Sök i Ratio Lex

KUNGL. STATSKONTORETS

63 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1913:4, band 2, KUNGL. STATSKONTORETS

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

KUNGL. STATSKONTORETS

1»

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE -

DEN 31 DECEMBER 1908

ANGÅENDE

SÄTTET FÖR VERKSTÄLLANDE AF

STÄMPELBELÄGGNING AF STÄMPELPLIKTIGA HANDLINGAR

OCH KONTROLLEN DÄRÅ

?

3,46/0S

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1909

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Till KONUNGEN.

/

I skrivelse till Konungen af den 8 Mars 1907 har Riksdagen anfört,

att gällande förordning angående stämpelafgiften upptoge tre slag af

stämplar, nämligen helarksstämplar samt enkla och dubbla beläggnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

stämplar samt att endast beträffande användningen af de dubbla beläggningsstämplarne

funnes kontrollföreskrifter af sådan art, att statistiska uppgifter

kunde erhållas rörande de belopp, som stämpelbeläggningen af de

med d)7lika stämplar försedda olika slag af handlingar årligen tillförde

statsverket. Sådana uppgifter skulle ock, jämlikt bestämmelserna i kungl.

brefven den 12 september 1884 och den 19 april 1895, årligen utarbetas

inom finansdepartementet, och skulle uppgifter från vederbörande myndigheter

till departementet insändas före den 1 oktober årligen, alltså i god

tid före statsregleringens uppgörande. Hvad däremot vidkomme användningen

af de enkla beläggningsstämplarne, kunde någon specificering, på

sätt ofvan nämnts icke åstadkommas och det syntes icke kunna bestridas,

att detta vore en brist, som både kunde och borde afhjälpas. Sakens

ordnande vore så mycket viktigare, som det gällde afsevärda belopp, i

fråga om hvilka dylika specificerade uppgifter saknades. Att åtskilliga

olägenheter häraf uppstode, syntes Riksdagen ligga i öppen dag. Hvad

särskildt anginge statsregleringen, vore det naturligen af största vikt att

vid de olika skattetitlarnes beräkning hafva tillgång till säkra och tillförlitliga

uppgifter i statistiskt hänseende. Detta förhållande framträdde

särskildt då eu stämpclafgift skulle höjas eller en ny stämpelskatt införas.

Då inom Riksdagen framhållits, att vid behof för staten af ökade inkomster

ett utsträckt anlitande af stämpelskatten vore ett lämpligt medel för

ernåendet af detta mål, ville det därför synas Riksdagen vara af vikt, med

hänsyn till icke blott redan befintliga utan äfven möjligen erforderliga

ytterligare stämpelskatter, att här omförmälda brist blefve på ett tillfredsställande

sätt afhjälpt. 1 sådant afseende hade i eu inom Riksdagen väckt

motion hänvisats till åtskilliga utvägar. Utan att för det dåvarande ingå

i bedömande i detalj af de sålunda ifrågasatta åtgärderna, ansåge sig

dock Riksdagen böra beträffande den framkastade tanken att för vissa

grupper af handlingar inrätta särskilda slag af stämplar betona, att en

dylik åtgärd kunde för den allmänhet, som skulle använda dessa stämplar,

medföra ovisshet och föranleda misstag. I hvarje fall torde dock en ingående

undersökning af hithörande förhållanden, med inhämtande därvid

af erfarenhet från utlandet, vara erforderlig för bedömande af de olika

förslagens lämplighet och större eller mindre användbarhet. Den utredning

i ärendet som således erfordrades, borde enligt Riksdagens åsikt öfverlämnas

åt Eders Kungl. Maj:t att verkställa. Riksdagen anhöll alltså, med

erkännande af frågans vikt samt under framhållande, att en förbättrad

kontroll borde kunna åstadkommas utan ökade kostnader för det allmänna,

det täcktes Eders Kungl. Majd låta verkställa utredning, huruvida genom

förändrade eller förenklade bestämmelser rörande sättet för verkställandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

af stämpelbeläggning af stämpelpliktiga handlingar skulle kunna utan

ökade kostnader för det allmänna åstadkommas en fullständigare kännedom

om hvad de särskilda stämpelafgifterna inbringade åt statsverket, äfvensom

en mer tillfredsställande kontroll öfver att stadgade af gifter behörigen

o Ö C1

erlades, samt efter verkställd utredning till Riksdagen inkomma med de

förslag, hvartill en d}dik utredning kunde gifva anledning.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 22 mars 1907

anbefallt Kungl. Statskontoret att afgifva underdånigt utlåtande i anledning

af Riksdagens berörda skrifvelse, har Statskontoret, då i sagda riksdagsskrifvelse

särskildt framhållits, att till den för frågans allsidiga bedömande

nödigbefunna undersökning af hithörande; förhållanden jämväl borde höra

inhämtande af erfarenhet från utlandet, i skrifvelse till Hans Excellens

Herr Ministern för utrikes ärendena anhållit att Hans Excellens behagade

sätta Statskontoret i tillfälle att få taga kännedom om, hvilka åtgärder som i

England, Frankrike, Tyska riket, Preussen, Österrike, Danmark, Norge och

Italien kunde vara vidtagna för ernående af de i Riksdagens skrifvelse

åsyftade målen: en så vi dt möjligt fullständig statistik öfver det finansiella

resultatet af de olika slagen af stämpelskatter samt en tillfredsställande

kontroll öfver dessa skatters behöriga erläggande.

Med anledning af Statskontorets sålunda framställda anhållan bär

Statskontoret fått från Kungl. Utrikesdepartementet mottaga i ofvan angifna

länder gällande lagar och författningar i ämnet tillika med åtskillig

dithörande litteratur; och får Statskontoret, innan Statskontoret yttrar sig

i de af Riksdagen antydda hänseenden, här nedan meddela cn redogörelse

för de delar utaf nyssnämnda länders lagstiftning i ämnet, som synts

Statskontoret vara af särskild vikt för de nu förevarande frågornas belysning.

England.

Stämpelafgifterna (the Stamp Duties) utgå på grund af stämpellagen

af den 21 Juli 1891 med däri sedermera vidtagna ändringar.

Stämpelpliktiga handlingar skola enligt regeln skrifvas på papper,

som är försedt med i själfva papperet intryckt stämpel, skrifstämplar.

1 vissa fall, hufvudsakligen för sådana oftare förekommande handlingar,

hvilka draga en fix stämpelafgift till lågt belopp, är det tillåtet

att använda beläggningsstämplar (adhesive stamps). I några få fall är

användandet af beläggningsstämplar obligatoriskt, nämligen för utländska

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

växlar, för mäklareslutsedlar rörande belopp af 100 pund eller däröfver samt

för vissa förbindelser till tullverket. Beläggningsstämplar skola åsättas

innan handlingen underskrifves.

Särskilda stämplar, endast afsedda för vissa handlingar (appropriated

stamps) förekomma endast till ringa antal, nämligen stämplade blanketter

för inom landet utställda växlar och promissory notes (skuldförbindelser,

som icke innehålla något annat än ett löfte att betala en viss penningsumma;

i vissa afseenden likställda med växlar), då dessa papper skola

draga stämpel i förhållande till värdet, d. v. s. då de icke äro ställda att

betalas vid uppvisandet — äro de betalbara vid uppvisandet utgöres en fix

stämpel af 1 penny — samt beläggningsstämplar för utom landet utställda

växlar och promissory notes i nyssnämnda fall samt för mäklareslutsedlar

rörande belopp af 100 pund eller däröfver. Dessutom förekomma dels

denoting stamps, som användas då en handlings stämpelpliktighet på något

sätt är beroende af stämpelafgiften för en annan handling, antingen så att

för den skull frihet från stämpel skall åtnjutas eller stämpel till lägre

belopp än i allmänhet utgöras, dels adjudication stamps, om hvilka vidare

nedan.

Tillförene hafva funnits särskilda stämplar äfven för märkrullor,

för scrips, för kvittenser och för anvisningar, men dessa äro numera afskaffade.

Enligt lagens uttryckliga föreskrift får eu för ett särskildt slag åt

handlingar afsedd stämpel icke användas för andra slag af handlingar.

Sker detta, betraktas handlingen icke som behörigen försedd med stämpel.

Dock är en växel eller en promissory note, som skrifvits på stämpladt

papper till riktig valör, men af oriktigt slag, icke ovillkorligen ogiltig —

hvilket den såsom icke vid upprättandet behörigen stämpelförsedd enligt

nedan meddelade regler skulle vara, — utan kan erhålla gällande

kraft om den förses med stämpel af riktigt slag och dessutom stadgade

böter erläggas.

Ett antal ofta förekommande handlingar, såsom kvittenser, checker,

växlar, ställda att betalas vid anfordran eller lydande å belopp understigande

5 pund, mäklareslutsedlar å belopp understigande 100 pund, in. fl.,

draga en fix stämpel af 1 penny. År 1881 medgafs att beläggningsstämplar

å 1 penny och postfrimärken å samma belopp finge utan åtskillnad

användas för stämpelbeläggning af handlingar och frankering af bref, hvilket

medgifvande år 1883 utsträcktes att gälla för beläggningsstämplar och

postfrimärken af valörer icke öfverstigande 21h shillings. Medgifvandet

gäller dock icke sådana handlingar, som skola förses med särskilda för

dem afsedda stämplar. Numera äro själfva märkena till och med nyss
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

nämnda valör gemensamma för stämpelväsendet och postverket (inskrift:

»postage and revenue»). Hela försälj ni ngsbeloppet ingår till Poststyrelsen,

hvarefter denna årligen till den myndighet, the Commissioners of Inland

Revenue, under hvilken stämpelväsendet lyder, utbetalar det belopp, som

enligt mellan de båda myndigheterna öfverenskomna grunder beräknas

belöpa å stämpelväsendet.

Kontant inbetalning af stämpelafgift i stället för dess utgörande

medelst inköp af stämplar torde icke förekomma i vidsträcktare man än

att det i fråga om vissa slag af handlingar är medgifvet att aflösa afgiftcn

efter vissa grunder, genom hvilken aflösning (»compositiom) befrielse vinnes

från skyldigheten att förse handlingarna med stämpel. För banksedlar

(under hvilken term äfven inbegripas vissa af bank eller bankir utställda

växlar) skall sålunda enligt stämpelförordningen erläggas viss stämpelafgift

för hvarje sedel, men denna stämpelafgift får aflösas i fråga om

enskilda banker och bankirer i England och Irland med en afgift för halfår,

som utgår med visst belopp i förhållande till antalet utelöpande sedlar,

och i fråga om enskilda banker och bankirer i Skottland samt Irländska

Banken efter öfverenskommelse med the Treasury. Denna rätt till aflösning

af stämpelafgiften användes allmänt. Engelska Bankens sedlar äro

enligt stämpelförordningen fria från stämpel, men enligt särskild författning

skall banken såsom aflösning af stämpelskyldigheten årligen erlägga

en summa af 60,000 pund. Aflösning kan vidare äga rum af den stämpel,

som skall utgöras vid öfverlåtelse af större eller mindre kommuners samt

bolags obligationer. För att ernå sådan aflösning skall kommunen eller

bolaget hvart halfår till »the Commissioners of Inland Revenue» ingifva

uppgift på kommunens eller bolagets hela obligationsskuld, i förhållande

till beloppet hvaraf en viss afgift erlägges. Ett liknande förfarande äger

rum i fråga om stämpeln för försäkringspolicer med undantag dock af

policer för sjö- eller 1 i {försäkring. Försäkringsbolaget kan friköpa sig från

stämpelpliktigheten genom att hvart fjärdedels år ingifva en uppgift på

sammanlagda beloppet af under kvartalet influtna premier samt genom att

erlägga en i visst förhållande till detta belopp beräknad afgift. Rätten

att på sådant sätt vinna aflösning för stämpeln till obligationer och försäkringspolicer

är dock icke ovillkorlig, utan beroende af vederbörande

myndighets godtfinnande. Slutligen kan i viss stadgad ordning aflösning

äga rum af den stämpel, som eljest skolat utgöras vid öfverlåtelse af

koloniala regeringars skuldförbindelser.

Ehuru, enligt hvad of van blifvit nämndt, stämpelpliktiga handlingar

i allmänhet skola antingen skrifvas på stämpladt papper eller ock, innan

de underskrifvas, förses med beläggningsstämplar, är tillfälle likväl beredt

opaginerad Kontrollera mot PDF

t)

att få en på ostämpladt papper skrifven handling äfven efter dess under*

skrifvande stämplad. Den, som önskar komma i åtnjutande af en sådan

förmån, skall, förutom själfva stärapelafgiften, erlägga en straffafgift (penalty

on stämpling) af 10 pund eller för sjöförsäkringspolicer af 100 pund,

samt, om det felande stämpelbeloppet öfverstiger 10 pund, därutöfver

5 procent ränta å detta belopp från den dag, då handlingen försågs med

underskrift, till den, då räntan motsvarar beloppet af den felande af giften.

Dessa föreskrifter äga icke tillämplighet på växlar och promissorv notes,

märkrullor samt fullmakter att rösta vid val och sammanträden, hvilka

handlingar således under inga förhållanden kunna efter utfärdandet förses

ined stämpel. — Utom landet pa ostämpladt papper utgifna handlingar

kunna inom trettio dagar, efter det de inkommit i landet, varda försedda

med stämpel utan erläggande af straffafgift. Dessutom bör anmärkas,

att »the Commissioners» äga rätt att efter godtfinnande mildra eller

efterskänka straffafgiften.

Eu särskild procedur är anordnad för det fall, att någon vill erhålla

officiellt yttrande rörande den stämpelafgift, som till en viss redan utfärdad

handling rätteligen erfordras, vare sig handlingen redan är försedd

med stämpel eller ej. Sådant yttrande meddelas af »the Commissioners of

Inland Revenue» och handlingen förses, om den redan är stämplad till det

af the Commissioners såsom riktigt ansedda beloppet, eller, i annat fall

sedan detta ägt rum, med en särskild stämpel, utmärkande att handlingen

är behörigen stämpelbelagd (adjudication stamp).

Bland de till stämpeluppbördens tryggande meddelade kontrollföreskrifter

böra i främsta rummet märkas de, som afse de civil rättsliga eller

processuella följderna af underlåten eller felaktig stämpling. Den allmänna

regeln i detta alseende uttryckes i stämpelförordningen sålunda,

att en handling, som upprättats i någon del af det Förenade Konungariket

eller som, hvar den än må vara upprättad, afser egendom, belägen i,

eller något ärende, som blifvit utfördt eller skall utföras i någon del af

det Förenade Konungariket, icke far, utom i brottmål, åberopas inför domstol

och icke skall vara användbar för något som helst ändamål, med

mindre den är försedd med stämpel enligt den vid utfärdandet gällande

författningen. De handlingar, hvilka under intet förhållande kunna stämplas

efter utfärdandet, nämligen växlar och promissory notes, märkrullor samt

fullmakter att rösta vid val och sammanträden, äro således, om de utfärdats

utan stämpel, ovillkorligen ogiltiga. I fråga om andra slag af handlingar

gäller däremot, att om sådan handling företes inför domstol, utan att vara

med stämpel försedd, den tjänsteman, till hvars tjänstebefattning handlingens

uppläsande hörer, skall fästa myndighetens uppmärksamhet på

opaginerad Kontrollera mot PDF

rf

den i afseende på stämpel till handlingen förefintliga brist. Om därefter

vederbörande part till nämnda tjänsteman inbetalar det felande stämpelbeloppet

jämte straffafgiften för underlåten stämpling och därutöfver ett

pund, godkännes handlingen såsom bevisningsmedel.

Till kontroll å afgifternas behöriga utgörande är vidare stadgadt, att

ingen tjänsteman, till hvars åliggande det hör att i offentliga böcker, register

eller protokoll införa eller anteckna stämpelpliktiga handlingar, får

fullgöra sådant, utan att handlingen är vederbörligen försedd med stämpel;

samt att hvarje utgivare af en handling, som är af beskaffenhet att kunna

blifva underkastad stämpel i förhållande till det uti densamma uttryckta

värde är, vid bötesansvar för uppsåtlig försummelse, pliktig att uti handlingen

riktigt angifva alla de omständigheter, som på stämpelpliktigheten

kunna äga inflytande.

Slutligen är i talrika fall bötesansvar stadgadt för underlåtenhet att

förse stämpelpliktiga handlingar med de föreskrift^ stämpelbeloppen.

Makulering af stämplar till enskilda handlingar verkställes af den

enskilda parten.

I den berättelse, som »the Commissioners of Inland Revenue» årligen

afgifva rörande sin ämbetsförvaltning förekommer, bland andra statistiska

tabeller rörande stämpelafgiften, äfven en mycket detaljerad specifikation

af de särskilda stämpelrubrikernas afkastning. Denna specifikation upptager

fjorton afdelningar, af hvilka två, såsom afseende stämpel till spelkort

och till vissa medicinska preparat, här kunna lämnas ur räkningen.

Af de öfriga afdelningarna upptager den första stämpelpliktiga handlingar

(deeds and other instruments), rörande hvilka specifikation icke lämnas i

de följande afdelningarna, och angifves i rubriken till denna afdelning,

att siffrorna äro delvis approximativt beräknade (partly estimated). Denna

första afdelning upptager särskilda siffror för åtskilliga slag af handlingar,

nämligen lagfarter, inteckningar, arrende- och hyreskontrakt, öfverlåtelser

af fondpapper, dispositioner af egendom till förmån för flera personer efter

hvarandra (settlements), märkrullor, vissa slags kontrakt (agreements under

hand), vissa slags skuldförbindelser {honds, debentures in. fl.), samt letters

of allotment (genom hvilka en person berättigas att under vissa förhållanden

blifva innehafvare af aktier eller obligationer), hvarefter tabellen upptager

särskilda siffror för handlingar, ej specificerade, för af kommuner

in. fl. inbetalda afgifter för aflösning (composition) af stämpelafgifter, för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

straffafgifter, för oskrifvet stämpladt papper samt för af Poststyrelsen

redovisade, på stämpelväsendet belöpande andelar af försäljningssumman

för märken gemensamma för postverket och stämpelväsendet. I de följande

tabellerna redogöres för afkastningen af: a) tlie penny stamps eller den

fixa stämpelafgift af 1 penny, som utgöres för kvittenser, checker, vissa

rnäklareslutsedlar, policer till andra försäkringar än sjö- och lifförsäkringar,

in. fl., utan specifikation af afgiften för särskilda slag af dessa handlingar,

hvarvid erinras, att den i tabellen upptagna summan utgör det belopp,

som, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, redovisas af Poststyrelsen och sålunda

blott är approximativ; samt vidare för stämpelafgifterna för: b) aktiebolags

inbetalda kapital, hvilken stämpel uppbäres på sådant sätt, att den anmälan

om storleken af ett aktiebolags nominella kapital eller om ökning

däraf, som skall ingifvas till vederbörande registreringsmyndighet, förses

med föreskrifven stämpel; b) lån, som under vissa förhållanden upptagas

af kommuner och bolag, däi''vid stämpeln åsättes den anmälan om lånets

storlek, som skall af låntagaren göras hos the Commissioners, varande denna,

genom 1899 års finanslag införda stämpel hufvudsakligen eu supplementärskatt

med jämförelsevis ringa afkastning; c) växlar och proinissory notes,

för hvilka särskilda stämplar finnas; d) sjöförsäkringspoiicer; e) lifförsäkringspolicer;

f) vissa fondpapper (rnarketable securities tramferable by deliver

y), medan flertalet fondpapper faller under den första afdelningen;

g) rnäklareslutsedlar lydande å belopp af 100 pund eller därutöfver, för

hvilka slutsedlar finnas särskilda stämplar; h) vissa intyg och tillståndsbevis;

i) banksedlar, för hvilka stämpelafgiften till allra väsentligaste delen

utgöres genom aflösning; samt k) aktier. 1 eu särskild tabell meddelas

redogörelse för de s. k. fee stamps, hvarmed afses stämpelafgifter, som

vid domstolar och myndigheter utgöras i stället för de forna sportelafgifterna,

hvilka härigenom indragits till statsverket. Dessa afgifter påbjudas icke

i den egentliga stämpellagstiftningen, utan i författningar, som reglera

proceduren vid vederbörande domstolar och myndigheter.

I sammanhang härmed torde böra anmärkas, att efter den år 1894

vidtagna genomgripande reformen af arfsskattelagstiftningen, arfsskatterna

icke vidare till någon del uttagas såsom stämpelskatter.

Hvad nu angår det sätt, hvarpå tillgång till dessa statistiska uppgifter

beredes, torde först böra omnämnas, att i den utförliga handbok

rörande det engelska stämpelskatteväsendet, hvilken varit för Statskontoret

tillgänglig och i hvilken upptagas de i ämnet gällande författningar jämte

kommentarier, icke kunnat återfinnas några i direkt statistiskt syfte gifna

bestämmelser med undantag af de ofvan omförmälda om särskilda stämplar

för växlar och proinissory notes samt vissa rnäklareslutsedlar. Gifvet

opaginerad Kontrollera mot PDF

it

är, att uppgifterna rörande stämpel för aktiebolags inbetalda kapital och

för vissa lån erhållas från de myndigheter, till hvilka de stämpelpliktiga

anmälningarna ingifvas, likasom i fråga om handlingar, som utgifvas af

offentliga myndigheter, dessa naturligen lämna erforderliga uppgifter. Om

beloppet af de afgifter, främst stämpeln för banksedlar, som utgå genom

aflösning af stämpelafgiften, finnas uppgifter hos the Commissioners, som

bestämt aflösningsbeloppet. Uppgifterna om stämpel till sjö- och lifförsäkringspolicer

torde lämnas af vederbörande försäkringsbolag. I öfrigt

lärer för utrönande af det sätt, på hvilket de statistiska uppgifterna erhållas,

vara erforderligt att genomgå den allmänna lagstiftningen rörande de

särskilda handlingarna, ett arbete, hvilket Statskontoret icke varit i tillfälle

utföra. Erinras bör dessutom om ofvan angifna förhållande, att eu del åt

de statistiska uppgifterna blott äro approximativa.

Frankrike.

1 de flesta länder finnas skatter, hvilka med afseende på sin plats i

skattesystemet äga hufvudsakligen samma betydelse som stämpelskatten,

ehuru skatterna uppbäras utan förmedling af stämpladt papper. I intet

land år detta i så hög grad förhållandet som i Frankrike. I detta land

finnes ett egenartadt institut, som visserligen blifvit efterbildadt i vissa

länder, såsom Italien och Belgien, men i de flesta länder saknar all motsvarighet.

Detta institut är nl’.Enregistreinent». Med enregistrement förstås

antecknandet i vissa för ändamålet bestämda offentliga böcker af innehållet

af de skriftliga handlingar, som äro underkastade en sådan formalitet

— och hvilka utgöra det vida öfvervägande flertalet af så väl judiciella

som enskilda handlingar, hvilka skola äga någon rättsverkan äfvensom

af de anmälningar om egendoms öfvergång från eu person till en annan,

som i vissa af lagen bestämda fall böra göras. Ändamålet med denna

formalitet är tvåfaldigt: det ena, hälft civilrättsligt, att utgöra eu af staten

den enskilde beredd förmån, åsyftande, allt efter olika fall, att betrygga

de inregistrerade handlingarnes tillvaro, att konstatera deras utgifningsdag,

att gifva dem full laga verkan eller att bereda kännedom om förändringarna

i äganderättsförhållandena inom landet (dessutom finnas dock särskilda

fastighetsböcker), det andra, fiskaliskt, att utgöra grundvalen för uppbörden

af eu skatt. För »1’Enregistrement» finnas byråer inom vissa smärre distrikt

samt en talrik särskild tjänstemannakår. Skatten, enrcgistrementsafgiften,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

uppgår till mycket högt belopp och utgör den till afkastningen främsta

bland Frankrikes statsinkomster.

Ehuru genom enregistrementsafgiften beskattas åtskilliga transaktioner,

hvilkas beskattning hos oss sker genom stämpelafgifter, skulle en redogörelse

för förstnämnda afgifts uppbördssätt och hvad därmed sammanhänger

föra för långt och med afseende på institutets säregna karaktär vara

utan nytta för den här ifrågavarande utredningen.

Stämpelafgifterna i Frankrike {droits de timbre) träffa, äfven de, flertalet

handlingar, som äro afsedda att hafva någon rättsverkan, och äga sålunda

eu mycket stor omfattning, ehuru de i fråga om finansiell betydelse

för statsverket stå ganska långt efter enregistrementsafgifterna (för 1906

i runda tal 202,000,000 fr. mot 612,000,000 fr.).

Hufvudförfattningen för stämpelskatten är ännu lagen af den 13

brumaire år VII (3 november 1798), ehuru dess bestämmelser blifvit modifierade

och utvidgade genom ett mycket stort antal senare författningar.

Stämpelafgifterna äro af tre slag: dimensionsstämpel, proportionell

stämpel och fix stämpel. Uppbörden sker a) genom försäljning af stämpladt

papper, b) genom s. k. extraordinär stämpel, d. v. s. påtryckning af stämpel

å papperet, c) genom abonnement och d) genom s. k. visa pour timbre

eller skriftlig påteckning å handlingen i stället för stämpel.

1) Dimensionsstämpel.

Den sedan langa tider tillbaka och allt fortfarande gällande regeln

är, att alla offentliga handlingar samt alla enskilda handlingar samt utdrag

och afskrifter af sådana af beskaffenhet att grundlägga eller kunna grundlägga

någon rättighet eller att inför domstol kunna företes såom bevis för

skuldförbindelse eller befrielse från sådan, såsom verifikation eller såsom

stöd för käromål eller svaromål, skola skrifvas å stämpladt papper. Detta

innebär, enligt regeln och där icke annorlunda är stadgadt, att handlingarna

skola skrifvas å det stämplade papper, som staten i fem olika storlekar

tillhandahåller. Detta stämplade papper är åsatt olika pris efter

papperets större eller mindre format (däraf namnet »dimensionsstämpel»).

Med några undantag äger hvar och en använda det slag af stämpladt

papper, han önskar. Likaså är det, äfvenledes med några undantag, tilllåtet

att skrifva handlingarna på ostämpladt papper samt att därefter få

handlingarna hos vederbörande myndighet försedda med extraordinär

(påtryckt) stämpel eller med visa pour timbre. Om papperet icke är af samma

storlek som något af nyssnämnda fem slag, skall stämpelafgiften för det

närmast större utgöras. Detta är den gamla regeln, men sedan år 1862 är

det medgifvet för myndigheter att i stället för påtryckt stämpel eller visa

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

pour timbre använda beläggningsstämplar af ett sär skild t slag (timbres mobil-es

de dimension) till valörer motsvarande dimensionsstämplarnas. För offentliga

anslag (affischer) finnas särskilda slag af nu omförinälda beläggningsstämplar.

Ytterligare ett tredje slag af »lösa dimensionsstämplar», om hvilka

särskilda regler gälla, finnas för »copies d’exploits», hvarmed förstås part

tillställda bevis om vissa af notarier eller rättsbetjänte vidtagna åtgärder,

såsom t. ex. växelprotester. Bruket af dessa särskilda slag af beläggningsstämplar,

hvilka endast användas af vederbörande tjänstemän, bär till

större delen utträngt användningen af visa pour timbre.

Den allmänna regeln, att alla enskilda handlingar skola skrifvas på

stämpladt papper, är dock med afseende på det sätt, hvarpå ansvaret för

öfverträdelser däraf är bestämdt, af väsentligt mindre omfattning än hvad

på grund af lagbudets afifattning skulle kunna förmodas. Med undantag för

vissa slag af handlingar (försäkringspolicer, offentliga anslag, konnossementer

samt mönsterrullor för sjöfolk), hvilkas upprättande utan erläggande

af stämpelafgift är belagdt med bötesansvar, finnes ansvar stadgaft

endast för det fall, att handlingen ostämplad eller utan att vara försedd

med extraordinär stämpel eller med visa ipour timbre företes inför domstol.

Handling af nu ifrågavarande slag kan således upprättas utan stämpel,

blott man, när dess företeende inför domstol ifrågakommer, drager

försorg därom, att densamma dessförinnan hos vederbörlig myndighet

företes för erhållande mot afgiftens erläggande af påtryckt stämpel eller

visa pour timbre eller för åsättande af ofvan omförinälda slag af beläggningsstämplar.

1 fråga om offentliga anslag (affischer) finnes i vissa fall en annan

tariff för dimensionsstämpeln än den i allmänhet gällande.

Försäkringspolicer äro, såsom ofvan blifvit nämndt, underkastade

dimensionsstämpel. Hvarje kontrakt om försäkring äfvensom hvarje efterföljande

aftal om förlängning af försäkringen eller om förhöjning af premien

eller det försäkrade beloppet skall sålunda skrifvas på stämpladt

papper. Innefattar policen bestämmelse om tyst förlängning, skall den

dessutom inom viss tid från utgifningsdagen underkastas visa pour timbre,

för hvilken erlägges en afgift, motsvarande stämpeln för själfva policen.

Då det är fråga om försäkringar mot annan skada än sjöskada,

gifves likväl för uppbörden af stämpeln för försäkringspolicer äfven ett

annat sätt, hvilket enligt lagen af den 29 december 1884 är obligatoriskt

i fråga om brand- och lifförsäkringar med bestämda premier, vissa ömsesidighetsbolag

för brand- och lifförsäkring samt vissa departementala brandstodsföreningar,

men fakultativt för öfriga slag af försäkringar, dock, såsom

nämnts, icke för sjöförsäkringar, för hvilka abonnement under inga

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

förhållanden äger rum. Försäkringsgifvaren befrias i nu antydda fall

från skyldigheten att betala skatten för hvarje särskild police eller

annat aftal genom att med staten sluta aftal om årligt abonnement.

Detta beräknas i sådant fall efter totalsumman af det föregående årets

transaktioner och utgår i visst förhållande till denna. Önskar försäkringsgifvaren,

i det fall att sådant är medgifvet, upphöra med ingånget abonnement,

skall för hvarje i gällande kraft varande police erläggas en viss

fix afgift. Policer, utfärdade af försäkringsgifvare, som ingått abonnement

om stämpelafgiftens erläggande, förses kostnadsfritt med stämpel af

särskild t slag.

Till kontroll å uppbörden af försäkringsstämpeln är stadgadt, att

försäkringsbolag och andra försäkringsgifvare vid äfventyr af böter äro

pliktiga att, innan de börja sin rörelse, till enregistrementsbyrån i den

ort, där de äga sitt hufvudkontor, anmäla rörelsens beskaffenhet och direktörens

namn och att föra ett register, där alla policer och ytterligare

aftal inom sex månader från utgifningsdagen till sitt innehåll summariskt

angifvas; detta register besiktigas och bladen i detsamma numreras

och märkas af domaren vid handelsdomstolen eller fredsdomaren i orten.

Dessutom äga enregistrementstjänstemännen ovillkorligt tillträde till alla

försäkringsgifvarens böcker och handlingar.

2) Proportionell stämpel.

Den proportionella stämpeln utgöres, där icke för särskilda fall annorlunda

är föreskrifvet, genom användning antingen af blanketter med

påtryckt stämpel, som i ett stort antal olika valörer tillhandahållas af

staten, eller beläggningsstämplar af ett särskilt slag (timbres proportionell

mobiles).

Underkastade den proportionella stämpeln äro a) växlar och öfriga

handelspapper (effets de commerce), vissa skuldförskrifningar samt warrants;

b) hypoteksbankens (Crédit fonder) obligationer och pantbref, franska

bankens sedlar samt anvisningar på statskassan af föreståndarna för

vissa publika kassor; c) franska aktier och obligationer; d) utländska

aktier och obligationer samt främmande staters skuldförskrifningar; e)

mäklareslutsedlar.

a) Växlar och andra handelspapper.

Omfattande bestämmelser finnas meddelade rörande ansvar för dem,

hvilka taga befattning med växel, som icke är behörigen försedd med

stämpel. För dessa bestämmelser torde icke vara behöfligt att bär redo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

göra, men däremot torde böra omfbrmälas vissa andra påföljder för underlåten

stämpelbeläggning. Innehafvaren af en icke behörigen stärnpelförsedd

växel äger, i händelse växeln icke är accepterad, talan om betalning

endast mot trassenten; är åter växeln accepterad, äger han talan endast

mot acceptanten och trassenten, mot den senare likväl blott i det fall, att

denne icke kan visa att betäckning varit gifven. Innehafvaren af hvarje

annat stämpel underkastadt, men icke behörigen stämpelförsedt handelspapper

äger endast mot utgifvaren talan om betalning. Alla häremot

stridande överenskommelser äro kraftlösa. Vidare är det såväl enskilda

personer som bolag och offentliga institutioner förbjudet att för egen

eller andras räkning inkassera eller låta inkassera handelspapper, som icke

äro behörigen stämpelförsedda. vid ansvar af böter, motsvarande sex procent

af de inkasserade papperens belopp. Slutligen är hvarje öfverenskommelse

om återgångstalan för bristande betalning kraftlös, om den afser

ett icke behörigen stämpelförsedt handelspapper.

b) Stämpelafgiften för hypoteksbankens obligationer och pantbref utgöres

genom en abonnementssumma af vissa centimer för hvarje 1,000

francs af det belopp, som uttrycker totalsumman af det föregående årets

transaktioner. Franska bankens sedlar äro underkastade den proportionella

stämpeln för handelspapper, men denna utgöres likaledes genom erläggande

af en efter medeltalet af de under året utelöpande sedlarna beräknad

abonnementssumma.

c) Franska aktier och obligationer.

Stämpelafgiften för aktier och obligationer är en emissionsstämpel.

Stämpelbeloppet för aktier utgör 1 procent af det nominella värdet, om

bolaget skall äga bestånd längre tid än tio år, eljest Va procent. 1 brist

af nominellt värde utgår afgiften efter det verkliga, beräknadt efter den

uppskattning däraf, som enligt de för Venregistrement gällande regler skall

af den skattskyldige göras. För vissa slag af aktier, hvilka icke kunna

öfverlåtas utan vissa i Code civil stadgade formaliteter, äger icke proportionell

utan diinensionsstämpel rum.

Till kontroll å uppbörden af aktiestämpeln äro vissa bestämmelser

meddelade. Jämte det bolaget har att på vederbörligt ställe lämna mycket

detaljerade uppgifter om alla förhållanden, som röra bolaget, skola aktiebrefven

tagas ur en för ändamålet särskildt inrättad bok och dessförinnan

förses med stämpel sålunda åsätt, att, då aktiebrefven lösryckas ur boken,

en del af stämpeln medföljer brefvet, medan den andra delen kvarstannar

å återstoden af det blad, aktiebrefvet i boken bildat. Denna bok skall vid

anfordran tillhandahållas enregistrementstjänstemännen. Dryga böter ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

kräfvas af bolag, som öfverträda dessa bestämmelser, äfvensom af mäklare,

som lämna sitt biträde vid öfverlåtelsen af en ostämplad aktie.

Aktiestämpeln kan emellertid äfven utgöras under formen af abonnement,

hvilket likväl måste ingås för hela den tid bolaget äger bestånd.

Den årliga abonnementsafgiften, som erlägges kvartalsvis, utgör 6 centimer

för 100 francs af beloppet utaf hvarje utfärdad aktie. Abonnementet befriar

icke från iakttagande af nyssnämnda för kontroll å uppbörden stadgade

formaliteter, men stämpeln — som i detta fall är af ett särskildt

slag — åsättes kostnadsfritt. Bolag, som ingått abonnement, åtnjuter en

särskild förmån därutinnan, att detsamma, om det ställes under utredning

eller under de två sistförflutna åren icke lämnat utdelning, befrias från

utgörande af den årliga afgiften till dess utdelning åter äger rum.

För obligationsstämpeln gälla väsentligen samma regler som för

aktiestämpeln. Stämpelafgiften utgör, då den erlägges kontant,, 1 procent

af det i hvarje obligation förskrifna beloppet och den årliga afgiften

vid abonnement 6 centimer för hvarje 100 francs för hvarje obligation.

Hvad abonnementsafgiften beträffar, bör likväl anmärkas, att denna,

i olikhet med abonnementsafgiften för aktier, beräknas för hvarje särskild

obligation, så att i och med det en obligation inlöses abonnementsafgiften

minskas med ett mot afgiften för denna obligation svarande belopp.

Franska statens skuldförbindelser äro fria från stämpel.

Såväl aktiestämpeln som obligationsstämpeln utgöras i alldeles öfvervägande

grad genom abonnement. De influtna afgifterna utgjorde år

1906 i runda tal: för aktiestämpeln genom abonnement 6,404,000 fr. mot

38.000 fr. utan abonnement; för obligationsstämpeln 13,000,000 fr. mot

7.000 fr.

Här torde böra anmärkas, att öfverlåtelse af aktier och obligationer

träffas af en på grund af lagen den 23 juni 1857 utgående särskild skatt

(droit de transmission), som icke har karaktären af stämpelskatt.

d) Utländska aktier och obligationer samt främmande staters skuldförskrifningar.

Utländska aktier och obligationer äro underkastade samma stämpel

som motsvarande franska papper. Eu åtskillnad måste likväl göras mellan

de papper, som noteras på fransk börs, och dem, som icke åtnjuta denna

förmån. De senare förses med stämpel till 1 procent af nominella värdet;

förde förra åter skall stämpelskyldigheten alltid fullgöras medelst erläggande

af den årliga abonnementsafgiften af 6 centimer för hvarje belopp

af 100 francs, som är förskrifvet i de skattskyldighet underkastade papperen.

Antalet af dessa bestämmes af finansministern, som därvid skall

inhämta yttrande af eu på i lagen bestämdt sätt sammansatt kommission.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Hvarje bolag, stad o. s. v., som erhållit rätt att låta notera sina aktier

eller obligationer å fransk börs, skall utse en i Frankrike bosatt, af finansministern

godkänd representant, som ansvarar för afgifternas utgörande.

De utländska papper, om hvilka här är fråga, förses, sedan noteringen å

börsen ägt rum, icke med stämpel, utan ersättes denna för dem af en i

den officiella tidningen införd notis om att afgiften blifvit erlagd. Särskilda

kontrollbestämmelser äro meddelade i fråga om stämpeln till aktier

och obligationer, som icke äro noterade å fransk börs.

Stämpeln för främmande staters skuldförskrifningar, som utgår efter

en särskild tariff, skall alltid erläggas kontant (således utan abonnement)

mot visa pour timbre eller ock förses med extraordinär (i papperet intryckt)

stämpel.

e) Mäklareslutsedlar.

Enligt lagen af den 2 juli 1862 skola mäklareslutsedlar skrifvas på

papper, som förses med extraordinär stämpel med olika belopp, allt

efter som transaktionen afser ett belopp icke öfverstigande 10,000 francs

eller ett högre belopp. Ur denna stämpelafgift, ännu gällande för mäklare,

som förmedla andra affärer än köp och försäljning af fondpapper

(courtiers), har i fråga om mäklare, som förmedla sistnämnda slag af affärer

(agents de change), utvecklat sig en särskild börsskatt (impöt sur les

operations de bourse), grundad på lagen af den 28 april 1893. Denna

skatt upptages i budgeten som en från stämpelskatten skild skatt och kan

icke sägas hafva karaktären af stämpelafgift, om än skatten anses kunna

erläggas genom användning af dimensionsstämpel (ej beläggningsstämplar).

Att här redogöra för det sätt, hvarpå denna skatt är anordnad, torde icke

vara lämpligt.

3) Fix stämpel.

Den fixa stämpeln utgöres för: a) kvittenser; b) checker; c) transportkontrakt

(fraktsedlar, järnvägsfraktkvitton, konnossementer); d) pass;

e) jaktlicenser; och f) kontroll å fabriksmärken.

Beläggningsstämplar af särskilda typer finnas för kvittenser af enskilda,

för kvittenser af tjänstemän, för järnvägsfraktkvitton, för fraktsedlar,

för konnossement samt för kontroll å fabriksmärken. För inrikes

pass, för utrikes pass och för jaktlicenser användas särskild! stämplade formulär.

För utgörande af checkstämpeln få i allmänhet icke användas beläggningsstämplar,

utan skola checkerna skrifvas på särskild! stämplade

blanketter, dock att beläggningsstämplar (kvittensstämplar eller proportiosl46/os.

3

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

nella stämplar) få användas till checker, som dragas från ort utom landet

på ort inom Frankrike, äfvensom för utgörande af den tilläggsafgift af

10 centimer, som erlägges för check, som dragés från en plats på en annan

inom Frankrike. Järnvägarnas kvittenser och fraktsedlar samt konnossement

kunna äfven förses med extraordinär stämpel, men dessutom är

i fråga om fraktkvitton och fraktsedlar vid järnvägarna sedan år 1892

medgifvet, att de järnvägsbolag, som sådant önska, kunna erhålla tillåtelse

att på sitt ansvar uppbära och till statsverkrt inbetala de ifrågavarande

stämpelafgifterna, allt med iakttagande af vissa bestämmelser, i

hvilket fall kvittenserna och fraktsedlarna ej förses med stämpel. Detta

medgifvande användes ock i mycket stor utsträckning. I förbigående kan

anmärkas, att denna järnvägarnas stämpelafgift inbringar öfver en femtedel

af stämpelskattens hela afkastning (1906: 42,600,000 fr.). För utgörande

af kvittensstämpeln kan äfven stämpling af blanketter äga rum,

hvarjämte järnvägsbiljetter, teaterbiljetter och andra biljetter, hvilka berättiga

till någon plats och, såsom innefattande bevis, att afgiften för platsen

blifvit erlagd, äro underkastade kvittensstämpeln, då priset öfverstiger

10 francs, få utlämnas utan stämpel, såvida vederbörande bolag eller direktör

underkastar sig de kontrollbestämmelser för stämpelafgiftens erläggande,

som förvaltningen äger bestämma.

Stämpeln för kontroll å fabriksmärken redovisas visserligen till sin

afkastning under stämpelskatten, men har en helt annan karaktär än öfriga

stämpelafgifter, likasom den, såsom utgående efter en särskild tariff,

icke kan anses som en egentlig fix stämpel, ehuru den plägar hänföras

till dessa. Den är icke obligatorisk, utan erlägges för erhållande af en

stämpel, som till intygande af fabriksmärkets autenticitet fästes å varornas

etiketter eller omslag.

För uppbörden af de särskilda slagen af fixa stämpelafgifter äro

meddelade kontrollföreskrifter, hvilka särskild! i fråga om de finansiellt

betydande afgifterna för »transportkontrakt» äro omfattande och detaljerade.

En redogörelse för dessa mycket speciella bestämmelser torde icke

här vara på sin plats i vidare mån än att beträffande den i finansiellt

afseende likaledes betydande kvittensstämpeln (1906: öfver 23,000,000 fr.)

kan nämnas, att det stora flertalet bolag (alla hvilkas papper äro underkastade

enregistrementsafgift) äro pliktiga att på anfordran af enregistrementstjänstemännen

förete sina böcker, handlingar samt verifikationer till

inkomster och utgifter, öfverträdelser af bestämmelserna rörande kvittensstämpeln

bestraffas med böter af 50 francs, hvilka utgå för hvarje

särskilt kvitto, som icke blifvit behörigen med stämpel försedt. Stämpelafgiften

drabbar enligt lagen gäldenären, men fordringsägare, som läm
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

nät kvitto utan att tillse att detsamma i behörig ordning försetts med

o o

stämpel, svarar personligen och utan regress till gäldenären för beloppet

af stämpelafgiften, böterna och öfriga kostnader.

Till kontroll å efterlefnaden af stämpelförfattningaimas föreskrifter

äro, utom ansvar för öfverträdelser, meddelade vissa allmänna bestämmelser.

Sålunda är det förbjudet notarier, sekreterare och registratorer vid

myndigheter (greffiers), skiljemän (arbitres) och sakkunnige (experts) att

vidtaga några åtgärder,domare att fälla några domar och förvaltande myndigheter

att meddela några beslut på grund af handlingar, register eller

handelspapper, som icke äro behörigen försedda med stämpel. Vidare är

det tjänstemännen vid 1’Enregistrement förbjudet att inregistrera handlingar

i allmänhet, utan att dessa äro behörigen stämpelförsedda, samt särskilt

växelprotester, utan att växeln, behörigen stämpelförsedd, dem

förevisas.

Tillsynen öfver efterlefnaden af stämpelförfattningarna utöfvas i

närmaste hand af tjänstemännen vid 1’Enregistrement. Dessa äga ovillkorlig

rätt att vid anfordran få sig företedda alla böcker, register och

räkenskapshandlingar, som innehafvas af myndigheter, bolag samt järnvägs-

och andra transportföretag. Dessutom äga tulltjänstemän samt

tjänstemän vid förvaltningen af de indirekta skatterna samt de kommunala

acciserna rätt att åtala förbrytelser mot föreskrifterna om stämpel

till enskilda handlingar i allmänhet. Enahanda rätt tillkommer polis- och

posttjänstemän i fråga om kvittensstämpeln o. s. v. De handlingar, som

blifvit upprättade i strid med stämpelförfattningarna, få af vederbörande

tjänstemän kvarhållas för att biläggas det protokoll, som angående förseelsen

bör upprättas, såvida icke de skyldiga frivilligt underteckna detta

protokoll eller genast inbetala böterna och det bristande stämpelbeloppet.

Vid förseelse mot stämpelförfattningarna föres talan om erläggande af afgifterna

med böter solidariskt mot alla undertecknarna af en handling,

som bär flera underskrifter; mot långifvare och låntagare vid skuldförbindelser;

mot fordringsägare och gäldenärer vid kvittenser; samt

mot de tjänstemän, som mottagit eller upprättat offentliga handlingar, för

hvilka icke vederbörligen stämpelförsedda handlingar ligga till grund.

Mcikulering af stämplarna till enskilda handlingar sker enligt regeln

genom den enskildes försorg. I ett par fall sker makuleringen lik
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

väl genom vederbörande tjänsteman, nämligen i fråga om protesterade

växlar, som inkomma från utlandet, samt anvisningar på offentliga kassor.

Såsom af förestående redogörelse för sättet för uppbörden af de

olika franska stämpelafgifterna torde framgå, inedgifver detta upprättandet

af en ganska omfattande stämpelstatistik, och en sådan föreligger äfven.

Statistiken sönderfaller i två afdelningar: icke proportionell stämpel (dimensionsstämpel

och fix stämpel) samt proportionell stämpel. I fråga om

den egentliga dimensionsstämpeln, som skall utgöras för handlingar i allmänhet,

hvilka icke äro underkastade särskild stämpel, kan statistiken naturligtvis

icke upptaga annan specifikation än att den skiljer mellan skrifstämplar,

beläggningsstämplar (timbres mobiles de dimension) samt extraordinär

stämpel och visa pour timbre. Den efter särskild tariff utgående stämpeln

för offentliga anslag redovisas särskildt. »Försäkringskontrakt» och

»transportkontrakt» bilda två stora grupper med många särskildt redovisade

underrubriker, hvilken specifikation möjliggöres genom bolagens anmälningsskyldighet,

de dels obligatoriska, dels fakultativa abonnementen

och de särskilda typerna af beläggningsstämplar. De särskilda stämpelsorterna

medgifva äfven speciell redovisning af stämpelafgifterna för kontroll

å fabriksmärken, för pass (särskildt för inrikes och för utrikes) för

jaktlicenser, för kvittenser (särskildt för enskildas och för tjänstemäns)

samt för checker (särskildt för platschecker och för checker från en plats

på en annan).

Under rubriken proportionell stämpel upptagas särskildt stämpelafgifterna

för handelspapper (växlar in. fl. och warrants) och för franska bankens

sedlar samt under den allmänna rubriken fondpapper (valeurs mobilieres)

två underrubriker, franska papper och utländska papper, af hvilka under den

förra redovisas stämpelafgifterna särskildt för aktier, för obligationer och

för hypoteksbankens obligationer och pantbref samt under den senare för

aktier, för obligationer och för främmande staters förskrifningar. För

hvarje slag af papper, där abonnement ifrågakommer, angifves, huruvida

afgiften influtit genom dylikt eller icke.

För de proportionella stämpelafgifterna finnas visserligen, utom de

särskilda slag af stämplar, som användas för aktier och obligatiouer (särskilda

för hvartdera slaget), för hvilka afgiften utgöres genom abonnement,

samt stämplade blanketter för handelspapper, blott ett slag af beläggningsstämplar,

men de anmälningar, som af bolag m. fl. skola göras

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

rörande hithörande förhålllanden, lämna otvifvelaktigt material för statistikens

upprättande.

Preussen.

I ämnet gäller stämpelskattelagen af den 31 juli 1895.

Skyldigheten att utgöra stämpel för en handling fullgöres genom

användning a) af skrifstämplar; b) af tryckta formulär med stämpel; c) af

tryckta ark med stämpel; eller d) af beläggningsstämplar. Dessutom kan

i vissa fall e) kontant inbetalning af stämpelafgift genom aflösning af

stämpelplikten ifrågakomma.

Tryckta formulär med stämpel skola användas för näringslegitimationsbevis,

pass och passkort samt betyg för fartygsbefälhafvare, styrmän

och maskinister på ångfartyg.

Tryckta ark med stämpel skola användas för tillståndsbevis för anordnande

af lustbarheter.

I dessa fall får handlingarnas förseende med stämpel endast ske

genom användning af de föreskrifna tryckta formulären eller arken.

Beläggningsstämplar. Sådana finnas af flera olika valörer, men endast

af en typ. Beläggningsstämplar få i regeln endast användas, så vida

handlingen icke drager högre stämpel än 300 mark. Uppgår stämpeln

till högre belopp, måste, om beloppet är delbart med 100, skrifstämplar

användas, medan för det Överskjutande beloppet beläggningsstämplar till

möjligast minsta antal användas.

Bestämmelserna om makuleringen af använda beläggningsstämplar intaga

en viktig plats i den preussiska stämpellagstiftningen. Regeln är den,

att makuleringen icke får ske af den enskilde, utan skall verkställas af

stämpelmyndigheter, stämpelförsäljare, andra myndigheter, notarier och

skiljemän under något olika former för de olika slagen af funktionärer.

Om den stämpelpliktiga handlingen icke kan företes — stämpelbeläggningen

skall i regeln ske inom viss tid efter handlingens utfärdande — skall den

skattepliktige till myndigheten ingifva en anmälan, som upptager det väsentliga

innehållet i handlingen, eller ock låta införa detta innehåll i myndighetens

protokoll. Stämpeln fästes då å den ingifna anmälan eller å lämnadt

utdrag af protokollet. Företes sedermera originalhandlingen, skall på

denna göras anteckning om den förut skedda stämpelbeläggningen af anmälningsskriften

eller protokollsutdraget.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

I vissa fall får emellertid inakulering af beläggningsstämplar ske

utan myndighets öfvervakande. Detta iir medgifvet för utgivare af bergverksandelar

(Kuxscheine), testamenten samt för säkringsfördrag, policer och

deras förlängningar; för auktionsförrättare med afseende på de af dem

upprättade auktionsprotokoll; samt för advokater (Rechtsanwälte) med afseende

på de af och för dem upprättade fullmakter. Dessutom kan på

begäran finansministern medgifva sparkassor, bolag, föreningar, banker,

bankirer, kreditanstalter, industriella företag m. fl. rätten att för vissa slag

i deras rörelse ofta förekommande handlingar själfva makulera stämplarna,

med rätt för finansministern att återkalla det lämnade medgifvandet. Denna

tillåtelse kan afse icke blott de af vederbörande bolag m. fl. själf utgifna,

utan äfven de af tredje person till förmån för bolaget in. fl. utgifna

handlingar. Såsom villkor för stämplarnas makulering utan myndighets

medverkan gäller, bland annat, att tillåtelsen endast gäller handlingar,

som icke draga stämpel till högre belopp än 30 mark (för försäkringsfördrag,

policer och förlängningar 50 mark), samt att de, som vilja begagna

sig af tillåtelsen skola, så vidt det icke är fråga om testamenten eller fullmakter,

föra en stämpelskattebok enligt författningen bifogadt formulär,

i hvilken bok skola i fortlöpande nummerföljd för hvarje stämpelmakulering

införas den skattskyldiges namn, stånd och bostad, handlingens art,

rubrik i stämpelförordningen, föremålets värde, stämpelbeloppet och dagen

för makuleringen. Dessa böcker äro underkastade granskning af vederbörande

tjänstemän och kunna mot ersättning för försändningskostnaden

infordras af de olika skattemyndigheterna. De som äro pliktiga att föra

stämpelskatteböckerna, skola bevara hvarje bok fem år, räknadt från den

sista anteckningen i boken.

Kontant inbetalning eller aflösning af std atp elafgiften (Aversionalstempel).

Detta sätt att fullgöra stämpelplikten består däruti, att en af

vederbörande myndighet bestämd aflösningssumma (Abfindungssumme)

årligen erlägges, i hvilket fall de särskilda handlingarna icke behöfva förses

med stämpel. Bestämmelserna härom finnas meddelade i kungörelsen

af den 13 februari 1896 angående utförande af stämpelskattelagen. Skattepliktens

fullgörande genom erläggande af årliga aflösningsbelopp i stället

för de särskilda handlingarnas förseende med stämpel medgifves endast,

då fråga är om beskattning af handlingar af likartadt, ofta återkommande

slag, t. ex. försäkringskontrakt, policer o. s. v. I författningen framhålles,

att då detta beskattningssätt endast har till ändamål att bespara de skattskyldige

det besvär och den omgång, som äro förenade med de särskilda

handlingarnas stämpelbeläggning, och icke att bereda dem ekonomisk fördel

genom erläggande af lägre skattebelopp, så måste vid beskattning

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

genom aflösning i möjligaste mån samma skattebelopp uppbäras, som den

skattskyldige skulle hafva erlagt vid stämpelbeläggning af hvarje särskild

handling. Sparkassor, försäkringsbolag m. fl., hvilka, enligt hvad ofvan

blifvit nämndt, kunna utan vederbörande myndighets öfvervakande få sina beläggningsstämplar

makulerade och under loppet af ett år såsom följd häraf

fört den likaledes ofvan omtalade stämpelskatteboken, kunna erhålla tillåtelse

att efter utgången af detta år utgöra sin stämpelskyldighet genom aflösning.

Sammanlagda beloppet, sådant det ur stämpelskatteboken framgår, af de

stämpelafgift-er, som erlagts under loppet af ett år, utgör grundvalen för

beräkningen af de aflösningsbelopp, som skola erläggas för hvart särskildt

år. Visar sig efter förloppet af det år, för hvilket uppgörelsen om aflösning

gäller, att totalvärdet af de afslutade aftalen in. m. är högre än

motsvarande värde för det år, under hvilket anteckningarne i stämpelskatteboken

ägt rum, skall en häremot svarande förhöjning äga rum i det

belopp, som skall betalas. Likaså kan, om förhållandena därtill föranleda,

en nedsättning i aflösningssumman äga rum. Ordalagen i författningen

synas gifva vid handen, att sagda förhöjning eller nedsättning endast afser

aflösningssumman för det följande året, så att icke för det redan förflutna

året något tillskott till eller afdrag från det redan erlagda aflösningsbeloppet

ifrågakommer.

Nu omförmälda bestämmelser afse i öfrigt endast att utgöra allmänna

utgångspunkter för beräkning af aflösningssumman, hvarför afvikelser från

eller lättnader i desamma vid summans utrönande alltid äro medgifna, då

de kunna försvaras med afseende på den ifrågakommande affärsrörelsens

egenart eller befintligheten af särskilda omständigheter. Likaledes kunna

äfven sådana sparkassor, försäkringsbolag, föreningar m. fl., hvilka icke

fört stämpelskattebok, erhålla rätt till stämpelaflösning, så framt de kunna

ur sina böcker eller på annat sätt anskaffa de för utrönande af aflösningssummorna

erforderliga uppgifter.

Den skattskyldige är pliktig att för vederbörande skattemyndigheter

tillhandahålla sina räkenskaper och öfriga för utrönande af aflösningssumman

eller eljest för kontroll å beskattningen äro erforderliga.

De handlingar, hvilka på grund af aflösningen icke behöfva förses

med stämpel, skola af den skattskyldige förses med en kort anteckning,

som angifver, att aflösning af stämpeln ägt rum. Denna anteckning skall

innehålla ett från finansministern erhållet nummer tillika med den skattskyldiges

för- och tillnamn samt bostad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kontant inbetalning af stäinpelafgiften äger vidare rum beträffande

vissa domstolshandlingar (Gerichtskostenstempel), men inbetalningen äger

här rum under sådana former, att afgifterna icke längre kunna betraktas

såsom verkliga stämpelafgifter. I vissa fall, hufvudsakligen rörande den

frivilliga jurisdiktionen, skola nämligen, enligt lagen om rättegångskostnader

af den 25 juni 1895, de i stämpelförordningen stadgade stämpelafgifter

upptagas såsom rättegångskostnader. Domstolens sekreterare har att

beräkna stämpelbeloppet, upptaga detta i räkningen å rättegångskostnaden

samt, utan användning af skrifstämplar eller beläggningsstämplar, på expeditionen

anteckna stämpelbeloppet. Enahanda anteckning göres på de

ingifna handlingar, för hvilka stämpelbeloppct beräknats såsom rättegångskostnad.

De sålunda influtna stämpelafgifterna redovisas på justitieförvaltningens

stat under rubriken rättegångskostnader.

Någon anledning att bär närmare ingå på denna anordning torde

icke förefinnas.

I fråga om kontroll å stämpeluppbörden innehåller stämpelförordningen,

utom hvad här ofvan blifvit omförmäldt, bestämmelser om skyldighet

för bolag o. s. v. att för vederbörande tjänstemän tillhandahålla sina

böcker äfvensom bötesbestämmelser.

Någon statistik öfver afkastningen af de särskilda stämpelrubrikerna

förefinnes icke i vidare mån, än att uppgifter föreligga angående afkastningen

af stämpelafgifterna för näringslegitimationsbevis, för tillståndsbevis

för anordnande af lustbarheter, för pass och för passkort; hvarjämte en

särskild siffra angifver totalbeloppet af rättegångskostnadsstämpeln (»Gerichtskostenstempel»).

-På sätt förut framhållits är emellertid den sistnämnda

icke någon verklig stämpelafgift och behållningen af densamma redovisas

ej heller under stämpelskatten.

Tyska riket.

Utom de stämpelskatter, som gälla för de särskilda förbundsstaterna,

finnas vissa för Tyska riket gemensamma stämpelafgifter, hvilka utgöra

riksinkomster. Dessa utgå dels enligt riksstämpellagen af den 3 juni

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

1906, dels enligt växelstämpelskattelagen af den 10 juni 1869 med senare

ändringar.

Enligt riksstämpellagen äro följande slag af handlingar underkastade

stämpel:

1) Aktier, bergverksandelar och obligationer (Rent en- und Schuldversc.

hr

låtelser af varor (Kauf- und sonstige Anschaffungsgeschäfte); 3) lottsedlar

vid lotterier; 4) frakturkunder (konnossementer, fraktsedlar in. fl.; 5) järnvägs-

och ångbåtsbiljetter; 6) tillståndskort för velocipeder och automobiler;

och 7) vissa bolags uppgifter angående den godtgörelse, deras styrelsemedlemmar

m. fl. åtnjuta (Vergiitungen).

För dessa olika slag af handlingar fullgöres stämpelpliktigheten på

olika sätt. De under 1) omförmälda papper påtryckas stämpel genom vederbörande

myndighets försorg. För de under 2) upptagna användas beläggningsstämplar

af särskild typ eller stämplade blanketter, därvid märkes

att stämpeln för varuköp genom tillsatsen af ett W skiljer sig från stämplar för

fondpappersöfverlåtelser. Lotterisedlar påtryckas stämpel. För frakturkunder

användas beläggningsstämplar af särskild typ eller stämplade blanketter.

Järnvägs- och ångbåtsbiljetter påtryckas stämpel; i vissa fall kunna

afgifterna kontant erläggas. Tillståndskorten för velocipeder och automobiler

bära stämpeln i själfva papperet. Stämpelafgiften för de under 7)

omförmälda uppgifter inbetalas kontant. Växelstämpeln är en beläggningsstämpel

af särskild typ.

I fråga om hvar och en särskild af ofvan omnämnda riksstämpelafgifter,

hvilka kunna betraktas såsom i viss mån fristående skatter, finnas

meddelade mycket utförliga bestämmelser. Stämpelafgiften för »Kauf- und

sonstige Anschaffungsgeschäfte», den s. k. börsskatten, har tjänat till förebild

för den genom Kungl. kungörelsen den 6 november 1908 hos oss införda

stämpelafgiften vid köp och byte af fondpapper, ehuru den tyska skatten

är betydligt mera omfattande. Af sagda anledning torde emellertid någon

redogörelse för det sätt — genom stämpelbeläggning af afräkningsnotan

-— hvarpå denna stämpelafgift uttages, icke här erfordras. Skatterna å

lotterier, järnvägs- och ångbåtsbiljetter, velocipeder och automobiler samt

s. k. »Vergiitungen» äro af en speciell natur och torde, såsom fallande

utom området för hvad i allmänhet plägar hänföras under begreppet stämpelskatt,

icke här behöfva ytterligare vidröras. Kontrollen å utgörandet af

stämpeln till frakturkunder och växlar ligger hufvudsakligen i straffbestämmelser

för underlåtenhet att iakttaga författningarnas föreskrifter.

För det sätt, hvarpå uppbörd af stämpeln till aktier, bergverksandelar och

obligationer äger rum, torde däremot något närmare böra redogöras.

4

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Enligt riksstämpellagen skall den ifrågavarande stämpelafgiften utgöras

genom inbetalning af afgiftsbeloppet till vederbörande skattemyndighet

— hvarvid anmärkes, att på regeringen i hvarje särskild förbundsstat

beror att bestämma, hvilka myndigheter äga befogenhet mottaga afgifterna

— hvarefter myndigheten låter antingen förse handlingen med beläggningsstämplar

till erforderligt belopp eller å handlingen intrycka stämpelmärken;

och äger enligt lagen förbundsrådet bestämma i hvilka fall och under

hvilka villkor'' skatteplikten må fullgöras genom användning af beläggningsstämplar

utan myndighetens medverkan. Enligt de för lagens verkställighet

utfärdade föreskrifter sker emellertid handlingarnas förseende med

stämpel för närvarande uteslutande genom stämpelmärkens intryckande i

papperet genom myndighetens försorg. Utländska värdepapper af nu ifrågavarande

slag skola inom fjorton dagar efter det de inkommit i riket på

enahanda sätt företes till afstämpling.

Innan stämpelpliktiga inländska värdepapper utbjudas till teckning

eller ytterligare inbetalningar på dylika infordras, skall emittenten enligt fastställdt

formulär till skattemyndigheten lämna uppgift på papperens antal, slag

och nominella värde eller på beloppet af de inbetalningar, som skola fullgöras.

Då fondpapperen för afstämpling inlämnas till myndigheten skola

de åtföljas af mycket detaljerade, i två exemplar upprättade reversal enligt

fastställdt formulär. Utgifvas papperen till högre kurs än det nominella

värdet, skall sådan öfverkurs uppgifvas. Kan kursen vid arnnälningstillfället

icke uppgifvas, skall anmälaren skriftligen förbinda sig att

inom viss tid efter papperens utgifvande lämna uppgift därom och skall,

om så fordras, ställa säkerhet för erläggandet af möjligen erforderlig ytterligare

stämpel.

Interimsbevis förses med stämpel lika med aktierna eller obligationerna

i förhållande till det inbetalda beloppet. Utförliga bestämmelser

linnas meddelade för ordnandet af stämpelafgiftens utgörande i det fall,

att stämpelafgiften inbetalas successivt, i den mån som interimsbevis eller

ofullständigt inbetalda aktier i förhållande till det inbetalda beloppet förses

med stämpel.

Fall kunna förekomma, då afgiften kontant inbetalas, utan att användning

af stämplar ifrågakommer. Om ett inländskt aktiebolag icke

inom ett år efter bolagets införande i handelsregistret utgifvit aktiebref

eller interimsbevis, skall bolaget senast inom två veckor efter årets utgång

till skattemyndigheten ingifva uppgift enligt fastställdt formulär på beloppet

af de inbetalningar, som kunna ha skett på bolagets i aktier

fördelade grundkapital. Detsamma gäller för det fall, att bolag ökat

sitt aktiekapital. Myndigheten pröfvar uppgifterna i anmälningsskrif
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

ten och uppbär kontant belöpande stämpelafgift mot kvitto å sagda skrift.

Utgifvas sedan aktier, tillämpas i fråga om dessas förseende med stämpel

enahanda bestämmelser, som gälla för det fall, att interimsbevis blifvit

försedda med stämpel.

Förseelser mot författningens föreskrifter straffas med böter, hvilka

vid underlåtenhet att anmäla inbetalningar, som skett utan att aktiebref

utfärdats, kunna uppgå ända till 5,000 mark.

Då för utgörande af riksstämpelafgifterna beläggningsstäraplar få

användas, ankommer det på den enskilde att makulera desamma.

Det för riksstämpelafgifterna och växelstämpelskatten tillämpade uppbördssätt

medgifver upprättandet af en synnerligen detaljerad statistik öfver

dessa afgifter. Sålunda icke blott finnas statistiska uppgifter för hvarje

hufvudrubrik af stämpelpliktiga handlingar, utan flere af dessa rubriker

äro uppdelade i specialrubriker. Hufvudrubriken Fondpapper (aktier, bergverksandelar

och obligationer) meddelar sålunda siffror för inländska aktier;

utländska aktier; utländska obligationer, utgifna af stater och järnvägsbolag;

utländska obligationer, utgifna af korporationer, aktiebolag, industriella

företag in. fl.; inländska obligationer, utgifna af kommuner; inländska

obligationer, utgifna af hypoteksinrättningar och järnvägsbolag; andra inländska

obligationer; olika slag af bergverksandelar. Rubriken »Kauf- und

sonstige Anschaffungsgeschäfte» (börsskatten) upptager särskilda underrubriker

för affärer i fondpapper och affärer i varor. Rubriken för lotterier

upptager likaledes flere underrubriker. Under rubriken Frakturkunder

meddelas siffror dels för transatlantisk sjöfart, dels för sjöfart på Nordsjön

och Östersjön och dels för insjö- och järnvägstrafik.

I

Österrike.

Hufvudförfattningen rörande stämpelskatten i Österrike är lagen af

den 9 Februari 1850, i hvars bestämmelser likväl ändringar skett genom

en mångfald af senare författningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Den stämpelafgift, som skall utgöras för en stämpelpliktig handling,

är i Österrike antingen en fast af gift eller eu skalaafgift (Scalagebör) eller

en procentisk afgift (Perzentualgebur). Med skalaafgift förstås en afgift,

som ökas med vissa steg eller grader i förhållande till föremålets värde.

Skalorna äro tre och skattesatsen utmärkes i tariffen genom hänvisning

till en af dessa.

Denna indelning är af betydelse för frågan, huruvida stämpelskatten

skall utgöras genom förmedling af stämplar eller inbetalas kontant utan

användning af dylika. Kontant inbetalning af stämpelskatten äger nämligen

i Österrike rum i stor utsträckning.

Medelst användning af stämplar skola utgöras:

a) den fasta afgiften med undantag af afgifterna för testamenten

och för person- och fraktbiljetter å järnvägar och ångfartyg, för hvilka

afgiften erlägges kontant;

b) skalaafgiften, då afgiftsbeloppet icke öfverstiger 50 österrikiska

kronor (40 kronor enligt lagen, men afgiften utgår för närvarande med

25 procents förhöjning), med undantag för vissa fall, i hvilka afgift skall

utgöras vare sig skriftlig af handling upprättats eller icke, hvarom vidare

nedan;

c) den procentiska afgiften för gåfvor af lösegendom, då afgiftsbeloppet

icke öfverstiger 50 kronor;

d) den procentiska afgiften för kvarlåtenskaper, som endast bestå

af lösegendom, likaledes då afgiftsbeloppet icke öfverstiger 50 kronor;

samt

e) den procentiska afgiften för inskrifningar i offentliga böcker

för erhållande af annan sakrätt än äganderätt, då afgiftens belopp

icke öfverstiger 10 kronor (8 kronor med förhöjning, hvarom ofvan

nämnts).

Om i de under b)—e) angifna fall afgiften öfverstiger där omförmälda

belopp (50 resp. 10 kronor), äger parten valfrihet mellan användning

af stämpel eller kontant inbetalning.

I alla öfriga fall skall afgiften inbetalas kontant.

Kontant inbetalning af stämpelafgiften är sålunda obligatorisk, då

afgiften är procentisk — utom i ofvan angifna fall — samt då afgiften

är en skalaafgift och skall utgå vare sig skriftlig handling upprättas eller icke.

Det viktigaste slag af procentisk afgift underkastade handlingar, för hvilka

afgiften sålunda skall utgöras kontant, äro de, hvilka innefatta öfverlåtelse

af fast egendom; öfriga hithörande kategorier af handlingar äro af

mera speciell beskaffenhet. Bland de afhandlingar, för hvilka stämpelafgift

skall utgöras, vare sig skriftlig handling upprättas eller icke, och

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

hvilka likaledes till stor del äro af mycket speciell natur, kunna särskilt

nämnas aktiebolags bolagskontrakt, försäkringsaftal samt kvittenser å afgifter

till försäkringsbolag.

Då stämpelafgiften skall utgöras medelst användning af stämplar,

kan detta ske antingen genom handlingens förseende med beläggningsstämplar

eller genom användning af blanketter med i papperet intryckt

stämpel, som tillhandahållas af förvaltningen, eller slutligen genom påtryckning

af stämpelmärken (Stempelsignatur). Belåggningsstämplarne äro för

den allmänna stämpelskatten blott af en typ, som användes till alla slag

af handlingar, hvarvid dock är att märka att för utgörande af den nedan

vidare omförmälda Effektenumsatzsteuer, som äfven är en stämpelafgift,

ehuru den betraktas såsom en särskild skatt, användas beläggningsstämplar

af ett särskildt slag. Tryckta stämpelblanketter tillhandahålles endast för

växlar och anvisningar af eller på köpmän (kaufmännische Anweisungen),.

för promesser samt för järnvägs- och post-fraktsedlar. Påtryckning åt

stämpelmärken kan endast ske hos vissa myndigheter, som äro försedda

med erforderliga maskinella anordningar.

Då beläggningsstämplar användas, skola desamma enligt regeln fästas

å papperet, innan texten skrifves å detta, och bör, då detta sker, åtminstone

en råd af texten skrifvas öfver stämpeln. Om detta ej iakttagits,

skall stämpeln därefter makuleras, hvilket i sådant fall måste ske genom

vissa bestämda myndigheters försorg.

Då afgiften inbetalas kontant, kan detta ske på ettdera af två sätt.

Afgiften kan betalas före upprättandet af handlingen, i hvilket fall beloppet

kontant inbetalas till vederbörande myndighet, som kvitterar beloppet

på det papper, å hvilket handlingen är afsedd att affattas. Eller ock kan

handlingen utfärdas utan stämpel, då utgifvaren är skyldig att till myndigheten

ingifva handlingen i original eller bestyrkt afskrift. Myndigheten

beräknar därefter stämpelbeloppet, som i regeln medelst skriftligt föreläggande

affordras parten. Beloppet skall erläggas inom 30 dagar efter

delgifning af detta föreläggande vid äfventyr att den försumlige har att

erlägga 5 procent dröjsmålsränta samt att beloppet uttages i exekutiv väg

på den skattskyldiges bekostnad.

Oberoende af i öfrigt gällande bestämmelser om sättet för utgörande

af stämpelafgiften äger finansförvaltningen för bestämda slag af handlingar

tillåta, att handlingarna utfärdas utan stämpel samt att belöpande stämpelafgifter

sedermera efter bestämda tidsperioder kontant inbetalas till vederbörande

myndighet, då tillika skall aflemnas förteckning öfver de under perioden

i fråga utan stämpel utfärdade handlingar. Myndigheten äger att låta pröfva

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

dessa förteckningars riktighet och fullständighet genom jämförelse med

parternas originaljournaler och räkningar.

Vid sidan af den allmänna stämpelskatten utgår, såsom ofvan blifvit

antyat, jämlikt lagen af den 9 Mars 1897 en särskild skatt på öfverlåtelser

af fondpapper (Effektenumsatzsteuer). Denna skatt, som äfven är en

stämpelskatt, drabbar öfverlåtelser af fondpapper, vare sig öfverlåtelsen

sker å börs eller därutom. För utgörande af skatten finnas särskilda beläggningsstämplar.

Med dessa stämplar skola i allmänhet förses de handlingar,

genom hvilka aftalen slutas; men pei’Soner, som yrkesmässigt idka

handel med fondpapper eller på börsen afsluta premieaftal, skola föra ett

eller flera i lagen föreskrifna register, i hvilka afslutade aftal införas och

i hvilka beläggningsstämplarna infästas. Finansministern kan tillåta skattens

kontanta inbetalning, i hvilket fall förfares på enahanda sätt, som

ofvan i fråga om den allmänna stämpelafgiften för dylikt fall är angifvet.

öfverträdelser af stämpelförfattningarne bestraffas genom böter, som,

utan anlitande af domstol, påföras af vederbörande skattemyndighet. Försummelse

att behörigen erlägga skatten drager med sig skyldighet att

erlägga skatten med ett belopp, som uppgår till tre, tio eller femtio och,

i fråga om skatten på öfverlåtelser af fondpapper, till etthundrafemtio

gånger det normala.

Då förutom de allmänna beläggningsstämplarna särskilda beläggningsstämplar

endast förekomma för skatten å omsättning af fondpapper,

är det gifvet, att den officiella statistiken öfver stämpelskatterna endast

kan vara föga detaljerad. Denna statistik upptager också allenast fyra

rubriker, af hvilka den tredje är delad i tre underrubriker. Rubrikerna

äro följande: 1) försäljning af allmänna beläggningsstämplar; 2) försälj
ning

af beläggningsstämplar för skatten å omsättning af fondpapper;

3) försäljning af stämplade blanketter för: a) växlar och anvisningar;

b) promesser och c) järnvägs- och postfraktsedlar; 4) påtryckning af stäm
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

pel genom myndighets försorg. Denna i och för sig knapphändiga statistik

varder ännu ofullständigare därigenom att i densamma icke ingå de

stämpelskattebelopp, som kontant inbetalas. I fråga om dessa upplyses,

att statistisk redogörelse för dem icke är möjlig att lämna, då desamma

delvis redovisas tillsammans med andra afgifter.

Italien.

Enligt lagen om stämpelskatten (tassa di bollo) af den 4 Juli 1897

är denna skatt proportionell, graduell eller fix. Den proportionella afgiften,

hvilken utgöres dels för banksedlar, dels för biljetter och inträdeskort

till teatrar och andra lokaler, där föreställningar äga rum, är emellertid

icke någon verklig stämpelafgift, då den erlägges kontant efter vissa i

lagen angifna beräkningsgrunder. Den graduella afgiften, som hufvudsakligen

utgöres för växlar och andra handelspapper, utgår med visst belopp

för vissa summor af handlingens värde.

Stämpelskatten uppbäres på tre olika sätt, det ordinarie, det extraordinarie

och det kontanta. Försäljning af skrifstämplar utgör det ordinarie

uppbördssättet. Det extraordinarie kommer till användning på tre

sätt: genom handlingens förseende med beläggningsstämplar, genom påtryckning

af en särskild stämpel eller genom handlingens uppvisande för

erhållande af viss påteckning (visto per bollo). I vissa fall skall afgiften

inbetalas kontant.

Skrifstämplarne, genom hvilka afgiften vid det ordinarie uppbördssättet

ingår, äro af fyra slag, hvilka alla äro af olika, till bredd och längd

noga angifna dimensioner, nämligen: de ordinarie till fixt pris, de speciella,

likaledes till fixt pris, hvilka användas till handlingar, som utgifvas

af fastighetsböckernas vårdare, de graduella, till växlar, warrants och andra

handelspapper samt de mindre, som åter äro af två olika storlekar, af

hvilka de större användas till fredsdomares utslag i mål, hvilkas värde icke

öfverstiger 50 lire, och till kvittenser å belopp öfverstigande 100 lire (med

vissa undantag) och de mindre till kvittenser å lägre belopp.

Hvad det extraordinarie uppbördssättet beträffar, äro beläggningsstämplarna

af fyra slag, nämligen: a) sådana — af fyra olika valörer —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

hvilkas belopp varierar efter dimensionerna af det papper, å hvilket de

skola fästas; varande dessa stämplar afsedda dels för planer, ritningar,

modeller m. m. utförda af ingeniörer och arkitekter m. fl.; dels för likvidatorers

och räkenskapsförares vidräkningar, kalkyler m. m.; b) sådana —

till växlar och andra handelspapper — hvilkas belopp äro graderade i

förhållande till handlingens värde; c) allmänna beläggningsstämplar för

fixa afgifter och d) speciella beläggningsstämplar, likaledes för fixa afgifter.

De stämpelpliktiga handlingarne äro i författningen uppdelade i fyra

hufvudkategorier, nämligen: 1) handlingar, som skola förses med stämpel

redan vid upprättandet, hvilka handlingar åter fördelas i två underafdelningar,

sådana, hvilka skola skrifvas på skrifstämplar, och sådana, för

hvilka det extraordinarie sättet att utgöra stämpelskatten (genom beläggningsstämplar,

påtryckning af stämpel eller »visto per bollo») får användas;

2) handlingar, som få skrifvas på ostämpladt papper, men skola förses med

stämpel, då bruk skall göras af dem; 3) handlingar, som inkomma från

utlandet och skola förses med stämpel, innan bruk göres af dem; samt

4) handlingar (hufvudsakligen hörande till konkursförfarandet), hvilka få

skrifvas på ostämpladt papper, men för hvilka sedermera i vissa inträffande

fall skall erläggas en kontant afgift.

Då handlingen icke ovillkorligen skall vid upprättandet skrifvas på

stämpladt papper och således, om detta icke skett, extraordinarie stämpel

skall utgöras, skola beläggnngsstämplar användas, utom i vissa fall då i

stället påtryckning af stämpel eller »visto per bollo» skola användas. I

särskilda fall är användningen af de olika uppbördssätten fakultativ. Det

synes ändamålslöst att bär närmare redogöra för de i dessa afseenden

gällande bestämmelser.

Handlingars förseende med graduella beläggningsstämplar (för växlar

och andra handelspapper), med påtryckta stämplar eller med »visto per

bollo» skall ske genom vederbörande skattetjänstemäns försorg. Beläggningsstämplar

till fixa belopp få däremot åsättas handling antingen af den

skattepliktige själf eller af andra personer, som hafva i saken del, eller

på deras begäran af vederbörande tjänstemän. I ganska talrika undantagsfall

skola emellertid äfven dessa beläggningsstämplar åsättas af skattetjänstemännen.

Då stämplarna åsättas af den enskilde, sker makuleringen äfven

af denne.

Såsom ofvan blifvit nämndt, erlägges stämpelskatten i vissa fall kontant,

utan förmedling af stämpel. Detta är händelsen först i de likaledes

ofvan omförmälda fall, då den s. k. ''proportionella afgiften skall utgöras,

d. v. s. i fråga om banksedlar och teaterbiljetter m. fl. inträdeskort.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Vidare uppbäras å vederbörande tullkammare kontant belöpande stämpelafgifter

för kvittenser å tull- och sjöfartsafgifter äfvensom för konnossement

och fraktsedlar, som inkomma från utlandet. Den stämpel af 50 centiiner,

som skall utgöras för hvarje blad i civilregistren, erlägges likaledes kontant.

Slutligen kunna a) järnvägsbolag förvärfva rätt att enligt vissa i stämpellagen

stadgade grunder ingå abonnement om erläggande kvartalsvis af

de stämpelafgifter, som med föregående årets förhållanden till beräkningsgrund

skolat erläggas för de af bolaget utgifna biljetter och andra kvittenser

för transport af resande och gods; samt b) lagligen koncessionerade

penningeinrättningar likaledes erhålla tillåtelse att utan åsättande af stämplar

erlägga de för anvisningar, böcker för löpande räkning och spark asseböcker

samt räntebärande papper med viss förfallotid belöpande afgifter, därest

bolagen förbinda sig att — med regressrätt för dem gent emot parterna

— genom abonnement kvartalsvis inbetala de ifrågavarande afgifterna;

och stadgas i stämpellagen att om de närmare grunderna för inlämnandet

af uppgifter om de skattepliktiga papperen, dessa uppgifters bestyrkande

samt sättet för afgifternas uppbärande skola meddelas bestämmelser i särskilt

reglemente. Detta reglemente har icke varit för Statskontoret tillgängligt.

Kontrollen å stämpelafgifternas behöriga utgörande ligger, förutom

i böter för underlåtenhet häraf, hufvudsakligen i bestämmelser som åsyfta

att beröfva icke behörigen stämpelbelagda handlingar all användbarhet.

1 detta afseende stadgas, att utan åtskillnad alla handlingar, kontrakter,

skrifter, böcker och register af hvad slag och hvad namn de än må vara,

hvilka äro underkastade stämpelskatten, icke, om de icke äro försedda med

stämpel eller äro försedda med stämpel till lägre belopp än det föreskrifna

eller om i afseende på dem brytes mot någon föreskrift i stämpellagen,

få inregistreras eller företes eller på något sätt antagas som bevis inför

domstol eller åberopas i offentliga handlingar eller i domstolarnes domar

och beslut, så vida de icke förses med extraordinär stämpel, beläggningsstämpel

eller »visto per bollo». Växlar och andra handelspapper, som icke

behörigen och vid deras utgifvande eller inom den af lagen föreskrifna

tiden blifvit försedda med stämpel, skola dessutom icke kunna medföra

några af de växelrättsliga verkningar, som afses i civillagen och handelsrätten.

Dessutom innehåller stämpellagen en rad förbud för olika slags

tjänstemän att taga befattning med handlingar, som icke äro behörigen

5U9/08 5

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

försedda med stämpel. Domare samt judiciella och administrativa tjänstemän

få sålunda icke vidtaga någon åtgärd beträffande dylika handlingar.

Advokater, arkivföreståndare, skiljemän, besiktningsmän, rättsbetjänte af

olika slag m. fl. få ej heller vidtaga någon dem eljest tillkommande åtgärd

i fråga om dylika handlingar, ej mottaga dem i förvar, ej taga afskrift

af dem, ej åberopa dem i sina skrifter eller göra annat bruk af

dem. Blott få undantag gälla från dessa stränga regler, såsom att dylika

handlingar få åberopas i brottmål samt beskrifvas i bouppteckningar.

Såsom framgår af ofvanstående redogörelse för de olika sätt, under

hvilka den italienska stämpelskatten uppbäres, utgår, om man bortser från

den s. k. proportionella afgiften, hvilken icke är någon verklig stämpelafgift,

stämpelskatten endast för växlar och andra handelspapper med belopp,

som graderas i förhållande till handlingens värde, hvaremot skatten

i öfriga fall utgår med fixt belopp, oberoende af nämnda värde; dock att

i ett och annat fall afgiften utgår med olika belopp öfver och under ett

visst gränsvärde. Omförmälda förhållande beror därpå att Italien likasom

Frankrike har det halft civilrättsliga, halft fiskaliska inregistreringsinstitutet

och att sålunda jämte stämpelafgiften, som för budgetåret 1905—06

uppgick till i rundt tal 71,760,000 lire, utgingo inregistreringsafgifter (tasse

di registro) till belopp för samma år af i rundt tal 74,000,000 lire, hvartill

kommer en särskild arfsskatt.

1 kap. X af stämpellagen meddelas dessutom bestämmelser om två

skatter, som skola utgå i stället för stämpelskatt och inregistreringsafgift

(tasse in surrogazione del bollo e registro). Den första af dessa skatter

drabbar utländska aktiebolag och kommanditbolag, som drifva rörelse i

Italien och hvilkas aktier och obligationer icke träffas af den omsättningsskatt,

om hvilken strax skall nämnas. Nu ifrågavarande skatt utgår med

en årlig afgift af 1.5 per mille å totalbeloppet af det kapital, som bolaget

afsett för sin rörelse i Italien.

Den andra i stämpellagen stadgade ersättningsskatten är en skatt

på omsättningen af obligationer och aktier samt liknande förskrifningar,

af hvad slag och benämning de vara må, provisoriska eller definitiva,

ställda på viss man eller till innehafvaren — dock med vissa undantag

— under förutsättning att öfverlåtelsen icke kan ske genom enkel tradition.

Skatten, som utgår oberoende af den stämpelafgift, som utgöres vid

*

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

papperens emission, beräknas å papperens medelkurs å börs under nästföregående

år med afdrag för hvad som enligt halfårsvis lämnade uppgifter

bolaget är skyldigt utgifva för infriande af dylika papper. Aro

papperen icke noterade å börs, beräknas värdet af en kommitté af officiella

börsmäklare. Afgiften betalas af papperens utgivare med regress

mot innehafvaren. Vid emissionen af papperen skall anmälan om deras

antal och nominella värde af utgifvaren göras hos vederbörande myndighet,

likaså då papper af dessa slag af utgifvaren infrias. — En snarlik ersättningsskatt

utgöres äfven af bolag och andra institutioner, som utlämna

lån mot pant. Denna skatt, äfven den förut upptagen i stämpellagen,

utgöres numera på grund af en särskild lag af den 7 April 1898.

Den officiella statistiken öfver stämpelskattens afkastning är ganska

fullständig och detaljerad. Jämte uppgifter rörande de olika slag af

stämpelpapper, som försålts, omfattar statistiken en specifikation af influtna

afgifter för särskilda slag af handlingar. Denna del af statistiken

redovisar under tre särskilda afdelningar de fixa, de graduella och de proportionella

afgifterna, af hvilka, såsom förut framhållits, de sistnämnda, hufvudsakligen

utgående för banksedlar och inträdeskort till teatrar m. fl. lokaler,

icke äro egentliga stämpelafgifter. Under rubriken graduella afgifter redovisas

särskildt inrikes växlar, växlar inkommande från utlandet, samt, i en

grupp, åtskilliga andra handelspapper. Den utförligaste afdelningen är

naturligtvis den, som upptager de fixa afgifterna. I denna upptagas för

hvarje stämpelsats, af hvilka icke alla motsvaras af stämpelvalörer till enahanda

belopp, sifferuppgifter rörande de handlingar, som draga stämpel

efter sagda skattesats. För vissa stämpelsatser finnes endast ett slag af

handlingar, för hvilka skatt utgöres enligt densamma, och i dessa fall framgår

sålunda den statistiska siffran för detta slag af handlingar af sig själf.

För andra upptagas i en grupp med en gemensam siffra för dem alla de

handlingar, som draga stämpelsatsen i fråga. För andra stämpelsatser åter

finnas specifika sifferuppgifter för vissa slag — dock alltid blott ett fåtal

— handlingar, medan de öfriga sammanföras i en grupp. Beträffande

sist omförmälda stämpelsatser lämnar stämpellagen icke för hvarje fall tillräcklig

ledning för bedömande, genom hvilka anordningar det varit möjligt

att sålunda specificera siffrorna för vissa slag af handlingar, men erinras

bör, att, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, utom de allmänna beläggnings
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

stämplarna för fixa afgifter äfven finnas speciella beläggningsstämplar för

fixa afgifter, delvis å samma, men delvis å andra valörer. Stämpellagen

innehåller inga bestämmelser om de fall, då dessa speciella beläggningsstämplar

skola användas, men stadgar, att genom ett särskildt reglemente

skola bestämmas de olika stämpelslagens utseende och särskilda kännemärken.

Det torde tilläfventyrs kunna antagas, att i detta reglemente,

hvilket icke varit för Statskontoret tillgängligt, innehållas föreskrifter om

användningen af de speciella beläggningsstämplarna, som möjliggöra erhållandet

af statistiska uppgifter om afkastningen af stämpelafgiften för vissa

slag af handlingar.

Danmark.

Danmarks lagstiftning rörande stämpelskatt innefattas i lagen om

stämpladt pappers användande af den 19 Februari 1861 och ett antal senare

lagar af mindre omfattning. Nyssnämnda lag uttalar såsom allmän

grundsats, att alla handlingar, som lyda på penningar eller penningars

värde och genom hvilka någon förpliktelse ingås eller öfvertages eller någon

åtkomst, fordran eller rättighet förvärfvas eller öfverlätes, äro underkastade

stämpelafgift efter sitt innehåll och värde.

Stämpelafgifterna äro indelade i två allmänna klasser, af hvilka den

första utgår med procent och den andra med 1/6 procent af föremålets

värde. Dessutom finnas för vissa slag af handlingar fixa eller proportionella

stämpelsatser.

Stämpelskyldigheten kan fullgöras på fyra olika sätt. De stämpelpliktiga

handlingarna kunna nämligen antingen a) skrifvas på stämpladt

papper, b) beläggas med sådant papper, c) påtryckas stämpel eller d) förses

med beläggningsstämplar. En på ostämpladt papper skrifven stämpelpliktig

handling kan inom tre veckor efter utgifningsdagen (eller, om

handlingen är afsedd att utföras inom kortare tid, före utgången af denna

tid) beläggas med stämpladt papper, hvilket vidhäftas handlingen; denna

stämpelbeläggning får likväl, hvad enskilda handlingar angår, endast verkställas

af en rättsbetjänt, notarius publicus, övrighedsperson (herredsfoged,

birkedommer, byfoged eller magistrat) eller sognefoged, som med sin underskrift

betygar dagen, då handlingen förelägges honom. I stället för

stämpelbeläggning kan äfven inom samma tid påtryckning af stämpel å en

på ostämpladt papper skrifven handling äga rum; denna form användes

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

dessutom alltid, då en handling icke inom lagbestämd tid blifvit försedd

med stämpel. Påtryckning af stämpel tillgår sålunda, att handlingen ingifves

i Köpenhamn till generaldirektoratet för skatteväsendet och utom

Köpenhamn till vederbörande »övrighed», som insänder densamma tillika

med erforderliga upplysningar till amtmannen, hvilken senare antingen bestämmer

afgiftens belopp eller ock i tvifvelaktiga fall inhämtar generaldirektoratets

resolution. Sedan handlingen blifvit försedd med anteckning

om den belöpande afgiften, utlämnas den till den skattskyldige vid den

honom närmaste »amtsstue», därvid handlingen, såsom kvitto för afgiftens

erläggande, påtryckes en stämpel. Nu omförmälda stämplingssätt afser att

bereda den skattskyldige garanti för skattebeloppets riktiga beräkning,

hvilken garanti likväl icke är att fatta såsom absolut, så att icke det fastställda

stämpelbeloppet skulle kunna efter sig föreetende omständigheter

undergå förändring. Slutligen kan, såsom ofvan blifvit nämndt, stäinpelpliktigheten

fullgöras genom handlingens förseende med beläggningsstämplar.

''Sådana stämplar få användas till handlingar, som utgifvas af ämbetsmän,

hvilka äro tillsatta af konungen, till handlingar afsedda att

ingifvas till domstol, såsom stämningar och andra inlagor, äfvensom till

ansökningar, vissa protokoll och böcker, växlar samt daterade transporter

och accepter å anvisningar. Dessutom få beläggningsstämplar användas,

då enahanda procedur med den för beläggande med stämpelpapper föreskrifna

iakttages, hvarjämte styrelserna för försäkringsbolag, banker, lotterier

och dylika inrättningar kunna förvärfva rätt att med sådana stämplar

förse sina policer, bevis, skuldförskrifningar o. s. v. Utom de allmänna

beläggningsstämplarna förekommer äfven ett särskildt slag af sådana,

nämligen de genom lagen af den 25 Mars 1872 införda stämplarna för

utländska obligationer.

I fråga om sättet för uppbörden af stämpelafgiften för särskilda slag

af handlingar torde följande böra anmärkas.

Rörande utländska fondpapper äro särskilda bestämmelser meddelade

genom nyssnämnda lag af den 25 Mars 1872. Enligt denna lag skola främmande

staters, hypoteksföreningars eller hypoteksbankers obligationer äfvensom

aktier och andra dylika af främmande regeringar, myndigheter, kommuner,

korporationer, bolag eller institut utgifna fondpapper förses med stämpel

till viss procent af nominella värdet. Vid ötverlåtelser inom landet

eller förnyadt inkommande af vederbörligen stämpelförsedda papper erlägges

ingen ytterligare stämpelafgift. — Stämpelafgiften skall, antingen

genom handlingens insändande till vederbörlig af finansministeriet bestämd

myndighet för påtryckning af stämpel eller dess förseende med nyssnämnda

särskilda obligationsstämpel, utgöras så fort som möjligt efter handlingens

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

inkommande i landet och i alla händelser innan någon omsättning af densamma

äger rum. Särskilda straffbestämmelser gälla för öfverträdelser af

hithörande bestämmelser.

Förs eller i ngsp o lic er skola för utgörande af den för dem stadgade

stämpelafgift skrifvas på stämpladt papper eller förses med beläggningsstämplar.

Men finansministeriet äger äfven rätt medgifva ett annat sätt

för försäkringsstämpelns utgörande, när sådant är förenligt med nödig

kontroll å stämpeluppbörden. Sålunda äger ministeriet på ansökan af

vederbörande försäkringsbolag och med villkor att detta underkastar sig

de närmare föreskrifter i afseende på redovisning och kontroll, ministeriet

kan finna skäligt föreskrifva, tillåta att stämpelafgiften för andra försäkringar

än lifförsäkringar må utgöras i en rund summa för alla under ett

försäkringsår utfärdade'' policer; och skall i detta fall afgiften bestämmas

till 4 kronor för hvarje summa af 200,000 kronor, som totalbeloppet af

de i bolaget försäkrade värden, för hvilka premie beräknats, under året

utgjort.

Genom ett stort antal speciallagar hafva vissa kommuner bemyndigats

att för upptagande af lån till angifna ändamål utgifva partialobligationer

på ostämpladt papper, lydande på innehafvaren eller på namn, emot

det att för lånet utgifves en hufvudobligation försedd med stämpel efter

»anden klasses taxt» d. v. s Ve procent af skuldsumman. Öfverlåtelse af

de på namn lydande partialobligationerna kan därefter ske utan användning

af stämpel.

I fråga om lottsedlar har stämpelstyrelsen genom särskilda beslut

för vissa namngifna anstalter medgifvit, att stämpelafgiften väl beräknas

efter hvarje af dem utgifven lotterisedel, men erlägges, utan att denna förses

med stämpel, med en summa för en gång efter det efter anstaltens

räkenskaper på vederbörande styrelses ansvar uppgifna antalet af de från

anstalten under en gifven tidsperiod utgifna stämpelpliktiga lottsedlar.

Underlåtenhet att utgöra de fastställda stämpelafgifterna straffas

i de fall, för hvilka icke särskilda ansvarsbestämmelser äro meddelade,

med böter motsvarande femdubbla beloppet af de felande stämpelafgifterna,

hvarförutom själfva stämpelbeloppet alltid skall erläggas. För att förebygga

kringgående af stämpellagens föreskrifter är det vidare vid bot af

tiodubbla stämpelbeloppet förbjudet att utfärda bevis eller öfverlåtelser,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

till hvilka stämpel erfordras, med namn in blanco eller ställda till innehafvaren;

en regel, från hvilken lagen medgifver undantag endast i fråga

om trasserade växlar och lottsedlar, hvarjämte vissa anstalter såsom särskilt

privilegium erhållit rätt att utgifva obligationer eller aktier ställda

till innehafvaren. Vid enahanda bot är det förbjudet att, då en handlings

datum kan äga inflytande på stämpelbeloppet, lämna datum in blanco eller

oriktigt angifva utgifningsdagen. Böter för öfverträdelser af stämpellagen

kunna af finansministeriet eftergifvas, om det kan visas, att öfverträdelsen

på grund af särskilda omständigheter varit ursäktlig eller ofrivillig, eller

att den felaktige saknar tillgångar, eller att den stämpelpliktiga handlingen

till följd af gäldenärens iråkade obestånd blifvit till större eller mindre

del värdelös.

En bestyrkt afskrift af en handling får skrifvas på ostämpladt papper,

men på densamma skall antecknas beloppet af den stämpel, som utgjorts

för hufvudskriften. Försummelse häraf medför bötesansvar och afskriften

skall förses med stämpel efter dess innehåll, så vida icke huf\ udskriften

vid anfordran förevisas eller på betryggande sätt styrkes, att

handlingen varit skrifven på vederbörligen stämpladt papper. Amtmannen

eller i Köpenhamn finansministeriet kan med föreläggande af dagaböter

tillhålla innehafvaren af hufvudskriften - att hos vederbörlig myndighet

förete densamma.

Det är ålagdt vissa i stämpellagen uppräknade kategorier af tjänstemän

i statens och kommunens tjänst att utöfva tillsyn å efterlefnaden af

sagda lag samt att för sådant ändämål kvarhålla alla icke behörigen stämpelföi’sedda

originalhandlingar, som ingifvas till dem eller komma i deras

händer på grund af deras ämbetsverksamhet, äfvensom sådana afskrifter

af stämpelpliktiga handlingar, som icke äro försedda med förut omförmälda

påteckning om stämpeln till hufvudskriften. Hufvudskrifterna till dessa

skola därefter infordras likasom vederbörande ämbetsman, för det fall att

afskriften väl är försedd med sådan påteckning, hvarom nyss blifvit sagdt,

men anledning finnes att betvifla riktigheten af denna påteckning, kan

fordra, att hufvudskriften förevisas honom. Vägrar någon att efterkomma

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

föreläggandet om hufvudskriftens aflämnande, anmäles förhållandet hos

vederbörande amtman eller i Köpenhamn hos finansministeriet, till hvilka

myndigheter . äfven skola öfversändas de kvarhållna handlingar, med afseende

på hvilka någon stäinpelöfverträdelse antages hafva blifvit begången.

Amtmannen eller finansministeriet vidtaga därefter erforderliga åtgärder

och påföra de felande böter. Vidare skola i alla af domstolarne meddelade

domar i civila mål anmärkas, huruvida i afseende å de under sakens

behandling företedda handlingar någon öfverträdelse af stämpellagens föreskrifter

antages hafva blifvit begången, i hvilket fall statskassans rätt skall

i domen förbehållas samt en afskrift af domen tillika med handlingarne insändas

till amtmannen eller finansministeriet. Till samma myndigheter skola

äfven insändas handlingar af ifrågavarande slag, som komma till synes

under handläggningen af något brottmål.

Beträffande två kategorier af handlingar äger likväl en något olika

procedur rum. Stämningar och andra till domstolarna ställda handlingar

skola nämligen, om de utan behörig stämpel blifvit till domstolen ingifna,

af denna för rättelses vidtagande till vederbörande återställas eller ock

skall i själfva domen viss kort tid föreläggas, inom hvilken rättelse skall

hafva följt; först om denna tid försittes, anhålles handlingen och parten

är förfallen, till bötesansvar. Hvad åter angår sådana till Konungen själf,

något af ministerierna eller någon af amtmännen ingifna ansökningar, som

äro underkastade stämpel, föranleder visserligen försummelse att behörigen

förse dem med stämpel icke till ansvar, men den i sådant afseende bristfälliga

ansökningen upptages icke till pröfning.

Slutligen bör anmärkas, att om genom en dom någon blifvit förpliktad

att fullgöra något på grund af en handling, i afseende hvarå statskassans

rätt till stämpel blifvit i domen förbehållen, domen icke får gå i

verkställighet utan att handlingen, behörigen försedd med stämpel, därvid

företes, likasom ej heller i konkurser eller vid arfskiften bevakade fordringar

få godtgöras. förr än den till grund för fordringsanspråket liggande

handlingen, behörigen försedd med stämpel, blifvit företedd.

Makuleringen af stämplar till enskilda handlingar sker genom den

enskildes försorg.

O

Den i den för hvarje finansår af trycket utgifna statsräkenskapen

intagna statistiken öfver afkastningen af stämpelskatten innehåller icke i

vidare mån någon specifikation af stämpelafgiften för olika slag af hand
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

lingar, är att den särskildt redovisar stämpelafgifterna för utländska fondpapper

enligt lagen af den 25 mars 1872, för de af försäkringsbolag utgifna

policer, för lotterisedlar, för mätbref för fartyg samt för borgarbref

och näringsbevis i Köpenhamn.

Norge.

Lagen om stämpladt papper af den 9 augusti 1839 gäller ännu i

sina hufvuddrag, ehuru genom senare författningar väsentliga ändringar i

densamma blifvit vidtagna.

Stämpelpliktiga handlingar skola antingen skrifvas på stämpladt

papper eller förses med beläggningsstämplar. Beläggningsstäinplar få användas

:

a) till hvarje stäm pel pliktig handling, om densamma underskrifves

och stämplas i närvaro af någon civil »övrigheds-» eller magistratsperson,

domare, rättsskrifvare, offentlig notarie, länsman eller förlikningskommissarie;

och är hvarje rättsskrifvare, notarie, fogde och länsman, hos hvilken

handlingens utställare för sådant ändamål infinner sig, förpliktad öfvervara

sådan förrättning;

b) till stämningar, inlagor och alla andra stämpel pliktiga handlingar,

som utgifvas af eller ställas till någon ämbetsman eller myndighet;

samt

c) i vissa, i lagen angifna fall, då en stämpelpliktig handling först

någon tid efter utgifvandet förses med stämpel.

Gällande författningar rörande stämpelskatten omförmäla icke mer

än ett slag af beläggningsstämplar.

Den hufvudsakliga kontrollen därå, att stämpelafgifterna behörigen

utgöras, ligger — förutom i bestämmelser om bötesansvar vid öfverträdelser

— däruti, att de flesta tjänstemän äga skyldighet att öfva tillsyn

å gällande bestämmelsers efterlefnad. I detta afseende stadgas i § 25 af

lagen om stämpladt papper den 9 augusti 1839, att det i allmänhet åligger

alla ämbetsmän och särskildt rättsbetjänte. domare, skrifvare, fogdar,

skiftes- och auktionsförvaltare och kommissarier äfvensom alla andra,

hvilka någon gren af rättsskipningen är anförtrodd, att vara uppmärksamma

på de förseelser mot sagda lag, som kunna komma till deras kännedom,

ofördröjligen inberätta sådana förseelser till vederbörande regeringsdepartement,

och att, då den handling, i afseende på hvilken förse
S1«/08

6

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

elsen blifvit begången, kommer i deras händer, så snart som möjligt insända

den till bemälda departement. Departementet har därefter att gå i

författning om utkräfvande af böter för den begångna förseelsen. Ansvar

är stadgadt för den statens ämbetsman, som antager, förbiser eller

förtiger någon handling, till hvilken behörigt stämpladt papper icke blifvit

användt, eller som på annat sätt, vare sig genom efterlåtenhet vid lagens

efterlefnad eller genom förtigande af öfverträdelser, handlar mot sin plikt.

Den sålunda för statens tjänstemän stadgade tillsynsskyldigheten

har genom lagen af den 17 mars 1902 blifvit utsträckt till tjänstemän

vid Norges bank och genom lagen den 8 juni 1907 till amtskassörer,

länsmän och sparbanksinspektörer.

Det upplyses, att gällande kontrollbestämmelser, så få och kortfattade

de än äro, icke desto mindre i det stora hela anses verka någorlunda

tillfredsställande för det åsyftade ändamålet. Man anser sig

kunna antaga, att de flesta stämpelpliktiga handlingar förr eller senare

komma någon offentlig myndighet i handom.

I de under punkt b) här ofvan omförmälda fall makuleras stämplarna

af handlingens utgivare. I de fall åter, som omförmälas under

punkterna a) och c) — hvilka naturligtvis utgöra flertalet — makuleras

stämplarna antingen af den tjänsteman, i hvars närvaro eller af hvilken

stämplingen sker, eller af utgifvaren. I sistnämnda fall skall tjänstemannen

på handlingen teckna intyg, att denna stämpelbelagts i hans närvaro

och på den i makuleringspåteckningen angifna tid.

Någon statistik öfver huru mycket af stämpelafgiften faller på särskilda

slag af stämpelpliktiga handlingar finnes icke och anses heller icke

utan största svårighet kunna åvägabringas.

Utan att ingå i någon detaljerad historik rörande det sätt, hvarpå

stämpelskatten här i landet i äldre tider varit anordnad, anser sig Statskontoret,

då fråga nu blifvit väckt om vissa ändringar i det uppbördssätt

och den kontroll å skattens utgörande, som hittills tillämpats, böra i

största korthet erinra om vissa hufvuddrag i den äldre lagstiftningen rörande

stämpelskatten, därvid i det följande hänsyn tages endast till den

stämpel, som skolat utgöras för enskilda handlingar, och sålunda icke till

stämpeln till statsmyndigheternas expeditioner.

Stämpelafgiften infördes här i Sverige genom kungl. förordningen

den 4 december 1660, som stadgade, att följande handlingar skulle skrif
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

vas å stämpladt papper, nämligen kontrakt, som upprättas öfver jordagods

å landet, bodar, hus, källare och tomter i städerna; vidare kontrakter i

allmänhet, obligationer, transporter och växelprotester; köpe-, bytes- och

morgongåfvobref på landtgods, hus, tomter m. m.; testamenten; samt kompromisser,

arfskiften och inventarier. Afgiften är icke inskränkt till det

fall, att handlingarna företes inför offentlig myndighet. Några böter för

underlåtenhet att skrifva handlingarna på stämpelpapper omtalas icke, men

däremot stadgas, »att inga af föreskrifna skrifter och akter skola vara af

något värde, hvarken för rätta eller eljest, utan hållas före, som vore

de aldrig skrifna eller samtyckta, med mindre de på försegladt papper

äro skrifna, som de ock icke skola af någon accepteras eller attenderas».

Stämpelafgiften afskaffades åter genom kungl. resolutionen på städernas

besvär den 1 september 1664, men infördes på nytt genom kungl.

förordningen den 23 december 1686, som i väsentliga delar upptager innehållet

i 1660 års förordning och jämväl bibehåller påföljden af förlusten

af laga verkan för handlingar, som skrifvas på ostämpladt papper.

Härjämte stadgas ansvar af böter för det fall, att handling skrifves på

stämpelpapper af för låg valör.

Kungl. förordningen den 23 juni 1718 utvidgar väsentligt området

för skatten, då förordningen efter att såsom stämpelpliktiga hafva uppräknat

hufvudsakligen samma handlingar som i äldre författningar, tillägger, att

jämväl »allt annat, som skriftligen af handlas mellan enskilda personer till

deras säkerhet af hvad art det vara må, bör upprättas på stämpladt

papper».

Genom kungl. förordningen den 10 december 1732 förändras i

grund uppbördssättet för skatten. Stämpelpapperet af skaffas och skatten,

som dock bibehåller sitt namn af »charta sigillata-afgift», skall inbetalas

kontant till den myndighet, där handlingen företes, hvarefter myndigheten

förser handlingen med påteckning om den skedda betalningen. För sådana

handlingar, som icke ingifvas till domstolar eller andra myndigheter,

skall afgiften, vid äfventyr af böter, erläggas inom viss tid efter upprättandet.

Inbetalningen kan ske till närmaste domstol eller hvilken myndighet

vederbörande finner för sig bekvämligast.

Förändringen synes icke hafva slagit väl ut. Sedan nämligen Rikets

Ständer anmält, »att det från år 1732 brukade sättet för charta-sigillata-afgiftens

uppbärande icke funnits alldeles pålitligt, hvarmedelst ock

händt, att den inkomst, Kungl. Maj:t och kronan däraf hafva borde, varit

uti de senare åren mot de förra nog ringa», återinfördes bruket af stämpelpapper

genom stämpelförordningen af den 14 januari 1748. Genom

denna förordning, som med vissa förhöjningar i stämpelsatserna och andra

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

ändringar gällde ända till och med år 1803, stadgades, att alla stämpelpliktiga

handlingar skulle skrifvas på stämpladt papper eller senast inom

tre månader efter upprättandet beläggas därmed. Försummades detta,

inträdde bötesansvar, men påföljden att handlingen förlorade sin laga

verkan omförmäles ej vidare. Exekutorer, konsistorier och andra publika

verk skulle låta tilltala öfverfrädelser, som komme till deras kännedom,

vid kämnärs- eller rådstufvurätt i samma stad.

I öfrigt torde förtjäna nämnas, att, medan fortfarande de i 1748

års förordning upptagna handlingar i allmänhet voro underkastade stärripelafgiften

oberoende däraf, huruvida de företeddes inför offentlig myndighet

eller ej, gjordes i denna författning för första gången i fråga om

skuldebref (»obligationer och löpande sedlar») den begränsning i stämpelpliktigheten,

som sedermera kom att utsträckas till i det närmaste alla

skatten underkastade handlingar, nämligen att stämpel skulle erläggas endast

när de uppvisades för domaren eller exekutor.

Stämpelförordningen af den 10 juni 1803 bibehåller ännu föreskriften,

att alla kontrakter, som mellan enskilda personer till deras säkerhet

skriftligen afhandlas, skola skrifvas på stämpladt papper. Stämpelpliktigheten

för köpe- och bytesbref om fast egendom och fartyg inskränkes

till det fall, att handlingarna vid domstol uppbjudas eller intecknas,

hvilken inskränkning ännu icke förekommer i fråga om bouppteckningar

och arfskiften. För hyreskontrakter i städerna tillkom en ny

kontrollanordning, i det sådana kontrakt skulle uppvisas vid mantalsskrifningarna,

en anordning, som genom stämpelförordningen af den 8 januari

1824 utsträcktes att gälla äfven för arrendekontrakt på landet.

Bötesansvar stadgas allmänt för det fall, att någon underlåter att

på stämpladt papper till sitt rätta belopp skrifva de handlingar, som i

författningen nämnda äro.

Stämpelförordningen af den 27 september 1810 undantager från

den allmänna regeln, att kontrakt skola vid upprättandet skrifvas på

stämpladt papper, de kontrakt och afhandlingar, som af husbönder afslutas

med underhafvande bönder, torpare, tjänstfolk eller andra arbetare,

hvilka kontrakt icke behöfva förses med stämpel innan de för domare

eller exekutor företes.

Stämpelförordningen af den 8 januari 1824 begränsar den forna

omfattande rubriken »kontrakt» så, att den därefter endast afser arrendeoch

hyreskontrakt rörande fastigheter på landet och i städerna. I 1824

års stämpelförordning uteslötos för öfrigt alla bestämmelser om bötesansvar

för enskilda personer för underlåtenhet att förse handling med behörig

stämpel (blott med undantag för det fall, att handlingen insändes

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

med posten). Detta skedde på förslag af bevillningsutskottet vid 1823

års riksdag, som ansåg »det ansvar äldre författningar ålagt enskilda personer

för eftersatta skyldigheter i afseende på stämpelförordningen, böra

såsom mindre lämpligt förfalla, så vida det egentligen tillhörde statens

ämbets- och tjänstemän att vaka öfver författningens efterlefnad och därvid

tillse att det allmännas rätt icke åsidosattes». Sedermera infördes bötesansvar

för sådan underlåtenhet i fråga om utländska bolags försäkringshandlingar

och i fråga om växlar, hvilka bötesbestämmmelser under en

lång följd af år voro de enda i stämpelförordningen förekommande bötesbestämmelser

af detta slag.

Genom kungl. kungörelsen den 15 maj 1846 infördes det ännu bestående

kontrollförfarande, enligt hvilket för köpe-, bytes- och gåfvobref

å fast egendom, skuldebref och andra handlingar, hvilka i domstolarnas

inteckningsprotokoll intogos, samt bouppteckningar, morgongåfvobref och

afhandlingar om lösöreköp (och sedermera äfven äktenskapsförord), skulle

användas dubbla beläggningsstämplar, af hvilka den ena delen skulle vidhäftas

handlingen och den andra delen jämte det renoverade protokollet

insändas fill vederbörande hofrätt, där granskning af stämpelbeläggningen

skulle äga rum.

Sedan genom stämpelförordningen af den 30 november 1860 stämpelpliktigheten

för arrende- och hyreskontrakt af alla slag inskränkts till

det fall, att handlingen för domstol eller exekutor företeddes, återstodo af

handlingar, som voro underkastade stämpel oberoende däraf, huruvida de

företeddes inför offentlig myndighet eller icke, endast köpe-. bytes- och

gåfvobref om fartyg, skogsafverkningskontrakt (genom stämpelförordningen

den 6 september 1883 inskränktes äfven för dessa kontrakt stämpelpliktigheten

till det fall att de företeddes inför domstol för vinnande af

inteckning) samt växlar i utländskt myntslag äfvensom sjöassuransbref samt

utländska bolags försäkringshandlingar, för hvilka sistnämnda båda kategorier

af handlingar stämpelafgifterna sedermera blifvit afskaffade.

Först genom stämpelförordningen af den 9 augusti 1894 utsträcktes

stämpelskatten utöfver sina förutvarande trånga gränser, i det genom

sagda förordning arfsbeskattningen omgestaltades och betydligt utvidgades,

hvarjämte stämpel för depositions- och andra bankräkningsbevis, för obligationer

och för inrikes växlar infördes. Stämpeln å inrikes växlar afskaffades

visserligen åter redan genom kungl. kungörelsen den 14 oktober

1898, men genom kungl. förordningen den 8 juni 1906 infördes stämpelafgift

för aktiebref och lottbref i solidariska bankbolag samt genom

kungl. förordningen den 6 november 1908 en särskild stämpelafgift vid köp

och byte af fondpapper.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

I fråga om de olika slag af stämpelpapper, som under olika tider här

i landet varit i bruk, torde följande böra erinras.

Från äldre tider fanns endast ett slag af stämpelpapper, stämpladt

papper i hela ark eller s. k. skrifstämplar, på hvilka handlingarna skulle

skrifvas, men med hvilka de äfven kunde beläggas. Särskilda beläggningsstämplar

till samma valörer som skrifstämplarnas infördes första gången

genom stämpelförordningen af den 27 september 1810; dessa beläggniifgsstäinplar,

för hvilka benämningen var mera egentlig än för senare tiders

stämpelmärken, skulle i storlek motsvara ett sjättedels ark.

För utgörande af växelstämpeln medgafs genom stämpelförordningen

den 8 januari 1824 stämpling af växelblanketter, för hvilken stämpling

genom stämpelförordningen den 14 november 1845 fastställdes närmare

föreskrifter. Bestämmelserna om stämpling af växelblanketter, hvilka upphört

att äga praktisk betydelse, upphäfdes genom kungörelsen den 8 juni

1906. Enligt 1845 års stämpelförordning skulle stämplade växelblanketter

tillhandahållas allmänheten, i stället för hvilka genom stämpelförordningen

den 4 december 1863 infördes särskilda växelstämplar (beläggningsstämplar),

hvilka i sin ordning afskaffades genom stämpelförordningen af den 6

september 1883.

Genom stämpelförordningen den 20 september 1878 infördes särskilda

anvisningsstämplar, hvarjämte stämpling af anvisningar medgafs i

den för stämpling af växlar gällande ordning. Då växelstämplarna och

stämplingen af växelblanketter upphörde, afskaffades samtidigt äfven anvisningsstämplarna

och stämplingen af anvisningsblanketter.

Genom nyssnämnda kungörelse af den 8 juni 1906 medgafs, att

stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och obligationer linge på

därom hos Statskontoret gjord ansökning verkställas genom denna myndighets

försorg.

Ett förändradt sätt för uppbörden af stämpelafgiften, då fråga var

om högre afgiftsbelopp, infördes genom 1863 års stämpelförordning. I §

8 mom. 6 af denna förordning stadgades nämligen, att, då stämpelafgift

för en handling på en gång skulle utgöras med högre belopp än 500

riksdaler, afgiften skulle erläggas i Stockholm genom insättning i föreskrifven

ordning i Räntekammaren och i landsorterna genom leverering till

vederbörande landtränteri. Det kvitterade reversalet, som, utom uppgift å

den erlagda summan, alltid borde innefatta upplysning om ändamålet med

den skedda levereringen, skulle aflämnas till den, som å rättens vägnar

borde mottaga den ifrågavarande handlingen. Efter det denne å ämbetets

vägnar på den handling, hvarför stämpelafgift sålunda blifvit erlagd,

tecknat bevis, när detta skett och af hvem kvitto därå utfärdats, skulle

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

han foga berörda kvitto vid de renoverade protokoll, som till vederbörande

hofrätt skulle insändas.

Anledningen till att denna förändrade anordning infördes, var, efter

hvad riksdagshandlingarna utvisa, allenast den, att då stämplar å högre

värde än 1Ö0 Riksdaler ej vore tillgängliga, stämplarna å en del handlingar

uppginge till så stort antal, att de icke kunde handlingarna biläggas.

Genom nästföljande stämpelförordning af den 23 november 1866

gjordes nyssnämnda bestämmelse fakultativ, så att det ankomme på parten

att inbetala beloppet kontant eller att använda stämplar till motsvarande

belopp.

Sedan stämplar å såväl 200 som 500 kronors valör blifvit införda,

upphäfdes genom 1883 års stämpelförordning nyssnämnda bestämmelse om

kontant inbetalning i vissa fall af stämpelbelopp.

I vårt land likasom i alla öfriga länder, där stämpelskatten är införd,

kunna, om man lämnar åsido sådana stämpelafgifter, som hafva karaktären

af konsumtionsskatter, såsom stämpelafgifterna för spelkort och

punsch, den i England förekommande stämpelafgiften för patentmedicin

m. fl. dylika, de under stämpelskatten inrymda afgifter hänföras till två

till sin natur väsentligen åtskilda grupper, hvilka i vår stämpelförordning

angifvas med de båda rubrikerna »stämpel till statsmyndigheternas expeditioner»

och »stämpel till enskilda handlingar». Af dessa är den förra

väsentligen hvad som med en något föråldrad term plägar kallas en »gebyr»,

en ersättning för någon af staten den enskilde beredd förmån, och den

senare en skatt i egentlig mening. Att i något enstaka fall en afgift, tillhörande

den förra kategorien, till följd af sin storlek eller sitt beräkningssätt

i större eller mindre grad tillika får karaktären af skatt, såsom t. ex.

stämpeln till fullmakter å ämbeten eller tjänster, kan icke förändra den

allmänna naturen af den första gruppens afgifter.

Då nu riksdagen uttalat önskan om en utredning af möjligheten att

vinna närmare statistisk kännedom om de särskilda stämpelafgifternas avkastning

äfvensom ökad kontroll å uppbörden af afgifterna, har Statskontoret

ansett sig kunna antaga, att Riksdagen med sagda framställning i

det väsentliga afsett en utredning rörande de stämpelafgifter, som äro att

anse såsom skatter, d. v. s. afgifterna för »enskilda handlingar». Hvad

stämpelafgiften till statsmyndigheternas expeditoner beträffar, har icke, så

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

vidt Statskontoret har sig bekant, någon önskan om eller något behof af

statistik rörande de särskilda rubrikernas afkastning gjort sig kändt. Skulle

man i något fall önska vinna kännedom om det belopp, hvartill stämpelafgiften

under någon hithörande rubrik under något år uppgått, kan sådan

vinnas genom infordrande af uppgifter härom från vederbörande

myndigheter. I sammanhang härmed bör erinras, att då i den motion

(N:o 5 i Andra Kammaren), som närmast föranledt aflåtandet af Riksdagens

förevarande skrivelse den 8 mars 1907, framhålles såsom anmärkningsvärdt,

att man i fråga om ett belopp af omkring två och en half

millioner kronor af 1905 års stämpeluppbörd saknade alla uppgifter om

de summor, med hvilka olika stämpelrubriker bidragit till åvägabringandet

af detta belopp, detta visserligen är riktigt, men att gifvet är, att sagda

belopp till öfvervägande del utgjorts af stämpelafgifter för »statsmyndigheternas

expeditioner».

Kontrollen på utgörandet af sistnämnda slag af afgifter ligger uti

det tjänstemannaansvar vederbörande tjänstemän äro underkastade i afseende

på deras skyldighet att förse de utgående expeditionerna med stämpel.

Fullständigad, som den är, med vissa till iakttagande af allmänheten

afsedda bestämmelser, såsom skyldighet att utlösa vissa slag af expeditioner,

förbud för den, som blifvit utnämnd till något ämbete, att åtnjuta

lönen därför, innan han uppvisat sin fullmakt, behörigen försedd med

stämpel o. s. v., måste otvifvelaktigt sagda kontroll i allmänhet anses

tillfredsställande. Nu befinnes emellertid, att det enda exempel på bristande

kontroll, som i ofvan anförda motion speciellt anföres, just afser

ett slag af handlingar, mäklareslutsedlar, som upptages i tariffen under

Art. I, stämpel till statsmyndigheternas expeditioner. I 51 § af stämpelförordningen

af den 18 September 1908 stadgas, att fel eller försummelse

af ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller skeppsklarerare vid

fullgörande af hvad enligt stämpelförordningen honom åligger, så ock försummelse

af mäklare att förse af honom utfärdad handling med föreskrifven

stämpel anses efter allmän lag. I 18 § af mäklareordningen den 9

Juni 1893 och 14 § af skeppsklarerareordningen af samma dag omförmäles

äfven den stämpelafgift, som bör utgöras för slutsedlar, som af

mäklare eller skeppsklarerare utfärdas. Äfven om mäklare och skeppsklarerare

i åtskilliga afseenden intaga en annan ställning än flertalet öfriga

tjänstemän, som hafva att förse utgående expeditioner med stämpel,

och icke kunna sägas i afseende på fullgörandet af sina åligganden stå

under så direkt och flerfaldig kontroll som statens tjänstemän, tror Statskontoret

icke, att några särskilda föreskrifter till kontroll å utgörandet af

stämpelafgifterna å slutsedlar utöfver de nu befintliga skola befinnas be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

höfliga, föreskrifter, hvilka i sådant fall torde böra anknytas till de i 11 §

af mäklareordningen och 12 § af skeppsklarerareordningen innefattade bestämmelser

om de böcker, som enligt dessa §§ böra af mäklare och skeppsklarerare

föras, och borde affattas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de kontrollanordningar, hvilka beredts genom Kungl. förordningen om en

stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper den 6 November 1908. Om, såsom

motionären uppgifver, föreskriften om stämpel till slutsedlar i allmänhet

ej vidare skulle efterlefvas, föreställer sig Statskontoret, att rättelse

i detta visserligen synnerligen obehöriga förhållande skall kunna vinnas,

därigenom, att vederbörande handels- och sjöfartsnämnder, under hvilka

mäklare och skeppsklarerare sortera, förständigas erinra dessa om skyldigheten

att förse slutsedlar med stämpel och det äfventyr, för hvilket de

utsätta sig genom underlåtenhet härutinnan, hvarjämte äfven vederbörande

allmänna åklagares uppmärksamhet lärer böra fästas på förhållandet.

De båda synpunkter, ur hvilka Riksdagen önskat en revision af gällande

bestämmelser rörande stämpelafgiften, nämligen dels möjligheten att

åstadkomma en förbättrad statistik rörande afkastningen af denna skatt,

dels möjligheten att åvägabringa skärpt kontroll å skattens utgörande, stå

med hvarandra i det närmaste sammanhang. Om det nämligen å ena sidan

icke låter sig bestrida, att det i fråga om en skatteform af den betydenhet

och den utvecklingsmöjlighet som stämpelafgiften måste vara af

mycken vikt för statsmakterna att äga så nogrann kännedom som möjligen

kan erhållas rörande afkastningen af de särskilda stämpelrubrikerna, kan

det ej heller å andra sidan gärna förnekas, att fördelen af en vidgad kunskap

om skattens af kastning kan köpas för dyrt, om för dess vinnande allmänheten

måste besväras med tyngre och omständligare former för skattens

utgörande än som eljest skulle vara behöfliga. Den vidgade statistiska

kunskapen lärer således, i den mån densamma icke kan vinnas med det

nuvarande systemet för skattens uppbörd, utan för densammas beredande

erfordras ändringar i detta system, blott böra eftersträfvas under den förutsättning,

att sagda ändringar medföra ökad kontroll på skattens utgörande,

eller åtminstone icke vålla ökad tunga för de skattskyldige. Till

pröfning torde därför i första rummet böra förekomma frågan om lämpligheten

af förändringar i den nuvarande ordningen för skatteuppbörden

och kontrollen därå.

En stämpelskatt är icke i och för sig en skatt af ett särskilt slag,

utan en form för skatteuppbörd, hvilken, såsom förut blifvit erinradt, kan

användas för uppbörden af olika slags skatter och afgifter. Den nu ifrågavarande

stämpelafgiften för »enskilda handlingar» är emellertid till sin

natur närmast en omsättningsskatt, en skatt på värdens öfvergång från en

sl46/oa. 7

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

hand till en annan. Denna beskattning på transaktioner kan naturligtvis

komma till användning i mycket olika utsträckning. Hos oss är skatten

hållen inom jämförelsevis trånga gränser; i andra länder åter förekommer densamma

i så stor utsträckning, att så godt som hvarje privaträttslig transaktion,

som föranleder. skriftlig anteckning öfver densamma, träffas af

skatten. Skulle, i öfverensstäminelse med hvad vid uppbörd af skatter i

allmänhet äger rum, hvarje skattepliktig transaktion anmälas hos någon

myndighet, skatten där uträknas och erläggas, influtna medel bokföras och

räkenskaperna sedan revideras o. s. v., komme härför att erfordras en så

vidlyftig och kostsam förvaltning och en för de skattskyldiga så besvärande

omgång, att skatten, åtminstone i den mån densamma, såsom i flera

länder är brukligt, med afgifter till lågt belopp träffar vissa ofta återkommande

transaktioner, icke med någon fördel skulle kunna anlitas. Skattens

erläggande förenklas i hög grad, då detta kan ske allenast genom

inköp och användning af stämpelpapper, och likaså varder därigenom

skatteuppbörden, som hufvudsakligen inskränkes till försäljning och redovisning

af anskaffadt stämpelpapper, synnerligen förenklad. Men visserligen

måste i möjligaste mån trygghet beredas för att skatten också erlägges

vid de tillfällen, då den skall utgöras, och erlägges till riktigt belopp.

Då man vill framtvinga stämpelskattens riktiga erläggande, erbjuder

sig naturligen såsom den enklaste och närmast till hands liggande utvägen

att förbinda underlåtenheten att erlägga skatten med någon för den skattskyldige

menlig påföljd. En sådan påföljd och den, som i första rummet

erbjuder sig, är bötesansvar. En annan kan ligga däruti, att den handling,

som icke blifvit behörigen försedd med stämpel, i större eller mindre

grad beröfvas sin laga verkan.

Bötesansvar för förseelser mot stämpelförordningen förekommer i alla

länder, där denna skatt är införd, i Sverige dock i väsentligt mindre grad

ån annorstädes. På sätt förut framhållits, hade nämligen förhållandena hos

oss gestaltat sig så, att den i äldre tider mera omfattande stämpelplikten

steg för steg så inskränktes, att den under årtiondena närmast föreår 1894 nästan

uteslutande träffade handlingar, som enligt lag skulle ingifvas till

domstol, de s. k. småprotokollshandlingarna, och endast träffade dem då detta

ingifvande skedde. Granskar man stämpelförordningen af den 5 September

1890, den närmast före 1894 års stämpelförordning gällande, finner man att,

utom de handlingar, som skulle stämpelbeläggas vid ingifvandet till domstol,

endast följande enskilda handlingar voro stämpelpliktiga, nämligen utländska

försäkringsgifvares premiekvittens, köp-, bytes- och gåfvobref om fartyg samt

utrikes växlar, hvarjämte bör anmärkas att skuldebref och vissa med skuldebref

jämförliga handlingar voro underkastade stämpel icke blott då de ingåfvos

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

till domstol för vinnande af inteckning, utan äfven då de företeddes för

offentlig myndighet för vinnande af betalning. Det är klart, att då stämpelbeskattningen

var hållen inom så trånga gränser, problemet om en

betryggande kontroll ställde sig på ett helt annat sätt och var väsentligt

lättlöstare än i länder med en vidt utsträckt stämpelbeskattning. Det genom

kungörelsen den 15 Maj 1846 införda systemet med dubbla beläggningsstämplar

för småprotokollshandlingarna och stämpelbeläggningens

granskning i hofrätterna hade ock löst problemet på ett sätt, som i fråga

om kontrollens effektivitet icke lämnade något öfrigt att önska, och i detta

afseende torde öfverträffa h varje på andra håll tillämpad kontrollanordning.

Någon ansvarspåföljd för underlåten stämpelbeläggning behöfde för det

alldeles öfvervägande flertalet stämpelpliktiga handlingar icke stadgas, utan

kunde denna påföljd, såsom i 1890 års stämpelförordning ock skett, inskränkas

till ofvannämnda tre kategorier af handlingar, som skulle förses

med stämpel oberoende däraf, huruvida de företeddes inför offentlig

myndighet.

Så länge staten inskränkte sig till att utkräfva stämpelafgift hufvudsakligen

för handlingar, som enligt stadgande i allmän lag eller för vinnande

af inteckning eller betalning skulle företes inför domstol, erbjöd,

såsom redan blifvit nämndt, lösningen af frågan om kontroll å skattens

utgörande icke några större svårigheter. Annorlunda gestaltade sig förhållandena,

då staten för fyllande af sitt behof af ökade inkomster måste,

efter andra länders föredöme, i större utsträckning anlita stämpelskatten.

För utgörandet af de år 1894 införda stämpelafgifterna för depositionsoch

andra bankräkningsbevis och för obligationer samt de år 1906 införda

afgifterna för aktier och för lottbref i solidariska bankbolag lades kontrollen

i påföljden af bötesansvar och då den särskilda stämpelafgiften vid

köp och byte af fondpapper genom förordningen af den 6 november 1908

infördes, föreskrefs vid sidan af ansvarspåföljden en särskild kontrollanordning,

för hvilken förebilden väsentligen hämtats från motsvarande tyska

riksstämpelafgift.

Frågar man sig nu, huruvida den sålunda anordnade kontrollen å

stämpelafgiftens utgörande verkar på ett tillfredsställande sätt, är svaret

i fråga om det slag af stämpelpliktiga handlingar, som fortfarande utgör

flertalet, eller de s. k. småprotokollshandlingarna, redan af det föregående

gifvet. Kontrollen är i afseende på dessa handlingar fullt effektiv. Huruvida

enahanda omdöme kan komma att fällas i fråga om kontrollen vid den

nya stämpelafgiften vid köp och byte af fondpapper, är ännu för tidigt att

afgöra, flå denna afgift börjar att tillämpas först från och med år 1909.

I alla händelser kan fråga icke nu uppstå om ändring i dessa nyligen efter

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

omsorgsfull pröfning beslutade kontrollbestämmelser. Att i fråga om de

i senare tid införda stämpelafgifterna för affärspapper, nämligen depositionsstämpeln

och emissionsstämpeln för obligationer, aktiebref samt lottbref

i solidariska banker äfvensom i fråga om stämpelafgiften för utrikes växlar

underlåtenhet att erlägga stadgad stämpel skulle i någon nämnvärd

grad förekomma, har åtminstone icke kommit till Statskontorets kännedom,

ehuru naturligtvis sådana förseelser kunna begås, utan att de blifva

upptäckta. Såsom jämförelsevis svag måste den kontroll betecknas, som

äger rum å utgörandet af stämpelafgiften för sådana handlingar som

gåfvobref om lösegendom, köpe- eller bytesbref om fartyg, afhandling om

skogsafverkning samt testamenten, då dessa i vissa fall skola stämpelbeläggas

utan sammanhang med lagfart eller upprättandet af bouppteckning.

Att skuldebref och med dem jämnställda handlingar allmänneligen stämpelbeläggas

då de för vinnande af betalning för exekutor företes, kan icke

betviflas; huruvida åter lika allmänt stämpel erlägges för dylika handlingar,

då de under rättegång vid domstol företes för vinnande af betalning, vågar

Statskontoret icke afgöra.

Om ock i fråga om ett och annat slag af stämpelpliktiga handlingar

kontrollen, såsom sagdt, måste anses vara jämförelsevis svag, anser sig dock

Statskontoret på grund af hvad ofvan anförts kunna antaga, att beträffande

det stora flertalet handlingar de för närvarande gällande kontrollbestämmelserna

på ett i allmänhet verksamt sätt förebyggt skattesvek. Beträffande

sådana handlingar, som draga stämpel äfven utan att de företes inför

offentlig myndighet, kunna naturligtvis mera betryggande anordningar

tänkas; och skulle stämpelbeskattningen komma att utsträckas så, att den

omfattade ett flertal handlingar utöfver dem, som nu träffas af skatten,

torde förstärkt kontroll i åtskilliga fall varda nödvändig. Med afseende

härå och då, såsom förut framhållits, frågorna om förbättrad statistik rörande

stämpelskattens afkastning och en mer tillfredsställande kontroll

blifvit ställda i samband mé3 hvarandra, torde, med ledning af ofvan lämnade

redogörelse för utländsk lagstiftning i ämnet, till hvilken hänvisas

hvad närmare detaljer beträffar, en granskning af de olika utvägar, som

erbjuda sig för vinnande af en sådan kontroll, nu böra följa.

Såsom redan blifvit erinradt, förekommer såsom en bland dessa utvägar

den, att handling, som icke blifvit behörigen försedd med stämpel,

i större eller mindre grad förlorar sin laga verkan. Denna påföljd för

underlåten användning af stämpelpapper var stadgad i den före år 1732

här i landet gällande lagstiftning, enligt hvilken en stämpelpliktig, men icke

med stämpel försedd handling i alla afseenden skulle vara kraftlös och betraktas

såsom icke upprättad. I den engelska och den italienska stämpellagstiftningen

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

förekommer i vissa, dock icke synnerligen talrika fall påföljden af ovillkorlig

ogiltighet för handling, som icke vid upprättandet eller inom viss

tid därefter blifvit försedd med stämpel. Däremot gäller i England, Frankrike

och Italien med få undantag regeln, att domstolar och andra myndigheter

icke få vidtaga någon ämbetsåtgärd på grund af eu icke behörigen

stämpelförsedd handling. Sistnämnda grundsats är till en viss grad antagen

äfven i den svenska stämpellagstiftningen, då i densamma (39 § i

stämpelförordningen af den 18 september 1908) stadgas, att ämbets- eller

tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till hvilken stämpel underkastad

handling ingifves, bör tillse, att handlingen är behörigen försedd med

stämpel, samt att, om handlingen icke är behörigen försedd med stämpel

och ej genast efter erhållen tillsägelse penningar erläggas till det felande

stämpelbeloppet eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljningsman,

nämnda stämpelbelopp, handlingen ej må mottagas. Att

frånkänna en handling, som icke vid upprättandet eller inom viss kort tid

därefter försetts med föreskrifven stämpel, laga giltighet, är utan tvifvel

ett verksamt kontrollmedel, men den allmänna meningen här i landet torde

icke finnas benägen för en dylik sammanblandning af civilrättsliga och

fiskaliska villkor för en handlings giltighet, hvarjämte kan anmärkas, att

den rättsförlust, som för utgifvaren af handlingen är afsedd att utgöra

påföljden för hans förseelse, bereder hans kontrahent en förmån, till hvilken

denne måste anses sakna hvarje moralisk rätt.

Medan i Sverige ämbets- eller tjänsteman, till hvilken för hans ämbetsåtgärd

ingifves stämpelpliktig handling, har att tillse, att handlingen

är behörigen försedd med stämpel, och, om detta icke är fallet eller penningar

till det felande stämpelbeloppet icke erläggas, icke får mottaga handlingen,

är i Norge och Danmark åt flertalet af så väl statens som kommunernas

myndigheter och tjänstemän en vidsträcktare befogenhet lämnad, i det att de

beträffande handlingar, som komma i deras händer, äro pliktiga att undersöka,

huruvida handlingen år behörigen försedd med stämpel, och att, om

detta icke är förhållandet, taga handlingen i beslag för att i föreskrifven

ordning utkräfva stämpelbeloppet och förfallna böter, hvarjämte i Danmark

originalen till i afskrift företedda handlingar kunna infordras. Det vitsordas,

att denna anordning ur kontrollsynpunkt visat sig verksam. Möjligen

torde, om stämpelbeskattningen framdeles kommer att utsträckas till

ett flertal enskilda handlingar, någon motsvarande anordning hos oss kunna

befinnas lämplig. Under nuvarande förhållanden, då utöfver de handlingar,

hvilkas stämpelbeläggning kontrolleras i hofrätterna, endast ett relativt fåtal

träffas af stämpelbeskattningen, torde omständigheterna knappast påkalla

införandet af denna anordning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Vill man anlita andra utvägar än de sålunda angifna för vinnande

af ökad kontroll å stämpelafgiftens utgörande, låter detta sig svårligen

göra, med mindre mer eller mindre genomgripande modifikationer äga rurn

i den enkla grundtanke, på hvilken stämpelskatten ytterst är byggd, att

nämligen den enskilde ur statens förråd köper det stämpelpapper han behöfver

och använder detta för den handling, han upprättat eller vill upprätta.

Dessa modifikationer skulle då gå i den riktningen, att någon statens

myndighet direkt kontrollerade eller bestämde det sätt, på hvilket en handling

försåges med stämpel. Detta kan ske på flera olika sätt. Det kan föreskrifvas,

att makuleringen af åsatt stämpel skall ske genom myndighetens

försorg eller att handlingen skall ingifvas till myndigheten för att förses

med stämpel, hvilket då kan ske vare sig genom användning af det allmänna

stämpelpapperet eller genom intryckning af stämpelmärken i papperet.

Slutligen kan man, med öfvergifvande af tanken om skatteinbetalningens

förmedling genom stämplar och därmed ock i själfva verket af

hela skatteformen, fordra kontant inbetalning af skattebeloppet, antingen

särskildt för hvarje handling eller ock på en gång för ett större antal

handlingar eller för de handlingar af det ifrågavarande slaget, som utgifvas

under loppet af en viss tidrymd. Alla dessa metoder hafva kommit

till användning i olika länder. I fråga om dem alla kan sägas, att de

verka en väsentlig omgång vid skattens utgörande, och därför icke gärna

kunna med fördel användas, då saken gäller de i åtskilliga länder, ehuru

icke hos oss, brukliga stämpelsatscr, som med fasta och låga belopp utgå

för transaktioner, som i stort antal förekomma i det dagliga lifvet, såsom

t. ex. för kvittenser, checker m. fl. (spenny stamps»). Ju större de transaktioner

enligt regeln äro, som utgöra föremål för ett visst slag af handlingar,

desto bättre lämpa sig gifvetvis nyss omförmälda metoder.

Då lagstiftaren på det ena eller andra sättet anordnat en myndighets

direkta medverkan vid en handlings stämpelbeläggning, lärer han därmed

mindre hafva åsyftat, att kontrollera, att stämpelbeläggningen öfver hufvud

kommer till stånd, än att stämpel åsättes till riktigt belopp — tv den,

som vill undandraga sig stämpelskattens utgörande, kan förmodas lika gärna

underlåta att infinna sig hos myndigheten som att själf åsätta stämpel.

För en riktig stämpelbeläggning är antydda medverkan utan tvifvel af betydelse.

Eu egendomlig form för denna medverkan är den i Preussen

genom 1895 års stämpelskattelag införda anordning, att stämplarnas makulering

skall ske genom försorg af viss myndighet. Om ock naturligen

härmed jämväl afsetts att förekomma förnyadt bruk af en gång använda

stämplar, torde få anses att syftet med de omfattande och minutiösa bestämmelserna

i ämnet varit vidsträcktare. Vanligare är, att lagen påbjuder.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

att myndigheten skall låta antingen åsätta stämplarna eller intrycka stämplar

i papperet. I stort sedt — ehuru visserligen med åtskilliga undantag

och modifikationer — är detta i England, Frankrike, Italien och Danmark

anbefalldt för de fall, att handling, som vid utfärdandet skolat förses

med stämpel, först därefter förses med sådan. I Frankrike skola

främmande staters skuldförskrifningar af vederbörande myndighet påtryckas

stämpel eller förses med »visa pour timbre». De tyska riksstämpelafgifterna

för aktier, bergverksandelar och. obligationer, för lotterisedlar samt

för järnvägs- och ångbåtsbiljetter, skola enligt regel erläggas genom handlingarnas

inlämnande till vederbörlig myndighet för stämplarnas påtryckning

å handlingen. I Italien skola handlingar, som draga graduell stämpel

° (växlar och andra handelspapper), genom vederbörande skattetjänstemäns

försorg förses med beläggningsstämplar eller påtryckas stämpel;

enahanda är därstädes i vissa fall förhållandet med beläggningsstämplar

till fixa belopp o. s. v. I likhet med hvad hos oss är medgifvet i fråga

om aktiebref, lottbref i banker samt obligationer, är äfven i utlandet

flerstädes tillfälle beredt för dem, som sådant önska, att få sina handlingar

stämplade genom offentlig myndighets försorg.

Ofvan är antydt, att kontant inbetalning af den afgift, som enligt

de allmänna reglerna skulle utgjorts genom användning af stämpelpapper,

stundom förekommer i främmande länders stämpellagstiftning. Sådan kontant

inbetalning kan förekomma under olika former, främst bland dessa

förtjänar anföras den anordning, enligt hvilken afiösnmg af stämpélafgiften

(»composition», »abonnement», »Aversionalversteuerung») är påbjuden

eller medgifven, en anordning, som i stor och efter hvad det vill synas

alltjämt växande utsträckning i andra länder användes. Härmed förstås

den anordning, enligt hvilken den skattskyldige genom erläggande på en

gång af ett visst penningebelopp, i allmänhet beräknadt efter förhållandena

under en viss tilländagången tid, ett år eller del däraf, för en viss

period i sänder befrias från skyldigheten att med stämpel förse de af

honom utgifna handlingar af det slag, aflösningen gäller. I England är

sådan afiösning obligatorisk i fråga om engelska bankens sedlar, samt

medgifven beträffande andra bankers sedlar, kommuners och bolags obligationer,

försäkringspolicer (med undantag af policer för sjö- eller lifförsäkring)

samt förskrifningar, utgifna af regeringarna i engelska kolonier.

I Frankrike är abonnement obligatoriskt beträffande Crédit fonciers (hypoteksbankens)

obligationer och pantbref, franska bankens sedlar, utländska

aktier och obligationer, som noteras å fransk börs (dock ej främmande

staters skuldförskrifningar, i fråga om hvilka abonnement ej heller är medgifvet),

samt brand- och lifförsäkringar med bestämda premier, vissa ömse
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

sidighetsbolag för brand- och livförsäkring äfvensom vissa departeraentala

brandstodsföreningar samt fakultativt i fråga om andra slag af försäkringar

(dock är abonnement ej medgifvet för försäkringar mot sjöskada), för

franska aktier och obligationer (hvilka i detta fall kostnadsfritt åsättas en

särskild stämpel), järnvägars fraktkvitton och fraktsedlar samt järnvägs-,

teater m. fl. stämpelplikt underkastade biljetter. I Italien kan abonnement

medgifvas lagligen koncessionerade penningeinrättningar för anvisningar,

böcker för löpande räkning och sparkasseböcker samt räntebärande

papper med viss förfallotid; likaså järnvägsbolag för biljetter och fraktkvitton.

I Preussen kan, utan begränsning till vissa bestämda kategorier

af handlingar, aflösning medgifvas, då fråga är om beskattning af "handlingar

af likartadt, ofta återkommande slag. Än vidsträcktare befogenhet

tillkommer finansförvaltningen i Österrike, som för bestämda slag af handlingar

kan tillåta, att handlingarna utfärdas utan stämpel mot det att belöpande

stämpelafgifter sedermera efter bestämda tidsperioder kontant inbetalas

till vederbörande myndighet. I Danmark kan finansministeriet

tillåta, att stämpelafgiften för andra försäkringar än liffbrsäkringar må utgöras

i en rund summa för alla under ett försäkringsår utfärdade policer;

hvarjämte kan erinras, att i Danmark kommuner i talrika fall genom

speciallagar bemyndigats att för upptagande af lån utgifva stämpelfria

partialobligationer mot det att hela stämpelbeloppet lägges på en hufvudobligation.

Afven i andra fall än då stämpelskatten erlägges genom aflösning

af afgifter, förekommer kontant inbetalning af skatten. Detta är framför

allt fallet beträffande den från andra länders starkt afvikande österrikiska

stämpelskatten, som, på sätt af ofvan lämnade redogörelse för denna skatt

framgår, till stor del erlägges kontant. Då i Frankrike och Italien handling

skall af vederbörande myndighet åsättas eller påtryckas stämpel, kan

enligt regeln denna stämpling ersättas med en påteckning å handlingen,

att afgiften blifvit erlagd (»visa pour timbre», »visto per bollo»), hvilken

form för afgiftens erläggande dock numera i Frankrike till större delen

kommit ur bruk. För öfrigt är i spridda fall i de särskilda ländernas

stämpellagar kontant inbetalning af afgiften påbjuden. Sålunda skall enligt

den tyska riksstämpellagen aktiestämpeln inbetalas kontant, om icke

aktiebref utgifvits inom viss tid efter bolagets bildande; likaledes sker

kontant inbetalning af riksstämpelafgiften för medlemmarnas i bolagsstyrelser

godtgörelser (»Vergutungen»). I Italien inbetalas vissa mera speciella

stämpelafgifter kontant o. s. v.

Då en stämpelafgift kontant inbetalas; är den naturligtvis i själfva

verket ej längre någon stämpelafgift, ehuru enheten i systemet stundom

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

fordrat, att den måst upptagas i stämpellagen. I flera länder förekomma

omsättningsskatter, som till sin finansiella natur stå stämpelskatten mycket

nära, ehuru stämpelformen blifvit öfvergifven. Vidtomfattande skatter åt

detta slag äro inregistreringsafgifterna i Frankrike och Italien, af hvilka

den förra utan tvifvel är den både absolut och relativt mest gifvande bland

alla skatter af olika slag, som i olika länder förekomma. Hithörande afgifter

äro äfven arfsskatterna, hvilka numera icke i något af här behandlade

länder, utom Sverige, äro stämpelskatter. I öfrigt kunna flertalet

omsättningsskatter, som icke äro stämpelskatter, i allmänhet mer eller

mindre hänföras till kategorien börsskatter.

Dessa omsättningsskatter hafva ansetts falla utanför området för här

förevarande utredning.

I sammanhang med frågan, huruvida skärpt kontroll å stämpelskattens

utgörande lämpligen må böra beredas genom anlitande af någon af de

former för erläggandet af denna skatt, som nu blifvit omförmälda, anser sig

Statskontoret, på sätt förut blifvit antydt, böra till behandling upptaga frågan

om möjligheten att vinna en förbättrad statistik rörande denna skatt.

Den statistik rörande stämpelafgiften, som för närvarande förefinnes,

innefattas dels i den specifikation af statsverkets inkomster, som är upptagen

i det genom Statskontorets försorg årligen af trycket utgifna

kapitalkonto till rikshufvudboken, i hvilken specifikation under rubriken

»Stämpelmedel» i särskilda summor redovisas för helarksstämplar, beläggningsstämplar,

stämpling af aktiebref m. m., ersättning för makulerade

stämplar, tillfällig uppbörd och stämpelafgift för spelkort, dels i det genom

Kungl. Finansdepartementets försorg årligen på grund af bestämmelserna

i nådiga brefven den 12 september 1884 och den 19 april 1895

utarbetade sammandrag öfver anbefallda uppgifter öfver inkomsten af

stämpelpapper, som användes till beläggning af lagfarts-, intecknings- m. fl.

handlingar.

Omförmälda sammandrag upptager uppgifter rörande afkastningen

af följande stämpelrubriker:

A. Handlingar till lagfartsprotokollet: köpebref, bytesbref, gåfvobref

och förvärf för allmänt behof eller afledning af vatten (för bvarje slag af

dessa handlingar å 60 öre eller å 1 krona 20 öre för 100 kronor, den

högre afgiften, då lagfarten sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse),

testamente, fideikommissbref (särskilda siffror för det fall, att fideikommisset

öfvergår till: 1) bröstarfvinge, bröstarfvinges afkomling, efterlefvande

maka; 2) föräldrar, syskon, syskons afkomling; 3) öfriga) samt

bref eller resolution om skattelösen af kronojord (ä 5 kronor eller å 10

kronor, den senare afgiften för aktiebolag, hvarorn nyss nämnts).

8

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

B. '' Handlingar till inteckningsprotokollet: afhandlingar om afkomst

eller servituter, om nyttjanderätt till fast egendom, om skogsafverkning

samt om lifränta äfvensom, i en post, skuldebref och andra handlingar.

C. Handlingar till äktenskapsförord protokollet: äktenskapsförord.

D. Handlingar till bouppteckning protokollet: bouppteckningar (särskilda

poster för andelar, som under rubriken bouppteckning i stämpelförordningen

omförmälas i grupp 1) bröstarfvinge, bröstarfvinges afkomling,

efterlef vande maka; grupp 2) föräldrar, syskon, syskons afkomling; och

grupp 3) öfriga, och särskilda poster för häradsrätterna och hofrätterna

samt för rådstufvurätterna), testamenten, till hvilka hänsyn ej tagits vid

bouppteckningens stämpelbeläggning, morgongåfvobref och afhandlingar

om lösöreköp.

I förbigående vill Statskontoret anmärka, att den statistik rörande

stämpelafgiften, som sålunda redan hos oss förefinnes, i jämförelse med

motsvarande statistik i vissa andra länder, kan anses ganska detaljerad,

ehuru den, på sätt Riksdagen framhållit, företer väsentliga luckor. På

sätt af här ofvan lämnade redogörelse framgår, saknas i Preussen, Österrike,

Danmark och Norge, med undantag af någon siffra för en och annan

stämpelrubrik, uppgifter rörande de särskilda stämpelrubrikernas afkastning.

Rörande den engelska, den franska och den italienska stämpelskatten

likasom rörande den tyska riksstämpelskattens fåtaliga rubriker finnas

däremot ganska omfattande och detaljerade uppgifter, därvid likvisst i

fråga om den engelska stämpelstatistiken, som till utseendet är den fullständigaste

af dem alla, bör erinras, att ett icke obetydligt antal af siffrorna

i denna äro approximerade.

Då Statskontoret, på sätt förut framhållits, ansett sig kunna antaga,

att förevarande utredning icke bör afse ståmpelafgifterna för »statsmyndigheternas

expeditioner»; då i fråga om de stämpelafgifter, som redovisas i

Kungl. finansdepartementets nyssnämnda sammandrag, kontrollen är synnerligen

effektiv och statistiken fullständig; och då beträffande den genom

Kungl. förordningen den 6 november 1908 införda stämpelafgiften vid köp

och byte af fondpapper uppgift angående skattens afkastning naturligen

kommer att i statsräkenskaperna erhållas och förnyad granskning af de för

denna skatt beslutade kontrollanordningar icke redan nu kan ifrågakomma,

följer häraf, att de olika slag af handlingar, som kunna afses med de af

Riksdagen uttalade önskningar om skärpt kontroll och förbättrad statistik

äro jämförelsevis fåtaliga. De torde vara följande:

de härofvan under rubriken »handlingar till inteckningsprotokollet»

omförmälda, likasom vissa andra med skuldebref likställda handlingar, då

de för vinnande af betalning hos offentlig myndighet företes;

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

af handling om gåfva af lösegendom;

testamente, som ej bevakats, men hvaraf testamentstagaren vill sig

begagna — då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning af

bouppteckningen efter testamentsgifvaren samt den stämpelafgift, som för

bouppteckningen skolat utgöras, om jämväl testamentets bestämmelser lagts

till grund för afgiften, är högre än den, som för bouppteckningen utgått;

aktiebref i inländskt aktiebolag;

lottbref i inländskt solidariskt bankbolag;

obligation, som utfärdas här i riket;

bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller bankir äfvensom

å kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskilt

bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning

återbetalas;

växel (hvarmed likställes anvisning, invisning, check, handling, som

innefattar uppdrag om inkassering af penningar och mot hvars företeende

eller aflämnande betalning fordras, samt kvittens, som för inkassering af

penningar genom annan person än fordringsägaren från en ort till en annan

försändes), då växeln ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad

å utrikes ort;

af handling om köp eller byte af fartyg, hvars dräktighet öfverstiger

40 ton;

af handling om skogsafverkning; samt

afhandling om öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge.

Hvad beträffar nyssnämnda handlingar, för hvilka stämpelafgift skall

utgöras, då de för vinnande af betalning företes hos offentlig myndighet,

äfvensom afhandlingar om öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagda

krononybyggen, hvilka blifva stämpelpliktiga först då åborätt på grund af

dem vinnes, kontrolleras stämpelbeläggningen af vederbörande myndigheter,

till hvilka handlingarna ingifvas, och statistiska uppgifter rörande de för

dessa erlagda stämpelafgifter, kunna, om sådant anses erforderligt, erhållas

genom infordrande af uppgifter därom från berörda myndigheter.

Af öfriga nu omförmälda slag af handlingar äro aktiebref, lottbref

i banker, obligationer, bankers depositions- och kapitalräkningsbevis samt

utrikes växlar de ojämförligt viktigaste. Att uppgifter saknas om afkastningen

af dessa i finansiellt afseende viktiga stämpelrubriker, är utan tvifvel en

kännbar brist, hvilken, hvad rubriken växlar beträffar, kommer att ökas, om.

såsom måhända torde kunna antagas, den år 1894 införda, men år 1898

under då rådande goda statsfinansiella ställning åter afskaffade stämpeln för

inrikes växlar under förändrade förhållanden åter kommer att införas.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Då man önskar bereda sig kännedom om afkastningen af stämpelafgiften

för något särskilt slag af handlingar, är den med afseende på

stämpelskattens så att säga normala anordning närmast till hands liggande

utvägen att påbjuda användandet af stämpelmärken af särskildt slag för

handlingarna i fråga. På sätt Riksdagen i sin förevarande skrivelse

framhållit, är emellertid ett mångfaldigande af typerna för beläggningsstämplar

förenadt med icke obetydliga olägenheter för allmänheten. Skall

i ett fall, där för ett visst slag af handlingar beläggningsstämplar af viss

typ blifvit påbjudna, syftet med denna åtgärd icke helt och hållet förfelas,

får handlingen icke anses behörigen stämpelbelagd med mindre det särskilda

slaget af stämplar blifvit användt. Om någon af misstag användt

stämpel af annat slag, drabbas han, ehuru han till äfventyrs erlagt det

riktiga skattebeloppet, af skyldigheten att erlägga detta ännu en gång förmedelst

anskaffande af den riktiga stämpeln, sä vida man icke vill genom

bestämmelser i stämpelförordningen bereda honom tillfälle att få göra utbyte

af stämplar, något, som då den felaktiga stämpelbeläggningen ägt

rum för längre tid tillbaka kan vara förenadt med rätt stora vanskligheter.

Såsom af förut lämnade redogörelse framgår, brukas i vissa andra

länder stämplar af speciell typ för vissa slag af handlingar; dock användes

denna specialisering i allmänhet ganska sparsamt och snarare i aftagande

än i tilltagande grad. Undantag gör dock Frankrike, som har ett

stort antal särskilda stämpeltyper, hvarjämte för utgörande af de särskilda

tyska riksstämpelafgifterna, hvilka dock, såsom förut framhållits, i viss

mån äga karaktären af från hvarandra fristående skatter, särskilda anordningar,

. medelst olika stämpelmärken eller stämplade blanketter, påtryckning

af olika stämplar in. m., äro träffade. I Preussen och Norge finnes

blott ett slag af beläggningsstämplar och likaså i Österrike, om man bortser

från de särskilda stämplar, som användas för den till den egentliga

stämpelskatten icke hänförda skatten på omsättning af fondpapper. Hos

oss hafva funnits särskilda beläggningsstämplar för växlar och anvisningar,

men dessa voro af ett från de då brukliga allmänna beläggningsstämplarnas

så afvikande utseende och format, att förväxling icke var möjlig

med dessa, hvilka för öfrigt på grund af sin storlek icke kunde användas

till växlar. Sedan enligt nådiga kungörelsen den 14 maj 1880 beläggningsstämplar

af den nu använda typen införts, afskaffades ej långt därefter,

genom stämpelförordningen af den 6 september 1883, de särskilda växeloch

anvisningsstämplarna.

Af. desto mera speciell beskaffenhet den stäinpclpliktiga handlingen

är, ju mindre betänklighet bör emellertid ur allmänhetens synpunkt möta

för användning till densamma af en stämpel af särskild typ. Sålunda torde

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

ur ofvan anförda synpunkt ingen nämnvärd olägenhet kunna befaras uppkomma

däraf, att en särskild stämpeltyp införes gemensamt för depositionsoch

kapitalräkningsbevis samt andra bevis om insättning af penningar på räkning

hos bank eller bankir. Då stämplarna skola åsättas af banken eller

bankiren, bör fara för förväxling icke kunna anses föreligga. Större betänkligheter,

om än måhända icke afgörande, torde förefinnas i fråga om särskild

stämpel för växlar och med dem likställda handlingar. Vill man emellertid

erhålla statistiska uppgifter rörande afkastningen af stämpelafgifterna

för bankinsättningsbevis samt växlar, torde knappast annan utväg gifvas,

då en föreskrift för utgifvaren af dessa handlingar att hos någon myndighet

förete handlingen för åsättande eller påtryckning af stämpel eller erhållande

af påteckning om afgiftens erläggande otvifvelaktigt allt för

mycket skulle- leda till rörelsens betungande. Att, på sätt i Italien äger

rum, låta bankerna ingå aftal med staten om rätt att genom erläggande

af en viss rund summa för viss tidsperiod aflösa skyldigheten att utgöra

stämpel för vissa af banken utgifna papper, torde förefalla oss allt för

främmande.

Önskar man däremot erhålla statistiska uppgifter rörande stämpelafgifterna

för aktier, banklotter och obligationer, kan man, äfven om man

icke vill för dem införa en särskild stämpeltyp och äfven om man icke

vill beträffande dem tillåta det i andra länder mycket använda abonnementssystemet,

hvilket mera torde lämpa sig för uttagande af stämpelafgifter

för sådana handlingar, som årligen till större antal förekomma, använda

flera olika utvägar. I hvarje fall skulle då föreskrifvas, att handlingen

för afgiftens utgörande skulle företes hos viss angifven myndighet.

För dennas åtgärd vid afgiftens uttagande kunna olika former tänkas. Åtgärden

kan bestå däri, att myndigheten låter åsätta handlingen stämplar

eller låter medelst särskild apparat intrycka sådana i handlingen — i

hvilka fall hela stämpelbeloppet för en emission möjligen kan läggas på en

handling och de öfriga utlämnas utan stämpel — eller ock, utan handlingens

förseende med stämpel, blott mottager den kontant erlagda afgiften

mot bevis därom å handlingen eller särskild! kvitto. Påbjuder man för

större grupper af handlingar kontant inbetalning af stämpelafgiften utan

att detta sker under formen af aflösning för viss period af skatten eller

s. k. »abonnement», uppgifver man därmed de allmänt erkända fördelar,

stämpelskatten erbjuder, och får i stället en annan skatteform, som

kräfver en vidlyftig bokföring och sina särskilda kontroller, hvilket icke

synes böra ske med mindre tvingande, i detta fall icke föreliggande skal

därtill föranleda. Då afgiften skall utgöras genom användning af stämplar,

synes mindre lämpligt att belägga endast en handling med det stämpel
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

belopp, som belöper på ett större antal. Af återstående, nyss angifna utvägar

handlingarnas förseende med beläggningsstämplar eller stämplars

inteckning i handlingarna — torde den senare, som genom 32 § i gällande

stämpelförordning redan är fakultativt medgifven, vara att föredraga.

Gifvet är emellertid, att, om denna form för stämpelafgiftens utgörande

blir lagstadgad, myndighetens åtgärd får en annan och vidsträcktare

innebörd än den stämpling, som för närvarande sker genom Statskontorets

försorg. Denna innebär nämligen intet annat eller mera än att

handlingarna stämplas till det belopp, om hvilket sökanden framställt begäran,

utan vidare granskning, huruvida detta är det med stämpelförordningens

föreskrifter öfverensstämmande. En sådan granskning skulle däremot

åligga myndigheten, därest dennas åtgärd med stämplingen blefve i

författningen påbjuden.

Den i gällande stämpelförordning medgifna stämpling af aktiebrev

lottbref och obligationer kan nu endast äga ram genom Statskontorets

försorg. Om denna stämpling göres obligatorisk, kunde ifrågasättas, huruvida

sådan stämpling borde få äga rum äfven hos andra myndigheter, t. ex.

hos länsstyrelserna. De maskinella anordningar, som erfordras för verkställandet

af ifrågavarande stämpling, äro emellertid af ganska dyrbar beskaffenhet,

i hvilket afseende må omförmälas, att den apparat, som af

Statskontoret måst anskaffas för utförande af den i stämpelförordningen anbefallda

stämplingen, betingat en kostnad af 7,425 kronor 50 öre, hvilken

kostnad emellertid i viss mån inotväges däraf att stämpelprovisionen för de

på detta sätt utgjorda stämpelafgifter bortfaller; och torde med afseende

hårå och då det för utgifvaren af ifrågavarande papper i allmänhet icke

torde vara förenadt med större besvär eller omgång att insända dem till

Statskontoret än till vederbörande länsstyrelse, stämplingen enligt Statskontorets

mening böra äga rum allenast genom detta ämbetsverks försorg.

Om den sålunda föreslagna anordningen lagfästes, kunna °från

Statskontoret för hvarje år erhållas statistiska uppgifter angående afkastningen

af stämpelafgifterna för aktiebrev lottbref i bankbolag och obligationer,

särsldldt för hvart och ett af dessa slag af handlingar. Den ökade

kontroll på den riktiga beräkningen af afgifterna, som tillika vunnes, får,

med afseende på den i fråga om stämpelafgiften för aktiebref och lottbref

i banker gällande bestämmelsen, att, i fall enligt bolagets beslut för aktie

eller lott skall erläggas betalning med högre belopp än det, hvarå aktien

eller lotten lyder, stämpeln skali beräknas i förhållande till det högre beloppet,

icke anses sakna sin betydelse.

Införes tillika, på^ sätt här ofvan jämväl blifvit ifrågasatt, ett särskudt

slag af stämplar för depositions-, kapitalräknings- och öfriga insätt
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

ningsbevis hos banker eller bankirer, vinnes kännedom om den årliga afkastningen

af en annan af ståmpelförordningens mera betydande rubriker.

Med pröfning af frågan, huruvida särskilda växelstämplar ånyo böra införas,

torde lämpligen böra anstå till en tidpunkt då genom eventuell

utsträckning af stämpelbeskattningen äfven till inrikes växlar, stämpelrubriken

för växlar vinner ökad finansiell betydelse. Hvad slutligen angår

öfriga bär ofvan (sid. 57) angifna handlingar, om hvilka undersökningen

nu närmast rört sig, nämligen gåfvobref om lös egendom, testamenten under

vissa, antagligen mera sällan förekommande förhållanden, gåfvo- och

bytesbref om fartyg samt afhandlingar om skogsafverkning, torde skäl icke

föreligga, att för närvarande och innan stämpelbeskattningen vunnit den

utsträckning, att den omfattar ett större antal enskilda handlingar, särskilt

för dessa slag af handlingar införa nya anordningar för skärpt kontroll

å utgörandet af stämpelafgifterna för dem eller statistisk kännedom

om dessa afgifter.

Med åberopande af hvad Statskontoret sålunda anfört och under

förutsättning, hvad de ifrågasatta särskilda stämplarna till depositionsmed

flera likartade bevis beträffar, att vinnandet af statistiska uppgifter

rörande afkastningen af stämpelafgifterna för dessa bevis anses vara af den

vikt, att de kostnader, som alltid måste vara förenade med anskaffandet

af stämpelmateriel af ett särskilt slag, däraf uppvägas, hemställer Statskontoret

i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition

föreslå Riksdagen besluta, att nedannämnda paragrafer i nådiga förordningen

angående stämpelafgiften den 18 september 1908 må erhålla följande

förändrade lydelse:

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen:

a) — ~ — — — — — — — — — — — — —

b) ---______-------

c) bankstämplar a 20, 30 och 50 öre samt 1, l,so, 2, 2,so, 3, 3,so,

4, 4,50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12,so, 15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och

500 kronor.

Dessutom äger stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och

obligationer rum i den ordning 32 § föreskrifver.

29 §.

Till handlingar--— — — dubbla beläggningsstäinplar.

Sådana stämplar — — — — — förses.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Till bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller bankir

äfvensom å kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskildt

bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning

återställas, skola, utom för utgörande af den särskilda stämpel, hvarmed

beviset skall förses, då på grund däraf betalning sökes hos offentlig

myndighet, användas sådana bankstämplar, om hvilka i 27 § förmäles.

32 §.

Då aktiebref, lottbref eller obligationer enligt § 8 C skola förses med

stämpel, skall detta äga rum sålunda, att stämpling af blanketterna till aktiebrefven,

lottbrefven eller obligationerna sker genom Statskontorets försorg.

Den, som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom skriftligen

hos Statskontoret med bifogande af blanketterna samt tvefald uppgift å dessas

valör och antalet af hvarje valör. Statskontoret fastställer därefter det belopp,

med hvilket stämpel enligt bestämmelserna i denna förordning skall utgöras,

och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet blifvit inbetaldt,

verkställa stämplingen.

Talan mot Statskontorets beslut i fråga om stämpelbeloppet fullföljes

i enahanda ordning, som är stadgad för öfverklagande af Statskontorets

beslut i allmänhet.

Slutligen tillåter sig Statskontoret fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

därpå, att för den händelse sättet för utgörande af stämpelafgiften

för aktiebref, lottbref och obligationer varder ordnadt såsom Statskontoret

här ofvan föreslagit, häraf torde påkalla vissa tillägg till gällande

instruktion för Statskontoret, hvarjämte föreskrifter torde böra lämnas om

meddelandet af statistiska uppgifter rörande afkastningen af hithörande

stämpelrubriker; och torde Statskontoret, om omständigheterna därtill föranleda,

framdeles få inkomma med förslag i dessa hänseenden.

Den till Statskontoret remitterade handlingen återställes härmed.

Stockholm den 31 december 1908.

Underdånigst

HANS WACHTMEISTER.

C. G. Sylvan. Ciir. L. Tenow. Gustaf Ahlm.

G. Thorstenson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.