Sök i Ratio Lex

BETÄNKANDE med förslag

96 sidor, varav 88 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 88 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1913:4, band 4, BETÄNKANDE med förslag

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

BETÄNKANDE med förslag

RÖRANDE

OMLÄGGNING AF STÅMPELFÖRSÅLJNINGSVÅSENDET

AFGIFYET DEN 2 B JANUARI 1912

DÄRTILL FÖRORDNADE KOMMITTERADE

STOCKHOLM 1912

ISAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Till

Herr Statsrådet och chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 14 maj 1910 uppdrog dåvarande

statsrådet och chefen för finansdepartementet åt undertecknade kommitterade

att dels utarbeta förslag till en särskild författning om arfsskatt,

dels i sammanhang med detta arbete verkställa revision af bestämmelserna

rörande stämpel för gåfva, dels uppgöra förslag till

ordning, hvarigenom bindande förhandsupplysningar rörande stämpelskyldigheten

i förekommande fall kunde lämnas allmänheten, dels slutligen

utreda, om och i hvad mån en fullständig omläggning af stämpelförsäljningsväsendet

lämpligen kunde äga rum i syfte att, jämte det

stämplarna gjordes lätt tillgängliga för de stämpelskatteskyldiga, begränsa

statsverkets med försäljningen förenade kostnader.

Till fullgörande häraf hafva kommitterade till chefen för finansdepartementet

öfverlämnat med skrivelser dels den 19 november 1910

betänkande med förslag till förordning om arfsskatt och skatt för

gåfva, dels den 15 december 1910 förslag till förordning angående

stämpelafgiften, dels den 31 december 1910 förslag till förordning angående

rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet

att utgöra stämpelafgift, dels ock den 19 januari 1911 hjälptabeller

för beräkning af arfsskatten enligt nyssnämnda förslag till

förordning om arfsskatt och skatt för gåfva.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sedan kommitterade numera afslutat behandlingen jämväl af

frågan om stämpelförsäljningsväsendets omläggning, få kommitterade

härmed till Herr Statsrådet öfverlämna betänkande och förslag i detta

ämne jämte åtskilliga bilagor; och torde kommitterade härmed liafva

fullgjort det erhållna uppdraget.

Stockholm den 27 januari 1911.

HANS WACHTMEISTER.

CARL EM. BENGTSSON. OTTO V. LANDÉN.

LOUIS LJUNGBERG. ERIK RÖING.

Arvid Nordlindh.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till ändring i vissa delar af det af särskildt förordnade kommitterade

den 15 december 1910 afgifna förslag till

Förordning angående stämpelafgiften.

IV ART.

Om stämplarna ocli deras tillhandahållande.

22 §.

1. Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1.2 5, 1.5o, 2 och 3 kronor,

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5, 10, 15, 20, 25,

30, 40, 50, 60, 75 och 80 öre samt 1, 1.20, 1.60, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,

9, 10, 12, 12.50, 15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200, 500, 1,000 och

5,000 kronor, samt

c) bank- och växelstämplar å 20, 30 och 50 öre samt 1, 1.5 0,

2, 2.50, 3, 3.50, 4, 4.50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12.50, 15, -20, 25, 30,

50, 75 och 100 kronor.

Dessutom äger stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och

obligationer rum i den ordning, 27 § föreskrifver.

2. När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras

sådan till större belopp än eu stämpel innehåller, må två eller flera

stämplar begagnas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Där stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes

och hvartill flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas,

skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

23 §.

Till handlingar, som för vinnande af lagfart eller inteckning vid

domstol företes, till äktenskapsförord, morgongåfvobref och afhandlingar

om lösöreköp, hvilka till underdomstol ingifvas, skola begagnas dubbla

beläggningsstämplar.

Till växel och annan handling, som enligt 8 § skall lika med

växel stämpelbeläggas, äfvensom till bevis om insättning å depositionsräkning

hos bank eller bankir samt å kapitalräkning eller annan räkning,

därå penningar mot särskilt bevis mottagas för att först efter

viss tid eller viss tid efter uppsägning återställas, skola, utom för utgörande

af den särskilda stämpel, hvarmed beviset skall förses, då på

grund däraf betalning sökes hos offentlig myndighet, användas sådana

bank- och växelstämplar, om hvilka i 22 § 1 c) förmäles; och må sådana

stämplar icke användas för beläggning af andra än nu nämnda handlingar.

24 §.

Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla beläggningsstämpeln

och den med n:r 1 märkta delen af den dubbla å handlingen

fästas med hela den limmade sidan.

25 §.

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna, med

angifvande. af datum, makuleras genom lämplig påteckning, färg- eller

svartstämpling.

Den, som till offentlig myndighet ingifver handling, som skall

förses med dubbel beläggningsstämpel, skall, där icke enligt 34 § 3

stycket stämpeln skall makuleras af vederbörande ämbets- eller tjänsteman,

makulera den med n:r 1 märkta delen, hvaremot den andra delen

makuleras af ämbets- eller tjänstemannen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Generalpoststyrelsen skall å samtliga postkontor äfvensom å de

poststationer, där sådant kan finnas erforderligt, tillhandahålla allmänheten

stämplar af de särskilda slug, som enligt denna författning

skola vara att tillgå.

Ett exemplar af denna författning skall hållas för allmänheten

tillgängligt å hvarje postanstalt.

Huru försäljning af stämplar i vissa fall ombesörjes af ämbetsoch

tjänstemän (stämpelförsäljare), stadgas i 28 och 83 §8.

27 §.

Stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och obligationer må

på därom hos generalpoststyrelsen gjord ansökning verkställas genom

nämnda myndighets försoi’g; börande sådan ansökning vara åtföljd af

blanketterna, tvefald uppgift å dessas valörer och antalet af hvarje

valör samt penningar, motsvarande det erforderliga stämpelbeloppet.

Stämpling, hvarom här sägs, verkställes dock icke, med mindre

antalet af de till stämpling samtidigt öfverlämnade blanketterna uppgår

till minst ett hundra stycken.

28 §.

Ämbets- eller tjänsteman, livilken har att å tjänstens vägnar mottaga

handling, som enligt II art. skall vid företeendet inför offentlig

myndighet förses med stämpel, vare, därest han hos generalpoststyrelsen

anmält, att han tillhandahåller dylika stämplar, berättigad och förpliktad

att å det ställe, där handlingen skall mottagas, försälja till

densamma erforderliga stämplar, och skola i sådant fall stämplarna

hos honom köpas och stämpelbeläggningen af honom verkställas.

Har anmälan, hvarom ofvan sägs, gjorts af ordinarie tjänstinnehafvare,

medför densamma enahanda rättighet och förpliktelse jämväl

för den, som under ledighet för honom förordnats att helt eller delvis

bestrida ämbetet eller tjänsten, därest den tillförordnade icke hos

generalpoststyrelsen gör anmälan, att han icke vill utöfva stämpelförsäljningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Därest oi dförande i häradsrätt icke är stämpelförsäljare, åligger

det generalpoststyrelsen att föranstalta därom, att under pågående

lagtiina ting stämplar tillhandahållas allmänheten å tingsstället eller

i dess närhet.

Har stämpelförsäljare, hvarmed i denna författning förstås såväl

ämbets- eller tjänsteman, som jämlikt 28 § utöfvar stämpelförsäljning,

som ock ämbets- eller tjänsteman, hvilken har att å tjänstens vägnar

stämpelbelägga utgående expeditioner, hos generalpoststyrelsen för sin

uppbörd ställt af styrelsen godkänd borgen eller ock nedsatt obligationer

eller aflämnat försäkringsbref i enlighet med därom gällande

föreskrifter, äge han å den postanstalt, som styrelsen efter hans förslag

bestämmer, efter rekvisition erhålla stämplar i räkning inom det belopp,

för hvilket säkerhet blifvit af honom ställd.

Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt

ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så

framt det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, å postanstalt,

där stämpelförsäljning äger rum, utbytas mot annan stämpel. Dylikt

utbyte må äfven äga rum för stämpel å växel, som på grund af uteblifvet

godkännande återgått till växelutställaren, då af denne blifvit

styrkt, att godkännande å växeln icke erhållits, äfvensom för stämpel,

som oriktigt blifvit använd till handling, för hvilken stämpel af annat

slag skolat nyttjas. Vid utbyte, som här är omförmäldt, skall för

hvarje stämpel betalas 3 öre.

Stämplar till underskrifna expeditioner må afgiftsfritt på enahanda

sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke

varit för ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.

Kostnaden för stämplars tillverkning och försändning äfvensom

för stämpelprovision, i den mån sådan enligt denna förordning skall

utgå, samt andra dylika med försäljningen förenade kostnader skola

gäldas af generalpoststyrelsen med influtna stämpelmedel och särskildt

bokföras.

29 §.

30

31 §.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

32 §.

Generalpoststyrelsen äger utfärda närmare bestämmelser om stämplars

tillhandahållande å postanstalterna.

V ART.

Om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande.

33 §.

Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses

med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den

tjänsteman, till hvilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen

vederbörande till handa, samt vid öfriga myndigheter den tjänsteman,

som för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman vederbörligen

förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten

åligger denne.

För fullgörande häraf äga tjänstemän, som här afses, efter rekvisition

hos generalpoststyrelsen erhålla erforderliga stämplar antingen

mot kontant betalning eller mot säkerhet, hvarom i 29 $ sägs.

Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan handling,

som grundlägger rätt att uppbära aflöning, blifvit behörigen

stämpelbelagd, skall vid hvarje årsredogörelse öfver utbetalta aflöningsmedel

redogöraren foga särskild förklaring af innehåll, att enlivar af

de i redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträdt tjänst

eller sådan löneförhöjning, som påkallat utgörande af stämpelafgift,

för redogöraren uppvisat den handling, på grund af hvilken aflöning

blifvit till honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid

befunnits vara belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under

året icke förekommit sådan förändring i afseende å den i redogörelsen

upptagna personalens aflöning, som påkallat utgörande af stämpelafgift,

skall detta förhållande i redogörelsen särskild! anmärkas.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

34 §.

Ambets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till

hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att handlingen

är behörigen försedd med stämpel och att stämpeln är makulerad

på sätt i 25 § föreskrifves.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erläggas

ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet

eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljare,

nämnda stämpelbelopp, må handlingen icke mottagas. Ämbets- eller

tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel, utan

att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, åligger att med användande

af tryckta, i löpande följd numrerade blanketter omedelbart

och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna medel samt därvid

anteckna kvittots hufvudsakliga innehåll å en till blanketterna

hörande, på samma sätt numrerad talong.

I)å ämbets- eller tjänsteman jämlikt 28 § verkställer stämpelbeläggning

af handling, som ingifves till offentlig myndighet, åligger

honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. Är i annat fall

stämpel till ingifven handling icke vederbörligen makulerad, bör ämbets-

eller tjänstemannen, notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet

däraf mot ersättning för besväret därmed af 5 öre för hvarje

stämpel; dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än

det minsta antal, som för handlingen erfordras.

VI ART.

Om uppbörd och redovisning.

39 §.

Stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar, åligger att

inom åtta dagar efter hvarje kvartals slut till vederbörande postanstalt

inleverera under kvartalet influtna stämpelmedel. Stämpelmedel, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

levereras, åtföljas af reversal i två exemplar, af hvilka det ena kvitteradt

åtérställes till stämpelförsäljaren.

Sådana reversal skola oek aflämnas ''af den, som, vid inköp af

stämplar mot kontant betalning, önskar erhålla kvitto å de inbetalda

medlen.

Stämpelförsäljare, som, enligt livad i 34 § sägs, uppburit betalning

för dubbel beläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed

stämpelbelagts, åligger att, så snart lämpligen ske kan och minst

en gång i månaden, till vederbörande postanstalt inleverera hvad sålunda

må hafva influtit, med bifogande därvid af den del af den i

samma paragraf omförmälda talong, som motsvarar de utfärdade kvittona.

Sålunda öfverlämnad del af talong skall, tillika med uppgift å det

levererade beloppet och dagen då levereringen ägt rum, af postanstaltens

föreståndare omedelbart insändas till generalpoststyrelsen för behörig

granskning.

40 §.

Hvarje år å sista söckendagen skall på framställning af generalpoststyrelsen

genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg hos stämpelförsäljare,

som erhållit stämplar i räkning, inventering anställas till

utrönande, huru mycket af mottagna stämplar är osåldt; och må därvid

hos domare på landet stämplar, som blifvit använda till sådana, något

årets ting tillhörande expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället, enligt

intyg af förrättningsmannen, kronofogde eller länsman, ännu icke äro

utlösta, i instrumentet öfver förrättningen upptagas såsom osålda.

Inom den 15 januari skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

till generalpoststyrelsen insändas instrumenten öfver de hos försälj*

ningsmännen sålunda hållna inventeringar.

Jämväl å annan tid må, när omständigheterna därtill föranleda,

inventering i enahanda ordning hos stämpelförsäljare kunna äga rum

och då tillika redovisning honom affordras för hvad af mottagna

stämplar icke finnes i behåll.

41 §•

Stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar eller som för

uppbörd och redovisning af kontant inköpta stämplar önskar komma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

i åtnjutande af ersättning, livarom i 42 § stadgas, skall föra och för

kalenderår afsluta redogörelse öfver mottagna stämplar och livad därför

i penningar inflyter; börande af stämpelförsäljare, som i räkning

mottagit stämplar, redogörelsen jämte kvittenserna å hvad under året

i penningar levererats vara aflämnad till generalpoststyrelsen sist den

15 januari nästföljande år, vid vite af en krona för hvarje dag stämpelförsäljaren

därutöfver med redogörelse uteblifver.

Samtidigt härmed skall jämväl ännu icke levererad del af stämpelmedlen

för året inlevereras till vederbörande postanstalt, vid påföljd

i annat fall att stämpelförsäljaren anses hafva försålt alla af

honom mottagna stämplar; och åligger i följd häraf generalpoststyrelsen

att genast låta indrifva det däremot svarande, dittills icke

redovisade belopp jämte laga ränta därå.

Stäinpelförsäljare vare berättigad att till generalpoststyrelsen

återleverera osålda stämplar mot återbekommande af för dem erlagd

betalning.

42 §.

I redovisning för stämplar äger stämpelförsäljare såsom ersättning

för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm två

procent samt i öfriga städer och å landet tre procent af det belopp,

för hvilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma

af 20,000 kronor, dock att domhafvande på landet må, äfven om han

är boende i Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent.

För öfverskjutande belopp till och med 200,000 kronor beräknas provisionen

efter en procent och för belopp utöfver 200,000 kronor efter

en tiondels procent.

Har på grund af oriktig debitering genom laga kraft ägande

beslut förordnats, att erlagd stämpelafgift må återbekommas, skall

därå belöpande provision gå åter.

Har samma ämbete eller tjänst under ett kalenderår uppehållits

af flera personer, hvilka hvar för sig varit stämpelförsäljare, skall

provisionen för de stämplar, som blifvit af dessa personer tillsammans

försålda, beräknas såsom om alla stämplarna försålts af endast eu

person, hvarefter det härvid uppkommande samfällda provisionsbeloppet

skall fördelas mellan de olika försäljarna efter förhållandet mellan de

belopp, hvartill provisionen för en hvar af dem skulle hafva uppgått,

därest den beräknats allenast på hans försäljningssumma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Skall provisionsbelopp fördelas mellan flere stämpelförsäljare på

sätt i nästföregående punkt sägs, äge generalpoststyrelsen att, sedan

samtliga dessas redogörelser för det ifrågavarande året inkommit och

blifvit granskade samt bruttoförsäljningssumman behörigen inlevererats,

till en hvar af försäljarna utbetala den honom tillkommande andel i

det samfällda provisionsbeloppet.

43 §.

I fråga om tillsyn å stämpelförsäljning, som äger rum å postanstalterna,

äfvensom beträffande uppbörd och redovisning af dit influtna

stämpelmedel äger generalpoststyrelsen utfärda nödiga bestämmelser.

44 §.

På framställning af stämpelförsäljare eller föreståndare för postanstalt

äger generalpoststyrelsen efter föregången granskning att för

sådana stämplar, hvilka enligt 30 § få utbytas, bevilja afskrifning i

räkenskapen emot den i nämnda paragraf stadgade afgift, där sådan

skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken afskrifning sålunda

medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas ordet

»makulerad».

Innan afskrifning beviljats, må stämplarna i räkenskapen upptagas

såsom behållning.

45 §.

1. Inom trettio dagar efter utgången af hvarje kvartal skall

generalpoststyrelsen till statskontoret leverera de för kvartalet influtna

stämpelmedlen.

2. Generalpoststyrelsen har att inom den 1 april till kammarrätten

öfverlämna ej mindre en öfver stämpeluppbörden i riket upprättad

redogörelse för det nästföregående kalenderåret jämte bestyrkta förteckningar

öfver de vid årsskiftet hos generalpoststyrelsen och å post
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

anstalterna inneliggande förråd af stämplar än äfven försäljningsräkningarna

och instrumenten öfver de hos stämpelförsäljarna hållna inventeringar.

VII ART.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

49 §.

Har ämbets- eller tjänsteman tillhandahållit annan ämbets- eller

tjänsteman stämplar i syfte att på detta sätt bereda sig eller den andre

stämpelprovision till högre belopp än som skolat utgå, därest en hvar

af dem redovisat för de stämplar, som tillhört hans stämpeluppbörd,

straffes såsom för tjänstefel efter allmän lag.

Detsamma gälle ock, därest ämbets- eller tjänsteman till allmänheten

försäljer stämplar i andra fall eller i större omfattning än denna

förordning medgifver, i syfte att därigenom bereda sig provision å de

sålunda försålda stämplarna.

50 §.

Åtal mot ämbets- eller tjänsteman för öfverträdelse af denna författning

anhängiggöres och utföres i den ordning, som i afseende på

åtal för tjänstefel i allmänhet är föreskrifven; dock att tiden för

anställande af åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning,

för hvilken enligt 35 § skall i hofrätt redovisas, beräknas

till två år från den dag, då renoveradt protokoll till hofrätten

inkommit.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

51 §.

De i 47 och 48 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare

vid allmän domstol. Mål, som angår brist hos stämpelförsäljare

i uppbörden för de till honom utlämnade stämplar, handlägges i den

ordning, som för balansmål är stadgad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

X:r 00.

Talong.

Till inköp af stämplar för:

bouppteckning efter (N. N.)

gåfvobref af (X. N.) ang. (1 mtl X. N.)

testamente af (N. N.) ang. (V, mtl N. X.)

köpebref ang. (3/4 mtl X. X.)

bytesbref ang. (''/4 mtl X. X.)

skuldebref af (X. X.) för inteckning i (lägenheten

X. X.)

hafva till domhafvanden i ....

aflämnats 000 kronor 00 öre.

Anm. Af de inbetalda medlen äro sedermera

återburna för högt beräknade ........... kr......... öre.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

N:r 00.

Kvitto å mottagna stämpelförskottsniedel.

Till inköp af stämplar för:

bouppteckning efter ...................................................

gåfvobref af ......................... ang.....

testamente af............................ ang.....

köpebref ang.........................................

bytesbref ang...................................................

skuldebref af ........................ för inteckning i

hafva till domliafvanden i ............................ aflämnats

000 kronor 00 öre, hvilket belopp härmed kvitteras.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Förslag

till ändrad lydelse af 6 kap. af förordningen den 6 november 1908 angående

en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.

6 KAP.

öfriga bestämmelser.

18 §.

Generalpoststyrelsen skall å samtliga postkontor äfvensom å andra

ställen, där sådant kan finnas erforderligt, tillhandahålla allmänheten

stämplar af de särskilda slag, som enligt denna författning skola vara

att tillgå, äfvensom blanketter till afräkningsnotor.

Ett exemplar af denna författning skall hållas för allmänheten

tillgängligt å hvarje försäljningsställe.

19 §.

Beträffande uppbörd och redovisning för öfverlåtelsestämplar skall

i tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i 43—45 §§

af förordningen angående stämpelafgiften.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Förslag

till vissa ändringar i G—10 §§ i förordningen den 20 april 1900 angående

eu särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom.

6 §•

Generalpoststyrelsen skall å de postanstalter, där sådant kan finnas

erforderligt, tillhandahålla punschstämplar.

7 §•

Beträffande uppbörd och redovisning för punschstämplar skall i

tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i 43—45 af

förordningen angående stämpelafgiften.

8 §•

Lika med nuvarande 9 §.

9 §•

Lika med nuvarande 10 §.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stämpelväsendets nuvarande anordning i Sverige.

Stämpeltillverkningen.

Statskontoret har åt sig anförtrodt att ombesörja tillverkningen

af stämplar. I sådant syfte har statskontoret slutit aftal dels med

fullmäktige i riksbanken om leverering af stämpelpapper, dels med

Klippans pappersbruks aktiebolag, Lessebo aktiebolag och J. H. Munktells

pappersfabriksaktiebolag (»finpappersbruken») angående leverering

af papper till helarksstämplar, dels ock med föreståndaren för riksbankens

sedeltryckeri angående godtgörelse för stämpeltryck.

Enligt i berörda aftal gifna bestämmelser tillverkas allt stämpelpapper

med undantag af papper för skrif- eller helarksstämplar —

sålunda papper till enkla och dubbla beläggningsstämplar, punschstämplar

och öfverlåtelsestämplar — vid riksbankens pappersbruk Tumba, därvid

skola tillämpas enahanda kontrollanordningar, som äro eller kunna blifva

föreskrifna beträffande tillverkningen af riksbankens sedlar af lägre

valör. Papper till skrif- eller helarksstämplar däremot tillverkas af

finpappersbruken.

Från Tumba pappersbruk levereras det för stämplar afsedda

papperet till riksbankens stämpelpappersförråd, därifrån det mot reversal

utlämnas till sedeltryckeriet. De inom riksbanken särskildt

förordnade stämpelpappersvåi’darne hafva uppsikten öfver det till riksbanken

öfverlämnade papperet och afgifva kvartalsvis till statskontoret

räkning å papper, som användts till de under kvartalet till statskontoret

levererade stämplar, äfvensom uppgift å papper, som under samma

tid på grund af feltryckning eller af annan anledning blifvit makuleradt.

Kostnaden för makuleradt papper drabbar tryckeriföreståndaren. Riksbanken

erhåller för sin befattning med till stämplar afsedt papper af

statskontoret en årlig ersättning af 1,250 kronor.

Det för helarksstämplar afsedda papperet inskickas från finpappersbruken

i förseglade paket till riksbankens sedeltryckeri, där det för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

varas. Paketen öppnas i närvaro af föreståndaren för sedeltryckeriet,

hvilken kontrollerar paketens innehåll och därefter mot kvitto emottager

detsamma. Räkningar å det från finpappersbruken levererade papperet

insändas till föreståndaren för sedeltryckeriet, som granskar och attesterar

desamma samt därefter öfversänder dem till statskontoret.

Stämpeltrycket till samtliga stämplar verkställes i riksbankens

sedeltryckeri medels plåtar, som tillhandahållas af statskontoret.

Färdigtryckt stämpelpapper förvaras på särskildt föreskrifvet sätt

i riksbankens tryckerilokal, därifrån det, efter rekvisition af föreståndaren

för statskontorets stämpelkontor, öfverföres till statskontoret i

förseglade paket, som öppnas i mån af behof.

Räkning på tryckningskostnaderna enligt i vederbörande aftal

fastställda beräkningsgrunder ingifver föreståndaren för sedeltryckeriet,

vanligen två gånger om året, till statskontoret.

Statskontorets stämpelkontor ombesörjer efter ingångna rekvisitioner

distribuering af stämplar till vederbörande ämbets- och tjänstemän

äfvensom till de särskildt utsedda stämpelförsäljningsmäunen. Undantag

härifrån förekommer endast i fråga om punschstämplarna, hvilkas distribuering

till landsorten omhänderhafves af sedeltryckeriet, som härför

af statskontoret uppbär en årlig ersättning af 1,500 kronor.

Stämplarna och (leras tillhandahållande.

De författningar, som innehålla bestämmelser i fråga om stämplars

tillhandahållande, äro dels förordningen den 18 september 1908 angående

stämpelafgiften, dels förordningen den 20 april 1906 angående

en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom, dels

ock förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelafgift

vid köp och byte af fondpapper.

Enligt hvad i nämnda författningar finnes föreskrifvet skola

stämplar vara att tillgå af följande slag, nämligen helarksstämplar,

enkla och dubbla beläggningsstämplar, punschstämplar och öfverlåtelsestämplar.

De i förordningen angående stämpelafgiften omförmälda

stämplar, nämligen helarksstämplar samt enkla och dubbla beläggningsstämplar,

användas dels till statsmyndigheternas expeditioner, dels till

enskilda handlingar.

Till statsmyndigheternas expeditioner begagnas helarksstämplar

eller enkla beläggningsstämplar. Tjänsteman, som för sin uppbörd

ställt säkerhet, i Stockholm hos statskontoret och i länen hos Kungl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Maj:ts befallningshafvande, äger erhålla stämplar inom det belopp, för

hvilket säkerhet blifvit ställd.

För stämpelbeläggning af enskilda handlingar äro dels enkla dels

dubbla beläggningsstämplar föreskrifna. Enkla beläggningsstämplar

finna användning vid stämpelbeläggning af aktiebref och lottbref,

certeparti, depositionsbevis, försäkringsbref, gåfvobref om lös egendom,

obligationer, skogsafverkningskontrakt, växlar m. m. äfvensom bouppteckningar

och testamenten, som ingifvas till hofrätt. Dubbla beläggningsstämplar

skola användas till handlingar, som för vinnande af

lagfart eller inteckning företes vid domstol, samt till bouppteckningar,

äktenskapsförord, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp,

hvilka ingifvas till underdomstol, äfvensom till protokoll angående

bevakning af testamente, då sådant protokoll skall förses med särskild

stämpel.

Statskontoret tillhandahåller allmänheten såväl enkla som dubbla

beläggningsstämplar genom särskilda försäljningsmän, utsedda i Stockholm

af statskontoret och i länen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Jämväl försäljningsmännen äro skyldiga att för sin uppbörd ställa

säkerhet. Stämpelförsäljningsman åligger att, då upplysning begäres

om det stämpelbelopp, som erfordras för en viss handling, utan ersättning

meddela sådan upplysning.

Beläggningsstämplar tillhandahållas emellertid icke uteslutande

af omförmälda, särskildt förordnade försäljningsmän. Bestämmelsen att

ämbets- och tjänstemän äga hos statskontoret mot säkerhet utfå de

vid deras tjänstutöfning erforderliga stämplar medför nämligen för

ämbets- eller tjänsteman, hvilken har att å tjänstens vägnar emottaga

handlingar, som enligt hvad nyss är nämndt vid ingifvandet till offentlig

myndighet skola förses med stämpel, befogenhet att tillhandahålla

sådana stämplar för sin tjänstutöfning, hvarjämte den förmånen är

honom tillförsäkrad att, därest han begagnar sig af denna sin befogeuhet,

ifrågavarande stämplar skola hos honom köpas.

För det fall att vederbörande domare på landet icke tillhandahåller

stämplar vid lagtima ting är föreskrifvet, att sådant skall af

vederbörande försäljningsmän ombesörjas.

De i ofvan omförmälda författning angående en särskild stämpelafgift

för försäljning af punsch, arrak och rom föreskrifna punschstämplar

utgöras af dels enkla dels dubbla beläggningsstämplar af

särskild typ, hvilka enligt i författningen närmare meddelade bestämmelser

åsättas kärl, som innehålla punsch, arrak eller rom.

Ofverlåtelseslämpeln, hvarom stadgas i ofvanberörda förordning

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper,

utgöres af en dubbel beläggningsstämpel af särskild typ och skall användas

vid öfverlåtelse af aktier, banklotter och obligationer, sammanfattade

under benämningen fondpapper.

Såväl punschstämplar som öfverlåtelsestämplar tillhandahållas allmänheten

genom särskilda försäljningsmän, hvilka för sin uppbörd

skola ställa säkerhet i enlighet med de i förordningen angående stämpelafgiften

meddelade bestämmelser.

Uppbörd och redovisning af stämpelmedel.

Stämpelförsäljare — d. v. s. såväl särskildt utsedd försäljningsmän

som ämbets- eller tjänsteman, hvilken för sin tjänstutöfning erhållit

stämplar — åligger att föra och för kalenderår afsluta räkning öfver

mottagna stämplar och hvad därför i penningar inflyter. Inom åtta

dagar efter slutet af hvarje kvartal skall stämpelförsäljare till statskontoret

inleverera under kvartalet influtna stämpelmedel. Arsräkenskaperna

skola jämte återstoden af stämpelmedlen för året samt kvittenser

å hvad under året inlevererats sist den 15 januari nästföljande

år vara aflämnade till statskontoret.

Särskilda bestämmelser äro gifna för det fall, att ämbets- eller

tjänsteman, som för sin tjänstutöfning försäljer dubbla beläggningsstämplar,

uppbär betalning för sådan stämpel utan att handlingen

samtidigt därmed stämpelbelägges. Det åligger honom då att, med

användande af tryckta, i löpande följd numrerade blanketter, omedelbart

och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna medel samt

därvid anteckna kvittots hufvudsakliga innehåll å en till blanketten

hörande, på samma sätt numrerad talong. Där detta sätt för uppbörden

kommer till användning gäller beträftande redovisningen till

statskontoret, att denna skall äga rum så snart lämpligen kan ske

och minst en gång i månaden; och skall vid insändandet af uppburna

medel den del af nyssnämnda talong bifogas, som motsvarar de utfärdade

kvittona.

Stämpelförsäljarnes redovisningar sammanföras i statskontoret till

en redogörelse för stämpeluppbörden i riket under nästförflutna år.

Därjämte åligger det stämpelkassören i statskontoret att före utgången

af februari månad hvarje. år till statskontoret aflämna sin uppbördsredogörelse

för nästförflutna kalenderår, innefattande uppgift å mot
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

tagna och försålda stämplar, jämte de till redogörelsen hörande verifikationer.

Såväl redogörelsen för stämpeluppbörden som stämpelkassörens

redogörelse och försäljningsräkningarna skola af statskontoret inom

den 1 april öfverlämnas till kammarrätten.

Inventering hos stämpelförsäljare sker i Stockholm genom statskontorets

och i länen genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg

och skall äga rum sista söckendagen hvarje år och i öfrigt när

omständigheterna därtill föranleda.

Statsverkets kostnader för stämplars tillhandahållande.

Såväl särskildt förordnad försäljningsman som ämbets- eller tjänsteman,

hvilken för sin tjänstutöfning erhållit stämplar, äger såsom ersättning

för besvär och kostnader uppbära provision å försålda stämplar.

Sådan provision utgår för de i förordningen angående stämpelafgiften

afsedda stämplar i Stockholm med två procent samt i öfriga

städer och å landet med tre procent af det belopp, för hvilket stämplar

försålts, till och med en årlig försäljningssumma af 20,000 kronor,

dock att domliafvande å landet, äfven om han är boende i Stockholm,

äger intill samma försäljningssumma åtnjuta provision efter tre procent;

för öfverskjutande belopp till och med 200,000 kronor beräknas provisionen

efter en procent och för belopp utöfver 200,000 kronor efter

en tiondels procent.

Beträffande den till ämbets- och tjänstemän utgående provisionen

är stadgadt, att, där samma ämbete eller tjänst under ett kalenderår

uppehållits af flera personer, hvilka hvar för sig begagnat sig af sin

rätt att mot ställd säkerhet erhålla stämplar, provisionen för de

stämplar, som blifvit af dessa personer tillsammans försålda, skall beräknas

såsom om alla stämplarna försålts af endast en person. Det

härvid uppkommande samfällda provisionsbeloppet skall fördelas mellan

de olika försäljarna efter förhållandet mellan de belopp, hvartill provisionen

för en hvar af dem skulle hafva uppgått, därest den beräknats

allenast på hans försäljningssumma.

I de fall, då provisionsbelopp skall på sist omförmälda sätt fördelas,

tillkommer det statskontoret att, sedan redogörelser från ifrågavarande

försäljare för visst år inkommit och blifvit granskade samt

bruttoförsäljningssumman behörigen inlevererats, till en hvar af försäljarna

utbetala den honom tillkommande andel i det samfällda provisions
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

beloppet. I öfrigt äger såväl ämbets- och tjänsteman som särskildt

förordnad försäljningsman vid afgifvande af redovisning räkna sig tillgodo

det provisionsbelopp, som tillkommer honom.

För punschstämplar och öfverlåtelsestämplar äger försäljningsman

i redovisning tillgodoräkna sig en procent af de belopp, för hvilka

stämplar af berörda slag blifvit af honom under året försålda.

De belopp, till hvilka provisionskostnaderna uppgått under åren

1906—1910, framgå af de såsom bil. I och II vid detta betänkande

fogade tabeller.

Statsverket har emellertid åtskilliga andra utgifter för stämplarnas

anskaffande och tillhandahållande, nämligen för tillverkning och distribution

af stämplar äfvensom för aflöning åt de tjänstemän, som hafva

befattning med stämpelväsendet, in. in. Beloppen af dessa kostnader

under åren 1906—1910 framgå af de i bil. V—VII införda tabeller.

Här nedan meddelas siffersammanställningar, uppgjorda med begagnande

af nämnda tabeller och utvisande för året 1910, den ena,

statsverkets provision skostnader för de olika slagen af stämplar, sammanställda

med motsvarande försäljningsbelopp, äfvensom provisionskostnadernas

förhållande till försäljningsbeloppen, uttryckt i procent,

och, den andra, statsverkets samtliga kostnader för stämpelväsendet,

sammanställda med statsverkets hela af stämpelväsendet härflytande

nettoinkomst.

Sammanställning för år 1910 öfver statsverkets uppbörd af och

provisionskostnader för stämpelförsäljning.

Provisionskostnader.

F örsäljnings- belopp.

Belopp.

-

Medelproc.

Enkla beläggningsstämplar .................................

5,167,823

93

79,001 öo

—

Dubbla d:o........................................................

8,422,105

SO

125,067 34

—

Helarksstämplar ..............................................

694,033

—

14,388 39

—

Summa

14,283,962

7 3

218,457 33

1 33

Öfverlåtelsestämplar.............................................

580,845

03

5,808 26

—

Punschstämplar..................................................

1,693,642

90

16,934 36

—

Summa summarum

16,558,450

70

241,200 lö

1.46

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammanställning för år 1910 öfver statsverkets stämpeluppbörd och

af uppbörden föranledda utgifter.

Stämpeluppbörd.

Af stämpeluppbörden föranledda utgifter.

Genom försäljning af

För provisioner ..................................

241,200

15.

stämplar...............

16,558,450

70

» tillverkning af stämplar .....................

102,483

6 2

Genom stämpling af

» distribution af d:o genom statskontoret,

aktiebref, lottbref o.

m. in..........................................

2,711

84

obligationer enligt

» arfvode till riksbankens sedeltryckeri för

32 § stämpelförord-

vård af stämpelpapper ...............

1,250

—

ningen ...............

531,240

—

» d:o till d:o för distribution af punsch-

stämplar..................................

1,500

—

» statistik ........................................

2,300

» tillsyn öfver efterlefnaden af förordningen

i

om öfverlåtelsestämplar ..................

5,350

—

» postafgifter för försändelser från slats-

kontoret och riksbanken ..............

8,229 o 7 ■

» statskontorets stämpelkontor.............

17,968 4 51

Summa

17,089,690

70

Summa

382,993 is

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stämpelförsäljningsväsendets omläggning.

Till kommitterades behandling meddelade uppslag.

Beträffande frågan om stämpelförsäljningsväsendets omläggning

är det i hufvudsak två utvägar, som varit på tal och till hvilka kommitterade

haft att särskildt taga hänsyn. Enligt den ena skulle stämpelförsäljningen

ombesörjas af riksbankskontoren, enligt den andra af

postverket.

Enligt hvad chefen för civildepartementet i sitt yttrande till

statsrådsprotokollet den 21 februari 1908 anfört vid föredragning af

frågan om lönereglering för landsstaterna i länen (prop. nr 71 ss. 33

samt 35 o. f,), hade vid den förberedande behandlingen af spörsmålet

om landtränteriernas indragning fråga varit å bane, huruvida icke det

länsstyrelserna då åliggande bestyret med stämplars distribuering till

försäljningsmän och tjänstemän i landsorten skulle kunna öfvertagas

af riksbankens . kontor. De för undersökning af frågan om lämpligheten

af landträntmästartjänsternas indragning af chefen för civildepartementet

särskildt tillkallade sakkunniga från olika länsstyrelser hade

emellertid under hand inhämtat, att fullmäktige i riksbanken icke vore

benägna att låta riksbankskontoren öfvertaga stämpelförråden, och föreslogo

därför, att statskontorets stämpelbyrå skulle träda i direkt förbindelse

med stämpelförsäljarna i landsorten, ett förslag som sedermera

vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall.

Då chefen för finansdepartementet den 14 maj 1910 anhöll om

nådigt bemyndigande att tillkalla sakkunniga för behandling af, bland

annat, den fråga som utgör ämne för förevarande betänkande, bragte

han, enligt hvad som framgår af ett till kommitterades ordförande

öfverlämnadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för

samma dag, i erinring, att en anordning varit ifrågasatt, genom hvilken

riksbankskontoren skulle erhålla viss befattning med stämpelförsäljningsväsendet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

I detta sammanhang kan måhända förtjäna erinras, att för ett

särskildt fall riksbanken åtagit sig befattning härmed. I anledning af

en utaf stämpelförsäljare på Gottland gjord framställning hade Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län i skrifvelse till statskontoret

den 18 mars 1909 uttalat sig för behofvet af en stämpeldepå

på Gottland. Sedan statskontoret i underdånigt utlåtande den

26 mars 1909 instämt med länsstyrelsen i fråga om behofvet af en

stämpeldepå i Visby, blef chefen för finansdepartementet genom tillmötesgående

från fullmäktiges i riksbanken sida i tillfälle att den 17

december 1910 inför Kungl. Maj:t föreslå inrättandet af en dylik depå

i riksbankens afdelningskontor i Visby; och blef detta förslag af Kungl.

Maj:t bifallet.

Beträffande hvad som förekommit rörande frågan om postverkets

öfvertagande af stämpelförsäljningen och uppbörden af stämpelmedel

är följande att anföra.

Då löneregleringskommittén hade under behandling frågan om

den förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret, som påkallades

särskildt af det från landtränterierna till statskontoret öfverfiyttade

arbetet med stämplars distribuerande, mottog kommittén en af generalpostdirektören

J. Juhlin afgifven promemoria angående postverkets

öfvertagande af bestyret med försäljning af statens stämpelmärken och

redovisning af stämpeluppbörden.

I nämnda promemoria framlade generalpostdirektören Juhlin,

efter att hafva lämnat en kortfattad redogörelse för den nuvarande

anordningen med stämplars tillverkning, distribuering och försäljning

äfvensom för härmed förenade kostnader för statsverket, de skäl, som

enligt generalpostdirektörens mening talade för att bestyret med stämplarnas

försäljning och stämpelmedlens redovisning öfvertoges af postverket.

Till en början framhöll generalpostdirektören, att staten, för att

af stämpelmedlen utvinna så mycket som möjligt i behållen inkomst,

borde se till att stämpelkostnaderna nedbringades därhän, att de utgjordes

allenast af utgifter för stämplarnas tillverkning samt oundvikliga

kostnader för deras distribution och försäljning. Lämpligheten

och behofvet af en sådan begränsning af stämpelkostnaderna blefve

påtagliga, då man betänkte, hurusom stämpeluppbörden dels af allmänna

orsaker dels ock i följd af utvidgning gång efter annan af området

för denna skatteforms användning vore i ständig tillväxt äfvensom

att stämpelkostnaderna, hvilka syntes stå i direkt proportion till

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

uppbörden, med stämpelbeskattningens utvidgning och uppbördens

stigande komme att alltjämt ökas. Berörda kostnader kunde visserligen

genom nedsättningar af provisionen till försäljarna nedbringas,

men enligt generalpostdirektörens mening komme staten slutligen att

se sig tvungen att öfvergifva provisionssystemet och ordna stämpeluppbörden

på ett billigare sätt.

Den lämpliga tidpunkten för en sådan ändring syntes generalpostdirektören

redan vara inne. Såsom skäl för denna mening åberopades

dels den förestående löneregleringen för domhafvandena på

landet, hvilka ämbetsmän hämtade icke oväsentliga sportelinkomster

af ifrågavarande provision, dels den omständigheten att postverkets

personal vid 1909 års riksdag fått sin lönefråga ordnad på sådant sätt,

att personalen icke borde tillerkännas någon särskild ersättning för

ett eventuellt bestyr med stämplars försäljning och stämpelmedels redovisning,

dels slutligen den af 1909 års Riksdag beslutade stämpelbeskattningen

af växlar, hvilken sannolikt skulle framkalla behof af

stämpelförsäljning å åtskilliga orter, där sådan med förefintliga anordningar

icke stode till buds.

Beträffande de fördelar, den ifrågasatta omläggningen af stämpelförsäljningsväsendet

borde medföra, framhöll generalpostdirektören vidare,

hurusom det vore uppenbart, att densamma skulle komma att minska

statskontorets arbetsbörda'' och därmed också behofvet af den förstärkning

af arbetskrafterna hos sagda ämbetsverk, som anordnats i följd af

öfverflyttning från landtränterierna till statskontoret af de förras bestyr

med stämpelväsendet. Att postverket, som genom de till mera än

3,000 uppgående postanstalterna stode i nära förbindelse med hvarje

ort i riket, skulle särskild! lämpa sig för det ifrågavarande bestyret,

syntes generalpostdirektören icke kräfva någon vidlyftig utläggning.

Därvid erinrade generalpostdirektören, att tyska postverket sedan många

år tillbaka tillhandaginge sin statsförvaltning med växelstämplars försäljning

och därför inflytande uppbörds redovisning.

Yidare framhölls, att ändringen skulle för staten medföra, förutom

minskning i utgifter, den fördel, att uppbörden komme att inflyta till

statsverkets kassa vida tidigare än nu vore fallet. Enligt det nya

reglementet angående medelsredovisningen vid postkontoren — hvilket

numera trädt i kraft — skulle nämligen hvarje postkontor dag för dag

å en för hela postverket gemensam giroräkning i riksbanken insätta

den uppbörd, som öfverstege ett för postkontoret bestämdt kassaförlag.

Stämpelmedlen komme sålunda att, omedelbart efter det de inbetalats

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

till postverket, ingå till riksbanken, medan för närvarande afsevärdt

lång tid förflöte, innan medlen kunde af staten omhändertagas.

För den allmänhet, som behöfde stämplar, vore det af vikt, att

försäljningsställena vore lätt tillgängliga. I sådant hänseende erbjöde

postanstalterna ovedersägligen företräden framför de nuvarande försäljningsställena.

Postkontoren hölles nämligen öppna alla dagar i

veckan, å söckendagar från 6 ända till 13 timmar, sålunda erbjudande

vederbörande allmänhet rikliga tillfällen att förskaffa sig stämplar.

I fråga om de kostnader för postverket, som kunde antagas

föranledda af den ifrågasatta anordningen, framhöll generalpostdirektören,

att, äfven om desamma i allmänhet icke kunde blifva afsevärda,

det dock knappast kunde förebyggas, att stämpelförsäljningen beträffande

ett och annat postkontor föranledde någon, om än ringa, förstärkning

i arbetskraft, hvarjämte generalpoststyrelsens revisionskrafter sannolikt

borde i någon mindre grad förstärkas. Någon kostnad uppstode också

för stämplarnas inslagning i och för försändning till de olika orterna.

Med hänvisning till att det tyska postverket för fullgörande af

enahanda uppdrag åtnjöte provision, hvilken uppgåfves utgå med 2 procent

af uppbörden, uttalade generalpostdirektören%såsom sin mening,

att vid anordningens genomförande i Sverige svenska postverket också

i någon form borde beredas ersättning för bestyret i fråga, i hvilket

hänseende jämväl framhölls, hurusom från postverkets sida icke kunde

förbises, att verket skulle gå miste om nu inflytande portoafgifter för

stämplarnas försändning från statskontoret. Till hvilket belopp en

sådan ersättning borde bestämmas, därom vore för det dåvarande svårt

att yttra sig. Det syntes emellertid lämpligt, att ersättningen ställdes

i visst förhållande till uppbörden; ett eventuellt öfverskott utöfver postverkets

verkliga kostnader tillfölle ju statsverket. Måhända skulle en

ersättning, beräknad efter 1 1 > procent å uppbörden, befinnas skälig.

Frågan, i hvilken mån och på hvad sätt vissa ämbets- och tjänstemän

borde beredas ersättning för minskade inkomster i följd af stämpelförsäljningens

öfverlåtande åt postverket, borde i förekommande fall

blifva föremål för löneregleringskommitténs behandling.

Vidare ville generalpostdirektören i stora drag angifva, huru han

tänkt sig, att stämplarnas försäljning och uppbördens redovisning

skulle ordnas, sedan postverket öfvertagit nu omhandlade bestyr, därvid

han reserverade sig för de ändringar och modifikationer, som under

ärendets vidare utredning kunde visa sig nödiga.

I detta ämne innehåller promemorian följande utkast.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

»Stämplarna tillverkas antingen genom statskontorets eller generalpoststyrelsens

försorg. Från stämpelfabrikanten levereras stämplarna

till postverkets frimärksförråd, som i sin ordning tillhandahåller stämplarna

åt postkontoren. Dessa, utgörande tillhopa 250, skulle blifva de

egentliga försäljningsställena; dock skulle poststationerna å orter, där

större stämpelåtgång är för handen, jämväl kunna förses med stämplar

till försäljning. Försäljningen skulle ordnas uteslutande med hänsyn

till det praktiska behofvet.

Postkontoren skulle i sina månatliga postmedelsräkningar afgifva

stämpelredogörelse och uppdebitera det influtna beloppet. Medelsräkningarna

skulle enligt förenämnda reglementsförslag b komma att afgifvas

senast den 5 i månaden näst efter den månad, redovisningen afser.

Efter medelsredovisningarnas granskning hos generalpoststyrelsen

upprättas ett sammandrag öfver samtliga postkontorens stämpelmedel,

och summan redovisas till statskontoret genom dess öfverförande från

postverkets till statskontorets giroräkning.

Stämpelmedlen komme sålunda att ingå i postverkets räkenskaper

och räkenskapen öfver desamma blefve hos generalpoststyrelsen underkastad

revision; och ytterligare granskning komme att såsom för

närvarande verkställas hos kammarrätten. Statskontoret finge beträffande

stämpelmedlen i allmänhet intet annat bestyr än att mottaga

och kvittera den samlade uppbörden, efter närmare bestämmelser, antingen

kvartalsvis eller månadsvis.

Vid öfvervägande af frågan om en förändring i stämpelförsäljningen

torde emellertid ett särskildt förhållande böra uppmärksammas.

Domarekåren har nämligen för sin tjänst behof af att ständigt äga

tillgång till stämplar af olika valörer; och det torde icke böra ifrågasättas,

att medlemmarna af denna kår skulle, vid stämpelinköp, af

egna medel utlägga inköpssumman. Saken synes kunna ordnas på det

sätt, att livarje domare från postverket erhåller ett fast förskott af

stämplar till belopp, som statskontoret bestämmer. Förrådet borde

vid livarje månads eller kvartals slut inventeras och omedelbart kompletteras

genom stämplars inköpande vid närmaste postanstalt. Inventeringsinstrumentet

borde insändas till statskontoret och vederbörande

postkontor kunde likaledes till statskontoret insända uppgift å det af

förskottsinnehafvaren inköpta stämpelbeloppet. Jämväl eljest borde

stämpelförskottet genom inköp kompletteras då behof förelåg.

Genom en dylik anordning kunde stämpelförskottens storlek ned
-

) Nu gällande reglemente.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

bringas och fråga torde vara, om bestämmelsen rörande säkerhet för

förskott då icke kunde borttagas.

I allmänhet äro domare bosatta å orter med postkontor; någon

svårighet för dessa postanstalter att tillhandahålla stämplar till erforderligt

belopp bör ej möta. Endast 7 landtdomare synas för närvarande

vara bosatta å platser, där postutväxlingen förmedlas af poststation;

och finge i dessa fall poststationen tjänstgöra såsom mellanhand vid

transaktionerna med vederbörande postkontor.»

I löneregleringskommitténs den 29 oktober 1909 afgifna underdåniga

utlåtande angående förstärkning af arbetskrafterna i statskontoret

uttalade sig kommittén rörande den i generalpostdirektören Juhlins

nu refererade promemoria ifrågasatta anordningen af stämpelförsäljningsväsendet.

Kommittén fann det vara uppenbart, att med den utvidgning af

stämpelbeskattningen, som redan beslutats och än vidare kunde varda

bestämd, det skulle vara en mycket afsevärd förmån för allmänheten,

om stämplar af vissa slag blefve lättare tillgängliga, därigenom att de

kunde inköpas äfven vid vederbörande postanstalter. Å andra sidan

framhöll kommittén, att frågan, huruvida det kunde finnas lämpligt

och ändamålsenligt att låta postverket helt och hållet öfvertaga bestyret

med stämplarnas försäljning och redovisning af stämpeluppbörden,

vore af mycket omfattande vidd och i flera hänseenden djupt ingripande.

Yidare anförde kommittén några punkter, som, enligt kommitténs

mening, för frågans rätta bedömande tarfvade en närmare utredning,

därvid kommittén först berörde kostnadsfrågan.

Afsedt vore att genom öfverflyttningen af ifrågavarande bestyr å

postverket statens utgifter i och för stämpelväsendet skulle väsentligt

minskas. Om nu äfven, såsom generalpostdirektören antoge, postverkets

personal med hänsyn till 1909 års lönereglering kunde anses pliktig

att utan särskild ersättning öfvertaga bestyret med stämplars försäljning

och stämpelmedlens redovisning, syntes dock, i den mån möjligt

vore, böra undersökas, huruvida — med de kraf, den egentliga poströrelsen

redan ställde och än vidare i den närmaste tiden (särskildt

i hvad anginge postanvisnings- och inkasseringsrörelsen) komme att

ställa på personalen, och med de personalen åliggande göromålen för

postsparbanken, riksförsäkringsanstalten, barnmorskornas pensionsanstalt,

civilstatens änke- och pupillkassa, folkskollärarnas pensionsinrättning

m. fl. institutioner — personalen kunde öfvertaga de ifrågavarande

stämpelbestyren utan väsentlig förstärkning af arbetskrafter.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Hvad postverkets centralförvaltning anginge, hade generalpostdirektören

själf antydt behofvet af någon förstärkning af revisionskrafterna.

Då emellertid enligt generalpostdirektörens förslag stämplarna

skulle från stämpelfabrikanten levereras till postverkets frimärksförråd,

som i sin ordning skulle tillhandahålla stämplarna åt postkontoren,

borde väl ock undersökas, om personalen å frimärksförrådet kunde

fullgöra nämnda åligganden utan någon förstärkning.

Tilläfventyrs kunde äfven förtjäna att uppmärksammas, huruvida

utan afsevärda kostnader betryggande och tillräckliga förvaringsställen

kunde vara till finnandes för de säkerligen betydande stämpelförråd,

som måste finnas å en del postkontor.

Yidare framhöll kommittén, att en blifvande utredning borde omfatta

frågan om statskontorets ställning och uppgifter beträffande

stämpelförsäljningen, anordnad i den af generalpostdirektören afsedda

riktningen, äfvensom att den af generalpostdirektören förutsatta utredningen

i fråga om ersättning åt vissa ämbets- och tjänstemän för

mistade inkomster af stämpelförsäljning borde gälla icke blott funktionärer,

aflönade af statsmedel, utan äfven sådana, som aflönades af

kommuner.

Ej minst betydande fann kommittén spörsmålet om sättet och

villkoren för tillhandahållande åt vederbörande tjänstemän af det förråd

stämplar, de i och för tjänsten behöfde. Tilläfventyrs skulle, anfimde

kommittén, i detta sammanhang kunna komma under öfvervägande,

huruvida med bibehållande af nuvarande anordningar beträffande

vissa slag af stämplar, andra för allmänheten oftare behöfliga

stämplar kunde distribueras genom postverket eller möjligen,

såsom förhållandet vore i England, eu del stämplar å laga valörer

kunde ersättas med frimärken.

Med hvad kommittén sålunda ur en del synpunkter anfört i anledning

af generalpostdirektören Juhlins förslag hade kommittén icke

velat underskatta den betydelse, detta förslag kunde hafva såsom innebärande

uppslag till en närmare utredning af det viktiga ämnet.

Kommittén hade endast velat framhålla, att frågan vore af mycket

omfattande vidd samt i sig inneslöte vissa ganska svårlösta spörsmål

och att den fördenskull borde göras till föremål för en allsidig utredning.

Då chefen för finansdepartementet den 23 december 1909 inför

Kungl. Maj:t föredrog frågan om anvisande af medel till förstärkning

af arbetskrafterna inom statskontoret (prop. nr 23 år 1910), omnämnde

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

han generalpostdirektören Juhlins ofvan omförmälda promemoria äfvensom

löneregleringskommitténs i anledning däraf gjorda uttalanden och

anförde själf i frågan följande.

Det i promemorian gifna uppslaget, att postverket skulle öfvertaga

bestyret med försäljning af stämpelmärken och redovisning af

stämpeluppbörden, funne departementschefen i likhet med löneregleringskommittén

beaktansvärdt. Det hade nämligen icke kunnat annat

än väcka departementschefens uppmärksamhet, att kostnaderna för

stämpeluppbörden, hvilken under senare åren uppgått till omkring

13,000,000 kronor, vida öfverstege kostnaden för den mer än dubbelt så

stora uppbörden af de direkta skatterna, bevillning och inkomstskatt.

Äfven om statens bidrag i sistnämnda hänseende kunde anses väl knappt

tillmätta och äfven om uppbörden af stämplar vore af beskaffenhet

att i och för sig böra, proportionellt sedt, draga högre kostnader

än uppbörden af de å debetsedlar uppförda och å allmänna uppbördsstämmor

uppburna direkta skatterna, vore dock måhända skillnaden

i kostnaderna för de skilda slagen af uppbörd större än som betingades

af nämnda förhållanden. Men oafsedt kostnadsfrågan kunde

ej heller lämnas obeaktadt, att med ett mera utveckladt stämpelskattesystem

olägenheterna med det nuvarande försäljningssättet blefve

för allmänheten allt mera kännbara. Kunde man således, utan ökade

eller kanske med minskade kostnader, göra försäljningen mindre centraliserad

än det nuvarande systemet med särskildt antagna stämpelförsäljningsmän

medgåfve, vore detta helt säkert ej blott från statsverkets

sida utan äfven för den stämpelköpande allmänheten mycket välkommet.

Frågan om stämpelförsäljningsväsendets omorganisation, särskildt

hvad anginge stämpelförsäljningsmännens befattning därmed, vore emellertid,

såsom löneregleringskommittén framhållit, af en mycket stor

räckvidd och på vissa håll, särskildt där stämpelprovision inginge

såsom en icke ringa förmån bland tjänstemännens löneförmåner, af

ganska ingripande betydelse. Frågans lösning måste alltså föregås af

en grundlig och allsidig utredning. Det i generalpostdirektören Juhlins

promemoria gifna uppslaget kunde blifva utgångspunkten för eu sådan

utredning, utan att på något sätt därigenom binda densamma. Andra

utvägar kunde tänkas och hade också varit ifrågasatta. Härmed

åsyftades, anförde departementschefen vidare, det en gång väckta förslaget,

att riksbanken skulle, i sammanhang med landtränteriernas

indragning, åtaga sig vissa med stämpelväsendet förenade bestyr. I

hvarje fall hade departementschefen vid mottagandet af omförmälda

promemoria varit betänkt att påbörja ifrågavarande utredning och

opaginerad Kontrollera mot PDF

haft för afsikt att för Kungl. Maj:t inom en nära framtid framlägga

förslag till sättet för åstadkommande af sådan utredning.

Dessa uttalanden återgaf chefen för finansdepartementet kort därefter

i annat sammanhang, nämligen vid underdånig föredragning den

14 januari 1910 af förslag till förordning om ändrad lydelse af vissa

paragrafer i förordningen angående stämpelafgiften (prop. nr 22), afseende,

bland annat, höjning af bouppteckningsstämpeln.

Senare delen af samma anförande återfinnes äfven i ofvan omförmälda

utdrag af statsrådsprotokollet den 14 maj 1910. Enligt

detta utdrag yttrade departementschefen sistnämnda dag i förevarande

ämne ytterligare följande.

Därest utredningen af frågan om stämpelförsäljningsväsendets omläggning

skulle resultera i ett förslag, hvarigenom den nuvarande ordningen

för domstolsstämplarnas tillhandahållande åt allmänheten skulle

omläggas på det sätt, att domhafvandena samt rådstufvurätternas ledamöter

eller tjänstemän förlorade dem dittills tillkommande provision,

borde förslaget gifvetvis förbindas med utredning och förslag, i syfte

att ersättning för sådan förlust bereddes nämnda personer eller, hvad

anginge rådstufvurätterna, eventuellt vederbörande städer, hvilka afiönade

de provisionsberättigade ledamöterna och tjänstemännen.

Det uppdrag, som i nu föreliggande fråga lämnades kommitterade,

affattades af departementschefen i samma anförande den 14 maj 1910

såsom afseende en utredning, om och i hvad män en fullständig omläggning

af stämpelförsäljning sväsendet lämpligen kunde äga rum i syfte att,

jämte det stämplarna gjordes lätt tillgängliga för de stämpélskatteskyldiga,

begränsa statsverkets med försäljningen förenade kostnader.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

År en omläggning

af

stämpelförsäljningsväsendet

önskvärd?

Kommitterades yttrande.

Allmän motivering.

Enligt det sålunda meddelade uppdraget hafva kommitterade

haft att i första hand pröfva, huruvida, med hänsyn ej mindre till

möjligheten att göra stämplarna lättare tillgängliga för allmänheten än

äfven till syftet att begränsa statsverkets med stämpelförsäljningen

förenade kostnader, en omläggning af stämpelförsäljningsväsendet kan

anses önskvärd.

Rörande denna fråga, sedd ur först angifna synpunkt eller allmänhetens

intresse, hysa kommitterade den uppfattningen, att stämpelförsäljningens

anordning hos oss icke för närvarande gifver anledning

till några mera väsentliga anmärkningar. Hvad först angår försäljningen

af de i förordningen angående stämpelafgiften omförniälda dubbla beläggningsstämplarna

torde härför icke kunna uttänkas någon för allmänheten

mera bekväm form än den nu gällande, som gifver den

stämpelskatteskyldige tillfälle att af den ämbets- eller tjänsteman, som

har att mottaga den stämpelpliktiga handlingen, inköpa behöfliga

stämplar och att samtidigt af honom erhålla beredvilligt lämnad upplysning

rörande stämpelbeloppet. Beträffande åter enkla beläggningsstämplar

och öfverlåtelsestämplar torde det understundom förekomma,

att aflägset boende personer hafva besvär och svårighet vid deras

anskaffande. Detta är gifvetvis en olägenhet, som förtjänar beaktande,

om den än icke, såvidt kommitterade hafva sig bekant, föranledt något

allmänt klagomål.

Nu gällande bestämmelser rörande stämpelförsäljningsväsendet

erbjuda visserligen möjlighet att tillgodose en mera konstant ökning

af behofvet af stämplar å viss ort, i det att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

jämlikt stämpelförordningen hafva att för landet utse stämpelförsäljare

till e>''forderligt antal. Men det säger sig själft, att stämpelförsäljare

svårligen kunna förordnas å livarje liten plats, där behof af

stämplar kan förefinnas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

I högre grad än nu kommer ifrågavarande olägenhet att göra

sig gällande, därest behofvet af stämplar äfven på mindre trafikerade

orter kommer att i framtiden ökas. Det torde vara att förutse, att

så kommer att ske. Med statens alltjämt växande behof af inkomster

kommer sannolikt stämpelbeskattningen att vidare utsträckas. Och i

samma mån som stämpelbeläggning därmed blir allt oftare förekommande

i den allmänna rörelsen, skall säkerligen krafvet på att stämplarna

finnas tillgängliga på så många ställen som möjligt komma

att göra sig allt starkare gällande.

Om redan under nuvarande förhållanden en förändring i angifven

riktning kan finnas önskvärd, innebär gifvetvis den omständigheten, att

en sådan förändring i eu kanske nära framtid kan komma att af

ändrade förhållanden påkallas, ett ytterligare skäl för att redan nu

söka finna en utväg till dess genomförande.

I fråga om önskvärdheten af en omläggning af stämpelförsäljningsväsendet

med hänsyn till statens intresse att begränsa statsverkets

därmed förbundna kostnader är först att erinra därom, att chefen för

finansdepartementet, enligt hvad kommitterade ofvan (sid. 34, 35) återgifvit,

vid två särskilda tillfällen uttalat, att det icke kunnat annat än

väcka hans uppmärksamhet, att kostnaderna för stämpeluppbörden vida

öfverstege kostnaderna för den mer än dubbelt så stora uppbörden af

de direkta skatterna.

Det torde emellertid erbjuda hart när oöfverstigliga svårigheter

att uppdraga en något så när exakt jämförelse mellan kostnaderna för

de bägge nämnda slagen af uppbörd. Kostnaderna för stäm pel uppbörden

kunna visserligen exakt beräknas, men icke så kostnaderna för

uppbörden af inkomst- och förmögenhetsskatten. Beträffande de förra

uppgingo under år 1910,

enligt bil. I, provisionskostnaderna till kronor 224,265:7 9

+ 63: 21 +16,934: 36= ..................................................... kr. 241,263: 36

kostnaderna enligt bil. Y till............................................. * 115,595:46

samt, enligt bil. VII, kostnaderna för statskontorets

stämpelkontor till .........................................................- » 17,968: 4 5

summa kr. 374,827: 27.

Läggas härtill kostnaderna för kortstämplingen, af statskontoret

för år 1910 uppgifna till kr. 8,916: 20

erhålles ........................................ summa summarum kr. 383,743: 4 7,

utgörande statsverkets hela kostnad för stämpelväsendet under år 1910.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Hvad åter angår kostnaden för uppbörden af inkomst- och förmögenhetsskatten

ställa sig möjligheterna ''till beräkning af dess belopp

helt annorlunda. Det förhåller sig nämligen så, att de kostnader,

som bestridas från det å ordinarie stat under sjunde hufvudtiteln uppförda

anslaget till kostnader för taxering af sistnämnda skatt — i

1912 års stat uppfördt med 400,000 kronor, men för år 1913 föreslaget

att höjas till 720,000 kronor — utgöra endast en del af hela uppbördskostnaden.

Berörda anslag användes till utbetalande af arfvoden till

taxeringsnämndernas ordförande och af Kungl. Maj:t utsedda ledamöter

samt för bestridande af kostnaden för protokollsföring vid pröfningsnämnderna,

för vaktmästarbiträde, för afskrifter af taxeringslängder,

för papper och tryck, kostnader, föranledda af landskamrerares ledighet

för taxeringsgöromål, in. in. d. Vid sidan af dessa utgifter kommer,

vid bedömande af hvad ifrågavarande uppbörd kostar statsverket, i betraktande

kostnaden för det arbete härmed, som utföres af kronofogdar,

häradsskrifvare och andra med uppbörden sysselsatta tjänstemän och som

utgör en väsentlig del af dessas åligganden i tjänsten. Tydligt är emellertid,

att det icke låter sig göra att beräkna, hur stor del af nämnda

tjänstemäns aflöning kan böra anses belöpa på deras sysselsättning med

uppbördsgöromål. Statsverkets totala kostnader för uppbörden af inkomst-

och förmögenhetsskatt torde sålunda knappast kunna ens

approximativt fastställas. I hvarje fall kunna inga slutsatser byggas

jiå en jämförelse mellan stämpelomkostnaderna och de från anslaget till

taxering af inkomst- och förmögenhetsskatt bestridda kostnaderna.

1 den män den i bil. X lämnade redogörelsen för stämpelföi-säljningsväsendet

i en del främmande länder lämnar hållpunkter för en

jämförelse i fråga om stämpelkostnaderna mellan utlandet och vårt land.

vill det synas som om k-ostnaderna ställde sig lägre hos oss än i flertalet

i redogörelsen upptagna länder.

De belopp, som under år 1910 hos oss utgingo i form af provision

för hela stämpeluppbörden i riket, motsvara ungefär 1.4 6 procent

af hela uppbörden. Till jämförelse härmed erinras, hurusom provision

vid stämpelförsäljning beräknas i Norge efter 2 procent —- utgående

vid återförsäljning till såväl hufvudförsäljaren som återförsäljaren — i

tyska riket efter 2 procent (till förbundsstaterna), i Preussen efter 2

procent intill en årlig försäljningssumma af 60,000 Mark och efter 1

procent för öfverskjutande belopp, i undantagsfall efter högst 5 procent,

i Österrike efter 3—1 procent och i Ungern efter 2 procent. Samtliga

nu uppräknade länder utbetala sålunda provision efter högre beräknings
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

grunder än de hos oss tillämpade. I Danmark utgår provision efter

1 Vs procent och dessutom till de Amtstuer, som under sig hafva filialförsäljare,

ersättning för bokföring efter ®/4 procent. Italien utbetalar

godtgörelse efter 1 Vs procent. I England synes ersättning för stämpelförsäljning

i form af provision icke förekomma. Af de i redogörelsen

upptagna länder torde det vara endast Frankrike, som i det hela

beräknar provision vid stämpelförsäljning efter lägre beräkningsgrund

än hos oss. Där utgår nämligen ersättning till särskildt antagna

försäljare äfvensom till en del tjänstemän, som ombesörja stämpelförsäljning,

efter 1 procent, under det en annan kategori af stämpelförsäljande

tjänstemän åtnjuter godtgörelse efter 2 V* procent.

Om kommitterade sålunda icke funnit anledning att hysa den

uppfattningen, att svenska statsverkets kostnader för stämpelväsendet

äro oskäligt höga i förhållande till inflytande stämpelmedels belopp, hafva

kommitterade dock, i öfverensstämmelse med det mottagna uppdraget,

haft att undersöka, huruvida en omläggning af stämpelförsäljningsväsendet

i syfte att nedsätta berörda kostnader, lämpligen kan genomföras.

Denna undersökning har gällt i främsta rummet provisionskostnaderna

och i andra rummet de af statskontorets stämpelkontor föranledda

eller eljest af statskontoret bestiädda kostnader.

Hvad först beträffar provisionskostnaderna är att märka, att

dessa afse ersättning åt två skilda kategorier af stämpelförsäljare,

nämligen å ena sidan ämbets- och tjänstemän, som antingen å tjänstens

vägnar stämpelbelägga utgående expeditioner eller i egenskap af domare

eller expeditionshafvande vid domstolar utöfva stämpelförsäljning, och

å andra sidan särskildt förordnade stämpelförsäljare. Nämnda två

kategorier af provisionsberättigade intaga väsentligen olika ställning

till statsverket. Om dem som tillhöra den förra kategorin gäller, att

de antingen utöfva stämpelbeläggning såsom ett tjänsteåliggande eller

ombesörja stämpelförsäljning på grund af ett i och med tjänsten dem

lämnadt bemyndigande, och provisionen utgår till dem i bägge fallen

såsom en med tjänsten förenad inkomst. De som tillhöra den andra

kategorin däremot utöfva försäljningen såsom ett utan sammanhang

med tjänst särskildt lämnadt uppdrag, hvilket när som helst kan återkallas.

Då frågan om möjliga nedsättningar af statsverkets kostnader

för stämpelprovision måste behandlas ur olika synpunkter, allt efter

som de afse provision åt försäljare af den ena eller andra kategorin,

har det synts kommitterade önskvärdt att komma till insikt om, huru

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

kostnaderna fördela sig på de olika kategorierna. I den mån en sådan

utredning varit möjlig att åstadkomma, framgår den af bil. I, II

och III. Under bil. I finnas införda två sammanställningar, omfattande

den ena åren 1906—1908 och den andra åren 1909 och 1910. I den

förra hafva försäljarna uppdelats i a) ämbets- och tjänstemän samt b)

öfriga stämpelförsäljare. De på de förstnämnda belöpande provisionsbeloppen

omfatta emellertid icke uteslutande sådan ersättning, som utgått

för stämpelförsäljning i tjänsten. Intill ingången af år 1909 ansågos

nämligen ifrågavarande ämbets- och tjänstemän oförhindrade att sälja

stämplar till allmänheten äfven utan samband med tjänsten och torde

i icke ringa utsträckning ha begagnat sig häraf. De för ämbets- och

tjänstemän uppförda provisionsbeloppen böra sålunda icke oväsentligt

reduceras för att motsvara hvad som belöpt på stämpelförsäljning i

tjänsten, och provisionsbeloppen för öfriga stämpelförsäljare böra i samma

mån höjas för att beteckna kostnaderna för sådan försäljning till allmänheten,

som från och med år 1909 utöfvas af särskildt förordnade stämpelförsäljare.

Hvilka belopp böra öfverföras från den ena posten till den

andra, har emellertid icke varit möjligt att utreda.

I sammanställningen för åren 1909 och 1910 hafva försäljarna uppdelats

i ett flertal kategorier, nämligen a) ämbets- och tjänstemän i hofrätter,

b) öfriga ämbets- och tjänstemän i Stockholm, c) antagna stämpelförsäljare i

Stockholm, d) stämpelförsäljare utom Stockholm, vid häradsrätter, e) d:o d:o,

vid r ådstufvur ätter, samt f) öfriga stämpelförsäljare. Icke heller af denna

uppställning kan ett exakt svar vinnas på frågan om ifrågavarande

fördelning af provisionskostnaderna. Endast grupperna a), b) och c)

representera försäljning uteslutande af ettd era slaget, nämligen grupperna

a) och b) försäljning i tjänsten och gruppen c) försäljning utan förening

med tjänst. Hvad åter angår ämbets- och tjänstemän inom grupperna

d) och e), utgöres deras försäljning visserligen hufvudsakligen af

försäljning i tjänsten, men en del af dem har vid sidan häraf jämväl

sålt stämplar i egenskap af särskildt antagna försäljningsmän. Gruppen f)

öfriga stämpelförsäljare slutligen omfattar dels samtliga särskildt utsedda

försäljningsmän, som icke tillika varit stämpelförsäljande ämbets- eller

tjänstemän, dels ock i tjänsten stämpelförsäljande ämbets- och tjänstemän,

som icke tillhöra någon af de särskildt upptagna grupperna,

sålunda i främsta rummet landsstatstjänstemän. Summan af provisionsbeloppen

för de olika grupperna af ämbets- och tjänstemän skall

sålunda dels i någon mån minskas dels ock ökas med ett från beloppet

för öfriga stämpelförsäljare öfverfördt belopp för att motsvara provisionskostnaden

för stämpelförsäljning i tjänsten, och det för öfriga

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

stämpelförsäljare uppförda beloppet skall med motsvarande siffror ökas

och minskas för att motsvara provisionskostnaden för försäljning till

allmänheten utom tjänsten.

Af hvad nu anförts framgår, att ur tabellerna under bil. I ingalunda

kan hämtas något exakt svar på den uppställda frågan om fördelningen

mellan stämpelförsäljning i och utom tjänsten.

I bil. II har intagits en sammanställning för år 1910 af de

stämpelbelopp, som försålts dels af ämbets- och tjänstemän, hvilka icke

varit särskildt antagna till stämpelförsäljningsmän, dels af de särskild!;

antagna försäljningsmännen, vare sig dessa varit ämbets- eller tjänstemän

eller andra personer. Den första af dessa kategorier omfattar

endast försäljning i tjänsten, under det att den andra omfattar såväl

all försäljning utom tjänsten som ock till någon del försäljning i tjänsten.

Icke heller denna tabell lämnar sålunda ett exakt svar på den uppställda

frågan, men en med ledning af densamma gjord beräkning,

hvars resultat föreligger i bil. III, utvisar en approximativ fördelning i

förevarande hänseende, så exakt som den öfverhufvud varit möjlig att

åstadkomma.

I trots af nu berörda bristfälligheter i ifrågavarande afseende

hos de gjorda beräkningarna, torde af desamma kunna anses framgå,

att af provisionskostnaderna de, som belöpa på försäljning i tjänsten,

icke oväsentligt öfverstiga dem, som belöpa på försäljning till allmänheten

utom tjänsten. Anmärkningsvärdt är ock, att medelprovisionen

enligt bil. II är lägre beträffande gruppen ämbets- och tjänstemän (1.3 8

proc.) än beträffande de särskildt antagna försäljningsmännen (1.77 proc.).

Efter dessa anmärkningar öfvergå kommitterade till en undersökning

af frågan, huruvida en nedsättning af provisionskostnaderna

bör under förhandenvarande förhållanden ifrågakomma, och göra därvid

början med kostnaderna för försäljning i tjänsten.

I det uppdrag, som i förevarande ämne lämnats kommitterade,

har chefen för finansdepartementet förutsett, att kommitterade kunde

komma att stanna vid ett förslag, som borttoge nu utgående provisioner

till ämbets- och tjänstemän, och framhållit, hurusom för sådant

fall förslag borde framställas om beredande af ersättning i annan form

åt sådana tjänstinnehafvare.

Att en omläggning af stämpelförsäljningsväsendet, enligt hvilken

ifrågavarande statstjänare skulle gå miste om de provisionsbelopp, som

för närvarande utgöra en del af deras inkomster i tjänsten, borde föranleda,

att ersättning i såvidt möjligt motsvarande mån gåfves dem,

anse äfven kommitterade öfverensstämma med billighet. Därmed är

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

också gifvet, att på den vägen någon minskning i statens utgifter i

det hela icke bör sökas.

Någon fördel för allmänheten kan heller icke genom en sådan

omläggning vinnas. Tvärtom vill det synas, som om, därest rätten

till provision fråntoges särskild! häradshöfdingarna, svårighet skulle

uppstå att tillförsäkra allmänheten de fördelar, som äro förbundna med

nuvarande anordning vid stämpelbeläggningen af vissa handlingar, hvilka,

då de ingifvas till häradsrätt, skola vara försedda med stämplar. Vid

sådana förhållanden och då det dessutom har synts mindre lämpligt att

utbryta denna fråga från det sammanhang, som den åtminstone beträffande

åtskilliga af här afsedda tjänstinnehafvare äger med blifvande

reglering af deras löner i det hela, hafva kommitterade ansett sig böra

uppgifva tanken på att framkomma med ett förslag, som berör de

till ämbets- och tjänstemän utgående provisionerna.

Annorlunda förhåller det sig med den del af provisionskostnaderna,

som motsvarar provisionen till de särskild! förordnade försäljningsmännen.

Sistnämnda försäljningsmän intaga, såsom redan ofvan

blifvit antydt, icke den ställningen till statsverket, att någon ersättning

för dem fråntagen inkomst af provision utan vidare skulle kunna anses

påkallad. Om sålunda den nuvarande försäljningen genom särskilda

försäljningsmän blefve aflöst med en för statsverket billigare anordning,

skulle härigenom åstadkommas en verklig besparing.

Då härtill kommer, att ur allmänhetens synpunkt, efter

hvad ofvan blifvit framhållet, stämpelförsäljningen genom särskilda

försäljningsmän under nuvarande förhållanden icke kan anses fullt

tillfredsställande och under förutsättning af en framtida utveckling af

stämpelväsendet icke kan antagas fylla sitt ändamål, hafva kommitterade

kommit till den slutsatsen, att en omläggning af stämpelförsäljningsväsendet

är önskvärd, under förutsättning att stämpelförsäljningen

genom särskildt förordnade försäljningsmän kan ersättas med en anordning,

som är bättre ägnad att tillgodose såväl allmänhetens som statsverkets

ofvan angifna intressen.

Huruvida en omläggning i angifvet syfte kan medföra äfven någon

nedsättning i andra med stämpelväsendet förenade kostnader än stämpelprovisionerna,

kommer att i den följande framställningen i lämpligt

sammanhang undersökas.

9t«- bär om- Det har nu närmast gällt att se till, hvilka anordningar kunna

lä99s"™9e" tänkas träda i stället för den nuvarande försäljningen genom stämpelförsäljningsmän

för att sistberörda syften må vinnas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

De uppslag, sou), innan kommitterade tagit befattning med denna

fråga, blifvit gifna, afsågo, som ofvan är nämndt, att antingen genom

riksbankskontoren eller genom postverket ombesörja stämpelförsäljningen.

Därjämte hafva kommitterade tagit under ompröfning dels

möjligheten att jämte riksbankskontoren anlita jämväl enskilda bankers

kontor för stämpelförsäljningens bestridande, dels ock utvägen att

ålägga vissa statstjänstemän att å tjänstens vägnar utan särskild ersättning

omhänderhafva ifrågavarande stämpelförsäljning.

H vad först beträffar utvägen att anlita riksbankskontoren, är det

lätt att inse, att därigenom ingen fördel skulle vinnas för allmänheten,

utan att fastmera i många trakter af landet stämplarna skulle blifva

betydligt mera svåråtkomliga än nu. Under det de särskildt förordnade

stämpelförsäljningsmännen för närvarande utgöra till antalet omkring

230 och äro fördelade på ett stort antal städer och åtskilliga andra

orter, har riksbanken, inberäknadt liufvudkontoret i Stockholm, endast

26 kontor, hvilka till största delen äro förlagda till residensstäderna.

I fråga om statsverkets intresse skulle ur besparingssynpunkt

möjligen en tillfredsställande anordning med anlitande af riksbanken

kunna genomföras, men det är äfvenledes för statsverket af betjMelse,

att redovisningen af de genom stämpelförsäljningen inflytande inkomsterna

sker under liknande former, som beträffande annan statens

uppbörd är föreskrifven, äfvensom att för revisionen af stämpelredovisningarna

komma till tillämpning enahanda regler, som eljes gälla

för granskning af redovisningar för influtna statsinkomster. Det torde

kunna sättas i fråga, huruvida, med hänsyn till riksbankens särskilda

ställning och den för densamma gällande arbetsordning, bestämmelser

i sådant syfte skulle kunna utan olägenhet genomföras beträffande

riksbankens befattning med stämpelmedlen. Därtill kommer, att då

vid de utredningar, som föregingo landtränteriernas år 1908 beslutade

indragning, fråga väckts att åt riksbankskontoren öfverlämna länsstyrelsernas

stämpelförråd, riksbanksfullmäktige, som under hand tillfrågats,

förklarade sig icke vara benägna för en sådan anordning. *)

Genom att förbinda den ifrågasatta försäljningen genom riksbankens

förmedling med en försäljning genom enskilda bankers kontor i

den utsträckning, som kunde finnas erforderlig, skulle visserligen för allmänheten

ett väsentligen bättre resultat ernås än om riksbankskontoren

ensamma skötte försäljningen. Men för staten skulle en sådan

anordning säkerligen vara föga tilltalande. Till en början vore staten

beroende af de enskilda bankernas goda vilja att hvar för sig åtaga

*) Se k. prop. nr 71 år 1908, sid. 35.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

sig förpliktelsen att tillhandahålla stämplar. Vidare skulle bankerna

otvifvelaktigt kräfva ersättning, och det är föga sannolikt, att denna

komme att utgå efter lägre grunder än nuvarande provisioner till

särskildt antagna försäljningsmän. Slutligen torde kunna påstås, att

staten icke har anledning att tillgripa en utväg, hvarigenom enskilda

anlitas för ombesörjandet af vissa funktioner i statsförvaltningen, förrän

det visat sig, att statens egna tjänstemän icke lämpligen kunna därtill

användas.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, hafva kommitterade ansett

sig böra utan vidare lämna ur räkningen den ifrågasatta utvägen att

få till stånd stämpelförsäljning genom riksbankens förmedling, vare sig

med eller utan anlitande därjämte af enskilda banker.

Vidkommande stämpel försäljnings anordnande med anlitande af

vissa statens tjänstemän skulle för en sådan uppgifts fyllande kunna

ifrågakomma kronofogdar, häradsskrifvare, länsmän in. fl. Äfven om

hinder icke skulle anses möta att ålägga sådana tjänstemän dylikt

uppdrag utan särskild ersättning, skulle säkerligen anordningen in*

andra synpunkter stöta på afsevärda svårigheter. Man kunde nämligen,

synes det, icke utan obillighet ålägga ifrågavarande tjänstemän skyldighet

att ställa borgen för en uppbörd, af hvilken de icke åtnjöte någon

särskild ekonomisk fördel. För att vid sådant förhållande åstadkomma

en betryggande kontroll skulle gifvetvis erfordras både invecklade och

kostsamma anordningar. De med dessa kontrollanordningar förenade

olägenheter skulle också växa, i samma mån ett större antal tjänstemän

erhölle i uppdrag att sälja stämplar. Anordningen skulle sålunda

icke hafva den utvecklingsmöjlighet för tillgodoseende af allmänhetens

bekvämlighet, som utmärker redan det nuvarande systemet med särskilda

försäljningsmän, hvilkas antal kan i ganska stor utsträckning

lämpas efter behofvet. Dessutom kan erinras, att ifrågavarande tjänstemän

ofta nog äro frånvarande på tjänsteresor.

Då kommitterade sålunda funnit, att frågan icke kan lösas på

något af ofvan angifna sätt, har det återstått att taga under ompröfning,

huruvida med anlitande af postverket en tillfredsställande

lösning af föreliggande spörsmål kan vinnas.

Under behandling af denna fråga hafva flere olika möjligheter

att i nämnda väg ordna stämpelförsäljningen varit på tal och blifvit

föremål för pröfning. Kommitterade hafva trott, att det för ämnets

allsidiga belysande kan vara lämpligt att här angifva äfven de i sådant

hänseende uppgjorda utkast, vid bvilka kommitterade icke stannat.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Då kommitterade, såsom nämnts, ansett sig böra utgå ifrån att

vederbörande ämbets- och tjänstemän bibehållas vid den försäljning af

stämplar, som utöfvas i eller i samband med tjänsten, har det legat

närmast till hands att tänka sig saken ordnad på sådant sätt, att

statskontoret bibehölles vid sin uppgift att direkt tillhandahålla ifrågavarande

ämbets- och tjänstemän de stämplar, hvaraf de för beläggning

af såväl utgående expeditioner som vissa till domstol ingifna handlingar

äro i behof, samt att postverket skulle såsom stämpelförsäljare

träda i stället för de nuvarande särskildt förordnade stämpelförsäljningsmännen

och sålunda äga genom statskontoret rekvirera de förråd

af stämplar, som härför erfordrades.

Postverket skulle enligt denna anordning ombesörja försäljningen

till allmänheten af alla stämplar, i den män försäljningen icke ägde

rum genom vederbörande ämbets- och tjänstemän — sålunda försäljningen

af i främsta rummet öfverlåtelsestämplar och punschstämplar

samt dessutom i ganska stor omfattning enkla beläggningsstämplar.

Däremot skulle det såsom hittills åligga vederbörande ämbets- och

tjänstemän att anskaffa och tillhandahålla de stämplar, som erfordras

för stämpelbeläggning af utgående expeditioner, hvarjämte de ämbetsoch

tjänstemän, som hafva att å tjänstens vägnar mottaga enskilda

handlingar, hvilka vid ingifvande till offentlig myndighet skola vara försedda

med stämpel, skulle bibehållas vid hittills åtnjuten rätt att tillhandahålla

allmänheten de för sådana handlingar erforderliga stämplar.

Med afskaffandet af de nuvarande särskildt förordnade stämpelförsäljningsmännen

visade det sig emellertid nödvändigt att skapa någon

garanti för att de stämplar för allmänhetens behof, hvilkas försäljning

fortfarande skulle förbehållas vissa ämbets- och tjänstemän, äfven blefve

allmänheten i behörig omfattning tillhandahållna. I sådant syfte ansågo

kommitterade, att skyldighet borde stadgas för ämbets- eller tjänsteman,

som önskade utöfva stämpelförsäljning, hvarom här är fråga, att

därom göra anmälan äfvensom att efter gjord anmälan ovillkorligen

fullgöra sitt åtagande.

Förpliktelse att utan sådan anmälan å tjänstens vägnar ombesörja

ifrågavarande stämpelförsäljning ansågo kommitterade däremot icke

böra stadgas. En sådan förpliktelse skulle nämligen i praktiken medföra,

utom ett icke obetydligt arbete med försäljningen och redovisningen,

tvång för vederbörande att antingen kontant inköpa eller

ställa säkerhet för stämplar till ofta säkerligen höga belopp. Därtill

kom, att det knappast skulle kunna ifrågasättas att fastställa ifrågavarande

tjänsteplikt, försåvidt man icke uppgåfve fordran på säkerhet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

för den med försäljningen förenade uppbörden, ocli ett uppgifvande

häraf skulle säkerligen kräfva allt för omfattande och kostsamma kontrollanordningar.

I)å det sålunda kunde tänkas, att ämbets- eller tjänsteman icke

begagnade sig af sin rätt att efter anmälan sälja stämplar i tjänsten,

måste särskild anordning för sådant fall träffas. Med den ifrågasatta

indragningen af de särskilda försäljningsmännen skulle allmänheten

nämligen icke hafva den möjlighet att i angifna fall erhålla behöfliga

stämplar, som för närvarande genom anlitande af sådana försäljningsmän

står densamma till buds.

För att i sådant hänseende trygga behörig tillgång till stämplar

kunde man tänka sig att för de, efter livad kommitterade förmoda,

ganska sällsynta fall, då ifrågavarande stämpelförsäljning icke komme

att omhänderhafvas af vederbörande tjänstinneliafvare, antingen, såsom

ett undantag från regeln, uppdraga åt Kungl. Maj:ts befallningsliafvande

att utse särskild stämpelförsäljare eller ock ålägga postverket

att tillhandahålla erforderliga stämplar.

Det förra alternativet har synts mindre tilltalande, redan därför

att detsamma skulle bryta den princip, efter hvilken den ifrågasatta

omläggningen skulle göras, den nämligen att, i och med postverkets

öfvertagande af stämpelförsäljningen i de fall, då densamma icke ombesörjes

af vederbörande ämbets- och tjänstemän, de särskildt förordnade

stämpelförsäljningsmännen borde indragas.

Fn anordning enligt det senare alternativet hade kommitterade

tänkt sig sålunda, att postverket blefve försäljare af samtliga slag af

stämplar, hvarigenom ifrågavarande, i undantagsfall förekommande stämpelförsäljning

skulle kunna af postverket vid lämpligt belägna postanstalter

ombesörjas. För att postverket skulle sättas i tillfälle att

träffa erforderliga anstalter för tillhandahållande af stämplar i nu afsedda

fall, erfordrades ofvan omförmälda anmälningsskyldighet såsom

förutsättning för ämbets- eller tjänstemans befogenhet att tillhandahålla

stämplar.

Enligt bägge nu angifna alternativ skulle statskontoret tillhandahålla

såväl ämbets- och tjänstemän som postverket erforderliga förråd

af stämplar.

Från den nu ifrågasatta anordningen är steget icke långt till en

mera grundlig omläggning af stämpelförsäljningen. Om postverket

skulle vara försäljare af alla slag af stämplar, fastän en stor del af

stämpelförsäljningen, särskildt försäljningen af dubbla beläggnings
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

stämplar, skulle komma att handhafvas af vissa ämbets- och tjänstemän,

ligger det nämligen nära till hands att se till, huruvida icke jämväl

distributionen af stämplar till dessa ämbets- och tjänstemän lämpligen

borde öfverlåtas åt postverket. Desamma skulle då äga att, efter

anmälan i enahanda ordning som nyss angifvits, hos postverket rekvirera

de vid deras tjänstutöfning ifrågakommande stämplar. Därigenom

skulle all expedition af stämpelförsändelser från statskontoret kunna

upphöra, och dess åligganden beträffande stämpelväsendet skulle inskränkas

till ombesörjandet af stämplars tillverkning och af den i

32 § stämpelförordningen omförmälda särskilda stämpling af aktiebrev

lottbref och obligationer, mottagande och bokföring af postverkets

stämpelrekvisitioner och dessas befordrande till vederbörande tryckeri

samt slutligen uppbärande från postverket af influtna stämpelmedel

och granskning af postverkets redovisningar öfver stämpeluppbörden.

Bägge nu angifna möjligheter till frågans lösning äro ur synpunkten

af allmänhetens intresse lika fördelaktiga; de komnie nämligen

att i fråga om stämplarnas tillhandahållande åt allmänheten verka på

enahanda sätt. Det är sålunda hufvudsakligen ur synpunkten af statsverkets

intressen, som de olika förslagen böra jämföras med hvarandra.

Därvid är det närmast fråga om möjligheten att inskränka statsverkets

utgifter för stämpelförsäljningen. För att komma i tillfälle

att bilda sig eu exakt uppfattning i denna fråga, hafva kommitterade,

med den befogenhet att från vederbörande verk och myndigheter infordra

erforderliga uppgifter och meddelanden som blifvit kommitterade

lämnad, vändt sig dels till statskontoret och dels till generalpoststyrelsen

för erhållande af nödiga upplysningar, därvid kommitterade

till bägge ämbetsverken öfverlämnat en promemoria, innehållande utkast

till de angifna förslagen. Dessa hafva därvid, med hänsyn till de

ifrågasatta två olika sätten att anordna den för angifna undantagsfall

afsedda försäljningen af vissa beläggningsstämplar, upptagits såsom

tre skilda förslag.

I framställningen till statskontoret anhöllo kommitterade om

yttrande öfver frågan, huruvida och i hvad mån stämpelförsäljningens

anordnande i öfverensstämmelse med de olika förslagen kunde beräknas

medföra minskadt behof af arbetskrafter inom statskontoret och hvilka

besparingar däraf eller eljest af förslagens genomförande kunde föranledas.

Den skrivelse, hvarmed statskontoret besvarat kommitterades

sålunda framställda frågor och hvari nyss omförmälda, af kommitterade

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

uppgjorda tre utkast finnas återgifna, är i transumt såsom bil. VIII

fogad vid detta betänkande.

I en i skrifvelsen intagen och åberopad, af stämpelkassören

afgifven promemoria utgår denne vid uppskattningen af den minskning*

i arbetskrafter å stämpelkontoret, som kunde föranledas af genomförandet

af något af de två först angifna förslagen, hvilka till sina

verkningar i ifrågavarande afseende kunde i det närmaste jämnställas,

dels från en beräkning af det antal stämpelrekvisitioner, som skulle

komma att efter ettdera förslagets genomförande fortfarande ingå till

statskontoret, dels ock från det antal stämpelredovisningar, hvilkas

granskning fortfarande skulle åligga statskontoret. Af beräkningen i

förra hänseendet framgår, att om siffrorna för de bägge tiderna oktober

1909—september 1910 och oktober 1910—september 1911 läggas till

grund, postverket af hela antalet rekvisitioner, i medeltal för de båda

perioderna 7,833 stycken, skulle få öfvertaga i medeltal omkring 2,13G

stycken. Lättnaden i stämpelkontorets arbetsbörda skulle dock icke

blifva så stor som dessa siffror angåfve, ity att på stämpelkontoret

skulle ankomma att expediera icke blott de enligt nyss angifna beräkning

återstående rekvisitionerna — i medeltal för de bägge perioderna

5,697 — utan äfven rekvisitionerna från postverket. Stämpelredovisningarna

kunde beräknas komina att nedgå från omkring 600 till

400 å 450 stycken årligen.

Med stöd af sålunda gjorda beräkningar uttalas i nämnda promemoria,

att i fråga om den ordinarie personalen å stämpelkontoret,

nämligen en kassör, två expeditriser, en amanuens och ett skrifbiträde,

nu ifrågavarande bägge förslag icke skulle medgifva någon minskning,

men att behofvet af extra kassör eller extra skrifbiträde möjligen

skulle i någon mån inskränkas. Kostnaden för sistnämnda extra arbetskrafter

för år 1911 har, på sätt af bil. VII framgår, af statskontoret

approximativt beräknats till 1,375 kronor 38 öre. Till den å sistnämnda

post möjliga besparingen skulle enligt promemorian komma

ytterligare 1,500 kronor, utgörande nu utgående arfvode till riksbankens

sedeltryckeri för distribution af punschstämplar till rekvirenter utom

Stockholm.

Beträffande det tredje af de ofvan omförmälda förslagen, enligt

hvilket all stämpeldistribution skulle gå genom postverket, uttalas i

merberörda promemoria den uppfattningen, att detsamma skulle inskränka

stämpelkontorets befattning med stämplarna till beställning,

inräkning och expediering till postverket af stämplar samt granskning

af generalpoststyrelsens redovisning äfvensom af afskrifningsansökningar,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

hvilket ungefär kunde motsvara den arbetsbörda, som före 1909 ålegat

stämpelkassören, därvid dock amanuensbiträde tidtals komme att vara

af nöden.

I fråga härom har statskontoret velat tillägga, att under den tid,

som kunde åtgå, innan postverkets tjänstemän hunnit sätta sig in i

de nya bestyr, som skulle åligga dem, och någon erfarenhet vunnits om

åtgången på olika orter af särskilda stämpelslag och valörer, generalpoststyrelsens

rekvisitioner måste antagas för statskontoret medföra

betydligt mera besvär än det, som varit förknippadt med stämpeldistributionen

därifrån före år 1909.

Den i promemorian uttalade, nyss återgifna meningen beträffande

omfattningen af stämpelkontorets bestyr med stämplarna enligt

nu ifrågavarande förslag öfverensstämmer, såsom ock framgår af hvad

ofvan härom yttrats, icke fullt med det närmare utförande af förslaget,

som konmiitterade efter uppgörandet af den till statskontoret

öfverlämnade promemorian utarbetat. Afsikten vore nämligen, att

stämplarna icke skulle gå genom statskontoret utan expedieras direkt

från tryckerierna till postverket. Rekvisitionerna skulle af postverket

ingifvas till statskontoret, där bokföras samt af statskontoret befordras

till tryckerierna. Sedermera skulle statskontoret liafva att från postverket

mottaga uppbörd äfvensom mottaga och granska redovisningar

för de till postverket öfverlämnade stämplar *). Härigenom skulle en

icke oväsentlig minskning i stämpelkontorets arbetsbörda, utöfver hvad

statskontoret från sin utgångspunkt kunnat antaga, säkerligen kunna

påräknas.

Ifråga om nu förevarande förslag har statskontoret ansett ytterligare

böra komma i betraktande, att den kontroll öfver stämpelväsendet,

som före år 1909 tillkom revisorn och bokhållaren å inkomstbyrån,

numera icke skulle kunna åter påläggas denne, hvadan en

förstärkning af arbetskrafterna å denna byrå af nämnda anledning

komme att påkallas.

De upplysningar, som sålunda meddelats af statskontoret, synas

gifva vid handen, att enligt hvartdera af de två första förslagen besparingarna

i statskontoret skulle stanna vid synnerligen blygsamma

belopp, mellan 2,000 och 3,000 kronor. Enligt det tredje förslaget

åter torde för stämpelväsendets handhafvande inom statskontoret icke

*) Det är förslaget i denna form, som af kommitterade afses med beteckningen:

det tredje förslaget.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

erfordras mera än en tjänsteman, hvarjämte för förstärkning af arbetskrafterna

å inkomstbyrån i af statskontoret angifvet syfte torde kräfvas

ett mindre anslag. Om lönen för den förre tjänstemannen bibehålies

vid stämpelkassörens nuvarande aflöningsbelopp, högst 6,500 kronor,

och det senare anslaget upptages till 2,000 kronor, skulle, under förutsättning

att de nuvarande utgifterna kunna, med stöd af de i

bil. VII intagna siffror, beräknas till omkring 15,000 kronor, en besparing

af 6,500 kronor kunna påräknas.

Kommitterade öfvergå nu till en redogörelse för de upplysningar,

som meddelats genom generalpoststyrelsens försorg. Efter framställning

af kommitterade anmodade nämnda styrelse öfverkontrollören

I). boberg att vara kommitterade behjälplig vid verkställandet af utredning

af frågan om de ökade utgifter för postverket, som kunde

föranledas af hvart och ett af de ofvan angifna tre förslagen.

Till ledning för bedömandet af den omfattning, en genom postverket

bedrifven, på angifvet sätt begränsad stämpelförsäljningsrörelse

skulle komma att få, hade kommitterade från olika tillgängliga källor

sammanfört en del sifferuppgifter, ägnade att belysa statsverkets inkomster

af de viktigaste skatter, till hvilka användas beläggningsstämplar,

som enligt de före varande förslagen ifrågasatts att försäljas

genom postverkets försorg.

Dessa uppgifter voro följande:

I den af 1911 års Riksdag godkända riksstaten för år 1912 beräknades

punschskatten till ............................................ kronor 1,500,000: —

Fondstämpelns bidrag till stämpeluppbörden beräknades

vid dess införande år 1908 till * 500,000: —

Växelstämpeln beräknades under år 1910 hafva

tillfört statsverket omkring ............................. » 1,800,000: —

beträffande afkastningen af depositions-, aktieoch

obligationsstämplarna hafva beräkningar

för tioårsperioden 1899—1908 uppgjorts af

1909 års stämpelkommitté, ur hvilkens den

29 december 1909 afgifna betänkande med

bilagor inhämtas, att det lågt beräknade

medeltalet för statsverkets inkomster af berörda

stämplar utgjort under nämnda period,

för:

Transport kronor 3,800,000

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Transport kronor 3.800,000: —

Depositionsstämpeln .................................................. » 176,000: —

Aktiestämpeln................................................................. » 1,320,000: —

Obligationsstämpeln ................................. » 225,000: —

kronor 5,521,000: —-

Från sistnämnda summa bör emellertid dragas

det belopp, hvartill inkomsten af den jämlikt

32 § stämpelförordningen af statskontoret

ombesörjda stämplingen af aktiebref,

lottbref och obligationer kan beräknas; denna

post torde kunna utföras med medeltalet af

de belopp, hvartill ifrågavarande inkomst

uppgått under åren 1907—1910 (jfr bil. IV)

eller...................................................................... kronor 340,892: 81»

Rest kronor 5,170,107: 14

Sedan öfverkontrollören Boberg vid fullgörandet af ofvan berörda

uppdrag utarbetat en promemoria i ämnet, har generalpostst}"- relsen, med öfverlämnande af denna promemoria, hvilken återfinnes såsom

bil. IX vid detta betänkande, i skrifvelse till kommitterade meddelat,

att styrelsen för sin del anslöte sig till innehållet i densamma.

Enligt promemorian skulle kostnaderna för postverket blifva

ungefär desamma, hvilket af de tre förslagen än komme till utförande.

Kostnaderna beräknas approximativt till 10,000 kronor, fördelade på

följande sätt: »

afiöning åt en postexpeditör och en vaktmästare...... kronor 4,500: —

utgifter för blanketter, omslagspapper, förvarings
permar

in. m. .............................................................. > 1,500: —

omkostnader för semestervikarier, tillfälliga förstärkningar

o. d., högst..................................................... > 4,000: —

Summa kronor 10,000: —

Sammanfattar man statskontorets och generalpoststyrelsens nu

återgifna beräkningar, finner man, att desamma för alla tre förslagen

utvisa en ökning af kostnaden för centralförvaltningen af stämpelväsendet.

Postverkets till 10,000 kronor beräknade särskilda utgifter

för stämpelförsäljningen skulle nämligen motsvaras af minskade utgifter

i statskontoret, ofvan beräknade beträffande de två första förslagen

till endast 2,000 å 3,000 kronor och i fråga om det tredje för
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

slaget till 6,500 kronor. Kostnadsökningen skulle sålunda belöpa

sig till i förra fallet 7,000 å 8,000 kronor och i senare fallet omkring

3,500 kronor.

Det ur kostnadssynpunkten väsentligaste är emellertid, att samtliga

förslagen skulle medföra en nedsättning af statsverkets provisionskostnader,

föranledd af indragningen af de särskildt utsedda stämpelförsäljningsmännen

och därmed af de till dem utgående provisionerna. Såsom

kommitterade ofvan uppvisat, hafva tillgängliga siffror icke medgifvit

någon exakt beräkning af den stämpeluppbörd, som ombesörjts af, och

de provisionsbelopp, som utgått till de särskilda försäljningsmännen.

Dock kan med ganska hög grad af sannolikhet beräknas, huru stor

del af stämpelförsäljningen för ett visst år hänfört sig till försäljning

af stämplar i tjänsten och till försäljning, som endast skett på grund

af särskildt förordnande att sälja stämplar till allmänheten. En beräkning

i nämnda afseende, som återgifves i bil. III, angifver för år

1910 såsom ett approximativt belopp för stämpelförsäljning endast i

tjänsten 10,800,000 kronor med en beräknad provision af 165,240

kronor, alltså ett icke oväsentligt lägre belopp än öfverkontrollören

Boberg i sin förut åberopade promemoria kommit till. Då enligt förslaget

provision för försäljning genom vederbörande ämbets- och tjänstemän

skulle bibehållas men provisionen i öfrigt bortfalla, kan med

stöd af 1910 års siffror den besparing i provisionskostnaderna, som

sålunda skulle uppkomma, beräknas till omkring 75,000 kronor. Genom

de särskilda försäljningsmännens indragning kan ju någon förskjutning

ske i provisionskostnadernas förhållande till stämpeluppbörden. Men

« det saknas icke anledning antaga, att denna förskjutning kommer

att innebära en sänkning af det medeltal, som betecknar provisionskostnadernas

procentiska förhållande till stämpeluppbörden. Detta

medeltal har, enligt hvad bil. II utvisar, med bortseende från den fixa

provisionen för försäljning af öfverlåtelse- och punschstämplar, för år

1910 beräknats till 1.5 3 procent.

Jämföras ur kostnadssynpunkt de tre förevarande förslagen med

hvarandra, blir, då omfattningen af postverkets stämpelförsäljning enligt

samtliga förslagen, praktiskt sedt, säkerligen skulle blifva densamma,

den enda skillnaden den, att det tredje förslaget så tillvida är fördelaktigare,

som det medger en något betydligare indragning af arbetskrafter

inom statskontoret. Skillnaden i besparingar på denna punkt

skulle emellertid, om man utgår från de nyss härutinnan anförda

siffrorna, stanna vid ett approximativt belopp af 3,500 å 4,500 kronor,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

hvilken skillnad svårligen kan i och för sig tillmätas afgörande betydelse.

I)et tredje förslaget torde emellertid äfven ur andra synpunkter

vara att föredraga. Till eu början synes det vara med hänsyn till

enkelhet och enhetlighet i förvaltningen mera tilltalande att låta en

och samma myndighet handhafva allt, som hör till distribution och

försäljning af stämplar, än att fördela uppgifterna på två ämbetsverk.

Detta skäl vinner i styrka, om man aktgifver på å ena sidan, att den

stämpeldistribution, som enligt de bägge första förslagen skulle åligga

statskontoret, icke kan sägas äga någon närmare samhörighet med

statskontorets öfriga och hufvudsakliga uppgifter, och å andra sidan

att statskontoret icke kan anses mera kvalificeradt för utförande af

ett sådant arbete än postverket, med hvars olika uppgifter detsamma

torde finnas vara ganska nära besläktadt. Kommitterade tveka sålunda

icke att ifråga om ordnandet af försäljningsväsendet förorda den såsom

det tredje förslaget betecknade anordningen, enligt hvilken all distribution

af stämplar skulle gä genom postverket.

Den nyss uttalade meningen, att stämpeldistributionen är något,

som icke med nödvändighet hör tillsammans med statskontorets väsentliga

uppgifter, torde i själfva verket kunna utsträckas att gälla befattningen

med stämpelväsendet i det hela. Om så är förhållandet och under

förutsättning att åt postverket finnes böra öfverlåtas en så vidsträckt

befattning med stämpelväsendet, som nu angifvits, torde kunna ifrågasättas,

huruvida icke allt hvad som rör stämpelväsendet borde införlifvas

med postverkets förvaltningsområde eller, med andra ord, huruvida

icke såväl den kontroll öfver distributionen, hvilken jämväl enligt

det tredje förslaget skulle tillkomma statskontoret, som äfven uppgiften

att föranstalta om stämplarnas tillverkning kunde öfverlåtas på postverket.

Beträffande först frågan om distributionen beror gifvetvis dess

besvarande på, huruvida det ur synpunkten af effektiv kontroll öfver

stämpeluppbörden och öfverhufvudtaget ordning och reda i förvaltningen

må anses nödvändigt, att statskontoret medverkar vid ifrågavarande

kontroll. Enligt kommitterades uppfattning kunna näppeligen tillräckliga

skäl anföras för en sådan mening. Den kontroll, som enligt nu

gällande ordning utöfvas öfver generalpoststyrelsens redovisningar för

annan detsamma anförtrodd uppbörd, torde med fog kunna anses tillräcklig

äfven i fråga om stämpeluppbörden.

Vidkommande därefter frågan om befattningen med stämpeltillverkningen

är först att nämna, att generalpoststyrelsen på förfrågan

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

af kommitterade meddelat, att från styrelsens sida intet finnes att invända

mot postverkets öfvertagande af bestyret härmed. Vidare må hänvisas

till den framställning rörande statskontorets nuvarande åligganden

i sådant hänseende, som ofvan vid redogörelsen för stämpelväsendets

nuvarande anordning i Sverige lämnats. Enligt nämnda framställning

omfattar statskontorets befattning med stämpeltillverkningen i hufvudsak

följande uppgifter: att i mån af behof beställa stämplar af olika

slag; att tillhandahålla riksbankens sedeltryckeri plåtar för stämpeltrycket;

att mottaga, granska och betala ej mindre riksbankens

stämpelpappersvårdares kvartalsvis afgifna räkningar å papper, som

användts till levererade stämplar, än äfven föreståndarens för riksbankens

sedeltryckeri vanligen två gånger om året afgifna räkningar på

tryckningskostnader, att betala af nämnda tryckeriföreståndare attesterade

räkningar å papper, levereradt från finpappersbruken, att i mån

af åtgång från riksbankens sedeltryckeri rekvirera stämplar i slutna

paket, att förvara dessa samt att i mån af behof öppna dem för stämplarnas

distribuerande.

Är det medgifvet, att goda skäl tala för att åt postverket öfverlåta

allt hvad som rör distributionen af stämplar, torde svårligen något

skäl kunna uppletas, hvarför statskontoret borde fortfarande bibehålla

de åligganden i fråga om anskaffandet af stämplar, som nu tillhöra

ämbetsverkets arbetsområde.

Det återstår nu att se, huru kostnaderna för stämpelförsäljning

och distribution skulle ställa sig, om, såsom slutligen föreslagits, all

den befattning med stämpelväsendet, som nu tillkommer statskontoret,

öfverflyttades till generalpoststyrelsen. Med ledning af de för år 1910

kända siffrorna kan i sådant afseende beräknas, att följande kostnader,

därest omläggningen varit genomförd, det året icke behöft utgå, näm
-

ligen för

provisioner till belopp af omkring ............................. kronor 75,000: —

distribution af stämplar genom statskontoret ......... » 2,711: 8 4

» » punschstämplar genom riksbankens

sedeltryckeri (kunna möjligen fortfarande

behöfva utgå).................. » 1,500: —

postafgifter för stämpelförsändelser ............................. » 8,229: 0 7

statskontorets stämpelkontor............................. » 17,968: 4 5

Summa kronor 105,409: so.

Af ofvanstående belopp utgöra kostnaderna för postafgifter icke

någon verklig utgift för statsverket, enär motsvarande belopp i post
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

verkets redovisningar torde upptagas såsom inkomst. Kostnaden föi

distribution af punschstämplar genom riksbankens sedeltryckeri torde

möjligen äfven efter postverkets öfvertagande af stämpelväsendet visa

sig erforderlig. Af kostnaderna för statskontorets stämpelkontor torde:

därest detsamma icke lielt och hållet öfverflyttas till generalpoststyrelsen,

icke för närvarande kunna besparas det belopp, som motsv arar stämpelkassörens

lön. nu utgående med 4,500 kronor. Visserligen blir det eu

följd af förslagets genomförande, att stämpelkassörens tjänst indrages,

hvarigenom tvenne till tjänstens innehafvare utgående arfvoden a

500 kronor hvartdera omedelbart komma att besparas. Innehafvaren

i egenskap af tjänsteman i första lönegraden tillkommande lön och

tjänstgöringspenningar måste däremot fortfarande utbetalas, hiaiföie

indragningen icke medför besparing af häremot svarande belopp,

förrän någon tjänst inom första lönegraden i statskontoret blir ledig.

Emellertid torde, intill dess detta inträffar, ifrågavarande tjänsteman

kunna tagas i anspråk för annat arbete inom ämbetsverket. Med frånräknande

emellertid från här ofvan uppgifna summa af samtliga sist

omförmälda belopp, tillhopa 14,229 kronor 7 öre, skulle å bespanngssidan

kvarstå 91,180 kronor 29 öre.

Till minskning af sistnämnda besparade belopp skulle enligt

generalpoststyrelsens beräkningar endast komma omkring 10,000 kronor,

som ansetts tillräckliga för bestridande af postverkets utgifter vid

öfvertagande af försäljningen och distributionen af stämplar. Äfven om

man bortser från att denna kostnadsberäkning grundar sig på uppgifter

angående omläggningens omfattning, som icke öfverensstämma med hvad

konnnitterade nu föreslagit, kan dock sättas i fråga, huruvida densamma

kan anses vara fullt exakt. Åtskilliga omständigheter gifva

kommitterade anledning antaga, att vid bedömandet af de med stämpelförsäljningen

förenade administrationskostnaderna generalpoststyi elsen i

någon mån underskattat omfattningen af det arbete, som bestyret med

stämpelväsendet för med sig. Då härtill kommer, att, såsom nyss påpekats,

den befattning, postverket enligt förslaget komme att taga med

stämpelväsendet, är betydligt mera omfattande än vid upprättandet af

generalpoststyrelsens beräkningar varit ifrågasatt, våga kommitterade

såsom sin mening uttala, att postverkets kostnader skulle blifva i afsevärd

mån högre än beräkningen visar. Helt visst torde kunna antagas,

att kostnaderna för ett stämpelkontor i generalpoststyrelsen icke komme

att uppgå till lägre belopp än som nu utgår för stämpelkontoret i statskontoret,

livarjämte torde få antagas, att åtskilliga kostnader därutöfver

böra tagas i beräkning, såsom utgifterna för anskaffande af förvarings
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

mm föi stämplarna. Då det gifves 128 olika valörer af stämplar,

däraf 12 valörer helarksstämplar, synes det uppenbart, att här förestår

en utgift, som icke är alltför obetydlig.

Om sålunda kommitterade hålla för sannolikt, att de i generalpoststyrelsen

beräknade utgiftssiffrorna komma att visa sig otillräckliga,

vilja kommitterade icke därmed hafva sagt, att omläggningen icke

äfven i ekonomiskt afseende skall visa sig vara fördelaktig för statsverket.

Äfven om nämnda utgiftssiffror höjas från 10,000 till 30,000

kronor, kvarstår enligt här ofvan gjorda beräkningar en besparing af

öfver 60,000 kronor, hvilken summa ju är tillräckligt betydande för

att i och för sig väl motivera en omläggning, som därjämte af andra,

förut anförda skäl finnes önskvärd.

Den föregående framställningen gifver nämligen vid handen, att

genom den föreslagna omläggningen stämpelväsendet skulle blifva på

ett med dess karaktär bättre öfverensstämmande sätt inordnadt i förvaltningen,

äfvensom att tillgången äfven till de stämplar, som utan

medverkan af myndighet skola åsättas vissa handlingar, blefve på det

mest praktiska sätt ordnad. Därjämte kan med fog framhållas, att

staten för sin del har intresse af att stämplar, äfven för de fall då

desamma skola åsättas utan offentlig myndighets medverkan, äro så

bekvämt åtkomliga som möjligt. Det är nämligen kändt, att kontrollen

å behörigt fullgörande af sådan stämpelskyldighet är förenad med afsevärda

svårigheter, och säkerligen måste staten härvid alltid i icke ringa

man vara hänvisad till att lita på den stämpelskatteskyldiges goda

vilja att fullgöra sin förpliktelse. Härvid behöfver blott erinras om

stämpelbeläggning af s. k. fondpapper och skogsafverkningskontrakt.

Staten erhåller säkerligen en ökad garanti, att vederbörande icke undandraga

sig fullgörandet af sin stämpelskyldighet, om skyldigheten kan

med lätthet fullgöras.

Af ofvan å sidorna 33—35 refererade anförande till statsrådsprotokollet

den 23 december 1909 framgår, att dåvarande chefen för

finansdepartementet icke ansåg sig kunna vänta, att man vid eu

omläggning af stämpelförsäljningsväsendet skulle kunna vinna någon

mera betydande nedsättning i statsverkets kostnader för detsamma.

Han yttrade nämligen efter att hafva berört kostnadsfrågan: »Kunde

man sålunda, utan ökade eller kanske med minskade kostnader, göra

försäljningen mindre centraliserad än det nuvarande systemet med särskild

antagna försäljningsmän medgifver vore detta helt säkert ej blott

från statsverkets sida utan äfven för den stämpelköpande allmänheten ,

mycket välkommet.» Med detta yttrande har ju äfvenledes stämpel
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

försäljnings väsendets decentralisering angifvits såsom omläggningens

främsta syfte.

Om man icke begränsar synpunkten till nuvarande förhållanden

utan ser äfven på framtiden, torde man af ett genomförande af kommitterades

förslag kunna äfven ur kostnadssynpunkt vänta mera väsentliga

fördelar. I den mån en sådan utveckling af stämpelväsendet

genom stämpelbeskattning af nya föremål, som kommitterade förut angifvit

såsom sannolik, kommer att äga rum, torde statsverkets ekonomiska

fördel af den ifrågasatta omläggningen blifva ganska afsevärd.

En genom postverket bedrifven stämpelförsäljning har nämligen den

obestridliga fördelen framför en försäljning genom provisionsberättigade

försäljare, att densamma icke kan väntas komma att medföra ökade

kostnader i samma proportion som försäljningen tilltager i omfattning.

Därför kommer den ekonomiska vinsten af postverkets öfvertagande af

befattningen med stämpelväsendet att blifva större ju mera stämpelväsendet

utvecklas.

Hvad vidare angår fördelen för allmänheten att erhålla lättare

tillgång till vissa stämplar bör densamma icke underskattas. Den

som staten ålägger att i föreskrifven form utgöra skatt kan anses

hafva anspråk på att fullgörandet af förpliktelsen icke onödigtvis

försvåras.

Äfven fördelarna för allmänheten af en omläggning i föreslagen

riktning torde emellertid hafva sin största betydelse för framtiden. Med

införande af nya stämpelskatter komma säkerligen olägenheterna med

nuvarande anordningar att blifva alltmera kännbara, liksom ock omläggningen

kommer att uppvisa allt större fördelar. Härjämte kan

framhållas, att en blifvande lönereglering för häradshöfdingarna möjligen

kan medföra, att stämpelförsäljning vid tingen icke vidare kommer

att af dem ombesörjas. I sådant fall kan’det för allmänheten svårligen

tänkas någon lämpligare anordning än att vid postanstalterna kunna

få köpa äfven de stämplar, som nu i regel tillhandahållas vid tingen.

Den närmare innebörden af den af kommitterade sålunda förordade

omläggningen af stämpelväsendet framgår af de förslag till ändringar

i hithörande författningar, hvilka med detta betänkande öfverlämnas.

I den mån särskilda skäl ansetts böra anföras för sålunda föreslagna

bestämmelser, finnas desamma angifna i den speciella motiveringen.

I detta sammanhang återstår endast att göra följande anmärkningar.

Beträffande ordnandet af centralförvaltningen af stämpelväsendet

enligt kommitterades förslag hafva kommitterade ytterligare endast

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

velat framhålla lämpligheten däraf, att tjänstepersonalen å statskontorets

stämpelkontor öfverflyttas, i den mån den därtill kan finnas

villig, till generalpoststyrelsen för att där fylla samma eller motsvarande

uppgifter som förut inom statskontoret. En sådan anordning synes

vara icke blott påkallad af billighet gent emot ifrågavarande personer

utan äfven till fördel för generalpoststyrelsen, som därigenom kan tillgodogöra

sig den inom statskontorets stämpelkontor samlade erfarenheten

på området.

Yidare är att påpeka, hurusom genomförandet af kommitterades

förslag gifvetvis bör föranleda, att det å ordinarie stat under riksstatens

sjunde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader

indrages.

Slutligen hafva kommitterade att yttra ett par ord om en

punkt i den af generalpoststyrelsen öfverlämnade, förut omförmälda

promemorian (bil. IX.) I densamma föreslås, att postverket måtte

få åtnjuta eu provision af 1 7» procent å den af postverket ombesörjda

stämpeluppbörden. Detta förslag är framställdt under förutsättning af

en omläggning af endast distributionen och försäljningen af stämplar

i öfverensstämmelse med de anordningar, som ofvan betecknats såsom

det tredje förslaget. Afsikten med den föreslagna bestämmelsen synes

vara den, att postverket skulle, sedan samtliga kostnader för stämplarnas

tillhandahållande blifvit betäckta, kunna uppvisa en af dess

befattning med stämpelväsendet föranledd ökad nettovinst. Det ligger

i sakens natur, att en sådan vinst oafkortad skulle komma statsverket

tillgodo.

Under förutsättning att det af kommitterade framburna förslaget

till en omläggning af stämpelväsendet i dess helhet komme till utförande,

skulle måhända 1 Va procent af stämpeluppbörden under nuvarande

förhållanden icke räcka till för utgifternas täckande. Oafsedt

denna omständighet hafva kommitterade funnit, att generalpoststyrelsens

ifrågavarande förslag rör eu statsverkets bokföringsfråga, om hvilken i

hvarje fall en bestämmelse icke har sin plats i de författningar, som

reglera stämpelväsendet. Och kommitterade hafva vid sådant förhållande

ansett sig icke hafva anledning att ingå i närmare pröfning

af det framställda förslaget.

Slutligen hafva kommitterade velat fästa uppmärksamheten därpå,

att, om det nu framlagda förslaget kommer till genomförande, det

måhända kan befinnas lämpligt att låta generaipoststyrelsen öfvertaga

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

jämväl den befattning med kortstämplingen, som nu tillkommer statskontoret.

En redogörelse för hufvuddragen af stämpelförsäljningsväsendet i

en del främmande länder har affattats af kommitténs biträdande

sekreterare, filosofie doktorn A. Nordlindh och finnes såsom bil. X

fogad vid detta betänkande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Speciell motivering.

Förslaget till ändring i vissa delar af det af kommitterade den

15 december 1910 afgifna förslag till

Förordning angående stämpelafgiften.

IV Art.

Om stämplarna och deras tillhandahållande.

22-25 §§.

Paragraferna 22—25 innehålla inga nya eller ändrade bestämmelser.

Olikheten med de förut föreslagna paragraferna med samma

nummerbeteckning är hufvudsakligen den, att bestämmelserna i 22 och

23 §§ i det förra förslaget nu sammanförts under 22 § samt att de två

följande paragrafernas nummer därigenom ändrats. Härmed har vunnits,

att de under 26 § föreslagna nya bestämmelserna kunnat införas med

bibehållande af samma paragrafnummer, som i förra förslaget upptagits

under IV Art.

26 §.

Denna paragraf motsvarar 28 § i det förra förslaget och innehåller

till en början det grundläggande stadgandet om postverkets

skyldighet att tillhandahålla stämplar. I öfverensstämmelse med ett

uttalande i den af generalpoststyrelsen öfverlämnade promemorian hafva

kommitterade ansett böra stadgas, att stämplar skola försäljas å samt
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

liga postkontor men endast å de poststationer, »där sådant kan finnas

erforderligt». Säkerligen kommer generalpoststyrelsen att låta sig angeläget

vara att tillhandahålla stämplar jämväl å poststationerna i den

utsträckning, som för allmänhetens betjänande visar sig erforderlig.

För att i denna paragraf få omnämnda samtliga de olika föreslagna

sätten för stämplars tillhandahållande har i tredje punkten en

hänvisning gifvits till de paragrafer, som röra försäljningen genom

ämbets- och tjänstemän.

27 §.

Till bestämmelserna i 26 § ansluta sig de i 27 § intagna stadgandena,

som röra ett för visst fall medgifvet särskildt sätt för stämpelskyldighets

fullgörande. Paragrafen har samma lydelse, som motsvarande

paragraf (32) i nu gällande stämpelförordning, men skiljer sig

från den af kommitterade i 27 § af det förra förslaget gifna aftättningen

af motsvarande bestämmelse, hvilken affattning påkallades af den då

föreslagna nyheten, att statskontoret skulle åläggas att fastställa det

belopp, med hvilket stämpel i hvarje särskildt fall borde utgöras.

Något sådant åläggande kan tydligen för generalpoststyrelsens vidkommande

icke ifrågakomma. Upplysningsförfarandet i statskontoret

står äfven för sådana fall som här afses numera till buds.

28 §.

Nuvarande stämpelförordning liksom kommitterades härutinnan

oförändrade förra förslag innehåller icke något uttryckligt bemyndigande

för häradshöfdingar och vederbörande expeditionshafvande vid hofrätter

och rådstufvurätter att försälja de vid deras tjänstutöfning erforderliga

stämplar, utan endast ett stadgande, att ämbets- eller tjänsteman, som

i behörig ordning ställt säkerhet, äger hos statskontoret erhålla vid

tjänstutöfningen erforderliga stämplar inom säkerhetens belopp (resp.

35 § och 30 §). Detta stadgande gäller nämligen icke blott de ämbetsoch

tjänstemän, som å tjänstens vägnar skola tillse att utgående

expeditioner äro behörigen stämpelbelagda, utan äfven nu ifrågavarande

domare in. fl. Före varande 28 § stadgar däremot i nu föreslagen

lydelse ej allenast befogenhet för dessa att utöfva stämpelförsäljning i

samband med tjänsten utan äfven, i öfVerensstämmelse med hvad kommitterade

på tal härom i den allmänna motiveringen anfört, förpliktelse

att under förutsättning af gjord anmälan handhafva sådan försäljning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Fastställandet af förpliktelse härutinnan — livilket i allmänhetens intresse

ansetts nödvändigt för vinnande af garanti, att tillhandahållande

af stämplar sker i afsedd omfattning, där anmälan enligt denna paragraf

ägt rum — medför tydligen, att ansvar för tjänstefel inträder, om förpliktelsen

icke uppfylles. I ofvannämnda promemoria ifrågasatt stadgande,

att sådant tjänstefel skulle medföra indragning af försäljningsrätten,

har vid sådant förhållande icke ansetts erforderligt.

Ämbets- eller tjänsteman, som icke gjort sådan anmälan, som

här afses, får icke utöfva stämpelförsäljning i andra fall än nedan omförmäles.

Den i andra punkten intagna bestämmelsen har tillkommit af

praktiska skäl. Å ena sidan har det synts vara onödigt och understundom,

på grund af för knapp tid mellan förordnande och närmaste

ting, kunna vålla svårigheter att göra tillförordnad domares försäljningsrätt

beroende af särskild anmälan i de fall, då den ordinarie gjort

anmälan för sin del, å andra sidan har icke ansetts böra ifrågakomma

att stadga skyldighet för den tillförordnade att utöfva en af den ordinarie

åtagen förpliktelse. Bestämmelsen lämnar emellertid öppet för

vederbörande att såsom hittills genom öfverenskommelse ordna saken

sinsemellan. Ett i nyssberörda promemoria framkastadt förslag, enligt

hvilket, därest domare eller expeditionshafvande icke anmält sig såsom

stämpelförsäljare, ej heller vikarie för honom skulle kunna erhålla

befogenhet såsom sådan, har ansetts vara mindre lämpligt. I fråga

om korta förordnanden skulle väl ett sådant stadgande sannolikt icke

vålla någon olägenhet, men som bekant förekomma icke sällan förordnanden,

som vara längre tid, kanske flere år, och för sådana fall vore

det obilligt att låta den omständigheten, att den ordinarie icke velat

åtaga sig stämpelförsäljning, utestänga ej mindre den tillförordnade

från den med försäljningen förenade inkomsten än äfven allmänheten

från möjligheten att genom domarens försorg erhålla stämplar vid

tingen.

Det i 26 § gifna allmänna stadgandet om generalpoststyrelsens

skyldighet att tillhandahålla stämplar utvecklas i tredje punkten af

förevarande 28 § genom en bestämmelse speciellt för det fall, att

stämpelförsäljning vid ting icke ombesörjes af vederbörande domare.

29 §.

Rättigheten för vederbörande ämbets- och tjänstemän att mot

säkerhet erhålla stämplar i räkning, har gifvetvis ansetts böra bibe
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

hållas, men under det att nu gällande, i förra förslaget orubbade bestämmelser

stadga, att säkerheten skall ställas i Stockholm hos statskontoret

och i länen hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande samt af samma

myndigheter pröfvas, hafva kommitterade nu funnit onödigt, att någon

annan myndighet än postverket, som skall utlämna stämplarna, tager

befattning med erbjuden eller ställd säkerhet. Därest utöfver de vederhäftighetsintyg,

den erbjudna säkerheten kan innehålla, ytterligare

upplysningar pröfvas vara erforderliga, står det ju alltid generalpoststyrelsen

fritt att hos Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

inhämta sådana.

29 § innehåller därjämte en definition å den i förslaget använda

beteckningen stämpelförsäljare. Fastän de ämbets- och tjänstemän, som

å'' tjänstens vägnar stämpelbelägga utgående expeditioner, icke kunna

i denna egenskap sägas i egentlig mening vara försäljare af stämplar,

hafva kommitterade — i anslutning i viss mån till språkbruket i

nuvarande stämpelförordning*) — efter någon tvekan beslutit föreslå

uttrycket stämpelförsäljare såsom gemensam benämning å samtliga personer,

som, bortsedt från de i postverkets tjänst stående, hafva att

omhänderhafva stämplar för allmänhetens betjänande. Benämningen

stämpéluppböråsman har äfven varit på tal men befunnits väl tung och

obekväm.

30 §.

Denna paragraf, som motsvarar 32 § i förra förslaget (37 § i

förordningen), innehåller ingen annan nyhet än den af den föreslagna

omläggningen af stämpelväsendet påkallade, att utbyte af förstörd

stämpel skall äga rum å postanstalt, där stämpelförsäljning äger rum.

31 §.

På sätt i den allmänna motiveringen omförmälts, har från generalpoststyrelsens

sida såsom ett önskemål uttalats, att generalpoststyrelsen

måtte för bestridande af utgifterna med stämpelförsäljningen erhålla

lV2 procent af årliga försäljningsbeloppet. En sådan bestämmelse lunno

kommitterade emellertid i hvarje fall icke böra få plats i stämpelförordningen,

i hvilken däremot synts böra införas ett stadgande, som

*) I förordningens 50 § (45 § i förra förslaget) talas om försålda stämplar, då fråga

är om, bland annat, af ämbets- och tjänstemän för utgående expeditioner använda stämplar.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

fastställer, liuru de af stämpelväsendets handhafvande direkt föranledda

utgifter skola af styrelsen täckas. Stadgande härom lämnas i förevarande

paragraf.

32 §.

Ordnandet af försäljningen å postanstalterna har ansetts icke böra

ske genom bestämmelser i stämpelförordningen utan kunna med större

fördel öfverlämnas åt generalpoststyrelsen, hvarigenom stadgandena i

ämnet kunna med lätthet tid efter annan lämpas efter ändrade förhållanden.

V Art.

Om tillsyn å stäinpelafgiftens utgörande.

33 §.

Här har införts en bestämmelse om, hvart ämbets- och tjänstemän,

som äro ansvariga för utgående expeditioners stämpelbeläggning, skola

vända sig för att erhålla härför erforderliga stämplar.

34

Utom en del, af andra ändringar i författningen betingade redaktionella

olikheter, har i denna paragraf införts bestämmelsen om skyldighet

för ämbets- eller tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel

utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,

att utfärda kvitto å beloppet. Detta stadgande förekommer i nu gällande

förordning liksom i förra förslaget — tillika med stadgandet om redovisningssättet

i detta fall — under IV Art., om stämplarna och deras

tillhandahållande, i resp. 35 § och 30 §, men har synts kommitterade

närmare höra samman med de bestämmelser, som gälla tillsyn å stämpelafgiftens

utgörande. Bestämmelsen om redovisningssättet har hänförts

till IV Art., om uppbörd och redovisning, där den erhållit plats i 39 §.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Yl Art.

'' . i'' iU Mlh

Om uppbörd och redovisning.

39 §.

Från generalpoststyrelsens sida har föreslagits, att stämpelförsäljare

skulle åläggas att månadsvis till vederbörande postanstalt inleverera

influtna stämpelmedel. Kommitterade hafva emellertid icke

funnit tillräckliga skäl föreligga att i angifven riktning ändra nu gällande

bestämmelser, enligt hvilka inleverering af stämpelmedel i regel skall ske

kvartalsvis, särskildt som vid tider, då tingsarbetet är mest kräfvande,

det torde kunna blifva för häradshöfdingarna ganska betungande att

nödgas hvarje månad insända stämpelmedel. I öfrigt må påpekas, att

leveranserna, enligt hvad från statskontoret blifvit upplyst, faktiskt ske

betydligt oftare än kvartalsvis, ity att vederbörande försäljare ej sällan

hafva ställt så liten säkerhet i förhållande till stämpelåtgången, att

tätare leveranser därigenom framtvingas. Samma förhållande kommer

gifvetvis att äga rum äfven med leveranser till postverket.

Vidkommande tredje stycket hänvisas till hvad härom yttrats vid

behandlingen af 34 §.

40 §.

Denna paragraf i dess föreslagna lydelse motsvarar 45 § i gällande

stämpelförordning och 40 § i förra förslaget.

41 §.

Bestämmelserna rörande bokföring och redovisningsräkningar (jfr

46 och 50 §§ i gällande förordning samt 41 och 45 §§ i förra förslaget)

böra tydligen gälla endast de försäljare, som mottagit stämplar i

räkning, äfvensom dem, hvilka visserligen köpt kontant men önska

komma i åtnjutande af provision.

Någon bestämmelse om rätt för stämpelförsäljare att återleverera

osålda stämplar förekommer icke i nu gällande författning eller i förra

förslaget; den här införda bestämmelsen står i öfverensstämmelse med

af statskontoret tillämpad praxis.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

42 §.

I denna paragraf finnas med redaktionella ändringar sammanförda

åtskilliga bestämmelser från förra förslagets 44 och 45 §§, motsvarande

i gällande förordning 49 och 50 §§.

43 §.

I öfverensstämmelse med hvad som stadgats i 32 § har åt generalpoststyrelsen

ansetts böra öfverlåtas att utfärda bestämmelser jämväl

angående erforderlig tillsyn å postanstalternas stämpelförsäljning äfvensom

rörande postanstalternas uppbörd och redovisningar till styrelsen.

44 §.

Denna paragraf motsvarar 42 § i förra förslaget och 47 § i förordningen.

Den innehåller ingen annan ändring än hvad som påkallas

af att generalpoststyrelsen träder i stället för statskontoret.

45 §.

Inom åtta dagar efter hvarje kvartals slut skall, enligt den

ofvan föreslagna 39 §, stämpelförsäljare till vederbörande postanstalt

inleverera uppburna stämpelmedel. Inbetalningarna från postanstalterna

af stämpelmedel äger styrelsen jämlikt den föreslagna 43 § själf reglera.

Detta bör utan svårighet kunna ske på sådant sätt, att styrelsen blir

i tillfälle att, på sätt här föreslagits, inom trettio dagar efter utgången

af hvarje kvartal till statskontoret leverera de för kvartalet influtna

stämpelmedlen.

I andra punkten ålägges generalpoststyrelsen redovisningsskyldighet

gent emot kammarrätten, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad för närvarande finnes stadgadt rörande statskontorets motsvarande

redovisningsskyldighet (48 § i förordningen och 43 § i förra förslaget).

Endast den olikheten föreligger, att förpliktelse för göneralpoststyrelsen

att till kammarrätten öfverlämna jämväl bestyrkta förteckningar öfver

inom postverket förefintliga förråd af stämplar ansetts böra stadgas.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

VII Art.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

49 §

Här införda bestämmelser hafva med vissa redaktionella ändringar

öfverförts från Art. VI, om uppbörd och redovisning, där de i gällande

stämpelförordning (50 §) äfvensom i det därutinnan oförändrade förra

förslaget (45 §) fått sin plats, till artikel VII, där de tydligen närmast

höi*a hemma.

50 och 51 §§

motsvara 49, 50 och 51 §§ i förra förslaget.

De vid betänkandet fogade förslagen till ändringar i dels förordningen

angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper

dels ock förordningen angående en särskild stämpelafgift för

försäljning af punsch, arrak och rom synas gifva anledning endast till

följande anmärkningar.

De i de föreslagna 19 respektive 7 §§ förekommande hänvisningarna

till 43—45 §§ i förordningen angående stämpelafgiften afse

nämnda paragrafer, sådana de affattats i kommitterades samtidigt härmed

afgifna förslag till ändringar i sistberörda förordning.

Den i 18 § i det förstnämnda förslaget intagna bestämmelsen om

skyldighet för generalpoststyrelsen att icke blott å samtliga postkontor

utan äfven å annat ställe, där sådant kan finnas erforderligt, tillhandahålla

i författningen afsedda stämplar har föreslagits med tanke därpå,

att försäljningen af öfverlåtelsestämplar för närvarande i allmänhet är

anförtrodd åt sådana personer, som i sin verksamhet ofta hafva användning

för sådana stämplar. I Stockholm t. ex. försäljas öfverlåtelsestämplar

hufvudsakligen af två stadsmäklare och en sekreterare vid

börsen. Kommitterade hafva antagit, att motsvarande anordningar

äfven för framtiden må kunna finnas påkallade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäljning af stämplar.

Aren 1906-1908.

År

C*

3 Sr

8K 3

j—1 rr

Skrifstämplar

Beläggningsstämplar

Öfverlåtelse-

stämplar

Summa

uppbörd

Provision

CD

Enkla

Dubbla

a)

1906

315

604,074

05

1,429,792

20

6,860,075

70

8,593,941

05

213,017

20

b)

96

37,973

79

921,993

10

372,353

6 5

—

—

1,332,320

54

37,564

5 2

c)

411

642,047

84

2,051,785

3 0

7,232,429

3 5

—

9,926,262

49

250,581

7 2

a)

1907

330

605,913

15

1,916,790

15

7,093,124

8 5

9,615,828

15

241,220

0 1

b)

92

47,004

10

1,509,504

25

307,313

8 0

—

1,863,822

15

47,682

80

C)

422

652,917

25

3,426,294

40

7,400,438

65

—

11,479,650

30

288,902

81

a)

1908

316

638,860

2,594,907

.. .

7,574,757

0 5

10,808,524

60

271,001

„

b)

104

39,544

50

1,677,050

05

337,182

3 0

—

—

2,053,776

85

52,111

6 5

c)

420

678,404

so

4,271,957

60

7,911,939

35

—

—

12 862,301

4 5

323,113

3 7

a) Tjänstemän, b) Öfriga stämpelförsäljare, c) Totalbelopp.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Åren 1909 oeh 1910.

O? 1

3 >|

År Eg. Skrifstämplar

i p* ® 1

s |

Beläggningsstämplar

Enkla Dubbla

Öfverlåtelse-

stämplar

Summa

uppbörd

Provision

1909

•

a)

_ _

—

297,198

30

—

—

—

—

297,198

30

3,971

9 7

i>)

— 16,321

50

395,536

10

2,337,290

60

—

—

2,749,148

20

13,098

4 5

<0

! — 2,372

—

316,964

40

43,806

5 5

319,388

70

682,531

65

5,557

0 2

d)

— 522,023

35

120,386

2 5

3,073,409

6 5

—

—

3,715,819

25

80,127

44

e)

— 107,925

40

362,992

85

1,620,565

70

—

—

2,091,483

95

43,818

75

f)

18,712

—

1,640,013

6 5

34,644

15

99,124

—

1,792,493 1

80 ''

33.046

4 3

g)

[ — | 667,354

25

3,133,091

55

7,109,716

65

418,512

70

11,328,675 !

15 !

179,620

06

Provision för beläggning med stämpel (i hofrättema) tillkommer

5,066

12

1910 |

a)

— —

—

460,164

20

—

—

—

460,164

20

5,760

13

13)

— ; 14,797

50

458,558

10

2,553,078

20

—

—

3,026,433

80

14,204

56

c)

j - 2,045

7 5

370,995

30

1,021

4 5

459,818

10

833,880

60

6,972

23

d)

— 547,764

15

161,414

25

3,528,273

60

—

—

4,237,452

86,540

87

e)

— 113,598

35

977,958

05

2,305,492

70

—

—

3,397,049

io 1

62,584

4 7

f)

15,827

25

2,738,734

05

34,239

85

121,026

95

2,909,828

10

48,203

53

g)

- 694,033

—

5,167,823

95

8,422,105

80

580,845

05

14,864,807

80

224,265

79

Provision för beläggning med stämpel tillkommer med

63

a) Ämbets- och tjänstemän i hofrätter. b) Öfriga ämbets- och tjänstemän i Stockholm, c) Antagna stämpelförsäljare

i Stockholm, d) Stämpelförsäljare utom Stockholm, vid häradsrätter, e) Stämpelförsäljare utom

Stockholm, vid rådstufvurätter, f) Öfriga stämpelförsäljare, g) Totalbelopp.

1900 14,659.«5

Provision å punschstämplar.

1907 15,612.«o 1908 16,002.4 i 1909 15,602.88 1910 16,934.30

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bil. II.

Under år 1910 fördelade sig försäljningen af skrifstämplar samt enkla och dubbla

beläggningsstämplar på följande sätt:

Beläggningsstämplar

Provision

Skrifstämplar

Summa

Enkla

Dubbla

Kronor Medel-

procent

Försäljning genom äinbets- ocli

tjänstemän, hvilka ieke blif-

■

vit särskild! antagna till

. j

slämpelförsäljare.............

521,949 i.''> 1,318,821 30

6,996,134 13

8,836,904 oo

122,169 1 41 1.38

Försäljning genom särskildt

antagna stämpelförsäljare

(dels ämbets- och tjänste-

:

män, dels andra personer)

172,083 [ 85 3,849,002,63

1,425,971 65

5,447,058 i 13

96,288 | 171 1.77

Summa

694,033 '' — 5,167,823 93

8,422,105 so

14,283,962 75

218,457 58 1.53

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Bil. ju.

Om under år 1910 stämpelförsäljningen varit ordnad i öfverensstämmelse

med koinmitterades förslag, så att provision skolat utgå endast

till de ämbets- och tjänstemän, hvilka i tjänsten tillhandahållit stämplar,

kan beräknas, att provision utgått på följande stämpelbelopp:

hela försäljningssumman för skrifstämplar ......... kronor 694,033: —

och för dubbla beläggningsstämplar .................... ,, 8,422,105: so

å de enkla beläggningsstämplar, som sålts i tjänsten

af icke särskildt antagna stämpelförsäljare

................ ,, 1,318,821: so

samt å de enkla beläggningsstämplar, som i

tjänsten sålts af ämbets- och tjänstemän,

hvilka jämväl varit särskildt antagna stämpelförsäljare,

förslagsvis beräknadt till ,, 365,039: oo

Summa kronor 10,800.000: —

Provisionen å .nämnda belopp, beräknad efter det i bil. II angifna

medeltalet af 1.53 %, skulle hafva belöpt sig till kronor 165,240: —.

Då hela provisionsbeloppet för år 1910 utgjorde kronor 241,200: 15,

skulle omläggningen för nämnda år hafva medfört en besparing i dessa

kostnader med kronor 75,960: 15.

Bil. IV.

Uppgift å den stämpeluppbörd, som med anledning af bestämmelsen i 32 §

stämpelförordningen under nedannäinnda år ägt rum direkt

hos kungl. statskontoret.

Kronor Öre

År 1903 ................................................................................................j -

» 1907 (kapitalkonto png. 126) .............................................................. 71,94< 45

» 1908 ( » » 130) ............................................................ 557,228 so

» 1909 ( » » 132) ............................................................. 203,155 so

» 1910 .............................................................................................. 531,240 —

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Specifikation å från kungl. statskontoret utbetalda medel

År

Tillverkning

Papper och plåtar m m

tryck

Distribution

af stämplar

jämte diverse

expenser för

stämpel- kontoret

Arfvode till

Riksbankens

sedeltryckeri

för vård af

stttmpelpapper

samt från 1909

för distribution

af punsch- stämplar

Kontroll

(hos Svea

hofrätt)

1906 .......................................

54,168

74

345 —

913

62

1,250 i —

1,800

1907 .......................................

65,830

05

11,035 so

1,167

7 5

1,250 | —

1,800

—

1908 .......................................

66,827

SO

— —

1,035

36

1,250 -

1,800

—

1909 ......................................

47,145

58

2,196 —

3,706

Öl

1,250 —

1,800

—

1910 .......................................

94,683

6 2

7,800 —

2,711

84

2,750 —

—

—

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Bil. V.

från anslaget till stämpelomkostnader åren 1906—1910.

Statistik

För tillsyn

angående

efterlefnaden

af bestämmel- serna om sär- 1

skild stämpel- - afgift vid köp

och byte af

fondpapper

Summa

Kol

Tillverkning

t s t ä in p 1 i n

Arfvode

gen

Summa

Summa

Summarum

2,550

61,027

86

8,576 03

500 —

9,076 03

70,103 | 3 9

2,600

—

—

—

83,683

30

10,437 9 7

500. —

10,937 | 97 |

94,621 i 7

2,600

—

—

—

73,513

16

8,970 so

500 —

9,470 so

82,983 4 0

2,300

—

5,500

—

63,897

59

9,141 io

875 1 —

9,516 is

73,413 7 5

2,300

—

5,350

—

115,595

46

8,649 [ 4 3

266 | 77 |

8,916 1 -JO

124,511 o«

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bil. VI.

Postafgifter för stäinpelförsändelser och bref rörande

stämplar utsända från

År

Kungl. stats-

Riksbanken

Summa

kontoret

1906 ...............................................................

718

98

378

9 4

1,097

8 7 ''

1907 .............................................................

942

7 6

380

73

1,323

4 9

1908 ...............................................................

1,101

—

273

Öl

1,374

0 L ;

1909 ..............................................................

6,154

15

651

35

6,805

50

1910 ..............................................................

7,503

8 2

725

25

8,229

t) 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. VII.

Uppgift å löner och arfvoden åt stämpelkontorets personal

åren 1910 och 1911.

1910 Vi—3%

En stämpelkassakontrollant..................................................... kr.

En stämpelkassör (ordinarie) ................................................ >

En d:o ............................................... *

En amanuens ............................................................................ *

Ett kvinnligt biträde .............................................................. *

En vaktmästare ........................................................................ »

En extra stämpelkassakontrollant, 4 månader 19 dagar

ä 1,800 kr. för år............................... _.......................... »

Ett manligt biträde januari och februari ........................ »

Ett kvinnligt d:o januari—maj ....................................... *

Ett d:o d:o . januari—april .................................... »

En extra stämpelkassör, 1 månad 9 dagar å 3,000

kr. för år ...................................................................... *

Tilläggsarfvode till t. f. amanuenser ................................. »

Ersättning för öfvertidsarbete samt extra arfvoden ...... >_

Summa kr.

1,950: —

2,250: —

1,950: —

1,000: —

600: —

550: —

671: 18

84: 6 7

453: 33

338: -

266: 4 8

95: 40

259: so

10,468: 4 5

Håraf på ordinarie stat ................................. kr. 2,250: —

samt på extra stat ........................................ > 8,218: 4 5 » 10,468: 45.

1910 V,—:"/i,

En stämpelkassör, lön och tjänstgöringspenningar samt missräknings
penningar.

................................................. kr. 2,250: —

arfvode ..................................................... »___250: kr. 2,500: —

Transport kr. 2,500: —

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Transport kr.

En stämpelexpeditris, lön och tjänstgöringspenningar ... »

En eko eko ... »

En amanuens ............................................................................. »

Ett kvinnligt biträde............................................................. »

Semestervikariat

En stämpelkassör ...................................... kr. 125: —

En stämpelexpeditris ................................. » 37: 5 0

En d:o > 37: 5 0

En amanuens .................. » 61: 2 o

Ett kvinnligt biträde ................................ » 33: 3 3 »

Tilläggsarfvode till t. f. amanuenser ................................... »

d:o » t. f. biträden ..................................... »

En extra stämpelkassör, 16 dagar å 2,000 kr. för år »

En extra stämpelexpeditris, 15 dagar å 900 kr. för år »

Ett extra biträde, 15 dagar å 1,200 kr. för år .............. »

Extra arfvoden ........................................................................... »

Gratifikationer .............................................................................. »

Summa kr.

2.500: —

1,100: —

1,100: —

1,000: —

600: —

294: 62

84: 5 2

111: 09

86: 02

36: 29

50: —

32: —

505: 46

7,500: —

Häraf å ordinarie stat......... kr. 2,250: —

125:— kr 2,375: —

samt å extra stat........................................... » 5,125:— kr. 7,500:_

Summa för år 1910 ................................................................ kr. 17,968: 4 5.

1911, såvidt me är kändt.

En stämpelkassör

lön och tjänstgöringspenningar samt missräknings
-

penningar ...............................

........ kr.

4.500: —

arfvode ..........................................

........ »

500: —

Pin stämpelexpeditris, lön...................

........ kr.

1,300: —

och tjänstgöringspenningar .........

........ »

900: —

En stämpelexpeditris, lön och tjänstgöringspenningar »

En amanuens ............................................................................. »

Transport kr.

5,000: —

2,200: —

2,200: —

2,000: —

11,400: —

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Transport kr.

Ett kvinnligt biträde ................................................................. >

Semestervikariat:

En stämpelkassör ................................... kr. 125: —

En stämpelexpeditris ............................ » 75: —

En d:o » 75: —

En amanuens.............................................. » 70: —

Ett kvinnligt biträde.............................. » 70:— ,

Tilläggsarfvoden till t. f. amanuenser och biträden......... >

En extra stämpelkassör, 5 månader 9 dagar å 2,000 kr.

för år................................................................................. »

En extra amanuens, 4 månader å 1,200 kr. för år »

Ett extra kvinnligt biträde, 4 månader 27 dagar å

1,200 kr. för år ................................................................ »

Extra arfvode............................................................................. >

Summa kr.

Härtill kommer till en extra amanuens minst en månad

och gratifikationer, förslagsvis ....................................... »

Summa kr.

Häraf på ordinarie stat ............................. kr. 4,625: —

och på extra stat .......................................... » 10,806: 15 »

11,400: —

1,200: —

415: —

225: 77

884: 4 1

400: —

490: 97

15: —

15,031: 15

400: —

15,431: 15

15,431: 15.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bil. VIII.

• i

I ! '' I

Till Stämpelkommitterade.

I skrivelse den 28 sistlidne september hafven I anhållit, att

kungl. statskontoret ville yttra sig öfver frågan, huruvida och i hvad

mån stämpelförsäljningens anordnande i öfverensstämmelse med trenne

i en bifogad promemoria angifna olika förslag till omläggning af

stämpelförsäljningsväsendet skulle kunna beräknas medföra minskadt

behof af arbetskrafter inom kungl. statskontoret och hvilka besparingar

däraf eller eljest af förslagens genomförande kunde föranledas.

De trenne ofvan omförmälda förslagen voro följande:

A. Enkla beläggningsstämplar för allmänhetens behof äfvensom

öfverlåtelsestämplar och punschstämplar försäljas genom postverket.

Enkla beläggningsstämplar och helarlcsstämplar till utgående expeditioner

erhållas af vederbörande tjänstemän direkt från statskontoret.

Dubbla beläggningsstämplar är domare på landet äfvensom vederbörande

expeditionshafvande vid hofrätt och rådstufvurätt berättigad

att, efter anmälan för Stockholms stad hos statskontoret och för öfriga

delar af riket hos Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande,

erhålla direkt från statskontoret, i den mån sådana stämplar erfordras

för beläggning af i 29 § stämpelförordningen omförmälda handlingar

som till domstolen ingifvas.

Göres i visst fall icke sådan anmälan, ankommer på statskontoret

eller Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande att förordna särskild

försäljningsman för tillhandahållande af vid domstolen erforderliga

dubbla beläggningsstämplar, hvilka försäljningsmannen äger att rekvirera

direkt hos statskontoret. Därest sålunda förordnad särskild försäljningsman

i visst fall icke kan tillhandahålla erforderliga stämplar

(af högre valörer), skola dessa kunna direkt hos statskontoret rekvireras.

B. Enkla beläggningsstämplar och helarksstämplar till utgående

expeditioner erhållas af vederbörande tjänstemän direkt från statskontoret.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Enkla beläggningsstämplar för allmänhetens behof, öfverlåtelsestämplar

och punschstämplar äfvensom dubbla beläggningsstämplar försäljas

genom postverket; dock att domare på landet äfvensom vederbörande

expeditionshafvande vid hofrätter och rådstufvurätter äga att.

efter därom hos statskontoret eller Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

gjord anmälan, direkt hos statskontoret erhålla och åt

allmänheten tillhandahålla de för beläggning af till domstolen ingifna

handlingar erforderliga dubbla beläggningsstämplar.

C. Postverket ombesörjer såväl all distribuering af stämplar till

ämbets- och tjänstemän som all stämpelförsäljning till allmänheten:

dock att domare på landet äfvensom ve''derbörande expeditionshafvande

vid hofrätter och rådstufvurätter tillförsäkras enahanda försäljningsrätt

efter gjord anmälan som enligt A. och B., därvid emellertid erforderliga

förråd af stämplar efter rekvisition tillhandahållas dem af postverket.

Anm. Enligt förslagen B. och C. skall sålunda postverket vara

beredt att tillhandahålla dubbla beläggningsstämplar i erforderlig mängd

vid de ting, där stämpelförsäljningen icke ombesörjes af domaren.

Enligt samtliga utkasten skall statskontoret ombesörja tillverkningen

af alla slag af stämplar äfvensom mottaga redovisning af generalpoststyrelsen

för den stämpelförsäljning, som ombesörjes af postverket.

Enligt A. och B. har statskontoret dessutom att mottaga

särskilda redovisningsräkningar af de ämbets- och tjänstemän samt försäljningsmän,

hvilka direkt från statskontoret erhålla stämplar.

Gemensamt för samtliga utkast är, att anmälan af domare eller

expeditionshafvande, att han önskar omhänderhafva viss försäljning af

dubbla beläggningsstämplar, äfven medför förpliktelse att i afsedd omfattning

tillhandahålla sådana stämplar.

I samtliga utkast är förutsatt, att såväl domare och andra

ämbets- och tjänstemän, hvilka i tjänsten använda stämplar, som ock

särskilt antagna försäljningsmän skola bibehållas vid den rätt till

provision, som nu tillkommer dem.

Uti infordrad promemoria af den 8 innevarande månad har

stämpelkassören O. F. W. Schnell, som af kungl. statskontoret lämnats

tillfälle att uti ärendet yttra sig, anfört:

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

»Förslag A. Under förutsättning att af rekvisitionerna från ämbetsmän,

som tillika sälja till allmänheten, ungefär halfva antalet skulle afse

stämplar för allmänhetens behof, skulle postverket af sammanlagda antalet

rekvisitioner för tiden oktober 1909 — september 1910 — 7,742

stycken öfvertagit rekvisitioner å:

enkla beläggningsstämplar

d:o

fondstämplar ........................

punschstämplar......................

hvarvid skulle återstått ..

727

455

186

749

2,117

5,625 stycken.

För tiden oktober 1910—september 1911:

Sammanlagda antalet.........

enkla beläggningsstämplar

d:o

fondstämplar .......................

punschstämplar.....................

återstod...................................

779

477

214

685

7,925 stycken

2,155

5,770 stycken.

Till dessa återstoder böra dock läggas de rekvisitioner, som

generalpoststyrelsen skulle ha gjort, och hvilkas antal kunnat vara

ganska afsevärdt, då stämpeldepåns i Visby rekvisitioner uppgått till

ett tiotal per år. Härvid torde äfven böra observeras, att flertalet

rekvisitioner å punschstämplar expedieras genom riksbankens sedeltryckeri

samt att vederbörande expeditris endast utskrifver order å dessa.

Vidare skulle antalet stämpelredovisningar minskats från omkring

600 till 400 å 450 stycken.

Genom förslaget skulle det till sedeltryckeriet utgående arfvode,

1,500 kronor per år, kunna inbesparas. I den ordinarie personalen å

stämpelkontoret, nämligen 1 kassör, 2 expeditriser, 1 amanuens och

1 skrifbiträde, kan ingen minskning göras. Möjligen skulle behofvet

af extra kassör eller extra skrifbiträde någon smula inskränkas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Förslag'' B. Detta verkar i hufvudsak lika med förslag A.

För de 10 städer, där stämpelförsäljningen ej ombesörjes af rådstufvurättstjänstemän,

nämligen Vaxholm, Norrtälje, Östhammar, Öregrund,

Mariefred, Vadstena, Kungsbacka, Marstrand, Strömstad och Hjo,

uppgå rekvisitionerna af dubbla beläggningsstämplar, som i sådant fall

skolat expedieras af postverket, till 40 å 50 stycken per år.

Förslag C. Enligt detta förslag skulle stämpelkontorets befattning

med stämplarna inskränkas till beställning, inräkning och expediering

till postverket af vanliga stämplar samt fond- och punschstämplar,

beställning, inräkning och expediering till allmänheten af

kortkonvolut och kortstämpelremsor, under oktober 1009—september

1910 respektive 185 och 35 stycken samt under oktober 1910—september

1911 respektive 166 och 26 stycken, samt granskning af generalpoststyrelsens

redovisning äfvensom af afskrifningsansökningar, livilket

torde ungefär motsvara den arbetsbörda, som före 1909 ålåg stämpelkassören,

därvid dock amanuensbiträde tidtals torde vara af nöden.»

Hvad stämpelkassören sålunda anfört anser sig kungl. statskontoret

kunna för egen del biträda. Kungl. statskontoret har dock

livad förslaget C beträffar velat tillägga, att under den tid, som må

komma att åtgå, innan postverkets tjänstemän kunna liafva hunnit

sätta sig in i de nya bestyr, som skulle dem åligga, och någon erfarenhet

vunnits om åtgången på olika orter af särskilda stämpelslag och

valörer, generalpoststyrelsens rekvisitioner torde komma att för kungl.

statskontoret medföra betydligt mera besvär än det, som var förknippadt

med stämpeldistributionen därifrån före år 1909.

Det lär äfven böra komma i betraktande, att den kontroll öfver

stämpelväsendet, som före år 1909 tillkom revisorn och bokhållaren å

inkomstbyrån, numera icke skulle kunna åter påläggas denne; hvadan

en förstärkning af arbetskrafterna å denna byrå af nämnda anledning

skulle komma att påkallas.

Enligt kommitterades önskan har eu af kungl. statskontorets extra

ordinarie tjänstemän på eget ansvar gjort utredning dels om antalet

från kungl. statskontorets stämpelbyrå expedierade stämpelrekvisitioner

under hvartdera af åren oktober 1909—september 1910 och oktober

1910—september 1911, dels ock beträffande antalet rekvisitioner å

enkla och dubbla beläggningsstämplar samt helarksstämplar under

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

samma tider, grupperade efter rekvirenternas egenskap af att vara: »enbart

försäljare» eller »stämpelförsäljare tillika ämbetsmän».

Dessa utredningar bifogas härjämte äfvensom en af bemälde extra

ordinarie tjänsteman aflämnad räkning å godtgörelse för detta arbete.

Stockholm den 10 november 1911.

HANS WACHTMEISTER.

C. G. SYL VAN.

Gustaf Ählm.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Bil. IX.

P. M.

angående försäljning af stämplar genom postverket.

Af stämpelkommitterades trenne utkast till omläggning af stämpelförsäljningsväsendet

synes alternativ C vara det enda, som bör ifrågakomma.

För postverket skulle kostnaderna blifva ungefär enahanda, hvilket

alternativ som än kunde förverkligas. Genom antagande af alternativ

C skulle statskontorets omkostnader så godt som bortfalla, under

det att postverkets utgifter icke skulle nämnvärdt ökas. För statsverket

blefve därför anordningen enligt alternativ C mest fördelaktig.

Under nuvarande förhållanden uppgår kostnaden för distribuering

och försäljning af stämplarna till ungefär 1 Ib procent af försäljningssumman.

Det synes lämpligt, att postverket för sitt besvär finge tillgodoräkna

sig en ersättning, motsvarande nämnda kostnad. Det föreslås

sålunda att postverket får åtnjuta en provision af 1 7,> procent af försäljningssumman.

Stämplarna borde efter rekvisition hos statskontoret levereras

direkt från tryckeriet till postverket. Kontrollräkning behöfde då ej

förekomma mer än en gång.

Influtna stämpelmedel borde levereras till statskontoret kvartalsvis

och slutredovisning afgifvas efter livarje års utgång, hvarvid postverket

tillkommandé provision borde afdragas.

Stämpelförsäljningen bör ske dels genom samtliga postkontor samt

vissa poststationer, som kunna anses lämpliga, dels ock tills vidare

genom vissa stämpelförsäljare.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Såsom stämpelförsäljare borde icke förekomma andra personer än

domare på landet samt expeditionshafvande vid hofrätt, rådstufvurätt

samt möjligen vissa centrala verk. Stämpelförsäljare bör vid äfventyr

såsom för tjänstefel vara förbjuden att försälja stämplar, som ej äro

erforderliga i hans tjänstutöfning.

Stämpelförsäljare må kunna i förskott få stämplar från visst postkontor,

intill ett visst för hvarje särskildt fall bestämdt belopp. För

dylikt förskott skall ställas säkerhet, som skall godkännas af konungens

befallningshafvande i länet.

Stämpelförsäljare bör för hvarje månad till det postkontor, som utlämnat

stämpelförskottet, inleverera samtliga influtna medel för stämplar,

som af honom försålts under månaden. Leveranserna böra ske i jämna

hundratal kronor. Vid hvarje års slut skall hvarje stämpelförsäljare

afgifva fullständig redovisning öfver stämpelförsäljningen under året.

Därvid må han äfven tillgodoräkna sig provision för hela beloppet af

de stämplar, han försålt under det gångna året. Provisionen bör utgå

efter enahanda grunder, som för närvarande. A tillgodonjuten provision

meddelas kvitto till det postkontor, dit redovisningen afgifvits.

T. f. domare eller expeditionshafvande anses ej såsom särskild

försäljningsman, utan anses vid provisionsberäkningen de stämplar,

som han under förordnande försålt, såsom försålda af ordinarie tjänstinnehafvaren.

T. f. domare eller expeditionshafvare är ej skyldig vara

stämpelförsäljare, äfven om ordinarie tjänstinnehafvaren åtagit sig

detta uppdrag.

Därest domare eller expeditionshafvande förklarat sig icke vilja

vara stämpelförsäljare, må icke heller vikarie för sådan tjänsteman

kunna få sådant uppdrag.

När domare å landet icke är stämpelförsäljare, skall postverket

vara skyldigt att under ting å ort, där postkontor icke finnes, likväl

tillhandahålla dubbla beläggningsstämplar i erforderlig mängd.

Därest stämpelförsäljare under någon del af året, såvida han icke

därunder åtnjuter tjänstledighet, undandrager sig att tillhandahålla

stämplar, indrages hans rätt att vara stämpelförsäljare.

Då det är önskligt, att postverket så småningom blir ensam försäljare

af stämplar till allmänheten, böra stämpelförsäljarnes antal redan

från början inskränkas till det allra oundgängligaste. Stämpelförsäljning

mot åtnjutande af provision bör ej medgifvas åt andra tjänstemän

än sådana, i hvilkas löneförmåner sådan provision för närvarande kan

sägas ingå. Vid blifvande löneregleringar bör hänsyn tagas till att

denna aflöningsform bör komma att upphöra. Det torde nämligen

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

kunna anses vara en hederssak för hvarje svensk ämbets- och tjänsteman,

att b an fullgör sina tjänståligganden utan särskild ersättning vare sig

i form af sportler eller provision.

Om siffrorna för år 1910 läggas till grund för beräkningen, torde

det ekonomiska resultatet af en omläggning af stämpelförsäljningsväsendet

i nu föreslagen riktning kunna beräknas ungefär sålunda:

Postverkets föreslagna provision å de försålda stämplarna

(= nuvarande ungefärliga omkostnaderna)

IV2 procent af 16,600,000 kronor..................... kronor 249,000: —

Provisionen till stämpelförsäljarna enligt förestående förslag

kan beräknas till i medeltal inemot 2 procent. Då beloppet

af försålda dubbla beläggningsstämplar, hvilka i främsta rummet

skulle försäljas af dem, uppgick till kronor 8,420,000: —

helarksstämplar ..................... » » 700,000: —

samt beloppet af enkla stämplar, som

kunna beräknas försäljas af dessa obligatoriska

stämpelförsäljare, beräknas till omkring

......................... ............................... kronor 880,000: —

skulle sålunda försäljningsprovisionen å

den sammanlagda summan................. kronor 10,000,000: —

kunna beräknas till omkring högst .............. kronor 200,000: —

Postverkets omkostnader, därest distribueringen och

försäljningen skett genom postverket, torde kunna beräknas

till afföningar åt en postexpeditör och en vaktmästare

............................................................. kronor 4,500: —

utgifter för blanketter, omslagspapper, för
varingspärmar

in. m.................................... kronor 1,500: —

omkostnader för semestervikarier, tillfälliga

förstärkningar och dylikt högst................. kronor 4,000: — 10,000: —

Summan af de utgifter, som skulle drabbat postverket,

kan sålunda beräknas till omkring .............. kronor 210,000: —

Postverkets vinst (— besparing för statsverket) skulle

härigenom hafva uppgått till omkring..................... kronor 39,000: —

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

I själfva verket har stämpelförsäljningen under 1910 kostat omkring

258,000 kronor. Den beräknade besparingen för statsverket

skulle sålunda hafva uppgått till omkring 48,000 kronor.

Vid denna beräkning har ej hänsyn i något fall tagits till nu

utgående porto för försändelser, innehållande stämplar till försäljare

samt rekvisitioner och redovisningar från dem. Sammanlagdt torde

detta porto kunna beräknas till omkring 9,000 kronor för året. Postverkets

intäkter skulle sålunda hafva minskats med detta belopp.

Då emellertid den hufvudsakligaste delen af detta porto utgöres af

tjänsteporto, hade i själfva verket denna minskning af intäkterna endast

varit skenbar. För statsverket skulle den ofvan angifna vinsten

likväl uppstått.

Ofvan angifna vinst, som väl kan synas jämförelsevis ringa, då

hänsyn tages till de stora belopp, som inflyta, torde emellertid kunna

beräknas komma att framdeles ökas dels genom ökad omsättning af

stämplar, dels ock genom successiv indragning af stämpelförsäljarna

och därmed minskad försäljningsprovision. En indragning af stämpelförsäljarna

skulle visserligen komma att medföra någon ökning af

postverkets omkostnader för försäljningen till allmänheten. Dock torde

denna ökning icke kunna stiga till så höga belopp, att hela omkostnaden

skulle komma att öfverstiga 30,000 å 40,000 kronor för år,

äfven om hela försäljningen skulle ske genom postverket utan mellanhänder.

Postverkets vinst skulle sålunda kunna tänkas i framtiden uppgå

till 200,000 kronor och däröfver. Men då all postverkets vinst kommer

statsverket tillgodo, skulle staten sålunda genom den föreslagna

anordningen i verkligheten komma att göra en motsvarande besparing

på nu utgående omkostnader för stämpelförsäljningen.

För postverket skulle öfvertagandet af stämpelförsäljningen dessutom

medföra en direkt fördel i så måtto, att postverkets ökade behof

af rörelsekapital skulle kunna bättre tillgodoses utan att postverkets

kassaförlag, hvilket för närvarande är 1,200,000 kronor, behöfde ökas.

Postverkets penningrörelse ökas i mycket hög grad för hvarje år.

Som exempel härpå må anföras följande siffror:

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Beloppet af inbetalade postanvisningar utgjorde i runda tal:

år 1907 ....................................... kronor 163,700,000: —

» 1908................................... » 187,000,000: —

» 1909.................................... » 210,700,000: —

» 1910...................................... » 266,000,000: —

Öfver de utbetalade postanvisningarna föres ej statistik, men torde

utbetalningarna hafva öfverskjutit inbetalningarna:

år 1907 med omkring.............. kronor 9,000,000: —

» 1908 » » » 7,600,000: —

» 1909 » » » 7,400,000: —

» 1910 » » » 9,700,000: —

beroende på den stora mängden postanvisningar från Amerika.

Jämväl för postsparbankens räkning verkställas stora penningomsättningar.

För belysande häraf meddelas nedanstående tablå:

År

Inbetalda post- sparbanks- medel

Insättningar

Inbetalda

riksförsäkrings-

medel

Uttagna

p os tsp arb anks - medel

Utbetalda

riksförsäkrings-

medel

Utbetalningar för civil- statens änke- & pupill- kassa, folkskollärarnas

pensionsinrättning och

änke- & pupillkassa samt

elementarlärarnas d:o.

1907

11,800,000

900,000

17,000,000

259,000

1908

10,200,000

764,000

16,000,000

343,000

—

1909

11,900,000

700,000

14,400,000

385,000

1,700,000

1910

12,870,000

678,000

13,550,000

440,000

1,870,000

D. Boberg.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

B il X.

Utländsk lagstiftning.

Norge.

Stämpelförsäljningen är i hufvudsak reglerad genom kungliga

resolutioner och i kraft af dessa af finans- och tulldepartementet utfärdade

instruktioner och andra administrativa föreskrifter. Enligt

kungl. resolution af den 1 februari 1879 skall en af Kungl. Maj:t

utnämnd stempelpapirforvalter förvara och till vederbörande försäljare

öfversända stämplar äfvensom bokföra och redovisa statsverkets samtliga

stämpelinkomster. Därjämte har stämpelpappersförvaltaren att

ombesörja försäljningen inom Kristiania. Utom hufvudstaden skötes

försäljningen genom därtill af nyssnämnda departement antagna försäljare

(forhandlere), hvilka utföra sitt uppdrag på eget ansvar och insätta

uppburna stämpelmedel på statskassans konto i Norges bank.

Försäljarne erhålla stämplar på kredit till belopp, som för en hvar af

dem fastställes af departementet. Förpliktade att åtaga sig försäljning

af stämplar äro sedan gammalt fogder (dessa äro i fråga om

uppbördsförrättningar i senare tid i de flesta amt ersatta af amtskasserere)

och sorenskrivere samt, enligt förutnämnda 1879 års resolution,

tillika bijfogder och skattefogder. Vid sidan af de till försäljning förpliktade

har departementet, såsom försäljare i en del orter antagit

några få andra personer. De flesta af dessa äro postmästare eller

länsmän eller eljest personer i det allmännas tjänst. Samtliga nu

nämnda försäljare mottaga sina stämpelförråd af stämpelpappersförvaltaren

och afgifva till honom sina redovisningar.

På grund af ett af finans- och tulldepartementet lämnadt allmänt

bemyndigande äga därjämte sorenskriverne, en hvar inom sitt distrikt,

utse länsmän till återförsäljare (udscelgere) af stämpelmärken (icke skrifstämplar).

Försäljningen genom återförsäljare sker på vederbörande

sorenskriveres ansvar. Denne förser mot säkerhet, som af honom godkännes,

återförsäljaren med erforderligt stämpelförråd samt mottager af

honom uppbörd och redovisning.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Huruvida säkerhet för stämpeluppbörd skall ställas, bestämmes för

hvarje särskild försäljare af finansdepartementet, som tillika har att

afgöra, huruvida erbjuden säkerhet skall antagas. För närvarande

gäller, att de flesta af de frivilliga försäljarna men icke de som utöfva

försäljningen såsom tjänsteplikt äro förpliktade att ställa säkerhet för

sin uppbörd. Alla försäljare åtnjuta godtgörelse i form af provision,

hvilken så godt som undantagslöst utgår med 2 procent af de sålda

stämplarnas belopp. Där vederbörande försäljare antagit återförsäljare,

äga bägge tillgodoräkna sig 2 procent provision å de af återförsäljaren

försålda stämplarnas värde.

Danmark.

Jämlikt Lov om Stempelafgift af den 13 maj 1911 äger finansministeriet

meddela närmare föreskrifter i fråga om försäljning af

stämplar. I kraft häraf har nämnda ministerium den 20 september

nyssnämnda år utfärdat Bekendtgorelse angaaende Förhandlingen af stemplet

Papir og Stempelnuerker.

Enligt nämnda kungörelse ombesörjes stämpelförsäljningen i Köpenhamn

och Fredriksberg genom Amtstuen i Köpenhamn samt af särskilda

försäljare, hvilka tillsättas af skattedepartementet.

Utom Köpenhamn och Fredriksberg ombesörjes stämpelförsäljningen

genom Amtstuerna äfvensom på vissa orter, enligt bestämmelse

af skattedepartementet, af filialförsäljare, hvilka utses af vederbörande

Amtmand.

Försäljare skall ställa säkerhet, hvars storlek bestämmes, så vidt

angår försäljarna i Köpenhamn och på Fredriksberg, af chefen för l:sta

revisionsdepartementet och beträffande öfriga försäljare af vederbörande

Amtmand. Försäljare äger icke utöfva försäljning på flere ställen och

skall, i fråga om ej mindre försäljningens anordning än äfven bokföring

och redovisning, efterkomma de föreskrifter, som kunna blifva meddelade

af skattedepartementet eller l:sta revisionsdepartementet.

Ersättning till försäljare utgår i form af provision, som beräknas

efter 1 7-> procent af det såldas värde. För den af filialförsäljning

föranledda bokföring äga därjämte vederbörande Amtstuer uppbära

godtgörelse, beräknad efter 3U procent.

Stämpelförsäljningen anförtros, enligt erhållen uppgift, såvidt

möjligt åt personer, som hålla öppen handelsbod hela dagen, hvarjämte

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

tillses, att försäljningsställena komma att ligga på de med hänsyn till

allmänhetens bekvämlighet lämpligaste platser; från den 1 april 1912

komma postkontoren att tillhandahålla mindre stämpelmärken.

Tyskland.

Stämpelskatter upptagas såväl af tyska riket som af förbundsstaterna.

Tyska riket.

Stämpelväsendet är ordnadt genom Reichsstempelgesetz af den 15

juli 1909 samt Wechselstempelgeselz af samma dag med till hvardera

lagen hörande, af förbundsrådet utfärdade Ausfiihrungsbestinimungen.

Enligt förstnämnda lag skall stämpelskatteskyldigheten fullgöras

på olika sätt i fråga om skilda slag af stämpelskatter. Af hithörande

bestämmelser må följande anföras.

Stämpelskatt vid utfärdande af aktier, obligationer och andra

dylika värdepapper utgöres genom skattebeloppets inbetalning till

vederbörande uppbördsmyndigliet, som har att antingen förse värdepapperet

med riksstämpelmärken (Reichsstempelzeichen) eller ock låta

påtrycka stämpel till erforderligt belopp. Förbundsrådet äger bestämma,

i hvilka fall och under hvilka förutsättningar ifrågavarande stämpelskyldighet

må fullgöras genom åsättande af stämpelmärken utan medverkan

af offentlig myndighet. Den vid öfverlåtelse af värdepapper

utgående stämpelskatt erlägges genom utgifvande af slutnota med begagnande

af formulär, som äro i förväg stämplade eller förses med

stämpelmärken. Stämpelplikt för lotter i offentliga lotterier fullgöres

genom skattebeloppets inbetalning till vederbörande myndighet. Förbundsrådet

äger bestämma, huruvida och på livad sätt stämpelmärken

härvid skola komma till användning. Vid fastighetsöfverlåtelser utgående

stämpelafgift utgöres genom användande af stämpelmärken enligt

af förbundsrådet utfärdade bestämmelser. Förbundsrådet äger jämväl

bestämma, huruvida och under hvilka förutsättningar denna stämpelskatt

må erläggas utan användande af stämpelmärken.

Förbundsstaterna äga för sina förvaltningsområden ej mindre bestämma,

hvilka myndigheter skola handhafva de i riksstämpellagen

omförmälda åligganden, än äfven, jämlikt Ausfuhrungsbestimmungen till

riksstämpellagen, utfärda föreskrifter rörande försäljningen af riksstämpelmärken.

Enligt de i senare hänseendet meddelade bestämmelser försäljas

riksstämpelmärken i de flesta förbundsstaterna genom tull- och skatte- ''

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

uppbördsmyndigheter, i Preussen därjämte af särskild! utsedda stämpelförsäljare

(Stempelvert eller) och i Bayern genom postanstalterna. Hvarje

förbundsstat erhåller af riket 2 procent i godtgörelse för bestyret med

försäljning af stämplar och uppbörd af stämpelmedel. I öfrigt utgår

af riksmedel ingen ersättning härför vare sig till förbundsstaterna eller

till vederbörande stämpelförsäljande myndigheter och privatpersoner.

I växelsstämpellagen stadgas, att stämpelskatt för växlar skall

erläggas antingen genom användande af behörigen stämplad växelblankett

eller genom blankettens förseende med stämpelmärken. Beträffande

försäljningen af växelstämplarna är i Ausfiihrungsbestimmungeii

till sistnämnda lag stadgadt-, att densamma skall ombesörjas af postanstålterna,

Yäxelstämplar af lägre valörer (30 Pf. och därunder) skola

tillhandahållas af alla postkontor (.Postämter) och i mån af behof af öfriga

postanstalter. Försäljningen af växelstämplar af högre valörer regleras

genom särskilda, till allmänhetens kännedom meddelade bestämmelsei.

Ur rikskassan utbetalas årligen till hvarje förbundsstat ett belopp, motsvarande

2 procent af de växelstämpelmedel, som influtit inom dess område.

Postförvaltningarna äga tillgodoräkna sig en öfverenskommen

provision för försäljningen af växelstämplar efter 2 2 procent af

inkomsterna.

Preussen.

Stempelsteuergesetz af den 30 juni 1909 stadgar följande olika

sätt för fullgörande af stämpelskatteskyldighet:

1) användande af skrifstämplar,

2) anbringande af stämpelmärken på sådana handlingar, som fä

stämpelbeläggas utan medverkan af offentlig myndighet,

3) ingifvande till behörig myndighet af den stämpelpliktiga handlingen

(i hufvudskrift eller sammandrag) jämte penningar till stämpelafgiftens

belopp,

4) stämpelmärkens anbringande genom därtill behörig myndighet,

samt

5) kontant inbetalning af stämpelafgiftens belopp (för erläggande

af vissa rättegångskostnader).

De bestämmelser, som reglera stämpelförsäljningen, äro meddelade

af finansministern och återfinnas i de den IG augusti 1910 utfärdade

Ausfiihrungsbestimmungen till nämnda stämpelskattelag.

Enligt sistnämnda författning är stämpelförsäljningen i olika

omfattning anförtrodd dels åt tullmyndigheterna (Hauptzollcimter och

Zollämter) dels åt särskild! förordnade stämpelförsäljare (Stempelver
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

teiler). De sistnämnda tillsättas å orter, som sakna egen tullmyndighet

och äro mera aflägset belägna från plats, där sådan myndighet finnes.

Inrättandet af nya stämpelförsäljningsställen är beroende på beslut af

finansministern, under det att förordnandet af stämpelförsäljare tillkommer

vederbörande Oberzolldirektion. Till stämpelförsäljare utses på

de platser, där efterfrågan på stämplar påkallar deras tillhandahållande

vid hvarje tid på dagen, i regel affärsmän eller yrkesidkare (butiksinnehafvare

in. fi.), på platser däremot, där stämpelförsäljning anses

behöfva äga rum endast vid vissa tider på dagen, företrädesvis tjänstemän

(särskildt lärare). Stämpelförsäljare äger icke utan särskildt bemyndigande

försälja stämplar till högre belopp än 100 Mark för hvarje

särskildt fall. Erforderligt förråd af stämplar erhåller försäljare från den

tullmyndighet (Amtsstelle), inom hvars förvaltningsområde han bor. I regel

skola försäljarna erlägga kontant betalning vid mottagandet af stämplar.

Undantag härifrån kan dock i särskilda fall, med finansministerns medgifvande,

beviljas af vederbörande Oberzolldirektion. Då kontant betalning

icke erlägges, skall i regel ställas säkerhet, hvars belopp och natur bestämmes

af sistnämnda myndighet och som förvaras hos öfvertullkassan.

Godtgörelse åtnjutes af stämpelförsäljarna i form af provision efter beräkningsgrund,

som för hvarje särskild försäljare bestämmes af vederbörande

tullmyndighet. I regel utgår provisionen med 2 procent intill

ett årligt stämpelbelopp af 60,000 Mark och med 1 procent för Överskjutande

belopp. I fall af behof, särskildt för att bibehålla erforderliga

stämpelställen, äger vederbörande myndighet i undantagsfall bevilja

godtgörelse efter högre beräkningsgrund, högst 5 procent. Provisionen

utbetalas i regel kvartalsvis af vederbörande tullkassa. Undantagsvis

kan medgifvas stämpelförsäljare, som köper stämplar kontant, att vid

inköp från köpesumman afdraga beloppet af därå belöpande godtgörelse.

Bestämmelser rörande stämpelförråd och deras fördelning samt

angående bokföring af och redovisning för mottagna stämplar äro

meddelade genom Buchfuhrungsordnung fur den Landesstempel af den 17

augusti 1910. Af de genom denna författning gifna föreskrifter torde

det vara tillräckligt att här anföra den, enligt livilken vederbörande

tullmyndigheter erhålla de för fördelning och försäljning erforderliga

stämpelförråd från ett hufvudstämpelmagasin i Berlin.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

England.

De i England gällande bestämmelserna angående försäljning af

stämplar äro gifna i Stamp Duties Management Ad och Stamp Ad, bägge

af 1891.

Stämpelbeskattningen utmärkes dels genom åsättande af stämpelmärken

dels genom stämpeltryckning på vederbörande handling. Stämpelförsäljningen

och stämpeltryckningen liksom stämpeluppbörden lyda

under Commissioners of Inlancl Revenue och utöfvas dels af vissa myndigheter

i Londons city och i större landsortsstäder, dels ock af särskilda

stämpelförsäljare landet rundt.

De förra utföra stämpeltryck å ingifna handlingar och hafva därjämte

till försäljning såväl stämpelmärken som skrifstämplar. Enligt

meddelad upplysning sträfvar man att öka antalet af dessa centrala

stämpelmyndigheter.

Stämpelförsäljarna äga, efter rekvisition, erhålla erforderliga förråd

af stämplar från nämnda myndigheter. Utom sin befogenhet

till stämpelförsäljning äga stämpelförsäljarna äfven från allmänheten

mottaga stämpelpliktiga handlingar jämte penningar motsvarande

stämpelbeloppet för att insända bäggedera för stämplingens utförande

till vederbörande myndighet.

Stämpelförsäljarna utgöras dels af tjänstemän i Board of Inland

Revenue och i Board of Customs ‘ and Excise, dels af postanstaltsföreståndare

under kontroll af General Post Office, dels ock af stämpeldistributörer

(Distributörs of Stamps). Förr var stämpelförsäljningen

hufvudsakligen anförtrodd åt Distributörs och Sub-Distributörs of Stamps,

men när numera ledighet uppstår efter en distributör, utses icke någon

ny, utan den af honom bestridda försäljningen öfverlämnas i stället åt

postverket.

Tjänstemännen i de bägge nyssnämnda Boards utöfva stämpelförsäljningen

såsom ett till deras tjänst hörande arbete och åtnjuta

härför icke någon särskild ersättning. Detsamma gäller ett stort antal

postanstaltsföreståndare. Endast i fråga om en del mindre postanstalters

föreståndare är försäljningssummans storlek af betydelse vid bestämmandet

af deras arfvode. Distributörerna däremot erhålla för stämpelförsäljningen

särskild godtgörelse, hvilken bestämmes för vissa år efter

deras respektive försäljningsbelopp. Endast distributörerna åligger det

att för sin uppbörd ställa säkerhet. Alla stämpelförsäljare äro personligen

ansvariga för sin uppbörd.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Frankrike.

Det franska .stämpelförsäljningsväsendet är icke ordnadt genom

allmän lag eller förordning, utan hufvudsakligen genom eu följd af

ministeriella beslut samt cirkulär och instruktioner af vederbörande

förvaltningsmyndigheter.

Dessa bestämmelser återfinnas i samlingsverket Répertoire dr

Manutention et de Comptabilité de VEnregistrement des Domaines et du

Timbre, utgifvet år 1901 af E. Manéro och A. Gautier, med Supplement

af år 1910.

Stämpelförsäljningsväsendet är tillika med ärenden angående

registrering förlagdt till ett särskildt verk, Administration de VEnregistrement

des Domaines et du Timbre.

Centralförvaltningen utgöres af generaldirektionen i Paris under

ledning af en generaldirektör, tillika chef för förvaltningsrådet, och

lokalförvaltningen besörjes departementsvis af direktörer och dem underordnade

tjänstemän.

I Paris finnes en Atelier général du Timbre, som ombesörjer stämpeltrycket

å såväl stämpelmärken (timbres mobiles) som skrifstämplar (papier

limbré). Härifrån öfversändas stämplarna till departementsförråden

(entrepöts départementaux), som i sin ordning förse ortsorganen, uppbördsmännen

(receveurs), med erforderliga förråd.

Försäljningen sker genom nämnda uppbördsmän, i regel eu i

hvar kanton, samt genom särskildt antagna försäljare (débitants-distributeurs),

hvartill alltid utses innehafvare af tobaksbodar (débits de tabac).

Upprättande och indragning af försäljningsställen beslutas af generaldirektören

i förvaltningsrådet, men generaldirektören ensam nämner

och utfärdar fullmakt för försäljare. Byter tobaksbod innehafvare eller

föreståndare, utfärdar departementsdirektören ny fullmakt. Endast sålunda

befullmäktigade försäljare få sälja stämpelmärken. Dock äro

alla innehafvare af tobaksbodar utan vidare skyldiga att sälja lösa

10 centimes stämpelmärken för kvitton och räkningar. Sådana märken

säljas äfven på post- och telegrafanstalterna äfvensom af brefbärare.

Vissa stämpelmärken tillhandahållas också af tulltjänstemän

(stämplar för konossement, velocipedmärken) och vissa andra tjänstemän.

Beträffande villkoren för försäljning af stämplar genom débitantsdistributeurs

är följande att märka. Försäljningen måste äga rum i

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

själfva tobaksboden. Inuti boden skall pa synlig plats finnas anslag

med prislista å stämpelpapperet samt utanför en skylt med orden

»Débit auxiliaire de papier timbré». Godtgörelse för försäljningen utgår

i form af provision, som beräknas efter 1 procent.

Post- och telegraftjänstemännen erhålla likaledes ersättning efter

1 procent, tulltjänstemännen efter 27* procent.

Österrike och Ungern.

Österrike.

Finanzministerialverordnung af den 28 mars 1854 innehåller i

fråga om stämpelförsäljningen de allmänna bestämmelserna, att stämpelmärken

skola tillhandahållas allmänheten genom härtill bestämda organ

samt att andra personer än de särskildt därtill utsedda icke äga tillhandahålla

stämplar.

I öfrigt är stämpelförsäljningen ordnad genom administrativa

föreskrifter, hvilka numera finnas sammanförda under titeln Vorschriften

iiber die Slempelmaterialgebarung, hvilka trädt i kraft den 1 januari 1911.

Hof- och statstryckeriet i Wien, som verkställer tryckningen af

allt stämpelpapper, utgör tillika det centrala stämpelförrådsmagasinet

för hela riket. Därifrån fördelas stämplarna efter rekvisition till de i

alla större städer inrättade stämpelförrådsbyråerna (Stempelverlagsämter),

hvilka af praktiska skäl tjäna såsom mellanhänder mellan centralförrådet

och försäljningsställena. De sistnämnda utgöras af dels stämpelförsäljningsbyråer

(Stempelverschleissämter) dels stämpelförsäljares (Stenipelverchleisser)

expeditioner. Erforderliga förråd af stämplar erhålla

efter rekvisition de förra från den förrådsbyrå, till hvilken en livar af

dem är hänvisad, och stämpelförsäljarna från antingen viss förrådseller

viss försäljningsbyrå.

Såsom förråds- och försäljningsbyråer tjänstgöra icke särskildt

därtill inrättade myndigheter, utan andra till finansförvaltningen, sårskildt

till skatteuppbördsförvaltningen, hörande myndigheter.

Stämpelförsäljare utses af olika lokala finansmyndigheter för deras

förvaltningsområden. Till stämpelförsäljare kunna förordnas Tabaktrafikanten

(af staten antagna minutförsäljare af tobaksvaror) äfvensom

andra personer. Trafikanterna äro i denna egenskap dels berättigade

att utan särskildt bemyndigande utöfva stämpelförsäljning dels ock

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

förpliktade att efter uppdrag af behörig till an smyndighet åtaga sig

sådan försäljning. Af andra personer får stämpelförsäljning utöfvas

endast under förutsättning af behörigt bemyndigande.

Stämpelförsäljning till allmänheten utöfvas icke blott af försäljningsbyråerna

och försäljarna utan äfven af förrådsbyråerna. Beträffande

såväl försäljnings- som förrådsbyråerna är förpliktelsen att tillhandahålla

allmänheten stämplar i regel inskränkt till vissa slag af

stämplar, i allmänhet af högre valörer. Berättigade äro de däremot

att försälja äfven öfriga stämplar.

Stämpelförsäljarna erlägga vid mottagandet af stämplar kontant

betalning. Ersättning tillgodokommer dem i form af provision, som

utgår efter olika grunder, allteftersom de tillhöra den första, andra

eller tredje af följande grupper. Den första gruppen omfattar stämpelförsäljare,

som utöfva försäljningen själfständigt utan förbindelse med

annat yrke. Hit hänföras jämväl försäljare, som tillika utöfva tobaksförsäljning

eller lotterikollektion, förutsatt att sistnämnda yrken utöfvas

såsom enda eller åtminstone såsom hufvudsakliga yrken. Till

försäljare af nämnda grupp utgår provision med 3 procent för stämplar

till värde af 2 österrikiska kronor och därutöfver och med 2 procent

för stämplar af lägre värde än 2 kronor. Till andra gruppen höra

sådana, som utöfva stämpelförsäljningen vid sidan af annat yrke, i

främsta rummet de, hvilka endast såsom bisysselsättning idka tobaksförsäljning

eller lotterikollektion jämte stämpelförsäljning. Dessa åtnjuta

stämpelprovision efter resp. 2 och 11/2 procent. Alla öfriga försäljare,

särskildt hos offentliga myndigheter anställda personer, hänföras till

tredje gruppen och erhålla provision efter 1 procent.

Ungrern.

Stämpelförsäljningen i Ungern är i hufvudsak ordnad på enahanda

sätt som i Österrike. Dock gäller i Ungern, beträffande försäljningen

genom enskilda, att tillstånd därtill efter ansökan meddelas

af kungl. finansdirektionen samt att sådant tillstånd i regel endast

kan meddelas minutförsäljare af tobak. Dessa äro icke utan vidare

befogade att sälja stämplar, hvaremot de kunna därtill förpliktas,

därest för visst försäljningsområde ingen ansökning om tillstånd föreligger.

Försäljningsvillkoren fastställas af finansdirektionen, enligt hvars

beslut godtgörelse efter 2 procent för närvarande utgår till försäljarna.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Italien.

Stämpelförsäljningen är i Italien reglerad genom finansministeriets

instruktioner af den 16 juni 1882.

Hufvuddragen äro följande. Vid hvarje statens uppbördskontor

(intendenza di finanza) i provinserna finnas inrättade stämpelförråd

(magacini provinciali di bollo). Därifrån utdelas stämplar i första band

till distributori primari, som utgöras af särskilda af statstjänstemän förvaltade

kontor, ufficii contabili demaniali.

Dessa sälja såväl direkt till allmänheten som till återförsäljare

(distributori secondari), hvilka utses af uppbördskontorens chefer, finansintendenterna,

dels efter ansökning dels efter förslag af kommunalstyrelserna.

Till återförsäljare utses företrädesvis försäljare af statens monopolartiklar,

tobak och salt, men därtill kunna äfven utses andra personer,

som hålla öppen affär och äro kända som ärliga och redliga. På

grund häraf har det på senare tider blifvit brukligt att anförtro

stämpelförsäljningen på mindre orter åt postkontoren.

Återförsäljarna få såsom godtgörelse en provision af lVs procent

å beloppet af försålda stämplar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.