Sök i Ratio Lex

PATENTLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKAN DEN

307 sidor, varav 285 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 285 av 307 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1913:3, band 3, PATENTLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKAN DEN

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

PATENTLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKAN DEN

II.

FÖRSLAG

TILL

FÖRÄNDRAD ORGANISATION AF

PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET OCH

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDENA VID

. NÄMNDA ÄMBETSVERK

STOCKHOLM 1912

ISAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning.

I. Skrifvelse till Konungen ..........................................

II. Patent- och registreriugsmyndighetens utveckling

...........................................................................

Inledning ......................................................................................

Åren 1885—189S .......................................................................

Patent- och registreringsmyndigheten en byrå inom kommerskollegium

sid. 17. — Anställande af en teknisk sekreterare

och en registrator sid. 20. — Patentbyrån ett fristående

ämbetsverk sid. 21. — Framställning år 1895 om förstärkning af

arbetskrafterna sid. 23. — Ändringar i instruktionen sid. 20. —

Adjungerad ledamot åren 1897 och 1898 sid. 32. — Aktiebolagsregistreringens

förläggande till patent- och registreringsverket sid.

33. — Användandet af inflytande afgifter sid. 34. — Riksdagens

begäran om ämbetsverkets uppförande på ordinarie stat

sid. 35. — Uppgifter ang. handlagda ärenden sid. 35. —

Inflytande afgifter sid. 40. — Behållningarna sid. 43. — Utgifter

sid. 43. — Aflöningar och arfvoden sid. 43. — Publikationerna sid.

45. — Biblioteket sid. 48. — Industritidningen Norden sid. 48. —

Internationella byrån i Bern sid. 49. — Fördelning af utgifterna

sid. 52. — Utgiftsstater 1885 — 1898 sid. 52.

Åren 1899-1912 ............................................................................

Ämbetsverkets uppförande ä ordinarie stat sid. 53. — Patentoch

registreringsverkets förslag sid. 53. — Statskontorets utlåtande

sid. 04. — Kungl. Maj:ts proposition sid. 00 — 1898 års riksdags

beslut sid. 70. — År 1898 fastställd lönestat sid. 73. — Aflönings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IV

villkor sid. 73. — Instruktionen den 18 november 1898 sid. 75. ■—

Adjungerade ledamöter åren 1899—1900sid. 76. - Registreringen

af mönster till patent- och registreringsverket

sid. 77. — Ökning af ordinarie arbetskrafter sid. 77. — Patent

och registreringsverkets framställning år 1900 sid. 77. — Statskontorets

utlåtande sid. 81. — Kungl. Maj:ts proposition sid. 81. —

1901 års riksdags beslut sid. 82. — Framställning om pensionsrätt

sid. 83.—Notarie öfver slät sid. 84. — Förslag till förändrad

arbetsfördelning vid handläggning af patentärenden

sid. 85. — Resultatet af försök i nämnda hänseende sid.

91. — Ifrågasatt notariebefattning å ordinarie stat sid.

97. — Adjungerade ledamöter åren 1904—1906 sid. 97. —

Framställning år 1906 om tjänstemän öfver stat sid. 99.—

Kungl. Maj:ts proposition sid. 103. — 1907 års riksdags beslut sid.

104. — Ytterligare adjungerade ledamöter sid. 105.—Okadt

antal e. o. tekniska tjänstemän sid. 105. — Balansen al

oafgjorda patentärenden sid. 106. - Adjungerad ledamot

å bolagsafdelningen sid. 106. — Kvinnliga biträden sid.

106. — Uppgift å handlagda ärenden sid. 107. — Inflytande

afgifter sid. 112. — Patent- och varumärkesafgifters samt

registreringsafgifters fond sid. 113. — Köp af fastighet sid.

114. — Reservationsanslag till patent- och registreringsverket sid.

116. — Utgiftsstater sid. 117. — Dyrtidstillägg sid. 119. —

Utredning i anledning af 1901 års cirkulär rörande verkets

lönestat sid. 120. — Extra lönetillägg sid. 123. — Provisoriska

löneförbättringar sid. 124. — Kommitténs förslag år 1909

sid. 124. — Löneförbättring åt tjänstemän öfver stat m. fl. sid. 128.

— Ökade maximiarfvoden åt biträdande ingenjörer och amanuenser

sid. 130 och 132. — Ålderstillägg åt vissa e. o. tjänstemän sid. 130.

— Utgiftsstat för år 1913 sid. 134. — Kostnaderna för pensioneringen

sid. 136. — Ifrågasatt delaktighet i civilstatens

enskilda änke- och pupillfond sid. 136. — Publikationerna

sid. 137. — Biblioteket sid. 138. — Internationella byrån i Bern

sid. 139. — Fördelning af utgifterna sid. 139.

111. Organisationen

Allmän motivering

Behandlingstiden för patentansökningar sid. 145. — Disproportionen

mellan ordinarie och extra ordinarie personal

sid. 152. - Organisationens förhållande till lagstiftningen

sid. 153. — Olika system för patentärendens behandling

sid. 154. — Nordamerikas förenta stater sid. 156. - Tyskland sid. 157.

— England sid. 158. — Frankrike sid. 159. — Sverige sid. 160. —

Svenska patenters gagn för industrien sid. 164. — Förpröfnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

V

systemets bibehållande sid. 167. — Ifrågasatta författningsändringar

sid. 168. — Besvärsinstans inom ämbetsverket

sid. 169. Besvärsafdelningar inom utländska patentmyndigheter

sid. 170. — Kommitténs hemställan sid. 172.

Patentafdelningen .....................................................................

Patentärendenas nuvarande tekniska behandling sid. 176.—

Redigerandet af patentpublikationerna sid. 180. — Klassificeringen

sid. 181. — Brister i nuvarande organisation

och förslag till deras alhjälpande sid. 181.— Anmälningsafdelningarna

sid. 185. — Besvärsafdelningen sid. 193. —

Biblioteket sid. 195. - Klassificering och statistik sid. 197.

Administrativa- och variunärkesafdelningen

Ärendenas nuvarande behandling sid. 201. — Registrator^ sid.

202. Bokhållaren sid. 207. — Ledamoten och sekreteraren sid. 210.

Kommitténs förslag sid. 212. — Kassör sid. 214. — Registrator sid.

215. Kansli sid. 218. — Varumärkes- och mönsterregistreringen sid.

220. — Ledamoten samt afdelningschefen sid. 221.

Bolagsafdelningen ...................................................................

Ärendenas nuvarande behandling sid. 225. — Kommitténs

förslag sid. 230. — Afdelningschef och ledamöter sid. 230. —

Notarier sid. 232. — Öfrig personal sid. 234.

Chefen .............................................................................................

Ucnskrifiiiiigcn

Vaktmästare ..............................................................................

Sammanfattning .........................................................................

IV. A tidningar in. in. ...............................................................

Gällande aflöningsförmåner sid. 239. — Kommitténs förslag

sid. 241. — Chefen sid. 241. — Afdelningscheferna sid. 242. — Ledamöterna

sid. 242. — Tjänstemän i andra och första normalgraderna

sid. 243. — Kvinnliga biträden sid. 245. - Vaktmästare sid. 246.

Sammanfattning sid. 247. - Tjänstetid å tjänsterummet sid. 248.

- Allmänna bestämmelser ang. vaktmästarnes tjänsteåligganden

sid. 249. — Kompetensvillkor sid. 249. — Ärendenas

handläggning vid förfall för chefen sid. 251. — Aflöningsvillkor

sid. 252. — Utgiftsstat sid. 256. — Aflöningsstaten

sid. 256. — Omkostnadsstaten sid. 257. — Inkomstberäkningsid.

266. — Pensioner sid. 276.

Sid

176

201

224 *

235

236

237

238

239

V. Of v e r gä n g sfi» r h åt lan (1 e n

279

opaginerad Kontrollera mot PDF

VI

Sid.

VI. Redogörelse för organisationen af patentmyndigheterna

i vissa främmande länder.

Danmark........................................................................................... 283

England ........................................................................................... 285

Frankrike ....................................................................................... 287

Nordamerikas förenta stater 289

Norge ............................................................................................ 293

Schweiz ............................................................................... 295

Tyskland........................................................................................... 296

Österrike........................................................................................ 391

Tabellariska och andra statistiska uppgifter.

1885 års aflöningsstat ................................................................... 19

Antalet patentansökningar 1885- 1898 ...................................... 36

Beslut i patentärenden » » ........................ 36

» » varumärkesärenden » » ....................................... 38

» » bolagsärenden 1897—1898 ............................................ 38

Inkomster 1885-1898 .................................................................... 44

Utgifter » »....................................................................... 50

Utgiftsstater 1885 — 1898 ............................................................... 52

1898 års aflöningsstat ................................................................. 73

Antalet patentansökningar 1899—1911 107

Beslut i patentärenden » » ....................................... 108

» » varumärkesärenden » » ....................................... 110

» » mönsterärenden 1900—1911 ......................................... 112

» » bolagsärenden 1899 — 1911 ............................................ 114

Inkomster 1899—1911 .................................................................... 119

1913 års utgiftsstat ............................................................. 135

Utgiftsstater 1899—1913.............................................................. 141

Utgifter 1899- 1911 ....................................................................... 142

opaginerad Kontrollera mot PDF

VII

Sid.

Öfversikt af behandlingstiden för meddelade patent ....... 146—148

» » » för förfallna och afslagna patentansökningar.

............................................................................... 150

Afslagna och förfallna patentansökningar 1885 —1911................ 162

Granskningsresultat 1905—1907, 1908 och 1911...................... 164

Anförda besvär 1902 — 1911 174

Antalet patentansökningar i vissa främmande stater................ 193

Inkomna ärenden å registratorskontoret 2 veckor 1912............ 206

» » i bolagsärenden » > » ............ 228

Förslag till utgiftsstat .................................................................... 264

Fördelning af inkomster och utgifter 1897 -1911 å patent
och

bolagsafdelningen ......................................................... 269

Influtna årsafgifter för patent 1899 — 1911 ................................ 270

Öfversikt af beviljade patent i kraft vid slutet af hvarje

patentår ................................................................................... 272

Sammandrag af antalet erlagda ansöknings- och årsafgifter

1885-1911 ........................................................................... 273

Inkomstberäkning ....................................................................... 276

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Konungen.

Genom nådigt bref den 6 mars 1908 uppdrog Eders

Kung].. Maj:t åt en kommitté att ej mindre verkställa

revision af gällande lagstiftning rörande patent och om

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

skydd för varumärken samt vissa mönster och modeller

och i samband därmed utredning angående de lagstiftningsåtgärder,

som till stäf]ande af s. k. illojal konkurrens

kunde finnas påkallade, än äfven anställa utredning rörande

behofvet af förändrad organisation af patent- och registreringsverket

och i sammanhang därmed reglering af löneförhållandena

m. m. vid nämnda ämbetsverk; och erhöll

kommittén den 11 september 1908 i uppdrag att jämväl

verkställa utredning angående behofvet af revision af

gällande bestämmelser rörande förbud mot införsel till

riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning. _

Vid början af kommitténs arbete var afsikten att

först utarbeta förslag till reviderad patentlagstiftning och

eventuellt äfven förändrad lagstiftning om skydd för varumärken

samt att därefter upptaga till behandling frågan

om förändrad organisation af patent- och registreringsverket

och i sammanhang därmed reglering af löneförhållandena

vid ämbetsverket. Kommitténs arbete, med

revisionen af patentlagstiftningen afbröts emellertid på

förekommen anledning för fullgörande af uppdraget att

verkställa utredning angående behofvet af revision af

gällande lagstiftning rörande förbud mot införsel till riket

af varor med oriktig ursprungsbeteckning. Därmed sammanhängde

ock i vissa delar frågan om lagstiftningsåtgärder

mot illojal konkurrens, hvarför kommittén ansåg

sig till behandling böra upptaga äfven nämnda fråga.

Ehuru behandlingen af sistnämnda fråga icke afslutats,

hade den dock så framskridit, att kommittén funnit sig

kunna gifva sitt förslag till ny författning angående förbud

mot införsel till riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning

dess slutliga affattning; och aflämnade

kommittén den 20 september 1911 betänkande i detta

ämne.

Fortfarande är kommittén sysselsatt med utarbetande

af förslag till lag mot illojal konkurrens.

Enär emellertid behofvet af omorganisation af patentoch

registreringsverket och lönereglering för dess personal

blifvit allt mera trängande, anmälde kommittén, i

underdånig skrifvelse den 12 mars 1912, att kommittén

hade för afsikt att söka behandla dessa frågor samtidigt

med arbetet på en lag mot illojal konkurrens; och hemställde

kommittén, då kommitténs sekreterares tid af sist
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

nämnda arbete så toges i anspråk, att det vore honom

omöjligt att såsom sekreterare deltaga jämväl i det

ölriga arbete, som, på sätt nyss nämnts, kommittén hade

för afsikt att samtidigt bedrifva, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes förordna en särskild sekreterare att biträda kommittén

vid behandling af frågorna om berörda ämbetsverks

omorganisation och reglering af löneförhållandena

vid ämbetsverket.

Vid föredragning af kommitténs berörda framställning

den 10 juni 1912 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt

undertecknade Pers och Persson att såsom ledamöter i

nämnda kommitté deltaga i behandlingen af frågorna om

förändrad organisation af patent- och registreringsverket

och reglering af löneförhållandena vid nämnda ämbetsverk,

samt förordnade Eders Kungl. Maj:t undertecknad

Kuylenstjerna att förrätta de med dessa frågors behandling

förenade sekreteraregöromål.

Kommittén, som nu slutfört berörda uppdrag, får

härmed i underdånighet öfverlämna betänkande innefattande

förslag till förändrad organisation af patent-och

registreringsverket och i sammanhang därmed reglering

af löneförhållandena vid nämnda ämbetsverk äfvensom

återställa patent- och registreringsverkets underdåniga

utlåtande den 29 maj 1902 med utredning beträffande

ämbetsverkets lönestat, hvilket öfverlämnats till kommittén

för att vara att tillgå vid fullgörande af detta uppdrag.

Med förslag till omorganisation af patent- och registreringsverket

sammanhänger frågan om lokal för ämbetsverket;

och skall kommittén, som genom nådig remiss

den 8 augusti 1912 erhållit befallning att afgifva underdånigt

utlåtande i anledning af ett Eders Kungl. Maj:t

underställdt förslag till ny byggnad för patent- och registreringsverket,

snarast möjligt afgifva yttrande däröfver.

Stockholm den 18 december 1912.

Underdånigst

E. O. J. BJÖRKLUND.

PER ANDERSON. JOHN EDBERG. H. HJERTÉN.

ARVID KUYLENSTJERNA. TORD MAGNUSON. AND. PERS.

CARL PERSSON. NILS RAHM. KNUT SÖDERBLOM.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Patent- och registreringsmyndighetens

utveckling.

Inledning.

Angående, till en början, behandlingen af patentärenden

under tiden intill år 1885, då den myndighet,

som efter genomförandet af nu gällande patentlagstiftning

skulle handlägga dessa ärenden, trädt i verksamhet, får

kommittén lämna följande redogörelse, hufvudsakligen

hämtad ur den år 1910 afgifna berättelsen angående

patent- och registreringsverkets verksamhet under åren

1885—1909.

Den första formen för patents meddelande var förlänande

af privilegier. Det var i början af 1600-talet,

sedan Sverige kommit i närmare beröring med utlandet

och detta bidragit att höja den inhemska industrien, som

privilegier mera allmänt började utdelas, företrädesvis åt

utifrån inkallade konstförfarna män i ändamål att hit

införa nyttiga slöjder och manufakturer. Flera slag af

privilegier funnos; en särskild klass bland dem benämndes

privilegia exclusiva, och dessa motsvarades af de sedermera

så kallade patenten. Ett sådant privilegium medförde

uteslutande rätt att inom riket eller viss landsdel

drifva en särskild fabriks- eller handtverksrörelse och

meddelades antingen för vissa, högst 30 år eller ock

å obestämd tid. Förlänandet af privilegier tillkom

Konungen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Snart visade det sig emellertid att de fördelar,

privilegiiväsendet medförde, icke motsvarade de förhoppningar,

man därvid fäst. Under det att man sökte efter

ett botemedel härför, föreskrefs genom plakatet den 14

november 1667, att alla privilegiibref skulle, vid äfventyr

af privilegiets förlust, före den 1 juni påföljande år

inlevereras, »på thet Wi therigenom, om hwars och ens

beskaffenhet rätteligen underrättade, måge thess säkrare

sluta kunna, hvad ther vidare kan stå att göra ^och företaga».

Den 18 september 1668 utfärdades därpå »Kungl.

Maj:ts privilegier, giffne Handtverkshuusen, som här och

där i Rijket inrättas skola». Härigenom påbjöds upprättande

af större fabriker eller handtverkshus på vissa

orter, där man kunde påräkna betydligare tillförsel och

större afsättning. Dessa handtverkshus skulle blifva

allmänna och ständigt privilegierade verk under ledning

af en direktör samt sta under kommerskollegil

öfverinseende. De äldre privilegiihafvarna uppmanades

draga till handtverkshusen. Ville de det icke, skulle de

fortfarande få drifva sin privilegierade rörelse på dess

gamla plats till frihetsårens utgång; dock skulle därigenom

ingen hindras att i den rätta privilegierade orten

samma slags manufakturer inrätta och fortsätta. Den

nyssnämnda författningen innehåller det första allmänna

stadgandet om uppfinningsskydd i vårt land.

Privilegier fortforo att meddelas under 16- och 1700- talen, under det sistnämndas senare hälft dock mera sparsamt.

I stället begagnade man sig för näringsflitens

höjande af uppmuntringar i form af direkta penningunderstöd,

s. k. premier, hvilken metod dock snart nog

öfvergafs.

Vid 1809 års riksdag blef frågan om uppfinningars

skyddande genom uteslutande privilegier upptagen af

enskild motionär, ehuru detta icke ledde till någon åtgärd,

men sedan regeringen tagit ärendet i sin hand och

jämväl Rikets Ständer aflatit underdåniga skrivelser

i ämnet, utlärdades den 28 april 1819 en föroidning

angående hvad iakttagas bör vid förekommande frågor

om privilegia exclusiva för nya i riket förut okända

slöjdinrättningar, konster eller väsentliga konstföibättringar.

Enligt denna förordning skulle ansökning om erhal
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

lande af privilegium ingifvas till kommerskollegium, som,

därest det befunnes, att uppfinningen redan var bär i

riket känd och utöfvad, skulle afslå ansökningen. Vid

denna pröfning kunde kollegiet ej påräkna tillgång till

någon detaljerad beskrifning å uppfinningen, ty sådan

behöfde ej inlämnas, förrän privilegium beviljats. Om

ansökningen ej genast blef afslagen, skulle kollegiet,

sedan vederbörande blifvit hörde och alla erforderliga

upplysningar inhämtats, inkomma till Kungl. Maj:t med

betänkande, huruvida kollegiet ansåge det sökta privilegiet

lämpligt och kunna utan någons förfördelande beviljas.

Kungl. Maj:t skulle därpå fatta beslut och, i händelse

ansökningen bifölls, uppdraga åt kollegiet att utfärda ett

villkorligt privilegium åt sökanden för viss tid, som

Kungl. Maj:t bestämde. Tiden skulle dock ej sättas

längre än femton år, och någon förlängning däraf kunde

ej meddelas, såframt icke synnerligen vägande skäl därtill

föranledde och någon för riket viktig slöjd funnes icke

kunna på annat sätt främjas. I privilegiibrefvet skulle

föreläggande meddelas dess innehafvare att låta införa

detsamma tre gånger i post- och inrikes tidningar.

Under en tid af nittio dagar efter sista kungörandet

lämnades tillfälle åt en hvar, som ansåge sig af privilegiet

förnärmad, att anmäla sådant hos kommerskollegium, som

då efter förnyad noggrann undersökning skulle meddela

utslag, huruvida privilegiet vore att anse såsom förfallet

eller ej. Väcktes ej inom nämnda tid klander å privilegiet,

eller blef talan därom ogillad, var detsamma sedermera

ej underkastadt något klander. Inom trettio dagar efter

privilegiets utfärdande skulle dess innehafvare, så framt

han ville tillgodonjuta de därmed förenade förmåner,

aflämna till kommerskollegium beskrifning å den privilegierade

inrättningen äfvensom å arbetssättet. Beskrifningen

fick ej offentliggöras, utan borde förvaras hos

kollegium för att tjäna till upplysning vid framtida

frågor om privilegiers meddelande å liknande inrättning

eller vid uppkommande rättegång. Behandlingen af

frågor om privilegiers upphörande tillkom kommerskollegium,

tvister om intrång i privilegiihafvares rätt

däremot domstol.

Samma dag, nämnda förordning utfärdades, uppdrog

Kungl. Maj:t i särskildt bref åt kommerskollegium att

opaginerad Kontrollera mot PDF

utreda, huruvida några för mer än tjugu år tillbaka

meddelade privilegier af deras innehafvare begagnades,

och under hvad villkor de meddelats in. m. Sedan kollegium

inkommit med den äskade utredningen, förelädes

genom kungörelse den 2 november 1820 innehafvarna af

ifrågavarande privilegier viss tid att anmäla sig för att

få fortfarande åtnjuta desamma. Af de anmälningar,

som inkommo, befanns blott ett fåtal afse egentliga uppfinningar.

De före den 28 april 1819 utfärdade uteslutande

privilegier, som icke blifvit behörigen anmälda,

förklarades nu genom nådigt bref den 27 februari 1822

hafva till deras kraft och verkan upphört.

Redan år 1823 ingingo Rikets Ständer med underdånig

framställning om ändring af förordningen i vissa

hänseenden. Bland annat föreslogs, att benämningen

privilegium exclusivum, vid hvilken allmänheten under

en längre tid vant sig att fästa ett mindre fördelaktigt

begrepp, måtte utbytas mot ordet patent, samt att stadgandet

om vederbörandes hörande öfver ansökningen

måtte utgå, då frågans afgörande därigenom blifvit fördröjdt

i derå års tid, och kommerskollegium i stället

åläggas att inom viss tid efter det ansökningen inkommit

afgifva underdånigt utlåtande öfver densamma. Äfven

ansågs den kommerskollegium tillagda rätt -att pröfva,

om kollegium ansåge det sökta privilegiet lämpligt, böra

försvinna, enär det syntes hufvudsakligen böra tillkomma

kollegium att yttra sig om den uppgifna slöjdinrättningen,

konsten eller konstförbättringen vore, kollegium veterligen,

i riket känd och utöfvad.

Deri 13 december 1834 utfärdades ny förordning i

ämnet. Genom denna förordning öfverlämnades det åt

kommerskollegium att meddela det sökta skyddet eller,

såsom det nu för första gången benämndes, patent. Det

dittills följda systemet att före privilegiets meddelande

verkställa en undersökning om uppfinningens nyhet öfvergafs;

den enda undersökning, kommerskollegium hade

att före patentets meddelande anställa, utöfver den rent

formella, gällde uppfinningens vikt och värde, i förhållande

hvartill patenttiden skulle bestämmas. Klander

mot patentet kunde inom bestämd tid anställas. Sådant

klander skulle anmälas hos kommerskollegium, hvarefter

tvisten skulle pröfvas och afgöras af fem utaf parterna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

valda kompromissarie^ Förklarade dessa klandret grundad!,

skulle efter anmälan härom kommerskollegium kungöra

i post- och inrikes tidningar, att patentets kraft

och verkan upphört. Fn annan ändring af vikt vidtogs

genom bestämmelsen att beskrifningar med tillhörande

ritningar skulle hållas för allmänheten tillgängliga, och

de förra till hela deras innehåll införas i vederbörande

patentbref, med hvilka de sedan i tryck offentliggjordes.

Den 19 augusti 1856 utfärdades åter en ny patentförordning,

hvilken i hufvudsak hvilade på samma grunder

som den föregående. Af ändringarna torde här endast

behöfva erinras om att klandertalan mot ett patent icke

vidare skulle pröfvas af en af parterna utsedd nämnd —

den fördel, som med en sådan ordning åsyftats, nämligen

ett skyndsammare afgörande af tvisterna, hade icke därmed

vunnits — utan skulle sådana tvister hänskjutas till

allmän domstol.

Den 11 maj 1877 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté

bland annat att utarbeta förslag till ny patentförordning.

I sitt den 6 november 1878 afgifna betänkande

framhåller kommittén, hurusom en bland de mera betydande

anmärkningar, som kunde göras mot det sätt, hvarpå

patentväsendet hos oss funnes ordnadt, gällde sammansättningen

af den myndighet, som hade patentansökningarnas

pröfning sig närmast anförtrodd, äfvensom den ifrågavarande

pröfningens beskaffenhet. En särdeles viktig del

af denna pröfning afsåge att bedöma, huruvida de inkomna

handlingarna, särskildt vederbörande beskrifningar,

vore riktiga och fullständiga. Beskrifningen å uppfinningen

utgjorde det hufvudsakliga underlaget för patentet

och, på det att samhället måtte vinna trygghet att kunna

draga fördel af uppfinningen, måste erhållandet af en

fullständig kännedom därom vara ett oeftergiflig! villkor

för patentets meddelande. Berörda granskning ställde

emellertid ganska höga fordringar på den, som hade att

företaga densamma. Merendels förutsatte dess behöriga

förrättande bland annat tekniska insikter af den omfattning,

att man ej rimligen kunde förvänta, att det egentligen

för andra ändamål organiserade kommerskollegium

skulle därpå äga tillgång. Icke sällan måste till och med

fackmännen ägna åt granskningen af dylika beskrifningar

all sin uppmärksamhet för att ej ledas på villospår. Det

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

läge nämligen i patentsökandens intresse att så vidt möjligt

dels förhemliga uppfinningen, dels ock söka vinna åt

patentskyddet större omfattning än tillbörligt vore, hvarför

han ofta i sin beskrifning begagnade allmänna och

sväfvande uttryck. Enligt det i Sverige då öfliga förfarandet

underginge visserligen hvarje patentansökan,

innan den företoges till slutlig behandling, granskning af

ett vid kommerskollegium anställdt tekniskt biträde; men

om denna undersökning stundom skulle blifva mindre

tillfredsställande, vore sådant föga underligt, då man

öfvervägde, hvilket ändlöst fält den industriella tekniken

»i våra dagar» intoge, och att en enda person omöjligen

kunde vara hemmastadd på hvarje del af detta område.

Sedan kommittén påpekat, att gällande patentförordning

icke med önsklig tydlighet uttalat sig, huruvida

frågan om uppfinningen vore ny eller icke skulle utgöra

föremål för kommerskollegii pröfning, erinrade kommittén,

att man beträffande förfarandet vid patents meddelande

kunde skilja på tre olika system. Vid det s. k. anmälningsförfarandet

föregås patents meddelande i regel icke af

någon annan pröfning än huruvida de af lagen föreskrifna

formaliteter behörigen iakttagits; visar sig sedan någon

brist i de materiella förutsättningarna för patentets giltighet,

varder detsamma upphäfdt, i händelse påstående

därom väckes. Enligt det motsatta systemet, det s. k.

förpröfningsförfarandet, tillser däremot vederbörande myndighet

alltid, så vidt ske kan, om sådana förutsättningar

äro för handen, att ett giltigt patent kan meddelas, och

särskild! huruvida uppfinningen i fråga är ny. Emellan

dessa bägge system står ett tredje, det s. k. uppbudsförfarandet,

enligt hvilket, innan patent meddelas, ett

offentligt uppbud måste ske, hvarigenom allmänheten

lämnas tillfälle att hos patentmyndigheten anmäla, om

hinder förekomma mot patentets beviljande.

Kommittén gaf utan tvekan i principiellt hänseende

företräde åt förpröfningsförfarandet; men då det aldrig

kunde blifva fullt effektivt och i alla händelser förutsatte

en sådan sammansättning af patentmyndigheten, att hvarje

gren å det tekniska området där finge sin målsman, hvilket,

om öfver hufvud taget möjligt, skulle medföra en kostnad,

som icke komme att stå i rimligt förhållande till »det hos

oss jämförelsevis ringa antal uppfinningar, hvarå patent

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

sökes», kunde kommittén icke förorda nämnda förfarande.

Icke heller syntes kommittén någon minskning af patentmyndighetens

personal vara att påräkna, om med förpröfningen

förenades ett uppbud, alldenstund invändningar

endast sällan torde vara att förvänta. Kommittén ställde

fördenskull sitt förslag på anmälningsförfarandets grund

— undersökningen skulle i främsta rummet afse beskrifningens

fullständighet och tydlighet äfvensom huruvida

uppfinningens föremål vore hänförligt till sådana industriella

alster eller tillverkningssätt, hvarå patent kunde meddelas,

hvaremot någon omfattande pröfning rörande uppfinningens

nyhet icke skulle äga rum; dock borde, om

uppfinningen uppenbarligen icke vore ny, ansökningen

alslås. Patentskyddet skulle enligt kommitténs förslag omfatta

en tid af femton år. En nyhet, som enligt kommitténs

förslag skulle införas i vår patentlagstiftning, var

stadgandet om erläggandet af årliga afgifter under patenttiden.

Afgifterna skulle under hvarje af de två första

åren utgå med femtio kronor och för hvarje af de följande

med etthundra kronor.

vifvel’ kommitténs förslag infordrades Högsta domstolens

yttrande. Beträffande den omfattning, hvari granskning

af en patentansökan borde ske, afgåfvo två justitieråd

en från kommitténs afvikande mening. Kommitterade

syntes visserligen, yttrade de, hafva följt en i allo riktig

väg, då de föreslagit, att patentverket skulle tillse, huruvida

uppfinningen, hvarå patent söktes, vore ny eller ej.

Men de hade till större delen återtagit, hvad de i detta

hänseende medgifvit, då de stadgat, att ansökningen skulle

afslås endast i det fall, att patentverket funne uppfinningen

uppenbarligen icke vara ny. Denna högst betydliga inskränkning

i patentverkets rätt och skyldighet att pröfva

uppfinningens egenskap af ny skulle i tillämpningen så

godt som upphäfva regeln, att en pröfning skulle föregå

beviljandet af patent. Först genom ett åliggande för

patentverket att verkligen efterforska, huruvida uppfinningen

vore ny eller ej, finge pröfningen något värde;

och om det vid en sådan forskning ändock skulle undgå

patentverkets uppmärksamhet, att en lika uppfinning som

den, hvarå patent söktes, redan funnes, så vore dock den

sålunda gjorda pröfningen vida att föredraga framför det

alltför ytliga bedömande, hvartill det sväfvande stadgandet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

i förslaget antagligen skulle gifva anledning. Justitieråden

hemställde därför, att ordet »uppenbarligen» måtte

utgå ur förslaget.

I det förslag till ny patentförordning, som Kungl.

Maj:t framlade för 1884 års riksdag och som i hufvudsak

stödde sig på kommitténs förslag, var emellertid, i fråga

om nyhetsgranskningen, det s. k. uppbudsförfarandet tilllämpadt.

Föredragande departementschefen delade kommitténs

åsikt, att, om äfven förpröfningssystemet vore

det principiellt riktigaste, det dock icke borde ifrågasättas

att införa detta system i vårt land, särskildt med hänsyn

till de därmed förenade betydande kostnaderna, Om

emellertid den princip, på hvilken nämnda system hvilade,

erkändes såsom riktig, torde äfven hvarje åtgärd, hvarigenom

möjlighet, till en fullständigare och mera omfattande

förpröfning bereddes, böra betecknas såsom ett framsteg;

och var det i sådant syfte uppbudssystemets införande i

vår patentlagstiftning föreslogs. Det blef äfven sedermera

upptaget i den nya patentförordning, som utfärdades

den 16 maj 1884.

Någon lag angående skydd för varumärken fanns ej,

innan nu gällande lag af den 5 juli 1884 utfärdades.

Kommittén får emellertid erinra därom, att i äldre tider

i skrå-, hall-, hammarsmeds, fabriks- och handtverksförordningarna

in. fl. näringsförfattningar förekommit talrika bestämmelser

angående skyldighet att förse varor af olika slag

med stämplar och märken. Sedan dessa bestämmelser så

småningom till större delen upphäfts, blef genom kungörelsen

den 13 juni 1862 angående upphörande af stadgande^

om vissa inhemska fabrikstillverkningars och handtverksvarors

förseende med fabriksstämpel öfverlämnadt åt

fabriks- och liandtverksidkarna sjkifva att, om de så funne

för godt, å sina arbeten sätta nya stämplar eller märken

samt offentligen tillkännagifva dessa stämplars eller märkens

utseende eller beskaffenhet. Med afseenden å järneffekters

stämpling samt kontroll- och tillverkningsstämpel å arbeten

af vissa metaller skulle dock fortfarande gälla hvad därom

särskildt föreskrifvits. Angående stämpling af järneffekter

stadgades i en kungl. förordning den 12 januari 1855,

bland annat, att verkstad för blåsning af tackjärn eller

för detsammas nedsmältning och beredande till smidigt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

järn eller för stålberedning eller för annan gröfre järnförädling

skulle hafva en af bergsöfverstyrelsen godkänd

stämpel, hvarmed dess tillverkning borde märkas. I öfrigt

inskränkte sig den svenska lagstiftningen rörande skydd

för varumärken till strafflagens dåvarande stadgande j 22

kap. 16 § jämförd med samma kap. 13 § och 2 kap. 8 §

om straff för den, hvilken olofligen å tillverkning, som till

salu hölles, satte annans märke än rätte tillverkarens.

Beträffande den myndighet, som borde handlägga

patentärendena, hade 1877 års förutnämnda kommitté till

pröfning’ upptagit ett par förslag, som i sådant hänseende

tidigare framkommit. Det ena afsåg att förlägga patentärendenas

handläggning till tekniska högskolan. Detta

kunde kommittén dock icke förorda, ty, utom det att

sådant skulle inkräkta på de för undervisningen afsedda

lär ar krafterna, förutsatte pröfningen af patentärenden icke

allenast teknisk bildning utan jämväl eu vidsträcktare

författningskunskap, hvaraf lärarna vid tekniska högskolan

val icke kunde förväntas vara i besittning. Det andra

förslaget afsåg patentärendenas öfverlämnande till eu fristående

byrå under civildepartementet; men äfven en sådan

anordning fann kommittén mindre välgrundad såsom i

tillämpningen ledande till ökade utgifter utan motsvarande

nytta. . Kommittén fann för sin del, att då patentärendenas

antal i vårt land icke nått sådan höjd, att de påkallade

handläggning af en uteslutande eller företrädesvis därmed

sysselsatt myndighet, det vore riktigast, att, på sätt hos

oss länge iakttagits, dessa ärenden, hvilka på grund af

sin natur stode synnerligen nära dem, som anginge den

allmänna näringsverksamheten, behandlades af kommerskollegium,

dock med iakttagande att detta ämbetsverk

förstärktes med erforderliga tekniska krafter. I sådant

syfte upptog kommittén i sitt förslag till patentförordning,

att inom kommerskollegium skulle för pröfning af

ansökningar om patent bildas en särskild afdelning,0bestående

af två dess ledamöter och tre i tekniska ämnen

kunniga män, som Konungen för viss tid förordnade. Å

patentafdelningen _ finge ej beslut fattas, där ej minst en

af kommerskollegii ledamöter och två af de särskildt förordnade

vore tillstädes.

\ id behandlingen af denna fråga inom Högsta dom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

stolen afstyrkte två justitieråd förslaget, att kommerskollegium

fortfarande skulle hafva denna handläggning

sig anförtrodd, och anförde därvid bland annat följande.

Det ville synas klart och vore äfven bekräftadt af erfarenheten

från alla länder med mera utvecklade patentanordningar,

att patentsaker fordrade af sina handhafvare en

så omfattande sakkunskap i hvad dit hörde, att densamma

omöjligen kunde förutsättas hos en myndighet sådan som

kommerskollegium, hvars ledamöter tillsattes med hänsyn

till behandlingen af helt andra frågor. Patentverket måste

vara ett fristående verk, som ägnade sig uteslutande åt

patentsaker, dess handhafvande, studium och utveckling;

och det läge i sakens natur, likasom det vore af erfarenheten

bekräftadt, att en patentlagstiftning, om än så god

i öfrigt, blefve till ej ringa del endast en död bokstaf,

om den ej uppehölles af ett verkligt godt patentverk.

De särskilda sakkunniga, hvilka hade sig uppdraget att

afgifva förslag till omorganisation af kommerskollegium,

hade jämväl anmodats att särskildt yttra sig, huruvida för

handläggning af patent- och varumärkesärenden någon ny

själfständig institution kunde finnas erforderlig eller om icke

sådana ärenden lämpligen kunde af en med annat ämbetsverk

förenad byrå omhändertagas. De sakkunniga ansågo

för sin del, att tiden ännu icke vore inne för upprättandet

af en särskild patentmyndighet, utan att därmed borde anstå

åtminstone till dess patentärendenas antal så vuxit, att

patentmyndigheten kunde disponera öfver tillräckliga medel

för sin själfständiga utveckling. Tills vidare borde dessa

ärenden bandhafvas af den myndighet, som enligt de

sakkunnigas förslag skulle inrättas i kommerskollegii ställe.

För att en sådan anordning skulle medföra det gagn för

industrien, som med patentinstitutionen afsåges, måste

emellertid synnerlig uppmärksamhet ägnas åt de former

och villkor, under hvilka patentmyndigheten komme att

arbeta; och framhölls därvid särskildt, att ett sammanförande

i en hand af bestyret med ärenden angående

patent och andra viktiga ärenden, som därmed icke hade

något egentligt samband, uppenbarligen icke kunde vara

ägnadt att främja det verksamma intresse för patentinstitutionens

utveckling, som borde finnas hos dess målsman

inom patentmyndigheten, samt att, i betraktande af

de många från hvarandra vidt skilda kunskapsgrenar,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

hvilka berördes af patentfrågorna, den sakkunniga pröfning,

som vore ett bland de oeftergifligaste villkoren för

att patentmyndigheten skulle arbeta på ett fullt tillfredsställande

sätt, icke kunde åstadkommas, med mindre

patentmyndigheten inom sig ägde ständig tillgång till

dugliga tekniska krafter på olika områden och sattes i

tillfälle att i förekommande fall tillkalla sakkunniga utom

ämbetsverket. Varumärkesärendena ansågo de sakkunniga

borde handläggas af patentmyndigheten.

I öfverensstämmelse härmed föreslogo de sakkunniga,

att i det ifrågasatta nya ämbetsverket, hvilket borde ställas

under en i vanliga fall ensamt beslutande chef, måtte

upprättas en särskild byra för handläggning af ärenden

angående patent och varumärken. Denna byrås personal

skulle utgöras af en tjänsteman i tredje lönegraden, byråchef,

en tjänsteman i andra lönegraden, byråsekreterare,

samt tre tekniska biträden, indika lämpligen kunde benämnas

assistenter. Af dessa tjänstemän skulle byråchefen

bereda och inför ämbetsverkets chef föredraga ärendena

och uppsätta expeditioner, därvid dock biträdd af byråsekreteraren.

Denne skulle för öfrigt särskildt hafva till

åliggande att redigera och utgifva patentpublikationerna

— enligt förslaget till ny patentförordning skulle offentliggörandet

af patentskrifterna tillkomma patentmyndigheten

i stället för, såsom förut, patentinnehafvaren —

samt registreringstidningen för varumärken äfvensom att

föra patent- och varumärkesregistren in. m. Af assistenterna,

hvilka borde förordnas på viss tid eller tills vidare

samt utses med hänsyn till olika grenar af det tekniska

vetandet, skulle en hvar behandla och afgifva yttrande

angående de patentfrågor, hvilka folie inom det honom

anvisade område.

Frågan om inrättande af ett nytt ämbetsverk i kommerskollegii

ställe blef icke föremål för proposition till

1884 års riksdag. Då emellertid den nya patentförordningen

skulle träda i kraft den 1 januari 1885 och särskilda

anordningar i fråga om patentärendenas handläggning

då blefve erforderliga till följd däraf, att nämnda

förordning dels uppställde större fordringar på förpröfning

än . den äldre lagen dels läte patentmyndigheten ombesörja

patentens publikation, och då dessutom varumärkeslagens

tillkomst föranledde nya bestyr, hemställde Kungl.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Maj:t, som ansåg, att såväl patent- som varumärkesärendena

borde tills vidare handhafvas af kommerskollegium

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvannämnda, af

de sakkunniga angifna grunder, att Riksdagen måtte medgifva,

att de under år 1885 inflytande afgifter för patent

och för registrering af varumärken Ange användas till

bestridande af de utgifter, hvilka betingades af en tilllämpning

under samma år af patentförordningen och

varumärkeslagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Åren 1885—1898.

Med ingången af år 1885 trädde sålunda nu gällande

författningar angående patent och om skydd för varumärken

i kraft.

Kungl. Maj:t, som särskildt med hänsyn till att frågan

om kommerskollegii indragning eller ombildning då ännu

icke funnit sin lösning, ansåg, att någon fast organisation

af den i nämnda författningar omförmälda myndighet, som

skulle handlägga patentärenden och ärenden rörande registrering

af varumärken, för det dåvarande icke kunde

ifrågakomma, meddelade i nådigt bref till kommerskollegium

den 7 november 1884 bestämmelser angående

anordning af en patent- och registreringsmyndighet att

lända till efterrättelse under år 1885 och tills vidare

intill dess annorlunda blefve förordnadt.

Enligt dessa bestämmelser skulle inom kommerskollegium

inrättas en särskild byrå, benämnd kungl.

patentbyrån, för handläggning af ifrågavarande ärenden.

Patentbyrån skulle förestås af en tillförordnad byråchef,

och å densamma skulle anställas för patentärenden såsom

ledamot en föreståndare för byråns tekniska afdelning.

Ofverinseendet öfver patentbyrån skulle tillkomma kommerskollegii

president, hvilken hade att tillse, att byråchefen

och ofri ga vid byrån anställda personer fullgjorde

sina åligganden.

Byråchefen handhade såsom patentbyråns chef närmaste

tillsynen öfver göromålen inom byrån och bestämde

om deras fördelning mellan vederbörande tjänstemän i

enlighet med föreskrifterna i ofvannämnda nådiga bref.

Byråchefen ålåg att handlägga alla patent- och registreringsärenden,

att ansvara för att byråns beslut blefve med

noggrannhet och skyndsamhet expedierade, att öfvervaka

redaktionen af patentpublikationerna, att utgifva registreringstidningen,

att föra patent- och varumärkesregistren

samt att för hvarje år till Kungl. Maj:t afgifva berättelse

om patentbyråns verksamhet.

Patent- och

registreringsmyndigheten

en byrå inom

kommerskollegium.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Föreståndaren för den tekniska afdelningen ålåg att

nr teknisk synpunkt granska inkomna patentärenden och

däröfver afgifva skriftligt utlåtande, att äfven i öfrigt afgifva

dylikt utlåtande i frågor af teknisk beskaffenhet, som

till honom af byråchefen hänskötes, att ombesörja redaktionen

af patentpublikationerna samt att utöfva närmaste

tillsynen öfver patentbyråns bibliotek och modellsamling.

'' Kommerskollegii registrator skulle tjänstgöra såsom

registrator i patentbyrån och tillhörde honom i sådan

egenskap att mottaga och bokföra inkommande handlingar.

Registratorn ålåg vidare att utfärda sådant intyg,_ hvarom

i 3 § varumärkeslagen förmäldes, att, då sökt registreringvägrats

eller ansökning förfallit eller afslagits, tillhandahålla

vederbörande inbetald registrerings afgift eller hvad

sökanden i sådant fall ägde återfå af erlagd patentafgift,

samt att omhänderhafva uppbörden och redovisningen af

patent- och registreringsafgifterna.

I den mån sådant erfordrades för göromålens behöriga

o-ång, ägde byråchefen att inom byrån tills vidare anställa

dels, i samråd med föreståndaren för tekniska afdelningen,

tekniska biträden dels ock amanuenser. Bland de tekniska

biträdena förordnades en att förestå byråns förevisningsrum,

hvarest kungjorda patentansökningar skulle hållas

allmänheten till banda.

Föreståndaren för tekniska afdelningen var de tekniska

biträdenas närmaste förman och ägde påkalla deras medverkan

för utförande af de honom tillkommande åligganden.

Då för pröfning af förekommande ärenden befanns

erforderligt inhämta yttranden i tekniska ämnen från sakkunnig

person, som ej var hos byrån anställd, ägde byråchefen

att om dylikt biträde anlita den eller de personer,

Indika i hvarje fall funnes lämpliga och som kunde vara

villiga att åtaga sig dylikt uppdrag.

Hvarje fråga af teknisk beskaffenhet, som för patentärendes

bedömande måste pröfvas, afgjordes af byråchefen

och föreståndaren för tekniska afdelningen samfäldt.

Yppades därvid olika meningar, skulle den mening,

som omfattades af byråchefen, gälla; dock med rätt för

föreståndaren för tekniska afdelningen att få sin skiljaktiga

åsikt antecknad till protokollet, Öfriga frågor i patentärenden,

så ock alla registreringsärenden afgjordes af

byråchefen ensam, honom öppet lämnadt att, då han

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

därtill funne skäl, före åtgörande! höra föreståndaren för

tekniska afdelningen.

Kommerskollegii befattning med patentärenden skulle

tillsvidare från och med ingången af år 1885 upphöra;

dock skulle patentansökning, som vid utgången af år

1884 vore på kollegiets pröfning beroende, behandlas i

dittills stadgad ordning.

Beträffande arfvoden åt patentbyråns chef och öfriga

tjänstemän äfvensom angående öfriga omkostnader för

den nya myndighetens verksamhet, fastställdes af Ivungl.

Maj:t för år 1885 följande stat:

Byråchefen ....................................................... kronor 6,000

Föreståndaren för tekniska afdelningen ... „ 5,000

Kommerskollegiets registrator för ökadt

arbete i följd af uppbörden och redovisning

ad utgifter .................................. „ 500

Tekniska biträden och amanuenser efter

1,200 kronor till hvar, förslagsvis ..... „ 4,800

Till den person, som förestod byråns före
visningsrum

.............................................. „ 1,000

Vaktmästaren ............................................ §qq

RenskrifDing, förslagsvis .......................... 600

Särskilt tillkallade tekniska biträden, för
slagsvis.

....................................................... ., 1,500

Iryckningskostnader, annonser, skrifmaterialier

m. m. efter afdrag af influtna

prenumerationsafgifter och dylikt, förlag8™

............................................ „ 17,000

Summa kronor 37,200.

Vidare, och då Riksdagen, såsom förut nämnts, medgifvit,

att de under år 1885 inflytande afgifter för patent

och registrering af varumärken finge användas till bestridande

af de utgifter, hvilka betingades af en tillämpning

under samma år af förordningen angående patent och

lagen om skydd för varumärken, stadgades: att patentbyrån,

för hvilken nådiga cirkuläret af den 26 augusti

1873 angående behållningars insättning i bankinrättning

skulle lända till efterrättelse, hade att af inflytande patentoch

varumärkesafgifter bestrida hvad till aflöning åt byråns

personal, enligt meddelade bestämmelser, och till byråns

öfriga utgifter erfordrades, att för sådant ändamål, därest

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Anställande

af en teknisk

sekreterare och

en registrator.

afgifter till erforderligt belopp ej hunne inflyta, statskontoret

skrälle äga att, på rekvisition af patentbyrån, af

om händer hafvande medel förskjuta hvad nödigt vore

intill 20,000 kronor; att sålunda lämnade förskott skulle

till statskontoret återgäldas i den mån inflytande afgifter

lämnade tillgång; samt att, om vid årets slut behållning

å influtna afgifter komme att förefinnas, denna skulle

inlevereras till statskontoret att hos statskontoret särskildt

bokföras.

Under år 1885 voro hos byrån anställda en amanuens

och tre tekniska biträden eller, såsom de snart benämndes,

biträdande ingenjörer. Byråns arbetskrafter befunnos dock

redan nämnda år otillräckliga.

I underdånig skrifvelse den 30 november 1885 framhöll

patentbyrån behofvet af eu tekniskt bildad sekreterare

och en egen registrator. För att patentbyrån skulle kunna

motsvara de anspråk, hvilka borde ställas på dess verksamhet,

vore det, yttrade patentbyrån, oundgängligen

nödigt, att föreståndaren för den tekniska afdelningen,

förutom den allmänna ledningen af de honom underordnade

tjänstemännens arbete samt bestyret med inköp

af böcker'' och tidskrifter för bibliotekets räkning, endast

finge till åliggande att granska inkommande patentansökningar

samt afgifva utlåtande ) tekniska ämnen. Detta

syntes lämpligen kunna ernås genom anställande af en

tekniskt bildad sekreterare, som finge öfvertaga bestyret

med patentpublikationerna och den närmaste tillsynen

öfver byråns bibliotek och modellsamling. Dessutom skulle

därigenom en väl behöflig lindring i byråchefens arbete

kunna vinnas, i det uppsättandet af byråns expeditionei

kunde anförtros åt sekreteraren.

Beträffande behofvet af egen registrator framhöll

byrån i sin nämnda skrifvelse, att kommerskollegium och

patentbyrån från och med den 1 april 1886 icke komme

att vidare inrymmas inom samma lokal, men att äfven

af andra skäl anställandet af särskild registrator och

arkivarie vore af förhallandena påkalladt. Sålunda maste

byråchefen med biträde af en amanuens utföra åtskilliga

göromål, såsom t. ex. att föra patent- och varumärkes

registren samt byråns räkenskaper, att vårda byråns arkiv

samt att afsända byråns utgående expeditioner, hvilka

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

göromål svårligen kunde sägas vara af den art, att

de borde tillhöra byråchefens omedelbara handläggning.

Dessa göromål kunde lämpligen öfverlämnas till den nye

registrator!!.

Slutligen hemställde patentbyrån uti sin ifrågavarande

skrifvelse, att vid förordnande af föreståndare för den

tekniska afdelningen för år 1886 denne tjänsteman måtte

benämnas öfveringenj ör.

Med bifall till hvad patentbyrån sålunda hemställt,

förordnade Kungl. Maj:t i nådigt bref den 4 december

1885, att föreståndaren för tekniska afdelningen därefter

skulle benämnas öfveringenj ör, samt att med ingången af

år 1886 hos patentbyrån en tekniskt bildad sekreterare

skulle anställas. Från och med den 1 april 1886 erhöll

byrån äfven egen registrator och arkivarie.

Sekreteraren skulle enligt berörda nådiga bref hafva

till åliggande att uppsätta, kollationera och kontrasignera

alla från byrån utgående expeditioner, att upprätta sakregister

öfver inkomna patentansökningar och meddelade

patent, att ombesörja redaktionen af patentpublikationerna,

att utöfva närmaste tillsynen öfver byråns bibliotek och

modellsamling samt att förestå byråns förevisningsrum,

hvarest patentansökningar hölles allmänheten tillhanda,

äfvensom att biträda öfveringenj ören med patentärendens

granskning.

Registratorn och arkivarien skulle öfvertaga de åligganden,

kommerskollegii registrator haft såsom registrator

i patentbyrån, och därjämte afsända utgående expeditioner,

föra patent- och varumärkesregister, föra byråns räkenskaper

samt vårda byråns arkiv.

Aflöningen bestämdes för sekreteraren till 4,500 kronor

och för registratorn till 3,000 kronor. Efter det under

åren 1885—1887 genom särskilda medgifvanden patentbyråns

ämbets- och tjänstemän beredts semester, byråchefen

och öfveringenj ören en och en half månad samt

sekreteraren och registratorn en månad årligen, medgafs

genom nådigt bref den 18 maj 1888, att sådan semester

tillsvidare framgent finge af ofvannämnda ämbets- och

tjänstemän åtnjutas.

I nådigt bref den 5 juni 1891 meddelade Kungl. Maj:t,

att patentbyrån från och med år 1892, då ny organisation

Patentbyrån

ett fristående

ämbetsverk.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

af kommerskollegium genomförts, skulle skiljas från kollegium

och utgöra ett fristående ämbetsverk.

Instruktion utfärdades för patentbyrån den 18 december

1891. I fråga om byråns ämbetsbefattning innehöll

§ 1: »Patentbyrån, som utgör den i patentförordningen

omförmälda patentmyndighet och den i varumärkeslagen

omnämnda registreringsmyndighet, åligger att

med patentärenden och registrering af varumärken taga

den befattning, som enligt gällande eller blifvande föreskrifter

tillkommer dessa myndigheter, att föra varumärkesregistret

och utgifva den i varumärkeslagen föreskrifna

registreringstidningen samt att i öfrigt, efter

omständigheterna, själf vidtaga eller hos Kungl. Maj:t

föreslå de åtgärder, hvilka byrån anser lämpliga för

befrämjande af patent- och varumärkesväsendet och därmed

sammanhängande frågor.»

Byrån skulle utgöras af en chef, benämnd byråchef,

samt såsom ledamot en öfveringenjör. Därjämte skulle

hos byrån finnas anställde en sekreterare samt en registrator

och arkivarie. I den mån sådant för göromålens

behöriga gång erfordrades, finge ock hos byrån anställas

biträdande ingenjörer, amanuenser och andra biträden,

och skulle bland de biträdande ingenjörerna en förordnas

att hos byrån tjänstgöra såsom bibliotekarie.

Instruktionen hade uppgjorts i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de bestämmelser rörande patentbyråns

organisation och arbetssätt, hvilka meddelats genom nådiga

brefven den 7 november 1884 angående inrättandet af en

patentbyrå in. m., den 4 december 1885 angående ändrade

bestämmelser i fråga om byråns sammansättning samt

den 18 maj 1888 angående semester för byråns ämbetsoch

tjänstemän. Ofveringenjörens skyldighet att närvara

och deltaga i behandlingen af ärenden utaf större omfattning

och vikt utsträcktes, så att han skulle deltaga i

ärenden, som anginge nya författningars utfärdande

eller eljest vidtagande af åtgärder till befrämjande af

patent- och varumärkesväsendet och därmed sammanhängande

frågor, byråns organisation och arbetsordning,

tillsättande af tjänstemän och antagande af biträdande

ingenjörer samt tjänstefel af den byrån underlydande

personal.

Därjämte uppställdes kompetensvillkor för att kunna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

föreslås till öfveringenjör och sekreterare, nämligen att

hafva fullständigt och med goda vitsord genomgått tekniska

högskolan eller Chalmers’ tekniska läroanstalt samt

praktiskt utöfvat teknisk verksamhet.

Då byråchefen begagnade sig af semester eller under

kortare tid, som icke öfverstege fjorton dagar, vore af

laga förfall hindrad att förrätta sin tjänst, skulle, där ej

Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, denna förestås af

öfveringenjören eller, därest jämväl denne åtnjöte tjänstledighet,

af sekreteraren.

Efter det patentbyrån från den 1 april 1886 erhållit

egen registrator, ökades byråns arbetskrafter under åren

1886—1895 icke i vidare mån än att, allt eftersom

patentansökningarnas antal tillväxte, hos byrån successivt

anställdes flere biträdande ingenjörer, så att dessas antal

år 1895 uppgick till tio. Då de biträdande ingenjörerna

hade till uppgift att granska uppfinningarnas nyhet samt

däröfver afgifva utlåtande till öfveringenj ören, hade naturligtvis

ökningen af dessas antal icke kunnat bereda någon

som helst lättnad för byråns öfriga tjänstemän.

Som det system, man tänkt sig för patentärendenas latentbyrå™

behandling, nämligen anmälningsförfarandet förenadt med JsTsTn^L

uppbudsförfarande, aldrig blifvit följ dt, utan från första förstärkning af

stund, så godt sig göra lät med tillgängliga arbetskraf- krafurna

ter, tillämpats det ur patentteknisk synpunkt vida mer

tilltalande förpröfningssystemet, hade, till följd af det

ökade arbete, förpröfningen förorsakat, och stegringen år

från år af patentansökningarnas antal, arbetsbördan vuxit,

så att en större förstärkning af arbetskrafterna ansågs

nödig. Patentbyrån ingick fördenskull den 27 juni 1895

till Kungl. Maj:t med framställning om arbetsförstärkning.

Därvid föreslogs inrättande af ytterligare en sekreterarebefattning

äfvensom en bokhållarebefattning och fyra

byråingenjörsbefattningar.

För belysande af byråns ökade arbetsbörda framhöll

byrån, att patentansökningarnas antal, som år 1885 uppgick

till 703 och år 1886 sjönk till 604, under år 1894

utgjort 1,386 eller nära dubbelt så många som år 1885,

då patentbyrån därjämte icke hade några från föregående

år balanserade ansökningar att handlägga, hvilket däremot

under därpå följande år i stor omfattning varit hän
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

delsen. Den 1 januari 1895 vore t. ex. på patentbyråns

handläggning beroende icke färre än 1,021 ansökningar

om patent. Antalet till byrån inkomna och på dess handläggning

beroende ansökningar gåfve emellertid ingalunda

någon verklig bild af den ökning i patentbyråns arbete,

som försiggått under de senast förflutna åren. Endast

undantagsvis förekomme det nämligen, att en patentansökning

kunde i oförändradt skick af patentbyrån bifallas.

1 allmänhet måste en, oftast ganska vidlyftig, skriftväxling

mellan patentbyrån och sökanden föregå patentbyråns

beslut. Ökningen i patenbyjåns arbete framginge

därför bättre än af endast ansökningarnas antal af antalet

hos patentbyrån fattade beslut, hvilka föranledt uppsättandet

och expedierandet af skrifvelse!'', utlåtanden,

kungörelser och andra offentliga meddelanden; och utgjorde

antalet dylika beslut i patentärenden år 1885

1,496 samt år 1894 6,368. Antalet likartade beslut i varumärkesärenden

uppgick under år 1894 till 985. Med

framhållande, bland annat, att patentväsendets allt större

betydelse för den svenska industrien och förpröfningssystemets

fortsatta tillämpning vid patentansökningarnas

behandling ställt allt större och större fordringar på öfveringenjörens

vakenhet och noggrannhet, uttalade patentbyrån

såsom sin åsikt, att hos densamma äfvenledes borde

anställas ytterligare en öfveringenjör, om än därmed

kunde någon kortare tid anstå.

Hufvuddragen af den organisation, som byrån ansett

i sammanhang med den föreslagna ökningen lämpligen

böra fastställas, vore, att hvarje hos ämbetsverket till

handläggning förekommande ärende borde beredas och för

chefen föredragas af en tjänsteman i egenskap af ledamot

i ämbetsverket samt att därvid såvidt möjligt borde

ordnas så, att frågor af teknisk natur bereddes och föredroges

af tekniskt bildade och administrativa frågor af

administrativt utbildade tjänstemän. Fördenskull föreslogs

i berörda framställning, att innehafvare af de båda sekreterarbefattningarna,

af hvilka tjänstemän den ena skulle

vara administrativt och den andra tekniskt utbildad, skulle

vara ledamöter i ämbetsverket för föredragning af, den

förre hufvudsakligen varumärkesärenden och den senare

patentärenden.

Då, såsom af patentbyråns redogörelse framginge,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

registrator]! sedan flera år varit så öfverhopad af göromål,

att han faktiskt icke kunnat ensam sköta alla sina åligganden,

utan en högst väsentlig del af dem måst anförtros

åt ett biträde, skulle bokhållaren öfvertaga en del af

registratorns göromål, nämligen att biträda vid upprättandet

af register, som hos verket skulle föras, samt att föra

verkets räkenskaper och granska till verket inkommande

räkningar, hvarjämte han såsom kassakontrollant skulle

verificera registratorns uppgifter om de till verket inflytande

medel.

Till stöd för förslaget om inrättande af förenämnda

byråingenjörsbefattningar anförde patentbyrån hufvudsakligen,

hurusom de hos ämbetsverket anställda biträdande

ingenjörer, hvilka aflönades med arfvoden af 1,500 kronor,

måste anses alltför svagt aflönade i förhållande till det

maktpåliggande och ingalunda obetydliga arbete, som af

dem fordrades. Den omständighet, att dessa befattningar

vore så lågt aflönade och likväl så arbetsamma, hade

ock verkat därhän, att det i allmänhet varit för patentbyrån

ganska svårt ej blott att få befattningarna besatta

med fullt lämpliga personer utan ock att få längre tid

behålla dessa biträdande ingenjörer i sin tjänst, ett förhållande,

som varit så mycket kännbarare, som det i allmänhet

förflöte rundlig tid, innan vederbörande förvärfvade

tillräcklig vana och erfarenhet i patentärendenas

handläggning för att kunna ej blott på ett tillfredsställande

sätt sköta nyhetsgranskningen utan ock vid behof

förestå sekreterare- eller öfveringenjörsbefattningarna.

Visserligen hade Kungl. Maj:t medgifvit, att de biträdande

ingenjörer, hvilka hos byrån tjänstgjort fem års tid, fått

sig tillagda personliga arfvoden å 500 kronor, hvarjämte

en ingenjör, som tjänstgjort i tio års tid, fått sig tilllagdt

ett ytterligare dylikt personligt lönetillägg å 500

kronor. Men hur afsevärda dessa lönetillskott än utan

tvifvel vore för dem, som erhölle dem, kunde dock en

ansträngande tjänstgöring, som förutsatte både hög teknisk

utbildning och praktisk erfarenhet och som dock först

efter tio år kunde aflönas med 2,500 kronor, tydligen icke

te sig såsom synnerligen lockande för dugliga teknici.

Patentbyrån ville emellertid icke föreslå en allmän ökning

af de biträdande ingenjörernas arfvoden, utan ansåge, att

ämbetsverket med de då utgående arfvodena borde kunna

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andringar i

instruktionen.

förvärfva rätt goda biträden i unga teknici, som enligt

regeln icke både för afsikt att kvarstanna i byråns tjänst,

men som dock ett eller annat år för nämnda arfvode

gärna ägnade sig åt den instruktiva tjänstgöringen i patentbyrån

och gjorde detta så mycket hellre, som denna tjänstgöring

icke så uteslutande toge deras tid i anspråk, att

de icke vid sidan däraf kunde ägna sig jämväl åt andra

sysselsättningar. Som erfarenheten visat, framträdde

emellertid med ett ökadt antal patentansökningar ett bestämdt

behof att jämte denna mer rörliga och växlande

personal i patentverket anställa en stab af fäst anställda

biträden, som fortfarande kvarstannade i och uteslutande

ägnade sig åt ämbetsverkets tjänst. Dessa biträden, för

hvilka föreslogs benämningen byråingenjörer, skulle hafva

fullständigt samma åliggande som de biträdande ingenjörerna,

endast med den skillnad, att de skulle vara

skyldiga att handlägga ett större antal patentansökningar,

än man ansett sig kunna ålägga de biträdande ingenjörerna,

samt därjämte vara pliktige att vara i patentbyrån

tillstädes under tjänstetimmarna.

Den gjorda framställningen vann Kungl. Maj:ts bifall

och de nya befattningarna inrättades från och med

ingången af år 1896 med aflöning för sekreteraren af

4.500 kronor samt för bokhållaren och byråingenjörerna

af 3,000 kronor. Samtidigt ändrades chefens titel till

öfverdirektör och ämbetsverkets benämning till Kungl.

patent- och registreringsverket.

I sammanhang med utfärdandet af stat för patent- och

registreringsverket att lända till efterrättelse tills vidare

från och med ingången af år 1896 infördes bestämmelser

om vissa villkor för aflöningarnas åtnjutande, samt stadgades,

bland annat, att af de i staten angifna arfvodesbeloppen

såsom tjänstgöringspenningar skulle anses af

öfverdirektörens arfvode 2,000 kronor, af ledamots arfvode

1.500 kronor samt af registratorns och arkivariens, bokhållarens

samt byråingenjörs arfvode 1,200 kronor.

Uti patentbyråns ofvanberörda underdåniga skrifvelse

den 27 juni 1895 framhöll byrån, att den genom de nya

tjänsternas inrättande åsyftade organisationen påkallade en

tämligen omfattande ändring af patentbyråns instruktion,

och redogjorde patentbyrån för, huru byrån tänkt sig, att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

instruktionen borde i hufvudsak ändras. Patentbyrån

anförde härom, bland annat, följande.

Då göromålen i patentbyrån efter all sannolikhet

komme att fortfarande och ganska hastigt ökas, hade det

synts patentbyrån vara af vikt, att instruktionen så affattades,

att byråns arbetskrafter kunde i mån af behof

ökas, utan att instruktionen för hvarje gång ändrades.

Med anledning häraf hade patentbyrån föreställt sig, att

det skulle vara ändamålsenligt att icke i instruktionen

angifva, huru många öfveringenjörer, sekreterare och

byråingenjörer, som skulle vara anställda i byrån, utan

att endast fastslå, att ämbetsverkets ledamöter utgjordes

af öfveringenjörer och sekreterare samt att därstädes

skulle vara anställda byråingenjörer, samtliga till det antal,

som Kungl. Maj:t bestämde. Af samma skäl hade patentbyrån

trott, att ledamöternas åligganden icke borde i instruktionen

för hvar och en specificeras utan endast i allmänhet

angifvas, med rätt för byråchefen att dem emellan,

efter behof, fördela ärendenas beredning och föredragning.

Patentbyråns dittills gällande instruktion utginge

från den förutsättningen, att byråchefen ensam skulle

handlägga alla ärenden, dock att öfveringenjören skulle

i vissa beslut deltaga. Med ärendenas ökade antal torde

det vara nödvändigt, att ledamöterna, hvar inom sitt

område, blefve föredragande inför byråchefen samt att

detta i instruktionen fastsloges. Då, hvad patentärendena

anginge, dessa enligt regeln måste från olika synpunkter

granskas och beredas af två tjänstemän, den ene med

teknisk, den andre med administrativ utbildning, torde

jämväl uttryckligen böra på något sätt angifvas, att då

ett tekniskt moment inginge i det ärende, som skulle

föredragas, det vore den tekniskt bildade ledamoten, som

vore att anse såsom föredragande.

Enligt patentbyråns åsikt skulle det vidare vara fördelaktigt,

om möjlighet öppnades för byråchefen att åt

ledamöterna öfverlämna att på egen hand vidtaga vissa

åtgärder, hvilka icke innefattade hufvudsakliga beslut,

samt om dem utfärda meddelanden till sökandena. Sådana

åtgärder vore t. ex infordrandet af förklaringar öfver

inkomna invändningar i patentmål, ledningen af den

skriftväxling, som ofta med anledning'' af dylika invändningar

mellan parterna förekomme, äfvensom åtskilliga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

andra dylika meddelanden, som antingen afsåge att endast

lämna sökandena upplysning om hvad de hade att iakttaga

eller ock sätta dem i tillfälle att förklara sig öfver

något, som under ärendets handläggning hos byrån förekommit.

Det kunde ock ifrågasättas, huruvida man, med

patentärendenas fortsatta ökning, icke skulle kunna finna

det ändamålsenligt att låta resultatet af den första granskning,

som en patentansökning underginge, komma till

sökandens kännedom endast under formen af ett förberedande

meddelande, hvars utfärdande kunde anförtros åt den

eller de tjänstemän inom ämbetsverket, hvilka det i första

hand ålåge att verkställa en dylik granskning. Åt biträdande

ingenjörerna kunde visserligen ett dylikt uppdrag

i allmänhet icke anförtros, men däremot möjligen åt de

ifrågasatta byråingenjörerna. Patentbyrån hade emellertid,

äfven om det sålunda ifrågasatta medgifvandet inflöte

i instruktionen, ingalunda för afsikt att för det dåvarande

genomföra en dylik ändring i det dittills varande sättet

att meddela vederbörande de anmärkningar, hvilka mot

patentansökningarna förekomme, utan hade endast velat

antyda, hurusom medgifvandet att åt ledamöterna uppdraga

vidtagandet på egen hand af vissa förberedande

åtgärder skulle, vid fortsatt ökning af patentbyråns göromål,

kunna för patentbyrån möjliggöra att handlägga ett betydligt

större antal ärenden med oförändrade arbetskrafter.

Ny instruktion utfärdades för patent- och registreringsverket

den 29 november 1895. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den organisation, patent- och registreringsverket

genom densamma erhållit, har verkets vidare

utveckling fortgått.

I fråga om verkets ämbetsbefattning innehöll instruktionens

1 § samma stadganden som instruktionen af

den 18 december 1891.

Hvad verkets organisation samt ämbets- och tjänstemännens

åligganden angår, innehöll den nya instruktionen

följande bestämmelser.

Ämbetsverket skulle utgöras af eu öfverdirektör och

chef samt såsom ledamöter en öfveringenjör äfvensom

sekreterare för handläggning af tekniska frågor och

sekreterare för handläggning af administrativa frågor.

Därjämte skulle hos verket finnas anställda en regi
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

strator och arkivarie, eu bokhållare samt byråingenjörer

till det antal, Kungl. Maj:t bestämde.

I den mån sådant för göromålens behöriga gångerfordrades,

finge ock hos verket anställas biträdande

ingenjörer, amanuenser och andra biträden.

Öfverdirektören och ledamöterna i verket skulle tillsättas

af Kungl. Magt medelst förordnande.

Registrator!! och arkivarien, bokhållaren samt byråingenjörerna

skulle tillsättas medelst förordnande af ämbetsverket.

Ofriga tjänstemän skulle jämväl antagas af ämbetsverket,

som ock ägde att utse vaktbetjänte.

För att kunna föreslås till öfveringenjör eller sekreterare

för handläggning af tekniska frågor fordrades att

hafva fullständigt och med goda vitsord genomgått tekniska

högskolan eller Chalmers’ tekniska läroanstalt samt

praktiskt utöfvat teknisk verksamhet.

Till sekreterare för handläggning af administrativa

frågor kunde ej annan föreslås än den, som aflagt

examen för inträde i rikets rättegångsverk eller Kungl.

Majrts kansli.

Då för utredning af förekommande ärenden befunnes

erforderligt att inhämta yttrande i tekniska ämnen från

sakkunnig person, som ej vore hos verket anställd, ägde

verket att om dylikt biträde anlita den eller de personer,

hvilka i hvarje fall funnes lämpliga, och som kunde vara

villiga att åtaga sig dylikt uppdrag.

Öfverdirektören vore Kungl. Maj:t i första rummet

ansvarig för uppfyllande af ämbetsverkets åligganden och

hade att tillse, att tjänstemännen med nit, skicklighet och

drift fullgjorde sina skyldigheter.

lian ägde ensam besluta i alla hos verket förekommande

ärenden, på sätt instruktionen bestämde, och skulle

för hvarje år till Kungl. Maj:t afgifva berättelse om dess

verksamhet.

Ledamot ålåge att bereda och inför öfverdirektören

föredraga de ärenden, som enligt instruktionen tillhörde

hans handläggning, att i såväl dessa som öfriga ärenden,

vid hvilkas handläggning han vore närvarande, uttala sin

mening och, om beslutet blefve därifrån afvikande, låta

anteckna densamma till protokollet, att afgifva förslag

till beslut i de af honom föredragna ärenden, samt att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

i öfrig! fullgöra livad enligt instruktionen till hans

tjänst hörde.

Vid föredragning inför öfver direktören af nedan

omförmälda ärenden skulle, utom föredraganden, minst en

af de andra ledamöterna närvara och i ärendets behandling

deltaga. Sådana ärenden vore de, som anginge nya

författningars utfärdande eller eljest vidtagande af åtgärder

till befrämjande af patent- och varumärkesväsendet

och därmed sammanhängande frågor, verkets organisation

och arbetsordning, tillsättande af tjänstemän och antagande

af biträdande ingenjörer, tjänstefel af den verket

underlydande personal, afgifvande af underdåniga utlåtanden

i besvärsmål rörande patent, samt alla andra ärenden

af den beskaffenhet, att öfverdirektören ansåge sig böra

före deras afgörande inhämta yttrande jämväl af annan

ledamot än föredraganden.

Vid föredragning inför öfverdirektören af andra

ärenden än de här ofvan omförmälda erfordrades ej närvaro

af annan ledamot än föredraganden.

Utan föregående föredragning inför öfverdirektören

skulle ledamot genom remiss eller särskild skrifvelse

kunna infordra förklaringar, upplysningar och yttranden,

som för ärendes afgörande funnes erforderliga, samt till

granskning, anteckning och förvaring befordra inkommande

handlingar, som vore af beskaffenhet att icke till

omedelbar åtgärd af verket föranleda.

Då öfverdirektören begagnade semester eller under

kortare tid, som icke öfverstege fjorton dagar, vore af

laga förfall hindrad att sin tjänst förrätta, skulle ärendena,

där ej Kungl. Maj: t annorlunda förordnade, afgöras af

verkets ledamöter samfäldt. Därvid fordrades för besluts

fattande, att jämte föredraganden minst en af de öfrige

ledamöterna vore tillstädes, och skulle, då olika meningar

mellan ledamöterna yppade sig, verkets beslut utfärdas i

enlighet med flertalets mening eller, i händelse af lika

röstetal för olika meningar, enligt den mening, som

föredraganden uttalat.

I öfverdirektörens frånvaro finge dock icke, såvida ej

Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, lediga tjänster tillsättas

för längre tid än till dess öfverdirektören åter

inträdde i utöfning af sitt ämbete, eller ansvar för fel

i tjänsten ådömas, ej heller utan öfverdirektörens med
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

gifvande beslut fattas eller åtgärder vidtagas, som rubbade

de grundsatser för ärendenas behandling och verkets förvaltning,

hvilka förut blifvit stadgade eller följda.

Öfveringenjören ålåge att med den inskränkning,

som nedan angifves, ur teknisk synpunkt granska och

såsom föredragande handlägga alla inkomna ansökningar

om patent äfvensom andra ärenden, för hvilkas handläggning

teknisk sakkunskap erfordrades. Han skulle vara

byråingenjörernas och de biträdande ingenjörernas närmaste

förman och skulle äga påkalla deras medverkan

för utförande af den verket åliggande granskningen af

patentärenden.

Sekreterare för handläggning af tekniska frågor ålåge

att föredraga ärenden, hvilka anginge verkets tekniska

publikationer, att upprätta sakregister öfver inkomna

patentansökningar och meddelade patent samt att ombesörja

redaktionen och utgifvandet af patentpublikationerna.

Honom ålåge ock att med enahanda befogenhet

och skyldighet, som tillkomme öfveringenjören, handlägga

sådana patentansökningar, hvilkas behandling öfverdirektören

funne kunna till honom, utan olägenhet för

öfriga tjenstegöromål, öfverlämnas, och skulle öfverdirektören

äga i afseende å sådana ärenden bereda

sekreteraren vederbörligt biträde af de hos verket anställde

ingenjörer.

Sekreterare för handläggning af administrativa frågor

ålåge att såsom ledamot i ämbetsverket bereda och

föredraga ärenden angående registrering af varumärken,

anmälningar om öfverlåtelse af patent samt öfriga ärenden,

hvilka icke skulle af tekniskt bildad ledamot handläggas,

äfvensom att i öfrigt biträda öfver dir ektören vid ärendenas

handläggning.

Vidare ålåge det honom att föra verkets protokoll,

att svara för uppsättning af alla verkets utgående expeditioner,

äfvensom dessas utskrifning och kollationering,

samt att ombesörja redaktionen och utgifvandet af registreringstidningen,

där ej bestyret härmed af öfverdirektören

åt annan tjänsteman anförtroddes.

Registratorn och arkivarien ålåge att mottaga och

bokföra inkommande handlingar, att föra patent- och

varumärkesregistren äfvensom de diarier, om hvilkas

förande verket kunde finna skäligt meddela föreskrift för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Adjungerad

ledamot aren

1897 och 1898.

vinnande af nödig öfversikt öfver ärendenas handläggning

hos verket, att i de fall, där sådant borde äga rum, med

stämpelpappar belägga ämbetsverkets utgående expeditioner

samt redovisa därför inflytande medel äfvensom

tillhandahålla vederbörande sådana expeditioner, att ordna

och vårda alla handlingar och akter, som tillhörde verkets

arkiv, att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilde

med de upplysningar i tjänsten, han vore i tillfälle att

lämna, på begäran utfärda diariibevis och andra bevis

samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af

patent- och varumärkesregistren samt af hos verket befintliga

handlingar, äfvensom utfärda sådana intyg, hvarom

i 3 och 9 §§ varumärkeslagen förmäldes, att omhänderhafva

uppbörden och redovisningen af patent- och registreringsafgifterna,

samt att, då sökt registrering vägrats,

tillhandahålla vederbörande inbetald registreringsafgift.

Bokhållaren ålåge att biträda vid upprättandet af

de register, som hos verket skulle föras, att föra verkets

räkenskaper och granska till verket inkommande räkningar,

samt att såsom kassakontrollant verificera registratorns

uppgifter om de till verket inflytande medel.

En hvar af byråingenjörerna ålåge att biträda vid

granskning ur teknisk synpunkt af till honom öfverlämnade

patentärenden samt däröfver till vederbörande ledamot

afgifva skriftligt utlåtande. En bland byråingenjörerna

eller de biträdande ingenjörerna skulle förordnas att förestå

och vårda ämbetsverkets bibliotek, modellsamling och

förevisningsrum samt därstädes gå verkets tjänstemän och

allmänheten till hända.

Ämbetsverket ägde meddela de närmare föreskrifter,

som, utöfver hvad instruktionen innehölle, kunde erfordras

rörande sättet och ordningen för göromålens bestridande

hos verket.

I öfrigt vore hvarje hos verket anställd tjänsteman

eller betjänt pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som i särskilda fall med afseende å tjänstgöringen

meddelades af verket eller vederbörande förman.

I följd af patentansökningarnas hastiga tillväxt visade

det sig omöjligt för öfveringenjören och den tekniske

sekreteraren att medhinna föredragningen af alla dessa

ärenden, hvarför verket under åren 1897 och 1898 erhöll

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

biträde af en adjungerad ledamot med åliggande att med

enahanda befogenhet, som tillkomme öfveringenjören handlägga

sådana patentansökningar, hvilkas behandlingWverdirektöien

funne kunna till honom öfverlämnas.

Med 1897 års ingång erhöll patent- och registreringsverket

äfven en mera omfattande verksamhet, i det att

med nämnda år aktiebolagsregistreringen förlädes till

ämbetsverket. Vid behandlingen af Kungl. Mai ds proposition

till 1895 års riksdag med förslag till lag om

aktiebolag in. m.. hade nämligen det utskott, som tillsatts

med anledning af nämnda proposition, framkastat

tanken på, att aktiebolagsregistreringen skulle öfverlämnas

till patentbyrån, och genom kungl. kungörelse om aktiebolagsregistrets

förande in. in. den 18 maj 1896 förordnades,

att patent- och registreringsverket skulle vara

registrermgsmyndighet för aktiebolag, hvarjämte Kungl

Maj:t i nådigt bref den 5 juni 1896 fann skäligt medgifva,

att for aktiebolagsregistreringens handhafvande

hnge hos. patent- och registreringsverket från och med

år 1897 tills vidare anställas, utöfver i verkets stat upptagne

ambets- och tjänstemän, dels en sekreterare med

åliggande att såsom ledamot i ämbetsverket bereda och

föredraga ärenden rörande registrering af aktiebolag, föra

verkets protokoll i dessa ärenden samt ansvara för aktiebolagsregistrets

förande och för uppsättning, utskrifninooch

kollationering- af utgående expeditioner i ärenden

rörande aktiebolags registrering, och dels en notarie med

åliggande att under sekreterarens inseende föra aktiebolagsregistret,

ordna, och vårda alla till aktiebolagsregistret

hörande arkivalier, på begäran meddela eller bestyrka

utskrifter eller .utdrag af nämnda register och handlingar,

ombesörja, utgifvande! af de föreskrift^ samlingarne af

de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och handelsregistren

kungjorda uppgifter, biträda sekreteraren med

expeditioners uppsättande, mottaga och bokföra inkommande

registreringshandlingar, utfärda hithörande diariibevis

samt omhänderhafva uppbörden och redovisningen

åt registrermgsafgifterna. Den årliga aflöningen skulle

utgöra för sekreteraren 4,500 kronor, däraf 1,500 kronor

skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt för

notarien 3,000 kronor, däraf 1,200 kronor skulle anses

5

Aktiebolagsregistreringens

förläggande

till patent- och

registreringsverket.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Användandet

af inflytande

afgifter.

motsvara tjänstgöringspenningar. Vidare förklarades, att

i fråga om villkoren för dessa aflöningars åtnjutande

skulle lända till efterrättelse hvad i nådiga brefvet den

29 november 1895 funnes föreskrifvet angående villkoren

för åtnjutande af de till verkets öfriga ämbetsocb

tjänstemän anslagna aflöningar, att sekreteraren skulle

förordnas af Kungl. Maj:t i den ordning, som i 3 §

af den för verket gällande instruktion beträffande ledamöter

i ämbetsverket stadgades, och att ämbetsverket

ägde antaga notarie i den ordning, som i samma paragraf

beträffande registratorn och arkivarien med flera tjänstemän

föreskrefves. Slutligen bestämdes, att, därest till

ämbetsverkets kännedom komrae förseelser mot föreskrifterna

angående anmälningar till aktiebokgsregistret,

ämbetsverket ägde att sådan förseelse hos allmän åklagare

till beifran anmäla. I detta sammanhang utfärdades ock

kungörelse den 5 juni 1896 om utgifvande af samlingar,

omfattande de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren

och handelsregistren kungjorda uppgifter, samt därom

att patent- och registreringsverket skulle ombesörja utgifvandet

af dessa samlingar.

För åren 1885—1896 både riksdagen årligen medgifvit,

att afgifterna för patent och för registrering af

varumärken finge användas till bestridande af de utgifter,

hvilka Kungl. Maj:t funne betingas af tillämpningen af

förordningen angående patent och lagen om skydd för

varumärken. Från år 1897 lämnade Riksdagen jämväl

medgifvande, att afgifterna för registrering af aktiebolag

och föreningar för ekonomisk verksamhet samt för andra

uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom

för anmälanden till handelsregistren finge användas

till bestridande af de utgifter, hvilka Kungl. Maj:t funne

betingas af tillämpningen af lagen om aktiebolag, lagen

om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, lagen om

registrering af bankaktiebolag, lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,

firma och prokura tillika med lagen om ändring

i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag

och enkla bolag. Patent- och registreringsverket

erhöll på grund häraf Kungl. Maj:ts medgifvande att af

inflytande afgifter för registrering af aktiebolag bestrida

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

ämbetsverkets utgifter för denna registrering enligt af

Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Emellertid hade Riksdagen i skrifvelse den 11 maj

1896 angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjätte hnfvudtitel framhållit hurusom med nämnda år

personalen vid patent- och registreringsverket i anledning

af göromålens tillväxt ökats med sex nya tjänstemän och

att från och med år 1897 någon ytterligare förstärkning

af arbetskrafterna torde påkallas genom öfverlämnande

till verkets handläggning af dels ärenden rörande registrering

af aktiebolag enligt den nya lagen, som då trädde

i kraft, dels ock bestyret med utarbetande och utgifning

af den i firmalagen föreskrifna samling för hela riket af

kungjorda anmälanden till handelsregistret. Efter det den

sålunda i utsikt ställda utvidgningen af patent- och registreringsverket

kommit till stånd, torde emellertid, yttrade

Riksdagen vidare, detta ämbetsverk hafva nått den utveckling,

att dess organisation kunde för en längre framtid

fastslås; och ansåge sig Riksdagen med afseende härå

böra framhålla angelägenheten af, att förslag till stat för

ämbetsverket måtte senast vid 1898 års riksmöte föreläggas

Riksdagen till pröfning och godkännande.

På grund af nådig befallning afgaf patent- och registreringsverket

den 23 oktober 1897 förslag till ordinarie

stat för ämbetsverket att träda i kraft från och med

år 1899.

Riksdagens

begäran om

förslag till

ämbetsverkets

uppförande

på

ordinarie

stat.

Innan kommittén öfvergår att redogöra för innehållet Uppgifter

i berörda förslag, får kommittén lämna en öfversikt öfver ^iSts-™''

omfattningen af patent- och registreringsnryndighetens verkets handverksamhet

under nu omhandlade tidsperiod från år 1885 hörandeärenintill

dess ämbetsverket uppfördes å ordinarie stat äfven- den till och

som angående under sagda tid till verket inflytande af- med är ,898''

gifter samt angående verkets utgifter.

Åt de ärenden, som tillhöra patent- och registreringsverkets

handläggning, intaga patentärendena såväl genom

sitt antal som genom de många olikartade beslut, hvilka

af deras behandling föranledas, främsta rummet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Patentansökningarnas antal utgjorde:

år 1885 ......................................... 703

» 1886 ........................................... 604

» 1887 .......................................... 661

» 1888 ............................................ 803

» 1889 ............................................. 837

» 1890 ........................................... 873

» 1891 ........................................... 941

» 1892 ............................................ 1,004

» 1893 ......................... 1,036

Summarisk öfversikt öfver i patentärenden

År

Beviljade

patent

Kungjorda

ansökningar

Förfallna

och

afslagna

ansökningar

Före-

lägganden

Anstånd

1885

206

304

120

750

1 Meddelade

1886

464

475

in

1,156

[ anstånd

1887

520

507

141

1,428

häri

1888

494

474

188

1,733

inbegripna

1889

466

506

237

1,241

1,201

1890

605

636

240

1,431

. 1,209

1891

706

762

239

1,651

995

1892

699

679

254

1,853

1,256

1893

689

720

274

2,066

956

1894

877

913

320

2,433

1,032 j

1895

839

840

425

2,804

1,336

1896

892

971

481

3,443

1,896

1897

1,149

1,205

478

4,186

2,243

1898

889

885

695

4,666

2,986

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

år 1894 ........................................... 1,386

» 1895 ............................................ 1,460

» 1896 ........................................... 1,714

» 1897 ............................................. L9 17

" 1898 .......................................... 2,023

Nedanstående tabellariska öfversikt öfver i patentärenden

meddelade beslut under åren 1885—1898, därvid

beslutens såväl antal som beskaffenhet angifvits, gifver

en öfverblick öfver ökningen af ämbetsverkets arbete

med dessa ärenden.

meddelade beslut under åren 1885—1898.

Invänd- ningar

utställda

till för- klaring

Underdåniga

i utlåtanden,

skrifvelser

och

berättelser

Skrif- velser till

myndig- heter OCll

en stil di;

Resolu-

tioner

Protokoll

angående

öfver-

låtelser

Beviljade

: patent

I som för- ! klarats

förfallna

S u m in a |

1

26

48

8

34

1,496

81

70

26

—

39

44

2,416

36

28

13

3

43

H2

2,831

27

15

14

11

67

235

3,258

12

23

14

16

50

291

4,057 ''

20

24

13

36

41

325

4,580

22

17

11

30

86

443

4.926

22

22

17

26

72

514

5,414

26

30

15

68

77

552

CO

It—

i©

53

30

34

64

70

542

6,368

42

37

20

57

70

680

7,150

39

38

17

62

80

606

8,525

39

36

35

75

133

749

10,328

36

53

43

68

102

791

11,214

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Här nedan lämnas en uppgift å inkomna varumärkesärenden

äfvensom i anledning däraf under åren 1885

1898 meddelade beslut.

Summarisk öfversikt öfver i varumärkesärenden

l

Slutbehandlade ansökningar

År

Inkomna

ansök-

ningar

Registre-

rade

märken

Afslagna,

återtagna

och för- fallna

Summa

afgjorda

Registre- rade för- nyelser

Öfverlåtna

märken

1885

3,201 *

3,133 *

29

3,162

—

1886

261

261)

27

287

—

—

1887

203

177

10

187

—

1 _

1888

207

187

26

213

—

1889

169

155

7

162

—

1890

217

201

20

221

—

—

1891

209

164

29

193

45

—

1892

200

195

16

211

5

13

1893

213

188

19

207

5

—

1894

268

247

31

278

257

10

1895

340

279

52

331

586

9

1896

347

304

44

348

148

35

1897

660

362

130

492

108

26

1898

516

482

146

628

97

12

Uppgift öfver inkomna ärenden å aktiebolagsafdelningen

äfvensom i registreringsärenden för aktiebolag under

åren 1897 och 1898 meddelade beslut lämnas här nedan.

Summarisk öfversikt öfver inkomna och afgjorda ansökningar, skrif
-

År

Inkomna registreringsansötningar för

vanliga aktiebolag, bankaktiebolag och

solidariska bankbolag

Försäk-

ringsaktie-

bolag,

ömsesidiga

Summa

summa-

rum

Gamla

Nya

Senare

anmäl-

ning

Summa

försäk-

ringsbolag

1897

1898

2,660

50

265

843

302 3,227

1,294 1,787

—

3,227

1,787

* Inberäknade 1,746 äldre järnstämplar, utan ansökning registrerade

enligt varumärkeslagens 15 g.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

meddelade beslut under åren 1885 -1898.

Ö f r

i g a

b e s

1 u t

Summa

beslut i

varu- märkes- ärenden

Afförda

märken

Före-

lägganden

Anstånd

Under- dåniga

skrifvelser

och ut- låtanden

Skrifvelser

till myn- digheter

och en- skilda

Diverse

beslut

—

—

—

—

_

3,162

.

—

—

—

—

—

287

Under dessa år förde

s ej anteckningar öfver antalet

tf öfriga i

187

varumärkesärenden meddelade beslut.

213

—

—

—

—

—

162

—

—

__

—

—

—

221

—

—

—

—

—

—

238

3

70

9

1

12

6

330

—

61

9

I

—

12

295

2

162

4

8

I

3

725

565

191

19

5

58

3

1,797

113

194

31

6

46

25

946

191

283

30

10

11

31

1,182

81

229

44

29

17

32

1,169

velser och utlåtanden m. m. rörande bolag-särenden åren 1897 och 1898.

Åtgjorda registreringsansötningar, afgifna utlåtanden m. m.

Afg-jorda ansökningar i Afgifna utlåtanden in. m.

Registrerade

Afslagna

Medde-

lade

Afgifna

under-

Uppsätta

koncept

till in- förning

i regist-

(landa

Nya

Summa.

föreläg-

ganden

da niga

utlåtan- den

Summa

ren

1,574

190

1,764

26

484

14

2,300

2,798

1,072

420

1,492

54

218

31

2,500

2,749

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

''till ämbetsverket

inflytande

afgifter.

Beträffande de afgifter för patent och registrering af

varumärken, som inflöto till patentbyrån, må erinras, att

enligt 4 och 11 §§ af förordningen angående patent den

16 maj 1884 i dess ursprungliga lydelse patentsökande

vid ansökningen hade att inbetala till patentmyndigheten

50 kronor, hvaraf dock halfva beloppet skulle återbekommas,

om ansökningen förfölle eller afsloges. För

beviljadt patent med undantag af tilläggspatent har

patenthafvaren att erlägga en årlig afgift, utgörande

för hvarje af det andra, det tredje, det fjärde och det

femte patentåret 25 kronor, för hvarje af de fem följande

åren 50 kronor och för hvarje af de fem sista åren

75 kronor. Afgiften skall för hvarje patentår erläggas

före det årets början, vid påföljd, att afgiften för

samma år höjes med en femtedel. Fullgöres ej sedermera

inbetalningen af den förhöjda afgiften inom nittio

dagar efter patentårets början, är det erhållna patentet

förfallet.

Enligt 3 § i lagen om skydd för varumärken skall

den, som vill låta registrera varumärke, And ansökningen

foga 40 kronor utgörande afgiften för registreringen

och dess kungörande, och enligt 9 § skall den, som

vill förnya registreringen, vid förnyelseansökan foga 10

kronor i förnyelseafgift. Skyddet för registreradt märke

upphör nämligen, när ej ansökan om förnyelse skett första

gången inom tio år från registreringsdagen och sedermera

inom tio år från sista förnyelsen.

Eu nämnda afgifter hafva, enligt hvad vid författningarnas

tillkomst uttryckligen framhållits, pålagts för

täckande af de kostnader, som af författningarnas tilllämpning

nödvändiggjordes, och hafva dessa belopp med

hänsyn till denna deras uppgift beräknats och fastställts.

Vid aflåtandet till 1884 års Riksdag af den nådiga propositionen

med förslag till förordning angående patent

framhöll dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet,

bland annat, att patentafgifterna uppenbarligen

icke borde sättas högre än att å ena sidan patentmyndigheten

bereddes fullt tillräckliga inkomster samt å andra

sidan gagnlösa patent omintetgjordes. Ett likartadt uttalande

gjordes beträffande registreringsafgiften i motiven

till det af vederbörande kommitterade utarbetade förslag

till lag angående skydd för varumärken. Denna skulle

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

nämligen upptagas för att betacka de af registreringen

föranledda löner och andra kostnader. Afgiften, som

föreslogs till 40 kronor, syntes å ena sidan icke vara

större än att den kunde, då i allmänhet en näringsidkare

endast behöfde ett märke, med lätthet bäras af

den, som hade ett verkligt intresse att skaffa sig näringsskydd,

och å andra sidan tillräckligt liög för att hindra

marknadens öfverfyllande åt onödiga varumärken. Om

förnyelseafgiftcn yttrade kommitterade, att denna afgift

hade sin grund dels däri, att registreringsverket ansåges

höra bära sina egna kostnader, dels i önskan att förekomma

förnyelse i andra fall än då innehafvare!! hade

ett verkligt intresse att bibehålla sitt märke vid kraft.

Funnes ett sådant intresse, kunde afgiften icke anses för

hög, men å andra sidan hade den icke skäligen kunnat

göras högre, då man tänkte sig kungörelsen om förnyelse

såsom eu enkel underrättelse i registreringstidningen utan

aftryck af märket.

Innehafvare af patent har emellertid att erlägga eu

ytterligare afgift, hvilken dock ej är afsedd att bestrida

kostnader för patentinstitutionen utan är en skatt, som

staten uttager af den patentsökande. Patentbref belägges

nämligen med stämpelafgift, som, efter att under de första

åren hafva utgått med 25 kronor, enligt nådig kungörelse

den 16 oktober 1891 bestämts till 10 kronor.

En nedsättning i patentafgifterna medgafs med ingången

af år 1894, i det genom en kung!, förordning

den 14 april 1893 den afgift, som vid ansökning om

patent skulle inbetalas, nedsattes från 50 kronor till 20

kronor, därvid emellertid rätten att, om ansökningen

förfölle eller afsloges, återfå hälften borttogs. Efter den

utredning, . som i den nådiga propositionen i ämnet till

1893 ars riksdag lämnats rörande önskvärdheten af denna

nedsättning för att gagna det inhemska uppfinnarearbetet,

yttrade föredragande departementschefen, att, genom hvad

i detta ärende blifvit anfördt, syntes honom vara ådagalagda

såväl önskvärdheten af en minskning af den afgift,

som patentsökande enligt 11 § af patentförordningen hade

att erlägga vid ansökningen, som ock möjligheten att

utan våda för patentbyråns ekonomi nedsätta''denna afgift

till det af patentbyrån föreslagna belopp utan rätt för

sökanden att, i händelse ansökningen förfölle eller afsloges,

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

återfå någon del af det erlagda beloppet. Riksdagen uttalade

vid bifall till den nådiga propositionen, att patentbyråns

ekonomi torde vara betryggad äfven med den

lägre afgiften.

Sedan patent- och registreringsverket med 1897 års

ingång blifvit registreringsmyndighet för aktiebolag, tillkommo

ytterligare de i 7 § af kungl. kungörelsen den

18 maj 1896 om aktiebolagsregistrets förande m. m.

omförmälda afgifter för registrering och dess kungörande.

I sagda paragraf omförmälda afgifter äro:

a) då ansökan om aktiebolags registrering göres, 15

kronor samt därutöfver 5 öre för hvarje fulla 100 kronor

af aktiekapitalet;

b) då ändring sker i firman, för ny fullständig inskrifning,

15 kronor;

c) då anmälan innefattar uppgift å belopp, som inbetalts

i anledning af beslut om ökning af aktiekapitalet,

6 kronor och därutöfver 5 öre för hvarje fulla 100 kronor

af den verkställda ökningen;

d) då anmälan eljest sker, 6 kronor.

Vägras registrering, skall, sedan beslutet vunnit laga

kraft, afgift, som beräknats efter aktiekapitalet eller efter

ökning häraf, på anmälan återställas.

Vidare tillkommo de i 6 § af kungl. kungörelsen

den 18 maj 1896 om hvad iakttagas bör i afseende å

införande i aktiebolagsregistret af aktiebolag, hvars ordning

blifvit af Konungen fastställd, omnämnda afgifter

nämligen, då anmälan skedde enligt sagda kungörelses

§ 2, afseende anmälan till införande i aktiebolagsregistret

af aktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen fastställd,

15 kronor och enligt § 5, afseende den anmälningsskyldighet,

som åligger likvidatorerna för aktiebolag under likvidation,

6 kronor.

Äfven vid fastställandet af dessa afgifter afsågs, att

kostnaderna för författningarnas tillämpning skulle med

dem bestridas, så att kostnaden för kungörande af registrerade

uppgifter borde betäckas genom inkomsten af

de till beloppet konstanta registreringsafgifter, som voro

lika för alla bolag, medan däremot kostnaden för registreringsmyndigheten

borde täckas med de variabla algifterna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Uppstående behållningar å influtna patent- och varumärkesafgifter

inlevererades för hvarje år till statskontoret,

där de särskildt bokfördes. Genom kungl. kungörelsen

den 29 december 1896 angående användandet och redovisningen

af afgifter för registrering i aktiebolagsregistret,

föreningsregistren och handelsregistren, förordnades, att

befintliga öfverskott af inflytande afgifter för registrering

af aktiebolag årligen utan sammanblandning med andra

medel skulle inlämnas till statskontoret, samt att såväl

dessa som från öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande till statskontoret influtna registreringsmedel

skulle särskildt för sig under rubrik »registreringsafgifter»

bokföras.

Vid 1898 års utgång utgjorde den sålunda hos statskontoret

innestående behållningen å patent- och varumärkesafgifter

185,924 kronor 07 öre samt å registreringsafgifter

56,867 kronor 15 öre.

A omstående sida införda summariska sammanfattning

gifver en öfversikt öfver verkets inkomster af nu omförmälda

afgifter under åren 1885—1898.

Hvad därefter angår verkets utgifter, må angående

de största posterna på utgiftssidan, nämligen aflöningar

och arfvoden samt kostnader för verkets publikationer,

anföras följande. Såsom af den ofvan anförda staten för

år 1885 framgår, var under sagda år aflöningen för t. f.

byråchefen 6,000 kronor och för föreståndaren för tekniska

avdelningen 5,000 kronor. De tekniska biträdenas och

amanuensernas arfvoden upptogos förslagsvis till 1,200

kronor för hvar, hvarjämte till den person, som förestod

byråns förevisningsrum, uppförts ett arfvode af 1,000

kronor. Vaktmästaren hade ett arfvode af 800 kronor.

I staten för år 1886 var t. f. byråchefens aflöning uppförd

med 6,400 kronor, sekreterarens och registratorns

aflöningar med resp. 4,500 kronor och 3,000 kronor, de

biträdande ingenjörernas arfvoden beräknades till förslagsvis

1,500 kronor för hvar, och till den person, som förordnades

att biträda med redaktionen af patentpublikationerna

m. in., var uppfördt ett arfvode af 500 kronor.

I staten för år 1890 uppfördes till den person, som

förordnades att biträda med redaktionen af patentpublikationerna

m. m., ett arfvode af 1,000 kronor, med skyldig
-

Behållningarnas

inlevererande

till

statskontoret.

Utgifter.

Aflöning ar och

arfvoden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sammandrag af patent- och registrerings
-

1885 i 1886

1887

00

QO

00

r—i

1889

1890

Afgifter för patent ......

35,350 — 40,655

—

51,745

—

65,055

—

71,545

—

81,435

—

Afgifter för registrering

af varumärken .........

58,120 —, 10,440

—

8,080

-

8,280

—

6,760

—

8,680

—

Försålda publikationer...

— — 1,758

93

1,413

SO

1,595

7 5

1,200

-

1,793

2 5

Afgifter för anmälningar

angående aktiebolag...

__ _ —

—

—

—

—

—

—

—

Diverse inkomster:

j

.

Räntor, norska statens

bidrag till reseersätt-

ning, försålda kas-

serade inventarier,

annonser in. in.......

580 —: 567

S2

—

—

173

12

188

91

1,426

07

Summa

94,050 — 53,421

7 5

61,238

50

75,103

8 7

79,693

91

93,334

92

het för denne tjänsteman att å byråns bibliotek tillhandagå

allmänheten å de tider biblioteket hölles för allmänheten

tillgängligt.

Sedermera tillkommo från och med år 1896 aflöningar

för de med sagda år inrättade en sekreterarebefattning,

en bokhållarebefattning och fyra byråingenjörsbefattningar

samt från och med år 1897 de för bestyret med aktiebolagsregistreringen

anställde, en sekreterare och en notarie.

Därjämte hade ålderstillägg beviljats till belopp

af 3,700 kronor. Den under åren 1897 och 1898 anställde

adjungerade ledamoten uppbar ett arfvode af 250 kronor i

månaden. De biträdande ingenjörer, hvilka hos byrån tjänstgjort

fem års tid, hade, såsom af det föregåede framgår,

erhållit personliga arfvoden å 500 kronor, en förmån, som

dock endast kommit tre af de biträdande ingenjörerna till del,

och hade en af desse ingenjörer, som tjänstgjort i tio år, fått

sig tillagdt ett ytterligare sådant lönetillägg å 500 kronor.

Dessa lönetillägg hade emellertid bortfallit i sammanhang

med den arbetsförstärkning, som erhölls från och med år

1896. Förutom de i staten för år 1898 upptagna befattningshafvare

voro vid 1898 års utgång anställda medårsarfvoden

11 biträdande ingenjörer och 6 amanuenser.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

verkets inkomster åren 1885—1898.

1891

1892

1893

1894

1895

1896

1897

1898

92,190

_

99,775 | —

107,930

89,175 i —

99,950

-

111,630

—

127,485

—

139,600 | —

8,360

_

8,000 —

8,390

13,610 —

19,100

—

15,120

—

26,970

—

21,510 —

776

2 5

1,903 J 7 5

1,889

—

1,684 -

2,376

75

2,384

7 o

2,473

—

4,858 6»

i

1

r

77,283

55

72,190 ilo

544

31

1

i

1

6,721

94

4,227

79

101,870 5 6

109,678 7 5

118,209

—

104,469 -

121,426

7 5

135,856

69

238,439

34

238,158 84

Den utgiftspost, som näst löner och arfvoden varit PubKk«-

o r? tionernc

mest betydande, är kostnaden för verkets publikationer.

De publikationer, hvilka det på grund af stadganden

i patentförordningen och lagen om skydd för varumärken

ålåg patentbyrån att utgifva, voro patentbeskrifningarna

jämte tillhörande sak- och personregister samt

registreringstidningen för varumärken. Rörande patentbeskrifningarna

stadgas i patentförordningens 7 § att, då

patent meddelats, beskrifningen jämte erforderliga bilagor

i hufvudsakliga delar skall genom patentmyndighetens

försorg på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras, samt

i samma författnings 26 §, att erforderliga närmare föreskrifter

angående patentregistret och angående sättet för

patentbeskrifningarnas offentliggörande meddelas af Kungl.

Maj:t. De föreskrifter, som därom meddelats, äro, att beskrifningarna

skola offentliggöras jämte erforderliga bilagor

i särskilda häften för hvarje patent. Därjämte har

stadgats, att genom trycket årligen skall offentliggöras

innehållsförteckning till patentregistret, ordnad efter såväl

patenthafvarnes namn som uppfinningarnas beskaffenhet.

Angående registreringstidningen för varumärken stadgas

i varumärkeslagens 6 §, att en dylik tidning, i hvilken

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

kungörelser om varumärkens intagande i varumärkesregistret

skola införas, skall ntgifvas genom det allmännas

försorg, samt i samma lags 17 §, att närmare föreskrifter

om denna registreringstidnings utgifvande meddelas af

Ivungl. Maj:t. I kungl. brefvet den 7 november 1884

angående inrättande af en patentbyrå m. in. meddelades

vissa bestämmelser rörande tidningens innehåll och sättet

för dess publicerande, hvilka sedermera intagits i 1891

och 1895 års instruktioner för ämbetsverket. Beträffande

distributionen af dessa publikationer har Kungl. Maj:t

genom nådigt bref den 17 juli 1885 förklarat, att patentbyrån

ägde att till rikets tekniska läroverk, bergsskolor

och landtbruksinstitut äfvensom, efter därom skeende

framställning och i den mån upplagorna af byråns publikationer

därtill försloge, till enskilda arbetareföreningar

å orter med större industriell verksamhet och till arbetareinstitut

kostnadsfritt öfverlämna exemplar af publikationerna,

att vidare byrån ägde befogenhet att till utländska

patentmyndigheter och andra institutioner inom och utom

riket öfverlämna publikationerna i utbyte mot sådan af

dessa myndigheter och institutioner offentliggjord teknisk

litteratur, som för verket kunde vara af vikt att erhålla;

samt slutligen, att byrån för egen räkning ägde disponera

öfver nödigt antal exemplar af hvarje offentliggjord patentbeskrifning.

Efter det anbud infordrats angående tryckningen af

dessa publikationer samt utdelningen af desamma till vederbörande

myndigheter in. fl. äfvensom försäljningen däraf

åt allmänheten, bemyndigade Kungl. Maj:t i skrifvelse

den 5 december 1884 t. f. byråchefen att med aktiebolaget

P. A. Norstedt & Söner träffa aftal om tryckning och

distribution af patentpublikationerna och registrerings - tidningen under år 1885 och tillsvidare med iakttagande,

att de villkor, som funnes upptagna i ett af nämnda

bolag afgifvet anbud, skulle läggas till grund för uppgörelsen;

och har bolaget sedermera på grund af det i

öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts bemyndigande träffade

aftal omhänderhaft tryckningen och distributionen

af berörda publikationer.

Med föranledande af ett utaf 1898 års riksdag gjordt

uttalande, att kostnaderna för ämbetsverkets publikationer,

hvilka kostnader uppginge till afsevärdt höga summor,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

syntes Riksdagen kunna något nedbringas, hvilket syftemål

ansåges kunna vinnas, därest, på sätt i nådiga förordningen

angående statens upphandlings- och entrepenadväsende

in. in. föreskrefves, antingen anbud å för ämbetsverket

erforderlig trycknings utförande blefve infordrade

eller arbetet blefve å auktion utbjudet, uppsades år 1898

berörda med bolaget träffade aftal att upphöra att gälla

med sagda års utgång; och infordrade patent- och registreringsverket

anbud från i hufvudstaden befintliga

tryckerier å öfvertagandet från 1899 års ingång af tryckning

och distribution af ämbetsverkets berörda publikationer.

Inom anbudstiden inkom anbud endast från aktiebolaget

P. A. Norstedt & Söner, hvilket anbud afsåg

öfvertagandet af ifrågavarande publikationers tryckning

på i allt väsentligt oförändrade villkor. På de erbjudna

villkoren afslöt patent- och registreringsverket kontrakt

med bolaget att gälla till och med slutet af den årgång,

under hvars utgifvande detsamma blifvit senast den 1

juli å någondera sidan uppsagdt.

Efter det patent- och registreringsverket med ingången

af år 1897 blifvit registreringsmyndighet för

aktiebolag, tillkom äfven för patent- och registreringsverket

bestyret med utgifvandet af samlingarna af anmälningar

till aktiebolags-, förenings- och handelsregistren

med tillhörande personalregister. Uti 71 och 72 §§ i

lagen om aktiebolag, Öl och 62 §§ i lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet samt 4 och 5

§§ i lagen om handelsregister, firma och prokura bestämdes,

att samlingar för hela riket af de kungörelser,

som enligt nämnda lagar skola af registreringsmyndigheterna

utfärdas, skulle genom det allmännas försorgefter

hand befordras till trycket och förses med register

för hvarje år, och öfverlämnades åt Kungl. Maj:t att

meddela närmare föreskrifter om tid och sätt för dessa

samlingars utgifvande. Genom kungörelse den 5 juni

1896 bestämdes, bland annat, att utgifvandet af nämnda

samlingar jämte tillhörande årsregister skulle ombesörjas

af patent- och registreringsverket. Sedan ämbetsverket

infordrat anbud å öfvertagandet från och med år 1897

och tills vidare af nämnda publikations tryckning och

distribution, antogs det af aktiebolaget P. A. Norstedt

& Söner afgifna anbudet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Biblioteket.

Industri
tidningen
»Norden*.

I fråga om verkets öfriga utgifter må endast anföras

följande.

Biblioteket, till livilket grundstommen anskaffades vid

patentbyråns inrättande, har i främsta rummet till uppgift

att tillhandahålla verkets tjänstemän den litteratur, som

erfordras för granskningen af patent- och varumärkesansökningar.

För detta ändamål inköper ämbetsverket lexika,

handböcker och andra arbeten af teknisk och naturvetenskaplig

innebörd samt prenumererar på ett antal tidskrifter

af dylik art, och har ämbetsverket trädt i bytesförbindelse

med patentmyndigheterna i flertalet mer betydande

stater. Dessa byten tillföra ämbetsverket den

ojämförligt största tillväxten af litteraturförrådet. Vidare

tillställa åtskilliga statsinstitutioner inom riket ämbetsverket

kostnadsfritt sina publikationer. Förutom arbeten

af teknisk och naturvetenskaplig innebörd införlifvas med

biblioteket en del publikationer af statsvetenskaplig

karaktär samt beträffande det industriella rättskyddet.

Bokförrådet torde vid 1898 års utgång kunna beräknas

hafva innehållit omkring 12,000 volymer.

Uti biblioteket utläggas de patentansökningar, hvilka

efter afslutad granskning skola hållas tillgängliga för

allmänheten. Under bibliotekets vård stå också de

modeller och varuprof, som inlämnas i samband med en

del patentansökningar.

Ehuru, som sagdt, närmast afsedt för ämbetsverkets

eget bruk, begagnas bibliotekets bokförråd i stor utsträckning

af allmänheten såväl i och för patentangelägenheter

som för fackstudier. Antalet besökande i biblioteket,

oafsedt ämbetsverkets egen personal, uppgick år 1886

till 1,008, år 1896 till 3,743 och år 1898 till 4,301 personer.

Medelkostnaden för inköp och bindning af böcker

utgjorde åren 1885—1898 3,200 kronor.

Redan tidigare än patentbyrån trädde i verksamhet

hade utgifvaren af tekniska tidningen »Norden» åtnjutit

ett statsanslag för publicerande i sagda tidning af beskrifningar

öfver uppfinningar, hvarå patent meddelats.

Till stöd för ett fortsatt utgifvande af berörda anslag,

äfven sedan patentbeskrifningarna med tillhörande bilagor

komme att offentliggöras på det allmännas bekostnad,

anförde patentbyrån i anledning af gjord framställning

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

om sådant understöd för år 1885 i underdånigt utlåtande

den 20 mars sagda år, att de i tidningen införda redogörelserna

tillgodosåge ett helt annat och icke mindre

viktigt ändamål än patentbyråns vidlyftigare publikationer,

nämligen att bereda den större allmänhet, som

icke vore i tillfälle att taga del af de dyrbara patentbeskrifningarnas

innehåll, en öfversikt öfver förekommande uppfinningar.

Patentverken i alla länder, där patentväsendet

nått någon högre grad af utveckling, utgåfve också i nämnda

syfte jämte de fullständiga patentbeskrifningarna kortfattade

sammandrag däraf. Utan tvifvel, anförde byrån

vidare, skulle, därest bestyret- med dessa sammandrags

redaktion och utgifvande öfvertoges af patentbyrån, större

garanti ernås, att redogörelserna vore exakta och på fullt

lämpligt sätt uppställda, men hade patentbyrån icke ansett

sig böra för det dåvarande framlägga något förslag i

sådan riktning, enär patentbyråns krafter och uppmärksamhet

under dess första verksamhetsår till fullo toges

i . anspråk af de göromål, som blifvit byrån ålagda.

Till dess patentbyrån själf kunde öfvertaga bestyret

med utgifvandet af en särskild tidskrift för patentväsendet,

i hvilken äfven sådana redogörelser, hvarom

vore fråga, borde inflyta, måste det därför anses synnerligen

önskvärdt-, om den lucka, som onekligen förefinnes

i patentmyndighetens publikationer, kunde genom

ett understöd från det allmännas sida fyllas på den enskilda

företagsamhetens väg.

Med Sveriges tillträdande genom accessionsakt den

26 juni 1885 till den i Paris den 20 mars 1883 afskräde

konvention om internationellt skydd för den industriella

äganderätten förband sig ock landet att bidraga till bestridande

af omkostnaderna för den internationella byrån

i Bern för unionen till skyddande af den industriella äganderätten.

Slutprotokollet till sagda konvention innehåller i

art. 6 bestämmelser, huru de årliga utgifterna skola fördelas

mellan de kontraherande staterna.

Internationella

hyran i Bern.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Nedanstående sammandrag öfver ämbetsverkets utgifter åren

1885—1898 visar, till hvilka belopp de uppgått samt huru de fördela

sig på de olika utgiftstitlarna.

Sammandrag af patent- och registrerings
-

1885

1886

1887

1888

1889

1890

Återställda patent- och

registreringsafgifter ...

2,735

—

3,660

3,710

-

4,805

—

6,360

—

6,560

Aflöningar och arfvoden

21,084

78

28,909

72

28,902

50

29,107

50

29,246

50

33,634

91|

Renskrifning, skrif- och

ritmaterialier samt

portoafgifter ............

2,934

28

3,859

65

3,122

54

4,193

39

3,950

76

3,006

56

Publikationer:

Patentskrifter............

4,222

95

12,840

-

13,024

—

12,388

75

14,843

25

17,002

Sak- och personalregi-

ster till patent ......

—

-

201

50

637

50

2,842

63

2,814

87

4,775

—!

Anslag till tidningen

»Norden»...............

800

800

800

_

800

—

.

800

—

800

i

Registreringstidningen

6,223

91

1,514

38

301

88

963

—

664

50

478

-i

Kungörelser in. m.......

3,724

41

2,919

01

3,329

28

4,550

25

4,160

61

5,055

53

»Samlingarna» med re- gistret ..................

—

-

Biblioteket och arkivet:

Inköp af böcker.........

2,999

0 5

1,257

35

463

70

2,335

56

1,280

21

1,310

50

Bindning m. m..........

2,816

43

2,304

60

2,256

74

1,133

18

696

60

1,119

83

Ved, lyse, renhållning och

städning ..................

440

05

613

58

828

03

915

15

804

70

1,326

68

Inventariers anskaffande

och underhåll............

5,103

35

3,986

05

465

51

438

55

332

79

3,105

72

Hyror ........................

—

—

—

-

—

—

—

—

—

2,000

—

Bidrag till den internatio-

nella byrån i Bern ...

935

18

1,741

59

1,660

40

1,505

98

1,434

52

1,433

52

Reseersättningar .........

—

2,122

60

-

—

600

—

1,783

16

Summa

54,019

34

66,730

103

| 59,502

08

| 65,978 94

| 67,989

31

83,391

14 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

verkets utgifter åren 1885-1898,

1891

1892

1893

1894

1895

1896

1897

1898

6,545

6,895

6,710

5,465

2,415

1,850

3,991 i 6

7,776

80

34,487

49

37,148

57

41,379

64

41,602

49

45,124

67

60,043

60

82,995

80

91,706

61

2,960

55

3,402

82

4,067

87

5,981

25

5,364

26

4,566

99

7,097

64

8,252

89

18,778

50

21,428

20

20,127

6 5

23,088

81

22,811

20

21,311

25

27,943

24,879

50

1,151

2 5

1,356

87

1,447

75

1,504

62

—

14,233

50

981

-

1,182

50

800

—

800

—

800

—

800

—

800

800

_

800

_

800

833

—

868

—

847

50

868

50

1,403

—

1,647

50

1,616 so

1,780

50

4,390

06

5,087

43

5,086

08

4,937

72

6,113

72

9,015

17

15,721

40

16,871

43

-

5,770

63

1,428

90

1,718

50

1,442

29

1,431

53

1,531

42

1,638

84

1,895

73

1,530

40

1,132

32

900

23

1,113

91

2,273

98

1,079

33

2,254

47

1,794

79

2,093

12

1,835

-

1,737

85

1,859

98

1,938

39

2,046

42

2,624

07

2,914

71

3,855

35

763

56

570

76

1,029

24

1,342

13

3,906

75

6,020

86

5,807

06

3,531

06

4,000

—

4,000

—

4,000

-

4,000

—

4,800

-

6,300

—

7,000

—

7,900

-

1,509

12

1,510

17

—

—

1,515

41

1,587

26

1,540

75

1,469

57

1,464

48

—

-

-

-

3,750

—

—

—

418

35

1,818

90

—

—

1,541

47

80,614

75

87,424

40

93,661

91

96,749

84

99,401

38

135,665

90

162,028

85

180,936

74

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Fördelningen

af utgifterna

mellan å ena

sidan patentoch

varumärkesaf

delningen

och a

andra sidan

aktiebolagsafdelning

en.

TJtgifts stater

1885—1898.

Då, såsom ofvan nämnts, patent- och varumärkesafgifterna

skulle hållas skilda från öfriga registreringsmedel,

erfordrades bestämmelser rörande fördelning af utgifterna

för ämbetsverket emellan å ena sidan afgifterna för patent

och för registrering af varumärken samt å andra sidan

afgifterna för registrering af aktiebolag. Bestämmelser

härom meddelades uti ett nådigt bref af den 26 november

1897, därvid förordnades, att aflöningen af de i den för

ämbetsverket den 29 november 1895 fastställda stat upptagna

ämbets- och tjänstemän fortfarande finge bestridas

af patent- och varumärkesafgifter, att aflöningen af de

för aktiebolagsregistreringens handhafvande anställde, en

sekreterare och en notarie, finge bestridas af inflytande

utgifter för registrering al aktiebolag, samt att beträffande

öfriga utgifter ämbetsverket bemyndigades att, där icke

i särskilda fall annorlunda föreskrefves, bestämma, hvilken

afdelning de olika utgifterna skulle påföras, dock med

iakttagande att, så vidt ske kunde, utgifterna för patentoch

varumärkesafdelningen skulle bestridas af patent- och

varumärkesafgifter samt utgifterna för bolagsafdelningen

med afgifter för aktiebolagsregistreringen.

De utgiftsstater, som för åren 1885—1898 fastställts

för ämbetsverket, hafva slutat å nedannämnda

belopp:

År

Aflöningar

Omkostnader

Summa

1885.............

........ 18,100

19,100

37,200

1886.............

........ 27,075

18,100

45,175

1887.............

........ 27,700

18,100

45,800

1888............

........ 27,700

27,700

18,100

45,800

1889.............

18,100

45,800

1890.............

........ 30,600

33,200

63,800

1891 ............

32,100

33,200

65,300

1892............

........ 34,100

33,300

67,400

1893.............

...... 34,600

38,300

72,900

1894...........

...... 34,600

38,300

72,900

1895.............

34,600

38,300

72,900

1896.............

...... 39,200

55,000

94,200

1897............

....... 39,200

55,000

94,200

1898..........

39,200

55,000

94,200

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Åren 1899—1912.

Det förslag- till ordinarie stat för patent- och registreringsverket

för år 1899, som ämbetsverket afgaf den 23

oktober 1897, upptog, förutom öfverdirektören, två öfveringenjörer,

tre ledamöter och sekreterare, af hvilka en för

handläggning af administrativa frågor, en för aktiebolagsärenden

och eu med teknisk utbildning, en registrator och

arkivarie, en notarie, åtta byråingenjörer samt eu bokhållare,

äfvensom eu förste vaktmästare och tre-vaktmästare.

Förslaget afsåg alltså samtliga förutvarande befattningars

uppförande å ordinarie stat samt därjämte inrättandet af

ytterligare en öfveringenjörsbefattning och fyra byråingenjörsbefattningar,

af hvilka sistnämnda befattningars innehafvare

emellertid en skulle förestå klassificeringen af det

för nyhetsgranskningen erforderliga material och en blifva

bibliotekarie, hvadan den med granskning af patentärenden

sysselsatta personalen skulle ökas med endast två

byråingenjörer.

Uti sin motivering för de nya tjänsternas inrättande

anförde patent- och registreringsverket bland annat

följande.

Fn gifven och oundviklig följd af den årliga, starka

ökningen af patentansökningarnas antal vore, att patentmyndighetens

arbetskrafter jämväl måste, med jämförelsevis

korta mellanrum, ökas, och att dess organisation följaktligen

icke kunde i annan mening för längre tid fastslås,

än att grunderna för verkets sammansättning och

arbetssätt definitivt bestämdes på sådant sätt, att, inom

den sålunda gifna ramen och utan rubbning af nämnda

grunder, arbetskrafterna kunde i mån af behof successivt

ökas.

För patentansökningarnas granskning ur teknisk synpunkt

hade, allt från patentverkets första verksamhetsår,

följts i hufvudsak samma system, som tillämpades i Nord
-

Ämbetsverkets

uppförande

å ordinarie

stat.

Patent- och

registreringsverkets

förslag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

amerikas Förenta stater och Tyskland m. fl. länder, där

patent meddelades först efter granskning af uppfinningarnas

nyhet. Enligt detta system, sådant det blifvit för svenska

förhållanden lämpadt, vore den första, förberedande granskningen,

som särskildt innefattade genomgåendet af den

in- och utländska patentlitteraturen, anförtrodd åt underordnade

tjänstemän, hvilka öfver denna granskning afgåfve

rapport till den tekniskt bildade ledamot, som hade

att föredraga ärendet i fråga och som, efter att hafva

kontrollerat nämnda rapport, afgåfve förslag till beslut i

ärendet. Denna s. k. nyhetsgranskning vore, som lätt

torde inses, ett ganska tidsödande arbete, som därjämte

fordrade mycken uppmärksamhet och noggrannhet. Någon

allmängiltig regel för det antal patentansökningar, som

en person inom viss tid kunde handlägga, kunde ej uppställas.

Hvad en granskare kunde medhinna, vore nämligen

i väsentlig mån beroende af, dels huruvida han

kunde få arbeta uteslutande inom ett jämförelsevis trångt

begränsadt tekniskt område, där han kunde utbilda sig

till specialist, eller om han måste rikta sitt arbete än på

det ena, än på det andra slaget af uppfinningar, dels på

omfattningen af den till hans förfogande ställda patentlitteraturen,

dels ock slutligen på de anordningar, som

inom patentverket vidtagits för att möjliggöra en hastig

öfversikt af det område af tekniken, där granskningen

skulle företagas. I samtliga dessa hänseenden erbjöde

patent- och registreringsverket ännu ganska ogynnsamma

förhållanden. Antalet granskare vore fortfarande allt för

litet, för att de skulle kunna såsom specialister behärska

det arbetsområde, som måst åt en hvar bland dem anvisas.

Däremot ökades hastigt med hvarje år såväl antalet svenska

patent som äfven, i ännu långt högre grad, den i ämbetsverkets

bibliotek förvarade utländska patentlitteraturen,

under det att, med hänsyn till det oafvisliga kraf på

successivt ökade arbetskrafter, som den fortsatta tillväxten

af patentansökningarnas antal framkallat, samt därmed

förknippade kostnader, ämbetsverket hittills icke ansett

sig kunna ifrågasätta inrättandet af särskilda befattningar

jämväl för granskningsmaterialets klassificering och ordnande

på sådant sätt, som ett underlättande af granskningsarbetet

skulle påkalla, och som t. ex. i de tyska och

nordamerikanska patentverken i stor omfattning ägde rum.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Nyhetsgranskningen verkställdes hos patent- och registreringsverket

af byråingenjörer och biträdande ingenjörer,

hvilka utförde alldeles samma slag af arbete, endast med

den skillnad, att af byråingenjörerna, såsom högre aflönade,

fordrades större arbetsprodukt. Enligt den erfarenhet,

som inom patent- och registreringsverket vunnits, kunde

man under dåvarande förhållanden ej begära, att en byråingenjör

skulle kunna hinna att granska flera än cirka

220 och en biträdande ingenjör flera än cirka 130 nyinkomna

patentansökningar per år. Det till norm för fördelningen

tjänande antalet nyinkomna patentansökningar

vore emellertid icke identiskt med antalet verkställda undersökningar

och afgifna rapporter. Till följd af de under

ärendenas handläggning städse återkommande ändringarna

uppginge nämligen i medeltal antalet utlåtanden, som

granskarne måste afgifva för hvarje patentansökning,

till tre.

I fråga om patent- och registreringsverkets dåvarande

arbetskrafter vore emellertid att märka, att bland de biträdande

ingenjörerna två under de senare åren måst i

så väsentlig mån sysselsättas med annat arbete inom

ämbetsverket, att den ene endast i jämförelsevis ringa

omfattning och den andre icke alls kunnat deltaga i

granskningsarbetet. Den förre tjänstgjorde i egenskap af

föreståndare för ämbetsverkets bibliotek och förevisningsrum,

den andre biträdde med korrekturläsning, med fördelning

af de inkommande patentansökningarna granskarne

emellan samt med förandet af erforderliga statistiska anteckningar.

Äfven om de tekniskt bildade ledamöterna i verket

gällde naturligtvis, att de icke kunde med nödig omsorg

bereda och föredraga mera än ett begränsadt antal ärenden

för hvarje år. På grund af den erfarenhet, som inom

patent- och registreringsverket vunnits, ansåge ämbetsverket,

att en öfveringenjör icke borde hafva att handlägga

flera än högst 800 nyinkomna patentansökningar

om året; och ville ämbetsverket därvid uttryckligen betona,

att det otvifvelaktigt skulle lända patentärendenas

handläggning till stor båtnad, därest nämnda maximisiffra

kunde i framtiden ytterligare reduceras.

I fråga om inrättandet af nya ordinarie befattningar

i ämbetsverket torde man emellertid böra förfara med en

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

viss försiktighet, i det att den ökade arbetsbördan till en

början borde öfverlämnas åt extra ordinarie tjänstemän

och således, i fråga om öfveringenjörsbefattningarna, åt

adjungerade ledamöter samt, i fråga om den förberedande

granskningen, åt biträdande ingenjörer, och först, sedan

den inträffade ökningen under några år visat sig alltjämt

fortgå, nya öfveringenjörs- och byråingenjörsbefattningar

inrättas. Hvad då först anginge de tekniskt bildade

ledamöterna i verket, framhöll ämbetsverket, hurusom

den välbehöfliga lättnad, som genom anställande af en

teknisk sekreterare beredts öfveringenjören, hade varit jämförelsevis

obetydlig, i följd däraf att något större antal

patentansökningar ej kunnat till den jämväl af andra göromål

strängt upptagne sekreterarens handläggning hänvisas,

och hade därjämte blifvit af ganska kort varaktighet till

följd af den fortsatta hastiga ökningen af patentansökningarnas

antal. Från och med ingången af år 1897 hade jämväl

en adjungerad ledamot för patentansökningars behandling

varit förordnad. Den tekniske sekreterarens skyldighet att

såsom ledamot bereda och föredraga en del patentansökningar

ansåge patent- och registreringsverket fortfarande kunna

och böra bibehållas, om man ock, i följd af den oafbrutna

ökningen af hans öfriga ämbetsgöromål, ej i detta hänseende

kunde för framtiden på honom ställa särdeles stora anspråk.

Då denne sekreterare närmast vore att påräkna såsom

vikarie i händelse af förfall för öfveringenjören, vore det

nämligen af vikt, att hos honom förefunnes jämväl vana

vid patentansökningars handläggning och att han fortfarande

därmed i någon mån sysselsattes. Dessutom

torde ytterligare en öfveringenjörslefattning ovillkorligen

böra inrättas. Med hänvisning till den gjorda beräkningen

af det antal patentärenden, som, enligt verkets

erfarenhet, en ledamot för hvarje år kunde handlägga,

ansåge sig patent- och registreringsverket i öfrigt höra

framhålla, att år 1899 pateutärendenas antal efter all

sannolikhet komme att hafva ökats så, att äfven med

inrättandet af den ifrågasatta öfveringenjörsbefattningen,

patent- och registreringsverket blefve i behof jämväl af

adjungerad ledamot.

Byråingenjörsbefattningar na hade inrättats år 1895

med anledning af svårigheten att förmå lämpliga aspiranter

att söka anställning såsom biträdande ingenjörer eller

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

kvarstanna i patent- ocli registreringsverkets tjänst mot

en så låg årlig aflöning som endast 1,500 kronor och

utan nämnvärd utsikt till befordran. För att ej i ett

slag allt för mycket öka ämbetsverkets lönestat, hade

emellertid då inrättats endast fyra dylika befattningar,

ehuru patentansökningarnas antal redan länge varit vida

större, än att fyra byråingenjörer skulle kunnat medhinna

deras handläggning. De biträdande ingenjörerna åter

vore vid tiden för ifrågavarande förslags afgifvande till

antalet åtta, af hvilka dock två endast i ringa mån vore

att påräkna för granskningsarbetet. I förhållande till

detta antal, som för öfrigt före 1899 års ingång måste

ytterligare ökas, vore antalet byråingenjörer uppenbarligen

allt för ringa. Med det behof af tekniskt bildade män,

som funnes på skilda områden, och med den möjlighet,

som en duglig ingenjör ägde att vinna sin utkomst vare

sig här i riket eller i utlandet, vore det tydligen icke

tänkbart att länge få behålla eu framstående tekniker

vid en befattning, som, jämte det att den kräfde ett

ganska tankeansträngande arbete, hvilket i öfrigt ej kunde

utföras annat än på tjänsterummet, ej beredde större årlig

inkomst än 1,500 kronor. Men för att på ett fullt tillfredsställande

sätt sköta en granskarebefattning fordrades

ej blott goda tekniska insikter, utan ock en viss vana vid

patentärendens handläggning, som af de fleste ej kunde

förvärfvas förr än efter några års tjänstgöring. För att

patent- och registreringsverket skulle erhålla fullt dugliga

granskare, vore det därför nödvändigt, att de unge män,

som där toge anställning såsom biträdande ingenjörer,

ägde utsikt att inom en icke allt för lång tidsföljd blifva

befordrade till ordinarie befattning af åtminstone första

lönegraden.

Efter omförmälande, att redan på denna grund nödvändigt

vore att ytterligare öka byråingenjörernas antal,

hade patent- och registreringsverket beträffande nödvändigheten

af inrättandet af nya dylika befattningar anfört,

bland annat, att en bland de största svårigheterna

vid genomförande af det så kallade förpröfningssystemet

i fråga om patentansökningar vore den år från år fortgående

kolossala ökningen af det litterära material, som

för denna Ompröfning måste genomgås och granskas, lutlandets

patentverk hade man inrättat särskilda afdelningar,

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

h vilkas tjänstemän uteslutande vore sysselsatta med att åt

granskarne klassificera det material, hvarpå de företrädesvis

skulle grunda sitt arbete, nämligen de in- och utländska

patentpublikationerna. Detta tillginge exempelvis så, att

af de sammandrag af dessa publikationer, som de flesta

större patentverk utgåfve, flera exemplar anskaffades,

samt hvarje patentbeskrifning utklipptes och uppklistrades

på ett särskildt kartongblad, hvarefter dessa sorterades,

så att alla både in- och utländska patentbeskrifningar,

som afsåge en viss art af uppfinningar, exempelvis

skördemaskiner, funnes samlade i en och samma cahier.

I de nordamerikanska och tyska patentverken hade denna

anordning bidragit till såväl att granskarne kunde medhinna

handläggningen af ett större antal patentansökningar,

än hvad i patent- och registreringsverket vore

möjligt, som ock särskildt att granskningen blefve långt

mera uttömmande och tillförlitlig än hvad härstädes kunde

åstadkommas, såvida ansökningarna skulle inom rimlig

tid slutbehandlas. Vid första påseendet kunde det förefalla,

som om en dylik klassificering vore en jämförelsevis

enkel sak, som kunde tämligen mekaniskt verkställas.

Så vore emellertid ingalunda förhållandet, utan

påkallade densamma stor uppmärksamhet samt ett godt

och öfvadt omdöme samt toge äfven jämförelsevis mycken

tid och mycket arbete i anspråk. Enligt patent- och registreringsverkets

mening kunde det visserligen ej ifrågasättas

att då ännu här i landet på en dylik klassificerings

genomförande nedlägga det arbete och de kostnader, som

anslagits däråt exempelvis i patentverken i Berlin och

Washington, ehuru — väl att märka — den patentlitteratur,

som årligen inkomme till det svenska patentverket,

vore i hufvudsak densamma, som samlades i dessa

utländska större patentverk. Att emellertid äfven härstädes

något måste i nämnda syfte åtgöras, vore otvifvelaktigt

och kunde med allt fog betecknas såsom äfven i sparsamhetens

intresse påkalladt, enär i motsatt fall tydligen

nyhetsgranskningen år från år så försvårades, att mindre

och mindre arbetsprodukt kunde af hvarje granskare fordras

och följaktligen relativt större antal dylika tjänstemän

måste i verket anställas. I fråga om de arbetskrafter,

som skulle erfordras för vidtagande af några effektiva

åtgärder i angifna syfte, ägde patent- och registrerings
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

verket i någon mån egen erfarenhet att åberopa, i det

att ämbetsverket låtit unga teknici, Indika i förhoppning

om framtida befordran såsom extra ordinarie tjänstemän

inskrifvit sig i verket, försöksvis sysselsätta sig med

klassificering af de i biblioteket förvarade tyska patentskrifterna.

På grund häraf och med beräkning af ungefärliga

antalet patentskrifter, som årligen inkomme till

patent- och registreringsverket, hade ämbetsverket trott

sig kunna antaga att, därest klassificeringen tills vidare

inskränktes till den tyska, nordamerikanska och skandinaviska

patentlitteraturen, detta arbete borde kunna utföras

af en byråingenjör med biträde af en biträdande ingenjör,

samt att dessa båda tjänstemän då äfven borde medhinna

förandet af de statistiska och kontrollerande anteckningar

samt fördelningen af inkommande patentansökningar, hvarmed,

såsom ofvan nämnts, en bland de biträdande ingenjörerna

för det dåvarande vore sysselsatt. För klassificeringsarbetet

skulle följaktligen endast inrättas en byråingenjörsbefattning.

Enligt patent- och registreringsverkets dittills gällande

instruktion och stat ägde ämbetsverket att till föreståndare

för biblioteket och förevisningsrummet utse antingen

en bland byråingenjörerna eller en bland de biträdande

ingenjörerna, och ägde verket, därest en biträdande

ingenjör till befattningen utsåges, tilldela honom ett årligt

arfvode af 1,000 kronor utöfver hvad han uppbure i egenskap

af biträdande ingenjör. I fråga om berörda alternativt

medgifna anordningar hade man i båda fallen utgått

från den förutsättning, att bibliotekarien skulle samtidigt

sköta bibliotekarieplatsen och en granskarebefattning.

Denna anordning kunde ej lämpligen längre bestå. Patentoch

registreringsverket både på grund häraf ansett, att

bland de ifrågakomna nya byråingenjörsbefattningarna en

borde göras till en verklig bibliotekariebefattning.

Genom sistberörda två befattningars inrättande tillgodosåges

emellertid tydligen icke det egentliga granskningsarbetet.

Af erfarenheten att döma syjites patentansökningarnas

antal under år 1899, då den ifrågasatta

organisationen först skulle börja tillämpas, komma att

öfverstiga 2,200. Om man finge betrakta detta antal

som ett minimum för de följande åren och följaktligen,

med tillämpning af ofvan uttalade grundsats rörande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

granskningsarbetets verkställande genom ordinarie eller

extra ordinarie arbetskrafter, ansåge de ordinarie arbetskrafterna

böra förslå att ombesörja granskningen af 2,200

patentansökningar, men att för den däröfver möjligen

tillkommande ökningen endast extra ordinarie arbetskrafter

borde tills vidare anlitas, samt tillika knnde fördela

de under år 1899 inkommande ansökningarna, så att

hvarje byråingenjör på sin del erhölle just 220, skulle

sålunda under år 1899 endast för granskningsarbetet

böra finnas i ämbetsverket anställde tio byråingenjörer,

hvadan följaktligen, oberäknad! de två byråingenjörer,

hvilka, enligt hvad ofvan blifvit framhållet, skulle sysselsättas

med annat arbete, borde inrättas sex eller inalles

åtta nya byråingenjörsbefattningar. Detta skulle utan

tvifvel vara fullt befogadt, och skulle jämväl medföra

den fördel, att man sedermera icke allt för snart behöfde

ifrågasätta inrättandet af nya ordinarie befattningar hos

ämbetsverket. Då emellertid en så betydande ökning i

ett slag af patentverkets ordinarie lönestat möjligen ur

andra synpunkter skulle kunna väcka betänklighet, hade

patent- och registreringsverket icke ansett sig böra ifrågasätta

inrättandet af flera än inalles fyra nya befattningar

af första lönegraden, af hvilka endast två vore afsedda

för det egentliga granskningsarbetet.

Den tekniskt bildade personalen skulle sålunda utgöras

af två öfveringenjörer, en sekreterare för handläggning

af tekniska frågor och åtta byråingenjörer.

I mån af behof skulle därjämte i verket anställas adjungerade,

tekniskt bildade ledamöter och biträdande ingenjörer,

hvarjämte ämbetsverket fortfarande måste hafva möjlighet

att i undantagsfall vända sig till sakkunnige utom

ämbetsverket för erhållande af nödiga utredningar, hvilka

icke kunde inom verket åstadkommas.

Hvad vidare anginge behofvet af vaktbetjäning vid

verket, hade patent- och registreringsverket, under erinran,

att i då gällande stat upptoges en vaktmästare, äfvensom

bland verkets förslagsvis angifna expenser arfvoden till

extra vaktbetjänte, i öfrigt anfört att för det dåvarande

vore tre extra vaktbetjänte hos verket anställda. Det

torde ej kunna undvikas, att med verkets fortsatta utveckling

jämväl ökadt behof af vaktbetjänte snart komme

att uppstå. Behofvet af vaktbetjäning inom patent- och

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

registreringsverket vore nämligen ganska betydligt, så

■väl på grund af ämbetslokalens omfattning och den utsträckning,

hvari allmänheten besökte dess bibliotek och

förevisningsrum, som i följd af den ständiga och oundvikliga

transporten inom verket af handlingar och patentskrifter,

till hvilka hänvisningar i granskarnes utlåtanden

gjorts, från den ena tjänstemannen till den andre, samt

afhämtandet och aflämnandet af verkets post, af manuskript

och korrektur till dess publikationer m. m. Det hade

synts ämbetsverket gifvet, att äfven i detta fall den personal,

som med visshet kunde anses oundgängligen nödigför

verket, borde uppföras å ordinarie stat.

På grund häraf hade patent- och registreringsverket

i statförslaget upptagit en förste vaktmästare och tre

vaktmästare.

De aflöningsförmåner, som i patent- och registreringsverkets

statförslag upptagits, skilde sig endast från dittills

utgående aflöningar, hvad anginge öfverdirektören,

öfveringenjörerna och vaktbetjänte i det för öfverdirektören

föreslagits 7,500 kronor, däraf 5,000 kronor i lön och

2,500 kronor i tjänstgöringspenningar, för öfveringenjörerna

6,000 kronor, däraf 4,200 kronor i lön och 1,800 kronor

i tjänstgöringspenningar samt ett ålderstillägg till lönen

efter 5 år å 500 kronor. Aflöningen till vaktbetjänte

hade föreslagits att utgå med samma belopp som för andra

då nyligen reglerade verk eller 1,100 kronor till förste

vaktmästaren, däraf 800 kronor i lön och 300 kronor i

tjänstgöringspenningar, samt 800 kronor lör enhvar af

vaktmästarne, däraf 500 kronor i lön och 300 kronor i

tjänstgöringspenningar samt ett ålderstillägg å lönen efter

5 år å 100 kronor.

Beträffande den föreslagna löneförhöjningen för öfverdirektören

och öfveringenjör hade ämbetsverket anfört

hufvudsakligen följande.

Arfvodet för öfveringenjör vore bestämdt till 5,000

kronor, hvaraf 1,500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar.

Åt dåvarande överingenjören, S. A.

Andrée, hade därjämte beviljats två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor, det ena efter fem, det andra efter tio

års tjänstgöring, hvadan hans sammanräknade löneförmåner

sålunda uppginge till 6,000 kronor. Sedan patentoch

registreringsverket framhållit vissa olägenheter, som

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

denna aflöning medförde i förhållande till den aflöning,

som tillkomme tekniske sekreteraren, yttrade patentoch

registreringsverket vidare, att ämbetsverket ansåge

sig i öfrigt böra betona, att de tekniska ledamotsbefattningarna

hos ämbetsverket måste anses ställa synnerligt

stora anspråk på sina innehafvare så väl i fråga om arbetsförmåga

som med afseende å kunskaper, erfarenhet och

omdöme. I detta hänseende erinrades bl. a. därom, att

de viktigaste uppfinningarna i allmänhet patenterades i

alla civiliserade länder, samt att knappast någon uppfinning

af betydelse framkomme, utan att in- och utländska konkurrenter

sökte att genom invändningar eller patentansökningar

å likartade anordningar omintetgöra dess skyddande

genom ett verksamt patent. Skiljedomare i dessa

tvister, som ofta utkämpades samtidigt i flera länder och

i hvilka ofta landets mest framstående teknici toge del,

måste i första hand vara just de tekniska ledamöterna i

patentverken. Skulle man erhålla dugliga aspiranter till

dessa befattningar, måste de därför vara så väl aflönade,

att framstående teknici funnes hugade att ägna sig åt

patentverkets tjänst. Visserligen fordrades därvid ingalunda,

att aflöningarna sattes lika högt som de, hvilka inom privatlifvet

gemenligen utginge till personer med motsvarande

kvalifikationer, enär den trygghet, som innehafvandet af

ordinarie statstjänst beredde, utan tvifvel i ej ringa mån

uppvägde fördelarne af den högre aflönade, men mera

osäkra privattjänsten. I fråga om ingenjörsyrket finge

man emellertid säkerligen icke bygga allt för mycket på

nämnda förhållande, enär inom detta yrke tillkomme en

annan omständighet, nämligen mångfalden af de möjligheter

till riklig utkomst såväl i hemlandet som i utlandet,

som inom industrien erbjödes den skicklige fackmannen

och i hög grad minskade den eljest med privata befattningar

förbundna risken. Detta vore ock anledningen,

hvarför vid patentverkets första organisation, år 1884,

ehuru detsamma då till en början anordnades endast såsom

en byrå inom kommerskollegium samt chefsbefattningen

i öfverensstämmelse härmed gjordes till en byråchefsbefattning,

den tekniske ledamoten eller, såsom han sedermera

benämnts, öfveringenjören ansetts icke kunna aflönas

med ett arfvode, motsvarande endast andra gradens lön,

utan erhållit högre aflöning. Att emellertid denna aflöning

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

därvid icke satts ännu högre än som skedde, vore utan

tvifvel endast beroende därpå, att öfveringenjörens aflöning

måst sättas i visst förhållande till byråchefens.

Någon sekreterarebefattning hade då ännu icke funnits,

hvarför hänsyn till denna därvid ej behöft tagas. Svårligen

torde ock med fog kunna bestridas, att en öfveringenj örsbefattning

i patent- och registreringsverket i afseende å

de kvalifikationer och det arbete, den kräfde af sin innehafvare,

på sitt område vore fullt jämförlig med en byråchefsbefattning

i de äldre centrala ämbetsverken. Så väl

på grund häraf som framför allt med hänsyn till angelägenheten

af, att öfveringenjörsbefattningarna alltid skulle

kunna besättas med fullt kompetenta personer, hade patentoch

registreringsverket ansett, att vid ämbetsverkets definitiva

organisation aflöningarna för öfveringenj örsbefattningarna

borde sättas något högre än hvad dittills gällde,

och därvid en sådan proportion mellan dessa afl fin in gar

och sekreterarnes iakttagas, att ofvan först anmärkta

oegentligheter undvekes. Därvid skulle ämbetsverket,

särskildt med hänsyn till sin ofvan uttalade uppfattning,

att just dessa tekniska befattningar af särskilda skäl borde

vara väl aflönade, för sin del icke tvekat att förorda

öfveringenjörsbefattningarnas uppförande till tredje gradens

lön, därest icke härigenom svårighet uppstode att

sätta dessa ledamöters och öfverdirektörens aflöningar i

lämplig proportion till hvarandra. Å andra sidan hade

patent- och registreringsverket föreställt sig, att någon

mindre höjning af öfverdirektörens lön utöfver då högst

utgående 7,000 kronor icke skulle kunna anses alldeles

obefogad så väl med hänsyn till ämbetsverkets dåvarande

omfattning och antagligen framtida utveckling, som ock

i betraktande af det oafbrutna arbete med uppgörande

af nya organisationer och arbetsplaner, som denna utveckling

måste ålägga öfverdirektören.

I fråga om de arbetskrafter, som erfordrades för

ämbetsverket utöfver de i statförslaget upptagna ordinarie

befattningarna, uttalade patent- och registreringsverket

såsom sin uppfattning, att vid den successiva ökning af

verkets arbetskrafter, som torde nödvändiggöras särskildt

af den fortsatta och hastiga tillväxten i patentansökningarnas

antal, borde så förfaras, att för det ökade arbete,

som icke kunde utföras af ämbetsverkets befintliga ordinarie

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statskontorets

utlåtande.

personal, tills vidare anlitades biträde af extra ordinarie

tjänstemän samt, först sedan ökningen under flera år visat

sig konstant, nya ordinarie befattningar inrättades. Såsom

en gifven följd häraf ansåge ock patent- och registreringsverket,

att åt ämbetsverket fortfarande borde beredas möjlighet

att utan längre dröjsmål och allt för stor omgång,

i mån af behof öka eller minska sina extra ordinarie

arbetskrafter.

Bland villkoren för åtnjutande af de i förslaget till

stat uppförda löneförmåner hade, bland annat, upptagits

att ämbets- och tjänsteman skulle, då han uppnått 65

lefnads- och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med

oafkortad lön såsom pension från tjänsten afgå, Kungl.

Maj:t eller patent- och registreringsverket, där det tillkomme

detta att afskedet utfärda, dock obetaget att låta

med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

pröfva des kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagrfa det allmänna och kunde finnas villig

i densamma kvarstå. Härom hade patent- och registreringsverket

anfört följande.

Liksom patent- och registreringsverket ansett, att

aflöningarna för dess personal fortfarande borde direkt af

ämbetsverket bestridas med inflytande afgifter, hade patentoch

registreringsverket ock antagit, att pensioneringen

af dess personal jämväl borde på samma sätt bestridas,

och ansåge ämbetsverket för sin del det icke vara tvifvel

underkastadt, att denna pensionering skulle kunna genomföras

och upprätthållas, utan att statsverket på något

sätt därigenom betungades. I öfverensstämmelse härmed

föreslog patent- och registreringsverket, att de i den af

Riksdagen godkända lönestaten upptagna ämbets- och

tjänstemännen måtte tillerkännas rätt till pension vid viss

lefnads- och tjänsteålder till samma belopp och under

samma villkor i öfrigt, som om dessa pensioner skulle

utgå å allmänna indragningsstaten.

Öfver patent- och registreringsverkets ifrågavarande

förslag afgaf statskontoret infordradt utlåtande och meddelade

därvid till eu början, att den af patent- och

registreringsverket lämnade redogörelsen för dess verksamhet

syntes statskontoret innefatta anledning för den

föreslagna tillökningen i tjänstemännens antal äfvensom

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

att, då, efter hvad joatent- och registreringsverket upplyst,

utöfver den då å stat uppförde vaktmästaren, därstädes

vore anställde tre extra vaktmästare samt det icke torde

kunna undvikas att med verkets fortsatta utveckling jämväl

ökadt behof af vaktbetjaning inom ämbetsverket snart

måste ^ uppstå, statskontoret ansåge sig sakna anledning

till erinran mot hvad i sådant hänseende föreslagits.

Därefter anförde statskontoret hufvudsakligen följande:

Med afseende å den betydliga utveckling patentverket,

sedermera ombildadt till patent- och registreringsverk,

åt hvithet äfven dåmera uppdragits bestyret med

registrering af aktiebolag, vunnit, och dä den för öfverdirektören

föreslagna aflöning vore lika med den, som

då utginge till riksarkivarien, och ej öfverstege aflöningen

för landssekreterare och landskamrerare i de folkrikaste

länen, men däremot understege aflöningen för öfverdirektören

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, funne sig

statskontoret böra till bifall förorda förslaget i denna del,

liksom statskontoret ej heller funnit anledning till erinran

mot den föreslagna aflöningen för öfveringenjörerna, genom

hvilket förslags antagande äfven skulle undanröjas en

åt patent- och registreringsverket framhållen olägenhet

att, såsom nu vore förhållandet, tjänstgöringspenningarne

vore - lika för öfveringenjörerna och sekreterarne, i följd

hvaraf, då någon af de senare förordnades att under

öfveringenjörs semester eller ledighet för sjukdom bestrida

öfveringenjörs befattning, lian icke erhölie någon ersättning

för förordnandet.

Den för öfriga tjänstemän och de tre vaktmästarne

föreslagna rätt till ålderstillägg öfverensstämde med hvad

enligt för andra ämbetsverk fastställda löneregleringar

ägde rum samt af Kungl. Maj:t i afseende å tjänstemän

vid patent- och registreringsverket redan medgifvits.

De för åtnjutande af de i staten uppförda löneförmånerna

föreslagna villkor och förbehåll öfverensstämde

med motsvarande stadganden för kommerskollegium, dock

att den bland sistnämnda stadganden förekommande bestämmelsen

om ämbets- och tjänstemäns pensionering

från allmänna indragningsstaten uteslutits; och funne sig

statskontoret härvid endast böra fästa uppmärksamheten

därpå, att enligt instruktionen för patent- och registreringsverket

alla verket tillhörande ämbets- och tjänstemän

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts

proposition.

skulle tillsättas medelst förordnande, samt att pensionsrätt

i allmänhet ansetts icke tillkomma andra än dem,

som vore med fullmakt a innehafvande tjänst föisedde.

Beträffande förslagets finansiella innebörd hade statskontoret,

bland annat, funnit sig föranledt att uttala den

åsikt att antalet af de tjänstemän, hvilkas uppförande å

ordinarie stat kunde förekomma, borde inskränkas så,

att med visshet kunde antagas, att till patent- och registreringsverket

inflytande utgifter blefve under alla förhållanden

tillräckliga till bestridande såväl af ämbetsverkets samtliga

aflönings- och öfriga omkostnader som af blifvande kostnader

för pensionering.

Då patent- och registreringsverkets förslag föredrogs

inför Kungl. Magt, yttrade föredragande departementschefen

därom, bland annat, att det af ämbetsverket afgifna

förslaget till ny aflöningsstat syntes i det hela vara

väl afpassadt efter hvad förhållandena kräfde. Den påvisade

stegringen i verkets göromål till följd af ett oafbrutet

ökadt antal nyinkommande ärenden måste naturligen

verka därhän, att först de redan befintliga tjänstemännens

arbetskrafter toges i anspråk så långt rimligen

ske kunde och därefter nya tjänster tid efter annan måste

inrättas. 1 likhet med patent- och registreringsverket

funne departementschefen härvidlag den uppfattningen

vara den riktiga, att, då den gifna arbetsmängden befunnes

öfverstiga de befintliga tjänstemännens krafter,

den öfverskjutande arbetskvantiteten borde öfverlämnas

åt extra personal, så länge någon möjlighet kunde finnas

att arbetsökningen vore af tillfällig, öfvergående art,

men att å andra sidan i ett verk af den beskaffenhet

som patent- och registreringsverket icke borde allt för

mycket eftersättas den ordningen, att verkligt ordinarie

arbete bestredes af ordinarie personal.

Detta ledde i främsta rummet därtill, att den jämförelsevis

osäkra ställning, den befintliga personalen inom

verket hittills intagit såsom endast tillsatt på förordnande,

nu borde upphöra, därigenom att patent- och registreringsverket

sattes å ordinarie stat och tjänstinnehafvarne således

försåges med fullmakt i vanlig ordning. Att patentoch

registreringsverket sålunda flyttades öfver till de

ordinarie ämbetsverken, betingades ock däraf, att de stats
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

institutioner, för h vilkas uppehållande verket vore inrätta^,

icke vore tillfälliga utan tvärtom stadigvarande

och genom lagar belastade.

Därnäst vore att tillse, att de med de nu befintliga

tjänsterna förenade lönerna sattes i rimligt förhållande

till de fordringar, som ställdes å tjänsteinnehafvarne, med

hänsyn jämväl till de löner, som utginge till de tjänsteinnehafvare

inom andra ämbetsverk, med h vilka tjänstemännen

inom patent- och registreringsverket närmast

kunde jämföras.

I detta hänseende syntes departementschefen den för

öfverdirektören dittills bestämda aflöning vara mindre än

vederborde. Öfver direktörens dåvarande aflöning vore

densamma, som plägade utgå till byråchefer och andra

föredragande ledamöter inom de centrala ämbetsverken

af större omfattning; men sedan den förra patentbyrån

utvidgats till ett patent- och registreringsverk och till

verket förlagts äfven en ny grupp af ärenden, nämligen

de som rörde registrering af aktiebolag, måste enligt

departementschefens förmenande den chefen för verket

tillkommande aflöning sättas i skäligt förhållande till

hvad chefer för andra motsvarande verk uppbure.

Af hvad statskontoret i denna del af ärendet anfört

framginge, att den aflöning, patent- och registreringsverket

föreslagit eller 7,500 kronor om året utan ålderstillägg,

just i detta hänseende vore synnerligen måttligt

tilltagen. Departementschefen tvekade därför icke att

tillstyrka, att i statsförslaget måtte upptagas en aflöning

för öfverdirektören af 7,500 kronor, däraf 5,000 kronor

borde utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.

I fråga om den föreslagna aflöningen för öfveringenjör

framhöll departementschefen, att på denne tjänsteman måste

ställas synnerligen stora fordringar icke blott i afseende å

arbetsförmåga utan äfven med hänsyn till kunskaper, erfarenhet

och omdöme. Då härtill komme, att den högsta aflöningen

för öfveringenjören enligt förslaget endast med

100 kronor öfverstege den lägsta brukliga aflöningen för

föredragande ledamöter i de centrala ämbetsverken af

större omfattning, och hänsyn jämväl måste tagas därtill,

att enskilda befattningar med vida större aflöningsförmåner

stode personer med framstående teknisk bildning

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

till buds, samt med den ifrågasätta löneförhöjningen

jämväl skulle vinnas en af praktiska skäl behöflig skillnad

mellan öfver ingenjörs och sekreterares tjänstgöringspenningar,

ansåge departementschefen sig böra tillstyrka

äfven denna aflöningsförhöjning.

Såsom aflöningsförhöjning kunde ock räknas utbytandet

af den dittillsvarande vaktmästarebefattningen

med aflöning af 800 kronor och ett ålderstillägg af 100

kronor mot en förste vaktmästarebefattning med en aflöning

af 1,100 kronor. Då verket redan kräfde ständigt

arbete af fyra vaktmästare, syntes det departementschefen

skäligt, att i detta verk, såsom annorstädes vanligen

förekomme, den främste bland vaktmästarne erhölle

en något högre aflöning än de öfrige, och att denna

aflöning bestämdes till det i sådant afseende vanliga beloppet

1,100 kronor.

Hvad därefter anginge den föreslagna ökningen af

verkets arbetskrafter, funne departementschefen till en

början behofvet af ytterligare en öfveringenjör vara till

fullo ådagalagdt. Departementschefen ansåge sig endast

behöfva erinra därom, att en adjungerad ledamot med

öfveringenjörs åligganden. dåmera städse måste vara anställd

inom verket, och att arbetsmängden för föredragandena

af tekniska ärenden så vuxit och visade eu sådan

tendens att fortfarande växa, att patent- och registreringsverket

icke ens kunnat ställa i utsikt att under år 1899

den adjungerade ledamoten skulle kunna afvaras, äfven

om en ny öfveringenjörstjänst tillkomme.

Likaledes syntes synnerligen goda skäl vara anförda

för behofvet af ökade arbetskrafter för fullgörandet af

de åligganden, som tillkomme byråingenjörerna. Detta

arbete bestredes för det dåvarande af fyra byråingenjörer

med tillhjälp af åtta biträdande ingenjörer. Ett sådant förhållande

mellan ordinarie och extra arbetskrafter öfverensstämde

icke med förut omförmälda grundsats rörande

arbetets fördelning, äfven om hänsyn toges därtill, att

två af de biträdande ingenjörerna förrättade arbete, som

icke ägde närmare sammanhang med den byråingenjörerna

åliggande nyhetsgranskningen beträffande inkomna patentansökningar.

Otvifvelaktigt vore det ock högeligen önskvärd!,

att åt patent- och registreringsverket med det

snaraste bereddes möjlighet att enligt det framlagda för
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

slaget genom en särskild byråingenjör med nödigt biträde

ordna det klassificeringsarbete, som skulle komma att i

så väsentlig mån underlätta det egentliga granskningsarbetet.

Därjämte syntes vården om verkets stora bibliotek

vara af den vikt både för verket själft och för den talrika

allmänhet, som där sökte upplysningar, att, på sätt som

föreslagits, en ordinarie byråingenjörsbefattning borde afses

därför.

Då enligt de af patent- och registreringsverket anförda

grunder i verkligheten förelåge behof af åtta nya

byråingerijörstjänster, borde någon tvekan icke råda att

tillstyrka det af ämbetsverket afgifna förslag, som inskränkts

till fyra nya dylika befattningar. Om departementschefen

därför ändock icke ansåge sig böra tillstyrka

framläggandet af förslag om en sådan ökning, hade detta

icke sin grund i någon ovisshet om behofvets verklighet,

utan endast i nödvändigheten att icke då med en gång

binda sig vid en så stor ordinarie personal, att det skulle

kunna tänkas inträffa, att de för denna personals aflöning

afsedda medel skulle kunna blifva, åtminstone för någon

tid, otillräckliga.

Någon allvarlig farhåga syntes icke behöfva förefinnas

för att inkomsterna under år 1899 och närmast därpå

följande år icke skulle komma att täcka utgifterna. Och

hvad den mera aflägsna framtiden beträffade, kunde

departementschefen ej undgå att framhålla, att man väl

måste gå ut ifrån att patent- och registreringsafgifterna

alltid måste sättas till sådant belopp, att de betäckte de

verkligen behöfliga utgifterna för patent- och registreringsverkets

behöriga gång. Men då det emellertid finge

anses vara förenligt med nödig varsamhet att icke för

det dåvarande på eu gång bevilja alla de begärda byråingenj

örstj änsterna på ordinarie stat, trodde departementschefen

sig böra inskränka sig till att föreslå två nya

dylika tjänster jämte de redan befintliga fyra tjänsterna.

I fråga om de villkor för aflöningarnas åtnjutande,

som af patent- och registreringsverket föreslagits, yttrade

departementschefen, att de vore, på sätt både detta ämbetsverk

och statskontoret meddelat, väsentligen lika med

dem, som vid dylika regleringar plägade fastställas. Statskontoret

hade visserligen fäst uppmärksamheten därå, att

pensionsrätt i allmänhet icke ansetts böra tillkomma andra

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

än dem, som vore med fullmakt å innehafvande tjänst

försedde, och att enligt då gällande instruktion alla

patent- och registreringsverket tillhörande ämbete- och

tjänstemän skulle tillsättas medelst förordnande. Uppenbart

vore dock att, om verket försattes å ordinarie stat,

de i staten upptagne tjänstemän skulle förses med fullmakter

och instruktionen i motsvarande män förändras.

Däremot syntes, med hänsyn därtill, att frågan om ändrade

allmänna bestämmelser för pensionering af tjänstemän

ännu icke vunnit sin lösning, bland villkoren rörande

rätt till pension böra intagas förbehåll därom, att tjänsteinnehafvare

skulle vara underkastad de ändrade bestämmelser

i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunde

varda meddelade. Att äfven utgifterna för tjänsteinnehafvarnes

pensionering skulle utgå af verkets medel, syntes

departementschefen ligga i sakens natur.

lusa &rs Rikt- p)en af Kungl. Magt i enlighet med departementsday*

beslut. ckefens förslag för Riksdagen framlagda aflöningsstaten

godkändes af 1898 års riksdag med de ändringar, att

öfverdirektörens och öfveringenjörernas aflöning minskades

med 500 kronor hvar. Statsutskottet yttrade härom följande.

»Beträffande öfverdirektören och de två öfveringenjörerna

har Kungl. Maj:t föreslagit aflöningar, som, ålderstillägg

för de senare inberäknade, med 500 kronor fölen

hvar af dem öfverstiga de arfvoden med ålderstillägg,

som enligt Kungl. Majtts beslut för närvarande äro bestämda

för öfverdirektören och öfveringenjören. Utskottet

har ej kunnat biträda de skäl, som anförts för en sådan

löneförhöjning, utan har ansett dessa tjänstemäns nuvarande

löneinkomster böra läggas till grund vid. bestämmande

af den nya aflöningsstaten. Som ålderstillägg åt

öfverdirektören och ett andra ålderstillägg åt öfveringenjören

i Kungl. Maj:ts förslag uteslutits, blefve under

denna förutsättning aflöningen för öfverdirektör 7,000

kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,

och för öfveringenjör 5,500 kronor,

häraf 4,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

med ett ålderstillägg å 500 kronor. Den

förhöjning, som härigenom komme att ske i de för dessa

befattningar nu lägst utgående arfvoden, synes utskottet

vara af behofvet påkallad och, hvad särskilt angår öfver
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

ingenjörs aflöning, tillräcklig för att bereda sekreteraren

för handläggning af tekniska ärenden förut saknad möjlighet

att äfven efter invänta två ålderstillägg kunna

utan minskning i löneinkomster vid öfveringenjörs afgång

från tjänsten befordras till öfveringenjör. För att emellertid

afhjälpa den olägenhet, som enligt nu gällande

bestämmelser förefinnes, bestående däri, att, då nämnde

sekreterare under öfveringenjörs semester eller tjänstledighet

på grund af sjukdom skall uppehålla dennes

befattning, han icke erhåller någon särskild ersättning

för ett dylikt förordnande, har utskottet såsom en lämplig

utväg tänkt sig bestämmandet af en annan proportion

mellan öfveringenjörs lön och tjänstgöringspenningar än

den i sådant afseende nu gällande. Detta skulle, enligt

utskottets mening kunna ske genom att höja beloppet

af öfveringenjörs tjänstgöringspenningar med 300 kronor

om året till det af Kungl. Maj:t föreslagna belopp, 1,800

kronor, därvid lönen finge bestämmas till 3,700 kronor,

eller 200 kronor högre än det för samma tjänst nu bestämda

lägsta lönebelopp.»

Den bland villkoren för åtnjutande af de i lönestaten

för ämbetsverkets ordinarie personal fastställda löneförmåner

föreslagna bestämmelsen om afsked från tjänsten

med rätt till pension uteslöts af Riksdagen och gjorde

Riksdagen därom följande uttalande.

Bland de af Kungl. Maj:t föreslagna villkor och förbehåll

för åtnjutande af de i aflöningsstaten för ämbetsverkets

ordinarie personal uppförda löneförmåner omnämndes,

att såväl tjänsteman som vaktbetjänt skulle, då

han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänsteår, vara

förpliktad att med oafkortad lön såsom pension — att

utgå af patent- och registreringsverkets medel — från

tjänsten afgå, Kungl. Maj:t eller patent- och registreringsverket,

där det tillkomme detta att afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så

länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjänsten

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och

kunde finnas villig i densamma kvarstå, hvarförutom

tjänsteman och vaktbetjänt skulle vara underkastade de

ändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles

kunde varda meddelade.

Dessa föreskrifter syntes Riksdagen icke utesluta,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

att tjänsteman eller vaktbetjänt skulle kunna blifva berättigad

att vid uppnådd pensionsålder erhålla pension

af ämbetsverkets medel utan att dessförinnan hafva för

sagda ändamål behöft vidkännas något afdrag å de honom

i aflöningsstaten tillerkända aflöningsförmåner. Riksdagen

tilläte sig med afseende härå meddela, att statsutskottet

vid 1897 års riksdag i sitt utlåtande angående regleringen

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel med

anledning af väckt motion framhållit det befogade däri,

att alla statens tjänsteinnehafvare skulle lämna bidrag

till bestridande af kostnaderna för sin egen pensionering.

Utskottets i sammanhang därmed gjorda hemställan hade

bifallits af Första kammaren utan anmärkning mot utskottets

motivering. Andra kammaren hade bifallit framställdt

yrkande därom, att Riksdagen ville i anledning af

berörda motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t vid utarbetandet af det förslag, som komme

att framläggas för Riksdagen på grund af det betänkande,

som den 28 maj 1894 afgifvits af en för verkställande

af utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning

och behof tillsatt kommitté, måtte bland andra grunder

för pensioneringen äfven upptaga den, att alla statens

tjänsteinnehafvare skulle lämna bidrag till bestridande af

kostnaderna för sin egen pensionering. Samma åsikt

hade vid nämnda riksdag i Riksdagens skrifvelse angående

regleringen af utgifterna under nionde hufvudtiteln jämväl

blifvit uttalad i fråga om pensionsvillkoren för lärarne

vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna.

Enligt Riksdagens mening borde nu antydda synpunkt

göra sig gällande äfven vid bestämmandet af pensionsrätten

för ifrågavarande ämbetsverks personal. Då

emellertid efter verkställd utredning pension sväsendets

omreglering i vissa afseenden torde vara föremål för

Kungl. Maj:ts pröfning, samt då det ej torde vara lämpligt,

att Riksdagen nu föresloge för pensionsrätts åtnjutande

i antydda syfte erforderliga grunder, hade Riksdagen,

som visserligen medgåfve det berättigade däri,

att nämnda personal i likhet med öfriga å ordinarie stat

uppförda tjänstemän och vaktbetjänte tillerkändes pensionsrätt,

ansett frågan härom böra tills vidare anstå,

helst detta nyinrättade ämbetsverks personal räknade så

få tjänstår, att pensionering af densamma först efter lång

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

tid kunde ifrågakomma. I följd häraf hade Riksdagen

funnit sig böra för det dåvarande från de för åtnjutande

af förenämnda löneförmåner uppställda villkor och förbehåll

utesluta den af Kungl. Maj: t föreslagna bestämmelsen

i fråga om afsked från tjänsten.

Den 27 maj 1898 fastställdes i enlighet med Riksdagens

beslut af Kungl. Maj: t följande aflöningsstat för

patent- och registreringsverket att gälla från och med

år 1899.

Tjänst-

görings-

Summa

pennin-

aflöning

gar

Kr.

Kr.

Kr.

1 öfverdirektör ...............

5,000

2,000

7,000

1 öfveringenjör ...............

3,700

1,800

5,50( i

1 Lönen kan efter 5 år

1 öfveringenjör ...............

3,700

1,800

5,500

f höjas med 500 kr.

j 1 ledamot och sekreterare

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare

6,000

3,000

9,000

1 registrator och arkivarie

1,800

1,200

3,000

Lönen kan höjas efter

5 år med 500 kr

1 notarie ........................

1,800

1,200

3,000

och efter 10 år med

1 byråingenjör ...............

1,800

1,200

3,000

ytterligare 500 kr.

5 byråingenjörer ............

9,000

6,000

15,000

1 bokhållare .................

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare ......

8(1(1

300

1,100

1 vaktmästare ..............

500

300

800

iLönen kan efter 5 år

2 vaktmästare ...............

1,000

600

1,600

J höjas med 100 kr.

Summa

—

—

62,000

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så

länge denna förmån kvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

Samma dag utfärdades kungörelse angående villkoren

för åtnjutande af de i ofvannämnda aflöningsstat fastställda

löneförmåner, däri stadgas:

att tjänsteman i patent- och registreringsverket skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af ämbetsverket eller

eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, därest i

10

Len år 1898

fastställda

löne8taten.

Aflöning svillkor.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

eu framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras,

att detsamma ej längre kan såsom själfständigt

ämbetsverk anses, vara förpliktad att, med bibehållande

af den tjänstegrad och aflöning han innehar, efter förändrad

arbetsordning sköta de med tjänsten förenade

göromål;

att med tjänst i patent- och registreringsverket icke

må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns

stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre

den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen

i verket; dock att tjänsteman, som vid den nya

löneregleringens inträdande redan innehar tjänst utom

patent- och registreringsverket, må densamma bibehålla,

så länge den icke är för tjänstgöringen i patent- och

registreringsverket hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men

skola för den tid,'' han eljest varit från tjänstgöringen

befriad, utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta,

äger uppbära hela lönen, men att den, som eljest

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag, kan förpliktas att

under ledigheten, utöfver sina tjänstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för

beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning

inom verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda

fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men eljest af däremot svarande belopp i stället för egna

tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än tre

månader under ett år;

att, där förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af tjänst i samma lönegrad är enligt stat

medgifven, tidpunkten föx första förhöjningen bestämmes

ath| inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren

mera än fyra år af denna tid själf med godt vitsord

bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan

statens tjänst, dock att härvid icke må föras honom till

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan äger rum, efter ytterligare fem år

på samma villkor, under iakttagande, hvad såväl den ena

som den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; börande nuvarande löntagare därvid tillgodoräknas

den tid, som före statens utfärdande förflutit från

hans tillträde till tjänsten på grund af förordnande;

att i allmänhet gällande bestämmelser i fråga om

tjänstemäns och vaktbetjäntes rätt till pension icke skola

vara på nu ifrågavarande tjänstemän och vaktbetjänte

tillämpliga; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan äga rum, åtnjutas af öfverdirektören,

öfveringenjörerna och sekreterarne under en

och en half månad samt af registratorn och arkivarien,

notarien, byråingenjörerna samt bokhållaren under eu

månad årligen.

Den sålunda fastställda aflöningsstaten har sedermera

icke i vidare mån ändrats än att från och med år 1902

ytterligare två byråingenjörsbefattningar i densamma varit

uppförda.

I sammanhang med omnämnandet af de framställningar,

som tid efter annan gjorts om arbetsförstärkning

och om åtgärders vidtagande för att afhjflipa olägenheterna

af ett allt för ringa antal ordinarie tjänstebefattningar,

får kommittén redogöra för den utredning, som

föregick ofvanberörda befattningars inrättande. Äfvenså

får kommittén anledning senare redogöra för den i

sammanhang med aflöningsstaten fastställda omkostnadsstaten,

hvarunder upptogos såsom förslagsanslag samtliga

utöfver fastställd lönestat till ämbetsverkets uppehållande

eller eljest för tillämpning af de författningar, som lågo

till grund för dess verksamhet, erforderliga utgifter, med

undantag af förslagsanslaget till ålderstillägg, som uppförts

å aflöningsstaten.

Nu gällande instruktion för ämbetsverket utfärdades

den 18 november 1898 och voro de nya bestämmelserna

i denna instruktion hufvudsakligen beroende af ökningen

Instruktionen

den 18 november

1898.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Adjungerade

ledamöter

åren 1899

och 1900.

af tjänstemännens antal och af aktiebolagsregistreringens

öfverlämnande till ämbetsverket.

Ur instruktionen uteslötos de i den dittills gällande

instruktionen intagna bestämmelser om ämbetsverkets åliggande

att vara patentmyndighet och registreringsmyndighet

för varumärken, om patent- och varumärkesregistren

samt om patentpublikationerna och registreringstidningen.

Rörande anledningen därtill må erinras, att motsvarande

bestämmelser rörande bolagsärenden voro meddelade i

särskilda författningar nämligen kungl. kungörelserna den

18 maj 1896 om aktiebolagsregistrets förande in. m. samt

den 5 juni samma år om utgifvande af samlingar, omfattande

de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och

handelsregistren kungjorda uppgifter, hvilka författningars

bestämmelser tydligen icke voro afsedda att och delvis

ej heller lämpligen kunde inrymmas i instruktionen för

ämbetsverket. Med hänsyn härtill och då likformighet

i berörda hänseende ur flere synpunkter syntes önskvärd,

befanns det vara ändamålsenligt att ur instruktionen utbryta

först berörda bestämmelser och utfärdades den 18

november 1898 kungörelser om patentregistrets samt om

varumärkesregistrets förande.

Beträffande verkets ämbetsbefattning innehåller instruktionens

§ 1, att patent- och registreringsverket åligger

att med patent- och registreringsärenden taga den befattning,

som enligt gällande eller blifvande föreskrifter tillkommer

detsamma, samt att i öfrig!, efter omständigheterna

vidtaga eller hos Kungl. Maj: t föreslå de åtgärder,

hvilka verket anser lämpliga för främjande af de frågor,

hvilka tillhöra verkets ämbetsbefattning eller därmed stå

i samband.

Oaktadt år 1899 ytterligare en öfveringenjörsbefattning

i verket tillkommit, visade sig, såsom patent- och

registreringsverket äfven förutsagt, att den adjungerade

ledamot, som under åren 1897 och 1898 biträdt med handläggning

af patentärenden, ej kunde undvaras, utan anställdes

en sådan efter framställning af patent- och registreringsverket

redan i februari månad förstnämnda år.

Äfven denna arbetsförstärkning befanns snart otillräcklig

och från och med år 1900 erhöll ämbetsverket biträde

af ännu en adjungerad ledamot.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Sistnämnda år tillkom en ny verksamhetsgren för

patent- och registreringsverket. Sedan nämligen den 10

juli 1899 utfärdats lag om skydd för vissa mönster och

modeller att träda i kraft den 1 januari 1900, bestämdes

genom kungl. kungörelse den 24 november 1899, att

patent- och registreringsverket skulle vara den i 4 § af

samma lag omförmälda myndighet, hos hvilken mönsterregistret

skulle föras, och föreskref Ivungl. Maj: t i nådigt

bref samma dag, att ärenden rörande registrering af

mönster och modeller skulle tillsvidare tillhöra sekreterares

handläggning och föredragning, samt att det skulle åligga

registrator!! i ämbetsverket att föra mönsterregistret,

meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag dåra! äfvensom

omhänderhafva uppbörden och redovisningen af hithörande

registreringsafgifter.

Den tekniske sekreteraren fick sig ålagdt att vara

föredragande för dessa ärenden. Mönsterlagen har som

bekant inskränkts till att endast omfatta skydd för alster

af metallindustrien, och har dessa registreringsansökningars

antal årligen varit ganska ringa.

Den ordinarie personal, ämbetsverket erhållit genom

den från och med år 1899 fastställda utgiftsstaten, visade

sig emellertid snart vara otillräcklig äfven i andra afseenden

än i fråga om föredragandena för patentärenden.

Uti underdånig skrifvelse den 29 oktober 1900 med

förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket

för år 1902 upptogs förslag till ökning af den

ordinarie personalen med fem byråingenjörer och en

för aktiebolagsafdelningen afsedd tjänsteman i första

lönegraden.

Till stöd för denna sin framställning anförde ämbetsverket,

hvad först anginge frågan om ökning af byråingenjörernas

antal, hufvudsakligen följande.

För att granskningsarbetet skulle kunna hålla jämna

steg med patentansökningarna, hvilkas antal år från år ökats,

hade verket varit hänvisadt till att i allt större omfång

anlita extra arbetskrafter, hvilket i fråga om personalen

gifvit till resultat, att, under det att de med granskningsarbete

sysselsatta byråingenjörerna bibehållits till

fyra, de för dylikt arbete anställda biträdande ingenjörernas

antal sedan hösten 1897 stigit och för det dåvarande

Registreringen

af

mönster och

modeller

förlägges tiH

patent- och

registreringsverket.

Ökning af

ämbetsverkets

ordinarie

arbetskrafter
Patent-

och

registreringsverkets

framställning

år

1900.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

uppginge till tretton. Till detta antal komma dessutom

tre biträdande ingenjörer, af hvilka två tjänstgjorde vid

det statistiska arbetet och klassificeringen samt en biträdde

den tekniske sekreteraren med patentskrifters utgifvande

från trycket m. in. Hela antalet biträdande ingenjörer

uppginge därigenom för det dåvarande till sexton och

hade således under loppet af tre år fördubblats. Af de

biträdande ingenjörerna hade, med hänsyn till deras osäkra

ställning i verket och beloppet af det till dem utgående

arfvode, icke ansetts kunna fordras vare sig full tjänstgöring

eller tjänstgöring inom viss tid på dagen — helst

verket genom uppställande af fordran härom sannolikt

skulle blifvit urståndsatt att åt sig förvärfva dessa för

arbetets besörjande nödvändiga extra arbetskrafter — utan

de hade hvar och en fått sig tilldeladt visst arbete, som

beräknats för dem hvar medföra en daglig arbetstid af

3 till 4 timmar, och hade de, för att beredas möjlighet

till arbete jämväl å annat håll, erhållit medgifvande att

för utförande af detta arbete själfva inom vissa gränser

välja arbetstid, hvaraf följden blifvit, att faktiskt flertalet

af dem verkställde granskningsarbetet under eftermiddagstimmar.

Detta förhållande måste i flera hänseenden verka

ofördelaktigt för arbetet inom verket, enär svårighet mötte

för vederbörande föredragande att kunna lämna granskaren

erforderlig- ledning i arbetet och att från granskaren

inhämta för förtydligande af det skriftliga yttrandet till

äfventyrs erforderliga muntliga förklaringar. Därtill

komme, att ej sällan patentsökande eller dennes ombud

infunne sig i ämbetslokalen i afsikt att få lämna

granskaren muntliga upplysningar och utreda sin sak,

men att dessa upplysningar och utredningar uteblefve,

då granskarne ej där träffades å ämbetsverkets vanliga

arbetstimmar. Dylika muntliga förhandlingars viktiga

betydelse för granskningsarbetets riktiga utförande hade

erfarenheten ej blott inom patent- och registreringsverket

utan äfven inom utländska patentverk nogsamt ådagalagt;

men, i stället för att sådana muntliga förhandlingar borde

underlättas och befordras, hade desamma genom det stora

omfång, i hvithet granskningsarbetet måste anförtros åt

extra personal, blifvit försvårade.

Oaktadt de biträdande ingenjörerna sålunda medgifvits

förmånen att välja sina arbetstimmar, om blott det före
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

lagda arbetet inom viss tid af dem fullgjordes, både dessa

befattningar i allmänhet icke visat sig vara af för tjänsten

lämpliga ingenjörer eftersökta, och ombyte af personal

hade för den skull ofta förekommit. Det hade följaktligen

icke kunnat undvikas, att till biträdande ingen jörer

med egen rotel understundom måst för kortare eller

längre tid förordnas ingenjörer, som omedelbart förut

antagits till extra ordinarie tjänstemän hos ämbetsverket.

Granskningsarbetet förutsatte dock, för att blifva tillfredsställande,

ej blott kännedom om patentväsendet i

allmänhet och den inom ämbetsverket tillämpade praxis,

utan äfven insikt och vana att för ansökningarnas granskning

i afseende å uppfinningarnas nyhet begagna sig af

det i ämbetsverket tillgängliga betydliga granskningsmaterialet,

bestående af in- och utländska paten tskrifter

och öfrig teknisk litteratur. Innan denna kännedom,

insikt och vana hunnit förvärfvas, hade granskaren svårt

att bedöma uppfinningarnas nyhet och uppskatta olikheterna

mellan närstående uppfinningar. I följd däraf

äfventyrades, att patentärendenas handläggning fördröjdes

och fördes ur rätt spår, jämte det att vederbörande ledamöter,

som hade att till föredragning bereda dessa, af

ovana biträdande ingenjörer granskade patentansökningar,

därigenom finge sin förut ej ringa arbetsbörda i afsevärd

grad förökad. Det tätare ombytet af biträdande ingenjörer

vållade också den olägenheten, att nya granskare

ofta finge öfvertaga och fullfölja den utredning, som

påbörjats af annan granskare. Detta blefve naturligtvis

så mycket olägligare, som i de allra flesta fäll patentansökningarnas

behandling icke afslutades med mindre

än att eu vidlyftig skriftväxling mellan verket och patentsökanden

ägt rum.

Patentsökandes bästa och verkets tjänstbarliet skulle

för den skull befrämjas, om åtminstone det hufvudsakligaste

af granskningsarbetet kunde anförtros åt fast

anställd ordinarie personal, och för att så skulle kunna

ske, hade patent- och registreringsverket ansett sig böra

föreslå anställande för granskningsarbetet af ytterligare

fyra byråingenjörer. Dessa fyra skulle enligt gjorda

beräkningar kunna ersätta sju biträdande ingenjörer.

Den femte föreslagna byråingenjören afsågs för

verkets afdelning för statistik och klassificering, som vid

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

tiden för framställningens aflåtande sköttes af en bland

byråingenjörerna med hjälp af två biträdande ingenjörer,

och anförde ämbetsverket därom i hufvudsak

följande.

Arbetet inom denna afdelning omfattade dels statistiska

anteckningar rörande inkomna ansökningar om patent,

registrering af varumärken och mönster samt ''aktiebolag,

i dessa ärenden meddelade förelägganden och afslag, förfallna

ansökningar samt utfärdade patent och beviljade

registreringar, dels förandet af register öfver handlagda

besvärsmål och invändningar samt åtskilliga hjälptabeller

för att möjliggöra nödig öfversikt öfver ärendenas gång

inom verket, dels ock klassificering af såväl inkommande

nya patentansökningar som äldre och nyare svenska och

utländska tryckta patentskrifter efter det af ämbetsverket,

hufvudsakligast efter tyskt mönster, fastställda klassificeringssystemet,

enligt hvilket patentansökningar och patent

uppdelades på grund af föremålet i 89 klasser med i de

flesta fall flera lind er a fd elning ai\ De tekniska tjänstemännen

tilldelades nämligen vissa grupper af patentansökningar

enligt detta klassificeringssystem, och uppdelningen

af tryckta patentskrifter enligt samma system

hade till ändamål att för de tekniska tjänstemännen underlätta

granskningsarbetet rörande uppfinningarnas nyhet

och göra resultatet därutinnan säkrare genom att såsom

ett afskildt helt tillhandahålla dem befintliga tryckta

patentskrifter inom de grupper, som hvars och ens granskningsarbete

omfattade.

Efter en närmare redogörelse för arbetsmängden å

ifrågavarande afdelning uttalade ämbetsverket, att berörda,

arbete vore för betydande för att kunna verkställas

af den å afdelningen anställde byråingenjören

med biträde äf den därtill honom lämnade hjälp. Att

hos honom anställa ytterligare en biträdande ingenjör

skulle icke tillfredsställande afhjälpa saken, enär kontinuitet

och vana vid arbetet i detta fall vore af synnerlig

vikt, särskild! beträffande klassificeringen. Om granskningsmaterialet

icke följdriktigt fördelades, blefve granskningsarbetet

därigenom uppenbarligen lidande. För att

kunna tillfredsställande ordna saken fordrades, enligt

patent- och registreringsverkets förmenande, att byråingenjören

befriades från en del af ifrågavarande arbete

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

genom detsammas fördelning mellan honom och en ny

ordinarie tjänsteman.

I fråga om uppförandet å ordinarie stat af en för

aktiebolagsafdelningen afsedd tjänsteman i första lönegraden

hade det synts patent- och registreringsverket,

att man med hänsyn till arbetets rätta skötsel borde till

en ordinarie tjänsteman öfverföra de viktigare af de för

det dåvarande åt amanuenser anförtrodda göromålen och

i sådant syfte å aflöningsstaten uppföra en till biträde

med expeditioners uppsättande å aktiebolagsafdelningen

afsedd notarie.

Uti infordradt yttrande öfver patent- och registrerings- statskontorets

verkets nu omförmälda framställning hade statskontoret uMtandebeträffande

de ifrågasatta tjänstebefattningarna anfört, att

de af patent- och registreringsverket förebragta omständigheter

syntes otvetydigt gifva vid handen ett trängande

behof för verket att- erhålla ökade ordinarie arbetskrafter.

Då patent- och registreringsverkets ifrågavarande Kum/L Maj:ts

framställning den 11 januari 1901 anmäldes inför Kung!. i,r°P0Sltt0nMaj:t,

anförde chefen för finansdepartementet hufvudsakligen

följande.

Det torde svårligen kunna förnekas, att de skäl,

patent- och registreringsverket anfört till stöd för den

gjorda framställningen om ökning af verkets ordinarie personal,

vore synnerligen beaktansvärda, och att, om frågan

finge ses uteslutande ur den synpunkt, från hvilken den

af patent- och registreringsverket tagits i betraktande,

departementschefen icke heller skulle hysa någon tvekan

att i dess helhet tillstyrka berörda framställning. Departementschefen

ansåge sig dock böra erinra, att i fråga om ett

verk, sådant som patent- och registreringsverket, hvilket

vore anvisadt att af egna tillgångar bestrida sina utgifter,

den synpunkten icke heller borde lämnas ur sikte, att,

äfven om antalet af de ärenden, verket hade att handlägga,

och därmed äfven dess inkomster visat sig vara

i stigande, möjligheten att i framtiden förhållandet kunde

blilva ett annat likväl icke vore utesluten. Visserligen

förefunnes, därest denna möjlighet skulle blifva verklighet,

den utvägen att höja afgifterna, men äfven med tillbörligt

beaktande af denna utväg ansåge departementschefen dock

It

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

1901 års

Riksdags

beslut.

försiktigheten bjuda att icke på eu gång belasta verkets

stat med ett allt för stort antal nya tjänster. Denna synpunkt

hade äfven, då patent- och registreringsverket uppfördes

på ordinarie stat, gjorts gällande i fråga om antalet

af de nya befattningar, som borde på staten uppföras,

och den syntes honom äfven nu böra beaktas. Med afseende

härå och då icke mer än tre år förflutit, sedan

patent- och registreringsverket uppfördes på ordinarie

stat, ansåge departementschefen det icke böra ifrågakomma

att å verkets stat uppföra mer än tre nya befattningar;

och då behofvet af ökadt ordinarie biträde torde vara mest

trängande i fråga om byråingenjörerna, syntes honom

samtliga'' dessa tre befattningar böra i staten uppföras

såsom byräingenjörsbefattningar.

Den af Ivungl. Maj:t i enlighet med detta departementschefens

uttalande till 1901 års riksdag gjorda framställning

i ämnet blef af Riksdagen i så måtto bifallen,

att i staten för ämbetsverket uppfördes två nya byråingen]

örsbefattningar. Uti den Riksdagens skrifvelse af

den 29 maj 1901, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel, hvari Riksdagen

anmälde detta sitt beslut, anfördes härom följande.

I likhet med departementschefen ansåge Riksdagen

den lämnade utredningen gifva vid handen, att en ökning

i antalet af de hos patent- och registreringsverket anställde

ordinarie byråingenjörer vore af behofvet påkallad.

Denna ökning hade departementschefen med hänsyn, bland

annat, till den varsamhet, som borde iakttagas vid inrättandet

af nya ordinarie befattningar hos ett ämbetsverk,

som vore hänvisadt att af egna inflytande medel

aflöna sin personal, ansett böra begränsas till tre. Riksdagen

hölle dock före, att, af nämnda skäl och med hänsyn

därjämte till att öfverskotten af patentafgifter under

senare år visat benägenhet till minskning, för det dåvarande

torde vara lämpligast, att ökningen skedde med

endast två ordinarie byråingenjörer, synnerligast som man

torde böra i det längsta undvika att höja patentafgifterna.

I betraktande borde äfven tagas att, då patent- och registreringsverket

den 23 oktober 1897 i sitt förslag till

ordinarie stat för ämbetsverket ansett sig böra inskränka

sin begäran till fyra nya byråingenjörsbefattningar samt

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Knngl. Maj:t föreslagit och Riksdagen år 1898 beviljat

två af dessa, ämbetsverkets sålunda år 1897 framställda

önskan skulle genom upprättandet af två dylika befattningar

uppfyllas. Riksdagen hade äfven trott det kunna

ifrågasättas, huruvida icke, sedan dåmera systemet för

de utländska patentskrifternas klassificering torde vara

mera kämR och personalen mera van därvid, samt dessutom

det vid ämbetsverkets bildande tillströmmande stora

materialet af dylika skrifter dåmera antagligen blifvit

ordnad t,, klassificeringsarbetet möjligen småningom kunde

blifva lindrigare, och att därför inrättandet af en ny

ordinarie tjänstebefattning för dylikt ändamål vore mindre

behöflig!.

I sammanhang med utgiftsstaten för ämbetsverket

berörde patent- och registreringsverket i sin ofvanberörda

skrifvelse af den 29 oktober 1900 äfven den för personalen

synnerligen viktiga pensionsfrågan.

Patent- och registreringsverket anförde härom hufvudsakligen,

att den undantagsställning i pensionshänseende,

hvaruti patent- och registreringsverkets ordinarie personal

kommit genom intagandet i kungl. kungörelsen den 27

maj 1898 angående villkoren för åtnjutande af de från

och. med. år 1899 fastställda löneförmåner för patent- och

registreringsverkets ordinarie personal af det stadgande,

att i allmänhet gällande bestämmelser i fråga om tjänstemäns

och vaktbetjäntes rätt till pension icke skulle vara

pa lfiagavaiande tjänstemän och vaktbetjänte tillämpliga,

hade medfört, att för ämbetsverkets tjänstemän och betjänte

utvägen vant och vore stängd att vinna delaktighet

i. civilstatens pensionsinrättning med rätt att deltaga i

civilstatens enskilda änke- och pupillfond. I följd häraf

vore för det dåvarande hela den ordinarie personalen vid

verket i saknad af delaktighet i nämnda pensionsinrättning

med undantag allenast af verkets chef, som under

föregående tjänstgöring i annat ämbetsverk förvärfva!

sådan delaktighet. Saknaden af delaktighet i civilstatens

pensionsinrättning hade ock visat sig för personalen vid

verket ödesdiger, i det att det då redan inträffat, att å

ordinarie stat i verket anställd person aflidit samt efterlämnat

hustru och barn i ömmande ekonomiska omständigheter

utan pensionsrätt för dessa. Då pensionsfrågans

Patent- och

registreringsverkets

framställning

om

pensionsrätt

för ämbetsverkets

tjänstemän.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

undanskjutande sålunda för ämbetsverkets ordinarie personal

kommit att få en betydelse, som sannolikt icke

varit afsedd, och då i Riksdagens senare löneregleringar

med pensionsrätt för ordinarie personal ansetts kunna

genomföras under nöjaktigt tillgodoseende af Riksdagens

önskan om skyldighet för tjänsteinnehafvare att vara

underkastad de förändrade pensionsbestämmelser, som vid

anordnandet af det civila pensionsväsendet kunde varda

stadgade, hade patent- och registreringsverket ansett sig

kunna och böra ifrågasätta, huruvida icke äfven lör dess

ordinarie personal hindret mot vinnande af inträde i civilstatens

pensionsinrättning skulle, utan afvaktan på lösning

af frågan om det civila pensionsväsendets omorganisation,

kunna undanröjas genom tillerkännande åt denna personal

af pensionsrätt under sådana villkor, som kunde finnas

erforderliga för den afsedda pensionsorganisationens

framtida genomförande i hvad detta ämbetsverk anginge.

I enlighet med föredragande departementschefens

åsikt fann Kungl. Maj:t, att frågan om pensionsrätt åt

den ordinarie personalen icke redan då borde åter

upptagas.

Senare får kommittén anledning att i ett sammanhang

redogöra för verkets pensionsfråga.

Patent- och Genom den sålunda af 1901 års riksdag beviljade

verkets fram- ökningen af ämbetsverkets personal blef någon nämnvärd

ställning år lindring i de öfverklagade svårigheterna icke ämbetsverket

''ordnande”^ beredd. I underdånig skrifvelse den 12 december 1901

en notarie gjorde fördenskull patent- och registreringsverket framåkt?ebo!agsa

ställning om bemyndigande för ämbetsverket att tillsafdeiningen.

vidare under år 1902 till biträde åt ledamoten å aktiebolagsafdelningen

förordna eu notarie öfver stat, till stöd

för hvilken framställning ämbetsverket, bland annat, anförde,

att, sedan förslaget till utgiftsstat för år 1902 afgifvits,

göromålen å aktiebolagsafdelningen ytterligare

ökats, samt att den å ordinarie stat uppförde notarien vore

så upptagen af andra honom åliggande tjänsteåligganden,

att han ej medhunne att lämna hjälp med uppsättande

af expeditioner, utan att såväl detta arbete^som öfriga

aktiebolagsafdelningen tillhörande göromål måste ritföras

af ledamoten med biträde af amanuenser och extra tjänste
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

män. Härigenom komme att å amanuenser hvila åtskilliga

göromål af så grannlaga och för bolagen viktig beskaffenhet,

att de icke borde skötas af amanuenser, hvarjämte

ledamoten väl skulle vara i behof af den lättnad i

arbetet, som stode att erhålla, därest han till biträde ägde

någon, som med vunnen erfarenhet i sådana ärendens

beredning mera uteslutande än hvad med amanuenser

blefve fallet, kunde ägna sig åt verkets tjänst. Med bifall

till framställningen bemyndigade Kung!. Maj:t patentoch

registreringsverket att tillsvidare under år 1902 öfver

stat förordna en tjänsteman i ämbetsverket med benämning

notarie mot en aflöning för helt år räknadt af 3,000

kronor, däraf 1,200 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar,

och skulle ersättningen till den tillförordnade

. notarien godtgöras af inflytande utgifter för

registrering af aktiebolag. Sedermera har ämbetsverket

årligen erhållit bemyndigande att förordna en notarie

öfver stat å bolagsafdelningen.

För att afhjälpa eller åtminstone minska de svårigheter

i afseende a patentärendenas handläggning, ämbetsverket

hade att kämpa emot, lät patent- och registreringsverket

verkställa en utredning afseende en förändrad

arbetsfördelning mellan byråingenjörer och biträdande

ingenjörer. Härtill föranleddes ämbetsverket af vederbörande

departementschefers anförande till statsrådsprotokollen

den 14 januari 1898 och den 11 januari 1901

samt af hvad från Riksdagens sida yttrats, hvaraf ämbetsverket

farin framgå att ämbetsverkets ordinarie personal

ansetts böra, oafsedt det förefintliga behofvet och den

årliga ökningen af antalet patentansökningar, afpassas så,

att den erfordrades, äfven om patentansökningarnas antal

skulle komma att nedgå, därvid tillika åsyftats att förekomma,

att kostnaderna för denna personals aflöning ens

för någon tid öfverstege därtill afsedda inkomster samt

att ämbetsverket vid denna ståndpunkt komme att se sig

hänvisa dt till att fortfarande i vidsträckt omfattning begagna

sig af extra ordinarie arbetskrafter.

Resultatet af denna utredning framlades för Kungl.

Maj:t i underdånig skrifvelse den 1 augusti 1903 med

förslag till förändrad arbetsfördelning vid patentansökningars

handläggning m. m.

Förslag till

förändrad

arbetsfördelning

vid

patentansökningars

handläggning

m. m.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

I denna skrifvelse hade till eu början i fråga om

det rådande arbetssättet inom ämbetsverket upplysts, att

till verket inkommande patentansökningar klassificerades

på grund af de afsedda uppfinningarnas tekniska natur,

hvarefter de allt efter den klass, hvartill de hänförts,

tilldelades någon af de 18 granskningsrotlar, hvilka för

det dåvarande vore inrättade inom ämbetsverket. Hvar

och eu af dessa rotlar sköttes af antingen en byråingenjör

eller en biträdande ingenjör, som utförde det roteln tillkommande

gransknings- och utredningsarbetet och däröfver

afgåfve skriftligt utlåtande. Ärendet öfverlämnades

därefter till vederbörande ledamot, som med aktgifvande

å den utförda granskningen beredde och föredroge detsamma

inför öfverdirektören. I öfvervägande antalet

patentärenden måste emellertid flera skrivelser växlas med

sökanden och hans ombud, hvarvid ärendet hvarje gång

återginge till roteln för yttrande öfver det inkomna svaromålet

och därefter med eget yttrande af ledamoten förelädes

öfverdirektören till beslut, intill dess patent- och

registreringsverket funne ansökningen tillräckligt utredd

och fullständig för att, på sätt i patentförordningens 7 §

omförmäldes, kungöras i allmänna tidningarna eller eventuellt

afslås eller förklaras förfallen. Antalet utlåtanden,

som granskaren sålunda måste afgifva för hvarje patentansökning,

uppginge till tre i medeltal.

I det arbete, som tilldelades de olika rotlarna, af

hvilka sex sköttes af byråingenjörer och tolf af biträdande

ingenjörer, gjordes ingen annan skillnad, än att

af byråingenjörerna fordrades granskning af ett större

antal patentansökningar.

Enligt det sålunda rådande arbetssättet måste i sista

hand vederbörande ledamot bereda och inför öfverdirektören

föredraga alla vid en patentansöknings handläggning

påkommande frågor. Under den tidigare och förberedande

behandlingen vore emellertid de framställda

anmärkningarna i regel af mera enkel beskaffenhet och

afsåge att påvisa formella brister eller fästa sökandens

uppmärksamhet på de nyhetshindrande hänvisningar, hvartill

granskningen å vederbörande rotel gifvit anledning.

Närmast ledde dessa anmärkningar endast därtill, att

sökandens förklaring eller yttrande begärdes, och först

sedan förklaring eller yttrande inkommit eller sökanden

opaginerad Kontrollera mot PDF

underlåtit att inom utsatt tid afgifva svar, blefve patentansökningen

föremål för slutligt afgörande. Det syntes

därför som om, därest så ordnades, att anmärkningen

alltid tillkommit under medverkan af någon i patentansökniDgars

handläggning förfaren person, eu enklare form,

utan att patentansökningarnas behandling därför behöfde

blifva mindre grundlig eller tillfredsställande, borde kunna

tillämpas för delgifvande af dessa förberedande anmärkningar

eller upplysningar till sökanden, så att för dem

särskild beredning och föredragning af ledamot icke behöfde

ske.

En sådan förändring — hade ämbetsverket i sin

sistberörda skrifvelse vidare anfört — skulle i flera afseenden

tvifvelsutan vara önskvärd. Dels blefve tiden

för patentausökningarnas behandling förkortad med den

tid, som, efter det granskningen å roteln fullbordats, nu

åtginge, innan ledamoten hunne handlägga och föredraga

ärendet, och som understundom till följd af ärendenas

mängd kunde blifva ganska afsevärd. Dels skulle ock

gifvetvis genom en sådan förenkling åt ämbetsverkets

ledamöter beredas en synnerligen behöflig lättnad i arbete

och besparing af tid och dessa därigenom sättas i stånd

att mera ägna sin uppmärksamhet åt de för patentansökningarna

afgörande besluten och åt principiella och viktiga

frågor inom patenträtten, hvilka till allt större utsträckning

förekomme i den mån patentväsendet i landet utvecklades

och af industrien toges i anspråk.

Det rådande arbetssättet medförde jämväl, att en

ökning af patentansökningarnas antal föranledde i samma

förhållande ett ökadt arbete såväl å granskningsroteln

som för föredraganden. Med den angifna ändringen i

behandlingssättet komme däremot arbetet icke att i lika

män betunga föredraganden, och patent- och registreringsverket

ansåge sig därför äga skäl antaga, att i sådant

fall en ökning af föredragandenas antal icke skulle sedermera

behöfva ifrågakomma i samma utsträckning, som

förut varit oundgängligt. Oafsedt den besparing af dju-are

arbetskrafter, denna ändring således borde medföra, syntes

en hastig ökning af föredragandenas antal äfven ur den

synpunkten icke önskvärd, att därigenom enhetlig och

öfverensstämmande behandling af patentansökningarna

försvårades.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Med åberopande af hvad sålunda anförts hade patentoch

registreringsverket i sin berörda underdåniga skrifvelse

föreslagit den förändring i arbetsfördelningen och

arbetssättet vid patentärendenas behandling, att granskningsrotlarna

skulle minskas till antal och komma att

förestås endast af ordinarie tjänstemän, byråingenjörer,

en för hvarje rotel, under hvilken skulle anställas, efter

omständigheterna, en eller flera biträdande ingenjörer.

Byråiugenjören skulle öfvervaka de biträdande ingenjörernas

arbete samt emottaga och kontrollera alla af dem

afgifna utlåtanden och i allmänhet ansvara därför, att

granskningen behörigen och efter riktiga grunder verkställdes.

A''idare skulle i förut tillämpadt arbetssätt vidtagas

den förändringen, att vid patentansökningarnas granskning

anmärkta brister inom vissa gränser bringades till

sökandens eller hans ombuds kännedom utan medverkan

af ledamot och. föredragning inför öfverdirektören, allenast

genom skrifvelse direkt från byråingenjören med anmodan

att inom viss tid rätta ansökningen eller yttra sig i anledning

af de framställda anmärkningarna, men utan att

sådant äfventyr utsattes, hvarom i patentförordningens

5 § talades. Inkommet svar skulle granskas inom roteln,

hvarefter, äfvensom i det fall att svar icke inom utsatt

tid inkommit, byråingenjören skulle aflämna ärendet med

eget utlåtande till vederbörande ledamot, hvilken, därest

icke sakens beskaffenhet ansåges föranleda remiss eller

särskild skrifvelse enligt 9 § i instruktionen för

ämbetsverket, skulle föredraga ärendet inför öfverdirektören.

Genom att arbetet vid patentansökningarnas behandling

ordnades i enlighet med sålunda angifna grunder,

borde, enligt patent- och registreringsverkets förmenande,

åtskilliga olägenheter kunna undvikas och afsevärda fördelar

vinnas.

Gifvetvis skulle därigenom åt ämbetsverkets ledamöter

beredas en ej oväsentlig lättnad i arbetsbördan,

ej blott direkt genom minskning af föredragningar utan

äfven därigenom, att utredningen inom granskningsroteln

blefve fullständigare och säkrare, då arbetet, äfven om

det från början verkställdes af en mer eller mindre

oerfaren biträdande ingenjör, dock kortrollerades af den

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

ro teln förestående byråingenjören. Resultatet af den

första granskningen blefve ock mindre beroende än förut

af de oundvikliga ombytena bland de biträdande ingenjörerna

och skulle följaktligen vinna i jämnhet och pålitlighet,

hvartill slutligen komme, att den rådande svårigheten

för såväl ämbetsverkets ledamöter som den patentsökande

allmänheten att personligen afhandla med flertalet

rotelinnnehafvare bortfölle, då, enligt den ifrågasatta

anordningen, samtliga rotlar skulle förestås af ordinarie

byråingenjörer, som förrättade sitt granskningsarbete å

tjänsterummet under vanliga tjänstgöringstider.

Som förut nämndt, hade ämbetsverket i sitt sålunda

afgifna förslag förordat en minskning af det då till 18

uppgående antalet granskningsrotlar. Med framhållande

af svårigheterna att på förhand och innan någon erfarenhet

vunnits om det nya arbetssättets verkningar bedöma,

i hvilken mån en dylik inskränkning i dessa rotlars antal

borde äga rum, hade emellertid ämbetsverket antagit, att

antalet granskningsrotlar icke borde sättas lägre än till

nio, såvida icke det utförda arbetets beskaffenhet skulle

blifva däraf lidande. Ett nödvändigt villkor för att

granskningen inom rotlarna skulle kunna genomföras på

ett sakkunnigt och tillfredsställande sätt vore nämligen,

att byråingenjörerna ägde tillräcklig specialkunskap, åtminstone

beträffande de tekniska hufvudfack, hvars och

ens rotel omfattade, och icke tvingades att taga befattning

med allt för olikartade uppfinningars granskning.

Äfven om rotlarnas antal bestämdes till nio, blefve

emellertid oundvikligt, att föga samhöriga tekniska fack

måste till större eller mindre utsträckning tilldelas

samma rotel.

Vid beräknandet af arbetskapaciteten hos de nya

rotlarna hade ämbetsverket utgått från följande förutsättningar,

nämligen: att en byråingenjör, som utan biträde

ensam skulle utföra hela arbetet inom roteln, ej kunde

årligen tilldelas mer än i medeltal 180 inkommande patentansökningar;

att för en biträdande ingenjör antalet ansökningar

ej kunde sättas högre än till omkring 100 om

året; att å byråingenjörsrotel enligt det föreslagna nya

arbetssättet borde medhinnas, med biträde af en biträdande

ingenjör omkring 225 och med biträde af två biträdande

ingenjörer omkring 300 patentansökningar, där
12
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

vid rotelföreståndaren alltså skulle själf granska, i förra

fallet omkring 125 och i senare fallet omkring 100 patentansökningar;

samt att, om vid fortgående ökning i antalet

patentansökningar byråingenjör genom ökning af

antalet biträdande ingenjörer slutligen helt och hållet

befriades från egen granskning, det skulle vara möjligt

att höja antalet åt hvarje rotel öfverlämnade nya patentansökningar

till 350—400.

Med ledning af dessa siffror hade ämbetsverket å

ena sidan uttalat den uppfattning, att det föreslagna antalet

af nio granskande byråingenjörer syntes kunna blifva

tillräckligt för mer än 3,200 årligen inkommande patentansökningar,

samt å andra sidan framhållit, att, om vid

eventuell minskning i antalet patentansökningar samtliga

biträdande ingenjörer inom rotlarna skulle blifva obehöfliga,

nio byråingenjörer likväl skulle hafva mer än tillräcklig

sysselsättning med 1,600 patentansökningar årligen,

till hvilket antal det säkerligen icke funnes något

skäl att förmoda, att patentansökningarnas årliga antal,

som år 1902 utgjort 2,316, skulle ens tillfälligtvis

nedgå.

De sålunda af patent- och registreringsverket föreslagna

förändringarna i behandlingen och arbetssättet vid

handläggningen af patentärendena, hade ämbetsverket

vidare yttrat, kunde genomföras utan ändring af patentförordningen,

men erfordrades därtill ökadt antal byråingen

j örer.

Då det emellertid hade synts ämbetsverket synnerligen

önskligt, att, innan några mera definitiva åtgärder

i sådant afseende vidtoges, tillfälle blefve ämbetsverket

beredt att för utrönande af de föreslagna ändringarnas

verkan i åsyftade hänseenden, försöksvis i mindre utsträckning

få under någon tid tillämpa de angifna grunderna,

men hinder härför utan särskild! nådigt medgifvande

syntes möta af innehållet i 16 § sista momentet

af den för ämbetsverket gällande instruktion, hade ämbetsverket

hemställt, bland annat, att Ivungl. Maj:t, därest

det framlagda förslaget funnes vara värdt beaktande,

måtte förklara, att, utan hinder af bestämmelserna i den

för ämbetsverket fastställda nådiga instruktionen, patentoch

registreringsverket ägde att försöksvis tillämpa detta

förslag beträffande de patentärenden, som tillhörde den

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

ene af de båda öfveringenjörernas beredning och föredragning.

I anledning af den sålunda gjorda framställningen

förklarade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 31 december

1903, att ämbetsverket skulle äga att under år

1904 i den omfattning, ämbetsverket ansåge nödigt för

åstadkommande af den åsyftade utredningen, åt byråingenjör

uppdraga utöfvandet af den i 9 § af den för

ämbetsverket gällande instruktion ledamot tillagda rätt

att genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar,

upplysningar och yttranden, som för ärendes

afgörande funnes erforderliga.

Enahanda förklarande har Kungl. Maj:t på särskilda

framställningar af patent- och registreringsverket meddelat

jämväl för hvardera af åren 1905 och 1906.

Som framställning om fortsatt medgifvande för tillämpning

af omförmälda arbetsfördelning därefter icke

gjorts, synes det vara lämpligt att i ett sammanhang

omnämna de erfarenheter, som af patent- och registreringsverket

efter de gjorda försöken vunnits.

Uti underdånig skrifvelse den 26 oktober 1906

rörande, bland annat, förstärkning af ämbetsverkets arbetskrafter

för år 1907, anförde ämbetsverket angående resultatet

af ofvan angifna försök hufvudsakligen följande.

Från och med den 1 april 1904 hade utöfvandet af

den i nj^ssberörda nådiga bref afsedda mera vidsträckta

befogenhet för byråingenjör af . patent- och registreringsverket

uppdragits åt två af ämbetsverkets byråingenjörer,

hvilka förestått hvar sin s. k. försöksrotel, hvardera omfattande,

jämte af byråingenjören själf handlagda ärenden,

ytterligare af två biträdande ingenjörer granskade ärenden,

hvilka försöksrotlar fördelats på ämbetsverkets båda

ö fveringenj ör er.

Dessa försöksrotlar hade sålunda varit i verksamhet

under en tid af två och ett hälft år, och den erfarenhet,

som därigenom vunnits, funne ämbetsverket fullt tillräcklig

för bedömande, i hvad mån det syftemål, som

med ämbetsverkets i den underdåniga skrifvelsen den

1 augusti 1903 framlagda förslag till förändrad arbetsfördelning

vid patentansökningarnas handläggning in. m.

afsetts att uppnå, genom samma förslags fullständiga

Patent- oeh

registreringsverket

angående

resultatet

af försöken

med den förändrade

arbetsfördelningen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

genomförande verkligen stode att vinna, och nödgades

ämbetsverket, efter att då ånyo hafva ägnat samma förslag

en ingående pröfning, uttala den bestämda uppfattning,

att de svårigheter i afseende å patentärendenas

handläggning, med hvilka ämbetsverket haft och i alltjämt

stegrad grad då fortfarande hade att kämpa, icke

kunde genom en anordning i enlighet med berörda förslag

på ett effektivt och betryggande sätt afhjälpas.

För visso hade öfveringenjörernas arbetsbörda genom

försöksrotlarna icke oväsentligt lättats och någon besparing

i tid hade väl äfven vunnits i afseende å de

patentansökningar, som af rotelföreståndarne själfva

granskats. Då ämbetsverket det oaktadt funne sig förhindradt

tillstyrka ett ytterligare fortgående i den genom

försöken inslagna riktningen, vore detta beroende dels

därpå, att själfva anordningen lede af inre svagheter,

som, i händelse den utsträcktes till hela granskningsafdelningen,

ofelbart skulle leda till svårigheter och olägenheter,

h vilkas räckvidd icke kunde öfverskådas, dels

ock därpå, att förslaget i hela dess vidd enligt ämbetsverkets

förmenande i själfva verket endast med stor

svårighet läte sig genomföras och i hvarje fall icke

utan att kostnaderna för granskningsarbetet blefve onödigt

dyra.

Vid förslagets uppgörande hade, såsom och i ämbetsverkets

underdåniga skrifvelse den 1 augusti 1903 framhållits,

varit förutsatt, att de af byråingenjörerna direkt

till vederbörande patentsökande eller dennes ombud expedierade

anmärkningarna skulle ersätta de eljest från

ämbetsverket efter föredragning af ledamot inför öfverdirektören

aflåtna första föreläggandena och i följd däraf

komma att till väsentlig del afse formella brister beträffande

beskrifningens eller ritningens tydlighet eller fullständighet,

patentanspråkens bestämdhet m. in. sådant. Möjligheten,

att äfven hänvisning mot uppfinningens nyhet skulle

kunna förekomma, hade emellertid ingalunda ansetts utesluten.

I öfverensstämmelse härmed hade arbetet å försöksrotlarna

ordnats så, att meddelandena från rotelföreståndarna

trädt i stället för samt till form och innehåll

fullkomligt motsvarade de första förelägganden, som i till

andra rotlar hörande ärenden expedierades från ämbets
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

verket, allenast med den skillnad naturligen, att i meddelande

från byråingenj ör intet äfventyr för underlåtenhet

att besvara detsamma funnes intaget. Utan en så pass

vidsträckt befogenhet för försöksrotlarnas föreståndare

skulle för öfrigt hela försöket hafva blifvit betydelselöst,

då reformens kärnpunkt just läge i en sådan anordning

af de tillämnade byråingenjörsrotlarna. Om nämligen rotel - föreståndarnas befogenhet uteslutande skulle inskränkas

till anmärkningar i rent formellt afseende och ej finge

sträcka sig till erinringar, som kunde hafva saklig inverkan

på patentärendets gång i ämbetsverket, skulle

förvisso den föreslagna förändringen i arbetssättet såväl

för verket som för patentsökandena leda snarare till omgång

och tidsutdräkt än till åsyftad lättnad och tidsbesparing.

Nu vore emellertid obestridligen förhållandet,

att den första tekniska granskningen och det med anledning

däraf gifna första föreläggandet i ett patentärende

icke så sällan vore grundläggande för ärendets hela behandling

inom verket. I sådana fall vore det uppenbarligen

olämpligt och mot god ordning stridande, att

förhandlingar med sökanden om ändringar i ansökningshandlingarna

inleddes utan medverkan af den, som inom

verket hade att till föredragning bereda ärendet och sålunda

bure ansvar för utgången. Alltför lätt skulle i

dylikt fall kunna inträffa, att ett ärende genom olämpligt

meddelande från rotelföreståndaren komme ur sitt

råtta läge, och för vederbörande ledamot blefve gifvetvis

svårt att icke åtminstone i regeln känna sig i viss mån

bunden af den föregående behandling, ärendet inom verket

undergått. Befunnes verkligt fel begånget, måste naturligen

ledamoten söka åstadkomma rättelse, men i annat

fall komme han säkerligen att såvidt möjligt undvika att

desavouera rotelföreståndaren, helst upprepade bakslag

från verkets sida å rotelföreståndarnas åtgöranden naturligen

med lätthet komme att medföra den påföljd, att

den patentsökande allmänheten förlorade förtroende till

rotelföreståndarnas meddelanden och lämnade dem obesvarade,

hvarigenom åter hela reformen skulle blifva förfelad.

Att olägenheter af nu antydd art under försökstiden

endast i ringa män förekommit, syntes få tillskrifvas

den omständigheten, att ämbetsverket, så länge fråga varit

om besättande af endast två rotelföreståndarplatser, kunnat

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

därtill utse sådana tjänstemän inom verket, som funnits,

för befattningarna särskilt mogna och kvalificerade. Föga

välbetänkt vore emellertid, enligt ämbetsverkets åsikt, att

genom en allmän bestämmelse tillerkänna en befogenhet

af så ansvarsfull och grannlaga art åt samtliga innehafvare

af byråingenjörsbefattningar å granskningsafdelningen.

Fn annan svaghet i anordningen vore, att de fördelar,

som möjligen kunde stå att därigenom vinna, skulle

minskas, i samma mån densamma i större utsträckning

toges i anspråk. Anordningen hvilade nämligen bland

annat på den förutsättning, att rotelföreståndaren skulle

kunna leda och öfvervaka det granskningsarbete inom

roteln, som han icke själf hade att utföra. Att en skicklig

rotelföreståndare kunde sammanhålla en rotel med till och

med två biträdande ingenjörer, kunde erfarenheten från

försökstiden anses hafva ådagalagt. Stor sannolikhet

rådde däremot för att förhållandet snille blifva helt

annorlunda, därest så stort antal patentansökningar tilldelades

roteln, att allt granskningsarbetet måste öfverlämnas

åt biträdande ingenjörer och byråingenjörens tid

uteslutande ägnas åt öfvervakandet och kontrollerandet af

biträdenas verksamhet.

Rotelföreståndarens åligganden i afseende å patentansökningarnas

granskning skulle nämligen då blifva desamma,

som tillkomme teknisk ledamot i verket, och

samma svårigheter, som, i anledning däraf att ämbetsverket

nödgats i så stor utsträckning anlita extra ordinarie

tjänstemän för granskningsarbetets utförande, för det dåvarande

mötte för ledamöterna att leda och öfvervaka

detta arbetes behöriga gång, skulle då uppstå för rotelföreståndarna.

Såsom ämbetsverket vid flera tillfällen

framhållit, kunde, så länge ämbetsverket för fyllande af

sitt behof af teknisk arbetskraft vore hänvisadt till anställande

af extra ordinarie tjänstemän till ett antal, som

icke stode i någon rimlig proportion till antalet befattningar

å ordinarie stat, någon afsevärd förändring beträffande

de biträdande ingenjörernas tjänstgöringsskyldighet

på ämbetsrummet icke genomföras. Man kunde

därför med- visshet förutse, att rotelföreståndarens och

hans biträdens tjänstgöringstider å ämbetsrummet endast

undantagsvis skulle sammanfalla med hvarandra, och att

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

ämbetsverket alltjämt komme att förblifva i samma bekymmersamma

läge i afseende å patentärendenas behandling,

som gifvit anledning till ämbetsverkets föregående,

förut omförmälda framställningar om ökning af verkets

ordinarie personal m. in., och som med hänsyn såväl till

otillräckligheten af de beviljade ökningarna som ock till

den hastiga stegringen under de senare åren af antalet

inkommande patentansökningar blifvit mer och mer tryckande.

Ämbetsverket hade såsom ett ytterligare skäl för

öfvergifvandet af tanken på en anordning, sådan som den

uti underdåniga skrifvelsen den 1 augusti"l903 föreslagna,,

angilvit svårigheten att genomföra densamma utan alltför

stora kostnader. Denna sin uppfattning stödde ämbetsverket

på följande omständigheter.

Enligt de i nyssnämnda skrifvelse framlagda beräkningar

skulle å nio rotlar kunna granskas tillsammans

omkring 3,600 patentansökningar. På grund af den erfarenhet,

som under försökstiden vunnits, måste detta

betraktas såsom högt räknadt, och kunde nämnda antal

därför antagas såsom maximisiffra. Redan vid ett antal

af omkring 3,200 måste rotelföreståndarnas skyldighet att

själfva granska en del ansökningar inskränkas till ett

minimum. Nu vore emellertid att märka, det patentansökningarnas

antal stigit, så att de redan för år 1906

med säkerhet kunde antagas uppgå till omkring 2,900

och med beräkning allenast af en ytterligare stegring med

150 hvardera af åren 1907 och 1908, för hvilken beräkning

ämbetsverket, med hänsyn till erfarenheten från de

gångna åren, ägde goda skäl, skulle redan år 1909 det

förhållande inträda, att hela granskningsarbetet måste

ombesörjas af extra tjänstemän med granskningsskyldighet,

omfattande för en hvar omkring 100 ansökningar.

Detta ville med andra, ord säga, att ämbetsverket nämnda

år skulle behöfva minst 32 med patentärendens behandling

vana och för arbetet inom verket lämpliga biträdande

ingenjörer. Utan dessa kvalifikationer kunde nämligen

icke 100 ansökningar medhinnas. Att ett så stort behof

af lämplig extra arbetskraft emellertid icke kunde med

nu utgående arfvoden, hvilka jämlikt nådigt beslut den

12 september 1900 utginge med högst 1,800 kronor för

år räknadt till hvarje biträdande ingenjör, fyllas, ansåge

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

ämbetsverket ståltät utom tvifvel, och befarade ämbetsverket,

att svårigheterna härvidlag, i betraktande af den

betydande ökning af antalet extra tjänstemän, som skulle

erfordras, icke i väsentlig mån skulle minskas, äfven om

någon mindre höjning af maximiarfvodena vidtoges. Stora

svårigheter mötte nämligen redan då att erhålla lämplig

rekrytering af den extra granskningspersonalen, och att

tekniska biträden, till antalet åtminstone närmande sig

behofvet, hittills kunnat påräknas, syntes i väsentlig mån

få tillskrifvas den omständigheten, att åtskilliga af ämbetsverkets

dåvarande biträdande ingenjörer hade sin liufvudanställuing

vid andra statens verk, hvilka icke heller vore

i tillfälle gifva dem sådan ersättning, att de kunde taga

hela deras arbetskraft i anspråk.

Äfven om emellertid det erforderliga antalet af 32

biträdande ingenjörer komme att stå till förfogande mot

arfvoden, beräknade förslagsvis för tolf bland dem till

1,500 kronor, för tio till 1,800 kronor och för tio till

2,100 kronor, en proportion, som ämbetsverket ansåge

vara den för verket gynnsammaste, som kunde ifrågakomma,

skulle kostnaden för denna arbetskraft uppgå till

icke mindre än 57,000 kronor, motsvarande för hvarje af

nio rotlar 6,333 kronor. Lades härtill en byråingenjörslön

med dess nuvarande storlek af, oberäknad! ålderstillägg,

3.000 kronor, och beräknades till ålderstillägg åt byråingenjören

samt till vikarier under semester i medeltal

för hvarje rotel endast 667 kronor, komme aflöningarna

å hvarje rotel att uppgå till 10,000 kronor och utgifterna

för granskning af 3,200 patentansökningar till omkring

90.000 kronor, hvilket belopp ämbetsverket måste anse

alltför högt i förhållande till det resultat, som genom ett

på ett dylikt sätt ordnadt granskningsarbete kunde stå

att vinna.

Efter detta afbrott i tidsföljden af redogörelsen för

behofvet af förstärkta arbetskrafter inom patent- och

registreringsverket vid tiden för den i ofvan berörda

underdåniga skrifvelse den 1 augusti 1903 gjorda framställning

om förändring af sättet för patentärendens handläggning

får kommittén återgå till omnämnande af förhållandena

vid nämnda tidpunkt.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Patent- och registreringsverket ansåg sig icke efter

afgifvandet af berörda framställning i det förslag till

ntgiftsstat, som afgafs den 31 oktober 1903 böra väcka

förslag om erhållande af ökade ordinarie arbetskrafter å

patentafdelningen. Däremot förnyade patent- och registreringsverket

sin förut gjorda framställning om uppförande

å ordinarie stat af en notariebefattning å aktiebolagsafdelningen.

Till stöd härför påvisade patent- och

registreringsverket, hurusom arbetet å aktiebolagsafdelningen

ökats år från år. Att någon nedgång i rörelsen

å bolagsafdelningen framdeles skulle uppstå, motsades,

bland annat, af den omständigheten, att rörelsen ökats

äfven under år, då företagsamheten i affärsvärlden varit

ganska reducerad. Härtill komme, att, enligt hvad som

framginge af redan promulgerade eller under utarbetande

varande författningar angående försäkringsrörelse och solidariska

bankbolag samt försäkrings- och bankbolags registrering,

det vore afsedt, att patent- och registreringsverkets

verksamhet såsom registreringsmyndighet skulle från 1904

års ingång afsevärdt utvidgas, bland annat, därigenom

att ämbetsverket från nämnda tid skulle vara registreringsmyndighet

jämväl för ömsesidiga försäkringsbolag och

solidariska bankbolag, hvarvid äfven hufvudlottägare i

sådana bankbolag och förändringar i äganderätten till

hufvudlott skulle registreras.

Till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904 angående

reglering af utgifterna under sjunde hufvudtiteln yttrade

föredragande departementchefen härom, att han ansåg

denna ämbetsverkets framställning då icke böra vinna

afseende, enär patent- och registreringsverket icke varit

föremål för behandling af den af Kungl. Maj:t tillsatta

löneregleringskommittén.

Ansökningarna å patentafdelningen ökades emellertid

år från år, hvilket hade till följd, att arbetskrafterna

blefvo allt otillräckligare och balansen af oafgjorda patentansökningar

steg, så att antalet sådana ärenden vid 1903

års utgång uppgick till 2,847. För att afsevärdt kunna

minska den åt bristande arbetskrafter vid ärendenas beredning

till föredragning föranledda balansen erhöll patentoch

registreringsverket bemyndigande efter därom i underdånig

skrifvelse den 26 februari 1904 gjord framställning

13

Patent- och

registreringsverkets

framställning

år

1903 angående

uppförande

å

ordinarie stat

af en notariebefattning.

Adjungerade

ledamöter

åren

1904-1906.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

att förutom de två adjungerade ledamöter, som årligen

sedan år 1900 erhållit förordnande att biträda ämbetsverket,

under eu tid af sammanlagdt högst sex månader

under år 1904 förordna någon af verkets byråingenjörer

eller biträdande ingenjörer till adjungerad ledamot.

Samma bemyndigande erhöll ämbetsverket år 1905,

och år 1906 utsträcktes detsamma till en tid af tio

månader.

I följd af den alltjämt fortgående högst betydliga

stegring af arbetet å aktiebolagsafdelningen, hvilken afdelning

tillförts afsevärdt ökadt arbete genom tillämpningen

från och med 1904 års ingång af de nya lagarna

om försäkringsrörelse och angående solidariska bankbolag,

blef det äfven af nöden att befria ledamoten å denna afdelning

från någon del af det å honom hyllande arbetet.

Patent- och registreringsverket anmälde sålunda i underdånig

skrifvelse den 16 februari 1906, att hans ämbetsbörda

då uppuått den punkt, att lian icke längre kunde medhinna

honom åliggande göromål, helst dessa vore af natur att fordra

snabb behandling och expedition. Äfven om antalet biträdande

tjänstemän hölles tillräckligt för bestridande af de

göromål, som på dem ankomme, vore dock, yttrade ämbetsverket,

ledamoten såsom ensam föredragande af alla till

afdelningen hörande ärenden och ansvarig för deras

behöriga handläggning alltid pliktig att ägna hvarje

ärende en ingående granskning och justera alla expeditioner.

Lättnad i hans arbete kunde således endast

till viss grad beredas genom anställande af biträdande

tjänstemän.

Ämbetsverket erhöll ock begärd arbetsförstärkning

genom förordnande från och med den 1 mars till och med

juni månads utgång sagda år af en adjungerad ledamot,

hvilken med den ordinarie ledamoten fick dela föredragningsskyldigheten

af bolagsärenden. Berörda förordnande förnyades

sedermera från och med den 1 augusti till och

med den 31 december samma år. Den adjungerade ledamoten

har sedermera icke kunnat undvaras å bolagsafdelningen,

utan har en sådan tjänsteman därefter årligen

varit förordnad å sagda afdelning. Såsom af det följande

framgår, har emellertid under senare tiden icke ens denna

hjälp varit för ändamålet tillräcklig.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

I sin ofvanberörda skrifvelse af den 26 oktober 1906

framhöll patent- och registreringsverket nödvändigheten

af att kraftiga åtgärder vidtoges mot de rådande svårigheterna

med afseende å patentärendenas behandling.

Äfven om, yttrade patent- och registreringsverket i.berörda

skrifvelse, ämbetsverket icke kunde vidhålla det i den

underdåniga skrifvelsen af den 1 augusti 1903 framlagda

förslag till afhjälpande åt de rådande svårigheterna och

olägenheterna vid patentärendenas handläggning inom ämbetsverket,

kunde ämbetsverket å andra sidan icke heller anse

en återgång till föregående förslag, åsyftande allenast ökning

af antalet byråingenjörer utan förändring af arbetssätt

och arbetsfördelning, erbjuda en tillfredsställande lösning

af frågan. En utveckling af ämbetsverket i sådan riktning

skulle medföra behof af ständigt ökande af antalet

tekniska ledamöter i verket, hvilket måste försvåra och

sa småningom omöjliggöra en enhetlig och öfverensstämmande

behandling af patentansökningarna. Patent- och

registreringsverket ansåge en omorganisation af verket

önskvärd och nödvändig, men ämbetsverket vore icke då

beredt att framlägga något ntarbetadt förslag. Därför

erfordrades en ingående och allsidig utredning af alla på

frågan inverkande förhållanden. Denna fråga sammanhängde

äfven intimt med behofvet af en revision af gällande

patentförordning och varumärkeslag. Under sådana

förhållanden ansåg sig ämbetsverket naturligen icke kunna

ifrågasätta någon ändring i den för ämbetsverket fastställda

ordinarie staten, men framhöll ämbetsverket nödvändigheten

af provisoriska åtgärders vidtagande för att

verkets tjänstbarhet under de närmaste åren skulle kunna

så höjas, att icke allt för stora olägenheter uppkomme

genom den nuvarande organisationens ofullkomligheter.

Ämbetsverket tänkte sig i detta afseende anställande af

tjänstemän öfver stat närmast i likhet med de medgifvanden,

som årligen från och med år 1902 lämnats

att a aktiebolagsafdelningen förordna en notarie

öfver stat.

De afdelningar, å hvilka personalen syntes böra med

tjänstemän öfver stat förstärkas, vore dels granskningsafdelningen,

dels afdelningen för statistik och klassificering

och dels administrativa afdelningen. Hvad då först

granskningsafdelningen anginge, meddelade ämbetsverket,

Patent- och

registreringsverkets

framställning

år

1906 om

anställande

af tjänstemän

öfver stat

m. m.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

att antalet granskningsrotlar under år 1906 uppginge till

20, af Indika 6 förestodes af byråingenjörer och 14 af

biträdande ingenjörer. Med hänsyn till det betydliga

antal patentansökningar, som under sagda år inkommit,

lippstode gifvetvis behof af att vid årsskiftet inrätta nya

rotlar till ett antal, såvidt då kunde beräknas af minst 3.

Då ämbetsverket redan hade ytterligt svårt att med tillgängliga

arbetskrafter ens hålla rotelföreståndarebefattningarna

besatta och för att möjliggöra detta ofta måste

meddela förordnanden å dylik befattning åt unga ingenjörer,

hvilka vore i verket nyss inskrifna och saknade all

erfarenhet om granskningsarbete, vore det påtagligt, att

eu ytterligare utvidgning af rotelantalet måste om möjligt

undvikas. De ogynnsamma förhållanden, under hvilka

verket arbetade, hade vållat, att balansen af oafgjorda

ansökningar på ett ytterst bekymmersamt sätt ökats, och

att ärendenas behandling inom verket öfver höfvan fördröjdes.

I det förra fallet anmälde ämbetsverket, att antalet

oafgjorda patentansökningar, som den 1 januari 1905

utgjorde 2,505 och vid slutet af samma år uppgick till

2,965, vid utgången af september månad 1906 stigit till

3,623. Beträffande tiden för ärendenas handläggning vore

att märka, att enligt den af ämbetsverket antagna arbetsordningen,

vederbörande granskare hade att inom eu

månad efter mottagandet afgifva utlåtande i till dem

remitterade ärenden. Förutsatt att denna föreskrift följdes

och att ledamoten, såsom skäligt ansäges, inom ytterligare

en månad hade sitt utlåtande i ärendet färdigt,

borde alltså första meddelandet efter teknisk granskning

utgå inom två månader efter det ärendet remitterats till

granskning. För att utröna, huru härmed sig förliölle,

hade ämbetsverket låtit verkställa en undersökning beträffande

de under år 1905 inkomna patentansökningarna,

uppgående, frånräknadt några, som afslagits på grund af

ej inbetald afgift, samt åtskilliga, som af en eller annan

anledning då ännu icke föranledt något utlåtande eller

föreläggande, till 2,465 ansökningar. Af dessa vore den

6 september 1906 1,376 tekniskt slutbehandlade. Beträffande

endast 630 hade första utlåtande eller föreläggande

efter teknisk granskning utgått inom två månader från

remiss till granskning, men för 712 ansökningar uppginge

tiden till öfver fyra månader. Då nu hvarje svar å gifvet

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

föreläggande måste remitteras till vederbörande rotel samt

behandlingen där och hos ledamoten ånyo toge ungefär

samma tid i anspråk, vore lätt att inse, att med ett

medeltal af tre förelägganden i hvarje ärende- den tid,

som åtginge från en ansöknings inkommande i verket

till dess densamma slutbehandlats, i allt för många fäll

blefve utan sökandens vållande utsträckt utöfver hvad

skäligt kunde anses. En skyndsam behandling af patentärendena

vore i de flesta fall för patentsökandena i hög

grad önskvärd. För att undkomma en ytterligare ökning

af rotlarnas antal och samtidigt möjliggöra en något

hastigare handläggning af ärendena och därmed äfven

ett hejdande af balansens ytterligare stegring, gåfves

ingen annan utväg, än att ämbetsverket bereddes tillfälle

anställa ett antal tjänstemän med den vidsträcktare tjänstgörings-

och granskningsskyldighet, som ålåge byråingenjörerna;

och hade ämbetsverket tänkt sig, att, om

ämbetsverket erkölle nådigt bemyndigande att för år 1907

förordna sex byråingenjörer öfver stat, en afsevärd fördel

skulle beredas såväl verket som den patentsökande allmänheten.

Genom en sådan anordning skulle antalet

rottal- kunna bibehållas vid 20, däraf 12 skulle komma

att förestås af byråingenjörer och endast 8 af biträdande

ingenjörer. Med beräkning att en byråingenjör kunde

tilldelas omkring 180 ansökningar och en biträdande

ingenjör omkring 100, skulle verkets arbetskapacitet på

detta sätt uppbringas till omkring 3,000 ansökningar.

I fråga om behofvet af arbetsförstärkning å afdelningen

för statistik och klassificering åberopade ämbetsverket,

hvad ämbetsverket i detta hänseende anfört i sin

ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 29 oktober 1900.

De förutsättningar, på hvilka 1901 års riksdag grundade

sitt antagande af obehöfligheten af en nv ordinarie

tjänstebefattning på denna afdelning, förefunnes icke i

verkligheten, och oaktadt, sedan ämbetsverkets berörda

framställning aflåtits, antalet biträdande ingenjörer ökats

från 2 till 4 samt ett skrifbiträde därjämte anställts,

hade i följd af väsentlig stegring dels af det statistiska

arbetet å afdelningen, hvilket arbete framför allt måste

utföras, och dels af antalet för klassificering inkommande

patentskrifter mängden oklassificerade utländska patentskrifter

oafbrutet tilltagit. Medeltalet under åren 1900—

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

1905 för klassificering inkomna svenska och utländska

patentskrifter hade utgjort omkring 69,400. Antalet inkomna

sådana skrifter, hvilkas klassificering ej medhunnits

till följd af bristande arbetskraft uppginge till

omkring 363,000. Då en följdriktig klassificering af

granskningsmaterialet vore af den största betydelse för

granskningsarbetets ostörda gång och tillförlitliga utförande,

kunde ämbetsverket icke påtaga sig ansvaret för

ett ytterligare hopande af det oklassificerade materialet,

utan funne sig nödsakad t hemställa, att en byråingenjör

öfver stat finge anställas för att närmast leda och öfvervaka

klassificeringsarbetet.

Hvad därefter anginge behofvet af arbetsförstärkning

å ämbetsverkets administrativa afdelning, lämnade ämbetsverket

en af åtskilliga sifferuppgifter åtföljd redogörelse

rörande omfattningen af de å sekreterarens för handläggning

af administrativa ärenden ankommande ärenden,

hvaraf det syntes ämbetsverket tydligen framgå, att det

arbete, som ålåge honom och för hvars utförande han

hade till biträde tre amanuenser, ett kvinnligt biträde

samt renskrifverskor, hvarjemte bokhållaren biträdde med

granskningen af varumärkesärenden och redigeringen af

varumärkestidningen, vore så betungande, att han vid

dess utförande behöfde annan hjälp än som af de till

hans förfogande stående biträden kunde fordras.

En välbehöflig lättnad i arbetet skulle beredas honom,

om han finge till sitt biträde en tjänsteman med aflöningsförmåner,

motsvarande tjänstemans i första lönegraden,

och hvilken tjänsteman följaktligen mera odeladt

måste ägna sig åt'' arbetet i verket än af amanuenser

kunde påräknas; och ville ämbetsverket därför föreslå, att

eu sådan tjänsteman öfver stat med benämning notarie

finge å ifrågavarande afdelning anställas.

I sammanhang med nu omförmälda begäran om arbetsförstärkning

gjorde ämbetsverket framställning om förordnande

af tre adjungerade ledamöter för handläggning

af patentärenden under år 1907, därvid ämbetsverket,

under erinran att en tredje adjungerad ledamot varit förordnad

under tio månader år 1906, vidare framhållit, bland

annat, att för så vidt ämbetsverkets förut uttalade uppfattning

angående den uti underdåniga skrifvelsen den 1

augusti 1903 ifrågasatta anordning för patentärendenas

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

handläggning vunne gillande, samt i följd däraf de s. k.

försöksrotlarna med utgången af år 1906 komme att upphöra,

den lättnad, dessa beredt öfveringenjörerna, icke

längre komme dem till godo.

Det begärda förordnandet af tre adjungerade ledamöter

för år 1907 bifölls genom Ivungl. Maj:ts beslut

den 14 december 1906..

Hvad anginge ämbetsverkets framställning i öfrig!,

anförde föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

den 12 januari 1907 i fråga om reglerandet

af riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1908,

bland annat, att de af ämbetsverket framhållna olägenheter,

som varit förknippade med det förfarande vid

patentansökningarnas behandling, hvilket kommit till

tillämpning å de s. k. försöksrotlarna, syntes departementschefen

vara af den beskaffenhet, att det knappast

borde ifrågakomma o att vidare fortgå på den

såhtnda inslagna vägen. Å andra sidan syntes det af

skäl, som ämbetsverket anfört, icke heller vara lämpligt

att söka afbjälpa de rådande olägenheterna genom att

företaga en ökning åt de nu befintliga granskningsrotlarnas

antal, åtminstone om såsom föreståndare för desamma

skulle anställas allenast biträdande ingenjörer på

i hufvudsak enahanda villkor som dittills.

På sätt ämbetsverket erinrat, kunde det nämligen

icke gärna under dåvarande förhållanden låta sig göra

att med de jämförelsevis ringa arfvoden, som tillkomme

eller för det dåvarande lämpligen kunde ifrågakomma

att tillerkännas de biträdande ingenjörerna, utnyttja dessas

arbetskraft och arbetstid i den utsträckning, som för ett

ändamålsenligt ordnande af det ifrågavarande arbetet

vore nödigt.

Andamålsenligare syntes därför vara att, såsom ämbetsverket

föreslagit, bibehålla granskningsrotlarna vid

deras nuvarande antal men i stället i den utsträckning,

som befunnes nödig, såsom föreståndare för dessa anställa

tjänstemän med eu aflöning, motsvarande den, som

tillkomme byråingenjörerna, eller 3,000 kronor för år.

Under sådan förutsättning torde det nämligen lättare

låta sig gorå att å dessa platser, hvilka gifvetvis vore

af stor vikt för patentärendenas riktiga behandling, er
-

Kungl. Maj.ts

proposition.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

1907 års

Riksdags

beslut.

hålla nödigt antal personer med erforderliga kvalifikationer

och villiga att uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen

ägna sig åt patent- och registreringsverkets

tjänst, något som uppenbarligen vore ett oeftergiflig!

villkor för afhjälpande eller mildrande af de olägenheter,

hvilka, enligt hvad påvisats, vidlådde de dåvarande anordningarna

inom ifrågavarande afdelning af ämbetsverket.

Af den redogörelse, patent- och registreringsverket

lämnat, syntes departementschefen tydligen framgå, att

den byråingenjör, som hade att förestå det statistiska

arbetet och klassificeringen af det vidlyftiga material för

patentansökningarnas granskning, som utgjordes af inkommande

svenska och utländska patentskrifter jämte

annan teknisk litteratur m. m., vore väl i behof af den

hjälp, som anställandet af en tjänsteman med byråingenjörs

aflöning kunde antagas innebära; och biträdde departementschefen

därför utan tvekan patent- och registreringsverkets

förslag äfven härutinnan.

Icke heller hade departementschefen funnit något

att erinra vid det af ämbetsverket framställda förslaget,

att såsom biträde åt ämbetsverkets administrative sekreterare,

hvilkens arbete enligt de härutinnan åberopade

uppgifterna ägde ett ganska betydande omfång, i stället

för två amanuenser anställdes en notarie öfver stat.

I enlighet härmed afläts nådig proposition till 1907

års riksdag; och anmälde Riksdagen i skrifvelsen den

31 maj 1907 angående reglering af utgifterna under riksstadens

sjunde hufvudtitel, att Riksdagen, bland annat, medgifvit

att af det å patent- och registreringsverkets utgiftsstat

för år 1907 uppförda förslagsanslag till adjungerade

ledamöter, biträdande ingenjörer m. m. finge utgå hvad

som erfordrades till beredande af arfvoden för senare

hälften af sagda år åt sju byråingenjörer och en notarie

öfver stat med belopp motsvarande den aflöning, som

utginge till ordinarie byråingenjör eller notarie eller således

3,000 kronor för helt år räknadt och med motsvarande

uppdelning däraf i lön och tjänstgöringspenningar,

som beträffande ordinarie byråingenjörs och notaries

aflöning vore stadgad.

Sedermera har Kungl. Maj:t årligen bemyndigat

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

patent- och registreringsverket att förordna ofvan angifna

antal tjänstemän öfver stat.

Oaktadt patent- och registreringsverket nu erhållit biträde

af tre adjungerade ledamöter såg sig ämbetsverket

dock nödsakadt att i underdånig skrifvelse den 11 september

1908 begära förordnande till årets utgång för ytterligare

eu adjungerad ledamot, detta hufvudsakligen med

hänsyn därtill, att antalet beviljade patent och däraf förorsakadt

redigeringsarbete gjorde det omöjligt för den tekniske

sekreteraren att vidare medhinna den handläggning

af patentärenden, som dittills varit åt honom öfverlämnad,

men äfven för att nedbringa hos de tekniska ledamöterna

till föredragning föreliggande patentärenden, hvilkas antal

den 1 september 1908 utgjorde 534.

Den begärda arbetsförstärkningen beviljades af Kungl.

Maj:t den 25 september 1908, och hafva sedermera efter

nådiga medgifvanden fyra adjungerade ledamöter varit

förordnade för handläggning af patentärenden till år 1911,

då begäran om biträde af ännu en adjungerad ledamot

måste göras för en tid af sammanlagdt sex månader,

sedan det visat sig, att antalet från granskarne till ledamöterna

för föredragning öfverlämnade ärenden hopat

sig i sådan mängd, att vid februari månads början antalet

sådana ärenden uppgick till 1,112 patentansökningar.

Sistnämnde adjungerade ledamot har förordnats

jämväl för hela år 1912.

De tekniska föredragandena i patentärenden äro således

för närvarande de båda öfveringenjörerna och fem

adjungerade ledamöter.

Till följd af den alltjämt fortgående stegringen al

patentansökningarnas antal har äfven ett större antal

extra ordinarie tekniska tjänstemän för granskningsarbetet

måst anställas. Med år 1912 har en ny granskningsrotel

inrättats, till följd hvaraf rotlarnas antal numera

uppgår till 21. Det antal patentansökningar, som

måste tilldelas hvarje granskningsrotel, är dock för närvarande

större än att rotelföreståndaren kan medhinna

att inom behörig tid behandla till roteln inkommande

ärenden. Patent- och registreringsverket har därför för

att biträda med granskningsarbetet förordnat biträdande

14

Ytterligare

adjungerade

ledamöter å

patentafdelningen.

Ökadt antal

e. o. tekniska

tjänstemän

för granskningsarbetet.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

ingenjörer utan egna rotlar samt assistenter. Benämningen

assistent har patent- och registreringsverket gifvit åt

extra biträden med teknisk utbildning, hvilkas åliggande

består uti att under ledning af rotelföreståndaren biträda

denne. Efter det tjänstemännen öfver stat den 1 juli 1907

förordnats, voro 8 biträdande ingenjörer och 3 assistenter

anställda för granskning af patentansökningar. För närvarande

äro 16 biträdande ingenjörer och 6 assistenter

förordnade att biträda med detta arbete.

Balansen af Oaktadt denna fortgående ökning af personalen har

°patentda det ändock ej lyckats ämbetsverket att nedbringa de

ärenden, oafgjorda patentansökningarnas antal. De uppgingo vid

slutet af

år 1907 ................................................ till 4,145

» 1908 ................................................... )» 3,873

» 1909 ................................................. » 4,315

» 1910 ................................................. » 4,931

» 1911 .................................................. » 5,539

enacTun^erad Med ingången af år 1912 har Kungl. Maj:t medledamot

å gifvit förordnande af ytterligare eu adjungerad ledamot å

boiagsafdel- aktiebolaffsafdelninffen. Behofvet af denna arbetsförstärk
ninnen

*—5 o ^

ning föranleddes hufvudsakligen af det ökade arbete, som

tillämpningen af den nya aktiebolagslagen, hvilken år

1912 trädt i kraft, medför. Den nya lagen föreskrifver

nämligen anmälan till aktiebolagsregistret i en mängd

fall, som dittills icke föranledt anmälningsskjddighet, hvarjämte,

där anmälningsskyldighet redan förelåg, införts

en mångfald nya och väsentligen mera detaljerade bestämmelser.

Kvinnliga Under senare åren har patent- och registrerings
bitraden.

verpe^ j ganska stor utsträckning anställt kvinnliga biträden,

hvilka hafva till åligganden att biträda med förandet

af register och diarier, att utföra enklare kansligöromål

samt att biträda å statistiska afdelningen med

de anteckningar, som där skola verkställas. Vid utgången

af år 1911 voro 4 kvinnliga biträden anställda å administrativa

afdelningen, 4 å bolagsafdelningen, 2 å statistiska

afdelningen samt 1 å afdelningen för redaktion af patentskrifter.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

För att åskådliggöra omfattningen af patent- och Uppgifter

registreringsverkets verksamhet från år 1899, då verket a"ärnbets-*''11

uppfördes å ordinarie stat, meddelas å sidorna 108—112 verkets handsamt

114—115 införda tabellariska öfversikter motsva- ''hörande

rande dem, som ofvan lämnats för tiden till och med ärenden åren

år 1898. 1899—1911.

Patentansökningarnas antal utgjorde:

år 1899 ....................................... 2,204

» 1900 ..................................... 2,258

» 1901 ......................................... 2,284

» 1902 ...................................... 2,316

:>> 1903 ........................................ 2,432

» 1904 ......................................... 2,286

» 1905 ........................................ 2,535

» 1906 ..................................... 3,002

» 1907 ......................................... 3,092

» 1908 .......................................... 2,974

» 1909 ....................................... 3,241

» 1910 ......................................... 3,433

» 1911 .......................................... 3,536

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Meddelade beslut i patentärenden under åren 1899—

1911 med angifvande af antal och beskaffenhet:

Summarisk öfversikt öfver i patentärenden

År

Beviljade

patent

Kungjorda

ansökningar

Förfallna

och

afslagna

ansökningar

Före-

lägganden

Anstånd |

1899

1,053

1,132

777

6,124

2,528

1900

1,317

1,387

695

4,891

2,517

1901

1,710

1,812

754

5,643

3,000

1902

1,674

1,608

661

5,328

3,186

1903

1,675

1,808

658

5,629

3,142

1904

1,904

1,862

719

4,686

2,969

1905

1,507

1,492

569

4,292

2,485

1906

1,462

1,544

613

5,251

2,644

1907

2,041 ■

2,319

807

8,579

5,085

1908

2,377

2,249

870

7,897

5,107

1909

1,948

2,010

846

7,754

4,379

1910

1,962

1,965

872

8,296

4,668

1911

2,002

2,102

927

8,513

4,735 ;

opaginerad Kontrollera mot PDF

meddelade beslut under åren 1899—1911.

Invänd- ningar

utställda

till för- klaring

Underdåniga

utlåtanden,

skrivelser

och

berättelser

Skrif- velser till

myndig- heter och

enskilde

Resolu-

tioner

Protokoll

angående

öfver-

låtelser

Beviljade

patent

som för- klarats

förfallna

Summa

34

56

34

86

95

835

11,754

38

63

42

126

114

944

12,134

64

30

45

98

150

1,092

14,398

60

38

58

88

150

1,298

14,149

58

29

58

23

147

1,397

14,624 !

86

39

72

22

160

1,368

13,887

68

47

46

18

236

1,394

12,154

75

52

66

15

123

1,300

13,145

147

31

83

11

99

1,353

20,555

130

46

75

5

168

1,763

20,687

90

60

72

1

139

1,833

19,132

108

45

.59

—

157

1,866

19,998

117

37

89

—

165

1,993

20,680 ;

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Inkomna ansökningar och meddelade beslut i varumärkesärenden

åren 1899—1911 utgjorde:

Summarisk öfversikt öfver i varumärkes
-

År

Inkomna

an-

sökningar

Slutbehandlade ansökningar

Registre-

rade

märken

Afslagna

återtagna

och

förfallna

Summa

af gjorda

Registre-

rade

förnyelser

Öfverlåtna

märken

1899

445

400

81

481

100

54

1900

380

328

69

397

85

47

1901

546

398

96

494

129

51

1902

563

465

102

567

85

35

1903

586

493

100

593

197

287

1904

623

586

118

654

266

37

1905

884

612

142

754

648

105

1906

874

695

207

902

264

79

1907

982

730

207

937

337

37

1908

931

737

218

955

354

77

1909

1,141

864

212

1,076

296

39

1910

1,269

1,020

253

1,273

251

57

1911

1,490

1,153

358

1,511

343

247

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

ärenden meddelade beslut under åren 1899-1911.

Ö f

riga be

s 1 u

t

Affärda

märken

Före-

lägganden

Anstånd

Under-

dåniga

skrivelser

och

utlåtanden

Skrivelser

till myn- digheter

och inne- hafvare af

äldre mär- ken m. m.

Diverse

beslut

Summa

beslut i

varu- märkes- ärenden

71

260

41

14

17

62

1,100

90

226

37

12

18

53

965

79

343

36

12

13

41

1,198

98

344

47

11

16

48

1,251

92

365

79

12

5

60

1,690

152

356

80

10

9

65

1,629

262

464

49

15

16

53

2,366

176

544

64

16

24

79

. 2,148

179

657

96

14

188

89

2,534

242

582

148

9

245

146

2,758

205

787

132

25

277

in

2,948

147

902

195

14

305

97

3,241

193

1,046

210

29

380

89

4,048 :

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Till ämbetsverket

inflytande

afgifter.

Uppgift å inkomna, registrerade och afslagna mönster

och modeller 1900—1911:

Inkomna och slutbehandlade ansökningar rörande registrering

af mönster och modeller åren 1900-1911.

| Inkomna ansökningar

Antal

ansökningar, som nedan- stående år

Besvär

hos

Kung].

Maja

Påföljd

af

besvär

regi-

strerats

af-

slagits

åter-

taga^

för-

fallit

1900

29

13

10

_

1901

24

19

6

—

i

2

ej ände.

1902

33

11

4

—

2

—

-

1903

34

43

3

—

i

i

d:o

1904

32

26

2

—

—

—

—

1905

20

16

4

—

6

i

d:o

1906

22

19

2

—

—

—

—

1907

30

19

4

—

—

—

—

190?

47

38

6

2

3

-

—

1909

25

20

4

2

1

—

—

1910

41

35

5

i

—

—

d:o

1911

36

30

9

—

—

i

d:o

Beträffande till patent- och registreringsverket inflytande

afgifter, tillkommo, med i kraft trädande år 1904

af lagen angående solidariska bankbolag den 18 september

1903, enligt 5 § i kungl. kungörelsen den 4 december

1903 om registrering af solidariska bankbolag, afgifter

för registrering af hufvudlottägare och för registreringens

kungörande 25 öre för hvarje hufvudlottägare eller, där

registreringen föranleddes af förändring i äganderätten

till hufvudlott, 50 öre för hvarje hufvudlott. Enligt lagen

om bankrörelse den 22 juni 1911 har anmälningsskyldigheten

i fråga om förändring i äganderätt till hufvudlott

utgått, i följd hvaraf sistnämnda afgift bortfallit.

Efter 1899 års ingång har i öfrigt någon annan

förändring med afseende å de till verket inflytande afgifterna

icke skett, än att enligt 5 § i lagen om skydd för vissa

mönster och modeller den som vill låta registrera mönster,

skall såsom afgift bifoga 10 kronor, samt att aktiebolag

som drifva försäkringsrörelse, hvilka före år 1904 erlagt

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

dels eu fast afgift och dels eu afgift efter aktiekapitalets

storlek, därefter endast erlägga den förra afgiften.

Såsom ofvan nämnts, skulle för hvarje år till statskontoret

inlevereras såväl uppstående behållningar å influtna

patent- och varumärkesafgifter, hvilka där särskilt

bokfördes, som ock öfriga registreringsmedel, hvilka skulle

särskildt för sig under rubrik »registreringsafgifter» bokföras.

För afgifterna för registrering af mönster och

modeller skulle enligt föreskrift vid denna registrerings

införande lända till efterrättelse, hvad som vore förordnadt

i fråga om inleverering och bokföring af uppstående behållningar

å influtna patent- och varumärkesafgifter.

Efter hemställan af statskontoret förordnade Kungl.

Magt i nåd. bref den 14 juni 1901, att de till statskontoret

inlevererade öfverskotten å patent- och varumärkesafgifterna

samt registreringsafgifterna skulle hos

statskontoret sammanföras till en gemensam fond, som

skulle bokföras under benämning patent- och varumärkesafgifters

samt registreringsafgifters fond, att de nämnda

fond tillhöriga medel skulle göras fruktbärande i enlighet

med de bestämmelser rörande förvaltningen af de under

statskontorets vård ställda fonders och kassors medel,

hvilka meddelats i nåd. brefvet den Öl augusti 1877,

dock med iakttagande, att fonden skulle förräntas särskildt

från öfriga under statskontorets vård ställda fonder, samt

att, därest sådant skulle finnas vara för fonden fördelaktigt,

densamma tillhöriga medel kunde, i afbidan på

annan placering, insättas i bankinrättning med af Kungl.

Maj:t fastställd bolagsordning. Sedermera förklarade Kungl.

Maj:t i nåd. bref den 13 januari 1906 angående inköp

af fastighet för beredande af ämbetslokal åt ämbetsverket,

att medel tillhöriga fonden finge placeras i fastighet, och

bemyndigades ämbetsverket att för sagda fonds räkning

för en köpesumma af 630,000 kronor inköpa fastigheten

n:o 6 i kvarteret Rännilen med adress n:o 7 vid Birger

J arisgatan i Stockholm. Patent- och registreringsverket

skulle efter köpets afslutande till statskontoret öfverlämna

åtkomsthandlingarna till egendomen och tills vidare, intilldess

annorlunda föreskrefves, förvalta och vårda egendomen

samt årligen öfver förvaltningen till statskontoret

aflämna redovisning.

Patent och

varumärkesafgifters

samt

registreringsafgifters

fond.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Meddelade beslut i aktiebolagsärenden under åren

1899—1911 med angifvande af antal och beskaffenhet:

Summarisk öfversikt öfver inkomna och afgjorda ansökningar, skrif
-

År

Inkomna registreringsans

ökningar för

vanliga aktiebolag,

solidariska

bankaktiebolag och

bankbolag

Försäk-

ringsaktie-

bolag,

ömsesidig

försäk-

ringsbolag

Summa

Summa-

rum

Gamla

Nya

Senare

anmäl-

ning

Summa

1899

34

420

1,520

1,974

—

1,974

1900

13

408

1,809

2,230

—

2,230

1901

2

414

1,952

2,368

—

2,368

1902

2

431

2,046

2,479

—

2,479

1903

—

483

2,029

2,512

—

2,512

1904

—

584

2,121

2,705

72

2,777

1905

—

622

2,442

3,064

41

3,105

1906

—

745

3,000

3,745

59

3,804

1907

—

825

3,188

4,013

52

4,065

1908

—

710

3,544

4,254

51

4,305

1909

—

700

3,464

4,164

39

4,203

1910

—

687

3,471

4,158

50

4,208

1911

—

905

3,738

4,643

47

4,690

Ksp af fastiy- Köpet af fastigheten kom till stånd för att bereda

''ndlniuaf patent- och registreringsverket ämbetslokal. Ämbetsverket

ämbetsiokaiåt pa(Je nämligen, sedan det statens järnvägstrafiks pensionsleiket.

isättning tillhöriga linset med adressnummer 16, 18 och

20 vid Brunkebergstorg, hvarest ämbetsverket förhyrde

lokal, genom försäljning erhållit ny ägare, blifvit uppsagdt

till afflyttning den 1 april 1906.“ Genom berörda nåd.

bref den 13 januari 1906 medgafs patent- och registreringsverket

att från och med den 1 april sagda år såsom

ämbetslokal disponera våningarna 1, 2, 3 och 4 trappor

upp i nämnda för fondens räkning inköpta egendom jämte

vinden. Då patent- och registreringsverket således icke

vidare vore i behof af förhyrd lokal, ifrågasattes att hyra

för ämbetslokal icke skulle beräknas loland utgifterna i omkostnadsstaten.

Riksdagen anmälde emellertid i skrifvelse

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

velser och utlåtanden m. m. rörande bolagsärenden åren 1899—1911.

Afgärda registreringsansökningar, afgifna utlåtanden m. m.

Afg.

orda ansökningar

A f g i f

na utlåtanden m. m.

Ee

gistrerade

Afslagna

Medde-

lade

föreläg-

ganden

i Afgifna

under- dåniga

utlåtan- den

j Uppsatt

koncept

till in- förande

i regist- ren

Summa

Gamla

Nya

Summa

34

424

458

33

245

31

2,000

2,276

12

380

392

43

300

27

2,300

2,627

2

383

385

48

345

23

2,300

2,668

6

412

418

54

408

27

2,300

2,735

—

443

443

46

393

29

2,500

2,922

—

544

544

44

520

64

2,700

3,284

—

576

576

57

548

55

3,000

3,603

—

761

761

58

572

58

3,500

4,130

—

773

773

41

640

57

4,000

4,697

—

685

685

41

781

51

4,307

5,139

—

698

698

48

860

68

4,228

5,156

—

641

641

67

Kil

53

4,242

5,106

—

772

772

70

768

57

4,533

5,358

den 24 maj 1906 angående reglering af utgifterna under

riksstatens sjunde hufvudtitel, att, då hyra för den del af

fastigheten, som af ämbetsverket komme att disponeras,

syntes böra — likasom för öfriga lägenheter inom fastigheten

—■ erläggas till fonden, Riksdagen ansett att hyra

för de af ämbetsverke^ disponerade lokalerna bort i dess

utgiftsstat upptagas. Årshyra för ämbetslokalen har följaktligen

i verkets utgiftsstat uppförts med 22,300 kronor

och jämte öfriga byresmedel redovisats till fonden.

Förutom de utgifter, som från patent- och registreringsverket

tillfördes fonden, inlevererades äfven dit från öfverståtliållareämbetet

och Kung! Maj:ts befallningshafvande

i länen befintliga öfverskott å till dem inflytande afgifter

för registrering af föreningar för ekonomisk verksamhet

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Fonden

er sättes af

reservationsanslag

till

patent- och

registreringsverket.

och för andra uppgifter till föreningsregistren äfvensom

för anmälanden till handelsregistren.

Fonden ökades årligen såväl genom inlevererade öfverskott

å influtna afgifter som genom influtna räntor å de

fonderade medlen.

Enligt den vid 1911 års riksdag beslutade förändrade

uppställning af riksstaten skall berörda fond icke vidare

redovisas såsom en särskild fond utan i form af reservationer

å det under sjunde hufvudtiteln uppförda reservationsanslaget

till patent- och registreringsverket. Detta

skall tillgå sålunda, att inflytande patent- och varumärkesafgifter

samt till verket inflytande registreringsafgifter

skola i dess räkenskaper uppdebiteras under den i riksstaten

uppförda inkomsttiteln för patent- och varumärkessamt

registreringsafgifter. Af dessa sålunda influtna och

uppdebiterade riksstatsinkomster skall ämbetsverket äga

att bestrida samtliga utgifter för ämbetsverket, och dessa

utgifter skola i verkets räkenskaper afföras under nämnda

reservationsanslags titel. Öfverskottet, som därvid uppstår

å inkomsttiteln, skall tillgodoföras utgiftsanslaget

såsom tillgång. Kungl. Maj:t och Riksdagen hafva medgifvit,

att behållningen vid 1911 års slut å patent- och

varu märkes afgifters samt registreringsafgifters fond, sedan

dess tillgångar, i den mån de icke utgjordes af kontanta

medel, realiserats och förutnämnda fonden tillhöriga fasta

egendom, i öfverensstämmelse med hvad som plägar ske

med andra ämbetslokaler, i räkenskapen afskrifvits, finge

tillföras reservationsanslaget till upprätthållande af patentoch

registreringsverkets verksamhet såsom tillgång.

Enligt sålunda vidtagna anordningar kommer reservationsanslaget

att ökas med öfverskott, som uppstå å patentoch

registreringsverkets verksamhet, men däremot komma

icke, såsom hittills, räntor å de reserverade medlen att

tillgodoföras detta. 1 denna form kommer alltså fonden

att för framtiden bibehållas. Inkomster och utgifter, som

hänföra sig'' till den hos öfverstathallareämbetet och läns

styrelserna verkställda registreringen, skola icke vidare

härmed sammanföras. Behållningen a fonden utgjordes

vid 1911 års utgång af:

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kontant behållning............

Fasta egendomen n:o 6

i kvarteret Rännilen i

Stockholm........................

Utlånta medel .....................

Fordringar .......................

Efter afdrag af:

Skulder .................................

Utgörande netto ..........

12,739: 72.

630,000: oo.

1,156,528: oo.

401,343: 03. 2,200,610:75.

...................... 300,000:;_oo.

.................... 1,900,610: 7 5.

Efter det patent- och registreringsverket i underdånig

skrifvelse den 27 november 1911 ifrågasatt, huruvida ej

den för fonden lagfarna fastigheten borde öfverföras till

annan innehafvare för att därigenom vid eventuell försäljning

af egendomen förekomma svårighet för köpare

att erhålla lagfart å densamma, samt föreslagit, att köpet

af egendomen måtte få öfvergå å ämbetsverket, har Kungl.

Maj:t i nådigt bref den 16 februari 1912 förordnat,. att

köpet af fastigheten skall öfvergå å ämbetsverket, och har

Stockholms rådstufvurätt den 28 maj 1912 meddelat lagfart

för patent- och registreringsverket å sagda fastighet.

Omstående summariska sammanfattning gafvel- en

öfversikt öfver beloppen af till verket inflytande afgifter

under åren 1899—1911.

Riksdagen har, äfven sedan ämbetsverket uppförts å

ordinarie stat, årligen medgifvit Kungl. Maj:t att disponera

till patent- och registreringsverket inflytande afgifter

för uppehållande af ämbetsverkets verksamhet i enlighet

med för detsamma fastställda utgiftsstater. Utgiftsstaterna

hafva omfattat hufvudafdelningarna mflöningarD och -^omkostnaden.

Den ökning, som efter år 1899 under »aflöningar» förekommit,

har föranledts af de två bjeråingenjörsbefattningar,

som med 1902 års ingång tillkommo, samt af erforderliga

förhöjningar i förslagsanslaget till ålderstillägg.

Under »omkostnader» upptagas såsom förslagsanslag

samtliga utöfver aflöningsstaten till ämbetsverkets uppehållande

eller eljest för tillämpning af de författningar,

som ligga till grund för dess verksamhet, erforderliga

utgifter. Dessa förslagsanslag hafva uppförts med tid

Ämbets
verkets
utgiftsstater.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Sammandrag af patent- och registrerings
-

1899

1900 1901

1902

1903

Afgifter för patent...............

Afgifter för registrering af varu-

146,825 —

166,400— 179,805

—

190,605

—

200,365

—

märken .........................

18,660 —

15,990— 22,920

—

23,140

—

25,140

—

3,525 gi

3,142 42; 3,656

91

4,624

09

3,688

53

Afgifter för vissa mönster och

modeller...........................

— L

290— 240

—

330

—

340

—

Diverse .........................

— I—

44 -i o —

—

8

40

1

3 5

Afgifter för aktiebolagsanmäl-

ningar.............................

63,830 7 5

58,771 70'' 90,668

45

72,991 90

86,698

45

Summaj 232,84lj3 6[ 244,638|52i 297,290 36] 291,699,3a! 316,233|33

efter annan betydligt förhöjda belopp, en oundviklig’

följd af verkets ständiga utveckling. I 1899 års utgiftsstat

uppfördes de med 101,000 kronor och hafva i utgiflsstafen

för år 1913 beräknats till 353,900 kronor.

I sammanhang med fastställandet af omkostnadsstaten

för år 1899 bestämde Kungl. Magt, att arfvode för biträdande

ingenjör skulle utgöra högst 1,500 kronor och

för amanuens högst 1,200 kronor allt för år räknadt, att,

då någon af öfveringenjörerna, sekreterare, som hade att

handlägga tekniska frågor, eller någon bland byråingenjörerna

begagnade semester eller af sjukdom vore hindrad

att förrätta sin tjänst, för aflönande af vikarier, som i

följd häraf måste hos ämbetsverket förordnas, finge disponeras,

utöfver hvad enligt stadgade regler finge för

ändamålet användas, ett belopp af högst 125 kronor för

månad räknadt för den tid, under hvilken någon af nämnda

tjänster måste uppehållas af vikarie.

Ofvannämnda medgifvande angående vikariatsersättningar

i vissa fall var föranledt af svårigheten att eljest

erhålla lämpliga vikarier. Då en biträdande ingenjör,

hvilken hade 125 kronor i månaden, förordnades för en

byråingenjör, hvilkens tjänstgöringspenningar utgjorde 100

kronor i månaden, kunde rimligtvis icke ifrågasättas, att

han skulle lida en minskning i sina inkomster, utan borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

verkets inkomster åren 1899—1911.

1904

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1911

218,135

—

233,025

252,960

268,215 —

288,465

—

307,470

—

311,530

—

318,970

27,700

—

41,100

—

36,960

—

42,060 —

40,010

—

47,850

—

52,940

_

62,140

_

3,756

54

3,412

56

3,634

60

10,283 so

3,585

78

3,951

7 5

4,857

92

3,910

70

320

—

200

—

220

—

300 —

470

—

250

—

400

—

360

—

8

—

80

35

4

50

6 20

3

60

10

36

3

95

4

17

83,033

30

104,422

35

163,105

3 5

217,046lo

159,163

90

102,043

25

126,273

55

146,073

15

333,012

84

382,240 26

456,884

45

5.37,911 —

491,698)28

461,575

36

496,005

42

QO

xO

ce

xO

02

lian få behålla sitt arfvode och dessutom bekomma större

eller mindre del af byråingenjörens tjänstgöringspenningar.

Återstoden af dessa blefve dock otillräcklig för att därmed

aflöna biträdande ingenjörens vikarie. Åt denne, som

ofta måste tagas utom verket, kunde en mindre aflöning

än 125 kronor i månaden icke ifrågakomma.

Aflöningen till adjungerad ledamot, då sådan i början

af år 1899 förordnades, utgjorde 300 kronor i månaden.

Han skulle nämligen utom sin lön äga uppbära ett belopp

motsvarande öfveringenjörs tjänstgöringspenningar, men

däremot afstå egna tjänstgöringspenningar. Denna aflöning

bibehölls till år 1902, då aflöningen bestämdes till

4,500 kronor för år räknadt, hvarigenom den kom att

motsvara lägst aflönad ledamots aflöning.

Enligt medgifvande i nådigt bref flen 12 september

1900 höjdes maximiarfvodet åt biträdande ingenjör eller

amanuens hos ämbetsverket till 1,800 kronor för år räknadt.

Från och med år 1901 kom en del af den ordinarie Dyrtidstjänstepersonalen,

utöfver de i aflöningsstaten fastställda tillägg''

löneförmåner, i åtnjutande af tillfällig löneförbättringgenom

erhållande af dyrtidstillägg, som af Riksdagen

efter framställning af Kungl. Maj:t beviljats en del stats
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Patent- och

registreringsverkets

utred

ning i anledning

af cirkuläret

den 25

oktober 1901

beträffande

verkets länsstat.

tjänare, till belopp motsvarande 10 procent af aflöningen,

dock högst 500 kronor.

Under hänvisning till det beviljade dyrtidstillägget

hade Kung! Maj:t uti cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallt

statens ämbetsverk och myndigheter att, hvar för

sin förvaltningsgren, då sagda behof syntes böra tillgodoses

på ett mera stadigvarande sätt, inkomma med utredning,

huruvida, under förutsättning att de förhållanden,

som framkallat behofvet af dyrtidstillägg, komme att

fortfara någon längre tid framåt, ändringar i verkets

lönestat kunde anses böra äga rum, hvarvid tillika borde

komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar

i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af

tjänster, som genom de förändrade anordningarna kunde

undvaras. I anledning häraf afgaf patent- och registreringsverket

den 29 maj 1902 underdånigt utlåtande.

Däruti framhöll patent- och registreringsverket, att, om

det gällde att på mera stadigvarande sätt tillgodose

tjänstemännen med en aflöning, som i värde kunde anses

motsvara den, hvilken vid de centrala ämbetsverkens

senaste allmänna lönereglering befunnits böra dem tilldelas,

syntes det för den skull vara rättvist, att aflöningarna

i allmänhet höjdes med 14 å IG procent eller det högre

procentbelopp, som särskilda förhållanden kunde anses

påkalla. Och då därvid syntes böra tillses, att aflöningsförhöjningen

så fördelades, att vid vikariat jämväl någon

del däraf komme vikarie till godo, hade patent- och

registreringsverket utgått från det antagande, att förhöjningen

borde delas i lön och tjänstgöringspenningar.

Beträffande aflöningen till öfverdirektören ansåge

ämbetsverket, att chefens aflöning borde föreslås till

5,500 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar

eller tillhopa 8,000 kronor. På öfveringenjörerna,

yttrade ämbetsverket vidare, hvilka vore i aflöningshänseende

ställda mellan chefen och de öfriga

ledamöterna, ställdes stora anspråk så väl i fråga om

arbetsförmåga som med afseende å kunskaper, erfarenhet

och omdöme. Af öfveringenjörernas sätt och förmåga att

granska och handlägga inkommande patentansökningar

vore nämligen uppfinnare i hög grad beroende, då det

gällde att erhålla ett verksamt patentskydd. Dessa tjänste
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

män måste för den skull, om de skulle kunna rätt sköta

sina göromål, besitta ej blott framstående teknisk bildning

och praktisk teknisk erfarenhet utan äfven förmåga och

intresse att följa industriens snabba utveckling inom olika

grenar, så att de vid patentansökningars behandling förstode

att opartiskt lämna uppfinnare den ledning, hvaraf

dessa ofta vore i behof. Också torde svårligen kunna

bestridas, att öfveringenjörsbefattning i patent- och registreringsverket

vore i afseende å de kvalifikationer och

det arbete, som den kräfde af sin innehafvare, på sitt

område fullt jämförlig med byråchefsbefattning i de äldre

centrala ämbetsverken. Med hänsyn härtill och om verkets

organisation i öfrigt sådant medgåfve, kunde visserligen

med skäl ifrågasättas, om icke öfveringenjörerna borde

tilldelas sådan aflöning, som vid den nu afsedda löneregleringen

kunde blifva för byråchefer i andra ämbetsverk

bestämd, men då patent- och registreringsverket

inskränkte sig till att för öfveringenjörerna föreslå samma

aflöning som byråchefer redan då åtnjote eller 4,400

kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar

samt efter fem år ett älderstillägg å lönen af 600 kronor,

torde förslaget härutinnan så mycket mindre kunna anses

vara för högt tilltaget, som det innefattade en förhöjning

i den dåvarande ordinarie begynnelseaflöningen med omkring

16.4 procent och i slutaflöningen med omkring 16.6

procent.

Hvad anginge aflöningen till de öfriga ledamöterna

i patent- och registreringsverket, nämligen de tre sekreterarne,

ansåge ämbetsverket densamma böra föreslås att

utgå med 3,500 kronor i lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar

samt två älderstillägg till lönen efter

5 och 10 år, hvartdera å 500 kronor. Dessa tjänstemäns

aflöning skulle därigenom blifva likställd med den, som

af 1902 års riksdag godkänts för kamrerare vid riksbankens

hufvudkontor samt afdelningskontor i Göteborg

och Malmö.

För de öfriga tjänstemännen, som vore likställda med

tjänstemän i lägsta lönegraden inom andra centrala ämbetsverk,

tänkte ämbetsverket sig en aflöning af 4,000 kronor,

däraf lönen skulle utgöra 2,500 kronor och tjänstgöringspenningarna

1,500 kronor, hvartill skulle komma två

älderstillägg till lönen efter 5 och 10 år, hvartdera å

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

500 kronor. Denna förhöjning i innehafvande aflöning*

vore visserligen i procenttal beräknad väsentligt högre

än den förhöjning, som föreslagits för öfriga aflöningsgrupper,

men därvid borde icke lämnas nr räkningen,

dels att hvarje stegring i lefnadskostnader blefve kännbarare,

ju lägre aflöningen vore, dels ock att det egentligen

vore inom den lägsta aflöningsgruppen och företrädesvis

bland de till denna grupp hörande byråingenjörerna,

som ökning af personalen i mån af verkets fortgående

utveckling måste äga rum, samt att, då antalet

inom gruppen redan då vore stort i jämförelse med antalet

i högre aflöningsgrupper, framdeles endast en eller

annan bland tjänstemännen i lägsta lönegrad kunde hafva

utsikt att vinna befordran till högre aflöningsgrad. Härtill

komrne, att flera års extra tjänstgöring i verket föreginge

den ordinarie anställningen, vare sig denna afsåge teknisk

eller annan tjänst, och att nästan hela antalet byråingenjörer

för att kunna sköta dem åliggande granskning af

patentansökningar måste före sin anställning i verket

hafva förskaffat sig teknisk bildning jämte praktisk erfarenhet,

den senare förvärfvad under föregående verksamhet

i industriens tjänst.

Angående slutligen vaktmästarne hade ämbetsverket

ansett sig höra föreslå, att förste vaktmästarens aflöning

bestämdes till 1,400 kronor, däraf 900 kronor i lön och

500 kronor i tjänstgöriugspenningar, samt att de öfriga

vaktmästarne måtte tilldelas en aflöning af 1,100 kronor,

däraf 600 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar,

med tillfälle för dessa sistnämnde att erhålla

en höjning af lönen med 100 kronor efter 5 år, i sammanhang

hvarmed det torde befinnas rättvist att höja

beloppet af det löneafdrag, som vaktmästare skulle vidkännas,

därest han i sådan egenskap åtnjöte fri bostad,

till 200 kronor.

Under erinran att ämbetsverket då så nyligen som

från och med år 1899 blifvit satt på ordinarie stat, därvid

behofvet af hvarje tjänstebefattning blifvit pröfvad, samt

att under den korta tid, som sedan dess förflutit, ämbetsverket

haft att uppvisa en ständigt fortgående stegring

i mängden af verket åliggande göromål, kunde patentoch

registreringsverket icke ställa i utsikt möjligheten

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

af indragning af någon å ordinarie stat befintlig tjänstebefattning.

Enligt den utredning, patent- och registreringsverket

sålunda lämnat, skulle den ordinarie personalens aflöning

komma att utgå med de belopp, som finnas angifna å

nedanstående förslag till lönestat.

Tjänst-

görings-

Summa

pennin-

aflöning

gar

Kr.

Kr.

Kr.

1 öfverdirektör ...............

5,500

2,500

8,000

} 1 öfveringenjör ...............

4,400

2,000

6,400

(Efter 5 år kan lönen

1 öfveringenjör ...............

4,400

2,000

6,400

| höjas med 600 kr.

I 1 ledamot och sekreterare

3,500

1,800

5,300

2 ledamöter och sekreterare

7,000

3,600

10,600

1 registrator och arkivarie

2,500

1,500

4,000

Efter 5 år kan lönen)

1 notarie........................

2,500

1,500

4,000

höjas med 500 kr.

och efter 10 år med

1 byråingenjör ...............

2,500

1,500

4,000

ytterligare 500 kr.

7 byråingenjörer ............

17,500

10,500

28,000

1 bokhållare ..................

2,500

1,500

4,000

1 förste vaktmästare ......

900

500

1,400

1 vaktmästare ..............

600

500

1,100

(Efter 5 år kan lönen

2 vaktmästare ............

1.200

1,000

2,200

| höjas med 100 kr.

Summa

_

—

85,400

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så

länge denna kvarstår, lönen minskas med 200 kronor.

Detta patent- och registreringsverkets underdåniga

utlåtande har från finansdepartementet den 16 april 1908

öfverlämnats till kommittén för att vara att tillgå vid

fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag.

Dyr tid stillägg till den ordinarie personalen beviljades Extra lönefrån

och med år 1901 årligen till och med år 1.907. fgr''1

Från och med år 1908 ersattes denna löneförbättring tidstiiiägg.

med extra lönetillägg, som under vissa förutsättningar

utgått till tjänsteman med 15 procent å kontant aflöning,

dock icke i något fäll med högre belopp än 1,000 kronor,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

och till vaktbetjänte med 25 procent å kontant aflöning.

Såväl dyrtidstiiläggen som extra lönetilläggen utbetalades

af under sjunde hufvudtiteln anvisade förslagsanslag

och utgingo således ej af patent- och registreringsmedel.

Extra lönetillägg fick tilldelas tjänstemän och betjänte,

hvilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till

siffran fastställd eller eljest utginge efter af Riksdagen

pröfvade grunder. Med tillämpning af dessa bestämmelser

utbetaltes extra lönetillägg förutom till den

ordinarie personalen äfven till de sju byråingenjörer och

den notarie öfver stat, hvilka första gången förordnades

från den 1 juli 1907 efter medgifvande i nådigt bref

den 21 juni samma år. Tillförordnade notarien å bolagsafdelningen

samt de tjänstemän, som förordnats att uppehålla

de adjungerade ledamöternas byråingenjörsbefattningar,

hade däremot icke kommit i åtnjutande af det

extra lönetillägget. Efter därom gjorda framställningar

bemyndigades emellertid patent- och registreringsverket,

att under de år, extra lönetilläggen utginge, till en hvar

af dessa tjänstemän af inflytande patent- och registreringsafgifter

utbetala ett mot det med dem likställde ordinarie

tjänstemän tilldelade extra lönetillägg svarande belopp

af fyrahundrafemtio kronor.

Genom nådigt bref den 23 oktober 1908 bestämdes

den dagliga arbetstiden å tjänsterummet för ordinarie

tjänsteinnehafvare och vikarie för sådan till i allmänhet

fem timmar.

Provisoriska

löneför
bättringar.

Kommitténs

förslag ar

1909.

*

De alltjämt otillfredsställande aflöningsförhållandena

inom ämbetsverket föranledde emellertid kommittén att

göra framställning om förslag till provisoriskt ordnande

af aflöningsförhållandena inom patent- och registreringsverket,

och framlade kommittén i underdånig skrifvelse

den 28 september 1909 förslag därtill.

Kommittén anförde därvid, bland annat, att det förslag

till definitiv lönereglering för verket, som kommittén hade

att afgifva, ej torde af kommittén till Kung!. Maj:t kunna

aflämnas, innan kommittén, som det jämväl ålåge, förutom

annat, att verkställa revision af gällande lagstiftning rörande

patent och om skydd för varumärken samt vissa mönster

och modeller, äfvensom att anställa utredning rörande

behofvet af förändrad organisation af verket, kunnat åt
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

minstone till större delen fullgöra dessa kommittén lämnade

uppdrag. Att verkets ordinarie tjänstemän och

vaktmästare då ännu under flera år skulle äga att åtnjuta

allenast de aflöningar, som gällande stat för ämbetsverket

erbjöde, funne kommittén ej blott mot dem obilligt utan

äfven förenadt med verkliga olägenheter för det allmänna.

Med den utveckling och ökade betydelse patent- och

registreringsverket under senare åren erhållit, måste de

lönesatser, hvilka vore upptagna i den för verket gällande

stat, enligt kommitténs åsikt anses otillfredsställande jämväl

vid en jämförelse med de aflöningsförmåner, som

tillkommit befattningshafvare vid andra verk före sista

löneregleringen. Kommittén erinrade i detta hänseende

därom, att enligt gällande lönestat för patent- och registreringsverket

öfveringenjörer intoge en mellanställning

mellan andra och tredje gradens tjänstemän samt öfriga

ledamöter vore jämnställda med andra gradens och byråingenjörer

med första gradens tjänstemän i andra verk.

Dessa förhållanden syntes kommittén kraftigt tala för

billigheten af en snar löneförbättring inom patent- och

registreringsverket. Ur det allmännas synpunkt ville

kommittén särskildt betona, hurusom det läge i sakens

natur, att med de lågt beräknade aflöningsförmåner, som

ämbetsverket för det dåvarande kunde erbjuda, svårighet

skulle uppstå att tillförsäkra verket fullt kvalificerade

arbetskrafter, särskildt på det tekniska området, i det

dugande ingenjörer hellre sökte sig anställning i det

praktiska lifvet, där vida bättre lönevillkor i allmänhet

kunde påräknas. Hvad detta hade att betyda i vår tid,

då uppfinnarverksamhetens och industriens utveckling

ställde allt större anspråk på dugligheten hos verkets

tekniskt bildade tjänstemän, torde ligga i öppen dag.

Visserligen hade Riksdagen från och med år 1901

på därom af Kungl. Maj:t gjorda framställningar åt en

del statstjänare, däribland sådana vid patent- och registreringsverket

anställde, årligen beviljat tillfälliga löneförbättringar,

till en början under benämningen dyrtidstillägg

och sedermera i form af extra lönetillägg; men

vore det kommitténs bestämda åsikt, att, äfven om för

kommande år ett dylikt extra lönetillägg skulle för patentoch

registreringsverkets vidkommande beviljas, detta icke

skulle fylla det berättigade kraf på löneförbättring, som

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

otvifvelaktigt förefunnes. Kommittén framhöll jämväl

uttryckligen, att kommittén desto mindre afsett, att det

provisoriska ordnandet af aflöningsförhållandena vid verket

i allmänhet borde tjäna såsom norm vid en blifvande

slutlig lönereglering för ämbetsverket, som denna senare

borde lämpas efter den förändrade organisation af verket,

hvartill kommitténs utredning kunde föranleda.

Kommittén hade därefter angifvit de grunder, enligt

Indika kommittén tänkt sig ett provisoriskt ordnande af

aflöningsförhållandena vid verket böra ske, och i sådant

afseende föreslagit fyllnad i dåvarande löner till belopp,

som i möjligaste mån motsvarade den ökning, som tillkommit

tjänstemän och betjänte af lika grad i de reglerade

centrala ämbetsverken.

Vidare erinrade kommittén därom, att bland ämbetsverkets

icke ordinarie personal funnes sju byråingenjörer

och eu notarie öfver stat, hvilkas aflöning utginge med

enahanda belopp som till de ordinarie byråingenjörerna

och den ordinarie notarien med den skillnad allenast, att

ålderstillägg icke åtnjötes. Att äfven bemälde åtta tjänstemän

öfver stat, som visserligen förordnades endast för

ett år i sänder, men otvifvelaktigt torde komma att jämväl

för framtiden erfordras, borde komma i åtnjutande af den

provisoriska löneförbättringen, syntes kommittén ej vara

annat än med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

då de i fråga om tjänstgöringsskyldighet vore likställda

med nyssnämnda ordinarie befattningshafvare.

Kommitténs förslag till provisorisk lönereglering för

patent- och registreringsverket blef vid ärendets föredragning

för Kungl. Maj:t den 14 januari 1910 i hufvudsak

förordadt af dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet.

I skrifvelse den 2 juni 1910 anmälde Riksdagen, att

Riksdagen å patent- och registreringsverkets omkostnadsstat

uppfört ett förslagsanslag å 17,520 kronor till provisorisk

lönereglering för den å ämbetsverkets afiöningsstat

uppförda personal. Den 21 oktober 1910 utfärdades kungörelse

angående provisoriska aflöningstillägg för år 1911

åt befattningshafvare i patent- och registreringsverket,

enligt hvilken Kungl. Maj:t förordnade, att frän berörda

förslagsanslag skulle för år 1911 utgå provisoriska aflönings
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

tillägg till följande å ordinarie stat uppförda befattningshafvare

i patent- och registreringsverket, nämligen

till öfverdirektören med 2,000 kronor, hvaraf 700

kronor skulle anses såsom lön, 500 kronor såsom tjänstgöringspenningar

och 800 kronor såsom ortstillägg,

till öfveringenjör med 1,540 kronor, hvaraf 540 kronor

skulle anses såsom lön, 400 kronor såsom tjänstgöringspenningar

och 600 kronor såsom ortstillägg,

till ledamot och sekreterare med 1,300 kronor, hvaraf

600 kronor skulle anses såsom lön, 300 kronor såsom

tjänstgöringspenningar och 400 kronor såsom ortstillägg,

till byråingenjör och bokhållaren med 1,000 kronor,

hvaraf 400 kronor skulle anses såsom lön, 300 kronor

såsom tjänstgöringspenningar och 300 kronor såsom ortstillägg,

till förste vaktmästaren med 400 kronor, hvaraf 100

kronor skulle anses såsom lön, 150 kronor såsom tjänstgöringspenningar

och 150 kronor såsom ortstillägg, samt

till vaktmästare med 400 kronor, hvaraf 200 kronor

skulle anses såsom lön, 50 kronor såsom tjänstgöringspenningar

och 150 kronor såsom ortstillägg.

Utöfver redan gällande lönevillkor fastställdes hufvudsakligen

samma villkor, som gälla i nyreglerade verk för aflönings

åtnjutande, och bestämdes att å lönen skulle afdragas,

efter år räknadt, så stort belopp — afrundadt, om sådant

erfordrades för vinnande af jämn summa, till närmast högre

femtio- eller hundratal och, hvad vaktmästare beträffade, till

30 kronor för förste vaktmästare och 25 kronor för andre

vaktmästare samt portvakt — som motsvarade den pensionsafgift,

hvilken enligt lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension skulle hafva af

vederbörande befattningshafvare erlagts såsom bidrag till

egen pensionering, om berörda lag varit å honom tillämplig,

därvid borde iakttagas, att den, som oberoende af den

provisoriska löneregleringen vore skyldig att erlägga

pensionsafgift enligt berörda lag, skulle därutöfver vidkännas

allenast så stort afdrag, som betingades af lönetillökningen

vid den provisoriska löneregleringen, hvarvid

afdraget, efter sammanläggning med pensionsafgiften, afrundades

på förut angifvet sätt.

Beträffande den till minst sex timmar fastställda

dagliga arbetstiden å tjänsterummet och daglig mot
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Provisorisk

löneförbättring

åt tjänstemännen

öfver

stat m. fl.

tagningstid för allmänheten meddelades enahanda bestämmelser

som för nyreglerade verk i allmänhet.

Uti nådigt bref samma dag förklarades, att de i

ofvan angifna kungörelse för befattningshafvare, Indika

komme i åtnjutande af det provisoriska aflöningstiliägget,

meddelade bestämmelser i fråga om daglig arbets- och

mottagningstid skulle tillsvidare under år 1911 i tillämpliga

delar gälla jämväl för registratorn och arkivarien samt

notarien, med det tillägg att registrator skontoret äfvensom

kontoret för mottagande af handlingar å bolagsafdelningen

skulle för allmänheten hållas öppna minst fem timmar

hvarje söckendag, dock att öfverdirektören skulle, där

sådant funnes utan olägenhet kunna äga rum, kunna för

tre månader under tiden juni—september inskränka den

sålunda bestämda tiden å nämnda kontor till fyra timmar

om dagen.

Den 22 juni 1911 och den 10 juni 1912 hafva kungörelser

med motsvarande innehåll angående provisoriska

aflöningstillägg för åren 1912 och 1913 utfärdats.

Uti den genom nådiga brefvet den 18 juni 1910

fastställda utgiftsstaten hade det därå uppförda förslagsanslaget

till adjungerade ledamöter, tjänstemän öfver stat

etc. så beräknats, att ej blott ofvan af kommittén omförmälda

tjänstemän öfver stat utan äfven de adjungerade

ledamöterna, t. f. notarien å bolagsafdelningen och vikarierna

för de adjungerade ledamöterna å patentafdelningen

efter genomförande af provisorisk lönereglering för de i

aflöningsstaten upptagna tjänstemännen skulle kunna blifva

i aflöningshänseende med de ordinarie tjänstemännen likställda.

Härom hade patent- och registreringsverket i

underdånig skrifvelse den 15 oktober 1909 angående

utgiftsstat för ämbetsverket för år 1911 gjort underdånig

framställning.

Beträffande frågan om beredande af löneförbättringför

den personal, som saknade rum å den ordinarie staten,

yttrade föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kung]. Maj:t den 14 januari 1910, bland

annat, att denna fråga i afseende å patent- och registreringsverket

måhända vore ännu mera betydelsefull än

beträffande flertalet andra oreglerade ämbetsverk. Få, om

ens något ämbetsverk torde nämligen förete en sådan rask

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

utveckling, utan att under sin verksamhetstid hafva varit

föremål för någon mera omfattande om- eller nyreglering.

Resultatet hade också blifvit, att den å extra stat uppförda

personalen med ordinarie personals löneförmåner

ökats i eu förhållandevis alltför hög grad. Medan å ordinarie

stat funnes uppförda, utom vaktmästare, sjutton

befattningshafvare, kunde den personal, hvarom departementschefen

talade, räknas till ett antal af fjorton nämligen

sju byråingenjörer och en notarie öfver stat, fyra

biträdande ingenjörer, som bestrede byråingenjörsbefattningar

under de ordinarie befattningshafvarnes adjunktion,

en extra tjänsteman, som bestrede befattningen såsom

registrator och arkivarie under ordinarie innehafvarens

adjunktion, samt en extra notarie å bolagsafdelningen.

Alla dessa nu nämnda befattningshafvare åtnjöte, om man

frånsåge ålderstillägg, samma löneförmåner som första

gradens tjänstemän. Trots denna jämförelsevis stora extra

personal med ordinarie personals löneförmåner vore ändock,

i en omfattning, som relativt taget torde vara nära enastående,

ämbetsverket hänvisadt till arbete af en grupp

biträden med fasta arfvoden. Departementschefen erinrade

om de tio biträdande ingenjörerna och de elfva amanuenserna.

Och ändock stannade icke behofvet vid dessa

krafter. Plärtill komme nämligen ytterligare extra biträden

på ännu sämre villkor än de nyss nämnda.

Utan att sägas föregripa den förestående löneregleringen

för ämbetsverket torde man under nämnda omständigheter

kunna påstå, att ämbetsverkets samtliga behof

af ständiga arbetskrafter äfven efter löneregleringen komme

att kräfva åtminstone de grupper extra tjänstemän, livilka

åtnjöte ordinarie personals löneförmåner. Härmed vore

departementschefens ställning gifven i afseende å löneförbättring

för de extra tjänstemän, hvarom vore fråga.

Kräfde förhållandena — och detta gjorde de enligt departementschefens

mening med goda skäl — att den fast

anställde tjänstemannen komme i åtnjutande af provisorisk

lönereglering, borde hans kollega å extra stat, hvars olikställighet

med den ordinarie i realiteten kanske mest hänförde

sig till löneförmånernas anslagstitel, jämväl få del

af den höjda arbetslönen.

Lika med kommittén ansåge alltså departementschefen,

att de sju byråingenjörerna och notarien öfver stat, hvilka

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Ökade maximiarfvoden

till biträdande

ingenjörer och

amanuenser.

Älderstillägg

åt adjungerade

ledamöter

m. fl.

i samma ordning som befattningshafvare å stat kommit

i åtnjutande af extra lönetillägg, där sådant utgått,. borde

beredas den fyllnad i aflöning, som genom en provisorisk

lönereglering skulle tillgodokomma deras kolleger å stat.

Under åberopande af hvad departementschefen anfört

angående den extra personalen med ordinarie personals

aflöning, föreslog departementschefen, att de adjungerade

ledamöterna och deras vikarier, hvilka i fråga om arbete

och, om man frånsåge älderstillägg, jämväl aflöningsförmåner

vore likställda med motsvarande befattningshafvare

å stat, också skulle komma i åtnjutande af den fyllnad

i aflöningen, som enligt departementschefens förslag genom

den provisoriska löneregleringen och annan löneförbättringskulle

tillkomma befattningshafvare å stat liksom ock vissa

tjänstemän öfver stat.

Genom nådigt bref den 25 november 1910 tillerkändes

nu nämnda grupper af tjänstemän omförmälda

förbättrade aflöningsförmåner för år 1911, och hafva liknande

förmåner beviljats dem lör år 1912.

Efter medgifvande i nådigt bref den 18 juni 1910,

att från och med den 1 därpåföljande juli arfvode finge

utgå till biträdande ingenjör hos ämbetsverket med högst

2,400 kronor samt till amanuens med högst 2,000 kronor

för år räknadt, lämnades möjlighet att bereda någon förbättring

äfven i dessa tjänstemäns ställning. Patent- och

registreringsverket hade gjort framställning därom i underdånig

skrifvelse den 15 oktober 1909 och till stöd härför,

bland annat, anfört, att den extra ersättning, som en del

biträdande ingenjörer och assistenter åtnjutit genom deltagande

i arbetet med utländska patentskrifters klassificering,

för framtiden blefve betydligt mindre, då behofvet

af dessa tjänstemäns biträde vid nämnda arbete icke mera

förefunnes i den omfattning som förut.

Ehuru den från och med år 1911 genomförda provisoriska

löneregleringen för patent- och registreringsverket

gifvetvis medfört en viss förbättring för verkets personal,

kvarstode dock, framhöll patent- och registreringsverket

i underdånig skrifvelse den 20 oktober 1911 med förslag

till utgiftsstat för år 1913, betydande olägenheter.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Ämbetsverket vore nödsakadt att för drifvande af

sin verksamhet anlita extra ordinarie arbetskrafter i stor

utsträckning. Att detta innebure ett stort missförhållande

såväl för ämbetsverket som ock för personalen vore uppenbart,

men torde någon ändring härutinnan lämpligen icke

urrna kÄn§’as till stånd, förr än i samband med den

blifvande omorganisationen. Så mycket angelägnare måste

det däiföi vara, att, i afvaktan på denna organisation

allt gjordes, som kunde göras, för att förbättra den personals

ställning, som på förordnande uppehölle befattningar

inom ämbetsverket.

Arbetsbördan hos ämbetsverket ökades år för år. Antalet

inkomna patentansökningar, som år 1905 utgjorde

2,535, både år 1910 stigit till 3,433; motsvarande antal

varumärkesansökningar vore 884 respektive 1,269. För

att möta denna ökade arbetsbörda vore en öknino- af

arbetskrafter emellertid ingalunda tillfyllest; af betydelse

vore förvisso ock, att sådana åtgärder vidtoges, som kunde

befordra arbetsro och arbetsglädje inom ämbetsverket,

till grund för de förslag uti ifrågavarande hänseenden,

som patent- och registreringsverket uti sin berörda skrifvelse

framlade, ansåge ämbetsverket ett oafvisligt behof

föreligga.

Dessa förslag afsåge rätt för de adjungerade ledamöterna

att tillgodonjuta af dem å deras ordinarie befattningar

invänta ålderstillägg, äfvensom rätt till ålderstillägg

för tjänstemännen öfver stat och för de såsom

vikarier för de adjungerade ledamöterna å patentafdelmngen

tjänstgörande tillförordnade byråingenjörerna.

. Sedan statskontoret häröfver afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande, föredrogs ärendet inför Kungl. Mai:t i

statsrådet den 13 januari 1912 därvid föredragande departementschefen

anförde, att patent- och registreringsverkets

tjänstemän genom beslut af riksdagen så nyligen

I01?.. år 10 erhållit sina löneförmåner icke obetydligt

förbättrade. Då genomfördes nämligen för verket provisorisk

lönereglering, som kommit såväl dess ordinarie beiattmngshafvare

som också innehafvare af tjänster å extra

stat till godo. Det oaktadt syntes departementschefen den

åt ämbetsverket gjorda framställningen om ytterligare för- ■

bättring i aflöningen åt ifrågavarande innehafvare af

tjänster å extra stat icke kunna frånkännas ett visst be
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Ökning af

maximiarfvodet

till

biträdande

ingenjörer.

rättigande. Detta syntes departementschefen framför allt

gälla de adjungerade ledamöterna samt byråingenjörerna

och notarierna öfver stat. Dessa innehade sina tjänster

med så fast ställning, som öfver hufvud taget kunde beredas

befattningshafvare ä extra stat. Om ett fortsatt

behof af tjänsterna för framtiden torde heller icke kunna

råda något tvifvel. Att dessa befattningshafvare vid

sådant förhållande borde i fråga om förmåner likställas

med motsvarande ordinarie tjänstemän, i mån det läte

sig göra med hänsyn till den principiella skillnaden mellan

tjänster å ordinarie och extra stat, syntes departementschefen

fullt rimligt. Att särskild! medgifva nämnda innehafvare

af tjänster på extra stat rättighet till ålderstillägg

under enahanda förutsättningar som ordinarie tjänstemän

syntes departementschefen heller icke möta några principiella

hinder. De förenämnda tjänstemännens likställande

med ordinarie befattningshafvare i förevarande afseende

torde emellertid utesluta möjligheten af en sådan anordning

för beredande af ålderstillägg åt de adjungerade

ledamöterna, som patent- och registreringsverket föreslagit

och som afsåge, att aflönings förhöj ningen skulle

bestämmas af antalet tjänstår, som den adjungerade ledamoten

ägde såsom ordinarie innehafvare af eu lägre tjänst.

Såsom statskontoret framhållit, borde allenast tjänstgöringen

på den högre tjänsten härvid vara bestämmande.

Att i förevarande hänseende likställa årsvikarier för

ordinarie tjänstemän med innehafvare af tjänster å extra

stat ansåge departementschefen lika med statskontoret icke

vara tillrådligt. Departementschefen hade härvid låtit sig

bestämmas, förutom af de skäl statskontoret anfört, jämväl

af hänsyn till de konsekvenser för andra grenar af statsförvaltningen,

som ett bifall till patent- och registreringsverkets

framställning härutinnan skulle kunna medföra. I

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 20

oktober 1911 både patent- och registreringsverket äfven

gjort framställning om beredande af möjlighet för verket

att höja de biträdande ingenjörernas maximiarfvoden, utöfver

hvad som medgifvits genom nådiga brefvet den

18 juni 1910.

Vid 1911 års början vore hos verket anställda 13

biträdande ingenjörer, hvaraf 10 med arfvoden af 2,100

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

kronor och 3 med arfvoden af 1,800 kronor. Utöfver dem

sålunda tilldelade arfvoden hade de flesta kunnat bereda

sig en inkomst af högst 50 kronor i månaden genom

klassificeringsarbete, hvarigenom sålunda de bäst atlönades

årsinkomst kunnat uppgå till 2,700 kronor. Med ingången

af år 1913 torde anlitande af extra arbetskrafter för klassificeringsarbetet

helt och hållet upphöra och det klassificeringsarbete,

som därefter förekomme, böra utföras af

den å statistiska afdelningen anställda personalen.

Patent- och registreringsverket skulle således från

och med år 1913 sakna möjlighet att med gällande

bestämmelser angående de biträdande ingenjörernas aflöning

bereda dem högre inkomst än 2,400 kronor om

året, hvilket för några skulle komma att betyda en

minskad årsinkomst af 300 kronor. Med hänsyn härtill

och till det maktpåliggande och grannlaga arbete, som

ålåge dessa tjänstemän, ansåge patent- ocli registreringsverket

fullgiltiga skäl föreligga för att maximiarfvodet

till biträdande ingenjörerna finge höjas till 3,000 kronor.

Det skulle naturligtvis vid bifall härtill åligga patentoch

registreringsverket att tillse, att deras aflöning vid

förordnande för byråingenjörer ej komme att öfverstiga

lägst aflönad byråingenjörs aflöning.

I sammanhang med frågan om förbättring af biträdande

ingenjörernas arfvoden anmälde patent- och

registreringsverket, att det till vinnande af en tillfredsställande

arbetsordning å de tekniska afdelningarna vore

önskvärdt att anställa ett ökadt antal biträdande ingenjörer.

Innan detta ärende föredrogs inför Kung!. Maj:t, hade åtskilliga

biträdande ingenjörer hos patent- och registreringsverket

i en till finansdepartementet den 6 december 1911

inkommen skrift ifrågasatt-, huruvida icke den nödvändiga

ökningen af ämbetsverkets tekniska arbetskrafter för år

1913 åtminstone delvis lämpligen borde åstadkommas

genom tillsättande af ett antal nya byråingenjörer öfver

stat, öfver hvilken framställning patent- och registreringsverket

efter nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande.

A id dessa frågors föredragning inför Kung!. Maj:t

upptog departementschefen först till behandling ofvan

omförmälda, af de biträdande ingenjörerna gjorda framställning,

och anförde därvid, att inom ett ämbetsverk,

som stode under omorganisation, syntes man i fråga om

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Patent- och

registreringsverkets

utgiitsstat

för

år 1913.

nya tjänster på extra stat böra gå fram med synnerlig

varsamhet. Genom anordnande af en sådan tjänst måste man

anses hafva erkänt, att ett i viss betydande mån konstant

behof af tjänsten gjort sig gällande, och en sådan åtgärd

uppfattades lätt, som om den gåfve på hand, att vid den

nya organisationens genomförande tjänsten skulle uppföras

å ordinarie stat.

Patent- och registreringsverket hade i sitt utlåtande

öfver berörda framställning såsom sin mening framhållit,

att antalet ordinarie befattningar efter omorganisationen

sannolikt komme att öfverstiga det för år 1913 af verket

ifrågasatta antalet tjänster å ordinarie och extra stat, men

verket tilläde, att någon exakt uppgift i detta hänseende

icke vore möjligt för verket att lämna.

Hvarken detta uttalande eller hvad i ämnet eljest

förekommit syntes departementschefen utgöra tillräcklig

ledning för bedömandet af, huruvida de af sökandena

ifrågasatta nya tjänsterna vid den nya organisationens

genomförande borde uppföras å ordinarie stat. Departementschefen

saknade därför tillräckligt underlag för framläggande

af ett förslag i den riktning, som deras framställning

afsåge.

Hvad ämbetsverket föreslagit i syfte att öka arfvodet

åt biträdande ingenjörer kunde departementschefen däremot

utan tvekan förorda.

I skrifvelse den 30 maj 1912 angående reglering

af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel har

Riksdagen meddelat, att Riksdagen godkänt det i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 13 januari 1912

intagna förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket,

och därjämte, bland annat, uttalat, att såsom villkor

för erhållande af den genom anslagsförhöjningen möjliggjorda

arfvodesförbättringen för biträdande ingenjörer

torde böra stadgas skyldighet för dem att vara tillstädes

å tjänsterummet minst fyra timmar hvarje söckendag.

Genom nådigt bref den 10 juni 1912 bär Kungl. Maj:t

fastställt följande utgiftsstat för patent- och registreringsverket

för år 1913.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

K

r o n o r

j Tjänst- g Örings- 1-''on 1 pennin-

Summa

aflö- |

! gar

A. Aflöningar.

1 öfverdirektör ............

5,000 2,000

7,000

1 öfveringenjör............

3,700 1,800

5,51 >0

j Lönen kan

v efter 5 år]

1 öfveringenjör............

1 ledamot och sekreterare

3,700 1,800

3,000'' 1,500

5.500

4.500

I höjas med

) 500 kronor.

2 ledamöter och sekre-

terare .....................

6,000 3,000

9,000

Lönen kan

, 1 registrator och arkiva-

höjas, efter 5

år med 500

rie...........................

1,800 1,200

3,000

kronor och

efter 10 år

1 notarie ..................

1,800 1,200

3,000

med ytter-

1 byråingenjör ............

1,800 1,200

3,000

ligare 500

kronor.

7 byråingenjörer ........

12,600 8,400

21,000

1 bokhållare ...............

1,800 1,200

3,000

1 förste vaktmästare ...

800 300

1,100

| 1 vaktmästare ............

500 300

800

Lönen kan

1 efter 5 år

2 vaktmästare ...........

1,000 600

1,600

( höjas med

10Ö kronor.

68,000

1 Anm. Om vaktmästare

sådan egenskap åtnjuter fri bostad,

skall, så länge denna förmån kvarstår, lönen minskas

med 150 kronor.

| Anslag till ålderstillägg,

förslagsvis ....

13,800

81,800

B.

Omkostnader

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, tjänstemän öfver stat, biträdande

ingenjörer, amanuenser, särskildt tillkallade tekniska bi- träden, extra skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariats-

ersättningar m. m.,

inklusive ålderstillägg till adjunge-

rade ledamöter och tjänstemän öfver stat

165,880

» provisorisk lönereg’

ering för den

å ämbetsverkets aflö-

ningsstat uppförda personal ......

17,320

» renskrifning och skrifmaterialier

postafgifter, hyror.

bränsle, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m. .

55,000

» böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskost- nader, kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag

af influtna prenumerationsafgifter och dylikt...............

105,000

» återställda registreringsafgifter .....

9,100

» bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern...

1,600

353,900

Summa kronor

-

435,700

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kostnaderna

för tjänstepersonalens

pensionering

skola bestridas

med

patent- och

registreringsafgifterna.

Ifrågasatt

delaktighet

för den ordinarie

personalen

i civilstatens

enskilda

änkeoch

pupillfond.

Därjämte liar Kungl. Maj:t, såsom villkor för att de

lios ämbetsverket anställde biträdande ingenjörer må komma

i åtnjutande af den af Riksdagen godkända arfvodesförbättringen,

föreskrift, att bemälda tjänstemän skola, i den

mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda

fall efter pröfning rnedgifvas, vara å tjänsterummet

tillstädes minst fyra timmar hvarje söckendag, samt att i

fråga om den sålunda fastställda dagliga arbetstiden å

tjänsterummet för öfrigt skall i tillämpliga delar gälla

hvad i nådiga kungörelsen angående provisoriska aflöningstillägg

åt befattningshafvare i patent- och registreringsverket

stadgats beträffande dylik arbetstid.

Med de till patent- och registreringsverket inflytande

afgifterna har äfven beräknats att bestrida kostnaderna

för tjänstepersonalens pensionering i den mån sådan skall

ske med allmänna medel, och genom kungl. kungörelsen

den 22 juni 1911 angående ändring af kungl. kungörelsen

den 11 oktober 1907 med föreskrifter angående de medel,

af hvilka pensioner, som jämlikt lagen angående civila

tjänsteinneliafvares rätt till pension af samma dag komma

att beviljas, skola utgå, har förordnats, att de pensioner,

som med tillämpning af nämnda lag komma att beviljas,

skola utgå till tjänsteinnehafvare i patent- och registreringsverket

af reservationsanslaget till upprätthållande af

nämnda ämbetsverks verksamhet.

Enligt villkoren för åtnjutande af aflöning enligt

1898 års lönestat skulle de allmänna bestämmelserna i

fråga om civila tjänsteinneliafvares pensionering icke

gälla patent- och registreringsverkets personal, och en af

patent- och registreringsverket uti underdånig skrifvelse

den 29 oktober 1900 med förslag till utgiftsstat för ämbetsverket

för år 1902 gjord förnyad framställning om erhållande

af pensionsrätt vann ej heller bifall.

På förekommen anledning hemställde patent- och

registreringsverket därefter i underdånig skrifvelse den

12 juli 1901, att Kungl. Maj:t täcktes oberoende af frågan

om pensionsrätt för ämbetsverkets personal bereda patentoch

registreringsverkets ordinarie tjänstemän och betjänte,

dåvarande och blifvande, rätt till delaktighet i civilstatens

enskilda änke- och pupillfond. Sedan direktionen öfver

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

civilstatens pensionsinrättning öfver berörda ansökning

afgifvit underdånigt utlåtande samt därvid anfört att, då

enligt § 22 i nådiga reglementet för civilstatens änkeoch

pupillkassa icke någon kunde deltaga i civilstatens

enskilda änke- ocli pupillfond, hvilken icke vore eller

varit delägare i civilstatens pensionsinrättning, nämnda

paragraf i sin dåvarande affattning torde innebära ovillkorligt

hinder för bifall till framställningen, hemställde

patent- och registreringsverket uti den 2 augusti 1902

afgifvet infordradt yttrande med anledning af hvad direktionen

öfver civilstatens pensionsinrättning sålunda anfört,

att Kungl. Maj: t täcktes oberoende af frågan om pensionsrätt

i öfrigt för ämbetsverkets personal bereda verkets

ordinarie tjänstemän och betjente, dåvarande och blifvande,

rätt till delaktighet såväl i civilstatens pensionsinrättning

som i civilstatens enskilda änke- och pupillfond.

Först genom lag angående civila tjänsteinnehafvares

rätt till pension af den 11 oktober 1907 blef emellertid

med 1908 års ingång möjlighet beredd för patent- och

registreringsverkets ordinarie personal att erhålla rätt till

pension och därmed att vinna delaktighet i civilstatens

änke- och pupillkassa. För den, som vid lagens trädande

i kraft den 1 januari 1908 innehade tjänst inom verket,

skulle lagens bestämmelser, såvidt denna tjänst anginge,

icke gälla, där han ej inom ett år därefter anmälde, att

samma bestämmelser Unge å honom vinna tillämpning.

Någon dylik anmälan har ej förekommit, och äger sådan

befattningshafvare, hvarom nyss blifvit nämndt, alltså

icke rätt till pension. Endast chefen och en byråingenjör,

hvilka utnämnts å sina befattningar efter lagens ikraftträdande,

äro underkastade pensionslagens bestämmelser.

I fråga om utgifterna för de publikationer, hvilkas

utgifvande ålåge patent- och registreringsverket, har under

den tidsperiod, hvarom nu är fråga, ej förekommit annan

förändring än att, efter upphörandet af den gemensamma

användningen och redovisningen af de från patent- och

registreringsverket och de lokala registreringsmyndigheterna

härflytande registreringsafgifterna, Kungl. Maj: t,

som genom kungörelse den 15 december 1911 förordnat,

att patent- och registreringsverket fortfarande skall utgifva

de i kungörelsen omförmälda samlingar omfattande upp
18
-

Publika
tionerna.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Biblioteket.

gifter nr aktiebolagsregistret, det försäkringsregister, som

skall föras lins patent- och registreringsverket, föreningsregistren

och handelsregistren, uti nådigt bref den 24

november 1911 medgifvit, att patent- och registreringsverket

tillsvidare årligen, sedan tryckningskostnaderna för

dessa samlingar för föregående år betalts, må äga att

återbekomma tre femtedelar däraf, motsvarande den kostnad,

som beräknats belöpa för de från öfverståthållareämbetet

och länsstyrelserna i samlingarna kungjorda uppgifter,

samt anbefallt statskontoret att efter rekvisition

till patent- och registreringsverket utbetala de på nyssnämnda

sätt beräknade belopp att utgå af det till bestridande

af kostnaderna för den af öfverståthållareämbetet

och länsstyrelserna omhänderhafda registrering

och hvad därmed sammanhängde anvisade förslagsanslag.

Biblioteket, som vid 1898 års utgång, beräknades innehålla

omkring 12,000 volymer, har vunnit en betydande

tillväxt. Det innehöll vid 1911 års slut omkring 26,500

volymer. Antalet patentbeskrifningar i biblioteket uppgick

samtidigt till omkring 2,500,000 stycken. Ämbetsverkets

hela såväl för allmänheten som endast för verkets tjänstemän

tillgängliga litteraturförråd upptog vid samma tid

omkring 1,900 hyllmeter. Tillväxten af litteraturförrådet

torde för år 1912 kunna beräknas till omkring 1,500

volymer, upptagande ungefär 75 hyllmeter, samt ett

antal kartonger med patentskrifter, upptagande omkring

155 hyllmeter, d. v. s. eu sammanlagd tillväxt af omkring

230 hyllmeter. Medelkostnaden för inköp och bindning

af böcker har under åren 1899—1911 utgjort 6,000 kronor.

Biblioteket, som år 1898 besöktes af 4,301 personer,

har år 1908 besökts af 7,250 och år 1911 af 7,025

personer. I dessa summor ingår ej ämbetsverkets egen

personal.

Biblioteket disponerar efter ämbetsverkets flyttning

till sin nuvarande lokal en större bibliotekssal med sittplatser

för 26 personer, ett s. k. referensbibliotek, hvarest

ämbetsverkets samling af tekniska och naturvetenskapliga

af handlingar och handböcker är uppställd och hvilket

tillika användes som läsrum för tjänstemännen, samt ett

större bokmagasin jämte två rum, hvilka inrymma den

öfvervägande delen af verkets för allmänheten tillgängliga

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

utländska patentskrifter. Dessutom förvaras eu del af

den för allmänheten tillgängliga litteraturen i ämbetsverkets

sessionssal och några af tjänstemännens rum.

\ id redogörelsen för ämbetsverkets utveckling under industritidsperioden

1885—1898 omnämndes det af patentmedlen “s®"

utgående statsunderstöd till industritidningen Norden och °r e"

om anledningen till understödets fortsatta utgående, äfven

sedan. patentbeskrifningarna börjat utgifvas. Anslaget,

som till och med år 1901 utgått med 800 kronor årligen,

höjdes från och med år 1902 till 2,000 kronor och från

och med år 1909 till 4,000 kronor. Till stöd för den af

patent- och registreringsverket förordade ökningen år 1902

anförde ämbetsverket, bland annat, att antalet beviljade

patent betydligt ökats samt kostnaderna för tryck och

papper stegrats, att, utöfver hvad som ålegat tidningens

utgifvare på grund af de vid statsunderstödet fästade

villkor, i tidningen införts redogörelser med afbildningar

öfver registrerade varumärken, äfvensom att i tidningen

införts referat om tvister och meddelade domar tillika

med upplysningar rörande viktigare tilldragelser inom

patentväsendet i in- och utlandet eller i allmänhet i sådana

frågor, som afsåge den s. k. industriella äganderätten.

Såsom skäl för understödsförhöjningen år 1909 åberopades

bland annat, att antalet beviljade patent och.

registrerade varumärken från resp. 1,710 och 400 år 1901

stigit till resp. 2,377 och 737 år 1908, och betonades

angelägenheten af att redogörelsen för beviljade patent

och registrerade varumärken m. m. på ett billigt och öfverskådligt

sätt komme allmänheten till hända.

Sveriges bidrag till bestridande af omkostnaderna natmnella

för den internationella byrån i Bern för unionen till byrån i Bern.

skyddande af den industriella äganderätten har under

alla år utgått med ett ungefärligen oförändradt belopp

af närmare 1,600 kronor.

Samtliga för åren 1899—1911 fastställda utgiftsstater Fördelning af

innehöllo rörande utgifternas fördelning mellan å ena menan* åTna

sidan patent- och varumärkesafdelningen och å andra sidan patentsidan

bolagsafdelningen föreskrift därom, att patent- och m^kesaföelregistreringsverket

skulle äga att af inflytande patent- ningen och å

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

andra sidan

bolagsafdelningen.

och varumärkesafgifter samt afgifter för registrering af

mönster och modeller äfvensom af bolag bestrida ämbetsverkets

utgifter enligt fastställda utgiftsstater, därvid å

aflöningsstaten uppförd aflöning till en ledamot och sekreterare,

notarien och en vaktmästare skulle utgå af inflytande

afgifter för registrering af bolag samt å aflöningsstaten

uppförd aflöning för alla andra än förenämnda därå uppförda

befattningar af patent- och varumärkesafgifterna samt

afgifterna för registrering af mönster och modeller, under

det att ämbetsverket skulle beträffande öfriga utgifter för

ämbetsverket äga, där icke i särskilda fall annorlunda vore

eller blefve föreskrifvet, bestämma, hvilken afdelning de

olika utgifterna skulle påföras, dock med iakttagande att,

såvidt ske kunde, utgifterna för patent- och varumärkesafdelningen

skulle bestridas af patent- och varumärkesafgifter

och afgifter för registrering af mönster och

modeller samt utgifterna för bolagsafdelningen med afgifter

för bolagsregistreringen.

Vid fastställande af utgiftsstaterna för patent- och

registreringsverket för åren 1912 och 1913 hafva till

upprätthållande af ämbetsverkets verksamhet uppförts

reservationsanslag att utgå af till ämbetsverket inflytande

afgifter under förutsättning tillika att å dessa afgifter uppkommande

öfverskott fortfarande såsom dittills skulle efter

vederbörligt tillstånd användas uteslutande för det med

anslaget afsedda ändamål. I sammanhang med fastställandet

af dessa utgiftsstater hafva icke vidare meddelats

särskilda föreskrifter angående fördelningen af utgifterna

mellan patent- och varumärkesafdelningen å ena sidan

samt bolagsafdelningen å andra sidan.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

De utgiftsstater, som under åren 1899—1913 fastställts,

hafva slutat å nedannämnda belopp.

År

Aflöningar

Om-

kostnader

Summa

1899

63,500

101,000

164,500

1900

63,500

101,000

164,500

1901

63,500

101,000

164,500

1902

71,500

124,000

195,500

1903

71,000

139,000

210,000

1904

73,300

154,700

228,000

1905

74,300

168,200

242,500

1900

74,800

168,200

243,000

1907

78,800

174,200

253,000

1908

78,800

229,800

308,600

1909

79,300

225,900

305,200

1910

80,300

235,200

315,500

1911

79,300

313,770

393,070

1912

81,300

313,700

395,000

1913

81,800

353,900

435,700

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Nedanstående sammandrag öfver ämbetsverkets utgifter åren

1899—1911 visar, till Indika belopp de uppgått, sämt

huru de fördela sig på de olika utgiftstitlarna.

Sammandrag af patent- och registrerings
-

1899

1900

1901

1902

1903

Återställda patent- och regislre-

ringsafgifter ........................

4,065

35

3,317

3 5

4,235

60

6,259

40

4,400

60

Aflöningar och arfvoden............

103,755

84

115,247

23

121,183

2 8

130,492

49

133,143

34

Renskrifning, skrift och ritmateri-

åker samt portoafgifter ........

9,301

38

9,657

07

10,083

33

8,296

6 6

9,054

85

Publikationer:

Patentskrifter......................

24,265

20

34,123

90

43,520

89

46,353

56

46,867

96

Sak- och personalregister till

patent ..............................

899

50

926

16

1,136

-

1,457

33

1,476

17

Anslag till tidningen Norden...

800

—

800

—

800

—

2,000

—

2,000

—

Regislreringstidningen ............

2,142

50

2,005

50

1,671

—

1,588

25

1,926

7 5

Kungörelser m. m..................

10,580

86

10,938

70

13,286

08

13,530

91

13,214

09

»Samlingarna» med register ...

6,026

—

4,699

50

4,832

13

5,188

2 6

5,327

13

Biblioteket och arkivet:

Inköp af böcker....................

2,193

81

2,457

62

2,781

04

3,004

72

2,284

98

Bindning in. in.....................

3,940

60

3,431

21

2,874

86

2,111

65

3,102

07

Ved, lyse, renhållning och städ-

»ing .............................

4,352

26

4,6< )5

54

4,429

95

4,619

42

5,349

99

Inventariers anskaffande och under-

håll ....................................

6,747

78

2,045

58

2,689

71

2,775

41

1,255

69

Hyror .................................

8,800

—

8,800

—

8,800

-

10,400

—

11,000

—

Bidrag till internationella byrån

i Bern ............................

1,594

22

1,575

79

1,592

01

1,573

61

1,577

96

Reseersättningar........................

728

02

3,619

54

637

70

1,467

7 7

1,055

—

Diverse (flyttnings- och inrednings-

kostnader m. m.) ..................

Summa

190,193

32

208,250

69

224,553

58

241,119

4 4

243,036

58

opaginerad Kontrollera mot PDF

verkets utgifter åren 1899—1911

1904

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1911

5,207

6,966

05

8,614

85

9,131

75

9,298

20

8,518

90

10,017

35

15,482

50

137,513

93

142,780

92

151,840

49

177,210

2 5

189,314

7 7

205,285

76

208,083

61

242,351

69

9,120

31

9,399

71

12,468

61

16,080

75

18,294

50

15,911

74

15,298

74

18,435

47

49,871

38

44,426

91

39,312

96

35,257

50

63,913

81

56,736

51

67,372

93

55,064

28

1,502

83

1,657

67

2,162

83

1,328

_

2,970

50

—

—

3,604

50

1,824

40

2,000

—

2,000

-

2,000

—

2,000

—

2,000

—

4,000

—

4,000

—

4,000

—

2,092

2 5

2,122

50

2,574

50

2,855

—

3,045

—

2,968

25

3,417

25

4,001

-

15,850

22

15,043

11

15,172

85

26,786

44

23,212

79

20,830

24

23,077

23

20,756

56

5,817

13

6,541

50

6,649

13

7,746

25

8,165

7 5

4,672

50

13,175

—

8,881

—

2,339

Öl

2,206

53

2,374

64

2,566

45

1,202

48

3,596

7 5

3,924

77

1,740

10

3,876

18

3,516

95

3,256

24

6,170

68

5,346

68

5,657

15

5,982

24

4,094

73

4,931

32

4,871

08

3,959

10

7,274

28

9,234

81

9,290

18

9,105

78

9,150

82

1

1,820

77

1,341

51

10,195

80

28,851

80

8,822

70

5,260

2 9

5,082

32

8,306

92

11,000

—

11,500

—

—

—

22,300

—

22,300

—

22,300

—

22,300

—

24,300

—

1,542

12

1,571

44

1,543

19

1,525

6 5

1,577

96

1,466

10

1,390

12

1,381

44

3,580

97

2,308

15

1,997

14

3,547

61

3,440

°i

6,612

47

2,072

25

1,576

i8|

_

_

47,414

80

23,098

86

2,437

25

—

—

—

—

—

—

258,066

22

258,254

03

311,537

13

373,713

2 7

374,577

373,106

8 4

397,904

09

421,347

09

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Organisationen.

Allmän motivering.

Då uttalanden tidigare gjorts, att frågorna om förändrad

organisation af ämbetsverket och revision af

gällande lagstiftning rörande patent och om skydd för

varumärken samt mönster och modeller borde i ett sammanhang

behandlas, men kommittén nu upptagit till behandling

frågan om förändrad organisation af ämbetsverket

och lönereglering för dess personal, ehuru kommittén

ej är i tillfälle att samtidigt afgifva förslag till

reviderad lagstiftning i ofvan angifna ämnen, vill kommittén

till en början angifva skälen härför. Kommittén

har efter det förberedande arbete, kommittén utfört för

revision af patentlagstiftningen, funnit, att något bestämdt

hinder ur berörda synpunkt icke finnes för framläggande

redan nu af förslag till omorganisation och lönereglering;

och då det kan dröja flere år, innan en ny lagstiftning å

ifrågavarande område efter grundlagsenlig behandling kan

blifva genomförd, anser kommittén det icke kunna försvaras

att låta i afvaktan härå med omorganisationen

och löneregleringen anstå. Kommittén har nämligen

kommit till den bestämda uppfattningen, att ett fortgående

ännu kanske åtskilliga år af ämbetsverkets verksamhet

med patentärendenas behandling, på sätt nu sker,

för de patentsökande skulle, särskild! med hänsyn till

den långa tid ärendenas behandling i allmänhet kräfver,

medföra så väsentliga olägenheter, att industriens och det

allmännas kraf på ett väl ordnadt patentväsende ej på

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

ett tillfredsställande sätt komme att tillgodoses. Af industriens

målsmän inom kommittén har med skärpa framhållits,

hurusom inom industrikretsar en oafvislig fordran

på dessa missförhållandens snara afhjälpande gör sig

gällande. Likaledes kräfva ovillkorligen de för ämbetsverkets

personal bekymmersamma förhållanden, som för

närvarande äro rådande till följd af den till öfvervägande

antal extra personalens osäkra ställning och de otillfredsställande

atlöningsförhållandena, att skyndsamma och

genomgripande åtgärder vidtagas för afhjälpande af dessa

missförhållanden.

Oaktadt de tid efter annan medgifna arbetsförstärkningarna

har det ej lyckats att på ett tillfredsställande

sätt ordna arbetet å patentafdelningen.

Antalet oafgjorda patentansökningar har vuxit i oroväckande

grad. Den 1 december 1912 funnos hos patentoch

registreringsverket 5,839 oafgjorda patentansökningar.

Af dessa hvilade visserligen ett betydligt antal i afvaktan

på svar å gifna förelägganden och meddelade anstånd

eller voro efter kungörelse utlagda för allmänheten, men

lör behandling hos granskare funnos ej mindre än 2,484

ärenden och till föredragning hos ledamöterna 429 ärenden.

En oundviklig följd af den stora balansen af oafgjorda

ansökningar är, att ärendenas behandling inom

verket öfver höfvan fördröjes.

Kommittén har låtit verkställa en undersökning rörande

den tid, patentansökningarna varit under behandling inom

patent- och registreringsverket. Undersökningen har omfattat

samtliga till och med den 3 augusti 1912 slutbehandlade

patentansökningar, inkomna under åren 1885

—1909. Af senare inkomna ansökningar äro alltför många

ännu under behandling för att en undersökning af dem

skulle blifva någorlunda tillförlitlig. Vid undersökningen

hafva ansökningarna delats i tvenne grupper, nämligen

dels i sådana, som ledt till patents meddelande, och dels

i sådana, som afslagits, återtagits eller förklarats förfallna.

Den förra gruppen upptages i tab. I och tab. I A,

införda å sid. 146—147 och 148, samt den senare i

tab. II, införd å sid. 150—151.

Behandlingstiden

för

patentansökningar.

19

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. I. Öfversikt af behandlingstiden för

I

a t e n t e n

f ö r

delade

efta

r deras

Ansöknin-

garna

Antal patent meddelade efter en behandlingstid af

inkommo

år

T.o.in.

3

4—6

7—9

10—12

13—18

19—24

2—3

3—4

4—5

Öfver

5

Summa

meddelade

män

a d e

r

å

r

patent

1885

18

227

156

64

46

13

6

_

530

1886

15

184

136

67

50

13

3

1

—

-

469

1887

37

201

124

54

47

11

10

3

—

—

487

1888

26

202

129

81

87

42

23

4

—

i

595

1889

3

164

138

97

108

41

19

1

—

i

572

1890

12

206

181

95

106

30

13

1

i

—

645

1891

34

217

190

117

106

27

14

3

2

—

710

1892

32

201

199

104

122

41

18

2

1

—

720

1893

23

203

210

141

145

38

13

—

1

i

775

1894

24

299

265

148

156

49

25

2

—

—

968

Medeltal

22

210

173

97

97

31

14

2

1

-

647

1895

10

195

342

189

214

81

33

2

—

—

966

1896

14

207

271

241

295

73

54

13

4

i

1,173

1897

21

167

262

162

277

126

132

35

2

3

1,187

1898

7

95

137

198

346

232

172

32

5

1

1,225

1899

1

114

153

250

458

279

186

42

n

1

1,495

1900

4

104

206

286

500

250

174

22

3

5

1,554

1901

11

152

247

335

435

233

189

22

3

2

1,629

1902

3

197

263

291

451

272

150

25

6

8

1,669

1903

13

194

308

343

528

198

105

23

10

6

1,728

1904

8

189

299

318

429

210

144

38

12

5

1,652

Medeltal

9

161

239

261

393

195

134

25

6

3

1,427

1905

2

142

282

284

494

328

247

60

17

5

1,861

1906

6

119

241

315

668

416

320

74

18

6

2,183

1907

—

154

298

344

747

321

258

77

16

4

2,219

1908

—

no

228

207

707

322

332

91

10

2,007

1909

—

109

216

188

717

377

421

36

—

—

2,064

Medeltal

2

127

253

266

666

353

316

67

12

3

2,065

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

patent meddelade intill den 3 augusti 1912.

olika b

e h a n

d 1

i n

g

s t

d

e r

i

n o

m

v e

r

ket

Patent, i procent af samtli

ga

meddelade, med nedanstående behandlingstidei

Samman- lagd be- j handlingstic

i månader

Medelbe-

handlingstid

T.o.m

3

4-

-6

7-

-9

10-

-12

13-

-18

19-

24

2-

-3

3-

-4

4-

-5

Öfver

5

i månader

in

å n a

i e

r

i

å r

4,268

8

05

3

40

42

8 3

29

43

12

08

8

6S

2

45

i

13

3,906

8

33

3

2(

39

23

29

—

14

29

10

66

2

7 7

—

64

—

21

—

—

_

_

3,979

8

17

7

60

41

27

25

46

11

09

9

65

2

26

2

05

—

62

—

_

_

6,023

10

l 2

4

37

33

95

21

67

13

62

14

62

7

06

3

S 7

—

67

—

—

_

17

6,085

10

64

—

53

28

67

24

13

16

96

18

88

7

17

3

32

—

18

—

1—

_

18

6,239

9

69

1

86

31

94

28

06

14

73

1 3

16

44

4

6 5

2

02

—

15

—

15

_

_

6,713

9

45

4

79

30

5 7

26

76

16

48

14

93

3

SO

i

97

—

42

—

28

—

—

7,150

9

93

4

44

27

92

27

64

14 14

16

94

5

70

2

50

—

28

—

j 14

—

—

7,789

10

05

2

97

26

19

27

10

18

19

18

71

4

90

i

68

—

—

—

13

—

13

9,383

9

69

2

48

30

89

27

3S

15

29

16

12

5

06

2

58

—

20

—

!-

—

-

6,154

9

51

3

40

32

46

26

7 5

14

99

14

99

4

79

2

16

—

31

—

15

—

—

10,897

11

28

1

04

20

19

25

05

19

56

22

15

8

39

3

42

_

20

14,300

12

19

1

19

17

65

23

10

20

5 5

25

15

6

2 2

4

60

1

11

—

34

_

09

17,332

14

60

1

77

14

07

22

07

13

65

23

34

10

61

11

12

2

95

—

17

_

25

20,676

16

8 8

—

r, 7

7

76

11

18

16

16

28

25

18

94

14

0 4

2

61

—

41

—

OS

25,304

16

93

—

07

7

63

10

23

16

72

30

63

18

6 6

12

44

2

81

—

7 4

—

07

24,703

15

90

—

26

6

69

13

26

18

40

32

17

16

09

11

20

1

42

—

19

—

3 2

24,707

15

17

—

6S

9

33

15

17

20

56

26

70

14

3.0

11

61

1

35

—

18

—

12

25,186

15

12

—

18

11

82

15

79

17

47

27

07

16

33

9

00

1

50

—

3 6

_

48

24,513

14

19

—

7 5

11

23

17

82

19

84

30

56

11

46

6

08

1

33

—

5S

—

3 5

24,629

14

91

—

49

11

44

18

10

19

25

25

97

12

71

8

72

2

30

—

73

—

30

21,224

14

87

—

63

11

28

16

74

18

29

27

54

13

66

9

39

i

75

—

42

22

31,543

16

95

—

11

7

63

15

15

15

26

26

54

17

62

13

27

3

22

90

2 7

39,229

17

97

—

2 7 i

5

45

ii

04

14

43

30

60

19

06

14

66

3

39

—

82

-

27

35,612

16

04

—

“i

6

94

13 j

43

15

50

33 *

66

14

47

11

63

3

47

—

72

—

18

36,067

17

97

—

5

48

11

36

10

31

35

23

16

04

16

54

4

53

4

98

—

—

36,899

17

87

—

5

28

10

47

9

11

34

74

18

27

20

40

1

74

—

_

—

—

35,870

17

36 |

—

)7

6

141

12

29 j

12

12

32

15

17

09]

17

3 01

3|

2 7 f

1

4 81

— |

14

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Tab. I A. Tillägg till öfversikten af behandlingstiden för patent.

Ansök-

nings-

år

Antal

med-

delade

patent

Sammanlagd tid i månader

för

Medelbehand- lingstid i

månader

totala

behand-

lings-

tiden

anstånd

med

kungöran-

det

Skillnad

total

med

afdrag

för

anstånd

med

kungö-

randet

1899

1,495

25,304

1,252

24,052

16.93

16.09

1900

1,554

24,703

1,730

22,978

15.90

14.78

1901

1,629

24,707

2,053

22,654

15.17

13.91

1902

1,669

25,186

2,826

22,360

15.12

13.42

1903

1,728

24,513

2,458

22,055

14.19

12.76

1904

1,652

24,629

2,332

22,297

14.91

13.50

1905

1,861

31,543

2,251

29,292

16.95

15.74

1906

2,183

39,229

2,472

36,757

17.97

16.84

1907

2,219

35,612

2,758

32,854

16.05

14.81

1908

2,007

36,067

3,182

32,885

17.97

16.3 9

1909

2,064

36,899

3,352

33.547

17.88

16.25

1 Summa

20,061

328,392

26,666

301,726

16.3 7

15.04

Såsom af tab. I framgår, har behandlingstiden, för ansökningar,

som ledt till patent, under första tioårsperioden

varit i medeltal omkring 9 Va månader. Om såsom slutpunkt

sättes ansökningens kungörande för allmänheten, blir

samma medeltal något öfver 7 månader. Därefter har behandlingstiden

starkt vuxit till år 1899, då den uppgick till

i medeltal omkring 17 månader, innan patent meddelades,

och 15 månader till kungörelsen. Därefter sjönk den

något och höll sig vid omkring resp. 14 Va och 12 V2

månader. I medeltal för andra tioårsperioden har den

varit omkring 147* resp. 123A månader. Under åren 1905

—1909 hafva motsvarande tider varit resp. 1773 och 15Vs

månader. Ännu tydligare framgår af procenttalen huru

behandlingstiden förlängts. Under det att den första tioårsperioden

omkring 36 proc. af patenten meddelats inom

6 månader, hafva under de senaste fem åren endast omkring

6 proc. meddelats inom nämnda tid, och hafva omkring

45 proc. af patenten kräft en behandlingstid af 10—

18 månader. Vid bedömandet af behandlingstidens längd

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

måste emellertid beaktas, att under den tidigare perioden

ej förekommo meddelanden af anstånd med kungörande af

slutgranskade patentansökningar, men att sådana anstånd

sedermera meddelats i stor utsträckning, så att numera

omkring en fjärdedel af alla patentsökande begagnar sig

däraf. .Verkställda undersökningar visa, att dessa anstånd

för närvarande förlänga behandlingstiden för beviljade

patent med i medeltal omkring IV3 månad. Tab. IA

visar behandlingstiden med afdrag för anstånd med kungörandet

för ansökningar, inkomna under åren 1899—

1909, hvilka ledt till patent.

Behandlingstiden för afslagna, återtagna och förfallna

ansökningar har gifvetvis varit kortare än den för beviljade

patent, men äfven den har vuxit. I medeltal var

den, såsom af tab. II framgår, under första tioårsperioden

omkring 8 månader, steg därefter under andra tioårsperioden

till omkring 11 Va månader och utgjorde under

åren 1905—1909 omkring 13 månader.

Då en skyndsam behandling af patentärendena i allmänhet

är af största vikt för de patentsökande, måste

erkännas, att deras intressen i berörda hänseende för

närvarande i allmänhet icke på ett tillfredsställande sätt

tillgodoses. Upprepade klagomål hafva äfven försports

öfver den långsamma behandlingen af patentärendena, och

talrika skrifvelser inkomma till patent- och registreringsverket

med begäran om påskyndande af behandlingen.

Innan en patentansökning godkänts, har nämligen den

patentsökande föga utsikt att kunna inom industrikretsar

väcka intresse för uppfinningen och dymedels ekonomiskt

utnyttja densamma. Vidare önska svenska patentsökande

merendels förvissa sig om utgången af granskningen af

patentansökningarna i Sverige, innan de besluta sig att

söka patent i utlandet och underkasta sig därmed förenade

dryga kostnader. Det är emellertid därvid af vikt för

dem att slutgranskningen sker inom tolf månader, enär

de därefter icke få tillgodonjuta den prioritetsrätt, som

enligt konventionen om internationellt skydd för den

industriella äganderätten tillkommer dem för ansökan

i främmande stat, som anslutit sig till konventionen.

Denna prioritetsrätt innebär, att om en svensk patentsökande

inom tolf månader från det han sökt patent

i Sverige gör motsvarande ansökan i stat, som nyss nämnts,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. II. Öfversikt af behandlingstiden för afslagna

Afslagna

, förfallna

och.

återtagna

patentan-

Ansöknin-

garna

Antal

ansökningar afslagna,

m. m.

efter en behandlingstid af

inkommo

år

Under

1

1-3

3—6

6—9

9—12

12—18

18—24

2—3

3—4

Öfver

4

Summa

månader

å r

1885

21

60

56

15

11

(i

2

2

_

__

173

1886

7

28

35

30

19

7

5

3

—

1

135

1887

4

37

56

33

21

13

7

3

—

—

174 |

1888

2

34

75

35

22

24

9

7

—

2

210

1889

5

36

97

57

34

21

9

5

1

—

265

1890

5

38

90

45

23

19

4

4

—

—

228

1891

5

51

68

43

32

19

5

4

1

3

231

1892

2

53

87

64

30

34

4

9

-

1

284

1893

8

44

79

63

34

22

6

3

1

1

261

1894

8

61

132

101

53

37

16

5

3

2

418

Medeltal

7

44

78

49

28

20

7

4

1

i

239

1895

1

63

159

106

68

73

12

10

1

i

494

1896

6

53

135

126

67

88

31

23

9

3

541

1897

4

57

138

184

116

158

54

35

13

1

760 |

1898

7

37

137

174

124

174

82

51

10

1

797

1899

3

37

129

150

83

170

81

40

13

2

708

1900

13

43

141

147

103

134

66

37

14

3

701

1901

4

33

168

150

91

Ilo

45

42

6

2

656

1902

8

54

153

149

86

106

52

31

7

5

651

1903

16

45

167

174

83

131

41

30

5

6

698

1904

8

54

167

108

87

117

45

37

12

4

639

Medeltal

7

48

149

147

91

127

51

34

9

3

665

1905

10

33

140

128

106

137

80

66

8

11

719

1906

12

34

128

154

131

175

81

77

15

8

815

1907

5

21

146

181

129

196

79

77

12

7

853

1908

3

26

142

155

130

212

102

91

26

—

887

1909

4

15

126

197

127

218

128

108

—

—

923

Medeltal

7

26

136

163

125

187

94

84

12

5

839

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

och förfallna patentansökningar intill den 3 augusti 1912.

sökningar fördelade efter

behandling

s t i d e

n inom verket

Antal afslagna

, m.

m

i procent af samtliga

Samman- lagd be-

Medelbe- handlingstid

i månader

Under

1

1—

3

3—

6

6—

9

9—

12

12-

18

18—

24

2—

3

3—

4

Öfver

4

handlingstid

i månader

m

å n

a

d e

L’

å r

839

4

So

12

13

34

68

32

37

8

67

6

36

3

47

1

16

1

16

—

—

—

—

1,065

7

89

5

IS

20

74

25

93

22

22

14

08

5

IS

3

71

2

22

—

—

—

74

1,299

7

47

2

30

21

2 7

32

18

18

97

12

07

7

47

4

02

i

72

—

—

—

—

1,876

8

93

—

95

16

19

35

71

16

6 7

10

48

ii

43

4

29

3

33

—

—

—

95

2,081

7

85

i

89

13

58

36

60

21

51

12

83

7

92

3

40

1

89

—

38

—

—

1,644

7

34

2

19

16

68

39

47

19

74

10

09

8

33

1

75

1

7 5

—

—

—

—

1,968

8

52

2

17

22

08

29

44

18

61

13

85

8

22

2

17

1

73

—

43

1

30

2,268

7

99

—

71

18

67

30

63

22

53

10

56

11

97

1

41

3

17

—

—

—

35

2,067

7

92

3

06

16

86

30

27

24

14

13

03

8

43

2

30

1

15

—

38

—

38

3,503

8

38

1

91

14

59

31

58

24 ju;

12

6 8

8

85

3

83

1

20

72

— 48

1,861

7

82

2

92

18

41

32

64

20

50

11

7,

8

37

2

93

1

6 7

—

42

—

42

4,246

8

59

_

20

12

7 5

32

19

21

46

13

76

14

78

2

43

2

03

—

20

—

20

5,736

10

60

1

11

9

80

24

95

23

2 9

12

38

16

27

5

7 3

4

25

1

66

—

5 61

8,671

11

41

—

53

7

50

18

16

24

21

15

2 6

20

79

7

10

4

61

1

71

—

13

9,806

12

30

—

88

4

6 4

17

19

21

83

15

56

21

83

10

29

6

40

1

25

—

13

8,994

12

70

—

42

5

23

18

2 2

21

19

11

72

24

Öl

11

44

5

65

1

S 4

-

28

8,376

11

95

1

85

6

13

20

11

20

97

14

69

19

12

9

42

5

28

2

—

—

43

7,454

11

3 6

—

61

5

03

25

61

22

87

13

87

17

53

6

86

6

40

—

91

—

31

7,200

11

06

1

23

8

30

23

50

22

89

13

21

16

28

7

99

4

76

i

07

—

77

7,502

10

7 5

2

29

6

45

23

92

24

93

11

89

I—1

00

7 7

5

87

4

30

—

72

—

86

7,350

11

27

i

26

8

49

26

13

16

98

13

6 2

18

31

7

07

5

82

i

89

—

62

7,533

11

33

i

05

7

2 2

22

41

22

11

13

68

19

10

7

67

5

11

i

3 5

_

45

9,663

12

31

i

39

4

59

19

47

17

SO

14

74

19

05

11

13

9

18

i

11

1

53

11,075

11

13

i

47

4

17

15

71

18

90

16

07

21

47

9

94

9

57

i

84

—

98

11,246

13

18

—

58

2

46

17

12

21

2 2

15

12

22

98

9

26

9

03

i

41

—

82

12,364

13

.93

34

2

93

16

Öl

17

4 7

14

66

23

90

11

50

10

26

2

93

—

—

12,607

13

65

—

43

1

63

13

65

21 3 4

13

76

23

162

13

86

11

70

—

—

—

—

11,391

12

84

—

84

3

15

16

39

19

3 5

14

S7

22

20

11

|l4

9 95 1

146

| —

67

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

denna ansökan skall sa anses, som hade den gjorts samtidigt

med ansökan i Sverige, och följaktligen icke anses

kraftlös på grund af åtgärder, vidtagna under mellantiden,

såsom genom annan liknande ansökan, uppfinningens offentliggörande

eller utöfvande. Såsom af det föregående framgår,

hinner ett stort antal patentansökningar icke att slutgranskas

inom ett år, sodan de inkommit till patentverket.

tionerTrneii" ^ den °^van lämnade redogörelsen öfver ämbetsordinarie

och verkets utveckling torde framgå, hurusom ämbetsverket

extra snart sagdt oafbrutet haft att kämpa med svårigheter för

personal6 erhållande af tillräckliga och för arbetet i verket fullt

kvalificerade arbetskrafter. Begärda arbetsförstärkningar

hafva erhållits genom ökning af den extra ordinarie personalen.

Sedan verket med år 1899 uppförts å ordinarie stat,

hafva endast tva ordinarie tjänstebefattningar tillkommit,

nämligen två byråingenjörstjänster från och med år 1902.

Följden har ock blifvit eu disproportion mellan ordinarie

och extra ordinarie personal i en omfattning, som

torde_ sakna motstycke inom något annat ämbetsverk.

Aflöningsstaten upptager, förutom chefen, endast sexton

tjänstebefattningar. För närvarande äro hos verket anställda

ej mindre än sammanlagdt åttiotvå högre och lägre

tjänsteinnehafvare med årsaflöning.

Af de sju föredragande i patentärenden, som för närvarande

finnas, äro endast de båda öfveringenjörerna ordinarie

ledamöter, af de öfriga fem, hvilka förordnats såsom

adjungerade ledamöter, äro fyra ordinarie byråingenjörer

och en byråingenjör öfver stat. Bland de trettiofyra tekniska

tjänstemän, som förutom ledamöterna hafva till

åliggande att biträda med den för patentärendenas behandling

synnerligen viktiga tekniska granskningen af patentansökningar,

finnas endast tvenne ordinarie byråingenjörer.

De öfriga äro tjänstemän öfver stat, tillförordnade

byråingenjörer, biträdande ingenjörer eller assistenter.

A administrativa afdelningen, hvarunder äfven inbegripa

varumärkesafdelningen, äro anställda tretton befattningshafvare.

Af dessa äro endast två, nämligen

ledamoten och sekreteraren samt bokhållaren, ordinarie.

För arbetet å bolagsafdelningen äro i aflöningsstaten

endast upptagna två befattningar, nämligen en ledamot

och sekreterare samt en notarie. Tjänstepersonalen å af
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

delningen utgöres al sjutton personer, hvaribland två

adjungerade ledamöter och en tillförordnad notarie. Af

de adjungerade ledamöterna är den ene ordinarie registrator

å patentafdelningen och den andre amanuens.

Beträffande aflöningsförmånerna, för hvilka ofvan

redogjorts, torde icke mer än en mening kunna råda

därom, att de äro synnerligen otillfredsställande.

Att dessa, för personalen i hög grad ogynnsamma

förhållanden skola återverka på verksamheten inom ämbetsverket,

ligger i öppen dag. Så t. ex. bär under senare

åren. vid upprepade tillfällen inträffat, att unga dugande

ingenjörer, hvilka efter en tids tjänstgöring i ämbetsverket

vunnit eu viss vana vid patentansökningars granskning,

upphört med sin tjänstgöring och ägnat sig åt annan

sysselsättning. Att afgången icke varit än större, därtill

torde i väsentlig mån bidragit förhoppningen om snart

erhållande af fastare ställning och bättre aflöningsförmåner.

Skulle denna förhoppning icke gå i uppfyllelse, blefve

ställningen, redan nu synnerligen betänklig, säkerligen

fullständigt ohållbar. Det är därför kommittén kommit

till den bestämda uppfattningen, att frågan om omorganisationen

af patent- och registreringsverket och löneregleringen

för dess personal icke kan och icke får undanskjutas.

Hvad angår möjligheten att genomföra en ny organisation

af patent- och registreringsverket utan afvaktan

på en reviderad lagstiftning å hithörande områden, gäller

såsom regel, att organisationen är oberoende af de

materiella bestämmelser, som äro meddelade för erhållande

af patent samt för registrering af varumärken, af mönster

och modeller samt af bolag.

Hvad patentärendena beträffar, kan exempelvis för

organisationen icke vara af någon som helst betydelse, huruvida

de nuvarande bestämmelserna, att patent må meddelas

endast å uppfinningar, som afse industriella alster eller

särskilda sätt för sådana alsters tillverkning, och att, om

uppfinning afser lits- eller läkemedel, patent ej må meddelas

å sjkifva varan, utan endast å ett särskilt sätt för dess tillverkning,

böra undergå någon förändring eller om så bör

ske i fråga om stadganden, som angå tiden för patents

giltighet, skyldigheten att utöfva patenterad uppfinning

och påföljden för underlåtenhet i sådant hänseende m. in.

20

Organisationens

förhållande

till

lagstiftningen

å hithörande

områden.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Olika system

för patentärendenas

behandling.

Ett undantag från nämnda regel utgör frågan om det

system, som bör ligga till grund för patentärendenas behandling.

Denna fråga är emellertid af den fristående natur, att

intet hindrar att redan nu taga ställning till densamma.

Förfarandet i fråga om patents meddelande är i

gällande lagstiftningar ordnadt efter hufvudsakligen två

olika system, nämligen anmälning sförfarandet och för pr öfning

sförfarandet. Enligt det förra föregås patentmeddelandet

i regeln icke af någon annan pröfning, än om de

af lagen föreskrifna formaliteter behörigen iakttagits.

Följaktligen erbjuder patentet i och för sig ingen garanti

för uppfinningens skyddsberättigande och för patentets

giltighet. Huruvida patentet är giltigt, får sedermera pröfvas

af domstol. Enligt det senare underkastas uppfinningen

före patentmeddelandet en granskning, därvid vederbörande

myndighet, så vidt ske kan, tillser om sådana förutsättningar

äro för handen, att ett giltigt patent kan meddelas,

och särskildt, huruvida uppfinningen i fråga är ny. Först

om denna granskning utfaller tillfredsställande, meddelas

patent. Med såväl anmälningssystemet som förpröfningssystemet

kan förenas det s. 1c. uppbudsferfarandet, enligt

hvilket, innan patent meddelas, ett offentligt uppbud sker,

hvarigenom allmänheten lämnas tillfälle att hos patentmyndigheten

anmäla, om hinder enligt dess förmenande

förekommer mot patentets beviljande.

Anmälningssystemet är det äldre. Det tillämpas i

de romanska länderna, exempelvis i Frankrike, Belgien

och Italien. Äfven England tillhörde till år 1905 de länder,

där förpröfning af till patent anmälda uppfinningars nyhet

icke ägde rum. I sistnämnda land förekom dock en viss

pröfning, nämligen huruvida två samtidigt oafgjorda ansökningar

kolliderade, hvarjemte ett uppbudsförfarande

tillämpades för att lämna en tidigare patentsökande eller

innehafvare af ett tidigare meddeladt patent tillfälle att

göra invändning, i händelse den nya ansökningen vore

helt eller delvis identisk med den tidigare ansökningen

eller det tidigare meddelade patentet.

Förespråkarne för anmälningsförfarandet hafva till

förmån för detsamma anfört, bland annat, att huru omsorgsfullt

granskningen af patentärenden än sker enligt

förpröfningssystemet, misstag ej kunna- förekommas samt

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

att full visshet om patentens giltighet ej kan vinnas.

Många viktiga uppfinningar, hvilkas nyhet och egenart

bestått profvet vid deras praktiska utöfning och hvilkas

betydelse ingen därefter underskattat, hade af profvande

patentmyndigheter förklarats icke nya eller icke patenterbara.

Anmälningsförfarandet hvilade på den riktiga grundtanken,

att pröfning af uppfinningar, hvilken endast behöfde

förekomma vid tvister, försigginge på ett stadium,

då i de flesta fall uppfinningen kommit till utöfning och

dess praktiska värde visat sig, hvarigenom uppfinningen

bättre kunde bedömas, än om den blott funnes beskrifven

eller i ringa omfattning utöfvad.

Vidare har, särskildt med hänsyn till patentens giltighetstid,

hvilken i allmänhet räknas från ansökningens inlämnande,

framhållits, att vid anmälningsförfarandet ett

skyndsammare meddelande af patenten vunnes, hvilket

vore önskväxdt.

Invändningarna mot anmälningsförfarandet hafva

hufvudsakligen gått ut på, att industri och handel komme

att öfversvämmas af värdelösa patent och att ett enligt

nämnda förfarande meddeladt patent icke vore något egentligt

patent utan endast ett tillståndsbevis att anhängiggöra

process i händelse af intrång. Det vore ett system

för dem, hvilka hade nödiga tillgångar att gent emot

andra göra sin rätt gällande.

Förpröfningssystemet leder sitt ursprung från Nordamerikas

förenta stater, hvarest det infördes genom 1836

års patentlag. Därifrån öfverfördes det till den tyska

lagstiftningen, där det emellertid förenats med uppbudsförfarandet.

Det amerikanska systemet följes exempelvis i Canada

och Japan, det tyska exempelvis i Danmark, Norge, Österrike,

Ryssland och Finland.

De invändningar, som pläga göras mot förpröfningsförfarandet,

torde hufvudsakligen sammanfalla med hvad

som, på sätt nyss nämnts, anföres till förmån för anmälningsförfarandet.

Därjämte hafva uttalats farhågor för att

det alltjämt växande granskningsmaterialet småningom

genom sin mängd skulle omöjliggöra en verksam nyhetsgranskning.

Oaktadt de invändningar, som gjorts, har

likväl ej i någon af de stater, där förpröfningssystemet

vunnit tillämpning, på allvar ifrågasatts, att det skulle

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

helt utbytas mot a nmälningsför farandet. Fastmer har med

styrka framhållits dess stora betydelse för industriens

utveckling i de länder, där det tillämpas.

Nordamerikas Om ett par uppmärksammade uttalanden angående

Brenta stata. amerJkangka patentväsendets betydelse för landets industriella

utveckling vill kommittén erinra. Vid den för

patentväsendets ställning och utveckling betydelsefulla och

grundläggande kongressen i Wien år 1873 hade dåvarande

chefen för nordamerikanska patentmyndigheten ett anförande,

däri han yttrade, bland annat, hurusom endast

antalet patent, som meddelats sedan år 1836, då ny

patentlag började tillämpas och »Patent Office» organiserades,

skulle vara tillräckligt bevis för påståendet, att

amerikanska systemet visat sig på ett förvånande sätt

uppmuntra och egga uppfinningsförmågan ej endast inom

eget land utan öfverallt i världen. Han ansåg sig utan

öfverdrift kunna påstå, att hälften af de i Amerika beviljade

patenten kunde anses lönande, ehuru naturligtvis i

växlande grad; hvarför det äfven torde kunna sägas, att

det amerikanska patentsystemets inverkan på uppfinningarna

och på uppfinnarna själfva varit öfver all förväntan

gynnsamt. Beträffande systemets inverkan på den amerikanska

industriens intressen, hade af statssekreteraren till

industriidkare utsändts en fråga i sådant hänseende, och

hade med knappast några undantag de tillfrågade industriidkarna

svarat, att patentväsendet utan allt tvifvel inverkade

fördelaktigt på landets förkofran. Det hade på kompetent

håll uppskattats, att för det dåvarande från sex till sju

åttondelar af det ofantliga kapital, som vore nedlagdt i

den amerikanska industrien, direkt eller indirekt vore

baserade på patent. I själfva verket vore det nästan

omöjligt att bilda ett industriellt bolag i Amerika utan att

först förfoga öfver patent för någon uppfinning af värde.

Vid ett sammanträde hos the American Institute of

Chemical Engineers hölls den 22 december 1911 ett

anförande, däri erinrades om, bland annat, hurusom

patent väsen det i vidsträckt mått och sannolikt mer än

någon annan faktor bidragit till den förvånansvärda

mekaniska och industriella utveckling, som försiggått i

Amerika under det sista århundradet och framför allt

under dess senaste fyrtio år. Hvilka brister man än kunde

finna hos det amerikanska patentväsendet och huru strängt

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

man kunde kritisera detsamma, finge dock icke glömmas,

att lagen angående patent såsom nettobehållning beredt

Amerika stora förmåner. Amerikanaren vore i hög grad

begåfvad med uppfinnaretalang och denna talang hade i

oerhörd grad lifvats och eggats genom den belöning, som

patentväsendet möjliggjort. En hel armé af uppfinnare

hade utbildats i Amerika, och många af de gjorda uppfinningarna

hade utgått från anspråkslösa och fattiga förhållanden

och den pekuniära vinst, som dessa uppfinningar

under patentlagens skydd förskaffat uppfinnarna, hade

gått långt utöfver hvad dessa på något annat sätt kunnat

förvärfva.

Det i Tyskland gällande sättet för patentmeddelandet

genom pröfning och uppbud har från första början af

dess tillämpning gifvit anledning till stridiga meningar,

i början särskildt på grund af det ringa procenttalet

meddelade patent i förhållande till antalet ansökningar.

Den växande arbetsbördan hos patentmyndigheten har

äfven väckt tanken på önskvärdheten af förenklingar i

förfarandet. Förslag hafva väckts att såväl kvantitativt

som kvalitativt inskränka pröfningen. I förstberörda syfte

har, bland annat, föreslagits att införa ett fakultativt anmälningssystena,

så att ej hvarje patentansökan skulle

underkastas pröfning, Titan skulle efter sökandens aml för

viss tid ett skydd utan pröfning medgifvas eller pröfningen

göras beroende af invändning från annan. Beträffande

den kvalitativa inskränkningen af pröfningen

har föreslagits, att pröfningen skulle inskränkas till uppfinningens

nyhetsgranskning med hänsyn till befintlig

litteratur och äfven denna granskning inskränkt till viss

tidsperiod. Det skulle således icke undersökas, huruvida

uppfinningen förut varit öppet utöfvad, och ej heller

skulle patentmyndigheten öfver hufvud taget, om efter

verkställd litteraturgranskning vissa nya moment befunnits

utmärka den föreliggande uppfinningen, ingå i ett kritiskt

bedömande af huruvida dessa moment vore af den beskaffenhet,

att patent borde meddelas. Gentemot dessa

förslag hafva emellertid framhållits det rådande systemets

stora fördelar. Genom patentmyndighetens, sökandens

och allmänhetens gemensamma arbete klargjordes uppfinningsbegreppet.

Patentmyndigheten frånskilde åt uppfinnaren

genom sin granskning hvad som hindrande stode

Tyskland.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

England.

i vägen och. frammanade ofta förbättringar af uppfinningen.

Förpröfningen vore en värdefull rådgifvare åt

industrien, den varnade för gagnlösa sträfvanden och

onödiga utgifter. Granskningen åstadkomme en rättssäkerhet,

hvarpå industrien satte stort värde. Den skärpte

formuleringen af anspråken och bragte uppfinningens

omfång inom riktiga gränser. Till följd däraf vore de

tyska patenten ekonomiskt sedt värdefullare än andra

länders patent. Afstode man från tvånget af pröfning

för alla patentansökningar, hotades industrien att öfversvämmas

af skyddsrätter å föremål, som ej vore patenterbara.

En opröfvad uppfinning kunde icke omsättas i

penningar. Till följd häraf komme vid ett frånträdande

af förpröfningen just de mindre och obemedlade uppfinnande

intressen i förhållande till den kapitalstarka

industrien att blifva lidande. För alla parter vore det

en förlust, om man afstode från eller inskränkte patentmyndighetens

sofrande och klargörande verksamhet, då

patentmyndigheten i rikaste mått förfogade öfver erforderligt

material för sitt arbete.

Englands öfvergång till förpröfningssystemet föregicks

af en kommittéutredning. Fördelarna af en verklig

förpröfning, sådan den praktiserades särskild! i Tyskland

och Nordamerikas förenta stater, började alltmer uppmärksammas

i England, och från olika håll yrkades, att

en fullständigare pröfning borde utföras och mer åtgöras

till uppfinnarnes understödjande än hittills skett. Ehuru

motsatta åsikter ingalunda uteblefvo, föranleddes dock

slutligen »Board of Trade» att tillsätta eu »departemental

committee» för att, bland annat, undersöka och utreda

lämpligheten af att i den engelska patenträtten införa

nyhetspröfning, därvid likväl betonades, att fråga voro

endast om en begränsad sådan pröfning.

Nämnda kommitté hörde ett stort antal sakkunniga

och föranstaltade jämväl en undersökning, i hvad mån

meddelade engelska patent verkligen voro nya och giltiga.

I detta syfte underkastades alla engelska patent, hvilka

meddelats under första veckan i juni månad under hvart

och ett af åren 1897, 1898 och 1899, en fullständig nyhetsgranskning

genom patentmyndighetens försorg. Ehuru vid

granskningen endast togs hänsyn till efter år 1877 meddelade

engelska patent, visade det sig, att mer än 42

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

proc. af de undersökta patenten afsåge uppfinningar, som

till större eller mindre del redan voro kända. Af de körda

sakkunniga uttalade sig också flertalet för den ifrågasatta,

begränsade nyhetspröfningen. Kommittén afgaf sitt betänkande

i januari 1901 ock yttrade däri, bland annat, att

kommittén, på grund såväl af de gjorda undersökningarna

som af kommittéledamöternas egen erfarenhet, kommit till

den öfvertygelsen, att meddelandet af ogiltiga patent innebure

en allvarlig olägenhet, så tillvida som därigenom

intrång gjordes på industriens rörelsefrihet samt lojala

näringsidkare och uppfinnare besvärades. Detta förhållande

tillsammans med det resultat, som den förutnämnda undersökningen

lämnat, utgjorde, enligt kommitténs mening, ett

tvingande argument för införande af en pröfning med

hänsyn till, huruvida eu uppfinning vore känd genom

äldre patent.

I öfverensstämmelse med hvad omförmälda kommitté

föreslagit, utfärdades sedermera lagen den 18 december

1902, hvilken, hvad angår förpröfningen, stadgar, att en

till patentmyndigheten inkommen patentansökan skall

underkastas, förutom förut föreskrifven granskning, vidare

pröfning, för att det må utrönas, huruvida uppfinningen i

sin helhet eller endast delvis utgör föremål för anspråk

eller är beskrifven i tidigare patent, som, innan ansökningen

inkom, blifvit offentliggjordt och beviljats på grund

af ansökning, hvilken i de förenade konungarikena blifvit

gjord inom femtio år, räknadt från den tid, då ifrågakommande

ansökning ingafs.

Detta stadgande återfinnes i den nya engelska patentlagen

af den 28 augusti 1907 och har, såvidt kommittén

har sig bekant, verkat till belåtenhet.

Äfven i Frankrike, där eljest principen om patentens

meddelande utan förpröfning ända från patentväsendets

införande genom patentlagen af år 1791 ansetts såsom

en patentlagstiftningens hörnsten, synes man på sista tiden

börjat rubbas i sin öfvertygelse om anmälningssystemets

företräde.

Den 23 oktober 1908 väcktes sålunda inom franska

deputeradekammaren motion i syfte att i Frankrike införa

fullständig förpröfning af till patent anmälda uppfinningar.

I motionen anfördes, bland annat, att principen att meddela

patent utan förpröfning icke längre motsvarade den när
-

Frankrikev

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Sverige.

varande tidens förändrade ekonomiska förhållanden. Förut

hade konkurrensen på det industriella området ännu icke

fått den internationella karaktär, hvilken nu tvingade

hvarje land att icke försumma något för att sätta sina

ekonomiska hjälpmedel i jämnhöjd med sina grannars.

Hvilken mening man än kunde hafva, yttrar motionären

vidare, om det ena eller andra systemets företräde, måste

man dock medgifva, att ur praktisk synpunkt resultatet

af förpröfningen dock vore sådant, med hänsyn till såväl

uppfinnarne som affärsmännen, att i närvarande stund en

bestämd benägenhet för densamma gjorde sig gällande,

såsom bättre harmonierande med den ekonomiska situation,

som skapats genom senare tiders industriella uppfinningar

och vetenskapliga upptäckter. Motionen godkändes

af vederbörande utskott den 11 juni 1909, men

synes ännu icke vara behandlad af deputeradekammaren.

Det system, man i vårt land genom bestämmelserna i

nu gällande patentförordning af den 16 maj 1884 tänkt sig

för patentärendenas behandling, var anmälningsförfarandet,

förenadt med uppbudsförfarande. Den kommitté, som den

11 maj 1877 tillsatts för utarbetande af, bland annat, förslag

till ny patentförordning, gaf, såsom i inledningen å

sidd. 10 och 11 närmare omnämnts, utan tvekan i principiellt

hänseende företräde åt förpröfningsförfarandet, men ställde,

kanske hufvudsakligen med hänsyn till den kostnad, som

vore förenad med en tillämpning af förpröfningssystemet

och som ansågs icke stå i rimligt förhållande till det

jämförelsevis ringa antalet uppfinningar, hvarå patent hos

oss söktes, sitt förslag på anmälningsförfarandets grund,

ehuru kommittén ansåg hvarje patentansökan i andra

hänseenden än uppfinningens nyhet böra undergå en noggrann

pröfning med hänsyn till såväl handlingarnas form

som deras innehåll. Rörande anledningen, hvarför i förslaget

intagits den bestämmelse, som jämväl i något förändrad

form införts i patentförordningen, att om vid

patentansökningens pröfning befunnes, att uppfinningen

i fråga uppenbarligen icke vore ny, patentmyndigheten

skulle äga att genast afstå ansökningen, yttrade kommitterade,

att, därest patentmyndigheten på grund af egen

erfarenhet skulle finna utom allt tvifvel, att det föremål,

hvarå patent söktes, icke vore nytt, det ej kunde vara

lämpligt, att det ena statsorganet utställde en urkund, som

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

skulle gifva stöd åt anspråk, hvilka redan då uppenbarligen

befunnits ogrundade och sedermera, så snart

påstående härom väckts, måste af ett annat statsorgan

uttryckligen förklaras oberättigade.

Det afsedda behandlingssättet för patentärenden har,

såsom ofvan nämnts, aldrig blifvit följ dt. Man sökte från

första stund att så godt med tillgänglig arbetskraft i

sjkifva verket lät sig göra tillämpa det ur patentteknisk

synpunkt vida mer tilltalande förpröfningssystemet.

Att detta skett med Ivungl. Maj:ts och Riksdagens

gillande, framgår otvetydigt af de uttalanden rörande

behofvet af ökade arbetskrafter för patentärendenas behandling,

som af statsmakterna v id upprepade tillfällen

gjorts.

Rörande betydelsen af förpröfningssystemet yttrade

patent- och registreringsverket i sin ofvannämnda skrifvelse

af den 26 oktober 1906, att ett utveckladt patentväsen

vore för ett lands industri af en betydelse, som icke finge

underskattas, och man måste i våra dagar beteckna de

länder, i hvilka patent meddelades utan förpröfning jämväl

i afseende å uppfinningens nyhet, såsom mindre högt

stående i patenträttsligt afseende. Förpröfningssystemet

vore icke blott principiellt riktigast, Det vore, emedan det

hindrade tillkomsten af en mängd i följd af bristande

nyhet hos uppfinningarna värdelösa patent, tillika det

system, som erbjöde de största praktiska fördelarna såväl

för uppfinnarne som ock för industrien, hvilken hade att

tillgodogöra sig uppfinningarna. Visserligen vore det

sant, att förpröfningen icke kunde tänkas blifva i hvarje

ärende så fullständigt, noggrant och sakkunnigt verkställd,

att icke en eller annan uppfinning, som egentligen

bort med hänsyn till äldre patent afslås, sluppe igenom.

Sadana fall torde dock i de länder, där systemet nått sin

högsta utveckling, kunna betraktas såsom ganska sällsynta

undantag. Att den i patent- och registreringsverket

verkställda förpröfningen, ehuru behäftad med

kännbara brister, haft ett afsevärdt inflytande på patentväsendets

i vårt land utveckling, ådagalades genom ett

angifvande af mängden ansökningar, som afslagits, förklarats

förfallna eller återtagits.

Den tabell, som ämbetsverket i detta afseende åberopat,

omfattande åren 1885—1905, har kommittén låtit

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

fullständiga för tiden till utgången af år 1911, och bifogas

densamma bär nedan.

Kommittén har låtit verkställa undersökning rörande

verkan af nyhetsgranskningen, omfattande under åren

1905—1907, 1908 samt 1911 afgjorda ärenden, därvid

undersökts, huru många ansökningar som godkänts, afslagits,

förfallit eller återtagits dels utan dels med verksam

nyhetshänvisning. Med verksam nyhetshänvisning

afses här, att densamma föranledt antingen att ansökningen

icke ledt till patent eller, om patent meddelats,

att ansökningen ändrats.

Afslagna, återtagna och förfallna

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

1893

1894

1895

1896

1897

I. Afslagna på grund af:

Patentafgift ej erlagts ...

n

5

3

3

2

4

3

6

11

9

2

O

4

Äganderätten till uppfin-

ningen har ej styrkts

3

-

-

-

-

1

1

2

2

—

—

Uppfinningen är ej pa-

tenterbar enl. §§ 1 och 2

9

3

3

9

11

4

2

1

3

4

11

8

5

Patentanspråkens nya

formulering krafvel'' ny

ansökning ...............

1

2

—

i Uppfinningen är ej ny ..

51

43

63

103

no

113

86

93

116

141

210

235

244

Summa

69

51

69

Ilo

123

122

91

101

132

154

226

250

253

11. Förfallna på grund

af:

Meddeladt förelägg, ej

fullgjordt..................

32

24

31

36

27

18

18

24

17

27

54

69

56

} Ansökningen återtagits...

Summa S:um

16

36

42

36

88

94

126

126

116

140

145

161

179

117

in

142

187

238

234

235

251

265

321

425

480

488

Summa under året slut-

behandlade

323

575

662

681

704

839

941

950

954

.1,198

1,264

1,373

1,637

Procent afslagna och för-

fallna .....................

19.30

21.45

27.40

33. si

27.8 9

24.9 7

26.42

27.7 8

26.79

33.62

35.03

29. si

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Af utredningen framgår, att beträffande 6,891 under

åren 1905—1907 slutbehandlade ärenden 4,993 ansökningar

kungjorts, däraf 2,514 eller 50.3 5 proc. utan och

2,479 eller 49.6 5 proc. med verksam nyhetshänvisning

samt att af 1,898 afslagna, förfallna och återtagna ansökningar

endast beträffande 198 ansökningar eller 10.4 3 proc.

ej anförts nyhetshänvisning. Mot 60.6 proc. af samtliga

slutbehandlade ärenden hade alltså framställts verksamma

nyhetshänvisningar.

För år 1908 omfattar undersökningen 3,205 slutbehandlade

ärenden. Af dessa kungjordes 2,373, däraf 1,001

patentansökningar åren 1885—1911.

1

j 1898

1899

J1900

1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1911

Summa

Medeltal

pr år

antal

antal

%

4

9

I

16

4

8

16

8

10

4

5

4

5

9

9

174

1

24

6

44

-

-

-

-

1

1

-

i

2

3

i

1

19

-

14

-

70

20

10

3

-

14

7

5

6

4

4

9

6

6

9

176

1

27

6

51

—

_

_

_

_

_

_

2

2

7

05

26

356

435

357

346

311

295

289

236

247

274

311

325

311

332

6,033

43

07

223

44

380

454

376

350

333

319

302

253

255

286

326

339

327

353

6,409

45

77

237

37

84

121

89

no

90

91

in

66

78

85

77

92

84

84

1,695

12

OS

62

77

246

210

238

294

253

252

311

257

285

438

471

417

446

490

5,903

42

14

218

63

700

785

t

703

754

676

662

724

576

618

809

874

848

857

927

14,007

100

-

518

77

1,589

1,838

2,020

2,465

2,350

2,337

2,628

2,083

2,080

2,850

3,251

2,796

2,819

2,929

46,136

-

-

1,708

J

44.0 5

42.71

34.S0

30.63

28.7 7

28.3 3

27.5 5

27.65

29.71

28.3 9

26.88

80.33

30.io

31.65

30.3 6

_

_

_

_ i

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Svenska

patentens

gagn för

industrien.

eller 42.18 proc. utan och 1,372 eller 57.82 proc. med

verksam nyhetshänvisning och af 832 afslagna, förfallna

och återtagna ansökningar voro endast 82 eller 9.8 6 proc.

utan nyhetshänvisning. Mot 66 proc. af samtliga afgjorda

ärenden hade sålunda framställts verksamma nyhetshänvisningar.

För år 1911 omfattar undersökningen 2,923 ärenden.

Af dessa kungjordes 2,002 ansökningar, däraf 892 eller

44.5 6 proc. utan och 1,110 eller 55.44 proc. med verksam

nyhetshänvisning. 804 ärenden afslogos, förklarades förfallna

eller återtogos med och 117 utan nyhetshänvisning.

Mot 65 proc. af samtliga ärenden hade alltså framställts

verksamma nyhetshänvisningar.

Nu anförda siffror torde nogsamt visa det betydande

inflytande, förpröfningen haft till förebyggande af industriens

öfversvämmande af värdelösa patent.

En sammanfattning af undersökningen bifogas härefter.

Granskningsresultatet under åren 1905—1907, 1908 och 1911.

År

Utan verksam nyhets- hänvisning

Med verksam

nyhetshänvisning.

Sammanlagda* antalet

afgjorda ansökningar

Ansökningar med verk- sam nyhetshänvisning

i °/o af samtliga

Godkända med

formell anm. af

granskaren

Godkända utan

formell anm. af

granskaren

Afslagna, åter- tagna, förfallna

Godkända

Förfallna och

återtagna

Afslagna

1905—1907

1,245

1,269

198

2,479

993

707

6,891

60.6

1908

518

483

82

1,372

476

274

3,205

66.0

1911

639

253

117

1,110

466

338

2,923

65.0

Summa

2,402

2,005

397

4,961

1,935

1,319

13,019

63.0

Att de svenska patenten i ej ringa grad gagnat vår

inhemska industri, torde näppeligen kunna bestridas, och

det skulle förvisso erbjuda stort intresse och ingalunda

sakna verklig betydelse, om med tillfredsställande grad

af visshet kunde uppvisas, i hvilken utsträckning de

svenska patenten kommit den svenska industrien till godo.

Det lärer dock vara uppenbart, att härför skulle fordras

opaginerad Kontrollera mot PDF

ganska vidlyftiga förarbeten. Kommittén bar dock icke

velat helt och hållet undanskjuta denna frågas besvarande

och har därför låtit beträffande de under åren 1901—1905

i Sverige beviljade patenten undersöka, huru många af

dem antingen från början beviljats åt eller sedermera,

såvidt patentregistret utvisar, öfverlåtits på svenska bolag

eller enskilda personer, och för hvilka årsafgift erlagts

åtminstone under 5 år.

Till resultat har erhållits

för år 1901 ett antal af 182 patent,

» 1902 » 223 » ,

» 1903 » 271 i. ,

» 1904 » 341 » ,

» 1905 » 242 »

Redan det förhållandet att minst 5 årsafgifter blifvit

erlagda torde kunna anses ådagalägga, att dessa patent

varit af betydelse för vår industri. Ty det kan knappast

antagas, att om uppfinningen i fråga visat sig utan värde,

patenthafvaren fortsatt ens så länge med att hålla patentet

vid lif. Här torde ock förtjäna anmärkas, att ett patents

tidiga förfallande icke under alla omständigheter utgör

bevis för att det saknat all praktisk betydelse. Många

patent äro redan från början icke beräknade för en längre

tillvaro. Har en grundläggande uppfinning blifvit gjord,

vidtagas ofta antingen vid dess utarbetande för marknaden

eller ock senare, sedan utöfningen af densamma

kommit i gång, förändringar och förbättringar, hvilkas

betydelse det icke är lätt att redan från början säkert

beräkna. En försiktig patenthafvare underlåter då icke,

för att ej förekommas af andra, att söka förvärfva patent

å dessa förändringar, af hvilka patent ett efter annat får

förfalla, allt eftersom det visar sig, åt hvilket håll utvecklingen

går. Äfven dessa kortvariga patent hafva

således sin uppgift att fjolla, hvilken icke bör lämnas ur

räkningen.

Bestämmes såsom gräns, att för patenten erlagts

afgift för minst 10 patentår, synes tvifvel näppeligen

kunna råda, att dessa patent verkligen upptagits af vår

svenska industri. Resultatet blir i sådant fall följande:

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

för år 1901 ett antal af 64 patent,

)) 1902 » 83 » ,

)) 1903 )) 113 » ,

» 1904 » 104 »

Härvid är dock att märka, att antalet för år 1904

ock äfven för år 1903 är för lågt, då samtliga under

dessa år beviljade patent ännu icke kunnat uppnå tio

patentår. Af samma skäl bär uppgift för år 1905 utelämnats

såsom blifvande alltför ofullständig.

En annan utgångspunkt för att belysa de svenska

patentens förhållande till vår industri vore att undersöka,

i hvilken omfattning nya industrigrenar uppstått, hvilka

grundats på patent och fortfarande i större eller mindre

utsträckning basera sin tillverkning på patenterade uppfinningar.

Det skulle föra för långt att här försöka komma

ens närmelsevis till någon fullständighet. Exempelvis

må dock erinras om följande industriella företag, af

hvilka flera kunna räknas bland våra mera betydelsefulla,

nämligen:

Nitro glycerin- Aktiebolaget, Stockholm, Allmänna

Svenska elektriska aktiebolaget, Västerås, Aktiebolaget

Separator, Stockholm, Aktiebolaget Primus, Stockholm,

Aktiebolaget Baltic, Södertälje, Aktiebolaget de Lavals

Ångturbin, Stockholms län, Aktiebolaget Diesels motorer,

Stockholms län, Aktiebolaget L. M. Ericsson & C:o,

Stockholm, Aktiebolaget Lux, Stockholm, Svenska

Aktiebolaget Gasaccumulator, Stockholm, Aktiebolaget

Gerh. Arehns Mek. Verkstad, Stockholm, Aktiebolaget

Svenska kullagerfabriken, Göteborg.

Men med dessa och andra industriföretag, hvilkas

tillkomst torde kunna sägas vara föranledd af patent,

är dock patentens inflytande på vår industri naturligtvis

ingalunda uttömd. Flera af våra äldre industriföretag

hafva under skyddet af erhållna patent upptagit helt

nya fabrikationsområden eller ock infört förbättringar å

och vidare utvecklat sitt tidigare arbetsområde. Förbises

får ej heller, hurusom personer i små omständigheter

genom patentskydd å af dem gjorda uppfinningar lyckats

förskaffa sig ekonomiskt välstånd.

Huru ofullständig den föregående framställningen än

varit, torde den dock tillräckligt visa, att det svenska

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

patentväsendet lyckats tillvinna sig industriens förtroende

och. med framgång arbetat mot sitt föresätta mål: att

gagna vår inhemska industri.

Af hvad ofvan anförts framgår, att anhängare af

anmälningssystemet till stöd för detsamma hufvudsakligen

åberopa, att vid detta systems tillämpning patentansökningarna

hastigare bringas till afgörande och att den

omständigheten, att granskning af uppfinningens nyhet

då icke äger ruin, är af jämförelsevis ringa betydelse, då

en dylik granskning, särskild! på det tidiga ansökningsstadiet,

aldrig kan blifva tillförlitlig. Att det första skälet

äger sin riktighet, är obestridligt. Däremot kan kommittén

icke instämma i den andra af de framhållna synpunkterna.

Väl är det sant, att en nyhetsgranskning icke kan blifva

absolut tillförlitlig; men erfarenheten har på det mest

otvetydiga sätt gifvit vid handen, att synnerligen stora

garantier i berörda hänseende därigenom ernås. Den utredning

angående nyhetsgranskningens inverkan på patentansökningarnas

behandling hos oss, som kommittén låtit

verkställa och för hvilken ofvan är redogjordt, utgör äfven

ett godt bevis härför. Att dessa garantier äro af stor

betydelse såväl för uppfinnarne som för industrien, anser

kommittén vara ställdt utom allt tvifvel. A ena sidan

skall det för en uppfinnare, hvilken erhållit patent å en

uppfinning, rörande hvars nyhet icke någon pröfning ägt

rum, säkerligen vara förenadt med icke oväsentlig svårighet

att göra uppfinningen fruktbärande. Det ligger nämligen

i sakens natur, att man inom industrien skall ställa

sig ganska betänksam i fråga om exploaterandet af en

sådan uppfinning, då icke någon som helst garanti finnes

för att icke patentet, sedan kostnader och kanske betydande

sådana blifvit för ändamålet använda, förklaras ogillt på

den grund att uppfinningen icke varit ny. Säkerligen

skulle många af de patent, hvilka, på sätt nyss nämnts,

kommit till användning i svensk industri till gagn såväl

för denna som för uppfinnarne, förblifvit obrukade, om

ej patentens meddelande föregåtts af en nyhetsgranskning.

Å andra sidan kan ett utsträckt användande eller till och

med blotta tillvaron af en hel mängd patent, hvilka till

följd af bristande nyhet hos uppfinningarna aldrig bort

meddelas, innebära en allvarlig fara för industrien, då

därigenom obehöriga hinder för det fria och fullt lojala

Kommitténs

yttrande och

hemställan

angående bibehållande

af

fÖrpr Öfning ssystemet.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Ifrågasatta

författnings
ändringar.

tillgodogörandet inom industrien af den ena eller andra

uppfinningen skulle resas. Ett betänkligt osäkerhetstillstånd

skulle genom anmälningssystemets tillämpning otvifvelaktigt

uppstå ocli talrika tvister rörande bättre rätt till

uppfinningar för visso däraf blifva en följd. Det är därför

kommitténs bestämda uppfattning, att det för uppfinnare

och industri måste vara af den allra största betydelse, att

en undersökning rörande uppfinningens nyhet äger rum

före uppfinningens exploaterande; och en billigare och

mera betryggande granskning i sådant hänseende än den,

som verkställes genom vederbörande patentmyndigheter,

hvilka arbeta med tillämpande af förpröfningssystemet,

kan icke erhållas.

På grund af hvad sålunda anförts tvekar kommittén

icke att uttala, att ett öfvergifvande af nämnda system

skulle verka menligt för landets industriella utveckling.

Kommittén finner sig därför böra hemställa,

att förpröfningssystemet bibehålies och att åt

patent- och registreringsverket gifves en därför

ändamålsenlig organisation.

Sedan kommittén sålunda kommit till den uppfattningen,

att förpröfningssystemet bör bibehållas vid behandling

af patentärenden, har för kommittén till besvarande

uppstått den frågan, huruvida stadgandet i 6 § af gällande

patentförordning, att patentmyndigheten äger att genast

afslå en ansökning, om uppfinningen uppenbarligen icke

är ny, borde gifvas en ändrad lydelse, innefattande åliggande

för patentmyndigheten att verkligen efterforska,

huruvida uppfinningen vore ny eller ej. Då emellertid

kommitténs förslag ej innebär någon som helst förändring

i det för närvarande och allt sedan den nuvarande patentförordningens

tillkomst tillämpade förfarandet i fråga om

omfattningen af granskningen af uppfinningens nyhet,

anser kommittén en lagändring i berörda hänseende i

sammanhang med omorganisation af patent- och registreringsverket

icke vara af behofvet påkallad och så mycket

mindre lämplig som det synes kommittén angeläget, att

erforderliga lagändringar, så vidt sådant är möjligt,

genomföras i ett sammanhang vid revision af lagstiftningen

i dess helhet.

Något annat undantag än det nu behandlade från

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

ofvannämnda regel, att frågan om patentmyndighetens

omorganisation är oberoende af de materiella bestämmelser,

som äro meddelade för erhållande af patent, anser kommittén

i detta sammanhang icke i och för sig kräfva beaktande.

Hvad därefter angår frågan, huruvida omorganisationen

af ämbetsverket utan olägenhet kan genomföras

oberoende af den förestående revisionen af gällande lagstiftning

rörande skydd för varumärken och för mönster

och modeller, får kommittén anföra följande.

Det har icke från något håll ifrågasatts, och kommittén

anser icke heller för sin del, att man vid registrering af

varumärken bör frångå det system, som hittills i enlighet

med bestämmelserna i gällande varumärkeslag tillämpats

i fråga om pröfningen före registreringens medgifvande

af märkenas rätt till skydd vid jämförelse med förut

registrerade eller till registrering amnälda märken.

Det arbete och de anordningar, som kräfvas för verkställande

af denna pröfning, äro synnerligen omfattande,

och bör organisationen af varumärkesafdelningen lämpas

därefter. Det bör icke möta någon betänklighet att redan

nu fastslå grunderna för afdelningens sammansättning,

äfven om det kan förutsättas, att bestämmelserna i en

reviderad varumärkeslag komma att förorsaka ökadt arbete

å afdelningen.

Mönsterregistreringen, som enligt nu gällande lagom

skydd för vissa mönster och modeller endast omfattar

skydd för alster tillhörande metallindustrien, har hittills

icke förorsakat verket mycket arbete, då ansökningarnas

antal endast utgjort mellan 30 och 40 årligen. Genomföres

en mera omfattande mönsterlagstiftning, kommer

sådant påtagligt att förorsaka ökadt arbete för ämbetsverket

med registreringen. Något annat inflytande på

verkets organisation synes dock detta ej kunna få än

möjligen behof af ökade arbetskrafter å den afdelning,

där denna registrering är förlagd.

Att emellertid vissa lagändringar enligt kommitténs

mening blifva erforderliga i sammanhang med genomförande

af en ny organisation, framgår af det följande.

Ett ofta uttaladt och mycket eftersträfvadt önskemål

från industriens män och andra för det industriella rätts
22
-

Besvärsinstans

inom

ämbetsverket.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Besvärsafdelningar

inom

utländska

patentmyndigheter.

skyddet intresserade personer har varit inrättande af eu

besvärsinstans, speciellt anordnad och sammansatt för att

upptaga besvär i ärenden rörande den industriella äganderätten.

I flere kulturstater med väl ordnadt patentväsen

hafva särskilda besvärsafdelningar anordnats inom de

myndigheter, som hafva att handlägga dessa ärenden.

Så är förhållandet exempelvis i Tyskland, Österrike, Norge

och Nordamerikas förenta stater.

I Tyskland inrättades särskilda besvärsafdelningar

inom patentmyndigheten genom patentlagen af den 7 april

1891. Dessförinnan fanns det endast ett slag af afdelningar,

närmast motsvarande de nuvarande s. k. anmälningsafdelningarna,

hvilka det tillkommer att i första instans

handlägga inkomna patentansökningar. Två afdelningar

voro då ömsesidigt besvärsinstans, den ena öfver den

andra. Ledamöterna i de nuvarande besvärsafdelningarna

äro i stor omfattning valda utom ämbetsverket och förordnade

för en tid af fem år i sänder. Besvärsafdelnings

beslut fattas i närvaro af fem ledamöter. Besvärsinstans

i varumärkesärenden, hvilka i Tyskland behandlas på

samma sätt som hos oss, blef med ikraftträdandet af lagen

till skydd för varubeteckningar af den 12 maj 1894

patentmyndighetens ena besvärsafdelning. Mot besvärsafdelnings

utslag kan talan icke vidare fullföljas till högre

instans.

De inom österrikiska patentmyndigheten på grund af

lagen om skydd för uppfinningar den 11 januari 1897

inrättade besvärsafdelningarna äro i det hufvudsakliga

inrättade och funktionera efter samma grunder som motsvarande

afdelningar i Tyskland. Då behandlingen af varumärkesärenden

ej tillhör patentmyndigheten i Österrike,

äro dock besvär i dessa ärenden ej föremål för besvärsafdelningens

handläggning.

Enligt den norska lagen om styrelsen för det industriella

rättsskyddet af den 2 juli 1910, hvilken trädde i

kraft den 1 januari 1911, skall styrelsen bestå af två

afdelningar. I den första afdelningen, anmälningsafdelningen,

skola inkommande ansökningar rörande industriellt

rättsskydd behandlas. I den andra afdelningen behandlas

ärenden angående pröfning af de beslut, som första afdelningen

bär fattat. Andra afdelningens beslut kunna i

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

allmänhet ej öfverklagas. Endast i fråga om den tolkning

af lagen, som lagts till grund för beslutet, kan saken

fullföljas inför domstol. Enligt förutvarande bestämmelser

kunde patentsökande, som ej åtnöjde sig med den dåvarande

patentkommissionens beslut, vända sig till patentkommissionen

med begäran om beslutets pröfning genom

en öfverpatentkommission, bestående af sju för tillfället

och med hänsyn till ärendets beskaffenhet af konungen

förordnade män. En varumärkessökande, som var missnöjd

med registrator^ beslut, kunde hänskjuta ärendet

till vederbörande regeringsdepartement. Till stöd för införandet

af den nya besvärsinstansen anfördes, att densamma

icke borde, såsom dittills öfverkommissionen, stå

utanför styrelsen och sammansättas af tillfälliga medlemmar

för hvarje särskild sak. Den borde däremot inordnas

såsom ett ständigt led inom styrelsen. Först därigenom

kunde medlemmarna af denna besvärsinstans genom

praktik förvärfva sig sådan nödvändig insikt i sakernas

behandling och de spörsmål, som anginge det industriella

rättsskyddet, att afdelningens beslut kunde fattas med

den auktoritet, som kunde fordras, då besluten i väsentlig

män skulle medverka att skapa prejudikat äfven med

hänsyn till lagens tolkning.

Hvad beträffar Nordamerikas förenta stater, äro för

såväl patent- som varu märkesärenden besvärsinstanser

anordnade inom patentverket. För patentärenden finnas

för närvarande två besvärsinstanser, nämligen chefingenjörernas

af tre ledamöter bestående kollegium (Board of

examiners in chief), från hvilka saken kan fullföljas vidare

till patentverkets chef personligen. Men härifrån kan

sökanden, utom patentverket, gå vidare till the Court of

Appeals of the District of Columbia. Möjligheten står honom

emellertid ytterligare till buds att genom civil rättegångsöka

försvara sin rätt. Det synes vara en allmän åsikt, att

det är onödigt med så många besvärsmöjligheter och att

dessa både kunna och böra inskränkas. Hos kongressen

föreligger också förslag i den riktning, att de båda besvärsinstanserna

inom patentmyndigheten skulle reduceras till

en enda, livilket förslag af patentverkets chef i hans

senaste årsberättelse på det lifligaste t-illstyrkes. Denna

inskränkning skulle ske på sådant sätt, att patentverkets

chef, hans båda biträdande ställföreträdare samt de tre

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kommitténs

yttrande och

hemställan.

chefingenjörerna tillsammans bildade en enda besvärsinstans

inom patentverket, hvarvid för beslutmässighet

skulle fordras närvaro af tre bland dem. Från detta

kollegium skulle kunna appelleras såsom nu till the Court

of Appeals of the District of Columbia.

Hufvudsakligen efter förebilder från nu angifna länder

anser kommittén, att en besvärsinstans bör inrättas

inom patent- och registreringsverket. För närvarande

äger sökande, som är missnöjd med beslut, hvarigenom

patentansökning förklarats förfallen eller blifvit afslagen

eller ansökning om registrering af varumärke vägrats

eller ansökning om registrering af mönster förklarats förfallen

eller blifvit afslagen, att häröfver hos Konungen

anföra besvär. Dessa mål tillhöra numera regeringsrättens

upptagande och afgörande.

För inrättande af en besvärsinstans inom ämbetsverket

föreligga enligt kommitténs förmenande tungt

vägande skäl. Patentärendena äro af så egenartad beskaffenhet,

att det fordras alldeles särskilda kvalifikationer

hos de personer, hvilka skola pröfva riktigheten af de

beslut, som fattats i fråga om patentmeddelandet. Teknikens

område är så omfattande, att det för att helt och

ingående behärska alla dess olika grenar fordras personer

med inom olika fack utbildad sakkunskap. De spörsmål,

som det i patentärenden gäller att utreda, äro mången

gång af så invecklad och svårlöst natur, att det både

fordras fackkunskap och vana vid patentärendenas behandling

för deras rätta bedömande. Genom ett oriktigt

afgörande i fråga om en uppfinnings patenterbarhet kunna

stora ekonomiska intressen sättas på spel. Därför har

det framhållits såsom ett önskemål att vid dessa ärendens

afgörande kunna påräkna biträde af utomstående, speciellt

på det ifrågavarande området sakkunniga vid sidan af de

personer, som hafva till uppgift att helt ägna sitt arbete

åt dessa frågor.

Kommittén inser till fullo den synnerligen stora betydelsen

af en besvärsinstans, där i hvarje föreliggande

fall största möjliga sakkunskap vore till finnandes; och

anser kommittén detta mål bäst kunna vinnas genom att

inom patent- och registreringsverket inrätta en dylik

instans, där ett intimt samarbete kan äga rum mellan å

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

ena sidan personer af framstående duglighet och anseende,

hvilka hufvudsakligen genom praktisk verksamhet

på det ifrågavarande området förvärfvat erfarenhet, och å

andra sidan de mest bepröfvade männen inom ämbetsverket.

Enligt föreskrift i gällande instruktion äger ämbetsverket

att, då för utredning af förekommande ärenden

befinnes erforderligt att inhämta yttrande i tekniska ämnen

från sakkunnig person, som ej är hos verket anställd,

såsom dylikt biträde anlita den eller de personer, hvilka i

hvarje fall finnas lämpliga och som kunna vara villiga

att åtaga sig dylikt uppdrag. Denna föreskrift, som,

äfven med inrättande af en besvärsinstans, torde böra

bibehållas, tjänar emellertid ett helt annat syfte än en

ny besvärsinstans. Genom nämnda föreskrift möjliggöres

för ämbetsverket att införskaffa ytterligare upplysningar,

för den händelse ämbetsverket själft anser sig icke kunna

utan biträde af utomstående taga ställning till någon

föreliggande fråga. Det är endast i mycket sällsynta

fall, ämbetsverket begagnat sig af omförmälda rätt. Genom

inrättande af en besvärsinstans, så sammansatt att i den

samma funnes representerad ej mindre den högsta sakkunskapen,

såväl den tekniska som den juridiska, inom

patent- och registreringsverket än äfven den speciella

fackkunskapen hos det praktiska lifvets målsmän, beredes

sökandena möjlighet att, i händelse af behof, få sina

ansökningar så allsidigt som möjligt bedömda. Det torde

med säkerhet kunna antagas, att sådana ärenden, som

äro af en principiell innebörd eller eljest af mera tvistig

beskaffenhet, i allmänhet komma att blifva föremål för besvärsafdelningens

behandling, och härmed framstår äfven

en annan mycket viktig uppgift, som besvärsafdelningen

har att fylla, nämligen att bidraga till att befästa enhetligheten

vid ärendenas behandling, då dess beslut naturligen

komme att i hög grad medverka till att fastslå vissa

principer å hithörande område. Såsom förut nämnts, förekommer

inom ett flertal modernt organiserade patentverk

i utlandet anordningen med en särskild besvärsinstans.

Med den uppfattning, kommittén har angående

betydelsen af en sådan anordning är det tydligt, att

kommittén, då det gäller att omorganisera det svenska

patentverket, vill på det kraftigaste förorda, att detsamma

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

äfven i nu ifrågavarande hänseende organiseras efter fullt

moderna principer.

Kommittén vill ytterligare understryka, att bland de

patentsökande önskan att få till stånd en anordning sådan

som den ifrågavarande är mycket stark; och då kostnaderna

för ämbetsverkets verksamhet, och således äfven

för en blifvande besvärsafdelning inom verket, bestridas

med till verket inflytande afgifter, som till större delen

betalas just af de patentsökande, måste detta vara ett

ytterligare skäl för uppfyllande af omförmälda önskan.

Om än besvärsafdelningen skulle få sin största betydelse

för behandling af patentärenden, är det ingalunda

oviktigt att äfven besvär i varumärkesärenden. hänskjutas

dit. Bland de utomstående ledamöterna i besvärsafdelningen

skulle äfven finnas handelskunniga. Det är exempelvis

vid bedömandet af huruvida märkena göra intrång i hvarandras

skyddsområden, eller om ett till registrering anmäldt

varumärke är att anse såsom allmän varubeteckning,

af stor betydelse, att möjlighet finnes att låta de synpunkter,

som det praktiska lifvets män hafva i sådana

frågor, få göra sig gällande.

Att äfven beslut i frågor om registrering af mönster

och modeller böra få öfverklagas hos besvärsafdelningen,

anser kommittén tydligt.

Nämnda afdelning bör, såsom förhållandet är i de

länder, där en liknande anordning förekommer, vara en

besvärsinstans för alla de frågor, tillhörande det industriella

rättsskyddet, som tillhöra ämbetsverkets handläggning.

Val är det sant, att i förhållande till inkomna ansökningar

och afgjorda mål antalet besvär, som hittills

årligen anförts öfver ämbetsverkets beslut, ej varit stort.

Efterföljande tabell visar antalet anförda besvär under

åren 1902—1911.

Anförda besvär öfver patent- oeh registreringsverkets beslut.

1902

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1911

Patentärenden .........

23

32

28

27

29

13

37

20

22

12

| Varumärkesärenden •..

11

12

10

15

16

14

9

25

14

25

Mönsterärenden.........

—

1

—

1

—

—

—

—

—

1

Summa

34

45

38

43

45

27

46

45

36

38 |

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Härvidlag vill emellertid kommittén till en början

framhålla, att det ej är riktigt att bedöma behofvet af en

besvärsafdelning inom patent- och registreringsverket uteslutande

efter antalet anförda besvär. Fastmera måste

hänsyn tagas till den betydelse, som ett riktigt afgörande

af dessa ärenden har för vederbörande. Hvart och ett

sådant ärende kan gälla stora summor och vara afgörande

för industriens utveckling inom vissa områden. Vidare

torde, särskildt efter revisionen af lagstiftningen rörande

den industriella äganderätten, antalet fullföljda ärenden

icke oväsentligt komma att öfverstiga antalet besvär, som

för närvarande anföras öfver ämbetsverkets beslut, då nämligen,

åtminstone enligt kommitténs mening, i patentärenden

rätt äfven torde böra lämnas för invändare mot patents

beviljande att besvära sig öfver beslut, som gå dem emot.

1 fråga om varumärkesärenden kan ock tänkas, att besvärsafdelningen

får en vidsträcktare befogenhet, än som

afses enligt nu gällande lag, och om mönsterskyddet

gifves en större omfattning än hvad nu är fallet, då endast

alster af metallindustrien genom gällande mönsterlag

skyddas, ökas i samma mån betydelsen af en besvärsafdelning,

hvari ledamöter, som inom detta område äro

sakkunniga, hafva säte och stämma.

Redan nu synes åt besvärsafdelningen, såsom representerande

den största sakkunskapen inom verket, böra i

regel uppdragas att afgifva yttranden, som af domstolar

ej sällan begäras i mål rörande den industriella äganderätten,

hvilka mål ofta kunna vara af en synnerligen invecklad

och vidlyftig beskaffenhet.

Till täckande i någon mån af kostnaderna för besvärsafdelningen

anser kommittén, att klagande vid besvärs

anförande skall bifoga en besvärsafgift; och har kommittén

ansett 30 kronor vara en skälig afgift.

Inrättas inom patent- och registreringsverket en besvärsafdelning,

så sammansatt som ofvan antydts, anser

kommittén, att någon ytterligare besvärsinstans för ärenden

angående det industriella rättsskj^ddet icke är erforderlig.

På nu anförda skäl hemställer kommittén,

att i lag stadgas:

att sökande, som är missnöjd med beslut, hvarigenom

patentansökning förklarats förfallen eller

blifvit af slagen, ansökning om registrering af varu
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Patent
ärendenas
nuvarande
tekniska
behandling.

märke vägrats eller ansökning om registrering af

mönster förklarats förfallen eller blif vit af slagen,

äger vid talans förlust hos en inom patent- och

registreringsverket inrättad besvär safdelning däröfver

anföra besvär inom två månader från beslutets

dag, därvid såsom besvärsafgift skall fogas

trettio kronor, vid äfventyr, om af giften icke erlagts

före besvärstidens utgång, att besvären icke varda

upptagna till pröfning; samt

att klagan ej må föras öfver besvär saf delningens

beslut, hvilken sistnämnda bestämmelse föranleder

viss ändring i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Huru kommittén tänkt sig besvärsafdelningens sammansättning,

skall kommittén närmare angifva i sammanhang

med det förslag till organisation af ämbetsverkets

olika afdelningar, kommittén uppgjort och för hvilket

kommittén nu går att redogöra.

Patentafdelningen.

Patent- och registreringsverket är på grund af gällande

föreskrifter den myndighet, som har att handlägga

patentärenden och ärenden rörande registrering af varumärken.

Verket är vidare registreringsmyndighet för aktiebolag

samt för ömsesidiga försäkringsbolag och solidariska

bankbolag. Slutligen är patent- och registreringsverket

den myndighet, som har att handlägga ärenden rörande

registrering af mönster och modeller.

Något skäl till ändring i ämbetsverkets verksamhetsområde

anser kommittén icke föreligga.

Ämbetsverkets mest omfattande verksamhet utgöres

af behandlingen af patentärendena, och i fråga om dessa

ärendens behandling göra sig den nuvarande organisationens

brister otvifvelaktigt mest kännbara.

För patentärendenas tekniska behandling finnas för

närvarande sju afdelningar, af hvilka två förestås af öfveringenjörerna

och fem af adjungerade ledamöter. Inom hvar

och eu af dessa afdelningar finnas tre granskningsrotlar

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

eller således tillhopa tjuguen, Indika förestås af byråingenjörer

eller biträdande ingenjörer. Dessutom tjänstgöra

biträdande ingenjörer utan rotlar och assistenter.

Inkommande patentansökningar fördelas efter uppfinningarnas

beskaffenhet i 89 klasser och 387 subklasser.

Hvarje granskningsrotel tilldelas patentansökningar, tillhörande

vissa af dessa klasser, och efter sådan beräkningsgrund,

att å byråingenjörsrotlarna årligen komme omkring

200 ansökningar och å biträdande ingen]örsrotlärna omkring

120 ansökningar. Att dessa tal, hvilka nödvändiggjorts

af det ökade antalet inkommande patentansökningar,

äro allt för höga, framgår otvetydigt af den alltjämt

växande balansen af oafgjorda patentansökningar. Med

ledning af det antal ärenden, som under föregående år inkommit

å de resp. rotlarna, bestämmes klassernas fördelning

emellan rotlarna för det följande året. De biträdande

ingenjörerna utan rotlar å afdelningarna utföra sjelfständig

granskning af en del ärenden å de rotlar, där sådant biträde

vid tillfället visar sig mest behöfligt. Assistenterna

arbeta med granskningen af dem tilldelade ärenden under

en rotel föreståndares ledning. Inkomna patentansökningar

öfverlämnas till den granskningsrotel, dit de höra enligt

den dem åsätta klassen. Af rotelföreståndaren företages därefter

den första och mycket viktiga tekniska granskningen

af patentärendet. Patentförordningens 1—4 §§ angifva,

bland annat, hvad som i materiellt hänseende är att undersöka

för bedömande, huruvida en patenterbar uppfinning

föreligger. Följande frågor hafva särskildt uppställts till

besvarande af granskaren: Afser ansökningen endast en

uppfinning? Må uppfinningen anses ny? Anges uppfinningens

beskaffenhet på ett tillfredsställande sätt al

dess benämning? År uppfinningen på ett tillfredsställande

sätt tydliggjord genom beskrifningar och ritningar? Åro

patentanspråken på ett tillfredsställande sätt affattade?

Granskningens mest omfattande uppgift är i de flesta

fall att fastställa, huruvida eller i hvilken mån uppfinningen

är ny, och nyhetsgranskningen afser att så begränsa

patentkrafvet gent emot hvad som förut till äfventyrs är

kändt inom ifrågavarande område af tekniken, att anspråket

endast angifver det som är nytt och patenterbart.

Dppgiften försvåras därigenom, att sökanden ofta söker

drifva igenom ett allt för vidt omfattande patentkraf.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Granskningen verkställes hufvudsakligen med hjälp

af för ämbetsverket tillgänglig litteratur, bestående i

främsta rummet af in- och utländska patentskrifter. Från

flera länder erhållas numera dubbletter af patentskrifterna,

af hvilka de ena exemplaren införlifvas med biblioteket

och de andra, uppdelade efter patentföremålets art i klasser

och subklasser, fördelas å granskningsrotlarna. Deländers

patentskrifter, hvilka så uppdelade finnas hos granskarne

och hvilka utgöra det förnämsta granskningsmaterialet,

äro, jämte de svenska patentskrifterna, Norges, Danmarks,

Tysklands från och med år 1895 samt Nordamerikas förenta

staters från och med år 1899. I stället för engelska patentskrifter

finnas å rotlarna s. k. abridgements, d. v. s. förkortade

patentbeskrifningar, från och med år 1855. 1 det

för allmänheten tillgängliga biblioteket finnas därjämte

äldre tyska patent, så uppdelade, att de utan svårighet

kunna användas för granskningen. En fullständig granskning

af en till ämbetsverket inkommen ansökning omfattar

därför en undersökning inom det ifrågavarande

området af svenska, norska, danska och tyska patent

samt amerikanska patent från och med år 1899 och

engelska abridgements från och med år 1855. Ofta går

granskningen äfven tillbaka till äldre patentskrifter från

dessa länder, hvarvid befintliga register komma till användning.

I förekommande fall, då omständigheterna

därtill gifva anledning, komma äfven patentskrifter eller

patentlitteratur från Österrike, Schweiz, Frankrike, Belgien

o. s. v. till användning. Dessutom måste i många

fall facktidskrifter och annan facklitteratur studeras, hvarjämte

hänsyn äfven skall tagas till den omständigheten,

huruvida uppfinningen förut varit öppet utöfvad. I regel

underkastas den nyinkomna ansökningen omedelbart fullständig

nyhetsgranskning. I vissa fall kan detta emellertid

ej ske, exempelvis då ansökningshandlingarna ej äro fullständiga

eller äro så otydligt affattade, att någon bestämd

uppfattning af uppfinningens innebörd ej af dem kan

erhållas. Sökanden erhåller då föreläggande att bringa

ansökningshandlingarna i sådant skick, att granskning

kan företagas. I flertalet fall gifver granskningen vid

handen, att uppfinningen i fråga å ena sidan icke är ny

till den omfattning, hvari den angifves i patentanspråket,

men å andra sidan ej heller så fullständigt känd, att an
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

sökningen kan omedelbart afslås. Endast omkring en

tredjedel af samtliga ansökningar godkännes nämligen

utan att patentanspråket inskränkts på grund af nyhetshänvisning.

Förutom framställande af de anmärkningar,

hvartill nyhetsgranskningen gifver anledning, tillhör det

äfven granskaren att för besvarande af öfriga, ofvan angifna

frågor göra de anmärkningar, hvilka befinnas nödiga.

Anmärkningarna skola göras skriftligen och i en sådan

form, att de kunna delgifvas sökanden. Efter verkställd

granskning öfverlämnar rotelföreståndaren ärendet till

vederbörande ledamot. Denne företager nu ärendet till

förnyad granskning, undersöker, huruvida de af granskaren

framställda anmärkningarna äro befogade, samt utgifter

förslag till det beslut, som han anser böra meddelas

sökanden, och öfverlämnar ärendet till verkets chef, som

med ledning af den förebragta utredningen beslutar den

åtgärd, som skall vidtagas. Innefattar beslutet, hvilket

är det vanligaste, i det första meddelandet till sökanden,

att den i patentanspråket angifna uppfinningen synes vara

i allt väsentligt eller i vissa delar förut känd, kan sökanden

antingen ingifva nytt patentanspråk, som begränsats till

vissa detaljer eller viss utföringsform af den i det tidigare

patent anspråket angifna uppfinningen eller i allmänhet inskränkts

med hänsyn till de gifna hänvisningarna, eller

ock söker lian påvisa, att den i hans patentanspråk angifna

uppfinningen väsentligt skiljer sig från de mothållna

hänvisningarna. Årendet öfverlämnas, då svar från sökanden

inkommit, ånyo till rotelföreståndaren, som har att

underkasta det förnyad granskning och tillse, huruvida det

tilläfventyrs ingifna nya patent an språket kan godkännas

eller hänvisningarna helt eller delvis böra vidhållas eller,

om ansökningen i dess ursprungliga skick vidhålles, pröfva

om sökandens invändningar mot den af ämbetsverket uttalade

uppfattningen kunna godkännas eller icke, eller om

de gifna hänvisningarna böra närmare motiveras. Med

granskarens utlåtande går ärendet ånyo till afdelningsföreståndaren,

som afger sitt förslag till beslut, och vidare till

verkets chef, som fattar beslut i saken. På så sätt växlas

förelägganden och svarsskrifter, till dess ansökan kan

godkännas till kungörande, afslås eller förklaras förfallen.

Medeltalet förelägganden belöper sig till något öfver tre

för hvarje ärende, närmare bestämdt 3.15, därvid med
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Redigerandet

af patentpublikationerna.

180

räknats utlåtandet angående ansökningens godkännande

till kungörande. Framställes icke invändning mot kungjord

ansökning, meddelas utan vidare patent; framställes

däremot invändning, sker det däraf föranledda

förfarandet på samma sätt som den föregående behandlingen

: förslag till erforderliga förelägganden göras i

första hand af granskaren och vidare af ledamoten för

att slutligen föreläggas chefen för afgörande.

Ett arbete, som står i nära samband med den

tekniska behandlingen af patentärendena, är utgifvandet

af innehållsförteckningen till patentregistret och redigerandet

af patentskrifterna. I kungl. kungörelsen den 18 november

1898 föreskrifves, att patentregistret skall föras

med innehållsförteckning ordnad efter såväl patenthafvarnes

namn som uppfinningarnas beskaffenhet, hvilken förteckning

för hvarje år skall offentliggöras, samt att de

beskrifningar, på grund af hvilka patent meddelas, skola

offentliggöras jämte erforderliga bilagor i särskilda häften

för hvarje patent. Verkets tekniske sekreterare åligger

att utgifva dessa publikationer. De uppgifter, som i

nämnda förteckning skola införas afseende uppfinningarnas

beskaffenhet, hafva emellertid redigerats af vederbörande

afdelningsföreståndare efter förslag af den granskare, till

hvars handläggning ärendet hör.

Besparing af tid och arbete synes kunna vinnas, om

bestyret med redigeringen af patentskrifterna öfverlåtes

till de tekniske tjänstemän, som handlägga ärendena.

Större trygghet bör ock därigenom vinnas, att den tryckta

patentbeskrifningen och de publicerade ritningarna blifva

fullt öfverensstämmande med de handlingar, på grund

hvaraf patentet meddelats, då möjligen vidtagna förändringar

och rättelser i handlingarna lättare kunna undgå

den tjänstemans uppmärksamhet, som ej är fullt inne i

ärendet, än den, som haft ärendets behandling sig anförtrodd.

Därest best}u-et med patentskrifternas redigering

skulle ordnas, på sätt nyss antydts, blefve största delen

af det å tekniske sekreteraren hvilande arbetet aflyftadt

från honom. Utom nämnda bestyr och utgifvandet af

innehållsförteckningen till patentregistret åligger honom

att bereda och föredraga ansökningar om registrering åt

mönster och modeller. Visserligen kan, enligt den för

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

ämbetsverket gällande instruktion, åt tekniske sekreteraren

äfven öfverlämnas att med enahanda befogenhet och

skyldighet, som tillkomma öfveringenjör, handlägga patentansökningar.

Med hänsyn till det betydligt ökade arbetet

med patentpublikationernas utgifvande har emellertid under

de senaste åren något sådant uppdrag icke varit lämnadt

åt tekniske sekreteraren. Då, på sätt kommittén nedan

närmare kommer att utveckla, utgifvande! af nämnda förteckning

äfvensom föredragningen af ärenden rörande

registrering af mönster och modeller lämpligen torde

kunna anförtros andra tjänstemän inom ämbetsverket, anser

kommittén, att tekniska sekreterare tjänsten såsom

sådan icke blir behöflig i den nya organisationen, men

att åt dess innehafvare i stället lämpligen bör kunna

uppdragas att deltaga i behandlingen af patentärendena,

något som, på sätt nyss nämnts, redan förutsättes i den

nuvarande instruktionen.

Uti intimt sammanhang med patentärendenas tekniska

behandling står slutligen arbetet med patentansökningarnas

och patentskrifternas klassificering. Detta arbete verkställes

nu af en byråingenjör öfver stat och en biträdande

ingenjör. Vid patentansökningarnas klassificering fastslås,

till hvilken granskningsrotel och därmed till hvilken

afdelning ärendets behandling skall höra. Klassificeringen

af patentskrifter består uti att efter fastställdt

system uppdela de utländska patentskrifter, som skola

fördelas bland granskningsrotlarna och där användas

såsom material för nyhetsgranskningen. Uppdelningen

i klasser och subklasser samt fördelningen därefter till

granskningsrotlarna verkställas af ofvannämnda tjänstemän,

den ytterligare uppdelning i grupper, som erfordras

för att göra granskningsmaterialet så väl och så lätt

användbart som möjligt, försiggår på respektive rottal-.

Klassificeringsarbetet synes fortfarande böra bedrifvas

på hufvudsakligen samma sätt. Angående den personal,

som erfordras för ifrågavarande arbete, skall kommittén

senare yttra sig.

Bortsedt för närvarande från de otillräckliga aflöningsförmånerna

torde af det föregående framgå, att de brister

i den nuvarande organisationen, hvilka hufvudsakligen

kunna anses hafva föranledt svårigheten för ämbetsverket

Klassificeringen

af patentansökningar

och patentskrifter.

Brister i

nuvarande

organisation

och kommitténs

förslag

till deras

afhjälpande.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

att på fullt effektivt sätt fullgöra arbetet med patentansökningars

behandling — såsom förut nämnts utgjorde

antalet den 1 december 1912 oafgjorda patentansökningar

5,839 — äro dels den omständigheten, att behandlingen

af samma ansökningar i öfvervägande grad ombesörjes

af extra personal, dels omständligheten i förfarandet för

patentärendenas behandling och dels granskarnes ringa

inflytande på ärendenas afgörande, hvilka båda sistnämnda

förhållanden nära sammanhänga med hvarandra.

Hvad då till en början först omförmälda brist angår,

vill kommittén här ytterligare erinra därom, att, sedan

ämbetsverket från och med år 1899 kommit på ordinarie

stat, någon annan ökning af den ordinarie personal, som

är sysselsatt med patentärendenas behandling, icke ägt

rum än att två nya byråingenjörstjänster inrättats. För

mötande af den nästan för hvarje år ökade arbetsbördan

har ämbetsverket alltså så godt som uteslutande varit

hänvisadt till anställande af extra personal, af hvilken

visserligen en mindre del fått en något fastare ställning

genom att förordnas till tjänstemän öfver stat. Det ligger

i sakens natur, att de extra tjänstemän, hvilka i allmänhet

måste splittra sin tid och sitt intresse genom sysselsättning

på skilda. håll, icke kunna åstadkomma samma

arbetsprestation som de ordinarie, likasom äfven att

ämbetsverket icke kan på dem ställa samma fordringar

som på de ordinarie, såsom i fråga om lämpliga tider

för arbetet å tjänsterummet, skyldighet att mottaga förordnanden

vid tillfälliga ledigheter m. m., allt förhållanden,

som otvifvelaktigt i betydlig grad försvåra arbetet

inom ämbetsverket. Vid en omorganisation af patentoch

registreringsverket anser därför kommittén det vara

en af de angelägnaste omsorgerna att tillse, det ett fullt

tillräckligt antal ordinarie tjänster inrättas; blir så ej

förhållandet, torde ämbetsverket aldrig kunna på ett effektivt

och tillfredsställande sätt utföra sitt för vår industri

och vår handel så viktiga arbete.

Hvad angår öfriga ofvan framhållna brister finnerkommittén

uppenbart, att den nuvarande ordningen, enligt

hvilken så godt som hvarje beslut i ett patentärende

skall föregås af en granskning i så att säga tre instanser

— rotelföreståndaren, ledamoten och chefen — skall

verka fördröjande på beslutens meddelande; och då det

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

synes kommittén, att en dylik upprepad granskning icke

för alla fall bör vara af behofvet påkallad, anser kommittén

en viss förenkling i omförmälda förfarande böra

kunna genomföras. A andra sidan håller kommittén

före, att den nu tillämpade formen för patentärendenas

afgörande eller enmansbeslut icke står väl tillsamman

med dessa ärendens natur. Dessa ärenden, vid hvilkas

afgörande ofta invecklade spörsmål kräfva sin lösning,

äro ingalunda att likna vid rena förvaltningsärenden, utan

stå tvärtom domstolssakerna nära, äro i alla händelser

att betrakta såsom administrativt-judiciella. För sådana

ärendens afgörande förutsattes emellertid en mångsidigare

pröfning, än som under handläggning med chefens ensambeslutanderätt

i allmänhet kan förväntas komma ärendena

till del; och bör därför enligt kommitténs mening den kollegiala

formen komma till användning vid patentärendenas

afgörande, hvari lämpligen den, som i första hand haft

sig anförtrodd ärendets granskning, äfven bör deltaga.

Detta utesluter emellertid icke en förenkling i förfarandet,

hvarom nyss talats. Kommittén syftar härvid på de

förberedande besluten, föreläggandena att afhjälpa befintliga

brister, Indika för närvarande äro föremål för samma

omständliga procedur som de afgörande besluten. Väl

är det sant, att dessa förelägganden icke äro att jämföra

med de förberedande åtgärder, hvilkas vidtagande inom

förvaltande verk vanligen är anförtrodt föredragande ledamoten

och Indika närmast afse att införskaffa erforderliga

upplysningar eller i öfrigt fullständiga handlingarna

i ärendet, så att detsamma skall blifva i skick att kunna

föredragas till slutligt afgörande. Förelägganden i patentärenden

kunna vara af en materiellt mycket viktig innebörd

för vederbörande, exempelvis en nyhetshänvisning,

som bör föranleda inskränkning af ansökningen, eller uppdelning

af en ansökning, såsom afseende flera uppfinningar.

Emellertid anser kommittén det böra anförtros granskaren

att på eget ansvar själf besluta de förelägganden,

han anser erforderliga; och torde någon tvekan i

detta hänseende så mycket mindre behöfva råda, som

möjlighet i allmänhet torde finnas att vid den kollegiala

behandling, som enligt kommitténs mening skall föregå

hvarje ärendes afgörande, få till Äfventyra förelupna

fel rättade. Det oaktadt är ifrågavarande uppdrag åt

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

granskarne synnerligen ansvarsfullt; ett felaktigt föreläggande

kan förrycka ärendet och kan i alla händelser

vålla tidsutdräkt med dess afgörande. Fördelarna med

en sådan anordning, som kommittén nu angifvit och som

nära öfverensstämmer med organisationen af patentverken

i Tyskland, Österrike och, sedan 1911 års ingång, äfven

i Norge, anser kommittén emellertid vara öfvervägande.

På samma gång den påskyndar ärendenas behandling,

inrymmer den åt de tjänstemän, hvilka i första hand

granska patentansökningarna, ett inflytande å dessas behandling

och afgörande, som kommittén anser sig böra

beteckna såsom en af de viktigaste förutsättningarna för

en god organisation.

Den ändring i granskarnes ställning, som skulle blifva

en följd af kommitténs förslag, är grundväsentlig. De

skulle blifva ledamöter med vidsträckt befogenhet i fråga

om ärendenas behandling och med kollegial rösträtt i

fråga om deras afgörande. .Att en sådan ändrad ställning

skall i hög grad öka intresset och ansvarskänslan

hos den det vederbör, ligger i sakens natur; men å andra

sidan följer af den nya ställningen, att större fordringar

måste ställas på dem: utom omfattande och gedigna tekniska

kunskaper och kännedom om teknikens utveckling

äfven insikt i patenträttsliga förhållanden, jämväl sådana

af internationell natur, samt en bepröfvad vana vid patentärendens

behandling.

För afgörande! af andra än rent tekniska frågor

erfordras ock biträde af administrativt-juridiskt bildade

ledamöter, hvilket arbete bör öfverlämnas till ledamöterna

å varumärkesafdelningen och bolagsafdelningen.

Ledamöterna för patentärendenas behandling torde

böra grupperas å afdelningar, hvar och en med sin chef;

och då, enligt hvad förut anförts, två instanser borde

anordnas inom ämbetsverket, innebär alltså kommitténs

förslag till organisation af patent- och registreringsverket,

hvad nu närmast patentärendena angår, att inom verket

inrättas dels särskilda anmälningsafdelningar, hvilka det

tillkommer att handlägga inkomna patentansökningar, dels

ock en besvärsafdelning, som har att upptaga besvär

öfver anmälningsafdelningarnas beslut och i regel afgifva

yttranden, som af domstolar begäras i där anhängiga mål

rörande patent.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

9

Hvarje anmälningsafdelning skulle bestå afen tekniskt

kunnig chef, tekniskt kunniga ledamöter och en rättsinnig

ledamot.

Hvad angår arbetet å anmälningsafdelningarna, skulle

ett inkommet ärende, som vore i skick att kunna göras till

föremål för teknisk granskning, öfverlämnas till den ledamot,

till hvilkens granskningsområde detsamma efter verkställd

klassificering befunnits höra. Denne skulle då hafva

att undersöka, huruvida alla förutsättningar vore för handen

för patents meddelande, såsom om föremålet för ansökningen

vore en uppfinning, hvilken fråga särskild! krafvelbeaktande

i de icke sällan förekommande fall, då ansökningens

föremål utgör en kombination af förut kända

detaljer; om uppfinningens föremål är sådant, som patentförordningen

föreskrifver; om uppfinningen är ny och,

därest granskningen därutinnan visar ett delvis negativt

resultat, huruvida och i hvad man en inskränkning af

ansökningen kan föranleda bifall till densamma; om ansökningen

afser mera än en uppfinning; om beskrifningen

är så tydlig och fullständig, att sakkunnig person kan

med ledning däraf utöfva uppfinningen; om beskrifning

och ritningar öfverensstämma, samt om patentanspråket är

klart och tydligt formuleradt och bestämdt angifver det

nya i uppfinningen. Dessutom kunna förekomma äganderättsfrågor,

frågor om konventionsprioritet, om befogenheten

att få en uppfinning skyddad medelst tilläggspatent;

om ett patentanspråk, som blifvit ändradt under ärendets

behandling, icke innehåller något nytt utöfver de ursprungliga

ansökningshandlingarna in. m.

Af stor betydelse är, att granskningen redan från

början blir så fullständig som möjligt, så att sökanden

redan genom första föreläggandet får del af alla de anmärkningar,

som i ärendets dåvarande skick kunna framställas.

Ledamöterna skulle, på sätt förut nämnts, själfständigt

verkställa all den utredning, som för ärendets

afgörande erfordrades, samt skriftväxla med sökanden

om de åtgärder, som borde vidtagas med anledning af

den företagna granskningen.

Då ärendet enligt ledamotens åsikt vore färdigt till

afgörande — ansökningens godkännande till kungörelse,

dess afslående eller förklarande förfallen — skulle det föredragas

å afdelningen af samme ledamot, som haft ärendet

24

Anmälnings
afdelnin
garna.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

under behandling, inför afdelningschefen och i närvaro af

ytterligare minst en teknisk ledamot och i vissa fall den rättskunnige

ledamoten. Beslutet å afdelningen skulle fattas

i enlighet med flertalets mening med iakttagande vid lika

röstetal eller flera skiljaktiga meningar af allmänna lagens

stadganden angående omröstande till dom i tvistemål.

Afdelningen skulle icke vara bunden af den föregående

behandlingen.

Ärendenas afgörande å afdelningen skall, på sätt

förut framhållits, bland annat, utgöra en garanti gent emot

ledamotens vidsträckta befogenhet i fråga om ärendets

förberedande behandling. För att emellertid denna garanti

skall blifva af något praktiskt värde, är det nödvändigt, att

ärendena underkastas en mera ingående pröfning å afdelningen,

än som vid en muntlig föredragning därstädes kan

förväntas äga ruin. Denna ingående pröfning bör åligga

afdelningschefen. Innan ärendet föredrages å afdelningen,

skall han noggrannt studera detsamma, icke blott ur den

synpunkten, huruvida de närmaste förutsättningarna för

det afsedda beslutet äro för handen, utan hela ärendets

behandling från första början. De erinringar mot behandlingen,

hvartill nämnda undersökning må gifva anledning,

skall afdelningschefen framföra vid ärendets föredragning

å afdelningen. Det är således närmast i afdelningschefens

hand, som den ifrågavarande kontrollerande verksamheten

är lagd. Denna verksamhet tjänar dock äfven ett annat

syfte. Genom att afdelningschefen deltager i behandlingen

af alla de å hans afdelning föredragna ärenden, erhåller

han sålunda ett godt tillfälle att konstatera de skiljaktigheter,

hvilka, äfven om någon rättelse i ett konkret fall

icke behöfver däraf föranledas, dock äro till finnandes i

den af de särskilda ledamöterna å'' afdelningen tillämpade

praxis. Enhetlighet vid patentärendenas behandling är

af stor betydelse men äfven mycket svår att ernå. Genom

den ställning, afdelningscheferna skulle intaga, anser kommittén

dem vara väl skickade att hvar inom sin afdelning

tillvarataga detta intresse. De skola vara verkliga chefer

för sina afdelningar och kvalifikationerna hos dem, som

därtill skola utses, måste för den skull vara de bästa

möjliga. Blott under dessa förutsättningar kunna de på

ett tillfredsställande sätt utöfva sin betydelsefulla och

grannlaga verksamhet. Att ett ingående och intresseradt

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

studium af såväl teknikens som patenträttens utvecklingblir

för afdelning-scheferna erforderligt, är uppenbart. De

skola hvar för sin afdelning vara ämbetsverkets chef ansvariga

för arbetets behöriga gång å afdelningarna, till

följd hvaraf de, såsom ledamöternas närmaste öfverordnade,

hafva att tillse, att ärendena utan onödig tidsutdräkt

företagas till afgörande.

Ledamot bör vara oförhindrad att redan i ett tidigare

skede än förut sagts hänskjuta ett ärende till afdelningen,

om han anser ärendets art vara af den beskaffenhet, att

sådant påfordras. Har ett ärende sålunda varit föremål

för beslut af afdelningen, bör den fortsatta behandlingen

af ärendet äfven ske å afdelningen. Jämväl den behandling'',

som erfordras till följd af framställd invändning

mot en patentansökning, bör således äga rum å afdelningen.

Såsom en ytterligare säkerhetsåtgärd bör i ämbetsverkets

instruktion eller annorledes inrymmas bestämmelse,

att sökanden en gång under ärendets behandling kan påfordra

muntlig förhandling samt att denna skall ske inför

afdelningen. Huruvida för sådan händelse den fortsatta

behandlingen bör ske å afdelningen, torde lämpligen böra

öfver! ämnas åt ämbetsverket att afgöra.

Utöfver den direkta behandlingen af patentärenden

i anmälningsafdelningarna skulle äfven andra åligganden

tillkomma afdelningschefer och ledamöter. Så skulle

afdelningscheferna, på sätt nedan närmare skall utvecklas,

vara ledamöter och, i händelse så påfordrades, föredragande

i besvärsafdelningen. Afdelningscheferna skola vidare jämte

chefen utgöra ämbetsverket och deltaga i behandlingen

af de ärenden, som skola föredragas i verkets plenum.

Ledamöterna skola, såsom förut nämnts, redigera

patentskrifterna i af dem föredragna ärenden, de höra

kunna åläggas att vara föredragande å besvärsafdelningen

samt att biträda å varumärkesafdelningen, om sådant påkallas

för afgörande af något tekniskt spörsmål.

Innan kommittén öfvergår till frågan om det antal

afdelningschefer och ledamöter, som erfordras å patentafdelningen,

samt den personal, som i öfrigt bör där

anställas, får kommittén beröra ett ämne, som i viss

mån inverkar därpå. Kommittén anser det nämligen

lämpligt och för vinnande af ett godt arbetsresultat önsk
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

värdi, att under semester arbetet å anmälningsafdelningarna

i hufvudsak nedlägges och att således ej vikarier under

semesterledigheten förordnas. Erfarenheten har visat, att

ärendenas behandling lider på, att de under handläggningen

öfvertagas af andra tjänstemän. Detta skulle äfven

innebära eu misshushållning med arbetskraft, ty det medför

gifvetvis väsentligt ökadt arbete för eu tjänsteman att

i så invecklade ärenden som patentmål öfvertaga behandlingen

af ärenden, som ej från början af honom handlagts.

I ett flertal andra ämbetsverk är arbetsbördan såväl

kvantitativt som kvalitativt ofta något mindre under

sommarmånaderna. Så är ej förhållandet å patentafdelningen.

Då härtill kommer, att svårighet måste uppstå

att erhålla ett tillräckligt antal lämpliga vikarier under

semestertiden, anser kommittén fullgiltiga skäl föreligga

för sakens ordnande på sätt nyss nämnts.

Det antal afdelningschefer och ledamöter, som erfordras

å patentafdelningen, bör bedömas efter antalet

patentansökningar, som kan beräknas årligen inkomma.

Patentansökningarnas antal har under tioårsperioden 1902

—1911 visat en ständig stegring med undantag för åren

1904 och 1908, då ansökningarna något understego föregående

års. År 1902 inkommo 2,316 ansökningar och

år 1911 3,536. Till den 1 december 1912 hade inkommit

3,132 ansökningar mot 3,191 samma dag år 1911. Kommittén

anser sig böra beräkna ansökningarnas antal för

år 1914 och därpå närmast följande år till åtminstone

3,600 ansökningar. Medeltalet slutbehandlade ärenden

utgjorde år 1911 för byråingenjörsrotlarna 163 och för

biträdande ingen] örsrotlarna 109; och hafva dessa tal erhållits

med beaktande jämväl af det arbete, som utförts

af dem, hvilka varit anställda såsom biträden åt rotelföreståndarne.

Synnerligen viktigt är att tillse, att en hvar af ledamöterna

ej tilldelas ett större antal ärenden, än han med

omsorgsfull och god behandling kan medhinna. Genom

ledamöternas deltagande i ärendenas föredragning och afgörande

å afdelningen, deras skyldighet att själfva redigera

patentskrifterna till de ärenden, de handlagt, och

eventuellt äfven att föredraga i besvärsafdelningen, tages

en del af deras tid från granskningsarbetet. Under semestertiden

komma ärendena att hopa sig, då ledamots
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

befattningarna ej under tiden skulle uppehållas af vikarier.

Å andra sidan bör efter en tillfredsställande lönereglering

större arbetsprestation kunna fordras af tjänstemännen.

Med hänsyn till såväl vunnen erfarenhet som nyssnämnda

omständigheter anser kommittén att i medeltal omkring

150 ärenden böra beräknas såsom det antal, en ledamot

själf utan biträde af annan tjänsteman skulle årligen

kunna slutbehandla. Önskvärdt vore, om, efter mönster

från Tyskland, ett koefficientsystem kunde införas d. v. s.

en värdering af ansökningarna, för att såmedelst underlätta

en rättvis fördelning af ärendena mellan ledamöterna.

Stora svårigheter äro nog därmed förenade, men, enligt

hvad kommittén har sig bekant, är patent- och registreringsverket

betänkt på att inom den närmaste tiden föranstalta

om en undersökning i berörda hänseende. Själffallet

är att ärendenas antal för hvarje ledamot hvarken

kan eller får fastslås till 150 stycken utan att detta endast

får betecknas såsom en medelsiffra. Med en afverkningsförmåga

af 150 ärenden för hvarje ledamot och 3,600

patentärenden skulle erfordras tjugufyra ledamöter.

Då det med skäl kan möta betänkligheter att på en

gång vid verket binda så många ledamöter samt det äfven

ur andra synpunkter är ändamålsenligt att åt tjänstemän

af lägre grad uppdrages att deltaga i granskningen af

patentärenden, har kommittén stannat vid att föreslå sexton

ledamotsbefattningar, det minsta antal kommittén anser

kunna ifrågakomma. Till biträde åt ledamöterna vid patentärendenas

behandling skulle enligt kommitténs meninganställas

åtta ordinarie tjänstemän, af hvilka fyra lämpligen

skulle tillhöra andra iönegraden, de öfriga fyra första

lönegraden, äfvensom extra tjänstemän, biträdande ingenjörer,

hvilka kommittén tänkt sig till ett antal af tills

vidare åtta. På sådant sätt är det kommitténs åsikt, att

omkring 250 ärenden böra kunna af hvarje ledamot årligen

slutbehandlas, hvilket gör en totalsumma af 4,000. Detta

är något mera än det antal patentansökningar kommittén

beräknat skola under den närmaste framtiden årligen inkomma;

men med hänsyn till det stora antalet patentärenden,

hvilka vid den nya organisationens trädande i

kraft med all sannolikhet kunna antagas vara oafgjorda,

är det nödvändigt ordna så, att ytterligare ett antal ärenden

skola kunna slutbehandlas. För detta äro i första hand

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

de extra tjänstemännen erforderliga. Dessa äro emellertid

äfven behöfliga för att biträda vid arbetet med ordnande

och findelning af det granskningsmaterial, som efter verkställd

uppdelning öfverlämnas till ledamöterna.

Mot det förslag till organisation, som sålunda framställts,

skulle kunna göras den invändning, att detsamma

icke fullt öfverensstämmer med den af kommittén såsom

synnerligen betydelsefull framhållna principen, att

granskare af en patentansökning bör hafva inflytande på

ärendets afgörande, bör intaga en ledamots ställning. De

afvikelse!'' i berörda hänseende, förslaget innebär, äro

föranledda af praktiska hänsyn. Kommittén har förut

framhållit, hurusom granskarnes nya ställning på dem

ställer synnerligen stora fordringar. För att nu på ett

lyckligt sätt kunna genomföra systemet med granskare

såsom ledamöter, är det naturligtvis af stor vikt att rekryteringsmöjligheterna

blifva så goda som ske kan, så att

man kan få verkligt goda och tränade krafter till ledamotsplatserna.

För sådant ändamål anser kommittén de

ofvan angifna ordinarie befattningarna vara erforderliga såsom

trappsteg till ledamotsplatserna. Att direkt från extra

ordinarie tjänsteman rycka upp till ledamot anser kommittén

vara olämpligt. En biträdande ingenjör, hvars tid

ej helt tages i anspråk af verket, har gifvetvis sysselsättning

äfven på annat håll; det kan vara ganska osäkert,

huruvida han ej efter någon tids tjänstgöring lämnar

verket. Förmånliga anbud särskild! från den privata

verksamheten torde lätt kunna förekomma. Faran härför

är otvifvelaktigt väsentligt mindre beträffande den ordinarie

tjänstemannen med hänsyn till den tryggare ställning,

en ordinarie tjänst medför. Det ligger äfven i sakens

natur, att den ordinarie tjänstemannen skall med större

intresse omfatta sitt arbete och därför äfven mera vinnlägga

sig om att erhålla en allt djupare insikt i de förhållanden,

som äga samband med hans arbete.

Rekryteringen af personalen skulle i regel tillgå så,

att den inträdessökande skulle underkastas ett års proftjänstgöring,

innan han antages såsom biträdande ingenjör;

och skulle han såsom sådan hufvudsakligen biträda med

granskningsarbetet. Efter befordran till ordinarie tjänsteman

blefve hans uppdrag mera maktpåliggande. Afsikten

vore nämligen att de ordinarie tjänstemän, hvilka skulle

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

anställas såsom biträde åt ledamöterna vid patentärendenas

behandling’, skulle sjelfständigt bereda och för ledamot

vid förberedande beslut resp. å afdelning vid ärendenas

behandling därstädes föredraga dem anförtrodda mål. Åt

dem af ifrågavarande tjänstemän, hvilka tillhörde den

högre lönegraden, borde ämbetsverkets chef, efter omständigheterna,

kunna uppdraga att handlägga patentärenden

med samma befogenhet som ledamöterna, något

som otvifvelaktigt, särskild! vid större tillopp af ärenden,

kan vara af icke oväsentligt gagn för påskyndande af

ärendenas behandling.

På sätt förut nämnts, skulle ledamöterna grupperas å

afdelningar. Kommittén anser, att tillsvidare antalet afdelningar

bör vara fyra, hvarje afdelning med en afdelningschef

i spetsen och så sammansatta, att uppfinningar

inom närbesläktade områden af tekniken kunna till hvarje

afdelning sammanföras. Afdelningschefen skulle deltaga

i det slutliga afgörandet af alla ärenden å afdelningen.

Då medeltalet af slutbehandlade ärenden å en hvar af

de nuvarande ledamotsafdelningarna under år 1911 utgjorde

450, skulle alltså afdelningschefen komma att deltaga

i den slutliga behandlingen af ett väsentligt större

antal patentansökningar än de nuvarande öfveringenjörerna,

och adjungerade ledamöterna. Härvid är emellertid att

märka, att då dessa hafva att afgifva förslag till hvarje

beslut i tekniska frågor, som i ärendena skola fattas, samma

ärende i allmänhet återkommer till ledamoten flera gånger,

i medeltal något öfver tre gånger (3.15.) Medeltalet afgifna

utlåtanden å en hvar af ledamotsafdelningarna utgjorde således

år 1911 omkring 1,400. Enligt den nya ordningen

skulle ärendet i regel endast en gång — då beslut om kungörandet

eller om afslag eller ansökans förklarande förfallen

skall fattas — komma att passera afdelningschefen.

Efter kungörandet kan, om invändning framställes, ärendet

flera gånger komma under afdelnings behandling. Antalet

ärenden, afdelningschefen sålunda komme att handlägga,

skulle visserligen sannolikt blifva mindre än det antal

utlåtanden, som nu af ledamöterna afgifvas, men härvid är

att märka, dels att afdelningschefen enligt den nya ordningen

skulle hafva att kritiskt genomgå alla under ärendets

föregående behandling meddelade förelägganden, och dels

att för närvarande, då ett ärende återkommer till leda
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

moten, denne ofta endast behöfver genomgå, hvad i

ärendet förekommit sedan det förra föreläggandet meddelats.

Att afdelningschefernas tid därjämte skulle komma

att upptagas af andra åligganden, har förut framhållits.

Det har redan nämnts, att å anmälniugsafdelning

äfven skulle finnas eu administrativt-juridiskt bildad ledamot

och att detta uppdrag lämpligen kunde anförtros

åt ledamöterna å ämbetsverkets administrativt-juridiska

afdelningar, nämligen varumärkes- och bolagsafdelningarna.

Beträffande denne ledamots deltagande i arbetet å afdelningen

borde stadgas, att en patentansökning ej finge

afslås eller förklaras förfallen på annan grund än enbart

nyhetshinder eller en begäran om prioritet enligt konventionen

om internationellt skydd för den industriella

äganderätten ogillas, utan att ifrågavarande ledamot deltagit

i ärendets behandling.

I enlighet med hvad kommittén nu föreslagit, skulle

fyra anmälningsafdelningar för behandling af patentärenden

erfordras med en personal af fyra afdelningschefer, sexton

tekniska ledamöter, rättskunniga ledamöter, fyra tjänstemän

af andra lönegraden och fyra af första samt biträdande

ingenjörer. Att en stadigvarande minskning i patentärendenas

antal skulle inträda, är högst osannolikt. Såsom

af redogörelsen för patent- och registreringsmyndighetens

utveckling framgår, har farhågan härför föranledt, att

ämbetsverkets ordinarie personal hittills endast i mycket

ringa grad ökats. Detta må hafva varit förklarligt å en

tid, då ämbetsverket ännu var jämförelsevis nytt och förhållandena

å hithörande område icke erhållit sådan stadga,

att den framtida utvecklingen med någon högre grad af

sannolikhet kunde förutsägas. Ställningen är emellertid

nu en annan. Det är snart tjuguåtta år sedan med den

nuvarande patentförordningens ikraftträdande en särskild

patentmyndighet trädde i verksamhet; och är det så långt

ifrån, att den erfarenhet, som under denna tid vunnits

rörande ifrågavarande förhållande icke blott hos oss utan

äfven i utlandet, skulle tyda på någon stadigvarande

minskning i patentärendenas antal, att den tvärtom likasom

äfven industriens otvifvelaktiga utveckling i framtiden

gifva fullt grundad anledning antaga, att en fortsatt

ökning af detsamma är att förvänta. Gifvetvis återverkar

antalet patentansökningar utomlands på antalet dylika

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

ansökningar här i landet, då åtskilliga af dem, hvilka söka

patent i utlandet, söka motsvarande skydd för sina uppfinningar

i Sverige. Beträffande antalet inkomna patentansökningar

i vissa främmande stater under åren 1900—

1909 får kommittén hänvisa till. följande sammanställning.

1900

1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1911

Tyskland .....

21,926

25,165

27,565

28,313

28,360

30,085

33,822

36,763

40,312

44,411

__

-

] Österrike ......

6,530

6,728

6,835

6,755

6,807

6,907

7,886

8,258

8,480

9,817

_ i

Danmark ......

Nordamerikas

1,430

1,474

1,552

1,628

1,572

1,760

1,951

1,983

1,872

2,169

—

—

förenta stater

39,673

44,088

48,320

49,289

51,168

54,034

55,676

55,679

60,142

64,408

_

_!

Frankrike......

12,789

12,493

12,565

13,062

13,293

13,700

14,217

14,829

14,893

15,236

_

_

England.........

23,922

26,777

28,976

28,832

29,678

24,478

30,002

29,040

28,598

30,603

_

_

Norge............

1,351

1,276

1,258

1,312

1,229

1,266

1,530

1,587

1,483

1,535

_

—

Sverige......

2,258

2,284

2,316

2,432

2,286

2,535

3,002

3,092

2,974

3,241

3,433

3,536

Erforderlig förstärkning framdeles af arbetskrafterna

bör ske på det sätt, att ledamöternas antal ökas, något

som kommittén _ vill på det kraftigaste betona, ty endast

detta är en riktig utveckling af systemet med granskare

såsom ledamöter. Innan emellertid behofvet af nya ledamöter

visar sig konstant, torde det böra fyllas genom

förordnande af adjungerade ledamöter, och först när behofvet

visat sig konstant, är tiden inne att inrätta nya ledamotsbefattningar.

Kommittén vill i detta sammanhang än

en gång framhålla den stora vikten af att ett tillräckligt

antal ordinarie tjänster inrättas. Tages icke tillbörlig

hänsyn härtill, kunna aldrig förhållandena blifva tillfredsställande

inom verket. Det antal ordinarie tjänster å

patentafdelningen, som af kommittén föreslagits, anser

kommittén vara oundgängligen erforderligt.

H\ ad häreftei angar organisationen af besvärsafdel- Besvärsafdeiningen,

såvidt patentärendena angår, skulle densamma n''n0en<

utgöras af verkets chef eller hans ställföreträdare såsom

ordförande samt af tekniskt kunniga och rättskunniga

ledamöter. . De tekniskt kunniga ledamöterna skulle vara

dels afdelningscheferna å de tekniska anmälningsafdelningarna

och dels ickeständiga ledamöter. Dessa sist
25
-

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

nämnda borde förordnas af Konungen för en tid af förslagsvis

tre år. För att få sakkunskapen i rikaste mått representerad

i besvärsafdelningen bär kommittén tänkt sig de

icke ständiga ledamöterna lämpligen böra utgöras af två

mekanici, två kemister, två elektriker, två metallurger,

eu representant för väg- och vattenbyggnadskonst, en för

landtbruksredskap och maskiner, en marintekniker och en

representant för artillerivetenskapen. De rättskunniga

ledamöterna skulle utgöras af afdelningscheferna å varumärkes-

och bolagsafdelningarna. Vid besluts fattande

å afdelningen borde ordföranden och minst fyra ledamöter

deltaga. Af ledamöterna skulle minst tre vara tekniskt

kunniga, däraf en chef för anmälningsafdelning och två

icke ständiga, samt en rättskunnig. I regel komme alltså

att i hvarje ärendes afgörande deltaga, utom ordföranden,

en af de tekniska afdelningscheferna, afdelningschefen å

varumärkes- eller bolagsafdelningen och två icke ständiga

ledamöter.

I handläggning af ärende, som genom besvär fullföljts

fråu anmälningsafdelning, finge ej ledamot deltaga,

som i anmälningsafdelningen med ärendet tagit befattning;

och skulle i öfrigt i tillämpliga delar gälla de i

allmän lag gifna regler om jäf mot domare. Beslut af

besvärsafdelningen skulle likasom beslut af anmälningsafdelnings

plenum utfärdas i enlighet med flertalets mening;

och skulle i händelse af lika röstetal eller flera skiljaktiga

meningar lända till efterrättelse, hvad i allmän lag funnes

stadgadt angående omröstande till dom i tvistemål. Föredragningen

inför besvärsafdelningen kunde ske antingen

af den tekniske afdelningschef, som deltoge i ärendets

handläggning, eller af någon bland verkets tekniskt kunniga

ledamöter, som därtill förordnades af besvärsafdelningens

ordförande. Ordföranden skulle i hvarje fall, med hänsyn

till det förevarande ärendets beskaffenhet, bestämma såväl

hvem som skulle föredraga ärendet som ock, med iakttagande

af ofvan anförda bestämmelser rörande besvärsafdelningens

sammansättning, de ledamöter, som i ärendets

handläggning skulle deltaga. Att äfven muntliga förhandlingar

kunna förekomma inför besvärsafdelningen är

själffallet.

Med en sådan sammansättning, som nyss nämnts,

är det kommitténs öfvertygelse, att besvärsafdelningen

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

skall komma att inom sig på ett fullt tillfredsställande

sätt få representerade erfarenheten och sakkunskapen

såväl inom ämbetsverket som ock från det praktiska

lifvet och att sålunda ärendena skola få en så allsidig

pröfning som möjligt, hvilket just är det, hvarefter de

patentsökande sträfva. Genom de tekniska afdelningschefernas

deltagande i arbetet å besvärsafdelningen kommer

en växelverkan mellan anmälnings- och besvärsafdelningarna

till stånd, som otvifvelaktigt skall blifva till gagn

för arbetet med patentärendenas behandling.

För tillgodoseende af besvärsafdelningens uppgift att

bidraga till enhetlighet i de olika afdelningarnas praxis

skulle genom besvärsafdelningens försorg utgifvas en

prejudikatsamling, som naturligtvis äfven för allmänheten

skulle göras tillgänglig, i den mån sådant läte sig göra

med hänsyn till gällande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen

om hemlighållande af vissa handlingar i patentärenden.

Det har tidigare nämnts, att ledamöterna skulle öfvertaga

redigeringen af patentskrifterna i de ärenden, som

de handlagt, samt att tekniska sekreterarebefattningen

såsom sådan blefve obehöflig i den nya organisationen.

Det arbete med redigeringen af innehållsförteckningen

till patentregistret samt ombesörjandet af patentskrifternas

befordran till trycket, hvilket nu utföres af den

tekniske sekreteraren eller under hans uppsikt, synes

kommittén lämpligen böra förläggas till biblioteksafdelningen.

För närvarande är en bland byråingenjörerna förordnad

att förestå och vårda ämbetsverkets bibliotek,

modellsamling och förevisningsrum samt att därstädes gå

verkets tjänstemän och allmänheten till hända. Han har

till sitt biträde en amanuens.

Å biblioteket tillhandahållas för allmänheten beskrifningar

och ritningar till patentansökningar, angående hvilka

kungörelse utfärdats.

Biblioteket har vunnit allt mer och mer i betydelse

och har under de senare åren besökts af omkring 7,000

personer eller därutöfver årligen och torde för närvarande

vara det tekniska bibliotek i hufvudstaden, som flitigast

anlitas af allmänheten. Vid 1911 års slut innehöll det

Biblioteket.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

omkring 26,500 volymer. Antalet där befintliga patentskrifter

kan beräknas till omkring 2,500,000. Förutom

patentskrifterna införlifvas med biblioteket förnämligast

tekniska och naturvetenskapliga arbeten, litteratur på det

industriella rättsskyddets område, encyklopedier, språklexika

samt statsvetenskapliga afhandlingar och tidskrifter.

För att komma till full nytta såväl för verkets personal

som för allmänheten är det angeläget, att bibliotekets

innehåll katalogiseras. Härmed har den nuvarande bibliotekarien

varit sysselsatt, men som hans tid under de

senare åren till största delen varit upptagen af andra

offentliga uppdrag, har arbetet därmed afstannat.

Vidare är det angeläget för bibliotekets vidmakthållande,

att dess föreståndare är hemmastadd inom den

tekniska litteraturen och följer med det nya och värdefulla,

som utgifves, så att han kan föreslå lämpliga bokinköp.

För att vara allmänheten behjälplig med råd och

upplysningar erfordras äfven tekniska kunskaper. Tid

måste beredas föreståndaren för biblioteket att ägna sig

åt arbete med katalogisering, med studium af nyutkommen

litteratur m. m., hvartill han ej får tillräckligt tillfälle,

om han ensam skall, under de tider biblioteket hålles

öppet, betjäna allmänheten.

Kommittén, som tänkt sig föreståndaren för biblioteket

böra vara en tjänsteman af andra lönegraden, anser

att en ordinarie teknisk tjänsteman af första lönegraden

jämväl bör vara där anställd. Denne tjänsteman skulle

då äfven biträda med utgifvandet af ofvannämnda innehållsförteckning

till patentregistret samt korrekturläsning

af patentskrifterna, hvilka arbeten böra utföras af en

tekniskt bildad person.

Det kvinnliga biträde, som varit anställdt hos tekniske

sekreteraren, behöfves fortfarande hufvudsakligen för biträde

med korrekturläsning, för uppsättande efter koncepten

till kungörelserna om utlagda patent af rubriker

å patentbeskrifningarna, d. v. s. uppgifter om patenthafvares

namn, postadress m. m. samt för upprättande

efter koncepten till de beviljade patenten af lappregister

upptagande de uppgifter såväl om patenthafvarnes namn

som om uppfinningarnas beskaffenhet, hvilka skola införas

i berörda förteckning.

Då biblioteket, såsom ofta är fallet, är fullt besatt

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

med besökande, är det behöflig! att den tjänsteman, som

skall betjäna allmänheten, har en extra ordinarie tjänsteman

till sitt biträde. Denne tjänsteman är ock behöflig

för sortering af böcker till bindning och utförande af

hvarjehanda expeditionsarbeten å biblioteket. Kommittén

har därför ansett den för närvarande å biblioteket anställde

amanuensen fortfarande vara där behöflig. Någon bestämmelse

om huruvida denne bör vara tekniker eller administrativt

utbildad, synes ej böra meddelas, då det kan

bero på omständigheterna för tillfället, om den ene eller

den andre är för dessa göromål mest lämpad.

Den personal, som alltså enligt kommitténs förslag

skulle erfordras för utförande af de göromål, som förlagts

till biblioteket, vore, förutom föreståndaren, en ordinarie

tjänsteman af första lönegraden, ett kvinnligt skrifbiträde

af lägre aflöningsgrad samt en amanuens.

Vid sidan af den tekniska behandlingen af patentärendena

står arbetet med förandet af de statistiska anteckningar,

hvilka ämbetsverket finner erforderliga för

vinnande af nödig öfversikt öfver ärendenas behandling

inom verket samt patent- och registreringsverkets utveckling.

Detta arbete jämte klassificera gsarbetet utföres

å verkets s. k. statistiska afdelning. För klassificeringsarbetet

och den personal, som särskilt därför

tages i anspråk, har ofvan redogjorts. Arbetet med de

statistiska anteckningarna förestås af en byråingenjör

med tillhjälp af två kvinnliga biträden äfvensom ett manligt

biträde med timaflöning, hvarjämte den biträdande

ingenjör, som biträder med klassificeringen, äfven har

att utföra en del statistiskt arbete.

Af här nedan lämnade redogörelse öfver de anteckningar,

som föras, framgår, att detta arbete är ganska

vidtomfattande.

För hvarje inkommande patentansökning utskrifves

en s. k. ansökningslapp, afsedd att åtfölja ansökningen

vid remiss till vederbörande granskningsrotel, där den

införes i en samlingspärm och sedan användes för anteckning

om ärendets behandling å granskningsafdelningen.

Därå antecknas sökandens namn, uppfinningens

benämning, om annan än sökanden är uppfinnare dennes

namn, ansökningens diariinummer, klass, subklass m. m.

Klassificeringsarbetet

och förandet

af statistiska

anteckningar.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

För hvarje inkommande patentärende föras kort, hvarå

göras alla de anteckningar, som äro nödvändiga för

vidare bearbetning af det statistiska materialet. Undan

för undan kompletteras dessa anteckningar, ända tills

patentet upphört att gälla. Samtidigt med anteckningarna

å korten införas patentansökningarna i en liggare,

däri införas de viktigaste uppgifterna, som för

statistiken äro erforderliga rörande ansökningarna. För

vinnande af nödig öfversikt öfver ärendena föras ett tiotal

olika journaler och förteckningar nämligen: 1) allmän

öfversikt öfver handlagda ärenden med tillhörande hjälptabell

upptagande antalet vid hvarje föredragning handlagda

ärenden jämte uppgift om de olika besluten samt

till hvilken ledamot ärendena höra; 2) förteckning öfver

kungjorda patentansökningar, däri angifvas dagen för

kungörandet, ansökningens nummer och inkomstdag; 3)

förteckning öfver inkomna invändningar, däri anteckning

göres om ansökningens nummer och inkomstår, grunden

för invändningen och dess påföljd; 4) förteckning öfver

afslagna, återtagna och förfallna patentansökningar med

diariinummer och inkomstår; 5) förteckning öfver beviljade

patent med patentnummer i ordningsföljd och uppgift,

om sökanden är svensk eller utländing samt om patentet

är själfständigt eller tilläggspatent; 6) förteckning öfver

beviljade patent ordnade efter ansökningarnas inkomstår

och så att af förteckningen framgår, huru många patent

årligen beviljats på grund af under de särskilda åren inkomna

ansökningar; 7) förteckning öfver öfverlåtna patent

innefattande uppgift på patentnummer samt om öfverlåtaren

är svensk eller utländing; 8) särskilda upplägg öfver

förfallna patent: a) ett upplägg med ansökningsåret och året

då patentet meddelades, patentnummer, uppgift huruvida

innehafvare!! varit svensk eller utländing, om patentet

varit själfständigt eller tilläggspatent samt anledningen

till patentets förfallande, b) och c) upplägg ordnade efter

ansökningsår, förfalloår och patentnummer, d) sammanfattning

af uppgifterna i a—c; 9) fortlöpande register

öfver beviljade patent med uppgift å ansökningens nummer,

om innehafvaren är svensk eller utländing, om

patentet är själfständigt eller tilläggspatent samt om och

när det förfallit; 10) förteckning öfver vid hvarje session

slutbehandlade ärenden med angifvande af den gransk
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

ningsrotel, till hvilken ärendet hör. Med ledning af

sistnämnda förteckning öfversändes hvarje kvartal till

vederbörande rotelföreståndare uppgift å de ärenden, som

slutbehandlats å hans rotel, för att han må ur samlingspärmarna

borttaga de s. k. ansökningslapp ärna för dessa

ärenden.

Från registratorskontoret öfverlämnas alla inkommande

handlingar till statistiska afdelningen för komplettering

ur dem af möjligen felande uppgifter rörande

ansökningarna, och, då det gäller kompletteringshandlingar

till ärenden, hvilka ej finnas hos registratorn, för

anteckning tillika om till hvilken ledamot och granskningsrotel

ärendet hör.

För underlättande af nyhetsgranskningen utskrifvas

särskilda kort rörande ansökningar, som afslagits eller

förklarats förfallna, hvarjämte ritningar, tillhörande sådana

ansökningar, kopieras. A korten göras anteckningar om

ansökningarnas hufvudsakliga innehåll. Dessa kort och

ritningskopior tilldelas vederbörande rotelföreståndare.

För inkommande varumärkesansökningar föras äfven

kort motsvarande dem, som föras för patentansökningarna.

Samtidigt med anteckningarna å korten införas i en liggare

de viktigaste uppgifterna, som för statistiken äro

erforderliga rörande ansökningarna.

De särskilda förteckningar, som i öfrigt föras rörande

varumärkesärenden, äro: 1) allmän öfversikt öfver handlagda

ärenden med tillhörande hjälp tabell upptagande vid

hvarje session behandlade ärenden jämte uppgift om de

olika besluten; 2) öfversikt öfver öfverlåtna varumärken

upptagande registreringsnummer, uppgift om öfverlåtelsen

afser järnstämplar eller varumärken samt om innehafvaren

är svensk eller utländing; 3) öfversikt öfver förnyelser

af varumärken och järnstämplar upptagande registreringsoch

senaste förnyelseår, registreringsnummer, varuslag,

uppgift om innehafvaren är svensk eller utländing, beslutsdag

samt om märket är figur- eller ordmärke; 4)

öfversikt öfver afförda varumärken och järnstämplar upptagande

registreringsnummer, anledningen till afförandet,

registreringsåret samt om innehafvaren är svensk eller

utländing.

Gemensamt för patent- och varumärkesärenden föres

en förteckning öfver anförda besvär i dessa ärenden,

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

upptagande diariinummer, klagandens namn, ansökningsnummer,

dagen för verkets underdåniga utlåtande och

Kungl. Maj:ts beslut.

För bolagsärenden föras följande liggare: 1) allmän

öfversikt öfver handlagda ärenden upptagande antalet vid

hvarje session behandlade ärenden med uppgift om de

olika besluten; 2) uppgift öfver registrerade nya aktiebolag,

banker och ömsesidiga försäkringsbolag upptagande diariinummer,

klassificeringsuppgift samt tecknadt och inbetaldt

aktiekapital; 3) förteckning öfver registrerad, beslutad och

verkställd ökning af aktiekapital eller grundfond med

ofvan under 2) angifna uppgifter; 4) förteckning å registrerade

senare anmälningar till aktiebolag, banker och

ömsesidiga försäkringsbolag; 5) förteckning öfver registrerade

anmälningar rörande nedsättning af tecknadt

aktiekapital.

Statistiska kommittén har i underdånigt betänkande

den 7 september 1910 föreslagit aktiebolagsstatistikens

öfverflyttande från patent- och registreringsverket till det

statistiska centralverk, som enligt kommitténs förslag

borde inrättas; och har patent- och registreringsverket,

som den 16 oktober 1911 afgifvit underdånigt utlåtande

öfver nämnda betänkande, icke haft något att däremot

erinra. Förevarande kommitté anser för sin del icke

heller något som helst hinder föreligga att afskilja berörda

statistik från verksamheten med aktiebolagens

registrering.

Statistiska afdelningen har, förutom hvad ofvan nämnts,

att utföra åtskilliga periodiskt återkommande arbeten.

Sålunda utarbetas för öfversikt af arbetet med patentärendena

å patentafdelningen månads-, kvartals- och årsrapporter

öfver balanserade och behandlade ärenden å

afdelningarna och granskningsrotlarna. För hvarje månad

uppgöras för sådant ändamål 30 särskilda rapporter samt

dessutom 4 rapporter för hvarje kvartal.

Öfver registrerade bolagsärenden upprättas och aflämnas

till vederbörande departement för hvarje kvartal

och år i 37 grupper specificerade tabeller öfver åtskilliga

förhållanden rörande bolag, innefattande uppgifter om

nybildade bolag, aktiekapital, beslutade och verkställda

ökningar eller nedsättningar i aktiekapitalen in. m.

Vidare utarbetas å statistiska afdelningen förslag till

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

ämbetsverkets årsberättelse och upprättas de med densamma

följande statistiska tabellerna. Tid efter annan

tages statistiska afdelningens arbete i anspråk för verkställande

af utredningar, hvilka ofta äro synnerligen vidtomfattande.

Matrikeln öfver verkets personal föres äfven

å statistiska afdelningen.

Klassificeringsarbetet och förandet af de statistiska

anteckningarna kunna lämpligen fortfarande förenas. Med

hänsyn till vissa ändringar i fråga om klassificeringen,

som patent- och registreringsverket nyligen beslutat, torde

arbetet med densamma komma att ej oväsentligt förminskas.

Därtill kommer, att en del arbete, som ej hänför

sig direkt till statistiken, men nu utföres i samband därmed,

lämpligen bör förläggas till kansliet. Behofvet af

arbetskrafter för dessa göromål kommer därför att minskas.

Enligt kommitténs mening erfordras en föreståndare och

ett kvinnligt biträde, hvilket med hänsyn till beskaffenheten

af det henne åliggande arbete — biträde med de

statistiska anteckningarna — bör vara af högre aflöningsgrad,

äfvensom extra personal af hvilken en bör vara

biträdande ingenjör.

Det ligger i sakens natur, att klassificeringen och

dess behöriga handhafvande skola vara af stor betydelse

för arbetet inom ämbetsverket. Kompetensfordringarna

för den, som har att ansvara för klassificeringen, anser

kommittén böra vara desamma som för dem, hvilka hafva

till åliggande att granska patentansökningar. Med hänsyn

härtill och då föreståndaren för ifrågavarande afdelning

jämväl skall förestå det statistiska arbetet, anser kommittén,

att nämnda föreståndare bör vara en tjänsteman af

andra lönegraden. Ledarne för klassificeringsarbetet i

Tyskland intaga ledamots ställning.

Administrativa- och varumärkesafdelningen.

Hvad kommittén ofvan föreslagit afser hufvudsakligen

patentärendenas tekniska behandling och hvad

därmed sammanhänger. Den formella behandlingen —

hvarunder här inbegripas bokförandet af inkommande

handlingar, förandet af diarier och öfriga anteckningar

för vinnande af nödig öfversikt öfver ärendenas hand
26
-

Ärendenas

nuvarande

behandling.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Registratorn.

läggning hos verket, uppsättning, utskrifning och kollationering

af verkets utgående expeditioner, förande af

patentregister, granskning af samt anmärkande af brister

i fullmakter och åtkomsthandlingar, där sådana bifogas,

samt i ansökningshandlingarna i öfrigt, där bristerna äro

af rent formell natur, äfvensom i allmänhet vidtagande af

sådana åtgärder i patentärenden, Indika ej fordra teknisk

sakkunskap — ombesörjes af registratorn, bokhållaren eller

ledamoten och sekreteraren för handläggning af administrativa

frågor med biträde af extra ordinarie arbetskrafter.

Förutom hvad som direkt hänför sig till patentärendenas

behandling, hafva ofvan angifna tjänstemän

äfven andra göromål. Innan kommittén öfvergår att närmare

angifva huru kommittén tänkt sig, att den verksamhet,

som i hufvudsak utföres af ifrågavarande personal,

bör ordnas, får kommittén lämna en redogörelse

för det arbete ofvannämnde tjänstemän hafva att utföra.

Hvad först angår registratorn, åligger det honom

enligt 13 § i verkets instruktion med den inskränkning,

som angifves i 14 §, hvilken handlar om notariens å

bolagsafdelningen åligganden,

att mottaga och bokföra inkommande handlingar;

att föra patent- och varumärkesregistren äfvensom

de diarier, om hvilkas förande verket kan finna skäligt

meddela föreskrift för vinnande af nödig öfversikt öfver

ärendenas handläggning hos verket;

att i de fall, där sådant bör äga rum, med stämpelpapper

belägga ämbetsverkets utgående expeditioner samt

redovisa därför inflytande medel äfvensom tillhandahålla

vederbörande sådana expeditioner;

att ordna och vårda alla handlingar och akter, som

tillhöra verkets arkiv;

att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilde med

de upplysningar i tjänsten, han må vara i tillfälle att

lämna, på begäran utfärda diariibevis och andra bevis

samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af

patent- och varumärkesregistren samt af hos verket befintliga

handlingar, äfvensom utfärda sådana intyg, hvarom

i 3 och 9 §§ varumärkeslagen förmäles;

att omhänderhafva uppbörden och redovisningen af

afgifterna för patent och registrering af varumärken; samt

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

att, då sökt registrering af varumärke vägrats, tillhandahålla

vederbörande inbetald registreringsafgift.

Sedan patent- och registreringsverket blifvit registreringsmyndighet

för vissa mönster och modeller, har registratorn

att med dessa ärenden taga samma befattning

som med patent- och varumärkesärenden.

Registratorn har till sitt biträde å registratorskontoret

tre extra ordinarie tjänstemän och ett kvinnligt biträde.

Vid mottagandet af en patentansökning antecknas

densamma först i en kassabok för erhållande af diariinummer.

I denna kassabok införas likaledes, under särskilda

nummerserier, ansökningar om registrering af varumärken,

om registrering af mönster och modeller och om

förnyelse af varumärken äfvensom inkommande årsafgifter

för patent. Samtidigt med patentansökningens införande i

kassaboken antecknas å ansökningen dess diariinummer samt

dagen och timmen för dess mottagande, hvarjämte samtliga

bilagor likaledes förses med anteckning om diariinumret

och inlämningsdagen. Härefter förses ansökningshandlingarna

med ett omslag, afsedt såväl att sammanhålla

akten som att användas till att därå anteckna samtliga

de åtgärder beträffande ansökningen i fråga, hvilka,

inom verket förekomma. A omslaget antecknar registratorn

ansökningens diariinummer, sökandens namn, yrke

och postadress samt hvem som uppgifvits hafva gjort

uppfinningen i fråga. Ansökningen införes därefter i det

s. k. kanslidiariet, hvilket föres för att i hvarje ögonblick

kunna konstatera, såväl hvilka åtgärder med ärendet företagits,

som ock hvarest ärendet är att finna.

Vid införandet i kanslidiariet antecknas därstädes

ansökningens diariinummer, inkomstdagen, uppfinningens

benämning samt sökandens namn och hemort äfvensom,

om ombud anlitats, ombudets namn. Samtidigt införes

sökandens namn och ansökningens diariinummer i ett

alfabetiskt namnregister, hvilket är nödvändigt för att

kunna återfinna en ansökning, då diariinumret ej uppgifves.

Akten öfverlämnas därefter till klassificerings- och

statistiska afdelningen för klassificering och verkställande

af vissa föreskrifna anteckningar samt därifrån till administrative

sekreteraren. Finner denne efter ansökningshandlingarnas

granskning ansökningen vara i sådant skick,

att uppfinningen bör kunna ur teknisk synpunkt granskas,

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

antecknar lian detta å akten samt återlämnar densamma

till registratorn för remiss till vederbörande tekniske

ledamot. När denne efter å afdelningen verkställd granskning

afgifvit utlåtande i ärendet, återställes akten till

registratorn, som i kanslidiariet antecknar dagen för utlåtandets

afgifvande samt därefter öfverlämnar akten till

verkets chef. Sedan beslut fattats i ärendet, skall anteckning

om beslutet införas i kanslidiariet. Afser beslutet

ett föreläggande, meddelande att anstånd beviljats eller

att granskningen af ärendet afslutats, skall expeditionen

därom af registratorn tillställas vederbörande. Har sökanden

ombud, som begärt att hos registratorn få afhämta

expeditionerna, införas deras diariinummer i en för ändamålet

upprättad liggare, där hvart och ett af ombuden

kvitterar honom tillkommande expeditioner. Ofriga expeditioner

tillställas sökanden i enlighet med af honom uppgifven

adress.

Akten förvaras därefter hos registratorn, som, därest

svar i anledning af beslutet ej inom föreskri fven tid

inkommer, har att öfverlämna akten till administrative

sekreteraren för vidare åtgärd. Registratorn måste på

grund häraf ordna de befintliga inneliggande akterna, så

att han ständigt kan kontrollera, huruvida svar inom föreskrifven

tid afgifves. Inkomna svarsskrift^ biläggas efter

verkställd bokföring vederbörande akt, och förtäres därefter

som ofvan sagts om nyinkomna patentansökningar.

Beslutar ämbetsverket, att en patentansökning skall för

allmänheten utläggas, skall, sedan beslutet antecknats i

kanslidiariet, akten under uppbudstiden af registratorn förvaras.

Afslås ansökning eller förklaras densamma förfallen,

skall på samma sätt anteckning därom göras i kanslidiariet

samt expeditionen därom tillställas sökanden. Kolliderar

ansökning med tidigare inkommet ärende, göres likaledes

anteckning därom i kanslidiariet och akten förvaras hos

registratorn, som, då anledningen till kollisionen upphört,

öfverlämnar den till administrative sekreteraren. Beviljas

patent, skall anteckning därom göras i kanslidiariet samt

i det alfabetiska namnregistret, hvarefter patentet införes

i patentregistret. I detta register skall registratorn jämväl

göra anteckning, då ämbetsverket utfärdat kungörelse

om att patent på grund af uraktlåten inbetalning af årsafgift

eller af annan anledning upphört att gälla, äfvensom

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

angående öfverlåtelse af patent. De slutbehandlade akterna

skola, sedan alla akten tillhörande handlingar ordnats i

nummerföljd, bindas och af registratorn förvaras i

arkivet.

I hufvudsak på samma sätt behandlas registreringsansökningarna,

Indika jämväl förses med omslag, å hvilka

anteckningar göras i ungefärlig öfverensstämmelse med

hvad förut sagts om patentärenden. För varumärkesärenden

har upplagts ett kanslidiarium i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med kanslidiariet för patentansökningar.

Vid emottagandet af ansökningar om registrering af varumärken

eller ansökningar om förnyad registrering har

registratorn att utfärda och tillställa sökanden de bevis.

om hvilka i 3 och 9 §§ af varumärkeslagen förmäles.

Registratorn har att föra ämbetsverkets s. k. allmänna

diarium, i hvithet inkomna ärenden antecknas,

hvilka icke direkt afse ansökningar om patent, registrering

af varumärken eller mönster, såsom kung! bref och remisser,

anmälningar om öfverlåtelse!- af patent, varumärken samt

mönster och modeller, skrifvelse!- från den internationella

byrån i Bern och utländska patentmyndigheter in. m.

Äfven till detta diarium föres alfabetiskt namnregister.

Registratorn har, förutom afgifterna för ansökningar

om patent, varumärken och mönster, hand om uppbörden af

de för beviljade patent utgående årsafgifter. Kvitton å dessa

sistnämnda lämnas eller afsända^ med posten till patenthafvarne.

Blanketterna till dessa kvitton äro för kontrollens

skull inbundna i s. k. kupongböcker samt försedda med talonger,

som kvarsitta i boken, då kvittot afskiljes. Talongerna

och blanketterna äro försedda med motsvarande och genom

hvarje bok fortlöpande nummer. Då registratorn afskiljaett

kvitto, skall han samtidigt å talongen anteckna patentnumret,

inbetalningsdagen och det erlagda beloppet. Anteckningar

om årsafgifterna införas därjämte omedelbart i

patentregistret och i kassaboken. Då årsafgifter inbetalas,

tillhandahåller registratorn blanketter, å hvilka den betalande

antecknar patentets eller patentens nummer jämte

beloppen, som skola betalas. Dessa blanketter förvaras af

registratorn och bifogas den kassaredovisning, han för

hvarje vecka aflämnar. Registratorn skall å veckans

första söckendag till chefen öfverlämna specificerad redovisning

öfver de under föregående vecka influtna afgifter

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

samt af honom bestridda utgifter jämte bevis om insättning

i riksbanken af den uppkomna behållningen.

Utom nu angifna göromål samt expedierandet af

öfriga från patent- och varumärkesafdelningen utgående

expeditioner har registratorn att samla, ordna och med

register förse till denna afdelning börande kungl. bref,

protokoll och registratur, hvarjämte hans tid i hög grad

upptages med utfärdandet af diariibevis samt afskrifter

och utdrag af patent-, varumärkes- och mönsterregistren.

Under tvenne veckor år 1912, nämligen den 8—13 juli

samt den 21—26 oktober, har räkning verkställts å registratorskontoret

öfver antalet inkommande ärenden och har,

såsom framgår af nedanstående uppgifter, antalet inkommande

ärenden under dessa veckor varit resp. 485 och 491.

Inkomna ärenden å registratorskontoret den 8-13 juli och den

21-26 oktober 1912.

Patent-

ansök-

ningar

Varu- märkes- och

förnyelse- ansökningar

Mönster-

ansök-

ningar

All-

männa

ärenden

Svaromål

och

skrifvelser

Summa

juli

8

14

5

—

9

41

69

9

17

5

-

—

94

116

10

13

8

-

5

34

60

11

8

1

-

4

67

80

12

8

8

—

1

30

47

13

11

4

—

3

95

113

Summa

71

31

—

22

361

485

oktober

21

13

2

i

2

38

56

22

13

5

—

5

87

no

23

8

2

i

-

51

62

24

10

16

-

5

57

88

25

8

3

—

3

46

60

26

17

10

—

3

85

115

Summa

69

38

2

18

364

491

Dessutom hafva under dessa veckor årsafgifter erlagts

för sammanlagdt 250 patent. Efter anställda undersök
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

ningar kan beräknas, att antalet anteckningar i diarier

och expeditionslistor uppgår till omkring 2,000 i veckan

eller 330 för hvarje dag.

Ett för registratorn synnerligen tidsödande arbete är

att utlämna hos honom förvarade handlingar såväl till

tjänstemän inom verket, hvilka ofta vid behandling af

andra ärenden behöfva tillgång till de handlingar, som

förvaras hos registratorn, som oek till sökande eller deras

ombud. Dessa behöfva nämligen ofta för besvarande af

gifna förelägganden taga del af sina ansökningshandlingar.

Ej sällan förekommer, att såväl patentombuden som de

tekniska ledamöterna hos ämbetsverket till registratorn

öfver lämna förteckning å ett flertal ärenden med begäran

om uppgift, i hvad skick dessa ärenden befinna sig enligt

senaste anteckningar i kanslidiariet.

Bokhållarens åligganden angifvas i instruktionen för

ämbetsverket vara att biträda vid upprättandet af de

register, som hos verket skola föras, att föra verkets

räkenskaper och granska till verket inkommande räkningar,

samt att såsom kassakontrollant verificera registratorns och

notariens uppgifter om de till verket inflytande medel.

Vid alla insättningar och uttagningar i riksbanken skall

bokhållaren uppsätta och anteckna de besked, som skola

sändas till riksbokslutsbyrån och riksbanken. Aflöningslistorna

uppsättas af bokhållaren, som ock utbetalar aflöningarna.

Föreskrifna rapporter till statskontorets riksbokslutsbyrå

angående föregående månads inkomster, utgifter,

uttagningar och insättningar, kvartalsrapporter till statskontorets

fondbyrå angående uttagningar och insättningar

samt halfårsrapporter till statskontoret angående använda

checker uppsättas af bokhållaren.

Kontrollen af registratorns uppgifter om af honom

emottagna afgifter tillgår sålunda, att de å det af registratorn

för hvarje vecka afgifna reversalet upptagna

afgifterna jämföras med registratorns kassabok, hvarjämte

med ledning af patentregistret efterses, att årsafgifterna

upptagits till riktiga belopp.

I sammanhang med kontrollen af registratorns uppgifter

om af honom mottagna afgifter antecknas inbetalningen

af årsafgifterna i för hvarje månad uppgjorda s. k. förtalloböcker,

i hvilka alla beviljade patent äro införda, hvart

och ett i förfalloboken för den månad, under hvilken ansök
-

Bokhållaren.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

ningen om patentet inkom. Dessa böcker tjäna till att möjliggöra

kontrollen öfver, huruvida de beviljade patenten

genom årsafgifternas erläggande hållas i kraft eller icke.

Utgifterna å reversalet kontrolleras genom att tillse,

att behöriga verifikationer äro bifogade.

Notariens å bolagsafdelningen kassauppgifter kontrolleras

sålunda, att föregående dags inkomna anmälningar,

å hvilka notarien antecknat den vid anmälningen fogade

afgiften, öfverlämnas till bokhållaren, som efter granskning

å anmälningen ånyo antecknar det inbetalda beloppet

jämte sin signatur. Af bokhållaren föres en liggare öfver

alla till bolagsafdelningen inkomna anmälningar med uppgift

om de belopp, som inbetalts, tjänande till kontroll

öfver att, där föreskrifven afgift ej bifogats eller ofullständig

afgift erlagts, felande afgift sedermera inkommer,

om anmälningen fullföljes. Hvarje vecka jämföras notariens

kassaböcker med bokhållarens liggare. Utgifterna

kontrolleras genom företeende af behöriga verifikationer.

Efter förfalloboken uppgöres af bokhållaren hvarje

månad förteckning öfver patent, för hvilka årsafgifter

skola betalas påföljande månad, och utsändas till patenthafvarne

eller deras ombud påminnelser om årsafgifterna.

Efter dessa förteckningar uppgöres sedermera lista öfver

de patent, som skola till följd af bristande inbetalning

af årsafgifter förklaras förfallna.

Utom dessa egentliga bokhållaregöromål utför emellertid

bokhållaren ett mycket omfattande och kräfvande arbete

med den förberedande granskningen af varumärkesansökningar

och upprättande, ordnande och vidmakthållande af det

därför erforderliga granskningsmaterialet. Då för närvarande

omkring 16,000 varumärken finnas registrerade,

är det uppenbart att, för att den ämbetsverket åliggande

granskningen af de till registrering anmälda märkena i förhållande

till redan registrerade eller tidigare till registreringanmälda

märken skall kunna på ett tillfredsställande sätt verkställas,

granskningsmaterialet måste systematiskt ordnas.

I sådant ändamål hafva de registrerade figurmärkena

uppklistrats å kartongblad efter de motiv, som ingå i

märkena. Följaktligen, om ett märke innehåller flere

motiv, måste det uppföras å flera olika kartor. Figurmärkena

hafva för närvarande grupperats efter 20 hufvudmotiv,

hvilka åter i sin ordning uppdelats i 109 under
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

motiv. Antalet kartongblad uppgår för närvarande till

1,021 med ett antal märken varierande emellan omkring

12 till 120 å hvarje blad. Tändsticksmärken, hvilka

torde uppgå till 1,100, äro, förutom att de finnas upptagna

å vederbörande allmänna kartor, sammanförda i

en särskild grupp, och upptagna, efter motiven, å 100

kartor. Register äro upprättade, upptagande i alfabetisk

ordning benämningarna å de figurer, som förekomma i

märkena, och med hänvisning till det kartongblad, där

figuren skall sökas. Å kartongbladen öfverkorsas märkena,

sedan de upphört att gälla.

1 märkena förekommande ord, vare sig de äro skyddade

såsom särskild! uppfunna benämningar eller ej, införas,

därest de kunna antagas hafva någon betydelse för granskningen,

i en alfabetiskt ordnad liggare. Äfven dessa ord

öfverstrykas, då märkena upphört att gälla.

Ett register öfver i märken förekommande bokstäfver

är upprättadt och ordnadt så, att en sammanställning af

bokstäfver alltid skall sökas på den i alfabetet tidigast

förekommande bokstafven.

Anmälda märken, för hvilka registrering vägrats, sammanföras

efter beslutsdagen i särskilda liggare.

I bokhållarens exemplar af registreringstidningen för

varumärken införas vid de märken, som åberopats vid

afslag af sökt registrering för annat märke, denna ansökans

diariinummer och afslagsdatum.

Den förberedande granskningen af inkommande varumärkesansökningar

utföres äfven af bokhållaren med användande

af ofvan omnämnda granskningsmaterial. Uppgift

om de märken, hvilka vid granskningen ansetts likna

det ifrågavarande, lämnas, hvarjämte, om mothållet märke

är figurmärke, i akten inlägges kort, upptagande afbildning

af samma märke. Dessa kort, hvilka utgöras af

uppklistrade urklipp ur registreringstidningen för varumärken,

tjäna till att vid föredragningarna gifva en öfverskådlig

sammanfattning af liknande märken.

Bokhållaren ombestyr uppsättande af manuskript till

och biträder vid korrekturläsning af registreringstidningen

för varumärken samt uppgör efter hvarje tryckt registreringstidning

kortregister, upptagande märkesinnehafvarens

namn och märkets registernummer, hvilka kort vid årets

slut alfabetiskt ordnas för att tjäna såsom manuskript till

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Ledamoten

och sekreteraren

för administrativa

ärenden.

register till årets registreringstidning. För hvarje år utgifves

ett supplement till registreringstidningen för varumärken,

innefattande hvad i registreringstidningen under

det gångna året intagits om järnstämplar. Manuskriptet

till detta ombesörjes af bokhållaren. Klichéer till inkommande

ansökningar ordnas och förvaras af bokhållaren,

till dess ansökningen slutbehandlats. Denne biträder äfven

med förandet af varumärkesregistret och uppgör månatlig

förteckning öfver varumärken, som skola förklaras förfallna,

och järnstämplar, som skola förnyas.

Ledamotens och sekreterarens för administrativa

ärenden åligganden enligt den fördelning af göromålen

sekreterarne emellan, som af verket bestämts, äro i hans

egenskap af ledamot, jämlikt 11 § i ämbetsverkets instruktion,

att såsom föredragande handlägga frågor rörande

registrering af varumärken, anmälningar om öfverlåtelse

af patent samt öfriga ärenden, Indika ej skola af öfveringenjör

handläggas, äfvensom att i öfrigt biträda öfverdirektören

vid ärendenas handläggning. Jämte dessa

åligganden tillhör det sekreteraren jämlikt 12 § i instruktionen

att, förutom hvad angår bolagsärenden, föra verkets

protokoll samt att svara för uppsättning af verkets utgående

expeditioner, äfvensom dessas utskrifning och

kollationering. Sekreteraren åligger slutligen att ombesörja

redaktionen och utgifvandet af registreringstidningen

för varumärken.

Sekreteraren har för närvarande till biträde för göromålens

utförande en notarie öfver stat, två amanuenser samt

två kvinnliga biträden, hvar järn te bokhållaren, såsom förut

nämnts, biträder med granskningen af varumärkesärenden

och redigeringen af registreringstidningen för varumärken.

Hvad först göromålen beträffande patentärenden angår,

har sekreteraren att ur formell synpunkt, såsom i fråga om

fullmakter och åtkomsthandlingar, granska alla inkommande

handlingar och, där granskningen gifver anledningtill

anmärkningar, skriftligen affatta dessa, samt å akterna

anteckna den åtgärd, som närmast med dem skall vidtagas;

att såsom föredragande handlägga ärendena, då de

ej skola remitteras till behandling af tekniska tjänstemän;

samt att under chefens frånvaro såsom ledamot deltaga

i samtliga verkets beslut i patentärenden. Under år

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

1911 utgjorde antalet nya patentansökningar omkring 70

för hvarje vecka och andra inkommande skrifter i patentärenden

omkring 350 under samma tid. Alltså omkrin

70 akter dagligen till formell granskning och antecknin

om närmaste åtgärd.

Tjppsättningen af verkets ingående expeditioner i

patentärenden ombesörjes af amanuenser och, där expeditionerna

äro af den enkla beskaffenhet att vissa formulärblanketter

kunna användas, af ett kvinnligt biträde.

Sedan från den 1 juli 1907 anställts en notarie öfver

stat å afdelningen, tillkommer det honom att justera utgående

skrifvelse!’ och remisser, som endast'' afse förelägganden

och andra förberedande meddelanden. Dessa

expeditioner skulle enligt 18 § mom. 4 af instruktionen

underskrifvas af sekreteraren. I nåd. bref den 21 december

1907 har Kungl. Maj:t medgifvit, att utan hinder af ofvanberörda

bestämmelse ifrågavarande expeditioner må underskrifvas

af notarien öfver stat. Expeditioner afseende

slutliga beslut justeras och kollationeras fortfarande af

sekreteraren.

Såsom föredragande har den administrative sekreteraren

deltagit i följande antal patentärenden under de

senaste fem åren nämligen:

1907

1908

1909

1910

1911

8,325

8,051

7,178

7,745

7,397

A idare har sekreteraren att såsom föredragande handlagga

anmälningar om öfverlåtelse af patent m. in. äfvensom

_ de skrivelser från enskilda med begäran om upplysningar

i olika ämnen, som till verket inkomma.

Sedan patent- och registreringsverket i underdånig

skrifvelse den 20 november 1907 gjort framställning om rätt

att tillsvidare icke förordna sådan kommissionär för ärenden

rörande patent, varumärken och mönster, som i kun cd.

kungörelsen den 28 maj 1886 afsåges, därvid ämbetsverket

anfört, att det vore verkets afsikt att för framtiden

genom sitt kansli tillhandagå allmänheten med sådana

upplysningar, som af kommissionären kunnat lämnas, samt

Kungl. Maj:t i nåd. bref den 31 december 1907 till berörda

framställning lämnat bifall, hafva de svarsskrift^ å

&D ÖB

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kommitténs

förslag.

förfrågningar i olika ämnen, som kansliet haft att aflata,

icke oväsentligt ökats. Svaren meddelas medelst handbref

af sekreteraren, och antalet har i medeltal för hvalf

och ett af åren 1908—1911 uppgått till omkring 325,

275, 250 och 250.

Beträffande antalet inkomna och slutligt behandlade

ansökningar om registrering af varumärken, som sekreteraren

under senare ar haft att bereda och föredraga, hänvisas

till den å sidd. 110 och 111 införda summariska

öfversikten öfver i varumärkesärenden meddelade beslut.

Det åligger vidare denne tjänsteman att föredraga

ärenden rörande verkets ekonomi samt att i sådant afseende

årligen uppgöra förslag till verkets utgiftsstat,

äfvensom att biträda med uppsättande af underdåniga utlåtanden

och skrifvelse!’ i andra än nu angifna ärenden,

Indika ej skola uppsättas af teknisk ledamot eller föredraganden

för bolagsärenden.

För handläggning af administrativa ärenden samt

ärenden rörande registrering af varumärken och af mönster

och modeller anser kommittén det böra anordnas en. afdelning,

hvars personal, då därunder skulle inbegripas

kassakontor, registratorskontor och kansli, borde utgöras

af en afdelningschef, en ledamot, en sekreterare, tre första

gradens tjänstemän, två kvinnliga skrifbiträden af högre

aflöningsgrad och fem kvinnliga skrifbiträden af lägie

aflöningsgrad samt extra personal, förslagsvis beräknad

till tre amanuenser.

Enligt 14 § i ämbetsverkets instruktion har notarien

på bolagsafdelningen motsvarande åligganden i fråga om

inkommande handlingar rörande registrering af bolag och

i fråga om uppbörden och redovisningen af de för dessa

registreringar inflytande afgifter, som tillkomma registratorn

och arkivarien beträffande öfriga till ämbetsverket

inkommande handlingar och inflytande afgifter.

För närvarande finnas sålunda två tjänstemän inom

verket, som hafva till åligganden att mottaga och bokföra

inkommande handlingar samt att därjämte omhänderhafva

uppbörd och redovisning af inflytande afgifter. Detta

synes kommittén vara mindre lämpligt. Att en sådan

anordning kom till stånd vid aktiebolagsregistreringens

förläggande till patent- och registreringsverket, toide

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

hufvudsakligen hafva föranledts af att registratorn och

arkivarien redan då var så öfverhopad af göromål, att

ytterligare arbete icke kunde påläggas honom. Vid omorganisationen

af verket bör det enligt kommitténs förmenande

ordnas så, att en för hela verket gemensam

registrator mottager och bokför alla till verket inkommande

handlingar. Kassagöromålen hafva numera tagit en sådan

omfattning, att en särskild kassörstjänst, med åliggande

tillika att föra verkets räkenskaper, är erforderlig.

Registrator^ nuvarande skyldighet att föra de diarier,

som äro behöfliga för vinnande af nödig öfversikt öfver

ärendenas handläggning hos verket, att ombesörja expeditionen

af utgående skrivelser samt att ordna och förvara

de akter och handlingar, som i afvaktan å svar på gina

förelägganden äro liggande hos verket, bör icke vidare fortfara,

då det redan nu är omöjligt för honom att i hvarje

detalj öfvervaka detta arbete och svara för att alla handlingar

komma på sin rätta plats. Kommittén vill endast

erinra om att hvarje veckas patentsession omfattar 400

å 500 ärenden. De under behandling varande ärendenas

mängd och deras fördelning bland ett flertal tjänstemän

öka behofvet af noggrannhet och omfattning i fråga om

de anteckningar, som måste göras för att i hvarje ögonblick

kunna erhålla besked om, hvar ett ärende är att

finna och på hvilken punkt behandlingen står.

Det har ifrågasatts, att patentafdelningens anmälningsafdelningar

själfva skulle ombesörja den å hvarje afdelning

erforderliga diariiföringen, expeditionen af utgående skrivelser

samt förvarandet af akter, hvari svar å gina förelägganden

afvaktades. Af två skäl har denna tanke

öfvergifvits. Dels har det ansetts önskvärdt, att de tekniska

tjänstemännen framdeles såsom hittills, så vidt ske

kan, befrias från sådant arbete, som ej fordrar teknisk

sakkunskap, så att de så odeladt som möjligt kunna ägna

sin tid åt den tekniska behandlingen af patentärendena.

Dels skulle det säkerligen blifva obekvämt och tidsödande

för allmänheten, som oupphörligen behöfver tillgång till

sina ansökningshandlingar eller upplysning angående sina

ärenden, om akterna vore spridda å de olika afdelningarnas

kanslier. Det har därför befunnits mest ändamålsenligt,

att för patentärendena anordnas ett gemensamt kansli,

där diariiföringen och expeditionen ombesörjas samt

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kassör.

akterna förvaras. Dit skulle ock förläggas eu del af

det arbete, som nu utföres å statistiska afdelningen.

Då kommittén anser inrättandet af en kassörsbefattning

vara af behofvet påkalladt, är, såsom ofvan nämnts, detta

föranledt af den omfattning kassagöromålen numera tagit.

Till verket inflytande afgifter utgjorde år 1911, oberäknadt

flyr or för ämbetsverkets fastighet, 531,558 kronor 2 öre

och verkets utgifter för samma år uppgingo till 438,893

kronor 22 öre. Afgifterna hafva mottagits af registratorn

och notarien å bolagsafdelningen, hvarjämte de haft att

af omhänderhafda medel bestrida de utgifter, hvarom

ämbetsverket lämnat föreskrift.

För tvenne veckor, nämligen den 8—13 juli och den

21—26 oktober 1912, har antalet inkomna kassaposter

räknats. De uppgingo under dessa veckor å patentafdelningen

till resp. 203 och 258 samt å bolagsafdelningen

till resp. 98 och 49. Någon föreskrift finnes för närvarande

ej, som berättigar vederbörande att erhålla kvitto

å inbetalda afgifter, så framt man ej såsom sådan räknar

registreringsmyndighetens åliggande att hålla sökanden

till hända eller, om fullständig adress uppgifvits, med

posten öfversända skriftligt intyg om mottagande af ansökning

om registrering af varumärke.

Ur kontrollsynpunkt har ämbetsverket meddelat föreskrift

om att kvitto å årsafgifter för patent skall lämnas, på

sätt ofvan vid redogörelsen för registratorns åligganden omförmälts.

Att vederbörande ej hafva rätt att erhålla kvitto

å erlagda afgifter, har ej sällan gifvit anledning till missnöje.

Kommittén anser, att den, som inbetalar en afgift,

bör hafva rätt att kostnadsfritt erhålla kvitto samt att det

äfven ur kontrollsynpunkt är önskvärdt, att kvitton lämnas

å alla afgifter, i likhet med hvad nu sker vid inbetalande

af årsafgifter för patent. Föreskrift bör därför meddelas

om skyldighet för kassören att lämna kvitto å alla af honom

mottagna afgifter. Mängden af dagligen inkommande afgifter

och handlingar gör det rent af omöjligt att vid en

och samma expedition sköta kassa- och registratorsgöromålen,

så att allmänheten blir betjänad på ett tillfredsställande

sätt. Det är vidare behöfligt af skäl, som senare

vidare skola utvecklas, att den nuvarande bokhållaretjänsten

mera uteslutande blir eu befattning för biträde vid

granskning af varumärken och skötandet af det därför

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

erforderliga granskningsmaterialet, hvarför bokhållarens

åligganden att föra verkets räkenskaper och granska till

verket inkommande räkningar lämpligen böra öfverflyttas

till kassören. Å kassakontoret bör såsom kassakontrollant

anställas ett kvinnligt biträde. I den mån hennes tid ej

blir fullt upptagen af kassagöromål, bör hon äfven biträda

med andra skrifgöromål.

De åligganden, som skulle tillhöra kassakontoret,

hvars personal borde utgöras af en kassör och räkenskapsförare

samt ett kvinnligt biträde såsom kassakontrollant,

skulle hufvudsakligen vara att mottaga alla till patentoch

registreringsverket inflytande afgifter och därå lämna

kvitto enligt meddelade föreskrifter, att, då afgift skall

åtfölja handling, som till verket ingifves, å handlingen

anteckna det belopp, som betalts, att i patentregistret göra

anteckning om inbetalta årsafgifter, att verkställa de utbetalningar

hvarom verket lämnar föreskrift, att granska

till verket inkommande räkningar, att föra förteckning

öfver verkets inventarier, att föra den förutnämnda s. k.

förfalloboken öfver meddelade patent, samt att uppgöra

förteckning öfver patent, som skola förklaras förfallna.

Såsom ofvan nämnts, bör en del registratorn nu åliggande

göromål öfverflyttas till kansliet. Detta blir så mycket

nödvändigare, som antalet besökande å registratorskontoret

högst betydligt kommer att ökas, då han äfven skall mottaga

inkommande handlingar rörande registrering af bolag.

Såsom af de å sidd. 206 och 228 införda uppgifterna öfver

antalet inkomna ärenden under två veckor år 1912 framgår,

inkommo under dessa veckor sammanlagdt å patentafdelningen

och bolagsafdelningen 704 resp. 606 ärenden,

hvilket gör ett medeltal af 109 ärenden för hvarje söckendag.

Under de tider, registratorskontoret hålles öppet

för allmänheten, är det att vänta att registratorns verksamhet

till största delen kommer att tagas i anspråk för

allmänhetens betjänande.

Registratorn skulle komma att hufvudsakligen få till

åliggande att mottaga och bokföra alla till verket inkommande

handlingar, att föra patent-, varumärkes- och mönsterregistren,

att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda

med de upplysningar i tjänsten, han må vara i tillfälle

att lämna, på begäran utfärda diariibevis och andra bevis

samt meddela och bestyrka afskrifter eller utdrag af

Registrator.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

patent-, varumärkes-och. mönsterregistren samt af hos verket

befintliga handlingar, äfvensom utfärda sådana intyg,

hvarom i 3 och 9 §§ varumärkeslagen förmäles, att i

de fall, där sådant bör äga rum, med stämpelpapper

belägga ämbetsverkets utgående expeditioner samt redovisa

därför inflytande medel äfvensom uppbära och redovisa

lösen för af honom utfärdade bevis eller afskrifter

eller utdrag ur registren, att förse nya patent-, varumärkesocli

mönsteransökningar med föreskrifna omslag och å

dem göra de anteckningar, som å dem skola anbringas,

samt att omhänderhafva ämbetsverkets blankettförråd och

skrifmaterialier.

Registrator]! liar för närvarande icke obetydliga extra

inkomster, livilka utgöras dels af stämpelprovision och

dels af expeditionslösen.

Enligt tjänstförrättande registratorns till kommittén

ingifna redogörelse, hvilken ej kunnat omfatta mer än

fyra år, enär förutvarande registratorn år 1907 aflidit,

hafva registratorns extra inkomster under åren 1908—1911

ställt sig ungefärligen såsom följande tabell utvisar.

0

År

Expe-

ditions

lösen

-

Stämpel-

provision

Summa

extra

inkomster

Af går

enskildt

biträde med

skrifning

m. m.

Behållning j

inkomster j

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö. I

1908

4,560

770

_

5,330

560

4,770

1909

4,650

—

415

-

5,065

-

550

-

4,515

-

1910

5,000

—

432

25

5,432

25

600

-

4,832

25

1911

5,289

50

462

-

5,751

50

689

50

5,062

-

I följd af vidtagna ändringar i stämpelförfattningen

beträffande provisionen torde densamma numera få anses

utgöra allenast skälig godtgörelse för det med stämpelförsäljningen

förenade bestyr och ansvar. I hvarje fall

anser kommittén sig ej äga anledning att härutinnan föreslå

någon ändring, hvad registratorn angår.

I fråga om expeditionslösen har vid genomförande af

nya löneregleringar för rikets hofrätter och nedre justitie
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

revisionen sådan tjänstemännen tillkommande lösen i

allmänhet afskaffats. Det har nämligen ansetts, att det

arbete, som betalats med dylik lösen, i allmänhet vore

af beskaffenhet att böra hänföras till tjänsteåligganden,

som skola fullgöras mot aflöning å stat. Kommittén

håller ock före, att det arbete, som i patent- och registreringsverket

betalas med lösen, är af ofvan angifna

beskaffenhet, hvarför rätten till dylik expeditionslösen

icke vidare bör af vederbörande bibehållas. Kommittén

får anledning återkomma till denna fråga i sammanhang

med omnämnandet af notariens å bolagsafdelningen

åligganden.

Vid bifall till kommitténs förslag i förevarande hänseende

måste naturligen renskrifningskostnad och öfriga

med ifrågavarande expeditioner förenade kostnader utgå

af ämbetsverkets medel. Då verkets utgifter bestridas

och allt fortfarande lära komma att bestridas af till verket

inflytande afgifter, bör expeditionslösen redovisas till

ämbetsverkets kassakontor. Någon ersättning till registratorn

för mistade sportelinkomster behöfver ej ifrågakomma,

då den ordinarie registrator^ allt sedan sin utnämning

varit adjungerad ledamot å bolagsafdelningen och således

icke själf uppburit dessa extra inkomster.

Till biträde åt registratorn böra anställas två kvinnliga

biträden af lägre aflöningsgrad. Det ena biträdet

skulle hufvudsakligen biträda med expeditionsgöromålen

och sortera de inkommande handlingarna samt införa

de nya ansökningarna i de skilda diarier för patentansökningar,

varumärkes- och förnyelseansökningar, mönsteransökningar

och bolagsärenden, som å registratorskontoret

böra föras. Särskilt i patentärenden önska ombuden i

allmänhet för sin bokföring att genast få upplysning om

ärendenas diariinummer och detta är äfven till nytta för

ämbetsverket, ty om kompletteringshandlingar inkomma,

innan någon skrifvelse i ärendet aflåtits från patent- och

registreringsverket, kan diariinumret å kompletteringshandlingarna

angifvas, hvarigenom arbetet med att eftersöka,

till hvilket ärende handlingarna höra, besparas.

Det andra kvinnliga biträdet skulle hufvudsakligen

hafva till åliggande att biträda med registrens förande

samt att utskrifva begärda bevis, afskrifter, prioritetshandlingar

m. m. Hon borde vidare i kontrolleringssyfte,

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kansli.

på sätt som lax ske exempelvis i nedre justitierevisionen,

utlämna, bokföra och mottaga betalning för de expeditioner,

för hvilka expeditionslösen skall utgifvas. Inom vissa

tider skulle de influtna beloppen af registratorn redovisas

till ämbetsverkets kassakontor.

Kansliet skulle, på sätt förut nämnts, komma att

öfvertaga en del af registratorns nuvarande göromål och

af de göromål, som nu tillhöra ledamoten och sekreteraren

för handläggning af administrativa frågor, hvarjämte kansliet

skulle öfvertaga en del af statistiska afdelningens göromål.

Föreståndare för ämbetsverkets nuvarande kansli är

den administrative sekreteraren. Den tjänsteman, som

skulle stå i spetsen för det nyorganiserade kansliet, bör

äfven hafva sekreterares tjänsteställning och helt naturligt

bör han då också öfvertaga de hithörande sekreteraregöromålen.

Ehuru det kunde ifrågasättas, huruvida ej

kansliet borde vara gemensamt för hela ämbetsverket,

har denna tanke dock af praktiska hänsyn måst öfvergifvas,

då de ärenden, hvilkas handläggning tillhör

patent- och registreringsverkets verksamhetsområde, fordra

eu helt olikartad behandling. Hvad bolagsärenden angår,

inkommer dagligen ett flertal nya anmälningar i äldre

ärenden, hvarför handlingarna i dessa böra finnas lätt

tillgängliga för afdelningens tjänstemän. Liknande skäl

finnas äfven i fråga om varumärkes- och mönsterärenden.

Kansliets göromål hafva därför inskränkts att i hufvudsak

endast angå patentärenden. Sådana åtgärder med patentärenden,

som nu af den administrative sekreteraren,

visserligen nominellt efter föredragning inför chefen men

faktiskt af honom ensam vidtagas, då af verket en gång

för alla fastställda principer ej rubbas, nämligen meddelanden

af anstånd med besvarande af gifna förelägganden

eller med ansökningars utläggande för allmänheten samt

förelägganden att inkomma med felande handlingar såsom

beskrifningar eller ritningar, hvilka erfordras för att

vederbörande ärende skall kunna underkastas teknisk

granskning, böra för framtiden kunna ombesörjas af

kansliföreståndaren antingen direkt eller i tveksamma

fall efter föredragning inför afdelningens chef.

De åligganden, som borde komma att tillhöra kansliet,

skulle hufvudsakligen blifva: att ombesörja den bokföring,

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

som erfordras för vinnande af nödig öfversikt öfver patentärenden;

att ordna och vårda alla handlingar och akter,

som tillhöra patentafdelningens arkiv; att hafva vård om

de patentansökningar, som hvila i afvaktan å svaromål,

och, då svaromål inkomma, bilägga dem vederbörande

akter; att tillhandahålla verkets tjänstemän och allmänheten

de handlingar i patentärenden, hvartill de behöfva

tillgång; att, innan patentärende öfverlämnas till teknisk

granskning, i formellt hänseende granska handlingarna; att

svara för utskrifning, kollationering och expediering af

verkets utgående expeditioner i patentärenden; att enligt

af verket fastställda grunder meddela anstånd med svaromål

i patentärenden samt, då patentärende icke är i det skick, att

det kan underkastas teknisk granskning, delgifva sökanden

de anmärkningar, som böra framställas; att föra verkets

protokoll, där dessa ej skola föras af annan tjänsteman; att

för öfversikt af arbetet å patentafdelningens anmälningsafdelningar

utarbeta rapporter öfver balanserade och behandlade

ärenden äfvensom de öfriga arbeten, som ej

direkt hänföra sig till statistiken men nu utföras å statistiska

afdelningen, och hvilka ämbetsverket finner böra

lämpligen förläggas till kansliet; att föra matrikel öfver

den hos ämbetsverket anställda personalen, samt att biträda

med uppsättning af de expeditioner i patentärenden, som

ämbetsverket beslutar skola till kansliet öfverlämnas.

Såsom biträde åt sekreteraren har kommittén ansett

tre kvinnliga biträden, ett af högre och två af lägre aflöningsgrad

samt två amanuenser vara erforderliga. Det

kvinnliga biträdet af högre aflöningsgrad skulle hafva

vård om de hos kansliet förvarade patentakterna samt

tillhandagå allmänheten, som behöfver tillgång till dessa

akter. Vidare skulle hon biträda med expeditionsgöromål

och hafva vården om arkivhandlingarna.

De båda skrifbiträdena af lägre aflöningsgrad skulle

hvart och ett sköta den erforderliga bokföringen för två af

de tekniska anmälningsafdelningarna, samt biträda med

upprättandet af rapporter öfver handlagda ärenden m. m.

Af amanuenserna, hvilka båda skulle biträda sekreteraren

med löpande göromål, borde den ene äfven särskildt

stå till chefens för ämbetsverket förfogande samt svara

för den bokföring och expedition, som erfordrades för

besvärsafdelningen.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Varumärkesoch

mönsterregistreringen.

Beträffande därefter den del af patent- och registreringsverkets

verksamhet, som afser registreringen af varumärken

samt af mönster och modeller, är, såsom ofvan

nämnts, för närvarande den administrative sekreteraren

föredragande för varumärkesärenden och den tekniske

sekreteraren föredragande för mönsterärenden.

Bokhållaren biträder med den förberedande granskningen

af varumärkesärenden och en biträdande ingenjör

med mönsterärendenas granskning. Ärendena föredragas

inför verkets chef, som är ensambeslutande med rätt för

föredraganden att, om beslutet blifver afvikande från

hans mening, låta anteckna densamma till protokollet.

Kommittén föreslår nu, att dessa ärenden skola beredas

och föredragas af en ledamot i verket inför chefen för

administrativa och varumärkesafdelningen, hvilken skulle

äga ensam besluta med rätt för föredraganden att till

protokollet låta anteckna sin afvikande mening. Besvär

mot besluten skulle upptagas af besvärsafdelningen. Äfven

för dessa ärenden skulle således inom verket finnas en

anmälningsafdelning och en besvärsafdelning.

Varumärkes- och mönsterärendenas behandling å anmälningsafdelningen

komme att blifva en annan än patentärendenas;

dels skulle afdelningschefen taga del äfven i

de förberedande besluten och dels skulle ärendena afgöras

af afdelningschefen ensam i stället för såsom patentärendena

å en af ordföranden och minst två ledamöter bestående

afdelning efter flertalets mening.

Den förberedande behandlingen af varumärkes- och

mönsterärendena har icke på samma sätt som i fråga

om patentärendena till syfte att åstadkomma en utredning

af ärendena. I förstnämnda ärenden äro i allmänhet

skyddsanspråken, då de inkomma, så preciserade, att

genast kan pröfvas, huruvida eller i hvilket omfång

skyddet kan meddelas, och de förberedande besluten gifva

i allmänhet sökanden bestämdt besked om skyddsanspråkets

berättigande enligt ämbetsverkets åsikt. Då afdelningschefen

är ensam beslutande vid ärendets afgörande,

är det därför riktigt, att han äfven fattar de förberedande

besluten.

I fråga om varumärkes- och mönsterärendena, hvilka

i allmänhet ej äro af så invecklad natur som patentärendena,

och hvilka i högre grad än dessa fordra en

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

snabb behandling, skulle den kollegiala formen för ärendenas

afgörande blifva onödigt tung. I besvärsafdelningen

komma ärendena att behandlas på samma sätt som

patentärendena, nämligen inför ett kollegium, bestående af

ordföranden och minst fyra ledamöter, samt besluten att

fattas efter flertalets mening. Då verkets chef är ordförande

i besvärsafdelningen, kan han ej deltaga i dessa

ärendens behandling å anmälningsafdelningen. Såsom

rättskunnig ledamot å besvärsafdelningen skulle, då chefen

för varumärkes- och mönsterafdelningen är jäfvig, alltid

inträda chefen för bolags afd el ningen, hvarjemte såsom

icke ständiga ledamöter skulle tjänstgöra handelskunniga

eller konstindustrielit sakkunniga personer.

Varumärkesregistreringens ökade omfattning här i

landet under de senare åren fordrar för dessa ärendens

beredning och föredragning en ledamot, hvars förnämsta

uppgift måste blifva att ägna sig åt dessa ärendens behandling.

Den å sidd. 110 och 111 införda summariska

öfversikten öfver i varumärkesärenden meddelade beslut

under åren 1899 —1911 visar, huru beslutens antal vuxit.

I den allt skarpare konkurrensen inom näringslifvet har

varumärkenas betydelse allt mer ökats, då de befunnits

vara ett viktigt medel att väcka och bibehålla allmänhetens

uppmärksamhet på de varor, å hvilka de användas.

Mindre nogräknade konkurrenter söka ej sällan att så

mycket som möjligt efterlikna väl inarbetade märken och

att inkräkta på sådana märkens skyddsområde. Det är

därför af synnerlig vikt, att dessa ärenden få en omsorgsfull

behandling, så att å ena sidan de registrerade märkenas

skyddsrätt vederbörligen tillgodoses och å andra

sidan rättmätiga anspråk, då det gäller nya märken, ej

afvisas.

Registreringen af utländska märken kan endast ske

efter afslutade konventioner om ömsesidigt skydd med

de främmande staterna. Detta nödvändiggör ett ingående

studium af utländsk lagstiftning inom detta område och

aktgifvande på skeende förändringar och nyordningar.

Förutom varumärkesregistreringen skulle äfven mönsterregistreringen

öfverlämnas till denne ledamots föredragning.

Till hans åligganden skulle äfven höra att

vara rättskunnig ledamot å anmälningsafdelning för patentärenden,

om å en eller flera afdelningar torde böra be
-

Ledamoten

samt afdelnings

chefen.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

stämmas af verkets chef. Slutligen borde af verkets chef

till hans handläggning kunna öfverlämnas vissa allmänna

ärenden såsom besvarande af förfrågningar från enskilda.

Dessa ärenden äro visserligen af ganska enkel beskaffenhet,

men det fordras omdöme och urskiljning för att de

besked, som lämnas, skola å ena sidan blifva för vederbörande

så upplysande som möjligt, men å andra sidan

ej innehålla sådant, som kan misstydas.

Under ledamoten böra anställas en första grads

tjänsteman, ett kvinnligt biträde af högre aflöningsgrad

och en amanuens.

Det har redan tidigare framhållits, hurusom bokhållarens

tid mer och mer upptagits af bestyret med den

första granskningen af varumärkesärendena samt ordnandet

och vården af det därför erforderliga granskningsmaterialet.

Med den ökning af varu märke sansökningar, som

de senaste åren inträda har detta arbete ökats i synnerligt

hög grad. Ju större antalet registrerade varumärken

blifver, desto mera måste granskningsmaterialet specialiseras

och nya hjälpmedel utfinnas för att göra granskningen

fullt effektiv. Det är därför af den största vikt,

att granskningsmaterialet vidmakthålles och oafbrutet förbättras.

En första grads tjänstebefattning fordras härför,

hvars innehafvare så godt som uteslutande får ägna sig

åt detta arbete. Sedan mönsterregistreringen förlagts till

denna afdelning, torde dock första granskningen af ansökningar

om registrering af mönster äfven kunna anförtros

åt denne tjänsteman. Till hjälp åt bokhållaren

är för närvarande anställdt ett kvinnligt biträde. Hennes

Inträde är af stor betydelse, ty utom att detta behöfves

till följd af arbetets mängd, är det angeläget, att hon

uppfostras att blifva så förtrogen med granskningsmaterialet,

att hon kan lära sig att sjelfständigt verkställa

den förberedande granskningen och bedöma, å hvilka

kartor ett registreradt figurmärke bör anbringas, samt

sålunda vid förfall för den ordinarie tjänsteinnehafvaren

utföra dennas arbete. Därtill fordras långvarig öfning

och god urskiljning. För närvarande granskas märkena

jämnsides af bokhållaren och det kvinnliga biträdet på

sådant sätt, att de hvar för sig till föredraganden angifva

de märken, de anse förete likhet med det till granskning

föreliggande märket. Härigenom vinnes såväl att gransk
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

ningen blir tillförlitligare som att det kvinnliga biträdet

får erfarenhet i gran skningsarbetet.

Ett kvinnligt biträde för ofvan omförmälda arbeten

bör bibehållas och med hänsyn till arbetets vikt och det

omdöme och urskiljning, som därför erfordras, anser

kommittén, att detta biträde får en mera kvalificerad

uppgift och därför bör vara af högre aflöningsgrad.

Amanuensen skulle biträda ledamoten med uppsättning,

kollationering och expediering af utgående skrifvelser

äfvensom med förandet af de diarier, som för vinnande

af öfversikt öfver ärendena befinnas erforderliga.

Afdelningens chef skulle, såsom ofvan nämnts, vara

ensam beslutande i de registreringsärenden, som föredragas

för honom, och borde han i allmänhet äfven vara skyldig

att genomgå handlingarna i ärendet. I tveksamma fall,

då fråga vore om tekniska spörsmål, skulle därjämte

biträde kunna påkallas af någon bland anmälningsafdelningarnas

för patentärenden tekniska ledamöter. I än

högre grad än för föredraganden gäller det för afdelningens

chef att följa den utländska lagstiftningen och

lagskipningen inom nu ifrågavarande grenar af det industriella

rättsskyddet. Afdelningschefens tid kommer

emellertid att i betydande omfattning upptagas af andra

göromål än'' sådana, som afse varumärkes- och mönsterärenden.

Han skulle utöfva förmanskap öfver personalen

å administrativa- och varu märkes af delningen samt öfva tillsyn

öfver samtliga till afdelningen hörande ärendens behöriga

gång. Han borde ock hafva närmaste uppsikten

öfver det statistiska arbetet. Han borde bereda och föredraga

administrativa frågor, såsom angående verkets organisation

och arbetsordning samt författningsändringar, som

ej skulle föredragas af chefen å bolagsafdelningen. Frågor

rörande tillsättande af tjänster, antagande af extra ordinarie

tjänstepersonal, tjänstledighet, och förordnanden samt

semesterfördelning borde af honom föredragas. Han skulle

vidare bereda och inför verkets chef föredraga alla ekonomiska

frågor, äfven sådana som angå verkets fastighet.

För närvarande är för fastigheten på grund af medgifvande

i nådigt bref den 12 juli 1907 anställd en vice

värd med särskild! arfvode. Detta borde upphöra och

fastighetens skötsel ingå bland chefens för ifrågavarande

afdelning tjänsteåligganden. Årsberättelserna öfver äm
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

hetsverkets verksamhet borde ock af honom uppsättas.

Äfven borde han hafva kontroll öfver kassagöromålen och

därvid föra summarisk räkning öfver inflytande och utanordnade

medel.

Slutligen skulle han såsom rättskunnig vara ledamot

i besvärsafdelningen vid behandlingen af patentärenden.

Bolagsafdelningeii.

Afdelningens verksamhet omfattar hufvudsakligen

registrering enligt lagen om aktiebolag den 12 augusti

1910, lagen om bankrörelse den 22 juni 1911 och lagen

om försäkringsrörelse den 24 juli 1903; emottagande och

diariiföring af bolagsstyrelsers förvaltningsberättelser, vinstoch

förlusträkningar samt balansräkningar, hvilka hvarje

år skola af bolagen insändas, samt dessa handlingars

ordnande och förvaring i arkivet; besvarande af nådiga

remisser angående besvär öfver ämbetsverkets beslut i

bolagsärenden samt angående bolagsordningar och ändringar

däri, hvilka skola fastställas af Kungl. Maj:t; utöfvande

af kontroll öfver att bolagen fullgöra sin registreringsskyldighet

och anmälande af försummelser härutinnan

till åtal; utgifvande af samlingar af anmälningar till

aktiebolagsregistret in. fl. register.

För utförande af bolagsafdelningen tillhörande göromål

äro, jämte de å ordinarie stat uppförda en ledamot

och sekreterare samt en notarie, för närvarande anställda

två adjungerade ledamöter, en t. f. notarie, fem amanuenser,

fem kvinnliga skrifbiträden äfvensom två extra

biträden, ett för registrering af lottägare i solidariska

bankbolag samt ett för diariiföring äfvensom för ordnande

och förvarande af förvaltningsberättelser, vinst- och förlusträkningar

och balansräkningar.

Den å sid. 114 och 115 lämnade summariska öfversikten

öfver inkomna och afgjorda ansökningar, skrivelser

och utlåtanden in. in. rörande bolagsärenden åren 1899 —

1911, hvartill kommittén får hänvisa, gifver en föreställning

rörande omfattningen af bolagsafdelningens arbete.

Tillämpningen af den nya aktiebolagslagen, hvilken

från och med 1912 års ingång trädt i kraft, har medfört

ett högst betydligt ökadt arbete å afdelningen. I sådant

afseende kan, bland annat, framhållas, att den nya lagen

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

föreskrifver anmälan till aktiebolagsregistret i en mängd

fall, som dittills icke föranledt anmälningsskyldighet, såsom

anmälan om styrelsesuppleanter, om bolagets postadress,

om annan firmatecknare än sådan som tillhör

styrelsen, anmälan om likvidatorssuppleant och om annan

firmatecknare än likvidator. Vidare hafva, där anmälningsskyldighet

redan enligt den äldre lagen förelegat, införts

en mångfald njm och väsentligen mera detaljerade bestämmelser

såsom rörande aktiebolags bildande. Den nya

lagen innehåller därutinnan så tillvida ingen nyhet, som

bildandet fortfarande kan ske såväl simultant som successivt,

men det synnerligen enkla förfarandet vid simultanbildning,

som gjort, att denna form i de ojämförligt

flesta fäll kommit till användande, har borttagits och i

stället har äfven vid simultanbildning införts den vid

successiv bildning föreskrifna proceduren, hvilken tillika

gjorts betydligt mera vidlyftig och omständlig än enligt

den äldre lagen. Granskningen af själfva bolagsordningarna

kräfver på grund af den nya lagens många detaljbestämmelser

vida mer arbete än förut. Bestämmelserna

om aktiekapitalets ökning stå i nära öfverensstämmelse

med dem, som i motsvarande delar gälla för aktiebolags

bildande. De registreringsansökningar, som enligt den

äldre lagen gjordes angående beslut om ökning af aktiekapitalet

och i följd däraf verkställd inbetalning, voro

synnerligen kortfattade. Granskningen af dessa ansökningar

kräfde ock föga arbete. Helt annat är förhållandet

nu på grund af de vidlyftiga och detaljerade bestämmelser,

som gälla. Slutligen är att märka nyheten angående

skyldighet för aktiebolag att årligen till ämbetsverket

insända förvaltningsberättelse, vinst- och förlusträkning

samt balansräkning. Erfarenheten under den gångna

delen af år 1912 gifver vid handen, att arbetsmängden

å bolagsafdelningen till följd af den nya aktiebolagslagens

tillämpning ökats med minst 50 procent.

Detta ökade arbete har ock föranledt förordnande af

den andre adjungerade ledamoten å afdelningen. Den

äldre af de adjungerade ledamöterna förordnades första

gången år 1906; och har detta förordnande, då behofvet

däraf alltfort visat sig föreligga, sedermera årligen förnyats.

Den ordinarie ledamoten och de adjungerade ledamöterna

29

Bolagsärendenas

nuvarande

behandling.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

fördela arbetet sig- emellan, så att hvar och en får till

behandling de under två på hvarandra följande veckodagar

inkommande ärendena. En hvar af ledamöterna har en

föredragning hvarje vecka. De underdåniga utlåtandena

beredas af den ordinarie ledamoten jämte endera af de

båda adjungerade ledamöterna.

Verkets chef är ensam beslutande; men endast i

sådana fall, där någon tvistefråga verkligen föreligger,

sker formlig föredragning af ärendena för chefen; i andra

fall föreläggas honom endast förslagen till beslut.

Den förberedande granskningen af inkommande ärenden

utföres af t. f. notarien eller amanuenser, hvilka i

promemorior, vanligen å akterna, anteckna erinringar,

hvartill granskningen gifvit anledning. Därefter förelägges

vederbörande ledamot ärendet till granskning; och gör

denne anteckning om den åtgärd, som i ärendet skall

vidtagas. Gifver granskningen anledning till anmärkning,

antecknar han de anmärkningar, som böra framställas,

samt utlämnar ärendet till t. f. notarien, amanuenser

eller extra skrifbiträden för uppsättning af koncept till

föreläggande. Sedan förslag till föreläggande uppsatts,

justeras det af ledamoten och expedieras. I öfriga ärenden

uppsättas koncepten till besluten jämväl af t. f. notarien,

amanuenser eller extra skrifbiträden, och sedan koncepten

justerats af ledamoten, medtagas de vid den närmast

följande föredragningen.

För att ständigt hafva nödig öfversikt öfver ärendenas

handläggning hos verket fordras en noggrann

och ganska vidlyftig diariiföring. Sedan beslut om registrering

fattats, skola bevis i vissa fall öfver registreringen

uppsättas, kungörelse införas i post- och inrikestidningar

samt beslutet inskrifvas i vederbörande register.

Dessa göromål äro fördelade mellan den ordinarie notarien

och t. f. notarien.

Den ordinarie notariens åligganden motsvara i allt

väsentligt registratorns och arkivariens å patentafdelningen

och angifvas i 14 § i ämbetsverkets instruktion vara

att mottaga och bokföra inkommande handlingar

rörande registrering af anmälningar om aktiebolag;

att föra aktiebolagsregistret samt ordna och vårda

alla till aktiebolagsregistret hörande arkivalier;

att ombesörja utgifvandet af föreskrifna samlingar af

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och handelsregistren

kungjorda uppgifter;

att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilde med

de upplysningar i tjänsten, han må vara i tillfälle att

lämna, på begäran utfärda diariibevis och andra bevis

samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af

aktiebolagsregistret och tillhörande handlingar;

att omhänderhafva uppbörden och redovisningen af

de för registrering af anmälningar om aktiebolag inflytande

afgifter;

att, då sökt registrering af anmälan om aktiebolag

vägrats, tillhandahålla vederbörande hvad af inbetald registreringsafgift

för sådant fall skall på anmälan återställas; samt

att, i den mån ämbetsverket finner hans öfriga tjenstegöromål

sådant medgifva, biträda med expeditioners uppsättande.

Sedan patent- och registreringsverket blifvit registreringsmyndighet

för försäkringsbolag och bankbolag, har

notarien att med dessa registreringshandlingar taga samma

befattning som med ärenden rörande aktiebolag.

Notarien för särskilda kassaböcker öfver bolags- och

försäkringsärenden, hvilka dessutom äfven införas i diarier.

Vidare föres ett s. k. lappregister d. v. s. kartongblad,

ett för hvarje ärende, hvarå vissa anteckningar om detsamma

göras. Lappregistret har till ändamål att, innan

ärendena slutbehandlats, underlätta återfinnandet af ärendena

i diariet. Sedan ett ärende slutbehandlats, borttages motsvarande

kartongblad ur registret. Afse inkomna handlingar

anmälningar rörande redan registrerade bolag,,

biläggas dessa de till ämbetsverket förut ingifna handlingar

rörande de bolag, som anmälningarna afse. Notarien

ombestyr och ansvarar för införandet i vederbörande

register af hvad i dem skall intagas, hvarjemte uppgöres

en lappförteckning öfver de bolag, som ej fullgjort inbetalning

af aktiekapitalet till fullo, för att därigenom öfva

kontroll öfver att inbetalningen sker inom föreskrifven

tid. Akterna förvaras i konvolut, för hvarje bolag, hvarå

antecknas bolagets aktnummer och bolagets namn, hvarjemte,

allt efter som nya handlingar rörande det ifrågavarande

bolaget inkomma, anteckning därom göres å

konvolutet med kort uppgift om handlingarnas innehåll.

Sedan ett bolag registrerats, införes i vederbörande diarium

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

anteckning om registreringsdagen samt band, blad och

aktnummer i registret.

Anmälningar rörande bankbolag införas i aktiebolagsregistret

och behandlas på samma sätt som anmälningar

rörande aktiebolag med det undantag dock, att de solidariska

bankernas uppgifter om lottägare införas i särskilda

därför uppgjorda liggare.

Bolagens balansräkningar införas i ett särskilt diarium

med fortlöpande nummerföljd. För kontroll öfver

att föreskriften om balansräkningarnas ingifvande iakttages

och för att göra balansräkningarna lätt tillgängliga, har

uppgjorts ett alfabetiskt ordnadt lappregister öfver alla i

kraft varande bolag, därvid hvarje bolag erhållit sitt

nummer. Då balansräkning inkommit, göres anteckning

därom å vederbörande lapp i registret medelst angifvande

af årtalet. Balansräkningen förses med bolagets nummer

och inlägges i ett konvolut, försedt med samma nummer.

Antalet inkomna ärenden å bolagsafdelningen under veckorna

8—13 juli och 21—26 oktober 1912: _

Regis tre- rings - ärenden

Komplet-

teringar

Balans-

räkningar

Till Allm.

Diariet

Summa

juli

8

20

9

12

—

41

9

14

8

11

—

33

10

12

4

10

3

29

11

15

6

17

1

39

12

19

5

17

1

42

13

18

4

13

—

35

Summa

98

36

80

5

219

oktober

21

15

5

8

2

30

22

3

7

5

i

16

23

8

3

<i

2

19

24

6

4

3

i

14

25

9

12

2

—

23

26

8

2

3

—

13

Summa

CO

27

6

115

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Till ytterligare belysande af omfattningen af nir

omförmälda göromål må endast erinras, att hvarje vecka

föredragna ärenden uppgå till ett antal af i medeltal

omkring 90, att i kraft varande bolag äro omkring 7,800

samt att anmälningarna rörande lottägare i solidariska

banker omfatta 15 banker med sammanlagdt omkring

14,200 lottägare.

Till notariens åligganden hör äfven att ombesörja

utgifvandet af samlingar af anmälningar till aktiebolagsregistret

in. fl. register. Dessa samlingar ntgifvas i häften,

som åtkomma hvar fjortonde dag. Då korrekturhäftena,

hvilka uppsättas å tryckeriet efter uppgifterna i postoch

inrikestidningar, komma från tryckeriet, efterses, att

alla uppgifter, som funnits intagna i nämnda tidningar

för den tid, häftet omfattar, införts i häftet. Efter korrekturhäftet

göras å lappar, som ordnas i alfabetisk följd,

erforderliga anteckningar för det register öfver aktiebolag,

försäkringsbolag och föreningar, rörande hvilka uppgifter

förekomma i häftet, och hvilket register skall afsluta häftet.

Lapparna förvaras och ordnas för att sedermera användas

för årsregistret. Dessutom skrifves efter de tryckta häftena

lappar till årsregistret, hvilket äfven omfattar andra

uppgifter än de särskilda häftenas register. Till utförande

af dessa göromål biträdes notarien af en amanuens,

tre kvinnliga biträden, hvarjämte, såsom ofvan nämnts,

ett biträde anställts för registrering af lottägare i solidariska

bankbolag och ett annat för ordnande och förvarande af

balansräkningar. På samma sätt som registratorn skall

notarien å veckans första söckendag till chefen öfverlämna

specificerad redovisning öfver emottaga a afgifter och

gjorda utbetalningar.

T. f. notarien har hufvudsakligen till åliggande, att

efter hvarje föredragning dels förse registreringshandlingarna

med påskrift om dagen för registreringen och

åsätta desamma aktnummer, dels ombesörja utskrift af

kungörelser till post- och inrikestidningar och desammas

kollationering samt dels i de fall, då nytt bolag, beslut

om ökning af aktiekapitalet eller ändring i bolagsordning

registreras, verkställa kollationering af det exemplar af

ordningen för det nya bolaget eller af protokollet öfver

ökningsbeslutet eller ändringen i bolagsordningen, som

skall till sökanden återställas, mot det exemplar, som skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

280

Kommitténs

förslag.

Af delning schef

och

ledamöter.

hos verket förvaras, samt förse det förra med bevis om

registreringen; att föra anteckningar öfver bolag, hvilkas

ursprungliga minimikapital icke till fullo inbetalts, samt

öfvervaka att i sådant fall föreskrifven anmälan om inbetalning

i behörig tid göres för registrering, hvartill hörer

uppsättande af skrifvelse med anmaning att inkomma med

uppgift i berörda hänseende, äfvensom att, då tiden för

anmälan tilländagått utan att anmälan om inbetalning på

föreskrifvet sätt af minimikapitalet gjorts och bolaget

alltså skall träda i likvidation, uppsätta koncept till anteckning

därom i registret samt den skrifvelse, som kan föranledas

af bolagets trädande i likvidation eller af bolagets

underlåtenhet att anmäla att likvidator blifvit utsedd; att

ombesörja utskrift af samt kollationera alla skrifvelse!''

och utlåtanden; samt att i den mån tiden det medgifver

biträda med granskning af inkomna registreringshandlingar

samt öfriga å af delningen förekommande göromål.

Bolagsafdelningen bör enligt kommitténs mening,

såsom nedan närmare skall utvecklas, erhålla en sådan

sammansättning, att den kommer att bestå af en afdelningschef

samt två ledamöter, hvarjämte där böra anställas

två notarier, två kvinnliga biträden af högre atlöningsgrad,

fyra kvinnliga biträden af lägre aflöningsgrad samt

amanuenser förslagsvis beräknade till tre.

Ärendenas handläggning skulle närmast ordnas i likhet

med behandlingen af varumärkesärendena, dock med vissa

olikheter beroende på, att besvärsafdelningen ej skulle

upptaga besvär öfver bolagsafdelningens beslut, utan

skulle dessa allt fortfarande anföras hos regeringsrätten.

Något hinder för verkets chef att taga del i dessa ärendens

handläggning, af den anledning att han vore ordförande

i besvärsafdelningen, skulle följaktligen icke finnas. Å

andra sidan är det till följd af mängden inkommande

ärenden och särskild! med hänsyn till den ofta synnerligen

detaljerade granskning, bolagsärendena måste underkastas,

omöjligt för verkets chef att så följa arbetet, att

den enhetlighet i dessa ärendens behandling, som är af

så stor betydelse, blir behörigen iakttagen. Allt eftersom

antalet ledamöter å bolagsafdelningen ökats, hafva svårigheterna

i detta hänseende blifvit allt större. Det måste

därför vara af största behof påkalladt att nu så orga
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

nisera bolagsafdelningen, att ifrågavarande intresse blir

på ett tillfredsställande sätt tillgodosedt. För vinnande

af detta mål skulle i spetsen för bolagsafdelningen ställas

en chef, som skulle deltaga i behandlingen af alla ärenden

och äga ensam beslutanderätt utom i de fall, då, på sätt

nedan närmare skall utvecklas, beslutet borde fattas af

ämbetsverkets chef. Någon ändring i det nu tillämpade

''systemet med enmansbeslut uti ifrågavarande ärenden

anser kommittén icke böra ifrågasättas. Ledamöterna

skulle vara föredragande inför afdelningschefen, som af

samma skäl som i fråga om varumärkesärenden borde

vara beslutande äfven då det endast gällde förberedande

åtgärder såsom anmodan till vederbörande att rätta brister

i anmälningshandlingarna. Afdelningschefen skulle i alla

viktigare ärenden taga noggrann del af handlingarna.

Ledamoten skulle hafva reservationsrätt.

Anmälningar, som ej gåfve anledning till anmärkningar,

äfvensom ärenden, däri gifna förelägganden fullgjordes

af vederbörande, skulle afgöras å afdelningen af

afdelningschefen. Om däremot föreläggande icke fullgjordes

och nytt föreläggande icke å afdelningen ansåges

böra meddelas, skulle ärendet föredragas af ledamoten i

närvaro af afdelningschefen inför verkets chef, som skulle

äga ensam besluta, dock med reservationsrätt för afdelningschefen

och ledamoten. Ärendenas föredragning inför

verkets chef skulle således förekomma, då svar ej inkommit

å föreläggande eller då framställda anmärkningar helt

eller delvis bestredes. På så sätt blefve det i regel mer

principiella frågor, där sökande och afdelning hade olika

meningar, som komme under chefens pröfning; och för

öfrigt, äfven om understundom helt enkla ärenden, som

tydligen skulle afslås, komme att föredragas inför chefen,

vore det i sin ordning, att chefen deltoge i alla afslag,

då han borde deltaga i besvarandet af de kungl. remisser,

som höra till bolagsafdelningen, och således äfven i afgifvande

af underdåniga utlåtanden i anledning af anförda

besvär öfver i bolagsärenden meddelade beslut.

Då samtliga bolagsärendens fördelning på endast två

ledamöter otvifvelaktigt skulle för dessa medföra en allt

för stor arbetsbörda och då å andra sidan afdelningschefen

s tid åtminstone tills vidare torde tillåta honom att

själf bereda en del ärenden, har kommittén ansett att

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Notarier,

dylikt arbete, i den omfattning verkets chef bestämmer,

tills vidare bör tillkomma afdelningschefen. De af honom

sålunda beredda ärendena skulle af honom föredragas i

närvaro af någon af ledamöterna och i öfrigt behandlas

på samma sätt som öfriga ärenden, så att afdelningschefen

skulle hafva ensam beslutanderätt med reservationsrätt

för ledamoten. Vid sådana ärendens föredragning

för verkets chef skulle afdelningschefen föredraga dem i

närvaro af en ledamot. Vidare borde afdelningschefen

vara föredragande, då fråga vore om författningsändringar,

som afsåge bolagsafdelningens verksamhetsområde.

Utom de åligganden, som skulle tillhöra afdelningschefen

och ledamöterna med handläggningen af bolagsärenden,

skulle deras tid och arbete tagas i anspråk, den

förres såsom rättsinnig ledamot i besvärsafdelningen och

de senares såsom rättskunniga ledamöter i patentafdelningens

anmälningsafdelningar. I hvilken utsträckning

de härför borde anlitas, skulle tillkomma verkets chef

att afgöra.

Då kommittén vid uppgörandet af förslag till ordnande

af verkets administrativa afdelning föreslagit, att

en kassörsbefattning skulle inrättas för omhänderhafvande

af uppbörden och redovisningen af samtliga till verket

inflytande afgifter samt att registratorn skulle mottaga

och bokföra alla till verket inkommande handlingar,

komma den ordinarie notariens nuvarande åligganden i berörda

hänseenden att upphöra. Af notariens nuvarande

göromål komma emellertid att kvarstå bland annat att

föra föreskrifna register samt att på begäran utfärda

bevis samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag

af registren eller tillhörande handlingar. Sistnämnda

åliggande har gifvit notarien ganska betydande extra

inkomster af expeditionslösen.

Enligt notariens till kommittén ingifna redogörelse

hafva hans extra inkomster under åren 1907—1911 ställt

sig såsom följande tabell utvisar.

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

År

Expe-

ditions-

lösen

Stämpel-

provision

Summa

extra

inkomster

Afgår

för enskild!

biträde med

skrifning

m. m.

Behållning

Inkomster

Kr. ö.

Kr.

ö. | Kr. J ö

Kr. | ö.

Kr.

ö.

1907

6,053

50

166

05

6,219 | 5 5

1,103 —

5,116

55

1908

7,123

50

191

40

7,314 i so

1,295 1 7 5

6,019

15

1909

7,238

—

in

—

7,349 —

1,301 '' so

6,047.

50

1910

7,324

2 5

121

08

7,445 33

1,318 2 5

6,127

08

1911

7,995

—

132

36

8,127 3 0

1,407 2 5

6,720

n

Af denna tabell framgår, att notarien äfven haft

någon extra inkomst af stämpelprovision. Af honom försålda

och redovisade, stämplar äro i regel sådana, hvarmed

de af honom utfärdade bevisen belagts. I fråga om expeditionslösen

anser kommittén, under åberopande af hvad

kommittén därom anfört å sidd. 216 och 217 angående

registratorns extra inkomster, att ej heller notarien bör

bibehålla dylik expeditionslösen. Vid fastställande af ny

aflöningsstat för patent- och registreringsverket torde

emellertid i fråga om öfvergång till den nya staten komma

att bestämmas, bland annat, att de innehafvare af befattningar

å den gamla staten, hvilka icke inom förelagd tid

anmälde sig till öfvergång å den nya staten eller kunde

därtill förbindas, skulle bibehållas vid dem dittills å gamla

staten tillkommande aflöningsförmåner. Från denna regel

lärer dock, i likhet med hvad som skett exempelvis vid

fastställande den 16 juni 1911 af aflöningsstat för nedre

justitierevisionen, böra stadgas den afvikelse, att i stället

för sportler, som i sammanhang med löneregleringen indragas,

skall utgå godtgörelse, beräknad efter medeltalet

af den inkomst tjänsteinnehafvare kunde anses hafva åtnjutit

af sålunda indragna sportler under den senast förflutna

tid, så vidt möjligt ej understigande fem år, därför

denna inkomst kunde utrönas. Vid dessa förhållanden

är det att antaga, det notarien förklarar sig icke vilja

öfvergå å ny aflöningsstat. Skall till notarien utgå godtgörelse

för mistad expeditionslösen, på sätt som nämnts,

bör han fortfarande hafva till åliggande att utfärda

de ifrågavarande bevisen in. m. Den godtgörelse till

30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Öfrig

jpersonal.

notarien för mistad sportelinkomst, som sålunda kan

ifrågakomma, äfvensom renskrifningskostnad och. öfriga

med ifrågavarande expeditioner förenade utgifter böra i

likhet med verkets samtliga öfriga utgifter bestridas med

till verket inflytande afgifter, hvaremot expeditionslösen

bör redovisas till ämbetsverkets kassakontor i likhet med

hvad kommittén anfört i fråga om expeditionslösen å

patentafdelningen.

Beträffande den stämpelprovision, hvaraf notarien kan

komma i åtnjutande, finner kommittén ej anledning att

härutinnan föreslå någon ändring.

Då notarien befriats från en väsentlig del af kassörsoch

registratorsgöromålen, bör han kunna öfvertaga de

expeditions- och kollationeringsgöromål, som för närvarande

tillhöra t. f. notarien.

Den t. f. notarien, som alltsedan år 1902 varit förordnad

å bolagsafdelningen och nu borde uppföras å ordinarie

stat, skulle därefter kunna mera uteslutande tagas

i anspråk för biträde med granskning af registreringshandlingar

och uppsättande af expeditioner. Ett sådant

biträde är i hög grad af behofvet påkalladt; och torde

det ej behöfva särskilt framhållas, att det är synnerligen

olämpligt att, såsom nu sker, nästan all uppsättning af

expeditioner, äfven då desamma, såsom ofta är fallet, äro

af mera invecklad beskaffenhet, skötes af amanuenser eller

kvinnliga biträden. Då fråga först var om anställande af

ytterligare en notarie å bolagsafdelningen, afsågs just, att

han skulle biträda med expeditioners uppsättande. Ur

rekryteringssynpunkt blir det ock önskvärdt att hafva en

ordinarie tjänsteman, som vid förfall för ledamöterna kan

inträda såsom vikarie för dem eller vid uppkommande

vakans närmast ifrågakomma till befordran.

Den närmare fördelningen af göromålen emellan de

båda notarierna bör bestämmas af verkets chef.

Det ena af de båda kvinnliga biträden af högre

aflöningsgrad, som enligt kommitténs mening borde anställas,

skulle hafva till hufvudsakligt åliggande att ordna

och vårda till afdelningen hörande arkivhandlingar, äfvensom

att betjäna den allmänhet, som önskade taga del af

registreringshandlingar eller ingifna balansräkningar.

Det andra biträdet af högre aflöningsgrad skulle

biträda med uppsättande af lättare expeditioner. För när
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

varande använder ämbetsverket med godt resultat kvinnliga

biträden till sådant arbete. Därtill fordras emellertid

ett mera utveckladt omdöme än för öfriga skrifgöromål,

hvarför befattningen bör tillhöra den högre aflöningsgraden.

De kvinnliga biträdena af lägre grad skulle biträda

med införande i registren af de uppgifter, som däri skola

införas, med uppgörande af registren till samlingarna,

med kollationering och expediering med flera förefallande

göromål. Ett af dessa biträden borde särskildt hafva till

åliggande att utskrifva begärda bevis och afskrifter in. m.

samt, på sätt ofvan anförts i fråga om de bevis m. m.,

som skola utfärdas från registratorskontoret, utlämna,

bokföra och mottaga betalning för de expeditioner, för

hvilka skall utgifvas lösen, hvilken lösen sedan skall

redovisas till kassakontoret.

Amanuenserna skulle, såsom hittills, biträda med den

förberedande granskningen af inkommande anmälningar

och uppsättandet af expeditioner samt med öfriga förefallande

göromål.

Genom den föreslagna organisationen aflyftas en stor

del af de löpande ärendena från ämbetsverkets chef. Att

särskildt i ett verk med ett så oerhördt stort antal löpande

ärenden som patent- och registreringsverket det skall vara

mycket olämpligt att underställa alla ärenden chefens afgörande,

synes kommittén tydligt. Då därtill kommer,

att många af dessa ärenden äro af både vidlyftig och invecklad

beskaffenhet, ligger det i sakens natur, att det

icke är möjligt för honom att fullt tränga in i dem alla,

på samma gång det lätt inses, att handläggningen af

denna mångfald af ärenden icke kan lämna honom mycken

tid öfrig att ägna sig åt andra, för verksamheten inom

ämbetsverket gagnande uppgifter. Enligt den föreslagna

organisationen skulle chefen såsom ordförande i besvärsafdelningen

komma att deltaga i handläggningen af de

patentärenden, som dit fullföljdes och hvilka kunna antagas

vara af mera tvistig beskaffenhet eller af principiell

betydelse. Detsamma gäller varumärkesärendena och

mönsterärendena; och, hvad angår bolagsärendena, skulle

hans befattning med dem äfven i regel komma att afse

Chefen.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Renskrif
ningen.

de mera t vistiga fallen. Härigenom torde chefens deltagande

i och inflytande på dessa ärenden vara på ett

tillfredsställande sätt ordnadt.

Såsom förut framhållits, är enhetlighet i rättstillämpningen

inom patent- och registreringsverket synnerligen

eftersträfvansvärd och, särskild!, hvad patentärendena angår,

mycket svår att ernå. Afdelningscheferna skulle ju

verka därför, hvar inom sin afdelning, men detta skulle

vara en af de förnämsta uppgifterna äfven för verkets

chef. Han skulle i sådant syfte hålla sammanträden med

afdelningscheferna och, om så funnes lämpligt, äfven med

ledamöterna, därvid principiella och andra viktiga spörsmål

inom det industriella rättsskyddets område skulle

bringas under debatt.

Med undantag för besluten i besvärsafdelningen,

hvilka, af skäl som ofvan anförts, böra affattas enligt

flertalets mening, bör chefen hafva ensam beslutanderätt

i alla frågor, däruti han deltager.

Alla personalfrågor samt ärenden angående verkets

inre förvaltning skola föredragas inför honom. Hå han

så funne lämpligt, bör han själf öfvertaga beredningen

och föredragningen af viktigare ärenden.

Det är vidare af stor betydelse, att tid äfven beredes

chefen att mera ägna sig åt det synnerligen viktiga studiet

af det industriella rättsskyddets utveckling, såväl inom

som utom landet. Hithörande frågor hafva en stor internationell

betydelse. Inom de länder, som anslutit sig till

unionen för skyddande af den industriella äganderätten,

skola undersåtar eller medborgare i hvart och ett af de

kontraherande länderna i samtliga öfriga till unionen

hörande länder, i afseende å patent, industriella mönster

och modeller, fabriks- eller handelsmärken och firmor,

åtnjuta de förmåner, som de särskilda lagstiftningarna för

närvarande tillerkänna eller framdeles komma att tillerkänna

landets egna undersåtar; och gör sig, såsom naturligt

är, en stark sträfvan gällande att uppnå största möjliga

enhetlighet i lagstiftning och lagskipning inom de olika

unionsländerna.

Förutom de fasta biträden af lägre aflöningsgrad,

hvilka kommittén ofvan föreslagit såsom erforderliga för

utförande af vissa närmare angifna arbeten å de olika

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

afdelningarna inom ämbetsverket, erfordras äfven skrifbiträden

för renskrifning af utgående expeditioner m. m.

Ett kvinnligt biträde med arfvode af 1,200 kronor om

året är för närvarande hufvudsakligen upptaget af renskrifningsarbete.

Ämbetsverkets utgifter för renskrifning

hafva, förutom det arfvode detta biträde åtnjutit, under

åren 1909—1911 uppgått till resp. 7,861 kronor 20 öre,

7,607 kronor 05 öre och 7,341 kronor 60 öre.

Bland dessa utgifter ingår ersättning till ett biträde

å statistiska afdelningen, som arbetat för timpenning och

de senaste åren intjänt omkring 2,000 kronor årligen.

En stor del af inskrifningarna i registren har jämväl

utförts mot ersättning per timme. Äfven om dessa arbeten

till större delen komma att utföras af de ofvan föreslagna

kvinnliga biträdena och dessa äfven kunna medhinna att

något biträda med renskrifningen, är dock renskrifningsarbetet

inom verket så omfattande, att åtminstone två

kvinnliga biträden af lägre lönegrad för detta arbete böra

erhålla fast anställning.

Hos patent- och registreringsverket äro i gällande

stat upptagna en förste vaktmästare och tre vaktmästare.

Dessutom äro för närvarande fyra extra vaktmästare

anställda hos verket. Af dessa biträder en med vanliga

vaktmästaresysslor, en har hufvudsakligen vakttjänstgöring,

bestående i att tillse, det icke obehöriga personer

inkomma i verkets lokaler, och att lämna besökande erforderliga

anvisningar och två biträda ä biblioteket med

att från bokförrådet hämta rekvirerade böcker och efter

användandet återställa dem på sina platser.

Verkets behof af vaktbetjäning kommer säkerligen

snarare att ökas än tvärtom. Ur denna synpunkt vore

det fullt befogadt att föreslå samtliga de extra vaktmästarnes

uppförande å ordinarie stat, men, då det visat

sig mest ändamålsenligt att för de tre sistnämnda sysslorna

använda ynglingar, hvilka efter några års tjänstgöring

i verket lätt plägat erhålla förmånligare anställningar

annorstädes, anser kommittén endast en af de

extra vaktmästarne böra uppföras å ordinarie stat.

Hos verket skulle således finnas anställda en förste

vaktmästare och fyra vaktmästare, hvarjämte verket i

mån af behof skulle äga anställa extra vaktmästare.

Vakt
mästare.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Samman
fattning.

Enligt den organisation, kommittén nu föreslagit för

patent- och registreringsverket, skulle å ordinarie stat

komma att uppföras:

ämbetsverkets chef;

sex af delning schefer (fyra å patentafdelningens anmälningsafdelningar,

en å administrativa- och varumärkesafdelningen

samt en å bolagsafdelningen);

nitton ledamöter (sexton å patentafdelningens anmälningsafdelningar,

eu å administrativa- och varumärkesafdelningen

samt två å bolagsafdelningen);

sju tjänstemän af andra lönegraden (fyra å patentafdelningens

anmälningsafdelningar, en föreståndare för

klassificeringen och det statistiska arbetet, en bibliotekarie

och en sekreterare);

tio tjänstemän af första lönegraden (fyra å patentafdelningens

anmälningsafdelningar, eu å biblioteket, tre

å administrativa- och varumärkesafdelningen samt två å

bolagsafdelningen);

fem kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad (ett

för statistiskt arbete, två å administrativa- och varumärkesafdelningen

samt två å bolagsafdelningen);

tolf kvinnliga biträden af lägre aflöningsgrad (ett

å biblioteket, fem å administrativa- och varumärkesafdelningen,

fyra å bolagsafdelningen samt två för renskrifning);
en

förste vaktmästare;

fyra vaktmästare.

Förutom den personal, som bör uppföras å ordinarie

stat, tillkomma de icke ständiga ledamöterna å besvärsafdelningen,

hvilka, såsom af det ofvan anförda framgår,

skola förordnas för viss tid, hvarjemte fortfarande extra

personal, särskildt biträdande ingenjörer och amanuenser,

kommer att blifva erforderlig. Kommittén har beräknat

behofvet af biträdande ingenjörer till nio, nämligen åtta

å patentafdelningens anmälningsafdelningar och en hos

föreståndaren för klassificeringen och det statistiska arbetet,

samt af amanuenser till sju, nämligen en å biblioteket,

tre å administrativa- och varumärkesafdelningen samt tre

å bolagsafdelningen.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Aflöningar in. in.

Kommittén har ofvan å sidd. 120—123 redogjort för

innehållet af patent- och registreringsverkets underdåniga

utlåtande den 29 maj 1902 rörande ändringar i gällande

lönestat i anledning af Kungl. Maj:ts cirkulär den 25

oktober 1901. Att de lönesatser, som däri förordades,

icke numera kunna läggas till grund vid uppgörande af

förslag till lönestat för verket, torde såväl på grund af

den utveckling, verket sedan dess nått, som med hänsyn

till de under senare tid betydligt ökade lefnadskostnaderna

och de lönestater, som sedermera fastställts för nyreglerade

centrala ämbetsverk, vara uppenbart.

Den för patent- och registreringsverket fastställda

utgiftsstaten för år 1913 linnes införd å sid. 135. Utöfver

de i aflöningsstaten uppförda aflöningar hafva från och

med år 1911 provisoriska aflöningstillägg beviljats befattningshafvare

i patent- och registreringsverket. Sedan

från de provisoriska aflöningstilläggen å lönen afdragits

pensionsafgift motsvarande belopp, afrundadt för vinnande

af jämn summa till närmast högre femtio- eller hundratal

och, hvad vaktmästare beträffar, till 30 kronor för förste

vaktmästaren och 25 kronor för öfriga vaktmästare, äro

aflöningarna för öfverdirektören (lagen af den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

är å honom tillämplig, hvarför afdraget utöfver pensionsafgiften

är 100 kronor) 8,900 kronor, hvaraf skola anses

såsom lön 5,600 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500

kronor och ortstillägg 800 kronor, för öfveringenjör utan

ålderstillägg 6,790 kronor och med ålderstillägg 7,290

kronor, hvaraf såsom lön resp. 3,990 kronor och 4,490

kronor, tjänstgöringspenningar 2,200 kronor och ortstillägg

600 kronor, för sekreterare utan ålderstillägg 5,600

kronor, med ett ålderstillägg 6,100 kronor samt med två

ålderstillägg 6,550 kronor, hvaraf såsom lön resp. 3,400

kronor, 3,900 kronor och 4,350 kronor, tjänstgörings
-

Gällande

aflönings
förmåner
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

penningar 1,800 kronor och ortstillägg 400 kronor, för

registratorn och arkivarien samt notarien (dessa erhålla

ej provisoriskt aflöningstillägg, emedan de åtnjuta extra

inkomster af sportler) 3,000 kronor, hvaraf lön 1,800

kronor och tjänstgöringspenningar 1,200 kronor, hvartill

kunna komma två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor

efter resp. 5 och 10 år, öfriga tjänstemän i första lönegraden

(byråingenjörer och bokhållaren) 3,900 kronor utan

ålderstillägg, 4,400 kronor med ett ålderstillägg och 4,850

kronor med två ålderstillägg, hvaraf såsom lön resp.

2,100 kronor, 2,600 kronor och 3,050 kronor, tjänstgöringspenningar

1,500 kronor och ortstillägg 300 kronor

(pensionslagens bestämmelser äro tillämpliga å en bland

byråingenjörerna, hvarför afdraget utöfver pensionsafgiften

för honom är 46 kronor, hvarigenom han i aflöningshänseende

blir likställd med öfriga byråingenjörer), för förste

vaktmästare 1,470 kronor, hvaraf såsom lön 870 kronor,

tjänstgöringspenningar 450 kronor och ortstillägg 150

kronor, för vaktmästarne 1,175 kronor utan ålderstillägg

och 1,275 kronor med ett ålderstillägg, hvaraf såsom lön

resp. 675 kronor och 775 kronor, tjänstgöringspenningar

350 kronor och ortstillägg 150 kronor. Om vaktmästare

i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna

förmån kvarstår, från ortstillägget eller lönen afdragas

så stort belopp, att det, tillsammans med hvad som enligt

den ordinarie aflöningsstaten för berörda förmån afdrages

från aflöningen, uppgår till 250 kronor.

De provisoriska lönetilläggen motsvarande aflöningsförbättringar

hafva äfven kommit vissa befattningshafvare

å extra stat till godo. De adjungerade ledamöterna äro

sålunda för närvarande berättigade till en aflöning, som

motsvarar ledamots och sekreterares utan ålderstillägg

d. v. s. 5,600 kronor. Från 1913 års ingång kunna de

därjämte komma i åtnjutande af två ålderstillägg, nämligen

ett å 500 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring

såsom adjungerad ledamot och ett å 450 kronor

efter ytterligare fem års dylik tjänstgöring. Byråingenjörerna

och notarien öfver stat, t. f. notarien å bolagsafdelningen

samt de biträdande ingenjörer, som uppehålla

första grads tjänster under det dessas innehafvare äro förordnade

till adjungerade ledamöter, hafva en aflöning af

3,900 kronor. Tjänstemännen öfver stat och t. f. notarien

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

å bolagsafdelningen kunna därjämte från och med år 1913

tillerkännas ålderstillägg efter samma grunder som de

adjungerade ledamöterna.

Af de biträdande ingenjörerna, Itvilkas arfvoden efter

medgifvande i nådigt bref den 18 juni 1910 finge utgå

med högst 2,400 kronor, hafva nio årsarfvoden å 2,400

kronor, fem å 2,100 kronor och fyra å 1,800 kronor.

Genom medgifvande i nådigt bref den 10 juni 1912

kunna de biträdande ingenjörernas maximiarfvoden från

och med år 1913 höjas till 3,000 kronor. Amanuensernas

maximiarfvode är bestämdt till 2,000 kronor. Af dessa

eller därmed jämförliga extra biträden hafva tre i årsarfvoden

2,000 kronor, tre 1,800 kronor, en 1,500 kronor,

fem 1,200 kronor och en 1,000 kronor. De tekniska assistenterna,

hvilka för närvarande äro sex, hafva hvar och

en årsarfvode af 1,200 kronor. Tio af de kvinnliga skrifbiträdena

hafva i årsarfvoden 1,200 kronor och två 900

kronor. De extra vaktmästarne hafva i årsarfvoden, en

1,080 kronor, två 900 kronor och en 840 kronor.

Beträffande de aflöningar, som kommittén anser böra

tillkomma patent- och registreringsverkets personal, vill

kommittén, hvad först chefen angår, framhålla den storartade

utveckling, ämbetsverket under de senare åren

erhållit, och de för vår industri och handel betydelsefulla

uppgifter, detsamma har sig anförtrodda. Antalet tjänstemän

hos ämbetsverket blir betydande, och af dessa är

en stor del i ledamots ställning. Det måste därför, enligt

kommitténs mening, vara ett synnerligen ansvarsfullt uppdrag

att utöfva högsta ledningen af detta ämbetsverk.

Hvad särskildt det industriella rättsskyddet angår,

ställa industri och handel allt större fordringar på detsamma,

och dettas betydelse är, såsom redan förut erinrats,

ej inskränkt till det egna landet utan har blifvit internationell.

På chefen för det ämbetsverk, hvars förnämsta

uppgift är att skydda den industriella äganderätten, måste

därför ställas stora kraf ej blott med afseende å teoretisk

utbildning; han måste äfven, såsom redan förut framhållits,

med oaflåtlig uppmärksamhet följa utvecklingen å

hithörande områden såväl inom riket som äfven i främmande

länder och, där så kräfves, representera ämbetsverket vid

in- och utländska kongresser. Äfven vill kommittén

31

Kommitténs

förslag.

Chefen.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

erinra om den ställning, chefen enligt kommitténs förslag

kommer att intaga såsom ordförande i den högsta

besvärsinstansen för mål rörande industriellt rättsskydd.

Kommittén anser för den skull, att patent- och registreringsverkets

chef bör erhålla generaldirektörs ställning

och titel samt samma löneförmåner, som i regel bestämts

och torde få anses såsom normalaflöning för generaldirektörer

i nyreglerade centrala ämbetsverk, nämligen

7,000 kronor i lön, 3,000 kronor i tjänstgöringspenningar

och 1,000 kronor i ortstillägg eller tillsammans 11,000

kronor.

Afdeinings- Aflöningen för afdelningscheferna, hvilka lämpligen

cheferna. ^ra benämnas byråchefer och rörande hvilkas maktpåliggande

ställning inom ämbetsverket hänvisas till det

föregående, föreslår kommittén måtte fastställas till det

belopp, som i regel uti nyreglerade centrala ämbetsverk

blifvit bestämdt för tjänstemän i tredje normala lönegraden

eller 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor i lön, 2,500

kronor i tjänstgöringspenningar och 600 kronor i ortstillägg.

Härtill bör komma såsom vanligt ett ålderstillägg

å 600 kronor efter fem års tjänstgöring i befattningen.

Ledamöterna. Hvad härefter angår ledamöterna å de olika afdel
ningarna,

vill kommittén, med hänvisning till hvad ofvan

angående deras ställning och åligganden anförts, här

ytterligare betona, att ehuru ledamöterna å patentafdelningen

komma att öfvertaga det granskningsarbete, som nu

utföres af föreståndarne för granskningsrotlarna, skillnaden

mellan de blifvande ledamöternas och de nuvarande granskarnas

ställning är grundväsentlig, i det de senare endast

hafva att afgifva förslag till beslut, men ledamöterna däremot

skola dels själfständigt meddela alla förberedande

beslut och dels deltaga å vederbörande afdelning i den

slutliga kollegiala behandlingen af ärendena. Ledamöterna

å varumärkes- och bolagsafdelningarna få visserligen ej

samma inflytande på afgörandet af ärendena å dessa afdelningar

som ledamöterna å patentafdelningen, men blifva

med dem likställda i afseende å skyldighet att bereda

och föredraga dem tilldelade ärenden, hvarförutom de

såsom rättskunniga ledamöter å patentafdelningens anmälningsafdelningar

skola med samma befogenhet som

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

de tekniska ledamöterna deltaga i afgörandet af vissa

patentärenden. Med hänsyn till den ställning, de blifvande

ledamöterna vid fyllande af ämbetsverkets uppgifter

komma att intaga, är det en angelägenhet af största vikt

att kunna vid ledamotsbefattningarna fästa personer af

framstående duglighet. Det får icke heller förbises, att,

särskildt hvad angår ledamöterna å patentafdelningen, befordran

från ledamotsbefattning till följd af de få byråchefsbefattningarna

i förhållande till iedamotsbefattningarna

endast undantagsvis kan beräknas ifrågakomma,

hvadan den aflöning, som kommer att tilldelas ledamot,

torde få en särskildt stor betydelse i fråga om kvalifikationerna

hos dem, som vilja ägna sig åt ämbetsverket.

Vid öfvervägande af dessa förhållanden har kommittén

kommit till den bestämda uppfattning, att ledamöterna

böra i aflöningshänseende intaga en mellangrad mellan

andra och tredje normallönegraderna; och har kommittén

därvid funnit en redan förut i statsförvaltningen tillämpad

lönetyp, nämligen den för revisionskommissarietjänsterna

i kammarrätten gällande, väl lämpa sig för ifrågavarande

ledamotsbefattningar. En yttre likhet finnes ock mellan

dessa båda slag af tjänster. Likasom i kammarrätten

revisionskommissarierna inträda såsom ledamöter endast

i vissa mål och ärenden, så skulle ifrågavarande tjänstemän

i patent- och registreringsverket komma att tjänstgöra

såsom ledamöter endast i vissa mål och ärenden.

Kommittén föreslår alltså, att för nu afhandlade ledamotsbefattningar

i patent- och registreringsverket bestämmes

samma aflöning som för revisionskommissarietjänsterna i

kammarrätten eller 6,800 kronor, däraf lön 4,200 kronor,

tjänstgöringspenningar 2,000 kronor och ortstillägg 600

kronor, med ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem års

tjänstgöring i befattningen, hvadan slutaflöningen skulle

komma att. uppgå till 7,400 kronor. Med hänsyn till ledamöternas

tjänsteställning synas de lämpligen böra erhålla

titeln byrådirektörer.

Kommittén har redan i det föregående angifvit, att Tjänsteni,, ;

enligt kommitténs mening af de tjänstemän, hvilka skulle andra och

anställas såsom biträde åt ledamöterna vid patentärendens ^gZZZ^''

behandling, fyra borde i aflöningshänseende uppföras i

andra och fyra i första normalgraden; och har kommittén

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

därjämte uttalat, att åt tjänstemännen i den högre lönegraden

skulle af verkets chef kunna uppdragas att med

ledamots befogenhet handlägga patentärenden. Detta förhållande

anser kommittén till fullo motivera en dylik

uppdelning, hvarförutom densamma, med hänsyn särskilt

till den starka konkurrens, som på ifrågavarande

område ovedersägligen råder och i framtiden sannolikt i

än högre grad kommer att råda med den privata industriverksamheten,

måste anses vara af icke oväsentlig betydelse

för möjligheten att vid verket fästa fullt dugande

krafter. De af dessa tjänstemän, hvilka tillhöra andra

lönegraden, synas kommittén lämpligen böra benämnas

förste byråingenjörer, de öfluga byråingenjörer.

Beträffande '' därefter föreståndaren för klassificeringen

och det statistiska arbetet anser kommittén, på sätt redan

förut anförts, att med hänsyn till betydelsen af de arbeten,

som skulle åligga honom, denne tjänsteman bör uppföras

i andra lönegraden; och torde äfven han lämpligen höra

benämnas förste byråingenjör.

Bibliotekarien har kommittén ansett i aflöningshänseende

böra jämnställas med förste bibliotekarierna i

kungl. biblioteket samt vid universiteten i Uppsala och

Lund och följaktligen satt hans aflöning lika med tjänstemän

i andra normalgraden. Betydelsen af patent- och

registreringsverkets bibliotek har förut påvisats; angeläget

är därför, att det fortfarande erhåller en sådan utveckling,

att det bibehåller det anseende för ett godt tekniskt

bibliotek, det för närvarande äger; och kommer ansvaret

i detta hänseende närmast att hvila på den, som står i

spetsen för detsamma.

I andra normalgraden har kommittén jämväl ansett

sekreteraren böra sättas. Han kommer att öfvertaga en

del af de göromål, som nu tillhöra den administrative

sekreteraren, och skall således, bland annat, utöfva chefsskapet

för kansliet och på eget ansvar verkställa den

första formella granskningen af patentärendena. Andra

normalgraden har i regel i de centrala ämbetsverken bestämts

för sekreteraretjänsterna.

Utom de af kommittén föreslagna byråingenjörsbefattningarna

skulle enligt kommitténs redan uttalade

mening kassörs- och räkenskapsföraretjänsten, registratorstjänsten,

föreståndarebefattningen för den förberedande

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

granskningen af varumärken och mönster samt notariebefattningarna

tillhöra första lönegraden. Därjämte har

kommittén ansett, att med hänsyn till mängden af de

kassaposter, som å kassakontoret dagligen skola mottagas

eller utbetalas, därvid kassören ständigt måste växla eller

gifva tillbaka penningar å till honom öfverlämnade belopp,

ett arfvode af 300 kronor årligen såsom missräkningspenningar

må tillerkännas kassören och räkenskapsföraren.

Å patent- och registreringsverkets stat skulle enligt

kommitténs förslag äfven uppföras fem kvinnliga biträden

af högre aflöningsgrad och tolf kvinnliga biträden af lägre

aflöningsgrad.

Innan kommittén öfvergår till frågan om dessa biträdens

aflöning, tillåter sig kommittén erinra om det

underdåniga utlåtande öfver löneregleringskommitténs betänkande

i fråga om fastare anställning för vissa biträden

hos statens ämbetsverk och myndigheter, som af patentoch

registreringsverket afgafs den 5 november 1908. I

afvaktan å den utredning, som då förestode angående

behof af omorganisation af ämbetsverket, ansåg patentoch

registreringsverket sig för det dåvarande ej kunna

göra något uttalande, i hvad mån arbetskraft af ifrågavarande

slag kunde blifva erforderlig. Att sådana biträden

vid en omorganisation borde hos verket anställas,

ansåg ämbetsverket emellertid ställdt utom allt tvifvel.

Ämbetsverket hade nämligen i alltjämt stegrad omfattning

gjort .försök med anställande af kvinnliga biträden

å verkets olika afdelningar. Vid dessa anställningar hade

verket utgått från den grundprincipen, att män med juridisk

eller teknisk fackutbildning så vidt möjligt icke borde

sysselsättas med sådana göromål, som kunde utföras af

personer med den allmänbildning, som förvärfvades vid

genomgående af elementarskolor för flickor. Med stöd

af de erfarenheter, som vunnits, ansåg ämbetsverket ock,

att ett fortgående på den sålunda inslagna vägen vore

bestämdt att förorda. Under förutsättning att vid en

omorganisation af ämbetsverket befattningarna så ordnades,

att icke högre kompetensvillkor behöfde af vederbörande

befattningshafvare fordras än göromålen å befattningen

kräfde, förutsåge ämbetsverket, att organisationsförslaget

komme att omfatta ett afsevärdt antal biträden,

Kvinnliga

biträden.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Vaktmästare.

i hufvudsak tillhörande sådana kategorier, hvarom kommittébetänkandet

handlade, och hvilka enligt patent- och

registreringsverkets uppfattning, såsom afsedda att fullgöra

en omfattande del af de ordinarie göromålen inom

verket, måste gifvas en väsentligt fastare anställning än

den, som tillkomme verkets dåvarande extra biträden.

Då de försök, som af ämbetsverket gjorts att använda

kvinnliga biträden ej blott till utförande af mera

mekaniska skrifgöromål utan äfven för fullgörande af

andra sysslor, som synts kunna åt dem anförtros, och

hvartill examinerade tjänstemän ej ansetts erfordras, hafva

slagit synnerligen väl ut, har kommittén i organisationsförslaget

upptagit ofvan angifna ganska betydande antal

fasta skrifbiträden.

Vidkommande ifrågavarande biträdens ställning i

aflöningshänseende har kommittén ansett dem böra uppföras

efter de två grader, som i 1912 års statsverksproposition

föreslagits och redan vunnit Riksdagens anslutning

för flera verk, d. v. s. en sammanlagd begynnelseaflöning

för biträden, som hade att fullgöra mera

kvalificerade uppgifter, af 1,600 kronor, hvaraf 900 kronor

i lön, 550 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor

i ortstillägg, jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor

efter 5 och 10 år, samt för biträden af den lägre graden

en sammanlagd begynnelseaflöning af 1,200 kronor, hvaraf

lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor och

ortstillägg 150 kronor, äfvensom likaledes två ålderstillägg,

hvartdera å 200 kronor.

Bland aflöningsvillkoren för de verk, där skrilbiträden

finnas upptagna i aflöningsstaten, har intagits bestämmelse,

att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande

är anställdt hos verket i fråga och antages till biträde å

stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning (ålderstillägg)

räkna sig tillgodo den tid, biträdet dessförinnan

innehaft stadig anställning hos verket. Motsvarande bestämmelse

bör intagas bland aflöningsvillkoren för patentoch

registreringsverket.

I fråga slutligen om aflöningarna för vaktmästarne

torde såväl för förste vaktmästaren som för de öfriga

vaktmästarne böra gälla samma bestämmelser, som vid

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

1912 års riksdag antagits för motsvarande befattningar i

socialstyrelsen.

Under åberopande af hvad ofvan anförts hemställer

kommittén,

att chefen för patent- och registreringsverket må tilldelas

generaldirektörs ställning och titel samt erhålla en aflöning

af 11,000 kronor, däraf 7,000 kronor i lön, 3,000 kronor

i tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor i ortstillägg;

att till en hvar af de föreslagna sex afdelningscheferna

(byråcheferna) aflöningen må utgå med 8,100 kronor,

däraf 5,000 kronor i lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar

och 600 kronor i ortstillägg, hvartill kan komma

ett ålderstillägg å lönen efter fem år med 600 kronor;

att en hvar af de föreslagna nitton ledamöterna (byrådirektörerna)

må åtnjuta en aflöning af 6,800 kronor,

däraf 4,200 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar

och 600 kronor i ortstillägg, hvartill kan komma

ett ålderstillägg till lönen efter fem år med 600 kronor;

att en hvar af de föreslagna fem förste byråingenjörerna,

bibliotekarien och sekreteraren må åtnjuta en

aflöning af 5,800 kronor, däraf 3,600 kronor i lön, 1,800

kronor i tjänstgöringspenningar och 400 kronor i ortstillägg,

hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen,

det ena med 500 kronor efter fem år och det andra likaledes

med 500 kronor efter ytterligare fem år;

att en hvar af de föreslagna fem byråingenjörerna,

kassören och räkenskapsföraren, registratorn, föreståndaren

för den förberedande granskningen af varumärken och

mönster samt de två notarierna må åtnjuta en aflöning

af 4,000 kronor, däraf 2,200 kronor i lön, 1,500 kronor

i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ortstillägg,

hvartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvart

och ett å 500 kronor, det första efter fem år, det andra

efter ytterligare fem år och det tredje efter än ytterligare

fem år, samt att därjämte må tillkomma för kassören och

räkenskapsföraren ett arfvode af 300 kronor såsom missräkningspenningar,

att i staten för patent- och registreringsverket må

uppföras fem kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad,

livartdera med en aflöning af 1,600 kronor, däraf 900

kronor i lön, 550 kronor i tjänstgöringspenningar och 150

Samman
fattning.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Tjänstetid

tjänste
rummet.

kronor i ortstillägg, hvartill kunna komma två ålderstillägg

till lönen, det ena med 200 kronor efter fem år och det

andra likaledes med 200 kronor efter ytterligare fem år;

att i staten må uppföras tolf kvinnliga biträden af lägre

aflöningsgrad, hvardera med en aflöning af 1,200 kronor,

däraf 700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar

och 150 kronor i ortstillägg, hvartill äfvenledes

kunna komma två ålderstillägg till lönen, det ena med

200 kronor efter fem år och det andra likaledes med

200 kronor efter ytterligare fem år;

att i staten må upptagas aflöning till en förste vaktmästare

med 1,500 kronor, däraf 900 kronor i lön, 450

kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,

hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen

efter fem år med 100 kronor;

att i staten äfven må upptagas aflöning till fyra

vaktmästare, hvardera med 1,200 kronor, däraf 700 kronor

i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor

i ortstillägg, hvartill kunna komma två ålderstillägg till

lönen, det ena med 100 kronor efter fem år och det andra

likaledes med 100 kronor efter ytterligare fem år; samt

att den bestämmelsen intages i staten, att, därest vaktmästare

i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,

skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå

till honom, äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Vid godkännandet af föreslagna aflöningsstater för

ett flertal nyreglerade ämbetsverk har Riksdagen under

de senare åren uppställt såsom förutsättning för godkännandet,

att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då staterna

skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att

samtliga ordinarie befattningshafvare skola, i den mån ej

undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda

fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes

minst 6 timmar hvarje söckendag. Då anledning

icke föreligger att, hvad patent- och registreringsverket

angår, afvika från de bestämmelser i fråga om tjänstgöringstiden

på tjänsterummet, som i allmänhet meddelats

för nyreglerade verk, hemställer kommittén,

att för tillämpning af den blifvande lönestaten meddelas

föreskrift, hvarigenom ofvan nämnda förutsättning

uppfylles.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Vid utfärdandet af nya instruktioner för senast nyreglerade

verk såsom fångvårdsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ock nedre justitierevisionen kafva utfärdats

vissa allmänna bestämmelser angående de tjänsteåligganden,

som borde tillkomma vaktmästarne, därvid

kufvudsakligen stadgats, att å resp. stater uppförda vaktmästare

skulle vara skyldiga att å den tid kvarje dag,

ämbetsverkets chef med iakttagande af meddelade föreskrifter

rörande arbetstiden å tjänsterummet bestämde,

uppvakta hos ämbetsverket med åliggande därjämte att

under samma tid samt jämväl omedelbart före ock efter

densamma tillhandagå med fortskaffande inom kufvudstaden

af post, handlingar och dylikt samt utom verket

utföra andra uppdrag, som lämpligen kunde dem för

verkets räkning åläggas, samt att, därest bostad åt vaktmästare

funnes i samband med ämbetslokalen beredd,

den af vaktmästarne, som ämbetsverket bestämde, skulle

mot i stat fastställdt afdrag å afiöningen vara där boende

med skyldighet att å tider, då arbete i lokalen ej påginge,

hafva tillsyn öfver lokalen samt att vaka öfver att

eldning, städning och rengöring däri verkställdes i behörig

ordning och med nödig varsamhet äfvensom att

utföra eller ombesörja andra bestyr med afseende å lokalen.

Bestämmelser af angifvet innehåll böra gifvetvis

jämväl meddelas i afseende å vaktmästarne hos patentoch

registreringsverket.

Enligt den för patent- och registreringsverket nu

gällande instruktionen hafva kompetensvillkor uppställts

endast för öfveringenjörsbefattningarna och sekreterarebefattningarna.

I § 4 af instruktionen stadgas således

följande:

»För att kunna föreslås till öfveringenjör fordras att

hafva fullständigt och med goda vitsord genomgått tekniska

högskolan eller Chalmers’ tekniska läroanstalt samt

praktiskt utöfvat teknisk verksamhet.

Af sekreterarne skall en vara tekniskt bildad; och

fordras för att kunna föreslås till denna sekreterarebefattning

att hafva fullgjort hvad för kompetens till öfveringenjörstjänst

här ofvan är föreskrifvet. Till öfriga

sekreterarebefattningar må ej annan kunna föreslås än

32

Allmänna bestämmelser

ang. vaktmästarnas

tjänsteåligganden.

Kompetens
villkor.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

den, som afiagt examen för inträde i rikets rättegångsverk

eller Kungl. Maj:ts kansli.»

Då det är kommitténs mening, att samtliga tekniska

tjänstemän å patentafdelningens anmälningsafdelningar

skola hafva erforderlig kompetens för att kunna befordras

till eller sköta förordnanden för byråchefer eller byrådirektörer,

anser kommittén, att samma kompetensvillkor

böra fordras för tekniska byråchefer, tekniska byrådirektörer,

förste byråingenjörer och byråingenjörer. Som

emellertid den utbildning, som erbålles vid utländska högskolor,

ofta kan jämnställas och inom vissa fack kanske öfverträffa

den högskoleutbildning, som erbålles inom landet,

synas fordringarna för behörighet till dessa befattningar

böra så modifieras, att såsom kompetensvillkor uppställes

att hafva fullständigt och med goda vitsord genomgått

teknisk högskola eller Chalmers’ tekniska läroanstalt samt

praktiskt utöfvat teknisk verksamhet.

För bibliotekarien torde ej erfordras teknisk utbildning

i samma grad som för de tekniska tjänstemännen

å anmälningsafdelningarna; men då han skall hafva att

föreslå erforderliga bokinköp, hvilka gifvetvis hufvudsakligen

afse teknisk litteratur, och att tillhandagå allmänheten

med upplysningar, hvilka, äfven de, oftast afse

tekniska ämnen, bör såsom kompetensfordran för bibliotekarien

uppställas, att han skall visa sig äga tekniska

kunskaper. Hvad nu sagts kunde väl äfven sägas om

den å biblioteket anställde byråingenjören, men dels torde

det vara olämpligt att för byråingenjörerna uppställa

olika kompetens villkor och dels böra byråingenjörerna ej

bindas vid någon viss tjänst utan placeras, där ämbetsverket

finner skäl bestämma.

Blifva nu föreslagna kompetensfordringar för de tekniska

tjänstemännen godkända, böra dock sådana undantagsbestämmelser

meddelas, att befordran ej omöjliggöres

för nuvarande tjänstemän hos patent- och registreringsverket,

hvilka ej fullgjort dessa kompetensvillkor men

visat sig på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina

åligganden inom verket.

Hvad därefter angår kompetensfordringarna för de

icke tekniska ämbets- och tjänstemännen inom verket,

torde i ny instruktion för verket sådana endast böra

föreskrifvas för byråcheferna, byrådirektörerna och sekre
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

teraren, och lärer det icke påfordras att därom utfärda

andra bestämmelser än hvad för närvarande för kompetens

till sekreterarebefattning är föreskrifvet.

I fråga om sättet för ärendenas afgörande vid chefens

tillfälliga frånvaro innehåller 10 § i ämbetsverkets instruktion

följande bestämmelse:

»Då öfverdirektören begagnar semester eller under

kortare tid, som icke öfverstiger fjorton dagar, är af laga

förfall hindrad att sin tjänst förrätta, skola ärendena, där

ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, afgöras af verkets

ledamöter samfäldt. Därvid fordras för besluts fattande

att, jämte föredraganden, minst en af de öfriga ledamöterna

är tillstädes; skolande, då olika meningar mellan

ledamöterna sig yppa, verkets beslut utfärdas i enlighet med

flertalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika

meningar, enligt den mening, som föredraganden uttalat.»

En sådan anordning anser kommittén olämplig. Med

densamma kunna aldrig de till chefsämbetet hörande

kontrollerande och öfvervakande åligganden på ett effektivt

sätt uppehållas. För öfrigt blir med den förändrade

ställning, chefen kommer att intaga enligt den föreslagna

organisationen, ett ordnande af ärendenas behandling på

ofvan angifvet sätt under chefens tillfälliga frånvaro ej

möjligt. I de nya instruktioner, som utfärdats för åtskilliga

nyreglerade verk, hafva ock meddelats bestämmelser

att, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, i

chefens frånvaro äldste tjänstgörande ledamoten skall inträda

i utöfning af chefens åligganden. Fn motsvarande

anordning anser kommittén böra komma i tillämpning

inom patent- och registreringsverket.

Kommittén, som förutsätter att, därest af annan anledning

än semester för verkets chef inträffar hinder att

utöfva ämbetet utöfver fjorton dagar, ansökning om ledighet

skall göras hos Kungl. Maj:t, hemställer,

att i patent- och registreringsverkets blifvande instruktion

måtte meddelas föreskrift därom, att då generaldirektören

åtnjuter semester eller eljest under kortare

tid, som icke öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad att

förrätta sitt ämbete, äldste tjänstgörande byråchefen skall,

därest icke annorlunda af Kungl. Maj:t förordnas, inträda

i utöfningen af generaldirektörens åligganden.

Ärendenas

handläggning

vid förfall

för chefen.

é

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Aflönings
viilkor.

I sammanhang med fastställande af stat för patentocli

registreringsverket den 27 maj 1898 utfärdades

samma dag kungörelse angående villkoren för åtnjutande

af de i aflöningsstaten fastställda löneförmåner. Dessa

villkor finnas angifna ofvan å sidd. 73—75.

Villkoren för åtnjutande af aflöningarna å den nya

staten anser kommittén böra bestämmas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad som vid fastställande af

aflöningsstater för nyreglerade centrala ämbetsverk i allmänhet

föreskrifvits. Bland dessa villkor har särskild!

med föranledande däraf, att innevarande års riksdag medgifvit

adjungerade ledamöter och tjänstemän öfver stat i

patent- och registreringsverket rätt till ålderstillägg, upptagits

rätt för dessa att för ålderstilläggs åtnjutande i

befattning å den nya lönestaten tillgodoräkna sig den tid,

de såsom adjungerade ledamöter eller tjänstemän?öfver

stat varit i befattning af samma lönegrad anställda i

ämbetsverket. Kommittén får alltså hemställa,

att för åtnjutande af de aflöningsförmåner, som i

blifvande ny stat varda upptagna för ordinarie befattningshafvare

i patent- och registreringsverket, måtte fastställas

följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att innehafvare af ordinarie tjänst i patent- och

registreringsverket skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest

i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende,

äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen

så förändras, att detsamma ej längre kan

såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa

ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas

till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande

af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter

ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen

förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen

öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i patent- och registreringsverket

icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens

eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag

som helst, så framt ej, hvad angår generaldirektören,

byråchef eller byrådirektör, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, patent- och registreringsverket,

uppå därom gjord framställning och efter pröfning,

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej

må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tillsvidare bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att

tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där

patent- och registreringsverket, till befordrande af arbetets

oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den

tid, befattningsinnehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit

semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring

befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,

men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,

dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina

tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för

tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan

att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att1 därest befattningshafvare varder afstängd från

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,

som icke pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,

skall under tiden innehållas, såvida ej pröfvas

skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

ämbetsresor eller för beredande af semester, innehafvare

af lägre befattning skall vara skyldig att, om lian förordnas

till högre befattning i patent- och registreringsverket,

densamma mot åtnjutande, i förstnämnda fall

af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar

men eljest af däremot svarande belopp i stället för egna

tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt

tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af befattning i samma lönegrad är i

staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att

innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med

godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst, eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan äger rum, efter ytterligare fem år,

på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest

sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på

samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af

omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet af

rätten till löneförhöjning tillgodoräknas ej mindre den tid,

som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit

från hans tillträde till befattningen eller annan, samma

lönegrad tillhörande befattning i patent- och registreringsverket,

vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial

eller på grund af förordnande i följd af patent- och

registreringsverkets omorganisation, än äfven den tid,

hvarunder han som adjungerad ledamot eller tjänsteman

öfver stat varit å befattning af samma lönegrad anställd

hos patent- och registreringsverket;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den

lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,

icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder

för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester,

generaldirektören, byråcheferna och byrådirektörerna samt

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en och

en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden

enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller

kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af

generaldirektören bestämmes, begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall sjkifva lönen äfvensom

ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom

i fråga om rätt till pension skall gälla hvad i särskild

lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller,

såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall

vara skyldig underkasta sig, efter Kung]. Majrts bestämmande,

upphörande af eller minskning i extra inkomster,

som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr

i sammanhang därmed;

att enhvar vaktmästare i patent- och registreringsverket

må årligen, i den mån sådant kan ske utan hinder

för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under

15 dagar, samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren, eller

när det erfordras för beredande åt honom af semester,

annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han förordnas

att uppehålla förste vaktmästarens befattning,

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre

månader under ett och samma kalenderår, med rätt att

därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta

vid sjukdomsförfall lör förste vaktmästaren de med

dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och

under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar

svarande belopp;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande

är anställdt hos patent- och registreringsverket

och antages till biträde å denna stat, äger att för åtnjutande

af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna

sig tillgodo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig

anställning hos ämbetsverket; samt

att för kvinnliga biträden å patent- och registreringsverkets

stat skola lända till efterrättelse föreskrifterna uti

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kung].. Maj:ts den 10 juni 1912 utfärdade nådiga kungörelse

angående allmänna villkor och bestämmelser att

gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters

stater uppförda biträdesbefattningar.

Därjämte torde böra förklaras,

att eu hvar, som med eller efter ingången af det år,

med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder

ordinarie befattning i patent- och registreringsverket, skall

vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och

bestämmelser, samt

att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar

i patent- och registreringsverket, hvilka icke före viss angifven

tidpunkt anmäla, att de vilja öfvergå till den nya aflöningsstaten

samt underkasta sig de för aflöningens åtnjutande

stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner

äfvensom i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna

i lagen angående civila tjänsteinnehafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit dem, samt att i stället för sportler, som i sammanhang

med löneregleringen indragas, skall utgå godtgörelse,

beräknad efter medeltalet af den inkomst tjänsteinnehafvare

må anses hafva åtnjutit af sålunda indragna

sportler under den senast förflutna tid, så vidt möjligt

ej understigande fem år, därför denna inkomst kan utrönas.

utgiftsstat. Kommittén vill nu öfvergå till att beräkna den nya

utgiftsstaten för patent- och registreringsverket för det

första år, densamma skulle komma att tillämpas.

Aflönings- De för ämbetsverket fastställda årliga utgiftsstaterna

saen'' hafva omfattat följande hufvudafdelningar: »aflöningar»

och »omkostnader)). Under först nämnda hufvudgrupp

finnes upptaget, förutom den fastställda lönestaten, rörande

hvilken, sådan kommittén ansett densamma böra bestämmas,

ofvan redogjorts, ett förslagsanslag till ålderstillägg, hvilket

i utgiftsstaten för år 1913 uppförts med 13,800 kronor.

Då rätten att för erhållande af ålderstillägg enligt

den nya lönestaten tillgodoräkna sig den tid, vederbörande

före den nya statens tillämpning innehaft tjänsten i fråga,

är gjord beroende däraf, att samma tjänst i den nya

lönestaten är uppförd i samma lönegrad som i den gamla,

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

men beträffande flertalet tjänster så icke, enligt kommitténs

förslag, är förhållandet, torde för det år, då den

nya lönestaten träder i kraft, förslagsanslaget till ålderstillägg

kunna minskas. Däremot måste, under förutsättning

af godkännande af ofvan angifna aflöningsvillkor,

beräknas ålderstillägg å åtskilliga af de föreslagna fasta

biträdesbefattningarna. De nuvarande kvinnliga skrifbiträdena

hafva haft fast anställning hos verket, ett från

år 1902, ett från år 1906, tre från år 1907, två från år

1908, ett från år 1910, två från år 1911 och två från

år 1912. För såvidt af nuvarande förhållanden kan bedömas,

synes förslagsanslaget till ålderstillägg för det år

den nya staten träder i kraft böra beräknas till 4,700

kronor och hemställer kommittén,

att i staten uppföres ett förslagsanslag till ålderstillägg

med ofvan angifna belopp.

Den andra hufvudafdelningen i utgiftsstaten, »omkostnader»,

är — utom anslaget till provisorisk lönereglering

för den å ämbetsverkets aflöningsstat uppförda personal,

hvartill nu icke behöfver tagas hänsyn —- uppdelad i fem

förslagsanslag. Med det första af dessa anslag skola bestridas

utgifterna till adjungerade ledamöter, tjänstemän

öfver stat, biträdande ingenjörer, amanuenser, särskildt

tillkallade tekniska biträden, extra skrifbiträden, extra

vaktmästare, vikariatsersättningar m. m. inklusive ålderstillägg

till adjungerade ledamöter och tjänstemän öfver

stat. Anslaget har i utgiftsstaten för år 1913 uppföi''ts med

165,880 kronor. Ett motsvarande förslagsanslag bör uppföras

i utgiftsstaten för det omorganiserade patent- och

registreringsverket för att därmed bestrida utgifterna till de

icke ständiga ledamöterna i besvärsafdelningen, biträdande

ingenjörer, amanuenser, särskildt tillkallade tekniska biträden,

vikariatsersättningar, extra biträden, extra vaktmästare

in. m.

På sätt förut erinrats, är det, för att få största möjliga

sakkunskap representerad inom besvärsafdelningen,

angeläget, att speciellt sakkunniga inom olika grenar af

industrien äfvensom handelskunniga och konstindustrielit

sakkunniga ingå såsom ledamöter i besvärsafdelningen,

hvarför ett jämförelsevis stort antal icke ständiga ledamöter

måste förordnas. Under sådana förhållanden och

då till följd af ärendenas olika natur somliga ledamöter

33

Omkostnadsstaten.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

säkerligen komma att tagas i anspråk mer än andra, kan

det ej vara lämpligt och skulle för öfrigt vara förenadt

med alltför stora kostnader att för de icke ständiga ledamöterna

bestämma fasta arfvoden.

Närmast i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen

medgifva vid inrättandet af ett vetenskapligt råd vid

medicinalstyrelsens sida, synes ersättningen till de icke

ständiga ledamöterna i besvärs af delningen böra utgå sålunda,

att för hvarje gång sådan ledamot efter kallelse

inställer sig i ämbetsverket för deltagande i behandling

af ärende, ersättning därför skall till honom utgå med 25

kronor. År ledamot, som tillkallats, ej bosatt i Stockholm

eller dess omedelbara närhet, borde därjämte reseersättning

tillkomma honom. Med en beräkning af sjuttiofem

besvärsmål under året och en utgift af 80 kronor till de icke

ständiga ledamöterna för hvarje mål, skulle utgifterna föråret

blifva 6,000 kronor. Beräknas i förslagsanslaget

sistnämnda summa såsom kostnad för besvärsafdelningen,

hvilket torde vara fullt tillräckligt, skola besvärsafgifterna

för sjuttiofem besvärsmål upptagas bland beräknade

inkomster med 2,250 kronor. Den återstående kostnaden

skulle således blifva 3,750 kronor.

Kommittén har i det föregående förutsatt fortfarande

behof af biträdande ingenjörer och amanuenser och beräknat

det erforderliga antalet biträdande ingenjörer tillsvidare

till nio och amanuenser till sju. Med erinran att

medgifna maximiarfvodet för biträdande ingenjörer från

och med år 1913 blifver 3,000 kronor och för amanuens

är 2,000 kronor, hvari kommittén icke anser skäl föreslå

någon ändring, har kommittén ansett, att arfvodena för

biträdande ingenjörer böra upptagas till i medeltal 2,400

kronor samt för amanuenser till 1,800 kronor.

För beredande af arfvoden åt nio biträdande ingenjörer

och sju amanuenser torde alltså erfordras ett belopp

af 34,200 kronor att utgå af berörda förslagsanslag.

I ringa omfattning har patent- och registreringsverket

anlitat särskilt tillkallade tekniska biträden. Under femårsperioden

1907—1911 har härför endast utgifvits i medeltal

200 kronor årligen. Det bör under sådana förhållanden

vara tillfyllest att beräkna dessa utgifter i förslagsanslaget

till 300 kronor.

Af skäl, som ofvan angifvits, har kommittén ansett

vikarier under semesterledighet icke böra förordnas för

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

tjänstepersonalen a patentafdelningens anmälningsafdelningar.

För beredande af semesterledighet åt den öfrio-a

tjänstepersonalen måste finnas tillgång till vikariatsersättningar,

i allmänhet motsvarande vederbörande befattningshafvare

tillkommande tjänstgöringspenningar, men bör i

öfverensstämmelse med hvad som skett i senast nvreglerade

verk för semesterledigt biträde af högre aflöningsgrad

beräknas 100 kronor för månad och för biträde^

lägre aflöningsgrad 75 kronor för månad. Kostnaden för

semesterledighet torde komma att uppgå till omkring

4,825 kronor. Med afseende å tilläfventyrs förekommande

behof af medel utöfver tjänstgöringspenningar till aflönande

af vikarie för ordinarie skrifbiträde under sjukdom

samt för andra möjliga eventualiteter har kommittén ansett

vikariatsersättningar böra beräknas till 5,500 kronor.

Utgiftstiteln »extra skrifbiträden» har utbytts mot »extra

bitiäden», da kommittén anser, att därunder bör inbegripas

eventuell ersättning till tjänstemän under proftjänstgöring,

till annan extra personal än förut särskildt omnämnts, till

gratifikationer m. in. Blifvande utgifter till dessa ändamål

äro ej jämförbara med de nuvarande, hvari ingå

arfvoden till samtliga kvinnliga skrifbiträden. Kommittén

har ansett utgifterna till extra biträden böra beräknas

till omkring 6,000 kronor.

Behofvet för patent- och registreringsverket af extra

vaktmästare har tidigare framhållits. Arfvodena till extra

vaktmästare utgjorde år 1911 3,825 kronor. Som å ena

sidan en af de extra vaktmästarne föreslagits skola uppflyttas

å ordinarie stat, böra utgifterna minskas med det

belopp, som motsvarar det till honom utgående arfvodet,

men a andra sidan torde någon ökning i nu utgående

arfvoden till de extra vaktmästarne, som en längre tid

tjänstgjort i verket, kunna ifrågakomma. Utgifterna till extra

vaktmästare hafva beräknats till omkring 3,000 kronor.

Slutligen hafva under berörda förslagsanslag uppförts

af Kungl. Maj:t medgifna reseersättningar.

Tid efter annan hafva verkets chef och tjänstemän

beredts tillfälle att besöka industriutställningar inom eller

utom landet eller att närvara vid kongresser för det industriella

rättsskyddet. Dessa resor äro ovedersägligen

af stor nytta för dem, som skola följa teknikens utveckling

inom olika områden och de sträfvanden till det industriella

rättsskyddets förbättrande, som å skilda håll

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

gorå sig gällande. Äfven för framtiden bör tillfälle beredas

till företagande af dylika resor, och kommittén har

beräknat utgifterna härför till omkring 2,500 kronor.

Med afseende å hvad sålunda anförts, hemställer

kommittén,

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... uppföres till icke ständiga ledamöter i besvärs
afdelningen,

biträdande ingenjörer, amanuenser, särskild!

tillkallade tekniska biträden, vikariatsersättningar, extra

biträden, extra vaktmästare m. m. ett förslagsanslag åt

57,500 kronor.

Nästa förslagsanslag å omkostnadsstaten i 1913 års

utgiftsstat är afsedt till renskrifning och skrifmaterialier,

postafgifter, hyror, bränsle, lyse, renhållning och städning

samt inventariers anskaffande och underhåll m. in. och

uppfördt med 55,000 kronor.

I denna summa ingå, bland annat, dels den hyra af

22,300 kronor, hvilka, såsom ofvan å sidd. 114 och 115

närmare omförmäles, patent- och registreringsverket erlägger

för ämbetslokalen i den numera för ämbetsverket

lagfarna fastigheten n:o 6 i kvarteret Rännilen, dels hyra

för en våning om 6 rum och kök i angränsande hus, som

ämbetsverket till följd af behof af ökadt utrymme genom

nåd. bref den 10 februari 1911 erhållit bemyndigande att

förhyra från den 1 april 1911 till den 1 oktober 1916

mot en årshyra af 2,400 kronor.

I fråga om patent- och registreringsverkets nuvarande

tjänstelokal får kommittén erinra, att kommittén i underdånig

skrifvelse den 7 september 1908, under framhållande

däraf, att kommittén i sammanhang med utredningen

angående behofvet af förändrad organisation af

ämbetsverket ansett sig äfven böra undersöka den åt

ämbetsverket upplåtna tjänstelokalens beskaffenhet och

lämplighet för verkets framtida behof, samt att kommittén

härvid funnit uppenbart, att denna lokal vid en enligt kommitténs

förmenande ändamålsenlig organisation af ämbetsverket

skulle komma att visa sig otillräcklig och i flera

afseenden olämplig, anhållit, att visst belopp för, bland

annat, uppgörande af ritningar och kostnadsberäkningar såväl

till ombyggnad af den byggnad, hvari ämbetsverket är

inrymdt, som ock till eventuell nybyggnad för verkets behof

måtte ställas till kommitténs förfogande, hvilken hemställan

af Ivungl. Maj:t bifallits; att därefter i skrifvelse

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

deri 29 november 1910 till dåvarande statsrådet och

chefen för finansdepartementet kommittén hemställt om

utverkande af förordnande för öfverintendentsämbetet att

efter samråd med kommittén samt patent- och registreringsverket

uppgöra ritningar och kostnadsförslag till

ombyggnad af den nuvarande byggnaden eller om, så

som sannolikt vore, denna skulle befinnas icke lämpligen

kunna efter den tillämnade omorganisationen af verket användas

såsom lokal för detsamma, till nybyggnad förverket

å tomt inom viss del af norra Djurgården eller ock

å annan lämplig, kronan tillhörig tomt inom hufvudstaden;

samt att öfverintendentsämbetet med underdånig skrifvelse

den 9 juli 1912 underställt Kungl. Maj:ts pröfning ett

uppgjordt förslag jämte tillhörande ritningar till nybyggnad

för patent- och registreringsverket. Arkitekten Ragnar

Ostberg, som uppgjort berörda förslag, hade äfven undersökt

möjligheten angående ombyggnad af det hus, hvari

ämbetslokalen för närvarande är inrymd, samt därvid

funnit, att hvarje tanke måste uppges att å verkets nuvarande

tomt få verkets lokalbehof tillgodosedt. Kommittén

har genom nådig remiss, som ännu ej besvarats,

erhållit befallning att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande.

Detta utlåtande skall kommittén snarast möjligt

afgifva; och anser sig kommittén redan nu kunna såsom

sin bestämda åsikt uttala, att ett stort behof för ämbetsverket

föreligger att erhålla nya, för ändamålet fullt lämpliga

lokaler äfvensom att detta behof bör utan tidsutdrägt

tillgodoses. Till dess emellertid ämbetsverkets byggnadsfråga

fått sin slutliga lösning, måste ämbetsverket inrymmas

i den nuvarande ämbetslokalen. Antagligt är väl,

att ämbetsverket, om tillfälle därtill yppas, efter genomförd

omorganisation söker erhålla medgifvande att förhyra

ännu eu våning i det bredvid liggande huset för att såra

edels i någon mån fylla det mest trängande behofvet

af ökadt utrymmet Någon ökning å förslagsanslaget af

denna anledning har kommittén emellertid ej ansett sig

behöfva beräkna, enär de jämväl från anslaget utgående

utgifterna för renskrifning böra afsevärdt kunna minskas,

då två kvinnliga biträden skola anställas för renskrifningsarbetet

och dessutom de å de olika afdelningarna arbetande

kvinnliga biträdena synas böra kunna utföra de

anteckningar i registren och de statistiska anteckningar,

som nu ersättas såsom renskrifning. Kommittén anser

opaginerad Kontrollera mot PDF

därför, att berörda förslagsanslag i utgiftsstaten bör uppföras

med oförändradt belopp och hemställer,

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... till renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter,

hyror, bränsle, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m. må uppföras

ett förslagsanslag af 55,000 kronor.

Därefter följer å omkostnadsstaten i 1913 års utgiftsstat

ett förslagsanslag till böcker och tidskrifter, tryckningsoch

bindningskostnader, kungörelser och publikationer in. in.

efter afdrag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt

upptaget till 105,000 kronor.

Medelkostnaden för inköp af böcker och bindning

har under åren 1899—1911 varit omkring 6,000 kronor

och torde äfven för de närmaste åren kunna beräknas

till denna summa.

Enligt gällande författningar har patent- och registreringsverket

att utfärda kungörelser i betydande omfattning

i allmänna tidningar om verkställda registreringar,

om patent ansökningar, som utlagts för allmänheten, om

beviljade och förfallna patent in. m.

Beträffande de publikationer, hvilka det på grund af

stadganden i författningarna åligger patent- och registreringsverket

att utgifva, får kommittén hänvisa till hvad kommittén

därom ofvan å sidd. 45—47 samt 137 och 138 anfört.

Kostnaderna för kungörelserna hafva under de senaste

åren hållit sig vid omkring 20,000 kronor, och det är att

antaga, det de fortfarande komma att belöpa sig till ungefärligen

denna summa.

De största växlingarna i utgifterna å detta anslagförorsakas

af antalet beviljade patent och det därmed

följande offentliggörandet af patentbeskrifningarna. Genom

att ett större antal patentärenden kunna förväntas efter

omorganisationen årligen blifva slutbehandlade är ock att

förmoda, att utgifterna för jiatentpublikationerna komma

att ökas. Kommittén har beräknat dem till omkring

64,000 kronor. Motsvarande utgifter uppgingo år 1911

till omkring 55,000 kronor. De öfriga publikationskostnaderna,

nämligen för registreringstidningen för varumärken

omkring 5,000 kronor, innehållsförteckningen till

patentregistret omkring 3,000 kronor och för samlingarna

rörande anmälningar till aktiebolags- m. fl. register omkring

9,000 kronor, hålla sig mera konstanta.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Af anslaget utgår äfven bidraget till industritidningen

Norden med numera 4,000 kronor. Rörande motiven för

detta bidrags utgående hänvisas till hvad därom anförts å

sidd. 48 och 49 samt 139.

I kostnaderna för verkets publikationer inbegripas

äfven kostnaderna för deras förvarande och hållande i lager

äfvensom utgifter för distribuering med omkring 1,000

kronor, hvilket allt ombesörjes af aktiebolaget P. A. Norstedt

& Söner. Erhåller patent- och registreringsverket i

ny ämbetslokal ökadt utrymme, synes böra tagas i öfvervägande,

huruvida ej ämbetsverket själft kan öfvertaga

dessa bestyr och utgifterna för publikationerna i sammanhang

därmed nedbringas.

Med afseende å hvad kommittén anfört, hemställer

kommittén,

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... till böcker och tidskrifter, tryckning och bind
ningskostnader,

kungörelser och publikationer m. in. efter

afdrag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt uppföres

ett förslagsanslag af 112,000 kronor.

Angående de öfriga båda under »omkostnader» upptagna

anslag, nämligen till återställda registreringsafgifter

och bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern,

må endast anföras följande. Med återställda registreringsafgifter

afses den återbetalning af erlagda afgifter, som

jämlikt vederbörande författningar skall göras, då sökt

registrering af varumärke eller bolag ej kommer till

stånd. År 1911 återbetaltes sålunda 15,482 kronor 50 öre,

men under föregående år något mindre. Anslaget synes

böra beräknas till 15,000 kronor. Bidraget till byrån i

Bern har under en lång följd af år beräknats till 1,600

kronor, och utgiften har alltid hållit sig däromkring.

Kommittén hemställer alltså:

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... till återställda registreringsafgifter uppföres ett

förslagsanslag af 15,000 kronor samt

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... till bidrag till patentunionens internationella byrå

i Bern uppföres ett förslagsanslag af 1,600 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle utgiftsstaten för

patent- och registreringsverket för det år, då omorganisationen

och löneregleringen träda i kraft, få följande utseende:
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Förslag till utgiftsstat för Kungl. Patent
-

A. Aflöningar

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

1 generaldirektör.....................................................

7,000

3,000

1 byråchef...............................................................

5,000

2,500

5 byråchefer............................................................

25,000

12,500

1 byrådirektör .......................................................

4,200

2,000

18 byrådirektörer......................................................

75,600

36,000

1 förste byråingenjör................................................

3,600

1,800

4 » byråingenjörer .............................................

14,400

7,200

1 bibliotekarie .........................................................

3,600

1,800

1 sekreterare............................................................

3,600

1,800

1 byråingenjör.........................................................

2,200

1,500

4 byråingenjörer .....................................................

8,800

6,000

1 kassör och räkenskapsförare....................................

2 200

1,500

1 registrator...........................................................

2,200

1,500

1 föreståndare för granskning af varumärken..............

2,200

1,500

1 notarie ............ ..................................................

2,200

1,500

1 » ..........................................................

2,200

1,500

1 kvinnligt biträde af högre aflöningsgrad ...............

900

550

4 kvinnliga biträden » » » ...............

3,600

2,200

1 kvinnligt biträde af lägre » ...............

700

350

11 kvinnliga biträden » » » ...............

7,700

3,850

1 förste vaktmästare ................................................

900

450

1 vaktmästare ......................................... ...............

700

350

3 » .........................................................

2,lno

1,050

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis ..

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

\ Till icke ständiga ledamöter i besvärsafdelningen, biträdande ingenjörer, amanuenser1,

biträden, extra vaktmästare m. m............................................................

Till renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror, bränsle, lyse, renhållning och

j Till böcker och tidskrifter, tryckning och bindningskostnader, kungörelser och publika
i

Till återställda registreringsafgifter ..................................................................

J Till bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern..................................

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall,

dragas 100 kronor årligen.

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

och registreringsverket.

Orts-

tillägg

Miss-

räknings-

penningar

Summa

aflöning ■

Ålderstillägg

1,000

—

11,000

600

—

8,100

3,000

—

40,500

Efter 5 år kan lönen höjas

600

—

Ii,8110

med 600 kr.

10,800

—

122,400

400

—

5,800

1,600

—

23,200

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kr. och efter 10 år med

400

—

5,800

ytterligare 500 kr.

400

—

5,800

300

—

4,000

1,200

—

16,000

300

300

300

4,300

4,000

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kr., efter 10 år med

(ytterligare 500 kr. och efter 15

300

—

4,000

år med än ytterligare 500 kr.

300

—

4,000

300

—

4,000

150

1,600

600

—

6,400

Efter 5 år kan lönen höjas

med 200 kr. och efter 10 år

150

—

1,200

med ytterligare 200 .kr.

1,650

—

13,200

150

—

1,500

( Efter 5 år kan lönen höjas

[med 100 kr.

150

—

1,200

f Efter fem år kan lönen höjas

med 100 kr. och efter 10 år med

450

—

3,600

[ytterligare 100 kr.

298,400

4,700

303,100

särskild! tillkallade tekniska biträden, vikariatsersättningar, extra

57,500

städning samt inventariers anskaffande och underhåll m. m..........

55,000

tioner m. m

efter afdrag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt

112,000

15,000

1,600

241,100

Summa kronor

544,200

så länge denna förmån kvarstår, ortstillftgg ej utgå till honom äfvensom å lönen af
-

34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Inkomst
beräkning.

Deri för år 1913 fastställda utgiftsstaten slutar å en

summa af 435,700 kronor. Kommitténs förslag till utgiftsstat

upptager en slutsumma af 544,200 kronor.

I fråga om möjligen under år 1914 utgående pension

får kommittén hänvisa till hvad nedan angående pensioner

af kommittén anföres.

A sid. 116 har kommittén omnämnt, hurusom enligt

den vid 1911 års riksdag beslutade förändrade uppställning

af riksstaten patent- och varumärkesafgifters samt

registreringsafgifters fond icke vidare skulle redovisas

såsom en särskild fond utan i form af reservationer å det

under sjunde hufvudtiteln uppförda reservationsanslaget

till patent- och registreringsverket; att detta skulle tillgå

sålunda, att inflytande patent- och varumärkesafgifter samt

till verket inflytande registreringsafgifter skulle i räkenskapen

uppdebiteras under den i riksstaten uppförda inkomsttiteln

för patent- och varumärkes- samt registreringsafgifter;

att af dessa sålunda influtna och uppdebiterade

riksstatsinkomster ämbetsverket skulle äga att bestrida

samtliga utgifter för ämbetsverket; att dessa utgifter

skulle i verkets räkenskaper afföras under nämnda

reservationsanslagstitel; samt att öfverskott, som därvid

uppstode, skulle tillgodoföras utgiftsanslaget såsom tillgång.

Under hänvisning härtill får kommittén hemställa,

att med godkännande af ofvan berörda förslag till utgiftsstat

för patent- och registreringsverket för år .... till

upprätthållande af patent- och registreringsverkets verksamhet

må uppföras ett reservationsanslag af 544,200

kronor att utgå af de till patent- och registreringsverket

inflytande utgifter dels för patent samt för registrering

af varumärken äfvensom af mönster och modeller,

dels ock. för registrering af aktiebolag, försäkringsbolag

och solidariska bankbolag samt för andra uppgifter till

de hos verket förda bolags- och försäkringsregistren,

under förutsättning tillika att de å dessa afgifter uppkommande

öfverskott fortfarande såsom hittills skola efter

vederbörligt tillstånd användas uteslutande för det med

anslaget afsedda ändamål.

Kostnaderna för uppehållande af patent- och registreringsverkets

verksamhet hafva bestridts och böra allt

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

fortfarande bestridas af till verket inflytande afgifter.

Beträffande dessa afgifter får kommittén hänvisa till hvad

därom ofvan anförts å sidd. 40—43 och 112.

Uti patent- och registreringsverkets underdåniga skrifvelse

den 26 oktober 1906, däruti ämbetsverket utvecklade

behofvet af omorganisation af patent- och registreringsverket,

anförde ämbetsverket i fråga om kostnaderna för en

blifvande omorganisation, bland annat, att patentförordningens

bestämmelser om patentafgifterna och ämbetsverkets

organisation borde jämkas med hänsyn till hvarandra,

hvadan dessa ämnen borde i ett sammanhang behandlas,

samt att det emellertid gåfves flera utvägar att

säkerställa sig för att patentafdelningens verksamhet äfven

utan höjning af patentafgifterna skulle kunna uppehållas

med anlitande endast af till ämbetsverket influtna afgifter.

Sålunda skulle ett uppgifvande af den då tillämpade principen,

att hvardera afdelningen inom verket (patentafdelningen

och bolagsafdelningen) skulle så att säga uppehålla

sig själf, bereda full trygghet i berörda afseende, då ämbetsverkets

sammanlagda inkomster med säkerhet komme att

väl förslå till täckande af dess utgifter. En annan utväg

vore, att i händelse af behof anlita räntan å den i statskontoret

då innestående patent- och varumärkesafgifters

samt registreringsafgifters fond eller, därest icke heller

denna utväg skulle finnas lämplig, att af de öfverskott,

som för flertalet år torde blifva att påräkna, afsätta en

del till en särskild fond, hvars tillgångar finge tagas i

anspråk i sådana fall, hvarom vore fråga.

Kommittén vill uti ifrågavarande hänseende till eu

början framhålla att, därest de nu till patent- och registreringsverket

inflytande afgifter icke vore tillräckliga för

betäckande af kostnaderna för en god och tidsenlig omorganisation

af ämbetsverket och lönereglering för dess

personal, frågan om dessa afgifters höjning nu borde

upptagas till behandling. Af dessa afgifter torde särskild!

patentafgifterna både kunna och böra undergå eu

reglering. År det emellertid så, att omorganisationen

och löneregleringen kunna genomföras utan någon omedelbar

höjning af afgifterna, torde med nämnda afgiftsreglering

böra anstå, till dess patentförordningen i sin helhet

blir underkastad revision. Kommittén har nämligen förut

framhållit önskvärdheten, att erforderliga lagändringar,

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

såvidt sådant är möjligt, genomföras i ett sammanhang

vid revision af ifrågavarande lagstiftning i dess helhet.

Förslag till förändring af patentafgifterna kan föranleda

behof af ändringar i patentförordningen jämväl i andra

hänseenden. Tillämpning under någon tid af den nya

organisationen torde ock medföra den fördelen, att därefter

säkrare kan bedömas, huruvida och i hvilken omfattning

ökning af afgifterna erfordras samt i sammanhang

därmed, huru ökningen lämpligast bör ske.

Enligt kommitténs förmenande torde, på sätt nedan

närmare skall visas, med all sannolikhet samtliga till verket

inflytande afgifter, åtminstone om ämbetsverket medgifves

rätt att däribland medräkna inflytande hyror för fastigheten,

komma att visa sig tillräckliga för att därmed bestrida

de med omorganisationen och löneregleringen enligt

kommitténs förslag förenade kostnader. Vid sådant förhållande

har kommittén, som vill för sin del förorda den

af patent- och registreringsverket föreslagna utväg att

med ämbetsverkets sammanlagda inkomster uppehålla dess

verksamhet, ansett någon reglering af afgifterna icke höra

i detta sammanhang ifrågakomma.

Skulle till äfventyrs vid enstaka tillfällen de inflytande

afgifterna ej blifva tillräckliga, torde det ej böra

möta hinder för patent- och registreringsverket att erhålla

Kungl. Maj:ts medgifvande att af reservationsanslaget

till patent- och registreringsverket erhålla behöfliga tillskott.

Ett frångående af den förut tillämpade principen om

fördelningen af utgifterna emellan patent- och varumärkesafdelningen,

å ena, samt bolagsafdelningen, å andra sidan,

måste anses redan hafva skett, då vid fastställande af

utgiftsstaterna för patent- och registreringsverket för åren

1912 och 1913 till upprätthållande af ämbetsverkets verksamhet

uppförts ett reservationsanslag att utgå af till

ämbetsverket inflytande afgifter utan att, såsom förut skett,

föreskrifter meddelats angående sådan fördelning, som

nyss nämnts. Med föranledande af det å sid. 52 omförmälda

nådiga brefvet af den 26 november 1897 föras

emellertid af patent- och registreringsverket alltjämt

särskilda räkenskaper för å ena sidan patent- och varumärkes

afdelningen och å andra sidan bolagsafdelningen.

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Nedanstående tabell visar, huru enligt verkets räkenskaper

de olika afdelningarnas inkomster och utgifter fördela

sig för åren 1897 — 1911.

.

A r

Patentaf delningen

Bolagsafdelningen.

Inkomster

Utgifter

Inkomster

Utgifter

1897 ...........................

161,155

79

132,456

13

77,283

55

33,633

84

1898 ...........................

164,972

—

140,135

9 6

73,186

84

40,800

7 8

1899 ...........................

168,287

7 5

158,648

88

64,553

61

31,544

44

1900 ...........................

184,997

40

176,474

48

59,641

12

31,776

21

1901 ...........................

205,790

25

190,628

49

91,500

11

33,925

09

1902 ...........................

217,881

4 0

204,32K

83

73,817

99

36,790

61

1903 ...........................

228,695

3 5

208,070

07

87,537

98

34,966

51 ;

1904 ..........................

249,139

50

219,087

07

83,873

3 4

38,979

15 !

1905 ..........................

277,016

85

216,997

59

105,223-

41

41,256

44

1906 ...........................

292,744

—

251,783

40

164,140

45

59,753

73 1

1907 ...........................

319,968

45

305,957

14

217,942

55

67,774

13 i

1908 ...........................

331,652

60

312,554

73

160,045

68

62,022

48

1909 ...........................

359,532

It

311,461

96

102,043

25

61,644

88''

1910 ...........................

367,839

95

326,169

—

128,165

47

71,735

09

1911 ...........................

384,381

67

345,526

90

147,076

35

75,820

19

Om också vid en reglering af afgifterna hänsyn bör

tagas till det ändamål, för hvilket en hvar af dem närmast

är afsedd, anser kommittén någon giltig anledning

icke finnas att uppdela ämbetsverkets utgifter i olika

kategorier, att bestridas af olika slag af dess inkomster.

Fast mera måste ämbetsverkets verksamhet betraktas såsom

en enhetlig förvaltning af samtliga de angelägenheter,

hvilka det tillkommer ämbetsverket att handhafva, och

följaktligen de utgifter, som föranledas af samma verksamhet,

anses böra, utan åtskillnad, bestridas af de inkomster,

som stå till ämbetsverkets förfogande. Uen

ändring i denna riktning, som genom statsmakternas

beslut under de sista åren ägt rum, anser kommittén

därför vara fullt riktig och böra äfven för framtiden

vinna tillämpning.

Kommittén vill nu öfvergå till en beräkning af samt
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

liga de inkomster, som kunna antagas inflyta till patentoch

registreringsverket under år 1914.

Då en afgift af 20 kronor skall bifogas hvarje patentansökan,

skulle för 3,600 ansökningar dessa ansökningsafgifter

tillföra verket en inkomst af 72,000 kronor om

året.

Verkets inkomster af de årsafgifter, som af patenthafvarne

skola erläggas till patent- och registreringsverket

för beviljade patent, hafva årligen ökats. De i årsafgifter

influtna beloppen utgjorde:

år

1899

................................. kronor

102,945

—

»

1900

....................................»

121,560

—

))

1901

.................................... »

134,225

—

»

1902

.................................... »

144,465

—

i»

1903

.................................... )>

152,065

—

»

1904

.................................. »

172,635

—

1905

■ ................................ »

182,585

—

:»

1906

................................... »

193,020

—

»

1907

................................. )>

206,615

—

»

1908

................................... »

229,005

—

»

1909

................................... »

242,750

—

»

1910

................................... »

243,190

—

1911

.................................... »

248,390

—

och

i början

äf december 1912 var det belopp, som under

året

influtit,

närmare 14,000 kronor större än vid samma

tid

0

ar

1911.

Såsom af ofvanstående synes, utgöra dessa afgifter

en betydande inkomst för patent- och registreringsverket.

Inkomstens storlek är förutom af antalet beviljade patent

beroende på längden af patentens giltighetstid. Kommittén

har låtit verkställa en utredning rörande tiden, under

hvilken de intill den 31 december 1911 beviljade själfständiga

patent varit i kraft vid slutet af hvarje patentår.

Resultatet af utredningen föreligger i den å sid. 272 införda

tab. I, och framgår däraf, att giltighetstiden i medeltal för

patent på grund af ansökningar, som inkommit under perioden

från och med år 1885 till och med år 1897, och beträffande

hvilka således den tid af 15 år, för hvilken patenten beviljats,

utlupit, varit 4.6 5 år, samt att medellifslängden för

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

patent, som meddelats på grund af ansökningar, inkomma

under hvart och ett af de nämnda åren, varit öfver 4 år.

Kommittén har vidare låtit undersöka antalet erlagda

ansökningsafgifter samt antalet årsafgifter, som inbetalts

för hvarje patentår beträffande de under åren 1885—1911

beviljade patenten. Såsom af den å sid. 273 införda tabell II

synes, har antalet årsafgifter årligen med undantag af en

obetydlig nedgång år 1905 varit i stigande. Medelantalet

årsafgifter var för första tioårsperioden 1,745, för andra

tioårsperioden 3,763 och för åren 1905—1911 6,313.

Då med omorganisationen af patent- och registreringsverket

ett betydligt större antal patentärenden för hvarje

år beräknas skola slutbehandlas, än som för närvarande

är fallet, och däraf gifvetvis måste följa, att antalet beviljade

patent kommer att ökas, bör en ytterligare stegring

i inkomsten af årsafgifter för patent vara att förvänta.

Då detta bör inverka på förhållandena redan år 1914, har

kommittén beräknat inkomsten af årsafgifter för patent

för nämnda år komma att uppgå till 270,000 kronor, och

synes det kommittén antagligare, att denna summa kommer

att öfverskridas, än tvärtom.

Antalet ansökningar om registrering af varumärken

har kommittén beräknat till 1,500. Detta antal öfverensstämmer

nära med antalet ansökningar år 1911, och med

sannolikhet kommer antalet ansökningar år 1912 att öfverstiga

1,500. Varumärkesansökningarnas antal har under

de senaste åren afsevärdt stegrats. Afgifterna för varumärkesansökningar

kunna alltså, då registreringsafgiften

är 40 kronor, antagas komma att uppgå till 60,000 kronor.

Ansökningarna om förnyelse af varumärken hafva beräknats

till 300, motsvarande ungefärliga antalet sådana ansökningar

de senaste åren, och afgifterna hafva sålunda, då.

afgiften för förnyelsen är 10 kronor, beräknats till 3,000

kronor. Ansökningsafgifterna för registrering af mönster

hafva endast beräknats till 300 kronor.

I utgiftsstaten har kommittén beräknat antalet besvär,

som komma att anföras hos besvärsafdelningen, till

75. Med den föreslagna besvärsafgiften af 30 kronor skulle

afgifterna härför komma att uppgå till 2,250 kronor.

Då inflytande registreringsafgifter å bolagsafdelningen

äro väsentligen beroende af storleken af bolagens aktiekapital,

har kommittén icke kunnat finna någon annan

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Tab. I. Öfversikt af intill den 31 dee. 1911 beviljade själfständiga patent

i kraft vid slutet af hvarje patentår.

Ansök- ningarna

om patent

inkommo

år

Patent för Indika intill den 31 dec.

L911 erlag

■jb afgifter för nedanstående antal patentår

A n

t a ]

P

a t

e n

Paten- tens

medel- lifslängd

i år

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

1885

464

420

325

232

164

127

100

72

60

52

48

40

31

29

23

4

71

1886

435

381

285

218

164

125

92

72

61

53

48

40

33

26

23

4

73

1887

460

426

332

243

176

115

90

75

61

56

48

44

38

30

26

4

83

1888

571

524

430

305

193

134

115

100

88

80

65

54

47

38

22

4

84

1889

540

502

390

248

182

141

115

95

79

69

60

51

145

34

23

4

77

1890

605

548

400

277

198

132

104

92

82

*71

62

55

34

28

22

4

48

1891

685

593

459

317

222

178

131

113

100

83

71

54

41

36

24

4

54

1892

693

613

452

320

252

188

149

136

1124

114

91

80

75

66

53

4

91

1893

746

649

481

356

267

221

186

‘156

‘129

91

80

170

63

48

37

4

80

1894

940

813

634

454

338

243

196

144

112

90

77

68

52

45

27

4

47

Medeltal

614

547

419

297

216

160

128

106

90

76

65

56

46

38

28

4

69

1895

937

752

561

427

317

260

208

161

137

118

96

80

68

52

51

4

51

1896

1,146

989

717

562

417

294

220

182

159

129

no

95

75

62

53

4

34

1897

1,153

960

715

525

397

286

216

165

135

123

109

80

70

59

39

4

36

1898

1,169

983

763

563

414

286

234

203

184

148

106

79

68

42

—

-

-

1899

1,441

1,236

976

708

504

390

322

276

227

165

127

no

73

-

-

-

-

1900

1,506

1,334

951

689

493

383

320

256

184

145

118

84

-

-

-

-

-

1901

1,590

1,385

1,066

802

629

484

400

292

233

187

137

-

-

—

-

-

-

1902

1,619

1,446

1 1,156

864

682

546

397

315

266

215

-

-

-

-

-

-

-

1903

1,662

1,448

1,097

874

684

452

364

296

232

1904

1,593

1,376

1,120

862

541

394

299

209

1,382

1,191

912

688

508

378

298

236

Medeltal

1905

1,769

1,528

1,231

815

575

396

303

-

_

-

—

-

-

-

-

-

-

1906

2,111

1,756

1,410

1,070

808

601

1907

2,157

1,904

1,431

1,092

828

1908

1,927

1,710

1,286

936

1909

1,838

1,690

1,276

1910

1,090

1,008

1911

100

—

-

Under året 1 affördt på grund af domstols laga kraftvunna utslag.

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Tab. II. Sammandrag- af antalet erlagda ansökningsafgifter och

årsafgifter 1885—1911.

År

Erlagda ansöknings-

och. årsafgifter för nedanstående patentår

Antal

ansök-

nings-

afgifter

A

11 t

a 1

å r

saf

g i

f t e

r

S:ma

antal

2

3

4

5

6

7

8

9

10

ii

12

13

14

års-

15 afgifter

1

1885

697

1886

599

397

-

—

397

1887

658

385

324

709

j 1888

800

414

285

232

-

931

1889

835

467

325

218

164

—

—

—

—

-

—

—

_

_

_

1,174

1890

869

507

420

241

164

127

1,459

1891

938

558

398

305

176

125

100

1,662

1892

998

595

402

248

192

115

92

72

—

_

_

—

_

_

_

1,716

1893

1,025

600

455

277

182

134

90

72

60

—

_

_

_

_

_

1,870

1894

1,377

657

449

316

199

141

115

75

61

52

—

—

—

—

_

2,065

Medeltal

880

509

382

262

180

128

99

73

60

52

-

-

-

-

-

1,745

1895

1,458

775

490

322

222

132

115

100

61

53

48

_

_

_

2,318

1896

1,709

730

630

356

252

178

104

95

88

56

48

40

-

_

_

2,577

1897

1,943

917

553

454

267

188

131

92

79

80

48

40

31

_

_

2,880

1898

2,018

830

694

428

338

221

149

113

82

69

65

44

33

29

—

3,095

1899

2,196

879

677

551

317

243

186

136

100

71

60

54

38

26

23

3,361

1900

2,242

1,128

742

520

413

260

196

156

124

83

62

51

47

30

23

3,835

1901

2,280

1,317

971

568

399

293

208

144

129

114

71

55

45

38

26

4,378

1902

2,308

1,476

968

703

414

286

220

161

112

91

91

54

34

34

22

4,666

1903

2,416

1,875

1,057

692

503

286

216

182

137

9(1

80

80

31

28

23

4,790

1904

2,278

1,591

1,164

798

491

391

234

165

159

118

77

70

75

36

22

5,391

Medeltal

2,085

1,102

795

539

362

248

176

134

107

83

65

54

43

32

23

3,763

1905

2,525

1,319

1,099

851

628

380

322

203

135

129

96

68

63

66

24

5,383

1906

2,998

1,303

1,072

867

671

483

319

276

184

123

no

80

52

48

53

5,641

1907

3,087

t,651

1,185

861

684

543

399

256

227

148

109

95

68 ,

45

37

6,308

1908

2,970

1,942

1,414

815

546

454

396

293

184

165

106

80

75

52

27

6,549

1909

3,236

i,695

1,434

1,068

579

393

363

315

233

145

127

79

70

62

51

6,614

1910

3,419

1,706

1,301

1,093

803

399

300

296

266

187

118

no

68 1

59

53

6,759

1911

3,520

1,757

1,432

972

838

601

305

209

232

215

137

84

73 |

42

39

6,935

Medeltal

3,107

1,481

2,176 |

932

678 |

464

343

264

208

158

114

85

67

53

40

6,313

35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

utgångspunkt för beräkningen af inkomsterna för bolag sregistreringen

än att upptaga dem till medeltalet af inkomsten

för tioårsperioden 1902—1911. Detta medeltal

utgör 126,085 kronor, och bär inkomsten uti nu ifrågavarande

hänseende beräknats till 125,000 kronor. Inkomsten

för år 1912 torde komma att ej obetydligt understiga

detta belopp, men detta finner sin förklaring däraf

att i slutet af år 1911, det sista år då den äldre aktiebolagslagen

tillämpades, tilloppet af registreringsansökningar

var synnerligen stort.

Vid bifall till kommitténs förslag om afskaffande af

rätten till erhållande af expeditionslösen för registratorn

och notarien å bolagsafdelningen samt om expeditionslösens

redovisande till ämbetsverket, bör, då någon ersättning

till registratorn för mistade sportelinkomster, af

skäl som ofvan angifvits, ej behöfver ifrågakomma, ämbetsverket

härigenom tillföras en motsvarande inkomst. Medelinkomsten

för expeditionslösen, som uppburits af t. f.

registratorn åren 1908—1911, har i enlighet med dennes

uppgift varit 4,875 kronor. Med detta belopp bör dock

inkomsten ej upptagas. Numera är det nämligen vanligt,,

att patentsökandenas ombud begära diariibevis öfver inlämnade

patentansökningar. Erhålles hädanefter kvitto å

ansökningsafgifterna kostnadsfritt, är antagligt, att behofvet

af dessa bevis till stor del försvinner. Kommittén

har därför beräknat denna inkomst till endast 1,950 kronor.

Hvad därefter angår notariens å bolagsafdelningen inkomster

af ifrågavarande slag, torde i stället för de sportler,

som i sammanhang med löneregleringen indragas, till honom

komma att utgå godtgörelse beräknad efter medeltalet af

den inkomst, han må anses hafva åtnjutit af sålunda

indragna sportler under senaste fem år, vid hvithet förhållande

kommittén icke ansett sig höra beräkna annan

inkomst för ämbetsverket i anledning häraf än ungefärligen

hvad som motsvarar den af notarien utgifna ersättningen

till enskildt biträde med expeditionernas utskrifning eller

1,300 kronor. I utgiftsstaten hafva nämligen de med ifrågavarande

expeditioner förenade kostnader beräknats. Kommittén

anser alltså, att inkomsten af expeditionslösen bör

beräknas till 3,250 kronor.

Kommittén har bland inkomsterna äfven upptagit

nettobehållningen å fastigheten n:o 6 i kvarteret Rännilen.

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Inberäkna^ hyran för patent- och registreringsverkets

ämbetslokal, 22,300 kronor, gifver fastigheten för närvarande

en hyresinkomst af 37,115 kronor. Å egendomen

hvital’ en intecknad, för närvarande ouppsägbar skuld å

300,000 kronor, hvarå patent- och registreringsverket

med inflytande medel betalar årsräntan 13,500 kronor.

A reservationsanslaget till patent- och registreringsverket

skall särskildt bokföras såsom tillgång ett skulden motsvarande

belopp till inlösen af densamma. Sedan fastigheten

numera på grund af bestämmelse i nådigt bref den

22 juni 1911 afskrifvits, har patent- och registreringsverket

att redovisa influtna hyresmedel såsom »särskild

uppbörd». Dessa medel synas kommittén böra få disponeras

på samma sätt som öfriga till ämbetsverket inflytande

afgifter; och har kommittén i ungefärlig öfverensstämmelse

med resultatet för de senaste åren beräknat

nettoinkomsten af fastigheten till 20,000 kronor årligen.

Sedan Kungl. Magt, i nådigt bref den 24 november

1911 medgifvit, att patent- och registreringsverket tillsvidare

årligen, sedan tryckningskostnaderna för samlingarna

omfattande uppgifter till aktiebolagsregistret m. fl.

register för föregående år betalts, må äga att återbekomma

tre femtedelar däraf, motsvarande den kostnad,

som beräknats belöpa för de från öfverståthållareämbetet

och länsstyrelserna i samlingarna kungjorda uppgifter,

samt i utgiftsstaten ifrågavarande tryckningskostnader antagits

komma att belöpa sig till 9,000 kronor, bör å inkomstsidan

upptagas ett belopp såsom ersättning för

tryckningskostnad af 5,400 kronor.

Inkomsten för försalda publikationer har beräknats

till 3,000 kronor, motsvarande ungefärligen det belopp,

som för dem influtit under de senaste åren.

Slutligen vill kommittén ytterligare erinra därom,

att inkomstberäkningen gjorts med hänsyn till de förhållanden,

som kunna antagas föreligga år 1914, samt

att^ kommittén anser det sannolikt, att inkomsterna under

påföljande år komma att stiga.

I enlighet med hvad nu anförts, liar kommittén

beräknat patent- och registreringsverkets inkomster sålunda:
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Pensioner.

Afgifter för 3,600 patentansökningar ...... kronor 72,000

Årsafgifter för patent................................... » 270,000

Afgifter för 1,500 ansökningar om registrering

af varumärken .......................... » 60,000

Afgifter för 300 ansökningar om förnyelse

af registrering af varumärken ............... )) 3,000

Afgifter för 30 ansökningar om registrering

af mönster......................................... » 300

Afgifter för 75 besvärsärenden till besvärs
afdelningen

.................................................. » 2,250

Afgifter för bolagsanmälningar................. » 125,000

» )) expeditionslösen.................... » 3,250

Nettoinkomst af fastigheten n:r 6 i kvarteret

Rännilen............................................ » 20,000

Ersättning för tryckning af »Samlingarna» » 5,400

Försålda publikationer................................ »__3,000

Summa kronor 564,200

Då den föreslagna utgiftsstaten slutar på en summa

af 544,200 kronor, skulle alltså komma att uppstå ett

öfverskott af 20,000 kronor.

Kommittén vill slutligen erinra om att reservationerna

till patent- och registreringsverket, sedan ämbetsverkets

fastighet afskrifvits, enligt meddelande från statskontoret

vid 1912 års ingång utgjorde 1,570,269 kronor 75 öre,

däri emellertid inberäknats 300,000 kronor, som afsatts

till inlösen af en för närvarande ouppsägbar, intecknad

skuld i ämbetsverkets fastighet.

Såsom ofvan å sid. 138 omnämnts, äro öfverskotten

å till patent- och registreringsverket influtna afgifter afsedda

äfven till bestridande af kostnaderna för tjänstepersonalens

pensionering, i den mån sådan skall ske med

allmänna medel.

Enligt föreskrift i kungl. kungörelsen den 22 juni

1911 skola de pensioner, som med tillämpning af

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension komma att beviljas, till tjänstinnehafvare

i patent- och registreringsverket utgå af

reservationsanslaget till upprätthållande af nämnda ämbetsverks

verksamhet.

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

I pensionsliänseende har patent- och registreringsverkets

ordinarie personal kommit i en undantagsställning

genom intagandet i kungl. kungörelsen den 27 maj

1898 angående villkoren för åtnjutande af de från och

med år 1899 fastställda löneförmåner för patent- och registreringsverkets

ordinarie personal af stadgandet, att i

allmänhet gällande bestämmelser i fråga om tjänstemäns

och vaktbetjäntes rätt till pension icke skulle vara på

ifrågavarande tjänstemän och vaktbetjänte tillämpliga.

Bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension skola för den, som vid lagens trädande

i kraft den 1 januari 1908 innehade tjänst inom

verket, såvidt denna tjänst anginge, icke gälla, där han

ej inom ett år därefter anmälde att samma bestämmelser

finge å honom vinna tillämpning. Då någon dylik anmälan

ej förekommit, äro endast chefen och en byråingenjör,

hvilka utnämnts å sina befattningar efter lagens

i kraft trädande, underkastade pensionslagens bestämmelser.

Bland de villkor och bestämmelser, hvilka kommittén

hemställt måtte fastställas för åtnjutande af de aflöningsförmåner,

som i blifvande ny stat varda upptagna för

ordinarie befattningshafvare i patent- och registreringsverket,

har upptagits, att i fråga om skyldighet att från

tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension skulle

gälla hvad i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

i kraft trädande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt.

Den äldste ordinarie befattningshafvaren i patentoch

registreringsverket är förste vaktmästaren Johan Peter

Johnsson, som är född den 25 april 1838. Enligt hvad

kommittén har sig bekant, lärer ämbetsverket hafva för afsila

att göra framställning om beredande af pension åt

honom redan under nästkommande år. Bland verkets öfriga

nuvarande ordinarie personal hafva endast två nämligen en

byråingenjör, som är född år 1849, och en öfveringenjör,

som är född år 1850, uppnått en ålder af öfver 60 år.

Närmast i ålder komma därefter en öfveringenjör, född år

1856, bokhållaren (kvinnlig tjänstinnehafvare), född år

1857 samt en ledamot och sekreterare, född år 1859.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Under sådana förhållanden är det ej antagligt, att

öfverskotten af till patent- och registreringsverket inflytande

medel under de närmaste åren i någon afsevärd

omfattning behöfva tagas i anspråk för att därmed bestrida

kostnad för pensionering af tjänstepersonalen.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Öfvergångsförliållanden.

Enligt kommitténs förslag skulle å patent- och registreringsverkets

ordinarie stat komma att uppföras ämbetsverkets

chef och fyrtiotvå tjänsteinnehafvare förutom

kvinnliga biträden och vaktmästare, under det att å den nuvarande

ordinarie staten endast finnas upptagna chefen och

sexton ordinarie befattningshafvare förutom vaktmästare.

I händelse af bifall till kommitténs förslag angående

omorganisation af patent- och registreringsverket och

reglering af löneförhållandena vid ämbetsverket, torde

utan tvifvel befattningar i den nya organisationen kunna

vid tiden för dess genomförande beredas samtliga i ordinarie

befattningar hos patent- och registreringsverket

anställda personer.

Bland villkoren för åtnjutande af de i nu gällande

aflöningsstat fastställda löneförmåner stadgas, att tjänsteman

i patent- och registreringsverket skall vara underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller

jämkning i åligganden, som vid möjligen inträdande förändrad

organisation af ämbetsverket eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad. Med tillämpning af denna bestämmelse

kunna säkerligen samtliga nuvarande ordinarie befattningshafvare

förpliktas att efter omorganisationen

uppehålla befattningar i verket, äfven om de med befattningarna

förenade göromål skilja sig från de åligganden,

vederbörande hafva enligt nu gällande instruktion för

ämbetsverket. Kommittén förutsätter sålunda, att i det

omorganiserade patent- och registreringsverket nuvarande

öfveringenjör blifver berättigad och skyldig att uppehålla

byråchefsbefattning samt att nuvarande ledamot och sekreterare

blifver berättigad och skyldig att uppehålla byrådirektörsbefattning.

Ej heller beträffande öfriga nuvarande

ordinarie befattningshafvare torde något hindermöta

för deras inordnande i den nya organisationen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KEDOGÖRELSE

FÖR

ORGANISATIONEN AE PATENTMYNDIGHETERNA

I YISSA FRÄMMANDE LÄNDER

36

opaginerad Kontrollera mot PDF

Danmark.

Enligt 9 § i den danska patentlagen af den 13

april 1894 handläggas ärenden rörande patent af en patentkommission,

hvars ledamöter förordnas af inrikesministern

för en tid af 5 år. En bland dem skall äga den kompetens,

som fordras för ledamot af landets öfverdomstolar,

hvaremot patentkommissionens öfriga ledamöter skola vara

tekniskt sakkunniga. I förekommande fall äger patentkommissionen

tillkalla särskilda sakkunniga att deltaga i

förhandlingar och beslut.

Antalet ledamöter i patentkommissionen var i 1894

års patentlag bestämdt till fem, men har sedermera genom

lag den 16 mars 1900 ökats till sju. En af ledamöterna

tjänstgör såsom ordförande, (formand). Det är icke bestämdt,

huruvida han skall vara juridiskt eller tekniskt

utbildad. Kommissionens nuvarande formand är jurist.

Samtliga de tekniska ledamöterna hafva annan hufvudsysselsättning.

Den nuvarande formanden är tillika registrator

för varumärken; ärenden angående registrering

af sådana falla nämligen icke under patentkommissionens

handläggning.

Formanden leder kommissionens arbeten och är ansvarig

för ärendenas behöriga gång. Till biträde och

ställföreträdare har han en af de tekniska ledamöterna,

hvilken fungerar såsom kontorschef. Personalen består

för öfrigt dels af tjänstemän med fast lön, dels af biträdande

arbetskrafter med timaflöning. De fast aflönade

tjänstemännen äro två fullmäktige, åtta assistenter och

tre skrifvare. De timaflönade medhjälparna äro för närvarande

till antalet sexton, hvarjämte de fast aflönade på

öfvertid utföra en del arbete mot timaflöning.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Behandlingen af patentansökningar afser i Danmark,

liksom hos oss, granskning i såväl formellt som materiellt

afseende.

Det egentliga kontorsarbetet med expedition och

bokföring samt bestyren med bibliotek och arkiv m. m.

handhafves af den fast aflönade personalen. Patentansökningarnas

granskning verkställes i första hand af den

mot timaflöning anställda personalen.

De inkommande patentansökningarna fördelas efter

deras beskaffenhet bland kommissionens tekniska ledamöter

och på så sätt, att hvarje patentansökning behandlas

af två tekniska ledamöter, hvarefter den öfverlämnas till

kommissionens juridiske ledamot för att af denne granskas.

Ärendet föredrages sedermera i kommissionsplenum, som

i regel hålles en gång i veckan.

Har patentkommissionens beslut gått sökanden emot,

kan han, om han menar beslutet vara grundadt på oriktiga

förutsättningar, begära sakens tagande under förnyad

behandling af patentkommissionen.

Öfver detta patentkommissionens förnyade beslut

må sökanden inom fyra veckor hos inrikesministern anföra

besvär med anhållan, att saken hänskjutes till en

särskild kommission, bestående af en ordförande och

fyra ledamöter, som för hvarje särskildt fall af inrikesministern

utses med hänsyn till den ifrågavarande sakens

beskaffenhet.

Ärenden rörande registrering af varumärken handläggas,

såsom förut blifvit omnämndt, icke af patentkommissionen,

utan af en särskild därtill förordnad registrator,

för närvarande patentkommissionens form and.

Till biträde för ordnande af granskningsmaterialet

och för granskningen af inkommande ansökningar om

registrering af varumärken har registratorn en fullmäktig

och två assistenter.

Fullmäktigen och den äldste assistenten afgifva jämsides

uppgift å de märken, med hvilka, kollision kan

tänkas förekomma och framlägga granskningens resultat

för registratorn, som är ensam beslutande i ärendet.

Går beslutet sökanden emot, äger han att inom två

månader hänskjuta ärendet till inrikesministern. Möter

ej hinder för registreringen, införes märket i varumärkes
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

registret och utfärdas föreskrifna kungörelser om registreringen.

Enligt lagen den 1 april 1905 om skydd för mönster

och modeller har registratorn för varumärken att taga befattning

jämväl med registreringen af mönster och modeller.

England.

I spetsen för det engelska patentverket (Patent Office)

står Comptroller-General of Patents, Designs and

Trade Marks, som har högsta ledningen af detsamma och

i sin ordning lyder under Board of Träde.

Patentverket kan sägas vara uppdeladt i tre hufvudafdelningar:

förvaltningsafdelningen, patentafdelningen

samt mönster- och varumärkesafdelningen med hvar och

en sin afdelningschef, nämligen för den första af dem

Chief-Clerk, för den andra Chief-Examiner och för den

tredje afdelningen Kegistrar of Designs and Trade Marks.

Under den allmänna förvaltningsafdelningen äro, bland

annat, förlagda afdelningen för distribution och försäljning

af patentverkets publikationer samt ämbetsverkets

bibliotek. Det engelska patentverkets bibliotek är synnerligen

rikhaltigt; det innehåller omkring 130,000 volymer.

Det besökes i medeltal af 3,000 personer i veckan. Personalen

uppgår till tjugusju tjänstemän och betjänte, hvilka

tjänstgöra i olika omgångar, alldenstund biblioteket hålles

tillgängligt från kl. 10 f. m. till kl. 10 e. m.

Patentafdelningen består af tre afdelningar: A) Public

Office Registrar Branch, som kan sägas utgöra patentafdelningens

registrators- och administrativa byrå. Inom

denna byrå blifva inkomna patentansökningar registrerade

och klassificerade samt undergå äfven en förberedande

formell granskning. Här föres äfven patentregistret.

Från nyssnämnda afdelning kommer eu patentansökan

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

till B) Examining Brancli, i spetsen för hvilken står eu

Supervising Examiner. Granskningen inom afdelningen

är fördelad på 32 grupper eller rotlar, livilka hvar och

en förestås af eu Examiner. Dessutom utgöres personalen

inom hvarje granskningsrotel af en Deputy Examiner och

i regel sex Assistant Examinera. Deputy Examiner synes

biträda rotellöreståndaren i hans funktioner och kan anses

som hans ställföreträdare. Den egentliga granskningen

utföres af Assistant Examiner, som öfver granskningens

resultat afgifver utlåtande på särskild blankett. Ansökningen

behandlas sedan af Examiner eller Deputy Examiner,

som skriftväxlar med sökanden om möjligen framställda

anmärkningar.

Alla ansökningar och skrivelser skola ställas till

chefen, Comptroller-General, hvilken enligt författningarnas

ordalydelse träffar alla afgöranden och i allmänhet representerar

patentmyndigheten. Emellertid är uti ifrågakommande

lagar medgifvet, att hvarje handling eller

åtgärd, som enligt desamma skall verkställas genom eller

inför chefen, äfven kan verkställas genom eller inför en hvar

tjänsteman, som därtill af Board of Trade bemyndigats.

Examiner synes sålunda äga befogenhet att, därest

han finner allt i vederbörlig ordning, godkänna en ansökning

till patent.

Uppstår däremot fråga om åtgärd, som går sökanden

emot, skall, innan sådan åtgärd beslutas, tillfälle lämnas

sökanden att blifva hörd vid muntlig förhandling. Och

äger sådan »Hearing)» rum inför någon af de s. k.

Hearing Officers, nämligen Comptroller-General, Chief

Examiner eller Supervising Examiner.

Öfver beslut af Comptroller-General, d. v. s. patentverket,

kan appelleras till Law-Officer, d. v. s. till AttorneyGeneral

eller hans ställföreträdare Solicitor-General, hos

hvilka förhandlingen har domstols karaktär. Law-Officer

afgör saken slutgiltigt.

Inom hufvud afdelningen för patent förekommer slutligen

en afdelning C) Abridgements and Printing Brancli,

hvilken, såsom namnet antyder, har om hand det hufvudsakliga

bestyret med patentskrifternas tryckning och färdigställandet

af de s. k. Abridgements.

Den tredje hufvudafdelningen inom patentverket omfattar

äfven tre underafdelningar, nämligen:

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

A) Design Registry'' för granskning och registrering

af mönster;

B) Trade Marks Registry för granskning och registrering

af varumärken samt utgifvande af Trade Marks

Journal; samt

C) Manchester Branch för handläggning och registrering

särskildt af bomullsmärken och textila mönster.

Det engelska patentverkets hela personal uppgick vid

slutet af år 1911 till ett antal af 679 personer.

Frankrike.

I Frankrike tillkom först genom lagen den 9 juli

1901 en särskild myndighet för handläggning af ärenden

rörande patent in. m. Genom resolution den 31 maj

1902 erhöll den sitt nuvarande namn: Office National de

la Propriété Industrielle. Förut tillhörde dessa ärenden

en af byråerna uti handels- och industridepartementet.

Hos Office National är dock bestyret med ifrågavarande

ärenden icke fullständigt centraliseradt, utan förmedlas

sökandet af såväl patent som skydd för varumärken

samt mönster och modeller genom lokala myndigheter.

Sålunda inlämnas ansökningar om patent hos prefekturen

i det departement, där sökanden är bosatt;

endast för Seine-departementet ingifvas ansökningarna

direkt till Office National. Ansökning om registrering af

varumärken ingifves till vederbörande Tribunal de Commerce

eller i vissa fall till Tribunal Civil, och hvad registrering

af mönster och modeller beträffar, skola dylika

ansökningar inlämnas till Conseil de prud’hommes. Efter

ett rätt omständligt förfarande med uppsättande af protokoll

och diarieföringar öfversändas ansökningarna i förseglade

omslag till Office National för vidare handläggning.

De till Office National inkomna ansökningarna af

olika slag ordnas, diariiföras och klassificeras. Hvad

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

särskilt vidkommer patentansökningarna, gå de vidare

för att granskas.

Patentmeddelandet i Frankrike är byggdt på anmälningsförfarandet,

och någon granskning beträffande nyheten

förekommer således icke, men därför är icke all

granskning utesluten, utan synes i stället den formella

granskning, som äger rum, vara ganska genomgående och

minutiös.

Efter en förberedande granskning, som går ut på

att tillse, att föreskrifna anteckningar äro gjorda å omslag

och i protokollen, att handlingarna äro undertecknade

m. fl. rent yttre förhållanden, verkställes den mera

ingående granskningen genom ämbetsverkets »service

technique et administratif».

Instruktionen för den tekniskt-administrativa granskningen

är ganska vidlyftig och upptager omkring etthundratal

punkter, hvilka skola vid granskningen iakttagas.

Sålunda föreskrifves exempelvis, att det skall

undersökas, huruvida uppfinningen strider mot allmän

ordning eller säkerhet eller mot lag eller god sed; huruvida

fråga är om teoretiska eller rent vetenskapliga principer,

metoder, system, upptäckter eller förslag, för hvilka icke

angifvits någon industriell tillämpning; huruvida uppfinningen

afser ett enda hufvudföremål med därtill hörande

detaljdelar eller utgöres af flera skilda anordningar (aucun

cas de complexité); huruvida uppfinningen afser ett läkemedel,

kredit- eller finansplaner eller en »combinaison de

publicité»; huruvida beskrifningen är tillräcklig för att

möjliggöra uppfinningens utöfning och om den på ett fullständigt

och lagstadgadt sätt redogör för de af uppfinnaren

brukade medlen; o. s. v.

Anmärkningar mot de inkomna ansökningarna delgifvas

sökanden eller hans ombud genom förelägganden.

Äfven förekommer, att sökanden eller hans ombud anmodas

att personligen inställa sig för muntliga öfv erläggningar.

Fullgöres icke föreläggandet inom föreskrifven

tid, afslås ansökningen.

Under år 1909 afslogos tillsammans 20 patentansökningar,

nämligen 12 på grund af brister uti ansökningshandlingarna,

7 såsom afseende läkemedel eller farmaceutiska

produkter och 1 såsom afseende uppfinning stridande

mot god sed.

Wj.Ö!

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Befinna sig ansökningshandlingarna i behörigt skick,

beviljas patent eller sökt registrering, och göras föreskrifna

anteckningar i register och diarier. Patentbref eller bevis

om registrering utfärdas i handelsministerns namn,

under hvilkens departement Office National lyder, och

undertecknas å hans vägnar af direktören för Office

National.

Efter den 1 januari 1902 utgifvas alla franska patent

fullständigt i tryck med tillhörande ritningar i särskilda

häften för hvarje patent. Bestyret med utgifvande! af

dessa patentskrifter tillkommer också Office National.

År 1911 voro sammanlagdt 47 personer anställda

hos Office National, däribland 13 kvinnliga.

Vid sidan af Office National står ett tekniskt råd

(Commission technique), hvars medlemmar, åtta till antalet,

utnämnas för en tid af fyra år af handelsministern.

Office National har att i förekommande fall inhämta det

tekniska rådets mening och synes detta alltid skola ske,

innan en ansökan afslås. För öfrigt tillkommer det

tekniska rådet att föreslå sådana lagändringar och åtgärder,

som kunna anses gagna det industriella rättsskyddet.

Nordamerikas förenta stater.

I spetsen för det nordamerikanska patentverket (PatentOffice)

står patentkommissarien (Commissioner of Patents),

hvilken icke blott har den högsta administrativa ledningen

af ämbetsverket utan äfven inom verket utgör den högsta

besvärsinstansen. Honom tillkommer att, under inrikessekreterarens

öfverinseende, leda eller taga befattning

med alla i lag föreskrifna åtgärder för meddelande och

utfärdande af patent; han skall hafva vård om alla

register, protokoll, handlingar, modeller, maskiner och

andra föremål, som tillhöra Patent-Office.

Till biträde åt patentkommissarien vid fullgörande

37

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

af honom åliggande göromål och för att i förekommande

fall inträda i hans ställe äro numera anställda dels en

förste biträdande kommissarie (First Assistant Connnissioner)

och dels en biträdande kommissarie (Assistant

Commissioner).

Till patentkommissariens närmare biträde stå vidare

en öfversekreterare (Chief-Clerk) och två juridiskt bildade

sekreterare eller notarier (Law-Clerks).

Hela antalet i Patent-Office anställda personer uppgick

vid slutet af år 1911 till 939.

Jämte de egentliga granskningsafdelningarna eller

rotlarna, för närvarande till antalet 43, äro inom patentverket

inrättade 7 förvaltningsafdelningar, betecknade

med bokstäfver från och med A till och med G.

Förvaltningsafdelningen eller division A står under

ledning af öfversekreteraren (Chief-Clerk). Här emottages

och sorteras all post. Under denna afdelning lyda också

kassan och hela finansförvaltningen samt bibliotek och

modellsamling. Division B ombesörjer utfärdandet af de

beviljade patenten, tryckningen af patentskrifterna samt

utgifvandet af Official-Gazette. Tryckningen af patentskrifternas

text sker i statstryckeriet; däremot är tryckningen

af ritningarna öfverlämnad åt enskilda firmor.

Division C är ritningsafdelningen, hvarest patentakterna

förvaras, och under densamma är också patentagenternas

studiesal ställd. Division D handhafver alla göromål

rörande öfverlåtelse af patent eller patentandelar. Division

E är patentverkets fotografiska afdelning. Division F

förvarar och förvaltar patentverkets trycksaker samt förmedlar

allt tryckeriarbete å statstryckeriet. Division G

slutligen ombesörjer alla post- och expressförsändelser

till in- och utlandet.

Fn inkommande patentansökan blir först inom division

A underkastad pröfning, att rent formella föreskrifter

äro iakttagna, och öfverlämnas icke, förr än detta skett,

till den egentliga pröfningen inom vederbörande granskningsrotel.

Dessa äro, såsom förut nämnts, till antalet 43 och

förestås en hvar af en öfvergranskare (Principal Examiner)

med tillhjälp af biträdande granskare af olika grader

(first, second and third Assis''tant Examiners). Pröfningen

riktas i första hand därpå, huruvida ansökningen i alla

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

hänseenden är fullt klar och tydlig. Visar sig någon

oklarhet i beskrifning eller ritning, uppfordras sökanden

att afhjälpa detta fel, och först sedan denna förberedande

pröfning afslutats, vidtager den egentliga pröfningen beträffande

patenterbarhet.

Liksom vid den förberedande pröfningen å granskningsroteln

förhandlas vid denna slutliga pröfning helt

och hållet mellan sökanden och öfvergranskaren, som,

när han finner allt i riktig ordning, godkänner ansökningen,

hvarefter patentet utfärdas, sedan den slutliga

afgiften af 20 dollars af sökanden blifvit inbetalad. I

fråga om patentets meddelande är således öfvergranskaren

ensam afgörande, och hans beslut blir icke från annat

håll pröfvadt eller kontrolleradt.

I fall sökanden däremot anser de framställda anmärkningarna

obefogade och icke vill ställa sig dem till

efterrättelse samt ansökningen därför tillbakavisas af öfversekreteraren

eller öfvergranskaren, står det för sökanden

öppet att föra sin sak vidare inom patentverket genom

att anföra besvär.

Besvär öfver öfversekreterarens eller öfvergranskarens

beslut rörande formella saker gå direkt till patentkommisariens

afgörande.

Visar sig under förhandlingarna hos granskaren,

att kollision äger rum med annan ansökning eller med

redan meddeladt patent, inträder ett särskilt så kalladt

interferensförfarande, som har en viss motsvarighet uti

vårt invändigingsförfarande, men är olika därutinnan, att

interferensförfarandet upptages af patentmyndigheten själf

och icke på föranstaltande af någon intresserad part.

Förfarandet sammanhänger med den amerikanska patentlagens

bestämmelse, att patent skall meddelas den förste

uppfinnaren, och går just ut på att fastställa, hvem denne

är. Patent meddelas åt honom, och den andres ansökan

afslås.

Kollisionsfrågor hänvisas till och utredas inför en

särskild interferensexaminator (Interference-Examiner).

Öfver denne granskares äfvensom öfver de öfrige

granskarnes beslut rörande andra än formella frågor kunna

besvär anföras hos chef-ingenjörernas af tre ledamöter

bestående kollegium (Board of Examiners-in-chief), från

hvilket saken kan fullföljas hos patentverkets chef.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Inom patentverket finnas alltså för andra än formella

frågor två besvärsinstanser, men härifrån kan sökanden

vidare appellera till the Court of Appeals of the District

of Columbia. Härmed äro likväl alla möjligheter icke

uttömda. Om besluten i alla dessa instanser gått sökanden

emot, kan han, med stöd af sektionen 4915 i the

Revised Statutes, bringa saken inför unions domstol och

genom civil rättegång söka visa sin rätt till patentet,

öfver domstolens beslut kan sökanden, om han är missnöjd

med detsamma, gå vidare till the United States

Court of Appeals. Vinner han där, skall patentet utfärdas

för honom.

Besvärinstanserna äro alltså tillsammans ej mindre

än fem, två inom patentverket och tre utom ämbetsverket.

Det synes vara en allmän åsikt, att detta antal besvärsmöjligheter

är onödigt stort och både kan och bör

inskränkas. Hos kongressen föreligger också förslag i

den riktning, att de båda instanserna inom patentmyndigheten

skulle reduceras till en enda, hvilket förslag af

patentverkets chef i hans senaste årsberättelse på det lifligaste

tillstyrkes. Denna inskränkning skulle ske på så

sätt, att patentverkets chef, förste biträdande kommissarien,

biträdande kommissarien samt de tre chefingenjörerna

tillsammans bildade en enda besvärsinstans inom patentverket,

hvarvid för beslutmässighet skulle fordras närvaro

af tre bland dem. Från detta kollegium skulle kunna appelleras

till the Court of Appeals of the District of Columbia.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Norge.

Det industriella rättsskyddet tiar i Norge nyordnats

genom fyra särskilda lagar, samtliga utfärdade den 2 juli

1910, Indika trädt i kraft den 1 januari 1911, nämligen:

1) Lov om patenter,

2) Lov om varemerker og om utilbörlige varekj endtegn

0 g forretningsnavn,

3) Lov om mönstre, och

4) Lov om Styret for det Industrielle Retsvern.

Genom denna sista lag har inrättats en gemensam

myndighet för handläggande af ärenden, som afses i de

trenne öfriga lagarna: styrelsen för det industriella rättsskyddet.

1 lagen om styrelsen hafva intagits alla bestämmelser

om organisation och arbetssätt, som äro gemensamma

för handläggandet af ärenden rörande patent,

varumärken och mönster, så att i de speciella lagarna

endast intagits de bestämmelser, som gälla en hvar af

de i dessa afsedda särskilda skyddsformer.

Styrelsen utgöres af två afdelningar, den första afdelningen

för handläggning af ärendena i första instans och

den andra afdelningen för deras pröfning och afgörande

1 andra instans.

Styrelsen för det industriella rättsskyddet utgöres af

dels tekniska, dels handelskunniga och dels rättskunniga

ledamöter, hvilka sistnämnda skola äga för domare föreskrifven

kompetens.

I spetsen för styrelsen står en af konungen utnämnd

chef, direktör. I lagen är icke bestämdt, huruvida han

skall vara tekniskt eller juridiskt utbildad.

Öfriga ledamöter förordnas af konungen antingen

med fast anställning eller för viss tid, i allmänhet fem år.

En af de tekniska ledamöterna skall föra ordet inom

första afdelningen. Inom andra afdelningen är styrelsens

chef ordförande. För båda förordnas ställföreträdare af

konungen att vid behof tjänstgöra.

För särskilda fall kan konungen på styrelsens framställning

förordna tillfälliga sakkunniga ledamöter.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Vidare tjänstgöra inom första afdelningen tekniska

assistenter.

Hvarje till första afdelningen inkommande ärende

öfverlämnas till en af afdelningens tekniska ledamöter,

om det är ett patentärende, men till dess juridiske ledamot,

om det är ett varumärkes- eller mönsterärende. Denne

ledamot har att verkställa hela den förberedande utredningen

och i allmänhet vidtaga alla åtgärder, som icke

enligt särskild föreskrift skola af afdelningen verkställas

och beslutas.

Beslut fattas inom första afdelningen af ett utskott

af tre dess ledamöter, däribland afdelningens ordförande

och den ledamot, som haft den förberedande utredningen

om hand. Det finnes ingen föreskrift, att den juridiske

ledamoten skall tillhöra utskottet. I fråga om varumärkesoch

mönstersaker blir detta dock en gifven följd, då han

har deras förberedande utredning om hand. Beträffande

åter patentsaker beror det på omständigheterna allteftersom

några särskildt juridiska spörsmål föreligga eller icke.

Inom andra afdelningen fattas beslut af ett utskott

af fem ledamöter, af livilka tre skola vara tekniskt och

två juridiskt utbildade.

Muntlig förhandling synes vara afsedd att spela en

väsentlig roll vid ärendenas handläggning inom afdelningarna.

Äfvenså äger intresserad part påkalla vittnesförhör

inför domstol.

Besluten skola åtföljas af skäl, som upplysa om de

ådagalagda omständigheter och den tolkning af lagen,

som lagts till grund för beslutet.

Andra afdelningens beslut är i allmänhet slutgiltigt;

i visst fall är dock möjligt att fullfölja saken inför domstol,

nämligen beträffande den tolkning (forstaaelse) af

lagen, som lagts till grund för beslutet, och kan domstolen,

om den finner skäl därtill, upphäfva beslutet med

angifvande af, i hvilket hänseende lagen blifvit oriktigt

tolkad.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Schweiz.

Årenden angående patents meddelande handläggas i

Schweiz af Eidgenössisches Amt fur geistiges Eigentum.

Eörutom med patentärenden har nämnda myndighet jämväl

att taga befattning med ärenden rörande mönster och

varumärken samt angående den litterära och artistiska

äganderätten.

Med handläggning af patentärenden sysselsattes en

personal af omkring 30 personer, däraf omkring hälften

tekniker. Nyhetsgranskning i egentlig mening förekommer

ej. Patentmyndigheten skall dock, om den finner uppfinningen

icke vara ny, därom lämna meddelande till patentsökanden,

på hvilken det sedermera helt och hållet ankommer

att vidhålla, ändra eller återtaga ansökningen.

En synnerligen noggrann pröfning af öfriga villkor för

patents meddelande utföres af patentmyndigheten.

För varumärkesärendenas behandling äro anställda

en föredragande ledamot och en byråföreståndare, hvilken

sistnämnde till sitt biträde har två kanslister. Ej heller

beträffande dessa ärenden äger någon egentlig nyhetsgranskning

rum. Den granskning, som verkställes och

som är af samma beskaffenhet som den, hvilken ägnas

patentärendena, omhänderhafves af byråföreståndaren.

Denne ombesö.rjer den för ärendenas öfversikt och behandling

i öfrigt erforderliga bokföringen och skriftväxlar

med sökanden angående förekommande brister i ansökningen

samt angående befintliga, förut registrerade liknande

märken. Vid granskningen rådgör byråföreståndaren,

då så kan finnas erforderligt, med föredraganden, men

förelägger honom eljest ej ärendena förr än de äro mogna

för beslut. Föredraganden underkastar därefter ärendena

ännu en granskning samt uppgör förslag till beslut i

desamma.

Sedan den granskning, hvarom nyss nämnts, blifvit

fullgjord, föredragas ärendena, såväl de, som afse patent

och varumärken, som öfriga ärenden, hvilka tillhöra patentmyndighetens

behandling, inför den i spetsen för ämbets
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

verket stående direktören, hvilken beslutar i ärendet. Mot

ämbetsverkets beslut i patentärenden, i hvad de afse

ansökningars afslående, kunna besvär inom två månader

anföras hos det förbundsrådets departement, under hvilket

ämbetsverket lyder, hvarefter departementet, om så anses

erforderligt, efter sakkunnigas hörande, afgör ärendet

i sista instans. Mot patentmyndighetens beslut i varumärksärenden

kunna besvär anföras hos justits- och politidepartementet

inom tre månader och mot departementets

beslut inom ytterligare tre månader därefter hos förbundsrådet.

Tyskland.

Patentmyndigheten (das Patentamt) såsom ett helt

består af tre hufvudafdelningar, nämligen:

l:o) en hufvudafdelning, omfattande afdelningar, för

närvarande tolf till antalet, för handläggning af patentansökningar,

en afdelning för ansökningar om registrering

af s. k. nyttighetsmodeller (Gebrauchsmuster) samt tre

afdelningar för registrering af varumärken;

2:o) en hufvudafdelning för handläggning af ärenden

rörande ogiltighetsförklaring eller upphäfvande af patent

eller af registrering af nyttighetsmodeller eller varumärken,

hvilka ärenden i Tyskland icke gå den vanliga domstolsvägen

utan afgöras i första instans af nu nämnda afdelning

(Nichtigkeitsabteilung) inom patentmyndigheten; samt

3:o) en hufvudafdelning, omfattande två afdelningar

för handläggning hufvudsakligen af besvär öfver de under

l:o) omförmälda afdelningarnas beslut.

Öfver besvärsafdelnings utslag kan saken icke fullföljas

vidare till högre instans.

I spetsen för patentamtet står presidenten, hvilken på

förslag af förbundsrådet utnämnes af kejsaren. Presidenten

tillkommer att leda och hafva öfver inseendet öfver ämbetsverkets

hela verksamhet; han utfärdar närmare föreskrifter

angående arbetets ordnande inom patentamtet. Med den

i alla riktningar betydligt ökade verksamheten inom

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

patentamtet har det blifvit för presidenten omöjligt att

själf fullgöra alla de funktioner, som synas vara afsedda

för honom. Såsom ställföreträdare för honom och för

att i allmänhet biträda honom hafva därför bland patentamtets

ledamöter förordnats direktörer, hvilkas antal för

närvarande uppgår till sex, däraf vissa med teknisk och

de andra med administrativ-]uridisk utbildning.

Ledamöterna i patentamtet utnämnas äfven af kejsaren.

De äro dels rättskunniga, hvilka skola äga kompetens

för domarebefattning eller högre förvaltningstjänst,

och dels tekniskt utbildade, hvilka skola besitta sakkunskap

inom någon teknisk gren. Några särskilda fordringar på

denna tekniska utbildning äro icke föreskrifna. Bekläda

de rättskunniga ledamöterna redan något ämbete i rikseller

statstjänst, utnämnas de för den tid, de innehafva

denna tjänst, eljest på lifstid. De tekniska ledamöterna

utnämnas antingen på lifstid eller för fem år. I anmälningsafdelningarna

få endast sådana tekniska ledamöter medverka,

hvilka äro utnämnda på lifstid; de icke ständiga

eller för fem år förordnade medverka inom nichtigkeitsoch

besvärsafdelningarna. Man har genom denna anordning

velat hålla patentamtet i eu fortsatt kontakt med

industrien och den tekniska vetenskapen.

För att biträda ledamöterna med dem åliggande

granskning af patentansökningar och likaså för arbetet

inom varumärkesafdelningarna betjänar sig patentamtet

också af ett stort antal tekniskt utbildade biträdande

tjänstemän. Därtill kommer ytterligare en stor personal

af byrå- och kanslitjänstemän samt betjäning.

Patentamtets hela personal uppgår till omkring ett

tusental.

För en hvar af anmälningsafdelningarna står en

ledamot i spetsen såsom ordförande, hvilken har ledningen

och öfverinseendet af afdelningens hela verksamhet

sig anförtrodd och är de öfriga afdelningsledamöternas

förman. Förr var afdelningsordföranden alltid rättskunnig

och tillika afdelningens ende rättskunnige ledamot. Numera

fungera äfven tekniska ledamöter såsom ordförande och

i de afdelningar, där så är förhållandet, medverkar icke

någon rättskunnig ledamot.

Rikskansleren bestämmer, för hvilka områden af

tekniken en hvar afdelning är behörig, och tilldelar hvarje

38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

afdelning erforderligt antal ledamöter. Inom afdelningen

åter bestämmer ordföranden, inom Indika industriklasser

hvarje ledamot har att såsom granskare (Vorprufer) handlägga

inkommande patentansökningar eller att såsom

föredragande (Berichterstatter) inom afdelningen föredraga

dem.

Behandlingen inom afdelningen är kollegial, och har

ordföranden vid lika röstetal utslagsröst.

Antalet ledamöter, hvilka deltaga i anmälningsafdelnings

^ beslut, är i patentlagen endast så tillvida bestämdt,

att minst tre ledamöter skola vara närvarande, däraf två

tekniska ledamöter. I öfrigt bestämmes för hvarje gång

antalet deltagande ledamöter af ordföranden med hänsyn

till det förekommande fallets beskaffenhet.

Innan en inkommen patentansökan föredrages inför

afdelningen, underkastas den förpröfning af en afdelningens

ledamot (Vorprufer), som därvid har till sitt

biträde en eller flere biträdande tekniker. Vid förpröfningen

undersökes, huruvida i såväl formella som materiella

hänseenden förutsättningarna för meddelande af patent äro

för handen. Brister något i ett eller annat hänseende,

skall sökanden underrättas med angifvande af skäl.

Detta sker genom ett af den granskande ledamoten aflåtet

preliminärt beslut (Vorbescheid) med utsättande af lämplig

tid, inom hvilken de anmärkta bristerna skola vara afhjälpta

eller sökanden hafva yttrat sig i saken. Besvaras

detta föreläggande icke inom utsatt tid, anses patentansökningen

vara återtagen. Inkommer däremot svar

eller förklaring i rätt tid, fattar anmälningsafdelningen

beslut i ärendet.

Genom patentansökniugens behandling på detta sätt

af en ledamot har man velat få den så förberedd, att

anmälningsafdelningen sedan befinner sig i läge att kunna

fatta beslut om ansökningens kungörande eller om dess tillbakavisande.

Under den förberedande granskningen såväl

som vid förfarandet hos anmälningsafdelningen kan när

som helst ftirordnas om inkallande och hörande af dem,

som i saken äga del, och om förhör med vittnen och sakkunnige

äfvensom andra åtgärder vidtagas, som anses

erforderliga till sakens utredande.

Då det visat sig ligga en viss hårdhet i den allvarsamma

risken, att ansökningen skulle förfalla, om

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

svar icke inkommit i rätt tid på ett Vorbesclieid, öfvergick

man till att mer och mer begagna sig af meddelanden

utan nämnda allvarliga påföljd s. k. Vorverfiigungen.

I regel afläts ett Vorbesclieid först när saken ansågs

mogen för afslag. Under de senare åren tyckes dock

praxis börjat återgå till ett mera allmänt användande

af Vorbescheid, såsom det vill synas för att hindra en

alltför långt uttänjd skriftväxling mellan patentamtet och

sökanden.

Från vederbörande ledamot går ärendet, såsom förut

blifvit berördt, till afdelningen, som äger befogenhet att,

oberoende af den föregående behandlingen, ingå på en

pröfning af alla materiella och formella villkor för erhållande

af patentet.

I fråga om ärendenas behandling hos anmälningsafdelningen

må anföras, att ledamot, som aflåtit ett Vorbescheid,

väl får deltaga i öfverläggningen men icke i

besluten. Vid afdelningssammanträde föredrages ärendet,

såsom också förut omnämnts, icke af den ledamot, som

granskat detsamma, utan af en utaf afdelningens ordförande

utsedd särskild föredragande (Berichterstatter).

År fråga om att afslå en ansökan på skäl, hvilka förut

icke blifvit sökanden meddelade genom föreläggande, skall

tillfälle lämnas honom att yttra sig däröfver.

Hvad därefter beträffar ärenden rörande registrering

af nyttighetsmodeller och varumärken, äro de anmälningsafdelningar,

hvilka taga befattning med dessa ärenden,

inrättade enligt samma hufvudgrunder som afdelningarna

för patentärenden med de afvikelser gifvetvis, som betingas

af ärendenas olika beskaffenhet.

Hvarje afdelning för varumärkesärenden utgöres af

en juridiskt-administrativt bildad ordförande och såsom

ledamöter juridiskt-administrativt bildade eller inom något

område af tekniken sakkunniga personer.

Hvarje afdelning har sin särskilda byrå. Då ett föreläggande

aflåtits eller eljest en ansökan afvaktar utlöpandet

af någon för svars afgifvande meddelad tidsfrist, förvaras

akten å afdelningens byrå. Äfven sedan ärendet

slutbehandlats, förvaras akten å byrån. Först då ett patent

eller ett varumärke upphört att gälla, öfverflyttas akten

från byrån till centraldepoten.

Å varumärkesafdelningarnes byråer utföres den för
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

beredande granskningen af inkomna varumärkesansökningar

och å dessa byråer ntföras också de anordningar och

upprättas de register och förteckningar, som erfordras

för granskningens verkställande.

A byråerna föras jämväl erforderliga journaler för

att göra det möjligt att ständigt konstatera ett ärendes

läge och hvar en akt befinner sig inom afdelningen, äfvensom

för att hålla reda på beslutade fristers utlöpande och

ärendenas fortsatta behandling. Uppsättningen af från

aldelningen utgående beslut sker jämväl genom byråns

försorg. Patentafdelningarnas byråer biträda också med

utgifvandet af patentskrifterna. Ansvaret för redaktionen

af hvarje patentskrift hvital'' på den ledamot, som haft

ärendets förpröfning om hand, och utföres redaktionsarbetet

i hufvudsak under hans ledning af de till hans

hjälp anställde biträdande teknikerna.

För alla afdelningarna finnes ett gemensamt kansli.

Där utföras, bland annat, alla renskrifningar, kollationeringar

och expedition af alla utgående skrivelser och beslut.

Ombuden få icke själfva afhämta de till dem adresserade

skrifvelserna, utan sker all expedition genom posten.

Förutom afdelningarnas byråer och det nyssnämnda

gemensamma kansliet finnes inom patentamtet en centralbyrå

med tillhörande kansli för alla af presidenten

handlagda ärenden och i allmänhet för alla ämbetsverket

i sin helhet berörande ärenden.

Innan en ansökan eller annan handling angående patent

eller registrering af varumärke eller nyttighetsmodell

öfverlämnas till vederbörande anmälningsafdelning, har

den att passera åtskilliga byråer, där den bokföres och

inkomsttiden fastställes, där kontrollering äger rum, att

föreskrifna afgifter inbetalats, där vidare nödiga statistiska

anteckningar göras och där klassificering verkställes och

fördelningen sker till de särskilda afdelningarna in. fl.

dylika åtgärder.

Såsom förut omnämnts, handläggas och afgöras besvär

öfver anmälningsafdelningarnas beslut af inom patentamtet

inrättade besvärsafdelningar. Inom dessa afdelningar

såväl som inom nichtigkeitsabteilung må slutgiltigt utslag

meddelas, då två rättskunniga och tre tekniska ledamöter

äro närvarande. Vid andra besluts fattande är

närvaro af tre ledamöter tillfyllest. Ledningen af dessa

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

afdelningars arbeten tillkommer presidenten. Då lian icke

är i tillfälle att själf närvara, företrädes han af någon

bland direktörerna. Besvärsafdelningen är helt och hållet

obunden af den föregående behandlingen. Den kan underkasta

en ansökning ny pröfning, taga nytt granskningsmaterial

i betraktande och afslå ansökningen på nya skäl,

äfven om klaganden visat, att de af anmälningsafdelningen

åberopade skälen äro otillräckliga. Vid besvärsförfarandet

gäller såsom regel, att parterna (t. ex. efter invändning)

skola kallas och höras, därest någondera af dem det yrkar,

och sådant yrkande får, enligt uttryckligt stadgande, endast

afslås i det fall, att den yrkande redan varit inkallad under

ärendets handläggning hos anmälningsafdelningen.

Besvärsafdelningen bestämmer, efter fri pröfning, i

hvad mån kostnaderna för besvärsförfarandet skola drabba

den ena eller den andra parten.

Förfarandet inför nichtigkeitsabteilung är i hufvudsak

detsamma som inför besvärsafdelningarna. Inför denna

afdelning höras parterna och inkallas vittnen och sakkunniga

såsom inför allmän domstol. Mot afdelningens

slutliga utslag kunna besvär anföras hos riksrätten, detta

i olikhet med hvad som gäller i fråga om besvärsafdelningarnas

utslag, hvilka icke kunna öfverklagas.

Österrike.

Patentmyndigheten i Österrike (das Patentamt), som

endast handlägger ärenden angående patent, men i öfrigt

är inrättad och ordnad efter hufvudsakligen samma grunder

som i Tyskland, består liksom det tyska patentamtet af

tre hufvudafdelningar, nämligen:

l:o) en hufvudafdelning omfattande afdelningar, för

närvarande åtta, för handläggning af patentansökningar;

2:o) en hufvudafdelning för ärenden rörande patents

upphäfvande, återtagande eller frånkännande, patents förklarande

beroende patentskyddets fastställande och rörande

tvångslicenser in. m. d. (Nichtigkeitsabteilung); samt

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

_3:o) en hufvudafdelning, omfattande två besvärsafdelningar,

för handläggning hufvudsakligen af besvär öfver

de under l:o) omförmälda afdelningarnas beslut.

Patentamtets personal utgöres af ämbetsverkets chef,

presidenten, hans två ställföreträdare, juridiskt kunniga

ständiga och icke ständiga ledamöter, tekniskt kunniga

ständiga och icke ständiga ledamöter, kanslipersonal vaktbetjäning

och extra biträden.

De icke ständiga ledamöterna förordnas, liksom i

Tyskland, för fem år i sänder.

De hos patentamtet anställda rättskunniga måste uppfylla

de villkor, som fordras för inträde i det allmännas

tjänst. För den tekniska personalen äro också vissa

kompetensfordringar föreskrifna. I olikhet med förhållandet

i Tyskland finnas i det österrikiska patentamtet äfven

kvinnliga befattningshafvare.

Hvarje anmälningsafdelning består af rättskunniga

och tekniskt kunniga ledamöter.

k ördelningen af ledamöterna på de särskilda afdelningarna

bestämmes för hvarje arbetsår af presidenten. I

spetsen för hvarje afdelning står en rättskunnig och en

teknisk ordförande eller föreståndare. Högsta ledningen

tillkommer den rättskunnige ordföranden.

Patentansökningarna skola likasom i Tyskland undergå

förpröfning af en bland anmälningsafdelningens ledamöter

(Vorpriifer), hvilken har att företaga alla för den vidare

behandlingen inom afdelningen erforderliga förberedande

åtgärder. Därest icke svar på ett föreläggande inkommer

i rätt tid, har detta till följd, att ärendet går vidare till

afdelningen.

För fattande af beslut inom anmälningsafdelningarna

fordras närvaro af minst tre ständiga ledamöter, ordföranden

inräknad, bland hvilka, utom för vissa fall, två

ledamöter måste vara tekniskt bildade.

Rörande vissa anteckningar i patentregistret fattas

beslut af en af tre rättskunniga ledamöter sammansatt

afdelning.

Ärende föredrages å anmälningsafdelning icke af den

ledamot, hvilken haft ärendets förberedande utredning om

hand, utan af en särskild referent, hvilken för rättsliga

frågor utses af den rättskunnige, men för tekniska frågor

af den tekniske afdelningsföreståndaren.

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Inom anmälningsafdelningarna deltager i granskningen

jämväl nödigt antal biträdande ingenjörer. De

tilldelas i allmänhet icke viss ledamot utan viss a*fdelning

och . deras arbete ordnas och bestämmes af afdelningens

tekniske föreståndare. Det ifrågakommer jämväl, att de

tillåtas föredraga å afdelningen. Den biträdande tekniska

personalen intager sålunda inom det österrikiska patentamtet

en i viss män något själfständigare ställning inom

afdelningarna än i Tyskland.

Hvarje anmälningsafdelning har sin särskilda byrå

där erforderliga register föras, hvarigenom det blir möjligt

att kontrollera arbetet inom afdelningen, och där biträde

med uppsättningar af expeditioner in. in. d. lämnas.

Likaså finnes en gemensam afdelning för utskrifning

kollationering och afsändning af alla expeditioner in fl’

dylika arbeten.

Innan en ansökning eller handling öfverlämnas till

vederbörande ^ anmälningsafdelning, har den att passera

åtskilliga byråer, där den bokföres och inkomsttiden fastställes,

där kontrollering äger rum, att fastställda afgifter

lfvit erlagda, där klassificering sker och fördelning verkställes

till de olika afdelningarna, in. fl. dylika åtgärder.

Sådana ärenden, som afse ämbetsverket i dess helhet,

dess personal, förhandling med ministerier och utländska

patentverk, patentagentväsendet in. fl. frågor, hvilka

tillhöra presidentens handläggning, beredas och expedieras

genom . en särskild afdelning med sitt kansli, dit också

expeditionsgöromålen i besvärsärenden och ärenden rörande

patents upphäfvande höra.

Besvärsafdelningarna och nichtigkeitsabteilung äro i

hufvudsak inrättade och funktionera efter samma grunder

som i Tyskland. Beslut fattas i närvaro af fem ledamöter,

af hvilka två, ordföranden inberäknad, skola

vara rättskunniga och tre tekniskt sakkunniga. Så tillvida

förefinnes en bestämd skillnad mot det tyska patentamtet,

att anmälningsafdelningarnas såväl tekniska som

jurrnka ledamöter tagas i anspråk äfven inom besvärsafdelningarna

och inom nichtigkeitsabteilung.

Besvärsafdelningarnas beslut kunna icke öfverklagas.

Nichtigkeitsabteilungs beslut kunna däremot öfverklagas

hos en patentöfverdomstol, sammansatt af en

president eller en senatspresident från högsta domstolen

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

såsom ordförande, en ledamot från handelsministeriet, två

hofråd från högsta domstolen eller deras ställföreträdare

samt tre tekniskt fackkunniga personer. Ledamöterna i

patentöfverdomstolen förordnas för en tid af fem år, hvilket

förordnande kan förnyas. De tekniskt fackkunniga ledamöterna

utväljas från fall till fall af domstolens ordförande

bland de för detta uppdrag utsedda personer.

Patentamtet i Österrike har icke att enligt gällande

varumärkeslag taga befattning med ärenden rörande registrering

af varumärken, hvilka ärenden tillhöra lokala myndigheters

och handelsministeriets handläggning.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.