SOU 1912:2

BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DE FÖR UPPGÖRANDE AF FÖRSLAG

TILL

LAG OM UNDERSTÖDSFÖRENINGAR

AF CHEFEN FÖR KUNGL. CIVILDEPARTEMENTET

JÄMLIKT NÅDIGT BEMYNDIGANDE

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1910

ISAAC MARGUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG

Till Herr Statsrådet och chefen för Kungl. civildepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande uppdrog Herr Statsrådet den 1 september

1909 åt oss att inom departementet i egenskap af sakkunniga

biträda vid uppgörande af förslag till lag om understödsföreningar.

Sedan berörda arbete nu afslutats, få vi vördsamt öfverlämna förslag till

dels lag om understödsföreningar

och dels en af nämnda lag betingad lag om ändrad lydelse af

162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse

jämte motiv och en statistisk bilaga.

Stockholm den 10 december 1910.

AXEL SCHOTTE.

P. G. LAURIN.

AXEL RYDIN.

KARL TISELIUS.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Förslag till lag om understödsföreningar................................................................... 7

Förslag till lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse

.................................................................................................. 43

Allmän motivering.

Tidigare lagstiftningsarbete.................................. 49

Lagens om understödsföreningar allmänna uppgift........................................... 53

De föreningsrättsliga bestämmelserna ................................................................ 54

Om begreppet understödsförening........................................................................ 55

Om »uttaxeringsföreningar» m. m..................................................................... 62

Grunderna för statsuppsikten................................................................................ 66

Speciell motivering ........................................................................................................ 73

Öfversikt af utländsk rätt ............................................................................................ 88

Statistik.

Text ........................................................................................................................ 103

Tab. I. Sammandrag för pensionskassor....................................................... 106

Tab. II. Pensionskassor enligt statistiken till 1905 års förslag ................ 108

Tab. III. Pensionskassor enligt nu inkomna uppgifter ................................ 116

Tab. IV. Hjälpkassor med mera än 1000 medlemmar ................................ 132

Tab. V. Hjälpkassor, som utfästa högre kapitalunderstöd än 1000 kronor,

men hafva mindre än 1000 medlemmar .................................... 134

7

Förslag

till

Lag om understödsföreningar.

I kap. Om registrerade understödsföreningar.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Understödsförening skall, därest den består af minst femtio medlemmar,

registreras i enlighet med hvad i denna lag sägs. Registrering

må äfven sökas af förening med mindre antal medlemmar, dock ej

under fem.

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för

inbördes bistånd, som afser att utan affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse

bereda

medlem pension efter afgång från tjänst eller uppnående

af viss ålder;

vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande af

kostnaderna för hans begrafning eller såsom understöd åt hans

familj;

bereda pension åt afliden medlems änka eller barn;

till medlem utbetala underhåll eller reshjälp vid fall af ofrivillig

arbetslöshet;

eller meddela annat liknande understöd.

Understödsförening, som afser att bereda pension, kallas i denna

lag pensionskassa. Annan understödsförening kallas hjälpkassa.

8

2 §-

Registrerad understödsförening vare ej tillåtet att utöfva verksamhet,

hvilken är främmande för det ändamål, som afses med föreningens

understödsverksamhet.

Registrerad pensionskassa äge ej bereda annat understöd än pension.

Från bestämmelserna i denna paragraf äger tillsynsmyndigheten

medgifva undantag i fråga om viss förening.

3 §•

Registrerad understödsförening må ej för en medlem utfästa eller

utbetala understöd, utgående i kapital en gång för alla, till högre belopp

än ett tusen kronor.

4 §•

Registrerad understödsförening kan förvärfva rättigheter och ikläda

sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära

och svara.

För registrerad understödsförenings förbindelser häfta allenast

föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna afgifter inräknade.

Om understödsförenings bildande.

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hafva

i enlighet med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse.

6 §•

Ansökning om understödsförenings registrering skall göras af

dess styrelse.

I ansökningen skola uppgifvas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,

dessas fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

9

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller

gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och

hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar af föreningens stadgar;

2) afskrift af protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,

utvisande att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd;

3) uppgift om medlemmarnas antal.

De vid 1) och 2) angifna handlingarna skola vara till riktigheten

styrkta af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter. Uppgiften om medlemmarnas antal skall

vara bestyrkt genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade

namnunderskrifter.

7 §•

Understödsförenings stadgar skola angifva:

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) de villkor, som skola gälla för inträde i föreningen;

5) understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande

däraf samt tid och villkor för åtnjutande af understöden,

6) beloppen af de afgifter (fasta premier, dödsfallsafgifter, förvaltningsafgifter

eller liknande), som skola erläggas till föreningen, eller

grunderna för beräknande däraf;

7) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga ruin,

äfvensom i hvilken ordning beslut därom skall fattas och efter hvilka

grunder beslutad uttaxering skall verkställas;

8) därest föreningen skall afsätta fond, grunderna för fond

bildningen;

9)

huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgitter,

skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

10) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet

; . , ,

11) till hvilket antal och för hvilken tid revisorer skola utses;

'' 2

10

12) huruvida föreningssammanträde för behandling af revisorernas

berättelse skall hållas årligen eller endast hvart annat år och inom

hvilken tid pa året sammanträdet skall äga ruin;

13) det sätt, hvarpå kallelse till föreningssammanträde skall ske

och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom

den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast

skola vara vidtagna.

8 §•

Understödsförenings firma skall innehålla ordet » understödsförening».

I firman må °.r(Jet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett

bolagsförhållande, ej intagas på sådant sätt, att däraf kan föranledas

det misstag, att firman innehafves af ett bolag. Ej heller må firman

innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »försäkring».

firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående

understödsförenings firma.

Om förteckning öfver föreningsmedlemmarna.

9 §•

Öfver understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg

hållas förteckning, upptagande medlems fullständiga namn och

födelseår samt tiden för hans inträde i föreningen. För pensionskassa

skall förteckningen jämväl omfatta pensionstagarna samt upptaga deras

fullständiga namn och födelseår äfvensom tiden, då pensionsfallet inträffat.

Om medlems afgång ur understödsförening.

10 §.

Medlem äge att efter skriftlig anmälan när som helst utträda

ur understödsförening, därest han icke på grund af viss anställning är

skyldig att tillhöra föreningen. Föreskrifva stadgarna för utträde''viss

uppsägningstid, som dock ej må öfverstiga ett år, lände det till efterrättelse.

Ej må medlem uteslutas ur förening af annan grund än stadgarna

angifva.

11

Medlem af pensionskassa skall, därest icke annorlunda föreskrifves

i stadgarna, anses hafva utträda då pensionsfallet för honom inträffat.

11 §■

Ilar medlem utträdt ur understödsförening, därur uteslutits eller

afiidit, äge föreningen ändock, såframt ej annorlunda föreskrifves i

stadgarna, rätt att utfå dels afgift, hvilken enligt stadgarna skall

erläggas för den tidsperiod, hvarunder afgången ägt rum, dels, därest

händelse, som enligt stadgarna skall föranleda erläggandet af viss afgift,

inträffat före afgången, sådan afgift, dels ock hvad å den afgångne

belöper enligt beslut om uttaxering, som fattats före anmälan om utträdet,

beslutet om uteslutningen eller dödsfallet.

Då medlem utträdt eller uteslutits ur förening, äge han icke, med

mindre annorlunda är bestämdt i stadgarna, rätt att utfå någon de

af föreningens tillgångar.

Om räkenskapers förande och reserverande af medel.

12 §.

I afseende å förandet af understödsförenings räkenskaper må särskilda

föreskrifter meddelas af tillsynsmyndigheten att gälla jämte dem,

som föreningen jämlikt förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar

den 4 maj 1855 har att iakttaga. Räkenskapsafslut

ningen

skall ske för kalenderår. ,

Om skyldighet att afgifva försäkringsteknisk balansräkning stadgas

i 81 §.

13

Hafva, enligt gjordt bokslut, influtna medel icke åtgått till utbetalning

af understöd och andra löpande utgifter eller till afsättning

af fond skall öfverskottet, såvida icke annorlunda bestämmes i stadgarna,

afsättas för att framdeles tagas i anspråk, därest och i den

mån inkomsterna ej förslå till sådan utbetalning och fondafsättmng.

12

Om styrelse och firmateckning.

14 §.

För understödsförening skall finnas en styrelse, bestående af minst

tre ledamöter.

Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt förvalta

föreningens angelägenheter.

15 §.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna

kunna bestammas, att styrelsen eller ledamot däraf skall på annat

sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.

16 §.

Ledamot af styrelsen må ej utses för längre tid än fem år.

/i, ,att den tld> för hvilken styrelseledamot blifvit utsedd, ej

gatt ti i anda, ma han skiljas från uppdraget genom beslut af den, som

utsett honom.

17 §.

, -u ^ föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för

hvdken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger

c et ofnga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val af

ny ledamot, titan hinder af hvad nu stadgats må dock, där föreningens

stadgar sådant medgifva, med valet kunna anstå till dess

den hd, för hvilken den afgångne blifvit vald, gått till ända, såframt

styrelsen ar beslutför med kvarstående ledamöter.

18 §.

Styrelsen, så ock den eller de särskilda

bemyndigats teckna föreningens firma, äge att

styrelseledamöter, som

själfva eller genom om

-

13

bud ej mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar

än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen.

Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller

viss styrelseledamot, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna

lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller

bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande

sådan inskränkning, må ej registreras.

19 §.

I förhållande till föreningen vare styrelsen och de styrelseledamöter,

som, efter ty i 18 § är sagdt, äga företräda föreningen, pliktiga

att i sin förvaltning af föreningens angelägenheter ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af föreningssammanträde

eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.

Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma föreningssammanträdes

föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller

föreningens stadgar.

20 §.

Bemyndigande för styrelseledamot att teckna föreningens firma

må, där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af föreningssammanträde,

meddelas af styrelsen.

Ej må sådant bemyndigande meddelas af föreningssammanträde,

med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.

21 §.

År enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att samtliga ledamöter

äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej

företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att

deltaga i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man,

som är i god tro, föreningen i hvarje fall bunden af åtgärd, som af

beslutfört antal vidtages.

22 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämdt i

stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande

14

förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden

vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande

aftal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling

af fråga om aftal mellan föreningen och tredje man, där han

i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens.

Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning

beträffande gåfva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång

eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

23 §.

I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan

än styrelseledamot att teckna föreningens firma; och äge jämväl föreningssammanträde

tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande.

I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna föreningens firma,

skall tillämpas hvad som enligt 18 och 19 §§ gäller beträffande styrelseledamot,

som äger teckna firman.

24 §.

\id meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,

att denna rätt får utöfvas endast af flera gemensamt.

25 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten

att teckna föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen

göra anmälan för registrering. Vid sådan anmälan skall

fogas styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker

ändringen.

26 §.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger

företräda föreningen, ej afyttra föreningens fasta egendom.

27 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör undertecknas

med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som tecknat

firman, äfven underskrifva sina namn.

15

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och

framgår ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,

vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara

för föreningen bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen

må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

28 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som

eljest, ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna föreningens

firma, att för föreningen mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken;

och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning

jämväl då annat meddelande skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, utlyse styrelsen föreningssammanträde

för val af ombud att i den tvist föra föreningens talan.

Stämning skall anses de]gifven, då den blifvit föredragen å sammanträdet.

29 §.

Senast den 1 maj hvarje år aflämne styrelsen till revisorerna eu

af styrelsens ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse för nästföregående

år.

30 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller föreningens

stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda

föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters ansvarighet gent emot tredje man

stadgas i 88 §.

31 §•

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande

tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styi''elseledamots befogenhet, vare den omständighet,

att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,

utan verkan mot eu hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant

äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

16

Om revision.

32 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas

af minst två revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna

kunna bestämmas, att revisorer skola utses på annat sätt.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Den tid, för hvilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie

föreningssammanträde och ej omfatta längre tid än två år. Revisor

må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända,

skiljas från uppdraget genom beslut af den, som utsett honom.

Afgår af föreningen vald revisor, innan den tid, för hvilken han

blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen

att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.

33 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera

föreningens alla tillgångar samt granska alla dess böcker, räkenskaper

och andra handlingar; och må af revisor begärd upplysning angående

förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig

till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas

och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest

strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

Revisorerna skola å föreningssammanträde afgifva en af dem

underskrifven berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens

förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande af extra

föreningssammanträde stadgas i 37 §.

34 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges

å föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik

17

uppgift i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af

sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig

till last, föreningen ansvariga för all däraf uppkommande skada, en

för alla och alla för en.

Om förening ssammanträde.

35 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens

angelägenheter utöfvas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna

bestämmas, att vissa ärenden, som ej enligt denna lag skola handläggas

å föreningssammanträde, må afgöras i annan ordning. Ordinarie föreningssammanträde

skall hållas minst hvart annat år.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för

annan deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och

föreningen. Ej heller må lian deltaga i behandling af fråga om aftal

mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Hvad sålunda stadgats

äge motsvarande tillämpning beträffande gåfva från föreningens sida, så

ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje

man. Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,

för hvilken han är ansvarig, eller i val af revisor.

A föreningssammanträde må ärende, som icke blifvit angifvet i

kallelsen till sammanträdet, ej företagas till afgörande, där det ej enligt

stadgarna skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes

af ärende, som där skall afgöras.

Öfver beslut, som å föreningssammanträde fattas, skall genom

styrelsens försorg föras protokoll. Senast fyra veckor efter sammanträdet

skall protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

36 §.

Jämte hvad i 35, 44 och 45 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt

och fattande af beslut, gälle, där ej annorlunda finnes bestämdt

i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga i handhafvandet af föreningens

angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

8

18

att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan

medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än

en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de

flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra

frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden.

37 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar

till extra föreningssammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen

med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa

extra föreningssammanträde att hållas så snart det med iakttagande

af föreskrifven kallelsetid kan ske. Har sådan påfordran skett, skola

revisorerna ofördröjligen gifva tillsynsmyndigheten underrättelse därom.

Efterkommer styrelsen ej inom en vecka revisorernas påfordran, äge de

själfva utlysa föreningssammanträde. Äro ej samtliga revisorer ense

om sammanträdets utlysande, gälle den mening, hvarom de flesta förena

sig, eller vid lika röstetal deras mening, som anse extra sammanträde

ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det

för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondel af

föreningens samtliga medlemmar eller det mindre antal, som må vara

bestämdt i stadgarna.

Då förslag om öfverlåtelse af förenings rörelse eller någon gren

däraf på ett för ändamålet bildadt ömsesidigt försäkringsbolag genom

beslut å föreningssammanträde slutligen antagits samt enligt 162 § i

lagen om försäkringsrörelse särskildt sammanträde skall hållas för val

af styrelse och revisorer för bolaget, åligger det föreningens styrelse

att utlysa nämnda sammanträde i den ordning, som skall gälla om

kallelse till ordinarie bolagsstämma.

38.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens

medlemmar till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast

två veckor efter påfordran, hvarom i 37 § tredje stycket är sagdt,

19

eller, i det fall, hvarom i 37 § fjärde stycket förmäles, efter däri

nämnda beslut, utlyst sammanträde att hållas så snart det med iakttagande

af föreskrifven kallelsetid kan ske, har tillsynsmyndigheten

att på anmälan af föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt,

anmoda styrelsen att utlysa föreningssammanträde. Efterkommer styrelsen

ej inom en vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själf

utlysa sammanträdet.

39 §.

Å det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,

skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid,

berättelsen omfattar, företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till

afgörande vid nytt sammanträde.

40 §.

I understödsförenings stadgar må bestämmas, att föreningssammanträdes

befogenhet skall helt eller delvis utöfvas af därtill utsedda

personer. Sammanträde, som hålles af dessa personer, vare ansedt såsom

föreningssammanträde; dock att dylik person ej äger öfverlåta sin rösträtt

å sammanträde på annan.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

41 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid, revisorernas

berättelse omfattar, ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades

å föreningssammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet

blifvit styrelsen beviljad.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å

förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig

handling, kunna af föreningen mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten

uttryckligen förklarats afse äfven denna handling.

20

42 §.

Talan mot revisorer enligt 34 § må ej anställas, sedan två år

förflutit från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,

utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling

blifvit begången.

43 §.

Afträdes understödsförenings egendom till konkurs, som börjar

inom två år från det revisorernas berättelse framlades å förening-ssammanträde,

äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen

för den tid, berättelsen afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen

beviljad, äfvensom att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles

i 34 §.

Talan, som ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras

inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande

af föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången af den

tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af understödsförenings stadgar och vissa andra fall, dä

särskilda bestämmelser gälla angående giltighet af föreningsbeslut.

44 §.

Beslut om ändring af understödsförenings stadgar vare ej giltigt

med mindre samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på hvarandra följande föreningssammanträden, däraf minst

ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst

två tredjedelar af de röstande.

Angår stadgeändringen skyldighet att erlägga bidrag till föreningen

eller rätt till understöd eller till öfverskott, hvarom i 13 §

förmäles, eller till andel i föreningens tillgångar vid afgång ur föreningen

eller i behållna tillgångar vid föreningens upplösning, och

skall ändringen afse äfven dem, som voro medlemmar eller eljest

understödsberättigade då beslutet om ändringen blef slutligen gällande,

erfordras för beslutets giltighet, utöfver hvad i första stycket sägs,

21

jämväl att beslutet varder gilladt af tillsynsmyndigheten. Vid dess

pröfning skall nämnda myndighet särskild! tillse, att icke genom

detsamma vissa medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt

gynnas på öfriga medlemmars eller understödsberättigades bekostnad.

Skall sådan ändring af stadgarna, att däri upptages någon förut

icke angifven grund för medlems uteslutande ur föreningen, afse jämväl

dem, som voro medlemmar af föreningen då beslutet om ändringen

blef slutligen gällande, vare beslutet ej giltigt med mindre samtliga

medlemmarna förenat sig därom.

Är för giltighet af beslut, hvarom ofvan i denna paragraf förmäles,

något ytterligare villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det

till efterrättelse.

Stadgeändring, som afser inskränkning af rätt till understöd, äge

ej tillämpning i fråga om rätt till pension, med afseende å hvilken

pensionsfallet inträlfat innan beslutet om ändringen blef slutligen gällande.

För giltighet af beslut om understödsförenings trädande i likvidation

i andra fall, än i 49 och 68 §§ sägs, galle de i 44 § första, andra

och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut om öfverlåtelse af understödsförenings

rörelse eller viss gren däraf på sätt i 61 och 68 §§ förmäles.

46 §.

Beslut om ändring af understödsförenings stadgar skall af styrelsens

ordförande ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i

verkställighet, innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i

två exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som

förts i ärendet.

Beslut, hvarom i 44 § andra stycket eller 45 § första stycket

förmäles, skall anses underställdt tillsynsmyndigheten för gillande i och

med beslutets anmälande för registrering.

Beslut, hvarom i 45 § andra stycket förmäles, skall ofördröjligen

anmälas hos tillsynsmyndigheten för gillande. Berörda anmälan skall

22

göras, där beslutet afser öfverlåtelse som i 61 § sägs, af likvidatorerna,

och där beslutet afser öfverlåtelse som i 68 § sägs, af styrelsens ordförande.

Vid densamma skall fogas af notarius publicus eller med

likvidatorernas eller styrelseledamöternas egenliändiga, bevittnade namnunderskrifter

styrkt afskrift af såväl protokoll, som förts i ärendet, som

ock å föreningssammanträde i ärendet framlagda handlingar.

Om klander af understödsförenings heslut.

47 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att

understödsförenings beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest

strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom

stämning å föreningen inom tre månader från beslutets dag. Försummas

det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 28 §

andra stycket sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad,

om det där omförmälda sammanträdet blifvit inom ofvan i denna

paragraf stadgad tid utlyst att hållas så snart det med iakttagande af

föreskrifven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhänggiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill

förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att

klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där

klandrade beslutet är af beskaffenhet att böra registreras, underrättelse

ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas

för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom understödsförenings beslut upphäfts

eller ändrats, gälle jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

Om likvidation och konkurs.

48 §.

Saknar understödsförening till registret anmäld, behörig styrelse,

vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt

kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,

äfvensom tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller

domaren göra ansökning, att föreningen må förklaras skyldig att träda

23

i likvidation. Kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden, när

densamma kommer att pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren

utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna

tidningarna, så ock i tidning inom orten. Rätten eller domaren äge

ock, där -så äskas, förordna en eller flera syssloman att emellertid taga

föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfai, föiklare

rätten, att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller

flere likvidatorer att verkställa densamma.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen

genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

49 §.

Understödsförening skall ock träda i likvidation,

1) då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem eller det

högre antal, hvartill medlemmarna enligt stadgarna minst skola uppgå,

och tillräckligt antal medlemmer ej inträdt inom tre månader;

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse

i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

50 §.

Har understödsförening beslutat att träda i likvidation, eller

skall eljest af anledning, som i 49 eller 68 § sägs, likvidation verkställas,

varde å föreningssammanträde en eller flera likvidatorer valda

att verkställa likvidationen. I stadgarna må bestämmas, att eu eller

flera likvidatorer skola på annat sätt utses att jämte de a föreningssammanträde

valda deltaga i likvidationen.

I)å understödsförening kommit i likvidation, skall tillsynsmyndigheten

förordna en god man, som har dels att såsom likvidator med

den eller de öfriga likvidatorerna deltaga i likvidationen och dels, utom

i det fall att likvidation inträdt enligt 68 §, att, där så ske kan,

åvägabringa förslag till öfverlåtelse af föreningens rörelse på understödsförening

eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som skall bildas

för rörelsens öfvertagande. Finner tillsynsmyndigheten på grund af

likvidationsboets enkla beskaffenhet och ringa storlek eller af annan

orsak ej erforderligt, att god man deltager i likvidationen, och är det

uppenbart, att skälig öfverlåtelse af föreningens rörelse ej kan komma

till stånd, må tillsynsmyndigheten underlåta att förordna god man

eller, om förordnande redan meddelats, återkalla detsamma. Med

-

24

delande eller återkallande af dylikt förordnande skall ofördröjligen registreras.

Gode mannen äger att af likvidationsboet uppbära arfvode till

belopp, som bestämmes af tillsynsmyndigheten.

51 §.

Utser understödsförening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande

inträffat, som jämlikt bestämmelsen i 49 § vid 1) påkallar likvidation,

svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande

af föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande

förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

52 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 49 eller

68 § påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till

registret, enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att föreningen trädt i likvidation,

förklare rätten, på ansökan af föreningsmedlem eller styrelseledamot

eller tillsynsmyndigheten och efter föreningens hörande, att föreningen

skall träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom viss

tid, ej understigande en månad, utse en eller flera likvidatorer, vid

äfventyr att förordnande i sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

53 §.

Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trädt

i likvidation, sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer,

vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock en hvar annan,

hvars rätt kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda

föreningen, äfvensom tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten

eller domaren göra ansökning om utseende af likvidatorer; och skall i

öfrigt hvad i 48 § är stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

54 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen

blifvit afslutad, men ma när som helst återkallas af den, som meddelat

uppdraget.

Afgår å föreningssammanträde vald likvidator, innan han fullgjort

sitt uppdrag, _ och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer

att ofördröjligen föranstalta om val af ny likvidator.

25

55 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att

föreningen trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, dessas fullständiga

namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

ntöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar

för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom

anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

Vid anmälan af sådant beslut om förenings trädande i likvidation,

som i 45 § första stycket sägs, skall fogas af notarius publicus eller

med likvidatorernas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt

afskrift af protokoll, som förts i ärendet; och skall jämväl eljest, då anmälan

afser att likvidator eller suppleant utsetts, vid densamma fogas

styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans

riktighet.

56 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin

förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas

till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver

inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte

revisorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan,

å föreningssamrn an träde; och skall å det sammanträde till behandling

företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den

tid, redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om

rätt att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 39, 41 och 43 §§

finnes stadgadt motsvarande tillämpning.

57 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens

okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och

skulder.

4

26

58 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskild^ af föreningen erhållet bemyndigande

afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning

å offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 82 §,

må ej heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af

dem försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet

om förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan föreningens

samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder, utan allenast taga föreningens

egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda förening

och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tilllämpliga

delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna

lag är stadgadt; dock att hvad i 19 § är stadgadt om skyldighet att

ställa sig af föreningssammanträde meddelad föreskrift till efterrättelse

ej skall äga tillämpning å likvidatorer, som förordnats enligt 82 §,

eller å af tillsynsmyndigheten förordnad god man, som skall med sådana

likvidatorer deltaga i likvidation. God man äger att ensam utlysa extra

föreningssammanträde för behandling af fråga rörande likvidationen

samt att, utan hinder af beslut om delning af likvidationsboets förvaltning,

deltaga i förvaltningens alla delar.

59 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation,

bör undertecknas med föreningens firma med tillägg af orden

»i likvidation». Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall

firman tecknas af denne i förening med den eller dem, som eljest äro

berättigade att teckna firman. Vid firmateckning skola de, som teckna

firman, äfven underskrifva sina namn.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt härofvan

är sagdt och framgår ej af handlingens innehåll såväl att den

utfärdats å föreningens vägnar som ock att föreningen är i likvidation,

vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara

för föreningen bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen

må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

60 §.

Hvad stadgarna må innehålla om rätt för medlem att vid afgång

ur föreningen utfå någon del af föreningens tillgångar skall ej äga till

-

27

länkning beträffande medlem, som afgatt efter det beslutet att föreningen

skulle träda i likvidation blef slutligen gällande.

Under det föreningen är i likvidation, skola de afgifter och uttaxerade

belopp ej utkräfvas och de understöd ej utgifvas, som förfallit

till betalning efter det beslutet att föreningen skulle träda i

likvidation blef slutligen gällande. Pensionsbelopp, som förfallit till

betalning efter nämnda tidpunkt, må dock utbetalas, därest pensionsfallet

inträffat före samma tidpunkt och utbetalningen kan ske utan

förnärmande af den rätt, som tillkommer borgenär, medlem eller annan

understödsberättigad.

61 §•

Vid understödsförenings likvidation må sådan öfverlåtelse af föreningens

rörelse, som omförmäles i 50 §, eller fördelning af föreningens

tillgångar icke äga rum, förrän den i årsstämningen utsatta inställelsedagen

är förbi och all veterlig gäld blifvit betald, däri inbegripet understöd,

som förfallit till betalning innan beslutet att föreningen skulle

tråda i likvidation blef slutligen gällande. År någon del af gälden

tvistig eller icke förfallen och kan förty eller af annan orsak betalning

ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel inne

hållas

Sedan

detta skett, skall, därest förslag till öfverlåtelse af föreningens

rörelse kunnat åvägabringas, gode mannen ofördröjligen utlysa

föreningssammanträde för behandling af detsamma. A det eller de

sammanträden, hvarå förslaget behandlas, skall gode mannen framlägga,

där öfverlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett befintligt

ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, af

nämnda förening eller bolag afgifvet anbud a rörelsens öfvertagandt,

där öfverlåtelsen skall ske på en understödsförening, som skall bildas

för detta ändamål, förslag till villkor för öfverlåtelsen och till stadgar

för föreningen; eller, där öfverlåtelsen skall ske pa ett ömsesidigt

försäkringsbolag, som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor

för öfverlåtelsen samt till bolagsordning och enligt 67 § i lagen om

försäkringsrörelse erforderliga bestämmelser angående grunderna for

bolagets verksamhet. Med afseende a öfverlåtelse af pensionskassas rörelse

skalig såvida icke annorlunda finnes bestämdt i stadgarna, iakttagas,

att rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet att

föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen gällande, skall äga

företräde framför öfriga rättigheter till framtida understöd. Efter det

28

beslut^ pm öfverlåtelsen blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten samt, där

öfverlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,

som bildats för detta ändamål, berörda förening eller

bolag registrerats, skall den förening eller det bolag, hvarpå öfverlåtelsen

sker, anses hafva inträdt uti den i likvidation varande föreningens

rättigheter och skyldigheter, och sistnämnda förenings återstående

tillgångar och handlingar skola öfverlänmas till den andra föreningen

eller bolaget.

liar förslag till öfverlåtelse af föreningens rörelse ej kunnat åvägabringas

eller kommer af annan anledning öfverlåtelse icke till stånd,

skola de bestämmelser, stadgarna må innehålla angående förfarandet

med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning, gå i verkställighet.

Sakna stadgarna erforderliga bestämmelser i detta hänseende,

skola de behållna tillgångarna fördelas mellan medlemmarna

äfvensom öfriga understödsberättigade enligt grunder, som godkänts af

tillsynsmyndigheten; dock att vid pensionskassas likvidation skola före

nämnda fördelning åt innehafvarna af pensioner, för hvilka pensionsfallet

inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation blef

slutligen gällande, anskaffas motsvarande lifräntor. Dessa skola med

användande, så långt erfordras, af de behållna tillgångarna inköpas

hos svenskt försäkringsbolag. Måste lifräntorna minskas, skall detta

ske i förhållande till pensionernas belopp.

62 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske

kan, å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

63 §.

Atnöjes föreningsmedlem eller annan understödsberättigad ej med

likvidatorernas redovisning, skall han genom stämning anhängiggöra sin

talan hos domstol inom ett år från den dag, då redovisningen framlades

å föreningssammanträde. Försummas det, hafve han förlorat

sin talan.

64 §.

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning

för sin förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna

ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.

29

Vid anmälan skall fogas styrkt afskrift af protokoll, som förts

i ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

65 §.

Afträdes understödsförenings egendom till konkurs, skall underrättelse

om den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom

genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af

styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 48 § eller

likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må

dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,

som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom utses nya styrelseledamöter

eller nya likvidatorer.

Var ej föreningen jämlikt slutligen gällande beslut i likvidation,

då dess egendom afträddes till konkurs, skall, intill dess konkursen

afslutats eller, där konkursen lämnat öfverskott, beslut enligt 66 § om

verksamhetens fortsättande eller föreningens trädande i likvidation,

blifvit slutligen gällande, hvad i (iO § stadgas om förening, som är i

likvidation, äga tillämpning å föreningen; dock med iakttagande däraf,

att hvad i sistnämnda paragraf sägs angående den tid, då beslutet att

föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen gällande, i stället

skall afse tiden för den offentliga stämningens utfärdande.

66 §.

Finnes efter konkursens afslutande ej öfverskott, anses föreningen

upplöst, då konkursen afslutats. Det åligger dem, som under konkursen

sist företrädt föreningen såsom konkursgäldenär, att om föreningens

sålunda skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom afträddes till

konkurs, och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å

föreningssammanträde, hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen,

beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda

i likvidation. Träder föreningen då i likvidation, skall dels hvad

i 57, 61, och 64 §§ är stadgadt om årsstämning ej äga tillämpning

och dels vid tillämpning af 60 och 61 §§ i öfrigt iakttagas, att hvad

där sägs angående den tid, då beslutet att föreningen skulle träda i

likvidation blef slutligen gällande, i stället skall afse tiden för den

offentliga stämningens utfärdande.

30

67 §.

Hafva vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats

eller öfverlämnats till någon, som enligt stadgarna är berättigad att

öfvertaga dem, utan att betalning för gälden erlagts eller innehållits,

eller befinnas innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning’

vare i händelse af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser

den, som uppburit något på borgenärs bekostnad, skyldig att återbära

hvad han sålunda bekommit. Befinnes utbetalning af understöd,

hvilken skett emot bestämmelse i 60 eller 65 §, vara borgenär, medlem

eller annan understödsberättigad till förfång, skall ock återbäring

äga rum.

Om frivillig öfverlåtelse af understödsförenings rörelse.

68 §.

käckes i annat fall, än hvarom i 61 § förmäles, förslag att

understödsförenings rörelse eller viss gren däraf skall öfverlåtas på

understödsförening eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som

skall bildas för detta ändamål, skall å föreningssammanträde, som har

att besluta angående förslaget, framläggas: där öfverlåtelsen skall ske på

en befintlig understödsförening, ett befintligt ömsesidigt försäkringsbolag

eller ett försäkringsaktiebolag, af nämnda förening eller bolag afgifvet

anbud å öfvertagande af den ifrågavarande rörelsen; där öfverlåtelsen

skall ske på en understödsförening, som skall bildas för detta ändamål,

förslag till villkor för öfverlåtelsen och till stadgar för föreningen; eller,

där öfverlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag, som skall

bildas för detta ändamål, förslag till villkor för öfverlåtelsen samt till

bolagsordning och enligt 67 § i lagen om försäkringsrörelse erforderliga

bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet.

”Vid dylik öfverlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämdt

i stadgarna, rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet

om öfverlåtelsen blef slutligen gällande, äga företräde framför

öfriga rättigheter till framtida understöd.

Då beslut om öfverlåtelsen blifvit gill adt af tillsynsmyndigheten

samt, där öfverlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt

försäkringsbolag, som bildats för detta ändamål, berörda förening eller

31

bolag registrerats, skall den förening eller det bolag, hvarpå öfverlåtelse^

sker, anses hafva inträdt i den öfverlåtande föreningens rättigheter och

skyldigheter mot medlemmarna och andra understödsberättigade på

grund af den öfverlåtna rörelsen. Afser öfverlåtelsen föreningens hela

rörelse, skall föreningen träda i likvidation. _

Varder, efter det beslut om öfverlåtelse, hvarom i denna paragraf

förmäles, blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten, föreningen försatt i konkurs,

skall vid tillämpning af hvad i 36 § 3 inom. konkurslagen är stadgadt

angående rätt till talan om återgång af aftal, aftalet om öfverlåtelsen

anses ingånget den dag, då gillandet skedde.

Om registrering och om tillsyn u understödsföreningen.

69 §.

I denna lag föreskrifven registrering och tillsyn å understödsföreningar

handhafves af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

70 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras understödsföreningsregister för

inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola anmälas för

registrering eller hvilkas intagande i registret eljest varder föresknfvet.

71 §•

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Aflämnas anmälan

genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara

styrkt af vittnen. , .

Då understödsförenings registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot

och suppleant, så ock i öfrigt en hvar, som, ensam eller gemensamt

med annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma

gång egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt

bihang°till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälmngsskriften

och blifvit af vittnen styrkt, På enahanda sätt skall förfaras,

då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant

blifvit utsedd eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,

blifvit berättigad att teckna firman.

32

72 §.

Hafva icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter,

som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas understödsförenings.

stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hafva

tillkommit i föreskrifven ordning eller ej stå i öfverensstämmelse med

föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning

eller vara till sin affattning i något viktigare hänseende otydliga eller

vilseledande, skall registrering vägras. Lag samma vare, därest tillsynsmyndigheten

vid pröfning af sådant beslut, som i 44 § andra stycket

eller 45 § första stycket sägs, finner beslutet icke böra gillas.

I fråga om hjälpkassa, som har mera än ett tusen medlemmar,

och pensionskassa må registrering jämväl vägras, då stadgarna eller beslutad

ändring i desamma befinnes uppenbarligen otillfredsställande med

hänsyn till grunderna för föreningens verksamhet.

73 §.

Beviljas understödsförenings registrering, läte tillsynsmyndigheten

i registret införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,

ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens

firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af

styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan

befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om

registreringen och återställas till sökanden.

74 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret

skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

33

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af

det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden

återställas, försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i

registret göras.

75 §.

En samling af hvad i registret införes med undantag af underrättelse

om konkurs, hvarom förmäles i 65 §, skall genom det allmännas

försorg efter hand befordras till trycket och förses med register för

hvarje år.

I den mån nämnda samling tryckes, skall den öfversändas till

hvarje domstol och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskilt

för hvarje förening, förvaras såsom bilagor till registret.

76 §.

Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i

föreningsregister, sjukkasseregister, understödsföreningsregistret eller försäkringsregister

tidigare införd firma, och lider därigenom innehafvaren

af sistnämnda firma förfång, äge domstol på talan af denne förbjuda

föreningen att efter viss tid begagna förstnämnda firma äfvensom

ålägga föreningen det skadestånd, som pröfvas skäligt.

Menar någon eljest, att en i understödsföreningsregistret verkställd

inskrifning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande

samt om skadestånd föras vid domstol.

77 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i

understödsföreningsregistret gjord inskrifning ej bort ske, eller att

beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande,

hvarom inskrifning skett, ej föreligger, skall på ansökning af någondera

parten anteckning därom göras i registret.

Yarder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,

af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall

anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.

34

78 §.

Mot den, som inhämtat kännedom om hvad registret beträffande

visst förhållande innehåller å den tid, hvarom fråga är, kan ändring i

samma förhållande icke med laga verkan åberopas, med mindre han

visas hafva ägt vetskap om ändringen.

79 §.

Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande

eller öfverexekutor företräder understödsförening, bevis hvaraf framgår,

att han den dag, beviset utfärdades, enligt understödsföreningsregistret

var behörig att företräda föreningen, och är beviset ej äldre än ett år,

åligger det myndigheten att ur den i 75 § omförmälda tryckta samlingen

inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten

ägt rum. Hvad i sådant afseende nyssnämnda samling, i den mån den

kommit myndigheten tillhanda, utvisar skall för myndigheten äga vitsord,

där ej annat förhållande visas vara lör handen.

80 §.

Det åligger understödsförenings styrelse att för hvarje räkenskapsår

före den 1 juli påföljande år till tillsynsmyndigheten ingifva styrkt afskrift

af styrelsens förvaltningsberättelse samt en i enlighet med fastställdt

formulär upprättad och af styrelsen underskrifven statistisk redogörelse

rörande föreningen och dess verksamhet under året.

Därjämte skall styrelsen inom två månader från det revisorernas

berättelse framlades å föreningssammanträde till tillsynsmyndigheten

ingifva styrkt afskrift af såväl denna berättelse som ock protokoll,

upptagande de å föreningssammanträde i anledning af styrelsens och

revisorernas berättelser fattade beslut.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,

skola sådana ofördröjligen lämnas af styrelsen.

Styrelsen vare pliktig ej mindre att när som helst bereda tillsynsmyndigheten

eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens

medel'' samt att granska föreningens räkenskaper och öfriga handlingar

än äfven att lämna dem tillträde till föreningssammanträde.

81 §•

För pensionskassa skall styrelsen hvart femte år, i samband med

ingifvandet af styrelsens förvaltningsberättelse för nästföregående år,

35

till tillsynsmyndigheten ingifva balansräkning, upptagande såsom skuld

värdet af föreningens förbindelse på grund af gällande utfästelser af

understöd enligt försäkringsteknisk beräkning.

Balansräkningen skall enligt af tillsynsmyndigheten fastställda

grunder upprättas af person, hvilken innehar behörighet att utöfva befattning

såsom aktuarie vid lifförsäkringsbolag eller annars af tillsynsmyndigheten

förklarats behörig att upprätta nämnda räkning. Förening

äger att för balansräkningens upprättande anlita tillsynsmyndigheten

mot erläggande af arfvode, som bestämmes af nämnda myndighet.

Därest balansräkning, som af förening ingifvits, utvisar brist,

må tillsynsmyndigheten ålägga föreningen att, så länge bristen fortfar,

ingifva sådan räkning jämväl oftare än hvart femte år, dock högst

årligen.

Skyldighet att afgifva balansräkning, på sätt ofvan i denna paragraf

sägs, kan ock af tillsynsmyndigheten åläggas sådan hjälpkassa,

inom hvilken medlemmarnas bidrag hufvudsakligen utgå i fasta premier.

Från ingifvande af balansräkning äger tillsynsmyndigheten befria

pensionskassa, då dess rörelse är af mindre omfattning eller eljest

skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

82 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att öfvervaka understödsförenings

verksamhet samt tillhandagå föreningen med råd och upplysningar

i ändamål att föreningens rörelse må drifvas på ett med hänsyn till

dess art och omfattning lämpligt sätt.

Finner tillsynsmyndigheten, att afvikelse från denna lag eller föreningens

stadgar förekommer, skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen

att inom viss tid hafva vidtagit de åtgärder, som pröfvas erforderliga

för rättelses vinnande.

Därest i annat fall, än hvarom i nästföregående stycke förmäles,

hjälpkassa, som har mera än ettusen medlemmar, eller pensionskassa befinnes

drifva sin verksamhet enligt grunder, hvilka med hänsyn till

rörelsens art och omfattning måste anses otillfredsställande, må tillsynsmyndigheten

meddela föreningen anvisning att inom viss, skälig tid

hafva vidtagit de åtgärder, som tillsynsmyndigheten finner nödiga för

att föreningens verksamhet skall blifva ordnad på tillfredsställande sätt.

Befinnes förening, som blifvit registrerad enligt denna lag, drifva

rörelse, hvilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall

tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att antingen vidtaga erforderliga

36

ändringar med afseende å rörelsens art eller ock inom viss, skälig tid

kafva öfverlåtit rörelsen på ett försäkringsbolag.

Har anvisning enligt denna paragraf meddelats af tillsynsmyndigheten

och finnes föreningen icke tillbörligen ställa sig anvisningen

till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren

göra ansökning om åläggande för föreningen att träda i likvidation.

Har sådan ansökning gjorts, skall rörande kungörelse om ansökningen

och förordnande af sysslomän samt angående underrättelse om sådant

förordnande för registrering gälla hvad i 48 § är föreskrifvet. Styrker

ej föreningen å den utsatta tiden, att meddelad anvisning behörigen

efterkommits, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation,

och förordne eu eller flera likvidatorer att verkställa densamma.

88 §.

Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke afser registrering,

så ock om beslut, hvarigenom registrering vägrats, skall skriftlig

underrättelse ofördröjligen öfverlämnas eller med allmänna posten försändas

till någon, hvilken äger företräda föreningen. Innefattar beslutet

åläggande, hvarom i 81 § förmäles, eller anvisning enligt 82 eller 86 §,

eller har genom beslutet af förening gjord ansökning afslagits eller

gillande af beslut, hvarom förmäles i 45 § andra stycket, eller registrering

af anmäldt förhållande vägrats, skola i underrättelsen om beslutet

skälen därför angifvas.

År understödsförening eller annan, som enligt denna lag i ärende

angående föreningen gjort framställning hos tillsynsmyndigheten, missnöjd

med tillsynsmyndighetens beslut, må, vid talans förlust, besvär

öfver beslutet hos Konungen anföras, där föreningens styrelse har sitt

säte å ort inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands

län, före klockan tolf å fyrtiofemte dagen och, där styrelsen

har sitt säte å ort inom annan del af riket, före klockan tolf å trettionde

dagen från beslutets dag.

84 §.

Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt

om understödsföreningsregistrets förande och tillsynsmyndighetens verksamhet

i öfrigt äfvensom angående tid och sätt för utgifvande af den

i 75 § omförmälda samlingen och dess öfversändande till vissa myndigheter

meddelas af Konungen.

37

85 §.

I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses

eu nämnd, bestående af medlemmar af understödsföreningar eller ledamöter

af deras styrelser, hvilken nämnd äger att sammanträda inför

tillsynsmyndigheten för samråd med denna myndighet i gemensamma

angelägenheter.

Om understödsförening med godhända stadgar.

86 §.

I understödsförenings stadgar må intagas bestämmelse därom, att

stadgarna skola vara godkända af tillsynsmyndigheten.

Vid pröfning af ansökning om registrering af understödsförening,

i hvars stadgar sådan bestämmelse finnes intagen, skall tillsynsmyndigheten

särskildt tillse, att stadgarna innehålla bestämmelser om fasta

premier, fondafsättning och medelförvaltning samt om den rätt till

andel i föreningens tillgångar, som må tillkomma medlem vid afgång

ur föreningen, och den rätt till andel i behållna tillgångar, som ma

tillkomma medlem och annan understödsberättigad vid föreningens upplösning.

Befinnas stadgarna i nu nämnda hänseenden eller eljest icke

vara betryggande för medlemmarna och öfriga understödsberättigade,

skall registrering vägras. Beviljas registrering, skall i registret och

beviset om registreringen anmärkas, att stadgarna blifvit godkända.

Beträffande registrering af stadgeändring, hvarigenom föreskrifvits

att stadgarna skola vara godkända af tillsynsmyndigheten, samt registrering

af ändring i godkända stadgar, skola bestämmelserna i nästföregående

stycke äga motsvarande tillämpning.

Befinnas stadgar, som blifvit godkända af tillsynsmyndigheten,

icke längre vara betryggande, skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen

att inom viss tid hafva vidtagit de åtgärder, som pröfvas erforderliga

för rättelses vinnande. Angående sådan anvisning gälle hvad

i 82 § sista stycket stadgas om anvisning, som meddelats enligt

nämnda paragraf.

38

Särskilda bestämmelser.

87 §.

Rätt till understöd från registrerad understödsförening kan icke

ofverlåtas ock må förty ej tagas i mät för gäld. Detta stadgande

galler dock icke beträffande ett eller flera kapitalunderstöd, hvilka

blltvit. utfästa för samma person såsom medlem af en eller flera understödsföreningar,

i hvad det eller de tillhopa öfverstiga ett tusen kronor,

eller beträffande en eller flera pensioner, i hvad den eller de tillhopa

för samma pensionstagare öfverstiga femhundra kronor om året.

Registrerad understödsförening äge ej meddela försträckning mot

säkerhet af rätt att innehålla utfäst understöd.

88 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller

öreningens stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan en

för alla och alla för en.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller föreningsmedlemmar

denna lag eller föreningens stadgar och tillskyndas tredje man

därigenom skada, vare de, som låtit sådant komma sig till last ansvariga

för skadan, en för alla och alla för en.

89 §.

Understödsförening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda

genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort där

styrelsen enligt stadgarna har sitt säte.

90 §.

Innehålla understödsförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan

föreningen och styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem

eller annan understödsberättigad skola hänskjutas till afgörande af eu

e*™ skiljemän, äge det förbehåll samma verkan, som tillkommer

skiljeaftal; och gälle om påkallande af förbehållets tillämpning hvad

om stämning finnes stadgadt i 28 §.

39

2 kap. Om oregistrerade understödsföreningar.

91 §.

Understödsförening, hvilken ej blifvit registrerad, kan ej förvärfva

fast egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet gor<

fordran eller annan rättighet gällande.

92 §.

Handla ledamöter af oregistrerad understödsförenings styrelse eller

medlemmar af föreningen eller andra å föreningens vägnar, svare de,

som i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser

såsom för annan sin gäld, en för alla och alla for en.

3 kap. Straffbestämmelser.

93 §.

Därest understödsförening, hvilken är skyldig att söka registrering,

drifver verksamhet utan att vara registrerad, straffes den, som deltager

i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom, med böter från

och med fem till och med ettusen kronor.

Fortsättes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu ar

sagd, samma förseelse, skall, för hvarje gång stämning därför utfärdats

och delgifvits, dömas till de böter, som for sådan förseelse aro

stadgade.

94 §.

Med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor

straff© s • •

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering

mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift, .. „.. .

2) styrelseledamot eller likvidator i registrerad understödsförening,

där han mot bättre vetande i handling, som framlägges a forenmgssammanträde

eller jämlikt bestämmelserna i 80 § forsta och tredje

40

styckena ingifves till tillsynsmyndigheten, meddelar oriktig uppgift

rörande föreningens angelägenheter; 8

3) styrelseledamot i registrerad understödsförening, där han använder

någon föreningens tillgång för ändamål, som, efter hvad han

inser, ar ett annat än det, för hvilket samma tillgång är afsedd

4)

revisor i registrerad understödsförening, där han i berättelse

eller annan handling, som framlägges å föreningssammanträde, mot

bättre vetande lamnar oriktig uppgift rörande föreningens angelägenheter

eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik

1 handling, som af honom granskats;

5) där balansräkning, som jämlikt 81 § ingifves till tillsynsmyndigheteii,

ar oriktig, den som mot bättre vetande upprättat eller

ingifvit räkningen.

Ej må straff, som i denna paragraf är stadgadt, ådömas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

95 §•

Åsidosattes föreskrift, som är meddelad i 25 §, 33 § första stycket,

3o § Bistå stycket, 46 §, 66 § första stycket eller 80 §, eller skyldighet

att ingifva balansräkning, hvarom i 81 § förmäles

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med

trehundra kronor.

r Sracmra lag VfG1 °m likvidator> som ej fullgör hvad honom enligt

oo §, 56 § andra stycket eller 64 § åligger.

Förseelse mot 33 § första stycket, 35 § sista stycket eller 56 S

andra stycket må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom

målsägande anses såväl föreningen som hvarje medlem däraf.

° BÖt?r/i l°™ ädöma®, enliSt denna lag, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna

strafflagen. °

97

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan

för registrering beträffande registrerad understödsförening eller att

underställa tillsynsmyndigheten beslut, som i 45 § andra stycket sä^s

41

eller att till tillsynsmyndigheten ingifva någon af de i 80 och 81 §§

omförmälda handlingarna skall åtalas vid allmän underrätt i den ort,

där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

4 kap. Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

98 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning

1) å statens eller kommuns pensionering af tjänsteinnehafvare

eller å anstalt, för hvars utfästelser af understöd staten eller kommun

är ansvarig, eller å sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda

personer, hvilken af Konungen förklarats undantagen från lagens tilllämpning;

2)

å sjukkassa;

3) å fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för

vårdande af yrkesangelägenheter af anledning att densamma meddelar

understöd vid arbetslöshet;

4) å rånte- och kapitalförsäkringsanstalt.

Anstalt eller pensionskassa, hvarom ofvan vid 1) förmäles, vare

dock pliktig att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna

uppgifter i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar.

99 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191 . .

Understödsförening, som då äger bestånd, vare dock ej skyldig

att söka registrering före den 1 januari 191 . . (tre år från lagens ikraftträdande).

Med afseende å dylik förening skola bestämmelserna i 91

och 92 §§ ej äga tillämpning före sistnämnda dag, men efter den dagen

må icke rättighet, äfven om den uppkommit dessförinnan, af oregistrerad

förening göras gällande hos domstol eller annan myndighet.

I öfrigt gälle beträffande understödsförening, som äger bestånd

vid tiden för lagens trädande i kraft, följande undantag från lagens

bestämmelser:

1) Det i 3 § gifna förbudet utgör ej hinder att med högre belopp,

än där sägs, utbetala understöd, som blifvit utfäst före lagens

trädande i kraft.

6

42

2) Bestämmelsen i 72 § andra stycket äge ej tillämpning med

afseende å föreningens registrering.

3) Är föreningen skyldig att afgifva balansräkning enligt 81 §,

äger tillsynsmyndigheten att utsätta lämplig tid, jämväl innan fem år

förflutit efter föreningens registrering, då balansräkning första gången

skall afgifvas.

4) Anvisning enligt 82 § tredje stycket, hvilken meddelas hjälpkassa,

skall jämväl innehålla, att föreningen äger rätt att, i stället för de

jämlikt nämnda stycke föreskrifna åtgärderna, i stadgarna intaga

bestämmelse, hvarigenom antalet af föreningens medlemmar begränsas

till en viss siffra, som icke i anvisningen må sättas lägre än antalet

af föreningens medlemmar vid tiden för anvisningens meddelande.

43

förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen om

försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse

skola erhålla följande ändrade lydelse:

162 §.

Beträffande ömsesidigt försäkringsbolag, som bildas för öfvertagande

af understödsförenings rörelse eller viss gren däraf på sätt i 61 och 68

§§ i lagen om understödsföreningar sägs, skall hvad som stadgas här

ofvan i 2 § angående stiftare, i 66 § under 13) och angående bestämmelser

om sådant sammanträde, som i 74 § sägs, i 71—75 §§ samt i

76 § under 3) ej äga tillämpning.

Genom beslut å understödsförenings sammanträde, hvarigenom

förslag om öfverlåtelse af rörelsen eller någon gren däraf på sådant

bolag slutligen antagits, skall jämväl det framlagda förslaget till bolagsordning

och bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet

anses antaget; och skola val af styrelse och revisorer verkställas å

nämnda föreningssammanträde eller, därest andra än de vid föreningssammanträdet

röstberättigade äga att deltaga i valen, å särskildt sammanträde,

som skall utlysas jämlikt 37 § i lagen om understödsföreningar.

Sedan föreningens beslut om öfverlåtelsen blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten,

skall bolagets styrelse söka Konungens stadfästelse å

bolagsordningen och de öfriga grunderna för bolagets verksamhet.

Då stadfästelse erhållits, skall ansökning göras om bolagets registrering.

I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvars verksamhet endast

afser att meddela försäkring af egendom inom ett län, skall af denna

lags förestående bestämmelser, förutom de i sista momentet af denna

§ angifna lagrum, i tillämpliga delar allenast gälla hvad i 1, 3, 63,

64, 66, 68, 69, 71, 74, 75, 77—79, .81—91, 94—120, 122, 131, 132,

44

134—138 och 158—161 §§ stadgas, dock att sådan uppgift angående

bolagets verksamhet och ställning, hvarom i 134 § under 2) förmäles,

skall införas, i stället för i allmänna tidningarna, i den stads tidning,

där Konungens befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera tidningar

där utgifvas, i tidning, där allmänna påbud för staden vanligen

meddelas.

De, som vilja stifta ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är

sagdt, skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens

befallningshafvandes stadfästelse. Konungens befallningshafvande

pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag

och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser^

därutöfver må erfordras.

A beslut om ändring i stadfäst bolagsordning skall ock sökas

Konungens befallningshafvandes stadfästelse.

Firman skall innehålla ordet »försäkring» och angifva området

för bolagets verksamhet samt tydligt skilja sig från andra, hos samma

myndighet förut enligt bestämmelserna i denna paragraf införda, ännu

bestående firmor.

Sedan bolaget bildats och styrelse blifvit utsedd, skall ansökning

om bolagets registrering af styrelsen göras. Sådan ansökning skall

innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn

äfvensom om deras hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas

af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som

äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse, i två

styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och

att styrelse blifvit utsedd;

3) samtliga teckningslistor i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Stadfäst ändring i bolagsordningen skall, vid det i 160 § stadgade

äfventyr, ofördröjligen anmälas för registrering. Vid ansökning

härom skall styrelsen foga två styrkta afskrifter af Körningens befallningshafvandes

beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

Hos Konungens befallningshafvande skall föras register för ininskrifning

af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola beträffande

ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är fråga, anmälas eller hvilkas

intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

Beviljas bolags registrering, läte Konungens befallningshafvande i

registret införa:

1) dagen för beslutet om bolagets bildande;

45

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

6) huruvida, och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för

bolaget upptaga lån; .

7) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

8) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade

att teckna firman;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

kungöras delägarne eller röstberättigade, som ej äio del

Det

ena exemplaret af Konungens befallningshafvandes beslut om

stadfästelse skall, försedt med bevis ona registreringen, jämte teckningslistorna

i liufvudskritt, till sökanden återställas.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret

skett, skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas. Registreras

ändring i bolagsordningen, skall ena afskriften af Konungens

befallningshafvandes beslut om stadfästelse å ändringen till sökanden

återställas, försedd med bevis om registreringen. Sker ändring i

firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning hinder

honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande foras vid

rådstufvurätten i den stad, där Konungens befallningshafvande har

sitt säte. „ „„ , o

Hvad i 147 § 2 mom., 148 och 149 §§, 153 1 och 3 mom.

samt 154, 156 och 157 §§ är stadgadt skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om registrering och register, hvarom nu är sagdt; dock

att de kungörelser, som i 153 § 1 mom. och 156 § omförmälas, skola

införas, i stället för i allmänna tidningarna, i ortstidningen, samt att

hvad i 157 § är sagdt om verkan af kungörande i allmänna tidningarna

i stället skall gälla kungörande i ortstidningen.

163 §.

Hvad ofvan i denna lag är föreskrifvet skäll ej äga tillämpning

å:

a) anstalt, som inrättats af staten;

b) anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref

eller andra värdehandlingar;

46

c) rånte- och kapitalförsäkringsanstalt;

d) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring af egendom å landsbygden,

hvars verksamhetsområde är mindre än ett härad;

e) sjukkassa eller understödsförening.

. Anstalt, hvarom. ofvan under b), c) och d) förmäles, vare dock

pliktig att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter

i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191

MOTIV

49

För att klargöra innebörden af det åt sakkunnige lämnade uppdraget

att biträda vid uppgörande af förslag till lag om understödsföreningar

erfordras en återblick på det lagstiftningsarbete, som å

förevarande och angränsande områden hittills förekommit i vårt land.

I)å genom utfärdandet af lagen om registrerade föreningar för

ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895 grunden lades till en svensk

föreningslagstiftning, blefvo, bland annat, »försäkringsföreningar» uttryckligen

undantagna från lagens tillämplighetsområde. De egentliga,

affärsmässiga försäkringsföreningarna erhöllo sedermera rättslig

reglering genom lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 (i det

följande kallad »försäkringslagen»), i hvilken de under benämningen

ömsesidiga försäkringsbolag ställts vid sidan af försäkringsaktiebolagen.

Men sistnämnda lag äger enligt 163 § e) ej tillämpning å »sjuk- och

begrafningskassa eller annan dylik understödsförening, hvars verksamhet

icke afser affärsmässigt drifvande, af försäkringsrörelse».

I det den 10 september 1897 afgifna kommittéförslaget till försäkringslag

hade ifrågavarande undantag formulerats så, att det afsåg

»föreningar för lif-, lifränte- eller kapitalförsäkring, därest vid lifeller

kapitalförsäkring högsta försäkrade beloppet icke öfverstiger

ett tusen kronor och vid lifränteförsäkring högsta lifräntans årliga belopp

icke öfverstiger etthundra kronor», »pensions- och andra understödsföreningar»

samt »sjukkassor». Motiven innehöllo härom följande:

Hvad lifförsäkringsföreningarna beträffade, hade kommittén föreslagit

såsom regel, att de skulle hänföras under lagen, och att sålunda t. ex.

det rena uttaxeringssystemet icke skulle vara tillåtet inom desamma.

Men äfven i fråga om dessa föreningar syntes det af praktiska skäl

vara nödvändigt att bestämma en gräns nedåt. Till dessa föreningar

hörde nämligen strängt taget äfven de s. k. hundramanna-, fyrahundramannaföreningarna

in. fl., hvilka det å ena sidan skulle vara så godt

som omöjligt att öfvervälta, medan desamma å andra sidan ofta vore

att betrakta såsom allenast understödsföreningar. Hvarje gräns, som

i detta afseende bestämdes, vore naturligtvis godtycklig. För att emellertid

icke vara alltför sträng härvidlag hade kommittén föreslagit,

Tidigare

lagstiftnings■

arbete.

50

att alla föreningar af förevarande slag, som icke meddelade kapitalförsäkring

till större belopp än 1,000 kronor eller försäkring af lifränta

till högre årligt belopp än 100 kronor, skulle undantagas från lagens

tillämpning. Under benämningen »pensions- och andra understödsföreningar»

hade kommittén sökt sammanfatta alla de olika slag af

pensionskassor för statens eller kommunens tjänstemän, för tjänstemän

och arbetare inom enskilda verk och inrättningar in. m. äfvensom

föreningar för utdelande af understöd åt behöfvande medlemmar och

dylikt, hvilka visserligen utöfvade ett slags försäkringsverksamhet, men

icke kunde sägas drifva försäkringsrörelse i egentlig mening, alldenstund

inträdet i dessa kassor vore antingen obligatoriskt eller också

beroende af vissa speciella kvalifikationer. Att alla dylika föreningar

borde från lagen undantagas, torde vara tydligt. Då emellertid någon

skarp definition icke å dem syntes kunna gifvas, torde man i tvifvelaktiga

fall hafva att hålla sig till den i fråga om lifförsäkringsföreningarna

föreslagna begränsningen. I)å sjukkassorna genom lagen om

sjukkassor den 30 okt. 1891 gjorts till föremål för särskild lagstiftning,

hade kommittén jämväl ansett dem böra undantagas från försäkringslagen.

I det utkast till lag om lifförsäkringsrörelse, som den 22 december

1900 afgafs af sakkunnige från Sverige, Norge och Danmark,

gjordes enligt den svenska texten.ett motsvarande undantag för »sådana

på ömsesidighet grundade lifförsäkringsanstalter, som i fråga om försäkring

af visst kapital ej meddela försäkring till högre belopp än

tvåhundrafemtio kronor eller i fråga om försäkring af lifränta ej meddela

försäkring till högre belopp än femtio kronor om året; Konungen

dock obetaget att, där så pröfvas nödigt, jämväl förordna att dylik

anstalt skall underkastas denna lags bestämmelser.»

Det till Högsta domstolen remitterade förslaget till försäkringslagen

upptog i sin 117 § eu bestämmelse därom, att lagens föreskrifter

ej skulle äga tillämpning å »ömsesidigt försäkringsbolag, som med afseende

på verksamhetens art och ändamål är jämförligt med pensionseller

annan understödskassa.»

Högsta domstolen yttrade härom: Med pensions- och understödskassor

torde böra förstås sådana inrättningar, hvilka visserligen utöfvade

försäkringsverksamhet, men som ej vore afsedda för allmänheten, utan

endast för eu viss kategori af medborgare, de där på grund af sin

verksamhet eller af annan bestående anledning kunde sägas bilda eu

sluten krets. Då emellertid en dylik inrättning mera med afseende å

verksamhetens omfång än å dess art och ändamål skilde sig från ett

51

vanligt försäkringsbolag, mötte svårighet att af förevarande undantagsstadgande,

såsom det i förslaget blifvit formuleradt, sluta sig till, Indika

försäkringsbolag därmed afsåges, och följaktligen äfven att bedöma

befogenheten af ett sådant undantag. Därest emellertid detsamma

ansåges böra bibehållas, torde tolkningen däraf böra underlättas genom

anförandet af exempel eller på annat sätt.

Enligt den kungl. propositionen till Riksdagen skulle lagen ej

äga tillämpning å »sjuk- och begrafningskassa eller annan dylik mindre

understödsförening».

Sin slutliga, ofvan först anförda lydelse med afseende å ifrågavarande

undantag erhöll försäkringslagen i sin af Riksdagen antagna

affattning.

I sin till Kungl. Maj:t den 20 maj 1903 aflåtna skrifvelse med

anmälan om lagens antagande anförde Riksdagen angående berörda

undantag för vissa försäkringsanstalter, efter att hafva redogjort för

det föregående lagstiftningsarbetet, bland annat följande: Af nämnda

redogörelse framginge, att det mött stora svårigheter att beträffande

ifrågavarande slag af försäkringsanstalter angifva gränsen för lagens tilllämpliglietsområde.

Dessa svårigheter vore en följd af de skilda former,

hvarunder dessa talrika anstalter förekomme. I fråga om sjuk- och begrafningskassor

kunde man erhålla åtskilliga upplysningar härutinnan

af de genom civildepartementet offentliggjorda årliga redogörelserna angående

registrerade sjukkassors verksamhet. Den senaste redogörelsen,

som afsåge år 1899, utvisade, att medlemmarnas antal växlade mellan

ett fåtal och öfver 16,000 personer. Begrafningshjälpen utginge med

visst belopp, vanligast femtio öre eller en krona, af hvarje medlem.

Ofta vore något maximum för densamma icke bestämdt, hvarför

densammas storlek berodde på medlemmarnas antal. Där maximum

vore fixeradt, växlade detta mellan fem kronor och afsevärda belopp.

Det utgjorde sålunda i en kassa 2,000 kronor, i en 1,200 kronor, i

eu 1,000 kronor och i tretton 500 kronor. Huruvida dylika kassor

vore att hänföra till understödsföreningar i egentlig bemärkelse, ansåge

Riksdagen kunna starkt ifrågasättas. Förutom dessa inregistrerade

kassor funnes eu mängd andra, pensionskassor, själfhjälpsföreningar,

hundramanna- och tusenmannaföreningar, liflförsäkringsföreningar

m. m., rörande hvilkas verksamhet någon officiell redogörelse

icke funnes. Inga af nu ifrågavarande anstalter torde vara inrättade

enligt försäkringstekniska grunder, utan vore säkerligen rena uttaxeringsföreningar.

De hvilade sålunda på ett system, som icke innebure

trygghet för framtiden och därför icke borde få inom lifför

-

52

säkringsrörelsen tillämpas. I den män dessa anstalter kunde anses

drifva försäkringsrörelse, borde äfven för dem den föreslagna lagens

bestämmelser vara gällande och dessa anstalter sålunda blifva nödgade

att ombilda sig i enlighet med de principer, efter hvilka en solid försäkringsrörelse

måste utöfvas. Ett sådant ombildande komme troligen

att i många fall möta ganska stora svårigheter. För att bereda lättnad

vid ombildandet och, därest sådant icke kunde åstadkommas, vid anstaltens

afveckling, torde särskilda bestämmelser vara erforderliga.

Innan tillfredsställande lagbestämmelser beträffande nu ifrågavarande

försäkringsanstalter kunde meddelas, torde dock en så vidt möjligt

fullständig utredning angående desamma vara af nöden. Riksdagen

anhölle alltså, att Kungl Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad

mån den verksamhet, som utöfvades af åtskilliga sjuk- och begrafningskassor,

pensionsanstalter och andra understödsföreningar, innefattade

försäkringsrörelse af beskaffenhet, att bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse

helt eller delvis på dem borde äga tillämpning, samt

därefter framlägga förslag till de lagbestämmelser i ämnet, hvartill utredningen

kunde föranleda.

Kungl. Maj:t förordnade därpå den 24 juli 1903 särskilda kommitterade

att inom civildepartementet biträda vid den af Riksdagen

sålunda begärda utredningen rörande vissa försäkringsanstalter samt

vid utarbetande af förslag till lagbestämmelser i ämnet. Kommitterade

afgåfvo den 2 december 1905 sitt betänkande, som innehöll dels förslag

till lag om understödsföreningar (benämnes i det följande »1905

års förslag»), dels en sammanställning af infordrade uppgifter rörande

icke registrerade understödsföreningars organisation och verksamhet b,

dels en utredning angående möjligheten att efter försäkringstekniska

grunder ombilda en viss, på uttaxering grundad understödsförening, dels

ock en redogörelse för det hufvudsakliga af lagstiftningen angående

privata mindre personförsäkringsanstalter i eu del främmande länder.

Omförmälda 1905 års förslag blef emellertid icke föremål för någon

kungl. proposition till Riksdagen. Detta förslag afsåg såväl sjukkassor

som öfriga understödsföreningar. Sjukkassorna, hvilka i utbredning

och organisation hunnit långt före öfriga understödsföreningar och pa

grund af sin särskilda sociala uppgift jämväl kommit i åtnjutande af

ekonomiskt understöd från statens sida, hade visserligen redan tidigare

’) Äldre statistiska undersökningar på samma område återfinnas i Äldre Arbetareförsäkringskommitténs

betänkande III: 3 och 6 samt i Nya Arbetareförsäkringskommitténs

betänkande IV.

53

erhållit en rättslig reglering genom lagen om registrerade sjukkassor

den 30 oktober 1891. Denna lag hade dock under sjukkasseverksamhetens

hastigt fortgående utveckling visat sig otillräcklig för sitt ändamål.

Efter framläggandet af 1905 års förslag, hvilket icke innehöll

några särskilda bestämmelser för sjukkassorna, gjordes från deras sida

gällande, att icke heller nämnda lagförslag motsvarade sjukkassornas

behof, utan att för dessa borde utfärdas eu särskild lag, som äfven

skulle innehålla materiella bestämmelser i syfte att gifva, sjukkasseverksamheten

större enhetlighet och effektivitet. Denna opinion bland

sjukkassorna vann afseende hos statsmakterna. Ett af särskilda sakkunnige

inom civildepartementet den 30 juni 1909 afgifvet förslag till

lag om sjukkassor blef med en del ändringar genom kungl. proposition

förelagd t 1910 års riksdag samt antogs efter ytterligare ändringar af

Riksdagen. Den sålunda antagna lagen om sjukkassor utfärdades den

4 juli 1910 och skall träda i kraft den 1 januari 1911.

Af förestående redogörelse framgår, att den lag, hvartill sakkunnige

haft att upprätta förslag, skall afse de föreningar, som omförmälas

i försäkringslagens 163 § vid e) eller böra likställas med de

där omförmälda, med undantag af sjukkassorna, äfvensom att lagen

skall för ifrågavarande föreningar meddela såväl föreningsrättsliga bestämmelser,

afseende att ordna frågan om föreningarnas rättskapacitet,

gifva stadga åt deras organisation, inom föreningarna skydda minoritetens

rätt gent emot majoriteten med mera dylikt, som ock föreskrifter

med ändamål att möjliggöra och reglera den särskilda kontroll

å föreningarnas verksamhet, som påkallas däraf, att nämnda verksamhet

gränsar till eller är en art af försäkringsverksamhet. Det föreliggande

lagförslaget inskränker sig härtill och lämnar understödsföreningarnas

verksamhet i det hela obunden af materiella bestämmelser. På grund

af dessa föreningars sinsemellan olikartade och mångskiftande natur,

hvarom i det följande vidare förmäles, lärer nämligen ett försök att i

socialpolitiskt syfte genom detalj bestämmelser i lagen sörja för, att

deras verksamhet blifver ordnad på ändamålsenligaste sätt, möta snart

sagdt oöfverstigliga svårigheter. Härtill kommer, att det tvång, eu

dylik lagstiftningsåtgärd skulle innebära, icke obetingadt kan anses

berättigadt med afseende å ifrågavarande föreningar, hvilka, till skillnad

från sjukkassorna, icke åtnjuta statsunderstöd.

Förevarande lagförslag innehåller icke heller någon fullständig

behandling af det civilrättsliga förhållandet mellan en understödsförening

och dess medlemmar i deras egenskap af understödstagare. En dylik

Förevarande

lags allmänna

uppgift.

54

behandling torde i hvarje fall ej böra ifrågakomma förrän försäkringsaftalet

i vårt land blifvit föremål för lagstiftning. Emellertid återfinnas

bland den föreslagna lagens föreningsrättsliga bestämmelser, särskild!

i fråga om stadgeändring samt om likvidation och konkurs, åtskilliga

stadganden af obligationsrättslig innebörd, hvilka torde besvara de

mest trängande spörsmålen angående arten af medlemmarnas ekonomiska

anspråk gent emot föreningen.

De föreningsrättsliga

bestämmelserna.

Beträffande ■ de rent föreningsrättsliga bestämmelserna är förevarande

lagförslag, liksom förslaget till den nya lagen om sjukkassor,

utarbetadt med ledning af det förslag till lag om föreningar, som

genom kungl. proposition förelagts 1910 års riksdag. Visserligen blef

sistnämnda lagförslag, hvithet afsåg såväl »ekonomiska föreningar» som

»ideella föreningar», förkastadt af Andra kammaren. Men de anmärkningar,

som uppenbarligen vållade förslagets fall, voro grundade på

den uppfattningen, att genom den föreslagna lagens bestämmelser de

ideella föreningarna eller åtminstone en afsevärd del af dem skulle betungas

och bindas i sin verksamhet utöfver hvad som påkallades af

de faktiska förhållandena. Angående de ekonomiska föreningarna torde

väl inom den närmaste framtiden komma till stånd en ny lag, i hufvudsak

byggd på samma principer som omförmälda förslag till lag

om föreningar. Dessa föreningsrättsliga principer hafva i hvarje fall

genom den nya sjukkasselagen redan fastslagits att gälla i fråga om

sjukkassorna, hvilka föreningar äro mest likartade med understödsföreningarna.

Otvifvelaktigt förefinnes med afseende å understödsföreningarna,

hvilkas verksamhet gränsar till eller är en art af försäkringsverksamhet,

i stort sedt samma behof af föreningsrättslig stadga,

som gjort sig gällande i fråga om sjukkassorna. En större olikhet

mellan de föreningsrättsliga bestämmelserna i lagen om sjukkassor och

i den blifvande lagen om understödsföreningar skulle vidare vålla

svårigheter vid lagtillämpningen, så mycket mer som i stor utsträckning

samma personer torde vara medlemmar eller styrelseledamöter i

såväl en sjukkassa som en understödsförening. Då sakkunnige af ofvan

anförda skäl — utan att förbise vikten däraf, att den på frivillighetens

grund uppväxande understödsföreningsverksamheten icke genom lagbestämmelser

klafbindes utöfver hvad det praktiska behofvet påkallar

— dock funnit sig böra affatta förevarande lagförslags föreningsrättsliga

bestämmelser i hufvudsaklig anslutning till motsvarande stadganden i

lagen om sjukkassor, torde någon vidare motivering angående förslagets

föreningsrättsliga bestämmelser icke här behöfva meddelas. Där de

55

afvikelser, som å särskilda punkter befunnits påkallade, erfordra någon

motivering, gifves denna vid vederbörande paragraf.

Däremot lärer en sammanhängande redogörelse för de principer,

som genomgå den föreslagna lagens bestämmelser rörande den statliga

kontrollen å understödsföreningarnas verksamhet, vara erforderlig. Eu

sådan redogörelse torde böra inledas med en framställning af begreppet

understödsförening sådant det uppfattats af sakkunnige och i lagen

fått sitt uttryck hufvudsakligen i dess 1 §.

De i 1 § gifna bestämmelserna om hvad som förstås med understödsförening

lämna icke någon fullständig definition af ifrågavarande

begrepp. Särskildt med hänsyn till förevarande lags ställning såsom ett

undantag i förhållande till lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet och försäkringslagen kunde det väl förefalla önskvärd!,

att lagen meddelade en fullständig uppräkning af föremålen för

understödsföreningars verksamhet. En sådan uppräkning skulle emellertid

medföra, att föreningsverksamhet, hvilken kunde anses innebära

försäkring, men hvars ändamål utelämnats vid berörda uppräkning,

vore tillåten endast under förutsättning att vederbörande förening underkastat

sig försäkringslagens strängare bestämmelser och vunnit koncession

såsom ömsesidigt försäkringsbolag. Bland de uppräknade ändamålen

finge därför medtagas sådana, hvilka icke för närvarande äro

föremål för någon svensk understödsförenings verksamhet, men kunna

väntas blifva det, äfvensom sådana, livilkas fullföljande genom understödsföreningar

lagstiftaren väl ansåge mindre lämpligt, men dock ej

funne skäl att förbjuda. De vanskligheter, som skulle vara förenade

härmed, torde vara uppenbara. Därför nöjer sig lagförslaget — i likhet

med gällande lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

samt ofvan omförmälda förslag till lag om föreningar — med

en exemplifiering i stället för eu fullständig uppräkning. Af 1 §:s affattning

lärer emellertid framgå en begränsning uti ifrågavarande hänseende:

understödsförenings verksamhet får icke med afseende på sitt

ändamål falla utom personförsäkring ens område. Inom detta område åter

undantages enligt 98 § 2) verksamhet för sådant ändamål, hvars fullföljande

jämlikt 1 § i den nya sjukkasselagen tillkommer sjukkassa.

Att förevarande lagförslag således icke, såsom en del utländska

lagar med motsvarande syfte, till understödsföreningar hänför föreningar,

hvilka hafva till uppgift att meddela viss slags skadeförsäkring

(t. ex. mot förlust af eller skada å fiskredskap, båtar, kreatur

Begreppet

understöds

förening.

Föremålen

för understödsförenin

garnas verk

samhet.

56

eller gröda), att bidraga till inköp af arbetsredskap, meddela penningförsträckning

eller dylikt eller Indika allenast underlätta tagandet af

försäkring i någon försäkringsanstalt, och ej heller sammanslutningar

af flera understödsföreningar för gemensam placering af medel eller

annat dylikt ändamål, lärer öfverensstämma med i vårt land rådande

uppfattning och med gällande lagstiftning angående ekonomiska föreningar

och försäkringsrörelse. Enligt sakkunniges åsikt bör icke

heller till understödsföreningarna hänföras förening, som afser att

gifva skydd mot den förlust, en arbetsgifvare på grund af sin lagstadgade

ersättningsskyldighet lider genom olycksfall, som drabbar hans

arbetare i arbetet. Vilja arbetsgifvare bilda en förening för sådant skydd,

skall denna antaga formen af ett ömsesidigt försäkringsbolag. Detta

skydd afser ju ej eu personlig risk för arbetsgifvaren, utan en affärsrisk.

Därest arbetare eller andra bilda en ömsesidig, icke affärsmässig förening

till skydd mot följderna af olycksfall, som drabba dem själfva, är

däremot föreningen enligt 1 § en understödsförening, såvida den afser

att genom understöd hindra följderna af varaktig oförmåga till arbete

(invaliditet). Afser den åter att gifva hjälp under sjukdom, denna må

hafva uppkommit genom olycksfall eller ej, är den jämlikt lagen om

sjukkassor af den 4 juli 1910 att anse såsom en sjukkassa. Att förena

de båda ändamålen inom annan registrerad förening än ett ömsesidigt

försäkringsbolag torde ej vara möjligt på grund af sistnämnda lag.

Ty så snart en icke affärsmässig förening för inbördes understöd after

att bereda sjukhjälp, är den enligt 1 § i berörda lag en sjukkassa,

men då torde den ock, enligt 2 § i samma lag, vara förhindrad att

meddela invaliditetsunderstöd.

Såsom möjliga ändamål för understödsverksamhet jämte de i 1 §:s

exempel angifna kunna vidare nämnas utbetalande af ett kapitalbelopp

till medlem, då han uppnått viss ålder eller såsom begrafningshjälp

vid hans hustrus eller barns död, beredande af utstyrselunderstöd åt

medlems barn, och dylikt. Huruvida ett annat till personförsäkringen

hörande ändamål, meddelandet af moderskapsunderstöd, utgående för viss

tid före och efter barnsbörd oberoende af sjukdom, — hvars främjande

genom offentliga åtgärder är föremål för utredning genom särskilda sakkunniga

— kan komma att fullföljas af enskilda föreningar, är för närvarande

omöjligt att bedöma. Skulle detta blifva händelsen, uppstår

frågan, huruvida föreningarna för sådant ändamål böra falla under förevarande

lag eller sjukkasselagen. Svaret på denna fråga synes emellertid

böra bero på nämnda, ännu icke slutförda utredning och kan därför icke

nu gifvas. I olikhet med 1905 års förslag har förevarande lagförslag icke

57

till understödsföreningarna hänfört förening för ömsesidig åtel försäkring

mellan understödsföreningar. Någon sådan förening finnes, sakkunnige

veterlig^ ej för närvarande i vårt land, och äfven för framtiden böi,

enligt sakkunniges uppfattning, det behof af återförsäkring, som kan

förefinnas för understödsföreningar, fyllas genom den affärsmässiga försäkringsverksamheten.

De till personförsäkringens olika arter hörande ändamålen kunna

naturligen af de särskilda understödsföreningarna specialiseras. Redan

förut är antydt, hurusom eu understödsförening kan taga till ändamål

att meddela understöd endast vid sådan invaliditet, som härleder sig

från olycksfall. Likaså kunna föreningarna efter eget skön bestämma

den grad af invaliditet, som erfordras för att invaliditetsunderstöd skall

utgå. För erhållande af pension vid afgång från tjänst lärer i regel

äfven fordras viss tjänstetid hos samme arbetsgivare och viss lefnadsålder.

En förening kan utdela pensioner till ett på förhand begränsad^

antal, hvadan för erhållande af pension fordras, utom uppfyllandet af

de villkor som eljest må vara stadgade, att något »pensionsrum» äi

ledigt, o. s. v. Såsom villkor för erhållande af understöd kan förutom

inträffande af det egentliga »understödsfallet» äfven fordras att understödstagaren

är medellös. Finnes däremot för erhållande af uiicleistöd

icke stadgadt något annat villkor än medellöshet, bör föreningen

enligt sakkunniges mening icke hänföras under den föreslagna

lagen, enär föreningens ändamål icke faller inom området för försäkring,

hvartill kommer att en dylik förening i regel, såsom nedan vidare förmäles,

bör uteslutas från lagens tillämplighetsområde jämväl af den anledningen,

att föreningen icke ikläder sig rättsligt utkräfbara förbindelse!

att lämna understöd. — Eu understödsförening kan vidare vara sluten,

så att medlemskap endast kan vinnas af dem, som äro anställda hos

viss arbetsgivare, tillhöra viss annan förening eller dylikt, eller obligatorisk,

så att vissa personer på grund af tjänsteaftal, medlemskap i

annan förening eller dylikt äro skyldiga att tillhöra densamma, ellei

såväl sluten som obligatorisk. Samma understödsförening kan ock

drifva olika slag af understödsverksamhet med allenast den inskränkning,

som följer af 2 § andra stycket eller för viss förening kan göras

jämlikt 82 § tredje stycket eller 86 §.

Angifvandet i 1 § af vissa slag utaf understödsverksamhet skall

naturligen anses allenast såsom en exemplifiering jämväl därutmnan

att t. ex. dödsfallsunderstöd från understödsförening kan utgå jämväl

till annan än afliden medlems familjemedlemmar. Erforderliga bestämmelser

för afförande af frågan, till hvilken eller livilka af de efterlefvande

understödet skall utgå, böra naturligen finnas i vederbörande

8

58

förenings stadgar. En begränsning i berörda hänseende följer emellertid

af det i 87 § meddelade förbudet mot öfverlåtelse ochutmätnino-;

dödsfallsunderstöd kan, med i nämnda § angifna undantag, icke tillfalla

den dödes borgenärer. Den i åtskilliga föreningars stadgar nu

förekommande bestämmelsen, att dödsfallsersättning skall utgå till afliden

medlems »rättsinnehafvare», strider således mot den föreslagna lagen. —

Affattningen åt 1 § afser icke att förhindra, att understödsförening, i stället

för att utbetala ett kapitalbelopp såsom begrafningshjälp, själf ombesörjer

begrafnmgen eller att eljest något understöd meddelas »in natura».

^välgörenhets- /fven andra föreningar än understödsföreningarna kunna hafva

föreningar till till damal att meddela understöd, detta ord taget i dess allmänt

m- ”*• språkliga betydelse. Så t. ex. en del välgörenhetsföreningar. Men dessa

aro icke föreningar för inbördes bistånd. Understödstagarna äro i regel

icke medlemmar af föreningarna och lämna icke själfva något ekonomiskt

bidrag till understödsverksamheten. I rättsligt afseende böra

dessa föreningar hänföras till de ideella föreningarna, Från understödsföreningarna

skilja sig dylika föreningar äfven därutinnan att

inom dessa understödstagarna icke hafva något rättsligt anspråk på

understöd, till understödsföreningar anse nämligen sakkunnige — i

olikhet med den i motiven till 1905 års förslag uttryckta åsikten

härutinnan icke böra hänföras några föreningar, som ej ikläda sig

rättsligt utkräfbara förbindelser att lämna understöd. Dessa föreningars

verksamhet äger icke karaktären af försäkring i sådan grad, att den

uppsikt och kontroll rörande soliditeten. som den föreslagna lagen

skall åvägabringa, med afseende å dem är befogad. Den principen, att

en af understödsförening gjord utfästelse af understöd grundar en juridisk

rättighet, utgör också eu tydlig förutsättning för åtskilliga af förevarande

lagförslags bestämmelser. Då emellertid förslaget — i likhet

med den nya lagen om sjukkassor — icke uttryckligen uttalar, att

från den föreslagna lagens giltighetsområde undantagas föreningar,

som ej ikläda sig rättsligt utkräfbara förbindelser å understöd, beror

detta därpå, att ett sådant uttalande å ena sidan kan anses obeliöfligt

såsom innehållande allenast hvad som framgår af lagens bestämmelser

i öfrigt och å andra sidan möjligen skulle föranleda missförstånd. Så

skulle t. ex. den uppfattningen kunna förekomma, att en utkräfbar

Ditt till understöd ej förelåge i de fall, då understödets belopp på

något sätt ställts i beroende af de för utbetalning tillgängliga medlens

storlek eller rätten till understödet gjorts betingad af något särskildt

villkor, exempelvis understödstagarens medellöshet. Vidare skulle ett

59

sådant uttalande kunna föranleda därtill att föreningar, å hvilka lagen

med allt skäl bör tillämpas, enär föreningsmedlemmarna faktiskt tillförsäkras

en verklig rätt till understöd, likväl sökte undandraga sig

lagens kontrollföreskrifter genom att i stadgarna intaga en skenbestämmelse

därom, att understödet icke finge utkräfvas vid domstol

eller genom skilj em annaförfar ande.

I detta sammanhang torde ock böra påpekas, hurusom understödsverksamhet,

närbesläktad med understödsföreningarnas, kan idkas

af andra rättssubjekt än föreningar, i livilket fall den naturligen ej

beröres af förevarande lag. Är verksamheten icke att anse såsom försäkringsverksamhet,

träffas den nämligen icke af monopolbestämmelsen

i 1 § försäkringslagen, utan kan drifvas af livilket rättssubjekt som helst.

Ett belysande exempel erbjuda de pensionskassor, som äro inrättade för

personer, anställda hos viss arbetsgivare. Därest inom en sadankassa

arbetarna själfva i afsevärd mån bidraga till sin pensionering, är Kassan

att anse såsom en understödsförening och underkastad förevarande

lags bestämmelser, äfven om kostnaderna för pensioneringen till största

delen bestridas af arbetsgivaren eller genom afkastningen af en

donerad fond. Men pensioneringen kan ock bekostas uteslutande af

arbetsgifvaren, hvilken uppenbarligen icke därigenom kan anses drifva

försäkringsverksamhet. 1 detta fall är kassan — åtminstone om förvaltningen

af densamma utöfvas af arbetsgifvaren ensam — intet

särskildt rättssubjekt, utan dess tillgångar och förbindelser tillkomma

arbetsgifvaren, hvilken ju kan vara en fysisk person, ett aktiebolag,

handelsbolag eller öfverhufvud hvad slags rättssubjekt som helst.

Arbetarnas pensionsrätt är i sådant fall grundad ej på medlemskap i

någon understödsförening, utan på arbetsaftalet, och kassan beröres ej

af förevarande lag. Slutligen kunna pensionerna, utan bidrag från

arbetarna, bestridas med afkastningen af eu fond, tillkommen måhända

genom donation af arbetsgifvaren, men rättsligen afskild från dennes

förmögenhet. I detta fall är kassan visserligen ett särskildt rättssubjekt,

men ej eu understödsförening, utan eu stiftelse, och den förevarande

lagen är ej tillämplig å kassan.

Ofvan angifna begränsningar äro gifvetvis ej fullt skarpa, i det

de faktiskt förekommande bildningarna af de olika slagen utgöra en

fortlöpande kedja. Många gränsfall torde ock vid lagtillämpningen

komma att gifva anledning till tvifvelsmål. Så kan exempelvis i fråga

om det faktiska förhållandet inom en pensionskassa för personer, anställda

hos viss arbetsgivare, blifva svårt att afgöra, huruvida man

Skillnad från

andra rättssubjekt

än

föreningar.

60

Skillnad från

Ömsesidiga

försäkringsbolag.

bör anse, att arbetarna genom afdrag å aflöningen själfva bidraga

till sin pensionering eller att de allenast åtnöja sig med mindre lön

af anledning att arbetsgifvaren åtagit sig att sörja för deras pensionering.

Med afseende å alla dessa gränsfall kan ledning vinnas allenast genom

en småningom sig utbildande praxis. Ett försök att i lagen meddela

en fullständig definition kunde lätt leda till ett våldförande å verkligheten.

Praktiskt långt betydelsefullare än ofvan behandlade distinktioner

är bestämmandet af gränsen mellan förevarande lags och försäkringslagens

giltighetsområden. Om man, bortsedt från positiva lagbestämmelser,

skall angifva skillnaden mellan den understödsverksamhet, som

bedrifves af nu ifrågavarande föreningar, och försäkringsverksamhet.

torde bland annat kunna sägas, att hos understödsverksamheten — den

mera primitiva formen — det är känslan af samhörighet som leder till

»inbördes bistånd», under det försäkringsverksamheten hvilar på insikten

om det rationella och för den enskilde fördelaktiga i fördelningen af

eu viss risk. En typisk understödsförening är lokalt eller annorledes

snäft begränsad, medlemmarna äro knutna vid hvarandra genom gemensamhet

i boningsort, anställning eller dylikt. Försäkringstagarna hos

samma försäkringsgifvare behöfva däremot icke hafva någon annan gemenskap

än den, som uppkommit genom försäkringsaftalen. Härmed sammanhänga

de olikheter i verksamhetssättet, som förefinnas trots likheten

i ändamål. Hos understödsföreningarna äro bidragen ofta lika för alla

medlemmar, eller ock äro medlemmarna med afseende å bidragsplikten

indelade i helt få riskklasser. Man ai’betar med genomsnittsafgifter,

den ene får i viss mån betala för den andre. Inom försäkringsverksamheten

åter har man »rättvisa», individuellt beräknade afgifter. Inom

personförsäkringsverksamheten, åtminstone lifförsäkringsverksamheten,

råder också ett fullt genomfördt premiesystem med fondbildning enligt

tekniska grunder, under det att understödsverksamheten ofta tillämpar

uttaxeringssystem med ingen eller otillräcklig fondbildning. — Men ofta

har en förening ett af de kännetecken, som ofvan angifvits såsom

utmärkande för understödsverksamheten, ett annat, som förklarats tillhöra

försäkringsverksamheten. Resultatet torde ock blifva, att, teoretiskt

sedt, någon fullt bestämd gräns icke kan dragas mellan understödsverksamhet

och försäkringsverksamhet.

Den förnämsta af de frågor, som uppställa sig vid nu ifrågavarande

lagstiftningsarbete, är emellertid otvifvelaktigt frågan: I hvad mån

berättigar understödsverksamhetens särskilda karaktär till eftergift å

61

de fordringar, som uppställts å försäkringsbolagen i ändamål att trygga

deras soliditet? Och svaret å denna fråga sammanhänger med samt är

betingadt af svaret å frågan: Huru skall i den positiva lagen gränsen

dragas mellan understödsföreningar och försäkringsbolag.''''

Enligt 1 § i förevarande lagförslag fordras, för att en förening

skall betraktas såsom understödsförening och falla under lagen, att

dess verksamhet icke är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse.

Vid tolkningen af denna bestämmelse torde hvad ofvan sagts angående

den teoretiska skillnaden mellan understödsverksamhet och försäkringsverksamhet

lämna någon ledning. Af synnerlig betydelse för

en förenings egenskap af understödsförening är slutenheten. Under förarbetena

till försäkringslagen, till hvars stadgande i 163 § e) nu ifrågavarande

bestämmelse ansluter sig, har också framhållits, hurusom pensionskassor

och andra understödsföreningar för en begränsad krets af

personer icke kunna anses drifva försäkringsrörelse i egentlig mening.

Hvad särskildt angår ordet affärsmässig, så stadgas i 1905 års förslag

till lag om understödsföreningar — hvilket äfven från begreppet understödsförening

uteslöt förening, hvars verksamhet afsåge affärsmässigt

drifvande af försäkringsrörelse — att förening skall anses drifva affärsmässig

försäkringsrörelse, »då föreningen för anskaffande af försäkringar

eller för inkassering af försäkringsafgifter använder agenter, som erhålla

provision, eller föreningen utfäst sig att till någon, som förskjutit

garantikapital, utgifva ränta eller andel i vinst eller annan godtgörelse».

Åf motiven synes framgå, att detta stadgande icke afsåg att gifva en

uttömmande definition af begreppet affärsmässig. Tydligt är också, att

ehuru de angifna kännetecknen äro synnerligen viktiga såsom exempel

å de omständigheter, som äro ägnade att karaktärisera en försäkringsverksamhet

såsom affärsmässig, äfven andra omständigheter kunna vara

af betydelse härutinnan. Så kan t. ex. numera otvifvelaktigt en affärsmässig

propaganda drifvas genom annonsering, utan anlitande af agenter.

Å andra sidan lärer ej kunna förnekas, att en förening kan till hela sin

natur vara en understödsförening, ehuru inom dess verksamhet den,

som uppbär afgifterna, i form af provision erhåller någon ersättning

för sitt besvär. Icke heller torde det böra förhindras, att en person,

som, törhända af socialt intresse, underlättat startandet af en understödsförening

genom att gifva den ett lån, uppbär någon ränta å de

utlånta medlen, ehuru lånevillkoren möjligen äro sådana, att berörda

medel kunna falla under begreppet garantikapital. Af stor betydelse

för frågan om en rörelses affärsmässighet är gifvetvis rörelsens omfattning.

En rörelse, som i början af föreningens tillvaro varit typisk

62

* Uttaxering stföreningar"

-

understödsverksamhet, blir ofta, allt efter det föreningen växer, mer

och mer aflärsmässig. Och inom försäkringsrörelsen såsom inom annan

affärsverksamhet växla affärsmetoderna under tidernas lopp och därmed

äfven kännetecknen å en affärsmässig rörelse. Vid sådant förhållande

har ansetts lämpligt att i förevarande lagförslag — liksom i den nya

lagen om sjukkassor — icke vidare utveckla begreppet affärsmässig försäkringsrörelse.

De olägenheter, som kunde tänkas uppkomma genom

lagens obestämdhet härutinnan, äro enligt sakkunniges mening undanröjda

dels genom bestämmelsen i förslagets 3 § om maximibelopp för

kapitalunderstöd, dels och hufvudsakligen genom det elastiska sätt,

hvarpå kontrollen öfver understödsföreningarnas verksamhet enligt 82 §

är anordnad. Jämlikt sistnämnda paragraf torde kunna utöfvas en kontroll,

som är tillräckligt stark äfven i fråga om eu förening, hvilken

måhända rätteligen borde anses hafva öfverskridit gränsen till försäkringslagens

giltighetsområde. Af förevarande lags egenskap att vara ett

mildrande undantag i förhållande till försäkringslagen lärer å andra

sidan följa, att om en association, som enligt förevarande lag är att

anse såsom en understödsförening, frivilligt underkastar sig försäkringslagens

bestämmelser, den är oförhindrad att vinna koncession såsom

ömsesidigt försäkringsbolag.

Af de inom vårt land för närvarande befintliga understödsföreningarna

tillhöra de utan all jämförelse flesta och viktigaste endera

af två hufvudgrupper, bestående den ena af föreningar som meddela

dödsfallsunderstöd och den andra af föreningar som meddela pension.

Den förra gruppens föreningar äro oftast »uttaxeringsföreningar» iden

meningen, att föreningens inkomst utgöres af en fix afgift, som hvarje

medlem har att erlägga för hvart dödsfall inom föreningen. Talrikast

bland dem äro föreningar med begränsadt medlemsantal: hundramanna-,

femhundramanna- och tusenmannaföreningar. Dessa drifva sin verksamhet

enligt mycket primitiva grunder. Är exempelvis inom en tusenmannaförening

dödsfallsunderstödet bestämdt till ett tusen kronor och utgör

dödsfallsafgiften en krona, kan understödet utgå till hela sitt belopp

endast för så vidt medlemsstocken är fulltalig, men detta är ofta icke

fallet. Det understödsbelopp, som kan vara utfästadt af en uttaxeringsförening,

måste rätteligen betecknas såsom allenast ett maximum, hvilket

också korrekt uttryckts i åtskilliga föreningars stadgar. Emellertid

är någon gång enligt stadgarna förhållandet motsatt, i det att dödsfallsafgiftens

storlek gjorts beroende af medlemmarnas antal. Den enkla

63

uttaxeringsföreningstypen är ofta, särskildt lios de större föreningarna,

modifierad därutinnan att dels någon fondbildning förekommer, i det att

icke hela summan af de influtna dödsfallsafgifterna utbetalas i dödsfallsunderstöd,

utan en del afsättes, eller att förutom dödsfallsafgifterna

äfven andra afgifter upptagas, och dels bidragsplikten något lämpats

efter risken, vanligen så, att medlemmarna med afseende å afgiftens

storlek äro indelade i flera eller färre klasser efter sin lefnadsålder vid

inträdet i föreningen. Naturligen kunna ock flera klasser förekomma

i fråga om understödets belopp med ty åtföljande olikhet i afgifternas

storlek. Det förekommer äfven, att dödsfallsunderstödets belopp är

beroende af huru länge den aflidne varit medlem af föreningen. —

Några af de största föreningarna hafva öfvergått eller planera för

närvarande en öfvergång till rent premiesystem med fondbildning

efter försäkringstekniska grunder, men det torde väl kunna förutsägas,

att endast ett försvinnande fåtal af föreningarna komma att frivilligt

besluta samt mäkta att på egen hand genomföra en sådan omläggning

af sin rörelse.

Beträffande samtliga ifrågavarande uttaxeringsföreningar är i ofvan

anförda riksdagsskrifvelse af den 20 maj 1903 den åsikten uttalad, att

de, i den mån de kunde anses drifva försäkringsrörelse, borde antingen

ombildas eldigt försäkringslagens fordringar eller ock afvecklas. Tungt

vägande äro också de anmärkningar, som kunna riktas mot dessa uttaxeringsföreningar

för lifförsäkring. Inom en dylik förening är alltid

medlemmarnas bidragsplikt till sin storlek beroende af medlemsstockens

medelålder: stiger denna, komma dödsfallen tätare och bidragsplikten

blir tyngre. I början af föreningens verksamhet är medelåldern i regeln

låg och bidragsplikten föga tyngande. Men det ligger i sakens natur,

att medelåldern i regel skall stiga allt eftersom föreningen blir äldre.

Under gynnsamma förhållanden kan dock föreningen komma i ett jämnviktsläge

med någorlunda konstant medelålder, beroende därpå att de

nytillträdande medlemmarnas antal och ålder står i rätt proportion till

de förut befintliga medlemmarnas. Detta jämnviktsläge är emellertid

labilt och kan rubbas genom en ringa störing. Då det erforderliga

tilloppet af nya, unga medlemmar af den ena eller andra anledningen

afbrytes, stiga medelåldern och bidragsplikten. Detta medför å sin

sida ökad svårighet att förvärfva nya medlemmar samt ytterligare

stegring af medelåldern och bidragsplikten i fortgående växelverkan.

De yngre medlemmarna, som inse osäkerheten af föreningens utfästelser

och hafva lätt att vinna försäkring på annat håll, börja då affalla, och

föreningen går allt snabbare mot sin upplösning. Vid denna erhålla

64

de kvarvarande medlemmarna, som kanske under lång tid erlagt afgifter

till föreningen, ingen eller ringa valuta. Den lockelse, som föreningen

under sin tidigare period utöfvat på grund af de låga afgifterna, visar

sig då hafva varit ett falskt sken, i det den möjliggjorts allenast genom

underlåtenheten att afsätta erforderliga medel för att möta den ökning

af understödsanspråken, som skulle blifva eu följd af medlemmarnas

stigande ålder. — En icke obligatorisk uttaxeringsförening för meddelande

af dödsfallsunderstöd kan därför aldrig erbjuda någon verklig

trygghet, detta i motsats mot en förening med premiesystem och rationell

fondbildning: inom eu förening af sistnämnda slag äro ju afgifterna ej

beroende af tillfälliga och oberäkneliga förändringar i tilloppet af nya

medlemmar, och föreningen äger, därest den skulle komma att upplösas,

erforderliga tillgångar att för de kvarvarande medlemmarna möjliggöra

inträdet i en annan understödsförening eller tagandet af försäkring i

ett försäkringsbolag.

Mot de anmärkningar, som sålunda kunna riktas mot uttaxeringsföreningarna,

hafva dessas förespråkare gjordt åtskilliga invändningar:

Tendensen till stigande medelålder, som enligt teorien måste vidlåda alla

icke obligatoriska föreningar för lifförsäkring, hvilka underlåta rationell

fondbildning, motverkades i praktiken af andra krafter. Medlemmarna

själfva hade naturligtvis starkt intresse i värfvandet af nya medlemmar.

Den motvilja, som de yngre medlemmarna kunde väntas hysa

mot erläggandet af högre afgifter än som enligt försäkringsteknisk

rättvisa borde belöpa å dem, utplånades ofta af den samhörighetskänsla,

som vore rådande inom eu faktiskt begränsad om också icke rättsligen

sluten förening. Åtminstone inom de allra minsta föreningarna,

där de flesta medlemmarna vore personligt bekanta med hvarandra,

ökades också villigheten att erlägga dödsfallsafgifterna af en naturlig

medkänsla för de efterlefvande familjerna. Då propaganda genom

agenter icke drefves samt uppbärandet af bidragen och öfriga förvaltningsbestyr

ombesörjdes genom förtroendemän med ingen eller ringa

aflöning, kunde omkostnaderna blifva synnerligen små, en fördel som

vore i ögonen fallande vid en jämförelse med folkförsäkringsbolagen,

hvilkas premier på grund af stora anskaffnings- och förvaltningskostnader

i hög grad öfverstege »nettopremierna». Bidragspliktens fullgörande

i smärre poster genom erläggande af dödsfallsafgifter vore ock synnerligen

lämpligt för de mindre bemedlade klasserna, inom hvilka uttaxeringsföreningarna

hade sin hufvudsakliga verksamhet. Inom nämnda

klasser vore uttaxeringssystemet i hvarje fall populärt, och ett undertryckande

af uttaxeringsföreningarna skulle icke medföra, att deras

65

medlemmar i större utsträckning bildade understödsföreningar med

premiesystem eller toge lifförsäkring i försäkringsbolag.

Dessa gensagor kunna dock icke vederlägga de mot uttaxeringssystemet

framställda anmärkningarna. Hvad särskild! angår fördelen

af bidragspliktens fullgörande i smärre poster, så är tydligen en sådan

anordning ej utmärkande för uttaxeringssystemet, utan låter äfven

förena sig med premiesystem. Och de allt för höga anskaffnings- och

förvaltningskostnader, som förekommit inom den affärsmässiga folkförsäkringen,

kunna icke tillskrifvas premiesystemet. Hvad beträffar den

mera principiella invändningen om de psykologiska moment, som äro

ägnade att inom uttaxeringsföreningarna motverka tendensen till

stigande medelålder, så är denna invändning visserligen ingalunda

ogrundad, men den äger i allt fall en ganska begränsad räckvidd, i det

att berörda moment knappast kunna göra sig gällande annat än inom

helt små eller slutna föreningar, och det jämviktstillstånd, dessa moment

kunna åstadkomma, af tidigare anförda skäl måste blifva mer eller

mindre labilt. Önskvärdheten däraf, att den socialt betydelsefulla föreningsverksamheten

för beredande af dödsfallsunderstöd i största möjliga

omfattning blir grundad på premiesystem med rationell fondbildning,

är enligt sakkunniges mening obestridlig. Insikten om uttaxeriugssystemets

olägenheter vinner också tydligen en alltjämt ökad

utbredning bland understödsföreningarnas medlemmar. Men det kan

ej heller bestridas, att uttaxeringsföreningarnas verksamhet icke blott

varit, utan ännu inom vissa gränser kan blifva till mera nytta än skada,

icke minst genom att röja väg för den egentliga lifförsäkringsverksamlieten.

Det är icke heller osannolikt, att ett absolut förbud mot

användande af uttaxeringssystemet skulle i betänklig grad förkväfva

de mindre bemedlades sträfvanden för själfhjälp på ifrågavarande område.

Sakkunnige hafva därför anslutit sig till den meningen, att

lagen icke bör afskära möjligheten af dylik, tekniskt ofullkomlig understödsverksamhet,

utan blott, såvidt görligt, minska vådorna däraf och

underlätta öfvergången till rationellare försäkringsformer.

Inom den andra hufvudgruppen af de befintliga understödsföreningarna,

sådana som meddela pension, äro de flesta slutna på så sätt,

att för inträde i desamma erfordras att hafva viss anställning (tjänst).

Föreningarna af sistnämnda slag äro ofta jämväl obligatoriska. Skyldigheten

att tillhöra föreningen får då anses vara grundad på arbetsaftalet

(tjänsteaftalet), under det vid den obligatoriska socialförsäkringen i

vanlig mening försäkringstvånget är grundadt på någon statens lag.

9

Föreningar,

som meddela

pension.

66

Pensionskassor

och

hjälpkassor.

Grunderna

för statsuppsikten.

Dessa pensionsföreningar för personer med viss anställning arbeta alltid

med fondbildning. Medlemmarnas afgifter beräknas ej individuellt,

utan mer eller mindre genomsnittligt. Arbetsgifvaren deltager oftast

i kostnaderna, antingen genom bidrag till afgifternas gäldande eller så,

att han till föreningen donerat något kapital.

Det gifves pensionsföreningar, hvilkas slutenhet är föga utpräglad —

inträde kan t. ex. vara medgifvet alla, som tillhöra ett visst, talrikt

yrke i någon större stad — äfvensom pensionsföreningar, hvilka äro

fullkomligt öppna. Ej heller dessa tillämpa, sakkunnige veterligt,

uttaxeringssystem. Behofvet af fondbildning synes sålunda i fråga om

pensionsföreningar vara allmänt insedt. Men den i verkligheten förekommande

fondbildningen är ofta alldeles otillräcklig i förhållande till

beloppet af de pensioner, som ställts i utsikt eller redan beviljats. —

Åtskilliga pensionsföreningar tillämpa metoder, som göra den utfästa

pensionsrättens värde obestämdt, antingen så, att pensionsbeloppet icke

fixei’as, utan göres beroende af de tillgängliga medlens storlek och

pensionstagarnas antal, eller så, att ett visst antal pensionsrum bestämmes

och en i öfrigt pensionsberättigad person icke kommer i åtnjutande af

pension, förrän något af rummen blir ledigt. De enligt sådana metoder

arbetande pensionsföreningarna kunna med afseende å den otrygghet,

som vidlåder deras utfästelser, i viss mån jämnställas med uttaxeringsföreningarna

för meddelande af dödsfallsunderstöd.

Understödsföreningsverksamheten för meddelande af pension har

synnerligen stor, alltjämt växande betydelse och utbredning inom skilda

samhällsklasser, och understödsföreningarnas uppgift kan på detta fält

mindre än på lifförsäkringens öfriga område fyllas af den affärsmässiga

försäkringsverksamheten. 1 följd häraf och då lagförslaget icke för

pension såsom för kapitalunderstöd stadgar något maximibelopp, hafva

vid affattningen af lagens bestämmelser å vissa punkter försäkringstekniska

hänsyn gjort sig mera gällande i fråga om föreningar, som

meddela pension, än beträffande öfriga föreningar för lifförsäkring. Af

denna anledning har det befunnits lämpligt att i lagtexten gifva de

förra en särskild benämning, pensionskassor, och sammanföra de senare

jämte de föreningar, hvilkas ändamål faller utom lifförsäkringens område,

under den gemensamma benämningen hjälpkassor.

Beträffande de principer, som böra gälla för statens kontroll öfver

understödsföreningarnas verksamhet, framgår redan af den föregående

framställningen, att nu ifrågavarande lag icke bör ålägga samtliga de

67

föreningar, som falla inom dess giltighetsområde, att drifva sin verksamhet

enligt försäkringstekniska grunder. Häraf lärer ock följa,

att förevarande lag, till skillnad från försäkringslagen, icke bör stadga

något allmänt koncessionstvång. Men lika tydligt torde vara, att af

vissa understödsföreningar kan drifvas en verksamhet, som till arten

föga eller intet skiljer sig från de ömsesidiga lifförsäkringsbolagens

och som gör en försäkringsteknisk kontroll från statens sida synnerligen

berättigad och behöflig. Frågan huru gränsen i detta hänseende

skall dragas är väl ägnad att ingifva tvekan.

Förslaget af 1905, som i öfrigt var byggdt blott på publicitetsprincipen,

innehöll särskilda, strängare bestämmelser för sådana understödsföreningar,

som meddela lifförsäkring och Indika å en risk försäkra

högre kapital än femhundra kronor eller högre årlig lifränta än

femtio kronor. För dessa stadgades koncessionstvång, i det tillsynsmyndigheten

vid pröfning af ansökan om dylik förenings registreringskulle

tillse, att stadgarna vore för försäkringstagarna betryggande.

De skulle innehålla bestämmelser angående grunderna för beräkning af

försäkringspremier och premiereserv samt reglerna för återköp af försäkring,

för påföljd af försummelse att erlägga premie och för lämnande

af förskott mot säkerhet i försäkringsbref. I fråga om beräkning

och placering af försäkringsfond och säkerhetsfond innehöllo berörda

förslags »särskilda bestämmelser» i det närmaste samma föreskrifter

som de, livilka försäkringslagen meddelar för bolag, som drifver

lifförsäkringsrörelse. På vissa punkter innebar förslaget i denna del

till och med en skärpning i förhållande till försäkringslagen. Den

enda betydelsefullare mildringen bestod däri, att förslaget icke ovillkorligen

föreskref sådan pantsättning, som omförmäles i 125 § nämnda lag.

De principer, hvarpå 1905 års förslag sålunda var byggdt, skulle

enligt sakkunniges uppfattning lämna eu allt för stor frihet åt vissa

af de föreningar, å hvilka de »särskilda bestämmelserna» ej vore tilllämpliga.

I detta hänseende må påpekas, hurusom femhundra kronor

är en ganska hög försäkringssumma, då fråga är om folkförsäkring.

Om lagen från statsuppsikt, mäktig att genomdrifva försäkringstekniska

kraf, fritoge alla föreningar, som meddelade försäkring af kapital till

högst nämnda belopp, skulle följden kunna blifva, att det under lagens

hägn uppstode en folkförsäkringsverksamhet i stor skala utan tillbörlig

soliditet, till skada icke blott för försäkringstagarna själfva, utan

ock för samhället i dess helhet. Den angifna faran skulle i främsta

Nämnda

grunder enligt

1905 års

förslag.

Kritik däraf.

68

rummet hota icke från de rena uttaxeringsföreningarna, utan från

föreningar, som tillämpade premiesystem med fondbildning, men hade

svaga beräkningsgrunder eller icke betryggande medelförvaltning. En

dylik förening kunde — trots premiernas otillräcklighet att i längden

trygga föreningens verksamhet — komma att under början af sin verksamhet

samla fonder, som förefölle den icke sakkunniga allmänheten

mycket förtroendeingifvande. Drefve så föreningen en energisk propaganda

eller vore den ansluten till någon annan, kraftig organisation,

kunde den utveckla sig till en stor försäkringsanstalt med vidlyftiga

förbindelser och alldeles otillräckliga fonder. Förbudet för understödsförening

att drifva affärsmässig försäkringsrörelse skulle af tidigare

antydda skäl icke alltid gifva tillsynsmyndigheten erforderlig grundval

för ett ingripande.

Å andra sidan skulle genomförandet af de enligt förslagets »särskilda

bestämmelser» absolut tvingande försäkringstekniska trafven

otvifvelaktigt i åtskilliga fall innebära eu onödig och skadlig stränghet

mot vissa af de föreningar, som folie under nämnda bestämmelser.

Mest i ögonen fallande är detta i fråga om de socialt synnerligen betydelsefulla

pensionskassorna för personer med viss anställning, Indika

kassor oftast meddela pension till långt högre belopp än 50 kronor

om året. Att för hvarje år afgifva försäkringsteknisk balansräkning

skulle för många af dessa kassor vara en stor, af det praktiska behofvet

icke påkallad tunga. Och att för dem påbjuda individuell

beräkning af försäkringsfond vore icke nödvändigt eller lämpligt,

liksom ej heller för alla kassor gemensamma, detaljerade bestämmelser

rörande medelplaceringen torde vara önskvärda. Stränga kraf

i dessa afseenden skulle antagligen i talrika fall på vederbörande

arbetsgifvare eller arbetare verka afskräckande och komma nitet för

dylika kassors bildande och fortbestånd att svalna. — Icke heller vore

det väl lämpligt att genom lagbestämmelser förhindra att föreningar,

som vända sig allenast till en trängre krets af personer, utan försäkringsteknisk

beräkning af premier och premiereserv samla fonder och

utdela räntan å desamma i form af ett visst antal pensioner, äfven

om dessa skulle uppgå till mera än femtio kronor om året.

Ofvan omförmälda och liknande olägenheter, beroende på svårigheten

att genom enhetliga lagbestämmelser reglera de mångskiftande

understödsföreningarnas verksamhet, kunna enligt sakkunniges mening

undvikas endast därigenom att en stor, diskretionär makt anförtros

åt tillsynsmyndigheten, som kan öfverblicka alla de i hvarje särskildt

fall föreliggande omständigheterna. Men denna myndighet måste då

69

för att kunna rätt fylla sin uppgift vara såväl försäki ingstekniskt insiktsfull

som socialt intresserad.

Enligt förevarande lagförslag, liksom enligt 1905 ars förslag,

äro understödsföreningarna, med undantag af de allra minsta, underkastade

registreringstvång och en viss uppgiftsskyldighet, åsyftande att

gifva publicitet åt deras verksamhet. Den uppgiftsskyldighet, som sålunda

åligger alla registrerade understödsföreningar, är i fråga om

pensionskassorna skärpt, i det att förevarande lagförslag^, efter förebild

af några utländska lagar och stadgarna för flera inom vårt land befintliga

pensionsföreningar, ålägger dessa kassor att hvart femte år och i

visst fall jämväl däremellan afgifva försäkringsteknisk balansräkning.

Skyldighet att afgifva sådan balansräkning kan ock af tillsynsmyndigheten

åläggas viss, på premiesystem grundad hjälpkassa. A andra

sidan kan nämnda myndighet befria pensionskassa från afgifvande

af balansräkning, då kassans rörelse är af mindre omfattning eller

eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger. I fråga om

alla registrerade understödsföreningar tillkommer det, enligt 82 §:s

första stycke, tillsynsmyndigheten att tillhandagå med råd och upplysningar

i ändamål att föreningens rörelse må drifvas på ett med hänsyn

till dess art och omfattning lämpligt sätt. Såvida omständigheterna

därtill föranleda, kunna naturligtvis råden erhålla form af

mer eller mindre kraftiga föreställningar. Och ett faktiskt tvångsmedel

gent emot eu förening, som drifver osund verksamhet, kan

gifvetvis publiciteten innebära, särskildt möjligheten af den löisäkringstekniska

balansräkningens offentliggörande i de fall, då sådan afgifvits.

Men något rättsligt tvång i fråga om grunderna för verksamheten

förefinnes enligt lagförslaget icke för hjälpkassa, som ej har mera än

ett tusen medlemmar.

Om däremot en hjälpkassa med mera än ett tusen medlemmar

eller en pensionskassa befinnes drifva sin verksamhet enligt grunder,

livilka med hänsyn till rörelsens art och omfattning måste anses otillfredsställande,

må tillsynsmyndigheten, enligt 82 § tredje stycket, meddela

föreningen anvisning att inom viss, skälig tid hafva vidtagit de

åtgärder, som tillsynsmyndigheten finner nödiga för att föreningens

verksamhet skall blifva ordnad på tillfredsställande sätt. Därest anvisningen

icke åtlydes, kan föreningen tvingas att tråda i likvidation.

Berörda stadgande i 82 § tredje stycket innebär icke att tillsynsmyndigheten

ovillkorligen skall tillse, att hvarje hjälpkassa med mera

än ett tusen medlemmar och hvarje pensionskassa drifver sin verk

-

Grunderna

för statsuppsikten

enligt förevarande

lagförslag.

70

samhet enligt försäkringstekniska grunder, utan tillsynsmyndigheten

har att såväl vid afgörande af frågan, om myndigheten skall ingripa

eller ej, som ock vid bestämmandet af en anvisnings innehåll taga

hänsyn till alla i det särskilda fallet förefintliga omständigheter, de

mera nationalekonomiska och sociala såväl som de rent försäkringstekniska.

Därför användes också ordet »må» i 82 §:s tredje stycke till

skillnad från »skall» i andra och fjärde styckena. Af förevarande lags

ställning i förhållande till försäkringslagen torde följa, att i en anvisning

af omförmälda slag under intet förhållande kan ställas strängare

fordringar på en understödsförening än som jämlikt försäkringslagen

skulle kunna göras gällande mot ett försäkringsbolag med motsvarande

verksamhet. I öfrigt är en sådan anvisnings innehåll uteslutande beroende

på tillsynsmyndighetens diskretionära pröfning, dock att anvisningen

naturligtvis kan öfverklagas i administrativ väg.

Enligt 86 § i förevarande lagförslag äger understödsförening möjlighet

att vinna ett officiellt, på materiell försäkringsteknisk pröfning af

stadgarna beroende godkännande af desamma. Ett sådant godkännande

är naturligtvis i hög grad ägnadt att åt föreningen förvärfva allmän

tillit. Har en förening fått sina stadgar sålunda godkända, är tillsynsmyndigheten

ock pliktig att allt framgent särskildt vaka öfver föreningens

soliditet.

Då registrering sökes af eu hjälpkassa, hvars medlemsantal öfverstiger

eller kan antagas komma att öfverstiga ett tusen, eller af en

pensionskassa, lärer tillsynsmyndigheten, äfven om föreningen icke

eftersträfvar godkännande af stadgarna, med hänsyn till bestämmelsen

i 82 §:s första stycke finna sig manad att, därest stadgarna icke äro

skäligen tillfredsställande i materiellt afseende, framställa anmärkning

under hand i rådgifvande form. I fråga om en hjälpkassa med öfver

ett tusen medlemmar eller en pensionskassa torde ett dylikt råd, på

grund af tillsynsmyndighetens befogenhet enligt 82 §:s tredje stycke, i

regel hafva ungefär samma verkan som en tvingande föreskrift. Då

det emellertid kan tänkas, att en förening ej ställer sig ett dylikt råd

till efterrättelse, och tillsynsmyndigheten icke bör vara tvungen att

bevilja registrering, om stadgarna uppenbarligen gifva anledning att

omedelbart meddela anvisning enligt 82 § tredje stycket, har tillsynsmyndigheten

i 72 § andra stycket tillerkänts rätt att i fråga om lijälpkassa,

som har mera än ett tusen medlemmar, och pensionskassa vägra

registrering, då stadgarna befinnas uppenbarligen otillfredsställande med

hänsyn till grunderna för föreningens verksamhet. Denna bestämmelse

afser således icke att påbjuda koncessionssystem med afseende å däri

71

omförmälda föreningar, utan endast att gent emot till äfventyra tredsltande

föreningar gifva tillsynsmyndigheten ett maktmedel till undvikande

af uppenbara missförhållanden.

Det är gifvetvis en afsevärd skillnad mellan de fordringar, tillsynsmyndigheten

kan göra gällande med stöd af 72 § andra stycket

eller 82 § tredje stycket, och de kraf, som måste ställas på en förening,

hvilken önskar godkännande enligt 86 §. Så lärer tillsynsmyndigheten

t. ex. ej kunna godkänna stadgarna för en pensionskassa

med ett visst antal pensionsrum, men att vägra registrering af en

sådan kassa eller att ingripa mot densamma enligt 82 § tredje stycket

blott på grund af pensionsrättens ovissa värde torde ej ifrågakomma,

åtminstone icke såvida kassan vänder sig endast till en trängre krets

af personer. Och med afseende på den räntefot och de dödlighetstabeller,

som användas vid premie- och fondberäkningar, kan tillsynsmyndigheten

gifvetvis ofta nöja sig med en mindre grad af säkerhet,

därest en förening blott skall registreras, än om dess stadgar skola

godkännas. Godkända stadgar skola vara icke endast skäligen tillfredsställande,

utan fullt betryggande.

Vådan såväl af den frihet, som lämnats de mindre lijälpkassorna,

som ock däraf, att ej ens beträffande de öfriga föreningarna några försäkringstekniska

fordringar formulerats i lagen, minskas uppenbarligen

genom den i 3 § meddelade bestämmelsen om kapitalunderstödets

maximibelopp. Detta belopp, ett tusen kronor, såväl som den enligt

82 § tredje stycket för de friare ställda hjälpkassorna satta gränsen,

ett tusen medlemmar, har valts bland annat med hänsyn till de ganska

talrika tusenmannaföreningarna. Valet af en dylik gräns måste alltid

blifva mer eller mindre godtyckligt, men en synnerligen beaktansvärd

synpunkt är otvifvelaktigt, att störande ingrepp i de befintliga föreningarnas

verksamhet böra så vidt möjligt undvikas. Skulle en tusenmannaförening,

såsom stundom är händelsen, enligt bestämmelse i

stadgarna hafva ett något högre medlemsantal än ett tusen, exempelvis

ett tusen ett hundra, lärer tillsynsmyndigheten likväl på grund

af sin diskretionära uppgift vara oförhindrad att betrakta och behandla

den såsom en förening med blott ett tusen medlemmar. Det kan måhända

vid första anblicken synas egendomligt, att lagförslaget utgår

därifrån, att det mindre medlemsantalet gör en materiell kontroll mindre

behöflig, då i allmänhet inom försäkringsverksamhet de större talen

anses medföra ökad trygghet. Sant är ju också, att riktigt gjorda

approximationer äro pålitligare allt efter det de framgått ur större

tal. Men om en försäkringsverksamhet är baserad på tekniskt oriktiga

72

grunder, innebär dess storlek uppenbarligen ingen garanti, utan tvärtom

ökad fara, så tillvida som den gör verkningarna af eu krasch mera

vidtomfattande. I sakens natur ligger också, att en större understödsförenings

verksamhet lättare får en i viss män »affärsmässig» karaktär

än en mindre förenings. Inom en större förening är vidare möjligheten

för den enskilde medlemmen att öfverskåda och kontrollera föreningens

verksamhet gifvetvis mindre, likaså de »psykologiska» moment, som,

enligt hvad förut framhållits, äro ägnade att uppväga försäkringstekniska

brister. — Beträffande maximibeloppet för kapitalunderstöd må

vidare påpekas, att understödsföreningar för meddelande af dylikt understöd

icke i någon afsevärd omfattning verka bland de mera bemedlade

klasserna, utan att dessa i stället vända sig till försäkringsbolag för

erhållande af kapitalförsäkring. Kapitalunderstöd till högre belopp än

ett tusen kronor måste därför i regel anses så stort, att det mera äger

karaktär af sparadt kapital än af understöd i egentlig mening. Helt

annat är förhållandet i fråga om pensioner. Pensionskassor verka

inom olika samhällsklasser med vidt skilda ekonomiska behof, och åtminstone

de slutna pensionskassornas uppgift kan näppeligen komma

att, öfvertagas af den affärsmässiga försäkringsverksamheten. Om ett

för alla pensionskassor gällande pensionsmaximum skulle fastställas i

lagen, maste detta därför sättas så högt, att bestämmelsen därom blefve

till ringa nytta. Att bestämma ett allenast för öppna pensionskassor

gällande pensionsmaximum låter sig enligt sakkunniges uppfattning

icke göra på grund af svårigheten att draga en praktiskt användbar

gräns mellan öppna och slutna pensionskassor. Det är hufvudsakligen

af nu nämnda skäl, som förevarande lagförslag icke stadgar något

maximibelopp för pensioner, men i stället utsträcker tillsynsmyndighetens

befogenhet enligt 82 § tredje stycket till att gälla hvarje registrerad

pensionskassa, dess medlemstal må vara hur lågt som helst.”

De bestämmelser angående statsuppsikten. som sålunda föreslagits

af sakkunnige, innebära i förhållande till 1905 års förslag å vissa

Punkter en afsevärd eftergift åt den tekniskt ofullkomliga försäkrino-sverksamheten,

hvilken eftergift synts påkallad af förut omförmälda

förhållanden, men naturligtvis kan medföra eu del mindre gynnsamma

följdei. Mycket beror af det sätt, hvarpå tillsynsmyndigheten kommer

att utöfva siu vidsträckta befogenhet. God grund torde emellertid

finnas för antagandet att ifrågavarande verksamhet under en på samma

gång vidsynt och kraftfull tillsynsmyndighets ledning småningom skall

utföra den öf\ ergång till rationella former, som det synts vanskligt

att i ett slag påbjuda. Att för de särskilda föreningarna såvidt möjligt

73

underlätta eu dylik öfvergång- tiar ock framstått såsom ett liufvudändamål

vid affattandet af 44, 61 och 68 §§ samt af den föreslagna

ändringen i 162 § försäkringslagen.

I sammanhang med redogörelsen för lagförslagets hufvudprinciper

må slutligen påpekas, att bland lagens bestämmelser många icke äro

tvingande, utan allenast supplerande, d. v. s. gälla med afseende å en

förening endast för så vida föreningens stadgar icke innehålla någon

föreskrift i ämnet. Vid hvarje supplerande bestämmelse är denna dess

egenskap uttryckligen angifven i lagen. De supplerande bestämmelserna

utsäga hvad som i vanliga fall med afseende å en typisk förening

ansetts lämpligt och rättvist samt afse närmast att afhjålpa ofullständighet

i föreningarnas stadgar, men torde därjämte få en icke ringa

betydelse såsom förebild vid affattandet af stadgar.

jfc i|s

Utöfver den ofvan gifna redogörelsen för de allmänna synpunkter,

som varit bestämmande vid affattningen af förevarande lagförslag, hafva

med afseende å särskilda paragrafer i detsamma följande anmärkningar

synts erforderliga.

1 §•

Förevarande lagförslag afviker från lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet och den nya sjukkasselagen därutinnan,

att det stadgar registrerings skyldighet i fråga om hufvudmassan

af understödsföreningar -— de som hafva femtio medlemmar eller därutöfver

— och belägger underlåtenhet i detta hänseende med bötesansvar.

Denna afvikelse har sin grund i det tidigare påpekade förhållandet,

att vissa understödsföreningar hafva en utpräglad karaktär

af försäkringsanstalter samt att gränsen mellan tillämpningsområdena

för den nu föreslagna lagen och för försäkringslagen, hvilken sistnämnda

föreskrifver absolut koncessions- och registreringstvång, är ganska obestämd.

1 synnerhet har det befunnits nödvändigt att utskära möjligheten

däraf, att bildningar, hvilka till sin verkliga karaktär gränsa till eller

rent af äro affärsmässiga försäkringsanstalter, komma att under namn

af oregistrerade understödsföreningar drifva en fullkomligt okontrollerad

rörelse.

Den verksamhet, som idkas åt understödsföreningar med mindre

än femtio medlemmar, kan icke i någon högre grad äga karaktär af

10

»

74

försäkringsverksamhet, hvarför det icke ansetts nödigt att stadga regi

streringstvång för sådana föreningar. Då rätt till registrering medgifvits

föreningar med så lågt medlemsantal som fem — den för ekonomiska

föreningar gällande gränsen —, har detta skett med hänsyn

till en del befintliga små, slutna föreningar, hvilka icke lämpligen böra

beröfvas möjligheten att bibehålla eller vinna full rättskapacitet.

Angående begreppet understödsförening hänvisas till sidorna 55—62

här ofvan.

2 §■

Såsom regel bör otvifvelaktigt gälla, att registrerad understödsförening

ej får utöfva verksamhet, hvilken är främmande för det ändamål,

som afses med föreningens understödsverksamhet. Detta på grund

af den fara för föreningens soliditet och för understödsverksamhetens

behöriga skötande, som dylik verksamhet af annan art kan medföra.

Föiening, som för närvarande idkar såväl understödsverksamhet som

veiksamhet för annat ändamål, måste på grund af o f v a n n ä m n d a regel

för att vinna registrering dela sig i särskilda föreningar, hvilka utgöra

fullt åtskilda rättssubjekt med skilda tillgångar och förbindelser, om de

ock hafva samma medlemsstock och samma personer som styrelseledamöter.

Det^ gifves emellertid fall, då undantag från berörda regel synes

pa k allad t. Sa kan t. ex. stundom vara förhållandet, då en förening vid

sidan af sådan understödsverksamhet, som afses i lagförslagets'' 1 §,

lämnar nödställda medlemmar tillfällig ekonomisk hjälp eller då en

»orden» eller annan förening med ideellt ändamål meddelar pension åt

behöfvande medlemmar, som uppnatt viss ålder. Lagförslaget gafveldärför

tillsynsmvmdigheten befogenhet att beträffande viss'' förening

medgifva det undantag i berörda hänseende, hvartill omständigheterna

kunna föranleda. Jörening, som på grund af sådant medgifvande idkar

såväl understödsverksamhet som verksamhet för annat ändamål, skall

naturligtvis bedömas . och registreras uteslutande såsom understödsförening.

Detta torde icke behöfva ingifva betänkligheter, då tillsynsmyndigheten

icke lärer gifva någon understödsförening tillstånd att

drifva verksamhet, som kan i större utsträckning sätta föreningen i

skuld till andra än dess medlemmar.

Af stadgandet i 2 §:s andra stycke får icke dragas den slutsatsen,

att bortsedt från det undantag, som följer af nämnda stadgande, en

understödsförening alltid äger frihet att på hvad sätt som helst och i

hi fiken utsträckning som helst kombinera olika arter af understöds

-

*

75

verksamhet. Såsom redan förut antydts, kan nämligen tillsynsmj ndigheten

på grund af bestämmelserna i 72 § andra stycket, 82 § tredje

stycket och 86 § i de fall, som dessa bestämmelser afse, ingripa reglerande

i ifrågavarande hänseende.

3 §•

Motivering till denna paragraf återfinnes å sidorna 71 och <2

här ofvan. Här må endast tilläggas, att bestämmelsen i denna paragraf

naturligen ej hindrar, att, om medlem vid förtida afgång ur pensionskassa

enligt stadgarna skall utfå någon del af föreningens tillgångar,

denna andel kan utgå med högre belopp än ett tusen kronor.

4 §.

Den hufvudsakliga innebörden af bestämmelsen i andra stycket

af denna paragraf är att de, som äga förfallna fordringar å understöd,

äfvensom föreningens öfriga borgenärer icke kunna vare sig göra sina

fordringar gällande omedelbart mot föreningens medlemmar eller, om

brist uppstår vid föreningens likvidation eller konkurs, få densamma

täckt genom uttaxering å medlemmarna. Uppenbart är, att bland föreningens

tillgångar måste medräknas de bidrag, föreningen äi berättigad

att utkräfva af medlemmarna. Huru medlemmarnas bidragsplikt påverkas

af föreningens försättande i likvidation eller konkurs, framgår af 60

och 65 §§.

8 §■

Bestämmelsen i första stycket af denna paragraf nödvändiggör

för flertalet af de befintliga understödsföreningarna ändring i den nuvarande

firman. Men däraf torde icke behöfva vållas några afsevärdare

olägenheter, då ju nämnda bestämmelse kan åtlydas på det enkla sättet,

att ordet »understödsförening» parentetiskt • tillfogas efter den förutvarande

firman. Sakkunnige hafva därför ej med afseende å omförmälda

bestämmelse, lika litet som i fråga om paragrafens öfriga stadganden,

funnit skäl att afvika från de principer, som ligga till grund

för motsvarande paragraf i den nya sjukkasselagen.

9 §■

Innebörden af det i denna och åtskilliga efterföljande paragrafer

använda begreppet pensions fallet framgår af eu jämförelse med det inom

76

försäkringsväsendet redan gängse begreppet försäkringsfallet, som t. ex.

inom tysk rätt definierats såsom den tilldragelse, genom hvars inträffande

försäkringsgifvaren blir prestationsskyldig. Att med afseende å eu viss

pension afgöra, hvilken omständighet bör anses såsom pensionsfallet,

bör i regel utan svårighet låta sig göra med ledning af vederbörande

pensionskassas stadgar, som enligt 7 § 5) skola angifva tid och villkor

för åtnjutande af pensionen.

11 §•

De penningbidrag, som understödsföreningarna upptaga af sina

medlemmar, kunna med afseende å sättet för deras utgående indelas i

tre hufvudgrupper, nämligen dels fasta afgifter för viss tidsperiod (premier,

förvaltningsafgifter etc.), dels till beloppet fasta afgifter, som utgå vid

inträffandet af viss slags händelse (t. ex. dödsfallsafgifterna inom de

vanliga »uttaxeringsföreningarna»), och dels uttaxerade belopp i egentlig

mening. Regeln om afgående medlems bidragsplikt har af skäl, som

ligga i öppen dag, måst formuleras något olika beträffande hvar och

en af dessa grupper. — Hvad särskild! beträffar de uttaxerade beloppen,

så har i förevarande paragraf icke upptagits den i motsvarande paragraf

af den nya sjukkasselagen förefintliga bestämmelsen att, därest

ej i stadgarna det belopp, som må medelst uttaxering utkräfvas af medlem,

är begränsad!, och beslut fattas om uttaxering, medlem, som ej biträdt

beslutet och som ofördröjligen anmäler sig till utträde, dock ej är pliktig

att erlägga hvad enligt beslutet å honom belöper. Då uttaxering i

regel afser att täcka brist, som uppkommit därigenom att icke tillräckliga

afgifter upptagits, vore det nämligen enligt sakkunniges uppfattning

mindre riktigt att de medlemmar, som sålunda erlagt för små bidrag,

skulle kunna, på sätt ifrågavarande bestämmelse anvisar, undandraga

sig all medverkan till bristens afhjälpande. Härtill kommer, att sagda

bestämmelse i många fall skulle göra resultatet af en uttaxering oberäkneligt

samt att densamma icke kan blifva tillämplig inom obligatoriska

föreningar. Sakkunniges uppfattning, att nämnda bestämmelse

icke bör ingå i förevarande lag, har delats af de styrelseledamöter från

olika slags understödsföreningar, med hvilka sakkunnige efter tillstånd

af chefen för civildepartementet rådgjort angående ett utkast till lagförslaget.

Därest en understödsförenings verksamhet i högre grad äger karaktären

åt egentlig understödsverksamhet, måste det anses i sin ordning,

att medlem vid afgång ur föreningen icke utfår något af föreningens

77

tillgångar. Detta är däremot icke alltid förhållandet, om föreningens

verksamhet till sin art närmar sig vanlig försäkring. Inom Utförsäkringsverksamheten

i hvad den afser kapitalförsäkring är det ju regel,

att »återköp» medgifves. Och ehuru vid pensionsförsäkring återköp

vanligen icke förekommer, kan det icke anses oberättigadt, om en pensionskassa

tillförsäkrar i förtid afgående medlemmar någon ersättning

för deras bidrag. Särskildt i fråga om arbetarepensionskassor, i hvilka

medlemskap endast är medgifvet dem, som äro anställda i viss arbetsgifvares

tjänst, må det väl anses skäligt, att medlem vid afgång ur

tjänsten med ty åtföljande utträde ur kassan bekommer ersättning för

sina egna bidrag till kassan. Men det kan icke heller förnekas, att

fall förekomma, då önskvärdheten af en fast arbetarstams bibehållande

göra stadganden i motsatt riktning berättigade. Att dylika frågor af

social natur icke böra eller kunna afgöras genom förevarande lag, synes

sakkunnige uppenbart. Förslaget innehåller därför icke någon tvingande

bestämmelse i berörda afseende, utan föreskrifver endast för det fall att

understödsförenings stadgar icke innehålla någon bestämmelse i ämnet

— hvilket i regel endast lärer blifva händelsen med de i försäkringstekniskt

afseende primitivare föreningarna — att afgående medlem icke

äger rätt att utfå någon del af föreningens tillgångar.

35 §.

Inom en understödsförening, som idkar verksamhet a vidt skilda

orter, kan hållandet af föreningssammanträde eller sådant sammanträde,

som afses i 40 §, vara förenadt med icke ringa besvär och kostnader.

Några af de befintliga understödsföreningarna hålla också ordinarie

sammanträde allenast hvart annat år. Då någon olägenhet häraf icke föisports,

medgifves i förevarande paragraf uttryckligen en dylik anordning.

44 §.

Det lärer gifvetvis understundom inträffa, att en understödsförening

för konsoliderande af sin verksamhet finner sig nödsakad att höja, medlemmarnas

bidragsplikt eller minska understöden. Om en aldrig så liten

minoritet af medlemmarna ägde makt att hindra en sådan åtgärd under

åberopande af sin formella rätt enligt de gällande stadgarna, skulle

detta ofta kunna vara till stor skada för flertalet medlemmar och medföra

materiell orättvisa. Å andra sidan är det naturligen af största vikt,

att minoriteten så vidt möjligt skyddas mot de öfvergrepp, hvartill

78

majoriteten skulle kunna göra sig skyldig i och med dylika stadgeändringar.

Då den enskilde medlemmen ofta lärer vara ur stånd att

bedöma, huruvida en sådan stadgeändring är för honom fördelaktig eller

ej, kan erforderlig trygghet i detta hänseende icke ernås endast genom

bestämmelser om särskild! kvalificerad majoritet vid beslutet om sådan

stadgeändring. Härtill kommer, att en stadgeändring af ifrågavarande

art kan beröra understödsberättigade, som ej äro medlemmar. Den utan

all jämförelse viktigaste gruppen af dessa understödsberättigade, nämligen

pensionstagarna, är visserligen skyddad genom bestämmelsen i

sista stycket af denna paragraf, men det kan finnas andra understödsberättigade,

hvilkas intressen äro i fara, t, ex. sådana som vid förtida

afgång ur en pensionskassa erhållit fribref å viss, framdeles utfallande

pension. Och vidare kan det, då föreningssammanträdes befogenhet

enligt 40 § utöfvas af därtill utsedda personer, väl tänkas, att dessa,

med det gemensamma bästa för ögonen, icke tillräckligt beakta ett

mindretals rätt. Men om, på sätt sakkunnige föreslagit, afgörandet i

sista hand lägges hos den sakkunniga och opartiska tillsynsmyndigheten,

. torde det erforderliga skyddet för minoriteten och de icke röstberättigade

kunna vinnas utan att majoritetens berättigade intressen

behöfva bli lidande. Det kan stundom vara lämpligt och rättvist, att

en höjning af bidragen eller sänkning af understöden icke sker proportionellt,

utan på sådant sätt, att ändringen ter sig gynnsammare för

vissa grupper af medlemmar än för andra. En sådan olikhet får dock

icke förekomma utan goda skäl: detta är innebörden af bestämmelsen

därom att tillsynsmyndigheten skall tillse, att icke vissa medlemmar

otillbörligt gynnas på andra medlemmars bekostnad. Hvad ofvan sagts

om stadgeändringar, som innefatta höjning af bidragsplikten eller sänkning

af understöden, gäller i större eller mindre grad beträffande hvarje

stadgeändring, som angår bidragsplikt eller rätt till understöd eller

till öfverskott, hvarom i 13 § förmäles, eller till andel i föreningens

tillgångar vid afgång ur föreningen eller i behållna tillgångar vid föreningens

upplösning, såvida ändringen skall afse dem som redan äro

medlemmar af föreningen eller eljest understödsberättigade. Därest t. ex.

vissa medlemmar finna med sin fördel förenligt att besluta eu sådan

minskning af bidragsplikten, att föreningens solvens äfvenlyras, kan detta

uppenbarligen innebära en stor fara för andra medlemmars intressen.

Bestämmelsen i paragrafens sista stycke har tillkommit på den

grund, att däri afsedda pensionstagares ställning vanligen är särdeles

ömmande och att deras rätt till framdeles förfallande belopp af pensioner,

af hvilka de redan kommit i åtnjutande, måste anses så närbesläktad

79

med vanliga tredje mans fordringar, att den icke skäligen bör kunna

inskränkas genom föreningsbeslut. Nämnda bestämmelse utesluter naturligtvis

icke möjligheten däraf att ifrågavarande pensionstagare, därest

de så finna lämpligt t. ex. för att afvärja föreningens upplösning, hvarför

sig på ett bindande sätt medgifva viss inskränkning af sin rätt gent

emot föreningen.

45 §.

Då en understödsförening träder i likvidation, medför detta, utom

de påföljder, som afvecklingen af hvarje förenings verksamhet måste

hafva, jämväl det betydelsefulla ingreppet i medlemmarnas och öfriga

understödsberättigades rättigheter, att föreningen icke kommer att fullgöra

sina utfästelser af understöd, utan att, därest öfverlåtelse af förening-ens

rörelse enligt 61 S icke kommer till stånd, medlemmarna och

öfriga understödsberättigade i stället för dem tillkommande rättigheter

till framtida understöd erhålla andel af föreningens behållna tillgångar.

Och äfven rätten härtill kan vara inskränkt eller upphäfd genom bestämmelse

i stadga™a. Det är uppenbart, att om en föreningsmajoritet

ägde ovillkorlig befogenhet att försätta föreningen i likvidation, denna

befogenhet skulle kunna missbrukas t. ex. så, att inom en förening förberedande

af dödsfallsunderstöd en majoritet af yngre medlemmar försatte

föreningen i likvidation endast för att befria sig från de äldre

medlemmarna och sedermera ensamma bilda en ny förening. Sakkunnige

hafva därför föreslagit, att för giltighet af beslut om understödsförenings

trädande i likvidation i andra fäll, än i 49 och 68 §§

sägs, skall fordras, utom den i 44 § första stycket föreskrifna majoritet

och de ytterligare villkor, som kunna vara bestämda i stadgarna, jämväl

tillsynsmyndighetens gillande.

Vid sådan öfverlåtelse, som afses i andra stycket af denna paragraf,

lärer i de flesta fall ökning af bidragsplikten eller sänkning af

understöden blifva nödvändig. Äfven om detta någon gång icke är

händelsen, innebär en dylik öfverlåtelse ett ingrepp i deras formella

rätt, som beröras af öfverlåtelsen, men icke deltagit i beslutet om densamma.

Föreningen blir nämligen genom öfverlåtelsen befriad från sina

förpliktelser mot dessa rättsägare. Och beträffande en sådan öfverlåtelse

gäller, likasåväl som angående de vid nästföregående paragraf omförmälda

stadgeändringarna, att icke-fackmannen ofta är ur stånd att klart

bedöma innebörden af den ifrågasatta åtgärden. Angående beslut om

dylik öfverlåtelse torde därför höra gälla samma bestämmelser som

angående beslut om understödsförenings trädande i likvidation.

80

50, 57, 60, 61, 65—67 §§.

När en liftörsäkringsanstalt kommit på obestånd eller eljest af någon

anledning skall likvidera, måste i regel en fullständig afveckling af försäkringsrörelsen

på så sätt, att hvarje försäkringsaftal annullera^ och

försäkringstagaren i stället för sin rätt enligt aftalet erhåller ett kontant

belopp, blifva ofördelaktig för de försäkrade, i all synnerhet för

äldre personer och »dåliga lif». Försäkringslagen meddelar därför under

rubriken »om särskild administration» bestämmelser i syfte att, då ett

lifförsäkringsbolag råkat i likvidation eller konkurs, försäkringsbeståndet

fortfarande må sammanhållas och verksamheten rekonstrueras. Önskvärdheten

af ett sådant sammanhållande framträder ännu långt starkare

i fråga om understödsföreningarna, hvilka vanligen hafva mindre homogena

»försäkringsbestånd» och sakna individuellt beräknade premiereserver.

Sakkunnige hafva också — ehuru de icke funnit tillsynsmyndigheten

lämpligen kunna betungas med åliggandeu, motsvarande dem som enligt

försäkringslagens bestämmelser om särskild administration tillkomma

försäkringsinspektionen — sökt vinna omförmälda önskemål genom lagförslagets

stadganden i 50 § om förordnande af en god man, som har,

bland annat, att, där sa ske kan, åvägabringa förslag till öfverlåtelse af

föreningens rörelse på en annan understödsförening eller ett försäkringsbolag,

äfvensom genom de i 61 § meddelade bestämmelserna om dylik

öfverlåtelse. Sådan öfverlåtelse torde visserligen knappast ifrågakomma

beträffande understödsförening, hvars ändamål faller utom området för lifförsäkring.

Och äfven i fråga om förening med ändamål, som faller inom

detta område, lärer skälig öfverlåtelse ej kunna komma till stånd, om föreningen

alldeles icke eller i allt för ringa grad sörjt för fondbildning.

Detta är i stor utsträckning fallet med de nuvarande understödsföreningarna,

särskildt hjälpkassorna. Men då sakkunnige ansett sig kunna

hysa den förhoppningen, att understödsföreningarna, om förevarande

förslag blifver lag, småningom skola i allt större omfattning komma att

sörja för nödig fondbildning, har det också synts sakkunnige uppenbart,

att bestämmelser i nu ifrågavarande syfte icke böra saknas i lagen.

Enligt de föreslagna bestämmelserna skall försök att åstadkomma öfverlåtelse

af föreningens rörelse göras i hvarje fäll, då det icke från början

är eller efter verkställd utredning blir uppenbart, att skälig öfverlåtelse

icke kan komma till stånd.

Den åt tillsynsmyndigheten jämlikt 50 § förordnade gode mannen

skall emellertid icke blott söka åstadkomma sådan öfverlåtelse, hvarom

81

oiVan förmälts, utan äfven såsom likvidator deltaga i de vanliga likvidationsbestyren.

Hans uppgift i sistnämnda hänseende är naturligtvis

hufvudsakligen dels att tillhandagå med den sakkunskap, särskild! af

försäkringsteknisk art, som i många fall lärer blifva välbehöflig, samt

dels att såsom tillsynsmyndighetens förtroendeman utöfva kontroll å

de öfriga likvidatorerna och särskild!, då dessa valts af en majoritet

bland föreningsmedlemmarna, tillse, att icke minoritetens bland medlemmarna

eller öfriga understödsberättigades intressen varda obehörigen

tillbakasätta.

Hvad angår den materiella rätten vid likvidation och konkurs, så

intager lagförslaget den ståndpunkten, att en understödsförenings utfästelser

af understöd skola — i den mån de icke förfallit till betalning

innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen

gällande eller den offentliga stämningen utfärdades — äga sämre rätt

än föreningens öfriga förbindelser, »gälden». Då den föreslagna lagen

icke innehåller bestämmelser om viss fondafsättning eller om fonds redovisning

i värdehandlingar af visst slag, kan den gifvetvis icke meddela

någon allmän föreskrift om sådan pantsättning, som i 125 § försäkringslagen

sägs, med tv åtföljande förmånsrätt. Det skulle däremot kunna

ifrågasättas, huruvida icke lagen dock borde i denna del ansluta sig till

1905 års förslag, hvari upptagits den bestämmelsen, att om för förening,

som meddelar lifförsäkring, i stadgarna föreskrifvits, att till liflörsäkringstagarnes

säkerhet värdehandlingar till belopp motsvarande premiereserven

skola förvaras afskilda från föreningens öfriga tillgångar på visst, i lagen

närmare angifvet sätt, lifförsäkringstagarna skola åtnjuta panträtt i de

sålunda förvarade värdehandlingarna. Sakkunnige hafva emellertid icke

ansett det lämpligt att sålunda göra utom föreningen stående personers

rätt beroende af bestämmelser i föreningens stadgar. Och enligt sakkunniges

uppfattning bör det icke heller medgifvas medlemmarna och

öfriga understödsberättigade att utan panträtt i viss egendom konkurrera

med borgenärerna. Då en understödsförening icke, bortsedt från

understödsfordringarna, bör hafva skulder af mera afsevärd storlek,

skulle i de flesta fall eu dylik befogenhet för medlemmarna från praktisk

synpunkt visa sig mera ägnad att försvåra utredningen än påkallad af

något verkligt behof. Det kan icke heller af billighetsskäl anses oriktigt,

att borgenärerna sålunda erhålla företräde, då ju valutan för den gäld,

en understödsförening med skäl kan hafva iklädt sig — t. ex. för lön

åt föreningens tjänstemän eller lokalhyra eller för att kunna utbetala

förfallna understöd — måste'' anses hafva kommit medlemmarna och

öfriga understödsberättigade till godo. Rätten till icke förfallet understöd

82

är ej. en vanlig fordringsrätt, utan liar en ganska utpräglad föreningsrättslig

karaktär, ock medlemmen i en understödsförening står eller bör

åtminstone sta i ett närmare förhållande till föreningen än det, som råder

mellan en försäkringstagare och ett affärsmässigt lifförsäkringsbolag, låt

vara ett ömsesidigt sådant. Äfven om de, som äga företräda en understödsförening,

. någon gång skulle befinnas hafva iklädt densamma vidlyftigare

förbindelser utan motsvarande nytta för föreningen, måste det

anses riktigare, att föreningens medlemmar bli lidande härpå, än att

förlusten träffar utom föreningen stående borgenärer.

Med annan gäld likställer lagförslaget understödsfordran, som förfallit

till betalning innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation

blef slutligen gällande eller den offentliga stämningen utfärdades. Då

en förening, som är i likvidation, försättes i konkurs, eller konkurs, på

sätt i 66 § andra stycket omförmäles, öfvergår i likvidation, skola de

båda stadierna betraktas såsom en enhet och tidpunkten för den af de

två omständigheterna, likvidationsbeslutets kraftvinnande och den offentliga

stämningens utfärdande, som inträffat först, vara afgörande. Det

torde, väl knappt behöfva påpekas, att om i något af de fall, då likvidation

inträder enligt lagens bestämmelser i 49 eller 68 §, det ej formligen

fattas något beslut att föreningen skall träda i likvidation, ett

dylikt beslut dock innebäres i beslutet om val af likvidatorer eller i

själfva valet. Men ett sådant Överklagande af valet, som icke afser

frågan huruvida likvidatorer skola utses, utan endast frågan huru många

eller hvilka personer som skola vara likvidatorer, kan icke uppskjuta

den tidpunkt, då beslutet om föreningens trädande i likvidation skall

anses hafva vunnit laga kraft.

Beträffande medlemmarnas och öfriga understödsberättigades inbördes

rätt vid likvidation meddelar den föreslagna lagen ej några tvingande

föreskrifter, utan tillåter föreningarna att i sina stadgar bestämma

om förfarandet med de återstående tillgångarna, sedan gälden betalts och

det visat sig, att öfverlåtelse af föreningens rörelse ej kan komma till

stånd. Men såvida stadgarna ej innehålla föreskrifter därutinnan, gäller

lagens supplerande bestämmelse, att de behållna tillgångarna skola fördelas

mellan medlemmarna äfvensom öfriga understödsberättigade enligt

grunder, som godkänts af tillsynsmyndigheten. Hvilka grunder, som

få. anses rättvisa vid en sådan fördelning, är gifvetvis beroende af de

principer, som legat till grund för den ifrågavarande föreningens verksamhet.

Då lagen ej fastslår tekniska regler i sistnämnda hänseende,

kan den icke heller föreskrifva några allmängiltiga grunder för fördelningen.

83

En företrädesställning bland medlemmarna och öfriga understödsberättigade

intages enligt lagförslaget, såvida ej stadgarna bestämma

annat, af innehafvarna af pensioner, med afseende å hvilka pensionsfallet

inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation

blef slutligen gällande eller den offentliga stämningen utfärdades, detta

såväl i fråga om möjligheten att utbekomma under likvidationen eller

konkursen förfallande pensionsbelopp som ock vid öfverlåtelse af föreningens

rörelse eller fördelning af dess behållna tillgångar. Grunden

härtill framgår af motiven till 44 § sista stycket.

Slutligen må påpekas, hurusom 57, 60 och 65—67 §§ i förevarande

lagförslag vid en jämförelse med motsvarande bestämmelser i

den nya sjukkasselagen utvisa åtskilliga afvikelse!'' som äro en följd af

lagförslagets i 50 och 61 §§ gifna föreskrifter angående öfverlåtelse af

understödsförenings rörelse. Hvad särskilt angår affattningen af 60 §,

har det ej ansetts lämpligt att säga, att skyldigheten att erlägga afgifter

eller uttaxerade belopp och rättigheten att erhålla understöd upphör,

enär, därest öfverlåtelse af den i likvidation varande föreningens rörelse

kommer till stånd, denna äfven skall omfatta rätten att uppbära de

bidrag och skyldigheten att utgifva de understöd, som förfalla under

likvidationstiden, räknad från den i sistnämnda paragraf angifna tidpunkten.

Dessa bidrag och understöd komma i sådant fall att utgå,

om ock modifierade enligt de vid öfverlåtelse!! bestämda grunderna.

69 §.

På grund af de stora fordringar i fråga om fackkunskap, särskilt

å det försäkringstekniska området, hvilka förevarande lagförslag ställer

å tillsynsmyndigheten, bör gifvetvis uppdraget att vara tillsynsmyndighet

icke gifvas åt Konungens befallningshafvande eller andra ortsmyndigheter,

utan åt en för hela riket gemensam myndighet. Ehuru

det icke tillkommer sakkunnige att afgifva förslag angående denna centrala

tillsynsmyndighets organisation, vilja sakkunnige såsom sin uppfattning

uttala, att försäkringsinspektionen är mest lämpad för uppdraget

att vara tillsynsmyndighet, detta med hänsyn icke blott till den

fackkunskap, som kan påräknas bos försäkringsinspektionen, utan äfven

till önskvärdheten däraf, att det administrativa handbafvandet af lagen om

understödsföreningar och af försäkringslagen åligger samma myndighet.

Uppenbart är ju, att om nämnda lagtillämpning blir anförtrodd åt

olika myndigheter, skiljaktiga meningar hos dessa lätt kunna komma

att vålla olägenheter, särskild!; i de fall, då fråga uppstår, huruvida ett

84

företag rätteligen bör anses såsom understödsförening eller försäkringsbolag,

eller då en understödsförening skall öfverlåta sin rörelse på ett

försäkringsbolag.

72 §.

Beträffande andra stycket af denna paragraf hänvisas till sid. 70

här ofvan.

82 §.

Angående denna paragraf hänvisas till sid. 69—70 här ofvan.

85 §.

Att en organiserad samverkan mellan tillsynsmyndigheten och

representanter för den praktiska understödsverksamheten kan blifva till

stort gagn för denna verksamhet, synes sakkunnige uppenbart och har

kraftigt betonats åt de inom understödsföreningar af skilda slag ledande

män, med livilka sakkunnige haft tillfälle att samråda. Den olika affattning,

som denna paragraf utvisar i förhållande till 96 § i den nya sjukkasselagen,

beror därpå, att det i fråga om understödsföreningarna möjligen

kan visa sig obehöflig^ att nämnden sammanträder hvarje år.

Törhända kan det ock på grund af de stora skiljaktigheter, soin råda

mellan olika slag af understödsföreningar, befinnas lämpligt, att nämnden

indelas i grupper, som sammanträda hvar för sig. Afgörandet af dessa

frågor torde emellertid böra ske först i de bestämmelser, som Konungen

enligt denna paragraf har att meddela.

86 §.

Angående denna paragraf hänvisas till sid. 70 och 71 här ofvan.

87 §.

Att rätten till en prestation, som åligger registrerad understödsförening,

icke bör kunna öfverlåtas eller utmätas, såvida prestationen

äger den typiska karaktären af understöd, torde vara oomtvistligt. Men

i den mån en sådan prestation på grund af sitt höga belopp förlorat

karaktären af understöd i egentlig mening, blir förhållandet ett annat.''

Därest rättighet till hur högt understöd som helst blefve fritagen från

utmätning, skulle detta kunna leda till obehörigt intrång på borgenärers

rätt. Af sådan anledning har förbudet mot öfverlåtelse och ut

-

85

matning i denna paragraf begränsats, utom i fråga om tillfälliga understöd,

t. ex. arbetslöshetsunderstöd, med afseende å Indika en dylik begränsning

icke ansetts påkallad af något praktiskt behof. Hvad särskilt

angår den i fråga om pension fastställda gränsen, femhundra

kronor, så kan denna väl synas låg. Det må därför påpekas, hurusom förening,

hvilken meddelar pensioner till högre belopp än femhundra kronor,

kan, därest utmätningsfrihet för dessa pensioner med hänsyn till föreliggande

omständigheter är berättigad, förvärfva sådan jämlikt 67 § utsökningslagen.

Och den utmätningsfrihet, som enligt nämnda paragraf

redan tillerkänts viss förening, röner icke någon inskränkning genom

de nu föreslagna bestämmelserna.

Att denna paragrafs lydelse, trots bestämmelsen i 3 §, förutsätter,

att en understödsförening kan till samma person hafva utfäst kapitalunderstöd

till högre belopp än ett tusen kronor, beror på stadgandet i

99 § vid 1).

91 och 92 §§.

Då den föreslagna lagen icke påbjuder registreringsskyldighet för

alla understödsföreningar, bör den genom särskilda bestämmelser angifva

de oregistrerade understödsföreningarnas ställning. Lagförslaget ansluter

sig i denna del till motsvarande bestämmelser i den nya sjukkasselagen.

Sakkunnige hafva visserligen icke funnit lämpligheten af dessa bestämmelser

oomtvistlig, men dock ej ansett sig böra föreslå någon ändring

i principer, som så nyligen godkänts af statsmakterna.

98 §.

Den föreslagna lagen bör uppenbarligen icke tillämpas å statens

eller kommunens pensionering af tjänsteinnehafvare eller å anstalt, för

hvars utfästelser af understöd staten eller kommunen är ansvarig. En

del pensionskassor för i offentlig tjänst anställda personer synas ock

böra undantagas från lagens tillämpning. Detta torde utan tvekan

kunna sägas vara fallet med exempelvis arméns pensionskassa, flottans

pensionskassa, telegrafverkets pensionsinrättning, civilstatens änke- och

pupillkassa, folkskollärarnes pensionsinrättning och den under riksförsäkringsanstaltens

förvaltning stående barnmorskornas pensionsanstalt.

Å en del andra för personer i offentlig tjänst afsedda pensionskassor

— äfven sådana som enligt beslut af Konungen eller annan myndighet

äro obligatoriska — torde lagen däremot böra tillämpas. Hit höra enligt

86

sakkunniges uppfattning stifts- och regementskassorna samt de nu befintlig

pensionskassorna för städers tjänstinnehafvare. De synpunkter, som

kunna vara afgörande i berörda hänseende, äro af så skiftande natur,

att det befunnits nödigt att, på sätt skett, göra hvarje dylik kassas

undantagande från lagens tillämpning beroende på särskild pröfning,

hvilken ansetts böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:t.

En del föreningar för vårdande af yrkesangelägenheter, särskildt

fackförbund, bereda sina medlemmar understöd vid ofrivillig arbetslöshet.

Därest icke något undantag stadgades beträffande dessa föreningar, skulle

de enligt 1 § betraktas såsom understödsföreningar. Men då tillstånd

jämlikt 2 § tredje stycket att med understödsverksamheten förena den

verksamhet af annan art, som är ifrågavarande föreningars hufvuduppgift,

icke rimligen kunde gifvas, skulle en hvar af nämnda föreningar

nödgas uppdela sig i en ideell förening, som fullföljde det

hufvudsakliga ändamålet, och en understödsförening, som uteslutande

verkade för meddelande af arbetslöshetsunderstöd. Eu sådan uppdelning

skulle gifvetvis vålla åtskilliga olägenheter och förefalla medlemmarna

oegentlig, då meddelandet af arbetslöshetsunderstöd af dem icke

utan skäl uppfattas mindre såsom egentlig understödsverksamhet än såsom

ett moment i föreningens hufvudsakliga sträfvanden, dess lönepolitik.

Då därjämte något afsevärdare praktiskt behof af lagens tillämpning

å ifrågavarande verksamhet icke torde förefinnas, lärer det i

denna paragraf vid 3) angifna undantaget ej vara oberättigadt.

En ränte- och kapitalförsäkringsanstalt kan vara af sådan, icke

affärsmässig natur, att den med hänsyn enbart till bestämmelserna i

1 § vore att anse såsom en understödsförening. Då samtliga ränteoeh

kapitalförsäkringsanstalter enligt sakkunniges mening böra lyda

under försäkringslagen, hafva således dessa anstalter måst särskildt

undantagas från den föreslagna lagens tillämplighetsområde. Sakkunnige

hafva icke ansett det dem meddelade uppdraget föranleda till något

yttrande rörande de ändringar i försäkringslagen, som lära påkallas af

nämnda anstalters hänförande under densamma, utan erinra endast om

det förslag i berörda hänseende, hvilket afgifvits af de kommitterade,

som utarbetat 1905 års förslag till lag om understödsföreningar. Vid

sådan! förhållande har också i det af sakkunnige framlagda förslaget till

ändrad lydelse af 163 § försäkringslagen den i nämnda paragraf vid c)

meddelade bestämmelsen måst bibehållas.

87

99 §.

Förevarande lagförslag uttalar icke såsom den nya sjukkasselagen

den regeln, att rättigheter och skyldigheter, hvilka uppkommit innan

lagen blifvit gällande för förening, skola bedömas efter äldre lag. Denna

regels införande i lagen torde nämligen a ena sidan vara onödigt, da

det redan på grund af allmänt erkända rättsgrundsatser är eu sjäjfklar

sak, att lagen — bortsed t från det i andra stycket af denna paragraf

uttryckligen angifna undantaget — icke äger tillämpning med afseende

å sådana rättsförhållanden mellan en understödsförening och utom densamma

stående personer, som uppkommit innan lagen blifvit gällande

för föreningen. Å andra sidan skulle nämnda regels införande i lagen

kunna gifva anledning till den missuppfattningen, att regeln vore tillämplig

äfven å förhållandet mellan en förening samt dess funktionärer, medlemmar

och understödstagare, så att exempelvis 18 och 19 §§ ej skulle

gälla i fråga om styrelseledamot eller suppleant, som före föreningens

registrering berättigats teckna föreningens firma, eller, för att taga ett

annat exempel, att det icke genom stadgeändring enligt 44 § skulle

kunna göras minskning i understöd, som blifvit utfäst före föreningens

registrering. Hvad särskildt angår det i 87 § meddelade förbudet mot

öfverlåtelse och utmätning, så är uppenbart, att detsamma enligt

den föreslagna lagen skall gälla äfven i fråga om rätt till sådant understöd

från registrerad förening, hvilket blifvit utfäst innan föreningen

registrerades, men att, om före registreringen öfverlåtelse eller utmätning

af understödsrätten lagligen ägt rum, berörda åtgärd icke blifver ogiltig

i och med registreringen.

Hvad angår bestämmelsen vid 2) i denna paragraf, så synes det

sakkunnige uppenbart, att eu nu bestående understödsförening icke jämlikt

72 § andra stycket bör förvägras registrering. Det är tvärtom

önskvärdt, att de tekniskt underhaltiga föreningar, som nu finnas, inordna

sig under den föreslagna lagen och under tillsynsmyndighetens

ledning sträfva att utveckla sig i sund riktning samt, om detta misslyckas,

afveckla sin rörelse enligt lagens bestämmelser. — Af hänsyn för de

befintliga större, tekniskt ofullkomliga hjälpkassorna hafva sakkunnige

också, om än icke utan tvekan, föreslagit den vid 4) upptagna bestämmelsen.

88

I fråga om förslaget till lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§

i lagen om försäkringsrörelse må endast anmärkas, att tillämpning af den

i försäkringslagen föreskrifna successiva metoden för bolagsbildning å det

fall, att ett ömsesidigt försäkringsbolag skall bildas för öfvertagande af

en understödsförenings rörelse, skulle medföra åtskillig, af de i sådant

fall föreliggande omständigheterna icke påkallad omgång och tidsspillan

samt att i nämnda fall utan olägenhet lärer kunna användas den enklare

form ^ af bolagsbildning, som påbjudes i de föreslagna tilläggen till

162 § försäkr i ags 1 agen.

utländsk Till jämförelse med de grunder, hvarpå det förevarande förslaget

ratL till lag om understödsföreningar hvilar, lämnas nedan en kortfattad

redogörelse för hufvuddragen af den utländska lagstiftningen på motsvarande

område, därvid emellertid må förutskickas, att ingen utländsk

lag i någon högre grad sammanfaller med förevarande lagförslag i afseende

å ändamål och omfattning. De på den senare tiden allt talrikare vordna

lagarna om statlig tvångsförsäkring förbigås alldeles. För erhållande af

en fullständigare framställning i ämnet hänvisas till den vid 1905 års

förslag fogade detaljerade redogörelsen för utländsk rätt.

Norffe■ 1 Norge gäller ännu beträffande såväl den affärsmässiga lifförsäk

ringsrörelsen

som understödsföreningsverksamheten en förordning af

den 15 maj 1810. Enligt denna skola planen och stadgarna för hvarje

personförsäkringsanstalt, som är afsedd för allmänheten, granskas af

en utaf Konungen förordnad »tilsynskomité», hvilken dock, såvida dess

anmärkningar icke godvilligt efterkommas, ej äger annat tvångsmedel

än offentliggörandet af desamma kan innebära. Kommittén utöfvar

icke någon fortlöpande uppsikt öfver anstalternas verksamhet. Genom

några senare lagar hafva vissa förmåner, bl. a. stämpelfrihet, tillerkänts

försäkringsanstalter, som fått sina planer godkända af Konungen. —

Till 1910 års storting är afgifven proposition med förslag till Lov om

forsikringsselskaper, i hufvudsak öfverensstämmande med den svenska

försäkringslagen. Från den föreslagna lagens giltighetsområde äro

emellertid undantagna begrafningskassor, sjukkassor och sådana på

ömsesidighet grundade lifförsäkringsanstalter, som på ett lif icke öfvertaga

någon försäkring med utbetalning af eu summa eu gång för alla

till högre belopp än 250 kronor eller någon lifränta till högre belopp

än 50 kronor om året. Dessa anstalter skola endast vara under

-

89

kastade den genom 1810 års förordning för dem påbjudna tillsynen.

Dock kan Konungen på grund af särskilda omständigheter efter framställning

af tilsynskomitén besluta, att också sådan anstalt skall undeikastas

lagen. Äfven om detta icke skett, kan forsikringsraadet (- forsäkringsinspektionen)

låta företaga en undersökning af anstaltens stallning.

Visar sig härvid brist, kan forsikringsraadet efter tilsynskomitens

hörande försätta anstalten i likvidation, hvilken försiggår enligt tilsynskomiténs

anvisning. Dock kan anstalten undgå att komma i likvidation

genom att ombilda sig till ett ömsesidigt försäkringsbolag. 1 sa

fall skall anstalten erhålla en frist på två år till sådan ombildning.

En norsk lag, som endast tangerar nu ifrågavarande område och därför

blott nämnes i förbigående, är Lov om stats- og kommunebidrag til

norske arbeidsledighedskasser af den 12 juni 1906.

Den danska Lov om Livsforsikringsvirksomhed af den 29 mars

1904, hvilken nära öfverensstämmer med motsvarande delar af den

svenska försäkringslagen, äger icke tillämpning å sådana på ömsesidighet

o-rundade, fackligt eller lokalt snäft begränsade lifförsäknngsföreningar

som på ett lif icke öfvertaga någon försäkring med utbetalning

af en summa en gång för alla till högre belopp än 250 kronor eller

nåo-on lifränta till högre belopp än 50 kronor om året, såvida icke

inrikesministern på grund af särskilda omsländigheter efta fiamställnin°-

af forsikringsraadet träffar bestämmelse om lagens tillämpning

med afseende å särskilda sådana föreningar. Emellertid äro alla dylika

föreningar skyldiga att vid början af sin verksamhet gorå anmälan

till inrikesministern med bifogande af stadgar och

om grunderna för verksamheten. — Undantagna äro ock enligt Lov

om tilsyn med Begravelseskasser af den 1 april 1905 begrafningskassorna,

såvida icke inrikesministern på grund af särskilda omständigheter

efter framställning af forsikringsraadet eller sjukkasseinspektoratet

träffar bestämmelse om livsforsikringslovens tillämpning å särskilda

kassor, dock att inrikesministern i detta fall kan tillåta sådana

afvikelser från Livsforsikringsloven, som med hänsyn till vederbörande

kassas beskaffenhet kunna anses önskvärda. Med begrafningskassor

förstås enligt Lov om tilsyn med Begravelseskasser sådana på medlemmarnas

ömsesidiga ansvar grundade föreningar, hvilka hafva till

ändamål att tillförsäkra utbetalning af en summa en gång för alla,

icke öfverstigande 500 kronor, för det fall att medlem eller medlems

barn under 15 år afliden Såsom villkor för att en förening skall

anses såsom begrafningskassa fordras vidare, att föi eningen skall

Danmark.

90

styras uteslutande af medlemmarna samt att hela vinsten af verksamheten

skall tillfalla dem, i regel endast i form af begrafningshjälp. I

tvifvelaktiga fall afgör inrikesministern, huruvida en förening är att

anse såsom begrafningskassa. Begrafningskassorna äro ställda under

sjukkasseinspektörens uppsikt och skyldiga att till denne inlämna sina

stadgar, hvilka bl. a. skola innehålla bestämmelser i de viktigaste föremngsrättsliga

ämnena, äfvensom en del statistiska uppgifter samt för

hvarje år sina räkenskaper. Under loppet af 1910 och därefter hvart

femte år skall sjukkasseinspektören beräkna hvarje särskild kassas ställning

och underrätta kassan om resultatet. Finner han, att kassan

svårligen kan uppfylla sina förbindelser, äger han hemställa till kassan

att antingen höja bidragen eller nedsätta understöden. Denna hemställan

skall af styrelsen bringas till samtliga medlemmarnas kännedom.

Resultaten af femårsberäkningarna skola i erforderliga delar inflyta

i sj ukkasseinspektörens årsberättelse till inrikesministern, som bestämmer

i hvilken omfattning berättelsen skall offentliggöras i Ministenaltidende.

Begrafningshjälpen är fritagen vid utmätning och konUIS-

~ frivilliga sjukkasseväsendet, som i Danmark nått en hög

utveckling, regleras genom Lov om anerkendte Sygekasser af den 12

april 1892. Erkännande, som enligt denna lag af inrikesministern meddelas

en sjukkassa, medför rätt till statsbidrag med flera förmåner, i

anledning hvaraf denna lag meddelar ett flertal materiella bestämmelser

i socialt syfte. Sjukkassorna stå under öfverinseende af sjukkasseinspektören,

hvars samtycke fordras till hvarje ändring af stadgarna.

Med afseende å uppgiftsskyldighet och publicitet gälla ungefär

samma regler som för begrafningskassorna. Sjukkasseinspektören äger

emellertid undersöka erkänd sjukkassas ställning, när hälst anledning

att misstänka insolvens förekommer, och, därest kassan ej rättar sig

efter gifna anvisningar, kan indragning af erkännandet äga rum.

Inom erkänd sjukkassa kan äfven beredas annat understöd än sjukhjälp,

t. ex. ålderdoms- eller invaliditetsunderstöd. Denna understödsverksamhet

skall i alla afseenden hållas fullt afskild från sjukhjälpsverksamheten;

den är icke heller underkastad sjukkasselagens bestämmelser,

dock att sjukkasseinspektören skall erhålla del af stadgarna

för understödsverksamheten och äger rätt att när som helst taga

kännedom af dess räkenskaper och ekonomiska ställning. — Slutligen

äger Danmark en Lov om anerkendte Arbejdslöshedskasser af den 9

april 1907. Erkännandet medför statsbidrag, och lagen har hufvudsakligen

social innebörd.

91

I Finland gäller Förordningen angående arbetareunderstödskassor

af den 2 september 1897, hvilken icke afser ett fullständigt ordnande

af den enskilda understödsföreningsverksamheten, utan endast, hufvudsakligen

i socialt syfte, reglerar vissa delar däraf. Den omfattar

sådana för handtverkare, yrkes- och andra arbetare eller med dem

jämförbara personer afsedda föreningar eller anstalter, som hafva till

ändamål att mot afgifter af delägarna tillförsäkra dem visst slags understöd.

Kassorna indelas i arbetaresjukkassor, som tillförsäkra delägarna

sjuklijälp, begravningshjälp eller annan dylik förmån, och arbetarepensionskassor,

som hafva till ändamål att åt delägarna utgifva

underhållsbidrag vid ålderdom eller stadigvarande arbetsoförmåga eller

att lämna understöd åt afliden delägares änka och barn. Arbetareunderstödskassa

får ej börja sin verksamhet, förrän stadgarna blifvit

stadfästa af vederbörande guvernör eller, om kassan skall verka inom

flera län, af senaten, efter industristyrelsens hörande. Stadgarna skola

bl. a. innehålla bestämmelser i de viktigaste förenin^rättsliga ämnena.

»Bestämmas afgifterna till kassan och understöden från densamma att

utgå med vissa i stadgarna utsatta belopp, bör härvid tillses att utsikt

finnes för fullgörandet af de kassan åhvälfda förpliktelserna.» Den

egentliga tillsynen öfver arbetareunderstödskassorna utöfvas af industristyrelsen,

till hvilken årligen skall insändas redogörelse för hvarje kassas

verksamhet. Finner industristyrelsen, att understödskassan ej förvaltas

enligt sina stadgar och förordningens bestämmelser eller att

kassan »uppenbarligen icke erbjuder tillbörlig trygghet för fullgörandet

af åtagna förpliktelser», skall industristyrelsen göra anmälan därom

hos vederbörande guvernör, som i sin ordning äger förständiga kassans

styrelse att förelägga saken för nästa arsstämma eller för extra

stämma med kassans delägare,

aflägsnande af anmärkta missförhållanden, äger guvernören antingen

meddela förbud att, innan rättelse skett, emottaga nya delägare i kassan,

eller också, om omständigheterna påkalla det, förbjuda fortsättandet

af kassans verksamhet. Upplöses arbetareunderstödskassa, skola

kassans tillgångar, sedan öfriga förbindelser fullgjorts, främst användas

till att för enhvar, som är berättigad till viss förman ur kassan, säkerställa

erhållandet af hvad honom på grund af gjorda inbetalningar

enligt stadgarna tillkommer. Öfverskott, som därutöfver kan uppstå,

må användas allenast till ändamål, hvilket öfverensstämmer med kassans

allmänna syfte eller eljest afser arbetarebefolkningens bästa, samt får

icke i något fall fördelas mellan delägarna. — Äfven understödsföreningar,

som icke falla under 1897 års förordning, lära för sin trygghet

Finland.

92

Tyskland.

vara hänvisade att söka stadfästelse å sina stadgar, ehuru någon uttrycklig

föreskrift därom ej torde finnas.

I tyskland, föregångslandet på den statliga tvångsförsäkringens

område, äro de enskilda understödsföreningarna i regeln underkastade

försäkringslagen, das Reichsgesetz fiber die privaten Versicherungsunternehmungen

af den 12 maj 1901, hvilken stadgar koncessionsplikt,

försäkringsteknisk fondbildning och materiell statlig kontroll, allt i

ganska stor öfverensstämmelse med den svenska försäkringslagen. Tillsynsmyndighet

är das Kaiserliche Aufsichtsamt för Privatversicherung

eller någon myndighet i vederbörande förbundsstat. »Privatversicherungsgesetz»

behandlar i en särskild afdelning de ömsesidiga försäkringsföreningarna,

och inom dessa bilda de s. k. »mindre föreningarna» en

särskild grupp, inom hvilken torde falla flertalet af de bildningar, som

motsvara de svenska understödsföreningarna. Såsom »mindre» skola

enligt lagen de föreningar anses, hvilkas verksamhetsområde är snäft

begränsadt med hänsyn till verksamhetens ändamål eller i lokalt hänseende

eller i fråga om rätten att blifva medlem; afgörandet, huruvida en

förening är att anse såsom »mindre», tillkommer tillsynsmyndigheten.

Med afseende å dessa mindre föreningar kan tillsynsmyndigheten medgifva

afvikelser från lagens bestämmelser om premiereserv inom lifförsäkringsverksamhet,

om afgifvande för hvarje år af teknisk balansräkning

m. m. Uttaxeringssystem eller system med genomsnittspremier lärer

emellertid, i fråga om lifförsäkring, tillåtas endast sådana dödsfallsersättnings-

och pensionskassor, Indika på grund af arbetsaftal eller

eljest äro obligatoriska och sålunda tillförsäkrade ett ständigt tillopp

af yngre medlemmar. Eftergifter i fråga om räkenskapsföringen torde

i regeln vara förenade med villkoret att försäkringsteknisk beräkning

af föreningens ställning skall ske periodiskt, vanligen minst hvart femte

år. A de »mindre föreningarna» äro slutligen en stor del af de i

Privatversicherungsgesetz för ömsesidiga föreningar meddelade föreningsrättsliga

bestämmelserna icke tillämpliga, utan har i stället med afseende

å dessa föreningar hänvisning gifvits till de i Biirgerliches Gesetzbuch

meddelade allmänna bestämmelserna om föreningar. Beträffande samtliga

ömsesidiga försäkringsföreningar gäller, att för giltighet af föreningsbeslut

om föreningens upplösning kräfves tillsynsmyndighetens samtycke

samt att ansökning om förenings försättande i konkurs endast kan

göras af tillsynsmyndigheten. Helt undantagna från Privatversicherungsgesetz

giltighetsområde äro, utom vissa yrkeskassor och vissa enligt

de särskilda förbundsstaternas lagar upprättade sjukkassor, endast regi

-

93

strerade sjukkassor. För dessa, hvilka äga att utfästa sjukhjälp och i

samband därmed begrafningshjälp, ej öfverstigande det tiodubbla beloppet

af veckounderstödet vid sjukdom, gäller das Gesetz iiber die

eingeschriebenen Hilfskassen af den 6 april 1876 med ändringar af

den 1 juni 1884. Denna lag stadgar normativsystem samt liknar jämväl

för öfrigt till sina hufvudprinciper rätt mycket den nya svenska sjukkasselagen,

men torde i mindre grad än sistnämnda lag gifva vederbörande

myndighet inflytande öfver de tekniska grunderna för kassornas

verksamhet. Sjukkassornas öfverförande under Privatversicherungsgesetz

är planeradt.

I Österrike regleras försäkringsväsendet genom en förordning af Österrike.

den 5 mars 1896, som stadgar koncessionsplikt och materiell statskontroll.

Denna förordning innehåller en del särskilda bestämmelser

för mindre ömsesidiga försäkringsföreningar, hvilka hafva till ändamål

att tillförsäkra sjuk- och begrafningshjälp, invaliditets- eller ålderdomspensioner,

änke- och pupillunderstöd eller utstyrselersättning (»eine

Summe Geldes von Seite eines Mitgliedes zu Gunsten eines Dritten,

insbesonders als Heiratsgut oder Ausstattung eines Kindes») eller att

meddela vissa slag af skadeförsäkring, och i fråga om hvilka företagets

hela plan har en humanitär karaktär och försäkringsverksamheten på

basis af lokal begränsning eller yrkesgemenskap är så inrättad, att

användandet af betalda agenter såsom mellanhänder är uteslutet. De

särskilda bestämmelserna angående dessa föreningar äro mildrande i

fråga om skyldigheten att bilda premiereserv enligt försäkringstekniska

grunder, att årligen afgifva teknisk balansräkning m. in. I fråga om

förmögenhetens placering åter meddelas snäfvare bestämmelser för dessa

mindre föreningar. Ehuru icke särskildt gällande dessa föreningar,

må slutligen här nämnas, att enligt stadgande i den för Österrike

gällande exekutionsordningen årsräntor intill ett belopp af 500 floriner

icke få tillgripas för gäld. — Helt undantagna från den egentliga försäkringslagstiftningen

äro registrerade »hjälpkassor», för hvilka gäller

Gesetz betreffend die registrierten Hilfskassen af den 16 juli 1892.

Dessa kassor kunna ej idka annan försäkringsrörelse än de arter af

personförsäkring, som ofvan angifvits i fråga om mindre försäkringsföreningar,

och få icke tillförsäkra högre ränteunderstöd än 14 floriner

i veckan inom samma försäkringsgren, högre begrafningshjälp än 200

floriner eller högre utstyrselbelopp än 1,000 floriner. Begrafningshjälp

kan utfästas att utgå icke blott vid medlems död, utan äfven då anhörig

till medlem aflidit. Pension åt medlems barn får, utom i fall af

Frankrike.

94

invaliditet, ej utgå efter det barnet fyllt 20 år. Vid sidan af försäkringsverksamheten

kan hjälpkassa meddela understöd och reshjälp vid

arbetslöshet, ombesörja arbetsförmedling samt inrätta läsrum och bibliotek.

För att hjälpkassa skall få träda i verksamhet fordras i allmänhet

endast registrering, men vill kassan ägna sig åt försäkring af

invaliditets- och åldersräntor eller af understöd (pension) till änkor

och barn eller åt utstyrselförsäkring, måste den för hvarje sådan

rörelsegren underställa sin försäkringsplan inrikesministeriets pröfning

och visa, att minst 200 personer anmält sig till försäkring. Sådan

kassa skall ock hvart femte år låta verkställa försäkringsteknisk beräkning

af sin ställning. Därest inom eu hjälpkassa af de årliga boksluten

eller den periodiska beräkningen framgår, att en rörelsegrens

inkomster ej förslå till täckande af åtagna förbindelser och bildande

af föreskrifven reserv, skola, om ej missförhållandet kan afhjälpas på

annat sätt, afgifterna höjas eller understöden minskas. Sker ej detta,

äger tillsynsmyndigheten att efter en frist upplösa kassan och förordna

likvidator. Lagen innehåller jämväl en del föreningsrättsliga bestämmelser.

Upplöses kassa genom beslut af delägarna och har kassan

bedrifvit försäkring af invaliditets- och åldersräntor eller af understöd

(pension) åt änkor och barn eller meddelat utstyrselförsäkringar, skall

beslut jämväl fattas om särskilda anstalter för uppfyllande eller garanterande

af kassans förpliktelser mot de försäkrade. Nämnda beslut

äfvensom beslut om öfverlåtelse af kassas försäkringsstock inom sådana

rörelsegrenar på annan hjälpkassa eller försäkringsanstalt fordra för

giltighet samtycke af vederbörande tillsynsmyndighet. Rätt till understöd

från hjälpkassa kan, bortsedt från ett oviktigare undantag, ej

öfverlåtas eller utmätas. Hjälpkassorna åtnjuta stämpelfrihet. De äga

sammansluta sig till större förbund med gemensamhet i vissa afseenden.

I Frankrike likasom i Belgien har understödsföreningsverksamlieten

under benämningen »la Mutualité» nått en stor, af statsmakterna

gynnad utveckling. Enligt den franska Loi relative aux Sociétés de

Secours mutuels af den 1 april 1898 förstås med understödsföreningar

(»sociétés de secours mutuels») sådana föreningar (»associations de prévoyance»),

som fullfölja ett eller flera af följande ändamål, nämligen

att tillförsäkra medlemmarna och deras familjer hjälp i händelse af

sjukdom, kroppsskada eller fysisk svaghet, att bereda medlemmarna

ålderdomspensioner, att till förmån för dem afsluta individuella eller

kollektiva försäkringar för lifsfall, dödsfall eller olycksfall samt att

lämna begrafningshjälp och understöd åt afliden medlems änka eller

95

barn. Understödsförening kan ock till förmån för sina medlemmar

anordna yrkeskurser, ombesörja platsanskaffning samt utdela understöd

vid arbetslöshet, under förutsättning att därför erforderliga medel anskaffas

genorn särskilda afgifter eller andra inkomster. Dessutom tillätes

sammanslutning af flera föreningar till en »union». Föreningarna äro

enligt lagen indelade i tre klasser: fria föreningar (»sociétés libres»),

godkända föreningar (»sociétés approuvées») och föreningar som erkänts

vara af allmänt gagn (»sociétés reconnues comme établissements d’utilité

publique»). Alla föreningar, äfven de fria, äro underkastade ett

slags normativsystem, i det de hafva att ingifva sina stadgar, hvilka

skola innehålla vissa föreningsrättsliga och andra bestämmelser, till

vederbörande underprefektur eller prefektur. Men de fria föreningarna

äro ej underkastade någon försäkringsteknisk kontroll. Hvad angår

godkända föreningar, så sker godkännandet genom utslag af vederbörande

minister och kan vägras, om i stadgarna ej sörjts för väl afvägda

afgifter för beredande af till beloppet garanterade pensioner (»des

retraites garanties») eller af försäkringar för lifsfall, dödsfall eller

olycksfall. Godkända föreningar skola vidare på visst sätt placera sina

medel samt hafva en ganska vidsträckt uppgiftsskyldighet. Därest

godkänd förening själf försäkrar till beloppet garanterade pensioner,

åligger det föreningen att hvart femte år efter fastställdt formulär till

vederbörande myndighet ingifva en försäkringsteknisk beräkning af sin

ställning. Gifver beräkningen anledning misstänka, att föreningen ej

är solvent, skola erforderliga ändringar i stadgarna vidtagas. Underlåtenhet

härutinnan kan medföra godkännandets återkallande genom

beslut af lo Conseil d’Etat. Hvad beträffar de förmåner, som lagen

tillförsäkrar de olika slagen af föreningar, så hafva de fria föreningarna

endast en begränsad rättssubjektivitet, i det de t. ex. ej kunna förvärfva

fast egendom. De godkända föreningarna kunna i ganska stor

utsträckning förvärfva fast egendom samt åtnjuta statsbidrag, stämpelfrihet,

rätt att af vederbörande kommun blifva tillhandahållna lokal

m. in. Yissa slag af godkända föreningar, t. ex. sådana för skolungdom,

äro särskildt gynnade. Förening, som erkänts vara af allmänt gagn —

någon rätt att fordra sådant erkännande förefinnes icke — äger utom

de förmåner, som tillkomma godkänd förening, en särskildt förmånlig

ställning i fråga om rätten att förvärfva fast egendom. Alla slagen af

föreningar äga rätt att afsluta dödsfalls- och olycksfallsförsäkringar i

vissa under statsgaranti upprättade försäkringsanstalter. Beträffande

alla slagen af föreningar gäller ock, att understöd, som beredas af eller

genom understödsförening, äro oöfverlåtbara och fritagna från exekution

96

Belgien,

intill ett belopp af 360 francs om året eller 3,000 francs en gång för

alla. Det är förbjudet att i flera godkända föreningar tillförsäkra sig

understöd till sammanlagdt högre belopp än nu sagts. Vid godkänd

förenings upplösning försiggår likvidation under öfverinseende af prefekten

eller ombud för denne enligt i lagen angifna grunder; tredje

mans fordringar äga därvid företräde framför föreningens förbindelser

till medlemmarna. Angående rätt för understödsförening att bilda en

i förhållande till föreningen finansiellt fristående försäkringskassa

(»caisse autonome») äro genom décret af den 25 mars 1901 meddelade

särskilda bestämmelser, åsyftande stark försäkringsteknisk kontroll

(bl. a. årlig balansräkning). — I den franska lagen om lifförsäkring af

den 17 mars 1905 (»loi relative å la surveillance et au contröle des

Sociétés d’assurances sur la vie, et de toutes les entreprises dans les

opérations desquelles intervient la durée de la vie humaine») förklaras

uttryckligen, att den icke är tillämplig på understödsföreningar enligt

den i 1898 års lag gifna definitionen.

I Belgien, där till och med den affärsmässiga försäkringsverksamheten

är fullständigt fri, finnes icke heller någon skyldighet för

understödsförening att underkasta sig statskontroll. Men de föreningar,

som blifva erkända (»reconnues») enligt en lag af den 23 juni 1894

(»loi sur les sociétés mutualistes») med senare ändringar, erhålla rättskapacitet

och särskilda förmåner, bl. a. en viss stämpelfrihet och i

vissa fall statsbidrag, hvarjämte understöden från sådan förening i

regeln äro oöfverlåtbara och fritagna från exekution. Rätt att vinna

erkännande hafva understödsföreningar (»sociétés mutualistes») med ett

af vissa uppräknade ändamål, nämligen — med bortseende från de

utom personförsäkringens område fallande, såsom kreatursförsäkring,

underlättande af inköp utaf kreatur eller utsäde eller meddelande af

mindre lån åt medlemmarna — beredande åt föreningsmedlemmarna

och deras familjemedlemmar af till tiden begränsadt understöd i händelse

af sjukdom, kroppsskada eller fysisk svaghet eller vid barns

födelse; försäkring af begrafningshjälp och tillfälligt understöd åt afliden

medlems familj; samt underlättande för föreningsmedlemmarna

och deras familjemedlemmar af inträde i en för beredande af lifförsäkringar

och ålderdomspensioner in. in. under statsgaranti upprättad

anstalt. Åt dessa föreningar meddelas erkännande efter pröfning af

stadgarnas laglighet. De försäkringstekniska grunderna afser pröfningen

icke, men staten tillhandahåller lämpliga modelltariffer. Möjlighet

att vinna erkännande, men först efter materiell pröfning af solidi

-

97

teten, finnes för förening, som fullföljer flera af ofvan uppräknade

ändamål eller något af vissa andra i lagen angifna ändamål. Erkännande

kan icke vinnas af förening med annat ändamål än de i lagen angifna,

exempelvis icke af förening, som själf tillförsäkrar pension till bestämdt

belopp, eller af förening, som meddelar arbetslöshetsförsäkring. Lagen

tillåter sammanslutning af flera föreningar till en »fédération>.

I England har såväl det affärsmässiga försäkringsväsendet som

understödsföreningsverksamheten fått utveckla sig i stor frihet. De

egentliga understödsföreningarna, »the friendly societies», kunna uppvisa

ett synnerligen imponerande medlemsantal, men lära icke alla utmärka

sig för motsvarande soliditet. Någon skyldighet för dessa föreningar

att underkasta sig statsuppsikt finnes ej, men särskilda förmåner

tillkomma de föreningar, som låta registrera sig enligt Friendly Societies

Act 1896 med ändringar af 1908. b Registrering kan enligt denna

lag vinnas af förening, som afser att genom frivilliga bidrag från medlemmarna

jämte eventuella donationer bereda understöd (»provide») i

vissa uppräknade hänseenden, nämligen — bortsedt från verksamhet,

som faller utom personförsäkringens område, såsom vissa primitivare

slag af skadeförsäkring och viss »ideell» verksamhet — att bereda

understöd åt medlemmar, deras män, hustrur, barn, föräldrar, syskon,

brors- eller systerbarn eller fader- eller moderlösa myndlingar under

sjukdom eller annan kroppslig eller själslig svaghet eller på ålderdomen

(öfver 50 år) eller under änkestånd eller försörjning åt afliden

medlems barn under deras minderårighet; att utfästa ett kapitalbelopp

att betalas vid födelse af medlems barn eller vid medlems död eller

för att bestrida kostnaden för begrafning af medlems man, hustru eller

barn eller afliden medlems änka eller att utgå till judisk trosbekännare

under sträng sorgetid; att meddela understöd åt medlem, som befinner

sig på resa för att söka arbete eller är i nödställd belägenhet eller

lidit skeppsbrott; eller att bereda utstyrsel vid hvilken ålder som helst

åt medlem eller den han förordnar. Därjämte kan registrering vinnas

af förening med något ändamål, som af finansdepartementet varder

auktoriseradt såsom ett ändamål, å hvilket lagens bestämmelser eller

vissa angifna af dem äro tillämpliga. Understöd får icke öfverstiga,,

om det utgår i form af årsränta, 52 pund om året och, om det utgår

i ett kapitalbelopp en gång för alla, 300 pund. Vid registreringen,

'') Vissa af lagens bestämmelser angående barnförsäkring gälla dock äfven för

oregistrerade föreningar.

England.

13

98

som verkställes af en central myndighet, tillses att stadgarna innehålla

vissa föreningsrättsliga bestämmelser och i öfrigt uppfylla lagens

föreskrifter, men sker i allmänhet ingen granskning af de försäkringstekniska

garantierna. Dock är förening, som afser att meddela försäkring

af viss årlig ränta, skyldig att vid ansökningen om registrering

foga sina premietariifer. Deras lämplighet skall vara intygad af person

med viss officiell behörighet, och registreringsmyndighetens befogenhet

är inskränkt till att tillse, att detta villkor är behörigen uppfylldt.

En förening får ej vägras registrering därför att den enligt stadgar

eller sedvänjor tidtals utdelar någon del af sin behållning till medlemmarna

(»dividing society»), blott stadgarna innehålla noggranna

föreskrifter till skydd för deras rätt, som vid tiden för delningen hafva

förfallna anspråk på understöd. Särskilda bestämmelser gälla för föreningar

med filialer (»societies with branches»), under hvilken form

understödsverksamhet bedrifves af de stora arbetarordnarna. Den fortlöpande

tillsynen å de registrerade föreningarna är jämförelsevis kraftig.

Hvarje sådan förening skall årligen till registreringsmyndigheten insända

en efter fastställdt formulär affattad uppgift (»the annual return»)

öfver sina inkomster och utgifter under närmast föregående år samt

öfver sina fonder och värdehandlingar vid samma års slut. Har revisionen

föranledt anmärkning, skall revisionsberättelsen bifogas. Vidare

åligger det förening — därest ej registreringsmyndigheten med finansdepartementets

samtycke på grund af särskilda förhållanden befriat

därifrån — att hvart femte år antingen låta sin ställning försäkringstekniskt

beräknas af någon af föreningen utsedd kompetent person

eller till registreringsmyndigheten insända erforderliga uppgifter för

att nämnda myndighet själf må ombestyra den försäkringstekniska beräkningen

(»the quinquennial valuation»). Lagen gifver emellertid icke

registreringsmyndigheten någon rätt ''att af eget initiativ genomdrifva

förändring med afseende å grunderna för föreningens verksamhet, utan

endast att offentliggöra de anmärkningar, hvartill de ingifna handlingarna

kunna föranleda. Men på ansökning utaf visst antal af föreningens

medlemmar äger registreringsmyndigheten att antingen förordna

om särskild inspektion af föreningens förvaltning genom därtill utsedda

personer samt sammankalla föreningens medlemmar till stämma och

föreskrifva de ärenden, som skola behandlas å denna, eller, såsom förberedande

åtgärd till eventuellt beslut om föreningens upplösning, låta

anställa undersökning af föreningens ställning. Ansökan om sådan

undersökning skall innehålla påstående, att föreningens fonder icke

99

förslå att möta befintliga anspråk å desamma eller att de i stadgarna

föreskrifna afgifterna äro otillräckliga att täcka de af föreningen åtagna

förpliktelserna, samt angifva grunderna härför. Bekräftas påståendet

genom undersökningen, äger registreringsmyndigheten, om den så finner

skäligt, genom utslag förklara föreningen upplöst samt förordna om

afveckling af dess affärer och om sättet för tillgångarnas fördelning.

Före utslagets afkunnande kan registreringsmyndigheten gifva föreningen

en frist för vidtagande af erforderliga förändringar i afgifter och utfästelser

i ändamål att undgå upplösning. Jämte dessa befogenheter

tillkommer det registreringsmyndigheten att verka rådgifvande och

stödjande i förhållande till föreningarna, bland annat genom utarbetande

och offentliggörande af lämpliga premietariffer. Lagen meddelar angående

upplösning af förening genom beslut af medlemmarna samt angående

sammanslagning af föreningar eller öfverlåtelse af förenings försäkringsstock

på annan förening eller förenings ombildande till bolag

särskilda bestämmelser, hvilka hufvudsakligen afse att tillvarataga minoritetens

och i synnerhet de äldre medlemmarnas rätt. Bland de förmåner,

som äro tillförsäkrade registrerade föreningar, må nämnas behörighet att

tala och svara inför rätta, vidsträckt frihet från stämpel och andra offentliga

afgifter, rätt till särskildt hög ränta å depositioner hos statsskuldförvaltningen

samt rätt att inom vissa gränser utbetala dödsfallsersättning

åt en afliden medlems anhöriga eller annan, till hvars förmån medlemmen

försäkrat sig, på villkor, som göra denna förmån liktydig med frihet

från utmätning. För att hindra missbruk från de ekonomiskt bättre

ställda klassernas sida är det förbjudet att genom medlemskap i flera föreningar

skaffa sig eller annan högre årsränta än 52 pund eller högre

kapitalförsäkring än 300 pund. — För de föreningar, registrerade eller

oregistrerade, hvilka meddela lifförsäkring till lägre belopp än 20 pund

och uppsamla bidrag eller premier genom kollektörer på större afstånd

än 10 engelska mil från sin egentliga lokal (»collecting societies»), gäller

en särskild lag (»Collecting Societies and Industrial Assurance Companies

Act 1896»), hvilken hufvudsakligen afser att hindra den svindel, som

i fråga om försäkringars annullerande på grund af bristande premiebetalning

insmugit sig särskildt bland de stora, till sin verkliga natur

affärsmässiga begrafningskassorna. Bestämmelserna angående statsuppsikten

öfverensstämma i hufvudsak med dem i Friendly Societies Act. —

I England kunna ock fackföreningarna bilda understödskassor och hafva

i stor utsträckning begagnat sig af denna rätt. Särskildt hafva de

ägnat sig åt arbetslöshetsförsäkring, men de lämna äfven sjuk- och

100

begrafningshjälp samt ränteförsäkringar. Enligt fackföreningslagarna

(»Trade Unions Acts») kunna dessa föreningar genom registrering vinna

samma rättsliga befogenheter som registrerade friendly societies. De

i fackföreningslagarna intagna bestämmelserna om försäkringsverksamheten

äro emellertid ganska få och konstituera en svagare statskontroll

än den, som är stadgad för registrerade friendly societies.

STATISTIK

- .

103

Vid 1905 års förslag till lag om understödsföreningar var fogad

en utförlig statistisk undersökning af — bortsedt från sjukkassor

122 pensionskassor och 206 andra understödsföreningar af olika slag,

fallande under begreppet bjälpkassor enligt sakkunniges förevarande

lagförslag. Materialet för 1905 års undersökning både insamlats på det

sätt, att i slutet af år 1903 cirkulärskrifvelser utsändts från civildepartementet

till länsstyrelserna med anmodan att införskaffa vissa uppgifter

särskildt rörande så kallade själfhjälpsföreningar, lifförsäkringsföreningar,

tioöres-, hundramanna-, femhundramanna- och dylika föreningar, pensionsoch

understödskassor, däri jämväl inbegripna sådana fonder eller kassor,

som inom föreningar eller samfund med annat, ideellt eller ekonomiskt,

syfte bildats för att åt medlemffiarne eller deras efterlefvande lämna

pension eller annat understöd. Undantagna voro rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,

registrerade sjuk- och begravningskassor samt de

för statens ämbets- eller tjänstemän bildade pensionsanstalter, i hvilka

dessa på grund af sin anställning i statens tjänst vore pliktiga att ingå.

Det skulle visserligen hafva varit af intresse att erhålla nya uppgifter

angående de i den nämnda undersökningen behandlade föreningarna,

af hvilka flera efter de förra uppgifternas afgifvande mycket starkt utvecklats.

Enär sådana uppgifter dock icke synts oundgängliga för utarbetandet

af förevarande lagförslag samt insamlandet af nya uppgifter

skulle medfört kostnad och tidsutdräkt, hafva sakkunnige ansett sig

böra afstå från att anskaffa berörda uppgifter. Då det emellertid visat

sig, att det finns många understödsföreningar, som ej upptagits i 1905

års statistik, hafva sakkunnige funnit nödigt att fullständiga nämnda

statistik med uppgifter rörande de viktigaste af dessa understödsföreningar,

nämligen pensionskassorna.

För detta ändamål hafva sakkunnige låtit utsända frågeformulär

eller på annat sätt rikta förfrågningar angående förefintliga pensionskassor

till eu del centrala ämbetsverk, domkapitlen, regementscheferna,

städernas drätselkammare, 53 större banker och hypoteksföreningar samt

58 större försäkringsbolag, ungefär 1,150 enskilda arbetsgivare som

104

sysselsätta mer än 50 arbetare och samtliga enskilda järnvägar, äfvensom

direkt till ett flertal pensionskassor, hvilkas adresser erhållits ur länsstyrelsernas

femårsberättelser, kungl. bibliotekets samling af pensionskassors

stadgar eller annorledes. I allmänhet hafva förfrågningarna

beredvilligt besvarats. Från 5 regementschefer, 7 sjömanshus, 10 drätselkammare,

8 banker, 4 försäkringsbolag, omkring 200 enskilda arbetsgifvare

samt 9 järnvägar hafva svar ej ingått.

Ehuruväl den sålunda erhållna statistiken näppeligen erbjuder eu

fullt tillfredsställande öfversikt öfver alla för närvarande verkande pensionskassor,

torde den dock vara så pass fullständig, att den ger en

väsentligen riktig bild af verksamheten på förevarande område.

Tabellerna II och III återgifva icke blott resultatet af sakkunniges

undersökning, utan äfven, för öfverskådlighetens skull, motsvarande

siffror ur 1905 års undersökning.

Tabell I meddelar ett sammandrag rörande pensionskassorna, hänförande

sig till såväl 1905 års som 1910 års undersökningar.

Med all säkerhet kan antagas, att de i 1905 års statistik upptagna

kassorna skulle, om uppgifter rörande dem nu ånyo inhämtats, uppvisat

betydligt högre siffror än de i berörda tabeller upptagna. Bortser man

från denna obekanta ökning, finner man, att pensionskassorna hafva

ungefär 120,000 medlemmar, att pensionärerna äro öfver 24,000 (därvid

änka och barn räknats såsom en pensionär), att medlemsafgifterna uppgå

till ungefär 6 miljoner kronor årligen, att pensionerna utgå med ungefär

8 miljoner kronor årligen samt att pensionskassornas tillgångar uppgå

till närmare 160 miljoner kronor.

Hvad angår hjälpkassorna hafva sakkunnige nöjt sig med att anskaffa

uppgifter från de i 1905 års statistik ej omnämnda kassor med

högre kapitalunderstöd än 1,000 kronor eller mer än 1,000 medlemmar

— de i 3 och 82 §§ af förevarande lagförslag bestämda gränserna —, om

hvilkas befintlighet sakkunnige på ett eller annat sätt erhållit kännedom.

Dessa i tabellerna IV och V meddelade uppgifter kunna dock ej göra

anspråk på fullständighet.

Enligt den förra tabellen, IV, uppgå de hjälpkassör, hvilkas

medlemstal öfverstiger 1,000, sammanlagdt till ett antal af 33 och

hafva 188,375 medlemmar. Därvid hafva medräknats de hjälpkassör,

hvilka torde uppkomma af den anledning att en sjukkassa, som utfäster

mer än 200 kronor i begrafningshjälp, på grund af den nya sjukkasse

-

105

lagens bestämmelser torde nödgas uppdela sig i en sjukkassa och en

hjälpkassa. Rörande dessa kassor (12 till antalet med 119,157 medlemmar)

ha inga ekonomiska uppgifter kunnat meddelas, enär det ar

obekant, hur tillgångarna komma att delas. Iillika torde höra bemärkas,

att medlemsantalet är upptaget efter totalsumman sjukhjälpsberättigade

i vederbörande sjxikkassa, ehuru i några af dessa kassor en stor dm medlemmar

torde vara tillförsäkrade blott sjukhjälp, men ej begrafnmgs

understöd.

_ . . , . ,

Enligt tabellerna IV och V äro de understödsföreningar och sjuk

kassör,

som utfästa högre kapitalunderstöd än 1,000 kronor, 31 till antalet

och hafva omkring 124,000 medlemmar.

14

106

Tabell 1.

Sammandrag

a) enligt statistiken

Antal

kassor.

1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän:

i civil tjänst anställda.................................

3

i militär tjänst anställda.....................

6

i undervisningens tjänst anställda ...................

1

i kyrkans tjänst anställda ........................

11

i kommuns tjänst anställda ........................................................................

11

Summa

32

2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos enskilda arbetsgifvare....................

22

3 Of riga pensionskassor .........................................................................

68

Summa summarum

122

b) enligt statistiken

1 1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän:

i civil tjänst anställda................

It)

i militär tjänst anställda...............

47

i undervisningens och hälsovårdens tjänst anställda .....

11

i kyrkans tjänst anställda .....................

22

i kommuns tjänst anställda ................................................................................

8

Summa

107

2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos enskilda arbetsgifvare

41

3. Öfriga pensionskassor ................................................

31

Summa summarum

179

L07

för pensionskassor.

till 1905 års förslag.

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnas

afgifter.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver i Anmärkningar,

skulderna.

86

42

1,685: 2 5

3,269: 3 5

63,814: 54

218

254

3,363: oi

16,453: 51

353,351: 2 7

72

30

1,847: 53

11,850: -

365,790: 35

217

180

2,474: 42

10,062: 44

162,321: 43

1,456

318

39,256: so

71,854: 02

1,141,336: 65

2,049

824

48,626: 71

113,489: 3 2

2,086,614: 24

7,294

772

645,472: 70

158,828: 51

7,688,346: 44

■

9,385

2,125

197,663: 2 7

237,548: 4 9

7,767,117: 83

18,728

3,721

891,762: 68

509,866: 32

17,542,078: Öl

i 1910 års förslag.

37,590

6,360

1,953,515:

28

2,817,948:

83

51,788,261:

20

18,063

6,584

873,057:

20

1,838,719:

55

20,700,080:

95

28!l79

3,893

1,505,851:

85

1,734,911:

25

35,408,363:

44

2,951

1,365

177,216:

07

585,191:

26

12,954,835:

37

827

121

61,215:

72

68,089:

55

1,897,957:

06

87,610

18,323

4,570,856:

12

7,044,860:

44

122,749,498:

02

8,359

1,115

417,754:

76

351,986:

53

14,264,480:

05

4,655

1,204

81,248:

46

121,864:

20

4,325,322:

99

| 100,624

20,642

5,069,859:

34

7,518,711:

1 7

141,339,301:

06

108

Tabell II.

1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän

1 civil tjänst anställda:

Malmö tullstats enskilda pensionsinrättning ................

Landtmätarnes i Norrbottens län understödsfond för deras änkor och barn

oanahamns lotsars änke- och pupillkassa ..............................

Summa

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17 !

18

19

20

I militär tjänst anställda:

Kungl. Lifgardets till häst pensionskassa ...........................

Underofficerarnes vid Kungl. Svea lifgarde pensionsinrättning .................................

Kungl. Göta lifgardes underofficerares enskilda pensionskassa

Vendes artilleriregementes underofficerskårs änke- och pupillfond.........ZZ!!Z"^

Vendes artilleriregementes pensionsinrättning ..............................

Kungl. första Göta artilleriregementes musikkårs pensionskassa ................................

Summa

I undervisningens tjänst anställda:

Pensionsinrättnmgen för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän vid Lunds universitet

I kyrkans tjänst anställda:

Prästerskapets i Kalmar stift änke- och pupillkassa

Villands härads (3) prästänke- och pupillkassor.......................

Esphults prästänke- och pupillkassa ..............................

Albo- och Järrestads härads (3) prästänke- och pupillkassor .........................................

Ingelstads härads prästänke- och pupillkassa

Frosta härads prästänke- och pupillkassa .......................

Harjagers härads prästänke- och pupillkassa...........IIZHZ!""!ZZZZ!!ZZ............

Summa

I kommuns tjänst anställda:

Polispersonalens i Stockholm enskilda änke- och pupillkassa........................

Civila ämbets- och tjänstemäns i Norrköping änke- och pupillkassa ...................................

Lagmannen Tage Ludvig Sylvans pensionsinrättning för änkor och barn efter ämbetsoch

tjänstemän i staden Ystad ......................................................

Transport

109

enligt statistiken till 1905 års förslag.

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnas

afgift er.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

27

27

310: —

2,066: —

49,971: 6 7

33

2

1,080: -

200: —

3,512: n

26

13

295:25

1,003: 3 5

10,330: 7 6

86

42

1,685: 25

3,269: 3 5

63,814: 54

31

39

543: 34

4,859: 0 9

105,674: 42

37

15

535: —

1,380: -

36,851: 52

43

28

1,199: 87

2,618: 75

41,799: 83

99

22

741: 50

1,911: 67

26,990: 05

*)

138

—

2,516: 5 0

95,871: 09

8

12

343:30

3,167: 50

46,164: 36

218

254

3,363: oi

16,453: 5i

353,351: 27

72

30

1,847: 53

11,850: —

365,790: 35

140

84

1,566: 70

4,501: 33

60,739: 4 9

48

29

658: 20

1,719: so

26,972: 02

1

1

—

85: -

1,761: 25

3

28

—

756: —

14,945: 53

12

12

175: —

1,643: 31

27,119: 87

6

15

53: 52

792: —

15,852: 68

7

11

21: —

565: —

14,930: 59

217

180

2,474: 42

10,062: 44

162,321: 43

562

38

9,599: —

6,858: 33

136,597: 6 2

17

—

2,115: —

—

33,964: 32

20

15

920: 17

3,789: 06

144,695: 08

599

53

12,634: 17

10,647: 39

315,257: 02

*) Uppgift saknas.

no

Tabell II (Forts.) 1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän

21

22

23

24

25

26

27

28

Poliskårens i Malmö pensionskassa................................................................

Pensionsinrättningen för städernas i Skåne tjänstemäns änkor och barn

Änke- och pupillkassan för Göteborgs stads ämbets- och tjänstemän ...

Polispersonalens i Göteborg pensionsinrättning...........................................

Brandkarlarnas i Göteborg pensionsförening...............................................

Göteborgs frivilliga brandkårs pensionsförening...........................................

Poliskårens i Söderhamn pensionskassa......................................................

Polispersonalens i Sundsvall pensionskassa ...............................................

Transport

Summa

Summa för pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos enskilda

Oxelösund—Flen—Västmanlands järnvägsaktiebolags pensionskassa....................................

Karlskrona—Växjö järnvägs pensionsanstalt ............................................................................

Karlskrona—Växjö järnvägs pensionsanstalts änke- och pupillafdelning ............................

Mellersta Blekinge järnvägs pensionsanstalt ............................................................................

Sölvesborg—Kristianstads järnvägs pensionsanstalt ................................................................

Landskrona—Hälsingborgs järnvägs änke- och pupillkassa...................................................

Hälsingborg—Hässleholms järnvägs pensionskassa ..............................................................

Enskilda järnvägarnes pensionskassa ......................................................................................

Kungl. teatrarnas pensionsinrättning .......................................................................................

Hofkapellets pensionsinrättning ................................................................................................

Reymersholms nya spritförädlingsaktiebolags pensionskassa ................................................

Skultuna bruks arbetares nya understödsförening....................................................................

Annebergs arbetares besparingsfond ........................................................................................

Änkekassan vid Höganäs stenkolsverk ....................................................................................

Tunadals pensionskassa...............................................................................................................

Arbetarnes vid Johannedals lastageplats pensionskassa..........................................................

Mons trävaruaktiebolags änkekassa...........................................................................................

Pensionskassan vid Sandö sågverk ............................................................................................

Mo och Domsjö aktiebolags tjänstemäns pensionskassa .......................................................

Domsjö ångsågs pensionskassa ..................................................................................................

Mo ångsågs pensionskassa............................................................................................................

Robertsfors arbetares pensionkassa............................................................................................

Summa

in

enligt statistiken till 1905 års förslag. (Forts.)

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnes

algifter.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

A nmärkningar.

599

53

12,634: 17

10,647: 39

315,257: 02 1

106

20

1,384: -

6,397: so

138,821: 06

92

39

3,398: 33

7,408: 33

149,892: 45

133

17

14,074: —

7,383: 74

97,984: 8 3

261

39

2,469: —-

31,370: —

197,215: 8 7

62

—

1,361: 50

—

8,206: 36

147

148

2,970: —

8,447: —

174,746: 91

18

2

509: so

200: —

37,101: 10

38

—

456: —

—

22,111: 05

1,456

318

39,256: so

71,854: 02

1,141,336: 65

2,049

824

48,626: 71

113,489: 32

2,086,614: 2 4

arbetsgivare enligt statistiken till 1905 års förslag.

420

55

60,381:

86

15,677:

74

482,361:

39

152

17

4,647:

95

5,167:

32

186,334:

82

101

8

2,444:

07

784:

83

75,659:

25

77

4

4,813:

45

519:

33

107,298:

63

49

6

772:

40

1,980:

—

18,553:

61

190

27

11,764:

09

20,645:

08

444,373:

55

215

15

13,805:

64

6,465:

49

317,480:

89

3,875

145

503,267:

84

34,248:

22

4,070,882:

78

95

60

10,616:

25

34,125:

—

826,319:

53

67

34

6,269:

14

23,778:

22

465,418:

90

21

2

1,336:

32

1,176:

—

132,717:

56

374

26

1,372:

—

201:

42

13,553:

24

367

10

1,617:

37

1,758:

56

19,417:

51

685

148

4,592:

75

5,718:

88

160,435:

10

19

45

109:

20

1,125:

—

33,094:

18

17

_

236:

62

14,238:

61

83

16

396:

25

852:

97

13,584:

68

29

—

429:

—

—

2,808:

58

72

1

14,370:

—

95:

30

171,418:

27

126

48

655:

20

2,680:

—

56,261:

84

121

7

619:

80

1,002:

50

50,122:

10

139

98

955:

50

826:

65

26,011:

42

7,294

772

645,472:

70

158,828:

51

7,688,346:

44

112

Tabell II (Forts.)

3. Öfriga pensionskassor enligt

51

52

53

54

55

56

57

58

59

60

61

62

63

64

65

66

67

68

69

70

71

72

73

74

75

76

77

78

79

80

81

82

83

84 I

Handelsbokhållarnes pensionsförening.............................................................................

Svenska musikerföreningen ..............................................................................................

Minuthandelsföreningens pensionskassa ...........................................................................

Dramatiska och musikaliska artisternas pensionsförening ..........................................

Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom

Bok- och musikhandlarnes pensionsförening ...................................................................

Apotekarekårens lifränte- och pensionskassa....................................................................

Sjömannaföreningen i Stockholm ......................................................................................

Uppsala handelsförenings understödsfond .......................................................................

Sällskapet Oscarsförbundet ................................................................................................

Arbetarnes pensionskassa i Tärna socken .......................................................................

Linköpings handlandes pensionskassa...............................................................................

Sveriges handelsresandeförening .......................................................................................

Kalmar handtverksborgares änke- och pupillkassa .......................................................

Borgholms stads pensionskassa..........................................................................................

Borgerskapets i Karlskrona pensionskassa.......................................................................

De handlandes i Karlskrona änke- och pupillkassa .......................................................

Handtverkarnes och fabriksidkarnes i Karlshamn änke- och pupillkassa ....................

Karlshamns stads änke- och pupillkassa...........................................................................

jinke- och pupillkassan i Sölvesborg ................................................................................

Borgerskapets m. fl. pensionsinrättning i Kristianstad....................................................

Torekovs enskilda änkekassa ...........................................................................................

Yallby arbetareförenings sjuk- och lifräntekassa ............................................................

Ostra Tommarps pensionskassa ........................................................................................

Skanör och Falsterbo stads sjökapteners pensions- och understödsförening................

Sällskapet »Vänskap och välgörenhet», Ystad ..............................................................

Kullens allmänna pensionsförening ....................................................................................

Lunds stads understödsförening ........................................................................................

Göteborgs handelsresandeförening ....................................................................................

Sjökaptensföreningen i Fiskebäckskil ................................................................................

Sällskapet »Enighet och Nytta», Mollösund ....................................................................

Mollösunds pensionsförening................................................................................................

Köpmansgillet i Visby ........................................................................................................

Fabriks- och handtverksidkarnes i Visby pensionsinrättning ........................................

Transport

113

statistiken till 1905 års förslag.

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

niirer.

Medlemmarnes

afgifter.

Utbetalda pen- sioner.

|

Tillgångar

utöfver Anmärkningar,

skulderna.

,387

63

5,290: —

19,200:

I

540,541: 33

184 1

26

3,563: 6 6

1,325:

—

29,052: 25

338

97

2,125: —

9,500:

—

370,075: 34

177

24

1,755: —

8,200:

—

230,866: 07

355

28

45,710: es

9,976:

70

579,848: 99 •

301

49

4,850: —

15,100:

355,527: 39

884

37

86,013: 22

20,131:

82

1,271,944: 04

535

89

3,020: —

4,670:

—

257,478: is

124

4

1,622: 9 4

800.

-•

23,031: 7 4

137

6

822: —

750:

17,562: 04

153

3

441: 25

105:

—

9,831: 21

81

13

395: -

1,540:

51,922: 05

121

5

660: —

1,550:

52,088: 12

26

17

600: —

1,370:

—

48,373: 95

11

7

100: —

196:

-

4,239: 39

*)

25

200: —

3,100:

—

116,075: 57

62

64

—

17,400.

—

393,464: 36

49

39

83: 51

5,275:

—

208,891: g 8

*)

70

816: 75

8,166: 6 7

144,928: 15

38

14

48: —

*)

107,654: 12

157

96

1,220: -

5,325

46

109,892: 59

20

25

112:-

246

25

10,271: 38

327

17

2,003: 35

366

03

31,871: 82

86

_

766:io

—

5,516: 02

84

64

630: —

1,455

-

39,110: 41

101

103

1,037: 6 5

2,178

-

48,986: 71

397

67

4,520: —

1,583

—

28,054: ie i

157

*)

286: -

4,512

—

113,117: 51 1

*)

*)

8,435: —

5,026

—

86,066: 7 8

89

42

485: —

824

—

13,508: 70

116

52

205: 11

407

10,256: 02

90

_

556: 20

—

5,849: 8 5

79

72

1,090: -

6,308: 3 3

159,981:7 0 •

24

57

—

1,093: 12

1 36,076: 90!

6,190

| 1,275

| 179,463: 42

157,680

38

| 5,511,956: 72

*) Uppgift saknas.

15

114

Tabell IT (Forts.)

3. Öfriga pensionskassor enligt

85

86

87

88

89 !

90

91

92

93

94

95

96

97 i

98

99

100

101

102

103

104

105

106

107

108

109

no

in

112

113

114

115

116

117

118

Fårö pensionsförening ......................................

Norrlands köpmäns och industriidkares pensionsförening, Sundsvall

F. d. bryggareämbetets i Stockholms pensionskassa..................................

Yiktualiehandlarnes pensionsinrättning ................................

Barnmorskornas i Stockholm pensionsförening

Uppsala fabriks- och handtverksförenings pensionskassa..........................

Sala fabriks- och handtverksförening ........................

Köpings enskilda handelsförening ...........................

Köpings fabriks- och handtverksförening .................

Karlstads köpmäns understödskassa ...................................

Linköpings fabriks- och handtverksidkares pensionskassa

Kalmar sjökapteners änke- och pupillkassa ......................................

Västerviks sjömannaförening.........................................

Matrosernas enskilda gratialinrättning................................

Trelleborgs handtverkares bostads- och pensionsförening

Kullens enskilda sjökaptensförening ..........................................

Bjufs arbetares änkekassa...................................................

Handelsklassens i Malmö understödsstiftelse........ZZZZZZZ"’!"!

Malmö handtverksförening ......................................

Malmö sjökaptensförenings pensionsstiftelse ............................

Skepparegillet i Visby ...................................................

De handlandes eller första Likkompaniet i Kristianstad

1818 års Likcompagnikassa i Kristianstad......................................

Skepparegillet i Söderhamn ................................................

Handlande Borgares Änke- och pupillkassa i Kalmar

Handlandes pensionsinrättning i Västervik

Fartygsbefälhafvares och skeppares änke- och pupillkassa, Oskarshamn

1 ensionstörenmgen i Karlshamn ...........................................

Handtverkssocietetens pensionskassa i Söderhamn

Karlstads fabriks- och handtverksidkares pensions- och understödsfond

Handelsklassens i Ystad stiftelse................................................

Mariestads borgerskaps enskilda pensionskassa..........................

Handelsföreningens kassa i Söderhamn ....................................

Sjökaptensfonden i Västervik .....................................

Transport

Summa summarum för pensionskassor enligt statistiken till 1905 års förslag

115

statistiken till 1905 års förslag. (Forts.)

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnes

afgifter.

Utbetalda

pensioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

(3.190

1.275

179.463: 42

157.680: 3 8

5,511,956: 7 2

568

—

133:25

—

10,462: 01

178

*)

1,137: —

2,900: —

119,333: 31

20(3

30

400: —

12,000: —

365,453: 97

82

34

520: —

8,353: 15

289,557: 44

57

8

600: —

1,600: -

47,859: 5 8

124

74

1.461: 20

3,318: 8 2

90,681: 70

42

8

355:95

531: 24

10,865: 0 6

3(5

(3

173: —

360: —

11,446: 99

32

7

347: —

242: 30

8,053: 79

42

13

540: —

630: -

18,197: 75

(50

26

219: —

2,450: —

59,429: 31

11

32

96: —

1,375: —

49,263: 8 4

50

16

(359: —

756: —

18,192: 83

373

100

3,285: 75

6,215: 82

48,185: 79

59

12

367:70

492: —

13,943: 3 8

133

29

1,849: so

1,847: —

27,828: 64

475

17

2,974: so

4,728: -

22,751: 27

(30

29

300: —

2,275: —

60,989: 91

145

107

818: —

7,148: 70

371,485: 9 8

72

*)

230: —

1,605: -

53,577: 32

73

76

530: —

1,378: 70

53,047: 6 0

63

27

814: —

3,405: 75

67,516: —

27

19

309: —

1,022: 60

11,788: 31

7

8

80: —

820: -

13,852: 2 4

9

17

—

2,558: 34

93,884: 6 6

27

1(5

—

o,3o3. 8 4

109,231: 91

44

14

—

1,442: 50

32.215: 2 6

*)

46

—

785: -

20,266: 95

4

9

—

850: —

21,377: 56

14

22

_

493: -

14,598: 40

19

7

*)

*)

44,820: 29

87

17

765: 35

31,540: 46

7

13

—

1,200: —

29,001: 35

9

11

—

965: —

14,460: 25

9,385

2,125

197,663: 27

237,548: 49

7,767,117: 83

18,728

3,721

891,7(32:68

509,866: 32

17,542,078: 31

'') Uppgift saknas.

116

Tabell III.

1. Pensionskassor för i offentlig; tjänst anställda

I civil tjänst anställda

Pensions storlek

f d r h f)

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

Riksbankens pensionsfond.......................................................

Bankostatens änke- och pupillkassa (vid Riksbankens hufvud

kontor)

....................................................................................

Änke- och pupillkassan vid Riksbankens afdelningskontor

och pappersbruk....................................................................

Riksgäldskontorets pensionsfond ............................................

„ änke- och pupillkassa ............................

Statens järnvägstrafiks pensionsinrättning ............................

,, änke- och pupillkassa ..................

Telegrafverkets pensionsinrättning ........................................

,, änke- och pupillkassa....................................

Tullstatens enskilda pensionsinrättning ................................

Civilstatens änke- och pupillkassa .......................................

Föreningen till beredande af understöd åt änkor och oförsörjda

barn efter aflidue häradshöfdingar, landssekreterare

och landskamrerare...............................................................

Västernorrlands läns landstats pensionskassa '')...................

Länsmännens i Kopparbergs län enskilda änke- och pupillkassa

......................................................................................

Mälarprovinsernas landtmäteriförening...................................

Dala-landtmätarnes understödsförening ................................

Landtmätarnes i Gäfleborgs län understödsförening för deras

änkor och barn ....................................................................

Västerbottens läns landtmätares understödsförening............

Lotsverkets enskilda pensionskassa .......................................

f (75 % af lön)

f (25 % af delaktighetsbelopp).

f (h 24 % af lön)

f (75 " o „ „ )

f (25 ,, „ „ )

f (b 80 % „ „ )

f (h 25 „ „ „ )

f (h 4.125: —)

f (ii 200: — jämte 20 °/0 af pensionsunderlaget).

f (15 0 0 af lön)

f (h 30 °/0 af mannens pensions-''

1 underlag).

f (ii 360: -)

f (Ii 400: -)

f (72: -)

d (h 300: -)

d (h 500: —)

d (h 300: -)

*)

f (h 3,000: - )

Summa

20

21

22

I militär tjänst anställda.

Flottans pensionskassas pensionsfond....................................

„ ,, gratialfoud........................................

Underofficersstaternas vid Karlskrona station gratialkassa 2)

Transport

f (h 75 °/0 af lön)

f (h 1,000: - )

f (h 72: -)

*) Uppgift saknas.

t)f = fint pensionsbelopp

d = pensions storlek bestämmes genom delning af tillgängliga medel

i- = inom kassan finnes ett visst antal pensionsrum

h = högsta pensionsbelopp

117

tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter.

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnes

afgifter.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

265

31,371:

54

—

64,406:

51

136

•

75

13,466:

52

31,954:

05

1,007,968:

64

157

34

9,642:

68

12,463:

50

357,548:

80

17

2)-

2,015:

50

2) -

—

3,107:

13

14

18

1,329:

—

6,448:

59

157,838:

90

12,578

1,190

466,028:

51

1,250,188:

79

10,422,553:

34

11,838

1,252

448,923:

10

399,043:

24

15,679,969:

98

1,715

169

104,394:

43

207,469:

59

5,233,306:

10

695

77

59,066:

86

39,025:

16

1,314,296:

50

2,042

730

111,482:

29

99,008:

75

715,447:

26

6,738

2,419

650,896:

39

709,476:

24

15,331,503:

35

186

145

27,875:

31,870:

19

270,307:

25

49

32

1,707:

50

4,324:

99

171,927:

14

36

19

790:

__

1,476:

_

31,387:

90

26

_

390:

—

—

—

4,981:

52

20

—

*)

—

—

9,647:

13

10

*)

_

—

2,784:

57

36

12

*)

2,958:

34

38,737:

98

1,032

188

24,135:

96

22,241:

40

970,541:

20

37,590

6,360

1,953,515:

28

2,817,948:

83

51,788,261:

20

1,463

312

73,165:

61

418,222:

36

862,768:

06

1,772

797

136,383:

23

140,793:

84

2,362,773:

63

202

55

3,690:

50

5,008:

—

56,195:

94

3,437

1,164

213,239:

34

564,024:

20

3,281,737

63

Anmärkninga r.

I X 1 till XIOIX iijuuuuvv ------j

utgår ännu ingen pension. Tjänstemännen

pensioneras ur ett särskild^

anslag.

''-) Jfr not '') här ofvan.

'') Pension endast till efterlefvande.

Pension endast till efterlefvande.

*) Uppgift saknas.

118

Tabell 111 (Forts.) 1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda

Pensions storlek

(jfr not t å sid. 116).

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

Transport

Arméns pensionskassa ............................................................

,, nya änke- och pupillkassa ........................................

Kungl. Svea lifgardes officerskårs pensionsförening ............

Kungl. Svea lifgardes musikkårs pensionsfond ....................

Kungl. Svea lifgardes musikkårs änke- och pupillkassa ...

Kungl. Lifregementets grenadjärers musikkårs enskilda pensionskassa

................................................................

Kungl. Västgöta regementes musikkårs enskilda pensionskassa

Kungl. Upplands infanteriregementes musikkårs enskilda

pensionsstiftelse ............................................................

Korprals- och soldatpensionskassan vid Kungl. Upplands

infanteriregemente ..........................................................

Kungl. Södermanlands regementes musikkårs enskilda pensionskassa

.................................................................

Kungl. Kronobergs regementes musikkårs enskilda pensionskassa

...............................................................................

Kungl. Jönköpings regementes enskilda pensions- samt änke

och

pupillkassa ............................................................

Kungl. Dalregementets officerskårs pensionskassa...............

Kungl. Hälsinge regementes musikkårs enskilda pensionsstiftelse

.........................................................................

Korpralernas vid Kungl. Hälsinge regemente enskilda pensionskassa

................................................................

Kungl. Bohusläns regementes musikkårs enskilda pensionskassa

...........................................................................

Kungl. Västmanlands regementes underofficerskårs enskilda

pensionskassa ............................................................

Kungl. Västmanlands regementes musikkårs enskilda pensionskassa

...................................................................

Kungl. Västerbottens regementes musikkårs enskilda änke

och

pupillkassa ............................................................

Kungl. Kalmar regementes enskilda pensionskassa ............

Kungl. Värmlands regementes musikkårs enskilda pensionsfond

.............................................................................

Kungl. Norra Skånska infanteriregementets manskaps pensionskassa

..........................................................................

Musikkårens vid Kungl. Norra Skånska infanteriregementet

enskilda pensionsinrättning ................................................

Kung!. Gottlands infanteriregementes musikkårs enskilda

pensionskassa ....................................................................

r (h 2,400: -)

f (h 1,200: —)

f (500: —)

r (h 600:-)

r (h 75: -)

d (h 100: -)

f (h 100: -)

*)

d

d (h 100: -)

f (h 125: -)

r (500: -)

f (h 150: -)

d

f (h 100: -)

r (50: —)

r (h 300: -)

*1

f (6: -)

f (h 250: -)

r (15: -)

d (h 150: -)

f (70: -)

Transport

*) Uppgift saknas.

119

tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio- i

närer.

Medlemmarnes

afgifter. - j

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

Anmärkningar.

3,437

1,164

213,239: 34

564,024: 20

3.281,737: 63

5,098

2,087

271,866: 9 9

834,065: —

3,747,794: 38l

7,620

1,151

365,755: 15

329,068: 11

11,270,003: 73

*)

16

3,464: 38

9,333: 33

160,219: 05

13

6

366: 45

2,708: 33

68,868: 32

13

6

*)

925: —

34,307: 70

17

21

88: —

1,502: os

57,753: 52

16

—

*)

—

9,609: 6 5

13

12

364:67

1,501: 68

43,348: si

188

576

*)

4,031: 5 8

62,467: 6 8

16

7

*)

763: 35

32,358: 95

23

12

187: 85

550: —

16,963: 17

11

14

*)

1,066: 6 7

32,356: 23

48

16

*)

8,000: —

169,197: 14

11

19

*)

1,160: —

28,644: 12

15

91

45: -

1,757: 50

21,990: 77

12

9

298: —

400: —

10,072: 47

41

13

311: oi

650: -

17,484: 29

15

10

*)

952:50

48,289: 49

12

4

*)

145:83

11,450: 20

150

328

112:so

2,016: 50

21,684: 55

16

24

255: —

2,932: 50

96,352: 8 6

147

300

235:so

4,442: so

56,938: 91

21

14

*)

712: -

11,934: 29

10

—

*)

— —

6,483: 57

16,963

5,900

856,589: 8 4

1,772,708:66

19,318,311: 48

*) Uppgift saknas.

120

Tabell III (Forts.)

1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda

Pensions storlek

(jfr not f å sid. 116).

47

48

49

50

51

52

53

54

55

56

57

58

59

60

61

62

63

64

65

66

67

68

Transport

| Major Behms minnesfonds änke- och pupillkassa vid Kungl.|

Yästernorrlands regemente...................................................

Kungl. Yästernorrlands regementes musikkårs enskilda pensionskassa

..................................................................

Underofficerskårens vid Kungl. lifregementets dragoner en-1

skilda pensionskassa .....................................................

Kungl. lifregementets dragoners musikkårs enskilda pensionskassa

.................................................................

Kungl. Skånska husarregementets officerskårs enskilda pensionskassa

.................................................................

Kungl. Skånska husarregementets underofficerskårs enskilda

pensions- och änkekassa (»Fältmarskalken Friherre Philip!

von Plåtens minnesfond»)...................................................

Kungl. Skånska husarregementets musikkårs enskilda pensions-

samt änke- och pupillkassa ....................................

Kungl. Skånska dragonregementets pensionskassa...............

Prins Carls pensionskassa vid Kronprinsens husarregemente

Musikkårens vid Kronprinsens husarregemente enskilda''

pensionskassa .....................................................

Kung]. Norrlands dragonregementes underofficerskårs pensionskassa.

...............''..............................................

Kungl. Svea artilleriregementes officerskårs pensionsförening

Underofficerarnes vid Kungl. Svea artilleriregemente änke

och

pupillkassa (»Rudebeckska stiftelsen»).......................j

Kungl. Svea artilleriregementes musikkårs enskilda kassa

Kungl. Göta artilleriregementes officerskårs pensionsförening

Fortifikationsofficerarnes pensionskassa ................................|

Fortifikationsunderofficerarnes enskilda pensionsinrättning .

Fortifikationskassörernas pensionskassa ................................

Kungl. Skånska trängkårens (Yendes trängkårs) underofficerskårs

pensionskassa....................................................|

Pensionsfond för tjänstemännen vid Strömsholms stuteri

samt deras änkor och barn ...............................................

Summa

I undervisningens och hälsovårdens tjänst anställda.

Universitets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns

änkor och barn ...........................................................

Vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning

för änkor och barn

d (h 480: -)

d (h 100: -)

f (h 100: -)

f (h 150: -)

r (400: -)

d (h 100: -)

f (h 200: -)

r (h 30: -)

d (h 120: -)

d (minst 60: -)

f (h 350: -)

f (h 100: -)

f (h 200: -1

r (300: -)

f (h 800: -)

f (h 200: -)

f (h 400: -)

fjh 50 % af lön)

Transport

f (h 12 % af lön)

f (h 250: -)

121

tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnes |

afgift er.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

16,963

5,900

856,589: 8 4

1,772,708: 66

19,318,311: 48

38

—

190: —

— —

7,101: 05

25 1

—

214: —

—

4,184: 36

17

6

307:41

591:74

8,349! 6 6

12

9

180:40

900: —

15,128: 49

47

20

*)

7,833: 35

114,137: 04

22

40

*)

2,800: -

42,000: —

15

17

561: 70

3,000: —

46,751: 13

55

334

147: —

2,812: 15

46,168: 77

365

130

588: -

7,561: —

92,088: 59!

7

4

125: -

1,023: 32

29,792: 64

16

*)

_ _

6,136: 63

71

31

*)

8,970: 8 3

138,348: 59

76

14

*)

1,562: 50

17,481: 17

27

3

*)

350: —

30,544: 23

48

20

*)

4,500: —

73,460: 35

86

20

10,978: 31

14,666: 6 7

310,175: 46

72

19

2,200: 2 8

3,500: —

87,733: 83

9

9

382: 7 6

2,700: —

65,746: 2 6

90

2

498:so

400: —

66,796: 8 2

2

6

94: —

2,839: 33

179,644: 4 0

18,063

6,584

873,057: 20

j 1,838,719: 55

20,700,080: 95

102

42

9,230: 52

19,216: 36

317,840: 38

29

11

183: —

1,245: —

j 30,402: 07

131

53

9,413: 52

20,461: 36

j 348,242: 45

*) Uppgift saknas.

122

libell 111 (Forts.)

1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda

69

70

71

72

73

74

75

76

77

78

79

80

81

82

83

84

85

86

87

88

89

90

91

92

93

94

95

96

97

98

99

Pensions storlek

(jfr not t å sid. 116).

. Transport

Lunds universitets enskilda änke- och pupillkassa ............

Pensionsföreningen mellan yngre lärare och tjänstemän vid

Lunds universitet .........................................................

Folkskollärarnes pensionsinrättning........................................

,, änke- och pupillkassa ................................

Lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa....

Småskollärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ............

Lasarettsläkarnes pensionskassa ...........................................

Döfstumlärarnes pensionsanstalt .........................;..................

Barnmorskornas pensionsanstalt ............................................

Summa

I kyrkans tjänst anställda.

Prästerskapets änke- och pupillkassa ................................... d

Karlstads stifts läroverks änke- och pupillkassa ................ d

Prästerskapets i Härnösands stift änkehjälpsinrättning ’).... f (h

Oxie härads prästänke- och pupillkassa ..........................

Allmänna änkekassan inom Skytts kontrakt .................

Enskilda änkekassan inom Skytts kontrakt ........................ d

torna kontrakts prästerskaps änke- och pupillkassa...........!d

Bara härads prästänke- och pupillkassa...............................Id

Vemjnenhögs härads prästänke- och pupillkassa ................! d

Ljunits och Herrestads kontrakts prästänke- och pupillkassa d

Färs härads gamla prästänke- och pupillkassa ....................!d

Färs härads nya prästänke- och pupillkassa ........................''d

Onsjö härads prästerskaps änke- och pupillkassebolag........ d

Rönnebergs kontrakts prästerskaps änke- och pupillkassa *)

Luggude härads prästerskaps änke- och pupillkassa............''d

Bjäre härads prästerskaps änke- och pupillkassa ................ d

Västra Göinge härads prästänke- och pupillkassa................ d

Ostra Göinge härads prästänke- och pupillkassa ............... d

Träne prästänke- och pupillkassa........................................... d

Gärds härads prästerskaps änke- och pupillkassa................ d

Listers och Bräkne härads änkekassa....................................''d

Pi ästerskapets i Ostra kontraktets änke- och pupillkassa . *)

Summa

af lön)

4.000:

f (h 75°/o af delaktighetsbelopp)

150: -)

d (h 300: -)

d

*) Uppgift saknas.

123

tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio- j

närer.

Medlemmarnes

afgifter.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

Anmärkningar.

131

53

9,413: 52

20,461: 36

348,242: 4 5

61

37

—

*)

164,428: is

31

5

277: —

388:25

12,106: 3 3

8,203

1,663

832,128: 48

1,151,831: 99

20,716,823: 5 9

6,596

962

285,895: 17

211,871: 24

8,106,658: 13

1,603

357

104,406: —

200,685: 5 6

4,958,229: 6 9

11,171

804

201,078: —

130,107: 85

708,055: 5 9

38

_

28,885: i o

- -

159,895: 31

145

12

28,808: 5 8

19,565: —

28,094: 9 6

200

—

14,960: —

—

205,829: 21

28,179

3,893

1,505,851: 85

1,734,911: 25

35,408,363: 44

2,824

1,195

171,442: 14

558,333: 3 0

12,448,997: 12

59

20

605: so

1,320: 37

14,130: —

27,584: 72

*)

11

*)

*)

20

3,692: —

82,643: 8 8

!j Omfattar äfven Luleå stift.

*)

*)

*)

18,258: 95

374: —

5,822: 62

4

13

*)

47: 58

952:17

*)

*)

32

*)

310:82

*)

30,892: 96

17,059: 73

13

913:65

3

*)

18

44: i o

1,463: so

28,640: 79

10

326: -

2,356: —

49,848: 70

*)

*)

*)

6

*)

2,276: 66

52,858: 58

_ _

163:74

3,089: 8 2

6

12

145: 20

744: -

12,871: 23

*)

*)

*)

*)

15

*)

*)

7

*)

*)

27,942: 98

*)

80: -

*)

80,742: 95

1,155: —

23,715: 30

14

205: 31

1,013: 46

460: —

15,017: 47

4

75: -

18,059: is

1

_

*)

323: 90

*)

3

«''

170: —

120: —

5,130: 61

10

8

320: —

3,431: 59

8

_

120: —

— —

950: 12

| 2,951

| 1,365 | 177,216:07

*) Uppgift saknas.

585,191: 2 6

12,954,835: 37

1 i JP

V

124

Tabell III (forts.) 1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda

100

1 kommuns tjänst.

Änke- och pupillkassan vid Stockholms stads ämbetsverk

Pensions storlek

(jfr not f å sid. 116).

1

f (h 1,200: -)

101

Malmö stads spårvägspersonals pensions-, änke- och pupill- kassa ................................................................

!

f (h 300: -1)

; 102

Lunds polismäns pensions- samt änke- och pupillkassa ....

f (h 600: -)

f (h 2;„ af lön)

103

Poliskårens i Ystad pensionsfond..........................

104

Poliskårens i Hälsingborg enskilda pensions- samt änke- och pupillkassa ...................................................

f (h 600: -)

f (h SO0'',, af lön)

! 105

Varbergs stads pensionskassa .................................

106

Föreningen för understöd åt änkor och oförsörjda barn

efter aflidne ämbets- och tjänstemän i Galle stads råd- stufvurätt och magistrat.................................

f (h 1,350: -)

f (h 300: -)

107

Polispersonalens i Gäfle enskilda änke- och pupillkassa ....

Summa

Summa för pensionskassor för i offentlig tjänst anställdal

tjänstemän ............................................................................

125

tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnes

afgifter.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

Anmärkningar.

450

105

59,683: 7 2

61,637: os

1,577,896: oi

>) För elterlefvande; delägares egen

178

*)

- -

9,730: 3 7

pension är bestämd till högst kr.

‘JOO:

27

_

392: —

---

1,660: 4 7

19

1

*)

250: —

21,566: 13

59

2

*)

925: -

29,152: 57

18

—

*)

- -

5,178: 41

6

6

1,140: —

3,527: so

184,747: io

70

7

*)

1,750: -

68,026: —

~82f

121

61,215: 72

68.089: 55

7

1,897,957: 0 6

87,610

18,323

4,570,856: 12

7,044,860: 44

122,749,498: 02

1

*) Uppgift saknas.

126

Tabell III (Forts.) 2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos

108

109

no

111

112

113

114

115

116

117

118

119

120

121

122

123

124

125

126

Pensions storlek

(jfr not f å sid. Hd).

Stockholm—Västerås-Bergslagens trafikaktiebolags pensions-

samt änke- och pupillkassa ....................................

Stockholm - Rimbo och Rimbo—Sunds järnvägars tjänstepersonals

pensions- samt änke- och pupillkassa ............

Uppsala — Länna och Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolags

pensions- samt änke- och pupillkassa................................

Uppsala—Margretehill järnvägsaktiebolags tjänstepersonals

änke- och pupillkassa...........................................................

Bergslagernas järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa

...................................................................

Galle—Dala järnvägs änke- och pupillkassa ........................

Galle—Dala järnvägs pensionskassa........................................

Mora—Vänerns och östra Värmlands järnvägars pensions

samt

änke- och pupillkassa ................................................

Personalens vid Krylbo —Norbergs järnväg pensionsfond....

Nordmark Ivlarälfvens, Filipstads norra bergslags och Karlstad—Munkfors

järnvägars pensions- samt änke- och

pupillkassa ...........................................................

Mariestad -Moholms järnvägs pensions- samt änke- och

pupillkassa .................................................................

Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägstrafiks pensions

samt

änke- och pupillkassa ...............................................

Nässjö-Oskarshamns järnvägs pensions- samt änke- och

pupillkassa ............................................................

Halmstad—Nässjö järnvägs pensions- samt änke- och pupillkassa

......................................................................................

Försäkringsaktiebolaget Skandias änke- och pupillkassa ...

Tjänstepersonalens i aktiebolaget Stockholms Handelsbank

pensionskassa .............................................................

Pensionsinrättningen för tjänstemän och betjänte hos Små

lands

m. fl. provinsers hypoteksförening...........................

Alfsborgs m. fl. läns hypoteksförenings pensionsfond ........

Sparbankens i Lidköping pensionsfond ................................

Transport

f (h 50 % af lön)

f (40 „

f (50 „

f (h 25 „

f (h 70 „

f (25

„ )

„ )

„ )

„ )

f (h 60 „ „ „ )

f (h 60 „

f (h 50 „

f (h 65 „ „

f (h 50 „ „

f (h 40 „ „

f (h 50 „ „

f (h 50 „ „

f (h 900: -)

f (h 3,500: —)

„ )

„ )

„ )

)

)

„ )

„ )

f (h 4,000: —)

f (h 5,600: —)

f (80 % af lön)

enskilda arbetsgivare enligt nu inkomna uppgifter.

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnes

afgifter.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

Anmärkningar.

719

119

70,397: 50

54,230: 41

1,529,004: 54

32

11

*)

4,636: 6 3

99,827: 50

46

7

*)

2,586: -

141,321: 96

260

22

14,005: 6 2

6,508: os

278,372: 82

1,122

204

130,350: os

125,302: 6 7

4,810,171: 55

485

65

24,556: 97

23,438: 92

817,984: 49

170

—

7,966: 42

— —

286,092: 03

224

4

20,345: ie

2,976: 50

650,480: 40

7

4

*)

1,692: —

276: 98

171

25

12,734: 01

7,697: 76

437,558: 8 2

27

—

1,655: 31

—

52,200: —

94

14

8,503: 55

4,607: 92

228,218: 09

135

58

11,653: 4)

20,612: 93

295,473: 97

438

38

37,601: 27

13,247: 85

1,016,520: 75

48

—

•)

— —

147,794: 53

74

—

5,452: 8 8

— -

428,559: 27

11

6

*)

9,100: —

276,539: os

*)

4

*)

12,190: —

222,466: 39

2

—

*)

— —

20,240: 4 2

4,065

581

345,222: 18

288,827: 67

11,739,103: 59

*) Uppgift saknas.

Tabell III (Forts.)

2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos

Pensions storlek

(jfr G-.ot j* å sid. 116).

Transport

127

Sundsvalls sparbanks pensionsfond ........................................

f (80 °/o af lön)

128

Järnkontorets tjänstemäns och betjänings änke- och pupill-

kassa........................................................................................

f (h 2,500: -)

129

Pensionskassan för Sophiahemmets sjuksköterskor ............

f

130

Änke- och pupillkassan för professorer och betjänte vid

Göteborgs högskola...............................................................

f (h 6 gånger årsafgiften)

131

Galle borgarskolas änke- och pupillkassa ...........................

f (500: -)

132

Stockholms norra spårvägars personals pensionsförening ...

f (h 2,000: -)

133

Guldsmedsaktiebolagets i Stockholm arbetares spar- och

hjälpkassa...............................................................................

d

134

Aftonbladets personals pensionskassa....................................

f (h 120: -)

135

Rörstrands pensionskassa ........................................................

r (h 150. —)

136

Bergslagstjänstemännens änke- och pupillkassa vid Stora

Kopparbergs bergslags aktiebolag ...................................

f (h 1,000: -)

137

Bergslagsförmännens änke- och pupillkassa vid Stora Koppar-

bergs bergslags aktiebolag....................................................

f

138

Änkekassan vid Höganäsverken ............................................

d

139

Persbergs grufarbetares sjuk-, begrafnings- och pensionsfond

d

140

Pensionskassan »Vår hjälp» i Hallsberg................................

f (h 120: -)

141

Jönköpings tändsticksfabriks arbetares sjukhjälps- och pen-

sionskassa ‘)............................................................................

f (h 50: -)

142

Österby bruks arbetares änke- och pupillkassa....................

f (h 70: -)

143

Arboga margarinfabriks arbetares understödskassa ...........

144

Klacka och Lerbergs grufvebolags arbetarekassa ................

f (h 144: -)

145

Aktiebolaget Bredsjö bruks arbetarekassa ............................

f (h 144: -)

146

Åtvidabergs braksfolks pensionskassa....................................

f (h 50: -)

147

Svartviks tjänstemäns, förmäns och arbetares pensionsfond

*)

148

W. Hellgren & C:os arbetares pensionskassa........................

r (h 150: -)

Summa

'') Uppgift saknas.

129

enskilda arbetsgivare enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnes

afgifter.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

Anmärkning a r.

4,065

581

345,222: i 8

288,827: 6 7

11,739,103: 59

5

2

203: so

1,280: —

61,918: 11

6

9

365: —

14,700: —

262,360: -

116

7

6,955: —

2,166: —

486,210: 4 6

13

*)

_ _

55,101: 22

5

__

*)

- —

41,127: os

.37

24

34,386: 20

5,838: 92

579,093: 8 2

247

*)

258: —

450: -

20,302: 60

.SO

6

596: 84

900: —

67,255: 12

711

51

4,384: 10

7,200: —

135,217: 59

-

38

3

4,620: 27

1,420: 8 3

118,385: 23

;

52

7,404: 38

_ _

121,965: 44

698

169

4,284: 25

11,071: —

216,322:

102

50

953: 50

1,207: 97

18,579: 8 0

44

8

59: so

695: —

9,056: 21

879

75

8,047: 50

*)

2,812: so

44,594: 24

*) Pension blott till efterlefvande,

140

6

440: -

8,502: 92

äfvensom begrafningshjälp.

50

_

*

- -

3,137: 58

5) Stadgar ännu ej antagna.

89

15

*)

1,231: 44

5,452: 5 8

400

16

*)

3,715: 20

52,002: 7 6

1

45

14: 54

2,017: 50

30,766: 26

21

_

*)

- -

59,519: 79

510

48

*)

6,012: 50

128,505: 6 8

i 8,359

1,115

417,754: ro

351,986: 53

14,264,480: 05

'') Uppgift saknas.

17

149

150

151

152

153

154

155

156

157

158

159

160

161

162

163

164

165

166

167

168

169

170

171

172

173

174

175

176

177

178

179

130

III (Forts.)

3. Öfriga pensionskassor enligt

Pensions storlek

(jfr not f å sid. 116).

Svenska lärarinnornas pensionsförening ................................

f

Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening........

d (minst 6 °/0 å insatt besparing)

r (h 300: - )

Artisternas och litteratörernas pensionsförening ................

Sjökaptenssocieteten i Stockholm..........................................

Angfartygsbefälhafvaresällskapets pensions- och understöds-

d (minst 100: —)

kassa..................................................................................

f (135: -)

Svenska konstnärernas pensions- och sjukhjälpsförening....

f (200: -) 4)

Pensionskassan Arbetarnes Ring.................

d

Pensionskassan Gutenbergska stiftelsen ................................

f (h 100: -)

Stockholms brefbärares änke- och pupillkassa ....................

f (b 200: -)

Meyersonska pensionsanstalten ..............................................

r (500: —)

Predikanternas- inom Svenska missionsförbundet pensions-,

änke- och pupillkassa...........................................................

2)

Operakörens enskilda kassa .........................................

*)

Ordinarie packhuskarlslaget i Stockholm ............................

f (800: -)

Pensionsinrättuingen i Göteborg ............................................

f (h 750: -)

Göteborgs maskinistförenings pensionskassa .......................

d

Göteborgs kontoristförenings pensionskassa ........................

f (h 1,200: -)

Malmö nya arbetareförenings pensionsfond ........................

d

Sjökaptensföreningen i Sundsvall...........................................

d

,d — belr. egen pension.

Sjökaptensföreningen i Galle ...........................................

j f (h 30: —) betr. pension till

^ efterlefvande.

Härnösands sjökaptensförening................................................

d

Norrlands maskinistförening s) ................................................

f (20: -)

Försäkringsanstalt en i Norberg och dess sjukkassa4) ........

ds)

Musikkårens vid Höganäsverken enskilda pensionskassa ..

d (h 100: -)

Handelsföreningens i Härnösand pensionsfond ...................

,;)

Handelsklassens i Lund pensionsförening ...........................

d

Filipstads handtverksidkares pensions- och understödskassa

Yngre handelskårens i Ystad understöds- och pensions-

d (minst 20: —)

förening ............................................................................

d (h 100: -)

Småskolelärarinnornas i Västerås pensionsfond...................

d

Oskarshamns stads änke- och pupillkassa............................

f (h 200: -)

Gärds och Albo härads landtmäns änke- och pupillkassa

d (Ii 75: —)

Oxie härads handtverksförenings pensionskassa ................

Summa

f (h 100: -)

Summa summarum för pensionskassor enligt nu in- komna uppgifter ........................................................

*) Uppgift saknas.

131

nu inkomna uppgifter.

Antal

med-

lemmar.

Antal

pensio-

närer.

Medlemmarnes

algifter.

Utbetalda pen- sioner.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

Anmärkningar.

868!

no1

51,189: —

26,548:

61

1,231,537: 03

721

12

- -

2,147:

—

820.989: 6 2

98

44

975: -

10,500:

—

276.341: 67

53

32

1,445: —

-

2,901:

34

106,302: 9 7

102

65

*)

7,407

50

156,830: —

*) Här meddelade uppgifter afse blott

39

13

2,185: —

1,600

—

87,171: 85

81

45

375: -

900

—

27,162: 22

pensionsafdelningen.

162

73

1,291: —

7,410

—

105,996: 03

252

27

705: —

1,375

38,883: 57

5

4

*)

2,000

57,879: 01

300

8,539: 43

_

131,660: 6 3

2) Pensionsbeloppen skullebestämmas

56

4

*)

200: —

24,286: 64

10 år efter kassans bildande.

*)

13

*)

10,400

—

- -

41

42

5,148: 95

30,661: so

805,439: 6 7

63

73

315:

1,793: so

37,618: 11

36

__

*)

—

56,768: 8 9

605

69

1.110: -

3,450

—

13,379: 02

14

35

340: —

2,760: —

78,160: —

32

39

1,720: -

2,000: —

69,984: 95

51

21

358: -

1,155

45,609: 8 9

3) Pension endast till änka.

86

12

378: —

240

--

15,153: 45

4) Härafses endast pensionsafdelningen

5) I förhållande till hvars och ens

förräntade insats.

786

342

1,286: 08

1,909

38

19,175: 71

16

11

*)

440

—

8,824: 32

°) Skulle framdeles bestämmas.

52

—

888: —

—

-

13,788: 54

*)

17

12

*)

900

-

24,876: 51

18

*)

360: —

12,126: 18

24

12

*)

401

: 2 8

10,892: 6 8

18

1

*)

75: -

4,837: 34

5

18

*)

1,012

: 84

29,674: 51

18

3

*)

115

: 95

2,194: 98

54

24

*)

1,200

: —

11,777: -

1,204

81,248: 46

121,864

: 20

4,325,322: 99

100,624

20,642

5,069,859:34

7,518,711

: 17

'' 141,339,301:06

*) Uppgift saknas.

132

Tabell IV.

Hjälpkassor med mera

Högsta

understöds-

belopp.

4,000

2,000

—

2,000

—

1,000

—

1,000

—

1,000

—

2,000

—

1,000

—

1,000

—

300

'')

2)

5,000

2,000

—

1,000

—

2,000

—

4,000

—

2,000

—

2,000

1,000

—

—

2,000

500

500

—

284

—

500

—

500

—

1,200

—

400

—

3,000

—

3,000

—

1,000

—

1,000

—

1,400

—

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

1

2

3

4

5

6

7 I

8 ,

9

10

11

12

a) Enligt statistiken till 1905 års förslag.

Sveriges praktiska lifförsäkringsförening ................................................

Allmänna lifförsäkringsföreningen Röda bandet ....................................

Goodtemplarordens själfhjälpsförening ...................................................

Uppsala tusenmannaförening ....................................................................

Uppsala nya tusenmannaförening ............................................................

Rödebyknssan ............................................................................................

Västergötlands allmänna lifförsäkringsförening........................................

Galle nya tusenmannaförening ................................................................

Gäfle tusenmannaförening .......................................................................

Svenska statsbanebetjäningens understödsförening ................................

Sällskapet A. B. C. (Anständig Begrafnings-Cassa) i Nyköping ........

Nationalgoodtemplarordens begrafningskassa Sista hjälpen, Göteborg

b) Enligt nu inkomna uppgifter.

Sveriges allmänna kristna lifförsäkringsförening ...............................

Kristna vännernas lifförsäkringsförening ...........................................

Järnvägsmännens allmänna tusenmannaförening ...............................

Blåbandisternas själfhjälpsförening.......................................................

Templarordens försäkringsföreuing.......................................................

Nationalgoodtemplarordens i Sverige själfhjälpsförening »Framåt»

Baptisternas hjälpförening vid ålderdom och dödsfall ...................

Vasaförbundets begrafningsfond ..........................................................

Göteborgs allmänna bcgrafnings- och understödsförening...............

c) Möjligen uppkommande genom delning af sjukkassor

(enligt 1908 års sjukkassestatistik).

Allmänna svenska sjuk- och begrafningskassa]! ...............................

Sjuk- och begrafningskassa!! Framåt...................................................

>, ,, ,, Verdandi ..............................................

Nykterhetsvännernas sjuk- och begrafningskassa.............................

Sveriges goodtemplares sjukkassa ......................................................

Nykterhctsfolkets ,, ......................................................

Föreningen »hjälpsamma bröder» .......................................................

Järnvägsmännens olycksfallsförsäkriugsförening ...............................

Svenska järnvägspersonalens olycksfallsförsäkringsförening ...........

Svenska arbetares allmänna sjukkassa ...............................................

Sveriges allmänna sjuk- och begrafningsfond ...................................

Svenska folkets sjukkassa ...................................................................

Summa

Summa

Summa

133

än 1,(XM) medlemmar.

Antal j

med- lemmar.

Antal under

året ut- betalda

understöd.

Medlemmarnes

utgifter.

Jtbetalda under- stödsbelopp.

Tillgångar

utöfver

skulderna.

Anmärkningar,

5,699

36

100,003: 8 5

47,727: 36

143,590: 0 8

4,440

46

126,251: 20

88,009: 2 o1

161,876: 64!

8,956

84

259,624: 8 5!

169,500: — 1

508,275: 90

1,096

17

20,837: —

17,000: — j

29,105: 76*

1,100

8

10,981: 25

8,500: -

17,192: 60

2,106

33

35,262: so

32,800: -

41,456: 51

2,568

16

28,965: 8 5

22,584: 91

20,839: 59

1,100

9

14,289: —

10,000: —

34,159: 71

1,072

13

17,203: 25

13,000: -

66,966: 24

3,759

68

34,131: 45

21,500: —

107,855: 8 6

1,196

41

2,213: so

6,150: —

43,186: 99

1,565

45

6,308: 70

4,500: —

4,774: 91

r) 25 öre af hvarje medlem.

34,657

416

656,072: so

441,271: 47

1,179.280: 79

5) 10 öre al hvarje medlem.

•

5,461

119

170,087: 97

175,500: -

612,308: 17

1

7,080

79

211,616: 33

156,000: —

861,066: 15

1,099

7

8,077: so

6,900: -

34,648: 59

j

4,047

38

67,439: 3 5

53,321: 25

81,620: 3 8

1

7,016

141

305,892: 09

292,790: —

833,972: 77

2,461

54

62,853: 20

71,887: 50

113,289: el

3)1,450

8

6,032: 42

3,600: -

1,400: 4 4

3) Ungefärligt antal.

3,649

40

41,198: 45

28,600: -

119,880: 7 4

2,298

39

42,920: so

30,519: 5 6

46,659: 9 8

34,561

»525

| 916,117:8 7

819,118: 31

2,704,846: 83

2,689

2,140

1,323

22,007

3,307

44,290

1,120

3,414

6,867

10,802

8,975

12,223

119,157

134

Tabell V.

Hjälpkassor, som utfästa högre kapitalunderstöd än

1

2

3

4

5

(j

7

8

9

1

2

3 I

4 I

1

2

3

aj Enligt statistiken till 1905 års förslag:

Skutskärs lifförsäkringsförening .............................................

Lifförsäkringsföreningen 301, Oskarshamn.............................

Landsstatens lifförsäkringsförening...........................................

Assuransföreningen 401, Kristianstad......................................

Assuransföreningen 401, Landskrona.......................................

Mörarps assuransförening...........................................................

Malmö assuransförening ............................................

Arlöfs lifförsäkringsförening...............................................

Lifförsäkringsföreningen Götha ...............................................

Högsta

unders tödsbelopp.

Summa

1,100: —

1 500: - 5,000: - 3,500: —

4,000: —

4,000: - 1,500: - 1,500: —

2,000: —

b) Enligt nu inkomna uppgifter:

Sveriges tullmannaförenings begrafningskassa ...............

Svenska maskinisternas assuransförbund ......................

Allmänna lifförsäkringsföreningen 401 A i Malmö

Nya lifförsäkringsföreningen 501 i Malmö.......................

............ 2,000: -

............ 2,000: —

............ 1,500: -

............._ 1,500: -

Summa

c) Möjligen uppkommande genom delning af sjukkassor (enligt 1908 års

sjulckassestat istik):

Predikanternas sjuk- och begrafningskassa ......................................................

Oxelösund—Flen—Västmanlands järnvägspersouals olycksfallsersättningsför

ening

..................................................................................

Medelpads allmänna sjuk- och begrafningskassa ...........................................

Summa

2,000: —

2,000: —

1,400: -

1,000 kronor, men hafva mindre än 1,000 medlemmar

Antal

med-

lemmar.

Antal

under året

utbetalda

understöd.

Medlemmarnes

afgifter.

Ulbetald

underslöd

belopp

a

s-

Tillgångar

utöfver

skulderna.

267

2

1,627: —

1,084

7,785: 97

296

7

10,442: 13

10,410

—

12,566: 02

142

1

3,244: -

2,580

—

9,513: 72

122

*)

1,820: —

1,170

—

32,953: o 3

401

5

22,065: -

18,000

—

135,615: 77

986

7

16,324: -

7,968

—

35,560: 57

102

*)

2,208: 22

3,500

—

11,990: 8 7

375

3

3,468: -

2,206

—

9,576: 58

no

2

4,950: -

1,500

—

64,939: 29

2,801

27

66,148: 35

48,418

320,501: 8 2

865

3

5,040: 8 6

3,307

53

7,533: 38

386

6

14,748: -

11,200

—

12,323: 38

*)

12

12,293: 55

11,833

34

15.580: 25

654

*)

11 903: 55

14,100

—

13,817: 90

1,905

21

43,985: 9 6

40,440: 8 7

49,254: 91

79

- 387

235

701

'') Uppgift saknas.