SOU 1912:7

STATISTISKA KOMMITTÉNS BETÄNKANDE

r.-r.--*.

f* •»'' 1

asm

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK

OCH DESS

ALLMÄNNA ORGANISATION

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

I9IO

[091045]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid

Skrifvelse till Konungen.............................. 1

Kommitténs betänkande...............................

I. Allmän öfversikt öfver den svenska statistikens uppkomst och utveckling

.................................

1. Tiden före år 1858 ............................

Befolkningsstatistik s. 11. Jordbruksstatistik s. 13. Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

femårsberättelser s. 13. Näringsstatistik s. 14. Medicinalstatistik

s. 15. Rättsstatistik s. 15. TJndervisningsstatistik s. 16. Fattig vårdsstatistik

s. 16. Obearbetadt statistiskt material s. 17. Allmänt omdöme s. 17.

Sträfvanden efter en riksstatistik s. 18. 1854 års statistiska kommitté s. 20.

2. Tiden efter år 1858 ...........................

Statistiska centralbyrån och Statistiska beredningen s. 24. Serien

Bidrag till Sveriges officiella statistik s. 25. A) Befolkningsstatistik

s. 26. B) Rättsväsendet s. 27. C—F) Näringsstatistik s. 27.

G) Fångvården s. 31. H) Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser

s. 31. I) Telegraf- och telefonväsendet s. 32. K) Hälso- och sjukvården

s. 33. L) Statens järnvägstrafik s. 34. M) Postverket s. 36. N)

Jordbruk och boskapsskötsel s. 37. O) Landtmäteriet s. 39. P) Undervisningsväsendet

s. 39. Q) Statens domäner s. 43. R) Yalstatistik s. 44. S)

Allmänna arbeten s. 45. T) Lots- och fyrinrättningen samt lifräddningsanstalterna

å rikets kuster s. 47. U) Kommunernas fattigvård och finanser

s. 47. Y) Brännvins tillverkning och försäljning samt socker- och maltdryckstillverkning

s. 49. X) Aflönings- och pensionsstatistik s. 51 Y)

Sparbanksstatistik s. 52. Statistisk tidskrift s. 53. Arbetsstatistik

s. 53. Statistik offentliggjord i samband med Posttidningen

eller i fristående publikationer s. 58. Statens finanser s. 58. Riksbanken

och enskilda penninginrättningar s. 59. Aktiebolag s. 60. Konkurser

s. 60. In- och utvandring s. 60. Försäkringsväsendet s. 60. Militärstatistik

s. 61. Landtbruksstyrelsens publikationer s. 61. Allmänna vägar s. 63.

Öfriga publikationer innehållande statistiskt material s. 63. Preliminära

statistiska meddelanden s. 63.

II. Betänkande och förslag angående grunderna för den officiella statistikens

yttre organisation.......................

1. Historik.................................

Tiden före år 1853 s. 65. 1853/1854 års riksdag s. 66. 1854 års statistiska

kommitté s. 67. Förslag om näringsstatistikens centralisering på 1870- och

1880-talen s. 68. Öfverblick öfver den svenska statistikens utveckling sedan

II

slutet af 1850-talet s. 69. Motioner angående statistikens omorganisation

vid 1903 års riksdag s. 70. Riksdagens skrifvelse den 16 maj 1903 s. 70.

Tillsättande af en ny statistisk kommitté s. 71.

2. Olika organisationsformer.........................71.

Decentralisationen s. 72. Olika slag af decentralisation s. 72. Decentralisationen

och sakkunskapen s. 73. Den disciplinära makten öfver uppgiftslämnarne

s. 75. Decentralisationen och förvaltningens behof af statistiken

s. 75. Decentralisationens olägenheter s. 78. Den statistiska

centralkommissionen såsom medel mot decentralisationens olägenheter

s. 82. Centralisationen s. 84. Centralisationens fördelar s. 85.

Svårigheter vid centralisationens genomförande s. 87. Sammanfattning

s. 88.

3. Kommitténs förslag............................88.

Organisationen af statistikens olika grenar s. 88. Jordbruksstatistiken

s. 88. Statistiken öfver statens jordbruksdomäner s. 89. Rättsstatistiken

s. 89. Näringsstatistiken s. 90 (Statistiken öfver bergshandteringen s. 92.

Statistiken öfver fabriker och handtverk s. 93. Sjöfartsstatistiken s. 93.

Handelsstatistiken s. 94). Undervisningsstatistiken s. 95. Statistiken öfver

telegraf, järnvägar och post s. 96. Arbetsstatistiken s. 97. (Statistiken öfver

olycksfall i arbete och registrerade sjukkassor s. 98). Statistiken öfver

Riksbankens verksamhet s, 98. Skogsstatistiken s. 98. Fiskeristatistiken

s. 100. Aktiebolagsstatistiken s. 100. Förmögenhets- och inkomststatistiken

s. 100. Fastighetsstatistiken, statistiken öfver vägar och skjutsanstalter

samt statistiken öfver fromma stiftelser s. 100. Finansstatistiken s. 101.

Öfriga grenar af statistiken s. 102. Sammanfattning s. 104. Åtgärder

för tillgodoseende af statistikens behof af sakknnskap s. 105.

Tekniskt bildade biträden m. m. s. 105. Upprättande af ett statistiskt råd s. 105.

Tillgodoseende af enhetlighet och planmässighet inom hela den

officiella statistiken s. 109. Kompetensvillkor för erhållande

af statistisk tjänst s. 110. Gällande bestämmelser s. 110. Förslaget

angående statsvetenskaplig examen s. 112. Kommitténs förslag s. 113.

Sammanfattning s. 113. Ledamoten Key-Åbergs särskilda yttrande s. 114.

Ordförandens särskilda yttrande s. 116.

III. Betänkande och förslag angående särskilda statistiska grenar.....118.

1. Allmänna statistiska öfversikter......................118,

Historik s. 118. Officiella handböcker s. 118. Sammandrag af femårsberättelserna

s. 119. Sveriges officiella statistik i sammandrag s. 119. Preliminära

statistiska meddelanden s. 121. Kommitténs förslag s. 122. Ny

upplaga af handboken La Suéde s. 122. Femårsöfversikt öfver rikets utveckling

s. 122. Statistisk årsbok s. 123. Dubbelspråkiga rubriker och textkolumner

i årsboken s. 125. Preliminära statistiska meddelanden s. 126.

Publikationer s. 126. Sammanfattning s. 126.

2. Kung!. Maj:ts befallningsliafrandes femårsberättelser..............126.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 126. Nuvarande beskaffenhet

s. 129. Utgifningstid s. 131. Kommitténs förslag s. 132. Kommit

témajoritetens

förslag s. 132. Ledamoten Widells förslag s. 135.

in

3. ................................................

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 135. Författningsbestämmelser

s. 136. De befolkningsstatistiska berättelserna s. 140. Folkräkningsberättelserna

s. 141. Deras utgifningstid s. 142. Eerätteiserna om folkmängdens

årliga förändringar s. 142. Deras utgifningstid s. 145. Öfriga befolkningsstatistiska

publikationer s. 146. Kommitténs förslag s. 147. Folkräkningarna

s'' 147. Kommitténs skrifvelse den 21 december 1909 angående

yrkesuppgifter m. m. s. 147. Undanröjande åt osäkerheten i folkmängdssiffrans

angifvande s. 152. Uppgifter om främmande trosbekännare m. m. s. 154.

Uppgifter om sinnessjuka och idioter s. 155. Berättelserna om folkmängdens

årliga förändringar s. 156. Statistik öfver dödsorsakerna s. 156. Uppgifter

om den mantalsskrifna befolkningen s. 157. Pnblikationer s. 157.

Sammanfattning s. 158.

4. Fnstighetsstnt Istik............................

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 159. Statistik öfver hemman

och lägenheter samt stadsjordar m. m. s. 159. Statistik rörande fastigheter

af fideikommissnatur m. m. s. 160. Kommitténs förslag s. 161. Sammanfattning

s. 164.

5. Statistik öfyer statens utarrenderade domäner ................

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 164. Kommitténs skrifvelse den

22 december 1908 s. 166. Centralbyråns redogörelse för arrendeåret 1907/1908

s. 166. Kommitténs förslag s. 167.

6. Skogsstatistik..............................

Historiks. 167. Skogsstyrelsens och Domänstyrelsens berättelser s. 169. Nuvarande

beskaffenhet s. 170. Behofvet.af en allmän skogsstatistik

s. 171. Den föreslagna rikstaxeringen s. 172. Kommitténs

förslag s. 174. -Uppgifter om afsaluafverkningen i taxeringarna till skogsaccisen

s. 174. Skogsstatistiska undersökningar genom skogsvårdsstyrelserna

s. 176. Uppgifter angående enskildes skogar, som ej stå under skogsvårdsstyrelse

s. 177. Statistik öfver husbehofsafverkningen m. m. s. 178. Statistik

öfver skogsodlingar och skogsskador m. m. s. 180. Statistik öfver

skogsarealen s. 180. Statistik öfver skogsbeståndet m. m. s. 181, Sakkunnigt

biträde s. 183. Publikationer s. 183. Domänstyrelsens berättelse

s. 183. Sammanfattning s. 183.

7. Fiskeristatistik..............................

Historik s. 184. Nuvarande sätt för primärmaterialets erhållande

s. 189. Redogörelse för insamlandet af uppgifter inom olika län s. 191. Sammanfattning

s. 197. Kommitténs förslag s. 199. Anställande af ortsbiträden

s. 199. Sambandet mellan fiskeriadministrationen och de fiskeristatistiska

ortsbiträdena s. 201. Obligatoriska uppgifter s. 204. Publikationer

s. 205. Sakkunnigt biträde s. 208. Sammanfattning s. 207.

8. Industristatistik.............................

A. Fabriker och handtverk .....................

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 208. 1883 års reform s. 211.

Reformen åren 1891/1896 s. 212. Kommitténs förslag s. 214. Gräns

mellan fabriker och handtverk s. 214. Upptagande i industriberättelscn af

nya fabriksklasser s. 215. Beräkning af industriens produktionsvärde s. 216.

Periodiska specialundersökningar s. 218. Nuvarande källor för kontroll öfver

Sid.

135.

159.

164.

167.

181.

208.

208.

IV

Sid.

materialets fullständighet s. 220. Upprättande af register s. 222. Redogörelse

för gällande stadganden angående yissa näringsidkares anmälningsskyldighet

m. m. s. 224. Statistik öfver den mindre industrien och handtverket

s. 232. Vissa detaljfrågor i industristatistiken s. 233. Publikationer

s. 233. Utgifningstid s. 233. Sammanfattning s. 234.

B. Bergshandtering......................... 235.

Historik och nnvarande beskaffenhet s. 285. Kommitténs förslag

s. 238. Beräkning af bergverksprodukternas värde s. 239. Åstadkommande

af en allmän svensk mineralstatistik s. 239. Vissa detaljfrågor

i mineralstatistiken s. 240. Sakkunnig ledning s. 240. Utgifningstid

s. 241. Sammanfattning s. 241.

9. Sjöfartsstatistik............................. 242.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 242. Berättelsen om utrikes

sjöfart s. 243. Berättelsen om inrikes sjöfart s. 244. Berättelsen om utrikes

och inrikes sjöfart s. 246. 1901 års reform s. 247. Kommitténs

förslag s. 248. Handelsflottans bestånd s. 248. Sjöfarten mellan Sverige

och utlandet s. 250. Svenska sjöfarten på utrikes orter s. 253. Sjöfarten i

rikets hamnar och kanaler s. 253. Den sjöväga varutrafiken på inrikes orter

s. 254. Utgifningstid s. 255. Sammanfattning s. 255.

10. Statistik öfver vägar och skjutsanstalter................... 256.

Historik s. 256. Uppgifter i femårsberättelserna s. 256. Särskild statistik

öfver väghållningsbesväret s. 257. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens berättelser

s. 258. Kommitténs förslag s. 258. Statistik öfver allmänna

vägar s. 258. Statistik öfver skjutsanstalterna s. 259. Sammanfattning

s. 259.

11. Statistik öfver aktiebolag......................... 260.

Aktiebolagsorganisationen i allmänhet s. 280. Aktiebolagsstatistik i allmänhet

och dess innehåll s. 260. Aktiebolagsorganisationen i Sverige s. 261. Möjligheten

af en svensk aktiebolagsstatistik s. 262. Kommitténs förslag s. 264.

12. Sparbnnksstatistik............................ 264.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 264. Femårsberättelsernas uppgifter

s. 265. Sparbanksstatistik i Statistisk tidskrift s. 265 Sparbanksstatistikens

ordnande 1892/1893 s. 266. Utgifningstid s. 267. Kommitténs förslag

s, 267. Nya uppgifter m. m. s. 268. Preliminära uppgifter s. 269. Sam

-

manfattning s. 270.

13. Statistik öfver fromma stiftelser......................271.

Historik s. 271. Nuvarande beskaffenhet s. 271. Kommitténs förslag

s. 273. Sammanfattning s. 275.

14. Förmögenhets- och inkomststatistik.....................275

Nuvarande beskaffenhet s. 275. Kommitténs förslag s. 276. Primärmaterial

s. 276. Ändringar i formulären för de skattskyldiges själfdeklarationer

s. 277. Förmögenhets- och inkomststatistik i samband med 1910 års

folkräkning s. 278. Själfständig förmögenhets- och inkomststatistik s. 279.

Årlig statistik s. 279. Förbud mot taSeringarnes offentliggörande s. 279.

Ändringar i formulären till taxeringslängder s. 280. Förmögenhets- och in

-

V

komststatistik kvart tionde år s. 280. Statistik öfver nationalförmögenheten

s. 281. Sammanfattning s. 281.

15. FattigT&rdsstatistik............................ 282.

Historik s. 282. Folkräkningarnes och femårsberättelsernas uppgifter s. 288.

Fattigvårdsstatikens ordnande 1871/1874 s. 284. Nuvarande beskaffenhet

s. 287. Kommitténs förslag s. 287. Sammanfattning s. 288.

16. Rättsstatistik.............................. 288.

Historik s. 288. Nuvarande beskaffenhet s. 293. Rättsstatistikens första

afdelning s. 298. Rättsstatistikens andra afdelning s. 295. Publikationer

och ntgifningstid s. 300. Till kommittén remitterade framställningar

s. 300. Centralbyråns skrifvelse om utsökningar och konkurser s.

300. Sveriges allmänna handelsförenings skrifvelse angående konkursstatistik

s. 301. Kommitténs förslag s. 303. Rättsstatistikens första afdelning

s. 303. Primärmaterialet s. 303. Domstolarnes arbetsredogörelser s. 305.

Statistik öfver konkurs- och urarfvaärenden s. 305. Statistik öfver skiftesärenden

s. 307. Statistik öfver utsökningar s. 307. Statistik öfver växelprotester

s. 308. Statistik öfver inteckningar s. 308. Statistik öfver lagfarter

s. 308. Statistik öfver skilsmässor s. 309. Rättsstatistikens andra afdelning

s. 309. Brottmålsstatistikens begränsning s. 309. Straffregistret och

primärmaterialet för brottmålsstatistiken s. 310. Förändringar i brottmålsstatistikens

uppgifter s. 312. Särskild statistik rörande återfall i brott s.

314. Straffregistrets förläggning s. 316. Publikationer s. 318. Sammanfattning

s. 318.

17. FnderTisnlngsstatistik...........................321.

Historik s. 321. Förslag om utvidgningar s. 321. Berättelserna om folkundervisningen

s. 322. Berättelserna om de allmänna läroverken s. 323.

Utgifningstid s. 324. Nuvarande beskaffenhet samt kommitténs

förslag s. 324. Befintlig statistik s. 324. Ny statistik s. 325. Undervisningsstatistikens

omfattning s. 325. Primärmaterialet s. 326. Statistik öfver

universitet och högskolor s. 327. Publikationer s. 329. Statistik rörande

kurser, föreläsningar, bibliotek, muséer m. m. s. 329. Sammanfattning s. 330.

18. Finanssiatistik.............................. 330.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 330. Statistik öfver statens

finanser s. 330. Kapitalkonto till rikshufvudboken s. 331. Statistik öfver

kommunernas finanser s. 335. Allmän finansstatistik s. 335. Kommitténs

förslag s. 336. Statistik öfver statens finanser s. 336. Statistik öfver kommunernas

finanser s. 337. Allmän finansstatistik s. 337. Publikationer s.

338. Sammanfattning s. 338.

19. Kommunalstatistik............................ 339.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 339. Statistik öfver kommunernas

finanser s. 339. Uppgifter i femårsberättelserna s. 339. Den kommunala

linansstatistikens ordnande år 1874 s. 340. De nuvarande formulären

s. 341. Utgifningstid för statistiken öfver kommunernas finanser s. 343.

Öfrig kommunalstatistik s. 343. Kommitténs förslag s. 343. Förändringar

i uppgifterna angående kommunernas finanser s. 343. Uppgifter om

kommunalutskyldernas relativa höjd s. 344. Uppgifter om de kommunaltekniska

företagen s. 345. Publikationer s. 345. Sammanfattning s. 346.

VI

Sid.

20. Aflöning»- och pcnsionsstalistik....................... 346.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 346. Kommitténs förslag

s. 348. Sammanfattning s. 349.

IV. Betänkande och förslag angående de officiella statistiska publikationerna

................................. 350.

Historik s. 350. Bidrag till Sveriges officiella statistik s. 350. År 1873

utfärdade bestämmelser om utstyrsel, utdelning m. m. s. 353. Nya bestämmelser

åren 1885 och 1887 s. 355. Elis Sidenbladhs utredning om formatet

s. 356. Tabellkommissionens yttrande däröfver s. 361. Kung! Maj:ts beslut

den 6 april 1887 s. 362. Tabellkommissionens P. M. s. 362. Riksdagens

skrifvelse den 22 maj 1909 s. 363. Statistisk tidskrift s. 364. Öfriga

statistiska publikationer s. 366. Kommitténs förslag s. 367. Olika statistiska

serier s. 367. Serien Sveriges officiella statistik s. 367. Seriens

anordning s. 368. Serien Statistiska meddelanden s. 375. Seriens anordning

s. 375. Den officiella statistikens format s. 376. Utstyrsel i öfrigt s.

377. Distribution m. m. s. 378. Kostnader s. 378. Sammanfattning s. 383.

V. Betänkande och förslag angående Statistiska centralverkets organisation

och stat............................. 385.

Organisation s. 385. Allmänna grundsatser s. 385. Chefen s. 386. Byråchefer

s. 386. Öfriga tjänstemän s. 388. Sakkunniga biträden s. 394. Öfriga

biträden s. 394. Vaktbetjänte s. 398. Instruktion s. 398. Stat s. 400.

Aflöningar s. 400. Bibliotekets underhåll s. 403. Anslag för Statistiska

rådet s. 403. Särskildt anslag för Statistisk tidskrift s. 403. Tryckningskostnadernas

bestridande s. 404. Sammanfattning s. 404.

Bilagor till kommitténs betänkande........................ 407.

Bilaga A. Kommitténs skrifvelse till chefen för Ecklesiastikdepartementet

den 30 maj 1908 angående till kommittén öfverlämnadt förslag

till ny plan och nya tabellformulär för statistiken öfver folkundervisningen

.............................. 409.

Bilaga B. Kommitténs skrifvelse till Konungen den 28 januari 1910 angående

ny plan för valstatistiken.................. 429.

Bilaga C. Hufvuddragen af den officiella statistikens yttre organisation i en

del främmande länder....................... 438.

Af kommittén förut afgifna betänkande!!:

Förslag till statistisk varu förteckning. Si oek kol in 1906.

Handelsstatistik. Stockholm 1908.

Jordbruksstatistik. Stockholm 1908.

Till Konungen.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 16 maj 1903 angående förändrad

organisation i fråga om rikets officiella statistik anhållit, att Eders Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning, huru inom rikets officiella statistik

1—091045. Stat. komm. bet.

2

största möjliga enhet och planmässighet i arbetet äfvensom ökad skyndsamhet

vid publikationen må kunna åstadkommas, och att därvid särskildt

måtte tillses, huruvida ej åt Statistiska tabellkommissionen kunde gifvas en

mera fackmässig sammansättning, samt för Riksdagen framlägga denna utredning

jämte de förslag hvartill densamma kunde föranleda,

har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 20 januari 1905 uppdragit

åt en kommitté att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets

officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad

skyndsamhet vid publikationen måtte kunna åstadkommas.

Till ordförande i denna kommitté har Eders Kungl. Maj:t genom samma

nådiga bref förordnat undertecknad Lagerheim samt till ledamöter i kommittén

undertecknade Eklund, Eahlbeck, Flach och G ull berg äfvensom förste aktuarien

i Statistiska centralbyrån numera professorn vid universitetet i Uppsala Axel

Gustav Sundbärg, hvarefter Eders Kungl. Maj:t till ledamöter af kommittén

förordnat den 1 november 1907 undertecknad Widell samt, sedan Sundbärg

den 13 juni 1908 på ansökan entledigats från kommittéuppdraget, sistnämnda

dag undertecknad Key-Aberg.

Såsom sekreterare hos kommittén ha tjänstgjort till den 27 november

1906 filosofie doktorn Thor Andersson, från och med sistnämnda dag till den

19 januari 1909 filosofie doktorn och numera professorn Eli F. Heckscher samt

från och med sistnämnda dag filosofie kandidaten Gösta Bagge.

Kommittén har hållit plenarsammanträden under år 1905 från och med

den 15 februari till och med den 15 april samt från och med den 18 september

till och med den 16 december, under år 1906 från och med den 8 februari

till och med den 30 juni samt från och med den 18 augusti till och med

den 27 november, under år 1907 från och med den 12 januari till och med

den 19 juni samt från och med den 10 september till och med den 20 december,

under år 1908 från och med den 17 januari till och med den 14 juli

samt från och med den 3 september till och med den 22 december, under

år 1909 från och med den 19 januari till och med den 30 juni samt från och

med den 8 september till och med den 20 december och under år 1910

från och med den 19 januari till och med denna dag. Mellan plenarsammanträdena

ha förekommit sammanträden af subkommittéer, hvarjämte

kommitténs särskilda ledamöter och sekreterare förberedt ärendenas behandling.

3

Till kommittén har Eders Kungl. Maj:t för afgifvande af utlåtande öfverlämnat

följande handlingar,

den 14 april 1905 Malmöhus läns hushållningssällskaps skrifvelse den 21

augusti 1902 angående nya formulär för jordbruksstatistiken jämte Statistiska

centralbyråns och Landtbruksstyrelsens gemensamma utlåtande däröfver den

18 mars 1905,

den 26 april 1905 dels f. d. presidenten C. Er. Wserns och öfverdirektören

Elis Sidenbladhs förslag den 10 april 1897 angående handelsstatistiken

jämte däröfver af Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen gemensamt den

11 november 1899 samt af Statistiska tabellkommissionen den 2 juni 1900

afgifna utlåtanden, dels Riksdagens skrifvelse den 1 juni 1901 angående utredning

rörande åstadkommandet af förbättrade uppgifter om rikets in- och

utförsel af varor m. m., dels äfven Sveriges allmänna handelsförenings skrifvelse

den 29 januari 1903 jämte däröfver afgifvet gemensamt utlåtande af

Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen den 5 februari 1904,

den 7 december 1907 Statistiska centralbyråns underdåniga skrifvelse

den 8 oktober 1907 angående infordrande från rådstufvurätter och häradshöfdingar

af vissa uppgifter rörande konkurser m. m., hvarjämte af Justitiedepartementet

öfverlämnats centralbyråns underdåniga skrifvelse i samma

ämne den 12 juni 1908,

den 4 juni 1909 Sveriges allmänna handelsförenings skrifvelse den 3 juni

samma år om inrättande af en konkursstatistik, samt

den 11 juni 1909 Riksdagens skrifvelse den 22 maj samma år angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel i hvad densamma

afser frågan om sättet för publicerandet af det officiella statistiska trycket,

hvarjämte Eders Kungl. Maj:t i nådigt bref den 14 februari 1908 anbefallt

kommittén att taga under öfvervägande frågan om behofvet af revision

utaf gällande bestämmelser om skyldighet att för hamnar, lastageplatser och

kanaler afgifva statistiska uppgifter.

Dessutom har med begäran om kommitténs utlåtande öfverlämnats,

af Försäkringsinspektionen den 18 oktober 1906 förslag till formulär för

uppgifter till detta ämbetsverk,

af Statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet den 6 september

1907 ett af tillkallade sakkunnige inom departementet utarbetadt förslag

till ny plan och nya tabellformulär för statistiken öfver folkundervisningen,

samt

4

af chefen för Patent- och registreringsverket den 6 mars 1908 förslag

till ändrad gruppering af aktiebolagen i Patent- och registreringsverkets

statistiska uppgifter.

Dels med anledning af vissa af dessa remisser, dels af eget initiativ har

kommittén afgifvit följande betänkan den och skrifvelser,

till Eders Kungl. Maj:t,

den 30 oktober 1906 skrifvelse med förslag till statistisk varuförteckning,

den 27 november 1906 skrifvelse angående snabbare publikation af handelsstatistiska

uppgifter,

den 14 juni 1907 skrifvelse angående hemlighållande af statistiska primäruppgifter,

den 10 september 1907 skrifvelse angående upprättande af professurer i

statistik vid universiteten i Uppsala och Lund,

den 30 maj 1908 betänkande angående handelsstatistiken,

den 30 maj 1908 betänkande angående jordbruksstatistiken,

den 22 december 1908 skrifvelse angående statistik öfver de för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar,

den 20 oktober 1909 skrifvelse angående provisorisk reglering af lönerna

inom Statistiska centralbyrån.

den 21 december 1909 skrifvelse angående uppgifter om befolkningens

yrken m. m. vid folkräkningen den 31 december 1910, och

den 28 januari 1910 skrifvelse angående statistik öfver riksdagsmanna-,

landstingsmanna- och stadsfullmäktigval samt öfver valrätten till Riksdagens

andra kammare och den kommunala rösträtten,

till Eörsäkringsinspektionen,

den 26 november 1906 yttrande angående förslag till »Uppgift till Kungl.

Försäkringsinspektionen»,

till Statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet,

den 30 maj 1908 yttrande med anledning af ett af tillkallade sakkunnige

inom departementet utarbetadt förslag till ny plan och nya tabellformulär

för statistiken öfver folkundervisningen, samt

till Patent- och registreringsverket,

den 2 februari 1909 förslag till ändrad gruppering af aktiebolagen i

verkets statistiska uppgifter.

5

Vid fullgörande af sitt hufvudsakliga uppdrag har kommittén funnit af

vikt, att en väsentligt större del af den officiella statistiken än för närvarande

förlägges till ett centralt statistiskt verk. För att utröna, i hvilken

mån en dylik centralisering af statistiken lämpligen kan åstadkommas, har

kommittén dels ur denna synpunkt undersökt samtliga nu förefintliga

grenar af statistiken, dels sökt utreda huruvida nya grenar höra tillkomma

och i sådant fall hvilka af dem böra anförtros åt det centrala

verket. Härvid ha endast sådana nya grenar föreslagits skola upptagas,

hvilka inom den närmaste framtiden lämpligen kunna utarbetas, och alltså

icke de grenar af statistiken, som väl framdeles torde ifrågakomma, men

för hvilka användbart primärmaterial för närvarande icke utan allt för stora

svårigheter kan erhållas, såsom föreningsstatistik, flottningsstatistik, jaktstatistik

m. fl.

Sedan på detta sätt det centrala statistiska verkets arbetsområde blifvit

bestämdt, har kommittén för att kunna uppgöra förslag till organisation af

verket uppdragit hufvudlinjer för planerna till sådana grenar af den officiella

statistiken, hvilka böra utarbetas inom detsamma. Uppgörandet af förslag till

författningar, detaljerade bestämmelser och blankettformulär har kommittén

ansett böra åligga vederbörande ämbetsverk.

Hörande möjligen erforderliga förändringar i öfriga delar af den officiella

statistiken har kommittén icke yttrat sig, då dessa ej inverka på organisationen,

utan kommittén har ansett detta böra tillkomma de statistiska

institutioner, som kommittén föreslagit skola upprättas, nämligen Statistiska

centralverket och Statistiska rådet. Detsamma gäller upptagande af sådana

nya grenar, hvilka enligt kommitténs åsikt åtminstone icke för närvarande

böra förläggas till centralverket, såsom allmän statistik rörande arbetslöner

m. m.

Under sina öfverläggningar har kommittén rådfört sig med följande sakkunnige,

för frågor rörande det officiella statistiska trycket f. d. öfverdirektören

Elis Sidenbladh och civilingenjören C. A. Ramström,

rörande handelsstatistik öfveringenjören J. A. Brunell, sekreteraren hos

Svenska trävaruexportföreningen G. Beters, revisorn B. M. L. Silfverhielm

samt tullförvaltaren K. A. O. Abrahamson,

rörande försäkringsstatistik filosofie doktorn J. A. Leffler och registratorn

N. V. E. Nordenmark,

rörande skogsstatistik samt statistiken öfver statens jordbruksdomäner

byråchefen O. W. Roos, generaldirektören K. Y. A. Fredenberg, ordföranden i

skogsvårdsstyrelsernas kommission för uppgörande af plan till undersökning

af virkestillgång och tillväxt i Sveriges skogar friherre A. T. Adelswärd samt

skogschefen hos Uddeholms aktiebolag H. Petterson,

rörande jordbruksstatistik sekreteraren i Stockholms läns hushållningssällskap

O. Stjernquist, sekreteraren i Östergötlands läns hushållningssällskap

M. W. Heyman, länsagronomen hos Uppsala läns hushållningssällskap H. P.

A. Funkquist samt öfverdirektören H. D. Gr. Rhodin,

rörande folkskolestatistik kanslirådet I. A. Lyttkens och kanslisekreteraren

Cl. Gustafsson,

rörande rättsstatistik kanslirådet G. Carlson samt professorn N. E. Alexanderson,

rörande fångvårdsstatistik byråchefen V. E. Almqvist,

rörande medicinalstatistik generaldirektören K. M. Linroth och professorn

J. E. Johansson,

rörande bergverksstatistik geologen H. O. Hedström,

rörande sjöfartsstatistik adjungerade ledamoten i Kommerskollegium,

J. A. Stockenberg, kommerserådet P. G. Friberg samt skeppsmätaren C. J.

A. Isakson,

rörande järnvägsstatistik docenten E. Stridsberg,

rörande flottningsstatistik professorn C. F. G. Andersson,

rörande jaktstatistik direktören vid Skogsinstitutet A. N. H. Wahlgren,

rörande militärstatistik löjtnanten C. B. Björkegren,

rörande arbetsstatistik byråchefen G. H. Elmquist,

rörande bankstatistik bankinspektören R. H. Benckert,

rörande undervisningsstatistik i dess helhet kanslirådet numera statsrådet

P. E. Lindström och öfverdirektören E. Carlson,

rörande statistik öfver tekniska samt fackundervisningen föreståndaren

för Tekniska skolan i Stockholm B. V. Adler,

rörande industristatistik kommerserådet J. Th. Pihlgren,

rörande Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser f. d. landshöfdingen

A. G. J. Svedelius samt landshöfdingarne A. Asker och M. R.

Sahlin;

rörande mantalsskrifningarne häradsskrifvaren G. E. Borgman,

rörande finans- samt förmögenhets- och inkomststatistik professorn G.

Cassel och expeditionschefen A. O. C. Carleson,

7

rörande kompetensvillkor för statistisk tjänst professorn E. F. Heckseher,

rörande fastighetsstatistik docenten N. R. Wohlin, samt

rörande iiskeristatistik byråchefen A. F. Trybom.

Såsom svar på cirkulärskrifvelser har kommittén erhållit utlåtanden

eller utredningar i frågor,

rörande den svenska officiella statistikens nuvarande organisation från

samtliga ämbetsverk, som regelbundet utgifva statistik,

rörande handelsstatistik från Järnkontoret, Sveriges allmänna handelsförening,

Sveriges allmänna exportförening, handelskamrar, handels- och sjöfartsnämnder

samt åtskilliga industriella föreningar och verk,

rörande hemlighållande af statistiska primäruppgifter från statistiska

ämbetsverk i åtskilliga främmande länder,

rörande jordbruksstatistik från hushållningssällskapens sekreterare,

rörande Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser från landshöfdingarne,

samt

rörande den officiella statistikens organisation från statistiska ämbetsverk

i ett flertal främmande länder.

Bland öfriga skriftliga utlåtanden, som inkommit till kommittén, böra

nämnas,

från Kommerskollegium ett af aktuarien I. Flodström till kollegiet afgifvet

memorial angående den statistik, som för närvarande utarbetas inom

detta verk,

från sekreteraren i Gäfle handelskammai’e H. Rosman och tullförvaltaren

K. A. O. Abrahamson angående sjöfartsstatistik,

från Järnvägsstyrelsen angående järnvägsstatistikens förläggning,

från byrådirektören C. D. Dickman och förste aktuarien Th. Andersson

angående statistik öfver olycksfall i arbete,

från geologen H. O. Hedström angående mineralstatistik,

från statens fiskeriintendenter samt hushållningssällskapens sekreterare

och fiskeritjänstemän angående Iiskeristatistik,

från länsjägmästare angående skogsstatistik, och

från aktuarien G. Björkman angående industri statistik.

Därjämte ha kommitténs ledamöter och sekreterare hvar för sig inhämtat

upplysningar från ett stort antal på olika områden sakkunniga personer.

8

Sedan samtliga arbeten slutförts, får kommittén härmed i underdånighet

öfverlämna den del af sitt betänkande, som afser den officiella statistikens

allmänna organisation, åtföljd af dels en inom kommittén utarbetad redogörelse

för hufvuddragen af den officiella statistikens yttre organisation i en

del främmande länder, dels aftryck af kommitténs ofvan omnämnda underdåniga

skrifvelse den 28 januari 1910, äfvensom af kommitténs likaledes

ofvan berörda skrifvelse den 30 maj 1908 till Statsrådet och chefen för

Ecklesiastikdepartementet.

Kommitténs betänkande utgör äfven infordradt utlåtande öfver vissa till

kommittén genom nådiga remisser öfverlämnade, i betänkandet närmare angifna

handlingar, hvilka härjämte återställas.

Stockholm den 7 september 1910.

Underdånigst

ALFR. LAGERHEIM.

AXEL EKLUND. PONTUS FAHLBECK. WILHELM FLACH.

HJALM. GULLBERG. KARL KEY-ÅBERG. LUDVIG WIDELL.

Gösta Bagge.

KOMMITTÉNS BETÄNKANDE.

.

I. Allmän öfversikt öfver den svenska statistikens

uppkomst och utveckling.

1. Tiden före år 1858.

Deri officiella svenska statistikens uppkomst och utveckling intill midten

af sistförflutna århundrade är föremål för en utförlig framställning i

det underdåniga betänkande, som den 18 juni 1856 algafs af den år 1854

tillförordnade kommitté, hvilken ägde i uppdrag att utarbeta och framlägga

plan och förslag till inrättande af ett statistiskt ämbetsverk. Under

hänvisning till detta betänkande i fråga om eu mera ingående kännedom

beträffande den svenska statistikens omfattning före angifna tid anser sig

kommittén häröfver endast höra meddela en kortfattad öfversikt i ändamål

att vinna en utgångspunkt för den skildring af statistikens utveckling

och organisationsformer från och med 1800-talets midt intill innevarande

dagar, som kommittén finner angeläget meddela till belysning af sitt

förslag. Vid denna skildring har kommittén funnit det lämpligast att inledningsvis

i ett sammanhang framställa de mera allmänna dragen af statistikens

utveckling under senare tider, med framhållande företrädesvis af

de nya områden den kommit att omfatta samt de nya verk och tjänstebefattningar

hvilka staten ansett nödigt att i samband därmed inrätta, sa att en

lätt öfverblick af hela den nuvarande officiella svenska statistiken må vinnas af

framställningen. Hörande de skilda statistiska publikationernas närmaie

utvecklingshistoria meddelar kommittén nödiga upplysningar i sammanhang

med sitt betänkande och förslag angående särskilda grenar af statistiken.

Den enda gren af den officiella svenska statistiken åt hvilken i äldre

tider en särskild ämbetsverksamhet varit ägnad utgör befolkningsstatistiken.

Ett hela riket omfattande uppgiftsmaterial för denna centrala kunskapskälla

bereddes genom stadgandena i 1686 års kyrkolag, att prästerskapet skulle i

kyrkobok föra anteckningar rörande födelser, giftermål, dödsfall, in- och utflyttningar

m. m. i församlingarne och tillika föra husforhörslängder på

socknefölket, »hus ifrån hus, gård ifrån gård». Detta material låg länge obegagnadt

af forskningen. De första försöken att åstadkomma en officiell svensk

befolkningsstatistik gjordes på initiativ af biskop Erik Benzelius på 1730-

12

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

takt och utgingo från kyrkoböckernas uppgifter för åren från och med 1721.

Först år 1749 kom emellertid en regelbunden fullt organiserad befolkningsstatistik

till stånd, väsentligen planlagd af Vetenskapsakademiens dåvarande

sekreterare Per Elvius. Efter förberedande åtgärder infördes nämligen detta

år det s. k. tabellverket, som afsåg uppgifters inhämtande från samtliga församlingar

i riket dels rörande vigde, födde, döde och dödsorsaker, dels rörande

invånarnes antal, befolkningens årliga tillväxt eller aftagande, fördelning

efter kön. ålder, civilstånd, yrken m. in. De först antydda uppgifterna ha

alltifrån början intill nu afgifvits årligen, hvaremot uppgifterna rörande folkmängden,

till en början årliga äfven de, från och med 1751 till och med 1775

afgåfvos hvart tredje och efter 1775 intill tabellverkets upphörande hvart

femte år. Af församlingstabellerna upprättades ursprungligen sammandrag

af vederbörande myndigheter för prosterier, stift och län. Uppgörandet af

sammandragen för hela riket eller de s. k. generaltabellerna, hvilket till en början

ålåg Kanslikollegium, uppdrogs den 11 oktober 1756 åt Kommissionen

öfver tabellverket bestående af fyra personer, samtliga ledamöter af Vetenskapsakademien,

nämligen kanslirådet Edvard Carleson, assessorn i Kommerskollegium

Ulrik Kudenskjöld, öfverdirektören för landtmäteriet Jakob

Eaggot och akademiens sekreterare Per Wargentin. Intill år 1769 stod tabellkommissionen

under Kanslikollegii öfverinseende men betraktades sedermera

såsom ett själfständigt verk. Ledamöterna i kommissionen, hvari

på Kammarkollegii särskilda begäran år 1796 insattes ett kammarråd,

erköllo hvarken lön eller arfvode, men åt en expeditionsförare eller sekreterare

anslogs ett mindre årsarfvode. Till en början och intill år 1774

var det länssammandragen, senare stiftssammandragen af tabellverket, som

lades till grund för kommissionens generaltabeller, men då dessa i såväl

det ena som det andra fallet visade sig lida af betänkliga brister och

felaktigheter, afskaffades båda de nämnda sammandragen, och den 31 augusti

1792 anbefalldes konsistorierna att direkt till kommissionen insända samtliga

prosteritabeller. Genom denna åtgärd kom kommissionens arbetsbörda att

väsentligen förökas, och den ökades än ytterligare, därigenom att från och

med år 1802 särskilda tabeller för hvarje stadsförsamling ingingo till kommissionen.

Med hänsyn härtill fastställde Kungl. Maj:t efter föregående mera

interimistiska anordningar den 11 maj 1802 ny stat för kommissionen, upptagande

en sekreterare, en revisor och en kammardräng (vaktmästare) jämte

nödigt anslag till extra biträden. Sedermera tillkommo anslag till tabellarkivets

förvarande, men i öfrigt bibehöll kommissionen sin angifna organisation

och stat, tills densamma upplöstes år 1858.

Resultaten åt kommissionens arbeten, hvilka till en början, särskildt hvad

befolkningens antal vidkommer, i öfverensstämmelse med tidens allmänna

åskådningssätt strängt kemlighöllos, framträdde i mera utförligt skick först

i den femårsberättelse för åren 1811/1815, som är 1818 efter Rikets ständers

beslut befordrades till trycket. För följande femårsperioder äfvensom enskilda

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

13

år blefvo kommissionens berättelser på Kungl. Maj:ts befallning publicerade.

Den sista femårsberättelse som hade offentliggjorts, då 1854 års statistiska

kommitté afslutade sina arbeten, afsåg åren 1846/1850, hvarjämte årsberättelser

för hvart och ett af åren 1851 1854 införts i Post- och inrikes tidningar.

Före sin upplösning hann emellertid tabellkommissionen äfven afgifva första

afdelningen af berättelsen för åren 1851/1855, hvilken afdelning dagtecknad

den 15 augusti 1857 redovisar folkmängdens summariska belopp, ingångna

och upplösta äktenskap, födde, aflidne, vaccinerade, ut- och inflyttade samt

dessutom innehåller en öfversikt öfver befolkningens årliga förändringar sedan

tabellverkets början.

I de nya formulär som den 11 maj 1802 fastställdes för tabellverket

infördes en del ekonomiska uppgifter, närmast afseende jordbrukets förhållanden.

I de årliga tabellerna öfver födde och döde m. m. skulle sålunda

redovisas utsädets belopp och skörden af viktigare sädesslag och potatis, medan

i folkmängdstabellerna skulle angifvas det ungefärliga antalet husdjur

af olika slag, ungefärliga tunnlandstalet af öppen jord m. in. Likaledes för

beredande af kännedom om de ekonomiska förhållandena i riket anbefalldes

landshöfdingarne ungefär samtidigt att hvart femte år till Kammarkollegium

insända berättelser om länens tillstånd och särskildt om jordbrukets, ängsoch

boskapsskötselns »samt alla andra näringars» till- och aftagande. Med

ledning af dessa femårsberättelser skulle kollegiet till Kungl. Maj:t afgifva

en allmän berättelse beledsagad af de anmärkningar och förslag, hvartill anledning

kunde gifvas af landshöfdingarnes uppgifter jämförda med tabellverkets.

Kedan under den s. k. frihetstiden hade man gjort försök att genom länsstyrelserna

och hushålIsnämnder i socknarna åstadkomma jordbruksstatistiska

redogörelser, men dessa försök hade alla i det hela misslyckats, och de förnyade

försök som nu gjordes i samma riktning voro ej heller tillfredställande.

Sista gången de s. k. ekonomiska uppgifterna förekomma i tabellverket

är år 1820. Därefter samlades de jordbruksstatistiska uppgifterna i Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser, hvilka enligt kungl. bref den

17 april 1821 och den 4 maj 1827 borde utgöra fullständiga statistisktopografiska

länsbeskrifningar, hvarjämte det år 1821 bestämdes, att desamma

icke längre skulle insändas till Kammarkollegium utan direkt till Kungl.

Maj:t. Ehuru stora betänkligheter genast allmänt uttalades mot tillförlitligheten

af de uppgifter, som af länsstyrelserna genom kronobetjäningen

insamlades, kommo dessa uppgifter dock länge att utgöra hufvudkällan för

kännedomen om jordbrukets tillstånd. De försök att genom hushållningssällskapen

åstadkomma en förbättrad jordbruksstatistik, som under 1800- talets första hälft gjordes af den år 1811 instiftade LaDdtbruksakademien,

blefvo i det hela resultatlösa, så att då 1854 års kommitté afgaf sitt betänkande

den svenska jordbruksstatistiken fortfarande var i hufvudsak inskränkt

till Kungl. Maj:ts befallnings h af vandes femårsberättelser.

14

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

Före den reformering, som uppgifterna öfver befolkningen undergingo på

grund af 1854 års statistiska kommittés uttalanden i ämnet, meddelade prästerskapet

tidvis äfvenledes hvarjehanda upplysningar, som närmast afsågo den

egentliga näringsstatistiken, såsom (från och med år 1840) angående antalet

handtverkare äfvensom idkare af bruks- och fabriksrörelse i de olika församlingarna.

Näringsstatistiken var eljest vid tiden för den äldre statistiska kommitténs

arbeten — oafsedt de näringsstatistiska uppgifter som länsvis insamlades

till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser — uppdragen

åt Bergs- och Kommerskollegierna, och då de af nämnda verk publicerade

redogörelserna icke öfverensstämde med tabellverkets motsvarande uppgifter,

syntes de sistnämnda böra bortfalla.

Den utomordentliga betydelse bergverken af ålder ägt i vårt land väckte

redan tidigt statsmakternas intresse att angående desamma söka åstadkomma

så fullständiga och noggranna uppgifter som möjligt. Då eu särskild styrelse

för bergverken år 1630 inrättades, hvilken ursprungligen benämndes Generalbergsamtet

och efter år 1649 Bergskollegium, ålades densamma att hos

sig föra grundliga anteckningar om hvarje särskildt bergverk. Fullständiga

berättelser om bergshandteringen, detta ord taget i ungefär samma omfattning

som den officiella statistiken för närvarande gifver det, utgåfvos af

Bergskollegium åren 1666 och 1697 och behandlade hvardera bergshandteringens

tillstånd och utveckling under en längre följd af år (resp. 1637/1663 och

1664/1696). Under den s. k. frihetstiden afgaf kollegiet mer eller mindre utförliga

berättelser till riksdagarne. Dessa periodiska berättelser upphörde med år

1771. Från och med år 1833 utgaf Bergskollegium tryckta årliga berättelser

om bergshandteringen i alla dess delar. Någon för de statistiska ärendenas

skötsel särskildt utbildad eller afsedd personal, fanns ej inom kollegiet.

Kollegiet upplöstes emellertid år 1857, och dess åligganden öfvertogos från

början af år 1858 af Kommerskollegium.

Den svenska fabriksstatistiken räknar sina anor från frihetstiden, då

industrier af annat slag än bergverk började att drifvas i större omfattning. För

fabriker och manufakturer under hvilka benämningar ursprungligen blott omfattades

sådan näringsverksamhet, som — där icke undantagsvis anläggning

på landsbygden af verk för sådan verksamhets bedrifvande af myndigheterna

medgafs — var städerna förbehållen men icke borde under skråordningen inbegripas,

utfärdades år 1739 hallordning och allmän manufakturierätt. Enligt

denna blefvo de genom förordningen inrättade hallrätterna eller i städer,

där dylika domstolar icke kommo till stånd, magistraterna ålagda att

hålla förteckning på alla manufakturier, fabriker och verk i staden samt årligen

redovisa dem, deras tillverkningar och arbetspersonal till Kommerskollegium,

som utgjorde centralmyndigheten för näringslifvet. På grund af de

sålunda till Kommerskollegium inkommande uppgifterna afgaf kollegiet under

frihetstiden till hvarje riksdag berättelser om fabriker och manufakturer.

Dessa afbrötos genom 1772 års statshvälfning, men genom kungl. bref den 13

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 18Ö8.

15

oktober 1802 anbefalldes kollegiet att årligen afgifva berättelser i ämnet. Från

och med redogörelseåret 1830 föreligga årsberättelserna i tryck. Äfven sedan

hallrätterna år 1846 upphört, hvarvid deras åligganden öfverflyttades på magistraterna,

och en friare näringslagstiftning invigts genom den samma år utfärdade

fabriks- och handtverksordningen, inskränkte sig Kommerskollegii

berättelser öfver fabriker och handtverk åtminstone i regel till att omfatta

endast sådana verk och inrättningar å hvilka hallordningen på sin tid ägt

tillämpning. I detta förhållande har först under 1890-talet förändring inträdt.

Den del af näringsstatistiken som hänför sig till handel och sjöfart

uppdrogs genom instruktion af den 23 april 1831 åt Kommerskollegium efter

att under närmast föregående tiden ha varit anförtrodd åt tullverket.

Kommerskollegium fullgjorde sitt sålunda gifna uppdrag genom att från

trycket årligen utgifva tvenne berättelser, den ena afseende utrikes handel

och sjöfart, den andra inrikes sjöfart och handel, hvilka under senare tider

adösts af de två publikationerna om handel och om sjöfart.

De Kommerskollegium åliggande näringsstatistiska berättelserna utarbetades

under ifrågavarande tid hufvudsakligen å kollegiets statistiska kontor

(från och med år 1861 kalladt kammarkontor), hvars tjänstepersonal utgjordes

af en kamrerare, en kammarförvant och två kammarskrifvare jämte ett antal

extra biträden utan regelbunden tjänstgöring. Berättelserna om bergshandteringen

utarbetades dock till alla delar af personalen å kollegiets byrå för

bergsärenden.

Det stora tabellverket öfver befolkningen, hvilket man tidvis synes ha

hoppats kunna göra till en alltomfattande statistisk urkund, innehöll äfven

från sin begynnelse en utförlig specifikation af dödsorsakerna — hvilken specifikation

år 1831 begränsades till barnsbörd, smittkoppor, svårare farsoter och

våldsamma dödssätt — samt från och med år 1804 intill tabellverkets ersättande

af nominativa förteckningar uppgifter om antalet skyddskoppympade

m. m., allt uppgifter som egentligen äro att hänföra till rnedicinalstatistik.

En dylik statistik för hela riket åvägabragtes först genom kung! bref den

3 mars 1852, hvarigenom det år 1813 inrättade Sundhetskollegium (från år

1878 ersatt af Medicinalstyrelsen) ålades att årligen från trycket utgifva berättelse

om alla medicinalverkets grenar. Vid tiden för 1854 års statistiska

kommittés arbeten hade Sundhetskollegium offentliggjort berättelser för åren

1851/1853. De utarbetades utan särskild ersättning, för hvarje ämne af den

ledamot eller tjänsteman till hvilkens befattning ämnet närmast anslöt sig.

Äfven statistiska uppgifter af judiciell natur intogos i tabellverket, såsom

angående aflifvade samt i fängelse insatte. Den judiciella statistiken

representerades eljest vid midten af 1850-talet företrädesvis af Justitiestatsministerns

berättelser dels om de vid domstolarne förehafda brottmål och

civila rättegångsärenden, hvaraf den första afgafs den 22 november 1831 och

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

1(5

afsåg år 1830, dels »om förhållandet med den å landet lagfarna egendom samt

meddelade och dödade inteckningar», hvaraf den första tryckta årgången afseende

år 1832 ntkom år 1833. Dessa berättelser utarbetades under Justitiestatsministerns

egen ledning intill departementalstyrelsens införande år 1840,

dä ledningen af rättsstatistiken uppdrogs åt en byråchef för statistiska ärenden

inom Justitiestatsexpeditionen.

Till judiciell statistik kunna för öfrigt hänföras de årsberättelser, som

jämlikt kungl. instruktion den 7 mars 1835 afgåfvos af den år 1825 inrättade

Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar, hvilket verk år 1859

ersattes af den nuvarande Fångvårdsstyrelsen. Ifrågavarande berättelser ha

först från och med år 1847 blifvit i oafbruten följd offentliggjorda. Någon

särskild personal för berättelsernas utarbetande har icke varit anställd.

*

På undervisning sstatistikens område voro flera beaktansvärda förberedande

arbeten utförda och materialinsamlingar anbefallda vid tiden för afslutandet

af 1854 års kommittés arbeten. I främsta rummet märkes härvid, att skolråden

jämlikt § 13 mom. 2 af stadgan angående folkundervisningen i riket

den 18 juni 1842 blifvit ålagda att årligen till vederbörande domkapitel afgifva

efter fastställdt formulär affattade berättelser om folkundervisningsanstalterna,

med ledning af hvilka berättelser domkapitlen hvart tredje år

skulle till Kungl. Maj:t insända utlåtande öfver folkundervisningens resultat.

Några regelbundna officiella statistiska publikationer i ämnet hade dock icke

ännu kommit till stånd.

Äfven på detta område finner man, att tabellverket sökte intränga, enär

till detsamma efter år 1840 inhämtades uppgifter angående kvinnor sysselsatta

med barnundervisning och angående skolungdom af kvinnkön samt efter

år 1855 angående antalet folkskollärare och lärjungar i samtliga folkskolor.

Eu ansats till en allmän fattigvårdsstatistik förefanns oek i det stor i

tabellverket öfver folkmängden. De sammandrag som tabellkommissionei.

upprättade af fattigvårdsuppgifterna lyckades emellertid aldrig tillvinna

''sig någon större uppmärksamhet eller tilltro, förnämligast af den anledning

att man allmänt insåg, att det måste möta hart när oöfvervinneliga svårigheter

för prästerskapet att meddela uppgifterna i fråga. Man finner också

att flere statistiska specialenquéter för fullständigare och tillförlitligare

kunskaps vinnande om fattigvården blefvo företagna under förra hälften af

1800-talet. Så synes en den 14 juni 1810 af Kungl. Maj:t tillsatt fattigvårdskommitté

ha genom landshöfdingarne insamlat åtskilliga uppgifter i ämnet,

hvilka dock veterligen aldrig blifvit bearbetade. Vidare anbefalldes konsistorierna

genom nådigt cirkulär den 13 augusti 1831 att från hvarje församling

infordra uppgifter om fattigväsendet sådant detta gestaltade sig år

1829. Men icke heller de uppgifter som denna gång insamlades ha blifvit

sammanställda och publicerade. Slutligen anbefallde Kungl. Maj:t den 5 maj

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

17

1837, med anledning af Rikets ständers skrifvelse den 9 maj 1835 rörande

förändring af åtskilliga stadganden om fattigvården, länsstyrelserna att för

år 1836 och sedan framgent hvart tredje år enligt fastställda formulär afgifva

berättelser om fattigvårdens tillstånd i hvarje församling. Ett sammandrag

af 1836 års uppgifter åtföljde det betänkande, som den 8 juni 1839

afgafs af den till följd af nyssnämnda riksdagsskrifvelse genom kungl. bref

den 17 mars 1837 för fattigvårdens reglering tillsatta kommitté. På Prästeståndets

vid 1840 års riksdag framställda hemställan inställdes emellertid

den sålunda igångsatta fattigvårdsstatistiken genom kungl. brefven den 2

juni 1840 och den 6 augusti 1841.

Till förestående kortfattade öfversikt af den officiella statistikens omfattning

och organisation intill midten af förra århundradet må läggas, att

vid sagda tid förelågo såsom obearbetadt statistiskt material betydande

samlingar af räkenskaps- och redovisningshandlingar samt annat primärmaterial

till statistiska riksredogörelser. I Lan dt- och Sjöförsvarsdepartementens

kommandoexpeditioner förefunnos manskapsförteckningar, mönstringsrullor

m. m., som kunnat utnyttjas till periodiska redogörelser för rikets

försvars väsen, i den mån sådana redogörelser ansetts böra komma till allmän

kännedom. Vidare förefunnos i den af Statskontoret förda rikshufvudboken

och de sedan år 1821 från trycket utgifna kapitalräkningarne ur rikshufvudboken,

hvilka från och med år 1854 erhöllo förändrad uppställning och förökadt

innehåll, liksom i Riksgäldskontorets räkenskaper, Rikets ständers revisorers

berättelser och Kungl. Haj:ts befallningshafvandes femårsberättelser

in. fl. handlingar källor till en allmän finansstatistik. Dessutom förelåg i

stads- och landtkommunernas räkenskaper material till en riksstatistik öfver

kommunernas ekonomiska förvaltning, i Riksbankens, de enskilda solidariska

bankernas, hypoteksföreningarnes m. fl. penninginstituts lagstadgade redogörelser

för deras ställning ett ej obetydligt material till en öfversikt af rikets

lank- och penningväsen.

Gleneralpoststyrelsen afgaf instruktionsenligt till hvarje statsrevision

berättelse om postverkets förvaltning, men dessa berättelser blefvo icke på

annat sätt publicerade än att sammandrag däraf intogs i statsrevisorernas

berättelse. De stora kommunikationsanlägguingar, som vid ifrågavarande tid

togo sin början genom införandet af järnvägar och elektriska telegrafer, påkallade

ock gifvetvis den officiella statistikens uppmärksamhet.

Såsom ett allmänt omdöme om den officiella svenska statistiken vid midten

af förra århundradet torde kunna sägas, att densamma med undantag af

befolkningsstatistiken som omhänderhades af en särskild vetenskapligt utbildad

institution i det hela var mycket planlös, efterblifven och tillbakasatt.

Den s. k. frihetstidens ifver att så noggrant som möjligt lära känna fosterlandet,

dess folk, naturtillgångar och näringar samt att låta statens cen

2—091045

Stat. kom. bet.

18

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

träla förvaltningsorgan till riksdagarne afgifva utförliga redogörelser för sin

ämbetsverksamhet hade stäckts genom 1772 års revolution, hvilken satte

punkt för de centrala verkens berättelser till riksdagarne. Efter år 1809

började man åter införa statistiska ämbetsberättelser, dock utan tillräcklig

planläggning och målmedvetenhet. Det klagades allmänt öfver den

bristande tillförlitligheten och underhaltiga bearbetningen af de statistiska

redogörelserna. Uppgifterna i de närings- och rättsstatistiska berättelserna

stredo undantagslöst mot tabellverkets, och särskildt möttes Kungl. Haj:ts

befallningshafvandes femårsberättelser, hvilka hvar för sitt län författningsenligt

berörde hart när alla grenar af mänsklig verksamhet, som kunde

göras till föremål för statistisk behandling, med den största misstro och kritik.

Behofvet af en tillförlitlig och omfattande riksstat is tik var emellertid

redan på ifrågavarande tid alltför allmänt kändt, för att icke allvarsamma

sträfvanden skulle göras att söka bringa ordning och sammanhållning i den

statistiska verksamheten, afhjälpa dess brister, utsträcka dess arbetsfält och

ändamålsenligt organisera dess arbetskrafter.

Redan vid riksdagarne 1809, 1812 och 1815 riktades uppmärksamheten på

den allmänna betydelsen af en fullständig och tillförlitlig statistik, hvarmed

man vid denna tid dock i allmänhet synes ha förstått en topografisk-ekonomisk-statistisk

beskrifning öfver riket i dess helhet. Det vid 1823

års lagtima riksdag tillsatta särskilda utskottet för en reglering af styrelseverken

föreslog i sitt betänkande, att för skötseln af den officiella statistiken

skulle under »Inrikesförvaltningen» inrättas ett statistiskt kontor,

till hvilket efter tabellkommissionens indragning skulle ingå icke allenast

tabellverket öfver befolkningen utan äfven Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

femårsberättelser för att ordnas och sammandragas, hvarförutom kontoret

skulle äga rättighet att från hvilket ämbetsverk som helst begära och erhålla

statistiska upplysningar, som sedermera borde till ett sammanhängande helt

för hela riket utarbetas. Den vikt utskottet fäste vid den statistiska kunskapen

framgår för öfrigt däraf, att detsamma föreslog, att chefen för det

statistiska kontoret skulle vara en af ledamöterna i den särskilda beredning,

som utskottet ansåg böra upprättas för näringarnes vård. När detta förslag

framkom, hade emellertid på Landtbruksakademiens initiativ genom det förut

omnämnda kungl. brefvet den 17 april 1821 Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

berättelser anordnats såsom fullständiga topografisk-statistiska länsbeskrifningar

på hvilka en allmän riksbeskrifning skulle baseras, och den

21 maj 1822 för detta ändamåls vinnande för öfrigt anbefallts inrättandet

af ett statistiskt arkiv inom Landtbruksakademiens statistiska afdelning,

dit icke blott länsstyrelsernas berättelser utan äfven alla till Kungl.

Maj:t, rikets kollegier eller andra ämbetsverk och kommittéer inkommande

officiella uppgifter och berättelser, som bidrogo till kännedom om landet,

dess folkmängd och näringar m. m., i original eller afskrift borde afläm

-

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

19

nas. Där borde för öfrigt all utkommande topografisk och statistisk litteratur

samlas, så att så fullständiga källor som möjligt för utarbetandet

af en pålitlig riksstatistik skulle å ett enda ställe finnas att tillgå.

Dessa Kungl. Maj:ts åtgärder för tillvägabringandet af en fullständig riksstatistik

vunno icke gillande hos ständerna vid 1823 års riksdag, hvars statsoch

ekonomiutskott betviflade ändamålsenligheten af de statistiska uppgifternas

samlande inom en oberoende akademisk stiftelse och i stället förordade

upprättandet af en statistisk byrå eller ett statistiskt arkiv stående i närmaste

förbindelse med administrationen. Utskottet uttalade vidare såsom sin bestämda

öfvertygelse, att då Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser,

hvilka skulle utgöra den ifrågaställda riksstatistikens hufvudkälla,

grundades på uppgifter infordrade af landshöfdingen från kronofogden, af

kronofogden från länsmannen och af denne i sin tur från fjärdingsmannen,

och första grunderna för en riksstatistik sålunda blefve beroende af fjärdingsmannens

eller annan dylik persons noggrannhet, kunskap och pålitlighet,

erforderlig säkerhet i de statistiska uppgifterna på den inslagna vägen

omöjligen kunde vinnas. I trots af detta och andra uttalanden från ständernas

sida tillförordnades den 20 januari 1824 på Landtbruksakademiens förslag

en person att mot ett årligt arfvode af 1,500 rdr b:co samt med 200 rdr till

skrifvarbiträde på tre års tid utarbeta den ifrågasatta »riksstatistiken». Den

24 april 1827 öfverlämnade Landtbruksakademien till Kungl. Maj:t de delar

af riksstatistiken, som på utsatt tid hunnit blifva färdiga och som i hufvudsak

utgjordes af redogörelser för den svenska statsförfattningen och statsförvaltningen.

Arbetet fortsattes visserligen med Kungl. Maj:ts tillstånd ännu en

tid framåt men synes ha väsentligen afstanna! med utgången af år 1828

och blef aldrig afslutadt.

Sedan den af Landtbruksakademien igångsatta riksstatistiken på skildradt

sätt förolyckats, kom det af Rikets ständers särskilda utskott vid 1823

års riksdag framlagda förslaget om inrättandet af ett statistiskt kontor i

åtanke, och Landtbruksakademiens statistiska afdelning afgaf själf. däröfver

den 27 december 1829 ett förordande yttrande. Afdelningen framhöll

häri, att den af Landtbruksakademien igångsatta riksstatistiken egentligen

vore ämnad utgöra en beskrifning af Sveriges land, alster, invånare, näringar

m. m. vid en viss tid och sålunda alldeles icke uteslöte behofvet af en

ständigt fortlöpande statistik, för hvars tillvägabringande ett med tabellkommissionen

sammansmält statistiskt kontor enligt utskottsbetänkandets

förslag syntes vara att förorda. Tabellkommissionen betonade i infordradt

utlåtande öfver utskottsbetänkandets förslag hufvudsakligen vikten däraf, att

den svenska befolkningsstatistiken, som redan nått en hög grad af fulländning

icke måtte tillbakasättas, därest densamma skulle öfverflyttas till ett

kontor, som borde bearbeta statistikens alla grenar.

Slutet blef att Kungl. Maj:t visserligen lät frågan om statistikens centralisering

för tillfället förfalla men ändock vidtog en rad af åtgärder syftande

20

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

till dess kraftigare utveckling. Under åren 1830, 1831, 1832 ock 1835 ordnades

sålunda genom kungl. bref och instruktioner de förut omnämnda årliga

publikationerna i judiciell statistik af Justitiestatsministern och Styrelsen öfver

fängelser och arbetsinrättningar samt i näringsstatistik af Bergs- och

Kommerskollegierna. För att påskynda rikets topografiska utforskning anbefalldes

vidare genom instruktion af den 11 november 1834 Topografiska kåren att

af det militära kartverket sammandraga och utgifva länskarta: åtföljda af

statistisk beskrifning, sedan det åt Generallandtmäterikontoret den 4 maj

1827 gifna uppdraget att upprätta sockenkartor med beskrifningar öfver hela

riket visat sig skola draga dryga kostnader och kräfva stor tidsutdräkt.

Frågan om upprättandet af ett statistiskt ämbetsverk återupptogs först

vid 1844/1845 års riksdag, föll där, men återkom med förökad styrka och med

framgång vid riksdagen 1853/1854. Då väcktes nämligen i Prästeståndet

af F. F. Carlson samt i Borgarståndet af L. V. Henschen och A. H. Frick

motioner om inrättande af ett nytt statistiskt ämbetsverk, som skulle ha

till uppgift att mottaga alla statistiska upplysningar, att ordna och sammanställa

dem samt att i utarbetade formulär framlägga de grunder, efter

hvilka upplysningarna borde inhämtas. Med anledning af dessa motioner anhöll

Bikets ständer enligt beslut af de tre högre stånden i skrifvelse den 18

oktober 1854, att Kungl. Maj:t ville, på det att rikets officiella statistik måtte

blifva på ett fullständigt och sammanhängande sätt ordnad, låta utarbeta

och för rikets näst sammanträdande ständer framlägga plan och förslag till

inrättande af ett statistiskt ämbetsverk i hvithet tabellkommissionen borde

uppgå. Ämbetsverket skulle enligt skrifvelsen få sig uppdraget att uppgöra

planen till de statistiska arbetena i deras särskilda grenar, äfvensom att sammanföra,

bearbeta och offentliggöra de inkomna uppgifterna och sålunda bereda

erforderliga upplysningar om landets tillstånd, utveckling och förkofran.

Med anledning häraf tillsatte Kungl. Maj:t den 7 december 1854 den Committé

ur hvars den 18 juni 1856 afgifna betänkande förestående historiska

öfversikt af den svenska officiella statistiken hufvudsakligen blifvit hämtad.

Kommittén som bestod af hrr C. D. Skogman (ordförande, den 12 mars

1856 efterträdd af J. F. Fäbroms), Fr. Th. Berg, F. F. Carlson och C. G.

Styffe med hr C. E. Ljungberg såsom sekreterare utförde ett förtjänstfullt

arbete till den svenska statistikens fromma. Den utredde på ett klart

sätt den officiella statistiska verksamhetens mål och omfattning samt undanröjde

därigenom de felaktiga uppfattningar, som därom ofta tagit sig

uttryck i vårt land. Den ådagalade att begreppet officiell statistik borde

omfatta i hufvudsak allenast bokförandet af de rörliga eller föränderliga

förhållandena i tillgodogörandet af landets naturliga tillgångar, i invånarnes

antal, befolkningens sammansättning, lif och verksamhet samt i förvaltningsåtgärdernas

inflytelse att trygga och främja befolkningens verksamhet,

vid hvilken bokföring den pröfvade siffran eller framställningen i tabellform

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

21

vore det förnämsta uttrycksmedlet. Statistikens mål vore sålunda icke att

söka åvägabringa sådana allmänna i och för sig högst eftersträfvansvärda

beskrifningar öfver land och folk, som den af Landtbruksakademien planlagda

»riksstatistiken» på sin tid satt sig före, enär dylika beskrifningar icke allenast

omfattade tillförlitliga statistiska noteringar öfver de växlande förhållandena

i befolkningens sammansättning och lif utan ock författnings- och

förvaltningsrätt samt vetenskapliga utredningar af landets mera oföränderliga

naturbeskaffenhet, hvilka det tillhörde geografien, topografien, geologien,

klimatologien m. fl. discipliner att verkställa. Dylika beskrifningar, som gifvetvis

med hänsyn till människovärldens föränderlighet och vetenskapernas

ständiga framåtskridande lätt föråldrades, vore en kulturprodukt till hvars

frambringande statistiken visserligen väsentligen bidroge men som förutsatte

omfattande vetande i en mängd kunskapsgren ar, som läge utanför statistikens

egentliga observationsområde.

Kommittén framhöll vidare vikten af att anskaffa säkra och pålitliga källor

till statistiken och fastslog att en osäker och missvisande statistik är sämre än

ingen. En god garanti för de statistiska uppgifternas tillförlitlighet fann kommittén

ligga i den sakkännedom, som bestämmer hvilka frågor böra upptagas

till behandling af hvarje särskild statistisk publikation och som granskar

och pröfvar inkommande uppgifter. Kommittén fann det ur denna synpunkt

vara lämpligt att icke utsträcka statistikens centralisering för långt

utan »fortfarande taga i anspråk de centrala förvaltande verkens deltagande i de

statistiska uppgifternas insamlande och bearbetning». Härigenom skulle, menade

kommittén, de särskilda förvaltningsgrenarne äga den för deras verksamhet

behöfliga ständiga tillgången till statistikens ledning och vänja sig vid att

uppskatta dess värde, hvarjämte i hvarje förvaltande verks disciplinära

makt öfver underlydande funnes ett medel att i rätt tid anskaffa tillförlitliga

statistiska uppgifter. Det oeftergifliga krafvet på likformighet och

fullständighet i bearbetningen af och samband mellan alla den officiella

statistikens grenar ansåg kommittén böra kunna vinnas genom en inrättning

liknande den statistiska centralkommissionen i Belgien, hvilket land

vid ifrågavarande tid framom andra vunnit erkännande och berömmelse för

sin statistiska verksamhet. Kommittén framhöll ytterligare den stora betydelsen

af ett centralt statistiskt arkiv och bibliotek, utan hvilket internationella

statistiska jämförelser som vore af en utomordentlig betydelse

icke utan svårighet läte sig anställas.

I afseende på omfånget och föremålen för det statistiska ämbetsverkets

verksamhet föreslog sålunda kommittén:

»att de centrala förvaltande verk och myndigheter, som för närvarande

hafva sig uppdraget att afgifva underdåniga berättelser af statistiskt innehåll,

fortfarande bibehållas vid åliggandet att insamla och bearbeta de statistiska

uppgifter, som i följd af ämbetsverkets föremål och instruktion samt den allmänna

plan för den officiella statistikens bearbetning, hvilken af Kungl. Maj:t

22

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

, kan varda i nåder fastställd, derå hvart för sig tillkomma, men att däremot

nuvarande tabellkommissionen såsom sådan upphör och ombildas till ett nytt

statistiskt ämbetsverk, som jämte hela befolkningsstatistiken får till föremål

de grenar af statistiken, hvilka kunna pröfvas böra blifva men dittills

icke utgjort ämne för officiell bearbetning af något centralt förvaltande

verk.»

Det af kommittén framlagda förslaget till den officiella statistiska verksamhetens

ordnande gick närmare utfördt i hufvudsak ut på:

att den dåvarande tabellkommissionen skulle införlifvas i eller utvidgas

till ett nytt statistiskt ämbetsverk med två afdelningar, den ena utgörande

en hufvudsakligen rådplägande församling under namn af Statistiska

beredningen, den andra en förnämligast verkställande institution under

namn af Statistiska tabellkommissionens centralbyrå. Statistiska beredningen

i hvars arbeten chefen för Civildepartementet skulle äga att såsom ordförande

deltaga skulle utgöras af chefen för Statistiska centralbyrån såsom

föredragande, af en tjänsteman från hvart och ett af de förvaltande verk

och myndigheter, hvilkas verkningskrets omfattade ämnen af hufvudsaklig

vikt för den officiella statistiken, samt af några sådana idkare af vetenskaper

och yrken af hvilka särskilda upplysningar kunde behöfvas. Ledamöterna

till ett antal af omkring tolf skulle af Kungl. Maj:t förordnas på treårs tid. De

skulle icke åtnjuta annan ersättning än 1 rdr silfverspecie åt ledamot för

hvarje bevistad sammankomst. Statistiska beredningen skulle dessutom vid

behof med sig adjungera sakkunnig person för viss frågas pröfning och afgörande.

Statistiska centralbyrån skulle utgöras af en chef förordnad af

Kungl. Maj:t, vidare af en expeditionssekreterare, en arkivarie och registrator

samt en öfverrevisor, samtliga utnämnda af Kungl. Maj:t på chefens förslag, och

ytterligare ett antal extraordinarie tjänstemän eller tillfälliga biträden antagna

af byråns chef mot öfverenskommet arfvode för viss tid eller visst arbete. Den

beräknade ständiga årsstaten för Statistiska centralbyrån utvisade med inräkning

af anslag till bibliotek, tryckningskostnader m. m. ett belopp af 25,500

rdr rmt. De medel, som genom tabellkommissionens indragning skulle

komma att besparas, belöpte sig till 5,700 rdr, och dessutom ansåg kommittén

att minst 1,500 rdr kunde mera omedelbart inbesparas i tryckningskostnaderna

för Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser genom utgallring

ur desamma af all beskrifning af oföränderliga naturförhållanden,

all repetition af uppgifter i sådana ämnen för hvilka det statistiska ämbetsverket

borde redogöra m. m. Sist vidrörda besparing skulle i en framtid

kunna fördubblas, enär tryckningen af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser

borde kunna upphöra, sedan genom en fullständig plan för den

officiella statistiken blifvit sörjdt för upptagandet i andra berättelser af deras

väsentliga statistiska innehåll. Den verkligt ökade årliga utgift, som skulle

tillskyndas statsverket genom upprättandet af det nya statistiska ämbets

-

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

23

verket, kunde sålunda uppskattas till omkring 18,000 rdr, hvarpå en ytterligare

besparing i framtiden ställdes i utsikt.

Statistiska beredningens hufvudsakliga uppgift skulle vara: »att till Kungl.

Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse uppgöra en fullständig plan för insamlande

och bearbetning af alla de uppgifter, som anses böra ingå i Sveriges

officiella statistik; att pröfva formulären för inhämtande af dessa uppgifter

med noggrant iakttagande därat, att för hvarje slag af uppgifter de

tillförlitligaste källor begagnas, att dubbla eller fyrfaldiga uppgifters infordrande

i samma ämne undvikes, så framt ej nödig kontroll därigenom beredes,

att den statistiska undersökningen så vidt möjligt utsträckes till alla ämnen

som för det allmänna äro af intresse och att erforderlig skyndsamhet i uppgifternas

erhållande må vinnas; att uppgöra planen för de officiella statistiska

redogörelsernas offentliggörande genom tryck; att förbereda och med Statistiska

centralbyråns biträde ombesörja utarbetandet och offentliggörandet

tidtals af fullständiga topografisk-statistiska öfversikter af rikets hela tillstånd;

samt i öfrigt oaflåtligen öfvervaka införandet i den officiella statistiken

af alla de förbättringar, som af odlingens framsteg och samfund silfvets utveckling

fordras.» Statistiska centralbyråns hufvudåliggande skulle åter vara:

»att enligt den af Kungl. Maj:t fastställda allmänna planen för den officiella

statistiken insamla och bearbeta alla dithörande uppgifter, som ej genom

annat centralt ämbetsverks eller myndighets försorg insamlas och bearbetas;

att med ledning af dessa uppgifter, såväl som af dem hvilka från förvaltande

verk och myndigheter erhållas ombesörja fortgående öfversikter öfver hvarje

särskild gren af statistiken att dels för upplysningar tillhandahållas, dels enligt

bestämd plan offentliggöras; att i ett särskildt ordnadt statistiskt arkiv

samla och bevara alla slags tillförlitliga statistiska uppgifter; att i ett särskildt

ordnadt statistiskt (topografiskt, etnografiskt och statsekonomiskt) bibliotek

hålla tillgängliga de för statistiska forskningar och för arbetet inom den

statistiska kommissionen nödiga så in- som utländska verk, tidskrifter och

kartor samt genom upprättade realkataloger öfver biblioteket underlätta öfversikten

af dess innehåll; att ombesörja det internationella utbytet af de officiella

statistiska publikationerna och öfriga statistiska underrättelser; att utom det

officiella statistiska trycket och bidrag med statistiska uppgifter till statskalendern,

därest sådant ifrågasättes, äfven såvidt sig göra låter söka på

annat lämpligt sätt genom skrifter af mindre omfång utkommande med kortare

mellantider sprida statistiska kunskaper; samt att ombesörja protokollsförandet

vid Statistiska beredningens sammanträden och expedierandet af dess

beslut.»

24

2. Tideu efter år 1858.

Statistiska Det af kommittén afgifna förslaget blef på Kungi. Maj:ts proposition i

ochStatistiskahufvudsak antaget af Rikets ständer jämlikt dessas skrifvelse den 6 februari

beredningen. 1858. Det årliga statsanslaget till centralbyrån hade af Kungl. Maj:t föreslagits

skola utgå med något högre belopp än kommittén tänkt sig eller med 27,500

rdr, hvilket ständerna emellertid minskade med 500 rdr genom nedsättning af

chefens löneförmåner från 5,000 rdr, som Kungl. Maj:t föreslagit, till 4,500

rdr. Den 5 maj 1858 förordnades Fr. Th. Berg till centralbyråns chef, och

den 22 juli tillsattes på förslag af den nyutnämnde chefen på extra stat

de tre öfriga tjänstemannabefattningar till hvilka ständerna beviljat medel.

Med juli månads utgång år 1858 upplöstes Kommissionen öfver tabellverket,

och från och med den 1 därpå följande augusti trädde Statistiska beredningen

och Statistiska centralbyrån i verksamhet. Vid tillsättandet blefvo

icke några särskiljande tjänståligganden och ämbetstitlar tilldelade de

förordnade. De kallades samtliga blott tjänstemän i Statistiska centralbyrån

och erhöllo samma löneförmåner, ehuru den af ständerna antagna

staten upptagit tre olika benämnda ordinarie tjänster: sekreterare, arkivarie

och revisor, med högre lön för sekreteraren än för de två andra. Denna

anordning väckte från flere håll klandrande anmärkningar vid riksdagen

1859/1860, och med anledning häraf bestämdes genom kungl. bref den 25 januari

1861 tillsättandet på ordinarie stat af en sekreterare och två aktuarier, hvarvid

sekreteraren erhöll högre lön än aktuarierna.

Statistiska beredningen bestod till en början af chefen för Civildepartementet

såsom ordförande, chefen för Statistiska centralbyrån såsom

ständig föredragande samt sju andra ledamöter, nämligen chefen för Topografiska

kåren, öfverdirektören vid landtmäteriet, ett kammarråd, Landtbruksakademiens

sekreterare samt en representant från hvartdera af följande

verk, nämligen Kommerskollegium, Justitiestatsexpeditionen (efter år 1876

Justitiedepartementet) och Sundhetskollegium (efter är 1878 Medicinalstyrelsen).

Den bibehöll denna sin sammansättning under hela sin tillvaro

som ändade år 1886, då Statistiska tabellkommissionen såsom en sammanfattning

af Statistiska beredningen och Statistiska centralbyrån aflystes, och

i stället för Statistiska beredningen infördes en ny rådplägande myndighet

kallad Statistiska tabellkommissionen. Jämlikt instruktion den 22 oktober

1886 fick denna kommission i det hela samma uppdrag som förut ålåg beredningen

men erhöll en betydligt förändrad yttre form. Ordförande i den

nya församlingen är sålunda icke längre civilministern utan chefen för Statistiska

centralbyrån, och såsom ledamöter sitta representanter för samtliga

verk, som deltaga i utgifvandet af det från 1850-talets slut härstammande

samlingsverket Bidrag till Sveriges officiella statistik, en representant för

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

25

hvarje. Dessa representanter utgöras i flera fall af tjänstemän, hviika blott

rent formellt föredraga statistiska ärenden i sina verk, medan de verkliga

ledarna af det statistiska arbetet inom förvaltningsverken icke sitta i kommissionen.

År 1886 uppgick ledamöternas antal till fjorton, och sedan dess

har antalet ökats endast med en representant från Postsparbanken. Såsom

af följande öfversikt framgår, är det egentligen blott sparbanksstatistiken,

som tillkommit i det stora serieverket af Sveriges officiella statistik under

den nya tabellkommissionens egid, och kommissionen bar öfver bulvud taget

utöfvat en föga intensiv verksamhet. Sammanträdena ba i medeltal varit

ett till två om året och ha stundom hållits med betydande tidsalbrott. Kommissionens

ordförande, ledamöter och sekreterare åtnjuta i denna sin egenskap

intet arfvode.

Redan innan denna förändring i den rådplägande statistiska församlingen

vidtogs, hade Statistiska centralbyrån undergått en omorganisation.

Byrån, som under de första åren af sin tillvaro hufvudsakligen var sysselsatt

med befolkningsstatistiken, erhöll såsom af det följande framgår så småningom

ett mera utvidgadt arbetsfält. Den mångsidigare verksamheten

framkallade år 1879 en omorganisation af verket, hvilket sedan dess utgöres

af en öfverdirektör såsom chef, tre förste aktuarier och två aktuarier, förutom

amanuenser och räknebiträden samt från början af år 1906 en på extra

stat uppförd aktuarie. I samband med omorganisationen lösgjordes byrån

från Kungl. Maj:ts kansli som den förut tillhört och erhöll sin första instruktion

den 7 november 1879, hvilken trädde i kraft från början af år 1880.

En af det nya ämbetsverkets och framför allt Statistiska beredningens

första uppgifter var att tillse, att alla grenar af den officiella statistiken så

vidt möjligt blefvo på likartadt sätt till sitt yttre anordnade och på lämpligt

sätt till ett helt förenade. 1 sådant syfte blef efter bemedling af beredningen

bestämdt, att samtliga statistiska berättelser skulle utgifvas i lika

format under den gemensamma titeln Bidrag till Sveriges officiella statistik

med särskild littera för hvarje ämne eller ämnesgrupp. Före 1850-talets

slut omfattade nämnda samlingsverk följande publikationer, nämligen:

A) Befolkningsstatistik från och med år 1851,

B) Rättsväsendet från och med åren 1857/1858,

C) Bergshandtering en från och med år 1858,

D) Fabrilcer och manufakturer från och med år 1858,

E) Inrikes sjöfart och handel från och med år 1858,

F) Utrikes handel och sjöfart från och med år 1858, samt

G) Fångvården från och med år 1859.

För närvarande omfattar samlingsverket icke mindre än tjugutre littera:

(A—Y), och ensamt detta faktum vittnar om den officiella svenska statistikens

framåtskridande och landvinningar under senare årtionden. Att

Bidrag till

Sveriges

officiella

statistik

26

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

märka är för öfrigt att betydande statistik, framför allt socialstatistik, under

senare åren tillkommit på statens bekostnad utan att inrangeras i ofvannämnda

serieverk.

A. Befolk- Af de till samma verk börande äldsta berättelserna utgjorde befolkningsstatåtilc

statistikm till en början hufvudföremålet för Statistiska centralbyråns verksamhet.

Den första befolkningsstatistiska berättelsen i samlingsverket afsåg

femårsperioden 1851/1855. Dess första del utgafs såsom förut omnämnts

af tabellkommissionen, hvaremot de därpå följande tvenne delarne redovisande

folkmängden den 31 december 1855 först efter tabellkommissionens

upplösning utgåfvos af Statistiska centralbyrån. Prästerskapets tabellariska

sammandrag afskaffades genom nådig kungörelse den 4 november 1859 och

ersattes dels af summariska redogörelser öfver folkmängden, dels af nominativa

utdrag ur kyrkoböckerna. 1854 års statistiska kommitté hade med ledning

af den erfarenhet, som i ämnet vunnits af den gamla tabellkommissionen,

uttalat den önskan, att befolkningstabellerna skulle insändas till det

statistiska ämbetsverket direkt från socknarna och sålunda prosterisammandragen

af desamma afskaffas, hvarjämte tabellverket borde befrias från alla

uppgifter, som icke vore att i tillfredsställande form hämta ur kyrkoböckerna.

Den 2 oktober 1856 anbefalldes tabellkommissionen afgifva förslag till förverkligande

af kommitténs sålunda uttalade önskningar, och den 2 april 1857

framlade kommissionen »plan för insamlande af uppgifter till Sveriges befolkningsstatistik».

Sedan planen blifvit pröfvad af Prästeståndet, Sundhetskollegium

och Statistiska beredningen, blef densamma af Kungl. Maj:t fastställd

genom nyssnämnda kungörelse den 4 november 1859. Härigenom bestämdes,

att från hvarje församling i riket årligen skulle till Statistiska

centralbyrån insändas dels en summarisk redogörelse öfver folkmängden vid

årets slut, dels nominativa utdrag ur vigsel-, födelse- och dödböckerna. Hvart

femte år räknadt från och med den 31 december 1860 skulle allmän folkräkning

dessutom verkställas med ledning af nominativa utdrag ur husförhörslängderna.

Statistiska centralbyråns befolkningsstatistiska berättelse för femårsperioden

1856/1860, vid hvilket sistnämnda års slut allmän folkräkning efter

1859 års bestämmelser första gången ägde rum, förelåg fullständigt afslutad

den 31 december 1864. Det ligger i öppen dag, att de nya anordnipgarne med hänsyn

till primärmaterialet måste åsamka Statistiska centralbyrån oerhördt mycket

större arbete än det som ålegat den äldre tabellkommissionen. Denna hade från

prosterierna mottagit tabellariska sammandrag af ett jämförelsevis ringa

antal och omfång, men till den nyinrättade byrån insändes för folkräkningen

specifika personförteckningar öfver hela Sveriges befolkning.

Från och med år 1861 utgifvas befolkningsstatistiska berättelser hvarje

år, grundade på de ofvan nämnda årliga uppgifterna från prästerskapet. De

anbefallda folkräkningarna ha hvar annan gång inställts, så att sådana

efter år 1860 hittills ägt rum blott hvart tionde år.

27

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

I samband med representationsreformen anbefalldes centralbyrån att till

ledning vid valen till Riksdagens andra kammare offentliggöra separata

sammandrag öfver rikets folkmängd inom olika administrativa områden. För

redogörelseåren 1865/1886 föreligga sådana sammandrag för hvart tredje år,

och därefter ha jämlikt kungi. kungörelse den 28 maj 1886 dylika sammandrag

årligen offentliggjorts till ledning vid val af riksdagsmän och landstingsman

samt af valmän för utseende af landstingsman.

Den svenska befolkningsstatistiken har undergått en allt mer och mer

vetenskapligt fördjupad bearbetning. De vid folkräkningarne erhållna uppgifterna

om befolkningens fördelning efter yrken äro emellertid såsom nedan

s. 149 framhålles fortfarande mycket bristfälliga.

Den första berättelsen öfver rättsväsendet, som ingick bland Bidrag B. Fätfstill

Sveriges officiella statistik och som afsåg de båda åren 1857 och 1858,

utgjorde en fortsättning af Justitiestatsministerns förut omnämnda två tidigare

ämbetsberättelser, hvilka särskildt under 1840-talet undergått afsevärda

reformer, och hade äfven själf erhållit en i viss mån förändrad form.

Vid 1859/1860 års riksdag upptogs rättsstatistiken till behandling på grund

af en i Bondeståndet väckt motion, hvari bland annat föreslogs att brottmålsstatistiken

skulle öfverflyttas till Statistiska centralbyrån. Förslaget

tillstyrktes af vederbörande utskott och antogs i Borgar- och Bondestånden,

men afslogs af Adeln och Prästeståndet.

Till 1879 års berättelse reviderades formulären för primäruppgifternas

inhämtande. Sedermera ha de rättsstatistiska berättelserna icke undergått

några afsevärda förändringar. Anmärkas må att det bos Justitiedepartementet

jämlikt lagen den 17 oktober 1900 förda straffregistret ännu icke underkastats

den ingående bearbetning, som erfordras för åstadkommande af en

verklig återfallsstatistik.

De af Kommerskollegium utgifva näring sstatistiska berättelserna, litt. C—F.

C—F i Bidrag till Sveriges officiella statistik, ägnades af 1854 års statist!- statistik.

ska kommitté i jämförelse med befolkningsstatistiken en mycket underordnad

uppmärksamhet. Kommittén framställde visserligen åtskilliga kritiska

anmärkningar mot dessa berättelsers innehåll men förbigick med tystnad

frågan, huruvida Kommerskollegii organisation hade tillbörligen tillgodosett

de viktiga statistiska ärenden, som kollegiet fått i uppdrag att handlägga.

Och dock röjde de dåvarande näringsstatistiska berättelserna framför allt

bristande intresse och duglighet för sitt kall hos den personal, som inom

kollegiet hufvudsakligen omhänderhade statistikens skötsel och vård. Flter år

1861 var det såsom förut blifvit sagdt kollegiets kammarkontor, hvarå under

vederbörande kommerseråds öfverinseende och ansvar utarbetandet af näringsstatistiken

väsentligen hvilade, men detta kontor hade dessutom att förvalta

betydande penningmedel och förrätta åtskillig bok- och räkenskapsföring,

28

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

så att dess arbete långt ifrån odeladt kunde insättas på statistiken. Allt

efter som det kommersiella och industriella näringslifvet tillväxte i landet,

tilldrog sig emellertid näringsstatistiken naturligtvis ett ökadt intresse och

började alltmera göras till föremål för ingående kritik. De uppenbara bristerna

i denna statistik voro ingalunda den minsta anledningen till att

det rop på en genomgripande omorganisation eller ett fullständigt afskaffande

af Kommerskollegium, hvilket tid efter annan alltifrån det nya statsskickets

införande låtit sig höra, tillväxte i styrka och uthållighet. Detta

jämte andra omständigheter föranledde slutligen tillsättandet den 5 juni 1874

af eu kommitté med uppdrag att verkställa utredning i frågan, och den 13

januari 1875 afgaf denna kommitté betänkande och förslag i fråga om

Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation. Kommittén, som

vid sin utredning kom till den slutsatsen, att Kommerskollegium borde indragas

och ersättas af en icke kollegial »Styrelse för handel och näringar», ägnade

ganska stor uppmärksamhet åt näringsstatistiken, och en af kommitténs

ledamöter, dåvarande chefen för Statistiska centralbyrån Fr. Th. Berg, afgaf

där öfver ett särskildt i en följande afdelning af detta betänkande (s. 90)

närmare relateradt yttrande, däri han såsom sin mening uttalade, att näringsstatistiken

bäst skulle tillgodoses, om dess bearbetning fortfarande blefve

attribution till den eller de centrala ämbetsmyndigheter inom hvilkas förvaltningsområde

föremålen för densamma voro förlagda eller komme att förläggas.

Kommitténs öfriga ledamöter voro af samma mening som Berg

och föreslogo sålunda, att den styrelse för handel och näringar, som enligt

kommitténs betänkande skulle träda i stället för Kommerskollegium,

borde genom sina olika rotlar eller byråer bestyra utgifvandet af de näringsstatistiska

berättelserna. För uteslutande statistiskt ändamål förordade

kommittén upprättandet inom ett kammarkontor i det nya verket af två

kontrollörsbefattningar i lönevillkor likställda med aktuariesysslorna i Statistiska

centralbyrån samt i stället indragningen af kammarförvant- och kammarskrifvarbefattningarne.

Proposition om Kommerskollegii indragning i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs förslag (de båda af kommittén

föreslagna kontrollörerna voro i propositionen ersatta af två aktuarie!-)

aflämnades till 1875 års riksdag men blef af statsutskottet afstyrkt och af

Riksdagen utslagen, enär densamma icke syntes innebära en tillräckligt definitiv

lösning af näringsförvaltningens ordnande.

Frågan härom stod dock kvar på den politiska dagordningen, och den

5 januari 1881 anmälde chefen för Civildepartementet sin afsikt att, oaktadt

den ifrågasatta indragningen af Kommerskollegium ännu icke kunde genomföras,

föreslå framställning till Riksdagen om de ändringar i kollegiets och

Statistiska centralbyråns stater, som kunde föranledas af näringsstatistikens

öfverflyttning till centralbyrån. Förslag huru en sådan öfverflyttning skulle

kunna verkställas hade uppgjorts af Statistiska centralbyråns chef, och

Kommerskollegium hade erhållit befallning att afgifva utlåtande öfver för

-

SVENSKA. STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

29

slaget. Kollegiets utlåtande inkom till Civildepartementet den 9 februari

1881, men några vidare åtgärder i ärendet synas denna gång ej blifvit vidtagna.

Den 2 november 1888 tillsattes för frågans förnyade utredning åter en

kommitté, som den 12 mars 1884 afgaf betänkande och förslag angående

Kommerskollegii indragning eller ombildning. Äfven denna kommitté föreslog,

att Kömmerskollegium borde ersättas af en icke kollegial styrelse

för handel och näringar. Beträffande näringsstatistiken fann kommittén på

grunder som i annat sammanhang komma att anföras (s. 91), att den egentliga

anledningen till dess brister och de däraf framkallade krafven på dess öfverflyttning

till Statistiska centralbyrån vore att söka i förvaltningsverkets

organisation och föreslog för afhjälpande häraf, att inom den ifrågasatta

nya styrelsen för handel och näringar borde upprättas en med verkets öfriga

byråer sidoordnad och i allo fullt likställd byrå utrustad med både byråchef

och sekreterare samt med kufvuduppgift att ombestyra näringsstatistikens

skötsel.

Detta förslag till näringsstatistikens ämbetsorganisation kom aldrig

under ompröfning af Eiksdagen. Kungl. Maj:t aflat nämligen till 1885

års riksdag proposition om inrättandet af ett nytt statsdepartement för

landtbruk, industri och handel i hvilket det var meningen att låta

Kommerskollegium uppgå, sedan dock först en del af kollegiets ärenden

öfverflyttats på andra verk. Till dessa ärenden hörde näringsstatistiken,

som dåvarande civilministern ansåg borde öfverlåtas till Statistiska

centralbyrån. Jämlikt uttalande till statsrådsprotokollet fann nämnde

departementschef, att de skäl, hvilka föranledt 1883 års kommitté att afstyrka

näringsstatistikens skiljande från den myndighet, som har att bevaka handelns

och näringarnes intressen, visserligen voro beaktansvärda men dock

saf den beskaffenhet, att de med den lifliga och bekväma växelverkan, som

numera ägde rum mellan statsdepartementen och de dem underlydande centrala

ämbetsverken, torde med god vilja och lämpliga anordningar böra kunna

öfvervinnas». Den förstärkning af arbetskrafterna i Statistiska centralbyrån,

som ansågs nödvändiggöras genom byråns öfvertagande af näringsstatistiken,

utgjordes af två förste aktuarier, två amanuenser och tre extra biträden.

Förslaget om inrättande af ett nytt statsdepartement antogs till hvilande

i grundlagsenlig ordning vid nämnda riksdag men föll vid 1888 års riksdag.

Efter år 1888 återupptogs planen att omorganisera Kommerskollegium

med bibehållande af dess ställning såsom eu fristående centralstyrelse för

handel och näringar, för hvilken plan inflytelserika stämmor låtit höra

sig vid 1888 års riksdag. Proposition om Kommerskollegii omorganisation

i antydd riktning aflämnades till 1891 års riksdag och bifölls af densamma

trots statsutskottets afstyrkande. Vid denna ombildning hade hänsyn

tagits till den af 1883 års kommitté åvägabragta utredningen. Närings-*

statistiken hade dock blifvit jämförelsevis styfmoderligt behandlad. Veder

-

30

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

hörande departementschef anförde till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891,

då Kommerskollegii nya stat förevar, såsom sin mening, att näringsstatistiken

visserligen i flera väsentliga afseenden behöfde förbättras och att arbetet

härå borde blifva en bland det ombildade ämbetsverkets första uppgifter,

äfvensom att statistikens råtta behandling förutsatte vidlyftiga arbetsprocesser,

hvilka vore af synnerligen grannlaga art och därför måste anförtros

åt personer med ej ringa erfarenhet och särskilda insikter, men att själfva

arten af de statistiska göromålen vore sådan, att desamma borde kunna på

ett tillfredsställande sätt ombesörjas äfven utan anställandet inom ämbetsverket

af en särskild byråchef för dithörande ärendens handläggning, endast

det sörjdes för att tillräckliga och lämpliga arbetskrafter i öfrigt funnes att

tillgå. För att de statistiska arbetena skulle kunna bedrifvas så, att det

med dem afsedda ändamål vunnes, erfordrades enligt departementschefens

åsikt en särskild afdelning, som uteslutande därmed sysselsattes. Föreståndaren

för afdelningen syntes blifva mest jämförlig med en förste aktuarie i

Statistiska centralbyrån och därför böra likställas med denne i aflöningsförmåner.

Under honom erfordrades endast en ordinarie tjänsteman likställd

med en aktuarie i nämnda byrå jämte två amanuenser, under förutsättning

likväl att tillräckliga medel funnes att tillgå för anlitande jämväl af andra

extra biträden för utförande af sådana göromål, som lämpligen kunde åt dylika

biträden anförtros.

Man hade sålunda beredt näringsstatistiken i det ombildade Kommerskollegium

en betydligt nedsatt ställning i förhållande till den som 1883 års

kommitté åt densamma tillämnat och hade icke ens åt den förunnat

samma ordinarie arbetspersonal, som man i händelse 1885 års förut berörda

kungl. proposition vunnit Riksdagens bifall ämnat begära för densamma i

Statistiska centralbyrån.

Den sålunda inrättade statistiska afdelningen inom Kommerskollegium

trädde i verksamhet med 1892 års ingång och grep sig oförtöfvadt an med den

vanskötta näringsstatistikens förbättring i såväl formellt som materiellt afseende,

hvarom de officiella berättelserna bära ett oförtydbart vittnesbörd. Snart nog

visade sig emellertid, att de mera kvalificerade arbetskrafterna blifvit alldeles

för knappt tillmätta å afdelningen, hvarför dessa undan för undan allt efter

som reformarbetet svällt ut öfver näringsstatistikens olika grenar måst ökas.

För närvarande finnas å afdelningen inrättade förutom förste aktuariens

chefsplats två ordinarie och två extra aktuarietjänster samt åtta amanuensbefattningar,

hvarjämte ett manligt och tio kvinnliga biträden där regelbundet

sysselsättas. En god ledning i sitt reformarbete har afdelningen haft

i de betänkanden, som afgifvits af redan den 15 maj 1886 tillsatta sakkunnige

för näringsstatistikens förbättrande. De sakkunnige, som utgjordes af

t. f. presidenten i Kommerskollegium C. Fr. Weern och chefen för Statistiska

centralbyrån Elis Sidenbladh, afgåfvo betänkande rörande bergverksstatistiken

den 21 april 1890, rörande fabriks- och handtverksstatistiken den 13

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

31

maj 1893, rörande handelsstatistiken den 10 april 1897 samt rörande sjöfartsstatistiken

den 1 november 1897.

I många och viktiga delar ha de förslag som berörda betänkanden

innehålla blifvit genomförda i de näringsstatistiska publikationerna, hvilka

ingå bland bidragen till Sveriges officiella statistik under följande littera;

och titlar; C) Bergshandteringen, D) Fabriker och handtverk, E) Sjöfart

och F) Handel. I handelsstatistiken har därjämte den statistiska varuförteckning

till hvilken denna kommitté år 1906 uppgjorde förslag och som

af Kungl. ]V!aj:t fastställts att gälla från och med 1907 års ingång medfört

genomgripande förändringar. Mycket återstår emellertid, såsom kommittén

i annat sammanhang närmare skall uppvisa, att förbättra och fullända

i den svenska näringsstatistiken, särskildt beträffande utrikeshandeln

samt åstadkommandet af en verklig industriell produktionsstatistik, uppgifter

och mål af sådan omfattning och betydelse, att de icke synas låta

förena sig med de snafva organisationsformer hvarunder det näringsstatistiska

arbetet för närvarande bedrifves.

Hvad beträffar den sista af de sju äldsta serierna af Bidrag till G. FångSveriges

officiella statistik eller litt. G) Fångvårdsstyrelsens berättelser om vartlenfångvården,

har denna icke undergått några väsentliga förändringar.

Enligt gällande instruktion för Fångvårdsstyrelsen den 22 november 1877

åligger det styrelsen att före slutet af hvarje år angående fångvårdens alla

förvaltningsgrenar afgifva berättelse för det nästföregående året. Byråcheferna

för kansli- och kameralärenden äro enligt § 31 i instruktionen ålagda

att med nödigt biträde bereda och uppsätta hvar sin andel af årsberättelsen

till hvars ekonomiska afdelningar dessutom verkets kassör är uttryckligen

förpliktad att uppgöra behöfliga uträkningar och tabellariska sammandrag.

Skyldigheten att upprätta de på fångvårdsinrättningarnes uppgifter angående

personalredovisningen grundade tabellerna, hvilken enligt instruktionen ålåg

registratorn, har genom kungl. bref den 20 april 1892 öfverflyttats på notarien.

I sitt den 23 mars 1909 afl ämnade betänkande angående reglering af

löneförhållanden m. m. vid Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten har

löneregleringskommittén föreslagit, att i en blifvande ny instruktion borde

åt chefen för Fångvårdsstyrelsen uppdragas uppsättandet af styrelsens årsberättelse

med ledning af de statistiska tabeller och öfversikter, som de

särskilda byråerna ha att utarbeta.

På grund af i det föregående anförda uttalanden i 1854 års statistiska h. Kungl.

kommittés betänkande var det gifvetvis att vänta, att Statistiska beredningen

i sin verksamhet att rensa den officiella statistiken såväl från upp- hafvandes

gifter insamlade efter osäkra metoder som från dubbelredovisningar och redogörelser

för naturförhållanden m. m. af mera konstant beskaffenhet, skulle

strängt nagelfara Kungl. Maj:ts befallning skaf vandes femårsberättelser, så

-

32

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

dana dessa förelågo efter kungl. brefven af 1821 och 1827. Beredningen

tog ock berörda berättelser under grundlig ompröfning samt beslöt att uppdraga

åt sin ständige föredragande att inkomma med förslag till deras

ombildning. Ett sådant förslag afgafs den 29 juni 1861 och gick i samma

hufvudriktning som kommitténs betänkande. Till förslaget hörde att

Statistiska centralbyrån borde af de skilda länsredogörelserna utarbeta ett

sammandrag för hela riket. För underlättande af dettas upprättande föreslogs,

att sådana uppgifter, som kunde numeriskt affattas och där förhållandena

sådant tilläte borde afgifvas för samtliga län, skulle uppställas i tabellform

efter vissa formulär.

Den 25 oktober 1861 beslöt Kungl. Maj:t, att det afgifna förslaget i den

utsträckning sig göra läte borde läggas till grund redan för utarbetandet af

femårsberättelserna för åren 1856/1860. Kungl. Maj ds befallningshafvandes

femårsberättelser ingå sålunda från och med perioden 1856/1860 såsom litt.

H. i nyssnämnda samlingsverk.

Den form som härmed gifvits åt länsberättelserna bestod till och med

redogörelseperioden 1871/1875. Vid midten af 1870-talet hade, såsom af den

följande framställningen framgår, den svenska riksstatistiken nått en sådan

utveckling, att man syntes vara berättigad skrida till den utgallring af

uppgifter i länsberättelserna, hvilken 1861 års förslag ställt i utsikt. Vid utarbetandet

af de nya formulär som för ändamålet ansågos nödiga gjorde sig

i allmänhet den grundsats gällande, att omtryck i tabellform af numeriska

data, som offentliggöras i centralmyndigheternas berättelser, så vidt sig göra

läte måtte undvikas, hvaremot större utförlighet borde ägnas åt sådana

länets förhållanden om hvilka kunskap på annan officiell väg ej vore tillgänglig.

Samma grundsatser ha äfven sedermera gjort sig gällande och

vunnit tillämpning i afseende på tabellbilagorna till ifrågavarande berättelser. i.

i. Telegraf- Litt. I. af det statistiska samlingsverket kom att intagas af Telegrafväsende0/1"

styr°lseris berättelser från och med år 1861 om telegrafväsendet. Den första telegraflinjen

i vårt land öppnades i september 1853 mellan Stockholm och Uppsala,

och den 2 augusti 1856 utfärdades det första reglementet för det elektriska telegrafverket

i riket. Enligt detta reglementes § 51 skulle telegrafverkets chef

årligen till Kungl. Maj:t aflämna berättelse om verkets ekonomiska ställning

och dess verksamhet senast två månader efter det slutlikvid med vederbörande

utländska telegrafstyrelser hunnit upppgöras. Jämlikt denna bestämmelse

afgaf styrelsen för telegrafverket i riket förvaltningsberättelser för

åren 1856/1858. Berättelserna ha sedermera jämlikt utfärdade instruktioner

fortsatts af Telegrafstyrelsen, som från och med år 1861 ersatte nyssnämnda

styrelse. Enligt § 5 i nu gällande instruktion af den 11 oktober

1907 åligger det styrelsen att hvarje år före september månads utgång till

Kungl. Maj:t afgifva berättelse om telegrafverkets förvaltning under det näst

förutgångna året. De statistiska göromålen tillhöra för närvarande verkets

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

33

administrativa byrå, hvars byråchef för styrelsen föredrager årsberättelserna.

Sekreteraren ombesörjer sammanfattningen af textafdelningen, hvaremot upprättandet

af de flesta tabellbilagorna åligger två å byrån anställda statistiker

af hvilka den ena är öfvertalig. Det statistiska arbete som uteslutande

afser utlandet förrättas af byråns aktuarie.

Beträffande berättelsernas innehåll må här endast påpekas, att desamma

sedan år 1883 redogöra icke allenast för telegrafväsendets utan ock för rikstelefonväsendets

skötsel och utveckling. I öfverensstämmelse härmed har

från och med årgången 1909 publikationens titel ändrats till Telegraf- och

telefonväsendet.

De Sundhetskollegium år 1852 anbefallda årliga berättelserna om medi- k. Hälso

cinalverket

infördes från och med redogörelseåret 1861 såsom berättelser om oc\ sJuk~

“ värden

hälso- och sjukvården under litt. Kl. i det statistiska samlingsverket.

Från och med årgången 1878 afgifvas ifrågavarande berättelser af Medicinalstyrelsen

som nämnda år aflöste Sundhetskollegium. Såsom litt. Kli.

offentliggjordes för år 1861 redogörelse af Serafimer-ordensgillet dels rörande

sjukvården vid hospitalen i riket jämte den inre hushållningen därstädes,,

dels på nådig befallning rörande Allmänna hospitals- och barnhusfonden.

Serafimer-ordensgillet, hvithet år 1787 upprättats såsom öfverstyrelse för

hospital och barnhus, hade före ifrågavarande tid endast inför Kungl. Maj:t i

ordenskapitlet årligen afgifvit en kort öfversikt öfver förvaltningen af under

gillets uppsikt ställda inrättningar, men dessa årsöfversikter hade icke

offentliggjorts i tryck. Serafimer-ordensgillet upphäfdes genom kungl. bref

den 12 maj 1876 och öfverstyrelsen öfver hospitalen tillföll då Sundhetskollegium.

Den sista berättelse om hälso- och sjukvård som afgafs af Serafimerordensgillet

afsåg år 1875. Sundhetskollegium afgaf berättelse om hospitalen

m. m. för år 1876, och sedermera ha berättelser i samma ämne utgifvits

af kollegiets efterträdare Medicinalstyrelsen. Berättelserna, som från början

och till och med årgången 1900 buro undertiteln Öfverstyrelsens öfver hospitalen

underdåniga berättelse, bära från och med redogörelseåret 1901 underrubriken

Medicinalstyrelsens underdåniga berättelse angående sinnessjuk vården

i riket.

Enligt gällande instruktion för Medicinalstyrelsen af den 31 december 1900

med ändringar den 18 oktober 1901 skall Medicinalstyrelsen årligen afgifva

berättelse om förhållandet med hälso- och sjukvården i riket samt om alla till

styrelsens förvaltning och åtgärd hörande ämnen. Det åligger hvarje hälsovårdsnämnd,

hvarje innehafvare af någon statens läkartjänst eller -befattning samt

hvarje i kommuns eller annan tjänst anställd läkare som därför åtnjuter

tjänstårsberäkning att årligen till styrelsen insända årsredogörelse för sin

verksamhet, affattade enligt af styrelsen kungjorda formulär. Från andra

läkare, som ha under sin vård stiftelsers eller kommuners sjukvårdsinrättningar

eller hvilka förestå brunns-, bad- och andra för sjukas behandling

3—091045 Stat. korn. bet.

34

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

L. Statens

järnvägstrafik.

afsedda anstalter, äger Medicinalstyrelsen årligen erhålla enahanda redogörelser

för dessa inrättningars eller anstalters verksamhet, och från hvarje

läkare, antingen han är i tjänst anställd eller endast utöfvar enskild praktik,

äger styrelsen att om anledning därtill förekommer begära och erhålla upplysningar,

förklaringar eller underrättelser i särskilda fall. Hvad sålunda

är stadgadt om läkare, gäller ock i statens eller kommuners tjänst anställda

eller eljest praktiserande veterinärer.

I fråga om utarbetande af styrelsens årsberättelser bestämmer § 38 i

instruktionen, att det åligger en hvar af Medicinalstyrelsens ledamöter att

utarbeta sin andel däraf. För närvarande är en af professorerna vid Karolinska

mediko-kirurgiska institutet dessutom särskildt anställd i styrelsen

såsom biträdande vid statistiska arbeten.

Med redogörelseåret 1862 inträda berättelserna om statens järnvägstrafik

under litt. L. bland bidragen till Sveriges officiella statistik. Kommittén

tillåter sig erinra, att de första statsanslagen till byggande af järnvägar i vårt

land beviljades af 1854 års riksdag och att åt öfversten Nils Ericson genom

kungl. bref den 22 januari 1855 anförtroddes »högsta ledningen och administrationen

af de såsom stamlinjer beslutade järnvägsföretagen». När Ericson vid

slutet af år 1862 afgick såsom chef för statens järnvägar, organiserades genom

kungl. bref den 30 december 1862 tvenne styrelser, nämligen Styrelsen öfver

statens järnvägsbyggnader och Styrelsen för statens järnvägstrafik. Sedan

den förra af dessa styrelser år 1882 upplösts och ledningen af statens järnvägsbyggnader

genom kungörelse den 28 september 1888 uppdragits åt den

senare styrelsen, bär denna namnet Järnvägsstyrelsen.

När Ericson afgick från chefskapet för statens järnvägsbyggnader voro

inalles 62a mil statsbanor trafikerade, och man finner att Ericson till Kungl.

Maj:t afgifvit kortare årsredogörelser för trafikens omfattning och det ekonomiska

resultatet för de banor eller bandelar, som under hans chefskap successive

öppnades för trafik. Dessa årsredogörelser äro veterligen icke tryckta

men åberopas och sammanfattas till sitt hufvudinnehåll inledningsvis i den

berättelse om statens järnvägstrafik under år 1862, hvilken Styrelsen för statens

järnvägstrafik den 25 juli 1863 afgaf och som såsom ofvan blifvit erinradt

ingick i serieverket öfver Sveriges officiella statistik. Bemälda styrelse offentliggjorde

sedermera år efter år vederbörlig trafikredogörelse och ålades genom

sin första instruktion den 17 september 1869 att före utgången af hvarje år ingifva

sådan för det sistförfluten året. Enligt nu gällande instruktion för

Järnvägsstyrelsen af den 31 december 1907 skall förvaltningsberättelsen afgifvas

före september månads utgång året näst efter det berättelsen afser.

Ifrågavarande berättelser voro till en början af tämligen anspråkslös

beskaffenhet men ha med den fortgående utvidgningen af statsbanenätet och

det nät af andra järnvägar, in- och utländska, hvarmed detta blifvit sammanknutet

eller trädt i samtrafik, naturligtvis fått sitt uppgiftsmaterial

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

35

förstoradt, på samma gång som statsbaneförvaltningens alltmer invecklade

maskineri påkallat statistiska observationer af allt flera olikartade förhållanden

och af alltmera minutiös natur. Ett synnerligen betydande reformarbete

med hänsyn till berättelsernas såväl sakliga innehåll som formella

uppställning förbereddes genom en af styrelsen i oktober 1903 tillsatt statistisk

kommitté, hvars betänkande rörande årsredogörelserna för statens

järnvägstrafik afgafs i juni 1904. Med hufvudsaklig ledning af detta kommittébetänkande

ha ifrågavarande berättelser för redogörelseåren 1905 och

1906 fullständigt omgestaltats. Såsom särskilda bihang till berättelserna för

åren 1906/1908 ha offentliggjorts detaljerade redogörelser för statens transporter

af vagnslastgods m. in., hvilka redogörelser föregåtts af en mera

extraordinär utredning rörande statens järnvägars fraktgodstrafik under

år 1904.

I berättelserna om statens järnvägstrafik ingingo för redogörelseåren

1865/1877 några kortfattade tabellariska uppgifter om de enskilda järnvägarna.

Då insamlandet af dessa uppgifter visade sig afsevärdt fördröja afgifvandet

af berättelsen om statsjärnvägarna, gjordes desamma sammanställda med motsvarande

numeriska data ur statsbaneberättelsen till föremål för en separat

statistisk publikation benämnd Allmän svensk järn vägsstatistik, hvilken

från och med redogörelseåret 1878 fortgått i oafbruten följd. Denna publikation,

hvilken numera enligt instruktion åligger Järnvägsstyrelsen att hvarje

år utarbeta och offentliggöra, var länge mindre tillfredsställande, enär

det uppgiftsmaterial, som till densamma insamlades från de enskilda järnvägarnas

förvaltningar, i flera hänseenden var bristfälligt och för öfrigt

underkastades otillräcklig granskning och bearbetning. Berättelserna blefvo

dessutom så småningom mycket försenade. Den förut omnämnda järnvägsstatistiska

kommitté som tillsattes år 1903 hade i uppdrag att inkomma med förslag

till förbättring äfven af Allmän svensk järnvägsstatistik, och den 27 februari

1905 afgaf kommittén sitt betänkande öfver ifrågavarande del af Järnvägsstyrelsens

årsberättelser. Med ledning af detta kommittébetänkande har Allmän

svensk järnvägsstatistik under senare år undergått en stor utvidgning och

förbättring, hvilken synes vara desto mera beaktansvärd, som icke samtliga

enskilda järnvägar äro författningsenligt förpliktade att afgifva statistiska

uppgifter öfver sin verksamhet. Enligt kungl. bref den 4 juni 1868 äro visserligen

alla enskilda järnvägar som åtnjutit statsbidrag skyldiga att efter

af Järnvägsstyrelsen tillhandahållna formulär lämna dylika uppgifter, och i

alla yngre koncessioner ingår skyldighet att afgifva sådana bland själfva

villkoren för koncessionens beviljande och fortbestånd. Några äldre järnvägar

som icke åtnj utit statsbidrag äro emellertid icke på grund af någon som

helst föreskrift skyldiga att till Järnvägsstyrelsen redovisa sin rörelse men

göra detta dock frivilligt. Skyldiga att afgifva statistiska redogörelser äro ej

heller spårvägarna, hvilka alldeles icke redovisas i Allmän svensk järnvägsstatistik,

ehuru någon egentlig skillnad mellan vissa slags järnvägar och spår

-

36

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Postver

ket.

vägar näppeligen torde kunna fastslås. För kännedom om dessa kommunikationsanstalter

är man hänvisad till de trafikerande bolagens affärsredogörelser,

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse!'' samt de kommunalstatistiska

årsböckerna för Stockholm och Göteborg.

De statistiska göromålen voro redan vid trafikstyrelsens upprättande af

sådan betydelse, att ett statistiskt kontor förestådt af en statistiker omedelbart

inrättades hos sagda styrelse. Enligt styrelsens första instruktion

skulle dess statistiska kontor bestå af en föreståndare, en bokhållare och ett

efter hvarje års behof afpassadt antal kontorsskrifvare. Denna organisationsform

kan kontoret i det hela ännu sägas bibehålla, om ock föreståndaren sedan

år 1897 bär titeln förste aktuarie samt bokhållarnes antal blifvit ökadt till

fem af hvilka två åtnjuta högre lönevillkor än de öfriga och benämnas förste

bokhållare. Förste aktuarien nämnes af Kungl. Maj:t, men kontorets öfriga

tjänstemän för hvilka såsom kompetens villkor endast erfordras realskoleexamen

eller däremot svarande examen vid läroverk för flickor tillsättas af

styrelsen. Kontorets arbetspersonal räknar inalles omkring fyrtio fast anställda

personer, däraf trettio å ordinarie stat, samt dessutom särskildt under

tiden mars—september ett stort antal tillfälliga biträden. Kontoret subordinerar

under styrelsens administrativa byrå, hvars byrådirektör föredrager

de statistiska ärendena inför styrelsen.

Oafsedt de affärsredogörelser, som poststyrelsen i likhet med alla öfriga

penningförvaltande verk till följd af instruktionen för Rikets ständers revisorer

af den 27 februari 1830 fick sig ålagdt att utarbeta till början af

hvarje statsrevision, återför sig den äldsta bestämmelsen angående poststyrelsens

skyldighet att afgifva förvaltningsberättelser till Kungl. Maj:ts instruktion

för Generalpoststyrelsen af den 6 november 1863, hvars § 26 stadgade att

»före slutet af hvart år afgifve styrelsen till Kungl. Maj :t underdånig berättelse

om postverkets förvaltning under det näst förutgångna året». Den första af

Generalpoststyrelsen på grund af anförda bestämmelse utgifna förvaltningsberättelsen,

hvilken ingick under litt. M. i det statistiska samlingsverket, afser

närmast år 1864 men innehåller dessutom en allmän öfversikt af de postala

förhållandena i riket under föregående tid alltifrån det svenska postverkets

ursprung, som är att datera från den af drottning Kristina den 20 februari 1636

utfärdade »förordning om postbåden». Nu gällande instruktion för Generalpoststyrelsen

af den 31 december 1909 bestämmer, att styrelsen före september

månads utgång hvarje år skall afgifva berättelse om postverkets förvaltning

under det nästförutgångna året. De statistiska ärendena tillhöra styrelsens

tredje byrå och omhänderhafvas företrädesvis af ett under nämnda byrå sorterande

statistiskt kontor, som från och med 1910 års ingång förestås af en

förste aktuarie och för öfrigt utgöres af en manlig förste postexpeditör jämte

tre kvinnliga postexpeditörer.

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

37

Vid behandlingen af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelsers

omgestaltning riktade sig Statistiska beredningens uppmärksamhet å

angelägenheten att söka åvägabringa en fullständigare och trovärdigare, statistik

öfver jordbruket än den som dessa berättelser hade att erbjuda.

1854 års statistiska kommitté hade för möjliggörandet af en förbättrad jordbruksstatistik

hänvisat till »enskilda jordbrukares välvilliga deltagande och

kommunala myndigheters benägna samverkan på allt sätt underlättade af

ändamålsenliga formulär och arfvoden för det mödosamma arbetet». Kommittén

hade tillika uttalat den meningen, att bearbetningen af det jordbruksstatistiska

primärmaterialet lämpligast borde förläggas till ett »åt den officiella

statistiken ägnadt ämbetsverk understödt af den speciella sakkännedomen

i jordbruksnäringen».

Då frågan upptogs till behandling i Statistiska beredningen, enade man

sig där till en början om att i ärendet inhämta yttrande af Landtbruksakademien.

Akademien hade såsom förut blifvit omnärnndt tagit initiativet till

organiserandet af landshöfdingarnes femårsberättelser år 1821 och hade gjort

fyrfaldiga försök att genom de under 1800-talets förra hälft upprättade hushållningssällskapen

åstadkomma en användbar jordbruksstatistik, med hänsyn

hvartill akademien gifvetvis borde besitta stor sakkunskapi den föreliggande

frågan. Den 13 april 1861 afgaf akademien på begäran till Statistiska beredningen

ett motiveradt förslag till jordbruksstatistikens ordnande. Något

senare framlades inom beredningen ett annat förslag i samma ämne af

beredningens ständige föredragande eller chefen för Statistiska centralbyrån.

Då båda förslagen blifvit utförligt relaterade i denna kommittés den 30

maj 1908 afgifna betänkande rörande jordbruksstatistik och för öfrigt finnas

in extenso tryckta i Statistisk tidskrift för ar 1862, ma här endast framhallas,

att båda förslagen betecknade hushållningssällskapen såsom de lämpligaste

mellanhänderna för jordbruksstatistiska uppgifters insamlande, men att akademiförslaget

syntes taga för själfskrifvet, att den nya jordbruksstatistiken

borde ledas och utarbetas af Landtbruksakademien, under det att det andra

förslaget med stöd af 1854 års kommittés betänkande hänvisade samma statistik

till Statistiska centralbyrån.

Utan att taga bestämdt parti för någotdera förslaget beslöt beredningen vid

sammanträde den 21 september 1861 att hos Kungl. Maj:t anhålla, att båda de

framkomna förslagen måtte tryckas samt yttrande öfver desamma infordras från

länsstyrelser och hushållningssällskap, hvarefter Kungl. Maj:t torde bereda vare

sig Landtbruksakademien eller Statistiska beredningen tillfälle att afgifva

definitivt förslag till jordbruksstatistikens ordnande. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

härmed fattade Kungl. Maj:t den 25 oktober 1861 sitt beslut.

För innehållet i hushållningssällskapens och länsstyrelsernas utlåtanden,

hvilka först under senare hälften af år 1864 hunno fullständigt samlas, finnes

eu allmän sammanfattande öfversikt intagen i denna kommittés nyss åberopade

särskilda betänkande öfver jordbruksstatistiken. Till sammanjämkning af de

N. Jordbruk

och

boskapsskötsel.

38

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

mångfaldiga olika åsikter som i utlåtandena tagit sig uttryck anbefalldes Statistiska

centralbyrån och ej Landtbruksakademien att efter föregången öfverläggning

inom Statistiska beredningen afgifva utlåtande och förslag. I hufvudsaklig

öfverensstämmelse med detta den 17 november 1864 afgifna utlåtande

och förslag beslöt Kungl. Maj:t den 3 mars 1865 rörande jordbruksstatistikens

yttre organisation att uppdraga åt hushållningssällskapen att

ombesörja insamlandet af primäruppgifterna — första gången för år 1865 —

samt dessas granskning och bearbetande till sammandrag, att insamlandet

genom länsstyrelserna af uppgifter i enahanda ämne för framtiden skulle

upphöra samt att de af hushållningssällskapen utarbetade sammandragen

skulle inom juni månads utgång insändas till Statistiska centralbyrån för

att där bearbetas och såsom bidrag till rikets officiella statistik offentliggöras.

I enlighet med dessa bestämmelser, som fortfarande väsentligen ligga till

grund för den svenska jordbruksstatistiken, afgåfvo hushållningssällskapen

i riket sina första officiella berättelser för år 1865. De ingingo bland

Bidrag till Sveriges officiella statistik under litt. N. med innehållsrubriken

Jordbruk och boskapsskötsel. Statistiska centralbyrån har till dessa

berättelser år för år upprättat sammandrag för hela riket, hvarvid är att

märka, att sammandraget för år 1865 tillika ingår i det föreskrifna sammandraget

af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser för perioden

1861/1865. Till länsstyrelsernas senare femårsberättelser insamlades ej vidare

genom kronobetjäningen några särskilda uppgifter rörande jordbruket, utan utfylldes

de för ifrågavarande uppgifter fastställda tabellbilagorna till samma

berättelser, så länge desamma ägde bestånd, medelst användning af hushållningssällskapens

uppgifter, såvidt icke länsstyrelserna föredrogo att helt enkelt

under hänvisning till hushållningssällskapens berättelser utesluta berörda

tabellbilagor.

Hushållningssällskapens berättelser, hvilka i synnerhet genom införandet

under åren 1869 1870 af s. k. lokalundersökningar vunnit i tillförlitlighet,

dela från och med år 1874 litt. N. i det statistiska samlingsverket

med det af Statistiska centralbyrån utarbetade sammandraget af Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes årsväxtberättelser. Dessa berättelser

algålvos jämlikt kung], bref den 12 mars 1799 och den 16 januari 1819 till den

år 1798 upprättade Allmänna magasinsdirektionen, under hvars förvaltning

bland annat hörde samtliga kronomagasin med all räntespannmål, och aflämnades,

sedan sagda direktion år 1827 blifvit upplöst, till Statskontoret, hvilket

efter direktionen öfvertog »magasinsväsendet». Berättelserna omfattade

tre vid skilda tidpunkter af året afgifna rapporter om skörden. Genom

kungl. bref den 5 juni 1874 bestämdes att dessa tre årsväxtberättelser

för framtiden skulle inskränkas till en enda. De nya årsväxttabellerna

skulle icke ingå till Statskontoret utan till Statistiska centralbyrån, som

skulle dels utarbeta ett sammandrag af tabellerna, dels med ledning af års

-

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

växttabellerna och hushållningssällskapens senaste uppgifter om utsädesmängden

verkställa kvantitativ beräkning af årets skörd såväl för hvarje län särskild!

som för hela riket.

I den landtmäteriinstruktion som den 6 augusti 1864 utfärdades ålades generaldirektören

för landtmäteriet att inom den In juni hvarje år till Kungl.

Maj:t insända berättelse om landtmäteriet i riket, hvilken berättelse skulle

innehålla »en sammandragen uppgift om hvad under det förflutna året blifvit

uträttadt såväl vid Generallandtmäterikontoret som ock af landtmätarne i

länen i afseende på mätningar och delningar al ägor, hägnader och vägar

m. m.» Den första på grund af anförda föreskrift utgifna berättelsen om

landtmäteriet afser året 1867 och ingick under litt. O. bland Bidrag till

Sveriges officiella statistik. Med anledning af vissa ändringar den 6 augusti

1879 i landtmäteriinstruktionen ha ifrågavarande årsberättelser från och med

redogörelseåret 1879 afgifvits af Landtmäteristyrelsen, som enligt nu gällande

instruktion af den 22 oktober 1909 är anbefalld att före den 1 oktober afgifva underdånig

berättelse om landtmäteriväsendet i riket med uppgift om hvad

inom styrelsens förvaltningsområde under närmast föregående år utförts.

Förutom sina regelbundna årsberättelser, hvilka meddela särskilda redogöielser

för Landtmäteristyrelsen, landtmäteripersonalen, allmänna skiftesverket,

afvittringsverket samt undervisningen till landtmäteriexamen och i tiiangelmätning,

har styrelsen såsom bihang till årsberättelsen för år 1905 offentliggjort

en historisk utredning rörande dels under åren 1828/1905 utförda

landtmäteriförrättningar och deras omfattning, dels resultaten af landtmäteriverksamheten

i riket. Denna utredning kan i viss män anses ha ersatt

den historisk-statistiska öfversikt rörande Generallandtmäterikontorets och

landtmäteriets i länen uppkomst och verksamhet, hvilken utlofvades såsom

inledning till 1868 års berättelse men då icke medhanns. Utredningen har

emellertid hvad beträffar de utförda landtmäteriförrättningarne att uppvisa

åtskilliga luckor och oegentligheter väsentligen beroende därpå, att en betydande

del af det viktigaste primärmaterialet för ifrågavarande utredning eller

landtmätarnes af ålder afgifna årsredogörelser till åtlydnad af därom i kungl.

brefven den 24 mars 1865 och den 23 januari 1874 meddelade föreskrifter på grund

af bristande utrymme blifvit i samtliga län utom sju till största delen försålda,

sedan de blifvit tio år gamla. Någon för de statistiska ärendenas skötsel

särskild! anställd tjänstepersonal finnes ej inom Landtmäteristyrelsen.

Före år 1909 ombesörjde landtmäterisekreteraren biträdd af amanuenser

årsberättelserna vid sidan af sina öfriga tjänstegöromål. Efter ingången af

år 1909 har landtmäterisekreterarens statistiska göromål öfvergått på en af

verkets nuvarande båda byråchefer.

Ett af de arbetsfält, som 1854 års statistiska kommitté anvisade åt

det nya statistiska centralverket, utgjorde åvägabringandet af en ordnad

O. Landtmäteriet.

P. Undervisningsväsendet.

40

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

statistik öfver undervisningsväsendet. Då emellertid Rikets ständer vid riksdagarne

1856/1858 och 1862/1863 beslöto upprätta två byråer inom Ecklesiastikdepartementet

för ärenden rörande den högre undervisningen och

folkundervisningen, ingick bland de åligganden, som enligt Riksdagens

mening skulle tillkomma berörda byråer, förandet af statistiska och andra

anteckningar, som lör noggrann kännedom om undervisningens och läroverkens

tillstånd vore nödiga. Om Riksdagen tänkte sig att genom dessa

anteckningar skulle möjliggöras en ordnad offentlig undervisningsstatistik,

så visade sig de arbetskrafter hvaröfver byråerna fingo att förfoga

vara alldeles otillräckliga för åstadkommandet af en sådan. Departementet

ansåg sig dock förpliktad t att så godt sig göra lät tillgodose undervisningsstatistikens

intressen. Genom dess försorg publicerades folkskoleinspektörernas

berättelser alltifrån desammas begynnelse med inspektionsperioden

1861/1863, och år 1870 kunde dessutom offentliggöras en allmän statistisk

redogörelse för folkundervisningen den 31 december 1868 grundad i hufvudsak

dels på de berättelser, hvilka skolråden enligt 1842 års folkskolestadga anbefallts

skola afgifva och för hvilka nya formulär år 1865 blifvit fastställda,

dels på nyssnämnda berättelser af folkskoleinspektörerna. Sistnämnda

redogörelse utgafs under litt. P. i serien Bidrag till Sveriges officiella

statistik, hvilket utvisar, att departementet därmed afsåg påbörjandet

af en regelbunden folkskolestatistik. Bristande tillgång på lämpliga arbetskrafter

och för ändamålet disponibla penningmedel vållade emellertid ett

tvärt afbrott i den inledda folkskolestatistiken, som först kom att återupptagas

på 1880-talet.

Redan år 1871 anställdes emellertid ett sakkunnigt biträde vid departementets

byråer för undervisningsväsendet med särskildt uppdrag att utarbeta

planer för olika delar af undervisningsstatistiken. Först utarbetades

af bemälde sakkunnige dels en plan till statistiskt sammandrag rörande elementarläroverken,

hvilken plan underställdes Statistiska beredningens pröfning,

dels ock en detaljerad plan för upprättandet af de för sammandraget

nödiga primäruppgifterna från rektorerna vid de särskilda läroverken. Dä

dessa planer förelågo färdiga, fäste chefen för Ecklesiastikdepartementet genom

ett anförande till statsrådsprotokollet (ifver ecklesiastikärenden den 9

januari 1874 Kungl. Maj:ts uppmärksamhet vid vikten och behofvet af en fortlöpande

statistisk redogörelse för undervisningsväsendet i riket. Departementschelen

hänvisade till de redan färdiga planerna med afseende å en statistik

för elementarläroverken, hvilka planer borde efterföljas af planer till statistik

öfver universiteten och rikets folkskolor, och sedan detta arbete blifvit fullgjordt

borde tillses, huruvida icke den statistiska redogörelsen borde omfatta

jämväl andra under departementet hörande verk och inrättningar, hvilka afsågo

vetenskap och skön konst, äfvensom möjligen utsträckas till vissa kyrkliga

förhållanden, såsom de ecklesiastika egendomarne och deras värde samt de

med kyrkliga ämbeten och tjänster förenade inkomster.

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

41

Därest ett så omfattande statistiskt arbete som det antydda skulle

komma till stånd och öfvertagas af Ecklesiastikdepartementet, ansåg departementschefen,

att för ändamålet måste upprättas en särskild byrå. För

tillfället, då man ännu i det hela var stadd på ett förberedande stadium,

inskränkte sig emellertid departementschefen att föreslå äskandet hos 1874 års

riksdag af ett extra anslag af 5,000 rdr till det sakkunniga biträdets aflöning

under hvartdera af åren 1874 och 1875. Riksdagen, hvars statsutskott fann

att undervisningsstatistiken icke borde åfskiljas från departementets byråer för

undervisningsärenden och sålunda icke borde omhänderhafvas af en särskild

byrå, beviljade det äskade anslaget blott för år 1875, hvilket hade till följd

att det statistiska organisationsarbetet kom att fördröjas. För hvart och ett

af åren 1876/1878 beviljades till de statistiska arbetena i departementet ett

extra anslag af 6,000 kr. hvaraf 4,200 kr. motsvarande en kanslisekreterarelön

användes till det sakkunniga biträdets aflöning och återstoden till aflöning

åt hans tillfälliga biträden. Ifrågavarande arbeten hade vid 1877 års

slut fortskridit så långt, att sedan närmare föreskrifter den 31 december

1875 och den 16 februari 1877 utfärdats angående primäruppgifter från vederbörande

skolråd, folkskoleinspektörer, elementarläroverk och domkapitel

bearbetning af en del utaf det till departementet inkomna uppgiftsmaterialet

blifvit påbörjad. Med hänsyn till den stadga, som undervisningsstatistiken

sålunda vunnit, beviljades vid 1878 års riksdag lön på ordinarie stat

åt en kanslisekreterare inom Ecklesiastikdepartementet med uppdrag att

omhänderhafva de statistiska ärendena, på samma gång som det till departementschefens

förfogande ställda anslaget för amanuenser, vikariatsersättningar,

renskrifning m. m. höjdes med 2,000 kr. Först i september

år 1884 öfverlämnades af departementet den första officiella redogörelsen

om statens elementarläroverk för gossar, afseende läsåret 1876/1877. Berättelsen

intogs under öfverrubriken B) Undervisningsväsendet i samlingsverket

för officiell statistik. Trots den långa tid som krafts för arbetets

utförande saknas i berättelsen en sådan historisk öfversikt öfver

äldre tider, som intagits i en del af de första bältena inom andra aldelningar

af Bidrag till Sveriges officiella statistik. Berättelserna ha för

närvarande framförts till och med läsåret 1905/1906 och bära från och med

redogörelsen för läsåret 1878/1879 underrubriken Berättelse om statens allmänna

läroverk för gossar.

Den planerade folkskolestatistiken syntes länge icke kunna bringas

till stånd. Då frågan motionsvis drogs fram vid 1886 års riksdag, kunde

emellertid Kungl. Maj:t upplysa, att man inom Ecklesiastikdepartementet verkligen

var sysselsatt med utarbetandet af en berättelse angående folkskolorna.

Den berättelse, som vid denna upplysnings afgifvande afsågs, hänförde sig

till folkskoleforhållandena år 1882 och utkom från trycket först år 1887. Den

publicerades under öfverrubriken P) Undervisningsväsendet bland Bidrag

till Sveriges officiella statistik. I densamma ingick en öfversikt af folk

-

42

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

skoleväsendets utveckling till år 1842 samt af dess tillstånd under åren

1876/1881. Sedermera utkom 1883 års berättelse först år 1888, 1884 års först

år 1889 samt 1885 års ej förr än år 1892. Det är af anförda data uppenbart,

att de arbetskrafter och penningmedel, som ställts till departementets

förfogande i statistiskt ändamål, varit alldeles otillräckliga för att möjliggöra

en tidsenlig undervisningsstatistik, men då Kungl. Maj:t för att påskynda

särskildt folkskolestatistiken föreslog 1893 års riksdag att bevilja 3,000 kr.

åt en aktuarie inom Ecklesiastikdepartementet, blef denna framställning

blott sa tillvida bifallen, att Riksdagen för anställande inom departementet

af ett biträde vid utförandet af där förekommande statistiska arbeten beviljade

2,000 kr. Då trots denna förstärkning i arbetskrafterna ingen ny

folkskoleberättelse utkom under åren 1893 och 1894, väcktes en motion vid

1895 års riksdag, att man borde tillsvidare låta anstå med bearbetningen

af primäruppgifterna till folkskolestatistiken för åren 1886,1893 och i stället

gripa sig an med primäruppgifterna för år 1894 och så bedrifva bearbetningen

däraf, att redogörelsen för sistnämnda år kunde offentliggöras före den 1

augusti 1896, då bearbetandet af 1895 års primäruppgifter skulle taga sin början.

I skrifvelse den 16 maj 1895 anhöll Eiksdagen i anledning af denna

motion, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga den åtgärd som kunde finnas erforderlig

för att årligen en officiell statistisk berättelse om folkundervisningen

måtte varda offentliggjord före utgången af det kalenderår, som närmast efterföljde

det hvarunder primäruppgifterna till Ecklesiastikdepartementet bort

inkomma. Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse vidfoga af Ecklesiastikdepartementet

den åtgärden, att man tills vidare förbigick bearbetningen

af de primäruppgifter angående folkskoleväsendet, som för åren 1887/1892

(1886 års berättelse hade den 16 april 1895 af departementet öfverlämnats)

firnnos i departementet hopade, och omedelbart började med granskningen af

de för är 1893 inkomna primäruppgifterna. 1893 års folkskoleberättelse öfverlämnades

den 30 december 1895, och för närvarande är serien fortsatt till och med

redogörelseåret 1906, på samma gång som redogörelser i något förkortad form

offentliggjorts för de öfverhoppade åren 1887/1892.

Efter vid 1903 och 1906 års riksdagar beviljade ytterligare förstärkningar

i arbetskrafterna å Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning, utgöres

denna för närvarande af två amanuenser och fem kvinnliga biträden förutom

kanslisekreteraren-föreståndaren.

Mycket återstår att fullkomna särskildt i folkskolestatistiken, hvilken

såsom jämväl från departementets sida påpekats långt ifrån äger den omfattning

och fullständighet, att den kan ställa det svenska folkskoleväsendet i allsidig

och klar belysning, ännu mindre gifva någon säker ledning för besvarandet

af framställda spörsmål åt hvithet håll utvecklingen i vissa afseenden

sträfvar. Ett förslag till ny plan och nya tabellformulär för statistiken

öfver folkundervisningen har år 1907 utarbetats af tillkallade sakkun

-

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

43

nige inom Ecklesiastikdepartementet. Öfver detta förslag har denna kommitté

den 30 maj 1908 afgifvit utlåtande (se bil. A.)

Dessutom saknas än i dag officiell statistik för universitet och högskolor,

för enskilda läroverk, för fack- och yrkesskolor, för abnormskolor m. m.,

hvarför stora och betydelsefulla arbetsfält ännu återstå att upptagas af den

officiella undervisningsstatistiken, en uppgift som den i sin nuvarande trånga

organisationsform näppeligen torde vara vuxen.

Det för vårt lands hela nationalhushållning utomordentligt betydelsefulla

skogsväsendet erhöll sin första egentliga centralstyrelse den 21 januari 1859,

då Skogsstyrelsen upprättades. I den instruktion, som den 19 november 1869

utfärdades för nämnda styrelse, stadgades att styrelsen årligen före den 1

oktober skulle afgifva »en för det föregående året på grund af ej mindre de

berättelser, redogörelser och andra uppgifter, som inkomma från tjänstemännen

vid skogsstaten och från skogsläroverken, än äfven de iakttagelser, som

styrelsens chef under sina ämbetsresor själf gjort, upprättad berättelse om

skogshushållningens, skogsundervisningens och jaktväsendets tillstånd, hvilken

berättelse skall innehålla bland annat en summarisk redogörelse för de

af skogsstatens tjänstemän och betjänte under året föranledda åtal af förbrytelser

emot skogs- och jaktförfattningarne, äfvensom hvart femte år ett sammandrag

af de fem sistförflutna årens berättelser». På grund af denna bestämmelse

afgaf Skogsstyrelsen årsberättelser om skogsväsendet för åren

1870/1882, hvilka från sin första begynnelse ingingo under litt. Q. bland Bidrag

till Sveriges officiella statistik. Såsom historiska inledningar till den nya

publikationen utgafs af Skogsstyrelsen dels år 1862 en berättelse om tidigare

skogslagstiftning m. in., dels år 1879 en innehållsrik berättelse om skogs- och

jaktväsendet i Sverige intill år 1870, hvilken senare berättelse intagits såsom

nummer 1 af häftena under litt. Q. af det statistiska samlingsverket.

Berättelserna om skogsväsendet ha efter redogörelseåret 1882 fortsatts

af Domänstyrelsen, som inrättades genom kungl. bref den 10 november 1882.

På denna styrelse öfverfiyttades nämligen Skogsstyrelsens åligganden i afseende

på skogsväsendet, på samma gång som åt densamma uppdrogs den

förut åt Kammarkollegium anförtrodda förvaltningen af den kronans fasta egendom,

som ej med stadgad åborätt innehafves eller är till visst statsändamål

anslagen.

Flera af Domänstyrelsens berättelser om skogsväsendet ha åtföljts af

skogsvetenskapliga afhandlingar såsom bihang.

Enligt gällande instruktion den 16 oktober 1908 skall Domänstyrelsen

före hvarje års utgång till Kungl. Maj:t ingifva berättelse rörande skogsväsendet

för näst förutgångna år, hvilken berättelse hvart femte år skall

innehålla ett sammandrag af de fem sistförflutna årens berättelser.

Förteckningar öfver statens utarrenderade egendomar ha alltsedan år

1810 upprättats, intill år 1882 af Kammarkollegium och därefter af Domän

-

Q. Statens

domäner.

44

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

styrelsen. Genom kungl. bref den 20 februari 1880 och den 17 mars 1882

förordnades, att den förteckning öfver kronoegendomarne som dittills afgifvits

till hvarje riksdag för framtiden skulle upprättas blott hvart tredje år och

öfverlämnas till den riksdag, som sammanträdde näst efter det omval till

Riksdagens andra kammare ägt rum. Genom kungl. bref den 25 september

1908 påbjöds att förteckningen hädanefter skulle upprättas för hvarje år,

äfvensom att i densamma en del af Domänstyrelsen föreslagna förändringar

och tillägg skulle vidtagas. Förteckningarne ha af statsutskottet publicerats

år 1868 samt från och med år 1870 hvart tredje år. Af Domänstyrelsen ha

offentliggjorts dels en historik öfver förvaltningen af kronans utarrenderade

egendomar intill år 1883, dels en berättelse om jordbruksdomänerna för åren

1883/1887, hvilka båda publikationer ingått under litt. Q i Bidrag till Sveriges

officiella statistik.

I anledning af skrifvelse från denna kommitté har Statistiska centralbyrån

fått sig ålagdt att göra förteckningen för arrendeåret 1907/1908 till

föremål för statistisk bearbetning. Resultatet af denna bearbetning liar

offentliggjorts i en redogörelse öfver statens utarrenderade domäner arrendeåret

1907/1908, hvilken af centralbyrån afgifvits den 6 april 1910.

Domänstyrelsen saknar för statistiska ärenden särskildt afsedd tjänstepersonal.

I skrifvelse den 23 november 1906 gjorde styrelsen hos Kungl.

Maj it framställning om särskildt anslag för utförande af statistiskt arbete

inom densamma och föreslog anställande på extra stat af en förste aktuarie

för ledning och öfvervakande af arbetet äfvensom anvisande af medel för anställande

af nödigt arbetsbiträde med praktisk och vetenskaplig forstlig fackkunskap

till statistikerns förfogande. Beträffande denna framställning, som

af Kungl. Maj:t den 30 januari 1907 remitterades till löneregleringskommittén,

uttalade nämnda kommitté i sitt den 13 december 1907 afgifna betänkande,

att det vore skäl afvakta Statistiska kommitténs utredning och förslag i fråga

om ordnandet af rikets officiella statistik, innan till vidare pröfning företoges

frågan om anställande af särskild tjänsteman inom Domänstyrelsen, vare sig

på ordinarie eller extra stat, för ledning och öfvervakande af det statistiska

arbetet därstädes.

K. Valstnti- Redan omedelbart efter den nya riksdagsordningens antagande af Rikets

stlk- ständer hemställde chefen för Statistiska centralbyrån i underdånigt memorial

den 23 december 1865, huruvida det icke kunde vara af vikt att insamla

och bearbeta uppgifter rörande de förestående nya valen. Detta förslag vann

Kungl. Maj:ts bifall, men det första försök till en officiell valstatistik som

sålunda företogs utföll icke till full belåtenhet. Resultaten offentliggjordes

i Statistisk tidskrift år 1868. Försöket återupptogs emellertid år 1872 af dåvarande

civilministern. Den 12 juli 1872 förordnades sålunda, att statistiska

uppgifter skulle insamlas och bearbetas icke allenast öfver år 1872 förestående

val af riksdagsmän i Andra kammaren utan äfven för framtiden öfver

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

45

alla inträffande val af riksdagsmän, vare sig till Första eller Andra kammaren.

Uppgifter skulle efter fastställda formulär genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afgifvas af ordförande i kommunalstämmor och landsting, domhafvande

och magistrater m. fl. Bearbetningen uppdrogs åt Statistiska centralbyrån.

Denna gång slog försöket bättre ut, så att redogörelse för riksdagsmannavalen

år 1872 kunde intagas under litt. B. bland Bidrag till Sveriges officiella

statistik. Sedermera ha tillkommit redogörelser för riksdagsmannavalen dels

år 1875, dels under hvar och en af de efterföljande treåriga riksdagsperioderna

till och med perioden 1906/1908.

Under samma littera har Statistiska centralbyrån publicerat två med

anledning af ifrågasatt utsträckning af valrätten till Riksdagens andra kammare

på Riksdagens begäran anbefallda redogörelser angående valrätt till

nämnda kammare, den ena afseende året 1885, den andra året 1900.

Under litt. R. bland bidragen till Sveriges officiella statistik ha äfven

offentliggjorts utförliga berättelser för åren 1871, 1892 och 1904 rörande den

kommunala rösträtten, hvilka undersökningar närmast framkallats af framkomna

förslag till förändring i de lagstadgade grunderna för denna rösträtt

Berättelserna grunda sig på fyrktals- och röstlängder för hvar och en af rikets

kommuner.

Med anledning af de under år 1909 slutligt antagna nya bestämmelserna

rörande val af riksdagsmän samt de i sammanhang härmed vidtagna ändringarne

i kommunallagarna har denna kommitté i skrifvelse till Kung]. Maj:t den

28 januari 1910 (se bil. B.) framställt förslag till omläggning af grunderna

för valstatistiken. I öfverensstämmelse med detta förslag ha genom kungl.

kungörelse den 4 mars 1910 utfärdats nya bestämmelser rörande valstatistiken.

Redan under 1820-talet voro vissa anslag ställda till Kungl. Maj:ts dispo-s

sition för allmännyttiga arbetens understödjande. Dessa penningmedel, som

afsågo rensnings- och flottningsarbeten i de norrländska älfvarne, förvaltades

och redovisades af en särskild strömrensningskommitté. Då nämnda kommitté

år 1827 upphörde, uppdrogs åt det nyinrättade Storamiralsämbetets

tredje afdelning befattningen med strömrensningsmedlen, hvilka därefter skulle

användas hufvudsakligen till understöd af hamn- och kanalanläggningar.

Sedan Storamiral sämbetet indragits i samband med departementalstyrelsens

införande år 1840, uppdrogs dess tredje afdelnings ärenden åt Styrelsen för

allmänna vattenbyggnader, som fullständigt organiserades år 1841 under

förändradt namn af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader. Åt

detta verk öppnades från första början ett större arbetsfält, därigenom att

Rikets ständer vid riksdagen 1840/1841 beviljade stora anslag och fonder

till utförande af en hel mängd större och mindre allmänna arbeten. Jämlikt

den instruktion, som den 6 augusti 1841 utfärdades för den nya styrelsen, skulle

densamma handlägga ärenden, som anginge anläggningar och förbättringar

af kanaler, slussar, vägar, broar, färjor samt andra vatten- och landtkommu

-

Allmänna

arbeten.

46

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

nikationer, hamnbyggnader och muddringar, strömrensningar och arbeten för

beredande af större odlingsföretag medelst ntdikningar eller aftappningar af

sänka trakter och sjöar, vare sig dessa arbeten upplätes åt enskilda med

större eller mindre understöd af allmänna medel mot villkor att till det allmännas

nytta och begagnande vidmakthållas eller desamma helt och hållet

verkställdes på statens bekostnad. Enligt § 7 i instruktionen skulle styrelsen

årligen med ledning af underordnade distriktschefers rapporter till Kungl.

Maj:t afgifva förvaltningsberättelse af hvilken ett sammandrag skulle tryckas

i Posttidningen. Dessutom skulle styrelsen enligt särskild föreskrift liksom

andra penningförvaltande verk till statsrevisorerna lämna redogörelser rörande

användningen af till allmänna arbeten anslagna statsmedel.

Riksdagen år 1872 fann att de berättelser, som styrelsen jämlikt sin

instruktion sålunda afgaf till Kungl. Maj:t, med hänseende till vikten och betydelsen

af de arbeten som utgjorde föremål för styrelsens verksamhet, borde

ingå bland Bidrag till Sveriges officiella statistik, hvaremot berättelserna till

statsrevisorerna kunde upphöra. Med anledning af detta Riksdagens uttalande

anbefalldes styrelsen genom kungl. bref den 27 juni 1873 att med inställande

af redogörelserna till Riksdagens revisorer draga försorg om att styrelsens

berättelser till Kungl. Maj:t inginge i Sveriges officiella statistik. På

grund häraf ingick Styrelsens berättelse för år 1872 under littera och titel S)

Allmänna arbeten i det statistiska samlingsverket. I den första årgången

meddelades på uttrycklig föreskrift i nyssnämnda kungl. bref en inledning

innehållande de hufvudsakligaste bestämmelserna för styrelsens verksamhet

■ samt en summarisk öfversikt öfver dittills samlade iakttagelser

eller vunna resultat. I berättelserna, hvilkas regelbundna innehåll i hufvudsak

framgår af styrelsens förut angifna verksamhetssfär, ingår för åren 1883/

1887 äfven redogörelse för statens järnvägsbyggnader, enär Kungl. Maj:t i skrifvelse

den 2 juni 1882 förordnat, att ledningen och tillsynen öfver dessa byggnader

efter upplösningen af den särskilda Styrelsen öfver statens järnvägsbyggnader

skulle tillsvidare från och med år 1883 tillhöra Styrelsen för allmänna

väg- och vattenbyggnader, hvars namn samma år förändrades till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Sedermera har emellertid genom kungl. bref den 31 maj 1888

förordnats, att ifrågavarande ledning och tillsyn skulle den 1 oktober 1888 öfverflyttas

till Styrelsen för statens järnvägstrafik, hvilken såsom förut påpekats

efter denna öfverflyttning benämnes Järnvägsstyrelsen. För öfrigt må

anmärkas, att sedan Allmän svensk järnvägsstatistik under senare år undergått

en betydande utvidgning, ifrågavarande statistiska berättelser och berättelserna

om allmänna arbeten beträffande de enskilda järnvägarnes tekniska förhållanden,

statsunderstöd och utsträckning inom olika län båda meddela ensartade

uppgifter, som dock icke fullt öfverensstämma med hvarandra.

Någon för statistiken särskildt afsedd personal finnes icke inom Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anställd. Enligt § 8 i nu gällande instruktion för

verket af den 8 december 1899 skall styrelsen före utgången af hvarje år till

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

47

Kungl. Maj:t afgifva sin berättelse för närmast föregående år. Styrelsens

notarie är enligt instruktionen förpliktad att biträda föredragandena med uppgörande

af statistiska tabeller.

Det svenska lotsväsendet kan sägas ba ordnats under senare hälften af T. Lots- och

1600-talet. Under följande tider aflöste den ena förordningen i ämnet den andra

så tätt, att det med fog kunnat sägas, att- knappast någon annan administra- hfriiddtionsgren

torde ha att erbjuda en så rikhaltig författningslitteratur som lots- ^TTnväsendet.

Ett själfständigt ämbetsverk för lotsväsendet inrättades emellertid hets kuster.

först år 1871, då Lotsstyrelsen upprättades för att enligt reglemente af den

21 december samma år handhafva alla till lots- och fyrinrättningen och lifräddningsanstalterna

för skeppsbrutna vid rikets kuster hörande ärenden och

angelägenheter. Jämlikt bestämmelse i detta reglemente och senare instruktioner

har Lotsstyrelsen årligen afgifvit berättelser om de under dess

förvaltning stående inrättningarne och anstalterna, hvilka berättelser från sin

begynnelse ingått under litt. T. bland Bidrag till Sveriges officiella statistik.

I den första berättelsen som afser år 1873 meddelas en på arkivstudier och

historiska källskrifter utarbetad öfversikt öfver lots- och fyrinrättningens,

sjökarteverkets och lifräddningsväsendets uppkomst och utveckling ur hvilken

här endast må erinras, att sjökarteverket vid tiden närmast före upprättandet

af Lotsstyrelsen var sammanfördt med lots- och fyrinrättningen jämte lifräddningsväsendet

under Förvaltningen af sjöärenden men sedermera uppdrogs

åt en egen styrelse Sjökarteverket.

Enligt nu gällande instruktion af den 13 december 1907 skall Lotsstyrelsens

ämbetsberättelse afgifvas inom den 1 juli för näst föregående år. Det tillhör

chefen för kanslibyrån att med nödigt biträde bereda och uppsätta ämbetsberättelserna,

chefen för lotsbyrån att upprätta de till berättelserna hörande

tabeller rörande lotsningar samt strandningar och sjöolyckor, öfverfyringenjören

att lämna erforderliga uppgifter jämte tabeller för berättelserna i de

delar som röra hans ämbetsförvaltning samt slutligen kamreraren att upprätta

de tabeller, hvilka icke utarbetas af chefen för lotsbyrån eller öfverfyringenjören.

För vinnande af en fattigvårds statistik, som ur flera sociala och ekono- u xommumiska

synpunkter måste tillmätas stor betydelse, sökte man såsom förut »eraas fatblifvit

påvisadt redan vid det befolkningsstatistiska tabellverkets upprättande ^finanser.*

i vårt land inhämta vissa upplysningar.

Då emellertid härutinnan enligt de bestämmelser, som utfärdades år 1859

angående det nya förfarandet vid folkräkningarne, af prästerskapet endast

skulle uppgifvas om en person vore fattighjon eller af vissa lyten lidande och

för öfrigt dittills gjorda försök att vid sidan af tabellverket åvägabringa

en ordnad fattigvårdsstatistik strandat, saknade man efter tabellverkets

48

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

afskaffande all närmare kännedom om fattigvårdsförhållandena. För ett

nödtorftigt afhjälpande af denna brist intogs på Statistiska beredningens

förslag i Kungl. Majt:s befallningshafvandes femårsberättelse!’ från och

med perioden 1856/1860 en tabellbilaga öfver fattigvården. De uppgifter,

som på detta sätt införskaffades i ämnet, visade sig emellertid vara af mindre

tillfredsställande natur. Först efter utfärdandet af kungl. förordningen den

9 juni 1871 angående fattigvården var en förändring till det bättre att

vänta. Enligt denna skall i hvarje fattigvårdssambälle finnas en fattigvårdsstyrelse

(på landet i regel kommunalnämnden) bland hvars åligganden

ingår att »angående fattigvården afgifva statistisk redogörelse jämlikt de föreskrifter

Kungl. Maj:t låter utfärda». Med anledning af detta lagstadgande

anmodade chefen för Ecklesiastikdepartementet Statistiska centralbyrån att

inkomma med förslag till de föreskrifter, som kunde finnas nödiga för fattigvårdsstyrelsernas

statistiska redogörelser. Efter förberedande förhandlingar i

Statistiska beredningen samt efter länsstyrelsernas och fattigvårdssamhällenas

hörande afgaf Statistiska centralbyrån den 24 oktober 1873 förslag till statistik

öfver fattigvården. I detta förslag vidrörde centralbyrån ock frågan

om hvilken central myndighet lämpligast borde utarbeta och offentliggöra

fattigvårdsstatistiken, och fann endast två alternativ kunna ifrågakomma,

nämligen antingen Ecklesiastikdepartementet hvarunder fattigvårdsärendena

på denna tid lydde eller Statistiska centralbyrån. Då emellertid fråga samtidigt

vore å bane att åstadkomma en kommunal finansstatistik med hvilken

fattigvårdsstatistiken åtminstone hvad dess finansiella del anginge vore nära

förbunden, och den kommunala finansstatistiken antagligen komme att uppdragas

åt den under Civildepartementet lydande Statistiska centralbyrån, syntes

det vara lämpligast, att centralbyrån äfven öfvertoge fattigvårdsstatistiken,

så att samma ämne, fattigvårdens finanser, icke komme att bearbetas

af två skilda centralmyndigheter med däraf följande olägenheter. Öfverlätes

fattigvårdsstatistiken åt Statistiska centralbyrån, kunde den kommunala finansstatistiken

och fattigvårdsstatistiken till och med framläggas i gemensam

publikation.

Rörande villkoren och sättet för organisationen af en kommunal finansstatistik

hade dåvarande docenten Hans Forssell den 9 februari 1872 på begäran

af civilministern i dennes egenskap af ordförande i Statistiska beredningen

afgifvit yttrande. Vid Statistiska beredningens sammanträde den 3 maj 1872

till hvilket i Stockholm för tillfället'' närvarande landshöfdingar inbjudits

redogjorde Forssell för hufvuddragen af sin plan till kommunalstatistik. Med

anledning af de betänkligheter, som under de af detta förslag framkallade

öfverläggningarne yttrades dels mot de i detsamma ifrågasatta ändringarne i

kommunallagarna, dels mot landstingens befattning med ifrågavarande ärende,

beslöt beredningen att för den närmaste framtiden nöja sig med att anmoda

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att söka på frivillighetens väg till sina

femårsberättelse!’ fortfarande, såsom alltsedan perioden 1856/1860 varit för

-

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858. 49

hållandet, införskaffa så utförliga redogörelser som möjligt öfver kommunala

finanser.

På denna punkt befann sig frågan, då Riksdagen tog densamma om hand.

I skrifvelse den 24 maj 1873, framkallad af en motion i ämnet af ledamoten i

Andra kammaren W. Walldén, anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes taga i

öfvervägande, huruledes en kommunal finansstatistik för riket måtte kunna

åstadkommas, samt därefter göra framställning till Riksdagen om de för sådant

ändamål erforderliga ändringar i kommunallagarne och om öfriga därmed

sammmanhängande frågor hvarom det tillkomme Riksdagen att besluta.

Sedan Statistiska centralbyrån häröfver afgifvit utlåtande den 21 november

och däri föreslagit, att åt byrån måtte uppdragas utarbetandet och utgifvande!

af den ifrågasatta nya statistiken, afgaf byrån den 3 december samma

år ett memorial rörande villkoren för byråns öfvertagande af statistiken angående

såväl fattigvården som kommunernas finanser.

Efter dessa förberedelser afläts till 1874 års riksdag kungl. propositioner

angående dels ett för primäruppgifternas införskaffande erforderligt tillägg

till kommunallagarna, dels beviljande af de för kostnadernas bestridande

nödiga förslagsanslag. Dessa propositioner biföllos af Riksdagen, hvarefter

i förordning den 17 april 1874 såsom tillägg till gällande kommunallagar

blef stadgadt, att på sätt för fattigvårdsstyrelser redan var

föreskrifvet äfven hvarje annan styrelse eller nämnd, som har förvaltningen

af någon borgerlig eller kyrklig kommuns medel eller angelägenheter sig

anförtrodd, skall vara pliktig att i afseende därå afgifva statistisk redogörelse

jämlikt de föreskrifter Kungl. Maj:t låter utfärda. Sedan därpå centralbyrån

inkommit med slutlig framställning rörande sättet för åvägabringande

af de ifrågasatta statistiska redogörelserna, erhöll byrån den 30 december

1874 befallning att utarbeta och offentliggöra statistiken, i sammanhang

hvarmed öfriga för arbetets fortgång nödiga föreskrifter meddelades.

I bref den 30 juli 1875 förordnades särskildt, att landstingen skulle årligen

till Statistiska centralbyrån insända sammmandrag af egna jämte länslasarettens

och kurhusens af landstinget granskade räkenskaper.

Den på skildradt sätt igångsatta nya statistiken föreligger för år 1874

i sin första årgång och ingår under rubriken litt. U) Kommunernas fattigvård

och finanser bland Bidrag till Sveriges officiella statistik.

Det epokgörande lagstiftningsarbete, hvilket utfördes af 1853/1854 års

riksdag för att råda bot mot missbruket af rusdrycker, tog sig uttryck i förordningarne

af den 18 januari 1855 angående villkoren dels för brännvins

tillverkning, dels för försäljning af brännvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker. Eör kontrollen å dessa författningars tillämpning

inrättades genom kungl. bref den 1 juni 1855 en särskild byrå

inom Civildepartementet, hvilken genom kungörelse den 13 december 1872

4—091045 Stat. kom. bet.

V. Brännvins

tillverkning

och

försäljning

samt sockeroch

maltdryckstillvcrkning.

50

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

från och med år 1874 öfverflyttades till Finansdepartementet under benämning

Finansdepartementets byrå för kontrollen å tillverkningsafgifter.

Samtidigt härmed uppdrogs åt byrån uppsikt öfver den beskattning

af hvitbetssockertillverkningen inom riket, som infördes från och med

den 1 juli 1873. Denna byrå började från och med tillverkningsåren

1873/1874 och 1874/1875 utgifva statistiska berättelser, som intogos under

rubriken Y) Brännvins tillverkning och försäljning bland bidragen till

Sveriges officiella statistik. I första häftet hvithet afser nyssnämnda båda

tillverkningsår meddelas en öfversikt af den svenska brännvinslagstiftningen

och den inhemska brännvinstillverkningen från och med år 1824.

Genom kungörelse den 31 oktober 1884 öfverflyttades till byrån ärenden

rörande justeringsverket och på samma gång ändrades byråns namn till

Kontroll- och justeringsbyrån. Den statistiska berättelse, som denna byrå

utgaf för tillverkningsåren 1886/1887 och 1887/1888, bär titeln Brännvins tillverkning

och försäljning samt hvitbetssockertillverkningen, enär byrån med

hänsyn till »den allt större betydelse, som hvitbetssockertillverkningen börjat

vinna både nti statsekonomiskt och industriellt hänseende», funnit sig däri böra

lämna en redogörelse för denna under byråns kontroll stående tillverknings

uppkomst och utveckling. Följande berättelser till och med redogörelseåret

1902/1903 bära samma innehållsrubrik. Sedan emellertid 1903 års riksdag på

Kungl. Maj:ts proposition beslutat införande af maltskatt från och med den

1 oktober 1903 och uppsikt öfver denna nya produktionsskatt äfvenledes öfverlåtits

åt Kontroll- och justeringsbyrån, intogs från och med redogörelseåret

1903/1904 i byråns berättelser en redogörelse för tillverkningen af maltdrycker,

i samband hvarmed berättelsernas titel ändrades till Brännvins tillverkning

och försäljning samt hvitbetssocker- och maltdryckstillverkningen.

En förnyad titeländring bestående däri, att ordet hvitbetssocker utbyttes mot

socker, påkallades för redogörelseåret 1906/1907 däraf, att förordningen den

2 juni 1905 införde ett alldeles nytt beskattningssystem beträffande socker,

i det att den skatt som hvilat å ifrågavarande vara förvandlades från en produktions-

till en ren konsumtionsskatt. Detta medförde bland annat att

icke allenast såsom förut råsockerbruken utan ock sockerraflinaderierna underkastades

kontroll.

Genom beslut vid 1907 års riksdag bestämdes att den omfattande kontrollmyndighet

som på angifvet sätt uppvuxit, skulle från och med ingången

af år 1908 förändras till ett särskildt fristående ämbetsverk benämndt Kontroll-

och justeringsstyrelsen, hvilket namn från och med 1910 års ingång ändrats

till Kontrollstyrelsen, sedan justeringsärendena öfverflyttats till annat

verk. Enligt § 2 i instruktionen den 17 december 1909 skall styrelsen ej:

mindre årligen afgifva underdånig berättelse dels angående brännvins tillverkning

och försäljning, dels angående tillverkning af maltdrycker och socker

än äfven månadsvis till Finansdepartementet insända uppgift öfver statsverkets

inkomster af tillverkningen af brännvin, maltdrycker och socker.

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Öl

De hos styrelsen anställda båda öfveringenjörerna äro uttryckligen förpliktade

att biträda vid de statistiska arbetena, för Indika ingen särskild ordinarie

personal finnes hos styrelsen anställd.

Från de under styrelsens uppsikt ställda industriella anläggningarne d.

v. s. brännvinsbrännerier, råsockerbruk, sockerraffinaderier och maltdrycksbryggerier

insamlas uppgifter till näringsstatistiken genom styrelsens försorg.

Dessa uppgifter blifva sedermera bearbetade af Kommerskollegii näringsstatistiska

afdelning för publicering i årsberättelserna om fabriker och

handtverk. Xämnda berättelser komma sålunda att om ifrågavarande anläggningars

antal, drifkraft, arbetare, tillverkningskvantiteter m. in. innehålla

uppgifter, hvilka återfinnas äfven i Kontrollstyrelsens statistiska publikationer

som emellertid afse tillverkningsår, medan de allmänna industriberättelserna

hänföra sig till kalenderår.

Vid 1878 års riksdag väcktes motion om åstadkommandet af en fullstän- X. AJlödig

och specifik aflöningsstatistik upptagande med lämplig anordning och för-pgj^ionsstadelning

allt hvad staten, kyrkan och kommunerna betala i aflöningar, tistik.

arfvoden och andra förmåner, äfvensom pensioner och pensionsafgifter samt

tjänsternas antal och benämning. Motionären fann att en dylik periodvis återkommande

statistik bland annat skulle vara till god ledning vid regleringar af

arbeten och löner vid ämbetsverk och kårer samt bereda tillfälle för kommunerna

att vid ordnandet af sina angelägenheter sinsemellan anställa

jämförelser. Förslaget föll på Första kammarens motstånd men återupptogs

vid följande årets riksdag och gick då igenom. I skrifvelse den 13 maj 1879

anhöll Riksdagen att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för utarbetande och

offentliggörande af en fullständig aflönings- och pensionsstatistik för hela den

offentliga förvaltningen. För tryckningskostnaderna beviljade Riksdagen ett

årligt reservationsanslag. I anbefalldt utlåtande i ärendet anhöll Statistiska

centralbyrån, under antagande att det vore meningen att det ifrågasätta arbetet

skulle uppdragas åt byrån, att den måtte bemyndigas att efter

samråd med Statistiska beredningen vidtaga sådana anordningar i afseende

å arbetets fördelning i lämpliga grupper, som möjliggjorde att detsamma

åtminstone efterhand mätte kunna verkställas utan intrång på de

göromål, som i öfrigt vore byrån ålagda. Med bifall till denna hemställan uppdrog

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 19 september 1879 åt Statistiska centralbyrån

det ifrågasatta arbetet med bemyndigande att i mån af behof infordra

erforderliga uppgifter från samtliga stats-, kyrko- och kommunalmyndigheter.

Arbetet med denna nya statistik började under år 1880, och en i centralbyrån

uppgjord plan med gruppindelning af förvaltningsgrenarna blef den 16 oktober

samma år förelagd Statistiska beredningen, som därvid gaf densamma sitt gillande.

Den sålunda antagna gruppindelningen utvisade följande hufvudafdelningar:

1. Allmänna och riksdagens förvällning. A. Statsrådet, Högsta domstolen

och de centrala ämbetsverken. B. Riksdagen och dess ämbetsverk.

52

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Y. Sparbanksstatistik.

C. Till statsdepartementen hörande stater och inrättningar. II. Kommunalförvaltningen.

A. Länens förvaltning. B. Städernas förvaltning. C. Häradens

förvaltning. D. Landskommunernas förvaltning.

År 1881 afgafs redogörelse för afdelningarna I. A och B, hvarefter redogörelser

för de till de särskilda departementen hörande stater och inrättningar

successive afgifvits, nämligen år 1883 för de till Justitie- och Utrikesdepartementen,

år 1886 för de till Landt- och Sjöförsvarsdepartementen, år

1887 för de till Civil- och Finansdepartementen, åren 1889 och 1891 för de

till Ecklesiastikdepartementet hörande. År 1899 afgafs redogörelse för tjänstemän

och betjänte vid landstingen och af landstingen understödda anstalter

samt vissa därmed jämförliga inrättningar. Då nu pågående utredning af

löneförhållandena inom kommunalförvaltningen i öfrigt afslutats, kommer

det uppställda programmet att vara fullständigt genomgånget.

De sista af de i det statistiska samlingsverket hittills intagna berättelserna

afse sparbanker och liknande penninginrättningar.

En ordnad och fullständig sparbanksstatistik mötte en stor svårighet

i den omständigheten, att sparbankerna i vårt land ursprungligen icke

voro ålagda att tillhandahålla sina räkenskaper eller att meddela upplysningar

för den officiella statistikens behof. De första uppgifterna angående

sparbanksrörelsen insamlades af den kommitté, som år 1858 förordnades för

att bland annat anställa en utredning af landets ekonomiska och finansiella_

ställning från år 1834. För att emellertid förskaffa periodiskt återkommande

uppgifter i ämnet anlitades, i likhet med hvad förut skett i andra liknande

fall, först Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser. Formulärenliga

tabellariska redogörelser angående sparbankerna förekomma i berörda

berättelser under tidsperioden 1856/1875.

Då det emellertid befanns önskvärdt att erhålla en årlig riksstatistik öfver

sparbanksrörelsen, anhöll Statistiska centralbyrån genom cirkulär den 14

mars 1864, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande ville hos sparbanksstyrelserna

utverka, att uppgifter meddelades centralbyrån på en gång för åren

1661/1863 och sedermera årligen inom kortaste tid som för bemälda styrelser

vore lämplig. Denna åtgärd ledde till ett i det hela ganska tillfredsställande

resultat, så att Statistiska centralbyrån kunde dels i Statistisk tidskrift

för år 1865 offentliggöra en på inkomna primäruppgifter baserad redogörelse

för sparbankerna under åren 1861/1863, dels i följande årgångar af

samma tidskrift framlägga årsberättelser i ämnet.

Genom lagen om sparbanker den 29 juli 1892 och lagen af samma dag

angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker och med sådana jämförliga

penninginrättningar blefvo vederbörande styrelser ålagda att afgifva statistiska

redogörelser. Då befanns tiden vara inne att låta redogörelserna för

sparbankerna intagas i Bidrag till Sveriges officiella statistik, hvarom

bestämmelse genom kungl. bref utfärdades den 3 mars 1893. Från och med

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

53

redogörelseåret 1893 ingå berättelser om sparbanker och folkbanker såsom

en första afdelning under litt. Y. i det officiella statistiska samlingsverket.

På grund af de nya författningar, som år 1903 utfärdades rörande bankväsendet,

ändrades titeln till Sparbanker och liknande penninginrättningar.

Under de senare ba inbegripits sådana anstalter, som förut under namn af

folkbanker idkat bankrörelse men sedermera fortsatt sin verksamhet under

andra benämningar.

Äfvenledes på grund af bestämmelse i nyssnämnda kungl. bref den 3 mars

1893 upptages en andra afdelning utaf samma littera af den årliga berättelse om

Postsparbankens tillstånd och förvaltning, som det jämlikt föreskriften

i § 20 af kungl. förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank

för riket åligger styrelsen att utgifva. Berättelserna för tiden 1884/1892 äro

särskild! offentliggjorda.

Af 1854 års kommitté föreslogs att Statistiska centralbyrån genom utgifvande!

af en tidskrift borde »med större skyndsamhet än genom det vanliga

officiella trycket sprida statistiska nyheter af allmännare intresse och meddela

de summariska resultaterna af vidlyftigare tabellariska redogörelser m. m.»

På Kungl. Majrts proposition beviljades ock för detta ändamål af riksdagen

1856/1858 ett ordinarie reservationsanslag.

Tidskriften som utgifvits under namn af Statistisk tidskrift har innehållit

förslag, utlåtanden och kungl. beslut rörande officiella statistiska

undersökningar och bearbetningar, öfversikter af de stora officiella berättelserna,

statistiska monografier öfver skilda ämnen samt kortare statistiska

underrättelser från främmande länder m. m. Dessutom har i tidskriften meddelats

dels från och med år 1871 ett sammandrag af hela den officiella statistiken,

dels från och med år 1907 en samling statistiska uppgifter till belysande

af det förflutna årets ekonomiska förhållanden.

Vid sidan af Bidrag till Sveriges officiella statistik och Statistisk tidskrift

har under de senaste åren vuxit upp en ny serie statistiska publikationer

omfattande den under senare hälften af sistförflutna århundrade i ett

flertal länder framträdande arbetsstatistiken, hvars mål är att vinna en ingående

och opartisk kännedom om de kroppsarbetande klassernas ställning.

Förberedd genom ett antal kommittéutredningar, af livilka framför andra äro

att framhålla de som åvägabragtes af 1884/1889 års arbetarförsäkringskommitté

samt af 1891/1892 års arbetarskyddskommitté, äfvensom genom ett antal

enskilda undersökningar af hvilka främst äro att nämna Lorénska stiftelsens

publikationer, erhöll den nya statistiken sin plats i statsförvaltningen

år 1897. I anledning af en utaf ledamoten af Riksdagens andra kammare

Ernst Beckman väckt motion anhöll 1893 års riksdag i skrifvelse till Kungl.

Statistisk

tidskrift.

Arbetsstati

stik.

54

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Maj:t om utredning rörande lämpligaste sättet för samlande, bearbetande och

publicerande genom statens försorg af en svensk arbetsstatistik samt om framläggande

för Riksdagen af de förslag, som däraf kunde synas påkallade. Den

utredning som sålunda begärts verkställdes af Kommerskollegium och Statistiska

centralbyrån, hvilkas den 1 oktober 1894 afgifna utlåtande utmynnade i

ett förslag om inrättandet af en fristående socialstatistisk byrå. Byråns

uppgift skulle blifva att åstadkomma »dels en fortlöpande mera allmän statistik,

dels mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade detaljundersökningar».

Hed afseende å publikationerna föreslogo ämbetsverken, att desamma

borde utgöras af dels en periodiskt utkommande tidskrift och dels specialundersökningar,

hvilka senare sannolikt med tiden skulle fördela sig i tvenne

grupper, den ena omfattande de med regelbundna mellantider återkommande

publikationerna, den andra mera tillfälliga utredningar, som verkställas blott

för en eller annan gång.

Beträffande sättet för primäruppgifternas insamlande ansågo ämbetsverken

i likhet med motionären, att desamma i olikhet mot primäruppgifterna till

den äldre officiella statistiken i hufvudsak vore att vinna på frivillighetens

väg genom personlig utfrågning af platsombud eller reseagenter.

På grundval af ämbetsverkens förslag utarbetades en kungl. proposition

i ämnet, hvilken förelädes 1896 års riksdag. Propositionen hade emellertid

frångått tanken på inrättandet af en fristående socialstatistisk byrå och

gick i stället ut på att arbetsstatistiken skulle förläggas till Kommerskollegium,

hvilket såsom det hette i propositionen »med sin nya organisation kunde

röra sig under tillräckligt fria former för att ej behöfva undertrycka den för

arbetsstatistiken erforderliga handlingsfriheten». Såsom ett ytterligare skäl

för denna anordning anfördes »det nära samband, som bör äga rum mellan

den allmänna näringsstatistiken och arbetsstatistiken». Kungl. Maj:t föreslog

med hänsyn härtill, att den i Kommerskollegium år 1892 nyupprättade statistiska

afdelningen skulle aflösas af en byrå för närings- och arbetsstatistik.

Förutom den gemensamma chefen skulle å byrån anställas fasta tjänstemän

äfven för det arbetsstatistiska arbetet, af hvilka en förste aktuarie skulle

blifva redaktör för den tilltänkta tidskriften.

Riksdagen fann emellertid den framlagda planen alltför sväfvande och

vidtomfattande för att ett första försök till arbetsstatistik därpå borde grundas

och ville ej vara med om att för ändamålet omedelbart organisera en anstalt

med fast tjänstepersonal. I stället inskränkte sig Riksdagen till att för

år 1897 anvisa ett extra anslag »för anställande af arbetsstatistiska undersökningar».

Enligt anvisningar i Riksdagens skrifvelse tänkte man sig dessa

anordnade inom »något begränsadt område», därmed man särskildt förklarade

sig afse »någon viss mera betydande näringsgren i vårt land». Arbetet

skulle utföras af någon fullt kompetent person och planen för arbetet underkastas

granskning af sakkunnige män. Genom den erfarenhet, som sådana

försök komme att lämna, förmenades man blifva satt i tillfälle att begränsa

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

55

uppgiften efter de i vårt land rådande förhållandena och bedöma vidden af

det arbete, som vore att utföra.

I enlighet med dessa anvisningar föreslog Kommerskollegium såsom föremål

för den första specialundersökningen bageriyrket, hvilket förslag ock,^sedan

särskild! tillkallade sakkunnige granskat den uppgjorda planen, af Kungl.

Maj:t godkändes, hvarjämte Kommerskollegium fick i uppdrag att utföra

arbetet. Under kollegiets öfverinseende blef detta anförtrodt åt en särskild

ledare med biträde af en amanuens och ett par kvinnliga biträden. Primäruppgifterna

insamlades dels af ledaren och hans amanuens, dels af för ändamålet

anställda rese- och platsombud mot särskild godtgörelse.

Dessa år 1897 påbörjade arbetsstatistiska försöksundersökningar fortgingo

under de därefter följande åren till och med år 1902 endast med den skillnad,

att anslagen från och med år 1899 anvisades för två år i sänder, för

att'' därigenom skulle beredas något större frihet med afseende å val af undersökningsområde

och arbetssätt. De under dessa år igångsatta specialundersökningarna

afsågo, förutom bageriyrket (utgifven 1899), tobaksindustrien

(1899), de större mekaniska verkstäderna (1901) samt de mindre mekaniska

verkstäderna och vissa specialverkstäder (1904).

Då det emellertid var uppenbart, att det icke lät sig göra att med dylika

tillfälliga anslag och tillfälligt anställda tjänstemän och biträden ernå

all den erfarenhet, som vore behöflig angående lämpligaste sättet för anordnandet

af en mera omfattande svensk arbetsstatistik, hemställde Kommerskollegium

år 1901 i enlighet med ett af förste aktuarien å kollegiets statistiska

afdelning afgifvet förslag hos Kungl. Maj:t om genomförandet al

en fastare organisation af arbetsstatistiken från och med år 1903. Så till

vida öfverensstämde detta förslag med 1896 års proposition i ämnet, att samtliga

statistiska arbeten i kollegiet skulle utföras afen byrå för närings- och

arbetsstatistik. I spetsen för denna skulle ställas en byråchef, hvarjämte

skulle anställas tvenne förste aktuarier, häraf den ene för näringsstatistiken

och sekreterargöromålen å byrån och den andre för arbetsstatistiken. Förslaget

vann Kungl. Maj:ts bifall, och proposition i ämnet afläts till 1902 års

riksdag. Riksdagens beslut blef emellertid att pa det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts förslag, att dels för det arbetsstatistiska arbetet i Kommerskollegium

ä ordinarie stat uppfördes lön till en förste aktuarie och dels för detta arbetes

anordnande anvisades ett anslag å extra stat för år 1903. Kommerskollegium

fick därefter i uppdrag att efter samråd med tillkallade sakkunnige

afgifva förslag till arbetets anordnande. iNämnda kommitterade funno

sig böra utgå från den förutsättningen, att arbetsstatistiken borde anordnas

efter den plan, som senast förelagts Riksdagen, ehuru med de inskränkningar,

som betingades af de begränsade anslagen. Såsom nästa undersökningsområde

för specialundersökningar utsågos boktryckerierna.

Sedan kommitterades förslag blifvit till sina hufvuddelar af Kommerskollegium

förordadt och af Kungl. Maj:t fastställdt, kunde Kommerskollegium i april

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

56

år 1903 gå i författning om planens igångsättande. Anslagen medgåfvo dock icke,

att å kollegiets afdelning för arbetsstatistik anställdes några fasta tjänstemän

förutom förste aktuarien. Till biträde i arbetet erhöll han endast tvenne amanuenser

samt ett par kvinnliga skrifbiträden. För insamlande af uppgifter för

den allmänna socialstatistiken anställdes aflönade ombud å tjugutre orter. Uppgiften

var nu att dels fullborda verkstadsundersökningen, dels igångsätta

tryckeriundersökningen samt dels och framför allt att ordna och utföra den

allmänna delen af det arbetsstatistiska arbetet, hvartill bland annat hörde

redogörelse för inträffade arbetsinställelser. På hösten 1903 fann sig Kommerskollegium

emellertid föranlåtet, efter det de särskilda kommitterade ånyo

varit inkallade och tagit situationen i skärskådande, att''anmäla för Kungl.

Maj:t att arbetet ej kunde fortgå enligt den utstakade planen med mindre

en anslagshöjning beviljades. En sådan förhöjning blef dock icke genomförd

förrän efter förnyad framställning af kollegiet året därpå att gälla från och

med 1906 års ingång. Samtidigt igångsattes en större undersökning om arbetstidens

längd inom industri och handtverk, hvilken fortfarande pågår.

Bland ämnen som folio inom arbetsstatistikens ram hade redan från början

upptagits olycksfall i arbete samt inrättningar för främjande af arbetarklassens

fromma. 1903 års kommitterade hade ock framhållit, hurusom redan

förefintligt material angående olycksfall i arbete samt sjukkassor borde ingå

till den arbetsstatistiska afdelningen tör att af denna bearbetas och utgifvas.

1903 års riksdag beslöt ock att ställa särskilda medel till Kungl. Maj:ts förfogande

tör utarbetande åt statistiska redogörelser för registrerade sjukkassors

verksamhet samt förordade, att detta arbete anförtroddes åt Kommerskollegium

och närmast dess afdelning för arbetsstatistik. Detta blef ock Kungl.

Maj:ts beslut, hvarför från och med år 1904 för afdelningen tillkom att

utarbeta sjukkassestatistiken. År 1904 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen, att

en regelbunden olycksfallsstatistik skulle anordnas, hvilket Riksdagen biföll.

Etter omfattande utredning och sedan förslag i ämnet blifvit inom kollegiet

utarbetadt, blef jämväl denna nya gren anförtrodd åt kollegiets afdelning för

arbetsstatistik från och med år 1906. För olycksfalls- och sjukkassestatistiken

blef särskild personal anställd.

Samtidigt hade^ek frågan om anordnandet af offentlig arbetsförmedling

under statens medverkan kommit på dagordningen. Under åren 1905 och 1906

verkställdes vidlyftiga utredningar inom afdelningen i denna fråga för Kungl.

Maj:ts räkning. Proposition i ärendet afgafs till 1906 års riksdag samt bifölls.

Härigenom blef åt Kommerskollegium genom dess afdelning för arbetsstatistik

uppdraget att vara ledande och kontrollerande af arbetsförmedlingsanstalternas

organiserande och enhetliga verksamhet.

Samma ar tillädes afdelningen en liknande verksamhet med afseende å

ärenden angående medling i arbetstvister.

Slutligen har 1910 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

dels beslutat att Kommerskollegium tillsvidare skall vara tillsynsmyn

-

57

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

dighet öfver sjukkasseväsendet i riket samt att för ändamålet skall i

anslutning till kollegiets afdelning för arbetsstatistik upprättas en särskild

byrå benämnd sjukkassebyrån, dit jämväl utarbetandet af sjukkasse- och

olycksfallsstatistiken skall förläggas, dels till anordnande försöksvis inom

Kommerskollegium af statistiska undersökningar rörande landtarbetarnes

lefnads- och arbetsförhållanden anvisat ett extra anslag för år 1911.

Den arbetsstatistiska afdelningen och dess uti sociala frågor speciellt sakkunnige

tjänstemän ha i alltjämt ökad omfattning tagits i anspråk för meddelande

af upplysningar och verkställande af utredningar uti en mängd olika

till afdelningens arbetsområde hörande eller närliggande ärenden.

Trots all den vidgade och maktpåliggande verksamhet, som sålunda uppdragits

åt Kommerskollegii arbetsstatistiska afdelning, har dess ämbetsorgauisation

allt hittills varit ganska sväfvande och osäker, i det fortfarande chefen

ensam är ordinarie men hela den öfriga personalen ställd på extra stat.

Vid 1908 års riksdag beslöts i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition, att

afdelningens föreståndare skulle vara byråchef.

Efter de förökade anslag, som af samma riksdag beviljades åt den å afdelningen

anställda extra personalen, utgöres denna af en sekreterare, två

förste aktuarier, tre aktuarie!'', af hvilka en tillika är teknisk assistent, fyra

amanuenser samt tio regelbundet anställda skri!- och räknebiträden. Den

vid innevarande års riksdag beslutade sjukkassebyråns stat för år 1911

upptager en byrådirektör, en sekreterare, en förste aktuarie, två aktuarier,

en amanuens samt åtta kvinnliga skri!- och räknebiträden. Af dessa skola

nyanställas byrådirektören, sekreteraren samt två skrif- och räknebiträden.

Den öfriga personalen utgöres af den för närvarande för olycksfalls- och sjukkassestatistikens

utarbetande anställda. Byrådirektören, sekreteraren och den

ene af aktuarierna komma närmast att taga befattning med de egentliga förvaltningsuppgifterna.

Sekreteraren skall dock äfven deltaga i utarbetandet af

sjukkassestatistiken. För landtarbetarstatistikens handhafvande kommer

afdelningens extra personal tillsvidare att ökas med en förste aktuarie (aflöningen

beräknas dock något lägre än till andra gradens tjänsteman hos

Kommerskollegium), en amanuens samt erforderligt antal skrif- och räknebiträden.

Afdelningens publikationer utgöras dels af en tidskrift benämnd Meddelanden

från Kungl. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, från och

med år 1908 månatlig, och dels separata publikationer under den gemensamma

rubriken Arbetsstatistik.

Tidskriften meddelar bland annat öfversikter öfver den offentliga arbetsförmedlingen,

kreaturs-, lifmedels- och bostadspriser, byggnadsverksamheten

å olika orter, ställningen på arbetsmarknaden, förekommande arbetslöshet, arbetsinställelser,

mellan arbetsgivare och arbetare ingångna kollektivaftal, det

fackliga organisationsväsendet, sjukkasseväsendet, föreläsningskurser för arbetare,

kvinnors och minderårigas arbete inom industrien, sammandrag och refe

-

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Statistik offentliggjord

i samband

med Posttidningen

eller i

fristående

publikationer

Statens

finanser.

58

rat af fabriksstatistiken, yrkesinspektörernas berättelser och andra in- och utländska

publikationer af socialstatistiskt innehåll, redogörelser för den sociala

lagstiftningen i in- och utlandet m. m., äfvensom slutligen tid efter annan af

afdelningen verkställda smärre specialutredningar. Af serien Arbetsstatistik

ha under litt. A. olfentliggjorts de icke regelbundet återkommande större eller

mindre specialutredningarna. Utom förut omnämnda hit hänförliga specialundersökningar

om bagerier, tobaksindustrien, större och mindre mekaniska verkstäder

samt tryckerier och därmed förenad handtering (den sistnämnda utgifven

1909) ha hittills under denna littera utkommit undersökningar rörande

kollektivaftal angående arbets- och löneförhållanden (del I 1910 och del II

1908), arbetslösheten i Sverige hösten 1908 m. m. (1908), utländska jordbruksarbetare

i Sverige år 1907 (1909) samt lockouterna och storstrejken i Sverige

år 1909 (del I och II 1910). Litt. B. af samma samlingsverk innehåller den

årliga statistiken öfver registrerade sjukkassors verksamhet, litt. C. innehåller

den likaledes årliga statistiken öfver olycksfall i arbete. Under litt. D. meddelas

från och med år 1909 en regelbunden statistik rörande lifsmedel- och

bostadspriser i Sverige samt slutligen under litt. E. likaledes från och med

år 1909 en liknande statistik om arbetsinställelser i riket.

Utan samband med ofvan nämnda officiella statistiska publikationer offentliggöras

— oafsedt kommittéutredningar, enskildes vetenskapliga afhandlingar

m. in., hvarom här i allmänhet icke är fråga — ett stort antal periodiska

af statsmedel bekostade redogörelser innehållande statistiskt material i mer

eller mindre bearbetad form dels såsom bilagor eller i texten till Posttidningen,

dels fullt fristående.

Posttidningen har i äldre tider i betydligt mycket större utsträckning än

för närvarande är fallet varit en förmedlare af det statistiska tryckets spridning.

Till en början fortforo flera officiella statistiska berättelser att spridas

genom nämnda tidning, äfven sedan de intagits i Bidrag till Sveriges officiella

statistik, och först genom kungl. bref den 28 mars och den 21 november 1873

förordnades att den utdelning af vissa bland dessa berättelser som skett genom

den officiella tidningen skulle upphöra och spridningen af ifrågavarande

liksom öfriga i Bidrag till Sveriges officiella statistik intagna berättelser

verkställas genom vederbörande ämbetsverks försorg.

Fortfarande offentliggöras emellertid vissa statistiska redogörelser och

uppgifter genom Posttidningen. De viktigaste af dessa torde vara de som röra

statens finanser, såsom Kapitalräkning (från år 1854 Kapitalkonto) till rikshufvudboken,

Riksdagens revisorers berättelser, Utdrag ur Riksgäldskontorets

hufvudbok samt Statskontorets generalsammandrag öfver bevillningen. På

samma sätt publiceras de uppgifter om stämpelbeläggningen af handlingar

hörande till protokollen öfver lagfarter m. m., hvilka enligt kungl. bref den

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

59

12 september 1884 skola i Finansdepartementet årligen hopsummeras och vidare

bearbetas samt i sammandrag offentliggöras, äfvensom enligt kungl. beslut

den 13 februari 1885 sammandraget af General tullstyrelsens underdåniga

berättelse angående föregående års uppbörd.

Fn annan viktig grupp bilda redogörelserna för Riksbanken, enskilda

bankinrättningar samt hypot eksinrättning ar. Enligt instruktion för Riksdagens

revisorer af den 19 maj 1893 samt gällande bankoreglemente skola revisionsberättelserna

angående Riksbanken jämte vederbörandes däröfver afgifna

förklaringar genom Bankofullmäktiges försorg offentliggöras. I Bankoutskottets

memorial nummer 1 erhålles en öfversikt öfver Riksbankens verksamhet

intill det senast förflutna kalenderårets slut. Dessutom skola enligt

lagen för Sveriges Riksbank af den 12 maj 1897 upprättas, tryckas och med

allmänna tidningarna utdelas: vid hvarje kalenderårs slut så fort ske kan en

öfversikt, som fullständigt utvisar Riksbankens ställning; omedelbart efter

hvarje månads slut en öfversikt utvisande under särskilda rubriker Riksbankens

tillgångar och skulder; för hvarje vecka uppgift om Riksbankens

metalliska kassa och öfriga kassatillgångar, utelöpande sedlar samt obegagnad

sedelutgifningsrätt. Dessa års-, månads- och veckorapporter upprättas

af vederbörande banktjänsteman och ha först år 1909 underkastats

bearbetning i den årsbok öfver Riksbankens verksamhet, som från och med

nämnda år börjat utgifvas af Riksbankens statistiska afdelning. I denna årsbok

förekommer äfven statistik rörande privatbankernas ställning och verksamhet.

Den statistiska afdelningen har uppkommit på det sätt, att år 1906

vid Riksbankens hufvudkontor anställts eu statistiker med aflöning i tredje

lönegraden, hvarjämte sedermera äfven en tjänst i första graden upprättats

och nödigt antal biträden blifvit å afdelningen anställda.

Såsom bilagor till Posttidningen offentliggöras likaledes redogörelserna för

enskilda bankinrättningars och hypoteksinrättningars verksamhet. Dessa redogörelser

vunno i fullständighet och omfattning, sedan inom Finansdepartementet

år 1868 tillsatts ett biträde till Finansministern för den honom åliggande

kontrollen öfver enskilda banker och vissa andra kreditanstalter. Detta

biträde erhöll år 1876 titel af bankinspektör. Sedan Riksdagen beviljat anslag

till en assistent åt Bankinspektören, inrättades genom Kungl. Majrts beslut

den 31 maj 1889 inom departementet en särskild byrå för bankkontrollen

med Bankinspektören såsom chef. Sedan 1906 års riksdag bifallit Kungl.

Maj:ts förslag, att den tillsyn öfver bankerna som tillkom Finansministern

och Bankinspektören för framtiden skulle handhafvas af en kollegial myndighet,

upprättades Bankinspektionen. Enligt instruktionen för Bankinspektionen

den 26 november 1909 åligger det sekreteraren att enligt af Bankinspektören

lämnade anvisningar upprätta och låta offentliggöra dels ett månatligt

sammandrag af de solidariska bankbolagens, bankaktiebolagens och emissionsbankernas

för hvarje månad aflämnade öfversikter, dels en öfversikt af dessa

Riksbanken

och enskilda

penninginrättningar.

Aktiebolag.

Konkurser.

In- och utvandring.

Försäk

rinqsväsen

9et.

60 SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

bankers ställning efter hvarje års bokslut, dels en sammanfattning af årliga

uppgifter om Sveriges allmänna hypoteksbank jämte hypoteksföreningarne.

öfversikter öfver privatbankernas ställning och verksamhet meddelas

såsom ofvan nämnts i Riksbankens årsbok.

Angående inregistrerade aktiebolag offentliggöras af Finansdepartementet

i texten till Posttidningen till departementet från Patent- och registreringsverket

inkomna kvartalsrapporter, h varjämte en årsrapport publiceras af Statistiska

centralbyrån i andra häftet af Statistisk tidskrift. Dessa rapporter

upprättas af den byråingenjör inom Patent- och registreringsverket, hvilken

enligt verkets instruktion af den 18 november 1898 skall förordnas att bland

annat föra de statistiska anteckningar, som ämbetsverket finner erforderliga

för vinnande af nödig öfversikt öfver ärendenas handläggning inom verket

samt patent- och registreringsväsendets utveckling.

I Posttidningen publiceras af Statistiska centralbyrån från och med år

1907 månadsuppgifter öfver antalet inträffade konkurser. Uppgifterna för hela

året sammanställas i andra häftet af Statistisk tidskrift.

Såsom bilaga till Posttidningen offentliggör centralbyrån i enlighet med

föreskrift i kungl. bref den 27 juli 1906 äfven årliga redogörelser för inoch

utvandringen.

Angående försäkringsväsendet meddelades såsom förut blifvit omnämndt

tabellariska redogörelser i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse!’

för tiden 1876/1890. Dessa redogörelser åstadkommos helt och hållet

på frivillighetens väg och lämnade mycket öfrigt att önska. Sedan emellertid

genom kungl. kungörelser den 22 oktober 1886 angående anordnande af

tillsyn å inländska försäkringsanstalter genom en inom Civildepartementet

förordnad försäkringsinspektör samt angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts

rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse skyldighet blifvit

stadgad för såväl in- som utländska anstalter att för hvarje räkenskapsår enligt

fastställda formulär upprätta och inom sex månader efter räkenskapsårets

slut till Civildepartementet insända uppgift angående anstalternas verksamhet

under året samt hvad de inländska beträffar angående deras ställning vid

årets början och slut, blef nämnda departement satt i tillfälle att afgifva fullständiga

berättelser om försäkringsväsendet i riket. Den första allmänna

berättelsen i ämnet afser år 1887. Då jämlikt lagen af den 24 juli 1903 angående

försäkringsrörelse i Försäkringsinspektörens ställe upprättats ett särskildt

ämbetsverk under benämning Försäkringsinspektionen, ålades detta verk

i sm instruktion af den 31 december 1903 att för hvarje år utarbeta och till

Kungl. Maj:t öfverlämna icke allenast egentlig förvaltningsberättelse utan ock

redogörelse för de in- och utländska försäkringsanstalter, som i enlighet med

gällande lagbestämmelser drifva försäkringsrörelse i riket, äfvensom dessa an

-

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858. Öl

stalters verksamhet och räkenskaper. Denna redogörelse skall i sin helhet ha

inkommit till Kungl. Maj:t inom ett och ett hälft år efter utgången af det

år redogörelsen afser. Verkets registrator är i instruktionen ålagd att biträda

vid bearbetandet af det statistiska materialet till nämnda redogörelse.

Till officiell försäkringsstatistik äro ock att hänföra de berättelser, som

afgifvas af den genom kungl. bref den 9 juni 1902 upprättade Riksförsäkringsanstalten.

Jämlikt sin instruktion af den 19 december samma år

skall anstalten hvarje år före september månads utgång till Kungl. Maj:t

afgifva berättelse om anstaltens verksamhet under det näst förutgångna året

och dess ställning vid nämnda års slut. Denna berättelse bör innehålla redogörelse

för anstaltens fonder. Inom anstalten är en särskild byrå kallad

försäkringstekniska och statistiska byrån inrättad för handläggning af ärenden

rörande insamlande och bearbetande af det statistiska material och utförande

af de beräkningar, som för försäkringsafgifters bestämmande äro erforderliga,

beräkning af anstaltens fonder samt öfriga ärenden, som påkalla utredning

i försäkringstekniskt eller statistiskt afseende. Byrån förestås af en

byrådirektör.

I samband med ordnandet af de värnpliktiges redovisning genom värnpliktslagen

den 5 juni 1885 har officiell militärstatistik äfven tillkommit. Af

Generalstabens militärstatistiska afdelning har nämligen utgifvits statistik

rörande de värnpliktige för åren 1887/1897, 1898, 1899 och 1900, 1901/1904,

1905/1907 samt 1908/1909. Då nämnda afdelning afskaffades genom nådiga

kungörelsen den 18 september 1908, öfvertogs det statistiska arbetet af den

nyinrättade organisationsafdelningen.

För besiktningen af värnpliktige samt hälso- och sjukvården vid armén

har tidigare redogörelse lämnats i Medicinalstyrelsens berättelse, Bidrag till

Sveriges officiella statistik litt. Kl. Sedan i samband med Arméförvaltningens

omorganisation Öfverfältläkaren blifvit chef för Sjukvårdsstyrelsen

inom detta verk, har emellertid den ofvannämnda redogörelsen utbrutits ur

Bidrag till Sveriges officiella statistik och offentliggöres från och med årgången

1908 såsom en särskild publikation under titel Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses

underdåniga berättelse öfver hälso- och sjukvården samt veterinärvården

vid armén. Marinöfverläkaren offentliggör sedan år 1904 en årsberättelse

öfver hälso- och sjukvården vid marinen.

Då Landtbruksstyrelsen enligt 1889 års riksdags beslut upprättades för

att tillvarataga landtbrukets och dess binäringars samt fiskerinäringens intressen,

öfverflyttades dit en mängd ärenden, som förut tillhört Landtbruksakademiens

förvaltningskommittés befattning. I sin första instruktion

af den 13 december 1889 ålades Landtbruksstyrelsen att stå i oafbruten

förbindelse med hushållningssällskapen. Dessa anbefalldes att förutom de

berättelser och räkenskapssammandrag, som de enligt förut meddelade föreskrifter

skolat afgifva till Landtbruksakademien, hvarje år före mars månads

Militär

statistik.

Landtbruk»•

styrelsens

publikationer.

62

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

utgång till Landtbruksstyrelsen insända berättelse om landtbrukets och därtill

hörande näringars tillstånd, hvart för sitt område, samt om sällskapets

verksamhet under det nästförutgångna året, hvilken berättelse borde åtföljas

af ett enligt af Landtbruksstyrelsen fastställdt formulär upprättadt räkenskapssammandrag

utvisande sällskapets finansiella ställning under det år

berättelsen afser. Med ledning af dessa berättelser skulle Landtbruksstyrelsen

till vederbörande departementschef — enligt nu gällande instruktion till

Kungl. Maj:t — årligen afgifva berättelse om hushållningssällskapens verksamhet

under det nästförutgångna året. Att styrelsen äfvenledes skulle afgifva

årlig berättelse rörande de styrelsen underlydande tjänstemäns samt de

under dess inseende ställda läroverks och andra anstalters verksamhet fanns

icke uttryckligen bestämdt i 1889 års instruktion utan stadgades först genom

instruktionsändring af den 7 mars 1902. Detta oaktadt innehålla Landtbruksstyrelsens

berättelser alltifrån första början redogörelse icke allenast för hushållningssällskapen

utan ock för väderleken och årsväxten i Sverige, landtbruksläroverken,

landtbruksingenjörerna och de med statsmedel aflönade instruktörerna

i särskilda delar af landthusbållningen, de kemiska stationerna

och frökontrollanstalterna. Allt eftersom nya befattningar och inrättningar

tillkommit och blifvit ställda under Landtbruksstyrelsens uppsikt, ha berättelserna

kommit att omfatta allt flera ämnen och verksamhetsområden, så att

den senast utkomna berättelsen förutom de redan nämnda ämnena äfven

behandlar nötboskapspremieringen, smörprofningarna, premiering af mindre

jordbruk, studieresor för mindre jordbrukare, undervisning för mindre jordbrukare,

torftjänstemännens verksamhet, agenter för befrämjande af landtmanna-

och fiskeriprodukters afsättning i utlandet, verksamheten hos med

statsmedel understödda jordbruksföreningar, egnahemslånerörelsen, åtgärder

till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, åtgärder

för fiskerinäringen, afvelscentertäflingarna, verksamheten vid kemiskväxtbiologiska

anstalten i Luleå m. m. Uppgifterna om årsväxten utgöra

från och med år 1902 sammandrag af till Landtbruksstyrelsen jämlikt kungl.

cirkuläret den 21 mars 1902 inkomna årsväxt- och skörderapporter, hvilka

närmare omnämnas i kommitténs betänkande om jordbrukstatistik, s. 47, 48.

Den afdelning af berättelsen som afser åtgärder för fiskerinäringen inrymmer

äfven uppgifter om fiskeribefolkningens antal och fiskets afkastning

inom olika hushållningssällskaps områden och utgör ett afsevärdt uppslag till

en ordnad fiskeristatistik för riket.

Förutom sin årsberättelse har Landtbruksstyrelsen alltifrån början publicerat

ett antal specialafhandlingar, reseberättelser, kalendrar, kataloger

in. m. under den gemensamma titeln »Meddelanden från Kungl. Landtbruksstyrelsem.

Ur statistisk synpunkt torde, såsom kommittén framhållit

i sitt betänkande öfver jordbruksstatistik s. 48—50, de två serier af dessa

meddelanden vara mest beaktansvärda, hvilka afse den svenska mejerihandteringen,

enär desamma utgöra ett erkännansvärdt försök att åvägabringa en

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858. 60

allmän svensk mejeristatistik. För att göra ifrågavarande tvenne serier

meddelanden, af hvilka endast den ena nu utkommer årligen, brukbara

för de allmänna industriberättelserna, hvilka icke ännu omfatta mejerierna,

erfordras emellertid såsom kommittén papekat i sitt nyss anförda betänkande

s. 85, att bada serierna först och främst göras årliga samt att uppgifter lämnas

för samtliga mejerier angående drifkraft, karakteristiska arbetsmaskiner,

arbetspersonalens antal och åldersfördelning, tillverkningens värde m. m.,

äfvensom att primäruppgifterna göras obligatoriska.

Någon för de statistiska ärendenas skötsel särskild! afsedd personal

linnes icke inom Landtbruksstyrelsen anställd.

I Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser ingå alltjämt Allmänna

uppgifter angående vägar och skjutsanstalter. Sedan år 1906 publiceras ia

emellertid äfven af Jordbruksdepartementet i dess meddelanden årligen statistik

öfver allmänna väghållningsbesväret på landet. Statistiken, som förut

utarbetats inom Kammarkollegium men från och med år 1909 upprättas

inom Jordbruksdepartementet, anger för hvarje väghållningsdistrikt och län

de allmänna vägarnes längd, kostnaden lör väghållningen m. in. Primäruppgifterna

erhållas från vägstyrelserna.

Bland publikationer hvilka innehålla statistiskt material torde slutligen öfrig», puhöra

framhållas de otvan (s. 40) omnämnda berättelserna åt folkskoleinspektörer- innehållande

na och yrke s i n sp ektör er nas berättelser, hvilka senare för åren 1890/1894 utgifvits staftsfis&f

af Civildepartementet men från och med berättelserna för året 1895 af Kommerskollegium,

samt den liggare öfver statsverkets specialutgiftsstater, som på

grund af kungl. bref den 8 mars 1901 årligen utgifves af Statskontoret.

Ofvan har omtalats huru Statistisk tidskrift tillkommit hufvudsakligen

i syfte att med större skyndsamhet än de vanliga officiella publikationerna meddelansprida

statistiska nyheter af allmännare intresse och meddela de summariska den.

resultaten af vidlyftigare tabellariska redogörelser. I samma ändamål har

i Posttidningen i stor utsträckning meddelats statistiska uppgifter, innan

dessa kunnat inflyta i de statistiska hufvudpublikationerna. Bland de i

texten regelbundet upptagna kunna omnämnas: från Statistiska centralbyrån

årliga skörderapporter samt månads- och kvartal srapporter om emigrationen,

från Finansdepartementet månadsrapporter om statsverkets inkomster, från

Kontrollstyrelsen veckorapporter om brännvinstillverkningen, från Postsparbanken

månadsrapporter om dess verksamhet, från Kommerskollegium uppgifter

om förändringarne i svenska handelsflottan o. s. v. Såsom bilagor till

Posttidningen utgifvas af Generaltullstyrelsen månatliga öfversikter öfver

rikets in- och utförsel af vissa för handeln viktigare varuslag.

Statistiska centralbyrån har i enlighet med denna kommittés underdåniga

framställning den 27 november 1907 i fristående årliga häften

64

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

utgifvit kvantitetsuppgifter öfver rikets hela in- och utförsel, så snart dessa

uppgifter hunnit sammanföras i Generaltullstyrelsen.

Likaledes utan samband med vare sig de officiella statistiska serieverken

och tidskrifterna eller Posttidningen utger Järnvägsstyrelsen i februari hvarje

år en preliminär summarisk redogörelse öfver föregående års inkomster och

utgifter m. m., hvarje månad sammandrag af svenska järnvägarnas trafikrapporter

samt årligen en sammanfattning af dessa månadssammandrag och

slutligen Telegrafstyrelsen månadsrapporter öfver telegram- och telefonsamtalsväxling

samt inkomsten däraf. Sistnämnda meddelanden publiceras i

Bihang till Telegrafstyrelsens cirkulär.

65

II. Betänkande och förslag angående grunderna för den

officiella statistikens yttre organisation.

1. Historik.

Då behofvet af statistiska redogörelser öfver olika samhällsområden

i begynnelsen af förra århundradet började göra sig allmänt gällande, uppstod

såsom å s. 18 omnämnts tanken att åt ett statistiskt ämbetsverk

uppdraga utarbetandet och offentliggörandet af en statistik omfattande

hela det svenska samhällslifvet. Redan i det åt befolkningsstatistiken ägnade

tabellverket, som ända sedan midten af 1700-talet oafbrutet handhafts af en

särskild myndighet, tabellkommissionen, hade man upptagit uppgifter rörande

jämväl andra områden än befolkningsförhållandena. Man trodde sig äfven i

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser ha funnit ett medel att

erhålla material till en alltomfattande riksstatistik. Det mest utförda förslaget

att åstadkomma en svensk riksstatistik samlad hos en myndighet

framställdes af 1823 års riksdags särskilda utskott för frågan om reglering af

rikets styrelseverk och innebar inrättandet under »Inrikesförvaltningen» af ett

statistiskt kontor, hvars verksamhet borde omfatta alla områden af samhällslifvet,

hvilka kunde blifva föremål för officiell statistik. Denna plan, liksom

äfven en del andra förslag under de närmaste åren i samma riktning, kommo

emellertid aldrig till utförande bland annat af den orsaken, att de nyssnämnda

källorna för den tillärnade riksstatistiken visade sig vara behäftade

med stora och oundvikliga bristfälligheter, och andra utvägar ansågos medföra

alltför stora kostnader för att kunna tillgripas.

I stället började vissa förvaltande myndigheter att i årliga berättelser

publicera statistik rörande sina olika ämbetsområden. Sålunda offentliggjordes

från och med början af 1830-talet berättelser om rättsväsendet

af Justitiestatsministern, om handel och sjöfart samt om fabriker, manufakturer

och handtverkerier af Kommerskollegium samt om bergshandteringen

af Bergskollegium. I slutet af 1840-talet tillkommo berättelserna

om fångvården, utgifna af Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar,

och under 1850-talets första år Sundhetskollegii berättelser om medicinalväsendet.

Tanken på ett statistiskt ämbetsverk, som skulle systematiskt sammanföra,

.bearbeta och ordna hela den svenska .statistiken, fortlefde emellertid och fick

5—091045 Stat. kom. bet.

HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION.

(it;

sitt uttryck i motioner inom Präste- och Borgarstånden vid 1853/1854 års riksdag.

Motionären inom Prästeståndet F. F. Carlson önskade upprättandet af

»ett ämbetsverk, som hade till uppdrag att mottaga alla statistiska upplysningar,

att ordna och sammanställa dem samt att i utarbetade formulärer

framlägga de grunder efter hvilka upplysningar böra inhämtas». Hvad beträffar

förhållandet mellan det föreslagna statistiska verket och de ämbetsverk,

som redan hade sig uppdraget att utarbeta statistik, förklarade samme

motionär under öfverläggningarne i ståndet, att samarbetet mellan verken

borde bestå däruti, att det statistiska ämbetsverket skulle från de förvaltande

verken på formulär infordra upplysningar och på grundval af dessa uppgifter

utarbeta samt offentliggöra en allmän riksstatistik. Samma tankegång återfinnes

i den ena af motionerna i Borgarståndet, i hvilken emellertid tillägges

att liknande uppgifter beträffande jordbruket borde infordras från hushållningssällskapen.

I allmänna besvärs- och ekonomiutskottets utlåtande öfver förenämnda

motioner förutsättes äfven, att med det statistiska verket »kunde de arbeten,

som för statistiska ändamål utföras inom särskilda ämbetsverk, sättas i förening».

Detta uttalande upptogs i Riksdagens skrifvelse angående utarbetande

af plan och förslag till ett statistiskt ämbetsverk.

Med större utförlighet behandlas spörsmålet om statistikens organisation

i den reservation, som L. V. Henschen, den andre motionären inom Borgarståndet,

afgaf till utskottets utlåtande. Reservationen, som gällde motiveringen

i utlåtandet, inledes med en skildring af de brister, hvilka vidlådde

den svenska statistiken. Därefter utvecklas huru man förgäfves skulle vänta

och knappt billigtvis kunde begära något bättre, så länge den officiella statistiken

var splittrad på en mängd olika ämbetsverk, som hvart och ett gick

tillväga efter sin olika, ofta nog af slumpen, aldrig efter ett vetenskapligt

system utstakade plan, och där arbetet i allmänhet bedrefs mekaniskt såsom

ett vanligt tjänstegöromål af personer hos hvilka man omöjligen kunde

vänta de insikter, som voro nödiga för att gifva ett sådant arbete sin rätta

halt eller att däruti åstadkomma nödiga förbättringar. Man saknade i den

svenska statistiken enhet, drift och lif. Statistisk sakkunskap kunde ej påträffas

i hvilket verk som helst. Såväl för ett ändamålsenligt beredande af

själfva elementen till den officiella statistiken som för deras behöriga utveckling

och framställning måste man i värt land liksom i andra länder

organisera en statistisk centralbyrå vid hvilken man skulle kunna fästa den

eller de kapaciteter i denna väg, som funnes i landet att tillgå, och där alla

statistiska materialier skulle samlas, ordnas och så bearbetas, som vetenskapens

och det formella arbetets framsteg i andra länder erfordrade, eller hvarifrån

åtminstone, om vissa elementära arbeten ännu komme att besörjas af

särskilda auktoriteter, upplysande ledning och råd kunde utgå. Slutligen

påpekas nyttan af tillgången till ett statistiskt bibliotek samt fördelen för

HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION. 67

dem som använda statistiken att i ett enda ämbetsverk kunna erhålla alla

statistiska upplysningar.

Ledamöterna i den kommitté, som tillsattes med anledning af ständernas

skrifvelse vid 1853/1854 års riksdag, hade sett hur försöken att åstadkomma en

riksstatistik med tillhjälp af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser

eller andra källor misslyckats och hur man i stället måst

anlita ämbetsverken samt på detta sätt erhållit statistik öfver olika områden

af samhällslifvet. Kommitténs mest verksamme ledamot Fr. Th. Berg

stod påtagligen äfven under inflytande af den på den tiden i utlandet förhärskande

uppfattningen, att den belgiska organisationen af statistiken,

hvilken just innebar ett splittrande af statistiken på olika förvaltningsgrenar,

ehuru med en centralkommission såsom sammanhållande kraft, vore

det mönster som borde följas. Resultatet blef att kommittén föreslog och

statsmakterna sedermera antogo en plan för den svenska statistikens organisation,

enligt hvilken betydande delar af den officiella statistiken fortfarande

kommo att utarbetas af olika förvaltande verk.

I motiveringen till sitt förslag framhöll kommittén, att för statistiken

sakkunskapen beträffande dess föremål vore af grundläggande betydelse.

Hvarje förvaltande verk och myndighet ägde enligt kommitténs mening

inom sitt område den största speciella sakkännedom och de säkraste utvägar

för att pröfva till detsamma inkomna statistiska uppgifters halt och kunde

i detta hänseende svårligen ersättas af ett icke förvaltande rent statistiskt

ämbetsverk. Vidare ägde hvarje förvaltande verk och myndighet uti sin för

administrationens gång nödvändiga disciplinära makt öfver underlydande ett

medel att i rätt tid anskaffa tillförlitliga statistiska uppgifter, hvilket medel

icke i samma mån torde kunna stå ett rent statistiskt ämbetsverk till buds.

Flera af de förvaltande verken och myndigheterna hade ock kunnat ombesörja

de statistiska uppgifternas insamlande och bearbetning genom den för

öfriga ämbetsgöromål använda personalen utan behof af särskilda anslag och

inrättningar för detta ändamål, hvarigenom sålunda en besparing af kostnader

vunnes. Från förvaltningens synpunkt anfördes att hvarje förvaltande

verk och myndighet i större eller mindre mån hade ett ständigt behof att i

sin verksamhet ledas af statistiska uppgifter och kunde alltså hvarken undvara

eller utan tidsspillan och andra olägenheter hos annat ämbetsverk söka,

hvad det inom sig skäligen borde finna.

»Statsförvaltningens praktiska behof förena sig alltså», yttrade kommittén1

»med statistikens egen fördel, i afseende på ett skyndsamt ernående af tillförlitliga

och fullständiga uppgifter, till stöd för kommitténs underdåniga

förslag att fortfarande taga i anspråk de centrala förvaltande verkens deltagande

i de statistiska uppgifternas insamlande och bearbetning.»

Enhetligheten i statistiken skulle enligt det belgiska mönstret representeras

af en statistisk kommission bestående af representanter från olika förvaltande

verk och myndigheter.

68 HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION.

Ett statistiskt ämbetsverk upprättades år 1858 i enlighet med kommitténs

förslag, men dess verksamhetsområde blef åtminstone till en början icke

afsevärdt mera omfattande än den gamla tabellkommissionens. Den statistiska

kommissionen och verket utgjorde formellt en myndighet, Statistiska

tabellkommissionen, uppdelad på två afdelningar, en rådplägande, Statistiska

beredningen, och en för det statistiska arbetet, Statistiska centralbyrån.

1854 års kommitté ifrågasatte emellertid för framtiden en mera vidtgående

centralisering af statistiken1. Att decentralisationen icke ansågs genom 1858

års reform i princip ha blifvit fastslagen såsom organisationsform för den

svenska statistiken, framgår äfven af allmänna besvärs- och ekonomiutskottets

utlåtande vid 1859/1860 års riksdag angående frågan om brottmålsstatistikens

öfverflyttning till Statistiska centralbyrån, där det heter: »då numera

enligt Kung! Maj:ts nådiga bref den 22 juli 1858 ett statistiskt ämbetsverk

blifvit inrättadt, som skall hafva till föremål att ordna och sammanföra de

statistiska arbetena för erhållande af en i möjligaste mån fullständig fortgående

statistik, som åskådliggör förhållandena i alla förvaltningens grenar,

så skulle i utskottets tanke jämväl brottmålsstatistikens arbeten både till

vinst lör arbetena och för beredande af besparing i de därför nu utgående

kostnader kunna till detta ämbetsverk öfverflyttas».

Diskussionen om de lämpligaste organisationsformerna för den officiella

statistiken återupptogs på 1870-talet i samband med planerna på Kommerskollegii

indragning eller ombildning och kom således att närmast röra frågan

om öfverflyttning af uäringsstatistiken till Statistiska centralbyrån. Statsrevisorerna

framhöllo i sin berättelse till 1871 års riksdag, att utarbetandet

af de berättelser som ålåge Kommerskollegium med skäl numera syntes

böra räknas till arbetsområdet för Statistiska centralbyrån. Chefen för centralbyrån

Er. Th. Berg, ledamot af 1854 ars kommitté, hade däremot dels kanske

under intryck af de svårigheter,- den ökade arbetsbördan med befolkningsstatistiken

i dess nya skick (jfr s. 136) inneburit för centralbyrån, dels påverkad

af de internationella statistiska kongressernas beslut kommit att intaga en

ännu mera utpräglad ställning än förut till förmån för decentralisationen af

statistiken och uttalade sig i den kommitté, som är 1874 tillsattes för utredning

af frågan om Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation,

mot en centralisering af näringsstatistiken. I början af 1880-talet återupptogs

frågan om näringsstatistikens öfverflyttning. En ny kommitté för

Kommerskollegii ombildning afstyrkte, hvaremot chefen för Civildepartementet

fann öfvervägande skäl tala för én sådan öfverflyttning (jfr s. 28).

I själfva verket har den svenska statistiken i allt större omfattning

kommit att decentraliseras, icke tillföljd af någon på förhand uppgjord plan

1 När i det följande talas om statistikens centralisation och decentralisation. afses därmed

det inbördes förhållandet mellan statistikens olika grenar, ej sammanförande eller skiljande af

bearbetningens olika stadier inom en och samma gren. Med centralisation menas att samtliga

eller flertalet viktigare grenar af statistiken äro sammanförda till ett verk. med decentralisation

att de äro splittrade på flera olika myndigheter.

HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION.

69

eller i enlighet med genomtänkta och systematiskt genomförda principer

utan fastmera på grund af själfva sättet för statistikens uppkomst. Nedanstående

korta öfverblick af statistikens utveckling i Sverige sedan slutet af

1850-talet ger tydligt vid handen, huru decentraliseringen fortskridit och en

proportionsvis allt större del af det statistiska arbetet kommit att utföras

utanför Statistiska centralbyrån.

Under de decennier, som närmast följde efter omorganisationen på 1850- talet, upptogs ett stort antal grenar af vårt lands nuvarande officiella statistik

till bearbetning. Sålunda tillkommo under 1860-talet: sammandrag af Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser, telegraf-, järnvägs- och poststatistik,

hushållningssällskapens berättelser öfver jordbruk och boskapsskötsel,

statistik angående landtmäteriet och sparbankerna, hvarjämte en

berättelse för ett enstaka år utgafs rörande folkundervisningen; under

1870-talet: valstatistik, berättelser öfver allmänna arbeten, lots-och fyrinrättningen

samt lifräddningsanstalterna å rikets kuster, sammandrag af

länsstyrelsernas årsväxtberättelser, berättelser öfver skogsväsendet, öfver

kommunernas fattigvård och finanser, öfver undervisningen vid statens allmänna

läroverk samt öfver brännvins tillverkning och försäljning (den sistnämnda

omfattar numera äfven socker- och maltdryckstillverkningen). Från

1880-talet datera sig: aflönings- och pensionsstatistik, statistik rörande folkundervisningen,

öfversikter öfver försäkringsväsendet, Postsparbankens berättelse

samt militärstatistik, hvarjämte äfven afgafs en redogörelse öfver statens

jordbruksdomäner; under 1890-talet tillkommo Landtbruksstyrelsens publikationer

och påbörjades arbetsstatistiska undersökningar; under 1900-talets

första decennium har arbetsstatistiken nått sitt nuvarande omfång, hvarjämte

Riksförsäkringsanstalten och Riksbanken börjat utgifva statistiska redogörelser.

Af dessa nu uppräknade grenar af statistiken ha endast sammandraget

af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser, sammandraget

af årsväxtberättelserna, jordbruks-, val-, aflönings- och pensions-, en del af

sparbanksstatistiken samt statistiken öfver kommunernas fattigvård och

finanser anförtrotts åt Statistiska centralbyrån, alla öfriga utgifvas af andra

myndigheter.

För närvarande utarbetas sålunda officiell statistik regelbundet och i

större omfattning af minst ett tjugutal olika centrala myndigheter för

hvilka samtliga med undantag af Statistiska centralbyrån det statistiska

arbetet icke är hufvuduppgiften.

Härtill kommer att den myndighet, som enligt 1854 års kommittéförslag

skulle utöfva den enhetliga ledningen af hela den officiella statistiken, Statistiska

beredningen och dess efterföljare Statistiska tabellkommissionen, icke

erhållit den betydelse kommittén tillärnat densamma. Dess verksamhet har

såsom nedan uppvisas mer och mer inskränkts och torde för närvarande

praktiskt taget kunna anses vara nedlagd. Enhetligheten inom den officiella

70

HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION.

statistiken upprätthålles numera faktiskt icke genom någon myndigbets

försorg.

På dessa förhållanden fästes uppmärksamheten i två motioner till 1903

års riksdag, väckta i Första kammaren af J. F. Nyström och i Andra kammaren

af Ernst Carlson. I motionerna uttalades den åsikten, att all officiell

statistik bör stå under gemensam ledning och såvidt möjligt koncentreras

på ett mindre antal statistiska verk eller afdelningar med

en personal, som uteslutande sysselsattes med statistiskt arbete och som har

att väsentligen emotse sin framtid inom det statistiska facket. Under alla

omständigheter måste emellertid, framhöllo motionärerna, enhet och planmässighet

i det statistiska arbetet inom de olika verken och afdelningarna

på ett särskildt sätt betryggas, nämligen genom en central institution, som

kunde utöfva inseende öfver samtliga de statistiska publikationerna sä till

innehåll som till utförande. Den Statistiska tabellkommissionen, som var afsedd

att blifva en sådan central institution, borde för att kunna motsvara det med densamma

afsedda ändamålet erhålla annan sammansättning och vidsträcktare befogenhet.

För att ändringen i kommissionens organisation skulle blifva fullt verksam,

borde åt densamma vid sidan af och i nära samband med dess öfvervakande

funktioner äfven tillmätas ett eget arbetsfält, som vore ägnadt att sätta den

i praktisk beröring med det statistiska arbetet inom olika områden. Detta

skulle bäst kunna åstadkommas, om åt kommissionen uppdroges att utgifva

en svensk statistisk årsbok. I samband med den ifrågasatta organisationsreformen

borde tillses, om icke ökad skyndsamhet i publicerandet af vissa

berättelser kunde åstadkommas. För lösningen af dessa frågor tarfvades

emellertid enligt motionärernas mening en fackmässig utredning, hvarom

Riksdagen borde hemställa hos Kung!. Maj:t.

Sedan vederbörande utskott på liknande grunder tillstyrkt en sådan

hemställan, anhöll Riksdagen i skrifvelse till Konungen den 16 maj 1903, att

Kungl. Maj:t mätte låta verkställa utredning, huru inom rikets officiella statistik

största möjliga enhet och planmässighet i arbetet äfvensom ökad skyndsamhet

vid publikationen må kunna åstadkommas och att därvid särskildt måtte

tillses, huruvida ej åt Statistiska tabellkommissionen kunde gifvas en mera

fackmässig sammansättning, samt för Riksdagen framlägga denna utredning

jämte de förslag, hvartill densamma kunde föranleda.

I motiveringen framhölls att den svenska statistiken, som en gång intagit

en framstående ställning, icke längre stode fullt i jämnhöjd med tidens

fordringar. Orsaken härtill torde visserligen i någon mån vara att söka

däri, att vår statistik arbetar med jämförelsevis obetydliga ekonomiska hjälpmedel.

I ej ringa grad berodde likväl-det mindre tillfredsställande skick,

hvaruti flera grenar af vår officiella statistik befunne sig, på organisationen

af densamma. 1 skrifvelsen påpekas vidare att den i 1858 års omorganisation

afsedda koncentrationen och enhetliga ledningen måste under vår officiella

statistiks utveckling anses ha blifvit väsentligen åsidosatt. • Vidare upp

-

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

71

visas olägenheterna af statistikens utarbetande genom icke-fackmän. Den

centrala organisationen, Statistiska tabellkommissionen, vore ingalunda ägnad

att afhjälpa eller mildra de brister, som förefunnes inom den svenska statistiken,

då några medel ej stode till kommissionens förfogande för arbete i

dess tjänst och kommissionen med undantag för ordföranden samt ett ringa

fatal andra ledamöter vore sammansatt af icke-fackmän, som trots den insikt

de ägde livar på sitt område omöjligen kunde hysa vare sig det intresse

eller den speciella insikt uti statistikens metoder samt den vana vid statistisk

kritik som erfordrades.

Beträffande de åtgärder, som borde vidtagas till afhjälpande af den

svenska statistikens nuvarande stora brister, framhöll skrifvelsen såsom den

mest genomgripande att med vissa undantag, såsom post-, telegraf- och

järn vägsstatistiken, sammanföra alla grenar af den officiella statistiken till

ett enda ämbetsverk, Statistiska centralbyrån. Därigenom skulle äfven tillgodoses

det viktiga syftemålet, att den statistiska fackinsikten finge komma

till sin fulla rätt. Utom nämnda utväg kunde äfven eu annan mindre betydande

men därför ej overksam påtänkas, nämligen den i motionerna framhållna

att med bibehållande af den nuvarande yttre fördelningen af landets

statistik söka åstadkomma en större samverkan mellan dess olika grenar

samt en mera fackmässig ledning af densamma. Detta skulle ske genom att

gifva Statistiska tabellkommissionen en mindre mångtalig men mera fackmässig

sammansättning och i sammanhang härmed åt densamma anförtro

utgifvandet af en statistisk årsbok motsvarande Sveriges officiella statistik

i sammandrag och möjligen andra statistiska öfversikter.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse angående förändrad organisation

i fråga om rikets officiella statistik beslöt Kungl. Maj:t den 20 januari

1905 uppdraga åt denna kommitté att verkställa utredning och afgifva

förslag, huru inom rikets officiella statistik största möjliga enhet'' och planmässighet

äfvensom ökad skyndsamhet vid publikationen måtte kunna astadkommas.

2

2. Olika organisationsformer.

Riksdagen framhåller i sin skrifvelse med skärpa olägenheterna af den

svenska officiella statistikens nuvarande organisation och framlägger tvenne

alternativa förslag till en reformering af densamma. Det ena af dessa går

ut på att med bibehållande af den nuvarande decentralisationen åstadkomma

samverkan mellan statistikens olika grenar samt en mera fackmässig ledning

genom upprättande af eu initiativkraftig och ledande statistisk centralkommission,

det andra innebär en centralisation af den officiella statistiken i så

stor utsträckning, som kan befinnas i praktiken lämpligt att genomföra.

72

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Decentrali- De skäl, som äfven på senare tid förebragts för statistikens decentrasationen.

]isering, återfinnas i hufvudsak i motiveringen till det af 1854 års kommitté

framlagda organisationsförslaget. Dessa skäl äro i korthet såsom af det

olvan meddelade referatet framgår från statistikens synpunkt, att genom

decentralisationen det statistiska arbetet skulle kunna draga nytta af den

administrativa sakkunskapen samt på grund af den disciplinära makt öfver

underlydande, som tillkommer förvaltande verk och myndigheter, mera skyndsamt

erhålla tillförlitliga primäruppgifter, och från förvaltningens synpunkt,

att åt administrativa verk och myndigheter under denna organisationsform

kunna utan tidsspillan och andra olägenheter tillhandahållas de statistiska

uppgifter hvaraf de äro i behof för sin verksamhet.

Olika Slag af Vid bedömandet af frågan hvilka fördelar eller olägenheter åtfölja stad—Dstikens

decentralisation, synes hvarken i 1854 års kommittés betänkande

eller senare tillbörligt ha beaktats, att vid utarbetandet af den decentraliserade

statistiken tvenne från hvarandra fullt skilda tillvägagångssätt komma

till användning. I det ena fallet sker den statistiska bearbetningen i omedelbart

samband med förvaltningsarbetet, i det andra oberoende af detsamma.

När behofvet al statistik öfver något visst område af samhällslifvet

först framträder, ligger det i de flesta fall närmast tillhands att uppdraga

dess utarbetande åt tjänstemän inom den gren af förvaltningen, hvilken har

sig ålagd behandlingen af ärenden rörande området i fråga. 1 den mån

vissa grenar af statistiken utvecklats och utvidgats samt fordran på kvalificeradt

statistiskt arbete gjort sig mer och mer gällande, har emellertid

denna anordning visat sig icke kunna lämpligen bibehållas. Statistiken

utgör nämligen ett enhetligt verksamhetsområde med helt andra uppgifter och

arbetsmetoder än den egentliga förvaltningen. Den har att insamla, granska

och bearbeta ett kunskapsmaterial af hvilket förvaltningen sedan har

att hämta ledning för sina åtgärder. Det statistiska arbetet är af helt

annan art än det som utföres inom den egentliga förvaltningen och kräfver

sin speciella teknik, hvilken endast kan inhämtas genom särskild utbildning.

Tjänstemän, hvilka måhända under ett eller annat år utföra statistiskt arbete

blott såsom bisyssla vid sidan af andra mera trägna tjänståligganden,

kunna därför knappast innehafva och ha i regel ej heller visat sig besitta

kvalifikationer för mera fordrande statistiskt arbete. Ej heller kan detta arbete

påräkna nödigt intresse hos en tjänsteman, som måste betrakta sin befattning

såsom genomgångsplats, då ämbetsverkets hufvuduppgift är af helt

annat slag än utarbetande af statistik. Också har förvaltningstjänstemännens

statistiska arbete, så snart det nått eu viss omfattning, i allmänhet

visat sig otillfredsställande i såväl sakligt som formellt hänseende. Följden af

detta sätt att ordna det statistiska arbetet har sålunda i många fall blifvit,

att de statistiska redogörelserna icke utarbetats med den omsorg och den

sakkunskap som varit önskligt.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN. 73

Man har därför funnit sig böra anställa en särskild statistisk personal

skild från förvaltningspersonalen för att utarbeta ifrågavarande grenar af

statistiken. Det har på detta sätt inom vissa ämbetsverk uppstått statistiska afdelningar,

hvilkas tjänstemän erhålla samma utbildning som inom Statistiska

centralbyrån och sålunda en annan än den egentliga förvaltningspersonalen

inom verket. Dessa statistiska afdelningar blifva därför nödvändigt mer eller

mindre fristående institutioner. De intaga en helt annan ställning till det verk

hvartill de räknas höra, än öfriga byråer eller afdelningar inom verket till hvarandra

och till detta. Den för det mera kvalificerade statistiska arbetet anställda

personalen cirkulerar icke heller mellan den statistiska afdelningen och andra

afdelningar af ämbetsverket på samma sätt som förvaltningspersonalen mellan

verkets öfriga byråer och afdelningar. Det kan till och med vara fallet, att

den statistiska afdelningen står i lifligare förbindelse med andra verk än

med sitt eget, och måste någon del af verket förläggas i annan lokal, sker

detta företrädesvis med den statistiska afdelningen. Med uppkomsten

af de statistiska afdelningarna afskiljes statistiken faktiskt från

förvaltningen.

Sådana statistiska afdelningar eller tjänster finnas numera upprättade eller

äro ifrågasatta att upprättas inom så godt som alla förvaltande verk, hvilka

ha sig ålagdt att utarbeta mera betydande grenar af den officiella statistiken.

Endast i de fall, då statistikens område är så begränsadt eller den nått en

så ringa utveckling, att den icke tar någon längre sammanhängande tid i

anspråk eller fordrar ingående kännedom om statistisk metod och teknik och

sålunda kan anförtros såsom bisyssla åt någon eller några af förvaltningstjänstemännen,

kan en omedelbar förening af statistiskt arbete och förvaltningsarbete

utan men för statistiken fortfarande äga rum.

Från sistnämnda fall bortses tillsvidare i det följande. Frågan gäller

sålunda närmast, huruvida de grenar af statistiken, hvilka kräfva särskilda

statistiskt utbildade tjänstemän för sitt utarbetande, böra anförtros åt förvaltande

verk eller åt ett statistiskt centralverk.

Hvad då först beträffar den speciella fackkunskap, som den decentrali- Decentraiisaserade

organisationen skulle tillföra statistiken, torde denna fackkunskap °ka

endast

till ringa del erhållas genom den svenska statistikens nuvarande pen.

organisation. Ledningen af statistikens utarbetande och i flertalet fall äfven

själfva bearbetningen handhafves nämligen i de statistiska afdelningarna i

regel af tjänstemän, hvilka icke handlagt förvaltningsärenden och som alltså

icke genom förvaltningsarbete erhållit sakkunskap i fråga om statistikens

föremål. Decentralisationen, i den form densamma framträder vid utarbetandet

af de viktigaste grenarna af den svenska statistiken, medför åtminstone icke

omedelbart den tekniska sakkunskap, hvars nödvändighet för statistikens

rätta behandling anförts såsom ett af hufvudskälen för denna organisationsforms

bibehållande. Detta har äfven med skärpa framhållits vid olika tillfällen

under de senaste åren.

74

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Man har emellertid ansett att äfven med den fristående ställning, som

de statistiska afdelningarna innehafva, decentralisationen skulle medföra ett

visst samband mellan statistik och förvaltning till nytta för statistiken,

nämligen så till vida att för det statistiska ai’betet skulle kunna erhållas

råd och upplysningar från förvaltningstjänstemännen inom de förvaltande

verken. Det bör emellertid framhållas att dylika upplysningar och råd

under de mera praktiska former, som numera äro rådande för förbindelsen

mellan offentliga myndigheter, lika väl kunna erhållas, om statistiken utarbetas

utanför ämbetsverket. Att detta icke möter några svårigheter framgår

bland annat af det samarbete, som ägt rum mellan Statistiska centralbyrån

och Domänstyrelsen beträffande statistiken öfver statens jordbruksdomäner

(jfr s. 166). Härtill kommer att förbindelsen mellan de statistiska

afdelningarne samt vederbörande departement och verk i många fåll är

ganska ringa.

Behofvet af sakkunskap beträffande statistikens föremål gör sig gällande

både vid det fortlöpande statistiska arbetet och vid planläggningen af nya

undersökningar eller af större förändringar i de gamla. I förra fallet är

det vanligen spridda tekniska upplysningar som äro erforderliga. Dessa

kunna merendels erhållas ur handböcker. Stundom måste likväl förfrågningar

hos sakkunnige anställas, hvarvid man emellertid ej sällan är hänvisad

att söka sakkunskapen utom förvaltningen. Det inträffar nämligen, i

synnerhet beträffande näringsstatistiken, att under den nuvarande tekniska

specialiseringen, som gör att fackmannen behärskar endast ett begränsadt

område, sakkunskapen inom det förvaltande verket icke på långt när är

tillräcklig för statistikens behof. Äfven i rena förvaltningsärenden har det

i många fall visat sig nödvändigt att hämta den behöfliga tekniska sakkunskapen

utanför ämbetsverket. Inom några grenar af statistiken kan äfven

förekomma, att vissa delar af det löpande arbetet kräfva ingående teknisk bildning.

Under sådana förhållanden är det nödvändigt, såsom kommittén nedan

(s. 183, 206, 219; jfr äfven kommitténs betänkanden om handelsstatistik s. 35

och om jordbruksstatistik s. 114) uppvisar, att särskilda tekniskt utbildade

biträden anlitas. Vid planläggningen af nya statistiska arbeten åter måste

tillkallas särskilda sakkunnige på de områden statistiken i fråga är afsedd

att omfatta. Äfven dessa äro att finna både inom och utom förvaltningen.

De upplysningar, som erfordras för det löpande statistiska arbetet, kunna

äfven vid en centraliserad statistik erhållas på i hufvudsak samma sätt som

då statistiken är decentraliserad. Anlitandet af tekniskt sakkunniga biträden

och tillkallandet af sakkunnige äro likaledes åtgärder, som äro oberoende af

huruvida statistiken är förlagd till en statistisk afdelning eller till ett

statistiskt centralverk.

Statistikens behof af sakkunskap beträffande dess föremål är därför icke

något skäl för dess förläggande till statistiska afdelningar inom förvaltande verk.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN. <0

Ett annat skäl för lämpligheten af att förlägga förvaltningsstatistiken Den discipiitill

de förvaltande verken skulle ligga i dessas disciplinära makt öfver de ngtyer npp_

underordnade myndigheter, som uppsamla det statistiska primärmaterialet, giftslämDetta

skäl torde ej kunna tillmätas någon som helst betydelse, då eu stor del af narne''

primärmaterialet till den svenska statistiken dels består i uppgifter afgifna

af enskilda direkt till det bearbetande verket, dels utan minsta olägenhet

insamlas af underordnade myndigheter, hvilka ej lyda under det verk som

bearbetar statistiken.

Mera vägande synes den andra hufvudsynpunkten, ämbetsverkens behof af Decentraiistatistiken,

vara. Man har sålunda ansett att statistikens decentralisation f„rvaitnjn_

vore bäst ägnad att bereda förvaltningen möjlighet att göra sina önskningar gens behof af

beträffande statistiken gällande. Detta torde vara riktigt i sä måtto, sta 1S1 en''

att den statistiska afdelningen såsom underordnad verkets eller departementets

chef har att ställa sig hans anvisningar till efterrättelse. Men

chefen för ett förvaltande verk kan knappast, äfven då han äger särskild^

intresse för statistik, förutsättas att under sitt kräfvande arbete äga

tid och tillfälle att utöfva någon verklig ledning af än mindre någon kontroll

öfver det statistiska arbetet. Den statistiska afdelningen kommer såsom

redan utförligt visats i de flesta fall att blifva en mer eller mindre

själfständig institution utan lifligare förbindelse med ämbetsverket i (ifrigt,

och ledaren för den statistiska afdelningen blir därigenom, så länge det icke

är fråga om ökade utgifter eller förändrade yttre anordningar af det statistiska

arbetet, allenarådande i afseende på statistikens skötsel och berättelsernas

innehåll in. m. Eördelen för ett ämbetsverk att besitta en statistisk afdelning

kommer därför att inskränka sig till möjligheten att när som helst

kunna erhålla eu utredning af statistisk natur för ett eller annat af ämbetsverket

fullfölj dt syfte, om nämligen eu sådan utredning kan verkställas med

afdelningens personal och anslag. Men icke heller häruti ligger ett afgörande

skäl för bibehållandet af statistiska afdelningar inom ämbetsverken, emedan

såsom nedan skall visas svårigheter i allmänhet icke möta för eu sådan omläggning

af den statistiska organisationen, att de förvaltande verken erhålla

trygghet för att få sitt behof af statistiska utredningar tillfredsställdt, och

detta till och med lättare och snabbare än med den nuvarande anordningen.

Att genom en decentralisering af statistiken förvaltningen erhåller

omedelbar tillgång till det statistiska primärmaterialet i mer eller mindre

bearbetad form, har vidare anförts såsom ett afgörande skäl för denna organisationsform.

Det statistiska primärmaterialet kan utgöras antingen af uppgifter meddelade

uteslutande för statistiskt ändamål, hvilket bland annat är fallet

beträffande största delen af den statistik, som för närvarande utarbetas inom

Statistiska centralbyrån och Kommerskollegium, eller af förvaltningshandlingar,

såsom underordnade förvaltande myndigheters och institutioners berättelser och

rapporter, anmälningar till offentliga register o. s. v. Förvaltningshandlingar

76

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

måste gifvetvia förvaras i det förvaltande ämbetsverket, och däraf har man velat

draga den allmänna slutsatsen, att all statistik som grundas på förvaltningsbandlingar

äfven borde utarbetas inom de förvaltande verken. Häremot bör

emellertid erinras att i flera fall, t. ex. inom rättsstatistiken, sjöfartsstatistiken

m. ro., särskilda afskrifter eller utdrag af förvaltningshandlingar tagas

för statistiskt ändamål, trots det att statistiken är förlagd till det förvaltande

verket, samt att i andra fall, t. ex. beträffande läroverksstatistiken,

förvaltningshandlingar tryckas, innan de inlämnas till ämbetsverket. Kan det

statistiska primärmaterialet pa detta sätt lösas trän förvaltningshandlingarna,

iir bearbetningen gifvetvis på intet sätt bunden vid den plats, dit originalhandlingarna

insändas. Ett liknande förhållande äger rum, när upplysningar ur

förvaltningshandlingar äro nödvändiga för något enstaka fall vid utarbetandet

af statistiken, såsom vid upprättandet af en mindre tabell eller dylikt, då

dessa utan större besvär eller omgång kunna erhållas, vare sig vederbörande

tjänsteman är anställd i en statistisk afdelning af samma ämbetsverk eller i

ett annat verk. Emellertid finnas obestridligen äfven fall, då verkställandet

af alskrifter eller utdrag af förvaltningshandlingar skulle medföra

stora svårigheter, och då samma handlingar måste användas direkt både för

statistiskt ändamål och för förvaltningen. I dessa fall, men också blott då,

är centralisation en uppenbarligen förenad med verkliga olägenheter.

Inom vissa grenar af förvaltningen kan man å andra sidan ha behof af uppgifter.

hvilka upptagits i främsta rummet för statistiskt ändamål. Att

själfva primärmaterialet användes af förvaltningstjänstemännen, förekommer

enligt erhållna upplysningar ej i något större antal fäll. Detta är helt

naturligt, då det gifvetvis måste vara mera praktiskt, att den statistiker

som har materialet om hand meddelar nödiga upplysningar, än att förvaltningstjänstemannen,

som ej kan vara pa samma sätt förtrogen med detta

material, själ! söker begagna sig af originaluppgifterna.

Däremot torde det såsom ofvan antydts icke vara ovanligt, att förvaltningen

har behof af särskilda sammanställningar och utredningar baserade på

primäruppgifterna. Detta kan ha sin grund dels i nödvändigheten att erhålla

dylika utredningar tidigare än statistikens resultat i regeln kunna publiceras,

dels däri, att den statistiska bearbetningen merendels ej kan bli så fullständig

eller utföras från så många synpunkter, att primäruppgifternas hela innehåll

härvid kommer till uttryck. Beträffande detta förvaltningens behof af särskilda

statistiska utredningar utanför den publicerade statistikens ram måste

emellertid skillnad göras mellan de grenar af statistiken, där dylika utredningar

utgöra en del af det regelbundna arbetet, och sådana där dessa äro

en mindre ofta förekommande uppgift.

Man kan sålunda icke beträffande förvaltningens behof af omedelbar tillgång

till det af statistiken använda primärmaterialet i mer eller mindre

bearbetad form uppdraga några allmängiltiga regler, utan det måste undersökas

hur saken ställer sig i praktiken med afseende å olika grenar af statistiken.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

77

Man finner därvid att förvaltningens behof af omedelbar tillgång till

statistiken är af helt olika art inom olika ämbetsverk. I en del fall förutsätter

det med nödvändighet statistikens utarbetande inom själfva ämbetsverket.

I andra åter, då detta behof endast går ut på att primäruppgifterna

i undantagsfall skola vara tillgängliga för förvaltningstjänstemännen samt

att statistiska utredningar en eller annan gång behöfva utföras, torde det

vara uppenbart, att detta kan ordnas oberoende af huruvida statistiken utarbetas

inom en statistisk afdelning af ämbetsverket eller ej. Detsamma är

förhållandet med förvaltningens behof af enstaka upplysningar af statistisk

natur. Med telefonen och andra moderna kommunikationsmedel ha nämligen

helt andra former kommit att tillämpas för meddelanden mellan ämbetsverken,

än hvad som ännu för ett par årtionden sedan var fallet. Redan nu stå de

statistiska afdelningarna i ämbetsverken i lifligare förbindelse med andra verk

än det egna, och Statistiska centralbyrån anlitas snart sagdt dagligen

för erhållande af statistiska upplysningar och utredningar af allehanda slag

äfven i ämnen som icke tillhöra centralbyråns verksamhetsområde. Att den

enda möjligheten för förvaltningen att erhålla upplysningar hämtade ur statistiska

källor skulle vara att införlifva statistiken med de förvaltande verken,

torde sålunda vara en åsikt, som uppkommit på grund af förhållanden hvilka

icke längre existera.

Såsom skäl för decentralisationen har vidare framhållits att icke blott

det statistiska primärmaterialet och statistikens resultat utan äfven,bden erfarenhet

och de realkunskaper, som vinnas vid själfva utarbetandet af statistiken,

kunna vara af vikt för förvaltningen. Ett utnyttjande af den statistiske

tjänstemannens kunskaper i förvaltningens tjänst förutsätter dock icke med

nödvändighet, att denne skall vara anställd inom vederbörande ämbetsverk.

Saken torde utan större svårighet kunna ordnas på det sätt, att i det statistiska

centralverkets instruktion stadgas skyldighet för ämbetsverkets tjänstemän

att, när ett förvaltande verk så påkallar, deltaga vid behandlingen af

sådana ärenden inom förvaltningen vid hvilkas afgörande den genom det statistiska

arbetet förvärfvade sakkunskapen kan väntas vara af nytta. Ett liknande

förfaringssätt finnes redan fastställdt i gällande instruktioner för olika ämbetsverk.

Visserligen kan invändas att tillkallandet af statistiska tjänstemän

blir beroende på vederbörande ämbetsverks skön, då detaljerade föreskrifter

icke kunna meddelas om hvilka ärenden skola på dylikt sätt behandlas.

Detta är emellertid gifvetvis fallet äfven när statistiken är decentraliserad,

såsom erfarenheten också visat.

Det bör här äfven erinras att kraf på statistiken rätteligen framställas

ej blott'' från förvaltningen utan också från när ing silf v et för hvilket

åtskilliga grenar af statistiken äro af största betydelse och som skulle draga

afsevärdt mycket större nytta af dem, om dess speciella fordringar tillgodosages

på grundval af framställningar af för detta ändamål utsedda

representanter. Detta är af så mycket större vikt, som näringslifvets män

78

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Decentrali

sationens

olägenheter.

måste betungas med att afgifva uppgifter till dessa grenar af statistiken,

och denna alltså i väsentlig mån är beroende af deras intresse och förstående

medverkan.

Slutligen torde böra påpekas att, ehuru statistiken först och främst

måste tillgodose direkt praktiska ändamål, den äfven bär stor betydelse för

samhällsvetenskaperna, hvilkas utöfvare ofta kunde få berättigade önskemål

tillfredsställda genom lätt verkställda förändringar vid formulärs uppställande

eller vid bearbetningens bedrifvande, utan att statistikens praktiska nytta

därigenom blefve förminskad eller kostnaderna nämnvärdt ökade.

För närvarande sakna näringslifvets och vetenskapens representanter så

godt som allt inflytande vid afgörandet af statistiska frågor. En förändring

härvidlag kan endast åstadkommas genom särskilda anordningar, hvilka

såsom nedan närmare visas icke låta sig genomföras utan ändringar i den

svenska statistikens nuvarande organisation.

Af hvad ofvan anförts torde framgå att statistikens förläggande till de

förvaltande verken, så snart det statistiska arbetet nått en sådan omfattning,

att det måste utföras af särskilda tjänstemän, icke undanröjer faran för att

statistiken genom brist på nödig sakkunskap beträffande dess föremål och i

saknad af erforderligt inflytande från förvaltningens, näringslifvets och vetenskapens

sida stelnar i schablonmässiga former och förlorar i praktisk

betydelse.

Förvaltningens behof af tillgång till det statistiska primärmaterialet i

mer eller mindre bearbetadt skick samt till statistiska upplysningar eller statistikerns

kunskaper öfver hufvud, likaväl som statistikens behof af förvaltningshandlingar

och upplysningar från förvaltningens tjänstemän, låter sig tillfredsställas,

vare sig statistiken utarbetas inom det förvaltande verket eller

ej, med undantag endast för vissa grenar af statistiken. Med detta undantag

utgöra de anförda skälen sedda i ljuset af praktisk förvaltningsverksamhet

sålunda icke något stöd för bibehållande af decentralisationen som organisationsform.

Emot ett bibehållande af denna organisationsform kan däremot anföras,

att den medför högst väsentliga och från densamma oskiljaktiga olägenheter.

Eu af dessa är att de statistiska publikationerna ofta komma att

utgifvas så sent, att de förlorat en mycket stor del af sitt praktiska värde.

Detta missförhållande förorsakas främst af att under nuvarande organisationsformer

personalen inom hvarje statistisk afdelning, liksom äfven inom

Statistiska centralbyrån, är så fåtalig, att ombyte af tjänstemän eller en tillfällig

ökning i göromålen orsakad af särskilda icke årliga utredningar,

vare sig tillfälliga eller periodvis återkommande, verkar förryckande på

hela arbetet och medför en försening af de ordinarie årspublikationerna.

Äfven om vid mera omfattande dylika utredningar extra personal kan

för ändamålet erhållas, kommer i vanliga fall arbetets planläggning och

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

7 it

öfvervakande att i väsentlig grad öfverlåtas åt någon af verkets ordinarie

tjänstemän, som därigenom dragés från sina egentliga göromål till förfång

för det regelbundna arbetet.

Den statistiska personalens fördelning på flera ämbetsverk medför äfven

i många fall afsevärda svårigheter för förvaltningen att fullt kunna

utnyttja statistiken för sina ändamål. Med en fåtalig statistisk personal

är det nämligen knappast möjligt att tillfredsställa förvaltningens behof

af statistiska upplysningar och utredningar, utan att det ordinarie statistiska

arbetet rubbas, och i hvarje fall kunna dessa utredningar ej utföras

med nödig skyndsamhet. För att ett ärende skall erhålla en allsidig statistisk

belysning, måste dessutom så godt som alltid anlitas icke blott den inom

ämbetsverket utarbetade statistiken utan äfven uppgifter från flera af statistikens

andra grenar. Såsom nedan närmare utvecklas, torde emellertid icke

alltid hos statistiska tjänstemän inom förvaltande verk vara att förvänta en

så omfattande statistisk bildning, att de behärska den statistiska litteraturen

inom andra områden än det speciella dit deras eget arbete är förlagdt.

En annan olägenhet som åtföljer en decentraliserad statistik är, att

befordringsmöjligheterna vanligen blifva alldeles för små för att statistiken

skall kunna draga till sig och behålla tillräckligt många goda krafter.

En statistisk tjänsteman erhåller nämligen endast i undantagsfall befordran

till statistisk tjänst inom annat verk än det hvari han eu gång fått fast

anställning och ännu mera sällan inom den egentliga förvaltningen.

Det har emellertid ifrågasatts att ett fastare samband mellan det statistiska

och det administrativa arbetet skulle kunna åstadkommas och eu

cirkulation af personalen mellan förvaltning och statistik komma att äga

rum, om dels förvaltningstjänstemännens utbildning som för närvarande är

öfvervägande juridisk skulle erhålla en mera statsvetenskaplig läggning,

dels den statistiska utbildningen komme att omfatta ämnen af vikt äfven för

förvaltningsarbetet. Härigenom skulle bättre befordringsmöjligheter beredas

tjänstemännen inom den decentraliserade statistiken. Ett sådant samband

torde dock icke vara möjligt att åstadkomma på grund af det statistiska

arbetets säregna natur, hvilken såsom ofvan påvisats nödvändiggjort ett

särskiljande af statistiskt och förvaltningsarbete. Förvaltningstjänstemannen

skulle, äfven om han erhölle för statistiken lämplig teoretisk utbildning, icke

ha förvärfvat den praktiska erfarenhet rörande statistiska arbetsmetoder m. m.,

som endast tjänstgöring inom ett statistiskt verk eller en statistisk afdelning

kan skänka och som är nödvändig för kvalificerad! statistiskt arbete. Härtill

kommer att i det förslag till statsvetenskaplig examen, som upprättats af

särskildt tillkallade sakkunnige inom Ecklesiastikdepartementet (se nedan

s. 112), har det funnits nödvändigt att föreskrifva en särskild examenstyp

för dem som ämna ägna sig åt statistiken. För de blifvande förvaltningstjänstemännen

åter har föreslagits en kurs i praktiska förvaltningsgöromål.

De statistiska tjänstemännens och förvaltningstjänstemännens utbildning

80 OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

skulle sålunda fortfarande blifva af olika natur. Eörvaltningstjänstemännen

komma icke i tillfälle att förvärfva tillräckligt grundliga statistiska insikter

för att blifva i stånd att på ett tillfredsställande sätt leda eller utföra mera

fordrande statistiskt arbete. Ej heller torde den statistiska examenstypen

komma att i och för sig medföra kompetens till tjänster inom den egentliga

förvaltningen. Då det emellertid enligt förslaget ej synes möta större svårigheter

att aflägga examen efter flera typer, torde kompetens till förvaltningstjänst

genom komplettering lätt kunna vinnas af dem som aflagt statsvetenskaplig

examen efter den statistiska typen. Detta oaktadt torde befordran inom förvaltningen

af statistiska tjänstemän lika litet i framtiden som för närvarande

komma att ske annat än i undantagsfall, emedan förvaltningstjänsten i och

för sig betingar praktisk erfarenhet, som i regel endast kan vinnas genom

långvarig träning.

Vid decentralisation af statistiken kommer sålunda den statistiske tjänstemannen

i de flesta fall att blifva hänvisad uteslutande till den statistiska

afdelning, där han från början erhållit anställning. I framtiden

skulle detta än mer komma att blifva fallet, då den utsträckta tjänstetid, som

genomföres i samband med de pågående löneregleringarna, åtminstone för

tjänstemän som innehafva eller upprätthålla ordinarie befattning förhindrar

tjänstgöring inom flera än ett verk. Härigenom förvärras äfven det missförhållande,

som för närvarande vidlåder den svenska statistiken, att den utbildning

som erhålles under arbetets gång blir ensidig, då den grundas på arbete

inom ett starkt begränsadt område af statistiken. Den allmänna statistiska

bildning och träning, som erfordras för ett fullgodt statistiskt arbete, kommer

tjänstemannen endast i undantagsfall att tillägna sig.

Ju mindre omfattning en statistisk afdelning erhåller, desto kännbarare

blifva decentralisationens olägenheter. Den isolerade ställning som statistiken

erhåller i dessa afdelningar medför äfven, att den lätt stagnerar och

förlorar förmågan att reformera sig själ!''. Statistikens ledare intar oftast med

afseende å yttre ställning och aflöningsförhållanden en jämförelsevis underordnad

plats och saknar därjämte tillfälle att samråda med sakkunniga öfverordnade

eller kolleger inom ämbetsverket. Hvad som möjligen brister hos honom,

ersättes icke genom andra där anställda personer.

Grundas den statistiska organisationen på decentralisationsprincipen, uppstår

emellertid fullt konsekvent en tendens att splittra den officiella statistiken

på allt mindre afdelningar. Hvarje större verk kan nämligen med

åberopande af denna princip göra anspråk på att inom sig äga en statistisk

afdelning. Det anspråket ligger sedan icke långt borta, att statistiska tjänster

böra förefinnas på olika byråer inom samma verk.

En af de mest påtagliga olägenheterna af statistikens decentralisation är

slutligen svårigheten att åstadkomma en effektiv gemensam ledning af hela den

officiella statistiken. En sådan ledning är lika nödvändig för statistiken som

för andra områden af statsverksamheten. Statistiken utgör nämligen såsom

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

81

ofvan upprepade gånger framhållits ett enhetligt verksamhetsområde, och

bristen på enhetlig ledning medför för det statistiska arbetet samma följder,

som motsvarande brist skulle medföra för andra grenar af statens verksamhet,

nämligen oordning och planlöshet orsakande onödiga kostnader och otillfredsställande

resultat. Statistikens enhetlighet fordrar att den i sin helhet

ledes, främjas och kontrolleras af en myndighet, som har detta till sin särskilda

uppgift. Endast under en sådan ledning kan statistiken ordnas efter

eu systematisk och genomtänkt plan, en nödvändig förutsättning för att resultatet

skall motsvara de nedlagda kostnaderna. Einnes icke denna ledning, blir utvecklingen

af de olika statistiska grenarne alltför mycket beroende af det

intresse den ena eller andra grenen för tillfället väcker hos statsmakterna,

allmänheten eller det förvaltande verk inom hvilket densamma

utarbetas, och en gren, hvilken kan vara fullt lika viktig som andra,

blir på detta sätt lätt tillbakasatt och hindrad i sin utveckling på

grund af rent tillfälliga orsaker. Det ligger äfven nära till hands, att i

ett förvaltande verk statistiken betraktas såsom varande af intresse endast

för verkets förvaltning, under det att allmänhetens och utomstående förvaltningsgrenars

önskemål förbises, eller att i de fall, då ämbetsverket får sig

ålagdt att utarbeta jämväl sådan statistik af mera allmän art än det speciella

förvaltningsintresset fordrar, detta betraktas som en onödig tunga och

statistiken i fråga lämnas utan nödiga ekonomiska hjälpmedel och utvecklingsmöjligheter.

Det allmännas intresse måste emellertid tillgodoses likaväl som

de olika administrativa specialintressena, och detta kan endast ske därigenom,

att statistiken kommer under sakkunnig gemensam ledning.

Saknas denna, uppstår dessutom fara för att viktiga sidor af samhällslifvet,

hvilka för olika ändamål äro i behof af statistisk belysning, icke erhålla

sådan, då utarbetandet af den erforderliga statistiken, lika litet som

påpekandet af förefintliga brister, tillhör någon myndighets uppgift. Å

andra sidan kan ofta inträffa att samma ämne blir föremål för statistisk

behandling af olika verk, hvarigenom en onödig och kostsam dubbelpublicering

uppstår, hvilken tillika kan medföra andra betydande olägenheter,

då i de flesta fall de siffror, som på detta sätt upptagas och bearbetas efter

olika metoder och från olika källor, icke öfverensstämma med hvarandra.

Dubbelpubliceringen innebär emellertid onödigt arbete och därmed förenade

kostnader icke blott för det bearbetande verket utan äfven för uppgiftslämnarne,

då dessa nödgas afgifva ur olika synpunkter affattade statistiska

uppgifter om samma förhållanden till de olika verk som oberoende af hvarandra

utarbeta statistik. Den börda som afgifvandet af statistiska primäruppgifter

innebär göres härigenom onödigt tung. Sålunda må endast erinras

om de uppgifter angående folkskolornas ekonomi, som dels af skolrådens

ordförande afgifvas till Ecklesiastikdepartementet för undervisningsstatistiken,

dels af kyrkostämmornas ordförande, hvilka i regel äro samma personer som

de nyssnämnda, till Statistiska centralbyrån för statistiken öfver kommuner

6—091045

Stat. korn. bet.

82

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

nas fattigvård och finanser, om de uppgifter angående dödsorsaker, som publiceras

såväl i medicinalstatistiken som befolkningsstatistiken, om de tekniska

uppgifter m. m. som förekomma angående enskilda järnvägarne i Järnvägsstyrelsens

och Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens berättelser, om de uppgifter

af olika slag bvilka publiceras i Kungl. Maj:ts belallningshafvandes femårsberättelser,

ehuru de ingå i den öfriga officiella statistiken o. s.. v.

Det är emellertid icke blott för denna statistikens yttre enhetlighet, som

sakkunnig gemensam ledning är af nöden. De olika statistiska verksamhetsområdena

äro icke skarpt afgränsade. De beskritningar, som de gifva öfver

samhällslifvet i dess olika yttringar, hänga på det innerligaste samman och

äro i ömsesidigt behof af komplettering frän hvarandra. För att dessa

skola blifva jämförbara, fordras emellertid att vid allt statistiskt arbete

så långt möjligt användas samma enheter, tidsperioder, gruppindelningar

m. m. Utarbetas statistiken icke efter gemensam plan och under gemensam

ledning, blir dess enhetlighet äfven på denna punkt satt på spel, och då uppgifterna

insamlas och bearbetas företrädesvis med hänsyn till det verks

behof, hvithet handlägger den ifrågavarande statistiken, kan denna lätt blifva

oanvändbar för andra ändamål.

Den enhetliga ledningen af statistiken är därför nödvändig för att arbetena

skola kunna ordnas efter en fullt systematisk plan, onödiga kostnader

undvikas och statistikens resultat med största fördel utnyttjas.

Den stati- Riksdagsskrifvelsen framhåller som nämndt den centrala statistiska

stiska ce»- kommissionen såsom ett medel mot decentralisationens olägenheter. Den svenmisskmen

ska statistiken har sedan år 1858 ägt eu sådan centralkommission i den i det

såsom medel föregående omnämnda Statistiska beredningen och dess efterföljare Statistiska

™rali8atio- tabellkommissionen. Statistiska beredningen erhöll aldrig någon särskild innens

olä- struktion men skulle enligt kungl. bref den 22 juli 1858 ha till hufvudsakligt

(lenheteu åliggande att uppgöra plan för insamlande och bearbetning af alla de uppgifter,

som ansåges böra ingå i Sveriges officiella statistik, pröfva formulären för

inhämtande af dessa uppgifter, upprätta planen för de officiella statistiska

redogörelsernas offentliggörande genom tryck, förbereda och med Statistiska

centralbyråns biträde ombesörja utarbetandet och utgifvandet tidtals af fullständiga

topografisk-statistiska öfversikter af rikets hela tillstånd samt i

öfrigt oaflåtligen öfver vaka införandet i den officiella statistiken af alla de

förbättringar, som af odlingens framsteg och samfundslifvets utveckling erfordrades.

En viss ledning vid bedömandet af Statistiska beredningens och tabellkommissionens

verksamhet torde kunna erhållas ur efterföljande öfversikt

öfver antalet sammanträden, som hållits under olika år från och med

år 1858.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

83

1858

. . 3

1867

. . —

1876

. . —

1885

. 1

1894

. . 1

1859

. . 9

1868

. . —

1877

. . 1

1886

. 2

1895

. . 2

1860

. . 2

1869

. . 6

1878

. . 1

1887

. 2

1896

. . 2

1861

. . 9

1870

. . 3

1879

. . 3

1888

. 3

1897

—

1862

. . 1

1871

. . 5

1880

. . 2

1889

. 1

1898

. . -

1863

. . 1

1872

. . 5

1881

. . —

1890

. 3

1899

_

1864

. . 3

1873

. . 6

1882

. . 1

1891

. —

1900

. . 4

1865

. . 1

1874

. . 5

1883

. . —

1892

. 1

1901

. . -

1866

. . —

1875

. . 1

1884

. . 1

1893

. —

1902

. . 2

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

1

2

Uppgiften att tillfredsställa »det oeftergifliga krafvet på likformighet och

fullständighet i bearbetningen af och samband mellan alla den officiella statistikens

grenar» kan den statistiska centralkommissionen icke sägas ha fyllt.

Den har icke utöfvat någon verklig ledning. En allmän plan för den officiella

statistikens omfattning var föremål för dess öfverläggningar åren 1858, 1860

och 1863 samt 1869/1871. Förslaget till denna plan uppgjordes af centralbyråns

chef Berg. Det trycktes i Statistisk tidskrift för år 1870, dock utan

att ha godtagits af Statistiska beredningen, och utdelades till vederbörande

ämhetsverk. Dessa erhöllo emellertid ej några föreskrifter angående yttranden

öfver den föreslagna planen, som ej heller synes ha medfört några omedelbara

följder. Några mera omfattande reformer ha icke utgått från kommissionen,

och den har ej kunnat upprätthålla enhetlighet och likformighet i de olika

ämbetsverkens statistik. Tidtals har dess verksamhet legat fullständigt nere,

och genomgripande förändringar inom flera viktiga grenar af den officiella statistiken

ha, särskildt under de senaste åren, företagits utan dess hörande.

De brister i den nuvarande officiella statistiken, som i olika delar af föreliggande

betänkande framhållas och som i många fall förorsakats af bristande

enhetlig ledning af hela den officiella statistiken, visa äfven att kommissionen

icke fyllt den uppgift som 1854 års kommitté tilltänkt densamma.

Detta har äfven framhäfts i Riksdagens skrifvelse, där såsom orsaker

hvarför den svenska centralkommissionen misslyckats i sin uppgift, framhållas

den omständigheten att några medel ej stå till dess förfogande för arbete i

dess tjänst samt framför allt kommissionens sammansättning.

Att dessa skäl bland andra bidragit till att göra den svenska centralkommissionen

mindre lifskraftig torde också utan tvifvel vara fallet. En

annan fråga är emellertid, huruvida en centralkommission öfver hufvud,

äfven med annan sammansättning än den nuvarande tabellkommissionens,

kan råda bot på decentralisationens olägenheter. Hvad då först beträffar

svårigheten att vid decentralisation påskynda de statistiska publikationernas

utgifvande samt att tillfredsställa förvaltningens behof af allsidiga och snabba

statistiska upplysningar och utredningar, beror den såsom ofvan påvisats

därpå, att genom statistikens fördelning på olika ämbetsverk arbetskrafterna

inom hvarje verk med nödvändighet måste blifva skäligen begränsade.

Centralisa•

tionen.

84 OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Härutinnan kan tydligen en centralkommission, hur den än må vara beskaffad,

icke åstadkomma någon ändring. Detsamma är förhållandet beträffande

befordringsfrågan, då en centralkommission aldrig kan tänkas komma att

utöfva något inflytande på de statistiska tjänsternas tillsättande. Ej heller

isoleringen af statistikens utöfvare i de olika afdelningarna och den ensidiga

utbildningen skulle på detta sätt kunna förhindras. Bristen på enhetlighet

och planmässighet är sålunda den enda af decentralisationens olägenheter,

som skulle tänkas kunna blifva undanröjd genom centralkommissionen. Dess

uppgift skulle i detta afseende såsom af det föregående (s. 81) framgår

innebära en tillsyn öfver dels att icke nya grenar eller vissa sidor af statistiken

försummas samt att det statistiska arbetet utföres på ett sakligt

tillfredsställande sätt, dels att dubbelpubliceringar och dubbeluppgifter om

möjligt undvikas samt att de olika statistiska grenarnas uppgifter blifva

med hvarandra jämförbara genom användandet af så vidt ske kan samma

enheter m. m. Då likväl kommissionen icke kan erhålla myndighet att

utfärda föreskrifter för och direkt öfvervaka de olika ämbetsverkens statistiska

verksamhet, måste den alltjämt förblifva en rådplägande myndighet.

Erfarenheten visar emellertid att en endast rådplägande, icke förvaltande

eller verkställande institution aldrig blir i stånd att genomföra enhetliga

planer och snart förlorar kontakten med verkligheten, om ej vid dess sida

står en utöfvande myndighet. Vid sidan af ett statistiskt ämbetsverk med

makt öfver statistikens viktigaste grenar har en rådgifvande institution en

uppgift att fylla, utan ett sådant stöd försjunker den i overksamhet. Att

åter endast för att hålla centralkommissionen vid makt åt densamma öfverlämna

något särskildt statistiskt arbete, t. ex. utgifvandet af eu årsbok, hvilket

(se nedan s. 108) för mindre kostnader kan utföras af annan myndighet,

torde väl knappast kunna anses lämpligt.

Härtill kommer att man väl kan vänta sig, att ett dylikt statistiskt

råd skall kunna utöfva sakkritik öfver statistikens olika grenar samt påyrka

nödiga förbättringar och utvidgningar, men att den andra sidan af enhetligheten

och planmässigheten inom statistiken, tillsynen öfver att dubbelpubliceringar

undvikas samt att jämförbarheten och sambandet mellan statistikens olika

grenar upprätthållas, tarfvar en kontinuerlig verksamhet, som endast kan

utöfvas af ett ämbetsverk, hvilket under sitt dagliga arbete blir i tillfälle

att göra erforderliga iakttagelser och undersökningar. Att öfverlämna denna

tillsyn åt en kommission skulle vara både onödigt kostsamt och ineffektivt.

Kommittén har på dessa grunder icke kunnat finna, att de missförhållanden,

hvilka åtfölja statistikens decentralisation, skulle kunna höfvas enbart

genom upprättandet af en centralkommission, äfven med annan sammansättning

och andra uppgifter än den nuvarande Statistiska tabellkommissionens.

Det andra alternativet vid en omorganisation af den officiella statistiken

är såsom ofvan flera gånger påpekats, att statistikens olika grenar samman

-

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

85

föras till ett enda centralt statistiskt ämbetsverk, i den mån det lämpligen

låter sig göra. Det bar synts kommittén, som om denna lösning af organisationsfrågan

vore den hvarigenom de ofvan påpekade missförhållandena inom

den svenska statistiken säkrast och enklast skulle kunna undanröjas.

Faran att personalen inom en decentraliserad statistik icke erhåller den

nödiga statistiska fackutbildningen har ofvan framhållits. Äro statistikens

olika grenar förlagda till ett centralt statistiskt ämbetsverk, blir förhållandet

gifvetvis helt annorlunda, då inom ett sådant verk arbetet kommer att utföras

under sakkunnig ledning både af ämbetsverkets chef och afdelningschefer

samt tjänstemännen icke längre blifva inskränkta till en enda gren af

statistiken utan genom cirkulation inom ämbetsverkets olika afdelningar

erhålla en allmän statistisk träning och utbildning. Man har dessutom all

anledning antaga att ett sådant statistiskt ämbetsverk skall kunna lättare

rekryteras med dugande arbetskrafter, då det skulle erbjuda goda befordringsmöjligheter.

Centralisationen skulle sålunda medföra eu allmän höjning i

kunskaps- och duglighetsnivån på det statistiska arbetsområdet. Detta skulle

äfven blifva följden af att den ofvan omtalade isoleringen af statistikens

utöfvare upphör. Dessa skulle få tillfälle att i sitt dagliga arbete samråda

med kolleger inom statistikens olika grenar och begagna sig af de hjälpmedel,

som ligga i en lättare tillgång till ett rikhaltigt och allsidigt statistiskt bibliotek

samt vidsträcktare förbindelser med utländska statistiska institutioner.

Vidare kan ett centralt statistiskt ämbetsverk på ett praktiskt och planmässigt

sätt organisera och utnyttja den statistiska personalens arbete. Inom

flertalet af den officiella statistikens grenar inkommer icke primärinaterialet

i jämn följd utan under någon viss kortare tidsperiod. Härigenom blir äfven

arbetet inom hvar och en af dessa grenar koncentreradt till vissa tider af

året. Är statistiken fördelad på flera verk, måste därför följden blifva, antingen

att en onödigt stor personal erhåller fast anställning året om eller

att en del af personalen afskedas under den tid af året, då mindre tillgång

på arbete förefinnes, eller att arbetet fördelas öfver en längre tidsperiod än

eljest vore nödigt, hvarigenom statistikens publicering fördröjes. Utarbetas

åter flertalet viktigare grenar af statistiken i samma verk, kan personal,

sedan arbetet på en del af statistiken afslutats, öfverflyttas till en annan,

och därigenom betydligt skyndsammare publicering åstadkommas med en

i det hela fåtaligare, fast anställd personal.

För närvarande utgifves med undantag af folkräkningarnas resultat samt

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser så godt som all svensk

officiell statistik i årliga publikationer. Kommittén har emellertid i olika

delar af sitt betänkande föreslagit publikationer utkommande med längre tids

mellanrum. Härigenom skulle äfven arbetet under olika år blifva af mycket

olika omfattning, hvilket — såsom äfven erfarenheterna från befolkningsstatistiken

visa — måste medföra en försening af publikationerna, om icke genom

centralisationen utjämning kan äga rum.

Centrali

sationens

fördelar.

86

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Om i ett verk, som omfattar större delen af den officiella statistiken, utarbetandet

af en gren af statistiken af någon orsak blir försenadt, kan arbetet

forceras med hjälp af personal från någon afdelning inom verket, där

göromålen för tillfället äro mindre brådskande. Bortarbetandet af en dylik

balans, som under nuvarande förhållanden kan taga år och medföra betydande

kostnader, skulle i ett väl organiseradt centralverk kunna ske utan större

tidsspillan och ekonomiska uppoffringar. Centralisationen är sålunda ett af

hufvud villkoren för ökad skyndsamhet vid publikationen af Sveriges officiella

statistik. Särskildt är detta fallet med den af kommittén nedan (s. 122)

föreslagna årsboken samt femårsöfversikten. Dessa öfversikters utgifvande

skulle afsevärdt kunna påskyndas genom en sådan centralisation,

bland annat på den grund att inom det utgifvande centrala verket funnes

att tillgå erforderliga preliminära uppgifter och nödig sakkunskap för flertalet

af öfversikternas olika delar.

Vidare möjliggör centralisationen, att tillfälliga statistiska utredningar

för förvaltningsändamål kunna utföras betydligt mycket snabbare och med

mindre svårighet än i ämbetsverkens statistiska afdelningar. Dylika utredningar

liksom andra statistiska upplysningar bör ett centralt verk bättre

än någon annan myndighet vara i stånd att lämna, och en sådan upplysningsverksamhet

blir en synnerligen viktig uppgift för detta verk. Den innebär

icke blott att från tillgängligt primärmaterial lämna nödiga uppgifter.

Statistikens omfång har under senare tiden tilltagit på ett sätt, som kan

göra det svårt för andra än fackmän att uppsöka de önskade statistiska

uppgifterna. Det är därför ofta fallet, att statistiska upplysningar

begäras hos ämbetsverken, oaktadt de finnas tillgängliga i tryck. Det blir mer

och mer ett behof för förvaltningen och allmänheten att från de ämbetsverk

som offentliggöra statistiken erhålla hjälp vid dess begagnande. För detta

ändamål är det emellertid önskligt, att dylika uppgifter icke skola behöfva

sökas hos de olika verk som utarbeta statistik, hvilket både medför omgång

och besvär, utan kunna om möjligt erhållas från en enda institution i

hvilkens uppdrag det ingår att lämna sådana upplysningar. Detta är så mycket

nödvändigare, som mången fråga kan tarfva upplysningar icke endast

från en af statistikens grenar utan från flera samt därjämte från utländsk

statistik, och dessa uppgifter oftast icke kunna erhållas i ett verk, som endast

bearbetar en viss del af statistiken. En sådan verksamhet, som redan nu

utöfvas af Statistiska centralbyrån, skulle gifvetvis afsevärdt underlättas

genom en centralisation af statistiken.

Genom en enhetlig ledning af statistiken böra dessutom de statistiska berättelserna

blifva mera systematiserade, så att hänvisningar göras i större

utsträckning från en berättelse till en annan och närstående grenar af statistiken

vid bearbetningen tagas i betraktande. Härigenom erhåller allmänheten

i själfva berättelserna en öfverblick, som under nuvarande förhållanden

ofta måste mödosamt förvärfvas från olika källor.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Koncentrationen har vid den statistiska bearbetningen samma betydelse som

inom näringslifvet, den undanröjer slöseri med arbete och tid samt möjliggör

ett effektivt utnyttjande af tillgängliga medel och arbetskrafter. Centralisa

tionen

är därför den organisationsform, som medför de minsta kostnaderna.

Slutligen kan genom centralisationen den nödvändiga enhetligheten och

planmässigheten inom statistiken upprätthållas, då under denna organisationsform

de flesta statistiska grenarna blifva förlagda till ett och samma verk

och detta med ett statistiskt råd vid sin sida bör kunna erhålla erforderligt

inflytande äfven öfver den del af statistiken, som på grund af särskilda skäl

fortfarande måste utarbetas utanför detsamma.

Af de olägenheter som centralisationen ansetts medföra har framför

allt lagts vikt vid faran för att statistiken härigenom skulle blifva i saknad

af nödig sakkunskap beträffande dess föremål och af brist på inflytande

från förvaltningen stelna i oändamålsenliga och opraktiska former. Det har

ofvan anförts att den svenska statistiken i sin nuvarande decentraliserade

form ingalunda gått fri från dessa missförhållanden, samt att de åtgärder,

som måste vidtagas för att hafva dem, äro oberoende af organisationsformerna.

Vidare har som skäl mot centralisering af statistiken anförts att den

komme att upphäfva den konkurrens, som fördelningen af statistiken på olika

verk skulle medföra, och därjämte icke gäfve erforderlig trygghet mot möjligen

förekommande ensidighet hos ledningen. Kommittén har emellertid ej

kunnat finna att en sådan konkurrens skulle vara mera nödvändig för statistiken

än för andra statens verksamhetsområden eller att de fördelar, som denna

till äfventyra skulle kunna innebära, komme att motväga dess olägenheter.

Faran för ensidighet i ledningen torde till stor del vara undanröjd genom

den organisation kommittén nedan föreslagit för det centrala statistiska verket.

Mot centralisationen har äfven framhållits att i en del fall statistiskt

material framkommer såsom ett resultat af förvaltningsarbetet samt att afskrifter

eller utdrag af sådana förvaltningshandlingar, hvilka utgöra primärmaterial

för statistiken, icke alltid kunna åstadkommas utan alltför stor kostnad

och tidsutdräkt. Kommittén har funnit denna invändning i afseende på

vissa af statistiken grenar vara tillräckligt vägande för att utesluta tanken

på centralisation af dessa men anser den sakna all betydelse för den öfriga

delen af statistiken.

Slutligen bör framhållas att hvad ofvan anförts angående den decentraliserade

statistiken endast afsett de grenar af densamma, hvilka för sitt utarbetande

kräfva statistiskt utbildade tjänstemän. Dessa grenar äro visserligen

de mest betydande, men vid sidan af dem förekomma andra, där såsom

tidigare påvisats statistikens område till sin natur'' är så begränsadt

eller där den ännu nått en så ringa utveckling, att den utan olägenhet kan

anförtros såsom bisyssla åt någon eller några af förvaltningstjänstemännen

inom vederbörande verk. Är detta förhållandet, torde det vara lämpligast, att

statistiken fortfarande utarbetas i omedelbar förening med förvaltningsarbetet.

Svårigheter

vill

centralisa''

tionens

genomförande

-

88

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Samman- På grand af hvad sålunda anförts för och emot de olika organisations

fattning.

formerna, har kommitténs flertal, nämligen ordföranden samt ledamöterna

Eklund, Fahlbeck, Flack, Gullberg och Widell ansett frågan, huru inom rikets

officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet i arbetet, äfvensom

ökad skyndsamhet vid publikationen måtte kunna åstadkommas, bäst lösas på

det sätt, att den officiella statistiken i sa stor utsträckning som lämpligen

kan ske förlägges till ett centralt statistiskt verk.

Ledamoten Key-Åberg har, såsom af hans s. 114 afgifna särskilda yttrande

framgår, i väsentliga delar icke kunnat instämma i den ofvan lämnade

motiveringen.

3. Kommitténs förslag.

Den i bil. C. lämnade redogörelsen för statistikens organisation i utlandet

utvisar, att den officiella statistiken icke i något land är fullständigt centraliserad

i ett ämbetsverk, utan att vissa delar af densamma äfven i de länder,

där centralisationen i princip är genomförd, fortfarande utarbetas af olika

förvaltningsorgan. Kommittén bär äfven såsom sin mening ofvan uttalat, att

jämväl i Sverige en fullständig centralisering af statistiken icke är genomförbar

och att centralisationens omfattning måste blifva beroende på en undersökning

i hvarje särskildt fall af möjligheten och lämpligheten att förlägga

de olika grenarne af statistiken till det statistiska centralverket.

Det är denna undersökning kommittén nu går att verkställa.

°tionenSaf Hvad först beträffar de grenar, hvilka för närvarande bearbetas i Statiståtistikens

etiska centralbyrån, utgöres primärmaterialet uteslutande af blott för statiolika

grenar, stiskt ändamål afgifna uppgifter, och inga olägenheter ha försports af deras

utarbetande inom det statistiska centralverket.

Jordbruks- Fråga har emellertid uppstått, huruvida den befattning med jordbruksstatistiken.

statistiken, som för närvarande åligger Statistiska centralbyrån, lämpligen

borde därifrån förflyttas för att förläggas till Jordbruksdepartementet eller

Landtbruksstyrelsen. Detta spörsmål har redan i det af kommittén den 30

maj 1908 afgifna betänkandet om jordbruksstatistiken varit föremål för undersökning

(s. 111—11(5), hvilken gifvit till resultat, att jordbruksstatistikens

förläggning till Statistiska centralbyrån icke förorsakat några olägenheter

och att dess bibehållande därstädes är en af hufvudförutsättningarna för kommitténs

förslag rörande förbättringar i denna gren af statistiken. I detta

sammanhang har kommittén äfven på angifna skäl hemställt, att med den

allmänna jordbruksstatistiken skulle förenas den föreslagna med denna sammanhängande

supplementära statistiken öfver utvalda jordbruk samt att centralbyrån

måtte från Landtbruksstyrelsen öfvertaga befattningen med mejeristatistiken

och statistiken öfver egnahemslånerörelsen, under det att den öfriga

speciella jordbruksstatistiken borde kvarstanna hos Landtbruksstyrelsen.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 89

Såsom ofvan (s. 44) nämnts anbefallde Kungl. Maj:t den 27 maj 1909 Sta- Statistiken

tistiska centralbyrån att efter samråd med Domänstyrelsen göra den förteckning

öfver de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilken af Do- domäner.

mänstyrelsen skulle upprättas för arrendeåret 1907/1908, till föremål för statistisk

bearbetning. Den sålunda anbefallda statistiken publicerades under

april månad år 1910.

Nedan (s. 167) framställer kommittén förslag, att dylik statistik öfver

statens jordbruksdomäner skall regelbundet utarbetas och utgifvas. Då enligt

hvad kommittén erfarit den nuvarande anordningen af sättet för denna

statistiks utarbetande (jfr s. 166) visat sig ur alla synpunkter tillfredsställande,

får kommittén hemställa att statistiken öfver statens jordbruksdomäner

måtte allt framgent utarbetas och publiceras af det statistiska centralverket.

Rättsstatistiken har hittills utarbetats inom Justitiedepartementet under Rättsstatiledning

af en byråchef, som jämväl har i uppdrag att utöfva inseendet öfver shken.

straffregistret. Den handhafves af tjänstemän, som sakna statistisk fackutbildning.

För att de af kommittén föreslagna förändringarna och utvidgningarna

i denna gren af statistiken skola kunna genomföras, måste den emellertid

anförtros åt statistiskt skolad personal. Rättsstatistiken bör därför enligt

ofvan uttalade principer förläggas till det statistiska centralverket, försåvidt

ej särskilda olägenheter skulle följa däraf.

Några sådana olägenheter behöfva emellertid icke befaras. Hvad beträffar

primärmaterialet skulle detta enligt kommitténs å annat ställe (s.

303) framställda förslag dels bestå af uppgifter från olika dömande myndigheter,

afgifna uteslutande för statistiskt ändamål, dels hämtas ur straffregistret.

Något hinder för att de förra uppgifterna insändas till det

centrala statistiska verket och där bearbetas föreligger icke. Hvad de senare

beträffar har kommittén i sammanhang med det ofvannämnda förslaget utvecklat

skälen för och emot ett öfverflyttande jämväl af straffregistret till

det centrala statistiska verket. Äger en sådan öfverflyttning rum, är frågan

om primärmaterialet till kriminalstatistiken i och med detsamma löst. Skulle

det åter finnas lämpligt att anförtro straffregistrets förande åt någon annan

myndighet, torde detta såsom å s. 316 närmare utvecklas icke hindra en

centralisering af rättsstatistiken, alldenstund i hvarje fall afskrifter af straffuppgifterna

resp. utdrag ur registerakterna måste tagas för kriminalstatistikens

behof, och detta arbete kan utföras oberoende af hvar statistiken är

förlagd. Om också en öfverflyttning af straffregistret till det statistiska

centralverket skulle förenkla arbetet med återfallsstatistikens utarbetande,

kan en sådan åtgärd sålunda icke sägas vara en ovillkorlig förutsättning för

rättsstatistikens förläggande till centralverket.

Ej heller lär det departement inom hvilket rättsstatistiken för närvarande

utarbetas ha behof af omedelbar tillgång till det statistiska mate

-

90

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

rialet under dettas bearbetning. Rättsstatistiken är visserligen till namnet en

Justitieministerns ämbetsberättelse men är icke dess mindre i verkligbeten en

berättelse öfver domstolarnes verksamhet och sålunda ej en redogörelse för

förvaltningen inom det departement som offentliggör densamma. Förbindelsen

mellan Justitiedepartementet och dess byrå för statistiska ärenden är hufvudsakligen

af formell natur. Byrån är inrymd i en från det öfriga departementet

skild lokal, utan att detta veterligen medfört några olägenheter, och- rättsstatistiken

torde af förvaltningen begagnas hufvudsakligen först sedan den

utkommit af trycket.

Kriminalstatistikens karaktär af moralstatistik och nära samband med

befolkningsstatistiken äro slutligen enligt kommitténs mening omständigheter,

som särskildt tala för en öfverflyttning af rättsstatistiken till det

centrala statistiska verket.

Då inga olägenheter men väl fördelar kunnat påvisas följa af en sådan

organisationsförändring, har kommittén velat tillstyrka densamma och föreslår

alltså att rättsstatistiken måtte förflyttas från Justitiedepartementet

till det centrala statistiska verket.

Statistiken Förslag att till Statistiska centralbyrån öfverlämna befattningen med

öf ver bergs- (PeEL fgr

närvarande inom Kommerskollegium utarbetade statistiken öfver

handtering, . °

fabriker och bergshandtering, fabriker och handtverk, sjöfart samt handel har såsom i

sjöfart''samt^e^ föregående framhållits upprepade gånger varit å bane i samband med

handel, planer på en omorganisation af det sistnämnda ämbetsverket. En mera utförlig

behandling har frågan erhållit i de båda betänkanden angående Kommerskollegii

indragning eller förändrade organisation, som afgåfvos af åren

1874 och 1883 utsedda kommitterade. Den år 1874 tillsatta kommittén

kom till den slutsatsen, att näringsstatistikens förläggande till Statistiska

centralbyrån skulle medföra en väsentlig rubbning i den antagna

planen för den officiella statistikens bearbetning, svårigheter i afseende å införskaffandet

af nödiga uppgifter och dessas kontrollerande, försinkadt offentliggörande

af de näringsstatistiska arbetena och en ej obetydlig förhöjning

af Statistiska centralbyråns stat. Denna sin uppfattning grundade kommitterade

hufvudsakligen på ett inom kommittén afgifvet särskildt yttrande

af dåvarande chefen för Statistiska centralbyrån Fr. Th. Berg. I detta

yttrande framhölls, att om näringsstatistiken fortfarande blefve attribution

till den eller de centrala myndigheter'' inom hvilkas förvaltningsområde föremålen

för densamma vore förlagda eller komme att förläggas skulle därigenom

den speciella sakkunskapen hos det förvaltande verkets ämbets- och tjänstemän

tillgodogöras, det statistiska materialet, som antingen läge i förvaltningsräkenskaper

eller ej sällan vore inblandadt i handlingar som afsåge

andra ämnen, alltid finnas för ämbetsverkets behof tillgängligt och

det biträde, som kunde behöfvas för mekaniskt arbete under den sakkunniges

tillsyn, kunna erhållas för relativt billigt pris. Vidare påpe

-

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 91

kacles att Statistiska centralbyrån väl kunde ställas i omedelbar ämbetsberöring

med de myndigheter i hemlandet, som lämnade uppgifter till näringsstatistiken

men ej med konsulerna; att Statistiska centralbyrån ej kunde

erhålla disciplinär makt i förhållande till de uppgiftslämnande myndigheterna,

hvarigenom statistiken kunde försenas på grund af vägran att i tid inkomma

med det nödiga primärmaterialet; samt att näringsstatistikens öfverflyttning

till centralbyrån skulle påkalla anställandet af särskilda tjänstemän med

teknisk utbildning. Slutligen nämndes att centralbyråns dåvarande lokaler

icke kunde lämna utrymme för den ifrågasatta utvidgningen af dess verksamhet.

Den år 1883 förordnade kommittén afstyrkte likaledes en öfverflyttning

af näringsstatistiken på grund af behofvet för förvaltningen af tillgång till

det statistiska primärmaterialet och behofvet för statistiken åt sakkunskap

beträffande dess föremål. Kommittén tillbakavisade möjligheten af att det

förvaltande ämbetsverket i förekommande fall skulle ur de statistiska tabellerna

kunna erhålla alla erforderliga upplysningar, om dessa tabeller utarbetades

inom ett annat ämbetsverk. Det förvaltande verket skulle nämligen i

sådant fall sällan äga tillgång till de nyaste uppgifterna, såsom just varande

under handläggning i det statistiska verket, hvarförutom förstnämnda verk

ofta nog icke kunde nöja sig med den offentliggjorda berättelsen, enär en

sådan aldrig fullständigt kunde uttömma primäruppgifternas innehåll, och

det måhända just vore de icke tillgodogjorda detaljerna, som i det föreliggande

ärendet vore de mest upplysande. Kommittén sökte vidare uppvisa att

det förvaltande verkets behof af tillgång till de handlingar, hvilka borde

tjäna till ledning för dess verksamhet, icke kunde på ett tillfredsställande

sätt tillgodoses genom att handlingarne lånades från det ena ämbetsverket till

det andra och afvisade såsom högst olämplig den utväg, som bestode i dubbla

primäruppgifters afgifvande. Kommittén ville icke förneka att genom näringsstatistikens

öfverflyttning till Statistiska centralbyrån vissa nödiga förbättringar

i formellt hänseende möjligen vore lättare att vinna, än om statistiken

kvarblefve hos Kommerskollegium, men denna fördel borde anses

fullt motvägd af de förbättringar i materiellt hänseende, hvilka skulle kunna

förväntas af den dagliga växelverkan inom samma verk mellan dem som

hade att tillgodose statistikens kraf och dem som hade att vara de egentliga

målsmännen för näringslifvet och dess fordringar. Kommittén hänvisade

för öfrigt till ett af Kommerskollegium själft afgifvet utlåtande af den 14

januari 1881, hvari detta ämbetsverk uttalat sig för näringsstatistikens kvarblifvande

vare sig hos Kommerskollegium eller det verk, som skulle komma

att ersätta detta såsom centralstyrelse för handel och näringar, på den grund

att en central myndighet för handel och näringar icke kunde för sin verksamhet,

såvida denna skulle blifva fruktbärande eller motsvara de ändamål

för hvilka denna myndighet tillkommit, göra sig oberoende af eller undvara

den vägledning för samma verksamhets utöfvande och stödet af den

92

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Statistiken

öfver bergskam!

teringen.

erfarenhet, som jämväl till statistik hänförliga uppgifter angående förhållanden

inom det en sådan myndighet tillhörande förvaltningsområde kunde lämna.

De brister, som förefunnes i de näringsstatistiska berättelserna, borde undanröjas

genom upprättandet af eu byrå för statistiska och kamerala ärenden

inom den af kommittén föreslagna »Styrelsen för handel och näringar». Det

statistiska arbetet kunde nämligen enligt kommitténs mening icke längre

på ett nöjaktigt sätt fullgöras af ämbetsmän, som hade till sin egentliga

uppgift helt andra åligganden, hvaraf deras omtanke och tid vore fullt

upptagna.

I det föregående (s. 30) har skildrats, huru den af 1883 års kommerskollegiikommitté

påyrkade skilsmässan mellan statistik och förvaltning inom Kommerskollegium

sedermera ägt rum och äfven medfört afse värda förbättringar

i det statistiska arbetet. I och med denna utveckling ha emellertid såsom

ofvan utförligt visats de flesta af de skäl, som i de citerade kommittébetänkandena

anförts till förmån för statistikens utarbetande inom förvaltande

verk, förlorat sin giltighet. Särskildt torde den ofvan (s. 74) påpekade

svårigheten att inom ett förvaltande verk erhålla all den för statistiken nödiga

sakkunskapen beträffande dess föremål vara för handen i fråga om näringsstatistiken

för hvilkens ändamålsenliga skötsel tillgång till den mest specialiserade

fackkunskap är behöflig och som därför också redan nu hämtar

och i framtiden säkert i än större utsträckning måste söka den på olika

håll utom ämbetsverket.

Af de skäl, som anförts mot näringsstatistikens skiljande från näringsförvaltningen,

är påståendet, att det primärmaterial på hvilket denna statistik

är uppbyggd lägger hinder i vägen för en sådan skilsmässa därför det

enda, som icke redan i den af kommittén lämnade utredningen af de principiella

grunderna för statistikens allmänna organisation blifvit behandladt.

Med afseende härå må redan från början anmärkas, att bland de förvaltningshandlingar,

som af 1883 års kommerskollegiikommitté uppräknas

såsom innehållande näringsstatistiskt primärmaterial, bergmästarnes relationer

endast i mycket ringa utsträckning användas för statistiskt ändamål

och att konsulernas skeppslistor år 1904 indragits på grund af kungl.

kungörelse den 7 december 1903.

Uppgifterna till statistiken öfver bergshandteringen inhämtas numera

direkt från idkarne af bergsbruk på särskilda blanketter i dubbla exemplar

•U hvilka bergmästarne insända det ena till Kommerskollegii näringsstatistiska

afdelning och behålla det andra. Bergmästarnes relationer innehålla

en del statistiska sammandragstabeller för de olika bergmästardistrikten

och kunna därför i viss mån användas vid kontrollen af den inom Kommerskollegium

utarbetade statistiken. Dessutom användas uppgifter i dessa relationer

samt andra förvaltningshandlingar vid upprättandet af tabellerna

öfver utmål, hvilostand och mutsedlar. Förvaltningshandlingar begagnas

emellertid i så ringa omfattning för bergverksstatistiken — några dagars

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

93

arbete hvarje år torde vara tillfyllest för att ur derå erhålla för statistiken

nödiga upplysningar — att sambandet mellan dem och statistiken icke kan

ha något inflytande på frågan om dennas förläggning.

Statistiken öfver fabrikerna grundar sig likaledes på uppgifter, som en- statistiken

ligt särskilda formulär lämnas af industriidkarne. Dessa uppgifter insamlas °^r ^r(£er

af öfverståthållarämbetet, magistrater och kronofogdar, Indika tillika ha att verk.

afgifva de för handtverksstatistiken erforderliga utdragen ur mantals- och

taxeringslängder. Statistiken öfver fabriker och handtverk grundar sig sålunda

på endast för statistiskt ändamål inhämtade uppgifter och har intet

samband med förvaltningshandlingar.

Kommittén har i den del af sitt betänkande, som afhandlar industristatistikens

organisation, föreslagit upprättandet af ett officiellt industriregister

upptagande bergverk samt fabriker och därmed likställdasverk. Under

förutsättning att detta register såsom kommittén föreslagit kommer att föras

inom samma ämbetsverk, som skall handhafva näringsstatistiken, har registret

emellertid ingen betydelse för frågan om industristatistikens förläggning.

För sjöfartsstatistiken inhämtas numera ifråga om fartyg om 20 ton och

däröfver uppgifter beträffande svenska sjöfarten på de särskilda utländska Sjöfartshamnarna

direkt från redarne på därtill afsedda blanketter å hvilka statistlkenäfven

meddelas uppgifter angående fartygens användning, bemanning m. m.

För fartyg under 20 ton äfvensom omätta fartyg lämna Öfverståthållarämbetet,

magistrater och häradsskrifvare meddelanden hufvudsakligen efter mantals-

och taxeringslängderna. Dessa meddelanden skulle emellertid enligt kommitténs

nedan (s. 249) framställda förslag upphöra. Beträffande sjöfarten mellan

Sverige och utlandet öfverlämnar Generaltullstyrelsen till Kommerskollegium

särskilda sammandragstabeller utvisande de in- och utklarerade fartygens

antal, dräktighet m. m. Från Generaltullstyrelsen erhållas likaså uppgifter

om utländska fartygs deltagande i kustfart och varuforsling mellan svenska

hamnar och om uppbörden af fyr- och båkmedel samt lastpenningar. Körande

sjöfarten på rikets hamnar och kanaler samt hamn-, kanal- och slussafgifter

lämna hamn- och kanaldirektioner upplysningar enligt särskilda formulär;

rörande lotsafgifterna Lotsstyrelsen; rörande tolagsersättningen stapelstädernas

magistrater; rörande antalet vid sjömanshusen inskrifna sjömän samt

tonafgifterna till sjömanshusen dessas direktioner och rörande tonafgifterna

till svenska kyrkan i London Utrikesdepartementet. Slutligen insända konsulerna

kvartalsvis till Kommerskollegium af befälhafvarne å svenska fartyg

på konsulaten inlämnade fartygsanmälningar, hvilka handlingar användas endast

såsom kontrollmaterial vid utarbetandet af berättelsen om sjöfart.

Hela detta material för sjöfartsstatistiken är på intet sätt bundet vid

något särskildt ämbetsverk utan kan lika väl insändas till det statistiska

centralverket som till Kommerskollegium.

Emellertid har enligt kungl. förordning den 18 oktober 1901 inom Kommerskollegium

upprättats ett register öfver samtliga fartyg om 20 ton och

Handels

statistiken.

94 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

däröfver. För registrets förande har en särskild afdelning upprättats inom

verket, och samarbetet mellan fartygsregistreringsafdelningen samt den näringsstatistiska

afdelningen är vissa tider på året ganska lifligt.

Hvad beträffar fartygsregistrets komplettering med ledning af vissa till

den näringsstatistiska afdelningen inkommande uppgifter och meddelanden,

torde dock detta samarbete numera icke vara af samma vikt som förr, sedan

en grundlig revision af registret en gång blifvit genomförd.

Hen näringsstatistiska afdelningen åter behöfver fortfarande i icke ringa

utsträckning anlita fartygsregistret för de uppgifter, som meddelas i sjöfartsstatistiken

angående storleken af och förändringarne hos den svenska handelsflottan.

För detta ändamål försiggår samarbetet mellan de båda afdelningarna

på sådant sätt, att dels fartygsregistreringsafdelningen hvarje år meddelar

den näringsstatistiska afdelningen nödiga utdrag ur sina handlingar för

komplettering af den liggare och den kartolinsamling öfver fartygen, som för

sjöfartsstatistiken finnas upprättade, dels den näringsstatistiska afdelningen,

när så befinnes af behofvet påkalladt, med tillhjälp af fartygsregistret kontrollerar

inkomna primäruppgifter till sjöfartsstatistiken.

Kommittén har icke kunnat finna att detta samarbete i nämnvärd mån

försvåras genom en öfverflyttning af näringsstatistiken från Kommerskollegium

till det statistiska centralverket.

Sedan Sveriges skeppslista börjat offentliggöras af Kommerskollegium,

har dessutom statistikens behof af uppgifter ur fartygsregistret blifvit mindre

och kommer framdeles ytterligare att minskas, då skeppslistan inom en

nära framtid torde komma att utgifvas årligen.

Inom kommittén har framhållits att under nuvarande organisationsformer

redare enligt olika formulär affordras delvis samma uppgifter för skeppslistan

som för sjöfartsstatistiken, ett förhållande som vore onödigt betungande

för uppgiftslämnarne. För att undvika detta torde erforderliga

uppgifter till skeppslistan och till sjöfartsstatistiken böra infordras på samma

blanketter, hvilka utan svårighet kunna upprättas på ett för ändamålet lämpligt

sätt. Något inflytande på statistikens förläggning har denna fråga icke.

Kommittén har i den redan aflämnade del af sitt betänkande som behandlar

handelsstatistiken lämnat en detaljerad redogörelse för huru primärmaterialet

till denna gren af statistiken för närvarande erhålles samt äfven afgifvit

förslag till afhjälpande af den nuvarande organisationens brister. Kommittén

har därvid förordat (s. 33), att de tullhandlingar, som för närvarande

användas i statistiskt syfte, skola utfärdas i ett exemplar utöfver det antal

som erfordras för tulländamål. Härigenom blir bandet mellan det handelsstatistiska

primärmaterialet och tullverkets handlingar upplöst och hela

bearbetningen kan sålunda ske i det statistiska centralverket.

Kommitténs flertal, nämligen ordföranden samt ledamöterna Eklund, Fahlbeck,

klack, Gullberg och Widell, har på dessa grunder funnit, att en förflytt

-

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

95

ning af näringsstatistiken i dess helhet från Kommerskollegium till det statistiska

centralverket icke skulle medföra några olägenheter, vare sig för förvaltningen

eller för statistiken, och vill sålunda med åberopande af de skäl,

som framhållits vid undersökningen af de lämpligaste grunderna för den officiella

statistikens allmänna organisation, tillstyrka en sådan öfverflyttning.

Ledamoten Key-Åberg har däremot af skäl, som framhållas i af honom

nedan (s. 114) afgifvet särskildt yttrande, icke ansett nämnda öfverflyttning

vara tillrådlig.

I det föregående (s. 40) har skildrats, huru statistiken öfver undervisningen

i strid mot 1854 års kommittés förslag kommit att förläggas till

Ecklesiastikdepartementet. De båda berättelser, den ena om folkskolorna, den

andra om statens allmänna läroverk för gossar, hvilka för närvarande tillsammans

utgöra undervisningsstatistiken, äro hufvudsakligen grundade, den

förra på för statistiskt ändamål afgifna uppgifter, den senare på läroverkens

tryckta årsredogörelser och kataloger.

Vid berättelsen om statens allmänna läroverk för gossar användas utom

läroverkens årsredogörelser och kataloger äfven direkt till Ecklesiastikdepartementets

statistiska afdelning från läroverken insända uppgifter angående

lärjungarnes flyttning och omsättning. Dessutom erhållas från öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk vissa uppgifter och handlingar.

För kontrollen af uppgifterna i läroverkens årsredogörelser måste jämväl

anlitas Ecklesiastikdepartementets registratur, hvilket äfven delvis användes

för den i texten intagna redogörelsen öfver förändringar i läroverksorganisationen.

Den granskning af läroverkens årsredogörelser, som med tillhjälp af

Ecklesiastikdepartementets registratur för närvarande äger rum inom den

statistiska afdelningen, torde utan svårighet kunna utföras, äfven om undervisningsstatistiken

komme att utarbetas inom det statistiska centralverket.

Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning intager faktiskt i förhållande

till departementet en fristående ställning och är jämväl för närvarande inrymd

i särskild lokal, hvarför granskningsarbetet synes kunna försiggå på

sätt, som ej väsentligt afviker från det nuvarande, äfven om den ifrågasatta

organisationsförändringen genomföres i enlighet med kommitténs förslag.

Detsamma är fallet beträffande registraturets användning för berättelsens

textafdelning.

De uppgifter och handlingar, som för närvarande tillhandahallas af

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, liksom äfven de i direkt statistiskt

syfte insamlade uppgifterna kunna gifvetvis likaväl insändas till det

statistiska centralverket och där bearbetas. Primärmaterialet för den utvidgade

undervisningsstatistik, som kommittén å annat ställe af sitt betänkande

föreslagit, är icke af den natur, att det binder den statistiska bearbetningen

till något visst verk (se nedan s. 326).

Undervis

ningsstati

stiken.

96

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Statistiken

öfver telegraf,

järnvägar

och

post.

Något hinder för en öfverflyttning af nndervisningsstatistiken till det

centrala statistiska verket på grund af primärmaterialets natur föreligger

sålunda icke.

Kommittén har i sitt utlåtande angående folkskolestatistiken (se s. 412)

påpekat det olämpliga i att uppgifter angående folkskolornas ekonomi insändas

både till Ecklesiastikdepartementet för berättelsen öfver folkskolorna och

till Statistiska centralbyrån för den kommunala finansstatistiken, hvarigenom

ett högst väsentligt onödigt dubbelarbete uppstår både för de kommunala myndigheterna

och för statens ämbetsverk. Äfven denna fråga erhåller en fullt

tillfredsställande lösning först genom folkskolestatistikens förläggning till det

statistiska centralverket, där äfven den kommunala finansstatistiken utarbetas.

Då i Riksdagens skrifvelse den 16 maj 1903 bland de åtgärder, som kunde

vidtagas till afhjälpande af den svenska statistikens brister, framhålles sammanförandet

af alla grenar af den officiella statistiken till ett enda ämbetsverk,

göres undantag för telegraf-, järnvägs- och poststatistiken. Kommittén

har vid sina undersökningar likaledes kommit till det resultat,

att dessa grenar af statistiken icke böra öfverflyttas till det centrala statistiska

verket utan fortfarande handhafvas af de olika ämbetsverk, där de hittills

utarbetats.

Primärmaterialet för kommunikationsverkens statistik består visserligen

delvis af uppgifter upptagna direkt för statistikens ändamål men

hufvudsakligen af rapporter från underlydande tjänstemän, af räkenskapssammandrag

och andra förvaltningshandlingar, hvilka ofta passera andra afdelningar

af verken för att granskas, användas för förvaltningsändamål och

i en del fäll bearbetas, innan de öfversändas till den statistiska afdelningen.

Äfven förekommer att vissa delar af berättelserna utarbetas af förvaltningstjänstemän.

Förvaltningshaudlingarna kunna icke undvaras för verkens dagliga

arbete och äro åtminstone hvad materialet för statistiken öfver Statens

järnvägar beträffar af sådan omfattning och beskaffenhet, att afskrifning eller

kopiering icke kan ifrågasättas. Härtill kommer att behofvet af smärre statistiska

utredningar och upplysningar grundade på det statistiska primärmaterialet

inom dessa verk i särskild! hög grad gör sig gällande vid det löpande

arbetet. De erfordras för afgörande af en mängd olika frågor, såsom vid sådana

förändringar i verksamheten, hvilka alltsoinoftast måste vidtagas inom ekonomiska

företag. Förvaltningens behof af och kraf på statistiken äro med

ett ord helt andra inom dessa verk än inom andra förvaltningsgrenar.

En undantagsställning från den öfriga kommunikationsstatistiken intar i

viss mån den allmänna svenska järn vägsstatistik, som utarbetas inom Statens

järnvägars statistiska kontor. Denna gren af järnvägsstatistiken innehåller

uppgifter om de enskilda järnvägarnes verksamhet och motsvarande i hufvudsak

ur statsbaneberättelsen hämtade upplysningar rörande statsbanorna. Primärmaterialet

utgöres af mer eller mindre bearbetade siffersammanställnin

-

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

97

gar från de enskilda järnvägsförvaltningarne, meddelade å blanketter uteslutande

afsedda för statistiskt ändamål, och den vidare bearbetningen utföres i

hufvudsak oberoende af arbetet på statsbaneberättelsen. Under förutsättning

att hela den egentliga näringsstatistiken förlägges till ett centralt statistiskt

ämbetsverk, skulle inom detta finnas flera grenar af statistiken, hvilka

förete beröringspunkter med den allmänna järnvägsstatistiken, något som gifvetvis

skulle medföra ett samarbete fruktbringande både för dessa grenar och

för den allmänna järnvägsstatistiken.

Emellertid finnas äfven flera skäl, som tala emot en öfverflyttning af

den allmänna järnvägsstatistiken. Hufvudskälet är den nära inre samhörighet,

som alltid måste råda mellan järn vägsstatistikens olika delar och som

måste anses vara större än den samhörighet, som kan förefinnas mellan näringsstatistiken

och järnvägsstatistiken. De ämnen som bearbetas för de båda

järnvägsberättelserna äro af samma natur, och erfarenheter från arbetet på

den ena berättelsen böra komma den andra till godo. Härvidlag är det tydligt,

att Statens järnvägar med sin behärskande ställning inom det svenska

järnvägsnätet böra gå i spetsen för järn vägsstatistikens utveckling och att

den allmänna järn vägsstatistikens utvidgning och förbättring bör naturligt

följa efter statsbanestatistikens. Ledningen af dessa två grenar torde därför

böra vara densamma.

Kommittén vill på ofvan anförda grunder tillstyrka att hela kommunikationsstatistiken

måtte bibehållas i de verk, där den för närvarande

utarbetas.

Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik intager på visst sätt en Arbetssärställning

inom den officiella statistiken. Under det att öfriga statistiska statistiken.

afdelningar uppstått på grund af nödvändigheten att skilja det statistiska

arbetet från förvaltningsarbetet, har nämligen denna afdelning, som ursprungligen

inrättats i uteslutande statistiskt syfte, alltmer kommit att erhålla rena

förvaltningsuppdrag, såsom handhafvandet af ärenden rörande den offentliga

arbetsförmedlingen, medling i arbetstvister, sjukkasseinspektion o. s. v. (jfr

ofvan s. 56). Utvecklingen af afdelningens arbetsområde har ännu icke nått

därhän, att afdelningens mest ändamålsenliga organisation med någon säkerhet

kan förutses, men ett åtskiljande af statistiskt arbete och förvaltningsarbete

torde dock äfven här komma att visa sig nödvändigt.

Huruvida arbetsstatistiken, när utvecklingen nått denna punkt, utan

olägenheter kan öfverflyttas till det centrala statistiska verket, är under nuvarande

förhållanden knappast möjligt, att afgöra. Liksom arbetsförhållandena

icke få betraktas såsom ett från den öfriga befolkningens och näringslifvets

tillstånd skildt område, måste emellertid de arbetsstatistiska undersökningarne

företagas i intimaste känning med bland annat den egentliga

näringsstatistiken, jordbruksstatistiken, befolkningsstatistiken, förmögenhetsoch

inkomststatistiken m. fl., och komma dessa grenar af statistiken att

98

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Statistiken

öfver olycksfall

i arbete

och registrerade

sjukkassor.

Statistiken

öfver Riksbankens

verksamhet.

Skogs

statistiken.

sammanföras till ett enda ämbetsverk, skulle sålunda betydande fördelar

kunna vinnas genom eu sådan öfverflyttning.

På grund af hvad ofvan anförts, anser kommittén emellertid, att denna

fråga icke för närvarande bör upptagas till afgörande och föreslår därför ej

någon förändring i arbetsstatistikens nuvarande organisation.

En i flera afseenden fristående ställning intages inom arbetsstatistiken

af statistiken öfver olycksfall i arbete och statistiken öfver registrerade

sjukkassors verksamhet. Kommittén har verkställt särskilda utredningar rörande

förläggningen af dessa grenar af arbetsstatistiken, särskildt med hänsyn

till frågan om deras öfverflyttande till Riksförsäkringsanstalten. Detta

spörsmål har emellertid redan vunnit sin lösning, sedan 1910 års riksdag såsom

ofvan (s. 57) nämnts i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslutat att

i anslutning till Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik skall upprättas

en särskild sjukkassebyrå, dit jämväl utarbetandet af sjukkasse- och

olycksfallsstatistiken skall förläggas.

Riksbankens statistiska afdelning har till åliggande att för Riksbankens

räkning utföra samma arbete, som vid vissa stora utländska bankinstitut

förrättas inom deras afdelningar för finansiella och ekonomiska studier,

d. v. s. företrädesvis att studera och för bankens räkning i tabellarisk

form eller på annat efter omständigheterna lämpadt sätt sammanställa uppgifter

angående de förhållanden, hvilka äga särskild betydelse för ledningen

af bankens angelägenheter, att verkställa utredningar af bank- och penningväsendet

berörande frågor, äfvensom att i dem eventuellt afgifva förslag.

Från och med år 1909 har såsom ofvan (s. 59) påvisats en årsbok öfver Riksbankens

verksamhet börjat utgifvas af afdelningen. Ars-, månads- och veckorapporterna

öfver Riksbankens ställning utarbetas af vederbörande banktjänstemän.

Dessa upplysningar angående Riksbankens statistik gifva tydligen vid

handen, att något öfverflyttande af denna statistik icke kan ifrågakomma.

Kommittén föreslår i olika delar af sitt betänkande, att såsom

nya själfständiga grenar af den officiella statistiken borde upprättas allmän

skogsstatistik, fiskeristatistik, aktiebolagsstatistik, förmögenhets- och inkomststatistik,

fastighetsstatistik, statistik öfver vägar och skjutsanstalter, statistik

öfver fromma stiftelser samt statistik öfver statens finanser jämte allmän

finansstatistik.

«

Hvad beträffar utarbetandet af den föreslagna allmänna skogsstatistiken

kan detta endast ske genom särskilda statistiska tjänstemän både på grund

af arbetets omfattning och den statistiska utbildning som kräfves för dess

utförande. Fråga uppstår då, huruvida den bör anförtros åt en statistisk

afdelning inom Domänstyrelsen eller åt det centrala statistiska verket.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

99

Den föreslagna allmänna skogsstatistiken skall enligt kommitténs nedan

(s. 174) framställda förslag grunda sig delvis på uppgifter, som ej ha något

som helst samband med Domänstyrelsens förvaltning, delvis på uppgifter insamlade

genom skogsstatens tjänstemän och betjänte. Skulle de senare uppgifterna

Ansa sig nödvändiga jämväl för förvaltningsarbetet inom verket,

hvilket för närvarande icke lär vara fallet, synes intet hinder föreligga för

deras afgifvande i två exemplar af hvilka det ena jämte de delar af rapporterna,

som enbart äro af vikt för förvaltningsarbetet, bör ingå till Domänstyrelsen,

det andra till det statistiska centralverket. Primärm a terialet till den

föreslagna nya skogsstatistiken är sålunda icke bundet till Domänstyrelsen.

Hvad åter angår Domänstyrelsens nuvarande berättelse bör densamma,

försåvidt det ofvan berörda förslaget genomföres, väsentligen omläggas och

i ännu högre grad än för närvarande är fallet komma att utgöra en ren

förvaltningsberättelse, som lämpligen bär utarbetas i omedelbar förening med

förvaltningsarbetet. Samhörigheten mellan en sådan förvaltningsberättelse

och den föreslagna allmänna skogsstatistiken torde icke kunna anses vara så

stor, att den såsom fallet är med järnvägsstatistiken skulle nödvändiggöra

en bearbetning i samma ämbetsverk. Primärmaterialet till de båda berättelserna

är icke af samma natur, och i den mån berättelserna komma att röra

sig på samma områden — hvilket icke torde ske annat än i undantagsfall —

måste synpunkterna gifvetvis blifva helt olika. Förhållandet mellan Domänstyrelsens

berättelse och den allmänna skogsstatistiken skulle sålunda snarast

blifva detsamma som mellan Landtbruksstyrelsens berättelse och jordbruksstatistiken.

Förläggningen af den allmänna skogsstatistiken till det statistiska centralverket

komme att medföra särskilda fördelar. Centralverket skulle nämligen

enligt kommitténs förslag utarbeta jordbruksstatistiken, hvilkens samband

med skogsstatistiken torde framgå af den nedan s. 181 lämnade redogörelsen.

Arealuppgifterna skulle nämligen komma att hämtas från de jordbruksstatistiska

undersökningarne och måste fullständigas genom samarbete

mellan de jordbruksstatistiska lokalundersökarne och skogsvårdsstyrelserna,

hvilket tydligen lättast kan åstadkommas, om jordbruks- och skogsstatistiken

utarbetas af samma ämbetsverk. Det jordbruksstatistiska primärmaterialet

inom centralverket kommer äfven att i andra afseenden tjäna till ledning

vid de skogsstatistiska undersökningarna. Samma verk som leder de jordbruksstatistiska

lokalundersökningarna bör därför äfven ha ledningen af de

föreslagna skogsstatistiska, då dessa båda slag af undersökningar måste bedrifvas

efter liknande metoder samt ofta beröra hvarandra närgränsande områden

och erfarenheter från det ena slaget af undersökningar sålunda kunna

vara af största betydelse för det andra.

På grund af samtliga dessa skäl synes det lämpligast, att utarbetandet

och offentliggörandet af den föreslagna allmänna skogsstatistiken uppdrages

åt det statistiska centralverket.

100

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Fiskeri

statistiken.

Aktiebolags

statistiken.

Förmögenhets-

och

inkomststatistiken.

Fastighetsstatistiken.

Statistiken

öfver vägai

och skjutsanstalter

samt öfver

fromma

stiftelser.

Fiskeristatistiken kan i sin af kommittén föreslagna omfattning svårligen

såsom nu är fallet utarbetas i omedelbar förening med förvaltningsarbetet

utan bör omhänderhafvas af särskilda statistiska tjänstemän. Landtbruksstyrelsen,

hvilken i sin årsberättelse publicerar de fiskeristatistiska uppgifter,

som för närvarande kunna erhållas, torde endast undantagsvis ha behof

af primäruppgifterna, medan däremot styrelsen i stor utsträckning och i

flera afseenden kan draga nytta af en lätt öfverskådlig från såväl statistisk

som facklig synpunkt sedt omsorgsfullt utarbetad och såvidt möjligt fullständig

fiskeristatistik. Kommittén får sålunda hemställa att det statistiska

centralverket måtte få i uppdrag att utarbeta och publicera den af kommittén

föreslagna fiskeristatistiken.

Den föreslagna aktiebolagsstatistiken kräfver för sitt utarbetande statistisk

fackkunskap. Primärmaterialet för den fortlöpande statistiken är synnerligen

lätt tillgängligt — det består dels af myndigheters tillkännagifvanden

i de allmänna tidnirigarne, dels af uppgifter inhämtade i uteslutande

statistiskt ändamål på särskilda blanketter — och bearbetningen bör helst

ske i samband med flera grenar, hvilka enligt kommitténs förslag skulle förläggas

till det statistiska centralverket. Det torde sålunda ur alla synpunkter

vara lämpligt, att detta verk erhåller i uppdrag att utarbeta äfven aktiebolagsstatistiken.

Förmögenhets- och inkomststatistiken skulle enligt kommitténs förslag

grundas dels på de i Kammarrätten förvarade taxeringslängderna, dels på

deklarationerna till inkomst- och förmögenhetsskatten. Hvad de senare beträffar

kunna de såsom af redogörelsen ås. 276 framgår utan svårighet öfver - sändas till och bearbetas i centralverket. Taxeringslängderna måste däremot

bevaras i Kammarrätten. Att på denna grund uppdraga åt Kammarrätten

att utarbeta ifrågavarande gren af statistiken kan icke ifrågasättas. Längderna

torde emellertid under någon tid af året kunna utan större olägenhet

utlånas till centralverket, som i hvarje fall måste utarbeta den af kommittén

föreslagna statistiken för år 1911 på grund af dess kombinerande med folkräkningen.

Under sådana förhållanden bör äfven förmögenhets- och inkomststatistiken

förläggas till det statistiska centralverket.

Fastighetsstatistiken, statistiken öfver vägar och skjutsanstalter samt

statistiken öfver fromma stiftelser, hvilka nu inflyta i tabellbilagorna till

•Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser och Statistiska centralbyråns

sammandrag däraf, skulle såsom af utredningen å s. 161, 259 och 273

framgår grunda sig på uppgifter insamlade endast för statistiskt ändamål

eller delvis på själfdeklarationer af de skattskyldiga. Dessa statistiska grenar

kunna sålunda utan några som helst olägenheter förläggas till det statistiska

centralverket. Det hufvudsakliga primärmaterialet till fastighets

-

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

101

statistiken är detsamma som till förmögenhets- och inkomststatistiken, nämligen

deklarationerna till inkomst- och förmögenhetsskatten. Därför måste

dessa båda grenar bearbetas af samma verk. Statistiken öfver vägar och

skjutsanstalter bör helst utarbetas i samband med den kommunala finansstatistiken.

Frågan om finansstatistiken och dess förläggning har upptagits till behandling

vid 1910 års riksdag genom en motion i Andra kammaren om anslag

för anordnande af en finansstatistik inom Finansdepartementet. Såsom

skäl1 för denna statistiks förläggande till detta departementet anföra motionärerna,

att de finansstatistiska beräkningarna, uppställningarna och öfversikterna

vore en del af det arbete med finansförvaltningens ordnande och

handhafvande, som tillkomma nämnda departement och icke lämpligen kunde

ombesörjas genom något utom departementet stående ämbetsverk, samt att

tillfälliga eller regelbundna finansstatistiska utredningar af samma slag, som

de hvilka hittills utförts inom departementet, lättare och enklare kunde komma

till stånd, därest departementet hade en egen statistisk organisation till

sitt ständiga förfogande. Äfven erinras därom, att alla statistiska ärenden,

som icke omedelbart höra under annat departement, skola handläggas af

chefen för Finansdepartementet och framhålles att genom upprättandet af

en statistisk afdelning inom detta departement tillgång till den speciella

sakkunskap, som är behöflig för beredningen af frågor rörande den ekonomiska

statistiken, skulle kunna erhållas inom departementet. Slutligen påpekas

att det både är möjligt och sannolikt, att åtskilliga andra ärenden

inom Finansdepartementet skulle vinna på att underkastas ‘en statistisk och

finansvetenskaplig pröfning jämte den formellt juridiska som betingas af

nuvarande anordningar. Sedan statsutskottet afstyrkt motionen, afslogs densamma

af Riksdagens båda kamrar under hänvisning till denna kommittés

uppdrag och arbete. I Andra kammaren framhölls såsom skäl för finansstatistikens

förläggning till Finansdepartementet, att departementet vore

oupphörligen i behof af utredningar, hvilka borde verkställas snabbt och

i många fall till och med hemligt. Sådana utredningar borde gå lättare

för sig, om de verkställdes i eu byrå inom departementet än genom en

särskild kommission eller ett helt ämbetsverk till hvilket Finansdepartementet

i så fall skulle skrifva. Dessutom anfördes flera skäl för statistikens

decentralisation i allmänhet, hvilka samtliga ofvan af kommittén behandlats.

Att tillfälliga utredningar icke kunna utföras enklare och snabbare i en

statistisk afdelning än i ett centralverk samt att centralisation icke utesluter

möjligheten att i förvaltningens tjänst utnyttja den erfarenhet beträffande

statistikens föremål, som statistikern samlat under sitt arbete, har likaledes

uppvisats. Hvad beträffar påståendet, att behofvet af hemliga utredningar

skulle nödvändiggöra finansstatistikens förläggande till Finansdepartementet,

torde endast behöfva erinras därom, att sådana undersökningar äfven

Finans

statistiken.

102 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

för närvarande anförtros åt Statistiska centralbyrån, utan att några olägenheter

däraf försports. För igångsättande af dylika undersökningar kräfves

gifvetvis icke aflåtande af någon skrifvelse.

Behofvet af sakkunskap inom Finansdepartementet vid beredningen af

statistiska ärenden torde icke heller kunna åberopas såsom skäl för upprättandet

af en statistisk afdelning därstädes, då inom en sådan afdelning icke

kan förväntas ingående kännedom om alla hos departementet förekommande

statistiska ärenden och den erforderliga sakkunskapen i hvarje fall utan svårighet

kan hämtas från vederbörande ämbetsverk.

Materialet till finansstatistiken är icke bundet vid något förvaltande verk.

Något särskildt skäl att decentralisera denna gren af statistiken föreligger

sålunda icke. Däremot kunna, alldeles oafsedt de allmänna grunderna för

statistikens organisation, särskilda skäl anföras mot finansstatistikens förläggande

till Finansdepartementet.

För att en allmän finansstatistik öfver hufvud skall komma till stånd

är det nämligen ett oeftergifligt villkor, att den kommunala finansstatistiken,

hvars beskaffenhet är af afgörande betydelse för den allmänna finansstatistiken,

utarbetas af samma ämbetsverk som den sistnämnda. Statistiken öfver

kommunernas finanser är för närvarande förlagd till Statistiska centralbyrån,

och en öfverflyttning till Finansdepartementet skulle medföra en i och för

sig icke önskvärd ytterligare decentralisation af den officiella statistiken.

Härtill kommer att den kommunala finansstatistiken i högre grad berör

Civildepartementets än Finansdepartementets förvaltningsområde och att dess

förläggning till Finansdepartementet bör medföra en öfverflyttning till detta

departement jämväl af fattigvårdsstatistiken samt statistiken öfver vägar

och skjutsanstalter, äfvensom den af kommittén föreslagna kommunalstatistiken

i öfrigt, då dessa grenar af statistiken sammanhänga med finansstatistiken

på ett sätt, som gör deras utarbetande af samma myndighet önskvärdt

och i vissa fall nödvändigt. En statistisk afdelning inom Finansdepartementet

skulle sålunda få sig anförtrodd statistik rörande ämnen, som tillhöra

flera andra departements förvaltningsområden. Härtill kommer slutligen, att

såsom ofvan (s. 96) påvisats den kommunala finansstatistiken helst bör vara

förlagd hos samma myndighet som bearbetar folkskolestatistiken.

På anförda skäl vill kommittén förorda att det statistiska centralverket

måtte få sig uppdraget att utarbeta den af kommittén föreslagna finansstatistiken.

Det återstår att behandla följande afdelningar i Bidrag till Sveriges officiella

statistik, nämligen G) Fångvården, K) Hälso- och sjukvården, O) Landtmäteriet,

S) Allmänna arbeten, T) Lots- och fyrinrättningen samt lifräddningsanstalterna

å rikets kuster, Y) Brännvins tillverkning och försäljning

samt socker- och maltdryckstillverkningen och Yn) Postsparbanken samt de

publikationer angående statens finanser, enskilda penninginrättningars verk

-

103

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

samhet, försäkringsväsendet, de värnpliktiga, den militära sjukvården, allmänna

väghållningsbesväret på landet m. m. (s. 58—63), tvilka offentliggöras

utan samband med den öfriga officiella statistiken.

Utarbetandet af den i dessa publikationer inrymda statistiken torde icke

inom den närmaste framtiden komma att kräfva särskilda statistiska tjänster.

Flertalet af publikationerna äro öfvervägande arbetsberättelser från vederbörande

myndigheter, och primärmaterialet består i de flesta fall af uppgifter,

som afgifvas för förvaltningsändamål, af räkenskapssammandrag, rapporter

från underordnade eller redovisningar infordrade i kontrollsyfte. Under sådana

förhållanden har kommittén på grunder som ofvan framhållits ansett

lämpligt, att ifrågavarande grenar af statistiken i allmänhet fortfarande utarbetas

inom förvaltningen och att organisationen af desamma således i hufvudsak

förblifver orubbad.

Vissa delar af ifrågavarande statistik torde emellertid på grund af de

förslag till förändringar i nuvarande statistiska berättelser samt upprättande

af nya sådana, som kommittén i olika delar af sitt betänkande framställer,

böra i sin nuvarande form utgå ur den officiella statistiken. Därjämte

föreslår kommittén af särskilda orsaker i ett par undantagsfall, att hithörande

statistik öfverfiyttas till det statistiska centralverket.

I Fångvårdsstyrelsens berättelse torde sålunda, under förutsättning

att kriminalstatistiken ordnas på sätt kommittén föreslagit, de med numren

14_20 i styrelsens berättelse för år 1908 betecknade tabellerna böra utgå.

Kommittén har i den del af sitt betänkande som afhandlar befolkningsstatistiken

omnämnt Medicinalstyrelsens och Statistiska centralbyråns förslag

till förändrad plan för dödsorsaksstatistiken, hvilken nödvändiggör

att denna statistik i sin helhet utarbetas och publiceras af det statistiska

centralverket. Genomföres ämbetsverkens förslag, bör sålunda den för närvarande

i Medicinalstyrelsens berättelse publicerade statistiken öfver dödsorsaker

där uteslutas.

Den af kommittén föreslagna finansstatistiken är däremot icke afsedd

att ersätta de nuvarande publikationerna angående statens finanser, utan

dessa förvaltningsberättelser måste bibehållas i den utsträckning och form,

som från förvaltningssynpunkt anses lämpligt. Kommittén vill dock föreslå

att det för närvarande af Statskontoret publicerade generalsammandraget

öfver bevillningen öfverfiyttas till det statistiska centralverket. Någon afsevärd

betydelse för Statskontorets förvaltning torde nämligen denna publikation

numera icke äga. Med den anordning, som af kommittén å s. 336 föreslås,

skulle dessutom dess utarbetande blifva väsentligt mera omfattande än

för närvarande och lär knappast kunna med erforderlig skyndsamhet utföras

i Statskontoret, som icke torde äga härför erforderlig personal.

De i Generalstabens statistik öfver värnpliktige meddelade uppgifterna

om värnpliktiges läs- och skrifkunnighet samt längd anser kommittén böra

hädanefter utarbetas inom det statistiska centralverket för att erhålla en mera

104

FÖRSLÅS TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORSANISATION.

Samman

fattning.

likformig och statistiskt sakkunnig behandling än som för närvarande kan

komma dem till del, då de sammandragas vid de olika regementena. Beträffande

denna del af värnpliktsstatistiken synas ej heller några hinder föreligga

för primärmaterialets insändande till det statistiska centralverket. Primäruppgifterna

till statistiken öfver de värnpliktiges läs- och skrifkunnighet

användas nämligen uteslutande i statistiskt syfte. Hvad beträffar primär^PPfpftcrna

för statistiken öfver de värnpliktiges längd erhållas dessa ur inskrifningslängderna,

hvilka upprättas i tre exemplar, hvaraf ett förvaras hos

rullföringsomradesbefälhafvaren, ett hos inskrifningsområdesbefälhafvaren och

ett hos regementsläkaren vid det infanteriregemente för hvilket inskrifningsområdesbefälhafvaren

är chef. Det sistnämnda exemplaret lär icke komma

till användning under tiden från inskrifningsrevisionens slut intill påföljande

års inskrifningsförrättning. Under någon del af denna tid kan sålunda regementsläkarens

exemplar af inskrifningslängden utan olägenhet öfverlämnas

till det statistiska centralverket för bearbetning.

Slutligen torde Jordbruksdepartementets statistik öfver allmänna väghållningsbesväret

på landet böra uppgå i den af kommittén föreslagna statistiken

öfver vägar och skjutsanstalter.

På de grunder, som i den ofvan lämnade utredningen förebragts, bör

sålunda enligt kommittémajoritetens mening det centrala statistiska verket

erhålla i uppdrag att utarbeta och af trycket utgifva dels de grenar af

statistiken, hvilkas handhafvande för närvarande åligger Statistiska centralbyrån,

dels rättsstatistik, undervisningsstatistik och näringsstatistik, hvilka

hittills utarbetats af statistiska afdelningar inom förvaltande verk, dels generalsammandraget

öfver bevillningen och statistiken öfver de värnpliktiges

läs- och skrifkunnighet samt längd, dels slutligen samtliga af kommittén

föreslagna nya grenar af statistiken.

Ledamoten Key-Abert/ anser däremot öfverflyttningen af näringsstatistiken

till central verket olämplig.

Beträffande kommunikationsstatistikens olika grenar, Riksbankens statistik

samt arbetsstatistiken, hvilka för närvarande utarbetas inom statistiska

afdelningar eller af statistiska tjänstemän, har kommittén ansett att de

fortfarande böra vara förlagda hos de verk, hvilka för närvarande handhafva

befattningen med deras utarbetande.

De öfriga grenarne af den svenska officiella statistiken torde fortfarande

i hufvudsak kunna och böra utarbetas i omedelbar förening med förvaltningsarbetet

inom vederbörande verk.

För att de allmänna statistiska öfversikter, hvilka det .statistiska centralverket

enligt kommitténs förslag (s. 126) äger att utarbeta, skola kunna

skyndsamt publiceras och innehålla så färska uppgifter som möjligt, böra

emellertid de bearbetande ämbetsverken åläggas att tillhandahålla centralverket

erforderliga uppgifter.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

105

Varder det centrala statistiska ämbetsverkets uppgift på angifvet sätt utvidgad,

är tydligen den nuvarande Statistiska centralbyråns personal otillräcklig

och verkets organisationsformer jämväl olämpliga. Kommittén får

alltså hemställa att Statistiska centralbyrån i sin nuvarande form måtte indragas

och i dess ställe upprättas ett nytt ämbetsverk, som lämpligen torde

kunna benämnas Statistiska centralverket.

I sammanhang härmed får kommittén föreslå indragning inom Justitiedepartementet

af byrån för rättsstatistik, inom Ecklesiastikdepartementet af

den statistiska afdelningen därstädes samt inom Generaltullstyrelsen af dess

från och med år 1911 på stat uppförda statistiska afdelning.

Kommittémajoriteten föreslår dessutom indragning af Kommerskollegii

afdelning för näringsstatistik, medan ledamoten Key-Aberg afstyrker densamma.

Såsom följd häraf lär den personal, hvilken finnes anställd å byrå eller

afdelning, som kan komma att indragas, böra i den mån så kan ske öfverflyttas

till Statistiska centralverket.

I det föregående har framhållits att den erforderliga tekniska sakkun- Åtgärder för

skapen beträffande statistikens föremål inom vissa grenar icke kan tänkas statistikens

blifva förvärfvad af de statistiska tjänstemännen och att därför särskilda behof af sakåtgärder

måste vidtagas för att tillförsäkra statistiken denna sakkunskap. kunskap.

Med hänsyn härtill har kommittén i olika delar af sitt betänkande före- Tekniskt

slagit dels anlitande af tekniskt bildade personer vid statistikens utarbetande,

dels samarbete med vederbörande förvaltande verk. m. m.

Det är emellertid icke blott vid bearbetningen, som annan sakkunskap än Upprättande

den vid det statistiska arbetet förvärfvade är behöflig. Jämväl planläggningen

af nya statistiska publikationer eller af större förändringar i de gamla kräfver

nämligen ej endast statistisk sakkunskap utan vanligen äfven ingående fackkunskap

på det område den ifrågavarande statistiken är afsedd att belysa.

Detta torde vara fallet beträffande så godt som alla grenar af statistiken. Härtill

kommer nödvändigheten af initiativ till förbättringar och utvidgningar af

den officiella statistiken från de myndigheter, institutioner och personer, som

för sitt arbete använda dess resultat.

Kommittén har ansett den medverkan, som statistiken sålunda kräfver

från utomstående, lättast kunna erhållas genom upprättandet af ett statistiskt

råd. Ett sådant råd skulle bidraga att åvägabringa den intima förbindelse

mellan den officiella statistiken och de intressen denna har att tjäna,

hvilken utan tvifvel utgör en nödvändig förutsättning för eu fullgod statistik.

Det skulle tillika utgöra ett medel att sprida intresse för samt kunskap

om det statistiska arbetet och dess resultat.

106 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Det statistiska rådets uppgift skulle blifva att medverka vid planläggningen

af större förändringar inom den officiella statistiken och därvid tillföra

arbetet allsidig fackkunskap samt att utöfva kritik af samtliga statistiska

publikationer, hvarjämte genom detsamma tillfälle skulle beredas åt

intresserade sakkunniga på olika områden att framlägga förslag till förbättringar

och utvidgningar. Rådet skulle sålunda verka för att den officiella

statistiken såvidt möjligt tillfredsställer de kraf, som från förvaltningens,

näringslifvets och vetenskapens sida kunna ställas på densamma, samt i allmänhet

att i Sveriges officiella statistik införas de förbättringar, som betingas

af odlingens framsteg och samhällslifvets utveckling.

Ett slags statistiskt råd har den svenska statistiken sedan år 1858 ägt

i Statistiska beredningen och dess efterföljare Statistiska tabellkommissionen.

Dessa båda institutioners sammansättning, uppgift och verksamhet ha

ofvan utförligt skildrats, hvarvid äfven framhållits att eu af orsakerna hvarför

de förfelat sitt ändamål torde ha varit deras sammansättning. Riksdagen

har äfven i sin skrifvelse angående förändrad organisation i fråga om rikets

officiella statistik framhållit nödvändigheten af en förändring härutinnan.

Chefen för Statistiska centralbyrån skulle enligt den i skrifvelsen uttalade

åsikten såsom hittills vara ordförande i kommissionen, och vidare skulle häruti

ingå såsom ordinarie ledamöter dels två tjänstemän med fackinsikter, en

från Statistiska centralbyrån och en från Kommerskollegium, vidare en, två

eller flera fackmän från universiteten eller från andra håll, där sådana funnes

att tillgå. Till dessa ordinarie ledamöter kunde sedan komma extra ordinarie

sådana, en från hvart och ett af de verk, utom de nämnda, som utgifva

officiell statistik, Indika ledamöter likväl kallades att deltaga i arbetet endast,

när sådan statistik vore föremål för behandling. Slutligen borde äfven

målsmän för näringarne inkallas till rådplägning rörande de grenar af statistik,

som afse näringslifvet, arbetarförhållanden och mera dylikt.

I ett statistiskt råd med de uppgifter kommittén tillämnat detsamma

bör tydligen i så stor utsträckning som lämpligt beredas tillfälle åt representanter

för de olika områden af samhällslifvet, Indika den officiella statistiken

har till uppgift att belysa, att deltaga i rådets verksamhet. Skirlle

emellertid samtliga dessa områden representeras vid hvarje möte, torde icke

kunna undvikas att rådet komme att utgöra en alltför talrik församling. För

att inom en begränsad tid åstadkomma ett framgångsrikt arbete fordras dock,

att antalet deltagare i rådets förhandlingar icke är alltför stort. Kommittén

har trott sig finna en utväg att tillgodose såväl det ena som det andra

önskningsmålet därigenom, att rådet inskränkes till att omfatta endast ett

mindre antal fasta ledamöter, medan vid mera ingående behandling af olika

statistiska grenar dessutom tillkallas sakkunniga representanter för intressen

förknippade med den ifrågavarande grenen af statistiken. Denna anordning

är i allt väsentligt densamma som den i riksdagsskrifvelsen föreslagna.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

107

På anförda grunder får kommittén hemställa att den nuvarande Statistiska

tabellkommissionen måtte upplösas samt att i dess ställe vid sidan af

Statistiska centralverket upprättas en rådplägande institution med uppgifter

som ofvan framhållits, hvilken torde kunna benämnas Statistiska rådet.

Beträffande dess sammansättning och arbetssätt tillåter sig kommittén

föreslå följande.

Såsom erfarenheten visat, är det af största vikt, att den statistiska

fackkunskapen blir tillgodosedd vid rådets sammansättning. Chefen för Statistiska

centralverket bör sålunda vara själfskrifven ledamot af rådet, äfven

om han icke nödvändigtvis behöfver vara dess ordförande. Det torde

böra tillkomma Konungen att utse denne. Vidare böra såsom själfskrifna

ledamöter ingå samtliga byråchefer i Statistiska centralverket — till antalet

fyra enligt kommittémajoritetens och tre enligt ledamoten Key-Abergs i annat

sammanhang framställda förslag — samt därjämte ledarne för de viktigaste

af de grenar, hvilka fortfarande skulle utarbetas af statistiska afdelningar

inom förvaltningen, nämligen chefen för den arbetsstatistiska afdelningen

inom Kommerskollegium och föreståndaren för Järnvägsstyrelsens statistiska

kontor samt enligt ledamoten Key-Abergs förslag dessutom chefen för Kommerskollegii

afdelning för näringsstatistik. Öfriga fasta ledamöter af rådet

skulle utgöras i främsta rummet af målsmän för statsvetenskaperna, utsedda

bland universitetens och högskolornas lärare i statistik, nationalekonomi eller

statskunskap, vidare af målsmän för näringslifvet samt slutligen af personer,

som eljest gjort sig kända för framstående insikter i ekonomiska, statistiska

eller sociala frågor. Dessa torde böra förordnas af Konungen för en tid af

fem år i sänder. Rådets ordförande och sekreterare torde likaledes böra

utses af Konungen för tid som finnes lämplig. Antalet ledamöter i rådet

bör, oberäknadt de till hvarje möte inkallade sakkunnige, helst icke öfverstiga

femton.

Rätten att utse de sakkunnige, som skulle tillkallas vid behandlingen

af de olika statistiska grenarna, bör öfverlämnas åt vederbörande myndigheter,

korporationer och föreningar på det område, som ifrågavarande gren

af statistiken afser. Dessa skulle sålunda blifva representerade i rådet och

genom sina delegerade deltaga i arbetet. Äfven enskilda sakkunniga personer

bör rådet äga tillkalla i den utsträckning som finnes lämplig, hvarjämte

tillfälle bör lämnas att upptaga till behandling framställningar jämväl från

utomstående. Vid behandlingen af sådana decentraliserade grenar af statistiken,

hvilka icke äro företrädda i rådet, bör gifvetvis det verk som utarbetar

statistiken i fråga vara representeradt. Sådana representanter äfvensom samtliga

tillkallade sakkunnige böra ha samma rätt som rådets ledamöter att

deltaga i dess förhandlingar och beslut.

Erfarenheten beträffande den nuvarande Statistiska tabellkommissionen

har gifvit vid handen nödvändigheten af att fastställa, hur ofta och när

sammanträden skola äga rum. Det torde därför böra föreskrifvas att Sta

-

108 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

tistiska rådet årligen skall sammanträda på kallelse af ordföranden till ordinarie

möte under senare hälften af maj eller förra hälften af juni månad

och vara samladt under en tid af högst sex dagar. Extra ordinarie möte

sammankallas på tid och för ändamål som Konungen bestämmer.

För att bereda rådet möjlighet att erhålla nödiga upplysningar om förhållandena

inom olika statistiska arbetsområden bör vid rådets ordinarie möten

föredragas en af Statistiska centralverket sammanfattad årsredogörelse,

hvilken skall innehålla dels en öfversiktlig redogörelse för det under närmast

förflutna år utförda inhemska statistiska arbetet på olika områden med

påpekande af de bristfälligheter, som tilläfventyrs kunna förefinnas, liksom

af de önskemål med hänsyn till statistikens utveckling, som finnas lämpliga

att framföra, dels en kortfattad framställning öfver utlandets samtidiga statistiska

produktion med framhållande företrädesvis af sådana nya uppslag,

som synas vara ur svensk synpunkt efterfölj ans värda. Denna redogörelse

skall i tryck tillhandahållas rådets medlemmar.

Vid ordinarie årsmöte bör vidare förekomma behandling af den eller de

grenar af den officiella statistiken, som näst föregående årsmöte därtill bestämt.

Beslut skall ock fattas om hvilken eller hvilka grenar af den officiella

statistiken nästföljande årsmöte skall upptaga till särskild behandling. I

sammanhang därmed bör bestämmelse träffas om anmodan till sakkunniga

myndigheter, korporationer eller föreningar att genom ombud deltaga i nästkommande

årsmötes öfverläggningar samt rörande tillkallande af enskilda

personer såsom sakkunnige.

Ordinarie årsmöte må slutligen till behandling upptaga motiverade

skriftliga framställningar af utomstående, i den mån rådet finner sådant

lämpligt.

Hvad arbetsordningen beträffar, torde denna böra bestämmas af rådet

själft.

Kommittén har äfven tagit under öfvervägande, huruvida icke till det

statistiska rådet borde öfverlämnas utgifvandet af en statistisk årsbok. Såsom

skäl för eu dylik anordning har i Riksdagens ofvan nämnda skrifvelse

anförts, att Statistiska tabellkommissionen, d. v. s. enligt kommitténs förslag

Statistiska rådet, genom den personal, som i sådant fall skulle anställas för

årsbokens utgifvande, blefve bättre i tillfälle att följa statistikens utveckling

på olika områden samt att uppdaga de bristfälligheter, som till äfventyra

kunde förefinnas. Då emellertid ett statistiskt verk, och i synnerhet ett

centralverk med uppdrag att utarbeta flertalet af statistikens viktigaste grenar,

är i tillfälle att med afsevärdt mindre kostnader och betydligt snabbare

utarbeta en dylik publikation, har kommittén icke funnit det tillrådligt, att

årsbokens utgifvande öfverlämnas till Statistiska rådet.

Kostnaderna för Statistiska rådet torde icke blifva afsevärda, då de

kunna inskränkas till rese- och dagtraktamente för sådana ledamöter och

sakkunnige, som äro bosatta utom hufvudstaden, samt ett mindre arfvode för

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 1UJ

sekreteraren. Dessa kostnader kunna anslas till i medeltal 1,200 kionor

årligen och torde böra bestridas genom ett reservationsanslag å nämnda belopp,

uppfördt på Statistiska centralverkets stat.

I det föregående bar kommittén uppvisat nödvändigheten af enhetlig Tiilgodcseenoch

planmässig ledning af den officiella statistiken och funnit detta utgörade

ett af de skäl, som tala för att sammanföra de olika statistiska grenarna till planmässigett

enda verk. Vid en närmare undersökning af de svårigheter, som genom- ^denZftförandet

af denna princip skulle möta, har kommittén emellertid såsom af det c/ella statistiofvan

anförda synes ansett en högst väsentlig begränsning af statistikens

centralisation vara af nöden. De flesta af statistikens v iktigaste grena!

skulle visserligen enligt kommitténs förslag komma att förläggas till Statistiska

centralverket och sålunda komma under samma ledning, men en icke

obetydlig del måste fortfarande utarbetas af andra ämbetsverk. Den af kommittén

föreslagna centralisationen allena är därför icke tillfyllest att åstadkomma

enhetlighet och planmässighet inom hela den officiella statistiken.

Ej heller genom upprättandet af Statistiska rådet erhålles en lösning af

denna fråga. Visserligen bör Statistiska rådet äga att medverka vid planläggningen

af större förändringar inom den officiella statistiken och att upptaga

till behandling frågor rörande samtliga statistiska grenar, men kommittén

har förut påvisat (s. 84), att bevarandet af enhetligheten och planmässigheten

inom statistiken i vissa afseenden tarfvar en kontinuerlig

verksamhet, hvilken icke kan utöfvas af en rådplägande institution, som är

samlad endast under kortare tid af året.

Den enklaste och mest effektiva lösningen torde vara att åt Statistiska

centralverket uppdraga öfvervakandet af jämväl den statistik, som

är förlagd till andra ämbetsverk. Ett statistiskt centralverk med de uppgifter

som kommittén tilltänkt detsamma skulle under sitt dagliga arbete

blifva i tillfälle att göra härför erforderliga iakttagelser och undersökningar.

Upplysningsverksamheten (se s. 86) och arbetet med den statistiska årsboken

samt femårsöfversikterna nödvändiggöra nämligen, att centralv.erket med uppmärksamhet

följer det statistiska arbetet på alla områden, och äfven under

sin öfriga verksamhet erhåller ett sådant verk ofta kännedom om förekommande

brister samt behofvet af förbättringar inom statistikens olika grenar.

I den mån förslag om sådana förbättringar äro af den natur, att de lämpligen

böra upptagas till behandling af Statistiska rådet, skulle centralverket

äga framföra dem i den berättelse, som enligt kommitténs ofvan framställda

förslag skall föredragas vid rådets årsmöten. Beträffande andra frågor åter,

såsom angående förändringar i frågeformulär och materialets bearbetning,

dubbelpubliceringar o. s. v., torde direkt framställning från Statistiska centralverket

till vederbörande myndighet vara lämpligast. För att enhetlighet

och planmässighet skall kunna upprätthållas, torde det äfven vara nödvän

-

no

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

digt, att Statistiska centralverket blir i tillfälle att afgifva utlåtande angående

alla större förändringar i afseende på formulären för statistikens olika

grenar.

I detta sammanhang vill kommittén påpeka önskvärdheten af att särskilda

statistiska utredningar för kungl. kommittéers eller sådana ämbetsmyndigheters

räkning, hvilka sakna särskilda statistiska tjänster, icke igång

sättas, innan centralverket satts i tillfälle att yttra sig rörande den ifrågasatta

undersökningen.

Statistiska centralverket skulle sålunda enligt kommitténs förslag förutom

sina öfriga åligganden erhålla i uppdrag att söka åstadkomma enhetlighet och

planmässighet inom hela den officiella statistiken.

Kommittén tillåter sig framhålla att en dylik central och öfvervakande

ställning inom ett enhetligt arbetsområde, som är uppdeladt på flera olika

ämbetsverk, för närvarande intages af Riksarkivet enligt kungl. förordningen

den 12 oktober 1906 med däri gjorda förändringar den 6 december 1907.

Kompetens- Såsom en synnerligen viktig förutsättning för att den officiella statisti

"/''*«•

f°r er: ken skall erhålla en ändamålsenlig och tillfredsställande skötsel vill kommithållande

af . . _ . .., „ , . .

statistisk ten till sist framhålla fordran pa lämplig universitetsutbildning för de statjänst.

tistiska tjänstemännen.

Gällande instruktioner för de olika ämbetsverken och därmed sammanhängande

författningar beröra i allmänhet på ett synnerligen knapphändigt

sätt de statistiska göromålen och den med dessa sysselsatta personalen. Detta

gäller icke minst de behörighetsgrunder, som äro fastställda för erhållande

af anställning vid det statistiska arbetet. Visserligen saknas i regel icke bestämmelser

om de kompetensvillkor, som böra vara uppfyllda för erhållande

af inträde i ämbetsverken eller för befordran till ordinarie tjänst, men särskilda

sådana, som speciellt afse de vid det statistiska arbetet sysselsatta

tjänstemännen, förekomma endast vid Statistiska centralbyrån och vid

Kommerskollegium. Bestämmelserna för Statistiska centralbyrån återfinnas

i kungl. instruktionen för sistnämnda ämbetsverk af den 7 november 1879

§ 12, där såsom allmän fordran för erhållande af ordinarie tjänst uppställes

»att hafva aflagt examen för akademisk grad med vitsordad skicklighet, företrädesvis

i matematik, lefvande språk, statskunskap eller historia, dock med

det undantag härifrån, som kan betingas af redan ådagalagd framstående

fallenhet för och skicklighet i statistiskt arbetes utförande». Jämlikt kungl.

kungörelse den 30 oktober 1891 skall för erhållande af ordinarie tjänst inom

Kommerskollegii afdelning för näringsstatistik gälla samma behörighetsgrunder

som i Statistiska centralbyrån.

Vid öfriga ämbetsverk inom hvilka officiell statistik utarbetas gälla de

allmänna för hvarje verk fastställda kompetensvillkoren, sådana de äro angifna

i kungl. kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 111

anställning i statens civila tjänstebefattningar med de ändringar och tillägg,

som senare tillkomna kungl. kungörelser och instruktioner inlört.

Detta har sin giltighet, vare sig vid de ifrågavarande ämbetsverken finnas

inrättade särskilda statistiska tjänster eller icke. Vid Justitiedepartementets

statistiska byrå och Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning fordras

sålunda juridisk examen. Till ledare af det statistiska arbetet inom Ecklesiastikdepartementet

ha dock hittills utsetts personer, hvilka aflagt filosofisk

examen och genom kungl. dispens vunnit inträde i departementet. För anställning

i J ärnvägsstyrelsen fordras, med undantag för vissa befattningar af

mera speciell natur, att »hafva aflagt mogenhetsexamen eller afgångsexamen

från handelsinstitut eller realskola under villkor, hvad sistnämnda examen

beträffar, af vitsord om godkända insikter i modersmålet, tyska, engelska,

franska, geografi och matematik». Vid Telegrafstyrelsen skola sekreteraren,

ombudsmannen samt notarien ha aflagt examen, som berättigar till inträde

i rättegångsverken, verkstadsdirektören och byråingenjören afgångsexamen

från högre tekniskt läroverk, svenskt eller utländskt, och öfriga byråtjänstemän

afgångsexamen från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk

elementarskola eller ock realskoleexamen.

För vinnande af inträde som e. o. tjänstemän äro fastställda eller tilllämpas

i praxis samma eller ungefär samma bestämmelser som för erhållande

af ordinarie befattning inom samma verk. Vid Statistiska centralbyrån följes

emellertid den regeln, att äfven filosofie kandidater antagas till e. o. tjänstemän.

I Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning tillämpas för Statistiska

centralbyrån gällande kompetensfordringar. Inom Kommerskollegium

har tillförene praxis varit att till e. o. tjänstemän vid dess statistiska afdelningar

antagits endast dem som genom aflagda akademiska examina eller

erhållen dispens vunnit kompetens för erhållande af ordinarie befattning, men

från och med år 1905 ha jämväl andra akademiskt bildade sökande blifvit

antagna. För den arbetsstatistiska afdelningen gälla i praxis samma bestämmelser

som för den näringsstatistiska. För vissa befattningar fordras

dock teknisk utbildning men icke aflagd akademisk examen.

Gällande kompetensvillkor utgöra sålunda icke någon borgen för att

personer, som vinna inträde i de statistiska ämbetsverken, erhållit den för

det statistiska arbetet mest lämpliga akademiska utbildningen. Detta har,

såsom kommittén tidigare i skrifvelse till Konungen af den 10 september

1907 angående inrättande af statistiska professurer vid Uppsala och Lirnds

universitet varit i tillfälle att framhålla, medfört högst väsentliga olägenheter

för den svenska statistiken.

Hittills har emellertid uppställandet af erforderliga kompetensvillkor för

erhållande af statistisk tjänst icke varit möjligt på grund af universitetsstudiernas

anordning.

Först och främst har till senaste tid varit mycket illa sörjdt för statistikens

studium vid våra universitet och högskolor, i det att i Uppsala ingen

112

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

lärostol omfattat nämnda vetenskap och densamma i Lund varit och fort-,

farande är förenad med statskunskap uti eu gemensam lärostol, professuren i

statskunskap och statistik. Hvad beträffar de enskilda högskolorna, har

Stockholms högskola någon tid ägt en oaflönad docentur i ämnet, med

hvilken befattning dock ej varit förenad någon undervisningsskyldighet, och

Göteborgs högskola äger en professur i statskunskap och statistik. Numera har

emellertid från och med början af innevarande år tillkommit en professur i

statistik vid Uppsala universitet. Härigenom kan vetenskaplig statistisk

utbildning erhållas vid rikets båda universitet, om också såsom i kommitténs

skrifvelse påvisats betydande olägenheter äro förenade med den

anordning, som fortfarande råder i afseende på den statistiska undervisningen

vid universitetet i Lund. Möjlighet är sålunda beredd att uppställa fordran

på aflagd akademisk examen i ämnet statistik såsom villkor för erhållande

af statistisk tjänst.

Det är emellertid icke blott insikter i statistikens teori och arbetsmetoder,

som äro af vikt för den statistiska tjänstemannen. Större delen af den

officiella statistiken har till ändamål att belysa samhällets ekonomiska förhållanden,

och kännedom om den nationalekonomiska vetenskapens grunder

och viktigaste resultat bör därför ingå i den statistiska utbildningen. Äfven

torde insikter i statskunskap, historia och geografi, främmande språk, framför

allt franska, samt matematik vara önskvärda.

Dessa ämnen kunna visserligen alla medtagas i den år 1907 införda

fria filosofie kandidatexamen, men då för denna ej kräfves ett större antal

ämnen än tre, förefaller det tydligt, att den ej utan att i hög grad utvidgas

öfver sitt normala mått kan tillgodose det statistiska arbetets behof af utbildning.

Någon annan för detta ändamål lämplig examen finnes för närvarande

icke.

I maj 1910 har emellertid af sakkunnige inom Ecklesiastikdepartementet

framlagts förslag om införande af en statsvetenskaplig examen, närmast

afsedd för statsförvaltningens olika grenar. Genom denna examen torde

den för det statistiska arbetet nödiga utbildningen blifva fullt tillgodosedd.

Examen är enligt förslaget delad i tre alternativa typer, och i den

tredje af dessa, den statistiska typen, ingår såsom hufvudämne statistik samt

såsom obligatoriska biämnen statskunskap, nationalekonomi, juridisk encyklopedi

och matematik eller historia, hvarjämte för erhållande af de sju betygsenheter,

som erfordas för examens godkännande, kunna tagas ytterligare

två ämnen t. ex. franska, tyska, engelska eller geografi, alla för det statistiska

arbetet viktiga ämnen. Därjämte är för examens afläggande föreskrifvet

att historia, matematik, franska och ännu ett lefvande språk skola

ha ingått i studentexamen eller fyllnadspröfning därtill, så att äfven i de

fall, då dessa ämnen ej medtagits i statsvetenskaplig examen, garantier finnas

för elementära kunskaper däri.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

113

Härigenom skulle tydligen de fordringar på akademisk utbildning af

de blifvande statistiska tjänstemännen, hvilka ofvan framställts, kunna behörigen

tillgodoses.

Kommittén får därför hemställa att såsom kompetensvillkor för erhållande

af statistisk tjänst måtte stadgas afiagd statsvetenskaplig examen

enligt den statistiska examenstypen i enlighet med ofvannämnda förslag.

Det har emellertid synts kommittén, som om den högre bildning, hvilken

afläggande! af filosofie licentiatexamen förutsätter, skulle kunna uppväga fördelarne

af ämneskombinationen i statsvetenskaplig examen enligt den statistiska

examenstypen. I ändamål att möjliggöra för de statistiska verken att

anställa personer, hvilka förutom allmänna statistiska kunskaper förvärfva!

i vissa ämnen, såsom matematik, geografi, något främmande språk eller dylikt,

särskilda insikter, som kunna vara för ämbetsverkets verksamhet gagneliga,

vill kommittén därför äfven föreslå att filosofie licentiatexamen med betyg

i ämnet statistik eller annan filosofie licentiatexamen efter föregången filosofie

kandidatexamen med två betyg i ämnet statistik jämväl måtte medföra

samma kompetens.

Kommittén får med åberopande af ofvanstående utredningar i afseende

å den allmänna organisationen af Sveriges officiella statistik enhälligt föreslå,

att Statistiska centralbyrån i sin nuvarande form indrages och att i dess

ställe upprättas ett nytt statistiskt ämbetsverk benämndt Statistiska centralverket,

att detta verk öfvertager utarbetandet och utgifvandet af de berättelser,

hvilka för närvarande åligga Statistiska centralbyrån, samt äfven af sådana

nya grenar af statistiken, hvilka kommittén i olika delar af sitt betänkande

föreslår skola upprättas,

att rättsstatistiken, undervisningsstatistiken, statistiken öfver värnpliktiges

läs- och skrifkunnighet samt längd, äfvensom Statskontorets generalsammandrag

öfver bevillningen, öfverflyttas från de departement och ämbetsverk,

där de för närvarande utarbetas, till Statistiska centralverket,

att inom Justitiedepartementet byrån för rättsstatistik, inom Ecklesiastikdepartementet

den statistiska afdelningen och inom Generaltullstyrelsen dess

från och med år 1911 på stat uppförda statistiska afdelning indragas,

att det föreslagna Statistiska central verket måtte jämte öfriga åligganden

få i uppdrag att söka åstadkomma enhetlighet och planmässighet inom hela

den officiella statistiken,

att Statistiska tabellkommissionen upplöses och att i dess ställe upprättas

en ny rådplägande församling under namn af Statistiska rådet med sammansättning

som ofvan säges och med uppgift att verka för att den officiella

statistiken må såvidt möjligt tillfredsställa de kraf, som särskild! från statsförvaltningens,

näringslifvets och vetenskapens sida kunna ställas på densamma,

8—091045 Stat. kom. bet.

Samman

fattning

-

114 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

att ofvan angifna kompetensvillkor måtte fastställas för erhållande af statistisk

tjänst inom såväl Statistiska centralverket som öfriga ämbetsverk, samt

att sådana förvaltande verk som utarbeta officiell statistik åläggas att

på begäran tillhandahålla Statistiska centralverket statistiska uppgifter.

Kommitténs flertal, nämligen ordföranden samt ledamöterna Eklund,

Fahlbcck, Flack, Gullberg och Widell, vill ock förorda,

att statistiken öfver bergverk, fabriker och handtverk, sjöfart och handel

öfverflyttas från Kommerskollegium till Statistiska centralverket samt

att Kommerskollegii afdelning för näringsstatistik indrages.

Ledamoten Key-Äberg finner däremot öfvervägande skäl tala mot en sådan

öfverflyttning och indragning. Denna mening motiveras af honom på

följande sätt:

»Den svenska statistiken, jämförd med sig själ!'' under olika utvecklingsskeden

och ej med främmande kulturländers statistik, har öfver hufvud taget

aldrig intagit en så hög och lifaktig ställning som för närvarande, hvilket

synes ådagalägga, att den grundplan för vår statistiks utveckling, som lades

af 1854 års statistiska kommitté, i stort sedt varit och fortfarande är synnerligen

bärkraftig.

En af de ledande tankarna i antydda grundplan var och är, att statistiken

i de delar, där den berör den egentliga förvaltningen, skall så intimt som

möjligt ansluta sig till denna i dess olika grenar, så att statistiken må kunna

skänka den möjligast verklighetstrogna bild af ställningen på skilda förvaltningsområden

och därmed utgöra icke allenast en vägledande kunskapskälla

för «jkifva förvaltningsorganen i utöfningen af deras funktioner utan ock en

säker kontroll öfver förvaltningens skötsel samt en god index öfver verkningarna

af skilda förvaltningsåtgärder. En närmare anslutning mellan själfva

förvaltningen och förvaltningsstatistiken ansåg nämnda kommitté icke kunna

åvägabringas än genom att låta de förvaltande verken hvart i sin stad inom

sig ombesörja till verkets uppsiktsområde hänförlig statistik.

Många förvaltningsverk hafva onekligen gått väl i land med detta sitt

uppdrag och torde genom detsammas fullgörande ha grundligt orienterat

sig å sina resp. styrelseområden och därmed ock riktat målmedvetenheten i

sin ämbetsutöfning.

Såsom en anomal utveckling af antydda grundplan är att betrakta

det förhållandet, att hos några förvaltningsmyndigheter statistikens skötsel

utan uppenbart fog uppdragits åt isolerade afdelningar, där arbetet bedrifves

utan befruktande inverkan från förvaltningsmyndigheternas öfriga afdelningar.

I fall, där dessa mera fristående afdelningar sysselsätta en jämförelsevis

fåtalig personal, framträda omisskännligen äfven eu del svåra olägenheter

med hänsyn till arbetets rationella drift och personalens befordringsutsikter,

och ur denna synpunkt torde öfvervägande skäl föreligga att befria ifrågavarande

statistiska institutioner ur deras isolerade ställning genom att inkorporera

desamma i Statistiska centralverket.

FÖRSLAG T IT,T, STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 115

Till angifna klass af statistiska institutioner torde icke kunna hänföras

Korumerskollegii afdelningar för närings- och arbetsstatistik. Dessa båda

afdelningar sysselsätta hvar för sig en talrik tjänstepersonal och deras publikationer

stå ur teknisk synpunkt på höjdpunkten af hvad här i landet presteras

inom den officiella statistiken. Under antagande att handels- och industristatistiken

komma att omorganiseras i öfverensstämmelse med kommitténs förslag

och att för nämnda grenar af statistiken kommer att anställas en tjänstepersonal,

motsvarande den kommittén beräknat såsom nödvändig för desamma

i deras nya gestalt, komma närings- och arbetsstatistiken att hvar för sig

uppvisa en så omfattande ämbetsorganisation, att befordringsutsikterna för

den med dessa statistiska grenar sysselsatta tjänstepersonalen böra tillfredsställa

alla rimliga anspråk. När härtill kommer att näringsstatistiken redan

nu bereder fullt arbete året om åt en konstant kontorspersonal och i sitt omorganiserade

skick af allt att döma skall komma att göra sammalunda, att

vidare det vid statistiskt arbete i regel är en oskattbar fördel, att den underordnade

personalen får orubbadt ägna sig åt bearbetning af samma slags

primäruppgifter, torde denna statistik ha föga eller ingen nytta, vare sig i

formellt eller materiellt hänseende, af att införlifvas i Statistiska centralverket.

Däremot torde allvarliga olägenheter uppstå genom en slik öfverflyttning.

Näringsstatistiken tilldrager sig i vår ekonomisk-sociala tid en allt större

uppmärksamhet och ett allt allmännare intresse från det praktiska lifvets män,

och dess uppgifter äro af en så utomordentligt omfattande och mångsidig beskaffenhet,

att dess ledning, som oafvisligen ställer stora fordringar på sakkunskap,

intresse och initiativkraft, för visso kräfver sina egna män fullt och

helt. Ställes näringsstatistiken direkt under samma ledning, som den mera

teoretiskt anlagda befolkningsstatistiken och därmed mera likartade delar af

statistiken, är det, såsom förhållandena med tyska riksstatistiken i viss mån

utvisa, fara värdt, att antingen näringsstatistiken eller befolkningsstatistiken

och densamma närliggande grenar kommer att lida af sammanföringen, och

det ligger nära till hands att antaga att näringsstatistiken här i landet, där

det statistiska centralverket af ålder ägnat sig åt befolkningsstatistiken såsom

sin hufvuduppgift, skulle på sammanföringen blifva den tappande parten.

Vidare bör framhållas att en styrelse för rikets handel och näringar genom

att beröfvas näringsstatistikens direkta handläggning går miste om en

rik kunskapskälla, som rätt utnyttjad i förvaltningen kunde och borde vara

densamma till ovärderlig nytta och ledning. Ifrågavarande styrelse kan visserligen

såsom kommittémajoriteten framhållit, i händelse näringsstatistiken

skulle öfverflyttas till Statistiska centralverket, genom i samband med

den ifrågasatta öfverflyttningen föreslagna anordningar ändock komma att

utöfva ett ganska verksamt inflytande på denna statistiks planläggning och

vård samt genom kommunikation med Statistiska centralverket och studium

af de tryckta publikationerna till en viss grad tillgodogöra sig samma

statistik, men styrelsen förlorar dock alltid fördelen al att bland sina egna

116 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

tjänstemän äga representanter för den näringsstatistiska sakkunskapen, indika

ständigt och stundligen stå till styrelsens förfogande. Sådana tjänstemäns

befintlighet inom en styrelse för handel och näringar hör å ena sidan utgöra

en borgen för att statistikens erfarenheter från näringslifvets olika områden

där sig bör verkligen blifva behörigen beaktade vid förvaltningsärendenas behandling,

medan å andra sidan, om näringsstatistiken undandrages samma

styrelse, risk inträder, att styrelsen med tiden ställer sig alltmer främmande

för statistiken, dess användning i förvaltningens tjänst och, hvad ur förvaltningens

synpunkt är än betydelsefullare, för mångt och mycket i det praktiska

lif, som är föremål för såväl denna statistik som denna förvaltnings

verksamhet.

Till sist bör det förhållande, att man, i händelse näringsstatistiken i likhet

med arbetsstatistiken och kommunikationsstatistiken m. m. skulle komma

att stå utanför det centrala statistiska ämbetsverket, för framtiden skulle 9ga

några med hänsyn till arbetets omfattning och arbetspersonalens storlek någorlunda

jämnställda statistiska institutioner i stället för en enda fullständigt

predominerande sådan, i sin mån genom ädel täflan institutionerna emellan

stärka och vidmakthålla de statistiska intressenas lifaktighet, och torde det

icke vara att befara, att statistikens allmänna symmetri skulle äfventyras

genom näringsstatistikens särställning, då nämligen genom upprättandet af

Statistiska rådet och därmed sammanhängande anordningar tillräckligt synes

vara sörj dt för hela den officiella statistikens gemensamma målsträfvan och

planmässighet.»

Ordföranden har särskildt uttalat följande:

»Det synes knappast tvifvelaktigt att den uppfattning, som. 1854 års

kommitté hyste om fördelarne af ett intimt samband mellan förvaltning och

statistik, varit i hufvudsak felaktig. I hvarje fall står det fast, att näringsstatistiken

i det hela och i all synnerhet industristatistiken kommit till sin

rätt, först sedan den fullständigt skildes från förvaltningsarbetet och förlädes

till en särskild statistisk afdelning inom Kommerskollegium. Denna reform

till hvilken 1883 års kommerskollegiikommitté tog initiativet räddade näringsstatistiken

från fullständigt förfall och banade vägen för förbättringar, som

eljest helt visst aldrig kommit till stånd.

Om vår näringsstatistik därför nu intager en framstående plats icke

endast inom Sveriges officiella statistik, beror detta just på upplösningen af

det intima sambandet mellan förvaltningsarbetet och det statistiska arbetet

samt upphörandet af det senares beroende af det förra.

Den erfarenhet jag varit i tillfälle att inhämta under ett mer än femårigt

chefskap för Kommerskollegium har kraftigt öfvertygat mig om omöjligheten

för den som står i spetsen för en styrelse för handel och näringar

att utöfva ett ledande inflytande på det näringsstatistiska arbetet. Denna

erfarenhet har ock bekräftat den förmodan jag redan förut hyste, att tillgång

till det statistiska primärmaterialet icke annat än i rena undantagsfall

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

117

kräfves för förvaltningen inom en styrelse för handel och näringar. Hvad

som däremot för arbetet där nödvändigt behöfves är bearbetadt och sammanställdt

primärmaterial, alltså fullfärdig statistik.

Det är snarare förödmjukande än upplyftande för chefen för ett verk

att sätta sitt namn under än så förträffliga statistiska berättelser på hvilkas

tillkomst han i de allra flesta fall icke utöfvat något inflytande alls och i

hvars utarbetande han icke på något sätt deltagit. Ju lifligare hans intresse

för statistik och statistiskt arbete är, desto djupare måste han känna falskheten

i en ställning, som låter honom skörda äran af andras arbete, när det

är godt, och möjligen klandret, ifall arbetet skulle vara bristfälligt.

Det som en styrelse för handel och näringar måste lägga synnerlig

vikt uppå, är tryggheten att alltid kunna få statistiska utredningar gjorda

när sådana kräfvas, och att få dem väl gjorda ur just de synpunkter, som

styrelsen för tillfället anser vara afgörande. Därtill lämnar den organisation

af näringsstatistiken, som kommittémajoriteten föreslår, efter min fullaste

öfvertygelse en säker utväg.

Särskildt af detta skäl ansluter jag mig till majoritetens mening, hvilken

jag för öfrigt i allt väsentligt biträder.»

118

Historik.

Officiella

handböcker.

III. Betänkande och förslag angående särskilda

statistiska grenar.

1. Allmänna statistiska öfversikter.

De försök, som under förra hälften af 1800-talet gjordes att åstadkomma

en allmän »riksstatistik», åsyftade till stor del i enlighet med den tidens

uppfattning utarbetandet af en uttömmande statsbeskrifning. Med den ringa

utveckling den officiella statistiken vid denna tid ägde måste emellertid det

tillgängliga siffermaterialet blifva alldeles otillräckligt för en sådan uppgift,

hvadan också försöken att åstadkomma en dylik beskrifning strandade.

Först omkring århundradets midt kunde dessa försök med mera framgång

förnyas, närmast af enskilda författare. Främst är härvid att erinra om

det storartade af C. A. Agardh och C. E. Ljungberg under åren 1852/1863

utgifna arbetet Försök till en statsekonomi sk statistik öfver Sverige. Äfven

genom statens försorg ha emellertid dylika handböcker utgifvits. Anledning

härtill har gifvits i önskan att vid de världsutställningar i hvilka

Sverige officiellt deltagit meddela de besökande en tillförlitlig och uttömmande

kännedom om svenska förhållanden. De ifrågavarande handböckerna

äro därför i allmänhet utgifna på något främmande språk. Sådana

ha på offentligt uppdrag utgifvits af dåvarande sekreteraren i Statistiska

centralbyrån Elis Sidenbladh för världsutställningarna i Wien

1873, Philadelphia 1876 och Paris 1878 samt af aktuarien i Statistiska

centralbyrån S. A. Löfström för världsutställningen i Chicago 1893. Mera

omfattande än någon af sina föregångare är den handbok, som på Riksdagens

begäran under titeln La Suede genom Statistiska centralbyrån

under redaktion af dåvarande aktuarien Gustav Sundbärg utgafs för

världsutställningen i Paris år 1900. De betydande kostnaderna härför bestredos

dels genom särskilda statsanslag, dels genom bidrag af enskilda personer.

Af ifrågavarande handbok utkommo sedermera delvis omarbetade

upplagor på svenska år 1901 och engelska år 1904. Samtliga dessa handböcker

afse att lämna en mer eller mindre uttömmande beskrifning öfver

Sveriges land och folk och äro sålunda endast till en del af statistiskt

innehåll.

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

119

Af mera rent statistisk natur äro de sammandrag af Kungl. Maj:ts be- Sammandrag

fallningshafvandes femårsberättelse!'', som Statistiska centralbyrån offentligeiort

för hvarje femårsperiod från och med 1856/1860. Rörande dessa får vandes0femkommittén

hänvisa till den redogörelse, som lämnas pa annat ställe i detta

betänkande (s. 128).

Eu uteslutande tabellarisk sammanfattning af den officiella statistikens Sveriges

hufvudsiffror har från och med år 1870 årligen offentliggjorts under titel ÅaTistö^i

Sveriges officiella statistik i sammandrag. Första årgången häraf utgafs sammandrag.

såsom° särskild publikation af Elis Sidenbladh. Från och med årgången

1871 har ifrågavarande sammandrag ingått såsom första häftet i hvarje

årgång af Statistisk tidskrift men har därjämte äfven utgifvits separat

såsom särtryck af tidskriften. Utgifvandet öfvertogs med årgången 1872 af

dåvarande aktuarien Karl Sidenbladh, som utgifvit alla följande årgångar

till och med år 1905. Årgångarna 1906 och följande ha utgifvits af nuvarande

chefen för Statistiska centralbyrån.

1 likhet med öfriga häften af Statistisk tidskrift tryckes Sveriges officiella

statistik i sammandrag på enskildt förlag ehuru med visst statsbidrag

per ark räknadt. Statistiska centralbyrån äger emellertid enligt öfverenskommelse

att kostnadsfritt erhålla ett antal af 150 exemplar, hufvudsakligen

afsedda för det internationella utbytet. Därutöfver inköper dock centralbyrån

på grund af kungl. bref den ''11 december 1885 det för utdelning till

Riksdagens ledamöter erforderliga antalet exemplar.

Från början har det ifrågavarande sammandraget meddelat uppgifter ur

ej blott de i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik ingående publikationerna

utan jämväl vissa andra, som ansetts tillhöra den officiella statistiken

i vidsträcktare bemärkelse. Efter hand som den officiella statistiken

utvecklades och nya bidrag till densamma tillkommo, ökades helt naturligt

omfånget af sammandraget. Medan dess första årgång endast räknade

08 sidor tabeller, hade omfånget år 1897 ökats till 92. Emellertid stod

denna lilla ökning på intet sätt i proportion till den väldiga utvidgning,

som den officiella statistiken under tiden vunnit, hvadan ifrågavarande publikation

kommit att i allt mindre grad motsvara de kraf på fullständighet

och utförlighet, som måste ställas på en dylik statistisk årsbok. Behofvet

af en ytterligare utvidgning af sammandraget hade länge varit kändt såväl

inom som utom Statistiska centralbyrån, men dess tillfredsställande förhindrades

af det otillräckliga utrymmet i Statistisk tidskrift. Det för tidskriftens

utgifvande anvisade anslaget medgaf nämligen blott ett omiång af

i medeltal tolf ark för hvarje årgång. Med anledning af öfverläggningar vid

det femte nordiska statistiska mötet i Stockholm år 1897 utarbetades emellertid

af chefen för Statistiska centralbyrån en ny plan för sammandraget af

Sveriges officiella statistik, enligt hvilken sammandragets omfång skulle ökas

med minst ett och ett hälft till två tryckark, sålunda 24 ä 32 sidor. Bland

annat för möjliggörande af denna ökning hemställde Statistiska centralbyrån

120

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

i sin å annat ställe i detta betänkande (s. 365) omnämnda underdåniga skrifvelse

den 21 september 1898 om erforderlig böjning i anslaget till Statistisk

tidskrift. På grund af kungl. proposition beviljade visserligen Riksdagen

år 1899 en höjning af anslaget till Statistisk tidskrift men uttalade därvid

tillika, att Riksdagen, »som hade sig bekant, att det i den statistiska tidskriften

inflytande sammandraget af Sveriges officiella statistik tillvunnit

sig allmänt erkännande för stor praktisk användbarhet, beroende hufvudsakligen

på dess begränsade omfång och öfverskådliga uppställning, befarade att,

därest sammandraget skulle komma att i väsentligare mån ökas med nytt

statistiskt material, dess värde för en större allmänhet skulle i samma mån

komma att minskas». Med hänsyn dels till Riksdagens berörda uttalande,

dels till det betydliga utrymme, som i tidskriften erfordrades för de nedan

omnämnda statistiska jämförelsetabellerna för olika länder, ökades sammandragets

omfång i endast ringa mån under de närmast följande åren, så att

ännu 1905 års årgång omfattade endast 106 sidor tabeller. Sedan emellertid

de nämnda jämförelsetabellerna upphört att ingå i tidskriften, hvarigenom

betydande utrymme blifvit ledigt, och då krafvet på större utförlighet

i sammandraget blifvit allt lifligare kändt, har efter hand en väsentlig utvidgning

vidtagits, så att den senast utkomna årgången vuxit till 171 sidor

tabeller. Försäljningspriset i bokhandeln, som från början utgjorde 1 krona,

ökades år 1901 till 1 krona 25 öre och år 1907 till 2 kronor.

Till och med årgången 1901 meddelade sammandraget uteslutande definitiva

siffror, hvarvid i regel endast redan i tryck förefintliga uppgifter användes.

På grund af Riksdagens på följande sida omnämnda skrifvelse angående preliminära

statistiska uppgifter ha från och med årgången 1902 äfven preliminära

siffror meddelats, hvarjämte jämväl ifråga om definitiva uppgifter

otryckt material kommit till användning. Särskild! från och med årgången

1907 ha i allt större utsträckning användts otryckta uppgifter, Indika med

beredvillighet ställts till förfogande af de ämbetsverk som utarbeta officiell

statistik. Sammandraget af Sveriges officiella statistik har härigenom satts

i stånd att meddela definitiva statistiska uppgifter flera månader tidigare

än de förelegat i tryck i de officiella berättelserna. Krafvet på en snabbare

publikation af den officiella statistiken har tydligen härigenom blifvit i ej

ringa mån tillgodosedt.

Sedan år 1895 innehöll hvarje årgång af Statistisk tidskrift utförliga

Statistiska jämförelsetabeller för olika länder utarbetade af (rustav Sundbärg.

Efter hand växte emellertid omfånget af dessa tabeller i den grad? att

de till sist icke längre kunde inrymmas i tidskriften. Från och med år 1906

blefvo därför dessa tabeller utgifna såsom en själfständig privat publikation

med fransk text under titel Apercus statistiques internationaux. Den nya

form, hvari dessa tabeller sålunda framträdde, måste tydligen göra dem

mindre tillgängliga för den svenska allmänheten, hvadan det blef önskligt

att vinna en ersättning för desamma. Med hänsyn härtill träffades år 1909

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

121

öfverenskommelse mellan chefen för Statistiska centralbyrån och cheferna

för motsvarande institutioner i Norge och Danmark, att de internationella

tabeller, som sedan flera år tillbaka utarbetats af sistnämnda ämbetsverk

gemensamt och offentliggjorts i deras statistiska årsböcker, för framtiden

äfven skulle införas i Sveriges officiella statistik i sammandrag. Till följd

häraf öfvertogs utarbetandet utaf eu del af ifrågavarande tabeller af chefen

för den svenska statistiska centralbyrån. De sålunda tillkomna internationella

öfversikterna ha första gången offentliggjorts i årgången 1910 åt Sveriges

officiella statistik i sammandrag.

Intill år 1907 offentliggjordes ifrågavarande sammandrag i allmänhet i

mars eller'' april månad. Med hänsyn till utgifningstiden för andra liknande

publikationer, särskilt den utförliga statistiska afdelningen i Svensk rikskalender,

och framförallt i betraktande däraf, att en betydlig del åt den

publik för hvilken sammandraget är afsedt utgöres af Riksdagens ledamöter,

för hvilka det måste vara önskvärdt att redan vid Riksdagens början erhålla

ifrågavarande publikation, ändrades från och med nämnda ar utgifningstiden

till årets början. Årgångarna 1907,1910 ha sålunda samtliga utkommit

senast den 8 januari.

På grund af enskild motion anhöll Riksdagen i skrifvelse den 1 juni

1901, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en utredning angående möjligheten

utaf samt kostnaden för ett årligt utgifvande af preliminära statistiska

meddelanden, samlade i en gemensam publikation, rörande vissa förhållanden,

som ägde betydelse för belysande af det ekonomiska tillståndet under närmast

föregående år. Efter erhållen remiss afgå! Statistiska centralbyrån

den 25 mars 1902 underdånigt utlåtande öfver denna Riksdagens hemställan.

Centralbyrån anförde häri dels, att åtskilliga af de uppgifter, som af Riksdagen

ansetts böra intagas i de ifrågasatta meddelandena, antingen alls icke

eller endast med allt för stora svårigheter kunde erhållas så tidigt på året,

som för berörda ändamål erfordrades, dels att de uppgifter som stode till

buds lämpligast syntes kunna införas i Sveriges officiella statistik i sammandrag

och hade också införts i den vid utlåtandets afgifvande nyligen utkomna

årgången af ifrågavarande publikation. Vid föredragning af detta

ärende den 25 april 1902 fann Kungl. Maj:t med afseende å hvad Statistiska

centralbyrån anfört Riksdagens ifrågavarande framställning icke föranleda

någon vidare åtgärd.

Sedan emellertid såsom ofvan nämnts med årgången 1907 utgifningstiden

för Sveriges officiella statistik i sammandrag flyttats tillbaka till årets

början, blef tydligen omöjligt att vidare i sammandraget införa uppgifter

för det närmast förflutna året. Statistiska centralbyrån ansåg sig under

sådana omständigheter böra upptaga det af 1901 års riksdag framställda förslaget

om en särskild publikation med preliminära meddelanden och offentgjorde

i andra häftet af Statistisk tidskrift för år 1907 en samling statistiska

uppgifter för närmast föregående år. Från och med år 1908 har denna

Preliminära

statistiska

meddelanden.

122

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

samling offentliggjorts under titel Statistiska uppgifter till belysande af

Sveriges ekonomiska förhållanden år .... och närmast föregående år. Ifrågavarande

uppgifter ha publicerats dels i andra häftet af Statistisk tidskrift

hvarje år, dels separat såsom särtryck ur tidskriften. Utgifvandet har i allmänhet

skett i slutet af mars månad. På framställning af Statistiska centralbyrån

har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 oktober 1907 medgifvit, att

Statistiska centralbyrån må af berörda publikation inköpa det för utdelning

till Riksdagens ledamöter erforderliga antalet exemplar. Senast utkomma

häfte omfattade 29 sidor tabeller, försäljningspriset i bokhandeln utgjorde

50 öre.

Innehållet har utgjorts af dels uppgifter hämtade från tryckta publikationer,

såsom Generaltullstyrelsens, Järnvägsstyrelsens och Bankinspektionens

månadsrapporter, dels uppgifter som meddelats från Telegrafstyrelsen, Postsparbanksstyrelsen

samt Patent- och registreringsverket, dels slutligen särskildt

för ändamålet af Statistiska centralbyrån införskaffade eller bearbetade

uppgifter, nämligen rörande konkurser, insättningar och uttagningar

i sparbanker samt påförd bevillning och på bevillningen utdebiterade kommunalutskylder

i städerna. Genom en ändring af tiden för insändande till Statistiska

centralbyrån af uppgifterna till befolkningsstatistiken har dessutom

åstadkommits, att hufvudsiffrorna rörande folkmängden och dess förändringar

blifvit kända så tidigt, att de kunnat införas uti ifrågavarande publikation.

Kommitténs

förslag.

Ny upplaga

af handboken

La Suéde.

Femårsöfversikt

öfver

rikets utveckling.

Den ofvannämnda till Parisutställningen år 1900 utgrina stora handboken

La Suéde har enligt hvad allmänt erkännes i hög grad bidragit

till att såväl inom som utom landet sprida en riktigare uppfattning af svenska

förhållanden. Särskildt har den åstadkommit stort gagn genom att i utlandet

väcka intresse för svenska förhållanden. Kommittén har därför velat erinra

om önskvärdheten af att nya upplagor af ifrågavarande arbete eller snarare

nya handböcker utarbetade efter liknande plan tid efter annan varda under

Statistiska centralverkets ledning utgifna såväl på svenska som på något

af de stora kulturspråken. Frågan om utgifvande af en ny svensk upplaga

af nämnda handbok har jämväl blifvit berörd af 1910 års riksdag, som med

anledning af enskild motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit att Kungl.

Maj:t täcktes låta anställa utredning i fråga om utgifvande af en ny upplaga

af handboken Sveriges land och folk samt därefter till Riksdagen inkomma

med det förslag hvartill förhållandena må föranleda.

På annat ställe i detta betänkande omnämnes, huruledes det af Statistiska

centralbyrån utgifna Sammandrag af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

femårsberättelser efter hand utvecklat sig till att blifva en på så

godt som allt tillgängligt statistiskt material byggd öfversikt öfver rikets utveckling

under den behandlade femårsperioden. Otvifvelaktigt måste det för

den stora allmänheten, som icke själ!'' äger vana att använda statistikens

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

123

siffror, vara af stort värde att på sådant sätt erhålla en sammanställning

äfven i text af statistikens hufvudresultat. Emellertid har det hittillsvarande

sammandraget af femårsberättelserna endast mycket ofullkomligt kunnat

fylla en sådan uppgift. Dels torde dess sammankoppling med femårsberättelserna

ha medfört att det för allmänheten icke blifvit så lätt tillgängligt

och kanske ej heller så njutbart som önskligt hade varit, dels och framför

allt har denna sammankoppling medfört att det måst utgifvas så långt

efter den behandlade femårsperiodens utgång, att det vid sitt utkommande

knappast ägt mer än historiskt intresse.

För afhjälpande af dessa missförhållanden föreslår kommittén, att det

nuvarande sammandraget af femårsberättelserna utbytes mot en för hvarje

femårsperiod själfständigt utgifven öfversikt öfver rikets utveckling, i den

mån denna utveckling kan belysas af statistikens siffror. Till grund för

denna öfversikt har kommittén tänkt böra läggas icke blott den officiella

statistiken i hela dess omfattning utan jämväl ytterligare genom Kungl.

Majds befallningshafvandes försorg anskaffade upplysningar om vissa förhållanden,

som icke ännu behandlas i den officiella riksstatistiken men som delvis

brukat beröras i vissa femårsberättelser, t. ex. rörande nykterhetsrörelsen,

skytteväsendet, tidningars spridning, flottning, jorddelningens fortskridande

(jfr s. 164), vissa områden af undervisningsväsendet (jfr s. 329) m. m. Statistiska

centralverket bör i sliitet af hvarje femårsperiod tillställa länsstyrelserna

uppgift å de upplysningar som önskas, jämte anvisningar och

eventuellt blanketter för deras afgifvande. Äfven den af kommittén å s. 281

föreslagna uppskattningen af nationalförmögenheten och liknande undersökningar

böra lämpligen finna sin plats i femårsöfversikten.

Genom att femårsöfversikten frigöres från beroendet af femårsberättelserna

kan dess utarbetande påbörjas omedelbart efter femårsperiodens utgång,

beträffande vissa delar till och med dessförinnan. Utgifvandet bör kunna

ske, så snart alla viktigare statistiska siffror för periodens sista år föreligga

i definitivt skick, sålunda omkring ett och ett hälft år efter periodens

utgång.

Att Sveriges officiella statistik i sammandrag icke fyller de kraf, som

i våra dagar måste ställas på en statistisk årsbok, torde väl numera knappast

från något håll bestridas. En dylik publikation synes böra vara så

pass utförlig och detaljrik, att allmänheten ur densamma kan hämta alla de

statistiska uppgifter som i vanliga fall erfordras och endast vid utredning

af speciella frågor behöfver gå till de svåröfverskådliga och ofta äfven svårtillgängliga

officiella berättelserna. Att det nuvarande sammandraget icke

tillfredsställer denna fordran, torde framgå redan af dess ringa sidantal,

som är mindre än för någon motsvarande publikation i hela Europa. Antalet

sidor med frånräknande af titel, innehållsförteckning, register och dylikt

utgör nämligen för senast utkomna statistiska årsbok i nedanstående

länder:

Statistisk

årsbok.

124 ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

Italien . .

. . . 1,080

Finland .....

. 504

Preussen . . .

. 355

Rumänien .

. . . 839

Belgien.....

. 495

Hessen ....

. 322

Serbien . .

... 816

Österrike ....

. 493

Nederländerna .

. 312

Baden . . .

... 737

Tyska riket . . .

. 477

Sachsen ....

. 298

Frankrike .

. . . 577

Portugal2 . . . .

. 455

Wurttemberg .

. 268

Ryssland 1 .

... 538

Storbrit. o. Irland

. 397

Danmark . . .

. 210

Ungern . .

... 526

Bajern.....

. 378

Norge.....

. 190

Bulgarien .

... 521

Schweiz.....

. 376

Sverige ....

. 171

Enligt beräkningar som inom kommittén verkställts torde en svensk statistisk

årsbok icke kunna vinna erforderlig fullständighet med mindre antalet

tabellsidor ökas till närmare 300, hvarvid äfven hänsyn tagits till det

nedan framställda förslaget om dubbelspråkiga rubriker. I denna siffra är

emellertid icke inbegripet det femtiotal sidor, som erfordras med anledning af

kommitténs i annat sammanhang (s. 382) framställda förslag om införande

i årsboken af vissa uppgifter om rikets kommuner. Med anledning af den farhåga,

som i 1899 års riksdags ofvan berörda skrifvelse uttalats för att en ökning

af årsbokens omfång skulle kunna minska dess öfverskådlighet och användbarhet,

får kommittén uttala att detta alldeles icke behöfver blifva fallet,

därest hvarje sida förses med rubrik, som motsvarar innehållsförteckningens

gruppindelning af tabellerna, och därjämte ett utförligt alfabetiskt sakregister

bifogas, i likhet med hvad fallet är i ett stort antal utländska årsböcker.

Genom ett dylikt register torde i verkligheten eu blifvande årsbok af föreslaget

omfång blifva mera användbar än det nuvarande sammandraget af

Sveriges officiella statistik.

Emellertid kan det onekligen vid ett och annat tillfälle, särskilt vid

offentliga diskussioner, vara af betydelse att äga tillgång till en helt liten

statistisk årsbok endast innehållande de allra viktigaste siffrorna ur den

officiella statistiken och omfattande blott några tiotal sidor i litet format.

Dylika årsböcker i sammandrag förekomma i en och annan främmande

stat. Kommittén anser önskligt, att Statistiska centralverket på försök under

ett par år utgifver en dylik kortfattad årsbok, så att erfarenhet kan vinnas om

dess användbarhet och behöflighet. Den bör gifvetvis icke ingå i någon af de

statistiska serierna och ej heller blifva föremål för gratisutdelning utom

till Riksdagens ledamöter. Kostnaden för utgifvande af en dylik publikation

är tydligen knappt nämnvärd och kommer sannolikt att till fullo betäckas

af inkomsten genom försäljning.

En synnerligen viktig uppgift för en statistisk årsbok är att till utlandet

förmedla kännedomen om statistikens resultat. Vanligen är den statistiska

årsboken den enda publikation en utlänning rådfrågar eller till och med är

i stånd att använda, då han vill erhålla kännedom om resultaten af ett främ

1

Dessutom eu finansiell årsbok om 552 sidor.

2 Endast vol. I.

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

125

mande lands statistik. Det ligger då synnerligen stor vikt därpå, att årsboken

är så beskaffad, att den utan allt för stor möda kan studeras af en

utlänning, med andra ord att rubriker och textkolumner äro affattade på

ett för honom begripligt språk. I så godt som alla länder, med undantag

naturligtvis af de tysk-, fransk- och engelsktalande samt äfven Italien,

har man sörjt härför, vanligen genom att göra rubriker och textkolumner

dubbelspråkiga, d. v. s. affattade på såväl det nationella språket som ett af

de stora kulturspråken vanligen franska, som är det internationella statistiska

institutets officiella språk. De enda länder i världen utanför de

stora kulturspråkens krets, som icke ansett nödigt att genom öfversättning

af rubriker och textkolumner göra sina statistiska årsböcker tillgängliga

för internationellt bruk, äro så vidt bekant Chile och Sverige. Hvad af

öfversättning finnes meddeladt i Sveriges officiella statistik i sammandrag

inskränker sig till en fransk innehållsförteckning. Att det sålunda för en

utlänning är svårare att vinna kännedom om statistikens resultat i Sverige

än i snart sagdt hvilket som helst annat land, förefaller betänkligt ur mer

än en synpunkt och innebär ovillkorligen ett missförhållande som måste afhjälpas.

Enklaste sättet att åstadkomma rättelse härutinnan är att såsom i de

flesta utländska årsböcker göra rubriker och textkolumner dubbelspråkiga,

affattade på svenska och franska. I ett par afseenden är väl denna utväg

mindre tilltalande. Dels torde förekomsten af fransk öfversättning ofta af

svenska läsare betraktas såsom störande, dels måste rubriker och textkolumner

ofta blifva oproportionerligt stora, hvarigenom tabellernas yttre blir

mindre fördelaktigt, dels slutligen kommer bokens omfång att blifva större,

än hvad eljest vore nödigt. Under sådana omständigheter har kommittén

ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke någon annan, mera fördelaktig

lösning står att finna. Härvid har kommittén först tagit i betraktande

möjligheten af att i ett särskildt bihang till årsboken meddela

fransk öfversättning af rubriker och textkolumner. Då emellertid en dylik

anordning icke för en utländsk läsare skulle innebära någon nämnvärd förbättring

af det nuvarande förhållandet — ett svenskt lexikon kan han vanligen

utan svårighet anskaffa — kan kommittén icke förorda denna utväg. En ur

alla synpunkter utom den finansiella synnerligen tillfredsställande lösning

af frågan skulle otvifvelaktigt vara att utgifva en särskild uteslutande på

franska affattad årsbok. Så sker för närvarande i Japan, och äfven Norge har

för en del år sedan utgifvit årsböcker på franska. Numera har man emellertid

i Norge sannolikt af hänsyn till kostnaden öfvergifvit denna anordning

och antagit systemet med dubbelspråkig årsbok. Otvifvelaktigt måste också

kostnaden för utgifvande af såväl en svensk som en fransk årsbok komma

att högst betydligt öfverstiga kostnaden -för en enda dubbelspråkig. Af

detta skäl anser sig kommittén böra föreslå att den svenska statistiska årsboken

göres dubbelspråkig.

126

KUNG!*. MAJ:TS BEFALLNING SHAFVANDBS FEMÅRSBERÄTTELSER.

Preliminära

statistiska

meddelan

den.

Publika

tioner.

Samman

fattning.

I fråga om årsbokens innehåll vill kommittén endast erinra om vikten

af att jämväl internationella jämförelsetabeller meddelas.

Beträffande utgifningstiden föreslår kommittén ingen förändring utan

tillstyrker att årsboken utkommer såsom för närvarande i början af hvarje år.

Af förläggandet till årsskiftet af årsbokens utgifningstid följer, att fortfarande

ett särskildt häfte statistiska uppgifter rörande det närmast förflutna

året bör årligen offentliggöras så snabbt som möjligt. Med hänsyn till den

tid inom hvilken särskildt befolkningsstatistikens och järnvägsstatistikens

siffror kunna beräknas blifva kända torde emellertid icke vara möjligt åstadkomma

en tidigare publicering än för närvarande. Däremot torde innehållet

kunna göras åtskilligt rikhaltigare än hittills.

Femårsöfversikten öfver rikets utveckling torde böra offentliggöras såsom

en själfständig afdelning af serien Sveriges officiella statistik (se s. 367). Däremot

anser kommittén icke lämpligt, att den statistiska årsboken ingår i nämnda

serie, utan synes den i likhet med hvad förhållandet är i nästan alla främmande

länder böra utgifvas såsom en fristående publikation. Såväl till

innehåll som form kommer den nämligen att väsentligen skilja sig från öfriga

publikationer i serien Sveriges officiella statistik. Dels måste den meddela

äfven preliminära uppgifter, då däremot eljest i berörda publikationer

endast definitiva siffror böra upptagas, dels skulle den sakna egentlig text,

dels slutligen skulle den blifva dubbelspråkig i motsats mot den officiella

statistiken i öfrigt. De ofvannämnda preliminära uppgifterna torde lämpligen

böra ingå i den af kommittén s. 367 föreslagna serien Statistiska meddelanden.

Kommittén hemställer sålunda,

att för hvarje femårsperiod utgifves en öfversikt öfver rikets utveckling

och att Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefallas på begäran meddela

Statistiska centralverket härför erforderliga uppgifter och upplysningar,

att vid början af hvarje år offentliggöres en statistisk årsbok,

att i nämnda årsbok rubriker och textkolumner göras dubbelspråkiga,

att på försök tillsvidare utgifves en statistisk årsbok i sammandrag, samt

att så snabbt som möjligt offentliggöres ett häfte preliminära statistiska

uppgifter rörande det närmast förflutna året.

2. Kungl. Maj:ts befallningsliafvandes femårsberättelser.

Historik och

nuvarande

beskaffenhet.

Kungl. Maj:ts befallningsh af vandes femårsberättelser jämte sammandrag

utgöra den enda afdelning af serien Bidrag till Sveriges officiella statistik,

hvilken icke begränsar sig till någon viss gren af statistik utan åsyftar att

lämna material för kännedom om samhällsförhållandena på flera olika områden.

KUNGL. maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser.

127

Orsaken härtill är att söka i historiska förhållanden.1 Berättelserna utgöra

nämligen på visst sätt vår äldsta statistik, i det att de leda sitt ursprung

från landshöfdingarnes skyldighet enligt 1634 års regeringsform (§§ 30

och 37) samt 1635 års landshöfdingeinstruktion att dels årligen, dels hvart

tredje år redogöra för sin förvaltning. Dessa redogörelser blefvo ganska

snart skriftliga, och ett antal berättelser för 1660-talet finnas bevarade och

utgifna.1 2 Det var likväl först genom den åren 1735 och 1741 föreskrifna

skyldigheten för landshöfdingarne att till Rikets ständer afgifva berättelser,

som någon mera regelbunden serie af landshöfdingberättelser uppstod, men

denna serie blef jämförelsevis kortvarig, i det att den afbröts med frihetstidens

slut. Efter att landshöfdingarne år 1802 ålagts att meddela redogörelser

till Kammarkollegium, infördes emellertid genom kungl. bref den 17 april

1821 ordnade former för Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse!'',

och sedan perioden 1818/1822 (beträffande Stockholms stad sedan perioden

1823/1827) ha sådana berättelser regelbundet och utan afbrott icke blott

afgifvits utan äfven publicerats3.

Då landshöfdingarnes femårsberättelse!- år 1821 närmare ordnades, förekom

jämte dem icke någon annan serie af officiell statistik än tabellkommissionens

berättelser angående folkmängden och dess förändringar. Landshöfdingberättelserna

afgifna af personer med djupgående insikter i länens förhållanden

utgjorde därför helt naturligt en hufvudkälla för kännedomen om rikets

tillstånd i de flesta olika hänseenden. Under den följande tiden uppstodo

emellertid i rask följd Kommerskollegii berättelser om handel, sjöfart, fabriker

och manufakturer, Bergskollegii berättelser om bergverken, Justitiestatsministerns

berättelser om civila rättegångsärenden och brottmål m. m. samt

Fångvårdsstyrelsens berättelser om fångvården, och dessa följdes efter någon

tid af officiella statistiska berättelser från flera andra ämbetsverk. Då år

1858 serien Bidrag till Sveriges officiella statistik kom till stånd, hade alltså

landshöfdingberättelserna redan till stor del förlorat sin ställning såsom hufvudkälla

för svensk statistik, och det blef nödvändigt att anvisa dem deras

plats vid sidan af öfriga berättelser.

Efter öfverläggningar i Statistiska beredningen framlade därför chefen

för Statistiska centralbyrån den 29 juni 1861 ett förslag i afseende på femårsberättelsernas

nyordnande. Tankegången i förslaget var, att femårsberättelserna

ej onödigtvis skulle upptaga statistik öfver ämnen, som bättre behandlades

i andra officiella berättelser, utan företrädesvis fylla de betydliga

luckor i kännedomen om riket, hvilka ännu lämnades öppna af den officiella

1 Jfr kommitténs betänkande: Jordbruksstatistik, s. 1—2.

2 Landshöfdingeberättelser från 17:e århundradet. Till trycket befordrade af Kungl. Samfundet

för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia. Sthlm 1850.

3 För att öfverensstämmelse i afseende på periodindelningen mellan landshöfdingberättelserna

och tabellkommissionens folkmängdsbcrättclser skulle kunna åstadkommas, begränsades de

förra berättelsernas sjunde period till de tre åren 1848/1850, så att den åttonde perioden gällde

åren 1851 1855.

128 kungl. maj:ts befallningshafv andes femårsberättelser.

statistikens öfriga delar. I afseende på berättelsernas text föreslogs emellertid

ingen annan inskränkning i länsstyrelsernas frihet att efter eget bepröfvande

upptaga olika frågor till behandling, än att vissa ämnesgrupper

alltid borde behandlas för att kunna göras till föremål för gemensam bearbetning

för hela riket. Den föreslagna indelningen af texten afvek ej heller

mycket från den då gällande. I afseende på tabellbilagorna föreslogos däremot

större förändringar, i det att de dittills föreskrifna två tabellerna för

land resp. stad enligt förslaget borde utbytas mot tolf obligatoriska tabeller

öfver följande ämnen, 1) folkmängden, den mantalsskrifna jämförd med

den kyrkoskrifna, 2) jordbruk, 3) boskapsskötsel, 4) skogshushållning, 5)

dödade rofdjur, 6) af rofdjur dödade husdjur, 7) grufvor, bergverk, bruk,

fabriker, manufakturinrättningar samt kandtverkerier, 8) Jandväga kommunikationer,

9) sjöfart och handel, 10) antal hemman och lägenheter, deras

natur och brukningsdelar jämte uppskattningsvärdet, 11) laga skiften och

kostnaderna för afslutade sådana förrättningar och 12) sparbankerna. Härjämte

ifrågasattes att tabellformulär äfven skulle upprättas för uppgifter

rörande fattigvården och kronouppbörden. En viktig nyhet i förslaget var

vidare, att ett sammandrag för hela riket för hvarje femårsperiod skulle utarbetas

af Statistiska centralbyrån. Berättelserna borde enligt förslaget erhålla

samma utstyrsel, som användes för serien Bidrag till Sveriges officiella

statistik.

Utan att fatta definitivt beslut i frågan bestämde Kungl. Maj:t den 25

oktober 1861, att förslaget så långt som möjligt borde läggas till grund för

berättelserna för perioden 1856/1860, och föreskref den 28 mars 1862, att

berättelserna, allt efter som de inkommo till Civildepartementet, skulle öfver1

ämnas till Statistiska centralbyrån, som skulle publicera dem jämte sammandrag

såsom en afdelning i Bidrag till Sveriges officiella statistik. I

öfverensstämmelse härmed ingingo femårsberättelserna från och med perioden

1856/1860 i den nämnda serien såsom afdelningen litt. H. Hvarje länsberättelse

trycktes för sig utan afvaktan på de öfrigas inkommande och utdelades

inom vederbörande län, såsom allt sedan dess har varit förhållandet. De

definitiva bestämmelserna utfärdades af Kungl. Maj:t den 27 november 1863

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det ursprungliga förslaget. Statistiska

centralbyrån erhöll i uppdrag att tillhandahålla länsstyrelserna blanketter

för årligt insamlande af uppgifter till de obligatoriska tabellerna, hvilkas

antal till en början utgjorde tretton, nämligen förutom de tolf, som återfinnas

i det nyssnämnda förslaget, äfven en öfver fattigvården. Från och med perioden

1861/1865 ökades tabellbilagornas antal till fjorton, enär äfven uppgifterna

rörande kronouppbörden nu sammanfördes till en tabell.

Under de följande årtiondena uppstodo ett stort antal nya afclelningar af

Bidrag till Sveriges officiella statistik, så att denna serie, som år 1861 endast

omfattade afdelningarna litt. A.—Gr., år 1880 bestod af afdelningarna litt. A.—V.,

och flera af dessa nytillkomna afdelningar gällde ämnen, som dittills behand

-

KUN6L. maj:ts befallninöshafvandes femIrsberättelser. 129

lats i femårsberättelsernas tabellbilagor, särskilt jordbruks-, skogs- och kommunikationsstatistiken.

För att fortfarande undvika att femårsberättelserna

meddelade statistik öfver frågor, som voro behandlade i andra berättelser,

föreslog chefen för Statistiska centralbyrån i ett utkast, som den 19 februari

1880 förelädes Statistiska beredningen, bland annat att samtliga

då föreskrifna tabellbilagor med undantag af dem som afsågo den mantalsskrifna

folkmängden, allmänna vägar och skjutsning samt hemman och lägenheter,

borde utgå. I stället skulle två nya tillkomma, den ena om brandförsäkringsinrättningarnas

verksamhet, den andra om fromma stiftelser, stipendiefonder,

pensionsanstalter och därmed jämförliga inrättningar. Öfriga upplysningar,

som vederbörande länsstyrelser ansågo böra meddelas i numerisk

form, skulle intagas såsom texttabeller. Ånyo framhölls emellertid vikten af

att undvika omtryck i tabellform af numeriska data, som redan voro publicerade

i centralmyndigheternas berättelser, hvaremot större utförlighet borde

ägnas åt sådana förhållanden om hvilka kunskap på annan väg ej var tillgänglig.

De i detta förslag upptagna ändringarna blefvo genom föreskrift af

chefen för Civildepartementet gällande för berättelserna från och med perioden

187(i/1880. Sedan denna tid ha inga ändringar i bestämmelserna för femårsberättelserna

företagits annat än i afseende på tabellbilagorna. Tabellbilagan

angående brandförsäkringsinrättningarnas verksamhet har nämligen

utgått (från och med årgången 1891/1895), hvaremot en tabell öfver egendomar

af fideikommissnatur, en annan öfver egendomar tillhörande inhemska

aktiebolag och en tredje öfver egendomar, som tillhöra främmande makters

undersåtar, tillkommit (från och med perioden 1881/1885).

Emellertid har den officiella statistiken samtidigt ökats med många nya

grenar, hvarigenom en betydande del af de statistiska uppgifter som intagits

i femårsberättelserna blifvit öfverflödiga. Trots de för hvarje femårsperiod

af Statistiska centralbyrån förnyade uppmaningarna att undvika omtryckning

af redan publicerad officiell statistik ha berättelserna i stor omfattning

kommit att innehålla sådan ehuru i växlande utsträckning för olika län.

Orsaken härtill torde delvis vara, att det i många fall varit förenadt med

svårigheter att lämna någon fullständig berättelse öfver förhållandena i länet

annat än genom anlitande af den officiella statistikens siffror. De föreskrifna

tabellbilagorna åter ha ej kunnat utgöra någon statistisk grundval för textberättelsen,

emedan bilagorna sedan den år 1880 föreskrifna ändringen i hufvudsak

behandla andra frågor än denna.

Det stora statistiska material, som numera ingår i femårsberättelsernas

textafdelning, är emellertid ingalunda helt och hållet hämtadt från andra

officiella statistiska publikationer. Tvärtom nedlägga många länsstyrelser

stort arbete på att inom respektive län insamla statistiskt primärmaterial

samt bearbeta det och göra det till föremål för textbehandling. Detta arbete

utgör otvifvelaktigt i många fall eu ganska afsevärd börda för länsstyrelserna,

som vanligen äro i fullständig saknad af statistiskt utbildad personal.

9—091045 Stat. korn. bet.

130 kungl. maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser.

Frånvaron af en sådan personal medför därjämte, att arbetet icke alltid

kan bedrifvas på det mest ändamålsenliga sättet, att en viss godtycklighet

ofta äger rum i afseende på urvalet af meddelade och bearbetade uppgifter

samt att de statistiska uppgifterna vanligen publiceras i en onödigt skrymmande

form.

Den nuvarande anordningen af femårsberättelserna medför emellertid äfven

andra synnerligen afsevärda olägenheter.

Tillökningen i omfånget af de rent statistiska uppgifterna har först och

främst haft till följd ett undanträngande af femårsberättelsernas betydelsefullaste

delar, hvilka utgjorts af sådana öfversikter, som ej kunna verkställas

af andra än med ortsförhållandena fullt förtrogna personer. Tillvaron

af statistiska uppgifter har ofta frestat länsstyrelserna att lämna sådana

i stället för upplysningar grundade på personlig erfarenhet och kännedom om

förhållandena. Det stora värdet af berättelserna för äldre tider beror till

stor del på att de lämna åskådliga och konkreta framställningar och omdömen

från de mest kompetenta personer, och då dessa delar af berättelserna

allt mera trängts tillbaka af statistik, har därmed berättelsernas värde betydligt

minskats.

Den frihet, som lämnats länsstyrelserna i afseende på femårsberättelsernas

innehåll, har samtidigt åstadkommit, att berättelserna trots sin tilltagande

schematiska karaktär kommit att förete betydliga ojämnheter, i det att dels en

del ämnen, som böra vara gemensamma för alla, behandlas statistiskt i berättelsen

för ett län, men endast i allmänna ordalag beröras i berättelsen för

ett annat och alldeles förbigås i berättelsen för ett tredje, dels äfven ämnena

ofta behandlas med mycket olika fullständighet i berättelserna för samma län

under olika perioder, så att det till och med kan hända, att en påbörjad redogörelse

rörande något viktigt förhållande (t. ex. flottningen) utan yttre anledning

afbrytes i en följande femårsberättelse. Såsom följd häraf uppstå ej sällan

luckor beträffande ganska betydande partier, hvarigenom en totalbild af

läget omöjliggöres. Denna ojämnhet i behandlingen är tydligen mera olämplig,

då det gäller statistiska uppgifter, som böra sammanfattas till en helhet för

riket, än då fråga är om mera beskrifvande redogörelser för de särskilda länen,

och äfven i detta hänseende har därför berättelsernas utveckling medfört en

försämring. En oundviklig följd af berättelsernas ojämnhet har blifvit, att Statistiska

centralbyråns sammandrag, som skall lämna en helhetsbild för riket,

i verkligheten måst i mycket stor utsträckning taga till underlag den officiella

statistiken i allmänhet och alltså blifvit snarare en af centralbyrån fritt

utarbetad femårsöfversikt af den officiella statistikens resultat än ett sammandrag

af Kungi. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser.

Det statistiska materialets tillväxt har slutligen medfört en oafbruten

ökning i berättelsernas omfång, stora kostnader och ett tilltagande dröjsmål

vid publiceringen. Hvad kostnadsfrågan beträffar, utgjorde tryckningskostnaderna

för själfva berättelserna frånsedt sammandraget rörande femårs

-

kungl. maj:ts befallningshafvandes femIrsberättelser. 131

perioden 1896 1900 28,356 kronor ock 93 öre. För perioden 1901/1905 uppgå

kostnaderna till 32,630 kronor ock 95 öre, ock på grund af prisförköjning

måste de för nästa period beräknas till närmare 40,000 kronor, kvaraf omkring

en tredjedel känför sig till de föreskrifna tabellbilagorna. Arbetskostnaden

för berättelsernas granskning ock korrekturläsning i Statistiska centralbyrån

— frånsedt utarbetandet af sammandraget — torde kunna med hittillsvarande

löneförhållanden beräknas till omkring 12,000 kronor. Kostnaden

för utarbetande ock utgifvande af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

femårsberättelser i deras nuvarande skick torde alltså för nästa femårsperiod,

oafsedt det arbete som länsstyrelserna nedlägga på berättelsernas utarbetande,

komma att uppgå till öfver 50,000 kronor.

Dröjsmålet med publiceringen är mycket stort ock ojämförligt större

än för någon annan gren af den officiella statistiken. Ehuru berättelserna

enligt gällande föreskrift skola vara aflämnade till Kungl. Maj:t i Civildepartementet

inom ett år efter femårsperiodens slut, inkomma berättelserna

med få undantag betydligt senare, såsom framgår af följande öfversikt

öfver den tid, som förflutit mellan resp. femårsperioders slut ock tidpunkten

för berättelsernas öfverlämnande till Statistiska centralbyrån:

För den först afgifna berättelsen:

För den

sist

afgifna berättelsen:

1871/1875

. -

år

ii

mån.

28 dagar

1871/1875 .

i

år

10 mån.

2 dagar

1876/1880

. -

ii

s.

5 »

1876/1880 .

2

— »

12 »

1881/1885

. -

»

ii

»

15 *

1881/1885 .

2

»

2 .

9 »

1886/1890

1

»

—

i>

9 *

1886/1890 .

2

»

9 »

21 »

1891/1895

. -

»

ii

3

23 »

1891/1895 .

3

- »

2 »

1896/1900

. -

»

ii

*

20 *

1896/1900 .

2

»

5 »

11 »

1901/1905

. 1

»

-

3

4 »

1901/1905 .

3

8 »

4 >

Sedan berättelserna inkommit, återstår dessutom inom Statistiska centralbyrån

ett mycket tidsödande granskningsarbete, som ofta kan föranleda infordrande

af kompletterande upplysningar i ganska stor omfattning, hvarefter

de särskilda berättelserna allteftersom de blifva färdiga tryckas, utgifvas ock

spridas inom vederbörande län. Arbetet på centralbyråns sammandrag kan

däremot knappast börja, innan samtliga berättelser i hufvudsak bragts i definitivt

skick, då berättelserna alltid i väsentlig mån måste läggas till grund

för sammandraget. A andra sidan bygges detta såsom förut nämndt i så

stor utsträckning äfven på andra källor, att dess utarbetande i ock för sig

kräfver ganska lång tid. Den tid, som förflutit mellan resp. femårsperioders

slut ock tidpunkten för sammandragets afgifvande, framgår af följande öfversikt,

hvarvid emellertid märkes att förseningen af sammandraget för perioden

1896/1900 delvis berott på tillfälliga förhållanden.

132

KUNGL. MAJ:TS BEFALLNINGSHAFVANDES FEMÅRSBERÄTTELSE!!,.

1856/1860

. . 2 år 2

män.

9 dagar

1881/1885 .

. 4 år

3 mån. 16 dagar

1861/1865

. . 2 » 3

»

8 »

1886/1890

. 4 »

4 » 3 »

1866/1870

. . 2 » 8

»

18 »

1891/1895

. 4 »

3 > 21 »

1871/1875

. .2 » 11

»

— »

1896/1900

. 6 »

9 » — »

1876/1880

. . 3 » 7

»

7 »

Kommitténs Den fråga skulle därför kunna framkastas, huruvida icke Kungl. Maj:ts

förslag, hefallningshafvandes femårsberättelser helt och hållet borde upphöra såsom

en del af den officiella statistiken. En sådan lösning har dock kommitténs

flertal, eller ordföranden samt ledamöterna Eklund, Fahlbeck, Flack, Gullberg

och Key-Aberg, icke funnit vara önskvärd. Femårsberättelserna ha om ock

förr i högre grad än nu i textform innehållit upplysningar af högt värde

angående länens utveckling och ställning i ekonomiskt, moraliskt och samhälleligt

hänseende. Sådana framställningar, hvilkas stora betydelse är uppenbar,

kunna tydligen endast lämnas af myndigheter med länsstyrelsernas allmänna

ställning och torde ej med tillräckligt ingående lokal- och sakkännedom

kunna meddelas af en central myndighet. Att i en öfversikt af rikets

utveckling bereda tillräckligt utrymme åt dylika skildringar kan för öfrigt

icke ske utan alltför stor vidlyftighet. Från den senaste femårsperiodens berättelser

må sålunda erinras om t. ex. skildringen i berättelsen för Malmöhus

län af religiösa, kyrkliga och sedliga förhållanden, beskrifningarne i berättelsen

för Göteborgs och Bohus län öfver fiskerinäringen och stenhuggerirörelsen,

i berättelsen för Kopparbergs län öfver befolkningens seder och bruk,

förändringarne i byggnadssättet, sockenbibliotekens utveckling, besparingsskogarne

m. m., i berättelsen för Västerbottens län öfver befolkningens lefnadssätt

och födoämnen samt öfver tjärbränningen, i berättelserna för flere

norrländska län öfver skogshushållningen och flottningen, beskrifningarne i

olika berättelser öfver för länet särskildt karakteristiska eller viktiga industrier,

öfver större industriella verk, särskildt nyanlagda sådana, öfver husslöjden,

öfver islossning och isläggning i länens större och för sjötrafiken viktigare

hamnar och vattendrag o.'' s. v.

Berättelserna kunna äfven vara till stort gagn dels därigenom, att arbetet

på berättelserna föranleder länsstyrelserna till en återblick på femårsperiodens

utveckling och framkallar undersökningar af utvecklingens alla sidor,

dels och framför allt genom att själfva berättelserna såväl för länsstyrelserna

som för allmänheten och den vetenskapliga forskningen komma att

utgöra mycket värdefulla referensböcker för framtiden.

Slutligen torde böra framhållas, att Kungl. Maj:ts hefallningshafvandes

femårsberättelser som ofvan nämnts leda sitt ursprung ända tillbaka till

midten af 1600-talet och i oafbruten serie publicerats under nu snart etthundra

år. En dylik serie officiella berättelser har för kännedomen om vårt

lands utveckling alltför stort värde för att afbrytas utan tvingande skäl.

KUNGL. MAJ:TS BEFALLNINGSHAFVANDES FEMÅRSBERÄTTELSER. 133

Kommittémajoriteten anser ock att de skildrade olägenheterna af femårsberättelsernas

nuvarande anordning skulle utan alltför stora svårigheter

kunna undanröjas.

Den förändring, som under alla omständigheter torde böra vidtagas, är

att de obligatoriskt föreskrifna tabellbilagorna till femårsberättelserna indragas,

och att i deras ställe såsom själfständiga grenar af den officiella

statistiken upprättas fastighetsstatistik, statistik öfver vägar och skjutsanstalter

samt statistik öfver fromma stiftelser på sätt, som framgår af vederbörande

delar af detta betänkande, hvarjämte uppgifter om den mantalsskrifna

befolkningen lämpligen torde böra meddelas i befolkningsstatistiken

och uppgifter om från mantalspenningar befriade i samband med förmögenhets-

och inkomststatistiken.

Samtidigt med att femårsberättelsernas obligatoriska tabellbilagor försvinna,

bör ock berättelsernas text befrias från en stor del af det statistiska

material, som hittills vanligen ingått däri. Sålunda torde de texttabeller,

som grunda sig på siffermaterial hämtadt från andra officiella publikationer,

böra helt utgå. Statistiska uppgifter, hvilka ej meddelas i andra delar af

Sveriges officiella statistik, böra gifvetvis fortfarande med fördel intagas i

berättelserna, ehuru efter strängare urval och i lämpligare form än hittills

i många fall ägt rum. A andra sidan synes större likformighet och fullständighet

vid dessa uppgifters meddelande vara önskvärd, så att icke såsom

nu ofta är fallet ämnen, hvilka helst böra behandlas för så många län som

möjligt, utan anledning förbigås i ett stort antal berättelser.

För att dylika ojämnheter i berättelserna skola kunna undvikas och för

att femårsberättelsernas statistiska uppgifter skola blifva så tillfredsställande

som möjligt, är det emellertid nödvändigt, att Statistiska centralverket, åt

hvilket enligt kommitténs förslag arbetet med berättelsernas granskning och

utgifvande såsom hittills bör öfverlämnas, ålägges tillse att de statistiska

uppgifterna i femårsberättelserna meddelas i lämplig omfattning och form.

Befrias femårsberättelserna på detta sätt från öfverflödig statistik, finnes

all anledning antaga, att de skola återfå större delen af det värde de tidigare

haft och komma att gifva åskådliga och om mera personlig kännedom vittnande

teckningar af länens tillstånd och utveckling. Genom de af kommittémajoriteten

föreslagna förändringarna skulle äfven berättelsernas omfång

kunna högst väsentligt begränsas. Den senaste periodens berättelser omfatta

tillsammans 1,937 sidor. Af dessa äro 1,271 text och 666 tabellbilagor. Texttabellerna

kunna tillsammantagna beräknas till omkring 220 sidor, hvaraf

omkring hälften hämtats från andra officiella publikationer. Det framställda

förslaget torde kunna nedbringa femårsberättelsernas omfång till föga öfver

hälften af det nuvarande. Kostnaderna skulle härigenom högst väsentligt

minskas och äfven berättelsernas afgifvande kunna påskyndas.

För att ett tillfälligt dröjsmål med berättelsernas aflämnande ej längre

skall kunna inverka på offentliggörandet af den femårsöfversikt, som enligt

134

KUNGL. MAJ:TS BEFALLNINGSHAFV ANDES FEMÅRSBERÄTTELSER.

Samman

fattning.

kommitténs förslag skall ersätta sammandraget af femårsberättelserna, synes

denna öfversikt böra göras fristående från berättelserna, och erforderliga länsuppgifter

till densamma inhämtas genom förfrågningar hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

oberoende af femårsberättelsernas innehåll och färdigblifvande.

Berättelserna böra otvifvelaktigt såsom hittills tryckas hvar för sig

och utdelas inom vederbörande län. Till att öka spridningen i orterna torde

väsentligen bidraga dels ett mera lätthandterligt format, dels ett billigare

pris än hittills. Det torde vara önskligt, att femårsberättelserna fortfarande

ingå i serien af Sveriges officiella statistik, äfven om de statistiska partierna

af berättelserna komma att betydligt minskas i omfattning. Det inre sambandet

mellan femårsberättelserna och statistiken blir nämligen enligt förslaget

fortfarande så stort, att deras upptagande i den officiella statistiska

serien synes fullt berättigadt.

Kommittén föreslår sålunda enhälligt,

att de för närvarande i tabellbilagorna till femårsberättelserna meddelade

uppgifterna öfverföras till vederbörande afdelningar af den officiella statistiken,

på sätt närmare angifves å särskilda ställen i kommitténs betänkande

(s. 157, 161, 258, 273 och 280), samt

att det sammandrag af berättelserna, som Statistiska centralbyrån hittills

varit ålagd att utarbeta, indrages och ersättes af den femårsöfversikt

öfver rikets utveckling hvarom kommittén ofvan (s. 122) framställt förslag.

Kommittémajoriteten hemställer därjämte,

att såsom hittills Kungl. Maj:ts befallningshafvande skola inom ett år

efter slutet af hvarje femårsperiod till Kungl. Maj:t afgifva berättelse angående

vederbörande läns tillstånd och utveckling under perioden och att berättelserna

af Kungl. Maj:t öfver lämnas till Statistiska centralverket för

publicering,

att Statistiska centralverket erhåller i uppdrag att beträffande innehållet

i berättelserna utarbeta nya allmänna anvisningar grundade därpå

dels att berättelsernas hufvudsakliga uppgift såsom hittills bör vara att

meddela upplysningar angående länens utveckling och ställning i ekonomiskt,

moraliskt och samhälleligt hänseende, framför allt sådana upplysningar

som icke låta sig numeriskt affattas, dels att siffror från den öfriga

officiella statistiken helst böra förekomma endast i form af slutsummor och

att för närvarande i berättelserna intagna tabellariska uppställningar hämtade

från förut publicerad statistik böra helt utgå,

att Statistiska centralverket ålägges att före publiceringen underkasta

berättelserna erforderlig granskning, att vid behof till vederbörande länsstyrelse

göra erinringar angående nödiga kompletteringar, inskränkningar eller

andra förändringar beträffande i berättelserna meddelade statistiska uppgifter,

äfvensom att till dem utarbeta ett gemensamt register, samt

att berättelserna ingå i serien Sveriges officiella statistik.

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

135

Ledamoten Widcll anser däremot att Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

femårsberättelser böra upphöra att utgöra en del af den officiella statistiken.

Detta förslag motiveras af honom på följande sätt: »De olägenheter och brister,

som vidlåda de nuvarande femårsberättelserna, nämligen ojämn beskaffenhet,

stora kostnader och sen publikation, skulle sannolikt endast i jämförelsevis

ringa mån komma att afhjälpas genom de ifrågasatta nya bestämmelserna. A

andra sidan skulle berättelsernas nuvarande värde och betydelse komma att i

tvenne afseenden minskas genom den af kommittémajoriteten föreslagna anordningen:

dels skulle genom borttagandet af större delen af det statistiska siffermaterialet

den karaktär af statistiska länsbeskrifningar, som vissa af de nuvarande

femårsberättelserna äga, komma att gå förlorad, och dels skulle, genom

att det nuvarande sammandraget af femårsberättelserna ersättes af en

fristående publikation, femårsberättelserna mista den betydelse de nu äga

såsom en hufvudkälla för nämnda sammandrag. Då den officiella riksstatistiken

numera nått eller inom kort kan väntas nå en sådan utveckling,

att femårsberättelserna icke längre äro behöfliga för denna statistik, synes

man nu böra uttaga det steg, som 1854 års statistiska kommitté löi utsåg

en gång skola kunna tagas, nämligen att fullständigt afskaffa ifrågavarande

berättelser, åtminstone såsom statistiska publikationer. För att bereda länen

en ersättning för de indragna femårsberättelserna torde den ifrågasatta femårsöfversikten

för riket kunna utvidgas till att närmare redogöra för de särskilda

länens förhållanden.»

3. Befolkningsstatistik.

Rörande befolkningsstatistikens uppkomst och dess utveckling intill midten

af 1850-talet får kommittén hänvisa till den åt 1854 års statistiska kommitté

därom lämnade utredningen. Här må endast omnämnas att materialet

för denna statistik utgjordes af de på kyrkoböckerna grundade sammandragstabeller,

som för hvarje församling utarbetades af kyrkoherdarne, dels

årligen rörande vigde, födde och döde m. in., dels hvart femte år beträffande

befolkningens antal och fördelning efter kön, ålder, civilstånd och yrken

m. in. Dessa sockentabeller insändes af kyrkoherdarne till kontraktsprostarne,

som sammandrogo dem till kontraktstabeller, hvilka därefter insändes till

tabellkommissionen för vidare bearbetning. Från stadsförsamlingarna ingingo

dock själfva församlingstabellerna till kommissionen. Därjämte erhöll

tabellkommissionen från konsistorierna uppgifter om genom skiljebref upplösta

äktenskap och trolofningar.

Den äldre svenska befolkningsstatistiken kunde väl i allmänhet beträffande

detaljrikedom täfla med befolkningsstatistiken i andra länder, men

Historik

och nuvarande

beskaffenhet.

136

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

uppgifternas tillförlitlighet var däremot mera omtvistlig. Ytterst kunde

denna brist hänföras till tvenne hufvudorsaker, den ena saknaden af erforderliga

noggranna bestämmelser rörande kyrkoböckernas förande och formulär

för dylika böcker, den andra att det bearbetande ämbetsverket till sitt förfogande

endast hade af lokala myndigheter uppgjorda sammandragstabeller,

hvilka till största delen i sin ordning voro grundade på af andra lokala

myndigheter uppgjorda sådana tabeller. Därjämte vållade äfven oregelbundenheterna

i den administrativa indelningen en viss osäkerhet.

För afhjälpande af de svåraste missförhållandena föreslog 1854 års kommitté

bland annat, att tryckta formulär för kyrkoböckerna skulle fastställas, att

sockentabellerna skulle insändas till det statistiska ämbetsverket utan förutgående

kontraktssammandrag, att vid folkräkningarna på landsbygden husförhörslängderna

skulle noggrant jämföras med mantalslängderna samt att

i städerna i stället för mantalsskrifningen skulle verkställas en folkräkning

efter kontinentalt mönster med skriftliga uppgifter från personerna själfva.

I anledning af kommitténs förslag och tabellkommissionens däröfver afgifna

utlåtande erhöll kommissionen nådig befallning att utarbeta förslag

dels till nya formulär för kyrkoböcker och statistiska tabeller, dels ock till

föreskrifter rörande folkräkning i sammanhang med mantalsskrifningarna.

Tabellkommissionens på grund häraf utarbetade »plan för insamlande af uppgifterna

till Sveriges befolkningsstatistik» är daterad den 2 april 1857

och är i tryck offentliggjord. I öfverläggningarna härom hade delegerade

från Prästeståndet och i vissa frågor äfven från Borgarståndet deltagit.

Tabellkommissionen framlade i detta betänkande formulär för samtliga kyrkoböcker

jämte tillhörande bestämmelser rörande deras användande. Beträffande

tabellverket föreslog kommissionen genomgripande förändringar. På

grund af de olägenheter, som voro förenade med prästerskapets utarbetande

af sammandragstabeller, hemställde nämligen kommissionen att prästerskapets

skyldighet att årligen afgifva detaljerade tabeller öfver folkmängdens

förändringar skulle upphöra och hela utai''betandet af den årliga befolkningsstatistiken

förläggas till det statistiska ämbetsverket. Materialet för denna

statistik skulle utgöras af dels årliga summariska redogörelser rörande folkmängden

och dess förändringar inom hvarje församling, dels nominativa utdrag

af vigsel-, födelse- och dop- samt död- och begrafningsböckerna, som årligen

borde insändas till det statistiskalämbetsverket. Medan genom deri comitialis

cirkulär den 16 juni 1841 hade stadgats, att prästerskapet för hvarje

är skulle upprätta utdrag ur de nämnda kyrkoböckerna. Dessa utdrag skulle

förvaras på de ställen, biskop och konsistorium eller allmänt prästmöte bestämde.

Tabellkommissionen föreslog nu att dessa utdrag i stället skulle

insändas till det statistiska ämbetsverket, i sammanhang hvarmed kommissionen

föreslog formulär för dylika utdrag. Uppslaget till denna anordning

hade kommissionen enligt sin egen utsago erhållit från England, där ända

sedan år 1836 en dylik anordning tillämpats.

BEFOLKNING SSTATISTIK.

137

Förslaget om anställande af folkräkning i sammanhang med eller rättare

sagdt i stället för mantalsskrifningarna afstyrktes af tabellkommissionen,

som ansåg att folkräkningarna i allmänhet fortfarande borde grunda

sig på husförhörslängderna. För den händelse emellertid beslut skulle fattas

om en folkräkning grundad på skriftliga uppgifter från de räknade själfva,

bifogade kommissionen erforderliga förslag till formulär. Beträffande bearbetningssättet

ansåg kommissionen, att under alla omständigheter själfva

primärmaterialet borde ingå till det statistiska ämbetsverket, och föreslog

därför, att i händelse husförhörslängderna fortfarande skulle användas för

folkräkningsändamål utdrag ur dessa längder borde insändas i stället för

de dittills brukliga sammandragstabellerna. För Stockholm där husförhörslängder

icke funnos och möjligen för ytterligare en eller annan stad ansåg

emellertid kommissionen, att särskilda anstalter för folkräkningens utförande

måste vidtagas.

Tabellkommissionens betänkande remitterades till Prästeståndet, som däröfver

afgaf utlåtande den 1 mars 1858. I allt hufvudsakligt tillstyrkte ståndet

tabellkommissionens förslag, som antogs komma att medföra ej blott

betydliga förbättringar i befolkningsstatistiken utan äfven minskning i prästerskapets

arbete. I fråga om förslagen till formulär för kyrkoböcker och dithörande

bestämmelser hemställde emellertid ståndet om vissa förändringar,

hvarjämte förslaget om undantagsbestämmelser för folkräkningarna i Stockholm

och eventuellt andra städer på det bestämdaste afstyrktes. Äfven i

Stockholm borde sålunda från och med år 18(10 husförhörslängder uppläggas

på samma sätt som i det öfriga riket.

För erhållande af eu fullständigare och tillförlitligare statistik öfver

dödsorsakerna föreslog 1854 års kommitté, att det skulle förbjudas att utan

tvingande orsaker i städer där läkare voro bosatta jordfästa lik, förrän

vederbörande läkares attest öfver dödsorsaken blifvit afgifven till införande

i kyrkobok, och att å landsbygden vederbörande provinsial- och distriktsläkare

skulle förpliktas att rörande dödsfall af farsoter och allmännare endemiska

sjukdomar tillhandagå pastorsämbetet med de för sjukdomens rätta benämning

nödiga upplysningar. I underdånigt utlåtande den 25 september 185b tillstyrkte

Sundhetskollegium denna kommitténs hemställan och framlade samtidigt

förslag till närmare bestämmelser i ämnet, i hufvudsak öfverensstämmande

med de af Kungl. Maj:t sedermera utfärdade. Kollegiet ingick jämväl

på frågan om hvilket ämbetsverk borde bearbeta dödsorsaksstatistiken.

Kollegiet yttrade härom: »En ändamålsenlig statistisk redogörelse öfver dödsorsakerna

i ett land måste ock bearbetas i närmaste samband med befolkningsstatistikens

öfriga delar för att åskådliggöra växelverkan dem emellan.

En följd häraf är att dess bearbetning bör ske under ledning af samma

myndighet, som har befattning med hela befolkningsstatistiken, eller åtminstone

med hela den del däraf, som redogör för befolkningens årliga föränd

-

138

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

ringar.» Huruledes förhållandet i verkligheten blef ett annat, än det Sundhetskollegium

tänkt sig, skall nedan visas.

Samtliga handlingar rörande befolkningsstatistikens omorganisation remitterades

därefter för utlåtande till chefen för Statistiska centralbyrån.

Efter hörande af konsistorierna, länsstyrelserna och Sundhetskollegium med

under dem lydande myndigheter samt efter föregången öfverläggning i Statistiska

beredningen afgafs det anbefallda utlåtandet den 28 september 1859.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta utlåtande, hvilket i sin ordning

nära anslöt sig till tabellkommissionens och Sundhetskollegii ofvan omnämnda

betänkanden, utfärdade Kungl. Maj:t den 4 november 1859 kungörelse

angående meddelande af uppgifter till rikets officiella statistik. Denna kungörelse

utgör fortfarande grundvalen för den svenska befolkningsstatistiken.

Härigenom förordnades att från och med året 1860 de dittills af prästerskapet

utarbetade befolkningsstatistiska tabellerna skulle upphöra och ersättas

af utdrag ur kyrkoböckerna. Sålunda skulle i stället för den förutvarande

så kallade quinquenniitabellen (folkräkningstabellen) hvart femte år

till Statistiska centralbyrån lämnas utdrag ur husförhörslängden; dock skulle

denna bestämmelse tills vidare icke gälla för hufvudstaden, hvarest egentliga

husförhörslängder icke funnos upprättade, utan ville Konungen framdeles

efter vederbörandes hörande besluta om sättet för anställande af folkräkning

i Stockholm. Såsom material för statistiken öfver folkmängdens förändringar

skulle årligen till Statistiska centralbyrån insändas utdrag ur

vigsel-, födelse- och dödböckerna, hvarjemte årligen för hvarje församling

skulle enligt formulär afgifvas en summarisk redogörelse för folkmängdens

förändringar under det nästförflutna året. Dessutom skulle konsistorierna

årligen till Statistiska centralbyrån lämna uppgifter om utfärdade skiljebref.

För åstadkommande af en möjligast fullständig och tillförlitlig statistik

öfver dödsorsakerna förordnades bland annat, att inom alla städer, som hade

anställda läkare, vid hvarje dödsfall skulle i dödboken verkställas anteckning

om dödsorsaken, grundad på läkarintyg, men att på landsbygden och i de

städer som icke hade anställda läkare anteckning om dödsorsak skulle vara

obligatorisk endast i det fall den »härrört af egen eller annans handaverkan,

olyckshändelse, gängse farsot eller någon för orten egen, så kallad endemisk

sjukdom».

Formulär jämte föreskrifter och anvisningar för deras begagnande skulle

i afseende å redogörelsen för dödsorsakerna meddelas af Sundhetskollegium

och beträffande uppgifterna till befolkningsstatistiken af chefen för Statistiska

centralbyrån, som därvid hade att taga till hufvudsaklig ledning hvad

i sådant hänseende var föreslaget dels i tabellkommissionens ofvannämnda

plan och dels i Prästeståndets däröfver afgifna utlåtande.

Formulär och föreskrifter för statistiken öfver dödsorsaker ha i cirkulär

meddelats af Sundhetskollegium den 5 mars 1860 och den 4 september 1874

samt af Medicinalstyrelsen den 9 december 1891.

bbfolkningsstatistik.

139

För uppgifterna till befolkningsstatistiken ka formulär och föreskrifter

meddelats af chefen för Statistiska centralbyrån i ett stort antal cirkulär,

af hvilka här endast må omnämnas det första af den 26 maj 1860, vidare

cirkuläret den 24 december 1868, som innehåller en sammanfattning af alla

dittills meddelade bestämmelser om kyrkobokföring och befolkningsstatistik,

samt slutligen det nu gällande af den 30 mars 1895 med ändringar den 26

september 1907.

Af de öfriga sedan år 1859 tillkomna bestämmelser som direkt afse befolkningsstatistiken

torde här endast behöfva omnämnas kungl. brefvet den

3 november 1865, hvarigenom föreskrefs att den årliga summariska folkmängdsredogörelsen

för hvarje församling skulle åtföljas af en specificerad

förteckning öfver dem, som under aret utflyttat från riket, första gången

för samtliga åren 1861/1865. Motsvarande bestämmelser rörande dem som

till riket inflyttat ha icke af Kungl. Maj:t meddelats, men uppgifter

om immigranter ha det oaktadt afgifvits a blanketterna till summarisk folkmän

gdsredogörelse från och med år 1875.

I det föregående har erinrats om den stora betydelse kyrkoböckernas beskaffenhet

måste äga för befolkningsstatistiken och berördes jämväl de förslag

till formulär och bestämmelser för kyrkoböckers förande, som af tabellkommissionen

framlades i dess plan för befolkningsstatistiken, äfvensom

Prästeståndets däröfver afgifna utlåtande. I den ofvannämnda kungörelsen

den 4 november 1859 berördes emellertid icke kyrkobokföringen. På grund

af de skiljaktiga meningar, som i de afgifna utlåtandena yppat sig rörande

de af tabeilkommissionen och Prästeståndet föreslagna formulären till kyrkoböcker,

anbefalldes i stället chefen för Statistiska centralbyrån att efter öfverläggning

med delegerade af Prästeståndet skyndsamt afgifva underdånigt

förslag till de ändringar i formulären, hvilka kunde befinnas ändamålsenliga.

Med skrifvelse den 29 februari 1860 öfverlämnade därefter chefen för

Statistiska centralbyrån af Prästeståndets delegerade utarbetade formulär

till husförhörslängd, in- och utflyttningslängd, födelse- och dopbok, lysnings-

och vigselbok samt död- och begrafningsbok jämte en promemoria för

ministerialböckernas förande, äfvensom af reservanter bland de delegerade

utarbetade afvikande förslag till formulär för de tre sistnämnda kyrkoböckerna.

I cirkulär till domkapitlen den 27 april 1860 fastställde Kungl.

Maj:t de afgifna förslagen till formulär för husförhörs- samt in- och utflyttningslängder,

hvaremot beträffande de tre öfriga ministerialboksformulären

det öfverlämnades åt konsistorierna att efter samråd med prästerskapet välja

mellan de båda alternativen. Med cirkuläret följde jämväl den af Prästeståndets

delegerade utarbetade promemorian i afseende på förandet af ministerialböckerna.

1 cirkulär den 20 januari 1865 förordnades därefter om afförande

ur husförhörslängderna af s. k. obefintlige.

140

BEFOJLKNINGSSTATISTIK.

De förbättringar i fråga om kyrkobokföringen, hvilka genom dessa cirkulär

infördes, voro synnerligen beaktansvärda och bléfvo gifvetvis af största betydelse

för befolkningsstatistiken. Fortfarande lämnade dock kyrkobokföringen

åtskilligt öfrigt att önska. Särskildt förorsakades betydande olägenheter

af den i 1860 års cirkulär medgifna valfriheten i fråga om formulär

för de egentliga ministerialböckerna samt saknaden af vederbörligen fastställd

instruktion för deras förande. Den nyssnämnda cirkulär medföljande

promemorian var nämligen icke af Kungl. Maj:t stadfästad utan meddelades

endast upplysningsvis. På grund häraf tillsatte Kungl. Maj:t den 7 december

1888 en kommitté för utarbetande af förslag till ordnande af kyrkoskrifningen

i riket. Kommitténs hufvudbetänkande afgafs den 2 december 1890, hvarefter

Kungl. Maj.t den 6 augusti 1894 utfärdade den ännu gällande förordningen

angående kyrkoböckers förande.

Genom denna infördes ändtligen enhetliga för hela riket — med undantag

dock i vissa afseenden för Stockholm — gällande bestämmelser rörande

kyrkobokföringen. För befolkningsstatistiken blefvo särskildt af betydelse

förordningens noggranna och väl genomtänkta bestämmelser om aviseringar

mellan pastorsämbetena, då genom dem vanns möjlighet för Statistiska centralbyrån

att granska och kontrollera kyrkoboksutdragen på ett vida effektivare

sätt än förut kunnat ske.

Jämväl den nu gällande kyrkobokföringsförordningen lider emellertid

af vissa brister, såsom närmare framgår af de nedan omnämnda betänkanden,

som nyligen afgifvits af till Ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunnige!

Bland de omständigheter, som menligt inverkat på vår äldre befolkningsstatistiks

tillförlitlighet, nämndes här ofvan slutligen oregelbundenheterna i

den judiciella, administrativa och ecklesiastika indelningen. Intill för ett

par decennier sedan var den administrativa indelningen i hög grad invecklad

och förvirrad, i det en massa socknar voro delade på olika län och härad m. m.

Sedan en för framställande af förslag till reglering af dessa oregelbundenheter

tillsatt kommitté den 9 oktober 1882 afgifvit betänkande i ämnet,

ha emellertid de allra flesta oregelbundenheterna blifvit undanröjda genom

särskilda Kungl Maj:ts beslut. De ännu kvarstående äro utan större betydelse

för befolkningsstatistiken, frånsedt dock de längre fram omnämnda

missförhållandena i fråga om s. k. icke territoriella församlingar.

Efter denna redogörelse för tillkomsten och utvecklingen af de författningsbestämmelser,

som ligga till grund för befolkningsstatistiken, återstår

att i korthet omnämna denna statistiks så att säga inre historia, de befolkningsstatistiska

publikationernas utveckling.

I olikhet mot hvad förhållandet i allmänhet är i utlandet äro de svenska

folkräkningsberättelserna och redogörelserna för folkmängdens förändringar

icke till det yttre fullt åtskilda utan bilda tillsammans litt. A. i serien

Bidrag till Sveriges officiella statistik.

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

141

I det följande kommer emellertid att först särskildt redogöras för folkräkningsberättelserna

och därefter för berättelserna om folkmängdens förändringar.

Redogörelsen för 1855 års folkräkning, den sista enligt det gamla systemet,

offentliggjordes af Statistiska centralbyrån kort efter tabellkommissionens

upplösning. I jämförelse med tabellkommissionens föregående berättelser

betecknar den ett utomordentligt stort framsteg. Beträffande själfva tabellernas

innehåll kunde visserligen inga större förbättringar genomföras,

emedan formulären och metoden för primäruppgifternas insamlande fortfarande

voro de gamla, men så mycket större voro framstegen i formellt afseende.

Tabellerna, som förut särskildt offentliggjorts i stort folioformat, trycktes

nu såsom bilagor till texten i samma kvartformat som denna, hvarigenom de

i hög grad vunno i tillgänglighet och öfverskådlighet. Därjämte utvidgades

och fördjupades textafdelningen betydligt, och i densamma meddelades till

jämförelse hufvudsiflfrorna från föregående folkräkningar. Berättelsen innehöll

jämväl vissa uppgifter rörande folkmängdens förändringar, nämligen

sockenuppgifter rörande vigde, födde och döde under åren 1851/1855 samt

dödlighets- och lifslängdstabeller för åren 1816/1840, 1841/1845, 1846/1850 och

1851/1855, de första dylika tabeller som offentliggjorts i den officiella svenska

befolkningsstatistiken.

Folkräkningen år 1860 var den första vid hvilken den nya metoden för

primäruppgifternas inhämtande medelst nominativa utdrag ur husförhörslängderna

i stället för genom tabellsammandrag kom till användning. Fördelarna

af det nya systemet visade sig främst i ökad möjlighet till kontroll

öfver uppgifternas tillförlitlighet samt däruti att en tidsenlig yrkesgruppering

nu kunde genomföras.

För Stockholm måste såsom redan nämnts folkräkningen utföras på annat

sätt än för riket i öfrigt. Här anordnades en folkräkning efter kontinentalt

mönster med skriftliga uppgifter afgifna å så kallade hushållslistor af de

räknade själfva,- Samma folkräkningsmetod har sedermera för Stockholm

användts vid alla följande folkräkningar, dock med den modifikation från

och med år 1880 att folkräkningen skett i samband med mantalsskrifningen

och kontrollerats genom de af rotemännen förda mantalsböckerna.

Beträffande Göteborg skulle folkräkningen år 1860 utföras på samma sätt

som i det öfriga riket genom utdrag ur husförhörslängderna. Emellertid ådagalades

genom de till Statistiska centralbyrån inkomna utdragen, att husförhörslängderna

i Göteborg voro till den grad otillförlitliga, att ett noggrant bestämmande

af folkmängden icke var möjligt. För tillfället måste man nöja

sig med att rätta de mest uppenbara felaktigheterna, men för kommande

folkräkningar ansågs nödvändigt att i Göteborg använda samma folkräkningsmetod

som i Stockholm. Såväl år 1870 som år 1880 utfördes sålunda folkräkningen

i Göteborg medelst hushållslistor. Sedan emellertid staden år 1883

blifvit indelad i territoriella församlingar och tillförlitliga husförhörslängder

142

BEFOLKNINGSSTATISTIK,

upplagts, kunde 1890 års folkräkning äfven i Göteborg ske på grundval af

dessa längder.

Folkräkningarna efter år 1860 ha i öfrigt utförts på alldeles samma

sätt som nämnda år. I samma mån som kyrkobokföringen förbättrats,

ha emellertid folkräkningarnas resultat vunnit i tillförlitlighet, och särskildt

är 1900 års folkräkning i detta afseende öfverlägsen de föregående. Äfven

materialets bearbetning har efter hand blifvit allt mera fördjupad och mångsidig.

Att våra folkräkningar det oaktadt i vissa afseenden äro mindre tillfredsställande,

är ett kändt förhållande som här nedan vidare beröres.

Enligt 1859 års kungörelse skulle folkräkning anställas hvart femte år.

På grund af särskilda framställningar från Statistiska centralbyrån har

emellertid Kungl. Maj:t medgifvit, att de folkräkningar, som skolat hållas

åren 1865, 1875, 1885, 1895 och 1905. fått inställas. Däremot har utom den

ordinarie ordningen folkräkningar med användande af hushållslistor hållits i

Stockholm och Göteborg år 1868 samt genom de kommunala myndigheternas

försorg i Uppsala år 1879 och i Örebro år 1880.

Allt ifrån år 1855 ha folkräkningsberättelserna offentliggjorts i tvenne

särskilda afdelningar, hvilka ingått såsom andra och tredje häftena af den

befolkningsstatistiska berättelsen för folkräkningsåren i serien Bidrag till

Sveriges officiella statistik, litt. A. I hufvudsak har äfven ämnenas gruppering

på de båda afdelningarna förblifvit densamma.

Den tid, som förflutit från folkräkningsdagen intill offentliggörandet af

folkräkningsberättelsens senare afdelning, har utgjort:

Försenandet af 1900 års folkräkningsberättelse berodde hufvudsakligen

på tillfälliga förhållanden inom Statistiska centralbyrån. Vid bedömandet

af ofvan anförda siffror får dessutom beaktas att hufvudresultaten af folkräkningarna

alltid förelegat i tryck långt innan den fullständiga berättelsen

kunnat utgifvas. Sålunda offentliggjordes, hvad senaste folkräkningen beträffar,

definitiv uppgift öfver folkmängden inom hvarje kommun redan den

28 augusti 1901. Befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd

meddelades i det häfte af Sveriges officiella statistik i sammandrag som

utkom i mars 1903 och fördelningen efter yrken i motsvarande häfte utgifvet

i april 1904.

Redogörelsen för folkmängdens förändringar under åren 1851/1855 hann

tabellkommissionen utgifva kort före sin upplösning. Samma betydande

framsteg, som känneteckna redogörelsen för 1855 års folkräkning, utmärka

för 1860 års folkräkning 4 år 2 månader 29 dagar

» 1870 » ''> 3 » 6 " 9 »

» 1880 » 4 >11 » 16

» 1890 » » 4 » 2 » 2 »

» 1900 » » 6 » — 18

9

16

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

143

jämväl denna berättelse. Motsvarande redogörelse för femårsperioden 1856/1860

utgafs af Statistiska centralbyrån. Såsom till största delen grundad på samma

slags primäruppgifter som den föregående berättelsen, nämligen prästerskapets

sammandragstabeller, anslöt den sig i såväl form som innehåll nära till denna.

Endast för året 1860 hade primäruppgifterna utgjorts af nominativa utdrag

ur ministerialböckerna, hvilket äfven möjliggjort, att för detta år i åtskilliga

afseenden en mera detaljerad bearbetning kunnat genomföras än för de tidigare

åren.

Först med redogörelsen för befolkningsrörelsen under året 1861 kunde

dock det nya sättet för primäruppgifternas inhämtande visa alla sina företräden.

Tack vare de summariska folkmängdsredogörelser, som prästerskapet

numera årligen skulle meddela, blef det möjligt att för hvarje år noggrant

bestämma folkmängden ej blott för hela riket utan äfven för hvarje församling.

Intill år 1886 offentliggjordes visserligen icke dessa uppgifter årligen för

smärre administrativa områden än länen samt därjämte för hvarje stad och

från och med år 1881 äfven köping, men i Statistiska centralbyrån finnas i

manuskript förvarade årliga uppgifter om folkmängden i hvarje församling

från och med år 1860. Vidare kunde materialet i flera riktningar underkastas

en fullständigare och detaljrikare bearbetning än förut. Slutligen

voro naturligtvis resultaten i tillförlitlighet ofantligt öfverlägsna den äldre

befolkningsstatistikens uppgifter.

De förutvarande femårspublikationerna utbyttes nu mot årliga berättelser.

1

För åren 1861/1863 meddelades i en särskild bilaga till den årliga befolkningsstatistiken

en utförlig redogörelse för dödsorsakerna i rikets städer

enligt de dödsbevis, som jämlikt 1859 års kungörelse skulle vid dödsfall till

pastor aflämnas. Sedan Sundhetskollegium från och med år 1864 börjat meddela

motsvarande uppgifter i sina årsberättelser, indrogs detta bihang. För Stockholm

meddelades dock ännu för åren 1864/1867 uppgifter om dödsorsakerna.

Att uppgifterna om dödsorsaker i städerna upphörde att meddelas i befolkning,

sstatistiken är så mycket mer att beklaga, som äfven Sundhetskollegium

med utgången af år 1870 indrog dessa uppgifter. Först från och med år 1875

infördes ånyo i Sundhetskollegii berättelser redogörelser för dödsorsakerna i

städerna. Sistnämnda redogörelser grundade sig emellertid på af hälsovårdsnämnderna

utarbetade tabellsammandrag, öfver hvilkas tillförlitlighet all

kontroll saknades och fortfarande saknas. Att sålunda statistiken öfver dödsorsakerna

kom att öfvertagas af Sundhetskollegium i strid mot kollegiets

ofvan anförda yrkande, att den borde utarbetas af det statistiska ämbetsverket,

finner sin förklaring däri, att Statistiska centralbyrån saknade erforderliga

arbetskrafter för en bearbetning af själfva primäruppgifterna.

Sundhetskollegium åter liksom dess efterträdare Medicinalstyrelsen har till

1 De årliga redogörelser för folkmängdens förändringar, som förefunnits allt sedan 1820-talet,

voro endast summariska.

144

BBFOLKNINÖSSTATISTIK.

sitt förfogande haft af lokala myndigheter utarbetade tabellsammandrag,

hvarigenom arbetet för det centrala ämbetsverket blifvit jämförelsevis obetydligt.

Berättelserna rörande folkmängdens förändringar för åren efter 1861

äro i hufvudsak utarbetade efter samma plan som redogörelsen för sistnämnda

år. Efter hand ha dock nya uppgifter af vikt tillkommit. Från och

med år 1865 har sålunda årligen meddelats en beräkning rörande folkmängdens

fördelning efter ålder. Med året 1901 utvidgades denna att jämväl omfatta

fördelningen efter civilstånd, sedan motsvarande beräkningar för en

del föregående år i Statistisk tidskrift offentliggjorts af Gr. Sundbärg. Vidare

infördes i årsberättelserna från och med år 1865 uppgifter om emigrationen

och från och med år 1875 om immigrationen. Sedan år 1886 ha årligen i befolkningsstatistiken

inryckts de uppgifter rörande folkmängden inom hvarje

kommun, härad o. s. v., som Statistiska centralbyrån enligt hvad nedan omnämnes

är anbefalld att särskildt offentliggöra.

Med årgången 1901 utvidgades och förbättrades den årliga befolkningsstatistiken

i hög grad. Medan sålunda 1900 års berättelse omfattade 23

sidor text och 55 sidor tabeller, hade omfånget af 1901 års berättelse svällt

ut till 37 sidor text och 62 sidor tabeller. Bland de nyupptagna ämnena

torde särskildt böra omnämnas redogörelserna för yrkesfördelningen bland

män, som under året inträdt i äktenskap eller under året blifvit fäder till

inom äktenskapet födda barn eller under året afgått med döden.

Ytterligare utvidgningar vidtogos i 1903 års berättelse beträffande redogörelserna

för dödsorsaker samt emigration och immigration. De följande

årsberättelserna ha undergått endast smärre förändringar.

Vid sidan af den årliga statistiken ha för de tvenne sista decennierna

särskilda tioårssammandrag öfver befolkningsrörelsen blifvit offentliggjorda.

Äfven för tioårsperioderna 1861/1870 och 1871/1880 ha dylika

sammandrag offentliggjorts, ehuru icke såsom särskilda publikationer utan

dels i texten till berättelsen rörande folkmängdens förändringar under folkräkningsåret,

dels hvad angår antalet i hvarje församling vigde, födde och

döde i folkräkningsberättelserna. För perioden 1881/1890 utvidgades de

allmänna tioårsöfversikterna betydligt och sammanfördes med sockenstatistiken

öfver vigde, födde och döde till en särskild publikation, som offentliggjordes

såsom bihang till berättelsen om folkmängdens förändringar år 1890.

För perioden 1891/1900 tog man steget fullt ut och förvandlade detta bihang

till eu fristående fjärde afdelning af 1900 års befolkningsstatistiska

berättelse. I ett bihang till denna publikation offentliggjordes dödlighetsoch

lifslängdstabellerna för decenniet 1891/1900. Motsvarande tabeller för

de föregående tioårsperioderna ha meddelats i folkräkningsberättelserna.

Den svenska statistiken öfver folkmängdens förändringar torde i sin

nuvarande gestalt kunna utan öfverdrift betraktas såsom den på en gång

tillförlitligaste och detaljrikaste som öfver hufvud existerar. Den enda

BEFOLKNING SSTATISTIK.

145

större brist som vidlåder densamma är saknaden af en fullständig och tillförlitlig

dödsorsaksstatistik, men såsom nedan omförmäles är förslag till afhjälpande

af denna brist redan utarbetadt och beroende på Kungl. Maj:ts

pröfning. Äfven i öfrigt torde emellertid vissa ytterligare förbättringar

i denna statistik vara möjliga och önskvärda.

Jämväl i afseende på snabbt offentliggörande torde ifrågavarande statistik

under normala förhållanden ha tillfredsställt rimliga anspråk. Den tid,

som förflutit mellan redogörelseårets utgång och offentliggörandet af årsberättelsen

rörande folkmängdens förändringar, utgjorde: I

1861 .

3 år

2 in.

29 d.

1877 .

1 år

— m

27 d.

1893 .

lår 11m

3 d.

1862 .

. 2

8

6 »

1878 .

. 1

1 »

3 >

1894 .

. 1

»

8 >

17 »

1863 .

. 1

11

»

13 »

1879 .

. 1

»

1 »

21 »

1895 .

. 1

»

10 »

25 *

1864 .

. 1

5

>

7 »

1880 .

. 1

»

7 »

- »

1896 .

. 1

11 »

5 »

1865 .

. 1

2

6 »

1881 .

. 1

»

6 »

2 »

1897 .

. 1

»

11 »

30 »

1866 .

. 1

3

6 »

1882 .

. 1

»

4 *

12 >

1898 .

. 1

11 »

17 »

1867 .

. —

11

»

23 »

1883 .

. 1

5 »

9 *

1899 .

. 2

- »

23 »

1868 .

. 1

»

—

28 »

1884 .

. 1

2 »

17 »

1900 .

. 2

»

- 2>

17 »

1869 .

. —

»

11

»

16 »

1885 .

. 1

»

4 »

— »

1901 .

2

»

3 s>

29 »

1870 .

. 1

2

26 »

1886 .

. 1

2>

3 »

20 »

1902 .

2

»

4 »

1 »

1871 .

. 1

6

2 »

1887 .

. 1

»

5 »

7 »

1903 .

2

»

5 »

15 >

1872 .

. 1

4

9 »

1888 .

. 1

5 »

18 »

1904 .

2

»

7 »

- »

1873 .

. —

11

»

29 »

1889 .

. 1

5 »

15 »

1905 .

. 2

2>

7 »

12 »

1874 .

. 1

1

2>

2 »

1890 .

. 1

»

10 »

26 »

1906 .

2

»

2 »

15 »

i875 .

. 1

»

3

»

4 »

1891 .

. 2

»

4 »

10 »

1907 .

. 1

3>

10 »

26 >

1876 .

. 1

3

5 »

1892 .

. 2

»

1 »

6 »

1908 .

. 1

»

6 *

14 »

I ögonen fallande är den betydliga försening af berättelsen, som inträder

i början af hvarje decennium. Orsaken härtill ligger i det störande inflytande,

som folkräkningarna utöfvat på arbetet i Statistiska centralbyrån.

Så snart folkräkningsarbetet är afslutadt och normala förhållanden sålunda

inträdt, minskas och försvinner - den uppkomna balansen. Under 1890-talet

lyckades det dock ej att bortarbeta densamma, beroende därpå att tilllämpningen

af 1894 års kyrkobokföringsförordning medförde ett betydligt

ökadt arbete med granskningen af kyrkoboksutdragen, för hvilket arbete

Statistiska centralbyrån icke ägde tillräckliga arbetskrafter. Under 1900- talet förvärrades ställningen ytterligare, sedan folkräkningen tillstött och

centralbyrån dessutom fått sig ålagdt att utföra en synnerligen omfattande

utredning rörande den politiska rösträtten. Långvariga vakanser och tjänstledigheter

inom ämbetsverket verkade också ogynnsamt. Först sedan yiksdagarne

1907 och 1908 beviljat betydande extra anslag till förstärkning af

arbetskrafterna, blef det möjligt att återvända till normal utgifningstid.

Genomföres den af kommittén föreslagna omorganisationen af Statistiska

centralbyrån, torde med bestämdhet kunna påräknas att den årliga befolk

10—091045

Stat. kom. bet.

146

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

ningsstatistiken skall regelbundet utkomma inom ett och ett hälft år efter

redogörelseårets utgång. För en så omfattande och så i detalj bearbetad

gren af statistiken som denna far en dylik utgifningstid betraktas såsom

fullt tillfredsställande och kan jämväl mäta sig med motsvarande i de flesta

andra länder. Dessutom är härvid att märka att vissa viktigare uppgifter