker, för hissning

och skötsel af flagga med flera dylika bestyr, och hade revisorerna i anledning

däraf ifrågasatt, huruvida icke allmänna bestämmelser borde utfärdas

angående de tjänsteåligganden, som i regeln borde tillkomma vaktmästarna.

Riksdagen framhöll i nyssberörda skrifvelse önskvärdheten af att

denna fråga, i hvad den afsåge fångvårdsstyrelsens vaktmästare, blefve

vid utfärdandet af ny instruktion för styrelsen af Kung!. Maj:t tagen

under ompröfning.

Enligt hvad i bilaga till statsverkspropositionen vid 1911 års riksdag

(andra hufvudtiteln, nedre justitierevisionen, sid 60, 61) tillkännagifvits,

har frågan ock blifvit beaktad, då Kungl. Maj:t den 16 december 1910,

i samband med att ny instruktion för fångvårdsstyrelsen utfärdades, i särskildt

kungl. bref till styrelsen meddelade, bland annat, bestämmelser om

de hos styrelsen anställda vaktmästares skyldigheter. Därvid har stadgats,

att å fångvårdsstyi’elsens stat uppförd vaktmästare skall vara skyldig att

å den tid hvarje dag, öfverdirektören, med iakttagande af meddelade föreskrifter

rörande längden af arbetstiden å tjänsterummet, bestämmer, uppvakta

hos styrelsen, med åligganden därjämte att under samma tid samt

jämväl omedelbart före och efter densamma tillhandagå med fortskaffande

inom hufvudstaden af post, handlingar och dylikt samt utom verket utföra

125

andra uppdrag, som lämpligen kunna honom för verkets räkning åläggas,

samt att, därest bostad åt vaktmästare finnes i samband med styrelsens

ämbetslokal beredd, den af vaktmästarna, som styrelsen bestämmer, skall

mot i stat fastställdt afdrag å aflöningen vara där boende, med skyldighet

att å tider, då arbete i lokalen ej pågår, hafva tillsyn öfver lokalen samt

att vaka öfver att eldning, städning och rengöring däri verkställes i behörig

ordning och med iakttagande af nödig varsamhet äfvensom att utföra eller

ombesörja andra bestyr med afseende å lokalen.

Under erinran härom har chefen för justitiedepartementet, vid föredragning

den 13 januari 1911 af frågan om reglering af löneförhållanden

in. m. vid nedre justitierevisionen, uttalat, att hvad sålunda uttryckligen

bestämts i afseende å fångvårdsstyrelsens vaktmästare syntes departementschefen

stå i öfverensstämmelse med hvad som ansåges gälla för vaktmästare

i allmänhet i ämbetsverken, och att det torde vara lämpligt, att

dessa vaktmästarpersonalens skyldigheter blefve, på sätt som skett i samband

med utfärdandet af fångvårdsstyrelsens instruktion, fastslagna, då nya

instruktioner utfärdades för andra nvreglerade verk.

Då det med hänsyn till berörda uttalande af chefen för justitiedepartementet

torde få anses för gifvet, att bestämmelser af angifvet innehåll

komma att meddelas jämväl i afseende å vaktmästarna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

har kommittén ansett till fyllest att nu endast fästa

uppmärksamheten å förhållandet.

*

*

*

126

II. De under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställda distriktstjänste

männen.

Enligt § 11 i instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelse den 9 november 1906,

äro för närmaste uppsikten öfver och bestyret med sådana arbeten och anläggningar

i landsorten, som tillhöra styrelsens ämbetsbefattning, till biträde

åt styrelsen anställda en distriktschef inom hvart och ett af de sex

distrikt, uti hvilka riket i sådant afseende indelas, och åtta distriktsingenjörer.

Distriktsingenjörerna äro anställda en i hvart och ett af södra,

västra, östra och mellersta distrikten samt två i hvardera af nedre norra

och öfre norra distrikten.

Aflöningen till distriktschef utgör enligt gällande stat 3,000 kronor

såsom lön. Distriktsingenjör, eller såsom denne tjänsteman benämnes i

staten extra distriktsingenjör, åtnjuter arfvode af 1,500 kronor.

Utöfver förenämnda å stat uppförda aflöningar till distriktschefer och

distriktsingenjörer äger ifrågavarande personal åtnjuta ersättning för förrättningar

enligt den af Kungl. Maj:t den 28 september 1888 utfärdade

taxan på arfvode för förrättningar, som verkställas af tjänstemännen i vägoch

vattenbyggnadsdistrikten, med sedermera den 27 maj 1909 gjorda

ändringar i nämnda taxa.

I fråga om distriktstjänstemännens inkomster af arbete i och utom

tjänsten hänvisas till den ofvan å sid. 91—99 lämnade redogörelse.

I kungl. kungörelsen den 2 juni 1882 angående villkoren för åtnjutande

af de från 1883 års början fastställda löneförmånerna för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen jämte underlydande distriktschefer stadgades

uti pensionshänseende, att ämbets- eller tjänsteman skulle, då han

uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten

afgå, Kungl. Maj:t eller styrelsen, där det tillkomme denna att utfärda

afskedet, dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge

den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjänsten på tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att kvarstå i densamma.

127

Lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension innehåller emellertid uti 3 §, att såsom underlag för bestämmande

af pensions belopp skall, där ej särskildt pensionsunderlag blifvit i

lönestaten fastställd t, tjäna för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar

eller ortstillägg icke äro förenade, två tredjedelar af lönen, dock

att pensionsunderlag icke må för någon tjänst beräknas till högre belopp

än sextusen kronor.

Såsom öfvergångsbestämmelse är i 18 § af lagen föreskrifvet, att i

fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke äro förenade och

för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande i kraft stadgad,

skall, därest gällande lönestat fastställts före den 1 april 1900, hvad uti

ifrågavarande lag angående beräkning af pensionsunderlag föreskrifves

icke vinna tillämpning förrän ny lönestat må varda för tjänsten fastställd

utan därförinnan gälla bland annat, att pensionsunderlaget skall, där lönen

ej uPPgår till mer än tretusen kronor, utgöra hela lönen.

Enligt 5 § af pensionslagen, sådan denna paragraf lyder jämlikt lag

den 11 juni 1909, inträder rätt att komma i åtnjutande af hel pension

för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och trettiofem

tjänstår; härifrån äro dock stadgade undantag för vissa befattningshafvare,

bland hvilka dock icke äro upptagna distriktschefer i väg- och

vattenbyggnadsdistrikten.

Skyldighet för tjänstinnehafvare att afgå från tjänsten inträder, jämlikt

6 § af pensionslagen, i regeln vid uppnående af den i 5 § stadgade

lefnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger afskeda från

tjänsten, den myndighet obetaget att låta anstå med afskedet, därest och

så länge tjänstinnehafvaren pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda

sjuttio år.

Beträffande distriktscheferna har i ofvan omförmäld, af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen förordad framställning föreslagits, att lönen å stat

skulle höjas till 6,000 kronor, alltså till dubbla beloppet af hvad som

nu utgår, och pensionen bestämmas till 4,500 kronor.

128

Af den förberörda redogörelsen beträffande distriktschefernas inkomster

torde framgå, att dessa i allmänhet uppgå till belopp, som betydligt

öfverstiga hvad flertalet andra statens tjänstemän i jämförlig eller

högre ställning åtnjuta i sin befattning eller kunna förskaffa sig på grund

af sin tjänsteställning. Kommittén har vid sådant förhållande funnit sig

sakna anledning att föreslå någon förhöjning af den till distriktchef å

stat utgående lönen.

Vidkommande däremot distriktschefernas pensionsförhållanden torde

böra uppmärksammas, att, äfven om man blott vill bibehålla såväl lönesom

pensionsbeloppen för dem oförändrade, det på grund af stadgandet i

3 § i pensionslagen är nödvändigt, att i den nya lönestaten fastställes särskildt

pensionsunderlag. Eljest varder pensionen allenast två tredjedelar

af lönen eller tvåtusen kronor.

Om än kommittén icke kunnat tillstyrka en förhöjning af nu utgående

lön till distriktschef, har kommittén i allt fall ansett det böra tagas

under öfvervägande, huruvida ej beloppet af det pensionsunderlag, som

kan komma att fastställas för distriktschef, bör sättas högre än det nu

bestämda pensionsbeloppet 3,000 kronor.

Vid en jämförelse med de pensionsunderlag, som på grund af de

under senare år verkställda löneregleringar skola gälla, exempelvis, för

distriktslandtmätare, eller 3,200 kronor, för fiskeriintendenter, statskonsulenter

i boskapsskötsel, mejerihushållning och svinskötsel samt jägmästare,

eller 3,500 kronor, äfvensom för landtbruksingenjörer, eller 4,000

kronor, har kommittén ansett sig böra för distriktschef i väg- och vattenbyggnadsdistrikt

föreslå ett pensionsunderlag af 4,000 kronor.

Såsom förut är antydt, inträder enligt numera gällande civila pensionslag

skyldighet för distriktschef att afgå från tjänsten vid uppnående

af 67 lefnadsår.

Med hänsyn till beskaffenheten af distriktschefernas arbete synes det

emellertid kommittén böra komma under pröfning, huruvida ej berörda

skyldighet bör inträda åtminstone vid 65 års ålder, på sätt redan nu

gäller i fråga om en del tjänstemän, hvilkas tjänstgöring torde kunna

anses i viss mån jämförlig med distriktschefernas, nämligen geologer vid

129

Sveriges geologiska undersökning, landtbruksingenjörer och distriktslandtmätare

samt tjänstemän vid den lokala skogsförvaltningen.

Vidkommande distriktsingenjörerna har hemställts, att de måtte erhålla

en lön på stat af 3,500 kronor med rätt till pension å samma belopp,

äfvensom att distriktsingenjörerna i öfre och nedre norra distrikten

måtte hvar för sig få ett ortstillägg af 500 kronor.

För bedömande af spörsmålet, huruvida distriktsingenjöi’sbefattningarna

må höra uppföras såsom ordinarie tjänster, bör gifvetvis arten af de ifrågavarande

befattningshafvare åliggande göromål undersökas.

Uti § 33 i gällande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

säges, att distriktsingenjör, som skall bo inom distriktet och icke må

lämna detsamma utan efter uppdrag eller särskild tillåtelse af styrelsen,

har till närmaste förman distriktschefen, till hvars biträde i tjänsten han

är anställd, med skyldighet att på eget ansvar verkställa de inspektioner

eller andra förrättningar, hvartill han förordnas, äfvensom att, därest han

därtill erhåller förordnande, vid förfall för distriktschefen förvalta dennes

ämbete. Distriktsingenjör äger ock att med distriktschefens tillåtelse åtaga

sig enskilda uppdrag i yrket, såvidt tjänsten det medgifver.

Distriktsingenjörernas verksamhet, hvilken ursprungligen blott var af

biträdande natur, lärer få anses alltmer hafva fått karaktären af en själfständig

verksamhet. De erhålla sålunda i många fall uppdrag direkt från

styrelsen och deras ansvarighet för af dem utförda inspektioner eller andra

förrättningar är fullt motsvarande den som åligger distriktschef.

Vid sådant förhållande har kommittén ansett billigt, att distriktsingenjörsbefattningarna

förändras till ordinarie tjänster.

Af enahanda skäl, som af kommittén anförts beträffande distriktschefernas

aflöning å stat, torde emellertid beloppet af den till distriktsingenjör

nu utgående aflöningen icke böra höjas utan blott förändras till lön.

Likasom lönen för distriktsingenjör, enligt kommitténs förslag, skulle

komma att sättas till hälften af distriktschefs, har det synts kommittén

lämpligt, att förhållandet mellan de för nämnda bägge slag af befattningar

bestämda pensionsunderlagen blefve detsamma, och att alltså pensionsunderlaget

för distriktsingenjör blefve 2,000 kronor.

17—082205 Lönereglering skommitténs bet. XXVI II.

130

För den händelse pensionsrätt skulle komma att beredas distriktsingenjörer,

förutsätter kommittén, att i fråga om skyldighet att vid viss

lefnadsålder afgå från tjänsten enahanda bestämmelse skall gälla för

distriktsingenjör som för distriktschef.

Under åberopande af det anförda hemställer kommittén,

att ä blifvande stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

jämte därunder lydande distriktstjänstemän må

uppföras aflöningar till sex distriktschef er, en hvar med

3,000 kronor såsom lön, samt till åtta distriktsingenjörer,

en hvar med 1,500 kronor likaledes såsom lön; samt

att bestämmelse intages i staten därom, att pensionsunderlaget

för distriktschef skall utgöra 4,000 kronor

och för distriktsingenjör 2,000 kronor.

Kommittén har ansett sig böra uttala, att vid framläggandet af dess

nyssberörda förslag förutsatts, att de ersättningar, hvilka enligt gällande

taxa på arfvode för förrättningar, som verkställas af tjänstemännen i vägoch

vattenbyggnadsdistrikten, tillkomma distriktstjänstemännen för tjänsteförrättningar,

icke varda förhöjda utöfver hvad nu är bestämdt.

I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra fästa uppmärksamheten

på en särskild bestämmelse i nämnda taxa.

I § 12 af densamma, sådan denna paragraf lyder jämlikt kungl.

kungörelse den 27 maj 1909, säges, att förrättningsman ej må till sitt

biträde använda, utom officer vid väg- och vattenbyggnadskåren, annan

ingenjör än sådan, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänts.

Anlitar distriktschef vid utarbete biträde och är förrättningen af den

omfattning, att utarbetet ej lämpligen kan af förrättningsmannen utan sådant

biträde fullgöras, äger distriktschefen åtnjuta ersättning för biträdets

resa enligt vissa angifna grunder.

I öfrigt äger distriktschef för biträde, som han anlitar, ej åtnjuta

särskild godteförelse i annat fall än att arbetet är af sådan omfattning,

som nyss nämnts, och att godtgörelsen därför skall utgå efter dagarfvode;

och utgör ersättningen i sådant fall för biträdet, jämte rese- och traktamentspenningarna,

för hvarje dag,

131

om biträdet är distriktsingenjör eller officer i väg- och

vattenbyggnadskåren 13 kronor, men eljest högst 9 kronor.

År distriktsingenjör förordnad af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande att hålla förrättning af visst angifvet

slag och använder han därvid biträde af officer i väg- och vattenbyggnadskåren

eller annan ingenjör, gäller om ersättning därför hvad nyss

nämnts.

Af de anförda bestämmelserna framgår, att dagarfvode för biträde

utgår med väsentligt högre belopp, om biträdet är distriktsingenjör eller

officer i väg- och vattenbyggnadskåren, än om biträdet är annan

ingenjör.

Kommittén vill ingalunda bestrida lämpligheten af att dagarfvodet

må kunna i någon mån afpassas efter biträdets större eller mindre kompetens.

Det vill dock förefalla kommittén mindre befogadt, att — frånsedt

biträde, som är distriktsingenjör — skillnad göres mellan, å ena sidan,

ingenjörer, som äro officerare i väg- och vattenbyggnadskåren, och, å andra

sidan, andra ingenjörer, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänts

såsom biträden.

Utan att inlåta sig på det generella spörsmålet om en särställning

för officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren eller öfver hufvud taget

om bibehållandet af nämnda kår, anser kommittén emellertid ändring böra

företagas rörande nyss afhandlade stadgande angående ersättning för biträden.

132

Aflöningsvillkor.

I sammanhang med fastställandet af stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelades, såsom förut är nämndt, genom kungl. kungörelse

den 2 juni 1882 (bihang till svensk författningssamling n:r 36) bestämmelser

angående villkoren för åtnjutande af aflöning enligt nämnda stat.

Dessa bestämmelser afsågo såväl personalen i själfva styrelsen som ock de

under styrelsen ställda distriktscheferna.

Vid uppgörande af förslag till aflöningsvillkor för de ordinarie befattningshafvarna

hos styrelsen och vid våg- och vattenbyggnadsdistrikten

har kommittén tagit behörig hänsyn i tillämpliga delar till de bestämmelser,

som vid senare årens riksdagar fastställts i afseende å åtskilliga då beslutade

löneregleringar. Därjämte har kommittén ansett sig böra beakta

bestämmelsen i den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu gällande instruktion,

§ 35, att tjänsteman i eller under styrelsen icke får åtaga sig

byggnadsarbetens utförande på entreprenad eller mottaga anställning i

entreprenörs tjänst.

Hvad särskildt distriktstjänsteinännen beträffar, torde böra framhållas,

att enligt 1882 års aflöningsvillkor de ordinarie tjänsterna i distrikten

eller distriktschefsbefattningarna äro undantagna från den bland dessa vill

O

O

kor intagna bestämmelsen i fråga om förening af tjänstebefattningar.

Den ifrågavarande bestämmelsen lyder sålunda:

att med ämbete eller tjänst med lön å stat — distriktschefsbefattningarna

allena undantagna — icke må förenas annan tjänst å rikets,

riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjänstebefattning, med

mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen i

styrelsen; dock att tjänsteman, som vid den nya löneregleringens inträ

-

133

dande redan innehar tjänst utom styrelsen, må densamma bibehålla, så

länge den icke är för tjänstgöringen hos styrelsen hinderlig.

Då kommittén icke ansett sig böra föreslå någon förhöjning af nu

utgående aflöning å stat för distriktstjänstemännen, har det synts kommittén

billigt, att i de aflöningsvillkor, som kunna varda fastställda i sammanhang

med antagande af ny stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med underlydande distriktstjänstemän, bestämmelsen i afseende å förening

af annan tjänst eller uppdrag med befattningen såsom tjänsteman vid vägoch

vattenbyggnadsdistrikt ej varder så restriktiv som motsvarande bestämmelser

för befattningshafvare i styrelsen.

Kommittén tillåter sig i detta sammanhang erinra om den affattning

bestämmelse i nu ifrågavarande hänseende, enligt kungl. kungörelse den

13 juni 1908 (bihang till svensk författningssamling n:r 58), erhållit vid

antagande af stat för akademien för de fria konsterna och konsthögskolan.

Enligt nyssberörda kungörelse stadgas nämligen bland villkoren för

åtnjutande af de i sistnämnda stat upptagna aflöningsförmåner, att med

ordinarie befattning hos akademien för de fria konsterna eller vid konsthögskolan

icke må förenas sådan tjänstebefattning eller sådant uppdrag

annorstädes, som akademien, efter pröfning, finner inverka hinderligt för

tjänstgöringen hos akademien eller konsthögskolan.

För väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef samt tjänstemännen därstädes

af tredje, andra och första normalgraderna äfvensom för de å stat

uppförda kvinnliga biträdena har kommittén föreslagit enahanda semesterförmån,

som i andra nyreglerade ämbetsverk i allmänhet medgifvits motsvarande

eller jämförliga befattningshafvare. Det må härvid särskilt erinras,

att i de vid 1910 års riksdag antagna aflöningsvillkoren för fångvårdsstyrelsen

och generaltullstyrelsen äfven skri f bi trädena tillerkänts förmånen

afl en månads semester.

Däremot har kommittén icke i detta sammanhang ansett sig böra

upptaga frågan om semester för vaktmästare hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I sistnämnda hänseende tillåter sig kommittén erinra, hurusom Riksdagen

i skrifvelse den 24 maj 1909 n:r 206 anhållit, att Kung]. Maj:t måtte

verkställa utredning, huruvida och i hvad man vaktbetjänte och med dem

134

likställda statstjänare i de centrala ämbetsverken och hofrätterna må

komma i åtnjutande af semester, samt därefter för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill en dylik utredning kunde föranleda.

Sedan vederbörande ämbetsverk och myndigheter afgifvit infordrade

underdåniga utlåtanden i ärendet, har Ivungl. Maj:t förordnat, att Riksdagens

nyssberörda skrifvelse äfvensom de från ämbetsverk och myndigheter

afgifna utlåtanden skulle öfverlämnas till löneregleringskommittén

med befallning till kommittén att, så snart ske kunde, afgifva underdånigt

utlåtande och förslag i ärendet.

Genom en kommittén den 23 januari 1911 tillhandakommen skrifvelse

har kommittén erhållit underrättelse om Ivungl. Maj:ts berörda beslut.

Då kommittén ännu icke varit i tillfälle att närmare ingå i pröfning

af det sålunda till kommitténs handläggning remitterade allmänna ärende,

har kommittén ansett sig icke kunna i frågans nuvarande läge afgifva förslå

beträffande semester särskildt för vaktmästarna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Under åberopande af hvad här ofvan anförts, hemställer kommittén,

att för åtnjutande af de aflöning sförmåner, som i

blifvande ny stat varda upptagna för ordinarie befattning

skafvare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt för

de under styrelsen lydande ordinarie tjänstemän i vägoch

vattenbyggnadsdistrikten, mätte fastställas följande

villkor och bestämmelser, nämligen:

A) beträffande ordinarie befattningshafvare i styrelsen:

att

innehafvare af ordinarie befattning i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant

hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom

135

statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre

kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest

vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas

till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande

af den tjänstegrad och den aflöning han innehar,

efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med

befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj ds

förordnande, tjänstgöra i det verk, till livilket göromälen

öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke må förenas annan tjänst å rikets,

Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ej heller må förenas vare sig uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är med Kungl. Majds oktroj försedt eller

blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom

tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej, hvad

angår chef eller ledamot, Kungl. Majd och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

uppå därom gjord framställning och efter

pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinder ligt för tjänstgöringen i

ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna

fä tills vidare mottagas och bibehållas ;

att befattningsliafvare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke får åtaga sig byggnadsarbetens utförande

på entreprenad eller mottaga anställning i entreprenörs

tjänst;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att

tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till befordrande af arbetets

oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort

eller åtnjutit semester, men för den tid, lian eljest varit

från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit

befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men

att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess

utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller

i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest

är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå sä mycket af lönen eller ortstillägg et,

som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för

tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan

att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,

som icke pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,

skall under tiden innehållas, såvida ej pröfvas

skäligt låta honom uppbära något där af;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till

följd af tjänsteresor eller för beredande af semester,

tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han

förordnas till högre befattning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

densamma, mot åtnjutande i förstnämnda

fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men eljest af däremot svarande belopp i stället

för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre

137

än sammanlagdt tre månader under ett och samma

kalenderår;

att emellertid, därest ledamot af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till följd af tjänsteresa eller för handläggning

af särskilda ärenden är under allenast några

få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning,

tjänsteman af lägre grad skall vara pliktig att utan

särskild ersättning sköta de till ledamotsbefattning en

hörande löpande göromål;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af befattning i samma lönegrad är i

staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren

under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med

godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last

den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma

villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan

ske, efter än ytterligare fem ar, äfvenledes på samma

villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst

efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den

hd, som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till befattningen;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens

ikraftträdande är anställdt hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och antages till biträde ä denna stat, äger att

för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den

18—082205. Löneregleringskommitléns bet. XXVIII.

tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos

styrelsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den

lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,

icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan

hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas af öfverdirektören,

byråcheferna, byrådirektören och förste byråingenjörerna

en hvar under en och en half manad samt

af byråingenjörerna, notarien, registratorn, revisorn och

bokhållaren samt de kvinnliga biträdena en hvar under en

månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd

eller kontroll å uppbörd, är pliktig att a tid af aret,

som af öfverdirektören bestämmes, begagna sig af semester;

att

vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som

därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;

samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten, skall

vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

upphörande af eller minskning i extra inkomster,

som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr

i sammanhang därmed.

139

B) beträffande de ordinarie tjänstemännen i vägoch

vattenbyggnadsdistrikten:

att distriktschef och distriktsingenjör skola vara

underkastade saväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet,

jämväl utom, sitt distrikt, eller jämkning i åligganden,

som ock den reglering af tjänstgöring sområde,

som kunna varda föreskrifna;

att med ordinarie befattning som distriktschef eller

distriktsingenjör icke ma förenas annan tjänstebefattning

eller uppdrag, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, efter

pröfning, finner inverka hinderligt för tjänstgöringen såsom

distriktschef eller distriktsingenjör; åliggande det

distriktschef eller distriktsingenjör, innan han åtager sig

annan tjänstebefattning eller uppdrag, att göra anmälan

i ämnet hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;

att distriktschef eller distriktsingenjör icke får åtaga

byggnadsarbetens utförande på entreprenad eller mottaga

anställning i entreprenörs tjänst;

att distriktschef eller distriktsingenjör, som åtnjuter

tjänstledighet, skall till vikarien afstå det arfvode enligt

taxa, hvilket belöper å de af vikarien verkställda tjänstegörornål;

att

den, som af sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller

revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig

ordning afstänges frän tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöfver arfvode enligt taxa, hvarom

nyss är stadgadt, afstå sa mycket af lönen, som erfordras

för befattningens uppehållande eller eljest prof vas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för

tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan

140

att hafva i vederbörlig ordning erliallit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder af stängd från

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,

som icke pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,

skall under tiden innehållas, såvida ej vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära

något där af;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall lönen utgar till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som

därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;

samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, omreglering af extra inkomster, som kunna

åtfölja distriktschefs- eller distriktsingenjörsbefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde böra förklaras,

att en hvar, som med eller efter ingången af det

år, med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder

ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnads

styrelsen eller i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, skall

vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och

bestämmelser, samt

att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller i

141

väg- och vattenbyggnadsdistrikten, hvilka icke före viss

angifven tidpunkt anmäla, att de vilja öfvergå till den

nya aflöningsstaten samt underkasta sig de för aflöningens

åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och

som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat

tillkommande aflöning sförmåner äfvensom, i den män ej

annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt

till pension, som dittills tillkommit dem.

142

Stat

Stat, kostnadsberäkning m. m.

Enligt kommitténs förslag skulle staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

jämte därunder lydande distriktstjänstemän få följande utseende:

K r o

n o r.

Lön.

Tjänst-

görings-

Orts-

Summa.

pennin-

tillägg.

gar.

Öfverdirektören och chefen . .

6,200

2,800

1,000

10,000

1 byråchef och ledamot ....

5,000

2,500

600

8,100

[ Efter 5 år kan lönen höjas j

1 » * » ....

5,000

2,500

600

8,100

med 600 kronor.

1 byrådirektör och ledamot . .

3,600

1,800

400

5,800

1 Efter 5 år kan lönen höjas |

400

med 500 kronor och efter

1 förste byråingenjör.....

3,600

1,800

5,800

f 10 år med ytterligare 500 j

1 » > .....

3,600

1,800

400

5,800

kronor.

1 byråingenjör........

2,200

1,500

300

4,000

2 byråingenjörer.......

4,400

3,000

600

8,000

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter 10

1 notarie ...........

2,200

1,500

300

300

4,000

4,000

■ år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år med

1 registrator, tillika aktuarie

2,200

1,500

än ytterligare 500 kronor.

1 revisor och bokhållare . . .

2,200

1,500

300

150

4,000

1,200

Efter 5 år kan lönen höjas

1 kvinnligt biträde......

600

450

\ med 200 kronor och efter

4 kvinnliga biträden.....

2,400

1,800

600

4,800

| 10 år med ytterligare 200

kronor.

900

450

150

1,500

j Efter 5 år kan lönen höjas

1 förste vaktmästare.....

\ med 100 kronor.

150

1,200

Efter 5 år kan lönen höjas

1 vaktmästare........

1 > ........

Till arfvoden åt ingenjörsbiträ-

700

700

350

350

1 med 100 kronor och efter

j 10 år med ytterligare 100

kronor.

150

1,200

den och amanuenser, gratifika- tioner åt extra tjänstemän och

extra vaktmästare, godtgörelse

åt tillfälliga rit- och skrifbi- träden samt vikariatsersätt-

ningar ...........

—

—

—

24,500

1 distriktschef........

3,000

—

—

3,000

5 distriktschefer.......

15,000

—

—

15,000

1 distriktsingenjör......

1,500

—

—

1,500

7 distriktsingenjörer.....

10,500

—

—

10,500

Summa

—

1 -

—

132,000

Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

donna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdraga^ 100 kronor årligen.

Anm. 2. Pensionsunderlaget för distriktschef skall utgöra 4,000 kronor och för distriktsingenjör

2,000 kronor.

143

Gällande ordinarie afiöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

(jämte därunder lydande distriktstjänstemän) slutar å en summa af 86,400

kronor.

Därjämte är å extra stat för år 1911 anvisadt ett belopp af 15,400

kronor till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

De ifrågavarande båda anslagen uppgå sålunda sammanlagdt till

101,800 kronor.

Kommitténs förslag till stat upptager en slutsumma af 132,000

kronor. Då det anslagsbehof, hvarför, enligt hvad nyss är nämndt, medel

anvisats å extra stat, skulle genom den nya aflöningsstaten få anses vara

fylldt, innebär alltså kommitténs förslag en anslagsförhöjning af 30,200

kronor.

Härvid har dock icke hänsyn tagits till ålderstillägg, hvilka, såsom

hittills, skulle utgå af sjätte hufvudtitelns gemensamma förslagsanslag till

ålderstillägg. I detta hänseende torde emellertid vara att märka, att vid

bifall till kommitténs förslag ökade utgifter från sistnämnda anslag komma

att föranledas.

Emellertid torde böra i motsatt riktning framhållas, att till vissa

befattningshafvare i och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgått

extra lönetillägg, som för år 1910 uppgått till ett sammanlagdt belopp af

2,688 kronor 31 öre, äfvensom att styrelsen erhållit bemyndigande af Kungl.

Maj:t att till utgången af år 1911 hafva en extra vaktmästare anställd mot

en efter tre kronor om dagen beräknad, från sjätte hufvudtitelns allmänna

besparingar utgående aflöning.

Kostnads

beräkning.

Enligt det förslag, som kommittén ofvan under rubriken aflönings- öfnergångsvillkor

framställt i anslutning till under senare år i sådant hänseende °r ° anoen''

gifna bestämmelser, skulle de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,

hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla, att de vilja

öfvergå till den nya aflöningsstaten, och som icke lagligen kunna därtill

förbindas, varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat

tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes

I

144

af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem.

Kommittén har emellertid icke ansett erforderligt att uppgöra någon

särskild öfvergångsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte därunder

lydande distriktstjänstemän, då fullt tillräckliga medel å den af kommittén

föreslagna ordinarie staten skulle finnas tillgängliga för den eller dem af

de nuvarande ordinarie befattningshafvarna, som må komma att kvarstå å

den äldre staten.

145

Inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel.

Kommittén anser sig i sammanhang med frågan om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

böra något beröra spörsmålet om anslag till inspektion

å enskilda järnvägars rullande materiel.

I fråga om tillkomsten af detta anslag torde från det föregående

höra erinras, hurusom Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen vid 1904 års

riksdag föreslog, att för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars

rullande materiel måtte å extra stat för år 1905 anvisas 5,000 kronor

till arfvode åt en hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställd maskininspektör.

Uti skrifvelse den 9 mars 1904 (n:r 14) meddelade Riksdagen, att

hvad i detta ärende blifvit upplyst synts otvetydigt gifva vid handen, att

den kontroll, som från statens sida utöfvades i syfte att skydda trafiksäkerheten

på de enskilda järnvägarna, icke kunde anses vara tillfredsställande.

Hvad särskild! anginge underhållet af dessa järnvägars rullande

materiel, hade behofvet af en mera effektiv kontroll för berörda ändamål

med styrka framhållits af såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som järnvägsstyrelsen,

hvilka båda ämbetsverk emellertid varit af olika mening i

fråga om kontrollens anordnande, i det att hvardera verket ansett sig

vara bäst ägnadt för utöfvandet af densamma.

Enligt Riksdagens mening vore det af verkligt behof påkalladt, att

fullt bestämda och tydliga föreskrifter meddelades ej blott rörande kontrollen

öfver den rullande materielen vid enskilda, för allmän trafik upplåtna

järnvägar, utan äfven med afseende å kontrollen öfver själfva banan

samt trafikens skötande på de enskilda järnvägarna. Statens kontrollerande

verksamhet på dessa områden vore för det dåvarande fördelad

mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen, men grän

19—082205

Lönereglering skommitténs bet. XXVIII.

146

serna mellan dessa myndigheters befogenhet vore ingalunda klart uppdragna

och sättet för kontrollens utöfvande vore ej heller tillräckligt noga

bestämdt.

Under dåvarande förhållanden kunde det icke synas Riksdagen lämpligt

att för framtiden fastslå, hvarest någon viss gren af denna kontrollverksamhet

borde vara förlagd, och Riksdagen hade därför icke ansett sig

böra i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag fatta beslut om anställande hos

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af viss tjänsteman för inspektion å enskilda

järnvägars rullande materiel.

Då det emellertid finge anses ådagalagdt, att ett anslag å det

begärda beloppet vore erforderligt, för att den myndighet, som redan hade

sig ålagdt att utöfva denna tillsyn, måtte sättas i stånd att på ett mera

tillfredsställande sätt fullgöra detta sitt åliggande, hade Riksdagen, för

möjliggörande af en verksam kontroll å enskilda järnvägars rullande materiel,

på extra stat för år 1905 anvisat 5,000 kronor att för ändamålet

ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.

Enahanda belopp har sedermera för samma ändamål beviljats på

extra stat för hvart och ett af åren 1906—1911.

Den 31 december 1904 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse angående

kontroll öfver enskilda järnvägars rullande materiel (svensk författningssamling

n:r 68).

Enligt nämnda kungörelse äger förrättningsman att för vissa förrättningar,

som omförmälas i kungörelsen, uppbära ersättning af järnvägsägare.

De ofvanberörda af Riksdagen beviljade anslagsbeloppen hafva användts

till beredande af ett årligt arfvode å 5,000 kronor åt en under

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande maskininspektör.

Uti det betänkande och förslag till bestämmelser för tillgodoseende

af trafiksäkerheten å enskilda järnvägar in. m., som den 26 september

1907 afgafs af den utaf Kungl. Maj:t för ändamålet tillsatta kommitté,

har föreslagits, att kontrollen öfver enskilda järnvägars rullande materiel

skulle i sin helhet förläggas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

147

att besiktning af materiel skulle verkställas af två maskininspektörer, anställda

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Då emellertid spörsmålet angående ordnandet af -denna inspektion

ännu icke blifvit slutligen behandladt, har löneregleringskommittén, i

sakens så beskaffade skick, icke ansett sig böra ifrågasätta annan ändring

af nuvarande förhållanden, än att det anslag, som — i afvaktan på frågans

definitiva lösning — må komma att såsom hittills för ändamålet i fråga

ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande, må utgå med

något förhöjdt belopp.

Aflöningsförmånerna för den nuvarande maskininspektören utgöras,

såsom förut är antydt, .dels af ett arfvode å 5,000 kronor och dels ersättning

för förrättningar enligt taxa. Därjämte lärer maskininspektören

fått åtnjuta extra lönetillägg med tillämpning af grunderna för sådant

lönetillägg åt en del statstjänstemän.

Angående beloppet af maskininspektörens nettoinkomst af arbete

har kommittén fått mottaga uppgifter omfattande åren 1908—1910.

Enligt hvad som framgår af nämnda uppgifter, har maskininspektören,

utöfver sitt arfvode af statsmedel, uppburit för ritningsgranskning

och tillverkningskontroll

år 1908 200 kronor

» 1909 1,100 »

> 1910 2,030 »

Då de åligganden, som tillhöra maskininspektören, äro både ansvarsfulla

och synnerligen ansträngande, har kommittén ansett sig böra ifrågasätta,

huruvida icke för beredande åt honom af ett till 6,000 kronor förhöjdt

fast arfvode anslaget i fråga må höjas till nämnda belopp.

148

Utdrag af ''protokoll, hållet hos den af Kungl. Maj:t

den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté för afgifvande af

förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters

löneförhållanden in. m.

#

1911 den 4 februari.

Närvarande:

Herr Ordföranden samt Herrar grefve Klingspor, Björklund, Carl

Persson, af Callerholm och Vide äfvensom Herr Ekdahl.

§ 1.

Behandlades frågorna om reglering af löneförhållanden m. m. beträffande

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; och beslöt kommittén att med

underdånig skrifvelse af denna dag öfverlämna till Kungl. Maj :t förslag

i ämnet, innefattadt i delen XXVIII af kommitténs betänkanden.

Därvid afgåfvo Herrar Björklund, Carl Persson och Ekdahl de särskilda

meningar i ärendet, som finnas återgifna här efteråt.

l:o) Herr Björklund:

»Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsbefattning omfattar enligt

gällande instruktion, § 1, tekniska och administrativa ärenden, som angå

anläggning eller förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar, hamnar

och andra dylika företag,

sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller

andra industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar,

149

arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning

eller minskning af frostländighet, samt

enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.

De sålunda omförmälda arbetena äro enligt § 2 dels

a) sådana, som utföras af enskilda personer, bolag eller menigheter,

antingen helt och hållet på egen bekostnad eller med understöd af staten

i form af anslag, lån eller andra förmåner, för så vidt dessa arbeten äro

af den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras för deras verkställande,

och arbetena blifvit i afseende å så väl utförandet som vidmakthållandet

för det allmännas nytta ställda under styrelsens kontroll;

och dels

b) sådana, som utföras af staten och på dess bekostnad genom styrelsens

omedelbara försorg, äfvensom sådana, hvilka fortfarande äro ställda

under styrelsens öfverinseende och förvaltning.

I afseende å de under a) omförmälda allmänna arbetena åligger det

styrelsen enligt § 3 hufvudsakligast att granska och, där sådant finnes behöfligt,

låta omarbeta ritningar och förslag, att hafva tillsyn öfver arbetenas

utförande i enlighet med de af Kungl. Maj:t fastställda planer och

gifna föreskrifter samt att öfvervaka det redan utförda anläggningar varda

ändamålsenligt och i enlighet med gifna föreskrifter underhållna.

Med arbeten af den beskaffenhet, som ofvan omförmäles under litt.

b), har enligt § 4 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omedelbar befattning

i afseende å så väl utförandet af fastställda planer samt förvaltande och

redovisande af därtill anslagna medel, som ock öfvervakandet af anläggningarnas

underhåll och ändamålsenliga begagnande, intill dess desamma

ställas under vård och öfverinseende af annan statens myndighet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet är sålunda af tvenne

väsentligen olika slag, i hufvudsak afseende dels kontroll å arbeten, som

utföras af enskilda företagare, dels ock själfständigt utförande af arbeten

för statens räkning.

Vid utöfning af verksamhet utaf antydda slag kommer väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen tämligen nära de arbetsområden, som anvisats åt

tvenne senare än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inrättade allmänna verk,

nämligen landtbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.

/

150

Landtbruksstyrelsen åligger enligt instruktion af den 2 oktober 1908,

bland annat, att gemensamt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till

Kungl. Maj:t afgifva utlåtanden i frågor, som röra statsunderstöd för vattenaflednings-

eller afdiknings- och odlingsföretag eller arbeten, som afse

minskande af frostländighet, äfvensom att, likaledes gemensamt med vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, bestämma tiden, inom hvilken företag, till

hvars utförande lån från odlingslånefonden beviljats, skall vara fullbordadt.

Landtbruksstyrelsen skall ock hafva tillsyn öfver dylikt odlingsarbetes

utförande i enlighet med fastställd plan och gifna föreskrifter. Landtbruksstyrelsen

tillkommer ock att meddela slutgiltigt godkännande af själfva

odlingsarbetet.

Vattenfallsstyrelsen har enligt instruktion af den 31 december 1908

till uppgift, bland annat, att förvalta såväl den egendom, som förut hört

under styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, däribland vattenfallen

i Göta älf, som äfven andra staten tillhöriga mera betydande vattenfall

och för deras tillgodogörande nödig mark, att handlägga ärenden angående

vattenfallens disposition och sättet för deras bebyggande samt angående

inköp af vattenfall, att besluta om uthyrning af kraft från statens kraftverk

och om de anläggningar, som därför erfordras, samt att planlägga

och utföra sjöregleringar eller andra åtgärder, som äro af beskaffenhet att

befrämja tillgodogörandet af vattenkraften inom landet.

I likhet med kommitténs flertal finner jag det uppenbart, att vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen fortfarande bör hafva till uppgift att handlägga

de i styrelsens instruktion angifna, till utförande af enskilda personer,

bolag eller menigheter afsedda arbeten, som angå anläggning eller

förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar, hamnar och andra dylika

företag, sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning

eller andra industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar

samt enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.

Hvad däremot beträffar sådana ärenden, som angå arbeten för beredande

af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning eller minskning

af frostländighet, äro dessa dels af beskaffenhet att enligt nu gällande bestämmelser

böra handläggas gemensamt af väg- och vattenbyggnadssty

-

151

relsen och landtbruksstyrelsen, dels i (ifrigt af sådan art, att, då de i stort

sedt åsyfta åtgärder till jordbrukets främjande, det torde kunna ifrågasättas,

huruvida de ej böra behandlas af sistnämnda ämbetsverk.

Beträffande därefter sådana i § 2 mom. b) af instruktionen för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen omförmälda arbeten, som utföras af staten och

på dess bekostnad genom denna styrelses omedelbara försorg, synes det

mig likaledes kunna ifrågasättas, huruvida ej jämväl i detta mom. afsedda

ärenden angående arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd

mot öfversvämning eller minskning af frostländighet lämpligen kunde

öfverflyttas till landtbruksstyrelsen, samt huruvida ej i samma mom. afsedda

ärenden, som angå dels anläggning och förbättring af kanaler, slussar

och andra dylika företag och dels sjöars och vattendrags tillgodogörande

för sjöfart, flottning eller andra industriella behof och i samband

därmed nödiga anläggningar — hvilka ärenden synas mig närmast hafva

samhörighet med de ärenden, som handläggas af vattenfallsstyrelsen —

skulle kunna dit öfverflyttas.

Om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsverksamhet begränsades

på sätt jag nu antydt, skulle den komma att omfatta hufvudsakligen

dels kontroll af arbeten, som utföras af enskilda och dels frågor om anläggning

på statens bekostnad och genom styrelsens omedelbara försorg

af vägar, broar, färjor, hamnar och andra dylika företag.

Skulle hvad jag ofvan antydt befinnas förtjäna beaktande, lärer emellertid

däraf föranledas ytterligare utredning i ärendet, såväl med hänsyn

till behofvet af personal som i åtskilliga andra afseenden, samt i följd

däraf uppskof med den nu föreliggande löneregleringsfrågan. För att personalen

icke skulle blifva lidande genom ett sådant uppskof, kunde dock

under berörda förutsättning löneförbättring åt densamma under tiden beredas

genom en provisorisk lönereglering i enlighet med de principer, som

vid 1910 års riksdag gjorts gällande beträffande statsdepartementen m. fl.

ämbetsverk.»

2:o) Herr Carl Persson:

»De nuvarande innehafvarna af öfverdirektörs-, byråchefs-, byråingenjörs-

och notariebefattningarna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

152

äro resp. öfverste, öfverstelöjtnanter, löjtnant och kapten vid väg- och

vattenbyggnadskåren. Samtliga distriktschefer och distriktsingenjörer i

väg- och vattenbyggnad sdistrikten äro likaledes officerare vid samma kår.

Anledningen till detta förhållande är delvis att söka i de bestämmelser,

som äro meddelade angående den genom Kungl. Maj:ts beslut den

22 december 1851 inrättade väg- och vattenbyggnadskåren. Enligt samma

dag utfärdadt reglemente (s. f. s. n:r 54) är kårens uppgift ’att tillhandagå

Styrelsen för allmänna wäg- och wattenbyggnader i den befattning med

allmänna arbeten, som enligt gällande Instruktion Styrelsen tillkommer.

Corpsens Officerare kunna ock under krig, i händelse af behof, kommenderas

till ingeniörstjenstgöring vid Arméen’.

Kåren bestod enligt berörda reglemente af ’en Öfwerste och Chef,

som derjemte tills widare är Chef i Styrelsen för allmänna wäg- och

wattenbyggnader; en Öfwerste-Löjtnant, som i nämnda Styrelse bestrider

Bureau-Chefs-befattningen; fem Majorer, hwilka i de särskilda wäg- och

wattenbyggnads-distrikten tjenstgöra såsom Distrikts-Chefer; samt ett tills

widare obestämdt, efter behofwet lämpadt, antal Officerare af Kapitensoch

Löjtnants-graderne’.

I enlighet med senare utfärdade bestämmelser består kåren för närvarande

af 1 öfverste och chef (tillika öfverdirektör och chef för väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen), 3 öfverstelöjtnanter (af hvilka 2 äro byråchefer

i nyssnämnda styrelse), 13 majorer (af hvilka 6 äro chefer i väg- och

vattenbyggnadsdistrikten), 43 kaptener och 73 löjtnanter.

Då det enligt mitt förmenande icke kan vara lämpligt, att personer,

som befordrats till ordinarie tjänstemän i ett civilt ämbetsverk — vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen är ju faktiskt ett sådant — tillåtas kvarstå

och vinna befordran vid väg- och vattenbyggnadskåren, har jag ansett

mig böra påyrka, att officerare vid kåren då de befordras till ordinarie

statstjänst skola vara skyldiga att afgå från sina beställningar vid

kåren.

Enär enligt förberörda reglemente vissa officersbeställningar vid vägoch

vattenbyggnadskåren skola vara förenade med vissa beställningar vid

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller därunder lydande distriktsförvalt

-

153

ningar, lärer, i händelse af bifall till mitt berörda yrkande, reglementet

för väg- och vattenbyggnadskåren böra i förevarande hänseende revideras.

>

3:o) Herr Ekdahl:

»Emot kommitténs beslut i fråga om

1 :o) löneförmåner för öfverdirektören och chefen samt för de tekniska

byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

2:o) bibehållande såsom 2:dra gradens tjänst af befattningen såsom

föredragande för ekonomiska och administrativa ärenden inom vä<*- och

vattenbyggnadsstyrelsen,

3:o) antalet af å ordinarie stat föreslagna ingenjörer å tekniska

afdelningen och å järnvägsafdelningen, samt

4:o) föreslagna löne- och pensionsbeloppen för distriktsingenjörerna,

får jag härmed anföra min afvikande mening.

I. I fråga om de löneförmåner, som borde tillkomma öfverdirektören

och de tekniska byråcheferna, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti

sin till kommittén aflämnade promemoria anfört,

att redan 1874 års löneregleringskommitté betonat, att, då de till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens handläggning hörande ärenden vore af

synnerlig vikt för det allmänna, nödvändigheten däraf, att styrelsens maktpåliggande

verksamhet utöfvades af personer med tillräcklig sakkunskap,

därföre icke kunde nog framhållas, samt att staten måste i fråga om befattningar,

som hos innehafvarne kräfde egenskaper, användbara för och

eftersökta af den enskilda företagsamheten, tillse, att aflöningsförmånerna

bestämdes till sådana belopp, att personer med verklig och framstående

duglighet kunde finna med sin fördel förenligt att för dem afstå från de

med den enskilda verksamheten förenade större, om än mera tillfälliga

fördelarna,

och vidare att dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet

vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 januari 1880 af kommitténs

förslag framhållit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade att i flera

för särskilda orter och landet i dess helhet synnerligen viktiga frågor af

20—082205.

Lönereglering skommittént bet. XXVJ1I.

154

gifva utlåtanden, hvarvid styrelsen icke kunde stanna vid att endast uttala

ett gillande eller förkastande af framställda förslag utan ofta måste

på grund af egen erfarenhet och sakkännedom åstadkomma den för frågans

lösning erforderliga utredning, att för nöjaktig behandling af sådana frågor

som ansökning om tillstånd till och fastställande af plan för anläggning

af järnvägar, kanaler och större hamnar samt sänkning af större sjöar

och andra betydligare vattenregleringsförslag, erfordrades icke allenast

öfverlägsna kunskaper i ingenjörsvetenskapen, utan därjämte framstående

insikter uti samt öppen blick för landets administrativa och ekonomiska

förhållanden, samt att departementschefen jämväl förklarat, att staten måste,

såsom kommitterade erinrat, i fråga om sådana befattningar tillse att aflöningsförmånerna

bestämdes till sådana belopp, att personer med verkligt

framstående duglighet kunde erhållas för befattningarna i fråga.

Med erinran härom får jag såsom min inom kommittén förut muntligen

häfdade mening framhålla, att det är af största vikt att löneförmånerna

för öfverdirektören och de tvenne tekniska byråcheferna i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen blifva så afpassade, att staten kan påräkna

såväl att förvärfva som ock att behålla å dessa tjänstebefattningar dugande

krafter, och att i båda dessa afseenden förhållandena blifva synnerligen

otillfredsställande, därest de af kommittén föreslagna lönerna vinna fastställelse.

Statens och det allmännas anspråk på en sakkunnig pröfning af

landets tekniska frågor inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhetsområde

krafvel- med nödvändighet, att öfverdirektörens och de tekniska

byråchefernas tekniska sakkunskap skall vara af den grundlighet och omfattning,

att den kan behärska hela det vidsträckta väg- och vattenbyggnadsfacket

och garantera en omsorgsfull och vederhäftig pröfning och

utredning af de i hela landets ekonomiska utveckling ingripande frågor

om land- och vattenkommunikationers anläggning och underhåll, om vattenkraftens

rationella tillgodogörande och därmed sammanhängande frågor,

om sjöars och vattendrags reglering och ändamålsenligaste utnyttjande för

sjöfart, flottning och industriella behof.

Det måste därför enligt min åsikt vara af den största vikt och betydelse

för såväl staten och det allmänna som för de enskilda ekonomiska

155

och industriella intressena att öfverdirektörs- och de tekniska byråchefsplatserna

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må kunna besättas med

personer, som äro de inom väg- och vattenbyggnadsfacket mest praktiskt

erfarna och utbildade ingenjörer af sådan kompetens, att de icke må vara

underlägsna de mest framstående ingenjörer, som inom ifrågavarande fack

hafva sin verksamhet såsom förslagsställare eller ledare och utförare af

allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten.

Men skall staten kunna besätta dessa platser med personer med sådan

framstående kompetens, så bör också aflöningsförmånernas belopp icke urgöra

ett hinder härför, utan verkligen möjliggöra detta.

Vare sig man nödgas söka de kompetenta personerna för dessa

platser bland cheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, hvartill utsikt

förefinnes på grund af dessa tjänstemäns omfattande verksamhet just på

områdena för styrelsens arbete, eller man kan finna dem bland icke förut

i statstjänst anställda utöfvare af väg- och vattenbyggnadsfacket, så hafva

såväl distriktscheferna som andra framstående väg- och vattenbyggnadsingenjörer

en verksamhet af sådan beskaffenhet, att den bereder dem så

stora inkomster, att det enligt min åsikt torde blifva utsiktslöst för staten

att kunna besätta öfverdirektörs- och tekniska byråchefsplatserna i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen med personer af tillräcklig teknisk kompetens

och mogen praktisk erfarenhet inom yrket, därest löneförmånerna inskränkas

till resp. 10,000 och 8,100 kronor. Distriktscheferna hafva enligt

de från dem infordrade uppgifterna inkomster, som uppgå till mellan

12,000 och 28,000 kronor, och af taxeringskalendrarna kan inhämtas, att

andra mera framstående väg- och vattenbyggnadsingenjörer hafva inkomster,

som uppgå till enahanda eller ännu större belopp pr år. Ofverdirektören

och de tekniska byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

äro tvungna att vara bosatta å den dyraste platsen i riket — hufvudstaden

eller dess omedelbara omnejd — medan distriktscheferna kunna

hvar och en inom 4 å 5 län fritt söka sig den billigaste orten till

bostadsplats.

Med de af kommittén föreslagna löneförmånerna blefve både öfverdirektören

och de två tekniska byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

fortfarande vida sämre ställda än både de dem underlydande

156

distriktscheferna och andra jämförliga väg- och vattenbyggnadsingenjörer,

som vore kompetenta att fylla platserna på ett för staten och det allmänna

erforderligt sätt. Det skulle då icke innebära någon lockelse för en distriktschef

eller för en annan framstående väg- och vattenbyggnadsingenjör att

antaga anbudet att blifva öfverdirektör eller teknisk byråchef i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, då hans ekonomiska ställning blefve så väsentligt

försämrad genom en dylik förflyttning. Lockelsen härtill ökas gifvetvis

icke särskild! därigenom att icke ens de ifrågavarande tekniska byråcheferna

hafva samma möjligheter som distriktscheferna att genom enskilda ingenjörsuppdrag

förvärfva sig de för bestridande af de alltjämt växande lcfnadskostnaderna

i hufvudstaden erforderliga inkomsterna utöfver den med

statstjänsten förenade lönen. De båda tekniska byråchefernas i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen kräfvande dagliga arbete å tjänsterummet och i

hemmet med utarbetande af tjänsteutlåtanden och utredningar gör det

svårt för dem att dessutom ägna sig åt enskilda ingenjörsuppdrag. Sådana

kräfva resor och undersökningar på främmande ort, och detta kommer alltför

mycket i kollision med statstjänstens åligganden för att sådana kunna i

någon mera inbringande män af byråcheferna emottagas och utföras, utan

att statstjänsten blefve lidande.

Jag är därför af den mening, att aflöningsförmånerna för de ifrågavarande

befattningarna icke böra sättas för lågt i förhållande till hvad

dugande väg- och vattenbyggnadsingenjörer förtjäna, på det att framstående

förmågor icke må afskräckas från dessa statstjänster eller drifvas

öfver till den privata verksamheten.

Då jag förutsätter, att det är meningen, att kommittén skall taga

skälig hänsyn till de faktiska nutida förhållandena inom väg- och vattenbyggnadsverksainheten

och icke endast schablonmässigt söka inpressa ett

tekniskt ämbetsverk inom ramen för den för statskontoret och med detta

jämnställda ämbetsverk af uteslutande eller hufvudsakligen administrativ

natur fastställda s. k. normalstaten, så anser jag det böra med nödvändighet

tagas hänsyn till att den tekniska sakkunskapen och utbildningen måste

ersättas efter grunder, som icke hämtats från med den tekniska verksamheten

ojämförbara arbetsfält. Annars löper staten fara att i stället för de

mera framstående få de svagaste tekniska krafterna — till skada för staten

157

och för allmänheten, som då icke kunna få någon tekniskt erfaren och

praktisk behandling af allmänna ärenden, som röra industriella och kommunikationsfrågor.

Jag har därför inom kommittén gjort gällande och vill här fortfarande

göra gällande, att man borde frigöra sig från principen att i aflöningshänseende

jämföra öfverdirektören och de två tekniska byråcheferna

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med innehafvare af motsvarande tjänstegrader

vid de öfriga centrala verken och i stället taga skälig hänsyn till de

aflöningsförmåner, som erbjudas de ledande männen vid exempelvis de

större enskilda järnvägarna, beträffande hvilka löneförmåner jag hänvisat

och hänvisar till de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin förberörda

promemoria till kommittén lämnade uppgifter. Äfven om det icke kan

vara behöfligt att staten betalar öfverdirektören och de tekniska byråcheferna

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lika höga löner som dem,

hvilka den privata verksamheten kan bereda innehafvare af sådana kvalifikationer,

som de för dessa platser erforderliga, så synas lönerna för ifrågavarande

befattningar åtminstone böra så afpassas, att skillnaden icke blifver

alltför betydande och därigenom medför risken att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

mister dugande krafter, därför att de på grund af anbud om

afsevärdt högre betalning öfvergå till enskilda befattningar, eller går miste

om sådana krafter, därför att de på grund af innehafvande af väsentligen

större inkomster vid enskilda företag icke kunna vilja emottaga kallelse

till sagda befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Staten har ju också, just för att kunna förvärfva kompetenta personer

för de statstjänster, som erfordra mera framstående kompetens inom vägoch

vattenbyggnadsfacket, hvars ställning på arbetsmarknaden är synnerligen

god, måst använda en helt annan måttstock vid tillmätandet af löneförmånerna,

än när det gäller statstjänster, som icke erfordra teknisk sakkunskap

och mogen erfarenhet inom nämnda fack. Inom de andra tvenne

tekniska ämbetsverk — järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen — där

dylik fackkunskap och erfarenhet erfordras, har staten sålunda bestämt

löneförmånerna för cheferna till 20,000 kronor, för souschefen i järnvägsstyrelsen

och för öfveringenjören vid statens järnvägsbyggnader till

12,000 kronor, och för öfveringenjören i vattenfallsstyrelsen till 15,000

158

kronor. Grunden härtill lärer icke kunna vara den, att dessa båda tekniska

ämbetsverk äro förvaltande, ty då hade liknande aflöningsförmåner jämväl

bort beredas cheferna och byråcheferna i generalpoststyrelsen, domänstyrelsen

och telegrafstyrelsen, utan lärer orsaken vara att söka däruti att

för innehafvarne af de ofvannämnda befattningarna i järnvägsstyrelsen och

vattenfallsstyrelsen måste fordras framstående sakkunskap och bepröfvad

erfarenhet inom järnvägsbyggnads- och vattenbyggnadsfacket. Jag har

på dessa grunder inom kommittén förklarat mig anse det vara både följdriktigt

och befogadt att vid bestämmandet af löneförmånerna för öfverdirektören

och de båda tekniska byråcheferna gå väsentligen utöfver de

för de icke tekniska ämbetsverken stadgade s. k. normallönerna.

Inom kommittén har jag därför ock påyrkat, att kommittén borde

för öfverdirektören och de tekniska byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslå de uti styrelsens promemoria] angifna löneförmånerna,

resp. 15,000 och 12,000 kronor, samt därvid framhållit, att detta kunde

ske på sådant sätt, att därvid fästades samma villkor, som gälla beträffande

de löneförmåner, som utgå till vattenfallsdirektören samt till chefen och

souschefen för statens järnvägar, eller att öfverdirektören och de tekniska

byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under de ändrade benämningarna

»väg- och vattenbyggnadsdirektören» och »öfveringenjören för

allmänna tekniska afdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» samt

»öfveringenjören för järnvägsafdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen»,

förordnades för perioder af 5 å 6 år mot åtnjutande af arfvoden af resp.

15,000 och 12,000 kronor med villkor bland annat:

att de skulle vara berättigade att från och med månaden näst efter

den, under hvilken de uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära de årliga pensioner, som enligt »normalplanen»

skulle utgå,

att de, i händelse de före uppnådda 65 lefnadsår antingen på grund

af sjukdom eller därigenom, att de efter utgången af den tid, för hvilken

de förordnats, icke erhålla förnyadt förordnande, eller ock eljest utan egen

begäran nödgas afgå från sina befattningar utan att på grund af tjänstefel

hafva förverkat desamma, skola vara berättigade att uppbära samma

årliga pensioner för tiden intill dess de uppnått 65 års ålder,

159

att de, i händelse de före utgången af den tid, erhållet förordnande

afser, befinnas af sjukdom oförmögna till vidare nöjaktig tjänstgöring, skola

vara skyldiga att afgå mot åtnjutande af pension enligt dessa nu angifna

bestämmelser.

Jag anser det icke vara med statens och det allmännas intresse öfverensstämmande,

att löneförmånerna för öfverdirektören och de tekniska

byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestämmas till lägre belopp

än till respektive 15,000 och 12,000 kronor under de af mig ofvan

angifna villkor, och vidhåller jag denna min mening.

II. I fråga om bibehållande såsom 2:a gradens tjänst af befattninningen

såsom föredragande för ekonomiska och administrativa ärenden inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får jag framhålla, att den kontinuerliga

ökningen af arbetsbördan inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingalunda

lämnat byrådirektören för den administrativa afdelningen oberörd, utan att

de successiva höjningarna i fonderna för statsanslag och statslån till vägar,

hamnbyggnader, brobyggnader, farleder, vattenaflednings- och frostafdikningsföretag

och enskilda järnvägar m. m. äfven i hög grad ökat arbetsbördan

för denne ledamot af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvarom

vittnar den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens till kommittén aflåtna promemoria

intagna tablån öfver ärendenas tillväxt å denna afdelning: under

tiden 1893—1908. Då det åligger byrådirektören bl. a. att upprätta förslag

till kontrakt och säkerhetsförbindelser angående med statsbidrag understödda

anläggningar och arbeten samt att granska inkommande sådana

kontrakts- och säkerhetshandlingar, har med fondernas upprepade höjning

jämväl det ekonomiska ansvar, som påhvilar denne ledamot af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen såväl som styrelsens öfverdirektör och chef, i samma

mån ökats, icke minst särskildt beträffande sådana företag: som väg:- och

vattenbyggnadsstyrelsen anbefallts att låta på entreprenad utföra under

styrelsens direkta öfverinseende.

Då vidare härtill kommer, att å byrådirektörens beredning och föredragning

komma alla på styrelsen ankommande administrativa och ekonomiska

ärenden, därvid kunna förekomma ärenden af exempelvis så omfattande

och viktig beskaffenhet som förslag till ändring af entreprenadförord

-

160

ningen, förslag till lag om expropriation, utlåtanden angående yrkesfarekommitténs

betänkande, statsvetenskaplig examen m. in., samt då det uppenbarligen

måste ställas stora kraf på kunskaper och erfarenhet i juridiska

eller administrativa värf hos den ledamot i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hvilken har till särskild uppgift att tillse att styrelsens beslut blifva

i öfverensstämmelse med gällande lag och författningar, så synes det mig

vara rättvist, att innehafvaren af befattningen såsom föredragande för ekonomiska

och administrativa ärenden inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med benämning af byråchef hänföres till den 3:e normala lönegraden

för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken, och detta så mycket mera

som den arbetsbörda, hvilken — med ett antal ärenden, som numera uppgår

till c:a 1,400 pr år, förutom styrelsens utanordningar å kassan, uppgående

till c:a 500 pr år samt c:a 400 med tekniska afdelningen gemensamma

ärenden — påhvilar denne ledamot af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

icke torde vara lindrigare än den, som förekommer för en del

administrativa tjänstemän af byråchefs grad inom andra ämbetsverk. I

hvarje fall synes mig ett bibehållande af nu ifrågavarande befattning såsom

2:a gradens tjänst icke vara befogadt, då löneregleringskommittén vid

afgifvande af förslag till reglering af landtbruksstyrelsen år 1907 med användande

af den för denna styrelses fyra ordinarie ledamöter gemensamma

korta motiveringen: »med hänsyn till de anspråk på insikter och duglighet,

som på dem måste ställas, samt den arbetsmängd, som hvilar på dem,»

funnit sig böra tillstyrka, att jämväl den med nu ifrågavarande tjänst närmast

jämförbara befattningen som sekreterare i sagda styrelse skulle hänföras

till 3:e normala lönegraden, ehuruväl antalet till landtbruksstyrelsen

inkomna mål och ärenden, som tillkomme sekreterarens beredning, året

förut utgjorde endast 140, d. v. s. mindre än Vio af det antal, som numera

åligger byrådirektören för administrativa afdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att bereda och föredraga.

Denna min förut inom löneregleringskommittén muntligen häfdade

mening får jag jämväl här vidhålla.

III. I fråga om antalet å ordinarie stat föreslagna ingenjörer å tekniska

afdelningen och å järnvägsafdelningcn får jag framhålla, att väg- och

161

vattenbyggnadsstyrelsen uti sin till kommittén öfverlämnade promemoria

starkt betonat, att de båda tekniska byråcheferna i styrelsen icke kunde

på ett för staten och allmänheten tillfredsställande sätt fullgöra de dem påhvilande

omfattande åliggandena med mindre än att de, hvar å sin afdelning,

hade till biträde väl kvalificerade tjänstemän till erforderligt antal,

anställda på ordinarie stat, samt att det för af hjälpande af det nuvarande

missförhållandet mellan styrelsens arbetsbörda och dess arbetskrafter borde

å hvardera tekniska afdelningen uppföras på ordinarie stat en förste och

en andre byråingenjör och tre biträdande ingenjörer, förutom en maskininspektör

å järnvägsafdelningen.

Kommittén har beträffande denna del af väg- och vattenbyggnadss

ty re Isens yrkande beslutit föreslå, dels att å ordinarie stat skulle uppföras

å tekniska afdelningen en byråingenjör och 2 biträdande ingenjörer samt å

järnvägsafdelningen en byråingenjör och en biträdande ingenjör, dels att

i anslaget till extra biträden, vikariatsersättningar m. m. skulle upptagas

arfvoden till 2 extra ingenjörsbiträden för hvardera afdelningen, äfvensom

att den å järnvägsafdelningen f. n. befintliga maskininspektören icke skulle

uppföras å ordinarie stat, utan att fortfarande ett extra anslag skulle förutsättas

utgå för denna befattning, dock med till 6,000 kr. höjdt belopp.

Med hänsyn därtill att den kontroll och den öfvervakande skyldighet

beträffande de enskilda järnvägarna, som åligger väg- och vatten byggnadsstyrelsen,

är af synnerligen vidtomfattande beskaffenhet och afser icke

blott det tekniska utförandet, utan omfattar äfven den ekonomiska granskningen

af byggnadsplanerna och för alla järnvägsanläggningar, som utföras

under åtnjutande af statslån, jämväl den ekonomiska kontrollen öfver hushållningen

under anläggningen med de anvisade och i öfrigt tillgängliga

medlen, samt afser vidare trafiksäkerheten med allt, hvaraf denna vid enskilda

järnvägarna beror, kan jag — då alla dessa åligganden och särskildt

den ekonomiska kontrollen å järnvägsanläggningar med statslån medföra

och för framtiden måste medföra ett betydande arbete inom själfva vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen å dess järnvägsafdelning — icke finna riktigt,

att å ordinarie stat å järnvägsafdelningen uppföra endast 1 byråingenjör

och 1 biträdande ingenjör.

21—082205. Löneregler ing »kommitténs bet. XX Vill.

162

Då kommittén föreslår att å ordinarie stat skulle uppföras ett mindre

antal ingenjörer å de båda tekniska af delningarna än hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för sin del funnit vara önskvärdt, så komme det faktiskt

större behofvet af ingenjör sbiträden fortfarande att få utfyllas genom

anställande af behöfligt antal extra ingenjörer å båda afdelningarna, och

regleringen af det behöfliga antalet borde då följdriktigast ske genom anställande

af ett olika antal extra ingenjörer å de båda afdelningarna, därest

så verkligen visar sig vara eller blifva erforderligt. Därest jag kunnat

ansluta mig till kommittémajoritetens åsikt om tillräckligheten af endast

en byråingenjör och två biträdande ingenjörer å ordinarie stat för den

tekniska afdelningen, hade jag därföre likvisst måst vidhålla, att å ordinarie

stat borde för järnvägsafdelningen uppföras samma antal ingenjörer som å

tekniska afdelningen och att den af kommittén förutsatta skillnaden i

ingenjör santal å tekniska och å järnvägsafdelningen icke borde komma till

synes å den ordinarie staten, utan först i anslaget till extra biträden.

Men med hänvisande till hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i

sin afgifna promemoria anfört i fråga om behofvet af tekniska arbetskrafter

i ämbetsverket, får jag emellertid vidhålla yrkandet att å ordinarie

stat borde för hvardera af tekniska och järnvägsafdelningen uppföras en

förste och en andre byråingenjör samt 3 biträdande ingenjörer af

hvilka å järnvägsafdelningen en erfordras uteslutande som biträde åt maskininspektören

— på sätt och med de löneförmåner, som af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen i sagda promemoria anförts, och får jag särskilt

starkt framhålla att uppförandet å ordinarie stat af en förste och en andre

byråingenjör för hvardera afdelningen med de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

där föreslagna löneförmånerna är af den allra största vikt och

nödvändighet för ämbetsverket.

Beträffande maskininspektören har jag inom kommittén framhållit,

hurusom denna tjänstebefattning under nu rådande förhållanden är af

mer än rimligt ansträngande natur. Då maskininspektören äger att utöfva

kontroll å underhållet af all i bruk å de enskilda järnvägarna varande rullande

materiel och att verkställa besiktning af alla nya lokomotiv och vagnar

för de enskilda smalspåriga järnvägarna, innan de få tagas i bruk, förutom

granskning af ritningar och specifikationer till rullande materiel, vi

-

163

dåre att sköta därmed förenade expeditionsgöromål, så torde, då de enskilda

järnvägarnas sammanlagda längd och sammanlagda antal lokomotiv

och vagnar öfverträffar statens järnvägars, det vara uppenbart att den arbetsbörda,

som f. n. påhvilar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens maskininspektör,

är rent af onaturlig och fullkomligt utslitande. I afvaktan på

den ökning af antalet maskininspektörer, som af trafiksäkerhetskommittén

ansetts erforderlig, är det af synnerlig vikt att förbättra de nuvarande förhållandena

genom att maskininspektörsbefattningen uppföres på ordinarie

stat samt genom att ett ingenjörsbiträde å järnvägsafdelningen uppföres å

ordinarie stat såsom medhjälpare åt maskininspektören.

Jag måste därför vidhålla min inom kommittén uttalade mening,

dels att å ordinarie stat borde uppföras för hvardera af tekniska

och järnvägsafdelningen en förste och en andre byråingenjör samt tre biträdande

ingenjörer, af hvilka senare en af de för järnvägsafdelningen

behöfliga biträdande ingenjörerna erfordras uteslutande som biträde åt

maskininspektören,

dels ock att maskinspektören borde uppföras å ordinarie stat med

löneförmåner, som, med hänsyn till tjänstebefattningens stora vikt samt dess

synnerligen ansträngande och kräfvande natur, skäligen borde bestämmas

till 5,000 kronor i lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar och tvenne

ålderstillägg af 500 kronor efter 5 och 10 år.

IV. I fråga om löne- och pensionsbelopp för distriktsingenjörerna

måste jag vidhålla mitt inom kommittén gjorda yrkande att för de å ordinarie

stat uppförda distriktsingenjörerna åtminstone pensionsbeloppet icke

borde sättas lägre än till 3,000 kronor.

Skall det icke, liksom tidigare, jämväl framdeles blifva tvunget att

af hänsyn till distriktsingenjörs ekonomiska ställning och hans långvariga

och plikttrogna arbete i statens tjänst förskaffa honom distriktschefstjänst

genom transport till annat distrikt, ehuru han redan hunnit så nära pensionsåldern,

att han skulle hafva att tjänstgöra som distriktschef endast det

fåtal år, som erfordras för att erhålla den högre distriktschefspensionen, så

borde pensionen för distriktsingenjör icke sättas till ett så ringa belopp

som 2,000 kronor. Sättes däremot pensionen för distriktsingenjören till

164

det mera skäliga beloppet af 3,000 kronor, så kunna dylika förflyttningar

undvikas, och vid inträffande ledigheter till chef i ledigblifvet distrikt befordras

den distriktsingenjör, som är i detsamma anställd och således redan

besitter den ingående kännedom om distriktets särskilda förhållanden,

som det enligt gällande instruktion åligger distriktschef att förskaffa sig,

hvilken naturliga succession i regel torde vara bäst för ämbetsverket och

det allmänna.

Vidare skulle för staten följa fördelen att i dylika fall få utbetala

endast de lägre distriktsingenjörspensionerna i stället för de högre distriktschefspensionerna,

samt för ämbetsverket att på de mera maktpåliggande

distriktschefsposterna erhålla yngre och mera arbetsdugliga krafter, hvilket

jämväl vore för det allmänna bäst.

Att bibehålla distriktsingenjörslönen till 1,500 kronor kan jag ej

heller finna vara skäligt, dels med hänsyn till distriktsingenjörernas ansvarsfulla

arbete i statens tjänst, dels med hänsyn till att af denna lön

skulle utgå både pensionsafgift, som de för närvarande icke hafva att erlägga,

och, då de äro i saknad af hyresbidrag, hyra för den tjänstelokal,

som de måste upplåta åt staten för tjänstens skötande och för förvaring af

tjänsten tillhörande arkiv.

För min del får jag sålunda vidhålla mitt yrkande, att distriktsingenjörslönen

vid dessa tjänsters uppförande å ordinarie stat borde sättas till

minst 2,500 kronor och pensionsbeloppet till minst 3,000 kronor.

Ur formell synpunkt anser jag icke tillbörligt att i denna min reservation

bemöta hvad öfriga reservanter påyrkat eller ifrågasatt uti sina

till kommitténs förslag här fogade särskilda reservationer, hvarför jag finner

mig böra inskränka min reservation till allenast hvad jag här ofvan

anfört. Jag kan göra detta, då jag måste förutsätta, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

i likhet med hvad som i regel torde hafva ägt rum vid

behandling af andra ämbetsverks löneregleringsfråga, torde komma att

sättas i tillfälle att öfver kommitténs förslag afgifva underdånigt utlåtande,

hvilket synes mig för ämbetsverket så mycket angelägnare, som det uti

förberörda reservationer nu framlagts synpunkter i fråga om lönereglering

165

för ämbetsverket och dess underlydande tjänstemän i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,

hvilka synpunkter ämbetsverket hittills icke haft anledning

att taga befattning med, men rörande hvilka dess yttrande torde

erfordras.»

In fidem:

Elis Sidenbladh.

22- 082206 Löneregleringikommittéens bet. XXVill.