SOU 1911:6

FÖRSLAG

ANGÅENDE

ändrade grunder för statsunderstöd åt anstalter för

populärvetenskapliga föreläsningar

AFGIFVET DEN 12 JANUARI 1911

TILLKALLADE SAKKUNNIGA.

STOCKHOLM

IVAB HJEGGSTROHS BOKTRYCKERI A. B., 1911.

INNEHÅLL.

De sakkunnigas skrifvelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet 5

1. Historik................................................................................................................ 7

A. Föreläsningsrörelsens uppkomst. Statsunderstödens växande belopp......... 7

B. Grunderna för statsbidragens utgående ......................................................... 15

C. Föreläsningsrörelsens utveckling ..................................................................... 21

D. Förmedlingsanstalter (centralbyråer)............................................................... 26

E. Universitetens föreläsningskurser. Föreläsningsanstalter i utlandet............ 29

II. Föreläsningsverksamhetens nuvarande läge................................................ 32

A. Åhörarnes antal och lefnadsställning in. m.................................................... 32

B. Föreläsningsanstalternas omkostnader............................................................ 35

C. Föreläsningsanstalternas inkomster ............................................................... 37

D. Förmedlingsanstalter (centralbyråer) och sammanslutningar mellan lokala

anstalter......................................................................................................... 37

E. Föreläsningsrörelsens samband med bibliotek (och andra bildningsanstalter) 39

F. Anmärkningar och önskemål........................................................................... 40

G. Tredje allmänna svenska folkbildningsmötets resolutioner........................... 43

in. De sakkunnigas yttrande och förslag ......................................................... 45

A. De populärvetenskapliga föreläsningarnas syfte............................................. 45

B. Föreläsarna .................................................................................................... 50

C. Planläggning, serieföreläsningar och bygdekurser.......................................... 54

D. Kostnadsfrågan ................................................................................................ 57

E. Lokalfrågan ..................................................................................................... 61

F. Förmedling af föreläsningar. Centralbyråer................................................... 62

G. Föreläsningsverksamhetens organisation......................................................... 66

H. Föreläsningsanstalternas samverkan med bibliotek....................................... 68

I. Universitetens föreläsningskurser .................................................................. 70

IV. Sammanfattning’ 71

f

Bilagor.

A. Kungl. kungörelsen den 18 juni 1910............................................................ 77

B. Kungl. cirkuläret den 31 december 1909 ...................................................... 80

C. De sakkunnigas frågeformulär ........................................................................ 90

D. Förslag till formulär för ansökan om statsbidrag jämte dithörande bilagor

(Dj—D8) ..................................................................................................... 93

E. Föreläsningsverksamheten i Norge och Danmark.......................................... 97

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 18 juni 1910 för Chefen för Ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet

biträda vid beredande af frågan om förändrade grunder för utgående

af statsanslag till understöd för anordnande af populärvetenskapliga föreläsningskurser

i folkbildningssyfte har Herr Statsrådet i departernentsskrifvelser

af den 10 september och 11 oktober 1910 öfverlämnat ifrågavarande

uppdrag åt medicine doktorn Knut Kjellberg, envoyén Herman

Lagercrantz i Wirsbo, folkskolläraren Nils Lundahl i Lund, verkstadsarbetaren

Bror Viktor Munkhammar i Kiruna och filosofie doktorn Valfrid

Palmgren.

Efter att under den 15 och 16 september hafva sammanträdt och

upprättat frågeformulär (bil. C), hvithet därefter utsändes till samtliga statsunderstödda

föreläsningsanstalter i riket, åtskildes de sakkunniga för att i

afvaktan på de inkommande svaren, ånyo sammanträda f. o. m. den 13

oktober t. o. m. den 30 november. Från sistnämnda dag till den 4 dennes,

då de sakkunniga ånyo sammanträdde, hafva undertecknad Kjellberg jämte

de sakkunniges sekreterare, amanuensen friherre Gustaf Hummerhielm

ytterligare sammanställt och bearbetat inkomna statistiska uppgifter m. m.

De sakkunniga få härmed till Herr Statsrådet vördsamt öfverlämna

bifogade »förslag angående ändrade grunder för statsunderstöd åt anstalter

för populärvetenskapliga föreläsningar».

Stockholm den 12 januari 1911.

KNUT KJELLBERG.

H. L. F. Lagercrantz. Nies Lundahl.

B. V. Munkhammar. Valfrid Palmgren.

G. Hummerhielm

I. Historik.

A. Föreläsningsrörelsens uppkomst. Statsunderstödens växande belopp.

Den nuvarande populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten i folkbild- Den forsta

ningssyfte har sin närmaste upprinnelse och förebild uti Stockholms arbetar-fö^ä^“|“|s''

institut, hvilket upprättades år 1880 på initiativ af doktor Anton Nyström. Redan

följande år ingick institutets styrelse till Kungl. Maj:t med begäran om ett

statsanslag af 5,000 kronor för fortsättande af institutets verksamhet, hvilken

enligt ansökningen »skulle stå utanför alla politiska agitationer och gälla en

allmänt vetenskaplig och humanistisk odling. Den bildning, som där meddelades,

skulle stå i öfverensstämmelse med tidens kultur; fri forskning vore

dess grundval och en sund utveckling med ordning som stöd stode såsom ett

mål. Institutet afsåge att utbilda själfständiga och grundade åsikter samt

vördnad för lifvets allvar, därigenom motverkande dryckenskap, dåligt tidsfördrif,

demagogiska upphetsningar m. in. Det afsåge vidare att befordra en

fredlig lösning af de stora frågorna samt att förebygga konflikter och våldsamma

kriser».

Kungl. Maj:t beviljade det sökta statsbidraget, därvid föreskrefs, att

institutet skulle stå under inspektion af professorn vid Vetenskapsakademien

H. Gyldén.

Under växande tillslutning från allmänhetens sida, hvilket visade sig i

allt talrikare besökta föreläsningar och genom frikostiga bidrag från såväl

enskilda personer som staten och Stockholms stad. utvecklade sig Stockholms

arbetarinstitut under de följande åren. Här är endast att anteckna, att Stockholms

stadsfullmäktige på grund af en i november 1882 af 1,400 personer

undertecknad petition lämnade arbetarinstitutet ett anslag af 5,000 kronor,

samt att Kungl. Maj:t den 6 juli 1883 beviljade institutet ytterligare 5,000

kronor. Under åren 1881 — 1883 inrättades med Stockholms arbetarinstitut

som förebild föreläsningskurser för arbetsklassen i Malmö, hvarjämte sådan

verksamhet planerades i Örebro, Galle och Uppsala.

På grund af det stigande intresse, hvarmed verksamheten vid Stockholms

arbetarinstitut omfattades icke blott i hufvudstaden utan också i många landsortsstäder,

ingick institutets förvaltningsråd år 18S3 till Kungl. Maj:t med

hemställan, att Kungl. Maj:t måtte finna lägligt och för landet gagnande att

8

Riksdagen

1883.

vid nästkommande riksdag aflåta proposition om ett anslag för befordrande

af folkupplysningen medelst arbetarinstitut*) eller liknande institutioner för meddelande

af vetenskaplig teoretisk bildning åt dem, som saknat en högre undervisning

under uppväxtåren. Därjämte anhöll arbetarinstitutet att af blifvande

anslag komma i åtnjutande af ett årligt understöd af åtminstone 5,000 kronor.

I denna ansökan framhölls, att folkskolan aldrig äfven med den

bästa ledning torde kunna meddela den bildning, hvarom nu vore fråga. Folkskoleundervisningen

afsåge endast själsodlingen under barnaåldern. Men äfven

för vuxna medlemmar af den kroppsarbetande klassen vore det nödvändigt

att sörja för tillfälle till andlig odling på lediga stunder dels för inhämtande

af de kunskaper, som vår tids samhällen mer och mer fordra af alla sina

medborgare, dels i afseende å sedlig förkofran och motverkande af urartning

genom sysslolöshet och dåligt tidsfördrif. Okunnigheten visade sig i otaliga

fall vara ett af de förnämsta hindren för eu lugn social utveckling och den

vore hufvudanledningen till den begärlighet, med hvilken mången så ofta mottoge

lockande sociala utopier. Endast genom en på vetenskaplig forskning

grundad allmänbildning, spridd till hela folket och synnerligast till städernas

mera lifskraftiga och för tidens stora frågor mera vakna befolkning, kunde

den mognad i omdöme och den kloka besinning vinnas, som nu mera än

någonsin fordrades i våra samhällen.

Genom beslut den 31 december 1883 afslog Kungl. Maj:t arbetarinstitutets

förenämnda ansökning.

Vid samma års Riksdag hade emellertid frågan om statsanslag till föreläsningskurser

för arbetsklassen varit föremål för lifligt intresse och långvariga

debatter.

Vid 1883 års Riksdag väcktes nämligen af Ola Andersson från Burlöf

i Skåne inom Andra kammaren motion, att Riksdagen måtte ställa till Kungl.

Maj ds förfogande ett förslagsanslag af 20,000 kronor att utdelas såsom uppmuntran

och understöd åt undervisningsanstalter och föreningar, som i de

större städerna beredde och anordnade regelbundna föreläsningskurser för

arbetsklassen, under villkor att kommuner eller enskilda tillsköte minst lika

mycket, att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som ägde antaga

föreståndare och lärare, att föreläsningarna ordnades regelbundet visst

antal timmar i veckan under 5 — 8 månader och i väl ordnade föreläsningskurser,

äfvensom att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna

undervisning lämpade lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriell.

*) [ allmänhet äro kursiveringar inom här citerade eller refererade anföranden gjorda

af de sakkunniga själfva.

9

Då Ola Anderssons motion, hvilken förnyades vid 1884 års Riksdag,

innebar den första framställningen om statsunderstöd till populärvetenskapliga

föreläsningar i allmänhet, återgifves densamma här i sin helhet. Den är af

följande lydelse.

»Oaktadt de störa uppoffringar, statsverket gör för undervisningsväsendet

i vårt land i alla riktningar, och oaktadt de ytterligare fordringar i detta

hänseende, som för närvarande äro under pröfning och utredning, men som

också mana till anordningar, ledande till besparingar, vågar jag likväl göra

framställning om ett nytt bidrag från statens sida på detta område i förhoppning,

att det skall vara väl använda penningar och för öfrigt af mycket

ringa dimensioner.

»Den ojämförligt största delen af landets barn, som i skolan har att

inhämta sitt kunskapsmått, har ock därmed slutat sin skolundervisning, med

undantag af en jämförelsevis mindre del, som kan finna väg till fortsättningseller

folkhögskolor. Om ock mången, med rätt eller orätt, hyser den åsikten,

att den undervisning, som sålunda står alla till buds i folkskolan, kan i allmänhet

för det stora flertalet och särskildt för arbetsklassen vara tillräcklig

(många äro dock till följd af försummad skolgång eller mindre väl ställda

anordningar i andra afseenden säkerligen rätt klent rustade, då de på egen

hand skola reda sig i lifvet), så lär dock ej af någon böra eller kunna förnekas,

att tillfällen till god undervisning äfven efter skoltiden, lämpad för de

åhörare och deltagare, för hvilka den är afsedd, kunna vara både nyttiga

och förädlande; i alla händelser kan den tid, som härtill användes, mycket

sämre förspillas.

»De försök, hvilka i sådant hänseende gjorts i Stockholm med Arbetarinstitutet,

som meddelar undervisning under åtta månader årligen alla aftnar

i veckan och som besökes af flera hundrade arbetare, i Malmö, där likaledes

sedan innevarande års början en förening föranstaltar fortgående föreläsningar,

besökta af större antal än man väntat, samt i Örebro, Galle och Uppsala,

där åtminstone förberedelser göras i samma syfte, visa huru arbetsklassen

med lif och intresse omfattar de tillfällen, hvilka sålunda erbjudas den till

nyttig och förädlande undervisning och sysselsättning.

»Den mängd af fabriks- och handtverksarbetare, som i städerna uppväxer

eller från landet inflyttar och lefver ulan stödet af hem- och familjelif,

och af hvilka många kanske i barndomen jämväl saknat förmånen af ett godt

och vårdande hem, behöfver i sanning väl att under den från arbete lediga

tiden kunna vända sig till något, som drager dem från lockelser och frestelser

till hvarjehanda laster. Jag vet väl att detta är blott ett bland de medel,

som i detta hänseende kunna främja arbetsklassens bästa och därmed äfven

samhällets; andra torde böra dels af kommunerna själfva och dels af den

2

10

enskilda människokärleken omhändertagas, och i alla händelser utesluter ej

det ena goda det andra.

»I de många mindre städerna i vårt land lärer det svårligen låta sig

göra att skaffa föreläsare och få ett åhörarantal, som någorlunda motsvarar

kostnaderna: men där lärer ock behofvet kunna fyllas med fortsättnings- och

aftonskolor. I de större åter, med eu betydligare arbetspersonal, är förhållandet

helt annorlunda.

»För att i dessa senare befordra inrättande och uppehållande af dylika

läroanstalter hade jag tänkt mig, att staten endast skulle lämna ett begränsadt

bidrag, under villkor: att kommuner och enskilda tillskjuta minst lika

mycket, att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager

föreståndare och lärare, att föreläsningarna ordnas regelbundet visst antal

timmar i veckan under 5—8 månader och i väl ordnade föreläsningskurser,

äfvensom att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel!.

»I öfrigt lära dessa föreningar och inrättningar böra få ordna sig fritt

efter olika förhållanden, på samma sätt som med folkhögskolorna på landsbygden

skett; och utvägar lära lika litet här som i fråga om folkhögskolorna

för Kongl. Maj:t saknas att t. ex genom årsredogörelser och genom kommunernas

bidragande med anslag förvissa sig om läroanstalternas gagnande

verksamhet.

»Med fäst afseende på kostnaderna för föreståndare och föreläsare,

lokal och materiell m. m., bör för eu under 5 — 8 månader med 5 å 7 föreläsningar

i veckan fortgående undervisning ett statsunderstöd till hvarje af

högst 3,000 kronor kunna gifvas och för mindre undervisningstid i förhållande

därefter. För det i hufvudstaden inrättade arbetarinstitutet, hvilket redan

anordnat en filial och ytterligare lärer komma att inrätta ännu eu sådan och

sålunda i själfva verket utgör flera undervisningsanstalter, ehuru under samma

styrelse, torde alltså staten böra efter ofvannämnda grunder bidraga med

åtminstone 5,000 kronor, därest anstalten fortfar att göra sig förtjent af

vitsord om gagnande verksamhet.»

Under uttalande af det obestridliga uti nyttan af sådana föreläsningsanstalter

tillstyrkte statsutskottet ett anslag af 15,000 kronor, därvid utskottet

såsom villkor för statsunderstöds erhållande till de af motionären

uppgifna villkor fogade samma ovillkorliga förbehåll om underlåtande af

agitationer i alla politiska och religiösa strider, som vore gällande för Stockholms

arbetarinstitut.

Vid statsutskottets utlåtande fanns fogad en af L. M. Nordenfelt gjord

reservation, däri han yrkade, att Riksdagen skulle bevilja det af motionären

önskade beloppet 20,000 kronor att, tilldelas icke blott sådana föreningar och

11

•anstalter i större städer, hvilka anordnade föreläsningskurser för arbetarklassen,

utan äfven vara tillgängliga för dylika föreningar och anstalter uti

mindre städer och på landet.

Till de af statsutskottet uppställda villkoren hade reservanten jämväl

föreslagit, att statsunderstödd anstalt eller förening skulle vara skyldig att

underkasta sig alla de villkor och kontroller, som i öfrigt af Kungl. Maj:t

pröfvades nödiga eller lämpliga.

I Riksdagens båda kamrar uppstod vid behandlingen af denna fråga en

långvarig diskussion, hvilken hufvudsakligen rörde sig om tre punkter, nämligen

huruvida statsutskottets förslag beträffande anslagets storlek eller det

af motionären begärda och sedermera af reservanten yrkade större beloppet

20,000 kronor skulle bifallas, om statsanslaget skulle — såsom motionären

yrkat och statsutskottet tillstyrkt — vara afsedt endast för föreläsningskursers

anordnande i större städer eller om äfven föreläsningsanstalter i mindre städer

och å landsbygden skulle kunna komma i åtnjutande af detsamma samt slutligen,

huruvida man skulle bland villkoren för statsbidragets erhållande uppställa

jämväl reservationens yrkande om rätt för Kungl. Maj:t att föreskrifva

ytterligare kontroller. Till dessa olika förslag gjordes framställning om proposition

såväl i Första som Andra kammaren.

Därjämte förekommo en mängd olika yrkanden, bland annat i Första

kammaren af F. F. Carlson, hvilken för öfrigt anslöt sig till reservationen,

att ordet »föreläsningskurser» borde utbytas mot »föredrag» och ordet »lärare»

mot »föreläsare*. Detta sista ändringsförslag biträddes äfven af reservanten.

I Andra kammaren föreslog låss Olof Larsson, att anslaget borde

sättas till 15,000 kronor till understöd åt sådana kommuner eller föreningar,

som anordnade föreläsningar för arbetsklassen, dock under villkor, bland

andra, att kommuner eller enskilda tillsköte minst dubbelt så mycket, som

erhölles af staten. Förslaget innebar således jämväl den ändring, att föreläsningskurser

utbyttes mot föreläsningar. Af förslagsställarens anförande

torde man dock vara berättigad draga den slutsatsen, att han icke därmed

afsett fristående föreläsningar utan snarare en utvidgning af folkskolan.

I både Första och Andra Kammaren förekommo dessutom yrkanden såväl

om åierremiss som på rent afslag.

Voteringarna utföllo så att i Första kammaren godkändes ett af Fredrik

von Essen gjordt förslag, hvarigenom kammaren för sin del beviljade af statsutskottet

föreslagna 15,000 kronor på de af reservanten uppställda villkor.

I Andra kammaren afslogos samtliga i ämnet väckta förslag. Sedan resultatet

af omröstningarna i denna kammare tillkännagifvits, anmäldes reservation af

32 af kammarens ledamöter.

Vid den gemensamma omröstning, som på grund häraf ägde ruin, af

-

12

Riksdagen

1884.

Riksdagen

1885.

gåfvos i Första kammaren 57 röster för kammarens beslut, hvaremot 56

röster afgåfvos för utslag. I Andra kammaren blefvo rösterna 93 mot 103,

hvarför Riksdagen alltså med 9 rösters majoritet för denna gång afslagit

Ola Anderssons motion.

Detta resultat, som visade beaktansvärda minoritetssiffror, föranledde

motionären att til! följande års Riksdag framkomma med förnyadt förslag.

Under hänvisning till föregående Riksdags statsutskotts tillstyrkande utlåtande

framlade Ola Andersson sin ofvannämnda motion med endast den ändring,

att han däri strukit orden »i de större städerna» för att därigenom möjliggöra

föreläsningsrörelsens spridande jämväl till mindre städer och landet.

Vid denna Riksdag biträddes han af Sigfrid Wieselgren, hvilken uti en

inom samma kammare väckt motion gjorde framställning om statsbidrag

i enlighet med Första kammarens föregående år fattade beslut. Dessa

båda motioner skilde sig sålunda — förutom hvad beträffar anslagets storlek

— endast däruti, att det Wieselgrenska förslaget upptog villkoret om skyldighet

för anstalt eller förening, som ville åtnjuta statsbidrag, att underkasta

sig den kontroll, Kungl. Maj:t kunde pröfva lämplig, samt dessutom att statsunderstödet

endast var afsedt för anstalter och föreningar i större städer.

Statsutskottet samman jämkade de båda motionerna och hemställde, att

Riksdagen måtte bevilja det mindre beloppet 15,000 kronor till understöd åt

sådana anstalter eller föreningar (äfven .på landet), som anordnade föreläsningskurser

för arbetare. Bland villkoren för understödet upptog utskottet

jämväl det af Sigfrid Wieselgren föreslagna.

Riksdagen biföll utan debatt hvad utskottet hemställt.

Sedan genom detta Riksdagens beslut början gjorts till statsunderstöd

åt anstalter för populärvetenskapliga föreläsningar, upptog Kungl. Maj:t år efter

år i statsverkspropositionen särskilda extra anslag till denna verksamhet.

Bland äskandena under riksstatens åttonde hufvudtitel till 1885 års Riksdag

gjorde Kungl. Maj:t sålunda framställning om enahanda anslag, 15,000

kronor, jämväl för år 1886.

I Andra kammaren väcktes vid samma Riksdag af Axel Key motion, hvari

hemställdes, att anslaget skulle höjas till 20,000 kronor och att understödsbelopp

för hvarje anstalt eller förening ej finge öfverstiga 3,000 kronor för år

räknadt, dock att filialer för arbetarinstitut, som voro förlagda till andra lokaler

än hufvudanstalten, fingo samma rätt till understöd som själfständiga föreläsningsanstalter.

Vid denna motion fanns fogad en tabell utvisande, att tio

olika föreningar och anstalter, hvilka för år 1885 garanterats bidrag af korn

-

13

mun eller enskilda till sammanlagdt belopp af 21,150 kronor, begärt 19,640

kronor i statsanslag. Af dessa hade på grund af bristande medel understöd

helt och hållet måst nekas två föreningar, hvarjämte i ett fall reducering måst

ske å begärdt anslag, oaktadt det begärda beloppet legat under 3,000-kronorsgränsen.

Statsutskottet tillmötesgick motionären i afseende å höjning af anslaget

samt hemställde beträffande motionen i öfrigt, att Kung). Maj:t skulle äga rätt

att, därest särskilda förhållanden därtill föranledde, öka understödsbeloppet

till hvarje förening eller anstalt till högst 5,000 kronor. Reservationer afgåfvos

emot utskottets beslut dels af F. F. Carlson angående skrifvelse till Kungl.

Maj:t om utredning, huruvida någon förändring borde ske såväl i de grunder,

efter hvilka anslaget fördelades, och högsta beloppet af det understöd, som

borde tillgodokomma någon anstalt, som äfven i afseende på de villkor,

som borde fästas vid anslagets åtnjutande, särskild! i den frågan, huruvida

dessa endast hor de utgöras af bestämda längre föreläsningskur ser med visst

antal timmar i veckan eller om åt anstalterna borde lämnas frihet att äfven

anordna flera eller färre fristående’ föredrag öfver särskilda ämnen, lämpade

för en mognare ålder och för arbetarens praktiska behof, dels ock af 4 ledamöter,

hvilka förordade bifall till den kungl. propositionen oförändrad.

Första kammaren godkände utan votering utskottets hemställan. I Andra

kammaren uppstod en lång debatt, därvid man i synnerhet angrep statsutskottets

förslag att understöd skulle efter Kungl. Maj:ts bepröfvande kunna

i undantagsfall tilldelas anstalt eller förening med högst 5,000 kronor. Sedan

i Andra kammaren yrkande framställts om bifall dels till utskottets förslag,

dels till Kungl. Maj:ts proposition och dels till utskottets förslag beträffande

anslagssumman, men till Kungl. Maj:ts förslag beträffande högsta tillåtna statsbidrag,

beslöt kammaren med 102 röster mot 94 att bifalla Kungl. Maj:ts

proposition.

Då kamrarna stannat i olika beslut, verkställdes gemensam votering,

därvid i Första kammaren afgåfvos 71 röster för utskottets förslag och 49

röster för Kungl. Maj:ts proposition.

Andra kammarens röster voro respektive SO och 126, hvarför Riksdagen

med 24 rösters majoritet bifallit Kungl. Maj:ts i ämnet aflåtna proposition.

Jämväl till 1887 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om statsanslag

till föreläsningskurser för arbetarklassen till oförändradt belopp och

Axel Key förnyade sin ofvannämnda motion.

Statsutskottet rättade sig denna gång efter föregående års Riksdags beslut

och hemställde om bifall till Kungl. Maj:ts förslag, livilket hade till följd att

fem ledamöter af utskottet reserverade sig till förmån för Keys motion.

Riksdagen

1887.

14

Vid ärendets behandling inom Första kammaren upplyste statsrådet C. G.

Hammarskjöld, att ansökningar om statsanslag för år 1887 inkommit om ett sammanlagdt

belopp af 20,950 kronor och att, då anslaget endast utgjorde 15,000

kronor, en del reduktioner måst vidtagas vid fördelningen af detsamma. Kung!.

Maj:t hade i främsta rummet understödt föreningar, som förut erhållit anslag,

men afslagit alla nyinkomna ansökningar utom eu från Norrköpings arbetarinstitut.

Bland dem som icke erhållit anslag voro anstalter i städerna Visby,

Vänersborg, Landskrona, Kristianstad och Lund. Efter en stunds diskussion

biföll kammaren därefter Keys i ämnet väckta motion. Efter en synnerligen

långvarig debatt, därvid statsrådet Hammarskjöld hade ett anförande af i hufvudsak

samma innehåll som det ofvan omförrnälda, beslöt däremot Andra kammaren

i enlighet med Kung!. Maj:ts framställning, hvilken också vid gemensam

votering med allenast 8 rösters öfvervikt blef Riksdagens beslut.

På grund af Kung!. Maj:ts framställningar har Riksdagen sedermera beviljat

årliga extra anslag till den populärvetenskapliga föreläsningsverksamlieten.

På grund af det alltjämt ökade intresse, hvarmed verksamheten omfattats,

har eu fortgående stegring af anslaget nödvändiggjorts.

Under det att anslaget åren 1886—-1887 utgick med 15,000 kronor och

aren 1888 — 1894 med 20,000 kronor årligen, beviljade sålunda Riksdagen

för hvartdera af åren 1895 och 1896

» år 1897 ..............................................

» ■ 1898 ..............................................

• 1899 ............................................

» 1900 ..............................................

» hvartdera af åren 1901 och 1902.

> '' » 1903 och 1904.

» år 1905 ..............................................

» 1906 .............................................

» > 1907 .............................................

» * 1908 .............................................

> * 1909 .............................................

samt för hvartdera af åren 1910 och 1911

25.000 kronor;

30.000

35.000

45.000

55.000

65.000

100,000

125.000

155.000

180.000

200.000

220,000

235,000

Endast en gång efter år 1888 har inom Riksdagen gjorts försök att

höja af Kung!. Maj:t begärdt anslag till förevarande ändamål.

Vid 1896 års riksdag framlades nämligen af A. Aulin m. fl. inom andra

kammaren motion om anslagets höjande från af Kungl. Maj:t begärda 30,000

kronor till 50,000 kronor. Förslaget afstyrktes af statsutskottet och vann

ej heller Riksdagens gillande.

15

B. Grunderna för statsbidragens utgående.

Villkoren för åtnjutande af statsbidrag hafva undergått förändringar beträffande

tre punkter.

Till föreskriften, att föreläsningarna skulle ordnas regelbundet, visst antal

timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser

gjordes på framställning af Kungl. Maj:t vid 1896 års Riksdag det tillägg,

att Kungl. Maj:t beträffande anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden

eller dels i stad, dels å landet, skulle äga att därutinnan göra de eftergifter,

omständigheterna kunde påkalla.

Vidare framhöll Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1898 års

riksdag, att i hittills gällande villkor för åtnjutande af statsbidrag borde

vidtagas ett par mindre förändringar, så till vida att det borde bestämdt

framhållas, att det understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller

förening endast finge afse föreläsning skurser för arbetsklassen och att kommuner

eller enskilda skulle för anordnande af sådana föreläsningskurser

tillskjuta minst lika mycket som staten. Det hade nämligen händt, att understöd

af ifrågavarande anslag begärts äfven till bekostande af elementarundervisning

i aftonskola, som varit förenad med föreläsningsanstalt, och

att utfästa bidrag från kommuner och enskilda till anstalten afsett jämväl

uppehållande af sådan skola. På grund häraf föreslog Kung], Maj:t två

ändringar i villkoren, nämligen att i bestämmelsen, »att understödsbelopp,

som utgåfves till hvarje anstalt eller förening, icke finge öfverstiga 3,000

kronor för år räknadt», efter ordet förening inskötes »endast finge afse föreläsningskurser

af nämnda slag och» samt att bestämmelsen, »att kommuner

och enskilda tillsköte minst lika mycket som staten» ändrades till »att kommuner

och enskilda för anordnande af sådana föreläsningskurser tillsköte

minst lika mycket som staten».

På statsutskottets tillstyrkan biföll Riksdagen utan diskussion dessa

ändringsförslag, därvid Riksdagen likaledes på utskottets förslag uttalade den

önskan, att den af Kungl. Maj:t utöfvade kontrollen öfver föreläsningarna

måtte så inrättas, att den största möjliga säkerhet vunnes därför, att föreläsningarna

måtte blifva till verklig nytta för de samhällsklasser, för hvilka

de voro afsedda.

I enlighet med statsutskottets hemställan uttalade 1905 års Riksdag den

förhoppningen, att föreläsningarna med afseende å ämnesval och framställningssätt

anordnades så ändamålsenligt som möjligt, och framhöll Riksdagen

särskildt önskvärdheten af att, såsom ursprungligen vid beviljandet

Riksdgaeu

189Ö.

Riksdagen

1898.

Riksdagen

1905.

16

Riksdagen

1907.

af statsanslag för ändamålet torde varit afsedt, ifrågavarande föreläsningar,

i den mån de voro förlagda till städer och andra orter med tillgång till

lämpliga föreläsare, mera än på senare tid varit fallet, anordnades såsom

sammanhängande undervisningskurser.

Vid behandlingen af anslaget till den populärvetenskapliga föreläsningsverksamhetens

historik är jämväl att. erinra om de anmärkningar, som till

1907 års Riksdag af statsrevisorerna framställdes mot verksamheten samt

dessa anmärkningars behandling inom Riksdagen.

Under hänvisning till Riksdagens år 1898 och 1905 här ofvan omförmälda

uttalanden beträffande den af Kungl. Maj:t utöfvade kontrollen öfver föreläsningarne

samt dessas ändamålsenliga anordnande med afseende å ämnesval

och framställningssätt gjorde Revisorerna, hvilka tagit del af de till Kungl.

Maj:t insända årsredogörelserna i synnerhet beträffande valen af föreläsningsämnen,

anmärkning af följande lydelse:

»Särskildt förefaller det Revisorerna anmärkningsvärd^ att föreläsningarne

mycket ofta omfattade aflägset belägna länders natur och folk, hvaremot

föreläsningar, afsedda att bland arbetarebefolkningen sprida kunskaper

om hvad vårt eget land äger af skönhet och utvecklingsmöjligheter, sparsamt

förekommit. Likaledes hafva Revisorerna trott sig finna, att ett afsevärdt

antal af föreläsningarne varit af ringa praktiskt värde för arbetsklassen. Då

Revisorerna anse, att dessa föreläsningskursers viktigaste uppgifter äro ej

mindre att väcka håg för själfbildning än äfven att sprida kännedom om och

kärlek till fosterlandet samt att meddela sådan kunskap, som kan varda till

verklig nytta i det. praktiska lifvet, hafva Revisorerna velat å dessa förhållanden

fästa uppmärksamhet.»

Kungl. Majds befallningshafvande i rikets olika län, hvilka anmodats afgifva

yttrande häröfver, instämde efter hörande af vederbörande inspektörer i

allmänhet, uti Revisorernas anmärkningar. Ur länsstyrelsernas utlåtanden må

här anföras följande.

En länsstyrelse framhöll att sådana ämnen, som berörde t. ex. aflägset

belägna länders natur och folk, torde för en van föreläsare bereda ett lämpligt

tillfälle till jämförelse med vårt land. Äfven om en del föreläsningar

icke voro af direkt praktisk betydelse för arbetsklassen, utöfvade de i allt

fall ett förädlande inflytande och utgjorde en lämpligare förseelse än utelif

och sällskapande med en del mera eller mindre hyggliga kamrater. Säkert

väckte de äfven håg för själfbildning, i synnerhet å sådana orter, hvarest

folkbibliotek funnes tillgängliga; och hade det visat sig, att sådana bibliotek

år efter år vunne en ökad användning. Länsstyrelsen funne, att de anmärk

-

17

ningar, som framställts och framställas mot dessa föreläsningar kanske mindre

borde riktas mot valet af ämnen än mot det sätt, hvarpå dessa ämnen behandlades

; en van och skicklig föreläsare skulle säkert, äfven om ämnet läte

främmande, förstå att lämna sina åhörare en god behållning, men just därvid

yppade sig stora svårigheter, och det vore nödvändigt, att föreläsaren

förstone att taga nödig hänsyn till sina åhörares bildningsgrad, så att eu

föreläsning, som på en industriplats vore för ändamålet lämplig, i en aflägset

belägen landtsocken bland hufvudsakligen jordbruksarbetare kunde vara både

olämplig och opraktisk. Men tillgången på verkligt goda föreläsare särskild)

för arbetsklassen vore för liten. I öfrigt vore det för föreläsningsanstalternas

styrelser svårt att på förhand veta, huru ett ämne, som kunde förefalla både

lämpligt och praktiskt, komme att af föreläsaren behandlas.

Säkert vore emellertid, att föreläsningarna i stort sedt verkat mycket

godt, och att de medel, som användts till dem, vore väl använda. Berättigade

anmärkningar kunde visserligen i en del fall framställas så väl mot

föreläsningar som föreläsare; och det vore ju önskligt att befintliga missförhållanden

rättades, men dessa rättelser borde göras med varsam hand, så att

icke det lifliga intresset, hvarmed detta bildningsarbete omfattades, slappades

eller förkväfdes.

Ett flertal länsstyrelser uttalade sig i samma riktning, därvid också framhölls

svårigheten dels att erhålla föreläsningar, som fyllde alla de anspråk

man kunde önska med afseende å ämnesval, och dels att vinna framstående

föreläsare särskild! under den årstid, som bäst lämpade sig för anordnande

af föreläsningar.

Dessutom betonade en länsstyrelse, att speciel yrkesutbildning tillhörde fackskolornas

verksamhetsområde och sålunda knappast borde åläggas föreläsningskurserna,

hvarförutom dylika föreläsningar näppeligen kunde samla någon

större åhörarskara, intresserad af fackämnet.

En annan länsstyrelse framhöll, att man allmänt sökt anordna föreläsningar

i enlighet med den af revisorerna uttalade åsikten samt att där i enstaka

fall vid eu eller annan anstalt detta dock icke ägt rum, orsaken därtill

berott på omständigheter, som för vederbörande föreläsningsstyrelse icke

stått att öfvervinna.

Liknande uttalande gjordes dessutom af ännu en länsstyrelse, som vid granskningen

af föreningarnes årsredogörelser och till följd af den kännedom om

föreningarnes verksamhet, länsstyrelsen i öfrigt förvärfvat sig, icke funnit anledning

till någon åtgärd, och detta desto mindre som länsstyrelsen vore fullt

medveten om de svårigheter, som i landsorten gjorde sig gällande i fråga

om föreläsningarnes anordnande.

Under det att flertalet länsstyrelser nöjde sig med att instämma uti de

18

anmärkningar, som af revisorerna framställts, torde bär böra anmärkas de

skilda förslag, som i anledning häraf gjordes af tre länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Mariestad, som icke kunde frånkänna befogenhet beträffande

de tid efter annan från olika håll framställda anmärkningarne emot

föreläsningsföreningarnes verksamhet, föreslog, att Kungl. Maj:t måtte utfärda

bestämmelse därom, att vid föreningarnas ansökningar om statsbidrag skulle

fogas uppgift å de ämnen, som skulle behandlas vid föreläsningarne, därvid

Kungl. Maj:t både i sin band att vägra anslag till sådan förening, hvars ämnesval

icke syntes vara ändamålsenligt anordnad!.

Länsstyrelsen i Karlstad, som däremot med stöd af erfarenheter från

Värmlands län icke ansåg några särskilda åtgärder eller föreskrifter i det

syfte, Riksdagens revisorers anmärkningar afsåge, vara påkallade, framhöll såsom

önskvärdt, att de af Riksdagen till anordnande af föreläsningar för arbetsklassen

anslagna medel i stället anvisades till anordnandet af allmänna

folkföreläsningar. Den egentliga arbetsklassen vore nämligen icke längre de

hufvudsakliga åhörarne vid föreläsningarne; dessa besöktes af personer af

alla samhällsklasser och de både också därmed fått en vidgad betydelse.

De både alltmer blifvit ett led i det allmänna folkbildningsarbetet. Största

nyttan af ifrågavarande medel vore att hämta, om dessa kurser betraktades

som moment i ett allmänt folkbildningsarbete och om föreläsningarne således

(inge utveckla sig till allmänna folkföreläsningar.

Slutligen framhöll länsstyrelsen i Visby, att det torde vara förtjänt att

tagas i öfvervägande, huruvida icke staten — för att afhjälpa de anmärkta

bristerna — kunde och borde genom någon därtill lämplig central institution

öfvertaga högsta ledningen af föreläsningsverksamheten och sörja för, att

lämpliga föreläsare, åtminstone i vissa ämnen, funnes att tillgå äfven för

mera aflägsna orter, utan att allt för stora ekonomiska uppoffringar kräfdes

af de lokala anstalterna eller föreningarne.

1907 års Riksdags statsutskott ansåg, att det, af hvad i ärendet förekommit,

framginge, att största delen af de med understöd af statsmedel anordnade

föreläsningarne varit i afseende å ämnesval så inrättade, att de

syntes motsvara de fordringar, som enligt Revisorernas af utskottet delade

uppfattning borde ställas på desamma. Då allmänt uttalats anslutning till

hvad Revisorerna i detta afseende framhållit samt det kunde emotses, att vid

den inspektion, som hvarje anstalt eller förening, hvilken erhölle bidrag af

statsanslaget, vore underkastad, det af Revisorerna angifna önskemålet komme

att vinna beaktande, hemställde utskottet, att Revisorernas framställning för

det dåvarande icke måtte föranleda till vidare åtgärd.

Riksdagens båda kamrar fattade den 24 april beslut i enlighet med statsutskottets

hemställan, hvilket beslut inom Andra kammaren föregicks af eu

längre öfverläggning.

19

En fråga, som jämväl varit föremål för Riksdagens beslut, är ändringen Riksdagen

af anslagets benämning »föreläsningskurser för arbetsklassen». Redan vid

anslagets första debatterande i Riksdagen år 1883 framhölls olämpligheten

af denna formulering. På framställning af folkbildningsförbundet framlade

Kungl. Maj:t för 1908 års Riksdag förslag om denna anslagstitels förändring

till »populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte». Det hade

nämligen under verksamhetens fortskridande visat sig, att föreläsningarna i

mycket stor utsträckning besöktes af den s. k. medelklassen, bos hvilken

man kunde konstatera ett ofta lika stort bildningsbehof som bos de speciellt

kroppsarbetande klasserna. Detta Kungl. Maj:ts ändringsförslag blef af Riksdagen

godkändt utan diskussion.

Uti statsverkspropositionen till 1910 års Riksdag anförde statsrådet och Riksdagen

chefen för ecklesiastikdepartementet beträffande anslag till ifrågavarande populärvetenskapliga

föreläsningskurser, att det förefölle som om föreläsningsverksamheten

delvis skulle kunna bedrifvas med än större planmässighet än hittills

skett, detta såväl i fråga om den rent yttre anordningen af verksamheten

som äfven beträffande val af ämnen och föreläsare. Förslag i dylik

riktning borde emellertid föregås af en fullständig och allsidig utredning. En

sådan vore det också departementschefens afsikt att föranstalta.

Vid behandlingen af förevarande anslagspunkt inom Första kammaren

framhöll kammarens vice talman Gottfrid Bill ilig, att han icke ville underskatta

föreläsningarnes nytta såsom lämplig förströelse, men att man borde

uppställa den fordran, att föreläsningarne verkligen hos åhörarne uppväckte

en tendens till eget arbete, att de hos dem framkallade själfarbete vare sig

i teoretisk eller praktisk riktning. Vidare uttalade vice talmannen önskvärdheten

af större kritik särskilt i fråga om val af föreläsningsämnen och föreläsare,

därvid man särskild! borde se till att välja ämnen af sådan beskaffenhet,

att åhörarne ägde möjlighet att tillgodogöra sig desamma samt att de

frambringade själfverksamhet.

Sigfrid Wieselgren, hvilken genom sin motion till 1S84 års Riksdag bidragit

till beviljandet af förevarande anslag, framhöll, att hans ursprungliga

syfte med dessa föreläsningar var, att de skulle verka väckande på befolkningen.

Talaren framhöll därjämte föreläsningarnes betydelse som förströelse.

Dock fick man icke taga föreläsningarne uteslutande såsom förströelse,

utan de måste resultera i själfverksamhet. Villkoren för erhållande

af statsbidrag borde i främsta rummet affattas så, att föreläsningarne bättre

och bättre inriktades på det syfte, som från början varit afsedt och alltid

måste betraktas såsom det hufvudsakliga och väsentliga i saken.

20

Tabell I.

Föreläsningsanstalt

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

Stockholms arbetarinstitut.

O

O

o

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

» arbetarförening

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

» borgarskola ...

[1,500]

[500]

[500]

500

500

500

600

500

Uppsala arbetarinstitut......

1,000

500

500

1,000

1,000

1,100

1,000

1,000

Eskilstuna

—

—

—

—

—

—

—

TöOOl

Norrköpings arbetarinstitut

—

1,700

1,700

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

Jönköpings arbetarförening

500

500

500

—

—

—

—

Visby »

Kristianstads föreläsnings-

—

[500]

—

—

—

—

—

förening........................

—

[500]

—

—

—

—

—

—

Malmö föreläsningsförening

3,000

2,500

2,500

2,700

2,700

2,700

2,800

2,900

Landskrona »

—

[500]

—

—

—

—

—

—

Lunds arbetarinstitut ......

—

[500]

[500]

500

500

500

500

500

Ystads föreläsningsanstalt..

Hälsingborgs föreläsnings-

[300]

400

400

r.oo

500

500

kommitté .....................

Halmstads föreläsningsför-

—

—

—

400

—

—

—

—

ening ...........................

—

—

—

—

—

—

600

600

Göteborgs arbetarinstitut...

Vänersborgs föreläsnings-

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

förening........................

Karlstads föreläsningsan-

[650]

[650]

—

—

—

—

—

—

stalt ..........................

—

—

—

300

300

300

—

300

Örebro föreläsningsförening

500

500

500

600

—

1,200

600

600

Gäfle arbetarinstitut.........

2,500

1,800

1,800

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

Söderhamns arbetarinstitut

—

—

—

200

1,000

1,000

1,000

1,000

Östersunds arbetarförening

—

—

—

200

—

—

—

—

Summa kronor

De sökta statsbidragen för

15,000

15,000

15,000

18,900

17,900

19,300

19,000

19,400

samma tid utgjorde ......

Kommuner eller enskilda

19,650

20,950

28,800

19,200

17,900

19,300

19,000

19,900

bidrogo med..................

22,840

28,087

27,000

23,529

19,500

24,975

24,335

23,965

Amu. Beträffande förestående tabell är att iakttaga, att siffror inom [ ] betecknar sökt, men

icke beviljadt statsbidrag. Streckad kolumn utmärker, att statsbidrag för detta år icke ens begärts.

21

C. Föreläsningsrörelsens utveckling1.

Sedan härmed redogjorts för uppkomsten och utvecklingen af den statsunderstödda

föreläsnings verksamheten, kommer här nedan att lämnas eu kort

öfversikt öfver föreläsningsverksamhetens framträdande och utveckling under

tiden från och med år 1885, då Riksdagen för första gången understödde

föreläsningskurser för arbetsklassen.

Under erinran att statsanslaget för åren 1885 1887 utgjorde 15,000

kronor och under åren 1888—1892 20,000 kronor meddelas här ett sammandrag

öfver fördelningen af statsanslaget under nämnda år, då statsanslaget

söktes af och tilldelades endast föreläsningsanstalter i städer.

Af tabell I torde man vara berättigad draga den slutsatsen, att föreläsningsverksamheten

i afseende å bildandet af nya och vidmakthållande

af redan startade anstalter under åren 1889 —1892 visade tecken till

stillastående, ja tillbakagång. Så tycks Jönköpings arbetarförening hafva

nedlagt sin verksamhet under hela ifrågavarande period, hvarjämte föreläsningsverksamheten

synes tidvis hafva legat nere i Halmstad, Karlstad och

Örebro. Hälsingborgs föreläsningskommitté och Östersunds arbetarförening,

hvillta under år 1888 med bidrag af statsmedel uppehållit föreläsningsverksamhet,

förnyade icke under nämnda tidsföljd ansökning om understöd

från statsanslaget.

Under nämnda period söktes statsbidrag af endast en ny föreläsningsförening,

nämligen Eskilstuna arbetarinstitut, hvilket begärde understöd för 1892

till ett belopp af 500 kronor. Oaktadt statsanslaget utgjorde 20,000 kronor

och af detsamma endast utdelades 19,400 kronor, erhöll institutet, som af

kommun och enskilda för nämnda tid tillförsäkrats understöd till lika belopp

med det sökta statsbidraget, likväl icke begärdt understöd. Denna föreläsnings

anstalt förnyade sedermera ej förrän år 1890 sin ansökning om statsbidrag.

Med år 1893 inträdde en väsentlig stegring i intresset för föreläsningsverksamheten,

hvilken från och med detta år utsträcktes jämväl till landsbygden.

Statsanslag erhölls af följande fem landsortanstalter, nämligen af

Haninge-Dalarö, Åtvids och Svalöfs föreläsningsföreningar, Binga nykterhetsförening

och Skönvik-Östrands aftonskoleförening.

Intresset för föreläsningsverksamheten har från denna tid varit synnerligen

stort, hvilket också framgår af följande tabell II, därå grafiskt framställes

antalet statsunderstödda föreläsningsanstalter under hela den tid, som

ifrågavarande föreläsningsverksamhet utöfvats, samt — för att erhålla en

öfverskådlig bild öfver ökningen af antalet anstalter i förhållande till statsanslagets

storlek — jämväl detta anslags stegring under samma tid.

Af nedanstående tabell II framgår, att antalet statsunderstödda föreläsnings

-

22

anstalter under åren 1894 — 1901 vuxit i jämn stigning till 124 stycken för

att under år 1902 — då statsbidraget liksom under år 1901 utgjorde 65,000

kronor — till och med understiga föregående års i antal. Orsaken är tyd

-

Tabell II.

Statsäd*

slagets

storlek

230.000 kr.

220

210, ;

200

190

180

170

160

150

140

130

120

no

100

90

SO

70

60

SO

40

30

20

lO.OCOkr.

1889

99 1900 Öl 02

linje betecknar antalet statsunderstödda förelfisningsantalter.

» » statsanslagets storlek.

ligen att söka uti bristande tillgång på medel, enär icke mindre än 54 anstalter

sökte statsbidrag för år 1902 till ett sammanlagd! belopp af 17,540

kronor, titan att erhålla något sådant bidrag. Nästa år med sitt maximum

af nya och sitt fåtal upphörande föreläsningsanstalter bestyrker också riktigheten

af denna åsikt. Statsbidraget, som för detta år höjts till 100,000

kronor, förslog också att beträffande anstalternas antal i det närmaste möta

Tabell III.

no

100

90

so

70

65

CO

55

50

45

40

35

30

25

20

15

10

5

1894 96 98 1900 02 04 06 08 1910

---linie utmärker antalet föreläsningsanstalter, som första gången erhållit

statbidrag.

■.........linje betecknar antalet anstalter, som föregående år åtnjutit stats

bidrag,

men sedan icke sökt nytt bidrag.

anspråk från nya anstalter. Endast 18 föreningar, hvilka begärt tillhopa

5,948 kronor, blefvo helt och hållet utan statsbidrag. Däremot måste stora

reduktioner göras beträffande de anstalter, som erhöllo statsbidrag, emedan

—!-

115

1

f

97

1

i

4_

_i

!

l

1

t

\

1

1

i

j

l

\

|

1

l

!

~r

i

J

i

1

j

k

i

i

s

i

i

i

1

1

-4—

l

Tr

\

1

1

1

!

V

i

i

i

1

-v-

\

_j_

i

t

*

vg

|

i

{

f

1

!

l

1

.1

1

1

1

1

/

]

1_

1

/

\

I

f

1

»«,

i

/

i

\

i

/

\

/

-JL

s

%

%

*

j

***

''1

24

det af dem ansökta beloppet med i det närmaste x/3 öfversteg det tillgängliga

statsbidraget.

Enahanda blef förhållandet år 1904, då statsanslaget utgick med oförändrad!

belopp eller 100,000 kronor. Ej mindre än 86 föreningar, Indika

föregående år icke åtnjutit statsbidrag, både nu inkommit med ansökning, men

ej flera än 20 kunde erhålla bidrag till ett sannnanlagdt belopp af 4,500

kronor, hvaremot de återstående 66 föreningar, Indika helt och hållet blefvo

utan bidrag, begärt tillhopa 20,000 kronor. Under de följande åren (1905

— 1910), då statsanslag beviljats med ett för hvarje år stegradt belopp, har

också antalet statsunderstödda föreläsningsanstalter varit i proportionell ökning.

Af tabell III framgår, att antalet nya statsunderstödda föreläsningsanstalter

varit i starkt stigande. Under det att största delen föreläsningsanstalter oafbrutet

fortsatt sitt arbete, hafva dock för hvarje år några få anstalter nedlagt

sin verksamhet. För att erhålla siffror, som rätt utvisa den årliga tillökningen

af föreläsningsanstalter, är det sålunda nödvändigt att räkna med

de statsunderstödda föreningar, som icke sökt nytt understöd. Ofvanstående

grafiska framställning är afsedd att åskådliggöra förhållandet mellan de föreningar,

som antingen för första gången eller i ny form erhållit statsbidrag,

och dem, hvilka, oaktadt de förut åtnjutit statsunderstöd, likväl icke förnyat

ansökningen om statsbidrag.

Antalet föreningar, som sökt bidrag af statsmedel utan att kunna beredas

sådana, samt de sökta bidragens storlek framgår beträffande åren 1885

— 1892 af här ofvan intagna tabell nr I angående fördelningen af statsanslagen

för nämnda tid. År 1893 var Trollhättans föreläsningsinstitut den

enda bland 6 nya anstalter, som icke erhöll bidrag. Det sökta beloppet utgjorde

300 kronor. Följande år söktes bidrag af föreläsningsanstalter i städerna

Hälsingborg (300 kronor) och Härnösand (325 kronor), utan att de

kunde blifva delaktiga af anslaget. Under åren 1895 och 1896 kunde statsbidrag

beredas samtliga sökande. Bland 14 nya föreningar, hvilka år 1897

sökte statsbidrag, var Kinda föreläsningsförening den enda som ej erhöll något.

Orsaken torde vara att söka däri, att föreningen, som endast förfogade öfver

250 kronor och sökte lika stort bidrag, hade sin verksamhet förlagd till ej

mindre än 9 socknar. Huru i förevarande hänseende gestaltat sig under de

följande åren, 1898 — 1910, framgår af tabell IV.

Beträffande den ekonomiska sidan af föreläsningsverksamheten skulle det

vara af synnerligt intresse att erhålla fullt exakta siffror angående medelkostnaden

för föreläsning. Försök att uppnå ett dylikt resultat omöjliggöras

Tabell IV.

Antalet föreläsuingsanstalter, som under åren 1898 — 1910 sökt. men icke erhållit statsbidrag,

storleken af de sökta beloppen och anstalternas bidrag af kommun eller enskilda.

År 1893

År 1899

År 1900

År 1901

År 1902

F öreläsningsanstal ter

An-

tal

Sökt

belopp

Bidrag af

kommun

eller

enskilda

An-

tal

Sekt

belopp

Bidrag af

kommun

eller

enskilda

An-

tal

Sökt

belopp

Bidrag af

kommun

eller

enskilda

An-

tal

Sökt

belopp

Bidrag af

kommun

eller

enskilda

An

tal

Sekt

belopp

Bidrag af

kommun

eller

enskilda

I stad eller köping .........

1

419

449

—

—

4

1,100

1,160

0

3,094

3,220

ii

4,320

4,380 |

1

A landsbygden ...............

7

2,039

2,139

3

660

051

—

—

"

2

800

300

43

14,189

14,539

Summa

s

2,488

2,588

3

650

651

4

1,100

1,160

8

3,894

3,526

54

18,509

18,918

Före! tisnin "sans tall.

År 1903

År 1904

År 1905

År 1906

I stad eller köping .........

8

4,057

3,901

10

7,269

7,145

1

300

300

—

-

—

A landsbygden ..............

10

1,900

1,000

50

13,691

13,005

35

5.504

5,507

25

3,102

3,258

Summa

18

ö,957

5,957

GG

20,960

20,150

36

5,804

5,867

25

3,102

3,268

Föxeläsningsanstalt

År 1907

År 1908

År 1909

År 1910

I stad eller köping .........

—

—

—

—

—

—

2

900

460

—

—

—

Å landsbygden ...............

10

3,365

3,280

20

3,210

3,092

G

1,270

1,480

8*)

1.9S5

2,040

Summa

19

3,365

3,280

20

3,210

3,092

8

2,28o| 1,940

—

—

*

'') 3 af -dessa voro anstalter vid regementen; oeli utgjorde de af dem sökta beloppen tillhopa 1,400 kronor.

26

emellertid af ofullständiga uppgifter beträffande antalet hållna föreläsningar

samt därigenom, att en del anstalter i de till ecklesiastikdepartementet årligen

insända redogörelserna upptagit samtliga utgifter äfven de för lokal in. m.,

medan andra anstalter endast angifvit de direkta utgifterna till föreläsarnas

honorar och resekostnader.

Uti Kungl. kommerskollegii afdelnings för arbetsstatistik meddelanden

för år 1909 framlades emellertid resultatet af en dylik undersökning beträffande

föreläsningsanstalternas verksamhet under samma år. Därvid anmärkes

dock att inga som helst upplysningar stått att vinna för 51 föreningar med

eu inkomst af sammanlagdt 37,869 kronor, beträffande antalet beräknade

föreläsningar, utan att dessa erhållits approximativt med ledning af livad för

de öfriga anstalterna kunnat konstateras.

Af undersökningen framgick, att antalet beräknade föreläsningar i hela

riket uppgick till 12,064, häraf 4,490 komma på föreläsningsanstalterna i städer

och 7,574 hållits å landsbygden. Medeltalet föreläsningar per förening hade

beräknats i stad till 38 och å landet till 21 samt för samtliga föreläsningsanstalter

till 25. Genomsnittskostnaden per föreläsning för hela rikets alla

föreläsningsanstalter både efter detta beräkningssätt befunnits utgöra 39 kronor,

under det att densamma för enbart städernas anstalter uppgått till 41 kronor

och för landsbygden beräknats till 38 kronor.

1). Förmedlingsanstalter (centralbyråer).

I och med föreläsningsrörelsens större spridning till landsorten gjorde

sig beliofvet af en ordnad förmedling mellan föreläsningsanstalterna och föreläsarna

alltmera gällande. Det gällde nämligen att, erhålla största möjliga

garanti för att verkligt goda föreläsare stodo till buds jämväl för föreläsningsanstalter

uti aflägsna trakter. För dessa anstalters föreståndare var det

naturligen, så länge någon upplysningsbyrå ej fanns, förenadt med den största

svårighet att erhålla kännedom om lämpliga föreläsare uti de ämnen, som bäst

lämpade sig för ortens speciella behof.

Då föreläsningsrörelsen redan tidigt vann den största tillslutningen i det

tättbebyggda Skåne med dess rikedom på goda kommunikationer, var det

också bär, som en dylik förmedlingsanstalt eller centralbyrå först kom till

stånd. Sedan frågan därom varit föremål för diskussion vid Nordiska

skolmötet, i Stockholm år 1895 och på möte med föreläsarne vid Lunds

universitets sommarkurser följande år, upprättades från och med hösten 1898

Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar.

Sedan Centralbyrån i Lund sålunda ådagalagt förmedlingsverksamhetens

betydelse för föreläsningsrörelsens ordnande tillkommo snart andra förmed

-

27

lingsanstalter. Så bildades år 1903 Centralföreningen i Stockholm för populärvetenskapliga

föreläsningar, hvilken genom sammanslutning med Föreningen

för folkbibliotek och läsestugor år 1903 uppgick i det nuvarande Folkbildningsförbundet

i Stockholm. Denna förening, som har till allmänt ändamål

att bidraga till folkbildningsarbetets organiserande, underlättande och

stödjande, särskildt genom främjande af folkbibliotek och folkliga föredrag,

är delad på tre afdelningar, däraf en uteslutande har föreläsningsverksamhet

på sin lott. Jämväl i Göteborg upprättades snart en sådan centralbyrå af

Västra Sveriges folkbildningsförbund, hvilket verkat i sitt nuvarande syfte

sedan hösten 1903. i K

Å ett flertal orter hafva sedermera bildats nya förmedlingsanstalter och

sammanslutningar, af hvilka en del återfinnes i den här å sidan 28 (tab. V)

intagna förteckningen öfver dylika anstalter, som erhållit statsbidrag.

Förmedlingsanstalternas uppgift blef dels att anskaffa dugliga föreläsare,

dels att genom kringsända tryckta meddelanden till föreläsningsanstalterna

för dessa bekantgöra föreläsare och ämnen, som af byråerna kunnat godkännas,

och dels att förmedla af anstalterna begärda föreläsningar.

Kostnaderna för centralbyråerna måste under eu följd af år uteslutande

bestridas af på enskild väg sammanskjutna medel. Bland annat uppburo

centralbyråerna särskilda afgifter för hvarje förmedlad föreläsning (exempelvis

l krona af föreläsaren och 50 öre af föreläsningsanstalten).

Då emellertid förmedlingsanstalterna voro i behof af större ekonomiska Rik1s^en

bidrag än som på detta sätt kunde åvägabringas, väcktes inom Andra Kammaren

en motion af Jakob Pettersson i Södertälje med instämmanden af

K. G. Karlsson och Henrik Hedlund i Göteborg, att Riksdagen måtte till

främjande af folkbildningsförbundets i Stockholm föreläsningsbyrås och centralbyråns

för pupulärvetenskapliga föreläsningar i Göteborg för allmänbeten

afsedda föreläsningskurser på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp af

2,000 kronor, däraf 1,000 kronor till hvardera byrån.

Uti motiveringen till motionen berördes eu af Ernst Carlson till 1902 års

Riksdag afgifven motion, hvilken gifvit anledning till Riksdagens beslut

att anvisa 6,000 kronor till vissa af universiteten anordnade föreläsningar

utanför universitetsstäderna och för hvilken motion längre fram kommer att

redogöras, sid. 29.

Under hänvisande till Riksdagens med anledning af Ernst Carlsons ofvannämnda

motion till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse, däri Riksdagen uttalat

såsom sin åsikt, att den omständigheten, att universitetslärarne åtagit sig

ledningen af folkbildningsarbetet, innebure eu garanti för detta arbetes utveckling

i en sund och fosterländsk riktning, och då detta Riksdagens utta

-

Riksdago 11

15)05.

28

lande syntes statsutskottet innefatta en antydan, att ledningen af de populärvetenskapliga

föreläsningarna, såvidt de skulle understödjas af staten, borde

vara förlagd uteslutande till de vid universiteten för ändamålet bildade föreningarna,

afstyrkte utskottet för det dåvarande och intill dess frågan blefve

genom Kung]. Maj:ts försorg ytterligare utredd statsunderstöd åt de af motionären

föreslagna bägge föreningarna.

Riksdagens båda kamrar biföllo utskottets hemställan.

Jakob Petterssons motion och statsutskottets ofvannämnda uttalande gaf

emellertid Kungl. Maj:t anledning att redan till nästa års Riksdag göra framställning

att af det till föreläsningar för arbetsklassen för år 1906 äskade

beloppet få använda högst 4,000 kronor till understöd åt sådana centrala

anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande slag och åt lokala

anstalter för sådana föreläsningar tillhandahölle passande åskådningsmateriell.

För åren 1907 och 1908 bestämdes på Kungl. Maj:ts förslag enahanda belopp,

hvaremot Kungl. Maj:t äskat och Riksdagen beviljat för åren 1909 och

1910 ett till 8,000 kronor förhöjdt anslag för nämnda ändamål.

Fördelningen af de medel, som utgått till förmedlingsanstalter, framgår af

Tabell V.

Förmedlingsanstalt

År 1906

År 190/

År 1908

År 1909

År 1910

Folkbildningsförbundet i Stockholm.........

1,000

1,000

1,500

2,000

2,000|

Centralbyrån i Lund........................

1,000

1,000

1,000

1,500

1,500

Västra Sveriges folkbildningsförbund......

500

—

1,500

1.500

1,500

Sydöstra Sveriges folkbildningsförbund i

•

Norrköping...............................................

500

500

500

600

600

Sveriges storloge af godtemplarorden stu-

diekommitté .............................................

—

600

—

—

—

Norrländska studenters folkbildningsföre-

nings föreläsnings- och undervisnings-

afdelning ...................................................

--.

''

500

500

—-

Norrbottens föreläsningsförbund..................

—

300

300

300

Excelsiorförbundets folkbildningsbyrå i Ska-

ra och Sköfde......................................

—

—

—

500

500

Södermanlands föreläsningsförbund...........

—

—

500

—

Värmlands föreläsningsförbund.....................

—

—

—

—

500

Summa Kronor

8,000

3,100

5,300

-O

tf*

o

o

6,900

29

E. Universitetens föreläsningskurser. Föreläsningsanstalter i utlandet.

Vid behandling af de frågor, som angå den populärvetenskapliga föreläsmngsrörelsen,

torde man äfven böra i korthet redogöra för två frågor af

likartad beskaffenhet, nämligen för den från universiteten anordnade föréläsningsverksamhelen

såväl Utanför som inom universitetsstäderna och för ifrågasatt

statsunderstöd åt svenska föreläsningsamtalter i tittandet.

Tillkomsten af anslaget till de från universiteten anordnade populära

föreläsningarne är i korthet följande.

1 motion inom Andra kammaren gjorde Enär Sahlin och G. Jansson Riksdagen

i Krakerud framställning vid 1899 års Riksdag om beviljandet af ett anslag 1899''

för år 1.900 af 6,000 kronor att användas till understöd åt sommarkurser

icke iinge öfverstiga på landet under villkor:

att understödsbelopp, som utgåfves för hvarje sådan sommarkurs, endast

finge afse arfvoden till föreståndare, föreläsare eller kursledare och reseersättning

för föreståndare, föreläsare, kursledare eller kursdeltagare, samt att det

800 kronor;

att landsting, kommuner eller enskilda för anordnande af sådana kurser

tillsköte minst lika mycket som staten;

att sommarkursernas angelägenheter vårdades af eu styrelse, som ägde

antaga föreståndare samt kunniga, dugliga och för denna undervisning lämpliga

lärare;

att sommarkurserna sträckte sig öfver 14 dagar och omfattade minst 4

genomgående föreläsningsserier;

att alla politiska och religiösa strider från föreläsningarne och särskild!

anordnade diskussioner uteslötes;

att sommarkurserna vore underkastade de villkor och kontroller, som åt

Kungl. Maj:t pröfvades nödiga och lämpliga.

I enlighet med statsutskottets hemställan afslogs motionen i båda kamrarna.

Genom den förut anmärkta af Ernst Carlson vid 1902 års Riksdag inom Riksdagen

Andra kammaren väckta motion (n:r 145) hemställdes bland annat om beviljandet 1902- af 6,000 kronor till understöd af kortare och mera tillfälliga föreläsningskurser,

anordnade å annan ort än universitetsstäderna af inom universiteten för

ändamålet tillsatt utskott. Anslaget afsågs att lika fördelas mellan universiteten.

Af motiveringen till framställningen synes, att motionären tänkt sig denna

verksamhet ordnad så, att utskottet skulle offentliggöra eu förteckning

öfver de ämnen och föreläsare, som för ändamålet vore tillgängliga, hvarefter

30

vederbörande kommun eller institution skulle äga att hos utskottet rekvirera

föreläsare. Motionären tänkte sig kostnaderna fördelade så, att utskottet af statsmedlen

skulle erlägga hela resekostnaden för föreläsarne samt halfva arfvodesbeloppet,

hvaremot den, som rekvirerat föreläsaren, skulle erlägga andra

hälften af föreläsararlvodet. Af det ifrågasatta anslaget voro 1,000 kronor afsedda

till kostnader för undervisningsmateriell, byråkostnader och tryck.

Statsutskottet tillstyrkte bifall till motionen beträffande ifrågavarande del

endast på det sätt, att kommun, institution eller enskild, som begärde föreläsare,

skulle för betäckande af dennes resekostnad och till arfvode tillskjuta

minst lika mycket som staten. I fråga om anslagsbeloppet föreslog statsutskottet

ingen nedsättning, men uttalade såsom sin åsikt att af begärda 3,000

kronor endast 500 kronor borde beräknas till byråkostnader och återstoden

2,500 kronor användas till arfvodes- och resekostnadsbidrag åt föreläsarne.

Riksdagens båda kamrar biföllo utan votering utskottets hemställan, därvid

dock inom Andra kammaren uttalades betänkligheter mot föreläsningsrörelsens

centralisering till universiteten. (Angående Riksdagens skrifvelse i

detta ärende se ofvan sid. 27.)

På Kungl. Maj:ts framställning har Riksdagen därefter årligen för ifrågavarande

ändamål beviljat 0,000 kronor till lika fördelning mellan universiteten

i Uppsala och Lund, hvithet anslag för 1009 och följande år höjts med 1,000

kronor till det förstnämnda universitetet.

Uti Ernst Carlsons nyssnämnda motion gjordes dessutom framställning

om ett anslag af 4,000 kronor för de föreläsningskurser, som vore afsedda

att vid universitetet i Uppsala under sommaren 1903 anordnas för allmänheten.

I motionen framhölls, hurusom man sedan 1893 vid universiteten i

Uppsala och Lund på enskildt initiativ hvartannat år hållit s. k. sommarkurser

efter förebilder, hämtade från England (University Extention) och

Amerika (Chautauqua-rörelsen). Flertalet åhörare vore lärare och lärarinnor

från olika delar af landet, till stor del anställda vid folkskolorna.

I enlighet med statsutskottets utlåtande bifölls denna motionärens hemställan

utan votering.

Sedermera har Riksdagen hvarje år efter Kungl. Maj:ts framställning

beviljat medel till dylika kurser, hvilka växelvis hållits i Uppsala och Lund

och blifvit ett slags fortbildningskurser för Sveriges lärare och lärarinnor

både inom allmänna läroverken och vid folk- och småskolorna.

Därjämte hafva särskilda anslag på Kungl. Majds framställning beviljats

å 4,000 kronor för hvardera af åren 1904, 1907 och 1910 till sommarkurser

i Stockholm och å 2,000 kronor till sommarkurser i Göteborg under

år 1908.

Inom Riksdagen har vid två tillfällen truga väckts om anordnande af

statsunderstödda föreläsningar för svenskar, bosatta i utlandet.

Då frågan första gången förelåg för Riksdagens pröfning, afsåg den rätt för

sådana föreningar å orter utom riket, som anordnade föreläsningar för arbetsklassen,

att, om de i öfrigt uppfyllde fordringarna för erhållande af statsbidrag,

erhålla bidrag från anslaget till föreläsningskurser för arbetsklassen.

Jakob Pettersson i Södertälje gjorde nämligen vid 1904 års Riksdag i eu

inom Andra kammaren väckt motion, n:r 162, yrkande i denna riktning, men

blcf detsamma på statsutskottets hemställan af Riksdagen afslaget,

Vid 1909 års Riksdag framlade emellertid Kungl. Maj:t proposition om

ett särskildt anslag å extra stat för år 1910 af 10,000 kronor till understöd på

de villkor, Kungl. Magt skulle äga bestämma, åt sådana svenska anstalter och föreningar

utom riket, som anordnade populära föreläsningar på svenska språket.

Kungl. Maj:ts proposition föranleddes närmast af framställning i ämnet

från en på enskildt initiativ bildad kommitté med uppgift att förbereda ocli

påbörja ett planmässigt arbete för svenska språkets och svenska nationalitetens

bevarande bland utlandssvenskarne och afsåg understöd till föreläsningsanstalter

närmast uti Köpenhamn, Berlin, Paris, London, Hamburg, Washington

och Kristiania. Därjämte åsyftades stödjande af föreläsningsverksamhet

i åtskilliga mindre orter i grannländerna samt i Tyskland.

btatsutskottet uttalade sitt erkännande åt rörelsen i och för sig, men

ansåg att beviljandet af statsunderstöd åt föreläsningsföreningar af ifrågavarande

art innebure ett inslående på en väg, som ur kostnadssynpunkt

kunde leda till ganska vidtgående konsekvenser. Utskottet uttalade sig emellertid

för beviljande af understöd åt fem redan bildade föreläsningsföreningar,

men ansåg att man borde afvakta resultatet i afseende å dessa föreningars

ekonomi och verksamhet, innan medel disponerades för mötande af ansökningar

i enahanda syfte från andra platser; och hemställde utskottet om beviljande

af 5,000 kronor till förenämnda ändamål. Emot utskottets förslag

afgafs reservation af Värner Rydén utan angifvande af motiv.

Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan.

I Andra kammaren framställde reservanten yrkande om afslag å såväl

Kungl. Maj:ts proposition som utskottets hemställan. Efter en stunds diskussion,

därvid statsrådet Hugo Hammarskjöld talat för bifall till utskottets förslag,

afslog kammaren de i ämnet gjorda framställningarne. Den gemensamma

voteringen utföll med 154 röster för bifall till utskottets framställan

och 201 röster för afslag å såväl Kungl. Maj:ts som statsutskottets förslag.

Riksdagen

1904.

Riksdagen

1909.

II. Föreläsningsverksamhetens nuvarande läge.

För erhållandet af så fullständiga uppgifter som möjligt vid bedömandet

af föreläsningsrörelsens nuvarande läge hafva de sakkunniga till föreståndarne

för samtliga statsunderstödda föreläsningsanstalter utsändt frågeformulär af

den lydelse, Bil. C. utvisar.

Af samtliga 505 föreläsningsanstalter hafva endast 10 underlåtit att inkomma

med svar.

Beträffande första frågan angående tiden för föreläsningsanstalternas bildande

hänvisas till förut intagna tabell II, hvilken är afsedd att gifva eu

generell och åskådlig bild öfver antalet anstalter under olika år.

A. Åhörarnas antal och lefnadsställning- m. m.

Antalet åhörare bär visat sig mycket växlande allt efter ortens folkrikedom.

Enligt de inkomna uppgifterna visar åhörarantalet under år 1009 en

medelsiffra

vid 5 föreläsningsanstalter liggande mellan 400—500.

»

15

»

»

300—400,

54

»

»

»

200 — 300,

184

»

»

»

100—200.

184

»

»

»

50—100,

»

20

»

»

»

40—60,

»

<>

O

»

30—40,

»

2

:>

»

>

25—30,

»

i

»

y>

»

10 — 15.

Bland de inkomna svaren saknas ifrågavarande uppgift från 27 anstalter.

Den anstalt, som uppgifvit lägsta medelsiffran (13), har förklarat sig icke

komma att söka statsbidrag för 1911. Dessutom hafva 11 anstalter af olika

anledningar upphört eller anmält sig skola upphöra under år 1910.

33

De inkomna uppgifterna lämna emellertid icke tillräcklig ledning för bedömandet

af frågan om Indika befolkningsgrupper, som lifligast frekventera

föreläsningarna. Dock synes det, som om befolkningen inom industridistrikt

på det hela taget vore mera intresserad af denna verksamhet än den jordbrukande

befolkningen, hvilket bl. a. torde bero på befolkningstätheten inom

de olika områdena. Tydligare framgår, att föreläsningsverksamlieten i de

medelstora eller mindre städerna haft att påräkna den i förhållande till folkmängden

största frekvensen.

Af de inkomna svaren har framgått, att föreläsningsröreisen på de

bestå platser åtminstone delvis tillgodoser ett förefintligt bildningsintresse. I

fråga om åhörarantalets ökning eller minskning (uttryckt i medelsiffran per

år) uppgifves minskning endast af 28 anstalter. Af de öfriga anstalterna

uppgifva omkring hälften, att åhörarantalet befinner sig i stigning, under det

alt den andra hälften förklarar årsmedelsiffran såsom tämligen konstant.

De omständigheter, som synas inverka på antalet åhörare vid olika föreläsningar

på samma plats, äro af vidt olika beskaffenhet såsom ämnet, föreläsarens

personlighet, ljusbilder, andra anordningar eller sammankomster på

orten, väderlek, väglag o. s. v.

Hvad beträffar valet af ämnen synas reseskildringar vara synnerligen

omtyckta. Så är äfven förhållandet med historiska och litteraturhistoriska

ämnen, livarjämte föreläsningar i aktuella frågor talrikt besökas.

Till ledning för bedömandet af de oftast rekvirerade ämnesgrupperna

meddelas här några siffror angående rekvisitionerna af föreläsningar vid centralbyrån

i Stockholm under höstterminen 1908 och vårterminen 1909:

Geografi och reseskildringar ...

... 408

Konst...................................

............. 58

Historia.........................................

... 378

Landthushållning ..............

............. 49

Samhällslära.................................

... 324

Geologi ...............................

............. 42

Hälso lära.......................................

... 246

Fredssaken ..........................

............ 40

Litteratur.......................................

... 176

Emigrationen.......................

............ 39

Filosofi och etik...........................

... 157

Filantropi.............................

............. 33

Astronomi ...................................

... 123

Kulturhistoria ....................

............ 29

Folkbildning och uppfostran ...

... 112

Tekniska ämnen.................

............. 26

Biologi ..........................................

... 108

Försvaret .............................

............. 25

Alkohologi ....................................

.... 95

Huslig ekonomi .................

............. 18

»Allmänna ämnen».....................

.... 87

Språkvetenskap ................

............. 17

Religionsvetenskap .....................

.... 74

Psykologi.............................

............. 17

Matematik, fysik, kemi..............

.... 71

Arkitektur ..........................

............. 13

Kyrkohistoria ............................

.... 60

Idrott ..................................

.............. 8

I de flesta fall uppgifves dock föreläsai’ens personlighet spela den största

O

34

rollen. En känd föreläsare drar alltid mycket folk, oafsedt livilket ämne lian

behandlar. På ett fåtal orter betyder emellertid ämnet mera än föreläsarens

egenskaper. Föreläsningar i förening med sång och musik öka högst betydligt

antalet åhörare. Åtskilliga anstalter hafva anordnat musikaliska underhållningar,

hvilka måste noga skiljas ifrån nyssnämnda föreläsningar, där musiken

endast användts för att åskådliggöra föredraget. Dessa aftonunderhållningar

hafva oftast besökts af ett anmärkningsvärd! stort antal personer. Ljusbilder

uppgifvas från de flesta anstalter verka lockande, särskild! på ungdomen; dock

hafva ett mindre antal äldre föreläsningsanstalter uppgifvit, att åhörarantalet

numera är oberoende af ljusbilder. Beträffande olika lokalers inverkan på

åhörarantalet hänvisas till hvad nedan anföres vid behandling af lokalfrågan.

Under det att sammanträden inom arbetar-, nykterhets- och religiösa

föreningar samt fester af olika slag på en del orter synas minska åhörarfrekvensen,

därigenom att de pågå samtidigt med föreläsning, bemödar man

sig på andra platser att om möjligt undvika dylika sammanträffanden. Helt

naturligt äro lördagsaftnarna och söndagarna i de flesta fall de såväl för

åhörarna som för resande föreläsare lämpligaste tiderna för föreläsningar,

äfven om man på en del orter med framgång förlagt föreläsningarna till annan

(bestämd) veckodag, denna senare anordning föranledd af att lördagsaftnarna

och söndagarna disponeras för föreningssammanträden. Teatrar och

biografföreställningar synas på medelstora och mindre orter verka minskning

i åhörarfrekvensen; isynnerhet tycks detta vara förhållandet med de senare.

Dåligt väder och väglag afhålla från besök, företrädesvis å landsbygden, hvarjämte

kvällsmörker och vägafstånd inverka på åhörarantalet.

Föreläsningarna synas till ungefärligen lika stort antal besökas af arbetar-

och medelklassen. Åhörarnas lefnadsställning är beroende af, huruvida befolkningen

på platsen utgöres af öfvervägande jordbruks- eller industriarbetare.

Från ett flertal föreläsningsanstalter uppgifvas de kvinnliga åhörarna vara

talrikare än de manliga, hvarjämte inom ett mindretal föreningar skolungdom

t. o. m. utgör det öfvervägande antalet åhörare.

Frågan huruvida en konstant åhörarkrets finnes, har i de flesta fall

besvarats jakande.

Hvad beträffar frågan, huruvida samma ämne brukat behandlas i två

eller flera föreläsningar, serieföreläsningar, framgår af de inkomna svaren, att

sådana inom det stora flertalet föreläsningsanstalter icke ens försökts. Där

dylika anordningar vidtagits, synas de i mindre tätt bebyggda orter, till och

med i medelstora städer hafva gifvit dåligt resultat, i det att åhörarantalet

vanligen aftagit under seriens fortgång, oaktadt ifrågavarande serier endast

omfattat 4, högst 6 föredrag inom hvarje ämnesgrupp. Det synes, som om

svårigheter förelåge att uppehålla intresset i det fall, att mer än en vecka

35

förflyter mellan hvarje föredrag i en serie, och af de inkomna uppgifterna

tyckes framgå, att serieföreläsningarna i stort sedt icke äga sympatier under

den nuvarande anordningen med föreläsningarnas fördelande på »5 å 8 månader

om året». Däremot hafva de s. k. endagskurserna, som anordnats å

landsbygden och behandlat jordbruks- och därmed sammanhängande ämnen,

varit synnerligen talrikt besökta. Stockholms arbetarinstitut tyckes numera

vara den enda föreläsningsanstalt, där s. k. årsserier förekomma, d. v. s.

en föreläsning i veckan inom samma ämne under ett helt läsår. Vissa af

dessa föreläsningar ha vid nämnda institut gifvit till resultat en konstant

åhörarsiffra af ända upp till 400 å 450 deltagare.

I afseende å tillkännagifvandet om föreläsningar uppgifvas dels tidningsannonser

och tidningsnotiser i ortstidningarna, dels skrifna eller tryckta anslag

på olika platser inom föreläsningsanstaltens verksamhetsområde och dels årligen

eller halfårsvis i förväg utdelade tryckta program beträffande de på en ort

för ett år eller en termin anordnade föreläsningarna.

B. Föreläsningsanstalternas omkostnader.

Medelkostnaden för hvarje föreläsning synes variera inom mycket vida

gränser emellan 105 kronor och 8 kronor 59 öre. De faktorer, som synas inverka

på denna medelsiffra äro dels de olika beräkningsgrunderna beträffande

kostnaden för föreläsningarna, dels föreläsningsortens läge och dels en större

användning af på orten boende föreläsare eller s. k. »lokala krafter».

Beträffande beräkningsgrunden märkes, att en del föreningar tydligen

i sina uppgifter medräknat alla utgifter under året för förcläsningsverksamheten

samt att de fördelat dessa på antalet föreläsningar, under det andra

anstalter endast medräknat de direkta utgifterna till föreläsarnes arfvoden och

resekostnader.

Föreläsningsortens mer eller mindre aflägsna läge såväl i förhållande till

de större befolkningscentra inom landet som till järnvägslinjer (med nattågstrafik)

och dylikt inverkar naturligen i hög grad på kostnaden för föreläsningarna.

Här visar sig ofta, att större delen af utgifterna för en föreläsning åtgå

till reseersättningen, under det att densamma beträffande en del större städer

liufvudsakligast är beroende på lokalhyra och större kostnader för annonsering.

På landsbygden och i mindre samhällen disponera föreläsningsanstalterna

flerestädes lokaler för föreläsningarna utan annan utgift än för städning och

belysning.

På en del orter användas i stor utsträckning »lokala krafter». Indika

ställt sig till föreläsningsföreningarnas förfogande för hållande af kostnadsfria

föreläsningar. Dessutom uppgifves från ett flertal håll, att man genom ett

36

ändamålsenligt kombinerande af föreläsarnes resor helt naturligt lyckats

afsevärdt nedbringa kostnaderna för föreläsningarna.

Arfvodet för föreläsningarna synes i regel utgöra 25 kronor. Såväl af kommerskollegii

afdelnings för arbetsstatistik förut (sid. 26) omförmälda redogörelse

beträffande medelkostnaden för de under år 1909 hållna föreläsningarna som

af en utaf folkbildningsförbundets sekreterare Valdemar Lomglet till tredje

allmänna svenska folkbildningsmötet i Stockholm sistlidne sommar på grundvalen

af uppgifter från 230 statsunderstödda föreläsningsanstalter gjord beräkning

har framgått, att medelkostnaden för föreläsning i hela riket utgjort 35

ä 40 kronor, dock närmare den sistnämnda siffran. Denna beräkning öfverensstämmer

också med det resultat, hvartill sakkunnige på grund af de inkomna

svaren kommit.

Med undantag af Stockholms arbetarinstitut synes ingen föreläsningsanstalt

hafva egen lokal för sin verksamhet. Folkskolor och samlingssalar,

tillhöriga arbetar- och nykterhets-organisationer samt religiösa samfund användas

i ett öfvervägande antal fall. Mera sällan hållas föreläsningarna uti

kyrkor, tingshus, kommunalhus, allmänna läroverk och teatersalonger. Vissa

föreläsningsanstalter använda sig växelvis af olika lokaler och detta af tvänne

skäl. Å ena sidan har hänsyn tagits till olika åhörares skilda intressen,

så att man omväxlande anordnat föreläsningarna i godtemplarlokal, folkets

hus eller någon mera neutral byggnad, ofta liggande helt nära hvarandra.

Å andra sidan har man velat taga hänsyn till de topografiska förhållandena

på så sätt, att man, där en och samma föreläsningsanstalt verkar inom flera

kommuner eller inom en kommun med större utsträckning, alternerande anordnat

föreläsningar på vidt skilda ställen, ofta så att den ena eller andra

lokalen endast besökts af densamma närboende personer.

I afseende å den första lokalsynpunkten torde observeras, att lokalens

karakter mycket ofta i hög grad inverkar på åhörarfrekvensen, i det att ett

stort antal personer med förkärlek besöka »sin egen» lokal eller eu neutral

samlingssal samt att andra åter bestämdt draga sig för att besöka lokal tillhörig

förening med viss politisk eller religiös färg.

I afseende å den andra synpunkten framgår det tydligt, att lokaler uti

periferien af eu föreläsningsanstalts område blifva mindre besökta än lokaler

uti dess tätare bebyggda delar.

Beträffande frågan, huruvida föreläsningsanstalterna hafva att bestrida

utgifter för hyra, städning och belysning af föreläsningslokal hänvisas till

hvad ofvan anförts beträffande kostnaderna för föreläsningarna.

I allmänhet synas föreståndarna icke åtnjuta arfvode för sitt arbete, utan

endast uppbära ersättning för porto och skrifmaterialier. Där arfvode förekommer,

växlar detta i regel mellan 50 och 200 kronor. Endast ett fåtal

föreståndare åtnjuta större arfvode.

37

C. Föreläsningsanstalternas inkomster.

I afseende å de inkomster, som förutom statsbidraget komma föreläsningsanstalterna

till godo, äro att märka bidrag af kommuner, andra föreningar

och af bolag (arbetsgifvare) samt medlemsafgifter och gåfvor af enskilda

personer. Den ojämförligt största delen af dessa bidrag synes vara kommunala

anslag.

I fråga om statsbidragens storlek under 1910 gruppera sig föreläsnings

-

anstalterna

7

på följande sätt:

anstalter hvardera

ett belopp mellan

2.000—2,400

kronor

19

» »

»

»

1,000—1,600

»

7

» »

»

»

900—975

»

13

» »

800—850

»

16

» >

»

700 — 750

»

39

» »

»

»

600—675

78

» »

500—575

77

» »

»

400—475

1 22

» »

»

»

300—375

»

118

» »

»

»

200—275

»

9

» »

»

»

100—190

»

Beträffande inträdesafgiftterna vid föreläsningarna hafva dessa växlat

mellan 10 och upp till 25 öre, dock hafva de i det ojämförligt största antalet

fall utgjort 10 öre. Någon gång bar uppgifvits, att ingen afgift erlägges

vid föreläsningarna eller att barn äga fritt tillträde. Då föreläsningarna

icke äro afsedda för dessa, torde orsaken till detta förfaringssätt vara att

söka däruti, att mödrarna måste taga sina barn med sig, om de skola erhålla

tillfälle att besöka föreläsningarna, samt att förhållandet är enahanda

beträffande äldre syskon, som hafva att taga vård om sina yngre syskon. I

få fall vid s. k. aftonunderhållningar eller, då föreläsningarna äro förbundna

med musik, har upptagits en betydligt högre afgift, hvilken understundom

uppgått till 50 öre å 1 krona.

D. Förmedlingsanstalter (centralbyråer) och sammanslutningar mellan

lokala anstalter.

Centralbyråer finnas för närvarande i Stockholm, Lund, Göteborg, Norrköping,

Sköfde och Karlstad med i runda tal 230, 110, SO, 45, 55 och 35

föreläsare upptagna i respektive kataloger eller med ett sammanlagdt antal

föreläsare af omkring 520 (då åtskilliga af dessa äro upptagna i två eller

liera kataloger). De särskilda byråernas statsunderstöd under år 1910 meddelas

i tabell V (sid. 28).

38

Nämnda byråers hufvudsakliga uppgifter äro för närvarande att efter

föregående pröfning antaga föreläsare och af dem föreslagna ämnen, att utgifva

tryckta förteckningar öfver antagna föreläsare och deras ämnen, att utgöra

förbindelseorgan mellan de lokala anstalterna och föreläsarna vid uppgörande

af program, att meddela råd och upplysningar samt öfverhufvudtaget medverka

till föreläsningsverksamhetens organiserande, underlättande och stödjande.

Föreläsningsanstalterna äro vid träffandet af aftal med föreläsare icke

bundna vid centralbyråernas förteckningar.

Under år 1909 förmedlade de olika centralbyråerna 2,088 (Stockholm),

1,512 (Lund). 778 (Göteborg), 175 (Norrköping) och 367 (Sköfde) föreläsningar.

Centralbyrån i Karlstad hade då icke börjat sin statsunderstödda verksamhet.

De s. k. länsförbunden afse i likhet med andra sammanslutningar mellan

lokala föreläsningsanstalter inom ett större eller mindre område att ordna föreläsarnas

resor på det för de anslutna anstalterna lämpligaste och minst kostsamma

sättet; deras i regeln till länsresidensstäderna förlagda expeditioner utgöra

förbindelseorgan mellan de särskilda föreläsningsanstalterna och centralbyråerna,

men förmedla icke föreläsningar i samma mening som de sistnämnda.

En af dessa sammanslutningar, nämligen Norrbottens föreläsningsförbund, åtnjuter

statsbidrag (se tabell V, sid. 28).

Sådana länsförbund och andra sammanslutningar med nyss angifvet syfte

äro flerstädes anordnade. Inom Stockholms, Uppsala och Östergötlands län

samt inom Skåne och Bohuslän synas länssammanslutningar öfverflödiga på

grund af närheten till den ena eller andra centralbyrån. Inom Västergötland

utöfvar Exelsiorförbundet centralbyråverksamhet (i Sköfde), likaså Värmlands

föreläsningsförbund (i Karlstad). Icke heller inom Kronobergs, Gottlands,

Blekinge, Kopparbergs, Gäfleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län

finnas andra sammanslutningar än mellan tvånne eller några få hvarandra

närliggande anstalter.

För landskapet Södermanland finnes Södermanlands föreläsningsförbund,

hvilket bildats på initiativ af föreläsningsföreningen »För fosterland och hembygd

i Mariefred» och som fortfarande ledes härifrån. Till detta förbund

hafva största delen af föreläsningsföreningarna inom den del af landskapet,

som tillhör Södermanlands län, anslutit sig, hvaremot anstalterna i Stockholmslänsdelen

med ett undantag icke synas tillhöra förbundet.

Till Jönköpings läns föreläsningsförbund hafva 13 af länets 21 föreläsningsanstalter

anslutit sig. För öfrigt äger någon gång samarbete rum mellan

närliggande anstalter, såsom t. ex. mellan Jönköpings arbetarinstitut och Huskvarna

arbetarinstitut,

Kalmar län är i afseende å dylika sammanslutningar deladt i tvänne:

39

Norra och Södra Kalmar läns föreläsningsförbund. Till det förstnämnda förbundet,

hvilket tidigare kallats Tjusts föreläsningsföreningar, höra 12 föreläsningsanstalter.

Förbundet utgifver hvarje termin tryckt program öfver

föreläsningarna vid de olika anstalterna, öfriga anstalter tillhöra Södra länsförbundet

med ett undantag.

Till Hallands föreläsningsförbund höra samtliga anstalterna inom länet

med undantag af tvänne. Anmärkningsvärd! är, att exempelvis Ätradalens

och Himle föreläsningsföreningar, hvilka tillhöra länsförbundet, egentligen

själfva utgöra sammanslutningar af ett flertal föreläsningsanstalter.

Åf Örebro läns 24 föreläsningsanstalter uppgifva sig 20 tillhöra Örebro

föreläsningsförbund. Ljusnarsbergs och Degerfors föreläsningsföreningar hafva

ej anslutit sig till förbundet, emedan de då ej skulle erhålla föreläsarna de

två dagar i veckan, då föreläsningarna med bästa resultat kunna hållas,

nämligen lördagar och söndagar.

Inom Västmanlands län har nyligen på ett möte med ombud från ett

tjugotal anstalter bildats ett länsförbund. Några anstalter anse sig emellertid

icke kunna få någon nytta af denna sammanslutning.

Såväl inom Västerbottens som Norrbottens län finnas länsförbund, till

hvilka samtliga föreläsningsanstalter utom eu anslutit sig. Inom dessa nordliga

trakter framstår starkare nödvändigheten af en sammanslutning för anordnande

af lämpliga resplaner för föreläsarna.

E. Föreläsningsrörelsens samband med bibliotek (och andra

bildningsanstalter).

Af svaren på de frågor, som i de utsända formulären framställts rörande

föreläsningsanstalternas samverkan med bibliotek, framgår följande.

I omkring 80 % af de inkomna svaren uppgifves, att för allmänheten

tillgängligt bibliotek fmnes på platsen. Endast ett fåtal föreningar utöfva

själfva biblioteksverksamhet och ha för dylikt ändamål begärt och erhållit

statsbidrag. Eljes utgöras biblioteken af kommun-, församlings- och skolbibliotek

eller tillhöra arbetar- och nykterhetsorganisationer eller särskilda

biblioteksföreningar.

Samverkan mellan föreläsningar och bibliotek synes förekomma synnerligen

sparsamt, och flertalet af de uppgifna biblioteken torde med afseende på

innehåll och skötsel lämna mycket öfrigt att önska.

Intresse för sådana anordningar, hvarigenom tillfälle kunna beredas åhörare

af föreläsningar att ur böcker vidga och fördjupa det genom föreläsningen

inhämtade, uppgifves endast från ett mindretal platser. Af åtgärder

40

i nämnda syfte märkes föga, vandringsbibliotek ha här och där förhyrts,

men sällan med hänsyn till föreläsningarnas innehåll, småskrifter hafva på

åtskilliga ställen salubjudits i samband med föreläsning, ofta utan nämnvärd

åtgång.

1 de flesta fäll synas föreläsningsanstalternas styrelser icke hågade

vare sig för samarbete med befintligt bibliotek eller för åtgärder till upprättande

af dylika. Öfverhufvudtaget synes uppfattningen om föreläsningarnas

nödvändiga samband med tillfälle för åhörarna till bokliga studier vara föga

utbredd.

Uå utredning för närvarande pågår inom ecklesiastikdepartementet angående

folkbiblioteken i riket, så ha de sakkunniga ansett sig här böra vidröra

denna fråga endast i den mån den direkt sammanhänger med föreläsningsanstalternas

verksamhet.

Beträffande frågan, huruvida andra bildningsanstalter finnas på föreläsningsorterna,

har densamma i flertalet fall besvarats jakande. På de mera tättbebyggda

platserna finnas aftonskolor eller tekniska yrkesskolor af olika slag, under

det att fortsättningsskolor jämväl finnas i ett stort antal församlingar å landsbygden.

Praktiska kurser i kommunalkunskap, bokföring, räkning, teckning

eller språk hafva anordnats på ett mindre antal ställen. Dock har denna

folkbildande verksamhet i allmänhet icke anordnats af föreläsningsanstalterna,

liksom dessa mera sällan tagit initiativet till bildande af studiecirklar eller

dylikt.

F. Anmärkningar och önskemål.

Föreläsningsanstalterna hafva jämväl uppmanats att uppgifva de anmärkningar,

hvartill den nuvarande föreläsnings verksamheten kunde gifva anledning,

samt att framlägga önskemålen för en blifvande omgestaltning af densamma.

Ett mindre antal föreläsningsanstalter hafva uttalat sin belåtenhet

med föreläsningsrörelsen sådan den nu är ordnad. Under det att flertalet

anstalter framkommit med anmärkningar mot föreläsningsrörelsen i en mängd

olika riktningar, har endast ett fåtal anstalter framlagt bestämda förslag

till bristernas afhjälpande.

1. Anmärkningar.

De anmärkningar, som framställts mot den nuvarande föreläsningsverksamheten

äro hufvudsakligen följande.

Beträffande föreläsningarna anmärkes

41

bristande planmässighet i anordnandet, i det att man oftast underlåter

att ställa föreläsningarna i sammanhang med hvarandra;

bristande hänsyn till befolkningens bildningsnivå och uppfattningsförmåga;

brist på föreläsningar som behandla praktiska ämnen och som påvisa

vårt lands utvecklingsmöjligheter;

att föreläsningarna äro för litet kunskapsgifvande och lämna ringa positiv

behållning.

I afseende å föreläsarne har anmärkts, bland annat,

brist på kompetens beträffande såväl behärskande af ämnet som framställningssättet;

bristande

tillgång på föreläsare, särskildt i fråga om ämnen, som behandla

vårt näringsliv

Organisationen af föreläsningsverksamheten har gifvit anledning till anmärkningar

beträffande

bristande kontroll öfver föreläsarne och de af dem anmälda föreläsningsämnena;

bristande

tillslutning till länsförbund och liknande organisationer;

ofullständigheten hos byråkatalogerna härutinnan, att de icke upptaga

planer för föreläsningarnas anordnande (serier) eller tillräcklig specifikation af

ämnena; samt

olägenheter vid utfående! af statsbidragen, i det att åtskilliga anstalter

fått vidkännas kostnader för bekommande af detsamma hos länsstyrelserna,

samt att medlen för att komma anstalterna tillhanda måst passera vägen

genom kronofogde, länsman och kronobetjäning.

I fråga om den nuvarande inspektionen anmärkes

brist på intresse hos en del af de af länsstyrelserna förordnade inspektörerna;

bristande

kontroll af inspektörerna beträffande föreläsarnes lämplighet.

Beträffande föreläsningsverksamhetens samband med biblioteken erinras om

frånvaron af lämpliga bibliotek i föreläsningsorterna;

bristande samverkan mellan de bibliotek, som finnas, och föreläsningsanstalterna;

samt dessutom

bristen på grundlinjer till föreläsningarna samt på litteraturhänvisningar.

Slutligen har man rörande kostnaderna för föreläsningarna gjort anmärkning

i fråga om

6

42

otillräckligt understöd åt de mindre föreläsningsanstalterna;

saknaden af möjlighet till beredande af särskild! understöd till skjutsbidrag

åt aflägset belägna anstalter;

alltför dyra föreläsningar såväl i afseende å föreläsarnas arfvoden som

beträffande deras reseersättning; därvid bar man jämväl framhållit, att föreläsningsanstalterna

understundom synas vara föremål för uppskörtning af

föreläsare, Indika betrakta verksamheten uteslutande ur geschäftssynpunkt,

2. Önskemål.

Beträffande statsbidragen ha framställts önskemål

att storleken af detsamma borde sättas till dubbelt mot kommunbidraget;

att staten skulle betala föreläsarnas arfvoden, under det att föreläsningsanstalterna

skulle ersätta kostnaderna för föreläsarens resa och vivre;

att staten skulle bestrida resekostnaderna helt eller delvis;

att antingen föregående års verksamhet eller föregående års kommunalbidrag

måtte få läggas till grund för statsbidraget;

att, då bidragen från kommunerna bestämmas å kommunalstämmorna i

oktober månad, ansökningstiden för statsbidraget måtte framflyttas;

att statsbidraget borde af anstalterna få lyftas tidigare än nu, därvid

man föreslagit dels början af hvarje termin och dels januari respektive februari

och september resp. oktober månader;

att statsbidragen finge användas såväl till anordnande af aftonskolor som

till musikaftnar, aftonunderhållningar och goda biografföreställningar.

Vidare ha framställts önskningar om fortfarande frihet i afseende på

uppgörande af årsprogrammet, så att fordran icke måtte uppställas på ett

detaljeradt årsprogram för erhållande af statsbidrag, samt att något tvång

beträffande anordnande af serieföreläsningar icke skulle ifrågakomma. Därjämte

har framkommit önskan, att skärpta fordringar på anordnande af visst

antal föreläsningar i veckan under ett större antal månader ej måtte ifrågakomma,

utan att i stället större frihet skulle lämnas anstalterna att, om de

så hellre önskade, förlägga ett större antal föreläsningar till en kortare

tidsperiod eller att ordna dem med längre mellantider.

Beträffande rekvisition af föreläsare bär framställts önskan att densamma

må kunna äga rum hos en enda centralanstalt (en »statsbyrå»). Därjämte

har i detta hänseende framkommit förslag, att rekvisitionen af föreläsare

borde ske hos länsstyrelserna.

43

Från en del föreläsningsanstalter hafva förekommit önskan om ett flitigare

användande af »lokala krafter.»

Slutligen hafva föreläsningsanstalterna på Gottland önskat att tillfälle

måtte beredas denna landsdels anstalter att erhålla föreläsare jämväl från

fastlandet.

Eu del föreläsningsanstalter hafva anslutit sig till 1910 års folkbildningsmötes

i Stockholm uttalanden, hvilka återgifvas här nedan.

G. Tredje allmänna svenska folkbildningsmötets resolutioner,

a) Angående föreläsningsfrågan:

1) Hos Kung]. Maj:t göres framställning därom,

a) att nu gällande föreskrift (»föreläsningarne anordnas regelbundet,

visst antal timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade

kurser») ändras därhän, att föreläsningarna böra anordnas i väl afpassade

kurser antingen med visst antal timmar i veckan under fem till åtta månader

eller under kortare tid med en eller flera föreläsningar dagligen, eller

ock på båda dessa sätt;

b) att anslag lämnas till de centrala föreläsningsbyråerna dels för anordnande

af serieföreläsningar genom kompetenta personer, dels till understöd

åt sådana nybildade föreläsningsföreningar, som ej kunna uppfylla de

ekonomiska villkoren för åtnjutande af statsunderstöd;

c) att på enahanda villkor, som för föreläsningsförening är gällande,

statsunderstöd må lämnas åt centrala organisationer, som arbeta i folkbildningssyfte

(folkbildningsföreningar, nykterhetsorganisationer, arbetareföreningar)

för anordnande af sammanhängande föreläsnings- och undervisningskurser enligt

ingifven och af Kungl. Maj:t gillad plan;

d) att inom ecklesiastikdepartementet anställes en sakkunnig rådgifvare

som granskar ansökningarna om statsunderstöd, samarbetar med föreläsningsbyråerna

och i öfrigt söker bidraga till föreläsningsverksamhetens — eventuellt

öfver biblioteksverksamhetens — sunda utveckling ;

e) att tiden, inom hvilken ansökan om statsbidrag till föreläsningsförening

skall inlämnas, sättes till den 15 november, så att de ordinarie oktoberstämmorna

kunna behandla frågan om kommunala anslag för samma ändamål

m. m.

2) För nedbringandet af de med föreläsningarna förbundna kostnaderna

böra lokalföreningarna mera än hittills sammansluta sig till efter ortsförhål

-

44

landena lämpade förbund, som möjliggöra ett större antal föredrag af en

föreläsare under en sammanhängande resa.

Det är önskvärd! att föreläsningsföreningarna lämna föreståndaren tillbörlig

ersättning för arbete och pekuniär uppoffring, som hans uppdrag

medför.

3) Det är önskvärd!, att föreläsarne så vidt lämpligen ske kan utarbeta

och till föreläsningarna medföra s. k. grundlinjer med litteraturhänvisningar

(särskildt s. k. småskrifter), och böra såväl småskrifter och grundlinjer som

annan litteratur genom lokalföreningarnas försorg tillhandahållas för försäljning

vid föreläsningarna, hvarjämte föreläsarna själfva böra medtaga böcker

till förevisning med upplysning om, hvar de kunna rekvireras, om pris o. s. v.

Föreläsningsföreningarne böra, om de ej själfva äga bibliotek, träda i

förbindelse med biblioteksanstalter för anskaffande och utlåning af litteratur

för själfstudier i de ämnen, som i föreläsningarna behandlas.

4) Kurser i föreläsningskonstens teknik böra genom centralanstalternas

försorg anordnas för utbildandet af föreläsare.

5) Mötet uttalar den lilliga förhoppningen, att kommunala och kyrkliga

myndigheter så mycket som möjligt måtte främja föreläsningsverksamheten

genom att tillhandahålla lämpliga lokaler.

b) Angående biblioteksfrågan (i hvad den sammanhänger med föreläsningsrörelsen):

Samarbete mellan föreläsnings- och biblioteksverksamhet på samma ort

bör anordnas i betydligt högre grad än hittills, då dessa båda verksamhetsgrenar

äro hvarandras nödvändiga komplement.

ill. De sakkunnigas yttrande och förslag.

Då de sakkunniga nu gå att afgifva såväl yttrande öfver de bär ofvan

framställda anmärkningarna och önskemålen som förslag till ändrade bestämmelser

rörande den statsunderstödda föreläsningsverksamlieten, så anse sig

de sakkunniga först böra angifva sin uppfattning angående

(A) de populärvetenskapliga föreläsningarnas syfte.

Visserligen angifver skälfva rubriken till det af Riksdagen för ändamålet

beviljade anslaget, att detsamma afser »sådana anstalter och föreningar, som

anordna populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte», men

olika meningar ha gjort sig gällande om tolkningen af ordet »folkbildningssyfte»,

i det man såsom hufvudsak framhållit än det väckande, än det förströende,

än det kunskapsgifvande momentet i föreläsningsverksamlieten.

Under alla förhållanden måste emellertid — enligt de sakkunnigas uppfattning

— hållas i sikte, att denna föreläsningsverksamhet bör betraktas såsom

ett led i folkbildningsarbetet och att hvarje föreläsning skall afse att egga

åhörarna till själfverksamhet i teoretisk eller praktisk riktning.

Men härmed är blott i största allmänhet antydt en riktlinje för den statsunderstödda

föreläsningsrörelsen. Helt naturligt fordra alla, som intressera

sig för densamma, ett närmare angifvande af den uppgift, hvarom nu är

fråga.

Hvarje försök till ett sådant närmare angifvande skall säkerligen visa,

att ett mera detaljeradt bestämmande af syftet med en eller liera populärvetenskapliga

föreläsningar blir beroende först och främst af den ort, där

föreläsningen hålles. Genast möter motsättningen mellan a ena sidan orter,

där befolkningen icke kommit i beröring med andra bildningsmedel än dem

folkskolan disponerar, och de medelstora och större städerna eller öfverhufvudtaget

mellan land och stad, mellan glest bebyggda och tätt befolkade

områden af vårt land, med ett ord mellan de — icke i topografiskt, men väl

i afseende på tillgången på bildningsmedel — perifera och de centrala landsdelarna.

Under föreläsningsverksamhetens begynnelsestadium på en perifert

liggande ort torde densamma i första rummet böra afse att väcka nya

tankar, att rikta hågen mot nya intressen eller fördjupa och vidga de förut

-

varande och att öfverhufvudtaget vänja åhörarna att begagna sig af det

muntliga föredraget till undervisning eller till förströelse, med andra ord:

lörelåsningarnas syfte hör till att börja med icke sättas högre än att inrikta

smaken på ett bättre tillvaratagande af de lediga stunderna, som fördrifvas

i slöhet eller ägnas åt sämre s. k. nöjen. I en tid, så rik på underhaltiga

förströelser som vår, torde det nämligen böra anses som ett för staten

angeläget ändamål att understödja en verksamhet, hvilken — äfven om dess

kunskapsgifvande resultat icke blifva så stora — likväl bjuder förädlande förströelse

och medel att draga tankarna från hvardagslifvets släp. Hela verksamheten

bör betraktas från synpunkten af att vara ett led äfven i de

sträfvanden, som afse att bibringa afsmak för den råhet i seder och förströelser.

hvilken synes snarare vilja till- än aftaga inom vissa åldersklasser af

befolkningen. Därför torde föreläsningsanstalterna böra tillåtas att undantagsvis

i samband med föreläsningar anordna äfven goda aftonunderhållningar.

I den man verksamheten fortskrider på en ort eller där densamma är

förlagd till en tättbebyggd plats, där befolkningen är mera öfvad i fråga om

begagnandet af olika bildningsmedel, framförallt af både det tryckta och

talade ordet, där måste fordringarna på föreläsningsverksamhetens syfte

laga hänsyn till föreläsningarnas fostrande och kunskapsgifvande möjligheter.

I samma man en trakts befolkning haft eller har tillgång till andra bildningsmedel

eller till förädlande förströelser, dess mera böra fordringarna på de

därstädes anordnade föreläsningarna inrikta sig på det undervisande syftet.

De sakkunniga önska framhålla vikten af den art af folkundervisning,

som meddelas i yrkesskolor, aftonskolor eller s. k. praktiska kurser, och som

var tid med dess stora fordringar på ökade fack-, yrkes- och specialkunskaper

på skilda områden i så hög grad krafvel''. Men på samma gång

vilja de sakkunniga påpeka, att de nu ifrågavarande föreläsningarna icke

böra likställas eller förväxlas med nyssnämnda eller andra dyl. undervisningsformer.

Dessa innebära nämligen en sådan samverkan mellan lärare och

deltagare, att den förre kan kontrollera det sätt, hvarpå hvar och en af de senare

tillgodogör sig undervisningen, hvilket i sin ordning tvingar till ett så begränsadt

antal deltagare, att läraren kan träda i personlig beröring med hvarje deltagare.

\ id bedömandet af de populärvetenskapliga föreläsningarna måste man utgå

från, att just denna form för det talade ordets framförande afser att samtidigt

träffa ett så godt som obegränsadt antal åhörare, hvarvid också åskådningsmaterialet

måste vara så beskaffad^ att detsamma kan demonstreras

för hundratals åhörare samtidigt.

Såsom ofvan (sid. 15) blifvit nämndt, har Riksdagen 1898 förklarat, att

47

statsanslaget endast finge afse föreläsningskurser, men icke finge använda?

till bekostande af elementarundervisning i aftonskola. Emellertid komma de

sakkunniga framdeles att föreslå, att en viss del af de för föreläsningar beviljade

medlen under särskilda omständigheter måtte få användas för dylik

undervisning.

Beteckningen »populärvetenskapliga» angifver på en gång, att föreläsningarnas

innehåll skall grunda sig på vetenskapliga eller praktiska fackstudier

och att framställningssättet skall vara allmänfattligt. Den förra

fordran syftar på föreläsarens förmåga att behärska sitt ämne, den senare på

hans framförande och på åhörarnas förutsättningar i fråga om tillgodogörandet

af det, som i föredraget meddelas. Då dessa föreläsningar afse alla samhällsklasser,

bör föreläsaren hos åhörarna icke förutsätta större kunskapmått

än folkskolans.

Om man med den enstaka föreläsningen icke afser ett uteslutande och

direkt kunskapsmeddelande och tillsvidare i de flesta fall icke kan påräkna

tillgång till andra bildningsmedel, genom bvilka åhöraren kan få tillfälle till

själfstudier, så bör, såsom nämndt, i alla händelser hvarje föreläsning afse själfverksamhet

hos åhöraren. Detta sker genom att hos honom väcka intresse och

nya tankar vare sig inför frågor, som ligga inom hans dagliga erfarenhetskrets,

eller inför spörsmål, som röra sig på helt andra områden eller i helt andra plan.

Det för ett så stort flertal synnerligen enformiga hvardagslifvet och enahanda

arbetet torde säkert både för den enskilde och för samlifvet i hem och på

arbetsplats kunna fä ett nytt och värderikt innehåll genom att hågen och

intresset vändas till ett mer eller mindre själfständigt tankearbete, som antingen

fördjupar redan vunnen erfarenhet eller vidgar lifssynen till att omfatta

nya områden.

Stoff för och ledning i eu sådan tankeverksamhet kan i riklig mängd

framgå ur en enda föreläsning, men i regeln gifver sig nog förr eller senare

tillkänna ett behof efter mera stoff och mera ledning genom andra bildningsmedel

och då i första rummet böcker.

I afseende på valet af ämnen bör hänsyn tagas till det förut anförda sålunda,

att detsamma rättas efter olika orters behof samt efter befolkningens

växlande bildningsgrad.

Särskildt där föreläsningsverksamheten är ny, böra ämnena och framställningen

i allmänhet anknyta sig till befolkningens dagliga lif och gärning

och stå i samband med dennas eget erfarenhetsområde. Därjämte böra lättfattliga

och intresseväckande föreläsningar, som föra åhörarna utanför och kanske

till och med ofvanför deras hvardagliga tankevärld, äfvenledes förekomma.

4S

I stort sedt kunna de olika ämnesgrupperna indelas i allmänna och

speciella.

De förra afse människornas samhörighet såväl inom nu lefvande släktled

som med gångna och kommande tiders folk, världsalltets och naturens

lagbundenhet samt de stora personligheternas betydelse, hvarvid icke blott

snillenas och hjältarnas, banbrytarnas och anförarnas lif och gärning utan

öfverhufvudtaget alla ädla sträfvanden och allt redbart arbete bör få sin plats

i framställningen. Såväl det vetenskapliga som det praktiska arbetets svårigheter

och segrar, såväl de vunna resultaten på olika områden som arbetsmetoderna

och vägarna böra skildras. Dessa »allmänna» föreläsningar böra

afse att hos åhörarna väcka intresse och eftertanke i allmäntmänskliga spörsmål

samt gifva dem ledning vid sysslandet med dithörande problem och

öfverhufvudtaget afse ett fostrande syfte.

Inom de speciella ämnesgrupperna kan man draga en gräns mellan å

ena sidan sådana föreläsningar, hvilka åhörarna praktiskt kunna tillgodogöra

sig, såsom exempelvis angående medborgarkunskap och hälsovård m. m., och

å andra sidan sådana som skildra land och folk, främst vårt eget land och

dess utvecklingsmöjligheter, näringslifvets olika områden, de vetenskapliga

upptäckterna, det ekonomiska samhällslifvets lagar m. in.

Särskild! önskvärda äro föreläsningar, som — i det de afhandla olika

yrkens och näringsgrenars historia och utveckling samt de behof som framkallat

dem och de upptäckter som fulländat dem — tillika visa det nödvändiga

sambandet mellan olika yrken, skilda näringsgrenars beroende af hvarandra,

hvarje facklig uppgifts sammanhang med lifvet i dess helhet. I den

mån föreläsnings verksamheten medverkar till spridande och fördjupande af ett

sådant betraktelsesätt, torde den till någon del kunna bidraga att alstra den

arbetsglädje, som grundar sig på insikten om detaljuppgiftens betydelse för

det stora hela. Vår tids arbetsmetoder ha onekligen flyttat den enskilde

arbetaren så långt från den slutprodukt han bidrager att skapa, att det numera

för de allra flesta torde vara mycket svårare än i forna dagar att skönja

och känna sambandet mellan delarne och det hela.

I den mån mera ingående behandling af ett ämne afses och det kunskapsgifvande

syftet träder i förgrunden, blir den enstaka, fristående föreläsningen

i de flesta fall otillräcklig. Man måste då öfvergå till serieföreläsningar,

af hvilka två eller flera på hvarandra följande innehålla en sammanhängande

framställning i ämnet.

Från flera håll har uttalats önskvärdheten af, att den undervisning, som

49

genom de nu afhandlade föreläsningarna afses, måtte delvis omläggas för

uppnående af ett elementärt praktiskt syfte, med andra ord, att de för denna

verksamhet afsedda penningmedlen finge till en del användas för elementär

undervisning exempelvis i svenska språkets muntliga och skriftliga behandling,

i kommunalkunskap, i enklare bokföring och kostnadsberäkningar, i första

hjälpen vid olycksfall, i barnavård m. m. Hvad ämnen rörande landtbruket

beträffar, så har Riksdagen under 9:de hufvudtiteln beviljat 50,000 kronor

för undervisning till det mindre jordbrukets höjande (småbrukarkurser), hvarmte

hushållningssällskapen understödja detta slag af praktiska kurser.

För närvarande få de beviljade medlen (se ofvan sid. 15) icke användas

till bekostande af s. k. praktiska kurser. Det har emellertid visat sig, bl. a.

genom af kapten Ernst Liljedahl utförda undersökningar bland värnpliktige,

att befolkningen i vidsträckta trakter af vårt land äger allt för litet tillfälle

till vidmakthållande af de under skoltiden förvärfvade färdigheterna, såsom

svenska språkets behandling i tal och skrift, räkning m. m. Å andra sidan

kräfva vår tids förhållanden äfven inom de bredare samhällslagren dylika elementära

kunskaper, men för de 18—20-åringar och äldre, som önska erhålla

undervisning i dylikt syfte, stå i de flesta fall på landsbygden och i mindre

samhällen inga anordningar till buds. Äfven i fråga om kommunalkunskap,

enklare bokföring, samaritvård och barnavård behöfves eu elementär, praktisk

undervisning, som flertalet vuxna, hvilka däraf äro i behof, icke äga tillfälle

till. I anledning häraf vilja de sakkunniga föreslå, att på orter, där annat

tillfälle icke finnes till elementära praktiska kurser för vuxna, högst eu

tredjedel af de sammanlagda, för föreläsningsverksamheten afsedda slätsöm

ortsbidragen må få användas till bekostnad af s. k. praktiska kurser

i ofvan angifna och närliggande ämnen. För att emellertid det ursprungliga

syftet med de för föreläsningar beviljade medlen genom den föreslagna

anordningen icke skall förryckas, föreslå de sakkunniga, att praktiska kurser

endast få anordnas vid anstalter, för hvilka statsbidraget utgör trehundra

kronor eller därutöfver.

I samband med frågan om föreläsningarnas syfte står det med statsbidraget

förbundna vilkoret: »alla politiska och religiösa strider och förhandlingar

blifva förbjudna.» Enligt de sakkunnigas mening bör detta vilkor (och

denna förbindelse vid ansökan om statsbidrag) kvarstå med den innebörd fortfarande

såsom hittills, att föreläsningarna väl må afhandla religiösa och politiska

frågor, dock under den bestämda förutsättning, att framställningen är

strängt saklig och aldrig får taga agitationens form, samt att öfverläggningar

och diskussioner icke må förekomma i samband med föreläsningarna.

7

50:

B. Föreläsarna.

Fordringarna på en föreläsare inom den verksamhet, hvarom nu är fråga,

torde vara, att han i kunskapsväg behärskar sitt ämne och att han äger den

framställningskonst, som är nödvändig för åhörarnas tillgodogörande af hans

föredrag.

Flertalet af de i byråkatalogerna upptagna föreläsare hafva aflagt universitetsexamen.

Där finnas alltså i katalogerna från Stockholm, Lund och

Göteborg öfver 50 akademiska lärare, 21 präster, 10 tjänstemän, 14 läkare,

öfver 130 läroverks-, seminarie- och folkhögskolelärare jämte filosofie och

teologie licentiater samt teologie kandidater ej upptagna i förut nämnda grupper,

summa 225 af 380. Fackmän på jordbruket och dess binäringar 22, officerare

17, folkskollärare 14, studenter och filosofie kandidater 10, ingenjörer och

arkitekter 2, bankdirektör 1, summa 06, återstå 90 utan uppgifvet yrke.

Trots antalet i byråkatalogerna upptagna föreläsare (omkring 500) visar

sig likväl otillräcklig tillgång på föreläsare på den grund att största delen

af dem genom sin dagliga verksamhet äro så bundna, att endast ett fåtal

kunna föreläsa när som helst utanför den ort, där de äro bosatta.

Särskild t visar sig en påfallande och beklaglig brist på föreläsare inom

de praktiska yrkena, inom olika näringsgrenar, skilda industrier m. m. Å andra

sidan synes det helt naturligt, alt det ojemförligt största antalet föreläsare

äro att finna bland dem, som antingen utöfva eller utbilda sig till lärarbefattning

vid universitet, läroverk, seminarier, folkhögskolor, eller eljest vid

sidan af akademiska yrkesstudier haft. tillfälle till öfning i muntlig framställningskonst.

De anmärkningar, som framställts i fråga om föreläsarna, afse dels

bristande sakkunskap, dels bristande framställningsförmåga, och slutligen har

från flera lokalanstalter påpekats, att vissa föreläsare tyckas betrakta denna

sin verksamhet så godt som öfvervägande ur affärssynpunkt.

Hvad sakkunskapen beträffar, har bristen på föreläsare öfver hufvud

taget bidragit därtill, att centralbyråerna då och då nödgats antaga föreläsare,

som inom de af honom angifna ämnesgrupperna — efter hvad sedermera

visat sig — endast förvärfvat andra-hands-kunskaper genom studier af refererande

litteratur, uppslagsböcker och dylikt, Särskildt hyad beträffar ämnen,

som ligga utanför de vid olika slag af högskolor förekommande kunskapsområden,

är det helt naturligt ganska svårt att konstatera i hvad mån en

51

person, som anhåller att bli upptagen i en byräkatalog, sakligt behärskar

vederbörande ämne. * Om å ena sidan en aflagd examen innebär vitsord därom,

att sökanden verkligen idkat studier inom det ena eller andra området, och

å andra sidan personer, som i det praktiska lifvet arbeta inom étt visst fack,

redan därigenom kunna anses besitta erforderlig kunskap, så lärer icke kunna

förnekas, att personer finnas, som genom själfstudier utanför sitt egentliga

lefnadsyrke skaffat sig tillräckliga kunskaper i ett eller annat ämne för att

i detta afseende godkännas såsom föreläsare.

I regel bör sålunda af föreläsare fordras antingen teoretiska första-handsstudier

eller praktisk erfarenhet på det område, inom hvilket han önskar

föreläsa.

Hvad brister i framställningssättet beträffar, göres bland annat den anmärkningen,

att föreläsningarna äro »för lärda», med andra ord röra sig

ofvanför åhörarnas bildningsnivå och fattningsförmåga. Ett framställningsätt,

som lämpar sig för en i föreläsningars åhörande tränad storstadspublik, visar

sig mången gång alls icke passa ute på landsbygden. Åhörarnas obekantskap

med eller bristande vana vid en del vetenskapliga och tekniska facktermer

förbises stundom af föreläsaren, hvarigenom störa delar af ett föredrag

helt och hållet gå förlorade. En del föreläsare äro så bundna af sina

koncept, att den psykologiskt nödvändiga kontakten mellan talaren och åhörarna

aldrig kommer till stånd.

En de! föreläsningar, livilka synas vara så godt som uteslutande text

till en serie skioptikonbilder, kunna i de flesta fall utföras likaväl af någon

på orten boende som af en resande föreläsare (bildserier med tillhörande af

fackmän skrifvén text uthyras eller utlånas för sådant ändamål från centralbyråerna).

Hvad beträffar anskaffandet af goda föreläsare, vilja de sakkunniga framhålla

önskvärdheten af att allt flera personer från skilda verksamhetsområden

måtte ställa sin fackkunskap och sin framställningsförmåga till disposition för

det syfte, hvarom nu är fråga. Framförallt kräfvas flera föreläsare från det

praktiska lifvet och från olika näringsgrenars områden, men äfven inom andra

ämnesgrupper motsvarar tillgången icke behofvet, bland annat pa den grund

att — såsom ofvan nämnts — flertalet föreläsare af sin egentliga verksamhet

hindras att annat än då och då hörsamma föreläsningsanstalternas kallelse.

Vid sådant förhållande har fråga uppstått om anställandet af föreläsare, som

under åtta månader af året helt och hållet stode till föreläsningsanstalternas

förfogande och sålunda under två tredjedelar af året befunne sig på resande

fot. Dessa »stätsföreläsare« — så benämnda vid de tillfällen, då denna tanke

diskuterats — skulle erhålla fast lön (jämte reseersättning) med skyldighet

52

att så godt som dagligen under de månader, då föreläsningsanstalternas verksamhet

pågå, föreläsa enligt viss på förhand uppgjord resplan.

För de få föreläsare, som hittills kunnat för eu eller flera månader

ägna sig åt resor i föreläsningssyfte, har vanligtvis någon centralbyrå

gjort upp program efter rekvisitioner från de lokala anstalterna. Denna väg

torde vara den enda lämpliga i sträfvande^ att så mycket som möjligt binda

en god föreläsare vid denna verksamhet. Att däremot »fast anställa» en

person antingen mot lön eller mot garanti af ett visst antal föreläsningar

så godt som dag efter dag åtta månader af året, lärer endast i sällsynta

tall lämna ett godt resultat, då ett ideligt upprepande af ett eller ett fåtal

föredrag i längden måste verka aftrubbande på föreläsarens intresse för sitt

uppdrag och till slut alstra ett maskinmässigt framställningssätt med

minskad möjlighet att ^intressera åhörarna och rycka dem med. Naturligtvis

finnas undantag, och en och annan föreläsare skulle nog utan nu nämnda

risk kunna ägna sig helt åt den ifrågavarande verksamheten, men i så fall

torde den lämpligaste anordningen vara den, att vederbörande centralbyrå

i sin förteckning eller på annat sätt underrättar föreläsningsanstalterna därom

för att — efter ingångna rekvisitioner — uppgöra reseplan för den sålunda

disponible föreläsaren. Fn sådan uppgörelse kan då träffas för hvarje år

eller hvarje termin utan att binda någondera parten för en afsevärd framtid,

bvilket senare kan medföra risker för bådadera.

Frågan om utbildning af blifvande föreläsare har varit föremål för öfverläggning

vid det senaste folkbildningsmötet i Stockholm (se ofvan sid. 44), där

kurser i föreläsningskonstens teknik anbefalldes. Vid nämnda möte upplystes,

att Folkbildningsförbundet under år 1909 genom meddelande till ett flertal

studentföreningar inbjudit till en dylik 10-timmars kurs enligt visst uppgifvet

program; kursen inställdes emellertid af brist på deltagare.

Bästa vägen för utbildning till föreläsare torde nog vara den, att nybörjaren

förlägger sin verksamhet till mindre föreningar, exempelvis inom arbetaroch

nykterhetsorganisationer, hvilka ständigt äro i behof af föreläsare, men icke

äro i stånd att erbjuda annat än helt anspråkslösa arfvoden. Flera studentföreningar

i Uppsala och Lund utsända listor med uppgifter på föreläsare, som

efter rekvisition och mot ringa ersättning föreläsa inom föreningar och samfund,

hvilka sakna tillgångar eller understöd för en dylik verksamhet. Fordringarna

på föreläsarens framställningsförmåga äro helt naturligt här mindre

liksom ock kritiken mildare, hvadan nybörjaren och den mera oerfarne föreföreläsaren

— om han eljest äger några anlag — här får tillfälle att utbilda

sig utan den hämmande inverkan af en alltför fordringsfull kritik.

53

På lal har äfven varit införandet af »profföreläsningar», anordnade af

centralbyråerna helt enkelt sålunda, att ett föredrag inom en arbetar- eller

nykterhetsförening afhördes af två eller tre ombud, livilka sedermera till den

centralbyrå, i hvilkens katalog föreläsaren önskade bli upptagen, skulle afgifva

omdöme angående både den sakkunskap och den framställningsförmåga, som

genom föredraget lades i dagen. Måhända komma centralbyråerna framdeles

att begagna sig af ett sådant förfaringssätt; för närvarande lära de såsom

hittills få nöja sig med muntliga eller skriftliga uttalanden angående en sökande

föreläsares lämplighet.

Hur en centralbyrå än förfar vid en föreläsares antagande, lära nog anmärkningar

mot en sådan antagen föreläsare kunna komma att framställas.

En antagen föreläsares fortsatta verksamhet bör därför kunna bli föremål för

den kontroll, hvarom de sakkunniga här nedan i ett annat sammanhang

komma att yttra sig.

Förutom de föreläsare, hvilka efter egen ansökan och på grund af därtill

fogade vitsord, upptagas i centralbyråernas förteckning, bör i detta sammanhang

äfven sägas några ord om s. k. lokala krafter, hvarom flera gånger

talats i de från föreläsningsanstalterna inkomna svaren (se ofvan sid. 35).

På en del orter, särskild! på mera aflägset liggande, har föreläsnings verksamheten

— framför allt i dess begynnelse, men äfven i fortsättningen — möjliggjorts

därigenom att i trakten boende personer (präster, läkare, ingenjörer,

tjänstemän in. fl.) af intresse för saken och utan ersättning eller mot en mycket

obetydlig sådan erbjudit sig att föreläsa vid ortens föreläsningsanstalt.

Alltjämt torde den förevarande verksamheten på många orter icke blott behöfva

utan äfven vara beroende af dessa lokala föreläsares medverkan. jÅ

andra sidan torde det knappast kunna blifva tal om, att dessa föreläsare vare

sig skulle intvingas i byråkatalogerna eller eljest behöfva godkännas af någon

centralanstalt för att få föreläsa inom ortens föreläsningsanstalt.

I ännu högre grad lära »lokala krafter» bli erforderliga vid de elementära,

praktiska kurser, om Indika de sakkunniga här ofvan (sid. 49) uttalat

sig.

Till slut vilja de sakkunniga i fråga om föreläsarnas kompetens framhålla,

att det helt naturligt först och sist blir föreläsarens personlighet som afgör

hans skicklighet för den uppgift, hvarom här är fråga.

34

C. Planläggning, serieföreläsningar och bygdekurser.

Den nu gällande föreskriften, att föreläsningarna skola ordnas »regelbundet,

visst antal timmar i veckan under fem till åtta månader och i Väl

afpassäde kurser» utgör det i formellt afseende största hindret för ett ändamålsenligt

anordnande af föreläsningarna, åtminstone vid det öfvervägande

antalet föreläsningsanstalter. Visserligen äger Kimgl. Maj:t i fråga om anstalter,

som ha sin verksamhet på landsbygden, att härvidlag göra de eftergifter,

som omständigheterna kunna påkalla, men äfven i mindre städer och

köpingar verkar den nyss citerade föreskriften ofördelaktigt.

Först innebär nämligen uttrycket »visst antal timmar i veckan under

fem till åtta månader», att minst 20 å 22 föreläsningar skola anordnas under

året, under det att en del anstalter för närvarande faktiskt icke äro i tillfälle

att anordna mer än 10 å 12, ja, icke mer än 8 å 9 föreläsningar per

år. Ett »regelbundet» anordnande blir då liktydigt med en föreläsning

hvar annan eller hvar tredje vecka under fem till åtta månader af året.

Mycket ofta förekomma ännu längre mellanrum mellan tvänne föreläsningar

i det dessa — för nedbringandet af reseersättningen — anordnas till ett antal

af två å tre under en lördag och den därpå följande söndagen, livilket medför

ett betydligt tidsmellanrum till den därefter nästkommande föreläsningen.

Försök att — med iakttagande af den nu omtalade föreskriften i öfrig!

— anordna föreläsningarna »i väl afpassade kurser» hafva gjorts på flera

ställen, i de flesta fall utan framgång. Med orden »väl afpassade kurser»

hör väl förstås, att ett flertal på hvarandra följande föreläsningar afhandla

ett och samma ämne, så att donna »serie» bildar ett sammanhängande helt.

Det har emellertid — såsom ofvan nämnts — på de flesta orter, där försök

i den vägen gjorts, visat sig, att åhörarnas intresse icke räckt till för eu

dylik serie, redan efter 3 å 4 föredrag bär besöksfrekvensen sjunkit, ett

faktum, som torde förklaras däraf, att eu tid af två veckor eller längre mellan

två på hvarandra följande föredrag är för utdragen för att hos åhörarna

bibehålla intresset eller alstra det samband mellan de olika föredragens innehåll,

som framställningen afser. Ännu mera b ea k Lans vä cd härvidlag är den ofta

förekommande omständigheten, att ett flertal åhörare af olika anledningar

hindras närvara vid en eller annan föreläsning inom en serie, livilket naturligtvis

bryter sammanhanget och minskar intresset.

Skola serier med fördel kunna anordnas i mindre städer, köpingar och på

landsbygden, så måste desamma koncentreras på en kortare tid, ja, eu föreläsningsanstalt

borde äga rätt, att, där ortsförhållandena göra det önskvärdt,

55

förlägga, eu. dej af eller alla årets föreläsningar till eu eller två »bygder

kurser», beräknade att räcka flera dagar, under hvilken tid föredrag, afsedda

för bygdens befolkning, kunde anordnas hvarje dag i olika ämnen,, men hvarje

ämne åter kunde behandlas i ett flertal tätt på hvarandra följande föreläsningar.

Genom en dylik koncentration af föreläsningsverksamheten skulle — en-,

ligt hvad erfarenheten visat vid olika s. k. nykterhets-, hembygds-, sommar- och

vinterkurser — intresset hos åhörarna räcka till för ett djupare ingående i

ett eller flera ämnen och säkerligen skulle dylika bygdekurser i de orter,

där, de anordnades, verka i hög grad uppryckande på befolkningens bildningsintresse

öfver hufvud taget.

Från de nämnda nykterhets- m. fl. kurser liar dessutom den erfarenheten

vunnits, att serier, vid hvilka olika föreläsare behandla ett gemensamt

ämne, ytterst sällan vinna den önskvärda planmässigheten, då därtill — för

undvikande af omsägningar eller luckor i föreläsningarna — skulle erfordras

en del konferenser och öfverläggningar mellan föreläsarna, som torde vara

ganska svåra att åstadkomma.

Ett stort antal föreläsningsanstalter ha uttalat den önskan, att föreläsningsrörelsen

alltjämt måtte få bibehålla samma frihet till formerna som

hittills, och att anordnandet af serier icke måtte åläggas anstalterna, då på

många orter tiden ännu icke synes vara inne för en öfvergång från fristående

föreläsningar till serieföreläsningar.

De sakkunniga, som i fråga om ändrade föreskrifter för föreläsningsverksamheten

hysa den grunduppfattningen, att den bör erhålla större frihet

men noggrannare hontroll än hittills, anse den ändring af nu gällande villkor

för statsbidrags erhållande högeligen önskvärd, att lokal anstalt må kunna

planlägga sina föreläsningar antingen såsom hittills spridda öfver en afsevärd

del af året eller sammanträngda till en eller flera kortare tider under året eller

slutligen både spridda och sammanträngda, allt lämpadt efter förhållandena på

orten. Den uppgjorda planen borde bifogas ansökan om statsbidrag, naturligtvis

åtföljd af ett eller flera alternativ, för den händelse bristande tillgång

på föreläsare ‘eller andra omständigheter skulle hindra den först uppgjorda

planens genomförande. Både vid spridda och sammanträngda föreläsningar

kunna desamma anordnas vare sig såsom fristående eller uti serier.

Den anordning, som nyss i förbigående omnämnts under beteckningen

bygdekurser, torde på en del orter och under vissa omständigheter blifva af

stor betydelse. Förlagd till en tid af året, då ortens befolkning vore mindre

upptagen af det dagliga arbetet, såsom periodvis inom jordbruksdistrikt, eller

då en öfverenskommelse om arbetstidens inskränkning för några dagar inom

en viss industri kunde träffas, skulle en sådan bygdekurs säkerligen blifva

56

flitigt besökt. Med tre till fyra timmars program hvarje eftermiddag i fem

till sex dagar skulle ett ingalunda obetydligt arbete för väckelse och kunskapsmeddelande

kunna åstadkommas dels genom föreläsningar i förbindelse

med exkursioner och förevisningar, dels genom praktiska kurser och slutligen

genom öfverläggningar eller samtal mellan deltagare och föreläsare. Genom

en dylik anordning blefve också kostnaderna per föreläsning mindre och dessa

skulle sålunda kunna med samma totalkostnad hållas till större antal än

spridda föreläsningar.

Förslagsvis vilja de sakkunniga här meddela programmet för en bygdekurs,

beräknad till fem dagar med tre till fyra föreläsningar dagligen: kommunalkunskap

4 timmar, hälsovård 4 timmar, svensk historia eller litteratur 4

timmar, »hemortslära» i förbindelse med exkursioner, afsedda för studier

under sakkunnig ledning af traktens växt- och djurlif, natur- och fornminnesmärken

eller af dess geologiska och historiska utveckling, dess näringslif

m. m. Exkursionerna kunde förläggas till helgdagar, under det förevisningar

eller en anspråkslös utställning af konstnärliga reproduktioner, af undervisningen

belysande föremål m. m. kunde pågå dagligen. Vid sidan af detta

program eller ersättande en del af detsamma kunde eu kurs rörande det

smärre jordbruket och dess binäringar anordnas, om också icke bekostad af

föreläsningsanstalten (jämför ofvan sid. 49 angående anslag från nionde hufvudtiteln).

Kursen kunde lämpligen inledas och afslutas med föredrag i förbindelse

med musik och sång.

I samband med frågan om planläggningen af föreläsningsverksamheten,

vilja de sakkunniga framhålla önskvärdheten af, att föreläsningsanstalterna i

riket åläggas att årligen anordna minst tolf föreläsningar för år räknadt,

hvarjämte i sadant syfte framdeles kommer att föreslås ett minimibelopp för

utgående statsbidrag af tvåhundra kronor. Antalet anstalter, hvilkas statsbidrag

under år 1910 understeg 200 kronor, utgjorde nio.

För att emellertid icke alldeles utestänga sådana anstalter, hvilkas resp.

ortsunderstöd icke komma att uppgå till tvåhundra kronor, från erhållandet

af statsbidrag, anse de sakkunniga, att en viss summa — förslagsvis och högst

tretusen kronor — borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att genom centralbyråerna

till lika stort belopp som resp. ortsbidrag under tvåhundra kronor

tilldelas föreläsningsanstalter, som i öfrig! uppfylla föreskrifna villkor.

Sådan mindre anstalt borde dock endast försöksvis erhålla det nu föreslagna

statsbidraget under hvart och ett af högst trenne på hvarandra följande år,

under hvilken tid dess verksamhet borde uppmärksamt följas af vederbörande

centralbyrå.

57

D. Kostnadsfrågan.

En af de oftast förekommande anmärkningarna mot föreläsningsverksamheten

i dess nuvarande läge riktar sig mot de med föreläsningarna förbundna

dryga kostnaderna.

Vid bedömandet af denna fråga och för utredning om och i hvad mån

dessa kostnader kunna nedsättas, måste man först tillse hvilka utgifter, som

äro förenade med föreläsningarnas anordnande. Dessa utgifter kunna lämpligen

rubriceras på följande sätt:

a) hyra af lokal jämte städning, belysning och värme,

b) föreläsarens arfvode,

c) » reseersättning,

d) » »dagtraktamente»,

e) annonser och programtryck,

f) arfvode till föreståndaren.

Såsom förut nämnts (sid. 35) utgör lokalhyran (a) jämte annonsering och

tryck (e) de mest tyngande utgifterna för de större städernas anstalter, hvaremot

för aflägset liggande föreläsningsanstalter, särskildt i den mån orten

saknar järnvägsförbindelse, utgifterna under b, c och d äro de mest afsevärda.

Hvad utgiftsposten a beträffar, torde densamma knappast böra bli föremål

för någon närmare utredning. Flerstädes på landsbygden och i mindre

städer och stadsliknande samhällen torde skolsalar eller andra kommunala

lokaler ställas kostnadsfritt eller i det närmaste kostnadsfritt till föreläsningsanstaltens

disposition. Af några bland de inkomna svaren synes man stundom

— i syfte att få större statsbidrag — såsom kommunalt anslag upptaga fingerade

poster motsvarande likaledes fingerade utgiftsposter för lokalhyra.

Vid ansökningshandlingarnas granskning inom vederbörande länsstyrelser bör

naturligtvis om möjligt tillses, att dylika obefintliga, men bokförda värden icke

tagas med i beräkningen af de för statsbidragets storlek bestämmande inkomsterna

från orten.

De svårigheter, som på en del orter alltjämt visat sig i fråga om erhållande

af lokal, stå icke i samband med kostnadsfrågan utan med omständigheter,

som på annat ställe i detta betänkande omnämnas (sid. 61).

I afseende på utgiftsposterna a, e och f hafva de sakkunniga intet att

föreslå i syfte att nedsätta desamma och vilja i öfrigt endast anföra följande.

Lokalhyran med dithörande utgifter torde böra betraktas såsom en rent

kommunal angelägenhet.

8

58

Beträffande annonser och program synas föreläsningsanstalternas styrelser

på många orter icke förstå betydelsen däraf, att kännedom om föreläsningsverksamheten

sprides bland ortens befolkning och att de särskilda föreläsningarna

tillkännagifvas på ett tillfredsställande sätt. Korta meddelanden

i tidningarnas notisafdelning äro minst lika nödvändiga som själfva annonserna

och införas i regeln kostnadsfritt. Tryckta program för terminens (eller

årets) föreläsningar vid en anstalt äro också i hög grad önskvärda, ej minst

— där så ske kan —■ med hänsyn till de litteraturhänvisningar, hvarom de

sakkunniga på annat ställe (sid. 65) uttala sig. Annonsering och program

böra användas i större utsträckning än hvad för närvarande är fallet.

Föreståndarna nedlägga i de bestå fall ett afsevärdt arbete och få dessutom

— enligt uppgift från flera håll — stundom vidkännas pekuniära uppoffringar.

I senaste folkbildningsmötes uttalande (se ofvan sid. 44) om önskvärdheten

af arfvode till föreståndare, naturligtvis lämpadt efter omfattningen

af respektive föreläsningsanstalters verksamhet, anse sig de sakkunniga böra

instämma.

En föreläsningsanstalt har — tydligen i syfte att öka förutsättningarna

för statsbidrag — såsom bidrag af enskilda upptagit 150 kronor (hela årsinkomsten

463 kronor), motsvarande en utgiftspost å samma belopp »i arfvode

till styrelseledamöter och föreståndare».

Med afseende på den del af de med föreläsningsverksamheten förbundna

kostnaderna, som föranledt de flesta anmärkningar, nämligen de under b, c

och d härofvan upptagna utgiftskostnaderna, märkes först beträffande själfva

det till föreläsaren utgående arfvodet (således reseersättning och »dagtraktamente»

icke medräknade), att detta näppeligen lärer kunna nedsättas.

Sedan lång tid tillbaka har arfvodet för en föreläsning vid en statsunderstödd

anstalt i regeln utgått med tjugofem kronor. Ett nedsättande af

detta belopp torde — efter hvad erfarenheten visat — sänka kompetensnivån

bland föreläsarna. Med bibehållande af det nu vanliga arfvodesbeloppet

torde däremot den i stort sedt tillfredsställande bildningsgraden

och framställningsförmågan kunna garanteras i fråga om de föreläsare,

som antagits eller komma att antagas, detta oaktadt framställningar om

höjda arfvoden icke saknats från föreläsare. En gradering af arfvodesbeloppen

allt efter föreläsarens större eller mindre skicklighet lärer knappast

vara möjlig att genomföra, äfven om den skulle kunna anses önskvärd.

Såsom ofvan nämnts (sid. 52) utgifva vissa studentföreningar förteckningar

på föreläsare med arfvoden varierande från fem till femton kronor, men

då flertalet af dessa föreläsares verksamhet — såsom de sakkunniga redan

framhållit — bör betraktas såsom ett utbildningsskede, så anse de sak

-

59

kunniga sig icke böra taga hänsyn till denna grupp af föreläsare, då frågan

gäller det arfvodesbelopp, som statsunderstödd föreläsningsanstalt bör utbetala

till de i byråkatalog upptagna föreläsarna. Intet formellt hinder

finnes för föreläsningsanstalterna att begagna sig af de på nämnda studentföreningars

listor upptagna föreläsarna, men de sakkunniga ha anledning tro,

att sistnämnda föreläsare, Indika med sitt erbjudande afse helt andra organisationer,

när deras besök gäller statsunderstödda anstalter, icke låta sig nöja

med mindre arfvoden än de, som vanligen utbetalas vid ifrågavarande anstalter.

Ett bepröfvadt och tillrådligt sätt att nedbringa kostnaderna för föreläsningsverksamheten

är den ofvan (sid. 35) omnämnda insatsen af »lokala

krafter».

Dessutom böra de ekonomiskt mindre bärkraftiga anstalterna en och

annan gång använda sig af de förut (sid. 51) omtalade tryckta föredragen

med tillhörande skioptikonbilder.

Anse de sakkunniga sålunda, att själfva arfvodesbeloppen näppeligen böra

bli föremål för nedsättning, så blir förhållandet helt annat, då man granskar

kostnaderna för föreläsarnas resor på järnväg, ångbåt eller skjuts. Upprepade

gånger har fråga väckts vid folkbildningsmöten om framställning rörande fria

resor eller nedsatta biljettpris för föreläsare; vid ett stort antal enskilda järnvägar

medgafs under några år sådan nedsättning, men med införandet af

zontariffsystemet upphörde så godt som detta medgifvande. Insikter om det

ändamålslösa med dylika hemställande!! har hindrat deras frambärande.

Ett sätt att nedbringa resekostnaderna är flerstädes med framgång använda

nämligen ett sådant anordnande af föreläsarnas reseturer att resekostnaderna

kunna fördelas på flera föreläsningar. Särskild! ha länsförbunden

och en del andra sammanslutningar mellan lokala föreläsningsanstalter (se

ofvan sid. 38, 39) tagit till sin uppgift att genom ordnandet af föreläsningsturnéer

göra det möjligt äfven för mindre och aflägset liggande anstalter att

utan alltför stora kostnader erhålla besök af resande föreläsare.

I afsikt att minska resekostnaderna för aflägset liggande anstalter och

därigenom bereda dem tillfälle till flera föreläsningar för år räknadt, anse sig

de sakkunniga böra föreslå, att af det anslag, som Riksdagen framdeles kommer

att bevilja för populärvetenskapliga föreläsningar, Kungl. Maj:t skulle

äga disponera högst tiotusen kronor till resekostnadsbidrag att genom centralbyrå

utbetalas för föreläsare hos aflägset liggande föreläsningsanstalter. Detta

bidrag borde icke utbetalas direkt till vederbörande anstalt, utan på det sätt

komma densamma till godo, att den centralbyrå, genom hvilken den ene eller

andre föreläsaren rekvirerats, till honom utbetalar hälften af det belopp, hvarmed

resekostnaden öfverstiger tio kronor. Särskildt att ihågkomma härvidlag

äro föreläsningsanstalterna i våra nordligaste län och på Gottland.

60

Hvad skjutskostnader beträffar, anse de sakkunniga, att föreläsningsanstalterna

eller länsförbunden — såsom för närvarande sker inom ett och annat

län — hos landstingen böra hemställa om bidrag till täckande af desamma.

En annan beräkningsgrund för statens resekostnadsbidrag vore, att detsamma

utginge för resa till residensstaden inom ett län eller till en i förhållande

till de föreläsningsanstalter reseturen afser centralt belägen ort, och

att bidrag till resekostnaderna, från denna centralort räknadt, till de respektive

anstalterna utginge från orten (länet).

De sakkunniga anse emellertid det enklaste förfaringssättet härvidlag vara

det ofvan angifna, nämligen att resekostnadsbidrag från staten utgår till halfva

det belopp, hvarmed hela kostnaden (tillbaka till utgångspunkten) för resa

pa järnväg eller ångbåt öfverstiger tio kronor, och komma de sakkunniga att

föreslå, att — för vinnande af detta ändamål — en summa af högst 10,000

kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande.

Naturligtvis afses härvid hufvudsakligen smärre, i ekonomiskt afseende

mindre bärkraftiga anstalter, hvilka vid uppgörande med centralbyrå om termins-

eller årsprogram skulle hafva att hemställa om bidrag till reseersättning,

och finge dess beviljande sålunda bero på byråns pröfning i hvarje

särskildt fall.

Hvad beträffar ersättning till föreläsare för utgifter till rum och mat

under resan, så torde knappast vara lämpligt," att fastställa något visst belopp

att utgå såsom »dagtraktamente» i samma mening som vid resor i statens

ärenden, utan böra föreläsarna beräkna ersättning efter de verkliga utgifterna

för husrum och mat under pågående resa, att fördelas mellan de

under densamma besökta anstalterna.

Då anmärkning från flera håll gjorts, att vissa föreläsare lägga i dagen

tendenser till uppskörtning af föreläsningsanstalterna vid arfvodets uttagande

och utöfva denna sin verksamhet såsom ett slags »geschäft», så ha de sakkunniga

till behandling upptagit frågan, huruvida och på hvad sätt något

slags kontroll i detta afseende skulle kunna införas, exempelvis därigenom

att såsom sker vid centralbyrån i Lund — alla ekonomiska mellanhafvanden

mellan de lokala anstalterna och föreläsarna ordnas genom centralbyråerna.

Detta tillvägagångssätt finna de sakkunniga synnerligen efterföljansvärdt,

men anse icke att det — åtminstone för närvarande — bär

åläggas öfriga centralbyråer, då det naturligtvis är förbundet med afsevärdt

ökadt arbete med bokföring och korrespondens och sålunda fordrar ökade

arbetskrafter på de byråer, där det komme att införas. Förhållandena i

Skåne och närgränsande landskapsdelar synas ha möjliggjort införandet af

61

ett slags zontariff, med bestämda afgifter »i ett för allt» till föreläsare,

som besöker den eller den orten. Ett. sådant system blefve nog ganska

svårt att införa exempelvis i mellersta Sverige, där resor till tvenne eller

liera anstalter kunna kombineras på olika sätt, där ena gången en natttågsresa

inbesparar föreläsarens tid, andra gången en dagtågsresa tager

bort en afsevärd del af hans arbetstid o. s. v. Emellertid vilja de sakkunniga

såsom högeligen önskvärd! framhålla införandet af något slags kontroll

från öfriga centralbyråers sida på de ekonomiska uppgörelserna mellan föreläsare

och anstalter, där dessa senare icke själfva kunna komma till rätta

med öfverdrifna kraf, eller där föreläsaren tilläfventyrs anser sig icke vederbörligen

ersatt.

E. Lokalfrågan.

Såsom ofvan (sid. 36) blifvit nämndt, ha en del föreläsningsanstalter

sin verksamhet så ordnad, att föreläsningarna hållas skiftesvis på två

eller liera lokaler med så långt afstånd från hvarandra, att hvarje lokal

i regel mottager åhörare från sitt särskilda befolkningsområde. Hvarje

sådan anstalt bör betraktas mindre såsom en lokal anstalt än såsom en

sammanslutning af flera sådana. Emellertid framgår såväl af anslagens

storlek som af hvad de sakkunniga i öfrigt inhämtat, att i fråga om en

del af detta slags anstalter intet är att anmärka mot dylika anordningar,

då nämligen ett antal af minst 10 å 12 föreläsningar hållas på hvar och

eu af de olika platserna. Helt annorlunda blir förhållandet, där det visar

sig. att en anstalt fördelar föreläsningarna under ett år på tre, fyra ja

t. o. m. sex platser så, att endast 2 eller 3 eller 4 föreläsningar årligen med

långa tidsmellanrum blifva tillgängliga för en ortsbefolkning, som på grund

åt våglängden icke är i tillfälle att besöka de öfriga af ifrågavarande anstalt

anordnade föreläsningarna. Ett sådant fåtal spridda föreläsningar torde icke

få anses vara af den betydelse, att staten därvid bör bidraga med ekonomiskt

understöd, såvida de icke hållas i samma lokal under en eller under

två å tre dagar i följd. Nu är det emellertid brukligt, att för hvarje gång

en föreläsare besöker anstalten, håller han ett föredrag i hufvudlokalen (inom

den tätast befolkade delen af området) och ett i någon aflägsnare del af anstaltens

verksamhetsområde, i hufvudlokalen hållas årligen exempelvis 8 föreläsningar

och på hvardera af två till fyra »filialer» hållas respektive 4, 3

och 2 föreläsningar om året med ända till flermånadslånga mellanrum.

De sakkunniga hafva som ofvan nämnts (sid. 56) den uppfattningen, att

minsta antalet föreläsningar för år räknadt, som eu statsunderstödd anstalt bör

62

åläggas att anordna, skall uppgå till tolf, och att dessa tolf må anordnas å

olika lokaler, där dessa äro så belägna, att samma ortsbefolkning icke af vägafstånd

kan antagas vara hindrad att besöka samtliga använda lokaler. Vill

dylik anstalt på en eller liera aflägsna platser inom verksamhetsområdet anordna

ett fåtal föreläsningar på hvardera, så böra kostnaderna härför täckas af

medel, som icke ingå vare sig i statsbidraget eller i det däremot svarande bidraget

från orten. Önskar anstalt för år räknadt anordna minst tolf föreläsningar

på hvardera af tvänne eller flera platser inom sitt verksamhetsområde,

så bör hvar och eu af dessa platser betraktas såsom berättigad till statsbidrag

och anstalten såsom en sammanslutning af två eller flera lokalanstalter under

en gemensam organisation. Vissa föreläsningsanstalter äro redan nu af den

art, att de både till sin verksamhet böra och i afseende på statsbidragets

storlek kunna betraktas såsom dylika sammanslutningar exempelvis Göteborgs

fögderis, Himle, Ätradalens och Ljusnarsbergs föreläsningsföreningar så ock

Norra Hälsinglands föreläsningsanstalt med statsbidrag under 1910 till belopp

af respektive 2,100. 1,250, 1,250, 1,000 och 1,100 kronor.

I hvardera af fyra kommuner (städer) hade för år 1910 statsanslag tilldelats

två eller flera föreläsningsanstalter, nämligen (se sid. 78, 79, 83) fyra

i Stockholm, två i Norrköping, två i Tidaholm och två i Arvika.

Där afstånden mellan olika stadsdelar och folkrikedomen göra det nödigt,

höra enligt de sakkunniges mening statsunderstöd alltjämt kunna tilldelas

antingen två eller flera föreläsningsanstalter inom samma stad eller ock såväl

till en hufvudanstalt som till en eller liera filialanstalter. Därvid bör emellertid

den fordran uppställas, att de olika anstalterna skola förlägga sin verksamhet

med hänsyn till olika stadsdelars behof.

Inom hufvudstaden hafva Stockholms arbetarinstitut, Stockholms borgarskola

och Stockholms arbetarförening förlagt sina resp. föreläsningar helt

nära hvarandra å Norrmalm och Östermalm, under det den fjärde anstalten

är förlagd till Södermalm. Däremot sakna Kungsholmen och stadens nordligaste

delar helt och hållet statsunderstödd föreläsningsverksamhet. De sakkunniga

anse sig därför böra föreslå, att någon af de tre förstnämnda anstalterna

i hufvudstaden måtte för erhållande af fortsatt statsbidrag åläggas att

anordna sina föreläsningar inom endera af de sistnämnda stadsdelarna. Beträffande

Stockholms arbetarinstitut, så är emellertid dess verksamhet bunden

vid egen fastighet, och för Borgarskolan utgöra föreläsningarna endast en

mindre del af dess omfattande undervisningsverksamhet, hvaremot Stockholms

arbetarförening numera anordnar sina föreläsningar i förhyrd lokal och i öfrigt

icke af någon annan folkbildningsverksamhet bindes vid hufvudstadens centralare

delar. Det synes därför de sakkunniga, att den föreslagna skyldig

-

63

heten om föreläsningsverksamhetens förläggande till Kungsholmen eller till

stadens nordligaste delar borde åläggas Stockholms arbetarförening.

I Arvika har rättelse redan vunnits i förenämnda afseende, då endast

eu af anstalterna sökt statsbidrag för år 1911. Däremot är förhållandet

fortfarande detsamma uti Norrköping och Tidaholm. De sakkunniga anse

beträffande dessa båda städer, att endera af föreläsningsanstalterna icke vidare

bör erhålla statsunderstöd. I Norrköping skulle på grund af stadens ytutsträckning

och folkmängd tvenne statsunderstödda anstalter kunna anses

motiverade, men då de båda anstalterna för närvarande äro förlagda helt nära

hvarandra inom samma del åt staden, så anse de sakkunniga att endera (den

mindre) bör såsom villkor för statsbidrag åläggas att flytta sin verksamhet,

så att densamma kommer andra stadsdelar till godo.

Då svårighet på en och annan plats yppat sig i fråga om tillträde till

för föreläsningar lämplig lokal, såsom exempelvis skollokaler, vilja de sakkunniga

instämma i folkbildningsmötets uttalande i punkt 5 (se ofvan sid. 44) dock

med framhållande af, att denna fråga är en rent kommunal angelägenhet.

F. Förmedling af föreläsningar. Centralbyråer.

Behofvet af en eller flera centralanstalter med uppgift att antaga föreläsare

och förmedla föreläsningar m. m. erkännes numera allmänt. Meningarna

äro däremot delade ifråga om denna verksamhets större eller mindre koncentration:

dels har framhållits önskvärdheten af en enda förmedlingsanstalt, en

»statsbyrå», dels att föreläsarna borde rekvireras genom länsstyrelserna.

För att bedöma den nu föreliggande frågan bör emellertid hänsyn tagas

såväl till centralbyråernas ofvan (sid. 38) angifna uppgifter som till föreläsningsanstalternas

behof.

Såsom förut (sid. 38) nämnts äro föreläsningsanstalterna vid rekvisition

af föreläsare icke bundna vid centralbyråernas förteckningar. Fn fordran i motsatt

riktning vore icke blott med hänsyn till det ofta önskvärda och lika ofta

nödvändiga användandet af s. k. lokala krafter, utan äfven i andra afseenden

omotiverad. Men å andra sidan kan erforderlig tillgång på erkändt goda och

disponibla föreläsare garanteras endast genom en eller flera centrala förmedlingsanstalter.

På samma gång befogade anmärkningar kunna framställas mot nu gällande

byråkatalogers urval af ämnen och föreläsare, måste dock erkännas,

att centralbyråerna med årens ökade erfarenhet och med vidgad verksamhet

blifvit mera skickade att utöfva granskning af erbjudna ämnen och pröfning

64

af anmälda föreläsare. Därjämte kunna byråerna — i samma mån antalet

genom dem rekvirerade föreläsningar växer — bättre medverka till införandet

af ordning och reda i hela föreläsningsorganisationen samt lättare följa vederbörande

föreläsares program, reseturer och verksamhet inom de olika föreläsningsanstalterna.

Då någon föreläsningsbyrå för närvarande icke finnes i Uppsala och statsunderstöd

hittills ej begärts för någon sådan — med undantag af att norrländska

studenters folkbildningsförening i dylikt syfte under åren 1908 och

1909 (icke under 1910) åtnjutit statsbidrag —, så torde alltjämt i Uppsala

bosatta föreläsare komma att använda sig af centralbyrån i Stockholm. Bibehållandet

af sistnämnda byrå jämte den i Lund och den i Göteborg torde icke

behöfva närmare motiveras. Eu än starkare koncentration af förmedlingsverksamheten

torde knappast vara att förorda, då därigenom stora svårigheter

skulle uppstå i fråga om möjligheten att från centrum följa såväl de olika

föreläsarnas som de olika föreläsningsanstalternas utveckling, behof och önskningar.

Däremot framställer sig frågan, huruvida flera förmedlingsanstalter än de

nu nämnda tvenne böra understödjas af staten.

Under de år (fr. o. in. 1906), då statsbidrag utgått till förmedlingsanstalter,

ha utom till de tre senast nämnda Sydöstra Sveriges folkbildningsförbund

hela tiden åtnjutit understöd för en förmedlingsanstalt i Norrköping.

I öfrigt ha I. O. G. T:s storloge under ett år (1907), Södermanlands länsförbund

under ett år (1909), Norrländska studenters folkbildningsförening i Uppsala

under tvenne år (1908 och 1909) erhållit statsbidrag för förmedlingsverksamhet.

För närvarande uppbäres understöd i dylikt syfte af Excelsiorförbundet

i Sköfde fr. o. m. 1909 och af Värmlands föreläsningsförbund i

Karlstad först för 1910.

De sakkunniga finna eller noggrann pröfning centralbyråerna i Norrköping,

Sköfde och Karlstad öfverflödiga. Det öfvervägande flertalet i dessa byråers

kataloger upptagna föreläsare kunna med lika stor fördel både för dem själfva

och för föreläsningsanstalterna upptagas i någon af byråerna i Stockholm,

Göteborg eller Lund. Ett koncentrerande af förmedlingsverksamheten till de tre

sistnämnda platserna skulle såsom redan nämnts medföra en större likformighet

vid antagandet af föreläsare, större möjligheter att följa och bedöma deras

verksamhet m. m. Af katalogernas uppgifter angående föreläsarnas boningsorter

finner man 19 bosatta i Karlstad, 15 i Norrköping, 13 i Skara, 8 i

Linköping, G i Galle och 6 i Örebro, 5 i Västerås, i andra städer 4 och

därunder. Jämföras dessa siffror med dem, som utvisa antalen i Stockholm

--Uppsala, i Lund—Malmö samt i Göteborg bosatta föreläsare (resp. 120,

65 och 60), så är betydelsen af centralanstalter förlagda till Stockholm, Lund

rf

65

och Göteborg — med afseende å byråernas möjlighet att uppehålla förbindelser

med universitet och högskolor samt med största antalet föreläsare —

i ögonen fallande, hvaremot något särskildt behof af byråer i Karlstad, Norrköping

och Sköfde näppeligen lärer kunna påvisas, åtminstone från synpunkten

af föreläsarnas samverkan med byråerna. För föreläsningsanstalterna

ställer sig kanske denna fråga på ett annat sätt: måhända ett antal byråer

utöfver tre skulle för dem kunna vara af en viss fördel bl. a. genom ökad

tillgång på föreläsare och större valfrihet. Då emellertid de sakkunniga framdeles

komma att bl. a. föreslå, att hvarje föreläsningsanstait skall kostnadsfritt

erhålla katalogerna från de tre byråerna i Stockholm, Lund och Göteborg,

samt då den eftersträfvansvärda ökade planmässigheten i hela föreläsningsverksamheten

otvifvelaktigt främjas genom förmedlingsarbetets koncentration,

så lära icke heller från de lokala föreläsningsanstalternas sida några

vägande skäl kunna anföras mot en inskränkning i det nuvarande antalet

centralbyråer.

Skulle framdeles önskemål framkomma om upprättandet af en centralbyrå

för Norrland, exempelvis i Härnösand, så torde, därest, betingelser för densamma

visa sig vara förbanden, statsunderstöd för dess verksamhet böra beviljas.

Hvad åter beträffar länsförbund af den art som Norrbottens föreläsningsförbund,

sa ha de såsom nämnts (sid. 38) — en annan uppgift än de

nu omtalade centralbyråerna. Dessa förbund och liknande sammanslutningar

bära enligt de sakkunnigas mening ekonomiskt stödjas af vederbörande lokalanstalter

och dessutom påräkna understöd af vederbörande landsting. Emellertid

böra dylika sammanslutningar, önskvärda som de många gånger äro

från de lokala anstalternas sida, helt och hållet bero på orternas behof och

äfven erhålla sitt ekonomiska understöd därifrån och icke från staten.

Härvidlag måste emellertid enligt de sakkunnigas mening ett undantag göras

för en sammanslutning mellan föreläsningsanstalterna i de båda nordligaste

länen, där föreläsarnas resor i regeln måste ställas så, att ett flertal lokala

anstalter kunna besökas under en sammanhängande resa. För ett dylikt förbund

med expedition (såsom för närvarande) i Luleå anse de sakkunniga att

statsbidrag — med hänsyn till de ifrågavarande landsdelarnas aflägsna läge

—• fortfarande bör beviljas.

Utom antagandet af föreläsare och förmedling af föreläsningar böra.

centralbyråerna hädanefter åläggas att i sina kataloger upptaga dels närmare

specifikation af föreläsningsämnena, dels förslagsplaner för serieföreläsningar

och bygdekurser och slutligen litteraturförteckningar (jämför sid. 70).

Den genom insamlandet och uppställandet af sådana förteckningar ökade

9

66

korrespondensen samt de med litteraturhänvisningarna förbundna tryckningskostnaderna

föranleda de sakkunniga att föreslå ökade anslag till de tre centralbyråerna

därhän, att af de medel, som Riksdagen beviljar för den populärvetenskapliga

föreläsningsverksamheten, Kungl. Maj:t skulle äga att med ett

sammanlagdt belopp af högst 10,000 kronor (för närvarande 8,000 kronor)

understödja centralbyråer och ett de båda nordligaste länen omfattande föreläsningsförbund,

börande understöd till centralbyrå utgå med högst 4,000

kronor och till det nämnda föreläsningsförbundet med högst 500 kronor.

Till öfriga centralbyråer och länsförbund bör statsbidrag efter de sakkunnigas

på ofvan anförda skäl grundade mening hädanefter icke utgå i annat

fall än till en eventuell centralbyrå för Norrland, därest framställning om

statsanslag för en sådan skulle sökas. Länsförbunden böra söka sitt ekonomiska

understöd från orterna (landstingen).

G. Förelåsningsverksamhetens organisation.

1 samband med frågan om centralbyråernas åligganden och deras understöd

af statsmedel hafva de sakkunniga beaktat den del af föreläsningsverksamhetens

organisation, hvars hufvudsakliga uppgift vore att utgöra förbindelseledet

mellan föreläsare och föreläsningsanstalter.

Emellertid torde det ligga i öppen dag, att — med den omfattning denna

gren af folkbildningsarbetet numera nått — verksamhetens praktiska anordnande

och sunda utveckling med nödvändighet kräfva anställandet inom ecklesiastikdepartementet

af en i hithörande frågor sakkunnig (manlig eller kvinnlig)

rådgifvare. Ett sådant, önskemål uttalades också af 1910 års folkbildningsmöte

(se ofvan sid. 48).

Denne sakkunnige rådgifvares uppgift borde blifva

att granska ansökningarna om statsbidrag till föreläsningsanstalter och

därvid särskildt tillse, att verksamheten vid de olika anstalterna

verkligen tjänar det syfte, för hvilken densamma är afsedd,

att följa centralbyråernas och föreläsningsanstalternas verksamhet genom

bland annat minst en konferens årligen med ombud för centralbyråerna,

att ingripa, där rättelser synas erforderliga,

att stå till tjänst med råd och upplysningar i hithörande ärenden,

att sammanföra och bearbeta de från centralbyråer och föreläsningsanstalter

inkommande statistiska uppgifterna.

Förslaget om anställandet af en konsulent i föreläsningsärenden, en »föreläsningskonsulent»,

innebär ingalunda inrättandet af en ny befattning inom

67

ecklesiastikdepartementet, utan anse de sakkunniga, att ifrågavarande konsulent

endast under sex veckor, högst två månader af året behöfde vara till

hands inom departementet, nämligen från den dag, då ansökningar om statsbidrag

för föreläsningsändamål skola vara inlämnade därstädes, till dess han

hunnit granska desamma och till departementschefen däröfver lämnat utlåtande.

Under den öfriga delen af året borde konsulenten vara tillgänglig för

att på anmodan lämna råd och upplysningar eller mottaga anmärkningar

rörande föreläsningsverksamheten samt sålunda vara skyldig att dels besvara

hithörande skrivelser, dels vara att personligen träffa exempelvis under en

timma tvenne dagar i veckan. Därjämte borde han där han fått kännedom

om missförhållanden — ingripa och skriftligen meddela rättelser eller, där så

erfordrades, själf besöka en föreläsningsanstalt för att genom sannnantiäde med

dess inspektor och styrelse söka åstadkomma ändringar och förbättringar i

densammas verksamhet.

I fråga om den ersättning, som borde utgå till ifrågavarande konsulent,

anse de sakkunniga ett årligt arfvode af tvåtusen kronor jämte trehundra

kronor till expenser vara lämpligen afvägdt, hvarjämte ett belopp af trehundra

kronor borde beräknas för eventuella resor i syfte att besöka föieläsningsanstalter.

För den händelse konsulenten icke vore bosatt i Stockholm

borde dagtraktamente å 10 kronor för den tid af året han är sysselsatt inom

departementet jämte reseersättning utgå till honom, tillsammans högst

sjuhundra kronor.

De med anställandet af den nu föreslagne konsulenten förbundna kostnaderna

böra alltså beräknas till 2,600 kronor, därest han är bosatt i Stockholm.

i annat fall till 3,300 kronor.

Föreskriften, att föreläsningsanstalt skall vara underkastad inspektion af

den person, som Konungens befallningshafvande äger att förordna, bör enligt

de sakkunnigas mening bibehållas, oaktadt densamma på åtskilliga hall synes

utöfvad utan förstående eller intresse och till ringa eller intet gagn för föreläsningsverksamheten.

Då det emellertid vid åtskilliga lilliällen torde föi vederbörande

myndigheter m. fl. vara af behofvet pakalladt att äga någon utanföi

anstalten stående person att vända sig till för upplysningars inhämtande, för

styrkande af vederbörande styrelses eller föreståndares befogenhet vid lyftande

af beviljade medel o. s. v., så torde den nuvarande ortsinspektionen böra

bibehållas. Vore föreläsningsanstalterna kommunala institutioner eller åtnjöte

hvarje af förening upprättad och underhallen anstalt understöd från endast

eu kommun, så kunde ju denna ortsinspektion utöfvas exempelvis af kommunalnämdens

ordförande, men då ett flertal anstalter hvar för sig äro beroende af

två eller flera kommuners anslag, så torde i de flesta fall behof föreligga af

68

eu iöi inspektionsändamål pa orten förordnad person. Högeligen önskvärd!;

är, att detta uppdrag lämnas till sådana personer, som hysa intresse för denna

gren af folkbildningsarbetet.

Centralbyråerna böra — utöfver deras ofvan (se sidd. 38 o. G5) angifna

uppgifter — åläggas skyldigheten att skriftligen besvara af konsulenten gjorda

framställningar, på förfrågan lämna upplysningar om föreläsare och föreläsningsanstalter

och vidtaga smärre åt konsulenten anbefallda utredningar.

Föreläsningsanstalt skall icke blott vara underkastad inspektion i dess

nuvarande form utan jämväl vara skyldig att genom sin styrelse och föreståndare

skriftligen besvara konsulentens förfrågningar. Styrelsen äger uppgöra

program för läsåret i samråd med centralbyrå och skall låta föra statistik

öfver åhörarfrekvensen vid hvarje föredrag. Föreläsningsanstalt kan

naturligtvis upprättas såväl af kommun som af förening eller institution med

jämväl andra uppgifter som ock af förening med uteslutande uppgift att anordna

föreläsningar, blott vederbörlig styrelse vid ansökan om statsbidrag ansvarar

för meddelade uppgifters riktighet och föreskrift^ villkors fullgörande.

I afseende på föreskrifter i öfrigt rörande anstalternas verksamhet och

styrelsers och föreståndares åligganden, så böra dessa göras så vida som

möjligt, detta med hänsyn till ifrågavarande anstalters växlande storlek och

utvecklingsmöjligheter. Förhållandena äro ju annorlunda vid eif arbetarinstitut

i en stor stad än vid eu anstalt inom ett glest bebyggdt område. Fordringarna

måste därför ställas helt olika, men tillfälle beredas konsulenten att i

möjligaste mån följa den statsunderstödda föreläsningsverksanihetcn på hvarje

ort, där den förekommer. För detta ändamål äro de till det föreslagna ansökningsformuläret

(bil. D) fogade bilagorna (bil. I^ — D8) upprättade. °

H. Föreläsninganstalternas samverkan med bibliotek.

Fn af de oftast upprepade anmärkningarna mot de populärvetenskapliga

föreläsningarna innehåller, att desamma i för ringa grad äro kunskapsgifvande,

att de icke gifva någon positiv behållning, och slutligen att de icke förmå

vidmakthålla det intresse, som de väcka.

Säkert är, att man icke får vänta för mycket af föreläsningar i och

för sig eller med andra ord i de fall, där de utgöra det enda bildningsmedlet.

Såsom förut framhållits vid redogörelsen angående syftet med de nu

förevarande föreläsningarna, måste ju detta fattas och därmed fordringarna

69

på föreläsningsverksamhetens resultat ställas helt olika allt efter befolkningens

tillgång till andra bildningsmedel. Äfven där föreläsningarna äro ordnade på

bästa sätt, måste de förbindas med sådana anordningar, som åt åhörarna

skänka tillfälle till själfverksamhet bl. a. genom tillgång till böcker, berörande

det afhandlade ämnet.

För att i nu nämndt syfte bereda åhörarna tillgång till böcker erfordras

icke blott för utlåning afsedda boksamlingar, vare sig fasta eller vandrande,

utan därtill måste en samverkan äga rum mellan föreläsningsanstalten och

biblioteket på orten.

Då — såsom redan framhållits — utredning för närvarande pågår rörande

folkbiblioteksfrågan, anse sig de sakkunniga här böra inskränka sig till uttalande

af följande önskemål.

Där bibliotek finnes på orten, bör föreläsningsans tal ts styrelse på allt

sätt söka åstadkomma samverkan med detsamma och verka för att höja

ortsbefolkningens intresse för bokliga studier.

Saknas bibliotek inom föreläsningsanstalts område, bör den senares styrelse

taga initiativ till åstadkommande af ett dylikt genom att dels söka anskaffa

penningbidrag från orten (kommunen, församlingen, särskild biblioteksförening,

föreläsningsföreningen själf eller enskilda), dels — sedan ortsbidrag

anskaffats — verka för att statsbidrag (för närvarande högst 75 kronor) sökes.

De sakkunniga vilja emellertid framhålla önskvärdheten af, att kommunen

själf upprättar och underhåller ortens bibliotek.

Dessutom böra föreläsningsanstalternas styrelser — där fast bibliotek

saknas eller där samverkan ej kan uppnås med sådant — hyra vandringsUbliotek,

som hållas tillgängliga för hemlån vid föreläsningarna. Högeligen

önskvärdt är, att de centrala osta] ter, som åtnjuta statsbidrag för upprättandet

af vandringsbibliotek, ville — i samråd med centralbyråerna för

föreläsningar — anordna vandrande »specialbibliotek», livilkas böcker uteslutande

afhandla eller åtminstone beröra den ena eller andra gruppen af föreläsningsämnen.

Äfven borde lokalanstalt genom centralbyrå kunna erhålla

ett vandringsbibliotek, sammansatt med hänsyn till föreläsningsprogrammet

för en viss termin.

Eu form för bokanskaffning är — såsom förut nämnts — saluhållande

af Ulliga s. k. småskrifter, afsedda icke att lånas utan att ägas. Då den

svenska bokmarknaden, bortsedt från den s. k. kolportagen, synes hålla sig inom

allt för snafva gränser för att böckerna i önskvärd mån skola kunna nå ut

på landsbygden, så ligger just för föreläsningsanstalterna en ganska betydelsefull

uppgift uti att bidraga till spridandet af god och billig litteratur genom

försäljning vid de tillfällen, då ortens befolkning är samlad till åhörande af

föreläsning.

70

Hvad beträffar s. k. grundlinjer, d. v. s. korta sammandrag af en föreläsnings

innehåll med angifvande af viktiga data, siffror, tabeller, tekniska

termer jämte en och annan belysande plansch, äro de afsedda att dels

skänka hållpunkter för minnet särskild!, i fråga om exakta uppgifter i ett

föredrag, dels tjäna till ledning för åhörarnes själfstudier, i hvilket sistnämnda

syfte de framför allt böra innehålla litteraturhänvisningar (om sådana skall

strax här nedan talas). Meningarna angående värdet af dylika grundlinjer

äro mycket delade, särskildt därför att deras betydelse måste vara växlande

allt efter olika föreläsares förmåga att uppsätta sådana. Dessutom innebära

krafven på grundlinjers tillhandahållande (naturligtvis för ett ytterst

billigt pris) en i ekonomiskt afseende betänklig fråga för centralbyråerna,

hvilka skulle nödgas hålla vidlyftiga lager af dylikt tryckalster med högst

tvifvelaktiga afsättningsmöjligheter. Att lämpligt uppställda och väl utarbetade

grundlinjer äro önskvärda, förnekas icke, men i krafvel på ett mera allmänt

införande af sådana kunna de sakkunniga icke instämma, utan vilja här nedan

anvisa en af de vägar, som kunna föra till ett närmare samband mellan det

talade och tryckta ordet såsom folkbildningsmedel.

I byråkatalogerna böra till hvarje angifvet ämne fogas uppgift på böcker

(boktitlar, tryckår, sidantal, pris), som afhandla eller åtminstone beröra detsamma.

Hvarje föreläsare bör därför till vederbörande centralbyrå ingifva

dylika uppgifter. De lokala anstalterna hafva sedermera att på det tryckta års(eller

termins-) programmet meddela vederbörliga litteraturanvisningar jämte

upplysning, angående hvilka af de anförda böckerna, som finnas tillgängliga

i ortens bibliotek (eller i ett förhyrdt vandringsbibliotek) eller saluhållas vid

föreläsningarna. Där tryckta program icke förekomma, böra på lämplig plats

å de anslag, hvarmed föreläsningarna tillkännagifvas, meddelas ifrågavarande

bokförteckningar. Slutligen bör hvarje föreläsare muntligen meddela sina

åhörare litteraturuppgifter vid föredraget.

I. Universitetens föreläsningskurser.

Ofvan (sid. 29) har i korthet redogjorts för den från universiteten anordnade

föreläsningsverksamheten. Då emellertid de för ifrågavarande ändamål

utgående statsbidragen hittills upptagits under särskilda rubriker af

åttonde hufvudtiteln och sålunda icke beröra de för »populärvetenskapliga

föreläsningskurser i folkbildningssyfte» beviljade anslagen, hafva de sakkunniga

icke ansett sitt uppdrag omfatta universitetens föreläsningskurser.

71

IV. Sammanfattning,

Då de sakkunniga nu gå att sammanfatta, livad som anförts i detta betänkande,

vilja de först framhålla behofvet af större planmässighet och ökad

kontroll inom den statsunderstödda föreläsningsverksamheten, men äfven af

större frihet med afseende på formerna för densamma.

1 nämnda syfte innehåller betänkandet följande önskemål:

att föreläsningarne måtte få anordnas antingen såsom hittills spridda öfver

en större del af året eller sammanträngda till en eller liera kortare

tider under året (bygdekurser) eller slutligen både spridda och sammanträngda,

allt lämpadt efter förhållandena på orten (sid. 55);

att anstalt, för hvilken statsbidrag utgår med tre hundra kronor eller

däröfver, må under vissa förhållanden tillerkännas rätt att använda

högst en tredjedel af sammanlagda stats- och ortsbidragen för anordnande

af praktiska kurser med elementär undervisning (sid 49);

att anstalts styrelse måtte verka för biblioteksverksamhets anknytande

till föreläsningarna och tillse att kännedom om tillgången till

dessa bildningsmedel sprides bland ortsbefolkningen (sid. 58 och 69);

att statsbidragets minimibelopp bestämmes till två hundra kronor,

men att tillfälle beredes anstalt, som icke uppfyller de ekonomiska

villkoren för statsbidrags erhållande, att genom centralbyrå erhålla

understöd till samma belopp som ortsbidrag under tvåhundra kronor,

dock under högst tvenne är (sid. 56);

att flera än en föreläsningsanstalt inom samma kommun icke böra erhålla

statsunderstöd i annat fall, än där hänsynen till olika stadsdelars

läge inom samma stad gör detta nödigt (sid. 62);

att föreläsares ^ersättning. i fråga om belopp, hvarmed denna öfverstiger

tio kronor, må till hälften bekostas med statsbidrag, som till

föreläsaren utbetalas genom centralbyrå, där resan företagits på järn

-

72

väg eller med ångbåt och gällt ekonomiskt mindre bärkraftiga anstalter

(sid. 59);

att endast trenne (eventuellt fyra) centralbyråer samt endast ett

länsförbund (för de båda nordligaste länen) måtte erhålla statsbidrag

med högsta belopp af 4,000 kronor för centralbyrå och af 500 kronor

för länsförbundet för år räknadt (sid, 63, 65);

att centralbyråerna vid antagande af föreläsare och ämnen skola beakta

de synpunkter, som i detta betänkande framhållits (sid. 50—53), samt

att centralbyråernas föreläsningskataloger böra innehålla litteraturförteckningar

(sid. 65 och 70), samt kostnadsfritt tillställas hvarje statsunderstödd

föreläsningsanstalt i riket;

att en konsulent i föreläsningsfrågor anställes inom ecklesiastikdepartementet

med uppgift (sid. 66)

att granska ansökningarna om statsbidrag till föreläsningsanstalter och

därvid särskildt tillse, att verksamheten inom de olika anstalterna

verkligen tjänar det syfte, för hvilket densamma är afsedd,

att följa centralbyråernas och föreläsningsanstalternas verksamhet

genom bland annat minst eu konferens årligen med ombud för

de förstnämnda,

att ingripa där rättelser synas erforderliga,

att stå till tjänst med råd och upplysningar i hithörande ärenden,

att sammanföra och bearbeta de från centralbyråer och föreläsningsanstalter

inkommande statistiska uppgifterna;

att anstalternas ekonomiska redogörelser hos vederbörande länsstyrelser

blifva granskade med särskild hänsyn därtill, att fingerade inkomstoch

utgiftsposter icke godkännas såsom verkliga (sid. 57, 58),

att utanordnade statsbidrag måtte genom länsstyrelserna tillställas vederbörande

anstaltsstyrelser med minsta tidsutdräkt och utan kostnader

för mottagarna (sid. 41).

Slutligen anse sig de sakkunniga böra hemställa:

Å. att de för åtnjutande af statsunderstöd till populärvetenskapliga föreläsningar

fastställda villkoren måtte erhålla följande ändrade lydelse

(sid. 55 jämf. med sid. 77)

73

att understöd till föreläsningsanstalt utgår med lägst 200 kronor

och högst 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilda för anordnande af sådana föreläsningar

tillskjuta minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager

föreståndare och lärare;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för ifrågavarande

undervisning lämpliga lärarkrafter;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna;

att anstalten skall vara skyldig att underkasta sig de villkor och kontroller,

som i öfrig!, af Kungl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga;

B. att den kungörelse, som af Kungl. Maj:t årligen utfärdas rörande ansökningar

om statsbidrag till ifrågavarande verksamhet måtte

a) erhålla följande ändrade rubrik:

Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående understöd åt anstalter

för populärvetenskapliga föreläsningar;

b) innehålla följande tillägg:

1) föreläsningarne må anordnas antingen spridda öfver en

större del af året eller sammanträngda till eu eller flera kortare

tider af året (bygdekurser) eller slutligen både spridda och sammanträngda,

allt lämpadt efter förhållandena på orten;

2) anstalt, som erhåller statsbidrag till belopp af trehundra

kronor eller däröfver, kan efter därom gjord ansökan tillerkännas

rätt att använda högst en tredjedel af sammanlagda stats- och ortsbidragen

för anordnade af praktiska kurser med elementär undervisning,

därest förhållandena på orten synas erfordra det;

3) föreläsningsanstalt skall vara underkastad inspektion såväl

af ecklesiastikdepartementets föreläsningskonsulent som ock (af den

person, som Konungens befallningshafvande äger att förordna);

c) ändras sålunda:

1) att tiden för inlämnandet af ansökningar framflyttas till den

15 november och tiden för länsstyrelsernas öfversändande af desamma

till ecklesiastikdepartementet till den 15 december;

2) att — i öfverensstämmelse med den föreslagna rubriken —

orden »anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga

föreläsningskurser i folkbildningssyfte» ersättas med orden »åt anstalter

och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar»

;

10

74

B) att uttrycket »lokal anstalt» ersättes med »föreläsningsanstalt»;

4)

att orden »centrala anstalter» utbytas mot »centralbyråer»;

5) att följande sats utgår: »hvarjämte det skall åligga vederbörande

styrelse att vid undervisningsårets slut till Vår befallningshafvande

afgifva i två exemplar redogörelse angående anstaltens

eller föreningens verksamhet under året; skolande det ena af dessa

exemplar insändas till ecklesiastikdepartementet.»

C. att ur det cirkulär till statskontoret in. fl., som af Kungl. Maj:t årligen

utfärdats i slutet af december, men hvilket — därest ofvan framställda

förslag vinna beaktande — hädanefter lärer komma att utfärdas tidigast omkring

den 1 februari det år, för hvilket statsbidrag beviljats, måtte utgå följande

stycke:

»I afseende å den i berörda kungörelsen meddelade bestämmelsen

angående föreläsningarnas ordnande hafva Vi funnit godt

att för dem bland ofvannämnda anstalter, som hafva sin verksamhet

å landsbygden eller dels i stad och dels å landet, göra sådana

eftergifter, att vid dessa anstalter ifrågavarande föreläsningar må

hållas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i ansökningshandlingarna

angifna planer.»

D. att Kungl. Maj:t läcktes hos Riksdagen göra framställning därom, att

af det belopp, som framdeles kan komma att anvisas för anordnande af populärvetenskapliga

föreläsningar, må ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

1) högst 10,000 kronor (för närvarande 8,000 kronor) till centralbyråer,

som förmedla föreläsningar, och till ett länsförbund mellan

föreläsningsanstalterna i de båda nordligaste länen, börande centralbyrå

åtnjuta högst 4,000 kronor och det nämnda länsförbundet

högst 500 kronor för år räknadt (sid. 66);

2) högst 3,300 kronor såsom arfvode jämte reseersättning, dagtraktamenten

och expenser till eu hos ecklesiastikdepartementet anställd

konsulent förfrågor, som angå föreläsningsverksamheten (sid. 67):

3) högst 10,000 kronor att genom centralbyrå utbetalas till

resekostnadsbidrag för föreläsare till aflägset liggande föreläsningsanstalter

(sid. 60); och

4) högst 3,000 kronor såsom tillfälligt understöd genom centralbyrå

åt nybildade anstalter, som icke från orten kunnat erhålla

det för statsbidrags utgående föreskrifna minimibeloppet (sid. 56).

BILAGOR

77

Bilaga A.

(Rubrik och datum kungöras från predikstolen).

Kung!. Maj:ts nådiga kungörelse

angående understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga

föreläsningskurser i folkbildningssyfte;

gifven Stockholms slott den 18 juni 1910.

Vi GUSTAF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung,

göra veterligt: att, sedan Vi föreslagit Riksdagen att till understöd under

vissa angifna villkor åt sådana anstalter och föreningar, som anordnade populärvetenskapliga

föreläsningskurser i folkbildningssyfte, på extra stat för år

1911 bevilja ett anslag af 235,000 kronor, af hvilket anslag dock högst 8,000

kronor skulle kunna, på de villkor Vi bestämde, användas till understöd åt

sådana centrala anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande slag,

och som åt lokala anstalter för sådana föreläsningar tillliandahölle passande

åskådningsmateriell, har Riksdagen i skrifvelse den 30 maj 1910 angående

regleringen åt utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel anmält, att

Riksdagen, med bifall till Vår förevarande framställning, till understöd under

de af Oss föreslagna villkor åt sådana anstalter och föreningar, som anordnade

populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte, på extra stat

för år 1911 beviljat ett anslag af 235,000 kronor, af hvilket anslag dock

högst 8,000 kronor skulle kunna, på de villkor Vi bestämde, användas till

understöd åt sådana centrala anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande

slag och som åt lokala anstalter för sådana föreläsningar tillhandahölle

passande åskådningsmateriell;

varande de af Oss för åtnjutande af förstberörda understöd föreslagna

villkor följande:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening, endast

får afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke får öfverstiga 3,000

kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilda för anordnande af sådana föreläsningskurser

tillskjuta minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare

och lärare;

78

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan under

fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad beträffar

anstalt, som har sin verksamhet å landsbygden eller dels i stad, dels å landet,

Yi äga att härutinnan göra de eftergifter, som omständigheterna kunna

påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel!;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig de

villkor och kontroller, som i öfrig! af Oss pröfvas nödiga och lämpliga.

Vid föredragning ’ häraf hafva Vi, som på särskilda före den 1 november

1910 till Oss ingifna ansökningar vilja fatta beslut om tilldelande af understöd

åt sådana centrala anstalter, som ofvan nämnts, funnit godt beträffande

anslagets användande i öfrigt förordna, att styrelse för lokal anstalt

eller förening, som för ifrågavarande ändamål önskar bidrag af statsmedel,

skall före den 1 oktober 1910 till Vår vederbörande befallningshafvande ingifva

till Oss ställd ansökning, affattad, så vidt ske kan, enligt bifogade formulär,

med uppgift å beloppet af det bidrag, som anses erforderligt, jämte

handlingar, som visa, att villkoren för åtnjutandet af sådant bidrag varda

behörigen uppfyllda: åliggande det Vår befallningshafvande att till Vårt

ecklesiastikdepartement före den 1 påföljande november insända ansökningshandlingarna

jämte eget utlåtande med angifvande, därest statsanslag åt mera

än en anstalt eller förening tillstyrkes, af den ordning, i hvilken dessa anses

förtjänta att komma i åtnjutande af understöd; och skall lokal anstalt eller

förening, som af ifrågavarande statsanslag erhåller bidrag, ej mindre vara

pliktig sörja för, att föreläsningarna må blifva till verklig nytta för de samhällsklasser,

för hvilka de äro afsedda, än äfven vara underkastad inspektion

af den person, som Vår befallningshafvande äger att förordna, hvarjämte det

skall åligga vederbörande styrelse att vid undervisningsårets slut till Vår befallningshafvande

afgifva i två exemplar redogörelse angående anstaltens eller

föreningens verksamhet under året; skolande det ena af dessa exemplar insändas

till ecklesiastikdepartementet.

Det alla, som vederbör, hafva sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso hafva Vi detta med egen hand underskrifvit och med Vårt kung!,

sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 18 juni 1910.

GUSTAF.

(L. S.)

(Ecklesiastikdepartementet.) P. E. Lindström.

79

Formulär

för ansökning om understöd af allmänna medel till anordnande af populärvetenskapliga

föreläsningskurser i folkbildningssyfte.

%Till Konungen.

Styrelsen för...........föreläsningsanstalt får härmed under åbero

pande

af bilagda handlingar i underdånighet anhålla, att anstalten, som trädt

(är afsedd att tråda) i verksamhet den.........måtte för anordnande

i..........under år .... af populärvetenskapliga föreläsningskurser

i folkbildningssyfte utbekomma ett statsunderstöd af..... kronor.

Uteslutande till dessa föreläsningskursers anordnande har tillskjutits af

.........kommun (enskilda)..... kronor (bil.....).

Anstaltens angelägenheter vårdas af styrelsen, som antager föreståndare

och lärare (bil.....).

Föreläsningarna skola ordnas regelbundet......timmar i veckan under

........månader och i väl afpassade kurser.

Anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel!

(bil.....).

Alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna.

Anstalten skall sörja för att föreläsningarna, som skola med afseende å

ämnesval och framställningssätt ändamålsenligt anordnas, må blifva till verklig

nytta för dem, för hvilka de äro afsedda.

Anstalten skall härjämte vara underkastad de villkor och kontroller,

som i öfrigt af Eders Kung!. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

Ort och dag.

Underdånigst

N. N.

Styrelsen

N. N.

N. N.

80

Bilaga B.

GUSTAF, med Glids nåda Sveriges, Götes

och Vendes Konung.

Vår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig!

Sedan, pa sätt i nådig kungörelse den 11 juni 1909 omförmäles, Riksdagen

ställt till Vårt förfogande ett extra anslag för år 1910 af 235,000 kronor för

att under de i berörda kungörelse stadgade villkoren användas till understöd

åt sådana anstalter och föreningar, som anordnade populärvetenskapliga föreläsningskurser

i folkbildningssyfte, dock att af detta anslag högst 8,000 kronor

skulle kunna på de villkor, Vi bestämde, användas till understöd åt sådana

centrala anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande slag

och som åt lokala anstalter för sådana föreläsningar tillhandahölle passande

åskådningsmateriell, hafva Vi, med anledning af gjorda underdåniga ansökningar,

öfver hvilka Våra vederbörande befallningshafvande yttrat sig, funnit

godt att af berörda anslag tilldela nedannämnda lokala anstalter och föreningar

följande belopp, nämligen:

i Stockholms stad;

Kronor

Stockholms arbetarinstitut............... 2,400

Stockholms arbetarförening............ 2,000

Stockholms borgarskola ................ 2,000

Södermalms arbetarinstitut ............ 1,000

i Stockholms län:

Södertälje arbetarinstitut ............... 700

Norrtälje föreläsningsanstalt............ 500

Östhammars föreläsningsförening... 300

Öregrunds föreläsningsförening...... 250

Sundbybergs föreläsningsförening... 500

Ösmo - Nynäshamns föreläsningsanstalt

............................................. 500

Sånga - Stenhamra föreläsningsanstalt

..''.......................................... 500

Karg - Forsm ark - Valö föreläsnings

krets

............................................. 500

Kronor

Spånga föreläsningsförening............ 500

Djursholms foikbildningsförening ... 500

Solna föreläsningsförening............... 400

Nacka foikbildningsförening............ 400

Brännkyrka föreläsningsförening ... 375

Botkyrka föreläsningsförening........ 350

Sorunda föreläsningsförening ......... 350

Ekerö föreläsningsförening ............ 350

Saltsjöbaden-Neglinge folkbildnings

förening

....................................... 300

Länna föreläsningsförening ............ 300

Turinge föreläsningsförening ......... 250

Haningebygdens föreläsningsförening

............................................. 200

Tyresö föreläsningsförening ........... 200

Öfver- och Ytter-Järna föreläsningsanstalt

.......................................... 150

81

Kronor

i tJppsdla län:

Uppsala arbetarinstitut .................. 1,200

Enköpings arbetarföreläsningsför

ening.

............................................ 400

Tiunda folkbildningsförening ......... 500

Skutskärs föreläsningsförening ...... 500

Österby bruks föreläsningsanstalt... 300

Söderfors bruks föreläsningsanstalt 300

Vattholma föreläsningsanstalt......... 275

Tierps föreläsningsanstalt............... 250

Gimo bruks föreläsningsanstalt...... 250

Örbyhus och Vendels föreläsningsanstalt

.......................................... 250

Löfsta bruks föreläsningsanstalt ... 200

Dannemora grufvors föreläsningsanstalt

.......................................... 200

Tobo föreläsningsanstalt.................. 200

Örsundsbro föreläsningsförening ... 150

i Södermanlands lån:

Eskilstuna arbetarinstitut ............... 1,200

Nyköpings föreläsningsanstalt......... 650

Torshälla och Nyby bruks föreläsningsförening.

................................ 500

Strängnäs arbetarföreläsningsanstalt 350

Föreningen »För fosterland och hembygd»

i Mariefred........................ 325

Katrineholms föreläsningsförening... 650

Västra Vingåkers föreläsningsförening

............................................. 600

Oxelösunds föreläsningsförening ... 500

Östra Vingåkers föreläsningsförening

............................................. 475

Flöda föreläsningsförening............... 475

Sköldinge föreläsningsförening ...... 400

Gnesta med omnejd föreläsningsförening

............................................. 400

Björnlunda med omnejd föreläsningsförening

....................................... 400

Flens föreläsningsförening............... 350

Gryts med omnejd föreläsningsförening

............................................. 300

Tuna-Bergshammars folkbildnings

förenings

föreläsningsanstalt ...... 300

Husby-Rekame föreläsningsförening 300

Kronor

Gåsinge-Dillnäs föreläsningsanstalt 300

Björkviks föreläsningsförening......... 300

Julita föreläsningsförening............... 250

Lunda föreläsningsförening ............ 250

Stigtomta - Nykyrka föreläsningsförening

............................................. 250

Lerbo föreläsningsförening ............ 225

Kila föreläsningsförening ............... 200

Åkers folkbildningsförening............ 200

Sparreholms föreläsningsförening ... 200

Malmköpings föreläsningsanstalt ... 200

i Östergötlands län:

Norrköpings arbetarinstitut ...... 2,000

Norrköpings godtemplares föreläsningsanstalt

................................. 250

Linköpings föreläsningsanstalt ...... 750

Motala föreläsningsanstalt............... 500

Vadstena föreläsningsförening......... 500

Söderköpings föreläsningsanstalt ... 500

Skeninge och Allhelgona föreläsningsförening.

................................ 200

Hammarkinds föreläsningsförening 925

Mjölby arbetarförenings föreläsningsanstalt

.......................................... 650

Boxholms föreläsningsförening......... 500

Finspångs föreläsningsförening ...... 500

Vreta Klosters och Ljungs föreläsningsförening.

................................ 500

Åtvids föreläsningsförening ............ 500

Kisa föreläsningsanstalt.................. 450

Östra Torsby föreläsningsförening 400

Hällestads föreläsningsförening...... 400

Kvillinge föreläsningsförening......... 350

Veta föreläsningsanstalt.................. 350

Häradshammars föreläsningsförening

............................................. 300

Rejmyre godtemplares föreläsningsanstalt

.......................................... 300

Ödeshögs föreläsningsanstalt ......... 300

Regna sockens föreläsningsförening 300

Östra Husby föreläsningsförening... 250

Vårdnäs föreläsningsanstalt............ 225

Klockrike föreläsningsförening......... 200

Östergötlands ungdomsförbunds föreläsningsförening

........................ 200

11

82

Kronor

Borensbergs föreläsningsförening ... 200

Bjälbo föreläsningsförening ............ 150

Rök och Heda föreläsningsförening 150

i Jönköpings län:

Jönköpings arbetarinstitut............... 700

Eksjö föreläsningsförening............... 550

Grenna stads-och landsförsamlingars

föreläsningsförening..................... 500

Huskvarna arbetarinstitut............... 700

Tranås-Säby föreläsningsförening... 600

Hvetlanda föreläsningsförening ...... 600

Norra Hammars föreläsningsförening

............................................. 550

Värnamo föreläsningsförening......... 500

Annebergs föreläsningsanstalt......... 500

Gislaveds föreläsningsförening......... 500

Marianelunds föreläsningsförening... 500

Nässjö föreläsningsförening ............ 450

Bruzaholms föreläsningsförening...... 400

Forserums föreläsningsförening...... 400

Säfsjö föreläsningsförening ............ 400

Vaggeryds föreläsningsförening...... 350

Rogberga föreläsningsförening ...... 300

Anderstorps föreläsningsförening ... 300

Reftele föreläsningsförening............ 250

Norra Sandsjö föreläsningsanstalt... 250

Burseryds föreläsningsanstalt......... 200

i Kronobergs län:

Växjö föreläsningsanstalt ............... 525

Alfvesta föreläsningsförening ......... 600

Lessebo föreläsningsförening ......... 500

Elmhults föreläsningsförening......... 450

Kosta föreläsningsförening............... 350

Strömsnäs bruks föreläsningsförening

............................................. 350

Ljungby föreläsningsförening ......... 300

Vislanda föreläsningsanstalt............ 300

Nottebäcks föreläsningsförening...... 300

Markaryds föreläsningsförening...... 250

Drefs och Hornaryds föreläsningsanstalt

.......................................... 250

Skatelöfs föreläsningsförening......... 200

Kronor

i Kalmar län:

Kalmar föreläsningsinstitut ............ 1,000

Västerviks föreläsningsförening...... 1,000

Oskarshamns föreläsningsförening... 700

Borgholms föreläsningsanstalt......... 200

Tjusts föreläsningsförening ............ 625

Qdensvi föreläsningsförening ......... 600

Ljungby föreläsningsanstalt............ 550

Ankarsrums föreläsningsförening ... 525

Öfverums föreläsningsförening......... 500

Nybro och Madesjö föreläsningsförening

............................................. 450

Västra Eds föreläsningsförening ... 450

Torslunda föreläsningsförening ..... 450

Törnsfalls föreläsningsförening ...... 430

Lotta föreläsningsförening............... 400

Emmaboda föreläsningsförening...... 400

Gunnebo föroläsningsöfrening......... 400

Mönsterås föreläsningsförening ...... 300

Dörby föreläsningsförening ............ 300

Ryssby föreläsningsförening............ 300

Fågelfors föreläsningsförening......... 300

Högsby föreläsningsförening............ 300

Vissefjärda föreläsningsanstalt ...... 300

Torsås föreläsningsförening............ 300

Runstens härads föreläsningsförening

............................................. 250

Locknevi föreläsningsanstalt............ 250

Glöm minge-Algutsr ums föreläsningsanstalt

.......................................... 240

LIagby föreläsningsförening............ 200

Tuna föreläsningsförening............... 200

Föreläsningsföreningen Johan Skytte

i Alem .......................................... 200

Resmo, Mörbylånga och Kastlösa

församlingars föreläsningsförening 200

Målilla föreläsningsförening............ 200

Lönnberga föreläsningsförening...... 175

Hjorteds föreläsningsförening......... 175

i Goltlands län:

Visby föreläsningsförening............... 600

Burskretsens föreläsningsförening... 500

Klintekretsens föreläsningsförening 370

83

Kronor

Hemsekretsens föreläsningsförening 300

Follingbo pastorats föreläsningsan

-

stalt ............................................. 100

i Blekinge län:

Karlskrona föreläsningsförening...... 1,000

Karlshamns föreläsningsförening ... 600

Ronneby föreläsningsförening......... 600

Kyrkhuits föreläsningsförening ...... 350

Bräkne-Hoby föreläsningsförening... 325

Olofströms föreläsningsförening...... 300

Lyckeby föreläsningsanstalt............ 300

Johannishus föreläsningsanstalt...... 275

Mjällby föreläsningsförening............ 250

Mörrums föreläsningsförening......... 250

Nättraby föreläsningsförening......... 200

i Kristianstads län:

Kristliga föreningen af unge män i

Kristianstad ................................. 750

Ängelholms föreläsningsförening ... 600

Simrishamns föreläsningsförening... 400

Hessleholms föreläsningsförening ... 550

Klippans föreläsningsförening......... 500

Riseberga föreläsningsförening ...... 400

Hyllinge föreläsningsförening ......... 400

Åhus föreläsningsförening............... 350

Vinslöfs föreläsningsförening ......... 300

Knislinge m. fl. socknars föreläsningsförening.

................................ 300

Färlöfs föreläsningsförening............ 300

Osby föreläsningsförening............... 300

Hammenshögs föreläsningsförening 300

Önnestads före!äsningsförening ..... 300

Södra Mellby m. fl. socknars föreläsningsförening

........................... 300

Tollarps med omnejd föreläsningsförening

....................................... 300

Perstorps föreläsningsförening......... 275

Båstads föreläsningsförening ......... 275

Oppmannaortens föreläsningsförening

............................................. 250

Åstorps föreläsningsförening ......... 250

Sösdala föreläsningsförening ......... 250

Kronor

Östra Sönnarslöfs föreläsningsförening

.............................................. 250

Glimåkra föreläsningsförening......... 250

Trolle-Ljungby föreläsningsförening 250

Smedstorps föreläsningsförening ... 225

Tomelilla föreläsningsförening......... 225

Örkelljunga föreläsningsförening ... 225

Degebergaortens föreläsningsförening

............................................. 200

Yallby arbetarföreläsningsförening 200

Centrala Villands föreläsningsförening

............................................. 200

Järrestads biblioteks- och föreläsningsförening.

............................... 200

Skillinge föreläsningsförening........ 200

Gustaf Adolfs och Rinkaby föreläsningsanstalt

................................. 200

Gladsax föreläsningsförening ........ 200

Östra Tommarps föreläsningsförening

............................................. 200

Stiby föreläsningsförening............... 200

i Malmöhus län:

Malmö föreläsningsförening ............ 2,400

Landskrona föreläsningsförening ... 1,200

Hälsingborgs föreläsningsförening 800

Ystads föreläsningsförening............ 500

Lunds arbetarinstitut ..................... 500

Trelleborgs föreläsningsanstalt ...... 500

Billesholm-Bjufs föreläsningsförening 700

Höganäs föreläsningsförening......... 500

Hörby föreläsningsförening ............ 500

Eslöfs föreläsningsförening ............ 500

Limhamns föreläsningsförening ...... 500

Sofielunds föreläsningsförening ...... 500

Svedala föreläsningsförening ......... 500

Örtofta föreläsningsförening............ 450

Arlöfs föreläsningsförening ............ 450

Lackalänga föreläsningsförening...... 400

Käflinge föreläsningsförening ......... 400

Härslöfs föreläsningsförening ......... 400

Jordberga föreläsningsförening......... 400

Skurups föreläsningsanstalt............ 400

Reslöfs föreläsningsförening............ 375

Hörs föreläsningsförening............... 350

84

Kronor

Lomma föreläsningsförening............ 350

Allerums föreläsningsförening......... 350

Svalöfs föreläsningsförening............ 300

Dalby föreläsningsanstalt ............... 300

Röstånga föreläsningsförening........ 300

Barsebäck-Hofterups föreläsningsförening

............................................. 300

Sjöbo föreläsningsförening............... 300

Hvellinge föreläsningsförening......... 300

Mörarps och omnejd föreläsningsanstalt

.......................................... 300

Silfåkra föreläsningsanstalt ............ 300

Anderslöf-Grönby föreläsningsförening

............................................. 275

Ekeby föreläsningsförening ............ 250

Stehags föreläsningsförening ......... 250

Välinge föreläsningsförening ......... 250

Bara och Mölleberga föreläsningsförening

....................................... 250

Brunnby föreläsningsförening......... 250

Sireköpinge, Ottarps och Asmunds

torps

föreläsningsförening............ 250

Asks föreläsningsförening............... 250

Teckomatorps föreläsningsförening 250

Fjärestads föreläsningsanstalt......... 225

Harlösa föreläsningsförening............ 200

Billeberga föreläsningsförening ...... 200

Billinge föreläsningsförening ......... 200

Hököpinge föreläsningsförening...... 200

Skifarps föreläsningsförening ......... 200

Kågeröds föreläsningsförening......... 190

Löberöds föreläsningsförening......... 170

i Hallands län:

Halmstads föreläsningsförening ...... 1,100

Falkenbergs föreläsningsförening ... 800

Varbergs föreläsningsförening......... 700

Laholms föreläsningsförening ......... 400

Kungsbacka föreläsningsinstitut...... 250

Ätradalens föreläsningsförening...... 1,250

Hånle föreläsningsförening ............ 1,250

Harplinge föreläsningsförening ...... 500

Slöinge och närgränsande socknars

föreläsningsföreuing..................... 500

Renneslöfs och Ysby föreläsningsförening

....................................... 450

Kronor

Oskarströms föreläsningsförening... 425

Morups föreläsningsförening............ 400

Getinge föreläsningsförening ......... 300

Östra Karups, Skummeslöfs och

Hasslöfs föreläsningsförening...... 300

Yeinge föreläsningsförening............ 300

Trönninge föreläsningsförening ...... 300

Släps föreläsningsanstalt.................. 275

Tjärby föreläsningsförening............ 275

Eldsberga föreläsningsförening ...... 250

Söndrums föreläsningsförening ...... 200

Lindome föreläsningsanstalt............ 200

Torups föreläsningsanstalt............... 200

i Göteborgs och Bohus län:

Göteborgs arbetarinstitut ............... 2,400

Lysekils föreläsningsförening ......... 700

Uddevalla samhällsförbund ............ 600

Kungälfs föreläsningsförening......... 500

Marstrands föreläsningsanstalt ...... 400

Göteborgs fögderis föreläsningsförening

............................................ 2,100

Krokslätts föreläsningsförening...... 800

Lundby arbetarinstitut..................... 800

Gärda föreläsningsförening ............ 700

Munkedals föreläsningsanstalt......... 650

Tjörns godtemplares föreläsningsanstalt

.......................................... 650

Inlands Fräkne, Nordre och Södre

härads föreläsningsförening......... 600

Inlands Torpe härads föreläsningsförening

..................................... 500

Grebbestads godtemplares föreläsningsanstalt

................................. 500

Jonsereds föreläsningsförening ...... 400

Orusts föreläsningsanstalt............... 350

FöreningenUngdomens väls iVarekil

föreläsningsanstalt........................ 350

Mollösunds föreläsningsanstalt ...... 300

Vendelsbergs föreläsningsanstalt ... 300

Bo vallstrands föreläsningsanstalt... 300

Kungshamns församlings föreläsningsförening.

................................ 275

Herrestads föreläsningsanstalt......... 250

85

Kronor

i Älfsborgs län:

Borås arbetarinstitut........................ 900

Vänersborgs arbetarinstitut ............ 650

Åmåls arbetarinstitut ..................... 600

Ulricehamns föreläsningsförening ... 550

Alingsås föreläsningsförening......... 500

Trollhättans föreläsningsinstitut...... 650

Rinna föreläsningsförening ............ 650

Surte föreläsningsanstalt ............... 600

Rånnums föreläsningsinstitut ......... 600

Fåglaviks glasbruks föreläsningsförening

............................................. 525

Melleruds föx-eläsningsanstalt ......... 500

Mjöbäcks pastorats föreläsningsförening

............................................. 475

Lilla Edets föreläsningsförening...... 400

Färgelanda och Ödeborgs föreläsningsförening.

................................ 400

Herrljunga föreläsningsförening...... 400

Sandliults föreläsningsanstalt ......... 400

Bollebygds härads föreläsningsförening

............................................. 350

Frändefors föreläsningsförening...... 350

Ånimskogs föreläsningsförening...... 350

Svenljunga föreläsningsförening...... 300

Frisla föreläsningsförening............... 300

Sundals-Ryrs föreläsningsanstalt ... 300

Limmareds föreläsningsförening...... 250

Väne-Åsaka föreläsningsanstalt...... 200

i Skaraborgs län:

Tidaholms blåbandsförenings föreläsningsanstalt.

............................. 1,000

Sköfde föreläsningsanstalt............... 650

Mariestads föreläsningsanstalt......... 600

Skara godtemplares föreläsningsanstalt

.......................................... 600

Falköpings föreläsningsförening...... 575

Lidköpings föreläsningsförening...... 400

Hjo föreläsningsförening.................. 400

Styrelsen för Vulcans skol- och bibliotekshus

i Tidaholm.................. 400

Stora Hofstraktens föreläsningsförening

............................................. 650

Kronor

Facklans föreläsningsanstalt i Vara 400

Föreningen Soluppgångens föreläsningsanstalt

i Töreboda............... 400

Karlsborgs föreläsningsförening...... 400

Hjärpåsnejdens föreläsningsförening 375

Stenstorps föreläsningsförening...... 350

Södra Laske härads föreläsningsförening

............................................. 300

Lekåsa m. fl. socknars föreläsningsförening

....................................... 300

Dimbo-Ottravads föreläsningsanstalt 300

Ullervad-Leksbergs föreläsningsförening

............................................. 300

Axvalls föreläsningsförening............ 200

i Värmlands län:

Karlstads föreläsningsanstalt ......... 800

Kristinehamns föreläsningsanstalt... 450

Filipstads bergslags föreläsningsanstalt

.......................................... 900

Eds föreläsningsförening.................. 800

Grums föreläsningsförening ............ 600

Ekshärads föreläsningsförening...... 500

Vase föreläsningsförening............... 425

Hagfors föreläsningsförening ......... 400

Seffle föreläsningsförening............... 400

Hammarö föreläsningsanstalt ......... 400

Nors föreläsningsförening ............... 375

Eda föreläsningsförening.................. 350

Millesviks-Ölseruds föreläsningsanstalt

............................................. 300

Arvika föreläsningsförening............ 300

Arvika köpings kommunalfullmäktiges

föreläsningsanstalt............... 300

Botilsäters föreläsningsförening...... 250

Nyeds föreläsningsanstalt ............... 250

Kils föreläsningsförening ............... 250

Bro föreläsningsanstalt .................. 250

Östra Fågelviks föreläsningsförening 250

Huggenäs föreläsningsanstalt ......... 250

Nedre Ulleruds föreläsningsanstalt 225

Eskilsäters föreläsningsförening...... 225

Ransäters föreläsningsförening ...... 225

Kroppa och Lungsunds föreläsningsanstalt

.......................................... 200

86

Kronor

i Örebro län:

Örebro föreläsningsförening............ 900

Linde städs- och bergsförsamlingars

föreläsningsförening..................... 675

Ask ersunds föreläsningsförening ... 600

Noragodtemplares föreläsningsanstalt 500

Ljusnarsbergs föreläsningsförening 1,000

Hammars föreläsningsförening......... 800

Laxå föreläsningsförening............... 500

Götlunda föreläsningsanstalt............ 450

Bofors godtemplares föreläsningsförening

..................... 450

Degerfors föreläsningsförening ...... 400

Grythyttans föreläsningsanstalt...... 400

Sköllersta, Ekeby och Gällersta socknars

föreläsningsanstalt............... 400

Hallsbergs föreläsningsförening...... 400

Bo föreläsningsförening .................. 375

Björkborns föreläsningsförening...... 300

Fellingsbro föreläsningsförening...... 300

Tysslinge m. fl. socknars föreläs

ningsförening.

................................ 300

Vikers föreläsningsförening ............ 300

Glanshammars m. fl. socknars föreläsningsförening

........................... 300

Fjugesta föreläsningsförening......... 300

Rumla fosterländska förening......... 250

Askers föreläsningsanstalt............... 250

Stora Mellösa fosterländska förening 200

Sikfors föreläsningsförening............ 200

i Västmanlands län:

Västerås arbetarinstitut.................. 1,200

Sala föreläsningsförening ............... 600

Köpings föreläsningsförening ......... 500

Arboga föreläsningsförening............ 500

Norbergs arbetarinstitut.................. 850

Kolbäcks, Svedvi och Bergs föreläsningsförening.

............................... 800

Siende härads jämte närgränsande

socknars föreläsningsförening...... 700

Västanfors föreläsningsförening...... 650

Skultuna föreläsningsförening......... 500

Malm a föreläsningsförening ............ 500

Kronor

Väster-Löfsta föreläsningsförening... 500

Björksogs, Himmeta och Arboga

socknars föreläsningsförening...... 500

Kungsörs föreläsningsförening......... 450

Rumla föreläsningsförening ............ 400

Väster-Våla föreläsningsförening ... 400

Norrby föreläsningsförening............ 350

Sura föreläsningsförening ............... 300

Skinskattebergs föreläsningsanstalt 300

Ramnäs föreläsningsförening ......... 250

Kila och Fläckebo föreläsningsförening

............................................. 250

Romfartuna föreläsningsförening ... 250

Harakers föreläsningsförening......... 200

i Kopparbergs län:

Falu föreläsningsförening ............... 800

Hedemora föreläsningsförening ...... 600

Säters föreläsningsförening ............ 400

Mora föreläsningsförening............... 800

Avesta-Grytnäs föreläsningsförening 750

Husby föreläsningsförening ............ 750

Föreningen Ludvika bokstuga......... 600

Leksands föreläsningsförening......... 550

Grangärde föreläsningsanstalt......... 500

Lima föreläsningsförening............... 500

Orsa centralkommittés föreläsningsförening

....................................... 500

Nås föreläsningsförening.................. 500

Ore föreläsningsanstalt .................. 500

Säfsnäs föreläsningsförening............ 450

Malungs föreläsningsförening ......... 400

Vika-Hosjö föreläsningsförening...... 400

Domnarfvets föreläsningsförening ... 400

Transtrands föreläsningsförening ... 375

Gustafs föreläsningsförening............ 350

Norrbärke föreläsningsförening ...... 325

Krylbo föreläsningsförening............ 325

Borlänge föreläsningsförening......... 300

Folkärna föreläsningsförening......... 300

Föreläsningsföreningen Enighet och

vänskap i Grängesberg............... 300

Stora Tuna föreläsningsförening...... 300

Våmhus studiecirkel ........................ 300

87

Kronor

Vikm anshytte-Turbo föreläsningsförening

.......................................... 300

Stora Skedvi föreläsningsanstalt ... 300

Silfbergs föreläsningsförening......... 300

Grycksbo föreläsningsförening......... 300

Söderbärke föreläsningsförening...... 250

Sollerö föreläsningsförening............ 200

Ålfdalens föreläsningsanstalt............ 200

i Gäfleborgs län:

Gäfle arbetarinstitut ........................ 1,600

Söderhamns arbetarinstitut ............ 1,000

Hudiksvalls arbei arinstitut............... 900

Norra Hälsinglands föreläsningsanstalt

............................................. 1,100

Hörnhus föreläsningsförening ......... 750

Ofvansjö-Torsåker-Högbo föreläsningsförening.

................................ 600

Hamrånge föreläsningsförening ...... 500

Hanebo föreläsningsförening............ 500

Ockelbo föreläsningsförening............ 500

Ljusdals föreläsningsförening ......... 500

Strömsbro föreläsningsförening ...... 450

Bollnäs föreläsningsförening............ 400

Valbo föreläsningsförening............... 400

Bergvik-V ansäters föreläsningsförening

............................................. 300

Ljusne-Ala föreläsningsförening...... 300

Forsbaeka föreläsningsanstalt......... 300

Segersta föreläsningsförening......... 300

Delsbo föreläsningsförening ............ 250

Sandvikens föreläsningsförening...... 250

Arbrå föreläsningsförening............... 250

Skogs och Lingbo föreläsningsförening

............................................. 200

i Våstemorrlands län:

Sundsvalls föreläsningsförening...... 800

Kristliga föreningen af unge män i

Härnösand ................................. 600

Alnösundets föreläsningsförening ... 975

Gudmundrå föreläsningsförening ... 850

Kronor

Hammar-Nylands undervisningsför

-

ening............................................. 600

Sollefteå föreläsningsförening......... 500

Bollsta-Väja föreläsningsförening ... 500

Torps föreläsningsförening............... 475

Ange föreläsningsförening............... 400

i Jämtlands län:

Östersunds arbetarinstitut............... 1,200

Jämtlands läns ungdomsförbunds

föreläsningsförening..................... 600

Rödöns kyrkslätts föreläsningsförening

............................................. 250

Näskotts föreläsningsförening......... 200

i Västerbottens län:

Läseföreningen Minerva i Umeå...... 700

Lycksele föreläsningsanstalt............ 1,000

Föreläsningsföreningen Iduna i Sandvik

................................................ 500

Robertsfors och Sikeå föreläsningsförening

....................................... 500

Nordmalings föreläsningsanstalt...... 450

Bure föreläsningsanstalt.................. 400

Asele folkbildningsförening ............ 400

i Norrbottens län:

Piteå föreläsningsförening............... 900

Tekniska skolans i Luleå föreläsningsanstalt

................................. 750

Bodens föreläsningsanstalt............... 1,100

Gällivare föreläsningsförening......... 800

Malmbergets föreläsningsförening... 600

Koskullskulles arbetares föreläsningsförening

................................ 550

Svartöns föreläsningsförening......... 500

Neder-Kalix föreläsningsförening ... 500

Kiruna föreläsningsförening............ 500

Riksgränsens föreläsningsförening... 275

88

I afseende å den i berörda kungörelsen meddelade bestämmelsen angående

föreläsningarnas ordnande hafva Vi funnit godt att för dem bland

ofvannämnda anstalter, som hafva sin verksamhet å landsbygden eller dels i

stad och dels å landet, göra sådana eftergifter, att vid dessa anstalter ifrågavarande

föreläsningar må hållas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i

ansökningshandlingarna angifna planer.

De sålunda beviljade medlen skola beträffande Stockholms stad af Vårt

statskontor och vidkommande landsorten af Våra befallningshafvande till vederbörande

utbetalas med halfva beloppet i början af juni 1910 och andra hälften

i början af december samma år, sedan genom intyg af inspektor, som

Vår befallningshafvande jämlikt förenämnda kungörelse äger att förordna,

blifvit styrkt, att de för ifrågavarande understöds åtnjutande stadgade villkoren,

så vidt den förflutna delen af året angår, blifvit fullgjorda.

Vidare hafva Vi, vid pröfning af särskilda till Oss från vissa centrala

anstalter insända ansökningar om understöd af statsmedel för förmedlande

af föreläsningar utaf ifrågavarande slag och tillhandahållande af passande

åskådningsmateriell åt lokala anstalter för sådana föreläsningar, funnit godt

att af förut omförmälda, under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag

för år 1910 bevilja dylikt understöd åt nedannämnda centrala anstalter med

följande belopp:

till folkbildningsförbundet i Stockholm ................................................... kr, 2,000

» västra Sveriges folkbildningsförbund ................................................ » 1,000

» centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar ... » 1,500

» sydöstra Sveriges folkbildningsförbund i Norrköping..................... » 600

» Excelsiorförbundets folkbildningsbyrå i Skara och Sköfde ........ » 500

* Värmlands föreläsningsförbund............................................................ » 500

» Norrbottens föreläsningsförbund ......................................................... » 300

och äger statskontoret att dessa belopp till vederbörande på rekvisition utbetala.

Slutligen hafva Vi velat härigenom anbefalla Våra befallningshafvande i

Uppsala, Kristianstads, Örebro, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens

län att, enär ansökningarna beträffande Tiunda folkbildningsförening, Örsundsbro

föreläsningsförening, Båstads föreläsningsförening, centrala Villands loreläsningsförening,

Grythyttans föreläsningsanstalt, Älfdalens föreläsningsanstalt,

Lycksele föreläsningsanstalt samt Bodens föreläsningsanstalt icke affattats i

enlighet med föreskrifvet formulär, erinra dessa inrättningars styrelser därom

att, i händelse för samma inrättningar hädanefter skulle begäras statsanslag,

då bör iakttagas hvad i sådant afseende må vara stadgadt.

89

Detta meddela Yi Eder till kännedom och efterrättelse, i hvad på Eder

ankommer, samt hvad Våra befallningshafvande beträffar jämväl för vederbörandes

underrättande.

Stockholms slott den 31 december 1909.

GUSTAF.

P. E. Lindström.

Cirkulär till statskontoret, Kung! Maj:ts samtliga befallningshafvande, angående understöd till anordnande

af populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte m. m.

12

90

Bil. C.

fö relä stim gsförening.

1. När bildades föreningen? (år och dag)..........................................................................................

2. Hur många åhörare besöka (i genomsnitt) föreläsningarna?...................................

3. Är åhörareantalet stadt i ökning, i minskning eller är det växlande?

4. Hvilka omständigheter synas inverka på antalet åhörare? (ämnesgrupper,

olika lokaler, yttre förhållanden såsom föreningssammanträden eller andra

anordningar i trakten å tider, då föreläsningar hållas; hvad betydelse ha

ljusbildsförevisningar vid föreläsningarna?)...............................................................................

5. Hvilken är åhörarnas hufvudsakliga lefnadsställning? (arbetare eller medelklass,

kvinnor, skolungdom, barn, industri- eller jordbruksbefolkning)

C. Finnes en konstant åhörarkrets?..........................................................................................................

7. Hvilken lokal (eller hvilka lokaler) användes för föreläsningarna?..................

8. Hafva serier af flera föreläsningar i följd inom samma ämnesgrupp försökts

och med livilket resultat?............................................................................................................

9. Utdelas tryckta program i förväg angående föreläsningsämnen m. m. under

hel termin?......................................................................................................................................................

10. Huru tillkännagifvas i öfrigt de olika föreläsningarna? (genom anslag,

tidningsannonser o. s. v.) —------------------------------------—.........................................................

11. Hvad var medelkostnaden per föreläsning under år 1909?...................................

12. Hvilka inkomster — utöfver statsanslaget — har föreningen uppburit

under år 1909?

Kommunalt anslag........................................................... kr.

Medlemmars årsafgifter......................................... » ...........................

Inträdesafgifter................................................................................ » ..........................

Anslag af föreningar................................................................. » ..........................

» » bolag............................................................................. » ...........................

» » enskilda personer........................................... » ...........................

Summa kr.

91

13. Hur stor är inträdesafgiften vid föreläsningarna?...................................................öre.

14. Har föreningen att bestrida utgifter för föreläsningslokal (hyra, städning,

belysning o. s. v.) och i så fall till hvilket belopp under år 1909?

15. Åtnjuter föreståndaren arfvode, och till hvilket belopp?............................................

16. Finnes en sammanslutning mellan länets (traktens) föreläsningsföreningar?

17. Dess namn:...................................................................................................................................................................

18. Har föreningen anslutit sig till densamma?...............................................................................

19. Om icke — af hviska skäl?...................................................................................................................

20. Finnes — där dylik sammanslutning icke existerar — förutsättningar

för bildande af en dylik?.....................................................................................................................

21. Utöfvar föreningen biblioteksverksamhet?...................................................................................

22. I så fall: hur många bokband äger föreningen?.................................................................

23. Uppbär föreningen statsanslag för biblioteksverksamhet? _________

24. I så fall: till hvilket belopp?

25. Finnes annat bibliotek på platsen?..................................................................................................

26. Dess namn:........................................................................................ Antal bokband:

27. Samverkar föreningen med ortens bibliotek?.........................................................................

28. Ämnar föreningen upptaga egen biblioteksverksamhet?.............................................

29. Ämnar föreningen samarbeta med biblioteksförening (eller ortens bibliotek)?

30. Kan bokutlåning anordnas i samband med föreläsningarna?.................................

31. Ha vandringsbibliotek användts eller önskas dylika för utlåning i före

läsningslokalen?.

......................................................................................................................................................

32. Ha småskrifter i ämnet saluhållits vid föredragen?..................................................

33. Kan sådan försäljning anordnas?...........................................................................................................

34. Finnas andra bildningsanstalter (fortsättnings-, yrkes-, aftonskolor eller

praktiska kurser i kommunalkunskap, bokföring, räkning, teckning eller

språk o. s. v.) på platsen?............................................................................................................

35. Har föreningen själf anordnat sådana praktiska kurser?...........................................

92

36. Finnas andra sammanhållande band mellan föreningens medlemmar än

föreläsningarna, såsom sammankomster i bildningssyfte, studiecirklar,

musik- eller uppläsningsaftnar o. s. v.?........................................................................................

37. Öfriga upplysningar:..........................................................................................................................................

38. Önskemål, särskild! i afseende på ändrade villkor för statsbidrags erhållande

:.........................................................................................................................................................................

39. Anmärkningar, särskilt mot den nuvarande organisationen af föreläsnings

rörelsen:

...........................................................................................................................................

den1910.

Föreläsningsförcningens föreståndare.

Härtill en bilaga.

Bilaga.

Uppgifter från...............- Föreläsning sförening vårterminen 1910.

Datum

Föreläsare

Ämne

Ungefär-

liga

antalet

åhörare

Centralbyrå

Här införes om föreläsningen

erhållits genom centralbyrå,

och i så fall genom hvilken

De för terminen ursprung- ligen rekvirerade, men

icke erhållna före- läsningsämnena

93

Bil. B.

Formulär

för ansökning om statsbidrag tii! anordnande af popuiärvetenskapliga

föreläsningar.

Till Konungen.

Styrelsen för.............................................................................föreläsangsanstalt får härmed

under åberopande af bilagda handlingar i underdånighet anhålla, att anstalten,

som träd t (är afsedd att träda) i verksamhet den ....................................................................

måtte för anordnande under nästkommande år af populärvetenskapliga föreläsningar

utbekomma ett statsunderstöd af.................kronor.

För bekostande af denna föreläsnings verksamhet har tillskjutits af ..............

kommun (med flera) ......................................kronor (såsom

bilagorna 1 och 2 utvisa).

Anstaltens angelägenheter vårdas af dess styrelse, som antager föreståndare

och lärare (bil. 3).

Under nästkommande år kommer anstaltens verksamhet att i hufvudsak

ordnas efter plan, som bilaga 4 utvisar.

Redogörelse för anstaltens verksamhet under närmast föregående kalenderår

(bil. 5 och 6) äfvensom vissa uppgifter rörande föreläsningarna under

senaste vårterminen (bil. 7) och programmet för innevarande hösttermin (bil. 8).

Alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna.

Ort och datum.

Underdånigst

å............................................................................. föreläsningsanstalts vägnar

dess styrelse:

N. N. N. N. N. N.

N. N.

N. N.

94

Bil. D 1.

Denna bilaga utgöres af utdrag af kommunalstämmans protokoll.

Bil. D 2.

.....................................föreläsningsanstalt kan med ledning af närmast

föregående (innevarande) års inkomster utom kommunens anslag påräkna

såsom understöd för föreläsningsverksamheten under år 19

föreningsmedlemmars årsafgifter.............................. kr. ....................

inträdesafgifter................................................................................ » ......................

bidrag af föreningar................................................................. ’■ ......................

» » bolag......................................................... » ........

» » enskilda .......................................................-............. » ....................

Summa kr. ......................

Bil. D 3.

Styrelsen för ......................................................................................föreläsningsanstalt utgöres

(vid ansökningstillfället) af följande personer (namn och yrken):

Anstaltens inspektor är (namn, yrke och adress):

Anstaltens föreståndare är (namn, yrke och adress):

95

Bil. D 4.

Plan för verksamheten vid..................................................................................................................................

föreläsningsanstalt under år 19..........

1. Här uppgifves huruvida

a) föreläsningarna skola fördelas öfver större delen af året,

b) de skola sammanträngas till en eller flera kortare tidsperioder af året,.

c) serier af två eller flera föreläsningar skola anordnas,

d) bygdekurser skola anordnas,

e) praktiska kurser skola anordnas,

f) samverkan äger rum med bibliotek,

g) vandringsbibliotek komma att användas.

2. Plan för föreläsningar och kurser.

3. Uppgifter angående föreläsare och lärare (därest aftal träffats med centralbyrå,

kan byråns intyg medsändas utan specificering af föreläsarna).

Bil. D. 5.

Redogörelse för verksamheten vid....................................................................föreläsningsanstalt

under år 19.........

Före-

läsnings-

dag

Föreläsningsämne

Antal

åhörare

Föreläsarens namn,

yrke, hemvist

Centralbyrå

som förmedlat

föreläs- ningarna

Sammanlagda

beloppet af

föreläsarens

arfvode +

reseersättning

Särskild'', meddelas, huruvida bvgdekurser och praktiska kurser förekommit samt programmen

för dessa. Vidare uppgifves, huruvida samverkan med bibliotek ägt rum och huruvida vandringsbibliotek

användts och småskrifter försålts. Därest medelsiffran för antalet åhörare per föreläsning

under hela året märkbart ökats eller minskats i förhållande till föregående år, angifves detta jämte

de antagliga orsakerna till nämnda förändringar.

96

Ekonomisk redogörelse från

Inkomster.

Statsbidrag.....................................kr.

Kommunala bidrag..............»

Medlemsafgifter........................ »

Inträdesafgifter........................ »

Anslag af föreningar »

» » bolag..................... »

» » enskilda............... »

Summa kr.

Bil. D 6.

föreläsningsanstalt under år 19

Utgifter.

Arfvoden och reseersättningar

till föreläsarne kr.

Undervisningsmateriel! ..... » ..................

Hyra af lokal, städning etc. »

Föreståndarens arfvode..... » ...................

Annonser och trycksaker »

Öfriga utgifter............................. » ...................

Summa kr..................

Bil. D 7.

Uppgifter angående de föreläsningar och kurser, som under vårterminen 19

hållits vid....................................................föreläsningsanstalt.

Program för verksamheten vid

under höstterminen 19

Bil. D 8.

föreläsningsanstalt

97

Bilaga E.

Föreläsningsverksamheten i Norge och Danmark.

Den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten i Norge tog sin början

därmed, att Arbeiderakademien i Kristiania — med Stockholms arbetarinstitut

såsom förebild — grundades 1885 och till samma års Storting ingick

med ansökning om ett statsbidrag af 5,000 kronor för anordnandet af

populärvetenskapliga föreläsningar. Stortingets budgetskommitté hemställde

den 6 maj, att ansökningen ej måtte bifallas. På grund af förnyad ansökning

af Arbeiderakademien, i hvilken ansökning utförligt redogjordes för Stockholms

arbetarinstituts femåriga verksamhet samt för svenska Riksdagens år

1884 fattade beslut om beviljandet af 15,000 kronor till föreläsningar för

arbetsklassen, afgaf budgetskommittén den 1 juni samma år nytt utlåtande,

däri kommittén förordade ett anslag af 3,000 kronor under villkor att akademien,

medlemsafgifterna oberäknade, på annat sätt anskaffade dubbla summan.

Stortinget biföll budgetskommitténs förslag.

Sedermera har Stortinget hvarje år på regeringens framställning beviljat

anslag till ifrågavarande verksamhet; och ha dessa anslag på grund af begäran

från nya arbeiderakademier ökats år efter år. För fmansåret 1903/04

anvisades sålunda statsbidrag till 48 akademier med 27,710 kronor och för

fmansåret 1909/10 med 28,000 kronor till 65 anstalter, hvarjämte ytterligare

tio akademier inkommit med ansökningar om statsbidrag. För år 1910 har

Stortinget till föreläsningsverksamheten beviljat ett förslagsanslag af 30,000

kronor.

Såsom villkor för erhållande af statsbidrag bibehölls samma villkor, som

bestämdes vid Stortingets första anslag till Arbeiderakademien i Kristiania

nämligen, att vederbörande akademi skulle från kommun eller enskilda erhålla

dubbelt så mycket som utbetaldes i statsbidrag.

1902/03 års Stortings socialkommitté föreslog, att villkoret för erhållande

af statsbidrag skulle ändras därhän, att bidraget skulle utgå med ett bestämdt

belopp för hvarje föreläsning. Sedan arbeiderakademiernas representanter

uttalat sig emot detta förslag, förkastades detsamma af regeringen. På dess

förslag bestämde 1908/09 års Storting såsom villkor för erhållande af statsbidrag,

att hvarje arbeiderakademi skulle erhålla högst hälften af hvad den

på annat sätt hopsamlat, dock i intet fall mera än 20 kronor för hvarje

hållen föreläsning (och högst 15 kronor för på orten boende föreläsare).

13

98

Jämväl i Norge har den vidsträcktare föreläsningsverksamheten nödvändiggjort

inrättandet af en byrå för förmedling af föreläsningar, och har staten

sedan finansåret 1899/00 bidragit till densammas underhåll med belopp varierande

emellan 1,200 kronor och 700 kronor, hvilket sistnämnda belopp jämväl

af Stortinget anslagits för året 1910/11.

I Danmark började populärvetenskapliga föreläsningar hållas först under

år 1898. Detta år bildades nämligen på initiativ af sju arbetarföreningar

»Folkeuniversitetsforeningen i Kobenhavn», hvilken ville i Danmark införa eu

föreläsningsverksamhet liknande den engelska University Extention. Universitetets

lärare ställde sig välvilligt till förslaget och efter någon tids öfverläggning

mellan inbjudarne och en af universitetet vald kommitté enades man

därom, att den akademiska lärarförsamlingen skulle för stödjande af populär

universitetsundervisning tillsätta ett permanent utskott, bestående af fem medlemmar

från akademiska lärarförsamlingen jämte högst fyra personer från

andra undervisningsverk i Köpenhamn eller bland dem, som vid universitetet

därstädes vunnit doktorsgrad. Det bestämdes vidare, att detta permanenta

utskott skulle hopsamla medel till föreläsningarna, hvilka icke finge bestå i fristående

föredrag utan skulle ordnas i serier, samt för ordnande af föreläsningar

sätta sig i förbindelse med sådana sammanslutningar i landsorten, som önskade

erhålla föreläsningar. De enskilda föreläsningsföreningarna skulle däremot

tillhandahålla lokal och sköta öfriga löpande ärenden.

Utskottets närmaste mål blef att anskaffa bidrag till föreläsningarna, för

hvilket ändamål man vände sig både till enskilda donationsfonder och till

regeringen. Från två donationsfonder erhöllos tillsammans 1,200 kronor,

hvaremot regeringen icke ansåg sig nämnda år kunna framkomma med något

förslag om statsbidrag. Då föreläsningsverksamheten vann hastig spridning,

förslogo de af donationerna erhållna medlen icke långt, utan måste

man för täckande af kostnaderna upptaga afsevärda årsafgifter, hvilka under

stundom uppgingo till 14 kronor, samt särskilda inträdesafgifter, varierande

mellan 1 krona 50 öre och 1 krona för serie.

På grund af förnyad framställning om statsbidrag begärde regeringen år

1899 ett anslag af 5,000 kronor till införande försöksvis af den folkliga

universitetsundervisningen; och beviljade Riksdagen efter en längre debatt

detta belopp.

Efter dessa linjer har föreläsningsverksamheten i Danmark sedermera

utvecklat sig. Statsbidraget har emellertid endast obetydligt förhöjts. För

finansåret 1901/02 beviljade Riksdagen sålunda 10,000 kronor, hvaremot

Riksdagen för hvart och ett af de följande åren anvisat endast 8,000 kronor.

99

Till det permanenta utskottets kontorskostnader anvisade Riksdagen därjämte

för finansåret 1902/03 2,000 kronor ock för hvarje följande år till och med

år 1908/09 1,650 kronor.

År 1908 gjorde utskottet hos regeringen framställning om ökande af

anslaget till föreläsningarna från 8,000 kronor till 12,000 kronor samt om

kontorsanslagets höjande till 2,000 kronor. Regeringen fann dock skäl att

för Riksdagen framlägga förslag endast beträffande den sistnämnda punkten,

och blef detsamma af Riksdagen bifallet.

Föreläsningsverksamheten har i Danmark utvecklats till en omfattning

af omkring ett 50-tal föreningar i skilda delar af landet, dock endast i städer

och andra större befolkningscentra.

Beträffande ifrågavarande verksamhet äro i synnerhet två förhållanden

af intresse, nämligen den stora betydelse man tillagt utgifvandet och tillhandahållandet

af grundlinjer till föreläsningarna, och försöket att genom uppdelande

af föreläsarne i äldre lärare med större arfvode och yngre lärare

nedbringa omkostnaderna för föreläsningarna. Grundlinjer hafva utgifvits till

omkring 200 föreläsningar, omfattande de mest skilda ämnen.

Indelningen af föreläsarne i äldre och yngre har skett sålunda att till

de förra endast räknats dem, som hållit minst 5 föredraningsserier. Under

det att arfvodet för de äldre lärarne bestämts till lägst 150 — högst 300

kronor för en sextimmars serie, skulle en yngre lärare för samma antal föreläsningar

erhålla 120 kronor. Krafvet på serier om minst sex föreläsningar

har sedermera nedsatts till serier på tre till sex föreläsningar.