SOU 1912:6

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

REGLERING AP

XXIX.

UPPFÖRANDE I STAT AF VISSA BITRÄDEN HOS

ÄMBETSVERK OCH MYNDIGHETER.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKEIilKT. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1911

[110823]

INNEHÅLL.

Sill

Underdånig skrifvelse till Konungen 1

Inledning

Sammanfattning af vederbörande ämbetsverks och myndig

heters förslag

Framställning från föreningen af kvinnor i statens tjänst

Kommitténs yttrande

Allmänna erinringar och förslag: ..................

I hrilka fall befattningar af ifrågavarande slag böra uppföras å ordinarie stat

Kvinnliga eller manliga biträden...................

Ordningen för biträdenas antagande, kompetensfordringar m. .........

Befattnings frånträdande vid giftermål.................

Arbetstid; frågan om ersättning för öfvertidsarbete m. m...........

Aflöning...........................

Semester...........................

Aflöningsvillkor i öfrigt......................

Ersättning till vikarie......................

Minskning af anslag till renskrifning m. ................

Särskild benämning å vissa biträden.................

Speciella förslag:.........................

Ämbetsverk under justitiedepartementet:................

Rikets hofrätter.....................

Ämbetsverk under landtförsvarsdepartementet:

Arméförvaltningen....................

Ämbetsverk under sjöförsvarsdepartementet:...............

Marinförvaltningen....................

32.

34.

38.

44.

47.

54.

56.

57.

59.

63.

65.

66.

»

74.

82.

II

Ämbetsverk under civildepartementet: gg

Generalpoststyrelsen..................... »

Försäkringsinspektionen....................93.

Länsstyrelserna.......................9g,

Ämbetsverk under finansdepartementet:..................120.

Kammarkollegiet........................

Statskontoret.........................125.

Kammarrätten........................130.

Kontrollstyrelsen.......................135.

Ämbetsverk och myndigheter under ecklesiastikdepartementet...........136.

jRiksarkivet..........................

Landsarkiven i Vadstena, Uppsala och Lund.........139.

Kungl. biblioteket......................140.

Öfver styrelsen för rikets allmänna läroverk...........142.

Karolinska institutet.....................147.

Tekniska högskolan......................158.

Chalmers'' tekniska läroanstalt................162.

Vetenskapsakademien......................

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien..........176.

Ämbetsverk under jordbruksdepartementet:.................177.

Domänstyrelsen.......................»

Landtbruksstyr elsen.....................181.

Stuteriöfverstyrelsen.....................188.

Landtmäteristyr elsen.....................190.

Sveriges geologiska undersökning...............193.

Särskild! yttrande.........................195.

Till KONUNGEN.

Deri kommitté, åt hvilken Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902

uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering

af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. in., får här

-

II

med i underdånighet öfverlämna delen XXIX af sina betänkande^ innefattande

förslag i fråga om uppförande i stat åt vissa biträden hos

ämbetsverk och myndigheter.

Vid detta betänkande finnes fogadt ett särskilt yttrande af undertecknad

af Callerholm.

Stockholm den 29 juni 1911.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Olof Björklund. Th. af Callerholm. Philip Klingspor.

Carl Persson. Richard Vide.

Elis Sidenbladh.

Uppförande i stat af vissa biträden hos ämbetsverk

och myndigheter.

1

Inledning.

I skrifvelse den 23 maj 1906 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning, huruvida och i hvilken mån personer, som

vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt

sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, skulle kunna erhålla

någon fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill utredningen kunde föranleda.

Öfver Riksdagens skrifvelse infordrades underdåniga utlåtanden från

centrala ämbetsverk, hofrätter m. fl. myndigheter och institutioner, hvarpå

löneregleringskommittén, efter erhållet uppdrag, den 31 oktober 1907 afgaf

betänkande i ämnet (delen VIT af kommitténs betänkanden).

Däröfver afgåfvos sedermera underdåniga utlåtanden från myndigheter

och institutioner.

Den sålunda uppkomna frågan om beredande af fastare anställning

åt vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter blef sedermera,

efter framställningar från Kungl. Maj:t, föremål för vidare behandling

vid 1910 års riksdag.

I statsverkspropositionen, andra hufvudtiteln, föreslogs nämligen,

efter en omfattande redogörelse rörande frågan, att å ny aflöningsstat

för fångvårdsstyrelsen måtte bland den ordinarie personalen uppföras ett

skrifbiträde med angifna aflöningsförmåner.

Under åberopande däraf föreslogs ock i Kungl. Maj:ts proposition

n:r 60, angående godkännande af tullverkets utgiftsstater för år 1911

m. m., att å ny aflöningsstat för generaltullstyrelsen måtte uppföras två

kvinnliga skrifbiträden med enahanda aflöningsförmåner, som upptagits

för skrifbiträdet hos fångvårdsstyrelsen.

1—110823 LöneregleringslcommitUnt bet. XXIX.

2

Enligt skrivelser den 9 juni 1910 n:r 2 och den 10 juni 1910 n:r

7 medgaf Riksdagen, att de sålunda loreslagna biträdena finge uppföras

på ordinarie stat.

Aflöningsförmånerna bestämdes till följande belopp: lön 600, tjänstgöringspenningar

450 och ortstillägg 150, tillhopa 1,200 kronor, hvartill

kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter

fem och tio år.

Bland aflöningsvillkoren för fångvårdsstyrelsen intogs den bestämmelsen,

att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande var anställdt

hos styrelsen och antogs till biträde å denna stat, skulle äga att

för åtnjutande af löneförhöjning (genom ålderstillägg) räkna sig till godo

den tid biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen.

Motsvarande bestämmelse intogs bland aflöningsvillkoren för generaltullstyrelsen.

Då afsedt var, att beträffande de öfriga, efter framställningar vid

senare årens riksdagar, nyreglerade ämbetsverk, inom hvilka behof af

dylika fast anställda biträden förefunnes, till Riksdagen aflåta framställningar

om uppförande i stat af erforderligt antal sådana biträden, anmodades

ifrågavarande ämbetsverk att till vederbörande statsdepartement

inkomma med det yttrande och förslag uti förevarande hänseende, hvartill

omständigheterna kunde föranleda.

Sedan skrivelser, innefattande yttranden och förslag i ämnet, inkommit

från åtskilliga ämbetsverk och myndigheter, förordnade Kungl.

Maj:t den 8 oktober 1910, att såväl nyssberörda skrivelser som ock de

skrivelser i ämnet, hvilka ytterligare vore att förvänta, men då ännu ej

inkommit, skulle öfverlämnas till löneregleringskommittén, med befallning

till kommittén att, så snart ske kunde, afgifva underdånigt utlåtande och

förslag i ärendet.

Med skrivelser från finansdepartementet den 8, 20 och 24 oktober

samt den 23 november 1910 hafva till kommittén öfverlämnats yttranden

i förevarande ämne från nedannämnda ämbetsverk och myndigheter:

Svea hofrätt;

Göta hofrätt ;

hofrätt en öfver Skåne och Blekinge;

arméförvaltningen;

marinförvaltningen;

generalpoststyrelsen;

försäkringsinspektionen;

länsstyrelserna i samtliga län;

kammarkollegiet;

statskontoret;

kammarrätten;

kontrollstyrelsen;

riksarkivet;

landsarkiven i Vadstena, Uppsala och Lund;

kungl. biblioteket;

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk;

karolinska mediko-kirurgiska institutet;

tekniska högskolan;

Chalmers’ tekniska läroanstalt;

vetenskapsakademien;

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien;

domänstyrelsen;

landtbruksstyrelsen;

stuteriöfverstyrelsen;

landtmäteristyrelsen och

Sveriges geologiska undersökning.

4

Sammanfattning af vederbörande ämbetsverks och myndigheters

förslag.

I anledning af det kommittén den 8 oktober 1910 gifna uppdrag

i detta ärende anser sig kommittén böra lämna en kortfattad redogörelse

rörande de olika uppfattningar och kraf, som uti ifrågavarande hänseende

framställts af vederbörande ämbetsverk och myndigheter.

A. Aflöning efter normaltypen.

Ungefär halfva antalet af ifrågavarande verk och myndigheter hafva

för det antal biträden, de ansett erfordras, föreslagit aflöningen i anslutning

till hvad som vid 1910 års riksdag fastställdes för de å fångvårdsstyrelsens

och generaltullstyrelsens stater uppförda skrifbiträdena, d. v. s.

lön 600 kronor, t jänstgö ringspenningar 450 kronor och, i förekommande

fall, ortstillägg, jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor,

efter fem och tio år.

De till nu förevarande afdelning hänförliga verk och myndigheter

samt antalet till uppförande å deras ordinarie stater föreslagna biträden

angifvas här efteråt:

marinförvaltningen...............4

länsstyrelsen i Stockholms län.........2

» » Uppsala ».........2

» » Södermanlands ».........2

» » Jönköpings ».........2

> » Kalmar ».........2

» » Blekinge ».........1

» > Kristianstads ».........3

» » Malmöhus ».........3

» » Älfsborgs ».........2

5

länsstyrelsen i Skaraborgs lån.........1

» » Värmlands ».........1

» » Örebro ».........2

» » Västmanlands ».........1

» » Kopparbergs ».........2

» » Gäfieborgs ».........3

» » Norrbottens ».........1

landsarkivet i Vadstena.............1

» » ........... . . . 1

kungl. biblioteket................1

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.....2

karolinska institutet...............3

tekniska högskolan...............1

vetenskapsakademien...............7

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.....2

stuteriöfverstyrelsen...............1

Åtskilliga af dessa verk oeh myndigheter hafva framställt vissa särskilda

önskemål.

Marinförvaltningen har ansett, att de fasta skrifbiträdena icke ovillkorligen

borde förutsättas vara kvinnliga. En bestämmelse i motsatt

riktning vore, enligt marinförvaltningens åsikt, så mycket mera olämplig,

som uti ifrågavarande befattningar i ämbetsverket med fördel syntes

kunna anställas underbefäl vid armén eller flottan, som erhållit afsked.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit önskvärdheten af att

tydlig bestämmelse meddelas, huruvida ett skrifbiträdes anställning på

ordinarie stat skall medföra hinder för länsstyrelsen att åt biträdet mot

särskild ersättning öfverlämna utförande af skrifarbete, som icke medhinnes

på den ordinarie arbetstiden om sex timmar å tjänsterummet.

Då ledigblifna tjänster vid länsstyrelsen i Stockholms län tills vidare

skola tillsättas endast medelst förordnande, men denna omständighet icke

syntes länsstyrelsen böra hafva till följd att den, som, under förutsättning

af tjänstens tillsättning i vanlig ordning, vore berättigad till ålderstil]ägg,

skulle gå i mistning af sådant, har länsstyrelsen ansett särskildt stad

-

6

gande härom böra för Stockholms län meddelas rörande nu ifrågakomma

tjänster.

Länsstyrelsen i TJppsala lån har hemställt, att å dess stat måtte

uppföras två skrifbiträden, »manliga eller kvinnliga». Sedan åtskilliga år

tillbaka hafva — meddelas det — vid länsstyrelsen två skrifbiträden

stadigvarande arbete. Af dessa biträden tjänstgöra ett kvinnligt å landskansli

och ett manligt å landskontoret.

Af länsstyrelsen har ock påpekats, att hos densamma äfven erfordrades

biträde med renskrift af sådana expeditioner, för hvilka landssekreteraren

och landskamreraren ägde uppbära lösen och hvilka till följd

däraf bekostades af dem personligen; och har länsstyrelsen hemställt, att

landssekreteraren och landskamreraren måtte erhålla tillstånd att — om så

läte sig göra utan hinder för de fast anställda skrifbiträdenas öfriga göromål

— få för sådan renskrift anlita dessa under deras tjänstgöringstid

å ämbetsrummen, med skyldighet för landssekreteraren och landskamreraren

att därför lämna ersättning med belopp, hvarom öfverenskommelse

mellan dem och skrifbiträdena kunde träffas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som hemställt om inrättande af

ordinarie anställningar hos länsstyrelsen för två fasta biträden, har emellertid

tänkt sig, att dessa skulle erhålla allenast fjorton dagars årlig

semester.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ansett det böra på länsstyrelsens

pröfning i hvarje särskildt fall bero, om kvinnligt i stat upptaget skrifbiträde,

som ingår äktenskap, skall vidare få behålla fast anställning vid

länsstyrelsen. Därjämte har åberopats länsstyrelsens i underdånigt utlåtande

den 1 oktober 1908 uttalade mening, att biträde före anställandet

bör hafva ådagalagt prof på färdighet i maskinskrifning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har ansett synnerligen önskvärd!,

om de biträden för skrifgöromål och andra dylika sysslor, hvilka redan

vore och framdeles kunde blifva anställda hos länsstyrelsen, »vare sig

manliga eller kvinnliga», kunde beredas en sådan fastare anställning,

som beredts ständiga skrifbiträden hos såväl generaltullstyrelsen som fångvårdsstyrelsen.

7

Länsstyrelsen i Malmöhus lön har för eu af tre uppgift™ kvinnor,

hvilka länsstyrelsen ansett böra blifva antagna till biträden vid länsstyrelsen,

ifrågasatt ett personligt tillägg till tjänstgöringspenningarna, så att

desamma komme att för benne utgöra 600 kronor.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har, i uttryckligen angifven afsikt att

bereda ett äldre manligt extra biträde fastare anställning, hemställt om

uppförande å ordinarie stat af en fast biträdesbefattning hos länsstyrelsen

och bestämmande af aflöningsförmånerna för densamma »på sätt för fångvårdsstyrelsen

med flera verk stadgats».

Länsstyrelsen i Värmlands lön, som hemställt, att för detta län

»(landskansli)» måtte å stat uppföras ett fast skrifbiträde med de för

skrifbiträdena hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen gällande

aflöningsförmåner med afdrag af ortstillägg, har härvid uttalat, att det

syntes länsstyrelsen uppenbart, »att åtskillnad med afseende å löneförmånerna

ej bör göras mellan manligt och kvinnligt biträde».

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett, »att det vore mycket

lämpligt, om å hvardera sidan af länsstyrelsens afdelningar anställdes en

person uteslutande för renskrift och därmed jämförliga mera mekaniska

göromål».

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som föreslagit uppförande å ordinarie

stat af ett fast anställdt skrifbiträde hos länsstyrelsen, har ansett, att beträffande

aflöningsförmånerna ifrågavarande biträde borde likställas med dylika

biträden hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen; erinrande länsstyrelsen

härvid om de i Luleå rådande synnerligen dryga lefnadsomkostnader.

Dessa synas länsstyrelsen »fullt motivera enahanda ortstillägg,

som tillerkänts biträde i nyss angifna ämbetsverk».

I det yttrande, hvari riksbibliotekarien föreslagit uppförande på ordinarie

stat för kungl. biblioteket af ett skrifbiträde, har han »angående de

af statsrådet och chefen för justitiedepartementet föreslagna bestämmelserna

beträffande biträdens rättigheter och skyldigheter» förklarat sig för

sin del icke hafva annat att anföra, än att en proftjänstgöring af minst

ett år syntes riksbibliotekarien onödigtvis lång för bedömande af en persons

skicklighet till det slags arbete, som af ett skrifbiträde skall utföras.

8

Eu inskränkning däri, »som dock för knngl. biblioteket ej bör gå vidare

än hvad för liknande befattningar annorstädes kan finnas lämpligt», anser

riksbibliotekarien sig böra förorda.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har hemställt om framställning

till Riksdagen, att å öfverstyrelsens stat måtte såsom ordinarie befattningar,

»hvilka äfven må kunna innehafvas af kvinna», uppföras två

skrifbiträdesbefattningar med enahanda löneförmåner och under samma

villkor, som dem 1910 års Riksdag bestämt i afseende å de på fångvårdsstyrelsens

och generaltullstyrelsens stater uppförda befattningar af ifrågavarande

slag.

Till uppförande å karolinska institutets stat hafva föreslagits tre

biträden, nämligen ett biträde åt rektor, sekreteraren och kamreraren, ett

biträde vid biblioteket och ett tekniskt biträde vid det kliniska laboratoriet

å serafimerlasarettet.

Den dagliga tjänstgöringstiden har synts lärarkollegiet böra bestämmas

för laboratoriebiträdet till minst sex timmar om dagen, för rektors,

sekreterarens och kamrerarens biträde likaledes till sex timmar, med undantag

för den tid under månaderna juni—augusti, då semester ej åtnjutes,

under hvilken tid tjänstgöringen skulle pågå minst fyra timmar dagligen,

samt för biblioteksbiträdet, som med afseende å de fordringar på språkkunskaper

och bibliotekskännedom, som ställas på henne, ansetts böra tillerkännas

förmånen af något kortare tjänstgöringstid, till minst fem timmar om

dagen, med undantag för den tid under månaderna juni—augusti, då

semester ej åtnjutes, under hvilken tid tjänstgöringen skulle pågå så

många timmar om dagen, som kanslern enligt lärarkollegiets förslag kunde

finna skäligt bestämma.

Det nu anställda laboratoriebiträdet åtnjuter, enligt hvad i handlingarna

uppgifvits, bostad med uppvärmning på serafimerlasarettet. Då

något hinder för en sådan anordning äfven för framtiden icke syntes böra

uppställas, har med afseende å detta biträde föreslagits den bestämmelsen,

att, så länge bostadsförmånen åtnjutes, ortstillägg ej skall utgå äfvensom

å lönen afdragas 100 kronor årligen. I händelse laboratoriebiträdet framdeles

såsom nu erhölle kosthåll från lasarettet, borde betalning därför utgå

enligt af lasarettsdirektionen fastställd beräkningsgrund.

9

Vetenskapsakademien har beträffande ett af de ifrågasatta biträdena,

anställdt vid meteorologiska centralanstalten — af hvilket biträde, enligt

akademiens åsikt, kräfdes högre kvalifikationer än de för dylika biträden

vanliga — ansett arbetstiden i följd af arbetets ansträngande beskaffenhet

ej lämpligen kunna utsträckas till sex timmar om dagen. Allenast

under förutsättning, att så ej blefve fallet, hade akademien funnit sig

kunna föreslå normalaflöning åt ifrågavarande biträde.

Af ett vid vetenskapsakademiens skrifvelse i ämnet fogadt yttrande

af intendenten för naturhistoriska riksmuseets afdelning för lägre evertebrerade

djur framgår, att för denna afdelning afses ett manligt biträde.

Ett sådant biträde finnes å afdelningen med uppgift »att skrifva kataloger,

register för hufvudsamlingen och etiketter för åskådningssamlingen,

att grofsortera och omlägga inkomna samlingar, att påfylla sprit i afdelningens

spritsamling, att iordningställa utrustningar för vetenskapliga

expeditioner, att verkställa inpackningar af samlingar, hvilka skola å

annan ort bearbetas, samt att utföra inom afdelningen förekommande

smärre snickeri- och metallarbeten».

Jämväl å museets paleontologiska afdelning eller afdelningen för

fossila djur gäller frågan, enligt vederbörande intendents yttrande, ett

manligt biträde. Af detta biträde utföres tryckning af etiketter, en mängd

monterings- och prepareringsarbeten, m. fl. mera mekaniska arbeten.

Det torde här böra erinras, att riksarkivarien i afgifvet yttrande

rörande riks- och landsarkiven uttalat den uppfattning, att vid landsarkiven

torde höra anstå med ordinarie biträdens anställande, till dess

landsarkivorganisationen i sin helhet blifvit genomförd.

B. Aflöning åt vissa biträden efter normaltypen, åt andra efter annan grund.

Svea hofrätt har begärt, att å dess stat måtte uppföras 9 biträden

med den aflöning, som bestämts för de å fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens

stater uppförda biträdena, och 1 biträde med ett något

högre belopp. Sistnämnda biträde, som vore afsedt för aktuariekontoret

och där skulle handhafva hela uppbörden vid hofrätten af stämpelmedel

till utgående expeditioner, borde enligt hofrättens mening erhålla högre

2—i 10823 LöneregIei''ingskommitténs bet. XXIX.

10

aflöning än den för skrifbiträden i allmänhet gällande, helst vid detta uppdrags

fullgörande förlust genom felräkning knappast kunde alldeles undvikas.

Då afsedt vore, att för biträden, som blefve i enlighet med de nya

bestämmelserna fast anställda, borde gälla, att de i fråga om ålderstilllägg

finge räkna sig till godo den tid, som dessförinnan förflutit, sedan

de hos myndigheten erhållit stadig anställning, förutsatte hofrätten, att

för de vid hofrätten anställda skrifbiträden i detta afseende finge komma

i betraktande den tid de verkligen varit på ett stadigvarande sätt såsom

biträden fästa vid hofrätten, oafsedt att sådana biträden ända till 1910

års ingång icke varit i nämnda egenskap af hofrätten anställda, utan af

advokatfiskalen i mån af behof antagna. Skulle ej åt den ifrågasatta

bestämmelsen gifvas dylik tillämpning, komine i flera fall öfverflyttningen

på ordinarie stat att för vederbörande skrifbiträden medföra ej oväsentlig

inkomstminskning. Huruvida och i hvad mån ett biträdes föregående

verksamhet borde anses vara af beskaffenhet att vid beräknande af ålderstillägg

komma i betraktande, borde få ankomma på hofrätten att i hvarje

förekommande fall pröfva.

Göta hofrätt hemställer om uppförande å dess stat af 6 biträden

med normalaflöning (ortstillägg frånräknadt) samt 1 biträde med en lön

af 750 kronor och tjänstgöringspenningar 450 kronor äfvensom två ålderstillägg,

hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år. Sistberörda biträde

skulle hafva till åliggande, bland annat, att tillhandagå aktuarien i hans

bestyr med stämpelbeläggning af utgående expeditioner, utlämnandet af

desamma åt vederbörande samt redovisningen af därför inflytande medel.

Af hofrätten har meddelats, att ett hos advokatfiskalen anställdt biträde

i denna egenskap hufvudsakligen hade att under advokatfiskalens tillsyn

diarieföra och granska inkomna renovationer af underrätternas protokoll

och domböcker, uppsätta, utskrifva och expediera de af denna granskning

föranledda skrivelser, i öfrigt verkställa all å advokatfiskalskontoret

behöflig renskrift samt biträda advokatfiskalen vid granskningen af stämpelbeläggningen

af vissa handlingar vid underrätterna. Denna befattning

innehades för det dåvarande af en person, som genom långvarig och väl

meriterad tjänstgöring såsom tingsskrifvare förvärfvat insikt och erfarenhet

i dylika göromål.

11

Hofrätten hade gjort sig förvissad om, att hinder ej mötte att å

detta biträde öfverflytta åliggande att biträda sekreteraren, och hofrätten

var därför betänkt att vidtaga denna åtgärd; det skalle tillika bestämmas,

att äfven detta biträde vore pliktigt att, då dess egentliga göromål tillläte,

lämna hofrättens öfriga tjänstemän erforderligt biträde.

Enär det vore nödvändigt, att den påtänkta förändringen i de advokatfiskal^

skrifbiträde tillkommande göromål inträdde redan under år

1911, anhöll hofrätten om bemyndigande att under år 1911 af det i hofrättens

lönestat upptagna anslaget till renskrifning använda ett belopp af

l, 000 kronor till arfvode åt ett skrifbiträde hos advokatfiskal och sekreteraren.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har meddelat, att sedan 1910

års början vore i hofrätten anställda fyra ständiga skrifbiträden, nämligen

ett manligt hos advokatfiskalen, ett kvinnligt hos sekreteraren och

två kvinnliga å divisionerna; och bär hofrätten ansett, att fyra skrifbiträden

böra uppföras å hofrättens ordinarie stat.

Rörande aflöningens storlek har hofrätten beträffande de å divisionerna

anställda biträdena, livilka uteslutande sysselsättas med renskrifningsarbete,

ansett sig ej böra ifrågasätta afvikelse från de för skrifbiträdena

hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen fastställda belopp

(ortstilläggen frånräknade).

Men då de göromål, som ålåge advokatfiskal^ och sekreterarens

skrifbiträden, af hofrätten ansåges vara af mera kvalificerad beskaffenhet,

i det dessa biträden jämväl vore sysselsatta med förande af diarier, rotlar

m. m., har hofrätten hemställt, att något högre aflöning måtte tillerkännas

dessa båda biträden. För skrifbiträdet hos sekreteraren syntes begynnelseaflöningen

skäligen kunna sättas till 1,200 kronor, medan för advokatfiskalens

manliga biträde, som hade en mängd växlande och ansvarsfulla

åligganden, i det han biträdde advokatfiskalen med så godt som alla å

dennes expedition förekommande göromål, aflöningen icke syntes böra

understiga 1,350 kronor, jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor. I

I framställning rörande landtförsvarets medelsbehof, afsedd att

tjäna till ledning vid upprättandet af 1911 års statsverksproposition,

12

meddelade arméförvaltningen, att den för ämbetsverket gällande stat icke

upptoge några kvinnliga biträden, men att för renskrifning funnes inom

ämbetsverket 7 sådana biträden, placerade 1 å artilleri-, 1 å fortifikations-,

2 å intendents- och 2 å civila departementet samt 1 hos sjukvårdsstyrelsen.

Arméförvaltningen ansåg renskrifningsbiträden böra med normalaflöning

upptagas i staten till nyssberörda antal.

Enligt hvad arméförvaltningen vidare meddelade, funnos hos ämbetsverket

äfven anställda 2 kvinnliga biträden, som verkställde bokhålleriarbete,

diarieföring och enklare räkenskapsgranskning, 2 kvinnliga

siffergranskningsbiträden och 1 äldre kvinnligt biträde, sysselsatt å intendentsdepartementet

med diarieföring m. in.

Senast då detta sistnämnda biträde afginge ur tjänsten syntes göromålen

å nyssnämnda departement komma att omläggas, så att kvinnligt

biträde för desamma icke vidare erfordrades. I stället måste emellertid

ett kvinnligt biträde afses för vissa angifna göromål å pensionskamrerarbefattningen.

Med hänsyn till revisionsarbetets alltjämt fortgående ökning ansåg

arméförvaltningen erfordras, utöfver ofvanberörda 2 kvinnliga siffergranskningsbiträden,

ytterligare 2 sådana.

Jämväl siffergran skningsbiträdenas aflöning kunde enligt arméförvaltningens

mening bestämmas efter den normala typen.

För de 3 biträdena med göromål af mera kvalificerad beskaffenhet

hemställde arméförvaltningen visserligen, att i staten måtte uppföras

samma löneförmåner som för öfriga biträden, men därjämte att till aflöningsfyllnad

åt dem måtte beräknas tillhopa 2,000 kronor, hvilket belopp

skulle ingå i anslaget till vikariatsersättning.

Såsom ersättning för vikariat borde för hvart och ett af 14 biträden

beräknas per månad 100 kronor.

Kammarkollegiet har begärt, att å dess stat måtte uppföras 3 biträden,

däraf 2 med normalaflöning. Det tredje biträdet skulle vara

anställdt i arkivet och hafva att ombesörja renskrifning, upprättande

af utdrag ur jorde- och landsböcker, taxerings- och mantalslängder

samt andra likartade handlingar, kontrolläsning äfvensom förandet af

13

arkivets utlåningsbok, diarium och »boken öfver besökande» m. m. Då

större anspråk å skicklighet måste ställas på detta biträde än på ett

vanligt skrifbiträde, enär af detsamma kräfdes förtrogenhet med de äldre

handstilarna och stor omdömesförmåga, har kollegiet hemställt, att detta

biträdes aflöning måtte bestämmas till 1,400 kronor, däraf lön 800, tjänstgöringspenningar

450 och ortstillägg 150 kronor, hvartill borde kunna

komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och

tio år.

Då det ej syntes vara möjligt att vid förfall för skrifbiträde erhålla

vikarie, om dennas ersättning begränsades till biträdets tjänstgöringspenningar,

37 kronor 50 öre i månaden, har kollegiet ansett vikariatsersättningen

för skrifbiträde böra sättas afsevärdt högre, förslagsvis till 100

kronor i månaden; och har kollegiet anhållit om uttryckligt bemyndigande

att låta till vikarie för skrifbiträde utbetala ersättning med sistnämnda

belopp under skaf biträdes semester eller å tider, då skrifbiträde af sjukdom

hindras att förrätta sin befattning.

På sätt framginge af vederbörande departementschefs yttrande till

statsrådsprotokollet vid föredragning af förslaget till ny aflöningsstat för

fångvårdsstyrelsen, hade — erinras det af kammarkollegiet — förutsatts,

att skrifbiträde skulle, innan det finge slutligt antagas, underkastas åtminstone

ett års prof tjänstgöring, där ej vederbörande myndighet funne

sökandes föregående arbete i samma eller annat verk kunna ersätta proftjänstgöringen.

Af samma skäl, som anförts i fråga om vikarierande

skrifbiträde, kunde — framhåller kammarkollegiet vidare — åt ett på proftjänstgöring

antaget biträde ej gärna bjudas lägre ersättning än efter

1,200 kronor för år.

Då, såvidt kollegiet anginge, det knappt beräknade anslaget till

vikariatsersättning m. m. ej utan inskränkning i andra berättigade behof

lämnade tillgång till hvad som erfordrades för att till sistnämnda belopp

utfylla de till den lediga befattningen hörande tjänstgöringspenningarna,

hvilka den proftjänstgörande ägde uppbära, ansåg kollegiet

nödvändigt, att vid ledighet jämväl lönen och ortstillägget skulle kunna

af ämbetsverket användas till aflöning åt den på proftjänstgöring antagna

i stället för att besparas statsverket, såsom författningsenligt skulle ske,

14

om ej annorlunda föreskrefves. Kollegiet har på grund häraf anhållit

om bemyndigande att på nämnda sätt förfoga öfver skrifbiträdes lön och

ortstillägg.

I § 27 uti den för kammarkollegiet den 26 maj 1909 utfärdade

instruktionen föreskrifves, i första punkten, att för ordinarie tjänstinnehafvare

skall, i den mån ej i det följande annorlunda stadgas, den dagliga

arbetstiden å tjänsterummet hvarje söckendag utgöra sex timmar,

förlagda till tider, om hvilka i arbetsordningen eller eljest af generaldirektören

meddelas närmare bestämmelser.

»I den sålunda bestämda arbetstiden» — heter det i andra punkten

— »äger öfverordnad att vid alla de tillfällen, då göromålens gång det

kräfver, påfordra nödig utsträckning». Kammarkollegiet har föreslagit, att

i denna punkt skulle efter orden »påfordra nödig utsträckning» tilläggas

»som hvad skrifbiträde angår dock ej må utan särskild ersättning öfverstiga

eu timme dagligen».

För skrifbiträden skulle, enligt kammarkollegiets förslag, i lråga

om sättet för antagande, beviljande af ledighet äfvensom disciplinär bestraffning

i förekommande fall gälla detsamma som för vaktmästare.

Statskontoret har hemställt, att å dess stat måtte uppföras 3 biträden,

däraf 1 med normalaflöning och 2 med hvardera 800 kronor i lön, 650

kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg jämte två

ålderstillägg, hvart och ett å 200 kronor, efter fem och tio år. Dessa

högre aflönade biträden vore afsedda att anställas å riksbokslutsbyrån

och där utföra arbete af mera kvalificerad beskaffenhet, exempelvis förberedande

arbeten för rikshufvudbokens uppgörande äfvensom skrifning af

de flesta konti i rikshufvudboken.

Af statskontoret har äfven framhållits, att, hvad särskilt anginge

biträdet med normalaflöning, man icke kunde påräkna att under biträdes

semester eller ledighet för sjukdom erhålla vikarie för endast tjänstgöringspenningarna.

För biträdena å riksbokslutsbyrån har ansetts böra uppställas såsom

kompetensvillkor, att de aflagt antingen afgångsexamen från åttaklassigt

elementarläroverk för flickor eller realskoleexamen eller ock visat

sig eljest innehafva ungefärligen motsvarande kunskapsmått, med rätt

15

emellertid för statskontoret att vid tillsättande af sådan tjänst låta hvad

som möjligen bruste en sökande i afseende på examensbetyg uppvägas

af ådagalagd skicklighet under föregående tjänstgöring.

Kammarrätten har begärt att å dess stat må uppföras dels 2 kvinnliga

skrifbiträden med norinalaflöning, dels 4 räknebiträden å revisionsafdelningen

med samma begynnelseaflöning som de två skrifbiträdena,

hvartill dock skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvartdera å

200 kronor, i följd hvaraf slutaflöningen efter femton år skulle kunna

uppgå till 1,800 kronor.

Till stöd för den åt räknebiträdena föreslagna högre aflöningen har

kammarrätten erinrat, hurusom i kungl. bref den 23 december 1908 angående

ny instruktion för ämbetsverket in. m. det vore förutsatt, att räknebiträdes

aflöning kunde höjas till 1,800 kronor; och då befattningen såsom

räknebiträde i en del afseenden ställde större fordringar på innehafvarens

kompetens än anställning såsom skrifbiträde, syntes en något högre

aflöning för räknebiträdena vara berättigad. Så mycket hellre syntes denna

lörhöjning kunna erhålla formen af ett tredje ålderstillägg, som den öfriga

personalen å revisionsafdelningen vore i åtnjutande af tre ålderstillägg.

Det har förutsatts, att kammarrätten skall tillerkännas rätt att,

där det erfordras, af anslag till vikariatsersättningar m. in. utbetala till

vikarie för skrif- eller räknebiträde hvad utöfver den ordinarie tjänstinnehafvarens

tjänstgöringspenningar skäligen begäres.

Domänstyrelsen har hemställt, att å dess stat måtte uppföras 9 kvinnliga

biträden, däraf 8 med norinalaflöning och 1 (»kartograf») med 200

kronors högre aflöning, förslagsvis 600 kronor i lön, 600 kronor i tjänstgöringspenningar

och 200 kronor i ortstillägg, jämte två ålderstillägg till

lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Till den sistnämnda biträdesbefattningen fordrades särskild kvalifikation,

nämligen genomgången ritkurs och god praktik i kartarbeten;

biträdet sysselsättes med upprättande af situationskartor öfver allmänna

skogar och kopiering af skogskartor.

Enligt domänstyrelsens mening borde beträffande samtliga föreslagna

biträdena gälla, att för de ifrågasatta aflöningarna biträdena icke borde

16

anses skyldiga att arbeta mer än sex timmar dagligen, utan äga rätt att

för öfverarbete, när så påkallades och de sådant mäktade, erhålla skälig

ersättning efter styrelsens bestämmande.

I fråga om biträdes antagande, tjänstledighet, afsked och ansvar

för tjänstefel syntes böra tillämpas de i instruktionen för domänstyrelsen

den 16 oktober 1908 meddelade föreskrifter i fråga om vaktmästare, och

borde samma instruktion äfven i öfriga tillämpliga delar vara gällande

för biträdena.

Landtmäteristyrelsen bär föreslagit uppförande å dess stat af 2 skrifbiträden

med normalaflöning och 1 kartritningsbiträde med 1,400 kronors

aflöning, däraf lön 800, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150

kronor, jämte två ålderstillägg, hvart och ett å 200 kronor, efter fem

och tio år.

Styrelsen håller nämligen före, att man icke kan få ett dugligt

ritbiträde mot normalaflöningen. De kartor, som förvarades hos styrelsen,

vore — säger styrelsen — delvis mycket gamla. Vid deras kopiering

fordrades särskild färdighet i flera afseenden; och det syntes af vikt, att

styrelsen hade tillgång till ett fullt dugligt ritbiträde. BegynnelseZönew

för det fast anställda ritbiträdet borde därför bestämmas till 800 kronor.

C. Aflöning efter enbart andra typer än den normala.

Generalpoststyrelsen har hemställt, att i postverkets aflöningsstat

måtte varda uppförda 25 kvinnliga biträden hos styrelsen, 12 dylika

biträden hos postdirektionerna (= postverkets distriktsförvaltningar) och

4 vid postkontoret Malmö 1 samt att aflöningen till dessa biträden måtte

bestämmas till lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar 650 kronor och

eventuellt ortstillägg 150 resp. 100 kronor, hvartill skulle kunna komma

två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor, af hvilket belopp 200 kronor

skulle utgöra lön och 50 kronor tjänstgöringspenningar.

Till stöd för det sålunda framställda krafvet på högre aflöningsförmåner

än som bestås skrifbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen

har anförts, att hos sistnämnda båda ämbetsverk den dagliga

17

tjänstgöringstiden för den ordinarie personalen vore afsedd att utgöra i

allmänhet minst sex timmar, under det densamma för motsvarande personal

hos generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar i allmänhet

uppginge till minst sju timmar. De biträden, som anställdes å stat

hos generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar, borde fördenskull

erhålla en i förhållande till den längre tjänstgöringstiden högre aflöning

än de biträden, som anställts å stat hos de bägge förra styrelserna.

Att generalpoststyrelsens och underlydande förvaltningars biträden

komme i åtnjutande af sådan högre aflöning, syntes generalpoststyrelsen

desto mera berättigadt som, hvad flertalet af dem anginge, deras arbete,

enligt generalpoststyrelsens åsikt, vore mera kvalificeradt än det som

ålåge fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens biträden samt närmast

jämförligt med det, som ålåge kvinnliga postexpeditörer, hvilka hade en

aflöning af 1,500—2,100 kronor, oberäknadt eventuellt ortstillägg, som

kunde uppgå ända till 225 kronor.

Enär emellertid anledning ej syntes förefinnas att låta den högre

aflöning, som ansåges böra tillkomma generalpoststyrelsens och underlydande

förvaltningars biträden, för dem medföra jämväl högre sjukaflöning

och högre pension, har styrelsen ansett det för dem ifrågasatta

tilläggsbeloppet icke böra räknas till lönen utan böra hänföras till tjänstgöringspenningarna.

Enligt hvad generalpoststyrelsen föreslagit, skulle bland aflöningsvillkoren

för ifrågavarande biträden intagas den bestämmelse, att biträde,

som vid den nya statens ikraftträdande vore anställdt hos styrelsen eller

underlydande förvaltning och antoges till biträde å denna stat, skulle äga

att för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet

därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen eller underlydande

förvaltning.

Det torde böra erinras, att i fråga om uppförande å stat af de fyra

biträdena vid postkontoret Malmö 1 generalpoststyrelsen åberopar och

redogör för detta postkontors särskilda uppgift att förmedla postanvisningsutväxling

mellan, å ena sidan, Sverige samt, å den andra, Amerikas

förenta stater, England, Kanada och Ryssland.

3—110823 Lönereglering ikommitténs bet. XXIX.

18

Försäkringsinspektionen önskar få å sin stat uppfördt ett kvinnligt

biträde, afsedt för granskning och bearbetning af de utaf vissa mindre

f örsäkrin gsan stalt er till försäkringsinspektionen ingifna uppgifter öfver sin

verksamhet.

Det åberopas, att i den s. k. statistiska kommitténs nyligen afgifna

betänkande blifvit beträffande ett statistiskt centralverk föreslaget inrättandet

dels af 53 kvinnliga kontorsskrifvarbefattningar med en begynnelseaflöning

af 1,200 kronor och tre ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor,

dels ock af 6 kvinnliga bokhållarbefattningar med en begynnelseaflöning

af 2,000 kronor och två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor.

Det hos försäkringsinspektionen anställda kvinnliga biträdets arbete

syntes inspektionen vara af själfständigare och mera kvalificerad beskaffenhet

än det som i genomsnitt komme att utföras af »de föreslagna

kontorsskrifvarna». På grund häraf och med hänsyn ej mindre till den

aflöning, som nu utginge till det hos försäkringsinspektionen anställda

kvinnliga biträde, än äfven därtill, att ifrågavarande biträde saknade den

möjlighet till befordran, som statistiska kommitténs förslag afsåge att

bereda de nämnda »kontorsskrifvarna», har försäkringsinspektionen för det

kvinnliga biträdet hos inspektionen föreslagit en aflöning af 1,500 kronor,

däraf lön 900, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150 kronor,

jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 250 kronor.

Länsstyrelsen i Östergötlands lån har föreslagit, att å ordinarie staten

för länet måtte uppföras aflöning till ett skrifbiträde å landskontoret.

Aflöningen till detta biträde hade, med hänsyn till arbetets omfattning och

lefnadskostnaderna å orten, synts länsstyrelsen icke böra sättas lägre än

1,200 kronor, däraf hälften lön och hälften tjänstgöringspenningar, jämte

två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Länsstyrelsen i Gottlands län har upplyst, att å landskansliet ett

skrifbiträde sedan flera år tillbaka varit anställdt och fortfarande vore af

oundgängligt behof påkalladt. Länsstyrelsen anhåller, »att åt ett å landskansliet

tjänstgörande, ständigt biträde, manligt eller kvinnligt, måtte

beredas den tryggade ställning, som skulle uppkomma därigenom, att

biträdet berättigades till bestämda aflöningsförmåner».

19

»Med afseende å här förefintliga förhållanden» — säger länsstyrelsen

— har det synts lämpligast, att dessa förmåner blefve uppdelade så,

att årligen utginge 400 kronor i lön och 600 kronor i tjänstgöringspenningar,

hvartill borde komma två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter

fem och tio år. Att tjänstgöringspenningarna föreslagits till ett så afsevärdt

belopp i förhållande till skälfva lönen, har länsstyrelsen motiverat

därmed, att vid förfall för det ordinarie biträdet svårighet helt säkert

skulle uppstå att kunna erhålla lämplig vikarie för ett ringare arfvode.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som föreslagit uppförande

å länsstyrelsens stat af 3 skrifbiträden, har, med hänsyn till de dryga

lefnadskostnaderna i orten och svårigheten att erhålla goda och pålitliga

renskrifvare, ansett aflöningen till biträdena icke kunna bestämmas

till lägre belopp än som medgifvits åt de å fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens

stater redan uppförda skrifbiträden. Då ortstillägg emellertid

icke syntes böra ifrågakomma i Göteborgs och Bohus län, har länsstyrelsen

ansett det belopp af 150 kronor, som motsvarade dylikt tillägg,

lämpligen kunna fördelas på lön och tjänstgöringspenningar så, att lönen

blefve 700 kronor och tjänstgöringspenningarna 500 kronor, hvartill skulle

komma två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio års

tjänstgöring.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som hemställt om uppförande

å länets stat af ej mindre än 4 skrifbiträden, har för dem föreslagit enahanda

aflöningsförmåner som bestämts för fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens

skrifbiträden. Hvad ortstillägg beträffade, vore väl sådant

nu icke medgifvet tjänstemännen vid länsstyrelsen i Västernorrlands län,

men det syntes länsstyrelsen vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att lämpligt dyrortstillägg, hvilket med afseende å de dyra

lefnadskostnaderna i länets residensstad vore af omständigheterna i allmänhet

synnerligen påkalladt, blefve, i likhet med hvad som ägde rum

för de vid post- och telegrafverken i samma stad anställda tjänstemän,

beredt åtminstone nu ifrågavarande svagt aflönade personer.

Vidare har länsstyrelsen erinrat, att det torde möta svårighet att för

biträde af ifrågavarande slag erhålla vikarie, som mot uppbärande endast

20

af tjänstgöringspenningarna uppeliöllo sådan befattning. Länsstyrelsen

tiar därför begärt bemyndigande att, där så erfordras, af anslaget till

vikariatsersättningar utbetala nödigt belopp för sådan vikaries aflönande.

Innehafvare af befattningarna i fråga syntes länsstyrelsen lämpligen

böra antagas af Konungens befallningshafvande medelst konstitutorial.

Någon föreskrift om särskild kompetens för dylik befattning ansågs icke

erforderlig; och borde, enligt länsstyrelsens mening, få såsom fast biträde

anställas icke allenast kvinna, »hvilket enligt löneregleringskommitténs förslag

skulle vara regel», utan jämväl man.

De ifrågasatta nya befattningarna vore visserligen afsedda för biträden,

som icke kunde antagas hafva någon utsikt till befordran.

Det syntes likväl kunna inträffa, att ett manligt skrifbiträde, som med

iakttagande af nämnda förutsättning blifvit antaget till biträde, sedermera

under sin tjänstgöring blifvit så väl förtrogen med förekommande göromål

samt ådagalagt sådan duglighet och pålitlighet, att han funnes vara

framför andra lämplig att befordras exempelvis till landskanslist eller

landskontorist. Länsstyrelsen ansåg fördenskull, att någon bestämmelse

icke borde meddelas, hvarigenom länsstyrelsen kunde betagas möjlighet

att på det sätt, som befunnes lämpligast, tillgodogöra sig ett biträdes

arbetskrafter för mera kräfvande uppgifter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har begärt uppförande å länets stat

af 2 kvinnliga skrifbiträden hos länsstyrelsen.

Beträffande dessas aflöningsförmåner har länsstyrelsen ansett desamma

böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som följts

i fråga om skrifbiträden hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen,

bestämmas till 1,200 kronor, däraf lön 600, tjänstgöringspenningar 500

och ortstillägg 100 kronor, hvartill borde komma två ålderstillägg till

lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Länsstyrelsen har äfven uttalat, att det syntes önskvärdt, att dessa

biträden, som vore bundna vid ett träget, stillasittande arbete, kunde årligen

beredas någon viss kortare ledighet, förslagsvis under fjorton dagar,

med bibehållande af sin aflöning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har föreslagit uppförande å ordinarie

stat af 2 kvinnliga skrifbiträden hos länsstyrelsen med de aflönings

-

21

förmåner, som bestämts för de å fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens

stater uppförda skrifbiträdena, med undantag likväl för ortstilllägg,

som ansågs kunna bortfalla (ehuru sådant tillkommer de flesta andra

hos länsstyrelsen anställda tjänstinnehafvare).

Af länsstyrelsen har förklarats, att, om det normala renskrifningsarbetet

icke skulle till någon del ombesörjas af extra ordinarie tjänstemän,

tre skrifbiträden vore behöfliga för arbetet vid länsstyrelsen. Men då ett

antal extra ordinarie tjänstemän ej kunde undvaras, utan måste finnas att

tillgå dels för bestridande på förordnande af ordinarie tjänster såväl vid

länsstyrelsen som ute å länsmansdistrikten vid tjänstinnehafvarens sjukdom,

semester o. d., dels ock för fullgörande af vissa vid länsstyrelsen

förekommande göromål, som icke kunde medhinnas af de ordinarie tjänstemännen,

måste någon utväg tillgripas för att bereda de extra ordinarie

tjänstemännen någon fyllnad i deras svaga aflöning. Kunde icke genom

höjning i anslaget till extra tjänstemän medel därtill beredas, borde eu

del renskrifningsarbete fortfarande förbehållas de extra ordinarie tjänstemännen

mot särskild godtgörelse från expensanslaget. Ansåges så böra

förfaras, hölle länsstyrelsen före, att endast två skrifbiträden vore tills

vidare behöfliga för det för dem afsedda arbetet vid länsstyrelsen. För

närvarande funnes också två kvinnliga skrifbiträden där anställda.

Riksarkivarien har begärt att å riksarkivets stat måtte uppföras 2

kvinnliga biträden (»ordinarie kopister»), hvart och ett med 1,350 kronors

aflöning, däraf lön 750, tjänstgöringspenningar (»för såvidt dessa skola utgå

med fast belopp») 450 och ortstillägg 150 kronor, hvartill skulle kunna

komma två ålderstillägg till lönen, hvardera å 200 kronor, efter fem

och tio år.

Såsom skäl för den sålunda föreslagna aflöningen har anförts, dels

att de i riksarkivet för närvarande anställda renskrifverskorna åtnjöte,

för arbete under 4 V2 timmar dagligen, högre ersättning än 1,200 kronor

om året, hvadan, om å dem skulle utan vidare tillämpas den nya normalaflöningen,

sådant kunde tänkas medföra svårighet för riksarkivet att

anskaffa lämpliga arbetskrafter för ifrågavarande ändamål, dels ock att

afskrifningsarbetena i riksarkivet till största delen erfordrade en rätt ingående

kännedom om olika tiders stilar och ofta nog eu språkkunskap,

22

som utom de moderna språken gärna borde omfatta äfven latinets första

grunder och de äldre svenska språkformerna.

Skulle emellertid hänsynen till en yttre likformighet leda därhän,

att äfven riksarkivets »kopister», ehuru deras arbete vore af kvalificerad

natur, måste nöja sig med den normalaflöning, som fastställts för biträden

med mindre kvalifikationer, syntes det riksarkivarien billigt, att någon

ersättning bereddes dem på annat sätt. Därvid läge det då nära till

hands att tänka sig, att de afskrifter, som verkställdes dels för riksarkivets

publikationer och dels för enskilda personers räkning, hädanefter såsom

hittills finge särskild! betalas dels af publikationsanslaget och dels

af den föreskrifna lösen.

Beträffande tjänstgöringstiden bär riksarkivarien förklarat sig anse,

att de föreskrifna sex timmarna med afseende fästadt på den särskilda

uppmärksamhet, som vissa af »kopisternas» göromål kräfde, skäligen borde

kunna nedsättas till högst fem.

Riksarkivarien har ock hemställt, att bland aflöningsvillkoren för

riksarkivet måtte intagas den bestämmelse, att skrifbiträde, som vid den

nya statens ikraftträdande är anställdt i riksarkivet och antages till kopist

å dess ordinarie stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning (genom

ålderstillägg) räkna sig till godo den tid, biträde därförinnan haft stadigvarande

arbete i och för riksarkivet utan att uttryckligen vara fast

anställdt.

D. Ämbetsverk och myndigheter, som förklarat sig för närvarande icke behöfva

biträden å stat af ifrågavarande slag.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har anfört, att hos länsstyrelsen funnes

anställda två kvinnliga biträden, hvilka sysselsattes med renskrifning,

det ena för landskansliets och det andra för landskontorets räkning. Då

emellertid för dessa biträden vore föreskrifven en ordinarie daglig arbetstid

å de respektive tjänsterummen af allenast fem timmar, en arbetstid,

som kunde antagas blifva tillräcklig åtminstone ännu ett eller annat år

framåt, har länsstyrelsen ansett sig icke böra för närvarande göra framställning

om beredande af fastare anställning åt dess biträden af ifrågavarande

slag.

23

Länsstyrelsen i Hallands lån har meddelat, att för närvarande icke

någon af de personer, som vid därvarande landskansli och landskontor

användas såsom skrifbiträden, kunde sägas vara på det stadigvarande

sätt sysselsatt, att densamma borde såsom fast anställd uppföras i stat.

Af yttrande från kontrollstyrelsen framgår, att hos denna styrelse

för närvarande är medelst förordnande tills vidare anställdt ett kvinnligt

biträde, hvars arbete inskränker sig till enbart renskrifningsgöromål och

som under större delen af året är sysselsatt allenast omkring två timmar

om dagen.

Styrelsen anser fördenskull, att ännu ej förefinnes något behof att

hos styrelsen fast anställa skrifbiträde af sådant slag, hvarom i nu förevarande

ärende är fråga.

Arkivarien vid landsarkivet i Uppsala har anfört, att något behof

af en ständigt till hands varande renskrifverska vid arkivet åtminstone

icke för närvarande kunde sägas föreligga.

Eiksarkivarien, som yttrat sig i frågan jämväl beträffande landsarkiven,

bär, såsom redan i det föregående är omnämndt, ansett, att med

anställande af ordinarie biträden vid landsarkiven borde anstå, till dess

landsarkivorganisationen i dess helhet blifvit genomförd.

Styrelsen för Chalmers1 tekniska läroanstalt har framhållit, att vid

anstalten funnes anställdt ett kvinnligt biträde för renskrifning och siffergranskning,

men att biträdets arbete vore af så ringa omfattning, att aflöningen

utginge med allenast 100 kronor. Om ock denna aflöning, på

grund af ökning i göromålen, i en snar framtid kunde behöfva något höjas,

vore dock enligt styrelsens åsikt någon ändring i biträdets anställning

icke af behofvet påkallad.

Med erinran, att uti nu förevarande ärende vore fråga om biträden,

hvilka på ett stadigvarande sätt sysselsattes med skrifgöromål och

dylika sysslor, har landtbruksstyrelsen meddelat, att, då styrelsen icke för

närvarande hade hos sig anställdt något sådant biträde, styrelsen icke

ansett sig hafva anledning till vidare yttrande i ämnet.

Uti det betänkande (delen VII), som löneregleringskommittén den

31 oktober 1907 afgaf i fråga om fastare anställning för vissa biträden

24

hos statens ämbetsverk och myndigheter, omnämndes, vid lämnad utredning

angående dåvarande förhållanden, att den senast afgångne chefen

för Sveriges geologiska undersökning ifrågasatt beredande af fastare ställning

åt en preparator och en ritare vid institutionen. Vid behandlingen

sedermera af frågan om lönereglering för verket meddelades emellertid

för kommittén, att verkets nuvarande chef ansåge ändamålsenligast, att

någon förändring icke ägde rum i nämnda personers ställning (se kommitténs

betänkande den 14 december 1907, delen XI, sid. 73).

Under åberopande häraf har samme chef nu förklarat, att han icke

funnit skäl frångå sin sålunda uttalade mening.

* * *

Enär, därest biträden med fast anställning varda uppförda på ämbetsverks

och myndigheters ordinarie stater, det lärer böra komma under

pröfning, huruvida och i hvad mån nuvarande anslag till renskrifning

o. d. böra minskas, må här ock meddelas hvad de afgifna yttrandena

innehålla i detta hänseende.

Hofrätterna, marinförvaltningen, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

samt domänstyrelsen hafva ansett minskning af vederbörliga anslag

böra ske med hela det belopp, som skulle i begynnelseaflöning utgå till

de föreslagna biträdena.

Visserligen kunde — säger domänstyrelsen — semesterrättigheten

för biträdena komma att föranleda en ytterligare utgift åt vikarier af

tillhopa omkring 500 kronor, men, enär styrelsen antoge sig tills vidare

få likasom för år 1911 förfoga öfver ett extra anslag af 6,000 kronor för

anställande af en extra amanuens samt för beredande af ökade medel

till renskrifningskostnader och vikariatsersättningar m. in., syntes någon

tids erfarenhet böra vinnas i fråga om storleken af den ökning, hvaraf

styrelsens ordinarie anslag vore i behof.

Arméförvaltningen har, såsom ofvan antydts, föreslagit, att å anslag

till vikariatsersättning m. m. måtte beräknas 2,000 kronor till aflöningsfyllnad

åt tre kvinnliga biträden.

25

Nyssnämnda anslag slutar enligt 1911 års stat å 41,000 kronor.

Enligt hvad arméförvaltningen meddelat, inginge i anslaget, bland annat,

löpande förslagsvis beräknade poster, nämligen dels 16,000 kronor till 10

amanuenser, dels 5,000 kronor till vikariatsersättning, dels 7,000 kronor

till renskrifningskostnader, dels 3,360 kronor till vikariatsersättning, diarieföring,

arfvoden åt extra assistenter, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad

i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

Vid bifall till arméförvaltningens förslag om fast anställande af

kvinnliga biträden skulle visserligen tre amanuensarfvoden, som disponerades

för kvinnliga biträden, blifva lediga, men dessa arfvoden vore erforderliga

för anställande af tre amanuenser å ämbetsverkets revisionsafdelning.

Posten 16,000 kronor till amanuenser borde därför enligt

arméförvaltningens åsikt bibehållas oförändrad.

Äfven om å stat upptoges sju renskrifningsbiträden, har arméförvaltningen

ansett renskrifningskostnader böra bibehållas, om ock till

mindre belopp, förslagsvis 1,515 kronor. Från denna post måste nämligen

fortfarande ganska afsevärda utgifter af angifna slag bestridas.

Beträffande posten »vikariatsersättning, diarieföring, arfvoden åt

extra assistenter, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad i arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse» har arméförvaltningen ansett denna post

böra minskas med 900 kronor, som utgåfves för renskrifning, samt upptagas

med 2,460 kronor under förändrad benämning »vikariatsersättning,

tillfällig renskrifningskostnad, arfvoden åt extra assistenter och tillfälligt

biträde i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse».

Under åberopande af sålunda och i öfrigt anförda omständigheter

och förhållanden har arméförvaltningen ansett anslaget till vikariatsersättning

m. m. icke kunna minskas utan tvärtom böra i staten uppföras

med ett belopp af 42,000 kronor.

Kammarkollegiet bar ansett att, vid bifall till kollegiets förslag om

anställande af tre skrifbiträden med en sammanlagd aflöning af 3,800

kronor utom ålderstillägg, kollegiets anslag till vikariatsersättning, renskrifnings-

och tryckningskostnad, arfvoden åt amanuenser och flitpenningar

borde kunna minskas, dock icke med mer än 2,700 kronor. Kol

4—110823

LöneregleringsJcommitténs bet. XXIX.

26

legiet har i detta hänseende fäst uppmärksamhet å behofvet af medel

till vikariatsersättningar för skrifbiträdena och till ersättande af tillfällig

skrifhjälp.

Statskontoret, som begärt uppförande å dess stat af tre biträden med

en sammanlagd aflöning af 4,400 kronor, ålderstillägg oberäknade, har

anfört, att vid bifall därtill anslaget till amanuenser, vikariatsersättning,

renskrifning och flitpenningar borde kunna nedsättas med 3,500 kronor.

Men »då detta anslag på senare tid ständigt utvisat brist», hvilken för år

1908 uppgick till 1,500 kronor, för år 1909 till 3,800 kronor och för

förra halfåret 1910 kunde beräknas uppgå till 2,367 kronor, bar statskontoret

hemställt, att ifrågavarande anslag måtte bibehållas oförändradt.

Kammarrätten har anfört, att i dess stat funnes uppfördt ett anslag

till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad,

af hvilket anslag 6,000 kronor vore af sedda till aflöning

åt fyra räknebiträden och 4,500 kronor till utgifter för renskrifning m. m.

Enligt kammarrättens räkenskaper hade emellertid utgifterna i sistberörda

hänseende för år 1909 uppgått till 5,265 kronor 32 öre. Det

kunde icke heller förväntas, att de årliga utgifterna i detta hänseende

skulle komma att för framtiden i väsentlig grad minskas, utan anledning

förelåge snarare att antaga, att desamma komme att ökas.

Uppenbarligen läte det sig sålunda icke göra att minska det för renskrifning

beräknade beloppet, 4,500 kronor, med 2,400 kronor eller den

begynnelseaflöning, som de två skrifbiträdena enligt kammarrättens förslag

skulle komma att åtnjuta.

Af anslaget till vikariatsersättning m. m. hade vidare 4,542 kronor

afsetts till vikariatsersättningar.

Då likväl, därest föreslagna sex biträden (2 skrif- och 4 räknebiträden)

uppfördes å kammarrättens ordinarie stat, sistnämnda belopp

komme att blifva för ändamålet otillräckligt, hade det synts kammarrätten

nödvändigt, att detsamma höjdes.

Under förutsättning att kammarrätten, i likhet med hvad som uti

1910 års statsverksproposition blifvit förutsatt beträffande ersättning till

vikarie för skrifbiträdet bos fångvårdsstyrelsen, tillerkändes rätt att, där

27

så erfordrades, af anslaget till vikariatsersättningar utbetala till vikarie

för skrif- eller räknebiträde hvad som utöfver den ordinarie tjänstinnehafvarens

tjänstgöringspenningar skäligen begärdes, har kammarrätten

ansett ökningen i det till vikariatsersättningar afsedda beloppet böra

beräknas till omkring 1,000 kronor.

Kammarrätten har hemställt, att dess anslag till vikariatsersättning

m. m. måtte minskas med allenast 6,500 kronor.

Arkivarien vid landsarkivet i Lund, som föreslagit uppförande å

arkivets stat af ett skrifbiträde med normalaflöning, har under förutsättning

af bifall därtill ansett, att ett å extra stat utgående anslag af 1,000

kronor till ersättning åt extra biträden vid arkivet ej vidare blefve

behöflig!.

Riksbibliotekarien har, under framhållande af behofvet utaf extra

biträde vid kungl. biblioteket, förklarat sig icke anse tillrådligt, att vid

uppförande å bibliotekets stat af ett skrifbiträde minska anslaget till

vikariatsersättning, arfvoden, flitpenningar åt extra biträden, renskrifning,

eftermiddagstjänst m. m. med högre belopp än det, som för närvarande

utginge till sagda biträdes aflöning, eller 1,000 kronor.

Of ver styr elsen för rikets allmänna läroverk, som hemställt, att å dess

stat måtte såsom ordinarie befattningar, »Indika äfven må kunna innehafvas

af kvinna», uppföras två skrifbiträdesbefattningar med normalaflöning,

har förklarat sig anse, att vid bifall därtill en af öfverstyrelsen

i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1910 begärd höjning

med 4,500 kronor af öfverstyrelsens expensmedel kunde nedsättas

med 2,160 kronor eller till i rundt tal 2,300 kronor. Såsom grund för

denna beräkning har angifvits, att de hos öfverstyrelsen anställda skrifbiträdena

för år 1910 uppbure en aflöning, som, beräknad för hvarje

biträde efter sex timmars daglig tjänstgöring, skulle utgöra 90 kronor i

månaden eller 1,080 kronor för år, alltså för två biträden tillhopa 2,160

kronor.

I fråga om karolinska institutet har den lättnad i utgifter, som

för institutets allmänna materielanslag, bibliotekets anslag för bokinköp

28

och medicinska klinikens anslag för materiella behof skulle vinnas genom

ifrågasatta biträdens anställande, ansetts icke billigtvis böra föranleda

någon nedsättning i dessa anslags nuvarande belopp.

Vetenskapsakademien, som föreslagit uppförande å ordinarie stat af

sju biträden, däraf 6 vid naturhistoriska riksmuseet och 1 vid meteorologiska

centralanstalten, har anfört, att för ifrågavarande, redan anställda

biträdens aflönande utginge följande belopp:

af ett extra anslag, »som från och med år 1912 är ersatt med

anslaget å ordinarie stat för bearbetning, vård och förökning af riksmuseets

samlingar af arkegoniater och fossila växter, 600 kronor»;

af riksmuseets anslag å ordinarie stat till materielen, till inköp af

sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid naturhistoriska samlingarnas

ordnande dels till ett biträde å afdelningen för lägre evertebrerade

djur 1,020 kronor, dels till ett biträde å entomologiska afdelningen

570 kronor, dels ock till ett biträde å botaniska afdelningen 900

kronor;

af anslaget å ordinarie stat till ordnande och förökande af paleontologiska

afdelningens samlingar äfvensom till materiel och biträde 870

kronor.

I händelse af vederbörande biträdesbefattningars uppförande i stat

syntes det akademien vara i sin ordning, att riksmuseets ofvannämnda

särskilda anslag å ordinarie stat minskades med nyss angifna belopp, tillhopa

3,960 kronor.

Till aflönande af riksmuseets biträden utginge vidare 900 kronor

af anslag å extra stat för vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samlingar. .

Af reservationsanslaget till meteorologiska centralanstalten utginge

900 kronor till aflöning åt där anställdt biträde.

Hvad som nämnts om minskning af riksmuseets först nämnda

anslag å ordinarie stat hade — anförde akademien — motsvarande tillämpning

å sistberörda två anslag.

För att bereda biträden fyllnad i aflöningen hade jämväl ordinarie

anslaget åt konservatorselever tagits i anspråk, men hela detta

anslag behöfdes för det därmed afsedda ändamålet. Anslagets anlitande

29

i annat syfte hade varit en nödfallsutväg ur eljest oöfvervinnliga svårigheter.

Biträdenas uppförande å ordinarie stat kunde alltså icke skäligen

föranleda minskning af detta anslag.

Vetenskapsakademien har sålunda föreslagit, att, i sammanhang

med uppförande å naturhistoriska riksmuseets ordinarie stat af sex biträdesbefattningar

med tillhopa 7,200 kronors begynnelseaflöningar och å

meteorologiska centralanstaltens ordinarie stat af 1 biträdesbefattning med

1,200 kronors begynnelseaflöning, naturhistoriska riksmuseets ofvanberörda

anslag måtte minskas med tillhopa 4,860 kronor och meteorologiska centralanstaltens

ofvan angifna reservationsanslag med 900 kronor.

Af hvad öfriga i ärendet hörda ämbetsverk och myndigheter anfört

framgår icke, huru de ställa sig till frågan om eventuell sänkning af renskrifnings-

eller andra anslag i samband med biträdens uppförande på

ordinarie stat.

30

Framställning från föreningen af kvinnor i statens tjänst.

»Föreningen af kvinnor i statens tjänst» har i en till Kungl. Maj:t

ingifven och genom remiss den 24 november 1910 till kommittén öfverlämnad

petition såsom önskemål vid uppgörande af förslag till aflöning

för kvalificerade kvinnliga befattningshafvare hos statens ämbetsverk och

myndigheter, särskildt hos statskontoret, kammarkollegiet, kammarrätten,

landtmäteristyrelsen och domänstyrelsen, framhållit, att dessa befattningshafvare,

med benämning kontorsskrifvare eller, i speciella fall, kartografer,

måtte erhålla en begynnelseaflöning af 1,600 kronor, däraf lön 1,000,

tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150 kronor, jämte två ålderstillägg,

hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år;

och har föreningen därjämte hemställt, att domänstyrelsens registrator-

och räkenskapsbiträden, ej mindre än kammarrättens räknebiträden,

måtte erhålla ett tredje ålderstillägg af 200 kronor för att därmed

höja den för »icke kvalificerade biträden» fastställda slutaflöningen till

1,800 kronor.

Ur den motivering, som af berörda förening lämnats för önskemålet

i fråga om de kvalificerade biträdena (att nämligen slutaflöningen för dem

ej måtte komma att understiga 2,000 kronor), tillåter sig kommittén citera

följande:

»Intet skäl härför är dock så bindande som det att en aflöning

under 2,000 kronor icke räcker till att täcka oundgängliga lefnadskostnader

för dessa statstjänare.

Staten liksom hvarje annan arbetsgifvare är naturligtvis förpliktad

och berättigad att hos hvarje sin befattningshafvare söka högsta möjliga

mått af duglighet och intresse för det arbete, som är honom eller henne

anförtrodt. Utgående från den inom statsförvaltningen allt oftare tilllämpade

principen att icke använda mera kvalificerad arbetskraft än ett

31

arbete kräfver, har man i allt större utsträckning börjat ersätta den manliga

arbetskraften med kvinnlig sådan. Men vi våga i underdånighet

rikta Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, att sedan man nu

pröfvat och befunnit värdefull den insats, som den kvinnliga arbetskraften

förmår göra inom statsförvaltningen, kvinnorna icke desto mindre nu

som i så många andra fall stå inför faran att se sitt arbete undervärderadt.

Den invändningen kan ju göras, att de otillräckliga inkomsterna

kunna förbättras genom extra arbete. Må så vara. Men vanligen är de

kvinnliga biträdenas arbete på tjänsterummet ganska jäktadt. Och den,

som under åratal arbetar forceradt i 6 timmar om dagen, står i längden

ej ut med att ytterligare öka arbetstimmarnas antal, åtminstone ej utan

att precisionen i det ordinarie arbetet och därmed arbetsprodukten och

arbetsgifvaren blifva lidande. Äfven om tillgång till extra arbete skulle

finnas — hvilket långt ifrån alltid lär bli fallet — synes det oss som

om staten för dessa i sig själfva så små aflöningsförhållanden ej borde

så snäft tillmäta gränserna att en extra inkomst, som möjligen kan stå till

buds, nödvändigtvis måste tillgripas för att täcka de dagliga lefnadsbehofven.

Det normala, ordinarie arbetet borde bestrida de normala, ordinarie

utgifterna och de extra inkomsterna kunna afsättas för extra omkostnader.

Om t. ex. ett kvinnligt biträde skulle behöfva en tids tjänstledighet

för hvila eller för en brunnskur, så finnes ingen möjlighet att ens med

2,000 kronors inkomst bestrida utgifterna därför, så mycket mindre som

ju i sådant fall äfven tjänstgöringspenningarna bortfalla från hennes

inkomst. Och har hon ej tillfälle att, då det är nödvändigt, vårda sin

hälsa, riskeras ju hennes arbetsförmåga. Men staten måste behålla henne

ändå som ordinarie hefattningshafvare utan att vare sig kvantitativt eller

kvalitativt kunna skörda beräknad arbetsprodukt. Det torde ligga i statsmakternas

intresse att bestämma aflöningsbelopp, som i någon mån kunna

förebygga dylika eventualiteter.»

)

32

Kommitténs yttrande.

Allmänna erinringar och förslag.

Innan kommittén, uti det ifrågavarande, till kommitténs utlåtande

remitterade ärendet, för egen del närmare yttrar sig rörande de särskilda

verk och myndigheter, vid kvilka biträden af ifrågavarande slag må böra

uppföras å ordinarie stat, anser kommittén sig böra framhålla vissa allmänna

principer, som synas kommittén böra beaktas i förevarande ämne.

I hvilka fall Genom nådig remiss den 22 februari 1907 fick kommittén i uppaf

ifrågata- drag att yttra sig i anledning af den i Riksdagens skrifvelse den 23 maj

bömupp/o- 1906, n:r 171, innefattade framställning i fråga om beredande af någon

raSrfe°9tata'' lastare anställning åt personer, som vore bos statens ämbetsverk och myndigheter

på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika

sysslor.

I det betänkande (delen VII), som kommittén den 31 oktober 1907

afgaf i ämnet, hemställde kommittén, att åt biträden, som för stadigvarande

arbetsuppgifter vore hos statsmyndigheter anställda eller därefter

anställdes, måtte gifvas en fast ställning på sätt i betänkandet närmare

utvecklades och föreslogs.

Därvid betonades uttryckligen vikten att tillse, att sådana befattningar

inrättades endast i den mån detta kunde anses af förhållandena

verkligen betingadt. Det måste i sådant hänseende — framhöll kommittén

— förutsättas, att en dylik anställning ej ifrågakomme annat än för

biträde, hvars arbetskraft blefve, i hufvudsakligen samma omfattning som

den ordinarie personalens, utnyttjad för statstjänsten. Men det borde

därjämte kräfvas utredning därom, att behofvet för vederbörande myndighet

af dylik arbetskraft till nämnda omfattning vore af stadigvarande

beskaffenhet.

33

Såsom förut är nämndt, medgaf 1910 års Riksdag, på framställningar

af Kungi. Maj:t, att på ordinarie stat finge uppföras hos fångvårdsstyrelsen

1 skrifbiträde och hos generaltullstyrelsen 2 kvinnliga

skrifta träden. Sedermera har vid 1911 års riksdag, likaledes på framställningar

af Kung], Maj:t, bifallits uppförande å ordinarie stat af 12

skrifbiträden hos nedre justitierevisionen, 1 kvinnligt skrifbiträde hos

direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning m. fl. pensions- och

understödsanstalter äfvensom 5 kvinnliga biträdesbefattningar hos vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

I det omfattande yttrande i detta ämne, som chefen för justitiedepartementet

den 14 januari 1910 afgaf till statsrådsprotokollet vid

behandling inför Kung!. Maj:t af frågan om skrifbiträdet hos fångvårdsstyrelse^

förklarade bemälde departementschef, att han delade kommitténs

åsikt därom, att fasta biträdesbefattningar böra inrättas, endast när

för vederbörande myndighet föreligger ett verkligt och stadigvarande behof

af biträde samt myndigheten kan för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft

helt eller i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie

personalens.

Departementschefen tilläde i detta hänseende följande: . ?

»Enligt hvad utredningen i ärendet gifver vid handen, hafva åtskilliga

myndigheter ej behof af att utnyttja de hos dem ständigt anställda

bitiädens arbetskraft i lika stor utsträckning som den ordinarie personalens.

Utredningen visar sålunda, att omkring halfva antalet biträden har

i statstjänsten eu daglig arbetstid, understigande sex timmar. Af hvad

jag redan yttrat följer, att i dylika fall fasta biträdesbefattningar enligt

min mening icke böra inrättas.»

Departementschefens slutord i nu förevarande hänseende lyda

sålunda:

»Sammanfattande hvad jag ofvan yttrat, anser jag sålunda, att,

nar för en myndighet föreligger ett verkligt och stadigvarande behof af

biträde samt myndigheten kan för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft

i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,

bör en dylik biträdesbefattning uppföras å myndighetens ordinarie stat.»

5—110823 Lmei-egleringshommitténs bet. XXIX.

34

Den af chefen för justitiedepartementet i nu afhandlade hänseende

häfdade allmänna princip har, såvidt kommittén kunnat finna, blifvit af

både Konung och Riksdag godkänd.

Kvinnliga I sitt ofvanbei’örda betänkande af den 31 oktober 1907 hemställde

eller manliga kommittén, att såsom fasta biträden i regel skulle anställas endast kvinnor.

bit v (iclcTi

Därest undantagsvis lämplig kvinnlig arbetskraft icke funnes att

tillgå för fast biträdesbefattning, eller af annan anledning befunnes lämpligt

att anlita manlig arbetskraft, ansåg kommittén, att därvid borde, så

vidt ske kunde och särskilt där det gällde biträdesbefattning för renskrift

eller andra enklare göromål, komma i åtanke pensionerade underofficerare.

Från statsmyndigheter med ständiga biträden af ifrågavarande slag,

helt eller hufvudsakligen aflönade direkt af staten, hade kommittén inhämtat

uppgifter i åtskilliga hänseenden rörande dessa biträden, och hade, med

ledning af de inkomna uppgifterna, åvägabragts en statistisk utredning, för

hvilken redogöres i det nämnda betänkandet och därvid fogade tabellbilagor.

Det torde vid afgörandet af nu föreliggande spörsmål kunna vara

af intresse att erfara, hurusom af de 320 ständiga biträden, rörande

hvilka uppgifter inkommit, allenast 29 voro män, men 291 kvinnor.

Af de 29 manliga biträdena voro 7 anställda hos centrala myndigheter

och institutioner, 14 hos länsstyrelser och 8 hos andra lokala myndigheter

och institutioner.

De 7 hos centrala myndigheter och institutioner anställda tjänstgjorde,

2 i utrikesdepartementet samt 1 hos hvar och en af följande

myndigheter: finansdepartementet, generalpoststyrelsen, kommerskollegiet,

statistiska centralbyrån och vetenskapsakademien (naturhistoriska riksmuseet).

Af de 8 hos andra lokala myndigheter än länsstyrelser tjänstgörande

manliga biträden återfunnos 2 hos domkapitel, 1 vid landsaikiv

och 5 vid lotskaptensexpeditioner.

Af de myndigheter, från hvilka yttranden afgifvits i nu förevarande

ärende, hafva flera — däribland åtskilliga länsstyrelser — mer

eller mindre bestämdt uttalat den uppfattning, att till de biträdesbefatt

-

So

ningar, om hvilkas uppförande å ordinarie stat nu är fråga, böra kunna

få antagas vare sig män eller kvinnor.

Särskildt har marinförvaltningen ansett, att en bestämmelse, hvarigenom

nämnda befattningar ovillkorligen skulle föi‘behållas kvinnor, vore så

mycket mera olämplig, som uti ifrågavarande befattningar i marinförvaltningen

med fördel syntes kunna anställas underbefäl vid armén eller flottan,

som erhållit afsked.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, att de ifrågasatta

nya befattningarna visserligen vore afsedda för biträden, som icke kunde

antagas hafva någon utsikt till befordran, men, då det syntes kunna inträffa,

att ett manligt skrifbiträde, som med iakttagande af nämnda förutsättning

antagits till biträde, sedermera under sin tjänstgöring blifvit

så väl förtrogen med förekommande göromål samt ådagalagt sådan

duglighet och pålitlighet, att han funnes vara framför andra lämplig

att befordras exempelvis till landskanslist eller landskontorist, ansåg

länsstyrelsen, att någon bestämmelse icke borde meddelas, hvarigenom

länsstyrelsen kunde betagas möjlighet att på det sätt, som befunnes

lämpligast, tillgodogöra sig ett biträdes arbetskrafter för mera kräfvande

uppgifter.

Af de biträdesbefattningar, som föreslagits af vetenskapsakademien,

synas två vara afsedda allenast för manliga innehafvare. Härom yttrar

sig kommittén särskildt längre fram i detta betänkande.

Det torde vara af synnerlig vikt att vinna klarhet, om eller i hvad

mån spörsmålet om kvinnliga eller manliga biträden blifvit löst beträffande

de biträdesbefattningar, som på Kungl. Majrts förslag blifvit uppförda

å ordinarie stat vid 1910 och 1911 årens riksdagar.

Hvad då först angår de vid 1910 års riksdag antagna nya aflöningsstaterna

för fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen, är redan

förut nämndt, hurusom i staten för fångvårdsstyrelsen finnes uppförd aflöning

åt ett »skrifbiträde», medan åter i staten för generaltullstyrelsen uppförts

aflöningar för två »kvinnliga skrifbiträden».

Af Kungl. Majrts proposition framgår emellertid otvetydigt, att jämväl

skrifbiträdesbefattningen hos fångvårdsstyrelsen är afsedd att innehafvas

af eu kvinna och ej af man.

36

Vederbörande departementschef har till statsrådsprotokollet redan i

den allmänna redogörelsen rörande biträdesfrågan gjort följande uttalande:

»Några myndigheter hafva till stöd för behofvet af inrättande af

fasta biträdesbefattningar åberopat, att härigenom skulle vinnas en välbehöflig

förbättring i de hos dessa myndigheter anställda extra tjänstemäns

villkor. Dessa uttalanden synas mig emellertid röja en missuppfattning

af syftet med de nya bestämmelserna. Afsikten med dessa är

ingalunda att — huru önskvärd en sådan åtgärd än i och för sig kunde

vara — tillgodose de extra tjänstemännen, hvilka hafva utsikt till befordran,

utan uteslutande att bereda en förbättrad ställning åt de biträden,

hvilka utan befordringsutsikter äro hos myndigheterna på ett stadigvarande

sätt anställda. För utförande af sådana göromål, hvilka lämpligen

— utan åsidosättande af berörda grundsats, att i statstjänsten ej må

användas högre kvalificerad arbetskraft än arbetets beskaffenhet nödvändiggör

— kunna verkställas af extra tjänstemän med befordringsmöjligheter,

böra därför fasta biträdesbefattningar ej inrättas.»

Sedan departementschefen afslutat den allmänna redogörelsen rörande

biträdesfrågan, yttrade han, bland annat, följande:

»Efter att sålunda hafva uttalat, huru jag anser biträdesfrågan i

allmänhet böra lösas, anhåller jag att få öfvergå till förhållandena i detta

hänseende vid fångvårdsstyrelsen.

Det därstädes anställda kvinnliga biträdet utför hos styrelsen förekommande

renskrifningsarbete och därmed jämförliga göromål; hon synes

därmed vara sysselsatt i sådan utsträckning, att hon otvifvelaktigt är att

räkna till den kategori af biträden, som enligt min åsikt bör å ordinarie

stat erhålla fast anställning af den art, som af mig angifvits. Att stadigvarande

behof af detta biträde inom fångvårdsstyrelsen förefinnes, lärer

framgå däraf, att» — — — — —

»Jag föreslår alltså, att å fångvårdsstyrelsens stat uppföres ett skritbiträde.

Angående beloppet af hennes aflöningsförmåner och därmed

sammanhörande förhållanden torde jag få yttra mig i sammanhang med

frågan om aflöningarna åt styrelsens personal i öfrigt.» —

1910 års Riksdags skrifvelse (n:r 2) angående regleringen af utgifterna

under riksstatens andra hufvudtitel gifver icke heller någon som

37

helst anledning till annat antagande, än att skrifbiträdesbefattningen bos

fångvårdsstyrelsen var, likasom de båda skrifbiträdesbefattningarna hos

generaltullstyrelsen, afsedd för kvinnlig innehafvare.

Att de tolf ski-ifbiträdesbefattningar bos nedre justitierevisionen,

hvarom beslut fattats vid 1911 års riksdag, jämväl äro afsedda uteslutande

för kvinnor, gifva handlingarna i ärendet icke någon anledning att

betvifla.

I den stat, som vid 1911 års riksdag blifvit antagen för folkskollärarnas

pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter, är

uttryckligen upptaget ett »kvinnligt skrifbiträde»; och i den nya staten

för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte^därunder lydande distriktstjänstemän

upptagas fem »kvinnliga biträden» hos sistnämnda styrelse.

Af hvad nu anförts lärer nogsamt framgå, att de biträdesbefattningar

af ifrågavarande slag, som vid 1910 och 1911 årens riksdagar

på förslag af Kung], Maj:t uppförts å ordinarie stat, äro afsedda för

kvinnor.

Det synes kommittén icke vara skäl att göra gällande eu annan

grundsats beträffande de befattningar af enahanda eller liknande slag,

som må komma att uppföras å ordinarie stat hos de ämbetsverk och myndigheter,

om hvilka i nu förevarande ärende är fråga.

Äfven om för vissa biträden med kvalificeradt arbete aflöningen

må varda i någon mån höjd utöfver den normaltyp, som bestämts för

skrifbiträdena hos fångvårds- och generaltullstyrelserna m. fl. verk, lärer

dock aflöningen för biträdena i fråga i allt fall icke kunna lämna tillräckligt

uppehälle åt eu tjänstemannafamilj (detta ord taget i dess hittillsvarande

allmänna betydelse).

Ej mindre därutinnan än äfven i beskaffenheten af de göromål, som

torde komma att utföras af ifrågavarande biträden, lärer förefinnas skälig

anledning att låta befattningarna bestridas af kvinnliga innehafvare.

Af yttrandena från vissa i ärendet hörda myndigheter framgår, att

hos dem redan äro anställda manliga skrifbiträden, som anses förtjänta

att erhålla ordinarie anställning; hvadan dessa myndigheter ock framhållit

önskvärdheten däraf, att befattningarna i fråga finge stå öppna såväl

för män som för kvinnor.

38

Ehuru kommittén, i enlighet med hvad nyss uttalats, icke kunnat biträda

denna mening, synes det dock kommittén med billighet öfverensstämmande,

att något göres för att icke dylika manliga skrifbiträden i följd

af kvinnliga biträdens uppförande på ordinarie stat hos ifrågavarande

myndigheter må komma att oförvålladt mista den ställning, de nu intaga.

Det vill synas kommittén, att denna sak skulle kunna lämpligen

ordnas på det sätt, att vederbörande myndighet, efter framställning till

Kungl. Maj:t, blefve bemyndigad dels att, efter det biträdesbefattning

blifvit uppförd å ordinarie stat, låta med dess definitiva tillsättande tills

vidare anstå, om skäl af nyss antydd beskaffenhet därtill föranleda, och

dels att under tiden, tills befattningen varder med ordinarie innehafvare

besatt, för sysslans bestridande använda de med densamma enligt stat

förenade aflöningsförmånerna, ålderstillägg naturligen oberäknade.

Ordningen I kommitténs betänkande af den 31 oktober 1907 framhölls, huru

för

biträde

nas

äntå- som hos skilda myndigheter ordningen för tillsättande af biträdesbefatt^pe

fens för-'' ni u gar då var synnerligen växlande. Hos vissa myndigheter skedde tilld\T9m

’ sättningen genom beslut af myndigheten eller dennas chef, hos andra

genom underlydande tjänsteman. Stundom förekommo båda dessa antagningssätt

jämsides med hvarandra hos samma myndighet.

Med hänsyn till vikten för det allmänna, att för fasta biträdesbefattningar

måtte erhållas fullt lämpliga arbetskrafter, ansåg kommittén

det böra föreskrifvas, att dylik befattning skulle tillsättas af myndigheten

själf.

Efter hvad jämväl omnämndes, hade bland de myndigheter, som

redan då ifrågasatt de fasta biträdenas uppförande på ordinarie stat, flertalet

ansett deras ställning ej böra göras fastare än den, som tillkomme

ordinarie vaktmästare hos statsmyndigheter i allmänhet.

Af den ofvan omförmälda statistiska utredningen framgick, att hos

flertalet af de statsmyndigheter, hvilka sysselsatte ständiga biträden, nagla

föreskrifter rörande biträdenas kompetens icke funnos träffade.

Kommittén ansåg emellertid nödvändigt, att för de fasta biträdena,

med den ställning kommittén tänkte sig för dem, vissa kompetensfoi''-

39

dringar uppställdes. Med hänsyn till den skiftande arten af biträdenas

åligganden och arbetets olika beskaffenhet hos särskilda myndigheter syntes

dock icke böra ifrågakomma att i sådant hänseende uppställa några

allmängiltiga villkor, utan föreskrifter därom böra meddelas särskildt för

hvarje myndighet.

I afseende å dessa kompetensfordringar ville kommittén i allmänhet

framhålla önskvärdheten af, att anspråken på förbildning för särskilda

hiträdesbefattningar icke måtte ställas högre, än som kunde anses

af förhållandena verkligen betingadt. »Äfven på detta område lärer nämligen

i regel» — yttrade kommittén — »för den högre kvalificerade arbetskraften

betingas en högre ersättning. Och det torde icke vara utan skäl,

som det klagas öfver, att man i vårt land är benägen att i viss mån

öfverskatta den teoretiska bildningens betydelse, med förbiseende däraf,

att, särskildt å ett mera begränsadt arbetsområde, äfven en lägre teoretisk

förbildning kan, i mån af vunnen praktisk erfarenhet, lämna fullgod!

resultat.»

Inom kommittén hade varit ifrågasatt, huruvida för antagande till

fast biträdesbefattning borde företes friskbetyg och föreskrifvas viss maximiålder.

Enär emellertid fall kunde tänkas, i hvilka föreskrifter i nämnda

hänseenden skulle finnas obilliga eller olämpliga, både kommittén stannat

vid att icke i sådant afseende framställa något förslag, men ansåg vederbörande

myndigheters uppmärksamhet böra fästas å angelägenheten af att

härutinnan det allmännas intresse blefve i all erforderlig mån beaktadt.

Att kommittén ej saknade skäl för sitt uttalande i sistnämnda hänseende

torde framgå af de upplysningar, som inhämtats rörande »ålder

vid första anställning hos vederbörande myndighet».

Äfven om hänsyn togs därtill, att några af de kvinnliga biträdena

före erhållandet af sin dåvarande befattning tjänstgjort hos annan myndighet,

syntes det dock kommittén anmärkningsvärd!, att af dessa biträden

ett betydande antal vunnit sin dåvarande anställning först vid ganska

framskriden ålder. Ej mindre än 92 (af hela antalet 31''o %) hade vid

anställandet uppnått mer än 30 år, 26 (8’9 %) hade öfverskridit 40 år,

och ännu vid så hög ålder som 63 år hade ett biträde år 1904 anställts

inom ett centralt ämbetsverk.

40

Af dessa siffror, sammanställda med hvad förut anförts rörande

kompetensfordringar och form för anställandet, syntes kommittén kunna

dragas den slutsatsen, att i åtskilliga fall tillsättandet af biträdesbefattningar

skett icke med tillämpning af principerna om konkurrens och offentlighet,

utan på grund af ömmande omständigheter eller andra personliga

förhållanden.

Kommittén ansåg det öfver hufvud taget vara angeläget, att vid

besättandet af sådana befattningar, om hvilka då var fråga, komme att

såsom det väsentliga beaktas, att staten erhölle den i olika afseenden

bästa och lämpligaste arbetskraft. Ur denna synpunkt fann kommittén

sig tillika böra, i det allmännas intresse, föreslå, att för antagandet till

fast biträde måtte fordras föregående prof tjänstgöring, hvars längd syntes

böra bestämmas till minst ett år; dock att på särskild pröfning af vederbörande

myndighet skulle kunna få ankomma, om och i hvad mån föregående

verksamhet som tillfälligt eller ständigt biträde hos samma eller

annan statsmyndighet kunde ersätta proftjänstgöringen. I

I sitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari

1910 uttalade chefen för justitiedepartementet, att, om biträdesbefattning

uppfördes å vederbörande myndighets ordinarie stat, biträdets rättigheter

och skyldigheter borde utmätas väsentligen på samma sätt som tjänstemännens.

»Biträde bör alltså» — yttrade departementschefen — »antagas fast,

därvid i regel torde vara lämpligast, att — såsom förhållandet nu är med

stora klasser af tjänstemän — konstitutorial utfärdas å befattningen, hvaraf

åter följer, att biträdet kan i administrativ väg afsättas på grund af fel

eller försummelse i tjänsten.

Kompetensfordringarna måste gifvetvis blifva olika och beroende

af arten af det arbete, biträdet skall utföra, men alltid torde böra fordras

åtminstone ett års proftjänstgöring, med rätt för vederbörande myndighet

att pröfva, om och i hvad mån föregående arbete såsom biträde i

samma eller annat verk må kunna ersätta proftjänstgöringen.»

Af de myndigheter, som afgifvit yttranden i nu förevarande ärende,

har kammarkollegiet hemställt, att i fråga om sättet för antagande, bevil

-

41

jande af ledighet samt i förekommande fall disciplinär bestraffning skulle

för skrifbiträden gälla detsamma som för vaktmästare.

Domänstyrelsen har uttalat, att i fråga om biträdes antagande,

tjänstledighet, afsked och ansvar för tjänstefel syntes böra tillämpas de

i ^instruktionen för styrelsen den 16 oktober 1908 meddelade föreskrifter

i fråga om vaktmästare, samt att samma instruktion borde äfven i öfriga

tillämpliga delar vara gällande för biträdena.

I det yttrande, som afgifvits af länsstyrelsen i Västernorrlands län,

har uttalats, att innehafvare af befattningarna i fråga vid denna länsstyrelse

syntes lämpligen böra antagas af Konungens befallningshafvande

medelst konstitutorial. Någon föreskrift om särskild kompetens för dylik

befattning ansågs icke erforderlig.

I fråga om särskilda kompetensfordringar har länsstyrelsen i Jönköpings

län uttryckt den åsikt, att biträde före anställandet bör hafva

ådagalagt prof på färdighet i maskinskrifning.

Statskontoret har för biträden å dess riksbokslutsbyrå ansett böra

uppställas såsom kompetensvillkor, att de a Jagt antingen afgångsexamen

från] Jittaklassigt elementarläroverk för flickor eller realskoleexamen eller

ock visat sig eljest innehafva ungefärligen motsvarande kunskapsmått,

med rätt emellertid för statskontoret att vid tillsättande af sådan tjänst

låta hvad som möjligen brister en sökande i afseende å examensbetyg

uppvägas af ådagalagd skicklighet under föregående tjänstgöring.

För det biträde, under benämning »kartograf», som af domänstyrelsen

föreslagits till högre aflöning än efter normaltyp, anser styrelsen

fordras särskild kvalifikation, nämligen genomgången ritkurs och god praktik

i kartarbeten.

Riksbibliotekarien har yttrat, att »angående de af statsrådet och

chefen för justitiedepartementet föreslagna bestämmelserna beträffande

biträdens rättigheter och skyldigheter» riksbibliotekarien för sin del icke

hade annat att anföra, än att en proftjänstgöring af minst ett år syntes

honom onödigtvis lång för bedömande af en persons skicklighet till det slags

arbete, som skall utföras af ett skrifbiträde. Eu inskränkning däld, »som dock

för kungl. biblioteket ej bör gå vidare än hvad för liknande befattningar

annorstädes kan finnas lämpligt», anser riksbibliotekarien sig höra förorda.

6—110823 Lönereglering skommitténs bet. XXIX.

42

I § 8 uti den för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten den 16

december 1910 utfärdade instruktion särskiljas, i afseende å tillsättandet,

i paragrafen angifna »tjänstemän» i styrelsen från skrifbiträdet, förste vaktmästare

och vaktmästare. Om dessa sistnämnda, med hvarandra sammanställda

befattningar säges, att de tillsättas af styrelsen medelst konstitutorial.

I fråga om kompetensen för skrifbiträdet innehåller instruktionen

allenast, i § 10, att, innan sådant biträde erhåller ordinarie anställning,

biträdet bör hafva hos styrelsen fullgjort prof tjänstgöring under minst

ett år; dock att styrelsen må härifrån medgifva undantag, då sökandes

lämplighet för befattningen annorledes styrkes.

I § 39 stadgas, att styrelsen äger efter omständigheterna förordna

om ledighet för skrifbiträdet äfvensom för vaktmästare hos styrelsen och

om tjänstens uppehållande under sådan ledighet eller då vakans å befattningen

inträffar.

Jämväl i fråga om disciplinär bestraffning sammanställas i § 77

skrifbiträdet och vaktmästarna hos fångvårdsstyrelsen.

Af § 20 i den för generaltullstyrelsen den 2 december 1910 utfärdade

instruktion framgår, att de kvinnliga skrifbiträdesbefattningarna

hos styrelsen tillsättas af styrelsen medelst konstitutorial, samt att vid

ledigblifvande sådan befattning skall medelst annons i allmänna tidninningarna

och anslag i styrelsens lokal kungöras ledig till ansökning inom

tjugu dagar efter kungörandet. Om någon proftjänstgöring för skrifbiträde

nämnes ej.

Jämlikt § 22 är det styrelsen, som beviljar tjänstledighet åt skrifbiträde

för huru lång tid som helst och som förordnar om befattningens

uppehållande genom vikarie.

I den afdelning af instruktionen, som handlar om åtal och ansvar

för tjänstefel, nämnes ej något särskildt i fråga om skrifbiträdena hos

styrelsen.

Det torde i detta sammanhang få omnämnas, att i kungl. bref den

16 december 1910 till fångvårdsstyrelsen, med vissa föreskrifter i anledning

af de från och med år 1911 gällande nya aflöningsstater för fång

-

43

vården och därmed sammanhörande förhållanden, förordnats, att i konstitutorial,

som af fångvårdsstyrelsen utfärdas för skrifbiträdet, skall, till

dess allmänna föreskrifter blifvit meddelade beträffande de hos statens

ämbetsverk och myndigheter å ordinarie stat anställda skrifbiträden, intagas

förbehåll om skyldighet för biträdet att vara underkastadt de föreskrifter,

som sålunda kunna blifva utfärdade.

Likaledes är i kungl. bref den 25 november 1910 till generaltullstyrelsen,

angående styrelsens framställning i fråga om tillsättande af de

å 1911 års stater för tullverket uppförda två skrifbiträdesbefattningarna

hos styrelsen m. m., förklarad!, att vid utfärdande af konstitutorial för

kvinnligt skrifbiträde i generaltullstyrelsen skall i konstitutorialet intagas

förbehåll därom, att biträdet skall underkasta sig de allmänna villkor och

bestämmelser, som vid blifvande reglering beträffande kvinnliga biträden

hos statens ämbetsverk och myndigheter kunna varda meddelade.''

För egen del får kommittén i nu förevarande hänseenden åberopa

hvad kommittén, såsom ofvan erinrats, anfört i enahanda afseenden uti

sitt betänkande af den 31 oktober 1907 (delen YIT).

Efter det skrifbiträden blifvit vid 1910 års riksdag uppförda å ordinarie

stat hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen, hafva ock i de

nya instruktionerna för nämnda två ämbetsverk intagits stadganden,

jämlikt livilka skrifbiträdena skola antagas af vederbörande myndigheter

själfva medelst konstitutorial.

I fråga om kompetensfordringar har chefen för justitiedepartementet

uti sitt grundläggande yttrande i förevarande ämne till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1910 uttalat sig i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med kommitténs uppfattning, äfven beträffande proftjänstgöringen.

Föreskrift om sådan proftjänstgöring har ock intagits i instruktionen

för fångvårdsstyrelsen, med rätt emellertid för denna styrelse att

medgifva undantag, då sökandes lämplighet för befattningen annorledes

styrkes.

Uti instruktionen för generaltullstyrelsen finnes däremot icke intagen

någon föreskrift i fråga om proftjänstgöring.

Kommittén tillåter sig hemställa, att, utan afseende å hvad riksbibliotekarien

anfört, föreskrifter i nyssberörda hänseende måtte meddelas

44

Befattningi

frånträdande

vid

giftermål.

vederbörande myndigheter i enlighet med hvad som stadgats för fångvårdsstyrelsen.

Vare sig nu att i blifvande instruktionsbestämmelser biträdena i

fråga varda i afseende å antagande, tjänstledighet, afsked, disciplinär

bestraffning i förekommande fall m. in. sammanställda med vaktmästare

eller ej, anser sig kommittén böra ånyo framhålla betydelsen af att vid

tillsättningen af biträdesbefattningarna principerna om konkurrens och

offentlighet måtte komma i tillämpning, såsom skett beträffande skrifbiträdena

hos generaltullstyrelsen med den affattning instruktionen för

denna styrelse erhållit.

Likaså synas, i enlighet med hvad som blifvit bestämdt i instruktionerna

för fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen, frågor om tjänstledighet

för biträdena böra få afgöras af myndigheten själ!, utan afseende

å tidslängden för ledigheten.

Slutligen tillåter sig kommittén beträffande kompetensfordringarna

inom särskilda verk fästa uppmärksamheten å angelägenheten däraf att

för vissa biträden, exempelvis dem å statskontorets riksbokslutsbyrå, räknebiträdena

å kammarrättens revisionsafdelning samt en del biträden hos

arméförvaltningen, kunskap i bokföring varder uppställd såsom kompetensvillkor.

Färdighet i maskinskrifning synes i regeln böra fordras för antagande

till skrifbiträde. I vissa fall torde ock vana vid stenografering

kunna få anses såsom en väsentlig merit.

i Att till de befattningar, om hvilka nu är fråga, icke må befordras

gift kvinna, utan allenast sådan som är ogift eller änka, bär kommittén

ansett sig böra förutsätta.

Hvad åter angår spörsmålet, huruvida kvinnlig ^befattningshafvare,

som träder i gifte, må kunna få kvarstå i befattningen eller ej, är detta

spörsmål olika besvaradt inom skilda områden af statstjänsten.

I kungl. kungörelsen den G november 1903, angående kompetens

för kvinnliga läkare att innehafva vissa läkarbefattningar, är stadgadt,

att, om kvinnlig läkare, som på grund af offentlig myndighets förordnande

innehar tjänstebefattning, träder i gifte, hon skall anses hafva franträdt

befattningen.

45

Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 — som

i § 186 föreskrifver, att sökande till lärarinnebefattning vid samskola

skall vara ogift — innehåller i § 128 (äfven sådan denna paragraf lyder

enligt kungl. kungörelse den 3 november 1909) den bestämmelse, att lärarinna,

som träder i gifte, är skyldig att afgå från sin befattning och bör i

sådant fall ofördröjligen till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

ingifva sin anhållan om afsked.

I anslutning härtill föreskrifves ock i § 190 af samma stadga, att

lärarbefattning i teckning och musik vid realskola kan sökas och innehöfvas

äfven af kvinna, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan

befattnings erhållande föreskrifna villkor.

Stadgan för folkskolelärarseminarierna i riket den 29 januari 1886

däremot — som i § 14 innehåller, att vid lärarinneseminarium minst en

af adjunktsbefattningarna skall bestridas af lärarinna och att för undervisningen

i gymnastik, i teckning samt i musik och sång böra förordnas

lärarinnor, såvida icke, hvad de två sistnämnda ämnena angår, särskilda

omständigheter föranleda undantag, äfvensom att för undervisningen i den

med sådant seminarium förenade öfningsskola likaledes skall förordnas

lärarinna — föreskrifver i § 21, att, i händelse lärarinna med adjunkts

tjänstgöring träder i gifte, det må ankomma på konsistoriets bepröfvande,

om hon må bibehållas vid tjänsten; ägande konsistoriet sedermera uppsäga

henne därifrån, då läroverkets bästa finnes sådant kräfva.

Uti] § 38 i instruktionen för generalpoststyrelsen den 31 december

1909 stadgas följande.

Till vissa i postverkets stater angifna befattningar kan äfven antagas

myndig kvinna, hvilken är ogift eller änka.

Träder kvinna, som innehar sådan befattning vid postverket, i gifte,

skall hon anses hafva frånträdt befattningen, likväl med rätt för styrelsen

att, om särskilda omständigheter därtill föranleda, behålla henne såsom

extra tjänsteman.

I §§ 77 och 128 af instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande

distriktsförvaltningar den 31 december 1907 föreskrifves, att,

därest kvinna, som å ordinarie stat innehar tjänst vid styrelsen eller vid

46

distrikt, träder i gifte, hon skall anses hafva frånträdt sin befattning,

styrelsen resp. distriktsförvaltningen dock obetaget att, där sådant anses

lämpligt, bibehålla henne i extra tjänst.

Jämväl i instruktionen för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907,

§ 30, finnes stadgadt, att, om kvinna, som innehar tjänst å ordinarie

stat vid telegrafverket, träder i gifte, hon skall anses hafva frånträdt

befattningen, styrelsen dock obetaget att, där sådant anses lämpligt, bibehålla

henne i extra tjänst.

Enligt kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor

och bestämmelser för åtnjutande af aflöningsförmåner enligt den från

och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten är kvinnlig

befattningsliafvare, som ingår äktenskap, skyldig afgå från tjänsten,

om fångvårdsstyrelsen finner det nödigt. Å den nämnda staten äro såsom

kvinnliga befattningshafvare upptagna, förutom en skollärarinna vid

straffängelset i Stockholm, första vaktfruar, vaktfruar och kokerskor.

1 instruktionen för generaltullstyrelsen den 2 december 1910, § 20,

finnes stadgadt, att om kvinna, som innehar ordinarie skrifbiträdesbefattning

hos styrelsen, träder i gifte, hon skall anses hafva frånträdt befattningen,

styrelsen dock obetaget att, där sådant anses lämpligt, bibehålla

benne i extra tjänst.

Någon motsvarande bestämmelse finnes icke intagen i instruktionen

för fångvårdsstyrelsen den 16 i samma månad.

Såsom ofvan är nämndt, bar emellertid i kungl. bref till fångvårdsstyrelsen

den 16 december 1910 förordnats, att i konstitutorial, som af

fångvårdsstyrelsen utfärdas för dess skrifbiträde, skall, till dess allmänna

föreskrifter blifvit meddelade beträffande de bos statens ämbetsverk och

myndigheter å ordinarie stat anställda skrifbiträden, intagas förbehåll om

skyldighet för biträdet att vara underkastadt de föreskrifter, som sålunda

kunna blifva utfärdade.

Efter öfvervägande af hvad sålunda uti ofvannämnda hänseende

finnes föreskrifvet för skilda områden af statstjänsten har kommittén för

sin del ansett det vara lämpligast, att för biträdesbefattningar, om livilka

nu är fråga, varda i berörda hänseende meddelade bestämmelser i Imf

-

47

vudsaklig öfverensstämmelse med dem, som gälla för generaltullstyrelsens

skrifbiträden samt för kvinnliga tjänstemän vid postverket, statens järnvägar

och telegrafverket.

Kvinna, som innehar ordinarie biträdesbefattning, skulle alltså, om

hon ingår äktenskap, anses hafva därmed frånträdt befattningen, vederbörande

myndighet, som anställt henne, obetaget, att, där sådant befinnes

lämpligt, bibehålla henne i extra tjänst eller använda henne såsom

tillfälligt biträde.

Såsom förut är antydt, hade kommittén i sitt betänkande den 31

oktober 1907 (delen VII) uttryckt den åsikt, att fasta biträdesbefattningar

icke borde ifrågakomma för andra biträden än sådana, hvilkas arbetskraft

vederbörande myndigheter behöfde utnyttja i hufvudsakligen samma

omfattning som de ordinarie tjänstemännens.

I sådant hänseende fästade kommittén i det nämnda betänkandet

uppmärksamheten därå, att med de löneregleringar, som år 1907 beslutats

för statskontoret, arméförvaltningen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen,

förknippats villkor om viss daglig arbetstid å tjänsterummet

för den ordinarie personalen. Men denna arbetstid hade bestämts olika,

nämligen vid telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen till minst 7 effektiva

timmar samt vid statskontoret och arméförvaltningen till minst 6 timmar,

allt hvarje söckendag, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas

eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas.

Kommittén antog, att den arbetstid, som bestämts för den ordinarie

personalen vid statskontoret och arméförvaltningen, skulle vid stundande

löneregleringar för andra centrala ämbetsverk i allmänhet komma

att vinna tillämpning äfven för dessas ordinarie personal. Vid sådant

förhållande syntes det kommittén, att en daglig arbetstid å tjänsterummet

af enahanda längd borde i regel föreskrifvas äfven för de fasta

biträden, som kunde komma att anställas hos samma myndigheter.

Därvid vore emellertid att märka — yttrade kommittén vidare —

att för den ordinarie personalen hos dessa myndigheter den föreskiifna

arbetstiden å tjänsterummet utgjorde allenast eu minimitid, med skyldighet

för vederbörande att därutöfver, utan särskild ersättning, å tjänste

-

Arbetstid;

frågan om

ersättning

för öfvertidsarbete

in. m.

48

rummet eller i hemmet åt tjänsten ägna den ytterligare tid, som kunde

finnas erforderlig.

En dylik förpliktelse ansåg kommittén dock ej billigtvis böra ifrågasättas

för en personal i den ställning, som de fasta biträdena enligt kommitténs

då framlagda förslag skulle erhålla; utan syntes det, att för dem

den föreskrifna arbetstiden å tjänsterummet borde innefatta det mått af

arbete, som af dem kräfdes såsom vederlag för dem tillerkända aflöningen.

Något öfvertidsarbete och därmed förbunden särskild ersättning

borde, enligt kommitténs åsikt, i regel icke för dem förekomma, enär

däraf lätteligen kunde blifva följden, att biträdenas arbetskraft, till men

såväl för dem själfva som för det allmänna, i förtid brötes. Yisade sig

mera regelbundet eller för längre tid, att göromålen icke af de fasta biträdena

medliunnes under den stadgade arbetstiden, borde i erforderlig mån

anlitas tillfälliga arbetskrafter eller ock den fasta biträdespersonalen i

behörig ordning förstärkas.

Hvad som för fasta biträden hos de centrala verken kunde komma

att bestämmas i fråga om den dagliga arbetstiden å tjänsterummet, syntes

kommittén ock kunna i möjligaste mån tillämpas äfven bos andra myndigheter,

där fasta biträden kunde komma att anställas. I

I sitt meranämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari

1910 anförde chefen för justitiedepartementet uti nu ifrågavarande hänseende

följande.

»Biträdets arbetstid å tjänsterummet bör i regel vara 6 timmar,

men i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7

timmar, denna tid. Är arbetstiden 6 timmar, bör biträdet vara pliktigt

att i särskilda fall, då arbetets behöriga gång det kräfver, kvarstanna i

arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme, men verkställer biträdet

arbete därutöfver, vare sig å tjänsterummet eller i hemmet, bör detta

särskildt betalas».

I ett till handlingarna i nu förevarande ärende hörande yttrande har

länsstyrelsen i Stockholms län framhållit önskvärdheten af att tydlig bestämmelse

meddelas, huruvida ett skrifbiträdes anställning på ordinarie stat

skall medföra hinder för länsstyrelsen att åt biträdet mot särskild ersätt

-

49

ning öfverlämna utförande af skrifarbete, som icke medhinnes på den

ordinarie arbetstiden om sex timmar å tjänsterummet.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande erinrat, hurusom i § 27 uti

instruktionen den 26 maj 1909 föreskrifves i första punkten, att för ordinarie

tjänstinnehafvare i nämnda ämbetsverk den dagliga arbetstiden å

tjänsterummet skall, i den mån ej i det följande annorlunda stadgas, utgöra

sex timmar hvarje söckendag. »I den sålunda bestämda arbetstiden»

— hette det i andra punkten — »äger öfverordnad att vid alla de tillfällen,

då göromålens gång det klöfver, påfordra nödig utsträckning.»

Af kollegiet har föreslagits, att i sistnämnda punkt skulle efter

orden »påfordra nödig utsträckning» tilläggas »som hvad skrifbiträde angår

dock ej må utan särskild ersättning öfverstiga en timme dagligen».

Domänstyrelsen har uttryckt den mening, att beträffande samtliga

af styrelsen föreslagna biträdena borde gälla, att för de ifrågasatta aflöningarna

biträdena icke borde anses skyldiga att arbeta mer än sex timmar

dagligen, utan äga rätt att för öfverarbete, när så påkallades och de

sådant mäktade, erhålla skälig ersättning efter styrelsens bestämmande.

Generalpoststyrelsen, som — till det antal, hvarom förut är nämndt —

föreslagit uppförandet i postverkets aflöningsstat af kvinnliga biträden

hos styrelsen och postdirektionerna samt vid postkontoret Malmö 1, har

till stöd för krafvet på högre aflöningsförmåner för dessa biträden än för

sknfbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen anfört, bland

annat, att hos sistnämnda bada ämbetsverk den dagliga tjänstgöringstiden

för den ordinarie personalen vore afsedd att utgöra i allmänhet

minst sex timmar, under det densamma för motsvarande personal hos

generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar i allmänhet uppginge

till minst sju timmar.

Rik,sar ki vari en har beträffande tjänstgöringstiden för de af honom

föreslagna kvinnliga biträden (»kopister») i riksarkivet, förklarat sig anse,

att de föreskrifna sex timmarna, med afseende fästadt på den särskilda

uppmärksamhet, som vissa af »kopisternas» göromål kräfde, skäligen borde

kunna nedsättas till högst fem.

Det till uppförande å karolinska institutets stat föreslagna biblioteksbiträdet

har, med afseende å de fordringar på språkkunskaper och

7—110823 Löneregleringtkommitténs bet. XXIX.

50

bibliotekskännedom, som ställas på detta biträde, synts vederbörande

lärarkollegium böra tillerkännas förmånen af något kortare tjänstgöringstid,

minst fem timmar om dagen, med undantag för den tid undei månaderna

juni—augusti, då semester ej åtnjötes, under hvilken tid tjänstgöringen

skulle pågå så många timmar om dagen, som kanslern enligt

lärarkollegiets förslag kunde finna skäligt bestämma.

Vetenskapsakademien har beträffande ett vid meteorologiska centralanstalten

anställdt biträde, som föreslagits till uppförande a ordinarie

stat, framhållit, att af detta biträde kräfdes högre kvalifikationer än de

för ifrågavarande slag af statst jänare vanliga. Enligt hvad anstaltens

föreståndare förklarat, kunde i följd af arbetets ansträngande beskaffenhet

den dagliga arbetstiden för nämnda biträde ej lämpligen utsträckas

till »det normala måttet» eller sex timmar. Allenast under förutsättning

att så ej blefve fallet, ansåg akademien sig kunna föreslå normalaflöning

åt ifrågavarande biträde. Det hemställdes, att biträdets uppförande å

ordinarie stat ej måtte för detsamma föranleda längre arbetstid än akademien

eller anstaltens föreståndare från angifna synpunkter funne skäligt

föreskrifva.

T de på senare tiden fastställda instruktioner för ett flertal ämbetsverk

och myndigheter finnes stadgadt, att för ordinarie tjänstinnehafvare

den dagliga arbetstiden å tjänsterummet skall hvarje söckendag utgöra

sex timmar, att i den sålunda bestämda arbetstiden öfverordnad

äger påfordra nödig utsträckning vid alla de tillfällen, då göromålens

gång det kräfver, men att å andra sidan den dagliga arbetstiden å tjänsterummet

må kunna, om och i den mån omständigheterna det medgifva,

för tre månader under tiden juni—september inskränkas till fyra timmar.

Beträffande styrelserna för post- och telegrafverken är i instruktioner

stadgadt, att samtliga ordinarie tjänstemän skola vara å tjänsterummet

tillstädes minst 7 effektiva timmar hvarje söckendag. Generalpostdirektören

och generaldirektören för telegrafverket äga emellertid att, hvar för

sitt verk, på grund af särskilda omständigheter medgifva undantag från

denna regel.

Vidkommande styrelsen för statens järnvägar är stadgadt i instruktion,

att styrelsens samtliga tjänstemän skola vara tillstädes å tjänste

-

Öl

rummet minst sju fulla arbetstimmar hvarje söckendag, i den mån ej

undantag kunna anses böra stadgas i arbetsordning eller för särskilda

fall efter pröfning medgifvas af styrelsen. I den sålunda bestämda arbetstiden

äger öfverordnad påfordra nödig utsträckning vid alla de tillfällen,

då göromålens gång det kräfver. Å andra sidan må styrelsen, om och i

den mån omständigheterna det medgifva, kunna för tre månader under

tiden juni—september medgifva viss inskränkning i den dagliga arbetstiden

a tjänsterummet, dock ej med mera än sju timmar i veckan.

I § 34 uti instruktionen den 16 december 1910 för fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten meddelas, uti första punkten, för ordinarie

befattningshafvare hos fångvårdsstyrelsen den vanliga allmänna föreskriften

om arbetstiden å tjänsterummet sex timmar hvarje söckendag.

Uti andra punkten af samma paragraf heter det i begynnelsen:

»I den sålunda bestämda arbetstiden äger öfverordnad att vid alla

de tillfällen, då göromålens gång det kräfver, påfordra nödig utsträckning,

för skrifbiträdet dock icke längre än en timme.»

För skrifbiträdena hos generaltullstyrelsen finnes däremot någon

dylik begränsning af arbetstiden icke medgifven i den för sistnämnda

styrelse den 2 december 1910 utfärdade instruktionen (§ 31).

Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att i det ofvan

åberopade kungl. brefvet till fångvårdsstyrelsen den 16 december 1910

jämväl finnes intagen den bestämmelsen, att det å den nya aflöningsstaten

för styrelsen uppförda skrifbiträde skall åligga att utföra hos styrelsen

förekommande renskrifnings- och därmed jämförliga göromål, i den

mån de medhinnas å den för biträdet föreskrifna arbetstid.

I sitt betänkande af den 31 oktober 1907 angaf kommittén sin

uppfattning rörande den dagliga arbets- eller tjänstgöringstiden för de

fasta biträdena med den ställning kommittén då tänkte sig för dem.

Då nu emellertid, med fullföljd af de vid 1910 och 1911 årens riksdagar

efter framställningar från Kungl. Maj:t fattade beslut, frågan gäller

biträden, som skola uppföras a ordinarie stat, vill kommittén i förevarande

hänseende ansluta sig till chefens för justitiedepartementet uttalande den

14 januari 1910 därom, att biträdets arbetstid å tjänsterummet bör i

regel vara 6 timmar, men i verk, där nämnda arbetstid är för tjänste

-

52

männen bestämd, till 7 timmar, denna tid, samt att, da arbetstiden äi b

timmar, biträdet bör vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga

gång det klöfver, kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare

en timme.

Däremot anser sig kommittén böra bestämdt afstyrka, att i blifvande

bestämmelser för å ordinarie stat uppförda biträden medgifves ersättning

för öfvertidsarbete.

Till stöd för sin uppfattning härutinnan vill kommittén ej uteslutande

åberopa de konsekvenser, som af sådant medgifvande skulle härflyta

för statsverket, i ty att anspråk i enahanda hänseende säkerligen

skulle framkomma från vaktmästare och andra kategorier af statstjänare.

Kommittén vill därutöfver ånyo upprepa hvad redan i delen VII

anfördes därom, att öfvertidsarbete och därmed förbunden särskild ersättning

lätteligen kunna hafva till följd, att biträdenas arbetskraft, till men

såväl för dem själfva som för det allmänna, brytes i förtid.

Det torde ej sakna sitt intresse att här erinra, hurusom i den till

kommittén i förevarande ärende remitterade framställningen från föreningen

af kvinnor i statens tjänst förekommer följande uttalande:

— — »den som under åratal arbetar forcei’adt i 6 timmar om dagen,

står i längden ej ut med att ytterligare öka arbetstimmarnas antal, åtminstone

ej utan att precisionen i det ordinarie arbetet och därmed

arbetsprodukten och arbetsgifvaren blifva lidande».

Såsom förut är nämndt, har länsstyrelsen i Uppsala län påpekat,

att hos länsstyrelsen erfordrades biträde med renskrift äfven af sådana

expeditioner, för hvilka landssekreteraren och landskamreraren ägde uppbära

lösen och hvilka till följd däraf bekostades af dem personligen. I ör

sådan renskrift plägade årligen betalas af landssekreteraren omkring 100

kronor, af landskamreraren omkring 60 kronor.

Länsstyrelsen har hemställt, att landssekreteraren och landskamreraren

måtte erhålla tillstånd att — om så läte sig göra utan hinder för

de fast anställda skrifbiträdenas öfriga göromål — få för sådan renskrift

anlita dessa under deras tjänstgöringstid å tjänsterummen, med skyldighet

för landssekreteraren och landskamreraren att därför lämna ersätt

-

53

ning med belopp, hvarom öfverenskommelse kunde träffas mellan dem

och skrifbiträden a.

Riksarkivarien har, för den händelse att de för riksarkivet föreslagna

biträden å stat ("kopister») måste nöja sig med aflöning efter normaltypen,

ansett billigheten kräfva, att någon ersättning bereddes dem

på annat sätt. Därvid låge det, enligt riksarkivariens mening, nära till

hands att tänka sig, att de afskrifter, som verkställdes dels för riksarkivets

urkundspublikationer och dels för enskilda personers räkning, hädanefter

såsom hittills finge särskildt betalas dels af publikationsanslaget och

dels af hvad som inflöte i föreskrifven lösen.

Kommittén anser sig i princip ej kunna tillstyrka, att biträden å

stat under arbetstiden å tjänsterummet få mot särskild ersättning sysselsättas

med utskrift af expeditioner eller afskrifter, för livilka enligt gällande

författning lösen utgår till vederbörande tjänstemän, ej heller att,

på sätt riksarkivarien alternativt ifrågasatt, biträdena i riksarkivet utöfver

aflöningen å stat erhålla särskilda ersättningar från omförmälda

publikationsanslag.

Vid det yttrande, kammarkollegiet afgifvit i nu förevarande ärende,

finnes fogadt ett särskildt anförande af kammarrådet Hj. Nehrman.

Han har till kollegiets förslag i ämnet, såvidt det anginge de två

skrifbiträden, som ej skulle placeras i kollegiets arkiv, ansett sig böra

foga uttalande därom, att dessa biträden — Indika han förutsatte böra

äga fullt nöjaktig färdighet i maskinskrifning — jämväl borde få af ledamöterna

växelvis under någon viss lämplig tid hvarje vecka, likvisst utan

betydligare inkräktning på biträdenas renskrifningsarbete, disponeras för

skrifning efter diktamen, excerpering ur handlingar in. in. samt för uppsättning

af konceptexpeditioner.

I anledning däraf har kommittén ansett sig allenast böra uttala

den förvissning, att i vederbörande ämbetsverks och myndigheters instruktioner

och arbetsordningar icke komma att införas några bestämmelser,

hval igenom ett skrifbiträdes arbete inskränkes till enbart renskrifning, utan

att biträdet må kunna därutöfver användas till annat lämpligt arbete på sätt

för verkets uppgifter och till det allmännas båtnad finnes vara mest gagneligt.

54

Aflöning.

Vidkommande de ämbetsverk och myndigheter, hos hvilka den normala

arbetstiden för vederbörande ordinarie tjänstinnehafvare utgör sex

timmar hvarje söckendag, anser kommittén sig böra förutsätta, att vid

uppförande å ordinarie stat af biträden, som syssla uteslutande eller hufvudsakligen

med renskrifning eller andra enklare göromål, aflöningen till

dessa biträden kommer att bestämmas efter den antagna normaltypen,

d. v. s., frånsedt ortstillägg i förekommande fall, till de belopp, som vid

1910 års riksdag fastställdes för skrifbiträdena hos fångvårdsstyrelsen och

generaltullstyrelsen och vid 1911 års riksdag för biträden hos nedre justitierevisionen

in. fl. verk.

För biträden, af hvilka enligt vederbörandes mening skulle kräfvas

ett mera kvalificeradt arbete, hafva, efter hvad i nu förevarande ärende

inkomna handlingar utvisa, flera ämbetsverk föreslagit höjning af den

normala begynnelseaflöningen med olika belopp, högst 400 kronor, I

fråga om ålderstilläggen har i allmänhet icke föreslagits någon afvikelse

från normaltypen (2 ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter fem och

tio år).

Undantag i sistnämnda hänseende utgöra

kammarrätten, som föreslagit, att räknebiträdena å dess revisionsafdelning

skulle erhålla tre ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, samt

försäkringsinspektionen, som föreslagit två ålderstillägg, hvartdera å

25 0 kronor.

Ålderstillägg till sistnämnda belopp har ock föreslagits af generalpoststyrelsen

för biträden hos styrelsen och vissa underlydande förvaltningar,

men denna styrelse och de underlydande förvaltningarna intaga

i vissa hänseenden en särställning, såsom redan är nämndt och än vidare

kommer att beröras i det följande.

Arméförvaltningen har för tre biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter

icke begärt å stat andra löneförmåner än de normala, men

däremot hemställt om ett särskildt belopp till aflöningsfyllnad åt dessa

tre biträden.

För kommittén har det tett sig såsom önskvärdt, att vid bestämmandet

af aflöningen för sådana biträden å stat, om hvilka i före

-

55

varande ärende är fråga, de biträden, för hvilka den normala arbetstiden

kommer att utgöra sex timmar hvarje söckendag, ej varda uppdelade

i flera aflöningsgrader än som af omständigheterna kunna anses

oundgängligen påkallade.

Det har synts kommittén, att i sådant hänseende vore tillfyllest,

om utöfver den normala typen funnes allenast en ytterligare aflöningstvp,

afsedd för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter.

Sistnämnda typ torde skäligen kunna, på sätt statskontoret föreslagit

för biträden å dess riksbokslutsbyrå, bestämmas till 800 kronor i

lön, 050 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,

där sådant utgår med fullt belopp, eller sammanlagdt 1,600 kronor, hvartill

suklle kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200

kronor, efter fem och tio år. Slutaflöningen blefve då 2,000 kronor och

i pension skulle kunna erhållas 1,200 kronor.

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att föreningen af kvinnor

i statens tjänst uti den till kommittén remitterade framställningen

såsom önskemål vid uppgörande af förslag till aflöning för kvalificerade

kvinnliga befatta ingshafvare hos statens ämbetsverk och myndigheter, särskild!

hos statskontoret m. fl. angifna verk, framhållit, att dessa befattningshafvare

måtte erhålla en begynnelseaflöning af 1,600 kronor (fördelad

i lön 1,000, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150 kronor)

jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år,

alltså 2,000 kronor såsom slutaflöning.

Hvad angår aflöningen till de biträden, som skola uppföras å postverkets

stat, måste naturligen hänsyn tagas dels till den längre normala

arbetstiden, dels ock därtill att vid uppgörandet af den för postverket nu

gällande stat blifvit i flera hänseenden tillämpade andra grunder än de

som kommit i tillämpning beträffande ett flertal andra verk och myndigheter.

Härtill återkommer kommittén i det följande.

Ålderstillägg åt biträden, som varda uppförda å stat, böra gifvetvis

utgå af samma anslag, hvarifrån sådana aflöningstillägg utgå till öfriga

ordinarie befatta ingshafvare hos vederbörande ämbetsverk och myndigheter.

56

Semester.

Enligt de aflöningsvillkor, som vid 1910 års riksdag godkändes för

fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen, skulle skrifbiträdena därstädes,

likasom tjänstemännen af första lönegraden, äga årligen, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, åtnjuta semester, en hvar

under en månad.

Enahanda semesterförmån har vid 1911 års riksdag bestämts för

skrifbiträden hos nedre justitierevisionen och direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter äfvensom

för kvinnliga biträden hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Att nu, såsom af länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands

län blifvit ifrågasatt, uti blifvande allmänna bestämmelser inskränka semestertiden

för dylika biträden å stat till fjorton dagar, anser sig kommittén

icke hafva anledning tillstyrka, allrahelst som kommittén redan i sitt

betänkande af den 31 oktober 1907 för fasta biträden hos statsmyndigheter

föreslog en månads semester.

För biträden å stat hos generalpoststyrelsen och därunder lydande

förvaltningar måste emellertid uti ifrågavarande afseende behörig hänsyn

tagas till hithörande bestämmelser i gällande aflöningsreglemente af den

27 augusti 1909.

Där stadgas i § 14 första punkten: »Tjänsteman äger årligen, när

sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta ''semester,

generalpostdirektören, byråchef, kamrerare, sekreterare, förste aktuarie,

intendent och ombudsman under 45 dagar, annan tjänsteman af högre

grad de första 3 kalenderåren, hvarunder han innehar ordinarie anställning

i postverket, under 15 dagar och därefter under 30 dagar, samt

tjänsteman af lägre grad de första 3 kalenderåren af sin ordinarie anställning

under 8 dagar och därefter under 15 dagar». <

Till »tjänstemän af lägre grad» höra enligt reglementet vaktmästare

hos generalpoststyrelsen, förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare

och postiljon. Till »tjänstemän af högre grad» räknas jämväl

kvinnliga postexpeditörer.1

I anslutning till ofvannämnda stadgande lära sådana biträden hos

generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar, om hvilkas uppförande

å ordinarie stat är fråga uti nu förevarande ärende, böra i afse

-

57

ende å semesterförmån sammanställas med de posttjänstemän, för hvilka

semester de första 3 kalenderåren, hvarunder de innehafva ordinarie

anställning i postverket, utgör 15 dagar och därefter 30 dagar.

De allmänna villkor och bestämmelser, som finnas stadgade för åt- Aflöning»- njutande af de i nya staterna för fångvårdsstyrelsen och generaltullsty- (ifrigt.

relsen upptagna aflöningsförmåner, gälla oek för de hos dessa båda styrelser

på stat anställda skrifbiträden.

Förutom den bestämmelse om semester för skrifbiträde, hvarom

ofvan är nämndt, finnes emellertid, beträffande såväl fångvårdsstyrelsen

som generaltullstyrelsen, bland aflöningsvillkoren infördt det särskilda stadgande,

att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställdt

hos fångvårdsstyrelsen, resp. generaltullstyrelsen, och antages till

biträde å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning (genom

ålderstillägg) räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft

stadig anställning hos styrelsen.

I anslutning till hvad sålunda gäller för fångvårdsstyrelsens och

generaltullstyrelsens skrifbiträden lära ock föreskrifter böra meddelas i

blifvande bestämmelser för sådana biträden å stat, hvarom nu är fråga,

med de modifikationer, till hvilka förhållandena kunna föranleda.

Härvid bör naturligen uppmärksammas, att i förevarande ärende

är fråga, ej om nya stater, utan om ändringar i stater för ny reglerade

verk i syfte att erforderliga biträdesbefattningar må varda uppförda

å stat.

Såsom exempel på särskilda fall, då en modifikation kan anses erforderlig,

må anföras förhållandet beträffande skri Ibiträdena hos nedre

j ustitiere visionen.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1911 af kommitténs

betänkande angående nedre justitierevisionen jämte öfriga yttranden

och framställningar i ärendet yttrade chefen för justitiedepartementet i

fråga om ålderstillägg för skrifbiträden i nämnda ämbetsverk följande:

»I fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg är bland villkoren

för åtnjutande af aflöning enligt den nya staten för fångvårdsstyrelsen

8—110823 Lönereglering skommitténs bet. XXIX.

58

intaget det särskilda stadgande, att skrifbiträde, som vid den nya statens

ikraftträdande är anställdt hos fångvårdsstyrelsen och antages till biträde

å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till

godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen.

Med afseende emellertid å den särskilda ställning i aflöningshänseende,

som skrifbiträdena hos nedre justitierevisionen hittills intagit, har

det synts kommittén lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning,

om och i hvad mån skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande

är anställdt vid nedre justitierevisionen och antages till biträde å den

nya staten, må för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg få

räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen vid nedre revisionen.

Kommittén syftar härvid å det förhållandet, att de renskrifverskor,

som nu arbeta i nedre revisionen, hittills hufvudsakligen erhållit betalning

icke af staten, utan af tjänstemän i nedre revisionen, åt hvilka anslagits

särskilda renskrifningspenuingar. Detta förhållande torde ock

motivera den af kommittén föreslagna afvikelse från de vanliga bestämmelserna

om äldre biträdens rätt att räkna sig tjänstgöring i verket före

nya statens ikraftträdande till godo i fråga om rätt till ålderstillägg».

Den af Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag antagna bestämmelse

uti omförmälda hänseende för skrifbiträde hos nedre justitierevisionen är

affattad i öfverenstämmelse med kommitténs förslag.

Kommittén har i det föregående hemställt, att för biträden af nu

ifrågavarande slag i allmänhet skulle gälla två särskilda aflöningstyper,

den ena slutande på 1,600 kronor och den andra begynnande med nämnda

belopp.

I händelse af bifall till detta förslag skulle det kunna inträffa, att

ett biträde med aflöning efter den lägre typen befordras till biträdesbefattning,

för hvilken aflöning utgår efter den högre typen.

Det har synts kommittén skäligt, att i sådant fall biträde, som

redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må för erhållande

af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna sig högst

fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde det sista

ålderstillägget i den lägre graden.

59

Bland aflöningsvillkoi-en för ämbetsverk plägar ock i allmänhet intagas

bestämmelse därom, att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras

för beredande af semester, tjänsteman (eller tjänstinnehafvare) af lägre

grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning hos

ämbetsverket, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre

månader under ett och samma kalenderår; ägande han därunder att i

stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, om förordnandet erfordras

i följd af sjukdomsförfall, de med den tjänstlediges befattning förenade

tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet erfordras för beredande af

semester, ett mot den semesterlediges tjänstgöringspenningar svarande

belopp.

Därest inom vissa ämbetsverk varda på stat anställda kvinnliga

biträden med aflöningar dels efter normaltypen dels ock efter den af

kommittén för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter föreslagna

högre aflöningstypen, lärer det nyssberörda aflöningsvillkoret för

tjänstinnehafvare af lägre grad ock böra gälla, i händelse biträde med

aflöning efter normaltyp förordnas att, vid sjukdomsförfall eller semester

för biträde med aflöning efter den högre typen, bestrida dennas befattning.

Ett spörsmål, som jämväl kräfver sitt besvarande särskildt då det

gäller att beräkna vederbörande ämbetsverks eller myndighets anslagsbehof

för vikariatsersättningar, är spörsmålet om den godtgörelse, som må

böra utgå till vikarie, då innehafvaren af en på ordinarie stat uppförd

biträdesbefattning är semesterledig eller åtnjuter tjänstledighet på grund

af sjukdom.

Arméförvaltningen har ansett ersättning till vikarie för kvinnligt

biträde böra beräknas till 100 kronor för månad. Erfarenheten visade

nämligen — säger arméförvaltningen — att lämpliga vikarier icke kunde

anskaffas för lägre aflöning.

Kammarkollegiet har anfört, att, då det ej syntes vara möjligt att

vid förfall för skrifbiträde erhålla vikarie, om dennas ersättning begränsades

till biträdets tjänstgöringspenningar, 37 kronor 50 öre i månaden,

kollegiet ansett vikariatsersättningen för skrifbiträde böra sättas afsevärdt

högre, förslagsvis till 100 kronor i månaden; och har kollegiet anhållit

Ersättning

till vikarie.

60

om uttryckligt bemyndigande att låta till vikarie för skrifbiträde utbetala

ersättning med sistnämnda belopp under skrifbiträdes semester eller å

tider, då skrifbiträde af sjukdom hindrades att förrätta sin befattning.

I allmänhet gäller, att under semester för ordinarie tjänstinnehafvare

vikariatsersättning utgår med belopp motsvarande de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar, samt att under tjänstledighet på

grund af sjukdom för ordinarie tjänstinnehafvare, hvars aflöning är fördelad

i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg, han själf äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägg, men tjänstgöringspenningarna skola

utgå till vikarien.

Att under semester eller vid sjukdomsförfall för ordinarie biträde,

som aflönas efter normaltypen, lämplig vikarie ej kan påräknas för godtgörelse

med det belopp, hvartill biträdes tjänstgöringspenningar uppgå,

eller 37 kronor 50 öre per månad, lärer få anses otvifvelaktigt.

Kommittén har ock i förut afgifna betänkanden angående nedre

justitierevisionen m. fl. verk, vid beräknandet af erforderliga medel till

vikariatsersättningar under semesterledigheter, för vikarie för semesterledigt

biträde upptagit ett skäligt ansedt belopp af 75 kronor per månad.

Godkännes kommitténs förslag om en högre aflöningstyp för biträden

med mera kvalificerade arbetsuppgifter, kommer uppenbarligen lämplig

vikarie för sålunda aflönadt biträde ej heller att kunna påräknas för godtgörelse

med belopp, hvartill biträdets tjänstgöringspenningar skulle uppgå

— 650 kronor för år eller 54 kronor 17 öre per månad.

När chefen för justitiedepartementet, vid föredragning inför Kungl.

Maj:t den 14 januari 1910 af frågan om regleringen af löneförhållanden

m. m. vid fångvårdsstyrelsen, behandlade det särskilda spörsmålet om

anslag till vikariatsersättningar m. m., yttrade han rörande godtgörelse

till vikarie för skrifbiträde vid semester och sjukdomsfall, bland annat,

följande:

»Då det ofta lärer möta svårighet att skaffa vikarie, som endast mot

uppbärande af tjänstgöringspenningarna uppehåller befattningen, lärer det

vara nödvändigt att medgifva styrelsen rätt att, där det erfordras, af

ifrågavarande anslag till vikarien utbetala hvad därutöfver skäligen

begäres.»

61

I ofvan åberopade kungl. bref till fångvårdsstyrelsen den 16 december

1910 har sedermera medgifvits, att, då skrifbiträde åtnjuter tjänstledighet

under sådana förhållanden att vikarien skulle äga uppbära ersättning

allenast med belopp, motsvarande de med befattningen förenade

tjänstgöringspenningar, fångvårdsstyrelsen må, i fall af behof, från anslag

till vikariatsersättningar m. in. utbetala till vikarien hvad ytterligare skäligen

begäres.

Kammarrätten har ock i sitt uti nu förevarande ärende afgifna yttrande

begärt, att, i likhet med livad uti 1910 års statsverksproposition

blifvit förutsatt beträffande ersättning till vikarie för skrifbiträdet hos

fångvårdsstyrelsen, kammarrätten måtte tillerkännas rätt att, där det

erfordrades, af anslag till vikariatsersättningar utbetala till vikarie för

skrif- eller räknebiträde hvad utöfver den ordinarie tjänstinnehafvarens

tjänstgöringspenningar skäligen begärdes.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har — med erinran, att det

torde möta svårighet att för biträde af ifrågavarande slag erhålla vikarie,

som mot uppbärande endast af tjänstgöringspenningarna uppehölle sådan

befattning — begärt bemyndigande att, där så erfordras, af anslaget till

vikariatsersättningar utbetala nödigt belopp för sådan vikaries aflönande.

Hvad beträffar godtgörelse till vikarie för sådant biträde, som aflönas

efter normaltypen, anser kommittén sig vid uppgörande af erforderliga

anslagsberäkningar icke hafva anledning afvika från sin förut i detta hänseende

intagna ståndpunkt, enligt hvilken vikariatsersättningen vid semester

eller sjukdomsförfall (i sistnämnda fall med inberäknande af belöpande

tjänstgöringspenningar) synts böra upptagas till 75 kronor per månad.

Beträffande åter godtgörelsen till vikarie för biträde, som må komma

att aflönas efter den af kommittén för biträden med mera kvalificerade

arbetsuppgifter föreslagna högre aflöningstypen, torde — i händelse till

vikarie ej kan förordnas sådant biträde inom verket, som åtnjuter aflöning

efter normaltypen — ersättningen till vikarie vid semester eller sjukdomsförfall

(i sistnämnda fall med inberäknande af belöpande tjänstgöringspenningar)

böra beräknas till belopp intill och med 100 kronor

per månad.

62

Jämlikt § 127 af den för tjänstemän vid postverket den 15 september

1905 utfärdade instruktion, sådan denna § lyder enligt generalpoststyrelsens

cirkulär den 10 juni 1910 (n:r 43), äger kvinna, som icke

innehar anställning i postverket, vid vikariat för annan semesterledig

tjänsteman än postmästare likasom ock för tjänsteman, som i anledning

af semester erhållit förordnande å annan befattning, uppbära arfvode

med 900 kronor, för årjräknadt, jämte eventuellt belöpande ortstillägg.

Hvad sålunda bestämts gäller enligt samma § äfven då kvinna, som icke

innehar anställning i postverket, vikarierar för biträdande postexpeditör

af annan anledning än semester.

Enahanda bestämmelser torde varda gällande beträffande vikarier

för de föreslagna biträdena vid postverket.

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande uti förevarande ärende erinrat,

hurusom af vederbörande departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet

vid föredragning af förslaget till ny aflöningsstat för fångvårdsstyrelsen

den förutsättning framginge, att skrifbiträde skulle, innan det

finge slutligt antagas, underkastas åtminstone ett års proftjänstgöring, där

ej vederbörande myndighet funne sökandes föregående arbete i samma

eller annat verk kunna ersätta proftjänstgöringen. Åt ett på proftjänstgöring

antaget biträde kunde emellertid, enligt kollegiets mening, ej gärna

bjudas lägre ersättning än efter 1,200 kronor för år. Kollegiet ansåg

fördenskull nödvändigt, att vid uppkommen vakans å biträdesbefattning

ej blott tjänstgöringspenningar utan jämväl lön och ortstillägg skulle

kunna af ämbetsverket användas till aflöning åt den på proftjänstgöring

antagna, i stället för att lön och ortstillägg skulle besparas statsverket.

Kollegiet har anhållit om bemyndigande att på nämnda sätt förfoga

öfver den till skrifbiträdesbefattning anslagna lön och ortstillägg.

Att vederbörande ämbetsverk bör kunna få till godtgörelse åt den

på proftjänstgöring antagna disponera af biträdesaflöning å stat mera än

tjänstgöringspenningarna, synes kommittén uppenbart; men att medgifva

ämbetsverken rätt att för sådant ändamål disponera hela biträdesaflöningen

å stat, och detta äfven då aflöningen utgår efter högre typ än den normala,

lärer ej vara välbetänkt. Enligt kommitténs åsikt bör det vara

tillfyllest, om vederbörande ämbetsverk erhåller bemyndigande att till den,

63

som på prof uppehåller vakant biträdesbefattning, utbetala högst så stor

godtgörelse, som enligt de för ämbetsverket gällande föreskrifter må kunna

tillerkännas vikarie för semesterledigt biträde af motsvarande aflöningsgrad.

För ett rätt bedömande af spörsmålet om och till huru stort antal Minskning

fast anställda biträden må böra uppföras å de särskilda ämbetsverkens renskrffliing

stater torde det vara af intresse att äfven taga kännedom om de anslag,

som för närvarande finnas anvisade till bestridande af renskrifnings- och

dylika kostnader.

I fråga om den minskning i dessa anslag, hvartill uppförande å

stat af biträdesbefattningar af ifrågavarande slag må föranleda, kunde

det synas som om för hvarje biträde, som uppföres å ett verks stat,

befintligt anslag till renskrifningskostnad o. d. i allmänhet borde minskas

med ett belopp, i stort sedt motsvarande den nu utgående kostnaden för det

arbete, som är afsedt att utföras af det eller de föreslagna biträdena å stat.

I detta hänseende har vederbörande departementschef i sitt meranämnda

yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910 angående

uppförande af ett skrifbiträde å fångvårdsstyrelsens stat gjort följande

uttalande:

»Af det belopp, 2,000 kronor, som kommittén i sin beräkning upptagit

till ai''fvode åt det hos styrelsen anställda skrifbiträdet äfvensom

godtgörelse till vikarie för henne vid semester och, inom vissa gränser,

vid sjukdomsfall, kan naturligtvis största delen uteslutas, sedan ett fast

skrifbiträde uppförts å staten såsom ordinarie befattningshafvande. Endast

för vikariatsersättningar bör kvarstå ett belopp, som torde kunna beräknas

till 300 kronor. Då det ofta lärer möta svårighet att skaffa vikarie,

som endast mot uppbärande af tjänstgöringspenningarna uppehåller befattningen,

lärer det vara nödvändigt att medgifva styrelsen rätt att, där det

erfordras, af ifrågavarande anslag till vikarien utbetala hvad därutöfver

skäligen begäres.»

Med hänsyn därtill att renskrifnings- och dylikt arbete, om det

utföres af fast anställda biträden å stat med begränsad arbetstid samt

med rätt till semester och att vid sjukdom bibehålla en större del af

aflöningen, otvifvelaktigt blir för statsverket dyrare än om detta arbete,

64

så som hittills ofta ägt ram, utföres på beting, synes det kommittén, som

om afdraget å befintliga anslag till renskrifning in. m. icke skäligen bör

i allmänhet sättas till högre belopp än tre fjärdedelar af biträdets begynnelseaflöning

enligt stat, d. v. s., i af randade tal, för biträden med

normalaflöning till 900 kronor i Stockholm, till 850 kronor å plats, där

ortstillägg utgår med halfva beloppet mot i Stockholm, och till 800 kronor

å plats, där ortstillägg icke utgår. För biträden med den högre aflöning,

som kommittén föreslagit med hänsyn till mera kvalificerade arbetsuppgifter,

skulle efter enahanda grund afdragas resp. 1,200, 1,150 och 1,100 kronor.

Undantag kunna naturligtvis förekomma, särskildt i det fall att,

såsom exempelvis beträffande rikets hofrätter ägt rum, uti ifrågavarande

anslag inräknats för fast anställda biträden särskildt afsedda belopp.

Hos länsstyrelserna må kostnader för renskrifning af sådana utgående

expeditioner, för hvilka lösen icke uppbäres af vederbörande, jämlikt

kungl. bref den 31 maj 1878 gäldas från det gemensamma förslagsanslaget

å sjätte hufvudtiteln till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

Detta anslag är i riksstaten för år 1912 upptaget till ett belopp af 425,756

kronor. Enligt Riksdagens revisorers senaste berättelse hade emellertid

å ifrågavarande anslag år 1909 (då upptaget till 425,759 kronor) uppstått

en brist af 112,917 kronor.

Vid sådant förhållande lärer någon minskning af nämnda förslagsanslag

näppeligen kunna föranledas genom uppförande af fasta skrifbiträden

å länens stater.

Detta torde däremot höra i någon mån inverka vid bedömande af

frågan om fördelningen af reservationsanslaget till arfvoden åt extra länsnotarie^

extra länsbokhållare och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna,

till aflöning åt extra vaktbetjäning därstädes samt till vikariatsersättning

under semester för därtill berättigade tjänstemän. Handlingarna i förevarande

ärende gifva nämligen vid handen, att från sistnämnda anslag

arfvoden vid en del länsstyrelser utgått, helt eller delvis, till biträden,

om hvilkas uppförande å ordinarie stat nu är fråga.

Spörsmålet om länsstyrelsernas behof af skrifbiträden å stat måste

emellertid skärskådas jämväl ur annan, särskild synpunkt, hvartill kommittén

får tillfälle att återkomma längre fram i detta betänkande.

65

»Föreningen af kvinnor i statens tjänst» liar i sin förut omnämnda Särskild beframställning

begärt, att innehafvarna af kvalificerade biträdesbefattnin- ifZtitrl

gar måtte benämnas kontorsskrifv are eller, där särskilda förhållanden så denfordra,

kartografer.

För kommittén synes det lämpligast, att i staterna för vederbörande

ämbetsverk och myndigheter allenast uppföres erforderligt antal »kvinnliga

skrifbiträden» eller, såsom i den vid 1911 års riksdag antagna nya

staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, »kvinnliga biträden».

Begagnas benämningen »kvinnliga biträden» och skall aflöningen till

dessa biträden utgå efter två olika typer, torde tilläfventyrs, om så finnes

lämpligt, de olika slagen af biträdesbefattningar särskiljas från hvarandra

genom, exempelvis, beteckningar »af högre aflöningsgrad» och »af lägre

aflöningsgrad».

Anser sedermera vederbörande ämbetsverk önskvärdt, att i instruktionen

för detsamma kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad betecknas

med särskild tjänstetitel, torde det få ankomma på ämbetsverket att därom

gorå framställning hos Kungl. Maj:t.

Härvid torde dock böra tillses, att kvinnligt biträde icke utan trängande

skäl erhåller benämning, som redan innehafves af tjänstemän i

relativt högre ställning. Kommittén anser sig i detta hänseende böra

erinra därom, att den af »föreningen af kvinnor i statens tjänst» ifrågasatta

benämningen »kartografer» redan är tilldelad en hel grupp af manliga

tjänstemän inom rikets allmänna kartverk, för hvilka detta kartverks

chef i eu till kommitténs utlåtande remitterad framställning föreslagit aflöning

på ordinarie stat lika med hvad som utgår till adjunkter vid rikets

allmänna läroverk.

* * *

Efter sålunda gjorda allmänna erinringar och förslag öfvergår kommittén

till att yttra sig i fråga om uppförande af fasta biträden å de

särskilda verkens eller myndigheternas stater.

Härvid behandlar kommittén dessa verk och myndigheter efter ordningen

af de olika statsdepartement, under hvilka de lyda.

9—110823 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

66

Speciella förslag.

Ämbetsverk under justitiedepartementet.

Rikets hofrätter.

Intill år 1910 ombesörjdes allt för dessa hofrätter behöfligt renskrifningsarbete

genom vederbörande tjänstemän själfva. För bestridande

af därmed förenade kostnader voro för en del tjänstemän, nämligen notarier,

arkivarier och fiskaler, renskrifningspenningar upptagna i stat och

utgingo med 400 kronor om året för hvarje notariebefattning och med

200 kronor om året för hvarje arkivarie- och fiskalsbefattning. I öfrigt

ansågs den lösen, som tjänstemän i hofrätterna enligt då gällande föreskrifter

ägde uppbära för vissa expeditioner, utgöra godtgörhlse äfven för

därmed förenad renskrifningskostnad.

I sitt den 16 juli 1908 afgifna betänkande (delen XIV) angående

reglering af löneförhållanden m. m. vid rikets hofrätter erinrade löneregleringskommittén

om sin redan i föregående betänkanden framhållna

uppfattning, att det måste anses som en misshushållning och böra undvikas

att låta tjänstemän verkställa rent mekaniska arbeten såsom renskrifning

och dylikt. Af samma orsak föreslog kommittén ock, hvad hofrätterna

vidkom, att vederbörande tjänstemän måtte för utförande af

dylika arbeten äga tillgång till fasta, af statsverket aflönade skrifbiträden.

Ur det allmännas synpunkt ansåg kommittén det böra äfven i detta

fall förutsättas, att anställning såsom fast skrifbiträde ej skulle ifrågakomma

annat än för biträde, hvars arbetskraft blefve i hufvudsakligen

samma omfattning som den ordinarie personalens utnyttjad för statstjänsten,

samt att därjämte borde för tillstånd att inrätta dylik biträdesbefattning

kräfvas utredning, att behofvet af biträdes arbetskraft till

nämnda omfattning vore af stadigvarande beskaffenhet.

67

Beträffande storleken af det anslag, som skulle för ifrågavarande

ändamål vara erforderligt att upptaga i staterna för de skilda hofrätterna,

utgick kommittén från följande beräkningar.

I Svea hofrätt syntes erfordras ett skrifbiträde med hufvudsaklig

tjänstgöring å sekreterar- och aktuarieexpeditionerna, ett biträde med hufvudsaklig

skyldighet att tjänstgöra hos advokatfiskal och arkivarien, ett

biträde å fiskalsexpeditionen samt ett biträde för hvar och en af hofrättens

sju ordinarie divisioner eller sammanlagdt 10 biträden.

För Göta hofrätt afsåg kommittén ett skrifbiträde att hufvudsakligen

tillhandagå sekreteraren och arkivarien, ett biträde att hufvudsakligen

tjänstgöra hos advokatfiskalen och aktuarien, hvarjämte bägge dessa

biträden äfven skulle tillhandagå fiskalerna, samt fyra biträden för hofrättens

fyra divisioner eller inalles 6 dylika biträden.

Hvad hofrätten öfver Skåne och Blekinge vidkom, beräknades ett

biträde för sekreterarexpeditionen, ett biträde hos advokatfiskalen samt två

biträden för de båda divisionerna eller tillhopa 4 biträden.

Med den sålunda uppgjorda fördelningen af biträden åsyftade kommittén

emellertid allenast, att densamma skulle tjäna till ledning för

beräknande af anslagets storlek. Gifvetvis skulle biträdes tjänstgöring

icke vara inskränkt till endast den plats, där densamma hufvudsakligen

vore förlagd, utan hvarje biträde skulle, när helst sådant påfordrades af

vederbörande, hafva att äfven utföra annat arbete för hofrättens räkning.

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden åberopade kommittén

sin i betänkandet af den 31 oktober 1907 (delen VII) uttalade

mening, att begynnelsearfvodet för fasta biträden hos myndigheter i hufvudstaden

ej borde bestämmas till lägre belopp än 1,200 kronor för år,

hvilket arfvode sedermera skulle, i den mån sådant funnes påkalladt af

förhållandena, kunna efter hand höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor

för år, samt att för fasta biträdesbefattningar, hvilka inrättades hos statsmyndigheter

annorstädes än i hufvudstaden, arfvodet syntes kunna på de

flesta ställen sättas något lägre, dock icke i något fall under 900 kronor

för år.

Kommittén erinrade vidare om sin i sistnämnda betänkande gjorda

hemställan, att åt biträden af berörda slag måtte gifvas rätt till vissa

68

förmåner, såsom semester, sjukhjälp och, i vissa fall, ålderdomsunderstöd

m. m.

Till aflöning åt de af kommittén ifrågasatta biträdena vid hofrätterna

och till godtgörande af vikarier för desamma vid semester samt,

inom vissa gränser, vid inträffande sjukdomsfall ansåg kommittén skäligen

kunna beräknas för Svea hofrätt 17,000 kronor, för Göta hofrätt

8,100 kronor samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge 5,400 kronor.

Då det emellertid syntes kunna med bestämdhet förutsättas, att

ofvannämnda fasta biträden icke skulle under alla omständigheter vara i

stånd att medhinna alla för respektive hofrätter förekommande renskrifnings-

och dylika arbeten, utan att tidtals andra, tillfälliga arbetskrafter

måste i större eller mindre omfattning anlitas, ansåg kommittén, att till

hofrätternas förfogande borde ställas tillräckliga medel för godtgörelse åt

dylika tillfälliga biträden. I sådant hänseende syntes skäligen böra beräknas

för Svea hofrätt 3,000 kronor, för Göta hofrätt 2,000 kronor och för

hofrätten öfver Skåne och Blekinge 1,000 kronor.

Kommittén hemställde sålunda i betänkandet den 16 juli 1908, att

i blifvande stater för höfrö tf erna måtte uppföras följande anslag till renskrifning,

nämligen för Svea hofrätt 20,000 kronor, för Göta hofrätt 10,100

kronor samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge 6,400 kronor.

Det torde böra erinras, att i afseende å hvad kommittén yttrade

och föreslog rörande skrifbiträdena och anslagen till renskrifning hos hofrätterna

några skiljaktigheter ej gjorde sig gällande inom kommittén, vare

sig från de tre specialledamöterna ur hofrätterna eller från kommitténs

öfriga medlemmar.

Då chefen för justitiedepartementet den 19 mars 1909 inför Kungl.

Maj:t framlade förslag till nya lönestater för rikets hofrätter, omnämnde

han, i fråga om anslagen till renskrifning, att Svea hofrätt, i hvad densamma

anginge, förklarat sig ej hafva något att erinra mot kommitténs

ofvanberörda beräkning rörande erforderliga antalet skrifbiträden. Under

framhållande att hofrätten ansåge skrifbiträdenas tjänstgöringsförhållanden

lämpligen kunna ordnas genom bestämmelser i särskild instruktion, hade

hofrätten vidare förklarat, att af densamma ifrågasatta jämkningar i kommitténs

förslag icke syntes med nödvändighet föranleda rubbning i be

-

69

loppet af det beräknade anslaget till renskrifningskostnader. Äfven de

båda öfriga liofrätterna hade i afgifna utlåtanden lämnat kommitténs

omförmälda beräkningar utan anmärkning. .

På anförda skäl ansåg departementschefen frågan om de fasta

skrifbiträdenas ställning i hofrätterna icke för det dåvarande böra upptagas

till slutlig behandling. I afvaktan på att detta lämpligen kunde

ske, syntes det honom böra få ankomma på hofrätterna skälfva att, i den

mån anslaget till renskrifning därtill lämnade tillgång, tills vidare förordna

skrifbiträden i erforderligt antal, dock icke öfverstigande det för hvarje

hofrätt af kommittén föreslagna, äfvensom rörande deras tjänstgöringsförhållanden

meddela nödiga föreskrifter.

Hvad personfrågan angick, uttalade departementschefen såsom sin

öfvertygelse, att det till ifrågavarande befattningar skulle, åminstone i allmänhet,

befinnas lämpligare att anställa kvinnor än män. Emellertid

ansåg han något hinder icke böra förefinnas för hofrätterna att undantagsvis

anställa manligt skrifbiträde, om sådant skulle anses ändamålsenligare.

Han ville emellertid betona, att, då dessa befattningar vore afsedda

för mera stadigvarande innehafvare, desamma naturligtvis icke borde

användas såsom öfvergångsplatser för extra ordinarie tjänstemän, hvilka

för vinnande af befordran i hofrätt tjänstgjorde därstädes.

I de förslag till aflöningsstater för rikets hofrätter, som i kungl.

proposition (n:r 135) framlades vid 1909 års riksdag, upptogos anslag för

renskrifning vid de särskilda hofrätterna i enlighet med kommitténs hemställan.

Uti skrifvelse den 22 maj 1909 (n:r 2) förklarade Riksdagen, att

den icke hade något att erinra mot de af Kungl. Maj:t föreslagna beloppen

för renskrifning. Riksdagen ville i afseende därå endast framhålla, att

förslaget om anslag till renskrifning hade samband med hvad som föreslagits

i afseende å notarietjänsterna hos hofrätterna. Notarierna skulle

nämligen reduceras till antalet och de dem tillkommande renskrifningspenningar

upphöra att utgå, hvaremot i stället skrifbiträden med aflöning

direkt af statsmedel skulle anställas.

Hofrätterna hafva i sina uti nu förevarande ärende afgifna yttranden

föreslagit uppförande å stat af följande antal biträden:

70

Svea hofrätt 10, Göta hofrätt 7 (alltså 1 biträde utöfver de i ofvannämnda

beräkning upptagna 6) samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge 4.

Beträffande aflöningsförmånerna har Svea hofrätt ansett ett af de

där föreslagna biträdena böra aflönas med »ett något högre belopp» än

den normala aflöningen (d. v. s. den vid 1910 års riksdag för skrifbiträdena

hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen bestämda). Det

ifrågavarande biträdet hos Svea hofrätt skulle å aktuariekontoret handhafva

uppbörd af stämpelmedel till utgående expeditioner.

Göta hofrätt har för 1 biträde föreslagit lön 750 (i stället för 600)

och tjänstgöringspenningar 450 kronor samt två ålderstillägg, hvartdera

å 200 kronor, efter fem och tio år (ortstillägg skulle ej utgå till biträdena

vare sig i Göta hofrätt eller i hofrätten öfver Skåne och Blekinge).

Det biträde i Göta hofrätt, som föreslagits till högre aflöning, skulle hafva

till åliggande, bland annat, att tillhandagå aktuarien i hans bestyr med

stämpelbeläggning af utgående expeditioner, utlämnandet af desamma samt

redovisningen af därför inflytande medel.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har hemställt om något högre

aflöning åt 2 biträden, hvilka jämväl vore sysselsatta »med förande af

diarier, rotlar m. m.» För det ena af dessa bada biträden, anställdt hos

sekreteraren, ansåg hofrätten begynnelseaflöningen skäligen kunna sättas

till 1,200 kronor, men för det andra, »advokatfiskalens manliga biträde,

som har en mängd växlande och ansvarsfulla åligganden, i det han biträder

advokatfiskalen med så godt som alla å dennes expedition förekommande

göromål», borde aflöningen enligt hofrättens åsikt ej understiga

1,350 kronor, jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor.

Under det alltså Svea hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge

i sina förevarande yttranden föreslagit uppförande a stat af det

antal biträden, som utan anmärkning upptogos i de beräkningar, hvilka

uti ifrågavarande hänseende lågo till grund för anslag å de från och med

år 1910 gällande aflöningsstater, har däremot Göta hofrätt nu begärt

1 ytterligare biträde utöfver förut beräknade 6.

Det synes dock kommittén som skulle ännu någon tids erfarenhet

böra afvaktas, innan å Göta hofrätts stat uppföras flera ordinarie biträden

än de 6 förut beräknade.

71

Kommittén känner sig ej keller öfvertygad om att något eller några

af biträdena hos liofrätterna böra hänföras till den af kommittén ifrågasatta

högre aflöningsgraden för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter

bos ämbetsverk och myndigheter.

Åberopande livad kommittén ofvan i sina allmänna erinringar och

förslag yttrat under rubriken »kvinnliga eller manliga biträden», hemställer

kommittén,

att å stat måtte uppföras i Svea hofrätt 10, i Göta

hofrätt 6 samt i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 4

kvinnliga biträden med normala flåning, d. v. s. 600 kronor

i lön och 450 kronor i tjänstgöringspenningar samt, hvad

biträdena i Svea hofrätt angår, 150 kronor i ortstillägg,

till hvilka aflöningsförmåner må kunna komma två ålderstillägg

till lönen, hvardera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Svea hofrätt bar i sitt yttrande i ärendet anfört, att, därest fasta

skrifbiträden komme att uppföras å ordinarie stat, det i hofrättens stat

nu ingående anslaget för renskrifning uppenbarligen borde minskas med

ett belopp, motsvarande aflöningarna till skrifbiträdena, ålderstilläggen

oberäknade. Någon anledning till annan förändring af detta anslag syntes

hofrätten för närvarande icke vara för handen.

Göta hofrätt har uttalat, att vid bifall till hvad hofrätten föreslagit

det i lönestaten för hofrätten upptagna anslag för renskrifning torde

kunna nedsättas med belopp, som motsvarade sammanlagda beloppet af

begynnelseaflöningarna för de i lönestaten upptagna skrifbiträden.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har framhållit, att uppförandet

af arfvoden åt skrifbiträdena på ordinarie stat ej borde föranleda annan

ändring i staten för hofrätten, än att anslaget till renskrifning i motsvarande

mån minskades.

Om emellertid å hofrätternas stater uppföras fasta biträden till ett

antal af resp. 10, 6 och 4, lära hofrätternas anslag till renskrifning —

för den händelse de anses böra fortfarande särskildt upptagas, såsom afsedda

till bestridande af kostnaden för tillfällig renskrifning — böra

minskas med de belopp, resp. 17,000, 8,100 och 5,400 kronor, som i de

72

ofvannämnda utan anmärkning lämnade beräkningarna upptogos till

aflöning åt fasta skrifbiträden vid hofrätterna och till godtgörande af

vikarier för desamma vid semester samt, inom vissa gränser, vid inträffande

sjukdomsfall.

Däremot torde hofrätternas anslag till arfvoden åt amanuenser, vikariatsersättningar

samt gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän —

för närvarande i Svea hofrätt 23,250 kronor, i Göta hofrätt 12,000

kronor samt i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 6,000 kronor — höra

ökas dels med de belopp, resp. 750, 450 och 300 kronor, som böra vara

att tillgå som arfvoden åt vikarier under biträdenas semester (efter den

af kommittén föreslagna beräkningen, 75 kronor per månad till vikarie

för semesterledigt biträde med normalaflöning), dels ock med belopp, som

vid biträdens tjänstledighet för sjukdom kunna erfordras för att tillsammans

med biträdes frånträdda tjänstgöringspenningar uppbringa vikariens ersättning

till 75 kronor i månaden.

Det synes kommittén dock icke förefinnas någon anledning att, om

de fasta biträdena göras till ordinarie befattningshafvare, upptaga i staterna

särskilda anslag för tillfällig renskrifning, utan torde därför afsedda

medel böra, på sätt i allmänhet äger rum i afseende å centrala ämbetsverk,

sammanslås med anslag till vikariatsersättningar m. m.

I händelse af bifall härtill torde under den förändrade benämningen

»till arfvoden åt amanuenser, vikariatsersättningar, tillfällig renskrifning

samt gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän» upptagas följande

afrundade belopp, nämligen för Svea hofrätt 28,000 kronor, för Göta hofrätt

15,000 kronor och för hofrätten öfver Skåne och Blekinge 7,700 kronor.

Kommittén hemställer alltså,

att i staterna för rikets hofrätter må, med uteslutande

af nuvarande anslag för renskrifning, under titel Hill

arfvoden åt amanuenser, vikariatsersättningar, tillfällig

renskrifning samt gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän»

upptagas för Svea hofrätt 28,000 kronor, för Göta

hofrätt 15,000 kronor och för hofrätten öfver Skåne och

Blekinge 7,700 kronor.

73

Enligt hofrätternas räkenskaper för år 1910 hafva under samma år

renskrifningskostnaderna, vikariatsersättning för skrifbiträden i förekommande

fall inberäknad, utgjort

i Svea hofrätt.........kr. 16,555: 03

i Göta hofrätt.........» 6,901: 86

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge . . » 4,589: 70

I beloppet för Svea hofrätt ingå 481 kr. 40 öre, som jämlikt kungl.

bref den 18 juni 1910 särskildt anvisats för bestridande af renskrifningskostnader

vid en extra division i hofrätten.

Svea hofrätt har erinrat, att de vid hofrätten anställda skrifbiträden

ända till 1910 års ingång icke varit af hofrätten anställda i nämnda

egenskap utan antagits af advokatfiskal i mån af behof. Hofrätten har

förutsatt, att för dessa skrifbiträden ändock skulle i fråga om ålderstilllägg

få komma i betraktande den tid de verkligen varit på ett stadigvarande

sätt såsom biträden fästa vid hofrätten. Huruvida emellertid

och i hvad mån ett biträdes föregående verksamhet borde anses vara af

beskaffenhet att vid beräknande af ålderstillägg komma i betraktande,

syntes hofrätten böra få ankomma på hofrätten att pröfva i hvarje förekommande

fall.

I detta hänseende får kommittén fästa uppmärksamheten därå, att,

med hänsyn till likartade förhållanden, blifvit i sammanhang med antagandet

vid 1911 års riksdag af ny stat för nedre justitierevisionen stadgadt,

att beträffande skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande

är anställdt vid nedre justitierevisionen och antages till biträde å denna

stat, det må ankomma på Kungl. Maj:ts — alltså icke på nedre justitierevisionens

— pröfning, om och i hvad mån biträdet för åtnjutande

löneförhöjning (genom ålderstillägg) äger räkna sig till godo den föregående

tjänstgöringen vid nedre revisionen.

Hvad Göta hofrätt i förevarande ärende hemställt i fråga om bemyndigande

för hofrätten att under år 1911 af anslaget till renskrifning

använda ett belopp af 1,000 kronor till arfvode åt ett skrifbiträde hos

hofrättens advokatfiskal och sekreterare lärer ej påkalla något yttrande

från kommitténs sida.

10—110823 Löneregleringslcommitténs bet. XXIX.

74

Ämbetsverk under landtförsvarsdepartementet.

Arméförvaltningen.

I arméförvaltningens framställning rörande landtförsvarets medelsbehof,

af sedd att tjäna till ledning vid upprättandet af 1911 års statsverksproposition,

har meddelats, att den för ämbetsverket gällande staten

icke upptoge några kvinnliga biträden, men att för renskrifning funnes 7

sådana biträden, placerade 1 å artilleri-, 1 å fortifikations-, 2 å intendentsoch

2 å civila departementet samt 1 lios sjukvårdsstyrelsen. De aflönades

med medel från anslag till vikariatsersättning och renskrifningskostnad

m. m.

Arméförvaltningen har ansett, att renskrifningsbiträdena böra upptagas

i staten, men att deras antal icke för närvarande behöfde ökas,

under förutsättning dels att renskrifningsarbetet i största möjliga utsträckning

blefve utfördt å maskin, dels ock att något mindre belopp beräknades

under titel vikariatsersättning m. in. till allenast tidtals påkommande

dylikt arbete.

Vidkommande aflöningen till nämnda biträden har arméförvaltningen

hemställt, att densamma måtte bestämmas till enahanda belopp, som för

skrifbiträden upptagits i de vid 1910 års riksdag antagna stater för

generaltullstyrelsen och fångvårdsstyrelsen.

Enligt hvad arméförvaltningen vidare meddelat i samma framställning,

funnes hos ämbetsverket äfven anställda 2 kvinnliga biträden, som

verkställde bokhålleriarbete, diarieföring och sådant granskningsarbete i

sammanhang med räkenskapsföringen, som icke förutsatte speciell författningskunskap,

samt 2 kvinnliga siffergranskningsbiträden, som sysslade

med addition på maskin.

Med hänsyn till revisionsarbetets alltjämt fortgående ökning hade

det länge varit ett önskemål att befria revisionspersonalen jämväl från

den betydande siffergranskning, som bestode i multiplikation, men då

ämbetsverket alldeles saknat medel att tillgodose detta önskemål, hade

därmed fått tills vidare anstå, till stor olägenhet. I sin ofvanberörda

75

framställning beräknade arméförvaltningen icke för revisionen någon

ökning af tjänstemännen i första lönegraden, under den förutsättningen

likväl, att jämväl sistnämnda siffergranskningsarbete finge öfverlämnas åt

kvinnliga biträden.

Det vore ganska vanskligt att beräkna, huru många dylika biträden,

utrustade med moderna maskiner, kunde erfordras för detta arbete. Så

mycket ansåg dock arméförvaltningen vara visst, att arbetet alldeles icke

kunde utföras af endast en person. Däremot förelåge åtskilliga omständigheter,

som tilläte ämbetsverket hysa den uppfattningen, att 2 kvinnliga

biträden skulle kunna medhinna detta arbete. Skulle tid blifva för dem

öfrig, komme denna att tagas i anspråk för den siffergranskning, bestående

i addition, som svårligen kunde medhinnas af de två därmed sysselsatta

biträdena, då granskningsmaterialet nått sitt största omfång till följd

däraf, att under vissa perioder tre årsklasser värnpliktige samtidigt vore

i tjänstgöring.

För siffergranskning i egentlig mening hade arméförvaltningen sålunda

ansett sig ovillkorligen behöfva fyra biträden. Då enligt arméförvaltningens

uppfattning detta arbete knappast kunde sägas fordra större

förutsättningar än renskrifning m. m., hade arméförvaltningen för sin del

funnit aflöningen kunna för dessa siffergranskningsbiträden sättas till

samma belopp som för renskrifningsbiträdena.

Inom arméförvaltningen funnes äfven ett äldre kvinnligt biträde,

sysselsatt å intendentsdepartementet med diarieföring m. m. Hon åtnjöte

ett årligt arfvode af 1,800 kronor. Senast då detta biträde afginge ur

tjänsten, syntes göromålen å sistnämnda departement komma att omläggas,

så att kvinnligt biträde för desamma icke vidare erfordrades.

I stället måste emellertid ett kvinnligt biträde afses för vissa göromål

å pensionskamrerarbefattningen, såsom att under tillsyn föra liggare,

verkställa efterforskningar i liggare och handlingar rörande manskapspensioneringen

samt anställa jämförelser mellan uppgifterna i liggare och

de inkomna verifikationerna m. m., om nämligen dessa göromål skulle

kunna så utföras, att erforderlig lindring i räkenskapsgranskningen rörande

verkställda utbetalningar af understöd skulle kunna ernås. Förberedande

76

tekniska anordningar med liggare o. d. vore redan vidtagna i syfte att

nå denna lindring vid den tidpunkt, då revisionsmaterialet i öfrigt nått

sitt största omfång, d. v. s. det omfång, som efter genomförd härordning

komme att blifva konstant.

Nu omförmäld lindring komme jämväl att ernås, därest en af arméförvaltningen

gjord underdånig framställning den 4 oktober 1910 angående

utbetalningar af understöd från Vadstena krigsmanshuskassa in. m. genom

postsparbanken vunne Kungl. Maj:ts bifall. Men då blefve i stället, på sätt

arméförvaltningen i nämnda framställning anfört, ett kvinnligt biträde åt

pensionskamreraren erforderligt för de af detta utbetalningssätt föranledda

särskilda göromål.

Arméförvaltningen har ansett sig kunna undvara bokhållare änstemän

å civila departementet endast under förutsättning att ämbetsverket

bereddes tillfälle att lämna de kvinnliga biträdena, som utförde bokhålleriarbetet,

skälig ersättning och ersättning till sådant belopp, att rekryteringen

kunde för framtiden säkerställas. Angående sättet för fastställande

af dessa kvinnliga bokhållares aflöningsförmåner kunde meningarna

säkerligen blifva delade. En aflöningsfråga sådan som denna kunde och borde

måhända rent af lösas olika för de särskilda ämbetsverken allt efter de

förutsättningar, som kräfdes hos biträdena. De kvinnliga bokhållare,

hvarom här vore fråga, kunde icke jämställas med dem, som funnes anställda

inom telegrafverket, utan syntes närmast vara att jämföra med

de kvinnliga bokhållare å järnvägsstyrelsens stat, bvilka åtnjöte högst 2,750

kronor såsom slutaflöning.

Likaledes borde, då det gällde ett biträde åt pensionskamreraren,

arméförvaltningen sättas i tillfälle att aflöna detta högre än de biträden,

som sysselsattes med mindre maktpåliggande arbete, såsom renskrifning,

kollationering, diarieföring enligt formulär, siffergranskning och andra dylika

mindre amanuensgöromål. Huruvida biträden med liknande kompetens

förekomme inom andra ämbetsverk, hade arméförvaltningen sig icke bekant.

Det syntes emellertid möjligt att jämföra ett dylikt biträde med kvinnliga

kontorsskrifvare vid statens järnvägars distriktsförvaltningar, bvilka

åtnjöte en slutaflöning af 1,800 kronor jämte vissa naturaförmåner.

77

Då arméförvaltningen sålunda funnit sig icke kunna fullt jämställa

ämbetsverkets kvinnliga bokhållare och biträde åt pensionskamreraren

med kvinnliga befattningshafvare å annan stat, ansåg sig arméförvaltningen

böra framställa ett förslag till lösning af denna aflöningsfråga, som

ämbetsverket själft funne för sitt vidkommande vara det bästa. Arméförvaltningen

ville dock uttryckligen framhålla, att ämbetsverket icke hade något

att erinra emot att å dess stat uppfördes aflöningsförmåner, hvilka för

kvinnlig bokhållare sattes lika med dem, som utginge till sådan bokhållare

hos järnvägsstyrelsen, och för biträdet hos pensionskamreraren lika

med dem, som utginge till kvinnlig kontorist hos statens järnvägar.

För sin del ville arméförvaltningen emellertid icke ifrågasätta för

dessa tre biträden högre lön och därpå livilande pension än åt öfriga kvinnliga

biträden hos arméförvaltningen, allenast möjlighet bereddes ämbetsverket

att till de sammanlagda vanliga förmånerna för dylikt biträde

tillägga en aflöningsfyllnad åt en hvar af de tre särskildt nämnda biträdena

till belopp, som lämpades efter förutsättningar och ålder i tjänsten men

tillhopa uppginge till högst 2,000 kronor. Huruvida beloppet af biträde

tillkommande aflöningsfyllnad borde bestämmas af arméförvaltningen eller

på dess förslag af Kungl. Maj:t, ansåg sig ämbetsverket höra öfverlämna

till Kungl. Maj:ts egen pröfning. I hvad mån sådan aflöningsfyllnad finge

bibehållas under semester och sjukdom, syntes likaledes böra på arméförvaltningens

förslag blifva föremål för Kungl. Maj:ts afgörande.

Arméförvaltningen hemställde, att till aflöning för nu ifrågavarande

tre kvinnliga biträden matte i staten uppföras samma löneförmåner som

för öfriga biträden, men att till aflöningsfyllnad åt dem måtte beräknas

tillhopa 2,000 kronor, och att detta belopp skulle ingå i anslaget till vikariatsersättning.

Yikariatsersättning under eu månads semester för biträde borde

efter arméförvaltningens mening utgå med 100 kronor.

Enligt hvad arméförvaltningen erinrade, upptog staten för det

dåvarande 41,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie

tjänstemän, tillfälligt biträde och renskrilningskostnad.

De behof, som fylldes af detta anslag, hade förslagsvis beräknats

på följande sätt:

78

10 amanuenser å 1,600 kr.............

vikariatsersättning...............

gratifikationer.................

renskrifningskostnader..............

ersättning åt tjänstemän under tjänstgöring vid regements

eller

likartad förvaltning...........

vikariatsersättning, diarieföring, arfvoden åt extra assistenter,

tillfälligt biträde och renskrifningskostnad i arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.........

för anordnande af merkantilt konsulentskap ......

kr. 16,000

» 5,000

» 5,000

» 7,000

» 1,650

» 3,360

» 3,000

Summa kronor 41,010

Den första af nämnda poster, den å 16,000 kronor, ansåg arméförvaltningen

böra bibehållas oförändrad. Visserligen komme tre amanuensarfvoden,

som då disponerades för kvinnliga biträden, att vid dessas

uppförande på ordinarie stat blifva lediga, men dessa arfvoden vore erforderliga

till tre amanuenser, afsedda för ämbetsverkets revision.

I den andra, under titeln »vikariatsersättning» upptagna posten,

enligt hvad arméförvaltningen erinrade »för närvarande felaktigt beräknad

till allenast 5,000 kronor», syntes böra få ingå, bland annat, »dylik ersättning»

»för 14 kvinnliga biträden, beräknad efter en årlig semester af en

månad för ett hvart af dem», alltså 1,400 kronor.

Posten renskrifningskostnader syntes arméförvaltningen böra förslagsvis

upptagas till 1,515 kronor. Från denna post måste nämligen fortfarande

ganska afsevärda utgifter bestridas.

Allt emellanåt förekomme, särskildt å intendents- och civila departementen,

ärenden, som erfordrade ett vidlyftigare, utom ramen af de

vanliga behofven gående renskrifningsarbete. Detta arbete kunde ofta

icke medhinnas af de ordinarie skrifbiträdena, och i andra fall kunde

dylika ärendens expediering likvisst icke hvila i afbidan på att dessa

biträden tilläfventyrs framdeles kunde finna tid att verkställa det för

ärendena i fråga nödiga skrifarbetet.

I allmänhet kunde det icke påräknas att erhålla vikarie för kvinnligt

biträde mot lägre godtgörelse än omkring 100 kronor i månaden. Däraf

blefve en följd att i de fall, då kvinnligt biträde, med bibehållande af

79

lön och ortstillägg, på grund af sjukdom åtnjöte tjänstledighet under

längre eller kortare tid, från posten »renskrifningskostnader» jämväl måste

utgå hvad som till ersättning åt sådant biträdes vikarie erfordrades

utöfver biträdets tjänstgöringspenningar.

Posten »vikariatsersättning, diarieföring, arfvoden åt extra assistenter,

tillfälligt biträde och renskrifningskostnad i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse»

har arméförvaltningen ansett böra — minskad med 900

kronor, som utginge för renskrifning men som icke vidare behöfde utgå,

om ett för sjukvårdsstyrelsen afsedt skrifbiträde uppfördes å stat — upptagas

med 2,460 kronor under benämning »vikariatsersättning, tillfällig

renskrifningskostnad, arfvoden åt extra assistenter och tillfälligt biträde

i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse».

I anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1911, fogadt

vid Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 till 1911 års Riksdag, fjärde hufvudtiteln,

erinrade vederbörande departementschef (sid. 4), hurusom arméförvaltningen

hemställt, att hos densamma anställda kvinnliga renskrifningsoch

siffergranskningsbiträden måtte uppföras i staten. I denna fråga

hade dock löneregleringskommittén ännu icke afgifvit infordradt utlåtande

och frågan kunde därför icke för närvarande — yttrade departementschefen

— blifva föremål för Kungl. Maj:ts pröfning.

Departementschefen erinrade vidare (sid. 18), att arméförvaltningen

mot bakgrunden af stegradt revisionsarbete hemställt om uppförande i

staten af — förutom annan tjänsteman — vissa kvinnliga biträden, nämligen

dels förenämnda två bokhålleribiträden jämte registratorsbiträdet dels

ock två siffergranskningsbiträden utöfver dem, som redan funnos.

Det torde väl kunna antagas, yttrade departementschefen, att

de bokhålleri- och registratorsbiträden, som redan vore anställda hos

arméförvaltningen, framdeles blefve upptagna på stat. Därigenom skulle

de tre af dessa biträden nu innehafda amanuensarfvodena kunna användas

till sitt rätta ändamål och revisionsarbetet vinna en förstärkning af ytterligare

tre personer. Och vidare vore det ju, fortsatte departementschefen,

en möjlighet, att, när frågan om de kvinnliga biträdena reglerades, arméförvaltningen

erhölle ytterligare två siffergranskningsbiträden utöfver dem,

som redan funnes.

80

Med beräkning af den ofvanberörda posten »vi karl ats ersätt ning» till,

6,350 i stället för 5,000 kronor (sid. 20) föreslog departementschefen, att

arméförvaltningens anslag »till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

ordinarie tjänstemän, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad» måtte

höjas från 41,000 till 42,350 kronor.

Mot Kungl. Maj:ts i enlighet därmed affattade förslag i nyssberörda

hänseende hade Riksdagen icke något att erinra.

Arméförvaltningens förslag om de ifrågavarande 14 kvinnliga biträdenas

uppförande å ämbetsverkets stat föranleder icke någon erinran

från kommitténs sida.

Kommittén kan emellertid icke ansluta sig till arméförvaltningens

mening att, jämte det samtliga biträdenas ordinarie aflöning skulle bestämmas

efter den normala typen, aflöningsfyllnad skulle på angifvet sätt

beredas tre af biträdena med tillhopa högst 2,000 kronor af anslaget till

vikariatsersättning m. m.

Enligt kommitténs åsikt bör aflöningen till 11 af de föreslagna

biträdena utgå efter den normala typen, men till de 3 öfriga, som af

arméförvaltningen afsetts för mera kvalificerade arbeten, efter den af

kommittén för dylika biträden föreslagna högre typen.

Beträffande den reduktion af arméförvaltningens anslag till vikariatsersättning

m. in., som må böra äga rum i händelse berörda biträden varda

uppförda å ämbetsverkets stat, finner kommittén uppförandet å stat af

de 3 för mera kvalificerade arbeten afsedda biträdesbefattningarna icke

böra föranleda någon reduktion af den anslagspost, hvarifrån de af tre

biträden nu innehafda amanuensarfvoden utgå. Kommittén åberopar härvid

hvad vederbörande departementschef till statsrådsprotokollet den 13

januari 1911 anfört rörande behofvet af dessa amanuensarfvoden för

arméförvaltningens revision.

Posten »vikariatsersättning, diarieföring, arfvoden åt extra assistenter,

tillfälligt biträde och renskrifningskostnad i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse»

torde, i sammanhang med uppförande å stat af 1 för

sjukvårdsstyrelsen afsedt kvinnligt biträde, böra, på sätt och med den förändring

i titeln, som arméförvaltningen föreslagit, minskas med 900 kronor.

81

Vid uppförande å stat af de 10 öfriga kvinnliga biträdena borde,

i enlighet med kommitténs allmänna förslag rörande dylika biträden,

arméförvaltningens anslag till vikariatsersättning in. m., vid 1911 års

riksdag bestämdt till 42,350 kronor, minskas med 9,000 kronor. Med

afseende emellertid dels därå, att af berörda anslag — oafsedt i sjukvårdsstyrelsens

särskilda post till vikariatsersättning m. m. ingående renskrifningskostnad

— allenast 7,000 kronor äro beräknade till bestridande af

öfriga renskrifningskostnader, dels ock därtill att, äfven om afsedt antal

kvinnliga skrifbiträden varda uppförda å stat, det icke lärer kunna

undvikas att understundom för ämbetsverkets räkning anlita tillfällig

skrifhjälp, anser sig kommittén icke böra föreslå reduktion af anslaget i

fråga med mer än 6,000 kronor tillika med förberörda å sjukvårdsstyrelsen

belöpande 900 kronor.

Kommittén hemställer alltså,

att å arméförvaltningens stat må uppföras 14

kvinnliga biträden, däraf 11 med aflöning efter den

normala typen och 3 med aflöning efter den af kommittén

för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter

föreslagna högre typen, d. v. s. lön 800, tjänstgöringspenningar

650 och ortstillägg 150, tillhopa 1,600 kronor,

hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera

å 200 kronor, efter fem och tio år; samt

att arméförvaltningens anslag till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän, tillfälligt

biträde och renskrifningskostnad må minskas med 6,900

kronor och upptagas i staten under den förändrade benämningen

»till vikariatsersättning, tillfällig renskrifningskostnad,

arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän och tillfälligt

biträde».

11—110823 Lönwegleringskommitténs bet. XXIX.

82

Ämbetsverk under sjöförsvarsdepartementet.

Marinförvaltningen.

Kommitténs den 31 oktober 1907 afgifna betänkande (delen VII)

gifver vid handen, att enligt inkomna uppgifter voro hos marinförvaltningen

hufvudsakligen för renskrifning anställda 3 ständiga kvinnliga

biträden, med en »ordinarie tjänstgöring per söckendag» af 5 timmar.

Inräknades öfvertidsarbete, utgjorde biträdenas beräknade tjänstgöring per

söckendag 5 å 6 timmar. För tillfälligt biträde af ifrågavarande slag

hade under år 1906 af ämbetsverket utbetalts 289 kronor.

Då marinförvaltningen den 25 september 1907 afgaf förslag till

omorganisation af ämbetsverket och lönereglering för dess civila personal,

framhölls det, att å ämbetsverkets kansli erfordrades 4 ständiga (kvinnliga)

skrifbiträden.

I anledning af kung!, remiss å löneregleringskommitténs ofvanberörda

betänkande, delen VII, afgaf marinförvaltningen den 25 februari

1908 underdånigt utlåtande.

I fråga om kommitténs förslag att såsom fasta biträden i regel endast

kvinnor skulle anställas, erinrade marinförvaltningen i nyssberörda

utlåtande, att för ämbetsverkets vidkommande en bestämmelse af dylikt

innehåll vore så mycket mera olämplig, som uti ifrågavarande befattningar

i ämbetsverket med fördel syntes kunna anställas underbefäl vid

armén eller flottan, som erhållit afsked.

De sakkunnige, som, efter det marinförvaltningen afgifvit sitt

ofvanberörda förslag till omorganisation och lönereglering, tillkallades af

chefen för sjöförsvarsdepartementet för att biträda med ytterligare utredning

och affattande af slutligt förslag i ämnet, uttalade i ett den 9

mars 1908 afgifvet utlåtande den uppfattning, att 4 fasta biträden (kvinnliga)

borde anställas hos marinförvaltningen.

Därvid utgingo de sakkunnige från den af löneregleringskommittén

uppställda grundsatsen, att anställning såsom fast biträde ej borde ifrågakomma

annat än för biträde, hvars arbetskraft blefve för statstjänsten ut

-

83

nyttjad i huivudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,

och att för tillstånd till inrättande af sådan biträdesbefattning det borde

kräfvas utredning, att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattning

vore af stadigvarande beskaffenhet.

De sakkunnige föreslogo emellertid icke de fyra fasta (kvinnliga)

biträdenas uppförande i stat; men arfvoden till dessa biträden och godtgörelse

till deras vikarier vid semester och, inom vissa gränser, vid

sjukdomsfall inräknades i det anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra ordinarie tjänstemän och biträden samt renskrifningskostnad m. m.,

hvilket de sakkunnige upptogo i sitt förslag till stat för ämbetsverket.

I infordradt utlåtande af den 21 mars 1908 öfver de sakkunniges

förslag förordade marinförvaltningen upptagande i stat af 4 fasta biträden

med lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg samt med rätt

till pension efter vissa grunder; hvarjämte, vid beräknandet af anslag till

^vikariatsersättning, arfvoden till extra ordinarie tjänstemän och biträden

samt renskrifningskostnad m. m.», upptogos 2,000 kronor för extra renskrifningskostnader.

Vid ärendets föredragning inför Kung], Maj:t den 9 april 1908

förklarade chefen för sjöförsvarsdepartementet, att han ansåg sig böra

biträda hvad de sakkunnige föreslagit i fråga om fasta biträden. Att, såsom

marinförvaltningen föreslagit, uppföra fasta biträden å ordinarie stat,

syntes departementschefen dock icke lämpligt, då frågan om den ställning,

dessa i allmänhet borde intaga, ännu var föremål för utredning. För

extra renskrifningskostnader ansåg departementschefen böra beräknas det

af marinförvaltningen såsom behöfligt ansedda belopp af 2,000 kronor.

Det, i enlighet med departementschefens hemställan, af Kungl. Maj:t

vid 1908 års riksdag framlagda förslag till aflöningsstat för marinförvaltningen

blef af Riksdagen godkändt.

Enligt hvad marinförvaltningen meddelat, voro vid afgifvandet af

nu förevarande yttrande, dateradt den 6 september 1910, anställda hos

nämnda ämbetsverk sex skrifbiträden, hvilka tjänstgjort därstädes resp.

26 år, nära 13 år, nära 9 år, öfver 3 år, öfver IV2 år och snart 1 år.

Samtliga dessa biträden hade under sålunda angifna tider, endast med

84

undantag för de tider dä de varit af sjukdom hindrade att tjänstgöra,

haft full sysselsättning i ämbetsverket med samma dagliga tjänstgöringstid

som de ordinarie tjänstemännen. Det renskrifningsarbete de icke

hunnit utföra på tjänsterummet hade blifvit verkställd! dels af dessa

biträden på ledig tid i deras hem mot särskild godtgörelse, dels med extra

skrifhjälp, som fått i afsevärd omfattning anlitas.

Behofvet af skrifbiträden uti ifrågavarande ämbetsverk, med stadigvarande

tjänstgöring i samma omfattning som de ordinarie tjänstemännen,

kunde därför, enligt marinförvaltningens åsikt, icke sättas lägre än till

ett antal af 4.

Ersättning till ämbetsverkets ständigt sysselsatta skrifbiträden hade

dittills för G å 6V2 timmars daglig tjänstgöring utgått till det äldsta af

dem efter 125 kronor i månaden och till de öfriga efter räkning och

viss timpenning med belopp, som i allmänhet uppgått till något öfver

100 kronor i månaden.

Hvad anginge de förmåner, som borde i stat upptagas för de fasta

skrifbiträdena, syntes det marinförvaltningen, att hvad som vid 1910 års

riksdag blifvit beslutadt angående skrifbiträdena hos fångvårds- och

generaltullstyrelserna borde blifva normgifvande.

Under förutsättning af bifall till ett i enlighet därmed uppgjordt

förslag ansåg marinförvaltningen det i ämbetsverkets då gällande stat

upptagna anslaget å 80,600 kronor till vikariatsersättning, arfvoden till

extra ordinarie tjänstemän och biträden samt renskrifningskostnad in. m.

böra nedsättas med det belopp, hvartill de 4 skrifbiträdenas begynnelseaflöning

enligt stat skulle uppgå, eller 4,800 kronor.

Att därutöfver minska nämnda anslag syntes marinförvaltningen

så mycket mindre tillrådligt, som dels genom det vid 1908 års omorganisation

af ämbetsverket inrättade revisionskontor eu betydande tillökning

i renskrifningsarbetet inom ämbetsverket ägt rum, dels inom

ämbetsverket behofvet af i snabbskrift kunniga biträden låtit sig alltmer

förmärkas. Kostnaden för sådana biträden, hvilkas anställande ju förr

dess hellre blifvit af flera afdelningschefer anmäldt såsom ett önskemål,

måste nämligen blifva afsevärdt drygare än för skrifbiträden, som icke

vore stenografer.

85

Jämväl i Jen för år 1911 gällande staten för marinförvaltningen

upptagas 30,600 kronor till vikariatsersättning, arfvoden till extra ordinarie

tjänstemän och biträden samt renskrifningskostnad m. in. Någon

ändring dämtinnan har ej ägt rum vid 1911 års riksdag.

Kommittén har för sin del funnit den i förevarande ärende åstadkomna

utredning om behofvet af fyra fast anställda skrifbiträden inom

marinförvaltningen öfvertygande.

Åberopande emellertid hvad kommittén i det föregående uti sina

allmänna erinringar och förslag yttrat under rubriken »kvinnliga eller

manliga biträden», hemställer kommittén,

att å marinförvaltningens stat må uppföras 4 kvinnliga

biträdesbefattningar med aflönings för måner efter den

normala typen.

Beträffande det belopp, hvarmed, i händelse af bifall härtill, ofvanberörda

i staten uppförda anslag till vikariatsersättning in. m. bör minskas,

tillåter sig kommittén erinra därom, att, då anslaget vid 1908 års

riksdag sattes till 30,600 kronor, detta belopp var grund adt på beräkningar,

i hvilka arfvoden till fyra fasta kvinnliga biträden voro upptagna

till 7,200 kronor, d. v. s. 1,800 kronor för hvart biträde (eller det maximibelopp

som kommittén i sitt betänkande delen YII beräknat för fasta

biträden hos statsmyndigheter i Stockholm).

Marinförvaltningen har begärt, att ifrågavarande anslag, med hänsyn

dels till renskrifningsarbetets ökning i följd af tillkomsten af förenämnda

revisionskontor och dels till behofvet af stenografer, måtte minskas

med allenast 4,800 kronor.

Det synes kommittén, att, om anslaget skall minskas med endast

sistnämnda belopp, från marinförvaltningens sida erfordras åtminstone

någon ytterligare utredning i sådant hänseende.

86

Ämbetsverk under civildepartementet.

Generalpoststyrelsen.

Greneralpoststyrelsen har hemställt, att i postverkets ahöningsstat

måtte varda uppförda 25 kvinnliga biträden hos styrelsen, 12 dylika

biträden hos postdirektionerna (= postverkets distriktsförvaltningar) och

4 vid postkontoret Malmö 1; att aflöningen till dessa biträden måtte

bestämmas till lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar 650 kronor och

eventuellt ortstillägg 150 resp. 100 kronor, hvartill skulle kunna komma

två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor, af hvilket belopp 200 kronor

skulle utgöra lön och 50 kronor tjänstgöringspenningar; samt att bland

aflöningsvillkoren måtte intagas den bestämmelse, att biträde, som vid

den nya statens ikraftträdande vore anställdt hos styrelsen eller underlydande

förvaltning och antoges till biträde å denna stat, skulle äga att

för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan

innehaft stadig anställning hos styrelsen eller underlydande

förvaltning.

Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört hufvudsakligen

följ ande.

Hos styrelsen funnes anställda 28 kvinnliga s. k. kontorsbiträden. Af

dem måste 25 anses jämväl för framtiden varda oundgängligen nödvändiga.

Dessa 25 vore anställda:

4, utan placering å viss byrå, för verkställande af renskrifning;

1, å styrelsens första byrå, för expedierande af utgående skrifvelser

och remisser m. m. samt förande af åtskilliga anteckningar rörande

postverkets personal;

5, å andra byrån, för utöfvande af kontroll vid frankoteekenstillverkningen;

samt

15, å fjärde byrån, dels för att biträda vid revisionsarbetet, 9 å

inrikes postanvisningsrevisionen, 3 å utrikes postanvisningsrevisionen och

1 å tidningsrevisionen, och dels, de 2 öfriga, för att å reklamationskontoret

öppna och, om möjligt, beställa dit inkommande vanliga bref,

87

som postanstalterna icke kunnat beställa med ledning af adressanteckningar

å brefvens utsidor.

Styrelsen har ansett de nämnda 25 biträdena böra uppföras i stat.

Hos styrelsen funnes — meddelas vidare i styrelsens yttrande —

äfven anställda 20 s. k. sortererskor, som hade till åliggande att, i och

för motgranskningen af inlämningspostanstalternas och utbetalningspostanstalternas

postanvisningsräkenskaper, omlägga de till styrelsen såsom

verifikationer till nämnda räkenskaper inkommande utbetalta postanvisningarna.

Visserligen hade det synts styrelsen behjärtansvärdt, att äfven

dessa biträden måtte komma i åtnjutande af en tryggare ställning. Då

emellertid tilläfventyrs, genom ändrade anordningar, dessa biträden, hvilkas

arbete vore mindre kvalificeradt än de förras, i en framtid kunde varda

obehöfliga, hade styrelsen ansett sig icke för närvarande böra ifrågasätta

deras uppförande i stat.

Hos distriktsförvaltningarna erfordrades på stadigvarande sätt, för

verkställande af renskrifning in. in., tillsammans 12 biträden, nämligen

3 vid postdirektionen i södra distriktet, 1 vid postdirektionen i Stockholms

distrikt och 2 vid eu hvar af postdirektionerna i västra, östra, mellersta

och norra distrikten. Styrelsen ansåg, att dessa 12 biträden jämväl

borde uppföras i stat.

Vid postkontoret Malmö 1 funnes anställda åtskilliga kvinnliga

biträden, hvilka på grund af beskaffenheten af de göromål, som ålåge

dem, syntes kunna hänföras till nu ifrågavarande biträdesklass.

Postkontoret Malmö 1 hade till särskild uppgift att förmedla postanvisningsutväxlingen

mellan, å ena sidan, Sverige samt, å andra sidan,

Amerikas förenta stater, England, Kanada och Kyssland.

Denna postanvisningsutväxling vore anordnad enligt det s. k. listsystemet,

enligt hvilket i ett land inbetalda postanvisningsbelopp uppfördes

å listor, som tillsändes viss utväxlingspostanstalt i adresslandet.

I allmänhet öfversändes icke af afgångslandets utväxlingspostanstalt de

inbetalda postanvisningarna tillika med listorna, utan adresslandets utväxlingspostanstalt

utskrefve med ledning af listorna nya anvisningar, afsedda

för utbetalningen. Postanvisningar, inbetalda i Amerikas förenta stater,

öfversändes emellertid numera jämte listorna till postkontoret Malmö 1.

88

De vid detta postkontor anställda, nu åsyftade biträden hade till

åliggande att å de listor, som från postkontoret öfversändes till de främmande

utväxlingspostanstalterna, uppföra i Sverige inbetalade, för utbetalning

i vederbörande främmande länder afsedda postanvisningsbelopp;

att med ledning af de listor, som från de främmande utväxlingspostanstalterna

inkomme till postkontoret, utskrifva för utbetalning i Sverige

afsedda postanvisningar; samt att med vederbörande listor kollationera de

från Amerikas förenta stater öfversända anvisningarna m. m. Dessa göromål

kräfde icke någon allmän posta! utbildning och kunde därför lämpligen

anförtros åt biträden af nu ifrågavarande slag. Generalpoststyrelsen ansåg

4 sådana biträden vid postkontoret Malmö 1 böra uppföras i stat.

Enär hos fångvårdsstyrelsen och'' generaltullstyrelsen den dagliga

tjänstgöringstiden för den ordinarie personalen vore af sedd att utgöra i

allmänhet minst sex timmar, under det densamma för motsvarande personal

hos generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar i allmänhet

uppginge till minst sju timmar, syntes det generalpoststyrelsen, att

de biträden, som anställdes å stat hos generalpoststyrelsen och underlydande

förvaltningar, borde erhålla en i förhållande till den längre

tjänstgöringstiden högre aflöning än de biträden, som anställts å stat hos

fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Att general poststyrelsens och underlydande förvaltningars biträden

komme i åtnjutande af sådan högre aflöning, ansåg generalpoststyrelsen

desto mera berättigadt som, hvad flertalet af dessa biträden anginge, det

arbete, de hade att utföra, enligt generalpoststyrelsens åsikt vore mera

kvalificeradt än det, som ålåge fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsen s

biträden, samt närmast jämförligt med det, som ålåge kvinnliga postexpeditörer,

hvilka hade eu aflöning af 1,500—2,100 kronor, oberäknad!

eventuellt ortstillägg, som kunde uppgå ända till 225 kronor.

Enär emellertid anledning ej syntes generalpoststyrelsen förefinn as

att låta den högre aflöning, som således ansåges böra tillkomma generalpoststyrelsens

och underlydande förvaltningars biträden, för dem medföra

jämväl högre sjukaflöning och högre pension, har styrelsen ansett det

för dem ifrågasatta tilläggsbeloppet icke böra räknas till lönen utan böra

hänföras till tjänstgöringspenningarna.

89

T fråga om ortstillägg till biträdena har generalpoststyrelsen meddelat,

att postverkets tjänstemannapersonal af högre grad i Stockholm,

där postdirektionerna i östra och mellersta distrikten äfven vore förlagda,

i allmänhet åtnjöte ortstillägg med lo procent, samt i Malmö, Göteborg

och Sundsvall, där postdirektionerna i södra, västra och norra distrikten

vore förlagda, i allmänhet åtnjöte dylikt tillägg med 10 procent af den

fasta aflöningen eller arfvodet.

Med anledning däraf ansåg styrelsen, som icke hade något att

erinra däremot, att ortstillägget för de i Stockholm anställda biträdena

bestämdes till 150 kronor, att ortstillägg borde tillkomma de å öfriga

nämnda orter anställda biträdena med 100 kronor.

Därest tilläfventyrs någon postdirektion blefve förlagd till ort, där

ortstillägg till posttjänsteman af högre grad icke utginge, borde — yttrade

generalpoststyrelsen — sådant tillägg naturligtvis ej heller utgå till

vid denna postdirektion anställdt biträde.

Maximibeloppet af ett biträdes aflöning skulle enligt styrelsens

förslag uppgå till 1,900 kronor. Styrelsen hade visserligen i ett den 24

november 1908 afgifvet underdånigt utlåtande hemställt, att ifrågavarande

belopp måtte bestämmas till 2,000 kronor, men »för att de hos generalpoststvrelsen

och underlydande förvaltningar anställda biträden må, allenast

med den afvikelse, som betingas af den längre tjänstgöringstiden,

varda i aflöningshänseende likställda med de hos fångvårdsstyrelsen och

generaltullstyrelsen anställda biträdena», hade generalpoststyrelsen emellertid

nu ansett sig icke böra vidhålla denna hemställan.

Kommittén har ansett sig icke böra göra någon erinran mot generalpoststyrelsens

förslag om uppförande å postverkets aflöningsstat af 25

kvinnliga biträden hos styrelsen, 12 dylika biträden hos vederbörande

distriktsförvaltningar (postdirektioner) och 4 vid postkontoret Malmö 1.

Att af de hos distriksförvaltningarna erforderliga 12 biträdena ett

större antal beräknats för postdirektionen i södra distriktet än för någon

af de öfriga postdirektionerna lärer, enligt hvad kommittén inhämtat,

särskilt, bero på omfattningen af det arbete, som hvilar på postdirektionen

i södra distriktet i afseende å postutväxlingen med utlandet.

12—110823 Löneregleringskommittens bet. XXIX.

90

Beträffande aflöningen till postverkets biträden håller kommittén

före, att densamma — frånsedt frågan om ortstillägg — bör sättas i

nära öfverensstämmelse med hvad som blifvit fastställdt för fångvårdsstyrelsens

och generaltullstyrelsens skrifbiträden, med den afvikelse emellertid,

som betingas af den längre dagliga tjänstgöringstiden, hvilken, enligt

hvad generalpoststyrelsen meddelat, för den ordinarie personalen hos

generalpoststyrelseu och underlydande förvaltningar i allmänhet uppgår

till minst 7 timmar.

Då nu skrifbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen

uppbära i begynnelseaflöning 1,200 kronor och i slutaflöning 1,600 kronor,

skulle, under antagande att eu sjunde arbetstimme är kvalitativt jämngod

med de föregående timmarna, här i Stockholm begynnelseaflöningen

till biträdena i postverket höra utgöra 1,400 kronor och slutaflöningeu

1,866 kronor 67 öre.

Önskligt hade naturligtvis varit att kunna helt inpassa aflöningen till

postverkets ifrågavarande biträden i det system, enligt hvilket vid detta

verk löneförmånerna för kvinnliga tjänstemän äro bestämda. En blick på

aflöningsreglementet för tjänstemän vid postverket visar emellertid oförtydbart,

att sådant skulle medföra en af förhållandena ingalunda betingad

och af generalpoststyrelsen ej heller föreslagen höjning af ifrågavarande

biträdens pension.

Att, såsom generalpoststyrelsen föreslagit, i begynnelseaflöningen

sätta lönen till 600 och tjänstgöringspenningarna till 650 kronor — under

det att efter normaltypen för skrifbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen

lönen utgör 600 men tjänstgöringspenningarna 450 kronor

— kan kommittén ingalunda tillstyrka.

Efter öfvervägande af de på frågan inverkande omständigheter har

det synts kommittén som skulle ofvanberörda syfte att, frånsedt ortstillägg

och med aktgifvande å den längre tjänstgöringstiden, sätta aflöningen

till postverkets biträden i nära öfverensstämmelse med den nämnda

normaltypen lämpligast kunna — med anslutning så vidt som möjligt till

postverkets aflöningssystem — ernås därigenom, att aflöningen till de ifrågavarande

biträdena i postverket sättes till 700 kronor i lön och 550 kronor

91

i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, efter 3 och 6 år, hvardera

ålderstillägget å 200 kronor, däraf 50 kronor skulle anses såsom

tjänstgöringspenningar. Därtill skulle komma ortstillägg med 150 kronor

i Stockholm och med 100 kronor å de öfriga orter, där ortstillägg tillkommer

posttjänstemän af högre grad.

Vid bifall härtill komme visserligen biträdenas slutaflöning att blifva

något lägre än den borde vara efter aritmetisk jämförelse med normaltvpen,

men denna reduktion skulle enligt kommitténs åsikt mer än väl

uppvägas däraf, att biträdena i postverket erhölle sina ålderstillägg efter

3 och (j år, under det att ålderstilläggen enligt normaltypen utfalla först

efter 5 och 10 år.

I detta sammanhang anser sig kommittén böra erinra därom, att,

efter hvad kommittén inhämtat, postdirektionen i östra distriktet, som för

närvarande är förlagd till Stockholm, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den

27 mars 1911 skall från den tid, som generalpoststyrelsen ägde bestämma,

förflyttas till Linköping; och lärer generalpoststyrelsen hafva bestämt tiden

till den 1 oktober 1911. Då posttjänstemän af högre grad i Linköping

icke åtnjuta ortstillägg, lärer sådant ej heller komma att tillerkännas de

två kvinnliga biträden, som enligt generalpoststyrelsens förslag skulle

anställas vid postdirektionen i östra distriktet.

I § 7 uti aflöningsreglementet för tjänstemän vid postverket (kungl.

kungörelsen den 27 augusti 1909) är stadgadt, att ortstillägg, som utgår

till tjänsteman af högre grad, skall anses såsom lön, men icke medföra

höjning af pensionsunderlaget. Enahanda bestämmelse synes böra gälla

rörande ortstillägg till biträden, om hvilka nu är fråga.

Generalpoststyrelsen har icke i samband med sitt förslag om uppförande

af ifrågavarande biträdesbefattningar på stat gjort framställning

om nedsättning eller ändring i öfrigt beträffande de anslag, från hvilka

aflöningen till biträdena för närvarande utgår. Kommittén har emellertid

ansett sig kunna antaga, att, därest förslaget i större eller mindre mån

vinner afseende, spörsmålet om nedsättning eller ändring af nämnda

anslag kommer att tagas under öfvervägande vid fastställandet framdeles

af postverkets stat för driftkostnader.

92

Kommittén hemställer,

att å postverkets aflöningsstat må uppföras

25 kvinnliga biträden hos generalpoststyrelsen,

12 dylika biträden hos vederbörande postdirektioner,

nämligen 3 vid postdirektionen

i södra distriktet, 1 vid postdirektionen

i Stockholms distrikt samt

2 vid en hvar af postdirektionerna i

västra, östra, mellersta och norra distrikten,

äfvensom

4 kvinnliga biträden vid postkontoret Malmö 1;

att till en hvar af dessa biträden må utgå 700 kronor

i lön och 550 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill

kunna * komma två ålder stillägg, hvardera å 200 kronor,

efter 3 och 6 år;

att af ålder stilläggen tre fjärdedelar skola anses

tillhöra lönen och en fjärdedel tjänstgöringspenningarna;

att ortstillägg skall utgå till biträde i Stockholm med

150 kronor och till biträde å annan ort, där ortstillägg

tillkommer posttjänsteman af högre grad, med 100 kronor;

samt

att ortstillägg skall anses tillhöra lönen, men icke

medföra höjning af pensionsunderlag.

Generalpoststyrelsen har föreslagit, att bland aflöningsvillkoren för

ifrågavarande biträden skall intagas den bestämmelse att biträde, som

vid den nya statens ikraftträdande är anställdt hos styrelsen eller underlydande

förvaltning och antages till biträde å denna stat, skall äga att

för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan

innehaft stadig anställning hos styrelsen eller underlydande

förvaltning.

Efter hvad kommittén antagit, har generalpoststyrelsen afsett, att

med ett i anslutning därtill formuleradt stadgande den, som antages till

biträde af ifrågavarande slag å postverkets stat, skall äga att för åtnjutande

93

af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft

stadig anställning i postverket, vare sig hos styrelsen eller sådan styrelsen

underlydande förvaltning, där ett eller flera biträden å stat varda anställda.

Häremot är från kommitténs sida icke något att erinra.

Försäkringsinspektionen.

Den vid 1910 års riksdag godkända staten för försäkringsinspektionen

upptager, under rubriken B. Omkostnader, »till vikariatsersättningar,

ersättningar till extra tjänstemän och andra biträden, resekostnadsoch

traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra, kostnader för

belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker, tidningar, kontorsrekvisita

in. in. äfvensom till extra ordinarie arbetskrafter vid möjligen

förekommande särskild administration af lifförsäkringsbolag», förslagsvis

19,600 kronor.

Försäkringsinspektionen har i sitt nu föreliggande utlåtande meddelat,

att för biträdande med förefallande statistiskt arbete anställdes

hos försäkringsinspektionen från och med den 1 mars 1908 ett kvinnligt

biträde med 4 timmars daglig tjänstgöring och mot ett arfvode af 1,200

kronor för år räknadt. Från och med den 1 november 1909 utsträcktes

tjänstgöringen till 6 timmar dagligen, i samband hvarmed arfvodet ökades

till 1,500 kronor för år.

Det af biträdet förrättade arbetet bestode i granskning och bearbetning

af de utaf vissa mindre försäkringsanstalter till försäkringsinspektionen

ingifna uppgifter öfver deras verksamhet. Arbetet vore ej

af tillfällig natur och borde lämpligen äfven för framtiden kunna utföras

af ett kvinnligt biträde. Försäkringsinspektionen ansåg det fördenskull

önskligt, att ifrågavarande biträde uppfördes å inspektionens stat.

Beträffande frågan om biträdets aflöning har, såsom redan i det

föregående omnämnts, försäkringsinspektionen åberopat den s. k. statistiska

kommitténs förslag om kvinnliga kontorsskrifvare- och bokhållarebefattningar

vid »statistiska centralverket».

94

Med hänsyn till beskaffenheten af det arbete, som försäkringsinspektionens

kvinnliga biträde hade att utföra, och med afseende jämväl

dels å saknaden af befordringsmöjlighet, dels ock å redan vunnen aflöning

har försäkringsinspektionen ansett begynnelseaflöningen för dess

kvinnliga biträde böra vid befattningens uppförande å stat sättas till

1,500 kronor, däraf lön 900, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg

150 kronor, hvartill skulle komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera

å 250 kronor.

Af hvad försäkringsinspektionen i ärendet anfört torde få anses

ådagalagdt, att ett fast anställdt, å stat uppfördt kvinnligt biträde hos

inspektionen kommer att finna full sysselsättning under stadgad minimiarbetstid.

Beträffande den föreslagna aflöningen till biträdet vill kommittén

emellertid erinra, att jämförelsen med statistiska kommitténs förslag angående

»kontorsskrifvare» och »bokhållare» vid det statistiska centralverket

icke lärer kunna ännu anses äga nödig aktualitet, då detta förslag icke

varit föremål för statsmakternas pröfning.

Hvad försäkringsinspektionen i öfrigt anfört uti ifrågavarande hänseende

har icke kunnat bibringa löneregleringskommittén den uppfattningen,

att det nämnda biträdets göromål äro af beskaffenhet att böra

föranleda hennes placering i en högre aflöningsgrad än den för skrifbiträden

i allmänhet bestämda.

En dylik placering lärer ej heller kunna motiveras därmed, att

biträdet redan nu åtnjuter högre aflöning än begynnelseaflöningen efter

normaltypen jämte därtill hörande första ålderstillägget. Billigheten synes

emellertid kräfva någon öfvergångsbestämmelse till undvikande däraf, att

det nuvarande biträdet skulle, efter antagande till biträde å stat, få sina

aflöningsförmåner minskade med 300 kronor. I detta hänseende må till

jämförelse åberopas hvad i den kungl. propositionen n:r 179 vid 1911 års

riksdag (sid. 61—62) förekommer angående ett skrifbiträde hos direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter.

Mot hvad i denna de! föreslagits hade Riksdagen icke något

att erinra.

95

Kommittén hemställer,

att å försäkringsinspektionens stat må uppföras 1

kvinnligt biträde med normalaflöning, samt

att, därest det nuvarande biträdet varder antaget

till biträde å stat, åt henne anvisas ett personligt aflöningstillägg

af 300 kronor, intilldess hon må hafva kommit

i åtnjutande af första ålder stillägget, och sedermera,

intilldess andra ålderstillägget intjänats, 100 kronor.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 6 maj 1910 (n:r 92) angående

reglering af löneförhållandena m. m. vid försäkringsinspektionen skulle

kostnaderna för försäkringsinspektionens verksamhet enligt fastställd stat

utgå af de bidrag, som, jämlikt lagen om försäkringsrörelse den 24 juli

1903 och lagen af samma dag om utländsk försäkringsanstalts rätt att

drifva försäkringsrörelse här i riket, af försäkringsanstalterna årligen erläggas

till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation

och verksamhet.

Vid 1911 års riksdag har emellertid på förslag af Kungl. Maj:t dels

till upprätthållande af försäkringsinspektionens verksamhet blifvit å ordinarie

stat uppfördt ett reservationsanslag af 53,000 kronor, att utgå af

försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens organisation och

verksamhet, dels ock beslutats, att de pensioner, som med tillämpning af

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension komma att beviljas tjänstinnehafvare i försäkringsinspektionen,

skola utgå af reservationsanslaget till upprätthållande af detta ämbetsverks

verksamhet.

Om ett kvinnligt biträde varder uppfördt å försäkringsinspektionens

stat, böra uppenbarligen äfven hennes aflöning och pension utgå af samma

medel som aflöningar och pensioner till öfriga tjänstinnehafvare vid försäkringsinspektionen.

Uppförande i stat af biträdets aflöning synes kommittén näppeligen

behöfva medföra någon ändring af det i staten för försäkringsinspektionen

upptagna /örs%«anslaget å 19,600 kronor till vikariatsersättningar m. m.

96

Från sistnämnda anslag skulle ,ju utgå godtgörelse till biträdets vikarie

vid semester och, inom vissa gränser, vid sjukdomsförfall. Eventuellt

personligt aflöningstillägg till det nuvarande kvinnliga biträdet torde väl

ock kunna anvisas å samma anslag.

Länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län har meddelat, att sedan mer än tjugu

år tillbaka vore hos länsstyrelsen stadigvarande anställda två skrifbiträden,

ett å hvardera af länsstyrelsens afdelningar. Å landskansli bestode

biträdets sysselsättning af renskrifning och, om än till mindre''del, kollationering

af utskrift, å landskontoret uteslutande af renskrifning. För

verkets räkning vore de båda året om upptagna 7—9 timmar dagligen,

däraf 5 timmar å tjänsterummen. Äfven med denna arbetstid medhunne de

dock under vissa delar af året icke allt det arbete, som skulle utföras,

utan tillfälliga biträden måste anlitas.

Vid sålunda angifna förhållande ansåg sig länsstyrelsen kunna »på

fullgoda skål» föreslå, att å dess ordinarie stat måtte uppföras 2 skrifbiträden,

ett för hvardera af länsstyrelsens afdelningar.

Ehuru två skrifbiträden icke kunde fylla länsstyrelsens behof af

arbetskraft af ifrågakomna art, har länsstyrelsen dock ansett det ytterligare

erforderliga tillskottet åtminstone för närvarande icke vara nog

stort att kräfva ett tredje fast biträde, utan borde härför tills vidare

liksom hittills anlitas extra arbetshjälp.

Länsstyrelsen har emellertid, såsom redan förut i detta betänkande

är onmämndt och i de allmänna erinringarna och förslagen behandladt,

framhållit önskvärdheten af att tydlig bestämmelse meddelas, huruvida

ett skrifbiträdes anställning på ordinarie stat skall medföra hinder för

länsstyrelsen att åt biträdet mot särskild ersättning öfverlämna utförande

af skrifarbete, som icke medhinnes på den ordinarie arbetstiden om sex

timmar å tjänsterummet.

Då ledigblifna tjänster vid länsstyrelsen i Stockholms län tills vidare

skola tillsättas endast medelst förordnande, men denna omständighet icke

syntes länsstyrelsen böra hafva till följd att den, som, under förutsättning

97

af tjänstens tillsättning i vanlig ordning, vore berättigad till ålderstillägg,

skulle gå i mistning af sådant, har länsstyrelsen ansett särskildt stadgande

härom böra för Stockholms län meddelas rörande nu ifrågakomna

tjänster.

Länsstyrelsen har i detta afseende meddelat, att dess nuvarande

två skrifbiträden, bägge kvinnliga, haft stadigvarande anställning hos länsstyrelsen,

det ena biträdet mera än aderton år och det andra sedan omkring

tio år tillbaka, hvadan nyssberörda fråga kunde, i och med uppförande

i stat af länsstyrelsens skrifbiträden, omedelbart vid första tillämpningen

af staten blifva aktuell.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som hemställt, att å dess stat måtte

uppföras 2 skrifbiträden, manliga eller kvinnliga, har till stöd därför

anfört, att sedan åtskilliga år tillbaka två skrifbiträden hade stadigvarande

arbete hos länsstyrelsen. Dessa biträden, ett kvinnligt å landskansliet

och ett manligt å landskontoret, vore dagligen under 4—6 timmar å

länsstyrelsens lokaler sysselsatta med renskrifning. För deras arbete hade

dittills ersättning utgått med visst belopp för ark enligt en af länsstyrelsen

fastställd taxa; kostnaden för renskrift hade under senare år stigit till i

medeltal sammanlagdt omkring 2,400 kronor om året. För renskrifning

af större utlåtanden eller utredningar hade tillkommit extra kostnad. Så

hade exempelvis renskrifvandet af länsstyrelsens femårsberättelse ensamt

plägat draga en kostnad af omkring 250 kronor.

Till bestridande af kostnaden för den renskrift, som ej kunde medhinnas

af de fast anställda biträdena eller som utfördes under tid, då de

åtnjöte ledighet utan skyldighet att afstå från löneförmånerna, antog

länsstyrelsen att, »på sätt hittills skett», finge anlitas sjätte hufvudtitelns

anslag till skrifmaterialier och expenser.

Förut är omnämndt och i de allmänna erinringarna och förslagen

behandladt hvad länsstyrelsen i Uppsala län anfört och hemställt i fråga

om renskrift af sådana expeditioner, för hvilka landssekreteraren och

landskamreraren äga uppbära lösen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har hemställt, att hos densamma

måtte inrättas ordinarie anställningar för 2 fasta biträden, ett å lands

13—110823

Lönereglering skommitténs bet. XXIX.

98

kansliet och ett å landskontoret; och har länsstyrelsen därvid åberopat

dels ett den 10 oktober 1906 afgifvet utlåtande i anledning af Riksdagens

skrifvelse den 23 maj 1906 dels ock utlåtande den 2 oktober 1908 öfver

kommitténs betänkande angående fastare anställning för vissa biträden

hos statens ämbetsverk och myndigheter.

I utlåtandet den 10 oktober 1906 meddelade länsstyrelsen, att å

landskansliet sedan mer än tjugu år tillbaka funnes anställd en renskrifvare.

För sitt arbete för verkets räkning erhölle denne arfvode af

40 öre i timmen och hade i dylik ersättning under de senaste fem åren

uppburit af anslaget till skrifmaterialier och expenser omkring 1,000

kronor om året. För landskansliets räkning utfördes emellertid dagligen

åtskilliga renskrifnings- och andra liknande arbeten af tjänstemännen, och

därjämte måste ej sällan renskrifningsarbete ombesörjas af tillfälliga

skrifbiträden. Å landskontoret hade fast skrifbiträde funnits under de senaste

åtta åren och aflönats dels från anslaget till skrifmaterialier och expenser

dels ock från anslaget till extra tjänstemän. Landskontorets ordinarie och

extra ordinarie tjänstemän utförde själfva i ganska stor omfattning renskrifnings-,

m « skin skri fn in gs- och andra likartade arbeten för landskontorets

räkning.

Länsstyrelsen hemställde i sitt utlåtande den 10 oktober 1906, att

hos densamma ordinarie anställning finge beredas två skrifbiträden.

Uti utlåtandet den 2 oktober 1908 meddelades, att, då i utlåtandet

den 10 oktober 1906 framhållits behofvet af två fasta skrifbiträden, länsstyrelsen

därvid beräknat dessa biträdens dagliga tjänstgöringstid till

7—8 timmar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att vid öfvervägande af de

förhållanden, som där vore rådande, länsstyrelsen kommit till den uppfattningen,

att å dess båda af delningar funnes renskrifnings- och andra

enklare arbeten i sådan mängd, att ett skrifbiträde å hvardera afdelningen

skulle hafva full sysselsättning året om.

Detta oaktadt ansåg sig länsstyrelsen icke böra för närvarande

föreslå inrättandet af någon fast biträdesbefattning på landskansliet af

den orsak, att renskrifningsförhållandena å nämnda afdelning tills vidare

vore på annat sätt fullt tillfredsställande ordnade.

99

Beträffande landskontoret vore förhållandet motsatt. Där hade ett

kvinnligt biträde med samma tjänstgöringsskyldighet som de ordinarie

tjänstemännen varit anställdt alltsedan början af oktober månad 1905 för

verkställandet af renskrifning, registrering af utgående expeditioner, sortering

och inläggning af afgående post samt under vissa tider diarieföring m. m.

Länsstyrelsen ansåg alla skäl tala för bibehållandet af ett ständigt biträde

å landskontoret och hemställde fördenskull, att å ordinarie staten för

länet måtte uppföras erforderligt anslag till aflöning åt 1 skrifbiträde å

landskontoret.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har hemställt, att å dess stat måtte

uppföras 2 skrifta träden, och har länsstyrelsen därvid åberopat sitt den 1

oktober 1908 afgifna utlåtande öfver kommitténs betänkande angående

fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Uti detta i afskrift bifogade utlåtande finnes omnämndt, hurusom

hos länsstyrelsen sedan åtta år tillbaka tjänstgjort två kvinnliga biträden,

ett å landskansliet och ett å landskontoret, hvilka verkställt utskrift af

skrifvelser och andra expeditioner, hufvudsakligen å skrifmaskin. Deras

arbetstid hade dittills i medeltal varit 5 å 6 timmar. Utom af dessa

biträden verkställdes hos länsstyrelsen rätt mycken utskrift dels af för

kortare tid anställda skrifbiträden och dels af personer, som tjänstgjorde

hos länsstyrelsen för att vara till hands vid tillfälliga förordnanden samt

i sinom tid vinna anställning först såsom extra biträden med fast månatlig

aflöning och sedan såsom ordinarie tjänstemän.

Länsstyrelsen hemställde i sitt utlåtande den 1 oktober 1908 om

bemyndigande att få anställa två fasta kvinnliga biträden, ett å landskansliet

och ett å landskontoret, hvilka biträden skulle vara skyldiga att

arbeta å tjänsterummet hvarje söckendag under den tid, som för den

ordinarie personalen vid länsstyrelsen blefve föreskrifven såsom minimitid.

Det har af länsstyrelsen blifvit ifrågasatt dels att biträdena före

anställandet skola hafva ådalagt prof på färdighet i maskinskrifning, dels

ock att bland aflöningsvillkoren måtte intagas bestämmelse därom att på

länsstyrelsens pröfning skall i hvarje särskildt fall bero, om kvinnligt i

stat upptaget skrifbiträde, som ingår äktenskap, skall vidare få behålla

100

fast anställning vid länsstyrelsen. I dessa båda sistnämnda hänseenden

har kommittén redan uttalat sig i sina allmänna erinringar och förslag

uti förevarande ärende.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har erinrat, hurusom redan i dess

underdåniga utlåtande den 23 oktober 1906 i anledning af Riksdagens

skrifvelse den 23 maj samma år länsstyrelsen meddelat, att hos densamma

vore anställda två kvinnliga biträden, hvilka sysselsattes med renskrifning,

det ena för landskansliets och det andra för landskontorets räkning,

äfvensom att behofvet af dessa biträden för nämnda ändamål vore att

beteckna såsom stadigvarande.

För de nämnda biträdena vore emellertid såsom ordinarie daglig

arbetstid å de respektive tjänsterummen utsatt allenast fem timmar, en

arbetstid, som syntes länsstyrelsen blifva tillräcklig åtminstone ännu ett

eller annat år framåt.

Länsstyrelsen har fördenskull ansett sig icke böra för närvarande

gorå någon framställning om beredande af fastare anställning åt länsstyrelsens

biträden af förevarande slag.

Länsstyrelsen i Kalmar län har meddelat, att två kvinnliga extra

biträden alltsedan år 1904 ständigt vant anställda hos länsstyrelsen, ett

på hvardera af dess båda afdelningar, samt att ett oafvisligt behof af

dylika biträden äfven för framtiden förefunnes. Länsstyrelsen har därför

hemställt, att 2 kvinnliga biträden måtte uppföras å dess stat.

Länsstyrelsen i Gottlands län bär, med upplysning att å landskansli

sedan derå år tillbaka ett skrifta träde varit anställdt och fortfarande

vore af oundgängligt behof påkalladt, anhållit, att åt 1 å landskansli

tjänstgörande, ständigt biträde, manligt eller kvinnligt, måtte

beredas den tryggade ställning, som skulle uppkomma därigenom, att

biträdet berättigades till bestämda aflöningsförmåner.

»Med afseende å bär förefintliga förhållanden» — säges det i länsstyrelsens

yttrande — syntes det länsstyrelsen lämpligast, att dessa förmåner

så uppdelades, att årligen i lön utginge 400 kronor samt i tjänstgöringspenningar

600 kronor, hvartill borde komma två ålderstillägg,

hvardera å 100 kronor, efter fem och tio år. Då tjänstgöringspennin

-

101

garna af länsstyrelsen föreslagits till ett så afsevärdt belopp i förhållande

till själfva lönen, vore anledningen den, att vid förfall för det ordinarie

biträdet svårighet helt säkert skulle uppstå att för ett ringare arfvode

kunna erhålla lämplig vikarie.

Enär af länsstyrelsens yttrande icke framgick hvad som åsyftades

med det såsom motivering för löneförmånernas afvikelse från normaltypen

anförda uttrycket »med afseende å här förefintliga förhållanden», begärde

kommittén af länsstyrelsen närmare uppgifter till ledning vid tolkningen

af uttrycket i fråga.

Till svar härå har länsstyrelsen meddelat, att, då »lön och tjänstgöringspenningar»

»föreslagits till 50 kronor lägre belopp än motsvarande

post i den för skrifbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen

antagna aflöningstypen» samt ett hvart af de två ålderstilläggen till 100

kronor lägre än enligt nämnda typ, anledningen därtill varit att länsstyrelsen

»med afseende å bär förefintliga förhållanden beträffande såväl

tjänstens besvärlighet som i Visby rådande lefnadsvillkor» trott sig

kunna mot erbjudande af de af länsstyrelsen sålunda föreslagna lägre

lönebeloppen anställa ett skrifbiträde, hvilket ägde förmåga att nöjaktigt

uppfylla de med ifrågavarande tjänst förenade åliggandena.

Länsstyrelsen i Blekinge län har, med tillkännagifvande, att å landskontoret

för närvarande icke erfordrades något fast anställdt biträde,

hemställt, att å landskansliet, där en eller två renskrifvare vore ständigt

sysselsatta, 1 sådant biträde måtte anställas med samma aflöningsförmåner

som skrifbiträdena hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen,

ortstillägget dock uteslutet.

Af länsstyrelsen har blifvit upplyst, att landskansliets renskrifningskostnad

under år 1909 uppgått till 1,371 kronor 95 öre.

Länsstyrelsen i Kristianstads lån har meddelat, att hos densamma

sedan långliga tider tillbaka varit och fortfarande vore stadigvarande

anställda biträden, hvilka hade till uppgift att under tiden för öppenhållande

af länsstyrelsens expedition, d. v. s. under månaderna september

— maj 6 timmar dagligen och under den öfriga delen af året 4

timmar dagligen, å länsstyrelsens ämbetsrum biträda med skrifgöromål och

102

andra dylika sysslor. För det dåvarande vore lios länsstyrelsen anställda

tre sådana biträden, två å landskansliet och ett å landskontoret. De

hade tjänstgjort resp. från åren 1893, 1904 och 1908 samt efterträdt

förutvarande biträden, hvilka likaledes varit stadigvarande anställda.

Dessa länsstyrelsens ständiga biträden hade aflönats med arfvoden,

som utgått från beviljadt anslag till extra biträden hos länsstyrelsen.

Arfvodena utgjorde för det dåvarande 1,100 kronor till biträdet å landskontoret

och 1,000 kronor till hvartdera biträdet å landskansliet. Dessa

arfvoden finge anses synnerligen knappt tillmätta och hade äfven bort

förhöjas, om de andra ändamål, till hvilka samma anslag behöft användas,

kunnat inskränkas.

Länsstyrelsen har hemställt om uppförande å dess stat af 3 ständiga

skrifbiträden med tjänstgöring två å landskansliet och det tredje å landskontoret.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uti sitt yttrande i nu förevarande

ärende till en början såsom sin mening uttalat, att biträden af ifrågavarande

slag, d. v. s. sådana, som icke ägde möjlighet till befordran

inom landsstaten, i allmänhet icke borde antagas hos länsstyrelserna,

åtminstone icke i större utsträckning.

För rekrytering af de ordinarie tjänstebefattningarna och för vikariat

å dessa befattningar vid innehafvarnas sjukdom eller förfall vore

det nämligen enligt länsstyrelsens mening nödvändigt, att länsstyrelserna

ständigt ägde tillgång till arbetskrafter, som kunde därtill användas.

Länsstyrelsernas eget arbete, icke blott det mera kvalificerade utan äfven

det af enklare beskaffenhet, borde därför, i den mån ordinarie arbetskraft

icke räckte, i regel utföras af extra biträden, hvilka i sin tid kunde påräkna

befordran. Grundsatsen att icke högre kvalificerad arbetskraft

måtte användas än som arbetets beskaffenhet kräfde blefve därigenom

icke åsidosatt, ty äfven det enklare arbetet bidroge till den extra tjänstemannens

information, och uppflyttningen till mera kvalificeradt arbete

skedde undan för undan i mån af de ordinaries afgång.

Särskilt gällde detta sådana länsstyrelsens biträden, hvilka aspirera^

på länsmanstjänst och för hvilkas antagande några särskilda kompetensvillkor

icke kunde uppställas.

103

Å landskansliet, där extra biträdena i allmänhet anställdes med

hänsyn till blifvande befordran till länsmän, syntes därför i regel icke

böra anställas fasta biträden af nu ifrågavarande art.

Detsamma gällde äfven å landskontoret, där dock jämväl någon

hänsyn borde tagas till lämplighet för vidare befordran till häradsskrifvare.

A landskontoret funnes emellertid en viss grupp af göromål, hvilka genom

sin beskaffenhet syntes vara rent af typiskt lämpliga att anförtros åt ett fast

anställdt kvinnligt biträde, nämligen de bokförings- och räkenskapsgöromål,

som efter landtränteriernas afskaffande uppflyttats på landskontoret.

Med hvad sålunda och i öfrigt anförts uti ifrågavarande hänseende

hade länsstyrelsen sökt klargöra sin principiella ståndpunkt i frågan.

Då länsstyrelsen nu hade att afgifva förslag i förevarande ärende, ansåg

länsstyrelsen emellertid, att den på grund af omständigheterna måste

delvis frångå sin förut uttalade uppfattning.

Enligt hvad vidare meddelades, voro hos länsstyrelsen anställda tre

kvinnliga biträden, hvilka därstädes tjänstgjort, det ena sedan maj 1884,

det andra sedan oktober 1902 och det tredje sedan januari 1907.

Det förstnämnda biträdet hade, intilldess landskontoret genom kungl.

kungörelser den 4 december 1908 befriades från bestyret med handräckningar

för uttagande af utskylder och böter, haft sig anförtrodd skötseln

af handräckningsdiarierna med därtill hörande skrivelser, hvilka göromål

af henne ombesörjts med utmärkt samvetsgrannhet, ordentlighet och noggrannhet.

Därefter hade hon hufvudsakligen sysselsatts med renskrifning.

Emellertid hade under senare åren hennes hälsotillstånd icke varit godt,

hvadan hennes krafter icke medgifvit något större arbetsutbyte. Då hon för

sin utkomst vore beroende af arbetsinkomsten och då hennes under mer än

26 år hos länsstyrelsen nedlagda plikttrogna arbete syntes i hög grad

berättiga henne att komma i åtnjutande af fastare anställning, föreslog

länsstyrelsen hennes uppflyttning å ordinarie stat, såvida icke redan då

eller från 1912 års början ålderdomsunderstöd skulle kunna beredas henne.

Hennes årsaflöning hade från början utgått med 700 kronor och sedermera

under årens lopp stigit till 1,100 kronor.

Det andra kvinnliga biträdet, som arbetat å landskansliet under åtta

år, hade förgäfves sökt annan verksamhet; och då länsstyrelsen allt fram

-

104

gent kunde bereda henne fullt stadigvarande sysselsättning, hufvudsakligen

renskrifningsarbete, ansåg länsstyrelsen sig »icke kunna underlåta

föreslå henne till fast anställning».

Det tredje kvinnliga biträdet hade visat sig synnerligen lämpligt

för landskontorsarbetet och användbart till jämväl annat och mera kvalificeradt

arbete än renskrifning. Sålunda hade hon under landträntmästarens

semester och förfall skött de på honom belöpande göromål

och skulle helt visst mycket väl lämpa sig att vid hans afgång öfvertaga

detta arbete. Då hon i afvaktan härpå kunde beredas full sysselsättning

å landskontoret, har länsstyrelsen förklarat sig icke tveka att föreslå

henne till fast anställning.

Alla 3 kvinnliga biträdena voro för det dåvarande lika aflönade

med 1,100 kronor.

Länsstyrelsen i Hallands län har i sitt yttrande i ärendet, under

åberopande af underdånigt utlåtande i ämnet den 5 oktober 1906, meddelat,

att för närvarande icke någon af de personer, som vid landskansliet

och landskontoret användes såsom skrifbiträden, kunde sägas vara på

det stadigvarande sätt sysselsatt, att densamma borde såsom fast anställd

uppföras i stat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län åberopar i sitt yttrande i

förevarande ärende de underdåniga utlåtanden, länsstyrelsen afgifvit dels

den 12 oktober 1906 i anledning af Riksdagens skrifvelse den 23 maj

1906, dels den 6 oktober 1908 öfver löneregleringskommitténs betänkande

den 31 oktober 1907.

Fortfarande anses två fasta skrifbiträden behöfliga å landskansliet

med samma tjänstgöringstid å tjänsterummet, som blifvit bestämd för de

ordinarie tjänstemännen. Utrymme funnes också i tjänstelokalerna för

två sådana biträden.

Äfven hvad landskontorsafdelningen beträffar, anser länsstyrelsen

behof fortfarande föreligga att åt ett skrifbiträde därstädes gifva den fasta

anställning, som nu afsåges.

Länsstyrelsen hemställer, att å dess aflöningsstat måtte uppföras

3 skrifbiträden, två å landskansliet och ett å landskontoret.

105

Länsstyrelsen i Älfsborgs län har anmält, att vid länsstyrelsen behöfdes

2 ständiga skrifbiträden, ett på landskansliet och ett på landskontoret;

och har länsstyrelsen ansett önskvärdt, att fast anställning

kunde beredas dem på samma sätt som skrifbiträde i fångvårdsstyrelsen.

Äfven om två skrifbiträden sålunda uppfördes å länsstyrelsens stat,

kunde dock — framhöll länsstyrelsen — vissa tider ej allt dem åliggande

arbete medhinnas af dem, äfven med utsträckning af deras arbetstid utöfver

den för arbete på tjänsterummet vanliga. Tillfälligt skrifbiträde

kunde således ej helt och hållet undvaras. Till bestridande af kostnaderna

härför syntes medel böra beredas vare sig i form af särskildt anslag

eller så att, på sätt nu ägde rum, dylika kostnader finge bestridas från

anslaget för skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har meddelat, att hos länsstyrelsen

sedan mer än tjugofem år vore å landskansliet anställdt ett manligt extra

biträde, som hufvudsakligast varit sysselsatt med renskrifning och dylikt.

Denne, som icke hade någon utsikt att vinna befordran till ordinarie

eller annan befattning vid landsstaten, hade för sitt arbete aflönats företrädesvis

enligt räkning för renskrift efter anordning å sjätte hufvudtitelns

anslag till skrifmaterialier och expenser m. m. jämte ett ringa

arfvode från anslaget till tillfälliga extra biträden, i den mån tillgång

därtill funnits.

Om nämnda skrifbiträde uppfördes å länets stat, skulle visserligen

— efter hvad länsstyrelsen anför — renskrifningskostnaden, som å landskansliet

i medeltal uppgått till omkring 1,200 kronor om året, komma

att något, åtminstone till halfva beloppet, minskas. Renskriften måste

emellertid i regel samtidigt utföras af två personer, för att expeditionerna

skulle kunna fullbordas utan oskäligt dröjsmål. Därför kunde gifvetvis

icke beräknas, att all renskrifningskostnad skulle helt upphöra, utan måste

alltid sådan kostnad i mindre mån bestridas af ofvanberörda anslag å

sjätte bufvudtiteln.

Länsstyrelsen har, i uttryckligen angifven afsikt att bereda förenämnda

år 1858 födda manliga extra biträde fastare anställning, hemställt

om uppförande å ordinarie stat af 1 fast biträdesbefattning bos

14—110823 Lönevcgleringskommitténs bet. XXIX.

106

länsstyrelsen och bestämmande af aflöningsförmånerna för densamma »på

sätt för fångvårdsstyrelsen med flera verk stadgats».

Länsstyrelsen i Värmlands lån har meddelat, att å landskansliet sedan

några år varit anställd en maskinskrifverska mot ersättning per timme

och med skyldighet att under expeditionstiden utföra all den utskrift,

som kunnat medhinnas och ej berörde expeditioner, för hvilka lösen utgått.

Det arfvode, som sålunda uppburits, utgjorde omkring 900 kronor

för år. Emellertid verkställde detta biträde icke all renskrifning för

landskansliets behof, utan en del däraf — hufvudsakligen längre utslag

— ombesörjdes genom skrifbyråer.

Enligt länsstyrelsens mening vore det till gagn för arbetet och till

besparing för statsverket, om ett fast skrifbiträde mot årslön och med

tjänstgöringsskyldighet lika med ordinarie tjänsteman finge anställas å

landskansliet. Visserligen kunde det vid vissa tillfällen, då brådskande

ärenden hopade sig, icke förväntas, att detta skrifbiträde skulle medhinna

allt renskrifningsarbete af förevarande slag, men med bättre ställning

och utsträckt tjänstgöringstid för ett sådant biträde borde anlitandet af

extra skrifhjälp kunna väsentligt inskränkas.

Hvad landskontoret beträffade, vore behofvet af ett fast skrifbiträde

därstädes för renskrifning för närvarande icke särskildt framträdande.

Länsstyrelsen i Örebro län har i förevarande ärende anfört, bland

annat, följande.

De extra biträden, som tjänstgjorde å landskansliet, utgjordes i

allmänhet af tre å fyra extra ordinarie landskanslister, af hvilka två å

tre tjänstgjorde såsom biträden åt de ordinarie landskanslisterna och,

under det att dessa vore upptagna af diarieföring, tillhandaginge med

uppsättning i koncept och utskrift af brefregistraturet äfvensom med den

dagliga expedition, som däraf samt af öfriga löpande göromål föranleddes.

Dessa extra ordinarie landskanslister vore äfven afsedda att vid

förfall för de ordinarie landskanslisterna eller under deras semester inträda

på deras platser, för hvilket ändamål det vore af nöden att städse

hafva tillgång till kompetenta tjänstemän, beredda att öfvertaga diarieföringen

och registreringen, då så erfordrades.

107

Dessa så att säga ständiga extra biträden medhunne endast undantagsvis

i särskilda fall att verkställa annan renskrift än den, som stode

i samband med den dagliga brefexpeditionen, och icke ens denna skulle

alltid medhinnas, om icke en fjärde landskanslist funnes att tillgå.

Den renskrift åter, som afsåge hufvudsakliga beslut och utslag i

pröfvade mål och ärenden, hvilka skulle expedieras åt vederbörande rättssökande,

måste till största delen öfverlämnas åt personer, som icke vore

anställda vid länsstyrelsen, att verkställas emot beting och enligt räkning.

Gifvet vore, att de extra biträden, hvilka vore lämpliga att användas

vid diarieföring och registrering, icke alltid vore lämpade för renskrift,

som fordrade därför passande piktur.

Då — efter hvad länsstyrelsen vidare framhöll — dessa extra biträden

sträfvade efter befordran till länsmanstjänst och fördenskull esomoftast

måste afbryta sin tjänstgöring å landskansliet för att bestrida

länsmansförordnanden ute i länet, uppkomme däraf afbrott och rubbningar

i den dagliga expeditionen.

Af å landskontoret anställda tre extra biträden tjänstgjorde i regel

endast ett i sådan egenskap. De öfriga voro upptagna af förordnanden

å ordinarie befattningar. Fördenskull måste ofta ordinarie eller tillförordnad

landskontorist deltaga i renskrifningsarbetet för den löpande expeditionen

och vidlyftigare renskrifning upplåtas till ämbetsverket utomstående

personer.

Af hvad länsstyrelsen anfört ansåg densamma framgå, att ständiga

skrifbiträden vore för länsstyrelsen behöfliga, och det syntes kunna förväntas,

att anställande af 2 sådana icke skulle i afsevärd mån komma

att öka den kostnad, statsverket redan finge vidkännas å expensanslaget.

Af de sålunda erforderliga fasta skrifbiträdena vore hvardera af

länsstyrelsens afdelningar, landskansliet och landskontoret, i behof af

hvar sitt biträde.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har anfört, att för utförande af

de vid länsstyrelsen förekommande renskrifningsgöromål, som icke medhunnits

af eller skäligen kunnat påläggas de vid länsstyrelsen anställda

ordinarie eller extra ordinarie tjänstemännen, hade vid länsstyrelsen sedan

108

ett antal år tillbaka varit anställda fasta skrifbiträden, i allmänhet kvinnliga,

hvarförutom vid förefallande behof extra skrifhjälp anlitats.

Under åren närmast före 1907 hade i allmänhet ett fast skrifbiträde

varit anställdt vid hvardera af länsstyrelsens afdelningar, men sedan vid

nämnda tid för länsstyrelsens behof anskaffats skrifmaskin och då arbetet

af nu ifrågavarande slag icke ansetts räcka till full sysselsättning åt

två personer, hade endast ett kvinnligt skrifbiträde haft fast anställning

hos länsstyrelsen.

Till detta skrifbiträde, hvars arbetstid i medeltal för hvarje helgfri

dag utgjorde omkring 6 timmar, utginge ersättning med 55 öre för

timme.

Ersättningen till detta skrifbiträde eller tillfällig vikarie hade utgått

för år 1909 med tillhopa 927 kronor 85 öre samt för de åtta första

månaderna af år 1910 med 628 kronor 85 öre. Härförutom hade till

andra personer, som utfört renskrifningsarbeten för länsstyrelsens behof,

utgått ersättningar för år 1909 med omkring 230 kronor och för de

första åtta månaderna af år 1910 med omkring 140 kronor.

Då under hvarje tid af året funnes att påräkna full sysselsättning

för ett ständigt skrifbiträde med minst 6 timmars arbetstid, har länsstyrelsen

hemställt, att 1 kvinnligt skrifbiträde måtte uppföras å länsstyrelsens

stat.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det mycket lämpligt, om å

hvardera sidan af länsstyrelsens afdelningar blefve anställd en person

uteslutande för renskrift och därmed jämförliga mera mekaniska göromål.

Styrelsen, som hänvisar till sitt den 11 oktober 1906 afgifna utlåtande

i anledning af Eiksdagens skrifvelse den 23 maj 1906, har tillkännagifvit,

att kostnaden för sådan utskrift, som enligt gällande bestämmelser

skall gäldas af statsmedel, under treårsperioden 1907—1909 uppgått

till i medeltal 5,226 kronor 64 öre om året, däraf på kansliafdelningen

3,271 kronor 75 öre.

Uti utlåtandet den 11 oktober 1906 meddelades, att vid länsstyrelsen

icke fanns å någondera afdelningen anställd person, stadigvarande

sysselsatt med skrifgöromål m. m. All renskrifning utfördes antingen af

extra ordinarie tjänstemän vid ämbetsverket, i den mån deras tid det med

-

109

gåfve, eller af mera tillfälliga renskrifvare ute i staden. Det ojämförligt

mesta arbetet hade dock verkställts af de extra ordinarie tjänstemännen.

Hvad kansliafdelningen beträffade, var det blott i högst få undantagsfall

som de tre äldsta extra ordinarie kanslisterna sysselsattes

med renskrift eller därmed jämförliga mera mekaniska göromål. Däremot

fingo de yngre extra ordinarie tjänstemännen, hvilka icke åtnjöto

något eller åtminstone obetydligt arfvode, syssla med renskrift dels för

att därigenom kunna förskaffa sig något bidrag till lefnadsomkostnaderna

dels ock för vinnande af någon erfarenhet i ärendenas formella utstyrsel.

Hvad anginge den af löneregleringskommittén uttalade allmänna

grundsatsen, att det måste anses som en misshushållning att låta rent

mekaniska arbeten verkställas af examinerade tjänstemän, förklarade

länsstyrelsen sig fullkomligt dela denna uppfattning, om med examinerade

tjänstemän allenast förstodes sådana, som aflagt ämbets- eller däremot

svarande examen.

Länsstyrelsen höll däremot före, att, om till examinerade tjänstemän

jämväl räknades extra ordinarie tjänstemän vid länsstyrelsen, hvilka

aflagt det för vinnande af befordran till länsman föreskrifna prof och

därefter anställdes som extra ordinarie tjänstemän vid länsstyrelse, det

ingalunda skadade, om en sådan tjänstemannaaspirant någon kortare tid

sysselsattes med utskrift af koncept och dylikt, hvarigenom han bättre

än annorledes förvärfvade färdighet att uppsätta protokoll och skrifvelser

af enklare beskaffenhet. När denna färdighet vunnits, borde gifvetvis

annat arbete anförtros honom.

Vid länsstyrelsen funnos icke anställda renskrifvare af den beskaffenhet,

som afsåges i den uti Riksdagens ofvanberörda skrifvelse omnämnda

motion; och länsstyrelsen ställde sig tveksam, huruvida, i hvad

densamma anginge, någon förändring i dittills gängse praxis kunde vara

önskvärd. Redan för det dåvarande mötte det ej sällan rätt stora svårigheter

att rekrytera extra ordinarie tjänstemannakåren med dugliga adepter,

och dessa svårigheter skulle gifvetvis än mera ökas, därest icke ens ersättning

för renskrift i afvaktan på något arfvode kunde beredas dem.

Den ovissa utsikten om befordran inom rimlig tid vore icke heller

ägnad att i och för sig locka till inträde på landsstatsbanan.

no

För att extra ordinarie tjänstemän emellertid ej allt för mycket

skulle sysselsättas med renskrifning och andra därmed jämförliga, mera

mekaniska göromål, vore det enligt länsstyrelsens uppfattning mycket

lämpligt, om å hvardera afdelningen anställdes en person uteslutande

för dylika göromåls bestridande. Då för en sådan person någon befordran

näppeligen kunde ifrågakomma, syntes rättvisa och billighet fordra,

att hans anställning blefve af något fastare beskaffenhet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har meddelat, att sedan en lång följd

af år varit anställda å landskansliet två skrifbiträden och å landskontoret

ett skrifbiträde, samtliga på ett stadigvarande sätt sysselsatta med

skrifgöromål.

De personer, som dåmera ombesörjde nämnda sysslor, hade tillträdt

sina befattningar resp. åren 1889, 1902 och 1905.

Extra skrifhjälp hade dessutom allt emellanåt påkallats.

Göromålen vid länsstyrelsens båda afdelningar ökades alltjämt,

och med absolut visshet kunde sägas, att för framtiden komme att förefinnas

stadigvarande behof af åtminstone de tre skrifbiträden, om hvilka

blifvit nämndt.

Under anförda förhållanden fann länsstyrelsen det vara synnerligen

behjärtansvärdt, att »dessa tre personer», hvilkas aflöning utginge

i form af timpenning, erhölle en fastare anställning, då deras arbete vore

fullt lika nödvändigt för göromålen vid länsstyrelsen som de ordinarie

tjänstemännens.

Länsstyrelsen tillstyrkte fördenskull, att å ordinarie stat måtte

uppföras 3 skrifbiträden, två å landskansliet och ett å landskontoret.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, bland annat, följande.

Sedan längre tid tillbaka hade vid länsstyrelsen fyra kvinnor varit

på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor,

nämligen två på landskansliet och två på landskontoret.

Af dessa hade en oafbrutet tjänstgjort hos länsstyrelsen något öfver

fjorton år, en nära sju år, en tre år och en kortare tid. Samtliga dessa

personers arbetskrafter hade för statstjänsten utnyttjats i hufvudsakligen

samma omfattning som den ordinarie tjänstepersonalens. De hade så

-

in

lunda enahanda arbetstid å tjänsterummet som de ordinarie tjänstemännen

och tillika skyldighet att, då arbetets behöriga gång det kräfde, därutöfver

verkställa erforderligt arbete vare sig å tjänsterummet eller i

hemmet. Aflöningen till dessa biträden hade utgått för timme, i allmänhet

med 50 öre, och för år 1909 utgjort för ett biträde omkring 1,200

kronor och för de öfriga från 700 till 1,000 kronor.

Förutom dessa på ett mera stadigvarande sätt anställda biträden

hade tidtals såväl å landskansliet som å landskontoret tillfälliga biträden

måst användas.

Någon anledning att antaga, att behofvet af dylika biträden i framtiden

skulle komma att minskas, förefunnes icke; snarare syntes sannolikt,

att i följd af landskansliets år för år ökade arbetsbörda behof af

större antal biträden inom kort skulle komma att göra sig gällande.

Emellertid förefunnes för det närvarande för länsstyrelsens ämbetsutöfning

ett verkligt och stadig-varande behof af minst fyra fasta biträden.

Länsstyrelsen har fördenskull hemställt om uppförande å länets

stat af 4 biträdesbefattningar.

Hvad länsstyrelsen i öfrigt uti vissa hänseenden föreslagit har af

kommittén behandlats i ofvanstående allmänna erinringar och förslag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har anfört, att hos länsstyrelsen vore

anställda två kvinnliga skrifbiträden, ett på landskansliet och ett på

landskontoret, hvilkas arbete upptoge en tid af 5 till 7 timmar dagligen.

Dessutom ombesörjdes en del renskrifningsarbete af extra ordinarie landskanslister

och landskontorister, som hade för afsikt, att vinna befordran

till tjänstemän vid landsstaten.

Länsstyrelsen hade således full sysselsättning för minst två skrifbiträden,

och då det, enligt länsstyrelsens mening, icke vore att förvänta

att behofvet af dylika biträden för framtiden skulle minskas, har länsstyrelsen

begärt, att 2 kvinnliga skrifbiträden måtte uppföras å länets stat.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som föreslagit uppförande å ordinarie

stat af 2 kvinnliga skrifbiträden hos länsstyrelsen, har till stöd

därför, uti sitt yttrande i nu förevarande ärende, hufvudsakligen anfört

följande.

112

I underdånigt utlåtande den 13 oktober 1906 öfver Riksdagens

skrifvelse den 23 därutförutgångne maj hade länsstyrelsen meddelat, att

såsom stadigvarande renskrifningsbiträden tjänstgjorde å landskansli

ett manligt och ett kvinnligt biträde med en daglig arbetstid på tjänsterummet

af resp. omkring 5 och 3—4 timmar, hvarförutom en extra

ordinarie tjänsteman nästan uteslutande och de öfriga extra ordinarie

tjänstemännen delvis sysslade med renskrifningen. Skrifbiträdenas ersättning,

som dittills beräknats efter visst pris för hvarje renskrifven sida,

uppgick till omkring 600 kronor om året för det manliga och till i medeltal

450 kronor om året för det kvinnliga biträdet. Den renskrifning, som

icke medhanns af de två skrifbiträdena, sköttes af de extra ordinarie

tjänstemännen. Denna utväg hade ansetts nödvändig för att bereda dessa

tjänstemän en välbehöflig inkomst utöfver det obetydliga arfvode, som

kunde bestås dem från anslaget till extra biträden vid länsstyrelserna.

Af sistnämnda anledning bestreds renskrifningen å landskontoret uteslutande

af extra ordinarie tjänstemän.

Då det emellertid måste anses principiellt oriktigt, att extra ordinarie

tjänstemän annat än undantagsvis eller för kortare perioder sysselsattes

med dylikt arbete, borde, om de extra tjänstemännen komme att beredas

tillräckliga löneförmåner på annat sätt, hela det normala renskrifningsarbetet

öfverlämnas till särskilda för ändamalet anställda skrifbiträden.

Enligt länsstyrelsens åsikt skulle landskontoret »vid den tiden» hafva full

användning för 1 sådant skrifbiträde, och å landskansliet erfordrades

minst två sådana biträden.

I sitt yttrande i nu förevarande ärende har länsstyrelsen jämväl

erinrat om hvad densamma anfört i anledning af cirkulärskrifvelse från

civildepartementet den 17 juni 1908 i fråga om behofvet från och med

år 1909 af extra arbetskrafter hos länsstyrelsen och af andel i reservationsanslag

för beredande af tillgång till arfvode åt extra länsnotarier

och öfriga extra biträden hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen har, i nu föreliggande yttrande förklarat, att, om det

normala renskrifningsarbetet icke skulle till någon del ombesörjas af extra

ordinarie tjänstemän, tre skrifbiträden vore behöfliga för arbetet vid länsstyrelsen.

Men då ett antal extra ordinarie tjänstemän ej kunde undvaras,

113

utan måste finnas att tillgå dels för bestridande på förordnande af ordinane

tjänster såväl vid länsstyrelsen som ute å länsmansdistrikten vid

tjänstinnehafvarens sjukdom, semester o. d., dels ock för fullgörande af

vissa vid lansstyrelsen förekommande göromål, som icke kunde medhinnas

al de ordinarie tjänstemännen, måste någon utväg tillgripas för att bereda

de extra ordinarie tjänstemännen någon fyllnad i deras svaga aflöning.

Kunde icke genom höjning i anslaget till extra tjänstemän medel

härtill beredas, borde en del renskrifningsarbete fortfarande förbehållas

de extra ordinarie tjänstemännen mot särskild godtgörelse från expensanslaget.

Ansåges så höra förfaras, hölle länsstyrelsen före, att endast

tva skrifbiträden vore tills vidare behöfliga för det för dem afsedda arbetet

vid lansstyrelsen. För närvarande funnes också två kvinnliga skrifbiträden

därstädes anställda, af hvilka det ena tjänstgjort där sedan år 1893 och

det andra sedan år 1908.

Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar, hurusom densamma i underdånigt

utlåtande i förevarande ämne den 13 oktober 1906 framhållit, att

dittills de mera mekaniska göromålen vid länsstyrelsen i hufvudsak utförts

af extra ordinarie tjänstemän, hvilka sökt anställning i syfte att

inom landsstaten vinna befordran, och att länsstyrelsen på grund däraf

ansett sig sakna anledning att anställa mera stadigvarande biträden.

Det okade arbetet hos länsstyrelsen hade dock numera kräft ökad

personal, jämväl för utförande af rena skrifgöromål, och länsstyrelsen

både darfor funnit sig nödsakad att å landskansliet anställa ett ständigt

kvinnligt, skrifbiträde, hvars tid året om toges fullt i anspråk.

Denna anordning hade befunnits nödvändig jämväl på den grund,

att lansstyrelsen icke ansett sig böra i allt för stor utsträckning locka

unga män till inträde vid landsstaten i länet, då befordringsmöjligheterna

för närvarande vore och sannolikt för en längre tid framåt måste förblifva

mycket små.

Behofvet skriflliälP liade eJ heller kunnat fyllas genom tillfälliga

skrifbiträden, och dylika fyllde i regel icke de kraf man måste ställa

äfven pa sadana biträden, hvilkas göromål, om också af enklare beskaffenhet,

dock kräfde vana, öfning och en viss insikt.

15—110823 Löneregleringskommittém bet. XXIX.

114

Men å andra sidan borde skrifgöromålen ombesörjas af fast anställda

biträden endast i den mån arbetet ej kunde utföras af annan tillgänglig

arbetskraft. Hos länsstyrelsen måste alltid finnas tillgång pa

extra ordinarie tjänstemän, som kunde vara beredda att vid befordran för

ordinarie tjänstemän eller vid sådan tjänstemans frånfälle fylla sålunda

ledigblifven plats eller ock att fylla behofvet af vikarie, då sådan erfordrades

hos länsstyrelsen eller vid fögderiförvaltningen. Dessa extra

tjänstemän finge gifvetvis tid öfrig äfven till rena skrifgöromål och vissa

tider kunde den extra personalen vara så fulltalig, att en eller annan

kunde ägna sig uteslutande åt renskrifning. De extra tjänstemännen

måste också beredas tillfälle att förskaffa sig den lilla inkomst, som renskrifningsarbete

utom tjänstetiden kunde medföra. ^

Hvad landskontoret beträffade, hade renskrifningsgöromalen dittills

kunnat i hufvudsak utföras af där anställda extra ordinarie tjänsteman,

på grund hvaraf länsstyrelsen ansåg, att med anställande af fast sknt

biträde

därstädes tills vidare borde anstå.

Länsstyrelsen har fördenskull hemställt, att för dess vidkommande

medel till aflöning åt allenast 1 fast anställdt skrifbiträde måtte a ordinarie

stat anvisas.

Redan i sitt den 27 februari 1906 afgifna betänkande angående

reglering af löneförhållanden m. m. vid landsstaten framhöll kommittén,

hurusom de länsstyrelserna åliggande ämbetsgöromålen under den tid,

som förflutit sedan tillkomsten af 1855 års landshöfdingemstruktion, blil

vit

alltmera omfattande och komplicerade.

Att i följd däraf hos dessa ämbetsmyndigheter, likasom inom vederbörande

centrala ämbetsverk, förekommer eu mängd rensknfnmgs- och

andra mera mekaniska arbeten, är uppenbart.

Med den uppfattning, som alltmer gjort sig gällande, torde det i

allmänhet få anses såsom en misshushållning, om dylika arbeten utföras

af tjänstemännen själfva (ordet tjänstemän taget i den hittills vanliga

betydelsen). Det kan fördenskull ingalunda anses lämpligt att, såsom

af vissa länsstyrelsers yttranden i nu förevarande ärende framgåi, jämvä

115

ordinarie tjänstemän nödgats i ganska stor omfattning utföra renskrifnino-soeh

annat liknande arbete.

I fråga om de extra ordinarie tjänstemän hos länsstyrelse, hvilka

aspirera på befattning såsom länsmän eller häradsskrifvare, torde dock,

såsom från vissa länsstyrelser framhållits, ingalunda skada, om sådana

extra ordinarie tjänstemän i och för sin utbildning något sysselsättas med

renskrift och dylika göromål å vederbörande landskanslier och landskontor.

Efter hvad kommittén håller före, bör det emellertid tillses, att dessa

extra ordinarie tjänstemän icke varda enbart renskrifvare, utan bör det

sa anordnas, att äfven de mera mekaniska göromål, som öfverlämnas åt

dem, blifva så instruktiva som möjligt och att därför lämplig omväxling

i göromålens art beredes dem.

Äfven inom länsstyrelser, där för närvarande extra ordinarie

tjänstemän af antydt slag i stor utsträckning sysselsättas med renskrifning,

lärer, enligt hvad upplyst blifvit, icke allt sådant arbete kunna

utföras af dem. Särskildt torde det kunna inträffa, att ifrågavarande

extra ordinarie tjänstemän, på grund af förordnande å ordinarie tjänst

vid vakans eller tjänstledighet för den ordinarie innehafvaren, under större

eller mindre delar af året icke äro att påräkna för antydda arbete inom

länsstyrelse.

Kommittén har fördenskull, i likhet med flertalet länsstyrelser,

ansett, att å länsstyrelsernas stater i allmänhet böra uppföras ett eller

flera ordinarie skrifta träden. Att enligt kommitténs uppfattning vid dessa

biträdesbefattningars definitiva tillsättande endast kvinnor böra ifrågakomma,

framgår af hvad i ofvanstående allmänna erinringar och förslag

anförts i detta hänseende.

Vidkommande antalet dylika skrifbiträden vid de särskilda länsstyrelserna,

har kommittén utgått därifrån, att tre biträden borde anställas

vid länsstyrelse i l:a klassens län, d. v. s. Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län, såsom ock blifvit af länsstyrelserna därstädes föreslaget.

Med hänsyn till hvad länsstyrelserna i Kristianstads, Gäfleborgs och

Västernorrlands län i förevarande ärende anfört torde ock enahanda

antal få anses erforderligt vid dessa länsstyrelser. Länsstyrelsen i Väster

-

116

norrlands län har visserligen begärt fyra biträden, men kommittén bär

ansett sig ej kunna tillstyrka, att hos denna länsstyrelse nu inrättas

större antal dylika befattningar än vid l:a klassens län blifvit ifrågasatt

eller föreslaget.

Vid öfriga länsstyrelser torde — där särskilda undantagsforhallanden

ej föreligga, såsom vid länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,

Gottlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och

Norrbottens län — två skrifbiträden böra uppföras å ordinarie stat.

Hvad de nyssnämnda länsstyrelserna beträffar, hafva de i Östergötlands,

Blekinge, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens

län ansett ett fast biträde för närvarande vara till fyllest.

Länsstyrelsen i Gottlands län bar visserligen gjort framställning

om beredande af ordinarie anställning åt ett biträde, men har kommittén,

af hvad länsstyrelsen uti förevarande ärende anfört, icke ansett adagalagdt,

att det ifrågavarande biträdet skulle kunna hafva full sysselsättning

under den tjänstgöringstid, som är föreskrifven för ordinarie tjänstemän

vid länsstyrelsen. 0 ...

Länsstyrelsen i Kronobergs län har meddelat, att for de tva dar

anställda skrifbiträdena den ordinarie dagliga arbetstiden är allenast fem

timmar och att denna arbetstid kan antagas blifva tillräcklig åtminstone

ännu ett eller annat år framåt, och har länsstyrelsen fördenskull ansett

sig icke böra för närvarande göra framställning om beredande af fastare

anställning åt dess biträden af ifrågavarande slag. Af ett vid länsstyrelsens

yttrande i ärendet fogadt protokollsutdrag framgår emellertid, att bitradena

äro skyldiga att för arbetes utförande uppehålla sig å tjänsterummen

äfven utöfver nämnda 5 timmar den tid, som af vederbörande afdelnings

-

chef bestämmes. ,, „ „

Vid nu antydda förhållanden synes det kommittén, att tog tinnes

för uppförande å länets stat af ett skrifbiträde. _

Hvad slutligen angår länsstyrelsen i Hallands län, har denna gifvit

till känna, att för närvarande icke någon af de personer, som vid landskansliet

och landskontoret användas såsom skrifbiträden, kunde sagas

vara på det stadigvarande sätt sysselsatt, att densamma borde såsom fast

anställd uppföras i stat.

117

Uti yttrande i anledning af Riksdagens skrifvelse den 23 maj 1906

och återgifvet i kommitténs betänkande delen VII, sid. 11, meddelade

länsstyrelsen i Hallands län, att renskrifningsarbetet vid landskansliet och

landskontoret i nämnda län besörjdes, mot ersättning för ark, af i Halmstad

boende, vid landsstaten icke anställda personer, eu eller flera på

hvardera afdelningen, allt eftersom göromålen det kräfde, samt utfördes

till största delen af dessa personer i deras hem.

Ehuru vid de upplysningar och det yttrande, länsstyrelsen från sin

förut intagna och fortfarande vidhållna ståndpunkt afgifvit, kommittén

ansett sig icke böra föreslå uppförande å stat af något skrifbiträde vid

länsstyrelsen i Hallands län, har dock kommittén velat ifrågasätta, huruvida

hos denna länsstyrelse må kunna anses vara på tillfredsställande

och tidsenligt sätt anordnadt i förevarande hänseende.

Hvad angår de aflöningsförmåner, som må böra tillerkännas ordinarie

skrifbiträde vid länsstyrelse, har kommittén ansett dessa böra bestämmas

efter normaltyp, med iakttagande därvid, att ortstillägg endast

utgår i öfverensstämmelse med hvad som redan gäller för ordinarie befattningshafvare

vid vederbörande länsstyrelse.

I sådant hänseende må här erinras, att enligt den vid 1908 års

riksdag antagna aflöningsstat för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna

ortstillägg allenast utgår dels vid länsstyrelsen i Stockholms län, dels ock

vid länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I de

tre sistnämnda länen utgör det vederbörande befattningshafvare tillkommande

ortstillägg hälften af hvad motsvarande befattningshafvare vid

länsstyrelsen i Stockholms län åtnjuta.

Kommittén hemställer,

att vid följande länsstyrelser måtte uppföras å stat

kvinnliga skrifbiträden till nedannämnda antal:

vid hvar och en af länsstyrelserna i Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Kristianstads, Gäfleborgs

och Västernorrlands län 3 biträden,

118

vid hvar och en af länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar,

Älfshorgs, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands

och Västerbottens län 2 biträden, samt

vid hvar och en af länsstyrelserna i Östergötlands,

Kronobergs, Blekinge, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands och Norrbottens län 1 biträde;

att lön och tjänstgöringspenningar må för ifrågavarande.

biträden utgå efter normaltyp, alltså lön 600

kronor och tjänstgöringspenningar 450 kronor, hvartill

kunna komma två ålderstillägg till lönen, det ena med

200 kronor efter fem år och det andra, likaledes med 200

kronor, efter ytterligare fem år;

att därutöfver må utgå ortstillägg för biträde vid.

länsstyrelsen i Stockholms län med 150 kronor samt för

biträde vid länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län med 15 kronor.

I fråga därom, huruvida uppförande af skråf biträde å vederbörande

läns stat må höra föranleda minskning af nu utgående anslag, hänvisar

kommittén till hvad ofvan å sid. 64 anförts.

Då Riksdagen år 1908 antog aflöningsstat för tjänstemän och betjänte

vid länsstyrelserna, skedde detta beträffande Stockholms län under

villkor, att ledigblifvande tjänster vid länsstyrelsen hädanefter tills vidare

endast skulle tillsättas medelst förordnande.

I sitt yttrande uti nu förevarande ärende har länsstyrelsen i detta

län uttalat, att den nämnda omständigheten icke syntes länsstyrelsen

böra hafva till följd att den, som, under förutsättning af tjänstens tillsättning

i vanlig ordning, vore berättigad till ålderstillägg, skulle gå i

mistning af sådant. Länsstyrelsen har ansett särskildt stadgande härom

böra för Stockholms län meddelas rörande nu ifrågakomna biträdesbefattningar.

I detta afseende har meddelats, att länsstyrelsens nuvarande två

skrifbiträden haft stadigvarande anställning, det ena biträdet mera än

119

aderton år och det andra sedan omkring tio år tillbaka, hvadan berörda

fråga kunde, i och med uppförande i stat af länsstyrelsens skrifta träden,

omedelbart vid första tillämpningen af staten blifva aktuell.

Ur konsekvensens synpunkt anser sig kommittén icke kunna tillstyrka

utfärdandet af ett stadgande af det innehåll länsstyrelsen föreslagit.

Diiremot synes icke något binder möta att, därest förhållandena anses

böra därtill föranleda, särskild framställning göres hos Riksdagen om tilldelande

af personligt aflöningstillägg åt ifrågavarande biträden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län bar för ett namngifvet biträde vid

länsstyrelsen hemställt om förhöjda tjänstgöringspenningar, därest biträdet

skulle erhålla ordinarie anställning.

Ifrågavarande biträde, Elisabeth Josefina Kristina Roos, hade, enligt

hvad länsstyrelsen meddelat, från januari månad 1907 varit anställdt å

landskontoret och vore aflönadt med 1,100 kronor. Med de för ordinarie

skrifbiträde i allmänhet föreslagna aflöningsförmånerna skulle för nu

ifrågavarande biträde uppförandet såsom ordinarie medföra en sänkning

af aflöningen, intill dess hon uppnått fem tjänstår; enär ortstillägg ej

skulle utgå vid länsstyrelsen i Malmöhus län, blefve nämligen begynnelseaflöningen

för skrifbiträde å stat där allenast 1,050 kronor. Med hänsyn

bland annat till nämnda förhållande har länsstyrelsen föreslagit, att

tjänstgöringspenningarna för ifrågavarande biträde skulle kunna ökas till

600 kronor.

Enär länsstyrelsen synes hafva utgått från den förutsättningen, att

framställning uti nu förevarande ämne skulle komma att af Kungl. Maj:t

göras vid 1911 års riksdag, men sådan framställning gifvetvis icke kan

ifrågakomma förr än tidigast år 1912, torde länsstyrelsens nyssberörda

förslag icke behöfva föranleda till någon åtgärd.

Samma länsstyrelse har uti sitt yttrande i ärendet äfven ifrågasatt,

huruvida icke ålderdomsunderstöd skulle kunna beredas ett annat namngifvet

biträde vid länsstyrelsen.

I sistnämnda hänseende lärer något yttrande från kommitténs sida

icke af Kungl. Maj:t förväntas.

120

Ämbetsverk under finansdepartementet.

Kammarkollegium.

I sitt nu föreliggande utlåtande har kammarkollegiet meddelat, att hos

kollegiet funnes på mera stadigvarande sätt anställda tre kvinnliga biträden.

Ett af dessa, hvilket hade skyldighet att vara tillstädes inom ämbetsverket

under fyra timmar dagligen, ålåge att därunder tillhandagå

med renskrifning och kollationering, hufvudsakligen af kollegiets utgående

expeditioner, hvarjämte hon hade att ombestyra, att sådant renskrifningsarbete,

som hon ej själf medhunne, hlefve genom mera tillfällig hjälp

utfördt,. För den renskrifning, som af biträdet verkställdes utom ämbetsverket,

hade hon undfått särskild ersättning enligt vedertagen taxa.

Det andra biträdet hade, med indragning af en amanuensbefattning,

haft anställning från och med den 1 augusti 1907 såsom skrifbiträde å

kollegiets aktuariekontor med tills vidare fem timmars daglig arbetstid å

tjänsterummet samt med åliggande hufvudsakligen att dels biträda aktuarien

med förande af kontorets register samt mottagande och ordnande

af dit inkommande handlingar äfvensom med de skrifgöromål i allmänhet,

som kunde för kontorets behof erfordras, dels ock därutöfver tillhandagå

med renskrifning för kollegiets räkning.

Hvad det tredje biträdet beträffade, hade kollegiet den 26 november

1909 gifvit fastare anställning åt den person, som under en följd af år

utfört det i kammararkivet erforderliga renskrifningsarbetet. Kollegiet

hade nämligen medgifvit, att hon finge från och med den 1 december

samma år tills vidare intill utgången af år 1910 åtnjuta en ersättning

af 40 kronor i månaden mot skyldighet för henne att hvarje söckendag

under en och en half timme i arkivet verkställa för arkivets räkning behöfligt

renskrifningsarhete samt att därutöfver efter anmodan verkställa

sådant arbete mot viss bestämd ersättning. I sammanhang därmed hade

bestämts, att kostnaden för arkivets renskrifningsarhete, omförmälda månatliga

ersättning inberäknad, icke finge, utan särskildt tillstånd af

kollegiet, öfverskrida 800 kronor för år räknadt. Då ett skickligt biträde

121

icke kunde undvaras å arkivet, var — sades det vidare i nu förevarande

yttrande, dateradt den 23 september 1910 — kollegiet betänkt på att

vid 1910 års slut förnya uppdraget på hufvudsakligen enahanda grunder.

Enligt kollegiets åsikt borde, för ett ändamålsenligt ordnande af

arbetet inom ämbetsverket, de nämnda tre biträdesbefattningarna bibehållas;

och, då full sysselsättning under en tid af minst sex timmar

dagligen kunde beredas deras innehafvare, ansåg kollegiet befattningarna

böra upptagas å ämbetsverkets stat.

Därvid syntes emellertid verksamheten för det å arkivet anställda

biträdet böra något utvidgas, i hvilket hänseende erinrades, att kollegiet

redan i ett den 29 november 1907 afgifvet utlåtande öfver löneregleringskommitténs

betänkande angående fastare anställning för vissa biträden

hos statens ämbetsverk och myndigheter väckt förslag om sådan anställning

för ett biträde å arkivet.

Ett af kollegiet i detta hänseende då gjordt uttalande är uti nu

förevarande yttrande af den 23 september 1910 återgifvet. Af det sålunda

återgifna uttalandet må här intagas följande.

»Till synnerligen stor fördel för arbetet i arkivet skulle det nu

vara, om tillfälle bereddes att där anställa ett fast biträde, som skulle

hafva att, förutom verkställandet af den för arkivet erforderliga renskrifning,

dels öfvertaga den mera mekaniska delen af amanuensens

åligganden, dels ock biträda med åtskilligt ordningsarbete därstädes,

hvilket till följd af den otillräckliga arbetskraften hittills måst åsidosättas

för angelägnare arbeten, äfvensom tillhandagå arkivtjänstemännen vid

deras ofta synnerligen tidsödande efterforskningar i handlingar och böcker.»

»Genom en sådan anordning — som dock icke skulle afhjälpa den

öfverklagade bristen på ordinarie arbetskrafter i arkivet — skulle, till

fördel för såväl kollegium som den allmänhet, hvilken begagnar sig af

arkivets samlingar, arkivarien och hans amanuens blifva befriade från

åtskilligt mera mekaniskt sysslande, som nu till men för deras hufvudsakliga

arbete tager mycken tid i anspråk.»

Till närmare upplysning om de göromål, som skulle anförtros åt

detta biträde, hade kollegiet i sitt utlåtande den 29 november 1907 hänvisat

till en af arkivarien upprättad promemoria.

16—i 10823 Lönereglering skommitténs bet. XXIX.

122

Enligt denna skulle biträdet hafva att ombesörja »renskrifning

(vanlig och äldre stil)», upprättande enligt lämnad anvisning af utdrag

ur jorde- och landsböcker, taxerings- och man talslängd er samt andra

likartade handlingar, kontrolläsning äfvensom förandet af arkivets utlåningsbok,

diarium och »boken öfver besökande», hvilka arbeten arkivarien

beräknat upptaga eu tid af omkring 5 timmar dagligen. Dessutom hade

arkivarien ansett, att »under de närmaste åren» ett antal arbeten, hvilka

kunde uppdragas åt en renskrifverska, borde å arkivet utföras, såsom

upprättande af nya register öfver arkivets sedan äldre tider ordnade serier

äfvensom utskrifter af konceptförteeknihgarna till de samlingar, som

blifvit ordnade under de senaste åren. Dessa sistnämnda arbeten skulle

enligt arkivariens åsikt utfylla renskrifverskans arbetstid till sex timmar

dagligen »under en följd af år».

Att full sysselsättning kan beredas de ifrågasatta tre biträdena

anser kammarkollegiet framgå af vissa beräkningar, intagna i kollegiets

nu föreliggande yttrande.

Aflöningsförmånerna hafva synts kollegiet böra för två af biträdena

— »biträdet å aktuariekontoret och det egentliga skrifbiträdet» — bestämmas

till enahanda belopp, som anvisats för biträdena inom fångvårds-

och generaltullstyrelserna.

»Då däremot» —- säger kollegiet — »större anspråk å skicklighet

måste ställas på biträdet å arkivet, hvilket måste vara fullt förtroget

med de äldre handstilarna och för hvars arbete måste fordras stor omdömesförmåga,

anser kungl. kollegium aflöningsförmånerna för detta biträde

böra sättas något högre, helst om i betraktande tages att en person

med sådana kvalifikationer, som här äro erforderliga, torde vara i

tillfälle att genom enskild verksamhet förvärfva ej obetydligt större årsinkomst

än, den som föreslagits för förstnämnda två biträden.» Kollegiet

bär därför hemställt, att för biträdet å arkivet måtte bestämmas lön 800,

tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150 kronor, tillhopa 1,400

kronor, hvartill borde kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera

å 200 kronor, efter fem och tio år.

Vid bifall till kollegiets föreliggande förslag skulle anslaget till

vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad, arfvoden åt

123

amanuenser och flitpenningar kunna minskas, dock, enligt kollegiets mening,

icke med mer än 2,700 kronor. Kollegiet har i detta hänseende fäst

uppmärksamhet å behofvet af medel till vikariatsersättningar för biträdena

och till ersättande af tillfällig skrift! jälp.

Nu gällande stat för kammarkollegiet, tillämpad från och med den

1 juli 1909, upptager 23,300 kronor till »vikariatsersättning, renskrifnings-

och tryckningskostnad, arfvoden åt amanuenser och flitpenningar».

Af Kungl. Maj:ts proposition n:r 101 vid 1908 års riksdag framgår,

att anslaget beräknats på följande sätt:

arfvoden åt amanuenser ... . . . .

vikarier åt amanuenser i vissa fall, omkring .

kvinnligt biträde å aktuariekontoret . . . .

vikarier för ordinarie tjänstemän.....

renskrifnings- och tryckningskostnad, omkring .

flitpenningar och gratifikationer......

afrundning af de tre första posterna . I

. . .kr. 10,800: —

...» 2,700: —

...» 1,200: —

...» 3,000: —

. . . » 2,300: —

...» 3,000: —

...» 300: —

Summa kr. 23,300: —

I ämbetsverkets räkenskap för år 1910 afföres under rubriken renskrifning

ett belopp af 3,261 kronor 41 öre, hvarjämte två af skrifbiträdena

erhållit gratifikationer till sainmanlagdt belopp af 490 kronor.

I förstnämnda summa ingå emellertid dels kostnader för utgallring

af handlingar kr. 283: 20, för »arbete med räkenskapen» kr. 31: 80, för

tryckningsarbete kr. 69:25, för statistiskt arbete kr. 10 och vikariatsersättning

för biträdet å aktuariekontoret kr. 15, dels ock kr. 295: 93,

kostnader för renskrifning i anledning af en utredning rörande äganderätten

till vissa vattenfall, hvilka sistnämnda kostnader lära vara att anse

såsom tillfälliga.

Fråndragas sistberörda utgifter, tillhopa kr. 705: 18, befinnas kollegiets

ordinarie kostnader för renskrifning under år 1910 hafva uppgått

till kr. 3,046: 23. I detta belopp ingå arkivets renskrifningskostnader

med kr. 893: 10.

124

Af hvad kammarkollegiet anfört i nu förevarande ärende kan kommittén

för sin del icke anse ådagalagdt, att bägge de förutsättningar

ännu äro för handen, hvilka, enligt kommitténs uppfattning af Konungs

och Riksdags beslut i dylika frågor, erfordras för uppförande å ordinarie

stat af ett kvinnligt biträde med tjänstgöring i kammarkollegiets arkiv.

Det bör nämligen för vidtagande af sådan åtgärd vara ställdt utom allt

tvifvel, att ett kvinnligt biträde i nämnda arkiv skall stadigvarande året

om finna full sysselsättning under stadgad minimitid.

I den ofvannämnda af kollegiet åberopade promemorian har emellertid

arkivarie!! beräknat, att de för biträdet afsedda ordinära göromålen,

bland hvilka vissa synas vara af knappt nämnvärd omfattning, skulle

upptaga en tid af omkring 5 timmar dagligen.

Visserligen har arkivarien ansett, att biträdet skulle »under de närmaste

åren» syssla jämväl med en del andra arbeten, som enligt arkivariens

åsikt skulle »under en följd af år» utfylla biträdets arbetstid

till sex timmar dagligen, men de arbeten, som i sådant hänseende

blifvit af arkivarien angifna, synas kommittén mera tillfälliga. Åtminstone

äro de ej af den stadigvarande beskaffenhet, att de böra kunna

utfylla måttet af hvad som erfordras för biträdets uppförande å stat.

Det vill synas kommittén, som om kollegiet tänkt sig, att ett i

kammararkivet anställdt biträde skulle kunna få den normala arbetstiden

utfylld genom renskrifningsarbete äfven för kollegiets räkning.

Arkivet intager emellertid en i viss mån fristående ställning, detta

jämväl därutinnan, att arkivets och kollegiets öfriga lokaler äro förlagda

i olika byggnader. Det lärer väl vid sådant förhållande knappast kunna

antagas eller påräknas, att ett i arkivet anställdt biträde skall hvarje

söckendag, jämte arbetet i arkivet, äfven utföra arbete i kollegiets egna

lokaler och för dess räkning.

Vid nu antydda förhållanden anser sig kommittén icke kunna tillstyrka

kollegiets förslag, i hvad det angår den nyssberörda biträdesbefattningens

uppförande å stat. Däremot har kommittén icke något att

erinra mot förslaget, såvidt det rörer de två andra biträdesbefattningarna.

Därest två kvinnliga biträden med normalafiöning varda uppförda

å kollegiets stat, torde af denna anledning ämbetsverkets anslag till

125

vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad, arfvoden åt

amanuenser och flitpenningar böra, vid bifall till de af kommittén i detta

hänseende föreslagna allmänna grunder, minskas med 1,800 kronor. Detta

stämmer ock i så måtto öfverens med kollegiets eget förslag, som kollegiet,

i händelse af tre biträdesbefattningars uppförande å stat, ifrågasatt

anslagets minskning med 2,700 kronor.

Kommittén hemställer alltså,

att å staten för kammarkollegiet må uppföras 2

kvinnliga biträdesbefattningar med aflöningsforma ner efter

den normala typen; samt

att, vid bifall härtill, ämbetsverkets anslag till

vikariatsersättning,. renskrifnings- och tryckningskostnad,

arfvoden åt amanuenser och flitpenningar må minskas

till 21,500 kronor.

Skulle, i motsats till den af kommittén uttalade mening, den af

kammarkollegiet föreslagna biträdesbefattningen i kammararkivet jämväl

anses böra uppföras å stat, har kommittén velat gifva uttryck åt den

uppfattning, att innehafvaren af denna befattning, med afseende å beskaffenheten

af de för henne föreslagna göromålen, icke bör sättas i den

af kommittén för kvinnliga biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter

föreslagna högre aflöningsgraden.

Hvad kammarkollegiet i åtskilliga andra hänseenden — i fråga om

ersättning i vissa fall till vikarie för skrifbiträde, m. m. — anfört och

hemställt uti sitt yttrande i förevarande ärende är af kommittén behandladt

i det föregående uti de allmänna erinringarna och förslagen.

Statskontoret.

Statskontoret har i sitt yttrande i förevarande ärende, dateradt den

26 september 1910, erinrat, hurusom i det underdåniga utlåtande, som

ämbetsverket den 29 november 1907 afgaf angående lönereglerings

-

126

kommitténs betänkande (delen VII) i fråga om fastare anställning för

vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter, hemställdes om

uppförande å ordinarie stat af två kvinnliga kon tor sskrifvar tjänster,

den ena å kansliet hufvudsakligen för renskrifningsgöromål och den andra

å riksbokslutsbyrån för anteckningar i liggare och stater, bokföring, siffergranskning,

korrekturläsning och dylika arbeten.

Sedan detta utlåtande afgafs, hade — anför statskontoret i sitt nu

föreliggande yttrande — ifrågavarande slags arbete till myckenheten i

hög grad ökats såväl på kansliet som på riksbokslutsbyrån.

Hvad kansliet beträffade, hade där fortfarande ett biträde stadigvarande

anställning, men vissa tider måste extra skrifhjälp anlitas. Då

statskontoret numera kunde för statstjänsten utnyttja nyssnämnda biträdes

arbetskraft i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,

syntes samma biträde böra uppföras å ordinarie stat.

På riksbokslutsbyrån hade arbetet vuxit till sådant omfång, att

icke blott det ofvan nämnda biträdet å denna byrå behöft regelbundet

anlitas minst 6 timmar om dagen utan ock ytterligare ett kvinnligt

biträde erhållit stadigvarande sysselsättning under lika många timmar

dagligen.

Det arbete, som af dessa båda biträden utfördes under ledning af

förste revisorn, vore till stor del sådant, som förr utförts af ordinarie

tjänstemän, men dåmera icke af dem medhunnes. Dit hörde såväl en

del förberedande arbeten för rikshufvudbokens uppgörande som ock skrifning

af de flesta konti i rikshufvudboken.

Väl kunde det synas som om den starka tillväxten af ifrågavarande

arbete bort föranleda en underdånig framställning från statskontoret om

anställande af flera ordinarie tjänstemän med samma kompetens som statskontorets

öfriga tjänstemän; och beträffande en del af de å riksbokslutsbyrån

förekommande, ständigt växande göromålen komme detta också

antagligen förr ‘eller senare att blifva nödvändigt. Men i fråga om allt

sådant arbete, som kunde utföras af kvinnliga biträden under sakkunnig

ledning, syntes sådan anordning otvifvelaktigt vara för statsverket billigast

och lämpligast.

Då äfven å riksbokslutsbyrån förelåge ett verkligt och stadigvarande

127

behof af biträde och statskontoret kunde för tjänsten utnyttja tvenne

biträdens arbetskraft minst 6 timmar dagligen, ansåg statskontoret äfven

dessa biträden böra få uppföras på ordinarie stat.

Beträffande aflöningen har statskontoret föreslagit, att förstnämnda

skrifbiträde å kansliet skulle erhålla normalaflöning, men de båda biträden,

som vore afsedda att utföra det mera kräfvande arbetet å riksbokslutsbyrån,

hvartdera 800 kronor i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar

och 150 kronor i ortstillägg jämte två ålderstillägg, hvart och ett å 200

kronor, efter fem och tio år.

På gifven anledning har statskontoret, i skrifvelse till kommittén den

9 maj 1911, meddelat, att den för statskontorets ämbets- och tjänstemän

den 31 december 1879 fastställda, ännu gällande arbetsordning icke innehåller

några bestämmelser angående ofvannämnda å riksbokslutsbyrån anställda

biträden eller andra extra ordinarie tjänstinnehafvare med undantag

för ombudsmannen, äfvensom att ej heller några särskilda föreskrifter

för nyssbemälda biträden finnas utfärdade.

Statskontoret har emellertid, för belysning af ifrågavarande biträdens

åligganden och göromål, till kommittén öfverlämnat ett af förste revisorn

hos ämbetsverket afgifvet yttrande i detta hänseende.

Uti detta yttrande meddelas, att de nämnda två å riksbokslutsbyrån

anställda biträdena utföra dels renskrifningsarbete och dels mera kvalificeradt

arbete, som förut utförts af byråns tjänstemän, men som numera

af dem icke medhinnes »på grund af den alltjämt fortskridande ökningen

af byråns arbetsbörda».

Renskrifningsarbetet bestode i utskrift såväl af utgående expeditioner,

tillhörande byråns föredragning, som ock af konceptstater för länen.

Detta senare arbete kräfde, förutom synnerlig noggranhet och en

viss rutin, jämväl ett större mått af omdömesförmåga än som erfordrades

för vanlig renskrifning.

Till det mera kvalificerade arbete, som nämnda biträden utförde under

ledning af förste revisorn eller annan ordinarie tjänsteman å byrån, hörde

en del förberedande arbeten för rikshufvudbokens uppgörande samt skrifning

af de flesta konti i rikshufvudboken, såsom in- och utgående balanser,

statskontorets, Konungens befallningshafvandes och ett flertal förvaltande

128

verks generalräkningar, diverse fonders konti, åtskilliga af hufvudtitlarnas

utgiftssammandrag samt en stor del af speeialkonti öfver statsverkets

utgifter.

Med »skrifning af konti i rikshufvudboken» — betonas det i förste

revisorns yttrande — afsåges icke utskrift af redan i koncept färdiga

konti i sagda hufvudbok, utan detta uttryck innebure i stället, att vederbörande,

med tillhjälp af å byrån verkställda, mer eller mindre skematiska

omslut af ämbetsverks och myndigheters till kammarrätten insända

räkenskaper samt jämväl å byrån upprättade afslutningar af hufvudtitlarna,

uppgjorde respektive konti. Att arbete af dylik beskaffenhet,

äfven om det leddes af en annan person, ställde ganska stora kraf på

vederbörandes intelligens, syntes förste revisorn vara tydligt.

Statskontoret bar i sitt förevarande yttrande af den 26 september

1910 äfven meddelat, att, jämte det tillfällig skrifhjälp allt emellanåt

behöfde anlitas, hos ämbetsverket funnes mera stadigvarande anställda

— förutom de tre biträden, om hvilka nu är fråga, och förutom de jämlikt

kungl. bref den 10 juni 1910 å stämpelexpeditionen anställda stämpelexpeditriser

och biti''äden — dels två kvinnliga biträden å räntekammaren

och dels tre kvinnliga biträden å riksbokslutsbyråns afdelning för kontroll

å statsverkets giroräkning i riksbanken jämlikt kungl. kungörelse den

10 december 1909 och för de göromål, hvilka ålagts byrån genom kungl.

kungörelser den 8 april 1904 (angående vissa förberedande anordningar

för genomförande af en central kassakontroll) och den 22 maj 1908 (med

föreskrifter för ämbetsverk och myndigheter att inkomma med vissa uppgifter

till statskontorets riksboksslutsbyrå).

Därest statskontorets i nu förevarande ärende gjorda hemställan

bifölles, skulle — säger statskontoret — anslaget till amanuenser, vikariatsersättning,

renskrifning och flitpenningar kunna nedsättas med 3,500

kronor, eller från 30,700 till 27,200 kronor. Men »då detta anslag på

senare tid ständigt utvisat brist», hvilken för år 1908 uppgick till 1,500

kronor, för år 1909 till 3,800 kronor och för förra halfåret 1910 kunde

beräknas uppgå till 2,367 kronor, bär statskontoret hemställt, att ifrågavarande

anslag måtte bibehållas oförändradt.

129

Den för statskontoret vid 1907 års riksdag antagna staten upptager

30,700 kronor »till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och flitpenningar».

Af Kungl. Majrts proposition n:r 100 vid 1907 års riksdag (sid.

78)a framgår, att vid beräknandet af nyssberörda anslags storlek ämbetsverkets

årliga kostnader för renskrifning ansetts icke böra beräknas lägre

än till 4,000 kronor.

Enligt statskontorets räkenskaper för åren 1909 och 1910 hafva

ämbetsverkets renskrifningskostnader — inberäknadt gratifikationer till

de tre biträden, livilkas befattningar nu äro föreslagna till uppförande

å stat — uppgått till resp. kronor 5,786: 50 och kronor 6,659: 72.

Af hvad statskontoret anfört i förevarande ärende och i öfrigt

förekommit i ärendet synes det kommittén vara uppenbart, att statskontoret

har stadigvarande sysselsättning under stadgad minimiarbetstid för

de tre kvinnliga biträden, hvilkas befattningar föreslagits till uppförande

å ordinarie stat.

Med afseende å hvad som blifvit upplyst rörande beskaffenheten af de

göromål, som utföras af de två å riksbokslutsbyrån anställda biträden, om

hvilka nu är fråga, anser kommittén skäligt, att dessa biträden uppföras i

den af kommittén för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter

föreslagna högre aflöningsgraden. Aflöningen i denna grad skulle blifva

densamma, som statskontoret tänkt sig för ifrågavarande båda biträden.

Kommittén hemställer,

att å statskontorets stat må uppföras 3 kvinnliga

biträden, nämligen 1 med normalaflöning och 2 med hvardera

800 kronor i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar

och 150 kronor i ortstillägg, hvartill kunna komma

två ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 200 kronor,

efter fem och tio år.

Vid bifall härtill borde enligt af kommittén föreslagna allmänna

grunder anslaget till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och

flitpenningar minskas med 3,300 kronor.

17—110823 Löneregleringslcommitténs bet. XXIX.

130

Såsom ofvan nämnts, har statskontoret emellertid hemställt, att

anslaget måtte bibehållas oförändradt.

Därest denna statskontorets hemställan öfver hufvud taget kan

anses förtjäna afseende, lärer erfordras utredning i sådant hänseende

från statskontoret utöfver hvad ämbetsverket i förevarande ärende anfört.

I fråga om hvad statskontoret framhållit beträffande ersättning till

biträdes vikarie i vissa fall samt beträffande kompetensvillkor för biträden

å riksbokslutsbyrån får kommittén hänvisa till hvad i dithörande hänseenden

anförts i meranämnda allmänna erinringar och förslag.

Kammarrätten.

Den för kammarrätten nu gällande staten upptager 27,600 kronor

i anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad.

Kungl. Maj:ts proposition n:r 157 vid 1908 års riksdag (sid. 96)

gifver vid handen, att, vid beräknandet af anslagsbehofvet under nämnda

titel, i beloppet ingingo 6,000 kronor, afsedda till arfvoden åt fyra på

kammarrättens revisionsafdelning anställda kvinnliga eller andra biträden,

utan akademisk bildning, för siffergranskning af de till kammarrätten ingående

räkenskaperna äfvensom för besörjande, i den mån sådant befunnes

lämpligen kunna ske, jämväl af andra vid räkenskapsgranskningen

förefallande enklare göromål.

Den allmänna frågan om beredande af en förändrad ställning åt

de på mera stadigvarande sätt hos statens verk och myndigheter anställda

skrifbiträden ansågs icke böra för det dåvarande upptagas till

pröfning. Därför borde, enligt hvad vederbörande departementschef framhöll

(jfr sid. 97 i nyssberörda proposition), vid beräkningen af de erforderliga

utgifterna »för renskrift m. in.» hos kammarrätten gifvetvis de i

dessa hänseenden dittills rådande förhållandena inom ämbetsverket tagas

till utgångspunkt. Med afseende å hvad därom blifvit upplyst syntes

anslagsbehofvet i denna del böra beräknas till 4,500 kronor.

131

För täckande af renskrifningskostnaden för ämbetsverket hafva af

det ifrågavarande anslaget till vikariatsersättning m. m. tagits i anspråk

år 1909 .....kr. 5,265:32

» 1910.....: 5,441:71.

1 hvardera af dessa belopp ingå för gratifikationer 300 kronor.

Dessutom hafva under berörda år af särskilda till kammarrättens

disposition ställda anslag från sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar

renskrifningskostnader betalats med resp. kr. 208:34 och kr. 416:12.

Uti kammarrättens yttrande i nu förevarande ärende omnämnes,

att hos detta ämbetsverk äro, i likhet med hvad under en lång följd af

år varit fallet, ständigt anställda två kvinnliga skrifbiträden. Skrifgöromålens

omfattning vore emellertid sådan att, utom det arbete, som utfördes

af dessa biträden, en stor del utskrifter måste af »de ordinarie

biträdena» öfverlämnas till utförande genom andra.

Kammarrätten har hemställt, att å dess stat måtte uppföras dels

2 kvinnliga skrifbiträden med normalaflöning, dels 4 räknebiträden å revisionsafdelningen

med samma begynnelseaflöning som de två skrifbiträdena,

hvartill dock skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvartdera

a 200 kronor, i följd hvaraf slutaflöningen för räknebiträdena efter

femton år skulle kunna uppgå till 1,800 kronor.

Såsom i det föregående omnämnts, har kammarrätten i sistberörda

hänseende erinrat, att i kungl. bref den 23 december 1908 vore förutsatt,

att räknebiträdes aflöning kunde höjas till 1,800 kronor. Befattningen

såsom räknebiträde ställde i eu del afseenden större fordringar

på innehafvarens kompetens än anställning såsom skrifbiträde. Eu något

högre aflöning för räknebiträdena syntes fördenskull kammarrätten berättigad.

Förhöjningen ansågs så mycket hellre kunna erhålla formen af

ett tredje ålderstillägg, som den öfriga personalen å revisionsafdelningen

vore i åtnjutande af tre ålderstillägg.

Under erinran, att af anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 6,000 kronor vore

afsedda till aflöning åt fyra räknebiträden och 4,500 kronor till utgifter

132

för renskrift in. m., har kammarrätten meddelat, att enligt dess räkenskaper

utgifterna i sistberörda afseende för år 1909 uppgått till 5,265

kronor 32 öre, samt att det icke kunde förväntas, att de årliga utgifterna

i detta hänseende skulle komma att för framtiden i väsentlig grad minskas,

utan att anledning snarare förelåge till antagande, att desamma

komme att ökas.

Enligt hvad kammarrätten höll före, läte det sig icke göra att

minska det för renskrifning beräknade beloppet, 4,500 kronor, med 2,400

kronor eller den begynnelseaflöning, som de två skrifbiträdena enligt

kammarrättens förslag skulle komma att åtnjuta.

Af det ifrågavarande anslaget hade vidare — säges det i kammarrättens

förevarande yttrande — 4,542 kronor afsetts till vikariatsersättningar.1

Då likväl, därest föreslagna sex biträden (2 skrif- och 4 räknebiträden)

uppfördes å kammarrättens ordinarie stat, sistnämnda belopp

komme att blifva för ändamålet otillräckligt, syntes det kammarrätten

nödvändigt, att detsamma höjdes.

Under förutsättning att kammarrätten tillerkändes rätt att, där så

erfordrades, af anslaget till vikariatsersättningar utbetala till vikarie för

skrif- eller räknebiträde livad som utöfver den ordinarie tjänstinnehafvarens

tjänstgöringspenningar skäligen begärdes, har kammarrätten ansett

ökningen i det till vikariatsersättningar afsedda beloppet böra beräknas

till omkring 1,000 kronor.

Kammarrätten har hemställt, att dess anslag till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad måtte

minskas med allenast 6,500 kronor eller till 21,100 kronor.

Enligt hvad kommittén inhämtat, har från åtta revisorer å ämbetsverkets

första revisionskontor till kammarrätten inkommit en den 7 januari

1911 daterad skrift, däri till en början erinras, hurusom i § 25

af den för ämbetsverket gällande instruktion är föreskrifvet, att de för

granskning till revisionsafdelningen inkomna räkenskaper, hvilka icke

förut undergått granskning i detalj, skola därstädes fullständigt granskas.

1 Såvidt kommittén kunnat finna, utgjorde det i detta hänseende beräknade beloppet

4,842 kronor (jfr ofvannämnda kungl. proposition sid. 95).

133

»För erforderliga åtgärders vidtagande» anmäles uti ifrågavarande

skrift, att, äfven efter genomförandet af den senaste omorganisationen

af ämbetsverket, det visat sig, att en sådan fullständig granskning af de

till första revisionskontoret öfverlämnade räkenskaperna vore på grund

af arbetskrafternas otillräcklighet omöjlig att åstadkomma på den tid,

inom hvilken räkenskaperna skola vara slutgranskade (d. v. s. inom ett

år efter det de inkommit).

Denna framställning — som i skälfva verket torde få anses innebära,

att beträffande vissa delar utaf de till kammarrätten ingående

räkenskaperna föreskrifven granskning aldrig kommer att äga rum —

lärer ännu icke hafva varit föremål för kammarrättens pröfning.

Kommittén anser det vara otvifvelaktigt, att beträffande de af kammarrätten

omförmälda 2 skrifbiträdes- och 4 räknebiträdesbefattningarna

förutsättningarna för deras uppförande å ordinarie stat äro för handen.

Beträffande aflöningsförmånerna lära, såsom kammarrätten ock

tänkt sig, skrifbiträdena böra likställas med de å fångvårdsstyrelsens

och generaltullstyrelsens stater uppförda skråf biträden.

De nu å kammari’ättens revisionsafdelning anställda räknebiträdena

hafva enligt arbetsordning »att summera räkenskaper, biträda vid granskning

af materiel- och persedelsredogörelser samt mantals- och taxeringslängder

äfvensom i öfrigt utföra de gransknings- och andra arbeten, som

af vederbörande förste revisor föreläggas dem».

Redan dessa, enligt kommitténs åsikt, väl allmänt hållna bestämmelser

gifva kommittén anledning föreslå, att räknebiträdena, hvilkas

arfvoden vid den för kammarrätten nu gällande löneregleringens fastställande

beräknades skola utgöra 1,200—1,800 kronor, placeras i den af

kommittén för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter ifrågasatta

högre aflöningsgraden.

Ännu starkare torde lämpligheten och befogenheten däraf framträda,

om biträdena, såsom kommittén anser synnerligen önskligt, uttryckligen

varda i mera afsevärd mån bemyndigade att utom siffergranskning

jämväl utföra sådant enklare granskningsarbete, som för närvarande

utföres af revisorerna i ämbetsverket.

134

Kommittén anser sig så mycket hellre böra framhålla detta, dels därför

att ofvanberörda skrift från revisorerna å första revisionskontoret synes

gifva vid handen, att vederbörande revisorer väl kunna behöfva en kraftig

hjälp af räknebiträden med detta enklare granskningsarbete, dels

därför att den rena s i tf er gran skum ge n s komplettering i sådant hänseende

synes kommittén vara ett oeftergifligt villkor för vidmakthållande och

stärkande af räknebiträdenas arbetslust och förmåga, dels ock slutligen

därför att, enligt hvad kommittén erfarit, beskaffenheten af räknebiträdenas

hittills utförda arbete i stort sedt lärer hafva väl motsvarat de förväntningar

man ansett sig kunna ställa på dem.

1 kammarrättens anslag, 27,600 kronor, till vikariatsersättning, arfvoden

åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad ingå, såsom

förut nämnts, till arfvoden åt räknebiträden tillhopa 6,000 kronor.

Om fyra räknebiträden med den af kommittén föreslagna aflöningen

uppföras å kammarrättens stat, skulle i sammanhang därmed berörda

arfvodesbelopp å 6,000 kronor ej vidare erfordras, men däremot, med

tillämpning af de af kommittén antydda allmänna grunder, det till

vikariatsersättningar inom ämbetsverket afsedda beloppet böra ökas dels

med 400 kronor till arfvoden åt vikarier under räknebiträdenas semester,

dels ock med belopp, som vid räknebiträdenas tjänstledighet för sjukdom

kunna erfordras för att tillsammans med biträdenas frånträdda tjänstgöringspenningar

uppbringa vikaries ersättning till i00 kronor i månaden.

Uppförandet å stat af de två skrifbiträdena skulle efter förut föreslagna

grunder föranleda anslagets nedsättning med tillhopa 1,800 kronor.

Det vill därför synas kommittén som om berörda anslag å 27,600

kronor, därest 2 skrif- och 4 räknebiträden uppföras å stat, skäligen

borde kunna nedsättas med 7,000 kronor till 20,600 kronor.

Kommittén hemställer,

att å kammarrättens stat må uppföras 6 kvinnliga

biträden, nämligen dels 2 skrif biträden, med normala flåning,

dels ock 4 räknebiträden, hvart och ett med 800 kronor

i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor

i ortstUlägg, tillhopa 1,600 kronor, hvartill kunna komma

135

två ålderstillägg till lönen, hvardera å 200 kronor, efter

fem och tio år; samt

att det å kammarrättens stat uppförda anslaget till

vikariatsersättning m. m. må minskas med 7,000 kronor

och under förändrad benämning »till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och tillfällig renskrifningskostnad»

upptagas i staten med 20,600 kronor.

Kontrol Istyrelsen.

Den för kontrollstyrelsen af 1909 års Riksdag antagna staten upptager

6,600 kronor »till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning

in. m.»

Kungl. Maj:ts proposition n:r 100 till nämnda Riksdag gifver vid

handen, att vid beräknandet af berörda anslag renskrifningskostnaden för

år upptogs till 900 kronor.

Enligt räkenskaperna har denna kostnad för år 1910 uppgått till

481 kronor 43 öre.

Uti sitt yttrande i förevarande ärende har kontrollstyrelsen åberopat

ett underdånigt utlåtande den 14 maj 1908 af dåvarande kontrolloch

justeringsstyrelsen.

I detta utlåtande meddelades, att hos kontroll- och justeringsstyrelsen

var medelst förordnande tills vidare anställdt ett kvinnligt biträde,

hvars arbete inskränkte sig till enbart renskrifningsgöromål och som under

större delen af året var sysselsatt allenast omkring två timmar om

dagen. Huruvida för framtiden någon förlängning af den dagliga arbetstiden

kunde blifva erforderlig, därom saknade styrelsen ännu tillräcklig

erfarenhet att uttala sig.

Kontrollstyrelsen tillkännagifver i sitt nu föreliggande yttrande, att

förhållandena uti ifrågavarande hänseende ej undergått någon förändring

efter afgifvandet af ofvanberörda underdåniga utlåtande och att således

något behof af fast anställdt skrifbiträde ännu ej förefunnes hos kontrollstyrelsen.

136

Med afseende å hvad sålunda anförts och då, såsom ofvan synes,

renskrifningskostnaden hos kontrollstyrelsen för år 1910 utgjort allenast

481 kronor 43 öre, alltså väsentligt understigande äfven det vid statens

uppgörande beräknade beloppet 900 kronor, kan uppenbarligen icke nu

blifva fråga om uppförande på kontrollstyrelsens stat af något skrifbiträde.

Ämbetsverk och myndigheter under ecklesiastikdepartementet.

Riksarkivet.

Staten för riksarkivet upptager »till amanuenser, vikariatsersättning,

renskrifning och flitpenningar» 13,300 kronor.

Af Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 till 1909 års Riksdag, 8:de

hufvudtiteln, sid. 11—12 och 21, framgår, att i berörda anslag ingingo 2,000

kronor, beräknade att jämte 400 å 500 kronors bidrag från anslag på

extra stat till utgifvande i tryck af handlingar af vikt för Sveriges historia

samt af svenska riksdagsakter bereda arfvoden å 1,200 kronor för

två kvinnliga biträden, afsedda hufvudsakligen för renskrifning och registrering.

Af samma proposition framgår äfven, att biträdenas arbetstid

skulle utgöra 4—41 timmar om dagen, samt att de skulle äga rätt

till en månads semester hvardera.

Riksarkivarien hemställer i nu förevarande ärende, att å riksarkivets

stat måtte uppföi''as 2 kvinnliga biträden med benämningen »ordinarie

kopister».

Hvart och ett af dessa biträden borde, enligt riksarkivariens åsikt,

erhålla 1,350 kronors begynnelseaflöning, däraf lön 750 kronor, tjänstgöringspeuningar

— »försåvidt dessa skola utgå med fast belopp» — 450

kronor och ortstillägg 150 kronor, hvartill skulle kunna komma två

ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Till stöd för den uppfattningen, att ifrågavarande biträden borde

erhålla högre aflöning än efter den normala typen, har anförts, dels att

de i riksarkivet för närvarande anställda renskrifverskorna åtnjöte, för

137

arbete under 4| timmar dagligen, högre ersättning än 1,200 kronor om

året, och att således, om å dem skulle utan vidare tillämpas den nya

normalaflöningen, sådant kunde tänkas medföra svårighet för riksarkivet

att anskaffa lämpliga arbetskrafter för ändamålet, dels oek att afskrifningsarbetena

i riksarkivet till största delen fordrade en rätt ingående kännedom

om olika tiders stilar och ofta nog en språkkunskap, som utom de moderna

språken gärna borde omfatta äfven latinets första grunder och de äldre

svenska språkformerna.

Riksarkivarien har ock framställt ett alternativt förslag gående därpå

ut att, därest de ifrågavarande biträdena måste aflönas efter normaltypen,

de måtte därjämte äga att på hittills brukligt sätt uppbära ersättning för

afskrifter till riksarkivets urkundspublikationer äfvensom för officiella

afskrifter, äskade af enskilda personer.

Enligt riksarkivariens åsikt borde biträdenas dagliga tjänstgöringstid

skäligen kunna sättas till högst fem timmar.

I nyssberörda hänseenden tillåter sig kommittén i fråga om sin ståndpunkt

hänvisa till hvad kommittén i de allmänna erinringarna och förslagen

anfört under rubriken »arbetstid; frågan om ersättning för Övertid

sarbete m. m.»

Såsom ofvan antydts, förutsattes vid tillkomsten af nu gällande stat

för riksarkivet, att två kvinnliga biträden, hvardera med 1,200 kronors

arfvode och en daglig arbetstid af 4—41 timmar, skulle vara i riksarkivet

anställda.

Af hvad riksarkivarien i nu förevarande ärende uttalat torde få

anses framgå, att arbetstidens utsträckning för bägge biträdena till mer

än fem timmar icke för riksarkivet skulle medföra någon fördel.

Riksarkivarien säger nämligen i sammanhang med sitt förslag om

tjänstgöringstidens begränsning för biträdena till högst fem timmar:

»Det synes nämligen vara viktigare, att ämbetsverkets fordran på

ett fullgodt arbete kan upprätthållas, än att eu viss större tidskvantitet

utkräfves, som ej med nödvändighet förutsätter en större eller kvalitativt

mera tillfredsställande arbetsprodukt.»

18—110823 Löneregler ingskommitténs bet. XXIX.

138

Det lärer ej heller kunna anses oberättigadt att af riksarkivariens

uttalanden draga den slutsatsen, att två skrifbiträden å stat icke under

nuvarande omständigheter skulle i riksarkivet erhålla full sysselsättning

under vanlig minimiarbetstid. Från de allmänna bestämmelserna i sådant

hänseende torde emellertid något undantag ej böra medgifvas beträffande

biträde å stat i riksarkivet.

Kommittén finner sig fördenskull allenast kunna tillstyrka uppförande

af ett kvinnligt biträde å riksarkivets stat.

Hvad aflöningsförmånerna för detta biträde angår, håller kommittén

för sin del före, att de arbetsuppgifter, som, såvidt riksarkivariens

förevarande yttrande gifver vid handen, skulle åligga biträdet, ej äro af

beskaffenhet att böra föranleda biträdets hänförande till den af kommittén

för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter föreslagna högre

afl öningsgraden.

Enligt hvad riksarkivarien meddelat, erhålla emellertid de i riksarkivet

för närvarande anställda ren skri fverskorna mera än 1,200 kronor

om året för ett arbete under 4i timmar dagligen.

Enär för det af de nuvarande biträdena, hvars befattning må varda

uppförd å stat, arbetstiden i sammanhang därmed måste utsträckas till

6 timmar, med den inskränkning under sommarmånaderna, hvartill de

för riksarkivet gällande bestämmelser må föranleda, skulle tilläfventyrs

kraf å något personligt aflöningstillägg kunna grundas på arbetstidens

utsträckning.

Det synes dock kommittén i förevarande fall, att det ökade arbetet

får anses uppvägas af de förmåner, som följa med den ordinarie anställningen,

särskildt rätten till ålderstillägg, bibehållande vid sjukdom af

lön och ortstillägg, äfvensom rätten till pension.

Kommittén hemställer,

att å riksarkivets stat må uppföras 1 kvinnligt biträde

med normalaflöning, samt

att i sammanhang därmed riksarkivets anslag till

amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och flitpenningar

må minskas med 900 kronor.

139

Efter hvad ofvan är antydt, har det beräknats, att af förberörda

anslag på extra stat till utgifvande i tryck af handlingar af vikt för

Sveriges historia äfvensom af svenska riksdagsakter skulle användas 400 å

500 kronor såsom bidrag till aflöning åt 2 kvinnliga biträden i riksarkivet.

Detta torde, därest den ena af dessa biträdesbefattningar uppföres

å stat, böra observeras vid bestämmande framdeles af beloppet å extra

stat för ifrågavarande ändamål. Anslagen äro i riksstaten för år 1912

sammanförda till ett enda extra anslag å 4,500 kronor under titeln »till

fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, som äro af

vikt för fäderneslandets historia».

Upplysningsvis må nämnas, att riksarkivets renskrifningskostnader

under år 1910 uppgått till 2,287 kronor 89 öre, af hvilken summa 389

kronor 75 öre utgått af anslaget till utgifvande af handlingar af vikt

för Sveriges historia och 122 kronor 50 öre af anslaget till utgifvande

af svenska riksdagsakter.

Såsom förut är nämndt, infördes bland de vid 1910 års riksdag

antagna aflöningsvillkoren för fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen

ett särskildt stadgande, på grund hvaraf skrifbiträde skulle kunna för

åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg få räkna sig till godo

tidigare anställning hos vederbörande styrelse.

Riksarkivarien har för biträde å stat i riksarkivet ifrågasatt en

något annorlunda affattad formulering af ett stadgande i nämnda hänseende.

Någon särskild motivering för eu dylik afvikelse från den allmänna

regeln innehålles dock ej i riksarkivariens yttrande.

I sakens så beskaffade skick anser kommittén sig sakna anledning

att för riksarkivet tillstyrka bifall till någon afvikelse från nämnda regel

sådan den affattats i nyssberörda aflöningsvillkor.

Landsarkiven i Vadstena, Uppsala och Lund.

De för dessa arkiv vid 1909 års riksdag antagna stater upptaga

för hvartdera arkivet 1,100 kronor »till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra biträden m. m.»

140

Landsarkivet i Lund är jämväl i åtnjutande af extra anslag å

1,000 kronor till ersättning åt extra biträden.

Föreståndarna för landsarkiven i Vadstena och Lund hafva nu

begärt, att vid hvardera af dessa arkiv måtte få å stat anställas ett

skrifbiträde med normalaflöning. Under förutsättning af bifall härtill i

hvad landsarkivet i Lund angår, har landsarkivarien därstädes ansett

ofvanberörda extra anslag å 1,000 kronor ej vidare blifva behöflig!.

Arkivarien vid landsarkivet i Uppsala har däremot anfört, att något

behof af en ständigt till hands varande renskrifverska vid arkivet

åtminstone icke för närvarande kunde sägas föreligga.

Riksarkivarien, som yttrat sig i frågan jämväl beträffande landsarkiven,

har ansett, att med anställande af ordinarie biträden vid landsarkiven

borde anstå, till dess landsarkivorganisationen i dess helhet blifvit

genomförd.

Enligt räkenskaperna har renskrifningskostnaden under åren 1909

och 1910 utgjort

år 1909. år 1910.

vid landsarkivet i Vadstena . . kr. 162:60 75: —

» - i Uppsala . . » 10: 80 50:40

» ;> i Lund ...» 13:— 147:80

Kommittén finner sig icke äga anledning till bifall förorda de

gjorda framställningarna om uppförande af skrifbiträde i staterna för

landsarkiven i Vadstena och Lund, utan hemställer, att frågan om anställande

af skrifbiträden å stat vid landsarkiv för närvarande ej må till

vidare åtgärd föranleda.

Kungl. biblioteket.

Staten för kungl. biblioteket, antagen vid 1909 års riksdag, upptager

ett anslag af 20,000 kronor »till vikariatsersättning, arfvoden, flitpenningar

åt extra biträden, renskrifning, eftermiddagstjänst m. m.»

Af Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 vid samma riksdag, 8:de hufvudtiteln,

sid. 74, framgår, att renskrifningskostnaden beräknats till 1,300 kronor.

141

Riksbibliotekarien har i sitt yttrande uti nu förevarande ärende,

afgifvet den 10 oktober 1910, meddelat, att i kung!, biblioteket syssel

-

sattes följande extra biträden med nedan angifna, för år 1910 bestämda

aflöningsbelopp:

1 kvinnligt biträde för renskrifning, hufvudsakligen maskinskrift, 1,000 kr.

1 manligt biträde för ordnande och registrering af kartor, planscher

och småtryck.............. 1,000 »

1 manligt biträde för ordnande och registrering af svenska porträtt 200 »

2 kvinnliga biträden företrädesvis för katalogisering, hvartdera

biträdet 720 kronor.............. 1,440 »

Dessa aflöningsbelopp utgingo af ofvanberörda anslag å 20,000 kronor.

Riksbibliotekarien har angifvit vissa omständigheter, på grund af

livilka han ansåge det vara klart, att åtskilliga af dessa biträden icke

kunnat påräknas för stadigvarande sysselsättning. I betraktande dels

däraf dels ock af de öfriga förutsättningar, som syntes honom hafva lagts

till grund för skrifbiträdens uppförande på ordinarie stat inom fångvårdsstyrelsen

och generaltullstyrelsen, har riksbibliotekarien ansett sig ej kunna

ifrågasätta fast anställning af ifrågavarande art för mer än ett biträde

inom kung], biblioteket, nämligen det, som företrädesvis sysselsattes med

renskrifning.

Af ett dylikt biträde förefunnes — säger riksbibliotekarien — för

kung!, biblioteket ett stadigvarande behof. Oaktadt det då anställda biträdet

från och med 1910 års början fått den dagliga tjänstgöringstiden

ökad till sex timmar, med en månads semesterledighet, måste för en del

renskrifning tillfälliga arbetskrafter anlitas.

Riksbibliotekarien har alltså föreslagit uppförande å kung!, bibliotekets

stat af ett skrifbiträde med normalaflöning, samt, under förutsättning

af bifall därtill, hemställt, att ofvanberörda anslag å 20,000 kronor

måtte minskas till 19,000 kronor, eller med 1,000 kronor, d. v. s. det

belopp, som utgick till aflönande af ett kvinnligt biträde för renskrifning.

Renskrifningskostnaden vid kungl. biblioteket har utgjort

år 1909 .....kr. 1,070: 20

» 1910.....» 1,898: 57

142

Häri ingå renskrifningskostnader i anledning af utgifvandet af en

katalog öfver äldre samlingar med kr. 141: 75 för år 1909 och kr.

367: 50 för år 1910.

Riksbibliotekariens förslag uti nu ifrågavarande hänseenden har ej

föranledt kommittén till någon erinran; hemställande kommittén fördenskull,

att å staten för kungl. biblioteket må uppföras 1

kvinnligt skrifbiträde med aflöning efter den normala typen,

samt

att, vid bifall härtill, anslaget till vikariatsersättning

m. m. må under förändrad benämning »till vikar

iatser sättning, arfvoden, flitpenningar åt extra biträden,

tillfällig renskrifning, eftermiddagstjänst m. m.» upptagas

till ett belopp af 19,000 kronor.

Rörande riksbibliotekariens uttalande i fråga om tidslängden för

biträdes proftjänstgöring har kommittén yttrat sig i sina ofvan intagna

allmänna erinringar och förslag.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har i sitt yttrande i

detta ärende, dateradt den 14 oktober 1910, till en början erinrat därom,

att uti frågan om beredande af fastare anställning åt vissa biträden hos

statens ämbetsverk och myndigheter öfverstyrelsen vid två föregående

tillfällen afgifvit underdåniga utlåtanden, nämligen dels den 12 oktober

1906 i anledning af remiss af 1906 års Riksdags skrifvelse i ärendet

den 23 maj samma år och dels den 10 november 1908 i anledning af

remiss af löneregleringskommitténs betänkande den 31 oktober 1907.

I utlåtandet den 12 oktober 1906 hade omnämnts, att öfverstyrelsen

å sitt kansli under större delen af år 1905 och alltjämt i fortsättning

under år 1906 haft anställdt ett kvinnligt skrifbiträde; och hade öfverstyrelsen

hemställt om framställning till Riksdagen, att å öfverstyrelsens

stat måtte såsom ordinarie befattning, hvilken äfven skulle kunna inne

-

143

hafvas af kvinna, uppföras en kontorsskrifvarbefattning med vissa närmare

angifna aflöningsförmåner.

T uppgifter, afseende kalenderåret 1906, hvilka öfverstyrelsen, med

skrifvelse den 31 maj 1907, på särskild begäran aflämnat till kommittén,

hade erinras det vidare i nu förevarande yttrande — öfverstyrelsen omnämnt,

att under år 1906 ännu ett kvinnligt biträde lxos öfverstyrelsen

haft mer eller mindre stadigvarande sysselsättning hufvudsakligen med

renskrifning, men också, i likhet med det »ordinarie» biträdet, i någon

mån med expeditionsgöromål af enklare slag, äfvensom att vid tider af

stor brådska därutöfver »a ordinarie kanslitid (kl. 11—3)» varit anställdt

ytterligare ett kvinnligt skrifbiträde, som dock icke åtnjutit aflöning direkt af

öfverstyrelsen utan uppburit sin aflöning från renskrifningsbyrå, hvarå

hon haft fast anställning, och för hvars arbete öfverstyrelsen blifvit

debiterad af renskrifningsbyrån. Emellanåt hade jämväl i öfrigt utskrift

af öfverstyrelsens expeditioner måst verkställas å renskrifningsbyrå ute

i staden. I utredningen till kommittén hade äfven anmärkts, att, utom

det från år 1905 anställda biträdet, från och med den 12 mars 1907

hos öfverstyrelsen anställts ytterligare ett kvinnligt biträde med fast

aflöning, att hennes göromål emellertid vore af annan art än renskrifningsgöromål,

såsom kollationering, lättare uppsättning in. m., samt att,

såsom göromålen inom ämbetsverket alltjämt ökats, behofvet af ett sådant

andra biträde borde betraktas såsom konstant.

I sitt underdåniga utlåtande den 10 november 1908 hade öfverstyrelsen

angående sistnämnda, sedan midten af mars 1907 anställda

kvinnliga kanslibiträde meddelat, att samma biträde tagit del i olika å

kansliet förekommande amanuensgöromål samt att dess arbete följaktligen

varit af högre, kvalificerad art och af annan karaktär än renskrifningsarbete;

och hade öfverstyrelsen i sitt utlåtande den 10 november 1908

anhållit, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen, att å öfverstyrelsens

stat måtte såsom ordinarie tjänstemän uppföras två kvinnliga kontorsskrifvare,

en första och en andra, med olika löneskalor.

Det af ofvannämnda kvinnliga kanslibiträden, som haft sig ålagd

en mera kvalificerad tjänstgöring, antogs emellertid — enligt hvad

i nu förevarande yttrande omnämnes — år 1909 till amanuens inom

144

ämbetsverket och var sålunda, enligt öfverstyrelsens mening, icke vidare att

hänföra till sådana skrifbiträden, som uppförts å stater för fångvårdsstyrelsen

och generaltullstyrelsen.

I anledning af den ökning i renskrifningsarbetet inom ämbetsverket,

som genom utvidgningen af öfverstyrelsens arbete med de enskilda läroanstalterna

redan under år 1909 inträdt och som kunde förväntas under

år 1910 blifva ännu större, samt jämväl på grund af anspråk från ämbetsverkets

skrifbiträden på löneförhöjning, hvilka anspråk öfverstyrelsen

fann skäligt tillmötesgå, hade öfverstyrelsen ansett nödvändigt att från

och med år 1910 dels öka det förutvarande »ordinarie» skrifbiträdets

dagliga arbetstid å tjänsterummet från 4 till 5 timmar med ett från 50

till 75 kronor i månaden höj dt arfvode och dels såsom fast skrifbiträde

anställa det kvinnliga biträde, som förut under åren såsom extra ordinarie

biträdt med skrifgöromål, samt för detta biträde fastställa en

daglig arbetstid af 6 timmar med ett arfvode af 90 kronor i månaden,

därvid dock samtidigt bestämdes, att i anseende till bristen på vaktbetjäning

sistbemälda skrifbiträde jämväl skulle hafva till åliggande att

vakta öfverstyrelsens växelapparat för telefonering till och från öfverstyrelsens

chef och ledamöter.

I sitt nu förevarande yttrande har öfverstyrelsen ock påpekat, att

båda de hos öfverstyrelsen nu anställda kvinnliga skrifbiträdena af öfverstyrelsens

tjänstemän någon gång anlitades jämväl för andra sysslor än

uteslutande renskrifningsarbete, nämligen uppsättning af enklare konceptskrifvelser

enligt fastställda formulär samt hjälp med expedition af post

och vid kollationering. Båda skrifbiträdena hade äfven lärt sig skrifva

medelst maskin samt verkställde jämväl tryck af smärre cirkulärskrifvelser

och dylikt å en öfverstyrelsen tillhörig duplikator.

Öfverstyrelsen ansåg sig vara i oundgängligt behof af två skrifbiträden

med fast anställning. Om dessa blefve uppförda å stat, följde

dock ingalunda däraf, att allt öfverstyrelsens behof af skrifbiträde därmed

vore tillgodosedt och att alltså den del af öfverstyrelsens expensmedel,

som dittills beräknats utgå till arfvoden åt skrifbiträden, skulle i sin helhet

kunna besparas statsverket, Öfverstyrelsen hade nämligen måst anlita

skrifbiträde utöfver beräknade två fasta skrifbiträden, väl icke till så

145

stor omfattning, att det kunde anses motsvara ännu ett så anställdt

biträde, men dock i hvarje fall i så stor utsträckning, att det påkallade

att viss del af öfverstvrelsens expensmedel fortfarande afsåges för extra

skrifbiträde.

Emellertid vore det tydligt, att, därest två fasta skrifbiträden uppfördes

på öfverstyrelsens stat, detta måste komma att medföra en förändring

uti den af öfverstyrelsen i underdånig skrifvelse den 30 september

1910 gjorda hemställan om förhöjning i öfverstyrelsens expensmedel, så

till vida att det begärda anslagsbeloppet, 4,500 kronor, komme att minskas

med så stort belopp, som årslönerna till två fasta skrifbiträden, båda med

6 timmars daglig tjänstgöringstid, skulle hafva utgjort, därest dessa

löner beräknades hafva utgått efter de grunder, hvilka för år 1910 tillämpades

i fråga om aflöningen till de hos öfverstyrelsen under år 1910

anställda skrifbiträden. Dessa grunder hade jämväl vant bestämmande för

öfverstyrelsen vid beräkning af den såsom behöflig ansedda ökningen af

dess expensmedel.

Då sagda biträden för år 1910 uppbure en aflöning, som, beräknad

för hvarje biträde efter 6 timmars daglig tjänstgöring, skulle utgöra

90 kronor i månaden eller 1,080 kronor för år, »komme alltså

minskningen i den af öfverstyrelsen i dess riksdagspetita ifrågasatta

ökningen af expensmedlen att utgöra två årslöner å sistnämnda summa

eller tillsammans 2,100 kronor».

Öfverstyrelsen har i nu föreliggande yttrande anhållit om framställning

till 1911 års Riksdag, att från och med år 1912 måtte å öfverstyrelsens

stat såsom ordinarie befattningar, hvilka äfven må kunna

innehafvas af kvinna, uppföras två skrifbiträdesbefattningar med enahanda

löneförmåner och under samma villkor som 1910 års Riksdag bestämt i

afseende å de på fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens stater

uppförda befattningar af ifrågavarande slag.

Därjämte har öfverstyrelsen förklarat sig anse, att vid bifall härtill

den af öfverstyrelsen i dess riksdagspetita för budgetåret 1912

begärda, till 4,500 kronor angifna ökning af öfverstyrelsens expensmedel

kunde nedsättas med 2,160 kronor eller till i rundt tal 2,300 kronor.

19—i 10323 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

146

I den för öfverstyrelsen vid 1909 års riksdag antagna stat finnas

upptagna 11,650 kronor »för tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, hyra

för lokal och expenser in. m.»

På extra stat för år 1912 äro af Riksdagen anvisade:

till förstärkande af nyssberörda anslag........ 4,500 kr.

till arfvode åt en amanuens hos öfverstyrelsen..... 1,500 »

för beredande af medel till gäldande af hyra för ämbetslokal

åt öfverstyrelsen under hyresåret 1 oktober 1911—30

september 1912 .............. 5,000 »

Enligt öfverstyrelsens räkenskaper för åren 1909 och 1910 hafva

renskrifningskostnaderna uppgått till resp. kronor 2,089:33 och kronor

3,030: 38.

Hvad i förevarande ärende förekommit torde få anses ådagalägga,

att öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har stadig sysselsättning

under stadgad minimiarbetstid för två kvinnliga skrifbiträden; och hemställer

kommittén fördenskull,

att 2 kvinnliga skrifbiträden med normalaflöning

må uppföras å öfverstyrelsens stat.

Vid bifall härtill lärer emellertid däraf icke kunna föranledas någon

minskning i öfverstyrelsens anslag å ordinarie stat för tillfällig adjunktion,

vikariatsersättning, hyra för lokal och expenser m. m.

1911 års Riksdag har ju nämligen, såsom ofvan äro nämndt, på

extra stat för 1912 måst bevilja, förutom anslag till särskilda dithörande

ändamål, anslag å 4,500 kronor till förstärkande af öfverstyrelsens ordinarie

anslag för tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, hyra för lokal

och expenser m. m.

Detta har skett på framställning af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

vid 1911 års riksdag, 8:de hufvudtiteln.

I detta hänseende må här omnämnas, hurusom chefen för ecklesiastikdepartementet

i anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1911

erinrade dels om öfverstyrelsens hemställan i nu föreliggande yttrandet

147

af den 14 oktober 1910 om uppförande å stat af två skrifbiträdesbefattningar,

dels ock om styrelsens anförande i samma yttrande att vid bifall

till nämnda hemställan den af öfverstyrelsen i dess riksdagspetita för

budgetåret 1912 begärda ökningen af expensmedlen kunde nedbringas

från 4,500 till 2,300 kronor.

»Då denna framställning» — anförde därefter departementschefen

»för yttrandes afgifvande öfverlämnats till löneregleringskommittén,

samt sådant yttrande icke lärer vara att förvänta så tidigt, att proposition

om anslag till sknfbiträden för öfverstyrelsen hinner föreläggas 1911

års Riksdag i sammanhang med förslag om ökning af anslaget till expenser

åt öfverstyrelsen, kan det nu ej blifva fråga om att nedsätta ökningen

af expensanslaget till 2,300 kronor, utan denna ökning bör bibehållas

vid det af öfverstyrelsen först angifna beloppet af 4,500 kronor. Med

hänsyn till det samband, hvari frågan om reglerande af skrifbiträdenas

aflöningsförmåner står till den nu gjorda framställningen om höjning

af öfverstyrelsens expensanslag, synes mig emellertid lämpligt, att anslagsökningen

tills vidare allenast .''uppföres å extra stat.»

Karolinska institutet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har begärt uppförande på institutets

ordinarie stat af 3 biträden med normalaflöning, nämligen 1 biträde

åt rektor, sekreteraren och kamreraren för utförande af skrifgöromål och

dylika sysslor, 1 tekniskt biträde vid det kliniska laboratoriet å serafimerlasarettet

samt 1 biträde vid institutets bibliotek.

Härvid har lärarkollegiet jämväl uttalat, att »den lättnad i utgifter,

karolinska institutets allmänna materielanslag, bibliotekets anslag för

bokinköp och medicinska klinikens anslag för materiella behof skulle vinna

genom de ifrågasatta biträdenas anställande», syntes kollegiet billigtvis

icke böra föranleda någon nedsättning i dessa anslags nuvarande belopp.

Till stöd för kollegiets begäran, om hvars befogenhet universitetskanslern

funnit sig öfvertygad, har, hvad det förstnämnda biträdet beträffar,

åberopats ett af rektor och sekreteraren afgifvet yttrande af följande

innehåll.

i

148

För rektor och sekreteraren hade behofvet af ett biträde för skrifgöromål

och andra sysslor af mera mekanisk art länge varit kännbart.

I allt större omfattning upptoges rektors tid af göromål, för hvilkas

utförande han syntes kunna hafva berättigade anspråk på biträde. Såsom

exempel på göromål af sådan beskaffenhet kunde nämnas utskrifning af

till lärarkollegiet ställda utlåtanden och utredningar vare sig af rektor

ensam eller af delegationer inom kollegiet, i hvilka rektor vore ordförande,

utfärdande af kallelser till sammanträden med kollegiet, förvaltningsnämnden

och kollegienämnden, expedition af föredragningslistor och andra

handlingar, som ansåges böra tillsändas kollegiets ledamöter, besvarande

af bref med förfrågningar rörande institutet och där förekommande undervisning

samt utöfvande af den rektor åliggande kontrollen öfver de studerandes

inskrifning vid institutet. Äfven vid utförande af undersökningar

och utredningar i ärenden, som skola behandlas af kollegiet, skulle det

för rektor vara synnerligen behöflig! att hafva tillgång till ett biträde för

verkställande enligt lämnade anvisningar af anteckningar, afskrifter o. s. v.,

likasom det i öfrigt skulle vara önskvärd! att vid behandlingen af de

löpande rektorsgöromålen ett biträde funnes att tillgå.

För sekreteraren vore det en kännbar olägenhet att nödgas utanför

institutets område skaffa sig nödigt biträde för renskrifning af utgående

expeditioner, kollationering m. m. De honom åliggande göromålen

visade en stark tendens till ökning, och tjänsten, hvilken, enligt hvad

vid 1908 års lönereglering uttryckligen framhållits, vore afsedd att förenas

med ordinarie statstjänst och fått sin aflöning bestämd med hänsyn

därtill, syntes näppeligen kunna under någon längre framtid bibehållas

vid denna ställning, därest icke lindring bereddes med afseende å sådana

arbeten, som vore af beskaffenhet att lämpligen kunna anförtros åt ett

biträde. Till sådana arbeten syntes kunna hänföras — förutom renskrifnings-

och kollationeringsgöromål — förandet af den i § 11 examensstadgan

den 28 juni 1907 föreskrifna särskilda förteckning öfver anmälningar

rörande godkända tentamina, genomgångna undervisningskurser

samt fullgjorda öfningar och tjänstgöringar, registreringsarbeten, tillhandahållande

åt lärare studerande m. fl. af handlingar rörande institutet

o. s. v.

149

Äfven för kamrerarens del syntes biträde vara erforderligt, hufvudsakligen

med vissa arbeten, som i ungefär samma form återkomme med

kortare eller längre mellantider, såsom upprättande af aflöningslistor

äfvensom af rapporter till statskontoret och civilstatens pensionsinrättning

rörande de ordinarie lärarnas och betjäntes pensionsafgifter, utskrifning

af årsbokslutet in. m.

I hvad mån sålunda antydda och andra därmed likartade göromål

skulle taga arbetstiden i anspråk för ett för deras utförande anställdt

biträde, kunde ju — sades det — vara vanskligt att bedöma, då någon

erfarenhet därom icke förelåge; men rektor och sekreteraren ansåge sig

med största sannolikhet kunna förutse, att, åtminstone om man bortsåge

från månaderna juni—augusti, biträdets arbetskraft konmie att tagas i

anspråk i sådan omfattning, att enligt de grunder, som vid behandlingen

inom Riksdagen ar 1910 af fragan om anställande vid fångvårdsstyrelsen

af ett skrifbiträde angifvits, biträdets anställande å ordinarie stat skulle

vara till fullo motiveradt. Hvad sommarmånaderna anginge, syntes biträdet

till en början böra berättigas att under eu månad af denna tid åtnjuta

semester, och under de båda öfriga månaderna skulle enligt rektors

och sekretei arens asikt åtminstone sa mycket arbete för biträdet finnas

att utföra, att eu från sex till fyra timmar förkortad daglig arbetstid därmed

skulle utfyllas.

Beträffande biträdet vid det kliniska laboratoriet å serafimerlasarettet

har åberopats ett af professor S. E. Henschen afgifvet yttrande

af följande innehåll.

A de kliniska laboratorier, som upprättats i samband med de medicinska

klinikerna såväl här i landet som i utlandet, bedrefves ett arbete,

som hade ett dubbelt ändamål, nämligen dels att direkt tjäna den kliniska

undervisningen och den i samband därmed stående vetenskapliga

undersökningen af de å kliniken demonstrerade sjukdomsfallen, dels att

befordra den högre vetenskapliga forskningen och lösningen af klinisktanatomiska

frågor.

För dessa ändamål gjordes dels af underläkare och klinikanter direkta

kliniska undersökningar, kemiska och fysikaliska, dels ock patologisktanatomiska

undersökningar å de delar, som tillvaratagits vid obduktionerna

150

af å kliniken aflidna. Dessa senare å laboratoriet utförda undersökningar

hade legat till grund för de demonstrationer rörande sjuka »post mortem»,

som skedde under och i sammanhang med de kliniska föreläsningarna, och

de utgjorde en viktig del af denna undervisning, enär först därigenom

under lifvet ställda diagnoser kunde konstateras eller korrigeras.

Såväl för detta ändamål som för den högre vetenskapliga klinisktanatomiska

forskningen vore det oundgängligen nödvändigt, att å laboratoriet

vore anställdt ett tekniskt biträde, som dels tillvaratoge dels preparerade

alla dessa vid obduktionerna tillvaratagna delar. Ett dylikt

biträde, en preparator eller preparatris, kunde först efter ett par år nå

den erforderliga erfarenheten och skickligheten att enligt olika metoder

härda, förvara och skära samt upplägga och färga alla de olikartade

preparat, som för undervisningen och forskningen erfordrades.

Ett för tillfället antaget biträde kunde därför ej fylla eu dylik

plats, och hvarken de vid kliniken anställda underläkarna eller de tjänstgörande

klinikanterna kunde hafva tid att utföra ett dylikt arbete. Det

vore fördenskull nödvändigt att hafva tillgång till ett för längre tid auställdt

^tekniskt biträde med tillräcklig intelligens för arbetet samt med

samvetsgrannhet och ordningssinne för att hålla reda på de till tusental förfärdigade

preparaten, som eljest förf ores.

Under de tio år professor Henschen varit chef å det kliniska laboratoriet

hade för utförande af sysslor af omförmälda slag där varit anställdt

ett kvinnligt laboratoriebiträde, hvars arbete i regel pågått från

morgon till kväll och som åtnjutit fri bostad och vedbrand jämte kost å

lasarettets stat samt dessutom från medicinska klinikens materielanslag

liaft kontant ersättning, uppgående under år 1909 till 300 kronor.

Ett sådant biträde vore oundgängligen nödvändigt såväl för det

kliniska vetenskapliga arbetet som för undervisningens tidsenliga bedrifvande,

och det syntes professor Henschen af vikt, att biträdet genom

fast anställning och förbättrad aflöning bundes vid sin befattning.

Beträffande det föreslagna biträdet vid biblioteket har institutets

bibliotekarie anfört följande.

Sedan början af år 1900 utginge anslaget till karolinska institutets

bibliotek med ett belopp af 7,000 kronor, af hvilka 500 kronor finge an

-

151

vändas till arbetsbiträde vid biblioteket. Detta senare belopp afsågs till

ett kvinnligt biträde för läsesalens öfvervakande under den tid, biblioteket

hölles öppet under förmiddagarna. Att arfvodet — för 4 timmars

daglig tjänstgöring under höst- och vårterminerna eller årligen under

sammanlagdt 220 å 225 dagar — kunnat sättas så lågt, både berott

därpå, att det varit afsedt att biblioteket under förmiddagarna skulle

hållas tillgängligt endast för läsning på stället, under det att utlåning

och öfriga biblioteksgöromål varit förlagda till eftermiddagarna och handhafts

af bibliotekarien. Biträdet beräknades därigenom under vakttjänstgöringen

få tid öfrig till eget arbete, för hvilket särskild ersättning kunde

erhållas.

Bibliotekets öppethållande äfven under förmiddagarna medförde

emellertid inom kort eu ansenlig stegring af frekvensen inom detsamma.

De besökandes antal, som före öppnandet under förmiddagarna icke öfverstigit

800 för år, hade sålunda, endast på förmiddagarna, under läsåret

1900—01 uppgått till 1,070; detta antal hade alltmer ökats och utgjorde

under läsåret 1908—09 öfver 2,200 och under läsåret 1909—10 öfver

2,400. Det hade ock snart visat sig beliöfligt att utsträcka utlåningen

äfven till förmiddagarna, och dåmera syntes i praktiken inga inskränkningar

finnas för bibliotekets tillgänglighet under denna tid.

I följd af dessa förändrade förhållanden hade biträdets arbetstid

alltmera upptagits af expeditionsgöromål, så att föga tid för henne blifva

öfrig till eget arbete. Naturligen hade på samma gång ökade kraf

ställts på biträdets kännedom om bibliotekets samlingar och på biträdets

kompetens i öfrigt. Uppenbart vore ock, att eu godtgörelse af endast

500 kronor dåmera icke kunde anses skälig. Det syntes äfven vara otvifvelaktigt,

att i händelse af det nuvarande biträdets afgång annan kompetent

person icke kunde erhållas utan en betydlig höjning af arfvodet.

Om emellertid bibliotekets tillgänglighet af brist på arbetshjälp åter

måste inskränkas, skulle detta, i betraktande af bibliotekets alltjämt ökade

begagnande, utan tvifvel vara till men för institutet och vålla stort afbräck

för de forskare, som behöfde anlita samlingarna. Därtill komme,

att såväl bibliotekets stora omfång som dess snabba tillväxt genom köp

och talrika gåfvor, ofta af hela samlingar, redan länge gjort behofvet

152

kännbart af arbetsbiträde för bibliotekarien äfven vid bibliotekets skötsel

i öfrigt.

Då det alltså efter bibliotekariens mening måste anses ostridigt, att ett

biträde vid bibliotekets skötsel vore af ett verkligt och varaktigt behof

påkalladt, hemställde han om uppförande på karolinska institutets stat,

»skildt från anslaget till bibliotekets underhåll och förökande», af ett biträde

vid biblioteket, med aflöningsförmåner till minst samma belopp, som

vid 1910 års riksdag beviljats för fast anställda skrifbiträden vid fångvårdsstyrelsen

och generaltullstyrelsen.

En förhöjning sålunda af arfvodet borde emellertid enligt bibliotekariens

åsikt icke med nödvändighet medföra en utsträckning af tjänstgöringstiden

ända till 6 timmar; härvid syntes honom afseende böra fästas

»vid det nuvarande biträdets långa tjänstetid mot en ringa ersättning,

hennes skicklighet i biblioteksarbete af olika slag samt arbetets i många

fall kräfvande art».

Om å stat uppfördes ett särskildt anslag för ett biblioteksbiträde,

ansåg bibliotekarien anslaget till bibliotekets underhåll ändock böra utgå

med oförändradt belopp af 7,000 kronor. Redan år 1899 hade den för

biblioteket behöfliga anslagssumman beräknats till 8,000 kronor, men Riksdagen

hade nedsatt beloppet till 7,000 kronor. Med detta anslag hade

biblioteket visserligen kunnat tillfredsställa de oundgängligaste krafven,

som ställts på detsamma, men särskildt i afseende å anskaffande af nya

tidskrifter och böckers inbindning hade dock måst göras större inskränkningar

än önskvärdt varit. Det vore därför i hög grad af behofvet påkalladt,

att biblioteket finge disponera de medel, 500 kronor, som nu

utginge till arbetsbiträde, för att åtminstone i något större omfattning

kunna förvärfva nyutkommen litteratur.

Karolinska institutets lärarkollegium har, såsom i det föregående af

detta betänkande redan är omnämndt, ansett den dagliga tjänstgöringstiden

för biblioteksbiträdet böra bestämmas till minst 5 timmar om dagen,

med inskränkning under sommarmånader.

Enligt nu gällande stat åtnjuter karolinska institutet ett särskildt

anslag å 7,000 kronor till underhåll och förökande af institutets bibliotek,

153

af hvilket belopp 500 kronor må kunna användas till arbetsbiträde å

biblioteket.

Af institutets s. k. allmänna materielanslag, 17,500 kronor, äro

10,836 kronor 42 öre afsedda »till vård, underhåll och förökande af biblioteket,

samlingarna, inventarier, in. m.»

Af »allmänna materielanslaget» hafva bestridts institutets renskrifningskostnader,

utgörande 296 kronor 45 öre för år 1909 och 154 kronor

80 öre för år 1910. Den kontanta ersättningen till det tekniska biträdet

vid det kliniska laboratoriet å serafimerlasarettet liar under berörda år

alförts i redogörelserna för anslaget till anskaffning af materiel för undervisningen

i klinisk medicin vid institutet med resp. 260 och 460 kronor.

Af de utaf lärarkollegiet i detta ärende föreslagna tre ordinarie

biträdena är, såsom ofvan nämnts, ett afsedt såsom biträde åt rektor,

sekreteraren och kamreraren för utförande af skrifgöromål och dylika

sysslor. Till ärendets utredning i detta afseende anser sig kommittén

böra något erinra om sekreterarens och kamrerarens och i samband därmed

äfven bibliotekariens ställning vid karolinska institutet samt deras

aflöningsförmåner.

I gällande stat för institutet är under anslagstiteln »bibliotekarie,

sekreterare, kamrerare, arfvoden» uppfördt ett belopp af 5,000 kronor.

Till berörda belopp höjdes anslagsposten vid 1908 års riksdag. Därförinnan

hade anslaget utgått med 3,000 kronor, hvaraf bibliotekarien,

sekreteraren och kamreraren hvardera uppburo 1,000 kronor.

På grund af den särskilda ökning i sekreterarens göromål, som

skulle blifva eu följd af den nya mediciniska undervisnings- och examensordningens

genomförande, anvisades vid 1907 års riksdag på extra stat

för år 1908 ett belopp af 500 kronor till höjning af sekreterarens ai''fvode.

Såsom skäl för sistberörda förhöjning hade framhållits, att sekreteraren

skulle genom den nya ordningen för det medicinska undervisningsoch

examensväsende! i åtskilliga afseenden erhålla nya åligganden. Ej

allenast skulle en icke oväsentlig ökning inträda i protokollens omfattning

och de utgående expeditionernas antal, utan därjämte skulle vissa

göromål tillkomma, som ej enligt stadgarna för institutet ålåge honom,

20—110823 LöneregleringsJcommitténs bet. XXIX.

154

men som lämpligen syntes böra åt honom anförtros. Såsom sådana göromål

nämndes, bland annat, förandet af förteckning öfver tentamina samt

uppgörandet af statistik öfver aflagda examina och den tid, som för dem

användts.

På framställning af Kungl. Maj:t höjdes vid 1908 års riksdag, såsom

förut nämnts, det å den ordinarie staten uppförda anslaget till

arfvoden åt bibliotekarie, sekreterare och kamrerare från 3,000 kronor

till sitt nuvarande belopp 5,000 kronor. Något anslag å extra stat till

sekreteraren har däremot icke vidare utgått.

Ur handlingar, som lågo till grund för Kung]. Maj:ts sistberörda

framställning (i proposition n:r 97 angående lönereglering för rikets universitet

och karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m.), torde böra

anföras följande.

Det bibliotekarien, sekreteraren och kamreraren vid karolinska institutet

åliggande arbete hade genom institutets och de särskilda därunder

sorterande institutionernas fortgående utveckling i afsevärd mån ökats.

Till följd däraf ansågos de arfvoden, som till nämnda tjänstemän

utgått ur omförmälda anslag å ordinarie stat, dåmera icke utgöra skälig

ersättning för det arbete, dessa tjänstemän hade sig ålagdt. En förhöjning

af anslaget syntes därför af nöden.

Bibliotekets utveckling hade medfört, att dess tillbörliga skötsel,

samlingarnas vidmakthållande och den årliga accessionens ordnande och

katalogisering dåmera kräfde betydligt större arbete än förr.

Sekreterarens göromål hade äfven i högst väsentlig grad ökats,

såsom de handlagda ärendenas antal och protokollens omfång utvisade.

Det erinrades, att sekreteraren, hvilken från tandläkarinstitutets anslag

till sekreterar- och kamrerargöromål åtnjöt 100 kronor årligen och uppbar

3 kronor i lösen för hvarje af honom utfärdadt examensbetyg, hade

att vidkännas kostnaden för renskrifning af såväl protokoll som utgående

expeditioner.

Jämväl kamrerargöromålen hade ökats och befattningen kräfde afsevärd

tid samt medförde betydande ansvar för de omhänderhafda, ej obetydliga

medlen. Från tandläkarinstitutets anslag till sekreterar- och kamrerargöromål

uppbar kamreraren årligen 100 kronor.

155

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 6 mars 1908

yttrade vederbörande departementschef, att goda skäl syntes vara anförda

för beredande å ordinarie stat af ökade aflöningsförmåner för ifrågavarande

tjänstemän. Sådant påkallades ej allenast af ökade göromål utan äfven

af nödvändigheten att tillförsäkra karolinska institutet möjlighet att för

omförmälda befattningar förskaffa sig och bibehålla goda krafter.

Den ersättning, som dessa befattningars innehafvare skulle komma

att tillgodonjuta, hlefve i storlek ungefär att jämföra med hvad amanuenser

i ämbetsverken plägade uppbära. Då befattningarna borde besättas

med män af pröfvad erfarenhet och skicklighet, men ej kunde bestå såsom

själfständiga befattningar, hvilkas innehafvare ej på annat sätt hade

att söka sin utkomst, lämpade de sig bäst såsom bisyssla vid annan befattning,

som lämnade innehafvaren tillfälle att ägna erforderlig tid till

deras skötande. Aflöningen för dem syntes departementschefen fortfarande

böra utgå ur ett gemensamt anslag, som stode till lärarkollegiets

disposition för ändamålet.

Departementschefen föreslog anslagets förhöjning till 5,000 kronor,

hvilket belopp torde hafva varit afsedt att fördelas med 2,000 kronor till

sekreteraren, 1,500 kronor åt bibliotekarien och 1,500 kronor åt kamreraren.

Med hänsyn till hvad från ofvan åberopade handlingar anförts ijjfråga

om ersättningar från tandläkarinstitutet till sekreteraren och kamreraren

vid karolinska institutet, torde böra erinras, hurusom löneförhållandena

vid tandläkarinstitutet voro föremål för ny reglering vid 1910 års riksdag.

De till denna reglering hörande handlingar utvisa, att lärarrådet

vid tandläkarinstitutet i framställning den 3 september 1908 föreslog, att

anslaget till sekreterar- och kamrerargöromål vid tandläkarinstitutet måtte

höjas från 300 till 700 kronor, med den fördelning gällande tills vidare,

att till karolinska institutets sekreterare och kamrerare skulle utgå 150

kronor till hvardera och till sekreteraren hos tandläkarinstitutets lärarråd

400 kronor.

I det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ny stat för tandläkarinstitutet

upptogs ock, i enlighet med löneregleringskommitténs tillstyrkan,

ett belopp af 700 kronor för bestridande af sekreterar- och kärn

-

156

rerargöromål vid sistnämnda institut, och Kung]. Maj:ts framställning i

detta hänseende föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

Såsom af den nu lämnade redogörelsen framgår, utgår aflöningen

till bibliotekarien, sekreteraren och kamrerare» för deras göromål vid och

för karolinska institutet i form af arfvoden ur ett gemensamt anslag å

detta instituts stat. Befattningarna äro blott bisysslor. För närvarande

innehafves bibliotekariebefattningen af eu tjänsteman i andra graden i

kuugl. biblioteket och sekreterarbefattningen af en tjänsteman i tredje

graden i centralt ämbetsverk. Innehafvare» af kamrerarbefattningen lärer

vara ombudsman i bankinrättning samt utöfva advokatverksamhet.

Såvidt handlingarna i förevarande ärende utvisa, har hitintills icke

på mera stadigvarande sätt funnits anställdt något skrifbiträde för utförande

af renskrifningsgöromål och dylika sysslor åt rektor, sekreteraren och

kamreraren. Någon erfarenhet lärer sålunda ej kunna anses föreligga i fråga

om den dagliga arbetstid, hvarunder det föreslagna ordinarie biträdet åt

bemälda tre befattningshafvare skulle behöfva sysselsättas. Det torde äfven

särskildt böra framhållas att, såsom ofvan antydts, vid medgifvande! af

förhöjd ersättning åt sekreteraren för hans göromål vid och för karolinska

institutet hänsyn tagits såväl till hans skyldighet att vidkännas

kostnaden för renskrifning af protokoll och utgående expeditioner som

ock till hans ökade arbete med exempelvis förandet af förteckning öfver

tentamina, hvilket arbete nu ansetts böra utföras af det föreslagna

biträdet.

Utan att vilja bestrida, att ett mera stadigvarande skrifbiträde kan

vara af behofvet päkalladt särskildt för karolinska institutets rektor, har

dock kommittén vid ofvan antydda förhållanden ansett skäl icke förefinnas

att omedelbart gifva åt ett dylikt biträde ordinarie anställning. Därest tillgängliga

anslag befinnas icke förslå till beredande af skälig ersättning

för utförande af erforderliga skrifgöromål och dylika sysslor, lärer behofvet

i detta hänseende lämpligen böra fyllas vare sig genom höjning af

befintliga anslag eller genom anvisande af extra anslag, intill dess erfarenheten

må hafva ådagalagt, att arbetet stigit i den grad att det lämnar

full och stadigvarande sysselsättning åt ett ordinarie biträde.

157

Vidkommande biblioteksbiträdet vid karolinska institutet tillåter sig

kommittén ånyo erinra, hurusom Riksdagen år 1899, i sammanhang där”

med att anslaget till bibliotekets underhåll och förökande höjdes till

7,000 kronor, medgaf att ett belopp af 500 kronor däraf finge användas

till arbetsbiträde vid biblioteket.

Att med den tjänstgöring, som åligger ifrågavarande biträde, ett

belopp ° af allenast 500 kronor icke vidare kan anses såsom skäligt arfvode,

lärer få anses otvifvelaktigt. Då emellertid biträdets tjänstgöringstid icke

ansetts behöfva utsträckas till den minimitid per söckendag, som gäller för

fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens ordinarie skrifbiträden, har

kommittén icke ansett sig kunna tillstyrka det nu föreliggande förslaget, i

hvad det afser biblioteksbiträdets uppförande såsom ordinarie.

Däremot har kommittén funnit hvad som anförts beträffande biträdet

vid det kliniska laboratoriet å serafimerlasarettet vara af beskaffenhet,

att kommittén anser sig höra föreslå, att detta biträde må uppföras såsom

ordinarie befattningshafvare med aflöning motsvarande den för skrifbiträde

hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen fastställda.

Som emellertid nämnda biträde vid det kliniska laboratoriet åtnjuter

fri bostad och vedbrand, torde böra föreskrifvas enahanda afdrag för denna

förmån, som är bestämdt beträffande vaktmästare vid karolinska institutet.

Biträdet åtnjuter för närvarande äfven fri kost å lasarettets stat,

men kommittén förutsätter, att vid eu reglering af biträdets aflöningsförmaner

fn kost icke vidare kommer att utgå. Skulle det emellertid befinnas

lämpligt, att biträdet fortfarande erhåller kost vid lasarettet, lärer

biträdet böra därför lämna ersättning enligt af lasarettsdirektionen fastställd

beräkningsgrund.

Kommittén hemställer alltså,

att å staten för karolinska mediko-kirurgiska institutet

må uppföras 1 kvinnligt biträde vid det kliniska

laboratoriet å serafimerlasarettet med 600 kronor i lön,

450 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortst

ill äg g, hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen,

hvardera å 200 kronor, efter fem och tio år.

158

I staten torde oek böra intagas bestämmelse därom,

att, därest nyssnämnda biträde i sådan egenskap

åtnjuter fri bostad och bränsle, skall, så länge denna förmån

kvarstår, ortstillägg ej utgå till henne äfvensom å

lönen af dragas 100 kronor årligen.

Det sålunda af kommittén till uppförande å ordinarie stat föreslagna

biträdet har — förutom naturaförmåner — af vederbörande anslag

åtnjutit en kontant ersättning af 260 kronor under år 1909 och 460

kronor under år 1910. Med hänsyn till dessa belopps ringhet samt da

medel torde komma att erfordras till ersättning åt vikarie för det ordinarie

biträdet under semester och sjukdom, har kommittén icke ansett

någon nedsättning af berörda anslag böra ifrågakomma.

Tekniska högskolan.

Styrelsen för tekniska högskolan har uti sitt yttrande i förevarande

ärende anfört följande.

Vid högskolan hade sedan lång tid tillbaka skrifbiträde på ett mera

stadigvarande sätt haft sysselsättning. Med undantag för åren 1904—

1909, under hvilken tid två personer haft dylik sysselsättning, hade

endast ett skrifbiträde varit sysselsatt. Sistnämnda år beviljade Riksdagen

pension åt ett skrifbiträde, som innehaft anställning vid högskolan

sedan år 1872, och år 1904 antogs det för närvarande anställda skrifbiträdet.

Göromålen hade intill senaste tiden nästan uteslutande bestått uti

renskrifning, men den betydliga ökning uti kansligöromålen, som på senare

åren inträdt och som förorsakats af bland annat det växande elevantalet,

hade haft till följd, att skrifbiträdet efter hand måst öfvertaga åtskilliga

andra göromål, såsom registrering, diarieföring, arkivgöromål och korrekturläsning

m. m.

Det vore tydligt, att genom denna förändring i skrifbiträdets sysselsättning

de för befattningens skötande erforderliga kvalifikationerna blifvit

mycket större. En följd däraf blefve, att det under nuvarande förhållanden

läge mycket större vikt uppå att personalombyte så sällan som möjligt

159

förekomma. Önskemålet i detta hänseende skulle sannolikt kunna vinnas,

om innehafvaren af befattningen finge den tryggare ställning och den

ökade aflöning, som jämte åtskilliga andra förmåner skulle följa med eu

fast anställning.

Genom anställandet af ett fast biträde skulle ytterligare den stora

fördelen kunna vinnas, att kansliet skulle kunna regelbundet hållas öppet

flera timmar hvarje dag i veckan, något som länge varit ett önskemål.

För närvarande hölles kansliet öppet endast två dagar i veckan.

Med stöd af hvad sålunda anförts har styrelsen uttalat, att det

vore i hög grad önskvärdt, att i högskolans stat blefve uppfördt arfvode

åt ett skrifbiträde med samma belopp, 1,200 kronor, som vid 1910 års

riksdag anslagits för liknande befattningar inom fångvårds- och generaltullstyrelserna.

1 anledning af hvad tekniska högskolans styrelse i början af sitt

yttrande anfört i fråga om pension beviljad åt ett förutvarande skrifbiträde

vid högskolan anser sig kommittén böra hänvisa till kung!, propositionen

n:r 105 vid 1909 års riksdag samt Riksdagens skrifvelse den 22

maj 1909 n:r 10, sid. 30—31.

Den nämnda kungl. propositionen gifver vid handen, att nyssbemälda

skrifbiträde, Maria Alexandra Söderberg, tjänstgjort såsom skrifbiträde

vid högskolans kansli alltsedan år 1872.

Under de senaste 12 åren hade — efter hvad högskolans styrelse

i underdånig skrifvelse den 5 november 1908 meddelat — nyssnämnda

skrifbiträde haft en årlig inkomst från högskolan af i medeltal 360 kronor.

Statskontoret, som den 9 december 1908 afgaf underdånigt utlåtande

i ärendet, fann det visserligen i någon mån tveksamt, huruvida Maria

Alexandra Söderbergs arbete å tekniska högskolans kansli borde föranleda

till beredande åt henne af pension för framtiden. Enligt statskontorets

uppfattning kunde nämligen detta arbete, i betraktande af den jämförelsevis

obetydliga inkomst detsamma lämnat, icke annorlunda anses än såsom en

bisyssla bredvid annan mera lönande verksamhet. På anförda skäl hemställde

statskontoret emellertid, det Kungl. Maj:t täcktes i proposition

föreslå Riksdagen medgifva, att Maria Alexandra Söderberg finge från och

med månaden näst efter den, hvarunder hon upphörde med sitt arbete såsom

160

skrifbiträde å tekniska högskolans kansli, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 300 kronor.

Den kungl. propositionen affattades i öfverensstämmelse med statskontorets

hemställan och bifölls af Riksdagen.

Under titeln »allmänna utgifter» hafva kostnader för renskrifning

och registrering m. m. i tekniska högskolans räkenskaper för ar 1910

afförts med kronor 1,246: 81. Af detta belopp har det vid högskolan

mera stadigvarande anställda skrifbiträdet uppburit kronor 743: 20. De

återstående medlen, i hvilka äfven ingår någon mindre kostnad för papper,

hafva utbetalts till maskinskrifningsbyråer och tillfälliga skrifhiträden.

I den proposition (n:r 124), som Kungl. Maj:t aflät till 1911 års

Riksdag angående omorganisation af tekniska högskolan m. m., föreslogs,

att på extra stat för år 1912 för denna högskola måtte anvisas till arfvode

åt ett biträde till sekreteraren 1,200 kronor. Detta har ock bifallits

af Riksdagen.

I den kungl. propositionen erinrades, hurusom den af Kungl. Maj:t den

13 juli 1906 tillsatta kommitté för ordnandet af den högre tekniska undervisningen

i riket uti betänkande den 27 maj 1908 yttrade i fråga om

biträde åt sekreteraren vid tekniska högskolan:

»Med afseende å de ökade göromålen för sekreteraren äfvensom å

det alltmer framträdande behofvet af att hålla kansliet öppet alla dagar

veckan i stället för, såsom nu, endast två dagar, samt å önskvärdheten

af daglig närvaro och tjänstgöring af någon, som handhafver de

löpande expeditionsgöromålen, synes icke någon lämpligare och mindre

kostsam utväg förefinnas, än att för ändamålet till sekreterarens hjälp

anställa ett kontor ^biträde med arfvode af 2,000 kronor. Under nämnda

förutsättning torde för sekreteraren, hvilken lämpligen kan vara någon

af de med arfvoden aflönade lärarna, ett arfvode af 2,000 kronor vara

tillräckligt.»

Å kommitterades förslag till ordinarie stat för tekniska högskolan

upptogs ock nämnda belopp, 2,000 kronor, till kontorsbiträde.

I utlåtande den 12 december 1910, afgifvet af särskild! tillkallade

sakkunniga, yttras uti ifrågavarande ämne:

161

»På grund af den nu föreslagna omorganisationen blir arbetet på

kansliet väsentligt ökadt, hvarför en ökning af sekreterarens lön till 2,000

kronor från den 1 juli 1912 är behöflig.»

»Likaledes bör det nu tillfälligt anställda skrifbiträdet anställas på

ordinarie stat, men då arbetet redan för närvarande fullkomligt motiverar

denna plats, föreslås tillsättandet af densamma från den 1 januari 1912.»

I sitt propositionen i fråga bilagda yttrande till statsrådsprotokollet

den 10 mars 1911 meddelade emellertid chefen för ecklesiastikdepartementet,

att de sakkunniga väl ansett, att »det föreslagna skrifbiträdet»

borde uppföras redan från och med den 1 januari 1912, men att de

sakkunniga tills vidare hemställt om en årlig aflöning åt biträdet af

allenast 1,200 kronor att utgå på extra stat.

Departementschefen yttrade i sammanhang därmed:

»Hvad angår skrifbiträdet, vill jag meddela, att, enligt hvad jag

inhämtat, ett sådant redan finnes och aflönas medelst elevafgifterna. Då

dessa i framtiden skulle användas för andra ändamål, torde särskilt

anslag till ifrågavarande biträde vara nödigt, och har jag ingenting att

invända mot bifall till de sakkunnigas förslag härutinnan.»

Af hvad sålunda förekommit i fråga om skrifbiträde å tekniska

högskolans kansli framgår uppenbarligen, att verkligt och stadigvarande

behof af sådant biträde redan är för handen och efter omorganisationen

af tekniska högskolan än mera kommer att göra sig gällande.

Den ena förutsättningen för skrifbiträdes uppförande på ordinarie

stat lärer alltså förefinnas.

Däremot torde den andra förutsättningen icke kunna anses ådagalagd,

att nämligen åt biträdet kan med säkerhet gifvas full sysselsättning

under den normala minimiarbetstid per söckendag, som gäller för

de skrifbiträden, hvilka vid 1910 års riksdag uppfördes på fångvårdsstyrelsens

och generaltullstyrelsens stater.

Hade sistberörda förutsättning kunnat anses gifven för tiden från

och med år 1912, lärer det få antagas, att i den nämnda kungl. propositionen

till 1911 års Riksdag icke blifvit föreslaget allenast arfvode

på extra stat för år 1912 för skrifbiträdet i fråga.

21—110823 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

162

Kommittén kan för sin del ej tillstyrka, att biträdet ännu uppföres

på ordinarie stat, utan anser att därmed bör anstå, intilldess vunnen

erfarenhet må med bestämdhet gifva vid handen, att biträdets arbetskraft

kan fullt utnyttjas under normal minimiarbetstid per söckendag.

Chalmers’ tekniska läroanstalt.

Styrelsen för Chalmers’ tekniska läroanstalt har i afgifvet yttrande,

dateradt den 7 september 1910, meddelat, att vid anstalten

funnes anställdt ett kvinnligt biträde för renskrifning och siffergranskning,

men att det biträdet åliggande arbetet vore af så ringa omfattning,

att aflöningen för det dåvarande utginge med allenast 100 kronor.

Äfven om denna aflöning, på grund af ökning i göromålen, i en snar

framtid kunde behöfva något höjas, vore dock enligt styrelsens åsikt

någon ändring i biträdets anställning icke af behofvet påkallad.

I anstaltens räkenskaper för år 1910 har afförts dels kostnad för

renskrifning med 185 kronor 15 öre, af hvilket belopp det förenämnda

biträdet uppburit 150 kronor, dels ock arfvode till ett expeditionsbiträde

med 475 kronor.

Af hvad ofvan anförts framgår uppenbart, att ingen anledning förefinnes

att å staten för ifrågavarande anstalt uppföra någon biträdesbefattning

för renskrifning och siffergranskning m. fl. enklare göromål.

Vetenskapsakademien.

Vetenskapsakademien liar i förevarande ärende inhämtat yttranden

från intendenterna vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater

och fossila växter, af delningen för lägre evertebrerade djur, paleontologiska

afdelningen, entomologiska afdelningen, botaniska afdelningen

och etnografiska afdelningen samt från föreståndaren för meteorologiska

centralanstalten.

Intendenten vid afdelningen för arkegoniater och fossila växter

har anfört, att ett å afdelningen anställdt biträde sysselsattes med rengöring

163

och etikettering af växtfossil, uppklistring och etikettering af växter,

katalogisering och renskrifning m. m.

Att ett verkligt och stadigvarande behof af detta biträde vore

för handen »torde» — säges det i yttrandet — »utan vidare utredning

vara tydligt». Biträde hade ock funnits, så länge afdelningen bestått,

eller i nära 26 år. Biträdets arbetskraft kunde för afdelningen utnyttjas

året om 6 timmar hvarje söckendag »i samma omfattning som»

vederbörande intendents. Att den för det dåvarande icke tagits i anspråk

i denna utsträckning utan allenast för en tid af omkring nio

månader af året och för en något kortare daglig arbetstid än 6 timmar,

hade uteslutande berott därpå, att afdelningen ej förfogade öfver medel

att ersätta längre tids arbete, ett förhållande, som dock medfört afsevärda

olägenheter för afdelningen.

I medeltal hade afdelningen till arbetsbiträdet under åren 1903—

1909 årligen i rundt tal utgifvit 600 kronor »(nogare bestämdt 603: 57)».

Intendenten hemställde om ifrågavarande biträdes uppförande på

ordinarie stat och förklarade sig under förutsättning af bifall därtill icke

hafva något att erinra däremot, att anslaget till inköp och insamling af

naturalier vid ifrågavarande afdelning, till arbetsbiträde därstädes och

till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter

minskades med det belopp, som från anslaget utginge för biträdets aflönande

eller 600 kronor.

Intendenten vid afdelningen för lägre evertebrerade djur har

meddelat, att ett å afdelningen anställdt manligt biträde hade till uppgift

att skrifva kataloger, register för hufvudsamlingen och etiketter för

åskådningssamlingen, att grofsortera och omlägga inkomna samlingar,

att påfylla sprit i afdelningens spritsamling, att iordningställa utrustningar

för vetenskapliga expeditioner, att verkställa inpackning af samlingar,

som skola bearbetas å annan ort, samt att utföra inom afdelningen förekommande

smärre snickeri- och metallarbeten.

Ett dylikt biträde hade funnits å afdelningen sedan många år

tillbaka och kunde aldrig undvaras. Afdelningen behöfde nämligen oundgängligen

ett fast, med dess arbeten förtroget biträde. Den komme under

164

alla förhållanden att kunna fullt utnyttja biträdets arbetskraft under en

daglig arbetstid af 6 timmar eller mera.

Intendenten hemställde om ifrågavarande biträdes uppförande på

ordinarie stat.

I händelse af bifall därtill syntes det anslag, hvarifrån biträdets

aflöning utginge, nämligen anslaget »till materielen, till inköp af sällsynta

föremål samt till vetenskapligt biträde vid naturhistoriska samlingarnas

ordnande», böra minskas med motsvarande belopp, 1,020 kronor om året.

I sistnämnda hänseende tillägger intendenten, »att löneförmånerna varit

så ringa allenast på grund af anslagets otillräcklighet för större utgifter

för ifrågavarande ändamål».

Intendenten vid paleontologiska afdelningen eller afdelningen

för fossila djur har meddelat, att å afdelningen funnes anställdt ett

manligt biträde, i hvars uppgift förnämligast inginge att utföra en mängd

vid afdelningen förekommande, mera mekaniska arbeten, nödvändiga såväl

för den för allmänheten utställda skådesamlingen som ock för den för

fackmännen afsedda hufvudsamlingen. Dessa arbeten kräfde ej någon

vetenskaplig skicklighet men stor noggrannhet jämte »en inöfning under

en längre följd af år».

Genom arbetenas utförande inom afdelningen och under intendentens

omedelbara tillsyn gjordes betydande besparingar för statsverket genom

åstadkommande af en såväl kvalitativt som kvantitativt vida betydligare

arbetsprodukt än om arbetena skulle hafva utförts utom museet. Sa t. ex.

trycktes sedan några år tillbaka af ifrågavarande biträde samtliga för

skådesamlingen och allmänhetens upplysning afsedda, de utställda föremålen

förklarande etiketter. Af biträdet utfördes vidare en mängd vid

afdelningen behöfliga monterings- och prepareringsarbeten.

Ett dylikt biträde hade funnits vid afdelningen sedan mer än ett

trettiotal år tillbaka och komme ej någonsin att kunna undvaras.

Biträdets nuvarande dagliga arbetstid vore 6 timmar, men behofvet

af arbetshjälp vore så stort, att, om endast penningmedel funnes — såväl

för aflöning som för inköp af nödiga förbrukningsartiklar för arbetenas

önskvärda bedrifvande — ej blott arbetstiden för det nuvarande biträdet

borde utsträckas, utan jämväl flera biträden anställas.

165

Aflöningen till det nuvarande biträdet hade under de sista åren

utgått med 870 kronor från anslaget till ordnande och förökande af

afdelningens samlingar äfvensom till materiel och biträde.

Nämnda belopp hade varit det allra högsta, som ifrågavarande

anslag kunde bära utan att andra oundgängliga behof åsidosattes eller

för öfrig! verksamheten vid afdelningen hämmades. Som emellertid

lämpligt biträde numera hvarken kunde vinnas och ännu mindre bibehållas

för nämnda belopp, hade skillnaden — »då biträdet i annat fall måst

afskedas» — betäckts af medel från riksmuseets anslag till konservatorselever.

Detta anslag behöfdes dock väl för därmed afsedda ändamål,

hvadan anlitandet af detsamma för förutnämnda ändamål varit »en mycket

motbjudande utväg att komma ut ur för det närvarande eljest ofrånkomliga

svårigheter».

Intendenten har hemställt om uppförande af det ifrågavarande

biträdet på ordinarie stat och har antagit, att vid bifall därtill anslaget

till ordnande och förökande af afdelningens samlingar äfvensom till

materiel och biträde skulle komma att minskas med samma belopp, som

nu utginge därifrån till biträdets aflöning.

Intendenten vid entomologiska afdelningen har anfört, att å

afdelningen funnes ett kvinnligt biträde, som sysselsattes med preparering

af entomologiska samlingar, och att ett verkligt och stadigvarande behof

af biträdet och dess arbetskraft förefunnes. Intendenten hemställde

fördenskull om ifrågavarande biträdes uppförande på ordinarie stat.

Det syntes intendenten vara att motse, att vid bifall till berörda

hemställan afdelningens andel i naturhistoriska riksmuseets anslag till

materielen, till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde

vid samlingarnas ordnande — hvilket anslag af ålder tagits i anspråk

för aflönandet jämväl af biträden af nu ifrågavarande slag — komme

att minskas med det belopp, 570 kronor, som därur utginge för ifrågavarande

ändamål.

Intendenten upplyste emellertid, att, enär lämpligt biträde ej stått

att vinna till »så billigt pris», han nödgats att såsom fyllnad i aflöningen

utbetala afdelningens andel i anslaget till konservatorselever, eller 330

166

kronor, men detta hade varit en provisorisk utväg att reda sig ur eljest

oöfverkomliga svårigheter. Detta anslag behöfdes nämligen väl för det

därmed afsedda ändamålet.

Botaniska afdelningens intendent har anfört, att å afdelningen

funnes endast 1 på stadigvarande sätt anställdt biträde med åliggande

att uppfästa växter för herbarierna eller på annat sätt preservera och

montera samlingsföremålen äfvensom att utföra något skrifningsarbete,

kopiering, numrering och stämpling samt att vidmakthålla och reparera

äldre samlingar.

Ett verkligt och stadigvarande behof af detta biträde förefunnes.

Biträdets arbetskraft kunde för statstjänsten utnyttjas »i samma utsträckning

som den öfriga personalens»; arbetsuppgifternas omfattning vore

mer än tillräcklig för 6 timmars daglig arbetstid. Att den nuvarande

kvinnliga innehafvaren af befattningen hade en något kortare arbetstid,

berodde uteslutande därpå, att det ej ansetts med billighet öfverensstämmande

att förplikta en med blott 900 kronor för år aflönad person till längre

arbetstid.

Intendenten hemställde om denna biträdesbefattnings uppförande på

ordinarie stat. Han sade sig, om denna hemställan bifölles, vara »beredd

att vidkännas 900 kronors afkortning» af det anslag, som nu bestrede

utgifterna för biträdets aflönande, nämligen botaniska afdelningens andel

af naturhistoriska riksmuseets anslag till materielen, till inköp af sällsynta

föremål samt till vetenskapligt biträde vid de naturhistoriska samlingarnas

ordnande.

Äfven om — tillägger emellertid intendenten — ofvannämnda

biträdes arbetstid utsträcktes så långt, att all hennes arbetskraft toges i

anspråk för botaniska afdelningen, kunde hon ej fylla behofvet af arbetshjälp

därstädes. Vid afdelningen funnes sedan åtskilliga år tillbaka ett

andra biträde, som visserligen icke varit på stadigvarande sätt anställdt,

men som dock arbetade för stadigvarande uppgifter af hufvudsakligen

samma beskaffenhet som det första biträdets, och dessa uppgifter vore

så omfattande, att de skulle lämna biträdet minst 6 timmars daglig

sysselsättning året om under oöfverskådlig framtid. Detta biträdes arfvode,

167

500 kronor, utginge af det nyss omförmälda anslaget. Biträdets nuvarande

dagliga arbetstid hade med hänsyn till aflöningens ringhet ej

kunnat sättas högre än 2 timmar, och under sommarmånaderna hade

sysslan ej uppehållits.

Intendenten har hemställt, att jämväl sistnämnda biträde måtte

uppföras på ordinarie stat, i hvilket fall han vore »beredd på ytterligare

500 kronors afkortning» på omförmälda anslag.

Intendenten å etnografiska afdelningen har i ärendet anfört

följande.

Under de två första åren af sitt föreståndarskap nödgades han för

de löpande skrifgöromålen uteslutande anlita hjälp från biträden vid

skrifbyråer. Då detta emellertid visade sig allt för betungande för

museets ekonomi för att i längden kunna fortsättas, så mycket mera

som de nödvändiga skrifgöromålen mer och mer ökades, måste han i

januari 1910 vid museet fast anställa ett kvinnligt skrifbiträde, hvilket

aflönats dels med medel ur afdelningens ordinarie årsanslag, dels, och i

hufvudsak, med tillhjälp af enskilda medel.

Det etnografiska museets förste intendent, professor Hjalmar Stolpe,

hade allt ifrån den dag, han tillträdde platsen, under alla åren användt

ett fast anställdt skrifbiträde. Under den tid, professor Einar Lönnberg

varit tillförordnad intendent, hade äfvenledes under månadtal kvinnliga

skrifbiträden varit anställda till den tillförordnade amanuensens tjänst.

Under den gångna delen af år 1910 (d. v. s. intill den 20 september,

då intendentens yttrande är dateradt) hade afdelningens skrifbiträde

regelbundet haft omkring 6 timmars arbete hvarje dag, bestående hufvudsakligast

i biträdandet med den löpande korrespondensen äfvensom med

förekommande skriftliga inlagor och utredningar till akademier, skolor,

utländska museer och andra institutioner. Ingen som helst utsikt förefunnes,

att detta skrifarbete under kommande år skulle på något sätt

minskas.

Genom vänner och gynnare hade museet under de sista åren erhållit

betydande samlingar från trakter spridda öfver hela jorden. All

anledning funnes till antagande, att äfven under de närmaste åren sam

-

168

lingarna skulle än ytterligare ökas. Detta medförde tydligen ganska

omfattande korrespondens. Äfven om denna löpande korrespondens tidvis

skulle kunna blifva af mindre omfattning, funnes dock sedan åtskilliga

år ofantligt mycket skrifarbete af annan art hvilande.

En mycket betydande del däraf utgjordes af biträde vid utarbetandet

af exakta beskrifvande inventariekataloger öfver och delvis etikettering

af de stora ännu alltjämt alls icke eller mycket ofullständigt katalogiserade

samlingar, som till ett antal af mer än tio tusen nummer under

det sista tiotalet år införlifvats med museet. Ensamt af denna anledning

vore det af stor vikt att bibehålla ett vid detta speciella, ganska svåra

arbete vant skrifbiträde.

För museets räkning kräfdes emellertid ännu mycket mera skrifarbete,

som ur allmänhetens synpunkt kunde betecknas såsom kanske

ännu betydelsefullare. De i utställningssalarna exponerade samlingarna

saknade nämligen allt jämt i all hufvudsak beskrifvande etiketter. Skulle

samlingarna verkligen kunna lämna allmänheten den behållning och

blifva af det allmänbildande gagn, hvarför de vore afsedda, måste beskrifvande

etikettering af samtliga åskådningssamlingarna systematiskt

och fullständigt genomföras. Ett approximativt öfverslag gåfve vid handen,

att dylika etiketter skulle behöfvas till ett antal af åtminstone 4,000,

sannolikt mer, ett arbete, som ensamt för sig helt säkert komme att taga

flera år i anspråk.

Vid utarbetandet af beskrifvande populära kataloger öfver samlingarna

behöfdes ock skrifbiträde.

Under år 1911 kräfdes äfven skrifbiträdets arbete i alldeles särskild

grad för särdeles brådskande göromål, äfvenledes i allmänhetens speciella

intresse, nämligen uppklistrande och montering af omkring 4,000 fotografier,

för hvilkas exponerande montrer med rörliga ramar blifvit anskaffade.

Därjämte behöfde samtliga dessa fotografier förses med maskinskrifna,

»vederbörligt beskrifvande» etiketter.

För den händelse att det vid afdelningen fast anställda skrifbiträdet

uppfördes på ordinarie stat, skulle årsanslaget till etnografiska afdelningen

kunna minskas med 900 kronor, som utgå till det nuvarande biträdets

aflönande.

169

Föreståndaren för meteorologiska centralanstalten har anfört,

att af de 5 biträden, som på ett mera stadigvarande sätt användes vid

anstalten, 2 utfört sitt arbete hufvudsakligen på tjänsterummet och 3

i hemmet.

Då afsedt syntes vara att endast sådana biträden, som regelbundet

arbetade på tjänsterummet, skulle kunna beredas en fastare anställning,

hade föreståndaren ansett sig böra till erhållande af sådan anställning,

till en början, föreslå allenast ett af de förstnämnda två biträdena.

Detta biträdes uppgift vore hufvudsakligen att för anstalten utföra

räkningar, ofta rätt komplicerade. Arbetet vore särdeles ansträngande

och kräfde af biträdet »större kvalifikationer än enligt vanliga kompetensfordringar

å med detsamma i öfrigt jämförliga biträden i ämbetsverken».

Anstalten komme aldrig att kunna undvara ett dylikt biträde, och

arbetsuppgifterna för detsamma vore af den omfattning, att biträdets

arbetskraft kunde fullt utnyttjas för statstjänsten.

Med afseende därå, att arbetet vore särdeles ansträngande, ansåg

anstaltens föreståndare så lång daglig arbetstid som 6 timmar ej kunna

föreskrifvas utan fara för öfveransträngning och utan att arbetsresultatens

korrekthet äfventyrades.

Den omständigheten, att af biträdet fordrades högre än vanliga

kvalifikationer, syntes ock böra berättiga detsamma att, om aflöningen

blefve den vanliga, få åtnjuta förmånen af att arbetstiden blefve kortare

än den för ifrågavarande slag af statstjänare normala.

Enär biträdets aflöning utginge med omkring 900 kronor årligen

af anstaltens ordinarie anslag, syntes biträdets uppförande i stat böra

föranleda 900 kronors »afkortning» af sagda anslag.

Vetenskapsakademien bar i sitt eget yttrande uti förevarande ärende

gjort gällande den uppfattning, att 1 biträdesbefattning å hvar och en af

ofvannämnda sex afdelningar inom naturhistoriska riksmuseet och 1 biträdesbefattning

å meteorologiska centralanstalten borde uppföras å ordinarie

stat. Dessa befattningars innehafvare vore nämligen för stadigvarande

statsuppgifter sysselsatta å tjänsterummet på stadigvarande sätt med

22—110823 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

170

arbeten af det slag, hvarom fråga vore, och deras arbetskrafter kunde för

statstjänsten utnyttjas i den utsträckning, att skäl förefunnes för deras

uppförande i stat.

Å museets afdelning för vertebrerade djur och å dess mineralogiska

afdelning funnes däremot ej biträden af ifrågavarande slag.

Beträffande nuvarande aflöningen till de ifrågavarande, redan anställda

biträdena har akademien, såsom redan förut är omnämndt, meddelat,

att i sådant hänseende utginge:

af ett extra anslag, numera ersatt med anslaget å ordinarie stat

till bearbetning, vård och förökning af naturhistoriska riksmuseets samlingar

af arkegoniater och fossila växter, 600 kronor;

af riksmuseets anslag å ordinarie stat till materiel en, till inköp af

sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid naturhistoriska samlingarnas

ordnande dels till ett biträde å afdelningen för lägre evertebrerade

djur 1,020 kronor, dels till ett biträde å entomologiska afdelningen

570 kronor, dels ock till ett biträde å botaniska afdelningen 900

kronor;

af anslaget å ordinarie stat till ordnande och förökande af paleontologiska

afdelningens samlingar äfvensom till materiel och biträde 870

kronor.

Akademien har ansett det vara i sin ordning, att, i händelse af

vederbörande biträdesbefattningars uppförande i stat, naturhistoriska riksmuseets

ofvannämnda särskilda anslag å ordinarie stat minskas med nyss

angifna belopp, tillhopa 3,960 kronor.

Till aflönande af biträden utginge vidare 900 kronor af anslag

å extra stat till vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samlingar.

Af reservationsanslaget till meteorologiska centralanstalten utginge

900 kronor till aflöning åt där anställdt biträde.

Hvad som nämnts om minskning af naturhistoriska riksmuseets

omförmälda anslag å ordinarie stat hade — anför akademien — motsvarande

tillämpning å sistberörda två anslag.

För att bereda biträden fyllnad i aflöningen hade jämväl ordinarie

anslaget åt konservatorselever tagits i anspråk, men hela detta anslag

171

behöfdes för det därmed afsedda ändamålet. Anslagets anlitande i annat

syfte hade varit en nödfallsutväg ur eljest oöfvervinnliga svårigheter.

Akademien ansåg fördenskull biträdenas uppförande å ordinarie stat

icke skäligen kunna föranleda minskning af detta anslag.

Vetenskapsakademien hemställde om framställning till 1911 års

Riksdag, att å naturhistoriska riksmuseets ordinarie stat måtte uppföras

6 biträdesbefattningar med aflöningsförmåner enligt den för skrifbiträdet

i fångvårdsstyrelsen antagna normaltypen, alltså med tillhopa 7,200 kronors

begynnelseaflöningar, och å meteorologiska centralanstaltens ordinarie stat

1 biträdesbefattning med enahanda aflöningsförmåner, och att i sammanhang

därmed naturhistoriska riksmuseets ofvanberörda anslag måtte minskas

med tillhopa 4,860 kronor och meteorologiska centralanstaltens reservationsanslag

med 900 kronor.

Akademien har uttalat, att, då den för det högre kvalificerade biträdet

å meteorologiska centralanstalten ej föresloge högre aflöning än

den normala, detta skedde allenast därför, att den dagliga arbetstiden

för detta biträde, i följd af arbetets ansträngande beskaffenhet, icke

lämpligen kunde utsträckas till det normala måttet eller 6 timmar. Det

hemställdes, att biträdets uppförande å ordinarie stat ej måtte för detsamma

föranleda längre arbetstid än akademien eller anstaltens föreståndare

ur angifna synpunkter funne skäligt föreskrifva.

I den uti statskontorets riksbokslutsbyrå upprättade liggaren öfver

statsverkets specialutgiftsstater för år 1910 upptagas följande anslag

till naturhistoriska riksmuseet och meteorologiska centralanstalten:

172

Naturhistoriska riksmuseet:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

Allöningar.

1 intendent ...............

6 intendenter...............

5,000

30,000

2,500

15,000

7,500

45,000

\ Efter 5 år kan

> lönen höjas

) med 600 kr.

1 konservator..............

3,000

—

3,000

1 andra d:o...............

2,000

—

2,000

Vikariatsersättning, enligt kungl. kret den 16

joni 1906 och 11 juni 1909 .......

_

_

2,188

—

—

59,688

59,688

Till ritningars utförande..........

3,200

Åt konservatorselever...........

2,000

Särskilda anslag.

Till materielen, till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid de natur- historiska samlingarnas ordnande.........................

20,250

Till ordnande och förökande af den paleontologiska afdelningens samlingar äfvensom till

materiel och biträde...............................

2,500

Till honorarier åt yngre naturforskare för vetenskapliga bearbetningar af de i museet för- varade samlingar af naturföremål och till bekostande af sådana arbetens offentliggörande

6,000

Expensmedel....................................

(Af sistberörda anslag skall utgå aflöning till vaktmästaren vid museum med 700 kronor

och till eldaren med 500 kronor).

15,000

gumma

108,638

Meteorologiska centralanstalten:

Föreståndaren:

Lön.................

5,000

Tjänstgöringspenningar.............

Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.

2,500 7,500

Vikariatsersättning, enligt knngl. bref den 16 juni 1906 och 11 juni 1909 .

. . . 313

Amanuensen:

Arfvode...............

. . . . 3,000

10,813

Till arfvode åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer samt för räknebiträden,

aflöning åt en vaktmästare, anskaffande och underhåll af instrumenter, underhåll af

anstaltens telegraf och materiel, äfvensom för andra behof vid anstalten, reservations- anslag .....................................

(Af reservationsanslaget utgår vaktmästarens aflöning med 1,000 kronor årligen).

16,000

Bidrag till bestridande af meteorologiska centralanstaltens årliga utgifter för väderleks- telegram....................................

1,050

Summa

I 27,863

173

Vid 1910 års riksdag blef, jämlikt skrifvelse den 30 maj samma

år n:r 8, den förändring i aflöningsstaten för naturhistoriska riksmuseet

godkänd, att däri upptogos dels ytterligare en intendentsbefattning med

enahanda aflöningsförmåner och villkor för förmånernas åtnjutande, som bestämts

för de dåvarande intendenterna, och afsedd att först innehafvas af

professorn A. G. Nathorst med rätt för honom att genast komma i åtnjutande

af ålderstillägg, dels och ett till 2,500 kronor ökadt anslag till

vikariatsersättning.

I följd däraf höjdes museets aflöningsstat från dess dåvarande

belopp, 59,688 kronor, till 67,500 kronor.

Å naturhistoriska riksmuseets stat uppfördes ett anslag å 2,000 kronor

till bearbetning, vård och förökning af museets afdelning för arkegoniater

och fossila växter.

Hela det i riksstaten under titeln »Naturhistoriska riksmuseum»

uppförda ordinarie anslaget höjdes från sitt dåvarande belopp, 108,638

kronor, till 118,450 kronor.

Pa extra stat för år 1911 äro enligt Riksdagens berörda skrifvelse

den 30 maj 1910 anvisade, bland annat, 5,000 kronor till vård, underhåll

och förkofran af museets etnografiska afdelning samt 4,000 kronor

för beredande af personlig löneförbättring åt amanuenser vid mineralogiska

och botaniska afdelningarna.

Likaledes äro enligt samma riksdagsskrifvelse, under rubriken meteorologiska

centralanstalten, på extra stat för år 1911 anvisade, bland annat,

till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjänst vid nämnda

anstalt 10,250 kronor, hvaraf 1,100 kronor såsom personligt tillägg i

arfvodet åt amanuensen vid anstalten samt 3,000 kronor såsom arfvode

åt en andre amanuens med hufvudsaklig uppgift att biträda vid väderlekstjänsten

om förmiddagarna under hela året och med skyldighet att,

om så påfordras, mot en särskild ersättning af 600 kronor biträda vid

väderlekstjänsten om eftermiddagarna under månaderna juli—september.

Jämväl för år 1912 äro å extra stat anvisade anslag till vård,

underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning

samt för beredande af personlig löneförbättring åt amanuenser vid

museets mineralogiska och botaniska afdelningar äfvensom omförmälda

174

anslag för meteorologiska centralanstalten; det förstnämnda anslaget dock

till ett belopp af 6,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf redan

under år 1911 förskottsvis utanordna ett belopp af 300 kronor.

Det torde böra erinras, att för intendenter vid naturhistoriska riksmuseet

och föreståndaren för meteorologiska centralanstalten lönereglering

skett såväl vid 1906 som vid 1909 årens riksdagar.

Vid 1907 års riksdag uppfördes på ordinarie stat aflöning åt en

andre konservator vid naturhistoriska riksmuseet med 2,000 kronor.

Af handlingar, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts framställning i ämnet,

framgick, att den förutvarande konservatorn, för hvars befattning aflöningen

vid 1876 års riksdag höjdes från 2,500 kronor till det nuvarande

beloppet 3,000 kronor, därjämte åtnjöt fri bostad och vedbrand.

På handläggning af löneregleringskommittén äro för närvarande

beroende framställningar från vetenskapsakademien om anställande af

fasta, vetenskapligt bildade biträden, med benämningen assistenter, 1 å

hvar och en af naturhistoriska riksmuseets åtta af delningar.

Beträffande nu de i förevarande ärende gjorda framställningar om

uppförande å stat af icke vetenskapligt bildade biträden å vissa afdelningar

af naturhistoriska riksmuseet och vid meteorologiska centralanstalten

tillåter sig kommittén för egen del anföra följande.

Därest, med fullföljd af dels de partiella löneregleringarna för

intendenter vid nämnda museum och för meteorologiska centralanstaltens

föreståndare dels ock uppförandet å stat af lön till en andre konservator,

äfven nyssberörda biträdesfråga skall behandlas särskildt för sig utan

sammanhang med spörsmålet om fullständig ny stat för naturhistoriska

riksmuseet och för meteorologiska centralanstalten, är från kommitténs

sida icke något att erinra vid att 4 kvinnliga biträden med aflöningsförmåner

enligt den normala typen uppföras å naturhistoriska riksmuseets

stat, för tjänstgöring 1 å afdelningen för arkegoniater och fossila växter,

1 å entomologiska afdelningen, 1 på botaniska och 1 på etnografiska

afdelningen.

175

Att å afdelningen för lägre evertebrerade djur och paleontologiska

afdelningen anställa å stat manliga biträden af ifrågavarande slag kan

kommittén med den uppfattning i sådant hänseende kommittén uttalat

i sina allmänna erinringar och'' förslag i förevarande ärende — ej tillstyrka.

De göromål, som skulle fullgöras af dessa biträden, synas — om

befattningshafvarna skola erhålla oi''dinarie anställning — lämpligen kunna

anförtros åt manliga vaktmästare, aflönade lika med vaktmästare vid

karolinska institutet och vaktmästare i allmänhet vid nyreglerade centrala

ämbetsverk, eller med lön 700, tjänstgöringspenningar 350 och ortstillägg

150 kronor, tillhopa 1,200 kronor, hvartill kunna komma två ålderstillägg

till lönen, hvartdera å 100 kronor, efter fem och tio år. (Åtnjuter vaktmästare

i sådan egenskap fri bostad och bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor

årligen.)

För det biträde, som vetenskapsakademien önskat få uppfördt å

staten för meteorologiska centralanstalten, har akademien föreslagit normalaflöning,

men ansett den dagliga arbetstiden ej lämpligen kunna utsträckas

till 6 timmar.

Vidhålles akademiens uppfattning i sistnämnda hänseende, anser

kommittén sig ej kunna tillstyrka biträdets uppförande å stat; åberopande

kommittén äfven i detta hänseende hvad därutinnan yttrats i ofvanberörda

allmänna erinringar och förslag.

I händelse af bifall i större eller mindre mån till hvad vetenskapsakademien

beträffande nu ifrågavarande befattningar föreslagit, lära de

anslag, från hvilka godtgörelse nu utgår för de göromål, som skulle åligga

blifvande ordinarie befattningshafvare, böra vederbörligen reduceras, frånsedt

till äfventyrs anslaget åt konservatorselever. Däremot måste anslag

till vikariatsersättning ökas. Kommittén erinrar i detta hänseende, att

enligt dess åsikt 75 kronor per månad böra beräknas till vikarie för

semesterledigt biträde, hvars aflöning utgår efter normaltyp, samt att

jämväl vid dylikt biträdes tjänstledighet för sjukdom kunna från anslag

till vikariatsersättning erfordras medel för att tillsammans med biträdets

frånträdda tjänstgöringspenningar uppbringa vikariens ersättning till 75

kronor i månaden.

176

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Akademiens stat, antagen vid 1909 års riksdag, upptager »till amanuenser

och vikariatsersättning samt extra biträden och vaktbetjäning» 25,000

kronor.

Af Kungl. Maj :ts proposition n:r 1 vid nämnda riksdag, 8:de hufvudtiteln,

sid. 239 och 243, framgår, att berörda anslagsbelopp beräknats

på följande sätt:

extra biträden vid samlingarnas ordnande och vid kansli

göromål.

...............6,000:

extra vaktbetjäning i och för samlingarnas tillgänglighet för

allmänheten under sex dagar i veckan.....

extra tjänstemän..............

extra vaktmästare..............

vikariatsersättning under de ordinarie tjänstemännens

semester................

för anslagsbeloppets afrundning.......• •

3,000: —

14,000: —

800: —

1,000: —

200: —

Summa kr. 25,000

Akademien har i nu förevarande ärende anfört, att den sedan några

år hade två kvinnliga biträden, hvilka vore på ett stadigvarande sätt

uteslutande sysselsatta med skrifgöromål, »dels skrifvelser från akademien

och riksantikvarien samt andra kansligöromål, dels af skrifter af sådana

beskrifningar å fornlämningar och fynd, som äro behöfliga för antikvariskttopografiska

arkivet», och att akademien alltjämt behöfde åtminstone

två sådana biträden. Det arbete, hvarmed de vore sysselsatta, vore redan

så betydande, att de ej utan hjälp kunde medhinna det, och erfarenheten

hade visat, att detta arbete årligen ökades.

Efter hvad akademien vidare meddelade, hade hvart och ett af

dessa två biträden, med minst fem timmars daglig tjänstgöringstid, ett

årsarfvode af 1,200 kronor, utgående af ofvanberörda i staten upptagna

anslag å 25,000 kronor.

Akademien har uttalat, att det vore synnerligen önskvärd!, om de

två ifrågavarande biträdena blefve uppförda på akademiens stat samt om

A

177

deras aflöningsvillkor, tjänstgöringstid samt rätt till semester och pension

blefve bestämda på samma sätt som skett beträffande skrifbiträdena hos

fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Om detta bifölles, syntes det akademien, att från ofvanberörda

anslag å 25,000 kronor ett belopp af 2,400 kronor borde afdragas.

Akademiens räkenskaper för år 1910 gifva vid handen, att två

skrifbiträden under året uppburit arfvode med 1,200 kronor hvartdera

från meranämnda anslag samt att därutöfver gäldats kostnad för tillfällig

renskrifning med 43 kronor, som utgått från »Bergerska donationsfonden».

Utredningen i förevarande ärende synes alltså ådagalägga, att så

godt som all vid akademien förekommande renskrifning kunnat verkställas

af de nämnda tvenne skrifbiträdena med en minimiarbetstid af 5 timmar

om dagen.

Enär vid sådant förhållande förutsättningarna för uppförande å

akademiens stat af mer än ett skrifbiträde icke torde vara för handen,

hemställer kommittén,

att å vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens

stat må uppföras 1 kvinnligt skrifbiträde med normalaflöning,

samt

att i sammanhang därmed det å akademiens stat

uppförda anslaget å 25,000 kronor till amanuenser och

vikariatsersättning samt extra biträden och vaktbetjäning

må minskas med 1,200 kronor till 23,800 kronor.

Ämbetsverk under jordbruksdepartementet

Domänstyrelsen.

Den vid 1908 års riksdag antagna staten för domänstyrelsen upptager

»till arfvoden åt amanuenser och biträden samt för byggnadsplaners

granskning, flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare,

vikariatsersättning samt tryckningskostnader» 53,700 kronor.

23—11 OS 23 Löneregler ing skommitténs bet. XXIX.

178

Beloppet är detsamma, som af löneregleringskommittén i dess betänkande

den 13 december 1907 (delen X) angående domänstyrelsen föreslogs

för enahanda ändamål. Därvid beräknades högst 10,800 kronor till

aflöning åt sex fasta biträden af det slag, som afsågs i kommitténs betänkande

delen VIT, äfvensom omkring 6,500 kronor för bestridande af

utgifter för tillfälliga biträden samt för de i domänstyrelsens dåvarande

stat med kostnaderna för renskrifning sammanförda tryckningskostnader.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 24 september 1909 gjorde domänstyrelsen

framställning om förhöjning af ofvanberörda anslag med 6,000

kronor. Sistnämnda belopp var afsedt för bestridande af kostnader för ytterligare

eu forstligt bildad amanuens hos domänstyrelsen, för renskrifning

samt till vikariatsersättning m. m.

I proposition n:r 190 föreslog Kungl. Maj:t 1910 ars Riksdag att

för anställande af en extra amanuens hos domänstyrelsen samt för beredande

åt styrelsen af ökade medel till renskrifningskostnader och

vikariatsersättningar m. m. på extra stat för år 1911 anvisa ett anslag

af 6,000 kronor att enligt Kungl. Majts bestämmande användas för ändamålet.

Framställningen därom blef af Riksdagen bifallen.

Domänstyrelsen har i sitt nu föreliggande yttrande, dateradt den

23 september 1910, hemställt, att å dess stat måtte uppföras 9 kvinnliga

biträden, däraf 8 med normalaflöning och 1 (»kartograf») med 200 kronors

högre aflöning, förslagsvis 600 kronor i lön, 600 kronor i tjänstgöringspenningar

och 200 kronor i ortstillägg, jämte tva ålderstillägg till lönen,

hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år. Till den sistnämnda

biträdesbefattningen fordrades särskild kvalifikation, nämligen genomgången

ritkurs och god praktik i kartarbeten.

Till stöd för nu föreliggande framställning har domänstyrelsen

meddelat, att hos styrelsen vore ständigt sysselsatta 15 kvinnliga biträden,

af hvilka 2 biträdde med registratorsarbete, 1 med räkenskapers

bearbetning, 2 utförde kartarbete och de öfriga 10 användes dels till

uteslutande renskrifning, dels ock därjämte till andra förefallande lättare

arbeten och utredningar. Periodvis hade dessutom tillfälliga biträden

måst anlitas. Samtligas aflöningar hade bestridts af styrelsens ordinarie

179

anslag med undantag af de båda kartografernas, hvilkas aflöningar utgått

från reservationsanslaget till skogsväsendet, enär deras arbete bestått i

upprättande af situationskartor öfver allmänna skogar och kopiering af

skogskartor.

Efter hvad styrelsen upplyste, utgingo arfvodena till de ständiga

biträdena årligen med 1,560 kronor till den ena kartografen, 1,440 kronor

till 6 personer hvardera, 1,200 kronor till 2 hvardera och 1,080 kronor

till 4 hvardera. 2 biträden slutligen, hvilka voro så till åren komna,

att deras uppförande på ordinarie stat ej kunde ifrågakomma, och hvilka

af brist på utrymme i styrelsens lokal arbetade i hemmet, erhöllo ersättning

efter antalet renskrifna sidor.

Styrelsen ansåg för sin del högst önskligt, att åtminstone nio af

ofvanberörda biträdesbefattningar blefve uppförda på ordinarie stat.

Vidkommande det inflytande, bifall till styrelsens ifrågavarande

förslag skulle utöfva på styrelsens ordinarie anslag, har styrelsen anfört

följande.

Sagda anslag, 159,000 kronor, vore fördeladt på två grupper, nämligen

dels 105,300 kronor till aflöning åt ordinarie tjänstinnehafvare,

dels ock 53,700 kronor till arfvoden åt amanuenser och biträden samt

för byggnadsplan ers granskning, flitpenningar åt extra tjänstemän och

extra vaktmästare, vikariatsersättning samt tryckningskostnader.

Vid bifall till styrelsens förslag om nio biträdesbefattningars uppförande

å stat, skulle den förra gruppen af styrelsens ordinarie anslag

behöfva ökas med 11,000 kronor, under förutsättning att ålderstillägg

komme att utgå från nionde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Den besparing, som i stället skulle uppstå inom den senare gruppen

af det ordinarie anslaget, komme att uppgå till ungefär samma belopp.

Fördenskull erfordrades endast en förskjutning af 11,000 kronor från

den senare till den förra gruppen, alltså ingen ändring i hela anslagets

summa, 159,000 kronor.

Vid det förhållande, att semesterrättigheten kunde komma att föranleda

en ytterligare utgift åt vikarier, skulle visserligen en förhöjning af

den senare gruppen kunna ifrågasättas; men enär styrelsen antog sig tills

vidare få, liksom för år 1911, förfoga öfver extra anslag af 6,000 kronor

180

för anställande af en extra amanuens samt för beredande af ökade medel

till renskrifningskostnader och vikariatsersättningar m. m., syntes någon

tids erfarenhet böra vinnas i fråga om storleken af den ökning, hvaraf

det ordinarie anslaget vore i behof.

Bifall till styrelsens nu föreliggande förslag skulle visserligen föranleda

en besparing i reservationsanslaget till skogsväsendet af 1,560

kronor, nu utgående arfvode åt den »kartograf», hvars befattning föreslagits

till uppförande å stat, men enligt styrelsens åsikt var detta belopp

alltför ringa för att utöfva inflytande på sistnämnda, för år 1911 till

3,240,900 kronor uppgående anslag.

Kommittén anser sig icke böra göra någon erinran mot att af

de femton kvinnliga biträdesbefattningar, för hvilka enligt domänstyrelsens

nu förevarande yttrande finnes ständig sysselsättning för styrelsens

räkning med arbeten af angifna slag, 9 befattningar må uppföras å ordinarie

stat.

Aflöningen till 8 af dem lärer i enlighet med styrelsens hemställan

böra utgå med enahanda belopp, som fastställts för skrifbiträdena å

fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens stater.

Med afseende å hvad styrelsen anfört i fråga om särskild kvalifikation

för det biträde å stat, som skulle hafva att upprätta situationskartor

öfver allmänna skogar och kopiering af skogskartor, synes fog vara för

handen att sätta detta biträde i den högre aflöningsgrad för biträden med

mera kvalificerade arbetsuppgifter, hvarom kommittén i det föregående

gjort framställning.

Domänstyrelsen har, såsom ofvan är nämndt, uttalat den uppfattning,

att ett bifall till styrelsens förslag om nio kvinnliga biträdens

uppförande å stat för närvarande endast behöfde föranleda en omflyttning

af belopp från den andra till den första af de båda angifna

grupperna af styrelsens ordinarie anslag. Det torde i detta hänseende

böra uppmärksammas, att enligt kommitténs förslag sammanlagda begynnelseaflöningarna

för de nio biträdesbefattningarna skulle utgöra 11,200

kronor.

Emellertid bör här ock erinras, hurusom vid 1911 års riksdag,

efter förslag af Kungl. Maj:t, beslutats, att, på grund af förändrad upp

-

181

ställning af riksstaten, hvad som af nionde hufvudtitelns anslag är att

räkna till driftkostnaderna för statens domäner skall utbrytas från hufvudtitelns

stat och i budgetärt hänseende för sig behandlas.

I beräkningen af driftkostnaderna under år 1912 för förvaltandet

af statens domäner ingå, bland annat, dels under rubriken »kostnader

för domänstyrelsen» aflöningsstat för styrelsen 159,000 kronor och »till

anställande af en extra amanuens hos styrelsen och för renskrifning m. m.»

6,000 kronor, dels ock kostnader för ålderstillägg åt domänstyrelsens och

skogsstatens personal 110,000 kronor.

Kommittén hemställer,

att å staten för domänstyrelsen må uppföras 9

kvinnliga biträdesbefattningar,

att för 8 af dessa aflöningsförmånerna må utgå

efter den normala typen, samt

att för 1 biträde aflöningen må utgöra lön 800 kronor,

tjänstgöringspenningar 650 kronor och ortstillägg 150

kronor, tillhopa 1,600 kronor, hvartill kunna komma två

ålderstillägg till lönen, hvardera å 200 kronor, efter fem

och tio år.

Med afseende å hvad domänstyrelsen i sitt yttrande uti förevarande

ärende anfört i vissa särskilda hänseenden — beträffande ersättning för

arbete å öfvertid m. m. — får kommittén hänvisa till hvad i dithörande

hänseenden blifvit af kommittén anfördt i meranämnda allmänna erinringar

och förslag.

Landtbruksstyrelsen.

Landtbruksstyrelsen har uti sitt yttrande i förevarande ärende,

dateradt den 20 september 1910, erinrat, hurusom chefen för jordbruksdepartementet

i skrifvelse till styrelsen den 21 juli 1910 omförmält,

att afsedt vore att beträffande vissa nyreglerade ämbetsverk, inom hvilka

förefunnes behof af biträden, som på ett stadigvarande sätt vore sysselsatta

med skrifgöromål och dylika sysslor, aflåta till Riksdagen nådiga

182

framställningar om uppförande i stat af erforderligt antal sådana biträden,

och hade departementschefen anmodat landtbruksstyrelsen att, i hvad

densamma anginge, till jordbruksdepartementet inkomma med det yttrande

och förslag uti ifrågavarande hänseende, hvartill omständigheterna kunde

föranleda.

Styrelsen har i anledning däraf utlåtit sig allenast sålunda:

»Då kungl. landtbruksstyrelsen icke för närvarande har hos sig

anställdt något sådant biträde, hvarom i nämnda skrifvelse handlas, har

styrelsen icke ansett sig hafva anledning till vidare yttrande i ämnet.»

Den 2 november 1907 afgaf löneregleringskommittén betänkande

(delen VIII) angående reglering af löneförhållanden m. m. vid landtbruksstyrelsen.

Från detta betänkande (sid. 66—70) må här återgifvas följande,

som anfördes under rubriken »anslag till extra biträden, vikariatsersättning

och expenser».

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 23 maj 1906 anhållit, att Kungl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i hvad mån personer,

som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt

sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, måtte kunna erhålla någon

fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

denna utredning kunde föranleda, anbefalldes, bland andra myndigheter,

äfven landtbruksstyrelsen att däröfver afgifva underdånigt utlåtande.

T detta utlåtande, som afgafs den 10 oktober 1906, erinrade styrelsen,

att det enligt gällande instruktion ålåge den bland styrelsens ledamöter,

hvilken benämndes sekreterare, att, utom annat, ansvara för uppsättning af

samt till styrelsens granskning öfverlämna koncept till expeditioner i alla

ärenden, som hos styrelsen föredragits, äfvensom att hafva uppsikt öfver

och ansvara för registrators- och aktuariegöromålens behöriga skötande.

Honom ålåge i sådant hänseende tillse, att öfver inkommande handlingar

samt utgående expeditioner fördes särskilda diarier, att register därtill

upprättades, att till styrelsen inkommande handlingar behörigen emottoges,

att remisser och expeditioner behörigen afsändes eller till vederbörande

utlämnades, att expeditionslistor, protokoll, konceptexpeditioner och hand

-

183

lingar i afgjorda mål ordnades och förvarades, att styrelsens arkiv hölles

i behörigt skick, m. m.

Enligt hvad styrelsen vidare erinrade, fanns till handläggande af

ofvan uppräknade göromål icke, förutom sekreteraren, anställd någon

annan vare sig ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman eller något

annat manligt biträde, utan hade styrelsen funnit med sin fördel mest

förenligt att i stället hos sig anställa kvinnliga biträden, af hvilka två

kunde anses hafva stadigvarande, regelbundet arbete hos styrelsen.

Det ena af dessa båda biträden, som alltsedan styrelsens inrättande

år 1890 varit därstädes anställdt, hade sysselsatts med skrifgöromål,

diarie- och registerföring, uppsättande af lättare expeditioner, expeditionsgöromål,

verkställande vid behof af kalender- och andra statistiska arbeten,

upprättande af styrelsens årsräkenskaper, m. m. Det andra biträdet hade

varit sysselsatt hufvudsakligen med skrifgöromål äfvensom med diarieföring.

Den för dessa båda biträden bestämda arbetstiden på tjänsterummet

hade utgjort för det förra biträdet omkring 6 och för det senare

omkring 4 timmar dagligen.

Styrelsen sade sig kunna med verklig tillfredsställelse vitsorda den ordning

och noggrannhet, hvarmed dessa kvinnliga biträden utfört sina göromål,

samt särskildt den synnerliga skicklighet det äldre biträdet ådagalagt

vid fullgörandet af de delvis ganska maktpåliggande och kräfvande göromål,

som åt henne anförtrotts; och styrelsen ansåg det vara sin skyldighet

att söka bereda åt dessa och dylika, vare sig manliga eller kvinnliga

biträden, som framdeles kunde komma att anställas hos styrelsen, en fast

anställning, likasom äfven under vissa villkor pension vid viss framskriden

ålder. Enligt styrelsens mening stode för vinnande af detta ändamål

icke någon lämpligare utväg till buds än att i styrelsens stat för två

ordinarie biträden upptoges aflöningar, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar.

Till ledning för bestämmande af de belopp, hvarmed aflöningarna

borde utgå, meddelade styrelsen, att det äldre biträdet åtnjöte ett »ordinarie

arfvode» af 125 kronor i månaden eller 1,500 kronor för år äfvensom

att samma biträde tillförsäkrats gratifikationer om tillhopa 300 kronor

samt erhållit dyrtidstillägg med tio procent å såväl arfvodet som grati

-

184

fikationerna, alltså tillsammans 1,980 kronor för år. Det andra biträdet

åtnjöt vid tiden för utlåtandets afgifvande ett »ordinarie arfvode» af 50

kronor i månaden, gratifikationer om 100 kronor samt dyrtidstillägg med

tio procent å arfvodet, eller inalles 760 kronor för år.

Enligt hvad styrelsens representant i kommittén meddelat, hade

emellertid aflöningen till det senare biträdet från och med ingången af

år 1907 höjts, i det att arfvodet satts till 75 kronor för månad eller

900 kronor för år. Däremot skulle biträdet icke vidare komma i åtnjutande

af dyrtidstillägg. I gratifikation hade samma biträde vid midsommaren

1907 bekommit ett belopp af 50 kronor.

Det var vidare att omförmäla, att enligt uppgift från det äldre

biträdet hos landtbruksstyrelsen hon, utöfver ofvannämnda inkomst af

1,980 kronor för år, åtnjöt särskild ersättning för öfvertidsarbete, och att

på grund däraf hela hennes inkomst af arbete för ämbetsverkets räkning

år 1906 utgjort 2,580 kronor 50 öre.

I ofvanberörda underdåniga utlåtande den 10 oktober 1906 föreslog

styrelsen sådan höjning af biträdenas aflöning, att dem borde tilldelas

en lön af 500 kronor jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera om

100 kronor, samt att tjänstgöringspenningar måtte beräknas för det ena

biträdet till 6 kronor för arbetsdag eller 1,800 kronor för år och för det

andra till 2 kronor 40 öre för arbetsdag eller 720 kronor för år.

I utlåtandet den 10 oktober 1906 hade — framhålles det af löneregleringskonunittén

uti dess betänkande delen Vill — landtbruksstyrelsen

uttalat sin tillfredsställelse med det sätt, hvai''på de hos styrelsen

anställda kvinnliga biträden löst de dem anförtrodda uppgifter. Ett

oförtydbart erkännande däraf syntes kommittén ock ligga däri, att, vid

behandlingen af frågan om reglering af löneförhållandena m. m. hos

landtbruksstyrelsen, nämnda styrelse icke ansett sig böra ifrågasätta anställning

af biträdande ordinarie eller extra tjänstemän utan tilltrott sig att

kunna fortfarande tills vidare besörja de styrelsen åliggande göromål med

anlitande af enahanda slags biträden som dittills.

Att vid dylikt förhållande hos landtbruksstyrelsen skulle finnas

full och stadigvarande sysselsättning för två fasta biträden syntes kommittén

uppenbart.

185

För dessa befattningar skulle, enligt hvad kommittén då höll före,

gälla hvad kommittén rörande dylika fasta biträden i allmänhet uti delen

VII föreslagit eller till beaktande framhållit.

I afseende å aflöningsförmånerna syntes emellertid påkalladt att göra

undantag för det äldsta af de dåvarande biträdena, under förutsättning

att hon blefve antagen till fast biträde. Det var nämligen upplyst, att hon,

som tjänstgjort hos landtbruksstyrelsen allt från dess inrättande, hade

sig anförtrodda uppgifter, mera kräfvande och mångsidiga än de, som i

allmänhet plägat åläggas dylika biträden. Med afseende därå åtnjöt hon

redan högre aflöning för år än hvad kommittén tänkt sig som maximiarfvode

för fasta biträden i allmänhet, och landtbruksstyrelsen hade i

sitt utlåtande af den 10 oktober 1906 för henne föreslagit en aflöning,

slutande å 2,500 kronor.

I betraktande häraf hade kommittén icke funnit något att erinra

vid, att för henne personligen det fasta arfvodet bestämdes att utgå med

högst 2,500 kronor för år, dock att därå icke finge grundas någon rätt

för henne till högre ålderdomsunderstöd än det belopp, som i sådant

hänseende kunde komma att högst utgå enligt de af kommittén (i delen

VII) för fasta biträden i allmänhet föreslagna bestämmelser eller 900

kronor för år.

Med iakttagande häraf beräknade kommittén, i betänkandet delen

VIII, till arfvoden åt fasta biträden i landtbruksstyrelsen ett belopp af

högst 4,300 kronor för år. Därutöfver ansågs för tillfälliga biträden böra

afses ett belopp af omkring 1,700 kronor äfvensom för särskildt anlitade

sakkunniga biträden 1,000 kronor.

I det förslag till stat för landtbruksstyrelsen, som af kommittén

framlades i betänkandet delen VID, upptogos 14,000 kronor till extra

biträden, vikariatsersättning och expenser.

Då chefen för jordbruksdepartementet den 13 januari 1908 underställde

Kung!. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet för år 1909 af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, anmälde han jämväl

kommitténs betänkande af den 2 november 1907 angående landtbruksstyrelsen.

24—110823 Löner tgl er ing sJcammitttns bet. XXIX.

186

Han upplyste därvid, att landtbruksstyrelsen den 18 november 1907

afgifvit underdånigt utlåtande öfver det i nämnda betänkande innefattade

förslag; att, enär kommittén uti nyssberörda betänkande i visst hänseende

hänfört sig till sitt den 31 oktober 1907 afgifna betänkande angående

fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter,

landtbruksstyrelsens yttrande inhämtats jämväl öfver sistnämnda

betänkande; samt att styrelsen den 21 november 1907 afgifvit det sålunda

infordrade utlåtandet.

Departementschefen meddelade till statsrådsprotokollet, att landtbruksstyrelsen

i sitt utlåtande den 18 november 1907 ej haft något att

erinra mot kommitténs förslag vare sig i den ena eller andra delen af

dess betänkande den 2 november 1907, samt att styrelsen ej heller i sitt

utlåtande af den 21 i samma månad framställt någon anmärkning mot

kommitténs förslag i betänkandet af den 31 oktober 1907.

För det dåvarande ansåg sig dock departementschefen icke kunna

ansluta sig till kommittén i fråga om anställandet hos styrelsen af två

fasta kvinnliga biträden. Kommittén hade i denna del hänvisat till

sitt den 31 oktober 1907 i ämnet afgifna betänkande. Förhållandet var

emellertid, att af de åtskilliga myndigheter, hvilkas utlåtanden öfver sistnämnda

betänkande infordrats, en stor del ännu icke hunnit inkomma

med sina yttranden. Därtill kom, att såväl i en del. redan inkomna utlåtanden

som särskildt uti en från styrelsen för föreningen af kvinnor i

statens tjänst i december 1907 ingifven underdånig skrift åtskilliga

anmärkningar och däribland äfven sådana af djupt ingripande principiell

betydelse framställts mot det sätt, hvarpå kommittén sökt lösa frågan om

ordnande af skrifbiträdenas ställning.

Att redan då och utan att afbida den ytterligare utredning, som

infordrats, söka definitivt lösa denna grannlaga fråga, hade under

dylika omständigheter icke synts departementschefen lämpligt. Han ansåg

således, att med frågan om anställande af kvinnliga biträden hos landtbruksstyrelsen

borde få anstå ännu någon tid, till dess frågan kunde

bedömas från de allsidiga synpunkter, dess vikt kräfde. Denna omständighet

inverkade emellertid, enligt departementschefens mening, icke på

187

det beräknade anslagsbehofvet, åtminstone icke i den mån, att däraf

skulle kunna föranledas någon rubbning i den föreslagna statens belopp.

T den stat för landtbruksstyrelsen, som af Kungl. Maj:t framlades

för 1908 års Riksdag, upptogs anslag till extra biträden, vikariatsersättning

och expenser till det af kommittén föreslagna beloppet 14,000 kronor.

Riksdagen antog den föreslagna staten, och gaf särskildt tillkänna,

att den icke haft något att erinra mot det i staten upptagna belopp till

extra biträden, vikariatsersättning och expenser. (Jfr skrifvelse den 1

juni 1908, n:r 9.)

Enligt hvad landtbruksstyrelsens räkenskaper gifva vid handen,

hafva under år 1910 varit hos styrelsen mera fast anställda fyra kvinnliga

biträden, nämligen 1 »e. o. registrator», 1 biträde åt t. f. föredraganden

af tuberkulinärenden (med aflöning från anslag å extra stat) och

2 ytterligare biträden.

Dessa biträdens fasta årsarfvoden hafva utgjort resp. 2,500, 1,000,

1,500 och 960 kronor. De hafva emellertid äfven uppburit ersättning

för extra arbete. Den sammanlagda godtgörelse, de under året uppburit

för sitt arbete hos landtbruksstyrelsen, har utgjort resp. kronor 3,106,

1,227: 49, 1,784: 43 och 1,296: 30. Under året hafva mindre belopp jämväl

utgifvits såsom ersättning åt tillfälliga skrifbiträden.

Efter hvad nu anförts rörande den föregående behandlingen af

frågan om behofvet af fasta biträden hos landtbruksstyrelsen, torde det

måhända kunna väcka en viss förundran, att styrelsen på sätt som i

dess yttrande uti nu förevarande ärende skett besvarat chefens för jordbruksdepartementet

anmodan i skrifvelsen den 21 juli 1910.

Enligt hvad kommittén inhämtat, lärer emellertid anledningen vara

den, att landtbruksstyrelsen ansett de göromål, som äro anförtrodda åt

dess äldsta kvinnliga biträde, hufvudsakligen vara sådana, som inom centrala

ämbetsverk i allmänhet utföras af manliga tjänstemän i lägsta normala

lönegraden, och att enligt styrelsens åsikt äfven ett af dess öfriga

kvinnliga biträden besörjer göromål så beskaffade, att hon ingalunda är

att jämnställa med de skrifbiträden, som äro uppförda å fångvårdsstyrelsens

och generaltullstyrelsens stater.

188

Landtbruksstyrelsen lärer, innan den ingår med framställning till

Kungl. Maj:t i fråga om ordinarie ställning för vissa af sina biträden,

vilja afvakta fortgången af den i kommitténs betänkande den 13 januari

1911 (delen XXVII) behandlade frågan om grunder, med tillämpning af

hvilka infödda svenska kvinnor må kunna af Konungen utnämnas och

befordras till vissa befattningar. Bland dessa äro ock, såsom bekant,

flera tjänster i lägsta normala tjänstemannagraden vid riksarkivet, kungl.

biblioteket, m. fl. verk.

Då enligt landtbruksstyrelsens mening nyssnämnda fråga på det

närmaste berör spörsmålet om framtida ordinarie ställning för innehafvaren

af den biträdesbefattning, som nu är anförtrodd åt styrelsens äldsta

kvinnliga biträde, bar styrelsen ansett det ej vara lämpligt att redan nu

göra framställning om uppförande å ordinarie stat af någon bland de

öfriga biträdesbefattningarna.

Enligt kommitténs förmenande saknas ej fog för den ståndpunkt,

landtbruksstyrelsen sålunda intagit; och har kommittén fördenskull ansett

sig ej böra framlägga något särskildt förslag i nu förevarande ärende,

såvidt det rörer landtbruksstyrelsen.

Stuteriöfverstyrelsen.

I den vid 1909 års riksdag antagna staten för stuteriöfverstyrelsen

upptages ett anslag af 600 kronor »till vikariatsersättning och extra

biträde».

Anslaget var, i enlighet med löneregleringskommitténs förslag i

betänkande den 1 februari 1908 (delen XII), upptaget till nämnda belopp

i den kungl. propositionen n:r 1 vid 1909 års riksdag.

I det vid denna proposition, 9:de hufvudtiteln, fogade statsrådsprotokoll

den 12 januari 1909 angående jordbruksärenden omnämndes, att

vid 1907 års riksdag å stuteriöfverstyrelsens stat uppfördes ett anslag å

400 kronor för beredande åt styrelsens sekreterare af semesterledighet

under en månad årligen, till en beräknad kostnad af 100 kronor, och af

extra biträde vissa delar af året, hvarför beräknades ett belopp af 300

kronor om året.

189

I anledning däraf hade löneregleringskommittén erinrat, att, om sekreteraren,

såsom kommittén förordat, uppfördes i andra normala lönegraden

för tjänstemän vid centrala ämbetsverk, han, i likhet med andra tjänstemän

i denna lönegrad, syntes böra erhålla semester under eu och en

half månad årligen, och att i sådant fall för semestervikariat behöfdes

ett belopp af 225 kronor. Ifrågavarande särskilda anslag måste fördenskull

i erforderlig mån höjas, och hade kommittén ansett detsamma skäligen

kunna bestämmas till 600 kronor.

I det underdåniga utlåtande, som stuteriöfverstyrelsen den 14 mars

1908 afgaf öfver kommitténs betänkande, uttalade styrelsen i fråga om

det af kommittén föreslagna anslaget å 600 kronor till vikariatsersättning

och extra biträde, att styrelsen visserligen fann detta anslagsbelopp vara

för därmed afsedda ändamål i knappaste lag tillmätt, men att styrelsen

ej tillät sig att redan då begära ökning af anslaget, enär detsamma grundade

sig på belopp, som så nyligen som vid 1907 års riksdag, på förslag

afKungl. Maj:t, fastställts, och tillräcklig erfarenhet således ännu ej kunnat

vinnas rörande dess tillräcklighet.

Stuteriöfverstyrelsens renskrifningskostnader för år 1910 hafva enligt

räkenskaperna uppgått till 44 kronor 50 öre.

Styrelsen, hvars nya stat trädde i tillämpning med 1910 års ingång,

har redan, i sitt uti förevarande ärende afgifna, den 16 september 1910

daterade yttrande, på anförda skäl ansett sig böra föreslå framställning

till Riksdagen om uppförande å styrelsens stat af ett biträde med enahanda

aflöningsförmåner, som fastställts för skrifbiträden hos fångvårdsstyrelsen

och generaltullstyrelsen.

Det synes dock kommittén alldeles uppenbart, att af de utaf

stuteriöfverstyrelsen anförda omständigheter ej bör kunna hämtas anledning

att, innan vidare erfarenhet vunnits, i ett slag skrida ända

därhän att begära uppförandet å stat af ett ständigt biträde hos nämnda

styrelse.

I hvarje fall kan kommittén för sin del ej nu tillstyrka en framställning

till Riksdagen i sådant hänseende.

190

Landtmäteristyrelsen.

Landtmäteristyrelsens stat, antagen vid 1908 års riksdag, upptager

»till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning» 23,500 kronor.

i löneregleringskommitténs betänkande den 7 november 1907 (delen

IX) ^angående landtmäteristyrelsen upptogs nämnda anslag till 23,000

kronor.

I detta belopp ingingo 3,600 kronor till aflöning åt två föreslagna

fasta biträden af det slag, som af sågs i kommitténs betänkande den 31

oktober 1907, delen VII.

Kommittén hade nämligen af förebragt utredning rörande förhållandena

inom landtmäteristyrelsen funnit ådagalagdt, att vederbörliga

förutsättningar voro för handen för inrättande därstädes af tva dylika

biträdesbefattningar, för hvilka aflöningar beräknades till ett belopp af

högst 3,600 kronor.

Det syntes kommittén''^emellertid uppenbart, att dessa två fasta

biträden ej kunde under alla förhållanden ensamma besörja förekommande

renskrifnings- och kartritningsarbeten, utan att därjämte fortfarande

måste i större eller mindre omfattning anlitas andra, tillfälliga arbetskrafter.

För bestridande af utgifterna till dylika biträden äfvensom, i

den mån sådant funnes af nöden, tillfälligt biträde vid vaktmästargöromålen

ansåg kommittén böra afses ett belopp af omkring 4,500 kronor,

hvilket också inräknades uti anslaget till extra tjänstemän och biträden

samt vikariatsersättning.

I den kung!, propositionen n:r 1 vid 1908 års riksdag, 9:de liufvudtiteln,

upptogs detta anslag till det af kommittén föreslagna beloppet,

23,000 kronor.

Vederbörande departementschef tillkännagaf emellertid till statsrådsprotokoll

den 13 januari 1908, att han ansett sig icke böra för det dåvarande

upptaga kommitténs förslag om anställande af fasta biträden

hos landtmäteristyrelsen, utan att frågan därom borde få tills vidare

anstå. Denna omständighet syntes dock departementschefen ej böra

föranleda någon ändring i den föreslagna staten, då den besparing, som

möjligen därigenom kunde vinnas, i hvarje fall vore alltför ringa för att

191

den skulle kunna tillmätas någon betydelse vid bedömandet af styrelsens

anslagsbehof.

Jämlikt skrifvelse den 1 juni 1908, n:r 9, liöjde Riksdagen ifrågavarande

anslag till 23,500 kronor, för beredande af arfvode åt ökadt

vaktmästarbiträde, vid det förhållande att Riksdagen ansåg, att vid

landtmäteristyrelsen borde anställas allenast två ordinarie vaktmästare

(icke tre såsom af Kungl. Maj:t föreslagits).

Landtmäteristyrelsen har i sitt yttrande uti nu förevarande äx-ende

föreslagit uppförande å dess stat af 3 biträden, af hvilka 2, med normalaflöning,

borde afses för skrifgöromål och därmed likställda arbeten, samt

1 för kartritning, med 1,400 kronors aflöning, däraf lön 800, tjänstgöringspenningar

450 och ortstillägg 150 kronor, jämte två ålderstillägg,

hvart och ett å 200 kronor, efter fem och tio år.

Till stöd för detta förslag har styrelsen anfört följande.

1 sitt den 7 november 1907 afgifna betänkande angående landtmäteristyrelsen

hade löneregleringskommittén beräknat 3,600 kronor till

aflöning åt två fasta biträden. Kommittén afsåg därvid, enligt hvad

landtmäteristyrelsen hade sig bekant, att ett biträde skulle användas för

renskrifnings- och det andra för kartritningsgöromål.

Kommitténs förslag om fast anställande af endast två biträden hos

styrelsen hade skett i anslutning till ett af styrelsen den 12 oktober 1906

afgifvet underdånigt utlåtande, däri styrelsen uttalat den mening, att fast

anställning borde beredas åt ett skrifbiträde och ett ritbiträde.

Efter tiden för afgifvande af sistberörda utlåtande hade emellertid

arbetena inom styrelsen utvecklats i mycket stor utsträckning. Till följd

af detta förhållande kunde från ofvanberörda anslag å 23,500 kronor

tillgång på erforderliga medel icke beredas till aflöning åt de fasta

biträdena.

Genom den skedda ökningen i allmänhet i styrelsens arbeten hade

gifvetvis äfven skrifgöromålen ökats. Dessa göromål beredde för det dåvarande

i det närmaste full sysselsättning åt tre personer. Någon anledning

förefunnes icke till antagande, att arbetena skulle minskas, utan

komme de sannolikt att än ytterligare ökas.

192

Beträffande aflöningen till de nu föreslagna tre biträdena ansåg

styrelsen, såsom ofvan är nämndt, att denna, hvad de två skrifbiträdena

anginge, borde bestämmas till den normala, men att däremot, hvad ritbiträdet

anginge, man icke kunde få ett dugligt sådant mot nyssnämnda

aflöning. De kartor, som förvarades hos styrelsen, vore delvis mycket

gamla. Vid deras kopiering fordrades särskild färdighet i flera afseende^

och det syntes vara af vikt, att styrelsen hade tillgång till ett fullt

dugligt ritbiträde. Styrelsen ansåg därför, att begynnelse?ö«e« för det

fast anställda ritbiträdet borde bestämmas till 800 kronor.

I slutet af sitt yttrande har styrelsen hemställt att, i samband med

de föreslagna tre biträdenas uppförande å styrelsens stat, slutsumman af

staten måtte ökas med 3,800 kronor (d. v. s. de af styrelsen föreslagna

begvnnelseaflöningarna för biträdena).

Af landtmäteristyrelsens räkenskaper för år 1910 har inhämtats,

att kostnaden för renskrifning under året, inberäknadt 250 kronor gratifikationer

till skrifbiträden, uppgått till 3,701 kronor 93 öre, samt att kostnaden

för ritning och kopiering af kartor utgjort 3,187 kronor 70 öre. För år

1909 voro motsvarande tal, för renskrifning 3,292 kronor 4 öre och

för ritning och kopiering af kartor 3,739 kronor 47 öre.

Härförutom hafva under berörda år betydliga belopp för renskrifning

och kartritning utgått af reservationsanslag å extra stat till inrättande

af ett jordregister.

Kommittén har funnit sig öfvertygad därom, att landtmäteristyrelsens

begäran om uppförande å dess stat af två biträden för skrifgöromål och

därmed likställda arbeten och ett biträde för kartritning är befogad.

Skrifbiträdenas aflöning torde böra bestämmas efter normaltypen

och kartritningsbiträdets efter den af kommittén för kvinnliga biträden

med mera kvalificerade arbetsuppgifter föreslagna högre aflöningstypen.

För den händelse att tre biträden med sålunda föreslagna aflöningar

varda uppförda å landtmäteristyrelsens stat, håller kommittén före, att

styrelsens anslag till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning

bör, i enlighet med de af kommittén förut framställda allmänna

193

grunder, minskas med 3,000 kronor. Kommittén anser nämligen landtmäteristyrelsen

icke hafva i förevarande ärende förebragt nödig utredning

till stöd för sin uppfattning, att anslaget i fråga bör lämnas orubbadt,

fastän de föreslagna tre biträdesbefattningarna uppföras å stat.

Kommittén hemställer alltså,

att å landtmåteristyrelsens stat må uppföras 3

kvinnliga biträden, nämligen dels 2 biträden med normalaflöning,

dels 1 biträde med 800 kronor i lön, 650 kronor

i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,

hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera

å 200 kronor, efter fem och tio år; samt

att i samband därmed styrelsens anslag till extra

tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning må minskas

med 3,000 kronor.

Sveriges geologiska undersökning.

Staten för Sveriges geologiska undersökning, antagen vid 1909 års

riksdag, upptager »till extra geologer och andra biträden samt vikariatsersättning»

13,000 kronor.

Anslaget var, i Öfverensstämmelse med löneregleringskommitténs

förslag i betänkande den 14 december 1907 (delen XI), upptaget till

nämnda belopp uti Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 vid 1909 års riksdag,

9:de hufvudtiteln.

I kommitténs betänkande upplystes, att af ett å aflönings- och

utgiftsstat för Sveriges geologiska undersökning uppfördt förslagsanslag

för ersättningar till extra geologer och andra tillfälliga biträden äfven

bestridts utgifter till en preparator och till biträden för kartritning.

Kommittén erinrade ock därom, att uti dess betänkande den 31 oktober

1907, delen VII, omnämnts, att den senast afgångne chefen för Sveriges

geologiska undersökning ifrågasatt beredande af fastare ställning åt

preparatorn och en ritare vid institutionen. Vid behandlingen af frågan

om den lönereglering, hvartill förslag afgafs i betänkandet delen XI, hade

25—110823 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

194

emellertid meddelats kommittén (jfr sid. 73 i betänkandet), att verkets

nuvarande chef ansåge ändamålsenligast, att någon förändring icke ägde

rum i nämnda personers ställning.

I sitt yttrande i nu förevarande ärende till chefen för jordbruksdepartementet,

dateradt den 27 september 1910, har undersökningens

nuvarande chef uttalat sig sålunda:

»Af herr statsrådet anmodad att för Sveriges geologiska undersöknings

vidkommande afgifva yttrande och förslag angående behofvet

af fast anställda biträden för skrifgöromål och dylika sysslor, får jag

härmed förklara, att jag icke funnit skäl frångå min i löneregleringskommitténs

underdåniga betänkande XI (sid. 73) åberopade uppfattning,

att en förändring i hittillsvarande anordning näppeligen vore ändamålsenlig.

»

Kommittén anser sig icke höra i strid mot chefens sålunda uttalade

mening framlägga något förslag uti nu förevarande ärende i hvad Sveriges

geologiska undersökning särskildt angår.

195

Utdrag af protokollet, hållet hos den af

Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté

för afgifvande af förslag rörande reglering

af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

m. m.

1911 den 29 juni.

Närvarande: Herr Ordföranden samt Herrar grefve Klingspor,

Björklund, Carl Persson, af Callerholm och Vide.

§ 1.

Behandlades frågan om uppförande i stat af vissa biträden hos

ämbetsverk och myndigheter; och beslöt kommittén att med underdånig

skrifvelse af denna dag öfverlämna till Kungl. Maj:t förslag i ämnet,

innefattadt i delen XXIX af kommitténs hetänkanden.

Därvid afgaf Herr af Callerholm följande särskilda yttrande:

»I fråga om den del af kommitténs yttrande i dess allmänna erinringar

och förslag, däruti kommittén — med anslutning i hufvudsak

till de bestämmelser, som för närvarande gälla för generaltullstyrelsens

skrifta träd en samt för kvinnliga tjänstemän vid postverket, statens järnvägar

och telegrafverket — uttalat sig för lämpligheten af meddelande

af bestämmelse i syfte att kvinna, som innehar ordinarie biträdesbefattning,

skulle, om hon ingår äktenskap, anses hafva därmed frånträdt befattningen,

vederbörande myndighet, som anställt henne, dock obetaget

196

att, där sådant befunnes lämpligt, bibehålla henne i extra tjänst eller

använda henne såsom tillfälligt biträde, har jag inom kommittén uttalat

en från dess öfriga ledamöter skiljaktig uppfattning och ansett, att uti

ifrågavarande hänseende måtte få komma i tillämpning hvad som enligt

kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor och bestämmelser

för åtnjutande af aflöningsförmåner enligt den från och med år

1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten finnes föreskrifvet därom,

att kvinnlig befattningshafvare, som ingår äktenskap, är skyldig afgå från

tjänsten, om fångvårdsstyrelsen finner det nödigt.

Hvad särskilt fångvården angår, har det synts mig vara mindre

egentligt att låta strängare bestämmelser gälla beträffande skrifbiträdet

än öfriga kvinnliga befattningshafvare.

Äfven om i afseende å kommunikationsverken skulle anses lämpligt

att upprätthålla den bestämmelse som för närvarande gäller i fråga om

generaltullstyrelsens kvinnliga skrifbiträden, därvid dock måste tagas i

betraktande att bestämmelsen drabbar mindre hårdt inom dessa verk med

deras rikligare möjligheter till beredande af anställning i extra tjänst,

synes det mig dock beträffande andra verk och myndigheter, där tillfällena

till användning af tillfälliga kvinnliga biträden säkerligen äro

synnerligen sparsamt förekommande, innebära eu onödig hårdhet mot de

kvinnliga biträdena att förbinda ingående i äktenskap med ovillkorligt

skiljande från innehafvande ordinarie befattning.»

In fidem: