SOU 1911:5

FÖRSLUG TILL FÖRORDNING

ANGÅENDE

RÄTT ATT HOS STATSKONTORET ERHÅLLA UPPLYSNING

I FRÅGA OM SKYLDIGHET ATT UTGÖRA STÄMPELAFGIFT

AFGIFVET DEN 31 DECEMBER 1910

AF

DÄRTILL FÖRORDNADE KOMMITTERADE

STOCKHOLM 1911

ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG

3

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

I det uppdrag, som, på grund af nådigt bemyndigande den 14

maj 1910, lämnats undertecknade kommitterade, ingår bland annat att

uppgöra förslag till ordning, hvarigenom bindande förhandsupplysningar

rörande stämpelskyldigheten i förekommande fall må kunna

lämnas allmänheten, och få kommitterade till fullgörande af denna del

utaf sitt uppdrag härmed öfverlämna Förslag till förordning angående

rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra

stämpelafgift.

Beträffande denna fråga anförde Herr Statsrådet i sitt anförande

till statsrådsprotokollet nämnda den 14 maj 1910 följande.

»Under de senare åren, då stämpelbeskattningen vunnit en större

utveckling och utsträckts att mera direkt beröra näringslifvets skilda

grenar, har saknaden af en offentlig myndighet med rätt och skyldighet

att lämna bindande upplysningar i stämpelbeskattningsärenden blifvit

alltmera kännbar. Oupphörligen har under hand till finansdepartementet

riktats förfrågningar i afseende å tolkningen af stämpelskattebestämmelser,

särskildt beträffande stadganden rörande fond- och emissionsstämplarna.

Äfven om i de fall, där svar på dessa förfrågningar med

vederbörlig reservation lämnats, de, hvilka framställt frågorna, följt lämnade

råd och anvisningar, äro som bekant vederbörande icke därigenom

skyddade mot efterräkningar. En fullt tillförlitlig tolkning af ifrågavarande

bestämmelser torde nämligen för närvarande icke kunna

vinnas annorledes än i domstolsväg, d. v. s. genom vägledande beslut

i mål angående underlåten eller felaktig stämpelbeläggning. Det synes

4

emellertid vara eu billig fordran, att de stämpelpliktiga må kunna

genom statens omedelbara medverkan erhålla tillfyllestgörande upplysningar

rörande skyldigheten i fråga om stämpelplikt i förekommande

fall. Den myndighet, som vore närmast att lämna dylika upplysningar,

torde väl vara statskontoret.

Ett förfarande af nu angifvet slag är för öfrigt icke främmande

för den svenska administrationen. Jag tillåter mig i sådant afseende

att erinra om tullbehandlings- och upplysningsbyrån inom generaltullstyrelsen.

Därmed vill jag dock icke hafva på förhand uppställt organisationen

af upplysningsförfarandet i generaltullstyrelsen såsom mönster

för en motsvarande organisation inom statskontoret eller annat för

ändamålet lämpligt ämbetsverk. Upplysningsförfarandet rörande stämpelskyldigheten

torde nämligen sannolikt icke kräfva sin särskilda afdelning

inom statskontoret, om upplysningsförfarandet förlädes dit, och

torde förty ställa sig långt billigare i jämförelse med upplysningsförfarandet

i generaltullstyrelsen.»

Det behof af upplysningar om stämpelpliktens omfattning i särskilda

fall, som hos allmänheten gör sig gällande, torde, på sätt Herr

Statsrådet antydt, hufvudsakligen framträda vid tillämpningen af stadgandena

rörande fond- och emissionsstämplarna, men äfven åtminstone

i vissa fall göra sig gällande vid den stämpelbeläggning af enskilda

handlingar i öfrigt, som likaledes är helt och hållet öfverlämnad

åt de stämpelpliktiges egen åtgärd. Däremot torde något sådant

behof knappast vara för handen, när stämpelbeläggningen skall verkställas

af statsmyndighet eller under sådan myndighets direkta tillsyn.

Visserligen kan det icke förnekas, att stämpelbeläggningen af t. ex.

en bouppteckning i många fall kan erbjuda afsevärda svårigheter och

gifva anledning till vidt skilda meningar vid stämpelafgiftens beräknande.

Denna svårighet verkar emellertid till olägenhet icke så mycket

för den enskilda parten som för vederbörande domstol, till hvilken

handlingen skall ingifvas och som har att tillse, att den blir behörigen

stämpelbelagd. Afsikten med den ifrågasatta anordningen med förhandsupplysningar

torde, enligt kommitterades förmenande, emellertid

icke vara att skapa en institution för myndigheternas upplysande. Uppgiften

att lämna bindande upplysningar om stämpelplikten med afseende

å bouppteckningar och öfriga handlingar, som tillhöra de s. k.

småprotokollen, kan dessutom näppeligen, om man afser att erhålla

på sakkunskap och erfarenhet grundade upplysningar, anförtros åt

5

något förefintligt ämbetsverk. De centrala ämbetsverken hafva icke

tillgång till den för bedömandet af mer eller mindre invecklade spörsmål

af juridisk natur behötiiga sakkunskapen och erfarenheten, och ett

upplysningsförfarande, som skall omfatta stämpelafgiften för bouppteckningar

och öfriga till småprotokollen hörande handlingar, torde

icke lämpligen kunna öfverlämnas åt något af dessa ämbetsverk. Den

för bedömandet af sådana spörsmål erforderliga sakkunskap och erfarenhet

kan endast påräknas hos domstolarna. Det synes emellertid uppenbart,

att de ifrågasatta upplysningarna, därest de skola grundas på ett enhetligt

system och vara ägnade att blifva vägledande för tillämpningen åt

gällande bestämmelser, böra lämnas af ett för hela riket gemensamt

upplysningsinstitut, hvarjämte det torde få anses såsom en nödvändig

förutsättning för det åsyftade ändamålets vinnande, att de gifna upplysningarna

omedelbart och utan pröfning af högre instans skola äga

vitsord gentemot statsverket. Det torde då ligga i sakens natur, att

upplysningsförfarandet icke kan anförtros åt underdomstolarna. Hvad

åter beträffar hofrätterna och högsta domstolen, äro de icke så organiserade,

att de kunna betungas med bestyr af här ifrågavarande beskaffenhet.

En utväg vore visserligen att anförtro uppdraget åt en särskild tjänsteman

hos någon af hofrätterna, exempelvis åt advokatfiskal^ i Svea

hofrätt, men det bjuder onekligen emot att öfverlämna en så maktpåliggande

och ansvarsfull pröfning, som upplysningsförfarandet innebär,

åt en enda tjänstemans slutliga afgörande. Det lär nämligen

kunna antagas, att till denne tjänstemans afgörande skulle hänskjuta?!

just de svåraste frågorna, om hvilkas besvarande meningarna vore i

särskildt hög grad delade, och det torde vara förklarligt, om han i sådan

situation och med känsla af det stora ansvar, som hvilade på honom,

skulle finna sig nödsakad att i tvifvelaktiga fall uttala sig föi den

stämpelafgift, som vore för statsverket förmånligast, för att icke riskera,

att staten genom hans förvållande orsakades förlust, hvarför i vidrigaste

fall ersättningsskyldighet kunde träffa honom. Ett upplysningsförfarande

af sådan art vore emellertid icke önskvärdt och kommitterade

vilja för sin del icke föreslå en anordning, som är så litet tilltalande.

Då behofvet af eu särskild ordning för meddelande af upplysningar

angående stämpelplikten för handlingar af här omförmäld beskaffenhet

icke heller synes vara så kännbart, att för dess tillfredsställande

bildandet af ett nytt ämbetsverk eller eu särskild afdelning i

något existerande ämbetsverk rimligen kan ifrågasättas, hafva kommitterade

funnit sig böra föreslå, att sådana enskilda handlingar, hvilka vid

6

ingiftandet till domstol skola förses med stämpel, ej falla under den

lagstiftning, som här är i fråga.

Att statsmyndigheternas expeditioner äfvenledes ligga utom ramen

för denna lagstiftning, torde vara själfklart.

Beträffande öfriga enskilda handlingar, som enligt gällande stämpelförfattningar

äro underkastade stämpelafgift, torde man kunna säga,

att i det stora flertalet fall bestämmelserna om deras stämpelplikt äro

synnerligen lättfattliga och sällan torde gifva anledning till någon tvekan

om beloppet af den stämpelafgift, hvaraf de skola träffas. Emellertid

torde det, på sätt Herr Statsrådet antydt och jämväl af kommitterade

ofvan framhållits, i vissa fall vara önskvärdt, att tillfälle

beiedes den stämpelpliktige att på förhand erhålla upplysningar om

stämpelpliktens omfattning. Visserligen är enligt bestämmelserna i 33

§ af gällande stämpelförordning, hvilka bestämmelser i oförändradt

skick införts i 28 § af det af kommitterade den 15 i denna månad afgifna

förslaget till ny stämpelförordning, en hvar berättigad att af stämpelförsäljningsman

utan ersättning erhålla upplysning om det stämpelbelopp,

som erfordras för en viss handling, men den upplysning, som

sålunda kan erhållas, har icke bindande verkan och fyller sålunda icke

det kraf, som enligt Herr Statsrådets förut anförda uttalande till statsrådsprotokollet

i detta afseende bör ställas på de upplysningar i fråga

om stämpelplikten, hvilka i förekommande fall böra lämnas allmänheten.

Att tillerkänna stämpelförsäljningsmännens upplysningar bindande verkan

torde åter, med hänsyn till den ordning som gäller för försäljningsmännens

antagande, icke vara tillrådligt.

Den myndighet, som närmast kunde vara skickad att tillhandagå

allmänheten med de ifrågasatta upplysningarna angående omfattningen

af den stämpelplikt, som påhvilar enskilda handlingar, livilkas stämpelbeläggning

icke direkt öfvervakas af domstol, synes, på sätt Herr Statsrådet

jämväl antydt, vara statskontoret, som sedan äldre tider haft till

uppgift, bland annat, att handlägga ärenden angående stämpelväsendet.

Ämbetsverkets sammansättning och den sakkunskap och erfarenhet på

förevarande område, som hos detsamma torde kunna förutsättas, skapa

garantier för en samvetsgrann och riktig pröfning af de frågor, som

hänskjuta^ till dess bedömande. Och endast under förutsättning af

sådana garantier synes staten böra till slutligt afgörande af en enda

instans öfverlämna frågor af den finansiellt betydande omfattning, som

här är i fråga.

Vissa af de handlingar, beträffande hvilkas stämpelbeläggning all

-

7

mänheten ansetts böra komma i tillfälle att på förhand förskaffa sig

upplysningar, nämligen aktie- och lottbref, skola, jämte obligationer,

enligt 27 § i ofvanberörda af kommitterade afgifna förslag till ny

stämpelförordning för framtiden åsättas stämpel genom statskontorets

försorg, och det torde, under förutsättning att nämnda förslag vinner

godkännande, kunna antagas, att behofvet af förhandsupplysningar

beträffande dessa handlingars stämpelplikt icke blir synnerligen kännbart.

Det har emellertid icke ansetts lämpligt att af sådan anledning

särskildt undantaga denna grupp af handlingar, utan hafva kommitterade

ansett rättigheten att erhålla bindande förhandsupplysningar i den

ordning författningsförslaget angifver böra gälla för alla enskilda handlingar

med förut omförmäldt undantag beträffande handlingar, öfver

hviikas stämpelbeläggning det åligger vederbörande domstol att öfva

tillsyn. Därutöfver afser det föreslagna upplysningsförfarandet äfven

den stämpelafgift, som enligt särskilda författningar utgöres dels för

spelkort, dels för försäljning af punsch, arrak och rom, en omfattning,

som, om än icke påkallad af något kännbart behof, kan hafva samma

berättigande som det medgifna upplysningsförfarandet beträffande vissa

bland hithörande enskilda handlingar, hviikas stämpelplikt utan svårighet

kan bedömas af den stämpelpliktige själf.

Såsom Herr Statsrådet erinrat, är ett förfarande af här ifrågavarande

slag icke främmande för den svenska administrationen, i det

att en särskild tullbehandlings- och upplysningsbyrå sedan någon tid

tillbaka finnes inrättad inom generaltullstyrelsen med uppgift att på

anmodan tillhandagå allmänheten med för statsverket bindande förhandsupplysningar

angående beloppet af den tullafgift, som en viss, för

import afsedd vara är underkastad. Bedömandet häraf kan vålla svårighet

särskildt af den anledningen, att detsamma i många fall måste

föregås af en teknisk undersökning rörande varans beskaffenhet, eu

undersökning som blir afgörande för dess hänförande under den ena

eller den andra varurubriken. De upplysningar, som i detta hänseende

kunna lämnas den intresserade importören, äro för honom af stor betydelse,

då de dels kunna tillförsäkra honom en snabbare tullbehandling,

dels sätta honom i tillfälle att med relativ trygghet uppgöra

leveransaftal äfven för en lång tid framåt. I dessa upplysningars natur

ligger jämväl, att de hafva giltighet för en tid framåt, i hvad de

afse tullbehandlingen af den vara, för hvilken upplysningen sökts.

De upplysningar, som gifvas angående stämpelbeläggningen af eu

viss handling, kunna gifvetvis hafva bindande verkan endast i afseende

8

å det konkreta fall upplysningen afser. Stämpelplikten i särskilda fall

är hufvudsakligen beroende af de särskilda omständigheter, som föreligga

i hvarje fall och som i regel icke kunna generellt bedömas

utan måste blifva föremål för pröfning i det individuellt bestämda fallet.

Denna åtskillnad med afseende å de lämnade upplysningarnas betydelse,

allteftersom de afse en stämpelpliktig handling eller en ^illpliktig vara,

betingar ock olika bestämmelser om själfva upplysningsförfarandet och

har bland annat medfört, att åtskilliga af de stadganden, som reglera

upplysningsförfarandet i generaltullstyrelsen, ansetts icke höra upptagas

i nu föreliggande förslag.

De tre paragrafer, som förslaget innehåller, meddela emellertid, enligt

kommitterades uppfattning, alla de bestämmelser, som för upplysningsföi’farandets

anordnande kunna vara erforderliga. Måhända torde för

författningens tillämpning något tillägg behöfvas till den för statskontoret

gällande instruktionen. I nämnda afseende bör statskontoret

lämpligen kunna afgifva förslag till erforderliga bestämmelser.

Den föreslagna anordningen är icke af synnerligen genomgripande

art och torde icke komma att vålla statskontoret någon nämnvärd

ökning i dess göromål. Huruvida vid eu fortsatt utvidgning af stämpelbeskattningen

allmänhetens behof af förhands upplysningar kan blifva

af större omfattning, låter sig för närvarande icke afgöra, utan lär

väl blifva beroende af de nya stämpelafgifternas beskaffenhet och

de blifvande bestämmelsernas affattning. Emellertid torde det böra

erinras, att något större behof af förhandsupplysningar icke synes

hafva gjort sig gällande i utlandet, icke ens i de länder, där

stämpelbeskattningen är af väsentligt större betydelse än hos oss.

Af den utredning angående utländsk stämpellagstiftning, som lämnats

i statskontorets den 31 december 1908 afgifna underdåniga

utlåtande angående sättet för verkställande af stämpelbeläggning af

stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå, hafva kommitterade

inhämtat, att en procedur för meddelande af officiellt yttrande rörande

den stämpelafgift, som erfordras till en viss handling, endast

finnes införd i England. Där gäller, att, om någon vill erhålla

sådant yttrande beträffande en utfärdad handling, vare sig handlingen

redan är försedd med stämpel eller ej, äger han vända sig till »the

Commissioners of Inland Revenue», som lämna besked i ärendet, hvarefter

handlingen förses, om den är stämplad till det såsom riktigt ansedda

beloppet, eller i annat fall, sedan detta ägt rum, med en särskild

9

stämpel (adjudication stamp), utmärkande att handlingen är behörigen

stämpelbelagd.

De särskilda bestämmelserna i kommitterades förslag synas icke

erfordra någon närmare motivering.

Stockholm den 31 december 1910.

HANS WACHTMEISTER.

CARL EM. BENGTSSON.

LOUIS LJUNGBERG.

OTTO Y. LANDÉN.

ERIK RÖING.

10

Förslag

till

förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om

skyldighet att utgöra stämpelafgift.

1 §•

Önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med

hvilket belopp i visst fall stämpelafgift skall utgå enligt gällande författningar

angående stämpelafgifter, äge han hos statskontoret erhålla

dylik upplysning, utom hvad angår dels sådana enskilda handlingar,

hvilka vid ingifvandet till domstol skola förses med stämpel, dels ock

statsmyndigheternas expeditioner.

Af statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.

2 §.

Upplysning, som i 1 § afses, sökes skriftligen; och skall ansökningen,

då den icke åtföljes af handling, i hufvudskrift eller afskrift,

hvars stämpelbeläggning är i fråga, innehålla alla de uppgifter, som

erfordras för den sökta upplysningens meddelande.

Kan upplysning icke meddelas, skall anledningen därtill angifvas.

Mot meddelad upplysning må klagan icke föras, sökande dock

obetaget att efter erläggande af stämpelafgift i enlighet med den meddelade

upplysningen i föreskrifven ordning söka restitution af hvad

för mycket kan hafva erlagts.