Sök i Ratio Lex

FATTIGVÅRDSLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDEN

329 sidor, varav 262 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 262 av 329 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1913:1, band 3, FATTIGVÅRDSLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDEN

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

FATTIGVÅRDSLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDEN

I.

FÖRSLAG

TILL

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJT. DEN 21 JUNI 1907 TILLSATTA KOMMITTÉ

FÖR UTARBETANDE AF

FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRAD LAGSTIFTNING ANGÅENDE FATTIGVÅRDEN

SAMT ANGÅENDE LÖSDRIFVARES BEHANDLING M. M.

TRYCKT HOS

P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM 1911

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrifvelse till Konungen..................................................................... 5

Förslag till lag om behandling af alkoholister ....................................... 9

» » » » tillägg till lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt ......... 19

» » » » ersättning i visst fall af allmänna medel till vittnen i

mål enligt lagen om behandling af alkoholister .............................. 20

Allmän motivering:

I. Inledning ........................................................................... 23

IT Alkoholmissbrukets skadliga verkningar och medlen däremot ...... 26

III. Alkoholistanstalter för vård af frivilligt ingående personer ......... 50

IV. Redogörelse för de svenska alkoholistanstalterna........................ 53

V. Gällande lagar om tvångsbehandling af alkoholister och sträfvan
den

för en sådan lagstifning............................................... 66

VI. Bör en tvångsbehandling af alkoholister införas? ..................... 71

VII. Olika sätt för anordnande af en tvångslagstiftning..................... 76

VIII. Hvilka alkoholister böra tvångsinterneras? .............................. 90

IX. Proceduren ........................................................................ 103

X. Frivillig anstaltsbehandling och andra förebyggande åtgärder ...... 124

XI. Formen för frivilligt inträde å allmän anstalt och verkan däraf... 131

XII. Anstalternas upprättande ...................................................... 136

XIII. Anstalternas organisation och verksamhet................................. 147

XIV. Anstalternas ekonomi. Statsbidrag och vårdafgifter .................. 157

Speciell motivering

Lag om behandling af alkoholister ...................................................... 167

» » ersättning i visst fall af allmänna medel till vittnen i mål enligt

lagen om behandling af alkoholister ............................................ 177

Särskilda yttranden........................................................................... 779

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bilagor: A. Formulär för läkarutlåtande ............................................. 185

B. » » intyg af trovärdiga personer........................... 189

C. » » inträdesansökning.......................................... 191

D. » » ansvarsförbindelse ....................................... 193

E. Normalreglementen för allmänna anstalter för vård af alkoholister 195

F. Uppgift å de till enskilda alkoholistanstalter åren 1893—1910

beviljade statsbidrag ................................................... 216

G. Stadgar för Strängnäs stifts alkoholisthem........................... 217

H. Planritningar och beskrifning af Svenska diakonanstaltens vård
hem

Berga samt ordningsregler och dagordning för samma

hem ........................................................................ 220

Redogörelse för utländsk lagstiftning:

1. Norge....................................................................................... 233

2. Danmark ................................................................................. 237

3. Tyskland ................................................................................. 245

4. Österrike ................................................................................. 256

5. Schweiz.................................................................................... 262

6. Frankrike ................................................................................. 274

7. Belgien .................................................................................... 276

8. Holland.................................................................................... 278

9. Storbrittanien och Irland ............................................................ 279

10. Nordamerikas Förenta stater ...................................................... 321

11. Brittiska Australien..................................................................... 335

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Konungen.

I underdånig skrifvelse den 27 februari 190.7 anhöll Riksdagen, att

Eders Kung! Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i hvad

man föreskrifter kunde meddelas i fråga om internering af alkoholister

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

äfven mot deras vilja i för dem afsedda kuranstalter samt, i fall utredningen

gåfve anledning därtill, för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning

i ämnet. Efter det Eders Kungl. Maj:t infordrat yttranden i

ärendet från Öfverståthållarämbetet ock Kungl. Maj :ts samtliga befallningshafvande,

kar Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 9 oktober 1908

öfver lämnat Riksdagens skrifvelse jämte nämnda yttranden till den kommitté,

som den 21 juni 1907 tillsatts för att afgifva förslag till förändrad lagstiftning

dels angående fattigvården ock dels angående lösdrifvares behandling

in. in., med uppdrag att efter verkställande af den vidare utredning,

som kunde vara erforderlig, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det

förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

I denna kommitté liar Eders Kungl. Maj:t utsett till ordförande

undertecknad Widén samt till ledamöter undertecknade Björklund, Lindblom,

Linders, tillika sekreterare, ock Magnusson äfvensom kammarrättsrådet

Johan Oskar Alexander Bodin ock fröken Ebba Helena Pauli. Jämlikt

Eders Kungl. Maj:ts beslut kar emellertid fröken Pauli varit befriad

från att deltaga i behandlingen af förevarande ämne. Kammarrättsrådet

Bodin, som deltagit i den hufvudsakliga behandlingen af ärendet, kar, enligt

hvad kommittén redan anmält, aflidit den 10 maj 1910.

Enligt nådigt bemyndigande kar kommittén tillkallat öfverinspektören

för sinnessjuk vår den, docenten i psykiatri, medicine doktorn Alfred Petrén

att biträda kommittén såsom sakkunnig.

Frågan om lämplig behandling af personer, som hemfallit åt dryckenskap

(alkoholister), utgör ett ämne, som kommittén haft anledning att ägna

sin uppmärksamhet åt redan vid behandlingen af de åt kommittén eljest

gifna uppdrag; och denna fråga sammanhänger ganska nära med eu del

spörsmål inom fattigvårds- och lösdrifvarlagstiftningen. Het kunde därför

ifrågasättas, om icke med framläggandet af förslag rörande behandling af

alkoholister bort anstå, till dess kommittén blifvit färdig med sina förslag

i öfrig! Vid behandlingen af ämnet har det emellertid visat sig möjligt

att framlägga ett förslag i denna del särskilt för sig, och kommittén har

därför, med hänsyn till den från flera håll uttalade önskvärdheten af att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

möjlighet snart bereddes för tvångsåtgärder mot alkoholister; ej velat dröja

med att framlägga sitt betänkande i detta ämne.

Kommittén får härmed i underdånighet öfverlämna:

1) förslag till lag om behandling af alkoholister;

2) förslag till lag om tillägg till 2 § 17:o i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

3) förslag till lag om ersättning i visst fall af allmänna medel till

vittnen i mål enligt lagen om behandling af alkoholister;

4) motiv till lagförslagen jämte bilagor; samt

5) redogörelse för utländsk lagstiftning rörande tvångsbehandling af

alkoholister och därmed sammanhängande frågor, utarbetad af kommitténs

sekreterare.

Kommittén, som efter det förevarande ärende öfverlämnats till densamma,

jämväl haft att sysselsätta sig med de öfriga frågor, hvilkas utredande

kommittén fått anförtrodt åt sig, har behandlat detta ämne vid sammanträden

den 1—13 juli och den 18 oktober—5 november 1909 samt den 16 november—3

december 1910; dessutom har sekreteraren ensam eller tillsammans

med någon af kommitténs ledamöter eller dess biträdande läkare vid skilda

tider varit sysselsatt med ärendets behandling. Jämlikt nådigt tillstånd

har sekreteraren under eu månad sommaren 1910 företagit en resa till England

och Tyskland för studerande af alkoholistanstalter därstädes. De befintliga

svenska alkoholistanstalterna hafva besökts af ledamöter i kommittén

eller dess biträdande läkare, hvarjämte läkarne vid dessa anstalter beredts

tillfälle att yttra sig öfver ett af kommittén uppgjordt förberedande lagutkast

samt därvid så väl som eljest gifvit kommittén värdefulla upplysningar.

Då de kommunala myndigheter, som enligt förslaget hafva att uppträda

såsom sökande i mål om tvångsinternering af alkoholister, synas böra erhålla

nödiga expeditioner afgiftsfritt, torde, om förslaget upphöjes till lag, däraf föranledas

tillägg till gällande bestämmelser om expeditionslösen och stämpelafgift.

Inom kommittén har jämväl väckts fråga om önskvärdheten af att

vissa handlingar, som röra ärenden enligt denna lag, skulle under nödiga

garantier vara undantagna från offentliggörande. Kommittén har ej ansett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

sig böra afgifva något förslag härom, men velat fästa uppmärksamheten

härpå, för den händelse frågan kan anses böra komma under öfvervägande

i samband med en förestående omarbetning af tryckfrihetsförordningen.

Undertecknade Björklund och Magnusson åberopa i underdånighet af

oss afgifna särskilda yttranden.

De remitterade handlingarna återställas härjämte.

Underdånigst

JOHAN WIDÉN.

OLOF BJÖRKLUND. A. LINDBLOM.

JACOB LINDERS. E. O. MAGNUSSON.

Stockholm den 3 december 1910.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F ö rs lag

till

LAG

om behandling af alkoholister.

1 kap.

Om trångsintagning'' å anstalt.

1 §•

1 mom. År någon hemfallen åt dryckenskap, och finnes han i följd

däraf

vara oförmögen att vårda sina angelägenheter, eller

utsätta hustru eller barn, som han är skyldig att försörja, för

nöd, eller

vara farlig för eget lif eller annans personliga säkerhet,

då må i den ordning, som stadgas i denna lag, förordnas om hans

intagande å allmän anstalt för vård af alkoholister.

2 mom. Sådant förordnande må ock meddelas, där någon, som är

hemfallen åt dryckenskap, upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri.

2 §•

Ansökning om meddelande af förordnande, som afses i 1 §, göres

skriftligen hos Konungens befallningshafvande i den ort, där den, hvars

intagande å anstalt påyrkas, har sitt bo och hemvist eller uppehåller sig

någon tid eller, om han ingenstädes äger stadigt hemvist, där han finnes.

3 §•

1 mom. Sådan ansökning må göras

af förmyndare för den, hvars intagande å anstalt påyrkas, af hans make,

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

föräldrar, till myndig ålder komna barn eller syskon eller af förmyndare

för hans omyndiga barn;

af kommunalnämnd eller hälsovårdsnämnd;

af fattigvårdsstyrelse, af hvilken han för sig, hustru eller minderårigt

barn åtnjuter fattigvård;

af barnavårdsnämnd.

2 mom. År den åt dryckenskap hemfallne farlig för eget lif eller

annans personliga säkerhet, eller har han upprepade gånger dömts till ansvar

för fylleri, må ansökning jämväl göras af kronofogde eller länsman

å landet samt stadsfiskal i stad.

4 §•

1 mom. Vid ansökningen skola fogas:

1. prästbevis angående den, hvars intagande å anstalt påyrkas, innefattande

de upplysningar, som skola meddelas i flyttningsbetyg;

2. utlåtande af legitimerad läkare, som är förordnad att uppehålla

allmän läkartjänst, affattadt enligt af Konungen meddelade anvisningar och

grundadt å undersökning, som verkställts inom en månad före ansökningens

ingifvande;

3. intyg af minst två trovärdiga personer, utfärdadt enligt anvisningar,

som meddelas af Konungen.

Intyg, som under 3 sägs, vare dock ej erforderligt, där den åt dryckenskap

hemfallne vid tiden för ansökningen vårdas å sjukvårdsanstalt

för fyllerigalenskap (delirium tremens) eller annan på dryckenskap beroende

sinnessjukdom; ej heller där vård skall tagas om honom på grund däraf

att han varit ställd under tilltal för brott, men gärningen förklarats strafflös

jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen. I stället skola bifogas, i förra fallet

skriftlig uppgift rörande hvad om honom vid sjuk vårdsanstalten blifvit

inhämtadt och i senare fallet de i brottmålet förda protokoll.

Om ansökningen grundas på förhållande, som omförmäles i 1 § 2

inom., skall, jämte de under 1—3 omförmälda handlingar, bifogas bevis

om de för fylleri ådömda bestraffningarna.

Utlåtande af läkare, som är anställd vid allmän anstalt för vård af

alkoholister, må ej godkännas.

2 mom. Finnas ej vid ansökningen fogade de i 1 mom. för hvarje

fall föreskrifna handlingar, varde ansökningen ej upptagen, hvarom besked

skall tecknas å densamma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

5 §•

Upptages ansökningen, förelägge Konungens befallningshafvande ofördröjligen

den, mot hvilken ansökningen är riktad, samt, då fråga är om

gift kvinna eller omyndig, jämväl målsman att inom viss kort tid efter

erhållen del af ansökningen förklara sig däröfver, vid äfventyr, om det

försummas, att målet ändock afgöres. Sökanden har att uttaga ansökningshandlingarna

samt tillställa förklaranden dem i hufvudskrift eller bestyrkt

afskrift, så ock att inom fjorton dagar från det föreläggandet meddelades

inkomma med sådant intyg rörande delgifningen och dagen därför, som i

11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, samt återställa ansökningshandlingarna

eller ingifva styrkt afskrift däraf.

Inkommer ej delgifningsbevis inom förelagd tid och är ej heller förklaring

afgifven, eller äro ej ansökningshandlingarna återställda eller styrkt

afskrift däraf ingifven inom samma tid, vare ansökningen förfallen.

Har sökande eller förklarande varit på grund af laga förfall eller hinder,

som af Konungens befallningshafvande godkännes, ur stånd att inom förelagd

tid fullgöra hvad honom ålegat, och visas sådant inom den förelagda tiden,

utsatte Konungens befallningshafvande ny tid.

Hvad parterna hafva att iakttaga enligt denna §, så ock äfventyret,

om det försummas, skall tecknas å ansökningen.

6 §•

Efter det förklaring afgifvits eller den därför bestämda tiden tilländagått

samt, där ytterligare utredning funnits erforderlig, denna införskaffats

eller part lämnats tillfälle att förebringa sådan, skall Konungens

befallningshafvande utan tidsutdräkt företaga målet till afgörande; och har

Konungens befallningshafvande att, om ansökningen finnes kunna bifallas,

meddela förordnande, att den, som ansökningen afser, må intagas å allmän

anstalt för vård af alkoholister.

För utrednings vinnande må, där det äskas af någondera parten eller

Konungens befallningshafvande i fall, som i 7 § sägs, finner det erforderligt,

Konungens befallningshafvande förordna, att förhör hålles inför domstol;

och meddelar Konungens befallningshafvande hvad parterna med

afseende härpå hafva att iakttaga.

7 §•

1 mom. Har ansökningen gjorts af kronofogde, länsman eller stadsfiskal

jämlikt 3 § 2 mom., och innehåller läkarutlåtandet, att den, hvars

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

intagande påyrkas, visat sig vara till allvarlig fara för eget lif eller annans

personliga säkerhet samt är i trängande behof af vård å anstalt för behandling

af alkoholister, må, äfven utan att han blifvit hörd i målet, Konungens

befallningshafvande kunna förordna, att han må intagas å sådan

anstalt, i afbidan på att slutligt förordnande om honom meddelas.

2 mom. Hvad sålunda stadgats galle ock, där ansökningen afser någon,

som på sjukvårdsanstalt åtnjuter vård för fyllerigalenskap (delirium

tremens) eller annan på dryckenskap beroende sinnessjukdom, samt läkarutlåtandet

innehåller sådant uttalande, som i 1 mom. är sagdt.

8 §•

Konungens befallningshafvandes slutliga beslut enligt 6 §, så ock

beslut, som i 7 § sägs, skall genom Konungens befallningshafvandes försorg

ofördröjligen delgifvas sökanden och, där förordnande om intagande å anstalt

meddelats, jämväl den, hvilken förordnandet afser, äfvensom målsman

för honom.

Beslutet skall tillika innehålla underrättelse om hvad den har att iakttaga,

som vill söka ändring i detsamma.

9 §•

1 mom. Till part söka ändring i Konungens befallningshafvandes

slutliga beslut, hvarom förut i detta kap. sägs, har han att före klockan

tolf å trettionde dagen från det han erhållit del af beslutet till Konungens

befallningshafvande ingifva sina till Konungen ställda besvär.

Konungens befallningshafvande infordrar motpartens förklaring öfver

besvären samt insänder därefter ofördröjligen till Konungens nedre justitierevision

samtliga målet rörande handlingar tillika med eget utlåtande jämte

den ytterligare utredning, som Konungens befallningshafvande ansett nödigt

införskaffa.

2 mom. Vill någon söka ändring i Konungens befallningshafvandes

förordnande om intagning å anstalt enligt 7 §, äger han att anföra besvär

i den ordning, som i 1 mom sägs, dock vare klagan ej inskränkt till viss

tid; och har Konungens befallningshafvande att ofördröjligen insända

besvären jämte de till målet hörande handlingar och eget utlåtande till

Konungens nedre justitierevision.

Öfver beslut, som Konungens befallningshafvande i andra fall, än i 7

§ sägs, meddelat under målets handläggning, må särskild klagan icke

föras.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Konungens befallningshafvande äger vid beslut om någons intagande

å allmän anstalt för värd af alkoholister, när skäl därtill äro, förordna, att

beslutet må gå i verkställighet, utan hinder däraf att det ej vunnit laga

kraft.

Ilar i sådant fall talan fullföljts mot beslutet, äge Konungen att, äfven

före målets slutliga pröfning, förordna, att verkställighet ej må äga ruin,

eller att den skall återgå, där den redan skett.

11 §.

I mål, hvarom i detta kap. sägs, må svaranden, där ansökningen

afslås, kunna tilläggas ersättning för sina kostnader, efter som skäligt pröfvas;

och galle om verkställighet af beslut i sådant fall hvad som är stadgadt

i fråga om underrätts dom, hvarigenom betalningsskyldighet blifvit

någon ålagd.

12 §.

Ilar å allmän anstalt för vård af alkoholister beredts plats för den,

om hvars intagande å dylik anstalt förordnande meddelats, men vägrar han

att ingå å anstalten, äger Konungens befallningshafvande efter framställning

af den, på hvars ansökning förordnandet meddelats, lämna handräckning

för beslutets verkställande.

13 §.

Har förordnande om intagande å allmän anstalt för vård af alkoholister

ej gått i verkställighet inom sex månader från beslutets meddelande,

vare förordnandet förfallet.

2 kap.

Om förebyggande åtgärder.

14 §.

1 mom. Myndighet, som äger göra ansökning om intagande af åt

dryckenskap hemfallen person å allmän anstalt för vård af alkoholister, bör,

innan sådan åtgärd vidtages, söka befordra hans återförande till ett nyktert

och ordentligt lif genom lämpliga anordningar, som han godvilligt vid
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

tager, eller som eljest kunna genomföras utan utöfvande af tvång, såsom

genom att

verka för lians anslutning till nykterhetsförening,

bereda honom tjänst eller anställning hos lämplig person,

förmå honom att, för undvikande af frestelse till alkoholmissbruk,

ändra verksamhet eller vistelseort,

hos försäljare af brännvin, vin eller Öl utverka, att sådana drycker

ej utlämnas till honom,

förmå honom att frivilligt söka vård å anstalt för vård af alkoholister.

2 mom. Därest läkare, som anmodats att afgifva utlåtande enligt

4 §, eller Konungens befallningshafvande vid behandling af mål enligt

1 kap. skulle finna, att åtgärder, som omförmälas i 1 mom., bort med

framgång kunna försökas, har läkaren eller Konungens befallningshafvande

att fästa vederbörandes uppmärksamhet härpå; och må i sådant fall Konungens

befallningshafvande, om skäl därtill föreligga, låta med parternas begifvande

anstå med målets afgörande i afvaktan på utgången af dylikt försök.

3 kap.

Om anstalterna och deras verksamhet.

15 §.

Allmän anstalt för vård af alkoholister är antingen af staten för sådant

ändamål upprättad anstalt eller ock af landsting, kommun, förening eller

stiftelse för enahanda ändamål anordnad anstalt, hvilken af Konungen erkänts

såsom allmän.

Sådant erkännande kan när som helst återkallas.

Konungen meddelar för hvarje särskild anstalt närmare bestämmelser

angående anstaltens verksamhet och de å densamma intagnas behandling.

Anstalterna skola stå under den särskilda uppsikt, som Konungen

bestämmer.

16 §.

Eu hvar, som är intagen å allmän anstalt för vård af alkoholister,

skall vara underkastad den arbetsskyldighet, som ur synpunkten af en

ändamålsenlig vård ålägges honom. Därest ej annat öfverenskommes, skall

inkomsten af arbetet tillfalla anstalten. .

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

17 §.

Har den, som intagits å allmän anstalt för vård af alkoholister, afvika

från anstalten eller gjort sig skyldig till gröfre förseelse mot ordning

eller sedlighet, eller finnes han genom inverkan på andra i anstalten intagna

eller annorledes vara till allvarlig skada för anstaltens verksamhet,

och kan han ej lämpligen vidare vårdas där, må på framställning af

anstaltens styrelse den myndighet, som Konungen förordnat att hafva

uppsikt öfver de allmänna anstalterna för vård af alkoholister, kunna förordna

om hans utskrifning eller om hans öfverflyttande till statsanstalt

eller annan allmän anstalt för vård af alkoholister, där plats kan beredas

honom och särskilda för hans behandling nödiga åtgärder kunna vidtagas.

Nämnda myndighet må ock kunna förordna om eljest erforderlig

öfverflyttning från eu anstalt till annan.

18. §.

1 mom. Har någon på grund af förordnande enligt 1 kap. intagits

å allmän anstalt för vård af alkoholister, må han kvarhållas å anstalten

under en tid af aderton månader, räknadt från den dag han intogs å

anstalten, eller, om han före förordnandet vårdats å sådan anstalt, under

en tid af tre år.

Utskrifning från anstalten skall ske före utgången af nämnda tid,

därest det ändamål, som afses med vistelsen i anstalten, vunnits, så att

den vårdade kan antagas skola efter utskrifningen föra ett nyktert och

ordentligt lif.

Om utskrifning enligt denna § tillkommer det anstaltens styrelse att

förordna.

2 mom. Yid utskrifning enligt 1 mom. andra stycket, må styrelsen

kunna fästa de villkor i fråga om tillsyn öfver den utskrifne och om hans

uppförande, som den anser lämpliga.

Bryter den utskrifne mot dessa villkor eller föranleder hans uppförande

eljest därtill, äger anstaltens styrelse besluta, att han ånyo skall intagas

å anstalten. Sådant återtagande må dock ej äga ruin efter den tid, då

han enligt 1 mom. första stycket skolat utskrifvas; och ej heller må lian

å anstalten kvarhållas längre än till utgången af nämnda tid.

19 §.

1 mom. Rymmer den, som är intagen å allmän anstalt för vård af alkoholister,

eller vållar han annorledes själf afbrott i vården, skall den tid, hvar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

under lian sålunda egenvillig! undandragit sig anstaltsvård, ej medtagas vid

beräkning af den tid, under hvilken han längst må kvarhållas å anstalten.

Samma lag vare, där han i fall, som i 18 § 2 mom. sägs, vållar

hinder för återintagandet å anstalten.

2 mom. Anstaltens styrelse äger att hos vederbörande polismyndighet

bekomma handräckning för hämtande af den, som rymt eller eljest olofligen

håller sig undan från anstalten. År fråga om återhämtande af den,

som utskrifvits med villkor på sätt i 18 § 2 mom. sägs, meddelas handräckning

af Konungens befallningshafvande.

20 §.

Till någon söka ändring i beslut af uppsiktsmyndigket eller anstaltsstyrelse

i fråga, som omförmäles i 17 eller 18 §, äger han att före klockan

tolf å trettionde dagen från det han erhållit del af beslutet i civildepartementets

expedition ingifva sina till Konungen ställda besvär.

Utan hinder af besvär må beslutet gå i verkställighet.

21 §.

Kär utskrifning från anstalt äger ruin, bör anstaltens styrelse, därest

ej annorledes är sörjdt för den utskrifnes skyddande mot återfall i dryckenskap,

föranstalta därom att lämplig person eller nykterhets- eller skyddsförening

lämnar den utskrifne stöd och bistånd. Är den utskrifne medellös

och i saknad af arbete, bör styrelsen söka förskaffa honom lämpligt

arbete.

4 kap.

Om vårdafgifter.

22 §.

Konungen bestämmer den afgift, hvilken skall i allmänhet utgå för

vård å allmän anstalt, som i denna lag sägs. Åtnjuter den vårdade särskilda

förmåner, må godtgörelse härför utgå efter träffad öfverenskommelse.

23 §.

Den, på hvars framställning någon intagits å allmän anstalt för vård

af alkoholister, är skyldig att gent emot anstalten svara för vårdafgiftens

gäldande och att därå aflämna ansvarsförbindelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Har intagning skett efter framställning af kronofogde, länsman eller

stadsfiskal, åligger ansvarigheten den kommun, där den vårdade var bosatt

vid tiden för målets anhängiggörande, eller, om han vid den tiden ingenstädes

hade stadig uppehållsort, staten.

Här på grund af ansvarsförbindelse eller eljest annan person än den,

som åtnjutit vården, guldit vårdafgift till anstalten, är han berättigad till

godtgörelse af den vårdade. Har kommunal myndighet bekostat vården,

äger den att uttaga godtgörelse, i den mån den icke finner skäl till eftergift.

5 kap.

Om frivilligt ingående å anstalt.

24 §.

A allmän anstalt för vård af alkoholister må äfven intagas åt dryckenskap

hemfallen person, som frivilligt söker vård därstädes.

Hen, som vill vinna inträde, har att till anstalten afkunna en af honom

egenhändigt underskrifven ansökning jämte prästbevis och utlåtande af

legitimerad läkare, som ej är anställd vid anstalten, affattadt enligt af

Konungen meddelade anvisningar. Står han under annans målsmansskap,

erfordras målsmannens samtycke till ansökningen.

Har under iakttagande häraf någon vunnit inträde å sådan anstalt,

kan han äfven mot sin vilja kvarhållas å anstalten under den tid, som bestämts

i ansökningen, dock ej längre än ett år från inträdet.

I öfrigt gälla för den intagnes vårdande å anstalten och utskrifning

därifrån de i 3 kap. gifna föreskrifter; dock att han icke mot sin vilja

kan öfverflyttas från den anstalt, där han sökt och vunnit inträde, till annan.

6 kap.

Straffbestämmelser.

25 §.

Hen som åt någon, hvilken är intagen å allmän anstalt, som i denna

lag sägs, lämnar brännvin, vin eller Öl, eller eljest hjälper honom att

åtkomma sådana drycker, straffes med böter från och med fem till och

med etthundra kronor. Gör någon af anstaltens personal sig skyldig till

dylik förseelse, böte från och med fem till och med tvåhundra kronor.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Därest gärning, som här sägs, tillika innefattar förbrytelse mot förordningen

angående försäljning af brännvin eller förordningen angående

försäljning af vin och Öl, gånge som i 4 kap. 2 § strafflagen stadgas.

Det åligger allmän åklagare att åtala förseelse enligt denna §.

Förseelsen åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare, eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol;

och galle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares beslut i

dessa mål hvad i allmänhet om besvär i brottmål finnes förordnadt.

Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den — — — — — — — —--—

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

F'' ö rslag

till

LAG

om tillägg till 2 § 17:o i lagen den 26 maj 1909 om Kung!.

Maj ris regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 17:o i lagen den 26 maj 1909 om

Knngl. Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande tillägg:

Mål om vård och behandling af den, som intagits å allmän anstalt

för vård af alkoholister, om hans öfverflyttning till annan anstalt, om utskrifning

och om återintagning af den, som ntskrifvits med villkor.

Denna lag träder i kraft den -— —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Pörslag

till

LAG

om ersättning: i visst fall af allmänna medel till vittnen i mål

enligt lagen den----om behandling af alkoholister.

Har i mål, som afses i lagen den — — — — om behandling af

alkoholister, någon blifvit vid förhör inför domstol af kronofogde, länsman

eller stadsfiskal åberopad såsom vittne eller för att upplysningsvis höras,

eller ock efter förordnande af Konungens befallningshafvande eller domstol

för sådant ändamål inkallad, njute den, som på grund däraf inställt sig

vid domstolen, ersättning för inställelsen af allmänna medel efter enahanda

grunder och i samma ordning, som finnes stadgad angående ersättning

af allmänna medel till vittnen i brottmål. Beslut om ersättning, där

sådan yrkas, skall utan dröjsmål meddelas af domstolen och gånge i verkställighet,

ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet

skall, där det begäres, samma dag utan afgift meddelas den, som fått

ersättning sig tillerkänd.

Denna lag träder i kraft den — — — — —.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I. Inledning.

De olägenheter och faror, som hota samhället från eu del af dess med- Allcoholmisslemmar

på grund af deras missbruk af alkoholhaltiga drycker, hafva sedan sträftamhn

länge väckt allvarliga bekymmer och framkallat sträfvanden att åstadkomma * allmänhet

bättre förhållanden. Sträfvande^ hafva än riktats mera direkt mot de

personer, hvilka på grund af sitt alkoholmissbruk stört ordningen i samhället

eller eljest visat sig skadliga för detsamma, än åter fått en mera allmän

omfattning, syftande till att på ett eller annat sätt begränsa bruket

af alkohol. De åtgärder, som vidtagits, hafva, äfven om de icke varit

utan verkan, likväl icke lämnat sådana resultat, att man kunnat låta bero

därvid. Tvärtom har krafvet på mera effektiva medel mot alkoholmissbruket

i våra dagar blifvit starkare än någonsin förut och man möter

i skilda länder sträfvanden att med alla till buds stående medel

komma detta missbruk till lits. Detta gäller ej minst vårt eget land;

man behöfver ej gå längre än till 1910 års riksdag för att få en uppfattning

om det alltjämt växande intresset för dessa frågor.

Det åt kommittén gifna uppdraget afser att verkställa utredning, huru- Kommitténs

vida och i hvad mån föreskrifter må kunna meddelas i fråga om interne- wppdra9- ring af alkoholister äfven mot deras vilja i för dem afsedda kuranstalter,

samt att till Ivungl. Maj:t inkomma med det förslag, hvartill utredningen

kan gifva anledning. Kommitténs uppdrag afser sålunda blott eu begränsad

del af den för samhället så betydelsefulla frågan om åtgärder mot

alkoholmissbruket. Emellertid liar det vid närmare undersökningar i ämnet

visat sig, att frågan om tvångsinterneringen ej utgör en rent fristående

del af alkoholspörsmålet, utan på flera punkter står i ett nära samband

med öfriga åtgärder mot alkoholmissbruket. Under sådana förhållanden

har det varit nödvändigt att här beröra äfven andra delar af detta spörsmål.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Inverkan på Efter det kommittén erhöll sitt uppdrag, kan alkoholfrågan hos oss

uppdrag ^afmöjhgen sägas hafva inträdt i ett nytt skede. Starka strömningar hafva

planerna på gjort sig gällande för genomförande af ett s. k. totalförbud och utredning

TÄftågår om det allmännas ekonomiska frigörande från inkomsterna af brännallcoholför-

vinshandteringen. En alkohollagstiftning med starkare restriktiva åtgärder

iud'' än den nuvarande kan tvifvelsutan komma att föra med sig nya synpunkter

äfven för frågan om tvångsinternering af alkoholister. 1 afl synnerhet

gäller detta om eu förbudslagstiftning. Men i fråga om denna kan anmärkas,

dels att det för närvarande ej kan afgöras, om eller när en dylik lagstiftningkan

genomföras, dels att man utan föregående erfarenhet ej kan döma om,

huruvida den skulle komma att göra bestämmelser om tvångsinternering öfverflödiga.

Såsom den följande utredningen torde utvisa, förefinnes emellertid

ett stort behof af kraftiga och ändamålsenliga åtgärder mot alkoholister;

de medel, som hittills stått till buds, hafva ej visat sig tillfyllest. Det

synes därför föreligga grundade skäl att, med utgående från den bestående

alkohollagstiftningen, taga under allvarlig ompröfning frågan om tvångsinternering

af alkoholister.

Planeradevc- Äfven ur eu annan synpunkt har kommittén haft anledning taga i

utredningar öfvervägande frågan om lämpligheten under nuvarande förhållanden af en

i alkoholfrå- lagstiftning om tvångsinternering af alkoholister. Ehuru en rad af ve9an''

tenskapliga undersökningar gjorts och framlagts rörande alkoholfrågan,

erbjuder denna ännu eu mängd outredda spörsmål, och man sträfvar alltjämt

att vinna ökad klarhet i dessa delar. Där må erinras om de ansträngningar,

som gjorts för att få till stånd ett internationellt institut för

alkoholstudier. Vidare har Svenska läkarsällskapet efter en längre diskussion

i ämnet år 1908 tillsatt en kommitté för att utreda frågan om

vissa åtgärders vidtagande för alkoholmissbrukets bekämpande; och denna

kommitté har sedan anordnat en särskild undersökning af typiska representanter

för alkoholmissbruket för att af iakttagelserna rörande dessa

fall kunna uppgöra grunddrag för en lagstiftning i ämnet.* Enligt hvad kommittén

erfarit, äro äfven ett par enskilda läkare sysselsatta med att i stor

skala samla material för utredning af vissa frågor rörande alkoholisters

behandling. Här må ock erinras om den framställning, som af fem framstående

vetenskapsmän gjorts till Kungl. Maj:t om reserverande af någon

del af de till rusdrycksmissbrukets bekämpande disponibla brännvinsmedlen

till understöd för utförande och eventuellt publicerande af vetenskap
*

Docenten Alfred Petrén, hvilken såsom sakkunnig biträdt fattigvårdslagstiftningskommittén

vid behandling af förevarande ämne, är en af sällskapets kommitterade.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

liga undersökningar ock utredningar på alkoholfrågans område; en framställning,

som af Kungl. Maj:t gjordes till föremål för proposition vid

1910 års riksdag och af denna bifölls på det sätt, att 10,000 kronor för

sådant ändamål ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande.

Het skulle naturligen varit högeligen önskligt att hafva en serie vetenskapligt

utförda och behandlade undersökningar till grundval för ett

utlåtande i förevarande ämne. Kommittén har emellertid ej ansett afgörande

skäl föreligga att afvakta sådana undersökningar, kvilkas slutförande

torde kräfva en lång tid och i allt fall kanske ej skulle blifva afgörande

för spörsmålet i dess helhet, diet torde äfven kunna antagas, att just utvecklingen

af anstaltsvården skall åt de vetenskapliga undersökningarna

gifva ett material af stort värde. Dessutom synes behandlingen af alkoholister,

sådan den nu sedan ett par årtionden bedrifvits i särskilda anstalter,

såväl i Sverige som i utlandet, vara stödd på så allmänt erkända och

pröfvade grundsatser, att någon väsentlig ändring däri ej torde vara att

vänta såsom följd af de nämnda undersökningarna.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

II. Alkoholmissbrukets skadliga verkningar och medlen däremot.

. a) Alkoholmissbrukets skadliga oerkningar.

Alkoholmissbrukets

skadliga

verkningar

för samhället

och individen.

Olyckliga familjeförhdllanden.

Rörande alkoholmissbrukets skadliga verkningar i Sverige har kommittén

ej föranstaltat om någon särskild utredning. En sådan skulle kraft

lång tid och stora kostnader. Af dem, som statistiskt sysslat med dessa

ämnen, framhålles det för öfrigt, att vissa delar af alkoholspörsmålet i

mycket ringa grad ägna sig för statistisk behandling. Dessutom äro ju

alkoholmissbrukets skadliga verkningar för individen och samhället så allmänt

erkända, att det för det ändamål, som här är ifråga, kan anses vara

af mindre betydelse, om dessa verkningar icke kunna exakt angifvas i tal.

Ur tillgänglig svensk statistik hafva dock i det följande anförts några

siffror, som ansetts vara af intresse, ehuru om en del af dem gäller,

att de företrädesvis belysa förhållandena i Stockholm och större samhällen.

Kommittén har äfven begagnat sig af eu del uppgifter i ett betänkande,

som år 1907 afgifvits af eu dansk kommission, tillsatt den 25 juni 1903:

»Kommissionen til Overvejelse af Föranstalt ni tiger til Aedrueligliedens

Fremme», hvilken gjort omfattande undersökningar rörande eu del hithörande

frågor. I den utländska litteraturen har man vidlyftiga sammanställningar

om alkoholmissbrukets verkningar, men det har ej kunnat ifrågasättas

att annat än i något enstaka fall lämna redogörelse därför.

De följder af alkoholmissbruket, som man vanligen framhåller, äro

följande: olyckliga familjeförhållanden, fattigdom, brott, sjukdom, degeneration

samt vanvård af barnen.

Ingen som helst statistik liar man öfver de fall, i hvilka alkoholmissbruket

framkallat olyckliga familjeförhållanden, men en livar torde

ur sin erfarenhet kunna framdraga många exempel på, huru fadern

eller modern genom sin dryckenskap så småningom ödelagt hemmet. Fattig

vårdsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas handlingar kunna lämna

rikliga bidrag till belysande häraf. Kommittén har varit i tillfälle att

genomgå ett stort antal rapporter rörande fall från Stockholms stads fat
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

tigvårdsnämnd, då understöd beviljats åt hustru och barn i anledning af

mannens eller faderns underlåtenhet att fullgöra sin försörjningsskyldighet;

de flesta af dem tala ej blott om fattigdomen utan äfven om mannens

dryckenskap samt om det råa och brutala uppträdande, som han låtit komma

sig till last gent emot familjen. Författare på detta område framhålla för öfrigt

såsom typiskt för drinkaren, att hans begär efter rusdrycker fullkomligt öfvervinner

alla andra känslor. För att få rusdrycker pantsätter han hemmets

sista tillhörigheter samt tvingar hustru och barn att genom hårdt arbete,

tiggeri, ja last och brott, förskaffa honom penningar därtill. Känslan för

hustru och barn förminskas allt mer; hans grälsjuka lynne förstör snart

all trefnad i hemmet; han börjar smäda och hota hustru och barn samt

ej sällan rent af misshandla dem. Hustrun söker i det längsta hålla

hemmet ihop, men tröttnar så småningom, och hemmet upplöses.

Såsom var att vänta, har också dryckenskap visat sig i stor utsträckning

vara anledning till skilsmässa i äktenskapet. Enligt en i Danmark

företagen undersökning för tiden 1/» 1903—1904 var dryckenskap orsak

till upplösning af äktenskapet i omkring en tredjedel af alla fall af skilsmässor

under denna tid.

Att dryckenskapen är i hög grad ägnad att förstöra äfven de ekono- Fattigdom,

miska förhållandena, är likaledes ett faktum, för hvilket bevis ej torde

kräfvas. Äfven personer, som ej betecknas såsom drinkare, använda ej

sällan en väsentlig del af sina inkomster till rusdrycker*; och om man

kunde förskaffa sig uppgifter rörande de summor, drinkaren nedlägger å

rusdrycker, skulle man helt säkert få höga siffror. Det är emellertid ej

nog med, att en stor del af den dagliga förtjänsten åtgår till anskaffande

af alkohol; missbruket däraf medför, att personen börjar att mer och mer

missköta sin tjänst eller sitt arbete, hvarigenom hans inkomster minskas. Så

småningom blir han alldeles ur stånd att sköta sig och kan ej längre få

något ordentligt arbete. Hvad han tillfälligtvis förtjänar, användes genast

till inköp af rusdrycker, och slutligen måste fattigvården taga hand både

om honom själf och familjen.

* En undersökning om de belopp, som arbetare inom ett antal yrken (tydligen stadsarbetare)

använde till rusdrycker, har behandlats i en af Svenska nykterhetssällskapets skrifter (1899 nr VI).

Undersökningen, som företogs år 1899, visade, att de ogifta arbetarne (13 fall) använde 70 öre

samt de gifta (20 fall) 45 öre i medeltal om dagen till rusdrycker eller för år räknadt 255 kronor

50 öre och 164 kronor 25 öre; i alla fallen gällde det s. k. måttliga förbrukare af rusdrycker. För

den ogifte arbetaren utgjorde detta mer än dubbelt så mycket som hyran och för den gifte 88 %

af hyresbeloppet. Såsom i skriften äfven framhålles, är dock det hopsamlade materialet ur rent

statistisk synpunkt alltför knapphändigt, för att man ensamt från detsamma skulle kunna draga

några afgörande slutsatser.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Ur uppgifter, som kommittén infordrat för utredning af orsakerna till

fattigvård, framgår, att af fattigvårdens understödstagare år 1907, utgörande

tillhopa 229,693, för inalles 8,010 understödstagare, eller omkring 3 J/2

procent, dryckenskapen ansetts hafva varit orsak till fattigvårdsbehofvet.

Att siffran är så låg, beror tydligen på, att man endast upptagit fall, då

dryckeu skapen varit direkt orsak. —- Den statistiska redogörelsen för

Stockholms fattigvård för år 1907 upptager dryckenskap såsom orsak till

fattigvårdsbehof allenast i ett obetydligt antal fall, 0,4 procent; för år 1908

är procenttalet detsamma. Därvid anmärkes likväl, att i verkligheten dryckenskap

är grundorsak till vissa af de andra i redogörelsen angifna orsakerna.

I en del städer har man gjort särskilda undersökningar för att få

mera belysande siffror rörande dryckenskapens inverkan på fattigvården.

Kommittén har erhållit uppgifter rörande undersökningar i detta afseende

från Stockholm, Norrköping och Halmstad samt har ansett sig böra meddela

dessa; dock vill kommittén därvid framhålla, att de vid undersökningarna

erhållna siffrorna ej utan vidare kunna jämföras med hvarandra,

enär man vid undersökningarna valt olika utgångspunkter.

Undersökningen i Stockholm afsåg åren 1900 och 1901 samt omfattade

familjer eller ensamma personer, hvilka för sina hemmavarande

minderåriga barn åtnjutit understöd eller hvilkas barn måst direkt understödjas

af kommunen. År 1900 undersöktes 1,564 fall; och konstaterades

därvid, att dryckenskapen varit den egentliga orsaken till fattigvårdsbehofvet

i 809 fall eller 51,7 procent. År 1901 omfattade undersökningen 1,392 fall;

i 756 eller 54,3 procent af dessa fall utgjorde dryckenskapen den egentliga

orsaken till fattigvårdsbehofvet. I de flesta fallen var det här fråga om

faderns dryckenskap, men äfven moderns var ej utan betydelse. Den

konstaterade dryckenskapen förefanns nämligen:

1900 1901

hos båda föräldrarna i 6,i °/o 5,8 °/° de undersökta fallen

endast hos fadern i... 38,8 °/o 47,r °/o » » » »

» » modern i... 6,8 °/o 0,9 °/° * * »

Undersökningen i Norrköping afsåg förhållandena för år 1904. Af

densamma framgick, att af de 1,514 fall, då s. k. hufvudp er soner erhöllo

fattigunderstöd, dryckenskap hos understödstagaren eller dennes närmaste

anhöriga varit hufvudorsaken till understöd i 402 fall eller 26,55 °/o; i

231 fåll var det fråga om gift man, i 63 fall om hustru, i 37 fall om

ogift man och i 71 fall om ogift kvinna. Det anmärkes i uppgifterna om

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

undersökningen, att härvid endast tagits i beräkning fall, då någorlunda säkert

kunnat konstateras, att dryckenskap varit den i hufvudsak verkande orsaken.

Siffrorna från Halmstad afse fattigvården för år 1907 och meddelas

här enligt en tablå, som intagits i en fångvårdsstyrelse^ skrifvelse till

stadsfullmäktige under år 1908:

Understödets beskaffenhet

Antal

understöds-

tagare

Fattigdomen, direkt för- orsakad af dryckenskap

Antal fall

Procent af

understöds- tagare

I fattigvårdsinrättningen intagna.........

280

129

46

I sina hem understödda.....................

883

301

34

Utackorderade barn..........................

120

41

34

Summa

1,283

471

37

Enligt uppgifter från Danmark var under år 1901 dryckenskap orsak

till fattigvårdsbeliof i 17 procent af de fall, då män öfver 18 år erhöllo

understöd af fattigvården; för kvinnorna (oberäknadt dem, hvilkas

män åtnjöto understöd) var procenttalet ej fullt 1. Utgiften till dessa

understödsfall under år 1901 beräknades utgöra en tiondel af de för året

utbetalda fattigunderstöden. Det anmärkes dock, att äfven i ett stort antal

fall, då understöd meddelats åt kvinnor och minderåriga, försörjarens dryckenskap

spelat en framträdande roll.

I fråga om dryckenskapens förhållande till brott och lösdrifveri finnas Brottoch lösen

del uppgifter sammanförda i en af Ivungl. fångvårdsstyrelsen den 21 drifverijanuari

1910 aflåten skrifvelse till kommittén för utredning rörande statens

och kommunernas frigörande från ekonomiskt beroende af rusdrycksmedek

I denna skrifvelse erinras, hurusom det tydligen icke funnes någon

möjlighet att exakt angifva, i hvilken utsträckning användningen af

rusdrycker föranledt förbrytelser och förseelser samt fall af lösdrifveri, ej

heller hvilka statsverkets årliga kostnader för omförmälda slag af brottslingar

och lösdrifvare kunde vara. Emellertid hade styrelsen sedan en

följd af år låtit verkställa undersökningar till utrönande af rusdryckernas

inverkan å brottsligheten på sådant sätt, att de vid rikets fängelser anställda

predikanterna enligt dem gifvet tjänsteuppdrag ur rannsakningskandlingärna

eller genom egna undersökningar vid samtal med de dömde

sökt utforska, huruvida brottet föröfvats under rusets inflytande eller om

den dömde före brottets föröfvande varit begifven på dryckenskap. De

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Fylleri
förseelser.

sålunda inhämtade upplysningarna gåfve vid handen, att under tjuguårsperioden

1889—1908 af hela antalet straffarbets- och fängelsefångar, som

vid årens slut höllos i förvar i rikets fängelser, i medeltal 52,8 procent

föröfvat sitt brott i lusigt tillstånd samt 12,9 procent, utan att hafva begått

sitt brott i rusigt tillstånd, före dess begående varit begifna på dryckenskap;

sammanhang mellan brottet och påverkan af alkohol förelåge

alltså rörande 65,7 procent af fallen. För de s. k. bötesfångarna, det vill

säga sådana, som dömts till böter, men på grund af bristande tillgång

till deras gäldande förklarats skola i stället undergå fängelsestraff, funnes

motsvarande statistik icke genomförd, men med stöd af proportionen mellan

antalet fylleriförseelser och andra förseelser beräknade styrelsen antalet

af de fall, då de i fängelserna förvarade bötesfångarna begått sina förseelser

i följd af rusdryckers missbrukande, till omkring 90 procent. Beträffande

lösdrifvarna saknades likaledes genomförd statistik. Dock inhämtades

af beräkningar, som predikanterna vid tvångsarbetsanstalterna företagit,

att åtminstone 80 procent af de där intagna lösdrifvarna genom

dryckenskap råkat i det förfall, som fört dem dit. Rannsakningsfångarna

ansåges kunna i detta afseende närmast jämställas med straflarbetsoch

fängelsefångarna.

Utgående från fångantalet vid 1908 års utgång, kom styrelsen till det

resultat, att af alla fångarna, till antalet 3,075, ej mindre än 71,5 procent

eller 2,197 antingen varit rusiga vid brottets begående eller före brottets

begående begifna på dryckenskap. Styrelsen beräknade approximativt,

att fångvårdskostnaden skulle minskas med omkring 50 procent därigenom

att anstalterna befriades från dessa fångar. Om man utginge från 1908

års räkenskaper för fångvården, skulle detta blifva en besparing på omkring

1,200,000 kronor.

I fråga om de sålunda af Ivungl. fångvårdsstyrelsen lämnade siffrorna

kan anmärkas, att då i fängelsepredikanternas uppgifter rusigt tillstånd vid

brottets begående varit det afgörande för grupperingen, det ej är uteslutet,

att långt flera varit begifna på dryckenskap än de, som upptagits som

sådana.

Hvad särskilt fylleriförseelserna beträffar, utvisar den officiella rättsstatistiken,

att dessa utgöra det vida öfvervägande antalet (öfver 80 °/o) af

de brottsliga gärningar, som i rättsstatistiken upptagas under rubriken

förseelser. Såsom framgår af följande tabell, visar antalet fylleriförseelser

från början af 1890-talet en tämligen jämn stegring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Antal sakfällda, som blifva dömda till ansvar för fylleri.

År ;

Hela riket

kan ds-

Stock-

Öfriga

Procent sak- fällda i förhål- lande till hela

Män

Kvinnor

Summa

bygden

bolin

städer

antalet förse- elser under

året

1899

11,654

1,291

42,945

3,966

12,072

26,907

83,41

1900

41,343

1,300

42,643

4,684

9,983

27,976

82,os

1901

40,214

1,463

41,677

4,813

11,320

25,644

83,11

1902

39,361

1,532

40,893

4,443

11,688

24,762

83,911

1903

39,930

1,608

41,538

4,167

12,698

24,673

84,44

1904

40,981

1,583

42,664

4,092

13,128

26,344

84,16

190")

45,923

1,568

47,491

4,827

14,009

28,655

83,79

1906

46,145

1,484

17,629

4,880

12,382

30,367

83,99

1907

47,946

1,484

49,430

5,439

13,709

30,282

84,05

1908

48,616

1,840

50,466

6,335

16,250

29,871

82,07

Medeltal

för års- perioden

1890—94

26,1 1 5

2,504

8,146

15,465

1895—99

—

—

35,689

3,464

10,838

21,387

—

Ehuru de i tabellen upptagna siffrorna i rättsstatistiken angifvas afse

antalet sakfällda, som blifvit dömda till ansvar för fylleri, uttrycka desamma

tydligen antalet fall, i kvilka dömts till ansvar för fylleri. En statistik

för hela landet beträffande antalet personer, som under året dömts till

fylleri, skulle stöta på afsevärda svårigheter. Hvad Stockholm vidkommer,

har under eu följd af år eu sådan redogörelse beträffande de i polisdomstolen

för fylleri dömda utarbetats af en tjänsteman därstädes; och

dessa redogörelser finnas intill år 1909 offentliggjorda i aktiebolaget Göteborgssystemets

i Stockholm årsberättelser. Då redogörelserna äro af särskildt

intresse för förevarande ämne, hafva de här meddelats för 5-årsperioden

1905—1909.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Vid polisdomstolen i Stockholm för fylleri sakfälla, personer

åren 1905—1909.

Antal

gånger

samma

person

sakfällts

under året

1905

1906

1907

1908

1909

Antal

sakfäll- da per- soner

Antal

fylleri-

förseel-

ser

Antal

sakfäll- da per- soner

Antal

fylleri-

förseel-

ser

Antal

sakfäll- da per- soner

Antal

fylleri-

förseel-

ser

Antal

sakfäll- da per- soner

Antal

fylleri-

förseel-

ser

Antal

sakfäll-

da per- soner

Antal

fylleri-

förseel-

ser

1

6,912

6,912

5,917

5,917

6,365

6,365

6,897

6,897

6,766

6,766

2

1,207

2,414

1,148

2,296

1,250

2,500

1,377

2,754

1,237

2,474

3

429

1,287

421

1,263

427

1,281

600

1,500

470

1,410

4

203

812

174

696

200

800

229

916

228

912

5

119

595

97

485

132

660

113

565

129

645

6

62

372

58

348

72

432

77

462

81

486

7

63

371

38

266

41

287

56

392

40

280

8

32

256

34

272

30

240

36

288

24

192

0

25

225

13

117

20

180

27

243

27

243

10

13

130

15

150

12

120

22

220

17

170

11

11

121

8

88

15

165

11

121

14

154

12

9

108

1

12

9

108

11

132

7

84

13

8

104

9

117

8

104

12

156

5

65

14

3

42

3

42

6

84

10

140

12

168

15

3

45

—

—

1

15

3

45

3

45

16

—

—

3

48

5

80

—

—

2

32

IV

—

—

—

—

2

34

6

102

1

17

18

2

36

2

36

2

36

—

—

8

144

19

2

38

2

3S

—

—

—

—

1

19

20

.

—

1

20

2

40

1

20

1

20

21

1

21

—

—

1

21

1

21

1

21

22

—

—

—

—

—

—

—

—

1

22

23

1

23

—

—

3

69

1

23

4

92

24

—

—

1

24

—

—

—

—

—

—

25

—

—

1

25

—

—

1

25

—

—

26

—

—

—

—

—

—

—

—

1

26

27

—

—

—

—

—

—

1

27

1

27

29

—

—

—

—

—

—

1

29

—

—

30

1

30

—

—

—

—

—

—

—

—

31

—

1

31

—

—

—

—

—

—

33

—

—

—

—

—

—

1

33

1

33

36

—

—

—

—

—

—

1

36

—

—

38

—

—

—

—

—

—

—

—

1

38

64

—

—

—

—

—

—

—

—

1

54

Summa

9,096

13,942

7,947

12,291

8,603

13,621

9,395

15,147

9,084

14,639

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Börande beloppet af de böter, som vid polisdomstolen i Stockholm

under perioden 1899—1908 ådömts för fylleri, hänvisas till följande tabell,

, som tillika angifver, i hvad man kvinnor ådömts böter för sådan

förseelse.

Vid polisdomstolen i Stockholm lagförda fyller i förseelser och summan

af därför ådömda böter under åren 1899—1908.

År

Lagförda fylleriförseelser

1

Summa

ådömda böter

hela antalet

begångna af

kvinnor

1899

12,033

913

113,295

1900

9,892

904

92,110

—

1901

11,265

1,083

104,695

—

1902

11,586

1,154

109,390

—

1903

12,598

1,204

120,166

--

1904

13,065

1,216

158,565

—

1905

13,942

1,076

198,385

—

1906

12,291

1,007

170,700

—

1907

13,621

1,074

193,520

—

1908

15,147

1,404

187,940

—

^ givetvis är af intresse att erfara, i livad mån böterna erlagts

eller aftjänats, har kommittén verkställt en undersökning i sådant afseende

rörande de af polisdomstolen under år 1905 ådömda fylleriböter. Denna

undersökning, som grundats på polisdomstolens saköreslängder för åren

1905~1909 ,har gifvit tm resultat, att af hela antalet fylleriförseelser,

tör hvilka böter ådömts af polisdomstolen under året, eller 13,959* böterna

^ erlagts i 4,998 fall (35,so °/o) och aftjänats i 8,442 fall (60*,47 °/o). I

återstående 519 fall hade ännu vid 1909 års slut hvarken betalning erlagts

eller verkställighet ägt rum, hvadan bötesbeloppen balanserats öfver till

ar 1910. Bland de aftjänade böterna har vid undersökningen upptagits

jämväl några fall, då böterna afkortats eller afskrifvits; men sådan åtgärd

hade vid 1909 års slut endast undantagsvis ägt rum ifråga om dessa

belopp, såsom när polisdomstolens utslag ändrats eller den dömde aflidit.

Beträffande de till år 1910 balanserade beloppen, torde däremot största

delen så småningom komma att afkortas eller afskrift.

Vid undersökningen har dessutom framgått, hvad som också var att

vänta, att det hufvudsakligen varit de lägre bötesbeloppen om 5 eller 10

Penna siffra skiljer sig något från 1905 års siffra enligt näst föregående tabell.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

kronor, som erlagts, under det att de högre vanligen aftjänats. Då man

betänker, att de högre böterna vanligen ådörnts vid flera gånger upprepade

förseelser och att det därvid mest gällt personer, som hunnit blifva vanedrinkare,

framgår häraf, att i stort sedt den påföljd, som följer på

vanedrinkarens fylleriförseelse, är några dagars fängelse.

Den förutnämnda danska nykterhetskommissionen föranstaltade om eu

särskild undersökning rörande alkoholmissbrukets inverkan på brottsligheten.

För ändamålet fördes under tiden från och med den 1 oktober 1903 till och

med den 30 september 1904 vid samtliga domstolar i Danmark anteckningar

om denna inverkan i enlighet med ett på förhand uppgjordt schema.

Undersökningen, som omfattade de under nämnda tid för brott, bettleri,

lösdrifveri och gröfre polisförseelser dömda, gaf till resultat, att hälften

af alla förbrytare voro drinkare (drikfaeldige) och att af återstående hälften

ej mindre än en fjärdedel begått brottet under påverkan af alkohol; af

de mer än eu gång bestraffade uppgåfvos två tredjedelar vara kroniska alkoholister

och af de recidivister, som fyllt 40 år, ej mindre än nio tiondelar.

Sjukdom och I den officiella hefolkningsstatistiken för år 1907 upptagas såsom

dödsfall. >>(jö(je genom rusdryckers missbruk» 175 personer (däraf 49 å landet och

126 i städerna; af hela antalet voro 10 kvinnor). Här torde dock endast

hafva medtagits de fall, då döden mera direkt framkallats genom alkoholmissbruk.

För närmast föregående åren 1902—06 växlar talet för dem, som

dött af denna orsak, mellan 140 och 194. Kung! medicinalstyrelsens årsberättelse

för 1908 upptager i enlighet med hälsovårdsnämndernas uppgifter

bland dödsorsakerna i rikets städer »kronisk alkoholsjukdom, fyllerigalenskap»

i 82 fall. För landet finnas ej motsvarande uppgifter bearbetade. Af de

ä samtliga rikets sjukhus under året för dylik sjukdom vårdade hade 60 aflidit.

Eu af den ofvannämnda danska kommissionen verkställd undersökning

ger vid handen, att vid dödsfall i en ålder af öfver 15 år alkoholmissbruk

varit hufvud- eller medverkande orsak i 23 % a^a dödsfall hos män

och i 3 °/o h°s kvinnor.

Antalet sjukdomsfall i alkoholsjukdom å sjukhusen i Sverige utgjorde

enligt Kungl. medicinalstyrelsens årsberättelse för år 1908:

å lasarett och sjukstugor........................... 1,065 män, 104 kvinnor,.

å enskilda sjukhus ................................. 8 » 1 *

å sjukhus vid försörjningsinrättningar och vårdanstalter

för obotligt sjuka ................. 451 » 62 »

eller tillhopa

1,524 män, 167 kvinnor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fördelningen af dessa fall efter de olika arterna af sjukdomen samt

efter de sjukhus, å Indika de vårdats, framgår af följande tabell. De 9

fallen å enskilda sjukhus hafva ej här medtagits.

Vårdade å lasa- rett och sjuk- stugor

Vårdade å sjuk- hus vid försörj- ningsinrättningar

m. m.

män

kvinnor

män

kvinnor |

Alcoholismus (samtliga fall)* ........

1,065

104

451

62 j

Dipsomania ..............................

34

6

17

2 [

j Delirium tremens...................

204

IT

44

1 j

Epilepsia potatomm .................. .

44

4

33

13

Neuritis alcolioliea ..................

89

8

28

2

Hsemorrhagia cerebri ...................

8

1

3

3 ;

Cor adiposum. Arteriosclerosis.........

99

6

9

1 !

Gastritis..............................

83

13

35

6 1

Cirrhosis hepatis ..................

67

6

5

_

Nephritis ..............................

u

2

3

—

Dessa siffror angifva emellertid ej hela antalet alkoholsjukdomar i

riket, enär många vårdas för sådan sjukdom i sina hem. Enligt hvad

distriktläkarnes i Stockholm rapporter utvisa, sändes af de under år 1908

kos dem anmälda fallen af alkoholsjukdomar, tillhopa 422, endast 224,

däraf 21 kvinnor, till sjukhus. Erinras må äfven, att dryckenskapen sannolikt

är en mer eller mindre medverkande orsak till ett stort antal sjukdomar,

hvilka ej upptagas under rubriken alkoholsjukdomar.

I fråga om sinnessjukdomarna innehåller Kungi. medicinalstyrelsens årsberättelse

för 1908, att af de 488 under året å statens anstalter för sinnessjuka

intagna männen kronisk alkoholism hos den sinnessjuke varit antaglig

orsak till sjukdomen i 48 fall (= 9,8 °/o):i:*; för kvinnor har egen

alkoholism endast i ett fåtal fall varit orsak till sinnessjukdom.

Enligt undersökningar af den danska kommissionen har af de under

årsperioden 1899—1903 å de danska sinnessjukanstalterna intagna egen

* I siffrorna för alcoholismus ingå de följande fallen af specifika alkoholsjukdomar; såsom

af tabellen framgår, hafva dock ej alla fallen af alcoholismus specificerats under någon af de följande

rubrikerna.

** Att märka är, att i de större städerna, där alkoholismen såsom orsak till sinnessjukdom är

eu faktor af mera framträdande art, en stor del af de sinnessjuka vårdas å kommunens egna

sjukhus.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

dryckenskap varit den antagliga hufvudorsaken eller medverkande orsaken

till sinnessjukdomen i 29 fio af fallen, då det gällt män, och i 6,3 /o i

fråga om kvinnor. _ .

Den danska kommissionen meddelar i sitt betänkande, att af själjmördarne

under år 1903 i Danmark, inalles 568 personer, med säkerhet

43,2 °/o utaf männen och 9,8 °/o af kvinnorna varit drinkare.

Degeneration. ’ Frågan om alkoholmissbruket såsom orsak till degeneration hos afkomman

är ett spörsmål, rörande hvilket många undersökningar gjorts,

och de olika forskarne hafva från sina undersökningar dragit mer eller

mindre bestämda slutsatser om verkningarna af föräldrarnas alkoholism

hos följande släktled. Sålunda framhålles, att drinkarens barn ofta äro

klent utvecklade både till kropp och själ, att de ej sällan blifva epileptiska

och idioter samt oftare än andra barn do i späda år;. att döttrar

i drinkar familj er ofta äro ofruktsamma och att deras foster ej sällan äro

ofullgångna eller döda vid födseln; samt att drinkarnes afkomlingar ofta

hemfalla till dryckenskap och brott. Huru stor del af dessa och liknande

företeelser, som bör läggas på ärftligheten i och för sig, torde dock

ej vara fullt utredt. Många andra faktorer äro nämligen härvid af betydelse.

Försumman- Det har redan framhållits, huru drinkaren gör förhållandena i hemmet

de af pläteroMl■ Qch bringar familjen i fattigdom. Därmed sammanhänger, att han

arnm'' i stället för att uppfostra sina barn till dugliga medborgare, förstör dem

genom sitt dåliga exempel och genom att införa dem i förhållanden, där

dryckenskap, råhet och osedlighet utgöra framträdande moment. Följden

blir, att sådana barn blifva försummade och vanartade samt ofta nog inkomma

på brottets bana. Ej sällan vänjas barnen i dylika hem redan vid

unga år att förtära rusdrycker, hvarigenom risken för dem att själfva

blifva drinkare ytterligare ökas.

Ur berättelsen öfver verksamheten vid statens uppfostringsanstalt

å Bona för år 1909 må här anföras, att anstaltens pastor gjort en

undersökning för åren 1905—1909 angående orsakerna till elevernas

brottslighet. Till anstalten hade under denna tid öfverlämnats tillsammans

165 elever. Hos dessa elevers föräldrar hade alkoholmissbruk konstaterats

i 33 fall = 20 °/o; i några af dessa fall hade eleven också själf missbrukat

alkohol. ,

I ett af en finsk kommitté under år 1905 afgifvet förslag angående

skyddsuppfostran förekommer en redogörelse för de uppgifter, som inkommit

i anledning af kommitténs förfrågan, i hvilken grad dryckenskap iakttagits

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

hos föräldrarna till vanvårdade och vanartade barn. Eesultatet häraf framgår

af följande tabell:

©C''

•-•»"ö Er

g ''ö <-

o* c 2"

S C <

9* ►c gir

=• ®3. Sf

2 ä §

sk 2.

S Sr

Landsförsamlingar ..................

1,527

237

15,5

0/

/o

2,216

89

4,0

%

1,375

82

6,0 %

Fabriksorter .........................

125

67

53,6

T>

152

54

35,5

no

'' 47

42,7 >

Förstäder ..............................

402

255

63,4

»

506

95

18,7

»

356

64

18,0 »

Städer...........:........................

135

63

46,7

1>

226

26

11,5

»

106

9

8,5 »

* »I dessa kolumner anförda siffror innefattas redan i de siffror, som utvisa fädernas och

mödrarnas förhållande till dryckenskapen, skildt för sig, och angifva blott de fall, då såväl modern

som fadern äro drinkare.»

Men ej blott i det egna hemmet verkar drinkaren fördärfbringande Dåligt exemgenom

sitt exempel, utan han ntöfvar ett dåligt inflytande på sin omgif-^ *allmänning

i allmänhet. Genom sitt förhärligande af rusdryckerna och förlöjligande

af den nyktre och ordentlige förmår han yngre eller lättledda personer

att deltaga i sina dryckeslag. Äfven häri ligger ett skäl att rikta

uppmärksamheten på dessa individer och inskrida mot dem.

En del af de här ofvan lämnade uppgifterna gifva anledning till au- AlJcoholmisstagande,

att alkoholism förefinnes äfven bland kvinnorna. Sålunda framgår

af tablån rörande fylleriförseelser i Sverige under åren 1899—1908, att i mnnmna‘

medeltal öfver 1,500 af dessa förseelser begåtts af kvinnor; för år 1908

uppgick summan till 1,840. Största delen häraf föll på Stockholm, som

under 10-årsperioden hade i medeltal omkring 1,100 fylleriförseelser af

kvinnor, och för år 1908 ej mindre än 1,404. Att det ej är fråga enbart

om tillfälligt berusade, visa uppgifter från polisdomstolen i Stockholm; kommittén

har i sådant afseende tillgängliga sitfror från år 1909, under

hvilket år i 1,326 fall kvinnor dömts till ansvar för fylleri; antalet dömda

uppgick dock till endast 543. Af detta sistnämnda antal hade 320 dömts.

eu gång, 100 två gånger, 38 tre gånger, 24 fyra gånger, 19 fem gånger,

10 sex gånger, 16 mellan sju och åtta gånger, 12 mellan tio och tjugo

gånger, 2 tjugutre gånger, 1 trettioåtta gånger och 1 femtiofyra gånger.

61 hade alltså dömts mer än fyra gånger och antagligen voro de flesta

af dessa kroniska alkoholister. — Uppgifterna från sjukhusen om dem, som

vårdats för alkoholism, upptager för år 1908 ej mindre än 167 kvinnor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Nykterhetssällskapen

och deras

verksamhet.

— Den ofvan aftryckta tabellen från Finland, i hvilket land förhållandena

torde vara tämligen jämförliga med våra, synes tyda på en rätt utbredd

dryckenskap bland kvinnor i fabriksorter och förstäder.

Frågan om alkoholismen hos kvinnorna synes hittills hafva varit föga

uppmärksammad hos oss. Xågra närmare uppgifter om dess utbredning

har kommittén ej kunnat anskaffa. Från kretsar, dår man sysslat med

hithörande spörsmål, har på förfrågan framhållits, att man haft ganska starka

känningar af alkoholismen både bland förmögna och obemedlade kvinnor;

de förra hade stundom sökt bot för sitt onda vid utländska sanatorier, men

för de obemedlade hade det ej gifvits några utvägar. Ett litet enskildt

sanatorium för kvinnor tinnes, men afgiften där är tämligen hög, sedan

någon tid har man arbetat på att få till stånd ett alkoholisthem lör kvinnor

och eu del penningar lära vara hopsamlade för ändamålet.

I eu del andra länder synes frågan om kvinnornas alkoholism spela

eu framträdande roll. Så är särskildt förhållandet i England, hvarest

man till och med i öfvervägande grad inriktat sina sträfvanden på att inskrida

mot kvinnornas alkoholism och fått till stånd ett afsevärdt antal

alkoholistanstalter för kvinnor.

b) Hittills vidtagna åtgärder mot alkoholmissbruket.

Sedan kommittén nu sökt angifva de olägenheter och faror af skilda

slag, som alkoholmissbruket för med sig, skall kommittén också gifva eu

kort framställning om de medel, som i vårt land hittills kommit till användning

i striden mot alkoholmissbruket.

I främsta rummet bör då nämnas den verksamhet, som utförts af

nykterhetssällskapen, bland Indika det äldsta är det år 1837 af Samuel

(Even, J. J. Berzelius med flere stiftade Svenska nykterhetssällskapet, som

särskildt under de första tio åren af sin tillvaro utöfvade en liflig verksamhet

genom att utgifva nykterhetsskrifter, utsända föreläsare och hålla nykterhetsmöten;

en af sällskapets mest nitiske ledamöter blef Peter "Wieselgren,

som främst bidrog till dess storartade utveckling. År 1848 hade sällskapet

öfver 100,000 medlemmar. Sällskapet, hvars namn är 1902 ändrats till

Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran, är nu ej längre tillgängligt

för frivilliga medlemmar, utan består af 50 ordinarie medlemmar

och ett antal korresponderande ledamöter. Den viktigaste delen af dess

verksamhet, så vidt den mera direkt berör nykterhetssaken, ligger numera

i utgifvandet af nykterhetsskrifter, men dessutom hållas föreläsningar för

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

skolungdomen ock de värnpliktige. Bland de öfriga i Sverige existerande

inkterketsorganisationerna må kär nämnas: 1) Goodtemplarorden, grundad

i Sverige år 1879 efter mönster af den i Nordamerikas Förenta stater år

1851 stiftade Tndependent order of Good Templars ock utgörande en del

af den internationella goodtemplar sammanslutningen; den räknar 227,261

medlemmar, 2) Nationcilgoodtemplarorden, eu år 1888 ur goodtemplarorden

utkruten organisation, med 43,899 medlemmar; 3) Nykterketsorden Verdandi,

utbruten ur goodtemplarorden år 1896, medlemsantal 23,619; 4) Templarorden,

införd från Amerika år 1884 samt likasom 2) ock 3) lmfvudsakligeu

oiganiseiad efter mönster af goodtemplarorden, med 57,308 medlemmar; 5)

Sveriges Blåbandsfdrefling, grundad år 1886, med 104,905 medlemmar; 6)Sveriges

studerande ungdoms helnykterhets förbund, grundadt år 1896 ock numera i

sig upptagande äfven det år 1888 bildade studenternas kelnykterhetssällskap,

med 10,889 medlemmar; 7) Hvita bandet, en år 1900 bildad afdelning af

A ärldens kvinnors nykterhetsförbund, med 6,243 medlemmar. — Utom

dessa finnas en del lokala sammanslutningar samt föreningar inom särskilda

fack, såsom järnvägsmännens, lärarnes in. fl. — Uppgifterna om medlemsantal

afse årsskiftet 1909—1910. Samtliga nykterhetsorganisationer

kade vid nämnda tid i rundt tal en kalf million medlemmar, däraf omkring

en femtedel tillkörde de s. k. ungdomsafdelningarna.

Af huru stor vikt dessa organisationers verksamhet varit för bekämpande

af dryckesseden i allmänhet, torde ej behöfva vidare utvecklas. Det

är klart, att de med den stora skara af medlemmar, som de räkna inom

sig, det stora antal afdelningar, i hvilka de arbeta, de många möten,

enskilda ock offentliga, som de hålla, skola utöfva ett väsentligt inflytande

i denna riktning. Under tidigare perioder af nykterhetssällskapens verksamhet

synes man kafva lagt särskild vikt vid ett personligt arbete att

upprätta drinkare. Naturligtvis verka sällskapen allt fortfarande äfven i

denna riktning, ehuru nykterhetsrörelsen nu för tiden mera inriktar sig

pa en allmän upplysningsverksamhet ock särskildt söker väcka ungdomens

intresse för absolutismen. En betydande föreläsningsrörelse kar utbildat

sig; man håller studiekurser ock kringsänder vandringsbibliotek. Centralförbundet

för nykterhetsundervisning, som består af delegerade från de

stol re nykterhetssällskapen, anordnar populärvetenskapliga föreläsningar i

alkoholfrågan ock närliggande ämnen i syfte bland annat att bibringa

lärarekåren kunskaper i alkoholfrågan.

Numera bidrager staten till de med nykterhetssällskapens verksamhet Statens Uförenade

kostnader med ej obetydliga belopp, ktilka för närvarande utgå^XSe?”

samheten.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

af de medel, som enligt Kungl. förordningen om försäljning af brännvin

den 9 juni 1905 afsättas till främjande af nykterhet och motarbetande af

dryckenskapens följder: en hundradel af samtliga afgifter för detaljhandeln

med brännvin och af nettovinsten på de därmed sysslande bolagens rörelse.

Kiksdagen 1910 beviljade sålunda af de medel, som komme att afsättas

under åren 1910 och 1911, tillhopa 35,000 kronor för de ofvannämnda 7

nykterhetssällskapens studieverksamhet och Centralförbundets för nykterhetsundervisning

verksamhet under år 1911 samt dessutom: till Svenska

sällskapet för nykterhet och folkuppfostran 8,000 kronor, till järnvägsmännens

helnykterhetsförbund 2,000 kronor och till Sveriges lärares nykterhetsförbund

3,000 kronor, för deras verksamhet under år 1911.

Vidare beviljades till främjande af Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamlings

upplysningsbyrås verksamhet under samma år 8,000 kronor

samt till anordnande under år 1911 af kurser i alkohologi och hälsolära

58,000 kronor. Understöd beviljades dessutom för utgifvande af nykterhetstidskrifterna

Mimer och Tirfing med tillsammans 3,500 kronor samt till

uppehållande af internationella byråns för alkoholismens bekämpande verksamhet

750 kronor. Sammanlagdt beviljades alltså 118,250 kronor.

Bidrag från Ett stort antal kommuner lämna numera också bidrag till nykterhets
Äom»»Mierna.

säiigkapens verksamhet, somliga med rätt afsevärda belopp. Dessa understöd

lämnas än i form af bidrag till lokalhyra, än för upplysningsverksamhet,

än för andra mer eller mindre bestämdt angifna syften.

Undervisning Undervisning i nykterhetsfrågan ingår numera i skolundervisningen

i. skolorna. ^ olika stadier. I den för undervisningen i folkskolor och småskolor

uppgjorda normalplanen, af Kungl. Maj:t godkänd den 7 december 1900,

heter det, att vid redogörelsen för människokroppen skall lämnas undervisning

om de rusgifvande och narkotiska ämnenas natur och verkningar.

Det åskådningsmaterial, som tillhandahålles folkskolorna, afser

särskild! att visa verkningarna å människans inre organ vid större missbruk

af alkohol. — Gällande stadga för de allmänna läroverken föreskrifver

också undervisning om rusdryckernas natur och verkningar. I

undervisningsplanen för realskolan (se Kungl. kungörelsen den 2 mars

1906) utvecklas detta under de metodiska anvisningarna för undervisning

i naturlära, hvarest det heter: »Vid behandlingen af alkoholhaltiga dryckers

inverkan på människokroppen skall framställningen stödja sig på väl bestyrkta

fäkta. Följande synpunkter för ämnets behandling kunna exempelvis omnämnas:

alkoholen som näringsämne; alkoholens inflytande på kroppstemperaturen

och våra subjektiva värmeförnimmelser; alkoholens inflytande på hjärnans

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

verksamhet och arbetsförmågan; alkoholismens inflytande på de olika organen

och deras funktioner; alkoholförbrukningens sammanhang med dödlighet,

brott och olycksfall; alkoholmissbrukets följder i ekonomiskt afseende,

äfvensom dess följder i fysiskt och intellektuellt afseende för kommande

släktled.» I undervisningsplanen för gymnasiet hänvisas till denna föreskrift.

Gällande förordning rörande försäljning af brännvin har jämte bRestriktiv lagskattningssyftet

äfven till uppgift att ordna handeln med brännvin, så att stlftnmg''

alkoholmissbruk förekommes. Denna uppgift hade redan den förordning

angående villkoren för försäljning af brännvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker, som utfärdades den 18 januari 1855 samtidigt

med den förordning angående villkoren för brännvinstillverkning, som

gjorde slut på husbehof sbränningen. I senare förordningar har denna uppgift

blifvit vidare framhållen och utvecklad. Enligt nu gällande förordning

af den 9 juni 1905 skall försäljningen af brännvin, med visst undantag

för utskänkningsrätt inom socken å landet, utöfva s af särskildt inom kommunen

för ändamålet bildadt bolag; det angifves uttryckligen, att sådant

bolag skall hafva till ändamål »att i sedlighetens intresse ordna och handhafva

detaljhandeln med brännvin». Och äfven i öfrigt innehåller författningen.

bestämmelser, som afse att förekomma missbruk, så t. ex. föreskriften

om lokal, om tid för öppenhållande samt om förbud att sälja brännvin

till rusig person och till minderårig. Utan tvifvel hafva dessa restriktiva

bestämmelser för handeln med alkoholhaltiga drycker spelat en ej ringa

roll vid dryckenskapens motarbetande.

Af särskildt intresse äro de försök, som brännvinsförsäljningsbolageu i

några kommuner gjort för att hindra såsom drinkare kända personer att

skaffa sig brännvin på bolagets lokaler. Så vidt kommittén liar sig bekant,

hafva dylika åtgärder vidtagits i städerna Härnösand, Uppsala och Yadstena

samt i Ljungby och Sollefteå köpingar. Åtgärden består däruti, att vederbörande

bolag gifvit föreståndarne å deras utminuterings- och utskänkningsställen

föreskrift att icke försälja brännvin och därtill hänförliga drycker

till såsom drinkare kända personer. I Uppsala har föreskriften den lydelse att

person, som af rådstufvurätten därstädes två gånger med kortare mellantid

än sex månader blifvit bötfälld för fylleri, icke får tillträde till bolagets

lokaler under ett år från det han sist bötfälldes; polismästaren lämnar bolaget

erforderliga upplysningar om dessa personer. Förbudet i dessa kommuner

synes i allmänhet hafva kunnat fullt effektivt upprätthållas å utskänkningsställena,

men på utminuteringsställen lyckas dessa personer ej sällan

genom andra förskaffa sig den önskade varan; man har ifrågasatt straff
6
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

bestämmelser för att kunna ingripa mot ett sådant anskaffande. I hvarje fall

betecknas förbund såtgärden såsom ett framsteg och det uppgifves, att en och

annan af de uteslutna blifvit absolutist samt att flera af dem blifvit bättre.

För handeln med vin och Öl gälla äfven restriktiva bestämmelser, till

en del desamma som ifråga om handeln med brännvin.

Andra all- Till motarbetandet af alkoholmissbruk syfta också en rad af åtmännadtaär-

, , , p t., toto

der.'' garder, som dock närmast hafva andra ändamål, såsom anordnande åt

bättre bostäder, inrättande af läsesalar och bibliotek, anordnande af matservering

utan sammanhang med utskänkning af alkoholhaltiga drycker

m. fl. Vanligen är det enskilda föreningar eller personer, som vidtagit

dylika anordningar, stundom med stöd af kommunerna.

Åtgärder mot j)e nu nämnda åtgärderna hafva en mera allmän omfattning och åsyfta

uppträder°öf-i främsta rummet eu förebyggande verksamhet, ehuru de naturligen också

nerlastad å utöfva! inverkan på den enskilde till alkoholmissbruk hemfallne individen.

allmän plats T , , „, ..

m. m. f fråga om de mera direkta atgarderna mot drinkare markas först

och främst föreskrifterna rörande omhändertagande af personer, som visa

sig öfverlastade å allmän plats, och deras lagförande. Enligt 18 kap. 15 §

strafflagen straffas den med böter, högst 50 kronor, som öfverlastar sig af

starka drycker så, att af hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen

märkas kan, det han drucken är, och som i sådant tillstånd träffas å

allmänt ställe. Med allmänt ställe afses (enligt 11 kap. 15 § strafflagen) väg,

gata, torg eller annan plats, som är upplåten för allmän samfärdsel eller

eljest allmänneligen befares, eller där allmän marknad eller auktion hålles, vidare

järnvägståg, passagerarfartyg eller annat dylikt fortskaffningsmedel, som

är för allmänheten tillgängligt, eller rum, där offentligt föredrag hålles

eller offentlig föreställning pågår, eller där inåt eller dryck tillhandahålles

allmänheten till förtäring eller eljest varor hållas till salu för allmänheten,

eller annat ställe, som, mot eller utan afgift, är för allmänheten upplåtet.

Stadgandena om straff för fylleri funnos förut i Kungl. förordningen

emot fylleri och dryckenskap af den 16 november 1841. l)å denna förordning

i vissa delar ännu gäller och i flera hänseenden är af intresse

för förevarande ämne, har kommittén ansett lämpligt att här något redogöra

för densamma. Straffet för fylleri var bestämdt till tre rdr 16 sk. för

hvarje gång tilltal skedde. Dömdes någon fjärde gången till ansvar för

fylleri, skulle han jämväl förklaras »oberättigad att deltaga i val eller väljas

till sådana förrättningar, som innefatta medborgerligt förtroende». Dubbla

böter stadgades för fylleri inför Ivungl. Maj:ts befallningshafvande eller

domstol, vid allmänna sammankomster, läsförhör, stämmor, auktioner, mark
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

nåder, skjutsningar eller skallgångar. Den som trugade eller förledde

annan att förtära starka drycker, så att han deraf blef öfverlastad, fick

sjelf vidkännas samma bötespåföljd som för fylleri. Minderårig, som öfverlastade

sig af starka drycker, skulle agas, och den, som förledt honom till

öfverflödig förtäring, gjorde sig förfallen till dubbla fylleriböter. Vidare

stadgades straff för prästmans och annan tjänstemans fylleri. Om någon

förtärde starka drycker så omättligt, att han dog däraf, skulle han begrafvas

i tysthet. Samtliga dessa stadganden äro upphäfda genom strafflagen,

lagen om straff för ämbetsbrott af präst, strafflagen för krigsmakten och

lagen om jordfästning. — I 7 § af förordningen återfinnes den delvis ännu

gällande bestämmelsen rörande omhändertagande af berusade: »Hvar och

eu, som af starka drycker öfverlastad träffas på väg eller gata, må, när

dess behöriga vårdande icke annorledes låter sig verkställa, förvaras i häkte,

till dess han återvunnit sina sinnens bruk. Gör han å förenämnda eller

andra allmänna ställen, såsom värdshus, näringsställen och krogar, i fylleri

oljud, eller förnärmar andras fred och säkerhet, skall han ovillkorligen i

häkte inmanas; dock bör han, sedan lian åter blifvit nykter, på fri fot

ställas, därest ej sådant brott är begånget, hvarför han efter lag i fängelse

hållas må.» Är någon öfverlastad vid de ofvannämnda förrättningarna

inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande m. fl. myndigheter, har förrättningsmannen

befogenhet att genast afvisa den druckne eller, där omständigheterna

sådant fordra, förfara med honom enligt 7 §. Vidare

uttalas, att om någon begår brott i fylleri, hvarhelst det ock sker, hans tillstånd

ej må lända honom till ursäkt, utan skall han jämte straff för fylleri,

vara underkastad alla de påföljder, som lag och författningar föreskrifva,

dock att böter för fylleri icke skulle äga rum »för den, som för

annat brott gjort sig till högsta kroppsplikt skyldig». — I en annan paragraf

heter det: »Om på sådant ställe, där brännvin eller andra starka

drycker försäljas, någon finnes i den mån öfverlastad, att han synbarligen

icke, utan våda för sig själf eller andra, kan lämnas utan tillsyn och biträde,

vare värd skyldig att honom vårda, till dess det rusiga tillståndet

upphört»; påföljden för värdens uraktlåtenhet var, i händelse af inträffad

skada, böter samt eventuellt förlust af näringsrättigheten.

Af den å sid. 31 lämnade redogörelse för antalet af dem, som dömts

till ansvar för fylleriförseelser, framgår i huru hög grad bötesstraffet användes

för att påverka fyllerister. Det är emellertid en sedan länge erkänd

sak, att bötesstraffet i detta fall är af ringa värde. De första gångerna

kan det möjligen inverka på en person, så att han därefter håller

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

påverkan i

fängelser och

tvångsarbetsanstalter.

eig nykter en tid. Men sedan kan blifvit dömd upprepade gånger och

särskilt sedan det kommit därhän, att han, i stället för att betala böterna,

aftjänar dem med fängelse, torde åtal för fylleriet och dess bestraffande vara

till föga gagn. Ofta nog är det då fråga om personer, som redan äro

vanedrinkare. Såsom ofvan framhållits, torde det i hufvudsak vara de

lägre bötesbeloppen som betalas, under det att de högre belopp, som bruka

ådömas vid upprepade fylleriförseelser, vanligen aftjänas med fängelse..

I detta sammanhang är af intresse att erinra om hvad dåvarande chefen

för Ivungl. fångvårdsstyrelsen generaldirektören S. Wieselgren anförde

i riksdagens första kammare, då frågan om internering af alkoholister

förekom till behandling den 29 mars 1905. lian hänvisade därvid till

fylleristatistiken från storstäderna, enligt hvilken en och samma person

under samma år kunde dömas för fylleri mer än 30 gånger, och fortsatte

därefter: »Nog är det en gränslös fåvitskhet att behandla alko
holister

på detta sätt, och Indika oerhörda kostnader ådrages icke staten

genom strafflagens bestämmelser i afseende å fyllerimål! Huru går »straffet»

till? De komma in förslöade och uttärda, tillbringa några dagar i fängelset

för att undergå sitt förvandlingsstraff, äta, dricka och rekreera sig;

fångvårdsstyrelsen kan icke utan att gripa in i lagens bestämmelser ens

sätta dem på sämre kost än dem, hvilka sitta inne under åratal. Emellertid

få de njuta sina bestraffningsdagar, om ansas på allt sätt och gå ut för

att börja på nytt. Om man beräknar statens kostnader för detta asyltvång,

tror jag, att penningarna vore bättre använda, ifall de användes

på nu föreslagen asylbehandling.»

Att talaren hade goda skäl för sitt yttrande framgår, hvad Stockholm

vidkommer, af den ofvan, sid. 32, intagna tabellen, enligt hvilken

under år 1909 ej mindre än 254 personer dömts till ansvar för fylleri

sex gånger eller mera, 383 fem gånger och därutöfver, 611 fyra gånger

eller mer samt 1,081 tre gånger och därutöfver. Tre personer hade under

året dömts mer än 30 gånger och af dem en (en kvinna) 54 gånger.

Såsom ofvan framhållits, är dryckenskap i stor utsträckning orsak

till brott och i samband med aftjänandet af straff för brottet utöfvas naturligen

eu viss påverkan i nykterhetshänseende å de till frihetsstraff dömda

drinkarne, dels genom den tvungna afhållsamketen i fängelset, dels genom

den upplysningsverksamhet, som bedrifves af fångvårdens funktionärer.

Dessa fördelar motverkas dock ofta däraf, att det innestängda lifvet i

fängelserna har en mindre gynnsam inverkan på drinkarens redan förut

försvagade kropp; och när han kommer ut, är han därför trots goda före
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

satser och den tvungna afvänjningen från alkohol, som ägt rum i fängelset,

dåligt rustad att motstå frestelserna.

Bättre ställer det sig i viss mån för dem, som för lösdrifveri

dömts till tvångsarbete, enär arbetet då ofta förrättas ute i fria luften och

vistelsen vid anstalten därför kan förutsättas utöfva ett gynnsammare inflytande.

Tvångsarbetsanstalterna torde ock hafva förutsättningar att kunna

fylla en viss uppgift ifråga om drinkares förbättrande, därest vissa ändringar

genomföras. Här är ej platsen att ingå på denna fråga, utan må allenast

erinras om de under år 1909 vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö gjorda

förändringarna, hvarigenom möjlighet beredts att sysselsätta en stor del af

tvångsarbetarne med jordbruksarbete.

Straff för fylleriförseelser och för brott, som begåtts under rusets

inverkan, hafva emellertid ej uteslutande afseende å dem, som kunna betecknas

som vanedrinkare. En stor del af dem, som på detta sätt blifva

föremål för åtgärder, hafva endast tillfälligtvis berusat sig och under rusets

inverkan uppträdt på ett störande sätt eller begått brott. Het ligger

utom kommitténs uppgift att behandla den delen af alkoholspörsmålet.

I en del fall, då drinkaren begått brott, blir han emellertid ej dömd^?®5''*^’ moi

** drmlcCLVd SOm

till straff; hans gärning förklaras ej sällan strafflös på grund af bestäm- fregatt brott,

melserna i 5 kap. 5 § strafflagen.* Enligt Ivungl. brefvet den 9 mars men förkla1826

har domstolen för sådant fall ej att gifva någon vidare föreskrift™ sr °- om hans framtida vårdande än att till vederbörande öfverlämnas att taga

vård om honom, så att han ej må blifva vådlig för allmänna säkerheten.

Med vederbörande afses här Ivungl. Maj: t befallningshafvande; och den

åtgärd, som denna myndighet har att vidtaga, är för närvarande att, där

så finnes nödigt, foga anstalt om att personen i fråga intages å sinnessjukanstalt.

För att ett intagande å dylik anstalt skall kunna äga rum, fordras

emellertid, att personens sinnestillstånd vid tiden för intagandet är

sådant, att läkare enligt bestämmelserna i Ivungl. stadgan angående sinnessjuka

den 14 juni 1901 kan intyga, att personen är sinnessjuk.

Många af de fall, då sinnessjukdom är beroende på dryckenskap, äro

emellertid af kort varaktighet, och därför inträffar det ej sällan, att den,

som begått ett brott under en af dryckenskap förorsakad sinnessjukdom,

redan före brottmålets afgörande är så återställd, att läkaren ej vidare kan

intyga, att han lider af sinnessjukdom. Följaktligen måste en sådan person,

* »Garning, som begås af den, som är afvita, eller hvilken förståndets bruk, genom sjukdom

eller ålderdomssvaghet, är beröfvadt, vare strafflös.

Har någon, utan egen skuld, råkat i sådan sinnesförvirring, att han ej till sig visste; vare

ock gärning, den han i det medvetslösa tillstånd föröfvar, strafflös.»

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Behandling

sinnessjuk
anstalter.

när domstolen förklarat honom ej kunna fällas, utsläppas från fängelset,

utan att man kan vidtaga några vidare åtgärder mot honom. Ett sådant

frigifvande utan någon mera ingripande behandling medför emellertid en

stor fara, ty då personen kommer ut, börjar han i de flesta fall åter att

hängifva sig åt alkoholmissbruk med det resultat, att han förr eller senare

ånyo blir sinnessjuk och därmed farlig för den allmänna säkerheten.

Förutom i de fall, då sinnessjukdom i egentlig mening föreligger, kan

det också förekomma, att en drinkare med stöd af 5 kap. 5 § strafflagen

förklaras strafflös för begånget brott på grund af vissa andra förhållanden,

som stå i samband med hans dryckenskap, såsom då han lider af dipsomani

(= periodiskt uppträdande af rusdrycksbegäret) eller företer s. k. patologisk

alkoholreaktion (d. v. s. är särskildt känslig för alkoholens påverkan, så

att han reagerar dels redan för små mängder, dels, och framför allt, på

ett särskildt sätt, tagande sig uttryck i vettlös våldsamhet och omtöckning

med efterföljande temporär minnesförlust). I dylika fall finnes under nuvarande

förhållanden icke heller någon utväg att få en sådan samhällsvådlig

person intagen å vårdanstalt.

Där dryckenskapen föranledt sinnessjukdom, har vård härför lämnats

å sinnessjukanstalterna eller upptagningsanstalterna för sinnessjuka vid de

allmänna sjukhusen. Äfven om man å dessa i vissa afseenden är rustad

att behandla ej blott sinnessjukdomen utan äfven den alkoholism, som ligger

bakom, bär tillfälle därtill i många fall saknats på grund af trängseln

på dessa anstalter. Så snart den akuta sinnessjukdomen försvunnit, har

alkoholisten måst utskrifvas för att lämna plats åt andra. För öfrigt har

någon rätt till kvar hållande ej existerat, sedan sinnessjukdomens akuta

utbrott gått öfver. Ett synnerligen belysande uttryck för ifrågavarande

förhållande finnes i Stockholms stads hälsovårdsnämnds berättelse för år

1907, där ur årsberättelsen för stadens provisoriska sinnessjukanstalter

meddelas följande:

»Antalet fall af förgiftningspsykoser har bland de å mansafdelningen

under året intagna varit ganska betydande, 29 (=21 °/o). Samtliga dessa

fall ha utgjorts af specifika alkoholpsykoser, i öfvervägande flertal akuta

former (oftast alkoholkallucinos, i några fall delirium tremens af mera protraheradt

förlopp), endast i 2 fall kroniska former (i båda fallen s. k.

Korsakows psykos, som i det ena fallet utvecklat sig ur ett initialt delirium

tremens). Åtskilliga bland dessa för alkoholpsykos vårdade äro djupt

degenererade individer, som utskrifna genast hemfalla åt hejdlöst superi

och äro fullständigt oförmögna att taga vård om sig själfva och att på

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

hederligt sätt förvärfva sitt uppehälle. 1 regel ha dessa arbetsskygga individer

varit dömda till tvångsarbete (ofta upprepade gånger) samt straffade

för brott, vanligen stölder, misshandel eller våld mot polis. Eu dylik under

år 1907 vårdad individ hade 1 gång varit straffad för sedlighetsbrott, 4

gånger för stöld, 2 gånger ådömd tvångsarbete. En annan, n:r 36 W.,

af samma kategori har flera gånger varit straffad för våld och stölder samt

sex gånger varit dömd till tvångsarbete. Under vistelsen å sjukhus försvinna

i regel hos dessa kroniska alkoholister symtomen af akut sinnessjukdom

ganska snart, och patienterna ifråga äro därefter nästan utan

undantag beskedliga, lätthandterliga samt både arbetsvilliga och arbetsdugliga

individer, så länge de vistas på sjukhuset. Emellertid äro åtskilliga,

för att icke säga flertalet af dem, då de i okontrollerad frihet få röra sig

ute i samhället, åtminstone potentiellt samhällsvådliga. Att somliga äro

påtagligen och uppenbarligen samhällsvådliga, framgår af deras kriminella

meritlistor. Då ifrågavarande individer efter de akuta sjukdomsyttringarnas

försvinnande ej längre äro i psykiatrisk bemärkelse sinnessjuka —

åtminstone enligt den fattning man f. n. oftast ger åt begreppet sinnessjukdom

— kunna de icke mot sin vilja kvarhållas på sjukhuset, utan

måste utskrifvas. Då det ifråga om åtskilliga af dessa individer med en

till visshet gränsande sannolikhet kan förutses, att de inom längre eller

kortare tid komma att begå brottsliga handlingar, befinner sig den läkare,

som har att företaga utskrifningen af en dylik patient, i samma läge som

en fängelsedirektör, hvilken måste frigifva en fånge, som aftjänt sitt straff,

äfven om han med säkerhet vet, att denne omedelbart kommer att begå

nya brott. Skillnaden är emellertid den, att, under det fängelsedirektören

är skyddad för allt ansvar härför genom lagens formella bud, som i detta

afseende icke kunna misstolkas, läkaren däremot alltid riskerar att i ett

dylikt fall bli gjord ansvarig, åtminstone inför den offentliga meningen,

och beskylld för oförsiktighet eller misstag, äfven om intetdera föreligger,

utan endast ett noggrant uppfyllande af gällande lagliga bestämmelser och

Ofvanstående i största korthet relaterade data angående de kroniska

alkoholisternas relationer till Stockholms stads upptagningsanstalt för sinnessjuka,

torde i någon mån bidraga att belysa det skyddslösa läge, i hvilket

samhället f. n. befinner sig gentemot dessa degenererade kroniska alkoholister,

hvilkas fria och ogenerade uppträdande ute i samhället är till

beständig skada för ordning och sedlighet samt till betydande fara för den

allmänna säkerheten.»

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

För att i någon mån befria sinnessjukhusen så väl som andra sjukvårdsanstalter

från de besvärliga deliranterna, bar Stockholms stad numera

inrättat en särskild delirantafdelning vid Katarina sjukhus.

Behandling i A de vanliga sjukhusen vårdas, enligt hvad de ofvan (sid. 34)

vcmhga sjuk- angifna siffrorna utvisa, årligen ett stort antal patienter för sjukdomar,

som hafva sin grund i alkoholmissbruk. Äfven här gäller det, att någon

mera ingående behandling af alkoholismen, som är den innersta orsaken

till den sjukdomsföreteelse, hvilken föranledt patientens intagande, ej kan

förekomma. Man behandlar de akuta sjukdomsyttringar, som det närmast

gäller, i ett stort antal fall delirium tremens, men så snart dessa yttringar

försvunnit och tillståndet förbättrats, utskrifves patienten, ofta kanske efter

några dagar, och fortsätter i allmänhet med alkoholmissbruket. De vanliga

sjukhusen hafva hvarken utrymme eller anordningar i öfrigt för att behålla

sådana patienter längre. Något annorlunda ställa sig förhållandena vid

fattigvårdsanstalternas sjukafdelningar, men ej heller där har man alltid

möjlighet att gifva dem lämplig sysselsättning; och därtill kommer här såsom

eljest saknaden af rätt att kvarliålla dem, hvilket gör att man har att

räkna med samma kretsgång, som ofvan nämnts i fråga om sinnessjukhusen.

Åtgärder Öfver sådana personer, som åtnjuta fattigvård för sig själfva eller

Beträffande för minderåriga barn eller hustru, — och bland dem tinnes ett stort antal

åtnjuta’fat- drinkare — har fattigvårdsstyrelsen under vissa förhållanden målsmanstigvdrd.

och husbonderätt. Med stöd af denna rätt borde, synes det, fattigvårdsstyrelsen

kunna utöfva inflytande på en del drinkare, särskild! när

de äro intagna på fattigvårdsanstalterna. Erfarenheten visar emellertid,

att något större bruk ej gjorts eller kunnat göras af denna rätt. Yäl

existera på anstalterna förbud emot införande af rusdrycker, men då det

fria utgåendet ej kan i nämnvärd grad förhindras, bereda de intagna sig tillfälle

att utom anstalten skaffa sig rusdrycker. Användes permissionsförbud eller

vidtagas eljest kraftigare åtgärder mot de intagna, aflägsna de sig under

förklaring, att de ej behöfva fattigvård utan skola reda sig själfva; och

fattigvårdens funktionärer få finna sig häri, ehuru de af erfarenhet nogsamt

veta, att drinkaren efter helt kort tid återkommer, förstörd af nya

alkoholutsväfningar, och att fattigvården då är tvungen att ånyo börja

arbetet på hans återställande. I de fall då dessa individer visa tredska, själfsvåld,

oordentlighet eller sturskhet och ej rätta sig efter meddelad varning, kunna

de väl enligt fattigvårdsförordningens bestämmelser dömas till tvångsarbete,

men ofta nog äro dessa personer icke arbetsföra — åtminstone behöfva

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

de en tids vård och afhållsamhet från spritdrycker för att blifva i någon

mån arbetsföra — och vid sådant förhållande linnes ej heller möjlighet att

döma dem till tvångsarbete; en tids minskning i kosthållet är då den enda

påföljden för dem, men den åtgärden anses vara af ringa betydelse. Äfven

om det gäller fall, då fattigvårdsstyrelsen kan förskaffa sig handräckning

för att inställa lata och liknöjda familjeförsörjare å anstalten, torde detta

ej hjälpa, enär densamma ej har utvägar nog att kunna i disciplin väg efterhålla

de besvärligaste af dem, som intagits. Fattigvårdsstyrelsen låter

dem därför ofta gå sin väg från anstalten.

Yissa kommuner mottaga i sina arbetsinrättningar äfven eu del personer,

som ej kunna genom arbete försörja sig på egen hand och Indika

af sådan anledning själfva begära inträde där0''. Ifråga om dessa personer

gäller också, att de till största antalet äro alkoholister. Då de emellertid

söka sig ut från anstalten, så snart deras längtan efter den fullständiga

friheten blir för stark, kan man ej tänka på eu kraftigare påverkan

med hänsyn till deras alkoholism.

I detta sammanhang må äfven erinras om stadgandet i 19 kap. 4 § Omytidighetsärfdabalken:

»Är någon för vanvett, slöseri eller andra orsaker ur stånd förklarin9- att vårda gods sitt, varde under förmyndare ställd». Detta lagrum gifver

alltså möjlighet att få eu drinkare ställd under förmyndare, men häraf

följer ej otvetydigt, att förmyndaren har rätt att insätta den på grund

af dryckenskap omyndigförklarade i eu alkoholistanstalt. Åsikterna hos

oss torde snarare gå i den riktning, att en sådan rätt ej förefinnes, och

våra nuvarande alkoholisthem emottaga till behandling endast sådana alkoholister,

som själfva undertecknat ansökning om intagande; för en omyndig

fordras därjämte samtycke af förmyndaren. Orsaken till alkoholisthemmens

praxis härvidlag synes i främsta rummet vara de gynnsammare

utsikter till botande, som anses förefinnas vid ett frivilligt ingående; dock

framhålles äfven, att hemmen ej anse sig äga rätt att kvarhålla någon mot

hans egen vilja. Under sådana förhållanden är det klart, att stadgandet

i 19 kap. 4 § ärfdabalken ej haft någon betydelse i förevarande afseende.

) Jfr reglemente för Stockholms stads arbetsinrättning: *A arbetsinrättningen niå intagas

‘ ; ~ ,2-''0) nödställda, Stockholms fattigvårdssamhälle tillhörande personer, hvilka saknande

stadigt hemvist, åstunda att såsom hjon å inrättningen varda inskrifna eller hvilka, efter det de

blifvit å försörjningsinrättningen intagna, af denna inrättnings styrelse pröfvas böra till arbetsinrättningen

öfverflyttas».

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

III. Alkoholistanstalter för vård af frivilligt ingående personer.

Historik. Utom de förut omnämnda åtgärderna till motarbetande af alkoholmiss
bruket

har man sedan lång tid tillbaka försökt inverka på drinkare genom

att behandla dem i särskilda anstalter, dit de frivilligt ingått och där

man vidtagit för ändamålet lämpade anordningar. Såsom den äldsta af

dessa anstalter betecknas en ännu existerande anstalt vid Lintorf i Khenprovinsen,

öppnad år 1851; från början var den dock ej uteslutande afsedd

för mottagande af drinkare. Under de två senaste årtiondena hafva

alkoholistanstalterna hastigt tillväxt i antal, särskildt i Tyskland, där man

1908 räknade ett 50-tal dylika. Äfven i England tinnes ett stort antal

sådana anstalter; enligt en för kommittén tillgänglig förteckning omkring

40. Ett flertal alkoholistanstalter finnas också i Danmark och Schweiz.

I Sverige hafva vi för närvarande 4 dylika i verksamhet och en femte

torde snart öppnas.

Äfven i Nordamerikas Förenta stater räknar man alkoholistanstalternas

tillkomst från 1850-talet. Tanken på inrättandet af särskilda anstalter

för behandling af drinkare synes där hafva uppstått ur nykterhetsföreningarnas

allmänna sträfvan att afhålla sina medlemmar från bruket af

rusdrycker. Man kom till insikt om, att det kräfdes en i högsta måtto

gynnsam omgifning för att medlemmar, som tidigare varit hemfallna åt

dryckenskap, icke skulle återfalla, och föreningarna började därför anordna

särskilda bostäder och lämplig vård åt sådana medlemmar, som särskildt voro i

behof häraf, innan de ännu öfvervunnit dryckenskapsbegäret. Det var i

synnerhet en förening i Boston, som sökte drifva arbetet i denna riktning,

och verksamheten vann så stor framgång, att staten Massachusetts

sanktionerade densamma år 1857. Sedermera hafva flera anstalter för

botande af drinkare uppstått i Förenta staterna, men många af dem hafva

snart åter upphört.

Organisation Anstalter af det slag, hvarom här är fråga, äro vanligen upprättade af nykm.

m. terhetsorganisationer, religiösa föreningar eller särskilda för ändamålet bildade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

stiftelser; någon gång dock äfven af enskilda personer. Kostnaderna för anstalternas

verksamhet hafva till eu del bestridts med de afgifter, som patienterna

haft att erlägga. I de flesta fall hafva dessa ej räckt till, utan frivilliga

gåfvor måst anlitas, där ej donationer för ändamålet funnits att

tillgå. Någon gång synes kommunalt understöd hafva förekommit. I vissa

fall har staten bidragit till dessa anstalters verksamhet; så har särskildt

varit förhållandet i de skandinaviska länderna. I Schweiz hafva kantonerna

för bekämpande af alkoholmissbruket haft att tillgå den s. k. alkoholprocenten,

och denna har i somliga kantoner användts för att betala någon del af

kostnaden för vården af alkoholister från kantonen. I Tyskland hafva

under de senare åren Landesversicherungs-anstalterna visat ett alltjämt

stigande intresse för vården af alkoholister och gifvit ersättning åt sjuka

alkoholister i den form, att de betalt deras vistelse å alkoholistanstalter

samt i vissa fall under tiden äfven lämnat bidrag till alkoholistens familj.

\ issa anstalter i västra Tyskland hafva sina platser till stor del upptagna

af dessa från Landesversicherungs-anstalterna ditsända patienter.

Från början bedrefs arbetet i dessa enskilda anstalter hufvudsak- Grunddragen

ligen ur religiös och nykterhets-reformatorisk synpunkt; så småningom* d°™leverk''

började emellertid äfven medicinska synpunkter vinna insteg. Ledande samie''

grundsatser torde nu i de flesta anstalter vara: 1) botande af akuta

sjukdomstillstånd, 2) fullständigt afvänjande från bruket af alla alkoholhaltiga

drycker, 3) stärkande af de försvagade kroppskrafterna genom

lämpligt arbete och

liga kraft. I den ena anstalten torde eu, i den andra eu annan af dessa

synpunkter intaga hufvudmomentet i behandlingen, beroende på andan i

den förening, som fått anstalten till stånd.

Hvad resultatet af dessa enskilda anstalters verksamhet vidkommer, Resultat af

har man olika siffror från olika anstalter. Olikheten härvid beror ej blott verksamhepå

de faktiska resultaten, utan hänger äfven tillsammans med att olika

principer följas såväl vid intagandet — en del mottaga endast alkoholister

i ett tämligen tidigt stadium — som vid uppgörandet af statistiken.

I allmänhet räknar man med, att omkring en tredjedel blifvit botade,

hvarmed vanligen afses, att de någon längre tid, efter det de lämnat

anstalten, afhållit sig från allt bruk af rusdrycker, samt att närmare en

tredjedel blifvit förbättrade, hvilket innebär, att anmärkningar ej funnits

att gorå mot deras uppförande, ehuruväl de åter börjat förtära rusdrycker.

A den återstående tredjedelen skulle anstaltsbehandlingen ej haft

någon verkan, utan hafva dessa jämförelsevis snart efter anstaltsbehandlin
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

gens slut återgått till sina forna vanor. Vid de båda svenska anstalter,

som ägt bestånd under någon längre tid, Sans Souci och Eolslräll, synes

man räkna med en något större procent botade.

Anstalterna Trots det att antalet platser å dessa anstalter öfverallt betecknas såsom

alltför litet i förhållande till den skara af drinkare, som antages vara

Orsakerna i behof af anstaltsbehandling, hafva anstalterna långt ifrån alltid varit

harm. fagna fu\it i anspråk. Från Tyskland uppgifves, att anstalterna där varit

upptagna högst till två tredjedelar eller tre fjärdedelar. Äfven i England,

Danmark och Schweiz synes tillgången på platser hafva varit större än

efterfrågan. Af årsredogörelserna för våra svenska anstalter framgår, att

också där utrymmet ej alltid tagits fullt i anspråk, och betecknande är,

att två under år 1902 inrättade alkoholisthem nedlagt sin verksamhet i

brist på patienter. Och dock är antalet platser å våra anstalter för

närvarande 77 — försvinnande litet i förhållande till antalet åt dem,

som måste antagas vara i behof af sådan vård, som där lämnas.

Hvad kan då orsaken vara till att anstalterna, trots de uppvisade

goda resultaten och trots det att drinkarnes antal är så stort, ej utnyttjas fullständigt?

Till någon del kan nog detta tillskrifvas det förhållande, att anstalternas

verksamhet är föga känd och att man ännu på många ställen har

den uppfattningen, att något verksamt medel mot alkoholismen ej finnes.

Ej minst gäller detta våra fattigvårdsmyndigheter, hvilka endast i undantagsfall

anlitat alkoholisthemmen för vård af understödstagare t. ex. under år 1907 i 2

fall. Det är eljest två hufvudorsaker, som man härvid brukar anföra, nämligen

drinkarens ovilja att underkasta sig anstaltsbehandlingen samt hans

oförmåga att erlägga vårdafgiften. Det har tvistats om, hvilken af dessa

omständigheter, som härvidlag inverkat mest. Antagligt är, att, därest anstalterna

meddelat vård afgiftsfritt eller mot väsentligen nedsatta afgifter,

åtskilliga skulle sökt anstaltsbehandling, som nu måste afstå därifrån. I

allmänhet synes man dock anse, att hufvudsakliga anledningen till anstaltsvårdens

ringa anlitande är att söka i drinkarens obenägenhet att ingå på

en anstalt. För att komma till råtta med denna obenägenhet har man i

vissa länder redan fått till stånd lagar om tvångsinternering af alkoholister;

i andra länder åter står frågan om införande af en sådan tvångslagstiftning

på dagordningen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

IV. Redogörelse för de svenska alkoholistanstalterna.

Redan på 1880-talet behandlades alkoholister vid Bie vattenkuranstalt Bieaf

doktor P. A. Levin, men verksamheten måste af ekonomiska skäl nedläggaso

under vintern 1888—89.

År 1891 öppnades Sveriges första egentliga alkoholistanstalt, den ännu Kuranstalten

bestående kuranstalten Sans Sond, belägen vid Fyrisån strax norr om Upp-stiftande°''orsala.

Verksamheten börjades af Uppsala läns allmänna nykterhetssamfund, ganisation

som genom ett upprop insamlat medel för ändamålet. Sedan år 1898 utgör °ch andamdL

anstalten en själfständig stiftelse under ledning af eu styrelse af fem personer,

hvilken väljes af en för ändamålet konstituerad förtroendenämnd.

Denna nämnd, som kompletterar sig själf och består af minst 20, högst

30 inom Uppsala eller dess omnejd boende personer, äger tillika att bevilja

decharge för anstaltens förvaltning.

Anstalten anger sitt ändamål vara att bereda vård åt personer, hvilka

lida af kronisk alkoholism. I de tidigare prospekten tillädes: »att för dylika

patienter vara en tillflyktsort undan frestelser till spritmissbruk och

att genom hygienisk behandling under en längre kurtid, om möjligt, återställa

deras hälsa». Endast manliga alkoholister emottagas.

Den dagliga tillsynen och handledningen af patienterna utöfvas af en

utaf styrelsen utsedd föreståndare. Stadsläkaren T. Brunnberg i Uppsala

har alltsedan anstaltens grundande ombesörjt läkarvården därstädes.* Anstalten

står dessutom under tillsyn och kontroll af landshöfdingen i Uppsala

län.

För intagande å kuranstalten erfordras följande handlingar: Grunddragen

1) ansökan enligt formulär, i hvilken patienten förklarar såsom sitt verksamhet.

lasta beslut att efter bästa förmåga göra sig till godo anstaltens anord
-

* För kort tid sedan har förste stadsläkaren i Uppsala doktor K. G. Tingvall öfvertagit läkarbefattningen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

ningar för hälsans återvinnande samt förbinder sig att å anstalten tvärstanna

under den af styrelsen i samråd med anstaltens läkare bestämda

tiden, 6—12 månader, och att under denna tid ställa sig till efterrättelse

anstaltens ordningsregler; 2) frej dbetyg; 3) fullständig sjukhistoria efter

formulär, som från anstalten tillsändes patientens läkare, hvarvid särskilt

bör intygas, att den sökande icke är sinnessjuk, aggressiv eller behäftad

med smittosam sjukdom; samt 4) i händelse den sökande är ställd

under förmyndare, dennes samtycke genom underskrift å ansökningshandlingen.

Sjukhistorien sändes direkt till anstaltens läkare. Öfriga handlingar

insändas till kuranstalten. Vårdafgiften erlägges i förskott för hela kurtiden.

Fullföljer patienten ej kuren eller blir han till följd af förseelser

mot ordningsreglerna skild från anstalten, äger han ej rätt att återfå någon

del af den inbetalda afgift eu.

I början fanns å anstalten plats för allenast 6 patienter*, men under

år 1900 utvidgades den, så att 12 patienter kunde mottagas, och efter eu

år 1907 verkställd ytterligare utvidgning kunna 17 patienter samtidigt

vårdas där. Till anstalten hör trädgård med eu areal af omkring eu

hektar; där tinnes slöjdverkstad för snickeri och svarfning. Patienterna

sysselsättas i trädgården samt i slöjdverkstaden och vedboden. Vid

anstalten finnas anordningar för kalla och varma bad. — Eu större boksamling

står till patienternas förfogande.

Resultatet af Vid 1908 års slut både från anstalten utskrifvits 226 patienter. I be
ti«ÄsawÄe<e«.

rätteigen öfver anstaltens första 10-års period meddelas resultatet af eu

undersökning, hvilken vid 1901 års slut gjorts rörande de 77 patienter,

som under den gångna tiden utskrifvits. Denna undersökning gaf till

resultat, att 31 procent befunnits fortfarande fullt friska och 18 procent

förbättrats; 45 procent hade återfallit; om återstående 6 procent hade man

ej lyckats få några underrättelser. Enligt årsberättelserna för de följande

åren äro procenttalen väsentligen gynnsammare och variera — om man

undantager år 1906, som har ett procenttal af 47 procent — mellan 65

procent och 78,5 procent för sådana, som skött sig oklanderligt. I några

af årsberättelserna göres ej skillnad på dem, som förblifvit absolutister eller

moderata; för åren 1907 och 1908 skiljes det mellan sådana, och pro
-

* Då i betänkandet flerstädes användts beteckningen patienter för de å alkoholistliera vårdade,

liar detta ej skett för att utmärka, att de skulle vara att fullt likställa med patienter på vanliga

sjukhus eller sinnessjukanstalter, utan i brist på annan lämplig beteckning för den å anstalt

vårdade alkoholisten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

oo

centtalen af dem, som torblifvit absolutister, äro där 58,« och 46,4 samt

af dem, »som intagit den moderata ståndpunkten», 10,8 och 32,7. Af de

under år 1909 utskrida angifvas 72 procent hafva skött sig korrekt ocli

oklanderligt. I fråga om de i årsberättelserna för åren efter 1901 angifna

talen bör emellertid anmärkas, att för en hel del af de under året utskrifna

tiden från utskrifningen till berättelsens afgifvande, vanligen i februari

påföljande år, varit för kort för att man af de utskrifnas uppförande

skulle kunna draga några bestämda slutsatser för framtiden.

De för anstaltens verksamhet erforderliga belopp hafva hufvudsakligen Ekonomi,

erhållits genom patientafgifter. Förutom de före anstaltens inrättande ge- ^e^statsnom

särskilt upprop anskaffade medel har anstalten erhållit eu del gåfvor; bidrag.

därvid är särskild! att nämna, att Sveriges storloge af goodtemplarorden

till anstaltens förfogande såsom räntefritt lån ställt eu fond å 4,300 kronor.

Alltsedan år 1894 har anstalten åtnjutit statsanslag, som de första åren

utgick med 2,000 kronor och sedan sä småniugom ökats. Förhållandet

mellan utgifter, patientafgifter och statsanslag framgår af följande tabell:

År

Utgifter

Patient-

afgifter

Statsanslag

Anmärkningar

1891-1901

77,474: 61

41,011: 37

17,000

_

Gåfvor 14,470: 97. Bris-

1902

11,163: 24

8,954: 82

3,000

—

ten fylld genom lån.

1903

9,189: 88

6,487: 84

3,000

—

1904

10,785: 25

7,127: 48

3,000

--.

1905

11,391: 63

8,222: 28

4,000

—

1906

12,572'' 40

9,867: 82

4,000

—

1907

1908

15,053: 15

17,956: 38

11,391: 50

15,569: 25

4,000

4,000

—

(Ytterligare statsanslag

!å 6,000 kr. för ny-

1909

1—i

O

ce

CO

14,010: 50

7,000

—

l byggnad

Såsom af denna tabell framgår, hafva patientafgifterna ej räckt till för

att täcka utgifterna och likväl har vårdafgiften efter hand höjts. Från

början utgjorde afgiften 75 öre per dag, för att om möjligt bereda mindre

bemedlade tillfälle till vård å anstalten. Numera utgår den vid deladt

rum med 2 kronor 25 öre och vid enskild! rum med 2 kronor 50 öre ä

3 kronor. Medelkostnaden per underhallsdag har intet af åren understigit

2 kronor 50 öre; under första tio-årsperioden var denna kostnad i medeltal

2 kronor 82 öre och under åren 1902 — 1908 i medeltal 3 kronor It) öre.

Då de enskilda gåfvobidragen, frånsedt de första åren, varit tämligen obetydliga

och för öfrigt gifvits till visst ändamål, har statsbidraget tydligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

ej kunnat undvaras. För år 1908 beviljades af staten ett särskilt byggnadsanslag

af 6,000 kronor, i samband hvarmed infördes betryggande bestämmelser

för anstaltens framtida användning för det afsedda eller annat välgörande

ändamål. Tack vare byggnadsanslaget och det ökade statsbidraget

för år 1909 hafva under de senare åren af betalningar kunnat göras å anstaltens

skuld.

Åkohoilsthem Kuranstalten Eolshäll, belägen 4 kilometer från Stockholm vid Mälavid

Eoishäii. ren, äges af stiftelsen Stockholms alkoholisthem. Den öppnades den 1

Stiftande och april 1897 och har sedan dess varit i oafbruten verksamhet. Grundplåten

organisation, till stiftelsen utgjorde en enskild gåfva af 21,200 kronor, hvarjämte 5,000

kronor insamlades på listor. Anstalten har senare fått vid skilda tillfällen

mottaga bidrag af enskilda.

Anstalten står under ledning af en styrelse, hvilken utses af ett antal

förtroendemän, som också utse revisorer. Styrelsen handhar med full makt

anstaltens angelägenheter; dock får den ej utan förtroendemännens hörande

sälja eller med gäld belasta stiftelsens fasta egendom eller inköpa ny sådan,

en föreskrift som icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd får tillämpas eller

ändras. Anstalten står under inseende af II. K. H. hertigen af Västergötland;

skulle han anse sig hindrad, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län att utse inspektor. Närmaste tillsynen och ledningen utöfvas

af eu af styrelsen utsedd föreståndare, hvilkens hustru är anstaltens

husmoder. Anstaltens läkare har allt från dess första början varit doktor

Henrik Berg i Stockholm.

Grunddragen Reglerna för intagning i anstalten äro i hufvudsak desamma som vid

'' Sans Souoi.

Syftet med behandliugen vid anstalten angifves vara att stärka kropp

och själ, att ingjuta nytt lefnadsmod och hopp, att afvänja kroppen från

spritdrycker och väcka leda vid dem. Minsta tid, för hvilken patient

mottages, är 6 månader; helst ser man, att han stannar ett år.

Grunddragen i behandlingen äro: frisk luft, bad och regelbundet arbete,

hvarigenom patienternas kroppskrafter ökas och deras välbefinnande

främjas, samt moralisk inverkan och god lektyr för inverkan på deras vilja.

Vid valet af arbete ger anstalten patienten största möjliga frihet, men

fordrar dock, att patienten hvarje dag, någon tid af dagen, skall enligt

föreståndarens anvisning sysselsätta sig med något arbete utomhus antingen

på vedbacken eller i trädgården och parken.

Eolshäll har utrymme för 21 patienter. Förutom hufvudbyggnaden,

i hvilken sofrummen, anstaltens kök samt föreståndarens bostad äro inrymda,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

samt ett annex med sofrum, tinnes vid anstalten eu byggnad, inrymmande bokbinderi-,

snickare-, slöjd- och målareverkstäder samt smedja, äfvensom stalloch

ekonomibyggnader. Yid sjön ligga kallbadhus, varmbadhus med finsk

badstu samt tvätthus. Till anstalten höra 10 tunnland jord, hvaraf cirka

3 tunnland äro odlad trädgård och de öfriga park och skog. I trädgården

finnas växthus med varmvattenledning och ett stort antal drifbänkar. —

A anstalten finnas piano, orgel, tidningar och tidskrifter, bräd- och schackspel

samt bibliotek. Kortspel är förbjudet.

Vid anstalten mottagas endast manliga patienter. Från anstaltens Resultatet.

början till slutet af år 1908 har därifrån utskrifvits 315 personer. Från anstaltens

första tioårsperiod angifvas omkring 50 procent såsom botade, hvarmed

afses, att de »förblifvit absolutister». För åren 1907 och 1908 äro

siffrorna något lägre, nämligen för år 1907 45,7 procent botade och dessutom

14,s procent förbättrade samt för år 1908 36,7 procent botade och

3,s procent förbättrade.

Utskrifning sker efter förloppet af den vid inskrifningen bestämda Utskrifning.

tiden, i fall icke af förekommen anledning öfverenskommelse träffas om

förlängd tid.

Dessutom kan när som helst efter styrelsens beslut den patient uteslutas,

som icke ställer sig anstaltens ordningsregler till efterrättelse eller

på annat sätt orsakar förargelse. Vid sådan uteslutning är patient dock

skyldig gälda full afgift för den vid intagningen öfver en skomna tiden. Samma

regel gäller, då patient, utan af styrelsen såsom giltiga erkända skäl, lämnar

anstalten före den öfverenskomna behandlingstidens slut. Vid utskrifningen

äger patient, om han så önskar, att erhålla eu attest med uppgift om

hans hälsotillstånd och uppförande vid anstalten.

Vårdafgiften är

900 kronor för halfår för enskildt rum och 750 kronorpatientafif

för deladt rum. För ett begränsadt antal patienter kan afgiften nedsättas till ter, stats600

kronor för halfår (och i vissa fall till 450 kronor, hvarmed dock bidr

följer ökad skyldighet att utföra arbeten för anstaltens räkning). Uträknadt

således vårdafgiften i runda tal 5 kronor, 4 kronor och 3

Afgiften erlägges förskottsvis för hälft år. Vid inträdet

för olag ar

kronor 25 öre.

skall hos föreståndaren deponeras eu lämplig summa att användas till

patientens personliga utgifter, såsom postporto, arbetsmaterialier, utfärder,

kläders och skodons lagning, konsultation med annan läkare än anstaltens

in. m.

Såsom patientafgifterna också utmärka, är Eolshäll hufvudsakligen afsedt

för mera bemedlade. Ehuru afgifterna äro så höga, hafva de likväl

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

ej räckt till att bestrida anstaltens utgifter, hvilket framgår af nedanstående

tabell; statsbidrag och enskilda gåfvor hafva hjälpt till att fylla

bristen.

År

Utgifter

Patient-

afgifter

Statsanslag

Anmärkningar

1904

24,203: 03

18,366: 42

6,000: —

1905

31,265: 71

21,054: 72

6,000: —

Gåfvor...... 4,200: —

1906

27,716: 88

22,821: 22

6,000: —

» ...... 3,350: -

j » ...... 1,600: —

1907

34,155: 89

26,197: 88

6,000: —

\ Inkomst af

1 trädgården 358: —

1908

26,922: 31

20,511: 82

6,000: —

» 395: 06

1909

31,852: 99

23,352: 99

8,500: —

Statsbidrag erhölls för år 1899 med 2,000 kronor samt under hvardera

af de fyra följande åren med 4,000 kronor, hvarefter det för år 1904

höjdes till 6,000 kronor. Från och med år 1909 har statsbidrag utgått

med 8,500 kronor.

Kuranstalten ] )en tredje i ordningen af våra anstalter, kuranstalten Solvik å Styrsö

Soiif/k, Styrso.. Qgteborgs och Hokus län, började sin verksamhet den 2 april 1908.

Stiftande och j)en gr upprättad af Tästra Sveriges Blåbandsförbund och förvaltningen

organisation.handhafves af en utaf detta förbund utsedd styrelse. Anstaltens föreståndare,

doktor B. Silfverskiöld, är tillika dess läkare. Eu husfader är anställd

för patienternas handledande.

Grunddragen Grunddragen i anstaltens verksamhet angifvas i dess prospekt så1

heten. lunda: anstalten erbjuder sin hjälp åt de män, som önska blifva befriade

från sitt dryckenskapsbegär, därigenom att den fullständigt afvänjer dem

från bruket af alkoholhaltiga drycker samt medels stärkande af deras

försvagade kroppskrafter och lämplig vård söker återföra dem till hälsa,

äfvensom höja deras sedliga kraft. Genom god, kraftigt närande och

lättsmält föda, genom ordning och efter de sjukas kroppskrafter och

anlag afpassadt arbete samt genom ständigt öfvervakande af läkare

söker anstalten att gynnsamt påverka de sjunkna kroppskrafterna. Genom

dagligt bruk af Guds ord, genom exempel och goda föredömen

skall anstalten beflita sig om att söka förädla och förbättra den sedliga

viljan. De inträdessökande få i allmänhet ej vara allt för mycket

kroppsligt försvagade, och då anstalten afser att vara en verklig kuranstalt,

som önskar kunna återlämna sina skyddslingar såsom friska och

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

dugliga medborgare, mottagas iuga obotliga fall. Fallandesot och sinnessjukdomar

utesluta upptagning.

Ansökning om inträde, åtföljd af frej dbetyg och fullständigt läkarutlåtande,

insändes till föreståndaren. Hvarje kur är beräknad till ett år;

ingen mottages under kortare tid än 9 månader.

Anstalten kan för närvarande mottaga IT patienter; med anlitande

af tillgängligt utrymme kan plats dock beredas för 21 patienter. Patienterna

sysselsättas dels inomhus, dels å särskilda verkstäder, dels i trädgården, på

åkern och bland husdjuren. Ett flitigt och samvetsgrant arbete fordras,

men för ordentligt arbete lämnas skälig ersättning, som utbetalas efter

utskrifningen. Kortspel och tobaksrökning få ej förekomma, men för patienternas

sysselsättande på deras lediga stunder har man sörjt genom gemensamma

samkväm, tillfälle till läsning o. s. v.

Vårdafgiften utgör 1 krona 50 öre—2 kronor 50 öre om dagen och

erlägges för 6 månader i förskott; dock mottagas äfven fripatienter. Skulle

patient uppföra sig opassande, upprepade gånger bryta mot anstaltens ordningsregler,

förtära alkoholhaltiga drycker inom eller utom anstalten, eller

utan lof aflägsna sig därifrån, kan han af föreståndaren skiljas från anstalten

utan rätt till återbekommande af erlagd afgift eller till utbekommande

af hos anstalten innestående, genom arbete förvärfvade penningar.

Under tiden från anstaltens öppnande till slutet af år 1909 hade a Resultatet.

densamma mottagits 38 patienter. Af dessa hade 28 utskrifvits, hvadan

i slutet af nämnda år endast 10 voro kvar. Kurresultatet för dessa 28

angifves vara: 4 hade ännu ett år efter utskrifningen och 11 efter ett

hälft års vistelse utom anstalten iakttagit total afhållsamket, medan 10

återfallit, en del dock ej i högre grad än att de fortfarande skötte sina

göromål oklanderligt; om tre saknades uppgift. Antalet botade skulle alltså

uppgå till 53,6 procent.

Af• de under år 1909 å anstalten vårdade 29 patienterna erlade 12Ekonomi, pabetalning

med tillsammans 5,175 kronor, medan 17 vårdades kostnadsfritt, statsbidrag.’

De erlagda afgifterna hafva ej på långt när räckt till betäckande af

utgifterna, som uppgått till 13,744 kronor 37 öre eller c:a 2 kronor

40 öre för underhållsdag. För så väl 1909 som 1910 har beviljats statsbidrag

med 5,000 kronor för hvardera året. Därvid har uppställts som

villkor, att för det beviljade understödet endast obemedlade patienter,

utan afseende på hemort inom riket, mottogos vid anstalten. Den trots

statsbidraget stora balansen för år 1909 har delvis täckts med gåfvomedel

af enskild person till belopp af 2,181 kronor 21 öre. För år 1911

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

har af riksdagen beviljats förhöjdt anslag med 7,000 kronor, hvarjämte erhållits

ett statsanslag af 3,000 kronor för inköp af mera mark för anstaltens

behof. För åtnjutande af detta senare anslag har föreskrifvits,

att styrelsen skall aflämna skriftlig förbindelse att icke utan Kungi. Maj:ts

särskilda medgifvande i framtiden använda anstalten till annat än det därmed

afsedda ändamålet. Såsom villkor för det årliga statsbidraget gäller här,

hvad som för öfrigt föreskrifvits för samtliga alkoholistanstalter, att vården

öfvervakas af legitimerad läkare samt att eu till Ivungl. medicinalstyrelsen

ställd berättelse med årsredogörelse för anstaltens verksamhet af anstaltens

styrelse och läkare före mars månad nästföljande år aflämnas till förste provinsialläkaren

i länet. Anstalten står under tillsyn och kontroll af landshöfdingen

i Göteborgs och Bohus län eller, om han anser sig därtill förhindrad,

af eu utaf Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i länet förordnad

inspektor.

vårdhemme J januari 1909 började det af Svenska diakonsällskapet å dess egen
Berskönda°ra

dom Störa Sköndal inom Brännkyrka socken af Stockholms län upprättade

stiftande, vårdhemmet Berga sin verksamhet. Hemmet har till ändamål att åt såändamdl

och dana män ur kroppsarbetarnas klass, som lida af följderna af kroniskt alkofm

vältning. ]10lmissbruk, bereda tillfälle till återfående af andlig och kroppslig hälsa.

Endast sådana män, om hvilka förhoppning tinnes, att de kunna till sin

hälsa återställas, vinna inträde; personer, som tydligen äro obotliga, samt

sådana, som samtidigt lida af sinnessjukdom eller smittosam sjukdom, mottagas

ej.

Anstaltens förvaltning handhafves af nämnda sällskaps styrelse. För

den närmaste tillsynen och handledningen af patienterna tinnes en af styrelsen

antagen föreståndare, husfader; dennes hustru är anstaltens husmoder.

Anstaltens läkare, doktor Carl Sebardt, som är bosatt i Stockholm,

aflägger besök vid anstalten minst en gång i veckan. Om ansökning för

intagande i anstalten gäller detsamma som för de öfriga anstalterna.

Grunddragen ])e grundsatser med afseende å patienternas vård, som tillämpas å

* Vheten.m anstalten, angifvas i dess prospekt sålunda: Sund påverkan i kristlig

anda för stärkande och förädlande af patienternas vilja och sedliga kraft;

fullständig afhållsamhet från alkoholhaltiga drycker; regelbunden badbehandling

enligt läkarens föreskrift; flitigt arbete, helst ute i fria luften

och så vidt möjligt individuellt lämpadt efter hvarje patients krafter och

arbetsinsikter; regelbundet öfver vakande af patienternas hälsotillstånd af

anstaltens läkare, samt tillräckligt långvarig vistelse å anstalten. För närvarande

fordras förbindelse att stanna ett år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Lifvet inom liemmet förflyter i hufvudsak på följande sätt: Tidigt

på morgonen stiga patienterna npp, hvarefter de bädda sina sängar, städa

rummen m. in. Sedan eu första frukost intagits, följer en kort morgonbön.

Med undantag af de vanliga måltidstimmarna ägnas sedan dagen åt

arbete, hvilket utföres antingen utomhus i trädgården, på åkern eller

annorstädes, eller ock inomhus i hemmets verkstäder. För att uppmuntra

arbetsfliten erhålla patienterna, om de visa sig förtjänta däraf, s. k. flitpenningar.

* På aftonen efter slutadt arbete samlas patienterna till samqväm

i dagrummet, där de få sysselsätta sig med skrifning, läsning,

oskyldiga sällskapsspel in. in.; kortspel eller spel om penningar eller

penningars värde får ej förekomma. Tobaksbruk i måttlig grad är tillåtet,

men rökning får ej ske annat än å platser, som anvisas af husfadern.

Efter kvällsvarden förrättas en kort aftonbön, hvarefter patienterna gå till

hvila och ljusen släckas på bestämd tid. Dessutom upptager dagordningen

2 gånger i veckan bad, fristående gymnastik in. in.

De patienter, som intagas å hemmet, äro skyldiga att noggrant

ställa sig dess ordningsföreskrifter fill efterrättelse. Skulle en patient

upprepade gånger bryta mot ordningsreglerna, kan han omedelbart skiljas

från anstalten, och han är då ej berättigad att återbekomma någon del

af redan erlagd afgift eller utfå några flitpenningar. **

Anstalten rymmer 22 patienter. Under år 1909 vårdades där 16 patienter.

Af dessa måste 2 skiljas från hemmet för uraktlåtenhet att ställa

sig dess föreskrifter till efterrättelse, hvarjämte 3 lämnade anstalten efter

endast 3 till 4 månaders tid. I mars 1910 hade 6 fullbordat sin 1-åriga

kur, alla utom en med godt hopp om återvunnen hälsa.

Anstalten är inrymd i eu för ändamålet särskildt uppförd byggnad.

Den närmare anordningen framgår af de å sid. 220—225 intagna ritningar

jämte beskrifning.

Ilemmets byggnader hafva i uppförande kostat omkring 56,000 kronor.

Till dessa samt till uppförande af uthus och anskaffande af inventarier

och verktyg har staten bidragit med 24,450 kronor. Det öfriga

har hopbragts genom insamlingar.

Ur anstaltens förslag till stat för år 1910 må här intagas följande:

Utgifter: vivre till 20 patienter, 2 vårdare och 2 tjänarinnor efter 80 öre

för dag 7,008 kronor samt till husfader med hustru, tre barn och en

tjänarinna 1,476 kronor; löner 2,200 kronor, flitpenningar till skydds
•

F. n. högst 2 kronor i månaden; det har dock föreslagits att höja dem.

** Hemmets ordningsregler och dagordning finnas aftryckta å sid. 226—228.

Resultatet.

Ekonomi,

patient
afgifter,

statsbidrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Strängnäs

stifts alkoholisthem

vid

Hämd.

lingarna 480 kronor samt öfriga utgifter, hufvudsakligen driftkostnader,

4,136 kronor, tillsammans 15,300 kronor. Såsom inkomster under året

har beräknats inflyta, i vårdafgifter 5,000 kronor och af patienternas arbete

1,650 kronor eller tillsammans 6,650 kronor, hvartill skulle komma statsbidrag.

För verksamhetens bedrifvande under år 1910 har anstalten erhållit

statsbidrag med 8,650 kronor. År 1909 hade sådant utgått med 6,000

kronor. För statsbidragets åtnjutande har Kungl. Maj:t stadgat följande

villkor: att anstalten uteslutande användes såsom sjukhem för manliga alkoholister

ur arbetsklassen; att vårdafgiften för patienterna icke sättes högre

än till 250 kronor om året; att vid anstalten icke flera än 22 patienter

samtidigt mottagas, så länge anstalten ej har större utrymme än för närvarande;

att anstaltens förvaltning handhafves af Svenska diakonsällskapets

styrelse, som antager föreståndare för anstalten; att anstalten står

under tillsyn och kontroll af landshöfdingen i Stockholms län eller, om

lian anser sig därtill förhindrad, af en utaf Kungl. Maj tis befallningshafvande

i länet förordnad inspektor; att de i anstalten intagna sjukas vård

öfvervakas af legitimerad läkare; samt att till Kungl. medicinalstyrelsen

ställd berättelse med redogörelse för anstaltens verksamhet under året före

utgången af mars månad nästföljande år af anstaltens styrelse och läkare

aflämnas till förste provinsialläkaren i länet.

Under anläggning är för närvarande Strängnäs stifts alkoholisthem vid

Härnö i Södermanlands län. För ändamålet har bildats eu särskild stiftelse,

och något öfver 20,000 kronor hafva hopsamlats till anläggningen,

li varjämte aftal träffats om öfvertagande af arrenderätten till kronoegendomen

Härnö, bestående af 30 hektar åker och 8 hektar äng samt

eu större trädgård jämte nödiga byggnader. Anstalten är afsedd att till

eu början inrymma 15 patienter. 1910 års riksdag har i anledning af

Kungl. Majtis proposition beviljat 17,000 kronor till arrenderättens öfvertagande

och 5,000 kronor för verksamhetens bedrifvande under år 1911.

Stadgar för stiftelsen (sid. 217) hafva fastställts af Kungl. Majtis befallningshafvande

i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och

Västmanlands län i gemensam resolution den 28 december 1908.

Bland stadgarnas bestämmelser må bär anföras. Hemmets ändamål

är att återupprätta mindre bemedlade manliga alkoholister från Strängnäs

stift. Verksamheten vid hemmet skall bestå i religiöst sedlig uppfostran

af patienterna samt deras afhållande från allt bruk af rusdrycker och

sysselsättande med regelbundet arbete, afpassadt efter omständigheterna.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Hemmets förvaltning handhafves af en styrelse med fem ledamöter,

af Indika två utses af stiftsstyrelsen i Strängnäs stift samt tre af

Kungl. Maj ds befallningshafvande i det län, inom hvilket hemmet är

beläget, alla valda för fyra år. Styrelsen har att antaga all personal

samt att besluta om intagande och utskrifvande af patienterna utom i

de fall, där styrelsen lämnat åt föreståndare och läkare att besluta därom.

Förvaltningen granskas af två revisorer, hvartill de nämnda båda myndigheterna

utse hvardera eu. Skulle af en eller annan anledning hemmets

verksamhet upphöra, tillfalla dess tillgångar något annat ändamål

inom Strängnäs stift, för hvilket diakonverksamhet tages i anspråk; förslag

härom göres af styrelsen samt underställes stiftets styrelse och Kungl.

Maj ds befallningshafvande inom det län, där hemmet är förlagdt. Ändring

af stadgarna kan blott ske genom sammanstämmande beslut af sistnämnda

två myndigheter.

Ett af styrelsen uppgjordt förslag till stat, som bifogats dess ansökan

om statsbidrag, upptager:

Inkomster:

Afgifter för 15 patienter ä 250 kr.

årligen ...............

Arbete af patienter ...

Statsanslag ............

.................. kr. 3,750: —

.................. » 1,000: -

.................. » 5,000: —

Summa kronor 9,750: —

Utgifter:

Vivre: 15 patienter och 2 tjänare ä 85 öre

om dagen .............................. kr. 5,274: 25

Husfader med familj .................. » 1,000: — 6,274: 25

Läkare ................................

2 tjänarinnor .......................

Flitpenningar ä 2 kr. för månad för

kr

750: —

»

300: —

»

300: —

»

400: —

L

»

360: —

2,110:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Öfriga utgifter: Yed och lyse ..................... kr. 500: —

Medicin ........................... » 100: —

Brandförsäkring .................. » 100:—-

Telefon ........................... » 50: —

Arbetsmaterial........... » 200: —

Oförutsedda utgifter ............ » 415: 75

Summa kronor

1,365: 75

9,750: —

Beträffande de påräknade inkomsterna förklarade sig styrelsen ej hafva

vågat upptaga någon annan vinst af fastigheten än patienternas arbetsprodukt.

Något bidrag från kommunerna torde enligt styrelsens uppfattning

knappast kunna antagas komma att inflyta, då kommunerna nog i regel

blefve nödsakade att utgifva eu större eller mindre del af patientafgiften

på grund däraf, att vederbörande själfva i allmänhet ej torde vara

i stånd att erlägga densamma, ehuru den satts så lågt som till 250 kronor

om året.

kTonie^vid Till anstalter af ifrågavarande slag torde också böra räknas den af

Flöda. Sällskapet för kristligt-social nykterhetsverksamhet år 1908 igångsatta

jordbrukskolonhn vid Flöda i Yemdalens socken, Jämtlands län. Koloatt

mottaga af rusdrycksmissbruk nedbrutna existenser i

förnämligast har man haft tanken riktad på lösdrifvare

fångar, hvilkas brott haft sin grund i dryckenskap, och

därför också till skydds- och fångvårdsföreningar med

nien är afsedd

allmänhet, men

och på frigifna

man vänder sig

framställning om

personers ditsändande. Afgiften för skyddsling är 250

kronor om året. I planen för verksamheten ingår, att kolonisten efter några

års vistelse skall beredas eget hem å koloniens mark. Yerksamheten synes

hittills endast hafva drifvits i mindre skala, men utvidgningar pågå.

Öppnade, Bh alkokolistanstalt, »Hemmet Toranäs» vid Nässjö (stiftare friherre J.

men åter ned- T -i0 J v . . .

lagda hem. Hermelin) öppnades pa nyaret 1902, men stängdes åt brist pa patienter

redan den 1 augusti samma år. Under tiden hade hemmet 2 patienter,

af Indika den ene botades och den andre aflägsnades på grund af sinnessjukdom.

Ett par patienter anmäldes, men kommo ej. Bland bestämmelserna

för verksamheten må särskildt framhållas, att vårdafgifterna utgingo

efter en fallande skala, eu anordning, som äfven tinnes vid några anstalter

i Tyskland och som anses vara ett verksamt medel att förhindra, att

kuren af bry tes för tidigt.

Under år 1902 öppnades ytterligare ett alkoholisthem, Dalarnas alko
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

holisthem vid Hedemora (doktor H. Selldén). Till i december 1902 både

ingen patient kommit, och hemmet stängdes därför.

Det torde dessutom finnas ett eller annat liem för alkoholister af rent

enskild natur; bland dessa må här nämnas: »Abstinens-sanatoriet Kullastrand»

vid Knifsta, afsedt för kvinnliga alkoholister ur den bildade klassen,

i sin nuvarande form öppnadt år 1904. Enligt en från hemmet i maj

1909 lämnad uppgift tinnes plats för 5 patienter och hade sedan sanatoriets

början 9 varit intagna; af dessa hade 7 utskrifvits, däraf 6 såsom

förbättrade. Intagning sker efter i hufvudsak samma regler som vid de

öfriga anstalterna; patienterna förbinda sig att stanna minst 6 månader.

Yårdafgiften är 150 kronor i månaden.

Hem för

kvinnliga

alkoholister.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Gällande

lagar.

England.

Schweiz.

Norge.

V. Gällande lagar om tvångsbehandling af alkoholister och

sträfvanden för en sådan lagstiftning.*

Det land i Europa, där lagstiftningen på detta område tidigast ingripit,

är England. Genom den ännu gällande lagen om vanedrinkare, »Habituell

Drunkar ds Ad» af år 1879, regleras upprättandet af enskilda drinkarhem,

retreats, samt bestämmes, att vanedrinkare, som under vissa former

frivilligt ingått i ett sådant hem, sedan kan mot sin vilja kvarhållas där.

Genom en ny drinkarlag, »Inebriates Ad» af år 1898, infördes bestämmelser,

på grund af kvilka vanedrinkare, som begått brott och fylleriförseelser,

kunna mot sin vilja intagas å för dem afsedda förbättringsanstalter, reformatories.

De nämnda lagarna gälla äfven i Skottland och Irland. Såväl

i England som i Skottland föreligga från de senare åren (1908 och 1909)

kommittébetänkanden, i hvilka föreslås att utvidga lagarnas verksamhetsområden

och införa en del ändringar för att underlätta tillämpningen.

Vidare hafva vissa af de schweiziska kantonerna lagar om behandling

af vanedrinkare. I kantonen S:t Gallen linnes sedan år 1891 en lag

om vård af alkoholister, »Gesetz betreffend die Yersorgung von Gewohnheitstrinkern».

Kantonen Basel-stadt har en lag med samma titel utfärdad

under år 1901 och kantonen Thurgau eu under år 1909 utfärdad lag med

ungefär samma benämning. Slutligen linnes eu alkoholistlag »loi sur l’internement

des aleooliques» för kantonen Tand, utfärdad år 1906.

Den norska lagstiftningen innehåller åtskilliga stadganden, som lämna

möjlighet öppen för en tvångsinternering af alkoholister. Bestämmelser

därom hafva meddelats dels i »Lov om Umvndiggjorelse» af år 1898, dels

*) En utförligare redogörelse för den utländska lagstiftningen åtföljer som bilaga detta

betänkande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G7

i »Lov om Losgjsengeri, Betleri og Dnikkenskab» af den 31 maj 1900

samt dels i 1902 års strafflag.

I Holland ock Italien innehålla strafflagarna föreskrifter om inter- Holland.

nering i specialanstalter af alkoholister, som begått brott. italien.

Ehuru man i de öfriga europeiska länderna ej har några gällande lagar Lagförslag.

på detta område, har dock frågan om införande af bestämmelser rörande

tvångsinternering sedan länge stått på dagordningen. Sålunda framlades år

1H95 i Österrike ett regeringsförslag till lag om upprättande af allmänna an- Österrike.

slåtter för behandling af vanedrinkare, hvilket förslag emellertid icke blef

föremål för behandling. Förslaget har sedan i något ändrad form upptagits i

riksdagen af enskilda motionärer såväl år 1901 som år 1907, men frågan har

ännu ej nått sin lösning. 1 ett regeringsförslag till 1909 års riksdag om

ordnande af handeln med rusdrycker in. in. framhåller regeringen, att- förarbeten

pågå för en lag om inrättande af alkoholistanstalter. — I Dan- Danmark.

mark framlades vid riksdagen 1909—1910 för tredje gången ett regeringsförslag

till »Lov om Drankere in. in.», grundadt på ett af »Kommissionen

til Overvejelse av Förän stal tninger til Aedruelighedens Fremme»

i juli 1907 afgifvet betänkande. Förslaget, som vid föregående riksdagar

ej hann behandlas, antogs under år 1910 med vissa ändringar af folketinget-,

men i anledning af riksdagens upplösning hann lagtinget ej slutbehandla

frågan. Vid den på hösten 1910 sammanträdande riksdagen

har förslaget ånyo framlagts. — ^ idare torde här böra omnämnas, att

utkasten till nya strafflagar för Schweiz och Tyskland upptaga bestäm- Nya straffm

el ser om internering i alkoholistanstalter i vissa fall af alkoholister, som laasf°rsla<ibegått

brott och förseelser.

I en del utomeuropeiska länder finnas lagar rörande tvångsinterne- Lagar i Amering

af alkoholister. Särskild! gäller detta Nordamerikas Förenta staterrika. °f Au''

och Brittiska kolonierna i Australien. sia ten.

Nordamerikas Förenta stater: Särskild! fullständiga lagar, afsedda att

reglera intagandet och verksamheten i af staten upprättade alkoholistanstalter

finnas i Massachusetts (1892, 1909), lova (1906) och Minnesota

(1907). I Nebraska finnas bestämmelser om internering af alkoholister i

en särskild afdelning vid eu statens anstalt för sinnessjuka (lag af år 1905).

Bestämmelser om internering af drinkare i sinnessjukhus eller annat sjukhus

finnas i Pennsylvania (1903, 1907). Staterna New York och Virginia

hafva sedan 1870-talet en del lagbestämmelser rörande intagandet af

drinkare i vissa bestämda anstalter. Virginia har äfven eu nyare lag (1902)

med regler för tvångsinternering i alkoholistanstalter i allmänhet; och

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sträfvanden

i Sveriqe.

lagar i samma anda finnas äfven i Connecticut och Delägare. Här må

ock nämnas, att några stater hafva lagar, stiftade i syfte att bereda anstaltsvård

åt obemedlade alkoholister, som själfva vilja underkasta sig

anstaltsvård, nämligen Maryland, North Dakota (1905), Michigan (1907)

samt Oklahoma (1908).

Af de australiska staterna hafva följande lagar om tvångsinternering,

nämligen New South Wales (1900, 1909), New Zealand (1908, 1909),

Queensland (1896), South Australia (1908), Tasmania (1892) och Victoria

(1904).

Äfven i Sverige har frågan om angelägenheten af en tvångslagstiftning

sedan länge varit uppmärksammad. Vid riksdagen 1889 framlade

medicine doktor E. W. Wretlind ett förslag i frågan, lian framhöll, att

vissa genom dryckenskap förfallna personer kunde dömas till tvångsarbete

enligt lösdrifvarlagen, men att därntöfver funnes många drinkare, som

vore icke blott till plåga utan äfven till våda — om icke för allmän säkerhet,

ordning och sedlighet — åtminstone för sin familjs säkerhet, ordning

och sedlighet. lian föreslog därför, att lagstiftningen måtte kompletteras

i det hänseendet, att alkoholister, som vore odugliga att draga försorg om

sig och de sina eller genom opålitlighet, elakhet och vildsinthet vore till

fara för sig själfva eller andra, måtte genom domstols utslag efter legitimerad

läkares hörande kunna för viss tid, högst ett år, dömas till intagning

i anstalt, afsedd för drinkares behandling och stående under offentlig

kontroll. Efter hemställan af lagutskottet afslogs motionen i båda kamrarna.

En annan af samme motionär gjord framställning om ett anslag af 100,000

kronor för att i mån af behof anordna offentliga eller understödja enskilda

asyler, hvilka hade till syfte drinkares återupprättelse till normal kropps- och

själsbeskaffenhet, blef ej heller bifallen; Riksdagen medgaf emellertid, att

anslag för understöd åt enskilda asyler finge utgå ur ett samtidigt till Kung!

Maj:ts förfogande till nykterhetens främjande ställdt belopp af 2o,000 kronor.

— År 1896 väcktes inom riksdagens andra kammare en motion,

hvari begärdes utredning »i hvad mån alkoholismen kan betraktas såsom

en sjukdom samt hvad som i sådant fall kan och bör från statens sida

göras för att bereda alkoholister nödig vård». Det utskott, som behandlade

frågan, hemställde om en utredning, men dess hemställan afslogs.

Med en motion vid riksdagen 1903 bragtes frågan om tvångsinternering

af alkoholister åter på tal. Denna motion var undertecknad af

ledamöterna af andra kammaren C. Wallis, J. G. Pettersson i Södertälje

och E. Beckman samt försedd med instämmanden af ej mindre

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

än 31 af kammarens ledamöter. I motionen erinrades om de faror, som

hotade från drinkarnes sida, och de goda resultat, som en behandling af

dem å särskilda kuranstalter haft att uppvisa. Det framhölls, att dåmera

äfven i vårt land uppstått alkoholist-kuranstalter, men att ett par af dem

fått stå obegagnade af brist på patienter. Om anledningarna till den ringa

användningen anfördes: »Hvad som afhållit de flesta alkoholister från att

begagna sig af den erbjudna möjligheten till sjukvård, har icke så mycket

varit de sjukas brist på medel att betala kurafgiften, som deras brist på

insikt om sin sjukdom och däraf följande brist på vilja att underkasta sig

något slags behandling därför. Det betraktas af de sakkunnige rent af

som ett af alkoholismens symtom, att de som lida däraf merendels sakna

insikt om sitt verkliga tillstånd och hängifva sig åt hvarjehanda falska

föreställningar om den rätta orsaken till sina krämpor. Vid sådant förhållande

kommer man ej långt med upprättande af aldrig så många och

aldrig så väl inrättade kuranstalter, om ej möjlighet beredes för alkoholisternas

anhöriga att få de sjuka internerade äfven mot deras vilja, såsom

lagen nu medgifver i fråga om sinnessjuka. En lag, som under fastställande

af erforderliga försiktighetsmått mot missbruk beredde sådan möjlighet,

skulle Uppenbarligen utgöra en åtgärd, ej blott af klok själfbevarelse

från samhällets sida, utan också af verklig barmhärtighet mot drinkarne

själfva och deras anhöriga».

Efter ett omnämnande af grundtankarna i vissa utländska lagar

samt ett bemötande af de invändningar, som plägade anföras mot farorna af

en sådan lagstiftning, föreslogs, att riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning för riksdagen

framlägga förslag till lag i syfte att, under iakttagande af erforderliga

försiktighetsmått mot missbruk, möjliggöra internering af alkoholister

äfven mot deras vilja å för dem afsedda kuranstalter.

Lagutskottet erkände det i hög grad behjärtans''värda i framställningen,

men erinrade om, att hvad motionärerna ifrågasatt var en nyhet i val'' lagstiftning

och att med afseende å frågan många omständigheter vore att

taga i betraktande. Med hänsyn till frågans stora vikt ansåg utskottet

det emellertid i hög grad önskligt, att en utredning i ämnet kunde komma

till stånd, och hemställde därför, att riksdagen måtte i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida

och i hvad mån föreskrifter skulle kunna meddelas i fråga om internering

af alkoholister äfven mot deras vilja i för dem afsedda kuranstalter

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

samt, i fall utredningen därtill gåfve anledning, framlägga förslag till lagstiftning

i ämnet.

I andra kammaren bifölls utskottets hemställan utan votering, efter

ett anförande af en af motionärerna, men i första kammaren afslogs densamma

efter en längre diskussion. Den sålunda fallna frågan togs ej upp

vid 1904 års riksdag, men ett härmed sammanhängande spörsmål, om

anskaffande af en kuranstalt för obemedlade alkoholister, framfördes motionsvis

i andra kammaren; dess tillfälliga utskott afstyrkte framställningen,

bland annat med hänvisning därtill, att sådana anstalter skulle komma att

stå obesatta, om man ej först hade en lag om tvångsinternering, och kammaren

biföll utskottets hemställan. Vid riksdagen 1905 upptogo herrar

Wallis, Pettersson och Beckman sin framställning från 1903 med ändring

af sitt slutyrkande i öfverensstämmelse med lagutskottets ofvan nämnda

skrifvelseförslag. Lagutskottet hemställde om bifall till motionen och andra

kammaren godkände denna hemställan, men första kammaren afslog den.

Detsamma upprepades vid riksdagen 1906, men då motionärerna år 1907

återkommo med sin framställning med ett ökadt antal instämmanden, och

frågan motionsvis framfördes äfven i första kammaren, bifölls framställningen

äfven där. — Bland de skäl, som anfördes vid riksdagen 1907 till

stöd för en sådan lagstiftning, må här nämnas, att den i oktober 1906

i Stockholm samlade kongressen för fattigvård och välgörenhet uttalat sig

till förmån för tvångsinternering af sådana familjeförsörjare, hvilka på

grund af alkoholism försumma sin försörjningsplikt.

Riksdagens skrifvelse, dagtecknad den 27 februari 1907, remitterades

af Kungl. Maj:t till öfverståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts samtliga

befallningshafvande för yttrande. I allmänhet hafva dessa myndigheter

icke haft något att invända mot en tvångsinternering af alkoholister, ehuruväl

flera af dem med styrka framhållit nödvändigheten af en begränsning.

Endast öfverståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Malmöhus län uttala några starkare betänkligheter. Öfverståthållarämbetet

gör detta mera ur synpunkten af svårigheten att anordna lagstiftningen

på ett sätt, som på samma gång tryggar den enskildes frihet och

gagnar det allmänna. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län

anser, att man företrädesvis bör anlita allmänna åtgärder, och uttalar tvifvelsmål

om några resultat med hänsyn till alkoholistens förbättring stå att

vinna genom behandling, som följer efter tvångsinternering.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

VI. Bör en tvångsbehandling af alkoholister införas?

mot

De anmärkningar, som både hos oss

en lagstiftning om tvångsbehandling

och annorstädes framkommit Behöfva och

n i i • j i n -i -i • kostnadssynai

alkoholister, halva delvis punkten.

gått ut på, att samhället med genomförande af en sådan skulle ådragas

alltför stora kostnader, samt att viktigare önskemål på flera andra områden

i första hand borde tillgodoses. Kommittén skall längre fram återkomma

till kostnadsfrågan, och vill här allenast hänvisa till den af kommittén

ofvan lämnade redogörelsen för de nuvarande förhållandena, hvilken

torde utvisa, att hittills vidtagna åtgärder på detta område ej varit tillfyllest

och att behofvet af ingripande är mycket trängande.

Det har äfven framhållits, att tvångsbehandling ej skulle leda till alkoholistens

botande, utan rent af verka skadligt genom att ytterligare nedsätta

hans redan förut slappnade själfkänsla. Grunden för eu tvångslagstiftning

är visserligen, såsom längre fram vidare skall utvecklas, icke blott

individens botande eller förbättring, utan äfven statens intresse att ingripa

mot individer, som i ett eller annat afseende inverka skadligt i samhället.

Men om anmärkningen vore riktig, skulle därmed tvångslagstiftningen

förlora en stor del af sitt ändamål och af det intresse, som drifvit frågan

framåt; och kommittén vill därför belysa denna sidan af saken något

Kan tvångninternering

leda till förbättring

?

närmare.

Till eu början vill kommittén då hänvisa till ett uttalande, som gjorts

af läkaren vid kuranstalten Sans Souci i anstaltens årsberättelse för 1906:

»I början af vår verksamhet vid Sans Souci uppställde vi visserligen

icke som en fordran, men framhöllo dock som ett önskemål, att inträdessökande

skulle helt frivilligt och utan alla tvångspåverkningar anmäla sig

till behandling.

Yi ansågo oss nämligen därigenom kunna tillföra anstalten ett mera

behandlingsbart klientel, då vi ju i viss mån kunde förutsätta, att patienter,

som afgifvit en dylik själfdeklaration icke voro i saknad af all sjukdomsinsikt

och ännu ägde kvar det mått af energi och den känsla af moraliskt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

ansvar, som utgöra så viktiga betingelser för ernåendet af ett gynnsamt

behandlingsresultat.

Erfarenheten besannade äfven i månget fall denna vår uppfattning.

Ett icke ringa antal af dessa våra mindre svårt angripna patienter blefvo

nämligen snart återställda och höllo sig fortfarande uppe. Och tvifvelsutan

skulle åtskilliga af dem ha kunnat komma till rätta äfven under andra förhållanden

utan anstaltens medverkan. Så t. ex. om de blifvit omhändertagna

af eu väl organiserad nykterhetsförening eller fått eu ledning, som fallit

mer inom gränserna för det teologiska verkningsområdet.

Antalet inträdessökande af denna typ blef emellertid långt ifrån det

öfvervägande. De fall, som erbjudits oss till behandling, ha oftast varit

representanter af den kroniska alkoholismen i dess mera avancerade stadier,

och bland dem icke minst sådana, hos hvilka de psykiska förmögenheterna

i vissa hänseenden tagit skada, så att intelligensen varit störd,

och patienten saknat förmåga att själf inse och bedöma hela vidden af sin

sorgliga belägenhet. Så t. ex. ha åtskilliga af dem icke ens ansett sig

behöfva någon vård, allra minst på eu anstalt för alkoholister. Benämningen

alkoholist ville de ingalunda vidkännas. Och att de dock till sist

kommit in på anstalten, har icke berott af deras eget fria val. Endast

närståendes intriger och osanna uppgifter eller förmäns bestämda yrkande

har därvid varit det afgörande o. s. v.»

Detta, att anstalten fått sämre material att behandla, än man från

början tänkt sig, torde gälla äfven i fråga om andra alkoholistanstalter

både i Sverige och utlandet. Anstalterna hafva emellertid sökt göra sitt

bästa äfven af dessa fall, och det framhålles, att man äfven i fråga om

dem erhållit gynnsamma resultat. Yanskligheten att från början säkert

afgöra, huruvida bättringsmöjligheter förefinnas eller ej, är så stor, att

anstalterna ej ansett sig böra afvisa äfven svåra fall.

Huruvida någon skillnad i bättringsmöjlighet kan anses föreligga mellan

dem, som formelt sedt ingått frivilligt, men i grund och botten varit

utsatta för starkt tryck, samt dem, som genom myndighets förordnande

komma att blifva tvångsinternerade, torde ej vara lätt att afgöra. I årsberättelser

och andra uppgifter från de svenska anstalterna har vid flera

tillfällen betonats angelägenheten af eu tvångsinternering. Ur årsredogörelsen

från Sans Souci för 1906 må här meddelas ytterligare följande af

anstaltens läkare i anslutning till det nyss lämnade citatet gjorda uttalande:

»Det är visserligen sant, att åtskilliga af dessa mer eller mindre svårt

angripna alkoholister komma till rätta igen genom egen nyvaknad kraft eller

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

genom nykterhetsföreningars omsorger, och att många af dem väckas till

besinning under en tids vistelse vid någon af våra kuranstalter. Men antalet

af dessa återupprättade blifver dock jämförelsevis ringa i förhållande till

den stora mängd, som är i behof af vård. De flesta få därför gå hjälplösa

sin undergång till mötes, för att sluta sin tillvaro som kroppsligt och

själsligt brutna invalider, såvida icke dessförinnan någon interkurrent sjukdom

eller eu olyckshändelse skaffar dem ur världen. Och någon förändring

i detta sorgliga förhållande ha vi knappast att motse, förrän lagstiftningen

här, som i så många andra civiliserade länder, förbarmar sig

Öfver dessa den kroniska alkoholismens offer och stadgar förmynderskap

med samtidig tvångsmässig kuranstaltsbehandling, medan ännu utsikt finnes

till bestående räddning eller till verklig förbättring.»

I årsberättelsen från Eolshäll för år 1909 har dess läkare synnerligen

kraftigt uttalat sig för en tvångslagstiftning. Ledaren för kuranstalten

Solvik har vid insändande af uppgifter till kommittén framhållit den

kännbara brist, som ligger däri, att man ej kan med tvång intaga och kvarhålla

alkoholister.

Erfarenheterna från de schweiziska kantonerna S:t Gallon och Baselstadt

synas hafva talat till förmån för eu tvångslagstiftning, ty efter deras

exempel hafva under de senaste åren ytterligare två kantoner antagit

lagar i ämnet.

I England och Skottland, där man under så pass lång tid haft tillfälle

att pröfva inverkan af tvånget på alkoholisterna, synes man ej hafva

någon tanke på att åter upphöra därmed. Tvärtom har föreslagits att utsträcka

tvångsbehandlingen. De enligt 1879 års lag frivilligt ingående,

Indika kunna mot sin vilja kvarhållas, återhämtas, när de afvika, och man

sv nes ej hafva några särskilda svårigheter med dem. I fråga om sådana

alkoholister, hvilka enligt lagen af år 1898 insatts mot sin vilja, är procenttalet

af botade visserligen ganska lågt; för Skottland uppgifves sålunda

allenast 7 procent varaktigt botade. Men man bör vid bedömandet af

denna siffra ihågkomma, att 1898 års lag endast afser vanedrinkare, som

äro dömda för brott eller upprepade fylleriförseelser. Berättelsen rörande de

engelska anstalternas verksamhet för år 1908 innehåller följande uppgifter

rörande de drinkare, som enligt 1898 års lag blifvit omhändertagna. Under

åren 1900—1908 hade utaf samtliga omhändertagna ett antal af 670 frigifvits

villkorligt och bland dem hade 63 procent uppfyllt villkoren för frigifningen

och alltså ej behöft återtagas till anstalten. Utaf 407, som under

tiden den 11 mars 1903 till den 12 november 1908 vid frigifning öfver
10
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Faran färden

enskildes

frihet.

Allmännare

åtgärder

att föredraga

f

Lagens indirekta

verkningar.

lämnats till en förening för frigifnas vård, utan särskildt urval af goda

fall, kade 20 procent uppfört sig väl. En annan förening, som kar till

uppgift att förebygga grymket mot kärn, ock, när sådan förekommit, gör

anmälan om fallet, så att de brottsliga på grund däraf blifva lagförda

ock, om de äro alkoholister, sända till drinkaranstalt, följer sina fall äfven

efter frigifningen; utaf 133 sådana fall, som sändes till anstalt under eu

tvåårsperiod, kade ännu efter ett års vistelse i friheten 44 procent förhållit

sig väl.

Ilen framställda anmärkningen torde alltså böra besvaras därmed, att

utsikter till botande ock förbättring kunna förefinnas äfven vid mycket

svåra fall af alkoholism. Sämst ställer sig saken beträffande eu del psykiskt

undermåliga individer, Indika så länge de äro i anstalten kunna

sköta sig bra, men i friheten snart åter hemfalla åt dryckenskap. Att

någon skulle rent af taga skada af tvångsinterneringen, förefaller otroligt.

En annan hufvudanmärkning, som framställts mot krafvet på eu

tvångslagstiftning mot alkoholister, är, att en sådan skulle medföra fara

för den enskildes frihet. Yid all lagstiftning, där påföljden för eu handling

är en inskränkning i friheten, kan naturligen föreligga eu fara

för missbruk, och denna fara kan sägas förefinnas i högre grad, när

det gäller en förebyggande lagstiftning, där man ej alltid kan så noga

beskrifva arten af den handling, mot hvilken skall inskridas. Det gäller

alltså att ej utsträcka lagens omfattning utöfver hvad som anses oundgängligen

erforderligt samt att skapa sådana former för proceduren, att

däri ligger en garanti för missbruk. Uti förevarande fall torde särskildt

böra betonas, att man ej har skäl att vara allt för efterlåten mot alkoholisten,

enär hans eget uppträdande ofta utgör ett starkt intrång a

andra personers handlingsfrihet. Dessutom bör ock betänkas, att man

sträfvar att genom den behandling, som man tillärnar honom, gifva

honom förutsättningar för ett bättre och lyckligare lif.

Hvad beträffar den stundom framställda anmärkningen, att åtgärder

af mera allmän natur äro att föredraga framför en tvångsinternering, torde

kommittén genom sin behandling af ämnet hafva ådagalagt, att den också

för sin del tillägger dessa åtgärder stor betydelse och anser, att de för

ingen del böra försummas. Men i vissa fall skola inga andra medel än

tvångsinternering kunna uträtta något, och en sådan kräfves därför såsom

ett nödvändigt led i åtgärderna mot alkoholmissbruket.

Betydelsen af eu lagstiftning om tvångsinternering är för öfrigt till

en stor del indirekt, i det man väntar sig att genom blotta möjligheten af

opaginerad Kontrollera mot PDF

eu tvångsinternering eu del alkoholister skola drif vas att anlita andra

åtgärder, däribland äfven frivilligt ingående på en alkoholistanstalt. Man

har så mycket större anledning att förutsätta detta, som man baner

att inträdet i de betiutliga anstalterna i stor utsträckning är att tillskrifva

kraftiga påtryckningar från alkoholisten närstående personer.

Lagens tvång och hotet om dess .anlitande bör utöfva en ännu kraftigare

verkan. Erfarenheterna från de schweiziska kantonerna S:t Gallen

och Basel-stadt bekräfta också detta; och man förklarar där, att lagens

indirekta verkan är den viktigaste. Det torde också kunna antagas, att

blotta befintligheten af en lag, däri samhället stämplar alkoholmissbruket

såsom en samhällsfara och tillgriper så starka medel för farans afvärjande,

skall bidraga till att i allmänhet framkalla en reaktion mot alkoholmissbruket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

VII. Olika sätt för anordnande af en tvångslagstiftning.

De ofvannämnda utländska lagarna ock lagförslagen kafva på olika

vägar sökt lösa spörsmålet om anordnande af en tvångslagstiftning.

A. Kvavhållande med tran// af den, som frivilligt ingått a anstalt.

Utländsk lag- pii af dessa vägar ock den, som ligger den frivilliga anstaltsbehandstiftning.

j-ngen närmast, är, att man föreskrifver vissa former för det frivilliga ingåendet

på anstalterna, k vilka man ställer under en viss kontroll, samt stadgar.

att den alkoliolist, som under dessa former ingått på en under kontroll

stående anstalt, kan kvarkållas därstädes äfven mot sin vilja under

en bestämd tid.

England. Den engelska Habitual Dr linhår ds Ad af år 1879 k vilar på en så
dan

princip. Genom denna lag fastslås de regler, som skola gälla för

upprättande af enskilda alkoholistkem, retreats, om nämligen innehafvare!!

vill komma i åtnjutande af rättigheten att kvarkålla en alkoholist mot

hans vilja. Tillstånd skall sökas hos en lokal myndighet ock hemmet

skall stå under kontroll af statens inspektör, hvarjämte en statens myndighet

har att gifva de närmare reglerna för hemmets verksamhet.

Ingåendet å ett sådant hem förutsätter en skriftlig ansökning från alkoholisten,

affattad i viss föreskrifven form; i ansökningen skall han uppgifva,

huru länge lian ämnar stanna i hemmet. Två personer skola bestyrka,

att sökanden är vanedrinkare, hvarjämte domaren skall intyga

sökandens underskrift å ansökningen, efter att likväl först hafva öfvertygat

sig om, att sökanden är vanedrinkare i den i lagen angifna meningen samt

att han äger kännedom om, hvad ansökningen och det därpå följande intagandet

i ett dylikt hem har för följder för honom. Hafva dessa

former iakttagits och sökanden därpå vunnit inträde i ett sådant hem,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

kan kan mot sin vilja kvarhållas där under den i ansökningen af honom

själf medgifva tid, dock ej öfver två år (enligt lagens ursprungliga lydelse

ett år). För att utskrifva patienten före den bestämda tiden behöfver

hemmets föreståndare tillstånd af domaren; efter medgifvande af domaren

kan patienten också få vistas borta från hemmet under kortare tider. —

bestämmelser af liknande innebörd finnas äfven i ett par af de australiska

lagarna (Queensland och New Zealand).

Den norska lagen om »Losgjsengeri, Betleri og Drukkenskab» har, Norge.

jämte föreskrifter om verklig tvångsinternering, äfven stadgande därom, att

åt dryckenskap hemfallen person, som frivilligt ingått på en af konungen

godkänd kuranstalt, kan mot sin vilja kvarhållas å anstalten, om dess

reglemente innehåller bemyndigande därtill. Om vid inträdet bestämts

någon viss tid för vistelsen, skall denna följas, om den ej öfverstiger 2 år;

har någon tid ej bestämts på förhand, kan patienten mot sin vilja kvarhållas

intill ett år.

Enligt det af österrikiska regeringen år 1895 framlagda förslaget till Österrike.

lag om upprättande af offentliga alkoholistanstalter skulle å dessa anstalter

få emottagas jämväl frivilligt inträdande alkoholister. Dock förutsattes därvid,

dels att man hade anledning antaga, att vården å anstalten skulle göra

alkoholisten mera motståndskraftig mot rusdrycksbegäret, dels att anstalten

hade plats för honom. Vidare föreskrefs som villkor, att sökanden inför

domstol afgifvit förklaring, att lian besluta att ingå i anstalten för att blifva

befriad från sin drycken skaps vana. Hade inträde ägt rum i föreskrift en

ordning, skulle för hans skyldighet att kvarstanna gälla samma regler som

för dem, om hvilkas intagande domstol förordnat.

Denna anordning för tvångsbehandling erbjuder helt visst väsentliga Kommitténs

fördelar, främst den att man har att stödja behandlingen på ett samtycke uppfattnmgaf

alkoholisten, äfven om detta samtycke ej alltid är så rent frivilligt.

Man torde dock ej kunna få eu effektiv lagstiftning endast med denna

anordning, ty det stora flertalet af alkoholister, som äro i behof af

vård, skola helt visst ej låta förmå sig till frivilligt inträde, därest man

ej har att stödja sig på det hot, som ligger i en tvångsinterneringslag.

I förening med en dylik kan ett stadgande om kvarhållande med

tvång af den, som ingått frivilligt, dock göra nytta; och det utgör en naturlig

länk i åtgärderna för alkoholistens förbättrande samt har därför upptagits

i förslaget. Kommittén skall i annat sammanhang närmare utveckla

skälen för sitt förslag i denna del (sid. 132).

opaginerad Kontrollera mot PDF

B. Tvång sinternering efter föregående omyndighetsförklaring.

Lagstiftning

i Tyskland.

Norge.

Förhållandena

i

Sverige.

Bör omyndighetsförklaring

utgöra

förutsättning

för tvdngsinternering

?

I Tyskland kar man ej någon lag om tvångsbekandling af vanedrinkare;

dock erbjuder dess lagstiftning möjligket för en tvångsbekandling,

i det enligt civillagen den kan af domstol förklaras omyndig, som är kemfallen

åt dryckenskap ock på grund däraf icke förmår sköta sina angelägenketer

eller utsätter sig ock sin familj för fara att råka i nöd eller är farlig för

andras säkerket. Har en sådan omyndighetsförklaring skett, hvarom endast

vissa anhöriga ock laga företrädare kunna framställa yrkande, anses förmyndaren

därmed kafva rätt att bestämma om myndlingens intagande i

en anstalt för vård af alkoholister. Flera författare uttala visserligen sina

tvifvelsmål rörande förmyndarens rätt att bestämma om myndlingens tvångsintagning

i alkokolisthem; ett faktum är emellertid, att sådan tvångsbekandling

ägt rum, äfven om det ej skett i så stor skala, som man väntat

ock ansett önskligt.

Hen norska lagen om Umyndiggjorelse af den 28 november 1898 medgifver

omyndighetsförklaring dels af personer, som sakna förmåga att sköta

sig själfva eller sitt gods på grund däraf, att de äro förfallna till dryckenskap

eller omättligt bruk af morfin eller andra berusnings- eller bedöfningsmedel,

dels af dem, kvilka genom dryckenskap bortslösa sin egendom,

så att de själfva eller deras familj råka i nöd eller fara därför uppstår,

om de icke sättas under förmynderskap. År den omyndigförklarade förfallen

till dryckenskap eller till missbruk af morfin eller andra berusningseller

bedöfpingsmedel, kan kan för eu tid af högst ett år insättas i en

af konungen godkänd kuranstalt, om tillgång finnes därtill. Förmyndare!)

kan dock ej ensam bestämma om intagandet i anstalten, utan eu särskild

procedur kar skapats för fattande af beslut härom.

Såsom redan förut nämnts, kar den svenska lagens stadgande om

omyndighetsförklaring icke ansetts medgifva någon rätt för förmyndaren att

bestämma om myndlingens intagande å alkokolistanstalt; i allt fall hafva

våra alkokolisthem ej velat mottaga alkoholister annat än efter deras egen

ansökan.

Det låter väl tänka sig, att en omyndighetsförklaring kan hafva den

verkan, att en person därigenom afhålles från missbruk af rusdrycker.

Den utgör en varning för honom att taga sig till vara för framtiden, ock

begränsningen af hans rätt att förfoga öfver sina tillgångar försvårar möj
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

ligketen för honom att skaffa sig rusdrycker. Vidare är det möjligt, att

förmyndaren, om därtill erhålles eu lämplig person, genom sitt inflytande

ock sina anordningar, t. ex. myndlingens flyttande till annan ort eller

förändring af sysselsättning, kan åstadkomma en förbättring. Att använda

omyndighetsförklaringen såsom ett medel att bli i tillfälle att få en tvångsinternering

till stånd, förefaller dock mindre lämpligt. De båda åtgärderna

äro hvarandra så pass olika till sin natur och sina verkningar, att

man ej bör jämställa dem. I vissa fall kan eu tvångsinternering vara

högeligen önskvärd, under det eu omyndighetsförklaring är onödig

eller olämplig. Kan drinkaren blott undandragas rusdryckerna, är han

ofta i stånd att fullständigt bedöma sina ekonomiska förhållanden, och

exempel saknas ej på, att han kan ombesörja eu del angelägenheter från

anstalten. För öfrigt torde det vara alltför främmande för vår uppfattning

af eu förmyndares befogenhet, när det gäller eu vuxen person, att

tillägga honom en så vidsträckt förfoganderätt öfver myndlingen, att han

kan bestämma öfver dennes intagande å eu anstalt mot hans vilja. Det

torde ej heller böra ifrågasättas att såsom i Xorge skapa en särskild

procedur för en internering af omyndigförklarade.

I Tyskland synes man ej vara odeladt belåten med där nu rådande

ordning, och det framkålles både i litteraturen och af dem, som iigna sig

åt anstaltsvården, att omyndighetsförklaringen rent af motverkar förbättringen,

enär den omständigheten att alkoholisten beröfvats sina medborgerliga

rättigheter och uteslutits från allt bestämmande öfver sina ekonomiska

förhållanden, är ägnad att ännu mer nedtrycka honom. Äfven om en tvångsinternering

i visst afseende är mera ingripande, i det att den för en tid

beröfvar den internerade hans frihet att bestämma öfver sin vistelseort, är

det dock att märka, att anstalten här står redo att i samma stund börja

förbättringsarbetet; och när han utskrifves, är han åter i besittning af

sin handlingsfrihet, utan att först behöfva företaga rättsåtgärder för att

återvinna den.

Dessa båda åtgärder, omyndighetsförklaring och tvångsinternering, böra

därför bedömas oberoende af hvarandra och hvardera komma till användning

endast i de fall, då förutsättningarna för den ena eller andra åtgärden

föreligga. Behöfves emellertid anstaltsvård åt eu omyndigförklarad drinkare,

bör förmyndaren gorå ansökning därom i den ordning, som härför kan blifva

föreskrifven. Kräfves åter för vård af eu i alkoholistanstalt intagen persons

angelägenheter, att han sättes under förmyndare, må i vanlig ordning

göras ansökning därom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Utländska lagar

och lagförslag.

England.

Norge.

C. Tvång sinternering såsom en straffrättslig anordning.

I eu del länder har frågan om en tvångsinternering af alkoholister

delvis lösts eller föreslagits att lösas i samband med straffrätten. An finner

man stadgande därom i strafflagarna, än åter i särskilda lagar, som väsentligen

utgöra supplement till strafflagarna. På grund af det nära sambandet

mellan alkoholism och brottslighet har det legat nära till hands att

just på det straffrättsliga området ingripa mot alkoholismen.

Till denna grupp af lagar hör den engelska Inebriates Act af år 1898.

Här medgifves tvångsinternering af 1) vanedrinkare, som under inflytande

af ruset eller med dryckenskap såsom medverkande orsak, föröfvat

eu förbrytelse, som i lag belagts med fängelse eller straffarbete; 2) af

vanedrinkare, som begått vissa i lagen uppräknade fylleri- och ordningsförseelser

samt inom de närmaste 12 månaderna därförut blifvit

dömda tre gånger för någon dylik förseelse. Interneringen beslutes

af den domstol, som bär att behandla brottmålet. Beträffande den

förstnämnda kategorien har domstolen också att bestämma, huruvida interneringen

skall utgöra ett tillägg till straffet eller träda i stället för

detta; påföljden för eu förseelse synes däremot alltid försvinna, då det förordnas

om tvångsinternering. Interneringstiden utgör högst tre år. För

vård af dessa kategorier af vanedrinkare ansåg man sig icke kunna använda

de i 1879 års lag omtalade alkoholisthemmen — retreats — utan

förutsatte inrättande af särskilda anstalter, upprättade dels genom staten,

State inebriate re/ormatories, dels genom kommun eller enskilda, men i så

fall erkända utaf staten, Gertified inebriate reformatories. Statsanstalterna

tänktes i första rummet skola mottaga vanedrinkare af den första af ofvannämnda

kategorier och de erkända anstalterna vanedrinkare af båda kategorierna;

i verkligheten har det blifvit så, att staten fått mottaga äfven en

del af den andra kategorien, enär dessa befunnits svårare att disciplinera

än brottslingarne.

Den norska lagen om »Losgjsengeri, Betleri och Drukkenskab» stadgar,

att domstolen i samband därmed, att den dömer till fängelsestraff för vissa

i lagen upptagna förseelser, tillika kan bemyndiga åklagarmakten att, för

den händelse den dömde är förfallen till dryckenskap, insätta honom på en

tvångsarbetsanstalt eller en af konungen godkänd kuranstalt; tillämpas

detta, kan fängelsestraffet helt eller delvis bortfalla. De förseelser, som

bär åsyftas, äro dels fylleri och en del i berusadt tillstånd begångna

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

ordningsförseelser, för k vilka i visst fall fängelse kan ådömas, dels

bettleri, samt underlåtenhet att försörja sig själf, hustru eller barn.

Tiden för interneringen är högst 18 månader eller, om alkoholisten

tidigare varit intagen å sådan anstalt, tre år. — Enligt den norska strafflagen

kan, när en person, som är åtalad för en straffbar handling, men

med hänsyn till sitt sinnestillstånd frikännes eller ådömes lägre straff,

behnnes farlig för den allmänna säkerheten på grund af otillräknelighet

eller minskad tillräkneligket, domstolen besluta, att han intages å en asyl

för sinnessjuka, i en kur- eller vårdanstalt eller tvångsarbetsanstalt, så

vidt tillgång därtill finnes.

Äfven i Holland och Italien gifva, såsom nämndt, de straffrättsliga

föreskrifterna möjlighet att för alkoholister ersätta vistelse i fängelset med

behandling i speciella anstalter.

Enligt det danska förslaget till Lov om JDranJcere m. m., skall domstolen

i samband med behandling af en del förseelser och ringare

brott, begångna af vanedrinkare, kunna bemyndiga polismyndigheten

att insätta vanedrinkaren i qn statens kuranstalt för drinkare eller i

vissa fall i eu afdelning för drinkare vid statens arbetsanstalt. Här afses

i första rummet en del fylleri- och ordningsförseelser, för Indika vid

iteration fängelse ådömts; interneringen träder då i stället för straffet.

Vidare kan internering ifrågakomma, då vanedrinkare gjort sig skyldig

till brott, för hvilket dömes till ett straff, som svarar emot minst två månaders

fängelse på vanlig fångkost; här utesluter interneringen dock icke

straffet utan följer efter detta. Slutligen afses här äfven vissa handlingar,

som åtminstone delvis ej äro belagda med straff i dansk lag, nämligen när

eu person 1) söker sitt uppehälle genom bettleri, liderlighet, otukt eller

otuktiga handlingar eller faller fattigvården till last, eller 2) är till fara

för eget eller andras lif eller hälsa, eller 3) försummar sin försörjningsplikt,

så att familjen råkar i nöd, eller 4) underlåter att betala bidrag, som han

är skyldig att utgifva till hustru och barn; talan anhängiggöres då såsom

i vanligt brottmål. Alla dessa drinkare skulle i första hand mottagas i

en statens kuranstalt, men i vissa fall —- obotlighet, bristande utrymme och

svåra disciplinära förseelser — i eu drinkarafdelning vid statens ai*betsanstalt.

Interneringstiden är högst 18 månader och vid nytt domfällande

högst tre år.

Förslaget innehåller vidare bestämmelser om att tvångsinternering kan

helt eller delvis träda i stället för straffarbete, nämligen i sådana fall, då

på grund af brottslingens tillstånd kan antagas, att straffet icke skulle

11

Holland.

Italien.

Danmark.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

hafva åsyftad verkan och att han bättre skulle lämpa sig för behandling

i drinkarafdelningen vid arbetsanstalten; detta skulle kunna ske antingen

genom en öfverflyttning efter domen eller genom beslut af domstolen i

samband med domen i form af ett bemyndigande för polismyndigheten.

För den händelse vanedrinkare, som begått brott, på grund af otillräknelighet

befrias från straff eller i anledning af minskad tillräknelighet ådömes

nedsatt straff, kan domstolen också bemyndiga polismyndigheten att

inlägga honom på drinkarafdelningen. Slutligen tänker förslaget sig ett

öfverflyttande till drinkarafdelningen af vanedrinkare, som äro dömda till

tvångsarbete.

Schweiz. Utkast till strafflag för Schweiz (1908) innehåller i fråga om brotts
lingar,

som äro vanedrinkare, följande bestämmelser: Då någon, som för

brott dömes till fängelse, är vanedrinkare samt brottet står i samband

med dryckenskapen, kan domstolen, om den dömde synes kunna botas,

uppskjuta verkställigheten af straffet och förordna om hans sändande till

eu anstalt för behandling af drinkare. Domstolen förordnar om frigifning,

så snart han blifvit botad; i hvarje fall skall han frigifvas inom två år.

Före utskrifvandet från anstalten skall domstolen bestämma, om och till

huru stor del fängelsestraffet vidare skall verkställas. — Domstolen kan

äfven förordna om intagande i en dylik anstalt af vanedrinkare, som på

grund af otillräknelighet befrias från straff.

Yidare kan domstolen förordna om intagande af vanedrinkare å eu sådan

anstalt, när han gjort dig skyldig till vissa, såsom straffbara betecknade

handlingar nämligen: 1) om han på grund af lättja eller dåligt uppförande

underlåter att försörja sin familj eller att betala utdömdt bidrag till försörjning

af sitt barn; 2) om han två gånger under ett år i berusadt tillstånd

uppträder på ett sätt, som väcker allmän förargelse; samt 3) om han

på grund af lättja drager omkring från ort till annan, utan att äga medel

till sitt uppehälle, eller stryker omkring i skogar, promenader eller på allmänna

platser och vägar eller på grund af lättja eller vinningslystnad tigger

eller sänder barn eller personer, som stå under hans lydnad, att tigga

utomhus, äfven här under förutsättning att förseelsen upprepats inom ett

år; alternativt med intagandet i drinkaranstalt kan domstolen i de under

1) och 3) upptagna fallen förordna om sändande till tvångsarbetsanstalt.

Anstaltsbehandlingen träder i alla dessa fall i stället för straffet.

Tyskland. Utkastet till tysk strafflag (1909) föreslår i 43 §, att när en straffbar

handling har sin grund i ett rusigt tillstånd, och brottslingen är

hemfallen åt dryckenskap, domstolen, om det ådömda straffet är minst

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

två veckors fängelse (Gefängnis, Haft), kan förordna, att den brottslige efter

undergånget sträft skall intagas i en kuranstalt för drinkare, till dess

lian blifvit återställd, dock högst två år, detta under förutsättning att

eu sådan åtgärd anses erforderlig för att vänja den dömde vid ett lagligt

och ordnadt lif. På grund af denna bestämmelse kunna bland annat en hel del

förseelser, som vanedrinkare ofta låta komma sig till last, föranleda interneiing,

såsom lösdrif\ eri, bettleri, vägran att utföra af fattigvårdsmyndighet

förelagdt aibete, för värf smässig otukt, försummande af försörjningsplikt,

fylleri med eller utan störande af den allmänna ordningen och ändras

utsättande för personlig fara — samt öfverträdande af förbud att besöka

utskänkningsställen. Utom fö]'' de tre förstnämnda förseelserna ingå emellertid

äfven böter i straffskalan, hvadan frihetsstraff torde vara afsedt

att ådömas först vid itererad förseelse.

i Iai någon frikänts från straff för brott eller åtal nedlagts, emedan

gärningsmannen vid tiden för handlingens begående var sinnessjuk, svagsint

eller från medvetandet, så att hans fria viljebestämmande varit helt

uteslutet, eller dömcs någon till nedsatt straff, emedan hans fria viljebestämmande

af någon af nämnda grunder varit i hög grad förminskadt, så har

domstolen, om allmänna säkerheten sådant fordrar, att föranstalta om hans

förvarande i en allmän kur- eller förvaringsanstalt. Därest sjaltförvälladt

rus varit orsaken till, att gärningsmannen varit från medvetandet, samt

föranledt hans frikännande eller åtalets nedläggande, kan domstolen, om

gärningsmannen är vanedrinkare, äfven utan att den allmänna säkerheten

anses fordra sådant, med tillämpning af 43 £ förordna om hans intagande

i en kui anstalt för drinkare, nämligen under den ofvan angifna förutsättningen,

att en sådan åtgärd anses erforderlig för att vänja drinkaren vid

ett lagligt och ordnadt lif.

Administrativ myndighet sörjer för verkställigheten och bestämmer

inteineiingstidens längd med den ofvan angifna begränsningen.

Äfven hos oss pågår för närvarande en revision af strafflagen eller Förarbeten

vissa,delar däraf, hvithet arbete anförtrotts åt professorn Johan C. W.U''Itraffil

Thyrén. I den redan utkomna första afdelningen af hans arbete, Principen*

för rn strafflag sr ef orm, I. Straffets sociala uppgift, Straffsystemet, afhandlas

också frågan om åtgärder mot kroniska alkoholister, som gjort sig skyldiga

till brott eller handling af samhällsfarlig beskaffenhet. Professor Thyrén

utgår ifrån, att eu internering af dessa bör äga rum, samt framhåller, att i

strafflagen böi bestämmas, i hvilka fall interneringen skall äga rum samt när

den skall ersätta straffet eller utgå jämte detta. Han föreslår härför följande

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

regler: internering bör icke äga ruin vid brott, där straffet är alltför lågt,

ej ""heller där det är alltför högt; minimigränsen bör sättas till böter motsvarande

30 dagsin korn sfer och maximigränsen till cellstraffets allmänna

maximum, tre år; Aid lägre straff bör interneringen tråda i stället för

straffet, men då cellstraffet uppgår till ett år eller mer, bör den utgöra

en ökning af detta, möjligen med någon minskning åt cellstraffet, A7id blott,

som allenast äro belagda med lågt straff, bör internering kunna äga rum

vid viss iteration.

Samman- Den lämnade fram.ställningen visar, att den moderna straffrätten i hög

straffrätten, grad intressera!'' sig för spörsmålet om tvångsbehandling i särskilda ans tillter

af alkoholister, som begått brott. Anstaltsbehandlingen tåi i stiafträtten

en skiftande användning: än utgör den ett komplement till straffet,

än träder den i stället för detta, än åter får den användning i de fall,

då på grund af otillräknelighet straff ej kunnat adömas. Tvifvelsutan

kommer en behandling i särskilda anstalter af alkoholister, som begått

brott, att i en eller annan form upptagas i en blifvande ny strafflag äfven

hos oss. Därest man tillika efter mönster från utlandet kommer att upptaga

som brott eu del handlingar, hvilka alkoholister mycket ofta låta

komma sig till last. såsom lösdrifveri, bettleri och försummelse att fullgöra

försörjningsplikt, skola de flesta alkoholister förr eller senare komma

i konflikt med strafflagen och med tillhjälp af dess bestämmelser också kunna

bli föremål för en tvångsbehandling å särskild anstalt. Interneringsspörsmålets

behandling under straffrätten skulle i viss män förenkla detta; särskilt

skulle alla invändningar, som gjorts om faran för den enskildes frihet,

förstummas, då man låter interneringen inträda först såsom påföljd

af ett begånget brott samt därtill anlitar samma organ och procedur, som

inrättats för handläggning af brottmål. Tydligt är dock, att en lödning af

spörsmålet såsom eu enbart straffrätt-slig fråga icke kunnat ligga inom

kommitténs uppgift. Härför kräfves ett öfvervägande af flera straffrättsliga

spörsmål af stor räckvidd, såsom om otillräknelighet och minskad tillräknelighet,

om förhållandet mellan straff och ansfaltsvård, i hvilka fall vid inter-

nering straff får bortfalla helt eller delvis, införlifvande med vår straffrätt

af eif del nya brottskategorier, allt frågor hvilka kommittén uppenbarligen

icke kunnat inlåta sig på. .

Otillräcklig- En lögning af interneringsspörsmålet såsom eu uteslutande strafträttsulu

straff- lig fråga skulle enligt kommitténs uppfattning ej heller vara ägnad att fylla

rättslig inter-^^ff praktiska behof, som man afsett att vinna genom fordian på en tvangs

ner ing.

internering. Huru långt man än kan vara sinnad att sträcka sig, då det

opaginerad Kontrollera mot PDF

gäller att i strafflagen upptaga handlingar, som strida mot samhällets

och dess medborgares intressen, skall man sannolikt ej kunna nå alla

de fall, då eu tvångsinternering af alkoholister kan vara motiverad och

angelägen. Ej ens när det gäller bestämmandet af ett strafflagen så

närliggande begrepp som farlighet för annans personliga säkerhet, torde

detta vara möjligt. Kommittén tänker här närmast på det ur tvångsinterneringens

synpunkt mycket viktiga fall, då alkoholisten lider eller

lidit af fyllerigalenskap (delirium tremens); vid fortsatt alkoholmissbruk

äro nämligen då farliga handlingar från alkoholistens sida med tämligen

stor sannolikhet att förr eller senare förvänta.

För hvarje fall skulle en anordning med ett anknytande af interneringsbestämmelser

till vår nu gällande strafflag ej få någon större räckvidd.

Härvid är tillika att märka, att åtskilliga af de brott, som alkoholisten

synnerligen ofta gör sig skyldig till, såsom misshandel enligt 14 kap.

12 och 13 §§ strafflagen, resande af lifsfärligt vapen med flera, ej få

åtalas af allmän åklagare utan efter angifvelse af målsägaren, men att

någon angifvelse sällan göres i de fall, då dessa brott begåtts mot anhöriga

och närstående. Af fruktan för alkoholisten eller emedan det synes dem

motbjudande att föranleda eu anhörigs bestraffande framställa de ej något

yrkande; och därmed skulle också en tvångsinternering vara utesluten.

Blir en internering däremot den direkta följden af deras ingripande, torde de

anhöriga befinnas mera benägna att göra eu ansökning om internering

eller rikta en anhållan till offentlig myndighet om att få en sådan ansökning

gjord.

Bortsedt från dessa fall, då, oaktadt alkoholistens ådagalagda farlighet

för sig själf eller andra, en straffrättslig behandling af honom är utestängd

och därmed också hänvisande till alkoholistanstalt, gifvas emellertid

många andra fall, då alkoholisten blifvit eller hotar att blifva till

skada för samhället och då hans internerande är angeläget, men man ej

torde hafva utsikter att nå honom genom strafflagens bestämmelser.

Att detta ärende af Kungl. Maj:t öfverlämnats åt kommittén, har

tydligen berott på det nära sammanhang, i hvilket spörsmålet om alkoholisternas

internering ansetts stå med frågorna om fattigvården och lösdrifvares

behandling. Lösdrifvarlagstiftningen har eller bör åtminstone hafva

ett förebyggande syfte: att taga hand om lösdrifvare och andra personer, som

där afses, så att de icke blifva till skada för samhället, samt om möjligt

söka återföra dem till nyttig verksamhet; och fattigvårdens uppgift att, så

långt möjligt är, vara förebyggande, har under de senare åren allt starkare

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kanton ala

lagar i

Schweiz.

betonats. Tvångsinterneringen af alkoholister kan också endast då rätt fylla

sin uppgift, när den får verka i förebyggande riktning. Ur denna synpunkt

sedt, har man ej skäl att för alla fall afvakta, att alkoholistens

handlingar kulminerat i ett brott ; man har tvättom utsikt att nä ett mera

tillfredsställande resultat, därest man får draga slutsatser om hans farlighet

eller skadlighet för samhället ur hans handlingar i allmänhet. — Tvångsinterneringsinstitutet

bör för öfrigt ej bedömas ensamt ur synpunkten af

sam hällsfaran, utan man har äfven att taga hänsyn till möjligheten att

förbättra alkoholisten, och med hänsyn härtill är det angeläget, att han

får tagas om hand på ett tidigare stadium, då utsikterna till förbättring

äro större.

För angelägenheten af eu tvångsinternering äfven i fall, som ligga

utanför strafflagen, talar också erfarenheten från England. Det väsentligaste

i det där år 1908 framlagda kommittéförslaget är just, att personer,

utan att hafva begått straffbara handlingar, skulle på ansökan af anhöriga

och eljest närstående personer kunna tvångsvis intagas å alkoholistanstalt.

Enligt kommitténs uppfattning bör alltså en lagstiftning om tvångsinternering

hafva en större utsträckning än den kan erhålla inom straffrättens

ram. Det gäller då att finna en annan väg. Därvid kan man

naturligen ej ifrågasätta att göra något intrång på strafflagens bestämmelser,

utan bör, för de fall då alkoholisten begått brott, inskränka sig

till att skapa möjlighet för en anstaltsbeliandling af alkoholisten, sedan

han uttjänat sitt straff.

D. Bestämmelser om tvångsinternering sammanföras och upptagas i en

fristående lag.

I de schweiziska kantonerna S:t Gallen, Basel-stadt. Tand och Thnrgau

har man, såsom ofvan nämnts, stiftat särskilda lagar om vård af alkoholister

och i dessa föreskrifvit en särskild procedur för ärendets behandling. Af

dessa lagar intager den för S:t Gallen en särställning, i det den såsom

föremål för anstaltsbehandling helt allmänt angifver personer, som vanemässigt

hängifva sig åt förtärandet af rusdrycker, och för hvilkas botande

internering är af nöden. Lagarna för Basel-stadt och Thurgau beskrifva

de vanedrinkare, som falla under lagen sålunda: a) de som äro ur stånd

att ombesörja sina angelägenheter; b) de som utsätta sig själfva eller sin

familj för fara att råka i nöd; c) de som äro farliga för andras säkerhet

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

samt d) de som väcka allmän förargelse (i Thurgauerlagen: de som upprepade

gånger väckt allmän förargelse), allt under förutsättning, att de

angifna omständigheterna hafva sin grund i begäret efter rusdrycker

(Trunksucht). Lagen för Valid medgifver internering af a) personer, Indika

dömts till tukthus, fängelse eller tvångsarbete på kortare tid än ett år och

undergått detta straff, samt villkorligt dömda förbrytare, hvilka af domstol

förklarats vara vanedrinkare och hänvisats till kantonens regeringsråd;

b) för brott anklagade, som frikänts på grund af otillräknelighet samt

befunnits vara vanedrinkare; c) de, som oaktadt meddelad varning två

gånger under loppet af de sista tolf månaderna brutit mot gifvet förbud

att besöka lokaler, där alkoholhaltiga drycker försäljas; d) vanedrinkare,

som på grund åt sin dryckenskap äfventyra sin egen och sina anhörigas

ställning. A idare kan i visst fall förordnas om en öfverflyttning från

sinnessjukanstalt till alkoholistanstalt. Enligt lagarna för Basel-stadt och Valid

beslutar kantonens regeringsråd om internering, i den förstnämnda kantonen

efter framställning af polismyndigheten, som verkställer utredning i

ärendet, och i deu senare efter anmälan af domstol eller prefekt, men

regeringsrådet verkställer där själf utredningen. I S:t Gallen och i Thurgau

är det kommunala myndigheter, som besluta om internering, men deras

beslut skola underställas regeringsrådets pröfning. Lagarna för S:t Gallen

och Thurgau innehålla tillika bestämmelser om frivilligt ingående.

Det österrikiska förslaget af år 1895 behandlade också frågan om Österrike.

alkoholistinterneringen i eu särskild lag. Föremål för internering enligt

förslaget voro: 1) personer som, efter att under det senaste året hafva tre

gånger straffats för fylleri, ånyo gjort sig skyldiga till dylik förseelse;

2) de som i följd af vanemässigt eller periodiskt omättligt bruk af alkoholhaltiga

drycker råkat i sinnessjukdom och af sådan anledning upptagits

i sjukhus eller anstalt för sinnessjuka samt därefter val återvunnit förståndet,

men visat sig icke äga tillräcklig själfbehärskning och kraft att

motstå dryckenskapsbegäret; 3) personer, som i följd af vanemässigt eller

periodiskt omättligt bruk af alkoholhaltiga drycker, utan att vara sinnessjuka

i egentlig mening, utgöra eu fara för sig själfva eller sina anhöriga

i sedligt eller ekonomiskt afseende eller för sin egen eller andras kroppsliga

säkerhet. — Frågan om tvångsinternering skulle enligt förslaget pröfvas

af den domstol, dit personen hörde i tvistemål. Ärendet skulle följa samma

procedur som vanliga ansökningsärenden med eu del modifikationer.

Imi sådan anordning med en särskild lag om tvångsinternering synes Reformsträfegentligen

hafva varit målet för de sträfvanden, som under de senare åren rutland.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

framträda i Tyskland. X ett åt förarbetena till det nya strafflagsntkastet

uttalas emellertid den åsikten, att en särskild dryckenskap slag är onödig,

då erforderliga anordningar kunna träffas inom ramen af civil- och strafflagarna.

Fördelar och Kommittén har kommit till den uppfattningen, att med hänsyn till det

olägenheter väsentliga syftemålet med alkoholistbehandlingen, sådant det här förut utmeciallagPe

iTecklats, det hos oss är lämpligast att i en särskild lag upptaga bestämmelserna

om behandling af alkoholister. Härigenom vinnes möjlighet

att kunna medtaga alla önskvärda fall, under det eljest lätt luckor uppstå

mellan de olika lagstiftningsområden, till hvilka dessa ärenden kunde tänkas

förlagda. Man kan på så sätt också få större enhet i fiåga om

ärendenas behandling.

Såsom redan antydts och i det följande skall närmare utvecklas,

bör spörsmålet om alkoholisternas vård i särskilda anstaltei ej betraktas

såsom en rent fristående fråga utan behandlas såsom ett led i åtgärderna

för alkoholmissbrukets stäfjande. Äfven med hänsyn härtill lämpar

det sig mera att hafva detta ämne behandla dt i en särskild lag. I all

synnerhet erhåller man därigenom bättre möjlighet att ansluta sig till

den verksamhet för behandling af frivilligt ingående alkoholister, som

redan förefinnes, och kan i någon mån taga dessa anstalter i det allmännas

tjänst, hvilket hos oss är så mycket naturligare, som dessa anstalter

redan åtnjuta betydande statsbidrag. Med anslutningen till den frivilliga

vården kan man också låta den medicinska sidan af saken mera komma

till sin rätt, hvilket tvifvelsutan är af stor vikt.

Om man, såsom önskvärdt synes vara, vill införa bestämmelser om att

alkoholist, som ingått frivilligt å eu af staten erkänd anstalt under vissa

former, kan mot sin vilja kvarhållas där, skulle i hvarje fall kräfvas eu

särskild lag för dessa, då dylika bestämmelser ej torde kunna lämpligen

meddelas vare sig i samband med straff lagen eller civillagen.

Mot ett sammanförande af bestämmelserna rörande behandling utaf

alkoholister utan åtskillnad i eu gemensam lag kan helt visst den

anmärkningen göras, att det bland alkoholisterna finnas många olikartade

element, hvilka ej kunna behandlas på samma sätt. I)et måste

medgifvas, att steget är stort från den, som fört ett i öfrigt oförvitligt

lif, men i känslan af sin oförmåga att motstå alkoholbegäret frivilligt

ingår på en anstalt, till dem, som, efter att under åratal hafva vandrat

genom fängelser, tvångsarbetsanstalter och fattigvardsinrättningai, slutligen

fullkomligt underminerade af alkoholmissbruk med timlig måste insättas

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

på en alkoholistanstalt. Den ene kommer till anstalten för att söka bot;

beträffande den andre blir alkobolistanstalten mera ett ställe, där samhället

håller honom kvar för att hindra honom från att på nytt begå brott, under

det att man knappt kan tänka på någon allvarlig förbättring.

Detta torde emellertid ej utgöra något egentligt hinder för att hafva

bestämmelserna så väl om villkoren och formerna för tvångsinterneringen

som om grunderna för behandlingen i eu och samma lag. Hufvudvikten

ligger nämligen härvid därpå, att vid vården å anstalterna en viss klassifikation

kan genomföras, så att man för hvarje grupp af alkoholister kan få

till stånd den behandling, de säkerhetsanordningar in. m., som för en

hvar af dem äro af nöden, en fråga, till hvilken kommittén återkommer

längre fram. För öfrigt är den möjligheten ju icke utesluten, att

för eu eller annan grupp, t. ex. alkoholister, som begått brott, anordningar

framdeles kunna träffas i annat sammanhang.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Här afses ej

tillfälligt

missbruk eif

alkohol.

Här afses

vanemässigt

alkoholmissbruk.

VIII. Hvilka alkoholister böra tvångsinterneras?

Då det gäller att afgöra, hvilka personer, som böra blifva föremål för

en tvångsbebandling i särskilda drinkaranstalter, måste man tydligen bortse

från sådana fall, där alkoholmissbruket allenast är något mera tillfälligt

och där personen i fråga, äfven om ban någon gång skulle berusa sig, i

regel sköter sig ordentligt. Härmed är icke sagdt, att dylika fall alldeles

böra lämnas ur räkningen, då samhället planlägger sina skyddsåtgärder

mot de faror, som hota från alkoholmissbruket. De åtgärder af mera allmän

natur till motarbetande af alkoholmissbruket, om hvilka förut talats, syfta

äfven på mera tillfälliga yttringar däraf. Omhändertagande af den, som uppträder

öfverlastad på allmän plats, samt åtalande och bestraffande af fylleriförseelsen

hafva hittills i hufvudsak varit samhällets direkta åtgärder mot de

tillfälligt berusade, för att ej räkna med den behandling, som kommer dem till

del, därest de i sitt rusiga tillstånd begå brott och därför dömas till frihetsstraff.

Det ligger utom kommitténs uppdrag att föreslå några åtgärder för sådana

fall. En del af spörsmålet beror för öfrigt på Kungl. Maj:ts pröfning; riksdagen

har nämligen i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 16 mars 1909 begärt

utredning om villkorlig doms användande i större utsträckning beträffande personer,

som dömts till böter för fylleri och därmed sammanhängande förseelser.

Här afses endast ett inskridande mot alkoholmissbruk, som har antagit

vanans form, det må nu fortgå dag efter dag eller återkomma periodiskt

med kortare eller längre mellanrum. Man brukar om en person, hvilken

sålunda mera regelbundet missbrukar alkohol, säga, att han är drinkare,

vanedrinkare, hemfallen till dryckenskap, begifven på starka drycker etc.

I Korg c och Danmark har man ungefär ensartade uttryck för en sådan

person: »Dränker», »Yanedranker», »drikfseldig», »forfalden til Drukkenskab»,

»svsekked ved Drikfaddiglmd», »hengifven til Misbrug af staerke

Drikker». På tyska språket möta likartade uttryck » Gewohnheitstrinker»,

»gewohnheitsmässig dem Trunke ergeben»; man säger där också, att

han lider af »Trunksucht» eller är »trunksuchtig», hvarmed torde afses

detsamma som »Gewohnheitstrinker», ehuru de förstnämnda båda orden

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

gifva kraftigare uttryck åt det sjukliga begär, som man anser föreligga.

Jämförliga uttryck på franska äro »buveur d’habitude» och

»adonné habituellement ä 1’ivrognerie». I lagar och författningar på engelska

språket har man »habitual drunkard», hvilken beteckning man på

grand af dess något föraktliga klang numera börjat utbyta mot det tydligen

eljest synonyma »inebriate».

De använda uttrycken tyda mer eller mindre därpå, att dryckenskapen

betraktas som en last. Så har ock i äldre tider den allmänna

uppfattningen varit, äfven om en och annan betonat vissa fall däraf

såsom sjukdomsföreteelser. Numera synes man vara mera benägen att beteckna

drinkarens tillstånd såsom ett slags sjukdom; man anser honom lida

af en sjukdom i det centrala nervsystemet, och det utmärkande för hans

tillstånd säges vara ett sjukligt begär efter rusdrycker. Mest typisk ter sig

sjukdomsbilden hos individer, hos hvilka man kan spåra en ärftlig belastning,

men äfven andra fall, där alkoholmissbruket pågått länge eller varit synnerligen

starkt, förete eu utpräglad sjukdomsbild. I )ct torde vara af

mindre vikt, huruvida man principiellt kallar rusdrycksbegäret en last

eller en sjukdom. Hufvud vikten ligger därpå, att man inriktar behandlingen

både på sjukdomsföreteelsen och den moraliska defekten, då de oftast

torde uppträda vid sidan af hvarandra; i ena fallet är den ena, i andra

fallet den andra mera framträdande.

Då dryckenskapen vanligen har sin grand i ett missbruk af alkohol.

bär man kallat den för alkoholism. Den svenske läkaren Magnus Huss,

som i sitt bekanta arbete »Alcoholismus chronicus eller chronisk alkoholsjukdom»,

Stockholm 1849 —1851, ägnat denna företeelse en grundlig

behandling, gaf åt sjukdomen dess namn alcoholismus chronicus, kronisk

alkoholsjukdom Härmed afsåg han dock allenast de sjukdomsyttringar,

hvilka utan direkt samband med organiska förändringar under kronisk

form utveckla sig från nervsystemet hos sådana personer, hvilka under

längre tid och ihållande begagnat alkoholhaltiga drycker i någon större

myckenhet. — Numera bär man utvidgat begreppet, så att man under

alcoholismus chronicus inbegriper äfven de fall, då med eller utan påvisbara

sjukdomsyttringar i nervsystemet, förändringar föreligga i olika organ

t. ex. mage, tarmar, lefver och njurar. Äfven i öfrigt synes begreppet

kronisk alkoholism hafva erhållit en mera vidsträckt betydelse, i det att

man ofta använder detsamma för att därmed beteckna allenast, att personen *)

*) Under namnet alcoholismus acutus inbegrep Huss så väl ruset (ebrietas) som fyllerigalenskapen

(delirium tremen,s).

Last eller

sjukdom.

Kronisk alkoholism.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

ifråga behärskas af ett sjukligt begär efter alkoholhaltiga drycker, oberoende

af om dryckenskapen åstadkommit några konstaterbara förändringar

eller sjukdomsyttringar. Uttrycken kronisk alkoholism och kronisk alkoholist

''blifva då ungefär liktydiga med de ofvan anförda beteckningarna

för det mera regelmässiga alkoholmissbruket. — A is sa forskare på alkohologiens

område synas till och med latta kronisk alkoholism i en ännu

vidare bemärkelse, i det de förklara för vanedrinkare en hvar, hos hvilken

en fortvarande påverkan af alkohol kan visas, eller, såsom det uttryckes,

efterverkan af eu alkoholdos ej hunnit försvinna, när verkan af en

följande inträder; och eu sådan efterverkan har ansetts kunna påvisas till

och med rätt lång tid efter förtärandet af helt små mängder alkohol. Att

en sådan uppfattning som den sistnämnda ej kan läggas till grund för en

lagstiftning om tvångsintagning, synes uppenbart.

Uttalande af Af intresse i förevarande hänseende är ett uttalande af läkaren vid den

d:r Brunn- svenska kuranstalten Sans Sond, doktor T. Brunnberg i nämnda anstalts beDenkZniskarättehe

för år 1904, där han afhandlar ämnet »Ångra ord om den kroniska

nttoÄoö''smewsai]top0^smeu q*.]) dess första konstanta kliniska symtom». lian betecknar

stånda klinis-den kroniska alkoholismen som eu sammanfattning af de rubbningar i orgaka

symtom. neng funktioner, som äro eu följd af alkoholgiftets inverkan på det själsliga

eller kroppsliga området. Denna inverkan kan göra sig gällande på ett

mer eller mindre ingripande sätt, beroende dels på de särskilda organens

inneboende egenskap att reagera mot giftets inflytande, dels och kanske

mest på individuella förhållanden, ärftlighet, sjuklig disposition och åtskilliga

andra faktorer, hvarigenom sjukdomsbilden modifieras och hvarigenom

den framställer sig i så många växlande former. Om några sådana

individuella förhållanden förefinnas, kunna alkoholgiftets verkningar framträda

mycket starkt till och med efter några månaders missbruk; hos

andra, där någon utpräglad predisposition icke medverkar, kan missbruket

fortgå år efter år, utan att någon speciell påverkan af alkoholgiftet framträder,

vare sig i deras uppträdande eller i deras förhållande i öfrigt.

»Men oaktadt detta bedrägliga yttre och denna skenbara hälsa, äro dessa

mot alkoholen refraktära naturer icke dess mindre påverkade af giftet

och deras organiska centra i viss mån berörda däraf. De befinna sig i

ett tillstånd af latent intoxation, som förr eller senare träder i dagen,

framför allt under yttringarna af ett patologiskt begär efter spritdrycker,

som röjer den habituelle potatorn och utgör initialsymptomet till den kroniska

alkoholismen. Detta sjukdomens första och konstanta kliniska symptom

gör sig efter hand mer och mer gällande hos dessa sjuklingar, följer

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

sjukdomen under hela dess lopp och utgör grunden, på hvilken den hvilar

och ytterligare utvecklar sig. Och den härmed i samband stående

oförmågan hos de bestå hithörande patienter att med egen hjälp och af

egen kraft frigöra sig från detta oeftergifliga begär eller hålla sig inom

de gränser, där de toxiska verkningarna af spriten icke framträda eller

synas utöfva något märkbart skadligt inflytande, återfinna vi hos flertalet

alkoholister som eu kännetecknande svaghet, hvarigenom de skilja sig från

andra människor.»

Då uppfattningen af hvad, som är att hänföra under benämningen Bestämning «

ri . o i o -n i • ... ... , lagstiftningen

kronisk alkoholism, visar sig så växlande, måste det giivetvis mota betänk- af begreppet

ligheter att föreskrifva några tvångsåtgärder mot kroniska alkoholister

vanedrinkare, utan att därtill foga närmare bestämningar. En utväg kunde kölist).

vara att begränsa behandlingen till sådana fall, där organiska förändringar

kunna af läkaren påvisas såsom följd af dryckenskapen. Men därmed

skulle man komma att lämna utanför lagen ett stort antal personer, som, på

samma gång

deras omhändertagande

ur annan synpunkt vore önskligt,

hade att uppvisa goda förbättringsmöjligheter.

I litteraturen har man försökt att få eu tillfredsställande definition

på den kroniske alkoholisten eller vanedrinkaren, som man skulle

utsätta för tvångsbehandling. Dessa definitioner, tämligen växlande och

stundom högst vidlyftiga, torde dock ej vara lämpliga att utgöra grundval

för eu lagstiftning.

Bättre torde då vara att söka angifva de särskilda grupper af vanedrinkare,

som man anser böra falla under lagen. Så har i regel också

skett i de lagar och lagförslag, som kommittén haft tillfälle att taga kännedom

om, ehuru man därvid förfarit på olika sätt. Än har man anknutit

tvångsbehandlingen till omyndighetsförklaring och den för denna grundläggande

omständigheten, oförmåga att sköta sina angelägenheter och familjens

utsättande för nöd. Än har man gjort tvångsinterneringen beroende på,

att brott eller upprepade förseelser begåtts. Än åter har man föreskrifvit

som villkor, att vissa, mera allmänna omständigheter förelegat, som gifvit

vid handen, att vanedrinkarens obehindrade vistande i frihet inneburit en

viss fara för samhället- och andra medborgare. Ofvan bär närmare redogjorts

för innehållet i eu del lagar och lagförslag ur denna synpunkt.

Äfven den engelska habitual drunkards act 1879, som dock allenast afser

ett tvång mot dem, som frivilligt ingått å anstalt, har en sådan bestämning.

Där förklaras, att vanedrinkare, habitual brankard, i lagens mening är en

person, hvilken på grund af vanemässigt omättligt förtärande af rusdrycker

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

tidtals är farlig för sig själf eller andra eller ur stånd att sköta sig själf ock

sina angelägenheter. I det engelska kommittéförslaget af år 1908 har, jämte

det benämningen habituel! drunkard ersatts af inebriate, denne betecknats såsom

en person, hvilken vanemässigt intager eller använder rusgifvande ämnen

af ett eller annat slag samt under inflytande af dylika ämnen eller i följd

af deras verkningar är a) farlig för sig själf eller andra, b) en orsak till

skada eller allvarsamt besvär för sin familj eller andra, c) ur stånd att

sköta sig själf eller sina affärer eller att iakttaga ett vanligt hyggligt uppförande.

Enligt förslaget skulle en sådan vanedrinkare på ansökan af anhöriga

in. fl. kunna af domare sättas under förmyndare eller tvångsinterneras,

utan att han själf samtyckt därtill och utan att han begått brott eller

upprepade förseelser. — I en del amerikanska och australiska lagar återfinnas

liknande bestämningar af de vanedrinkare, som falla under lagarna.

Eu af de europeiska lagarna, nämligen den för S:t Gallen stadgar,

såsom nämndt, helt allmänt, att personer, som vanemässigt hängifva sig åt

dryckenskap, kunna för vård intagas i en kuranstalt för drinkare. Tvångsinternering

kan dock ej beslutas med mindre tjänsteläkare konstaterar, att

ett sjukligt begär efter rusdrycker föreligger, »den Zustand der Trunksucht

(Alkoholismus) konstatirt», och därjämte intygar, att anstaltsvård är nödvändig

för vanedrinkarens botande. Häri torde ligga, att ej alla vanedrinkare

skola blifva föremål för internering, utan allenast sådana, där sjukdomen

inträdt i ett så pass svårt stadium, att man ej har utsikt att få någon

bättring till stånd med medel, som stå till buds utom anstalten. Ehuru lagen

i S:t Gallen efter ordalagen medgifver större möjlighet att kunna få en

vanedrinkare under

behandling

på ett tidigare stadium och därigenom

också bättre utsikter för botande än de öfriga lagarna, torde dock i praktiken

skillnaden ej blifva så särdeles stor mellan verkan af denna lag och

t. ex. lagen för Basel-stadt, som begränsar sig till vissa kategori

ner.

<r''cn niaqlom‘ Innan kommittén öfvergår till frågan om kvilka grupper af vanedrintvängsinter-

kåre, som höra blifva föremål för tvångsbekandling, torde böra klargöras

grunden, hvarpå man anser sig kunna bygga en sådan tvångsåtgärd.

nenng.

Psykisk

ofrihet.

Det har sagts, att man ej behöfver hysa några betänkligheter mot en

tvångsbehandling, enär alkoholisten liksom den sinnessjuke är psykiskt ofri

samt därför måste omhändertagas och underkastas den vård, som anses

lämplig. Denna jämförelse kan i viss mån vara riktig, i det alkoholisten

lider af en viss ofrihet med afseende på sin förmåga att motstå frestelsen

att förtära rusdrycker, men att påstå, att han är psykiskt ofri i samma

betydelse som en sinnessjuk, torde dock innebära en öfverdrift, ty frånsedt

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

ofriheten ifråga om dryckenskapsbegäret kan lian tala och handla lika fritt

och målmedvetet som en vanlig människa.

Ej heller kan man söka grunden för ett inskridande enbart däri, att Förbättring.

man vill förbättra alkoholisten; det går så mycket mindre för sig att åberopa

detta, som botandet dock ofta ställer sig ganska ovisst. Däremot är

det uppenbart att, äfven om tvångsinterneringen icke kan uteslutande grundas

härpå, det naturligen är ett mycket viktigt ändamål med interneringen,

att den leder till alkoholistens förbättrande och återvinnande åt samhället.

Denna synpunkt måste därför hafva eu mycket stor betydelse vid

lösningen af interneringsspörsmålet,

Verkliga grunden för en tvångsinternering bör sökas däri, att vissa alko- Fara eUry

holisters lefnadssätt medför en fara eller allvarlig olägenhet för samhället fZmhmi/t

ett eller annat afseende. Naturligen hafva dessa hittills icke fått fara fram

efter godtycke. En del af dem hafva hamnat för längre eller kortare tider i

fängelserna; andra hafva dömts till tvångsarbete eller hållits till ett något

så när ordnadt lif i fattig vårdsanstalter. Äfven sjukhus och sinnessjukanstalter

hafva fått taga hand om dylika personer. Åtskilliga vanedrinkäre

hafva emellertid temligen obehindradt fått fortsätta sitt för samhället

störande lefnadssätt, utan att något ingripande ägt rum. Såsom redan anförts,

har detta icke varit tillfredsställande, och det är därför af behofvet

påkalladt, att en del af dem behandlas i annan ordning.

Stöder man tvångsinterneringen på den fara eller allvarliga olägenhet för

samhället, som vanedrinkarens obehindrade vistelse i frihet medför, drager

detta med sig den konsekvensen, att tvångslagen blir ur stånd att träffa en

del alkoholister, som eljest skulle med framgång kunnat behandlas å anstalt,

nämligen sådana, hvilka icke kunna hänföras under de grupper, som samhället

förklarar skadliga för detsamma. I huru hög grad detta skall blifva

fallet, beror tydligen på hvilka grupper, som upptagas såsom hörande

under lagen. Här har man att söka draga gränsen så, att a ena sidan

ingen tages .med, som icke kränker samhällets berättigade intressen, men

att å andra sidan det om möjligt kan gripas in mot alla, som allvarligt

kränka detta intresse. Om denna gräns ej kan dragas så långt åt sistnämnda

håll, att man genom lagens direkta tillämpning vinner lika mycket,

som t. ex. en lag af samma ordalydelse som S:t Gallens skulle medgifva,

bör det emellertid ej förbises, att en tvångslagstiftning på detta område,

såsom redan framhållits, har eu stor indirekt betydelse: den nämligen, att

en del alkoholister, under trycket af lagens befintlighet, skola förmås att

själfva söka inträde på någon anstalt. Antagligen har man att räkna med,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

att just sådana alkoholister, hvilka i fråga om förbättringsmöjlighet sta

närmast dem, som nu frivilligt ingå på anstalter, blifva af lagen påverkade

i dylik riktning.

Uttrycket Såsom uttryck för det oemotståndliga begär, som, enligt hvad ofvan

dfXycken- framhållits, utgör det väsentliga kännetecknet, då det gäller att bestämma,

stop», huruvida vanedryckenskap eller kronisk alkoholism i vidsträckt bemärkelse

föreligger, har kommittén valt uttrycket hemfallen åt dryckenskap. Utan

tvifvel finnas flera uttryck, som lika väl kunde ifrågasättas, t. ex. begifven

på dryckenskap, vanedrinkare. Det torde ej vara af så stor betydelse

hvilketdera af dessa eller en del liknande uttryck man väljer, då i allt fall

en begränsning bör äga rum till vissa grupper åt vanedrinkare. Vid val af

uttryck har också afseende fästs därvid, att man i våra grannländer användt

uttryck, som öfverensstämma med »hemfallen till dryckenskap», och att i

andra främmande länder begagnas däremot tämligen noga svarande uttryck.

Hvilka grup- I 1 § af förslaget hafva angifvits de olika grupper af till dryckenskap

Pdr Ä^hemfallna> som anse^s kora hänföras under lagen.

1 hemfallna Bland dessa har i första rummet upptagits dem, som äro oförmögna

Sk°med?ra att vårda sina angelägenheter. Under denna grupp torde falla den hufvud,

Z. . sakliga delen af dem, som nu söka och erhålla vård å de befintliga alkoatt

vårda holistanstalterna. Och nödvändigheten att medtaga dessa toljer i viss man

111*enheter redan af detta förhållande. Enligt gällande lagstiftning ger oförmågan att

9 vårda sitt gods, där den beror af »vanvett, slöseri eller andra orsaker»,

anledning till ingripande från samhällets sida, i det att nämligen en sådan

person kan ställas under förmynderskap; att härunder kommer äfven det

fall att oförmågan beror af dryckenskap, är uppenbart. Det är ett gifvet

samhällsintresse, att eu alkoholist, hos hvilken en sådan oförmåga framträder,

räddas från det förfall, som förestår honom och hans närmaste,

därest hans dryckenskap får ostördt fortgå; fara hotar eljest, att han

förr eller senare kommer att falla samhället till last eller på annat

sätt blifva skadlig eller rent af farlig för samhället. Den förevarande

lagstiftningens förebyggande karaktär fordrar med nödvändighet

att han tages om hand, då alkoholismen uppenbarar sig i en sådan oförmåga,

som här är i fråga. Med uttrycket »vårda sina angelägenheter»

har man afsett att utmärka, att det här gäller oförmåga ej allenast vid

förvaltningen af boets egendom, utan äfven oförmåga att sköta sin tjänst

eller sitt arbete eller en af oförmågan följande underlåtenhet att ägna sig

åt något arbete alls.

En del främmande lagar upptaga såsom interneringsgrund ej blott

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

oförmågan att vårda egna angelägenheter, utan äfven oförmågan att sköta

sig själf. Kommittén kar ej funnit detta lämpligt, enär ett sådant stadgande

skulle kunna anses innebära, att hvarje vanedrinkare borde interneras;

på visst sätt är ju hvarje vanedrinkare oförmögen att sköta sig själ!''. I de

få fall, då oförmågan att sköta den egna personen framträder i någon högre

grad, föreligger i regel också en oförmåga att ombesörja egna angelägenheter,

som bringar honom under lagen.

Förslaget upptager vidare såsom skäl för tvångsinternering, att den k som

åt dryckenskap hemfallne på grund af detta sitt tillstånd utsätter hustru hustru eller

eller barn, som han är skyldig att försörja, för nöd. I visst afseende sam-6arn för nöd.

manfaller detta moment med det föregående; att nödstillstånd inträder på

grund af dryckenskap sammanhänger tydligen oftast med en oförmåga att

sköta de egna angelägenheterna. Kåkar alkoholisten på grund af sin dryckenskap

för egen del i den ställning, att han ej kan försörja sig, faller

han gifvetvis under föregående punkt. Gäller det åter familjen, är så icke

alltid fallet, ty det kan tänkas, att en alkoholist, som icke kommit så långt,

att han är oförmögen att sköta sin förmögenhet eller att skaffa sig en ordentlig

inkomst af tjänst eller arbete, ändå utsätter hustru eller barn för

nöd. Erfarenheten visar nogsamt, huru ofta alkoholisten, fastän han har

en god inkomst, låter hustru och barn lida nöd, medan han förslösar penningarna

på rusdrycker och utelif. Uttrycket »som han är skyldig att försörja»

hänför sig till stadgandet i 3 § af kungl. förordningen den 9 juni

1871 angående fattigvården; kommittén har ansett riktigt att ej begränsa

sig till den ovillkorliga försörjningsplikten, närmast för att få med de fall,

då barn öfver 15 år på grund af bristande förvärfsförmåga äro i behof af

föräldrarnas hjälp.

Det har ifrågasatts, att man ej här skulle medgifva rätt till tvång,

med mindre det gått så långt, att fattigvård redan meddelats hustru eller

barn. Familjeförsörjarens försummelse torde dock vara lika stor, om fattigvårdsstyrelsen

nödgats inskrida eller ej. En sådan inskränkning skulle

dessutom motarbeta det syfte, man särskildt i detta fall vill vinna med

interneringen, nämligen att sätta alkoholisten i tillfälle att framdeles åter

försörja de sina. Har det kommit därhän, att fattigvården inskridit, torde

utsikterna för en förbättring redan vara mindre. Ofta är det väl så, att

hustrun så länge som möjligt söker hålla ihop hemmet med sin egen arbetsförtjänst

eller skaffar sig bidrag från vänner eller anhöriga eller någon

välgörenhetsförening, sträfvande i det längsta att slippa gå till fattigvården.

Kan man redan då få en internering till stånd, skola tilläfventyrs

13

opaginerad Kontrollera mot PDF

(J8

alkoliolistens anhöriga eller andra enskilda befinnas villiga att bekosta interneringen,

så att fattigvården slipper från utgiften. I hvarje fall innebär ett

tidigare inskridande, äfven om fattigvården skulle nödgas bekosta vården,

eu utsikt för denna att slippa ifrån framtida drygare omkostnader för personen

och lians familj. För öfrigt lär det redan nu hända, att en person för

att komma ifrån fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, om det ifrågasättes att

utöfva detta, afsäger sig fattigvården eller tvingar t. ex. sin hustru att afstå

från understöd. Sådant kan tänkas komma att inträffa ännu oftare, da fattigvårdsstyrelsen

blir i stånd att medelst en ansökan om internering ge eftertryck

åt sina fordringar; men det är då angeläget, att personen ej kan

genom de antydda åtgärderna undandraga sig interneringen,

c) farlig för Med uttrycket farlig för eget lif har atsetts att beteckna de fall, då

annans fcr- grundad anledning finnes att antaga, att vanedrinkaren skall begå själfsonliga

sä- mord eller tillfoga sig lifsfarliga skador. Erfarenheten har, såsom redan

ka-hrt. aniriär]ttS) visat, att en stor procent af själfmördarne, särskilt de manliga,

varit hemfallna till dryckenskap; och det är också bekant, att vanedrinkaren

i sitt onyktra eller sjukliga tillstånd företager åtskilliga handlingar, genom

hvilka hans lif sättes på spel. Däremot är det ej meningen, att den fara för

vanedrinkarens lif, som i och för sig ligger i ett fortsatt alkoholmissbruk,

skall falla under det använda uttrycket. En del utländska lagar och

förslag synas ställa sig på denna ståndpunkt; och än mer, äfven farlighet

för egen'' hälsa upptages såsom interneringsgrund. Denna ståndpunkt skulle

emellertid kunna föranleda internering af alla vanedrinkare, ty alltid kan

den slutsatsen dragas, att deras fortsatta alkoholmissbruk, om det icke hejdas,

kommer att ådraga dem kropps- eller sinnessjukdom och denna i sin

ordning bidraga till en för tidig död. Den använda redaktionen torde ej

böra gifva anledning till missförstånd, då det här i samtliga fallen syftas

på personens uppträdande, ej på mängden eller beskaffenheten af de alkoholhaltiga

drycker, som han förtär.

Farlig för annans personliga säkerhet. Det har redan tidigare framhållits,

att eu tvångsinternering bör kunna ifrågakomma, ej blott då farligheten

för den personliga säkerheten tagit sig uttryck i brott, som blifvit

föremål för straffrättsligt beifrande, utan äfven när en person eljest genom

sina handlingar visat sig sätta andras personliga säkerhet på spel. Kommittén

afser här att träffa båda dessa fall. Af synnerlig vikt är nämligen

att kunna få en alkoholist intagen å anstalt, redan innan han blifvit i tillfälle

att begå något brott'' eller utan att detta åtalats, så snart man nämligen

kan på annan väg tillförlitligen konstatera hans farlighet för annans

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

personliga säkerhet. Man skulle, såsom redan anmärkts, därigenom bland

annat komma åt de många fall, i hvilka alkoholisten uppträder våldsamt

mot hustru, barn och omgifningen i öfrigt.

Under benämningen alkoholister, som äro farliga för eget lif eller

annans personliga säkerhet, falla en stor del af de alkoholister, som lida

af delirium tremens eller tidigare lidit däraf och ändå fortsätta med sin

dryckenskap, hvaraf man med största grad af sannolikhet kan sluta sig

till, att nya anfall af delirium tremens icke länge skola uteblifva. Under

anfall af delirium tremens kunna drinkarne nästan alltid sägas vara

farliga för så väl eget lif som annans personliga säkerhet; äfven under

mellantiderna mellan anfallen äro de rätt ofta bråkiga, våldsamma och

oberäkneliga, ehuru fall dock kunna gifvas, då de endast under anfallen

äro våldsamma, men dessemellan synnerligen beskedliga samt sköta sina

angelägenheter oklanderligt. Man kan emellertid ej lita så synnerligen

mycket på dessa lugnare tillstånd, då ett upprepadt anfall kan komma

när som helst; ett akut rus och hvarjehanda yttre omständigheter kunna

helt hastigt framkalla ett sådant anfall. Förutom delirium tremens förekommer

äfven en annan akut alkoholsinnessjukdom, alkoholhallucinos; under

denna sjukdom, som förnämligast yttrar sig i hörselvillor och förföljelseidéer,

föreligger nästan alltid farlighet för eget lif eller annans personliga säkerhet.

Såsom föremål för tvångsinternering har kommittén slutligen föreslagit

sådana åt dryckenskap hemfallna personer, som upprepade gånger dömts ,l)fen som

till ansvar för fylleri. Äfven här förutsättes, att förseelsen har sin grund upprepade

i vanedrinkarens sjukliga tillstånd, men sådant antages utan vidare iA\tWylleriförseelvara

fallet, hvadan stadgandet fått sin plats i ett särskildt moment.

Alla torde vara ense om det föga tillfredsställande i det nuvarande

systemet att oupphörligen fortsätta med att ådöma böter för upprepade

fylleriförseelser af alkoholister. De ofvan lämnade uppgifterna i detta

afseende torde vara tillräckligt belysande. I utlandet har man gjort

enahanda erfarenhet som hos oss om verkan af fylleristernas bestraffning

och betecknar resultatet däraf, hvad vanedrinkarne beträffar, såsom fullständigt

tröstlöst. I drinkarlagarna har man städse ägnat sin uppmärksamhet

åt dessa vanedrinkare och gjort dem till föremål för internering.

Man har formulerat bestämmelserna därom på olika sätt. I engelska lagen

af 1898 föreskrifver man internering af dem, som under loppet af 12

månader före den fylleriförseelse, hvarom fråga är, tre gånger dömts för

enahanda förseelse. Norska lagen och danska förslaget intaga i hufvudsak

enahanda ståndpunkt, ehuru bestämmelsen affattats så, att vid fjärde

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

gången under loppet af ett år upprepad fylleriförseelse och i vissa fall

tidigare fängelsestraff kan ådömas, samt att, om så sker, domstolen kan

besluta om tvångsinternering. Österrikiska förslaget medger internering af

vanedrinkare, som gjort sig skyldig till fylleriförseelse efter att hafva förut

under det senaste året tre gånger straffats för fylleri. Enligt schweiziska

strafflagsförslaget kan en vanedrinkare, som inom loppet af ett år mer än

en gång dömes för fylleriförseelse, efter domstols förordnande sändas till

en anstalt för drinkare. Lagen för Basel-stadt medgifver tvångsinternering

helt allmänt af vanedrinkare, »som väcka allmän förargelse*, och Thurgauerlagen

bestämmer dylik påföljd för vanedrinkare, som »upprepade gånger

väckt allmän förargelse».

Af farhåga för att de uttryck, som användts i de sistnämnda båda

lagarna, skulle kunna föranleda till alltför stor ovisshet, har kommittén

föredragit att här fästa sig vid att vederbörande upprepade gånger dömts

till ansvar för fylleriförseelser. Genom att å andra sidan ej fordra ett

visst antal domfällda fylleriförseelser inom någon viss tid, har afsetts att

undvika en del olägenheter, som visat sig vara förenade med engelska

lagens stadgande i sådan riktning. Det har nämligen framhållits, att eu

stor del drinkare, som borde träffas af lagen, förstå att undvika att

blifva dömda till ansvar för fylleri det antal gånger, som fordras för

lagens tillämpning. Vidare medför ett bestämdt föreskrifvet antal den

olägenheten, att äfven beträffande den, som förut varit intagen på anstalt,

måste afvaktas fyra domfällanden för fylleri, innan det ånyo

kan bli fråga om internering, hvilket torde vara gagnlöst. Äfvenledes

har stadgandet i England föranledt, att domstolarna stundom fatta fyra

fylleriförseelser under loppet af 12 månader såsom i sig utgörande bevis

på, att personen är vanedrinkare, samt underlåtit att särskildt undersöka

detta.

Andra fall, Med de nu angifna fallen torde de vanedrinkare, hvilkas omhänder
ifrågasättas

tagande är af mera allmänt intresse, kunna komma under behandling.

Det kunde nog ifrågasättas att medtaga ännu flera, särkildt t. ex. sådana,

som utgöra en fara för allmän säkerhet och sedlighet. Ett sådant tillägg

skulle dock ej få någon större betydelse, i det sådana alkoholister, som

därmed kunde afses, i regel torde falla under någon af de redan angifna

grupperna. Det kan för öfrigt förutses, att en afsevärd tid hinner förflyta,

innan man får anstalter nog för behandling af de fall, som redan

medtagits. Att märka är också, att åtskilliga af dessa ändock komma

under behandling, t. ex. enligt lösdrifvarlagen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att åtskilliga utländska Lagstiftninglagar

om tvångsbehandling af alkoholister afse ej blott alkoholister utan ^ndTför

äfven personer, som hängifva sig åt ett omättligt bruk af andra narkotiska andra narämnen

såsom opium, morfin, kloral, kokain. Detta gäller i all synnerhetkohska äm;

, , *111 -I T T° J nen an a^

en del utomeuropeiska länder, där dessa och en del andra dylika ämnens kohol.

missbrukande spelar en betydande roll. I engelska kommittéförslaget af

1908 har man behandlat denna fråga samt kommit till det resultat, att ett

stort antal personer äfven i England dukat under på grund af missbruk

af andra narcotica och stimulantia än alkohol. Man har med hänsyn härtill

föreslagit, att en blifvande lag skulle redigeras så, att också den, som

missbrukade dylika ämnen, kunde bli föremål för internering. Äfven den

norska lagen om Umyndiggjorelse tager hänsyn till »odelaeggende Brug af

Morfin eller andre Beruselses- eller Bedovelsesmidler».

I hvad mån dessa medels användande spelar någon roll här i Sverige,

är kommittén ej i tillfälle att närmare angifva. I den officiella statistiken

upptages under dödsorsaker jämte alkoholförgiftning äfven rubriken »andra

kroniska förgiftningssjukdomar»; för år 1908 finnes dock endast ett fall

antecknadt under denna rubrik. Bland de sjukdomar, för hvilka vård lämnats

å sjukhus, återfinnes i statistiken äfven narkotism och därunder särskildt

morfinism och kokainism. Under år 1908 vårdades för narkotism 18

personer, däraf 5 män och 4 kvinnor för morfinism. Antagligen skulle

läkarna ur sin praktik kunna uppräkna ej så få fall af morfinism och

andra dylika sjukdomar. I sina verkningar för individen äro dessa medel

delvis mera förstörande än alkoholen, och utsikterna för botande af dylika patienter

anses vara mindre än beträffande alkoholisterna. Däremot torde dessa

personer ej vara för samhället och sina medmänniskor farliga eller störande

i samma grad som alkoholisterna. Kommittén har därför funnit sig icke

böra medtaga dem, som missbruka andra narkotiska ämnen än alkohol,

och detta så mycket mindre som missbruket af dylika ämnen hos oss näppeligen

kan antagas få någon vidare utsträckning, så länge de endast efter

läkares recept kunna erhållas å apotek. I den män ett sådant missbruk

sätter vederbörande ur stånd att vårda sitt gods, torde det kunna föranleda

till en omyndighetsförklaring, hvarigenom sådana ämnens anskaffande kan

förhindras eller åtminstone försvåras. För öfrigt förekommer ej sällan missbruk

af dylika medel jämte alkoholmissbruk, och dessa patienter kunna

därigenom komma under behandling. I utlandet finnas en del alkoholistanstalter,

som äfven mottaga morfinister m. fl. nervsjuka; och troligt är, att

äfven patienter från Sverige där någon gång behandlas.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Tekniska preparater,

innehållande

alkohol.

Enligt hvad erfarenheten visat, har i Sverige under de senare åren

såsom rusmedel användts äfven eu del ämnen, som ej äro afsedda att

tjäna som drycker t. ex. luktvatten och denatureradt brännvin. Hvad

denatureradt brännvin angår, har riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t

den 2 juni 1910 begärt förslag till bekämpande af den växande användningen

däraf som berusningsmedel. Då de flesta af dessa ämnen torde innehålla

alkohol, kommer den, som lider under följderna af ett missbruk af sådana

ämnen, utan vidare att falla under förevarande lag, om förutsättningar för

lagens tillämpning i öfrigt förefinnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IX. Proceduren.

Om det å ena sidan är af nöden att i någon mån bestämma. Indika Angelägen}*-

’ 1 * tcfi åt cft till“

grupper af alkoholister, som kunna blifva föremål för tvångsbehandling, fredsstälär

det å andra sidan ej mindre angeläget, att en tillfredsställande proce- lande proeedur

anordnas för behandling af interneringsspörsmålet i det enskilda fallet.

Detta är så mycket mera af vikt, som stadgandet om hvilka alkoholister,

som höra under lagen, på grund af sakens natur måste hållas i något allmänna

ordalag, hvadan eu omsorgsfull utredning och pröfning erfordras för

stadgandets tillämpning i praktiken.

För anordnande af det rättsliga förfarandet vid en tvångsinternering

hafva flera sätt varit använda eller föreslagna. anordnande.

Enligt lagen för St. Gallen är det en kommunal myndighet, kommu- utlandet.

nalrådet (Gemeinderat), som i första hand har att besluta om tvångsinternering.

Ett sådant beslut kan dock ej fattas, med mindre tjänsteläkare intygat,

att personen i fråga lider af alkoholism, samt att anstaltsvård är nödvändig

för hans botande. För det fall att kostnaderna skola bestridas med

fattigvårdsmedel, kräfves dessutom medgifvande af vederbörande fattigvårdsmyndighet.

Kommunalrådets beslut är ej definitivt, utan skall underställas

den högsta administrativa myndigheten, regeringsrådet (Regierungsrat).

Kommunalrådets beslut har således närmast karaktären af ett förslag

till åtgärd, under det att regeringsrådet är den egentligen beslutande

myndigheten. I fall interneringen synes vara af behofvet starkt påkallad,

kan regeringsrådet, äfven om de kommunala myndigheterna vägra att

medgifva eller besluta en sådan, förordna därom. — I Thurgauerlagen

är det en annan kommunalmyndighet, Waisenamt (förmyndarkammaren),

som i första hand beslutar om interneringen efter läkares hörande. Om

drinkaren ej själf kan betala, skola de, som äro understödspliktiga för honom,

höras, innan Waisenamt fattar sitt beslut; något medgifvande af dem synes

dock ej fordras, för att internering skall kunna beslutas. Äfven här skall

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Motion vid

1903års r iksdag.

en underställning äga ruin, och går denna genom högsta hälsovårdsmyndigheten,

som skall afgifva utlåtande, hvarefter regeringsrådet definitivt beslutar.

Att märka beträffande lagen för Thurgau är, att en varning alltid skall

hafva föregått interneringsbeslutet. — Enligt lagarna för Basel-stadt och

Yaud är det regeringsrådet, som beslutar om internering. T den förstnämnda

kantonen är det polismyndigheten, som gör utredningen; den håller förhör

med drinkaren, hans närmaste anhöriga och förmyndare, infordrar läkarutlåtande

och underhandlar, om drinkaren hör till annan kommun, med

myndigheterna därstädes om bidrag till vårdkostnaden. I Yaud verkställer

regeringsrådet, efter det läkarundersökning ägt rum och högsta hälsovårdsmyndigheten

yttrat sig, själf den vidare utredningen.

Där interneringspåföljden gjorts beroende af ett begånget brott, har

brottmålsdomstolen i regel också att yttra sig beträffande interneringen.

I vissa fall — enligt engelska lagen af år 1898 samt engelska

kommittéförslaget och utkasten till strafflagar för Tyskland och Schweiz

— bestämmer domstolen direkt, om en internering skall äga rum eller

icke. Enligt norska lagen samt danska förslaget till drinkarlag gifver domstolen

ett bemyndigande åt åklagarmyndigheten, att, om den så finner

lämpligt, föranstalta om eu internering.

Förslaget till drinkarlag för Österrike tänker sig den domstol, dit personen

hör i civila mål, såsom behörig att handlägga ansökan om internering;

dess beslut skall underställas en domstol af högre ordning.

Där interneringen göres beroende af en omyndighetsförklaring, blir

det den domstol, till hvilken personen hör i civila mål, som afgör frågan

om omyndigheten och därmed också om interneringen, för det fäll nämligen

att, såsom i Tyskland, förmyndaren kan utan vidare beslut af myndighet

få sin myndling internerad. Enligt norska lagen om omyndighetsförklaring

kräfves för en efterföljande tvångsinternering ett särskild! beslut af förmyndaren

i förening med öfverförmyndarne och soren skriveren eller magistraten

eller, om dessa ej kunna enas, af amtmannen.

I den ofvannämnda motionen vid 1903 års riksdag om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående internering af alkoholister framställdes för tvångsinterneringens

anordnande följande alternativ såsom de, mellan hvilka man

i hufvudsak hade att välja:

»a) Interneringen sker på begäran af vederbörande anhöriga, sedan en

eller flera läkare förklarat personen i fråga lida af alkoholism och behöfva

vård å kuranstalt — ett sätt, som väsentligen öfverensstämmer med

förfarandet vid sinnessjukas intagande å hospital;

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

b) Interneringen sker på begäran af alkoholistens förmyndare och på

grund af läkar utredning om behofvet af anstaltsvård, sedan omyndighetsförklaringen

förut verkställts af domstol på begäran af vederbörande anhöriga

;

c) Interneringen verkställes på grund af domstols utslag, — antingen

på begäran af vederbörande anhöriga och efter läkares hörande (såsom

t. ex. i Georgia) eller ådömd af domstolen ex otficio såsom en extra

straffpåföljd, som inträder, då alkoholister göra sig skyldiga till itereradt

fylleri (såsom i jSTorge);

d) Interneringen verkställes på grund af administrativ myndighets

beslut på ansökan af vederbörande anhöriga, efter föregående läkarutredning

och eventuellt äfven rannsakning inför domstol.»

Vid de olika tillfällen, då ärendet behandlades i riksdagen, framhölls

af flera talare angelägenheten af att dessa ärenden komme att behandlas

af domstol.

Vid afgifvande af yttranden öfver riksdagens skrifvelse i ämnet hafva:

Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, i Göteborgs och Bohus,

samt i Västerbottens län föreslagit att vid internering af alkoholister använda

enahanda regler, som gälla för intagande af sinnessjuka.

Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län framhöll i sitt yttrande,

att den öfvervägande och bestämmande synpunkten var, att drinkaren

led af en sjukdom och borde behandlas såsom en sjukling. Med

hänsyn härtill kunde frågan om internering ej uppdragas åt vare sig allmän

domstol eller Ivungl. Maj:ts befallningshafvande, ty bådas ämbetsuppgift

vore sådan, att om befogenheten uppdroges åt dem, förfarandets karaktär

af sjukvård skulle blifva förvanskad och detsamma erhålla en motbjudande

prägel, som i allmänna föreställningssättet och hos den sjuke

själf skulle motverka hvad man därmed afsåge att vinna. Ivungl. Maj:ts

befallningshafvande föreslog därför uppdragets öfverlämnande åt särskilda

för vissa distrikt tillsatta kommissioner, bildade på sådant sätt, att deras

sjukvård skaraktär både blefve fullt tillgodosedd och tydligt framträdande.

För anhängiggörande af yrkande borde fordras intyg af läkare och trovärdiga

personer i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som vore stadgadt

för vinnande af hospitalsvård åt sinnessjuk. Bätt att göra ansökan om

internering skulle tillkomma målsman, make eller anförvant samt i andra

rummet hälsovårdsnämnd eller fångvårdsstyrelse eller ordföranden hos

sådan myndighet. Däremot borde ej allmän åklagare få uppträda, liksom

man ej heller såsom förutsättning för förfarandets tilllämpning borde upp
14
-

Yttranden öfver

riksdagens

skrifvelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ställa, att drinkaren gjort sig skyldig till några af hans dryckenskap föranledda

förbrytelser mot lag eller allmän ordning. '' Distriktskommissionerna

skulle för närmare utredning kunna anlita länsstyrelser ock domstolar.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län ansåg, att handhafvandet

af lagen borde öfverlämnas åt en inom, hvarje kommun af stadsfullmäktige

eller kommunalstämma utsedd särskild nämnd, kvilkens beslut

skulle underställas Kung!. Maj:ts befallningshafvandes pröfning — alltså

ett förfarande, som skiljer sig från det i lagarna för St. Gallen ock Thurgau

föreskrifna hufvudsakligen genom skapandet åt eu särskild nämnd.*

Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län ifrågasattes, att

magistrat och kommunalnämnd i första hand samt därefter administrativ

myndighet skulle pröfva saken. Af de Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som eljest yttrat sig i frågan, om hvem som borde handlägga dessa ärenden,

har föreslagits än Kungl. Maj:ts befallningshafvande än domstol; andra

åter hafva i denna fråga ej yttrat sig bestämdt, utan förklarat det vara

tveksamt, om man bör välja Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller domstol.

Reformlinjer [ (jet af Centralförbundets för socialt arbete fattigvårdskommitté utfattiglTrds-

gifh a arbetet jReformlinjer för svensk fattigvår dslag stiftning framhålles, att

lagstiftning, beslut om vanedrinkares anbringande i alkoholistanstalt gifvetvis bör meddelas

af domstol.

Proceduren [Jr stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901 må här intagas

kastZgaZe.följande såsom varande af intresse för förevarande spörsmål: Kungl.

medicinalstyrelsen är öfverstyrelse för hospital och asyler. Aid hvar och

eu af dessa sjukvårdsanstalter handhafves närmaste förvaltningen af en

direktion, i hvilken landshöfdingen i länet, i kraft af sitt ämbete, är ordförande,

och hvilken i öfrigt utgöres af fyra ledamöter, som Kungl. Maj: t utnämner,

däraf en bör vara läkare och en, där så lämpligen ske kan, juridiskt

bildad person, samt anstaltens öfverläkare eller den hans tjänst förrättar.

Ansökan om intagande skall göras skriftligen hos direktionen vid den

anstalt, där intagande af sinnessjuk äskas, med uppgift å den betalningsklass,

i hvilken plats för den sjuke afses (tre betalningsklasser finnas).

Sådan ansökan bör underskrifvas af målsman, make eller maka, anförvant,

husbonde eller annan af den sjukes närmaste omgifning eller, beträffande

* Eu liknande tanke har framkastats och vidare utförts af Doktor Ivan Bratt i ett under

år 1909 utkommet arbete: »Kan nykterhetsfrågan lösas utan totalförbud?» Han föreslår inrättandet

af en kommunal »alkoholnämnd», som skulle hafva till uppgift att verka till förekommande och

bekämpande af alkoholmissbruk. I nämndens verksamhet skulle äfven ingå att till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande inkomma med förslag till internering af alkoholister. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

skulle dock vara den egentligen beslutande myndigheten.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

person, för hvilken fattigvårdsstyrelse eller hälsovårdsnämnd iklädt sig betalningsskyldigheten,

af styrelsens eller nämndens ordförande; och bör,

utom i sistnämnda fall, därest målsman eller nära anförvant ej underskrifvit

ansökningen, orsaken därtill angifvas. Ansökan skall vara affattad i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med formulär, som af medicinalstyrelsen

fastställes, och åtföljas af: l:o) prästbevis angående den sjuke, innefattande

de upplysningar, som skola meddelas i flyttningsbetyg; 2:o) legimiterad,

vid hospitalet i fråga ej anställd läkares intyg, affattadt i enlighet med

anvisningarna i en vid stadgan fogad bilaga och grundadt å undersökning,

som verkställts inom eu månad före ansökningens ingifvande; 3:o) utlåtande

åt trovärdiga personer rörande den sjukes förhållanden, innefattande,

så vidt ske kan, svar på vissa i en likaledes vid stadgan fogad bilaga

upptagna frågor, jämte intyg af vederbörande prästerskap i enlighet med

fastställdt formulär; och 4:o) vederbörandes förbindelse å afgiften till anstalten,

utfärdad i öfverensstämmelse med bifogadt formulär.

Ilar läkaren i sitt intyg förklarat den sjuke vara i trängande behof

af hospitalsvård, må, efter inhämtad underrättelse att plats å hospital är

ledig, vederbörande målsman, ordförande i kommunalnämnd eller polismyndighet,

utan föregående ansökan, till hospitalet insända den sjuke jämte

skriftlig anmälan, åtföljd af läkarbetvget. Skulle läkarbetyg icke utan

menlig tidsutdräkt kunna anskaffas, må den sjuke ändock genom polismyndighet

inställas vid hospital och öfverläkaren, därest han pröfvar den

sjuke vara vådlig för allmänna säkerheten, mottaga honom tills vidare.

Felande handlingar infordras i de båda sistnämnda fallen af direktionen.

Direktionen afgör, huruvida ansökningen skall bifallas eller ej. Finner

direktionen, att ansökningen bör bifallas, men är utrymmet å anstalt

redan upptaget, insändas handlingarna till medicinalstyrelsen, som då har

att besluta om vården.

I litteraturen har man särskilt från läkarhåll förordat att i fråga Samma proceom

tvångsinternering af alkoholist använda samma förfarande som i fråga ''''dand^vtd

om intagande af sinnessjuk. Med uppfattningen af alkoholisten såsom internering

sjuk och närmast jämställd med en sinnessjuk ligger det utan tvifvel klister!0

nära till hands att låta läkarens och anstaltsstyrelsens beslut härvid vara

afgörande. I lagstiftningen har man dock ej låtit sig nöja med läkarens

utsago och en pröfning af anstaltsstyrelsen, utan, såsom af den ofvan

lämnade redogörelsen framgår, städse tillagt någon annan myndighet

pröfningsrätt; ej ens St. Gallen-lagen utgör något undantag härifrån. Fn

sådan pröfning torde oek vara af behofvet påkallad.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kommunalmyndighet

m.fl. såsom

heslutande.

Domstol såsom

heslutande

myndighet.

Att, såsom Kung! Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs län föreslagit,

för denna fråga indela riket i distrikt och skapa särskilda kommissioner,

har kommittén ej funnit lämpligt. — Hvad de kommunala myndigheterna

beträffar, är naturligen deras medverkan på detta område af stor

betydelse, men denna medverkan torde lämpligast böra anordnas så, att

dessa myndigheter erhålla befogenhet att göra ansökan om internering. Enligt

de schweiziska lagarna är den kommunala myndighetens beslut för öfrigt

åt mera förberedande natur och kan ej bli föremål för verkställighet.

Detsamma synes ock afses i de hos oss framställda förslagen.

De redan befintliga myndigheter, som man hos oss har att välja

emellan, äro Kungl. Maj:ts befallningshafvande och allmän domstol. Frågan

hvilken af dessa myndigheter man skall välja, är ej så lätt att besvara, och

kommittén har också ägnat detta spörsmål ett noggrant öfvervägande.

Hvad angår de allmänna domstolarna, som från flera håll framhållits

såsom lämpligast att handlägga dessa ärenden, möter i främsta rummet

den invändningen, att den nuvarande domstolsanordningen hos oss ej lämnar

möjlighet för den skyndsamma behandling, som för ärenden af denna

art är nödvändig, därest lagen skall blifva effektiv.

Med hänsyn härtill har kommittén sökt tillse, huruvida detta kunde

af hjälpas genom några modifikationer i den nuvarande domstolsproceduren.

Då den antydda olägenheten med långsamheten främst berör häradsrätterna,

har ifrågasatts att förlägga pröfningen af dessa ärenden till

rådstufvurätterna. En sådan anordning möter i och för sig betänkligheter,

då man ej gärna bör draga ärenden af denna beskaffenhet från deras naturliga

forum. Och därtill kommer, att man i allt fall ej heller vid rådstufvurätterna

har möjlighet till den skyndsamhet i behandlingen, som ej sällan är

af nöden vid dessa ärenden. Hvad som måste förutsättas såsom ett ovillkorligt

kraf härvidlag är, att den myndighet, som skall behandla dessa

ärenden, dagligen är tillgänglig och i tillfälle att i trängande fall genast meddela

beslut om eu internering. Utgående från stadgandena i gällande konkurslag,

har kommittén ock gjort ett försök att komplettera domstolsförfarandet

med en föregående skriftväxling inför domaren eller rättens ordförande

samt därvid tänkt sig denne tilldelad befogenhet att i vissa fall träffa

afgörande om internering, under det han i andra fall skulle hafva att

hänskjuta ärendet till häradsrättens eller rådstufvurättens behandling. Vid

närmare granskning har det emellertid visat sig, att en dylik anordning

skulle stöta på afsevärda betänkligheter, särskildt på grund af den ställning,

rättens ordförande skxdle komma att intaga i förhållande till den domstol.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

af hvilken han är ledamot. Antagligen skulle också domaren och rättens

ordförande känna sig rätt främmande för de göromål, som sålunda lcomme

att tilldelas dem.

Bättre skulle det då utan tvifvel vara att förlägga den föregående

skriftväxlingen och i vissa fall äfven befogenhet att förordna om internering

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande samt låta denna myndighet i

andra fall hänvisa ärendet till domstol. Under förutsättning att ansökningen

vore åtföljd af handlingar, som gåfve möjlighet till en viss pröfning

af ärendet, skulle man sålunda kunna uppdraga åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att förordna om internering, dels då efter verkställd kommunikation

den, mot hvilken ansökningen riktats, medgifvit densamma, dels utan kommunikation,

då trängande fall förelåge. I sistnämnda fall kunde förordnandet

blott vara provisoriskt samt, om efteråt ett bestridande inkomme,

ärendet, liksom när eljest förklaring uteblifvit eller ansökningen bestridts,

hänskjutas till domstol. J)et synes dock synnerligen betänkligt att, såsom

af en sådan anordning skulle blifva följden, låta tvångsinternering i skilda

fall äga rum efter förordnande af olika myndigheter, än af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande och än af domstol. I det förra fallet blefve det eu

summarisk behandling, som dock medförde samma verkan, som den omständligare

behandlingen inför domstol; anledning skulle lätt gifvas till

missuppfattning af den ena eller andra procedurens beskaffenhet och värde.

Om domstolsförhandlingen skulle försiggå vid häradsrätt, skulle den också

blifva allt för långsam. Och upprepade förhör skulle, vid hvilken domstol de

än ägde rum, medföra afsevärda svårigheter, särskildt för det fall att eu rättsförhandling

skulle förekomma, sedan eu internering vidtagits på grund af

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes provisoriska förordnande, enär alkoholisten

ej sällan skulle behöfva vara tillstädes, och en förflyttning mellan

anstalten och domstolslokalen således nödvändiggöras.

Kär man närmare betänker karaktären af de ärenden, som det här

gäller, kommer man till den öfvertygelsen, att det är af synnerlig vikt

att här skapa ett förfarande, kvilket ej som det regelmässiga har kontradiktoriska

förhandlingar och vittnesförhör, utan medgifver en mera skyndsam

och efter de säregna förhållandena lämpad behandling.

Ur åtskilliga synpunkter erbjuder det bestämda företräden att för-Kungl-Majds

o »/ j. o octdUfiiyio s
lägga

dessa ärendens pröfning till Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Först hafvande''så
och

främst är det uppenbart, att den i dessa mål önskvärda skyndsamheten sofa^fw''

i behandlingen härigenom skulle på ett verksamt sätt tillgodoses. Vidare

har denna myndighet för närvarande att handlägga en hel del ärenden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

som ligga alkoholistinterneringen mycket nära. Till dess verksamhetsområde

höra polisväsendet, fattigvården, barnavården, frågor om lösdrifvares

behandling samt i viss mån frågor angående hälsovården och sinnessjukvården.

På de nämnda områdena kan Kungl. Maj.ts befallningshafvande

förutsättas hafva en sakkunskap, som skall blifva till synnerlig nytta vid

behandling af ärenden om tvångsinternering af alkoholister Och det skall

antagligen mången gång gifvas tillfällen, då Ivungl. Maj:ts befallningshafvande

därigenom, att alla dessa ärenden ligga i dess hand, har utvägar

att få en person under behandling i den anstalt, där han kan erhålla den

lämpligaste vården. Domstolarna åter, som ej hafva någon sådan sakkunskap

och ej heller tillgång till några dylika utvägar, torde lätteligen

komma att känna sig främmande för dessa mål. Med förevarande ärendens

förläggande till Kung], Maj:ts befallningshafvande erhålla dessa mål

något mera karaktär af hälsovårds- eller ordningsfrågor, under det att de

vid handläggning af domstol lätt kunna blifva betraktade såsom brottmål,

särskildt i de fall, då tjänstemän, som eljest utöfva åtalsmyndighet,

uppträda däri. I regel är också Kungl. Maj:ts befallningshafvandes kännedom

om personer och förhållanden i länet af den omfattande beskaffenhet,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hithörande frågor sitter inne med en

kompetens, som åtminstone icke tillkommer rådstufvurätt i stad beträffande

förhållanden utanför den egna staden. Erinras bör ock, att Ivungl. Maj:ts

befallningshafvande sedan gammalt utöfvat en viss domsrätt och i landssekreteraren

har en i domarvärf utbildad person, hvadan man ej utan

vidare kan jämställa denna myndighet med utlandets administrativa myndigheter.

Kommittén har på grund af hvad ofvan anförts funnit det mest

ändamålsenligt, att förevarande ärenden upptagas och afgöras af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande.

Garantier .för Om emellertid dessa ärenden skola anförtros åt Kungl. Mai:ts befall
(IVCTlCtCtS

Uvm . oj

redning, ningshafvande, är det af nöden att träffa anordningar, som, utan att

betaga förfarandet dess effektivitet, gifva garantier för en tillförlitlig utredning

och noggrann pröfning af hvarje fall. Kommittén har också i sitt

förslag upptagit sådana garantier.

Ansöhungs- Att börja med uppställer förslaget den fordran, att ansökning om en

hCLYldlXYlQQ/Y* < o > o

nas beskaf- persons intagande å allmän anstalt för vård af alkoholister skall, för att

fenhet. af Kungl. Maj.ts befallningshafvande upptagas, vara åtföljd af eu viss utredning.

Yid bestämmandet af de handlingar, som skola åtfölja ansökningen,

hafva föreskrifterna i gällande stadga angående sinnessjuka i allt

väsentligt följts. Sålunda fordras prästbevis, innefattande de upplysningar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

som skola meddelas i flyttningsbevis, läkarutlåtande enligt af Kungl. Maj.t

fastställdt formulär, grundadt å undersökning, som verkställts inom eu

månad före ansökningens ingifvande, samt intyg af trovärdiga personer,

likaledes utfärdadt enligt anvisningar, som meddelas af Kungl. Maj:t, eller

i utbyte mot sistnämnda intyg annan motsvarande bevisning.

Af dessa handlingar är naturligen läkarutlåtandet af den allra största

betydelse, och man måste därför tillse, att denna handling kommer att

blifva fullständig och tillförlitlig. För att möjliggöra detta fordras i främsta

rummet, att den läkare, som skall afgifva utlåtandet, har tillfälle att genom

personlig undersökning och uppgifter af pålitliga personer skaffa sig

själf en fullständig kännedom om fallet ifråga. lian måste vid ett eller

flera tillfällen, som ej ligga för långt tillbaka i tiden, hafva varit i tillfälle

att undersöka eller iakttaga den, hvars internering ifrågasatts; för en dylik

undersökning skola helt visst svårigheter möta, men kommittén har likväl

ej, såsom stundom skett i andra länder, ansett sig kunna eftergifva fordran

på att läkaren själf iakttagit fallet. Att märka är emellertid, att det i

dessa fall ej alltid behöfver vara fråga om en rent kroppslig undersökning,

ty en sådan, äfven om den ofta kan gifva bevis på en långt gången alkoholism,

skall dock i många fall ej gifva någon bestämd vägledning. Det

gäller bär liksom stundom vid sinnessjukdomar mera att iakttaga personens

hela uppträdande. Men det ligger i sakens natur, att den bild läkaren

vid ett eller annat besök kan förskaffa sig, skall blifva jämförelsevis

ofullständig; man måste därför fordra, att han genom förfrågningar hos

anhöriga och andra personer skaffar sig material för en fullständig beskrifning

af alkoholistens tillstånd. Till detta material hör också det intyg af

trovärdiga personer, hvarom ofvan nämnts, och hvithet intyg bör vara tillgängligt

för läkaren, när han affattar sitt utlåtande.

Då man ej kan förutsätta, att alla dylika utlåtanden skola komma

att afgifvas af läkare, som särskild! sysslat med hithörande eller närliggande

spörsmål, har det varit nödigt att till läkarens ledning och på samma

gång för sakens egen skull föreskrifva, att läkarutlåtandet skall vara

affattadt enligt af Konungen meddelade anvisningar. Kommittén har utarbetat

förslag till dylika anvisningar (sid. 185). Det uppgjorda formuläret

gifver också en föreställning om det material, som skulle genom läkarens

medverkan föreläggas den profvande myndigheten. Äfven om man ej kan

förvänta att i alla fall få formuläret fullständigt besvaradt, torde man,

om detta följes, dock hafva utsikter att få en så klar bild af personen

och hans uppträdande, som är nödig för sakens bedömande.

Läkarutld
tandet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Såsom af förslaget framgår, liar däri uppställts den fordran, att utlåtandet

skall vara afgifvet af legitimerad läkare, som är förordnad att

uppehålla allmän läkartjänst. Kommittén inser nog, att mot en sådan

fordran kan göras den invändningen, att våra tjänsteläkare ej erhållit någon

speciell utbildning, som gör dem mera än andra läkare skickade att här

afgifva ett utlåtande. Det måste ock medgifvas, att åtskilliga läkare utan

tjänsteställning på grund af sin utbildning eller verksamhet på detta

eller angränsande områden, särskild! nerv- och sinnessjukdomarna, hafva

fullt lika god, om ej större kompetens att bedöma dessa fall. Äfven andra

erinringar torde kunna göras mot den föreslagna begränsningen. Hvad

som för kommittén varit bestämmande, är dock angelägenheten att vinna

så vidt möjligt tillfredsställande garantier att tvångsinterneringen icke måtte

missbrukas; och en dylik garanti har synts kommittén ligga i läkarens

offentliga tjänsteställning. Med innehafvare af allmän läkartjänst afses

i förslaget närmast vissa i läkarinstruktionen uppräknade tjänsteläkare:

förste provinsial-, provinsial- och extra provinsialläkare, stads- och stadsdistriktsläkare,

vid armén och flottan anställda läkare, hospitals-, fängelse-,

järnvägs-, lasaretts- samt bad- och brunnsläkare. Med den utveckling sjukvården

numera erhållit, torde denna uppräkning ej vara fullt uttömmande,

och man bör med de nämnda likställa läkare vid statens och kommunernas

samtliga sjukvårdsanstalter, äfven sådana, som äro förenade med

fattigvårdens anstalter. Under uttrycket fängelseläkare är naturligen också

läkare vid tvångsarbetsanstalt att inbegripa. Att de läkare, hvilka såsom

lärare äro anställda vid universiteten och Karolinska institutet, komma

under benämningen tjänsteläkare, torde vara klart. Läkares behörighet att

afgifva sådant utlåtande bör dock ej vara bunden vid de under hans tjänstgöring

direkt hörande fallen, då man därigenom onödigtvis skulle försvåra

möjligheten att erhålla vederbörligt utlåtande.

Ur synpunkten att vinna tillfredsställande garantier har äfven föreskrifvits,

att intyg af läkare, som har anställning vid allmän anstalt för

vård af alkoholister, ej må godkännas. I detta afseende skulle tilläfventyrs

kunna anses nog med att utesluta intyg af läkare vid den anstalt, där

intagning sker. Men då enligt förslaget det ej dömes till internering

å viss anstalt, har ett sådant särskiljande ej låtit sig göra. Det är för

öfrigt angeläget att undanröja alla misstankar därom, att läkarne å alkoholistanstalterna

skulle kunna i någon mån inverka obehörigt till åstadkommande

af tvångsinternering. — Med den affattning stadgandet erhållit

uteslutes ej läkare, som är anställd vid sådan anstalt, hvilken ej erkänts

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

såsom allmän, men bär föreligga ej heller samma skäl till inskränkning,

enär ingåendet å en dylik anstalt alltid förutsätter frivillighet, och ett kvarhållande

mot alkoholistens vilja ej kan äga ruin.

Då i förslaget förutsatts, att anvisningar skulle, komma att meddelas

af Kungl. Maj:t för intyget af trovärdiga personer, har kommittén jämväl

uppgjort förslag till formulär för dylikt intyg (sid. 189).

I tvänne fall, i kvilka tillräcklig utredning redan föreligger på annat sätt,

synes ett sådant intyg af trovärdiga personer vara öfverflödigt samt kunna och

böra umbäras, helst anskaffandet af dylikt i dessa fall, som merendels äro af

trängande beskaffenhet, skulle medföra eu oläglig tidsutdräkt (jfr. 7 §). Det

ena fallet är, då alkoholisten vid tiden för ansökning om hans internering är

intagen å sjukvårdsanstalt för fyllerigalenskap (delirium tremens) eller annan

på dryckenskap beroende sinnessjukdom. Eedan den omständighet, som

föranledt intagandet å sjukvårdsanstalten, utgör bevis om att här är fråga

om en person, som hör under lagen; här finnes dessutom material för eu

utredning i sjukvårdsanstaltens journaler samt läkarens vid anstalten gjorda

iakttagelser. Det andra fallet är, då alkoholisten varit ställd under tilltal

för brott, men gärningen förklarats strafflös jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen

och han på grund häraf skall omhändertagas; här föreligga rannsakningsprotokoll

och ett på observationer grundadt föregående läkarutlåtande,

kvilka tillsammans torde innehålla utredning nog för fallet. Därest målet

varit fullföljdt i högre rätt, böra naturligen också den högre rättens utslag och

handlingar därifrån, som kunna inverka på ansökningens bedömande, bifogas.

— I dessa båda fall blir det gifvetvis i regeln läkaren vid sjukhuset

eller fängelset, som får afgifva läkarutlåtande enligt 4 §.

Beträffande de fall, då en person dömts till ansvar för fylleriförseelser,

är det naturligt, att bevis härom skall föreligga. — Förutom de nu

antydda bevisen kunna gifvetvis eu del andra förekomma. Sålunda är

t. ex. ett lagakraftvunnet utslag om att eu person misshandlat annan

under rusets inflytande ett starkt indicium på, att han är farlig för annans

personliga säkerhet.

Till utredningen i saken hör vidare i främsta rummet, att Kungl. Maj:ts

befallningshafvande infordrar förklaring från den person, hvars intagande

påyrkas. Medgifver denne ansökningen, har han därmed tydligen också

gifvit vitsord åt de vid ansökningen fogade handlingarna, och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande bör då utan vidare undersökning kunna förordna om

hans intagande å allmän anstalt för vård af alkoholister. Uteblir däremot

förklaring eller bestrides ansökningen, måste Kungl. Maj:ts befallningshaf
15
-

Intyg af

trovärdiga

personer

m. m.

Förfarandet

hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande.

6 §-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

vande ägna handlingarna en ytterligare granskning. Finnes den föreliggande

utredningen då tydligen ådagalägga, att sådana omständigheter äro för handen,

som enligt 1 § föreskrifvas för lagens tillämplighet, bör Ivungl. Maj:ts

befallningshafvande meddela förordnande om internering.

År åter utredningen i ett eller annat afseende ofullständig eller oklar, har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att efter omständigheterna antingen afstå

ansökningen eller ombesörja, att utredningen fullständigas. För hvarje fall

torde Kungl. Maj:ts befallningshafvande, då förklaringen innehåller påståenden

eller uppgifter, som gå ut på att vederlägga innehållet i de vid ansökningen fogade

handlingarna, förelägga sökanden att inkomma med påminnelser och såmedelst

gifva honom tillfälle att erbjuda ytterligare utredning. Har ansökning

gjorts enligt 3 § 2 inom., lärer Kungl. Maj:ts befallningshafvande

vara befogad att gifva sökanden de föreskrifter med hänsyn till utredningens

fullständigande, som anses nödiga; men äfven eljest torde Kungl.

Maj:ts befallningshafvande på grund af sin rätt att leda processen kunna

gifva dylika föreskrifter. Särskildt måste Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tillse, att utredning ej uteblir i de fall, då, på sätt i 7 § sägs, förordnats

om en internering tillsvidare.

Utredning i målet kan tänkas anskaffad på olika sätt; en utväg är,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefaller vederbörande polismyndighet

att införskaffa upplysningar i ett eller annat afseende eller infordra

någon handling från sökanden. Där förhör med parterna kan ifrågakomma,

torde sådant kunna äga rum inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller,

om så önskas och befinnes lämpligare, inför domstol. Kräfves däremot, att andra

personer höras, särskildt där någon bör höras på ed, måste förhöret hållas

inför domstol. Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgör, om sådant förhör

bör tillåtas och vid hvilken domstol det skall äga rum, därvid hänsyn

tages till parternas eller vittnenas hemvist, tiden för domstolens nästa sammanträde

med flera omständigheter. Då det emellertid beror på sökande

eller förklarande, om de vilja inkalla några vittnen, bör Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ej utan framställning från någon af dem kunna förordna

om vittnesförhör. För de fall, då Kungl. Majrts befallningshafvande,

enligt hvad i 7 § stadgas, förordnat om eu internering tillsvidare, måste

dock sådant förhör kunna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnas

utan framställning, men några svårigheter torde ej uppstå, enär vittnesförhör

i sådana fall ej lärer ifrågakomma i andra mål, än där tjänsteman för talan.

Där Kungl. Maj:ts befallningshafvande för utredningens fullständigande,

med eller utan partens begäran, förelägger honom att afgifva påminnelser,

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

förebringa vidare skriftlig utredning, ingifva en handling eller infinna sig

till förhör, kunde ifrågasättas att tillägga Kungl. Maj.ts befallningshafvande

befogenhet att sätta vite och möjligen äfven att förordna om hämtning.

Kommittén har dock ansett, att i dessa mål påföljden af parts

underlåtenhet att förebringa utredning eller infinna sig allenast bör blifva,

att han kommer i den sämre ställning, som hans underlåtenhet kan för

honom föranleda, då målet afgöres på den föreliggande utredningen.

Något annat äfventyr liar därför icke ansetts böra ifrågakomma, än det att

målet i allt fall afgöres på för handen varande skäl; och någon särskild

föreskrift härom har ej ansetts nödigt att upptaga i lagen.

För att erinra om att dessa mål, jämte en tillfyllestgörande utredning,

kräfva största möjliga skyndsamhet, har detta på flera ställen i lagen

framhållits.

Ehuru kommittén genom att förlägga dessa ärendens handläggning och Förordnande

pröfning till Kungl. Maj:ts befallningshafvande sökt skapa en snabb procedur,''^kationT

finnas dock fall, då ej heller nu beskrifna anordning är tillfyllest, utan man vissa fall.

måste tillerkänna Kungl. Maj:ts befallningshafvande befogenhet att genast 7 -sV

besluta om intagande å alkoholistanstalt. En sådan utväg är af nöden för

de ingalunda sällsynta fall, då alkoholistens vistelse i frihet medför allvarlig

fara för hans eget lif eller annans personliga säkerhet. Vistas en

sådan alkoholist ute i frihet, föreligger fara för att han, särskildt sedan

lian erhållit föreläggande att afgifva förklaring öfver en ansökning om

internering, tillgriper våldshandlingar mot sina närmaste eller andra, som

gjort ansökningen eller hvilka han misstänker hafva föranlcdt denna, diar

man honom redan af annan anledning i förvar, undandragen rusdryckernas

inflytande, är det åter i hög grad önskvärdt, att han ej får åter komma

i frihet, utan blir direkt Överflyttad till alkoholistanstalten. Sådant

fall föreligger dels då alkoholistens omhändertagande betingas däraf, att

han varit ställd under tilltal för brott, men hans gärning jämlikt 5

kap. 5 § strafflagen förklarats strafflös, dels när han åtnjuter vård å

sjukvårdsanstalt för fyllerigalenskap (delirium tremens) eller annan på

dryckenskap beroende sinnessjukdom. Man har ofta klagat öfver det

hittillsvarande förhållandet att den, som på sådan grund förklarats strafflös,

omedelbart efter domstolens beslut åter kunnat gå ut i friheten, utan

att man haft tillfälle att öfva någon inverkan på honom; ej mindre har

klagats öfver det olämpliga däri, att de å sjukhusen vårdade deliranterna,

sedan anfallet efter några dagar upphört, åter gått ut för att genast ånyo

börja sitt alkoholmissbruk och därmed också utsätta andra för fara. Om

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

den fördel, som man åsyftat genom att få dessa båda sistnämnda grupper

af alkoholister under lagen, skall vinnas, kräfves, att man kan få dem

flyttade direkt från fängelset eller sjukhuset till alkokolistanstalten.

I nämnda syfte bär kommittén föreslagit, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

om i de angifna fallen det vid ansökningen fogade läkarutlåtandet

innehåller, att alkoholisten visat sig vara till allvarlig fara för

eget lif eller annans personliga säkerhet samt att han är i trängande behof

af vård å alkohol! stanst alt, kan förordna, att alkoholisten må intagas å allmän

anstalt för vård af alkoholister i afbidan på att slutligt förordnande

om honom, meddelas. Dylikt beslut må kunna fattas, utan att den, mot

hvilken ansökningen riktats, blifvit hörd i ärendet. I vissa fall skulle

eu delgifning ej tjäna till något af den anledning, att alkoholisten i

sitt omtöcknade tillstånd ej kunde afgifva någon förklaring. Eätt att

meddela sådant provisoriskt förordnande har ansetts böra begränsas dels

till de fall, då kronofogde, länsman eller stadsfiskal är sökande i ärendet,

samt dels till sådana fall då alkoholisten, oafsedt hvem som är sökande, vid

tiden för ansökningens ingifvande är intagen å sjukvårdsanstalt för delirium

tremens eller annan på dryckenskap beroende sinnessjukdom. I det sistnämnda

fallet föreligga tydligen så starka skäl för eu internering, att den

nästan undantagslöst bör komma till stånd. Begränsningen i öfrigt till

de fall då kronofogde, länsman eller stadsfiskal gjort ansökning i ärendet,

beror därpå, att det ansetts nödigt att i dessa fall, då en föregående

fullständig utredning icke alltid föreligger, förbehålla ansökningsrätten åt

tjänstemän, som handla under offentligt tjänstemannaansvar. Därjämte

erhålles härigenom större säkerhet för att ärendet behörigen fullföljes,

efter det sådant provisoriskt beslut meddelats.

Verkställighet Såsom regel gäller, att utslag i med ifrågavarande jämförliga mål icke

i vissa fall, fa [ verkställighet, förrän de vunnit laga kraft; och sådant bör natur^vwnnit^laga

ligen gälla äfven i förevarande fall. Härifrån undantages sådant provisokmft.

riskt beslut, som omförmäles i 7 §, hvars natur gifvetvis krafvel1, att verk''

ståtlighet däraf genast äger rum, hvarför Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bör förordna därom. Äfven när Kungl. Maj:ts befallningshafvande

meddelar slutligt beslut i dessa mål, har det emellertid ansetts böra medgifvas

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, när skäl därtill af en eller

annan art föreligga, förordna, att beslutet får gå i verkställighet, utan hinder

däraf att det ej vunnit laga kraft. Här syftas i främsta rummet på sådana

fall, då allvarlig fara föreligger för personens eget lif eller annans personliga

säkerhet, utan att Kungl. Maj.ts befallningshafvande enligt föreskrifterna

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

i 7 § ägt provisoriskt förordna om internering, men äfven andra fall

kunna tänkas. Har i dessa fall besvär anförts öfver Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes beslut, bör den myndighet, som skall pröfva besvären,

hafva befogenhet att äfven före ärendets slutliga pröfning förordna, att verkställighet

ej må äga rum, eller att den skall återgå, där den redan skett.

För klagan öfver Kungl. Maj.ts befallningshafvandes beslut i dessa målxungpMc^ts

har kommittén föreslagit samma förfarande, som nu gäller i lösdrifvarmål, befallningsnämligen

att besvären skola från Kungl. Maj.ts befallningshafvande gå direkt lia{™^es

till högsta domstolen. Vikten af att ernå ett på samma gång skyndsamt 9 §.

och säkert afgörande i förevarande mål torde motivera en sådan anordning.

Betänkligheter mot anordningen möta visserligen däri, att den bidrager till

att öka högsta domstolens arbetsbörda; i huru hög grad detta kan blifva

förhållandet, är naturligen omöjligt att med bestämdhet afgöra, men sannolikt

skall antalet mål, som härigenom komma till högsta domstolen, icke

blifva särdeles stort; och under åtminstone en följd af år lärer man under

inga förhållanden behöfva hysa farhågor för att något större antal mål

skola fullföljas. Ifrågasättas kunde att låta besvär i dessa mål afgöras

hos regeringsrätten, hvilket föreslagits ifråga om lösdrifvarmål; men kommittén

har ansett det lämpligast att ansluta sig till den för sistberörda

mål för närvarande gällande ordningen.

För att ytterligare försäkra sig om att målen skola komma till högsta

domstolen i så utredt skick som möjligt och ej behöfva föranleda till återförvisning

och föreläggande om ny utredning, har föreskrifvits, att Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som bör mottaga och insända besvären, dels bär

att infordra yttrande från motparten, dels att själf afgifva utlåtande samt

därvid tillika förebringa den ytterligare utredning, som kan föranledas af

i besvären eller förklaringen framkomna uppgifter. Tydligen kan därvid

endast afses utredning, som utan nämnvärd tidsutdräkt kan åstadkommas.

Förutom de garantier, som erbjudas genom de af kommittén nu föreslagna

anordningarna, torde de grundsatser, på hvilka förslaget i öfrigt

byggts, i och för sig innebära säkerhet för att den personliga friheten

och rättssäkerheten ej äfven ty ras.

I sammanhang med reglerandet af det processuella förfarandet bör Rätt att gorå

också klargöras, hvem som äger att göra ansökning hos den profvande ans°k™m9- myndigheten. I de utländska lagarna och förslagen har man löst denna fråga Utländsk lagpå

olika sätt. Här interneringsspörsmålet pröfvas i samband med frågan om stiftnin9- påföljd för brott, blir det naturligen åklagaren i brottmålet, som det tillkommer

att framställa yrkande om internering. Det danska förslaget har

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Förslag af

vissa Kungl.

Maj:ts befall

ningshafvande.

för de fall, då handling, som kan föranleda internering, ej är belagd med

straff, likväl enahanda procedur som i brottmål. I engelska kommittéförslaget

af år 1908 föreslås, då det gäller tvångsinternering af personer,

som icke falla under 1898 års lag, att ansökning skall kunna göras af en

anhörig eller eu vän till drinkaren äfvensom af hans vårdare eller förmyndare.

De schweiziska kantonala lagarna medgifva ansökningsrätt åt anhöriga

utan någon begränsning till närhet i släktskap samt åt eu del kommunala

och kantonala myndigheter. Enligt lagen för Valid är det domstolen

eller prefekten, som har att göra anmälan hos den beslutande myndigheten,

regeringsrådet, men det utsäges i lagen, att hvilken person eller myndighet

som helst kan underrätta vederbörande myndighet om de fall, då enligt

hans mening ett ingripande synes nödvändigt. —- Det österrikiska förslaget

af år 1895 medgaf ansökningsrätt åt föräldrar, maka, barn, förmyndare eller

kurator, föreståndare för sjukhus eller sinnessjukanstalt, i hvilken drinkare

befinner sig, samt kommunföreståndaren i hemorten eller uppehållskommunen.

Äfven allmän åklagare skulle få framställa yrkande om internering dock ej

för det fall, att yrkandet grundades på, att alkoholisten utgjorde en fara

för sig själf eller sina anhöriga i sedligt eller ekonomiskt afseende eller

för sin egen eller andras kroppsliga säkerhet.

Då fråga är om omyndighetsförklaring, har man i Norge såsom behöriga

att framställa yrkande upptagit maka, släktingar i upp- och nedstigande led,

syskon eller lika nära besvågrade samt förmyndare eller kurator och i

visst fall också myndighet. Enligt tysk lag kan dylikt yrkande framställas

af maka, släktingar, utan hänsyn till närhet i släktskap (dock ej

svågerlag), samt af laga målsman, däremot ej af allmän åklagare.

T de yttranden, som afgifvits öfver riksdagens skrifvelse i ämnet,

hafva åtskilliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande också uttalat sig om,

kvilka personer och myndigheter, som borde vara ausökningsberättigade.

Sålunda .föreslår Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar liin, att yrkande

bör få framställas: utaf polismyndighet, då fråga är om brott eller om

sådant lefnadssätt, att våda däraf uppstår för allmän säkerhet, ordning och

sedlighet; af fattigvårdsstyrelse, då drinkaren själf eller person, för hvilken

han är försörjningspliktig, fallit fattigvården till last; samt i hvarje fall

af målsman eller anhörig. Ungefär på samma sätt uttalar sig Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Örebro län vill medgifva allmän åklagare rätt att föra talan

inför domstol om internering, utan angifvelse, när det rör en drinkare, som

gjort sig skyldig till upprepade fylleriförseelser, samt eljest efter angifvelse

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

från drinkarens familj eller närmaste omgifning. Med sin ställning'' i

allmänhet till interneringsspörsmålet vill Ivungl. Maj:ts befallningshafvande

i Ålfsborgs län ej hafva allmänna åklagaren med på något sätt, utan föreslår,

att ansökning får göras af målsman, maka eller anförvant samt vidare

af hälsovårdsnämnd eller fångvårdsstyrelse och af ordförande hos dessa

myndigheter. Äfven Ivungl. Maj.ts befallningshafvande i Västmanlands

län betonar, att initiativet bör tagas af hälsovårdsnämnd och ej af ordningsmakten,

hvars inblandning i så ömtåliga frågor skulle blifva förhatlig.

Kommittén har ansett, att rätten att göra ansökning hos Kungl. Maj:ts Begränsning

befallningshafvande ej bör lämnas öppen för hvem som helst, utan att i afenskMa

i ° . i -n ti ,. 0\ personers ratt

lagen bör angnväs, hvilka personer eller myndigheter, som en sådan rätt till-aft anhängig
kommer.

Det kan nämligen annars befaras, att enskilda personer af hämnd- •9°m talankänsla

eller öfverdrifvet nykterhetsnit blanda sig i andras angelägenheter.

Begränsningen torde emellertid ej förhindra, att de fall, där ett ingripande

verkligen är påkalladt, skola blifva föremål för behandling. Tydligen

står det en hvar öppet att bringa till de ansökningsberättigade myndigheternas

kännedom de fall, i hvilka ett ingripande kan synas angeläget,

och man torde hafva anledning att antaga, att, om behof af ingripande

föreligger och möjlighet finnes att få alkoholisten under vård, dessa myndigheter

ej skola undandraga sig att göra ansökan hos den profvande

myndigheten. Förslaget tillerkänner ansökningsrätt åt alkoholistens förmyndare,

make (man eller hustru), föräldrar, till myndig ålder komna

barn och syskon äfvensom förmyndare för alkoholistens omyndiga barn.

Man kan emellertid ej låta dessa personer blifva de ensamt an-Myndigheters

sökningsberättigade. Emellanåt kunna personer i den angifna ställningen mfstö^lllfngU''''

saknas. Vidare har det visat sig, att de stundom af olika anledningar

ej kunna eller vilja ingripa. An hafva de ej medel för bekostande af

vistelsen i anstalten, än åter ii ro de rädda för att vidtaga någon åtgärd

af fruktan för alkoholisten; brutalitet och våldshandlingar äro utmärkande

för alkoholisten, och vanligen är det hans närmaste, som äro mest utsatta

härför. Stundom inse de anhöriga kanske ej vikten af att något göres, eller

känna de ej ens till de möjligheter, som i sådant afseende föreligga. En

tvångsinternering stadgas för öfrigt, såsom redan framhållits, i hufvudsak

i det allmännas intresse, hvarför man redan af denna grund ej kan

stanna vid att tillåta endast enskilda personer uppträda såsom sökande.

Med hänsyn härtill har föreslagits, att vissa myndigheter skola hafva

rätt att göra ansökning om tvångsinternering. Såsom hvarje i myndighets

hand lagd rättighet innefattar denna äfven en skyldighet att vidtaga åt
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

gärder, ehuru denna skyldighet här på grund af förhållandenas natur är beroende

af ett fritt bedömande, samt ingripandet, så länge anstaltsväsendet

ännu icke nätt någon starkare utveckling, också begränsas af möjligheten

af att erhålla plats på anstalt för den person, som det gäller. Förslaget

upptager såsom ansökningsberättigade dels vissa kommunala myndigheter,

dels i vissa fall kronofogde, länsman och stadsfiskal.

Kommunala j fråga om de kommunala myndigheterna skulle det till äfventyrs varit

iiii/nd a heters ^ jo j

ansöknings- önskvärdt, att rätten att göra ansökning, som grundar sig på kommunens

ratt. intresse att få eu alkoholist internerad, kunde läggas i en enda myndighets

hand. Denna myndighet skulle då kunna göra sig mera förtrogen med sin

uppgift och därför också blifva mera skickad att fylla denna. På landet

kunde möjligen kommunalnämnden anses lämpad att emottaga ett sådant

uppdrag, men i städerna finnes icke någon motsvarande myndighet. Häri

ligger naturligen en betänklighet mot att gå denna väg.

Det har ock ifrågasatts (se sid. 106) att inrätta en särskild nämnd,

som skulle hafva till uppgift att verka till förekommande och bekämpande

af alkoholmissbruk; en sådan skulle naturligen på grund däraf hafva alldeles

särskilda förutsättningar att bedöma, i hvilka fall en framställning borde

göras om internering. Kommittén har dock ej funnit tillräcklig anledning

att i lagstiftningsväg föreslå inrättandet af en dylik nämnd. Att anordna

en sådan kunde för öfrigt ej ifrågasättas annat än i de större städerna;

för att i dessa tillgodose bekofvet af en mera ordnad verksamhet på detta

område, kunde man tilläfventyrs, utan att därför behöfde särskildt lagstiftas,

efter mönstret från Tyskland anordna upplysningsbyråer, hvilka

samarbetade med de kommunala myndigheterna och understöddes af kommunen.

Kommittén bär alltså funnit det icke vara lämpligt att åt allenast en

kommunalmyndighet öfverlåta ansökningsrätten i dessa fall, utan ansett,

att detta bör tillkomma samtliga de kommunala myndigheter, som på grund

af sin verksamhet i kommunen blifva i tillfälle att få kännedom om alkoholmissbrukets

skadliga verkningar och hafva att råda bot därpå. Härigenom

erhålles möjlighet för ingripande af den myndighet, som i hvarje särskildt

fall är närmast berörd af alkoholistens farlighet eller bristande fullgörande

af sina skyldigheter. De myndigheter, som härvid synas kommittén böra

ifrågakomma, äro kommunalnämnd, hälsovårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse

och barnavårdsnämnd.

Hvad landsbygden vidkommer, är det gifvet, att kommunalnämnden,

såsom representant på samma gång för hälsovårds- och ordningsintresset

opaginerad Kontrollera mot PDF

och dessutom intagande eu central ställning i den kommunala förvaltningen,

i första rummet skall erhålla i uppdrag att framställa ansökning om internering.

I städerna, där man icke har någon kommunal myndighet med

samma centrala ställning och uppgift, är enligt kommitténs uppfattning

hälsovårdsnämnd lämpligast att tilläggas motsvarande befogenhet. Dess

befattning med sjukvården gör det lämpligt, att den har möjlighet att göra

framställning om vård af alkoholister å alkoholistanstalt; för alkoholister,

Indika å sjukhusen åtnjuta vård för kropps- eller själssjukdom, som beror

på deras alkoholism, blir det ju närmast fråga om en öfverflyttning vid

lämplig tidpunkt till alkoholistanstalten. Där på landet för kommun eller

viss del af en kommun finnes hälsovårdsnämnd, bör denna jämte kommunalnämnden

tilläggas befogenhet att uppträda för sitt distrikt.

fattigvård,sstyrelsen bör vara berättigad att inskrida i de fall, då alkoholisten

åtnjuter fattigvård för egen del eller för hustru eller minderårigt

barn. Med uttrycket »åtnjuter fattigvård» afses här fattigvård af hvad

slag som helst, ej blott sådan enligt 1 § i nu gällande fattigvårdsförordning.

Det förutsättes, att fattigvården åtnjutes vid den tid, då ansökning om internering

göres; man har däremot ej afsett, att fattigvårdsstyrelse skulle få

ingripa, då fattigvården upphört, äfven om styrelsen har fordran för

denna fattigvård. Styrelsens rätt att göra ansökning bör naturligen ej

anses utesluten därigenom, att vederbörande, då fråga väckes om internering,

afstår från vidare understöd; det lämnade understödet är ju vanligen

afsedt för en tid framåt.

Barnavårdsnämndens rätt att gorå ansökan innefattar eu utvidgning

af den verksamhet, som enligt lagen angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902 uppdrag^

åt denna myndighet, men en sådan rätt ligger i själfva verket

ganska nära denna verksamhet. Det åligger nämligen barnavårdsnämnden

att, då barn tinnes vara i sedligt afseende försummadt, tilldela dem, Indika

det åligger att hafva vård om barnet, en allvarlig förmaning att bättre

uppfylla sina uppfostringsplikter och, om sådant anses gagnlöst eller visat

sig ej hjälpa, skilja barnet från hemmet. I många fall beror barnets sedliga

försummande på att föräldrarna eller endera af dem äro drinkare.

För det fall att blott eu af föräldrarna är drinkare, men den andra

ordentlig, torde det vara en naturligare åtgärd, att den skyldige på någon

tid afiägsnas från hemmet, än'' att barnet för en följd af år skiljes

från detta. Det ligger under sådana förhållanden nära till hands, att barnavårdsnämnden

erhåller rättighet att göra en ansökan om alkoholistens in
10
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

tornering. Dess rätt att ingripa liar särskildt med afseende på städerna,

i all synnerhet de större städerna, ansetts kunna blifva af betydelse.

Om tilläfventyrs i framtiden eu ny nämnd skulle komma att inrättas

med särskildt syfte att verka för motarbetande af alkoholmissbruket, bör

naturligen ansökningsrätt tilläggas äfven denna nämnd.

Kronofogdes Men ej heller de kommunala myndigheterna torde för alla erforderliga

n\ungsrättk''fall hafva så starkt intresse af en internering, att man kan i deras band

lägga bestämmandet af, huruvida ansökning därom bör göras. På sina håll,

i Tyskland och Schweiz, har man klagat öfver bristande intresse hos de

kommunala myndigheterna, när det gällt åtgärder mot alkoholister, och

föreslagit eller medgifvit ansökningsrätt åt polismyndighet. Kommittén

har också föreslagit, att vissa af ordningsmaktens handhafvare skola äga

att ingripa i fall, som stå i nära samband med deras verksamhet för ordningens

och rättssäkerhetens upprätthållande, samt i enlighet därmed stadgat

ansökningsrätt för kronofogde, länsman och stadsfiskal hvar och en

inom sitt tjänstgöringsområde, nämligen för de fall, att alkoholisten är

farlig för eget lif eller annans personliga säkerhet eller upprepade gånger

dömts till ansvar för fylleri. Det kunde till äfventyr synas, som om

man genom nämnda stadgande tillerkände dessa tjänstemän en alltför

vidsträckt befogenhet att ingripa i den enskildes lif, särskildt om man

jämför denna med den mera begränsade rätt att åtala brott emot den

personliga säkerheten, som föreligger enligt strafflagen. Ifrågasättas kunde

därför att äfven här låta rätten att ingripa i vissa fall bero på angifvelse

af anhöriga. Men därmed skulle från lagens tillämpning uteslutas många

angelägna fall, då den enskilde af rädsla eller andra skäl ej vågade vidtaga

åtgärd. Analogien med strafflagen torde här ej böra vara afgörande,

då det ej gäller straff, utan behandling af alkoholister i särskildt för

deras botande afsedda anstalter.

Verkställig- Af 12 § i förslaget framgår, att kommittén icke velat föreskrifva en

heten af villkorlig verkställighet af ett meddeladt förordnande om intagande åall,

l<Mnde°viU- män anstalt för vård af alkoholister. Den utländska lagstiftningen intager

karlig, j detta hänseende skilda ståndpunkter, växlande med de olika sätt, på

'' h vilka den föregående proceduren anordnats. I öfverensstämmelse med

tvångsinterneringens natur gör dock vanligen eu viss villkorlighet sig gällande.

Af den ställning, som kommitténs förslag i allmänhet intager, följer,

att kommittén måst tänka sig det'' gifna förordnandet om interneringblott

såsom innebärande en möjlighet att få en sådan till stånd. Det

låter nämligen tänka sig, att själfva den omständigheten att ett beslut om

opaginerad Kontrollera mot PDF

tvångsinternering föreligger, skall bringa alkoholisten till besinning, så att

han fogar sig i andra anordningar, som innebära garantier för ett nyktert lif.

Yid sådant förhållande bör det tydligen bero på den person eller myndighet,

som gjort ansökningen, att, liksom den kan underlåta att fullfölja denna,

också, om den vill, afstå från eller uppskjuta verkställigheten. Då

enligt förslaget sökanden gent emot anstalten svarar för vårdafgiftens

gäldande, torde det vara riktigt, att han också får bestämma, huruvida verkställighet

skall påfordras samt i hvilken anstalt. Mindre af nöden är en

sådan villkorlighet i fråga om verkställighet af beslut, där kronofogde, länsman

eller stadsfiskal gjort ansökning, och här kommer villkorligheten ej

heller att spela så stor roll ur nu angifva synpunkt. Kommittén har

emellertid ansett, att icke heller här finnes skäl att frångå den gifna regeln.

Där allmänfara föreligger, lära myndigheterna nog ej uppskjuta med att

få förordnandet verkställdt, om möjlighet därtill förefinnes. Otillräckligheten

af de befintliga anstalterna samt den ordning, i hvilken kommittén

tänkt sig utvecklingen af anstaltsväsendet, gör det för öfrigt nödvändigt,

att verkställighet af förordnande enligt lagen är villkorligt.

Verkställigheten af ett enligt lagen meddeladt förordnande kommer

alltså att bero dels därpå, om den person eller myndighet, som sökt förordnandet,

önskar, att det bringas i tillämpning, dels af tillgången på plats

i anstalt. Föreligga dessa förutsättningar, har Kungi. Maj:ts befallningshafvande

att i fall af behof efter framställning af den person eller myndighet,

som sökt förordnandet, lämna handräckning för beslutets verkställande.

Kommittén har emellertid icke ansett det höra läggas på Kungl.

Maj:ts befallningshafvande såsom verkställande myndighet att taga reda på,

om plats finnes, utan sådant har öfverlämnats åt sökanden; denne kan ju

ock hafva ett berättigadt intresse af att, där det ej gäller fall, som skola

intagas å statsanstalt, bestämma, hvilken anstalt, som bör anlitas. Det

förutsattes alltså, att sökanden har till föreståndaren för vederbörande

anstalt inlämnat samtliga ärendet rörande handlingar samt från anstalten

erhållit meddelande, att anstalten är villig att mottaga den person, som

förordnandet gäller. Med detta meddelande samt den dömande myndighetens

förordnande har sökanden därpå att vända sig till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande. I praktiken torde det, åtminstone innan anstaltsväsendet

erhållit någon större utveckling, i regel komma att gå så till, att

den, som ämnar göra ansökning om internering af en person, på förhand

försäkrar sig om plats för honom på någon anstalt för alkoholister.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

X. Frivillig anstaltsbehandling och andra förebyggande åtgärder.

Tvängsinter- Det liar redan antydts, att tvångsinternering af alkoholister ej är att

5knytning ^betrakta såsom en fristående del af alkoholspörsmålet, utan att den står i

förebyggande nära samband med öfriga åtgärder mot alkoholmissbruket, särskildt den

åtgärder, frivilliga anstaltsvården, hvilken hos oss också i viss mån tagits till utgångspunkt

för sträfvandena om eu tvångsinternering. Kommittén har redan

framhållit, att betydelsen af en lag af nu föreslagen art ligger ej minst

däri, att en sådan skulle föranleda till frivilligt ingående å alkoholistanstalt,

hvilket är så mycket önskligare, som en anstaltsvård, hvilken alkoholisten

utan lagens tvång underkastar sig, ur behandlingssynpunkt torde få anses

erbjuda åtskilliga företräden. Men det finnes äfven andra åtgärder, som lämpligen

böra komma i betraktande i samband med tvångsinterneringen, och

Indika liksom den frivilliga anstaltsbehandlingen äro att betrakta såsom förebyggande

åtgärder ifråga om alkoholistens rättande. Det är så mycket

angelägnare att ej förglömma dessa förebyggande åtgärder, som tvångsinterneringen

är eu ytterlighetsåtgärd, hvilken bör tillgripas, endast då det

är tydligt, att andra medel ingenting kunna uträtta.

Förslagets 1 § har visserligen affattats på sätt som skett, för att

densamma skall beteckna just de alkoholister, beträffande hvilka kan

antagas, att en tvångsinternering i allmänhet är erforderlig. Huru noga

man än afväger gränserna för lagens omfattning, kan man dock ej få dessa

fullt bestämda; antagligen skola sålunda under 1 § kunna hänföras en del

fall, i hvilka en annan behandling än tvångsinternering kan tänkas i första

rummet böra komma till användning. Lagstiftningen i denna fråga måste

med hänsyn härtill göras sådan, att ej alla de fall, som limma hänföras

under lagen, med nödvändighet skola blifva föremål för tvångsinternering.

Detta har skett genom att göra lagens hela tillämpning villkorlig: det

beror på vissa bestämda anhöriga och myndigheter, om en ansökan skall

göras; den läkare, som har att afgifva utlåtande i saken, får efter sitt

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

omdöme pröfva, om en anstaltsbehandling är af behofvet påkallad eller

icke; den dömande myndigheten handlar också med en viss frihet; och

om verkställigheten skall sättas i gång eller icke, är slutligen beroende af

sökandens egen vilja. I denna villkorlighet ligger onekligen en viss fara

för att lagstiftningen ej skall få full effektivitet, men då samtliga de personer

och myndigheter, som kunna antagas hafva ett verkligt intresse af

att få en tvångsinternering till stånd, medgifvits ansökningsrätt, och rätt

till klagan öfver den dömande myndighetens beslut förefinnes, torde omnämnda

fara ej vara så synnerligen stor.

Om denna villkorlighet i förfarandet verkligen skall befordra det

frivilliga ingåendet på en anstalt och vidtagandet af öfriga antydda åtgärder

för alkoholistens förbättrande, fordras det, att vederbörande hafva kännedom

om de medel, som i sådant hänseende stå till buds. Gifvetvis bör

det ej vara lagstiftningens sak att vända sig till allmänheten med en uppfordran

att vidtaga dylika åtgärder, men hvad lagen dock synes böra göra

är att till ledning för de myndigheter, som hafva att tillämpa densamma,

innehålla en erinran om dessa åtgärder. Kommittén har ej velat göra de

nämnda åtgärdernas vidtagande till något led i proceduren, enär sådant

skulle kunna framkalla en viss benägenhet att i hvarje förekommande fall

afvakta resultatet af de olika åtgärderna, innan en ansökan om tvångsinternering

gjordes eller förordnande därom bragtes till utförande, hvilket

kunde fördröja inträdandet af tvångsbekandlingen äfven i angelägna fall.

Utgående från ett sådant åskådningssätt har kommittén i sitt förslag

dels angifvit några af de viktigaste åtgärder, som härvidlag komma i betraktande,

dels i samband därmed fästat myndigheternas uppmärksamhet på angelägenheten

af sådana åtgärders anlitande i lämpliga fall. Stadgandena härom

återfinnas i 14 §. I samma mån som anstaltsbehandlingen af alkoholister

blir mera känd och tillämpad, torde också betydelsen af dessa föregående

åtgärder komma att framstå klarare. Särskilt torde man kunna vänta,

att ansökningsberättigade kommunala myndigheter och de läkare, som

komma att afgifva utlåtande enligt lagen, skola hafva stadgandet i åtanke.

Så länge det ej finnes tillräckligt utrymme å alkoholistanstalterna, har man

för öfrigt en särskild anledning att anlita andra utvägar. Det bör dock

här uttryckligen betonas, att i sådana fall, då man på grund af alkoholistens

föregående lif och med honom gjorda försök har klart för sig, att

de mildare åtgärderna ej skola hafva någon verkan, något uppskjutande

af en ansökan eller ett beslut om tvångsinternering ej bör äga rum, ty

då gagnas alla intresserade bäst af att en tvångsbehandling så snart som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Exempel på

dylika åtgärder.

Nykterhetsföreningarnas

medverkan.

Moralisk på

verkan i allmänhet.

möjligt kommer till stånd. I ali synnerhet då skälet för ingripandet är,

att alkoholistens lefnadssätt medför allvarlig fara för hans egen eller annans

personliga säkerhet, böra de antydda åtgärderna träda i bakgrunden.

De åtgärder af förebyggande art, hvilka kommittén ansett sig böra

exempelvis upptaga i lagen, äro: anslutning till nykterhetsförening, beredande

af tjänst eller anställning hos lämplig person, ändring af verksamhet

eller vistelseort, där dessa erbjuda särskilda frestelser till alkoholmissbruk,

framställning hos försäljare af brännvin, vin eller Öl att ej till

alkoholisten utlämna sådana drycker samt frivilligt ingående å vårdanstalt

för alkoholister. De flesta äro alltså anordningar, för hvilkas vidtagande

fordras alkoholistens eget samtycke; endast ifråga om försvårande af tillgången

på rusdrycker är anordningen oberoende af hans medgifvande.

Med den stora roll, som dryckesseden allt fortfarande spelar i vårt

land, utsättas en del svagare naturer för frestelsen att missbruka alkohol.

Nykterhetsrörelsen i dess tidigare skede lade särskildt an på att stödja

sådana svagare naturer genom samvaron med eller exemplet från personer,

som lefde ett nyktert lif, och denna verksamhet är ju fortfarande oskiljaktig

från rörelsens uppgift, äfven om den ej skulle intaga en lika framskjuten

plats på det nuvarande programmet. Med den utveckling nykterhetsrörelsen

nått i vårt land, torde i de flesta kommuner af någon betydenhet

finnas afdelningar af någon nykter hetsorganisation. Det torde därför vara af

vikt, att nykterhetsföreningarna kallas att samverka med myndigheterna vid

det speciella nykterhetsarbete, som afses i förevarande förslag. Två af våra

alkoholisthem hafva nykterhetsföreningar att tacka för sin tillkomst; Sans

Souci, som nu utgör en särskild stiftelse, grundades af Uppsala läns allmänna

nykterhetsförbund och Solvik är stiftadt af Yästra Sveriges Blåbandsförbund.

I utlandet, särskildt i Danmark, England, Schweiz och Tyskland,

hafva nykterhetsorganisationerna inrättat ett stort antal alkoholistanstalter.

Vid utvecklingen af vårt anstaltsväsen, torde alltså nykterhetsföreningarna

hafva en stor uppgift att fylla. Men de hafva också särskilda

förutsättningar att sprida kännedom om alkoholistanstalternas verksamhet

samt, då möjligheterna att påverka med andra medel äro uteslutna, uppmana

vederbörande att frivilligt söka inträde å anstalt. Kommittén skall

vid frågan om de åtgärder, som böra efterfölja anstaltsvistelsen, återkomma

till detta ämne, men vill här betona, att samarbete är af vikt ej blott efter

anstaltsbehandlingen utan äfven förut.

I detta samband torde också böra omnämnas den stora betydelse för

alkoholisternas upprättande, som ligger i moralisk påverkan i allmänhet.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Flera, som varit sysselsatta med alkoholisters behandling, hafva betonat

religionens inflytande härvid. I skilda länder hafva föreningar för inre

missionen eller andra sammanslutningar med religiöst syfte upprättat

alkoholistanstalter. I Sverige hafva vi diakonverksamheten att tacka för

anstalterna vid Berga samt den blifvande anstalten vid Härnö, och

kolonien vid Flöda har grundats af Sällskapet för kristligt social nykterketsverksamhet.

Det har visat sig, att procenttalet af drinkare inom vissa yrken är Förändring

särdeles stort och man har däraf dragit den slutsatsen, att dessa yrken "Vistelseort^''

skulle innebära särskilda frestelser till alkoholmissbruk. Att detta skall

vara förhållandet med sådana yrken, där tillgången till rusdrycker är särdeles

lätt, såsom vid bränneri- och bryggerihandtering samt rusdrycksförsäljning,

är klart. I dylika fall ligger det naturligen nära till hands att

tillråda, att personen öfvergår till ett yrke, där en dylik stark frestelse ej

föreligger. Äfven vistandet å eu ort, där rusdrycker äro lätt åtkomliga,

kan inverka därhän, att ett missbruk underhålles och tilltager; eu förflyttning

till en trakt, där rusdrycker äro svåråtkomliga och där befolkningen

i allmänhet lefver nyktert, skall därför mången gång kunna verka till bättring,

särskildt när det är fråga om mera lättledda individer.

Kommittén har äfven framhållit fördelen af att bereda drinkaren

tjänst eller anställning hos någon för nykterheten nitälskande person. De

nyss omnämnda åtgärderna torde lämpligen böra förenas härmed, så att

personen å den nya platsen kommer i gynnsamt läge äfven så till vida,

att hans närmaste omgifning blir lämplig för honom.

I detta sammanhang må erinras om en bestämmelse i kantonen Thur- Varning.

gaus lag om behandling af alkoholister. Där föreskrifves såsom villkor

för beslut om tvångsinternering, att viss myndighet skall i föreskrifven

form hafva meddelat drinkaren en varning, och att han efter mottagandet

af en sådan fortsatt med sitt alkoholmissbruk. Kommittén kar

ej ansett lämpligt att föreskrifva en dylik obligatorisk varning, då en sådan

föreskrift skulle kunna föranleda till uppskof med tvångsbehandlingen

äfven i fall, då man hade fullkomligt klart för sig, att varningen ej tjänade

till något. Alla de af kommittén här omnämnda åtgärderna innebära

för öfrigt i sig en varning, och man kan taga för gifvet, att det ej sparats

på varningar och förmaningar, innan tvångsinterneringen tillgripes.

Bestämmelser, som gå ut på att särskildt för alkoholisterna försvåra Försvårad

åtkomsten af rusdrycker, hafva under de senare åren blifvit införda i åtskilliga tillgång till

v j vj r asar veke r

utländska lagar. I all synnerhet har man utvecklat denna lagstiftning i

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

England och i andra länder med

engelsktalande befolkning. Exempel

därpå finnas dock äfven annorstädes, t. ex. i kantonen Yaud; en del

nyare lagförslag — de schweiziska och tyska straffrättsförslagen och danska

förslaget till drinkar lag — upptaga också stadganden i dylik riktning. På

sista tiden har denna fråga varit föremål för uppmärksamhet äfven i vårt

land. 1909 års riksdag anhöll i anledning af motion af borgmästaren J.

G. Pettersson i Södertälje, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning

dels för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser i syfte att

för personer, som för brott, begånget under rusets inflytande, dömts till

fängelse eller straffarbete, eller som under kortare tid upprepade gånger

bötfällts för fylleri, försvåra åtkomsten af starka drycker, dels ock meddela

de närmare administrativa föreskrifter, som af sådana lagbestämmelser

kunde föranledas. Prågan härom är fortfarande beroende på Kungl.

Maj:ts pröfning.

Kommittén har ofvan (sid. 41) redogjort för de försök att för drinkaren

försvåra åtkomsten af spritdrycker, som gjorts i eu del kommuner.

Tvifvelsutan torde liknande åtgärder i syfte att för alkoholisterna försvåra

åtkomsten af rusdrycker särskildt i mindre kommuner kunna blifva af stor

betydelse. Oafsedt huruvida i framtiden några särskilda lagbestämmelser

i detta ämne komma till stånd eller ej, erbjuda de anförda exemplen från

nagra

kommuner eu lämplig

utväg att anlita.

Det har därför ansetts

vara i sin ordning att här lämna en hänvisning till dylika åtgärder.

^Engelska Af intresse i detta sammanhang är det engelska kommittéför
slagetafi908$lägel

af år 1908. Däri söker man utveckla den princip af frivillighet,

om föregdm-hvilken 1879 års drinkarlag hvilade. I sådant hänseende föreslås

<e åtf>ai<n-^en anordningen, att drinkaren skall inför fredsdomaren kunna afgifva eu

i viss form affattad förbindelse att afstå från rusdrycker för en tid af

minst ett år, hvilken förbindelse äfven skall innehålla en erinran, att

brytandet af densamma utgör en anledning till vidtagande af tvångsåtgärder.

Vidare föreslås, att drinkaren skall kunna hos fredsdomaren

begära förordnande för eu viss person att under en viss, af drinkaren

själf bestämd tid, ej öfverstigande ett år, tjänstgöra såsom förmyndare för

honom; ett sådant förordnande skall för förmyndaren innebära rätt att med

vissa inskränkningar bestämma drinkarens bostad, att påfordra att drinkaren

underkastar sig uppsikt af någon, som förmyndaren bestämmer, att hindra

drinkaren från att skaffa sig rusdrycker och att fråntaga honom sådana samt

att förbjuda sprithandlare att till honom sälja rusdrycker och andra

personer att vara honom behjälpliga med anskaffandet af sådana. Kan

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

den på drinkarens egen begäran utsedde förmyndaren ej komma någon väg

med dessa medel, får han hos domaren begära tvångsåtgärder: i första

rummet tvångsförmynderskap och i andra rummet tvångsinternering. Innan

domaren tillgriper dessa tvångsmedel, har han, om de frivilliga anordningarna

ej användts, att först fästa drinkarens uppmärksamhet på fördelarna

af dessa. Eu af domaren utan drinkarens egen begäran förordnad förmyndare

skulle hafva något större befogenhet än den af drinkaren själf

valde förmyndaren.

Det sålunda föreslagna förfarandet gäller ej alkoholister, som gjort

sig skyldiga till brott och fylleriförseelser och skola behandlas enligt 1898

års lag. Men äfven för dessa föreslår den nämnda kommittén eu mildring i

åtgärderna, i det domstolen, om den finner sådant lämpligt, kan villkorligt

frikänna eu om brott öfvertygad alkoholist; detta skulle ske mot afgifven

förbindelse af alkoholisten dels att efter kallelse infinna sig inför domstolen för

mottagande af dom, dels att iakttaga ett godt uppförande och följa meddelade

föreskrifter, kvilket skulle kontrolleras af en för honom utsedd öfvervakare

(probation officer). I dessa föreskrifter ingår, att han skall afhålla sig

från umgänge med illa kända personer, ej använda eller innehafva rusmedel,

ej förändra bostad utan att först lämna öfvervakaren sin nya

adress samt å tider, som domstolen bestämt, gifva öfvervakaren underrättelse

om hälsa och sysselsättning. Öfvervakningstiden växlar mellan 6

månader och ett år. Uppfyllas villkoren, blir frikännandet definitivt;

brytas de, kan domstol antingen förordna om ny öfvervakning eller döma

till internering. Vidare föreslås eu öfvervakning äfven efter det drinkaren

utsläppts från anstalten.

I likhet med det engelska förslaget önskar kommittén, såsom redan Förslagets

framhållits, ett utnyttjande af föregående mildare åtgärder, innan man försvenska

skrider till eu tvångsinternering. Kommittén har emellertid ej kun-förhållanden.

nät följa det engelska förslaget, då kommittén dels fruktat att skapa ett

alltför kompliceradt förfarande genom att upptaga de skilda åtgärderna såsom

efter hvarandra följande moment i proceduren — låt vara att deras föregående

användande ej utgör något villkor för tvångsinterneringsbesluts meddelande —

dels därför att en del af åtgärderna synts något främmande för svensk

åskådning, så t. ex. nykterhetslöftet inför domaren. Ett tvångsförmynderskap

medgifves redan i civillagen och behöfver alltså ej föreskrifvas här; att åter i

detta sammanhang utstaka gränserna för förmyndarens verksamhet, så att han

t. ex. skulle få en lagbestämd rätt att insätta sin myndling på en alkoholistanstalt,

torde vara mindre lämpligt. — Hvad beträffar fordran på villkorlig

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

dom för den, som begått brott eller förseelser, med därvid fogade föreskrifter

särskilt om anställande af en öfvervakare (probation officer), är

detta ett ämne, som närmast hör till straffrätten; frågan om anordnande af

särskilda öfvervakare för villkorligt dömda och villkorligt frigifna beror

för öfrigt på Kungl. Maj:ts pröfning i anledning af en af riksdagen den

25 april 1908 afbiten skrifvelse. I den män villkorlig dom får en mera

vidsträckt användning vid fylleriförseelser (se riksdagens skrifvelse den

16 mars 1909), torde frågan om övervakning af alkoholister kunna få en

stor betydelse.

Förebyggande, j Tyskland bär man under de senare åren utan något samband med

i Tyskland, lagstiftningen fått till stånd en förebyggande verksamhet för alkoholisternas

hjälpande — Trinkerftirsorge —, som på en kort tid tagit ett starkt

uppsving och hvilken tillägges stor betydelse. Nykter hetsföreningar och

kommunala myndigheter arbeta där i många städer hand i hand för att

kunna lämna eu sådan hjälp; det centrala i verksamheten är, att man håller

en rådfrågningsbyrå, där man mottager anmälningar, meddelar råd och

föranstaltar om lämpliga åtgärder. En af byråns viktigaste åtgärder är att

förmå alkoholisten att frivilligt ingå å en alkoholistanstalt, men man synes

öfver hufvudtaget anlita alla de medel, som kunna erbjuda sig för att

påverka alkoholisten. Här må nämnas: förmaningar, lämnade å byrån

eller vid besök i hemmet, förmedling af anslutning till en abstinensförening,

arbetsförmedling, ansökan om omyndighetsförklaring samt upptagande i

invalidhem, arbetarkoloni eller anstalt för sinnessjuka.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

XI. Formen för frivilligt inträde å allmän anstalt och verkan däraf.

Hörande formen för inträde å de hos oss befintliga alkoholistanstalterna

har staten hittills ej lämnat några bestämmelser. Emellertid hafva Formen för

samtliga hemmen följt i hufvudsak enahanda regler. Sålunda fordra de7™®

en egenhändigt undertecknad ansökning från den, kvilkens vårdande det 34 §

gällei, och, om han är omyndig, samtycke af förmyndaren. Ansökningen

skall innehålla en förbindelse af den inträdande att stanna å anstalten

under den i reglerna för dess verksamhet fastställda minimitiden och underkasta

sig anstaltens ordningsregler. Minimitiden är något olika på de

olika anstalterna; vid Sans Souci och Eolshäll 6 månader, vid Solvik 9

månader och vid Berga 12 månader; i vissa fall medgifves dock inträde

äfven för kortare tid. \ id ansökningen skall fogas prästbevis. .Dessutom

fordras för inträdet läkarutlåtande enligt anstaltens formulär; detta utlåtande

sändes vanligen direkt från den läkare, som gjort undersökningen,

till anstaltens läkare, — Samma fordringar uppställas i hufvudsak äfven

vid de utländska anstalterna af detta slag, ehuru man i praktiken ej synes

halla så strängt på deras uppfyllande.

Då anstalterna redan nu fordra dessa handlingar, har kommittén ansett

det ej möta några betänkligheter att i lag fastslå samma former såsom

villkor för det frivilliga inträdet å sådana allmänna anstalter, som afses i

förevarande lag.

1. fråga om läkarutlåtandet har föreslagits, att detsamma skall vara

affattadt enligt af Ivonungen meddelade anvisningar. Kommittén har

tänkt sig, att man härvid skulle följa samma formulär, som föreslagits för

läkarutlåtande, som skall fogas vid ansökning om tvångsinternering (se

sid. 185), med den skillnad allenast, att de frågor i formuläret, som syfta

på de i 1 § af lagen omförmälda särskilda förhållanden (punkt 14 i formuläret),

uteslutas. Här har ej ansetts nödigt att uppställa fordran på att den

läkare, som afgifver utlåtandet, skall vara tjänsteläkare, utan man har nöjt sig

med att fordra, att han är legitimerad läkare samt att han icke är anställd vid

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

anstalten i fråga. Till grund för läkarutlåtande! behöfver ej ligga sådant

intyg af trovärdiga personer, som omförmäles i 4 § eller någon mot detta

svarande utredning. — Ett af kommittén upprättadt formulär till inträdesansökning

återfinnes å sid. 191.

Såsom ofvan anmärkts, äro de för anstaltsvistelsen uppställda minimitiderna

nu olika. Äfven för framtiden böra anstalterna tydligen medgifvas

att själfva fastslå de minimitider, som de anse önskvärda. Allt

efter det mer eller mindre framskridna tillstånd, i kvilket alkoholismen

befinner sig, kräfves för botandet en längre eller kortare tid; den anstalt,

som vill mottaga allenast lättare fall, kan sålunda nöja sig med en kortare

tid. Den ofvan angifna skiljaktigheten beträffande tiderna för kvarstannandet

vid de befintliga anstalterna torde knappast betyda, att de i fråga

om fallens botlighet ställa sig på någon olika ståndpunkt; de torde nämligen

samtliga regelmässigt göra försök med alla, som frivilligt inträda till

behandling, så vida ej speciella sjukdomstillstånd af annan art föreligga

eller alldeles särskilda anmärkningar finnas att göra mot deras uppförande,

föranledande till det antagande, att de skola störa anstaltens arbete. De

två under de senaste åren tillkomna anstalternas skärpta fordran i afseende

å tiden för kvarstannandet har naturligen tillkommit på grund af den

mer och mer utbredda meningen, att 6 månader i regel ej skulle vara eu

tillräckligt lång tid. Att de båda äldre anstalterna ej ökat sina fordringar,

torde ej bero därpå, att man ej där delat denna uppfattning, ty äfven vid

dessa anstalter uttalas önskan att kunna kvarhålla patienterna längre.

Verkan af Ofvan bär framhållits, att under nuvarande förhållanden alkoholisterna,

träde19SkylAr°ts den af dem vid inträdet afgifna förbindelsen, ofta icke kunnat förmås

digiiet att att stanna under den bestämda tiden. Föreståndarens och läkarens alla

föreställningar hafva ej kunnat hålla dem tillbaka. Att de gå miste om på

förhand erlagda afgifter, en bestämmelse, som insatts äfven i syfte att

verka återhållande, synes ej hafva utöfvat någon större inverkan på dem.

Under sådana omständigheter uppställer det sig såsom eu nära till hands

liggande önskan att kunna använda någon grad af tvång för att få de

alkoholister, som frivilligt sökt inträde å anstalten, att stanna kvar. Redan

förut har omtalats, att man i England och Norge har stadgande!! i sådant syfte.

Det är eu allmän iakttagelse, att alkoholisten emellanåt har insikt

om sitt tillstånd och önskar att blifva befriad från sitt begär efter rusdrycker

samt gör allehanda goda föresatser och äfven följer de råd, som

under sådana mellanstunder gifvas honom. Alltför lätt glömmer han dock

dessa föresatser, och man kan senare ej få honom att vidtaga några åt
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

gärder för sitt bättrande; har han redan underkastat sig en åtgärd i

sådant hänseende, vill han alltför snart upphöra därmed. Kunde hans

under mera besinningsfulla stunder lämnade medgifvande få utgöra skäl

till fortsättande af en lämplig behandling, skulle man därmed hafva ännu

ett hjälpmedel i kampen mot alkoholmissbruket; och man bör så mycket

hellre söka tillgodogöra sig denna anordning, som en behandling, hvilken

kommit till stånd efter alkoholistens samtycke, såsom redan framhållits,

bär vissa företräden framför den egentliga tvångsinterneringen.

Man har anmärkt, att det ligger något stötande i att med tvång kvarhålla

dem, som ingått frivilligt, särskild! som det här gäller samtycke af

en person, hvars psykiska frihet kan ifrågasättas. Häremot må emellertid

erinras, att, äfven om alkoholisten är bunden eller ofri i fråga om sitt begär

efter rusdrycker, han ej därför, om han ej lider af sinnessjukdom och

ej är onykter, är ur stånd att bedöma sina handlingar, allraminst i fråga

om en sådan åtgärd, som det här gäller, enär hans uppfattning om rusdryckernas

oumbärlighet snarast ger honom impulser i en motsatt riktning.

Det torde därför ej ligga något oegentligt i att kräfva uppfyllande af en

förbindelse, hvars innebörd man har anledning antaga, att alkoholisten

haft en fullt klar uppfattning utaf.

Naturligen måste man tillse, att behandlingen och kvarhållandet sker

på anstalter, som stå under offentlig kontroll. Och man bör äfven sörja

för, att inträdet sker under betryggande former, så att inga andra personer

komma ifråga än de, som verkligen äro alkoholister och i behof af

anstaltsvård. Däremot behöfver man här ej kräfva, att de förutsättningar

i öfrigt skola vara för handen, som uppställas i 1 §, ehuru de flesta af

dem, som det här gäller, antagligen äfven kunna rubriceras in under dessa;

genom sin förklaring vid inträdet har alkoholisten liksom själf gifvit ett

bevis om nödvändigheten af att han för en tid underkastas inskränkning

i sin handlingsfrihet. Då de former, som ofvan angifvits för det frivilliga

ingåendet, synas innebära en tillräcklig trygghet i nu nämnda hänseenden,

har kommittén ej uppställt några nya fordringar.

I enlighet med hvad som ofvan anförts har kommittén föreslagit, att

hvarje frivilligt ingående å de erkända anstalterna, därest det skett i den

föreskrifna ordningen, innebär rätt för anstaltsstyrelsen att kvarhålla alkoholisten

äfven mot hans vilja. Tidens längd har gjorts beroende af hvad

därvid bestämts vid ingåendet; dock får alkoholisten ej mot sin vilja

kvarhållas längre ån ett år. För vården å anstalten, utskrifning därifrån

m. m. hafva de i 3 kap. af lagen gifna bestämmelser föreslagits skola

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

lända till efterrättelse; allenast med den inskränkning, att hvad i 17 §

af lagen föreslagits om öfverflyttning till annan anstalt här ej skall tillämpas.

Det återstår härvid för kommittén att bemöta ännu en invändning,

som gjorts mot införande af anordningen med tvångskvarhållande af

de frivilligt ingångna. Man har velat göra gällande, att det öfver

hufvud taget ej kunde förväntas, att de nuvarande anstalterna eller

nya med dem likartade skulle vilja med tvång kvarhålla de alkoholister,

som inträdt därstädes af fri vilja, en invändning, som för öfrigt också

gäller dessa anstalters användande för mottagande af tvångsinternerade.

Dessa anstalter äro nämligen fullständigt öppna, och det säges ligga i kurens

natur, att ett visst förtroende måste lämnas alkoholisterna, så att det

ej är yttre tvångsanordningar, som hålla dem hvar. Anstalternas starkast

disciplinerande medel är just rätten att från anstalten bortvisa personer,

som utöfva ett ogynnsamt inflytande på de öfriga. Skulle anstalterna

i stället behöfva lägga an på, att med yttre medel kvarhålla de motvilliga,

samt i detta syfte öfva en sträng tillsyn öfver dessa, körnare verksamheten

att blifva af en annan natur och man riskerade, att dessa anstalters

verksamhet, sådan som den hittills med godt resultat bedrifvits, skulle

förryckas.

Det kan ej bestridas, att fara skulle uppstå i nämnda hänseende,

om tvångskvarhållande förutsattes såsom ovillkorligt. Så är emellertid ej

afsikten. Med stadgandet har afsetts att lämna en möjlighet för vederbörande

å anstalten att, därest en person frivilligt ingått å anstalten, men

vill aflägsna sig eller redan gått sin väg, utöfva ett visst tvång för att få

honom att fortsätta kuren eller återvända. Anses emellertid hans fortsatta

vistelse skadlig för arbetet i anstalten, bör anstaltsstyrelsen uppmana hans

anhöriga eller vederbörande myndighet att sörja för hans vård på annat

sätt; och, om sådant ej kan ske, måste man finna sig i, att styrelsen vidtager

åtgärder för att blifva befriad från honom. Såsom längre fram skall

vidare utvecklas, har kommittén tänkt sig, att vissa anstalter af eu mera

sluten karaktär skulle komma till stånd, i kvilka man skulle hafva möjlighet

att mottaga sådana alkoholister, som ej kunna behandlas i de öppna

anstalterna. Utan tvifvel skall det dock vara nyttigt för disciplinen å anstalterna,

att ledningen emellanåt visar sig mäktig att utöfva ett visst tvång

mot patienterna. Men det bör bero på vederbörande å anstalten att själfva

träffa afgörande härom, en inspekterande myndighet alltid obetaget att göra

sina anmärkningar öfver vidtagna åtgärder, ty det kan naturligen ej vara

i sin ordning att en anstalt, som erkänts såsom allmän och åtnjuter stats
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

bidrag, utan skälig anledning undandrager sig fall, som komma under dess

vård. Erfarenheterna från England utvisa, att därvarande öppna anstalter

kunna både kvarkalla patienter, som helst skulle velat lämna anstalten,

och återtaga sådana, som rymt därifrån.*

Gent emot en annan invändning, nämligen att stadgandet om rätt

att med tvång kvarkålla en frivilligt inträdande skulle motarbeta den indirekta

verkan att förmå till ett frivilligt ingående, som man tillika afsett

att vinna med eu lag om tvångsinternering, må betonas, att det frivilliga

ingåendet dock erbjuder vissa lindringar, i det tiden är väsentligen kortare,

nämligen ett år, och möjligen kan ytterligare afkortas genom aftal

vid inträdandet, samt att alkoholisten därmed erhåller möjlighet till valrätt

i fråga om anstalt. Särskildt undviker han den med tvångsinterneringen

förbundna risken att blifva intagen å eller Överflyttad till en mera sluten

anstalt.

* Under år 1908 rymde från de engelska retreats 11 personer; af dessa återvände 7 frivilligt

och 3 återhämtades, den elfte hade ej återfunnits.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Anstalternas

allmänna karaktär:

statens,

kommunala,

enskilda

XII. Anstalternas upprättande.

Då staten genom sin lagstiftning föreskrifver eller medgifver tvångsinternering

å anstalt af alkoholister, har staten naturligen också eu viss

förpliktelse att tillse, att möjlighet tinnes till den vård af alkoholisterna,

som lagstiftningen sålunda anvisar. Strängt taget skulle däraf kunna anses

följa, att de anstalter, åt Indika behandlingen af alkoholisterna öfverlåtes,

borde vara statsanstalter.

Beträffande vissa andra slag af anstaltsvård bär man dock ansett sig

kunna göra jämkningar i den angifna principen. Sålunda har det, när det gällt

behandling och vård af minderåriga och sjuka, befunnits vara gagneligt, att

äfven den kommunala och privata verksamheten fått göra sin insats. Äfven

i fråga om alkoholistbehandlingen föreligger utan tvifvel grundad anledning

att staten tager till hjälp anstalter, grundade af andra. Att på detta område

lämna utrymme och uppmuntran åt det kommunala och privata

initiativet måste verksamt bidraga att tillföra denna samhällsangelägenhet

det intresse och det deltagande från allmänhetens sida, hvilka äro af så stor

betydelse för en framgångsrik utveckling däraf; ett intresse och ett deltagande,

som enligt erfarenhetens vittnesbörd icke äro att i samma grad

emotse med enbart en statsorganisation.

Kommittén har alltså ansett icke blott lämpligt, utan synnerligen

viktigt att ej öfverlåta omsorgen om alkoholistanstalternas upprättande

enbart eller ens i första rummet åt staten. Med statsanstalt, som för

detta ändamål kan komma att upprättas, har därför ansetts böra jämställas

anstalter, som för enahanda ändamål anordnats eller anordnas af

landsting, kommun, förening eller stiftelse. Att begränsning ägt rum

till anstalter, upprättade af kommunala myndigheter eller vissa för ändamålet

gjorda sammanslutningar, har sin grund uti intresset att tillförsäkra

dessa anstalter en allmännare karaktär och eu större trygghet för deras

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

handhafvande på ett ändamålsenligt sätt. Ur sistberörda synpunkt har

äfven föreskrifvits, att de skola vara af Konungen erkända såsom allmänna

och underkastade offentlig uppsikt.

Yid all anstaltsvård är regel, att man med en lämplig klassifikation

af de behandlade kan nå bättre resultat än om man, utan möjlighet till

en sådan, har att under enahanda förhållanden vårda alla, som höra under

området ifråga. Detta gäller alkoholistvården ej mindre än annan vård.

Bland alkoholisterna finnas personer, som, frånsedt sina dryckenskapsexcesser,

lefvat ett ordentligt lif, men äfven sådana, som gjort sig skyldiga

till grofva brott. En stor del af alkoholisterna äro personer, som lida af

mentala defekter, antingen medfödda eller förvärfvade på grund af alkoholmissbruket.

Hittills har man i de flesta länder hufvudsakligen ägnat

sig åt behandlingen af alkoholister, som frivilligt underkastat sig sådan.

En fördelning af dessa i olika anstalter eller i mer eller mindre skilda

af delningar af samma anstalt har ägt rum förnämligast med hänsyn till

patienternas lefnadsställning och förmögenhetsförhållanden.

Det enda land, där en verklig klassifikation genomförts, är England.

Där förefinnes en sådan redan i lagstiftningen. En del hem,

retreats, äro endast afsedda för frivilligt ingående patienter, vare sig

dessa ingått utan särskilda former eller enligt de i habitual drunkards act

af år 1879 föreskrifna regler. För de drinkare, som omförmälas i 1898 års

inebriates act, nämligen sådana som begått brott eller gjort sig skyldiga

till upprepade ordniugsförseelser, hafva anordnats särskilda anstalter af

strängare art, refor materias, dels statsanstalter, dels enskilda af staten erkända

anstalter. Egentligen skulle de enligt sistnämnda lag dömda i regel

sändas till de erkända anstalterna och endast brottslingarna alternativt till

statsanstalterna. Yid lagens tillämpning har man emellertid funnit, att de,

som gjort sig skyldiga till ordningsförseelser, ofta voro svårast att disciplinera

och att just dessa icke sällan behöfde skickas till statsanstalterna.

Såväl inom statsanstalterna som inom vissa af de erkända anstalterna har

man kunnat genomföra en klassifikation inom anstalten efter de intagnas

uppförande. Vanligen har man tre klasser, en ordinär klass samt en högre

och en lägre. Vägra anstalter, som ägas af en enskild förening, hafva

anordnats så, att en af dem tjänstgör såsom mottagningsanstalt; därifrån

skickas sedan oregerliga och våldsamma individer till statsanstalterna; de

bättre fallen åter sändas till andra föreningens anstalter med ytterligare

eu genomgångsanstalt; de, som lida af själsliga defekter, epilepsi, sjuka

18

Klassifikation

inom an

staltsvåräen.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

och. obotliga få k var stanna vid upptagningsanstalten. Genom en öfverflyttning

slutligen till de förutnämnda retreats af de allra bästa fallen

har klassiflkationen kunnat göras ännu fullständigare. Enligt engelska

kommittéförslaget af år 1908 skulle i dylika retreats vårdas drinkare af

vissa kategorier, som efter ansökan af anhöriga genom domstols beslut

förklarats kunna mot sin vilja intagas å sådana anstalter. Huruvida man

för dessa sistnämnda fall skall kunna anlita befintliga retreats eller behöfver

anordna hem af en mera sluten typ, framgår ej af förslaget, som emellertid

förordar, att staten och de lokala myndigheterna skola sörja för de

obemedlades vård. Samma kommittéförslag förordar statens öfvertagande

af de erkända enskilda reformatories.

Yid de tyska anstalterna talar man väl om särskilda klasser, men därmed

afses i allmänhet ej någon efter patienternas tillstånd genomförd klassifikation,

utan särskiljandet afser i själfva verket endast olika betalningsklasser och

några däraf föranledda olikheter i sofrum, mat och arbete. På somliga

ställen, t. ex. Lintorf och Eckardtsheim (Bielefeld), har man de olika betalningsklasserna

i flera olika hem, belägna på något afstånd från hvarandra.

Yid anstalten Waldfrieden (Furstenwalde a. d. Spree), afsedd för 180 män,

finnas visserligen såväl öppna som slutna afdelningar, förlagda i skilda hus

på något afstånd från hvarandra, men de slutna afdelningarna äro här afsedda

endast för alkoholister, som blifvit sinnessjuka; för intagande i dessa

afdelningar fordras nämligen intyg af vederbörande tjänsteläkare, att personen

i fråga är sinnessjuk och samhällsfarlig. De danska och schweiziska

anstalterna hafva ej heller att uppvisa någon genomförd klassifikation. I

Norge, där en anstalt öppnats år 1910,. har denna hufvudsakligen tänkts

skola komma till användning för frivilligt ingående patienter och omyndigförklarade.

I de amerikanska anstalterna söker man äfven åstadkomma en

klassifikation; så t. ex. har man vid staten Iowas alkoholistanstalt en sluten

afdelning för de nyankomna patienterna och de besvärligare elementen

samt en öppen afdelning, dit de bättre fallen efter hand öfverflyttas. —

Drinkare af de kategorier, som afses i engelska lagen af år 1898, torde

i andra länder i hufvudsak behandlas å tvångsarbetsanstalter, fängelser och

sinnessjukanstalter.

Hvad de nuvarande svenska anstalterna beträffar, äro de, frånsedt

abstinenssanatoriet Kullastrand, alla afsedda för män, och de angifva sig ej

mottaga obotliga fall. Anstalterna Solvik, Berga och Härnö äro uteslutande

afsedda för män ur kroppsarbetarnes klass. De båda äldre anstalterna, Sans

Souci och Eolshäll, mottaga i hufvudsak personer, som ej äro kropps
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

arbetare, samt förutsätta på grund af de högre patientafgifterna ett något

förmögnare klientel; dock lämnas stundom vård utan eller mot nedsatt

afgift. I regel hafva personer, som begått brott, ej vårdats på anstalterna,

men något systematiskt urskiljande härvidlag torde ej hafva ägt

rum. Äfven fordran på möjlighet till botande har ej alltid kunnat upprätthållas.

Af årsberättelserna framgår, att man mottagit äfven fall, som

från början ansetts erbjuda små utsikter till stadigvarande förbättring.

Möjligen har detta berott på att man ej gärna velat anse hopp om

höflighet uteslutet, då vederbörande frivilligt eller efter närståendes påtryckningar

kunnat förmås söka inträde å anstalten.

Yid införandet af nv lagstiftning i ämnet kan man ej ställa alltför XidJV; W

v o I (LG Silf TYllTMT

stora anspråk på anstaltsväsendet under de första åren, vare sig ifråga få fordringom

klassifikation eller platsutrymme. Det stämmer för öfrigt väl med a''r,’-a d a''n~

staltsväraen

hela denna lagstiftnings natur att ej med ens söka åstadkomma en rad afej ställas för

anstalter, där man kan emottaga hela det antal alkoholister, som kunna h°t>avara

i behof af anstaltsvård. Bedan svårigheten för att ej säga omöjligheten

att beräkna antalet af anstaltsvård behöfvande alkoholister, gör att

man här måste gå varligt fram; och man behöfver också någon erfarenhet

om, huru anstalterna lämpligast böra anordnas med hänsyn till de olika

kategorier, som komma ifråga att behandlas.

Hvad platsutrymmet angår, finnas för närvarande i Sverige, såsom Plåtsbehofvet.

redan nämnts, 4 anstalter med plats för 77 patienter, hvartill kommer det

under anläggning varande Strängnäs stifts alkoholisthem vid Härnö med 15

platser. Man torde emellertid kunna förvänta, att det enskilda initiativet skall

under en ej alltför aflägsen framtid åstadkomma flera anstalter. Tecken

på ett lifligt intresse för alkoholistanstalter hafva icke saknats; under år 1902

öppnades således två anstalter, ehuru de dock snart åter nedlade sin verksamhet

af brist på patienter, och under hvart och ett af åren 1908, 1909

och 1910 har en ny anstalt tillkommit, hvarjämte under år 1908 öppnades

kolonien Flöda i Yemdalen. Äfven om utvecklingen af de enskilda

anstalterna under en följd af år skulle gå lika fort som under åren 1908,

1909 och 1910, torde det emellertid vara tydligt, att det behof, som föreligger,

icke kan fyllas därigenom.

Omfattningen af detta behof är det omöjligt att ens tillnärmelsevis beräkna.

Endast i afseende å vissa grupper af alkoholisterna kan man ernå

några siffror, men ej heller de äro annat än approximativa. I sådant afseende

vill kommittén erinra därom, att antalet af de fall, som år 1908

vårdades för kronisk alkoholism å de allmänna och enskilda sjukhu
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

sen, utgjorde 1,524 män och 167 kvinnor. Då en och samma person

stundom varit intagen flera gånger under året, kunna dock de nämnda

siffrorna ej utan vidare läggas till grund för en beräkning af platsbehofvet,

men å andra sidan kan anmärkas, att ett stort antal fall af alkoholism

aldrig komma till sjukhus, utan behandlas af läkare i hemmet. — Enligt

fångvårdsstyrelsens uppgifter skulle af straffarbets- och fängelsefångarna vid

1908 års slut ett antal af 208 före brottets begående hafva varit begifna

på dryckenskap, en siffra som ej torde vara för hög. — Af dem, som straffats

för fylleriförseelser, har ett ej ringa antal återkommit tre gånger under ett

år eller oftare. Uppgifter härom finnas ej för hela riket, men i Stockholm

hafva under de närmast föregående åren i medeltal 1,000 personer dömts

3 gånger eller mer, och i Göteborg räknade man under år 1908 ett antal

af 135 personer, som dömdes till högsta bötessatsen för fylleri.

Körande åter de i lagförslaget afsedda fall, som höra under grupperna

»oförmögen att vårda sina angelägenheter» samt »utsätta hustru eller barn,

som han är skyldig att försörja, för nöd», hvilka fall i regel torde passa

för en öppen vårdanstalt, har man ej tillfälle att få några uppgifter. —

Härtill kommer än ytterligare deras antal, hvilka ej kunna hänföras

under någon af de beteckningar, som omförm älas i 1 §, men hvilka i

allt fall kunna antagas komma att såsom frivilliga sökande mottagas till

vårdande på anstalt.

Det kan emellertid ej begäras, att alla dessa nu nämnda kategorier

af alkoholister genast eller ens inom den närmaste framtiden beredas plats

på alkoholistanstalter. Naturligtvis får man ej tänka sig, att de anstalter

af skilda slag, som hittills för vård mottagit personer, angripna af

alkoholism i en eller annan form, med ens kunna vänta befrielse från dessa

patienter. En nödig försiktighet och omtanke mana här till varsamt

framgående. Sålunda torde man i hufvudsak böra räkna med, att hospital

och sjukhus liksom hittills mottaga patienter för botande af alkoholismens

mera akuta sjukdomsyttringar. Likaså skulle det nog ej vara välbetänkt,

att behandlingen af de många lösdrifvare, som äro alkoholister, för närvarande

förlädes till alkoholistanstalt. I stort sedt torde vår största tvångsarbetsanstalt,

Svartsjö, efter den omläggning af arbetet, som där numera

ägt rum, hafva vissa förutsättningar att fylla en alkoholistanstalts uppgifter

beträffande denna kategori af drinkare.

Äfven om man sålunda ej får tänka sig, att alla, som betecknas

såsom alkoholister, skulle i och med denna lagstiftnings införande sättas i

tillfälle att erhålla vård på alkoholistanstalt, är det dock uppenbart, att

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

behofvet af platser äfven för de för internering särskilt lämpade fallen

är mycket större än det antal, som finnes eller kan beräknas blifva att

tillgå på de nu befintliga anstalterna eller andra med dem likartade, som

kunna tillkomma inom den närmaste tiden.

Härvid uppstår nu ett annat spörsmål af stor vikt, nämligen om anstalter

af nämnda typ öfver Imfvudtaget äro i stånd att utan omläggning

af sin verksamhet kunna mottaga andra alkoholister än sådana, som frivilligt

söka inträde där. Se vi på de anstalter, som för närvarande finnas

i Sverige, äro dessa öppna anstalter, hvilka patienten kan lämna, när han så

för godt finner; de äro ej omgärdade med några höga stängsel, grinden

står öppen eller öppnas på begäran, och bevakningspersonal i egentlig

mening finnes icke. Det förnämsta medlet mot dem, som ej velat följa

anstaltens regler och gifna föreskrifter, har hittills varit att skicka bort

dem, därvid den bortsände äfven gått förlustig i förskott erlagd afgift.

Eedan nu, då inträdet, åtminstone formellt sedt, varit frivilligt, hafva

rymningar ej sällan förekommit; och man har anledning att antaga, att

den, som mot sin vilja insatts i anstalten, skall vara än mera benägen att

söka befria sig från den honom påtvungna vården. Skulle nu anstalterna

nödgas kvarhålla patienterna mot deras vilja, måste de till äfventyrs lägga

om sin verksamhet, så att de vidtaga anordningar för att hindra eller

försvåra aflägsnandet från anstalten och öka personalen med hänsyn till

nödvändigheten af en noggrann övervakning. Men det skulle antagligen

då också blifva svårare för anstalterna att få alkoholister att ingå frivilligt,

helst om där äfven skulle komma att vårdas en del sämre element. Att befara

vore också, att de tvångsintagna skulle sprida missnöje bland de öfriga

och därigenom försvåra arbetet. Någon bestämd erfarenhet om resultatet af

en sammanblandning af frivilliga och tvångsintagna i eu öppen anstalt synes

man ej hafva. I vissa af de schweiziska anstalterna tyckes man ej hysa några

starkare betänkligheter mot eu sådan sammanblandning. Däremot finner

man i litteraturen ofta påpekadt, att på de egentliga kuranstalterna, som

måste vara öppna, ej kunna mottagas andra än frivilligt ingående, under

det att statsanstalter böra inrättas för dem, som mot sin vilja skola intagas

å anstalt. Det danska förslaget till drinkarlag ställer sig också på

denna sistnämnda ståndpunkt.

Om ett mottagande af alkoholister, som enligt myndighets förordnande

få tvångsvis intagas och kvarhållas, med nödvändighet skulle föranleda till

en ombildning af de öppna anstalterna, så att dessa finge en sluten karaktär,

torde ett sådant sammanförande ej böra äga rum. Kommittén har dock

Anstalter,

upprättade

eif föreningar

eller

stiftelser.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

ej tänkt sig, att en sådan förändring skulle blifva nödvändig. Det är nämligen

ej kommitténs mening, att till dessa öppna anstalter skulle skickas

andra mot sin vilja insatta alkoholister, än sådana, som lämpligen kunna

vårdas där. Våra nuvarande anstalter hafva haft att behandla eu stor del

alkoholister, hvilkas inträdande å anstalten väl formellt sedt varit frivilligt,

men som dock varit utsatta för ett starkt tryck af dem närstående personer;

och det har visat sig, att dessa öppna anstalter kunnat komma till rätta

äfven med ganska besvärliga individer. Enligt hvad erfarenheten ådagalagt,

är det för öfrigt ganska vanskligt att från början afgöra, hvilka individer

som kunna lämpa sig för behandling i en öppen anstalt. Naturligen är det

under sådana förhållanden också vanskligt att i lag uttala, att vissa alkoholister

skola sändas till en viss art af anstalter och andra till eu annan.

Under förutsättning alltså att vid lagens tillämpning i praktiken vederbörlig

hänsyn tages till de öppna anstalternas berättigade anspråk att i främsta

rummet få fortsätta med behandlingen af frivilligt inträdande alkoholister,

torde man kunna påräkna deras medverkan för behandling äfven af en

del alkoholister, som tvingas att söka deras vård.

I huru stor omfattning sådant i verkligheten kan komma att äga rum,

är omöjligt att på förhand bedöma. Utan tvifvel komma anstalter, som

upprättas af föreningar och stiftelser, fortfarande att helst vilja behandla

frivilligt ingående alkoholister och draga sig för att mottaga dem, som

endast genom tvång underkastas behandling; värden af de förra är lättare

och tacksammare. Men å andra sidan är att antaga, att de fördelar, som

erbjudas anstalterna genom en lagstiftning om tvångsinternering, dels däruti

att de kunna påräkna att städse hafva platserna fullt upptagna, dels genom

rätten att kvarhålla äfven frivilligt inträdande patient, dels ock i form

af ett visst, på förhand bestämdt statsbidrag, skola i någon mån motväga

den nämnda obenägenheten. Kommittén har därför tänkt sig, att sådana

af föreningar och stiftelser upprättade anstalter, som vunnit erkännande

såsom allmänna och erhålla statsbidrag, skulle vara skyldiga att i mån af

platstillgång och i öfverensstämmelse med de för deras verksamhet fastställda

reglementen mottaga äfven alkoholister, om hvilkas tvångsbehandling myndighet

meddelat beslut, allt under förutsättning att ej sådana patienter

tillföras anstalterna, som inverka störande på deras verksamhet.

Tilläfventyrs kan man påräkna, att föreningar och stiftelser äfven skola

upprätta anstalter af mera sluten natur. Upprättas dylika, kunna gifvetvis

större anspråk ställas på dem ifråga om mottagande af tvångsinternerade,

ehuru man ej heller här kan tänka sig sådana anordningar, att särskilt

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

besvärliga individer under alla förhållanden kunna mottagas och kvarhållas.

För sådana fall kräfvas anstalter med en fastare organisation och större

maktmedel, än som kunna lämnas åt de anstalter, kvilka upprättas af föreningar

och stiftelser.

Hittills hafva hos oss kommunerna ej haft några särskilda anstalter Kommunala

för behandling af alkoholister. De större kommunernas försörjnings- och anstalterarbetsinrättningar

rymma emellertid ett stort antal sådana; och vid de

större städernas sjukhus* vårdas årligen många af dem. De utgöra ett

i flera afseenden synnerligen besvärligt element i de större kommunerna;

bär må blott erinras om de många s. k. försumliga familjeförsörjarne, som

förstöra och ödelägga sina familjer moraliskt och ekonomiskt, samt om dem,

hvilka genom sina fylleri- och ordningsförseelser så väsentligt försvåra upprätthållandet

af ordningen inom samhället. Utan vidare beräkningar torde det

vara klart, att dessa större kommuner tillskyndas väsentliga kostnader och

besvär på grund af alkoholisternas försumlighet och uppträdande. Dessa

kommuner skulle kunna påräkna en väsentlig lättnad i förvaltningen och

antagligen också i det hela minskade kostnader, om vården af alkoholisterna

kunde ordnas på ett bättre sätt.

Med nuvarande lagstiftning kunna kommunerna föga uträtta, då de,

som intagas på kommunernas anstalter, ej kunna tvångsvis kvarhållas; eu

olägenhet, öfver hvilken man ofta hört klagas, och som ej minst torde gälla

alkoholisterna. Dessa komma till anstalterna i ett ytterst försvagadt tillstånd,

utan möjlighet att kunna reda sig själfva och, så snart de repat sig något,

gifva de sig i väg; myndigheterna stå utan medel att kvarhålla dem och

äro dock tvungna att, när de efter en tid återkomma sjuka och eländiga,

ånyo taga emot dem. Medgifves tvångsbehandling, skola kommunerna tvifvelsutan

snart finna med sin fördel förenligt att inrätta alkoholistanstalter,

där alkoholisterna kunna äfven mot sin vilja intagas och kvarhållas, för att

under längre tid erhålla lämplig vård samt vänjas till ett ordentligt och arbetsamt

lif. Äfven där några utsikter till varaktig förbättring ej skulle

föreligga, vore samhället dock för eu tid kvitt dylika element, som ute

i frihet ej göra någon nytta, utan ständigt äro till skada och förtret.

I den mån deras hälsotillstånd genom tvungen afhållsamhet och lämplig

behandling blifvit förbättradt, skola de i anstalten kunna utföra arbete af

värde.

Huruvida kommunerna böra upprätta helt öppna alkoholistanstalter

* Vid Katarina sjukhus i Stockholm finnes en särskild afdelning för deliranter, men där

afses ej längre tids vård.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsan
stalter.

eller hufvudsakligen sådana af mera sluten karaktär, beror naturligen närmast

på Indika grupper af alkoholister, som där skola underkastas behandling.

Tänker man i hufvudsak på de svåraste kategorierna, hos Indika alkoholismen

befinner sig i ett långt framskridet stadium, torde det vara lämpligast

att i början söka få till stånd anstalter af mera sluten karaktär

samt sörja för de lindrigare fallen genom att sända dem till de enskilda alkoholistlieinmen,

af hvilka under de senare åren, såsom nämnts, några tillkommit

för obemedlade med tämligen låga afgifter. Naturligen bör man åt sådana

slutna anstalter gifva så liten karaktär'' af fängelse som möjligt och vid behandlingen

i hufvudsak följa samma synpunkter som vid de öppna anstalterna.

Egentliga skillnaden torde ligga på det disciplinära området och uti säkerhetsanordningar

mot rymning. I den mån eu alkoholist, som vårdas å sluten

anstalt, visar större bättringsmöjlighet, bör sörjas för hans intagande å en

öppen anstalt. Till äfventyrs kan det visa sig lämpligt att vid samma anstalt

hafva en öppen och en sluten afdelning, därvid den senare afses för

de nykomna och för de svårare fallen.

Hvad här sagts gäller i hufvudsak de större städerna. Mindre kommuner

torde mera sällan kunna förutsättas inrätta dylika anstalter. Man skulle

däremot kunna tänka sig, att flera kommuner sloge sig tillsammans för

upprättande af en gemensam anstalt; sammanslutningar mellan kommunerna

för gemensamma anstalter af andra slag hafva dock hittills ej varit

lätta att få till stånd. Möjligen kan man också förutsätta, att de

större kommunerna äro villiga att mot ersättning i sina anstalter emottaga

alkoholister från andra kommuner. Till äfventyrs kan det också ifrågasättas,

att landsting upprättar för hela länet gemensamma anstalter; en

sådan anordning skulle kunna leda till en jämnare fördelning af kostnaderna.

Att stadga någon ovillkorlig skyldighet vare sig för de större

kommunerna eller för landstingen att upprätta alkoholistanstalter har dock

ej ansetts kunna ifrågakomma på sakens nuvarande ståndpunkt.

Å kommunala alkoholistanstalter torde äfven frivilligt ingående patienter

kunna mottagas.

Såsom af förslaget framgår, har äfven förutsatts inrättandet af statsanstalter

för vård af alkoholister. Enligt kommitténs åsikt kunna sådana

ej undvaras för en ändamålsenlig utveckling af alkoholistvården. Det

tinnes nämligen otvifvelaktigt många alkoholister, hvilka böra blifva föremål

för tvångsinternering, men ej med fördel kunna mottagas i anstalter,

upprättade af föreningar eller stiftelser. Och det lärer ej kunna förutsättas,

att kommunerna skola åstadkomma anstalter lämpade och tillräckliga

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

att mottaga dessa svårare alkoholister; i hvarje fall icke de mindre kommunerna.

De större kommunerna torde ej kunna antagas blifva i tillfälle att

sörja för mycket mer än sitt eget behof. Och om än ett eller annat landsting

skulle vara villigt att inskrida, torde det ej gärna anordna anstalter för mer

än det egna länet. Vidare bör framhållas, att ifråga om dessa svårare fall

strängare disciplinmedel kunna beköfvas, än som lämpligen kunna anförtros åt

anstalter, Indika ej ledas af statens organ. Man lärer därför få utgå

ifrån, att staten åtager sig upprättandet af en eller flera anstalter för

mottagande af svårare fall. I och för sig är det för öfrigt ganska naturligt,

att staten tillhandahåller anstalter för dylika alkoholister, då de

säkerligen till stor del äro personer, för hvilka staten redan nu tidvis

ombesörjer vården i tvångsarbetsanstalter, fängelser och hospital.

Statsanstalt skulle hafva att mottaga sådana alkoholister, om hvilkas intagande

i allmän anstalt för vård af alkoholister myndighet förordnat,

och bland dessa dels sådana, som visat sig farliga för eget lif eller annans

personliga säkerhet eller upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri och

om hvilkas intagande framställning'' gjorts af myndighet, som enligt 3 §

2 mom. är berättigad att göra ansökning, dels sådana, som på grund af

sitt föregående förhållande eller visad oförbätterlighet icke kunna mottagas

å annan allmän anstalt för vård af alkoholister, dels slutligen sådana, som

på grund af 17 § förklarats skola öfverflyttas till statsanstalt.

I huru hög grad statens medverkan här kräfves, är ej möjligt att

på förhand bedöma. Kommittén har icke heller uppgjort något förslag eller

kostnadsberäkning för en statsanstalt. I sin skrifvelse den 27 februari

1907 uttalade riksdagen, att en lagstiftning i ämnet ej behöfde omedelbart

föranleda till upprättandet genom statens eller obligatoriskt genom kommuns

försorg af erforderligt antal anstalter, utan att inrättandet af anstalter

fastmer syntes böra öfverlämnas åt det enskilda initiativet, hvilket visat

sig medföra resultat både i Sverige och utlandet. — Kommittén har för

sin del också utgått ifrån, att föreningar och stiftelser äfvensom vissa

kommuner skulle befinnas villiga att åtaga sig den hufvudsakliga delen af

alkoholistvården och därvid jämväl, åtminstone till en början, kunna omhändertaga

en del af de alkoholister, hvilkas vård det, enligt hvad nyss

sagts, rätteligen kunde anses åligga staten att sörja för. Såsom redan

är antydt, bör man med allt skäl kunna förvänta — en tanke, som äfven

torde ligga under riksdagens omförmälda uttalande — att lagen om tvångsinternering

skall öka intresset för åstadkommande af alkoholistanstalter och

således framkalla dylika af olika slag. För behandling af alkoholister,

19

opaginerad Kontrollera mot PDF

14G

som intagits på de erkända anstalterna, men på grund af sitt uppförande

ej kunna där kvarhållas, kräfves dock gifvetvis någon statsanstalt.

Man riskerar annars, att de erkända anstalterna ej skola kunna i någon

nämnvärd grad mottaga alkoholister, om hvilkas intagande myndighet förordnat.

Eu anstalt med detta hufvudsyfte lärer därför blifva erforderlig

tämligen snart efter lagens ikraftträdande. Åt en sådan torde likväl kunna

gifvas en tämligen provisorisk karaktär, och den bör därför ej kunna föranleda

till några större kostnader. Måhända skulle en dylik anstalt kunna

förläggas till någon staten tillhörig egendom, där befintliga byggnader

kunde apteras för ändamålet; till äfventyra kunde Svartsjö egendom, som

därtill lärer lämna utrymme, härför användas, då man kunde draga nytta

af arbetskraften och anordningarna vid den där befintliga tvångsarbetsanstalten.

Någon särskild statsanstalt för kvinnor torde ej från början

beköfvas; hvad som med afseende på kvinnliga alkoholister är mest af

behofvet påkalladt är, att någon öppen anstalt på enskildt initiativ kommer

till stånd.

För sådana personer, Indika upprepade gånger varit intagna å allmän

anstalt för vård af alkoholister, men städse åter hemfallit åt dryckenskap

samt således i stort sedt äro att betrakta som oförbätterliga, kunna möjligen

särskilda anstalter eller afdelningar. komma att visa sig behöfliga.

Någon tids erfarenhet under lagens praktiska tillämpning lärer dock i alla

händelser böra afvaktas, innan man går i författning om upprättandet

af dylika.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

XIII. Anstalternas organisation och verksamhet.

Vivre sig anstalterna äro statens, eller de äro upprättade af andra, men

erkända såsom allmänna, bör åt desamma gifvas en fasthet i organisationen,

som sätter dem i stånd att fylla den viktiga verksamhet, som blifvit

Åt dem uppdragen. För statsanställda har gifvetvis Kungl. Maj:t att

lämna de närmare föreskrifterna; men äfven öfver de anstalter, som erkännas

såsom allmänna, bör Kungl. Maj:t hafva en viss bestämmanderätt.

I sammanhang med en anhållan om erkännande måste naturligen framläggas

de regler, som skola gälla för anstaltens verksamhet, så att Kungl.

Maj:t blir i tillfälle att pröfva, huruvida anstalten erbjuder tillfredsställande

garantier för utöfvande af de befogenheter, som följa med erkännandet;

och det lämnade erkännandet kommer då tillika att innebiira ett fastställande

af dessa uppgifna regler med de tillägg, som Kungl. Maj.t finner

nödiga och lämpliga.

Till ledning vid uppgörande af reglemente för anstalterna har kommittén

utarbetat normalreglementen för olika slag af anstalter, hvilka

normalreglementen såsom bilaga fogats vid kommitténs betänkande (sid. 195).

Dessa äro allenast afsedda att vara formulär, som tydligen kunna och

böra modifieras allt efter de olika anstalternas behof och förhållanden;

det är nämligen att förutse, att anstalterna komma att uppvisa en del skiljaktigheter

allt efter den karaktär, man vid stiftandet afsett att förläna dem.

Särskild! bör beträffande normalreglementet för anstalt, upprättad af förening

eller stiftelse, anmärkas, att detsamma ej innehåller sådana bestämmelser,

som knifvas för fattande af beslut i föreningens eller stiftelsens

allmänna angelägenheter in. in., utan utgår från, att särskilda stadgar finnas

härför. Där så emellertid ej skulle vara förhållandet, kräfves tydligen, att

normalreglementet fullständigas i nämnda hänseende (se t. ex. reglemente

för Strängnäs stifts alkoholisthem, sid. 217).

I vissa delar innehåller normalreglementet bestämmelser, som torde

Anstalternas

organisation

15 §.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

hafva en sådan betydelse, att de böra upptagas i alla anstalters reglementen.

Detta gäller bland annat bestämmelsen, att anstalten skall hafva en för

dess förvaltning särskilt tillsatt styrelse, samt att ordföranden i denna alltid

skall utses af lvungl. Maj:t. I betraktande af de synnerligen viktiga funktioner,

som uppdragits åt styrelsen, är nämligen angeläget, att lvungl. Maj:t

är i tillfälle att inverka på dess sammansättning. Yid statsanstalt utser

naturligen lvungl. Maj:t samtliga ledamöter. För stärkande af organisationen

har också föreslagits, att lvungl. medicinalstyrelsen har att förordna läkare,

likvisst efter förslag af anstaltens styrelse.

Om kommunala och enskilda anstalter skola uppfylla allmänna funktioner,

måste de gifvetvis ställas under stat sinspektion. Det torde böra

öfverlämnas åt lvungl. Maj:t att förordna om uppsiktsmyndigket. Kommittén

har utgått ifrån att åt eu och samma person skulle anförtros att

utöfva uppsikt öfver alla alkoholistanstalter i riket. Det är nämligen

nödigt att för öfverflyttningar mellan anstalterna in. in. hafva en person,

som på nära håll följer samtliga anstalternas verksamhet och som kan bestämma

i dylika fall. Genom eu enhetlig inspektion är man i tillfälle att få

en klar öfversikt öfver anstalternas verksamhet. Erfarenheten från inspektionen

öfver sinnessjuk- och sinnesslöanstalterna synes ådagalägga vikten

häraf. Det torde ligga i sakens natur, att uppsikten skall utöfvas af

legitimerad läkare, om möjligt en psykiatriskt utbildad sådan eller eu som

genom föregående verksamhet är särskildt förtrogen med alkoholistvården.

Hvad beträffar behandlingen i anstalterna, har redan i det föregående

redogjorts för de hufvudsynpunkter, som böra vara bestämmande för tenna.

Kommittén har därför allenast att hänvisa härtill och till redogörelsen

för de nuvarande anstalternas verksamhet. I de nyssnämnda reglementsförslagen

har kommittén också sökt gifva uttryck åt en del af de synpunkter,

som vid behandlingen äro af vikt.

ArbctssJcyldig- Endast i ett afseende har lagförslaget upptagit regler för själfva be''

handlingen, nämligen i fråga om arbetsskyldighet. Alkoholistens hållande

till lämpligt arbete, hvarmed här naturligen i främsta rummet afses kroppsarbete,

har ansetts vara af sådan vikt, att reglementet alltid bör innehålla

bestämmelse om arbetsskyldighet. Dessutom torde det kanske ej sakna betydelse,

att eu dylik skyldighet stadgas i själfva lagen, så att det må vara

höjdt öfver allt tvifvel, att Kungl. Maj:t äger i reglementet föreskrifva

sådan; invändning i sådant afseende kunde kanske eljest befaras från

patienter, som själfva betala sin afgift och med stöd däraf vilja undandraga

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

. o

■gig att arbeta. A andra sidan har också beköft betonas, att arbetets beskaffenhet

skall bestämmas ur synpunkten af en ändamålsenlig vård. Man

bör alltså undvika alltför enformigt och tröttande arbete; och särdeles i

början af anstalts vistelsen är en viss försiktighet af nöden, enär alkoholistens

kiafter oftast äro mycket nedsatta, förhållandena ställa sig naturligen något

olika för kroppsarbetare och för personer, som i dagliga lifvet ej syssla

med kroppsarbete; af de senare kan man ej i regel vänta sig samma

förmåga att utföra tyngre arbeten. Olika anstalter handla för öfrigt efter

olika regler vid arbetets anordnande; så t. ex. lägga somliga an på att

bereda patienten sysselsättning inom hans eget yrke, under det andra

v^ja just genom ombyte af sysselsättning, åtminstone för en tid, underlätta

ombytet af lefnadsvanor. I allmänhet har man gifvit företräde åt

arbeten i det fria, särskilt under första tiden af vistelsen, då det gäller

att återvinna de nedsatta kroppskrafterna; trädgårdsarbete torde förekomma

vid snart sagdt alla alkoholistanstalter.

Såsom regel måste uppställas, att inkomsten af det vid anstalten

eller för dess räkning utförda arbetet tillfaller anstalten. Oå det emellertid

ofta torde förekomma, att alkoholisterna, om de i (ifrigt äro arbetsskickliga

och dugliga, så snart de vistats å anstalten någon kortare tid,

kunna utföra arbete af värde, torde det vara billigt och äfven ur behandlingssynpunkt

riktigt, att de få någon vedergällning för sitt arbete. Efter

hvilken grund och till hvithet belopp detta skall ske, är ej möjligt att på

förhand afgöra, utan beror på förhållandena vid de olika anstalterna och

andra omständigheter. Kommittén har förutsatt, att särskild öfverenskommelse

skulle kunna träffas om inkomsten af arbetet.

Såsom af de uppgjorda normalreglementena framgår, har kommittén, Ofverflytt

utgående ifrån att en klok ledning skulle vara i stånd att uppehålla disciplinen fZÄ m

utan särskilda maktmedel, ej tänkt sig, att några egentliga disciplinära medel (innan, n §

skulle få förekomma i alkoholistanstalter, upprättade af föreningar eller stiftelser;

och för de kommunala blott ett mer eller mindre strängt afskiljande från

de öfriga patienterna. Äfven i öfrigt torde de erkända anstalterna mången

gång sakna de säkerhetsanordningar, som kräfvas för att betvinga eu del af

dem, som intagits. I sådana fall, då man ej kan komma till rätta med

en eller annan af de intagne, — såsom då någon afvikit från anstalten

eller gjort sig skyldig till gröfre förseelse mot ordning eller sedlighet,

eller lian finnes genom inverkan på de andra patienterna vara till allvarlig

skada för anstaltens verksamhet — har föreslagits, att patienten

skall kunna öfverflyttas till annan allmän anstalt för vård af alkolio
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Utskrifning.

Utländsk lag

stiftning.

lister, där plats kan beredas honom och särskilda för hans behandlingnödiga

åtgärder kunna vidtagas; i främsta rummet torde därvid blifva

fråga om någon statens anstalt. Åt den myndighet, som kan varda bestämd

att hafva uppsikt öfver de allmänna anstalterna för vård af alkoholister,

torde lämpligen kunna uppdragas att på framställning af anstaltensstyrelse

bestämma om en dylik öfverflyttning äfvensom om förflyttningar,

som eljest kunna erfordras. Då det emellertid kan inträffa, att plats å

sådan anstalt icke tinnes tillgänglig, hvilket särskild! kan komma att blifva

händelsen, så länge anstaltsväsendet ej nått sin fulla utveckling, är det

att förutse, att möjlighet ej alltid skall föreligga till en sådan öfverflyttning;

i så fall torde i stället eu utskrifning vara det enda möjliga, hvaråt

äfven gifvits uttryck i förslaget.

Eu öfverflyttning mot patientens vilja har ansetts böra vara utesluten

vid frivilligt ingående (24 §), då det kan befaras, att både patienterna

själfva och deras anhöriga skola afskräckas från att göra ansökning om

inträde, i händelse patienten riskerar att blifva Överflyttad till en annan

och strängare anstalt.

Enligt de utländska lagarna och lagförslagen om tvångsbehaudling åt

alkoholister skall tiden för behandlingen icke från början bestämdt angifvas.

utan man har allenast fastställt ett visst maximum för kvarhållande, och

under behandlingens fortgång afgöres, om ett utskrifvande bör äga rum tidigare.

Eugelska lagen af år 1898 har tiden för interneringen bestämd till

högst tre år. Då denna bestämmelse i tillämpningen kommit att innebära, att

de flesta hållits fulla tre år, har i kommittéförslaget af år 1908 föreslagits

en stigande skala för kvarhållandet, första gången högst sex månader, andra

gången högst ett år, tredje gången högst två år och följande gånger högst tre

år, i hvarje fall med en efterföljande öfvervakningstid af ett år; ett brytande

af de för öfvervakningen gifna reglerna medför, att domstol på grund däraf kan

ånyo internera alkoholisten. I de fall, då alkoholisten kan kvarhållas tre år, får

frigifning före de tre årens utgång ej äga rum utan statssekreterarens särskilda

medgifvande. — Norska lagen om Losgjaengeri, Betleri og Drukkenskab innehåller,

att insättandet i kuranstalten sker för den tid, som anstaltsstyrelsen finner

nödig för hans botande, dock ej öfver 18 månader, med mindre alkoholisten

tidigare varit intagen å sådan anstalt, i hvilket senare fall han kan insättas i

anstalt för en tid af intill tre år. Enligt lagen om omyndighetsförklaring är

interneringstiden begränsad till ett år. För de i strafflagen omförmälda fall

(tillräkneliga och mindre tillräkneliga brottslingar) är interneringstiden obestämd;

där förordnar vederbörande departement om frigifning för hvarje sär
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

skildt fall. — Danska förslaget till drinkarlag har ett maximum af 18 månader

för första gången och tre år vid förnyadt intagande å anstalt; beträffande för

gröfre brott tilltalade eller straffade gälla särskilda regler. — De schweiziska

kantonala lagarna hafva olika tider; enligt S:t Gallen-lagen är den regelmässiga

tiden 9—18 månader, men vid återfall kan en förlängning äga rum. Lagen

för Basel-stadt har ett år såsom regel, tiden kan dock höjas till två år,

om det är första gången, och tre år, om personen förut vårdats å anstalt.

Thurgauer-lagen uppställer 6—12 månader som regel. Lagen för Vand har

en minimitid af 6 månader, men gränsen uppåt är obestämd och om en

tid bestämts, kan den förlängas, utan att någon gräns angifvits i lagen.

I regel är det regeringsråden i de olika kantonerna, som skola bestämma

både om interneringen skall upphöra före bestämd tid och om den skall

förlängas. — De schweiziska och tyska strafflagsförslagen samt det österrikiska

förslaget till drinkarlag af år 1895 föreskrifva, att frigifning skall

äga rum, då alkoholisten kan anses återställd, och bestämma en maximitid

af 2 år. Enligt schweiziska strafflagsförslaget är det domstol, enligt

de båda andra förslagen administrativ myndighet, som bestämmer om utskrifningen.

Kommittén hyllar också den uppfattningen, att tiden för vistelsen å Kommitténs

anstalten ej bör vara från början bestämd, utan göras beroende af behandlingens

resultat, dock begränsad till ett visst maximum, öfver kvilket Endast en

ett kvarhållande ej får äga rum. Denna maximitid har föreslagits till 18 mguidgasd

månader, från den dag, då intagande i anstalten ägt rum, när det gäller

alkoholister, som första gången behandlas å allmän anstalt för vård af alkoholister.

Yid våra nuvarande anstalter nöjer man sig med en behandlingstid

af ett år eller kortare, men då det är fråga om tvångsinternerade bör man

i vissa fall åtminstone hafva möjlighet till eu något längre behandlingstid.

Där alkoholisten redan förut behandlats å allmän anstalt för vård af alkoholister,

behandlingen må hafva ägt rum efter föregående förordnande af

myndighet eller efter frivilligt ingående, och sedan ånyo förordnats om

tvångsinternering, har maximum föreslagits till 3 år från intagandet. —

Någon minimitid har ej ansetts böra föreskrifvas.

Kär utskrifning skall äga rum, får, såsom nämndt, afgöras med led- Frigifning _

ning af det resultat, som vunnits vid behandlingen. Men äfven om det

under behandlingens fortgång linnes bättre möjlighet att rätt begränsa

tiden än vid meddelandet af förordnandet, rör man sig naturligen äfven

här inom sannolikheternas område. Det är nämligen ej ens på detta stadium

möjligt att med någon bestämdhet säga, att en person är verkligt

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

botad; man torde ej kunna komma längre än till ett antagande af att

personen ifråga skall efter utslcrifningen föra ett nyktert och ordentligt lif.

Grunderna till ett sådant antagande äro att söka dels i det intresse och

den intensitet, som han ådagalagt vid arbetet inom anstalten, dels i den

ändrade sinnesriktning, som vid samtal och eljest framträdt hos honom, i

all synnerhet däri, att han förvärfvat en klar uppfattning om nödvändigheten

för honom af att för framtiden afstå från alkoholhaltiga drycker.

Huruvida de goda föresatserna skola uthärda trycket af de frestelser,

som möta honom, sedan han lämnat anstaltens skydd, är en fråga, som

i allmänhet ej kan besvaras med någon större grad af säkerhet, förrän

han eu tid vistats utom anstalten.

Häraf följer, att man vid en utskrifning före maximitidens utgång måste

tillse, att den utskrifne kommer i förhållanden, som äro lämpliga för honom.

Om ej betryggande åtgärder i sådant syfte kunna vidtagas, torde mången

gång vara bättre, att han får stanna på anstalten tiden ut för att vinna

stadga i lefnadssätt och sinnesriktning. Det är emellertid svårt att här

söka uppställa några för alla fall giltiga regler, ty på somliga kan en

alltför lång instängning tilläfventyrs verka så nedtryckande, att utsikterna

för framtiden därigenom blifva sämre.

Utskrifiitill/ Med hänsyn till det angifna förhållandet, att man först efter någon

nndn u pröfning i det friare lifvet utom anstalten kan afgöra, huruvida varaktig

vid utskrifning före

så skett och den utskrifne

ej uppfyller de villkor, som föreskrifvits honom, eller hans uppförande

eljest föranleder därtill, han kan återtagas till anstalten och kvarliållas

där, intill den tid han skolat stanna, om den villkorliga utskrifningen

ej mellankommit. En frigifning på prof i en eller annan form bildar ett ingående

led i behandlingen af alkoholisterna i flera länder. Äfven hos oss har

ett dylikt institut införts genom den nyare lagstiftningen på andra områden.

De villkor, som lämpligen böra föreskrifvas, torde vara, att den utskrifne afhåller

sig från allt bruk af rusdrycker, att han ej besöker utskänkningsställen,

att han af håller sig från umgänge med illa kända personer,

att han ej utan tillstånd lämnar tjänst eller anställning, som man skaffat

honom, samt att han med vissa mellantider lämnar något meddelande till

styrelsen eller någon af denna utsedd person. Styrelsen bör för öfrigt

under tiden hafva tillsyn öfver honom.

Anstaltens styrelse bör tydligen hafva att tillse, att den för utskrifutskrifning?

ningen i lag bestämda maximitiden ej öfverskrides, och det torde också böra

förbättring inträdt, har kommittén föreslagit, att

maximitidens utgång kan fästas villkor, samt att, om

Hvem skall

besluta om

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

uppdragas åt styrelsen att afgöra, huruvida den längre eller kortare maximitiden

bör komma till användning. Att kräfva ett afgörande af sistnämnda

fråga redan i samband med förordnandet om intagande, torde vara onödigt,

då denna fråga ej så ofta lärer uppkomma i praktiken.

Spörsmålet om hvem som skall besluta rörande frigifning före maximitidens

utgång har i andra länder lösts på olika sätt; än är det domaren,

än administrativ myndighet, än anstaltens styrelse, som förordnar härom.

Kommittén liar för sin del ansett, att detta uppdrag bör lämnas åt anstaltens

styrelse, naturligen under samverkan mod anstaltens föreståndare och läkare,

hvilka båda torde hafva de största möjligheterna att bedöma patientens tillstånd

och utsikter för framtiden. Det förutsattes, såsom redan är nämndt,

att anstalterna, vare sig de äro statsanstalter eller af staten erkända såsom

allmänna, skola hafva en särskild styrelse, och denna bör få en sådan sammansättning,

att den också kan handhafva detta uppdrag. Anordningen att

gifva anstaltsstyrelse viss rätt i fråga om utskrifning är för öfrigt ej ny.

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt vid Bona, diakonissanstaltens

styrelse i fråga om dess hem vid Wiebäck samt de olika skyddshemsstyrelserna

hafva åt sig uppdraget att bestämma om tiden för utskrifning

af sådana personer, som anförtrotts åt dem.

Äfven frågor om återtagande af dem, som frigifvits med villkor,

hafva ansetts böra i första hand afgöra» af anstaltstyrelsen.

Det tillhör anstaltens styrelse, föreståndare och läkare att tillse, att

ingen kvarliålles å anstalten längre än nödigt är. Emellertid står det naturligen

den å anstalten intagne fritt att, därest han önskar blifva utskrifven

före den stadgade tidens utgång, göra framställning därom till anstaltens

tjänstemän eller styrelse. En dylik rätt bör också tillkomma förmyndare och

anhöriga enligt samma grund som i 3 § samt äfven person eller myndighet,

som enligt lag eller afgifven ansvarsförbindelse är skyldig att ansvara

för vårdkostnaden. Kommittén har ej föreslagit något stadgande om sådan

ansökningsrätt i lagen, enär äfven andra fall kunna tänkas, då någon bär

ett påtagligt intresse af eu utskrifning och ej torde böra förmenas att få

sin framställning pröfvad. Yisserligen kan det förekomma, att onödiga framställningar

göras, men sådana torde man hufvudsakligen hafva att förvänta

från patienten själf och hans anhöriga. För att inskränka dessa kunde

ifrågasättas att föreskrifva, att dylika ansökningar icke pröfvades annat än

med ett visst mellanrum t. ex. hvar tredje månad, men kommittén har

ansett, att en sådan föreskrift hvarken skulle vara lämplig eller erforderlig.

Rätt att göra

framställning

om utskrifning.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Klagorätt.

20 §.

En pröfning af anstaltsstyrelsens beslut enligt 18 § bör kunna påkallas

hos någon statens myndighet; detsamma gäller om beslut af uppsiktsmyndighet

enligt 17 §. Är fråga om eu statens anstalt, böra beslut af dess

styrelse äfven i andra afseenden kunna blifva föremål för besvär; däremot

torde sådant ej böra ifrågakomma beträffande beslut af styrelse för

erkänd anstalt; korrektivet där bör i första hand vara en anmälan hos

uppsiktsmyndighetcn.

Olika meningar kunna råda om hvilken myndighet, som det bör åligga

att pröfva besvären. I analogi med hvad som gäller om mål rörande

häktads vård och behandling samt om verkställighet af straff, synas mal

om alkoholistens vård och behandling å anstalt böra afgöras af regeringsrätten;

i anseende till dessa ärendens natur torde vara lämpligast, att

målen beredas i Kungl. civildepartementet. Mål om utskrifning från

alkoholistanstalt, statens eller eu erkänd sådan, torde närmast vara att

jämställa med frågor om villkorlig frigifning af fånge; ärenden härom afgöras

af lvungl. Maj:t i statsrådet på Kungl. justitiedepartementets föredragning.

De ärenden åter, som närmast äro att jämföra med mål om

återtagande af alkoholist, som utskrifvits med villkor, nämligen om återkallelse

af fånge villkorligt medgifven frihet, upptagas och afgöras af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, och besvär öfver dess beslut pröfvas af

högsta domstolen. — Utgående ifrån att samtliga ifrågavarande ärenden

rörande alkoholisterna lämpligast böra sammanföras till behandling hos eu

och samma öfverordnade myndighet samt, om möjligt, hänföras till Kungl.

civildepartementet, dit ärenden om sjukvård höra, har kommittén föreslagit,

att besvär öfver anstaltstyrelsens beslut böra afgöras i regeringsrätten.

I enahanda ordning skola enligt kommitténs förslag besvär öfver

uppsiktsmyndighets beslut enligt 17 § pröfvas.

Då lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt ej upptager någon rubrik,

till hvilken ifrågavarande ärenden kunna hänföras, synes ett tillägg till

nämnda lag vara af nöden, och kommittén tiar därför afgifvit ett förslag

därtill.

För den händelse meddeladt beslut medför ändring i bestående förhållanden,

är det nödvändigt, att beslutet kan gå i verkställighet utan

hinder af förd klagan. I de fall, då förändringen innebär eu utskrifning

eller öfverflyttning från en anstalt till eu annan, är en sådan omedelbar verkställighet

påkallad af intresse för verksamheten vid den anstalt, som beIiöfver

blifva befriad från en besvärlig individ. Gäller det beslut om

återtagande af någon, som utskrifvits med villkor, bör en omedelbar verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

fjällighet kunna äga rum för att förhindra, att den för kvarhållandet i

anstalten stadgade maximitiden går till ända, innan besvären blifva pröfvade;

det är angeläget, att anstaltens rätt att återtaga den med villkor utskrifne

ej blir blott ett tomt hot.

Internering på eu alkoholistanstalt är icke ett frihetsberöfvande afv^tandevton

samma art, som ett intagande i fängelse; vårdsynpunkten är här det domi- anstalten,

nerande och behandlingen krafvel-, att en ganska stor frihet i anordningarna

medgifves anstaltsstyrelsen. Det bör därför stå denna styrelse eller, efter

dess uppdrag, föreståndaren vid anstalten fritt att gifva patienterna tillstånd

att, då sådant för behandlingen synes vara önskligt, eller af andra

särskilda skäl aflägsna sig från anstalten. I regel torde sådan tillåtelse ej

böra medgifvas annat än för högst några timmar med skyldighet att återkomma

samma dag. Där sjukdom i familjen, angelägna affärer eller andra

viktiga angelägenheter emellertid skulle påkalla några dagars vistelse utom

anstalten, bör äfven sådant kunna af styrelsen medgifvas. Något särskildt

stadgande härom har ej ansetts af nöden att intaga i lagen.

Eu fråga af synnerlig vikt i alkoholistvården är den om åtgärder för Efterföljande

den utskrifnes skyddande för dåliga inflytelser under den första tiden af at9“rd°r’

hans vistelse i frihet. Under vistelsen i anstalten liar den forne alkoholisten

varit omgärdad med försiktighetsmått af alla slag; det föreligger därför en

stor fara att han, om han vid sin första beröring med det friare lifvet

utsättes för starkare frestelser, lätt skall återfalla i dryckenskap. Yare sig

utskrifningen är villkorlig eller definitiv, måste man därför se till att på

bästa sätt hjälpa den utskrifne; utan att man hunnit göra lämpliga anordningar

i sådant hänseende, torde utskrifning före maximitidens utgång böra

ske med försiktighet.

I vissa fall är den utskrifne kanske i tillfälle att återvända till ett

godt hem, där han från början haft en lämplig omgifning eller där man

under intrycket af föregående olyckor inrättat sig så, att ej samma frestelser

till dryckenskap föreligga som förut. Under sådana förhållanden

äro några åtgärder från anstaltens sida ej direkt af nöden, men anstalten

bör dock söka uppehålla förbindelsen med den utskrifne. Oftast torde så gynnsamma

förhållanden dock icke förefinnas; alkoholisten har före intagandet

å anstalten ej sällan förstört sin ekonomi och förlorat sin anställning; det

gäller därför i första rummet för honom att vid utgåendet genast få taga

itu med ordnadt arbete. Utan sysselsättning löper han snart risk att åter

hemfalla till dryckenskap. Men det är ofta svårt för honom att själf skaffa

opaginerad Kontrollera mot PDF

15G

sig lämplig sysselsättning ; lian har kanske inga eller dåliga betyg från anställningar

under de senaste åren; i allt fall kan det taga lång tid för honom, innan

han lyckas förskaffa sig något ordnadt arbete. Det är därför angeläget,

att anstaltens styrelse och tjänstemän äro honom behjälpliga och, medan

han ännu är kvar å anstalten, söka skaffa honom lämpligt arbete.* Att

detta för anstaltens styrelse och tjänstemän skall vara förenadt med ett

ej ringa besvär är klart, särskildt innan en anstalt verkat någon tid och

hunnit knyta förbindelser med arbetsgivare och andra intresserade. Arbetsförm

edlingsanstalter och skyddsföreningar torde dock härvid kunna lämna

god hjälp. Mången gång torde det vara lämpligt, att den utskrifne ej

återkommer till den plats, där lian förut bodde och hade sitt umgänge,

eller att han byter yrke.

För det mera personliga stödet torde man, utom enskilda intresserade

och skyddsföreningar af skilda slag, i främsta rummet hafva att anlita

nykterhetsföreningarna, hvilkas biträde här med deras stora resurser ifråga

om personliga hjälpare borde kunna bli af allra största betydelse. I årsberättelser

både från svenska och utländska anstalter så väl som i litteraturen

framhålles också med styrka angelägenheten af att de å alkolmlistanstalterna

vårdade redan under vistelsen å anstalten bibringas en klar öfvertygelse

om vikten af att de ingå i en nykterhetsförening. I regel syftas här på

absolutistiska föreningar. Den uppfattningen synes nämligen vara allmän

bland dem, som arbetat på detta område, att den, som icke i anstalten

beslutar sig för att fullständigt afhålla sig från alkoholhaltiga drycker,

icke skall i längden kunna hålla sig ordentlig; i enlighet härmed räknas i

anstalternas uppgifter i regel endast sådana för botade, som fullständigt afhålla

sig från sådana drycker. Yid en anstalt i Schweiz (Ellikon) hafva de

utskrifna bildat en egen absolutistisk förening, som har sina sammanträden

å anstalten. Äfven vid andra alkoholistanstalter förekommer det,

att förutvarande patienter årligen samlas vid anstalten för allvarliga öfverläggningar

och festliga samkväm.

I enlighet med nu anförda synpunkter har i förslagets 21 § upptagits

ett stadgande, som afser att erinra anstaltens styrelse om att vidtaga lämpliga

åtgärder för att hjälpa den utgående, där det visar sig, att eljest ej är tillräckligt

sörjdt för hans skyddande mot återfall i dryckenskap.

* Stadgarna för stiftelsen Stockholms alkoholisthem (Eolshäll) angifva såsom stiftelsens ändamål

ej blott att upprätta och underhålla alkoholisthem, utan äfven »att vid utträdet ur hemmet

skaffa de pensionärer, som däraf äro i behof, lämplig anställning».

opaginerad Kontrollera mot PDF

15T

XIV. Anstalternas ekonomi. Statsbidrag och vårdafgifter.

Frågan huruvida landsting, kommuner, föreningar och stiftelser skola i Nu utgående

nämnvärd utsträckning upprätta anstalter för alkoholisternas behandling ffflalkoh9

beror naturligen i väsentlig grad af det sätt, hvarpå man löser spörsmålet om listhemmen,

bestridande af kostnaderna för vården i dessa anstalter. Om de kunna

förvänta tillräckliga bidrag från statens sida för vården, skola de säkerligen

blifva intresserade af att få anstalter till stånd. Att så många anstalter

på de senare åren tillkommit, torde i ej ringa grad vara att tillskrifva

de förväntningar, som hysts om statsbidrag, förhoppningar, som ej

heller svikits.

Riksdagen har sedan år 1893 beviljat ej mindre än 235,600 kronor

(se sid. 216) i understöd åt alkoholisthem. Från början utgingo beloppen i

form af extra anslag på Kung! ecklesiastikdepartementets stat, men öfverfördes

år 1905 på Kung!, civildepartementets stat; vid behandling af frågan om anslag

för år 1909 beslöts, att bidragen skulle utgå af de till främjande af

nykterheten och motarbetande af dryckenskapens följder afsätta, hos statskontoret

innestående medel. Af det nämnda beloppet hafva 173,150 kronor

afsetts till bidrag för bestridande af den årliga vårdkostnaden, under

det att 62,450 kronor beviljats för nybyggnad, utvidgning, markinköp och

utrustning af anstalterna. Sistnämnda summa, 62,450 kronor, har i sin

helhet beviljats under åren 1907—1910. Äfven af anslaget för vårdkostnaderna

faller det mesta på de senare åren; vid riksdagen 1910 beviljades

för vårdkostnader sammanlagdt 36,150 kronor. Med beräkning af 92

befintliga platser, skulle det af riksdagen år 1910 — i regel för 1911 års verksamhet

— beviljade statsbidraget komma att utgöra omkring 390 kronor för

år och plats eller, något mer än en krona om dagen. För Sans Souci, Eolshäll

och Solvik öfverstiger bidraget något 400 kronor för plats, under det att

detsamma för Berga något understiger detta belopp; för Härnö utgör bidraget

333 kronor för plats. Uträknadt för hvarje vårdad person, skulle

det årliga bidraget blifva ännu högre, enär en del platser varit obegagnade.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Anstalternas Granska!'' man anstalternas årsberättelser, finner man, att statsbidraget

inkomster och 1 J u

utgifter, för hvarje år tämligen nära motsvarar skillnaden mellan anstaltens utgifter

samt patientafgifterna, och det är tydligen också denna skillnad, som legat

till grund för statsbidragets bestämmande; dock har man samtidigt sträfvat

efter att hålla bidragen till de olika anstalterna afpassade efter antalet å

anstalten tillgängliga platser. Då fråga första gången väcktes om statsbidrag

till anstalten Eolshäll, hemställde Ivungl. medicinalstyrelsen, att

anslaget skulle utgå med 3 kronor om dagen för hvarje pensionär, som

vårdades utan afgift, men Kung! Maj:t ansåg några föreskrifter om friplatser

icke vara erforderliga.

För att anstalterna skulle kunnat bedrifva sin verksamhet utan dessa

statsbidrag, skulle erfordrats högre patientafgifter eller också att vårdkostnaderna

kunnat nedbringas. I vissa fall hafva frivilliga gåfvor erhållits

och hjälpt till att utjämna eu eljest uppkommande balans. Patientafgifterna

vid Sans Souci äro för närvarande: 2 kronor 50 öre ä 3 kronor om

dagen i enskildt ruin och 2 kronor 25 öre om dagen i deladt rum. För

Eolshäll äro motsvarande siffror omkring 5 kronor och 4 kronor, dock

medgifves för mindre bemedlade patienter en nedsättning till omkring 3

kronor 25 öre om dagen. Vid Solvik är dagafgiften 1 krona 50 öre å 2

kronor 50 öre; många patienter vårdas dock här kostnadsfritt, något som endast

i mindre utsträckning äger rum vid Sans Souci och Eolshäll. För Berga

och anstalten vid Jlärnö har af Ivungl. Maj:t såsom villkor för åtnjutande

af statsbidrag uppställts, att afgiften ej skall sättas högre än 250 kronor

för år eller omkring 70 öre om dagen. Om man vill uppmuntra till anlitande

af anstalterna, bör gifvetvis en höjning af patientafgifterna undvikas.

Äfven kommunerna skola sällan finna med sin fördel förenligt att sända

några af sina obemedlade medlemmar till anstalterna, om ej afgifterna

kunna hållas låga; de komma städse att göra jämförelser mellan vårdafgiften

å alkoholistanstalt samt de belopp, som de använda för dem i fattigvårdsanstalter,

å statens hospital och å sjukhusen.

Enligt årsberättelserna för Sans Souci och Eolshäll för 1908 utgjorde

kostnaden för dag och patient vid den förra anstalten 3 kronor 17 öre

och vid den senare 5 kronor 35 öre; därvid ingå emellertid i kostnaderna

anskaffande af en del inventarier samt inventariers och fastigheters

underhåll jämte ränta å skuld. För Solvik uppgifves totalkostnaden för

underhållsdag till 2 kronor 40 öre. Vid Berga och Härnö gifva lämnade

uppgifter om beräkningen vid handen, att underhållskostnaderna efter afdrag

för inkomst af patienternas arbete utgöra respektive 1 krona 75 öre

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

och 1 krona 60 öre för dag. Häraf framgår, att statsbidraget medgifvit

eu sänkning af afgifterna med omkring 1 krona om dagen för Sans Souci,

Eolshäll, Berga och Ilärnö; för Solvik har, såsom nämnts, statsanslaget användts

till mottagande af fripatienter.

.De angifna kostnaderna synas delvis vara tämligen höga. Huruvida

en reducering däraf skulle kunna äga rum, är naturligen ej möjligt att

bedöma utan en ingående granskning. Antagligen skall en förändring till

det bättre inträda, i den mån platserna å anstalterna blifva jämnare besatta.

Ett starkare utnyttjande af patienternas arbetskrafter, naturligen alltid

inom ramen af hvad som befinnes lämpligt ur vårdsynpunkt, torde också

vara ägnadt att härutinnan åstadkomma en förbättring.

För jämförelses skull må här anföras vårdkostnaderna å statens sinnessjukanstalter

och de allmänna sjukhusen. Enligt Kungl. medicinalstyrelsens

årsberättelse för 1908 utgjorde totalkostnaden (hela utgiftssumman

minskad med utgifterna för underhåll och förbättring af byggnader och

gårdar, för utskylder och för trädgårdar, jordbruk m. m.) för sjukvården

1 statens sinnessjukanstalter i medeltal för dag 1 krona 62 öre eller 593

kronor 30 öre per år; vid Stockholms hospital med den högsta kostnaden

var medelkostnaden för person och dag 2 kronor 56 öre. De fastställda

patientafgifterna för årsperioden 1905—09 voro för patient i första klassen

2 kronor 25 öre om dagen (1 krona 70 öre vid deladt rum), i andra klassen

85 öre och i tredje klassen 55 öre; för tiden 1910—14 hafva afgifterna

något höjts, i andra klassen till 1 krona och i tredje klassen till

60 öre.

Vid lasarett, sjukstugor och epidemisjukhus utgjorde totalkostnaden,

kostnaderna för nybyggnader och större reparationer ej inräknade, år 1908

för underhållsdag respektive 2 kronor 23 öre, 2 kronor 35 öre och 3

kronor 12 öre. För femårsperioden 1901—05 voro motsvarande siffror

2 kronor 20 öre, 1 krona 98 öre och 2 kronor 52 öre.

1 detta sammanhang må erinras därom, att man i Danmark, där en

statsanstalt ifrågasatts för mottagande af 200 manliga och 50 kvinnliga

alkoholister, beräknat underhållet till 1 krona 50 öre om dagen — detta

närmast grundadt på erfarenheter från sinnessjukvården. De nu befintliga

danska alkoholistanstalterna, tillsammans 8 med omkring 170 platser, upptaga

utgifter växlande mellan 20 och 100 kronor i månaden. Statsbidrag till

anstalterna utgick under finansåret 1909 —10 med 10,000 kronor. -— Till

anläggande af en kuranstalt för 30 patienter i Norge, hvilken skulle

trifvas af en utaf norska läkarföreningen utsedd kommitté, begärdes och

Kostnad för

andra slag

af anstaltsvård.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsbidrag

erfordras äfven

för framtiden.

Statsbidrag

till kommunala

anstalter.

erhölls, förutom bidrag till sjElfva anläggningen, ett årligt statsbidrag af

5,000 kronor för att kunna hålla vårdafgiften nere så lågt som till 1 krona

50 öre om dagen. Man synes därvid hafva räknat med en underhållskostnad

af omkring 2 kronor för dag och patient.

Af hvad ofvan anförts framgår, att man måste räkna med att staten

lämnar bidrag till bestridande af kostnaden för vård af alkoholister vid anstalter,

upprättade af föreningar eller stiftelser. Någon nedsättning i de nu

utgående beloppen synes svårligen för närvarande kunna ifrågasättas, då

det i allt fall varit svårt att få anstalternas utgifter och inkomster att gå ihop.

Siktigare vore tilläfventyrs, om bidragen beräknades, ej efter antalet befintliga

platser, utan med hänsyn till antalet vårdade, liksom bidragen till vården af

tnberkulösa, och detta torde väl äfven framdeles, då man får större erfarenhet

om, i hvad mån anstalterna blifva upptagna, böra äga ram. Men för närvarande

vågar kommittén ej föreslå en dylik beräkningsgrund utan nödgas, för

att ej förorsaka anstalterna svårigheter, ansluta sig till de nuvarande förhållandena.

Statsbidrag har alltså beräknats komma att utgå till anstalterna

med omkring 1 krona för hvarje plats, som hålles tillgänglig. Eeglerna

för statsbidragets åtnjutande torde böra meddelas af Kung], Maj:t; därvid

böra i hufvudsak kunna följas de, som gifvits för vårdhemmet Berga

(sid. 62); dock kan fordran på en så låg årlig vårdafgift som 250 kronor

naturligen ej uppställas för sådana anstalter, som lämna större förmåner

åt sina patienter.

För att få kommunala anstalter eller landstingsan stal ter för vård af

alkoholister till stånd, synes vara nödvändigt, att äfven dessa kunna påräkna

statsbidrag. Det invändes måhända, att kommunerna i allt fall bereda

sig en minskning i fattigvårdsutgifterna genom att låta alkoholister

intagas i dylika anstalter, och att statens bidrag alltså blefve ett bidrag

till lindring i dessa kommuners fattigvårdskostnader. Ihågkommas bör

emellertid, att staten själf har en påtaglig fördel af att dessa individer

på ett tidigare stadium eller för en längre tid omhändertagas, enär de

eljest förr eller senare skola komma att tynga äfven på statens budget.

Om kommunen är i stånd att skaffa sig någon direkt fördel genom

att påkosta vård i en alkoholistanstalt åt en person, som eljest skulle

erhållit fattigvård, är för öfrigt ej lätt att afgöra. Eäknar man med de framtida

fördelar, som kunna vinnas af den verksammare vårdform, som alkoholistanstalten

erbjuder, blir det utan tvifvel en vinst för kommunen att

anlita denna; men jämfördt med den fattigvårdskostnad, som gemenligen

utgår, torde kostnaden i alkoholistanstalten befinnas så pass hög, att den

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

ej frestar till dylika åtgärder. Dessutom torde böra ihågkommas, att

de större städerna, för att göra sig kvitt de många obehagliga fridstörare,

som invandra från andra kommuner, stundom kunna blifva tvungna

att bekosta internering af sådana, utan att de enligt förslaget erhålla

någon ersättning därför. För öfrigt böra, där ej annat bestämts, dessa

kommunala anstalter och landstingsanstalter stå öppna jämväl för mottagande

af alkoholister, som själfva vilja ingå dit, eller om hvilkas tvångsintagande

deras anhöriga gjort ansökning; och det är då angeläget, att

vårdafgiften kan sättas tillräckligt låg. Med hänsyn härtill har kommittén

ansett, att statsbidrag bör utgå äfven för vård af dem, som mottagas i

alkoholistanstalter, upprättade af kommuner och landsting.

Hvad statsbidragets storlek beträffar, torde man kunna utgå därifrån, att

detta ej behöfver sättas lika högt som för de anstalter, hvilka underhållas af

föreningar eller stiftelser. Kommun, som upprättar och underhåller en alkoholistanstalt,

minskar därigenom, såsom nyss antydts, sina utgifter på ett

annat område eller har åtminstone utsikt att därigenom minska framtida

utgifter. Vidare kan förutsättas, att de kommunala anstalterna anläggas

efter något större måttstock än de enskilda, och att kostnaderna därigenom

kunna nedbringas. I hvarje fall skulle man med hänsyn till sistnämnda

omständighet och därmed förenade möjlighet af ett stort antal vakanta

platser ej kunna lämna bidrag efter antalet tillgängliga platser. Att här

finna någon norm för en säker beräkning, är naturligen svårt. Vid bestämmande

af statsbidrag för tuberkulosvården utgick man från, att statsbidrag

skulle utgå med 30 procent på den beräknade kostnaden, en beräkningsgrund

som äfven i förevarande fall synes hafva skäl för sig. Om

man tillika kan utgå ifrån, att kommunens kostnader för vården skola

uppgå till ungefär samma belopp, som nu beräknas vid vårdhemmet Berga

nämligen 1 kr. 75 öre om dagen, skulle man komma till ett bidrag af

50 öre om dagen. Detta skulle motsvara ungefär hälften af hvad som beräknas

böra för närvarande utgå till de af föreningar eller stiftelser anordnade

anstalterna, hvilket ock synes billigt. Det är dock möjligt, att efter

vunnen erfarenhet om kostnaderna för inrättandet af och vården å de

kommunala anstalterna nämnda bidragsbelopp kan behöfva därefter jämkas.

För den vård, som lämnas på alkoholistanstalterna, dessa må vara statsanstalter

eller erkända såsom allmänna, böra anstalterna hafva rätt till

ersättning. Denna ersättning bör, hvad de erkända anstalterna beträffar,

på grund af det beviljade statsbidraget kunna hållas lägre än hvad eljest

skulle varit nödigt. Tack vare statsbidraget har afgiften vid ett par an
21
-

Vårtlaf gifter.

Bestämmandet

af vårtlaf

giftens belopp

m. in.

22 §.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

stalter kunnat sättas så låg som 250 kronor för år eller omkring 70 öre

om dagen; enligt de för statsbidragets åtnjutande bestämda villkor får denna

afgift ej höjas. För framtiden torde anstalterna, sedan ett tvångskvarhållande

å dem medgifvits, ej böra lämnas fria bänder i fråga om sina afgifter,

utan Kung!. Maj:t äga bestämma afgiftens storlek. Önskligt vore

därvid, att vårdafgifterna kunde bestämmas lika för samtliga anstalter,

såsom t. ex. fallet är inom hospitalsvården. Sådant lärer dock icke här

vara möjligt med hänsyn till anstalternas högst olika inrättning och behof,

utan vårdafgifterna torde få afpassas efter de olika anstalternas platsutrymme,

driftkostnader och andra på deras ekonomi inverkande förhållanden.

En pröfning särskildt för hvarje anstalt är därför härutinnan erforderlig.

Och några förslag å vårdafgiftens belopp kan på grund häraf icke

heller af kommittén afgifvas. Genom att denna pröfning lagts i Kungl.

Maj:ts händer, bör man emellertid vara försäkrad om att enhetlighet, såvidt

möjligt, åstadkommes. Det torde icke vara nödigt, att bestämmandet

af afgifterna äger rum hvarje år, utan synes det kunna ske för t. ex.

en femårsperiod i sänder.

Huruvida vid afgifternas bestämmande skall tagas hänsyn till olika

betalningsklasser, är likaledes en fråga, som bör blifva föremål för pröfning

för hvarje särskild anstalt. Äfven om så ej skett, torde det vara

rimligt, att, där förmåner lämnas åt någon utöfver dem, som på anstalten

allmänneligen bestås, särskild ersättning utgår därför. I sådant fall har

kommittén ansett det kunna få bero på öfverenskommelse mellan anstalten

och den betalningsskyldige, hvilken ersättning skall utgå.

I de nu befintliga alkoholistanstalterna har vårdafgiften vanligen erlagts

i förskott för ett hälft år eller också för hela tiden. En anordning med

förskottsbetalning synes kunna med fördel fortfarande användas. I det

uppgjorda förslaget till normalreglementen har kommittén tagit upp såväl

denna anordning som den nu af anstalterna tillämpade bestämmelsen att

den erlagda afgiften tillfaller anstalten, därest patienten egenvilligt lämnar

denna före föreskrifven tid. Sistnämnda bestämmelse har betydelse äfven

ur behandlingssynpunkt; det ligger ett visst band på patienten däri att

han vet, att afgiften i nämnda fall går förlorad. Kommittén har för öfrigt

tänkt sig, att man här skulle kunna använda samma system med ansvarsförbindelser

som vid sinnessjukanstalterna. Anstalten får då från början

fastslaget, till hvilken person eller myndighet den har att vända sig för

vårdafgiftens utbekommande.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Gent emot anstalten liar skyldigheten att ansvara för gäldande af Ansvarighet

vårdafgiften ansetts böra åligga den, som gjort framställning om intagandet,

vare sig det är en enskild person eller en kommunal myndighet. Yid fri- gentemot

villigt ingående blir det alltså alkoholisten själf, som denna skyldighet åligger. an^a^enIlar

särskild ansvarsförbindelse aflämnats från annan, kan anstalten tydligen

vända sig antingen till denne eller till sökanden. Endast för det fall, att

stadsfiskal, kronofogde eller länsman är sökande, har det varit nödigt att göra

en modifikation i nämnda regel. Ansvarigheten bär i sådant fall ansetts

böra hvila på den kommun, där den vårdade var bosatt vid tiden för

ärendets anhängiggörande, enär denna kommun måste antagas hafva största

intresset af alkoholistens omhändertagande. I den händelse han saknar stadigt

hemvist, har det icke ansetts vara billigt att lägga ansvarigheten på någon

kommun, där han tillfälligtvis vistats, utan den har för sådant fall lagts

på staten; detta synes här så mycket mera skäligt, som staten med afseende

på dylika personer, därest de, såsom i de flesta fall skulle förr

eller senare blifva händelsen, blifva föremål för fattigvård eller dömas till

tvångsarbete, får vidkännas kostnader för deras underhåll.

Hvad angår anstalter, som upprättats af eu kommun, är det uppenbart,

att någon betalning ej behöfver utgå för dem, som genom föranstaltande

af kommunens egna myndigheter där intagas, eller för dem, för

Indika kommunen eljest enligt ofvan angifna regler är betalningsskyldig,

likasom att för sådant fall ansvarsförbindelse ej är erforderlig. Med afseende

på dem, som vinna inträde på kommunal anstalt efter framställningaf

enskild person eller myndighet från annan kommun, likasom äfven dem,

som på egen ansökan intagas, komma däremot de vanliga reglerna att tilllämpas.

Här det gäller medellösa personer från den egna kommunen, som

frivilligt söka inträde, synes det dock böra vara anstaltsstyrelsen såsom

en kommunens myndighet medgifvet att bevilja afgiftsfri vård; att inhämta

medgifvande därtill af t. ex. fattigvårdsstyrelsen skulle endast utgöra en

onödig omväg, då pröfningsrätten i detta fall bör kunna utöfvas af den ena

kommunala myndigheten likaväl som den andra. Bestämmelser härom,

hvilka synas böra ankomma på vederbörande kommun att ordna, hafva af

kommittén införts i förslaget till reglemente; genom att detta skall underställas

Kung! Maj:ts pröfning, är sörjdt för all erforderlig trygghet i

fråga om bestämmelsernas såväl innehåll som form.

Har den vårdade själf begärt att vinna inträde å anstalten, bör han Den värdatydligen,

äfven om han ej själf skulle hafva erlagt afgiften, dock vara att^odtgpa

ansvarig för dess erläggande, och den, som betalt afgiften i hans ställe, vårtlaf gift.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

bör vara berättigad att erhålla godtgörelse därför. Xär det åter gäller eu

person, som mot sin vilja intagits i en anstalt, är hans betalningsskyldighet

icke lika klar. Det kan nämligen tyckas obilligt, att en person skall

nödgas betala en vård, som han ej själf önskat, utan ofta till och med motsatt

sig. Frågan synes väl ej hafva någon så särdeles stor praktisk betydelse,

då betalning oftast torde erläggas direkt af den vårdades förmögenhet,

om han har någon sådan, och eljest något kraf emot den, som efter

genomgången kur söker vinna sin utkomst, ej gärna lärer ifrågakomma.

Fall kunna dock gifvas, då godtgörelse för ett utlägg, vare sig detta

gjorts af enskild person eller af kommunal myndighet, bör kunna lämnas

utan större svårighet, och då är det onekligen rimligt, att den vårdade,

får betala kostnaden och icke annan person eller myndighet. Den antydda

betänkligheten torde därför ej böra hindra att i lag fastslå, att där annan

än den, som åtnjutit vården, gnidit vårdafgift till anstalten, den förstnämnde

är berättigad till ersättning af den vårdade. Särskildt gäller detta,

när enskild person betalt afgiften. Men detsamma torde vara riktigt, äfven

när kostnaden gnidits af kommunal myndighet. Man förutsätter härvid,

att den kommunala myndigheten ej skall utkräfva något, om den därigenom

skulle bringa den vårdade i svårigheter. Att vederbörande kommunala

myndighet skall äga befogenhet till eftergift, i likhet med hvad

som för närvarande gäller om fattigvård, synes således vara oundgängligt.

Detta har därför stadgats i lagen.

Hemorts- I förslaget har däremot ej upptagits något stadgande om rätt för

kommun ej kommun, som bekostat vården, att för kostnadens utfående vända sig till

shjldiglrfm.enskild försörjningspliktig eller till hemortskommun. Äfven om man ej

hyser betänkligheter mot att tillåta ersättnings utkräfvande af den vårdade

själf, förefaller det mindre lämpligt att ytterligare utsträcka rätten att

erhålla godtgörelse för en sådan påtvungen vård. För de få fall, då en

kommun kan komma att bekosta vård åt eu alkoholist med hemortsrätt

i en annan kommun, har det ej ansetts af nöden att här bringa i tilllämpning

fattigvårdsförordningens invecklade bestämmelser om hemortsrätt

och ersättning för lämnadt understöd.

Ordning för Förslaget innehåller ej heller några stadganden om ordningen för vårdersättnings-

afgiftens uttagande från anstaltens sida eller om ersättningskraf mot den

°an'' vårdade. Häraf följer, att vanliga regler angående förfarandet vid uttagande

af fordran skola komma till användning.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Lag om behandling af alkoholister.

1 §■

Se allmänna motiveringen sid. 94—100.

Här må ytterligare betonas, hvad som för öfrigt torde tydligt framgå

ur ordalagen i paragrafen och äfven framhållits i den allmänna motiveringen,

att de i 1 § angifna omständigheter »oförmögen att vårda sina

angelägenheter» o. s. v. skola föreligga jämte dryckenskapsvanan och

hafva sin grund i denna. Där oförmågan, försumligheten eller farligheten

har sin grund i annat förhållande, t. ex. lättja, hör fallet ej under förevarande

lag.

Att stadgandet rörande alkoholist, som upprepade gånger dömts till

ansvar för fylleri, satts i särskildt moment, har berott därpå att här

föreligger den skillnaden mot de fall, som behandlas i 1 mom., att kausalsammanhanget

mellan alkoholismen och fylleriförseelsen ansetts vara klart,

utan att detta behöfver särskildt utredas.

2 §.''

Af skäl, som redan framhållits i den allmänna motiveringen (sid.

109), har kommittén föreslagit, att mål om tvångsintagning å allmän

anstalt för vård af alkoholister skola behandlas och afgöras af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande. För de flesta fallen torde det lämpa sig

bäst, att dessa mål gå till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i den ort,

där den, hvars intagande å anstalt påyrkas, har sin bostad. Då det

emellertid bör beredas möjlighet att kunna inskrida äfven mot sådana,

som ej hafva stadigt hemvist, och det i visst fall kan vara angeläget att

kunna förlägga målet till den ort, inom hvilken personen är mantalsskrifven,

har kommittén ansett lämpligast att här upptaga samtliga dessa

alternativ; och hafva därvid bestämmelserna rörande forum i lagsökningsmål

tjänat som förebild.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1G8

3 §•

I lagen liar ej uttryckligen angifvits, hvilken kommunal-, hälsovårdseller

barnavårdsnämnd ansökningsrätten i hvarje fall tillkommer. Det

har nämligen ansetts vara i allt fall klart på grund af naturliga kompetensregler

och hvad om dessa myndigheters befogenhet eljest gäller, att

deras kompetens i detta afseende icke kan sträcka sig utanför deras i

kommunalförfattningarna och andra författningar gifna maktsfär. Således

lärer kommunal- och hälsovårdsnämndens befogenhet icke kunna omfatta

andra fall, än där det gäller personer, som äro i kommunen boende eller där

längre eller kortare tid uppehålla sig. Och barnavårdsnämnden är naturligen

begränsad till fall, som tillhöra dess verksamhetsdistrikt; dess ingripande

kommer öfver hufvud taget att inskränka sig till fall, som kommit

under dess behandling som barnavårdsnämnd. Hvad åter fattig vårdsstyrelsen

angår, bär det ansetts nödigt att närmare angifva dess kompetens,

då densamma icke bör sammanfalla med de gränser, som angifvas af den

egna kommunens område. Man har nämligen velat å ena sidan utsträcka

dess befogenhet till alla personer, vare sig de finnas inom kommunen eller

icke, som för sig, hustru eller minderårigt barn af fattigvård sstyrelsen

åtnjuta fattigvård, men å andra sidan hvad angår personer, som tillhöra

kommunen, ansett dess kompetens icke böra sträcka sig till andra tall, än

där fattigvårdsstyrelsen har ett aktuellt intresse att bevaka. — Någon

fara för onödigt ingripande från den ena eller andra kommunala myndighetens

sida lärer för öfrigt ej föreligga, då enligt förslaget sökanden kommer

att i första hand få bekosta vården.

I öfrigt hänvisas till allmänna motiveringen sid. 119—122.

4 §•

Se allmänna motiveringen sid. 110—113.

Det kunde ifrågasättas att föreskrifva, att det intyg af trovärdiga

personer, som afses i denna paragraf, skall vara försedt med intyg af

någon myndighet, som styrker dessa personers trovärdighet; så har t. ex.

skett i stadgan angående sinnessjuka, där trovärdigheten skall bestyrkas

af vederbörande prästerskap. Kommittén har dock ej funnit lämpligt att

upptaga en dylik föreskrift, utan tänkt sig, att pröfningen af trovärdigheten

skulle läggas i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes händer. Hos

Kung], Maj:ts befallningshafvande finnes väl i allmänhet en ganska om
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

fattande personkännedom rörande länets befolkning, och denna myndighet

har för öfrigt lätt att genom sina underlydande eller de kommunala myndigheterna

förskaffa sig visshet i fall, då den ej känner intygsgifvarne. Då Kungl.

Maj:ts befallningshafvande har en viss skyldighet att tillse, att dessa mål blifva

ordentligt utredda, innan beslut om intagande meddelas, innefattar detta,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfven har en granskningsplikt i fråga

om intyget af trovärdiga personer. Hvad de större städerna vidkommer,

skall Kungl. Maj.ts befallningshafvande möjligen hafva svårt att förskaffa

sig kännedom om trovärdigheten; men där möta alltid svårigheter att få

bevis rörande trovärdigheten i fråga om personer, som ej äro mera allmänt

kända, enär hvarken prästerskapet eller någon annan myndighet kan äga

en nog omfattande personkännedom härför. Sådana intyg blifva därför,

om de obligatoriskt skola utfärdas af en viss myndighet, föga bevisande,

enär myndigheten i tvifvelaktiga fall ofta anser sig ej kunna vägra att

styrka vederhäftigheten; i andra fall åter skulle nödvändigheten af en sådan

påskrift kunna utgöra hinder för bevisnings anskaffande. Det torde

därför äfven ur denna synpunkt vara lämpligare att låta Kung], Maj:ts

befallningshafvande själf förvissa sig om trovärdigheten. Ilar Kungl.

Maj:ts befallningshafvande utan att föranstalta om något förhör tagit dessa

personers intyg för godt och förordnat om internering, torde däri få anses

ligga, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat deras trovärdighet.

Till ledning vid bedömandet af trovärdigheten, böra de personer, som

här afses, å intyget utskrifva adress, titel, yrke, lefnadsställning, medborgerliga

uppdrag och annat, som kan tjäna till upplysning om dem.

Kommittén har ej ansett sig böra i lagen särskildt uppställa fordran på

att de personer, som utfärdat intyget, skola vara ojäfviga; det synes nämligen

icke vara lämpligt att öfverföra en formell pröfning af jäfsanledningar

enligt rättegångsbalken på förevarande område. Det ligger gifvetvis

i sökandens intresse att skaffa intyg af personer, hvilkas trovärdighetär

mera allmänt känd och oomtvistad, så att målets afgörande ej behöfver

fördröjas genom efterforskningar och förhör härom.

I den allmänna motiveringen har framhållits, att svårigheter stundom

skola möta för läkares undersökning af alkoholisten, men att man

ändock måste påfordra en sådan. Kommittén har ej gifvit något förslag

till undanröjande af dessa svårigheter; det lärer få tillkomma praktiken att

lösa frågan i hvarje särskildt fall. I alla händelser kan det ej ifrågasättas

att med tvångsmedel inställa alkoholisten hos läkaren, utan man måste

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

utgå ifrån, att läkaren kommer till alkoholistens bostad och där bereder

sig tillfälle att undersöka och utfråga honom.

Betalningen af läkarens arvode skall naturligen bekostas af den, som

påkallat läkarundersökningen. I städerna torde det antagligen komma att

ingå i vederbörande stads- eller distriktsläkares skyldighet att göra sådana

undersökningar efter taxa och åt medellösa till äfventyr utan afgift. År det

kronofogde, länsman eller stadsfiskal, som begärt undersökningen, torde

kostnaden böra gäldas af allmänna medel på samma sätt som ersättning

för andra härmed jämförliga, läkare pålagda tjänstefel''rättningar; därom

lärer föreskrift böra meddelas.

2 mom. Detta stadgande förutsätter, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

skall, innan vidare behandling af ansökningen äger rum, ägna

ansökningshandlingarna en viss granskning. Denna granskning skall dock

ej sträcka sig längre än till ett konstaterande däraf, att de i 1 mom. för

hvarje fall föreskrifna handlingarna föreligga i ett formellt riktigt skick.

Huruvida de i sak äro tillfyllest för att därpå grunda ett beslut om internering,

skall ej prof vas på detta stadium. Man har så mycket mindre

skäl att här fordra eller medgifva en sådan granskning af handlingarnas

innehåll, som man förutsätter, att eu kommunikation af ansökningshandlingarna

mången gång skall föranleda till ett frivilligt ingående å en alkoholistanstalt.

Finnas ej de föreskrifna handlingarna i formellt riktigt

skick, upptages ej ansökningen. Denna föreskrift bör naturligen ej lägga

hinder i vägen för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, där så anses

lämpligt, medgifva sökanden att i ett eller annat hänseende komplettera

ansökningshandlingarna.

5 §•

Efter den formella granskning, som Ivungi. Maj:ts befallningshafvande,

enligt hvad nyss sagts, har att ägna ansökningshandlingarna, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, om ansökningen upptages, att utställa densamma

till förklaring med den, mot hvilken ansökningen riktats. År det

fråga om gift kvinna eller omyndig, i regel naturligtvis i så fall omyndigförklarad,

böra handlingarna också delgifvas, i förra fallet mannen och

i senare fallet förmyndaren.

Förslaget föreskrifver, att sökanden själf skall ombesörja delgifningen

af ansökningshandlingarna. Med hänsyn till det allmänna intresse, som

är knutet vid alkoholistens internering, kunde ifrågasättas, om ej delgif
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

ningen lämpligast borde läggas i myndigheternas hand; man skulle därigenom

i någon mån minskat sökandens besvär och befriat honom från

kostnad. Det synes dock vara riktigast att låta sökanden hafva saken så att

säga i sin hand. Han kan hafva skäl att redan på detta stadium inställa

vidare åtgärder, t. ex. emedan den, mot hvilken ansökningen riktas,,

ingår frivilligt å alkoholistanstalt, eller åtgärder vidtagas, som omnämnas i

14 §. I betraktande däraf att den, som gör ansökningen, är benägen att

underkasta sig de väsentligt större kostnader, som sammanhänga med själfva

behandlingen, samt att besväret med delgifningen är synnerligen ringa, tordeman

ej behöfva befara, att lagens tillämpning skall blifva mindre därför

att sökanden har att själf ombesörja delgifningen. Därest sökanden ej

själf besörjer saken, måste han hafva något ombud hos Kungl. Maj:ts.

befallningshafvande, liksom i lagsökningsmål; detta är emellertid hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande så mycket enklare, som särskilda kommissionärer

där äro för dylikt ändamål anställda. — I de fall, då kronofogde, länsman

eller stadsfiskal för talan å tjänstens vägnar, torde i hvarje fall handlingarna

komma att af Kungl. Maj:ts befallningshafvande för delgifning öfversändas

till dem, i likhet med hvad som äger rum i öfriga tjänsteärenden.

6 §■

Se allmänna motiveringen sid. 113—115.

I beslutet om intagande å anstalt skall allenast uttalas, att ett intagande

å allmän anstalt för vård af alkoholister må äga rum. Huruvida

verkställighet kommer att följa på beslutet, beror dels på sökandens önskan

dels på möjligheten att erhålla plats å någon anstalt, Förordnandet skall

ej innehålla något uttalande om tiden för interneringen, enär det bör bero»

på anstaltsstyrelsen att bestämma denna.

I förslaget hafva icke införts några närmare bestämmelser om det sätt,.

på hvilket vittnesförhöret vid domstol skall komma till stånd, utan har det

öfverlämnats åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande att meddela, hvad parterna

med afseende därpå hafva att iakttaga. Då Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ej ålagts att för egen del vidtaga några åtgärder, följer

häraf, att det åligger sökanden, som har att följa målets gång och således

äfven förskaffa sig del af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut,

att vända sig till domaren eller rättens ordförande för att få dag utsatt

för vittnesförhöret samt att därefter delgifva såväl motparten som dem,,

hvilka skola höras, beslutet om utsättandet. För att påskynda ärendets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

utsättande och behandlande torde Kung! Maj:t-s befallningshafvande lämpligen

böra föreskrifva, att sökanden inom viss tid begär förhöret och, efter

det förhöret hållits, likaledes inom viss tid inkommer till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande med protokoll däröfver.

Yid verkställande af utredning i målet, har Kung! Maj:ts befallningshafvande

också att tillse, om anledning föreligger att anlita förebyggande

åtgärder, som omförmälas i 14 §, och, om så är förhållandet, fästa vederbörandes

uppmärksamhet härpå.

7 §•

Se allmänna motiveringen sid. 115.

8 §•

Enär besvärstiden i dessa mål bör räknas från den dag, då part erhållit

del af beslutet, torde vara lämpligt, att Kungl. Maj.ds befallningshafvandes

slutliga beslut enligt 6 §, så väl som beslut enligt 7 §, genom dess

försorg, delgifvas parterna. Ilar ansökningen ej ledt till förordnande om

intagning, torde dock ej föreligga skäl för delgifning med den, mot hvilken

ansökningen riktats. Ej heller torde något praktiskt intresse fordra delgifning

af andra beslut i dessa mål, såsom då Ivungl. Maj:ts befallningshafvande

förklarat ansökningen ej kunnat upptagas eller vara förfallen.

9 §•

Se allmänna motiveringen sid. 117.

Stadgandet rörande fullföljd af talan i dessa mål har i hufvudsak bildats

efter motsvarande paragraf i lagen om lösdrifvares behandling; dock

har här ej så kort besvärstid ansetts kunna föreskrifvas. Besvären böra

tydligen behandlas såsom veckomål; hvilket torde föranleda ett tillägg till

den för Kungl. Maj:ts nedre justitierevision gällande instruktion.

Rätt till särskild klagan har ej ansetts böra medgifvas för andra fall,

än då Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelat slutligt beslut i målet,

eller då beslut meddelats enligt 7 §. För det senare fallet torde besvärs

•anförande ej böra vara inskränkt till viss tid, hvilket medför den fördelen

att för målets afgörande hos Kungl. Maj:t besvärstidens utgång ej beliöfver

afbidas.

Därest domstol i samband med förhör, som ägt rum enligt 6 §,

meddelat beslut i frågor, som omförmälas i 16 kap. 10 § rättegångsbalken,

bör uppenbarligen talan mot sådant beslut fullföljas i där stadgad ordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

m.

10 §.

Se allmänna motiveringen sid. 116.

11 §.

I mål af förevarande beskaffenhet torde finnas grundad anledning att

ej pålägga svaranden någon ersättningsskyldighet för de kostnader, somtilläfventyrs

uppkomma för sökanden med anledning af den af honom

inledda proceduren. Däremot synes det ej böra vara uteslutet, att svaranden,

där ansökningen afslås, kan tilläggas ersättning för sina kostnader,

om sådant eljest kan finnas skäligt. Fallen, då sådant kan komma att

ske, torde dock med hänsyn till den utredning, som måste äga rum, redan

innan någon ansökning kommer till stånd, blifva skäligen få.

Då utan särskild föreskrift det torde vara tveksamt, om Kung!. Maj:ts

befallningshafvandes beslut i dylikt fall kan verkställas, har stadgande*

härom ansetts böra meddelas.

12 §.

Se allmänna motiveringen sid. 122.

13 §.

Med hänsyn till naturen af ifrågavarande lagstiftning bör ett förordnande

om internering ej kunna hafva giltighet under alltför lång

tid framåt. Kommittén har föreslagit, att förordnande skall förfalla, om

det ej verkställts inom sex månader, sedan beslut därom meddelats eller,,

i fall af besvär, af Kungl. Maj:t fastställts.

14 §.

De i denna § intagna betämmelser om andra åtgärder än tvångsintagning

å anstalt åsyfta naturligen endast personer, som enligt 1 § äro

att hänföra under lagen, hvadan stadgandet ej ger anledning till, att myndigheterna

skulle kunna i andra fall blanda sig i den enskildes angelägenheter.

Se i öfrigt allmänna motiveringen sid. 124—130.

15 §.

Se allmänna motiveringen sid. 147.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

16 §.

Se allmänna motiveringen sid. 148.

Om den vårdade rymmer eller eljest håller sig borta från anstalten

•eller af anledning, som i 17 § omförmäles, skiljes därifrån, bör han därmed

anses hafva förverkat möjligen innestående arbetsförtjänst. Stadgande här-om

bör införas i vederbörande anstalts reglemente och har därför upptagits

i förslaget till normalreglementen.

17 §.

Se allmänna motiveringen sid. 149.

18 §.

Se allmänna motiveringen sid. 151.

Det synes uppenbart, att rättigheten att återtaga den, som utskrifvits

med villkor, men brutit emot villkoren, ej kan utsträckas utöfver

■den tid, den intagne enligt lagen längst kunnat kvarhållas, om utskrifning

med villkor ej ägt rum. I öfverensstämmelse härmed bör han ej heller,

om han återintagits under nämnda tid, kunna kvarhållas å anstalten längre

än till samma tids utgång. Om tiden för hans vistelse vid anstalten skulle

ökas med en tid, motsvarande den, han varit borta därifrån, skulle man i vissa

fall komma att betydligt öfverskrida den bestämda maximitiden, hvilken

enligt förslaget satts ganska högt. Häraf blir visserligen eu följd att, i fall

vid den tidpunkt, då fråga uppstår om hans återtagande, endast en kortare

tid återstår af den lagbestämda tidsperioden för hans kvarhållande, det ej

kan gagna till mycket att återtaga honom, och att detta därför i sådant

fall ej torde komma att äga rum; men å andra sidan är det obilligt, att

om han en längre tid förhållit sig väl ute och blott en kort tid återstår,

lian skall få en väsentlig förlängning af den tid, han är underkastad tvånget.

19 §.

1 mom. Därest patient rymmer från anstalten eller annorledes själf

vållar afbrott i vården, t. ex. genom att vid erhållen permission underlåta

att åter inställa sig, skall den tid, han sålunda egenvillig! undandragit

sig anstaltsvård, ej medtagas, då det gäller att beräkna maximitiden

för vistelsen. Detsamma gäller, ifall baxa blifvit xxtskrifven med villkor

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

enligt 18 § 2 inom., och förverkat dessa samt på grund däraf anmanats

återvända till anstalten, men undandrager sig detta genom att hålla sig

undan.

Kommittén har däremot ansett, att afbrott, som patienten ej själf

vållat, såsom då han på grund af sjukdom måst föras till särskild sjukvårdsinrättning,

ej skall förorsaka förlängning af tiden. Äfven vistelsen vid

annan sjukvårdsinrättning får nämligen antagas bidraga att vänja alkoholisten

vid ett nyktert lefnadssätt.

2 mom. För återhämtande af en från anstalt rymd patient eller

den, som eljest olofligen håller sig undan, bör handräckning kunna lämnas

af vederbörande polismyndighet d. v. s. i Stockholm af öfverståthållarämbetet,

i öfriga städer åt magistrat eller poliskammare samt på landet

af kronofogde eller länsman.

Är fråga om återtagande af den, som varit utskrifven med villkor,

torde ärendet få antagas vara af mera tvifvelaktig beskaffenhet; och hand-*

räckning bör då få meddelas endast efter förordnande af Kung! Maj:ts

befallningshafvande.

20 §.

Se allmänna motiveringen sid. 154.

21 §.

Se allmänna motiveringen sid. 155.

22 §.

Se allmänna motiveringen sid. 161.

23 §.

Se allmänna motiveringen sid. 163.

24 §.

Se allmänna motiveringen sid. 131.

25 §.

För att förhindra att anstalternas sträf van att göra nyktert och ordentligt

folk af de intagna skall omintetgöras, därigenom att patienterna

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

erhålla tillfälle att få rusdrycker, har det ansetts nödigt att stadga straff

för handlingar-, genom hvilka sådana drycker tillhandahållas patienterna.

En eller annan sådan handling torde falla under straffbestämmelserna i gällande

författningar rörande försäljning af brännvin, vin och Öl, men detta

har ej ansetts tillräckligt, utan man bör, om möjligt, kunna träffa äfven

dem, som på andra sätt än i nämnda författningar sägs gå patienterna tillhanda

i förevarande afseende. Kommittén har utgått från, att därest konkurrens

skulle förekomma mellan förseelse enligt förevarande paragraf och

enligt de nämnda författningarna, straff bör utsättas för båda förseelserna och

äfven gifvit uttryck häråt i lagen. Tydligen fordras vetskap om att den,

åt hvilken rusdryckerna anskaffats, är intagen på alkoholist anstalt för att

någon förseelse enligt lagen skall kunna anses vara begången.

Bestämmelsen bär begränsats till brännvin, vin och öl, hvarmed af setts

att beteckna enahanda drycker, som afses i Kungl. förordningen den 9 juni

-1905 angående försäljning af brännvin samt Kungl. förordningen samma

dag angående försäljning af vin och Öl, i hvilka författningar finnes närmare

bestämdt, hvad som innefattas under dessa benämningar. Ömkligt

hade kanske varit, om man med straffhotet kunnat träffa jämväl tillhandahållandet

af andra narkotiska ämnen, men det är alltför obestämdt hvad

som inbegripes under dem, och det torde i hufvudsak vara alkoholen, som

spelar någon roll i detta hänseende.

För förseelse af ifrågavarande slag, begången af anstaltens personal,

har straffet satts högre. Att den af personalen, som gjort sig skyldig till

sådan förseelse, ej längre kan bibehållas vid anstalten, utan bör skiljas

från sin befattning, synes vara uppenbart.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Lag angående ersättning i visst fall af allmänna medel

till vittnen i mål enligt lagen om behandling af

alkoholister.

Enligt förslaget till lag om behandling af alkoholister kan det ifrågakomma,

att förhör hålles inför domstol med vittnen eller andra. För

sådana förhör böra tydligen gälla enahanda regler som för andra förhör

inför domstol. Då förevarande mål ej karaktäriserats såsom brottmål, torde

bestämmelserna i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning af allmänna

medel till vittnen i brottmål ej komma att tillämpas vid dylika förhör.

Det torde emellertid vara önskligt, att i de fall, då talan föres af kronofogde,

länsman eller stadsfiskal, samt inkallandet af vittnen och personer,

som skola upplysningsvis höras, ägt rum på framställning af nämnda tjänstemän

eller efter förordnande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller

domstol, ersättning för dessa personers inställelse kan utgå af allmänna

medel. Kommittén har därför afgifvit förslag till en särskild lag härom.

Förslaget till lag om behandling af alkoholister förutsätter, att svaranden

icke i något fall skall kunna åläggas att betala sökandens kostnader

i målet (11 §). I öfverensstämmelse härmed bör skyldighet ej heller åligga

svaranden att återgälda kostnad, som, på sätt nämndt är, utgått af allmänna

medel till vittnen och andra hörda. Äfven när ansökning, som gjorts af

kronofogde, länsman eller stadsfiskal afslås, torde skäl ej kunna förefinnas

att ålägga någon af dem att återgälda kostnaden, enär de till stöd för sin

ansökan alltid haft att åberopa läkarutlåtande och annan utredning. Statsverket

bör därför i hvarje fall själft vidkännas denna kostnad.

23

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Särskilda yttranden

af herrar Björklund och Magnusson.

a) af herr Björklund:

Beträffande kommitténs förslag till lag om behandling af alkoholister

har jag i vissa delar en från kommitténs flertal afvikande mening.

3 §•

Lika med kommittén anser jag, att rätten att göra ansökning om

alkoholists intagande å vårdanstalt ej bör lämnas öppen för hvem som

helst och att i lagen hör angifvas, hvilka personer eller myndigheter, som

en sådan rätt tillkommer. Men jag vill gå ett steg längre. För att så

vidt möjligt förebygga, att utomstående i oträngdt mål inblanda sig i andras

angelägenheter, bör den ifrågavarande rätten begränsas så snäft ske kan,

utan att det med lagen afsedda ändamålet äfventyras.

De personer, som väl få anses närmast intresserade af att genom

alkoholistens internering afhålla och afvänja honom från en för hans hälsa

och ekonomi fördärflig vana, äro hans förmyndare, make (maka), föräldrar,

syskon och till myndig ålder komna barn. Dem bör därför den ifrågavarande

ansökningsrätten i regel tillkomma. Däremot synes det mig hvarken

nödigt eller ens riktigt, att den utsträckes till omyndiga barns förmyndare.

Då det emellertid kan antagas inträffa, att dessa personer af en eller

annan anledning icke våga eller vilja föra talan om internering eller att

personer, som intaga den förenämnda ställningen till alkoholisten, icke

förefinnas, synes det icke kunna undvikas, att någon kommunal myndighet

tilldelas befogenhet att utföra sådan talan. De myndigheter, som,

hvad beträffar landsbygden, själffallet synas böra ifrågakomma, äro kommunalnämnd,

hvilken enligt Kungl. förordningen om kommunalstyrelse på

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

landet har att handhafva och tillämpa gällande bestämmelser rörande sedlighet,

sundhet, säkerhet och ordning inom kommunen, och, där särskild

hälsovårdsnämnd för viss del af kommunen finnes, äfven denna. — I stad

torde den befogenhet, som tillagts kommunalnämnd och hälsovårdsnämnd å

landet, böra tillkomma hälsovårdsnämnd.

Vidare torde, såsom kommittén ock föreslagit, fångvårdsstyrelse böra

äga befogenhet att göra ansökning om internering, i det fall att alkoholist

vid den tid, då ansökning göres, åtnjuter fattigvård för sig, hustru eller

minderårigt barn.

Kommittén har därjämte föreslagit, att barnavårdsnämnd skall erhålla

rätt att göra ansökning om internering. Detta förslag har jag icke kunnat

biträda.

Barnavårdsnämndens befogenhet enligt lagen angående uppfostran åt

vanartade och i sedligt afseende försummade barn inskränker sig till att,

om den finner barn vara i sedligt afseende försummadt, tilldela dem,

hvilka det åligger att hafva vård om barnet, en allvarlig förmaning att

bättre uppfylla sina uppfostringsplikter, och att, om förmaningen icke medför

åsyftad verkan, skilja barnet från hemmet att för vård och uppfostran

till annan öfverlämnas, — alltså till att tillse och draga försorg om, att i

sedligt afseende försummadt barn erhåller lämplig vård och uppfostran.

Det tillkommer däremot icke nämnden att straffande eller uppfostrande

inskrida mot barnets vårdare. Genom kommitténs förslag skulle barnavårdsnämndens

befogenhet utvidgas att äfven omfatta vidtagande af interneringsåtgärder

mot föräldrar och andra uppfostringspliktiga. En sådan

utvidgning af nämndens befogenhet synes mig icke förenlig med dess uppgift

och skulle därjämte föregripa kommitténs beslut ifråga om förslag till

ändringar i b ärna vårdslagarna, afseende, utom annat, barnavårdsnämndens

organisation, uppgift och befogenhet.

Jag har därför ansett mig böra påyrka, att barnavårdsnämnden icke

skulle i lagförslaget upptagas bland ansökningsberät-tigade, så mycket hellre

som jag är öfvertygad om, att lagen därförutan gör det möjligt att ingripa

i de fall, där ett ingripande verkligen är påkalladt. Tydligen står det en

hvar, således äfven barnavårdsnämnden, dess ledamöter och kretsombud,

öppet att bringa till de ansökningsberättigade myndigheternas kännedom

de fall, i hvilka ett ingripande kan synas angeläget, och man torde hafva

anledning antaga, att om behof af ingripande föreligger, dessa myndigheter

icke skola undandraga sig att göra ansökan hos den profvande

myndigheten. — På grund af stadgandets affattning är den möjligheten

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

ej utesluten, att en barnavårdsnämnd anser sig vara behörig att framställa

ansökning om internering, utan hänsyn till huruvida fog för dess ingripande

enligt lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn föreligger, ja t. o. m. mot personer, som ej hafva några

barn under sin vård.

I fråga om kronofogdes, länsmans och stadsfiskals befogenhet har jag

biträdt kommitténs förslag.

14 §.

Att, innan fråga väckes om alkoholists intagande å vårdanstalt, lämpliga

åtgärder vidtagas för att söka utan anlitande af denna yttersta utväg

återföra honom till ett nyktert lif ligger i öppen dag. Det bör enligt

min åsikt tillkomma hans närmaste anhöriga att föranstalta om sådana

åtgärders vidtagande. Men att i lag uppdraga åt offentlig myndighet att

föranstalta om eller vidtaga åtgärder i nämnda syfte anser jag icke vara

tillrådligt. I 14 § af kommitténs förslag föreskrifves, att myndighet, som

äger göra ansökning om intagande å anstalt af åt dryckenskap hemfallen

person, bör, innan sådan åtgärd vidtages, söka befordra hans återförande

till ett nyktert och ordentligt lif genom anordningar, hvilka han godvilligt

vidtager eller som eljest kunna genomföras utan utöfvande af tvång, och

lämnas anvisning om åtgärder, som för detta ändamål anses lämpliga.

De angifna åtgärderna äro samtliga af beskaffenhet att högst

väsentligt ingripa i den enskildes själfbestämmanderätt, och en del af dem

äro ägnade att utsätta honom för andras missaktning. I hvarje fall kunna

de komma att verka i hög grad deprimerande på honom själf. Måhända

invändes häremot, att man kan låta dessa betänkligheter fara, enär åtgärderna

afse alkoholistens eget bästa. Men det är att märka, att för

vidtagande af de nu ifrågavarande åtgärderna erfordras enligt kommitténs

förslag icke, såsom för internering å vårdanstalt, utlåtande af behörig

läkare och intyg af trovärdiga personer till bestyrkande af att den, mot

hvilken åtgärden riktas, verkligen är alkoholist, utan är detta öfverlämnadt

åt myndighetens fria bepröf vande. Fara torde föreligga, att myndigheten

kan komma att utöfva sin befogenhet i oträngdt mål. Man kan

icke helt frigöra sig från den farhågan, att t. ex. kommunalnämnd eller

fattigvårdsstyrelse understundom kan vara så sträng i sin fordran på

nykterhet, att den anser en person vara alkoholist, som icke rättvisligen

bör så betecknas, och på sådan grund utsätter honom för åtgärder, som

kunna blifva för honom ödesdigra. Yisserligen skall enligt förslaget åt
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

gärd af ifrågavarande slag icke få vidtagas, utan att den, soin blir föremål

därför, godvilligt underkastar sig åtgärden; men det skall alltför lätt

inträffa, att en person, som obehörigen betecknas som alkoholist och bos

hvilken eu myndighet på sådan grund hemställer, att han skall ändra

verksamhet eller vistelseort eller frivilligt söka vård å alkoholistanstalt,

känner sig af en sådan hemställan så nedtryckt och förödmjukad, att han

uppgifver allt själfförsvar och utan att så noga öfvertänka följderna underkastar

sig hvad som föreslås honom.

Äfven ur en annan synpunkt torde det i 14 § intagna stadgande

hafva sina betänkligheter, i det nämligen myndigheterna möjligen däraf

kunna föranledas till den uppfattningen, att dessa åtgärder i hvarje fall

först böra hafva ägt rum, innan en ansökning om tvångsinternering göres

eller bifalles; härigenom föreligger fara, att det dröjer alltför länge, innan

en tvångsinternering kommer till stånd, äfven i sådana fall, då bekofvet

däraf är uppenbart.

På grund häraf har jag påyrkat, att de bestämmelser, som innehållas

i 14 §, icke skulle i lagförslaget upptagas.

b) af herr Magnusson:

I likhet med herr Björklund anser jag, att barnavårdsnämnd icke

bör tilläggas någon rätt att ingripa enligt förevarande lag, och åberopar

jag till stöd härför de af herr Björklund i hans särskilda yttrande angifna

skäl. I öfrigt har jag biträdt kommitténs förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga A.

För m ulär*

för

Läkarutlåtande

enligt 4 § i lagen om behandling af alkoholister.

(Innan nedanstående frågor besvaras, skall läkaren taga del af det

intyg af trovärdiga personer, som omförmäles i nämnda §.)

1. Patientens namn?

» födelsedag?

» födelseort?

» boningsort (eller senaste uppehållsort)?

» samhällsställning?

2. Står patienten under annans målsmansskap? I så fall målsmannens

namn och boningsort?

3. Föregående personlig kännedom om patienten? Föregående rådfrågning

angående hans hälsa? På hvad sätt i öfrigt hafva här nedan

meddelade upplysningar inhämtats?

I. Anamnes.

(Härstamning, lefnadslopp, vanor m. m.)

4. Hereditet. Har alkoholism, sinnessjukdom, sinnesslöhet (idioti), svagsinthet

(imbecillitet), själfmord, epilepsi, hysteri, neurasteni eller annan

nervsjukdom, egenheter i lynne eller karaktär, besynnerliga vanor,

litsväfningar, brottslighet, prostitution eller lösdrifveri förekommit hos

*) Förutom öfverskriften samt det i slutet af formuläret befintliga intyget tryckes formuläret

endast på ena halfvan af sidan, så att å den andra finnes plats för svaren å de olika frågorna.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

a) fadern?

b) modern?

c) far- eller morföräldrarna?

d) föräldrarnas syskon?

e) patientens syskon?

Äro föräldrarna sinsemellan besläktade?

5. Uppfostran och utbildning: Född inom eller utom äktenskapet; föräldrarnas

sociala och ekonomiska ställning? Förhållandena i hemmet,

där han vuxit upp (särskildt om dryckenskap där förekommit)?

Har patienten varit intagen å barnhem, skyddshem eller allmän

uppfostringsanstalt? Skolgång? Yrkesutbildning eller högre bildning?
6.

Tidigare själslif (innan han började missbruka alkohol): Begåfning,

särskilda anlag, allmänt temperament, särskildt framträdande karaktärsdrag

(envishet, nyckfullhet, häftighet, likgiltighet mot närstående,

grymhet mot djur, själföfverskattning, viljesvaghet, lögnaktighet, tjufaktighet

eller annan vanart, o. s. v.), könslif (höggradig eller tidigt

framträdande onani, excesser, perversiteter) ?

7. Patientens lefnadslopp efter uppväxtåren: Yrke och sysselsättningar, senaste

anställning, förhållande i arbetet, ekonomisk ställning o. s. v.?

8. Patientens familjeförhållanden:

Är patienten gift? Förhållandet till make, dennes karaktär, egenskaper

och vanor, särskildt beträffande alkohol? Antalet barn? Dessas

hälsotillstånd, intellektuella och moraliska utveckling? Äro några

barn döda, vid hvilken ålder, dödsorsaken?

Om ogift: eget hushåll? Konkubinat?

9. Undergångna bestraffningar för brott eller förseelser, varning eller

undergånget tvångsarbete för lösdrifveri?

10. Föregående allmänna hälsotillstånd, genomgångna sjukdomar (engelska

sjukan, skrofler, tuberkulos, hjärnhinneinflammation, svårare akuta

infektionssjukdomar, veneriska sjukdomar, sinnessjukdom, epilepsi,

hysteri, neurasteni eller annan nervsjukdom)?

11. Har patienten varit utsatt för hufvudskada eller annan svårare kroppsskada

?

12. Yttre anledningar till alkoholmissbruket: Yrke, umgänge, olyckliga

familjeförhållanden, fattigdom, arbetslöshet, förlust af medborgerligt

förtroende o. s. v.?

13. Alkoholmissbrukets utveckling.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

a) Sedan hvilken tid har patienten mera regelbundet användt

alkoholhaltiga drycker; när begynte missbruket däraf?

b) På livad sätt använder han dem: dagligen eller med vissa

mellanrum? Är han dipsoman?

o) Hvilka slag af de vanliga alkoholhaltiga dryckerna brukar

han förtära, och i hvilken mängd? Berusar han sig?

d) Förtär han äfven alkoholhaltiga apoteksvaror och tekniska

preparat (Hoffmans droppar, denaturerad sprit, parfymer o. s. v.)?

e) Begagnar han andra narkotiska ämnen (eter, opium, morfin,

kokain o. s. v.)?

14. Har patienten visat sig

a) oförmögen att vårda sina angelägenheter?

b) utsätta hustru eller barn, som han är skyldig försörja, för nöd?

c) vara farlig (till allvarlig fara) fou eget lif eller annans personliga

säkerhet?*

Hafva här omnämnda, i fallet föreliggande omständigheter föranledts

af patientens alkoholmissbruk?

15. Har alkoholismen varit komplicerad med epileptiforma anfall, delirium

tremens eller annan sinnessjukdom?

Har patienten företett patologisk alkoholreaktion (vettlös våldsamhet,

omtöckning, amnesi o. s. v.)?

16. Har patienten på grund af förhållanden, som stått i samband med

alkoholmissbruket, blifvit förklarad otillräknelig för begånget brott?

17. Har patienten förut varit intagen å alkoholistanstalt (frivilligt eller efter

myndighets förordnande), tiden härför?

Hafva några andra medel försökts mot hans alkoholism? Ombyte

af yrke eller vistelseort, anställning hos för nykterheten nitälskande

person eller anslutning till nykterhetsförening o. s. v.

II. Status praesens.

(Nuvarande tillstånd.)

18. Kroppskonstitution, lyte, sätt att skicka sig, allmänna utseendet, nutrition,

matlust, sömn o. s. v.?

lfi. De vegetativa organens tillstånd? Symtom från sinnesorganen och

* Om allvarlig fara föreligger, så att i intyget här nedan trängande behof af anstaltsvård

kan vitsordas, skall detta i svaret vid denna fråga uttryckligen utsägas.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

nervsystemet (sensibilitetsrubbningar, neuritiska smärtor, darrning,

kramp, pareser, reflexer, pupillarreaktion o. s. v.)?

20. Karaktär och psykiska funktioner i allmänhet (nedstämdhet, blödighet,

eufori, förhöjd själfkänsla, retlighet, misstänksamhet, apati, minnesslöhet,

omdömeslöshet, bristande anständighetskänsla, annan moralisk

undermålighet, bristande arbetslust och nedsatt arbetsförmåga,

obehärskadt uppträdande, hänsynslöshet, brutalitet o. s. v.)?

21. Symtom af mera utpräglad psykotisk art (sjuklig exaltation eller depression,

omtöckning, sinnes- eller tankevillor, speciellt svartsjukeidéer,

minnesvillor, konfabulationer, utpräglad slöhet o. s. v.)?

Anm. Föreligger sinnessjukdom i egentlig mening, bör läkaren ej

tillstyrka intagning å alkoholistanstalt.

22. Företer patienten tecken på smittosam sjukdom?

23. Har patienten själf insikt om sitt tillstånd? Önskar han hufva befriad

från sina alkoholvanor? Utsikterna härför?

I otyg.

På grund af ofvan meddelade upplysningar och iakttagelser, gjorda

vid af mig den .....................................................................

verkställd undersökning anser jag, att ..........................................,

som är hemfallen åt dryckenskap, är i .......................................*

behof af vård å anstalt för behandling af alkoholister.

..................... den ..................... 19...

Legitimerad läkare.

Tjänstetitel.

Obs.! För frivillig intagning enligt 24 § i lagen användes samma

formulär med uteslutande af frågorna enligt punkt 14.

* Ifylles med ordet trängande, där sådant behof föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga B.

Formulär

för

Intyg af trovärdiga personer

enligt 4 § i lagen om behandling af alkoholister.

(Denna handling skall företes för den läkare, som afgifver utlåtande

enligt 4 § i lagen.)

1. Den person, som intyget afser:

namn ?

födelsedag?

födelseort ?

boningsort (eller senaste uppehållsort)?

sam hällsställning ?

civilstånd (ogift, gift, änkling, änka, frånskild)?

2. Huru lång tid tillbaka sträcker sig Eder bekantskap med personen i

fråga? Af hvad slag har bekantskapen varit?

3. Familjeförhållanden; lefnadssätt, särskildt alkoholvanor; förhållande i

arbetet samt andra förhållanden af betydelse?

(Här meddela intygsgifvarna hvad de på grund af personlig

kännedom hafva sig bekant.)

4. Har personen i följd af alkoholmissbruk visat sig

a) oförmögen att vårda sina angelägenheter?

b) utsätta hustru eller barn, som han är skyldig försörja, för nöd?

c) vara farlig (till allvarlig fara) för eget lif eller annans personliga

säkerhet?* **

* Formuläret tryckes blott på ena halfvau af en sida, sa att a den andra halfvan finnes

plats för svaren.

** Om allvarlig fara anses föreligga, skall detta i svaret uttryckligen utsägas.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Om någon eller några af de under denna punkt framställda frågorna

besvaras jakande, böra de omständigheter, hvarå omdömet är grundadt,

uppgifvas. Därvid bör, särskildt för den händelse någon af frågorna under

a) och b) bejakas, närmare redogörelse lämnas om personens ekonomiska

ställning (huru han sköter sin affär eller tjänstebefattning, om någon

väsentlig del af inkomsten eller arbetsförtjänsten användes till alkohol,

huruvida fattigvården behöft anlitas för honom själf eller familjen, eller

de varit föremål för enskild välgörenhet, o. s. v.)

Ort och datum.

Namn. Namn.

Titel, yrke eller lefnadsställning, Titel, yrke eller lefnadsställning,

medborgerliga uppdrag, o. s. r. medborgerliga uppdrag, o. s. t.

Adress. Adress.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga C.

F'' o r*m ulär

till

Iiiträdesansökniii g

enligt 24 § i lag om behandling af alkoholister.

Till styrelsen för kuranstalten ...........................

Undertecknad anhåller att blifva intagen såsom patient å kuranstalten

och förklarar jag mig härmed villig att kvarstanna å anstalten under minst

...... månader samt att under vistelsen vid anstalten ställa mig för densamma

gällande reglemente och ordningsregler, af hvilka jag tagit del, till

noggrann efterrättelse. Frejdbetyg, läkarutlåtande samt ansvarsförbindelse

för vårdafgiften bifogas.

den

19...

Yrke eller titel:

Adress: ..........

Egenhändiga namnteckningen intyga:

Yrke eller titel:

Adress: ...........

Yrke eller titel:

Adress: ..........

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

I ....................................-s ofvanstående ansökning instämmer

undertecknad, målsman, till alla delar.

..................... den ..................... 19 ...

Yrke eller titel:

Adress: ..........

Egenhändiga namnteckningen intyga:

Yrke eller titel: ........................ Yrke eller titel: ........................

Adress: .................................... Adress: ....................................

Anm. Anstaltens reglemente bör i lämpliga delar aftryckas å formuläret

till ansökningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga D.

För m ulan

till

Ansvarsförbindelse

för vårdafgift å allmän anstalt för behandling af alkoholister.

I händelse

kuranstalten

varder till vård emottagen å

ansvarar (ansvara) undertecknad (undertecknade en för båda och båda för

en) såsom för egen skuld för betalningen af den afgift, som, enligt de för

anstalten gällande bestämmelser, bör utgå för hans vård (kostnaden för

hans vård efter ett belopp af ............ kronor i månaden, som erlägges

förskottsvis för 6 månader); och gäller denna förbindelse äfven för den

händelse ............................................. skulle enligt 17 § i lagen

den ....................................... om vård af alkoholister öfverflyttas

till annan anstalt, (dock ej för högre afgift än denna förbindelse innehåller).

..................... den ..................... 19...

Egenhändiga namnteckningen intyga:

Yrke eller titel:

Adress: ..........

Yrke eller titel:

Adress: .......... *

* Om förbindelsen undertecknas af enskild person, bör hans yrke eller titel samt adress utsättas,

äfvensom namnteckningen bevittnas, hvarjämte hans vederhäftighet skall vara vederbörligen

styrkt. Undertecknas förbindelsen å myndighets vägnar, skall densamma underskrifvas af ordföranden

med angifvande af att det sker enligt myndighetens beslut.

25

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga E.

Förslag

till

Norin al regi em enten

för allmänna anstalter för vård af alkoholister.

A. Eeglemente för anstalt, upprättad af förening eller stiftelse sid. 196

B. Eeglemente för kommunal anstalt » 204

€. Eeglemente för statsanstalt » 208

opaginerad Kontrollera mot PDF

A. Förslag

till Reglemente för allmän anstalt för vard. af alkoholister, upprättad

af förening eller stiftelse.*)

Reglemente för Kuranstalten

I kap.

Anstaltens ändamål och hufvudgrunderna för dess verksamhet.

§ 1.

Anstalten, som äges af föreningen (stiftelsen) ...........................

........................................... har till ändamål att bereda vård åt

manliga (kvinnliga) alkoholister från .............................................

§ 2.

Behandlingen vid anstalten har till syfte att söka befria patienten

från hans alkoholvanor samt sätta honom i stånd att för framtiden föra ett

nyktert och ordentligt lif.

För vinnande af detta syfte tillämpas vid anstalten följande hufvudgrundsatser:
a)

Alkoholhaltiga drycker få ej finnas inom anstalten; man söker ock

tillse, att patienten under anstaltsvistelsen icke blifver i tillfälle att förtära

sådana.

*) Där särskilda stadgar ej finnas rörande förvaltningen af föreningens eller stiftelsens angelägenheter

i allmänhet, kräfves tydligen, att de bär föreslagna stadgande^ kompletteras med särskilda

bestämmelser för fattande af beslut i föreningens angelägenheter i allmänhet, revision m. in.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

b) Genom personlig påverkan och upplysning samt tillhandahållande

af lämplig litteratur söker man stärka patientens karaktär samt bibringa

honom insikt om angelägenheten af att framdeles afhålla sig från allt bruk

af alkoholhaltiga drycker.

c) Genom lämplig läkarbehandling och ett hygieniskt lefnadssätt påverkas

patientens hälsotillstånd.

d) Genom arbete, afpassadt efter patientens tillstånd, söker man stärka

hans kroppskrafter och vänja honom vid regelbunden verksamhet.

II kap.

Styrelsen.

§ 3.

Anstaltens angelägenheter liandhafvas af en styrelse *), bestående af

ordförande och (fyra) ledamöter.

Ordföranden utses af Ivungl Maj:t för en tid af fyra år.

De öfriga ledamöterna väljas för eu tid af två år af föreningen (stiftelsen;

den förtroendenämnd, som förvaltar stiftelsens angelägenheter);

efter första året afgå (två) ledamöter efter lottning.

Styrelsen utser årligen inom sig vice ordförande.

§ 4.

Styrelsen, som har sitt säte i .............................., sammanträder

på ordförandens kallelse å dag, som bestämmes af ordföranden, till ordinarie

sammanträde hvarannan månad och till extra sammanträde, så ofta

ordföranden pröfvar nödigt eller två af styrelsens ledamöter begära det.

Ordinarie sammanträde skall hållas vid anstalten.

§ 5.

För besluts fattande skola utom orföranden, eller, om han är frånvarande,

vice ordföranden, minst två ledamöter vara närvarande. Vid omröstning,

som utfaller med lika röstetal för olika meningar, galle den mening,

som ordföranden vid sammanträdet biträder.

*) Om föreningen och stiftelsen äfven har andra mål för sin verksamhet än alkoholistvård,

hör särskild styrelse finnas för alkoholistanstalten.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

§ 6-

Yid styrelsens sammanträden föres protokoll af anstaltens föreståndare

eller af annan, som styrelsen för visst tillfälle utser därtill.

Ledamot, som är skiljaktig från fattadt beslut, äger att få sin skiljaktiga

mening antecknad i protokollet.

§ 7.

Styrelsen åligger:

a) att handhafva ledningen af anstaltens förvaltning i enlighet med

lagen den ................................. om behandling af alkoholister, detta

reglemente och i öfrigt gällande bestämmelser;

b) att antaga och entlediga föreståndare och öfrig personal vid anstalten

;

c) att utfärda instruktioner för läkaren, föreståndaren och öfrig personal

;

d) att efter förslag af läkaren och föreståndaren fastställa ordningsregler,

dagordning och spisordning;

e) att fastställa formulär för nödiga journaler, ansökning och ansvarsförbindelse

;

f) att bestämma aflöningsförmåner för personalen;

gj att ansvara för, att anstaltens ekonomiska angelägenheter handhafvas

i behörig ordning, samt meddela erforderliga föreskrifter om räkenskapsföring,

kassavård och kontroll å denna;

h) att årligen före ..................... månads utgång öfverlämna an
staltens

räkenskaper för föregående år till de af föreningen (stiftelsen;

stiftelsens förtroendenämnd) utsedda revisorerna; samt

i) att inom samma tid till Medicinalstyrelsen insända redogörelse för

anstaltens verksamhet under föregående kalenderår, åtföljd af läkarens årsberättelse.

III kap.

Läkaren.

§ 8.

Medicinalstyrelsen förordnar efter förslag af anstaltens styrelse läkare

vid anstalten.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Läkaren har att besöka anstalten minst en gång i veckan samt dessutom

när så påfordras; och åligger det honom:

a) att vaka öfver de sanitära förhållandena i allmänhet vid anstalten;

b) att ägna noggrann uppmärksamhet åt patienternas hälsotillstånd

samt gifva erforderliga föreskrifter angående deras behandling;

c) att föra nödiga anteckningar rörande patienterna och deras tillstånd;

samt

d) att inom ..................... månads utgång hvarje år till styrelsen

aliämna berättelse angående sin verksamhet inom anstalten under sistförflutna

året.

IV kap.

Anstaltens personal.

§ 10.

Föreståndaren handhafva1 anstaltens förvaltning efter de i § 2 angifna

grundsatser samt de närmare föreskrifter, som af anstaltens styrelse meddelas.

Föreståndaren skall vara boende vid anstalten; och åligger det honom

i öfrigt:

a) att vara anstaltens kassaförvaltare och räkenskapsförare*) samt vårda

anstaltens fasta och lösa egendom;

b) att öfvervaka, att anstaltens personal noggrant fullgör sina åligganden;

c) att föra förteckning öfver patienterna och eljest föreskrifna journaler;

d) att hos styrelsen i god tid anmäla, när den för patients kvarhållande

bestämda maximitiden tilländagår, samt ombesörja, att patient utskrifves

i enlighet med styrelsens beslut;

e) att, när patient utskrifves, öfverflyttas till annan anstalt eller aflider,

därom underrätta såväl den, hvilken svarar för vårdafgiften, som hans närmaste

anhöriga; samt

f) att, om patient afviker från anstalten, föranstalta om hans återhämtande,

där styrelsen ej beslutar andra åtgärders vidtagande.

*) Där särskild person finnes anställd för detta ändamål, bör föreskriften i reglementet affattas

i enlighet därmed.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

§ 11.

Så väl föreståndaren som öfriga vid anstalten anställda ocli där boende

personer skola vara absolutister.

V kap.

Intagning och utskrifning.

§ 12.

Å anstalten mottagas dels alkoholister, hvilka själfva anmäla sig till

inträde å anstalten, dels alkoholister, som på grund af myndighets förordnande

skola intagas å allmän anstalt för vård af alkoholister.

§ 13-

Då anstaltens ändamål är att vara eu kuranstalt, emottagas ej patienter,

beträffande hvilka utsikter för återförande till ett nyktert och

ordentligt lif saknas.

A anstalten mottagas ej heller patienter, som visa tecken på smittosam

sjukdom eller lida af epilepsi eller sinnessjukdom. Skulle sådan sjukdom

gifva sig tillkänna, efter det patient intagits å anstalten, skola åtgärder

vidtagas för hans öfverflyttande till lämplig vårdanstalt.

§ 14.

1 mom. Vid ansökning om intagning å anstalten enligt I kap. i lagen

om behandling af alkoholister skola fogas:

a) beslut angående förordnande om intagning, som där sägs, jämte

tillhörande handlingar;

b) ansvarsförbindelse för vårdafgiften, utfärdad enligt af styrelsen

fastställdt formulär.

2 mom. Söker någon inträde å anstalten enligt 24 § i nämnda lag,

skola till anstalten ingifvas de i samma paragraf omförmälda handlingar

äfvensom ansvarsförbindelse för vårdafgiften.

§ 15-

1 mom. Om intagning å anstalten bestämmer anstaltens styrelse,

dock att, där behofvet af vård finnes vara synnerligen trängande, så att

styrelsens beslut ej kan afvaktas, föreståndaren må uppå läkarens till
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

styrkan kunna bevilja patients intagande; skolande i sistnämnda fall anmälan

härom göras vid styrelsens nästa sammanträde och antecknas i dess protokoll.

2 mom. Då ansökan om patients intagande å anstalt bifallits, skall

föreståndaren underrätta sökanden därom och tillika förelägga honom att

inom viss tid inställa patienten å anstalten, vid äfventyr, om det försummas,

att don lediga platsen upplåtes åt annan.

3 mom. Alla inkommande ansökningar skola införas i diarium; ocli

•skall däri antecknas, om ansökning bifallits eller icke.

§ 16.

1 mom. Anstaltens styrelse, hvilken det åligger att besluta om patients

utskrifning, har att tillse, att patient ej kvarhålles längre tid, än som kan

anses nödigt för uppnåendet af det med hans vistelse i anstalten afsedda

syfte. Finnas villkor böra fästas vid utskrifningen, har styrelsen att bestämma

angående dessa, äfvensom om patientens återtagande, i händelse

lians uppförande föranleder därtill.

Innan styrelsen fattar beslut i dessa frågor, böra läkaren ocli föreståndaren

hafva lämnats tillfälle att yttra sig.

2 mom. Till patient göra framställning hos styrelsen om utskrifning,

äger han att göra det antingen muntligen vid sammanträde eller ock skriftligen.

§ 17.

När utskrifning från anstalt äger rum, hafva anstaltens styrelse ocli

föreståndare, därest ej annorledes är sörj dt för den utskrifnes skyddande

mot återfall i dryckenskap, att föranstalta därom, att lämplig person eller

nykterhets- eller skyddsförening lämnar den utskrifne stöd och bistånd.

År den utskrifne medellös och i saknad af arbete, skola åtgärder vidtagas

för anskaffande af lämpligt arbete.

VI kap.

Yårdafgifter.

§ 18.

/ mom. Afgift för vård å anstalten erlägges förskottsvis för sex månader.

2 mom. Aflider patient under vistelsen vid anstalten, eller utskrifves

lian därifrån enligt 18 § i lagen om behandling af alkoholister, återbetalar

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

anstalten till den, som erlagt vårdafgiften, den del däraf, som belöper på

tiden efter dödsfallet eller utskrifningen.

3 mom. Därest patient rymmer eller eljest håller sig borta från

anstalten utan att dit återkomma eller af anledning, som i 17 § af

nämnda lag sägs, varder från anstalten skild, äger anstalten behålla i

förskott erlagd afgift; dock att, om patienten före utgången af den tid,

för hvilken afgiften erlagts, intages å annan anstalt, afgiften för den tid,

han sålunda vistas å annan anstalt, skall återlämnas.

VII kap.

Patienternas behandling.

§ 19.

Patient är skyldig att ställa sig till noggrann efterrättelse detta reglemente,

de för anstalten fastställda ordningsregler samt de af föreståndaren

och läkaren gifna föreskrifter.

§ 20.

Utan föreståndarens medgifvande får patient ej aflägsna sig från anstaltens

område.

Begär patient att få lämna anstalten för längre tid än en dag, skall

hans anhållan underställas styrelsens pröfning; och må styrelsen kunna

lämna bifall till dylik anhållan, för så vidt särskilda skäl föreligga därtill,

och sådant med hänsyn till patientens tillstånd anses kunna äga rum.

§ 21.

Patient äger mottaga besök efter tillåtelse af anstaltens föreståndare

äfvensom mottaga och aflåta bref och andra försändelser; dock må, då

anledning yppas till antagande, att ankommen försändelse innehåller penningar

eller sådana varor, hvilka ej få förekomma å anstalten, densamma

öppnas af föreståndaren i patientens närvaro.

Penningar skall patienten vid ankomsten till anstalten aflämna till

föreståndaren för förvaring. På enahanda sätt förfares med dylik egendom,

som därefter ankommer till patienten.

§ 22.

Patient är underkastad den arbetsskyldighet, som af föreståndarei)

föreskrifves; vid arbetets bestämmande skall hänsyn tagas till patientens

krafter och hälsotillstånd.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Mitpenningar eller ersättning i annan form för utfördt arbete tilldelas

efter styrelsens närmare bestämmande patient, som gjort sig förtjänt däraf.

Dessa medel om händer Imf vas af föreståndaren och ntbetalas vid utskrifningen,

där de icke dessförinnan användts för patienten själf eller på

patientens begäran sändts till hans anhöriga eller vid utskrifning i fall,

som i 18 § 2 mom. i lagen om behandling af alkoholister sägs, styrelsen

finner skäligt att särskildt förordna om sättet för medlens användande.

Därest patient rymmer eller eljest håller sig borta från anstalten

eller af anledning, som i 17 § nämnda lag omförmäles, varder från anstalten

skild, har han förverkat då innestående arbetsförtjänst.

§ 23.

Vid anstalten skall finnas tillgång till lämplig litteratur.

§ 24.

Har patient utan tillstånd lämnat anstaltens område eller förskaffat

sig alkoholhaltiga drycker, eller vägrat att åtlyda honom gifna tillsägelser,

eller eljest gjort sig skyldig till uppförande, som strider mot sedlighet och

god ordning, äger föreståndaren att gifva honom lämpliga föreställningar

äfvensom göra inskränkning i de förmåner, hvaraf patient kan vara i åtnjutande

eller som eljest äro patienterna medgifna, eller, om förseelsen draf

svårare art eller patienten gjort sig skyldig till upprepade förseelser,

göra anmälan om förhållandet hos styrelsen.

Styrelsen äger att i fall, som här sägs, tilldela patienten varning eller,

om han finnes vara till allvarlig skada för anstaltens verksamhet, så att

han ej lämpligen vidare kan vårdas där, göra framställning om hans utskrifning

eller öfverflyttning till annan anstalt enligt 17 § i lagen om

behandling af alkoholister.

§ 25.

Medlem af styrelse och vid anstalt anställd person må ej meddela

upplysningar till obehöriga om patienterna ocli deras förhållanden.

VIII kap.

Inspektion.

§ 26.

Anstalten skall vara underkastad den inspektion, som af Kungl. Maj:t

bestämmes.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

B. Förslag

till Reglemente för .....................stads (kommuns) anstalt för vård af

alkoholister.

I kap.

Anstaltens ändamål oeli liufvudgrunderna för dess verksamhet.

§ I
Anstaltens

ändamål är att bereda vård enligt lagen om behandling

af alkoholister den ........................... åt manliga (kvinnliga) patienter

från.....................stad (kommun).

§ 2.

Lika med förslag A., § 2.

II kap.

Styrelsen.

§ 3.

Anstaltens angelägenheter handhafvas af en styrelse bestående af ordförande

och (fyra) ledamöter.

Ordföranden utses af Kungl. Maj:t för eu tid af fyra år.

De öfriga ledamöterna väljas af stadsfullmäktige (kommunalstämma).

Rörande ledamöternas valbarhet, rätt att afsåga sig uppdraget och tjänstetid,

gäller hvad som är stadgadt om stads-(kommunal-)fullmäktige.

Styrelsen utser årligen inom sig vice ordförande.

§ 4.

Styrelsen, som sammanträder på ordförandens kallelse å dag, som

bestämmes af ordföranden, till ordinarie sammanträde hvarannan månad

opaginerad Kontrollera mot PDF

och till extra sammanträde, så ofta ordföranden pröfvar nödigt eller två

af styrelsens ledamöter begära det. Ordinarie sammanträde skall hållas

vid anstalten.

§ 5.

Lika med förslag A., § 5.

§ 6.

Lika med förslag A., § 6.

§ 7.

Styrelsen åligger:

aj Lika med förslag A., § 7 a);

b) » » » b);

c) » » » c);

d) » » » d);

e) » » » e);

f) att bestämma aflöningsförmåner för personalen, i den mån de ej

äro bestämda i för anstalten fastställd stat;

g) lika med förslag A., § 7 g);

b) att årligen före .................. månads utgång till de af stadsfull
mäktige

(kommunalstämma) utsedda revisorer öfverlämna anstaltens räkenskaper

för föregående år; samt

i) lika med förslag A., § 7 i).

III kap.

Läkaren.

§§ 8 och 9.

Lika med förslag A., §§ 8 och 9.

IV kap.

Anstaltens personal.

§§ 10 och 11.

Lika med förslag A., §§ 10 och 11.

opaginerad Kontrollera mot PDF

201 i

V kap.

Intagning; och utskrifning.

§ 12-

Lika med förslag A., § 12.

§ 13.

Ä anstalten mottagas ej patienter, som visa tecken på smittosam sjukdom

eller lida af epilepsi eller sinnessjukdom. Skulle sådan sjukdom gifva

sig tillkänna, efter det patient intagits å anstalten, skola åtgärder vidtagas

för hans öfverflyttande till lämplig vårdanstalt.

§ 14.

1 mom. Vid ansökning om intagning å anstalten enligt 1 kap. i

lagen om behandling af alkoholister skola fogas;

a) beslut angående förordnande om intagning, som där sägs, jämte

tillhörande handlingar; samt

b) då ansökningen afser person, för hvars vård staden (kommunen)

ej är skyldig att ansvara, ansvarsförbindelse för vårdafgiften, utfärdad

enligt af styrelsen fastställdt formulär.

2 mom. Söker någon inträde å anstalten enligt 24 § i nämnda lag,

skola till anstalten ingifvas de i samma § omförmälda handlingar samt

därjämte ansvarsförbindelse för vårdafgiften, så vida icke anstaltens styrelse

beslutar, att sökanden på grund af medellöshet mottages utan afgift.

§

15

Lika

med

förslag

A.,

§

15.

§

16

Lika

med

förslag

A.,

§

16.

§

17

Lika

med

förslag

A.,

§

IT.

VI kap.

Vårdafgifter.

§ 18.

För betalande patienter erlägges vårdafgiften förskottsvis för

1 mom.

sex månader.

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

2 mom. Lika med förslag A., § 18, 2 inom.

3 mom. Lika med förslag A., § 18, 3 mom.

VII kap.

Patienternas behandling.

§§ 19—23.

Lika med förslag A., §§ 19—23.

[§]

[Patienterna fördelas efter sitt tillstånd ock uppförande på olika afdelningar.

Patienter, som visat sig utöfva skadlig inverkan på medpatienter,

hållas afskilda för sig. j

§ 24.

1 mom. Har patient utan tillstånd lämnat anstaltens område eller

•förskaffat sig alkoholhaltiga drycker eller vägrat att åtlyda honom gifna

tillsägelser, eller eljest gjort sig skyldig till uppförande, som strider mot

sedlighet och god ordning, äger föreståndaren att gifva honom lämpliga

föreställningar äfvensom göra inskränkning i de friheter, hvaraf patient kan

vara i åtnjutande eller som eljest äro patienterna medgifna.

2 mom. År förseelsen af svårare art eller har patienten gjort sig

skyldig till upprepade förseelser, äger föreståndaren efter läkarens hörande

att för viss tid, ej öfver fjorton dagar, hålla honom afstängd från öfriga

patienter. Sådan åtgärd skall antecknas i vederbörlig journal och anmälas

för styrelsen vid dess nästa sammanträde.

3 mom. Finnes patientens uppförande vara till allvarlig skada för

anstaltens verksamhet, så att han ej lämpligen vidare kan vårdas där, äger

styrelsen att göra framställning om patientens utskrifning eller öfverflyttning

till statsanstalt enligt IT § i lagen om behandling af alkoholister.

§ 25.

Lika med förslag A., § 25.

VIII kap.

luspektion.

§ 26.

Lika med förslag A., § 26.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

C. Förslag

till Reglemente för statens anstalt för vård af alkoholister.

I kap.

Anstaltens ändamål och hufvudgrunderna för dess verksamhet.

§ I
Anstaltens

ändamål är att bereda vård åt manliga (kvinnliga) alkoholister,

Indika enligt lagen den ..................... om behandling af alko
holister

skola på grund af myndighets förordnande intagas å allmän anstalt

för vård af alkoholister.

§ 2.

Lika med förslag A., § 2.

II kap.

Styrelsen.

§ 3.

Styrelsen för anstalten utgöres af ordförande och fyra ledamöter, hvilka

Kungl. Maj:t utser för eu tid af fyra år.

Af ledamöterna afgå i den ordning, som första gången bestämmes af

Kungl. Maj:t, två hvartannat år; och åligger det styrelsen att göra anmälan

om ledigheten hos Kungl. Maj:t.

Styrelsen utser årligen inom sig vice ordförande.

§ 4.

Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse å dag, som bestämmes

af ordföranden, till ordinarie sammanträde hvarannan månad och till

extra sammanträde, så ofta ordföranden pröfvar nödigt eller två af styrelsens

ledamöter begära det. Ordinarie sammanträde skall hållas vid anstalten.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

§§ 5 och 6.

Lika med förslag A., §§ 5 och 6.

§ 7.

Styrelsens ordförande och ledamöter åtnjuta icke lön eller arfvode,

men äga att för resor till styrelsens sammanträden eller eljest i styrelsens

ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen

af gällande resereglemente.

§ 8.

Styrelsen åligger:

a) Lika med förslag A., § 7 a);

b) att afgifva förslag om tillsättande af föreståndare samt att utse

öfrig personal;

c) att meddela tjänstledighet och förordna vikarie för föreståndaren

och läkaren under högst en månad; dock att tillfällig tjänstledighet för

högst en vecka må meddelas af styrelsens ordförande, som därvid i händelse

af behof äger förordna vikarie;

d) lika med förslag A., § 7 c);

e) » » » d);

f) » » » e);

g) att bestämma aflöningsförmånerna för personalen, i den mån de ej

äro bestämda i för anstalten fastställd stat;

h) lika med förslag A., § 7 g);

i) att genom en af styrelsens ledamöter en gång i månaden verkställa

kassainventering samt minst en gång om året inventering af anstaltens

värdehandlingar, inventarier och förråd;

k) att årligen före april månads utgång till kammarrätten insända

anstaltens räkenskaper för föregående år; samt

l) lika med förslag A., § 7 i).

.§ 9.

Beträdes tjänsteman, som blifvit tillsatt af styrelsen, med fel eller

försummelse i sin befattning, äger styrelsen varna honom eller afstånga

honom på högst tre månader från tjänst och lön. Låter han sig ej rätta

däraf eller är felet af svårare beskaffenhet, må styrelsen kunna skilja den

felaktige från befattningen.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

§ io.

Öfver styrelsens beslut äger den, som är därmed missnöjd, att anföra

underdåniga besvär, hvilka skola ingifvas i civildepartementets expedition

före klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen del af beslutet.

Utan hinder af besvär må beslutet gå i verkställighet.

III kap.

Läkare.

§§ 11 och 12.

Lika med förslag A., §§ 8 och 9.

IV kap.

Anstaltens personal.

§ 13-

Kung! Maj:t förordnar efter förslag af styrelsen föreståndare vid

anstalten.

§ 14.

Föreståndare hand häfver anstaltens förvaltning efter de i § 2 angifna

grundsatser samt de närmare föreskrifter, som af anstaltens styrelse meddelas.

Föreståndaren skall vara boende vid anstalten; och åligger det honom

i öfrigt:

a) lika med förslag A., § 10 b);

b) » » » c);

c) » » » d);

d) att om patient afviker från anstalten föranstalta om hans återhämtande;
e)

att göra framställning hos styrelsen om anskaffande af de för anstalten

erforderliga förnödenheter; samt

f) att vårda anstaltens fasta egendom och till styrelsen afgifva förslag

om erforderliga större reparationer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

§ 15.

Anstaltens kassaförvaltning och räkenskapsföring ombesörjes af en

bokhållare. Honom åligger:

a) att lyfta statsanslaget samt uppbära och utan dröjsmål indrifva

vardafgiftei och andra anstaltens inkomster, äfvensom att i de fall, då ansvarsförbindelse

för vårdafgiften ej aflämnats vid framställning om intagande,

men sådan bör enligt detta reglemente finnas, infordra sådan;

b) att, när patient utskrifves, öfverflyttas till annan anstalt, eller aflider,

därom underrätta såväl den, hvilken svarar för vårdafgiften, som patientens

närmaste anhöriga;

c) att på föreståndarens utbetalningsorder verkställa löpande eller

af styrelsen särskildt beslutade utgifter mot behöriga kvittenser;

d) att i bank eller annan penningeinrättning, som bestämmes af styrelsen,

insätta medel, hvilka ej erfordras för löpande utgifter;

e) att föra inventarieförteckning och räkenskaper för anstalten samt

att till styrelsen vid hvarje ordinarie sammanträde afgifva kassarapport för

sistförflutna månad;

f) att årligen före den 15 mars till styrelsen aflämna föregående års

räkenskaper med tillhörande verifikationer; samt

g) att vårda och redovisa för anstaltens inventarier och förråd.

§ 16.

Föreståndaren äger bevilja tjänstledighet under högst eu vecka åt den

åt styrelsen anställda personalen samt förordna behörig person att bestrida

befattningarna under tiden, dock med villkor att utgift för anstalten ej

föranledes däraf.

§ 17.

Vid tillfälligt förfall för föreståndaren inträder bokhållaren i hans

ställe.

§ 18.

Såväl föreståndaren och bokhållaren som öfriga vid anstalten anställda

och där boende personer skola vara absolutister.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

V kap.

Intagning och utskrifning.

§ 19-

Å anstalten mottagas alkoholister:

a) som på grund af förordnande jämlikt lagen om behandling af alkoholister

skola intagas å allmän anstalt för vård af alkoholister, samt visat

sig vara farliga för eget lif eller annans personliga säkerhet eller upprepade

gånger dömts till ansvar för fylleri, och om hvilkas intagande å anstalten

framställning gjorts af myndighet, som är berättigad att göra ansökning

enligt 3 § 2 mom. i nämnda lag;

b) om hvilkas intagande förordnats enligt samma lag och som på grund

af sitt föregående förhållande eller visad oförbätterlighet icke kunna lämpligen

vårdas å annan allmän anstalt för vård af alkoholister;

c) hvilka jämlikt 17 § af nämnda lag förklarats böra öfverflyttas till

statsanstalt; samt

d) som eljest enligt Kungl. Maj:ts förordnande få intagas å anstalten.

§ 20.

Å anstalten mottagas ej patienter, som visa tecken på smittosam sjukdom

eller lida af epilepsi eller sinnessjukdom. Skulle sådan sjukdom gifva

sig till känna, efter det patient intagits å anstalten, skola åtgärder vidtagas

för hans öfverflyttande till lämplig vårdanstalt.

§ 21.

Yid ansökning'' om intagning å anstalten af patient enligt § 19 a), b)

och d) i detta reglemente, skola fogas:

a) beslut angående förordnande om intagning enligt 1 kap. i lagen

om behandling af alkoholister jämte tillhörande handlingar; samt

b) där enskild person eller kommunal myndighet är sökande, ansvarsförbindelse

för vårdafgiften, affattad enligt formulär, som fastställts af anstaltens

styrelse.

§ 22.

Yär anmälan sker om sådan öfverflyttning till anstalten, som i §

19 c) af detta reglemente omförmäles, skola till anstalten öfverlämnas:

opaginerad Kontrollera mot PDF

a) uppsiktsmyndighetens förordnande om öfverflyttningen;

b) de handlingar, på grund hvaraf patienten intagits å den anstalt,

där han förut vårdats; samt

c) afskrift af de vid sistnämnda anstalt förda anteckningar rörande

patientens tillstånd och behandling.

§ 23.

Mom. 1. Lika med förslag A., § 15 mom. 1,

Mom. 2. Har framställning om patients intagande å anstalten beviljats,

skall föreståndaren förelägga vederbörande att inom viss tid inställa

patienten vid anstalten vid äfventyr, om det försummas, att den lediga

platsen upplåtes åt annan.

Mom. 3. Alla inkommande framställningar om intagning å anstalten

skola införas i diarium, däri anteckning göres, om framställningen bifallits

eller icke.

§ 24.

Lika med förslag A., § 16.

§ 25.

Lika med förslag A., § 17.

VI kap.

Yårdafgifter.

§ 26.

1 mom. Lika med förslag A., § 18; 1 mom;

.2 mom. » » » » » » ; 2 mom.

3 mom. Därest patient rymmer från anstalten utan att dit återkomma

eller eljest håller sig borta, äger anstalten behålla i förskott erlagd afgift;

dock att, om patienten före utgången af den tid, för hvilken afgiften

erlagts, intages å annan anstalt, afgiften för den tid, han sålunda vistas å

annan anstalt, skall återlämnas.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

VII kap.

Patienternas behandling.

§§ 27-29.

Lika med förslag A., §§ 19—21.

§ 30.

Patient är underkastad den arbetsskyldighet, som af föreståndaren

föreskrifves; vid arbetets bestämmande skall hänsyn tagas till patientens

krafter och hälsotillstånd.

Flitpenningar eller ersättning i annan form för utfördt arbete tilldelas

efter styrelsens närmare bestämmande patient, som gjort sig förtjänt däraf.

Dessa medel omhänderhafvas af föreståndaren och utbetalas vid utskrifningen,

där de icke dessförinnan användts för patienten själf eller på

patientens begäran sändts till hans anhöriga eller vid utskrifning i fall,

som i 18 § 2 mom. i lagen om behandling af alkoholister sägs, styrelsen

finner skäligt att särskild!; förordna om sättet för medlens användande.

Därest patient rymmer eller eljest håller sig borta från anstalten, barkan

förverkat då innestående arbetsförtjänst.

§ 31.

Lika med förslag A § 23.

§ 32.

Patienterna fördelas efter sitt tillstånd och uppförande på olika afdelningar.

Patienter, som visat sig utöfva en skadlig inverkan på medpatienter,

hållas afskilda för sig.

§ 33.

1 mom. Har patient utan tillstånd lämnat anstaltens område eller

förskaffat sig alkoholhaltiga drycker, eller vägrat att åtlyda honom gifna

tillsägelser, eller eljest gjort sig skyldig till uppförande, som strider mot

sedlighet och god ordning, äger föreståndaren att gifva honom lämpliga

föreställningar äfvensom göra inskränkning i de friheter, hvaraf patient

kan vara i åtnjutande eller som eljest äro patienterna medgifna.

2 mom. Är förseelsen af svårare art eller har patienten gjort sig

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

skyldig till upprepade förseelser, äger föreståndaren att för viss tid, ej

öfver fjorton dagar, hålla honom isolerad från öfriga patienter. Sådan åtgärd

skall antecknas i vederbörlig journal och anmälas för styrelsen vid

dess nästa sammanträde.

Där isolering behöfver utsträckas under längre tid, äger styrelsen att

besluta därom.

Innan föreståndaren eller styrelsen bestämmer om isolering af patient,

skall läkaren lämnas tillfälle att yttra sig.

§ 34.

Anser styrelsen det för patient gagneligt och i öfrigt lämpligt, att

han öfverflyttas till annan allmän anstalt för vård af alkoholister, har styrelsen

att göra framställning därom hos den myndighet, som i § 36 sägs.

§ 35.

Lika med förslag A., § 25.

VIII kap.

Inspektion.

8 36.

Lika med förslag A., § 26.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga F.

Uppgift å de belopp, som af riksdagen beviljats till understödjande af enskilda

anstalter för vård af alkoholister under åren 1893—1910 jämte antal platser

å anstalterna.

Beviljadt

anslag för hvarje

anstalt och antal platser vid anstalterna.

43

<v

bC

£ 8

ce rrt

y.

Kuranstalten

Sans Souci.

Stockholms

alkoholisthem

Eolshäll.

Kuranstalten

Solvik.

Svenska diakon- sällskapets

vårdhem Berga.

Strängnäs stifts

alkoholisthem.

Summa

årsanslag

för den

^0 £

rd

1

årliga

c<J

Anslagets

storlek.

kronor

2$

£ q

p< q

Anslagets

storlek.

kronor

, _ Anslagets

-§ j storlek

^ ö !

* ö kronor

® tf

31

Ph

Anslagets

storlek.

kronor

-

® tf

fl

Ph 03

Anslagets

storlek

kronor

''É tf

fl

Ph e3

driften

1893

2,000

6

_

_

_

_

2,000

1894

2,000

6

—

—

—

-

—

—

—

2,000

1895

2,000

6

—

—

—

—

—

—

—

—

2,000

1896

2,000

6

—

- i

—

—

—

—

—

2,000

1897

2,000

6

—

— ;

—

—

_

—

—

—

2,000

1898

2,000

6

2,000

15 j

—

—

—

—

—

—

4,000

1899

2,000

6

4,000

15 ,

—

—

—

—

—

—

6,000

1900

3,000

12

4,000

16

—

—

—

—

—

—

7,000

1901

3,000

12

4,000

16

—

—

—

—

—

—

7,000

1902

3,000

12

4,000

15

—

—

—

—

—

—

7,000

1903

3,000

12

6,000

15

—

—

—

—

—

—

9,000

1904

4,000

12

6,000

15

—

—

—

—

—

—

10,000

1905

4,000

12

6,000

20

—

—

—

—

—

—

10,000

1906

4,000

12

6,000

20

—

—

—

—

—

—

10,000

1907

r 4,000

V (6,000)

17

6,000

20

—

—

—

—

—

—

10,000

1908

7,000

17

8,500

20

5,000

17(21)

—

—

—

—

20,500

1909

7,000

17

( 8,500

l (12,000)

20

5,000

17(21)

/ 6,000

l (12,000)

22

—

—

26,500

1910

7,000

17

8,500

2! {

7,000

(3,000)

17(21)

/ 8,650

l (12,450)

22

/ 6,000

\ (17,000)

15

36,150

69,000

-

85,500

- I

20,000

—

39,100

—

22,000

—

173,150

Krontalen inom parentes äro anslag för nybyggnad, utvidgning,

rustning af anstalterna tillhopa .............................«......

markinköp eller

ut-

62,460

Summa statsbidrag

235,600

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil G.

Sta dgan

för

Strängnäs stifts alkoholisthem för mindre bemedlade. *

§ 1. Hemmets ändamål är att genom religiöst sedlig uppfostran,

fullkomlig återhållsamhet från rusgifvande drycker och regelbundet arbete,

afpassadt efter omständigheterna, återupprätta och åt samhället återvinna

mindre bemedlade manliga alkoholister från Strängnäs stift, för hvilket

ändamål vid hemmet anställes en särskildt utbildad diakon.

§ 2. För inträde i hemmet fordras:

att vara välfrejdad;

att ej vara behäftad med smittosam sjukdom;

att förklara sig villig att inträda i hemmet och underkasta sig dess

ordningsregler;

att vitsord företes rörande sökandens behof af inträde och ekonomiska

förhållanden, samt

att för afgiftens erläggande i förskott halfårsvis garanti lämnas af

kommun eller godkänd borgen ställes.

§ 3. Hemmets organisation och ekonomiska förvaltning bandkafves

af en styrelse, bestående af fem ledamöter, af hvilka två utses af stiftsstyrelsen

i Strängnäs stift samt tre af Konungens befallningshafvande i

det län, inom hvilket hemmet är beläget, alla valda för fyra år.

För hvarje ordinarie ledamot utses på liknande sätt eu suppleant.

Afgår ledamot under någon fyraårsperiod, verkställes af vederbörande

myndighet fyllnadsval, och bör den därvid valda ledamoten tjänstgöra under

den tid, som för den afgående återstått.

* Dessa stadgar, antagna Tid möte med dem, som tecknat bidrag till hemmet, den 2 december

1908, hafva fastställts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Örebro och Västmanlands län i gemensam resolution den 28 december 1908.

28

opaginerad Kontrollera mot PDF

218.VN \

§ 4. Styrelsen utser inom sig ordförande, vice ordförande och sekreterare

samt inom eller utom sig eu kassaförvaltare.

Styrelsens ordinarie sammanträden hållas årligen i januari för val till

förutnämnda uppdrag; i mars för granskning och underskrifning af föregående

års räkenskaper och berättelsen om hemmets verksamhet, i oktober

för bestämmande af årsafgiftens belopp och styrelseledamöternas tjänstgöringsskyldighet

i och för öfver vakande af hemmets skötsel under nästpåföljande

år.

Styrelsen sammanträder dessutom, så ofta ordföranden pröfvar nödigt

eller två ledamöter därom hos honom anhålla.

Yid dessa sammanträden föras protokoll, som senast vid nästa sammanträde

skall justeras.

Styrelsen är beslutmässig, då minst tre ledamöter äro tillstädes.

Äro vid frågors afgörande rösterna lika, gäller den mening ordföranden

biträder.

§ 5. Styrelsen åligger:

1) att under gemensamt ansvar förvalta hemmets alla tillgångar på

det mest inbringande sätt, som med behörig trygghet kan vara förenadt;

2) att antaga föreståndare, diakon, läkare och öfrig tjänstepersonal,

att bestämma deras aflöning och för dem utfärda instruktion;

3) att pröfva och besluta om intagande och utskrifvande af de sjuka

utom i de fall, där styrelsen lämnat åt föreståndare och läkare att därom

besluta;

4) att anskaffa för hemmet lämplig lokal;

5) att upprätta ordningsregler för hemmet samt genom personliga

besök följa anstaltens verksamhet;

§ 6. Kassaförvaltaren skall mottaga inflytande medel och besörja

beslutade utbetalningar.

Käkenskaperna, som föras för kalenderår, skola, afslutade för föregående

år, till styrelsen före februari månads utgång hvarje år aflämnas.

§ 7. Styrelsens och hemmets räkenskaper och förvaltning granskas

årligen af två revisorer, utsedde den ene af Konungens befallningshafvande

i det län, där hemmet är förlagdt, den andra af stiftstyrelsen i Strängnäs.

Suppleanter för nämnda revisorer utses på samma sätt.

Käkenskaper och protokoll skola senast den 1 april vara tillgängliga

för revisorerna, hvilka sammanträda på kallelse af den, som Konungens

befallningshafvande i ofvannämnda län utsett.

Före den 1 juni s. å. skola revisorerna ingifva revisionsberättelse till

opaginerad Kontrollera mot PDF

219

Konungens befallningshafvande i länet samt stiftsstyrelsen, hvilka äga att

bevilja styrelsen ansvarsfrihet eller, därest ansvarsfrihet i något hänseende

icke beviljas, låta mot styrelsen anställa den talan, hvartill fog kan förefinnas.

§ 8. Styrelsen skall hafva sitt säte i Strängnäs.

§ 9. Skulle af en eller annan anledning hemmets verksamhet upphöra,

tillfalla dess tillgångar något annat ändamål inom Strängnäs stift,

för hvilket diakonverksamhet tages i anspråk. Förslag härom göres af

styrelsen och underställes stiftsstyrelsen i Strängnäs stift samt Konungens

befallningshafvande inom det län, där hemmet är förlagdt.

§ 10. Ändring af dessa stadgar kan ske genom samstämmande beslut

af stiftsstyrelsen i Strängnäs stift samt Konungens befallningshafvande

inom det län, där hemmet är förlagdt. Förslag därtill kan väckas

antingen af styrelsen eller revisorerna. Yäckes förslag af styrelsen, böra

revisorerna i näst därefter afgifna revisionsberättelsen däröfver yttra sig;

väckes det af revisorerna, hvilket jämväl bör ske i sammanhang med afgifvande

af revisionsberättelsen, skall styrelsen därom afgifva sitt utlåtande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Planritningar och beskrifning

till Svenska diakonanstaltens alkoholisthem Berga vid Stora Sköndal samt

Ordningsregler och dagordning

för samma hem.

Ritning till Alkoholisthem vid Stora Sköndal.

Mellan-våningen.

1 fOROTuGR

nALL

LxPEOiTiOn.

ARBElTGbflL.

ne. rot

t t .,A

8_9

Ii 13 !■<

Bilaga //.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ritning till Alkoholisthem vid Stora Sköndal.

Vinds-våningen.

KORRIDOR*

''kn-xy

£>ALKOn &

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ritning till Alkoholisthem vid Stora Sköndal.

Under-våningen.

OOP

I I 1 11 I I 1 I

fln&mnnfl|TvflTT5Tu6''

±

222

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Beskrifning till ritning till alkoholisthem vid

Stora Sköndal.

Ur en af Svenska diakonanstalten publicerad skrift har hämtats följande

af hemmets läkare doktor Carl Sebardt lämnade beskrifning öfver

anstaltens alkoholisthem, vårdhemmet Berga, vid Stora Sköndal:

»Vårdhemmet ligger i sträckningen öster—väster med liufvudfasaden

och stora ingången mot norr. Då det är byggdt på en mot söder sluttande

bergudde, har det mot norr egentligen blott tvänne våningar, mot söder

däremot 3, hvilka utgöras af en undervåning, en mellanvåning och eu

vindsvåning (på husets västra flygel, beroende på backens lutningsförhållande,

äfven en undervåning mot norr, och utgör denna köksafdelning med

källare). Ser man närmare på byggnaden, finner man, att den egentligen

består af 2 byggnader, eu mindre, östlig, med grundplanen i kvadratform

och en större, västlig, i rektangelform, förbundna sins emellan genom ett

smalare parti. Orsaken härtill skola vi finna, när vi gjort eu titt in i

det inre af byggnaden.

Vi träda därför in genom hufvudentréen åt norr och komma då först,

sedan vi passerat en mindre veranda, in i en tambur, från hvilken leda

fyra olika vägar. Midt framför oss ha vi eu större samlingssal, hvars

väggar äro hållna i de svenska färgerna och möblerna i röd mahognyfärg.

Denna sal, huru enkelt inredd den än är, är säkerligen en af de vackraste

samlingssalar man kan få se. Ilög och luftig, som den är, med

stora fönster åt söder och med den ofvan nämnda anslående utsikten öfver

Drefviken, kommer den säkert att bli eu kär tillhållsplats för hemmets

skyddslingar. Gå vi åt höger från tamburen, komma vi först till läkarens

mottagningsrum och bakom detta till husfaderns 3 rum jämte hemmets

jungfrukammare. Här finnes ock eu korridor, från hvilken en trappa

leder ned till köket och köksingången på västra gafveln. Ställer man

däremot från tamburen kosan åt vänster, kommer man in i den passage,

som leder till det mindre huset, men innan vi fortsätta denna väg, är

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

det bäst att erinra om den 4:de vägen från tamburen, nämligen den stora

kufvudtrappan upp till den öfre våningen. Gå vi så fram i den vänstra

passagen, komma vi först på vänster hand till ett litet, litet rum, afsedt

till gästrum för sådana, som af intresse vilja taga del af hemmets arbetssätt,

på höger hand till ett diakonrum, och därmed äro vi inne på »sammanbin

dningsbanan», från hvilken leda trappor så väl ned till bottenvåningen

som upp till öfre vånningen.

Från sammanbindningsbanan komma vi in i två stora, ljusa ruin,

h vil ka jämte några smärre garderober, tvättrum m. m. upptaga hela utrymmet

i lilla husets mellanvåning. Dessa rum äro de blifvande arbetssalarne,

där det är meningen, att sågar skola skära, hyflar fräsa, bokbindartvingar

gnissla, skomakarhammare klappra och kanske ock smedhammare

bulta. När vi tycka oss höra allt detta oväsen, förstå vi nog,

hvarför hemmet fått denna uppdelning i två paviljonger. Orsaken kar

naturligtvis varit den, att man ansett arbetsplatsen för öfvervakningens

skull böra ligga så nära själfva hufvudbyggnaden som möjligt, men ändock

ej alldeles i densamma, för att ej där skulle bli alltför bullersamt.

Men vi måste gå vidare och återvända till sammanbindningsbanan

och taga nu den trappa, som leder upp till öfre våningen. Här finna vi

eu lång, omkring 2 meter bred korridor, som går genom hela våningen,

och på båda sidor om denna en mängd dörrar, Indika, om vi räkna dem,

befinnas vara 20 stycken. En utvidgning finnes dock på denna långa

korridor, i det att, där trappan från kufvudentréen kommer upp, finnes

en mindre hall med bord och bänkar. Från hallen kan man komma ut

på en balkong, hvars golf utgöres af taket på den förut omnämnda verandan

på hufvudfasaden. Öppna vi eu af de 20 dörrarne, så finna vi ett

litet rum, som genom sitt ganska stora fönster, sina ljusa väggar och

trefna, fast mycket enkla, möbler ge ett så kemtrefligt intryck, att eu

arbetare, som höll på med hemmets uppförande, sade: »man kan nästan

bli frestad att bli alkoholist för att få bo så bär trefligt». Dessa 20 rum

utgöra de blifvande patienternas sofrum. De flesta äro afsedda för blott

en patient i hvarje, i några finnes det dock plats för 2. Möbleringen utgöres

af järnsängar med ståltrådsnätsbotten, tvättställ, 2 stolar, väggfast

bord framför fönstret, spegel med spegelbord å väggen, ett hörnskåp för

kläder och ett skåp i själfva väggen vid fönstret, afsedt till »byråskåp».

Möblerna äro hållna i ljus färg och golfven oljade i varm brun ton, allt i

afsikt att de blifvande innehafvarne där må känna en fläkt af trefnad

och hemkänsla. De rum, som ligga öfver arbetsrummen, äro afsedda för

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

mera oroliga patienter, och. här finnas i två rum särskilda anordningar

till fullständig isolering af genom alkoholmissbruk särskild! medtagna patienter.

De öfriga rummen är ej fullt isolerade från korridoren, utan ofvan

dörrarna finnes ett slags fönster utan glas, hvilken anordning är vidtagen

dels för ventilationen, dels för vissa andra ändamål.

Nu återstår således blott ett besök i bottenvåningen. Gå vi dit ned

genom sammanbindningsbanans trappa, så komma vi ned till en korridor,

som medelst en dörr mot söder står i direkt förbindelse med trädgården.

Denna dörr är »hvardagsdörren», hvilken är afsedd att vara den vanliga

ingången för patienterna, när de komma från utarbetet. Invid denna ingång

och med läge i stora huset finnes nämligen ett rum försedt med

flera tvättställ, hängare för fuktiga och nedsmutsade ytterkläder, platser

för leriga skodon o. s. v. Det är nämligen meningen, att patienterna

skola göra eu noggrann tvagning, ombyta skodon m. m., innan de bege

sig in i de öfriga rummen. Det gäller nämligen att åter vänja dem vid

renlighet och ordning, ty det är något, som alkoholisterna ofta totalt

glömma bort (om de ens förut kunnat det). Fortsätta vi denna korridor

in i arbetshuset (— det lilla huset), komma vi in i eu rymlig badafdelning,

som upptager nästan hela detta hus jordvåning. Här finna vi en

varmbadafdelning, eu afdelning för torrluftsskåp, en annan för halfbad

och duschar. För alkoholister, om för några, gäller nämligen den gamla

sanningen: »bad är hälsa».

Följa vi korridoren åt motsatta sidan, komma vi in i en stor matsal,

som vetter med sina fönster åt söder (motsvarande samlingssalen i mellersta

våningen). Gå vi midt igenom matsalen, komma vi till köket (åt norr)

samt serverings-, disk- och bak-rum (åt söder). Från köket, som är stort,

ljust och rymligt, kan man komma direkt till den förstu, dit den förut

omnämnda trappan, som från husfaderns våning leder ned till bottenvåningen,

mynnar. Utanför denna förstu finnes en liten förstubro med

veranda. Åt norr under det stora huset ha vi en hel del källare, bl. a.

den, som inrymmer de båda stora ångpannorna till centraluppvärmning

och bad. Hela hemmet uppvärmes nämligen genom varmvattensystemet.

Husets bottenvåning är byggd af tegel och cement, dess öfre våningar

af trävirke, på hvilket är på ytterväggarne spikade tunna* tegelplattor,

hvilka på utsidorna äro täckta af rappning.»

29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Ordningsregler för å hemmet Berga intagna patienter.

1. Då Bergås hufvudkaraktär är att vara ett hem, där alla med

hvarandra umgås såsom familjemedlemmar, är det nödvändigt, att alla inom

hemmet intagna patienter så väl sins emellan som ock i synnerhet mot

hemmets husfader och husmoder jämte öfrig vårdarpersonal iakttaga ett

vänligt och städadt uppförande samt villigt foga sig efter de anvisningar,

som af dessa senare gifvas. Patienterna höra vara förvissade om, att alla

förordningar äro gjorda blott med tanke på deras bästa.

2. Inga alkoholhaltiga drycker få af patienterna under vistelsen å

hemmet förtäras; andra slag af läskedrycker blott om läkaren därtill gifvit

sitt bifall. Patienterna böra ihågkomma, att ett mycket viktigt medel att

motverka dryckenskapsbegäret är att söka tillbakahålla begäret att hastigt

förtära större mängder vätska. Att dricka vatten för att släcka påkommen

naturlig törst är nyttigt, att störta i sig en mängd vätska, såsom vid

dryckesgillen eller vissa andra sällskapstillfällen är brukligt, är för hälsan

skadligt.

3. I de dagliga morgon- och aftonbönerna skola alla hemmets patienter

deltaga, och är det äfven hemmets önskan, att de söndagliga gudstjänsterna

vid Diakonanstalten regelbundet besökas.

4. Dagen skall enligt regel börjas (om sommaren kl. 6 f. m.), om

vintern 6,.so f. m. Kl. 9 e. m. är sängdags (högsommaren kl. 9,so), och

skola alla ljus vara släckta en half timme senare.

5. Patienterna skola noga iakttaga de tider, som äro anslagna till

arbete, samt söka hvar efter sin förmåga i arbetet nedlägga så mycken

flit, som han är mäktig utaf, ihågkommande, att arbetet just är ett af de

bästa medlen för hälsans återställande. Arbetet fördelas af husfadern enligt

hvarje patients kunskaper och arbetsförmåga, och är hvarje patient skyldig

att uträtta det arbete, som förelägges honom, såsom deltagande i städning

af de egna sofrummen och de gemensamma lokalerna, åker- och trädgårdsarbete

m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetstiden, där ej annat bestämmes, är beräknad till 7''/2—8 timmar

dagligen och fördelas tiden på för- och eftermiddagen enligt fastställd

dagordning, där så ej annorlunda bestämmes.

6. Yid måltiderna, som intages gemensamt, och för öfrigt i allt sitt

förhållande böra patienterna vinnlägga sig om största snygghet och ordentlighet

till trefnad för sig själfva och andra. Så t. ex. må ingen inkomma

till måltiderna direkt från arbetet utan att först ha aftvättat sig i därför

anordnade tvättställ, bytt om våta kläder, nedsmutsade skodon etc. Patienterna

skola i allt söka lära sig största noggrannhet och snygghet, det blir

dem eu stor hjälp, när de sedan såsom friska återvända till arbetet utom

anstalten.

7. Tobaksbruk i måttlig grad är tillåtet, rökning dock endast på af

husfadern angifna tider och platser.

8. Ingen patient må utan husfaderns tillåtelse lämna hemmets område,

och får afbrott i kuren genom besök utom anstalten eller bortresa

blott i mycket tvingande fall efter särskildt tillstånd och på vissa angifna

villkor förekomma. Lämnar patienten olofligt hemmet eller bryter upprepade

gånger mot här angifna ordningsregler, kan han omedelbart anses

skild från hemmet, och äger han då ej rätt att återbekomma någon del

af redan erlagd afgift eller utfå några flitpenningar.

9. Om patienten visar godt uppförande och ådagalägger god flit i

sitt arbete, tillkomma honom s. k. flitpenningar (högst 2 kr. i månaden),

hvilka penningar omhänderhafvas af husfadern, som äger att däraf efter

eget bepröfvande utlämna till patienterna. Öfverskottet af dessa medel

utbetalas, när patienten slutar sin kur vid hemmet. Patienterna få nämligen

ej själfva under sin vistelse å hemmet innehafva några penningmedel,

utan skola alla sådana, som tilläfventyrs medföras, genast vid patientens

ankomst till hemmet mot kvitto omhändertagas af husfadern, och äger

patienten ej heller rätt att under vistelsen få sig tillsändt från anhöriga

mat, dryckesvaror, medicin, penningar, frimärken eller dylikt. Skulle misstanke

yppas, att patient i bref eller paket mottager penningar eller dylikt

från personer utom hemmet, kunna bref eller paket i patientens närvaro

öppnas af husfadern och det förbjudna innehållet af honom omhändertagas;

dock må patienternas brefväxling i öfrigt lämnas oförkränkt.

10. Besök af anhöriga och vänner må enligt regel förekomma blott

eu gång i månaden efter af husfadern för hvarje särskild gång gifvet tillstånd.

Under besöken må anhöriga ej till patienterna öfverlämna några

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

gåfvor af i mom. 9 angifna slag, utan böra alla gåfvor uppvisas för busfadern

i och för bedömande af deras lämplighet.

11. För att kontrollera att inga alkoholhaltiga drycker eller andra

förbjudna varor af patienterna förvaras i bostadsrummen eller annorstädes,

äger husfadern rätt till visitation, när så kan finnas behöfligt, och innehar

han en till de i rummen varande skåpen passande nyckel. Dåliga, opassande

eller osedliga böcker, tidningar, taflor etc., få ej å hemmet förekomma,

utan äger husfadern att där öfver handhafva kontroll.

12. Anser sig någon patient ha skäl att anföra klagomål öfver något

eller någon vid hemmet, skall detta ske hos husfadern å hans expedition

eller hos läkaren i frågor, som tillhöra hans område, och i öfrigt hos

Diakonanstaltens föreståndare. Under arbetet eller måltiderna må inga

anmärkningar på förhållandena å hemmet eller dess personal förekomma,

utan må i stället hvar i sin stad söka bidraga till ett godt och förnöjsamt

umgängeslif, så att inga svårare tvistigheter eller slitningar måtte uppstå.

Godt humör är lifvets krydda, redlig håg till hvad godt är dess salt; sura,

tvära miner tynga mera, än mången tror.

Dagordning.

Kl.

»

»

»

»

»

»

»

6.30— 7

7 — 7,15

7,15— 7,45

8 — 8,30

8.30— 12

12 — 1,30

1.30— 5

5

7,15

9,30

f. m. Uppstigning och toalett.

Förfrukost.

» Städning af rummen.

» ’ Frukost och morgonbön.

» Arbete,

e. m. Middag.

» Arbete.

» Kaffe.

» Kvällsmat och aftonbön.

» Sängdags.

Obs. Sön- och helgdagar uppstigning en timme senare med frukost

kl. 9 f. m. och middag kl. 2,30 e. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

REDOGÖRELSE

FÖR

UTLÄNDSK LAGSTIFTNING

RÖRANDE

TVÅNGSBEHANDLING AF ALKOHOLISTER

OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

UTARBETAD AF

JACOB LINDERS

TRYCKT HOS

P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM 1911

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Föreliggande redogörelse stöder sig närmast på lagar och lagförslag,

som anskaffats genom Kungl. utrikesdepartementets försorg. En samling

af hithörande författningar från olika länder, utgifven af inspektören öfver

de engelska alkoholistanstalterna, medicine doktor R. Welsh Branthwaite,

såsom bilaga till hans årsberättelse för 1901 under titeln »A collection of

British, colonial and foreign statutes relating to the penal and reformator''}’

treatment of habitual inebriates», har i vissa afseenden tjänat att komplettera

det anskaffade materialet. För öfrigt hafva uppgifter hämtats ur tillgänglig

litteratur i ämnet; särskildt är att nämna förhandlingarna från de

internationella antialkoholkongresserna.

Bland det genom Kungl. utrikesdepartementet erhållna materialet har

också funnits årsberättelser från åtskilliga alkoholistanstalter samt eu del

skriftliga upplysningar från anstaltsföreståndare och andra. Hvad Storbrittanien

och Irland vidkommer, hafva upplysningar stått att vinna i

vederbörande inspektörers årsberättelser, hvarjämte personliga iakttagelser

vid en för kommitténs räkning företagen resa bidragit till att göra framställningen

beträffande de engelska förhållandena fullständigare. Personliga

iakttagelser föreligga äfven från danska och tyska anstalter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1. Norge.

Den norska lagstiftningen innehåller åtskilliga stadganden, som lämna

möjlighet öppen för en tvångsbehandling af alkoholister i särskilda anstalter.

I Lov om Losgjcengeri, Betleri og Drukkenskab, som utfärdades den

31 maj 1900 och trädde i kraft den 1 augusti 1907, har i ett särskildt

kapitel sammanförts stadganden om ansvar för fylleri och eu del på dryckenskap

beroende förseelser samt i samband därmed gifvits bestämmelser om

tvångsintagning i särskild anstalt för behandling af alkoholister. Där

stadgas i 16 § bötesstraff för den, som uppsåtligen eller af vårdslöshet

försätter sig i ett sådant tillstånd, att däraf uppenbarligen synes, att han

är berusad, samt i dylikt tillstånd anträffas på allmän plats eller för allmän

trafik afsedd plats. Ilar han tidigare under loppet af det sista året tre

gånger utstått straff för dylik förseelse eller för förseelse efter 17 § eller

19 § i lagen, kan fängelse ådömas. Enligt 17 § straffas den, som uppsåtligen

eller af vårdslöshet berusar sig och under detta sitt tillstånd stör

allmän frid och ordning eller loflig samfärdsel, förolämpar omgifningen eller

vållar fara för dem, som bo tillsammans med honom, eller för andra, med

böter eller fängelse. I 18 § stadgas, att om den, som enligt 16 § eller

1 7 § dömes till fängelse, är hemfallen till dryckenskap, åklagarmyndigheten

kan i utslaget bemyndigas att insätta honom i en tvångsarbetsanstalt eller

en af konungen godkänd kuranstalt för den tid, som vederbörande vid

anstalten finna nödig för hans botande, dock ej öfver 18 månader, med

mindre han tidigare varit intagen å sådan anstalt, i hvithet senare fäll

han kan insättas i anstalt för eu tid intill 3 år; intages drinkaren i

en dylik anstalt, kan fängelsestraffet helt eller delvis bortfalla. Slutligen

innehåller 19 §, att den, som på grund af benägenhet till dryckenskap

a) söker sitt uppehälle genom bettleri eller faller fattigvården till last;

Lov om Losgjeengeri,

Betleri og

Drukkenskak.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Lov om

Vmyndig

gjorelse.

b) försummar sin försörjningsplikt, så att hans familj råkar i nöd, eller

c) underlåter att betala honom ådömdt underhållsbidrag till hustru eller

äkta barn eller utanför äktenskapet födt barn under 15 år, stralfas med

fängelse. År den skyldige förfallen till dryckenskap, träder bestämmelsen

i 18 § om intagande i tvångsarbetsanstalt eller kuranstalt i tillämpning.

Mål, som röra öfverträdelse!’ af lagen, behandlas efter de för polismål

gällande regler; dock skall i de uti 18 och 19 §§ omnämnda tillfällen

den tilltalade vara personligen tillstädes och försvarsadvokat anställas.

- Den vårdade är skyldig att återgälda kostnaden för vården.

Nämnda lag tager också hänsyn till sådana åt dryckenskap hemfallna

personer, som frivilligt ingått på en af konungen godkänd kuranstalt.

En dylik person kan, så framt anstaltens reglemente innehåller bemyndigande

därtill och vederbörande å anstalten anse det nödvändigt för hans

botande, äfven mot sin vilja kvar hållas å anstalten för den tid, som han

själf bestämt vid ingåendet, dock ej öfver två år; har någon tid ej bestämts

för vistelsen, kan han kvarhållas så lång tid, som anses nödvändig

för hans botande, dock ej öfver ett år från det han intagits i

anstalten.

Några närmare föreskrifter för kur anstalterna och för inträdet i dessa

innehåller lagen ej. Tydligen skall detta regleras vid godkännandet af

anstalten.

Uti lagen finnas dessutom ansvarsbestämmelser för den, som förleder

annan att berusa sig, eller som skaffar person under 18 år rusdrycker i

sådan mängd, att han blir berusad; vidare för värdshusvärd, som utskänker

rusdrycker till berusade eller minderåriga m. m.

Enligt Lov om Umyndiggjerelse af den 28 november 1898 kunna

omyndigförklaras a) de, som sakna förmåga att sköta sig själf va eller sitt gods

på grund däraf, att de äro förfallna till dryckenskap eller omättligt bruk

(odeheggende Brug) af morfin eller andra berusnings- och bedöfningsmedel,

b) sådana som genom dryckenskap, spel och utsväfningar bortslösa sin egendom,

så att de själfva eller deras familj råkar i nöd eller fara därför uppstår,

om de icke sättas under förmynderskap, samt c) person, som åtnjuter

understöd för sig själf, maka eller barn under 15 år, för det fall att fattigvårdsmyndighetens

allmänna tillsyn visar sig otillräcklig att förekomma

ytterligare nöd eller att trygga fattigvårdssamhällets rättigheter. Berättigade

att framställa yrkande om omyndighetsförklaring äro drinkaren själf, hans

maka, släktingar i upp- och nedstigande led, syskon eller lika nära besvågrade,

förmyndare eller kurator; i det under c) upptagna fall är fattigvårds
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

, styrelsen allena behörig att göra yrkancle; i öfriga fall kan ansökning

också göras af »0vrigheden». Frågan om omyndighetsförklaring upptages

och afgöres af förmynderskapsdomstolen (Yaergemaalsretten), bestående

af t ortens underdomare i civila mål samt två förlikningskommissarier.

År den omyndigförklarade förfallen till dryckenskap eller till omättligt

bruk af morfin eller andra bernsnings- eller bedöfningsmedel, kan han

insättas i en af konungen godkänd kuranstalt, om tillgång därtill finnes.

Beslut om sådan intagning fattas, efter det den omyndigförklarade lämnats

tillfälle att yttra sig, af förmyndaren i förening med öfverförmyndarne

samt sorenskriveren eller (i städerna) magistraten; äro dessa icke ense i

saken, skall amtmannen (Overovrigheden) besluta däri. På grund af ett

sådant beslut kan den omyndigförklarade kvarhållas i en kuranstalt högst

ett år; för att kvarhållas längre tid kräfves nytt beslut, därest den omyndigförklarade

ej själf samtycker till att stanna längre.

I 39 § af den norska strafflagen (den 22 maj 1902) stadgas, att när Strafflagen.

eu person, som är åtalad för en straffbar handling, men med hänsyn till

sitt sinnestillstånd frikännes eller ådömes lägre straff, befinnes farlig för

den allmänna säkerheten på grund af otillräknelighet eller minskad tillräknelighet,

domstolen kan besluta, att eu bestämd vistelseort anvisas åt honom

eller att han förbjudes att vistas på viss ort eller ock att han skall, så vidt

tillgång därtill finnes, intagas å asyl för sinnessjuka, i en kur- eller vårdanstalt

eller i en tvångsarbetsanstalt. De på grund af beslutet vidtagna

anordningarna upphöra efter bestämmande af vederbörande regeringsdepartement,

när detta efter inhämtadt läkarutlåtande finner anordningen ej

vidare vara nödig.

Ehuru i Xorge således finnas ganska uttömmande bestämmelser om Lagarnas

tvångsåtgärder mot drinkare, torde man, i saknad af särskilda alkoholist- tdlampnm!}- anstalter, hittills hafva föga tillämpat de nämnda stadgandena. Tidigare har

i Norge funnits ett par mindre alkoholisthem af rent privat karaktär, men de

hafva åter nedlagts. Sedan någon tid har man varit sysselsatt med att få till

stånd en ny kuranstalt, för hvilken skulle utverkas konungens godkännande,

så att den kunde mottaga en del af de i lagarna afsedda fall. Anstalten,

som är afsedd för 30 patienter, skall ledas af en kommitté, tillsatt af

norska läkarföreningen, hvilken kommitté efter underhandlingar med staten

åtagit sig att inrätta anstalten. ''Staten har för ändamålet upplåtit fastighet

med byggnader, en kasernanläggning vid 0rje, värderad till 68,000 kronor,

samt förbundit sig att bekosta inredningar där för en summa af 21,350

kronor och lämna ett räntefritt lån å 5,000 kronor för inköp af inventarier.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Vidare har staten åtagit sig att lämna ett årligt bidrag af 5,000 kronor

samt betala 1 krona 50 öre om dagen för hvarje patient, som vårdas för

statens räkning. Statsbidrag för driften bar beviljats för tiden från den

1 juli 1910, då anstalten skulle träda i verksamhet. Af de uttalanden,

som förekommit vid ärendets förberedande behandling, framgår, att bär afses

eu verklig kuranstalt och att man ej vill mottaga andra än botliga fall.

De i Lov om Losgjaengeri, Betleri og Drukkenskab omförmälda fall, då

tvångsintagning skulle kunna äga rum, lämnas nästan ur räkningen och

af de i 39 § strafflagen omnämnda personer torde endast en del kunna

mottagas; i hufvudsak synes det alltså vara frivilligt ingående och omyndigförklarade

alkoholister, man afser att behandla. Anstalten skall stå

under ledning af eu läkare, som vid sin sida bar eu husfader.

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

2. Danmark.

I samband med anordningar i allmänhet för nykterhetens främjande Forsla9 tu

liar äfven spörsmålet om behandling af alkoholister i särskilda anstalter °ker°emm ™"

under de senaste åren varit föremål för utredning i Danmark. Den Historik.

25 juni 1903 tillsattes en kommission »til Overvejelse av Foranstaltninger

til Aedruelighedens Fremme». Denna kommission afgaf i juli

1907 dels »Förslag til Lov om Bevaertning og Herbergeri samt om

Handel med staerke Drikke», dels »Förslag til Lov om Drankere in. m.».

Det senare förslaget förelädes med några mindre ändringar riksdagen

1907—1908 samt remitterades då till ett utskott, men detta medhann

ej att afgifva betänkande i ämnet. Förslaget framlades på nytt vid

riksdagen 1908—1909, då åtföljdt af utredning om kostnaderna för anläggande

af statsanstalter för behandling af drinkare. Utskottet afgaf betänkande

i ämnet den 23 april 1909 och tillstyrkte i hufvudsak förslaget.

Betänkandet kom emellertid ej till behandling i folketinget. Yid riksdagen

1909—1910, då regeringen ånyo framlade förslaget, antogs detsamma

med några ändringar af folketinget; förslaget gick därefter till landstinget,

som tillsatte ett utskott för dess behandling, men på grund af riksdagens

upplösning hann utskottet ej afgifva betänkande.*

Det danska förslaget sluter sig, enligt hvad i motiven angifves, när - sfTa-f f°r

mast till den norska lagen. Liksom denna har det danska förslaget iförseelser.

detta sammanhang upptagit stadganden om straff för en del med fylleri

sammanhängande förseelser. Straff stadgas i 1 §: a) för den, som i

uppenbarligen berusadt tillstånd stör samfärdsel, frid eller ordning på

* Lagförslaget i det af folketinget antagna skick har vid den på hösten 1910 samlade riksdagen

ånyo förelagts landstinget under den ändrade rubriken »Förslag till Lov om Behandling af

Drikfseldige».

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

offentlig gata, väg eller plats, på värdshus, förlustelseställe eller liknande

för allmänheten tillgänglig plats, samt b) för den, som i berusadt tillstånd

med hot eller våld förolämpar sin omgifning eller vållar fara för

sig själf, dem som bo tillsammans med honom eller andra. Påföljden är

första gångerna böter, men vid en sådan förseelse fjärde gången kan straffet

stiga till eu månads enkelt fängelse; sistnämnda påföljd kan också ådömas,

om förseelse enligt detta lagrum begåtts tre gånger under loppet af ett

år eller, därest det är fråga om sådan enligt punkt b), två gånger under

loppet af ett år.

Tvdngsinter- Förslaget i dess ursprungliga form innehöll vidare i 2 och 3 §§ föl
a)

vid''fylleri. jande stadgande^

2 §. Skall för förseelse enligt 1 § dömas till fängelse, kan domstolen,

om den dömde finnes vara hemfallen till dryckenskap, hvilket skall

ådagaläggas genom intyg af läkare, i domen gifva polismyndigheten befogenhet

att, i stället för att låta verkställa straffet, anbringa den dömde i

eu kuranstalt för drinkare eller, i vissa fall, då utsikterna för botandet

synas vara uteslutna, i statens arbetsanstalts afdelning för drinkare. Längden

för vistelsen bestämmer anstaltsstyrelsen; första gången får tiden ej

öfverstiga 18 månader och vid nytt domfällande ej 3 år.

b) vid bettleri, Samma befogenhet att insätta i dylik anstalt kan domstolen gifva

försörjnings polismyndighet, när i eu för ändamålet väckt rättegång visas, att någon

plikt in. in. 1) söker sitt uppehälle genom bettleri, otukt eller otuktiga handlingar

eller faller fattigvården till last, 2) är till fara för eget eller andras lif

eller hälsa, 3) försummar sin försörjningsplikt, så att familjen råkar i

nöd, 4) underlåter att betala bidrag, som han är skyldig utgifva till hustru

eller barn, allt under förutsättning att af läkarutlåtande och öfriga upplysningar

i saken framgår, att den åtalade är hemfallen till dryckenskap

samt att de nämnda förseelserna eller försummelserna stå i samband

därmed. Ilär synes i regel interneringen blifva den enda påföljden. I

vissa fall äro dock bettleri, otukt och otuktiga handlingar belagda med

straff; och underlåtenhet att betala utdömdt underhållsbidrag kan medföra,

att beloppet får aftjänas med fängelse.

<v vid legalitet Slutligen kan också en dylik befogenhet gifvas polismyndigheten, när

brott en till dryckenskap hemfallen person efter åtal af allmän åklagare för någon

förbrytelse dömes till straff, som motsvarar minst 2 månaders fängelse

på vanlig fångkost, om förbrytelsen står i orsakssammanhang med

dryck enskapen. Intagandet i drinkaranstalt kommer i detta fall ej att

äga rum förr än efter straffets aftjanande.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

3 §. I stället för eller jämte förordnande om intagande å anstalt Förbud att

enligt 2 § kan domstolen meddela drinkaren ett förbud att under viss ker^straff och

tid, ej Öfver fem år, i utminuterings- eller utskänkningslokal köpa —tvdngsintemepersonligen

eller genom andra — eller förtära rusdrycker. Öfverträdelse’

af sådant förbud straffas med böter eller fängelse, hvarjämte i domen kan där(lfgifvas

befogenhet åt polismyndigheten att insätta den dömde i eu anstalt för

drinkare. Samtidigt med sådant förbud kan föreläggande gifvas innehafvare

af försäljnings- eller utskänkningsrörelse att ej sälja eller utskänka

rusdrycker åt personen i fråga eller den, som skäligen kan misstänkas

vara hans ombud. Brytande af sådant föreläggande bestraffas med böter.

Folketinget gjorde efter hemställan af sitt utskott detta förbud för Folketingets

drinkaren att under en viss tid förtära eller köpa rusdrycker till ett obli-^Ä ~

gatoriskt led i behandlingen, när det gällde dem, som brutit mot 1 §;

först sedan ett dylikt förbud gifvits och drinkaren ånyo gjort sig skyldig

till någon af de i 1 § uppräknade förseelser, kunde domstolen gifva polismyndigheten

befogenhet att insätta drinkaren i kuranstalt. Förbudet

kunde meddelas jämte straff för fylleriförseelsen, men också träda i stället

för detta. Brytande af förbudet belädes med böter eller •fängelse; hade

förbudet trädt i stället för straff för fylleriförseelsen, kunde vid förbudets

brytande målet om ansvar för fylleri åter upptagas och det tidigare förskyllda

sträft ådömas. Innan förbud utfärdades, skulle domstolen införskaffa

läkarbetyg om drinkaren och inhämta upplysning om honom från personer,

som kände hans personliga förhållanden. Sådana upplysningar om

drinkaren skulle enligt folketingets beslut inhämtas äfven i de fall, som

upptogos i 2 § af förslaget. Af folketingets beslut följde, att ordningen

mellan 2 och 3 §§ omkastades.

För behandling af vanedrinkare, som sålunda efter myndighets förordnande

skulle intagas i anstalt, förutsattes i regeringsförslaget inrättande Offentliga

af två statsanstalter, en för män och en för kvinnor, hvilka anstalter ansfalte''''

skulle ledas af läkare. Förslag om dessa anstalters upprättande skulle

framläggas för riksdagen senast ett år efter det lagen trädt i kraft. Enligt

hvad i kommissionens motiver angifves, har man ansett upprättandet

af verkliga statskuranstalter för det viktigaste i förslaget.'' Dessa anstalter

skulle äfven användas för mottagande af vanedrinkare, som på grund

af sinnessjukdom, förorsakad af missbruk af starka drycker, voro intagna

på sinnessjukhus (statens eller kommunalt), men af sjukhusets läkare ansågos

höra förflyttas till alkoholistanstalt. Dit skulle också en öfverflyttning i

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Reglementen

m. m.

Enskilda

anstalter.

vissa fall äga rum från den afdelning för drinkare vid statens tvångsarbetsanstalt,

som man samtidigt föreslog till inrättande.

Reglemente för statsknranstalterna skulle utfärdas af justitieministern,

som därvid äfven hade att bestämma om disciplinmedel och deras användning.

Anstalterna skulle stå under tillsyn af en inspektör. Begick å anstalten

intagen person gröfre förseelser mot ordning och sedlighet, skulle

anstaltens styrelse med samtycke af statsinspektören kunna få honom Överflyttad

till af delningen för drinkare vid statens tvångsarbetsanstalt. Anstaltsstyrelsen

skulle äga att utskrifva patienten på prof, om den kunde få

någon att taga hand om honom under betryggande förhållanden, återföll

han därvid i dryckenskap, skulle han genast ånyo intagas å anstalten och

fick ej åter utskrifvas på prof; inspektören hade att afgöra, huruvida

återfall kunde anses hafva ägt rum.

Om enskilda kuranstalter för drinkare innehåller lagförslaget ej synnerligen

mycket, ehuru man ej förbisett deras stora betydelse. Man har

tänkt sig, att många drinkare skulle komma att ingå på enskilda anstalter

af fruktan för tvångsinläggning på statsanstalterna. Det har emellertid

ansetts önskvärdt, att de enskilda anstalterna underkastas statens kontroll,

och för att förmå dem härtill har statsbidrag ställts i ntsikt för de

enskilda anstalter, som blifvit godkända af justitieministern. Såsom villkor

för erhållande af sådant godkännande föreskrefs, att anstalten skulle stå

under ständig uppsikt af en läkare samt att eu af staten förordnad inspektör

för dylika anstalter när som helst tilläts att besöka densamma.

Godkännandet skulle gälla för fem år i sänder och kunde när som helst

återkallas. Med mottagandet af statsbidrag följde skyldighet att hålla friplatser

och platser mot nedsatt afgift till ett visst antal, bestämdt med

hänsyn till statsbidragets storlek.

Folketinget beslöt ett tillägg till lagen af följande innehåll: Förklarar

den dömde, att han frivilligt vill ingå å en enskild, af justitieministern

godkänd anstalt, och visar han, att en dylik anstalt vill mottaga honom

samt att medel för vården finnas att tillgå, må tvångsinläggning å statsanslag:

ej äga rum, under den tid han underkastar sig behandling å enskild

anstalt. Huruvida han får lämna denna före den tid af 18 månader

eller 3 år, som bestämmes i förslaget, afgöres af polismyndigheten efter

samråd med anstaltsstyrelsen. Afbryter han kuren utan tillstånd eller

utskrifves han från den enskilda anstalten före den bestämda tidens utgång,

intages han i statsanslag i så fall medräknas vistelsen i den enskilda

anstalten, då det gäller att beräkna den tid, han längst må kvarhållas.

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Vid sidan af statens kuranstalter upptager regeringsförslaget äfven en 4filning ^

plan att inrätta en afdelning för drinkare vid eu i annat sammanhang r.id statens

föreslagen statens tvånnsarbetsanstalt.* I denna drinkarafdelning skulle tvångsarbetemottagas

sådana drinkare, om kvilkas botande något synnerligt hopp ej Hvilka skola

fanns, men som af hänsyn till samhällets säkerhet borde tagas om hand. sändas dit?

Förslaget uppräknar i 9 § följande kategorier:

a) Personer, som polismyndigheten enligt 2 § i förslaget erhållit befogenhet

att insätta i anstalt för drinkare, men som tidigare på grund af

samma stadgande varit intagna å en kuranstalt och för hvilkas botande

inspektören för drinkaranstalterna förklarat utsikt ej finnas;

för brott tidigare straffade personer, som polismyndigheten enligt 2 §

erhållit befogenhet att insätta å anstalt och hvilkas intagande är af behofvet

starkt påkalladt, dock endast för det fall, att plats ej kunnat beredas

å kuranstalt;

å statens kuranstalt intagna, som gjort sig skyldiga till gröfre förseelser

mot ordning och sedlighet (såsom högre grad af olydnad och trots

mot anstaltens betjäning, bråkigt uppträdande, motvilja för arbete, förstörande

af anstaltens egendom, aflägsnande från anstalten utan tillåtelse, insmugglande

eller förtärande af starka drycker); i dessa fall kan kuranstaltens

styrelse med inspektörens samtycke öfverflytta en patient till arbetsanstaltens

drinkarafdelning, där han då kvarhålles för återstoden af

interneringstiden; om så pröfvas lämpligt, kan en förlängning af tiden äga

rum med intill 3 månader.

b) Personer, som äro dömda till straffarbete och visa sig vara hemfallna

åt dryckenskap, kunna, när det på grund af detta deras tillstånd

må antagas, att straffet icke skall hafva åsyftad verkan och att de bättre

lämpa sig för behandling i arbetsanstaltens drinkarafdelning, öfverflyttas

dit för hela strafftiden eller en del däraf på framställning af straffanstaltens

styrelse och efter förordnande af justitieministern.

Har upplysning om att personen är hemfallen till dryckenskap vunnits,

innan domen afkunnas, kan domstolen gifva polismyndigheten befogenhet

att, i stället för att låta verkställa straffarbetet, insätta personen

i drinkarafdelningen under hela strafftiden eller någon del däraf.

c) Skall en person, som begått brott, hvilket i allmänhet skulle medfört

straffarbete, på grund af minskad tillräknelighet ådömas lägre straff

(39 § i danska strafflagen), kan domstolen, därest det sinnestillstånd, som

* De danska tvångsarbetsanstalterna äro för närvarande kommunala.

31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

betingat straffnedsättningen, helt eller delvis berott på att personen varit

hemfallen åt dryckenskap, bemyndiga polismyndigheten att i stället för

att låta verkställa straffet föranstalta om säkerhetsåtgärder emot personen

genom att inlägga honom på drinkarafdelningen under strafftiden eller,

därest strafftiden är kortare än de i 2 § bestämda tider (första gången

högst 18 månader och andra gången högst 3 år) under dessa tider.

d) När en person, som tilltalas för brott, på grund af otillräknelighet

befrias från straff (38 § strafflagen), och i domen bestämmes, att mot

honom skall vidtagas erforderliga säkerhetsåtgärder, samt det själstillstånd,

som utgör grund för befrielsen från straff, står i samband med

personens missbrukande af starka drycker, kan domstolen i domen gifva

polismyndigheten befogenhet att inlägga honom på drinkarafdelningen.

e) Till dryckenskap hemfallna tvångsarbetsfångar intagas på drinkarafdelningen

efter förordnande af justitieministern.

Finnas å tvångsarbetsanstaltens drinkarafdelning några, om hvilkas

tillfrisknande grundadt hopp föreligger, kan på framställning af anstaltsstyrelsen

och efter inspektörens hörande justitieministern och för de under

b) upptagna fall konungen förordna om deras öfverflyttande från afdelningen

till statens kuranstalt för drinkare eller utskrifvande — definitivt eller

på prof.

En patient, som afviker från en statsanstalt för behandling af drinkare,

kan af polismyndigheten återföras, och denna myndighet är skyldig att på

framställning af anstaltsstyrelsen efterspana honom och föra honom tillbaka.

Den, som hjiilper eu patient (på en statsanstalt eller en godkänd

enskild) att komma åt rusdrycker, äfvensom den, hvilken hjälper en patient

att fly från någon af statsanstalterna, straffas med böter och vid

upprepad förseelse med fängelse.

<Urna8°bestri- Kostnaderna för vården å anstalt skola enligt förslaget bestridas efter

dande. olika grunder. Gäller det vård af de till straffarbete dömda eller de, som

för brott förskyllt straffarbete och som äro fullt tillräkneliga, betalar staten

kostnaden. År det fråga om sådana, som öfverflyttas från sinnessjukanstalt,

eller brottslingar, som äro otillräkneliga eller mindre tillräkneliga, betalas

kostnaden efter samma regler, som gälla för vård af sinnessjuka, hvilka äro

farliga för allmänna säkerheten. Kostnaden för vården af öfverflyttade

tvångsarbetsfångar gäldas efter de för deras vårdande eljest gällande regler.

I öfriga fall såväl som beträffande processkostnaderna gälla samma regler

som för »delinkventomkostninger» (utgifter för häktning, rannsakning

och straffs verkställande).

Rymning

m. m.

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Det af kommissionen afgifna betänkande, som lagts till grund för reg ^-Invändningar

ringsförslaget, var enhälligt. Mot folketingsutskottets betänkande vid riksda-,,!°^0,ste^''

gen 1908—1909 reserverade sig två af utskottets ledamöter. De yttrade

betänkligheter mot förslaget i dess helhet. Deras hufvudskål mot detsamma

voro i korthet följande: det hittills bedrifna arbetet för motarbetande af

dryckenskapen hade haft att uppvisa goda resultat, och man både all anledningtro,

att detta arbete stadigt gånge framåt; en sådan kraftåtgärd som den föreslagna

kräfdes ej af de nuvarande omständigheterna, och det vore fara värdt,

att man därigenom skulle störa det nu pågående arbetet; en verklig förståelse

af huru människan skulle vara och lefva för att uppfylla sina plikter mot

sig själf och samhället kunde blott åvägabringas genom uppfostran och

undervisning, således genom en påverkan, som redan nu vore lätt tillgänglig;

det betviflades, att anstalterna skulle göra många friska, i hvarje fall

borde anstalterna vara enskilda, ty resultatet berodde på, att personer med

särskild förmåga toge upp detta arbete, hvadan det ej vore lämpligt att

bygga en stor statsanstalt; om en tvångsinternering beslutades, erfordrades

betryggande bestämmelser mot missgrepp och godtycklighet; staten borde,

jämte det den understödde enskilda anstalter, blott inrätta tvångsanstalter

för sådana, som på grund af dryckenskap vore samhällsfarliga eller utan

existensmöjligheter. — Vid riksdagen 1909—1910 afgaf en ledamot af

utskottet enahanda reservation.

Beträffande kostnaderna för de föreslagna statskuranstalterna före- Kostnadsbeteddes

vid riksdagen 1908—1909 en utredning, verkställd af en utaf''statens kurkommissionens

ledamöter och en byggnadskunuig. Enligt denna ut- anstalt.

redning skulle anstalterna’ (oberäknadt marken) kosta: en för 200 män

825,000 kronor samt en för 50 kvinnor 175,000 kronor, alltså sammanlagdt

en million kronor; sammansloges anstalterna till en, hvilket ansågs

erbjuda vissa fördelar, skulle kostnaderna kunna nedbringas till 900,000

kronor. Kostnaden per säng blefve alltså 4,000 kronor i första och 3,600

kronor i andra fallet. Driftskostnaden beräknades till 1 krona 50 öre om

dagen för patient. — Folketingets utskott anslöt sig i sitt betänkande till

tanken att bygga en gemensam anstalt; ehuru fråga om beviljande af

medel för byggandet ej förelåg, uttalades, att den beräknade kostnadssumman

900,000 kronor vore för hög.

I Danmark finnas sedan flera år en del enskilda drinkarhem. I Enskilda an
•

S i CL 11

den ofvannämnda kommissionens betänkande uppgifves deras antal vara 6,

däraf 4 för män med omkring 70 platser (Godthaab vid Holstebro, Enkrateia

nära Köpenhamn, Stormly vid Odense och Solhjem (Sovang) vid Kjoge)

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

samt 2 för kvinnor (Concordialijemmet vid Faxe Ladeplads ock Granbohus

vid Fredensborg) med 22 platser. Alla drifvas i välgörande syfte. Vårdafgifterna

växla mellan 20 ock 100 kronor i månaden; eu del friplatser

ock platser med kalf afgift finnas.

Senare kar tillkommit eu af föreningen Blå korset grundad anstalt å

Kjsershovedgaard vid Bording, Jylland, med plats för 40 manliga patienter;

anstalten, som öppnades år 1906, drifver stort jordbruk (450 tunnland),

hvilket skötes uteslutande af patienterna. Under år 1907 öppnades af föreningen

»Danske Afkoldsvenners Bedningsarbejde for Alkoholister» en anstalt

å Astrup vid Jebjerg, äfven den anlagd på jordbruksarbete samt med

plats för 20 manliga patienter; föreningen kar också öfvertagit det ofvannämnda

Concordialijemmet, hvilket flyttats till Faun in ock utvidgats, så

att detsamma numera kan mottaga ända till 30 patienter. Inalles skulle

i Danmark alltså finnas 8 alkokolistkem med omkring 170 platser, ett i

förhållande till folkmängden ganska betydligt antal. Förutom dessa finnas

en del i välgörenketssyfte upprättade kem, hvilka mottaga alkoholister

jämte andra förkomna.

Den nyssnämnda föreningen »Danske Afkoldsvenners Bedningsarbejde

for Alkoholister» ej blott underhåller egna anstalter utan understöder äfven

de öfriga anstalterna, hvartill den erhåller medel genom att tid efter annan

företaga insamlingar öfver hela landet. Den första insamlingen år 1905

inbragte öfver 100,000 kronor; en ny insamling under år 1907 gaf ett

utbyte af 63,000 kronor ock en insamling år 1908 omkring 87,000 kronor.

För finansåret 1909 —1910 er köllo dessa kem ett statsbidrag af

10,000 kronor; somliga af dem åtnjuta äfven kommunbidrag.

I fråga om verksamhetens bedrifvande synas de danska anstalterna

ej mycket skilja sig från de svenska.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

3. Tyskland.

I Tyskland, finnes för närvarande ingen lag om tvångsinternering af Omyndighetsdrinkare.

Det oaktadt har man i Tyskland möjlighet att å befintliga f°rfciar*n9m

enskilda alkoholistanstalter kvarhålla en del drinkare mot deras vilja.

Dessa tvångspatienter utgöras af sådana, som blifvit omyndigförklarade

och hvilkas förmyndare därefter begärt deras intagande å alkoholistanstalt.

Enligt tyska civillagen

den förklaras omyndig, som är hemfallen åt dryckenskap (Trunksucht) samt

på grund däraf icke förmår sköta sina angelägenheter eller utsätter sig

och sin familj för fara ätt råka i nöd eller är farlig för andras säkerhet.

Berättigade att framställa yrkande om en persons omyndigförklarande på

grund af dryckenskap äro: (Civil Processordmmg §§ 646 och 680) maka,

släktingar samt laga företrädare, under hvars vård personen står. Däremot

är åklaga™akten, som, när det gäller omyndighetsförklaring på grund af sinnessjukdom

eller sinnesslöhet är berättigad att framställa yrkande, utesluten,

då fråga är om omyndighetsförklaring på grund af dryckenskap. I vissa af

de tyska staterna (Preussen, Bayern, Sachsen m. fl.) hafva jämväl kommunala

myndigheter, företrädesvis fattigvårdsmyndigheten, behörighet att

framställa yrkande i förevarande afseende.

Har domstolen förklarat eu person omyndig på grund af dryckenskap,

anses förmyndaren därmed hafva rätt att bestämma om myndlingens

vistelseort, hvilket åter anses innebära, att förmyndaren äger förlägga

vistelsen till eu anstalt för drinkare.* Enligt uppgift i litteraturen hafva

stadgandena om omyndighetsförklaring på grund af dryckenskap icke er
-

* Somliga författare uttala likväl sina tvifvelsmål, om förmyndaren har rätt att mot myndlingens

vilja förlägga hans vistelse till anstalten. I ett tidigare för riksdagen framlagdt förslag (1802) förutsattes

härför samtycke af förmynderskapsdomstolen, som själf kunde föranstalta om sådan vård, därest

förmyndaren ej begagnade sig däraf.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

hållit någon vidsträcktare användning och af dem, som förklarats omyndiga

på grund af dryckenskap, hafva endast omkring tio procent inlagts

å anstalter för behandling af drinkare. Den ringa användningen tillskrifver

man bland annat det förhållande, att åklagarmyndigheten är utesluten från

rätt att göra ansökning. Det har nämligen visat sig, att de anhöriga såväl

som de kommunala myndigheterna endast i yttersta nödfall framställa

yrkande om omyndighetsförklaring.

Ur de processuella föreskrifterna rörande omyndighetsförklaring torde

också böra anmärkas, att domstolen kan, om yrkandet grundas på att

vederbörande är hemfallen åt dryckenskap, låta anstå med sitt beslut i

ärendet, för så vidt utsikt förefinnes, att drinkaren skall bättra sig (Civil

Processordnung § 681). Man har på vissa håll tillagt ett allmännare

iakttagande af detta stadgande stor betydelse. Då drinkaren ser, att omyndighetsförklaringen

på allvar hotar honom, väntar man sig, att han skall

föredraga att frivilligt ingå på en anstalt eller i en nykterhetsförening.

Denna frivillighet anses medföra nytta i kurativt hänseende, under det

den inträdda omyndighetsförklaringen af många betraktas som ett hinder för

botandet, då den Åkerkål'' förlamande på drinkarens själfverksamhet och

nedsätter honom i hans egna ögon.

Föreskrifter i Äfven föreskrifterna i tyska strafflagen (den 15 maj 1871) kunna

sb af fägen £grarpe(£a en behandling af vanedrinkare med andra medel än direkt

straff. Enligt 361 § straffas den med fängelse (en dag — sex veckor), som

kängifver sig åt spel, dryckenskap eller ett lättjefullt lif samt därigenom

råkar i sådan belägenhet, att genom myndigheternas ingripande främmande

hjälp måste tagas i anspråk för underhåll af drinkaren själf eller dem, för Indika

han är försörjningspliktig. En sålunda till fängelse dömd person kan

hållas till arbete, som motsvarar hans förmåga och förhållanden; sådant

kan fullgöras äfven utom fängelset, om han därunder kan hållas afskild

från fria arbetare. Vidare kan domstolen förordna, att den dömde öfverlämnas

till administrativ myndighet (Landespolizeibehörde), hvilket innebär

att denna myndighet, efter det straffet aftjänats, kan förordna om hans

intagande på en kommunal arbetsanstalt (Arbeitshaus) eller användande

vid arbeten för det allmänna under en tid ej öfverstigande två år. På

grund af sistnämnda bestämmelse torde en del äldre obotliga kroniska

alkoholister komma till arbetsanstalterna.

utkast till ny j ,iet år 1909 publicerade förberedande utkastet till tysk strafflag

strafflag. ;££er£nneg £ 43 g följande bestämmelse, som är af intresse för frågan om

vanedrinkares behandling. Befinnes en straffbar handling hafva sin grund

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

i ett råsigt tillstånd (Trunkenhet), kan domstolen, jämte det den ådömer

straff, förbjuda den dömde att besöka utskänkningsställen under en tid

af intill ett år. Är den brottslige hemfallen till dryckenskap (ist Trunksucht

festgestellt), kan domstolen, om det ådömda straffet är minst två

veckors fängelse (Gefängnis, Haft) förordna, att den dömde efter undergånget

straff intages i en anstalt för botande af drinkare, tills ban blifvit

återställd, dock högst två år, för den händelse nämligen en dylik åtgärd

anses erforderlig för att vänja den dömde vid ett lagligt och ordnadt lif.

Administrativ myndighet drager försorg om intagandet i anstalten och är

befogad att frigifva den dömde före den bestämda tiden, om han skulle

blifva återställd tidigare.

Med fängelse öfver två veckor skulle enligt utkastet kunna beläggas,

bland annat en hel del förseelser, som stå i nära samband med dryckenskap,

nämligen lösdrifveri, bettleri, vägran att utföra af fattigvårdsmyndigliet

förelagdt arbete, förvärfsmässig otukt, försummande af försörjningsplikt,

fylleri — med eller utan störande af allmänna ordningen och andras

utsättande för personlig fara — samt öfverträdande af förbud att besöka

värdshus.* Tå grund af stadgandet i 43 § skulle alltså vid dessa förseelser

tvångsinternering af vanedrinkaren kunna äga rum; i en del af fallen

skall detta antagligen dock komma att äga rum först vid iteration, enär

vissa af förseelserna äfven kunna försonas med böter.

I 65 § af samma utkast föreslås, att om någon frikännes från straff för

brott eller åtal mot honom nedlägges, emedan han vid tiden för handlingens

begående var sinnessjuk, svagsint eller från medvetandet, så att hans fria

viljebestämmande var helt uteslutet, eller om någon dömes till nedsatt

straff, emedan hans fria viljebestämmande af nämnda grunder varit i hög

grad förminskadt, så har domstolen, om allmänna säkerheten sådant fordrar,

att föranstalta om hans intagande i en allmän kur- eller förvaringsanstalt.

Var själfförvålladt rus orsak till medvetslösheten, så komma, beträffande de

frikända eller dem, mot kvilka åtalet nedlagts, därjämte reglerna i 43 ^

om insättande i en kuranstalt för drinkare till användning.** Äfven enligt

65 § är det administrativ myndighet, som sörjer för verkställigheten och

bestämmer om interneringstidens längd; öfver dess beslut kan klagan

föras hos domstol.

* Utkastet § B05 mom. 1—4, § 306 inom. 1 och 3, § 308 mom. 1 samt § 309 inom. 6.

** 4>. v. s. om den frikände brottslingen är vanedrinkare, kräfves ej nödvändigt, att allmänna

säkerheten fordrar hans kvarhallande, utan sådant kan motiveras äfven med förutsättningen i 43 §, att

anstaltsvård är erforderlig för att vänja personen vid ett lagligt och ordnadt lif, ehuru i så fall i där

ansedd anstalt.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

De tyska

alkoholist anstalterna

och

deras verksamhet.

Anstalterna

vid Lin torf.

I ett af förarbetena till utkastet framhålles, att erforderliga bestämmelser

för alkoholisternas behandling borde kunna meddelas inom ramen af

civil- och strafflagarna. Den sålunda uttalade uppfattningen synes dock

ej sammanfalla med den som framträdt i litteraturen, där man i allmänhet

uttalat sig för eu särskild lag i detta ämne.

Enligt en af d:r I. Waldschmidt utarbetad förteckning öfver specialanstalter

för alkoholsjuka i Tyskland funnos år 1908 ej mindre än 50

sådana anstalter, spridda i olika delar af landet, däraf 31 för män med

1,186 platser, 11 för kvinnor med 166 platser samt 8 för både män och

kvinnor med 151 platser. Dessa anstalter hafva till största delen upprättats

af religiösa föreningar, både protestantiska och katolska, samt nykterhetsoch

välgörenhetsföreningar. En del ägas och ledas dock af enskilda personer.

En kommunalanstalt existerar sedan några år för Dresden, lydande

under denna stads hälsovårdsnämnd. *)

Bland de tyska anstalterna böra i främsta rummet omnämnas de af

Duisburger Diakonen-Anstalt upprättade tre anstalterna vid Lintorf (14 kilometer

från Dtisseldorf). Den ena af dessa anstalter anses vara den äldsta

anstalt för behandling af drinkare i hela världen; den upprättades år 1851

och har sedan dess varit i oafbruten verksamhet ; från början mottog

den dock äfven andra än drinkare. Numera användes denna anstalt,

Lintorf er asylen, till emottagande af obemedlade äfvensom en del äldre

obotliga alkoholister. År 1879 inrättades i Lintorf en andra anstalt,

Siloah, afsedd att emottaga personer, för hvilka högre afgifter erläggas

och därför större fordringar med afseende på rum, mat och annat uppställas.

Den tredje anstalten, Jiethesäa, är uppförd år 1901 och afsedd för patienter

ur medelklassen. Alla anstalterna äro fullständigt öppna. Asylen är

belägen intill Lintorfs församlings kyrka; de båda andra ligga 10 ä 15

minuters väg därifrån.

De lokala anordningarna vid asylen äro, som man kan vänta sig,

jämförelsevis enkla, men efter en för ej så länge sedan företagen utvidgning

och reparation, synas de dock fylla sitt ändamål. Där kunna nu

emottagas 40 patienter. Siloah och Bethesda äro prydliga byggnader med

goda lokala anordningar. Siloah har plats för 20 patienter, af hvilka

hvar och eu har sitt särskilda sofrum. Patienterna i Bethesda bo i regel 2

*) En utförlig redogörelse för de år 1903 existerande anstalterna finnes uti det af föreståndaren

för anstalterna vid Lintorf, pastor P. Kruse till IX internationella antialkoholkongressen i Bremen 1903,

utgifna arbetet »Die deutschen Heilanstalten fur Alkoholkranke im Jahre 1903».

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

till 3 i hvart ruin, dock finnas äfven enkelrum; Betkesda kan mottaga

30 patienter.

Samtliga anstalterna stå under en gemensam föreståndare, sedan år

1894 pastor P. Kruse, hvilken nedlagt stora förtjänster om alkoholistanstalternas

utveckling i Tyskland. Under honom finnes vid hvarje anstalt

en särskild husfader (diakon), och dennes hustru är husmoder för anstalten.

Anstaltens föreståndare bestämmer gemensamt med läkaren, hvilka

patienter som skola mottagas och när patienterna skola utskrifvas. Vistelsetiden

vid anstalten är i genomsnitt tämligen kort: under år 1907 uti

47 fall 3 månader och därunder, uti 40 fall mellan 3 och 6 månader, i

16 fall mellan 6 och 9 månader samt endast i 6 fall högre. Man klagar

emellertid öfver, att tiderna äro för korta.

För intagningen vid Lintorfer-anstalterna gälla ej några särskilda

former. Egentligen förutsätter man både en skriftlig ansökning och ett

läkarutlåtande, men man håller dock ej så strängt därpå; det gäller

nämligen ofta att begagna sig af tillfället, då alkoholisten samtycker till

anstaltsvistelsen, samt att få honom till anstalten, innan han ännu ångrat

sig; ett telefonsamtal mellan anstaltsföreståndaren och alkoholistens läkare

eller någon annan representant för honom är stundom det onda, som föregår

insändandet till anstalten. Hvad läkarutlåtandet angår, hade man

förut tryckta formulär därför, men man gjorde snart den erfarenheten,

att de undersökningar, hvarpå utlåtandena grundade sig, voro så flyktigt

gjorda, att utlåtandena ej hade någon större betydelse. Ej alla läkare

hade intresse för an stalts vården af alkoholister, och det hade t. o. m. händt,

att läkarna afrådt från ett ingående på anstalt. Med ett sådant förfarande,

som nu användes, riskerade man någon gång att få till anstalten en sinnessjuk

eller någon, som var behäftad med smittosam sjukdom, men då befriade

man sig naturligen genast från honom och sökte plats för honom på sjukhus.

Om man bortser därifrån, att å den nämnda asylen mottagas en del obotliga

fall, innebär särskiljandet af patienterna i tre skilda byggnader, att man

har hvarje betalningsklass för sig. Det säges vara en synnerlig fördel, att

detta kan äga rum i olika ej alltför nära hvarandra belägna byggnader.

Det hade nämligen befunnits omöjligt att föreskrifva samma arbete för alla,

och då så ej skedde, blefvo tredje klass patienterna, som fingo utföra

det tyngsta arbetet, missnöjda. Utanför arbetet trifdes de olika betalningsklasserna

ej heller alltid så väl tillsammans på grund af deras olika

vanor; de kräfde olika matsalar, olika mat, olika förströelser m. m.;

och man måste taga en viss hänsyn härtill, för att de skulle trifvas på

32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

en anstalt och förmås att stanna där. Det ansågs för öfrigt obilligt att fordra,

att den, som i dagliga lifvet ägnade sig åt andra sysselsättningar än kroppsarbete,

skulle under lång tid ovillkorligen låta den vanliga sysselsättningen

ligga nere. Under första tiden var det emellertid med hänsyn till alkoholisternas

försvagade hälsa nyttigt, att de ägnade sig åt något lättare kroppsarbete.

Men sedan hälsotillståndet blifvit bättre, hade särskildt de vid

Siloah intagna obehindradt fått ägna sig åt sina vanliga sysselsättningar;

sålunda skötte en köpman eu stor del af sina affärer från anstalten, en

ingenjör fortsatte där konstruktioner och beräkningar för den affär, där

han varit anställd, eu arkitekt deltog i täflan om förslag till en byggnad,

en studerande beredde sig till sin examen o. s. v. De undgingo därigenom

den känsla af att eu dyrbar tid förspilldes, som eljest så lätt bemäktigade

sig alkoholisterna under anstaltsvistelsen, sedan de börjat känna sig kroppsligt

bättre. Fullkomlig overksamhet medgafs dock ej, utan måste patienterna,

om de icke ville sysselsätta sig själfva, utföra det arbete, som vid anstalten

uppdrogs åt dem.

A Siloah har man ej heller några särskilda anordningar för arbetet; i

trädgården och äfven inomhus finnes dock möjlighet till sådant. Däremot har

man anordningar för gymnastik och sport; kägelbanan utgör här som vid

många andra af de tyska anstalterna ett viktigt medel att stärka kroppskrafterna

och på samma gång roa patienterna. Tid Bethesda hade

man tillfälle till arbete dels i den stora trädgården, dels i en synnerligen

ändamålsenlig verkstadsbyggnad, uppförd år 1908 efter mönster från den

svenska kuranstalten Eolskäll. I denna byggnad finnas verkstäder för

snickeri, smide och borstfabrikation; bland arbeten, som utfördes och framhöllos

såsom särskildt lämpliga, må nämnas »Taturkolzarbeiten». Den dagliga

arbetstiden vid Bethesda är 5 timmar; man ansåg sig ej kunna

fordra mera. Arbetet vid asylen utgöres i hufvudsak af landtbruks- och

trädgårdsarbeten dels vid anstalten, dels vid den närbelägna prästgården.

Naturligen har man ej möjlighet att sysselsätta alla handtverkare af skilda

slag, som komma hit, i deras yrke, men man är ej alltid så angelägen att

kunna göra detta; den som för anstaltens räkning utför arbete i sitt eget

yrke, vill gärna kräfva godtgörelse för sitt arbete efter å arbetsmarknaden

gällande priser, och om detta ej gifves, blir han missnöjd; han glömmer

så lätt sin ställning till anstalten och att denna i själfva verket gifver

Iionom mer, än han med sitt arbete kan gälda. — Arbetet ledes af husfadern.

Man har äfven tänkt på patienternas nöjen. Biljard finnes både vid

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Siloah och Bethesda. Bökning är tillåten. Tidningar och böcker finnas.

Man anordnar sällskapliga samkväm och ut nykter m. m. Under de första

sex veckorna af patientens vistelse får han ej utan sällskap lämna anstaltens

område. Egentliga resor få ej göras utan i sällskap med af husfadern

bestämd person.

Anstaltens läkare kommer dit tre gånger i veckan samt däremellan,

när sådant erfordras. — Badrum finnas vid alla anstalterna. — Så väl

vid Siloah som vid Bethesda finnes särskildt isoleringsrum för deliranter,

men de hafva sällan användts. — Alkohol ordineras aldrig; man har ej

märkt, att deliriumanfall föranledts af den tvungna afvänjningen.

Stor vikt lägges vid sedligt-religiös påverkan samt på upplysning i alkoholspörsmålet.

I regel besökas gudstjänsterna i Lintorfs närbelägna kyrka

hvarje söndag; anstaltens föreståndare är kyrkoherde i församlingen. Föreståndaren

tillbringar kvällarna omväxlande vid de olika anstalterna; han håller

föredrag och inleder diskussioner, ofta i nykterketsspörsmål. Patienterna

deltaga flitigt i diskussionerna, och dessa hafva visat sig fruktbärande

därigenom, att patienterna lära sig att bemöta de inkast, som i dagliga

lifvet ofta göras mot abstinensen från alkohol. Med de utskrifna söker

man så vidt möjligt hålla sig i förbindelse. Särskildt söker man nå detta

genom att en gång om året anordna en sammankomst (konvent) vid Lintorf.

Många förutvarande patienter komma då på besök, somliga med hustru

och barn, och man har både allvarliga förhandlingar och fester. En särskild

tidning »Lintorfer Korrespondenz-Blatt», tryckt som manuskript, utsändes

kvartalsvis till förutvarande och nuvarande patienter. Patienterna uppmanas

att ingå i någon absolutistisk nykterhetsförening; man söker också

påverka deras anhöriga att anordna så för patienten vid hans utträde, att

han ej råkar i frestelse att återgå till rusdryckerna.

Afgifterna vid anstalterna äro: vid Siloah 3—5 mark, vid Bethesda

2,25—2,50 mark och vid asylen 1,40 mark om dagen. Läkarundersökning,

bad, eldning, lyse och tvätt betalas extra. Yid asylen medgifves

dock nedsättning i afgiften åt särskildt behöfvande äfvensom åt fattigvårdsmyndigheter,

som vilja bekosta vården. För de flesta patienterna vid

Bethesda betalar Landesversicherungsanstalterna. Tidigare stodo många

platser vid anstalterna lediga långa tider, men numera äro anstalterna

i regel i det närmaste upptagna. Detta gäller äfven ifråga om öfriga

alkoholistanstalter i Tyskland, som varit i verksamhet någon längre tid.

Härvid har särskildt inverkat det intresse, som Landesversicherungsanstal
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

terna börjat ägna anstaltsvården, äfvensom den förebyggande omvårdnad

om drinkare, som på de senare åren tagit fart (se nedan).

Vid Bethesda hafva under de senare åren patientafgifterna räckt

till att betala vårdkostnaden och för år 1910 hoppades man, att de skulle

räcka äfven till räntan å anläggningskostnaden (Bethesda har kostat

90,000 mark, alltså 3,000 mark per bädd). Äfven vid Siloah hade

patientafgifterna emellanåt betäckt vårdkostnaden, men de hade där aldrig

förslagit till räntorna. Asylen betraktade man närmast som en välgörenhetsinrättning

och väntade sig ej, att debet och kredit där skulle gå

ihop. — Närmaste önskemålet vid Lintorf var att få till stånd eu ny kuranstalt

för obemedlade patienter samt att därefter kunna använda den

gamla asylen enbart för obotliga.

Besultatet af verksamheten angifves för år 1907 vara 41,9 °/o botade

och 31,6 °/o förbättrade.

Andra tyska Förutom vid Lintorf har under den för kommitténs räkning företagna

anstå ten. rega peggp- aflag-tg v|(l åtskilliga andra tyska anstalter. Det skulle blifva

för långt att här närmare redogöra för dessa anstalter; några korta antydningar

må dock lämnas.

En fördelning af olika betalningsklasser i skilda byggnader har man

äfven annorstädes än i Lintorf. Så t. ex. finnas bland de s. k. Bodelschwingska

anstalterna vid Eckardtsheim (ej långt från Bielefeld) tre alkoholisthem,

Friedrichshiitte (med 40 platser för första och andra klass patienter),

Thekoa (med 40 platser för tredje klass patienter) och en afdelning för

rent obemedlade vid arbetarkolonien Wilhelmsdorf. Vid dessa anstalter

lägges hufvudsakligaste vikten vid religiös påverkan och ett intensivt arbete.

Man synes däremot ej fästa så stor betydelse vid en speciell upplysning

i nykterhetsfrågan som i Lintorf. En stor fördel, som man kar

här, är möjligheten att efteråt skaffa de utskrifna sysselsättning vid någon

af de många Bodelschwingska anläggningarna eller flytta dem öfver till

andra, till samma förvaltning hörande anstalter.

Många af de tyska anstalterna hafva flera betalningsklasser, vanligen

tre, utan att hafva särskilda byggnader för dem. Skillnaden är vanligen

så genomförd, att första klass patienterna hafva ensamt rum, under det andra

klass patienterna bo två i samma rum och patienterna i tredje klass bo flera

tillsammans. Patienterna i de två första klasserna hafva vanligen matsal

tillsammans och få bättre mat än de öfriga patienterna. Äfven i fråga om

arbetsskyldigketen existerar en viss skillnad, i det att tredje klass patienterna

få utföra handräcknings- och renkållningsgöromål. Exempel på anstalter af

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

detta slag äro Trinkerheilanstalt Salem vid Eickling (Holstein), Abstinenssanatoriet

Waldesruh vid Reinbek (Hamburg), St. Kamillushaus (Werden-Ruhr),

alla för män, samt Siloab (Hamburg-Eppendorf) för kvinnor.

Där anstalterna ej äro fördelade på flera byggnader, är antalet patienter

vanligen högst 40. I några katolska anstalter har man dock ett

större antal patienter i en och samma byggnad, såsom t. ex. i St. Kainmillushaus,

där plats finnes för 70 patienter.

Yårdafgifterna på anstalterna äro mycket växlande; under det somliga

fordra 2—300 mark i månaden, nöja sig andra med 30 mark. På somliga

ställen såsom vid Salem har man en fallande taxa, hvarigenom man vinner,

att de anhöriga ej så fort tröttna på att betala afgifterna. I början då de

äro grundligt utledsna på alkoholisten, betala de gärna en tämligen hög

afgift, men sedan de varit af med honom en tid, hafva de glömt af bekymren

och vilja helst slippa ifrån vidare utgifter; hafva de då redan betalt

det mesta, fortsätta de dock.

Hvad själfva verksamheten beträffar, torde man i stort sett följa

samma grundsatser som vid Lintorf. I ett arbete af d:r Wilhelm

Martius med titel »Deutsche Trinkerheilstätten, Geschichte und Aufgaben

des Yerbandes von Trinkerheilstätten des deutschen Sprachgebiets»,

utgifvet år 1908, heter det om de tyska anstalternas verksamhet: Numera

torde för alla anstalter vara gemensamt, att ledaren och personalen med

deras familjer afhålla sig från alla rusdrycker samt af de vårdade fordra

den strängaste afhållsamhet från alkohol både inom och utom anstalten,

så väl under som efter kuren, så att deras tidigare vana att förtära rusdrycker

aflöses af den nya och riktigare seden att icke smaka sådana.

Gemensamt är vidare anstalternas sträfvan att göra sina skyddslingar ej

blott till anhängare af utan äfven till medkämpar för total afhållsamhet.

Redan under vistelsen på anstalten uppfordrar man dem icke blott att

studera litteraturen öfver och mot alkoholism, utan äfven att efter utskrifningen

ingå i någon af organisationerna »Blaue Kreuz», »Katholische

Kreuzbiindniss» eller goodtemplarorden. Gemensamt är den stora betydelse

anstalterna ur hygienisk och pedagogisk synpunkt tillägga skyddslingarnas

sysselsättande med kroppsligt eller andligt arbete. Slutligen är det också

ett gemensamt drag att läkaren, äfven om han ej alltid är anstaltens föreståndare,

lämnas tillfälle att utöfva den del af verksamheten, som med

rätta tillkommer honom.

Anstalterna äro i regel öppna; såsom sluten omtalas allenast Waldfriedcn

vid Furstemvalde a. d. Spree, hvarest jämte eu öppen finnas tre

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Trinker
filrsorge.

slutna afdelriingar; de slutna afdelningarna där äro dock närmast att

betrakta såsom anstalter för sinnessjuka, enär patienterna å dessa äro sådana,

som man anser sig kunna tvångsvis behandla på grund af för
fattningarna

om sinnessjuka.

Hvad resultatet beträffar, räkna somliga anstalter med ett stort antal

botade, stundom upptill 80 %; det regelmässiga torde vara omkring 33 %.

Ett kraftigt stöd bär de tyska alkoholistanstalternas verksamhet erhållit

under de senare åren därigenom att de olika LandesversicherungsanstaUerna i

alltjämt ökad grad utöfvat eu förebyggande sjukvårdsverksamhet och därvid

anlitat alkoholistanstalterna, då det gällt vård af drinkare. Särskildt

synas försäkringsanstalterna i Schleswig-Holstein och Rlienprovinsen vara

intresserade för denna art af förebyggande sjukvård. I en del af alkoholistanstalterna

i dessa provinser uppgår numera antalet patienter, som dit
sändts

genom försäkringsanstalterna, till mer än en tredjedel af hela

antalet. Ett af hemmen vid Lintorf är, såsom nämndt, nästan helt och

hållet upptaget af sådana patienter.

På de allra sista åren har i åtskilliga tyska städer uppstått en förebyggande

vård af drinkare, Trmkerfarsör ge, af hvilken man synes vänta sig

stora resultat. Grundtanken i denna verksamhet är inrättandet af eu lokal

byrå, dit alla, som vilja hafva hjälp i angelägenheter rörande behandling af

drinkare, kunna vända sig, det må nu yara drinkaren själf eller hans anhöriga.

Hvad som lämnas, är ej blott råd och upplysningar, utan byrån kan,

tack vare förbindelser med myndigheter och föreningar, ingripa på åtskilliga

sätt. TrinJcerfursorgestellen eller Fursörgestellen fur Alkoholkranke finnas nu

i omkring 100 tyska städer. Än äro dessa byråer stadens och stå under

ledning af någon kommunal myndighet eller tjänsteman (Magistrat, Armendirektion

m. fl.), än hafva de anordnats af religiösa- eller nykterhetsföreningar,

än åter stå de under ledning af ett särskildt utskott, bestående af

delegerade för myndigheter och föreningar. Man synes dock på vissa håll

hafva betänkligheter mot att göra dessa byråer till kommunala institutioner,

då man därigenom lätt riskerar, att de få karaktären af att höra antingen

under fattigvården eller polismyndigheten, hvaraf följden befaras blifva, att

både drinkarne och deras anhöriga draga sig för att anlita dem. Flerestädes

står i spetsen för byråerna styrelsen för eu distriktsafdelning af Deutscher

Yerein gegen den Missbrauch geistiger Getränke, i hvilken organisation

för öfrigt äfven abstinensföreningarna ofta äro medlemmar.

I Dlisseldorf, hvarest eu del af de upplysningar erhållits, som ligga

till grund för redogörelsen för Trinkerftirsorge, är det en sådan distrikts
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

förening, som i samband med Landesversicherungsanstalt för Khenprovinsen,

anordnat rådfrågningsbyrån, hvilken har sin lokal i försäkringsanstaltens

hus. En af tjänstemännen i anstalten är ordförande i distriktsafdelningen

af nämnda förening samt den ledande själen i arbetet. Byrån

trädde i verksamhet den 1 april 1908. Ben är öppen för rådfrågning

två gånger i veckan och mottagningarna skötas af två byråföreståndare

(en protestantisk och en katolsk). Dessa göra anteckningar om fallet, hvarefter

saken förelägges styrelsens ordförande, som i samråd med byråföreståndarne

bestämmer hvad som bör göras. De åtgärder, som vanligen förekomma

eller föreslås, äro: förmaningar å byrån eller vid besök i hemmet,

förmedling af anslutning till en abstinensförening, arbetsförmedling, vård å

en alkoholistanstalt, upptagande i invalidhem, arbetarkoloni eller anstalt

för sinnessjuka samt ansökan om omyndighetsförklaring. Den mest anlitade

åtgärden är förmaning, därnäst sändande till alkoholistanstalt och

sedan anslutning till abstinensförening. Under år 1909 sändes ej mindre än

56 personer till alkoholistanstalt. Kostnaden för vården i alkoholistanstalt

ersattes i de flesta fallen, 45, af försäkringsanstalten, i 5 fall af fattigvården,

i 3 fall af drinkaren eller hans anhöriga och i 3 fall af annan

(arbetsgivare m. fl.) Af de under år 1909 ingångna anmälningarna, tillsammans

149, hade 44 gjorts af drinkaren själf, 89 af anhöriga, 8 af domstol.

Ett bevis på den vikt, man lägger på denna verksamhet, är, att under

år 1909 en konferens hölls i Berlin för dryftande af frågan om Trinkerfiirsorge

och organiserande af verksamheten samt att i denna konferens deltogo

ombud för 276 myndigheter och föreningar. Vid konferensen fattades en

resolution, i hvilken uttalades angelägenheten af att utveckla denna förebyggande

alkoholistvård och uppdrogos linjer för rådfrågningsbyråns verksamhet;

i hufvudsak synas de i resolutionen uttalade synpunkterna öfverensstämma

med dem, som ligga till grund för den ofvan beskrifna verksamheten

i Dusseldorf. — I november 1910 hölls eu ny sådan konferens,

därvid man särskild! betonade vikten af att taga hand om alkoholisterna

vid deras utskrifning från sjukhus, fängelser och arbetarkolonier o. s. v.

En resolution fattades, gående ut på ett samarbete mellan Trinkerfiirsorgestellen

samt de olika anstaltsföreståndarne och föreningarna för frigifnas

vård. T idare framhölls betydelsen af samarbete med arbetsförmedlingsanstalterna.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

4. Österrike.

Förslag åt år Kedan år 1895 framlade österrikiska regeringen ett förslag till lag om

1 95 upprättande af offentliga anstalter för behandling af drinkare (Gesetz iiber

die Errichtung offentligen TrinkerasyleJ. Förslaget liann ej behandlas af den

då samlade riksdagen och liar sedermera ej ånyo framlagts af regeringen.

Frågan har något skjutits i bakgrunden af sträfvandena att i första rum
met

erhålla eu lag för motverkande af dryckenskapen genom att ordna

försäljningen af rusdrycker. Uti motiveringen till de i sistnämnda hänseende

under åren 1908 och 1909 framlagda lagförslagen har emellertid

framhållits, att frågan om åstadkommande på lagstiftningens väg af förutsättningar

för uppkomsten af drinkaranstalter och ordnande af deras

verksamhet vore af största vikt samt att man kölle på med de nödiga förstudierna

i ämnet och utarbetande af detaljerade förslag.

Förslaget af år 1895 är indeladt i fyra afdelningar under följande

rubriker: I. De otfentliga drinkaranstalterna, deras uppgift och organisation;

II. Internering i offentlig drink ar anstalt genom domstols beslut;

III. Frivilligt ingående i en offentlig anstalt; IT. Straff- och slutbestämmelser.

Anordning af Ändamålet med de offentliga anstalter, om hvilka lagförslaget handlar,

anstalterna. > öffentliche Flankerande (Trinker-Entwöknungsanstalten)», angifves vara att

kvarhålla, öfva uppsikt öfver och vårda till dryckenskap hemfallna personer

(Trunksiicktige). Anstalterna kunna upprättas såväl af statsförvaltningen

som af något utaf riksländerna eller af enskilda kretsar eller kommuner;

flera riksländer kunna förena sig om en gemensam anstalt. Däremot

talar förslaget ej om anstalter, upprättade af föreningar eller enskilda.

De anstalter, som ej upprättats af staten, behöfva statens erkännande för

att gälla för offentliga anstalter. Drinkaranstalter kunna äfven inrättas

såsom afdelningar af tvångsarbetsanstalterna, men dessa afdelningar skola

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

da vara anordnade enligt föreskrifterna för drinkaranstalterna, ock de intagna

drinkarne skola hållas afskilda från tvångsarbetsfångarna. En person,

som förklarats skola hållas i tvångsarbetsanstalt, anses ej hafva

aftjänat tvångsarbetet genom vistandet i anstaltens drinkar afdelning.

J)e kategorier af drinkare, för hvilka de offentliga drinkaranstalterna

åro afsedda, äro: 1) personer, som efter att hafva under det senaste året

tre gånger straffats för fylleri, ånyo gjort sig skyldiga till dylik förseelse;

2) de, som i följd af vanemässigt eller periodiskt omättligt bruk af alkoholhaltiga

drycker råkat i sinnessjukdom och af sådan anledning upptagits

i sjukhus eller anstalt för sinnessjuka samt därefter väl återvunnit förståndet,

men icke äga tillräcklig själfbehärskning och kraft att motstå

dryckenskapsbegäret; 3) personer, som i följd af vanemässigt eller periodiskt

omättligt bruk af alkoholhaltiga drycker, utan att vara sinnessjuka

i egentlig mening, utgöra en fara för sig själfva eller sina anhöriga i

sedligt eller ekonomiskt afseende eller för sin egen eller andras kroppslig^

säkerhet. — Sinnessjuka i egentlig mening få «ej intagas i eu offentlig

drinkaranstalt; blir någon, som intagits i eu sådan, sinnessjuk, skall han

ofördröjligen öfverlämnas till sjukhus eller sinnessjukanstalt.

I)e, som intagits å en offentlig drinkaranstalt, kunna mot sin vilja

kvarhållas där samt, om de afvika, återhämtas genom domar- och förvaltningsmyndigheterna.

Längsta tiden för hvarje vistelse är 2 år. — Anstalterna

skola inrättas så, att de intagna där afvänjas från begagnandet

af alkoholhaltiga drycker samt genom lämplig behandling och lefnadssätt

erhålla större kroppslig och sedlig motståndskraft mot nya anfall af dryckenskapsbegäret.

Grunddragen för anstalternas anläggning såväl som reglementen

och ordningsregler skola fastställas af inrikesministern. I reglementet

skall föreskrifvas, att för anstalten skall finnas ständig och tillräcklig

läkarvård genom psykiatriskt utbildade läkare. Vidare skall reglementet

innehålla närmare bestämmelser i följande hänseenden: om de inskränkningar,

som få göras i den intagnes frihet ur synpunkten af afvägning

från alkohol och förbättring; om bevakning af den intagne, handhafvande

af disciplinär myndighet samt de mot svårhandterliga och motspänstiga

tillåtna skydds- och tvångsmedel; om den intagnes plikt att utföra sådant

arbete, som tjänar syftemålet med hans kvarhållande i anstalten; samt om

skilda underhållsklasser. Förvaltningen i det riksland, hvarest eu anstalt

är belägen, utnämner föreståndare, men valet skall bekräftas af statsförvaltningen,

som äfven har högsta uppsikten öfver anstalterna.

Hvilka få

intagas?

Grunddragen

i verksamheten.

33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Domstol för- Förordnande om drinkares intagande å anstalt meddelas af den di
°tvdngsinZ-

striktsrätt (enmansdomstol för mål af mindre betydelse), vid hvilken persogande.

uen par sitt vanliga forum i civilmål. Behöriga att hos domstol göra framPiocedmen.

8^pning om internering äro drinkarens närmaste anhöriga (föräldrar, barn,

make), hans förmyndare eller kurator, föreståndare för sjukhus eller sinnessjukanstalt,

i hvilken drinkaren vid tillfället befinner sig, allmän

åklagare samt i vissa fall föreståndaren för den församling, där drinkaren

bär sitt hemvist eller uppehåller sig. Finues i det riksland, dit domstolen hör,

ingen drinkaranstalt och har ej heller på annat sätt sörjts för vård å

anstalt af icke sinnessjuka drinkare, kan ett yrkande om internering

utan vidare afslås. T vissa fall inskrider domstolen ex officio, nämligen

då drinkaren dömts för upprepade fylleriförseelser; brottmålsdomstolen

bär att underrätta distriktsrätten om, att sådant fall föreligger.

För domstolsförfarandet gälla i hufvudsak samma regler som för

ansökningsärenden i allmänhet. Dock uppställas några speciella fordringar,

såsom att den sökte skall höras före besluts meddelande, att förhandlingen

skall vara muntlig, att vederbörande kunna åläggas personlig

inställelse, att utlåtande skall inhämtas från sakkunniga (om möjligt psykiatrici)

samt att utslaget skall vara motiveradt. — Distriktsrättens beslut skall

underställas krets- eller landsrätten, för hvilket ändamål handlingarna skola

insändas dit. Domstolen, som dömt, har att utan dröjsmål underrätta

administrativ myndighet om förordnandet. Denna senare myndighet tillkommer

det att låta verkställa domen i enlighet med regler, som senare

skulle meddelas.

Kostnaden Kostnaderna för vården af de i eu offentlig drinkaranstalt upptagna

för värden. personer bestridas af det riksland, där anstalten är belägen. Detta land kar

rätt till ersättning för vårdkostnaderna (kost, bostad, värme, ljus, renhållning,

beklädnad, tvätt och sjukhjälp) af den vårdade eller den, som är försörjningspliktig

för honom, med det belopp, som kan bestämmas af landets administrativa

myndighet. De olika riksländerna bestämma hvar för sig, huruvida och i hvad

mån de kostnader, som ej sålunda ersättas, skola uttagas åt det distrikt eller det

samhälle, till hvilket den vårdade hör. — Intagandet får ej göras beroende

af förskottsbetalning eller föregående ansvarsförbindelse för vårdkostnaden.

Om flera vårdklasser finnas och annan än den lägsta anlitas, faller den

ökade kostnaden uteslutande på den vårdade och den, som är försörjningsskyldig

för honom.

Utskrifning. Utskrifning från anstalten skall äga rum, 1) då beslut om intagande

ändrats eller upphäfts, 2) då personen ej mer behöfver anstaltsvård och

opaginerad Kontrollera mot PDF

uppsikt, utan blifvit så förbättrad (genugend gestärkt), att ban kan motstå

dryckenskapsbegärets inflytande och utan fara för sig eller andra lämnas

åt sig själf; 3) när två år förflutit från intagandet, 4) om hans kvarhållande

med hänsyn till hans tillstånd och graden af hans dryckenskapsbegär

ej synes lofva något resultat samt 5) om lian, utan att sinnessjukdom inträdt,

faller i en sjukdom, för hvilken han ej kan vårdas å anstalten. -— Om

utskrifningen beslutar landets administrativa myndighet på yrkande af

anstaltens styrelse eller medicinsk myndighet, som har uppsikt öfver

anstalten.

Om den intagne mot sin vilja kvarhålles i de under 1), 2) och 3)

omnämnda fall, kan lian hos domstol (distriktsrätten i den ort, där

anstalten är belägen) framställa yrkande om frigifning; ansökan härom kan

ock göras af hans närmaste anhöriga, af hans förmyndare eller kurator.

Därjämte är åklagarmyndigheten förpliktad att göra sådant yrkande, om

den erhåller kännedom om något oberättigadt kvarhåIlande. På grund af

patientens förbättrade hälsotillstånd kan domstol dock ej besluta om frigifning,

förrän personen vistats ett år i anstalten. Proceduren är äfven

bill'' i hufvudsak densamma som vid ansökningsärenden i allmänhet.

Har ett år förflutit från intagandet, kan frigifning på prof äga Frigifning

ruin, om sannolikt är, att den vårdade äfven utan anstaltens vård skall på profmotstå

dryckenskapsbegäret och någon fara för honom själf eller andra i

de hänseenden, som föranleda till internering, ej är att befara. Beslut

härom fattas af anstaltens styrelse efter samråd med läkaren. Sådan frigifning

på prof kan ock medgifvas af administrativ myndighet efter framställning

af den medicinska myndighet, som har uppsikt öfver anstalten.

Prigifningen på prof kan ske för eu viss bestämd tid eller för den ännu

återstående delen af den för ett kvarhållande bestämda maximitiden. Under

tiden står den frigifne under uppsikt af såväl distriktets administrativa

myndighet som kommunalmyndigheten i den ort, där han uppehåller sig.

Så snart dessa myndigheter erhålla kännedom om, att han ånyo hemfallit

till dryckenskap eller är farlig för sig själf eller andra i de hänseenden,

som utgöra anledning till internering, skall underrättelse härom ofördröjligen

lämnas till administrativ myndighet, som bär att föranstalta om

personens återförande till drinkaranstalten.

Förslaget har också sörjt för ordnandet af vissa af interneringen Civila rättsberörda

civila rättsförhållanden. Den internerades föräldramyndighet trä- f''öliderder

ur verksamhet och detta äfven för den tid, då han är frigifven på

prof; utskrifves han på grund af obotlighet, förblifver han allt fortfarande

i mistning af denna myndighet. Är den internerade i besittning af någon

opaginerad Kontrollera mot PDF

förmögenhet, och föreligger fara för, att denna ej blir vårdad under interneringen,

skall en kurator förordnas.

Frivilligt in- Enligt tredje kapitlet i förslaget kunna i de offentliga drinkaranstalgdende.

terna äfven mottagas personer, som ej blifvit ditdömda af myndighet, utan

själfva gjort ansökan om inträde. Förutsättningen därför är, att personen är

hemfallen åt ett vanemässigt eller periodiskt omättligt bruk af starka

drycker, men att anledning förefinnes att antaga, att vistelsen i anstalten

och vården där skall göra honom mera motståndskraftig mot rusdrycksbegäret;

ansökningens beviljande är också beroende på utrymmet på anstalten.

Frågan om intagning afgöres i detta fall af anstaltens styrelse.

Ansökningen får medgifvas endast om den, som skall intagas, personligen

inför domstol afgifvit förklaring, att han beslutit sig för att ingå i en

drinkaranstalt för att vänja sig af med dryckenskapen; förklaringen skall

hafva afgifvits inom den sista månaden före ansökningens ingifvande. Atslås

ansökningen, kan besvär däröfver anföras hos administrativ myndighet.

De särskilda riksländerna bestämma vårdafgiftens storlek.

Har ett intagande ägt rum i föreskrifven ordning, gälla för en frivilligt

ingången person samma regler som för dem, om hvilkas intagande

domstol förordnat, särskildt i fråga om skyldighet att kvarstanna samt i

fråga om utskrifning. Förordnande af förmyndare för hans barn och

kurator för vårdande af hans förmögenhet bero dock på hans fria vilja.

Straffbestäm- Slutligen föreslås i fjärde kapitlet straff för den, som hjälper eu å

melser. anstalt intagen drinkare att rymma eller skaffar honom alkoholhaltiga

drycker under vistelsen i anstalten.

Motioner i Såväl år 1901 som år 1907 har frågan om behandling af drinkare och

r''kSoch9i907°1 sprättande af offentliga drinkaranstalter förts på tal inom riksdagen af

doktor Schöpfer med instämmande af ett stort antal ledamöter i Abgeordnetenhaus

— båda gångerna i samband med förslag till lag om motarbetande

af dryckenskap. Schöpfer framlade redan år 1901 ett utarbetadt lagförslag i

ämnet, enligt livad han uppgifver, en i fackkretsar gjord bearbetning af det ofvannämnda

regeringsförslaget. Förslaget skiljer sig i flera hänseenden från regeringsförslaget

och ser saken mera från läkar synpunkt. Då regeringsförslaget

talar om anstalter »för att kvarkålla, öfva uppsikt öfver och vårda», angifves

här botandet (Heilung) vara syftet med anstalternas verksamhet och anstalterna

kallas ej asyler utan kuranstalter (Trinkerheilanstalten). Schöpfer föreslår, att

äfven anstalter, upprättade af enskilda personer, kunna vinna erkännande

såsom offentliga anstalter; däremot upptager han ej bestämmelsen om upprät
-

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

tandet af drinkarafdelningar vid tvångsarbetsanstalterna. I öfverensstämmelse

med Schöpfers allmänna ståndpunkt innehåller hans förslag ej några

uppräkningar af vissa grupper af drinkare, som höra under lagen, utan

anges i allmänhet såsom föremål för internering sådana personer, som

genom njutandet af alkoholhaltiga drycker förlorat förmågan af själfbehärskning

och motstånd mot dryckenskapsbegäret samt i följd däraf antingen

redan svårt insjuknat eller äro utsatta för öfverhängande fara att göra det.

Stadgandet om civil domstols rätt att utan yrkande ingripa, när straffdomstolen

öfversändt eu underrättelse, att den dömt eu person till ansvar

för fylleri mer än tre gånger, har ej heller upptagits i förslaget. Bestämmelserna

om rätt att framställa yrkanden om internering äro utvidgade

och i förfarandet hafva några mindre ändringar föreslagits. Xär

det gäller att beskrifva anledningar till frigifvande, talas det liksom i

regeringsförslaget om den, som ej vidare är i behof af anstalts vård och

uppsikt, men fortsättningen, »så förbättrad att han kan motstå dryckenskapsbegärets

inflytande och utan fara för sig själf eller andra lämnas

åt sig själf», är struken. Ej heller vid den villkorliga frigifningen

tages hänsyn till farligheten. 1907 års förslag upptager föreskrift om

ett förberedande beslut om internering, som genast kan träda i verkställighet;

sådant skulle kunna meddelas af distriktsrätten efter yrkande

af polismyndigheten i sådana fall, då det göres troligt, att utan ett sådant

beslut den åt dryckenskap hemfallne skulle skada sin egen eller andras

säkerhet eller egendom. Om sådant beslut meddelas, har domstolen att

genast inleda det vanliga förfarandet.

Uti ett utkast till strafflag för Österrike (september 1909) föreslås, att

eu sinnessjuk eller till dryckenskap hemfallen person, som begått ett brott,

belagdt med strängare straff än sex månaders frihetsstraff samt på grund

af otillräknelighet ej lagföres eller dömes, skall, om han på grund af

sin sinnessjukdom och med hänsyn till sin lefnadsvandel och beskaffenheten

af brottet är att anse såsom synnerligen farlig för sedlighet, personlig

säkerhet eller egendom, aflämnas till en statens anstalt för sinnessjuka

förbrytare samt kvarhållas där, så länge allmänfarligheten föreligger. ''Frigifning

i sådant fall skulle äfven kunna ske villkorligt.

Utkast till

strafflag

1909.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

5. Schweiz.

S:t Gallen.

Lag den 21

maj 1891.

Fyra af de schweiziska kantonerna, nämligen S:t Gallen, Basel-stadt,

Vand och Thurgau, hafva lagar om tvångsinternering af vanedrinkare.

Den tidigaste af dessa lagar är den för S:t Galleri, »Gesetz betreffend

die Yersorgnng von Gewohnheitstrinkern», hvilken är utfärdad den

21 maj 1891 samt den äldsta egentliga tvångsinterneringslag i Europa

(den engelska »Habitual Drunkards Act» af 1879 medgaf endast kvarhållande

af dem, som ingått frivilligt under vissa former). Föremål för

behandling enligt denna lag äro personer, som vanemässigt hängifva sig åt

förtärande af rusdrycker (sick gewohnheitsmässig dem Trunke ergeben);

sådana kunna intagas i eu för botande af drinkare afsedd anstalt (Trinkerheilanstalt).

Intagandet kan ske så väl efter frivillig anmälan som på grund af

beslut af kommunalrådet (Gemeinderat) i den kommun, där drinkaren har

sitt hemvist. Behöriga att framställa yrkande om internering äro myndigheter

utan någon begränsning samt drinkarens förmyndare och anhöriga.

Kommunalrådet kan äfven på eget initiativ taga upp frågan. Beslut om

internering kan ej fattas, med mindre utlåtande föreligger från tjänsteläkare

därom, att personen ifråga är hemfallen åt dryckenskap (den Anstånd

der Trunksucht (Alkoholismus) konstatirt) och att eu internering

är nödvändig för hans botande. Därest drinkaren ej själf kan betala

kostnaden för anstaltsvården och denna därför skall utgå af fattigvårdsmedel,

kräfves medgifvande af vederbörande fattigvårdsmyndighet, för att

kommunalrådet skall kunna förordna om tvångsinternering. Kommunalrådets

beslut delgifves genom kretsmyndigheten drinkaren för yttrande; i hvarje

fall skall beslutet underställas regeringsrådets (Begierungsrat) pröfning, och

först sedan dess godkännande erhållits, kan beslutet bringas till verkställighet.

Begeringsrådet kan förordna om tvångsinternering, äfven för det fall

att kommunalrådet afslagit framställning därom, dock fordras härför, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(33

behofvet af internering skall vara särskild! trängande; i sistnämnda fall får

ej heller fattigvårdsmyndighetens bestridande lägga hinder i vägen.

I motiven till lagen framhålles bland annat följande; vanedrinkaren

är närmast att jämföra med en sinnessjuk, och man har därföre anslntit

sig till de bestämmelser, som gälla för dessa; man bär valt kommunalrådet

såsom beslutande myndighet, emedan de kommunala myndigheterna ■

hafva största intresset af personens vårdande och i regel äro mera förtrogna

med hans uppförande samt personliga och ekonomiska förhållanden

än öfriga myndigheter; regeringsrådet i dess egenskap af högsta fattigvårds-,

förmynderskaps- och polismyndighet har satts till öfverinstans i

stället för domstol, då vården om individer, som äro eu fara för samhället,

öfvervägande är att betrakta som en administrativ angelägenhet.

Lagen gäller, såsom nämndt, ej blott drinkare, som intagas i anstalter

på grund af myndighets beslut, utan äfven dem som ingå frivilligt.

Bestämmelse härom fanns ej i det af regeringsrådet framlagda förslag till

lagen och det är ej fullt klart i hvad mån lagens olika stadganden skola

gälla äfven för de frivilligt ingående.

Kostnaderna för vården i eu kuranstalt för vanedrinkare betalas i

första rummet af den vårdades egen förmögenhet; har han ingen sådan

och kan ej heller familjen betala för honom, förfares i enlighet med

föreskrifterna i fattigvårdslagen. Där sådant är af nöden, betalar staten

kostnaderna för vården och lämnar, i undantagsfall, äfven bidrag till underhåll

af den vårdades familj under den tid, han vistas å anstalt.

Tiden för interneringen är i regel 9 till 18 månader. Vid återfall

kan en förlängning (eine zweckentspreckende Yerlängerung) äga rum. —

Eu månad före utgången af den för vården fastställda tiden har anstalten att

afgifva en rapport till den myndighet, som sändt personen till anstalten,

och kan vistelsen då, om fullständigt tillfrisknande ej inträdt, förlängas.

Slutligen innehåller lagen bestämmelse därom, att en förmyndare kan

förordnas för den vårdade för den tid, han vistas å anstalten. Eu sådan

kan också förordnas före interneringen, därest tjänsteläkare intygar, att

personen är i hög grad viljesvag i anledning af omättligt bruk af alkohol.

Enligt regeringsrådets berättelser för åren 1902—1909 hafva under Lagens tilldessa

år tillhopa 52 beslut om tvångsinternering underställts dess pröfning.

Endast i ett fall upphäfdes beslutet och då af den anledning, att bättring

blott kunde väntas i en sluten anstalt; från ett senare år angifves, att i

ett fall en förflyttning ägt rum till en sluten anstalt (S:t Pirminsberg),

enär det vid närmare pröfning visat sig, att patienten var abnorm.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Basel-stadt.

Lag den 21

februari

'' 1901.

Tiden för behandlingen synes i regel vara ett år. I några fall medgaf

regeringsrådet efteråt förkortning af den i beslutet bestämda tiden på

förord af anstaltsledningen. I ett annat fall medgafs anstånd med verkställigheten,

då personen i fråga gjorde allvarliga försök att själf motarbeta

sin alkoholism; men det anmärkes därvid, att sådant anstånd ytterst sällan

leder till resultat, då alkoholisterna i regel ej mer äga viljekraft att bättra

sig utan hjälp utifrån.

Patienterna hafva sändts till flera olika anstalter: männen till Ellikon

(Ziirich) och Nuchtern (Bern) och kvinnorna till Weiszhölzli (Bern) samt

såväl män som kvinnor till Pension Vonderfltih, Sarnen (Obwalden); dessutom

nämnas Asyl Wil och S:t Pirminsberg, hvilka båda senare dock äro

anstalter för sinnessjuka.

I ett stort antal af fallen beviljade regeringsrådet statsbidrag till vårdafgiften

växlande mellan 30 och 70 °/o af kostnaden. Sådant bidrag beviljades

dessutom till ett antal frivilligt ingående. Dessa bidrag tagas ur den

kantonen tillfallande andel af vinsten på alkoholhandt er ingen. *

Flera af årsberättelserna innehålla yttranden rörande lagens verkningar.

Man synes vara belåten därmed och finner de anslagna medlen vara väl

använda penningar. Dock uttalas såsom ett önskemål, att drinkarne skulle

komma under behandling tidigare, innan alkoholens förödande verkningar

fortskridit alltför långt. Man klagar också (i berättelsen för år 1902)

öfver att man ej har några lämpliga utvägar för behandling af dem, som

ej vilja inställa sig vid anstalterna eller som lämna dessa; de tillgängliga

alkoholistanstalterna äro nämligen alla öppna.

Kantonen Basel-stadt har en lag i ämnet med samma rubrik som den

för S:t Gallen och dagtecknad den 21 februari 1901. Den innehåller

endast bestämmelser för dem, som tvångsvis intagas i kuranstalt för drinkare

och talar ej om de frivilligt ingående. Yidare omfattar den ej alla

vanedrinkare utan inskränker sig till vissa grupper, nämligen: a) de som

äro ur stånd att ombesörja sina angelägenheter, b) de som utsätta sig

själfva eller sin familj för fara att råka i nöd, c) de som äro farliga för

andras säkerhet samt d) de som väcka allmän förargelse, allt under förutsättning

att de angifna omständigheterna hafva sin grund i begäret efter

rusdrycker (Trunksucht). Regeringsrådet beslutar om internering efter fram
-

* I Schweiz har staten alkoholmonopol och hvarje kanton får sin andel af nettovinsten.

Af denna andel äro kantonerna skyldiga att använda minst tio procent till bekämpande af alkoholismen.

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

ställning af polismyndigheten (Polizeidepartement). Denna senare myndighet

anhängiggör saken antingen efter yrkande från därtill behöriga personer eller

myndigheter eller på eget initiativ. Behöriga att framställa sådant yrkande

äro drinkarens anhöriga, hans förmyndare, förmynderskapsmyndighet, domstol

samt borgar- och kommunalråd. Utredningen ombesörjes af polismyndigheten,

som förhör personen i fråga, hans närmaste anhöriga och

förmyndare, inf ordi ar utlåtande från tjänsteläkare samt förhandlar i vissa

fall med hemortskommunen om bidrag till kostnaderna för personens vårdande.

Polismyndigheten insänder därefter handlingarna till regeringsrådet,

som beslutar i saken på grund af dessa handlingar. Itegeringsrådet-

kan ej döma till internering, med mindre läkarutlåtandet konstaterar,

att personen är hemfallen åt dryckenskap och i behof af vård i en

k ur anstalt för drinkare. Har personen hemortsrätt i någon kommun i

kantonen, delgifves beslutet borgarrådet i denna kommun.

^ ården omfattar i regel eu tid af ett år. Före utgången af denna

tid skall polismyndigheten afgifva en berättelse om den vårdades uppförande

och resultatet af vården till regeringsrådet, som därefter bestämmer,

om han skall släppas eller stanna ytterligare ett hälft år; sammanlagda

tiden får första gången ej öfverskrida två år. För det fall att

personen förut vårdats å anstalt, kan vistelsen å anstalten från början

bestämmas till längre tid än ett år och förlängas ända till tre år. Polismyndigheten

ombesörjer verkställigheten. Regeringsrådet kan trätfa aftal

med förvaltningen för en kuranstalt om emottagande af drinkare där.

Motsätter drinkaren sig intagandet på eu kuranstalt eller afviker han

tran en sådan före den bestämda tiden eller afvisas han från anstalten på

grund af förseelse mot anstaltens ordningsregler, kan han på yrkande af

polismyndigheten sändas till en arbets- och förbättringsanstalt för enahanda

tid.

Kostnaden för vården skall bestridas af den vårdades egna tillgångar;

saknar han sådana, bidrager regeringsrådet till kostnaderna. Detta bidrag’

som i första rummet tages af alkoholtiondelen, skall i regel uppgå till hälften

af kostnaderna, men får undantagsvis uppgå till högre belopp. För

den del af kostnaden, som ej betäckes af alkoholtiondelen, häftar den kommun,

personen tillhör, med rätt för kommunen att söka sitt åter af den

vårdade eller hans familj i hufvudsak enligt föreskrifterna i fattigvårdslagen.

— Förmyndare kan förordnas för drinkaren för den tid interneringen

varar.

Sam tidigt med nu nämnda lag utfärdades äfven eu lag om intagande

34

opaginerad Kontrollera mot PDF

i tvångs- och förbättringsanstalter »Gesetz betreffend Yersorgung in Zwangsund

Besserungsanstalten». Bland dera, som enligt sistnämnda lag kunna insättas

i arbets- eller förbättringsanstalter (eventuellt också i straffanstalt)

upptagas äfven sådana, som på grund af dryckenskap åstadkomma allmän

förargelse eller utgöra en fara för den allmänna sedligbeten. Bestämmelserna

för proceduren äro i allmänhet desamma som i lagen om vanedrinkare,

tiden för anstaltsbehandlingen är dock kortare, i regel ett

hälft år.

Lagens till Sedan lagen om tvångsbehandling af drinkare trädde i kraft, hafva

tampning. 1 <)()9 årg glut tillsammans 43 personer (33 män och 10 kvinnor)

tvångsinternerats, däraf 5 voro kvar i anstalt. Männen hafva skickats

till Y tick tern eller Ellikon och kvinnorna till Weiszhölzli. Utaf de utskrifna

38 personerna beräknas 8 hafva behandlats med godt resultat. Ingen af

de tio kvinnorna befinner sig bland dessa botade.

Trots dessa jämförelsevis dåliga resultat synes man vara belåten med

lagen. Man anser nämligen denna hafva sin bästa verkan däri, att många

drinkare på grund af lagens befintlighet frivilligt ingått på en anstalt.

Vaud. ~ Lagen för Valid, »Loi sur 1’internement des alcooliques», af den 27

Lnovember^ november 1906, medgifver internering i en anstalt för behandling af drinI90ii.

kåre i följande fall:

a) när någon, som dömts till tukthus, fängelse eller internering i eu

arbetarkoloni (tvångsarbete) på kortare tid än ett år och undergått detta

straff, eller när förbrytare, som blifvit villkorligt dömd, befunnits vara

vanedrinkare;

b) då en för brott anklagad person, som frikänts på grund af otillräknelighet,

befinnes vara vanedrinkare;

c) då någon oaktadt meddelad varning två gånger under loppet af de

sista tolf månaderna brutit mot honom gifvet förbud att besöka lokaler,

där alkoholhaltiga drycker försäljas;

d) när en vanedrinkare på grund af sin dryckenskap äfventyra!’ sin

egen och sina anhörigas ställning.

Om interneringen beslutar regeringsrådet (le Conseil d’Ltat) efter förutgången

läkarundersökning och utlåtande af hälsovårdsrådet (Conseil de

Santé et des Hospices). I de under a) angifna fallen upptages ärendet efter

anmälan af vederbörande domstol samt i fallen c) och d) på angifvelse af

prefekten. Begeringsrådet liar i samtliga fallen att anordna eu undersökning,

vid hvilken drinkaren höres; och därvid kan äfven förordnas om ny läkar
-

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

undersökning samt vittnesförhör. Särskilt föreskrifves, att beslut om internering

skall vara åtföljdt af motiv.

Hvarje myndighet och enskild person kan gifva vederbörande myndigheter

underrättelse om de fall, då ingripande är af nöden.

Internering i en drinkaranstalt skall afse en tid af minst sex månader.

Något maximum är däremot ej föreskrifvet, utan synes regeringsrådet i

hvarje särskilt fall bestämma därom. Yisar det sig vid den bestämda

tidens utgång, att längre tid är af nöden, kvilket ådagalägges genom en

berättelse från anstalten, styrkt af utlåtande från läkare och hälsovårdsrådet,

kan regeringsrådet förlänga tiden för interneringen. •— Regeringsrådet

kan, oberoende af den för vistelsen bestämda tiden, likaledes efter hörande

af anstaltsläkare och hälsovårdsrådet, förordna, att interneringen skall upphöra,

så snart den sjuke synes vara återställd.

Om sådant erfordras, kan för interneringstiden eu förmyndare förordnas

för den sjuke.

Lagen för Tand tänker sig vården förlagd ej blott till enskilda utan

äfven till statsanstalter. Den föreskrifver, att eu eller flera anstalter för behandling

af drinkare skola i mån af behof upprättas på statens bekostnad;

dessa skola vara så inrättade, att de intagna kunna sysselsättas med jordbruk

och industriell verksamhet. Till dess statsanstalterna blifvit upprättade

(man har tänkt sig att de ej skulle behöfvas under de närmaste

åren), skall internering äga rum i befintliga enskilda anstalter eller i

arbetarkolonierna. Staten kan af de internerade fordra en afgift, som

fastställes i reglementet för anstalten. Regeringsrådet utfärdar de för

lagens tillämpning nödiga bestämmelser, särskild! beträffande organisationen

och ledningen af anstalterna och fördelningen af de internerade mellan dem.

I fråga om lagens tillämpning föreligga uppgifter i berättelserna om

hälsovården för åren 1907 och 1908, alltså de två första år då interneringslagen

varit gällande. Under år 1907 hade högsta hälsovårdsmyndigheten

afgifvit utlåtande rörande internering af 78 alkoholister, häraf 58 män

och 6 kvinnor intagits i alkoholisthem samt 13 män och en kvinna i

arbetarkoloni. För år 1908 hade utlåtande afgifvits angående 89 alkoholister,

däraf 63 män och 11 kvinnor placerats i alkoholisthem samt 14

män och en kvinna i arbetarkoloni.

De anlitade alkoholisthemmen voro Asile d''Etagniéres för män och

Réthesda för kvinnor, med kvilka anstalter staten har öfverenskommelse

om mottagande af patienter för visst pris, 2 francs per dag för männen

och 1:75 franc för kvinnorna.

Lagens tilllämpning.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Thurgau.

Lag den 23

november

1909.

Lagen innehåller också bestämmelse om att vanedrinkare, som genom

sina handlingar eller hotelser utgör en fara för sig själf eller andra, mot

sin vilja kan på begäran af vissa myndigheter interneras i eu anstalt förbehandling

af sinnessjuka, därvid stadgandena i lagen om sinnessjuka i hufvudsak

tillämpas. Eegeringsrådet kan efter hörandet af hälsovårdsrådet

förordna om internering af en sådan person på en drinkaranstalt, därest

den medicinska undersökningen ådagalagt, att detta är af nöden.

Kantonen Thurgaus lag om vård af vanedrinkare »Gesetz betreffend

die Yersorgung von Trunksuchtigen» är dagtecknad den 23 november

1909. Dess bestämning af de drinkare, som komma under lagen, 1 §,

sammanfaller med lagen för Basel-stadt utom därutinnan att här fordras,

att vanedrinkaren upprepade gånger skall hafva väckt allmän förargelse,

om han skall omhändertagas på denna grund. Eljest står Thurgauerlagen

närmare lagen för S:t Gallen. Förslaget till lagen, hvilket framlades redan

i maj 1900, var uppgjordt efter mönstret af lagen för S:t Gallen och angaf

liksom denna såsom föremål för vård å anstalt helt allmänt personer,

som vanemässigt hängåfvo sig åt förtärandet af rusdrycker.

Under lagen falla såväl drinkare, Indika ingå frivilligt på en anstalt,

som sådana om hvilkas tvångsintagande behörig myndighet förordnat.

Lagen afser icke blott botliga fall utan äfven de fall, då ett botande ej

mer är att vänta; i förra fallet skall intagandet ske i en lcuranstalt, i

senare fallet i eu asyl för obotliga drinkare eller i en anstalt för sinnessjuka.

För att eu tvångsinternering skall kunna beslutas fordras, att legitimerad

läkare (ein diplomierter Arzt) intygar, att någon af de i 1 § angifna

förutsättningar äro för handen, samt dessutom att internering är nödvändig

vare sig för botande i kuranstalt eller för vård å asyl. Vidare uppställes

den fordran, att drinkaren förut erhållit eu offentlig varning och att denna

visat sig utan verkan. Dylik varning meddelas af förmyndarkammaren

(Waisenamt), fattigvårdsmyndighet i hemorten eller behörig distriktsmyndighet.

Den kan gifvas muntligen eller skriftligen och skall i förra fallet

tagas till protokoll, i det senare fallet underskrifvas af den varnade. Ärende

om tvångsinternering handlägges af förmyndarkammaren, som antingen

kan ingripa af sig själf eller efter yrkande af annan myndighet (t. ex.

fattigvårdsmyndighet, domstol, regeringsråd) eller af drinkarens anhöriga.

Kan personen i fråga ej själf betala kostnaderna för anstaltsvården, skola

före besluts fattande de, som äro understödsskyldiga för honom, lämnas

tillfälle att yttra sig. Beslutas tvångsinternering, skall beslutet jämte hand
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(59

lingarna insändas till hälsovårdsdepartementet, som öfverlämnar ärendet till

regeringsrådet för pröfning och fastställelse. Afslår förmyndarkammaren

framställning om tvångsinternering, kan sökanden öfverklaga beslutet hos

regeringsrådet.

Tiden för internering är i regel sex månader till ett år. En månad före

tidens utgång har kuranstalten att aflämna underrättelse till den förmyndarkammare,

som insändt drinkaren; är han då ej fullt återställd, kan förmyndarkammaren

med tillstånd af regeringsrådet förlänga tiden för vistelsen

intill ett år. Genom intagandet i en kuranstalt eller asyl för drinkare inskränkes

den personliga handlingsfriheten icke i annan måtto, än behandlingen

fordrar. Erfordras anordnandet af förmynderskap, gälla därför civillagens

stadganden.

Kostnaderna för vården betalas af den vårdades förmögenhet, eller,

om han saknar sådan, af fattigvården. Om vården fortgår minst sex månader,

lämnar kantonen bidrag ur alkoholtiondelen; sådant bidrag kan

också tilldelas familjen, om den på grund af familjeförsörjarens internering

råkar i nöd; vid bestämmandet af beloppet tages hänsyn till den vårdades

förmögenhetsförhållanden och resultatet af vården.

Bestämmelser om tvångsbehandling af drinkare i särskild! för dem obwaiden.

afsedda anstalter finnas dessutom i kantonen Unterwalden ob dem Wald,

där de gifvits i samband med stadganden om intagning i tvångsarbets- 1893.

anstalter och uppfostringsanstalter för minderåriga, »Yersorgung in Zwangsarbeits-,

Trinkerheil- und Besserungsanstalten. Yerordnung des Kantonrates

vom 27 April 1893». Intagning i en alkoholistanstalt angifves i författningen

hafva till syfte att bota alkoholisten för dryckenskapen och dess följder.

Förordnande om en tvångsintagning kan äga rum beträffande personer,

hvilka på grund af vanemässig dryckenskap (Trunksucht) antingen väcka

allmän förargelse eller förstöra sina affärer eller uppenbarligen taga skada

till sin hälsa, och hvilkas förmåga att handhafva sina angelägenheter dessutom

är inskränkt. Om interneringen bestämmer regeringsrådet efter yrkande

af förmynderskaps- eller fåttigvårdsmyndighet; regeringsrådet kan dock

ingripa äfven utan sådant yrkande. Begeringsrådet verkställer själf utredningen.

Tiden för interneringen är i regel 9—18 månader; vid återfall

kan en förlängning äga rum till dubbla tiden.

Ur förslaget till strafflag för Schweiz (april 1908) meddelas här en Försla9 til!

del föreskrifter, som afse åtgärder mot drinkare och berusade.

§ 33. Befinnes den, som för brott dömes till fängelse (emprisonnement;

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

ådömes från 8 dagar till 2 år, i vissa fall intill 5 år) vara vanedrinkare, och

står brottet i samband med hans dryckenskap, kan domstolen, om den

dömde synes kunna botas, uppskjuta verkställigheten af straffet och förordna

om hans sändande till en anstalt för behandling af drinkare. Domstolen

förordnar om frigifvande, så snart den intagne blifvit botad; frigifvandet

skall i alla händelser äga rum efter förloppet af två år. Före utskrifvandet

från anstalten skall domstolen afgöra, om fängelsestraffet vidare skall

verkställas och till huru stor del. — Domstolen kan äfven förordna om,

internering i dylik anstalt af vanedrinkare, som på grund af otillräknelighet

förklarats ej kunna dömas. — Det åligger domstolen att höra medicinska

sakkunniga i ärendet.

§ 45. Då ett brott föranledts af omättligt förtärande af alkohol,

kan domstolen, såsom ett tillägg till straffet, förbjuda den dömde att besöka

utskänkningsställen för eu tid af minst sex månader och högst två år.

§ 264. Den som på grund af lättja eller dåligt uppförande underlåter

att försörja sin familj eller att betala utdömdt bidrag till försörjning

af barn, till hvilket han är fader, straffas med fängelse (arréts: 3 dagar —

3 månader). I stället för att ådöma straff kan domstolen förordna om

hans sändande till en tvångsarbetsanstalt eller en anstalt för behandling af

drinkare.*

§ 278. Den som i berusadt tillstånd uppträder på ett sätt, som

väcker allmän förargelse, straffas med böter. Upprepas förseelsen inom

ett år, kan domstolen, jämte det den ådömer böter, förbjuda besök på

utskänkningsställen; är det fråga om en vanedrinkare, kan domstolen i

stället för att utsätta straff förordna om hans sändande till en anstalt för

behandling af drinkare.

§ 279. Den som på grund af lättja drager omkring från ort till

annan, utan att äga medel till sitt uppehälle, eller stryker omkring i skogar,

promenader eller på allmänna platser och vägar, samt den som på

grund af lättja eller vinningslystnad tigger eller sänder barn eller personer,

som stå under hans lydnad, att tigga utomhus — straffas med

fängelse (arréts). Har han under det senast förflutna året undergått bestraffning''

för lösdrifveri eller tiggeri, kan domstolen, i stället för att döma

till straff, förordna om hans sändande till en tvångsarbetsanstalt eller en

anstalt för behandling af drinkare. * — Den skyldige skall tillika förklaras

förlustig sin myndighet såsom fader och förmyndare.

* N. b. om han är vanedrinkare, ty annars mottages han naturligen ej på någon anstalt för

behandling af drinkare.

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

§ 285. Den som bryter mot ett af domstol honom meddeladt förbud

att besöka utskänkningsställen samt värdshusvärd, som med kännedom om

sådant förbud utlämnar alkoholhaltiga drycker, straffas med fängelse (arréts)

eller böter.

Utom de ofvan omnämnda alkoholistanstalterna finnas i Schweiz ytterligare

ett antal dylika anstalter. Enligt en uppgift från år 1904 skulle då i

Schweiz funnits 13 alkoholistanstalter med i allt 317 platser; rörande flera

af dessa hafva vid verkställda förfrågningar någon upplysning ej kunnat

erhållas, hvadan de väl få antagas hafva upphört. Äfven de kantoner, som

icke hafva någon tvångslagstiftning, lämna bidrag för underhåll af alkoholister

till eu del af dessa anstalter. Så t. ex. erhöll anstalten i

Ellikon för år 1908 bidrag, utom från Basel-stadt och St. Gallen, äfven

från kantonerna Ztirich, Thurgau, Aargau och Appenzell. Pension Yonderfliih

mottog för år 1907 bidrag från 13 kantoner. Yissa anstalter

hafva billigare afgifter för alkoholister från den kanton, där anstalten ligger.

För dem, som sändas till anstalterna från fattigvårdsmyndigheter eller

välgörenhetssällskap, har man också på somliga ställen en billigare taxa.

Bland de schweiziska anstalterna är den mest kända Trinkerheilstätte

Ellikon a. rf. Thur i Ztirich. grundad år 1889 på initiativ af professor,

doktor For el. Då denna anstalt allmänt betraktas såsom en mönsteranstalt,

torde några upplysningar om densamma vara af intresse.

Anstalten, som har plats för 40 patienter, äges af eu för ändamålet

bildad förening, » Y erein fur lleilung von Gewohnheitstrinkern», med säte

i Zitrich, hvilken förening håller allmänt möte hvart tredje år. Eu

styrelse åt 7 ledamöter leder anstaltens förvaltning, utser husfader och

läkare, utfärdar reglemente och ordningsregler. Yid dess sida står eu

öfvervakande kommission af 15 medlemmar, i hvilken kommission 7 kantoner

insätta representanter.

Ur reglementets allmänna grundsatser må anmärkas följande: Hufvudgrundsatsen

i behandlingen är fullständig afhållsamhet från alla alkoholhaltiga

drycker. Man betonar, att hvarje rusdryck är ett gift för drinkaren

och att han måste besluta sig att under sitt återstående lif afhålla

sig från rusdrycker, om han definitivt vill blifva befriad från rusdrycksbegäret.

Det anses nödvändigt, att husfadern, hans familj och anstaltens

hela personal afhålla sig från alla rusdrycker, så att i anstalten icke finnes

något förledande exempel. För att praktiskt kunna åstadkomma patienternas

sedliga höjande måste eu hvar af dem, utan undantag, förplikta sig

Alkoholistanstalter

i

Schweiz.

opaginerad Kontrollera mot PDF

att arbeta efter måttet af sina krafter och arten af sina färdigheter; i arbetet

ligger nämligen bästa medlet för stärkande af de kroppsliga och

andliga krafterna, i all synnerhet den försvagade viljan och karaktären.

Vidare framhålles betydelsen af en sedligt-religiös anda i anstalten med

undvikande af allt konfessionellt trostvång.

För upptagande i anstalten fordras 1) skriftlig förpliktelse af patienten

att stanna minst 6 månader (när fråga är om omyndiga och fattighjon,

kunna deras lagliga företrädare i stället göra ett sådant åtagande);

2) läkarutlåtande enligt anstaltens formulär; 3) erläggande i förskott af

afgifter för ett fjärdedels år. Därest patienten lämnar anstalten utan vederbör

andes tillstånd eller måste uteslutas från anstalten på grund af dåligt

uppförande, återbetalas ej hvad som erlagts i förskott. — Vid intagandet

gifves företräde åt fall, i hvilka snar utsikt till botande föreligger.

Vid den bestämda tidens utgång utskrifves patienten. Skulle han ej

vara återställd, men önskar stanna längre, får han underteckna en ny förbindelse

att stanna en bestämd tid. — Om patient gör sig skyldig till gröfre

eller upprepade förseelser mot ordningsreglerna eller olydnad i högre grad,

kan han genast skiljas från anstalten. Detta anstaltens enda egentliga

medel att göra sig af med besvärliga individer kommer ej så sällan till

användning (7 fall år 1908).

För akuta sjukdomar anlitas en läkare i närheten; eljest utöfvas läkaruppsikten

af två medicinska ledamöter i styrelsen. — Anstalten ledes i

öfrigt af en husfader, som med sin familj skall bo på anstalten och använda

all sin tid åt denna verksamhet. lian anställer och afskedar anstaltens

tjänstepersonal. Han ordnar och leder patienternas arbeten samt har viss

disciplinär myndighet öfver dem. De medel, han i sistnämnda afseende

har att tillgå, äro tillrättavisning, förbud att lämna sofrummet samt bortsändande

från anstalten; i senare fallet skall dock anmälan ofördröjligen

göras hos styrelsens ordförande. Arbetet fördelas mellan patienterna efter

deras krafter och färdigheter. Äfven de, som ej förut äro vana vid

kroppsligt arbete, måste deltaga i sådant. I regel är arbetstiden 8 72

timme om dagen.

Anstalten är fullständigt öppen och utöfvar intet tvång på patienterna.

Följden är, att för hvarje år åtskilliga rymma sin väg. I regel tillåtas

patienterna ej gå utom anstalten under de första tre månaderna. Tillåtelse

att resa längre bort från anstalten lämnas blott i trängande fall och på

skriftlig framställning af anhörig.

Intill slutet af år 1908 hade 1,350 patienter upptagits i anstalten.

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Patienterna hafva varit af skilda yrken, 142 köpmän och fabrikanter, 118

bokhållare och resande, 194 jordbrukare, 130 lärare, läkare, tjänstemän

in. fl. med högre skolbildning, 81 hotellägare och värdshusvärdar; de flesta

hafva dock varit kroppsarbetare i olika yrken.

Hos de flesta af dessa 1,350 patienter uppgifves sjukdomen hafva varit i

långt framskridet stadium. 851 fall rubriceras såsom kronisk alkoholism,

häraf 239 genomgått något anfall af delirium tremens. Af de öfriga såsom enkel

dryckenskap (einfache Trunksucht) betecknade fallen funnos många, där patienten

varit behäftad med psykopati, ärftlig belastning och alkoholepilepsi.

Det är eu genomgående klagan i årsberättelserna, att patienterna komma till

anstalten alltför sent. I synnerhet under de sista 10 åren hade fallen

blifvit allt svårare, hvilket antoges till någon del bero därpå, att abstinensföreningar

tagit hand om många af de lättare fallen och bragt räddning.

Det varnas dock för att vara alltför tålmodig mot dem, som upprepade

gånger bryta nykterhetslöften eller gäcka andra sträfvanden för

deras upprättande.

Verksamheten vid Ellikon visar goda resultat liksom i allmänhet verksamheten

vid äldre anstalter, där behandlingen erhållit eu viss stadga. Af

dem, som utskrifvits under de 15 första åren, beräknas 35,2 °/o vara

abstinenta, under det 27 °/o tidvis äro abstinenta, men ibland återfalla;

37,7 °/o hafva återfallit eller försvunnit. För åren 1903—1908 är procenttalet

abstinenta 50,5; förbättrade, men ej abstinenta äro 24 °/o; återstoden

har återfallit eller förlorats ur sikte. Siffrorna för år 1908 äro: abstinenta

68,4 °/°) förbättrade 7 °/o, återfallna eller obekanta 24,5 °/o. Vid

uppgörande af dessa beräkningar har man uteslutit ur räkningen dem, som

sändts från anstalten såsom sinnessjuka eller utskrifvits på grund af dåligt

uppförande eller rymt därifrån.

Vid Ellikon lägges stor vikt på att upprätthålla förbindelsen med

de utgående patienterna. I sådant syfte har man bildat en särskild nykterhetsförening,

»Sobrietas», afsedd blott för förutvarande patienter i Ellikon.

Denna håller sina årsmöten vid anstalten och då samlas därstädes många

af de utgångna. Hos en del förutvarande patienter, som bo i de angränsande

kantonerna, och hvilka man icke eljest kan komma i beröring

med, göras personliga besök.

35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

6. Frankrike.

En lag af den 23 januari 1873 ger domstol befogenhet att i vissa fall

af iteration ådöma upp till 2 månaders fängelse för fylleri å allmän plats;

synpunkten härvidlag är alltså straff för störande af den allmänna ordningen,

icke beredande af särskild behandling i syfte att söka bota. Enligt

en lag af den 30 juni 1838 hafva prefekterna befogenhet att föreskrifva

intagande på anstalt för sinnessjuka af person, som till följd af sinnessjukdom

utgör en fara för den allmänna ordningen eller för andra personers säkerhet.

Med stöd häraf kunna äfven personer, hvilka på grund af dryckenskap

ådragit sig sinnessjukdom, komma under behandling och särskild! sådana

alkoholister, som på grund af otillräknelighet icke kunna fällas till straff

för af dem begånget brott. Vid sinnessjukanstalten i Yille Evrard utanför

Paris finnes en särskild afdelning för emottagande af sinnessjuka vanedrinkare

från Paris. Det klagas emellertid öfver, att behandlingen i sinnessjukanstalterna

ej kan blifva verksam, enär patienten måste utskrifvas,

så snart den akuta sinnessjukdomen är öfver, och det just vore vid denna

tidpunkt, som behandlingen af den kroniska alkoholismen borde taga sin

början.

I sammanhang med frågan om en ny lagstiftning rörande sinnessjuka

har man föreslagit inrättande af specialanstalter, af sedda äfven för alkoholister.

Ett förslag härom antogs den 22 januari 1907 af deputerade kammaren

och öfverlämnades därpå till senaten, där det emellertid icke synes hafva

blifvit föremål för behandling. Af debatten rörande förslaget framgår, att

man här företrädesvis har tagit sikte på sådana alkoholister, som begått brott.

Det uppgifves, att den allmänna tendensen i så väl lagstiftningen som

lagtillämpningen för närvarande skulle vara att kringskära möjligheterna

att preventivt göra ingrepp i den personliga friheten. I en rapport, som

doktor Legrain, direktör för sinne ssj u k an s ta It eu i Yille Evrard, afgifvit

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

till den i september 1910 hållna internationella fångvårdskongressen i

Washington, framluilles emellertid, att den preventiva metoden i den form

den tagit sig i vissa amerikanska och schweiziska lagar synes vara den

bästa och minst kostsamma.

Några andra offentliga anstalter för behandling af alkoholister än

sinnessjukanstalterna och den nämnda afdelningen i Ville Evrard finnas ej

i Frankrike. Så vidt inhämtade upplysningar gifva vid handen, skulle

det för närvarande ej finnas några anstalter för behandling af alkoholister;

ett par enskilda sådana för bemedlade uppgifvas hafva upphört efter att

under några år hafva fört en tynande tillvaro.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7. Belgien.

I en lag af den 16 augusti 1887 stadgas straff för dem, som påträffas

berusade å allmän plats och där störa den allmänna ordningen eller

uppträda förargelseväckande eller åstadkomma fara för sig själfva eller

andra. Påföljden är i första band böter, men om någon gjort sig skyldig

till fylleri i tjänsten eller vid utförande af förrättningar, som kräfva särskild

försiktighet för att ej skada eget eller andras lif eller säkerhet,

kan fängelse ådömas äfven första gången. Upprepas förseelsen inom sex

månader, ökas straffet och kan stiga till en månads fängelse.

Eedan år 1890 framlade dåvarande justitieministern Jules Lejeune

för deputerade kammaren ett förslag om upprättande åt specialanstalter

för sinnessjuka förbrytare, allmänfarliga sinnessjuka och fångar, som

svårt insjuknat. Förslaget kom emellertid ej under behandling. Såsom

ledamot af belgiska senaten framkom Lejeune år 1897 med samma förslag,

då utsträckt att afse äfven alkoholister. Enligt detta förslag skulle anstalterna

upprättas af staten samt i desamma mottagas 1) sinnessjuka fångar;

2) för brott åtalad, men frikänd person, som vid undersökning befunnits

vara sinnessjuk samt hafva böjelser för mord, våldtäkt eller mordbrand

eller så dåliga seder eller perversa vanor, att han vore farlig för andra

sjuka, äfvensom kroniska alkoholister; 3) brottsling, som förklarats otillräknelig

på grund af sitt sinnestillstånd, för det fall att han ej kunde

sändas till vanlig sinnessjukanstalt eller om lian visat böjelser för mord,

våldtäkt eller mordbrand eller så dåliga seder eller perversa vanor, att

lian vore farlig för andra patienter; 4) å sinnessjukanstalt intagna personer,

som visat böjelser för mord, våldtäkt eller mordbrand; 5) den som dömts

till fängelsestraff från 14 dagar till 2 år för vissa brott, nämligen mord,

misshandel, våldtäkt, sedlighetsbrott och mordbrand, under förutsättning att

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

brottet föröfvats i berusadt tillstånd eller under inflytande af kronisk

alkoholism; 6) person, som under loppet af fyra år fem gånger dömts till

ansvar för fylleri. — Det utskott, som tillsattes för att behandla Dejeuner

förslag, tillstyrkte detsamma, men senaten afslog dess hemställan.

År 1909 framfördes i deputerade kammaren ett förslag, i det närmaste

byggdt på Lejeune’s, men förslaget har ännu icke behandlats.

Någon anstalt för behandling af alkoholister synes ej finnas i Belgien.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

8. Holland.

Gällande strafflag, som stadgar straff för fylleri å allmän plats, föreskrifver

tillika, att domstolen vid upprepade fylleriförseelser i samband med

fängelsestraff i vissa fall kan förordna, att den skyldige, om han är arbets

för, skall upptagas i statens arbetsanstalt för eu tid af högst ett år.

I eu af arbetsanstalterna finnes en särskild afdelning för drinkare, som dur

kunna komma i åtnjutande af eu för dem mera lämpad behandling.

En kommission afgaf den 22 juni 1907 ett betänkande om motarbetande

af dryckenskap. Något lagförslag, grundadt på detta betänkande,

bär ännu icke framlagts.

I Holland finnas, frånsedt den förutnämnda afdelningen för drinkare

vid statens arbetsanstalt, inga offentliga drinkaranstalter; däremot omtalas

fyra privata sådana, upprättade af religiösa föreningar eller särskilda stiftelser.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

9. Storbrittanien och Irland.

A) Gällande lagar och förarbetena därtill.

England

är det land i Europa, där man tidigast börjat lagstifta om 1872 års korn
-

behandling af drinkare i särskilda för dem afsedda anstalter. Eedan år

1872 afgaf en kommitté ett betänkande i ämnet. Däri framhölls med

styrka, att de dittills använda medlen för drinkares tillrättaförande, låga böter

och korta fängelsestraff, befunnits ändamålslösa, samt konstaterades, att alla de

som yttrat sig inför kommittén, betonat nödvändigheten af en

att tvångsvis behandla drinkare i en lämplig

gick ut på inrättandet af två slags anstalter

för behandling af drinkare; det ena slaget för sådana, som kunde betala

hela kostnaden för sitt underhåll, och det andra för dem, som blott

kunde betala en del däraf eller ingenting alls. Anstalter för de fullt

betalande tänkte man sig upprättade af enskilda personer eller välgörenhetsinrättningar;

för de obemedlade åter borde anstalter anordnas af staten eller

sakkunniga

lagstadgad rätt för samhället

anstalt. Kommitténs förslag

behandling

mottaga

vanliga drin
-

lokala myndigheter. De enskilda anstalterna skulle

kåre (ordinary inebriates), som frivilligt sökte inträde eller om hvilkas

intagande domstolarna förordnade efter ansökan af drinkarens anhöriga eller

vänner, lokala myndigheter eller särskild! bemyndigade personer; statens

och de lokala myndigheternas anstalter borde äfven mottaga vanedrinkare,

som dömdes för brott och förseelser. Det lagförslag, som på grundval af

kommittébetänkandet framlades för parlamentet, begränsade sin uppgift

till att ordna enskilda anstalters verksamhet samt gifva regler dels för

mottagande i dessa af drinkare, som själfva sökte inträde, dels för beslutande

af tvångsintagning å sådana anstalter af drinkare, hvilkas anhöriga

och vänner framställde yrkande därom.

Den slutligen antagna lagen, tlie Habitual Brunkards Ad 1879,

upptager emellertid inga åtgärder för tvångsintagning. Den legaliserar

mittébetänbände.

Habitual

Drunkards

Ad 1879.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Habitual

drunkard.

Retreat.

inrättandet af enskilda drinkarkem, retreats, i kvilka drinkare, som själfva

önska att ställa sig under uppsikt, kunna intagas, samt föreskrifver, att

om drinkaren ingått i ett sådant kem under iakttagande af vissa former,

kan sedermera kan kvarkållas där äfven mot sin vilja. Lagstiftningen

rörande retreats, sådan den nu föreligger efter en del ändringar af åren

1888 ock 1898, innekåller i kufvudsak följande:

Habitual drunkard, vanedrinkare, är i lagens mening eu person, som

utan att kunna känföras under lagstiftningen om sinnessjuka, likväl på grund

af vanemässigt, omättligt förtärande af rusdrycker tidtals är farlig för sig

själ!1 eller andra eller ur stånd att sköta sig själf ock sina angelägenketer.

Retreat definieras i lagen såsom ett kem, livilket erkållit tillstånd att

mottaga, öfva uppsikt öfver, vårda ock kurativt kekandla vanedrinkare.

Tillstånd att öppna ett dylikt kem lämnas af en lokal myndigket ock

gifves för två år i sänder. Tillståndskafvaren eller, om de äro flera, eu

af dem skall bo vid kemmet ock ansvara för dess ledning. År tillståndskafvaren

icke själf läkare, skall eu sådan finnas att tillgå för anstaltens

bekof. Tillståndet kan återkallas af vissa anledningar.

Formerna för Önskar någon få tillträde till ett sådant kem, kar kan att kos

mtClretreat. d den, som fått tillstånd att källa kemmet, göra eu ansökning i viss föreskrifven

form ock därvid uppgifva, kura länge kan underkastar sig att

stanna å kemmet. Vid ansökningen skall fogas intyg af två personer, att

sökanden är vanedrinkare i den mening lagen afser, kvarjämte sökandens

namnteckning skall vara bestyrkt af en domare inom distriktet, närmare

bestämdt en domare, som kar att kandlägga bagatellmål. Domaren får

ej bestyrka namnteckningen, utan att först kafva öfvertygat sig om, att

sökanden är vanedrinkare i lagens mening, ock för sökanden förklarat betydelsen

af hans ansökning ock mottagande i ett sådant kem. Har sökanden

förut varit intagen å drinkarkem, fordras ej några intyg om att kan

är vanedrinkare. Genom att ingå å ett drinkarkem i den form, lagen

föreskrifver, beröfvar sökanden sig möjligketen att utan särskildt medgifvande

lämna anstalten, förrän en viss tid förflutit. Denna tid är beroende

af hvad sökanden vid inträdet själf bestämt, men den får ej öfverstiga två

år (enligt lagens ursprungliga lydelse ett år).

inspektion Från kemmet skall inom två dagar efter patientens ankomst afskrift

VYI YYl • • • ^

af ansökningsliandlingarna insändas dels till sekreteraren kos den lokala myndigketen

ock dels till vederbörande statssekreterare (Seeretary of State for tke

Home Department). Drinkarkemmen stå under uppsikt af en utaf statssekreteraren

förordnad person, tke inspector of retreats, som skall själf eller

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

genom sin assistent besöka dem minst två gånger om året. Inspektören kar

att årligen afgifva en fullständig berättelse om hemmen och deras verksamhet.

Statssekreteraren utfärdar de för hemmens verksamhet erforderliga föreskrifter;

hans befogenhet har genom ändringarna af år 1898 väsentligt utvidgats.

Han bestämmer a) formerna för ansökan om intagande i hemmet

och om utsträckning af tiden för kvarhållandet, b) om medicinsk och annan

kurativ behandling samt om arbetsskyldighet; c) om inspektion af hemmen

samt d) om öfriga åtgärder, som äro nödvändiga för eller ägnade att förverkliga

bestämmelserna rörande drinkarhem.

Förordnande om utskrifning från hemmen meddelas antingen på till- Utskrifning.

ståndshafvarens ansökning utaf domaren eller efter framställning från inspektören

eller dennes assistent af statssekreteraren. Undersökning i hemmen

rörande där intagen person kan också förekomma efter beslut af vissa

domare genom af dem särskildt förordnad person; en sådan undersökning

kan hafva till följd, att domaren förordnar om frigifning.

På ansökan af hemmets innehafvare kan en domare, i detta fall

fredsdomaren, tillåta, att en å hemmet intagen person, för en tid ej öfverstigande

två månader, vårdas utom hemmet hos någon pålitlig person, som

vill åtaga sig hans vård. En sådan tillåtelse, som dock endast kan motiveras

med att vistelsen utom hemmet är till fördel för patientens hälsa,

kan upprepas tid efter annan, och den tid, patienten sålunda med tillstånd

vistats utom hemmet, afräknas å den tid, som är bestämd för hans kvarhållande

där. Tillståndet förverkas utan vidare genom att personen rymmer

eller vägrar att afhålla sig från bruket af rusdrycker, och han kan

i så fall tagas tillbaka till hemmet. Tillståndet återkallas genom statssekreteraren

eller den fredsdomare, som gifvit tillståndet.

Om patienten afviker från hemmet eller från den person, i hvilkens

vård han med särskildt tillstånd lämnats, kan domaren i den ort, där han

linnes eller där hemmet är beläget, utfärda order om hans anhållande och

återsändande till hemmet.

I lagen stadgas böter eller fängelse för förseelser, som begås af tillståndshafvaren

eller vid hemmet anställd personal samt i vissa fall äfven

af andra (hjälp att fly, anskaffande af rusdrycker). Men äfven patienten

kan dömas, nämligen om han uppsåtligen försummar eller vägrar att rätta

sig efter hemmets reglemente. Straffet är böter eller fängelse; efter aftjänadt

fängelsestraff föres patienten tillbaka till anstalten.

Snart nog blef det emellertid klart, att man genom att begränsa be-1892 års komhandlingen

till dem, som ingingo frivilligt, ej kunde få med alla de drin- mt *''

36

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Inebriate s

Ad 1898.

Vanedrinkare,

som begått

brott.

kåre, som behöfde omhändertagas. Särskildt framstod detta tydligt, då

det gällde de många, som vid domstolarna dömdes för fylleriförseelser eller

för brott, som hade sammanhang med dryckenskapen. Eu ny kommitté

för ämnets behandling tillsattes år 1892. Denna kommitté föreslog en del

förbättringar i 1879 års lag i syfte att underlätta upprättandet af enskilda

drinkarhem (retreats) och drinkares intagande i sådana. Vidare föreslogs,

att vissa domare och domstolar skulle på ansökan af anhöriga, vänner

eller, eljest intresserade personer kunna förordna om tvångsinternering af

drinkare i dylika hem; kostnaden för underhållet af drinkaren skulle i

detta fall tagas ur drinkarens förmögenhet och kunde i samband med interneringsbeslutet

äfven förordnas en god man (trustee) att förvalta den internerades

förmögenhet med rätt att använda denna för familjens behof.

Slutligen föreslog kommittén, att domstolarna skulle äga förordna om vissa

vanedrinltares intagande på därför lämpade förbättringsanstalter, reformator

institutions — med eller utan föregående frihetsstraff — nämligen a) de

som förbröto sig mot strafflagen, b) de som underläto att afgifva affordrad

förbindelse att vara nyktra eller öfvertygades om att hafva brutit eu sådan

förbindelse, c) de som illa behandlade eller försummade sin familj, samt

d) de som inom de närmast föregående tolf månaderna tre gånger dömts

till ansvar för fylleri.

På grundvalen af detta kommittébetänkande tillkom eu ny drinkarlag,

the Inebriates Ad 1898, hvilken likväl blott till eu del realiserade kommitterades

förslag. Utom det att den föreslog en del förändringar i 1879 års lag,

för hvilka redogjorts i samband med beskrifningen af nämnda lag, afsåg 1898

års lag att åstadkomma tvångsbehandling af vanedrinkare, som dömts för

brott eller upprepade fylleriförseelser. Lagens syfte med interneringen är

tvåfaldig; dels skulle samhället för eu tid befrias från dessa individer dels

skulle man under kvarhållandet få tillfälle att arbeta på deras förbättrande.

Beträffande de för brott dömde innehåller lagen, att om en person

efter åtal befunnits skyldig till ett brott, som är belagdt med fängelse

eller straffarbete, och domstolen är öfvertygad om, att brottet begåtts under

inflytande af ruset eller att dryckenskapen varit en medverkande orsak

till brottet, samt att brottslingen är en vanedrinkare, så kan domstolen

såsom tillägg till eller i stället för straffet förordna om hans intagande fölen

tid, ej öfver tre år, i någon statens förbättringsanstalt för drinkare, State

inebriate reformatory, eller någon af staten godkänd sådan anstalt, Certified

inebriate reformatory, hvars föreståndare beffnnes villig att mottaga honom.

Afgörandet faller i detta fall under jurydomstolarna.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Vidare stadgas i lagen, att om en vanedrinkare begått någon af de Vanedrinkafyllen-

och ordningsförseelser, som omnämnas i en vid lagen fogad för-rft>r°fylleriS

teckning, samt inom de närmaste tolf månaderna förut blifvit dömd tre förseelser.

gånger för någon dylik förseelse, domstolen kan förordna om hans intagande

för en tid ej öfverstigande tre år i ett af staten erkändt reformatory

för drinkare, hvars föreståndare är villig att mottaga honom. I

den nämnda förteckningen hänvisas till en del lagar och lokala polisförfattningar,

som stadga straff för vissa ordnings- och fylleriförseelser. Dessa

förseelser äro i hufvudsak fylleri eller oljud och förargelseväckande uppträdande

i berusadt tillstånd å landsväg, gata eller annan allmän plats

— inom eller utom hus —; uppträdande i berusadt tillstånd å dylik plats

vid förande af djur, vagnar och maskiner samt vid bärande af laddadt

vapen; fylleri ombord å ångbåt samt i lokaler, som med tillstånd användas

för drifvande af värdshusrörelse. — På grund af stadgande

i eu senare utkommen lag (Licensing act 1902) skall bland nämnda förseelser

räknas äfven den i sistnämnda lag upptagna förseelsen, att en

person är drucken på landsväg eller annan allmän plats eller i ett .värdshus,

medan han har under sin uppsikt barn under 7 års ålder. — Dessa

mål handläggas af polisdomstolarna, men om den tilltalade ej lämnar

sitt medgifvande till målets afgörande där, skall det liänskjutas till jurydomstol.

De statens reformatories, som afses i 1898 års lag, upprättas genomstateinebriastatssekreteraren,

hvilken äfven utfärdar reglementen för dem samt be- tories.

stämmelser om klassifikation, behandling, sysselsättning af och uppsikt

öfver de å anstalterna intagna, äfvensom om deras villkorliga utsläppande

(absence under license). Vid bestämmelsernas utfärdande skola fängelselagarna

lända till efterrättelse, med den begränsning dock att kroppsstraff

icke få användas i reformatories.

Statssekreteraren har också att pröfva de ansökningar om upprättande Certified ineaf

reformatories för drinkare, som inkomma från lokala myndigheter eller matories.

enskilda personer samt, om han anser anstalten och den föreslagna personalen

lämplig, lämna erkännande åt anstalten. Han utfärdar regler för

anstalternas upprättande, ledning och underhåll samt för uppsikten öfver

dem; för klassifikation, behandling och sysselsättning af de intagna samt

användning af deras arbetsförtjänst; för de intagnas öfversändande från

en sådan anstalt till en annan, deras villkorliga frigifning och utskrifning;

samt för deras förflyttning från statens anstalter till enskilda och i vissa

fall från enskilda till statens. De lokala myndigheterna kunna upprätta och

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kostnad för

transport,

rymmares

återtagande

Den vårdades

skyldighet att

återgälda

vårdkostnad.

Lagarna gälla

i Skottland

och Irland.

underhålla dylika anstalter eller lämna bidrag till sådana samt helt eller

delvis bestrida kostnaderna för en persons intagning i en sådan anstalt.

Två eller flera lokala myndigheter kunna sammansluta sig om en gemensam

anstalt.

Kostnaderna för en persons förande till en sådan af staten erkänd

anstalt bestridas af den polisförvaltning, genom hvilken eller på hvars

bekostnad forslingen sker, och tagas af dess löpande utgifter.

Hvarje tjänsteman vid en dylik anstalt, som af anstaltsföreståndaren

är skriftligen bemyndigad att taga hand om en person, som skall kvarhållas

enligt lagen, för att föra honom till eller från anstalten skall vid

utförandet af sitt uppdrag hafva polismans makt, skydd och förmåner.

Kymmer någon, som enligt förordnande skall kvarhållas i en dylik anstalt

för drinkare, kan han utan särskild arresteringsorder gripas och föras tillbaka

till anstalten.

Har en å ett reformatory — statens eller af staten erkändt — intagen

person större förmögenhet, än som behöfves för underhåll af hans

familj, kan domaren förordna, att däraf skall betalas kostnaderna för vården,

och på grund af ett sådant beslut kan utmätning äga rum af personens

egendom. Yrkande om ett sådant förordnande kan framställas, om personen

är intagen å en statens anstalt utaf den, som statssekreteraren förordnat

därtill, samt, om personen är intagen å en af staten erkänd anstalt,

antingen af anstaltens föreståndare eller af den myndighet, som bidrager

till personens underhåll.

The habitual drunkards act af 1879 och the inebriates act af 1898

gälla med vissa af förhållandena påkallade ändringar äfven i Skottland

och Irland.

B) Anstalterna och deras verksamhet.

Retreats. Beträffande inrättandet af drinkarhem, retreats, och verksamheten

Meoler t öv dc~ '' ''

ras verksam-vid- dem har statssekreteraren utfärdat särskilda föreskrifter. Enligt

}iet- dessa skall, innan ansökan göres om tillstånd till öppnande af dylikt hem,

plan och beskrifning öfver detsamma insändas till statssekreteraren för

granskning. Vidare innehålla föreskrifterna formulär för tillståndsbevis, för

ansökan om inträde å hemmet, för meddelande af permission åt patienterna

och förordnande om frigifning samt för vissa böcker, som skola föras af tillstånd

skaf varen och hemmets läkare. Alla saker af större vikt rörande pati
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

enterna skola antecknas i en dagbok. Statssekreteraren eller statens inspektör

skola underrättas om patienters intagande, frigifning, rymning, död m. m.;

om tillståndshafvaren vill göra ansökning bos domare om frigifning, skall ban

en vecka dessförinnan underrätta statssekreteraren om sin afsikt och redogöra

för skälen till ansökningen. Äfven i öfrigt gifvas en del föreskrifter

syftande till att möjliggöra en fullständig kontroll öfver hemmen. I fråga om

patienternas arbete uttalas, att hvarje patient har att, om så påfordras, arbeta

minst 4 timmar om dagen i sådan sysselsättning, som af tillståndshafvaren

föreskrifves. Ingen patient får utan skriftligt medgifvande från tillståndshafvaren

innehafva rusdrycker eller besöka lokaler, där sådana tillhandahållas;

utan hans tillåtelse får patienten ej lämna hemmets område. Regler

gifvas för innehafvande af penningar, mottagande af besök, korrespondens

m. m.

Sedan tillkomsten af 1879 års lag hafva i England tillstånd uttagits

för ett trettiotal retreats, af Indika en del dock åter nedlagts. Enligt

inspektörens berättelse för år 1908 funnos då 20 dylika hem, hvilka

erhållit tillstånd att mottaga tillsammans 433 personer, däraf 6 för män

med 98 platser, 12 för kvinnor med 279 platser och 2 för bägge könen

med tillhopa 56 platser. JDe bestå hemmen hafva dock plats för flera

patienter, än deras tillstånd afser, och de mottaga i regel också åtskilliga

patienter, som ej underkastat sig de i lagen föreskrifna formaliteterna.

De 20 nämnda hemmen hade i allt utrymme för 583 patienter. Af

hela antalet under 1908 vårdade patienter, 914, hade 389 ingått enligt

lagens föreskrifter, patients under tlie ad; de öfriga voro s. k. private

patients, hvilka ej kunde kvarhållas mot sin vilja.

Hemmen hafva upprättats af religiösa föreningar, välgörenhets- och

nykterhetssällskap eller enskilda personer (Church of England Temperance

Society har flera hem). Däremot har intet af dem kommit till stånd genom

lokala myndigheter, och staten har ej lämnat något bidrag till dem (i ett

enda fall har eu lokal myndighet lämnat bidrag).

Afgifterna för vård å dessa hem äro tämligen växlande. En del af

hemmen äro särskild! afsedda för förmögna och fordra höga afgifter, 2

guineas (= 42 shillings) i veckan och däröfver. Andra taga emot patienter

af flera klasser med olika afgifter för de skilda klasserna och ofta äfven

en viss olikhet i behandling, särskildt i fråga om arbetsskyldighet (drawingroom

patients eller lady patients, workroom patients, kitchen patients);

afgiften understiger sällan 7 shillings 6 pence i veckan. För rent obemedlade

gifves sällan tillfälle till behandling, då hemmen för sin existens äro

Befintliga

hem.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Drinkarhem

utan tillstånd,

Behandling

med medicin.

fteforma
tories.

Föreskrifter

för erkända

reformato
-

liänvisade till afgifterna och de medel, som därutöfver kunna erfordras för

deras drifvande, utgöras af frivilliga gåfvor.

Resultatet af hemmens verksamhet uppgifves olika. Somliga hem beräkna

antalet botade till öfver 60 procent; i allmänhet räknar man med,

att omkring en tredjedel blifvit nyttiga medborgare och att ett stort antal

därutöfver blifvit väsentligt förbättrade.

I Skottland finnas två retreats, ett för 43 män och ett för 16 kvinnor,

samt i Irland ett för 16 kvinnor.

Förutom dessa drinkarhem, retreats, finnas eu del liknande hem

för behandling af drinkare, som drifva sin verksamhet utan tillstånd

och statskontroll. Äfven dessa tillhöra vanligen föreningar (Church of

England Temperance Society, Church Armv Temperance, Salvation Armv

m. fl.). Deras verksamhet torde i allt väsentligt sammanfalla med den,

som utöfvas i retreats, med den skillnad att de ej kunna kvarhålla sina

patienter mot deras vilja. Skälet hvarför de icke utverkat sig tillstånd,

torde ej sällan berott på, att de velat slippa ifrån de rätt dryga afgifter,

som äro förenade med tillståndets erhållande.

I detta sammanhang bör också omnämnas, att i England finnes ett

antal hem, där alkoholister mottagas till behandling under kortare tider

och där hufvudvikten lägges på eu rent medicinsk behandling. Bland de

mera kända må här nämnas tlie Dadson Nursing Homes och the Normyl

treatment association, båda med hufvudkontor i London samt filialer på

flera ställen i England.

Genom 1898 års lag afsågs att skapa eu ny typ af anstalter, inebriates

reformatories, för att mottaga vanedrinkare, hvilka dömts för brott

eller upprepade fylleriförseelser. Såsom redan nämnts, tänkte lagen sig

dessa reformatories dels såsom statsanstalter, dels såsom anstalter, hvilka

upprättats af lokal myndighet, förening eller enskild person, men af staten

erkänts.

Redan under år 1898 utfärdade statssekreteraren ett normalreglemente

för det senare slaget af reformatories. Några viktigare punkter

ur detta normalreglemente må här anföras. Anhållan om erkännande

af en sådan anstalt anses innefatta ett åtagande af anstaltens styrelse

att föda, kläda, underhålla och sysselsätta en person, hvilken med styrelsens

samtycke intages i anstalten, under den i domen angifna tid och enligt

de regler, som gälla för anstalten. För tillsynen öfver patienterna gälla

följande bestämmelser: anstaltsföreståndaren skall dagligen inspektera

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

anstalten i dess helhet och se hvarje patient minst en gång om dygnet;

han skall genast underrätta läkaren om alla fall, som kunna kräfva undersökning

af denne; läkaren skall undersöka hvarje patient vid inträdet och

afgifva berättelse häröfver till statssekreteraren; läkaren skall besöka anstalten

minst en gång om dagen samt se hvarje patient minst två gånger i

veckan för att utfråga hans hälsotillstånd; om läkaren anser någon patients

tillstånd lida men af vistelsen å anstalten eller betänkligheter eljest möta

för patientens kvarhållande, skall föreståndaren utan dröjsmål underrätta

statens inspektör därom; samme person, som är inspektör för retreats, är

också inspektör för reform atories.

Personer, som äro oförmögna att försörja sig eller kräfva särskild

vård och ständig läkaruppsikt eller lida af smittosamma sjukdomar,

få ej sändas till dessa anstalter. Ej heller böra ditsändas personer, som

lida af kroniska sjukdomar i ett mera framskridet stadium; om någon af

de intagna lider af tuberkulos, skola särskilda åtgärder vidtagas för att

hindra smittans spridande.

Efter 9 månaders behandling kan patient villkorligt frigifvas. Sådan

frigifning bör vara det regelmässiga efter ett års vistelse vid anstalten;

om hinder möter därför, skall sådant rapporteras till statssekreteraren.

Om patient ännu efter 18 månaders vistelse anses ej böra villkorligt frigifvas,

skall en detaljerad rapport afgifvas till statssekreteraren, som då

afgör, om patienten skall frigifvas på grund däraf, att inga utsikter till

bättring anses förefinnas, eller om han skall flyttas till annat reformatory

för drinkare eller behandlas på annat sätt. — Tillåtelse att för kortare

tid lämna anstalten, antingen för affärer eller för att sätta patienten

på prof, kan lämnas, då sådant anses rådligt.

Hvarje vid anstalterna anställd person skall vara absolutist. Alkoholhaltiga

drycker få endast efter läkarens skriftliga tillstånd införas i anstalten.

Spisordningen underställes statssekreterarens pröfning. Patienterna få använda

egna kläder, om de så önska; eljest håller anstalten dem med

kläder, därvid en viss omväxling bör eftersträfvas. Beträffande arbetet uttalas,

att hvarje patient skall om möjligt sysselsättas i arbete, som han förut är

kunnig uti. Om någon är i stånd att utföra finare arbeten, skall han

uppmuntras härtill; behållning af sådant arbete tillfaller honom själf efter

afdrag för underhållskostnaden. Spel af skilda slag äro ej uteslutna; och

åtgärder skola vidtagas för att bereda patienterna nöje; tidningar, tidskrifter

och böcker tillhandahållas; rökning tillåtes. Det är ej uteslutet för kvinnor

att hafva späda barn med i anstalten. Disciplinförseelser bestraffas i regel

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Befintliga

erkända reformatories.

Statsrefor
matories.

Reformatories

i Skottland

och Irland.

med inskränkningar i kost och rättigheter eller borttagande af redan vunna

privilegier. Yid svårare disciplinförseelser användas sådana inskränkningar

i större skala eller åtalas patienten vid domstol. Statssekreteraren kan

också i sådant fall bestämma om öfverflyttning till annat enhändt reformator}"

eller till statens.

Någon skyldighet för viss myndighet att inrätta reformatories för

drinkare föreskrefs ej i 1898 års lag. Emellertid hafva tre sådana upprättats

af lokala myndigheter (London, Lancashire och Yorkshire) och

ett fjärde har kommit till stånd genom sammanslutning af 24 lokala myndigheter

från skilda delar af landet. Fem anstalter hafva upprättats af

enskilda föreningar; de fyra af eu för ändamålet bildad förening »National

institutions for inebriates». Af de nio anstalter, som för närvarande äro

i verksamhet, äro två afsedda för både män och kvinnor, de öfriga endast

för kvinnor. För männen finnas allenast 155 platser, under det för kvinnor

finnas 962 platser.

Under de första åren efter utfärdandet af 1898 års lag funnos inga

statsanstalter för drinkare. Snart nog visade det sig emellertid, att de

erkända reformatories ej voro i stånd att behandla en del af drinkarne,

utan att strängare anstalter behöfdes för dessa. Numera» finnas i England

en statsanstalt för män och en för kvinnor; den förra är inrättad i en

flygel af fängelset vid Warwick; den senare är särskildt uppförd för

ändamålet och belägen intill fängelset för kvinnor vid Aylesbury. Dessa

båda anstalter lyda under fängelseförvaltningen och direktören för det intillliggande

fängelset är också direktör för drinkaranstalten. För statsanstalternas

verksamhet gifvas särskilda regler, däraf en del påminna om

föreskrifterna för fängelserna, andra åter öfverensstämma med dem, som

gifvits för de erkända reformatories.

I Skottland finnas 5 af staten erkända reformatories, ett för män

med 10 platser och 4 för kvinnor med tillhopa 106 platser, äfvensom

en statsanstalt (en afdelning af fängelset i Perth) med 14 platser för män

och 25 för kvinnor. Af de erkända reformatories hafva 2 upprättats af

lokala myndigheter och 3 af välgörenhetsföreningar; den största af de förra

med plats för 58 kvinnor torde numera hafva upphört med sin verksamhet.

Anstalten för män är ej någon särskild drinkaranstalt, utan eu

arbetarkoloni, som bland arbetslösa af skilda slag äfven mottager till

reformatories dömda män. Äfven de två öfriga af välgörenhetsföreningar

upprättade anstalterna mottaga, jämte de af domstolarna dömda, tillika

frivilligt ingående drinkare. Om denna sammanblandning af frivilliga och

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

tvångspatienter synes man hafva olika erfarenheter; från det ena stället

rapporteras, att man ej haft någon olägenhet däraf, under det man på det

andra (arbetarkolonien) funnit systemet arbeta mindre väl.

Irland har en statsanstalt för drinkare samt två af staten erkända

reformatories, det ena för 40 män och det andra för 66 kvinnor, båda

upprättade af religiösa sällskap.

C) Bestämmelser i Licensing Act och Children Act om internering af

vanedrinkare.

I

den år 1902 utfärdade Licensing Ant finnes, utom den redan nämndah*''c®»««# Ad

bestämmelsen om straff för den, som är berusad, då han har hand om barn,

äfven en del andra föreskrifter, som angå drinkares behandling. Sålunda

stadgas, att om en person är öfvertygad att hafva begått några af de i

1898 års drinkarlag omnämnda fylleri- och ordningsförseelser eller varit

berusad, då han haft hand om barn under 7 år, domstolen kan förordna,

att han skall inför domstolen afgifva en förbindelse — med eller utan

säkerhet — att iakttaga ett godt uppförande. Ett sådant förordnande kan

ersätta straffet eller också meddelas jämte detta.

Vidare gifvas i denna lag föreskrifter i syfte att för vanedrinkaren försvåra

åtkomsten af rusdrycker. Därest domstolen vid afgörande af brottmål

finner sådant fall föreligga, att förordnande kan meddelas om intagande

1902.

i reform atories enligt

1898 års drinkarlag, skall domstolen, vare sig

v_, > --J --- ö

den lämnar sådant förordnande eller ej, sända meddelande om målet till

polismyndigheten i det distrikt, där domstolen är belägen. Polismyndigheten

liar därefter att gifva värdshusvärdar och sekreterare i registrerade

klubbar inom distriktet underrättelse om fallet med nödiga upplysningar

för personens identifiering; och dessa få därefter ej själfva eller genom

andra sälja eller utlämna rusdrycker till personen i fråga; brytande häraf

är belagdt med böter. Domstolen underrättar äfven den dömde om, att

dylikt meddelande sändes till polismyndigheten; och detta medför för den

dömde, att han utsätter sig för bötespåföljd, om han inom de närmaste

tre åren försöker att skaffa sig rusdrycker i någon lokal för försäljning

däraf eller i någon registrerad klubb.

Licensing act har slutligen stadgande därom, att i händelse eu man

söker skillnad till säng och säte från sin hustru på grund af hennes dryc
37
-

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

kunskap, domstolen, i stället för att bifalla ansökningen, kan, därest hustrun

samtycker därtill, förordna att hon skall intagas i ett drinkarhem,

retreat, hvars ägare är villig mottaga henne. Domstolen kan tillika förordna

någon att föra henne till drinkarhemmet. Om hon intages, gälla

för hennes vistelse i hemmet de i 1879 års lag gifna föreskrifter. —

Ifrågavarande stadgande uppgifves dock ej hafva kommit till någon användning.

Children Ad. X lag om skyddande af barn m. m. den 21 december 1908, Children

ad, förekommer också ett stadgande, som torde böra anmärkas här. Om

det vid behandling inför domstol af åtal om grymhet eller annat brott

mot barn visar sig, att någon af föräldrarna, som är åtalad för sådant

brott, är vanedrinkare i den i drinkar lagarna angifna betydelse, kan domstolen,

om den så finner lämpligt, i stället för att döma till fängelse, förordna,

att den tilltalade skall intagas i ett drinkarhem, retreat, under

förutsättning att han samtycker därtill. Domstolen har att före beslutet

öfvertyga sig om, att möjlighet finnes för betalande af kostnaderna.

Stadgandet lägger ej hinder i vägen för domstolen att döma till

intagande i reformatories. Äfven denna bestämmelse säges ej hafva tilllämpats

i praktiken.

D) Förslag till ändringar i gällande lagar.

Ehuru man har så nya bestämmelser om internering af vanedrinkare,

är man dock redan sysselsatt med att revidera den gällande lagstiftningen.

Så väl i England som i Skottland tillsattes under år 1908 kommittéer för

att undersöka verkningarna af gällande lagstiftning om drinkare och deras

internering i retreats och reformatories samt afgifva utlåtande rörande de

förändringar, som erfordrades.

Ben engelska kommittén

Behandling afgaf sitt betänkande den 18 december 1908. Detta inledes med ett omnämna

mprepa- nande däraf, att kommittén erhållit särskilt uppdrag att undersöka värdet

rater. af förekommande metoder för behandling af drinkare medelst användande

af medicinska preparater samt att kommittén med anledning häraf insamlat

upplysningar från dem, som utgåfvo sig kunna bota drinkare med dylika

medel (sådana komma till användning äfven i ett af de befintliga retreats).

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Någon undersökning af dessa medels effektivitet hade dock ej gjorts och ej

heller ansetts nödig, då af upplysningarna framgått, att alla de behandlade

frivilligt underkastat sig behandlingen och därför antagligen varit besjälade af

önskan att blifva botade, samt man i fråga om sådana personer städse vann

goda resultat. Att i lagstiftningen införa några föreskrifter om användning

af vissa bestämda läkemedel kunde i allt fall ej ifrågasättas, bland

annat af det skäl, att olika fall fordrade olika behandling.

Därefter lämnas under rubriken »allmänna iakttagelser rörande drycken- Dryckenska

skapens natur» eu framställning om den uppfattning däraf, som kommitténs pms natur''

medicinska ledamöter (af kommitténs nio ledamöter voro fyra läkare)

på grund af sin vetenskapliga utbildning och sin praxis hade. Det kon
-

stateras till en början, att förtärandet af rusgifvande drycker åstadkommer

en viss angenäm känsla, samt att de flesta människor i de civiliserade staterna

därför också begagna dylika drycker. Alkoholen framkallar emellertid

förgiftningssymptom, om den intages i tillräckligt stor mängd. Hos en

del människor inträder en mättnad eller motvilja för alkoholen, innan det

kommit till någon förgiftning, och hos dessa föreligger ingen fara för förgiftning.

IIos andra åter ser det ut, som om ingen dylik mättnad skulle in-,

träda, och för dem finnes alltså fara för en förgiftning; denna fara reduceras

hos många därigenom, att de under inverkan af åtskilliga faktorer (aktning

för s:’

anseende hos andra etc.)

sig. Om dessa personer

själfva, önskan att bibehålla sitt

utöfva en viss själfkontroll, så att de ej berusa

blifva druckna eller ej, beror på styrkan af begäret efter rusdrycker i för

hållande till förmågan af själfkontroll. De flesta människor, som förtära

alkohol, höra till någon af dessa kategorier. Yanedrinkarnes klass åter karaktäriseras

däraf, att hos dem öfverhufvud taget ej någon mättnad inträder,

eller att detta sker först sedan förgiftning ägt rum, samt att dryckenskapsbegäret

besegrar alla drifkrafter i motsatt riktning, äfven om personen

anstränger sig till det yttersta. Mellan dem, som tack vare själfkontrollen

undgå att blifva rusiga, samt vanedrinkarne, finnes en klass af

personer, som, ehuru de äga förmåga af själf kontroll, ej alltid bry sig om

att begagna sig af denna, utan föredraga rusets glädje; genom att så småningom

låta dryckenskapsbegäret få allt större makt på bekostnad af själfkontrollen,

blifva dylika personer till sist vanedrinkare.

Bland vanedrinkarne kan man, enligt hvad vidare utvecklas, urskilja0^05

tre klasser: ''

a) Personer, som hafva ett medfödt starkt begär efter alkohol och

ej äga själf kontroll, nog kraftig att motstå detta intensiva begär; man

af vanedrinlcare.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

kan ej påvisa några mentala defekter kos dem, utan de kunna tvärtom

vara personer af kög intelligens och med stark viljekraft i andra hänseenden.

Deras dryckenskapsbegär är ofta periodiskt och konvulsiviskt;

de härstamma ej sällan från familjer, där man har andra exempel på

samma form af dryckenskap.

b) Personer, med eller utan starkt alkoholbegär, som sakna själfkontroll;

antingen hafva de ej intelligens nog att fatta dryckenskapens svåra

följder, eller sakna de själfrespekt eller de andra drifkrafter, som kunna

afhålla från dryckenskap, eller också den karaktärskraft och viljestyrka,

som är nödvändig för att motstå lockelser till ett omättligt drickande,

äfven om de inse, att detsamma länder till deras framtida skada. Saknaden

af själfkontroll visar sig icke endast i oförmågan att motstå alkoholbegäret

utan äfven i utbrott af häftighet, våldsamhet eller förstörelselusta vid obetydliga

anledningar. Många af dessa halva en bristfällig intelligens, de

härstamma från familjer, i hvilka man har många andra exempel på mentala

defekter; äfven en liten kvantitet alkohol är vanligen tillräcklig för

att framkalla förgiftning hos dem.

c) Personer, hos hvilka ej några medfödda egendomligheter kunna

påvisas, utan som genom eget fortsatt missbruk af alkohol förlorat själfkontrollen

och ökat begäret efter alkohol. Ofta har alkoholen från början

tagits för visst ändamål, såsom stimulans för att kunna utföra ett visst

arbete, vid sjukdom, på grund af sorg o. s. v., och kvantiteterna hafva

ökats undan för undan för att åstadkomma den önskade effekten. Ju längre

de fortsätta, desto större blir begäret, och själfkontrollen minskas alltjämt,

så att de slutligen ej längre kunna af sig själfva motstå begäret.

Dryckenskap- Ilos den, som är hemfallen åt dryckenskap, har alltså, fiamhålles det

dTrn dlerUen vidare, det naturliga förhållandet mellan själf kontrollen och begäret efter ras-''

last? drycker undergått en förändring. Denna förändring har utan tvifvel sin

grund i en konstitutionell egendomlighet hos personen i fråga; än kan den

vara medfödd, än förvärfvad genom ett lastbart lefverne. Huruvida denna

egendomlighet från vetenskaplig synpunkt är att anse såsom sjukdom, torde

närmast vara eu nomenklatur fråga. I vissa fall kan den sägas vara

en sjukdom lika väl som en del andra egendomligheter, som hänföras

under detta namn, men det finnes viktiga skäl, som tala för att icke använda

termen sjukdom för att karaktärisera dryckenskapsvanan. I begreppet sjukdom

lägger man vanligen in vissa betydelser, som ej passa på dryckenskapsvanan:

den sjuke kan ej göras ansvarig för sitt tillstånd, han kan ej själf

åstadkomma någon förändring däri annat än genom användande af läkemedel,

opaginerad Kontrollera mot PDF

och han kan ej inverka på tillståndet genom egna åtgärder. Om däremot,

såsom sannolikt är, dryckenskapen kan förvärfvas genom vana; om

begäret efter rusdrycker kan ökas genom omåttlighet och själfkontrollen

kan minskas af brist på öfning, är det tydligt, att den motsatta effekten

kan vinnas genom '' egna ansträngningar, att begäret efter rusdrycker kan

minskas genom återhållsamhet samt att själfkontrollen, liksom hvarje annan

färdighet, kan stärkas genom öfning.

Den antydda inverkan, som den egna vanan har på begäret efter Grunden för

alkohol, hvilar, heter det vidare i framställningen, ej på någon spekulation. ^I(,n^,ndenBegäret

efter alkohol finnes ej, förrän man har försökt alkoholens angenäma

verkningar. Vittnesbörd så väl från dem, hvilka sysslat med vanedrinkare,

som från vanedrinkarne själfva gifva vid handen, att begäret minskas

med fortsatt återhållsamhet och i många fall alldeles försvinner, till

dess det återupplifvas genom ett nytt försök med alkohol och erfarandet

af de behagliga verkningarna däraf. Dryckenskapsvanan liksom andra vanor

har nämligen en stor benägenhet att återkomma. Individens konstitutionella

egendomlighet kvarstår och få vanedrinkare, om ens någon, kunna på nytt

börja förtära alkohol, utan att förr eller serare återfalla i dryckenskap.

Ilos vissa vanedrinkare, som från födelsen äro andesvaga eller viljesvaga,

beror dryckenskapen på dessa mentala brister. De äro ej i stånd

att se någon fara i att berusa sig; ej heller hafva de karaktärsstyrka att

motsätta sig begäret. Sådana personer äro val sjuka i eu viss mening,

men deras sjukdom ligger i deras mentala brister och ej i dryckenskapsvanan;

de hafva ofta äfven i andra afseenden dåliga vanor, alla resultat

af deras defekter.

Kunde man åstadkomma mättnad (motvilja för rusdrycker), innan

förgiftningsstadiet nåddes, skulle man kunna bota alla former af sjukdomen

på ett vetenskapligt och fullt effektivt sätt. Då detta ej kan

ske, linnes ingen annan utväg än att söka förändra förhållandet mellan

själfkontrollen och dryckenskapsbegäret till det normala genom att öka den

förra och minska det senare eller åstadkomma båda delarna. Minskandet

af begäret sker genom länge fortsatt återhållsamhet, men sådan iakttages

endast sällan frivilligt; vanligen måste tvång komma till i en eller annan

form. Själfkontrollens ökande är ett mål, som ej kan vinnas med ens, utan

endast genom fortgående stadig sysselsättning samt ett system af belöningar

och bestraffningar.

Efter denna framställning om dryckenskapens natur och sedan en redo- Andringsför.

görelse lämnats för den engelska drinkarlagstiftningens historiska utveck- S''“årsdag879

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Ändringar

proceduren

ting, öfvergå! kommittén till en skildring af verkningarna af 1879 års lag

samt framhåller därvid bland annat, att orsaken till att lagen ej fått så stor

betydelse varit dels saknaden af anordningar för mottagande af fattiga och

dels svårigheten att erhålla drinkarens samtycke till ett tidigare inträdande på

anstalten. För att undanrödja det förstnämnda hindret föreslår kommittén,

att staten ensam eller i förening med lokala myndigheter skall ombesörja vården

af drinkare, som alldeles sakna medel eller som endast kunna betala ett

mindre bidrag till sitt underhåll; personer, som skola omhändertagas

på grund af 1898 års lag (criminal inebriates), komma härvid ej i betraktande.

Under de gångna åren hade hundratals drinkare sökt att blifva

behandlade, men i brist på medel till vårdafgiften ej kunnat mottagas. Eu

behandling på ett tidigare stadium skulle förhindra, att en stor del af dessa

obemedlade drinkare blifva brottslingar eller sinnessjuka eller falla fattigvården

till last. Den föreslagna åtgärden för denna klass skulle ej komma

att förorsaka det allmänna ökade kostnader. Troligen beköfdes det ej

heller, att några hem byggdes af det allmänna, ty en del föreningar skulle

nog vara villiga att utvidga sina nuvarande hem eller anlägga nya, om

de blott erhölle ekonomiskt understöd. Staten och de lokala myndigheterna

borde tilläggas rätt att söka godtgörelse för kostnaden af den vårdade eller

den, som vore försörjningspliktig för honom.

Det andra hindret för lagens vidsträcktare tillämpning, att drinkaren

ej ville gifva sitt samtycke till anstaltsvård på ett tidigare stadium, då

större bättringsmöjligheter förelåge, har kommittén velat undanrödja dels

genom en råd af åtgärder, som skulle förbättra det nuvarande förfarandet,

dels genom att införa en verklig tvångsinternering för sådana fall, där ej

annat hjälpte.

i Bland de föreslagna ändringarna och tilläggen må här nämnas: rätten

att bevilja tillstånd för öppnande af retreats öfverflyttas från de lokala

myndigheterna till statssekreteraren; nu utgående höga afgifter för sådant

tillstånds erhållande borttagas; ingen får till vård emot betalning emottaga

mer än en vanedrinkare i ett hem, med mindre tillstånd enligt lagen erhållits;

närmare föreskrifter gifvas om rätt att återhämta den, som afvikit;

statssekreteraren tillerkännes rätt att, då en i ett hem intagen drinkare är

missnöjd eller utöfva! eu störande inverkan inom hemmet, eller andra

vägande skäl därtill föreligga, flytta drinkaren till annat hem med samtycke

af honom själf och den, som senast erlagt afgiften för honom;

vid utskrifning före den i ansökningen bestämda tid böra personer, som

antagas hysa intresse för drinkaren, höras därom. Såsom eu lättnad

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

för de intagna föreslås, att tillstånd att lämna anstalten på en viss tid

må kunna meddelas ej blott af hälsoskäl utan äfven af andra orsaker,

som kunna påkalla hans vistelse å fri fot, såsom tvingande affärsgöromål,

ekonomiska svårigheter, husliga bekymmer. Hemmets föreståndare bör

kunna själf meddela sådant tillstånd, utan att därför först göra ansökan

hos domaren. Det betonas, att den tid, som vid intagandet kan hafva

bestämts för personens kvarblifvande i hemmet, allenast är godtycklig och

bör lämpas efter behofvet, ty han kan blifva lämplig för friheten eller för

en modifierad frihet före utgången af nämnda tid.

Den frivillighetsprincip, på hvilken 1879 års lag grundar sig, vill Utveckling af

kommittén vidare utveckla. Sålunda föreslås, att drinkaren kan inför fprincipen.

fredsdomare afgifva eu i viss form affattad förbindelse att afstå från alla Nykterhets

rusdrycker för eu viss tid, ej kortare än ett år; förbindelsen skall innehålla

en erinran om att brytandet af densamma utgör en anledning till

vidtagande af tvångsåtgärder, en påföljd, som fredsdomaren skall klargöra

för drinkaren.

Såsom eu andra frivillig åtgärd föreslås, att drinkaren kan hos Frivilligt förfredsdomaren

begära förordnande för en person, som han själf föreslår, mynderahaF

att under eu af sökanden själf bestämd tid, ej öfver ett år, tjänstgöra

såsom hans förmyndare (guardian). Fredsdomaren har att meddela sådant

förordnande, sedan han förvissat sig om, att sökanden är vanedrinkare och

förstår innebörden af ett dylikt förordnande, äfvensom att den föreslagne

förmyndaren är villig att åtaga sig uppdraget. Eu så förordnad förmyndare

har befogenhet lj att bestämma om drinkarens bostad (i dennes eget eller förmyndarens

hem); 2) att fråntaga drinkaren berusningsmedel och söka hindra

honom från att skaffa sig sådana; 3) att påfordra att drinkaren underkastar

sig uppsikt åt någon sköterska eller vaktare, som förmyndaren utser;

samt 4) att förbjuda försäljare af rusdrycker och andra rusmedel så väl som

andra personer att vara drinkaren behjälpliga med anskaffandet af dylika

ämnen; brytande mot sådant förbud skulle kunna bestraffas. Anser förmyndaren

dessa medel ej vara tillräckliga för kontroll öfver drinkaren, kan

han göra ansökan om vidtagande af tvångsåtgärder.

På samma gång kommittén vill vidare utveckla frivillighetsprincipen, Tvångs

ser den sig dock nödsakad att för vissa fall föreslå tvångsåtgärder. åtgärder.

Det finnes nämligen, säger kommittén, ett stort antal drinkare, hvilkas

dryckenskap åstadkommer »sorger, elände, fattigdom och urartande» både

för drinkarne själfva och deras familjer. Så länge dessa ej begå brott eller

någon förseelse, kan man ej få dem under behandling, enär de ej falla un
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

der 1898 års lag, men i regel kommer det förr eller senare därhän. Om

man kunde få dessa drinkare under behandling på ett tidigare stadium, skulle

en stor del af dem kunna räddas. Både 1872 och 1892 års kommitté hade

fästat uppmärksamheten på angelägenheten af att få drinkare af detta slag under

behandling, men deras anvisningar i denna del hade ej följts. Kommittén

anser emellertid behofvet vara så trängande, att tvångsmedel böra stadgas.

De tvångsmedel, kommittén här föreslår, äro af två slag, tvångsförmynderskap

(guardianship) och trång sintag ande i ett hem för behandling åt

drinkare, retreat. Beslut om dessa tvångsåtgärder kunna ej meddelas af

hvilken fredsdomare som helst, utan endast af i förslaget angifna domare,

(fredsdomare i viss angifven ställning samt af vissa andra domare). Ansökning

om tvångsåtgärder får göras af en anhörig eller vän till drinkaren

eller af en sådan själfvald förmyndare, hvarom förut nämnts.

Vid ansökningen skall fogas utlåtande af läkare*; har drinkaren vägrat

att underkasta sig undersökning af läkare, kan läkarens utlåtande ersättas

af en i viss form afgifven förklaring af sökanden och minst en annan

person af innehåll att den, som afses med ansökningen, är drinkare i

lagens mening. Efter mottagandet af ansökningshandlingarna har domaren

att uppsöka drinkaren eller kalla honom till inställelse med föreläggande

att framlägga sina skäl för afslag å ansökningen. Förhandlingarna kunna,

då den sökte så önskar, hållas enskildt; båda parterna kunna låta sig

företrädas af advokater. Sedan domaren öfvertygat sig om, att den sökte

är en vanedrinkare i den bemärkelse, lagen fattar detta ord, har han att

fästa drinkarens uppmärksamhet på fördelarne af de ofvan omförmälda frivilliga

anordningarna (nykterhetsförbindelse och själfvald förmyndare). Vill

drinkaren ej begagna sig häraf eller hafva dylika åtgärder vidtagits, men

drinkaren ej fullgjort, hvad som därvid ålegat honom, kan domaren förordna

om tvångsförmynderskap eller tvångsintagande i retreats.

Tvängsfor- Tvångsförmynderskapet bör såsom det mildare medlet i första rummet

mynderskap. ]-omma till användning, för så vidt en dylik åtgärd anses tjäna till något och

någon vill åtaga sig förmynderskapet, hvilket skall afse viss tid, ej öfver

ett år. Förmyndaren (guardian) skulle i hufvudsak hafva samma befogenhet

som den ofvannämnda frivillige förmyndaren, men erhålla en något vid
*

Några detaljer om innehållet i läkareDS utlåtande upptagas ej i förslaget. — I allmänhet

synes man i England ej fästa så mycken vikt vid läkarintygen som hos oss; de hittills vid vissa

retreats använda formulär till läkarintyg äro hufvudsakligen af negativ art samt innehålla, förutom

eu förklaring af läkaren att utsikt förefinnes, det sökanden skall hafva nytta af vistelsen vid hemmet,

att sökanden lider allenast af alkoholism och icke företer tecken på smittosam sjukdom, epilepsi

eller någon obotlig sjukdom.

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

sträckare rätt vid uppsikten öfver drinkaren. Särskild! skulle lian kunna

lämna drinkaren i vård kos någon, som enligt lagen utverkat sig tillstånd

att i sitt kem mottaga drinkare, samt på denne såsom vårdare (custodian)

öfverlåta vissa af sina rättigketer. Såväl förmyndaren som vårdaren skulle

kunna befria drinkaren på kaus kedersord, med eller utan villkor, från

vissa af de konom åliggande förpliktelser. Eymde drinkaren från anvisad

plats, skulle kan kunna återföras på begäran af förmyndaren.

Bestämmer domaren, att drinkaren skall insättas på ett retreat, inne- Tvångsintagfattar

detta, att kan får insättas ock kvarkållas på ett dvlikt kem, kvars mlig Kå

föreståndare är villig att mottaga konom. Tiden för vistelsen får ej sättas

kögre än ett år ock förordnandet kar i öfrigt samma verkan, som om

drinkaren ingått frivilligt.

I samband med förordnande om tvångsförmynderskap eller tvångsinternering

skall domaren också bestämma, hvem som skall betala kostnaderna.

lian kan ålägga drinkaren att betala kela kostnaden eller någon

de! däraf; eller också kar kan att förvissa sig om, att kostnaderna betalas

på annat sätt.

På det att äfven personer, kvilka själfva eller L vilkas anköriga ej äro

i stånd att betala vårdafgiften, skola komma under behandling, har kommittén

föreslagit, att staten ensam eller i förening med de lokala myndigheterna

skall sörja för vården med rätt att få godtgörelse af den vårdade eller den,

som är försörjningspliktig för konom.

Efter att sålunda kafva framfört sina önskemål beträffande ändring- Näringsförarna

i 1879 års lag, öfvergår kommittén till behandling af den del af Slaårl''"iag98

spörsmålet, som faller under 1898 års lag. Kommittén uttalar därvid, att

vanedrkikaren ej bör straffas med samma stränghet som en nykter eller

tillfälligtvis berusad person, som begått enahanda brott, men att samhället

likväl är berättigad! att vidtaga säkerhetsåtgärder för att skydda sig mot

konom. Åt den minskade tillräkneligketen ger man erkännande genom

att sända konom till reformatories med deras mildare disciplin. På samma

gång samhället skyddar sig själft, bör det också vidtaga åtgärder för förbättrande

af den å anstalten intagne. Dessa två synpunkter, samhällets

skyddande mot drinkaren-förbrytaren och beredande af möjligheter för

lians förbättrande, hafva vant grundtankarna vid stiftande af 1898

års lag.

Kommittén kommer till det resultat, att 1898 års lag fått allt för Lagens ringa

liten användning; antalet af de i reformatories intagna kar varit mycketo&orsSna

litet i förhållande till det stora antal brott ock förseelser, som begåtts därtill.

38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

af vanedrinkare. Under de 9 första åren af lagens bestånd har antalet

ditsända ej uppgått till fullt 3,000, däraf 400 för brott och 2,600 för

fylleriförseelser (utgörande en på 674 för fylleri dömda).

1‘roceduren Hittillsvarande procedur, enligt hvilken dessa mål skolat gå till jurydom°lämplig.

g^0jama e]]er, ^å fråga gällt förseelser, skolat hänvisas dit, så snart drinkaren

yrkat sådant, har varit långsam, besvärlig och dyrbar. Härför föreslås, att målen

skola behandlas af polisdomstolarna i alla de fall, då brottmålet på grund

af sin beskaffenhet hör till dessa, samt att svarandens rätt att påfordra,

det mål angående fylleriförseelse skall hänvisas till jurydomstol, borttages.

Än vidare vill kommittén utsträcka polisdomstolarnas befogenhet att handlägga

brottmål till fyra slag af brott, som ofta begås af vanedrinkare, nämligen:

försummelse af eller grymhet mot barn; försök till själfmord; misshandel,

som ej är att hänföra till urbota brott; samt uppsåtlig skadegörelse.

7 domstolarna Somliga polisdomstol ar sägas hafva förbisett lagens existens. Andra äro

''"tillämpa* ovilliga att tillämpa den, de tro helt enkelt ej på nyttan af att kvarhålla

lagen, drinkaren i reformatories eller finna proceduren för verkställigheten för

invecklad och föredraga att sända drinkaren till fängelset, hvilket går

efter invanda former; äfven påverkas de i någon mån däraf, att kostnaderna

för vården komma att stanna på deras kommuner. För att afhjälpa

dessa hinder föreslås utfärdande af cirkulär med betonande af vikten

af anstaltsbekandlingen, förenklandet af formerna för sändandet till

anstalterna samt kostnadernas öfvertagande af staten.

Definitionen Den i 1879 års lag förekommande definition på drinkare, med ledP,

lrunkard ning hvaraf skall afgöras, hvilka som böra behandlas enligt drinkarotydlig.

lagarna, har befunnits erbjuda en del svårigheter vid tolkningen och

ej heller eljest vara tillfredsställande. Kommitterade vilja ersätta ordet

habitual drunkard med incbriate, som anses lämpligare, samt definiera en

inebriate såsom eu person, hvilken vanemässigt intager eller använder förgiftande

(rusgifvande) ämnen af ett eller annat slag samt under inflytande

af dylika ämnen eller i följd af deras verkningar är a) farlig för sig själf

eller andra, b) eu orsak till skada eller allvarsamt besvär för sin familj

eller andra eller c) ur stånd att sköta sig själf eller sina affärer eller att

iakttaga ett vanligt hyggligt uppförande.

Tre föregåen- Kommittén föreslår vidare borttagandet af bestämmelserna om att den,

<h ''fylleri. °r & om dömts till ansvar för fylleriförseelser, nödvändigt skall hafva varit

dömd tre gånger förut under de närmast gångna 12 månaderna för att falla

under lagen. Denna bestämmelse anses olämplig, enär å ena sidan en stor

del drinkare, som borde träffas af lagen, äro i stånd att undvika det före
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

skrifna antalet domar ock å andra sidan domstolarna frestas att taga de tre

föregående utslagen såsom tillräckligt vittnesbörd om vanemässigt drickande,

hvilket ej alltid är riktigt.

Lagens ringa användning har också i någon mån berott på föreskrit- Internerings

ten om att drinkaren skulle dömas och hållas i eu anstalt för en tid ej Mwnq°r

öfverstigande 3 år. Lagens mening var, att denna dom skulle mildras

genom villkorlig frigifning under uppsikt af eu pålitlig vårdare. I början

sökte man också att frigifva dem villkorligt så fort som möjligt, men denna

tidiga frigifning slog ej väl ut, i det nästan alla återföllo; sedan började

man hålla dem kvar längre och numera får största delen stanna 3 år,

hvilken tid knappast anses kunna reduceras. Häraf hade åter blifvit följden,

att domstolarna, som funnit, att deras domar i själfva verket betydde

3 års internering, dragit sig för att tillämpa lagen annat än i de svåraste

fallen. Kommittén liar funnit denna tid för lång för de bättre fallen samt

därför föreslagit, att domen om tvångsinternering skall afse första gången

högst 6 månader, andra gången högst ett år, tredje gången högst 2 år

samt följande gånger högst 3 år.

Liksom när det gällde reformering af 1879 års lag har kommittén

äfven beträffande de vanedrinkare, som gjort sig skyldiga till brott och förseelser,

förordat eu serie åtgärder, börjande med mildare, hvilka synas kommittén

vara de framgångsrikaste, och öfvergående till allt .strängare.

Sedan domstolen konstaterat, att ett brott föreligger och att personen Villkorlig

är vanedrinkare, har domstolen att förordna om hans behandling enligt "''vakning6’

Probation of Offenders act, om domstolen nämligen anser detta lämpligt.

Detta innebär, att domstolen frikänner honom på det villkor, att han förbinder

sig att vid anfordran infinna sig vid domstolen samt ställes under

öfvervakning af eu utaf domstolen förordnad person. Utom öfriga förpliktelser

skall öfvervakningsordern innehålla, att personen ej får använda eller

innehafva några rusmedel, ej förändra bostad utan att först lämna sin nya

adress till öfvervakaren samt att han skall gifva öfvervakaren underrättelse

om sin hälsa och sysselsättning å tider, som domstolen bestämt. Öfvervakningstiden

är 6 månader till 1 år. Uppfyllas villkoren för öfvervakningen,

iir personen därmed fullständigt frikänd, i annat fall föres han ånyo inför

domstolen. Domstolen kan då antingen gifva en ny order om öfvervakning

mot borgen eller också förordna om drinkarens öfversändande till ett reformatory.

Finner domstolen redan från början, att ett frikännande med

öfvervakning icke är ändamålsenligt, kan domstolen genast förordna om

hans intagande i ett reformatory, med eller utan föregående straffdom.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Villkorlig fri- Vidare föreslår kommittén, att i hvarje dom om intagande i ett reforma<fvräkning.

^ory de drinkare, hvarom här är fråga, skall förklaras, att den dömde

skall vid sin frigifning vara föremål för övervakning (af en probation

officer) under eu tid ej öfverstigande ett år. Har han frigifvits och under

den följande öfvervakningstiden uppfyllt föreskrifna villkor, är han därmed

alldeles fri från följderna af föregående dom. Skulle han åter, första

gången han frigifvits med övervakning, förverka frigifningen genom att

bryta mot därför gifna villkor, skall han föras inför domstol, och denna kan

då antingen gifva nytt beslut om öfvervakning mot borgen eller också döma

honom till intagande i ett reformatory för en tid ej öfverstigande ett år

samt förklara, att han är underkastad öfvervakning under en tid ej öfverstigande

ett år. Bryter han ånyo mot villkoren för övervakning, dömes han

till intagning i anstalt för en tid ej öfverstigande två år med därpå följande

öfvervakning under ett år. Vid upprepadt brytande af villkoren får han en

dom på intagande i dylik anstalt för en tid ej öfverstigande tre år och därefter

ett års öfvervakning. — diar någon dömts till intagande i ett reformator}''

för en tid ej öfverstigande tre år, får han ej frigifvas före de tre

årens utgång, med mindre statssekreteraren förklarat sig anse, att drinkaren

sannolikt ej skall återfalla i dryckenskap.

Diarium I detta sammanhang föreslår kommittén också, att en person, som

tremens. | j(|er af delirium tremens och på grund däraf ligger det allmänna till last,

för hvarje fall bör behandlas såsom vanedrinkare efter yrkande af den

fångvårdsstyrelse, som understödjer honom.

lieforma- Härefter öVergår kommittén till att tala om reformatories och deras

Stdtsansta^.verksamhet samt framhåller därvid, att bristen på platser för de till tvångseller

ej? internering dömda varit den viktigaste orsaken till att lagen ej kommit att

tillämpas. Kommittén finner det helt naturligt, att tillräckligt antal sådana

anstalter ej uppstått, då det ej i lag föreskrifvits såsom skyldighet för någon

myndighet att inrätta dylika. Det har städse förfäktats, att det här gäller

brottslingar samt att deras vårdande åligger staten, och kommittén ställer

sig på samma ståndpunkt. Kommittén anser det också ur liera synpunkter

lämpligast, att staten öVertager omsorgen om upprättandet och

skötseln af anstalterna för drinkare af dessa klasser; först därigenom kan

en fullständig klassifikation af olika slag af drinkare göras, och eu statens

administration skulle också hafva fördelar med hänsyn till utbildandet af

eu tjänstemannakår..

Underhälls- I kostnaden för de intagnas underhåll har staten hittills deltagit

kostnaden. me(] pei0pp Slitningar hafva emellertid uppstått, då staten sökt

opaginerad Kontrollera mot PDF

nedsätta detta. Kommittén anser det vara bäst, att staten helt öfvertager

kostnaden; om man tager i betraktande alla de kostnader, som dessa

personer förorsaka staten, torde det ej bli någon ökad utgift att vårda

dem i en lämplig anstalt. Därest staten ej skulle vilja åtaga sig hela kostnaden,

föreslås eu delning af kostnaderna mellan staten och de lokala

myndigheterna. Staten och de lokala myndigheterna borde hafva rätt att

återfå underhållskostnaden af den vårdade eller af för honom försörjningspliktig

person.

Ett viktigt spörsmål är äfven anordnandet af arbetet för de å an- De intagnas

stalten intagna, och kommittén framhåller, att arbétet bör kunna ordnaSarbets^yl,llffså,

att det på samma gång blir till nytta för den intagne och tjänar till

att nedbringa anstaltens kostnader. En hvar bör om möjligt sysselsättas

i det yrke han lärt samt omflyttning mellan anstalterna kunna äga rum

med hänsyn härtill.

Kommittén betonar äfven vikten af att åtgärder vidtagas till stödjande Understöd-''

af frigifna vanedrinkare, hvilket bör ske efter mönstret af verksamheten ^''

inom föreningen för frigifna fångars vård.

Ben skottska kommittén

afgaf sitt betänkande den 23 juni 1909, alltså senare än den engelska.

Liksom den engelska kommittén konstaterar också den skottska den1879 ars la9- relativt ringa användningen af 1S79 års lag och anser detta bero dels

därpå, att ingåendet i retreats gjorts beroende af drinkarens fria vilja och

dels på att inga sådana hem finnas för obemedlade (å de befintliga kostar

vården c:a 1,800 kronor om året).

Kommittén har kommit till den öfvertygelse, att tvångsåtgärder äro Tvdngsåtgärnödvändiga,

men framhåller, att det processuella förfarandet måste noga afväges

för att förebygga missbruk. Ett föregående frivilligt förfarande inför

fredsdomaren med officiellt nykterketslöfte och själfvald förmyndare, sådant

som föreslagits af den engelska kommittén, upptages ej i det skottska förslaget;

däremot föreslås, liksom i det engelska, ställande under förmynderskap (guardiansliip)

alternativt med tvångsinternering. Ansökan om vidtagande af

någon af dessa åtgärder skall kunna göras af en anhörig, vän, förmyndare

eller annan för drinkaren intresserad person äfvensom af allmänne åklagaren.

Göres ansökan af annan än åklagaren, skall sökanden och ännu

en person afgifva en förklaring därom att den, som ansökningen gäller,

faller under lagen. Ärendet handlägges af sheriffen summariskt, d. v. s.

utan jury; förhandlingarna hållas inför slutna dörrar, därest sheriffen ej

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

förordnar annorlunda; den sökte skall erhålla noggrann upplysning om

ansökningen och lämnas tillfälle att förebringa den bevisning han önskar.

Utlåtandet af läkare, ehuru mången gång af stort värde, anser kommittén

ej böra föreskrifvas såsom obligatoriskt.

Tvångsför- Sheriffen har att i första rummet förordna om personens ställande

myndcrskap. under förmynderskap, om en lämplig förmyndare kan påträffas. Denne

förmyndare har att söka förhindra, att drinkaren förskaffar sig tillgång till

rusdrycker, och har därvid att begagna sig af de i lag (Licensing (Scotland)

act 1903) gifna föreskrifter; i öfrigt meddelar statssekreteraren för Skottland

regler för sådan förmyndares verksamhet.

T vång sin- Skulle drinkaren bryta mot de honom gifna föreskrifter, har sheriffen,

^anstalt& P® ansökan af förmyndaren eller den, som förut gjort ansökan om

tvångsåtgärden, att förordna om drinkarens intagande i ett retreat för

en tid ej öfverstigande 6 månader, hvarjämte han för en tid af ett år

därefter bör stå under förmyndare. — I händelse sheriffen redan första

gången ej ansett skäl föreligga att använda förmynderskapet, utan genast

förordnar om intagande i retreat, skall sådant också afse en tid ej öfverstigande

6 månader samt åtföljas af ett förmynderskap uuder ett år.

Kommittén anmärker, att läkarne ansett en tid af ett år vara nödvändig

för ett fullständigt återställande, men kommittén har ej velat föreslå så

lång tid för att ej afskräcka de anhöriga från att göra ansökan samt anser,

att det efterföljande förmynderskapet skall upphjälpa detta. Bry tes emot

de föreskrifter, som lämnats rörande drinkarens förhållande under det år,

som följer efter interneringen, kan sheriffen, efter anmälan i enahanda ordning,

som förut sagts, förordna om drinkarens förnyade intagande på ett

retreat för en tid ej öfverstigande tre år.

Drinkaren eller den, som är försörjningspliktig för honom, kan åläggas

att betala kostnaden för tvångsförmynderskap och underhåll i anstalten, i

den utsträckning sheriffen anser skäligt.

Åtgärder vid För trängande fall, t. ex. då drinkaren lider af delirium tremens och

trarfalinde således anhöriga eller andra utsättas för fara, anses snabbare åtgärder vara

af nöden, och föreslås, att sheriffen, därest drinkarens närmaste anhöriga

eller annan intresserad person gör ansökan därom samt en läkare intygar,

att omedelbar vård är af nöden, skall utan föregående förhandling kunna

förordna om drinkarens vårdande på eu lämplig anstalt för en tid ej öfverstigande

14 dagar. Eu dylik vård erhålles redan i vissa fall å fattigvårdens

upptagningsanstalter. Och kommittén föreslår, att den omständig
-

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

heten att en person sålunda vårdats för akut alkoholism skall gälla som

bevis i ett följande ärende om internering i alkoholistanstalt.

Då drinkaren oftast äfven är slösare och ger hvad som helst för att

komma åt rusdrycker, bör enligt kommitténs mening förmyndare förordnas

för omhändertagande af hans egendom (curator bonis), något som hittills ej

kunnat ske, med mindre själsliga defekter påvisats.

Kommittén framhåller vidare angelägenheten af att bereda tillfälle för

obemedlade drinkare att komma i åtnjutande af anstaltsvård och uttalar

som sin uppfattning, att de lokala myndigheterna böra hvar och en inom

sitt distrikt sörja för vård och underhåll af obemedlade drinkare, om hvilkas

intagande i retreat sheriffen förordnat. Detta kunna de göra antingen genom

att anordna sådana hem (en myndighet ensam eller i förening med andra

lokala myndigheter) eller också genom att betala för drinkarne i andra

med tillstånd försedda anstalter, som vilja mottaga dem. Fullgöra de lokala

myndigheterna ej sin skyldighet, kan statssekreteraren för Skottland vidtaga

erforderliga åtgärder på deras bekostnad. — Har drinkaren ingått frivilligt,

bör någon skyldighet för de lokala myndigheterna att bekosta

vården ej föreskrifvas, men väl böra de hafva rättighet att här hjälpa, om

den enskilde ej kan betala, och därigenom torde blifva sörjdt för alla de

tall, då ett inträde af drinkare å ett dylikt hem lämpligen bör äga rum.

Kommittén har vidare haft under öfvervägande spörsmålet om åtgärder

mot sådana till dryckenskap hemfallna personer, som än vistas en tid

på fattigvårdsaustalt (poor house), än lämna denna för att fortsätta med

sitt supiga lif, tills nöden ånyo tvingar dem tillbaka (»ins and outs»).

Dessa individer äro mycket besvärliga för fattigvårds myndigheterna och

det har ifrågasatts, att vanedrinkare, som fått fattigvård fyra gånger under

loppet af tolf månader, skulle sändas till ett reformatory eller öfverlämnas

åt fattigvårdsmyndigheterna. Kommittén anser också, att om fattigvårdsmyndigheterna

vilja sörja för kvarhållandet af dylika vanedrinkare,

sådant bör medgifvas dem efter beslut af sheriffen. Ansökan härom

skulle kunna göras af fattigvård sinspektören i det samhälle, där drinkaren

senast erhållit eller begärt understöd, hvilket samhälle sedan skulle hafva

rätt till godtgörelse för de med förordnandet och interneringen förenade

utgifter utaf hemortssamhället, därest detta icke förklarat sig vilja emottaga

och kvar hålla drinkaren. Sheriffen skulle, efter att hafva gjort nödiga

undersökningar, kunna förordna om drinkarens insättande på en fattigvårdsanstalt

(poor house) för eu tid ej öfverstigande tre år. Fn fattigvårdsanstalt

(i sin helhet eller någon del däraf), som med samtycke af veder
-

Beredamle

af vård i

retreats åt

obemedlade.

Drinkare,

som åtnjuta

fattigvård.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

börande departement användes för kvarhållande af fattighjon, livilka voro

hemfallna till dryckenskap, skulle då anses vara ett retreat och underkastad

de för retreats gällande bestämmelserna.

Reglerna för [ fråga om reglerna för drinkarnes behandling i retreats har det

''ddTetreat. skottska kommittébetänkandet i hufvudsak enahanda ändringsförslag som

det engelska. Här må blott nämnas, att den skottska kommittén särskilt

betonar, att därest uti hem, som erhållit tillstånd enligt lagen, jämväl

emottagas drinkare, som ej vunnit inträde enligt de i lagen föreskrifna

former, dessa patienter i allt fall skola vara underkastade enahanda regler

som de andra, med undantag däraf att bestämmelserna rörande påföljd för

afvikande från hemmet ej kunna tillämpas. Kommittén föreslår vidare, att

hemmets innehafvare skall kunna gifva en där intagen person lof att vistas

utom anstalten under tre veckor; för längre tids vistande utom anstalten fordras

tillstånd af statssekreteraren för Skottland. Kätten att frigifva före den

bestämda tidens utgång vill kommittén hafva Överflyttad till statssekreteraren

för Skottland.

1898 ars lag. 1898 års lag har äfven i Skottland kommit till jämförelsevis liten

Orsakerna ^användning. Detta anses bero på följande förhållanden: 1) svårigheten att

^nuöndntng. bevisa att en person är vanedrinkare, 2) procedurens olämplighet, samt 3)

det ringa antalet reform atories.

I förstnämnda hänseende föreslås, att man skall utgå från att en

Omflyttning

afl bevis
-

, , person

bördan

hvilken blifvit öfvertygad om ett brott eller en förseelse, som begåtts

under inflytande af ruset eller vid hvars begående dryckenskapen varit

medverkande, är en vanedrinkare, om lian under de sistförflutna tolf månaderna

tre gånger befunnits skyldig till fylleriförseelse eller under denna

tid varit intagen å ett reformator}^ eller stått under förmynderskap såsom

drinkare. Det torde vara ett sådant undantagsfall, att en person, rörande

hvilken dylika omständigheter

behöfver draga

föreligga, icke är vanedrinkare, att man ej

i betänkande att ålägga honom skyldighet att bevisa, att

han icke är vanedrinkare'', för att han skall undgå behandling i ett reformator}-;

det gäller för öfrigt ej frågan, huruvida han är skyldig eller ej till

brottet eller förseelsen, utan blott att bestämma, om böter eller fängelse

skola ersättas af behandling å reformatory.

Förändring i Beträffande proceduren föreslås, då fråga är om vanedrinkare, som

proceduren, begått brott, att lagen skall tillämpas äfven vid mål, som sheriffen handlägger

utan jury, och, om målet är ett jurymål, anses det i alla fall ej

jury, ocn, or

böra tillkomma juryn att

Domstolen bör hafva att välja

afgöra

om sättet för drinkarens behandling,

mellan att ställa brottslingen under för
-

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

myndare eller insätta honom i ett reformatory för en tid ej öfverstigande

tre år.

Förteckningen å de förseelser, som afses i lagen, föreslås skola kompletteras

med följande kategorier: misshandel, fridsbrott, uppsåtlig åverkan,

stöld, bettleri, hemfallande åt prostitution samt grymhet mot barn, allt

under förutsättning att brottet begåtts under rusets inflytande eller att

dryckenskap är eu medverkande orsak. -— För att få de drinkare, som

bär afses, under behandling tidigare föreslås, att polisdomstolarna skola äga

rätt att till sheriffen remittera eu person, som begått dylik förseelse, när de

hafva anledning att tro, att han är vanedrinkare; har någon förut dömts

3 gånger under ett år, böra polisdomstolarna hafva skyldighet att remittera

fallet. — De utvägar, domstolen har att tillgå i dessa fall, äro 1) att ställa

drinkaren under förmynderskap (i hufvudsak efter reglerna i Probation of

Offender Act 1907), 2) att döma till intagande i ett reformatory, 3) att

döma till fängelse. Tiden för vistelsen i anstalten bör första gången vara

kort, 6 månader, men efterföljas af ett förmynderskap på ett år, om en

lämplig förmyndare kan anskaffas. Brytes mot villkoren för detta, kan

domen nästa gång blifva intagande i en anstalt för eu tid ej öfverstigande

tre år. Fängelse kan ådömas för en tid af 6 månader, i de fall då domstolen

anser fängelset vara att föredraga framför reformatories. I sammanhang

härmed anmärkes, att enligt Summary jurisdiction (Scotland) act

1908 häktning kan äga rum i här föreliggande fall.

Lika med den engelska kommittén föreslår också den skottska, attstaten °fver

staten skall anordna reformatories, enär de personer, som mottagas där, ^matories.

i hufvudsak äro personer, som eljest komma i fängelserna. Det uttalas

också, att kostnaderna skulle blifva lägre med statsförvaltning samt att

därigenom skulle gifvas bättre tillfälle till klassifikation af de intagna

efter deras karaktär, uppförande och utsikter till förbättring.

Äfven i fråga om behandlingen i anstalterna har kommittén i hufvudsak

samma förslag som den engelska. Uppmärksamheten fästes också

vid vikten af den efterföljande behandlingen.

E) Några iakttagelser rörande den engelska alkohdiistvården.

Såsom af den föregående redogörelsen framgår, har den engelska lag- Grunddrager

stiftningen rörande alkoholisternas behandling utvecklat sig efter två skilda 4ingen.''

linjer. I första rummet sökte man anknyta sig till den frivilliga anstalts
39
-

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

värden samt legaliserade upprättandet af anstalter, afsedda att mottaga

alkoholister, Indika själfva samtyckte till att låta sig kvarhållas för att få

lämplig vård och behandling, retreats. Under förutsättning att vid inträdet

å anstalten iakttagits vissa föreskrifna former, tjänande till att konstatera,

att sökanden var alkoholist och insåg hvad hans inträde i anstalten innebar,

kunde alkoholisten kvarhållas under den vid inträdet bestämda tiden,

dock ej öfver eu viss maximitid.

Då man år 1898 stiftade eu ny lag i ämnet, riktade man sin uppmärksamhet

på eu annan del af spörsmålet, behandlingen af alkoholister, som

begått brott och upprepade fylleriförseelser. Lösningen af denna del af frågan

kräfde helt andra anordningar. Här blef tvångsintagning nödvändig och man

uppdrog åt brottmålsdom stolen att i samband med behandlingen af brottmålet

förordna om en tvångsintagning. Men man fann sig äfven behöfva

anstalter af en annan typ än de, som afsågos för frivilligt ingående alkoholister.

I fråga om en del anordningar sökte man väl bibehålla de

grunddrag, som utmärkte de nyssnämnda retreats, men i andra hänseenden

kommo dessa nya anstalter, reformatories, särskilt de strängare af dem,

att närma sig fängelsetypen.

Om man således genom de nämnda lagarna sörjt för behandling af

två ytterlighetsgrupper af alkoholisterna, har man ej därför varit blind

för de mellanliggande grupperna. Sedan tidigare kommittéförslag bära

vittnesbörd därom, och ett af liufvudmomenten i det af 1908 års kommitté

afgifna förslag är också att få,med under behandlingen eu annan grupp,

nämligen sådana som åstadkomma »sorger, elände, fattigdom och urartande

för sig själfva och sina familjer. Här skulle tvångsförmynderskap

eller tvångsinternering komma till stånd efter ansökan af anhöriga, utlåtande

af läkare eller trovärdiga personer samt beslut af domare. Tvångsinterneringen

skulle -här äga rum i anstalter af samma art som dem, i

hvilka de frivilligt ingående mottogos, retreats. Huruvida för dessa tvångsinternerade

skulle kräfvas särskilda retreats eller någon modifikation i anordningarna

af de nuvarande, nämnes ej i förslaget. Vid förfrågan härom

har uppgifvits, att man för dessa antagligen skulle behöfva särskilda retreats

af eu mera sluten typ. Kommittéförslaget går ut ifrån, att staten ensam eller

i förening med de lokala myndigheterna skulle sörja för vård af obemedlade

alkoholister.

Äfven i ett annat hänseende innebär 1908 års kommittéförslag en

utvidgning af alkoholistvården; där föreslås nämligen, att 1898 års lag

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

skall tillämpas vid en del brott, där detta på grund af särskilda processuella

förhållanden förut ej varit möjligt.

Om en blifvande lag skulle upptaga dessa af 1908 års kommitté

framställda förslag, skulle den engelska lagstiftningen således erbjuda tillfällen

att ingripa mot alla alkoholister, Indika allvarsamt hota samhället.

• Lagförslag lära vara utarbetade på grundvalen af det afgifna betänkandet,

men hafva ännu ej förelagts parlamentet.

Sär,skild! påfallande i fråga om det engelska anstalts väsendet är att Anstalterna

hemmen och anstalterna äro i så öfvervägande grad afsedda för kvinnor.

Förklaringen häitill torde vara att söka till eu del däruti, att dryckenskapen

bland kvinnorna i England är mycket utbredd, och att ett synnerligen starkt

behof af åtgärder mot kvinnorna gjort sig gällande. Härmed är°ej sagd!,

att dryckenskapen bland männen skulle vara mindre, men man torde hafva

ansett, att dryckenskapen bland kvinnorna är ännu olycksdigrare för samhället

än männens dryckenskap. Härtill kommer också, att upprättelsearbetet

bland kvinnorna befunnits erbjuda mindre svårigheter. Från början

utgick man ifrån, att förhållandet skulle vara det motsatta, och det sades

allmänt, att alkoholismen hos kvinnan var obotlig; men redan erfarenheterna

från de tidigare anstalterna talade ett annat språk. Det bättre

resultatet vid arbetet med kvinnorna tillskrifves i synnerhet två faktorer:

kvinnans större arbetsflit och hennes större mottaglighet för religiöst inflytande.

Under det männen i reformatories oftast äro lata och slöa och förblifva

så under hela tiden, blifva kvinnorna snart intresserade för arbetet.*

För männen behöfvas dessutom större bevakningspersonal och starkare säkerhetsåtgärder.

De engelska retreats skilja sig ej mycket från de hos oss befintliga

alkoholisthemmen. Några af dem hafva öfver 30 platser, men de flesta

hålla sig därunder; eu del äro mycket små, med 6—10 platser. De flesta

retreats mottaga både patienter, som ingå under de i 1879 års lag föreskrifna

former och helt frivilliga, Indika således ej kunna kvarhållas mot

sm vilja. En del vilja dock ej hafva andra patienter än sådana, som de

aga rätt att kvarhålla, enär de funnit det störande för arbetet, att somliga

kunna aflägsna sig. Hemmen äro vanligen rent öppna, utan några som

helst anordningar för att kvarhålla patienterna; somliga äro dock af en något

nv kan detta förhållande förklaras därmed, att jämförelsevis få mär

kommit under behandling och att de, som kommit till anstalterna, varit mycket afsigkomna individer

lietreats.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

mera sluten typ, i det området är inhägnadt med ett högt plank eller en

mur samt porten hålles låst, så att patienterna ej kunna aflägsna sig utan

tillstånd. Den slutna anordningen tjänar dock tilläfventyrs lika mycket

att utestänga obehöriga och synes ej skilja sig väsentligt från hvad som

förekommer äfven vid enskilda hus i de engelska förstäderna och småstäderna.

Så vidt möjligt söker man hålla patienterna till arbete, mest trädgårdsarbete

och något slöjd. Sporten tager ett stort utrymme, och man

bär vanligen väl vårdade planer för kricket, lawn-tennis och krocket. °

Dessa anstalter hafva ej några bidrag från staten, utan de uppehållas

genom patientafgifterna och medel, som den enskilda välgörenheten ställei

till deras förfogande; somliga af dem synas reda sig blott med patientafgifterna.

Reforma- De anstalter, som äro afsedda för vård af vanednnkare, hvilka begått

fones. |)r()^ e]]er upprepade fylleriförseelser och därför af domstol förklarats skola

intagas å anstalt, reformatories, äro, såsom redan nämndt, af en mera sluten

tvp. Visserligen finnas bland dem anstalter, som på det hela taget föga

skilja sig från de förenämnda retreats, men de äro då afsedda för särskilt

utvalda fall eller sådana, som under en föregående behandling i

en mera sluten anstalt ingifvit goda förhoppningar. De öfriga äro omgärdade

med murar eller järnstaket samt försedda med talrik personal.

Särskild! gäller detta de båda statsreformatories, som ifråga om säkerhetsanordningarna

föga skilja sig från fängelserna.

Erkända Bland de s. k. certified inebriates reformatories är det äldsta Urenh y

re^BrentryUSreformatory, beläget i närheten af Bristol. Denna anstalt grundades af en

stiftelse, men efter hand hafva ett stort antal lokala myndigheter blifvit intresserade

i densamma, så att den numera är att betrakta såsom en municipal

anstalt. För ändamålet har inköpts en landtegendom, och en del af de gamla

byggnaderna hafva apterats till bostäder för föreståndare och till ekonomihus.

Anstalten är erkänd för mottagande af 135 män och 105 kvinnor.

Mans- och kvinnoafdelningarna äro fullständigt skilda från hvarandia.

Kvinnoafdelningen består af ett mottagningshem, där de nyanlända få

vistas första tiden, ett sjukhem för tillfälligt insjuknade samt flera från

hvarandra skilda byggnader för de öfriga patienterna. I de flesta byggnaderna

har man å nedra botten matrum och dagrum samt en tiappa upp

sofsalar; i en af byggnaderna finnas i stället för gemensamma sofsalar ensamrum

(cubicles) för sådana patienter, som på grund af godt uppförande ansetts

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

böra komma i åtnjutande af denna förmån. Byggnaderna hafva ej något

fängelseartadt utseende ; de ligga spridda på ett tämligen stort område,

som i öfrigt upptages af anstaltens köksträdgård; området i dess helhet

är emellertid inhägnadt med plank och ståltrådsstängsel.

Kvinnorna ombesörja tvätten för hela anstalten; de hafva att verkställa

all renhållning så väl å sin egen afdelning som i personalens afdelning;

en del af dem biträder i det för hela anstalten gemensamma

köket; vidare sysselsättas de med trädgårdsarbeten och sömnad; för sömnad

och dylika arbeten finnas arbetssalar anordnade i en särskild byggnad.

Männens afdelning är också den inhägnad och omsluter en tämligen

stor trädgård. I en särskild byggnad finnes en afdelning för de nyankomna

med såväl enkelrum som sofsalar; här finnas också en del celler för mera

besvärliga individer. De flesta sofva i stora salar i eu särskild byggnad.

De, som uppfört sig synnerligen väl, få flytta öfver till ett par mindre

byggnader, inredda med enkelrum, livilket är en högt uppskattad förmån.

Verkstäder finnas för snickeri, sågning, målning och smidesarbeten; förutom

i verkstäderna sysselsättas de intagna med trädgårds och röjningsarbeten.

Af särskildt intresse är att anteckna, att anstalten vid Brentry äfven

erhållit tillstånd att mottaga frivilligt ingående patienter, således att fungera

som retreat (för 25 män och 25 kvinnor). I början hade man också

några frivilligt ingångna patienter, men den siste utgick år 1904 och

sedan har ingen ny inkommit. Anledningen till att inga nya anmält sig

angifves vara, att anstalten ansågs hafva en viss karaktär af fängelse och

ingen ville frivilligt ingå å ett sådant.

En sammansmältning af reformatory och retreat har man också för- Abbotmood

sökt sig på annorstädes, t. ex. vid den af Church of England Tern- houseperance

Society grundade anstalten Abbotswood house vid Cinderford,

hvilken har tillstånd att verka som retreat och mottaga 53 manliga patienter,

och dessutom är godkänd som reformatory för 10 män. Man har

emellertid där ej vågat begagna sig af rätten att mottaga de till reformatories

hörande fallen (criminals), af fruktan för att de frivilliga patienterna

då skulle draga sig från anstalten.

Däremot praktiseras en dylik sammanföring ännu vid Industrial farm Duxhurst.

houses Duxhurst, som på samma gång är reformatory (för 32 patienter) och

retreat samt för öfrigt också mottager rent frivilliga patienter. Anstalten,

som är grundad och fortfarande står under ledning af lady Henry Soinmerset,

är afsedd för kvinnliga alkoholister samt består af derå mindre

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

stugor. I dessa bär man om hvarandra patienter, som ingått frivilligt

samt dömts till intagande i reformatory. Man säger sig vid anstalten ej

hafva stött på några svårigheter genom att mottaga jämväl de senare;

ingen af de andra patienterna har reda på, om en patient kommit dit af

den ena eller andra anledningen, och skillnaden mellan den ena och andra

sortens patienter vid behandlingen säges ej vara så stor. Att man vid Duxhurst

kan hafva kommit till detta resultat sammanhänger utan tvifvel därmed,

att man endast mottager utvalda fall af de till reformatories dömda. —

Beträffande Duxhurst må i öfrigt anföras: En fördelning efter betalningsklasser

finnes: i l:sta klassen, lady-patienter, betalas 2 guineas i

veckan; i 2:dra klassen »intermediate cases» är ingen bestämd afgift fastslagen,

utan den bestämmes efter förhållandet i hvarje särskildt fall; för

3:dje klassen »vvorking women» i de egentliga farm houses är afgiften minst

7 shillings 6 pence i veckan. Alla patienter äro skyldiga att arbeta

för koloniens räkning. Första klass patienterna sysselsättas med väfnad

och sömnad, särskildt konstväfnad och konstsömnad, i hvilka grenar synnerligen

fina arbeten åstadkommas. De öfriga få syssla med litet af

hvarje. I de egentliga farm houses sysselsättas de med jordbruks- och

trädgårdsarbeten, hönsskötsel, matlagning, tvätt, renhållning o. s. v. Särskildt

på trädgårdsarbetet lägges mycken vikt, och anstalten säges

hafva varit den första, som upptagit detta på sitt program. Yid sysselsättningens

utväljande åt patienterna följer man så vidt möjligt den principen,

att de få börja med annat arbete än det, hvarmed de sysslat i det

dagliga lifvet. Man utgår därvid från det antagandet, att det är lättare

för patienterna att bryta med sina gamla vanor, om de få andra sysselsättningar.

För anstaltens ekonomi är detta mindre gynnsamt, men man

anser ombytet i arbete vara af sådan vikt, att man bör se bort från det

ekonomiska resultatet. Eu annan sida af verksamheten vid Duxhurst är

också af intresse att omnämna. Intill koloniens öfriga hem ligger ett

barnhem och man anser det vara gynnsamt för de kvinnliga alkoholisterna,

af hvilka många äro mödrar, som misshandlat eller vårdslösat sina barn,

att barn finnas så i närheten. I detta barnhem hafva stundom också

intagits barn till de mödrar, som vistas vid anstalten, därigenom på en

gång förebyggande faran för att barnen under tiden fördärfvas och lämnande

mödrarna tillfälle att träffa barnen. Man har för afsikt att utvidga

barnhemmets verksamhet vidare i sistnämnda riktning.

Förutom Brentry reformatory, i hvilket, enligt hvad ofvan framhållits,

opaginerad Kontrollera mot PDF

numera lokala myndigheter äro de mest intresserade, finnas ytterligare tre

reformatories, som tillhöra lokala myndigheter, nämligen det i Farmjield

vid Ilorley, tillhörigt Londons County Council, Lancashire inebriate reformatory

vid Langho, tillhörigt kommunerna inom Lancashire, samt Yorkshire

inebriate reformator)/ vid Cattal, upprättadt af en sammanslutning af de

flesta kommunerna inom Yorkshire.

Farmjield är godkändt såsom reformator}'' för 113 kvinnor. Det är Farmjield.

eu landtbruksegendom, som inköpts för ändamålet; man har delvis utnyttjat

de förutvarande byggnaderna. En del nybyggnader hafva dock måst

uppföras för patienterna; de nya byggnaderna äro af en och samma typ

med matsal, dagrum och badrum å nedra botten samt bostadsrum en

trappa upp och på vinden. I de nya byggnaderna har man öfverallt enkelrum;

i en af de gamla byggnaderna har man sofsalar för flera patienter,

men dessa sofsalar användas i allmänhet ej.

Någon svårighet att fä patienterna att stanna säger man sig ej hafva

haft, men det är också att märka, att endast bättre fall sändas hit till

Farmfleld; till eu stor del mödrar, som dömts för grymhet mot sina barn,

utan att eljest vara för svårt meriterade. De intagna hafva i regel visat

sig lätta att behandla; men stundom har någon måst öfversändas till statens

reformator}’ eller också till Last Harling reformator}7 (se nedan), till hvilken

sistnämnda anstalt de svåraste af de kvinnliga alkoholisterna från London

för öfrigt sändas.

Anstalten står under ledning af en kvinulig föreståndare, hvilken

till sitt biträde har 20 sköterskor. Läkaren bor ej vid anstalten. Hela

personalen består af intresserade nykterhetsvänner och man lägger stor

rikt vid en personlig påverkan i nykterhetshänseende. För religiös

och moralisk påverkan har man också sörjt. Föreståndarinnan håller

hvarje dag en kort betraktelse; och församlingens pastor håller gudstjänst

i anstaltens kapell två gånger i veckan; kvinnorna besöka gärna

gudstjänsten. Föreståndarinnan uppgafs väl medhinna att lära känna och

personligen sysselsätta sig med patienterna. På en riklig och närande

kost samt eu hygienisk lefnadsordning med friluftsvistelse och bad lägges

stor vikt. hinder sommartiden sysselsättas eu del af patienterna med jordbruksarbete

samt trädgårdsskötsel. Dessutom sysslar man med fjäderfäskötsel,

väfnad och sömnad samt de skilda arbeten, som eljest kunna förekomma

inom en anstalt af detta slag. Gratifikationer utdelas för arbetet;

en stor del arbeta flitigt äfven på sin lediga tid. Den ordinarie arbetstiden

är från 6 f. m. till 5 e. m. med uppehåll för måltiderna. Man

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Langho.

sörjer äfven för patienternas nöjen; musik ock sång förekomma ofta, då

flera af sköterskorna kunna bidraga härvid. Äfven ett bibliotek finnes.

Man lägger stor vikt på att ordna för patienternas lif efter deras utskrifning

från anstalten samt skaffar plats eller arbete åt dem. Äfven efteråt

står man i liflig förbindelse med dem och gör upprepade besök bos dem; eu

stor korrespondens föres med de utgångna och man för noggranna anteckningar

öfver dem. Här det gäller gifta kvinnor (omkring en tredjedel af

de vårdade äro gifta), söker man komma i förbindelse med deras män, uppmuntrar

dessa att komma på besök till anstalten och försöker få dem

till nykterbetsvänner. Om söndagarna komma männen ofta på besök.

Hvad resultatet beträffar, synes man vid Farmfield och för öfrigt

också vid Duxkurst vara betydligt mer förhoppningsfull än vid de öfriga

reformatories. Hägra siffror om antalet förbättrade kunde dock ej erhållas.

Lancashire inebriate reformatorn vid Langho är afsedt för kvinnliga

alkoholister och bar tillstånd att emottaga 185 patienter. Anstalten är

emellertid så anordnad, att man i framtiden skall kunna bereda rum för

320 patienter utan väsentligt ökade kostnader. Den är uppförd särskildt

för ändamålet och böljade användas år 1904. Anstalten omfattar liksom

Farmfield flera byggnader; i midt en ligger administrationsbyggnaden, i

hvilken äfven köket och matsalen äro inrymda; på ömse sidor om denna

ligga de olika hemmen, 12 till antalet, sammanbyggda två och två,

med öfverbyggda gångar mellan de olika byggnaderna samt omgifna

af gräsmattor och blomsterrabatter. Hemmen äro alla byggda efter

samma plan med undantag af två, af kvilka det ena ordnats såsom eu

upptagnings- och observationsafdelning samt det andra är sjukhus. En

del celler finnas anordnade för våldsamma patienter, men dessa celler

hafva ytterst sällan beböft användas. I planen ingick ursprungligen, att

alla patienterna skulle bo i smårum, en eller två i hvarje rum, men

man bar redan delvis frångått denna princip och bar nu å vindsvåningen i

en af byggnaderna inredt sofsalar; meningen är att, i den mån behof däraf

föreligger, inreda sofsalar äfven i de öfriga byggnaderna. Bakom administrationsbyggnaden

ligger en byggnad, som innehåller lokaler för tvättning,

strykning, väfning med flera arbeten, samt maskinhus och orangerier. Dessa

byggnader jämte en vaktstuga ligga inneslutna inom ett högt staket; inom

detta befinner sig också den stora köksträdgården. Strax utanför ligga

anstaltens stall samt några bostäder för personalen. Alla anordningar äro

förstklassiga, och man menar i allmänhet, att anstalten byggts alltför dyrbart.

I spetsen för anstalten står en läkare, som varit anställd där från

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

anstaltens första början, medicine doktor Frank A. Gill, förut fängelseläkare.

lian har under sig en tjänstepersonal på 41 personer. All betjäning

måste vara absolut nykter.

En stor del af patienterna sysselsättas med tvätt; sådan utföres ej

blott för anstaltens egen räkning utan äfven för en del andra publika

institutioner; man har därföre också mycket omfattande anordningar för

tvätt, torkning och strykning. Vidare syssla patienterna med sömnad,

väfnad och tillverkning af mattor. Den stora trädgården kräfver också mycket

arbete. Särskildt är att anmärka, att en del af patienterna utlegas till

jordbrukare i närheten; patienterna gå gärna på arbete utom anstalten,

då de därvid hafva större frihet och äfven kunna bereda sig större förtjänst.

Till detta arbete utväljas de mest pålitliga; under år 1909 sysselsattes

15 patienter utom anstalten. En och annan gång har det händt,

att dessa kommit onyktra tillbaka till anstalten, och de hafva då ej fått

fortsätta med arbetet utom anstalten.

Religiös och moralisk påverkan utöfvas i hufvudsak af de vid anstalten

fästade prästerna, en protestantisk och en romersk-katolsk; den förre

håller gudstjänster i anstaltens kapell två gånger i veckan samt har dessutom

enskilda mottagningar för patienterna. Någon starkare påverkan för

att direkt höja deras nykterhetsintresse synes eljest ej utöfvas, då de intagna,

(delvis Manchesters och Liverpools värsta drägg), ej anses vara mycket

mottagliga därför.

En mycket stor del af de intagna hafva vid undersökning i anstalten

funnits vara själsligt defekta, i medeltal öfver 60 procent. Under år 1909

öfverflyttades 5 patienter till sinnessjukhus; af andra 5, som öfversändes till

statens reformator}'', stodo de fyra på gränsen till sinnessjukdom (quasi

insane). Bland en så stor skara mer eller mindre abnorma kräfves naturligen

ständig läkartillsyn, och det anses därför vara af vikt, att en läkare

är ledare för anstalter af denna storlek och med detta patienturval.

Trots detta dåliga material beräknar man, att af de under de senaste

åren utskrida 20—25 procent förhållit sig väl. Tack vare samverkan

med olika välgörande sällskap har man vid patienternas utgående från

anstalten kunnat skaffa en stor del af dem platser eller eljest taga hand

om dem.

Kostnaden för patienternas vårdande utgjorde för år 1909 omkring

16 shillings i veckan för hvarje patient, därifrån dock bör afgå omkring

3 shillings, utgörande inkomsten af försålda arbeten; om en utvidgning

kommer till stånd, anses denna kostnad kunna nedbringas med omkring

40

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Cattal.

25 procent. Under år 1909 funnos i medeltal 141 patienter dagligen vid

anstalten. Det framkålles i årsberättelserna, att den angifna kostnaden

val kunde synas hög, men att dessa personer antagligen skulle blifvit samhället

mycket dyrare, om man låtit det fortgå på det gamla sättet.

Yorkshire inebriate reformatory. vid Cattal, ej långt från York, har

tillstånd att mottaga 60 kvinnor och 20 män. För kvinnorna finnas 3

•byggnader med plats för 20 i hvar samt för männen eu byggnad; eu

ny byggnad för 50 män stod i augusti 1910 färdig att tagas i bruk.

Under det att de äldre byggnaderna endast hafva enkelrum, hafva i

den nya anordnats sofsalar, afsedda för 10—12 patienter. Det har nämligen

ansetts onödigt dyrt att inrätta enkelrum för dessa personer, som

ej eljest äro vana vid några bekvämligheter. Olägenheten med att föra

så många tillsammans trodde man sig skola undgå därigenom, att eu

del af de själsligt defekta fortfarande beköllos i enkelrum; man ämnade

också använda enkelrum för de mest välartade såsom en belöning. På så

sätt skulle man för framtiden kunna åstadkomma en viss klassifikation

inom anstalten. För närvarande saknades alldeles utväg för särskiljande

af bättre och sämre fall; endast de allra svåraste kunde anstalten befria

sig från genom deras öfverflyttande till något af statens reformatories eller

till sinnessjukhusen.

Den manliga och kvinnliga afdelningen ligga strax intill hvarandra,

endast skilda genom en hög mur. Förvaltning och kök äro gemensamma.

Man ansåg emellertid vissa svårigheter vara förbundna med att hafva män

och kvinnor i en och samma anstalt så nära intill hvarandra; de kräfde

nämligen en så olika behandling. Skulle en gemensamhet äga rum, ansågs

det vara bättre att hafva afdelningarna så åtskilda som vid Brentry.

Kvinnorna sysselsättas i köket, vid renhållning iuom kvinnoafdelningen,

med tvätt och strykning samt med sömnad och lagning; här liksom vid

Langho tvättas också för andras räkning. Utom vid renhållning inom

sin afdelning, användas männen hufvudsakligen till utförande af trädgårdsarbeten;

ett betydligt område har uppodlats efter anstaltens tillkomst och

en hel del produkter säljas. För arbetet tilldelas patienterna en gratifikation

af 15 shillings första året och sedan 20 shillings; hvarjämte vid utgåendet

en uppsättning kläder bestås dem. Penningarna öfversändas vid

utskrifningen till något af de välgörenhetssällskap, med hvilka anstalten

står i förbindelse.

Beträffande verksamheten i öfrigt gäller ungefär detsamma som vid

Langho. Äfven här står i spetsen för anstalten en läkare, medicine dok
-

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

tor Frederie P. Hearder, förut läkare vid sinnessjukhus, hvilken varit föreståndare

nästan alltsedan anstalten öppnades år 1905.

Vid slutet af år 1909 funnos å anstalten intagna 51 patienter; dessutom

hörde till anstalten eu del, som vistades utom densamma i fängelser

och sjukhus, samt 5 villkorligt frigifna.

Kostnaden för vården vid anstalten är för närvarande mycket hög,

men denna kostnad anses skola väsentligen nedbringas, när anstalten tages

mer i anspråk. Anstaltens centrala delar äro så byggda, att ytterligare

utvidgningar kunna äga rum.

De öfriga erkända reformatories tillhöra alla föreningen National institn- National

Höns for the care and reformation of inebr i ate persons. Ett par reforma -/Z^inebrZe.

tories, tillhöriga andra föreningar, nedlades efter eu jämförelsevis kortenHarang.

verksamhet. Den nämnda föreningen hade vid 1909 års slut 5 sådana

anstalter, men af dessa nedlades en (med 150 platser) år 1910. Utaf de

återstående är den största Eastern counties inebriate reformator t), Näst Harang

(Korfolk) med plats för 300 patienter. Den är liksom alla föreningens

reformatories afsedd allenast för kvinnor. Anstalten vid Däst Berling

tjänstgör såsom upptagningsanstalt för föreningens öfriga anstalter, hvilka

aldrig mottaga några patienter direkt från domstolarna. De patienter, som

efter en tids vistelse vid Kast Bärling visa sig vara förbättringsmöjligä,

sändas till någon af föreningens andra anstalter, vanligen till North Midlands

inebriate reformatory, Ackworth, med plats för 90 patienter; denna bildar i

sin ordning en genomgångsstation till de båda återstående, Midland counties

inebriate reformatory, Chesterfield, med 57 platser och Eoyal Victoria

home, Ilorfield, med 20 platser. Då från London sändas många fall till

Bast Bärling, kommer denna också att bilda eu upptagningsanstalt i förhållande

till Londons anstalt vid Farmfield.

Många af de å Last Bärling intagna vistas emellertid där under hela

den tid, som de förklarats skola hållas i reformatory; de anses ej under

tiden hafva förbättrats så mycket, att de kunna öfversändas till någon af

de friare anstalterna. Bast Bärling blir därigenom en anstalt för särskilt

svåra fall från orter, där kommunerna ej hafva egen anstalt. De

allra svåraste patienterna kan den dock befria sig från genom att öfverlämna

dem till statsanställda

Bast Bärling, som har eu tämligen stor sjukafdelning, mottager

samtliga åt föreningens reformatories öfverlämnade alkoholister, som i

följd af kroniska sjukdomar behöfva särskild vård; i synnerhet vårdas

här eu del tuberkulösa; från de förutnämnda anstalterna för de bättre

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

fallen sändas sådana sjuka stundom tillbaka till East Harling. — Vid Hast

Harting finnes äfven en särskild afdelning för kvinnliga alkoholister, som vid

öfversändandet hafva med sig späda barn eller föda barn under vistelsen

vid anstalten.

Ivlassifikationen inom anstalten fullständigas ytterligare dels därigenom

att de, som skola kvarstanna på East Harling, utan att höra till sjukafdelningen,

uppdelas i särskilda klasser, dels därigenom att de nyanlända

de första fjorton dagarna få vistas i eu särskild upptagningsafdelning.

De svåraste patienterna hafva afskilda sofrum, de andra sofva i större

eller mindre sofsalar; för de epileptiska finnas rum med särskilda anordningar.

Anstalten är belägen i eu temligen öde trakt: Byggnaderna äro i viss

män fängelseliknande med små fönster samt omsluta stora gårdar, hvilka

också göra tjänst som promenadgårdar. Dessutom omgifves hela anstalten af

ett järnstaket; rymningar hafva ej förekommit och torde vara svåra att

verkställa. Endast läkarbostaden samt anstaltens köksträdgård, hvilken skötes

af särskildt anställd personal, ligga utom staketet. Framför anstalten inom

staketet ligger en blomsterträdgård, men där sysselsättas endast de mest

pålitliga. Anordningarna i sin helhet bära prägel af stor enkelhet. Sjukafdelningen

är bättre utrustad, ehuru äfven där allt anlagts på att vara

enkelt och billigt.

Patienterna arbeta 7 till 8 timmar dagligen och arbetet synes bedrifvas

med stor intensitet. Förutom med arbeten i köket, tvätt och renhållning

sysselsättas patienterna hufvudsakligen med väfnad och därtill hörande arbeten

samt sömnad. Produkterna af arbetet användas delvis vid föreningens

olika anstalter (föreningen har anstalter för vård äfven af andra förkomnaj,

men säljas också.

Någon påverkan utöfver den, som ligger i den tvungna nykterheten,

det regelbundna lifvet och arbetet samt de regelbundna gudstjänsterna

synes man ej tänka på. Den mera personliga påverkan har man tydligen

lämnat åt de mindre anstalter, till hvilken de mest förbättringsmöjliga

sändas.

I spetsen för anstalten står en läkare, som bor vid anstalten och uteslutande

ägnar sig åt denna. Då här finnas många sjuka och ett stort

antal undermåliga individer, är tydligen ständig läkartillsyn af nöden.

— Yid föreningens öfriga anstalter finnas ej läkare anställda, utan man

anlitar vid förefallande behof läkare i närheten. — Den direkta tillsynen

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Adel Bast Bärling utöfvas af en föreståndarinna, som under sig har en stor

stab af kvinnliga biträden.

Medeltalet vårdade vid Bast Harling under år 1908 utgjorde 245 om Vårdkostna
U/CT

Och CLYl''

dagen. East Harling är det bland de erkända reformatories, som har den läggningslägsta

vårdkostnaden. För nämnda år uppgick den till 11 shillings 9 pence

i veckan för patient. Kostnaden vid den dyraste af föreningens anstalter var formatories.

14 shillings 7 pence i veckan. Till jämförelse må nämnas, att kostnaden vid

Brentry samma år var 12 shillings 10 pence, vid Duxhurst 16 shillings

1 penny, vid Langho 17 shillings 9 pence, vid Farmfield ett pund 3

pence och vid Cattal ett pund 7 pence; allt för vecka och patient. I

dessa kostnader synas då ingå alla utgifter förutom för nybyggnader och

ränta å anläggningen.

East Harling är, äfven hvad anläggningskostnaden beträffar, den billigaste

af de erkända reformatories. Kostnaden uppgick till allenast 100

pund sterling för bädd; den dyraste af nämnda förenings anstalter, den

vid Horfield, kostade 182 pund för bädd. För anstalten vid Duxhurst beräknar

man en kostnad af 187 pund för bädd. De kommunala anstalterna

hafva däremot alla ställt sig dyrare, nämligen Brentry 200, Farmfield 403,

Cattal 542 och Langho 596 pund sterling för bädd.

Vid 1908 års slut funnos i de erkända reformatories inalles 947

patienter och i statens 106. Sedan lagens ikraftträdande hade vid nämnda tema m. m.

tid 3,032 personer sändts till reformatories; af dessa hade 1,848 frigifvits

vid den i domen bestämda tidens utgång, 68 frigifvits efter order

af statssekreteraren, 18 voro vid denna tid villkorligt frigifna, 4 hade

rymt och ej återfunnits, 10 vistades å sinnessjukhus och 31 hade aflidit

under vistelsen å anstalten. Under år 1908 öfverfördes från de erkända

reformatories till statsreformatories 36 personer. De närmast föregående

åren hade flera öfverförts, nämligen 71 år 1905, 76 år 1906 och 64

år 1907.

Såsom redan nämndt, har England två statsreform atories, båda förlagda

intill fängelser. Ifråga om yttre skyddsanordningar och bevakningen äro J Warwick.

de i allt väsentligt lika fängelserna, särskildt gäller detta anstalten för män,

som är inrymd i en flygel af fängelset vid Warwick och står under samma

ledning som fängelset. Med afseende på vissa inre anordningar och ifråga

om behandlingen finnas emellertid en del skiljaktigheter. Jämföres alkoholistafdelningen

vid Wanvick med fängelset där (detta är dock af äldre

datum och de nyare fängelserna äro möjligen annorlunda), framträda åtskilliga

olikheter. Alkoholisternas sofceller hafva större fönster och gifva därför

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Aylesbury.

ett ljusare intryck, golfven i deras celler äro af trä, med en matta på,

under det man i de öfriga cellerna liar stengolf; i alkoholistafdelningen

finnas järnsängar, de andra fångarna hafva däremot en träställning

att ligga på, men sängkläderna äro desamma; i alkoholistafdelningen

hafva fångarna en viss frihet att pryda sina celler med bilder, h vil k et

sammanlagd! med de öfriga företrädena gör, att dessa celler mera hafva

karaktär af ett vanligt rum. Vid alkoholistafdelningen finnas dagrum,

där fångarna få tillbringa den tid de ej arbeta; där få de röka och läsa tidningar,

som tillhandahållas dem. Alkoholisterna hafva äfven större frihet

ifråga om brefskrifning och mottagande af besök. Maten erhålles från

fängelsets kök, men den mat, som bestås alkoholisterna, är bättre, än den

som de öfriga fångarna erhålla. Alkoholisterna sysselsättas dels med trädgårdsarbeten

dels med hvarjehanda lättare arbeten inomhus såsom skomakeri

och säcksömnad. Meningen är, att de skola hållas alldeles afskilda

från de andra fångarna, men tidtals har det varit så stor tillströmning,

att eu del måst intagas i fängelset, och man har då ej kunnat undvika

en sammanblandning med de vanliga fångarna. Alkoholistafdelningen har

42 sofceller.

Statens reformatory för kvinnor är beläget vid Aylesbury. I början

användes för ändamålet eu afdelning af det där befintliga fängelset för

kvinnor, men sedermera har en fullständigt ny anstalt uppförts intill fängelset,

ehuru fullständigt skild från detta. I den nya anstalten har man

tydligen tillgodogjort sig alla moderna anordningar på hithörande område;

olikheterna emellan den nya anstalten och det intill liggande tämligen

gamla fängelset äro därför också betydligt mera påfallande än olikheterna

mellan alkoholistafdelningen och det egentliga fängelset i Warwick. Framför

allt beror detta på den nya anstaltens fria läge; på alla sidor är den

omgifven af stora och väl skötta trädgårdsanläggningar. Men äfven rummen

eller cellerna äro betydligt ljusare och trefligare med bättre utrustning.

I fråga om utrustningen förefinnes dock en viss skillnad mellan de olika

rummen, i det en del rum hafva ordentliga möbler, men i andra allting

är väggfast. De bästa rummen äro afsedda för patienter, som utmärkt sig

genom godt uppförande och .därför uppflyttats i specialklass; de äro belägna

i en afdelning för sig. För de våldsammaste patienterna har man i

en särskild byggnad anordnat starkare celler med extra säkerhetsanordningar;

dessa celler hafva dock hittills ej behöft ofta anlitas.

Direktören vid fängelset är också direktör vid alkoholistanstalten och

äfven läkaren är gemensam; men eljest finnes ingen gemensamhet. Alko
-

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

holistanstalten står under ledning af eu kvinnlig föreståndare, och denna

liar under sig 18 kvinnliga betjänte samt eu manlig vaktare.

Det säger sig sjålft, att dessa individer, som ej kunnat mottagas eller

bibehållas å de erkända reformatories, måste stå under en oaflåtlig uppsikt;

man påstod emellertid, att behandlingen var så mild, som det öfverhufvudtaget

kunde tänkas, om man ej ville äfventyra disciplinen. Svårigheterna

vid behandlingen äro mycket beroende därpå att största delen af de intagna

lida af själsliga defekter. I all synnerhet äro en del hysteriska individer

bland dem svåra att komma till rätta med. Alla måste arbeta 7

timmar om dagen. Det mesta arbetet utgöres af tvätt, renhållning och

hushållsgöromal. Under sommaren krafvel'' den stora trädgården mycket

arbete. Så väl patienternas kläder som personalens tjänstedräkter sys vid

anstalten. Där sys äfven säckar för postverkets räkning.

Om en individuell påverkan kan ej blifva mycket tal; den tvungna

abstinensen, det regelmässiga arbetet och de hygieniska anordningarna få

verka, så godt de kunna. Patienterna besöka, utan att tvingas därtill,

regelmässigt gudstjänsterna. Man anordnar underhållning för dem då och

då. 1 dagligrummet finnas piano, veckotidningar och urklippsböcker. Kesultat-et

är i förbättringshänseende ej stort; eu och annan återlämnas till de

erkända reformatories; år 1907 återsändes 3 Årligen måste flera sändas

till sinnessjukhus eller vanliga sjukhus; eu del öfversändas till fattigvårdsanstalterna.

Med alla de förbättringar, som statens reformatories hafva att upp- Vårdkostnavisa

i förhållandena till fängelserna är det klart, att kostnaderna för be- "

handlingen där skola ställa sig väsentligt dyrare än den egentliga fång- matories.

vården. Enligt uppgifter, erhållna vid Wanvick, utgjorde för år 1909 den

årliga kostnaden för hvarje intagen:

vid fängelserna:

för fångarnas underhåll in. in...................... omkring 8 pund sterling

» personalens aflöning.............................. » 15 » ;>

vid statens reformatories:

» fångarnas underhåll m. in...................... » 20 » »

» personalens aflöning .............................. » 30 » »

Uträknadt för vecka skulle de nämnda kostnaderna sammanlagdt

uppgå till omkring 9 shillings för fängelserna samt omkring 19 shillings

för statens reformatories.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Utskrifnas

vård.

Eu viktig faktor i den engelska alkoholistvården är omsorgen för de

utskrida patienternas framtid. Vid retreats kommer detta ej så mycket i

fråga, då å dessa hufvudsakligen intagas bättre situerade personer, som

ofta hafva platser att återvända till eller anhöriga, hvilka kunna sörja för

dem. De å reformatories intagna stå däremot vid utskrifningen i regel alldeles

utblottade, utan andra tillgångar än den lilla arbetsförtjänsten vid

anstalten. Somliga reformatories sörja själfva för sina utskrifnas placerande,

men i regel sker detta genom anlitande af enskilda föreningar.

Den mest betydande af dessa föreningar är the Inebriates reformation

and aftercare association, som har sitt hufvudkontor i London. Till denna

förening insändas från de flesta reformatories någon tid, innan eu person

skall utskrifvas, eu uppgift rörande personen enligt särskildt formulär. Föreningen

ombesörjer därefter arbete åt den utskrifne samt meddelar anstaltens

föreståndare, hvarthän den utskrifne skall sändas. Yid den utskrifnes

ankomst till platsen ifråga möter ett af föreningens ombud, som tager

emot den utskrifne, och ombesörjer logi o. s. v.; till detta ombud sändes

också den utskrifnes till föreningen öfverlämnade arbetsförtjänst vid anstalten.

I regel söker man sända den utskrifne till en annan plats, än

den han förut vistats på. Föreningens ombud (missionary) är oftast eu

särskildt aflönad person; men föreningen har äfven oaflönade medhjälpare,

i mindre församlingar i allmänhet prästen på platsen. -— Under tiden från

den 17 mars 1903 till den 12 november 1908 hade till föreningen öfverlämnats

att taga hand om 407 frigifna alkoholister. Utaf detta antal, som

ej utgjorde något urval af särskildt goda fall, hade 20 % uppfört sig väl.

En annan förening, som i detta sammanhang ej bör förglömmas, är

the National society for the prevention of eruelty to children, äfven den med

hufvudkontor i London. Genom denna förenings försorg anmälas och beifras

öfver hela England fall af vanvård af och grymhet mot barn. Men

föreningen inskränker sig ej härtill, den tager också hand om barnen och,

hvad som i detta hänseende mest intresserar, den följer äfven föräldrarnas

vidare öden samt hjälper dem, efter det de kommit ut från fängelser eller

reformatories. De flesta af de fall, då enligt 1898 års lag, på grund af

begångna brott dömes till intagande i reformatories äro just sådana, i

hvilka fostrare gjort sig skyldiga till misshandel eller grymhet mot barn.

Föreningen har 250 fast anställda inspektörer öfver hela England och vid

dessas sida frivilliga medhjälpare. Af 133 fall, som under en tvåårsperiod

genom denna förenings verksamhet blifvit intagna å reformatories,

hade 44 % ännu efter ett års vistelse ute i friheten förhållit sig väl.

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

10. Nordamerikas Förenta stater.

Tillkomsten af den första anstalten för behandling af alkoholister i

detta land sättes i omedelbart samband med en på 1840-talet uppkommen

rörelse, att genom sammanslutning i föreningar sörja för medlemmarnas

nykterhet och skydda dem, som förut hängifvit sig åt dryckenskap, för återfall.

För att minska frestelserna för dessa senare, skaffade man dem bostäder,

hvarest de kunde vara skyddade, medan de sökte öfvervinna begäret efter

rusdrycker, och ägnade dem där särskild omvårdnad. Det var företrädesvis

i Boston, som denna verksamhet utvecklade sig, och ett där anlagdt

hem erhöll år 1857 sanktion genom eu af staten Massachusetts utfärdad

lag för »the Washingtonian Beformatory home». I början bedrefs arbetet

hufvudsakligen ur religiösa och reformatoriska synpunkter, men så småningom

började andra synpunkter att vinna insteg. Hemmet ifråga finnes

fortfarande och bedrifver en vidsträckt verksamhet; år 1906 uppgifvas

nära 900 personer hafva behandlats där. Det har stora fonder, tack vare

livilka det kan meddela vård äfven utan ersättning.

Från år 1863 daterar sig tillkomsten af den första efter vetenskapliga

principer anordnade anstalt för behandling af alkoholister, vid Bingliampton,

New York. Detta hem, planlagdt redan år 1856 af doktor J. E.

Tumer, följde vid behandlingen i hufvudsak de principer, som allt fortfarande

äro gällande i dylika anstalter: återhållsamhet, sträng disciplin, noggranna

lefnadsvanor och medicinsk behandling. Ett stort antal hem bildades

efter mönstret af detta och ledarna af dessa hem bildade eu särskild

förening »the American Association for the Study and Cure of Inebriety».

1870 funnos ej mindre är 14 sådana anstalter. Nu torde de flesta af dessa

anstalter hafva upphört; anstalten vid Binghampton är ombildad till eu

dårasyl, men mottager fortfarande obotliga drinkare.

41

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Under 1880-talet uppstod ett stort antal institut, i Indika man uppgaf

sig kunna bota dryekenskapen medelst medicinska medel, hvilkas sammansättning

utgjorde institutens hemlighet. Ilet uppgifves, att år 1890 funnos

öfver 200 sådana institut i Förenta staterna och Kanada; deras antal minskades

dock snart och år 1900 räknade man allenast 50 dylika. Allt

fortfarande existera en hel del sådana institut i Förenta staterna. Här

må anföras några af de mera bekanta bland dessa. The Keeley Institute

i S:t Louis, med afdelningar i flera städer, uppgifver sig kunna bota

alkoholister på en tid af 4 veckor. Medicin till intagning omväxlar

med insprutningar hvar annan timme under dagen; eljest erinrar behandlingen

om den, som lämnas på vanliga alkoholistkuranstalter, där

arbete ej förutsättes; äfven andra än alkoholister mottagas. Kostnaden

för kuren under 4 veckor är 100 dollars för behandlingen och minst 7,50

dollars om dagen för rum och mat. — The Gatlin Institute i Minneapolis

utfäster sig att bota alkoholisten under tre dagars vistelse vid anstalten,

men sänder också medicin, så att han kan behandla sig själf i hemmet.

Äfven detta institut har filialer i ett flertal af de större städerna. —

Oppenheimer Institute med hufvudsäte i (New York och afdelningar i en

del andra städer (och såsom det uppgifves äfven i England) grundar sin

behandling på medicin, som intages, och utlofvar att bota eu person från

begäret efter rusdrycker (ej blott alkohol, utan äfven morfin, kokain och

kloral m. m.) på eu tid af 6 — 24 timmar; i särskildt svåra fall fordras

48 timmar.

Förutom dessa institut finnas i Förenta staterna eu del enskilda alkoholistliem

af olika typer. Somliga kalla sig sanatorier samt uppgifva sig förutom

alkoholism bota morfinism, kokainism och nervösa sjukdomar i allmänhet.

Andra äro grundade af religiösa sällskap samt lägga stor vikt på religiös

inverkan, ehuru de ej utesluta medicinsk behandling. Da dessa enskilda

anstalter vanligen äro af kort varaktighet, men nya snart åter dyka upp,

är det svårt att lämna någon redogörelse för dem. En af dessa anstalter,

Wall i ut Ludge Hospital i Hartford, Connecticut, är grundad 1878

och framhålles såsom eu af de bästa mindre anstalterna. I öfrigt mottaga

de allmänna sjukhusen och sinnessjukanstalterna liksom i andra länder alkoholister

för behandling af de då och då uppkommande akuta symtomerna.

För eu del af anstalterna, särskildt statsanställda, skall redogöras i

samband med lagstiftningen. Lagar för vidtagande af tvångsåtgärder hafva

nämligen oftast stiftats i anledning af en särskild anstalts tillkomst ellei

utveckling.

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

I åtskilliga stater finnas bestämmelser, hvilka afse att för alkoholister

försvåra åtkomsten af rusdrycker.

För Maryland, Michigan, IN örfil Dakota och Oklahoma finnas lagar,

som äro afsedda att befordra anstaltsvård åt obemedlade drinkare, hvilka

själfva vilja underkasta sig behandling.

Stadgandén om tvångsbeliandling i anstalt finnas, så vidt tillgängliga

upplysningar gifva vid handen, i följande stater: New York, Maryland,

Massachusetts, Connecticut, Virginia, Pennsylvania, Delaware, Minnesota,

Nebraska och lowa.

Maryland.

Enligt eu för deuna stat gällande lag kan uppå anmälan, att eu

person är vanedrinkare, domstolen låta efter eu föregående provisorisk undersökning

hämta honom till förhör. Genom att själf utse sig eu förmyndare

och frivilligt inträda i eu af domstolen bestämd anstalt för en viss tid, kan

han slippa ifrån vidare förhandlingar. Samtycker han ej härtill, öppnas

domstolsförhandling och, om juryn finner honom vara eu vanedrinkare,

oförmögen att taga vård om sig själf, har domstolen att förordna förmyndare

för drinkaren; förmyndaren kan sedan med domstolens samtycke

insätta sin myndling i en lämplig anstalt för tid, som domstolen bestämmer.

Efter framställning af förmyndaren kan domstolen förkorta eller

förlänga den från början bestämda tiden. Proceduren vid domstolen följer

samma regler, som gälla ifråga om intagning å anstalt af sinnessjuka.

Tiagen innehåller vidare bestämmelser, enligt hvilka obemedlade drinkare

kunna erhålla vård å någon inom staten befintlig anstalt på bekostnad

af vederbörande grefskap (county). Härför fordras, att personen ifråga

skall hafva bott minst sex månader inom grefskapet. Förordnande meddelas

af domaren i den ort, där drinkaren bor; ansökan kan göras af en släkting

eller vän till drinkaren samt skall vara åtföljd dels af drinkarens åtagande

att underkasta sig behandling å den anstalt, domaren kan bestämma, och följa

dess ordningsregler, dels af ett intyg af tre skattskyldiga personer, att

de känna de i ansökningen uppgifva förhållanden samt drinkarens och

sökandens ekonomiska omständigheter och anse, att hjälp behöfves. Det

förutsättes vidare, att anstaltens föreståndare vill mottaga drinkaren för

en summa ej öfverstigande 100 dollars om året; domstolen förordnar, att

beloppet skall utbetalas af grefskapet i samma ordning som öfriga utgifter

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

för rättskipningen; eu upprepad behandling är grefskapet ej skyldigt att

bekosta.

Lagar af ungefär liknande innehåll om beredande af anstaltsvård åt

obemedlade alkoholister finnas i Michigan (af år 1907), i North Dakota

(af år 1905) och i Oklahoma (af år 1908). I dessa stater är det ett af

statens kollegier, »the board of supervisors» eller »tlie board of county

commissioners», som bestämmer om mottagandet. Enligt lagen för Oklahoma

fordras, att drinkaren skall hafva familj att sörja för oc;h minst ett

år hafva bott inom grefskapet. — Från förfil Dakota uppgifves, att lagen

där sällan kommit till användning, ehuru stadgandet gällt i många år;

lagen af år 1905 har blott trädt i stället för en lag från år 1895 af

samma innehåll. I de få fall, då lagen användts, har drinkaren sändts

till anstalt i annan stat. Om användningen i de andra staterna af motsvarande

lagar saknas upplysning.

New York.

Genom eu lag af år 1877 hafva stadgar fastställts för »Dhe New 1 oi L

Christian Home for Intemperate men», I sin nuvarande lydelse innehålla

dessa stadgar i hufvudsak följande: Ändamålet med nämnda korporations

verksamhet skall vara att fysiskt och andligt förbättra omåttliga män samt

att för sådant ändamål underhålla ett lämpligt hem och söka genom vård

och kristligt inflytande förbättra eller återställa dem. En särskild styrelse

skall hafva att själf eller genom verkställande direktören bestämma om

inträdet å och utgåendet från föreningens hem och i öfrigt leda verksamheten

där. Hemmet har rätt att emottaga alla drinkare, som frivilligt

ingå i detsamma, och kvarhålla dem under den tid, som styrelsen anser

lämpligt, dock ej längre än 60 dagar. För att hemmet skall blifva i tillfälle

att fylla sin uppgift, har stadgats, att vanedrinkare, som äro öfvertygade

om att hafva varit berusade på allmän plats, och härför dömts till

fängelse, kunna efter en viss tid frigifvas och öfverflyttas till föreningens

hem. En sådan öfverflyttning beslutes af domaren på ansökan af drinkarens

förmyndare eller en anhörig eller vän till honom och efter företeende af

förklaring från hemmets styrelse, att denna är villig att mottaga drinkaren

och behålla honom. Bifalles ansökningen, förordnar domaren, att ett ombud

för hemmet får hämta drinkaren från fängelset, hvarefter denne kan kvar
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

hållas i hemmet under den tid, som återstår af fängelsetiden. Öfverträder

han ordningsreglerna vid hemmet eller visar han sig eljest olämplig för

vård därstädes, skall han återflyttas till fängelset. På framställning från

styrelsen kan domaren besluta, att den vårdade frigifves från hemmet

äfven före utgången af den bestämda tiden. En eller flera tjänstemän vid

hemmet kunna tilldelas polismans befogenhet för att arrestera dem, som

rymt därifrån eller störa ordningen där. — Med vanedrinkare, »habitual

drunkard», förstås i stadgarna den, som på grund däraf, att lian är begifven

på dryckenskap — periodisk, ständig eller ofta återkommande — är oförmögen

eller olämplig att ordentligt sköta sina egna affärer, eller är farlig

för sig själ!'' eller andra, eller försummar eller är ur stånd att försörja sig

eller dem, hvilka han är lagligen skyldig att underhålla. Här liksom i

allmänhet i de utomeuropeiska lagarna syftas ej blott på alkoholhaltiga

drycker, utan på rusgifvande ämnen af olika slag. Föreningen har ett

hem vid Monad Yernon, New York, upprättadt år 1876 och, att döma

efter dess prospekt, afsedt att mottaga män från de förmögnare klasserna.

I staten New York finnes vidare en enskild vårdanstalt, »S:t Yincents

Ketreat» i Ilarrison, för kvinnor lidande af alkoholism, i hvilken efter

domstols förordnande alkoholister kunna kvarkållas under en tid af högst

6 månader.

Massachusetts.

Här finnes sedan år 1892 en af staten upprättad och underhållen anstalt

för behandling af drinkare. Hen kallades förut f Ilo Massachusetts Hospital

för Dipsomaniacs and Inebriates» och användes då endast för vård af

alkoholister och dipsomaner. Numera är den ombildad, så att den mottager

både sinnessjuka och drinkare och bär namnet Foxborough State

Hospital.

Föreskrifterna om tvångsinternering finnas i lagen om sinnessjuka,

gällande från den 1 juli 1909 och ersättande de äldre bestämmelserna

rörande Massachusetts Hospital for Dipsomaniacs and Inebriates. — Anstalterna

för drinkare skola, liksom anstalterna för vård af sinnessjuka och

sinnesslöa, stå under kontroll af ett särskildt kollegium (state board of

insanity).

De drinkare, som bär afses, äro sådana, som äro hemfallna åt periodsuperi

eller vanedryeken skap, vare sig detta visar sig offentligt eller i

opaginerad Kontrollera mot PDF

det enskilda lifvet, eller som äro så begifva på omättligt bruk af narkotiska

och stimulerande ämnen, att de förlorat förmågan att sköta sig själfva —

the power of solf control. Förordnande om internering enligt lagen meddelas

af domstol, och proceduren därvid är följande. Domstolen, som mottager

ansökningen, skall på ed böra sökanden och alla vittnen samt skriftligen

uppsätta hvad därvid förekommit. Denna handling underskrifves af

sökanden och delgifves sedan med drinkaren, hvilken erhåller tillfälle att

yttra sig muntligen i saken, därest han ej efter mottagandet af nämnda

handling skriftligen förklarat sig afstå därifrån. Har han lämnat en dylik

förklaring, utfärdar domstolen förordnande, att han genast skall intagas i

anstalten. Ett förordnande om omedelbart intagande må också meddelas,

om läkaren, som undersökt fallet, intygar, att brådska är af nöden. Förordnande

enligt lagen får ej meddelas, med mindre drinkaren finnes lämplig

för sådan vård och uppsikt. I sådant afseende gäller bland annat, att

person, som har dåligt rykte eller dålig karaktär i andra hänseenden än

beträffande dryckenskapsvanan, ej mottages vid anstalten. Den, som intages

i anstalt på grund af domstols förordnande, kan kvarhällas där högst

två år. Klagomål till högre domstol hindrar ej verkställighet.

Drinkare af mankön sändas till the Foxborough state hospital, men

de kunna liksom kvinnliga drinkare äfven sändas till de vanliga anstalterna

för sinnessjuka. Staten upprättar och underhåller själf dylika anstalter.

Enskilda alkoholisthem få upprättas, men för deras verksamhet

fordras särskilt tillstånd. Sådant tillstånd lämnas dock ej till andra än

vederbörligen kvalificerade läkare, som äro vana vid behandling af drinkare.

Dylika hem äro underkastade tillsyn af statens kollegium för sinnessjukvård.

Inträde å så väl the Foxborough state hospital som andra hospital

och de enskilda hemmen medgifves jämväl för drinkare, som själfva önska

underkasta sig behandling där. Härför fordras endast en skriftlig ansökan.

En sådan frivilligt ingående drinkare får ej kvarhållas mer än

tre dagar, efter det han skriftligen gifvit tillkänna sin afsikt att lämna

anstalten. Kostnaden för underhåll af eu frivilligt ingående drinkare i

en statens anstalt betalas efter samma taxa, som gäller för en sinnessjuk

persons vård i samma anstalt.

Statens guvernör och kollegiet för sinnessjukvård kunna flytta de

intagna från eu anstalt till en annan. Från eller till en privat anstalt

får eu sådan flyttning endast äga rum på ansökan af föreståndaren för

opaginerad Kontrollera mot PDF

denna anstalt och. drinkarens förmyndare. En person, som frivilligt ingått

å en anstalt, kan ej utan eget samtycke flyttas från denna.

Anstaltens föreståndare kan medgifva en där intagen person att lämna

anstalten för att mottagas i vård hos förmyndare, anhöriga eller vänner

med rätt och skyldighet för anstalten att äfven före tidens utgång återtaga

honom. Sådant medgifvande kan lämnas för eu tid af högst 6 månader;

föreståndaren äger såsom villkor föreskrifva, att meddelanden insändas

om patientens uppförande. Den, som ej återvänder inom föreskrifven

tid, kan skiljas från anstalten.

Ur årsberättelsen från the Foxborough state hospital för år 1908 må

meddelas, att vid anstalten, som synes hafva särskilda afdelningar för

drinkare och sinnessjuka och rymma omkring 300 patienter, under året

behandlats 402 drinkare och 239 sinnessjuka. Under året hade man öfvergifvit

det förut tillämpade slutna systemet och låtit patienterna afgifva

löfte att ej lämna hospitalets område. Det uttalas af styrelsen såsom

önskemål, att staten inrättar eu anstalt för obotliga drinkare, då man vid

Foxborough ej har möjlighet att mottaga sådana.

Connecticut.

Yanedrinkare, periodsupare samt de, som äro till den grad hemfallna

åt bruket af narkotiska och stimulerande medel, att de äro oförmögna att

sköta sig själfva, kunna, enligt lagarna för denna stat, efter domstols

förordnande öfverlämnas till en anstalt för behandling af drinkare eller

också till någon person, som är lämplig att taga hand om dem. Tiden

för deras kvarhållande är minst fyra och högst tolf månader; om det

gäller periodsupare, kan tiden utsträckas till tre år. Ansökan får göras

af kommunal myndighet i den ort, där drinkaren bor, eller af någon drinkarens

anhörig. Domstolen skall hålla förhör med drinkaren och göra de

undersökningar, som anses erforderliga; i hvarje fall får förordnande ej

meddelas, med mindre två välkända praktiserande läkare, efter undersökning

af drinkaren inom de närmaste sju dagarna före ansökningen, i ett

under edsförpliktelse afgifvet intyg förklara, att personen i fråga enligt

deras åsikt är eu sådan drinkare, som omförmäles i lagen, samt i behof

af vård å en särskild anstalt eller hos någon lämplig person.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Om en vanedrinkare eller periodsupare frivilligt eller efter öfvertalning

af andra gör ansökan om inträde på en dylik anstalt, kan kan sedan

kvarhållas där 4—12 månader på samma sätt, som om domstol förordnat

om hans intagande. — Utskrifvandet sker genom anstaltens föreståndare

i enlighet med det för anstalten gällande reglemente. — Vid anmälan om

att någon orättmätigt skulle beröfvats friheten och insatts på en drinkaranstalt,

kan domstol förordna en kommission af tre personer att undersöka

förhållandet och aflägga berättelse inför domstolen, som därefter kan förordna

om frigifning; en upprepad framställning föranleder ej undersökning,

förrän sex månader förflutit från den första anmälans pröfning.

Inom Connecticut Annes den förut omtalade enskilda anstalten Walnut

Lodge Hospital, hvilken mottager drinkare enligt den här refererade lagen.

Virginia.

Eedan år 1872 stadfästes stadgar för eu korporation, som skulle hafva

till uppgift att upprätta och underhålla »Virginia Inebriate’s Home» för

vård af personer, som voro vanedrinkare eller på grund af dryckenskap

oförmögna att sköta sig själfva och sina affärer. Domstol skulle efter ansökan

af två släktingar eller bekanta till drinkaren inkalla honom till

förhör och skaffa utlåtande af drinkarens läkare eller, om han ej hade

någon sådan, af eu annan läkare i grannskapet och af personer, som kände

drinkaren. Om vid undersökningen befanns, att personen var drinkare i

den mening, som i lagen angåfves, och att en vistelse å nämnda anstalt

möjligen skulle göra honom till en nykter människa och sätta honom i

stånd att sköta sig själf, kunde domstol förordna om hans intagande i anstalten.

Tiden för vistelsen skulle bero på anstaltsföreståndarens uppfattning

af, när patienten lämpligen borde utskrifvas; maximum var dock tolf

månader. Äfven frivilligt inträde medgafs å anstalten. Xågon sådan anstalt

har ännu ej trädt i verksamhet.

Under år 1902 har utfärdats en lag, som, utan att rubba 1872 års

stadganden, medgifver domstol rätt att förordna om intagande af vanedrinkare,

som äro oförmögna att sköta sig själfva, i enskilda hospital eller

sanatorier. Bestämmelserna äro i hufvudsak desamma som i den föregående

lagen, men några jämkningar hafva föranledts däraf, att det här gäller

rent enskilda anstalter. Sålunda fordras åtagande af sökanden att betala

kostnaderna och vidare en förklaring af anstaltsstyrelsen, att den vill mot
-

s. 329 Kontrollera mot PDF

329

taga personel) i fråga. Domstolen skall pröfva anstaltens lämplighet för

ändamålet, och klagomål kali göras ej blott öfver förordnandet i allmänhet,

utan äfven öfver hänvisandet till en viss anstalt. Mot sin vilja kan

en person ej kvarhållas längre än fyra månader vid sådan anstalt.

Pennsylvania.

Enligt eu lag af år 1903, ändrad i vissa delar år 1907, kan viss domstol

förordna om tvångsinternering på ett lämpligt hospital eller asyl af personer,

som vanemässigt missbruka rusdrycker. Förordnande meddelas efter

ansökan af två af personens närmaste anhöriga eller bekanta och efter

intyg af minst två läkare. Så väl sökandena som de båda läkarne och

den person, hvilken afses i ansökningen, skola höras inför domstolen.

Finner domstolen de i lagen uppställda fordringar för handen, är den pliktig

att meddela förordnande om internering. Maximum för kvarhållande vid

anstalt är ett år. Såsom villkor för förordnandet stadgas också, att betalning

för anstaltsvistelsen skall hafva på förhand erlagts eller säkerhet ställts

för betalningen.

Delaware.

Drinkare, som äro under 21 år, eller som fyllt 21 år, men fortfarande

bo hos sina föräldrar eller åtnjuta underhåll af dem, kunna

mot sin vilja insättas på en lämplig anstalt för behandling af drinkare

inom staten eller annorstädes, om föräldrarna, förmyndaren eller en närstående

person gör ansökan därom. Två läkare skola intyga, att den, hvilken

intagande påyrkas, är vanedrinkare, och deras intyg skall undertecknas

af domaren i orten, som skall bestyrka nämnda förhållande. Med

detta i sin hand kunna de anhöriga få handräckning för personens internering.

(Lag den 1 Juni 1898).

Minnesota.

Denna stat har eu lag af år 1907, i hvilken förutsättes upprättandet

af en statsanstalt för vård af alkoholister. Anstalten, som skall vara förenad

med jordbruk, är ännu ej upprättad, men vederbörande kollegium

42

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

(the State board of'' control) bar bemyndigats att inköpa jord i en

lämplig trakt. Ansökan om intagande å anstalt göres bos domstol.

I ansökningen skall utredas, att den person, som afses, är vanedrinkare

samt att lian är i behof af vård och behandling eller att

hans vistande på fri fot’ är förena dt med fara, äfvensom nppgifvas de

symtomer, som visa, att personen är vanedrinkare eller ur stånd att sköta

sig själf. Domstolen kallar eller later hämta drinkaren till förhör. Har

en person blifvit dömd för fylleri tre gånger, skall den domstol, som dömt,

underrätta domstolen i den ort, där personen bor; och denna domstol har då

att inleda undersökning för hans internering, äfven utan att någon ansökan

gjorts. Undersökning i ärendet verkställes af eu särskild kommission, bestående

af en domare och tvä af domstolen förordnade personer, åt hvilka

minst eu skall vara läkare. Denne läkare får ej vara nära släkting till

drinkaren samt ej heller ägare af eller anställd vid den anstalt, där intagandet

skall ske. Allmän åklagare skall vara närvarande vid förhandlingarna.

Sedan kommissionen verkställt sin undersökning, har den att

afgifva utlåtande till domstolen. Anser kommissionen personen vara vanedrinkare,

skall han dömas till intagande uti den i lagen afsedda anstalten.

En drinkare kan också vinna inträde å anstalten efter egen ansökan

därom hos domstol, under förutsättning att han betalar den afgift för underhållet,

som bestämmes af vederbörande kollegium.

Tiden för vistelsen vid anstalten bestämmes ej i domen, men ingen

får kvarhållas längre än två år, utan att dessförinnan hafva varit villkorligt

frigifven. Efter 60 dagars vistelse vid anstalten kan, på framställning af

anstaltens läkare, nämnda kollegium villkorligt frigifva en drinkare, som synes

lämpad härför. Yillkoren äro, att personen afgifver ett löfte att ej förtära rusdrycker

samt eu gång i månaden afgifver eu rapport rörande sina förehafvanden

till domaren i det grefskap, där han vistas; denne insänder sedan

rapporten till anstalten. Underlåter personen att afgifva rapport å föreskrifven

tid, eller föreligga eljest upplysningar om att han brutit mot

villkoren, kan domaren förordna om hans återsändande till anstalten.

Om hvarje frigifvande sänder anstalten på förhand meddelande till den

domstol, som förordnat om intagande. — Anhöriga eller bekanta till personen

ifråga kunna erhålla tillåtelse att taga vård om honom, om de gifva tillfredsställande

garantier för hans ordentliga vårdande; ansökan härom pröfvas

af domaren eller, om drinkaren redan sändts till anstalten, af föreståndaren

för denna.

Alla kostnader för undersökningar, förhandlingar och transporter be
-

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

talas af det grefskap, där personen omhändertages; kar han ej sin bostad

där, kan grefskapet taga ut ersättning från det grefskap, där han bor.

För byggande och underhåll af anstalten har hvarje kommun att betala

en afgift, utgörande två procent af de inkomster, som inflyta af spritför

säljningsafgifter, indika inbetalningar skola bilda en särskild fond, the

inebriate fund. Hvad som fattas, betales af staten.

Nebraska

har en lag i ämnet af år 1905. Enligt denna kunna vanedrinkare erhålla

vård å en afdelning af statens hospital, som särskildt är afsedd för dem

och arbetar med särskilda behandlingsmetoder för att upprätta dem fysiskt

cell andligt samt stärka deras karaktär och sätta dem i stånd att motstå

begäret efter rusgifvande drycker och ämnen. Ansökningar om intagande

pröfvas af samma myndighet, som bestämmer om intagande af sinnessjuka,

c ommissioners of insanity. Denna myndighet kallar eller låter hämta

drinkaren till inställelse samt håller fullständig förhandling i saken,

därvid parterna kunna låta sig företrädas af ombud. Anser myndigheter) _

att eu internering bör äga rum, förordnas, att drinkaren skall hållas i

anstalten, tills lian blifvit botad, dock ej längre än tre år. — En villkorlig

frigifning kan äga rum efter anstaltföreståndarens bedömande. Förutsättningarna

därför äro, att drinkaren afger eu skriftlig förbindelse att

under den tid, för hvilken han blifvit dömd, afhålla sig från berusande

ämnen, att undvika mycket besökta ställen och personer, som fresta honom

att bruka dylika ämnen; att första dagen i hvarje månad till anstaltens

föreståndare afgifva rapport enligt uppställdt formulär, hvilken rapport

skall vara vitsordad af en viss tjänsteman i den trakt, där den frigifne

uppehåller sig. Bryter han mot villkoren, kan han hämtas tillbaka på begäran

af anstaltens föreståndare. — Kostnaderna för vården betalas af

det grefskap, från hvilket lian sändts till anstalten. — Genom lagen kunna

sådana drinkare komma under behandling, som ej hafva medel att bekosta

sig vård å enskilda anstalter eller vägra att underkasta sig behandling.

Afdelningen för drinkare är inrättad vid stats hospitalet i Lincoln,

hvarest 50 drinkare samtidigt kunna mottagas. Från lagens ikraftträdande

till den 30 nov. 1908 hade 700 drinkare erhållit vård där. Såsom önske
-

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

mål framhålles inrättandet af tre olika afdelningar, hvardera för 20 ä 25

patienter, för att kunna klassificera fallen.

Meningarna om lagens nytta synas vara delade. Under år 1909 gjordes

försök att få lagen upphäfd, men det framhölls då, att det var för tidigt

att bedöma lagens verkan, då den endast tillämpats under 3 år.

Det synes, som om verksamheten vid denna såväl som de öfriga amerikanska

anstalterna i högre grad skulle vara byggd på rent medicinsk behandling

(laxerande samt mag- och nervstärkande behandling) än vid de

europeiska. Märkas bör, att i allmänhet tiderna för vistelsen äro kortare,

hvilket framgår af det stora antal patienter, som passera anstalterna för

hvarje år, — vid X

här spelar naturligen det villkorliga frigifvandet stor roll.

Iowa.

Jämte Massachusetts är Iowa den enda stat, som för närvarande har

eu särskild statsanstalt för behandling af alkoholister, »the State hospital

for inebriates» i Knoxville. Den öppnades den 18 januari 1906. Liksom

i Massachusetts och Minnesota finnes här en lag afsedd att reglera

intagandet på statsanstalten. Anstalten i Knoxville är beräknad för 300

personer och afsedd för manliga drinkare; kvinnliga drinkare kunna dömas

till intagande i eu statsanstalt för sinnessjuka. Om utrymmet å alkoholistanstalten

synes bli för trångt, underrättas myndigheterna, att de ej skola

skicka dit flera.

Ansökan om intagande i anstalten vid Knoxville göres hos domaren vid

den distriktsdomstol, inom hvars distrikt drinkaren bor. Sedan ansökning inkommit,

låter domaren kalla drinkaren till inställelse samt håller på sitt ämbetsrum

förhör i saken, om drinkaren ej begär förhandling inför domstol. Finner

domaren, att personen lämpligen bör intagas å anstalten, har han att förordna

därom. Domaren kan också förordna om intagande af en drinkare efter

hans egen ansökan. Om domstolsförhandling begäres, uppskjutes ärendet

till distriktsdomstolens nästa sammanträde, då saken behandlas. I hvarje

fall behandlas ärendet alltid som civilmål. Domaren har att bestämma

om de åtgärder, som under tiden erfordras för drinkarens bevakande eller

kvarhällande.

Tiden för vistelsen bestämmes ej på förhand, utan beror på huru

lång tid, som kräfves för botandet; den får dock ej öfverstiga tre år.

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Till anstalten få ej sändas män af dåligt rykte eller män, som kafva dålig

karaktär i annat afseende än beträffande missbruket af rusdrycker; ej keller

män, som ej ingifva skälig förhoppning, att de kunna botas. Anstalten står

under öfverinseende af ett statens kollegium (board of control); detta kar att

efter framställning från anstalten bestämma om utsläppande af person, som

ej anses kafva nytta af vistelsen på anstalten, ock om villkorlig frigifning

af person, hvars hälsa synes lida af vistelsen där. För den villkorliga frigifningen

gälla ungefär samma regler som enligt den ofvannämnda lagen i

Nebraska. Rymmer någon eller vägrar kan att arbeta, eller handlar kan

eljest i strid med gifna regler, straffas han och kan därefter ej villkorligt

frigifvas. De å anstalten intagna äro skyldiga att arbeta, i den mån

anstaltens föreståndare anser lämpligt för deras tillstånd ock förenligt med

behandlingen.

Enligt anstaltens berättelse för tiden l/i 1906 — 3% 1908 vistades

sistnämnda dag allenast 99 drinkare vid anstalten, men under anstaltens

uppsikt stodo ej mindre än 1,161, af kvilka 652 voro villkorligt frigifna och

410 hade rymt från anstalten. Under 2-årsperioden kade 1,046 drinkare

mottagits; däraf kade 774 sändts till anstalten första gången ock 4 för andra

gången; 125 af dem voro återhämtade villkorligt frigifna ock 122 återhämtade,

som förut rymt från anstalten. Af dem, hvilka under 2-årsperioden

utskrifvits såsom förbättrade, villkorligt eller definitivt, tillhopa 547, kade 2

vistats vid anstalten mindre än en månad, 66 mellan en ock två månader,

86 mellan två ock tre månader, 162 mellan tre och fyra månader, 158

mellan fyra ock sex månader, 65 mellan sex ock tolf månader samt 8

mellan ett och två år. — I samma årsberättelse framhålles såsom ett

trängande behof inrättandet af en särskild afdelning, reformatory department,

för behandling af dem, som rymt eller brutit villkoren för den

villkorliga frigifningen. Denna afdelning skulle omgärdas med ett särskildt

stängsel ock de där intagna sysselsättas med strängt arbete (stenarbeten)

under 30—90 dagar.

California.

År 1891 utfärdades en lag om tvångsinläggning af alkoholister i

»Southern California State Hospital» eller, som namnet då var, »Southern

California State Asylum for tke insane and inebriates», men efter några

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

år upphäfdes nämnda lag och den har sedan ej blifvit ersatt med någon

liknande författning. För åtskilliga år sedan fanns i San Francisco eu

statsanstalt för behandling af alkoholister, »The home for inebriates»,

men den har för länge sedan förlorat sin karaktär af både statsanstalt

och drinkarhem. På senaste tiden hafva från läkarhåll gjorts framställningar

om erhållande af en lag i ämnet och lämpliga anstalter.

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

11. Brittiska Australien.

De flesta

engelska

om

Tre

tvångsåtgärder

af

Lag för New

South Wales

1900 ro. fl.

kolonierna i Australien hafva eu utvecklad lagstiftmot

vanedrinkare.

staterna, New South Wales. Victoria och South Australia,

hafva tämligen likalydande lagar, härstammande från åren 1900 (New

South Wales), 1904 (Victoria) och 1908 (South Australia). Hufvudbestämmelserna

i dessa lagar äro följande.

Med drinkare, inebriate, menas en person, hvilken vanemässigt till Olika slag af

öfvermått begagnar alkoholhaltiga drycker eller berusande eller bedöfvande åtgärder.

ämnen. Mot en sådan person kunna följande åtgärder vidtagas: 1) han

kan ställas under vård och uppsikt af en eller flera därtill förordnade personer

antingen i sitt eget hem eller hos någon vän eller i ett offentligt eller

enskildt sjukhus eller i en af staten upprättad eller enligt lagen koncessionerad

anstalt — allt för en tid ej öfverstigande 28 dagar (i South Australia

2 månader); 2) det kan förordnas om hans intagande i en statsanstalt

eller en koncessionerad alkoholistanstalt under en i förordnandet bestämd

tid, som dock ej får öfverstiga 12 månader (i South Australia 2 år); 3)

han kan för en i förordnandet bestämd tid, ej öfverstigande 12 månader

(resp. 2 år), ställas under vård af en eller flera därtill utsedda personer,

som stå under uppsikt af den myndighet, hvilken meddelat förordnandet.

Beslut om sådana åtgärder meddelas af domare i viss ställning och A Beslut efter

vissa domstolar åt vensom åt föredraganden i saker, som röra sinnessjuk- drinkaren

vården. Förordnandet meddelas efter ansökning af a) drinkaren själf eller vulf, hans

någon,som han i nyktert tillstånd bemyndigat därtill; b) hans maka, föräldrar,

myndiga syskon och barn samt affärskompanjon; c) vissa medlemmar af

polisförvaltningen, som handla efter skriftligt uppdrag af drinkarens läkare,

anhöriga

m. fl.

någon

hans anförvant eller fredsdomare.

Utredningen

ärendet skall utgöras

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Internering

af drinkare,

som dömts föi

upprepade

fylleri- - förseelser.

Allmänna

bestämmelser.

Lag för New

South Wales

af 1909.

af dels utlåtande af läkare af innehåll, att personen ifråga är drinkare, samt

intyg af en eller flera andra personer, som vitsorda samma förhållande,

dels personlig iakttagelse rörande drinkaren af den dömande myndigheten

eller af någon utaf denna myndighet därtill förordnad person. För

att göra läkarintyget tillförlitligt, har föreskrifvits, att detsamma ej får

vara utfärdadt af den läkare, som framställt yrkande om drinkarens

behandling, ej heller af någon läkare, som själf är, eller hvars närmaste

anhöriga, kompanjon eller biträde äro på något sätt intresserade i någon

anstalt för behandling af drinkare. Läkarintyget skall vidare upptaga

de fakta, på hvilka läkaren grundar sin mening, att personen är en drinkare,

därvid läkaren har att tydligen angifva hvad som är hans egna

iakttagelser och hvad andra meddelat honom; förordnande om internering

meddelas ej, om läkarintyget stöder sig allenast på andras meddelanden.

— Förhöret med drinkaren kan äga rum i sittande rätt eller å

domarens ämbetsrum.

Har en vanedrinkare tre gånger under de sista 12 månaderna dömts

rtill ansvar för fylleriförseelser, kan domstol förordna, att han under en

af domstolen bestämd tid af högst 12 månader insättes i anstalt, som

staten inrättat för mottagande, bevakning och behandling af sålunda dömda

drinkare (eller i en koncessionerad anstalt; South Australia). År personen

ej i stånd att utföra det i eu sådan anstalt förekommande arbete, kan

domstolen bestämma, att han skall underkastas läkarbehandling under

den tid, som anses lämplig (ej öfver 28 dagar) i ett fängelse, sjukhus

eller i ett privathus, allt under polisuppsikt. Tiden för vistelsen i statsanstalten

kan förlängas utöfver den från början bestämda tiden, dock

för hvarje gång ej för längre tid än 12 månader. I samband med förordnandet

kan också gifvas nödiga föreskrifter för uppsikt öfver drinkaren.

Har drinkaren ställts under vård och uppsikt af viss person, äger en

sådan vårdare att vidtaga åtgärder för att hindra drinkaren att åtkomma

rusmedel; försummelse härutinnan af vårdaren medför bötesstraff. Enhvar,

som förskaffar en drinkare, om hvilken förordnande enligt lagen gifvits,

rusmedel, gör sig förfallen till böter.

Inspektören för sinnessjukvården och hans ombud äro berättigade att besöka

hvarje drinkare, som blifvit föremål för åtgärd enligt lagen, och hvarje

ställe, där en sådan står under uppsikt. Berättelser öfver åtgärder enligt lagen

få endast offentliggöras med samtycke af vederbörande dömande myndighet.

Genom en lag af år 1909 hafva åtskilliga tillägg gjorts till lagen af

1900 för New South Wales. Dessa tillägg hafva delvis till syfte att få

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

till stånd eu del föregående mildare åtgärder, innan man griper till tvångsinterneringen;

ungefär såsom i det engelska kommittébetänkandet af år 1908

föreslagits. — I den nya lagen beskrifvas närmare de åtgärder, som en särskilt

förordnad vårdare bär att vidtaga. Vidare gifvas regler för afläggande

af nykterhetslöfte inför domstol. Lagen innehåller bemyndigande

för statens guvernör att upprätta anstalter för emottagande af dem, som

efter ansökan förklarats skola interneras.

Den ofvannämnda regeln att den, som dömts för upprepade fylleriförseelser,

kan insättas i anstalt för drinkare, bar i 1909 års lag utvidgats

och ändrats. Enligt denna lag kan domstol, när vanedrinkaren gjort sig

skyldig till fylleri eller därmed sammanhängande ordningsförseelser eller

till misshandel å hustru, grymhet mot barn, själfmordsförsök eller uppsåtlig

skadegörelse, antingen döma honom villkorligt eller förordna om hans intagande

i statsanstalt för behandling af drinkare. De vid den villkorliga

domen fästade förutsättningarna äro, att drinkaren afgifver ett löfte inför

domstol att under minst 12 månader hålla sig nykter, iakttaga ett hyggligt

uppförande samt afgifva rapporter i föreskrifven ordning. Bryter han mot

villkoren, förklaras den villkorliga domen förverkad och han sändes till

statsanstalten. — En nyhet är vidare frigifningen på prof, som kan afse en

tid af högst 12 månader; sådan medgifvas under villkor att personen ifråga

iakttager ett hyggligt uppförande och afhåller sig från rusmedel. Om

frigifning på prof förordnar statens guvernör. — Vid förnyadt intagande

på statsanstalt kan vistelsen utsträckas till tre år. Förflyttning kan äga

rum från en anstalt till en annan efter beslut af vederbörande minister.

Innan lagen för South Australia antogs, hade en kommitté haft i upp-^®™''’6®.^''

drag att framlägga förslag i frågan. Ur dess betänkande må här anmär- Australia.

kas, att kommittén gjort åtskilliga undersökningar rörande drinkares be-,

handling med särskilda medicinska medel, afsedda att genom insprutning

eller intagning borttaga begäret efter rusdrycker. Kommitterade hade besökt

anstalter, där dylik vård meddelats (Caulfield Institute samt Central

Mission Institutes i Melbourne och Sydney), samt vid sina sammanträden

hört personer, som undergått behandling enligt dylika metoder. Kommitterade

kommo till det resultat, att behandligen var af värde, samt föreslogo,

att staten skulle förskaffa sig rätten att använda metoden. Personer

å anstalt, som villo underkasta sig en dylik kur, skulle då kunna bli

i tillfälle därtill, mot erläggande af en viss afgift; så behandlade patienter

skulle blott behöfva stanna en kortare tid, 4 veckor, under det de

öfriga kunde kvar hållas längre.

43

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Anstalter. ] JSfew South Wales finnas för alkoholister, som blifvit dömda till fängelse^

särskilda »behandlingsanstalter» inrättade, för män vid Darlinghurst fängelset

samt för kvinnor vid Long Bay och Shaftesbury refor in atories. Några

enskilda eller koncessionerade anstalter finnas däremot ej.

Victoria bar en statsanstalt, »Lära Inebriates Institution», öppnad år

1907. Här emottagas alkoholister, om b vilkas intagande myndighet förordnat

antingen efter deras egen eller andras ansökan. Personer, som varit

straffade eller hafva dåligt rykte, få ej tillträde. Stor vikt lägges på den

medicinska behandlingen, i synnerhet under de första 6 veckorna. Man

använder både insprutningar och medicin till intagning; äfven hypnotism

kommer till användning. På grund af de dyrbara anordningarna, synes

kuren blifva mycket dyr.

Lag för New Lagarna för Queensland (1896), Tasmania (1892) och New Zealand

m. fi. (1908) bilda eu grupp för sig och öfverensstämma i hufvudsak med hvarandra.

I Tasmania har man sedan gammalt haft lagar uti ifrågavarande

ämne. Lagen af 1892 ersatte eu lag af 1885 och före denna fanns »the

inebriates ant», 1873. Äfven den i New Zealand gällande lagen har endast

trädt i stället för äldre författningar af åren 1898, 1902 och 1903.

Lagen för New Zealand af år 1908 stadgar i hufvudsak följande:

Betydelsen af Med inebriate afses i denna lag eu person, som, utan att likväl kunna

anses såsom sinnessjuk, är på grund af vanemässigt omättligt bruk af berusande

drycker (vin, sprit, Öl, porter, cider, perry eller andra spirituösa

eller jästa vätskor, som kunna framkalla förgiftning) eller droger (opium,

morfin, Moral, kokain eller andra droger, ägnade att framkalla en omtöckning

af hjärnan), farlig för sig själf eller andra eller ur stånd att sköta sig

själf och sina angelägenheter.

Statsanstalt. Lagen gäller för vård och intagande i anstalter, som anordnats af

staten. Guvernören utfärdar reglemente för sådana anstalters verksamhet,

bestämmer de afgifter, som skola betalas, och reglerna för mottagande af

obemedlade; särskildt framhålles i lagen, att guvernören kan anordna anstalterna

i afdelningar med olika förmåner och afgifter samt inrätta särskilda

anstalter eller afdelningar för botliga och andra för icke botliga fall.

Proceduren. Qm fötagandet i anstalt bestämmer en ledamot af vissa uppräknade

FriVdli9d *” domstolar, vare sig ansökan göres af drinkaren själf eller af andra (make,

'' släkting eller vän). Om drinkaren själf söker inträde, har domaren endast

att förvissa sig om, att sökanden är vanedrinkare samt att han vid ansökningen

är nykter och förstår innebörden af ansökningen, Förordnar

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

domaren om intagande, kan personen sedan insättas äfven mot sin vilja

å en i förordnandet nämnd anstalt och kvarhållas där för behandling''

under en tid ej öfverstigande 12 månader. — Göres anmälan af annan, kallar Tvängainterdomaren

den sökte till inställelse »med anmaning att framlägga skäl, hvar- ansökan tf

för han icke skulle dömas till en anstalt för drinkare». Yare sig han kom- anhöriga.

mer tillstädes eller ej, kan saken afgöras. För att förordnande skall meddelas,

fordras, att af utredningen framgår, att den sökte på grund af

omättligt bruk af rusdrycker eller droger är ur stånd att sköta sig själf

och att ombesörja sina angelägenheter eller är farlig för sig själf eller andra,

eller lider af delirium tremens eller kronisk alkoholism eller är i synnerlig

fara att förkorta sitt lif genom ett fortsatt bruk af dylika drycker eller

ämnen. Vidare fordras intyg af två läkare, att den sökte är i behof af

vård å eu anstalt samt att utsikt tinnes, att han skall kunna varaktigt

botas. Har enligt därom gällande lag utfärdats förbud att tillhandahålla

en drinkare rusdrycker, kan domstol efter att hafva anställt förhör med

personen och förvissat sig om att han är vanedrinkare, förordna om hans

intagande i en anstalt enligt lagen. Tiden för interneringen är högst 12

månader.

Finnes det vara nödvändigt eller ömkligt, att drinkaren fortsätter

behandligen eller ånyo underkastas sådan, kan domaren eller domstolen

utfärda ett nytt förordnande antingen före eller efter det tiden utgått för

den första perioden. Härför behöfves ej nya bevis, utan de gamla gälla.

Enligt lagen för Tamania är maximum för tvångs vistelsen tre må- Tasmania.

nåder. Där säges uttryckligen, hvad som äfven torde vara meningen i

de andra lagarna, att anstaltens föreståndare kan utskrifva drinkaren redan

före maximitiden, om lian anses vara tillräckligt botad.

Lagen för Queensland innehåller utom de bestämmelser, som finnas i Queensland.

lagen för New Zealand, äfven regler för upprättandet af enskilda alkoholist- Frivilligt inhem

(retreats) och ingåendet å dessa med skyldighet att kvarstanna undergdsTildatm-''

en i ansökningen bestämd tid, dock ej öfver 12 månader; i hufvudsak stål ter.

öfverensstämma lagens stadgande!! i denna del med den engelska habitual

drunkards act af 1879.

New Zealand har utom den ofvannämnda lagen äfven en lag afår 1909, The reformasom

afser förevarande ämne, »the Reformatory Institutions Act». Denna Jons OCU909.

afser liksom den engelska lagen af år 1879 att reglera frågan om upprät- Frivilligt

tandet af enskilda, utaf staten godkända hem för alkoholister samt bestämma ingående.

om kontrollen af dessa hem. Regler gifvas för frivilligt inträde å dessa hem;

tiden för kvarstannandet bestämmes i ansökningen, den får dock ej under
-

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Tvångsinter stiga 6 månader och ej öfverstiga 2 år. — Men the reformatory institutions

>ieband med act har också regler om eu verklig tvångsinternering; sålunda kan, ungentslag

i far SOm enligt den engelska inebriates act af 1898, när en vanedrinkare

btoUmäl. g-g, g^yl^ig till fylleriförseelser eller till brott mot föreskrifter om

förbud att skaffa sig rusdrycker eller försök till själfmord eller eu del andra

förseelser, domstolen, jämte det den dömer till fängelse förordna om vanedrinkarens

intagande i ett enligt lagen koncessioneradt drinkarhem för en tid ej

under ett år och ej öfver 2 år; interneringen kan också träda i stället

Tvångssintcr- för fängelset eller för annat straff. — Vidare kan domstol förordna om tvångs‘amökanaf

internering efter ansökan af vissa anhöriga. För bifall härtill förutsättes,

anhöriga, att två läkare intygat, att den sökte är vanedrinkare samt att interneringen

är i lians eget eller hans anhörigas intresse. Vägrar personen att underkasta

sig läkarundersökning, kan domstolen döma honom på annan bevisning

om de nämnda förhållandena. Domstolen kan bestämma vistelsen

till viss tid, ej kortare än 6 månader och cj längre än 2 år. Ett nytt

sådant förordnande får ej meddelas, förrän 6 månader förflutit från friProvisorisk

gifvande! — Domstolen eller domaren kan i afbidan på verkställighet

förvaring. af ])es]ut om tvångsinternering förordna om förvaring i fängelse eller eljest

under högst 14 dagar.

Utskrifning, Justitieministern kan förordna om utskrifning, om flyttande från eu

öfverflyttningail>stalt till en annan och om villkorlig frigifning; han kan dock ej låta

förflytta den, som frivilligt inträdt å en anstalt. För så vidt ej annorlunda

bestämts genom öfverenskommelse, är anstaltsföreståndaren ej skyldig

att mottaga annan alkoholist, än han själ!'' vill, eller att återtaga någon,

som frigifvits villkorligt. Om eu person ej mottages i den anstalt, till

hvilken han sändts, kan justitieministern förordna om hans utskrifning

eller om hans flyttande till annan anstalt. Anstaltsföreståndaren kan före

den bestämda tiden frigifva sådana, som frivilligt sökt inträde; i andra

fall fordras justitieministerns tillåtelse.

Anstalter. I Queensland och Tasmania finnas inga alkoholistanstalter. Däremot

uppgifvas i New Zealand två anstalter vara anordnade enligt 1909 års lag;

och sedan år 1902 finnes där en mindre, öppen alkoholistanstalt (Home

for inebriates) vid Orokonui, hvilken anstalt underhålles af staten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.