SOU 1913:2

ALDERDOMSFÖRSÄKRIN GSKOMMITTÉN.

III.

ÖFVERSIKT

SVENSK OCH UTLÄNDSK LAGSTIFTNING

ANGÅENDE

INVALIDITETS- OCH ÅLDERDOMSFÖRSÄKKING.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTKYCKEEI

1912.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

/

Sid.

Sverige......................................... 1.

Danmark........................................ 63.

Tyskland........................................ 72.

Luxemburg.......................................121.

Frankrike........................................125.

Storbrittanien.................... 158.

Nya Zeeland........... 178.

Australiska statsförbundet........... 183.

Belgien.........................................187.

Italien.........................................196.

Schweiz.........................................201.

Norge......................................... 212.

Finland......................................... 229.

Österrike................................ 233.

Nederländerna..................................... 250.

Historik,

Sverige.

Det förhållande att en stor del af befolkningen, i synnerhet inom

de högre åldrarna, måste omhändertagas af det allmänna jämte den

stora tunga, fattigvården medför för samhället, har sedan gammalt

framkallat försök att härutinnan råda bot.

Så väcktes vid riksdagen 1828—1830 motion därom att en hvar,

som anlade bruk eller fabrik, skulle åläggas att därmed förena en sparbanks-

och pensionsanstalt för sitt arbetsfolk, samt innehafvare af redan

befintlig sådan rörelse anmanas att vidtaga samma åtgärd °).

Vid 1840 års riksdag framställdes af E. G. Geijer ett förslag, hufvudsakligen

till hämmande af de med stattorparesystemet i fattigvårdshänseende

förenade olägenheter, att fattigsparkassor skulle bildas i hvarje

socken, i hvilka vederbörande jordägare för hvar och en hos dem skrifven

gift jordbruksarbetare borde årligen inbetala 5 rdr b:ko. Medlen

skulle förvaltas och förräntas af en i hvarje läns residensstad upprättad

allmän fattigsparkassa.

Vid riksdagen 1847—1848 väckte friherre G. A. Raab en motion,

gående ut på dels att ränteförsäkringsanstalter måtte genom konungens

befallningshafvandes försorg inrättas i hvarje län, dels ock att hvarje

husbonde måtte förpliktas att till dylik anstalt årligen inbetala för manlig

tjänare i åldern 17—50 år 21 /2 rdr samt för kvinna 17* rdr. Dessa

insatser skulle efter fem års tjänst hos samma husbonde ökas med 50

procent för den tid tjänaren ytterligare kvarstannade.

Äfven under följande årtionden hafva vid riksdagarna förslag framkommit

i syfte att bereda tjänare och andra kroppsarbetare någon försörjning

på ålderdomen genom obligatoriska inbetalningar i yngre år

*) Se ekonomiutskottets vid samma riksdag betänkande n:o 71.

Ålderdoms försäkringslcommittén. III.

1

2

af smärre årliga belopp, i sparbank eller lifränteanstalt. Insättningarna

hafva föreslagits till olika belopp, 4—5 rdr för man och 2—5 rdr för

kvinna i åldern mellan 17 eller 18 och 50 eller 55 år, eller ock till vissa

procent af lönen. I den förra riktningen gick P. Hasselrots motion vid

riksdagen 1850—51, att från och med år 1852 hvarje husbonde skulle

vara pliktig och berättigad att af tjänstehjons lön i sparbank årligen

insätta minst 4 rdr rgs för man och 2 rdr rgs för kvinna, hvilka medel

skulle innestå, till dess tjänaren fyllt 30 år, såvida han ej dessförinnan

trädde i äktenskap. En motion af J. Andersson vid riksdagen 1856—

1858 innehöll, att dels ogift tjänstehjon skulle förpliktas att af sin lön

årligen afsätta hvar tjugonde penning, så snart lönen utgjorde 20 rdr

eller därutöfver, dels ock ogift arbetare åläggas att vid skattskrifningen

styrka sig hafva under löpande året förökat sin behållning i sparbank,

lifränteanstalt eller dylik inrättning, mansperson med 4 rdr och kvinna

med 2 rdr rmt.

Den vanliga uppfattningen har varit, att insättningsbeloppet skulle

tagas af tjänarens lön men husbonde ansvara för att insättningarna

gjordes. Uti G. P. af Sillens motion vid sistnämnda riksdag föreslogs

dock, att betalningarna äfven skulle bestridas af husbonden, utan rätt

för honom till afdrag å vederbörandes lön, därest ej sådant vid legoaftalet

betingats.

Vid 1853—54 års riksdag föreslog A. F. Sondén, att hvarje till

full arbetskraft hunnen person borde förklaras skyldig att årligen aflägga

och bespara något för sin ålderdom, intill densamma vore nödtorftigt

betryggad, hvithet skulle anses hafva inträffat, då vederbörande af ouppsägbart

kapitel, ograverad fast ägendom eller syssla med pensionsrätt

uppbure ränta eller inkomst, till beloppet motsvarande minst s. k. full

fattigdel. Kontrollen öfver de årliga insättningarnas ordentliga utgörande

borde utöfvas vid mantals- och skattskrifningen, och som straffbestämmelse

för försummad insättning föreslogs förlust af laga försvar

för följande år.

Vid 1862—63 års riksdag väckte J. Rundbäck motion därom, att

hvarje fabriksidkare, som drefve den rörelse, att flera än tio arbetare

därtill erfordrades, måtte förpliktas att för hvarje sådan arbetare månatligen

afsätta 25 öre till en pensions- och understödsfond, som af kommunalnämnden

och fabriksidkaren skulle gemensamt förvaltas på så sätt,

att kapitalfonden icke utan inträffande svårare nöd måtte tillgripas, men

den årliga räntan däremot till understöd utdelas *)

*) Jfr. Arbetareförsäkringskommitténs betänkande I. 3 sid. 41—42.

3

Med anledning af en utaf S. A. Hedin väckt motion anhöll riksdagen

i skrifvelse den 11 maj 1884, bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utreda, om och i hvad mån åtgärder kunde finnas lämpliga för

beredande af ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jämförliga

personer, samt därefter göra de framställningar till riksdagen'' eller vidtaga

de anordningar i öfrigt, till hvilka förhållandena kunde föranleda.

1 anledning häraf tillsatte Kungl. Maj:t den 3 oktober 1884 en

kommitté — den s. k. arbetareförsäkringskommittén — som den 15

maj 1889 aflämnade betänkande med förslag till lag om ålderdomsförsäkring.

Kommittén föreslog obligatorisk lifränteförsäkring för hvarje i riket

mantalsskrifven svensk undersåte, som befunne sig i viss angifven

ålder, med undantag allenast för obotligt kropps- eller sinnessjuk person,

som vore till arbete oförmögen. Allenast genom tvång kunde ernås,

att ålderdomsförsäkringen komme ett större flertal till godo, således

icke blott de mera dugliga och välbergade utan äfven dem, som befunno

sig i ogynnsammare socialt läge. Endast därigenom kunde man ock

komma därhän att den offentliga fattigvården blefve i mera afsevärd

mån obehöflig. Beträffande åter försäkringens omfattning vore det ytterst

svårt för att icke säga omöjligt att uppdraga någon bestämd gräns

mellan dem, som skulle räknas till arbetare och med dem jämförliga

personer, samt andra. Härtill komme, att det ej på förhand läte sig

afgöras, om personer, som vid den tidpunkt, då ålderdomsförsörj ningen

skulle grundläggas, funnes tillhöra de mindre bemedlades klass, äfven

framgent stannade därinom och vid uppnådd högre ålder hörde till dem,

som företrädesvis behöfde en genom försäkring betryggad utkomst för

att ej falla fattigvården till last; likasom den, hvilken vid den ålder då

inbetalningar för en åld erdomsförsörj ning lämpligen borde äga rum, befunne

sig i ett jämförelsevis gynnsamt ekonomiskt läge, ej därför kunde

med säkerhet antagas vara på ålderdomen mera tryggad mot nöd än

‘hans jämnåriga inom ett ekonomiskt svagare samhällslager. Dessutom

förhölle det sig ju så, att de, som icke i något fäll borde räknas till

arbetare och med dem jämförliga personer, utgjorde ett helt ringa antal

i förhållande till de senare. Enligt kommitténs beräkning kunde i själfva

verket blott omkring 6 procent af landets befolkning med rätta sägas

icke kunna hänföras under begreppet arbetare i vidsträcktare mening.

Genom att medtaga äfven detta mindretal kunde man undgå det svåra

uppdelningsproblemet.

Kommittén föreslog alltså obligatoriskt inträde för en hvar men

begränsade samtidigt afgiftsplikten till tio år, nämligen från och med

Arl etareförsäkringskommitténs

förslag.

4

det år, då vederbörande fyllde nitton till och med det då han fyllde 28

år. Denna begränsning motiverades därmed att arbetslöshet och sjukdom

förekomme mindre ofta i yngre år och afgifterna kändes mindre

tryckande före äktenskaps ingående samt växte genom förräntning betydligt

mera när de erlades tidigt än om det skedde vid mera framskriden

ålder.

Kommittén föreslog vidare att afgiften skulle vara 25 öre i veckan,

alltså 13 kronor om året eller för de tio åren tillhopa 130 kronor, som

helt och hållet skulle bestridas af de försäkrade själfva.

Angående sättet för afgifternas erläggande föreslogs som regel att

betalningen skulle ske kvartalsvis med 3 kronor 25 öre. Uppbörden,

för hvilken senaste mantalsförteckning skulle läggas till grund, verkställdes

af försäkringsanstaltens ombud i den kommun, där personen

vore mantalsskrifven. Till lättnad för de försäkrade. skulle emellertid

tillhandahållas lifräntekort med 13 rutor och märken till 25 öre, så att

ett fullt kort motsvarade ett kvartals afgifter. För den, hvilken såsom

tjänstehjon, arbetare eller eljest vore mot aflöning anställd i annans tjänst,

skulle försäkringsafgifter för kalenderkvartal inbetalas genom husbonden

eller arbetsgifvaren, om tjänsteförhållandet varat ett helt kvartal. Hade

tjänsteförhållandet varat en vecka eller därutöfver men icke ett helt

kalenderkvartal, skulle husbonden eller arbetsgifvaren vid aflöningens

utbetalning tillställa försäkringspliktig person märken å lifräntekort uppförda

till så stort antal, som motsvarade det antal fulla veckor, personen

hos honom varit sysselsatt. Husbonde eller arbetsgivare ägde

att å vederbörandes för kvartalet förfallna aflöning innehålla hvad

han sålunda utgåfve. Hvad sålunda stadgats skulle gälla jämväl för

personer i statens, kommunens eller annan allmän tjänst och skulle

alltså å till dem utgående aflöning afdrag göras för erforderliga försäkringsafgifter.

•

Förslaget lämnade möjlighet öppen både att vid inträde, i försäkringspliktig

ålder erlägga de tio årens afgifter i förskott, därvid åtnjöts

rabatt efter viss i förslaget närmare angifven grund, och att teckna frivillig

försäkring jämsides med den obligatoriska genom att betala mer

än den normala veckoafgiften. Genom den frivilliga försäkringen kunde

man skaffa sig ända till sexdubbel pension, om man nämligen utöfver

den obligatoriska afgiften inbetalade 1 kr. 25 öre i veckan under loppet

af tio år. Äfvenledes kunde genom frivillig försäkring pension

uppnås tidigare än vid den eljest bestämda åldern.

Försäkringen skulle enligt förslaget handhafvas af en utaf staten upprättad

anstalt, benämnd Riksförsäkringsanstalten.

5

Hvad försäkringsanstalten skulle i vederlag för den obligatoriska

försäkringen lämna, fastställdes i förslaget till 72 kronor om året från

fyllda 60 år. I fall af frivillig försäkring därjämte, kunde alltså pensionen

uppgå till ett maximibelopp af 432 kronor.

Då det kunde förutses, att ett stort antal personer icke ens i de

tio ungdomsåren skulle blifva i stånd att erlägga den bestämda försäkringsafgiften

af 25 öre i veckan, upptog förslaget bestämmelse därom

att för sådana skulle kommunerna erlägga premien. Den härigenom

uppkommande ungefärliga kostnaden för kommunerna beräknades till

sammanlagdt 1,839,695 kronor om året. Denna kommunala afgift till

anstalten skulle enligt förslaget sålunda utgå, att hvarje kommun årligen

inbetalade förskottsvis så många gånger 13 kronor, som motsvarade

3 procent af kommunens mantalsskrifna befolkning under nästförflutna

året, och för det sålunda inbetalda beloppet erhölle kommunerna

ett motsvarande antal kvitton å erlagda kvartalsafgifter (å 3 kr.

25 öre) att användas som betalning för dem, som icke kunde betala

sjkifva. Om en kommuns hela mottagna antal af sådana kvitton icke

ginge åt under årets lopp, fråndroges öfverblifna beloppet vid inbetalningen

till anstalten för följande året, så att så mycket färre kvitton då

behöfde köpas.

Kommittén fann emellertid betänkligt att öppna möjlighet till erhållande

af full pension genom tillskott allenast från kommunens sida,

alltså utan egna afgifter, och föreslog därför, att en och samma person

icke skulle kunna för mer än 5 af de 10 försäkringspliktiga åren få

sina afgifter på detta sätt erlagda af det allmänna. Uteblifna afgifter

skulle vederbörande vara berättigad att efterbetala. Och föreslogs i sådant

hänseende, att så länge vederbörande ännu vore i försäkringspliktig

ålder, när han sålunda efterbetalade (alltså icke fyllt 28 år), skulle han

kunna klarera sin skuld till anstalten genom att betala kvartalspremien

med tillägg af 5 öre för hvarje kalenderkvartal inbetalningen fördröjts.

För personer som fyllt 28 år och före uppnådda 55 år önskade efterbetala

förfallen afgift, skulle försäkringsanstalten fastställa premietariff.

Om försäkringspliktig icke för kalenderår behörigen guldit försäkringsafgifterna,

kunde resterande belopp indrifvas på sätt om kronoutskylder

vore stadgadt. Beträffande personer, för hvilka kommunen vägrat att

betala eller redan betalat i fem år och som icke genom efterbetalning

godtgjort hvad som försummats, blefve försäkringen icke effektiv, då

lifräntans belopp blott motsvarade de afgifter som erlagts. Och om

detta icke räckte till en lifränta vid 60 års ålder af 36 kronor, utbetalades

afgifternas matematiska värde, och väl att märka blott värdet af egna

6

inbetalningar, medan eventuellt influtna kommunala bidrag i sådant

fall tillfölle försäkringsanstalten.

Vidare föreslogs att vid dödsfall före uppnådd pensionsålder skulle

vederbörandes egna sammanlagda afgifter utbetalas till dödsboet, om

den aflidne efterlämnade föräldrar, make eller bröstarfvingar.

Pensionerna skulle utbetalas kvartalsvis genom försäkringsanstaltens

ombud i orterna och skulle icke kunna utmätas eller öfverlåtas. Om

vederbörande rättsinnehafvare flyttade ur landet, utbetalades ej pensionen.

Kommittén föreslog vidare försäkringstvång äfven för sådana personer,

som vid lagens trädande i kraft vore öfver 19 år men ännu icke

hade fyllt 28 år. Äfven dessa skulle det åligga att erlägga försäkringsafgifter

under en tid af tio år. Försäkringsafgifterna skulle utgöra för

personer, hvilka det år, då försäkringsplikten inträdde, uppnådde eu

ålder af 20 eller 21 år, ett belopp motsvarande 25 öre i veckan eller

alltså samma belopp som för de normalt inträdande, för de 22- och 23- årige däremot 30 öre, för de 24-, 25- och 26-årige 35 öre och för de

27- och 28-årige 40 öre i veckan, hvarefter äfven alla dessa från 60:de

lefnadsåret skulle erhålla pension af 72 kronor. Till följd af denna

öfvergångsbestämmelse, som åsyftade att indraga 19 åldersklasser de

första 10 åren i stället för 10, skulle första året blifva 1 normalt inträdande

ålderklass och 9 öfvergångsklasser, alltså i allt 10 försäkringspliktiga

åldersklasser. Nästa år skulle emellertid komma en ny normalt

inträdande klass och åter finnas 9 öfvergångsklasser, tillhopa 11

åldersklasser, tredje året inalles 12 åldersklasser o. s. v., så att efter

10 år skulle finnas 10 normalt inträdda och 9 öfvergångsklasser eller

tillhopa 19 åldersklasser. Det elfte och följande åren omfattade försäkringen

10 åldersklasser i åldern 19—28 år, hvilka alla normalt inträdt,

d. v. s. med det kalenderår, under livilket de fyllt 19 år. Antoges

dessa åldersklasser utgöra 784,450 personer, och blefve fulla försäkringsafgifter

å 13 kronor för dem alla erlagda, skulle i årliga premier efter

öfvergångstidens slut inflyta 10,198,000 kronor.

Som synes, hade vid förhöjningen af afgifterna för öfvergångsklasserna

sörjts för att afgifterna blefve tillräckligt höga för beredande af

pension till samma belopp som för de normalt inträdande. Annorlunda

förhöll det sig emellertid med sådana personer i öfvergångsklasserna, som

icke kunde själfva betala sina afgifter. Det för kommunerna beräknade

tillskottet — utgörande såsom ofvan nämnts 1,839,695 kronor årligen

efter sista folkräkningen — räckte nämligen till blott för 10 åldersklasser

hvarje år och kunde därför väntas förslå allenast första året, då

7

det fanns 1 normal och 9 öfvergångsklasser. Redan det näst påföljande

året med 11 åldersklasser skulle det påräknade kommunalbidraget felas

för 1 åldersklass = Vio af 1,839,695 kr. eller c:a 184,000 kr. * 3:dje året

komme att felas c:a 368,000 kr. o. s. v. Och det 10:de året skulle

kommunalbidragen helt och hållet tagas i anspråk för de normalt inträdda

10 årsklasserna, så att bristen blefve 9 x 184,000'' kr. eller c:a

1,656,000 kr. Inalles skulle alltså — årligen stigande — under loppet

af de första 10 åren erfordras för erläggande af premier för dem, som

icke själfva förmådde att betala, något öfver 81b millioner kronor utöfver

kommunernas tillskott. Dessa 87* millioner kronor skulle enligt

kommitténs förslag täckas af statskassan. Af statsmedel skulle likaledes

bekostas försäkringsanstaltens organisation och förvaltning, hvarjämte

staten skulle ansvara för anstaltens förbindelser.

Hvad slutligen angår personer, som vid Jagens trädande i kraft

vore öfver 28 år och således icke försäkringspliktiga, föreslogs att bereda

dem tillfälle att hos lorsäkringsanstalten teckna frivillig försäkring

efter särskild tariff.

Sedan K. Maj:t i okt. 1888 anbefallt kommittén att alternativt med

det förslag i fråga om ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem

jämförliga personer, med hvars utarbetande kommittén var sysselsatt,

uppgöra förslag i ämnet, grundadt på den förutsättning att ett större

statsbidrag än det af kommittén föreslagna för ändamålet anvisades,

hemställde kommittén i ett med föranledande häraf utarbetadt alternativt

förslag dels att premieförhöjningen för öfvergångsklasserna skulle bortfalla

och dels att kommunernas tillskott skulle höjas, så att i stället för

förut beräknade 3 procent af befolkningen nu intill 4 72 procent skulle

kunna få sina utgifter erlagda af kommunerna. Dessa ägde i sin ordning

att af statsverket återbekomma hälften af tillskottet, hvilken hälft

kunde beräknas till c:a 1,400,000 kronor. Därest båda dessa bestämmelser

genomfördes, skulle statens tillskott första året blifva c:a 3,600,000

kronor och årligen växa tills detsamma under 10:de året komme att utgöra

c:a 6 millioner kronor, och det sammanlagda tillskottet från statskassan

under de 10 åren kunde anslås till ungefär 48 millioner kronor.

Det lagförslag, för hvars hufvudprinciper nu i korthet redogjorts,

blef icke framlagdt för riksdagen.

Vid förslagets föredragning den 30 oktober 1891 inför Kung!.

Maj:t, fann Kungl. Maj:t att frågan om en lagstiftning rörande ålderdomsförsäkring

ännu icke kunde anses hafva vunnit den utredning, att

ett tillfredsställande förslag i ämnet därpå kunde grundas, samt att denna

försäkring möjligen borde sättas i samband med och hufvudsakligen

8

Nya arbetareförsakringsJcommitténs

förslag.

grundas på mvaliditetsprincipen; och fann Kung].. Maj:t för godt uppdraga

åt en kommitté att efter utredning af dithörande förhållanden inkomma

med underdånigt yttrande i ämnet och de lagförslag, hvartill

en sådan utredning funnes föranleda.

Denna kommitté — den s. k. Nya Arbetareförsäkringskommittén —

aflämnade den 30 mars 1893 betänkande med förslag till lag angående

försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete.

Kommittén föreslog en försäkring, som hvilade på grundsatsen att

pension skulle lämnas, då varaktig oförmåga till arbete, invaliditet, inträda

Med invaliditet likställdes uppnådda 70 års ålder.

En ålderdomsförsäkring kunde enligt kommitténs åsikt aldrig fullt

motsvara det hufvudsakliga ändamålet med en arbetareförsäkring. Antingen

tillgodosåge den endast i otillräcklig omfattning alla förefintliga

behof eller ock medförda densamma allt för stora kostnader. Enligt

mvaliditetsprincipen erhölle åter den försäkrade understöd från och med

den tidpunkt då han ansågs vara invalid. En dylik försäkring hade i

främsta rummet uppenbarligen det företrädet att understödet utginge

just i det fall och från den tidpunkt då arbetskraften ej längre räckte

till och således det verkliga beliofvet inträdt. Vidare vore dödligheten

inom olika samhällsklasser ganska olika allt efter beskaffenheten af sysselsättning

och lefnadsvillkor i öfrigt. Om yrken af väsentligt olika

beskaffenhet sammanfördes i en och samma ålderdomsförsäkring komme

alltså vissa yrken, nämligen de i sanitärt hänseende bättre lottade, att

blifva gynnade på de öfrigas bekostnad. Men vid en invaliditetsförsäkring

förekomme dylika orättvisor i betydligt mindre grad. Dessutom

vore att märka den aftagande dödligheten. Då både antalet pensionstagare

och deras medellifslängd alltjämt ökades, måste ett dylikt aftagande

af dödligheten göra en ålderdomsförsäkring med tiden alltmer

betungande. Vid en invaliditetsförsäkring däremot verkade förbättringarna

i de sanitära förhållandena icke till försäkringens fördyrande utan

snarare, om ock i ringa mån, i motsatt riktning. Genom sjuklighetens

och dödlighetens aftagande framflyttades tidpunkten för pensions undfående

på ett naturligt sätt till en högre ålder, och denna omständighet

i förening med fördelen af att ett större antal afgifter hunne inflyta

motvägde mer än tillräckligt den minskade dödligheten bland dem som

åtnjöte pension. På grund, af dessa skäl hyste kommittén den meningen

att en arbetareförsäkring i det omfång och syfte, som kommitténs uppdrag

afsåge, hufvudsakligen borde grundas på invaliditetsförsäkringsprincipen.

Nämnda princip skulle jämväl tillämpas i fråga om bere

-

9

dande af understöd åt den försäkrades familj. Någon änkepensionering

i vanlig mening föreslogs sålunda icke, då den skulle medföra synnerligen

stora kostnader. Redan med en änkepension af endast 55 kronor,

den minsta pension som någon kvinnlig försäkrad enligt kommitténs

förslag skulle kunna erhålla, komme kostnaden att uppgå till omkring

4 millioner kronor om året med en årsafgift för hvarje manlig försäkrad

af omkring 10 kronor. Vidare lämnade änkepensioneringen, i likhet

med ålderdomsförsäkringen, ofta understöd då sådant ej behöfdes, medan

många, som verkligen vore i behof af understöd, blefve i saknad däraf.

En fullt arbetsför änka utan minderåriga barn vore principiellt ej i större

behof af understöd än hvarje annan arbetsför kvinna. Hade hon åter

minderåriga barn att försörja, behöfde hon understöd för dem. En invaliditetsförsäkring,

för änkor kompletterad med en barnpensionering,

motsvarade emellertid de förefintliga behofven och ingrepe i rätta ögonblicket.

Lika med 1884 års kommitté föreslog nya arbetareförsäkringskommittén

att försäkringen skulle vara obligatorisk och således genomföras

medelst lagstadgadt tvång. Frivillig försäkring vid sidan om den obligatoriska

borde icke medgifvas, hufvudsakligen på grund af bristen på

en detaljerad statistik.

Försäkringen skulle omfatta en hvar hos arbetsgivare emot aflöning

anställd person, som fyllt 18 år, under villkor dock att arbetsförhållandet

vore af något fastare natur. Det vore den s. k. arbetsklassen eller

de samhällsmedlemmar, hvilka försörjde sig genom hufvudsakligen

kroppsligt arbete, som vore i behof af en lagstadgad försäkring, och

därför borde endast dessa under densamma inbegripas. Det vore nämligen

just osäkerheten i deras ekonomiska ställning, som framkallat afsevärda

sociala missförhållanden. Statistiken visade sålunda att antalet

fattighjon, som tillhört tjänarnas eller arbetarnas klasser vore 8 till 10

gånger större än antalet af dem, som förut tillhört de själfständiga

yrkesidkarnas klass, allt i förhållande till totalantalet inom hvarje klass.

För öfrigt skulle för flertalet af de besutna eller förmögnare samhällsmedlemmarna

en obligatorisk invaliditets- eller ålderdomsförsäkring med

så ringa ersättningsbelopp, som härvid kunde komma i fråga, icke allenast

ej motsvara deras behof utan snarare blifva en ytterligare börda

utöfver den, som de redan åtagit sig för vinnandet af ändamål, hvilka

för dem hade vida större ekonomisk betydelse. Af nu anförda skäl ansåg

kommittén att den föreslagna försäkringen icke borde utsträckas

till de samhällsklasser, hvilka utgjordes af själfständiga yrkesidkare, utan

AldercLomsförsäkringskommittén. III. 2

10

att densamma hufvudsakligen borde omfatta allenast kroppsarbetare och

tjänare.

Såsom allmän hufvudprincip föreslog kommittén att allenast personer,

som vore hos arbetsgivare emot aflöning anställda, skulle vara

underkastade försäkringsplikt. Dock skulle, ibland andra, uteslutas s. k.

lösa arbetare, af hvilka många ju stode på gränsen till de själfständiga

yrkenas klass. Väl kunde jämväl hos de sålunda från försäkringen uteslutna

förefinnas ett lika stort behof af understöd, men kommittén ansåg

dock klokheten bjuda att icke genast vid försäkringens början

intaga element, hvilka väsentligen skulle försvåra lagens tillämpning.

I kommitténs förslag upptogos inga öfvergångsbestämmelser i annan

mån än att de, som vid försäkringens början redan fyllt 55 år, skulle

vara från densamma uteslutna. Med dylika stadganden vore enligt kommitténs

uppfattning så betydande praktiska svårigheter och olägenheter

förbundna, att deras lämplighet med skäl kunde ifrågasättas. Då det

dessutom icke kunde vara öfverensstämmande med den förevarande lagstiftningens

natur att vissa personer utan uppoffring och till en del på

de öfrigas bekostnad erhölle pension samt totalkostnaden för försäkringen

skulle i afsevärd grad ökas, ansåg sig kommittén icke böra föreslå

några öfvergångsst.adganden utan skulle enligt kommitténs förslag den

nuvarande generationen vara underkastad alldeles samma bestämmelser

som den kommande samt dem, emellan ingen annan åtskillnad göras än

den, hvilken blefve en följd af den högre inträdesåldern för dem, som vid

lagens trädande i kraft vore öfver 18 år gamla. Blott i ett enda hänseende

fann kommittén nödvändigt föreslå ett öfvergångsstadgande,

nämligen därutinnan att lagen icke skulle omfatta dem, hvilka vid densammas

trädande i kraft redan fyllt 55 år.

Då arbetarnas familjer vore i hög grad i behof af det understöd,

som genom en försäkring kunde beredas, föreslog kommittén vidare, att

försäkringen skulle omfatta äfven hustrurna till försäkrade män jämväl

i det fall att de icke innehade försäkringspliktig anställning, äfvensom

faderlösa äkta barn.

Enligt beräkningar, som kommittén låtit anställa, skulle den föreslagna

försäkringen i början komma att omfatta omkring 704,000 personer

mellan 18 och 55 års ålder, således ungefär 35 procent af landets

hela arbetsdugliga befolkning af samma ålder, och omkring 15 procent

af befolkningen i sin helhet. Af detta antal vore 348,000 män och

356,000 kvinnor och af dessa senare omkring 169,000 hustrur utan försäkringspliktig

anställning. Efterhand skulle antalet försäkrade ökas

därigenom att åldersklasserna 55—70 år tillkomme, och kunde antagas

11

att deras totalantal, bortsedt från inflytandet af fluktuationerna inom

folkmängden i dess helhet, skulle stiga till något öfver 875,000 personer,

hälften män och hälften kvinnor, af de senare hälften hustrur

utan försäkringspliktig sysselsättning.

För att komma i åtnjutande af försäkringens fördelar erfordrades

att afgifter blifvit erlagda för minst 5 år eller 260 veckor (den s. k.

väntetiden). Hade invaliditeten orsakats af olycksfall, som inträffat under

den tid försäkringspliktig anställning innehafts, eller hade den försäkrade

aflidit i följd af sådant olycksfall, erhölle dock han eller hans

efterlefvande understöd, äfven om väntetiden ej blifvit tillryggalagd.

Själffallet skulle många, innan de blifvit pensionerade eller aflidit,

utträda ur försäkringen vare sig genom öfvergång till själfständig yrkesutöfning

eller till sysselsättning, som icke medförde försäkringsplikt,

eller på annat sätt. Flertalet af dem, som sålunda lämnade försäkringen

i förtid, blefve antingen själfständiga yrkesidkare (mindre jordägare,

handtverkare, jordtorpare o. d.) eller ock lösa arbetare i förut angifven

mening. De komme därför understundom icke i bättre ekonomisk ställning

än förut och förlusten af hvad de betraktat såsom besparingar för

framtiden måste kännas synnerligen hård. Dessa missförhållanden torde

icke kunna afhjälpas endast därigenom att den försäkrade återfinge de

inbetalda afgifterna. Försäkringen skulle ändock blifva utan nytta för

nästan halfva antalet försäkrade, och man kunde då med skäl ifrågasätta

berättigandet af lagens tvång. Enligt kommitténs åsikt kunde

frågan om försäkringens ställning till dem, hvilka utträdde ur densamma

genom öfvergång till själfständig yrkesutöfning eller till anställning i

annans tjänst, som ej medförde försäkringsplikt, eller af annan anledning,

icke lösas på ett tillfredsställande sätt, därest man icke, såvidt

möjligt vore, anslöte sig till grundsatsen, att den rätt, som grundats

på redan erlagda afgifter, icke förminskades eller upphörde därigenom

att den försäkrade för kortare eller längre tid icke innehade försäkringspliktig

anställning eller alldeles upphört att stå i försäkringsplikt medförande

arbetsförhållande. Denna grundsats upptogs äfven i kommitténs

förslag. Då den försäkrade förvärfvade pensionsrätt efter 5 års försäkringstid

samt hufvudkontingenten af dem, som inträdde i försäkringen,

tillhörde åldern 18—19 år, medan den egentliga afgången ur

försäkringen började först vid 25 ålder, komme nästan alla, som varit

försäkrade, att hinna förvärfva rätt till pension, hvadan försäkringen i

detta hänseende blefve fullt effektiv.

Därest försäkringen skulle lämna ett nöjaktigt resultat, blefve kostnaderna

för densamma så stora, att den ej kunde helt och hållet be

-

12

stridas af de försäkrade själfva. En del af kostnaden borde skäligen

bestridas af arbetsgifvarna, då densamma komme att för dem innebära

en aflösning af skyldigheter, som ålåge dem på grund af gällande lagstiftning

eller äfven därförutan allt mer erkändes, samt för dem medföra

direkta fördelar. Onekligen vore det arbetsgifvarna, som hade

det närmaste intresset af försäkringens sociala verkan, och det vore

tydligt, att det för utvecklingen af känslan af samhörighet och gemensamhet

i intressen mellan arbetsgifvarna och arbetarna vore af största

betydelse, att de gemensamt bure bördan. Den minskning af fattigvårdskostnaderna,

hvilken genom försäkringen bereddes, komme företrädesvis

arbetsgifvarna till godo.

Arbetsgifvarnas bidrag till försäkringen borde enligt kommitténs

åsikt utgå med lika stort belopp, som det hvilket arbetstagarna hade

att i försäkringsafgifter erlägga.

Kostnaden för förvaltningen, skattad till ungefär 2 procent af totalkostnaden,

ålades staten. Vidare skulle statsverket bestrida så stor del

af försäkringens kostnad, som erfordrades för att den nuvarande generationen

kunde intagas i försäkringen på samma villkor som öfriga försäkrade.

Slutligen föreslogs, att statsverket skulle bära den del af kostnaden,

omkring 6 procent, som betingades däraf att försäkrad, som utträdt

ur försäkringen till följd af öfvergång till ej försäkringspliktig

sysselsättning, i regel icke förlorade sin pensionsrätt.

Risken för försäkringen skulle bäras af de försäkrade och deras

arbetsgivare och staten ålades ingen garantiplikt för försäkringens framtida

bestånd.

Beträffande den princip, efter hvilken försäkringsafgifterna skulle

utgå, föreslog kommittén, i likhet med 1884 års kommitté, fasta afgifter.

Afgifterna skulle motsvara det värde, försäkringen ägde för den,

som blefve försäkrad vid medelåldern för inträdet. Under de första

fem åren beräknades 9 Va millioner kronor influtna afgifter kunna årligen

afsättas. Den sålunda bildade pensionsfondens storlek komme, under

förutsättning af konstant folkmängd, att utgöra efter 10 års förlopp ungefär

100 millioner kronor, efter 40 år 300 millioner kronor och efter 80 år,

då jämnvikt mellan inkomster och utgifter inträdt, 393 millioner kronor.

Den slutligen erforderliga inkomsten, 25 Va millioner kronor årligen,

skulle till nästan lika stora delar bestå af direkt inflytande inkomster

och af räntemedel. Då alltså räntans fallande eller stigande, för såvidt

fråga vore om mera varaktiga rubbningar, komme att hafva ett afsevärdt

inflytande, föreslog kommittén för att kontrollera kassans ställning

13

härutinnan och förebygga allt för tvära ändringar i de gällande försäkringsvillkoren

äfvensom för att draga nytta af den efter hand ökade

statistiska erfarenheten, att kassans ställning skulle periodvis och minst

hvart tionde år försäkringstekniskt pröfvas. Den vid beräkningarna

följda räntefoten af 3 Va procent såsom kassans utlåningsränta syntes

emellertid kommittén vara åtminstone för den närmaste tioårsperioden

fullt betryggande.

Enligt kommitténs förslag skulle afgifterna erläggas under hela den

tid den försäkrade innehade försäkringspliktig anställning. Därigenom

kunde afgifterna blifva lägre och sålunda mindre kännbara. Därjämte

blefve pensionsfondens belopp mindre och i följd däraf ränteförhållandenas

inflytande svagare, hvartill komme att pensionsbeloppets ökning

framstode såsom en naturlig följd af afgifternas erläggande och pensionen

tydligare framträdde såsom resultat af gjorda besparingar.

Vidkommande de närmare bestämmelserna om afgifternas och pensionsbeloppens

storlek, syntes den försäkrades ålder och hälsotillstånd

vid inträdet i försäkringen icke böra tagas i betraktande, något som

skulle vålla eu högst betydlig komplikation af hela förvaltningsapparaten,

utan föreslog kommittén att försäkringen gjordes kollektiv. Att

åter lämna de försäkrades olika arbetsförtjänst ur räkningen, och således

i likhet med 1884 års kommitté sätta afgifterna lika för alla, syntes af

flera skäl ej lämpligt. Att helt genomföra principen om pensionsvillkorens

rättande efter den verkliga individuella arbetsförtjänsten skulle

dock medföra allt för många praktiska svårigheter, och föreslog kommittén

därför de försäkrades indelning i ett fåtal särskilda löne- eller

pensionsklasser. I sådant afseende ansåg sig kommittén böra hänföra

alla försäkrade kvinnor till en och samma särskilda pensionsklass, som

i kommittéförslaget kallades den tredje. Äfven bortsedt från den väsentliga

förenkling, som härigenom vunnes, syntes det äfven i och för sig

vara naturligt att de försäkrade kvinnorna både erlade mindre afgifter

än männen och erhölle lägre pensioner än dessa. Af de omkring

187,000 kvinnor, som vid försäkringens början innehade försäkringspliktig

anställning, hörde ej mindre än 165,000 till kategorien »tjänstehjon»

och bildade således en i ekonomiskt hänseende ganska homogen

grupp. Af de öfriga 22,000 tillhörde flertalet »arbeterskornas» klass

och torde väl i regel ej hafva bättre ekonomiska villkor än de förra.

Att för det relativt ringa antalet kvinnliga bokhållare, handelsbiträden

och dylika bilda en särskild pensionsklass, syntes icke kommittén lämpligt.

Till denna pensionsklass hörde äfven hustrurna till de af försäkringen

omfattade männen, och utgjorde deras antal vid försäkringens

14

början omkring 169,000 personer. Beträffande åter de försäkrade männen

vore existensvillkoren långt mindre homogena och det vore därför

ej lämpligt att förena dem alla i en och samma pensionsklass. För att

emellertid icke vid försäkringens början inveckla förhållandena för

mycket och framför allt för att undvika de svårigheter, som vid kostnadsberäkningarna

uppstode i följd af statistikens bristfällighet, föreslog

dock kommittén endast två pensionsklasser för dessa försäkrade. Det

ville nämligen synas som om de försäkrade männen på ett ganska naturligt

sätt kunde fördelas i två stora hufvudgrupper med afseende på

existensvillkorens beskaffenhet. Å ena sidan hade man tjänarna och

statfolket äfvensom öfriga jordbruksarbetare på landet till ett antal af

omkring 120,000, med i allmänhet lägre kontant lön och för hvilka vanligtvis

en väsentlig del af aflöningen utgjordes af naturaförmåner. Å

andra sidan stodo 185,000 egentliga yrkesarbetare, arbetsförmän, bokhållare

och handelsbiträden, för hvilka hela lönen eller största delen

däraf utginge i reda penningar och där lönens kontanta belopp i regel

vore betydligt större än i förra fallet. För båda dessa grupper valdes

beloppet af den kontanta lönen såsom indelningsgrund, och föreslogs

lönegränsen till 10 kronor kontant aflöning i veckan, så att till den

första pensionsklassen skulle räknas alla sådana arbetstagare, hvilkas

kontanta aflöning för vecka upp ginge till 10 kronor eller därutöfver,

och till den andra pensionsklassen hörde åter alla de arbetstagare, hvilkas

kontanta aflöning understege nämnda belopp.

Beträffande antalet af dem, som sålunda skulle komma att tillhöra

försäkringen, beräknade kommittén att af de 704,000 personer, som vid

försäkringens början skulle inträda i densamma,

221.000 tillhörde den första pensionsklassen,

127.000 » » andra »

356.000 » » tredje »

och att motsvarande antal, efter ungefär 45 år och utan afseende på

folkmängdens möjliga tillväxt, skulle utgöra resp.

277,000, 156,000 och 444,000 personer.

Inom dessa tre pensionsklasser skulle både afgifter och pensionsbelopp

vara olika och såvidt möjligt afpassade efter sparförmågan och

behofvet.

Kommittén föreslog att för den försäkrade själf skulle, under den

tid han innehade försäkringspliktig anställning, veckoafgiften utgöra: i

första pensionsklassen 25 öre, i den andra 15 öre och i den tredje 10

öre. Blefve den, som innehade försäkringspliktig anställning, på grund

15

af sjukdom oförmögen till arbete, skulle, därest väntetiden tillryggalagts,

afgifterna i regel tillgodoräknas honom för hvarje hel kalendervecka

oförmågan varat, såsom om de verkligen blifvit erlagda. Enligt

kommitténs beräkningar uppginge den afgift, som kräfdes af de försäkrade

själfva, ej till mer än i medeltal 2 procent af hela deras aflöning

och steg endast undantagsvis så högt som till 2 Va procent, medan

i vårt land existerande pensionskassor, hvilka lämnade pensioner till

belopp, som vore med de af kommittén föreslagna jämförliga, den försäkrades

egna bidrag till kassan utgjorde omkring 2—5 procent af

aflöningen.

Enligt kommitténs förslag skulle vidare arbetsgifvaren för hvar och

en hos honom mera fast anställd eller åtminstone under alla söckendagarna

i en kalendervecka för hans räkning sysselsatt arbetare erlägga

lika stor afgift som arbetaren.

Hvad vidare pensionernas belopp beträffade föreslog kommittén att

de skulle stå i ett visst förhållande till försäkringstidens längd och vara

större för den, som erlagt flera afgifter än för den, som endast en kortare

tid omfattats af försäkringen. Pensionens årliga belopp skulle

bestå, utom af en föränderlig, mot försäkringstiden proportionel del,

äfven af en konstant del. Denna konstanta del af pensionen borde vara

lika stor för alla de pensionsklasser, som en och samma försäkrad kunde

komma att tillhöra. Dess belopp föreslogs till 50 kronor.

I fråga om pensionsbeloppets föränderliga del, föreslog kommittén

att pensionsbeloppets tillväxt skulle utgöra 10 öre i den första, 5 öre i

den andra och 2 öre i den tredje pensionsklassen för hvarje kalendervecka,

under hvilken afgift erlades eller tillgodoräknades.

Vidkommande hustruförsäkringen föreslogs, att hustru till försäkrad

man skulle, äfven om hon ej innehade försäkringspliktig anställning,

vara försäkrad under den tid mannen tillhörde försäkringen. Kostnaden

för hustruförsäkringen borde bestridas genom afgifterna för de försäkrade

männen, oafsedt om de vore gifta eller icke. Vidare skulle hustruförsäkringen

utgöra en direkt fortsättning af den öfriga försäkringen.

Hustrurna skulle, liksom de öfriga försäkrade kvinnorna, tillhöra den

tredje pensionsklassen, och hela den tid, hvarunder mannen vore försäkrad,

skulle äfven för hustrun räknas såsom försäkringstid. Där hustrun

ej samtidigt själf innehade försäkringspliktig anställning, erlades för

henne inga särskilda afgifter utan den erforderliga kostnaden inginge i

afgifterna för de försäkrade männen. Då den försäkrade kvinnan således

en gång finge sin pension, beräknades dennas årliga belopp, vare

sig hon då vore gift eller icke, till 50 kronor jämte 2 öre för hvarje

16

veckoafgift, som antingen direkt för henne erlagts under den tid hon

själf innehaft försäkringspliktig anställning eller under den öfriga tiden

för hennes man inbetalts. Denna af kommittén föreslagna form för

hustrupensioneringen beräknades kosta omkring 1,600,000 kronor om året.

Såsom komplement till hustruförsäkringen föreslog kommittén en

barnpensionering. Af rena kostnadsskäl kom denna del af försäkringen

att omfatta endast aflidna försäkrade mäns äkta minderåriga barn. Äfvenså

kunde denna pensions belopp för hvarje dylikt barn icke sättas

högre än till 30 kronor.

Enligt kommitténs beräkningar skulle med det af kommittén föreslagna

system

minimipensionen blifva:

i klass 1............... 76 kronor

» » II............... 63 »

» » III............... 55 »

Medelpensionen:

i klass 1............... 258 kronor

» » II............... 154 »

» » III............... 92 »

Maximipensionen:

i klass 1............... 320 kronor

)) » II............... 185 »

» b III............... 104 »

Under förutsättning af en konstant folkmängd och att de försäkrade

stannade inom försäkringen till dess de blifvit invalider eller uppnått

70 års ålder, skulle, sedan försäkringen nått sin fulla utveckling, årligen

tillkomma 19,000 pensionärer samt årligen finnas 252,000 pensionärer.

I fråga om kostnaderna och särskildt det sätt, hvarpå statsbidraget

lämpligen borde utgå, beräknade kommittén att kapitalvärdet af alla

kassan åliggande pensionsförbindelser komme att utgöra 392,246,000

kronor, medan pensionsafgifterna åter hade ett kapitalvärde af endast

314,888,000 kronor. Skillnaden mellan dessa båda belopp eller 77,358,000

kronor vore således kapitalvärdet af den brist, som skulle, genom statsverket

täckas. Beträffande den form, under hvilken statsbidraget borde

utgå, föreslog kommittén eu metod, genom hvilken fondbildningen högst

väsentligt reducerades och under öfvergångstiden mindre fordringar

17

ställdes på statsverket, nämligen en ständigt fortgående amortering af

det behöfliga tillskottet. För att i möjligaste mån reducera den slutliga

fondens storlek, föreslog kommittén att statsanslaget visserligen skulle

utgå under formen af ett tillskott till hvarje pension men att detta tillskott

icke skulle vara lika stort för hvarje pension utan rätta sig efter

antalet af de pensionsafgifter, på hvilka pensionsanspråket grundats,

d. v. s. genom statsbidraget skulle en del af de för pensionerna beräknade

veckoökningarna komma att bestridas. Enligt förslaget skulle

nu statsverket till hvarje invalidpension årligen bidraga med så stort

belopp, som svarade mot 2 öre för hvarje veckoafgift, som legat till

grund för pensionsbeloppets beräknande. Under denna förutsättning

komma beloppet af statens bidrag för det förevarande ändamålet att

sucessivt stiga från 3,000 kronor under första året till 7,778,000 kronor

under det 80:de året och därefter.

I fråga om sättet för pensionsafgifternas upptagande föreslog kommittén

att, ehuru afgifterna skulle till lika andelar drabba arbetsgifvarna

och de försäkrade, de likväl skulle till hela sitt belopp upptagas af

arbetsgifvarna, hvilka därefter vore berättigade att genom afdrag å

arbetstagarnas aflöning göra sig betäckta för den del af afgifterna, som

på dessa belöpte. Vid öfvervägande af de olika sätt, på hvilka pensionsafgifterna

kunde upptagas, stannade kommittén vid det i Tyskland för

invaliditets- och ålderdomsförsäkringens genomförande använda systemet

med pensionsmärken. Hvarje försäkringspliktig person skulle vara försedd

med en pensionsbok, hvari ett pensionsmärke genom arbetsgifvarens

försorg infästes för hvarje pensionsafgift, som skulle erläggas.

Beträffande försäkringens administration ansåg kommittén, att densamma

borde anförtros åt en enda, för ändamålet särskildt inrättad central

myndighet, benämd pensionsstyrelsen, hvilkens åligganden skulle i allmänhet

taget bestå i förvaltning af de inflytande medlen, pröfning af

ansökningar om pension, utfärdande af pensionsbref samt verkställande

af de för försäkringens noggranna öfvervakande erforderliga statistiska

och försäkringstekniska arbeten och kalkyler. Den skulle äfven vara

närmast högre instans i alla de mål, där försäkringens organ i orterna

hade beslutanderätt. En del af förvaltningsbestyren borde emellertid

anförtros åt andra myndigheter. Sålunda skulle försäkringsafgifternas

erläggande förmedlas genom postverket och pensionsafgifterna genom

dettas försorg utbetalas. Bensionsmärkena skulle nämligen likasom pensionsböckerna

tillhandahållas å postanstalterna.

Försäkringens omfattning och beskaffenhet gjorde det nödvändigt

att jämväl anlita lokala myndigheter. Men utan väsentliga olägenheter

Ålderdoms för säkring skommittén. III. 3

18

Kungl. Maj:ts

förslag 1895.

kunde icke tagas i anspråk sådana administrativa eller kommunala myndigheter,

som redan funnes. Kommittén ansåg därför mera ändamålsenligt

att inrätta nya ortsmyndigheter, livilkas uppgift och befogenhet

helt och hållet betingades af försäkringens natur och syfte, och föreslog

kommittén för sådant ändamål bildandet af korporationer eller så kallade

pensionsnämder, i hvilka alla intressen skulle vara representerade. Pensionsnämnds

verksamhetsområde borde icke sträcka sig utöfver den

kommunala enheten, utan borde i regel hvarje kommun för sig utgöra

ett pensionsdistrikt. Ledamotskap i pensionsnämnd skulle då ej blifva

mera betungande än att detsamma kunde betraktas såsom ett hedersuppdrag

och således ej kräfva någon särskild ersättning. I pensionsnämnden

borde enligt förslaget arbetsgifvarna, de försäkrade och staten

hvar för sig äga representanter. Nämnden skulle nämligen bestå af två

arbetsgivare, två försäkrade och en af konungens befallningshafvande

förordnad ordförande. Vidare skulle pensionsstyrelsen representeras

genom af densamma utsedda ombud, hvilka ägde närvara vid nämndens

sammanträden och deltaga i öfverläggningarna men ej i besluten. Dessa

ombud skulle bland annat iakttaga kassans finansiella intressen och

kunna öfver nämnds beslut anföra besvär hos pensionsstyrelsen. Arbetsgivarnas

och de försäkrades representanter i pensionsnämnden skulle

väljas af de kommunala representationerna, i stad dock alltid af allmän

rådstuga. Hvarje röstande skulle hafva allenast en röst.

Vid kommittéförslagets föredragning inför Kungl. Maj:t anförde

vederbörande departementschef, att, ehuru förslagets hufvudprinciper

syntes honom riktiga, han dock funnit detsamma behöfva i vissa delar

omarbetas och kompletteras. Beträffande sålunda den föreslagna försäkringens

omfattning hade i åtskilliga öfver förslaget afgifna yttranden

anmärkts, att försäkringen ej omfattade jämväl alla lösa arbetare eller

åtminstone flera kategorier af dem än kommittén ansett kunna medtagas

och att själfständiga mindre yrkesidkare, som väl själfva kunde vara

arbetsgivare men till sin sociala och ekonomiska ställning föga eller

intet skilde sig från de arbetare, de hade hos sig anställda, ej allenast

icke komme i åtnjutande af de fördelar, som med försäkringens anordnande

vore för andra med dem likställda samhällsklasser beredda, utan

tvärtom genom den ställning af arbetsgivare, som de intoge, finge förpliktelser

sig pålagda, hvilka de icke kunde uthärda. Då man emellertid,

enligt departementschefens åsikt, icke utan synnerligen vidlyftiga anord

-

19

ningar, h vilkas effektivitet dessutom blefve mycket tvifvelaktig, torda

kunna genom en försäkring, inrättad efter den obligatoriska principen,

bereda de nämnda grupperna af samhällsmedlemmar rätt att under alla

förhållanden komma i åtnjutande af pension, föreslog departementschefen,

att vid sidan åt den obligatoriska försäkringen anordnades äfven en

frivillig försäkring, hvars förvaltningskostnad bestreds af staten och som

för öfrigt vore så inrättad, att den kunde operera utan den omständlighet,

som eljest med en individuel försäkring vore förenad. Genom

den frivilliga försäkringen borde ock beredas möjlighet för sådana

personer, som redan ingått i den obligatoriska försäkringen men sedermera

öfvergått till annan samhällsställning, att få genom fortsatt erläggande

af afgifter förvärfva rätt till högre pension än den, som kunde

tillkomma dem på grund af de vid deras öfvergång erlagda afgifter.

För att åt mindre yrkesidkare, hvilka i vissa fall kunde kännbart

tyngas af den enligt kommittéförslaget stadgade skyldigheten för dem

att genom afgifters erläggande bidraga till de hos dem anställda arbetarnas

pensionering, bereda någon lindring, borde vidare enligt departementschefens

åsikt i förslaget intagas en bestämmelse därom att arbetsgivare,

som för året icke påförts annan bevillning än antingen för

fastighet till värde af högst 3,000 kronor eller för inkomst af kapital

och arbete, uppgående till högst 800 kronor, skulle äga att af statsmedel

återbekomma hvad på hans andel belöpte af de pensionsafgifter,

som han visade hafva blifvit erlagda för en hvar under samma år

hos honom anställd arbetare, därest anmälan därom skedde i viss angifven

ordning. Härigenom kunde statens bidrag antagas stiga med omkring

200,000 kronor och arbetsgivarnas minskas med samma summa.

Från försäkring enligt den ifrågavarande lagen borde enligt departementschefens

åsikt undantagas sjöfolk.

Vidare syntes uppenbart, att arbetsgifvarna icke kunde anses hafva

skyldighet att understödja arbetarnas familjer. Från den del af pensionsafgifterna,

som belöpte till pensionering af arbetstagarnas hustrur och

till understöd åt deras minderåriga barn, borde därför arbetsgifvarna

fritagas och staten själf åtaga sig de med familjernas pensionering förenade

utgifterna.

Statens bidrag för nuvarande generationens intagande i försäkringen

borde lämpligen utgå genom ett tillskott till hvarje pensionsafgift i första

och andra pensionsklasserna af 15 öre i den första och 10 öre i den

andra klassen.

De pensionsafgifter, som af arbetstagare och arbetsgivare tillsam

-

20

mans skulle för vecka erläggas, komme enligt departementschefens förslag

att utgöra:

i första pensionsklassen.......................................... 40 öre

i andra » 25 »

i tredje » 15 »

däraf arbetarna skulle erlägga:

i första pensionsklassen......................................... 25 öre

i andra » 15 ))

i tredje )) 10 "

och arbetsgifvarna gälda återstoden.

I fråga om årliga totalkostnaden, som statsverket för hustru- och

barnpensioneringen samt för de i försäkringen en gång inkomna personernas

kvarstående däri skulle få vidkännas, komme enligt gjorda beräkningar

statsbidraget för dessa ändamål från omkring 1,600,000 kronor

under första tiden att småningom stiga, så att det efter 30 år uppginge

till omkring 2,423,000 kronor, allt utan hänsyn till den ökning häri,

som kunde tillkomma i följd af folkmängdens ökning.

Såsom förut nämnts, hade kommittén föreslagit att, på det försäkringens

fördelar äfven skulle komma den nuvarande generationen till

godo, i försäkringen skulle intagas alla de af ifrågavarande yrkesgrupper,

som vid lagens trädande i kraft ej uppnått 55 års ålder. Den

förhöjda kostnaden härför uppskattades af kommittén till ett kapitalvärde

af omkring 68 millioner kronor, under förutsättning att denna

kostnad amorterades under den tid af omkring 80 år, som bördan af

denna anordning komme att göra sig kännbar. Att nämnda börda, såsom

kommittén tillika hemställt, öfvertoges af staten, vore rättvist; men

då de välgörande verkningarna af den nuvarande generationens intagande

i försäkringen icke torde annat än medelbart sträcka sig utöfver den

tidrymd, kommittén tänkt sig, syntes hvad kommitténs förslag innebure

i fråga om den tid hvarunder och de belopp med hvilka statsbidraget

skulle utgå och hvarigenom denna börda hufvudsakligast och för evärdelig^

tider skulle komma att belasta kommande generationer, icke vara

med billighet öfverensstämmande. Detta hade ock kommerskollegium i

afgifvet utlåtande anmärkt, i sammanhang hvarmed äfven kollegium

ifrågasatt, huruvida icke den öfre åldersgränsen för den nu lefvande

generationens intagande i försäkringen, 55 år, kunde nedsättas t. ex.

21

till 40 år, allrahelst som pensionerna för senare inträdande i allt fall

blefve jämförelsevis små. För sin del fann departementschefen hvad af

kommerskollegium så i ena som andra afseende! anmärkts fullt befogad!

och den maximigräns af ålder för rätt till inträde i försäkringen, som

af kollegium ifrågasatts, eller 40 år, syntes äfven lämplig. Kapitalvärdet

af tilläggskostnaden för intagandet i försäkringen af den nuvarande

generationen af ifrågavarande yrkesgrupper intill 40 år beräknades

till i rundt tal 37 millioner kronor. Räntan å 37 millioner kronor

efter 3 1 2 procent utgjorde 1,295,000 kronor; och då amorteringstiden,

äfven om allenast åldersgrupperna till 40 år medtoges, ej torde behöfva

inskränkas under 80 år, skulle annuiteten därför utgöra 1,383,000 kronor.

Denna siffra vore emellertid icke ovillkorlig, utan kunde ifrågavarande

afsättning eller amortering i viss män lämpas efter statsverkets

ställning och behof för hvarje särskild! år.

Någon ansvarighet för pensionskassan borde väl i regeln icke åligga

staten. Men då kassan vore grundad på beräkningar af så vidlyftig och

invecklad beskaffenhet, att det icke vore möjligt för dess medlemmar

att sjkifva utröna kassans ställning, och dessutom från statens sida vore

af vikt att försäkringen bedrefves efter riktiga normer, borde genom

statens försorg verkställas periodiskt återkommande, fullständiga och noggranna

undersökningar härom tillika med utredningar om kassans verkliga

ställning. Visade det sig därvid att afgifterna vore för låga eller

för höga, borde pensionsförmånerna i motsvarande mån minskas eller

förbättras. Vidare borde vid den periodiska undersökningen tillses, huruvida

statens bidrag i och för hustru- och barnpensioneringen samt till

upprätthållandet af pensionsrätten vore, med hänsyn till de redan gjorda

ändringarna, tillräckliga eller måste ökas. Då billigheten torde kräfva

att de, som redan kommit i åtnjutande af pension, ej lede minskning i

de dem en gång tillerkända belopp men den förhöjda utgiften därför

ej skäligen kunde läggas å de afgiftspliktige, borde staten åtaga sig

ansvaret för denna. Beträffande åter dem, som väl inträdt i försäkringen

men ännu icke erhållit pension, borde lämpligen så förfaras att en ändring

i peiisionsvillkoren, endast afsåge de afgifter, som därefter erlades

eller tillgodoräknades. Slutligen borde vid den periodiska utredningen

för hvarje gång undersökas, huruvida kassans tillgångar, d. v. s. den

redan samlade fonden tillhopa med kapitalvärdet af de afgifter och statsbidrag,

som för de redan försäkrade ännu komme att inflyta, fullt motsvarade

kapitalvärdet af förbindelserna, d. v. s. af de redan beviljade

pensionerna samt barnunderstöden och af de pensioner och understöd,

som i enlighet med de nya villkoren beräknades tillkomma.

22

Statens garanti i fråga om försäkringen, bortsedt från ofvannämnda

bidrag till afgifterna, skulle sålunda komma att inskränka sig till ansvarför

den brist, som i enlighet med nu angifna grunder möjligen kunde

vid den periodiska utredningen visa sig.

Förutom de nu nämnda omständigheter, under hvilka staten skulle

drabbas af ansvarsskyldighet för pensionskassans förbindelser, skulle

staten äfven blifva ansvarig för den brist, som genom den särskildt anordnade

frivilliga försäkringen möjligen kunde uppstå i förmågan för

denna kassa att fullgöra sina förbindelser. Denna senare kassa borde

möjligen ställas under samma administration som den obligatoriska försäkringens

men icke med denna sammanblandas utan hållas därifrån

helt och hållet afskild. Äfven denna fond borde naturligtvis underkastas

periodiska revisioner, hvilka lämpligast torde böra utföras i sammanhang

med utredningarna rörande den obligatoriska försäkringens

fond, och likasom delägarna i denna senare försäkring under vissa förhållanden

vore underkastade en viss reduktion, så torde delägarna i den

frivilliga försäkringen jämväl böra vidkännas de reduktioner i deras förmåner,

som vid dylika revisioner befunnes nödiga till följd af räntefall

eller dylikt. Därest någon brist vid den ifrågavarande frivilliga försäkringen

kunde komma att visa sig, torde denna under alla förhållanden

i verkligheten blifva af obetydlig omfattning, och hvad staten till dess

betäckande tilläfventyrs kunde blifva pliktig vidkännas torde böra betraktas

såsom ett bidrag från statens sida till uppmuntrande af sådan

försäkring.

De af departementschefen sålunda föreslagna ändringar i och tillägg

till kommitténs förslag gingo alltså därpå ut att:

Do) kostnaden för hustru- och barnpensioneringen, som enligt kommitténs

förslag skulle åligga arbetstagare och arbetsgivare, i stället

öfverflyttades på staten samt arbetsgifvarnas bidrag till den obligatoriska

försäkringen med motsvarande belopp nedsattes;

2:o) lindring i de mindre arbetsgifvarnas bidragsskyldighet till försäkringen

i så måtto medgåfves, att arbetsgivare, som för ett år icke

påförts annan bevillning än antingen för fastighet till värde af högst

3,000 kronor eller för inkomst af kapital och arbete, uppgående till högst

800 kronor, ägde återbekomma hvad han i pensionsafgifter för sina arbetare

under samma år erlagt;

3: o) endast den del af den nuvarande generationen intoges i försäkringen,

som vid försäkringens trädande i kraft ej fyllt 40 år, under

det att enligt kommitténs förslag åldersgränsen uppåt bestämts till 55 ar;

4:o) möjlighet bereddes för den, som förvärfvat rätt att kunna komma

23

i åtnjutande af pension enligt den obligatoriska försäkringen, att, äfven

om lian, på grund af öfvergång till ej försäkringspliktig anställning eller

på annat dylikt sätt, utgått ur försäkringen, genom fortsatt erläggande

af afgifter förvärfva sig höjning i det pensionsbelopp, som eljest skulle

tillkomma honom;

5:o) i lagförslaget uttrycktes att blifvande pensioners belopp icke

vore fullt definitiva, utan möjligen kunde komma att i någon mån ändras

i förhållande till räntefot med mera;

6: o) staten under alla förhållanden iklädde sig dels full garanti i afseende

på redan beviljade pensioner och dels viss begränsad garanti i

afseende på beloppet af blifvande pensioner; och

7:o) vid sidan af den försäkring, som i kommitténs förslag afsåges,

med det tillägg därtill, som nyss under 4:o) nämnts, anordnades en för

hvar och en tillgänglig frivillig försäkring.

Totalkostnaden för försäkringen, sådan den komme att gestalta sig

efter de af departementschefen förordade grunder, beräknades, bortsedt

från kommunernas bidrag till förvaltningen, att blifva:

Vid försäkringens början:

Arbetarnas bidrag.................................................................... 3,414,000 kronor

Arbetsgifvarnas bidrag............................................................ 1,813,000 v.

Summa, enskildas bidrag 5,227,000 kronor

Statens bidrag:

till afgifterna (för hustru- och barnpensioneringen samt

de en gång försäkrades kvarstående i försäkringen,

oaktadt de öfvergått till icke försäkringspliktig anställning).

............................................................................. 1,606,000 kronor

» ersättning åt de mindre arbetsgifvarna .................... 201,000 ))

)) amortering för upptagande af nuvarande generationen.

.................................................................................. 1,383,000 )>

>) förvaltningen ........................................................................ 200,000 »

Summa, statens bidrag 3,390,000 kronor

Efter 30 år och därefter till 80 år:

Arbetarnas bidrag..................................................................... 4,927,000 kronor

Arbetsgifvarnas bidrag............................................................ 2,631,000 >:>

Summa, enskildes bidrag: 7,558,000 kronor

24

Statens bidrag:

till afgifterna.............................................................................. 2,423,000 kronor

» ersättning åt de mindre arbetsgifvarna ..................... 292,000 »

» amortering ........................................................................... 1,383,000 »

''» förvaltningen........................................................................ 300,000 »

Summa, statens bidrag: 4,398,000 kronor

Efter denna tids förlopp skulle staten, under förutsättning att beloppet

1,383,000 kronor eller i rundt tal 1,400,000 kronor år för år till

försäkringen erlades, vara befriad från amorteringen af de för den nuvarande

generationens intill 40 år intagande i försäkringen beräknade

37 millionerna, i följd hvaraf statsbidraget därefter skulle nedgå till

3,015,000 kronor om året, oafsedt den inverkan härå, som folkmängdens

ökning komme att medföra.

Fondens slutliga belopp (i jämn viktsläget, under förutsättning af

konstant folkmängd) beräknades blifva omkring 570 millioner kronor.

Till grund för kostnadsberäkningarna hade lagts en räntefot af 3 hk

procent, eller samma beräkningsgrund, som användts af kommittén.

Under det att enligt kommitténs förslag redan i början af försäkringen

de afgifter, som skulle från enskilda, arbetstagare och arbetsgivare,

utgå, beräknades till omkring 9 fn millioner kronor, skulle dessa

afgifter sålunda efter de af departementschefen föreslagna ändringar

sammanlagdt icke uppgå till mera än omkring 5,227,000 kronor, och

särskild! skulle arbetsgifvarnas bidrag, på grund däraf att hustru- och

barnpensioneringen öfverflyttades på staten utan att dock någon nämnvärd

del af kostnaden därför komme att tynga på arbetstagarna, till en

början icke komme att belöpa sig till mycket mera än hk af hvad som

skulle drabba arbetsgifvarna enligt kommitténs förslag.

Förvaltningskostnaden beräknades att under första tiden komma att

uppgå till omkring 200,000 kronor om året.

Kommittén hade, såsom ofvan blifvit antydt, tänkt sig att den centrala

administrationen skulle förläggas till ett enda ämbetsverk, kalladt

pensionsstyrelsen, hvithet sålunda skulle

l:o) handlägga de tvistefrågor om lagens tolkning, som otvifvelaktigt

under den första tiden måste uppkomma, öfvervaka administrationen

i orterna och i sådant afseende tillse att enhet i lagtillämpningen

genomfördes och att det administrativa maskineriet gånge sin regelbundna

gång, äfvensom följa försäkringens verkningar i tekniskt och

socialt afseende samt tillse i hvad män, ur den ena eller andra af dessa

synpunkter, jämkningar och ändringar i grunderna för försäkringen

kunde påkallas; samt

25

2:o) förvalta de till pensionsfonderna inflytande medlen och tillse,

huru dessa på lämpligaste sätt till landets sanna nytta kunde göras

fruktbärande.

Departementschefen fann emellertid att två så skilda förvaltningsgrenar

af statsadministrationen icke lämpligen kunde i ett ämbetsverk

under en och samma chef förenas, utan att endera förvaltningsgrenen

häraf rönte intrång. Men nödvändigt vore att hvar och en af dem

på bästa sätt tillgodosåges för att ej det hela skulle blifva lidande.

Åt den i kommitténs förslag afsedda pensionsstyrelsen borde därför uppdragas

endast den statsadministrativa och försäkringstekniska verksamheten,

men den rena medelförvaltningen och den statsfinansiella därifrån

skiljas och anförtros åt något af de ämbetsverk, som hade till sin uppgift

att syssla med dylika ärenden.

Departementschefen föreslog ytterligare en del ändringar i kommittéförslaget,

hvilka dock, såsom rörande detaljfrågor, icke torde här behöfva

omnämnas.

Det sålunda i enlighet med departementschefens hemställan i vissa

delar ändrade kommittéförslaget blef därefter vid 1895 års riksdag af

Kungl. Maj:t förelagdt riksdagen.

Det för frågans behandling tillsatta särskilda utskott hemställde i

afgifvet utlåtande, att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

proposition i dess nu föreliggande form icke kunde af Riksdagen bifallas,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj: t behagade

låta föranstalta om ny utredning rörande lämpligaste sättet att bereda

arbetare och med dem jämförliga personer understöd vid ålderdom, skada

genom olycksfall eller eljest inträffande varaktig oförmåga till arbete

samt till Riksdagen afgifva det förslag, som häraf kunde föranledas.

Utskottet hade ansett sig böra förorda att vid utarbetandet af ett

nytt lagförslag i ämnet afvikelse!- från grunderna till det nu föreliggande

förslaget gjordes i så måtto:

att lagen komme att omfatta, utöfver de i förslaget upptagna arbetarna,

äfven så kallade lösa arbetare, betings- och styckarbetare, jordtorpare

samt mindre själfförsörjare, såsom handtverkare med flere;

att vid meddelande af bestämmelser rörande uppfostringshjälp åt

minderåriga barn, afseeende fästes äfven vid de oäkta barnen i de fall,

där sådant läte sig göra;

att såsom en fyllnad till de genom lagen tillförsäkrade invaliditetsunderstöden

och i så nära samband med dessa som möjligt anordnades

en frivillig försäkring, som vore för arbetarna mera fördelaktig än den

uti lagförslaget ifrågasatta; samt

Ålderdoms försäkring skommitién. III. 4

Utskottet

1895.

26

Riksdagen

1895.

Arbetarförsäkringsfonden.

att vid de matematiska beräkningarnas utförande en lägre räntefot

begagnades än den vid detta lagförslags uppgörande använda.

Ytterligare hade utskottet ansett förändringar af åtskilliga bestämmelser

i lagförslaget högeligen önskvärda, men funnit sig icke böra tillstyrka,

att dessa förändringar vidtoges utan att en utredning åstadkommits,

i hvad mån afvikelse!- från förslaget i de angifna hänseendena

lämpligen kunde äga rum. De önskemål, rörande möjligheten af

hvilkas uppnående eu dylik utredning syntes utskottet erforderlig, voro:

att bidragen så afpassades, att fondbildningen väsentligen minskades;

att det möjliggjordes för arbetsgifvare och arbetstagare att på ett

verksammare sätt än enligt den nu föreslagna anordningen deltaga i

förvaltningen och kontrollera understödens utgående;

att afgifter och understöd så afvägdes, att statens omedelbara bidrag

komme understödstagarna i möjligast lika mått till godo;

att, med hänsyn till den fyllnad i samma understöd, som genom

frivillig försäkring eller förvärfvande af en sparpenning kunde beredas,

nyssnämnda afgifter och understöd sänktes i den mån sådant kunde

finnas behöflig^ med afseende fästadt särskildt på landets förmåga att

bära de med en anordning af ifrågavarande art förenade uppoffringar;

att åldersgränsen för den nuvarande generationen för delaktighet i

invaliditetsunderstöden höjdes exempelvis till 55 år eller den af nya

arbetareförsäkringskommittén föreslagna åldern; samt

att sättet för uppbörden af afgifterna medelst infästande af märken

i en pensionsbok utbyttes mot något på samma gång bekvämare och

tillförlitligare sätt.

Riksdagen fann, med afslag å utskottets hemställan, att Kungl.

Maj:ts proposition icke kunde bifallas samt anhöll i skrifvelse till Kungl.

Maj:t den 10 maj 1895, att Kungl. Maj:t behagade taga frågan under

förnyad pröfning samt, efter vidtagande af erforderlig utredning, för

Riksdagen framlägga det förslag, Kungl. Maj:t kunde finna påkalladt.

I sammanhang med framläggandet af 1895 års förslag hade Kungl.

Maj:t hos Riksdagen hemställt om afsättande i riksstaten fr. o. in. år 1896

af ett belopp för år af 1,400,000 kr., hvilket belopp afsåg att gälda den

ofvannämnda kostnaden för medtagande i försäkringen af den vid dess ikraftträdande

lefvande generationen. Ehuru Riksdagen afslog lagförslaget, ansåg

den likväl, att afsättande af medel för berörda syfte icke borde uppskjutas och

beslöt sålunda att för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete

afsätta det föreslagna beloppet. Beslut om dylik afsättning till den s. k. arbetarförsäkringsfonden

hafva sedermera årligen fattats af Riksdagen, så att

denna fond vid 1914 års ingång torde uppgå till 35,848,000 kr.

27

Med föranledande af detta Riksdagens beslut utarbetades inom civil- Kungi. Maj.is

departementet ett nytt förslag i ärendet. Detta senare, »förslag till lag forslag 1898''

ang. försäkring för beredande af pension eller lifränta», h vilade på samma

hufvudgrunder som 1895 års förslag, men företedde dock afvikelser i

flera hänseenden.

Vid jämförelse mellan de båda förslagen finner man att de förändringar,

som vidtagits, hufvudsakligen afsågo följande punkter:

1) att den enligt det äldre förslaget flertalet arbetsgivare ålagda

skyldighet att bidraga till den obligatoriska försäkringen borttagits och

blifvit ersatt med motsvarande bidrag af statsmedel, som fixerats till

hälften af de försäkrades egna afgifter;

2) att de försäkrades inom första pensionsklassen afgifter blifvit

med hänsyn till den i förslaget förutsatta utvägen af frivillig försäkring

på lika fördelaktiga villkor som den obligatoriska, nedsatta med en

femtedel eller från tjugofem till tjugo öre;

3) att för att tillgodose ej mindre de obligatoriskt försäkrades behof

af större pensioner än äfven det inom andra klasser af befolkningen

befintliga behofvet af försäkring, föreslagits en för hvar och en tillgänglig

frivillig lifränteförsäkring efter enahanda grunder som den obligatoriska.

De obligatoriskt försäkrade skulle dock i den s. k. hustrupensioneringen

hafva en fördel framför dem, som begagnade sig af den

frivilliga försäkringen;

4) att statens bidrag till den obligatoriska försäkringen utöfver

ofvan i 1) nämnda bidrag och förvaltningskostnadens bestridande, hvilka

förmåner skulle tillkomma jämväl den frivilliga försäkringen, inskränkts

till erläggande af de afgifter, som erfordrades till försäkring inom tredje pensionsklassen

af hustrur till försäkrade män (den s. k. hustrupensioneringen):

5) att under det att pension enligt det äldre förslaget skulle utgå

vid inträffad arbetsoförmåga och senast vid fyllda 70 år, denna åldersgräns

nu bestämts till 65 år, men med den inskränkning, att pension

ej utginge före fyllda 50 års ålder;

6) att pensionsafgifterna, som enligt det äldre förslaget skulle erläggas

till dess pension erhölls, enligt det nya förslaget ej skulle erläggas

längre än till 50 års ålder;

7) att beloppet af den pension (och vid den frivilliga försäkringen

af den lifränta), som för de erlagda afgifterna erhölles, beräknades efter

en för alla fall gemensam regel, så att hvar och en erhölle hvad som

enligt försäkringstekniska grunder honom tillkomme i förhållande till

såväl antalet och beloppet af erlagda afgifter som ock den tid, som

förflutit sedan desamma erlades; pensionens belopp skulle nämligen för

hvarje er lagd afgift, obligatorisk eller frivillig, utgöra två procent af

28

afgiftens belopp för hvarje helt år, som förflutit från den dag afgiften

erlades till den dag, från hvilken pensionen utginge; för den, som mellan

18—50 år erlagt stadgade utgifter, blefve vid 65 års ålder pensionsbeloppet

för andra och tredje pensionsklassen ungefär detsamma som

medelpensionsbeloppet enligt det äldre förslaget eller resp. 150 och 100

kronor; för den första pensionsklassen uppginge motsvarande pensionsbelopp,

i följd af den obligatoriska afgiftens minskning, till endast 200

kronor; vid tidigare erhållande af pension på grund af invaliditet blefve

däremot pensionerna lägre enligt det nya förslaget än enligt det äldre;

genom frivilliga insatser kunde pensionsbeloppet ökas med högst 234 kronor;

8) att i följd af de förändringar, som vidtagits i fråga om de tekniska

grunderna för försäkringen, det äfven blifvit möjligt att införa

vissa förenklingar i förvaltningen, såsom borttagande af det s. k. märkessystemet

för afgifternas erläggande och afskaffande af pensionsnämnderna;

enligt det nya förslaget skulle nämligen inbetalningen af afgifterna

komma att ske på liknande sätt som insättningarna i postsparbanken,

och i stället för pensionsnämnderna hade dels de äfven i 1895 års förslag

föreskrifna pensionsstyrelsens ombud bibehållits, dels jämväl stadgats

rätt för kommunerna att genom af dem utsedda personer ytterligare

öfvervaka lagens efterlefnad;

9) att af den vid försäkringens trädande i kraft lefvande generationen

nu endast skulle i den obligatoriska försäkringen medtagas de,

som vid nämnda tidpunkt ännu icke fyllt 30 år;

10) att stadgandet om uppfostringshjälp till minderåriga barn uteslutits,

enär detta bidrag ansetts för litet för att fylla det därmed afsedda

ändamålet, under det att den beräknade kostnaden för detsamma

likväl uppgick till ett ganska betydligt belopp.

De kostnader, som antagandet af detta nya förslag skulle komma

att medföra, beräknades sålunda:

under första året:

arbetarnas bidrag.............................................................................. 2,033,000 kr.

statens » .............................................................................. 1,927,000 »

Beräkningarna, som äfven nu hänförde sig till 1890 års befolkningsförhållanden,

hade denna gång utförts efter en räntefot af 3 V i

under det 21:sta året och därefter:

arbetarnas bidrag............................................

statens .» ........................................

Summa 3,960,000 kr.

3.668.000 kr.

3.234.000 »

Summa 6,902,000 kr.

29

procent. Fondens statliga belopp (i jämn viktsläget, under förutsättning

af konstant folkmängd) beräknades blifva omkring 370 millioner kronor

eller 200 millioner kronor mindre än enligt det äldre förslaget.

Det ifrågavarande förslaget blef af Kungl. Maj:t förelagdt 1898 års

riksdag. Det särskilda utskott, som fick frågan till behandling, anslöt

sig till de grundprinciper, på hvilka Kungl. Maj:ts förslag hvilade. Med

afseende å detaljerna ansåg sig emellertid utskottet böra föreslå vissa

ändringar i och tillägg till förslaget i syfte att öka försäkringens effektivitet

och att underlätta lagens tillämpning. De viktigaste biand dessa

förändringar och tillägg voro följande:

1) att åldersgränsen för dem, som vid försäkringens början skulle

i densamma medtagas, utsträcktes från 30 till 40 år, och att för dessa

äldre personer såväl pension som lifränta beräknades efter en särskild,

förmånligare regel än eljest;

2) att de båda första pensionsklasserna sammanslagits till en, så

att man fick endast två grupper, män och kvinnor, hvarvid veckoafgiften

bestämdes för män till 20 öre och för kvinnor till 10 öre;

3) att märkessystemet infördes fakultativt, så att arbetsgivare skulle

kunna, vid afgifternas erläggande, välja mellan att göra detta å postsparbankskontor

eller genom -att på förhand köpa märken och, då så

erfordras, själf infästa märkena i den försäkrades pensionsbok; samt

4) att man, som varit obligatoriskt försäkrad under sammanlagdt

260 veckor, därefter, äfven om han icke innehade med försäkringsplikt

förenad anställning, fått rättighet att fortfarande inbetala stadgade pensionsafgifter

och därvid åtnjuta förmånen af den s. k. hustrupensioneringen.

Genom de af utskottet föreslagna förändringarna i förslaget skulle

kostnaderna något ökas, på

sätt följande af utskottet framla

gda beräk-

ningar utvisa:

Arbetarnas afgifter .................

...................... kronor

I början.

3,274,000

Efter 10 år.

3,948,000

Statens bidrag

a) till afgifterna ......................

....................... »

1,637,000

1,974,000

b) till hustrupensioneringen..

...................... :>:>

982,000

1,184,000

c) till förvaltningen.................

..................... »

300,000

300,000

Summa kronor

6,193,000

7,406,000

Statens bidrag; blefve således:

O

i början ................................................... kronor 2,919,000

efter 10 år ............................................ » 3,458,000

Utskottet

1898.

30

Riksdagen

1S98.

Riksdagen

1905.

eller resp. 992,000 och 224,000 kronor mera än enligt Kungl. Maj:ts

förslag.

Härtill skulle slutligen komma kostnaden på grund af öfvergångsbestämmelsen

enligt utskottets förslag, hvilken kostnad jämväl skulle

bestridas af staten, samt statens utgifter för förvaltningen. Utöfver

dessa kostnader tillkomme den ytterligare kostnad för statsverket, som

kunde komma att följa af den frivilliga lifränteförsäkringen och af frivillig

fortsättning enligt utskottets förslag af den obligatoriska försäkringen.

Fondens slutliga belopp (i jämnviktsläget, under förutsättning af

konstant folkmängd) skulle blifva 450 å 500 millioner kronor.

Utskottets förslag blef af Första kammaren afslaget, hvaremot andra

kammarnn biföll 1 § i förslaget, däri försäkringsplikt stadgades för angifna

befolkningskategorier, men i öfrigt återremitterade detsamma till

utskottet. Då emellertid förslaget blifvit i dess helhet af Första kammaren

förkastadt, hade frågan för 1898 års riksdag förfallit.

Vid 1905 års riksdag väcktes i andra kammaren tre särskilda motioner

rörande invaliditets- och ålderdomspensioneringen.

Uti den ena af dessa motioner hemställdes, att riksdagen ville i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t på nytt taga

i öfvervägande, huru de i riksdagens skrivelser af 11 maj 1884 och 10

maj 1895 gjorda framställningarna i syfte att bereda invaliditets- och

ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jämställda måtte snarast

möjligt blifva förverkligade.

Den andra motionen utmynnade i en anhållan om utredning, huru

en på frivillighetens grund med statsbidrag understödd allmän ålderdoms-

och invalidpensionering måtte kunna åstadkommas, samt sådant

förslag i ärendet, hvartill utredningen lcunde föranleda.

Slutligen hemställdes i den tredje motionen om utredning och förslag

till en ålderdom spensionering af alla rikets invånare, som uppnått

eu viss ålder.

Andra kammarens tillfälliga utskott, till hvars behandling dessa

motioner öfverlämnades, yttrade i afgifvet utlåtande bland annat, att

på grund af de skäl, hvilka talade för tvångsförsäkring, och på grund

af den genom erfarenheten från främmande länder styrkta öfvertygelsen,

att det ändamål, för hvars vinnande ett inskridande från statens sida

framför allt funnes af behofvet påkalladt, skulle komma att väsentligen

förfelas genom pensionsförsäkringens byggande på frivillighetens grund

allena, hade utskottet icke tvekat att ansluta sig till den uppfattning,

31

som varit den hufvudsakligen bärande grundtanken i såväl 1895 som

1898 års förslag till lagstiftning i ämnet. Efter utskottets meningmåste

således en af staten anordnad och. stödd invalid- och ålderdomspensionering

hvila på lagstadgadt försäkring stvång. Vidkommande

åter försäkringens omfattning, ägde ju visserligen tanken på en allmän

folkpensionering något i sig ganska tilltalande. Men det vore

tvifvelsutan vida mera viktigt att först tillse, huru man genom statens

mellankomst kunde bereda de ekonomiskt svagare samhällsmedlemmarne

nödtorftig bärgning på deras ålderdom, innan omsorgen utsträcktes att

omfatta rikets samtliga inbyggare, medan tillika en pensionering af sistnämnda

utsträckning måste medföra synnerligen stora kostnader, så

framt pensionerna skulle något så när motsvara behofvet. Utskottet

funne sig därjämte böra uttala stora betänkligheter mot framställda förslag

att bryta med den, efter utskottets mening, riktiga principen att

pensionsförsäkring borde i främsta rummet vara den enskildes angelägenhet,

däri han dock borde af staten kraftigt understödjas.

Pensionsförsäkringsfrågans utgång vid 1898 års riksdag vore nog

sådan, att ytterligare förslag sannolikt ej torde vara att från Kungl.

Maj:t förvänta utan ny framställning från riksdagens sida. Utskottet

funne en dylik framställning vara synnerligen af behofvet påkallad

men hölle före att, om sådan framställning beslutades, därvid ock

borde angifvas de grunder, på hvilka ett nytt förslag kunde byggas.

Utskottet ansåge ock, att dessa grunder borde läggas något annorlunda

än som med föranledande af ordalydelsen i riksdagens skrifvelse den

11 maj 1884 skett med afseende på de förslag till lagstiftning, hvilka

förut varit föremål för riksdagens pröfning.

Att uppdraga någon bestämd gräns mellan, å ena sidan, arbetare

och med dem jämförliga personer och, å andra sidan, öfriga samhällsklasser

torde befinnas omöjligt. Hvad som i detta hänseende vore det

gemensamma för de personer, hvilka afsåges i riksdagens nyssnämnda

skrifvelse, vore det att de mindre än de andra ägde förmåga att sjkifva

sörja för sin ålderdom. Pensionsförsäkringens ändamål syntes därför

böra blifva att åt en hvar, som däraf komme i behof, trygga en nödtorftig

bärgning. Utginge man från denna förutsättning, torde det blifva

uppenbart, att frågan icke kunde på ett tillfredsställande sätt lösas genom

anordnandet af en pensionsförsäkring för viss bestämd samhällsklass.

Det läte sig nämligen icke på förhand afgöras, hvilka som kunde blifva

i behof af ålderdomspension. I likhet med den första arbetareförsäkringskommittén

ansåge utskottet därför, att den enda väg, som ledde till

målet, vore lagstadgad försäkringsplikt för alla, således en verklig

folkförsäkring.

32

Däraf att försäkringsplikten vore allmän följde dock icke med nödvändighet

att pensionsrätten måste blifva allmän i den mening att, hvad

nu särskild! anginge ålderdomspension, en hvar försäkrad borde äga

ovillkorlig rätt att vid uppnådd viss ålder erhålla pension. Om försäkringens

ändamål blefve att trygga mot nöd på ålderdomen, måste,

jämte viss ålder, äfven förefintligheten af behof utgöra villkor för erhållande

af pension. Den allmänna försäkringens förmåner komme därigenom

i lika mån alla till godo under de för alla lika gällande villkor

och förutsättningar. Pensionsförsäkringen blefve då ett riktigt uttryck

för den solidaritet, som borde råda de olika sämhällsklasserna emellan.

Om rätt till erhållande af ålderdomspension således icke borde betingas

allenast af viss uppnådd åldersgräns utan jämväl vara beroende

på förefintligheten af behof, saknades skäl att inskränka försäkringen

till beredande af åldringspension. Däremot talade alla skäl för att bereda

pension äfven på grund af invaliditet, förorsakad af sjukdom, kroppslig

eller själslig svaghet, vanförhet eller annan anledning. Alla dessa, hvilka

på grund af varaktig arbetsoförmåga och saknad af egna medel ej kunde

bereda sig nödtorftig bärgning, ägde ju lika stort anspråk som de behöfvande

åldringarna att genom samhällets mellankomst tryggas mot

nöd. Med nya arbetareförsäkringskommittén vore utskottet därför ense

i den uppfattning, som jämväl i 1895 och 1898 års kungl. propositioner

vunnit godkännande, att pensionsförsäkringen borde grundas på invaliditetsprincipen.

Allenast genom eu invalid- och ålderdomspensionering med allmän

försäkringsplikt men med pensionsrätt endast för den, som däraf komme

i behof, torde kunna beredas grundad! hopp om framtida aflösning af

den nuvarande formen för utöfvandet af samhällets ansvarsplikt gent

emot dess nödställda medlemmar, den offentliga fattigvården, hvilken

icke kunde annat än verka förödmjukande och demoraliserande på den,

som nödgades blifva föremål för densamma.

Alla till pension berättigade vore visserligen likställda därutinnan,

att de på grund af varaktig oförmåga till arbete och saknad af egna

medel icke kunde bereda sig nödtorftig bärgning. Såväl arbetsoförmågan

som medellösheten hade dock sina olika grader. De förefunnes än

som total, än såsom partiel invaliditet och den sistnämnda än i högre,

än i lägre grad. Vid sådant förhållande syntes rättvisan fordra, att

pensionsbeloppet afpassades efter behof vet, dock efter vissa i lag bestämda

grunder, så afvägda, att därigenom icke motverkades utan i stället främjades

hos pensionstagaren intresset för att genom egen verksamhet öka

sin totalinkomst.

33

Visserligen vore, efter utskottets mening, pensionsförsäkringen i

främsta rummet att anse såsom den enskildes angelägenhet och den enskilde

därför skyldig att efter förmåga bidraga till sin pensionering.

Men å andra sidan vore det tydligt, att pensionsförsäkringens byggande

endast på de försäkrades egna bidrag måste nödvändiggöra, att dessa

afgifter blefve allt för betungande för det stora flertal, som befunne sig

i anspråkslösa eller mindre gynnsamma ekonomiska lägen, eller ock att

de pensioner, hvilka genom afgifterna kunde beredas, blefve alldeles

otillräckliga för att åt pensionstagarna trygga en nödtorftig bärgning.

Det borde icke heller förbises, att åtskilliga försäkringspliktiga saknade

tillgångar till afgifternas gäldande. Pensioneringen borde därför, såsom

äfven i de tidigare förslagen varit ifrågasatt, åstadkommas genom de

enskildes, statens och kommunens samverkan. En fråga, som i detta

sammanhang framställde sig, vore den huruvida de enskildes pensionsafgifter

borde vara lika för alla eller om de borde afmätas efter förmågan

att bära desamma. För den senare anordningen, hvilken syntes

erfordra de försäkringspliktiges gruppering i olika betalningsklasser efter

förmögenhet eller inkomst, kunde nog anföras ganska giltiga skäl. Lämpligheten

däraf torde böra underkastas omsorgsfull pröfning.. För närvarande

ansåge sig likväl utskottet icke böra uttala sig för annan gruppering

af de försäkringspliktige än efter kön med olika afgifter för män

och för kvinnor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde utskottet, att i anledning

af motionerna Andra kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t taga frågan om anordnandet af invalid- och ålderdomspensionering

under förnyad pröfning och snarast möjligt för Riksdagen framlägga det

förslag, Kungl. Maj:t kunde finna för frågans lösning påkalladt.

Den i nämnda utlåtande innefattade framställning blef af Andra kammaren

bifallen.

Första kammarens tillfälliga utskott, som härefter fick frågan till

sig öfverlämnad, fann sig visserligen icke kunna biträda den motivering,

som innefattades i Andra kammarens tillfälliga utskotts omförmälda

utlåtande, men ansåg däremot själfva den framställning till Kungl.

Maj:t Andra kammaren för sin del beslutat, motsvara jämväl utskottets

åsikt; hvarför utskottet hemställde att Första kammaren måtte biträda

medkammarens beslut.

Första kammaren afslog denna utskottets hemställan.

Ålderdoms försäkringslcommittén. III.

o

34

Sjömans

pensionerings

kommitténs

betänkande.

Genom nådig remiss den 20 november 1909 uppdrog Kungl. Maj:t

åt ålderdomsförsäkringskommittén att vid fullgörande af det kommittén

meddelade uppdrag taga under öfvervägande ett af kommittén för utredning

angående förbättradt pensioneringssätt för sjömän den 15 november

1904 afgifvet förslag, såvidt det afsåge ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.

En kort redogörelse för det af nämnda kommitté, den

s. k. sjömanspensioneringskommittén, afgifna förslaget torde alltså här

böra lämnas, hvarjämte ett af kommerskollegium öfver förslaget afgifvet,

den 11 januari 1909 dagtecknadt utlåtande likaledes skall i korthet

omnämnas.

De säregna förhållanden, hvarunder sjöfolket utöfvar sitt yrke, hafva

— såsom i kollega utlåtande framhålles — i vårt land sedan lång tid

tillbaka ansetts betinga, att det allmänna borde i någon mån sörja för

åtminstone vissa af dem, som äro sysselsatta i detta yrke. De faror

och vedermödor, som de måste utstå, hafva i förening med sjöfartsnäringens

stora betydelse för det allmänna föranledt statsmakterna att

vidtaga särskilda åtgärder till förmån för dem, som på grund af ålder,

sjuklighet eller under yrkets utöfvande inträffade olycksfall urståndsätta

att försörja sig. De åtgärder, som i nyss angifna syfte äro vidtagna,

afse dock allenast det i utrikes sjöfart använda sjöfolket.

De genom statens försorg inrättade institutioner, hvilka hafva till

uppgift att tillgodose sjöfolket, äro sjömanshusen i riket samt handelsflottans

pensionsanstalt. De förra handhafva ett under stödsväsende till

förmån för behöfvande sjöfolk och den senare ett pensionsväsende för

ålderstigna sjömän.

Åvägabringandet af förbättrade anordningar i fråga om sjöfolks

pensionering har sedan länge utgjort ett önskemål för i främsta rummet

sjömännen själfva men äfven i hög grad varit föremål för intresse bland

sjöfolkets arbetsgivare. Såväl inom som utom riksdagen hafva idkare

af och målsmän för sjöfartsnäringen gjort gällande, att de nuvarande

anordningarna i nämnda syfte icke längre kunna anses fylla berättigade

kraf. Innan redogörelse lämnas för hufvudgrunderna i sjömanspensioneringskommitténs

förslag, skall i korthet omnämnas hvad förut i fråga

om förbättradt pensioneringssätt för sjöfolk förekommit.

De af 1886 års Riksdag utsedde revisorer hemställde i sin berättelse,

huruvida icke reglementet för handelsflottans pensionsanstalt

borde underkastas ändring i syfte att bereda högre pensionsbelopp.

Samma år inkommo till Kungl. Maj:t från direktionen för Stockholms

sjömanshus, styrelsen för Göteborgs fartygsbefälhafvareförening samt

35

ett antal fartygsbefälhafvare, styrmän och sjömän inom Visby sjömanshnsdistrikt

framställningar om ändring i gällande bestämmelser angående

såväl hyresafgifternas utgörande till sjömanshusen som i samband

därmed handelssjöfolkets pensionering. Efter vederbörandes hörande

uppdrog Kungl. Maj:t åt 1884 års arbetareförsäkringskommitté att

undersöka och afgifva förslag om, huruledes handelsflottans pensionsanstalt

skulle bättre än dittills kunna motsvara sin uppgift, samt att

taga nyssberörda framställningar under öfvervägande.

Då den fråga, hvarom statsrevisorerna, på sätt nyss nämnts, gjort

hemställan, sålunda blifvit föremål för utredning, fann 1887 års Riksdag

någon åtgärd från Riksdagen med anledning af samma hemställan

då ej vara af omständigheterna påkallad.

Arbetareföisäkringskommittén, hvilken redan på grund af det

förut åt densamma meddelade allmänna uppdrag gått i författning om

verkställande af en särskild undersökning om det af sjömanshusen och

handelsflottans pensionsanstalt handhafda understöds- och pensionsväsendets

uppkomst och dåvarande ställning (del 111: 4 af samma kom

mittes betänkande), afgaf den 28 juli 1888 förslag till lag om sjöfolks

försäkring för olycksfall i tjänsten (del I: 1 af betänkandet) samt den

5 december samma år förslag till de förändringar i reglementena för

sjömanshusen och handelsflottans pensionanstalt, som kommittén ansåg

vara påkallade (del I: 2 af betänkandet). I det utlåtande, som åtföljde

de af kommittén den 5 december 1888 afgifna förslag, afstyrkte

kommittén ifrågasatt borttagande af hyresafgiften och dess utbytande

mot tvångsafgifter till en särskild pensionering af sjöfolk på den grund,

att kommittén ämnade framställa förslag om en för alla klasser obligatorisk

tvångsförsäkring, och en dubbel tvångsförsäkring af sjöfolket

ej kunde ifrågasättas. Nämnda förslag hafva emellertid ej i vidare

mån ledt till någon lagstiftning än att förändrade bestämmelser blifvit

meddelade i fråga om ton- och hyresafgifternas utgående till sjömanshusen

i riket. Det för 1890 års Riksdag framlagda förslag till förordning

angående försäkring för olycksfall i arbetet afsåg icke sjöfolks

olycksfallsförsäkring, i afseende å hvilken enligt föredragande departementschefens

anförande till statsrådsprotokollot, äfven med tillämpning

af samma principer som för annan olycksfallsförsäkring för arbetare,

det dock vore nödigt att vidtaga vissa ytterligare anordningar, som

med hänsyn till de praktiska svårigheter, hvilka därvid mötte, kräfde

särskilda undersökningar.

Nya arbetareförsäkringskommittén upptog uti sitt den 30 mars

1893 afgifna förslag till lag angående försäkring till beredande af pen

-

36

sion vid varaktig oförmåga till arbete bland dem, som skulle underkastas

försäkringen, jämväl besättning å svenska fartyg samt de befälhafvare

å svenska fartyg, hvilkas årslön ej uppginge till ett tusen

åttahundra kronor; och anförde nämnda kommitté i sin motivering

till förslaget, att, då frågan om en särskild pensionering af sjöfolket

fortfarande vore oafgjord, då de pensionsanstalter, som för denna yrkesgrupp

redan förefunnes, icke syntes fullt motsvara sitt ändamål och i

regel lämnade lägre understöd än dem, som skulle erhållas genom den

af kommittén föreslagna försäkringen, och då slutligen beredande af

större ekonomisk trygghet åt sjöfartsnäringens arbetare vore synnerligen

behj ärtans värdt, kommittén ansett sig icke böra undantaga dem

från försäkringsplikten, utan föreslagit, att samma stadganden skulle

gälla för dem som för alla andra emot aflöning hos arbetsgifvare anställda

personer.

Emellertid framhöll kommerskollegium i sitt öfver nya arbetareförsäkringskommitténs

förslag den 30 oktober 1894 afgifna utlåtande,

hurusom det skulle möta de största svårigheter att beträffande personer

med så rörligt yrke som sjömännen tillämpa det pensionsmärkessystem,

på hvilket försäkringen enligt förslaget hvilade; och ansåg kollegium

fördenskull, att sjöfolket borde uteslutas ifrån det ifrågavarande lagförslagets

omfattning. Också blef, såsom förut nämnts, i den kungl.

propositionen till 1895 års Riksdag angående försäkring för beredande

af pension vid varaktig oförmåga till arbete, på de af kommerskollegium

anförda skäl, sjöfolket från den föreslagna försäkringen uteslutet. I

motiveringen till propositionen anfördes särskildt, att hvad kommitténs

förslag innehölle om försäkring af sjöfolk, såväl besättning som befälhafvare,

icke, innan lämpligare sätt för dess anordnande kunde utfinnas,

borde göras till föremål för någon framställning till Riksdagen.

Den 5 mars 1895 sammanträdde utsedda ombud i Nässjö till ett

allmänt svenskt sjömansmöte för öfverläggning om ändradt pensioneringssätt

för sjöfolk. Detta möte utarbetade visserligen icke något förslag

i ämnet, men framlade, med öfverlämnande af protokoll öfver de förhandlingar,

som vid mötet förekommit, i skrifvelse till Kungl. Maj:t,

dagtecknad Göteborg i april 1895, sjöfolkets önskningar. Dessa innefattade

hufvudsakligen:

att pensioneringen vid handelsflottans pensionsanstalt skulle utvidgas

och omfatta jämväl sjömän i inrikes fart äfvensom änkor och barn

efter sjömän;

att till pensioneringen skulle anvisas ej mindre handelsflottans pensionsanstalts

egna fonder och inkomster än äfven sjömanshusens samlade

37

tillgångar, där icke särskilda donationsvillkor hindrade sådan användning,

hyresafgifter, ersatta genom fasta årsafgifter, samt tonafgifter,

möjligen något förhöjda, och därutöfver, om så erfordrades, ytterligare

årliga bidrag af staten;

att anstalten skulle, vidkommande de sjöfarande, indelas i tre pensionsklasser,

och att pensionerna skulle utgöra, i första klassen fyra

hundra kronor, i andra klassen tre hundra kronor och i tredje klassen

två hundra kronor;

att till den första klassen skulle räknas de fartygsbefälhafvare,

som innehade befälhafvarbref eller till sådant vore berättigade, till

andra klassen öfriga befälhafvare, styrmän och maskinister samt till

tredje klassen eldare, matroser och öfrigt sjöfolk;

att som villkor för pensions erhållande bestämdes: uppnådd 55

års ålder, men om möjligt lägre för manskapsklassen, att i 25 års tid

hafva varit vid svenskt sjömanshus inskrifven och därunder i minst

150 månader haft anställning å svenskt fartyg, samt att i 25 år hafva

ordentligt fullgjort sina inbetalningar;

att därförutom äfven sjöman, som drabbats af invaliditet, skulle,

såvida han häraf vore i behof, tillgodonjuta full pension, oafsedt om

han erlagt en eller flera års premier;

samt att, för att erhålla pension i högre klass, skulle erfordras

att i minst fem år hafva erlagt däremot svarande utgifter.

Vid 1895 års Riksdag hade emellertid i andra kammaren väckts

en motion om skrifvelse till Kung], Maj:t med begäran, att Kungl.

Maj:t måtte taga om hand och utreda frågan om förändradt och förbättradt

pensioneringssätt för sjöfolk och deras hustrur samt inkomma

med förslag därom till en blifvande Riksdag.

Andra kammarens andra tillfälliga utskott, till hvilket motionen

hänvisades och hvilket satt sig i förbindelse med det nämnda sjömansmötet

i Nässjö samt erhållit del af dettas protokoll, uttalade i sitt

betänkande den mening att sjömännens egendomliga yrkesförhållanden

gjorde lämpligt, att deras pensionering skildes från den allmänna arbetarpensioneringen

och anordnades enligt särskilda grunder. Just till

följd häraf syntes det också utskottet, som om denna fråga skulle kunna

lösas oberoende af den allmänna pensionsfrågan och därför med första

höra tagas under behandling. Sjöfolkets för det allmänna så nyttiga

samhällsklass, yttrade utskottet, torde i mer än vanlig grad hafva behof

af, att dess ålderdomsförsörjning på ett tillfredsställande sätt ordnades,

ty dels vore sjömannens yrke synnerligen slitande, dels medförde den

38

skarpa motsatsen mellan afspärrningen ombord och det fria lifvet i

hamnplatserna för honom alldeles särskilda frestelser till misshushållning,

och dels torde den tillbakagång, som på senare tider inträdt i

segelsjöfarten, i ej oväsentlig grad hafva minskat tillfället att göra

besparingar. Vidare förklarade utskottet, att det ville synas utskottet,

som om handelsflottans pensionsanstalt skulle kunna uppgå i den

ifrågasatta allmänna pensionsinrättningen. Nämnda anstalt vore visserligen

nu afsedd blott för sjöfolk, som å svenska fartyg tjänstgjort i

utrikes fart, men genom det uppsving, som den inrikes sjöfarten genom

ångbåtskoinmunikationen på senare tider tagit, torde skillnaden mellan

de båda sjömansklassernas yrkesställning i väsentlig mån hafva minskats.

Utskottet tillstyrkte skrifvelse till Kungl. Maj:t i enlighet med motionärens

hemställan.

Andra kammaren biföll utan votering utskottets hemställan.

Sedan beslutet därefter delgifvits Första kammaren samt ärendet

där hänvisats till kammarens första tillfälliga utskott, förklarade utskottet

sig visserligen dela den uppfattningen, att ett förändradt och förbättradt

pensioneringssätt af sjöfolk och deras hustrur med det första borde

komma till stånd, men ville utskottet påminna därom, att denna fråga

sedan länge utgjort föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, då fråga

varit å bane att uti den allmänna arbetarförsäkringen äfven inbegripa

sjöfolk. Under sådana förhållanden syntes det icke vara beliöfligt att

fästa Kungl. Maj ds uppmärksamhet på vikten och betydelsen af frågans

snara lösning. Fördenskull afstyrktes motionen, och blef densamma

af Första kammaren afslagen.

Vid 1896 års Riksdag väcktes en motion i samma ämne med hemställan,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Majd ville anhålla, att Kungl.

Majd täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag i ämnet

på följande grunder, nämligen dels att i sjömanshusreglementet vidtoges

de af arbetareförsäkringskommittén föreslagna ändringar, dock att, under

viss förutsättning, hyresafgifterna borde till pensioneringen af handelssjöfolket

anvisas, dels att till fyllande af de för pensioneringen erforderliga

tillgångar anvisades ett bestämdt årsanslag af 130,000 kronor.

Motionen remitterades till statsutskottet, hvithet uti sitt i anledning

af densamma afgifna utlåtande visserligen fann missförhållandena i afseende

å sjömanshusens organisation och pensioneringen från handelsflottans

pensionsanstalt snarligen böra afhjälpas. I dessa frågors dåvarande

skick fann emellertid utskottet mindre lämpligt, att af Riksdagen

gjordes några bestämda uttalanden angående sättet för ifråga

-

39

varande missförhållandens undanrödjande och åstadkommande af en förbättrad

pensionering af handelssjöfolket, helst utskottet antoge, att frågan

icke kunde lösas utan Riksdagens medverkan; och hemställde utskottet

därför, att motionen ej för det dåvarande måtte föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

I enlighet med utskottets hemställan blef motionen af Riksdagen

afslagen.

Uti det af Kungl. Maj:t för 1898 års Riksdag framlagda förslag

till lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta

blefvo af enahanda skäl, som anförts vid framläggandet af 1895 års

förslag, befälhafvare och besättning å fartyg från försäkringsplikt undantagna.

Jämväl i de till 1900 och 1901 års Riksdagar af Kungl. Maj:t

framlagda förslag angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete blef sjöfolket lämnadt å sido.

År 1900 väcktes i Riksdagens båda kamrar motioner med förslag,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes låta utreda frågan om förändradt och förbättradt pensioneringssätt

af sjöfolk och därom framlägga förslag vid en blifvande

riksdag.

Motionärerna framhöllo därvid, hurusom osäkerheten och farorna

i sjömannens näring gjorde det önskvärdt att draga försorg om honom,

då han på grund af ålder, sjuklighet eller med yrket förenade olycksfall

blifvit urståndsatt atf själf försörja sig, men att handelsflottans

nuvarande understöds- och pensionsväsende vore af sådan art, att det

ingalunda kunde anses fylla någon af de uppgifter, för hvilka det

vore afsedt.

I fråga om sjömanshusens understö ds verksamhet framhöllo motionärerna,

att, oaktadt den sammanlagda summan af de belopp, som utdelades

från sjömanshusen, icke vore ringa, man knappast kunde påstå,

att understödsverksamheten vore af någon betydelse. Länge och ofta

hade klagomål hörts dels öfver understödens ringa belopp dels och framför

allt öfver, att de ej hade pensionens form, utan mer eller mindre

godtyckligt afmättes efter råd och lägenhet, för att ej säga efter sjömanshusdirektionernas

godtfinnande. Beträffande handelsflottans pensionsanstalt

anmärkte motionärerna, hurusom på grund af det otillräckliga

antalet pensionsrum och i följd däraf den långa tid, de till pension

berättigade måste vänta för att verkligen komma i åtnjutande af pension,

förhållandena vid anstalten blifvit alltmera ohållbara.

Den i Andra kammaren väckta motionen hänvisades till dess andra

tillfälliga utskott, hvilket i sitt med anledning af motionen afgifna ut

-

40

låtande erinrade, hurusom i frågan om pensionering af sjöfolk, sedan

ärendet senast vant å bane i Riksdagen, intet af betydelse åtgjorts.

Visserligen både utskottet funnit, att vederbörande ansett, att frågan

om sjömanshusen och de därifrån till sjöfolk samt deras änkor och barn

utgående gratial först bort ordnas, innan mera ingripande ändringar

kunde äga rum, men förmenade utskottet, att kraftigare och mera direkt

till påföljd ledande åtgärder borde vidtagas och en fullständig utredning

af därtill särskildt förordnade personer verkställas.

Vidare uttalade utskottet vissa åsikter om den riktning, i hvilken

frågan borde lösas. Sålunda anfördes, bland annat, att pensioneringen,

oafsedt den historiska uppkomsten af dess nuvarande form, borde utsträckas

äfven till sjömän i inrikes fart, samt att det borde tagas under

ompröfning, huruvida icke frågan om ersättning för olycksfall kunde

lösas i sammanhang med den ifrågasatta pensioneringen.

Om sättet för anskaffande af de för en dylik pensionering nödiga

medel ansåg sig utskottet ej äga befogenhet att yttra sig. Dock ville

utskottet erinra därom, att såväl sjömanshusen som handelsflottans

pensionsanstalt ägde betydande fonder. Utskottet ville äfven fästa uppmärksamheten

på, att bland andra förslag, som i nu ifrågavarande hänseende

blifvit framställda, äfven vore ett, som afsåge, att de af ålder

sjöfartsnäringen åliggande ton- och hyresafgifterna skulle härtill användas.

I sammanhang härmed erinrade utskottet, att tanke blifvit väckt

därpå, att hyresafgifterna borde utbytas mot fasta årspremier. Huruvida

ett ändamålsenligt ordnande af sjöfolks pensionering nödvändiggjorde

en höjning af det nu utgående statsanslaget, förmenade utskottet

vara förbehållet en blifvande utredning att ådagalägga.

Att ett ordnande af frågan om vårt sjöfolks pensionering, hvilken

alltjämt uteslutits ur de förslag om arbetarförsäkring, som af Kungl.

Maj:t eller enskilde under de senaste åren framlagts, vore en nödvändighet,

ansåg utskottet framgå redan däraf att, enligt hvad utskottet

inhämtat, antalet af de ansökningar, som vid slutet af år 1899 på grund

af bristande tillgång voro hvilande, utgjorde i första klassen 190, i andra

116, i tredje 189, i fjärde 46, bland dem inom de tre första klasserna

flera ända sedan 1891.

Andra kammaren biföll, i enlighet med af utskottet gjord hemställan,

motionen.

Den i Första kammaren uti samma fråga väckta motionen, som

hänvisats till kammarens första tillfälliga utskott, behandlades där i

sammanhang'' med medkammarens jämväl till utskottet hänvisade beslut

i frågan. Första kammarens utskott uttalade i sitt utlåtande, att det

41

på frågans dåvarande stadium vore för tidigt att yttra sig om de detaljer

af frågan, hvilka Andra kammarens utskott i sin motivering berört,

men fann dock utskottet motionärens förslag och hvad till stöd därför

anförts vara så beaktansvärdt, att Första kammaren icke syntes böra

undandraga sig att gå medkammarens önskan om en skrifvelse i ämnet

till mötes och dymedelst äfven taga fasta på det intresse för sakens

slutliga ordnande, som kunde anses innebäras i det af Andra kammaren

fattade beslutet.

I underdånig skrifvelse af den 11 maj 1900 anhöll Riksdagen om

utredning af frågan om ett förbättradt pensioneringssätt för sjömän och

framläggande af förslag därom vid en blifvande Riksdag, men gjorde

Riksdagen härvid för egen del allenast det uttalande, att motionärernas

framställning syntes Riksdagen beaktansvärd, samt att enligt Riksdagens

förmenande för det åsyftade ändamålets vinnande kraftigare åtgärder än

dittills borde vidtagas.

I anledning af denna Riksdagens skrifvelse tillsatte Kungl. Maj:t

den 9 november 1900 den s. k. sjömanspensioneringskommittén med

uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag i berörda ämne.

I sitt den 15 november 1904 till Kungl. Maj:t aflämnade betänkande

i ämnet har kommittén afgifvit förslag till:

1) lag om försäkring af sjöfolk;

2) lag om ändrad lydelse af 17 kapitlet 12 § handelsbalken,

3) lag om ändrad lydelse af 105, 268 och 269 §§ sjölagen;

4) förnyadt nådigt reglemente för handelsflottans pensionsanstalt;

hvar]ämte kommittébetänkandet innehåller motiv till nämnda författningsförslag,

en statistisk och försäkringsteknisk afdelning in. m.

Hufvudprinciperna i kommittébetänkandet framgå af följande kortfattade

redogörelse.

Den af kommittén föreslagna försäkringen afser att bereda:

1) sjukhjälp åt försäkrad, som skadats till följd af under anställning-

å fartyg timadt olycksfall, som medfört väsentlig nedsättning af

arbetsförmågan; sjukhjälpen utgår efter 14 dagars karenstid med 1 krona

om dagen;

2) lifränta å högst 300 kronor åt försäkrad, om* sådant olycksfall

medfört för framtiden bestående förlust af eller minskning i arbetsförmågan

(invaliditet);

3) begrafningshjälp med 60 kronor, om olycksfallet inom 2 år medfört

döden; äfvensom, under samma förutsättning,

4) årlig lifränta åt den aflidnes änka och barn (120 kronor åt änka,

60 kronor åt hvarje minderårigt barn, sammanlagdt högst 300 kronor);

ÅIderdomsfSrsäkringskommitién III. ®

42

5) pension åt försäkrad, som annorledes än genom olycksfall -under

anställning å fartyg (efter tjänstgöring under de senaste 6 åren minst

24 månader d. v. s. 8 seglationsår) ådragit sig invaliditet;

6) pension åt försäkrad, som fyllt 60 år och innehaft anställning å

fartyg under minst 160 månader (20 seglationsår);

7) pension åt änka och minderåriga barn efter afliden pensionstagare

under vissa angifna betingelser.

Af förenämnda olika försäkringsformer betecknade kommerskollegium

i sitt utlåtande för korthetens skull de under punkterna 1)—4) upptagna

såsom »olycksfallsförsäkring» och de i öfriga punkterna upptagna såsom

»ålderdomsförsäkring».

De under 5), 6) och 7 upptagna pensionernas storlek är beroende

på den försäkrades lön och anställningstid samt bestämmes i proportion

till erlagda försäkringsafgifter. Den normala ålderdomspensionen vid

60 års ålder för försäkrad, som börjat tjäna till sjös vid 17 års ålder

och slutat vid 55 års ålder, beräknas uppgå till: för sjökapten 600 kronor,

för styrman 355 kronor och för sjömän 214 kronor. Lägsta pension

för försäkrad skall utgå med 50 kronor.

Försäkringen, hvilken hvilar på grundsatsen af försäkringstvång,

omfattar alla personer (äfven utlänningar) som hafva anställning å svenska

fartyg. Med fartyg förstås enligt förslaget bland annat:

1) fartyg, som afses i 2 § sjölagen;

2) annat svenskt fartyg, som upprätthåller reguliär passagerartrafik;

3)

heldäckadt fiskefartyg;

4) bärgnings- och dykerifartyg;

5) heldäckadt bogseringsfartyg, som yrkesmässigt användes;

6) pråm, som yrkesmässigt användes.

Försäkringsafgifterna betalas af den försäkrade och fartygsägaren

med hälften hvardera, men den senare är dock ansvarig för hela afgiftens

erläggande. A sin andel erhåller fartygsägaren afdrag för tonafgifter,

erlagda för fartyget. De sjöfolket nu påhvilande hyresafgifterna

äro afsedda att upphöra. Försäkringsafgift utgår med 6 procent af

den försäkrades aflöningsbelopp, därvid dock för hvarje klass fastställts

maximi- och minimiafgift för hel månad. Högsta månadsafgiften är 15

kronor och lägsta 3 kronor.

Med hänsyn till grunderna för försäkringsafgifters beräknande äro

de försäkrade indelade i tre klasser, de två första för befäl och underbefäl

af olika grader äfvensom restaurationspersonal och den tredje för

öfriga försäkrade.

43

Förslaget innebär vidare, att försäkringen handkafves af handelsflottans

pensionsanstalt, som skulle för ändamålet ombildas. Sjömanshusens

fonder skulle med undantag af donationsmedel öfverlämnas till

pensionsanstalten, som ock skulle äga uppbära tonafgifterna. Anstaltens

förvaltning skulle bekostas af statsmedel. Sjömanshusens nuvarande

understödsverksamhet skulle till väsentlig del upphöra och deras förvaltning

skulle helt och hållet öfvertagas af staten.

I kommerskollegii öfver förslaget afgifna utlåtande Iramhålles till

en början att de skäl, som föranledt det allmänna att till förmån för

personer, sysselsatta i en viss näringsgren, anordna såväl ett särskildt

understödsväsende som ock en särskild pensionering, enligt kollegii åsikt

allt fortfarande ägde giltighet. Äfven om behofvet af dylika åtgärder

från det allmännas sida i ej ringa män stode i samband med en sjöfolket

allt fortfarande ofta utmärkande obenägenhet att genom besparingar

af arbetsförtjänsten sörja för framtiden, kvarstode dock så många

på frågan inverkande faktorer, hvilka läge helt och hållet utom sjömännens

bestämmanderätt, att en särskild omvårdnad från det allmännas

sida om dem vore både behöflig och berättigad. Kollegium ansåge

emellertid det i inrikes sjöfart använda sjöfolket icke i samma mån äga

anspråk på en dylik omvårdnad som sjömännen i utrikes fart, så länge

en liknande omvårdnad ej komme utöfvare af älven andra yrken., som

bedrefves inom landet, till godo. Den i utrikes fart använde sjömannen

måste oftast längre tider vara långt aflägsnad från hemmet och hemlandet

och vore då ur stånd att nöjaktigt tillvarataga sina intressen och

personligen tillse sina hemmavarande anhöriga. Han vore i allmänhet

i högre grad bunden vid det yrke han en gång valt. Den i inrikes

sjöfart använde sjömannen befunne sig däremot i ungefär enahanda ställning

som en mångfald andra arbetare, hvilkas yrkesutöfning liölle dem

för kortare tider aflägsnade från hemmen. Sjömannen i inrikes sjöfart

hade ock själffallet vida större möjlighet att kunna öfvergå till ett mindre

ansträngande yrke, då olycksfall tillstötte, som minskade arbetsförmågan,

eller krafterna eljest började svika. Grifvet vore dock, att gränsen mellan

dessa grupper sjöfolk ofta måste blifva svår att uppdraga.

Sjömanspensioneringens betydelse för själfva sjöfartsnäringen och

särskildt för vår utrikes sjöfart måste ock noga beaktas. I jämnbredd

med den raskt fortgående utvecklingen af vår handelsflotta hade svårigheterna

att för den erhålla tillräcklig och duglig bemanning ökats.

Kollegium vore emellertid böj dt för att anse, att i sjöfolkets pensionsförhållanden

icke vore att söka den hufvudsakligaste, orsaken till de

antydda svårigheterna och till att en så stor del af våra sjömän hellre

44

tjänade å utländska fartyg än å svenska. Härtill bidroge en mängd

andra samverkande omständigheter, såsom en ofta inneboende äfventyrslusta,

önskan att undgå fullgörandet af värnplikt, det sämre kosthållet

å vissa svenska fartygskategorier samt ej minst de högre hyror, som

erbjödes å utländska fartyg. De rikliga arbetstillfällen, som den svenska

industrien under de senare åren erbjudit med jämförelsevis goda löner,

hade äfven otvifvelaktigt i sin mån föranledt en del sjöfolk att öfvergå

till industriella yrken. Visserligen hyste kollegium den uppfattning,

att det icke torde kunna med fog kräfvas eller ens läte sig praktiskt

genomföras att anordna en så riklig och förmånlig pensionering, att

den skulle verka som motvikt till nyss antydda omständigheter och

under alla förhållanden kunna tillföra vår handelsflotta en tillräcklig

bemanning, men kollegium underskattade dock ingalunda betydelsen för

densamma af ett ordnadt pensionsväsende. Utsikten att erhålla en om

ock blygsam pension utöfvade gifvetvis på mången sjöman — och säkerligen

i högre grad på de bättre elementen bland de sjöfarande — eu

ej ringa dragningskraft, i sin mån bidragande till att vidmakthålla en

inhemsk, dugande sjömansstam. Att saken ock hade sin betydelse för

flottans bemanningsfråga, läge i öppen dag.

Kollegium delade den från många håll uttalade uppfattningen, att

sjöfolkets pensionsförhållanden för närvarande icke vore på ett tillfredsställande

sätt ordnade, samt ansåge, att åtgärder för afhjälpande af de

härutinnan nu mest hjärt framträdande missförhållandena vore af nöden.

Hvad kollegium nu uttalat afsåge närmast frågan om ålderdomspensionering,

men hade äfven i hufvudsak sin tillämplighet å frågan om

skydd åt sjöman mot följderna af olycksfall i arbete. Den senare frågans

lösning syntes för öfrigt med så mycket större fog kunna kräfvas,

som arbetare i andra yrken redan kommit i åtnjutande af antydda skydd.

Härvid borde dock rättvisligen framhållas, att ett stort antal redan frivilligt

beredt sitt sjöfolk ett sådant skydd genom försäkring mot olycksfall.

Kollegium hade vidtagit åtgärder för att genom Sveriges redareförening

erhålla uppgift om, i hvilken omfattning detta vore fallet.

Efter att hafva förutskickat dessa allmänna anmärkningar öfvergick

kommerskollegium till bedömande och granskning af hufvudprinciperna

i kommitténs förslag.

Kommittén hade sökt under ett gemensamt afgiftssystem sammanföra

två skilda försäkringsformer, nämligen försäkring mot olycksfall

och ålderdomsförsäkring. Den del af kostnaderna för denna kombinerade

försäkring, som vore afsedd att täckas genom afgifter från de när

-

45

mast intresserades sida — sjöfolket och. redarne — skulle enligt kommitténs

förslag dessa bära med hälften å hvardera sidan.

Angifna försäkringsformer hvilade enligt kollegii uppfattning på

väsentligen olika grunder. Arbetsgifvares ersättningsplikt vid inträffadt

olycksfall i arbete — hvarmed vore att jämställa sådant försäkringstvång,

som kommittén ifrågasatt — grundade sig på den numera allmänt

erkända och i den svenska lagstiftningen genom lagen af den 5

juli 1901 beträffande ett flertal yrken genomförda grundsatsen, att

arbetsgifvaren hade skyldighet att i viss i lagen bestämd omfattningskydda

i hans tjänst anställda arbetare emot de ekonomiska följderna

af olycksfall, som träffade arbetaren i arbetet och gjorde denne oförmögen

att försörja sig och de sina. Rättvisan och billigheten i den

rättsåskådning, som sålunda ålade arbetsgifvaren ersättningsskyldighet,

när arbetsoförmågan vållats af en under arbetet i hans tjänst inträffad

olyckshändelse, torde icke kunna jäfvas.

I fråga åter om den oförmåga till arbete, som tilltagande ålder

medförde och hvars följder ålderdomspensioneringen hade till ändamål

att lindra, intoge arbetsgifvaren eu helt annan ställning. Denna oförmåga

hade inträdt enligt naturens ordning och ej som en direkt följd

af verksamheten i arbetsgifvarens tjänst. Att den förr eller senare

skulle inträda, måste förutses äfven af den minst förtänksamme. På

den enskildes åtgöranden, på hans omtanke och förutseende borde det

i första hand ankomma att i tid sörja för, att ett nödtorftigt uppehälle

icke måtte saknas, då tilltagande ålder minskade hans arbetsförmåga.

Om ingripande från det allmännas sida till stödjande af den

enskildes åtgöranden för att ernå trygghet i nämnda hänseende ansåges

påkalladt, borde de med ett sådant ingripande förbundna kostnader enligt

kollegii förmenande icke läggas å privata arbetsgifvare inom de

särskilda yrkena, utan borde frågan härom anses såsom en samhällets

gemensamma angelägenhet.

I enlighet med denna uppfattning ansåge kollegium det så mycket

mindre böra ifrågakomma att belasta sjöfartsnäringen, hvilken redan nu

arbetade under trycket af flera tyngande pålagor, som icke hade sin

motsvarighet inom andra näringsgrenar, med en ytterligare börda, som

ej heller skulle påhvila öfriga näringar. Om den af kommittén tillämpade

grundsatsen om redarnes skyldighet att bidraga till sjöfolkets ålderdomsförsäkring

nu vunne godkännande, skulle rederinäringen framdeles

med all sannolikhet få vidkännas än mer betungande kostnader, i

den mån nämligen de nu föreslagna pensionsbeloppen ansåges otillräckliga

och kraf om deras ökning uppstode. Af kommitténs beräkningar

46

öfver den föreslagna kombinerade olycksfalls- och ålderdomsförsäkringens

aktiva och passiva framginge, att summan af de poster, som afsåge

kostnader för ålderdomsförsäkringen, vore vida större än summan af de

poster, som motsvarade den nu lagstadgade ersättningsskyldigheten för

olycksfall i arbete. .

Kommittén hade till stöd för sitt sammanförande af förenämnda

bägge till sin natur väsentligen olika försäkringsformer icke förebragt

några som helst skäl. Såsom grund för fördelningen af afgifterna till

häften mellan redarne och sjöfolket hade kommittén icke angifvit annat

än att kommittén ansett detta »billigt». Det från ett vid tiden för kommitténs

arbeten föreliggande norskt lagförslag åberopade föredömet härutinnan

gåfve icke, vid det förhållande att förslaget sedermera ansetts

ogenomförbart, stöd åt kommitténs åsikt.

I anslutning till hvad sålunda anförts och då i öfrigt sammanförandet

af olycksfallsförsäkringen och ålderdomsförsäkringen under ett gemensamt

afgiftssystem skulle omöjliggöra ett fullt rättvist afvägande af rederiernas

och sjöfolkets anpart i kostnaderna, funne sig kollegium böra

bestämdt uttala sig mot denna hufvudgrund i förslaget.

Förutom de ofvan angifna principiella skäl, som kollegium ansåge

afgjordt tala emot den af kommittén föreslagna kombineringen af de

olika försäkringsformerna, hade i öfrigt tillämpningen i kommittéförslaget

af densamma ledt och måst leda till konsekvenser, som i och för

sig ej torde kunna godkännas.

Vid uppgörande af sitt förslag, såvidt det afsåge olycksfallsförsäkringen,

hade kommittén sökt — enligt kollegi mening fullt riktigt —

att i tillämpliga delar följa motsvarande bestämmelser i lagen om

ersättning för olycksfall i arbete, därest ej särskilda skäl påkallat afvikelse!''.

Den i denna lag stadgade ersättningsskyldigheten gällde gent

emot arbetsgivare till förmån för enhvar, som arbetade i något af de i

lagen afsedda yrken. Några inskränkningar med hänsyn till varaktigheten

af anställningen, nationalitet eller dylikt vore icke gjorda. Sjöfartsyrket

och vissa andra yrken, som ansetts dit hänförliga, vore icke

underkastade lagens tillämpning. Kommittén, som velat fylla denna

brist, hade nu vid uppgörandet af sitt förslag utgått från den förutsättning

att äfven enhvar arbetare i sjöfartsyrket utan begränsningar borde

erhålla skydd mot följderna af olycksfall. För att icke vissa kategorier

arbetare inom sjömansyrket skulle utestängas från olycksfallsförsäkringens

fördelar, hade kommittén, som i § 1 af förslaget utgått från att

»anställning å fartyg» skulle konstituera försäkringsplikten, måst åt begreppet

»fartyg» gifva den mest vidsträckta omfattning och ej kunnat

47

göra skäliga begränsningar ifråga om de å fartyg anställda personer,

som skulle anses innefattade under lagens tillämpning. Häraf både blifva

en följd, att enligt förslaget tvång till ålderdomsförsäkring gjorts

gällande mot åtskilliga grupper, hvilka med hänsyn till beskaffenheten

af deras anställning eller af andra skäl icke hade något intresse af en

sådan försäkring och således icke rimligen borde blifva underkastade

sagda tvång.

Därest åter kommittén iakttagit ett motsatt förfarande och uteslutit

de åsyftade grupperna från lagens tillämpning, hade detta förfaringssätt

å andra sidan medfört för dem den orättvisa, att de utestängts från

rätt till ersättning för skada vid olycksfall. Dessa konsekvenser å bådadera

hållen lade tydligt i dagen det principvidriga i att sammanföra

nämnda bägge på olika grunder byggda försäkringsformer.

Med »fartyg» förstodes enligt lagförslagets definition bland annat

hvarje fartyg, som användes till upprätthållande af regelbunden passageraretrafik.

Under lagens tillämpning skulle alltså falla all den personal,

som vore anställd i den reguljära ångslupstrafik, hvilken i stor omfattning

bedrefves i större hamnar coh annorstädes. Denna personal bestode

till ej ringa del af minderåriga, som ofta endast kort tid kvarstannade

i tjänsten och ej kunde anses hafva valt sjömansyrket till sitt lefnadskall.

De borde visserligen äga anspråk på ersättning för skada till

följd af olycksfall under arbetet, men borde däremot uppenbarligen icke

vara underkastade tvång till ålderdomsförsäkring. Likaledes borde den

tjänstepersonal, som vore anställd å bärgnings- och dykerifartyg, å bogseringsfartyg,

å fartyg, som användes för vetenskaplig expedition, samt

å pråmar, i allmänhet med lika rätt som de i land anställda arbetarna

blifva skyddade mot följderna af olycksfall under arbetet. Att däremot,

såsom kommitténs förslag innebure, underkasta en hvar å dylika fartyg

anställd person under alla förhållanden tvång till ålderdomsförsäkring

syntes kollegium leda till att såväl fartygsägaren som den försäkrade

finge vidkännas dryga ekonomiska uppoffringar, hvilka, hvad vissa

tjänstekategorier anginge, skulle allenast för jämförelsevis få motsvaras

af någon förmån och beträffande andra kategorier endast helt undantagsvis

blifva på åsyftadt sätt fruktbringande. Många å dylika fartyg

anställde tjänstgjorde allenast en del af året såsom s. k. säsongarbetare

och hade öfriga tider af året anställning i land. Detta vore ofta fallet

med personalen å pråmar och å bogserbåtar. I öfrigt vore arbetet å

dylika farkoster ofta af sådan natur, att för deras fullgörande nödig

personal anställdes endast för en begränsad tid. Åtskilliga tjänstsökande

i dessa yrkesgrenar hade ofta sjkifva redan från början för afsikt att

förr eller senare öfvergå till annat näringsfång.

48

Från många håll hade i afgifna yttranden uttalats betänkligheter

mot att restauratörer, restauratriser och å fartyg anställd kvinnlig betjäning

skulle underkastas försäkringstvång, och delade kollegium dessa

betänkligheter. Vore dylika personer anställda i redarens tjänst borde

de i fråga om rätt till ersättning vid olycksfall vara jämnställda med

den öfriga besättningen. Förhållandet torde emellertid i många fall

vara, att de, som ombesörjde mathållningen ombord, ej vore att anse

såsom arbetstagare hos redaren utan sjanständigt och på egen risk

utöfvade detta yrke. Under inga förhållanden syntes skäl föreligga att

i fråga om dessa personer, hvilka sällan någon längre tid kvarblefve i

yrket och endast undantagsvis så länge, att de skulle kunna uppnå

rätt till ålderdomspension, stadga skyldighet att därför erlägga afgifter.

Äfven utländske sjömän hade inbegripits under den gemensamma försäkringen.

Att en utländsk sjöman skyddades mot följderna af olycksfall,

som träffade honom under tjänst å svenskt fartyg, syntes kollegium

helt naturligt. Redan nu vore sådan sjöman i detta hänseende

enligt gällande sjölag jämnställd med svensk. Såsom redan nämnts,

vore ock lagen om ersättning för olycksfall i arbete med den inskränkning,

som i § 6 af lagen angåfves, tillämplig å arbetare af utländsk

nationalitet. Kommittén hade ej angifvit giltiga skäl, hvarför utländske

sjömän borde underkastas ålderdomsförsäkringen. Det syntes hvarken

möjligt eller ens lämpligt att genom att ställa denna förmån i utsikt

söka kvarhålla dem till stadigvarande tjänstgöring i svenska handelsflottan.

Tvärtom vore antagligt, att skyldigheten att vidkännas ett så

jämförelsevis betydande afdrag å hyran för att erhålla rätt till en förmån,

som praktiskt sedt aldrig komme att utfalla, skulle afhålla utlänningar

äfven från tillfällig tjänstgöring å svenska fartyg. Detta torde kunna

för vår sjöfart medföra olägenheter.

Kommittéförslaget afsåge äfven i viss mån fiskare. Kommittén

hade i sådant afseende ifrågasatt, att försäkringsplikten skulle gälla en

hvar anställd å fartyg, som användes i fångstfart eller fiske å öppna

hafvet, dock endast för såvidt fartyget vore heldäckadt. Härmed hade

kommittén åsyftat att de, som användas i det så kallade storfisket,

skulle innefattas i försäkringen. Frågan om fiskares olycksfallsförsäkring

hade efter kommittéförslagets framläggande kommit i ett väsentligen

förändradt läge. I anledning af Kungl. Maj:ts proposition i ämnet

till 1908 års Riksdag, hade Riksdagen medgifvit, att från och med

år 1909 finge genom statens försorg anordnas en särskild för fiskare

afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall. Sedermera hade

Kungl. Maj:t under den 2 oktober 1908 utfärdat nådig kungörelse i

49

ämnet. Enligt denna ägde en hvar svensk undersåte, som hade sitt

hemvist i Sverige och idkade fiske som yrke eller eljest för sin utkomst,

vare sig han arbetade för egen eller annans räkning, rätt att genom

försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig ersättning enligt de i

lagen om ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete stadgade

grunder, dock med viss utsträckning. Försäkringen vore grundad på

frivillighetsprincipen. Såsom skäl. härför hade vid frågans förberedande

behandling af riksförsäkringsanstalten åberopats, att fiskarne i regel

vore .sina egna arbetsgifvare samt att tillräckliga skäl icke syntes föreligga

att pålägga näringsidkare inom ett särskildt yrke skyldighet att

låta försäkra sig, under det att utöfvarne af öfriga yrken lämnades

frihet i detta afseende. Fn obligatorisk försäkring af en enstaka grupp

af yrkesidkare skulle ock bereda åtskilliga svårigheter. Vid en sådan

försäkring måste uppdragas bestämda gränser, angifvande hvilka som

skulle komma in under försäkringen, hvilket i fråga om fiskare icke

så lätt läte sig gorå, isynnerhet som det icke vore ovanligt, att fiske

drefves som bisysselsättning. Häraf och i öfrigt skulle ock föranledas

svårigheter vid utöfvande af vederbörlig kontroll öfver att alla, som

vore skyldiga att försäkra sig, därtill anmäldes. Fn effektiv kontroll

skulle medföra i väsentlig mån ökade förvaltningskostnader.

Sjömanspensioiiteringskommittén syntes enligt kollegii förmenande icke

hafva beaktat de särskilda omständigheter, hvarunder fiskare merendels

utöfvade sin näring. Åtminstone hade kommittén vid uppgörandet af

sina förslag icke tagit hänsyn därtill. Såsom förutsättning för tillämpning

af den af kommittén föreslagna försäkringsplikt hade, enligt hvad

redan nämnts, kommittén uppställt i första rummet »anställning å

fartyg». Då ett stort antal äfven af de i det så kallade storfisket sysselsatta

personer utöfvade yrket för egen räkning eller arbetade efter

ett eller annat vinstandelssystem samt således ej åtnjöte lön och ej

innehade sådan anställning kommittén afsåge, skulle den föreslagna

lagens tillämpningsområde, hvad fiskare anginge, blifva mycket begränsadt

och för öfrigt ganska sväfvande. Härjämte borde uppmärksammas,

att af dem, hvilka verkligen kunde betraktas »såsom anställda»

å fiskefartyg, ett stort antal endast jämförelsevis kort tid ägnade sig

åt yrket.

Genom den enligt förenämnda kungörelse af den 2 oktober 1908

anordnade, för fiskare afsedda försäkring mot skada till följd af olycksfall

hade emellertid syftet med kommitténs förslag, i hvad det anginge

fiskares olycksfsllsförsäkring, på annan väg ernåtts.

Ålderdoms för säkring sliOrnmittén. I Cl.

50

Kommitténs förslag till lösning af frågan om förbättradt pensioneringsrätt

för sjömän syntes vid första påseendet innebära, att statsverket

icke skulle i någon afsevärd grad betungas med kostnaderna

för genomförandet af de anordningar till sjöfolkets förmån kommittén

tänkt sig. Statsverkets direkta bidrag för ändamålet skulle enligt förslaget

utgöras allenast af, förutom nu utgående anslag till handelsflottans

pensionsanstalt, förvaltningsbidrag för kandhafvandet af den föreslagna

försäkringen. Kommitteförslagets prisbillighet för statsverket vore dock

endast skenbar. Kommittén hade förutsatt att sjömanshusens understödsverksamhet

skulle till väsentligaste del upphöra, samt att dels de

fonder, hvilkas afkastning nu användes för uppehållande af denna

verksamhet, skulle indragas och användas för försäkringen dels ock

de till sjömanshusen nu utgående afgifter (ton- och hyresafgifter) skulle

antingen helt och hållet upphöra att utgå eller disponeras för försäkringen.

Sjömanshusen skulle alltså gå miste om nästan alla sina nuvarande

tillgångar och inkomster. Sedan år 1900 hade Riksdagen under

benämning ersättning till sjömanshusen anvisat ett anslag af 30,000 kronor

för beredande åt sjömanshusen af skälig ersättning för dem åliggande

bestyr med värnpliktiges inskrifning och redovisning samt med utarbetande

af sjöfartsstatistiska uppgifter. Beloppet hade för hvarje år, på

förslag af kommerskollegium, af Kung]. Magt fördelats mellan de olika

sjömanshusen hufvudsakligen i förhållande till antalet där inskrifvet sjöfolk.

I underdånig skrifvelse af den 24 oktober 1908 angående beredande

af statsbidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader för år 1910 hade

kollegium för Kung!. Maj:t framhållit, att de bestyr, för hvilkas fullgörande

anslaget vore afsedt att utgöra ersättning, på de senare åren i

afsevärd grad ökats och att till följd häraf sjömanshusens utgifter till

löner och öfriga förvaltningskostnader efter hand betydligt stegrats.

Dessa förhållanden ansåge kollegium kunna betinga en ökning af statsanslaget,

på det ej sjömanshusens understödsverksamhet måtte lida

intrång. I brist på allsidig utredning i ämnet ansåge sig emellertid

kollegium icke äga tillräcklig anledning nu ifrågasätta sådan ökning.

Realiserandet af kommitténs förslag måste emellertid föra med sig som

en oundviklig konsekvens, att staten finge ikläda sig den allra hufvudsakligaste

kostnaden för sjömanshusens förvaltning. Ehuru denna fråga

vore af synnerligen stor betydelse för bedömande af de ekonomiska konsekvenserna

af kommitténs förslag, desto mer som desamma skulle för

sjömanshusen medföra ökade bestyr, syntes kommittén ej hafva ägnat

någon närmare uppmärksamhet åt räckvidden af denna konsekvens.

Kommittén hade inskränkt sig till att i förbigående uttala den åsikt att

Öl

sjömanshusens förvaltning borde helt och hållet af staten öfvertagas.

Kollegium hade sökt från sjömanshusen erhålla utredning i denna del.

Från de flesta sjömanshus hade dylik utredning lämnats. Åtskilliga

sjömanshusdirektioner hade däremot förmält sig icke kunna afgifva

något bestämdt yttrande om de ungefärliga kostnader, som, därest

kommitténs förslag komme till tillämpning, direktionerna ansåge erforderliga

för uppehållande af sjömanshusens framtida verksamhet och

åligganden. I allmänhet hade ansetts, att en ökning af nu utgående

kostnader blefve erforderlig. Beträffande de sjömanshus, från hvilka

bestämdt besked i berörda hänseende ej lämnats, hade kollegium utgått

från de belopp, som för år 1907 utgifvits i förvaltningskostnader.

Efter en sådan beräkning skulle, under nämnda förutsättning af kommittéförslagets

genomförande, kostnaderna för sjömanshusens förvaltning

kunna antagas komma att uppgå till i rundt tal 205,000 kronor.

Såsom jämförelse kunde meddelas, att under år 1907 sammanlagda

beloppet af aflöningarne vid sjömanshusen utgjort 126,110 kronor och

öfriga förvaltningskostnader uppgått till omkring 52,000 kronor. Af

dessa siffror framginge, att angifna konsekvens af kommitté förslaget

— nämligen att statsverket finge åtaga sig sjömanshusens förvaltningskostnader

— skulle åsamka detsamma betydande kostnader, vida öfverstigande

den jämförelsevis mindre afsevärda ökning af det nu utgåendestatsbidraget

till sjömanshusen, som redan under nuvarande förhållandeu

torde vara påkallad.

Kollegium kunde icke biträda kommitténs förslag om upphörande

af sjömanshusens understödsverksamhet. Då sjömanshusens nuvarande

tillgångar vore nödvändiga för fortsatt utöfvande och vidare utveckling

af denna verksamhet och för uppehållande af sjömanshusens öfriga åligganden,

kunde kollegium icke heller nu tillstyrka, att sjömanshusen beröfvades

dessa inkomstkällor. Hvad särskildt anginge det ifrågasatta

öfverflyttandet af sjömanshusens fonder utom de donerade till pensionsanstalten,

hade ett stort antal sjömanshusdirektioner häremot inlagt kraftiga

gensagor. Därest den uppfattning kollegium uttalade om bibehållande

af sjömanshusens understödsverksamhet och om disponerande

äfven framgent af härför nu tillgängliga medel vunne godkännande,

blefve häraf en följd, att kommitténs beräkningar om de inkomstkällor,

som skulle stå till förfogande för försäkringen, blefve väsentligt rubbade.

Dessa inkomstkällors kapitalvärde hade kommittén beräknat efter

3 1 -■ procent till 46,443,000 kronor och efter 4 procent till 40,993,000

kronor. Från dessa belopp skulle, om sjömanshusens tillgångar ej

blefve att påräkna, afgå respektive 6,029,000 och 5,725,000 kronor. På

samma gång som sannolikt ingen annan utväg funnes än att betydligt

höja försäkringsafgifterna för att fylla sålunda uppstående minskning,

skulle dels för sjöfolket kvarstå skyldigheten att erlägga hyresafgifter

dels för redarne bortfalla den lättnad i form af restitution af erlagda

tonafgifter, som kommittén ställt i utsikt.

I detta sammanhang hade kollegium ansett sig böra upptaga till

skärskådande kommitténs nämnda förslag, att fartygsägare skulle å sin

andel af försäkringsafgifterna erhålla afdrag för tonafgifter, som erlagts

för fartyget. Jämlikt § 34 af sjömanshusreglementet skulle tonafgift

enligt där närmare angifna grunder erläggas för fartyg, som från svensk

hamn afginge till utrikes ort. Afginge fartyg flera gånger under en

kalendermånad från samma svenska hamn, skulle afgiften erläggas endast

en gång i månaden. Den af kommittén åsyftade lättnaden skulle själffallet

tillgodokomma allenast de fartygsägare, hvilka bedrefve sådan

fartygstrafik, som enligt nämnda bestämmelser medförde skyldighet att

erlägga tonafgift. För de fartyg, som ginge i regelbunden eller eljest

mera liflig trafik mellan svenska och utländska hamnar, skulle alltså

rätten till restitution i praktiken leda till en afsevärd lindring i skyldigheten

att erlägga försäkringsafgifter eller måhända i flera fall fullständig

befrielse från dylika utgifter. För andra fartyg åter, som uteslutande

eller hufvudsakligen gånge i fraktfart mellan utländska hamnar utan att

besöka hemlandet, skulle alls ingen eller obetydlig sådan lindring ifrågakomma.

Denna af kommittén föreslagna anordning med restitution af

erlagda tonafgifter hade uppenbarligen till syfte att för de svenska fartygsägarne

minska kostnaderna för försäkringen, utan att samtidigt utländska

fartyg blefve befriade från skyldigheten att erlägga tonafgifter.

Fn gifven konsekvens af den föreslagna anordningen skulle emellertid

blifva, att vissa delar af skeppsfarten och vissa fartygsägare skulle

drabbas hårdare af den nya ekonomiska börda, försäkringen skulle medföra,

än andra. Detta skulle tydligen i sig innebära en betänklig orättvisa,

så framt man icke utginge från den uppfattning, att nu gällande

bestämmelser om skyldigheten att erlägga tonafgift hvilade på orättvisa

grunder, som genom restitutionen skulle utjämnas. Eu sådan uppfattning

hade kommittén emellertid icke uttalat. Kollegium kunde ej finna,

att så vore förhållandet, och ansåge för öfrigt, att den föreslagna restitutionen

svårligen läte sig förena med gällande sjöfartstraktater.

På de skäl kollegium sökt sålunda utveckla funne kollegium sig

icke kunna annat än bestämdt afstyrka anordnandet för närvarande af

en under ett gemensamt afgiftssystem sammanförd olycksfallsförsäkring

och ålderdomspensionering för sjöfolk, helst eu sådan anordning skulle

53

för sjöfartsnäringen medföra en i ekonomiskt hänseende ganska tryckande

börda, som icke påhvilade andra näringar. Kollegium afstyrkte alltså det

föreliggande förslaget till lag om försäkring af sjöfolk jämte som en följd

däraf de öfriga författningsförslagen, Indika anslöte sig till det förra.

Kungl. Maj:t har icke för riksdagen framlagt sjömanspensioneringskommitténs

ofvan omförmälta förslag. Emellertid blef vid 1909 års riksdag,

på framställning från Kungl. Maj:t, det som bidrag till handelsflottans

pensionsanstalt af tullmedel utgående ordinarie förslagsanslaget

å 78,000 kr. höjdt till 101,000 kr. äfvensom ett anslag å extra stat

för 1910 å 31,000 kr. beviljadt till förbättring af pensioneringen från

anstalten. Nämnda anslag förnyades af följande riksdagar, hvarjämte

1912 ytterligare beviljades å extra stat för 1913 ett belopp af 31,000

kr. till förbättring af pensioneringen inom de tre första pensionsklasserna.

Här torde ock böra inflyta eu kortfattad redogörelse för ett på

enskild väg tillkommet utlåtande i ålderdoms- och invaliditetsförsäkringsfrågan,

nämligen det af den s. k. Raabska kommittén utarbetade förslaget

till lag angående allmän pensionering af behöfvande, livilket förslag

efter tio års förarbeten den 11 september 1906 offentliggjordes.

Kommittéförslaget hvilar på principen om lagstadgad skyldighet för

alla vuxna samhällsmedlemmar att ingå i försäkringen, dock med vissa

undantag. Het stadgar nämligen, att hvarje svensk medborgare, som är

i riket bosatt eller därifrån bär sin utkomst eller innehar tjänst ombord

å svenskt fartyg, är pliktig att från fyllda aderton år försäkra sig i eu

statsanslag, benämnd Rikspensionsanstalten. Härförutom tillerkännes rätt

till försäkring i Rikspensionsanstalten åt svensk medborgare, som är

bosatt å utrikes ort och där har sin utkomst eller innehar tjänst ombord

å utländsk nations fartyg. På förslag af Rikspensionsanstalten må Konungen

bestämma, att s. k. flyttlappar (fjäll- och skogslappar) inom kommuner

i nordligaste delen af landet varda från försäkringsplikt befriade.

Kommittén finner uppenbart att en folkförsäkring icke kan och ej

heller bör fotas på ålderdomsförsäkringsprincipen allena utan att försäkringens

ändamål bäst vinnes genom att grunda densamma på invaliditetsprincipen.

Försäkringen har till ändamål, heter det sålunda i lagförslaget,

att bereda pension åt den försäkrade, när denne är mindre

bemedlad och till själfförsörjning genom arbete varaktigt oförmögen.

Därjämte afser försäkringen att lämna hjälp till obemedlad minderårigs

vård och uppfostran. Varaktig oförmåga till själfförsörjning genom

arbete (invaliditet) anses vara för handen, då den försäkrades förvärfsförmåga

till följd af ålderdom, sjukdom, annan kroppslig eller

Det s. k. Raabska

förslaget.

54

andlig svaghet eller abnormitet blifvit så förminskad, att denne antingen

icke alls eller blott delvis kan genom arbete vidare försörja

sig. Oförmåga till själfförsörjning genom arbete må jämväl såsom

varaktig anses, äfven om icke kan afgöras, att oförmågan kommer

att fortvara under den försäkrades återstående lifstid. Försäkringsersättning

utgår i form af pension till åldring och invalid samt till

minderårig i form af uppfostringshjälp. Aidringspension tillkommer

sådan man, ogift kvinna, änka och frånskild hustru vid fyllda 60 år

eller mera, som på grund af ålderdomssvaghet eller annan orsak pröfvas

vara till själfförsörjning genom arbete varaktigt oförmögen. Invalidpension

tillkommer med undantag af gifta kvinnor hvarje invalid

öfver 15 år efter företeende af läkareintyg samt sedan pensionsnämnd

på grund af detta och af kändt förhållande i öfrigt pröfvat den sökande

vara till själfförsörjning genom arbete varaktigt oförmögen. Uppfostringshjälp

utgår till obemedlade minderåriga i åldern under femton år,

hvilka sakna försörjare. Från rätt till pension äro uteslutna de personer,

som fyllt 60 år, när lagen träder i kraft. Kommittén påpekar att enligt

förslaget ingen väsentlig skillnad föreligger mellan invaliditets- och åldersförsäkring,

i det att varaktig oförmåga till själfförsörjning är den gemensamma

grunden för pensionsrätt vid både yngre och äldre år. Men af

praktiska skäl hade ansetts lämpligt att utsätta en åldersskillnad för att

motverka ett låtsadt nedsjunkande i arbetsoförmåga vid jämförelsevis

yngre år. Enligt motiveringen skall invaliditet eller varaktig oförmåga

till arbete icke fattas i sin mest inskränkta bet^ydelse eller i den meningen,

att hvarje möjlighet till ekonomiskt förvärf genom arbete är därmed

oförenlig, utan åt uttrycket har gifvits den mera vidsträckta tolkningen

af varaktig otillräcklig förmåga att sig försörja. Kommittén har sålunda

velat framhålla, att det ingalunda är nödvändigt, att en pensionär

är helt och hållet oförmögen att förtjäna något, blott hans arbetskraft är

otillräcklig att förskaffa honom hans uppehälle.

Lagförslaget innehåller vidare att för att varaktig oförmåga till

själfförsörjning genom arbete må kunna medföra pensionsrätt, skall tilllika

vara ådagalagdt: att den försäkrade inbetalt afgift enligt de bestämmelser,

lagen stadgar; att sammanlagda årsinkomsten af fastighet, kapital,

arbete, rörelse, pension, s. k. undantag eller betingad rätt till afkomst

eller annan förmån af frånhänd egendom äfvensom värdet, för

år räknadt, af bostad, kost och andra naturaförmåner icke kan uppskattas:

för gift par (grupp 1) till 500 kronor, för ogift man, änkling

eller frånskild man (grupp 2) till 350 kronor och för ogift kvinna,

änka eller frånskild hustru (grupp 3) till 250 kronor. Bostad beräknas

till högst 100 kronor. ! motiveringen framhålles att, äfven om man

55

måste medgifva, att en försäkring bör vara allmän, så är därmed icke

sagdt, att försäkringsersättning eller pension bör tillkomma alla utan

undantag. Liksom vid hvarje annan försäkring bör ersättning äfven

bär lämnas endast under vissa villkor. Vid bestämmandet af de grunder,

efter hvilka pensionen bör utgå, bar man i främsta rummet att taga

hänsyn till hvad man med försäkringen åsyftar. Då dess ändamål är

att bringa hjälp åt de behöfvande, synes behof v et utgöra den enda naturliga

grunden för pensionsrätt. Utgående från den förutsättningen att

hvarje fullt arbetsför person, man eller kvinna, själf, i öfverensstämmelse

med hvad gällande förordningar stadga, bör försörja sig, har

kommittén ansett invaliditet böra utgöra ett oeftergifligt villkor för pensionsrätt.

Men liksom invaliditeten eller den bristande arbetsförmågan

i och för sig icke behöfver föra individen in i de behöfvandes led, då

denne i tillräcklig grad har andra försörjningsmedel till sitt förfogande,

såsom kapital, egendom e. d., lika litet bör invaliditeten ensamt berättiga

till erhållande af pension. Först när invaliditeten är förenad med

brist på andra existensmedel, inträder behofvet, hvilket såväl den offentliga

fattigvården som den enskilda välgörenheten haft till ändamål att

af hjälpa. Men då behofvet i och för sig icke gärna kan göras till direkt

föremål för en försäkring, har kommittén valt behofvets båda orsaker

till försäkringsobjekt.

Dels med hänsyn till försäkringens ändamål att skydda den mindre

bemedlade från förödmjukelsen att nödgas anlita den offentliga fattigvården,

dels på grund af de störa kostnader, som en pensionering vid

inträffad invaliditet utan hänsyn till behofvet skulle medföra, har kommittén

ansett fattigvårdsförordningens föreskrift angående »saknad af egna

medel» böra i viss mån kvarstå såsom villkor för åtnjutande af pension.

I betraktande däraf att olikheten i kön och civilstånd utöfvar ett väsentligt

inflytande på individens behof, hafva pensionärerna indelats i tre

olika pensionsgrupper nämligen gifta par, ensamma män. och ensamma

kvinnor. För hvar och en af dessa grupper har bestämts en inkomstgräns,

ofvanför hvilken ingen pension beviljas, och till utgångspunkt

för afgörande af inkomstgränsens läge har, på sätt redan antydts, tagits

nedre gränsen för kommunal taxering, 500 kronor, hvilken summa ansetts

lämplig såsom inkomstgräns för grupp I, »gifta par». För »ensam

man» har inkomstgränsen blifvit satt till 350 kronor, för »ensam kvinna»

något lägre, 250 kronor.

Uteslutna från pensionsrätt äro enligt förslaget de personer, hvilka

under det år, då lagen träder i kraft, fylla 60 år eller mera.

Ehuru, heter det vidare i förslaget, villkoren för pensions utbetalande

nämna sig bestämmelserna för erhållande af understöd från den

56

allmänna fattigvården, skilja de sig i flera och viktiga afseenden från

grunderna för utgörande af nämnda understöd. Den stora principiella

skillnaden ligger däri, att pensionsrätter! är beroende af en hvars skyldighet

att erlägga stadgade utgifter och sålunda blifver en genom själfhjälp

förvärfvad förmån, då däremot fattighjälpen tilldelas den behöfvande

af gunst och nåd. Den allmänna fattigvården inskrider uteslutande

till hjälp för fullkomligt utblottade, då enligt kommitténs förslag pension

utgår äfven till dem, som äro på väg att nedsjunka till det stadium,

då fattigvården måste träda emellan. Enligt de grunder, hvarpå kommitténs

förslag är byggd!, lämnas pension äfven åt den, som äger ett

litet kapital, i mån af dettas afkastning, då däremot fattigvårdsförordningen

förutsätter, att kapital saknas, eller att det först förbrukats.

Hvad värdet å bostad särskild! beträffar, har kommittén icke funnit skäl

uti att sätta detta högre än intill 100 kronor, enär afgifterna för hyra

betinga så högst olika belopp i stad och på landet, hvadan en fullt

rättvis princip vid värderingen af inkomster vore omöjlig att fastställa.

Värdet af en persons bostad uti större stad, enligt gällande hyrespriser,

skulle mången gång uppgå till så högt belopp, att det uteslöt rätt till

pension. En väsentlig skiljaktighet mellan fattigvårdsväsendet och ett

pensioneringssystem ligger äfven däri att fattig vårdsförordningen ovillkorligen

förutsätter, att all möjlighet att erhålla hjälp och vård af andra

skall vara utesluten, då däremot kommitténs förslag endast stadgar

oförmåga till själfförsörjning hvad vuxna beträffar.

Beträffande gift kvinnas ställning till pensioneringen anför kommittén,

att kommittén i stället för att låta gifta män och gifta kvinnor

utgöra två olika försäkringsgrupper, sammanslagit dessa båda kategorier

försäkrade till en grupp, inom hvilken pensionsrätter! bestämmes af parets

arbetsförmåga och förmögenhetsställning. Kommittén har visserligen,

säges det vidare i motiveringen, tagit i öfvervägande, huruvida

invalidpension borde tilldelas gift kvinna, som blir arbetsoförmögen.

Men för närvarande och innan försäkringen hunnit visa sina verkningar,

har kommittén icke funnit skäl att frångå gällande bestämmelser

i fattigvårdsförordningen, enligt hvilka det åligger gift man att försörja

sin familj, så länge hans arbetskraft är obruten. I sammanhang härmed

erinras dock om, att kvinnas skyldighet att erlägga pensionsafgift ansetts

böra upphöra med äktenskaps ingående. Då mannen blifvit varaktigt

arbetsoförmögen inträder emellertid ett helt annat förhållande.

Hustruns arbetskraft torde oftast vara otillräcklig att skaffa familjen

uppehälle, i synnerhet om flera minderåriga finnas. I detta fall utgå

också pensionerna med högsta beloppen, hvar]ände uppfostringshjälp

för barnen äfven kan erhållas. Vid de tillfällen då mannen afvikit eller

57

undergår frihetsstraff, har gift kvinna i pensionshänseende likställts med

»ensam» kvinna (ogift, frånskild och änka). Här kan alltså hustru förutom

invalidpension för egen del erhålla uppfostringshjälp för minderåriga

såsom en mången gång välbehörig tillökning i de medel hon kan

förfoga öfver för sitt och de sinas uppehälle.

Kommittén, som, på sätt ofvan nämnts, gjort pensionsrätten beroende

af stadgade pensionsafgifters erläggande, föreslog tillika att oguldna

pensions afgifter skulle erläggas af den kommun, där försäkringspliktig

senast haft sin bostad eller arbete. Sålunda utlagda belopp skulle

dock efter pröfning i hvarje särskildt fall kunna för återvinnande af

pensionsrätt efterbetalas. Likaledes lämnar förslaget möjlighet för försäkringspliktig,

som på grund af vistelse utomlands försummat uppehålla

sin pensionsrätt, att på vissa villkor återförvärfva densamma.

Flyttar försäkrad ur riket, äger han ej rätt till pension för den tid han

är bosatt å utrikes ort. Upphöra de förhållanden, hvaraf pensionsrätt

beror, skola pension och uppfostringshjälp indragas. Eu pensionär,

som i egenskap af invalid uppburit försäkringsersättning, kan ju efter en

tids förlopp återvinna sina arbetskrafter, liksom möjligheten ej heller

är utesluten att en pensionär exempelvis genom arf eller dylikt kommer

i den ställning, att han själ!'' kan och bör sörja för sin utkomst.

Vidkommande pensionsafgifternas storlek och inbetalningstid hemställde

kommittén att i årsafgifter skulle inbetalas af man 9 kronor och

af ensam kvinna 6 kronor eller respektive 75 och 50 öre i månaden.

Kommittén hade, enligt hvad i motiveringen namnes, ursprungligen som

årsafgifter tänkt sig,'' kr. 7: 20 för man och kr. 4: 80 för ensam kvinna,

Indika belopp efter uppgjorda beräkningar ungefärligen skulle sammanfalla

med den så kallade rättvisa premien. Men för att utan allt för

mycket betungande af stat och kommun få in äfven den nuvarande

generationen i försäkringen säger sig kommittén funnit lämpligast att

sätta de resp. afgifterna till 9 kr. för man och 6 kr. för kvinna.

Hvad lefnadsåldern ånger, från hvilken pensionsafgifterna skola erläggas,

anser kommittén att aderton år böra utgöra den nedre gränsen

för årsafgiftens inbetalande. Till öfre gräns för afgiftens inbetalning,

för den händelse att den försäkrade icke dessförinnan blifvit till arbete

varaktigt oförmögen, sätter kommittén fyllda sextio år, på den anförda

grund att invaliditet i medeltal börjar inträda vid ungefär 61 års ålder.

I analogi med bestämmelserna för redan befintliga, på ömsesidighetsprincipen

byggda änke- och pupillkassor, där afgiften för gift och

ogift delägare är densamma, anser kommittén att de försäkringspremier,

hvilka af gift man under äktenskapet erläggas, äfven böra gälla för

hans hustru.

A Idcrdorns för saliv in g:^kommittén. III.

58

Försiikringspliktigs afgifter böra jämväl, enligt kommitténs mening,

berättiga till uppfostringshjälp för hans barn i de fall, som i förslaget afses.

Kommittén, som erinrar om vikten däraf att lagens föreskrifter erbjuda

nöjaktig säkerhet för att stadgade afgifter verkligen inflyta, säger

sig hafva med kännedom om de svårigheter, som äro förenade med uttagande

af skatt till stat och kommun, hafva funnit nödvändigt föreslå,

att arbetsgifvare och likställda äro skyldiga att ansvara för att afgiften

blir erlagd för de personer, med Indika de träffat arbetsaftal. Kommittén

förordar vidare det s. k. märkessystemet vid afgiftens upptagande.

Pensionsmärkena, Indika infästas i pensionsböcker, gälla för eu tid af

minst en månad. Arbetsgifvare är skyldig att vid likvids uppgörande

innehålla och afdraga pensionsafgiften. Samma skyldighet hafva stat

och kommun gent emot i deras tjänst anställda arbetare, föräldrar och

svärföräldrar gent emot hemmahörande barn och mågar, som sakna egna

tillgångar, och rederi för svenskt fartyg i fråga om afgiftspliktig bland

besättningen. Kommittén, som ansett att afgift bör utgå jämväl från

värnpliktig under den tid denne är till tjänstgöring inkallad, har för

detta ändamål föreslagit skyldighet för vederbörande befälhafvare med flere

att genom afdrag från aflöningen innehålla pensionsafgiften och öfvervaka

att pensionsmärken infästas i den försäkringspliktiges pensionsbok.

I fråga om bestämmande af pensionens och uppfostringshjälpens

storlek erinrar kommittén om att dess förslag utgår från den grundsatsen

att endast behofoet bör bestämma pensionens storlek. Ju större

behofvet är, desto större bör pensionen vara, d. v. s. pensionsbeloppen

böra ökas i samma mån som pensionärens arbetsförmåga minskas och

hans inkomster gradvis aftaga. Villkoren för pensionsrätt och måttstocken

för pensionens storlek jämföras af kommittén med förhållandena

vid eu brand- eller olycksfallsförsäkring. Liksom vid en olycksfallsförsäkring

endast den försäkrade, som drabbas af olycksfall, erhåller ersättning,

hvars storlek beror af skadans omfattning och beskaffenhet, erhåller

vid pensioneringen endast den pension, som blir mer eller mindre arbetsoförmögen,

hvarvid pensionsbeloppet utgår i mån af hans förtjänstförmåga.

För fastställandet af pensionens storlek innehåller lagförslaget den

föreskriften, att värdet af allt, som den pensionssökande genom arbete,

kapital, innehafvande egendom eller på annat sätt kan årligen tillgodogöra

sig, skall efter i orten gängse pris och förhållandena i öfrig! i

penningar uppskattas. Härvid är att märka, att det icke blott är det

kontanta utbytet af arbete, rörelse o. s. v., som här bör tagas i betraktande;

värdet af bostad och vedbrand, kost och öfriga naturaförmåner

bör jämväl blifva föremål för nämndens uppskattning. I det föregående

har blifvit framhållet, att den pensionssökandes årsinkomst måste under

-

5 9

stiga en viss inkomstgräns för att pensionsrätt skall inträda. Det kunde

då, anför kommittén vidare, tyckas att pensionen bör utfylla skillnaden

mellan den egna inkomsten och den föreslagna inkomstgränsen. Men

genom en dylik bestämmelse försvunne för pensionären hvarje spår af

intresse att genom arbete i mån af krafter och färdigheter förskaffa sig

så hög inkomst som möjligt, hvithet från såväl moralisk som ekonomisk

synpunkt vore förkastligt. Pensionen skall därför icke täcka hela skillnaden

mellan den egna inkomsten och den för de olika pensionsgrupperna

föreslagna inkomstgränsen. För att bestämma huru stor del af

skillnadsbeloppet pensionen bör utgöra, måste man taga hänsyn till följande

omständigheter, nämligen att å ena sidan en pensionär, hvilkens arbetsförmåga

är i högre grad nedsatt än en annans och som på grund däraf är

i större behof, erhåller större pension, men att å andra sidan sammanlagda

beloppet af den förres egna årsinkomst och pension är lägre än den

senares. I betraktande häraf föreslår kommittén, att pensionen utgör

halfva skillnaden mellan pensionärens egen årsinkomst och inkomstgränsen.

Med nedanstående tabell åskådliggöres närmare förhållandet mellan

egna inkomsten och pensionen inom de olika pensionsgrupperna.

Tabell.

Pensioneringsgrupp.

Inkomst-

gräns.

Egen års- inkomst.

Kr.

Skillnaden |

mellan inkomst-''

gränsen och

egna årsin- komsten.

Pension

(—halfva skill- nadsbeloppet).

Kr.

350

0

350

175

Ensamma män (ogifta, änklingar,

>

100

250

125

frånskilda) .............................

200

150

75

>

300

50

25

:>

350

—

—

250

0

250

125

Ensamma kvinnor, (ogifta, änkor,

t

100

150

75

frånskilda) ...............................

»

200

50

25

>

250

—

_

500

0

500

250

»

100

400

200

200

300

150

Gifta par ..................................<

»

300

200

100

1

»

400

100

50

i »

500

—

1

60

Genom att låta pensionsbeloppen växla efter storleken af individens

forvärfsförmåga vill kommittén vinna bland annat två viktiga fördelar,

nämligen att den, hvars behof är störst, erhåller den största pensionen

och att simnlation eller låtsad arbetsoförmåga motverkas därigenom att

pensionärens totalinkomst sjunker, om han afsiktligt minskar sin egen

årsinkomst. T. ex. eu gift man med 200 kronors arbetsförtjänst Tiar

tillerkänts i pension 150 kronor, hvarför hans totalinkomst uppgår till

350 kronor. Underlåter han att arbeta under eu del af året, så att hans

egen årsinkomst blott uppgår till exempelvis 100 kronor, gör han följaktligen

en förlust i totalinkomsten af 50 kronor.

I samband med frågan om pensionsbeloppens storlek nämner kommittén,

huru kommittén tänkt sig, att fattiggårdar och fattighus efter

ikraftträdande af denna lag skulle kunna användas. Dessa kunde förvandlas

till pensionshem, i den mån som fattighjonen gå bort. Till

fattiggård inköpt jordbruksfastighet vore ej för sitt ändamål behöflig

utan kunde af kommunen försäljas. I pensionshemmen skulle de personer

inackorderas, för Indika kommunen inbetalt pensionsafgifter och

således måste bereda pensionsförsörjning. Dessa hem hade det företrädet

framför fattighusen, att individen där hade ett verkligt hem, där

en sjukling (pensionär), i män af återvunnen hälsa, kunde genom arbete

förskaffa sig eu penning och tillgodogöra sig sin arbetskraft. 1 sådana

hem kunde äfven undantagsvis, om utrymmet det tilläte, tillfälle till inackordering

beredas andra pensionärer.

Hvad uf pfostringshjälpens storlek beträffar, anser kommittén lämpligast

att icke bestämma någon viss summa för hvarje minderårig (under

15 år). Kommittén motiverar detta förhållande därmed, att kostnaden

för vård och underhåll af minderåriga är så växlande i mån af deras

ålder, hälsotillstånd med mera. Att i hvarje enskildt fall afgöra, huru

stor uppfostringshjälp som bör utgå, finner kommittén böra läggas i

den lokala pensionsmyndighetens (pensionsnämndens) hand. Såsom ett

korrektiv mot alltför stor frikostighet från nämndens sida föreslås en

bestämmelse, att medelkostnaden inom hvarje pensionsområde (kommun)

icke bör öfverstiga 60 kronor årligen för kvarje barn.

Enligt förslaget skall ansökan om pension pröfvas och pension utbetalas

af pensionsnämnden i den kommun, i hvilken pensionstagaren

har sin bostad. Pension för den, för hvilken kommunen erlagt pensionsafgift

och som ej återförvärfvat sin pensionsrätt, äfvensom pension för

den, som uppbär fattigunderstöd, tillfaller kommunen, som äger skyldighet

att föranstalta om hans pensionsförsörjning. Pensionen uppbäres

af den kommun, hvars pensionsnämnd beviljat pensionen. Vid vissa

61

tillfällen, såsom då pension skulle tillfalla omyndig, sinnessjuk eller den,

som på grund af dryckenskap eller annan orsak icke kan sig tillgodo

handhafva penningar, har åt pensionsnämnden inrymts rättighet att

träffa aftal med enskild person, inrättning eller anstalt om pensionstagarens

underhåll och vård.

Vidkommande administrationen framhåller kommittén den stora betydelsen

af att de myndigheter, hvilka skola handlägga hithörande

frågor, äga noggrann kännedom om lokala förhållanden och kunna träda

i personlig förbindelse med pensionärerna, medan å andra sidan enhet

i lagens tillämpning, särskilt vid pensionsfrågors afgörande, måste

åvägabringas. Att öfverlåta pensioneringens handhafvande åt en redan

befintlig myndighet anser kommittén icke vara möjligt, i betraktande af

pensioneringens stora omfattning. För ledningen af pensionsangelägenheterna

i stort sedt föreslår kommittén därför inrättandet af ett centralt

ämbetsverk under benämning Sveriges Rikspensionsanstalt, med säte i

Stockholm. I denna pensionsanstalt kunde Riksförsäkringsanstalten

ingå. Under Rikspensionsanstalten skola de lokala myndigheterna, de

s. k. pensionsnämnderna, direkt lyda, då mellaninstanser blott medföra

ökade förvaltningskostnader och fördröja ärendenas slutbehandling och

således minska pensioneringens gagnande inflytande. I spetsen för

Rikspensionsanstalten ställes en styrelse, bestående af en ordförande, som

tillika är anstaltens chef, och fyra andra ledamöter med lika antal suppleanter,

hvilka samtliga utses af Konungen. I hufvudsak skall Rikspensionsanstalten

hafva följande uppgifter: att åstadkomma enhet i

lagens tillämpning och öfvervaka författningarnas rätta efterlefnad; att

besluta angående ansökningar om pension och uppfostringshjälp; att

förvalta pensioneringens medel; och att med ledning af infordrade statistiska

uppgifter föreslå de förändringar och förbättringar, hvilka med

tiden kunna visa sig erforderliga m. m. Rikspensionsanstalten tänkes

äfven såsom en högre instans i de mål, som afgöras i första hand af

de lokala pensionsmyndigheterna.

I öfverensstämmelse med gällande förordningar, enligt hvilka hvarje

kommun utgör ett fattigvårdssamhälle, föreslår kommittén att vid pensioneringen,

som ju afser att ersätta fattigvårdssystemet, jämväl kommunen

skall utgöra den administrativa enheten. Pensionsnämnden, som

handhar förvaltningen inom pensionsområdet (kommunen), föreslås skola

äga följande sammansättning: en ordförande, utsedd af konungens befallningshafvande,

och ett jämnt antal af kommunen valda ledamöter,

af hvilka halfva antalet är arbetsgifvare och andra hälften arbetstagare.

Ledamöternas antal tänkes lämpadt efter kommunens storlek, dock minst

62

fyra och. högst åtta. Större pensionsområden skola kunna delas i flera

distrikt. Ledamotskap i pensionsnämnd bör vara ett medborgerligt förtroendeuppdrag

utan aflöning i likhet med andra kommunala förtroendeposter.

Pensionsnämnd åligger bland annat att fatta beslut angående

ansökning om pension eller uppfostringshjälp och att besluta om ändring

och indragning af pension eller uppfostringshjälp. Nämnden sammanträder

en gång i månaden. Ändring i pensionsnämndens beslut eller

åtgärder må af den, hvars rätt däraf beror, äfvensom af pensionsnämndens

ordförande sökas hos Rikspensionsanstalten, hvars beslut kunna öfverklagas

hos Konungen.

Kostnaden för pensioneringen skall, enligt hvad redan nämnts, bestridas

genom de afgiftsplikti^es pensionsafgifter samt stats- och kommunbidrag.

Kommunernas bidrag bestämmes i likhet med statens bidrag

af Riksdagen.

Staten ansvarar för att enligt lagen fastställd pension och uppfostringshjälp

utgå till den det vederbör.

Af siffersammanställningarna synes framgå att, sedan pensioneringen

kommit i full gång, i pensioner och uppfostringshjälp årligen skulle

utgå något öfver 25 7- millioner kronor. De årliga afgifterna synas vara

beräknade till omkring 14 ! 2 millioner kronor.

63

Danmark.

Den danska lagen om »ålderdomsunderstöd åt värdiga behöfvande

utanför fattigvården» af den 9 April 1891, med däri den 7 April 1899,

den 23 Maj 1902 och den 13 Mars 1908 vidtagna ändringar, hvital-,

såsom redan lagens titel anger, på den tanken, att då många bland dem,

som måste anlita den offentliga fattigvården, råkat i nöd utan något

sitt eget förvållande, måste det vara en skyldighet för det allmänna att

räcka dessa värdiga behöfvande en hjälpande hand utan att därtill

knyta förödmjukande villkor.

Lagen, hvilken finnes i sin helhet införd å sidd. 68—71, innehåller i

sin nuvarande lydelse hufvudsakligen följande:

Berättigad till ålderdomsunderstöd är en hvar, som fyllt sextio år

och är ur stånd att själf förskaffa sig och dem, hvilka.han är lagligen

pliktig att försörja, hvad som erfordras till nödigt uppehälle eller till

vård under sjukdom. Såsom villkor för åtnjutande af ålderdomsunderstöd

fordras, utom infödingsrätt i riket, att icke hafva genom dom

förvunnits om en i den allmänna meningen vanärande handling, för

hvilken icke erhållits »Aeresoprejsning»; att behofvet af understöd ej

har sin grund i handlingar, genom hvilka den ifrågavarande personen

till förmån för sina barn eller andra själf beröfvat sig medel till sitt

uppehälle, eller i ett oordentligt och slösaktigt lefnadssätt eller är på

annat liknande sätt själfförvålladt; att han under de sista tio åren förrän

ansökan om understöd gjordes, haft stadigt hemvist i Danmark och

under samma tid ej blifvit beträdd med lösdrifveri eller tiggeri eller

veterligen fört ett lefnadssätt, som enligt allmänna omdömet väcker

förargelse (bevislig dryckenskap, förvärf genom otukt eller dylikt); samt

att han icke under de senaste fem åren mottagit fattigunderstöd.

1 vissa fall kunna de nämnda tidsperioderna om tio och fem är

förkortas.

Hjälp som lämnats till sjukvård, såsom medicin, sjukhusbehandling,

bandager och dylikt, räknas icke som fattigunderstöd.

Ansökan om erhållande af ålderdomsunderstöd ingifves, i Köpenhamn

till magistraten och i öfriga delar af riket till vederbörande kom

-

64

munalstyrelse. Ansökningen, hvilken bör innehålla de för bedömande

af sökandens rätt till understöd nödiga uppgifter, skall vara åtföljd af

de intyg och bevis, som kunna af sökanden anskaffas, samt förses med

en af honom på tro och heder underskrifven förklaring att dess innehåll

är med sanningen öfverensstämmande. Kan sökanden ej själf utfärda

en sådan förklaring, skall riktigheten af de i ansökningen förekommande

uppgifter bekräftas af två om förhållandena väl underrättade

personer, hvilkas trovärdighet, om så påfordras, skall af myndighet

vitsordas.

Den kommunala myndigheten undersöker därefter sökandens behof

och förhållanden samt pröfvar sökandens rätt till understöd och bestämmer

dettas beskaffenhet och storlek. Därvid kan myndigheten, när så

anses af behofvet påkalladt, låta anställa polisförhör med sökanden och

andra, som förmenas hafva upplysningar att meddela.

Inkomster såväl som nyttjande af det till bostad nödiga husrum,

som sökanden kan genom enskildt understöd hafva intill ett värde af

tillhopa etthundra kronor årligen, beräknas icke vid bedömande af

sökandens behof. Den kommunala myndigheten är därjämte berättigad

att, när förhållandena därtill föranleda, lämna ur räkningen vid bedömande

af behofvet inkomster, som sökanden kan hafva genom lifränta,

legat, pension eller dylikt, äfvensom nyttjandet af bostad, därest värdet

häraf samt af det enskilda understöd, som kan åtnjutas, tillsammans

icke öfverstiger etthundra kronor om året.

Skulle det finnas nödigt att före ärendets slutliga afgörande tilldela

sökanden understöd, betraktas detta, ifall sökanden sedermera förklaras

berättigad till ålderdomsunderstöd, såsom en del däraf, men, därest ansökningen

afslås, såsom fattighjälp.

Understödet är ej bestämdt till något visst belopp. Lagen stadgar

nämligen endast, att detsamma skall utgöra hvad som erfordras till

understödstagarens och hans familjs nödiga underhåll samt till vård

under sjukdom. Understödet kan utgå såväl i penningar som i naturaförmåner,

hvar jämte understödstagaren, om omständigheterna därtill

föranleda, kan intagas å asyl eller dylik anstalt.

Därest understödstagarens behof icke föranledts af tillfälliga orsaker,

såsom öfvergående sjukdom, arbetslöshet eller dylikt, behåller han det

understöd, som eu gång beviljats honom, så länge hans förhållanden ej

undergå någon förändring. Begår han sådan handling, som, enligt

hvad ofvan anförts, skulle gjort honom oberättigad till understödets erhållande,

eller förslösar han understödet, indrages detsamma. Ingår

understödstagare äktenskap och kommer sedermera i behof af större

understöd än det han förut erhållit, öfvertages hans försörjning af den

allmänna fattigvården.

65

Ålderdomsunderstödet lämnas af den kommun, inom hvilken understödstagaren

är bosatt. Tillhör han ej denna kommun i fattigvårdshänseende,

äger kommunen erhålla ersättning för tre fjerdedelar af understödets

belopp af den kommun, som varit pliktig lämna understödstagaren

fattigvård, eller, om sådan kommun ej finnes, af den offentliga

kassa, som understödstagarens försörjning eljest ålegat.

För det ålderdomsunderstöd, en person uppburit, kan vederbörande

kommun fordra ersättning såväl af honom själf som af hans dödsbo,

när det upplyses att han i sin ansökan om understöd meddelat väsentligen

oriktiga upplysningar om sina inkomster eller sin förmögenhet.

Af kommunernas utgifter för ålderdomsunderstöd tillskjuter statskassan

hälften.

Besvär öfver kommunal myndighets beslut angående ansökan om

understöd, understödens storlek in. m. få anföras hos den högre administrativa

myndigheten samt öfver magistratens i Köpenhamn beslut

i dylika fall hos inrikesministern. Frågor härom få sålunda ej dragas

under domstols pröfning. Ogillas besvären af den administrativa myndigheten,

får vidare talan i ärendet ej föras. I motsatt fall däremot äger den

kommunala myndigheten draga ärendet under inrikesministerns pröfning.

Skulle den högre administrativa myndigheten, till hvilken kommunen

har att för hvarje år insända räkenskaper angående de af kommunen

lämnade ålderdomsunderstöd, vid granskningen af dessa räkenskaper

eller på annat sätt vinna kunskap därom att understöd lämnats

till någon, som ej haft rätt därtill, eller att lagens stadganden eljest

blifvit åsidosatta, skall samma myndighet meddela däraf föranledda beslut,

hvilka dock kunna öfverklagas hos inrikesministern.

Tvister emellan kommunerna inbördes angående dem enligt lagen

åliggande förpliktelser afgöras i första hand af amtmannen i det amt,

inom hvilket den kommun är belägen, mot hvilken förpliktelsen göres

gällande, samt i sista hand af inrikesministern. Tvister angående

staden Köpenhamns förpliktelser anhängiggöras omedelbart hos inrikesministern.

Lagen trädde i kraft den 1 Juli 1891 utom för Köpenhamn och

Fredriksberg, där densamma först från och med år 1892 tillämpats.

Understödstagarna indelas, med hänsyn till sina familjeförhållanden,

i hufvudpersoner, hvilka äro antingen familjeförsörjare eller ensamma

personer, samt bipersoner, hvilka hufvudsakligen utgöras af hustrur,

hänvisade till försörjning genom sina män, äfvensom barn under 18 år.

Om understödens belopp kan ingen allmän uppgift lämnas, då

ändamålet med understödet är att någorlunda bevara den ifrågavarande

Ålder donsför sakrik gskommittén. III. 9

66

personens ekonomiska sjelfständighet. Beloppen växla, allt efter det

individuella behofvet, mellan mycket vida gränser.

En ständig stegring har ägt rum såväl af understödsbeloppen som

af antalet understödda. År 1892 utgjorde sålunda understödssumman

2,557,961 kronor, hvaraf staten hade att betala hälften. Hela antalet

understödstagare var 43,826. Den 31 Mars 1910 utgjorde åter statens

och kommunernas sammanlagda utgifter för ålderdomsunderstöden 10,8

millioner kronor, eller ungefär lika mycket som fattigvårdstungan. Antalet

understödstagare var c:a 77,000, häraf 16,600 familjeförsörjare,

40,800 ensamma personer och 19,500 bipersoner. Af alla personer öfver

60 år får nu mellan en fjärdedel och en tredjedel ålderdomsunderstöd.

Jämförelsevis största antalet understödda finns i landsortsstäderna, i det

att här 25 Va procent af männen öfver 60 år och 42 proc. af kvinnorna

få ålderdomsunderstöd. Därefter kommer Köpenhamn (resp. 21 och 43

procent), landskommunerna (19 och 32 proc.) och sist Fredriksberg (13

och 29 proc.). Naturligtvis stiger det proportionella antalet understödda

från åldersgrupp till åldersgrupp. Af de 60—65 ånga fick således under

räkenskapsåret 1907—1908 blott 8 % af männen och 20 % af kvinnorna

understöd, af de 65—70 ånga 19 % af männen och 36 % af

kvinnorna och af personerna öfver 70 år 31 % af männen och 40 % af

kvinnorna.

Beträffande öfriga sifferuppgifter, som här kunna vara af intresse,

hänvisas till den allmänna motiveringen.

Vill man nu undersöka orsakerna till den betjTdliga ökningen i statens

och kommunernas utgifter till ålderdomsförsörjningen, från sammanlagdt

21 /2 miljoner kr. år 1892 till nära 11 miljoner år 1909—10,

fäster uppmärksamheten sig naturligtvis först vid den omständigheten,

att antalet understödda har varit i stark stigning under hela perioden.

De första åren efter lagens antagande, då denna ännu icke var in arbetad

i befolkningens medvetande, var en sådan stigning helt naturlig,

men äfven under senare år, då man dock skulle tro att de utgående

och ingående talen skulle någorlunda balansera hvarandra, stiger i allt

iäll antalet understödda mycket hastigare än befolkningssiffran, eller med

34 procent från 1899 till 1910, medan den samtidiga befolkningstillväxten

var blott 13 procent. Det är dock att märka att tillträdet till försörjningen

lättats, sedan 1908 års lagändring sänkt den tid, under hvilken

understödssökande, för att äga rätt till understöd, måste hafva hållit

sig fri från fattigvården.

67

Utgifternas stegring, hvilken under de senaste åren uppgår till omkring

en milj. kr. om året, motsvarande för Sverige en årlig ökning

med omkring 2 Va milj. kr., beror icke blott på ökningen i de understöddas

antal utan företrädesvis därpå att understödens medelbelopp

stigit ofantligt Den stegring i utgifterna, som ägt rum de sista 10 åren,

kan beräknas härleda sig till Va ur de höjda understöden och till Vs ur

ökningen i de understöddas antal.

Beträffande antalet ansökningar om förhöjning i ålderdomsunderstöd

åt personer, som redan erhållit sådant, må följande öfversikt rörande

Köpenhamn meddelas.

År.

Antal understödda

hufvudpersoner.

Antal ansökningar

om förhöjning.

Antal beviljade

ansökningar om

förhöjning.

1 1902 .........................................

6,593

2,150

1,700

1903........................................

7,297

2,261

1,849

1904—05.................................

7,734

2,031

1,625

1905—06.................................

8,015

2,664

2,252

1906—07 ...............................

8,361

3,011

2,678

Såväl Köpenhamn med Fredriksberg som äfven en betydande del

af landsortsstäderna hafva de senaste åren upprättat ålderdomsasyler,

hvilka anses som mönsteranstalter i alla afseenden. I kommuner, där

ålderdomsasyler finnas, sörjer man för att understödstagare, hvilkas underhåll

utanför asylen skulle medföra jämförelsevis betydande utgifter, intagas

i asylen. Antalet i asyler understödda personer utgjorde finansåret

1905—1906 s:ma 1,612, däraf 113 familjeförsörjare och 1,499 ensamstående.

Det finns i Danmark många, som inför det från Tyskland gifna

exemplet äro af den åsikten att ålderdoms försörjningsproblemets lösning

står att finna endast uti eu försäkring. Delvis var det eu önskan att

närmare utreda denna fråga, äfvensom den omständigheten att försörjning

icke beredts åt invalider under 60 års ålder, som år 1903 ledde

till tillsättandet af en kommitté på 19 medlemmar (af dessa valdes 5 af

regeringen, 7 af folketinget och 7 af landstinget) för öfvervägande af

frågan om eu allmän invaliditets- och ålderdoms försäkring.

68

Under riksdagsförhandlingarna härom blef från socialdemokraternas

sida framlagdt ett ändringsförslag, som gick därpå ut, att kommittén

skulle arbeta i riktning mot en vidare utveckling af den redan befintliga

lagstiftningen under bibehållande af den princip, som ligger till

grund för lagen den 9 april 1891 om ålderdomsunderstöd.

Kommittén har ännu icke framlagt sitt betänkande.

Lov om Alderdomsunderstottelse til vserdige trsengende uden for

Fattigvsesenet.

§ 1. Den, der efter åt have fyldt sit 60. Aar bliver ude af Stånd

til åt forskaffe sig selv eller dem, overfor hvem der paahviler barn fuld

ForsOrgelsepligt, det fornödne til Underhold eller til Kur og Pleje i

Sygdomstilfelde, skal for saa vidt han har Indfpdsret, efter de nedenfor

angivne Bestemmelser vaere berettiget til åt erholde Alderdoinsunderstpttelse.

Som ligeberettiget med indfpdte anses i fornmvnte Henseende eu

frasepareret eller fraskilt Kone eller eu Enke, der ikke selv har Indf0dsret,

men som er i Hlgteskab med eller senest har vseret i iEgteskab

med eu Mund med Indf0dsret.

§ 2. Adgang til Alderdomsundersf0ttelse efter foregaaende Paragraf

skal vmre betinget af:

a) åt den paagasldende ikke ved Dom er Pinden skyldig i en i den

offentlige Mening vanserende Handling, for hvilken han ikke har erholdt

iEresoprejsning;

b) åt Trangen ikke er begrundet i Handlinger, ved hvilke han til

Fordel för B0rn eller andre har betaget sig selv Midlerne til sit Underhold,

i hans uordentlige og ödsle Levned, eller paa anden lignende

Maade er selvforskyldt;

c) åt han i de sidste 10 Aar för Begmring om Alderdomsunderstöttelse

fremsmttes, har haft fast Ophold her i Landet og i L0bet af samme

Tidsrum ikke er funden skyldig i L0sgamgeri eller Betleri eller vitterlig

har fört et Levned, der i det almindelige Omd0mme vsekker Förargelse

(bevislig Drikfeeldighed, Erherv ved Utugt eller lignende);

d) åt han ikke i de sidste 5 Aar har modtaget Fattighjmlp.

G9

Det under c. anf0rte Tidsrum af 10 Aar, i hvilke paagaaldende skal

liave haft fast Ophold lier i Landet, er den kommunale Myndighed dog,

för saa vidt angaar Personer, der ere hjemvendte fra Udlandet, berettiget

til åt forkorte, naar Omstsendighederne smidig tale derför. For en

Enkes eller fraskilt eller frasepareret Hustrus Vedkommende kan det

under d. ommeldte Tidsrum af 5 Aar i Henseende til Virkning-en af

den AEgtefmllen ydede Fattighjfelp ligeledes forkortes, naar de kommunale

Myndigheder i Opholds- o g Forsprgelsekommunen ere enige herom.

Inge med en fraskilt eller frasepareret Hustru regnes med Hensyn til

Adgang til Alderdomsunderst0ttelse en forladt Plustru. Hvorvidt en

Hustru kan betragtes som forladt, afg0res af den kommunale Myndighed

i hendes Opholdskommune.

Pljfelp ydet til Sygebehandling, herunder Medicin og Idospitalsbehandling,

Bandager og lignende, regnes ved Hensyn till Opnaaelse af Alderdomsunderst0ttelse

ikke som Fattighjmlp.

§ 3. Bogsering om Alderdomsunderst0ttelse indgives i K0benhavn

til Magistraten og udenfor K0benhavn til vedkommende Kommunalbestyrelse.

Begmringen, hvortil blanketter, affattede efter en af Indenrigsministeren

foreskreven Formulär, erholdes hos de nrnvnte Myndigheder,

skal indeholde de til Bedpmmelsen af den paagaeldendes Adgang til

Underst0ttelsen n0dvendige Oplysninger. Begasringen skal vtere ledsaget

af de Legitimationspapirer og pvrige Bevisligheder, som Andrageren kan

fremskaffe, og skal vane forsynet med en af ham paa Tro og Love

underskreven Erklasring om, åt dens Indhold er overensstemmende med

Sandheden. Er han ude af Stånd til åt udstede en saadan Erklmring,

skal Rigtigheden af de i Begasringen indeholdte Oplysninger vasre attesteret

af tvende med Forholdene n0je kendte Personer, hvis Troveerdighed,

om fornpdent, bevidnes af Ovrigheden.

§ 4. De i § 3 nasvnte kommunale Myndigheder unders0ge de indkomne

Begaeringer. Til Brug ved Unders0gelsen skal liden Betaling

meddeles tidskrifter eller Attester af Rots- og Ovrighedsprotokoller, Kirkeb0ger

og deslige, samt Bistånd ydes af Ovrigheden. 1 forn0dent Fald

kan der optages Politiforh0r over Andrageren og andre, der maatte

kunne meddele Oplysning. Efter endt Undersegel bestemmer vedkommende

kommunale Myndighed, om Andrageren har Krav paa Alderdomsunderstpttelse,

og i saa Fald, hvad og hvor meget der skal ydes ham.

Indtaegter saavel som Brug af det til Bolig fornedne Husrum, som

Andrageren maatte have gennem privat Underst0ttelse inden for en

Vserdi af tilsammen 100 Kr. aarlig, lades ude af Betragtning ved Bedpmmelsen

af paagteldendes Trång. Den kommunale Myndighed er der

-

70

hos berettiget til, naar Forholdene tale derför, åt lade ude af Betragtning

ved Bed0mmelsen af Trangen Indtmgter, som Andrageren maatte

have gennern Livrente, Legat, Pension eller lignende, ligesom ogsaa Brng

af Bolig, for saa vidt Yserdien heraf samt af den private Underst0ttelse,

der maatte liaves, tilsammen ikke overstige 100 Kr. aarlig.

Den bjselp, som det bliver npdvendigt forinden Sägens endelige

Afgprelse åt tilstaa den paagaddende, betragtes, for saa vidt han findes

berettiget til Alderdomsunderstpttelse, som en Del af denne, i modsat

Fald som Fattighjadp.

§ 5. Underst0ttelsen b0r udgpre, hvad der til enhver Tid beh0ves

til den understpttedes og Families npdvendige Underhold eller til Kur

og Pleje i Sj^gdomstilfadde, men kan ipvrigt bestaa saavel i Penge som

i Katuralydelser og, lxvor Omstamdighederne tale derför, i Anbringelse

i sandig (fertil bestemte Asyler eller lignende Anstalter.

De Regler, som overfor traengende i Almindelighed gadde for Sognerejser,

for Benyttelsen af Lseger og Jordem0dre og för Vederlag til

saadanne samt for Begravelsehjadp, gadde ogsaa overfor Personer, som

underst0ttes i Idenhold til nmrvmrende Lov. For saa vidt der derved

paaf0res Kommunen ödgift, bliver denne åt refundere efter Reglerne

i §§ 7 og 10.

§ 6. For saa vidt den underst0ttedes Trång ikke har vaeret begrundet

i midlertidige Aarsager, saasom forbigaaende Sygdom, Arbejdslpshed

og deslige, beholder han den ham en Gång tilstaaede Underst0ttelse,

saa laenge hans Forhold blive uforandrede.

Skulde han foretage Handlinger, der efter § 2 vilde udelukke ham

fra Adgang til Alderdomsunderstpttelsen, eller skulde han forpde, hvad

han faar i Understpttelse, bortfalder denne.

Indgaar den understpttede ASgteskab og derefter bliver tramgende

til yderligere UnderstOttelse end den, han oppebar ved iEgteskabets

Indgaaelse, gaar han over til Forsprgelse af Fattigvaesenet.

§ 7. Alderdomsunderst0ttelse udredes af Opholdskommunen. Elden

understpttede ikke forsprgelsesberettiget i Opholdskommunen, har

denne Krav paa åt erholde tre Fjerdedele af de anvendte Bekostninger

refunderede af Forsprgelseskommunen eller, hvis ingen saadan findes,

af den offentlige Kasse, hvem Underst0ttelsen vilde have paahvilet, saafremt

den havde vmret Fattighjaslp. Om Understpttelsens Ydelse skal

der i saa Fald uopholdelig ske Anmeldelse til Fors0rgelseskommunen.

Saa leenge en Person modtager

hans Erhvervelse af Forsprgelsesret i hans Opholdskommune som hvilende.

71

§ 8. Den Alderdomsunderstottelse, en Person har oppebaaret, kan

af vedkommende Kommune fordres erstattet, saavel af kärn selv i levende

Live som i hans D0dsbo, naar det oplyses, åt paageeldende i den af

barn fremsatte Bogsering om Alderdomsunderst0tteise har meddelt väsentlig

urigtige Oplysninger om sine Indtsegter eller sin Formue.

§ 9. De af vedkommende Kommune afholdte Omkostninger med

Fradrag af opnaaet Refusion opfOres under en särskilt Post i Kommunens

aarlige Regnskab. Efter åt dette paa sedvanlig Maade er revideret

af de kommunale Revisorer og derefter decidera, bliver en Afskrift

af bemeldte Post med tilhprende Bilag åt tilstille Stedets Over0vrighed,

der, efter åt have gennemgaaet og om fornpdent berigtiget det saaledes

modtagne, indberetter til Indenrigsministeren, hvad der af hver enkelt

Kommune er anvendt. I Kpbenhavn insendes Regnskabet og Indberetning

af Magistraten til Indenrigsministeren.

§ 10. Af Kommunernes Udgifter ved Alderdomsunderstottelsen tilskyder

Statskassen Halvdelen.

§ 11. Besvseringer fra de trsengende over de af vedkommende kommunale

Myndigheder i Medfpr af nservserende Lov tagne Bestemmelser

kunne ikke indbringes for Domstolene, men forelsegges for OverOvrigheden,

hvis Afgprelse, for sa a vidt Besvseringen ikke tages til F0lge,

er endelig, men i andet Fald af de nsevnte Myndigheder kan indankes

for Indenrigsministeren; i K0benhavn forebegges Besvseringer over de

af Magistraten tagne Bestemmelser for Indenrigsministeren.

Kommer Over0vrigheden ved Gennemsynet af Regnskaberne eller

paa anden Maade til Kundskab om, åt der er ydet Alderdomsunderstpttelse

til dertil uberettigede, eller åt Lovens Bestemmelser i andre Henseender

ere tilsidesatte, har den ligeledes åt trseffe Afgörelse i Sägen,

der dog kan indankes for Indenrigsministeren.

Meningsuligheder niellera Kommunerne indbyrdes i Anledning af de

dem i Henhold till denne Lov paahvilende Forpligtelser afgOres i övrigt

af Amtmanden i den Overpvrigheds Kreds, hvortil den Kommune

henhprer, mod hvem Forpligtelsen gpres gseldende, og for saa vidt det

er Kpbenhavn, om hvis Förpligtelse der tvistes, af Indenrigsministeren.

De af Amtmsendene afgifne Kendelser kunne indankes for Indenrigsministeren.

72

Tyskland.

Historik,

I det program för den. tyska regeringens socialpolitik, som genom

kejserliga trontalet af den 17 november 1881 framlades för riksdagen,

ingick jämväl att bereda dem, som genom ålderdom eller invaliditet

blifvit oförmögna till arbete, kraftigare hjälp från statens sida, än dittills

kommit dem till del. Sedan frågorna om obligatorisk sjukförsäkring

samt obligatorisk försäkring mot olycksfall i arbetet genom särskilda

lagar vunnit sin lösning, riktades också uppmärksamheten på

invaliditets- och ålderdomsförsäkringen. Uti inrikesdepartementet hade

material under tiden uppsamlats och olika förslag framställts, pröfvats

och förkastats. Mot slutet af år 1887 hade man kommit så långt, att

grunddragen till en lag, i ämnet kunde framläggas. För dessa grunddrag

är redogörelse lämnad i 1884 års arbetareförsäkringskommittés

betänkande del II sidd. 294 ff.

Mot åtskilliga af de principer, som i dessa grunddrag funnos uttalade,

framställdes kraftiga anmärkningar. Tillgodogörande sig den erfarenhet,

som sålunda vunnits, utarbetade man ett fullständigt lagförslag

inom inrikesdepartementet, hvilket förslag förelädes förbundsrådet

den 15 april 1888. Här underkastades detsamma den sorgfälligaste

pröfning, och flera betydande ändringar vidtogos, hvarefter förslaget,

sålunda omarbetadt, offentliggjordes i allmänna tidningarna och

därmed underställdes allmänhetens dom. Afsikten med detta offentliggörande,

eller att allmänheten efter pröfning af förslaget skulle uttala

sin mening därom, uppnåddes och då förbundsrådet sedermera tog förslaget

under förnyad pröfning, gåfvo de gjorda uttalandena anledning

till ändring i åtskilliga afseenden. Het förslag, som den 22 november

1888 framlades för riksdagen, kunde för den skull med skäl sägas vara

frukten af ett synnerligen samvetsgrant lagstiftningsarbete. Jämväl

för detta förslag har 1884 års arbetareförsäkringskommitté i sitt betänkande

del I skid. 29 ff. lämnat en kortfattad redogörelse.

73

Inom riksdagen och det utskott, till hvithet förslaget hänvisades,

företogos äfvenledes åtskilliga ändringar ej endast uti smärre detaljbestämmelser

utan äfven i delar af principiell betydelse. I allmänhet sträfvade

man efter att i högsta möjliga grad utvidga kretsen af dem, som

skulle blifva delaktiga af försäkringens förmåner, samt underlätta lagens

praktiska genomförande. Nödvändigheten att sammanjämka olika meningar

inom de olika politiska partierna föranledde jämväl en och annan

ändring. Sedan förslaget sålunda af riksdagen antagits, utfärdades den

22 juni 1889 lag angående invaliditets- och ålderdomsförsäkring. För

denna lag har nya arbetareförsäkringskommittén i sitt betänkande del

III sidd. 34 och tf. lämnat en redogörelse.

Den banbrytande reformen bragtes med utomordentlig administrativ

duglighet i tillämpning. Det kan emellertid icke förvåna, att det stora

verket i vissa afseenden måste revideras. Lagen visade sig nämligen

under sin tillämpning behäftad med åtskilliga brister samt i flera afseenden

ofullständig eller otydlig. Fn omarbetning af densamma uti särskilda

delar befanns därför nödig, och sedan regeringen för riksdagen

framlagt förslag till ny lag i ämnet och förslaget med vissa ändringar

af riksdagen antagits, utfärdades den 13 juli 1899 lag angående invaUditetsförsäJcring

(Invalidenversicherungsgesetz). Idufvudinnehållet i denna

lag, hvilken hvilar på samma grundprinciper som den föregående, är i

största korthet följande.

Afgiftspliktiga äro efter fyllda sexton år lönarbetare i alla yrken

(lärlingar och tjänare inbegripna), vidare anställda (Angestellte), såsom

arbetsförmän och verkmästare, äfvensom lärare och uppfostrare, samtliga

försåvidt deras arbetsförtjänst icke öfverstiger tvåtusen mark.

Försäkringsplikten kan genom beslut af förbundsrådet utsträckas

till mindre yrkesidkare (med högst en lönarbetare) äfvensom till hemindustrien.

Berättigade till frivillig försäkring äro vissa kategorier icke försäkringspliktiga

anställda, vidare från försäkringsplikt undantagna säsongarbetare

och slutligen själfständiga yrkesidkare med högst två lönarbetare.

Lagen tillförsäkrar invaliditets- och ålderdomspensioner under vissa

förutsättningar. Sålunda skola försäkringsafgifter hafva erlagts och en

viss väntetid tillryggalagts: tvåhundra afgiftsveckor för invaliditetspension

och ettusentvåhundra afgiftsveckor för ålderdomspension. Under

sjukdom och militärtjänstgöring behöfva afgift er icke erläggas. För

erhållande af invaliditetspension förutsättes vidare varaktig förvärfsoförmåga,

under det ålderdomspension, vare sig sådan oförmåga föreligger

eller ej, utgår till en och hvar, som fyllt 70 år.

Ålder domsförsäkringskommittén. III.

10

74

Då försäkringen är en ren pensionsförsäkring, tages vid pensionsbeloppets

bestämmande ingen hänsyn till pensionärens behof af understöd,

utan bestämmes pensionsbeloppet efter lönklasser, fem till antalet,

och antalet afgiftsveckor, hvarjämte ett för alla försäkrade lika stort

statsbidrag af femtio mark utgår till hvarje pension.

Lagen medgifver äfven återbetalning af afgifter, hufvudsakligen till

kvinnliga försäkrade, som ingå äktenskap, men äfven åt efterlefvande

till försäkrade, som afiidit innan de erhållit pension.

För öfvergångstiden lämnades särskilda bestämmelser, innefattande

afsevärda förmåner lör den dåvarande arbetaregenerationen. Alla arbetare,

hvilka vid lagens ikraftträdande fyllt sjuttio år, erhöllo genast ålderdomspension,

och väntetiden för invaliditei spension förkortades till ett år.

Ansökan om invaliditetspension sker i regel hos den lägre förvaltningsmyndigheten

i den försäkrades boningsort. Efter en förberedande

behandling därstädes, vid hvilken i viktigare fall representanter för de

försäkrade och arbetsgifvarna medverka, pröfvas ansökningen af vederbörande

försäkringsanstalt. Besvär anföras hos skiljedomstolar, sammansatta

af en offentlig tjänsteman som ordförande samt två bisittare från

arbetsgifvarna och två från de försäkrade. Öfver skiljedomstolarnas utslag

kan i vissa fall klagan föras hos riksförsäkringsstyrelsen.

Kostnaderna för försäkringen bestridas dels med statsbidrag dels

med försäkringsafgifter, af hvilka de försäkrade och deras arbetsgivare

betala hälften hvar.

Försäkringsafgifterna utgå med olika belopp i de särskilda löneklasserna.

Afgifterna erläggas genom af giftsmärkens uppklistrande på kvittenskort.

Detta ombesörjes af arbetsgifvaren i samband med veckolönens

utbetalande. Lagen medgifver emellertid äfven att afgifterna uppbäras

genom sjukkassor eller särskilda betalningskontor, ett medgifvande,

hvaraf man på många håll begagnat sig.

Försäkringens bärare äro ett antal territoriella försäkringsanstalter,

i hvilkas förvaltning försäkrade och arbetsgivare äro paritetiskt företrädda.

Dessutom finnas särskilda försäkringskassor (besondere Kasseneinrichtungen).

Medan ursprungligen hvarje försäkringsanstalt hade att bära sin

försäkringsbörda ensam, oberoende af de andra anstalterna, gör denna

lag härutinnan en betydelsefull ändring. Försäkringsbördorna delas

nämligen i sådana, som alla anstalterna hafva att bära gemensamt

(Gemeinlast), och sådana, som de hafva att bära hvar för sig (Sonderlasten).

Denna anordning hade nödvändiggjorts genom anstalternas

synnerligen olikartade finansiella utveckling. Medan anstalter med

öfvervägande jordbruksbefolkning kommo på balans, uppnådde anstalter

med industribefolkning höga öfverskott. Grunden till denna olikhet

fann man ligga i den af inflyttningen till städerna af yngre arbetskraft

föranledda olikmessiga åldersfördelningen bland de försäkrade inom de

skilda anstalternas områden. Då invaliditetsfaran växer med åren, blef

följaktligen antalet invalider förhållandevis större på landet än i städerna,

och försäkringsanstalter med landtbrukarbefolkning kommo att belastas

af allt för många pensionärer.

Redan efter den första invaliöitetsförsäkringslagens genomförande

framträdde krafvet på en sammansmältning af arbetarförsäkringens tre

grenar i en enda stor försäkringslag med gemensamma försäkringsbärare.

Man klagade öfver den brist på organiskt sammanhang, hvaraf arbetarförsäkringen

led, och på det slöseri med arbetskrafter, som den bestående

ordningen medförde. Organisationsformerna — de olika slagen af

sjukkassor, de talrika yrkesförbunden, invaliditetsförsäkringsanstalterna,

de särskilda kassorna — vore allt för många och administrationskostnaderna

med anledning däraf för höga. Gränserna mellan de olika organisationernas

verksamhetsområden vore oklart uppdragna, hvilket föranledde tvistigheter.

Sedan dessa frågor länge utgjort föremål för den offentliga diskussionen,

antog riksdagen år 1903 en resolution, hvari hemställdes till

förbundsregeringarna att öfverväga, om icke de tre försäkringsgrenarna

kunde bringas i organisk förbindelse med hvarandra, hvarigenom arbetarförsäkringen

kunde göras enklare och billigare och de bestående arbetarförsäkringslagarna

förenas i en enda lag.

En mängd förslag, åsyftande en närmare förening af de skilda

försäkringsgrenarna, hafva under årens lopp framträda Sa har man

tänkt sig en sammansmältning af invaliditets- och sjukförsäkringen och af

invaliditets- och olycksfallsförsäkringen. Man har äfven tänkt sig att

öfverlämna olycksfallsförsäkringen till invaliditetsförsäkringsanstalterna

o. s. v. De praktiska hindren för en dylik sammansmältning visade sig

emellertid oöfverstigliga; man fann, att man genom att uppoffra vissa

af de bestående försäkringsinstitutionerna på enhetlighetens altare löpte

fara att stäcka försäkringstankens framsteg. Hänsyn måste tagas till

socialförsäkringens historiska utveckling, synnerligast i fråga om institutioner,

livilka vunnit insteg hos arbetarbefolkningens breda lager och

hvilka redan vanemessigt togos i anspråk åt dessa folklager. Sjukkassor,

yrkesförbund och försäkringsanstalter hade så småningom blifvit för delägarna

kära institutioner, som de på inga villkor ville afvara. I många

76

fall hade dessa försäkringsbärare gifvit upphof till sociala o. a. organisationer,

hvilka icke direkt hade med försäkringstanken att göra. Man såg

sig alltså nödsakad att inskränka sig till att i möjligaste mån närma de tre

försäkringsgrenarna till hvarandra i organisatoriskt och materiellt afseende.

Redan tidigt framträdde önskningar om att försäkringens förmåner

äfven måtte komma en afliden försäkrads efterlefvande tillgodo. Genom

den bekanta Lex Trimbom (§ 15 i tulltarifflagen den 25 december 1902)

sökte man också lägga en finansiell grundval för försäkringen af änkor

och efterlefvande barn, i det merinkomsten af de då förhöjda tullarna

skulle afsättas till dylikt framtida ändamål.

Bland öfriga reformkraf märkas yrkandena på ökning af pensionsbeloppen,

på försäkringspliktens utsträckande till vidare befolkningslager

samt på åldersgränsens sänkning från 70 till 65 år.

Efter ingående förarbeten offentliggjorde riksregeringen i april

1909 förslag till en riksförsäkringsordning omfattande alla tre försäkringsgrenarna.

Sedan kritiken ingående sysselsatt sig med detta förslag, förelädes

år 1910 riksdagen ett i vissa afseende!! ändradt förslag. Efter en

första läsning i april s. å. remitterades förslaget till en kommission af

28 medlemmar, hvilka under deltagande af talrika representanter för de

förbundna regeringarna under omkring ett års tid i tre läsningar sysselsatte

sig med förslagets behandling samt däröfver afgåfvo ett vidlyftigt

utlåtande. Förslaget antogs härefter af riksdagen i maj 1911.

Riksförsäkringsordningen består i sitt slutgiltiga skick af sex böcker

med sammanlagdt 1,805 paragrafer och skall träda i stället för alla hittills

gällande arbetarförsäkringslagar. Denna sammanfattning är emellertid

i sa måtto rent formell, som man afstått från att sammansmälta de

olika försäkringsgrenarna; den har däremot möjliggjort sammanförandet

på ett ställe af likartade bestämmelser i de olika lagarna.

Af största betydelse äro de i riksförsäkringsordningens första bok

inrymda stadganden, hvarigenom försäkringsmyndigheterna organiseras

pa ett enhetligt sätt för samtliga försäkringsgrenar. Dessa myndigheter

blifva för framtiden försäkringsstyrelserna, öfverförsäkringsstyrelserna,

riksförsäkringsstyrelsen och landsförsäkringsstyrelserna; de öfvertaga flertalet

förvaltningsgöromål och den på andra myndigheter hittills Infilande

rättskipningen.

Försäkringsstyrelsen är tvifvelsutan den betydelsefullaste af dessa

instanser. Enligt motiverna för lagen är dess uppgift att samla allt

nödigt material, att gifva den försäkrade tillfälle att framställa sina

önskningar och framlägga sina bevismedel, att förhandla med honom

i närvaro af representanter för arbetsgifvarna och de försäkrade och

77

att därefter öfverlämna handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande till

försäkringsbäraren för besluts fattande.

Öfver försäkringsstyrelsen står öfverförsäkringsstyrelsen, hvilken

trädt i skiljedomstolens ställe och i motsats till denna är en statlig myndighet.

Äfven riksförsäkringsstyrelsen har blifvit föremål för en del organisatoriska

förändringar. Vid dess sida komma landsförsäkringsstyrelserna,

hvilkas indragning allvarligt ifrågasatts, att fortfarande bestå.

Stadgandena om invaliditetsförsäkring och försäkring till förmån för

efterlefvande innefattas i riksförsäkringsordningens Ijärde bok.

Försäkringsplikten har utsträckts, dock icke synnerligen väsentligt.

Genom införandet af frivillig tilläggsförsäkring hafva, i enlighet med

medelklassens önskningar, de försäkrade erhållit möjlighet att förskaffa

sig och sina efterlefvande högre pensioner.

Åldersgränsen har däremot icke nedsatts. Det visade sig nämligen,

att den ifrågasatta sänkningen af åldersgränsen till 65 år skulle

hafva vållat en årlig merutgift för försäkringsbärarna af 45 miljoner mark

och för riket af 9 miljoner mark, hvarförutom afgifterna måst väsentligt

ökas på grund af den kortare betalningstiden. Regeringen har emellertid

förklarat sig ämna år 1915 åter upptaga frågan till pröfning och förelägga

riksdagen densamma.

Den mycket omstridda frågan om rätten till återbekommande i

vissa fall af erlagda afgifter har lösts så, att denna rätt nu fullständigt

afskaffats. Däremot hafva försäkringsprestationerna tillökats med den

ytterst betydelsefulla försäkringen för efterlefvande. För denna har man

nödgats söka en säkrare finansiell grundval än de till detta ändamål

genom Lex Trimbom anslagna tullinkomsterna, hvilka visat sig inflyta

högst ojämnt. Man har därvid valt den näraliggande utvägen att

höja afgifterna till invaliditetsförsäkringen, hvarigenom alla försäkrade

få bidraga till bestridandet af kostnaderna för efterlefvandeförsäkringen.

Efter denna öfverblick af försäkringsfrågans utveckling'' lämnas nu

en kortfattad redogörelse för riksförsäkringsordningen, i hvad densamma

afser invaliditets- och efterlefvandeförsäkringen.

78

Invaliditetsföraäkringen och försäkringen för efterlefvande

enligt riksförsäkringsordningen.

Försäkringens omfattning.

§§

1226 Fch''.^ikringspliktiga äro efter fyllda sexton år:

1) arbetare, biträden, gesäller, lärlingar och tjänstefolk;

2) arbetsförmän, verkmästare och andra anställda i liknande öfverordnad

ställning, samtliga under förutsättning att ifrågavarande verksamhet

utgör deras hufvudsaldiga yrke;

3) handelsbiträden och lärlingar i detta yrke samt biträden ecb

lärlingar i apotek;

4) skådespelare och orkestermedlemmar, oafsedt prestationernas

konstvärde;

5) lärare och uppfostrare;

6) sjöfolk på tyska sjögående fartyg och på fartyg, som användas

till inlandssjöfart.

Alla bär nämnda personer äro försäkringspliktiga under förutsättning,

att de äro anställda mot ersättning *) samt de under 2)—5) nämnda

äfvensom skeppare under förutsättning jämväl, att deras vanliga

arbetsförtjänst icke öfverstiger tvåtusen mark för år.

1229 Genom beslut af förbundsrådet kan, för hela riket eller mindre om

råden,

försäkringsplikten för vissa yrkesgrenar utsträckas till

1) handtverkare och andra yrkesidkare, som regelbundet icke sysselsätta

mer än en försäkringspliktig;

2) idkare af hemindustri, oafsedt antalet af dem sysselsatta personer.

1232 Förbundsrådet bestämmer, i hvilken utsträckning tillfälligt arbete i

annans tjänst skall föranleda frihet från försäkringsplikt.

1233 Äfven utländingar äro underkastade försäkra gstvång. Förbundsrådet

kan emellertid bestämma, att utländingar, hvilka erhållit tillstånd

att vistas i riket endast för viss tid, skola undantagas från försäkringsplikt.

Vederbörande arbetsgivare skola då vidkännas samma försäkringsafgift,

som ålegat dem, därest försäkringsplikt ägt rum.

1227 Befriade från försäkringsplikt äro personer, hvilka i ersättning för

1236 sitt arbete endast erhålla fritt underhåll eller som redan äro invalider,

1234 samt sådana i statlig eller kommunal tjänst anställda, hvilka äro tillförsäkrade

en pension å minst samma belopp som lägsta invaliditetsoch

efterlefvandepensionen, m. fl.

l) Såsom ersättning anses jämte aflöning (G-eiialt oder Lolrn) äfven andel i vinst samt naturaprestation!

(Sachbeztige) och andra förmåner, som den försäkrade erhåller i stället för eller

jämte aflöning.

79

Slutligen kan, uppå ansökan, vederbörande försäkringsstyrelse från

försäkringsplikt befria vissa persongrupper, bland hvilka

a namnas

mera tillfälligt anställda arbetare.

Lagen lämnar möjlighet till frivillig försäkring i följande former:

a) själ försäkring — frivilligt inträde i försäkringen. Denna står öppen

för ofvan under 2)—5) uppräknade personer samt skeppare, så framt

deras arbetsförtjänst för år öfverstiger 2,000 men icke 3,000 mark, för

handtverkare och andra yrkesidkare, hvilka i sitt yrke sysselsätta högst

två försäkringspliktiga, för idkare af hemindustri och för personer, hvilka

icke äro försäkringspliktiga, emedan de för sitt arbete endast erhålla

fritt underhåll eller, såsom allenast tillfälligt anställda, blifvit af förbundsrådet

undantagna från försäkringsplikt. Beträffande alla här nämnda

personer gäller såsom förutsättning för rätten till själfförsäkring, att de

ännu icke fyllt fyrtio år. Den till själfförsäkring berättigade får äfven

efter det han utträdt ur de förhållanden, som grundat hans rätt, fortsätta

försäkringen eller senare förnya densamma.

b) vidareförsäkring — frivilligt fortsättande eller förnyande af ett

försäkringsförhållande, grundadt på försäkringsplikt. För denna form af

frivillig försäkring erfordras, att minst tjugu veckoafgifter betalas under

två år efter kvittenskortets utställningsdag.

c) tillägg sförsäkring för höjning af invaliditetspensionen. Hvarje

försäkrad kan sålunda när som helst på sitt kvittenskort uppklistra det

antal tilläggsmärken å en mark han önskar. Härigenom erhålles vid

invaliditet en tilläggspension, hvilken för hvarje märke utgör så många

gånger två pfennig som antalet år, som förflutit från utgången af det

år, under hvilket märket uppklistrades, till invaliditetens inträde.

Organisationen.

Försäkringen uppbäres af 31 försäkringsanstalter, hvilka omfatta

hvar sitt område af riket, samt af 10 särskilda anstalter eller kassor,

hvilka senare enligt lagens medgifvande af förbundsrådet bemyndigats

öfvertaga försäkringsanstalternas uppgifter gentemot sina medlemmar.

Till dessa kassor höra de från medeltiden härstammande understödskassorna

för bergsmän, »Knappschaften», och pensionskassorna för järnvägspersonal

samt den af yrkesförbundet för sjöfarten (See-Berufsgenossenschaft)

upprättade försäkringsanstalten för sjömän.

Försäkringsanstalt omfattar alla inom dess område sysselsatta personer,

hvilka icke fullgöra sin försäkringsplikt i en särskild kassa.

Försäkringsanstalt äger, liksom öfriga försäkringsbärare, rättskapacitet.

Därest dess tillgångar ej förslå till täckande af skulderna, an

-

1239

1243

1244

1472-3

1326

1360-80

1329

4

80

§§

1402 svarar gentemot fordringsägarna den kommunala samfällighet (Gemeindeverband),

för hvilken anstalten upprättats, samt, om samfälligheten ej

är i stånd härtill eller anstalten upprättats för en förbundsstat eller delar

däraf, förbundsstaten. Omfattar anstalten flera förbundsstater eller kommunala

samfälligheter, ansvara dessa i förhållande till folkmängden.

1401 Flera försäkrangsanstalter kunna förena sig om att gemensamt bära

bördorna af invaliditetsförsäkringen och försäkringen för efterlefvande.

Försäkringsanstalterna äga inom lagens gränser själfstyrelse. De

1338—9 antaga ett reglemente, som underställes riksförsäkringsstyrelsen eller

1342—6 vederbörande landsförsäkringsstyrelse för godkännande. De förvaltas af

en styrelse, som äger offentlig myndighets ställning samt är sammansatt

af ämbetsmän och af representanter för arbetsgifvarna och de försäkrade,

valda till lika antal för hvardera sidan. Ämbetsmännen, af hvilka eu är

styrelsens ordförande, utses af vederbörande kommunala samfällighet

eller högsta förvaltningsmyndighet samt aflönas af anstalten. Öfriga

styrelseledamöter väljas medelst proportionella val till antal, som bestämmes

i reglementet, på fyra år af utskottet (se nedan) sålunda, att dettas

15, 10 arbetsgifvarmedlemmar välja den ena hälften, representanterna för de försäk21

rade den andra. Dessa styrelseledamöter äro icke aflönade, men anstalten

betalar deras utlägg samt lämnar de försäkrades representanter ersättning

för förlorad arbetsförtjänst eller i stället en rund, bestämd summa

(Pauschbetrag) för tidsförlust. Af sistnämnda förmån kunna äfven arbetsgifvarmedlemmarna

göras delaktiga.

1351 Utskottet utgöres af representanter för arbetsgifvarna och de för

säkrade

till lika antal och minst fem för hvardera sidan. De väljas af

försäkringsombuden (Vers!cherungsvertreter) vid försäkringsstyrelserna (se

nedan) inom försäkringsanstaltens område, hvarvid arbetsgifvarna och de

försäkrade välja hvar för sig och medelst proportionella val. I fråga

15 om godtgörelse till utskottsledamöterna gäller detsamma som om styrel21

sens valda medlemmar.

1338 Utskottet upprättar försäkringsanstaltens reglemente, äger företaga

1353—4 ändringar i detsamma, utser de medlemmar af styrelsen, hvilka icke äro

ämbetsmän, fastställer inkomst- och utgiftsstaten, granskar räkenskaperna

samt beslutar gemensamt med styrelsen i viktigare frågor rörande

köp, försäljning eller intecknande af fast egendom.

1356 Försäkringsanstalt måste placera minst eu fjärdedel af sin förmögen

het

i riks- eller förbundsstatsobligationer samt är äfven i öfrigt beträffande

förvaltningen af sina tillgångar underkastad vissa inskränkningar.

1381—2 Öfver försäkringsanstalterna utöfvas kontrollerande myndighet af

riksförsäkringsstyrelsen eller, om landsförsäkringsstyrelse upprättats fölen

förbundsstat, af denna.

81

Försäkringsmynaigheterna.

Dessa, som äro gemensamma för sjuk-, olycksfalls- salut invaliditets-

och ålderdomsförsäkringen jämte försäkringen för efterlefvande, äro

försäkringsstyrelserna,

öfverförsäkringsstyrelserna,

riksförsäkringsstyrelsen och landsförsäkringsstyrelserna.

Försäkringsstyrelserna upprättas i regel såsom inom de lägre förvaltningsmyndigheterna

anordnade afdelningar för arbetareförsäkring,

men kunna äfven utgöra själfständiga myndigheter. Den lägre förvaltningsmyndighetens

chef är ordförande i försäkringsstyrelsen. Härjämte

utses en eller flera ständiga vice ordförande bland personer, hvilka

genom föregående utbildning och erfarenheter på arbetareförsäkringens

område äro därtill ägnade.

Såsom bisittare i försäkringsstyrelsen inkallas för behandling af

vissa ärenden representanter för försäkringen (Versicherungsvertreter)

till ett antal af minst tolf samt valda medelst proportionella val till

hälften bland arbetsgifvare och till hälften bland försäkrade. I valet

deltaga styrelseledamöterna i de sjukkassor, hvilka inom försäkringsstyrelsens

område hafva minst femtio medlemmar, samt vissa andra

understödskassor med minst femtio medlemmar. En kassas röstetal rättar

sig efter dess medlemstal, fastställes före hvarje val af försäkringsstyrelsen

samt fördelas lika på kassans styrelseledamöter. I valet af arbetsgivarrepresentanter

deltaga endast arbetsgifvare, i valet af representanter

för de försäkrade endast försäkrade.

Representanterna för försäkringen (Versicherungsvertreter) förvalta

sitt ämbete utan annan ersättning än för sina utlägg; dessutom erhålla

de försäkrades representanter antingen ersättning för förlorad arbetsförtjänst

eller en rund summa i ersättning för tidsförlust. En sådan

ersättning kan äfven tilldelas arbetsgifvarnas representanter. Beslut

härom skall fastställas af öfverförsäkringsstyrelsen.

Försäkringsstyrelsen fördelar sig på utskott med skilda, af lagen

bestämda uppgifter (Spruchausschuss, Beschlussausschuss).

Kostnaderna för försäkringsstyrelsen bestridas i regel af vederbörande_

förbundsstat.

Öfver försäkringsstyrelserna stå öfverförsäkringsstyrelserna, hvilka i

regel upprättas för eu högre förvaltningsmyndighets område, men äfven

kunna upprättas för vissa yrkesgrupper (besondere Oberversicherungsämter).

De upprättas af vederbörande högsta förvaltningsmyndighet och

organiseras antingen såsom själfständiga myndigheter eller i anslutningtill

högre riks- eller statsmyndigheter.

Ålderdomsförsäkringshommittén. III.

§§

35

36

38

3»

40—44

54

56

59

62

63

64

82

§s

68

71

73

73

75

77-78

79-80

83

o

86

8,

89—90

91

96

98

103

104

Öfverförsäkringsstyrelsen är sammansatt af ledamöter, af livilka eu

är direktör, ocli bisittare. Bisittarna äro i regel fyrtio; de utses till

liälften bland arbetsgifvare och till hälften bland försäkrade. Bisittarna

från arbetsgifvarsidan väljas till ena hälften af arbetsgifvarledamöterna

i vederbörande försäkringsanstalts utskott och till den andra hälften af styrelserna

för vederbörande yrkesförbund. Bisittarna från de försäkrades

sida väljas enligt grunderna för proportionella val af de försäkrades representanter

hos försäkringsstyrelserna inom öfverförsäkringsstyrelsens område.

''Dessa bisittares röstetal fastställes efter antalet sjukkassemedlemmar inom

området för den försäkringsstyrelse, till hvilken de höra. För utseende

af bisittare vid de ofvannämnda särskilda öfverförsäkringsstyrelserna finnas

särskilda stadganden.

Öfverförsäkringsstyrelsen organiserar olika afdelningar, mellan hvilka

ärendena efter sin olika beskaffenhet fördelas.

Öfverförsäkringsstyrelsen, hvilkens förvaltningskostnader bestridas

af vederbörande förbundsstat, står under uppsikt af den högsta förvaltningsmyndigheten.

Riksförsäkringsstyrelsen med säte i Berlin utgör försäkringens högsta

beslutande och kontrollerande myndighet. Den består af dels ständiga och

dels icke-ständiga ledamöter. Presidenten och öfriga ständiga ledamöter

utses på lifstid af kejsaren efter förslag af förbundsrådet. Kejsaren utnämner

jämväl bland de ständiga ledamöterna direktörerna och ordförandena

för de olika afdelningarna (Senaten). De icke-ständiga ledamöterna

äro trettiotvå. Af dessa väljer förbundsrådet åtta, däraf minst

sex förbundsrådsledamöter. Af de öfriga äro tolf representanter för

arbetsgifvarna och tolf representanter för de försäkrade. Af arbetsgivarrepresentanterna

väljas sex af arbetsgifvarledamöterna i försäkringsantalternas

utskott och de särskilda försäkringsanstalternas motsvarande

organ, alla från olycksfallsförsäkringens områden, samt sex af yrkesförbundens

styrelser och de s. k. Ausfuhrungsbehörden. De tolf representanterna

för de försäkrade väljas medelst proportionella val af de försäkrades

bisittare i öfverförsäkringsstyrelserna, alla från olycksfallsförsäkringens

områden. Genom särskilda bestämmelser har man sörjt för

att landtbruk, industri och sjöfart blifva i viss proportion företrädda

bland såväl arbetsgifvare- som arbetarerepresentanterna. — De ickeständiga

ledamöterna åtnjuta aflöning.

Äfven riksförsäkringsstyrelsen arbetar på afdelningar.

Vid riksförsäkringsstyrelsen finnes ett räknekontor (Rechnungsstelle),

som lämnar riksförsäkringsstyrelsen biträde i försäkringstekniska

arbeten och liknande göromål.

Kostnaderna för riksförsäkringsstyrelsen bäras af riket.

83

Vid sidan af riksförsäkrinsstyrelsen tillåter lagen vissa af de bestående

landsförsäkringsstyrelserna att fortlefva. Hvad särskilt angår

invaliditetsförsäkringen, komma sålunda landsförsäkringsstyrelserna i

Bayern, Sachsen, Wiirttemberg, Baden och Hessen att för sina resp. områden

utöfva riksförsäkringsstyrelsens funktioner.

105

1251

1278

Försäkringens förmåner.

Allmänna bestämmelser.

Föremålet för försäkringen är rätten till invaliditets- och ålderdoms- 125()

pension (Invalidenrenten, Altersrenten) äfvensom pension och understöd

åt efterlefvande: änkepension (Witwenrente), änkling spension (Witwer

rente),

barnpension (Waisemrente), änkehjälp (Witwengeld) samt barnutstyrsel

(Waisenaussteuer).

För erhållande af invaliditets- eller ålderdomspension erfordras, förutom

inträdd invaliditet eller lagstadgad ålder, att hafva under viss

tid, den s. k. väntetiden, erlagt föreskrifna afgifter samt att i öfrigt

hafva bibehållit pensionsrätten (die Anwartschaft). Väntetiden utgör:

1) i fråga om invaliditetspension, tvåhundra afgiftsveckor, när minst

etthundra afgifter erlagts på grund af försäkringsplikt, annars femhundra

afgiftsveckor;

2) i fråga om ålderdomspension, ettusentvåhundra afgiftsveckor. 1252

De till efterlefvande utgående förmånerna utbetalas, när den aflidne

vid dödsfallet tillryggalagt väntetiden för invaliditetspension och bibehållit

pensionsrätten. Därutöfver erfordras beträffande änkehjälp och barnutstyrsel,

att vid förfallotiden änkan själf tillrygglagdt väntetiden för

invaliditetspension och bibehållit pensionsrätten.

Vid frivillig försäkring inräknas med vissa undantag tiden för af- 1279

gifternas erläggande i väntetiden endast under förutsättning att minst etthundra

afgifter erlagts på grund af försäkringsplikt eller själfförsäkring.

Rätten att erhålla pension vid inträdande invaliditet eller ålderdom 1280

upphör, om under två år efter den å kvittenskortet tecknade dagen för

dess utlämnande erlagts färre än tjugo veckoafgifter på grund af försäkringsplikt

eller vidareför säkring. Vid själfförsäkring och dess fort- 1282

sättning måste för pensionsrättens bevarande minst fyrtio afgifter erläggas

inom nämnda tid; dock erfordras ej detta, därest mera än sextio

afgifter erlagts på grund af försäkringsplikt.

Rätten till pension lefver åter upp, — d. a*, s. den är att betrakta 1288

såsom icke utslocknad — då den försäkrade återupptager försäkra gspliktig

sysselsättning eller förnyar försäkringsförhållandet genom frivillig

afgiftsbetalning och därefter tillryggalägger en väntetid af två

-

84

§§

1253

1254

1255

hundra afgiftsveckor. Därest den försäkrade vid återupptagandet af den

försäkringspliktiga sysselsättningen eller vid försäkringsförhållandets förnyande

genom frivillig afgiftsbetalning fyllt sextio år, lefver rätten till

pension upp, endast om minst ettusen afgiftsmärken användts, innan pensionsrätten

utslocknade. Om den försäkrade fyllt fyrtio år, lefver pensionsrätten

upp genom frivillig afgiftsbetalning, endast om lian före pensionsrättens

utslocknande användt minst femhundra afgiftsmärken och

därefter tillrygga] agt en väntetid af femhundra afgiftsveckor.

Pension utbetalas icke för längre tid tillbaka än ett år före ansökningen,

därest icke den berättigade förhindrats att i rätt tid ingifva

ansökningen genom omständigheter, som varit oberoende af hans vilja.

Ansökningen skall i sådant fall ingifvas inom tre månader, efter det

hindret bortfallit.

Den, som med afsikt gör sig till invalid, förlorar rätt till pension.

Vissa i samband med invaliditetens ådragande stående förbrytelser kunna

äfven föranleda förlust af pensionen.

Invaliditetspensionen.

Invaliditetspension tilldelas utan afseende å lefnadsålder en hvar

försäkrad, som tillföljd af sjukdom eller bräcklighet är varaktigt invalid.

Invaliditeten behöfver icke innebära fullständig arbetsoförmåga, men å

andra sidan är icke enbart oförmåga att arbeta i hittillsvarande yrke

(yrkesinvaliditet) nog för att grunda anspråk på pension. Lagen betecknar

nämligen såsom invalid den, som icke vidare är i stånd att

medelst en verksamhet, som motsvarar hans krafter och färdigheter och

som med skälig hänsyn till hans utbildning och hittillsvarande yrke

kan erbjudas honom, förtjäna en tredjedel af hvad kroppsligen och

andligen friska personer i samma ställning och med liknande utbildning

i samma trakt pläga förtjäna genom sitt arbete. Därest en yrkesskicklig

arbetare icke längre förmår arbeta i sitt yrke, tages alltså hänsyn

till, hvad han bör kunna förtjäna i annat yrke, som icke kräfver särskild

utbildning. Hvad han faktiskt förtjänar är principiellt utan betydelse.

Invaliditetspension erhålles äfven af försäkrad, som icke är varaktigt

oförmögen till arbete, om han oafbrutet varit invalid under tjugusex

veckor eller efter sjukhjälpens upphörande ännu är invalid. Sådan

sjukpension (KranJcenrente) utgår för den tid, under hvilken invaliditeten

fortfar.

Invaliditetspension börjar i regel löpa å dagen för ansökningen.

125S

85

Ålderdomspension.

§§

Ålderdomspension erhåller den försäkrade vid fyllda sjuttio år, 1257

äfven om han då ännu icke är invalid.

Pension och understöd åt efterlefvande.

Beträffande förutsättningarna för efterlefvandes rätt till pension

och understöd erinras till en början om hvad ofvan nämnts därom,

att den aflidne vid dödsfallet skall hafva till rygga! agt, väntetiden för

invaliditetspension samt bibehållit pensionsrätten.

Vid försäkrad mans död utgår pension till hans änka (Witwenrente), 1258

ifall hon är till arbete varaktigt oförmögen. Äfven för änka gäller

lagens allmänna definition på invaliditet med den afvikelsen allenast,

att vid beräkning af änkas förvärf^förmåga icke tages hänsyn till förutvarande

yrke utan till förutvarande lefnadsställning samt till hvad friska

kvinnor i samma ställning och med liknande utbildning i samma trakt

pläga förtjäna genom arbete. Vid öfvergående invaliditet erhåller äfven

änka pension enligt ofvan angifna grunder (Witwenkrankenrente).

Det är således icke hvarje änka, utan endast den invalida änkan

som erhållit pensionsrätt.

Berättigade till erhållande af barnpension (Waisenrente) äro vid 1259

försäkrad mans död hans äkta barn under femton år — vare sig modern

lefver eller icke och oberoende af hennes förvärfsförmåga — samt vid försäkrad

kvinnas död hennes faderlösa barn under femton år. Det är att

märka, att vid en försäkrad kvinnas död äfven hennes oäkta barn anses

som faderlösa, oberoende af huruvida fadern lefver, ja t. o. m. om han

bekostat barnens underhåll. Utom äktenskapet födda barn hafva således

icke rätt till pension vid faderns död men kunna däremot vid moderns

frånfälle erhålla pension.

År i en familj mannen oförmögen till arbete, medan hustrun helt 1260

eller till öfvervägande del underhåller familjen med sin arbetsförtjänst,

och är hustrun försäkrad, äga vid hennes död äkta barn under femton

år rätt till barnpension och mannen rätt till änklingspension (Witwerrente),

så länge de befinna sig i behöfvande omständigheter, d. v. s. så

länge änklingens arbetskraft icke är tillräcklig för lifsuppehället. Rätt

till barnpension under nämnda förhållanden föreligger äfven, om vid

den försäkrade kvinnans död äktenskapet icke längre bestod. Ånklingspension

utgår endast, när änklingen redan vid hustruns död var invalid.

Därest familjefader öfvergifvit hustru och barn och eftersatt sin 1261

försörjningsplikt, äga vid moderns död, om hon varit försäkrad, äkta

barn under femton års ålder rätt till barnpension, så länge behofvet

86

varar. Detsamma gäller, om vid den försäkrade kvinnans död äktenskapet

icke längre bestod samt mannen undandragit sig fullgörandet af sin

§§ försörjningsskyldighet mot barnen.

1262 Efterlämnar försäkrad föräldralösa barnbarn under femton års ålder,

hvilkas underhåll han helt eller delvis bestridt, så äga barnbarnen rätt

till barnpension, så länge de däraf äro i behof.

1264 Förutom nu omtalade pensioner -åt efterlefvande (Witwenrente, Wit

wenkrankenrente,

Witwerrente, Waisenrente) inför lagen, såsom redan

förut antydts, äfven understöd, som utgå en gång för alla. Sådana undersstöd

äro dels änkehjälp (Witwengeld) och dels barnutstyrsel (Waisenaussteuer).

På sätt redan blifvit nämndt, utgå änkehjälp och barnutstyrsel

endast i de fall, då den aflidne vid dödsfallet tillryggalagdt väntetiden

för invaliditetspension och bibehållit pensionsrätten samt änkan

vid prestationernas förfallotid äfven själf tillryggalagt väntetiden för

invaliditetspension och bibehållit pensionsrätten. Ånkehjälpen utfaller

vid mannens död, barnutrustningen då barnen fylla femton år.

Sjukvård.

1269 Om en försäkrad eller en änka hotas af invaliditet och alltså kan

1270 väntas falla försäkringen till last, kan vederbörande försäkringsanstalt

ingripa genom meddelande af sjukvård å sjukhus eller konvalescenthem

eller på annat sätt. År den sjuke gift och lefver tillsammans med sin

familj eller har han eget hushåll eller är han medlem af sin familjs

1271 hushåll, erfordras hans medgifvande till dylik åtgärd. Har den sjuke

medelst sin arbetsförtjänst helt eller till öfvervägande del underhållit

anhöriga, erhålla dessa under sjukvårdstiden ett understöd (Hausgeld),

motsvarande en fjärdedel af normalarbetslönen för vuxna daglönare i

1272 trakten. Därest den sjuke utan giltigt skäl undandrar sig sjukvård,

som sannolikt skulle kunnat förebygga invaliditet, så kan för någon tid

hans pension helt eller delvis indragas.

Försäkringsanstalten kan äfven, på sätt längre fram skall närmare omnämnas,

meddela sjukvård åt den, som redan erhållit invaliditets-, änkeeller

änklingspension, om han därigenom kan väntas återvinna sin förvärfsförmåga.

1274 Med tillsynsmyndighetens medgifvande kan försäkringsanstalt an

vända

medel till befordrande eller genomförande af allmänna åtgärder till

förebyggande af förtidig invaliditets inträdande bland de försäkrade eller

till höjande af hälsotillståndet bland den försäkringspliktiga befolkningen.

87

Naturaprestationer. §§

I fråga om jordbruksarbetare, hvilka enligt ortens sed utfå sin aflö- 1275

ning helt eller delvis in natura, kan af vederbörande kommun eller kommun

als amfällighet bestämmas, att pensionerna till två tredjedelar skola utgå

in natura; härtill erfordras emellertid pensionstagarens samtycke. Na- 1276

turaprestationerna utgöras af den kommun, där pensionstagaren är bosatt.

Kommunen erhåller härigenom rätt att af pensionen uppbära

så mycket, som svarar mot naturaprestationernas värde.

Genom försäkringsanstalts reglemente kan dess styrelse erhålla be- 1277

fogenhet att på ansökan intaga pensionstagaren på invalidanstalt eller

barnhem eller liknande anstalt samt att till dylik vård helt eller delvis

använda pensionsbeloppet.

Personer, som äro hemfallna åt dryckenskap men icke omyndigför- 120

klarade, kunna helt eller delvis erhålla sina pensioner in natura. Detta

måste ske, därest vederbörande fattigvårdsförbund eller kommunalmyndigheten

i drinkarens hemort hemställa därom. År drinkaren omyndigförklarad,

kunna endast med förmyndarens samtycke naturaprestationer

lämnas i stället för penningar. Natur aprestationerna utgöras

äfven i detta fall af hemortskommunen, på hvilken därigenom öfvergår

rätt till så stor del af pensionsbeloppet, som svarar mot det presterade.

Naturaprestationerna kunna äfven utgå i form af vård å

alkoholisthem e. d. En del af det kontanta pensionsbeloppet skall utgå

till pensionstagarens make, barn eller föräldrar samt, om sådana ej fin- 121

nas, till kommunen att användas för pensionstagarens bästa. Erforderliga

afgöranden i saken träffas af försäkringsstyrelsen.

Lönklasser. Prestationernas beräknande.

De försäkrade indelas efter sin årliga arbetsförtjänst i fem lönklasser: 1245

Klass I till och med 350 mark,

» II öfver 350 till och med 550 mark,

» III » 550 » » » 850 »

» IV )> 850 » » » 1,150 »

» V »1,150 mark.

Icke den verkliga, utan en särskildt uträknad årsarbetsförtjänst af- 1246

gör i regel, om försäkrad skall tillhöra den ena eller andra lönklassen.

Denna årsarbetsförtjänst utgör trehundra gånger ortslönen (Ortslohn), 149

d. v. s. den i trakten gängse dagspenningen för vanliga daglönare,

hvilken fastställes och kungöres af öfverförsäkringsstyrelsen.

Försäkring får ske i högre lönklass, men arbetsgifvaren blir häri- 1248

genom icke skyldig att erlägga högre bidrag.

88

§§

1284-5

1286

1287

1288

1289

1290

Försäkringsprestationerna bestå af ett fast statsbidrag (Reichszuscbuss),

samt försäkringsanstaltens andel. Statsbidraget utgår årligen

med femtio mark för hvarje invaliditets-, ålderdoms-, änke- och änklingspension

och tjugufem mark för hvarje barnpension. Vid änkehjälp

och barnutstyrsel utgår, såsom redan blifvit antydt, statsbidraget med

ett belopp eu gång för alla samt utgör vid änkehjälp femtio mark o’ch

vid hvarje barnutstyrsel 1673 mark. Försäkringsanstaltens andel rättar

sig efter de betalda afgifterna. Huru militärtjänst- och sjukdomstider

likställas med afgiftsveckor (Beitragswochen) omtalas längre fram under

rubriken »Medlens anskaffande)).

Försäkringsanstalten betalar till invaliditetspensionerna ett grundbelopp

(Grundbetrag) jämte stegring sbelopp (Steigerungssätze), till pensionerna

åt efterlefvande, till änkehjälpen och till bamutstyrslarna en del

af grundbeloppet och af stegringsbeloppen samt till ålderdomspensionerna

ett bestämdt årligt belopp. Vid grundbeloppets uträknande utgår

man alltid från femhundra afgiftsveckor. Hafva färre än femhundra

afgiftsveckor tillryggalagts, anses de felande veckorna tillhöra lönklass

I; hafva åter mer än femhundra afgiftsveckor tillryggalagts, utmönstras

de öfvertaliga afgifterna i de lägsta löneklasserna, så att afgifterna i

de högsta lönklasserna läggas till grund

afgiftsvecka tillägges den försäkrade:

för beräkningen. För hvarje

i lönklass I ........................................................

............................... 12 pfennig

» )■ II ..........................................................

................................ 14 )>

)> » III ...................................

................................ 16 »

» » IV ........................................

................................ 18 »

» » V.........................................................

................................ 20 »

Invaliditetspensionernas grundbelopp utgör alltså mellan 60 mark

(500x12 pfennig) och 100 mark (500x20 pfennig), alltefter de använda

märkenas valör.

De till invaliditetspensionerna utgående stegringsbeloppen utgöra

för hvarje afgiftsvecka:

i lönklass I

» )» II

» » in

» » IV

» » v

3 pfennig

6 »

8 »

10 »

12 »

För hvarje afgiftsvecka medräknas endast en afgift. Finnes antalet

erlagda afgifter öfverstiga det antal afgiftsveckor, som skall tagas

89

i beräkning — d. v. s. det antal afgiftsveckor, som den afgiftspliktige

faktiskt tillryggalagt — och kan ej utrönas, hvilka afgifts märken, som

äro öfvertaliga, frånräkna^ de lägsta.

Därest den, som uppbär invaliditetspension, har barn under femton

år, höjes pensionen med tio procent för hvarje barn, dock aldrig utöfver

femtio procent af pensionens ursprungliga belopp (barntillägg).

Rätt till barntillägg hafva icke ålderdomspensionärer, hvilka ju föröfrigt

sällan hafva barn under 15 års ålder.

Då äfven den till invaliditetspension berättigade modern äger uppbära

barntillägg, kunna, därest mannen lefver, båda föräldrarna samtidigt

uppbära genom barntillägg förhöjd invaliditetspension.

Endast försäkrade, hvilka efter den 31 december 1911 blifvit varaktigt

invalida eller erhållit sjukpension, hafva enligt promulgationslagen

rätt till barntillägg, men detta oafsedt huruvida och i hvad mån

de med hänsyn till barntilläggen efter den 1 januari 1912 förhöjda

pensionsafgifterna af dem erlagts.

Försäkringsanstaltens andel i ålderdomspensionerna utgör

i

lönldass

I......................

..................... 60

mark

»

»

II.......................

...................... 90

»

»

»

III..................

..................... 120

»

)»

>>

IV .......................

..................... 150

)>

>>

V .............-.......

..................... 180

))

Om afgifter erlagts i olika lönklasser, beräknas försäkringsanstaltens

andel i ålderdomspensionen efter ett motsvarande medeltal. Därest

mera än tolfhundra afgiftsveckor tillryggalagts, utmönstras de öfvertaliga

afgifter, som tillhöra de lägsta lönklasserna, så att afgifterna i de högsta

lönklasserna läggas till grund för beräkningen.

Försäkringsanstaltens andel i änke-, änklings- och barnpensionerna ut- 1292

gör vissa bråkdelar af grundbelopp och stegringsbelopp i den invaliditetspension,

som familjeförsörjaren vid sin död uppbar eller vid inträdande

invaliditet, skulle hafva uppburit, nämligen i fråga om änke- och änklingspension

tre tiondelar, i fråga om barnpension tre tjugondelar för

ett barn och en fyrtiondel för hvarje ytterligare barn.

De efterlefvaudes pensioner få sammanlagda icke öfverstiga en och 1294

eu half gång den invaliditetspension, som den aflidne vid sin död uppbar

eller vid inträdande invaliditet skulle hafva uppburit. Barnpensioner

enbart få sammanlagda icke öfverstiga berörda invaliditetspension.

Skulle så blifva fallet, reduceras pensionerna proportionellt. Barnbarn

hafva rätt till pension, endast om barnen icke erhålla högsta tillåtna

Ålderdomsförsäkringskommittén. III. 12

§§

1291

Art. 71.

1293

90

§§

1296

1297

pension. — Dessa begränsningar äro icke af större betydelse. Begränsningen

i fråga om de efterlefvandes sammanlagda, pensioner ger sig

nämligen till känna först om tretton minderåriga barn finnas, begränsningen

rörande barnpensionernas summa först om barnen äro tolf.

Ånkehjälp utgör tolf gånger änkepensions månatliga belopp,

barnutstyrsel åtta gånger den uppburna barnpensionens månatliga belopp.

Pensionerna utbetalas månatligen samt i förskott; beloppen afrundas

uppåt till fulla fem pfennig.

Följande exempel åskådliggöra, huru invaliditetspensionen beräknas.

A) Afgiftsveckornas antal understiger 500.

För en person hafva förbrukats 200 märken i lönklass II, 100 märken i lönklass

III och 50 märken i lönklass IV, hvarjämte han äger tillgodoräkna sig 50 sjukdomsoch

militärtjänstveckor, tillsammans 400 afgiftsveckor. Den 5 januari 1912 blir han

invalid. För de veckor, som felas i 500, anses vid beräknandet af grundbeloppet (men

icke vid uträknandet af stegringsbeloppen) afgifter i lönklass I hafva erlagts. Uträkningen

blir följande:

Grundbelopp. Stegringsbelopp.

50 märken i lönklass IV ......

50 X 18 pf.

= 9

mark

50 X 10 pf. = 5

mark

100 » » » III .....

100 X 16 »

= 16

»

100 X

8 » = 8

»

200 » » » II......

200 X 14 »

= 28

»

200 X

6 » = 12

»

50 sjukdoms- och militärtjänst-

veckor (lönklass II).........

50 X 14 »

= 7

»

50 X

6 » = 3

100 fyllnadsveckor (lönkl. I)

100 X 12 >

= 12

»

— —

500 veckor . = 72 mark 400 veckor = 28 mark

Alltså blir pensionen: 50 (rikstillskottet) + 72 + 28 = 150 mark.

B) Afgiftsveckornas antal öfverstiger 500, och barn under 15 år

finnas.

För en person hafva efter den 1 januari 1912 förbrukats 100 märken i lönklass

I, 300 i lönklass II, 200 i lönklass III och 100 i lönklass IV, hvarjämte 100 militärtjänstveckor

få tillgodoräknas honom, d. v. s. tillhopa 800 bidragsveckor, af hvilka

vid grundbeloppets uträknande hänsyn tages endast till de 500 högsta, under det att

vid uträknandet af stegringsbeloppen samtliga bidragsveckor medräknas. Uträkningen

blir följande:

Grundbelopp. Stegringsbelopp.

100 märken i lönklass IV...

200 » » » III...

300 » » » II...

100 » :> I...

100 militärtjänstveckor (II)

100 X 18 pf. — 18 mark

200 X 16 » = 32 »

200 X 14 » — 28 »

100 X 10 pf. — 10 mark

200 X 8 *» = 16 »

300 X 6 » = 18 »

100 X 3 >= 3 »

100 X 6 » = 6 »

500 veckor =78 mark 800 veckor = 53 mark

Pensionen blir aliså: 50 + 78 + 53 = 181 mark.

Om nu ifrågavarande person har fyra barn i åldern 1—8 år, ökas pensionen med

4/io — 72,4 0 mark till 253,4 0 mark. Vid femte barnets födelse ökas pensionen med

91

ytterligare 18,10 mark till 271,50 mark, vid hvilket belopp den stannar, ehuru barnantalet

växer till sex. Sedan det andra barnet fyllt femton år, så att endast fyra

af barnen äro under femton år, sjunker pensionen åter till 253,4 0 mark.

C) Antalet förbrukade märken är större än antalet försäkringsveckor.

Under en tidrymd, som omfattar endast 420 veckor, hafva för en person förbrukats

50 märken i II, 200 i III och 200 i IV lönklassen eller tillhopa 450 märken,

alltså 30 märken mer än som får tagas i beräkning. Det utrönes, att de 50 märkena

i lönklass II användts på riktigt sätt, men det låter sig ej fastställa, hvilka af de

öfriga märkena, som användts oriktigt. Till följd häraf lämnas 30 af märkena i lönklass

III utom räkningen. Vid bestämmande af grundbeloppet tilläggas 80 afgiftsveckor

i lönklass I för att man skall komma upp till de erforderliga 500 afgiftsveckorna.

Beräkningen blir följande:

200 märken i lönklass IY

170 » » » III

50 > » II

80 fyllnadsveckor i » I

alltså, pension: 50 + 79.80 + 36.

Grundbelopp.

200X18 pf. == 36 mark

170X16 » = 27.20 »

50x14 ;>= 7 »

80x12 » = 9.60 »

500 veckor: 79.80 mark.

= 166.40 mark.

Stegringsbelopp.

200X10 pf. = 20 mark

170x8 » = 13.60 »

50x6 » = 3 >

420 veckor: 36.60 mark;

Ålderdomspensionen beräknas på följande sätt.

För en person hafva, då han fyller sjuttio år, förbrukats 120 märken i lönklass

I, 75 märken i lönklass II, 534 märken i lönklass III, 329 märken i lönklass IV

och 576 märken i lönklass V, hvarjämte 137 militärtjänst- och sjukdomsveckor få

tillgodoräknas honom. Hänsyn tages endast till de tolfhundra afgiftsveckorna i de

högsta lönklasserna. Uträkningen blir följande:

576 märken i lönklass

V ...............................

..... 576 X 180 =

103,680

329 » » »

IV .............................

..... 329 X 150 =

49,350

534 » » »

III .............................

..... 295 X 120 =

35,400

75 » » »

II ...............................

..... — —

—

120 » » »

I ..............................

..... — —

—

137 militärtjänst- och

sjukdomsveckor (II) ....

..... .

—

1,200 veckor 188,430

Försäkringsanstaltens andel utgör då = 157.0 2 mark. Rikstillskottet

å 50 mark tillkommer, och pensionsbeloppet blir 207.0 2 mark.

Änke- och barnpensionernas beräknande åskådliggöres i anslutning

till förestående exempel på följande sätt.

I exemplet under A) få jämlikt stadgarna i promulgationslagen de före 1912

erlagda afgifterna medräknas endast i fråga om grundbeloppet. Då detta utgjorde

72 mark, belöper sig änkepensionen till 50 + 72X3/io — 71.60 mark, pensionen för

ett barn till 25 + 72X3/ao = 35.80 mark samt för hvarje ytterligare barn till 25 + 72

XV40 = 26.80 mark.

92

8§

1298—9

1300

1304

1305

1306

1308

1318

I fråga om B) uträknas pensionerna för den invalidä änkan och de fyra barnen

under 15 år, då alla afgifter erlagts efter den 1 januari 1912, med hänsyn till

samma grundbelopp och tillägg som beträffande invaliditetspensionen, d. v. s.

änkepensionen utgör 50+(78 + 53)X3/''io = 89,8 0 mark,

första barnpensionen 25+(78 + 53) X 3/20 = 44.65 » och

ytterligare barnpensioner 25+ (78 +53) X1/™ = 28.2 8 »

eller tillsammans .......................................... 218.79 mark

Prestationernas

bortfallande eller indragning.

Anke- ock änklingspension bortfalla, då vederbörande ingår nytt

gifte, barnpension, då barnet fyller femton år. Anspråk på änkehjälp

bortfaller, därest det ej göres gällande inom ett år efter mannens

död.

Därest den, som uppbär en invaliditets- eller änkepension, till följd

af en väsentlig förändring i sina förhållanden icke längre är invalid i

lagens mening, skall försäkringsanstalten indraga pensionen.

Beträffande påföljden af tredska i de fall, då försäkringsanstalten

söker ingripa till förebyggande eller botande af invaliditet, erinras om

hvad som är sagdt under rubriken sjukvård.

Försäkringsanstalten kan meddela invaliditets-, änke- eller änklingspensionären

sjukvård, om lian därigenom kan väntas återvinna sin

iörvärfsförmåga. Härvid äga ofvan återgifna stadganden om sjukvård

till förebyggande af invaliditet motsvarande tillämpning. Anke- eller

änklingspensionärs anhöriga äga dock ej rätt till understöd (Hausgeld).

Undandrager sig pensionstagare utan giltigt skäl dylik sjukvård och

förhindras härigenom hälsans återvinnande eller undandrager han sig

utan orsak undersökning eller observation å sjukhus, kan för viss tid

pensionen helt eller delvis indragas.

Beslut om pensions indragning träder i kraft med utgången af

månaden efter den, då pensionstagaren erhöll del af beslutet. Beslutet

träder vid angifna tidpunkt i tillämpning, äfven om besvär anförts.

Hyllande pension. Utlösning ur försäkringen (Kapitalabfindung).

Därest förutsättningarna för flera pensioner enligt invaliditets- och

efterlefvandeförsäkringen sammanträffa, så hvilar den lägre pensionen

från och med dagen för detta sammanträffande.

Om sålunda någon skulle på en gång hafva anspråk på såväl invaliditets-

som ålderdomspension, erhåller han endast den högre af de

båda pensionerna.

93

Därest invaliditet eller död förorsakats af olycksfall i arbete, så ut- 1522

betalas invaliditetspension eller pension till efterlefvande endast till dess

olycksfallspensionen fastställts och sedermera endast med det belopp,

hvarmed invaliditets- eller efterlefvandepensionen öfverstiger olycksfallspensionen.

Om emellertid en person är berättigad dels till invaliditets- eller 1311

ålderdomspension eller pension för efterlefvande och dels till olycksfallspension,

hvilar

a) invaliditets- eller ålderdomspensionen, om sådan pension skulle

tillsammans med olycksfallspensionen öfverstiga sju och en half gånger

invaliditetspensionens grundbelopp,

b) änke- eller änklingspensionen, om sådan pension skulle tillsammans

med olycksfallspensionen öfverstiga tre och en half gånger

grundbeloppet i den invaliditetspension, som försörjaren vid sin död

uppbar eller vid invaliditet skulle hafva uppburit; samt

c) barnpensionen, om sådan pension skulle tillsammans med olycksfallspensionen

öfverstiga tre gånger det under b) nämnda grundbeloppet.

Då invaliditetspensions grundbelopp i lönklasserna I—V utgör resp.

60, 70, 80, 90 och 100 mark, skall invaliditets- eller ålderdomspension

vid sammanträffande med olycksfallspension hvila, först om det sammanlagda

beloppet når en höjd af resp. 450, 525, 600, 675 eller 750

mark. För änke- och änklingspension ligger motsvarande gräns mellan

210 och 350 mark, för barnpension mellan 180 och 300 mark.

Pensionen hvilar vidare, så länge pensionstagaren undergår frihets- 1312

straff på längre tid än en månad eller är intagen å arbetsinrättning

eller förbättringsanstalt. De pensionstagarens anhöriga, hvilka han helt

eller delvis underhållit med sin arbetsförtjänst, erhålla därunder till sig

utbetald invaliditeis- eller ålderdomspension, hvartill pensionstagaren

förklarats berättigad.

Slutligen hvilar pensionen i regel för dem, som uppehålla sig i utlandet. 1313

Pensionsberättigad utlänning, som uppehåller sig i utlandet, erhåller i 1316

stället för pension eu gång för alla en summa, utgörande tre gånger

— i fråga om barnpension en och en half gång — pensionens årliga

belopp.

Förhållande till andra anspråk.

Utmätning eller pantsättning af rättsanspråk på grund af riksförsäkringsordningen

kan icke med laga verkan ske utom i vissa i lagen

angifna undantagsfall.

94-

Prestationernas utbetalning.

§§ Försäkringsanstalten utbetalar prestationerna genom postanstalten i

1383 den ort, där den berättigade bodde vid tiden för ansökningen. På hans

framställning kan utbetalning ske genom annan postanstalt.

1387

1388

1392

1393

1394

1395

Medlens anskaffande.

Medel till försäkringen erhållas genom bidrag af riket, arbetsgifvarna

och de försäkrade. Rikets bidrag utgöras af ofvannämnda tillskott

till pensioner, änkehjälp och barnutrustningar. Arbetsgifvarna och de

försäkrade lämna sina bidrag genom inbetalning af veckoafgifter, till

hvilka de tillskjuta hälften hvar.

Afgifterna afpassas enligt det s. k. premiesystemet, så att värdet

af alla inflytande afgifter, jämte den samlade förmögenheten, täcker det

belopp, som enligt sannolikhetsberäkning med ränta och ränta på ränta

erfordras för att bestrida försäkringsanstalternas alla blifvande utgifter.

Veckoafgifternas belopp fastställes hvart tionde år af förbundsrådet.

För förändringar erfordras riksdagens bifall. Tills vidare utgöra

veckoafgifterna

i lönklass I

» » Il

» » III

» )) IV

)> » V

16 pfennig

24 »

32 »

40 »

48 . )>

Dessa afgifter äro något högre än de i den äldre lagen bestämda.

Höjningen är föranledd af den genom riksförsäkringsordningen införda

försäkringen för efterlefvande.

Såsom afgiftsveckor i lönklass II tillgodoräknas den försäkrade, utan

att afgifter behöfva erläggas, de hela veckor, under hvilka han fullgjort

sin värnplikt eller förrättat frivillig militärtjänst vid mobilisering eller i

krig eller på grund af sjukdom varit oförmögen att arbeta i sitt yrke.

Har sjukdomen räckt oafbrutet mer än ett år, tillgodoräknas dock icke

den Överskjutande tiden. Konvalescens likställes med sjukdom. Detsamma

gäller om arbetsoförmåga, som föranledts af hafvandeskap eller

normalt förlöpande barnsäng, dock högst för en tid af åtta veckor.

Försäkringsanstalterna förvalta själfständigt sina inkomster och sin

förmögenhet, hvilken är dels gemensam (Gemeinverrnögen) och dels enskild

(Sondervermögen). Med sina tillgångar bestrida anstalterna såväl

95

alla de försäkringsanstalterna gemensamt pall vilande förpliktelserna (Gemeinlast)

som de särskilda försäkringsanstalternas enskilda förpliktelser

(Sonderlast). De gemensamma förpliktelserna utgöras af dels invaliditetspensionernas

grundbelopp, barntilläggen, försäkringsanstalternas andelar

i ålderdomspensionerna, änke-, änklings- och barnpensioner, änkehjälp

och barnutstyrslar, dels militärtjänstetidens och. sjukveckornas tillgodoräknande

såsom afgiftsveckor, och dels pensionernas afrundning

uppåt. ''Öfriga förpliktelser äro anstaltens enskilda.

Till täckande af de gemensamma förpliktelserna skall från och med

den 1 januari 1912 hvarje försäkringsanstalt särskildt bokföra femtio

procent af afgifterna såsom gemensam förmögenhet. Denna godtskrifves

räntor för sitt bokförda värde enligt en räntefot, som förbundsrådet fastställer

på samma gång som afgiftsbeloppen. Ger undersökning vid

handen, att den gemensamma förmögenheten icke förslår eller icke erfordras

till täckande af de gemensamma förpliktelserna, skall förbundsrådet

för nästföljande period bestämma storleken af den del af afgifterna,

som skall särskildt bokföras för den gemensamma förmögenheten, så att

uppkommen brist eller befintligt öfverskott utjämnas. För höjning erfordras

riksdagens samtycke.

Genom samstämmiga beslut af anstalts styrelse och utskott må, om

förbundsrådet därtill samtycker, uppstående öfverskott af den enskilda

förmögenheten användas till pensionstagarnas och de försäkrades samt

deras anhörigas nytta.

Flera försäkringsanstalter kunna förena sig om att, helt eller delvis,

gemensamt bära bördorna för invaliditetsförsäkringen och försäkringen

för de efterlefvande.

Afgifternas erläggande.

För afgifternas uppbärande utgifver hvarje försäkringsanstalt märken,

försedda med beteckning angifvande lönklass och värde. Märkena försäljas

å postanstalterna inom försäkringsanstaltens område samt å särskilda

försäljningsställen.

Afgifterna erläggas genom påklistrande af märken å den försäkrades

kvittenskort. Detta kort, hvarå tecknas år och dag för utställandet,

skall den försäkrade i rätt tid förete för påklistring och

makulering af märkena. Hvarje kort lämnar rum för minst 52 veckomärken.

Inom två år efter utställandet skall kortet för ombyte inlämnas

till något af de kontor (Ausgabestellen), som ombesörja utställandet och

ombytena. Återlämnadt kort öfversändes till den anstalt, inom hvars

område vederbörande försäkrad första gången erhöll kort (Ursprungs

-

§§

1396

1397

1398

1400

1401

1411

1412

1413

1416

1414

1418

1420

1423

96

§§

1424

1426

1427

1428

1432

1433

1439

1447

1442

anstalt). Anstalten kan öfverföra innehållet af en försäkrads samtliga

kort på ett sammandrag (Sammelkarte) att i de ursprungliga kortens

ställe förvaras.

Korten få icke märkas, framför allt icke för att angifva innehafvarens

uppförande och duglighet. Härigenom har man velat förebygga,

att de af arbetsgivare skulle kunna användas såsom betygsböcker.

Den arbetsgivare, hos hvilken försäkrad varit anställd under en hel

afgiftsvecka, skall erlägga pensionsalgiften för dem båda. Om försäkrad

under en vecka sysselsattes af flera arbetsgivare, betalar den, hos hvilken

han först arbetade, hela afgiften. Underlåter denne att betala och erlägger

ej heller den försäkrade själf afgiften, skall denna gäldas af näste

arbetsgivare i ordningen, hvilken dock har rätt till ersättning af den

närmast föregående. Arbetar den försäkrade samtidigt i försäkringspliktigt

yrke hos flera arbetsgivare, ansvara de gemensamt för afgiftens

erläggande. Kan den verkliga arbetstiden icke fastställas, skall afgift

erläggas för den tid, som ungefärligen erfordrats för arbetet.

Afgifterna erläggas i regel på så sätt, att arbetsgivaren vid arbetslönens

utbetalande för den tid arbetet varat på den försäkrades

kvittenskort klistrar märken, motsvarande hans lönklass. Åger icke utbetalning

af lön rum, skola märkena inklistras senast vid arbetsanstållningens

slut.

Arbetsgivaren äger vid lönens utbetalande innehålla ett belopp

motsvarande hälften af de erlagda afgifterna samt, om någon försäkrat

sig i högre lönklass, än han enligt lag tillhör, utan att hafva härom

öfverenskommit med arbetsgivaren, jämväl det Överskjutande afgiftsbeloppet.

Endast i dylik ordning får arbetsgivaren uppbära den försäkrades

andel i afgiften. Om afdrag ej skett vid en löneutbetalning,

får i regel afdrag ske endast vid nästa aflöningstillfälle.

Äfven den försäkrade kan i första hand erlägga hela afgiften, hvarefter

arbetsgivaren är skyldig ersätta honom vederbörlig del däraf.

Lagen bär emellertid lämnat möjlighet till afgifternas upptagande

äfven på annat sätt (Einziehung der Beiträge). Den högsta administrativa

myndigheten kan nämligen förordna, att sjukkassor eller andra

kassor eller försäkringsanstalternas inbetalningsställen i orterna (Hebestellen)

skola för anstalternas räkning inkassera afgifterna från alla eller

vissa grupper af försäkringspliktiga. En liknande anordning kan vidare

med den högsta administrativa myndighetens samtycke träffas af försäkringsanstalt

samt af kommun eller kommunal samfällighet.

På grund af försäkringsplikt erlagda afgifter äro utan verkan, om

de erläggas först två år sedan de förfallit till betalning eller, om den

försäkrade är utan skuld till dröjsmålet, lyra år efter nämnda tidpunkt.

97

Frivilliga afgifter likasom afgifter i högre lönklass än den, till 1443

hvilken försäkrad rätteligen hör, få icke erläggas för längre tid tillbaka

än ett år.

Afgifter, hvilka erlagts under det oriktiga antagandet, att försäk- 1446

ringsplikt förelegat, men hvilka icke återfordras, anses afsedda för själfförsäkring

eller vidareförsäkring, om rätt till sådan försäkring förefanns

vid afgiftens erläggande.

Försäkringsanstalterna skola öfvervaka, att afgifterna behörigen 1465

erläggas.

Arbetsgivare är skyldig att gifva försäkringsstyrelsen och försäk- 1466

ringsanstaltens styrelse upplysningar rörande antalet anställda, deras

arbetsförtjänst och anställningstid. Jämväl de försäkrade äro skyldiga

lämna upplysning om arbetsplats, anställningstid och arbetsförtjänst.

Försäkringsstyrelsen kan genom ådömande af böter framtvinga fullgörandet

af sagda förpliktelser.

Förfarandet vid prestationernas fastställande m. m.

Ansökan om pension eller annan genom lagen tillförsäkrad förmån 1613

ställes till försäkringsstyrelsen och åtföljes af nödigt bevismaterial. Sty- 1617

relsens ordförande föranstaltar om nödig utredning i ärendet samt äger

i sådant afseende befogenhet bl. a. att höra vittnen och sakkunniga,

äfven på ed, samt att infordra nödiga utlåtanden. Därpå handlägges 1618

ärendet inför försäkringsstyrelsen, förstärkt med en arbetsgifvarerepresentant

och eu representant för de försäkrade. Försäkringsstyrelsen afgif- 1623

ver i ärendet ett utlåtande, hvari styrelsen uttalar sig öfver allt, som

enligt dess mening kan vara af betydelse för försäkringsbäraren vid

fattande af beslut i saken. Därest muntlig förhandling icke äger rum, 1624

afgifves utlåtandet af ordföranden i försäkringsstyrelsen.

Protokollet öfver förhandlingarna samt utlåtandet öfversändas af 1625

försäkringsstyrelsens ordförande till försäkringsbäraren.

Härefter fattar försäkringsanstaltens styrelse beslut i ärendet. I vissa 1630

fall kan ärendet återförvisas till försäkringsstyrelsen. 1632

Har ansökan om invaliditetspension eller änkepension blifvit afsla- 1635

gen, emedan varaktig invaliditet icke förelåg, eller har pension indragits,

emedan invaliditet ej längre var förhanden, så kan ansökningen om

pension i regel förnyas först ett år därefter.

Besvär öfver försäkringsbärares beslut anföres inom en månad efter 1675

erhållen del af beslutet hos vederbörande öfverförsäkringsstyrelse. Den- 1679

nas ordförande förbereder saken och kan i sådant afseende upptaga

Ålder domsfÖrsäJcringskommittén. III. 13

98

§§

1694

1696

1697

1708

1715

Art. 2.

Art. 64.

bevisning, t. ex. höra vittnen och sakkunniga. Han äger jämväl meddela

provisoriskt beslut (Vorentscheidung) i alla ärenden.

Talan mot öfverförsäkringsstyrelses utslag fullföljes hos riksförsäkringsstyrelsen

och handlägges af en af dess afdelningar (Spruchsenat).

1 fråga om vissa i lagen särskild! uppräknade ärenden är dock klagan

ej tillåten.

Klagomål må endast stödjas på

1) att öfverklagade utslaget hvilar på underlåten eller oriktig tillämpning

af gällande rätt eller strider mot handlingarnas tydliga

innehåll;

2) att saken handlagts på ett i väsentliga afseenden bristfälligt sätt.

Landsförsäkringsstyrelse dömer i riksförsäkringsstyrelsens ställe, om

vederbörande försäkringsbärares område icke sträcker sig utom förbundsstaten.

Riksförsäkringsstyrelsen äger ex officio vidtaga åtgärder för bevisningens

komplettering, om den så finner nödigt. Den äger jämväl frihet

att göra ändring i öfverklagade utslaget äfven på andra grunder än

klaganden anfört.

Upphäfves öfverklagade utslaget, kan riksförsäkringsstyrelsen antingen

själf träffa afgörande i saken eller återförvisa densamma till en

af underinstanserna eller till försäkringsbäraren. Styrelsen kan på samma

gång förordna, att prestationen skall provisoriskt utgå. Den myndighet,

till hvilken saken återförvisats, är bunden vid den rättsliga motivering,

som ligger till grund för det öfverklagade utslagets upphäfvande.

Förutom berörda mål (Spruchsachen) känner lagen slutligen ett

stort antal andra mål (Beschlussachen), hvilka handläggas af andra afdelningar

af försäkringsmyndigheterna (Beschlussausschuss, Beschlusskammer,

Beschlussenat) eller dessas ordförande, t. ex. besvär rörande avgifter

och ålagda straff.

Öfvergångsstadganden.

Försäkringen för efterlefvande träder i kraft den 1 januari 1912.

I öfrigt bestämmes den tidpunkt, vid hvilken riksförsäkringsordningens

stadganden träda i kraft, genom kejserlig förordning, utfärdad med förbundsrådets

instämmande.

Om försäkrad blir invalid inom fem år efter det försäkringsplikt

enligt riksförsäkringsordningen inträdt för hans yrke, medräknas i väntetiden

för invaliditetspensionen tiden för hans tidigare verksamhet i

yrket. Detta gäller dock endast, så vidt berörda verksamhet infallit

99

under de sista fem åren före invaliditetens inträde, och stadgandet afser

endast försäkrad, som efter försäkringspliktens inträdande erlagt minst

fyrtio veckoafgifter på grund af försäkringsplikt.

De försäkrade, som vid försäkringspliktens inträdande för deras Art. 65

yrke fyllt fyrtio år, tillgodoräknas för väntetiden till ålderdomspension

fyrtio veckor för hvarje helt år, som de vid angifna tidpunkt äro äldre

än fyrtio år, och för öfverskjutande del af ett år de på denna tid belöpande

veckor intill ett antal af fyrtio.

De försäkrade måste visa, att de under de tre år, som närmast

föregått lagens trädande i kraft, yrkesmässigt, om ock med afbrott,

hafva utöfvat en verksamhet, som redan var eller under tiden blifvit

underkastad försäkringsplikt. Från denna bevisningsskyldighet befrias

den, som för de första fem åren efter försäkringspliktens inträde bevisligen

äger att tillgodoräkna sig minst tvåhundra afgiftsveckor på grund

af försäkringsplikt.

Till utgången af år 1930 tillgodoräknas för väntetiden i fråga om Art. 68

prestationer åt efterlefvande äfven de enligt den förut gällande invaliditetsförsäkringslagen

erlagda afgifter.

Därest försäkrad allidit före den 1 jan. 1912 eller nämnda dag eu- Art. 71

ligt invaliditetsförsäkringslagen var att anse som varaktigt oförmögen

till arbete och sedermera aflider utan att hafva återfått förvärfsförmåga,

äga hans efterlefvande ej rätt till pension eller annat understöd på grund

af riksförsäkringsordningen.

Riksförsäkringsordningen kommer att föranleda en betydlig ökning

af den ekonomiska belastning, som den statliga försäkringen ålägger det

tyska näringslifvet. De kostnader, som orsakas af försäkringspliktens

utsträckning — och hvilka kostnader alltså fördelas på försäkringens

tre hufvudgrenar — uppskattas officiellt till omkring 60 miljoner mark,

de kostnader, försäkringen för efterlefvande kommer att medföra, till

ungefär 66,5 miljoner, tillsammans alltså 126,5 miljoner. Utgår man nu

från 1909 års kostnader för hela den tyska arbetarförsäkringen, hvilka

belöpte sig till mer än 762 miljoner mark, samt tillägger angifna 126,5

miljoner, erhåller man ett belopp af inemot 890 miljoner mark. Tager

man vidare med i beräkning de kostnader, hvilka härleda sig från ökningen

af prestationernas belopp, försäkringspliktens utsträckning m. fl.

omständigheter, så måste man säkerligen beräkna det belopp, med

hvilket arbetarförsäkringen årligen belastar det tyska näringslifvet, till

en miljard mark.

100

Invaliditetsforsäkringens verkningar.

De försäkrades antal beräknades år 1891 till 11,490,220, år 1900

till 13,015,000 och år 1909 till 15,444,300. Sistnämnda år utgjorde de

försäkrade 24,2 procent eller närmare en fjärdedel af hela befolkningen.

Af de försäkrade voro 10,707,100 män och 4,737,200 kvinnor. De försäkrade

männen utgjorde 34 procent af hela den manliga befolkningen,

de försäkrade kvinnorna 14,6 procent af den kvinnliga befolkningen.

En sammanfattning af invaliditetsförsäkringens inkomster och utgifter

för tiden 1891—1909 visar följande siffror:

1891-1909.

Mark.

1909.

''Mark.

Inkomster.

Bidrag från arbetsgivare...........................................................

1,271,149,899

94,219,236

» » försäkrade .............................................................

1,271,149,899

94,219,236

Rikstillskott..............................................................................

587,227,014

51,500,690

Räntor m. m. ...........................................................................

520,980,733

53,954,816

Summa

3,650,507,545

293,893,978

Utgifter.

Sjukvård .................................................................................

137,583,493

20,730,027

Andra prestationer ...................................................................

1,734,023,163

168,299,471

Förvaltningskostnader ...............................................................

204,789,509

20,363,715

Summa

2,076,396,165

209,393,213

Till de försäkrade hade vid ingången af år 1911 utbetalats tillhopa

2,068,432,161 mark, hvartill under 1911 kommit ett belopp af

omkring 205 miljoner mark.

För de inflytande pensionsafgifternas belopp och antal äfvensom för

veckoafgifternas fördelning på de olika lönklasserna under skilda år

redogör tabell I. Under år 1910 inflöto i pensionsafgifter 197,353,961

mark och kan af giftssumman för 1911 beräknas till 203 miljoner

mark. Den fortsatta stegringen i de inflytande pensionsafgifternas be

-

101

lopp förklaras, frånsedt försäkrangsanstalternas allt skarpare kontroll öfver

afgiftsbetalningen, af befolkningstillväxten, af hvilken gifvetvis en afsevärd

del faller på den försäkringspliktiga befolkningen. Till förhöjning

af inkomsterna af afgifter bidrar vidare i ej oväsentlig grad förskjutningen

i afgiftsbetalningen hän emot de högre lönklasserna till följd af

lönernas fortsatta stegring. Inkomsten af afgifter växer därför äfven

starkare än antalet veckoafgifter.

Kostnadernas fördelning på de olika prestationerna till de försäkrade

framgår af följande tablå:

1891—15)09.

1909.

Mark.

Mark.

Invaliditetspensioner .................................

1,186,007,474

139,257,351

» , tillfälliga (Krankenrenten)...........................

25,860,870

3,458,812

Ålderdomspensioner ........................... .......

423,518,087

15,549,500

Afgiftsåterbetalning vid giftermål........................................

66,850,980

5,813,686

» » olycksfall.........................

438,155

51,791

» » dödsfall..............................................

28,449,961

3,554,956

Sjukvård .................................................

131,469,593

19,346,187

Extra ordinarie prestationer .....................................................

6,113,900

1,383,840

Vård å invalidhem....................................................................

2,897,636

613,375

Summa

1,871,606,656

189,029,498

Huru kostnaderna för prestationerna under hvart och ett af åren

1891—1910 fördelar sig på riket och försäkringsbärarna framgår af

tabell II.

Antalet invaliditets- m. fl. pensionärer samt afgiftsåterbetalningar

under tiden 1891—1909 utvisas af nedanstående siffror:

1891-1909.

1909.

Invaliditetspensionärer............

1,748,137

115,264

» , tillfälliga (Krankenrentner) ....................

103,192

12,716

Ålderdomspensionärer ......................

481,382

11,003

Afgiftsåterbetalningar vid giftermål..................

1,962,340

148,441

» » olycksfall..............................

6,025

549

» » dödsfall ...............................

437,976

37,560

102

Vid 1911 års utgång- hade tillhopa 2,612,764 pensionsanspråk vunnit

godkännande, hvaraf 1,980,948 anspråk på invaliditetspension, 127,234

på Krankenrenten och 504,582 på ålderdomspension. Vid samma tidpunkt

löpte 1,050,012 pensioner, nämligen 940,875 invaliditetspensioner,

15,768 krankenrenten och 93,369 ålderdomspensioner.

I tabell III redogöres för hur antalet löpande och beviljade pensioner,

utgifterna för pensioner och afgiftsåterbetalningar samt kostnaderna

för vård å invalidhem, sjukbehandling och extra ordinarie prestationer

fördela sig på de olika åren af invaliditetsförsäkringens verksamhet.

Det framgår af ifrågavarande tabell, att ålderdomspensionerna till

en början intogo den ojämförligt främsta platsen bland försäkringsprestationerna,

detta beroende på de för åldringar synnerligen gynnsamma

öfvergångsstadgandena i 1889 års lag. Med tiden hafva emellertid

dessa pensioner i betydelse vida öfverflyglats af invaliditetspensionerna,

hvilka oafbrutet tillväxt i afseende på antal och årligen utbetaldt

belopp, medan ålderdomspensionernas antal och belopp efter de första

årens hastiga ökning från 1890-talets slut ständigt aftagit. Medan vid

1910 års början löpte 102,362 ålderdomspensioner, under året beviljades

11,612 dylika pensioner samt i sådana pensioner utbetalades 15,010,869

mark, voro motsvarande siffror för invaliditetspensionerna resp. 893,585

114,661 och 145,588,670.

Nedan lämnas en sammanställning rörande försäkringsprestationernas

medelbelopp.

Högst.

Lägst. {

1

Belopp.

190!).

Mark.

Mark.

Iiivaliditetspensioner

174-so

113.49 11891)

»

tillfälliga (Krankenrenten)...........................

174.15

147.7 3 (1900)

Ålderdomspensioner

163.58

124.00 (1891)

Af giftsåterbetalning

vid giftermål ..........................................*—

39.4 6

19.84 (1895)

»

» olycksfall .............................................

95-05

47.3 7 (1900)

»

» dödsfall ................................................

95.37

28.17 (1895)

103

Pensionernas medelbelopp bar varit stadt i ständig ökning. Medan

invaliditetspensionen år 1891 i medeltal uppgick till 113,5 mark, utgjorde

medeltalet år 1900 142 mark och hade år 1910 stigit till 176,9 mark.

Motsvarande siffror för ålderdomspensionerna utgjorde resp. 124, 145,5

och 164,3 mark. Till denna fortgående stegring bidrager ej oväsentligt

den af tabell I åskådliggjorda förskjutningen i fråga om afgifterna till

de högre lönklassernas förmån.

Fördelningen af de under år 1910 beviljade invaliditets- och sjukpensionerna

efter pensionstagarnas ålder åskådliggöres af följande tablå.

Den visar, hurusom de flesta invaliditetspensionerna beviljas mellan 55

och 69 år, de flesta sjukpensionerna (Krankenrenten) mellan 25 och 59

år. Det stora flertalet ålderdomspensioner beviljas, såsom naturligt är,

vid sjuttioårsåldern.

Ålder vid pensionens

beviljande.

På de angifna

åldersgrupperna falla

af samtliga beviljade

invaliditetspensioner

af ett tusen

af samtliga beviljade

sjukpensioner.

af ett tusen

antal

årligt

belopp

antal

årligt

belopp

antal.

ärligt belopp

mark.

inyaliditets-

pensioner.

antal.

ärligt belopp

mark.

sjukpensioner.

20—24 år..................

3,154

433,319

27

21

982

135,359

80

63

25—29 » ..................

5,262

808,900

46

40

1,505

232,813

122

108

30—34 »..................

5,430

926,515

47

46

1,522

260,888

124

121

35-39 »..................

5,591

1,018,423

49

50

1,463

268,669

119

124

40—44 »..................

6,182

1,136,842

54

56

1,433

267,990

117

124

45—49 »................

7,725

1,427,756

67

70

1,529

286,090

124

132

50—54 »..................

10,810

1,993,089

94

98

1,582

294,903

129

137

55—59 »..................

14,180

2,594,780

124

128

1,245

226,701

101

105

60—64 »..................

21,468

3,855,852

187

190

772

140,007

63

65

65-69 » ..................

21,087

3,728,756

184

184

235

42,004

19

19

70 år och däröfver......

13,866

2.379,718

121

117

19

3,603

2

2

Summa

114,755

20,303,950

1,000

1,000

12,287

2,159,327

1,000

1,000

Bland de öfriga posterna på försäkringens utgiftssida märkas främst

sjukvårdskostnaderna, hvilka oafbrutet stegrats och numera väsentligt

öfverstiga kostnaderna för ålderdomspensionerna. I hvilken alltmer vidgad

omfattning försäkringsanstalterna begagnat sig af den dem i lagen gifna

tillåtelsen att upptaga kampen mot själfva invaliditetsorsakerna för att

104

vidmakthålla eller återställa de försäkrades förvärfsförmåga, framgår äfven

af en sammanställning af antalet af de personer, som blifvit föremål

för sjukvård, med hela summan af den försäkringspliktiga befolkningen.

Medan år 1897 sjukvård meddelades 10,564 personer eller blott

9 på 10,000 försäkrade — antalet försäkrade var nämligen 11,813,259

— kommo år 1909 101,158 personer eller 69 på 10,000 försäkrade —

antalet försäkrade var nämligen 14,631,390 — i åtnjutande af dylik

behandling.

De öfvervägande kostnaderna betingas af kampen mot lungtuberkulosen.

Medan år 1909 den öfriga sjukvården kräfde utgifter å tillhopa

7,954,976 mark, belöpte sig kostnaderna för lungtuberkulossjukvården

till 16,320,601 mark. Ifrågavarande år behandlades för denna sjukdom

29,277 män och 12,955 kvinnor, medan motsvarande siffror för alla

andra sjukdomar voro 19,942 och 14,058 resp. En framställning af behandlingens

verkningar lämnas i följande tablåer:

Af 100 vårdade återvanns

•— bevarades — förvärfs- förmågan

M ä

n.

1900

1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

vid behandlingsårets slut af

66

70

72

73

73

76

77

77

77

79

ett år efter behandlingen'' af

48

53

57

59

61

63

65

65

66

—

två » » » »

40

45

48

51

53

54

55

55

—

—

tre » » » »

25

38

44

46

48

48

49

—

—

—

fyra » » » »

30

32

40

43

44

44

—

—

—

—

Af 100 vårdade återvanns

— bevarades —■ förvärfs- förmågan

K

vin

n o r.

1900

1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

vid behandlingsårets slut af

67

72

76

77

76

78

81

80

81

80

ett år efter behandlingen af

52

60

62

64

66

67

70

69

72

—

två » » » »

46

51

54

57

59

60

63

62

—

—

tre » » » »

40

45

50

53

56

55

58

—

—

—

fyra » » » »

35

39

47

50

51

52

—

—

—

—

Det framgår, hurusom resultaten af behandlingen blifvit allt gynnsammare,

något som i ej oväsentlig mån torde bero därpå, att de sjuka

105

under senare år i allt större utsträckning erhållit vård under tidigare

sjukdomsstadier.

Försäkringsanstalterna och pensionskassorna hafva äfven på annat

sätt arbetat för folkhälsans främjande, såsom genom understöd åt kommunal

sjukvård, åt hvilohem, åt dispensärer för lungsjuka m. m.

Slutligen gagnas äfven den arbetande befolkningen och höjes det

allmänna hälsotillståndet genom de betydande delar af sin förmögenhet,

som försäkringsbärarna utlåna till eller själfva direkt placera i allmännyttiga

företag. Intill utgången af år 1911 hade de till dylika företag

utlånat sammanlagdt omkring 959 miljoner mark, däraf 362 miljoner

till uppförandet af arbetarbostäder och hvilohem, 106 miljoner till byggandet

af sjukhus, konvalescenthem m. in., 165 miljoner till offentlig

hälsovård, byggandet af vattenledningar, folkbad m. m., 82 miljoner

till undervisningens höjande ooh folkbildningens främjande in. m. Jordbrukskrediten

hade tillgodosetts med 114 miljoner mark. Lånen,

särskild! de till arbetarbostäder, livilohem och andra, hufvudsakligen

de försäkrades bästa afseende välfärdsinrättningar, hafva ofta lämnats

öfver halfva fastighetsvärdet och i allmänhet mot lägre ränta än den

vanliga inteckningsräntan. Härigenom hafva å andra sidan anstalterna

kunnat erhålla ett visst inflytande på planläggningen af de företag, för

hvilka de blifvit långifvare, samt satts i stånd att kontrollera, att bostäderna

motsvarat hygienens fordringar och öfvervägande kommit de

försäkrade tillgodo, att hyrorna eller försäljningsprisen hållits inom

måttliga gränser, m. m. För egna företag hade försäkringsbärarna intill

1911 års slut utgifvit närmare 64 miljoner mark. Med dessa medel

hade uppförts 38 lungsotssanatorier, 33 konvalescenthem, 4 sjukhus, 15

invalidhem, 15 arbetarbostadshus m. m.

Efter afdrag af amorteringar voro vid 1911 års slut till allmännyttiga

ändamål utlånade 818 miljoner mark. Om härtill läggas de i

försäkringsbärarnas egna inrättningar placerade 64 miljoner mark,

framgår, att mera än hälften af försäkringsbärarnas hela förmögenhet, som

samtidigt belöpte sig till 1,750 miljoner mark, då nedlagts i allmännyttiga

företag.

Rörande försäkringsbärarnas förmögenhet och dess placering alltifrån

försäkringens tillkomst hänvisas för öfrigt till tabell IV. Dessa siffror

utvisa den utomordentliga förskjutning, som under årens lopp inträdt i

förmögenhetens placering. Under det år 1891 i rundt tal 78 procent af

förmögenheten var placerad i värdepapper och blott 22 procent i lån,

bestod vid 1909 års slut förmögenheten blott till 35 procent af värde

Ålderdoriis

förs ((kritig ^kommittén. III.

106

papper, medan 58 procent voro utlånade och 5 procent placerade i fastigheter.

Beträffande tillväxten af den del af förmögenheten, som är gemensam

för försäkringsbärarna (Gemeinvermögen), samt af deras gemensamma

utgifter (Gemeinlast) upplyser tabell V.

Angående omfattningen af invaliditetsförsäkringens organisation lämna

följande siffror för år 1910 upplysning:

Försäk-

ringsan-

stalterna.

De sär- skilda

kassorna.

Summa.

Styrelseledamöter.....................................................

215

108

323

Hos styrelserna anställde ..........................................

45

8

53

Kassa- och kontorstjänstemän...................................

2,867

308

3,175

Lägre tjänstemän......................................................

327

15

342

Kontrolltjänstemän ..................................................

435

--

435

Utskottsledamöter.....................................................

628

—

628

Ledare af pensionskontor ..........................................

3

—

3

Bisittare hos pensionskontor.......................................

168

—

168

Bisittare hos de lägre förvaltningsmyndigheterna m. fl.

13,222

—

13,222

Vid sjukhus anställde.................................................

1,545

184

1,729

Skiljedomstolar .........................................................

90

34

124

Märkeförsäljningsställen.............................................

2,255

108

2,363

Försäkringen arbetar med tämligen stora kostnader till följd af den

invecklade organisationen med häraf nödvändiggjorda talrika arbetskrafter,

för hvilka kostsamma förvaltningsbyggnader måst uppföras.

Administrationskostnaderna öfverhufvud uppgingo år 1910 till 21,367,297

mark eller 84 pro mille af totalinkomsten. Hur förvaltningskostnaderna

för hvarje 1,000 mark af inkomsten tillväxt sedan år 1900 framgår af

tabellen å vidstående sida:

Den starka ökningen af pensionernas antal har gifvetvis kraftigt

bidragit till denna fortgående tillväxt af förvaltningskostnaderna.

Äfven de inflytande kvittenskortens fortsatta ökning har bidragit

till kostnadernas stigning. Under år 1910 inlöpte inalles 11,745,722

kvittenskort. Enorma mängder kort hafva under årens lopp samlats i

försäkringsanstalterna. För att förvara dem ha anstalterna nödgats uppföra

dyrbara eldfasta byggnader af sten och järn.

107

Å r.

Hos de 31

försäkrings- ans talterna.

Mark.

Hos de 10

särskilda

kassorna.

Hos samt- liga försäk- ringst) ärare.

1900 ........................................................................

66

49

64

1901 ........................................................................

66

46

64

1902 ........................................................................

69

Öl

68

1903 ........................................................................

70

52

69

1904 .......................................................................

72

63

71

! 1905 .......................................................................

73

65

72

i 1906 .......................................................................

74

68

74

1907 ........................................................................

75

70

75

! 1908 .......................................................................

78

70

78

1909 ......................................................................

83

66

81

1910 ......................................................................

83

89

84

Under år 1911 fattades af försäkringsbärarna 394,190 beslut i

pensionsärenden, af hvilka 190,024 voro af beskaffenhet att kunna öfverklagas

i högsta instans. Af dessa senare beslut rörde 177,125 eller 93,2

procent ärenden rörande invaliditetspension och 12,899 eller 6,8 procent

ärenden rörande ålderdomspension.

Samma år anfördes hos skiljedomstolarna besvär i 27,569 fall, däraf

27,169 eller 98,5 procent invaliditetspensionsärenden och 400 eller 1,5

procent ålderdom spensionsärenden. Antal besvär på öfverklagbara beslut

utgjorde år 1910 15,3 procent i ärenden rörande invaliditetspensioner

och 3,1 procent i ärenden rörande ålderdomspensioner.

År 1910 inkommo till riksförsäkringsstyrelsen 5,939 revisionssaker

eller 24,65 procent af skiljedomstolarnas utslag. Af dessa revisionssaker

voro 5,872 eller 98,87 procent invaliditetspensionssaker och 67 eller 1,13

procent ålderdomspensionssaker.

108

Tab. I.

Influtna pensionsafgifters belopp och antal.

Å r.

Inkomst

af pensions- afgifter.

Antal

vecko-

afgifter.

Af 1,000 veckoafgifter

komma på lönklass:

Mark.

I.

II.

III.

IV.

V.

1891 ..........................................

93,972,130

■_

_

_

_

1892 ........................................

95,642,802

—

—

—

—

—

—

1893 ..........................................

96,908,984

—

—

—

—

—

—

1894 ..........................................

100,035,650

—

—

—

—

—

—

1895 ........................................

102,720,938

—

—

—

—

—

—

1896 .......................................

109,135,596

—

—

—

—

—

—

1897 ..........................................

112,812,442

—

—

-

—

—

—

1898 ..........................................

• 117,952,172

—

—

—

—

—

—

1899 ..........................................

127,263,014

—

—

—

—

—

1900 ..........................................

128,770,416

558,978,672

177

324

243

161

95

1901 ..........................................

134,813,506

579,138,173

168

317

243

165

107

1902 .........................................

138,985,780

588,226,769

148

311

257

171

113

1903 ..........................................

146,276,526

613,680,929

137

307

262

175

119

1904 .........................................

154,087,800

636,551,695

130

297

256

177

140

1905 ..........................................

161,291,840

659,451,314

126

288

252

180

154

1906 ..........................................

170,126,170

683,747,179

120

273

243

187

177

1907 .........................................

178,643,177

704,749,288

112

256

241

188

203

1908 ........................................

184,422,383

718,515,080

107

245

239

185

224

1909 ..........................................

188,438,473

726,141,584

98

233

247

185

237

1910 .........................................

197,353,961

750,283,139

86

226

251

183

254

109

Tab. II.

Fördelningen mellan riket och försäkringsbärarne af kostnaderna för

prestationerna.

Å r.

Summa

kostnader.

Mark.

Däraf tmro

försäkrings-

bararne.

Mark.

riket.

Mark.

1891 .........................................

15,299,506

9,249,658

6,049,848

1892 .................................

22,395,854

13,354,670

9,041,184

1893 .......................................

28,021,045

16,684,149

11,336,896

1894 ......................................................................

34,815,989

20,892,778

13,923,211

1895 ......................................................................

42,680,675

25,747,480

16,933,195

1896 ..............................................

51,322,061

32,089,822

19,232,239

1897 .......................................................................

59,893,831

38,056,959

21,836,872

1898 ........................................................................

68,940,425

44,539,411

24,401,014

1899 .......................................................................

78,656,626

51,548,182

27,108,444

1900 ........................................................................

92,729,264

61,967,496

30,761,768

1901 .......................

105,271,381

71,400,646

33,870,735

1902 ........................................................................

120,114,112

82,564,418

37,849,694

1903 .......................................................................

135,153,339

93,298,612

41,854,727

1904 ....................................

148,355,804

103,080,254

45,275,550

1905 .......................................................................

158,220,011

110,869,174

47,350,837

1906 ......................................................................

166,039,147

117,281,539

48,757,608

1907 ............................

172,891,315

123,270,650

49,620,665

1908 .......................................................................

181,476,773

130,954,936

50,521,837

1909 ........................................................................

189,029,498

137,528,808

51,500,690

1910 .......................................................................

196,825,505

144,287,317

52,538,188

no

Tab.

Å r.

löpande pensioner vid årets början.

Beviljade pensioner under året.

Invali ditets- pensioner.

Tillfälliga

invaliditets- pensioner

(sjukpensio- ner. Kran- kenrenten.)

Ålderdoms-

pensioner.

Invaliditets-

pensioner.

Tillfälliga

invaliditets

pensioner

(sjukpensio- ner. Kran- kenrenten.)

Ålderdoms-

pensioner.

1891 .......................

31

—

132,926

1892 ........................

—

—

—

17,784

—

42,128

1893 ........................

—

—

—

35,177

—

31,083

1894 ........................

—

—

—

47,385

—

33,871

1895 .......................

—

—

—

55,983

—

30,144

1896 ........................

—

—

—

64,450

—

25,953

1897 ........................

161,670

—

203,955

75,746

—

22,320

1898 ........................

210,859

—

203,644

84,781

—

19,525

1899 ........................

264,899

—

201,329

96,665

—

17,320

1900 ........................

324,319

—

195,133

125,717

6,677

19,852

1901 .....................

405,335

5,118

188,472

130,482

7,632

14,849

1902 ........................

486.915

8,700

179,450

142,789

8,733

12,885

1903 .......................

574,842

12,145

168,550

152,882

9,216

12,430

1904 .......................

663.140

14,186

156,620

140,092

10,458

11,936

1905 ........................

734,955

16,985

145,466

122,868

11,861

10,692

1906 ........................

780,761

20,140

134,100

110,969

12,421

10,666

1907 ........................

814,575

22,097

125,603

112,220

11,527

10,813

1908 ........................

841,992

20,081

116,887

116,852

11,951

10,986

1909 ........................

868,086

19,087

108,637

115,264

12,713

11,003

1910 ........................

893,585

18,502

102,362

114,661

12,263

11,612

1911 ........................

918,743

16,968

98,336

118,150

11.779

11,588

1912 ........................

940,875

15,768

93,369

—

—

—

in

in.

Utbetald

t i

Återbetalda af gifter.

Vård å

invalidhem.

Mark.

Sjuk-

behandling.

Mark.

Extra

ordinarie

prestationer.

Mark.

invaliditets-

pensioner.

Mark.

Tillfälliga

invaliditets- pensioner

(sjukpensio- ner. Kran- kenrenten.)

Mark.

ålderdoms-

pensioner.

Mark.

Antal.

Mark.

129

_

15,299,004

373

1,338,962

— ■

21,025,008

—

—

--

31,884

—

5,207,092

—

22,705,614

—

—

—

108,339

—

10,031,897

—

24,419,516

—

—

—

364,576

—

15,332,799

—

26,496,741

10,516

219,346

—

631,789

—

20,844,729

—

27,326,580

80,210

1,975,248

—

1,175,504

—

27,061,335

—

27,555,955

122,342

3,390,931

—

1,885,610

—

34,363,360

—

27,449,836

147,788

4,497.477

_

2,629,752

—

42,368,463

—

26,825,558

165,464

5,446,147

—

4,016,458

—

53,573,150

651,407

26,224,203

190,498

6,616,721

15,060

5,578,254

70,469

65,021,700

1,299,591

24,655,737

190,881

6,925,167

45,080

7,130,643

193,463

78,565,951

1,810,988

23,507,280

185,885

7,134,096

73,017

9,050,595

272,185

92,795,751

2,238,803

22,113,103

187,849

7,555,523

146,998

9,903,428

399,733

105,346,175

2,634,679

20,868,243

187,749

7,858,170

254,068

10,980,430

486,039

114,287,247

3,140,352

19,476,432

186,574

8,171,548

349,709

12,158,775

635,948

120,987,512

3,630,278

18,354,811

186,765

8,436,366

407,754

13,468,263

754,163

126,691,493

3,590,107

17,311,720

188,558

8,854,890

443,983

15,186,286

812,836

132,932,378

3,405,853

16,353,246

188,712

9,237,033

548,592

17,894,447

1,105,224

139,257,351

3,458,812

15,549,500

186,550

9,420,433

613,375

19,346,187

1,383,840

145,588,670

3,387,713

15,010,869

182,712

9,430,086

770,783

21,102,166

1,535,218

112

Tab. IV.

Försäkringsbärarnas förmögenhet.

'' i r.

Samtliga

försäkrings- bärares för- mögenhet

vid årets slut- Mark.

Häraf utgöra.

Värdepapper.

Mark.

Utlånade

medel.

Mark.

Fastigheter.

Mark.

Kassa.

Mark.

1891...................................

81,619,055

60,015,822

18,205,189

2,313,091

1,084,953

1892....................................

162,981,164

107,469,997

45,397,592

5,265,793

4,847,782

1893....................................

244,932,430

155,829,752

75,401,419

7,838,393

5,862,866

1894...................................

328,830,704

199,849,296

110,389,761

8,837,717

9,753,930

1895....................................

413,145.354

245,134,565

149,489,356

9,497,355

9,024,078

1896....................................

499,284,214

294,997,704

186,424,689

9,858,557

8,003,264

1897....................................

585,199,719

332,832,748

234,198,453

11,408,082

6,760,436

1898....................................

671,911,783

353,015,694

298,264,652

12,453,229

8,178,208

1899....................................

762,661,840

376,559,054

356,125,114

16,156,390

13,821,282

1900....................................

845,759,051

417,954,515

391,925,179

22,286,561

13,592,796 j

1901....................................

929,162,180

441,402,375

442,515,151

31,393,539

13,851,115

1902....................................

1,007,477,531

467,986,628

487,973,422

38,331,180

13,186,301

1903....................................

1,084,281,005

496,023,416

528,797,315

44,067,178

15,393,096

1904....................................

1,160,405,468

518,976,546

571,441,654

49,424,406

20,562,862

1905....................................

1,237,540,200

536,694,724

619,470,907

55,083,074

26,291,495 |

1906....................................

1,318,525,631

552,759,926

680,587,722

61,097,898

24,080.085

| 1907....................................

1,404,067,650

556,861,913

757,442,748

68,573,490

21,189,499

1908....................................

1,489,610,615

564,272,499

827,331,671

76,736,298

21,270,147

1909...................................

1,574,111,380

569,870,745

899,108,238

81,936,989

23,195,408

i 1910....................................

1,662,158,741

580,609,220

968,604,290

85,013,983

27,931,248

113

Tab. V.

Gemensam förmögenhet noll gemensamma utgifter.

År.

Gemensam

förmögenhet

vid årets

början.

Den gemen- samma för- mögenhe- tens andel i

afgifter, in- flutna under

det löpande

året.

Kantor,

godtskrifna

den gemen- samma för- mögenheten.

Summa

af spalterna

1, 2 och 3.

Af den ge- mensamma

förmögen- heten be- stridda ge- mensamma

utgifter.

Gemensam

förmögenhet

vid årets sin t

(spalt 4 mi- nus spalt 5).

|

Mark.

Mark.

Mark.

Mark.

Mark.

Mark.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

3900..................

—

51,508,167

579,467

52,087,634

38,574,139

13,513,495 j

1901..................

13.513,495

53,925,402

1,012,066

68,450,962

43,769,233

24,681,729 j

1902..................

24,681,729

55,594,312

1,365,888

81,641,929

50,003,563

31,638.365 |

1903..................

31,638,365

58,510,611

1,607,395

91,756,371

56,299,357

35,457,014

1904..................

35,457,014

61,635,120

1,757,105

98,849.239

61,755,526

37,093,713 1

1905.................

37,093,713

64,516,736

1,838,625

103,449,074

65,395,189

38,053,884

1906..................

38,053,884

68,050,468

1,907,184

108,011,537

68,040,757

39,970,779

1907..................

39,970,779

71,516,114

2,003,680

113,490,574

69,950,815

43,539,759

1908..................

43,539,759

73,697,736

2,135,292

119,372,787

71,995,202

47,377,585

1909..................

47,377,585

75,386,338

2,269,424

125,033,346

74,197,547

50,835,799 i

1910..................

50,835,799

78,930,204

2,413,039

132,179,042

76,444,629

55,734,413

Ålderdomsförsäkringskommittén. III.

114

Försäkring af privatfunktionärer.

För sådana i privat tjänst anställda personer, livilka med hänsyn

till sin mera öfverordnade ställning eller den öfvervägande intellektuella

arten af sitt arbete icke äro att anse såsom egentliga kroppsarbetare,

gäller en särskild försäkringslag. Denna lag »Versicherungsgesetz fur

Angestellte», som antogs af riksdagen den 5 december 1911 och träder

i kraft den 1 januari 1913-, är resultatet af långvariga förarbeten, som

sattes i gång för mer än tio år sedan, da privatfunktionärernas organisationer

begärde att frågan om deras försäkring skulle upptagas till lösning.

Lagen är affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de principer,

som i ett af regeringen år 1908 Iramlagdt program kommit till

synes. . , . ... ,.

Allmänna förutsättningar för inträdande af föräkringsplikt enligt

lagen äro uppnådda sexton lefnadsår och innehafvande! af befattningsåsom

))Angestellter» med lön understigande 5,000 mk om året. ^ En anställning,

som aflönas blott med fritt vivre, faller icke under försäkrin.

gen. Såsom lön räknas äfven andel i vinst och naturaförmåner. Bland

de allmänna förutsättningarna för försäkringsplikten märkas vidare att

den anställde icke är invalid och ej heller vid tillträdet af den försäkrin

gspliktiga anställningen iylit sextio år. T lagens första paragraf

göres en uppräkning af de persongrupper, som fälla under lagen. Sålunda

stadgas, att försäkringspliktiga äro: .....

1) »Angestellte» i ledande ställning, om denna sysselsättning utgör

deras hufvudsakliga yrke,

2) arbetsförmän, verkmästare och andra anställda i liknande ölveiordnad

ställning, utan hänsyn till föregående utbildning, samt kontorspersonal

som icke är sysselsatt med lägre eller blott mekaniskt arbete,

samtliga såvidt deras nämnda sysselsättning utgör deras hufvudsakliga

yrke,

3) handelsbiträden och lärlingar i apotek,.

4) skådespelare och orkestermedlemmar, oafsedt prestationernas konstvärde,

5) lärare och uppfostrare,

6) af personalen på tyska sjögående fartyg och på fartyg, som användas

till inlandssjöfart, befälhafvare, officerare i däcks- och maskintjänst,

förvaltare och förvaltningsassistenter äfvensom de i liknande

115

öfverordnad ställning anställda utan hänsyn till föregående utbildning,

samtliga såvidt deras nu nämnda sysselsättning utgör deras hufvudsakliga

yrke.

Beträffande alla de under 1—6 nämnda personer gäller att hänsyn

icke tages till den eventualiteten att de redan på grund af riksförsäkringsordningen

tillhöra invaliditets försäkringen. Dubbelförsäkring kan

alltså förekomma.

Antalet personer, hvilka enligt förevarande lag blifva försäkringspliktiga,

beräknas till c:a 2 millioner.

Undantagna från försäkringen äro bl. a. alla i offentlig verksamhet

sysselsatta personer, hvilka äro tillförsäkrade samma pensionsförmåner,

som genom denna lag beredas, eller de som redan åtnjuta pension enligt

lagen.

Vidare kan i vissa fall efter ansökan meddelas befrielse från eljest

föreliggande försäkringsplikt. Å andra sidan kan förbundsrådet utsträcka

försäkringsplikten till själfständiga utöfvare af sådana yrken, som i

lagen angifvas såsom försäkringspliktiga, under förutsättning att hos

ifrågavarande personer inga > Angestellte > äro sysselsatta.

Om försäkrad upphör med försäkringspliktig verksamhet, är lian

under vissa förutsättningar berättigad till frivillig fortsättning af försäkringen.

Efter årsinkomsten äro de försäkrade indelade i 9 löneklasser med

följande afgifter:

Klass

A.

Årsinkomst i mk.

......... t. o. m. 550

Årlig premie i mk.

19,20

»

B.

........ öfver

550 »

850

38,40

:»

C.

........ »

850 b

1,150

57,60

:>>

D.

........ )>

1,150 '')>

1,500

81,60

»

E.

........ y>

1,500 »

2,000

115,20

158,40

))

F.

........ »

2,000 »

2,500

»

G.

........ »

2,500 »

3,000

199*20

»

Ii.

........ \i

3,000 »

4,000

240

»

X

i.

........ »

4,000 »

5,000

319,20

Såsom synes,

utgöra premierna mellan 4,6

och 6,6 procent af

me

-

delinkomsten i de lägre klasserna och från 6,9 till 7,2 procent i de

högre. Det sammanlagda årliga premiebeloppet beräknas till c:a 150

mill. mark.

§§

9, 10, 170.

11, 397.

4.

15.

16, 172.

116

176, 178 Premien betalas till hälften af den försäkrade och till andra hälften

af hans arbetsgifvare.

181, 183 För hvarje kalendermånad, under hvilken en försäkringspliktig sys

selsättning''

ägt rum, skall arbetsgifvaren inbetala afgiften. Som kvitto

erhåller han märken, h vilka klistras å ett för den försäkrade utfärdad t

försäkringskort.

178. Vid utbetalande af lönen är arbetsgifvaren berättigad att därå af

draga

halfva premien.

20. Föremålet för försäkringen är rätten till pension för den försäkrade

själf (Ruhegeld) och för hans efterlefvande (Plinterbliebenenrenten).

21. ’ För erhållande af pension erfordras, förutom inträdd invaliditet eller

lagstadgad ålder (65 år), att hafva under viss tid, den s. k. väntetiden,

erlagt föreskrift!a afgifter samt att i öfrig! hafva bibehållit pensionsrätter!

(die Anwartschaft).

22. Pension åt efterlefvande utgår, om den aflidne vid dödsfallet tillrygga]

agt väntetiden för pension och bibehållit pensionsrätter

23. Pension utbetalas icke för längre tid tillbaka än ett år före ansökningen.

44. Pensionär kan på egen begäran intagas i invalidhem eller dylik

4B. anstalt. Drinkare kunna få sin pension in natura i stället för kontant.

De kunna äfven intagas å alkoholisthem.

59, 313. Pension utbetalas månadsvis i förskott genom postkontor i den be

rättigades

hemort.

25. Invaliditet föreligger, när den försäkrades arbetsförmåga minskats

till mindre än hälften af den, som en kroppsligt och andligt frisk för

säkrad

med liknande utbildning och likvärdiga färdigheter besitter. År

den försäkrade icke varaktigt men dock oafbrutet i 26 veckor arbetsoförmögen,

utgår pension för den öfriga tid arbetsoförmågan varar

(Kran ken-Il uhegeld).

55. Pensionens belopp rättar sig efter summan af erlagda afgifter och

utgör eu fjärdedel af de för de första 120 afgiftsmånaderna erlagda afgifterna

och en åttondel af de öfriga.

56. Om kvinnlig pensionär tillryggalagt 60 men icke 120 afgiftsmåna

der,

blir pensionen lika med en fjärdedel af de för de första 60 afgifts

månaderna

erlagda a {''gift erna. Därvid är att märka att de afgifter, som

erlagts under tiden därefter, blifva af betydelse för pensionen först

sedan ytterligare 60 afgiftsmånader eller alltså tillhopa 120 månader

tillryggalagts.

32. Pensioner åt efterlefvande (Hinterbliebenenrenten) utgå vid familj e

-

117

försörjare^ frånfälle. Dessa pensioner äro änkepension, änklin^pension

och barnpension. ö L

Änkepensionen utgår utan afseende å invaliditet. Gifter änkan om

sig, mistel- hon pensionen men erhåller i stället eu kapitalafbetalning

utgörande tre gånger det årliga pensionsbeloppet, ifall hon inom ett år

etter (det nya giftermålet gör gällande sitt anspråk. Änkepensionen utgör

- r, af den pension, som den atlidne vid dödstillfället uppbar eller i

tall af invaliditet skulle hafva uppburit.

Änldingspension erhåller en invalid änkling vid sin försäkrade

makas död, ifall hon bestridt familjens underhåll helt och hållet eller

till öfvervägande del ur sill arbetsförtjänst. Pensionen utgår så länge

behofvet fortfar eller till dess änklingen gifter om sig. I senare fallet

äger icke såsom vid änkepension någon kapitalafbetalning ruin. Änklingspensionens

belopp beräknas pa samma sätt som änkepensionen.

Barnpension utgår vid den försäkrade fadrens död till hans äkta

barn, som ej uppnått 18 års ålder, och vid försäkrad kvinnas död till

hennes faderlösa barn, bland Indika skola räknas äfven hennes oäkta

barn. Vid försäkrad gift kvinnas frånfälle skall, om mannen är invalid

och hustrun bestridt familjens underhåll helt och hållet eller till öfvervägande

del nr sin arbetsförtjänst, till äkta barn under 18 års ålder

utgå. pension. Barnpension upphör, när pensionstagaren uppnår 18 år

eller, dessförinnan ingår äktenskap. Barnpensions belopp utgör för

hvarje fader- eller moderlöst barn 7» och för barn, som förlorat både

tadel och moder, ds af änkepensionen. Om änke-, änklings- och barnpensioner

tillsammans i något fall öfverstiga familjeförsörjarens pension,

skola de proportionellt förminskas.

Tabellen å nästa sida visar pensionsbeloppen efter 10, 25 och. 50 år

med 12 afgiftsmånader hvarje år. Afgiftsbetalning anses hafva ägt rum

hela tiden i samma klass. Hänsyn har ej tagits till den omständigheten

att ifråga om kvinnliga försäkrade en väntetid af 60 afgiftsmånader

är tillfyllest.

Om kvinnlig försäkrad efter förloppet af 60 afgiftsmånader före tillträde

af pension eller lifränta aflider samt någon rätt till pension för

efterlefvande ej föreligger, skall på anhållan återbetalas hälften af hvad

som erlagts i afgifter. Rätt att fordra sådan återbetalning tillkommer

inom . ett år efter den försäkrades död vissa i lagen närmare anHfna

anhöriga. '''' °

38.

G4.

57.

SO.

64, 69, 57.

29.

30.

64.

57, 58,

60.

År ligt

belopp i m k.

Årlig lön.

Pension

Änkepension

Hvarje barnpension

Löneklassor.

efter en försäkring

stid af

år

10.

25.

50.

10.

25.

50.

10.

25.

so.

48

84

144

19,20

83,60

57,60

3,84

6,7 2

11,51

B. Öfver 550 t.

o. in. 850 mit....

96

168

288

38,40

67,2 0

115,20

7,6 8

13,44

23,04

C. » 850

1,150 » ...

144

252

432

57,60

100, so

172,80

11,52

20,16

34,5 6

D. » 1,150

,» 1,500 » ...

204

357

612

81,60

142,80

244,8 0

16,32

28,5 6

48,0 0

E. » 1,500

» 2,000 »> ...

288

504

864

115,2 0

201,6 0

345,60

23,04

40,3 2

69,12

E. ». 2.000

>• 2,500 » ...

396

693

1,188

158,40

277,2 0

475,20

31,68

55,44

95,04

G-. » 2,500

» 3,000 » ...

498

871,50

1,494

j 199,20

348,50

597,60

39,84

69,72

119,52

H. » 3,000

» 4,000 » ...

600

1,050

1,800

j 240

420

720

48

84

144

I. .» 4,000

5,000 » ...

798

1,396,50

2,894

319,20

558,6 0

957,60

63,84] 111,72

191,52

Till kvinnlig försäkrad skall, på hennes begäran, återbetalas hälften

af erlagda afgilter, ifall hon efter förloppet al väntetiden på giund al

giftermål upphör med försäkringspliktig sysselsättning. ^ Genom sålunda

skedd återbetalning gå alla vidare ur försäkringsförhållandet härledda

anspråk förlorade. . . . .

Kvinnliga försäkrade, som lämna en försäkringspliktig anställning

och ej önska frivilligt fortsätta försäkringen eller återbekomma erlagda

algifter, kunna göra anspråk på en lifränta, hvilken rättar sig

efter de redan erlagda algifterna och den försäkrades åldei. tå den

försäkrades anhållan kan lifräntans utbetalande uppskjutas. Ju längre

sådant uppskof göres, desto högre blir lifränta^. _

Till förebyggande af belarad invaliditet eller till hätvande al redan

inträdd sådan kan utan afseende å den tid, hvarunder afgilter eilagts,

den försäkrade erhålla sjukvård, främst genom intagning på sjukhus

eller konvalescenthem. Den sjukes anhöriga, hvilkas underhåll lian helt

eller till väsentlig del bestridt med sin arbetsförtjänst, erhålla under tiden

ett dagligt understöd till ett minimibelopp af “Du af den senast erlagda

månadsafgiften, såvida ej den sjukes aflöning fortfarande utgår. . På dylik

sjukvård kan den försäkrade icke göra anspråk. Dock kan, däiest lian

utan giltigt skäl undandrager sig vård, som sannolikt skulle kunna förebygga

invaliditet, för någon tid hans pension helt eller delvis indragas.

En bland förutsättningarna för erhållande af pension är att hafva

tillrygga!agt väntetiden. Denna utgör för manliga försäkrade DJO afgiftsmånador

och för kvinnliga försäkrade 60 afgiltsmånader. Dock måste

119

äfven de senare kunna påvisa 120 afgiftsmånader, när fråga är om pension

åt efterlefvande.

Rätten till pension går förlorad, om under de närmaste tio kalenderåren

efter det, hvarunder den första afgiftsmånaden infallit, mindre än

åtta och efter dessa tio år mindre än fyra afgiftsmånader årligen tillrvggaläggas.

Såsom afgiftsmånader tillgodoräknas den försäkrade äfven

de kalendermånader, under hvilka han fullgjort sin värnplikt eller förrättat

frivillig militärtjänst vid mobilisering eller i krig eller för sin utbildning

besökt en offentlig läroanstalt eller på grund af sjukdom varit

oförmögen att arbeta i sitt yrke. Pension, som beviljats på grund af

iråkad invaliditet, indrages, ifall invaliditeten upphör.

Pension utgår icke samtidigt med

l:o) pension enligt riksförsäkringsordningen,

2:o) lön eller annan inkomst ur vinstgifvande sysselsättning, såvida

dessa medel sammanlagda eller pensionen tillsammans med någon af de

under 1 och 2 omförmälda inkomstkällor skulle öfverstiga en årsförtjänst

motsvarande medeltalet af de sextio högsta månadsafgifterna.

Pension åt efterlefvande utgår icke samtidigt med pension enligt riksförsäkringsordningen,

såvida båda tillsammans skulle öfverstiga8 ho af nyssnämnda

medeltal. Härvid tages egen inkomst af arbete icke i beräkning.

Bärare af försäkringen är riksförsäkringsanstalten för anställda

(Reichsversicherungsanstalt för Angestellte) i Berlin. Dit inflyta afgifterna

och därifrån utbetalas pensionerna.

Anstaltens organ äro:

1. Direktionen, som består af en president, utnämnd af kejsaren,

samt erforderligt antal ämbetsmän såsom ledamöter. Till ledamöter i

direktionen väljas dessutom på sex år två representanter för de försäkrade

och två representanter för arbetsgifvarna. Valet sker genom förvaltningsrådet.

2. Förvaltningsrådet. Detta består af direktionens president och

minst 24 paritetiskt valda ombud för de försäkrade och för arbetsgifvarna.

Förvaltningsrådet har att i''viktigare ärenden afgifva utlåtande till

direktionen. I vissa frågor ligger dock afgörandet i rådets egen hand.

3. Pension sutskotten. Dessa blifva i mån af behof inrättade af riksförsäkringsanstalten.

Hvarje pensionsutskott består af en ordförande,

utnämnd af rikskanslern, och minst 20 paritetiskt valda ombud för de

försäkrade och för arbetgifvarna.

Pensionsutskotten bevilja och indraga pension, utreda frågor om sjukvård,

innan desamma afgöras af riksförsäkringsanstalten, meddela upplysningar

rörande försäkringen samt slita tvister om afgiftsplikt med mera.

§§

49.

51.

68.

73.

74.

96.

98, 100.

103.

109.

108.

123.

126.

129.

131.

122.

210.

120

143-146.

156—160.

163,164, 288.

229.

238.

252, 241.

240.

255.

270.

281, 282.

286.

311, 312.

365-386.

4. Förtroendemännen. De väljas på sex år af de försäkrade och

arbetsgifvarna och hafva att utse bisittare i pensionsutskotten, i skiljedomstolarna,

i öfverskiljedomstolen och i förvaltningsrådet. Vidare hafva

förtroendemännen att handlägga till dem från pensionsutskotten remitterade

ärenden samt att till pensionsutskotten och riksförsäkringsanstalten

äfven utan anmodan lämna meddelande om alla viktigare förhållanden.

Tvister rörande försäkringen slitas af skiljedomstolar, öfver hvilka

står öfverskiljedomstolen.

Skiljedomstolarna bestå af en statsämbetsman såsom ordförande och

minstr tolf bisittare, hvilka väljas af förtroendemännen.

Öfverskiljedomstolen, som har sitt säte i Berlin, är sammansatt af

oi’dförande och minst tolf ledamöter. Ordföranden utnämnes af rikskansleren,

och ledamöterna väljas af förtroendemännen. Till de muntliga

förhandlingarna inkallas dessutom en representant för arbetsgifvarna och

en representant för de försäkrade. Dessutom skola två ledamöter af

Reichsversicherungsamt och två domare deltaga i förhandlingarna.

Ansökning om pension ställes till pensionsutskottet. Anhållan om

sjukvård afgöres dock af riksförsäkringsanstalten på grundvalen af den

hos utskottet förebragta utredningen. Utskottets ordförande påhvilar i

första hand ärendenas utredning. I vissa fall afgör han ensam öfver anspråket,

såsom när fråga är om pension på grund af fyllda 65 år, om lifränta,

om pension åt efterlefvande in. in. Förhandlingarna äro offentliga.

Öfver utskottets eller dess ordförandes beslut kan inom eu månad

klagas hos skiljedomstolen. Därifrån kan ärendet dragas till öfverskiljedomstolen,

såvida ej fråga är om beloppet af pension eller tidpunkten

för densammas början eller slut. Äfven i en del andra frågor skall

skiljedomstolens utslag stå läst. Ändringssökandet hos öfverskiljedomstolen

må grundas allenast på vissa i lagen bestämdt angifna skäl, nämligen

att gällande rätt antingen icke eller ock felaktigt tillämpats, att

beslutet står i uppenbar strid mot den i ärendet förebragta utredningen

eller slutligen att förfarandet lider af väsentliga brister.

Förfarandet är kostnadsfritt. Tredskande part eller den som sökt

vilseleda myndigheten, kan dock förpliktas att helt eller delvis betala

kostnaderna.

Lagen har slutligen bestämmelser för de fall då försäkringspliktiga

personer redan äro medlemmar af privata pensionskassor eller eljest

träffat anstalter för tryggande af sin ålderdom.

121

Luxemburg.

_ I Luxemburg bär den frivilliga invaliditets- och ålderdomsförsäkringen

aldrig ifrågasatts böra röna någon uppmuntran från det allmännas sida.

Snarare synes man hafva i viss mån hindrat utbredandet af en dylik understödsrörelse,

i det att nämligen lagen om hjälpkassor den 11 juli 1891 uttryckligen

förbjöd de kassor, som ville låta sig registreras i enlighet

med denna lag och komma i åtnjutande af de därmed förenade förmånerna,

att ikläda sig förbindelser med afseende på betalning af lifräntor.

I stället utarbetades inom regeringen ett lagförslag angående obligatorisk

invaliditets- och ålderdomslörsäkring. Förslaget jämte en utförlig

motivering framlades för myndigheternas granskning den 21 april 1905.

På grund af vid denna granskning framställda anmärkningar underkastades

förslaget en vidlyftig omarbetning. Sedan det i detta skick

förelagts den lagstiftande församlingen, antogs det af denna och utfärdades

den 6 maj 1911 såsom »lag angående obligatorisk försäkring

mot ålderdom och invaliditet».

I sina hufvudlinjer ansluter sig denna luxemburgska lag till den

tyska lagen, ehuru den i vissa enskildheter företer afvikelse!'' af intresse.

Lagen omfattar alla lönarbetare och af eljes i privat tjänst mot lön anställda

personer dem, hvilkas lön icke öfverstiger 2,700 kr. årligen.

Försäkringen gäller pension såväl vid invaliditet som vid ålderdom och

har åldersgränsen för sistnämnda fall fastställts till 68 år.

1 fråga om bestämmelser angående väntetid skiljer sig denna lag

från den tyska. Väntetiden räknas nämligen icke efter bidragsveckor, \

utan efter arbetsdagar, hvilka få hänföras till hvilken som helst period

af en försäkrad arbetares lif. Dock är därvid fäst det villkoret att denne

aldrig under en oafbruten tid af två på hvarandra följande år erlagt

afgifter för mindre än 80 arbetsdagar. Däremot räknas sjukdagar som

arbetsdagar vid bestämmande af väntetiden. Denna har för erhållande

af invalidpension fastställts till 1,350 dagar, under hvilka den försäkrade

med ofvan angifna undantag skall hafva »yrkesmässigt utöfvat ett till

Ålderdoms försäkringshommiitén. ITT.

122

lagen hänförligt arbete». Motsvarande tid för ålderdomspensionen är

2,700 dagar.

Äfven i fråga om beräkning af pensionsbeloppen har den luxemburgska

lagen infört bestämmelser, som afvika från aen tyska lagens.

Pensionens storlek växlar dels efter lönens medelbelopp, dels ock efter

antalet arbetsdagar. Dess grundbelopp är 130 kr. för män och 104 kr.

för kvinnor, när årslönen icke öfverstiger 360 kr. År lönens medelbelopp

större än denna summa, växer grundpensionen för hvarje belopp

af 72 kr., hvarmed lönen stiger. Stegringsproportionen angifves genom

f<Vij ande exempel:

Giundpeasion

Medellön per år

män

kvinnor

kr.

kr.

kr.

576— 648

132-60

106-70

864— 936

139-10

113-20

1,440—1,512

1,944—2,016

2,592—2,664

162-40

136''50

194-20

168-30

250-co

224-60

Till grundpensionen lägges sedan för hvarje period af sex arbetsdagar

ett belopp af 11 kr. 52 öre för invaliditetspensionen och o kr.

76 öre för ålderdomspensionen. Denna stegringssumma är lika för män

och kvinnor. Pensionerna betalas månadsvis i förskott och beloppen

afrundas till närmaste 5-centimestal. Under förutsättning af 300 arbetsdagar

om året, skulle pensionerna i löngrupper med nedanstående medellön

utgå med följande belopp:

Medellön per år

kr.

864— 936

1,440—1,512

Efter 30 år

Invaliditets- Ålderdoms

-

pension

män

kr.

312

335

pension

Efter

Invali dite tspension

-

> 0 år

Ålderdomspension

-

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

286

226

200

427

401

283

257

309

249

223

450

425

306

281

I de fall, då en pensionär enligt denna lag samtidigt åtnjuter lifränta

på grund af olycksfallsförsäkringslagen, skall, i fråga om invaliditetspensionen

denna utbetalas endast med det belopp, som öfverstiger

lifräntan.

123

Om en försäkrad efter väntetidens fullbordande dör, innan någon

pension till honom utbetalats, skida till hans änka eller minderåriga barn

(under 16 år) utgifvas vissa understöd enligt bestämmelser, som stå i

den närmaste öfverensstämmelse med motsvarande stadgan den i 1910 års

franska lag. Understödet till såväl barnlös änka som till barnen utgår

med 36 kr. i månaden och utbetalas till änka utan barn i tre månader,

till barnen, om de äro minst tre, i sex månader, om de äro två, i fem

månader och om endast ett barn lefver efter, i fyra månader.

Kostnaderna för försäkringen bestridas af staten, kommunerna, arbetsgifvarne

och de försäkrade. Statens bidrag utgår nominellt med ett belopp,

motsvarande en tredjedel af grundpensionen, d.v. s. för männens pension

43 och för kvinnornas 35 kr. Af denna summa skall emellertid af den

försäkrades hemortskommun restitueras eu tredjedel, så att staten i själfva

verket betalar V9 och kommunerna Vo af grundpensionens belopp. Staten

skall vidare täcka utgifterna för försäkringens första organisation

samt sedermera hälften af samtliga förvaltningskostnader. De öfriga

utgifterna för försäkringen delas till hälften mellan arbetsgifvarne och

de försäkrade. De på dem belöpande afgifterna skola genom särskild

kungörelse fastställas hvart femte år, men få ej understiga det för de

första, fem åren fixerade beloppet. Detta utgör 2u proc. af lönesumman.

För att underlätta den framtida finansiella bördan af lagens genomförande,

föreskrifves bildande af tvenne fonder, hvaraf den ena skapas

genom särskild! för ändamålet reserverade belopp å statsbudgeten, och

den andra af de öfverskottsmedel, som kunna uppstå på grund däraf att

afgifterna öfverstiga utgifterna. För bildande af den förstnämnda fonden

föreskref eu lag af år 1909 rörande brännvinsbeskattningen, att i den mån

de af denna beskattning härflytande medlen öfverstege en viss summa,

skulle öfverskottet samlas till en fond för invaliditetsförsäkringens genomförande.

Detta öfverskott beräknas till omkr. 250.000 kr. per år, ett

relativt ansenligt belopp, om man tar i betraktande, att arbetsgifvarnes

och arbetarnes samlade bidrag till försäkringen beräknas till omkr.

800.000 kr. 1909 års lag träder emellertid inom kort ur kraft, och af

sådan anledning föreskrifver försäkringslagen, att bidraget af brännvinsskattemedlen

skall fr. 0. m. år 1912 under 15 år ersättas med ett årligt

understöd af statsmedel till ett belopp af minst 180,000 och högst

216.000 kr. Dessa summor skola afmattas till den ofvannämnda fonden

för tryggande af försäkringens ekonomi.

För upptagande af försäkrings afgifterna skall ej det tyska märkessystemet

användas. I stället åläggas arbetsgifvarne att med ledning af

124

lönlistor, livilka det redan enligt olycksfallsförsäkringslagen åligger dem

att uppgöra, till vederbörande organ inbetala afgifterna i enlighet med

bestämmelser som skola utfärdas i förordningsväg. För kontrollen öfver

antalet arbetsdagar o. d. skola de försäkrade genom arbetsgifvarens försorg

förses med arbetsintyg, hvarjämte listor öfver de försäkrade årligen

skola uppgöras.

Förvaltningen af försäkringen handhafves af en central anstalt, hvars

verksamhet står under regeringens kontroll och i hvars styrelse denna

utnämner ordförande samt ett visst antal medlemmar efter behof. Ofriga

ledamöter af styrelsen utgöras af representanter för arbetsgifvare och

arbetare till lika antal och valda af dessa enligt särskilda bestämmelser.

Centralanstalten understöd]es i sin verksamhet af lokala ombud samt

lokala domstolar, rörande hvilkas närmare sammansättning föreskrifter

skola utfärdas i förordningsväg.

I fråga slutligen om lagens öfvergång sbestämmelser må följande meddelas.

Med afseende på ålderdomspensionerna skiljer lagen mellan de

personer, som vid tiden för dess ikraftträdande redan äro 68 år gamla

och dem som skola nå denna ålder under de första tio åren af lagens

verksamhetstid. För den förra kategorien personer fordras, att de under

de sista fem åren före lagens ikraftträdande skola hafva regelbundet

arbetat i ett under lagen hörande yrke, i hvilket fall de erhålla en tredjedel

af grundpensionen, d. v. s. statens och kommunens andel i denna

summa. För den andra ofvannämnda gruppen personer tarfvas utom

de fem årens ax-bete äfven en medelarbetstid af 270 dagar per år under

tiden från lagens ikraftträdande till uppnådda 68 år. Till dem, som

uppfylla dessa fordringar utbetalas ålderdomspension med ett belopp

motsvarande nyssnämnda tredjedel af grundpensionen, ökad i förhållande

till inbetalta afgifter. Xnvaliditetspensionen beräknas på samma sätt som

ålderdomspensionen enligt det sistnämnda fallet och utbetalas till dem,

som under de sista fem åren före lagens ikraftträdande redovisat i

medeltal 270 arbetsdagar om året.

125

Frankrike.

Inledning, Ftt studium af alderdomsförsäkringsfrågans utveckling

och nu vai ande lösning i Frankrike erbjuder ett alldeles särskild! intresse.

Frankrike är. nämligen ett af de länder i Europa, där själfhjälpsrörelsen,

med dess på frivilligt bildade sammanslutningar grundade försäkringsverksamhet,

vunnit den största utbredning. Då nu uppmärksamheten

inom dessa sammanslutningar, af hvilka hufvudparten utgöres af de s. k.

sociétés de secours mutuels, hjälpkassorna, redan tidigt riktades på försäkringen

mot ålderdom och flertalet bland dem i denna verksamhet

sågo en betydande del af sin uppgift, blef Frankrike snart en af de få

europeiska stater, där äfven inom den jämförelsevis obemedlade befolkningen

vissa grupper, tack vare eget initiativ, sökt i någon mån sörja

för ett om ock blygsamt understöd vid ålderdomens inträdande. Kännetecknande

för dessa de frivilliga hjälpkassornas verksamhet af denna art

är emellertid, att den icke blott lider af tekniska ofullkomligheter, utan

och af den för all frivillig social försäkring väsentliga bristen: oförmågan

a,tt inom sitt område upptaga alla dem, för hvilka försäkringsbehofvet

föreligger och bland dessa främst dem, som i första rummet borde göras

delaktiga af försäkringen. De breda luckor, som sålunda af hjälpkassornas

. ålderdomsförsäkring lämnats .öppna, hafva icke häller mer än

ofullständigt kunnat utfyllas, hvarken genom den särskilda uppmuntran,

som gifvits kassorna i form af ekonomiskt understöd från statens sida,

eller af den statsanslag, som upprättats för att bereda tillfälle till frivillig

ålderdomsförsäkring utan kassornas mellanhand.

För att nå effektiva resultat ifråga om denna gren af socialförsäkringen

har man äfven i Frankrike måst anlita tvångsprincipen. Sedan

denna tidigare tillämpats för sjöfolkets och för grufarbetarnes ålderdomsförsäkring,

har slutligen på dess grundval uppbyggts en lagstiftning-,

hvilken berör alla arbetare. ö

I det följande skall i korthet redogöras för de viktigaste dragen i

den verksamhet och den lagstiftning, som gäller den franska ålderdomsförsäkringen.

126

A. Frivillig" försäkring.

1. Statens ålderdomsförsäkrinssanstalt. (Caisse nationaie des retraites

pour la vieillesse.) Redan vid midten af förra århundradet, genom lagen

den 18 juni 1850, inrättades en statsanslag för frivillig ålderdomsförsäkring.

I denna anstalt kan livar och eu genom årliga inbetalningar

förvärfva anspråk på en lifränta eller pension, hvilkens storlek är beroende

af de inbetalda summornas belopp samt lifräntetagarens ålder

vid första inbetalningen. Lifräntau skall börja att utbetalas under något

år mellan 50- och 65-årsåldem, hvarjämte vid dessförinnan inträdande

invaliditet eu vederbörligen afkortad ränta utfås. Maximibeloppet af

de under ett år tillåtna inbetalningarna var till eu början oinskränkt,

men fastställdes genom senare lagar till olika summor och är sedan ar

1893 500 fr. Pensionens högsta belopp är äfvenledes begränsad! och

uppgår sedan år 1886 till 1,200 ir.

Inbetalningarna, som kunna ske för alla personer öfver o år, äro

dels individuella, dels kollektiva. De förra ske direkt ai försäkringstagaren

och äro ett omedelbart uttryck för dennes personliga omtänksamhet.

De senare förmedlas af hjälpkassor för deras medlommai, af

arbetsgivare för deras arbetare o. s. v. och utgöra det vida öfvervägande

flertalet af de verkställda inbetalningarna, såsom följande siffror närmare

utvisa. Anstalten redovisade för år 1909 5,019,000 inbetalningar å

1,643,000 lifräntekonton å ett sammanlagdt belopp af 85-2 milj. fr. Af

detta belopp kommo på:

82,800 individuella inbetalningar ........................ 9''9 milj. fr.

4,936,200 kollektiva )•> ........................ 75''3 *

Antalet inbetalningar, som gjordes af personer, livilka voro direkt försäkrade

hos anstalten, utgjorde sålunda endast 1''6 % af alla inbetalningar,

men uppgingo de genom de förra inbetalda beloppen likväl till omkiing

12 % af hela den under året af de försäkrade erlagaa premiesumman.

Pensionärernas antal uppgick vid 1909 års slut till 316,861 och

pensionernas sammanlagda belopp till 41‘3 milj. fr. Medelpensionen utgjorde

130 fr., en summa, hvilken under de senare åren synes hafva

varit stadd i oafbrutet sjunkande. Endast V» (12''5 %) af alla pensioner

voro större än 200 fr., medan närmare hälften (48''0 %) uppgingo till

högst 50 fr. _

Ålderdomsförsäkrmgsanstalten synes under sitt senaste utvecklingsskede

hafva vunnit i betydelse. Anledningen härtill torde vara att söka

bl. a. i en lag den 29 december 1895 (med tillägg i lag den 13 juli

127

1896),J) hvilken stadgar, att åt lifräntetagare, hvilka uppnått 70 år

och under minst 25 år fullgjort inbetalningar till kassan samt hvilkas

årsinkomst, lifräntan inberäknad, icke uppgår till mer än 360 fr., skall

af statsmedel utbetalas ett belopp uppgående till högst l/f, af lifräntan.

Otvetydigt har denna lag afsett att gynna särskildt arbetarbefolkningens

försäkring hos anstalten, och ehuru det belopp, som af staten på

grund af lagens bestämmelser utbetalats, icke uppgått till mer än högst

omkr. 300,000 fr. om året, är det efter denna tid, som de kollektiva inbetalningarna

vunnit betydligt i omfattning. De individuella inbetalningarna

stego från slutet af 1880-talet till 1909 icke mer än från omkr.

8-5 till 9-9 milj. fr. År 1884 uppgingo de kollektiva inbetalningarna ännu

till blott 15 milj. fr., år 1894 både beloppet stigit till 24 milj., men var

sex år senare eller 1900 redan uppe vid 4k milj. lör att efter ytterligare

samma tids förlopp hafva nått eu summa af 60 milj. och år 1909 75

milj. fr. Af det år 1909 kollektivt inbetalda beloppet komma 19 milj.

på industriens och 27 milj. på kommunikationsväsendets arbetare. Den

af denna indirekta försäkring år 1909 berörda befolkningen uppgick till

1,584,000 personer, af hvilka emellertid endast 410,000 voro industriarbetare

och 420,000 komino på kommunikationsväsendets arbetare. Ej

mindre än 510,000 personer, tillhörande denna försäkring, voro skolbarn.

Om man tillika besinnar, att hela antalet lönarbetare i Frankrike samtidigt

uppskattades till omkr. 10 milj., så inses, att ålderdomsförsäkringsanstaltens

verksamhet för beredande af frivillig ålderd oi^försäkring

endast omfattar en ringa bråkdel af den franska arbetarbefolkningen.

Emellertid bör man icke taga endast ålderdomsförsäkringsanstaltens

verksamhet i betraktande, när det gäller den frivilliga åldcrdomsförsäkringen

i Frankrike. Den kompletteras nämligen af andra inrättningar,

rörande hvilka äfven några korta meddelanden skola göras.

2. Hjäipkassor. De kollektiva inbetalningar till ålderdomsförsäkringsanstalten,

hvarom i det föregående talats, förmedlas till väsentlig

del af hjälpkassorna (sociétés de secours mutuels). Dessa kassor, hvilkas

rättsförhållanden tidigast ordnades genom lagen den 15 juli 1850, således

samma år, som ålderdomsförsäkringsanstalten inrättades, regleras

numera i sin verksamhet af lagen den 1 april 1898. Enligt denna ''finnas

tre olika slag af hjäipkassor, nämligen de såsom »allmännyttiga erkända»

(reconnues dutilité publique), de »godkända» (approuvées) och de »fria»

(libres). Till den första kategorien höra endast ett försvinnande fåtal

kassor. De fria hjälpkassornas antal var enligt den officiella statistiken *)

*) Denna lag uppkörde genom 1910 ärs lag om obligatorisk försäkring att gälla för do af

sistnämnda lag berörda personer.

128

vid slutet af år 1908 2,958 med 396,000 aktiva medlemmar. Den största

betydelsen tillkom emellertid de godkända hjälpkassorna, hvilkas antal

vid nyssnämnda tidpunkt var 16,395 med 3,840,000 aktiva och 358,000

hedersmedlemmar, hvilka senare genom frivilliga bidrag eller gåfvor

understödja verksamheten utan att sj kifva mottaga hjälp från kassorna.

Bland ofvannämnda godkända kassor märkas äfven de för den franska

själfhjälpsrörelsen karaktäristiska skolungdomskassorna (mutualités seolaires).

Dessa kassor voro till antalet 2,049 med 736,000 aktiva och

48,000 hedersmedlemmar. Men äfven i de öfriga godkända samt i de

fria hjälpkassorna finnes ett stort antal barn bland medlemmarne, så att

summan af de genom hjälpkassornas verksamhet berörda barnen uppgick

till öfver Vt af kassornas hela aktiva medlemsantal.

Hjälpkassornas sammanlagda förmögenhet uppgick vid 1908 års

slut till 547‘3 milj. fr.; af utgifterna gingo 27-o milj. fr. till sjukhjälp,

15’8 milj. fr. till pensioner och liknande understöd, 3-2 milj. fr. till hjälp

åt änkor och föräldralösa o. s. v.

Hjälpkassornas viktigaste uppgift är sålunda att meddela sjukhjälp,

men vid sidan däraf betecknar ålderdomsförsörjningen deras betydelsefullaste

verkamhetsområde. Genom en förordning af den 26 april 1856

fingo de godkända kassorna möjlighet att hos statens depositionskassa

(caisse national des dépöts et consignations) samla en lifräntefond (fond

commun de retraite). Denna fond förräntades med 4 Va % och Ilek

dessutom statsbidrag. Den växte hastigt och uppgick vid slutet af år

1908 till öfver 230 milj. fr., hvaraf staten bidragit med 43 milj. fr.

Fonden förvaltas af depositionskassan såsom hjälpkassornas oförytterliga

förmögenhet. Ålderdomspensionerna utbetalas sålunda endast af fondens

räntor, hvarvid pensionerna antingen uttagas omedelbart af räntorna

eller och pensioner inköpas för särskilda pensionärer hos ålderdomsförsäkringskassan.

Af de 16,395 godkända hjälpkassor, hvilka funnos vid slutet af år

1908, voro 7,667, således i det närmaste hälften, delägare i ofvan

nämnda fond, till hvilken under året inbetalats ett belopp af 7''3 milj. fr.

Statsbidraget till denna gren af kassornas verksamhet utgår sedan år

1901 dels med ett belopp af Do fr. per medlem, dels med 1U af

kassans egna inbetalningar. År 1908 uppgingo statens utgifter af detta

slag till Ds milj. fr., hvartill kommo 1''7 milj. tf. som utbetalades till

depositionskassan för att sätta denna i stånd att med den föreskrifna

procentsatsen af 4 Va % förränta hjälpkassefonderna.

Ehuru staten sålunda afsevärdt understödjer hjälpkassornas genom

ålderdomsförsäkringsanstalten förmedlade ålderdomsförsäkring, så synas

kassorna under de senare åren likväl i allt större utsträckning hafva

'' 1 I129J |

baserat denna verksamhet på pensioner, utbetalade omedelbart af den

under själfständig förvaltning behållna förmögenheten. Af de 6,666

kassör med 177,380 pensionärer, för hvilka uppgifter rörande den år

1908 bedrifna verksamheten i sådant hänseende föreligga, tillhörde 2,021

kassör och 94,984 pensionstagare denna sistnämnda kategori, d. v. s.

V10 af samtliga kassor och drygt hälften af pensionärerna. Den pension,

som af dessa kassor utbetalades, uppgick till i genomsnitt 8Ä0 fr.,

medan motsvarande siffra för öfriga kassor var något, ehuru endast

obetydligt lägre.

Äfven de fria hjälpkassorna hafva i någon män ägnat sig åt ålderdomsförsäkringen,

ehuru de icke åtnjuta något statsunderstöd för denna

sin verksamhet. YTid slutet af år 1908 betalades af dessa kassor pensioner

till 8,811 medlemmar och uppgick pensionens medelbelopp till

153’1 fr., således till ett belopp, som var dubbelt större än den genomsnittspension,

som kom de godkända kassornas medlemmar till del. v)

Med afseende på den lagstiftning, som har betydelse för hjälp - kassornas verksamhet, förtjänar nämnas, att hufvud författningen i detta

hänseende numera är hjälpkasselagen den 1 april 1898, som reglerar

kassornas ställning och arbete. Men dessutom bör erinras om, att den

tidigare nämnda lagen den 29 december 1895 angående statsbidrag för

höjande af ålderdomsförsäkringsanstaltens pensioner äger tillämpning

äfven å hjälpkassorna samt att en lag af den 27 december 1895 rättsligt

säkerställer kassornas pensioner på det sätt, att den bl. a. gör deras

förmögenhet oberoende af de föreningars eller företags öden, hos eller

af hvilka kassorna äro upprättade.

Om de franska hjälpkassornas ålderdomsförsäkring som helhet bett

aktad kan sägas, att, da den omfattats endast af eu del af kassorna

och i regel icke är grundad på särskilda bidrag för verksamheten, den icke

äger samma betydelse som Belgiens motsvarande själfhjälpsrörelse. Därtill

torde säkerligen den omständigheten hafva bidragit, att hvarken de

af staten understödda gemensamma fonderna, hvilka på grund af sin

oförytterlighet visserligen samla störa summor för eftervärlden, men som

för nutiden afkasta blott ringa ränta till pensioner, ej häller utbetalningarna

från föreningarnas fria förmögenhet efter deras eget godtfinnande

äro ägnade att sporra medlemmarne till deltagande i försäkringen

på samma sätt som i Belgien, där hvarje medlem vet, att ju

högre hans egna bidrag äro, desto mer stiga också hans fasta anspråk

6 På sistone hafva äfven åtskilliga yrkesföreningar (syndieats professionnels) ägnat intresse

åt sina medlemmars ålderdomsförsäkring. Tillförlitliga uppgifter rörande denna verksamhet saknas

emellertid.

Ålder doms för sälting s kommittén. III.

17

130

och där staten bidrager efter måttet af hvarje enskild medlems egna avgifter,

medan i Frankrike statsbidraget fördelas med lika stort belopp

på alla medlemmar.

B. Obligatorisk försörjning ock försäkring.

1. Obligatorisk försörjning af medellösa åldringar, invalider och

obotligt sjuka. Det framgår af hvad som ofvan meddelats, att den frivilliga

verksamheten på här berörda område af social försäkringen i

Frankrike i främsta rummet synes afse tryggandet af ålderdomen, d. v. s.

erhållandet af eu vid en viss ålder utgående lifränta. Visserligen har

behofvet af understöd äfven för de fall, där en varaktig arbetsoförmåga,

invaliditet, inträder ofta redan långt tidigare än lifräntealdern uppnåtts,

icke helt och hållet förbisetts, men inom ramen af försäkringen likväl

intagit en underordnad roll. Man har, såsom tidigare angifvits, begagnat

sig af den metoden, att vid invaliditet låta en med hänsyn till den kortare

afgiftstiden minskad lifränta utgå, hvilken i regel mycket låga ränta

kan höjas genom särskilda bidrag, hufvudsakligen af statsmedel. Eu

dylik invaliditetsförsäkring är säkerligen tillfredsställande, nar den afser

personer, för hvilka invaliditeten icke i regel samtidigt medför medellöshet,

såsom fallet är med t. ex. affärsmän och jordbrukare, hvilkas affärer

eller företag ofta kunna ostördt fortgå, äfven om innehafvare^ arbetskraft

väsentligen nedsättes eller alldeles för] or cXS. Denna förutsättning

förefinnes emellertid icke i fråga om de åt den franska frivilliga ålderdomsförsäkringen

berörda personer, enär dessa i öfvervägande grad utgöras

af arbetare eller andra ekonomiskt osjälfständiga människor, hvilka,

när de drabbas af invaliditet, också i regel förlora sin förvärfsförmåga

och existensmöjlighet. Dessutom får icke förbises, att, såsom tidigare

anmärkts, det antal arbetare, som omfattas af den frivilliga åiderdomsförsäkringen,

endast utgör en bråkdel af Frankrikes alla lönarbetare och

att således icke ens den blygsamma, inom ramen af denna försäkring

bjudna invaliditetsersättningen kommer det stora flertalet af den beiolkningsgrupp

till godo, där behofvet häraf är särskildt framträdande.

Det har också under utvecklingens gång blifvit tydligt för den

franska socialpolitiken, att de bär antydda bristerna kunde afhjälpas

endast genom eu lagstiftning på tvångsprincipens grund. Emellertid

leddes dessa sträfvanden, på grund af egenartade förhållanden, till eu

början in på ett helt annat område än socialförsäkringen, nämligen fattigvårdslagstiftningen.

Fattigvården gällde nämligen länge i Frankrike ej

såsom en laglig förpliktelse för vissa samhällsorgan, utan snarare såsom

en samhället på grund af »social solidaritet» påhvilande skyldighet, hvit

-

131

ken borde uppfyllas äfven utan särskilda lagföreskrifter. Endast i fråga

om vissa kategorier af fattiga — sinnessjuka, hittebarn och föräldralösa

barn — hade under tidernas lopp en lagstadgad försörjningsplikt ålagts

departementen. All annan fattigvård var frivillig och omhänderhades

än af kommunerna, än af den enskilda välgörenheten, men var i de

flesta afseenden bristfällig- och motsvarade ofullständigt behofvet. Till

afknipande af dessa missförhållanden ingrep lagstiftning genom införande

af obligatorisk fattigsjukvård på grund af lagen den 15 juli 1893,

hvilken fördelade kostnaderna mellan kommunerna, departementen och

staten. Åtskilliga försök att med lagstiftningens hjälp (lagar af åren

1897 och 1902) äfven understödja icke blott de tillfälligt utan ock

de varaktigt sjuka och till arbete oförmögna — genom statsbidrag

till uppmuntran af frivillig verksamhet -— ledde icke till åsyftadt resultat.

Man beslöt sig då till sist för att äfven i detta fall gripa till

tvångsprincipen, hvilket skedde genom införande af lagen den i.4 juli 1905

angående obligatorisk försörjning af medellösa åldringar, invalider och

obotligt sjuka (assistance obligatoire aux vieillards, aux inlirmes et aux

incurables, privés de ressources).

Hufvudinnehållet i denna lag (texten meddelas in extenso i öfversättning

å sidd. 138—144) med en senare däri genom finanslagen den 31

december 1907 företagen förändring är följande. Understödsberättigade äro

alla medellösa fransmän, som antingen fyllt 70 år, eller lida af invaliditet

eller obotlig sjukdom, såvida invaliditeten eller sjukdomen medför oförmåga

att genom arbete vinna uppehälle. Understöden, som bekostas af

kommunerna, departementen och staten gemensamt, utgå i regel med ett kontant

belopp per månad och fastställas till storleken af vederbörande kommun.

Beloppet får ej understiga 5 och i allmänhet ej uppgå till mer än 20 fr.

i månaden. Om understödstagaren har annan inkomst, skall denna fråndragas

understödets belopp, dock med vissa undantag för 1) de personer,

som hafva förskaffat sig egna besparingar, särskildt tillgång till lifränta,

eller 2) de, som erhålla understöd af den enskilda välgörenheten, eller 3)

de, som fyllt 70 år och som genom eget arbete förtjäna något. De under

1) omnämnda medlen tagas icke alls i betraktande, såvida de uppgå till

mindre belopp än 60 fr. per år eller till 120 fr. för de personer som

hafva uppfostrat minst tre barn till en ålder af 16 år. År den understöddes

inkomst af detta slag högre än nämnda belopp, så afkortas

understödet med hälften af den Överskjutande summan, dock så att inkomstens

och understödets sammanlagda belopp icke uppgå till mer än

480 fr. Med afseende på de under 2) nämnda inkomsterna gäller äfven

sistnämnda regel för understödets inskränkning, såvida inkomsten är af

132

fast och varaktig'' natur. Ifråga om den arbetsförtjänst, som en understödsberättigad

sjuttioårig- kan förskaffa sig, gälla emellertid icke dessa

bestämmelser, utan utgår understödet i detta fall oafkortad!. Om understödet

öfverstiger 30 fr. i månaden, skall kommunen ensam bestrida

kostnaden för det öfverskjutande beloppet.

Såsom af denna korta öfversikt af lagens innehåll framgår, äro de

understöd den gifver att i hufvudsak betrakta såsom fattigförsörjning.

Därpå tyder framför allt villkoret om medellöshet såsom förutsättning för

understödets erhållande. Likväl äro de ofvan angifna modifikationerna

af denna princip, hvarigenom personer med en viss mindre inkomst berättigas

till reducerade understöd, värda ett visst beaktande. Liksom denna

lag redan i och för sig utan tvifvel är att betrakta såsom ett betydande

framsteg i Frankrikes sociala lagstiftning, så tyda dylika drag i dess

struktur på, att den afsetts icke blott att komplettera eu framtida socialförsäkring,

utan ock att i viss mån bjuda en ersättning för denna försäkring.

Antalet af de genom 1905 års lag understödda personer har stigit

betydligt öfver hvad som vid lagens utarbetande förutsatts. Under det.

att man nämligen vid dessa beräkningar kalkylerade med sammanlagdt

omkr. 250,000 personer, visade det sig att redan den 1 april 1908,

således 15 månader efter lagens ikraftträdande, antalet understödda

uppgick till 404,177. Af dessa erhöllo

59,427 personer ett årsunderstöd af 60—108 fr.

216,215 )» » o v, 120—228 »

86,552 >. )> » » 240.....- 300 »

samt 41,983 » » >< » 360 »

Samtliga de sistnämnda kommo på staden Paris, hvars understöd

uppgick till 30 fr. i månaden. Det genomsnittliga årsunderstödet för

samtliga uppgick till 180 fr. På 100 understödda personer kommo 59

sjuttioåringar samt 41 under 70 år, d. v. s. de egentliga invaliderna.

Totalkostnaden för dessa understöd uppgick år 1907 till 49 milj.

fr., hvaraf på staten kommo 27 milj. eller 56 %. För år 1908 beräknades

kostnaderna till omkr. 90 milj. fr.

2. Obligatorisk försäkring af grufarbetare samt sjöfolk. De första

stegen på den obligatoriska invaliditets- och ålderdomsförsäkringens väg

hafva i Frankrike tagits genom lagstiftningen angående försäkring af

grufarbetare samt sjöfolk.

Gruf arbetar försäkringen är ordnad genom lagar den 29 juni 1894

och den 31 mars 1903. Under det att grufarbetarnes ålderdomsförsäk

-

133

ring tidigare vant föremål för frivillig verksamhet, hvilken emellertid

icke ledt till gynnsamma resultat, stadgade 1894 års lag försäkringsplikt

för alla grufarbetare. Försäkringen kan ske antingen i statens

ålderdomsförsäkringsanstalt eller i särskilda kassor, dit arbetsgifvaren

skall inbetala 4 % af lönernas belopp, hvaraf hälften skall gäldas af

arbetsgifvaren och andra hälften af arbetaren. Den försäkrade erhåller

en på hans namn lydande motbok, hvari införas inbetalningarna, hvilka

efter ömsesidig öfverenskommelse kunna höjas. Rätten till lifränta

ordnas enligt de bestämmelser, som gåfvos i den tidigare omnämnda

lagen af år 1886 angående ålderdomsförsäkringsanstaltens verksamhet.

Likväl inträder rättigheten att lyfta lifränta]) redan vid 55 års ålder och

upphör samtidigt skyldigheten till premiebetalning, äfven om den försäkrade

önskar lifräntans utbetalande först vid en senare termin.

Då lifräntorna för den lefvande generationen emellertid vid lagens

tillämpning visade sig blifva högst obetydliga, beslöts genom 1903 års

lag utgifvandet af ett årligt statsbidrag af 1 milj. fr. till grufarbetarförsäkringen.

Detta belopp skulle så fördelas, att en tredjedel häraf

användes föratt öka de lifräntor, som likviderats före den 1 jan. 1903,

— dock finge pensionärens eller hans hustrus ränta samt annan inkomst

än af arbete tillsammans icke uppgå till mer än 360 fr. per år •— och

återstående två tredjedelar för understödjande af alla andra arbetare, som

den 1 jan 1903 uppnått 55 lefnads- och 30 tjänsteår — dock sattes

gränsen för detta understöds belopp till 240 fr. De tillägg som på

grund af dessa bestämmelser utbetalades af statsmedel uppgingo år 1907

i genomsnitt till 258 fr. för pensionärer af det förstnämnda och till

176 fr. för pensionärer af det sistnämnda slaget.

För sjöfolket upprättades redan år 1673 en särskild invaliditetsförsäkringskassa,

hvars förhållanden närmare reglerades först genom en lag

af år 1791 och senare genom lagar den 14 april 1881 och den 14 juli

1908, hvilken sistnämnda är den nu gällande. Enligt denna är hvarje

»inskrifven» sjöman (inscrit maritime) från sitt 50:e år och efter 300

månaders tjänst berättigad till pension från invaliditetsförsäkringskassan

(caisse des invalides de la marine). Dispens från åldersgränsen erhåller

den som är invalid, d. v. s. på grund af en kommissions utlåtande förklaras

oförmögen att vidare fullgöra sjötjänst. Lifräntorna fastställas

enligt en tariff, som är graderad med olika pensionsbelopp för innehafvare

af olika tjänster, från kaptener af första klass till matroser, och där

summorna växla mellan 1,000 och 1,430 fr. för den högsta kategorien

till mellan 360 och 636 fr. för den lägsta. Försäkringen omfattar äfven

134

änkepensioner, hvilka utgå med eu summa, växlande från 680 fr. för

den högsta gruppen och 290 för den lägsta. Till invalider, hvilka hafva

varit i tjänst under minst 180 månader, utgår pension med ett belopp

motsvarande Vsco af minimipensionen multiplicerad med antalet tjänstemånador.

Afgifterna för försäkringen betalas af de försäkrade med 5 %

af lönen samt af redarne eller fartygsägarne med V» af den summa sjömännen

erlägga. Staten bidrager med ett årligt understöd åt invaliditetsförsäkringskassan

af 13 milj. fr.

3. Obligatorisk arbetarförsäkring. Slutstenen i den franska ålderdomsförsäkringslagstiftningens

hittillsvarande utveckling betecknas af

lagen den 5 april 1910 angående ålderdom sförsäkring af arbetare, handtverkare

och mindre jordbrukare, hvilken lag i juli 1911 trädt i kraft.

Redan en år 1872 tillsatt kommitté hade sysselsatt sig med ett lagförslag

angående ålderdomsförsäkring. En senairn — år 1890 — arbetande

kommitté hade till sitt förfogande ej mindre än tio förslag af

samma innebörd, af hvilka dock intet blef lag. Det utskott inom deputeradekammaren,

ur hvars arbeten den tidigare omnämnda lagen rörande

obligatorisk fattigvård framgick, sysslade äfven med frågan om en invaliditets-

och ålderdomsförsäkring för arbetare. Den egentliga anledningen

härtill hade gifvits af en år 1895 föranstaltad utredning angående

de åtgärder, hvilka med arbetsgifvarnes ekonomiska understöd vidtagits

för arbetares ålderdomsförsörjning, hvilken undersökning visade,

att dylika åtgärder gällde endast 5 % af industriarbetarne. Under intrycket

af detta utredningsresultat afgåfvos i deputeradekammaren tillsammans

icke mindre än 35 förslag till lagstiftning angående den berörda

frågan. Dessa förslag öfverlämnades såsom material till utskottet,

hvilket år 1900 till kammaren afgaf ett förslag till Jag i ämnet. Detta

förslag omarbetades åtskilliga gånger, innan det år 1906 vann deputeradekammarens

godkännande. Senaten ägnade det af medkammaren

antagna förslaget en grundlig behandling, hvarunder förslaget väsentligt

omarbetades, och godkändes det i sådant skick af senaten i mars 1910

samt af deputeradekammaren kort därefter.

Genom finanslagen för 1912 vidtogos åtskilliga ändringar i 1910

års lag, bl. a. därhän att pensionsåldern sänktes från 65 tiil 60 år och

de af staten för de försäkrade lämnade bidrag höjdes från 60 till 100

francs.

Lagen den 5 april 1910 stadgar dels obligatorisk försäkring för

vissa befolkningskategorier, tillsammans omslutande omkr. 10 Va milj.

personer, dels medger den frivillig försäkring för vissa andra kategorier

(omkr. 6 milj. personer).

135

Hufvudinnehållet af lagen, hvilken, enligt lydelsen i 1912 års författning,

återgifves in extenso i öfversättning å sidd. 145—157, framgår

af följande korta anmärkningar.

Försäkringpliktiga äro alla löntagande arbetare och biträden inom

handeln, industrien, de fria yrkena och jordbruket, tjänstefolk, statstjänare,

som ej redan enligt tidigare stadganden äro pensionsberättigade,

äfvensom departementens och kommunernas löntagare, om deras årsinkomst

ej uppgår till 3,000 fr.

I fråga om anskaffandet af penningmedel för ålderdomspensioneringen,

har Frankrike närmast följt det tyska systemet med lika stora

utgifter från arbetarens och arbetsgifvarens sida, hvartill sedan kommer

ett statsbidrag. Dock är i Frankrike årsafgiftens belopp icke olika för

olika inkomsttagare, utan äro de försäkrade indelade i tre hufvudgrupper

sålunda att årsafgiften utgör för män 9 fr., för kvinnor 6 fr. och för

personer under 18 år 4 fr. 50 cts. Samma belopp erlägges af vederbörande

arbetsgivare. För arbetare utan stadigvarande sysselsättning bestämmes

årsafgiftens storlek i förordningsväg. Den obligatoriska afgiften erlägges i

regel på så sätt, att arbetsgifvaren vid hvarje aflöningstillfälle innehåller en

motsvarande del af den försäkrades aflöning och inlevererar beloppet jämte

sitt eget bidrag till vederbörande försäkringsorgan. Hvarje försäkrad erhåller

ett försäkringskort, där det inbetalda beloppets storlek anges medelst

åsättandet af märken. År försäkrad medlem af hjälpkassa, som betalar lifräntor,

eller har han uppgjort kontrakt om förvärf af eget hem, småbruk

o. d., så äger han rätt att för dessa ändamål använda de på honom själf

belöpande obligatoriska afgifterna. Hafva inbetalningarna fortskridit så

långt, att den försäkrade på grund af dem kan påräkna en pension af

180 fr., äger han för inköp af eget hem eller af dödsfallsförsäkring

använda den odisponerade delen af premiereserven.

Den ordinarie pensionsåldern är 60 år; dock äger den försäkrade

att få pensionens utbetalning uppskjuten till uppnådda 65 år, liksom det

är honom medgifvet att redan fr. o. m. fyllda 55 år påfordra förtidsutbetalning

af honom tillkommande pension. Pensionsbeloppet beräknas

med användning af den räntefot, vederbörande försäkringsorgan kan påräkna

på sina placeringar och på grund af en i förordningsväg fastställd

dödlighetstabell, hvilken tills vidare skall vara den af statens ålderdomsförsäkringsanstalt

fastställda. Till det så beräknade pensionsbeloppet

lägges ett årligt statsbidrag. Detta utgår med 100 fr., om pensionsåldern

är 60 år, och om den försäkrade i minst 30 år erlagt stadgad

årsafgift. Har dylik afgift ej erlagts i 30 år, eller har den ej erlagts

med fullt belopp, sker en reduktion af statsbidraget efter vissa grunder.

136

Vid förtidspensionering tages vid bestämmandet af statsbidragets belopp

hänsyn till den tidigare pensionsåldern. Statsbidraget ökas med en

tiondel för försäkrad, som uppfostrat minst tre barn till sexton års ålder.

Har försäkrad utan eget förvållande genom olycksfall ådragit sig bestående

arbetsoförmåga, äger lian rätt till omedelbar utbetalning af pension.

Statsbidraget utgår i sådant fall äfven med 100 fr. om året, dock

får pensionens totalbelopp ej öfverstiga 360 fr. Dör försäkrad före uppnådd

pensionsålder, utbetalas, om lian erlagt minst 3f af honom åliggande

obligatoriska afgifter, ett månatligt understöd af 50 fr. till hans

efterlefvande, och utgår detta i 6, 5 eller 4 månader allt eftersom antalet

efterlefvande barn under 16 års ålder är minst 3, 2, eller endast 1.

Till änka utgår nämnda belopp i tre månader, om barn under 16 år ej

finnes.

Frivillig försäkring är medgifven löntagare med mellan 3,000 och

5,000 fr. i årsinkomst, äfvensom mindre handtverkare, småbrukare, arrendatorer

och hälftenbrukare, hvartill komma icke lönarbetande hustrur

och änkor till alla enligt lagen obligatoriskt eller frivilligt försäkrade.

Hälftenbrukare skola erlägga minst 6 fr. om året; lika stor afgift, dock

ej öfverstigande 9 fr., erlägges af vederbörande jordägare. Övriga frivilligt

försäkrade erlägga mellan 9 och 18 fr. årligen. I statsbidrag

godtskrifves hvarje frivilligt försäkrads konto årligen ett belopp, uppgående

till högst hälften af de afgifter, som under året erlagts. Den

pension, som enbart på grund af detta statsbidrag vid uppnådda 60 års

ålder skulle tillkomma den försäkrade, får dock ej öfverstiga 100 fr.

I fråga om förtidspensionering i invaliditetsfall och understöd till efterlefvande

äga de frivilligt försäkrade samma förmåner som de försäkringspliktiga.

Personer, som efter hvartannat varit frivilligt och obligatoriskt försäkrade,

äga sammanräkna de statsbidrag, som efter olika grunder

komma dem till del; dock får i intet fall den enbart af statsbidrag härrörande

pensionen vid uppnådda 60 års ålder öfverstiga 100 fr.

För personer, som inträda i pensionsåldern under den tid, som förflyter

innan lagen träder i full tillämplighet, gälla vissa öfvergängsbestämmelser

om statsbidragets storlek.

Organ för älderdomsförsäkringens handhafvande äro främst statens

ålderdomsförsäkringsanstalt, vidare särskild! för detta ändamål upprättade

departements- och distriktskassor samt af staten erkända hjälpkassor, arbetsgivare-

och fackföreningskassor och af garantiföreningar upprättade

pensionskassor. Förvaltningen af dessa kassors tillgångar, i hvad dessa

härröra af försäkring enligt lagen, handhaiVes af statens depositions

-

137

och konsignationskassa, som placerar medlen i enlighet med vederbörande

kassas önskningar, dock endast i vissa, af lagen angifna valutor.

Häiföi uppbär nämnda kassa ingen annan ersättning än för stämpelafgifter

o. d. För täckandet af sina förvaltningskostnader äga de

nämnda försäkringsorganen uppbära ett statsbidrag, utgående dels med

5 ^ å inkasserade premier såsom inkasso- och korrespondensersättning,

dels med 1 fr. per försäkrad, som under året till kassan inbetalt premier

eller från . densamma uppburit pension. Hjälpkassor, som idka

ålderdomsförsäkring, äga därjämte uppbära ett särskildt statsbidrag af

1 fr. 50 cts per ar och försäkrad medlem, hvilket belopp användes till

att minska medlemmens sjukförsäkringspremie. Dock utgår detta statsbidrag

endast, om nämnda premie uppgår till minst 6 fr. Bidraget

minskas till hälften för medlemmar under 18 år.

För behandling af ålderdomsförsäkringsfrågor inrättas en öfverstyrelse

för arbetarförsäkringen under arbetsministerns presidium. Genom lagen

är sörjdt för, att i denna styrelse sakkunskap på det politiska, sociala,

finansiella och försäkringstekniska området blir företrädd.

Kostnaderna för den obligatoriska försäkringen hafva betydligt öfverstigit

de beräkningar, som lades till grund vid lagens utarbetande.

Statsutgiften för år 1910 antogs sålunda skola stanna vid c:a 33 milj.

francs men budgetförslaget för 1912 upptager kostnaden till öfver 84

milj. francs, således en deficit på öfver 50 milj. francs redan första året.

Och dock gälla dessa siffror för tiden innan pensionsåldern sänkts med

fem ar och statsbidraget höjts från 60 till 100 francs. Med de nämnda

förbättringarna i försäkringsvillkoren kalkyleras den blifvande årliga

statsutgiften för den obligatoriska försäkringen till c:a 92 milj. francs

för år 1913 och, efter successiv stegring, till c:a 200 milj. francs i jämnviktsläget

(efter 45 år). Läggas härtill statens utgifter för den frivilliga

försäkringen, beräknas den årliga kostnaden utgöra första året 132 milj.

francs och i jämnviktsläget vara uppe i 232 milj. francs.

Äläerdomsförsälcrinyskommiitén. III.

18

138

Lag åen 14- juli 1905 an

gående obligatorisk försörjning af medellösa åldringar,

invalider cell obotligt sjuka.

AFDELNING I.

Försörjningens organisation.

Art. 1. Hvarje medellös fransman, som uppnått 70 års ålder eller blifvit invalid

eller obotligt sjuk, så att lian icke längre förmår att med sitt arbete förskaffa sig

hvad till lifvets nödtorft erfordras, erhåller under bär nedan angifna villkor under

St°d Art, l°2. Understödet lämnas af den kommun, där understödstagaren bär hemortsrätt

(domicile de secours), eller, om han saknar kommunal nemortsratt ^ det departement,

där han bär hemortsrätt (domicile de secours departemental), eller, oi

han ingenstädes har hemortsrätt, af staten. ,

Kommun och departement erhålla till bestridande af dem enligt denna lag åliggande

uto-ifter de bidrag, hvarom stadgas i afdelning IV. ..

Art. 3. Hemortsrätt för understöd i kommun eller departement j

förloras på sätt som föreskrifves i art. 6 och 7 i lagen den lo juli 189o, dock att

den tid, som erfordras för förvärfvande eller förlust af denna hemortsrätt,

till 5 år. Den, som fritt 65 år, behåller därefter den hemortsrätt han da agde. ^

Barn som erhållit understöd, på grund åt svaghet eller obotlig sjukdom sko a

vid uppnådd myndighetsålder behålla hemortsrätt i det departement, under hvars

förvaltning de hörde, till dess de förvärfva annan hemortsrätt-. ,, , . m

Art 4. Om kommun, departement eller staten skulle pa något af de i afdelning III

denna lag nämnda sätt hafva lämnat understöd åt eu åldrig, invalid eller obot g

sink hvdkens försörjning icke enligt ofvanstående bestämmelser alegat dem, hafva

de rätt att återfå hvad de sålunda förskotterat intill beloppet af understodet för

ett Rätten till återkräfvande af dylika förskott ståt öppen i 5 år men Oäfvet får

icke öfverstiga det belopp, hvartill understödet skulle uppgått, om detsamma hamnats

i den genom art. 2 och 3 bestämda hemorten. . „ ,, , vno.pnhet

Art. 5. Kommunen, departementet eller staten kunna alltid i fall af befogenhet

o-öra sin regressrätt gällande, och detta med den genom lagen den 10 juli 1901 åt

dem inrymda förmån, vare sig mot understödstagaren, om lian befinnes aga eller er

S» XSdiga medel, dier kol hvarje per»,, eller »mfa,- her ferier,nmgeplikl,

lärikiklt mot de medlemmar af mderitöditagarens slaU, som namn» l art.

205, 206, 207 och 212 i Code civil, och i den ordning, som angifves i art. -08

sistnämnda ^ sträcker sig icke öfver summan af understöd för fem ar.

Art. 6. Försörjningen af åldringar, invalider och ohöfligt i sjuka organisera,

hvarje departement af generalrådet (conseil general) enligt föreskrifterna i art. 48

lagen den 10 augusti 1871.

139

Om generalrådet vägrar eller försummar att härom besluta eller om beslutet

suspenderas med tillämpning af art. 49 i lagen den 10 augusti 1871, kan försörjningen

ordnas genom ett dekret utgifvet i samma ordning, som gäller för offentlig

förvaltningsmyndighets reglementen.

AFDELNING II.

Upptagning- i försörjningen.

Art. 7. Hvarje år, en månad före municipalrådets första ordinarie session upprättar

understödsbyrån (bureau d’assistance) en lista på de åldringar, invalider och

obotligt sjuka, som gjort skriftlig ansökan om understöd enligt denna lag och uppfylla

de i art. 1 upptagna villkor, samt äro bosatta i kommunen. Byrån föreslår

samtidigt den art af understöd, som synes lämplig för hvarje särskild sökande, och,

när understöd i hemmet ifrågasattes, tillika hvilket belopp, som bör månatligen

lämnas. Den sålunda upprättade förslagslistan (liste préparatoire) innehåller två

afdelningar. Den första upptager de åldringar, invalider och obotligt sjuka, som.

hafva hemortsrätt i kommunen. Den andra omfattar dem, som hafva hemortsrätt i annan

kommun, eller som hafva endast departemental hemortsrätt eller ingen hemortsrätt.

En afskrift af denna lista, åtföljd af alla ansökningarna om understöd, tillställes

municipalrådet. Eu andra afskrift sändes till prefekten.

Revision af listan företages en månad före hvarje af municipalrådets tre andra

sessioner och i män af behof under årets lopp.

Skulle byrån försumma att upprätta listan, verkställes detta af municipalrådet.

Anm. Understödsbyrån är enligt fattigvårdslagen af den 15 juli 1893 inrättad såsom ett

hjälpkontor i hvarje kommun.

Art. 8. Municipalrådet sammanträder till hemlig öfverläggning om alla sökande

hvilkas ansökan förut handlagts å understödsbyrån, vare sig dessa uppförts på den

förberedande listan (liste préparatoire) eller icke, yttrar sig angående understöd åt

personer, som hafva hemortsrätt inom kommunen, och fastställer villkoren för försörjning

antingen i hemmet eller å en välgörenhetsinrättning.

Art. .9. Sedan listan sålunda fastställts af municipalrådet, ingifves densamma

till mairiets kansli, hvarom kungörelse sker genom anslag å vanligt ställe. En afskrift

af listan sändes samtidigt till prefekten i departementet.

Under en tid af 20 dagar från listans ingifvande till mairiets kansli kan hvarje

åldring, invalid eller obotligt sjuk, hvilkens ansökan afslagits af municipalrådet,

ingifva sina besvär till mairiet. Under samma tid kan hvarje i kommunen bosatt

eller till densamma skattskyldig person klaga öfver personers obehöriga uppförande

å eller uteslutande från listan. Samma rätt tillkommer prefekten eller underprefekten.

Art. 10. Municipalrådets beslut angående beloppet af månatligt understöd kunna

på enahanda sätt öfverklagas.

Art. 11. Öfver ingifna besvär skall, sedan mären och klaganden blifvit hörda

eller vederbörligen kallade, inom en månad afgifvas motiveradt beslut af eu kantonal

kommitté (commission cantonale) bestående af arrondissements underprefekt, generalrådet

(conseil général), ett af arrondissementets råd (conseiller d’arrondissement)

140

i tur och ordning efter utnämning, fredsdomaren i kantonen (juge de paix da canton),

en af prefekten förordnad person, ett ombud för kantonens understödsbyråer och ett

ombud för de ömsesidiga understödsföreningarna (sociétés de secours mutuels) i

kantonen.

Underprefekten eller i hans frånvaro fredsdomaren är kommitténs ordförande.

Kommitténs ordförande skall inom åtta dagar delgifva fattade beslut åt prefekten

och mären, Indika därefter å listan göra beslutade tillägg eller strykningar och tillika

därom underrätta parterna..

Dessa beslut kunna af eu hvar intresserad inom 20 dagar från kungörandet underställas

inrikesministern, hvilken tillkallar den enligt art. 17 inrättade centralkommittén

(commission centrale). Sådan underställning föranleder icke uppskof med beslutens

verkställande.

Art. 12. Därest municipalrådet skulle vägra eller försumma att hålla den i art.

8 föreskrifna öfver!äggningen, skall listan på hemställan af prefekten inom en månad

fastställas af den i art. 11 omnämnda kantonalkommittén.

Uraktlåter kantonalkommittén de förpliktelser, som enligt denna lag åligga densamma,

skall inom 2 månader beslut meddelas af centralkommittén.

Art. 13. Efter mottagande af de i art. 7 omnämnda listor kallar prefekten

municipalråden i de kommuner, där sökandena hafva hemortsrätt, till öfverläggning

och beslut beträffande ansökningarna på sätt föreskrifves i art. 8 och följande

artiklar.

Prefekten kallar vidare den departementala kommittén (commission départementale)

jämlikt art. 11 till öfverläggning och beslut beträffande sådana personer

som i saknad af kommunal hemortsrätt, hafva hemortsrätt i departementet.

Han öfversäll der slutligen jämte eget utlåtande och inkomna intyg till prefekterna

i vederbörande departement förteckning å de sökande, som i annat departement

hafva kommunal eller departemental hemortsrätt, samt till inrikesministern

förteckning å dem, som sakna hemortsrätt.

Art. 14. Den departementala kommittén (commission départementale) beslutar

om understöd åt åldringar, invalider och obotligt sjuka, hvilka hafva departemental

hemortsrätt, och bestämmer de olika sätt, hvarpå understöden skola utgå. Dess beslut

äro provisoriskt verkställbara men generalrådet (conseil général) kan ändra

desamma.

Om ansökningen afslås eller beslut icke följer inom 2 månader vare sig från

den departementala kommittén eller från generalrådet (conseil général), kan vederbörande

part vända sig till inrikesministern, som tillkallar centralkommittén (commission

centrale). Samma rätt tillkommer prepekten.

Art. 15. På enahanda sätt står talan öppen mot beslut af den departementala

kommittén (commission départementale) och af generalrådet angående beloppet af

månatligt understöd.

Art. 16. Beträffande understöd åt åldringar, invalider och obotligt sjuka, som

sakna hemortsrätt, beslutas af inrikesministern efter utlåtande af en kommitté, tillsatt

enligt följande artikel.

Art. 17. Eu centralkommitté (commission centrale) bestående af 15 medlemmar

från fattigvårdsöfverstyrelsen (conseil supérieur de 1’assistance publique) valda af sina

ämbetsbröder, och två medlemmar från öfverstyrelsen för de ömsesidiga understödsföreningarna

(conseil supérieur de la mutualité), likaledes valda af sina ämbetsbröder,

meddelar slutgiltigt beslut på besvär, som anförts jämlikt art. 11, 14 och 15, och

förordnar om upptagande i statsförsörjningen (admission ä 1’assistance de l’État).

141

Al t. 18. Understödet indrages, när de omständigheter, som föranledt detsamma

icke längre aro för handen.

Beslut härom meddelas, allt efter fallets beskaffenhet, af municipalitet (conseil

municipal), departemental kommittén (commission départementale) eller inrikesministern

och må öfverklaga^ i samma ordning som förut nämnts.

AFDELNING- III.

Olika former af understöd.

Art. 19 Åldringar, invalider och obotligt sjuka, Indika äga kommunal eller departemental

hemortsrätt, erhålla understöd i hemmet. De som icke lämpligen kunna

sålunda hjalpas, blifva, om de därtill samtycka, intagna å allmän försörjningsanstalt

(hospice public) eller å enskild sådan inrättning eller inhysta hos enskilda eller i

allmän eller enskild inrättning, där allenast bostad utan samband med annan form

åt understöd beredes dem.

Den form af understöd, som i hvarje särskilt fall kommer till användning har

ingen som hälst slutgiltig karaktär. ö’