Sök i Ratio Lex

FOLKUNDERVISNINGSKOIIITTÉNS

645 sidor, varav 508 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 508 av 645 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1913:5, band 1, FOLKUNDERVISNINGSKOIIITTÉNS

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

FOLKUNDERVISNINGSKOIIITTÉNS

BETÄNKANDE

i

ANGÅENDE

FOLKSKOLESEMINARIERNA

AVGIVET

DEN 20 DECEMBER 1911

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1912

[08-2815]

opaginerad Kontrollera mot PDF

FOLKUNDERYISNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE I

FOLKSKOLESEMINARIEKNA

BAND I

HUVUDBETÄNKANDE

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1912

[082815]

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

Band 1. t>id

Skrivelse till Konungen ........................... i.

Kommitténs huvudbetänkande.

Inledning....................................... l
Kap.

I. Organisationen 8.

1. Folkskoleseminariernas ändamål....................... 8.

Seminariernas ändamål enligt nu gällande stadga S. Seminariet och småskolan 8.

Seminariet och högre folkskolan samt kommunala mellanskolan 9. Seminariet och folkskolans

högre avdelning 10. Seminariet och fortsättningsskolan 10. Folkskollärarnas

fortbildning 14. Sammanfattande bestämmelse angående seminariernas ändamål 15.

2. Seminarierna såsom fackbildnings- och allniänbildningsanstalter....... 16.

Böra seminarierna meddela endast fackbildning? 17. Böra seminarierna meddela endast

allmänbildning? 21. Sammanfattning 27.

3. Den praktiska lärarutbildningen. Seminariernas övningsskolor 27.

Om praktisk utbildning före inträdet i seminariet. »Lärarlärlingssystemeto 28. Om

praktisk utbildning efter avslutad seminariekurs 30. Om avbrott i seminariearbetet

till förmån för tjänstgöring vid skola 31. Övningsskolans behövlighet 32. Övningsskolans

allmänna organisation 37. Fortsättningsskolan såsom beståndsdel av övningsskolan

39. Övningsskolans förhållande till seminariet 41. Övningsskolan från ekonomisk

synpunkt 43.

4. Seininariekurscns längd............................ 44.

Ifrågasatt förlängning av seminariekursen 44. Skäl mot en förlängning av seminariekursen

46.

5. lnträdesfordringar.............................. 49

Kunskapsfordringarna för inträde 49. Inträdesåldern 52. Nattvardsbegående såsom

villkor för inträde i seminarium 55. Övriga inträdesfordringar 58.

6. Seminariet och realskolan .......................... 59.

Ifrågasatt rätt för dem som avlagt realskolexamen att utan prövning vinna inträde

vid seminarium 59. Om särskild seminariekurs för dem som avlagt realskolexamen 65.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

7. Seminariekurs för studenter......................... 68.

Nuvarande förhållanden 68. Annan anordning av studenternas seminarieutbildning 71.

Studentelementet i folkskollärarkåren 74. Förslag till föreskrifter och undervisningsplan

för ettåriga seminariekurser för studenter 77. Om nu gällande rätt för dem som

avlagt teologisk examen eller viss filosofie kandidatexamen 77.

8. Seminiiriekurs för småskollärarinnor in. fl................... 79.

Behovet av kortare seminarieutbildning för kvinnliga inträdessökande med högre förbildning

79. Fördelarna av en särskild kurs i stället för parallellklasser 80. Seminariekurs

för småskollärarinnor 81. Tidigare förslag 83. Kursens längd 86. Inträdesfordringar

89. Kortare seminariekurser för vissa andra kvinnliga inträdessökande 91.

Förening av treårig och tvåårig kurs inom samma läroanstalt 92. Do treåriga kursernas

antal och förläggning 94. Förslag till föreskrifter och undervisningsplan för treårig

seminariekurs 95.

9. Folkskoleseminarierna och sinåskoleseniinarierna .............. 95.

Nuvarande bestämmelser om småskollärarexamen vid'' slutet av andra klassens knrs

96. Småskoleseminarierna som »bottenseminarier» 98. »Småskola» och »folkskola» 103.

10. Folkskollärarexamen . ............................ 104.

Examens allmänna karaktär 104. Folkskollärarexamens allmänna form 107. Betygsgivningen

109. Villkor för godkänd examen 115. Efterprövning i vissa fall 116. Frågan

om en andra lärarprövning 116.

11. Dubbelscminarier. Samseminarier. Internat................. 118

Tillfälliga parallellklasser 118. Dubbelseminarier 120. Samseminarier 124. Internat 128.

Kap. II. Undervisnings planen.......................... 131

1. Seminarieundervisning och folkskoleundervisning.............. 131.

Äldre uppfattning 131. Förändrad uppfattning angående sominarieundervisningen i

dess förhållande till undervisningen i folkskolan 135.

2. Ämneskretsen................................. 138.

Ämneskretsen enligt nuvarande stadga och enligt kommitténs förslag 138. »Kunskapsämnen»

och »övningsämnen» 140. Främmande språk i seminarieundervisningen 142.

Ekonomilära 148. Husligt arbete 153.

3. Lärokurser.................................. 153.

Kristendo mskunskap 154. Modersmålet 157. Matematik 159. Historia 161. Geografi

164. De naturvetenskapliga ämnena i allmänhet 166. Biologi och hälsolära 170. Fysik

och kemi 174. Ekonomilära 176. Främmande språk 178. Psykologi och pedagogik 178.

Teckning 180. Musik 183. Trädgårdsskötsel 185. Manlig slöjd 190. Husligt arbete

197. Gymnastik med lek och idrott 202.

4. Den praktiska lärarutbildningen....................... 205.

Begränsning av seminariets uppgift i fråga om den praktiska utbildningen 205. Den

praktiska utbildningens anordnande 207. Den praktiska utbildningen och seminariets

övningsskola 213.

5. Timplanen................................... 215.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

G. Koncentration................................. ''<220.

Antalet läroämnen 221. Antalet samtidigt förekommande ämnen 222. Koncentration

enligt associationsprincipen 225. Lärarna och koncentrationen. Konferenser 230.

7. Undervisningens frihet............................ 232.

Kap. III. Arbetssättet................................ 235.

1. Äldre och nyare uppfattning......................... 235.

2. Frfigan om valfrihet.............................. 238.

Valfrihetens betydelse 238. Omöjligheten av en mera genomförd valfrihet vid de

svenska seminarierna 239.

3. Befrielse i särskilda fall från deltagande i undervisningen i visst ämne 243.

Rätt till befrielse under förutsättning av redan förvärvad kunskap och färdighet 243.

Rätt till bortval av visst ämne man förutsättning av förut förvärvad tillräcklig insikt

i ämnet. Påföljd av underbetyg 244. Stadgeförslag angående möjligheten av underbetyg

och av bortval 249. Rätt till efterprövning 250.

4. Enskilt arbete............................ 251.

»Fria studier» 251. Begränsning av det enskilda arbetets förekomst 252. Ämnen, vari

enskilt arbete må kunna förekomma 254. Elevens frihet och bundenhet med avseende

på det enskilda arbetet 254. Lärarens befattning med det enskilda arbetet 256. Tid

för det enskilda arbetet 258. Stadgebestämmelser 259.

5. Klassundervisningen.............................. 260.

Läxan och läroboken 260. Föredraget som undervisningsform 261. Produktiv verksamhet

från lärjungens sida 262: a) Frågan och svaret. Det fria föredraget. Diskussionen

263. b) Skriftligt arbete 264. o) Omedelbar befattning med kunskapsmaterialet.

Lärjungelaborationer 265. d) Studieutflykter 266. e) Övningsämnena såsom förmedlare

i av teoretisk kunskap 267. f) Den praktiska lärarutbildningens betydelse för de teoretiska

studierna vid seminariet 267. De föreslagna lärokurserna ock arbetssättet 268.

G. Arbetets yttre hjälpmedel........................... 270.

Läroböckerna. Bestämmandet angående ny läroboks införande 270. Bibliotek och

läsrum 273. Lokaler och materiell i allmänhet 276.

7. Lärare och elever............................... 278.

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna 280.

1. Omvårdnad i moraliskt avseende....................... 281.

Disciplinens upprätthållande inom seminariet 281. Sedlig omvårdnad i djupare mening

283. Rektor och klassföreståndare 285.

2. Omvårdnad i fysiskt avseende......................... 286.

Prövningen av de inträdessökandes kroppsbeskaffenhet 287. Seminarieläkaren 290.

Läkarundersökningar 291. Vård av sjuka elever 292. Undervisningslokalerna 293.

Överansträngningsfrågan 294. Undervisning i hälsovård m. m. 299. Gymnastik med

lek och idrott 300.

3. Elevernas ekonomiska förhållanden...................... 302.

Tidigare förhållanden 302. Seminarieelevernas nuvarande levnadsförhållanden studieomkostnader

och skuldsättning 303. Behövlig ökning av stipendiebeloppen 305. Anordningar

för förbättring av elevernas levnadsförhållanden 307.

II—082815. Folkunderv .-kom. bet. 1. FolkskoUsem. Band 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

Kap. V. Seminariernas lärare 311.

1. Behövliga lärarkrafter............................ 311.

Tjänstgöringens allmänna art vid seminarierna 311. Adjunkts tjänstgöringsskyldighet,

312. Tjänstgöringsskyldighet för rektor och biträdande föreståndarinna 315. Bibliotekarietjänst

317. Ledning av laboratorieövningar 317. TJndervisningsskyldighetens bestämmande

inom de fastställda gränserna 317. Avdrag i vissa fall i den normala undervisningsskyldigheten

318. Antalet lärartimmar för ämneslärarna 318. Behövliga ämneslärare

324. Övningslärare 327. Övningsskollärare 334. Manliga och kvinnliga lärarkrafter

337.

2. Behörighetsvillkor oeli befordringsgrunder ................. 341.

Behovet av bestämda behörighetsvillkor 341. Ämneslärare; allmänna och särskilda

behörighetsvillkor 344. Lektors- eller adjunktskompetens för ämneslärare vid seminarierna?

344. Förstärkt adjunktskompetens 319. Kvinnliga adjunkters kompetens 352.

Allmänna behörighetsvillkor för ämneslärare 354. Om insikter i pedagogik såsom allmänt

behörighetsvillkor för ämneslärare vid seminarierna 358. Om tjänstgöring vid folkskola

såsom allmänt behörighetsvillkor för ämneslärare vid seminarierna 330. Behörighet

för rektorstjänst 362. Kompetens för undervisning i hälsolära (med alkohologi) 362.

Kompetens för undervisning i ekonomilära 364. Befordringsgrunder vid tillsättning av

ämneslärartjänster 368. Allmänna behörighetsvillkor för ovningslärare 369. Särskilda

behörighetsvillkor för lärare i teckning 371. Särskilda behörighetsvillkor för lärare i

musik 372. Särskilda behörighetsvillkor för lärare i gymnastik 373. Särskilda behörighetsvillkor

för lärare i trädgårdsskötsel 374. Särskilda behörighetsvillkor för lärare i

manlig slöjd 375. Särskilda behörighetsvillkor för lärarinna i husligt arbete 376. Om

tjänstgöring vid folkskola som behörighetsvillkor för ovningslärare. Befordringsgrunder

378. Behörighetsvillkor för lärare vid övningsskola 379. Befordringsgrunder vid anställning

av övningsskollärare 380. Om förening av olika slags lärarverksamhet vid

seminariet 381.

3. Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.................. 383.

Tillsättning av rektorstjänst 383. Tillsättning av adjunktstjänst 383. Övuingslärares

och övningsskollärares hittillsvarande anställning 3s6. Övningslärares anställning enligt

kommitténs förslag 386. Övningsskollärares anställning enligt kommitténs förslag 387.

Förfarandet vid övningslärar- och övningsskollärartjänsters tillsättning 391. Lärartjänsters

tillsättning i särskilda fall 394. Extra ordinarie lärares tillsättning 395.

Avgång ur tjänsten 396.

4. Avlöning och pensionering.......................... 398.

Behovet av löneförbättring 398. Allmän löneprincip 399: a) Hänsyn till levnadsbehoven

och hänsyn till arbetet 400. b) Löntagarnas indelning efter levnadsbehoven 402.

c) Olika löneplan 404. d) Bemötande av invändningar 405. Den av kommittén förordade

löneprincipen i den offentliga diskussionen 407: a) Riksdagen år 1906 407. b) Scedéns

motion vid riksdagen år 1908 407. c) Allmänna svenska lärarmötet år 1909 409.

d) Löneregleringskommitténs betänkande år 1911 410. e) Förhandlingar inom folkskollärarkåren

år 1911 411. f) Exempel från utlandet 411. Den av kommittén förordade

löneprincipens tillämpning 412: a) Lämpligheten och möjligheten av principens tillämpning

vid seminarierna 412. b) Några statistiska uppgifter 414. c) Löneregleringskommittén

om förhållandet mellan manlig och kvinnlig tjänstinnehavares löner 417. d) Kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid

mitténs tillämpning av den ifrågavarande löneprincipen 419. Manlig ämneslärares avlöning

421. Kvinnlig ämneslärares avlöning 427. Kvinnlig ämneslärares pensionsålder

429. Familjeförsörjande ämneslärarinnas avlöning 433. Rektors avlöning 433. Biträdande

föreståndarinnas arvode 435. Adjnnkts och rektors pensionering 435. E. o.

lärares avlöning 436. Ifrågasatt ny lönereglering för lärare vid folkskoleseminarier och

allmänna läroverk 437. Övningslärares avlöning 440: a) Nuvarande förhållanden 440.

b) Enhetligt beräkningssätt 442. c) Lönebeloppen enligt kommitténs förslag 444.

d) Övningslärares pensionering 451. Övningsskollärares avlöning 454: a) Nuvarande

förhållanden 454. b) Till kommittén inkomna framställningar 456. c) Kommitténs

löneförslag 457. d) Kvinnlig övningsskollärares pensionsålder 461 e) Övningsskollärares

pensionering 462. Ortstillägg 463. Översikt av kommitténs löne- och pensions
-

förslag 469.

Kap. VI. Seminariernas styrelse......................... 471

1. Överstyrelse.................................. 471

Behov av förstärkning i seminariernas centrala ledning 471. Överstyrelse för folkundervisningsväsendet

471. Överstyrelsens befattning med seminarierna 473.

2. Lokalstyrelse................................. 474

Behövligheten av lokalstyrelse 474. Om konsistorierna såsom lokalstyrelser för seminarierna

479. Lokalstyrelsernas sammansättning 484. Lokalstyrelsernas arbetssätt 488.

Lokalstyrelsernas åligganden 488.

3. Rektor och kollegium.............................493

Enligt äldre och nuvarande förhållanden 493. Enligt kommitténs stadgeförslag 494.

Kap. VII. Förslag till stadga för statens folkskoleseminarier.......498

I. Seminariernas ändamål och allmänna anordning.............. 498

II. Arbetets allmänna anordning........................ 499

1. Undervisningens syfte och innehåll §§ 6—9.

2. Undervisningsplan och arbetsordning §§ 10—14.

3. Undervisningsmedel §§ 15—16.

4. Lärotider m. m. §§ 17—23.

5. Vitsord och deras bestämmande §§ 24—26.

6. Intagning i seminarium, inträdesfordringar och inträdesprov §§ 27—36.

7. Flyttning samt avgång utan examen §§ 37—40.

8. Ordning och tukt §§ 41—51.

9. Fysisk uppfostran och sundhetsanordningar §§ 52—58.

III. Folkskollärarexamen............................ 522

IV. Övningsskolan................................ 526

V. Rektor samt övriga lärare och tjänstemän................. 530

1. Lärarpersonalen, dess avlöningsförmåner m. m. §§ 85—91.

2. Lärares skyldigheter §§ 92—105.

3. Rektors ämbete §§ 106—115.

4. Bibliotekarie och läkare §§ 116—118.

5. Lärarkollegiet §§ 119—125.

6. Konferenser §§ 126—133.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

553.

VI. Tillsättning av lärartjänster..................

1. Rektorstjänst §§ 134—136.

2. Adjnnktstjänst §§ 137—149.

3. Övningslärartjänst §§ 150—154.

4. Lärartjänst vid övningsskola §§ 155—160.

5. Tillsättning i visst fall av ordinarie lärartjänst genom kallelse § 161.

6. Extra och vikarierande lärare § 162.

VII. Lärares avgång ur tjänsten........................ 559.

VIII. Stipendier................................ 57]

IX. Seminariernas ekonomiska förvaltning................... 572.

X. Seminariernas styrelse ocli tillsyn..................... 573.

1 Överstyrelsen §§ 173—179.

2. Lokalstyrelsen §§ ISO—190.

Kap. VIII. Förslag till undervisningsplan för statens folkskoleseminarier 579.

1. Timplan.................................... 57g

2. Kursplan................................... ggy

Kristendomskunskap 581. Modersmålet 583. Matematik 585. Historia 587. Geografi

589. Biologi oelr hälsolära 591. Fysik ock kemi 593. Ekonomilära 595. Främmande

språk 602. Psykologi och pedagogik 602. Teckning 604. Välskrivning 606. Musik

607. Trädgårdsskötsel 6u9. Manlig slöjd 611. Husligt arbete 613. Gymnastik med

lek och idrott 615.

3. Ordning för den praktiska lärarutbildningen ................ 617.

Band 2.

Särskilda utredningar och förslag.

Sid.

Kap. IX. Särskilda motiveringar till förslag till stadga........... i

Kap. X. Grunder för den föreslagna undervisningsplanen........ 42.

A. Kursplanen ............................

1. Kristendomskunskap.............................. 42

Behovet av ny kursplan 42. Ämnets tid å timplanen 43. Bibelläsning 44. Gamla testamentet

44. Nya testamentet 45. Kyrkohistoria 47. Tros- och sedelära 49. Religionshistoria

51. Kristendomskunskapens metodiska behandling i folkskolan 52.

2. Modersmålet................................. 55

Nuvarande kursplan och dess brister 55. Modersmålsundervisningens uppgifter: a) Den

reala synpunkten 56. b) Den formella synpunkten 57. Inträdesfordringar 58. Litteraturläsning

och litteraturhistoria 58. Välläsning 65. Anvisningar rörande tairöstens användning

65. Språklära 66. Övningar i mnntlig och skriftlig framställning 69. Modersmålets

metodiska behandling i folkskolan 71.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. Matematik...................................

Den nuvarande lärokursen 73. Fackutbildningens synpunkt 74. Den formella bildningens

synpunkt 75. Den praktiska bildningens synpunkt 76. Den matematiska lärokursens

tid å timplanen 77. Inträdesfordriugar 78. Undervisningens gång i allmänhet

79. Aritmetik och algebra 80. Räkneundervisningens förhållande till ekonomiläran 82.

Huvudräkning 83. Funktionsbegreppet. Grafisk framställning 83. Geometri 84.

Geometriundervisningens förhållande till linearritningen 86. Matematisk skrivning 87.

Matematikens metodiska behandling i folkskolan 88. Koncentration 89. Enskilt

studiearbete 90.

4. Historia....................................

Inträdesfordringar 92. Ökat utrymme åt allmänna historien 92. Svensk och allmän

historia 94. Det historiska hembygdsstudiet 96. Tillbakaskridande eller framåtskridande

ordningsföljd? 100. Undervisningens anknytning till historiska aktstycken 101.

Historieundervisningens förhållande till den övriga undervisningen 102. Undervisningen

och den historiska utvecklingen 103. Undervisningen och de olika historieuppfattningarna

105. Stats- och kommunalkunskap 107. Undervisningssättet 108. Historiens

metodiska behandling i folkskolan 109.

5. Geografi....................................

Geografien särskilt ämne 110. Inträdesfordringar 110. Seminariets hembygdsstudium.

a) Dess förhållande till barndomsskolans hembygdsundervisning 112. bl Dess förhållande

till den fortsatta geografiundervisningen och seminariets undervisning i övrigt 115.

Allmän fysisk geografi med geologi samt allmän kulturgeografi 117. De främmande

ländernas geografi 118. Sveriges geografi 119. Kurs- och tidsfördelning 120. Den föreslagna

kursens bildningsvärde 121. Ämnets metodiska behandling i folkskolan 124.

6. Biologi och liiilsoliira.............................

Den nuvarande undervisningen 125. Biologiundervisningens mål 126. Lärotiden och

dess fördelning 126. Arbetssättet 128. Delad klass och dubbellektioner 128. Exkursioner

129. Skolträdgården 129. Det biologiska arbetsrummet 130. Naturaliesamlingar

130. Feriearbete 131. Anteckningsboken 132. Urval av lärostoff 133. Lärokurserna

och deras fördelning på de tre klasserna: a) Botanik 133. b) Zoologi 135.

Djur- och naturskyddssynpunkten 137. Hälsolära: a) Fysiologiska och biologiska förutsättningar

137. b) Allmän och personlig hygien 138. c) Sexuell hygien 139. d) Späda

barns vård 139. e) Skolsjukdomarna 140. f) Tuberkulosen 140. Alkobologi 140.

Biologiens behandling i folkskolan 141.

7. Fysik och kemi................................

Inträdesfordringar 143. Kursfördelningen 143. Stoffurvalet 146. Arbete med delad

klass 149. Arbetssättet 150. Naturlärans metodiska behandling i folkskolan 152. Enskilt

studiearbete 153.

8. Ekonomi larn..................................

Undervisningstiden 155. Undervisningsplanen 155. Atfärslära och bokföring 155.

Hemmets ekonomi 156. Allmän socialekonomi 156. Det ekonomiska livets utveckling.

Ekonomisk politik 157. Beskrivande framställning av Sveriges näringsliv 158.

Den offentliga hushållningen 159. Ämnets detaljer. Lärobok 160. Metodiska anvisningar

160.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

9. Främmande språk............................... 162

Undervisningens syfte 162. Kursens förläggning 163. Textläsningen 164. Språklära

166. Tillämpningsövningar 166.

10. Psykologi och pedagogik........................... 168.

Ämnets allmänna karaktär och syfte 168. Allmän psykologi 169. Logik 172. Viktigare

drag av den allmänna undervisningsläran 173. Psykologisk pedagogik 174. Pedagogikens

historia 175. Folkskolans anordning och förvaltning 177. Skolhygien 177.

Allmän undervisnings- och uppfostringslära 178.

11. Teckning....................................180.

Nuvarande bestämmelser 180. Reformsträvanden 180. Teckningsarterna i folkskolan

181. Teckningsarterna vid seminariet 181. Profllteckning 183. Penselteckning 185.

Stilisering och mönsterteckning 186. Perspektivteckning 187. Åskådningsteckning 188.

Skissteckning 191. Konsthistorisk teckning 192 Linearritning 193. Undervisningssättet

194. Teckningsundervisningens metodiska behandling i folkskolan 195. Timantalet

196.

12. Välskrivning................................. 198.

Ämnets ställning 198. Synpunkter för undervisningen 199. Vitsord i välskrivning

199. Ämnets metodiska behandling i folkskolan 200.

13. Musik..................................... 201.

Ämnets namn 201. Mnsikundervisningens ändamål 201. Inträdesfordringar 202. Lärokursens

omfattning 204. Valet av sånger 205. Tonbildningsövningar 206. Gehörsövningar

och musikdiktat 206. Tonträffning 207. Individuell sångundervisning 208.

Teori 208. Sångens metodiska behandling i folkskolan 209. Instrumentalmusik 210.

Hemarbete 211. Enskilt arbete: fiolspelning, körsång 212. Lärotiden och dess för
-

delning 212.

14. Trädgårdsskötsel...............................215.

Ämnets hittillsvarande ställning 215. Ämnets ställning enligt kommitténs förslag 216.

Lärotidens användning 218. Lärostoffets begränsning. Kursplan 219. Undervisningssätt

221. Undervisningsövningar 223. Seminarieträdgården 224. Lärarna 226.

15. Manlig slöjd.................................. 227.

Nya slöjdarter 227. Inträdesfordringar 229. Förberedelse till inträdesprovet 230.

Inträdesprovet 230. Lärokursen 230. Övnings- och modellserier 232. Fyllnadsarbeten

235. Urvalet av slöjdföremål 236. Samband med andra ämnen 237. Undervisningssättet

239. Slöjdens metodiska behandling i folkskolan 241.

16. Husligt arbete................................. 242.

Behovet av undervisning i husligt arbete i folkskolan 242. Klasslärarinna eller facklärarinna?

246. Nödvändigheten av undervisning i ihusligt arbete», kvinnlig slöjd och

hushållsgöromål, på seminariet 247. Undervisningens ändamål 249. Behövlig tid för

ämnet och dennas fordelning 250. Inträdesfordringar 251. Slöjdundervisningens omfattning

254. Sömnad 255. Stickning 256. Lagning 256. Symaskinens användning 256.

Pappslöjd 257. Fyllnadsarbete 257. Teoretisk undervisning 258. Slöjdens metodiska

behandling i folkskolan 259. Undervisningsövningar 261. Hushållsgöromål 261. Teoretisk

undervisning 263. Arbetet i skolköket 264. Arbetsfördelning 266. Undervisningsövningar

267. Undervisningslokaler 268. Anslag 269.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

272.

17. Gymnastik med lek och idrott........................

Ämnests hittillsvarande ställning i seminarieundervisningen 272. Ämnets tid å timplanen

enligt kommitténs förslag 274. Gymnastik. Övningstidens fördelning 276.

Gymnastikavdelningar 277. Övningarnas art och hedrivande 277. Lek och idrottsövningar

278. Teoretisk undervisning 280. Undervisningsövningar 282. Betygsgivning

282.

B. Ordningen för den praktiska lärarutbildningen..............284

Inledning 284. 1886 års stadgas föreskrifter angående den praktiska utbildningen 285.

De »praktiska övningarna» 286. »Hospiteringen» 286. Fördelar av de nuvarande anordningarna

287. Olägenheter av de nuvarande anordningarna 287. Kommitténs förslag

291. Åhörande av lärares lektioner i övningsskolan, »timbesök» 292. Skolbesök

i förening med övningsarbete, »heldagsbesök» 293. »Gruppövningar» 295. Övningsperioder

och gruppindelning 296. Övningslektionernas fördelning på övningsskolans

avdelningar 297. Ämnen vid gruppövningarna 299. Hellektioner och dubbellektioner

301. »Serieövningar» 302. Besök i andra läroanstalter 304. Jämförelse mellan nuvarande

och föreslagna tillfällen till övning 305. Ökning eller lindring i arbetet? 307.

Lektionsberedelse 308. Granskning av övningslektioner 309. Behandling av metodiska

frågor 310. Ledare av undervisningsövningarna 311. Förslagets inverkan på övningsskolan

312. Sammanfattning 314. Exempel på anordningen av gruppövningar 314.

Kap. XI. Lokaler och undervisningsmedel.................. 319

De första seminariebyggnaderna 319. Brister hos seminariebyggnaderna av 1867 års

typ 320. Seminariebyggnaderna av 1899 års typ 321. Bristen hos seminariebyggnaderna

av 1899 års typ 322. Nya krav på seminariebyggnaderna 322. Nybyggnad för Stockholms

seminarium år 1905 323. Förslag till semiuariebyggnad i Luleå år 1907 324. Kommitténs

utlåtande rörande förslaget till seminariebyggnad i Luleå 324. Den fortsatta behandlingen

av frågan om Luleåseminariet 325. Nybyggnad för seminariet i Växjö 326. Seminariebyggnader

av 1908 års typ 327. Kostnaderna för seminariebyggnader av 1908

års typ 328. Undervisningsmedel 331.

Kap. XII. De manliga seminarierna och värnpliktstjänstgöringen 332

Olägenheterna för seminarierna och deras elever av den militära tjänstgöringstidens nuvarande

förläggning 333. Kommitténs hemställan den 20 december 1907 342. Värnpliktskommissionens

utlåtande 343. Värnpliktskommissionens anmärkningar mot folkundervisningskommitténs

hemställan 344. Modifikation av kommitténs förslag 345.

Värnpliktskommissionen om det modifierade förslaget 346. Värnpliktskommissionens

förslag 346. Särskilt yttrande av värnpliktskommissionens adjungerade sakkunnige

348. Myndigheters yttrande över värnpliktskommissionens utlåtande 350. Kommitténs

uttalande: a) Värnpliktskommissionens förslag 354. b) Olägenheterna av nuvarande

förhållanden 355. c) Kommitténs förslag 356.

Kap. XIII. Den ettåriga och den treåriga seminariekursens anordning 363

1. Förslag till föreskrifter för kortare seininariekurser, anordnade i överensstämmelse

med $ 3 av förslaget till Seminariestudga

363

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid

2. Förslag till undervisningsplaner för kortare seminariekurser, anordnade i

överensstämmelse med § 3 av förslaget till Seminariestadga........ 369.

A. Undervisningsplan för den ettåriga seminariekursen 369.

B. Undervisningsplan för den treåriga seminariekursen 373.

3. Grunder till förslag till föreskrifter för kortare seminariekurser...... 382.

Kap. XIV. Behovet av lärarkrafter för folkskolorna............. 396.

1. Historik.................................... 396.

2. Lärarbristens omfattning........................... 399.

Inrättandet av nya tjänster 400. Från tjänsten avgångna lärare 401. Lärarproduktionen

401. Årligt överskott eller brist 404. Behovet av fast utgångspunkt för beräkningarna

404. Särskild undersökning rörande lärarbristens omfattning och behovet

av vikarier 405. Lärarbristens omfattning år 1907 407. Lärarbristens fördelning på

manliga och kvinnliga lärare 408. Lärarbristens tillväxt efter år 1907 409.

3. Det framtida behovet av lärarkrafter..................... Ilo.

Inrättandet av nya tjänster 411. Jämförande beräkning av den framtida nyinrättningen

av lärartjänster 414. Nyinrättade tjänsters fördelning mellan manliga och kvinnliga

lärare 415. Avgång av lärare 416. Hela det årligen uppkommande behovet av

lärarkrafter 417. Tillskottet av lärarkrafter från nu befintliga seminarier 417- Lärarbristens

sannolika omfattning under förntsättning av oförändrad lärarproduktion 418.

4. Åtgärder för lärnrbeliovets tillgodoseende.................. 419.

Paralleilklasser 419. Ett- och tvååriga seminariekurser 421. Enskilda seminarier

423. De lämpligaste åtgärderna för lärarbehovets tillgodoseende 424. Beräkning av den

behövliga ökningen i det årliga lärartillskottet 424. Grnnder för nya seminariers förläggning

och befintliga seminariers utvidgning till dubbelseminarier 425. Förslag till

inrättande av nya seminarier och seminariekurser 431. Förutsättningar för lärarbehovets

tillgodoseende 432. Behovet av fortsatta undersökningar 433.

5. Tabeller.................................... 436.

Kap. XV. Kostnadsberäkning.......................... 468.

Kap. XVI. Särskilda yttranden.......................... 474.

1. Av Harald Dahlgren 474. 2. Av Paul Hellström 476. 3. Av Paul Hellström, E. J.

Ljungberg och Hugo Tigerschiöld 479. 4. Av Paul Hellström och Hugo Tigerschiöld

480. 5. Av L. J. Jansson och Hugo Tigerschiöld 481. 6. Hedwig Sidner 482. 7. Av

C. R. Sandell 486. 8. Av Hugo Tigerschiöld 490.

Bihang.

Anförande till statsrådsprotokollet den 13 juli 1906 angående kommitténs uppdrag 495.

Anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1909 angående kommitténs uppdrag

499. Skrivelse från överste C. H. Norlander angående gymnastikundervisningen 503.

*

opaginerad Kontrollera mot PDF

I sammanhang med sitt huvudförslag,

omfattande förslag till stadga för statens folkskoleseminarier (kap.

VII), förslag till undervisningsplan för samma seminarier (kap. VIII), förslag

till vissa kortare seminariekurser (kap. I: 7 och s samt kap. XIII),

förslag till avlöning och pensionering av seminariernas lärare (kap. V: 4)

samt förslag till åtgärder för fyllandet av den förhandenvarandc lärarbristen

och det framtida lärarbehovet vid folkskolorna (kap. XIV: 4),

har kommittén på olika ställen i sitt betänkande gjort framställningar

bland annat i följande särskilda frågor:

angående utarbetande genom särskilda sakkunniga av bestämmelser rörande läkarundersökning

av inträdessökandc och villkoren i fysiskt avseende för intagning i seminarium, Band 1 sid. 289;

angående viss ändring av bestämmelser i värnpliktslagen och inskrivningsförordningen med

avseende på värnpliktiga seminarieelever, Band 2 sid. 361;

angående betygsstatistik över folkskollärarexamen, Band 1 sid. 114;

angående provårskurs vid folkskoleseminarium, Band 2 sid. 39;

angående ändring i villkoren för behörighet till anställning som vikarie vid folkskola (folkskolestadgan

§ 25, kungl. kung. Va 1900), Band 1 sid. 361 ff.;

angående hälsolära (med alkohologi) såsom ämne i filosofisk ämbetsexamen, Band 1 sid. 363;

angående åtgärder för utbildning av lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna Band

1 sid. 374;

angående utbildning av lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna, Band 1 sid. 375:

angående anordnandet av kurser i geologi, ekonomilära, laboratoriearbete, biblioteksteknik. talteknik

och åskådningsteckning för lärare vid seminarierna, Band 2 sid. 40 och Band 1 sid. 371:

angående behovet av lämpliga lokaler samt av böcker och materiell för seminarieundervisningen,

Band 1 sid. 37 ff., 43, 168 ff., 189, 270 ff., Band 2 sid. 4 samt kap. XI och XV;

angående anslag för sådana mindre reparationer, som rektor äger att låta verkställa å seminariets

byggnader, Band 2 sid. 38;

angående ökning av anslaget till stipendier för seminarieelever, Band 1 sid. 307 och Band 2

sid. 473;

• angående anslag till understödjande av elevhem eller andra anordningar till förbättring av

seminarieelevernas levnadsförhållanden, Band 1 sid. 310 och Band 2 sid. 473.

III -0S2S15. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till KONUNGEN.

Med anledning av särskilda hos Eders Kungl. Maj:t

dåniga framställningar angående förändrad organisation af

narierna m. m.

gjorda under

folkskolesemi

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 13 juli 1906 uppdragit

åt en kommitté att, efter verkställd granskning av gällande bestämmelser

rörande organisationen av och planen för folkskoleseminarierna

i riket ävensom av övriga i omedelbart samband därmed stående föreskrifter

rörande folkundervisningen, avgiva det utlåtande och de förslag,

vartill nämnda granskning kunde föranleda,

och har Eders Kungl. Maj:t genom samma nådiga brev förordnat

till ordförande i kommittén ledamoten av Riksdagens andra kammare, nuvarande

herr statsrådet Fridtjuv Berg samt till ledamöter i kommittén

undertecknade Dahlgren, Jansson och Sundell ävensom ledamoten av

Riksdagens första kammare, bruksdisponenten Otto Mauritz Strömberg

och rektorn vid folkskoleseminariet i Kalmar Johan Anders Olof WickBOM,

varjämte Eders Kungl. Maj:t, sedan rektor Wickbom på därom gjord

underdånig anhållan den 21 december 1907 entledigats från kommittéuppdra^et,

till ledamot av kommittén förordnat undertecknad Sidner samt på

därom gjord underdånig anhållan den 18 december 1908 befriat undertecknad

Sundell från deltagande efter 1908 års utgång i kommitténs behandling

av frågor, som icke röra kristendomsundervisningen.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t i samband därmed, att åt kommittén

uppdragits att avgiva yttrande jämväl angående frågan om en omorganisation

i praktisk riktning av vårt folkbildningsväsen samt inkomma med

förslag till de åtgärder, som kommittén i berörda avseende kan finna erforderliga,

den 12 januari 1909 till ledamöter av kommittén förordnat

undertecknade Hellström, Ljungberg och Tigerschiöld.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:t dels på därom gjord underdånig

anhållan den 18 september 1909 entledigat disponenten Strömberg från

det honom givna uppdraget att vara ledamot av kommittén, dels ock

sedan herr statsrådet Berg på därom gjord underdånig anhållan den 12

oktober 1911 entledigats från kommittéuppdraget, till kommitténs ordförande

förordnat undertecknad Dahlgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

III

Utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden den 13 juli

1906 rörande kommitténs tillsättning och den 12 januari 1909 rörande

utvidgningen av dess uppdrag hava blivit till kommittén överlämnade och

äro tryckta som bilagor till kommitténs betänkande.

Enligt bemyndigande i ovannämnda nådiga brev den 13 juli 1906

har chefen för ecklesiastikdepartementet på kommitténs därom gjorda hemställan

anmodat

dels den 28 augusti 1906 rektorn vid folkskoleseminariet i Växjö

Carl Olof Arcadius och rektorn vid folkskoleseminariet i Lund Otto

Willgott Sundén att tills vidare intill 1906 års slut biträda kommittén

vid verkställande av vissa för dess arbeten erforderliga utredningar samt

undertecknad Sidner och folkskoleinspektören Jöns Franzén att vid behov

lämna kommittén erforderligt biträde;

dels den 10 oktober 1906 professorn vid universitetet i Lund Hans

Larsson att i egenskap av särskild sakkunnig deltaga i kommitténs överläggningar

angående universitetsexamenskommitténs betänkande och förslag

rörande examina samt undervisnings- och studieväsendet inom de

filosofiska fakulteterna vid rikets universitet, i vad samma betänkande

och förslag rörde folkskoleseminarierna i riket;

dels den 17 december 1906 förenämnda rektorerna Arcadius och

Sundén att tillsvidare under år 1907 fortfarande vid behov lämna kommittén

erforderligt biträde, särskilt vid behandlingen av den till kommittén

av Ivungl. Maj:t remitterade frågan rörande fastställande av nya normalritningar

till folkskolebyggnader och vid utarbetande av förslag till läroplan

och lärokurser vid seminarierna;

dels den 10 april 1908 nedannämnda tre personer att i mån av

behov biträda kommittén, nämligen läraren i musik vid folkskoleseminariet

i Lund, filosofie kandidaten Nils Peter Norlind vid behandlingen av kurs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IV

planen i sång ocli musik, läraren i teckning vid högre realläroverket å

Norrmalm i Stockholm Johan Petrus Ekström vid behandlingen av kursplanen

i teckning samt läraren i gymnastik vid folkskoleseininariet i Lund,

översten Carl Anders Henrik Norlander vid behandlingen av kursplanen

i gymnastik och idrott;

dels den 1 december 1910 professorn vid Stockholms högskola Karl

Gustav Cassel och professorn vid Handelshögskolan i Stockholm Eli Filip

Heckscher att i mån av behov biträda kommittén vid utarbetande av förslag

till läroplan och metodiska anvisningar m. in. för undervisning vid

folkskoleseminarierna om förhållanden av ekonomisk innebörd.

Kommittén sammanträdde första gången den 3 september 1906 och

har sedermera arbetat dels i sin helhet, dels fördelad på olika avdelningar,

på sätt närmare framgår av till chefen för ecklesiastikdepartementet

den 19 december 1906, den 20 december 1907, den 19 december

1908, den 27 december 1909 och den 21 december 1910 avgivna redogörelser

för kommitténs verksamhet.

Såsom sekreterare hos kommittén hava tjänstgjort numera sekreteraren

hos medicinalstyrelsen A. E. Bastman till och med den 29 mars 1909

och från sagda dag folkskoleinspektören J. Franzén samt, enligt medgivande

genom nådiga brev den 17 december 1909 och den 25 november

1910, från och med den 1 januari 1910 jämväl numera extra byråchefen

i ecklesiastikdepartementet K. L. E. Sandberg.

Såsom kommitténs biträde vid utförandet av de statistiska undersökningarna

har tjänstgjort kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet

C. H. Gustafsson.

*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till kommittén hava samtidigt med dess konstituerande överlämnats:

1) en den 5 januari 1906 dagtecknad av centralstyrelsen för Sveriges

allmänna folkskollärarförening till Kungl. Maj:t ingiven underdånig petition

angående åtgärder för en ombildning av rikets folkskoleseminarier,

2) en av föreningen Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd den

28 februari 1906 ingiven underdånig skrivelse angående vissa av förvaltningsrådet

uttalade önskemål i fråga om kristendomsundervisningens ordnande

vid seminarierna,

3) en av Oskar Eklund, J. Byström in. fl., enligt uppdrag av den

i februari 1905 i Stockholm hållna, av ombud från de skilda nykterhetssällskapen

i Sverige bestående fjärde förbudskongressen, ingiven underdånig

petition angående undervisning i alkohologi,

4) en av åtskilliga lärare i musik och sång vid folkskoleseminarier

i riket i april 1905 gjord underdånig ansökning angående vissa ändringar av

§ 14, § 19 mom. 1 b) och § 36 i gällande seminariestadga med över ansökningen

avgivna infordrade underdåniga utlåtanden dels av Stockholms

stads konsistorium, efter vederbörande seminarierektors hörande, dels ock

av Musikaliska akademien och dess läroverksstyrelse,

5) en i anledning av nyssnämnda framställning av Fredrika-Bremerförbundets

styrelse gjord underdånig ansökning,

6) en den 3 september 1905 dagtecknad underdånig skrivelse, däri

lärare och lärarinnor i musik och sång vid vissa folkskoleseminarier anhållit

om vidtagande av åtgärder för anställande av en inspektör i musik

och sång vid folkskoleseminarierna, ävensom däröver avgivna yttranden

av vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium, efter

seminarierektorernas hörande, samt Musikaliska akademien och dess låroverksstyrelse,

7) ett år 1900 från ecklesiastikdepartementet utsänt förslag till

kurser i naturkunnighet vid folkskoleseminarierna jämte yttranden,

som

opaginerad Kontrollera mot PDF

VI

däröver avgivits av vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium,

8) överstyrelsens för rikets allmänna läroverk uti underdånig skrivelse

den 6 mars 1906 framställda förslag angående den kompetens, avlagd

realskolexamen bör medföra, för så vitt samma förslag avser, att nämnda

examen skulle berättiga till inträde i folkskoleseminariernas andra klass,

ävensom de av vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium

över förslaget avgivna underdåniga utlåtanden,

9) den av Riksdagen i skrivelse den 21 april 1906 gjorda hemställan,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte, att undervisningen

i hälsolära vid våra offentliga skolor måtte bliva bättre tillgodosedd, än

hittills varit fallet,

10) en av musikläraren vid Göteborgs folkskolor C. O. Holmberg i

underdånig skrivelse den 30 december 1905 gjord framställning rörande

sångundervisningen vid svenska skolor, i vad framställningen avser vidtagande

av åtgärder till åstadkommande av större enhet i skolsångsundervisningen

i allmänhet, jämte de yttranden, som över framställningen avgivits

av Musikaliska akademien och dess läroverksstyrelse samt av överstyrelsen

för rikets allmänna läroverk, samt

11) Riksdagens skrivelse den 13 maj 1904 angående skydd för vårt

lands natur och naturminnesmärken jämte däröver av Vetenskapsakademien

avgivet utlåtande.

Under fortgången av kommitténs arbeten har Eders Kungl. Maj:t

ytterligare låtit till kommittén överlämna att tagas i övervägande vid fullgörande

av kommitténs förutberörda uppdrag i fråga om folkskoleseminariernas

omorganisation:

12) den 11 september 1906: underdånig framställning från rektor

vid folkskoleseminariet i Landskrona om ändrad timplan och kursfördelning

för nämnda seminarium med däröver av domkapitlet i Lund avgivet

underdånigt utlåtande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

VII

13) den 16 november 1906: underdånig petition av åtskilliga lärare

och lärarinnor i folkskoleseminariernas övningsskolor angående ändrade

bestämmelser rörande lärarbefattningarna vid dessa skolor,

14) den 21 december 1906: underdånig framställning av direktionen

över Gymnastiska centralinstitutet om anskaffande av viss gymnastikredskap

vid seminarierna,

15) den 11 april 1908: underdånig petition av C. H. von Mentzer

in. fl. om kristendomsundervisningen vid landets folkskoleseminarier och

barnskolor,

16) den 5 oktober 1908: underdånig petition av Svenska seininarielärarföreningens

styrelse om anslag för anskaffande och underhåll av

bibliotek för lärare och elever samt för övningsskolan vid rikets samtliga

folkskoleseminarier ävensom de av vederbörande domkapitel och Stockholms

stads konsistorium över förslaget avgivna underdåniga utlåtanden,

17) den 6 oktober 1908: underdånig framställning av rektor vid

Strängnäs folkskoleseminarium om beviljande av anslag till anordnande

på försök av en fortsättningsskola i form av aftonskola vid seminariets

övningsskola jämte däröver av domkapitlet i Strängnäs avgivet underdånigt

yttrande,

18) den 6 september 1909: underdånig petition av Enköpings gartnersällskap

in. fl. angående undervisningen i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna,

samt

19) samma dag: underdåniga yttranden av överstyrelsen för Stockholms

stads folkskolor och av vederbörande domkapitel, efter folkskoleinspektörernas

hörande, angående väckt förslag om undervisning i allmänt

medborgerliga och i samband därmed värnpliktigas skyldigheter.

Från chefen för ecklesiastikdepartementet har till kommittén överlämnats:
-

IV—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

vin

20) den 13 juni 1008: handlingar med uttalanden av militära myndigheter

om undervisning i allmänt medborgerliga och i samband därmed

värnpliktigas skyldigheter.

Från jordbruksdepartementet har till kommittén överlämnats:

21) den 20 april 1911: kulturutskottets inom finska lantdagen betänkande

med anledning av ett petitionsförslag angående införande av lantbruksundervisning

såsom läroämne i seminarierna.

o

Åtskilliga föreningar, sällskap tu. fl. samt vissa enskilda personer

hava under loppet av kommitténs arbete till densamma ingivit framställningar

med avseende på kommitténs uppdrag i fråga om folkskoleseminariernas

omorganisation, nämligen:

22) den 3 oktober 1906: folkskollärarinnan Adéle Wett.erlind angående

vissa önskemål i fråga om seminariernas omorganisation,

23) den 2 och 23 november 1906: Sveriges folkskollärarinneförbunds

verkställande utskott angående vissa önskemål med avseende på de

kvinnliga seminariernas organisation,

24) den 19 december 1906: Svenska seminarielärarföreningens styrelse

angående vissa önskemål i fråga om seminariernas lärare samt om privata

seminarier,

25) den 19 december 1906: Göteborgs tandläkarsällskaps munhygienkommitté

angående undervisning i munhygien inom seminarierna,

26) den 7 januari 1907: trädgårdsläraren Agathon Sundius angående

undervisningen i trädgårdsskötsel inom seminarierna,

27) den 12 mars 1907: Upplands allmänna läkarförening angående

grunderna för avgivande av läkarbetyg åt inträdessökande i seminarierna,

28) den 8 maj 1907: Pedagogiska sällskapets i Stockholm styrelse

angående förbättring av seminariernas biblioteksförhållanden,

29) den 16 maj 1907: Fredrika-Bremer-förbundets styrelse angående

önskemål i fråga om det praktiska arbetets uppmärksammande vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

IX

uppgörandet av läroplan och kurser för seminarierna samt angående inträdesålderns

höjande,

30) den 12 augusti 1907: Kyrkosångens vänners inom svenska

kyrkan centralkommitté angående den kyrkliga sångens övning vid seminarierna,

31) den 26 september 1907: bestyrelsen för Svenska folkskolans

vänners femte allmänna möte angående vissa allmänna önskemål för seminariernas

omorganisation samt angående undervisning i alkohologi vid

seminarierna,

32) den 8 oktober 1907: kommittén för verkställande av utredning

rörande de åtgärder, som till hämmande av inänniskotuberkulosens utbredning

i riket lämpligen böra vidtagas, angående undervisning om tuberkulos

vid seminarierna,

33) den 19 november 1907: lärare och lärarinnor i trädgårdsskötsel

vid folkskoleseminarierna angående undervisningen i nämnda ämne,

34) den 23 november 1907: Svenska serninarielärarföreningens styrelse

angående vissa inom nämnda förening uttalade önskemål i avseende

på seminariernas omorganisation,

35) den 15 januari 1908: Skaraborgs läns lantmannaskoleförbund

angående undervisning i jordbrukslära och husdjursskötsel vid seminarierna,

36) den 7 mars 1908: centralkommittén för Stockholms arbetsstugor

angående önskemål i fråga om det praktiska arbetets uppmärksammande

vid uppgörandet av läroplan och kurser för seminarierna,

37) den 20 mars 1908: Psykologiska föreningens i Uppsala styrelse

angående psykologiens och pedagogikens studium vid seminarierna,

38) den 27 mars 1908: Svenska sällskapets för nykterhet och folkuppfostran

styrelse angående önskemål i fråga om det praktiska arbetets

uppmärksammande vid uppgörandet av läroplan och kurser för semi
-

narierna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

X

39) den 15 april 1908: Svenska seminarielärarföreningens styrelses

verkställande utskott angående anordningen av seminarieelevernas praktiska

undervisningsövningar,

40) den 27 maj 1908: lantbruksundervisningskommittén angående

undervisning i lanthushållningens huvudgrunder vid seminarierna,

41) den 16 juni 1908: Svenska läkarsällskapets sektion för hygien

angående upptagande på seminariernas program av undervisning i sexuell

hygien,

42) den 27 oktober 1908: Svenska livräddningsällskapets styrelse

angående undervisning vid seminarierna i simning och livräddning i

förening med pi’aktiska övningar,

43) den 23 september 1909: kommitterade för föreningen G. C. I:s

andra fortbildningskurs angående önskemål i fråga om den åt gymnastikundervisningen

vid seminarierna anslagna tiden, samt

44) den 16 maj 1911: arbetsutskottet hos kommittén för främjande

av god och billig nöjesläsning angående undervisning vid seminarierna

rörande barn- och ungdomslitteratur.

*

Förutom de i det föregående nämnda handlingar har Eders Kungl.

Maj:t under fortgången av kommitténs arbete till densamma för yttrandes

avgivande överlämnat

dels vissa framställningar i fråga om undervisningen i folk- och småskolor

samt i avseende på folkskoleinspektionen, rörande vilka kommittén

ärnar framdeles avgiva betänkande,

dels följande handlingar, rörande vilka särskilda yttranden infordrats

och av kommittén i’edan avgivits, nämligen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

XI

den 28 september 1906: dels av Stockholms stads konsistorium

och vederbörande domkapitel avgivna, av seminarierektorernas yttranden

åtföljda utlåtanden över universitetsexamenskommitténs betänkande och förslag

rörande examina samt undervisnings- och studieväsendet inom de

filosofiska fakulteterna vid rikets universitet, i vad samma betänkande och

förslag röra folkskoleseminarierna i riket, dels ock en av styrelsen för

Svenska seminarielärarföreningen gjord underdånig framställning i fråga

om de blivande ämneslärarnas vid folkskoleseminarierna kompetens och utbildning;

i vilket ärende kommittén avgav underdånigt yttrande den 31

oktober 1906, samt

den 16 november 1906: de i anledning av nådigt brev den 1 juni

1900 av överintendentsämbetet genom arkitekten hos ämbetet G. Petterson

utarbetade nya normalritningar till folkskolebyggnader samt därtill hörande

handlingar; i vilket ärende kommittén avgav underdånigt yttrande den

27 februari 1907.

Därjämte har Eders Kungl. Maj:t

den 19 apri 1907 med anledning av en utav Riksdagens statsutskott,

jämlikt 46 § riksdagsordningen, gjord framställning anbefallt

kommittén att till nämnda utskott skyndsammast avgiva yttrande över

Kungl. Maj:ts i punkt 101 under åttonde huvudtiteln av den till Riksdagen

avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov gjorda

framställning om anslag för uppförande av byggnader för ett folkskoleseminarium

i Luleå. Kommitténs yttrande avgavs den 24 april 1907.

Kommittén tillåter sig slutligen erinra därom, att kommittén den 20

december 1907 till Eders Kungl. Maj:t avgivit underdånig skrivelse med

hemställan om vissa lättnader för seminarieelever vid värnpliktstjänstgöringens

fullgörande.

*

opaginerad Kontrollera mot PDF

XII

Sedan kommittén, efter att hava behandlat principerna för en omorganisation

av vårt folk undervisningsväsen i dess helhet, numera avslutat

sina arbeten, i vad desamma angå frågan om folkskoleseminarierna, får kommittén

härigenom i underdånighet överlämna utlåtande och förslag rörande

dessa läroanstalter.

De i förenämnda handlingar 1—44 gjorda framställningarna äro, i vad

de avse folkskoleseminarierna, från kommitténs sida besvarade genom kommitténs

i här föreliggande betänkande gjorda framställningar.

Inom kommittén anförda särskilda meningar äro betänkandet

O

bifogade.

Underdånigst

HARALD DAHLGREN.

Paul Hellström. L. J. Jansson.

E. J. Ljungberg. Hedwig Sidner.

C. R. Sundell. Hugo Tigerschiöld.

J. Franzén. K. E. Sandberg.

Stockholm den 20 december 1911.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inledning.

Folkskole,seminariernas verkliga betydelse kan knappast ännu sägas

hava blivit allmännare insedd. Likväl synes även en ringa eftertanke böra

vara nog för att klargöra dessa läroanstalters maktpåliggande uppgift.

»Skolan är vad läraren är», heter det, och i intet fall torde detta kunna

sägas med större sanning än i fråga om folkskolan, den skola, i vilken

mer än nio tiondelar av vårt lands barn få sin undervisning. Där är i

regeln skolans hela verksamhet samlad i eu enda lärares hand, och beskaffenheten

av den undervisning och uppfostran, som kommer årgåm»- efter

årgång av barn till del, är i hög grad beroende av vad denne lärare

är. Men vad folkskolläraren är, det beror i väsentlig grad på beskaffenheten

av den läroanstalt, som ensam har till uppgift att giva honom den

grundläggande utbildningen för hans betydelsefulla och ansvarsfulla kall,

folkskoleseminariet. Om någonsin en läroanstalt har eu maktpåliggande

uppgift, så är det därför denna.

Men utbildningen av folkskolans lärare synes intill senaste tid

jämförelsevis litet hava intresserat allmänheten. Det allmänna pedagogiska

intresset och meningsutbytet i bildningsfrågor bär sysselsatt

sig med andra läroanstalter än seminarierna. Under långliga tider

har det allmänna läroverket samlat huvudmassan av det nedasroo-iska

intresset i landet kring sina reformfrågor, i vilka gamla och nya tiders

bildningsideal mötts och kallat den andliga odlingens främste män

till deltagande i striden. Regering och riksdag hava åter och åter be
1—082815.

Folkunder v.~ k om. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

Behovet

av eu

reform.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Inledning.

handlat, dessa frågor, och slutligen liar för oj inånga år sedan det allmänna

läroverket undergått en genomgripande och betydelsefull omdaniii"-.

Även frågan om utbildningen av det allmänna läroverkets lärare

bär varit föremål för mycket arbete, och den för ej länge sedan utfärdade

stadgan om filosofiska examina vid universiteten gör deras utbildning till

huvudsynpunkt för den filosofiska fakultetens undervisningsverksamhet.

Den högre flickskolan har under statens och kommunernas alltjämt ökade

välvilja och omvårdnad erhållit eu betydande utveckling och gjort berömliga

insatser i det pedagogiska frarnstegsarbetet. För folkhögskolan har

börjat ett skede av rikare utveckling; den bar allt mera blivit huvudverktyget

för det bildningsarbete bland den vuxna ungdomen, vilket, erkänt

sou) en av våra viktigaste nationella angelägenheter, funnit många olika

medel för sina syften och samlat till medverkan intelligenta krafter från

olika läger ända upp till vetenskapens utövare vid universitet och högskolor.

< >ch vad slutligen folkskolan beträffar, för vars skull folkskoleserninarierna

äro till, har den alltifrån sin upprinnelse utgjort föremål

för statsmakternas omsorg och för det offentliga meningsutbytet i tal

och skrift, lät vara att det intresse, som från allmänhetens sida kommit

den till del, under olika tider varit underkastat rätt betydande växlingar.

Anspråken på folkskolan hava alltjämt vuxit; den är för det allmänna

medvetandet mer och mer den medborgerliga bildningsanstalten framför

varje annan, med ett högt ställt mål i arbetet för vårt folks ekonomiska,

sedliga och religiösa framåtskridande. Mångenstädes, särskilt i våra större

städer, har folkskolan nått en jämförelsevis hög ståndpunkt i inre och

yttre avseende, erhållit ändamålsenliga lärohus och förträffliga undervisningsmedel,

upptagit nya läroämnen, utvidgat sin lärokurs i olika riktningar.

Och dess lärarkår, som sedan lång tid tillbaka målmedvetet strävat att

höja sin bildning och i allmänhet förbättra sin ställning, har med tolkskolan

vuxit i betydelse och även eljest erhållit ett alltjämt ökat inflytande

inom samhället.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Inledning.

Under det att således skolväsendet och bildningsarbetet i det hela med

kraft främjats, hava de betydelsefulla anstalterna för utbildningen av folkskolans

lärare varit tämligen obeaktade. Likasom dessa anstalter från början

tänkts och planlagts efter en mycket anspråkslös måttstock såväl med avseende

på den bildning de borde meddela, som kanske ännu mera med avseende på

den sociala ställning de borde intaga och de ekonomiska villkor de borde

nöja sig med, så ha de ock, trots en icke obetydlig utveckling, förblivit i

jämförelsevis små förhållanden. De viktigaste framstegen skedde på 1860- och 1870-talen under F. F. Carlsons verksamma handhavande av kyrko- och

skolärendena, och även om åtskilligt gjorts för dem jämväl efter denna tid, har

det dock icke varit nog för att motsvara förändrade tidsförhållandens krav.

Nu gällande stadgas föreskrifter om seminariekursens omfattning i

de olika undervisningsämnena äro med obetydliga förändringar desamma,

som gåvos redan i 1865 års reglemente. Lärokursen av år 1865, hämtad

från tyska förebilder under ett tidsskede, som förvisso icke utmärktes av

något uppsving på folkundervisningens område i Tyskland, innebar icke

ens för sin tid några stora anspråk på folkskollärarens bildning, och numera

torde väl kunna påstås, att få om ens något land med utvecklat

folkskoleväsen åtnöjer sig med en så snävt begränsad seminariekurs som den

i den svenska seminariestadgan angivna. Vad kursens läggning beträffar,

torde den riktigt betecknas såsom »en utvidgad och fördjupad folkskolekurs»1),

i fråga om vilken man mera avsett det fasta inpräglandet av ett

visst minnesstoff än ett förståndet och personligheten utvecklande studium.

Samma läroområde som i folkskolan och samma lärometod — sådan var från

början tankegången, grundad dels på dåtida pedagogiska åsikter bland seminariemännen,

dels måhända även till någon del på förhållandenas tvång, i det att

man hade att anpassa sig efter de vanligen ytterst obetydliga förkunskaperna

hos dem, vilka seminarierna tingo mottaga som lärjungar. De särskilda undervisningsplaner,

som tid efter annan fogats till stadgan — den senaste av år *

'') Band 3 sid. 95.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Inledning.

1894 — och som visserligen »bidragit till att lägga mer ocli mer innehåll

i de allmänt uttryckta kursbestämmelserna»,1) hava icke förmått att

helt häva traditionerna från äldre dagar, och från dessa dagar förskriver

sig ännu den hos den bildade allmänheten stundom förekommande uppskattningen

av seminariernas arbetsresultat: »seminaristbildning» är ett uttryck,

varmed man fortfarande finner sig kunna lämpligen beteckna en torftig och

ytlig skolbildning, vilken just på grund av sin snäva begränsning och sin dogmatiska

beskaffenhet ter sig för sin innehavare såsom fullständig och förträfflig.

Ännu långt in på 1870-talet fingo de flesta folkskoleseminarierna

draga sig fram i förhyrda lägenheter, ofta av ytterst otjänlig beskaffenhet,

och historien om seminariernas första strävanden för att erhålla egna

lokaler är läsvärd såsom betecknande för den uppfattning, som, även inom

riksdagen, varit rådande om dessa läroanstalters betydelse, och för den ringa

välvilja, varmed de varit omfattade. Numera äga visserligen alla seminarier

egna byggnader, men många arbeta icke förty med stora svårigheter till följd

av otillräckliga och otjänliga lokaler. Även vad undervisningsarbetets yttre

hjälpmedel i övrigt beträffar, finnas brister, som med varje dag göra sig

mera kännbara. Få seminarier äga ännu ett nämnvärt bokförråd till bruk

för lärare och elever, och undervisningsmateriel len är mångenstädes synnerligen

anspråkslös. Bristande utrymme och bristande medel hava i regeln

förhindrat en rikare utveckling av den med seminariet förenade övningsskolan,

till följd varav elevernas praktiska utbildande för lärarkallet

icke kunnat anordnas så, som önskvärt varit.

Viktigast för en läroanstalt är dock beskaffenheten av de lärarkrafter,

varöver den förfogar. Ej minst gäller detta om eu lärarbildningsanstalt,

där naturligt nog lärarens uppgift blir särskilt maktpåliggande

och krävande. Så länge seminariets föreståndare var dess ende

egentlige lärare och vederbörande myndighet fick efter bästa omdöme

utse föreståndare med avseende fäst blott på hans personliga egenskaper

B Rån it sid. 0d.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Inledning.

och särskilda duglighet för befattningen, kunde man anse, att seminarierna

ägde en efter de förhandenvarande förhållandena ganska val lämpad ordning

för tjänstetillsättning. Men då de sedermera erhöllo jämte föreståndaren

tre, fyra eller fem andra ämneslärare och uppställandet av bestämda

kompetensfordringar visade sig nödvändigt, komino de i själva verket i

en sämre ställning. Ty den plats, som dessa kompetensfordringar, jämförda

med dem, som lagbestämts för lärare vid andra läroanstalter,

anvisade åt seminarielärarna, var ingalunda den bästa. Fordringarna stegrades

visserligen undan för undan, men det dröjde ända till år 1892, innan de

hunnit så pass högt, att seminariernas lärare med avseende på de insikter

och den pedagogiska utbildning, som av dem fordras, blivit likställda med

adjunkterna vid de allmänna läroverken. Sedan dess, liksom för övrigt i

de flesta fall även dessförinnan, hava seminarierna för erhållande av sina

manliga ämneslärare varit hänvisade till kretsen av dem, som förskaffat

sig den för adjunktsbefattning vid de allmänna läroverken lagstadgade

behörigheten. Men intet har gjorts för att tillförsäkra seminarierna de

bättre krafterna inom denna krets. Följden, lätt att förutse, har icke

uteblivit. Den större institutionen, som erbjudit flera befordringsmöjligheter,

som på sin sida haft de historiska traditionernas och det sociala

anseendets företräde samt en viss fläkt av vetenskaplighet över undervisningsarbetet,

har ägt den större dragningskraften, vartill kommer såsom det

ej minst väsentliga, att fördelen varit på dess sida även i fråga om lönevillkoren.

I sistnämnda avseende kan erinras därom, att det dröjer ända

till år 1897, innan seminarieadjunkterna tillerkännas fullt lika ekonomiska

förmåner som läroverksadjunkterna, och att i rikets två största

städer, där kommunalt lönebidrag utgår till läroverkens lärare, seminarieadjunkten

fortfarande är sämre avlönad än läroverksadjunkten Att under

sådana omständigheter, vad nämligen de manliga ämneslärarna beträffar, de

lärarkrafter, so in kommit på seminariernas del, icke alltid varit do yppersta,

må icke väcka förvåning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii

Inledning.

Det sagda må vara nog. Det är förklarligt, om under samverkan

av dessa förhållanden seminarierna icke i alla avseenden fyllt måttet av

berättigade anspråk. Det är väl ock förklarligt, att klandret, när det

slutligen gav sig luft, stundom blev skarpt.

På samma gång det uttryckligen måste betonas, att det klander, som

sedan flera år tillbaka riktats mot seminarierna, är tillräckligt befogat för

att förtjäna det allvarligaste beaktande och föranleda verksamma åtgärder

till förbättring, bör det ock sägas, att detta klander väl icke alltid visat

tillbörlig urskillning. Rättvisan kräver, att här erinras om de många

högt ansedda lärarpersonligheter, vilka under de hittills förflutna skedena

av de svenska folkskoleseminariernas historia utövat en i hög grad betydelsefull

och välsignelsebringande verksamhet i deras tjänst, personligheter,

vilkas förnämsta insatser i arbetet varit sådana, som icke genom

stadgebestämmelser kunna framkallas. Rättvisan fordrar vidare en erinran

om det utvecklingsarbete, som pågått inom seminarierna, särskilt

under de senaste åren, föga beaktat och sällan erkänt. 1 själva verket

har man på många punkter kommit långt utöver de av de historiska förhållandena

och de författningsmässiga bestämmelserna dragna gränserna,

gjort försök och vunnit resultat, som, då det nu gäller eu mera omfattande

reform, tjäna till stöd och vägledning.

Behovet av en reform är känt och erkänt ej minst av dem, som

verksammast arbetat och arbeta i seminariernas tjänst. Den kan emellertid

icke åvägabringas allenast genom det fortgående utvecklingsarbetet

inom seminarierna själva. Ty seminarierna äro statsanställda i sin verksamhet

bundna och beroende av given författning och av beviljade anslag.

Det inre reformarbetet måste genom statsmakternas åtgärd erhålla nva.

och bättre förutsättningar.

Först den allmän vordna insikten om seminariernas verkliga betydelse

och ett därav följande allmännare och varmare intresse för dessa

läroanstalter skall kunna göra dem till vad de böra vara. Den reform,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inledning.

sou) nu är ställd i utsikt, kun icke bliva mera ''in ett steg mot målet och

får sitt största värde, om den, utan att onödigtvis bryta det historiska

sammanhanget och förspilla det goda, som eu gång vunnits, ger uppslag

till framtida utveckling och underlättar fortsatta framsteg. Med sådan

utgångspunkt för sitt arbete bär kommittén uppgjort de förslag, som den i

det följande skall framlägga tillika med den utredning och de överväganden,

varur de framgått. Att kommitténs arbete varit omfattande

och krävande, torde finna sin naturliga förklaring i den omständigheten,

att det svenska seminarieväsendet i olikhet med den svenska läroverksinstitutionen,

för vars omorganisation det ena kommittéförslaget efter det

andra sett dagen, icke sedan sin tillkomst varit föremål för något mera

genomgripande reformförslag och därav föranledd allsidigare utredning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kap. I. Organisationen.

1. Folkskoleseminariernas ändamål.

Seminariernas

ändamål

enligt nu

gällande

stadga.

''gällande *örst 00,1 främst av vikt att noga fastställa dess uppgift.

stadga. Enligt gällande stadga hava folkskoleseminarierna till ändamål »att

Då det gäller ordnandet eller ombildandet av en läroanstalt, är det

bilda lärare och lärarinnor för folkskolorna i riket». Uttrycket synes vara

ett med avseende på sin omfattning ganska obestämt begrepp såväl i

vart allmänna språkbruk som i vår skollagstiftning. Genom jämförelse

med andra bestämmelser i seminariestadgan finner man, att i här föreliggande

fåll med »folkskolorna i riket» är att förstå dels småskolorna, dels

folkskolan i inskränkt bemärkelse eller den egentliga folkskolan, d. v. s.

de närmast över småskolan liggande fyra årsklasserna, dels de båda överbyggnader

på den egentliga folkskolan, som kallas folkskolans högre avdelning

och fortsättningsskolan, men däremot icke den överbyggnad, som

utgöres av den högre folkskolan, för vars lärare sedan gammalt gälla särskilda

kompetensbestämmelser. Frågan blir nu den, om samma begränsning,

som härmed är given åt seminariernas ändamål, också för framtiden

kan behållas.

tydligt nog men lämnar i själva verket, om det tages ensamt för sig,

rum för olika tolkning. Detta beror därpå, att begreppet folkskola är

Seminariet

och småskolan.

Att den lärarduglighet, som folkskoleseminariet skall bibringa, även

bör innefatta duglighet att undervisa i småskolan, därom torde olika

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkskoleseminariernas ändamål.

!)

meningar icke råda. Nedanför småskolan, således avsedd för barn, som

ännu icke hunnit upp i den egentliga skolåldern, ha. vi den egendomliga,

för städerna och industrisamhällena allt mera betydelsefulla skolform, som

kallas barnträdgård eller med sitt tyska namn Kindergarten. Om den för

denna skolform erforderliga lärarutbildningen måste man visserligen anse,

att den är av alltför speciell natur för att behöva i någon fullständigare

omfattning ingå i folkskoleseminariernas uppgift.1) Men för övrigt gäller

det, att bristande kännedom om den första barnundervisningens synpunkter

och tillvägagångssätt skulle utgöra en betänklig brist i utbildningen för

lärarverksamhet i den egentliga folkskolan, utom att den skulle på ett mindre

lyckligt sätt begränsa folkskollärarens och folkskollärarinnans användbarhet

i undervisningsarbetet. Intet, som tillhör den pedagogiska utbildning,

som meddelas i ett välordnat småskoleseminarium, får saknas i den utbildning,

som folkskoleseminariet skall giva. Den större omfattningen i

denna senare utbildning bör i och för sig vara ägnad att skänka till och

med en större duglighet för lärarverksamhet i småskolan, än den småskoleseminariet

under i övrigt lika förhållanden ensamt förmår att bibringa.

Den bör särskilt vara ägnad att utgöra ett skydd mot den fara för undervisningens

mekanisering, som till följd av de metodiska synpunkternas

övervägande betydelse i den tidigare barnundervisningen alltför lätt inställer

sig vid arbetet i småskolan.

Kan det således anses ligga i förhållandenas natur, att folkskole- Semnuuiei

’ och it oyre

seminariet bör giva utbildning även för småskolan, så torde å andra folk?,colan

sidan icke någon tvekan kunna råda därom, att det icke kan a tami $\<rmunnlamelutbildningen

av den högre folkskolans och den kommunala mellanskolans

lärare, om man nämligen åsyftar en utbildning, som omedelbart och för

varje fall kan anses tillräcklig. Ett dylikt åtagande skulle innebära eu

1) Flerstädes i utlandet, exempelvis i England och Holland, ingår utbildning för

denna skolform i de kvinnliga folkskoleseminariernas kurs.

2—082815. Follewulerv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band. 1.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

(Irganisationen.

Seminariet

och folkskolans

högre avdelning.

Seminariet

och fortsätt

ningsslcolan.

ganska väsentlig utsträckning av seminariets hittillsvarande program, och

innan eu sådan företages, är det åtminstone skäl att tillse, om icke det

ifrågavarande behovet med större verkan och mindre kostnad kan vinnas

o

på andra vägar. Spörsmålet härom hör eidigt kommitténs mening till

frågan om folkskollärarnas fortbildning, eu fråga som kommittén i ett

annat sammanhang skall upptaga. Men vad seminariet i varje fall kan

göra för beredandet av lärarkrafter åt de överbyggnader på folkskolan,

som kallas högre folkskolor och kommunala mellanskolor, är att giva en

grundläggande utbildning, vilken sedan i en eller annan riktning, på ett

eller annat sätt kan efter behov utvidgas och fördjupas.

Vad folkskolans högre avdelning beträffar, är den väl knappast att

anse som eu överbyggnad i egentligare mening. Den skiljer sig nämigeti

varken i organisatoriskt avseende eller i avseende på undervisningsjplanens

natur från folkskolan. 1 det fåtal fall, där den är flerårig, torde

den snart nog övergå till högre folkskola, eu övergång, som i väsentlig

erad evnnas av de bestämmelser, vilka under år 1909 utfärdades för

denna senare skola. År den åter endast tvåårig eller, såsom i de flesta

fall där den förekommer, endast ettårig, är den knappast att anse annorlunda

än som en omedelbar fortsättning av den egentliga folkskolan,

dennas femte (och sjätte) årsklass, såsom sådan väl ägnad att giva eu

sammanfattande och fullständigande avslutning av folkskolans lärokurs.

Att den utbildning, som folkskolläraren erhåller vid seminariet, blir tillräckligt

omfattande för att göra honom utan vidare duglig till att undervisa

i denna avdelning av folkskolan, är därför eu fordran, som måste uppställas.

Återstår frågan om fortsättningsskolan. Denna skolform skiljer sig,

som bekant, både organisatoriskt och i andra avseenden från den egentliga

folkskolan liksom från den nyssnämnda s. k. högre avdelningen av

densamma. Under det att i folkskolan med dess högre avdelning under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Folkskoleseminariernas ändamål.

11

visningen fortgår eller ilr avsedd att fortgå dagligen under hela läsåret,

så att skolarbetet utgör barnets huvudsakliga sysselsättning, är fortsättningsskolan

beräknad för barn, som avslutat sin egentliga skolgång och

kommit ut i praktisk verksamhet. Att giva åt dessa barn, under den

korta tid av året eller det fåtal timmar i veckan, då skolan kan få rå

om dem, fortsatt undervisning och omvårdnad är fortsättningsskolans

betydelsefulla uppgift.

Sådan som fortsättningsskolan hittills varit beskaffad, har den icke

krävt mera av läraren, än vad hans seminarieutbildning satt honom i

stånd att fullgöra. Aven fortsättningsskolan har nämligen med avseende

på de ledande synpunkterna för sitt arbete hållit sig inom folkskolans

ram och i fråga om sin undervisnings omfattning i det hela endast givit

en förnyad genomgång jämte en ringa utvidgning av folkskolans kurser i

vissa av dess läroämnen. Men kommittén är av den åsikten, att eu så

beskaffad fortsättningsskola icke väl motsvarar den ungdoms intressen och

behov, för vilken den är avsedd. Och det svnes kommittén sannolikt,

att den under den närmaste framtiden skall komma att utveckla sig i en

riktning, som erfarenheten från vårt eget land redan oförtvdbart anvisar

och som än tydligare framträder i den utveckling, vilken motsvarande

skolform för närvarande genomgår i en del andra kulturländer.

Kommittén berör härmed ett område av sitt arbetsprogram, som

den betraktar såsom ett av de allra viktigaste. I ett senare betänkande

skall kommittén framlägga förslag angående ny anordning av fortsättningsskolan

och därvid redogöra för de grunder, varpå kommitténs uppfattning

i denna fråga vilar, samt lämna den utredning, som för frågans bedömande

är behövlig. Här må endast själva grundtanken i detta förslag i största

korthet antydas. Grundtanken är den, att fortsättningsskolan, i den

mån det låter sig göra, skall taga sikte på det praktiska arbete,

som sysselsätter dess lärjungar eller sannolikt skall bliva deras

framtida livsuppgift, att den skall samla sin undervisning om
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Organisationen.

kring detta arbete och såmedelst dels kunna omedelbart främja

de ungas intresse ocli duglighet för deras levnadsyrke, dels därmed

ock bliva i stånd att desto kraftigare fullfölja undervisningens

förnämsta syfte, främjandet av lärjungarnas sedliga och

intellektuella utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar.

Det sagda torde ge vid handen, att kommittén ej vill lägga den rena

yrkesskolans snäva begränsning på fortsättningsskolan. Dennas program

skall vidgas, icke inskränkas. Det skall vidgas till att på ett fullständigare

sätt motsvara sina lärjungars behov. Därför skall fortsättningsskolan

först och främst söka befordra deras duglighet för och framgång i

det arbete, som är eller skall bliva deras viktigaste uppgift, och bidraga

till att stärka deras aktning och intresse för detta arbete. Men att den

detta gör innebär icke, att den åsidosätter det syfte, som i en barn- och

ungdomsskola alltid måste bliva det förnämsta, nämligen främjandet av lärjungens

utveckling som människa, hans andliga och ej mindre hans kroppsliga

utveckling. Upptagandet av yrkessynpunkten är, enligt vad erfarenheten

visat, just ett medel för detta huvudsyftes vinnande. Ty då det är

fråga om lärjungar, som redan trätt ut i det nutida mäktiga arbetslivet och

stå inför uppgiften att där finna sig till rätta och bereda sig sin utkomst,

förmår fortsättningsskolan icke i längden att förskaffa sig förtroende, om den

blott bjuder eu obestämd allmänbildning, och helt visst ej heller om den

blott bjuder andlig och kroppslig förströelse och idrott; den måste söka, i

den man den kan, att hjälpa den unge med den allvarsamma uppgift,

som är hans viktigaste intresse.

Det synes kommittén, som skulle man kunna vara berättigad att

hoppas, att en omläggning av fortsättningsskolans undervisningsplan i

enlighet med de grundsatser, som nu antytts, skall göra denna skola

bättre än nu lämpad för sin betydelsefulla uppgift som ett led i folkuppfostringsarbetet,

ett av de medel, med vilka det gäller att söka be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Folkskolesemiiiariernas ändamål.

13

kämpa de förstörande inflytelser, som de unga äro utsatta för särskilt

under övergångsåldern och den tidigare ungdomsåldern. I vad mån de

nämnda grundsatserna låta sig genomföra, är ej här platsen att undersöka.

Men tydligt är, att deras tillämpande innebär en viss organisatorisk förändring''

av fortsättningsskolan. Denna måste komma att antaga olika

form på olika orter, så att den exempelvis icke får samma lärokurs i en

jordbruksbygd som i ett industrisamhälle, och i de större städerna måste

den dela upp sig i skilda grenar efter de olika yrken eller yrkesgrupper,

som företrädesvis äro för handen på platsen.

Att även den på så sätt omdanade fortsättningsskolan för erhållande

av lärarkrafter får lita till folkskolans lärarkår, om ej helt och hållet så

dock till det huvudsakliga, är visst. Men klart är, att fortsättningsskolan

i sin nya form skall ställa delvis nya krav på läraren. Visserligen behöver

även läraren i folkskolan för att med framgång utöva sin uppfostrande

och undervisande verksamhet äga god allmän bekantskap med

det arbetsliv, som ger sin prägel åt barnens hem och hembygd; även folkskolans

undervisningsplan bör röna inverkan av den omgivning,

vari skolan befinner sig; i läroämnen sådana som naturkunnighet, hembygdskunskap

och geografi bör skolundervisningen icke vara densamma i

staden som på landet, icke densamma ute i skärgården som inne i skogsbygden.

Men av läraren i en efter de förutnämnda grunderna anordnad

fortsättningsskola måste i många fall fordras mera än en blott allmän bekantskap

med det förvärvsarbete, som skall utgöra den samlande riktpunkten

för hans undervisning; det måste av honom fordras eu mera ingående

kännedom om ifrågavarande yrke eller yrkesgrupp, eu yrkeskännedom, sträckande

sig till yrkets eller yrkesgruppens tekniska och ekonomiska sidor.

Icke som skulle han ha att meddela yrkesundervisning i egentlig mening;

därtill kräves yrkesutövarens förtrogenhet med ämnet, och därtill skall

skolan i de flesta fall icke äga de materiella förutsättningarna. Men han

skall behöva yrkeskännedomen för att förstå och förmå att på ett levande och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Organisationen.

Folkskol
lärarnas
fortbild
ning.

fruktbringande sätt ansluta sin undervisning till det yrkesarbete, som

sysselsätter hans lärjungar, och såmedelst främja deras duglighet för detta

arbete samt vinna deras intresse och göra dem mottagliga för skolans

O O o

inflytande.

Denna yrkeskännedom, olika för de olika behoven, kan seminariet

icke giva. Seminariet har nog ocli över nog av uppgiften att bibringa

de blivande lärarna den allmänna bildning och den allmänna pedagogiska

förfarenhet, som för varje verksamhet i skolans tjänst äro behövliga och

utan vilka den speciella insikten inom det ena eller andra praktiska området

bleve för sitt ändamål av ringa värde (jfr vidare sid. Sfi).

Den särskilda fackliga utbildning inom eu eller annan gren av

näringslivet, som folkskolläraren i många fall skall behöva utöver sin allmänna

lärarutbildning för att bliva fullt duglig att meddela undervisning

i de framtida fortsättningsskolorna, måste således i likhet med den

särskilda utbildning, som fordras av honom för anställning som lärare i

högre folkskola och kommunal mellanskola, falla utanför seminariekursen,

och frågan om dess tillgodoseende kommer under den fråga, som betecknas

med uttrvcket folkskollärarnas fortbildning. Huru denna fortbildning

för olika syften bör ordnas, vilka redan förhanden va rande läroanstalter

därvid lämpligen kunna tagas i bruk och vilka nya möjligen

kunna komma att visa sig behövliga, detta är ett vidlyftigt spörsmål, som

det jämväl tillhör kommittén att söka utreda. Sin framställning härom

anser sig kommittén dock icke böra lämna i sammanhang med frågan

om seminarierna, utan ärnar låta den ingå som led i kommitténs utredning

och förslag rörande de skolor, för vilka en fortbildning av folkskolans

lärare i första rummet är behövlig.

Från denna för särskilda ändamål beräknade fortbildning är att

skilja den fortgående utbildning, som varje lärare bör eftersträva, på

vilket skolstadium han oek må arbeta, och som han kan förvärva sig

s. 15 Kontrollera mot PDF

Folkskolcseminariernas ändamål.

15

under och i samband med sin lärarverksamhet. Ty seminarieutbildningen

bör av läraren under alla förhållanden betraktas såsom en grundläggande

och har givit sitt bästa resultat, när den skänkt honom håg och duglighet

för fortsatt studiearbete. En viss befattning med ett dylikt inom den

allmänna lärarbildningen fallande fortsatt studiearbete torde för seminariet

vara möjlig. En medverkan i en eller annan punkt från seminariets sida

må väl heller icke anses alldeles utesluten i fråga om den förutnämnda

särskilda fortbildning, vars planmässiga ordnande folkskolans olika slag

av överbyggnader göra nödvändigt. Men i det hela måste denna fortbildning,

som sagt är, falla utanför seminariets verksamhetsområde, och

det torde vara till båtnad såväl för en god lösning av lärarnas fortbildningsfråga

som för effektiviteten av seminariernas arbete, att gränslinjen

dragés bestämd och tydlig mellan seminariebildningens och fortbildningens

områden. I

I överensstämmelse med vad nu anförts och med iakttagande av

den betydelse, som i det föregående givits åt uttrycket »folkskolans överbyggnader»,

då däri inbegripits fortsättningsskolan, högre folkskolan och

kommunala mellanskolan, under det att folkskolans högre avdelning sammanförts

med folkskolan själv, angiver kommittén i sitt förslag till seminariestadga

seminariernas ändamål sålunda: Folkskoleseminarierna hava

till ändamål att utbilda lärare och lärarinnor för rikets folkskolor

samt att därmed även grundlägga den utbildning, som

kräves för lärarverksamhet i folkskolans överbyggnader (stadge
-

Sammanfattande

bestämmelse

angående

seminariernas

ändamål.

förslaget § 1).

Man torde knappast kunna säga, att denna formulering innebär

någon förändring i den hittillsvarande uppfattningen av målet för seminariernas

verksamhet. I varje fall innebär den icke någon sänknin» i

anspråken på seminarieutbildningen. Den begränsning, som gjorts, är

tvärtom ett uttryck för de större anspråk på folkskolan, som tiden fört

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Organisationen.

med sig, liksom ock för den ökade betydelsen och rikare utvecklingen

av folkskolans överbyggnader.

Det i den föreslagna stadgebestämmelsen använda uttrycket »utbilda

lärare och lärarinnor för rikets folkskolor» innehåller icke någon inskränkning

med avseende på lärarutbildningens olika sidor. Den närmaste frågan

blir nu, om någon dylik inskränkning är att göra, eller med andra

ord i vad mån de två huvudsidorna, den teoretiska och den praktiska eller

hellre den allmänna och den fackliga, skola tillgodoses av seminariet. I

denna fråga hava olika meningar framträtt, och på dess besvarande blir

seminariets organisation i första hand beroende.

2. Seminarierna såsom fackbildnings- och allmänbildningsanstalter.

Den första organisatoriska frågan, när det gäller seminarierna, är

enligt somlmas åsikt den, huruvida seminarier överhuvudtaget böra finnas

till. Det bär någon gång, då seminariernas ombildning bragts på

tal, safts ungefär så: den rätta seminariereformen är att avskaffa seminarierna;

lika litet som man funnit det lämpligt att utbilda de allmänna

läroverkens lärare eller statskyrkans präster i seminarier, lika litet borde

man finna det lämpligt att avsöndra de blivande folkskollärarna i för dem

och ensamt för dem inrättade anstalter; deras utbildningsväg bör liksom

de övrigas gå genom gymnasiet till universitetet, om ock deras kurs vid

universitetet, som huvudsakligen skulle avse teoretisk-pedagogisk utbildning,

icke behöver göras lika omfattande som dessas, och efter universitetskursen

bör naturligtvis till sist följa en praktisk utbildningskurs,

motsvarande läroverkslärarnas provar. Eu sådan tankegång innehåller visserligen

mycket av intresse, men den torde, åtminstone ännu så länge, hos

oss stå alltför fjärran möjligheten av ett förverkligande för att av kommittén

behöva tagas i närmare övervägande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminarierna såsom fack- och allmänbildningsanstalter.

IT

De väsentligaste av de invändningar, som äro att göra mot den

nämnda tankegången, framkomma för övrigt vid granskningen av eu annan

med densamma delvis sammanfallande men mera beaktansvärd, nämligen

följande: seminarierna böra väl finnas, men deras uppgift bör i möjligaste

män begränsas till den rena fackutbildningen; folkskollärarens och folkskollärarinnans

allmänna bildning bör icke vara någon annan eller ringare än

den allmänna medborgerliga, för vars meddelande sådana läroanstalter som de

allmänna läroverken och de högre flickskolorna äro till; denna allmänna

bildning bör seminarieeleven till det väsentliga hava, vid dessa eller andra

läroanstalter eller för övrigt på vad sätt som helst, inhämtat redan före sitt

inträde i seminariet, och seminariekursen bör bliva en jämförelsevis kort

yrkeskurs, således en huvudsakligen pedagogisk kurs, teoretisk och praktisk.

Denna tankegång utgår från samma huvudsvnpunkt som den förra,

den stöder sig dessutom på den viktiga skillnaden mellan allmänbildning

och fackbildning, och den synes, såsom erfarenheter från utlandet giva

vid handen, icke omöjlig att förverkliga. Frågan om dess tillämplighet

på våra förhållanden är tydligen av grundläggande betydelse med avseende

på seminariernas organisation.

Huvudsynpunkten såväl i det ena som i det andra fallet är att så Böra semilångt

som möjligt undvika att från övriga studerande avskilja dem, som "meddela

ämna att ägna sig åt folkskollärarkallet, och detta framför allt ger ‘""wdn/iul?

åt de båda anförda tankegångarna det mått av berättigande, soin de äga.

''fy det kan icke nekas, att det ej är i alla avseenden hälsosamt att,

såsom hos oss liksom för övrigt i de flesta andra länder sker, avstänga de

blivande folkskollärarna under hela deras utbildningstid från beröring med

annan bildningssökande ungdom. Svårligen kan under sådana förhållanden

förebyggas uppkomsten av eu del ensidigheter i uppfattningen, eu känsla

av motsättning, som framkallar benägenhet att se allt nr kårsvnpunkt. 1

gemensamheten med andra, som komma ur andra samhällsklasser och arbeta

3—0828tö. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band I.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Organisationen.

med andra mål för ögonen, ligger något uppfostrande, som man genom

utbildningens förläggande till en särskild läroanstalt går miste om. Och det

starka betonandet av lärjungarnas framtida yrkesuppgift lägger lätt eu

viss snäv begränsning över undervisningen i ett seminarium. Aven ur

social synpunkt vore det för folkskolan och dess lärarkår en vinst, om

folkskollärarens bildningsväg icke så tidigt och sa fullständigt skilde sig

från den, som leder upp till de högsta bildningsanstalterna.

I allt detta ligga starka skäl för en organisation, som åsyftar att

förlägga meddelandet av den för folkskollärarna och folkskollärarinnorna

behövliga allmänbildningen till andra läroanstalter än seminarierna. Osannolikt

är icke, att seminariernas framtida utveckling skall gå i riktning av att

göra dem allt mera till fackbildnings- och allt mindre till allmänbildningsanstalter.

Och man torde med tillfredsställelse kunna se mot en sådan utvecklings

resultat. Onekligen ligger det något tilltalande i en anordning sådan som

den engelska, enligt vilken man låter de i seminariet inträdande eleverna hava

förskaffat sig sin erforderliga allmänna bildning nära nog på vad sätt det

vara må för att sedan i seminariet — mången gång förlagt till ett universitet

såsom en dess institution — under en i regeln endast tvåårig kurs bjuda

dem dels undervisning i allmänbildande ämnen, därvid rätt mycken valfrihet

gives, dels och huvudsakligen pedagogisk undervisning och praktisk utbildning

för lärarkallet. Den olikformighet i lärarbildningen, som en sådan anordning

för med sig, synes man i England icke betrakta som någon olägenhet.

Det är emellertid uppenbart, att nära liggande och tungt vägande skäl tala

mot att för närvarande i vårt land bygga seminarierna efter en dylik grundplan.

Att, hos oss såsom lagstadgat villkor för inträde i seminarium förutsätta eu allmänbildning

motsvarande exempelvis den, som utmärkes av studentexamen

eller som inhämtas i en högre flickskola, eller även den, som vitsordas i realskolexamen,

skulle åtminstone för närvarande leda till missförhållanden av

flera slag. Det skulle i betydlig grad inskränka antalet av dem, som kunde

söka inträde vid seminarierna, således ock antalet av dem, som kunde söka sin

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Seminarierna såsom fack- och allmänbildningsanstalter.

livsuppgift i folkskollärarkallet, och det skulle för den enskilde väsentligen

fördyra utbildningen för detta kall. Den ena omständigheten såväl som den

andra skulle medföra minskning i tillgången på lärarkrafter för folkskolorna,

vilkas behov långt ifrån att medgiva en minskning av lärartillgången kräver

en betydande och städse stegrad ökning av densamma. Härtill kommei,

att tillträdet till folkskollärarbanan skulle i hög grad försvåras för

unga män och kvinnor ur de bredare samhällslagren framför allt å

landsbygden, detta till avgjord skada för folkskolan, som hittills just ur

dessa lager erhållit sina kanske allra bästa krafter.

Skulle man för övrigt i verkligen avsevärd grad nå syftet att kunna

inskränka seminariet till att vara endast en fackutbildningsanstalt, vore

det nog ingen obetydligare allmänbildande kurs än studentkursen, som

finge göras till förutsättning för seminariekursen. Sannolikheten för att

de påpekade missförhållandena skulle komma att inträda bleve då störst.

Men det kunde ock med skäl ifrågasättas, om studentkursen vore just den

för de blivande folkskollärarna lämpliga. Det skulle nog visa sig-, att man

för dessas räkning finge upprätta en tredje gymnasielinje utan vare sig

latingymnasiets kurs i latin eller realgymnasiets i matematik eller den myckenhet

främmande levande språk, som hör till dem båda, och där i stället

andra ämnen, såsom modersmålet, kristendomskunskapen och olika slag av

övningsämnen, vore i rikligare mån tillgodosedda. Men med ett sådant

avskiljande av de ifrågavarande lärjungarna på en dylik särskild linje vore

de åsyftade fördelarna av sammanhållningen med andra studerande redan

till väsentlig del förlorade.

Aven den, för vilken en sådan organisation av seminarierna, som gör dem

till fackbildningsanstalter ovanpå allmänbildande högre skolor, synes i och för

sig önskvärd, torde också nödgas medgiva, att den i vårt land under nuvarande

förhållanden icke skulle kunna genomföras utan stora olägenheter. För

närvarande och helt visst för lång tid framåt torde man böra fasthålla,

att de svenska folkskoleseminarierna varken kunna eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Organisationen.

böra göras till överbyggnader vare sig på gymnasiet eller på

realskolan, utan att de för det stora flertalet av sina elever måste

grundas på folkskolan. De måste således för detta flertal av

elever vara ej blott fackbildningsanstalter utan i stor utsträckning

därjämte allmänbildningsanstalter, och folkskollärarens bildningsväg

måste följaktligen i allmänhet även framgent ganska tidigt komma

att skilja honom från dem, som gå mot andra levnadsbanor.

I den mån folkskolan går framåt och dess överbyggnader bliva talrikare

och mera utvecklade, skall det bliva möjligt att höja fordringarna på allmänbildning

bos de i seminariet inträdande eleverna och i motsvarande grad lata

seminariets karaktär av fackbildningsanstalt mera utpräglat framträda.

Klart är, att man redan nu, så långt sig göra låter, bör söka att för seminariekursen

tillgodogöra sig den allmänbildning, som pa annat håll kan

vara vunnen, och således i de fall, där eu förkortning av seminariekursen är

möjlig, icke underlåta att företaga den. Students rätt till inträde i högsta

seminarieklassen utgör en tillämpning, om ock icke i alla avseenden tillfredsställande,

av tankegången om seminariet såsom en fackutbildningsanstalt,

förutsättande en annorstädes förvärvad allmänbildning, och kommittén

framställer i fråga om vissa grupper av kvinnliga seminarieelever

förslag, som närma sig samma organisatoriska grundtanke.

Klart är ock, att man bör söka att till minsta matt begränsa de

ofördelaktiga följderna av den avsöndring, som seminarierna hava med sig, och

ä andra sidan ej försumma att låta de fördelar, som samma avsöndring medför,

komma till sin rätt. Ty avskiljandet inom särskilda läroanstalter av dem,

som bereda sig för folkskollärarkallet, bär ock fördelar med sig. Det är

icke utan sin stora betydelse, att läroanstaltens hela anordning och alla

delar av undervisningen äro, såsom de äro det i ett seminarium, ställda

under synpunkten av detta kall och att lärare såväl som lärjungar känna

sig äga särskilda förpliktelser med hänsyn därtill. Det måste över arbetet

vid ett seminarium med dess till jämförelsevis mogen ålder hunna lärjuti
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Seminarierna såsom fack- och allmänbilduingsanstalter.

21

gar, samlade i gemensamma intressen för en gemensam livsuppgift, vila

ett helt annat intresse och ett helt annat allvar än över arbetet i ett gymnasium.

Och ett sådant allvar, som icke pålägges utifrån såsom ett tvång

utan kommer av arbetets och den föreliggande livsuppgiftens betydelse, är

ett ovärderligt gott och icke oförenligt med den frihet och den sinnets

ungdomliga friskhet, som bör finnas icke minst i ett seminarium. Seminariet

kan dessutom, om det nämligen utrustas och handhaves så som sig bör,

på ett helt annat sätt än gymnasiet skulle förmå, bereda de blivande lärarna

och lärarinnorna förmåner, ej blott med avseende på deras studiekostnader

utan ock för deras studiearbete, för deras kroppsliga och deras

sedliga utveckling.

Vad slutligen beträffar tanken på universitetet såsom medverkande

även till folkskollärarnas utbildning, sa torde den, om ock i något annan

form, hava. framtiden för sig. Vid behandlingen av frågan om folkskollärarnas

fortbildning får kommittén anledning att åter upptaga den till

skärskådande. I

I stället för den i det föregående avhandlade frågan, huruvida semi- Böra seminarierna

böra vara icke blott fackbildande utan därjämte även allmänbil- meddela endande

läroanstalter, skulle man ock kunna uppställa den omvända: böra bildning?

seminarierna vara icke blott allmänbildande utan därjämte även fackbildande

läroanstalter? Denna senare fråga har visserligen hittills icke framträtt

i det offentliga meningsutbytet, men den innebär intet i och för sig

orimligt, och den framträder vid tanken på huru rik och mångsidig den

allmänbildning är, som man skulle önska att kunna bibringa den blivande

folkskolläraren under hans seminarietid.

Skulle seminarierna göras till enbart allmänbildande anstalter, finge

man tänka sig fackutbildningen förlagd till tiden efter avslutad seminariekurs,

alldeles så som man i fråga om läroverkslärarna förlägger den praktiska

utbildningen till det s. k. provåret efter avlagd akademisk examen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Organisationen.

Folkskollärarna skulle då genomgå sin provårskurs t id vissa folkskolor

under ledning av dessas lärare.

Det hinder för folkskolornas användande till sådant ändamål, som

låge däri, att dessa skolor stå under kommunal myndighet och därför icke

utan vidare kunna av staten efter gottfinnande tagas i anspråk, finge på

lagstiftningens väg undanröjas, något som väl icke borde vara omöjligt.

Med avseende på anordningen av den ifrågavarande provårskursen synes

man kunna tänka sig, antingen att lärarkandidaterna skickades ut till framstående

folkskollärare i olika delar av landet för att hos dem genomgå sin

utbildningskurs, eller ock att de samlades till några av de större folkskolorna

i städerna, därvid dessa skolors överlärare tjänstgjorde som föreståndare

för provärskursen och fördelade handledningsarbetet mellan de

vid skolorna anställda lärarna.

Det gäller att tillse, vad i det ena eller andra fallet med denna anordning

skulle vinnas eller förloras för lärarutbildningen med hänsyn såväl

till dess fackliga som till dess allmänbildande sida.

Såsom enda åtgärd för de blivande lärarnas fackutbildning torde väl

den första av de antydda, eller deras överlämnande åt för ändamålet utsedda

lärare i olika delar av landet, några åt eu lärare., några åt en annan,

knappast kunna på allvar ifrågasättas. Aven om man kunde förutsätta,

att lärare funnes i tillräckligt antal, vilka ägde den kunnighet i de

olika läroämnena och den skicklighet att undervisa, som för en sådan

uppgift vore behövlig, måste man finna det betänkligt att hänvisa lärarkandidaten

till en enda skolform och göra honom beroende av en enda

lärare, som i fråga om alla grenar av skolundervisningen och alla

sidor av lärarverksamheten skulle bliva hans läromästare, hans enda föredöme

och hans ende bedömare, utan möjlighet för honom att få höra

någon annan eller vädja till andras åsikter och utan den motvikt mot

en ensidig påverkan och den hjälp till en självständigare uppfattning,

som meningsutbytet i eu större kamratkrets kan skänka. I äldre

s. 23 Kontrollera mot PDF

Seminarierna såsom fack- och allmänbildningsanstalter.

23

tider, då den praktiska utbildningen för barnalärarens verksamhet huvudsakligen

betydde inlärandet av en viss metod, vissa mer eller mindre mekaniska

förfaringssätt, kunde väl den uppfattningen ligga nära, att undervisningskonsten

kunde inhämtas på samma sätt som det, varpå hantverkslärlingen

hos mästaren lär sig dennes hantverk. Och naturligtvis kan även

efter en senare tids förändrade åskådning ett förträffligt resultat på sådan

väg erhållas, nämligen i de fall, där läromästaren är utrustad med stor

och mångsidig begåvning och tillika är. en utmärkt personlighet. Men

som allmän organisatorisk anordning är detta sätt att besörja folkskollärarens

fackbildning icke tillfyllestgörande.l i

Vida bättre ter sig tanken på vissa större stadsfolkskolors inrättande

till provårs- eller övningsskolor. I detta fall kunde det möjligen ordnas

så, att lärarkandidaten, liksom nu i seminariernas övningsskolor, finge göra

bekantskap med undervisning i skolavdelningar, som sammansatts efter olika

typer av folkskolor, och alltid kunde det tillses, att han icke bleve

hänvisad till eu enda lärares handledning och bedömande. Här liksom i

seminarierna komme ej ensamt den enskilde läraren utan läroanstalten i

dess helhet att giva undervisningen det mått av auktoritet, som är behövligt,

och de individuella bristerna och ensidigheterna hos lärarna funne i

olikheten mellan olika individer i viss mån eu utjämning. Här liksom i

seminarierna hade lärarkandidaten förmånen av det utvecklande inflytandet

från enj stor kamratkrets, och vad särskilt bedömandet av hans undervisningsskicklighet

beträffar, borde olikformigheten i synpunkterna för betygsgivningen

icke behöva bliva större än under nuvarande förhållanden.1

Möjligen skulle man också kunna tänka sig en förening av de båda

här såsom tänkbara framställda sätten för folkskollärarnas praktiska utbildning:

lärarkandidaten vistades först någon tid vid eu mindre skola, exempelvis

ute på landsbygden, och överginge sedan till en av de stora övningsskolorna.

Detta vore givetvis till fördel, men tydligt är, att det innebure

ökade praktiska svårigheter och för lärarkandidaten ökade kostnader.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Organisationen.

Genom den fackliga lärarutbildningens anordnande på ett eller annat

av nu nämnda sätt skulle sannolikt, om man för densamma ansloge ett

helt års tid, den övning i lärarverksamhet, som erhölles, bliva grundligare

än den, som vid seminarierna kan förekomma, och måhända mera än denna

utsträckt till enskildheterna av undervisningen och skolskötseln. Men därmed

är icke givet, att den fackliga utbildningen i det hela bleve bättre.

Det är särskilt en omständighet, som härvid bör tagas med i räkningen.

Till den fackliga utbildningen hör icke blott genomgåendet av

olika slao-s undervisningsövningar och åhörandet av lärares och kamraters

O é° 0

undervisning, utan dit höra ock teoretiska studier i psykologi och pedagogik,

innefattande bl. a. dels allmän undervisningslära, dels de olika läroämnenas

särskilda metodik. Dessa studier böra, om de skola leda till en

klar och riktig insikt och bliva fruktbärande för den framtida lärarverksamheten,

icke skiljas från elevernas praktiska övningar, deras iakttagelse

av och befattning med barnen. Förläggas nu de praktiska övningarna

till särskilda provårsskoior, böra således även de ifrågavarande teoretiska

studierna dit förläggas. Undervisningen i psykologi och allmän pedagogik

finge väl då överlåtas åt vid provårsskolorna anställda, i dessa ämnen

vetenskapligt bildade lärare, motsvarande lärarna i samma ämnen vid seminarierna.

Men undervisningen i de olika skolämnenas särskilda metodik

måste anförtros åt de handledande lärarna. Tv att här skilja på teori och

praktik skulle allt för lätt leda till bristande överensstämmelse dem emellan.

Nu förutsätter emellertid behandlingen av ett läroämnes metodik, om den

skall upptaga i ämnets natur liggande synpunkter och giva rum för ett

insiktsfrämjande meningsutbyte, således icke urarta till meddelandet av

dogmatiska föreskrifter, att läraren äger ganska omfattande kunskaper i ämnet.

Uppgiften som handledare av lärarkandidaterna måste således komma att ställa

rätt stora anspråk på de tänkta provårsskolornas lärare ej blott med avseende

på deras praktiska utan ock med avseende på deras teoretiska skicklighet,

anspråk som visserligen i många fall kunde bliva väl fyllda även

s. 25 Kontrollera mot PDF

Seminarierna såsom fack- och allmänbildningsanstalter.

25

av den seminariebildade läraren men som egentligen förutsätta en högre

utbildning, än den han erhållit.

Man har vidare att tillse, vilka följder den ifrågavarande åtgärden,

nämligen den fackliga lärarutbildningens avskiljande från seminarierna,

skulle kunna tänkas få med avseende på den allmänbildning, som fortfarande

skulle vid seminarierna inhämtas. Olika meningar synas råda därom,

huruvida det är att anse som en fördel, att allmänbildningen, såsom

i de svenska seminarierna är fallet, delvis går jämsides med fackbildningen,

eller om det vore bättre, att, såsom här och var i utlandet är förhållandet,

den senare vidtoge, först sedan den förra avslutats. Kommittén berör

i ett annat sammanhang denna fråga (sid. 224) och uttalar där såsom sin

åsikt, att en viss grad av samtidighet i och för sig är till förmån för

såväl allmänbildningen som fackbildningen. År denna åsikt riktig, skulle

således häri ligga ett skäl bland andra mot tanken på den fackliga utbildningens

borttagande från seminariekursen.

Genom eu sådan skulle helt visst även en tidsförlust uppkomma, då

väl vid en provårskurs tiden icke skulle kunna utnyttjas lika fullständigt

som vid seminariet, där teoretiskt och praktiskt arbete samtidigt förekomma.

En del uttalanden, som i facklitteraturen varit synliga, angående erfarenheter

från läroverkslärarnas provår synas giva stöd för sannolikheten

härav. En sådan tidsförlust skulle endast kunna ersättas genom eu förlängning

av utbildningstiden. Skulle denna åter behållas vid oförändrad

längd och för den fackliga utbildningen väl icke kunde anslås mindre tid

än ett läsår, finge man inskränka de allmänbildande studierna, d. v. s.

seminariekursen, till eu tid av tre år. Detta icke blott vore en minskning

av den tid, sora nu sammanräknat tillfaller den allmänbildande delen av

seminariearbetet, utan skulle dessutom till följd av de olika ämneskursernas

hopträngande väsentligen minska möjligheterna för erhållandet av eu

god undervisningsplan.

4—082815. Folkunderv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Organisationen.

Om således med avseende på den fackliga utbildningen det måste

anses ovisst, huruvida resultatet under de tänkta förhållandena skulle bliva

mera tillfredsställande än det, som nu vinnes, synes det med avseende på

allmänbildningen kunna säkert förutses, att, därest icke utbildningstiden i

dess helhet förlängdes, resultatet skulle bliva sämre än det, som nås under

nuvarande förhållanden (jfr sid. 225).

Det synes ock böra vara på förhand klart, att sammanförandet av

de två bildningsuppgifterna till en och samma läroanstalt skall innebära

väsentliga fördelar. Arbetet för den fackliga utbildningen kan utsträckas

över en tid av två eller tre år och kan ställas i samband med arbetet för

allmänbildningen. Teori och praktik kunna hållas tillhopa. Omväxlingen

mellan teoretiskt och praktiskt arbete möjliggör ett noggrant tillvaratagande

av tiden. Lärarkåren erhåller en sådan sammansättning, att såväl barnalärarförmågan

som den vetenskapliga insikten i läroämnena kan bliva företrädd.

Samarbetet mellan de olika lärarkrafterna medger en mångsidigare

behandling av undervisningsfrågorna. Elevernas praktiska utbildning ledes

av personer, som på mångfaldigt sätt stå i beröring med dem och väl

känna deras kunskaper och deras individualitet.

Vad slutligen den ekonomiska synpunkten beträffar, torde det vara

svårt att avgöra, huruvida de i det föregående skisserade anordningarna för

den fackliga lärarutbildningen, om de nämligen skulle fylla önskvärda anspråk,

i väsentligare mån komme att minska statens kostnader, ehuru naturligtvis

den betydande inskränkning, som skulle ske i seminariernas verksamhet

och som bl. a. medförde indragning av deras övningsskolor, ej obetydligt

komme att sänka utgifterna för dessa läroanstalter. Att för de

blivande lärarna utbildningen skulle komma att fördyras, synes sannolikt.

Huruvida någon del av den fackliga utbildningen lämpligen skulle

kunna förläggas utanför seminariekursen, är en fråga, som kommittén längre

tram skall upptaga. Men de anförda omständigheterna synas kommittén

på ett tillräckligt avgörande sätt tala för att den fackliga utbild
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

27

ningen, i varje fall till sin väsentliga del, bör tillhöra seminariets

uppgift och att dess avskiljande därifrån, åtminstone under nuvarande

förhållanden, skulle vara till skada och icke till gagn.

Det kan för övrigt ifrågasättas, om icke seminariet, därest det förlorade

sin fackbildande uppgift, därmed också skulle hava förlorat sitt

väsentliga berättigande som särskild läroanstalt. Att det så skulle hava

gjort, är kommitténs åsikt. Visst är, att det skulle hava förlorat sin viktigaste

och mest utmärkande uppgift. Den nu avhandlade tankegången

leder snarast tillbaka till den inledningsvis framkastade frågan, huruvida

seminarier överhuvudtaget böra bibehållas eller kunna anses obehövliga, en

fråga, vars tid möjligen kan komma men vilken, såsom förut sagts, ännu

ligger allt för fjärran för att behöva tagas i betraktande.

Vilka vägar för folkskollärarens utbildning man en gång i framtiden

kan komma att välja, är ej möjligt att nu förutse. Men klart synes det

vara, att för närvarande och helt visst ännu för lång tid framåt seminarierna

äro oumbärliga för utbildningen av folkskolans lärare, liksom ock

att ett försök att helt och hållet eller i väsentligare mån förlägga vare

sitr den allmänna eller den fackliga utbildningen till andra läroanstalter

vore till skada för lärarutbildningen. Med andra ord: seminarier böra

finnas, och de böra meddela både allmänbildning och fackbildning.

Det blir då närmast att tillse, huru denna dubbla uppgift bör komma

-till uttryck i deras organisation, särskilt vilka fordringar i organisatoriskt

.avseende den praktiska utbildningen måste ställa på seminariet. 3

3. Den praktiska lärarutbildningen. Seminariernas övningsskolor.

Kommittén har i det föregående utvecklat de skäl, som enligt kommitténs

mening göra det nödvändigt eller önskligt, att våra folkskolesemi
-

Samntau

fattninq

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Organisationen.

Om praktisk

utbildning

J öre inträtlet

i seminariet.

> Lärarlärlingssystc
-

narier avel) framgent förbliva såväl allmänbildnings- som fackbildningsanstalter,

och hävdat den uppfattningen, att seminarierna framför allt i sin

egenskap av fackbildningsanstalter äga sin viktigaste uppgift och väsentliga

karaktär. Härmed har dock icke den frågan besvarats, huruvida icke folkskollärarnas

fackliga utbildning och särskilt dennas rent praktiska del

skulle kunna tänkas delvis tillgodosedd på andra sätt än genom seminariets

verksamhet, ej heller något angivits rörande de organisatoriska medel, som

seminariet för ifrågavarande syfte bör förfoga över.

I förra avseendet skulle man kunna tänka sig antingen en före seminarietiden

och såsom ett villkor för inträde i seminariet förvärvad övning

i lärarverksamhet eller ock en under viss tid efter seminariekursens slut

utövad sådan verksamhet, som då bleve en fordran bland övriga för ordinarie

läraranställning, eller ock slutligen en skoltjänstgöring förlagd till.

någon genom ett avbrott i seminariearbetet uppkommen mellantid.

Vid fråga om praktisk utbildning före inträdet i seminariet ledes

tanken närmast på den somligstädes i utlandet förekommande anordning,

som kan benämnas »lärarlärlingssystemet»; den blivande folkskolläraren

börjar sin utbildning såsom lärling hos en i tjänst varande folkskollärare,

under vars omedelbara handledning han får göra bekantskap med skolans

inrättning och försöka sig med lärarverksamhet för att sedan, efter ett eller

flera års övning, medelst genomgåendet av eu seininariekurs fullständiga

sin utbildning. En dylik anordning kan synas vara ägnad att i väsentlig

grad befordra den praktiska utbildningen för lärarkallet och förenkla seminariets

uppgift. Det har också under ett tidigare skede av de svenska

seminariernas utveckling varit ifrågasatt att införa densamma hos oss.1)

Det är klart, att denna anordning medför en mycket grundlig, till alla

sidor och alla enskildheter av lärarens verksamhet utsträckt övning, och kunde

man åtminstone i flertalet fall räkna med en ej allt för ringa mogenhet och

D Band 3 sid. 147.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

29

skolunderbyggnad hos lärlingen och verklig föredömlighet och förmåga hos

handledaren, vore den visserligen att allvarligt tänka på. Men till och

med i gynnsamt fall måste man känna sig betänksam vid tanken på det

starka och ensidiga inflytande, som den unge lärarkandidaten utsättes för

vid en dylik lärogång. Det vill mycket till, att han icke skall komma att

osjälvständigt och mekaniskt efterlikna sin mästare och fa sin lärarindividualitet

för all framtid präglad av dennes. Och i ogynnsamt fall, då lärarens

föredöme icke är det bästa eller hans förmåga att leda icke den lvekligaste,

är faran stor, att lärjungen tillägnar sig mindre goda vanor och

synpunkter, som, grundligt och tidigt förvärvade, bliva svåra att övervinna.

I det hela möta här samma betänkligheter, som förut framhållits i

fråga om tanken att pa liknande sätt tillgodose hela den fackliga, utbildningen.

Att systemets tillämpning skulle bliva förenat med åtskilliga praktiska

svårigheter, är uppenbart. Särskilt må erinras därom, att det för

dem, som med dylik övning måste förbereda sig för inträde i seminariet,

skulle kunna bliva omöjligt att därtill erhålla tillfälle. Genom införandet

av särskilda bestämmelser i folkskolestadgan skulle man väl kunna giva

folkskolläraren rättighet att mottaga elever till handledning och jämväl

kunna förebygga, möjliga missbruk av en sådan rättighet, men däremot

skulle man väl näppeligen kunna ålägga honom skyldighet att även mot

egen önskan mottaga sådana.1)

Till dessa, skäl mot lärarlärlingssystemet kommer, att dess införande

skulle förorsaka eu förlängning av utbildningstiden. Och denna skulle

för den blivande läraren medföra antingen ett försenat utträde i det praktiska

arbetet eller ett tidigare och i så fall allt för tidigt val av levnadsbana.

'') Den menliga inverkan, som undervisningen skulle röna av lärlingarnas givetvis

ofta mindre lyckliga lärarförsök, skulle åter helt visst till fullo motvägas av det gynnsamma

inflytande i pedagogiskt avseende, som uppgiften att vara handledare skulle öva på de ordinarie

lärarna. Häri bär man nog i själva verket en av systemets fördelaktiga sidor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Organisationen.

De överväganden, som nu återgivits, hava synts kommittén avgjort

tala mot införandet hos oss av den ifrågavarande anordningen. Att lagstiftningen

icke lika undantagslöst, som nu sker, utestänger den som icke

avlagt folkskollärarexamen (eller småskollärarexamen) från möjlighet att

försöka sig på lärarverksamhet i folkskola, har av andra skäl synts kommittén

önskvärt (sid. 362). Där nu i ett enskilt fall någon kan få tillfälle

att redan före inträdet i seminariet utöva sådan lärarverksamhet och

därvid förvärvar sig goda vanor, skall detta lända honom eller henne till

fördel vid tävlan om inträdet och sedermera underlätta tillägnandet av den

undervisning, seminariet i och för den praktiska utbildningen har att meddela.

Men eu fordran på föregående tjänstgöring som lärare skall enligt

kommitténs förslag uppställas endast för intagning i seminariets fjärde

klass.

Om praktisk En praktisk utbildning efter avslutad semmanekurs, således utgö
ntbildning

. . . .

efter avsiu- rande en fortsättning av den i seminariet erhållna, skulle väl närmast komrieknrs.

ma att motsvara den för ämneslärarna vid folkskoleseminarier och allmänna

läroverk föreskrivna tjänstgöring, som för dem utgör ett bland övriga villkor

för behörighet till ordinarie anställning: dessa lärare skola, innan de

äro berättigade att söka ordinarie tjänst, under minst två läsår vid vissa

angivna läroanstalter hava med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring till

den omfattning, som åligger lektor eller adjunkt. Frågan är nu, om en

motsvarande fordran på folkskolans lärare skulle kunna anses nyttig och

av behovet påkallad.

Kunde den nyblivne folkskollärarens tjänstgöring alltid ordnas så,

att han vid dess fullgörande stode under ledning av en i pedagogiskt avseende

insiktsfull förman eller åtminstone hade stödet av i lärarverksamlieten

mera erfarna kamraters råd och anvisningar, skulle det utan tvivel ha sin

nytta med sig, att en viss tids tjänstgöring bleve stadgad som villkor för behörighet

att på eget ansvar sköta en skola. Men dylika förhållanden lära

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

icke kunna bringas till stånd. 1 de allra flesta fall blir folkskolläraren

redan från början ställd ensam i sitt arbete och får en verksamhet lika

omfattande, som den han allt framgent skall utöva. Med uppställandet av

villkoret om en viss tids tjänstgöring före anställningen som ordinarie

skulle med avseende på förkovran i lärarskicklighet således icke vinnas

bättre resultat, än som vinnes ett sådant villkor förutan. Till förmån för

detta villkor skulle val sedan endast kunna åberopas den ökade trygghet,

som skolan genom detsamma skulle kunna anses vinna gentemot för lärarkallet

olämpliga personer, vilka trots den gallring, som sker vid seminarierna,

kunna komma in på lärarbanan. Att i sådant avseende något skulle

vinnas, måste medgivas. Men tydligt är, att den ifrågavarande åtgärden

endast i ett och annat undantagsfall skulle komma att motsvara ett sådan i

syfte. Det torde heller icke kunna sägas, att denna åtgärd av nu sist anförda

grunder visat sig behövlig.

Då den således varken kan anses varå ägnad att i avsevärdare grad

främja lärarkårens praktiska skicklighet eller vara påkallad av något föreliggande

missförhållande, vore det allt annat än välbetänkt att genom dess

vidtagande försena befordringsutsikterna inom en lärarkår, vars ekonomiska

förhållanden väl behöva förbättras men icke böra ens i ringa mån försämras.

Det må slutligen anmärkas, att under tider, som icke kännetecknas

av lärarbrist, den unge läraren i regeln får tjänstgöra länge nog såsom

vikarie eller extra ordinarie, innan han vinner befordran till ordinarie, ett

förhållande som även eljest äger rum i de större städerna, dit tillströmningen

av lärarkrafter är jämförelsevis stor.

Av mera avsevärt gagn för lärarens praktiska utbildning skulle det Om avbrott

däremot vara, om eleven efter till större delen genomgången seminarie- arbetet1 till

kurs kunde avbryta sina studier vid seminariet för att under någon tid t^imtgoring

ägna sig åt tjänstgöring i skola och därefter återvända till seminariet för ,ld skola

att där avsluta sin kurs. Han hade då, innan han bearåve sia: ut att för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Organisationen.

Övningssk

dans behöi

lii/het.

söka sig som lärare, fätt i seminariet inhämta det väsentligaste av den

erforderliga allmänbildningen och hade därjämte både i teoretiskt och

praktiskt avseende erhållit så pass mycken pedagogisk utbildning, att han

med en viss grad av förmåga kunde gripa sig an med sin lärarverksamhet

samt taga vara på de erfarenheter han i denna verksamhet finge göra.

Och dessa erfarenheter skulle sedan kunna göras fruktbringande för hans

fortsatta arbete vid seminariet.

Det är dock utan vidare tydligt, att det sktdle stöta på nästan oövervinn

liga. praktiska svårigheter att genomföra en sådan ordning, liksom att

den, om den i vissa avseenden vore till gagn för seminariearbetet, i andra

avseenden skulle medföra betänkliga olägenheter. I varje fall skulle den

icke kunna genomföras, utan att utbildningstiden därigenom väsentligen

förlängdes och utbildningen väsentligen fördyrades.

Tanken på eu dylik ordning har framkastats i sammanhang med

frågan om ordnandet av förhållandet mellan de manliga seminarieelevernas

studier och deras värnpliktstjänst men lärer av nu nämnda skäl knappast

kunna tillmätas något värde för denna frågas lösning. I ett visst

samband med samma tanke står det ävenledes någon gång framkastade förslaget

om införandet av en andra lärarprövning efter mönstret av en del

utländska förhållanden. Till spörsmålet härom skall kommittén återkomma

vid redogörelsen för sitt förslag angående folkskollärarexamen (sid.

116 tf.).

Någon lämplig anordning, varigenom en del av den praktiska lärarutbildningen

bleve förlagd utom seminariekursen, vare sig före eller efter

eller under seminarietiden, synes således icke erbjuda sig; vad den blivande

folkskolläraren i avseende pa sådan utbildning kan erhålla måste i regeln

inskränka sig till vad seminariet kan giva honom. Så mycket nödvändigare

är det, att seminariets verksamhet i detta avseende blir kraftig

och ändamålsenlig.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

33

Att det förnämsta hjälpmedlet för seminariet i arbetet för elevernas

praktiska utbildning för närvarande är dess övningsskola, torde vara obestridligt.

Icke dess mindre är det skäl i att undersöka, om icke övningsskolan

till äventyrs skulle kunna undvaras. Ty övningsskolan är, om den

skall fylla sitt ändamål, en omfattande och dyrbar inrättning.

Den utväg, som i sådant fall skulle vara att tänka på, vore, att

seminariet för det ändamål, vartill övningsskolan användes, besraonade

folkskolan i den stad, där det är beläget. Det är således här icke såsom

i ett föregående sammanhang fråga om ett frånskiljande av den praktiska

utbildningen från seminariets uppgift; seminariet är fortfarande ansvarigt

för denna utbildnings meddelande men begagnar sig därvid av en folkskola

i seminariestaden i stället för särskild övningsskola.

Exempel från utlandet på en sådan anordning saknas icke. Visserligen

äro seminarierna i Finland, Österrike, Preussen och de övriga

tyska staterna, i de schweiziska kantonerna och, som det synes, i allmänhet

även i Nederländerna och Frankrike försedda med e<jna övningsskolor

liksom i Sverige. Men redan i Danmark och Norge, där de särskilda

övningsskolorna visserligen äro regel, träffar man åtskilliga fall, där

stadens folkskola tjänstgör som övningsskola för seminariet. Liknande

synes förhållandet vara i Förenta staterna, om oek saknaden av särskild

övningsskola betraktas som mindre tillfredsställande. I England åter äro

sedan år 1902 de särskilda övningsskolorna uteslutna ur seminarieorganisationen,

och seminarierna äro för den praktiska utbildningen av sina

elever hänvisade till att begagna någon eller några av stadens folkskolor,

vilkas föreståndare och lärare då ock deltaga i handledningen av eleverna.

Till förmån för en anordning sådan som den engelska anföres, dels

att den är billigare, dels att den är bättre, så tillvida nämligen som folkskolan

är ägnad att giva eleven en riktigare föreställning om arbetet och

ordningen i en verklig skola, än den han får i den särskilda övningsskolan,

som i flera avseenden arbetar under mindre normala förhållanden. Såväl

5—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolexem. Band 1.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Organisationen.

det ena som det andra torde ha sin riktighet, men frågan är ingalunda

avgjord därmed, såsom ett närmare övervägande snart nog ger vid

handen.

Om stadens folkskola mer än den särskilda övningsskolan erbjuder

normala skolförhållanden, ligger däri från synpunkten av en övningsskolas

speciella ändamål icke enbart en fördel. Våra folkskolor visa, som bekant,

i organisatoriskt hänseende från varandra skilda former, och det är

naturligtvis önskligt, att eleverna under sin utbildningstid få göra bekantskap

icke blott med en sådan form utan med flera och med de viktigaste

av dem. I seminariestäderna tillhör folkskolan i regeln den s. k. litt. Atypen,

som har skild undervisning för varje årsklass. Denna skolform

är visserligen i många fall att anse som den bästa, men den är ock den

enklaste och från undervisningens synpunkt lätthanterligaste. Den är därför

från denna synpunkt icke den för eleverna lärorikaste. Den är icke

heller den vanligaste; endast omkring 12 procent av rikets samtliga folkskolor

äro för närvarande att hänföra till litt. A-typen, under det att flertalet

skolor företer ett från denna ganska avvikande utseende. Att eleverna

vid sin utbildning skulle hänvisas till endast och allenast denna enda skolform,

kunde då icke anses fördelaktigt. Till den särskilda övningsskolans

mindre normala förhållanden hör nu bland annat dess organisatoriska rörlighet.

Men denna innebär, att den kan ordnas till överensstämmelse med

olika skolformer. Under det den behåller en viss lämplig grundform,

kan den vid behov förändras. Den kan ge exempel ej blott på skolformen

litt. A utan även på den för vår landsbygd betydelsefulla skolformen

litt. E med samtidig undervisning av fyra årsklasser, eu skolform

som både med hänsyn till sin utbildning och med hänsyn till de anspråk

den ställer på läraren särskilt måste beaktas vid lärarutbildningen. Att

övningsskolan härutinnan på ett bättre sätt än den kommunala folkskolan

motsvarar seminariets behov, är tydligt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen, övningsskolor.

35

En fortsatt jämförelse ger ytterligare företräde åt den särskilda övningsskolan.

För den kommunala folkskolans lärare och målsmän skulle

seminarieelevernas intressen och anspråk lätt komma att kännas som ett

obehörigt och störande intrång i skolans verksamhet. Men även där det

funnes villighet att taga hänsyn till seminariets önskningar, skulle det

ofta icke finnas möjlighet att göra det. Seminariet bleve den beroende

parten och finge sin arbetsordning bunden av folkskolans, övningsskolan

åter står till seminariets förfogande, dess organisation och arbetsordningkan

lämpas efter seminarieundervisningens behov, och även tillfälliga förändringar

kunna vidtagas, då så befinnes nödvändigt.

Vidare: det är tydligt, att, om seminarieelevernas undervisningsövningar

och övriga arbete för den praktiska utbildningen förlädes till

stadens folkskola, dennas lärare måste anlitas som handledare, i varje fall

som biträdande sådana. Ty det vore ett allt för starkt ingrepp i folkskolans

verksamhet, om dessa lärare i sin undervisning allt som oftast

skulle helt och hållet ersättas av lärare och elever från seminariet, och

seminarieläraren skulle i den för honom främmande skolan icke få den

förtrogna kännedom om barnen, som han skulle behöva i sin egenskap av

handledare. Men vad folkskolans lärare beträffar, hade man ingen säkerhet

för att de, huru dugliga de ock kunde vara som barnalärare, ägde

sådana egenskaper, som böra finnas hos dem, som skola vara handledare för

lärarkandidater (jfr sid. 29 och 380), och redan den jämförelsevis ringa personliga

bekantskap de kunde vinna med seminarieeleverna skulle göra dem

mindre skickade för uppgiften. I den särskilda övningsskolan däremot erhålla

seminarieeleverna handledning av lärare, som väl känna både dem

och skolbarnen. Vad särskilt övningsskolans lärare beträffar, vilkas betydelse

för elevernas fackliga utbildning måhända är större än några

andras, kan vid deras tillsättning hänsyn tagas just till sådana egenskaper,

som denna deras betydelse fordrar, och deras verksamhet i övningsskolan

är i hög grad ägnad att giva dem vana och förmåga som handledare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Organisationen.

3(i

Redan det förhållandet, att övningsskolan befinner sig i seminariets

omedelbara närhet, vanligen inrymd under samma tak som detta, innebär

en stor fördel. Det ger eleverna möjlighet att på ett vida bättre sätt, än

eljest kunde ske, lära känna de barn, som skola utgöra föremål för deras

psykologiska och pedagogiska studier och i vilkas undervisning och vård

de skola deltaga. De ha tillfälle att dagligen iakttaga dem både i deras

arbete och deras lek och kunna noggrant följa det ena eller andra

barnet i dess utveckling. Samma förhållande gynnar ock eu verksam

kontroll över elevernas övningar och en sammanhållning av deras praktiska

arbete med deras teoretiska studier. Det möjliggör därjämte ett

flitigt samarbete mellan de handledande lärarna inbördes samt mellan

handledare och elever till gagn för utbildningen.

Slutligen må erinras om att folkskolans stora omfattning särskilt i

de större städerna skulle göra det svårt för seminariceleverna att överblicka

skolarbetet i det hela och lära känna mera än blott det, varmed de omedelbart

kunde få befattning. Övningsskolan åter ger möjlighet till en

överblick över en skolas skötsel i dess helhet och till bekantskap med alla

sidor av dess verksamhet, med skolbokföringen och betygsgivningen, med

skolbiblioteket och skolmateriellen, med de allmänna anordningarna för

barnens moraliska och hygieniska omvårdnad.

För närvarande saknar staten befogenhet att för några sina syften,

vore det ock i lärarutbildningens intresse, taga folkskolorna, som äro kommunernas

egendom, i anspråk. Detta förhållande har i ett föregående sammanhang

berörts, varvid hänvisats till möjligheten att på lagstiftningens

väg därutinnan vinna ändring. Detta skulle naturligtvis kunna ske även

för möjliggörandet av här i fråga varande anordning. Utan några kostnader

från statsverkets sida, åtminstone för beredande av ersättning till de lärare

i folkskolan, som finge vara behjälpliga med seminarieelevernas handledning,

skulle denna anordning dock icke kunna vidmakthållas, något som bör

tagas med i räkningen vid bedömandet av dess ekonomiska företräde.

O o

s. 37 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

37

Den ekonomiska sidan av frågan kan i varje fall icke bliva avgörande, och

av det ovan sagda torde till fyllest framgå, huru svårt det är att ersätta

den särskilda övningsskolan med någon annan skola, utan att elevernas

praktiska utbildning därav blir lidande. Den svaghet, som övningsskolan

har i sina från vanliga skolor i vissa hänseenden avvikande förhållanden,

måste visserligen betraktas som en olägenhet. Men den bör

dock icke tillmätas allt för stor betydelse. Den oriktiga uppfattning,

som av denna anledning skulle kunna uppkomma hos eleverna, förebygges

i de flesta fall av erfarenheterna från deras egen skoltid, och

även från allmän skolsynpunkt bedömda torde våra övningsskolor i det

hela taget icke förtjäna dåligt vitsord.

Det gamla stadgandet, att med varje seminarium skall vara förenad

en övningsskola (seminariestadgan § 3), bör ock betraktas som en av hörnstenarna

i vårt seminarieväsens byggnad och bör enligt kommitténs åsikt

icke rubbas (stadgeförslaget § 4).

Om övningsskolan kan betraktas som det viktigaste hjälpmedlet för Övningssko
lans

allmän
den

praktiska seminarieutbildningen, så kan det ock sägas, att en obe- na organisa
tion.

tydlig och svagt utrustad övningsskola måste komma att motsvaras av

en otillfredsställande praktisk utbildning av seminarieeleverna. Övningsskolans

allt för ringa utveckling vid många av våra seminarier, huvudsakligen

beroende av bristande lokal utrymme, har utgjort ett svårt hinder

för en ändamålsenlig anordning av arbetet för den praktiska utbildningen,

och första villkoret, om man i detta avseende vill göra seminariearbetet

mera vinstgivande, är en tillräckligt omfattande och bärkraftig övningsskola.

De anspråk, som med hänsyn till seminarieeleverna s praktiska utbildning

framdeles måste ställas på övningsskolan, torde få anses vara följande.

Den skall först och främst innehålla en småskola bestående av två

årsklasser, vilka i regeln undervisas gemensamt (litt. b), men vid behov

kunna skiljas och undervisas var för sig i olika rum (litt. a). Den skall

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Organisationen.

vidare innehålla en egentlig folkskola, arbetande på minst två avdelningar

med två årsklasser i varje avdelning (litt. B). Möjlighet skall dock givas

att vid vissa tillfällen sammanföra alla fyra årsklasserna till gemensam undervisning

(litt. E), liksom ock att vid andra tillfällen göra en sådan uppdelning,

att en eller flera av årsklasserna erhålla från de övriga skild undervisning

(litt. A). Till övningsskolan skall vidare, såvitt icke bristande

tillgång på lärjungar gör det omöjligt, höra en s. k. folkskolans högre

avdelning, bestående av en eller två årsklasser.

Det sagda gäller övningsskolan vid ett seminarium utan parallellklasser.

Eu parallellklass eller en sådan avdelning som de för närvarande

i Stockholm och Växjö förekommande studentklasserna fordrar en väsentlig

utvidgning av övningsskolan. Ett s. k. dubbelseminarium kräver tvenne

sådana övningsskolor eller, vilket blir detsamma, en övningsskola med

parallellklasser på alla stadier. I fråga om folkskolans högre avdelning

torde dock en enda avdelning vara tillräcklig, och antalet barn, som från

de föregående årsklasserna gå över till denna, torde icke heller bliva så

stort, att parallellavdelningar där bliva nödvändiga (sid. 33G).

Avdelningarna i övningsskolan varken behöva eller böra vara stora;

12 barn i varje årsklass toi’de få anses lagom. Lärjungarna böra utgöras

av både gossar och flickor, och undervisningen bör i det hela vara samundervisning,

såsom den är i flertalet av vårt lands folkskolor.

övningsskolans lokaler böra så vitt möjligt ligga samlade och vara

skilda från seminariets. 1 fråga om undervisningsmedel bör den vara så

utrustad, som en god folkskola bör vara. Den bör följaktligen äga sin

egen undervisningsmateriel], skild från den för seminarieundervisningen

avsedda och förvarad i ett till övningsskolans lokaler hörande materiellrum.

Undantag bör göras endast för ett och annat dyrbarare och mindre ofta

behövligt föremål, som av sparsamhetsskäl måste bliva gemensam egendom

för seminariet och övningsskolan. Till denna senare bör ock höra ett

skolbibliotek, i vars skötsel seminarieeleverna få deltaga för att därigenom

s. 39 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

39

lära sig, huru ett dylikt bibliotek bör skötas. För barnens undervisning

även i sådana ämnen som gymnastik, slöjd, trädgårdsskötsel och, vad

flickorna beträffar, husligt arbete bör vara väl sörjt. Vid ett manligt

seminarium får således icke saknas undervisning i vare sig handarbete eller

hushållsgöromål för övningsskolans flickor, liksom icke heller vid ett

lärarinneseminarium undervisning i manlig slöjd för övningsskolans

gossar.

Både manliga och kvinnliga lärare böra vara anställda vid övningsskolan

(stadgeförslaget § 86: ::). En samverkan av manliga och kvinnliga

lärarkrafter är från uppfostringssynpunkt i och för sig fördelaktig och är

särskilt på sin plats i en samskola. För seminarieeleverna bör det dessutom

vara nyttigt att få iakttaga både män och kvinnor i lärarverksamhet

och taga lärdom av såväl de enas som de andras tillvägagångssätt. De

barn i övningsskolan, som i regeln undervisas samtidigt av samma lärare,

bilda en avdelning, och varje avdelning bör äga sin avdelningsföreståndare

med uppgifter motsvarande en klassföreståndares. Seminariets adjunkter

och övningslärare må, i den mån sådant befinnes lämpligt, kunna erhålla

tjänstgöring även i övningsskolan, liksom å andra sidan övningsskollärarna

deltaga i ledningen av seminarieelevernas undervisningsövningar och i den

därmed sammanhängande metodiska undervisningen (stadgeförslaget § 93: •->).

Med avseende på övningsskolans organisation framställer sig särskilt

det spörsmålet, om övningsskolan fortfarande bör omfatta en fortsättningsskola

eller icke.

Av vad kommittén i det föregående yttrat om fortsättningsskolan

framgår, att kommittén icke anser fortsättningsskolan framdeles lika självfallet

som hittills böra tillhöra seminariernas övningsskolor. Seminariet

skall visserligen giva den allmänna lärarutbildning, som behöves för tjänstgöring

i fortsättningsskolan liksom i folkskolan, men skall icke giva den

särskilda yrkeskännedom, som därutöver är behövlig i fråga om en fort
-

Fortsättningsskolan

såsom beståndsdel

av

övningsskolan.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Organisationen.

sättningsskola, vars undervisningsplan skall präglas av samband med någon

viss närings- eller yrkesgren (sid. 14).

Denna skillnad mellan lärarutbildningen för fortsättningsskolan och

för den egentliga folkskolan bör emellertid icke göras större, än nödvändigt

är. Den nämnda yrkeskännedomen blir väl ett viktigt men dock jämförelsevis

mindre omfattande tillägg till den egentliga och huvudsakliga lärarutbildningen,

vilken i seminariet förvärvas. Mången gång skall en under tidigare

år vunnen erfarenhet som yrkesarbetare giva folkskolläraren vad han

behöver för att med framgång sköta även eu efter de nya synpunkterna

anlagd fortsättningsskola. Om således avståndet mellan fortsättningsskolans

och den egentliga folkskolans krav på lärarutbildningen ingalunda

är stort och svåröverkomligt, så vore det så mycket mindre välbetänkt

att vid seminarieundervisningen draga upp skillnaden så skarpt, att fortsättningsskolan

för seminarieeleven komme att framstå som något avlägset

och främmande. Det är dock framför allt på folkskollärarens intresse

och förmåga, som fortsättningsskolans framtid blir beroende. Att hans intresse

för fortsättningsskolan blir grundlagt och befäst redan under seminarietiden,

att läraren, då han lämnar seminariet, är bekant med fortsättningsskolan,

förstår dess grundtankar, dess organisation och arbetsmetoder,

är därför en fordran, som oeftergivligt måste ställas på den utbildning,

som seminariet skall giva.

Undervisning om fortsättningsskolan, förbunden med studiebesök i

fortsättningsskolor av olika slag, måste då ock höra till det fackliga utbildningsarbetet

i seminariet. Men klart är, att en sådan undervisning

skall betydligt underlättas och elevernas kunskap om och intresse för fortsättningsskolan

i väsentlig mån ökas, om en avdelning av en sådan skola

är förlagd till själva seminariet och helt eller delvis omhänderhavd av

dess lärarkrafter. I sina anordningar för undervisningen inom de olika

grenarna av naturkunnigheten, i sina arbetssalar för trä- och metallslöjd

eller, i fråga om kvinnliga seminarier, sina lokaler för handarbete och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

41

hushållso-öromål äjrer seminariet utmärkta förutsättningar för vissa arter

av fortsättningsskolor, och om undervisningstiden tänkes förlagd — väl

icke till de sena timmar på dagen, vilka nu ofta måste användas för fortsättningsskolan

i städerna — men till en något tidigare och för skolarbetet

gynnsammare del av eftermiddagen, skulle seminariets lokaler och

övriga hjälpmedel kunna stå till fortsättningsskolans förfogande, så att

endast jämförelsevis obetydliga kostnader för dennas räkning bleve erforderliga.

Åven efter en sådan omgestaltning av fortsättningsskolan, som kommitten

för sin del vill förorda, är således en fortsättningsskola både

önsklig och möjlig såsom avdelning av seminariets övningsskola. Men

om det ock icke må anses uteslutet, att undervisningsövningar skulle

kunna förekomma också i denna avdelning, är det dock tydligt, att den

med avseende på elevernas praktiska utbildning huvudsakligen får betydelse

som åskådnings- och studiematerial. Och även om seminarierna

i vissa avseenden erbjuda goda förutsättningar, kunna förhållandena

i övrigt göra dess anordnande förenat med avsevärda svårigheter

eller olägenheter. Kommittén har därför i sitt förslag till serninariestadga

icke vågat beteckna fortsättningsskolan som en ovillkorlig beståndsdel av

övningsskolan, men väl som eu önskvärd, vilken bör förekomma, »där

förhållandena det medgiva» (stadgeförslaget § 70: l).

De bestämmelser, vilka kommittén föreslår i fråga om lärarna vid Övningssko•

11 „ ei Å lans förhål
övnmgssKolan,

äro i stadgeförslaget sammanförda med bestämmelserna ro- lande till

i . . , . seminariet.

rande seminariets Övriga lärare (stadgeförslaget kap. V och V1), och de

bestämmelser, som synts behövliga med avseende på övningsskolans anordning

och skötsel, ha samlats i stadgeförslagets §§ 69—84. Av de föreslagna

stadgandena framgår bland annat, att kommittén betraktar övningsskolan

varken som eu självständig läroanstalt, ej heller som ett underordnat

bihang till seminariet, utan på det sätt förenad med detta, att seminariet

6—0S2S15. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Organisationen.

och dess övningsskola tillsamman utgöra en enda läroanstalt. Detta står i

överensstämmelse med de förhållanden, som den historiska utvecklingen

hos oss haft till resultat och som i språkbruket givit ordet seminarium

dels den inskränktare betydelsen av seminarieklasserna i motsats mot övningsskolan,

dels den vidsträcktare av ett helt, omfattande de förra med

den senare.

I enliirhet härmed har kommittén velat ställa övningsskolans lärare

på samma plan som seminariets övriga lärare och giva dem inflytande

vid handläggningen ej blott av frågor, som enbart angå övningsskolan,

utan ock av frågor, som tillhöra seminariet i inskränkt bemärkelse, och

i all synnerhet av sådana, som avse seminäiieelevens praktiska utbildning

och till följd därav nära beröra övningsskolans verksamhet (stadgeförslaget

§§ 119—133). I det hela har kommittén velat göra såväl övningsskolans

som seminariets angelägenheter till ett gemensamt intresse för läroanstaltens

alla lärare och till föremål för enhetlig ledning av rektor och kollegium

samt seminariets överordnade myndigheter. Eu sådan övningsskolans

ställning är otvivelaktigt bäst ägnad att främja dess tvåfaldiga

ändamål. Den hävdar hennes egenskap att vara eu inom sig fullständig

läroanstalt, en folkskola, med sitt självständiga mål som sådan, och den

förebygger å andra sidan ett motsatsförhållande mellan seminariet och

övningsskolan, som skulle försvaga dennas betydelse som ett kraftigt

hjälpmedel i lärarutbildningens tjänst.

Tydligt är emellertid, såsom ock i det föregående berörts, att övningsskolans

dubbla uppgift av barnskola och lärarutbildningsanstalt innebär

vanskligheter, som påkalla allvarlig uppmärksamhet. Det kan allt för

lätt inträffa, att övningsskolan så tages i anspråk för seminarieelevernas praktiska

utbildning, att den blir en dålig skola för de barn, som äro anförtrodda

åt dess vård, och i någon mån måste alltid de senares fördel uppoffras för

de förras. Endast en oavlåtlig och insiktsfull omvårdnad kan under

sådana förhållanden göra övningsskolan till en verkligt god skola för dess

s. 43 Kontrollera mot PDF

Deu praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

43

egna lärjungar. Därvid böra alla seminariets lärare och ej mindre dess

elever känna sig medintresserade och medansvariga, om ock de svårigheter,

som äro att övervinna, i främsta rummet falla på övningsskolans egna

lärare samt pålägga rektor särskilda förpliktelser (stadgeförslaget §§ 92: i

och ?, 107: 5 och 42: 3). Ytterst sammanfaller seminariets intresse med

övningsskolans eget, ty endast i den mån övningsskolan utgör mönster

för en god skola, är den tillika tjänlig som studieföremål och övningsfält

vid seminarieelevernas praktiska utbildning.

Det bör till slut erinras därom, att frågan om övningsskolans duglighet

för sina båda syften i väsentlig grad och i sista hand är eu ekonomisk

fråga. Om övningsskolan till följd av brist på tillräckliga lärarkrafter

eller tillräckligt lokalutrymme måste, såsom ännu flerstädes är

fallet, inskränkas till blott två avdelningar, måste ock anordningen av seminarieelevernas

praktiska utbildning i flera avseenden bliva otillfredsställande.

Och om till följd av lärarlönernas beskaffenhet övningsskolan icke1

kan vid sig binda sådana lärarkrafter, som dess särskilda förhållanden

kräva, eller om den med avseende på undervisningsmedel och dylikt är svagt

utrustad, så skall icke blott dess värde för lärarutbildningen bliva obetydligt,

utan den skall såsom skola för sina egna lärjungar bliva sämre än

andra skolor under enahanda förhållanden. De betydelsefulla ändamål,

som övningsskolan har att fylla, och de vanskligheter, med vilka den har

att arbeta, göra det nödvändigt, att den i nämnda avseenden är väl lottad
Vid

ett och annat seminarium har det varit brukligt, att någon

ringa skolavgift uppburits för barnen i övningsskolan. Det visar sig nämigen,

alt seminariernas övningsskolor, trots de svagheter deras tvåfaldiga

uppgift åsamkar dem, äro mycket eftersökta, så att även en mindre skolavgift

icke hindrar, att tilloppet av inträd essökande blir större än för skolornas

behov är nödigt. Då nu de anslag av statsmedel, som seminarierna

erhållit till bestridande av sina utgifter, i allmänhet icke varit överflödigt

Övn ingsskolan

från

ekonomisk

synpunkt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Organisationen.

stora, har inkomsten av skolavgifterna varit ett välkommet bidrag till

ekonomien, som särskilt gjort det möjligt att bättre, än eljest kunnat ske,

sörja för övningsskolans behov av undervisningsmateriell, böcker, arbetsverktyg,

lekredskap och dylikt.

Trots den goda användning, som sålunda har gjorts och kan göras

av inflytande skolavgifter för barnen i övningsskolan, finner kommittén

sådana avgifter dock olämpliga. Det är nämligen enligt kommitténs mening

högst önskligt, att övningsskolan med avseende på sitt lärjungematerial så

litet som möjligt avviker från en vanlig folkskola, att den således icke

kommer att innehålla ett urval av barn från mera burgna hem utan står

öppen även för mindre bemedlades barn. Kommittén har därför i sitt

förslag till seminariestadga upptagit en uttrycklig bestämmelse därom, att

avgift ej må erläggas för barnen i seminariernas övningsskolor (stadgeförslaget

§ 71).

4. Seminariekursens längd.

Ifrågasatt Eu förbättrad utbildning av folkskolans lärarkår är, i korthet ut
jör

langning °

av semina- tryckt, svftet med den reform av seminarierna, som skall genomföras. En

nekursen. J J

förbättrad utbildning av folkskollärarkåren innebär först och främst eu

höjning av dess allmänna bildning, och en höjning av denna förutsätter

åter såväl en ökning av det mått av kunskaper, som vid seminariet inhämtas,

som ock, så vitt möjligt är, en förbättring av kunskapens

beskaffenhet. Såväl det ena som det andra har enstämmigt framhållits

som önskemål för en seminariereform särskilt av dem, som stå frågan

närmast, folkskollärarna själva, och i det senare avseendet har man

såsom medel till syftets vinnande yrkat på en rikligare användning av sådana

arbetsmetoder, som ställa seminarieeleverna mera självständiga och

självverksamma inför arbetsuppgifterna. Men nu är det ju så, att i allmänhet

taget en ökning av lärokursernas omfång och en förändring av

s. 45 Kontrollera mot PDF

Seminariekursens längd.

45

studiesättet i sådan riktning, som här avsetts, icke äro möjliga utan en

ökning av läroanstaltens arbetstid; och då vid seminarierna eu ökning av

vare sig det dagliga eller det årliga arbetet icke gärna kan ifrågasättas,

tyckes det föreliggande reformkravet leda till fordran på eu förlängning

med ett eller annat år av den nu fyråriga seminariekursen.

Våra seminariers utvidgning från 4-åriga till 5-åriga har också

utgjort en av de programpunkter, som under de senare årens meningsutbyte

om seminariereformen uppställts, och från fackmannahåll har vid

upprepade tillfällen en sådan åtgärd förordats. I de större kulturländerna

anser man sig i allmänhet icke kunna erhålla en tillfredsställande folkskollärarbildning

genom en omedelbart på folkskolan byggd kurs av endast

fyra år. Flerstädes ansluter sig seminariekursen till skolor av ungefär

våra realskolors art; annorstädes, såsom i Tyskland, inskjuter man mellan

folkskolan och seminariet en s. k. preparandanstalt, som tillsammans

med seminariet bildar eu vanligen 6-årig lärokurs, varvid dessutom är att

märka, att den grundläggande folkskolekursen där i allmänhet med ett

eller annat skolår Överskjuter den hos oss i regeln förekommande.

Att seminariet bygger på folkskolan som grund är att anse som en

obetingad fördel, och här i Sverige äro vi av många skäl hänvisade till en

sådan anordning, åtminstone såsom den normalt förekommande. Härom

har kommittén redan uttalat sig. Att göra seminarierna till överbyggnader

på gymnasier eller på högre flickskolor och realskolor vore, såsom

kommittén framhållit, att väsentligt fördyra utbildningen och att från

folkskollärarbanan utestänga sönerna och döttrarna ur folkets djupa led,

varifrån vår folkskola hittills i allmänhet fått sina bästa lärarkrafter.

Icke heller hava våra högre folkskolor eller andra folkskolans överbyggnader

ännu hunnit den utbredning, att genomgåendet av dem kan göras

till eu lagstadgad förutsättning för seminariekursen. Den enda skola, som

vi med säkerhet hava att räkna med såsom grundläggande för seminariet,

är således vår folkskola med dess i regeln sex skolår. Så mycket rimligare

opaginerad Kontrollera mot PDF

4(5

Organisationen.

kunde det då synas, om vi här i Sverige, när det nu gäller en förbättring

av lärarutbildningen, förlängde seminariekursen om icke med två så åtminstone

med ett år.

Aven inom kommittén bär ifrågasatts möjligheten av seminariernas

utvidgning till 5-åriga. Det låter sig icke neka, att om saken ses enbart

från seminariearbetets synpunkt, en sådan utvidgning vore i flera

avseenden önsklig och behövlig. Den skulle nämligen göra det avsevärt

lättare att förverkliga de förutnämnda önskemålen om lärokursernas utsträckning

och arbetssättets förändring, den skulle möjliggöra ett järnförörelsevis

grundligt och lugnt arbete och giva eftersträvat utrymme även

åt förströelsen och vilan.

Skäl mot en Icke desto mindre föreslår kommittén, att seminariekursen fortfarande

förlängning ...

av semina- måtte bliva fyrårig. De skäl, som härvid varit för kommittén bestämriekursen.

mande, äro följande.

I allmänhet måste man känna sig betänksam mot förlängningen av

utbildningstiden för en tjänst eller ett yrke. Vi ha i vårt land, då det

gällt teoretisk utbildning, ej sällan låtit studietiden växa och växa, till

dess vi funnit den för lång och måst börja det svåra försöket att förkorta

den. Gärningen ute i livet behöver ej blott teoretisk förberedelse

utan ock sin insats av ungdomlig kraft och ungdomlig hänförelse, och det

är denna insats, som lider minskning, i samma mån förberedelsetiden ökas.

Nu är det visserligen sannolikt, att seminariekursens förlängning icke

skulle komma att förbindas med en lagstadgad höjning av normalåldern för

utträdet ur seminariet utan med en sänkning av den nu stadgade lägsta inträdesåldern.

I ett stort antal fall skulle den dock säkerligen förorsaka ett

senare utträde i det praktiska arbetet. Av eleverna i första klassen hava

under 5-års-perioden 1901—1905 77,72 procent befunnit sig i en ålder över

den lägsta lagliga, och många, särskilt bland manliga inträdessökande,

skulle av ekonomiska skäl även framgent bliva hindrade att vid tidi
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Seminariekursens längd.

47

gare ålder börja sin studiekurs. Dessutom är det allt annat än önskvärt,

att de unga tvingas att för tidigt bestämma sig för en livsuppgift

av den art som folkskollärarens; ju tidigare avgörandet måste ske, desto

mindre är nämligen utsikten, att de värdefullare bevekelsegrunderna

därvid skola kunna göra sig gällande. Den nuvarande lägsta inträdes*

åldern — den inträdessökande skall vid början av det kalenderår, då inträde

sökes, hava uppnått en ålder icke understigande 16 år — kan icke

anses för hög. Kommittén har ock beslutit föreslå dess bibehållande i fråga

om manliga elever och dess höjning med ett år för de kvinnliga. Visserligen

skulle kunna invändas, att en mellantid mellan utträdet ur barndomsoch

ungdomsskolan och inträdet i seminariet medför ett skadligt avbrott i

det bokliga studiearbetet, och exempel från andra länders seminarieväsen

skulle kunna anföras, som visa, att man mångenstädes synes hava sökt

förebygga ett sådant avbrott. Men kommittén anser det ingalunda oförmånligt

utan snarare lyckligt, om utbildningen för lärarkallet icke innebär

en oavbruten skolgång, från vilken eleven slutligen kommer ut,

främmande för det praktiska livet utanför skolans väggar. Någon mellantid,

upptagen av kroppsarbete eller annan praktisk verksamhet, tillför den

blivande folkskolläraren och folkskollärarinnan erfarenheter, högeligen värdefulla

för deras framtida verksamhet.

Till sådana skäl som de nu nämnda kommer slutligen, såsom det

icke minst viktiga, det ekonomiska. Kostnaderna för staten skulle genom

seminariernas utvidgning till femåriga naturligt nog stegras av många

orsaker: behovet av flera lärarkrafter, av nya eller utvidgade lokaler, av

större årliga anslag till materiell, till bränsle och lyse, av rikligare stipendieunderstöd

o. s. v., och kommittén håller före, att de betydande kostnader,

som utvidgandet komine att kräva, skulle kunna användas på ett

för seminariernas förbättring verksammare sätt. Men i ej mindre mån har

man att tänka på kostnaderna för seminarieeleverna. Det måste ju alltid

tillses, att deras ekonomiska uppoffringar för utbildningen stå i riktigt för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Organisationen.

hållande till den inkomst, som sedan är att påräkna, men det torde med

skäl kunna ifrågasättas, om folkskollärarlönerna, även efter senast genomförda

löneförbättring, äro sådana, att en ökning av utbildningskostnaderna

med 25 % rimligen kan ifrågasättas. Skulle studietiden förlängas, finge

förhöjningen av det i form av stipendier utgående statsunderstödet göras

ganska betydande, eller ock hade man i hög grad försvårat tillträdet till

lärarbanan för de i ekonomiskt avseende mindre lyckligt lottade, för vilka

seminariekursen redan nu för med sig stora ekonomiska svårigheter och mycken

försakelse (jfr sid. 303 tf.). Då det vidare icke lär kunna förhindras, att vid

de olika levnadsbanornas inbördes tävlan om de bättre begåvningarna den

ekonomiska fördelen spelar en roll, ligger häri ett ytterligare och vägande

skäl mot en åtgärd, som i väsentligare grad skulle innebära en ekonomisk

försämring av folkskollärarens ställning. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening yttrar härom i sin i januari 1906 avgivna underdåniga

petition om förbättrad lärarutbildning: »Folkskolans lärare hava,

som bekant, ännu så liten avlöning, att en person med vanlig begåvning

har i ekonomiskt avseende en vida ljusare framtid på nära nog vilken

annan levnadsbana som helst. Skulle nu utbildningen fördyras med ytterligare

ett års seminarievistelse, ligger den faran nära, att de mera begåvade

skulle helt och hållet vända folkskolan ryggen, och denna skulle få

nöja sig med mer eller mindre undermåligt folk. I så fall bleve värdet

av en seminariereform alldeles imaginärt.»

Visserligen kan man vänta, att de redan nu befintliga s. k. preparandkurserna

skola komma att allt framgent draga till sig en del av den

inträdessökande ungdomen, och de kostnader, som genomgåendet av en

dylik kurs medför, böra icke lämnas ur räkningen. Emellertid torde dessa

kostnader för varje elev, även om preparandkurserna, såsom antagligt är,

förlängas från nuvarande 6—8 veckor till 3—4 månader, icke komma att

gå upp till seminarieelevens utgifter för ett helt läsår. Kommittén har

för övrigt vid uppställandet av inträdesfordringar till seminariet sökt att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Inträdesfordringar.

49

göra dylika preparandkurser onödiga genom att så vitt möjligt grunda

nämnda fordringar på de kunskaper, som kunna vinnas genom självstudier

eller inhämtas i folkskolan och dess överbyggnader. Skulle i framtiden

behovet av preparandkurser befinnas oavvisligt, torde även tiden vara kommen

för dessa kursers ersättande med ett ytterligare seminarieår.

Av nu nämnda grunder har kommittén beslutit att hemställa, att

seminariekursen fortfarande måtte bliva fyrårig. Man må, anser

kommittén, åtminstone hava försökt vad göras kan för att förbättra

kursen utan dess förlängande och låta framtida erfarenhet avgöra, om en

förlängning detta oaktat blir nödvändig. Med fortgående utveckling av

folkskolan och dess överbyggnader skola de skäl, som nu synas påkalla en

femårig seminariekurs, helt visst bliva allt mindre vägande.

Men om således seminariekursen bibehålies fyrårig, vilka möjligheter

givas då för åstadkommande av den utbildningens förbättring,

för vars skull en seminariereform blivit så ivrigt påyrkad? — Naturligtvis

skall bibehållandet av den fyråriga kursen nödga till en väsentlig begränsning

av de anspråk eller förhoppningar, man måhända på åtskilliga håll

hyst. Men både bland seminarielärare och folkskollärare råder en ganska

enhällig mening därom, att, om ock enligt fleras åsikt en förlängd utbildningstid

är ett önskemål, en väsentlig förbättring av seminariernas arbetsresultat

kan vinnas redan inom ramen av den nuvarande utbildningstiden.

Bland åtgärder, som man härvid pekat på, står i första rummet en

höjning av kunskapsfordringarna för inträde i seminariets första klass. 5

5. Inträdesfordringar.

Inträdesfordringarnas höjning har länge och med stor samstämmig- Kunskapshet

påyrkats. Man har framhållit, hurusom kunskapsfordringarna för in- 11 a för intagning

i första seminarieklassen sedan så långt tillbaka som år 1865, ja

7—082815. Folkunderv.-knm. bet. 1. Folkskoleseni. Band 1.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Organisationen.

man kunde nästan säga sedan tiden för seminariernas tillkomst, blivit endast

obetydligt höjda, under det att folkskolan sedan dess gått ansenligt

framåt. Och man har erinrat om det ännu märkligare förhållandet, att

seminariets lärokurser enligt ännu gällande undervisningsplan i huvudsak

hela första klassen igenom och i somliga ämnen till och med än längre

med avseende på sitt innehåll helt enkelt äro folkskolekurser, vilka således,

låt vara med någon utvidgning, i seminariet ånyo genomgås. Här är tydligen

möjlighet given till en betydande tidsvinst. Det är uppenbart, att

sådana inträdesfordringar böra kunna ställas och upprätthållas,

att nuvarande kursen i första seminarieklassen göres obehövlig

och utrymme för en kursernas utsträckning beredes, i lika mått

som om man med bibehållande av nuvarande kurser i de fyra

seminarieklasser na till dessa klasser fogade en femte.

De faktiska inträdesfordringarna bliva väl för närvarar\fle oftast högre

än de av stadgan formulerade, om icke för godkännande så för intagning,

beroende därpå, att, vid den starka tillströmning till seminarierna, som

nu är rådande, i allmänhet ej alla godkända kunna mottagas; särskilt

gäller detta de kvinnliga seminarierna, vilkas inträdessökande till stor del

utgöras av lärjungar från småskoleseminarier och högre flickskolor. De av

nuvarande stadga föreskrivna inträdesfordringarna uppgå i några ämnen

icke ens till inhämtad folkskolekurs. Att man i varje ämne bör kunna

fordra folkskolans kurs grundligt och fullt ut inhämtad, bör vara klart.

Men då folkskolekursen är avslutad vid en medelålder hos lärjungen av

ungefär 13 år och den som söker inträde vid seminarium måste under

löpande året hava uppnått eller uppnå en ålder av minst 17 år, är det

tydligt, att tid icke saknas för den inträdessökande att inhämta kunskaper

och färdigheter även utöver dem, som folkskolan har att bibringa.

Nu är det sant, att för dem, som måste tillbringa de år, som ligga

mellan slutad skolgång i folkskolan och inträdet i seminariet, med förvärvsarbete,

i många fall tungt kroppsarbete, det kan vara förenat med svårig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inträdesfordringar.

Öl

het redan att fylla anspråket på återupplivade folkskolekunskaper, och

såväl de i de flesta serainariestäder förekommande privata förberedelsekurserna

som mängden av underkända vid inträdesprövningarna visa, att

så verkligen är förhållandet. Men erfarenheten visar ock, att ett ganska

stort antal inträdessökande, även bland dem som icke haft tillfälle att

erhålla annan skolundervisning än folkskolans, utan synnerlig svårighet

skulle hava kunnat fullgöra även betydligt större fordringar, om sådana

varit satta. Och det kan väl knappast anses oberättigat, om man av den,

som har för avsikt att bliva folkskollärare, kräver, att han skall äga både

lust och förmåga att under den långa mellantiden mellan avslutad folkskola

och påbörjad seminariekurs icke blott underhålla utan ock öka de

kunskaper och färdigheter, han i folkskolan fått förvärva. Ett sådant anspråk

utgör endast ett frånskiljande på förhand av dem, som måste anses

sakna behövliga förutsättningar för folkskollärarkallet.

Men detta samma anspråk innehåller ock den begränsning, som måste

iakttagas vid höjandet av fordringarna för inträde. I det föregående äro

anförda de skäl, som för närvarande bestämt avvisa tanken på att härvid,

såsom regel, lägga någon annan skolkurs till grund än folkskolekursen.

Men om kommittén härutinnan har rätt, måste inträdesfordringarna så bestämmas,

att det för personer, som ej åtnjutit annan skolundervisning än

den i folkskolan erhållna, icke blir en omöjlighet att uppfylla dem. Med

andra ord: man bör, då det gäller fordringar på kunskaper utöver

folkskolekursen, väsentligen begränsa sig till sådant, som kan inhämtas

genom självstudier. Härav följer ock, att man bör undvika

sådant, som vederbörande icke förmår på egen hand inhämta annat än på

ett mindre tillfredsställande sätt. Så bör man exempelvis icke ställa upp

fordringar på insikter i fysik eller kemi, som i allmänhet icke skulle kunna

vinnas annat än genom inpräglandet av framställningen i någon lärobok

och därför bleve av alltför litet värde. Däremot bör man ha rätt att vid

uppställandet av inträdesfordringarna räkna med en viss studiebegåvning hos

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Organisationen.

Inträdcs
åldern.

den inträdessökande, och man torde måhända även kunna förutsätta, att

mången sådan är i tillfälle att hos hemortens folkskollärare erhålla hjälp

i sitt arbete eller att begagna sig av undervisningen i någon folkskolas

högre avdelning eller annan fortsättningskurs.

Med ledning av dessa synpunkter har kommittén uppgjort förslag

till nya inträdesfordringar i de olika kunskaps- och övningsämnena (stadgeförslaget

§ 31). I vissa ämnen, såsom t. ex. historia och geografi, sträcka

sig dessa fordringar rätt långt, ungefär till jämnhöjd med fordringarna för

inträde på gymnasiet, under det att de i andra, exempelvis matematik och

naturkunnighet, stanna vid kravet på säker insikt och god färdighet i de

stycken, som höra till kursen för en väl utvecklad folkskola.

Kommittén har ock sökt att genom förslag till nya bestämmelser

för inträdesprövningen (stadgeförslaget § 32) få till stånd en grundligare

prövning och ett säkrare bedömande icke blott av den inträdessökandes

kunskaper och färdigheter utan i någon mån även av hans allmänna

mogenhet och begåvning.

Gällande stadga föreskriver, att den, som söker inträde i seminarium,

skall vid början av det kalenderår, då inträde sökes, hava uppnått

en ålder icke understigande 16 och icke överstigande 26 år.

En höjning av kunskapsfordringarna för inträde i seminariet framkallar

nu den frågan, om icke därmed ock bör följa en höjning av den

lägsta inträ desåldern. Det har dock aldrig, då inträdesfordringarnas höjnirm

föreslagits, ifrågasatts, att man för sådan orsaks skull borde framHytta

åldern för inträde, och kommittén anser ingalunda, att de av kommittén

föreslagna kunskapsfordringarna påkalla eu sådan åtgärd. En förlängning

av mellantiden mellan den avslutade folkskolan och prövningen

för inträde i seminariet skulle måhända i många fall snarare försvåra än

underlätta den inträdessökandes arbete. Av andra grunder föreslår kommittén

emellertid, såsom i det föregående nämnts, att lägsta inträdes
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inträdesfordringar. 5o

åldern för de kvinnliga seminarieeleverna måtte höjas med ett år

(stadgeförslaget § 28).

Skälet härför har förnämligast varit hänsynen till de kvinnliga seminarieelevernas

kroppsliga utveckling och därav följande förmåga att uthärda

ansträngningen av seminariearbetet. De yngre eleverna vid lärarinneseminarierna

befinna sig ännu i en för kvinnan ömtålig ålder, och erfarenheten

visar dess värre, att många av dem icke äga den styrka, som för arbetet

behöves. En höjning av inträdesåldern med ett år skulle tillförsäkra de kvinnliga

seminarierna en arbetskraftigare lärjungeskara och minska antalet av dem,

som gå ut från seminariet med till följd av överansträngning skadad hälsa.

Visserligen ger statistiken vid handen (Band 3 sid. 407), att antalet

kvinnliga seminarieclever tillhörande lägsta lagliga åldersklassen minskats

under de senaste tio åren och i första seminarieklassen under de

fem åren 1901—1905 utgjort endast omkring 17 procent av elevantalet.

Men statistiken visar ock (Band 3 sid. 355), att i fråga om de inträdessökande

vid de kvinnliga seminarierna ett högt procenttal alltjämt tillhör

yngsta åldersgruppen och att således fortfarande ett mycket stort antal

flickor söka inträde vid seminariet i en ålder av 16 till 17 år. Då det nu

knappast är önskligt, att de där vinna inträde, synes det heller icke vara

lämpligt att locka dem till att försöka vinna det. Bättre då att genom bestämd

föreskrift avhålla dem och föranleda dem att på nyttigare sätt använda

det år, de i de flesta fall även nu få gå och vänta, innan de börja sin seminariekurs.

Kan det bestämda uppskovet hänvisa dem till att ägna sig åt

hushållsbestyr i hemmet eller åt försök med lärarinneverksamhet eller åt

andra praktiska göromål, så må det anses som vunnen fördel. Många av de

ifrågavarande unga flickorna hava nyss kommit ur den högre flickskolan;

erhölle de så omedelbart inträde vid seminariet, skulle de, när de förklarades

mogna för folkskollärarinnans viktiga uppgift, hava utan avbrott tillbragt

sin föregående ungdomstid på skolbänken. Tydligen är det dock önskvärt,

att de innan dess prövat något mer av livet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Organisationen.

Mot höjningen av inträdesåldern för kvinnliga elever skulle kunna

invändas, att dem därigenom skedde orätt i jämförelse med de manliga

eleverna, vilka ett år tidigare skulle vinna möjlighet att erhålla tjänst

vid folkskola. På denna invändning kan svaras med hänvisning till värnplikten,

vars fullgörande för den manlige läraren medför en i ekonomiskt

avseende vida kännbarare fördröjning.

Däremot kunde det väl tänkas, att en höjning även av de manliga

elevernas inträdesålder vore önskvärd, ej för likformighetens skull

utan i och för sig. Väl kan man icke påstå, att de i åldern 16—17 år

inträdande manliga eleverna skulle sakna de för arbetet behövliga krafterna,

men man kan i stället erinra därom, att, såsom allmän erfarenhet

visar och omfattande undersökningar bekräftat, i denna ålder, 16 17

år, kvinnan har ett icke obetydligt försprång framför mannen i utvecklingen

samt i rent personligt avseende hunnit en ståndpunkt, som denne i

regeln når först ett eller annat år senare. Det kunde således tyckas, som

vore från denna synpunkt en höjning av inträdesåldern mera på sin plats

i fråga om seminariernas manliga än i fråga om deras kvinnliga lärjungar.

Emellertid finnas åtskilliga skäl för bibehållandet vad manliga inträdessökande

beträffar av nuvarande bestämmelser, och särskilt kommer därvid

värnplikten i betraktande; ined nu stadgad inträdesålder kan seminarieutbildningen

vara avslutad vid värnpliktsålderns början, och ehuru tiden

för fullgörandet av första värnpliktsövningen nu framflyttats ett år, skulle

eu framflyttning av lägsta åldern för inträde i seminariet givetvis medföra en

stegring av de stora svårigheter, som vållas arbetet vid de manliga seminarierna

därav, att för ett stort antal av deras elever värnpliktstiden infaller

under seminarietiden (jfr kap. XII).

Den övre gränsen för inträdesåldern har kommittén icke funnit skäl

att ändra, vare sig i fråga om manliga eller i fråga om kvinnliga inträdessökande.

Däremot har kommittén ansett den mogenhet, som det fortgående

seminariearbetet kräver, göra det önskligt, att för inträde i högre klass än

s. 55 Kontrollera mot PDF

Inträdesfordringar.

55

den första stadgas en något högre minimiålder än den för inträdet i denna

klass bestämda. En höjning med ett år för varje klass skulle dock medföra

en oskäligt hög minimiålder för dem, som söka inträde i tredje och

fjärde klasserna. Kommittén har därför stannat vid att föreslå en höjning

av den för inträde i första klassen stadgade lägsta åldern med ett

år vid inträde i någon annan klass än den första (stadgeförslaget § 28).

Enligt gällande seminariestadga skall den, som önskar vinna inträde

vid seminarium, genom vederbörande pastorsämbetes intyg styrka, att han

»begått Herrens nattvard».

Detta stadgande, som går tillbaka till 1862 års reglemente, har icke

utan skäl betecknats såsom mindre lämpligt och varit föremål för överläggning

även inom riksdagen. Redan år 1886, strax efter nuvarande seminariestadgas

utfärdande, gjordes i riksdagens andra kammare yrkande om

dess borttagande, ett yrkande som denna gång dock icke vann kammarens

bifall.1) Och nu nyligen, nämligen vid 1910 års riksdag, har samma

yrkande framställts i en inom Andra kammaren väckt motion. Det tillfälliga

utskott, till vilket denna motion hänvisades, ägnade frågan eu omsorgsfull

utredning, som här till sina viktigaste delar må anföras.

Utskottet fann sig vid behandlingen av motionen ha att utgå från

regeringsformens bestämmelse i dess 28:e paragraf, att till sådan tjänst,

varmed är förenat åliggande att meddela undervisning i kristendom eller

teologisk vetenskap, endast den må utnämnas, »som bekänner den rena

evangeliska läran». Denna föreskrift måste enligt utskottets åsikt gälla

även lärartjänst vid folkskolorna, då till sådan tjänst i regeln hörde skyldighet

att meddela kristendoinsundervisning. Då nu seminarierna under

nuvarande av lärarbrist utmärkta förhållanden borde förbehållas endast åt

sådana elever, vilka sedermera vore behöriga till befattning som folkskollärare,

vore det av praktiska skäl nödvändigt, att den fordran i fråga om

Nattvardsbegående

såsom villkor

för inträde

i seminarium.

*) Band 3 sid. 130.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Organisationen.

religiös bekännelse, som enligt regeringsformen gällde för behörighet till

läraranställning, tinge gälla redan vid elevernas intagning i seminariet.

Från sådan utgångspunkt hade utskottet haft att pröva, huruvida

den ifrågavarande bestämmelsen kunde och borde upphävas. Att hinder

härför ej mötte i den anförda föreskriften i regeringsformen, bestyrktes

av det förhållandet, att en dylik fordran icke vore uppställd för behörighet

till lärarbefattning i kristendom vid de allmänna läroverken, för vilken

behörighet såsom särskilt villkor upptagits regeringsformens bokstavliga

föreskrift, att den sökande skall bekänna sig till den rena evangeliska läran,

utan att något därvid angivits rörande det sätt, varpå detta skulle

styrkas. Utskottet fann ock starka skäl tala för bestämmelsens upphävande,

huvudsakligen samma skäl, som redan anförts under frågans behandling

vid 1886 års riksdag. »Att den inträdessökande begått nattvarden, vare

sig detta skett för längre eller kortare tid sedan, utgör», säger utskottet,

»icke någon garanti för hans religiösa sinnelag ens vid intagandet i seminariet,

än mindre för hans sinnelag, när han flera år senare efter slutad

kurs kommit i tjänstgöring. Underlåtenhet att begå nattvarden å andra

sidan kan bero av samvetsbetänkligheter, som ej sällan röja sig just hos

religiöst djupt kännande personer, vilkas utestängande ur religionsundervisningens

egen synpunkt måste vara en förlust. Den nuvarande föreskriften

kan slutligen leda till att personer, som vilja genomgå seminariet,

av denna orsak begå nattvarden — alltså ett hyckleri, som i och för sig

är ytterst olyckligt och som blir det i än högre grad, då det framkallas

av en föreskrift, som avser att trygga de religiösa intressena i skolan.»

Bland seminariestadgans villkor för inträde i seminarierna hade det

ifrågavarande emellertid hittills varit det enda, som haft avseende på den

religiösa bekännelsen; detta villkor hade betraktats som en garanti för regeringsformens

uppfyllande i fråga om själva lärarbefattningarna, och någon

motsvarande fordran funnes icke i folkskolestadgan. Den överklagade bestämmelsen

i seminariestadgan kunde således enligt utskottets förut an
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Inträdesfordringar.

57

givna uppfattning icke borttagas, utan att någon annan bestämmelse i

stället infördes, som tillgodosåge regeringsformens fordran i fråga om lärare

i kristendomskunskap. Närmast låge då att i seminariestadgan, liksom

förut skett i läroverksstadgan, upptaga regeringsformens eget uttryck.

Men utskottet ansåge det lämpligare att bringa nämnda uttryck till närmare

överensstämmelse med vår tids språkbruk och att alltså uppsöka en

formulering, som i nutida lagspråk motsvarade regeringsformens ordalag.

»Bekänna den rena evangeliska läran» borde enligt utskottets mening

kunna utbytas mot uttrycket vara »medlem av svenska kyrkan». Visserligen

vore detta uttryck ganska vidsträckt och koinme att lagligen inbegripa

även personer, som mer eller mindre skilt sig från kyrkans åskådning

men ej formligen utträtt ur kyrkan. En inskränkning inom ramen

av svenska kyrkans medlemmar ville utskottet dock icke föreslå, redan av

det skäl att en tillfredsställande begränsning av en dylik inskränkning icke

syntes möjlig att utfinna. De garantier för den rena evangeliska lärans

ställning i seminarier och folkskolor, som grundlagen gjorde nödvändiga,

låge framför allt i statens makt över själva undervisningen i kristendom

inom dessa läroanstalter, och denna undervisning medförde för var och eu,

som sökte inträde i ett seminarium, förpliktelsen att göra upp med sitt

eget samvete, huruvida han kunde och ville först i seminariet mottaga och

sedan såsom lärare själv meddela sådan undervisning.

Utskottets hemställan gick i överensstämmelse härmed ut därpå, att

sådan ändring borde vidtagas i gällande bestämmelser, att för inträde i

folkskoleseminariuin ej vidare måtte erfordras att hava begått Herrens nattvard,

men att i stället måtte införas såsom villkor för inträde, att vederbörande

vore medlem av svenska kyrkan.

De åsikter, som utskottet uttalat och som här till det väsentliga

återgivits, delades emellertid ej fullständigt av utskottets alla ledamöter.

Ett icke obetydligt mindretal hemställde om åtgärders vidtagande för sådan

ändring av det ifrågavarande stadgandet, att orden »begått Herrens natt
8—082815

Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band l.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Organisationen.

vård» måtte utbytas mot en bestämmelse, som innebure, att sökanden borde vara

döpt medlem av svenska kyrkan och efter där åtnjuten konfirmationsundervisning

hava behörigen förklarats berättigad till konfirmation och nattvardsgång.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan med 111 röster mot 92,

som avgåvos för reservationen. Första kammaren däremot anslöt sig till reservanterna.

Då andra kammaren vid ärendets förnyade behandling vidhöll

sitt beslut, kom frågan emellertid icke att föranleda något riksdagens uttalande.

Kommittén delar i huvudsak den uppfattning angående det olämpliga

i föreliggande nu gällande stadgebestämmelse, som uttalats såväl av

flertalet som av reservanterna i nyssnämnda utskott vid 1910 års riksdag.

Då uttrycket att vara »medlem av svenska kyrkan», enligt vad utrett

blivit, icke kan anses betyda mera än att vara kyrkskriven i svensk församling

och då det av utskottets minoritet framställda förslaget, vilket i

båda kamrarna av målsmän för kyrkan betecknades såsom en antaglig lösning,

är ägnat att häva det samvetstvång, vars borttagande enligt kommitténs

åsikt är det väsentliga i den föreliggande frågan, har kommittén för

sin del anslutit sig till detta förslag. Kommittén föreslår således, att villkoret,

att den sökande begått Herrens nattvard, utbytes mot villkoret, att

den sökande skall vara döpt medlem av svenska kyrkan och efter där

åtnjuten konfirmationsundervisning behörigen förklarats berättigad

till konfirmation och nattvardsgång (stadgeförslaget § 28).

Övriga Övriga bestämmelser för inträde hava av kommittén bibehållits vid

inträaes
fordringar.

sin nuvarande lydelse, eller ock äro de föreslagna förändringarna av mindre

väsentlig natur. Vad särskilt beträffar den fordran, som bör ställas på

den inträdessökandes kroppsbeskaffenhet och hälsotillstånd, har bestämmelsen

därom i kommitténs stadgeförslag (§ 30) blivit närmare utförd, varjämte

ändring föreslagits med avseende på det sätt, varpå i varje särskilt

fall bör avgöras, huruvida ifrågavarande fordran kan anses vara uppfylld

eller icke (se vidare sid. 287 ff.).

s. 59 Kontrollera mot PDF

Seminariet och realskolan.

59

Till frågan om inträdesfordringarna sluter sig det viktiga spörsmålet

om seminariets ställning till realskolan, varom kommittén nu går

att säga sin mening. Det gäller den ifrågasatta rätten för dem, som avlagt

realskolexamen, att utan prövning vinna inträde i någon klass av

folkskoleseminariet.

6. Seminariet och realskolan.

Under diskussionen om seminariernas ombildning har då och då den ifrågasatt

rätt för dem

tanken framkastats, att de framtida folkskoleseminanerna borde byggas icke som avlagt

. realskolexa
på

folkskolan utan på realskolan, således organisatoriskt likställas med men att utan

r . .. prövning

gymnasierna. Denna tanke, som kommittén längre fram skall upptaga till vinna in
träde

vid se
undersökning,

har hittills icke givit anledning till något vidare meningsutbyte, minarium.

Så mycket mera har sådant framkallats av förslaget om rätt för dem, som

avlagt realskolexamen, till inträde utan prövning i seminariet. Yrkanden

härom hava framkommit även från officiellt håll.

Den senaste läroverkskommittén föreslog i sitt år 1902 avgivna betänkande,

att avlagd realskolexamen skulle — naturligtvis under förutsättning

att stadgade villkor i övrigt vore uppfyllda berättiga till inträde

i folkskoleseminariernas tredje klass, ett förslag som är förklarligt

såsom framgånget ur en jämförelse mellan realskolans kurser och de två

lägsta seminarieklassernas kurser efter dessas hittillsvarande författningsenliga

lydelse, men mindre väl passar samman med seminarieundervisningens

faktiska ståndpunkt. Också blev det från seminariernas sida enstämmigt

avstyrkt. Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk hemställde i

skrivelse till Kungl. Maj:t år 1906, att den, som avlagt realskolexamen, skulle

äga rätt till inträde i folkskoleseminariernas andra klass, över vilket förslag

domkapitlen och seininariekollegierna avgivit infordrade yttranden. Ungefär

hälften av antalet kollegier och rektorer har uttalat sig avstyrkande,

likaså en del av domkapitlen; i allmänhet finner man förslagets genomförande

vara av osäkert värde för seminarierna och tillstyrker bifall en
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Organisationen.

dast under förutsättning, att bestämmelser givas, som kunna tänkas skydda

andra inträdessökandes rätt. Saken har berörts även av centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening i dess förutnämnda petition

till Konungen, och tanken på den ifrågasatta rätten för realskolornas lärjungar

har av centralstyrelsen bestämt avvisats.

I denna sak är nu först och främst att märka, att rätt till inträde

utan prövning vare sig i tredje eller andra seminarieklassen så till

vida skulle bliva utan större betydelse, som allt framgent endast ett jämförelsevis

ringa antal platser lärer kunna komma att stå nytillkommande

elever till buds. Den ifrågavarande rätten skulle därför komma att få

praktisk användning och betydelse huvudsakligen för inträde i första seminarieklassen,

och frågan blir således, om den med avseende på denna klass

bör beviljas. Det kunde väl synas, som om, när dylik rätt ansetts befogad

och varit föreslagen i fråga om tredje och andra klasserna, den åtminstone

borde kunna beviljas i fråga om den första. Men motståndet

mot de framkomna förslagen har mindre gällt deras syftning på den eller

den seminarieklassen än i allmänhet taget rätten för den, som avlagt realskolexamen,

att komma in i seminariet utan inträdesprövning. Och även

kommittén har vid sin prövning av frågan kommit till den uppfattningen,

att sådan rätt icke bör förekomma ens i fråga om första seminarieklassen,

följaktligen icke heller i fråga om någon av de andra.

Kommittén har ingalunda velat säga, att de kunskaper, som realskolexainen

vitsordar, skulle vara otillräckliga för inträde i seminariets första

klass. De äro i det hela icke obetydligt större än dem kommittén ansett

böra fordras för inträde i denna klass och kunde måhända i allmänhet

försvara den rätt till inträde i andra klassen, som läroverksöverstyrelsen

föreslagit, om ock framgent, med förändrad undervisningsplan och förbättrad

undervisning vid seminarierna, det alltid skall bliva mindre lätt än hittills

att ersätta en felande del av den utbildning, som vid seminarierna vinnes.

Icke heller förbiser kommittén den i detta sammanhang ofta påpekade lärap
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariet och realskolan.

Öl

ligheten i vissa hänseenden av att de offentliga läroanstalterna ställas i

organiskt samband med varandra, så att den ena bygger på den andra,

ej heller den likaledes framhållna fördelen för seminarierna och folkskolorna

därav, att tillflöde beredes till seminarierna även av lärjungar

från de allmänna läroverken. Men kommittén har funnit de skäl, som tala

emot den ifrågasatta förmånsrätten, vara av en vida övervägande betydelse.

Till att börja med: hur skulle denna rätt, om den beviljades, komma

att te sig i tillämpningen? — På grund av erfarenhet från en lång följd

av år torde man vid undersökningen härav böra räkna med det förhållandet,

att antalet av sådana inträdessökande, som icke äga betyg om avlagd

realskolexamen men vid anställd prövning visat sig äga de för intagning i

seminariets första klass stadgade förutsättningarna, ofta skulle komma att

vara så stort, att summan därav och av antalet med realskolexamensbetyg

försedda inträdessökande bleve större än det antal, som kunde i klassen

mottagas. Fråga måste då uppstå om företrädesrätt för det ena eller andra

slaget av inträdessökande. Denna fråga skulle kunna tänkas avgjord på

något av följande sätt.

Antingen skulle företrädet utan vidare lämnas åt realskolelärjungarna,

så att först sedan alla sådana mottagits, återstående platser i klassen tilldelades

dem av de vid inträdesprövningen godkända, som bland sina kamrater

koinme i första rummet. Detta skulle givetvis uppfattas som en

hård orättvisa mot de inträdessökande, vilka icke avlagt realskolexamen, och

skulle icke förhindra, att icke även en svagt begåvad och svagt vitsordad

realskolelärj unge komme att undantränga en medsökande av den andra

gruppen, hur skicklig och för lärarkallet väl utrustad den senare ock vore.

Eller man skulle giva de vid inträdesprövningen godkända företräde

och därefter låta de med examensbetvg från realskola försedda fylla tilläventyrs

lediga platser i ordning efter deras betygsförtjänster — en anordning,

som uppenbarligen blott vände om det förutnämnda missförhål
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Organisationen.

landet till ett motsatt, där den icke, såsom med nuvarande tillopp av inträdessökande

oftast skulle bli fallet, gjorde den åt realskolornas lärjungar

beviljade förmånen helt om intet.

Eller man skulle från början anslå ett visst antal platser åt den ena

gruppen av inträdessökande och ett visst antal åt den andra, exempelvis

så, att en fjärdedel eller femtedel av platserna förbehölles dem, som avlagt

realskolexamen. Sättet vore utan tvivel bättre än de föregående, men skulle

alltid komma att lida av den godtycklighet, som låge i fastställandet av eu

dylik gräns, och av de oegentligheter, som därav i enskilda fall skulle uppstå.

Eller man kunde slutligen tänka sig, att betyg i realskolexamen

räknades lika med motsvarande betyg givna vid inträdesprövningen, och

att åt seminariets lärare gåves rätt att antingen endast på denna grund

eller med hänsyn tagen även till andra omständigheter anställa jämförelse

mellan inträdessökande av olika slag och göra det urval, som syntes lämpligt.

Detta vore från seminariets och folkskolans synpunkt visserligen den

gynnsammaste lösningen, dock mera till form än i sak. Ty man stötte

därvid på den stora svårigheten att med någon grad av rättvisa jämföra

en inträdessökande, av vilken man erhållit ett personligt intryck, vars insikter

och förståndsmognad man på det sätt, som man med hänsyn till

den föreliggande utbildningen för ett bestämt levnadsyrke funnit bäst, själv

prövat och själv bedömt, med en annan, om vilken ingen annan kännedom

erhållits än den, som kunnat hämtas ur ett examensbetyg. Att under sådana

förhållanden fälla utslag till förmån för den ena eller andra skulle

bliva en alltför svår och obehaglig uppgift.

Intet av dessa sätt för frågans avgörande, vilka från olika håll antytts

såsom tänkbara, låter sig förorda. Och även om man, såsom ock

framkastats, med det ena eller andra av dem föi-bunde bestämmelse om

på visst sätt beskaffat betyg i realskolexamen för den, som skulle vara

berättigad till inträde vid seminarium, samt därjämte rimligen om en viss

giltighetstid för betyget, vore de väsentligaste invändningarna icke undan
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Seminariet och realskolan.

63

röjda, ehuruväl genom den första bestämmelsen seminarierna stängdes för

realskolornas svagast vitsordade lärjungar.

Det senast sagda leder över till en ännu viktigare synpunkt för det

föreliggande spörsmålets bedömande, nämligen denna: skulle den förmånsrätt,

som det här är fråga om, vara till förmån för folkskolan med avseende

på dennas behov av goda lärarkrafter?

1 detta fall hava starka farhågor blivit uttalade. Så yttrar centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening härom följande.

». . . . Nu kan man på förhand med ganska stor säkerhet beräkna, vilka

av realskolans lärjungar det skulle bliva, som i regel skulle övergå till

seminarierna, ifall vägen dit stode dem öppen utan inträdesexamen. Två

kategorier skulle med säkerhet icke gärna begiva sig dit: de begåvade lärjungar,

som äga lust och fallenhet för praktisk verksamhet, och de, som

äro lämpade för studier. De förra gå till näringarna, där de hava betydligt

ljusare framtidsutsikter än på folkskollärarbanan. De senare söka

självfallet gå upp till studentexamen, som bereder dem flera framtidsmöjligheter

och större socialt anseende, och till vilken de hinna fortare fram.

Seminarierna skulle således få de realskolans lärjungar, som besutte mindre

begåvning i alla avseenden, och dessa skulle komma, icke på grund av

lust för lärarkallet, utan emedan de egentligen icke visste, vart i livet de

skulle taga vägen. Sådana elever från realskolan kommer det måhända

att bliva gott om. Av dem skulle seminarierna troligen till största delen

fyllas. Men därmed vore rekryteringen av folkskollärarkåren, vilken hittills

varit den förnämsta ljuspunkten inom lärarbildningen, fullkomligt omkastad.»

Man må hoppas, att i sådana farhågor ligger någon överdrift,

men de kunna icke anses ogrundade. Att under skickliga lärares ledning

taga sig fram genom en skola och dess avslutningsexamen brukar

lyckas även för medelmåttigt utrustade lärjungar; för varje gosse eller

flicka, som hade tillfälle att genomgå en realskola, bleve det, om avlagd

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Organisationen.

rea,Iskolexamen berättigade till inträde på seminarium, eu i det hela

både trygg och bekväm väg att medelst realskolexamen komma in i

seminariet, en väg som åtminstone så till vida vore lättare än varje annan,

att den icke förde till en brydsam inträdesprövning. Visserligen skulle i

många fall vägen över studentexamen till seminariets fjärde klass eller till

en med denna sidoställd ettårig seminariekurs kunna föra realskolans lärjungar

på lika kort tid fram till folkskollärarexamen, men denna väg bleve

alltid ovissare och därjämte dyrare. Det är därför ingalunda osannolikt,

att de bleve många, särskilt bland den kvinnliga ungdomen, som av den åt

dem medgivna rätten till fritt inträde skulle ledas över från realskolorna

till första eller eventuellt andra klassen av folkskoleseminarierna.

Nu är man visserligen berättigad att tänka, att även från realskolorna

seminariet skulle erhålla många goda lärjungar och folkskolan många

goda lärarkrafter, men uppenbart är, att man här står inför möjligheten

av en förändring i folkskollärarkårens rekrytering, som kan komma att

gå längre, än önskligt vore. Man måste finna varje anordning betänklig,

varigenom skaror av skolungdom skulle ledas in på folkskollärarbanan huvudsakligen

till följd av den yttre tillfällighet, som låge i en åt dem beviljad

förmånsrätt och i för dem gynnsamma skolförhållanden. Det som här dock

måste tillmätas betydelse är i ett föregående sammanhang redan berört men må

ånyo framhållas. Det vore icke lyckligt, om seminarierna bleve till övervägande

del befolkade av ungdom från de s. k. högre skolorna och därmed i regeln

från städerna och från de burgnare samhällsklasserna. Det skulle innebära

en väsentlig minskning i deras antal, som från de bredare folklagren

genom folkskolan och seminariet sökte sig fram till andel i bildningen och

plats i bildningsarbetet. Och detta vore en förlust för samhället i allmänhet

och för folkskolan i synnerhet. Att läraren och lärarinnan i en skola,

som till vida övervägande del mottager barn ur de kroppsarbetande samhällsklasserna,

själva en gång prövat kroppsarbetets villkor och vunnit förtrogenhet

med arbetarklassens liv, är för visso icke utan betydelse för

s. 65 Kontrollera mot PDF

Seminariet "och realskolan.

65

framgången av deras verksamhet. Det bör alltid hava givit dem bättre

förutsättningar att förstå barnen och att anknyta undervisningen till de

förhållanden, vari barnen befinna sig.

Till dessa synpunkter kommer för det föreliggande spörsmålets bedömande

slutligen, enligt kommitténs mening, även en rättssynpunkt, som

då ock blir omedelbart vägledande. Från flera håll har den åsikten uttalats,

att den ifrågasatta förmånsrätten för dem, som avlagt realskolexamen,

svårligen skall kunna på något sätt tillämpas så, att den icke kommer

att uppfattas som och även att innebära en orättmätig inskränkning i

andra inträdessökandes rätt att i fri tävlan få göra sig gällande efter sin

förmåga. Kommittén delar denna åsikt. Också skulle kommittén vara lika

obenägen att i fråga om inträde i första seminarieklassen förorda en förmåns-

eller företrädesrätt för någon annan grupp av ungdom, vilken det

ock vore, exempelvis för lärjungar från de högre flickskolorna eller från

någon av gymnasiets ringar eller från de kommunala mellanskolorna eller

från de högre folkskolorna, ehuruväl med liknande fog sådan rätt skulle

kunna ifrågasättas även för deras räkning. Ingen sker det orätt därmed,

att han ställes lika med andra och i öppen tävlan får visa, vad han duger

till. De som från realskolorna eller i allmänhet taget de högre skolorna

söka inträde vid seminarium skola i varje fall genom sin övning och sin

skolvana ha ett försteg framför sina mindre skolade medsökande vid den

gemensamma prövningen.

Det är på de nu anförda grunderna, som kommittén beslutit avstyrka

förslaget, att avlagd realskolexamen skulle berättiga till inträde

utan prövning i seminarium.

Kommitténs beslut härvidlag kan således icke rimligen uppfattas Om särskild

. lii n , p semivarie
sasom

en underskattning av realskolans arbete eller ett bristande tör -kurs för dem

troende till dess lärares förmåga att bedöma examinanderna. Däremot *r*aMol

9—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskol esem. Band 1.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Organisationen.

skulle möjligen mot kommittén kunna riktas den förebråelsen, att kommittén

i detta fall dock icke sörjt för att redan vunnen skolbildning bleve

fullt tillgodogjord för seminarieutbildningen, och icke tillbörligt beaktat, att

under de förhållanden, som i förevarande avseende enligt kommitténs förslå"

komme att bliva rådande, vägen till folkskollärarbanan för elever med

i realskolan erhållen god underbyggnad bleve längre, än nödigt vore.

Dessa synpunkter i spörsmålet om seminariets ställning till realskolan

ha emellertid ingalunda varit av kommittén förbisedda. Kommittén

har därför ock varit betänkt på att föreslå upprättandet av en särskild

seminariekurs för dem som avlagt realskolexamen, och föi’- beredande arbeten för ett sådant förslag ha inom kommittén blifvit utförda.

En dylik seminariekurs borde, om den skulle äga berättigande, givetvis

ha till syfte att åt dem bland de ifrågavarande studerande, vilka

ägde förutsättningar för att på kortare tid än fyra år tillägna sig utbildning

för folkskollärarkallet, bei’eda tillfälle därtill. Att då avlagd realskolexamen

icke i varje fall kunde ge tillträde till kursen, torde vara tydligt

och framgår redan av den erfarenhet, som gjorts vid inträdesprövningen

till den fyråriga seminariekursens första klass. Men det är icke otillräcklighet

hos realskolans lärokurser, som gör att man icke skulle kunna mottaga

en var sökande, som kunde förete betyg över avlagd realskolexamen,

utan det som utgör hindret är ojämnheten i studiebegåvning och mogenhet

hos den ungdom det här är fråga om. Allt hänger på att man blir i

tillfälle att göra ett urval. Under villkor av goda förutsättningar i avseende

på studiebegåvning och mogenhet hos dem som mottagas till inträde

borde enligt kommitténs åsikt eu på realskolan byggd treårig seminariekurs

kunna giva en tillfredsställande utbildning för folkskollärarkallet.

Man hade således att för inträde i den ifrågavarande seminariekursen

underkasta de sökande inträdesprövning eller ock fordra på ett eller annat

sätt kvalificerat betyg över den avlagda realskolexamen. Huruvida man i

förra fallet skulle kunna tänka sig kursen stående öppen även för andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariet och realskolan.

(17

inträdessökande eller förbehållen ensamt för dem som avlagt realskolexamen,

är en fråga, som här kan lämnas å sido. Tv enligt kommitténs

uppfattning vore det i fråga om en kurs, som avsåge att bvgga på realskolans

arbetsresultat, mera tilltalande, att omdömet om de inträdessökande

grundades på de vitsord, som tilldelats dem i realskolexamen, att således

för inträde uppställdes fordran på kvalificerat examensbetvg.

I detta fall finge väl kursen förbehållas endast åt sökande, som uppfyllde

denna fordran, eller åtminstone finge åt sådana sökande tillerkännas

företräde, därest man icke skulle råka in i de i det föregående påpekade

svårigheter, som uppkomma, om omdömet skall grundas i fråga om somliga

sökande på företedda vitsord och i fråga om andra på anställd prövning

och en jämförelse sedan göras mellan de ena och de andra. Klart

är, att de sökande borde fylla även de allmänna villkoren för intagning i

seminarium, att de således bland annat skulle hava uppnått den ålder, som är

stadgad för inträde i högre klass än den första vid det fyrklassiga seminariet.

Vilken beskaffenhet det i realskolexamen givna betyget borde äga

för att trygga ett gott urval, blir däremot en fråga, som icke är lätt

att avgöra. Borde man uppställa en viss betygssumma som villkor för

intagning, eller borde man fordra t. ex. minst med beröm godkända insikter

och färdigheter i vissa ämnen eller möjligen i alla de ämnen, som

ingå i seminariets undervisning och tillhöra realskolans lärokurs? — Och

efter denna fråga komma åtskilliga andra, som också måste avgöras. Vilka

bestämmelser borde gälla med avseende på giltighetstiden för realskolbetyget?

Vilka utsikter skulle man äga att erhålla sökande i tillräckligt

antal? Skulle den ifrågavarande kursen avses för både manliga och kvinnliga

studerande eller blott för endera gruppen, eller skulle man upprätta en kurs

för manliga och en för kvinnliga studerande? Skulle betyg från någon av

gymnasiets ringar kunna äga samma giltighet som realskolans examensbetyg?

Vid försöket att i dessa olika avseenden komma till eu bestämd

åsikt, bär kommittén funnit, att förhållandena på det ifrågavarande området

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Organisationen.

Nuvarande

förhållan
den.

ännu icke nått den utveckling och kommit till den stadga, att de kunna

giva någon säkrare vägledning för framställandet av ett förslag i sådan

riktning, som här antytts. Att så skall vara händelsen är ju ock helt

naturligt, då realskolexamen avlades första gången så nyss som år 1907.

Det synes kommittén klart, att frågan om inrättandet av en särskild

seminariekurs för dem, som avlagt realskolexamen, eller i allmänhet

taget frågan om ett närmare samband mellan seminariet

och realskolan icke för närvarande lämpligen kan företagas till

avgörande. Helt visst bör den dock snart nog bliva föremål för behandling.

Den möjligheten är för övrigt icke utesluten, att man i framtiden kan

komma att i väsentlig utsträckning grunda seminariet på realskolan. Den

nya överbyggnad, som folkskolan erhållit i den kommunala mellanskolan,

innebär i själva verket en viss förskjutning i utgångspunkterna för frågans

bedömande. I den mån den kommunala mellanskolan kan vinna utveckling

och därmed tillfällen i ökat mått beredas ungdom ur de bredare folklagren

att erhålla den skolbildning, som vitsordas i realskolexamen, komma

en del av de skäl, som för närvarande tala mot eu sådan organisatorisk

anordning och som av kommittén i det föregående berörts, att förlora i

betydelse. (Jfr sid. 18—20 och 64).

7. Seminariekurs för studenter.

Det finnes grupper av inträdessökande, i fråga om vilka upprättandet

av särskilda seminariekurser för närvarande måste anses mera behövligt än

i fråga om de från realskolorna utgångna. De som härvid komma i första

rummet äro studenterna.

Studenterna hava sedan lång tid tillbaka varit beaktade i seminarielagstiftningen

och haft tillfälle att efter ett års eller kortare tids

vistelse vid seminariet där avlägga folkskollärarexamen.1) Enligt nuvarande

Band 3 sid. 131.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Semin ariekurs för studenter.

69

från 1894 gällande bestämmelser kunna studenter, manliga och kvinnliga,

såvida de fullgjort övriga för inträde i seminarium stadgade villkor, utan att

behöva undergå inträdesprövning upptagas i seminariets fjärde klass, där

de med rätt till befrielse från vissa ämnen följa undervisningen, varjämte

de deltaga såväl i fjärde som ock i tredje klassens undervisningsövningar

i de olika ämnena, undantagandes, där de så önska, i slöjd.

Härvid är nu först att märka, att det antal studenter, som kunnat

begagna sigr av den rätt stadgan sålunda giver, intill senaste tid varit

mycket obetydligt, i det att lediga platser i fjärde klassen endast tillfälligtvis

och i ringa antal varit att tillgå. Vidare lärer den utbildning för

folkskollärarkallet, som studenten i enlighet med nämnda stadgebestämmelse

erhåller, knappast kunna anses fullt tillfredsställande.

Särskilt blir hans eller hennes utbildning i de för folkskolan betydelsefulla

övningsämnena bristfällig. På gymnasiet kan han — om den

manlige studenten nu får tjänstgöra som exempel — ha varit befriad från

deltagande både i sång och gymnastik. Har han tagit examen som privata,

är det icke blott möjligt, att han aldrig övat vare sig det ena eller

det andra av dessa båda ämnen, utan det kan inträffa, att han även i det för

varje lärare så viktiga ämnet teckning är i fullständig saknad av insikt och

färdighet. Att de undervisningsövningar, han som seininarieelev får försöka

sig med i dessa ämnen, under sådana förhållanden icke få något värde

vare sig för hans egen eller hans lärjungars förkovran, säger sig självt. I

orgel- och pianospelning, i slöjd och trädgårdsskötsel är han i regel okunnig,

och ehuru dessa ämnen tillhöra seminariets läroplan, får han i dem ofta

ingen undervisning vid seminariet, alldenstund de helt eller till huvudsaklig

del falla inom föregående årsklassers lärokurser.

Men icke ens i kunskapsämnena är han alltid väl rustad, trots

sin på vissa håll obestridliga överlägsenhet. Att den undervisning han på

gymnasiet erhållit i hälsolära ligger minst tre år tillbaka i tiden, är sålunda

en olägenhet med hänsyn till vikten för lärarutbildningen av kun
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Organisationen.

skaper i detta ämne. Har han tagit studentexamen på latinlinjen, inskränka

sig hans kunskaper i kemi till vad han kan ha i behåll från

femte realskoleklassen, om han någon gång genomgått denna. Men särskilt

är det bortvalsrätten i gymnasiets tredje och fjärde ringar, som kan

förorsaka luckor i hans vetande. Har han i dessa båda ringar bortvalt

exempelvis historia, sträcka sig hans historiska insikter utöver vad han i

realskolan inhämtat ej längre än till början av 1700-talet. Är fysik bortvald,

så bär han rätt obetydlig kännedom om elektricitetsläran, akustiken

och optiken. Har han valt bort den filosofiska propedeutiken, saknar han

alldeles kunskaper i psykologi. Nu skall han visserligen i seminariet följa

undervisningen i kristendomskunskap, modersmålet och pedagogik samt

även i geometri, historia och naturkunnighet, om han till följd av bortval

eller eljest otillräckliga kunskaper icke erhållit godkänt vitsord i studentexamen

i dessa ämnen. Men de brister, som kunna finnas i hans

studentkunskaper inom de områden, som tillhöra seminariet, bliva under

hans deltagande i fjärde klassens kurs endast ofullständigt avhjälpta.

Den fackliga utbildning, som studenten erhåller under sitt seminarieår,

blir icke fullt jämförlig med den utbildning, som förvärvas av dem,

vilka genomgå hela seminariet. 1 hans kurs i teoretisk pedagogik fattas

hela den del av seminariekursen, som är förlagd till andra och tredje

klasserna, med undantag av andra klassens kurs i psykologi, vars innehåll

han inhämtat i gymnasiet, om han nämligen där deltagit i undervisningen

i den filosofiska propedeutiken. Visserligen bör han för att erhålla godkänt

vitsord i det ifrågavarande ämnet söka att på egen hand fylla sådana

brister, men naturligt är, att de i allmänhet doek bliva märkbara.

Icke heller den praktiska sidan av hans fackutbildning blir tillgodosedd

så, som önskligt vore, ehuru han enligt stadgan har att deltaga såväl i

tredje som i fjärde klassens praktiska övningar; den hospitering i övningsskolan,

som ingått i hans kamraters studiearbete under de två föregående

åren, får ingen motsvarighet i hans lärogång, och med småskolan, som

s. 71 Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för studenter.

71

utgör föremål för elevernas i andra klassen praktiska övningar och metodiska

studier, får studenten enligt nu gällande bestämmelser aldrig någon

befattning.

Att sådana förhållanden tarva någon förbättring, är tydligt. Ty Annan an
n

J ordning av

även med vederbörlig värdering av den större allmänbildning, som stu- studenternas

° ° seminaneut
denten

äger framför sina seminariekamrater, måste man finna hans utbild- bildning.

ning som folkskollärare mindre god än deras. Aven på hans utbildning

bör kunna ställas den fordran, att i densamma intet fattas, som för folkskollärarkallets

utövande måste anses vara av väsentlig betydelse.

Men denna fordran låter sig enligt kommitténs mening icke genomföra,

om studenten skall erhålla sin utbildning helt enkelt genom att göras

till deltagare i fjärde seminarieklassens arbete. Ty lärokursen för denna

klass är icke tillrättalagd efter studentens behov, och den kan icke anpassas

därefter, utan att undervisningsplanen för seminariet på ett betänkligt

sätt förryckés. Vad man har att göra, om eljest det åsyftade målet

skall, såsom önskligt är, kunna nås på en tid av endast ett år, är därför

att skilja studenterna från de övriga eleverna och giva dem undervisning

och övning enligt eu efter deras förutsättningar och behov avpassad arbetsplan.

Detta åter innebär upprättandet av särskilda studentklasser, vilka

dock icke behöva eller böra göras till fristående läroanstalter utan kunna

tillhöra ett fullständigt seminarium, med vars elever studenterna så mycket

som möjligt bringas i gemenskap. Att även med eu sådan ställning av

studentklassen de studentutbildade elevernas samlande till en egen avdelning

kan komma att verka ogynnsamt i vissa hänseenden, är icke att

förneka. Men någon annan utväg torde icke finnas, om dessa elevers seminarietid

skall kunna så fullständigt och planmässigt utnyttjas, som för

deras utbildning är behövligt.

Kommitténs förslag går också ut därpå, att students hittillsvarande

rätt till inträde utan prövning i seminariets fjärde klass

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Organisationen.

skall bortfalla och att i stället vid vissa seminarier skola upprättas

särskilda ettåriga seminariekurser, avsedda för studenter.

I dessa kurser skall student äga rätt till inträde, dock icke utan

någon inträdesprövning. Seminariets läroplan upptager ju några ämnen,

som icke ingå i gymnasiets, och hur önskvärt det än vore, att kurserna i

dessa ämnen kunde i sin helhet förläggas till seminarieåret, visar sig detta

med hänsyn till den korta tiden icke möjligt, utan någon del av arbetet

behöver vara undangjort redan vid inträdet. Vidare måste, såsom i det

föregående uppvisats, studenten avlägga prov i ämnen eller ämnesgrenar,

vilka tillhöra även gymnasiets undervisning, men i vilka den inträdessökande

till följd av bortval eller av annat skäl icke erhållit godkänt

vitsord i sin studentexamen eller i därefter undergången fyllnadsprövning.

Visserligen kunna även i detta fall de kunskaper, som studenten

inhämtat i gymnasiet, stundom fullt motsvara seminariekurserna, men som

allmän bestämmelse torde villkoret av prövning vara nödvändigt. Prövningen

skall naturligtvis icke avse att vitsorda studentkunskaper i det ifrågavarande

ämnet, utan skall begränsa sig till ämnets kurs i seminariet.

Inträdesprövningen bör förläggas till början av höstterminen, så att

den inträdessökande kan använda sommaren till förberedelse.

Med avseende på övriga inträdesfordringar böra, såsom ock för närvarande

är fallet, de allmänna villkoren för intagning äga tillämpning även

på studenter. Härav följer, om kommitténs förut (sid. 53 tf.) framställda

förslag angående inträdesåldern vinner godkännande, att den sökande

vid början av det år, då inträde sökes, ännu icke får hava fyllt 26 år,

samt att manlig inträdessökande vid början av sagda år skall hava fyllt

17 och kvinnlig inträdessökande 18 är.

Vid uppgörandet av undervisningsplan för studentkurserna gäller det

att söka så väl som möjligt tillgodose de seminarieämnen, som icke tillhöra

gymnasiet, samt att i övrigt upptaga just de partier av seminariets lärokurser,

som äro av speciell betydelse för den blivande folkskolläraren. Av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för studenter.

kunskapsämnena behöva blott några få upptagas på läsordningen, i första

rummet psykologi och pedagogik. Åt de olika övningsämnena och åt den

praktiska utbildningen kan ägnas den större delen av tiden.

Det kan möjligen synas, som om kommittén med de för inträde i de

föreslagna studentkurserna uppställda kunskapsfordringarna väl mycket försvårat

för studenterna tillträdet till folkskollärarbanan och icke till sitt

fulla värde uppskattat den bildning, som genom studentbetyget vitsordas.

Men kommittén har icke utgått från någon jämförande värdering av studentbildningen

och seminariebildningen, utan endast från de särskilda

bildningskrav, som här föreligga (jfr sid. 19). Att studenten äger kunskaper

i ämnen, som icke ingå i seminariets undervisning, och i en del

av de ämnen, som tillhöra seminariet, måhända kommit icke obetydligt

utöver vad där inhämtas, kan enligt kommitténs uppfattning icke ersätta

väsentliga brister i den särskilda utbildning, som för folkskollärarkallet är

nödvändig.

Det är ock tydligt, att även med den av kommittén föreslagna anordningen

vägen över studentexamen fortfarande i ett stort antal fall skall

bliva eu fördelaktig väg till folkskollärarexamen. Särskilt av kvinnliga

studerande torde den allt fort komma att i ganska stor utsträckning användas.

Har vederbörande redan något år före avläggandet av studentexamen

beslutit sig för att genomgå kurs vid seminariet, bör utan svårighet

tid kunna beredas för inhämtandet av de utom eller utöver studentkursen

liggande jämförelsevis föga omfattande insikter och färdigheter, vilka av

kommittén uppställts som inträdesfordringar. Måhända skola i flertalet fall

sommarferierna närmast efter studentexamen giva tillräcklig tid för det

erforderliga förberedelsearbetet. Uppskjutes inträdet i seminariet till året

efter avlagd studentexamen, något som mången gång torde kunna innebära

en fördel, även då det icke av åldersförhållandena göres nödvändigt,

kan förberedelsen för inträdet göras så grundlig, att det följande årets

seminariearbete därigenom väsentligen underlättas.

10—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Organisationen.

Studentelementet

i

folks kollärarkåren.

Dylika kurser för studenter har kommittén nu tänkt sig böra upprättas

i mån av behov och vid sådana seminarier, som med hänsyn till

belägenhet och lokalutrymme därtill lämpa sig. Två studentkurser äro

redan i verksamhet, en för kvinnliga studenter vid seminariet i Stockholm

sedan år 1909 och en för manliga studenter vid seminariet i Växjö sedan

år 1910. Angående behovet för framtiden av sådana kurser uttalar sig kommittén

i kap. XIV. Det bör erinras om att upprättandet av en studentkurs

vid ett seminarium nödvändiggör icke blott någon ökning av seminariets

lärarkrafter utan därjämte en icke oväsentlig utvidgning av dess övningsskola

(jfr sid. 38), men att det i övrigt med avseende på lokaler, undervisningsmedel

o. d. i allmänhet icke behöver förorsaka några särskilda kostnader,

undantagandes kostnaden för ett lärorum och dess inredning.

Antalet studenter i seminarierna har länge varit obetydligt. Ännu år

1901 voro vid de kvinnliga seminarierna endast 6.i % och vid de manliga

endast 3.4 % av de intagna eleverna studenter.1) Nästan oavbrutet har emellertid

antalet varit i stigande, och under de senare åren har ett betydligt större

antal sökt inträde, än som kunnat mottagas, då möjligheten att mottaga

de sökande i det hela varit beroende av om tillfälligtvis några lediga platser

funnits i fjärde klassen. Så voro vid Stockholms lärarinneseminarium

de inträdessökande studenterna år 1907 ej färre än 11, av vilka endast 3

kunde mottagas, nämligen 1 i fjärde och 2 i tredje klassen; år 1908, då

seminariets inflyttning i ny byggnad tillfälligtvis möjliggjorde mottagandet

av ett större antal, blevo av 18 inträdessökande studenter 8 intagna i

fjärde och 5 i tredje klassen; år 1909 efter den särskilda studentavdelningens

upprättande kunde vid samma seminarium av 34 inträdessökande

mottagas 29, och år 1910, då de inträdessökande studenterna voro 54, intogos

32. Då den särskilda avdelningen för studenter år 1910 upprättades vid

D Band 3 sid. 390—393.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för studenter.

75

det manliga seminariet i Växjö, sökte ej färre än 45 studenter där inträde,

av vilka 29 erhöllo plats. Aven sedan de särskilda studentavdelningarna

i Stockholm och Växjö kommit till stånd, ha naturligtvis såsom förut studenter

sökt och vunnit inträde i flera av de övriga seminarierna. De officiella

uppgifterna om antalet inträdessökande studenter visa vid flertalet

seminarier visserligen jämförelsevis små tal, även vid seminarierna i Uppsala

och Lund, vilket dock delvis beror därav, att ansökningen ofta stannar

vid eu under hand gjord förfrågan, huruvida utsikt att erhålla plats finnes

eller icke. Antalet intagna studenter vid seminarierna under de tio åren

1901 —10 framgår av följande översikt:

År

(höstterminen).

.

Intagna studenter.

Manliga.

Kvinnliga.

Samma.

1901..............

7

10

17

1902 ..............

7

8

15

1903 ..............

7

19

20

1904 ..............

7

15

22

1905 ..............

6

12

18

1906 ..............

15

12

27

1907 ..............

15

11

20

1908 ..............

18

24

42

1909 ..............

26

37

(>3

1910..............

41

42

83

.

S:a

140

190

339

Höstterminen 1910 voro vid de kvinnliga seminarierna 21.3 och vid

de manliga 13.8 % av de intagna eleverna studenter.

De anförda sifferuppgifterna visa, icke blott att antalet studenter,

som vunnit inträde vid seminarierna, rätt betydligt vuxit, utan ock att

den starkaste tillväxten står i samband med upprättandet av de båda sär
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Organisationen.

skilda studentavdelningarna, i det att de ökade tillfällen, som därigenom

erbjudits studenter att erhålla folkskollärarutbildning, genast och fullständigt

blivit begagnade.

Att åt studenter i något större antal beredes tillfälle att inträda på

folkskollärarbanan, torde måhända icke allmänt betraktas såsom från folkskolans

synpunkt lyckligt. Man torde befara, dels att de lärarkrafter, som

på ifrågavarande bildningsväg tillföras folkskolan, icke i allmänhet skola

vara dugliga för sin uppgift, dels ock att lärarkrafter från de bredare folklagren

genom dem skola allt för mycket trängas tillbaka.

Sådana farhågor, om också icke ogrundade, torde dock icke böra få

bliva bestämmande. Att genom den rätt, som hittills funnits för studenter

till inträde i seminarierna, personer med studiebegåvning och allvarligare

håg för lärarkallet icke alltid, kanske icke ens ofta tillförts folkskolan, må

visserligen vara sant och har sin förklaring. Men förhållandena äro i detta

hänseende redan väsentligt förändrade till det bättre. Och i det hela lärer

det väl icke kunna anses annat än som en fördel för folkskolan, att dess

lärarkår blir rekryterad av personer, som komma från olika samhällsklasser

och gått delvis skilda bildningsvägar.

De åtgärder, som av kommittén här föreslagits, avse dessutom att

göra studenternas utbildning för folkskollärarkallet bättre, än den hittills

i allmänhet kunnat bliva, så att i densamma icke kommer att fattas något,

som för detta kall är av väsentlig betydelse. Efter genomförandet av de

bestämmelser i fråga om studenterna, som av kommittén föreslagits, torde

det icke med fog kunna komma att sågas, att ej den utbildning, som

studentkurs och ettårig seminariekurs tillsamman giva, är sådan, att den

med all rätt bör medföra behörighet till lärartjänst vid folkskola. Och

någon vittgående förskjutning i folkskollärarkårens rekrytering torde de föreslagna

åtgärderna icke behöva förorsaka, detta så mycket mindre, som det

ju ligger i regerings och riksdags skön att bestämma antalet för studenter

avsedda seminariekurser, efter vad förhållandena påkalla och lämpligt synes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för studenter.

Allra minst synes det vara skäl att för närvarande, då en kännbar lärarbrist

på folkskolans område är för handen, lämna obegagnad den möjlighet

till lärarkrafternas förstärkning, som står att vinna därigenom, att åt

personer med studentbildning beredas ökade tillfällen till utbildning för

folkskollärarkallet.

I kap. XIII lämnar kommittén ett fullständigt förslag till föreskrifter föreskrifter

för ettåriga seminariekurser för studenter samt förslag till undervisnings-^{Jningtpian

plan för sådana kurser. Vad kommittén i övrigt i sitt betänkande yttrarf°‘c„^r!e-a

angående undervisningsplan och arbetssätt, angående folkskollärarexamen ^"udenfer.

och betysrsjrivning, angående elevernas vård i moraliskt och fysiskt avseende

o. s. v. är emellertid i väsentliga avseenden tillämpligt även på de föreslagna

studentkurserna.

Enligt nu gällande stadganden har den, som avlagt godkänd examen

Om nu gällande

rätt

inför teologisk fakultet, liksom ock den, som avlagt sådan filosofie k a n d i dat- ^vlagTteoloexamen,

som fordras för behörighet till adjunktsbefattning vid folkskole-^.,f?"™f"

seminarium, rätt att vinna inträde vid seminarium och där under eu ter- ‘men.''

deltaga i tredje och fjärde klassernas undervisningsövningar för

min

alt vid terminens slut avlägga undervisningsprov och erhålla betyg,

vilket berättigar till anställning som ordinarie lärare vid folkskola. Stadgandena

förskriva sig i nuvarande lydelse från år 1894 men gå i olika former

tillbaka ända till 1862 och 1865 års reglementen. Antalet av dem,

som på detta sätt avlagt folkskollärarexamen, uppgår till 244, av vilka

46 tillhöra 5-årsperioden 1905—1910. Det är naturligtvis huvudsakligen

seminarierna i Uppsala och Lund, som mottagit dessa med akademisk examen

försedda inträdessökande.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har i

sin petition yrkat, att dessa stadganden måtte utgå såsom innebärande ett

för folkskolan till sina verkningar ofördelaktigt privilegium. Då kommittén

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Organisationen.

ur sitt stadgeförslag uteslutit dem, har. kommittén därtill föranletts

huvudsakligen av två skäl. Dels utgöra ifrågavarande elever — hur gynnsam

erfarenheten ock må hava varit i fråga om deras sätt att fatta sin

ställning och utföra sitt arbete inom seminariet — en rätt obekväm tillökning

i ett redan förut stort elevantal, och att bereda dem i nämnvärd

mån tillfälle till övning i undervisning är icke möjligt, utan att intrångsker

i den övningstid, som borde tillkomma de ordinarie eleverna, eller

utan att övningsskolan ytterligare belastas med elevlektioner och seminarielärarna

med arbete. Dels måste det ju sägas, att samma brister i den

behövliga utbildningen, som blivit anmärkta hos studenterna, föreligga

även beträffande de ifrågavarande kandidaterna, ofta till och med i högre

grad, då de övningar och studier, som utgöra de senares serninariekurs,

äro så väsentligt mindre, över huvud taget är den utbildning för folkskollärarkallet,

som på denna väg erhålles, ganska bristfällig och företer

inom folkskolepedagogikens och skolhvgienens samt inom de för folkskolan

så viktiga övningsämnenas område luckor, som knappast kunna anses ersatta

av vederbörandes på andra områden överlägsna insikter.

Att den blivande prästen erhåller kännedom om undervisningen och

ordningen i folkskolan, är blott som sig bör och torde på flera sätt kunna

ske. Men vill han eller annan studerande vid universitetet med eller utan

akademisk examen vinna behörighet till anställning som ordinarie folkskollärare,

äger han enligt kommitténs förslag den rätt, som i allmänhet tillkommer

student, och har således att genomgå en sådan för studenter avsedd

ettårig serninariekurs, som i det föregående omtalats. Härvid bör

han naturligtvis, om han det önskar, vara fritagen från att följa undervisningen

i ämne eller ämnesgren, vari han förvärvat akademiskt vitsord

(stadgeförslaget § 8: i).

Enahanda rätt som den nämnda åt vissa inom teologiska och filosofiska

fakulteterna examinerade personer medgivna tillkommer för närvarande

även dem, som utexaminerats från Högre lärarinneseminariet i Stock
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Semhiarieburs för småskollärarinnor m. fl.

79

holrn. Bestämmelsen härom har kommittén likaledes ansett böra utgå, så

mycket mera som den däri beviljade förmånen så gott som aldrig blivit

begagnad av dem, som den avser.

8. Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl.

Behovet av en kortare seminariekurs vid sidan av normalkursen Behovet

av kortare

framträder även i fråga om andra än studenter. Det är särskilt vissa seminarie
°

utbildning

grupper kvinnliga inträdessökande, som härvid komma i betraktande. för kvinn
*

11 ’ _ liga inträ -

I genomsnitt taget råder en icke obetydlig skillnad med avseende dessSkande

f . . ... . med högre

på bildningsgrad mellan de inträdessökande vid de kvinnliga seminarierna förbildning.

och dem vid de manliga. Statistiken visar, att av de intagna manliga

eleverna inemot 70 procent icke besitta annan skolbildning, än den de

erhållit i folkskolan, då däremot ej mindre än omkring 76 procent av de

kvinnliga äga en högre skolbildning, 37.3 procent till och med den bildning,

som vitsordas genom avgångsbetyg från högre (8-klassig) flickskola

eller genom studentbetyg (Band 3 sid. 390—393).

Under det att således de ''allra flesta manliga seminarieelever, innan

de börja sin beredelse för inträdesprövningen vid seminariet, icke erhållit

annan undervisning än folkskolans, hava de kvinnliga med jämförelsevis

få undantag gått i skola från barndomen till inträdet i seminariet.1) Detta

sammanhänger med ett annat förhållande, som i nu nämnda avseende

redan i och för sig är till fördel för de kvinnliga eleverna, nämligen

att dessa i allmänhet utgå ur mera bildade och burgna hem, ett ej ringa

antal ur sådana, vilka endast mycket sällan lämna bidrag till de manliga

seminariernas elevkår.* 2)

Att denna skillnad röjer sig även sedermera vid arbetet i seminariet,

är naturligt, men vad som i detta sammanhang skall framhållas, är det

faktum, att ett stort antal av de kvinnliga seminariernas elever vid inträ
-

D Band 3 sid. 390—393.

2) Band 3 sid. 140.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Organisationen.

Fördelarna

av en särskild

kurs <

stället för

parallellklasser.

det i seminariet äga ett sådant mått av kunskaper och allmänbildning, att

de på kortare tid än f)’ra år skulle kunna nå det mål, som är satt för

seminariernas arbete. Men nu nödga dem förhållandena i regeln att genomgå

alla fyra seminarieklasserna; endast tillfälligtvis, och i varje fall endast i

ringa antal, finnas platser för inträdessökande i klasser ovanom den första,

och så måste inträdessökande även med en helt annan underbyggnad än

den av seminariestadgan förutsatta söka sig in i första klassen.

Att detta är ett missförhållande lärer icke nekas. Det innehär en

misshushållning med tid och penningar för de ifrågavarande eleverna och

även en mindre god ekonomi från det allmännas synpunkt, då staten här

för ett antal folkskollärarinnors utbildning tydligen betalar långt mera,

än nödigt vore.

Genom att bestämma det högsta antalet lärjungar, som i eu klass får

finnas, något lägre för första klassen än för de högre klasserna skulle man

visserligen i någon män vinna en förbättring i förevarande avseende. Vid

några av de kvinnliga seminarierna har man ock sedan länge av denna orsak

haft för sed att hålla lärjungeantalet i första klassen något lägre än i de

följande, varigenom man kunnat påräkna några platser i dessa för nya inträdessökande.

Men då en inskränkning av elevantalet i första klassen

dels är till förfång för dem, som söka inträde i denna klass, dels skulle

kunna hava till följd, att avgångsklassen ej bleve fulltalig, i vilket fall

seminarierna komme att utbilda färre lärarkrafter än de borde, måste

en sådan inskränkning hållas inom mycket snäva gränser. Det antal

inträdessökande, för vilka en kortare kurs än den fyråriga vore ändamålsenlig,

är tydligen så stort, att en verksammare åtgärd för deras utbildande

på skälig tid är behövlig.

En sådan vore upprättandet av parallellklasser till de två eller tre

övre klasserna vid ett eller flera av de kvinnliga seminarierna. Men liksom

i fråga om den förut föreslagna parallellavdelningen till fjärde klassen,

s. 81 Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för småskollärarinnor in. fl.

81

så gäller det ock här, och det i ännu högre grad, att vad man i allmänhet

förstår med parallellklasser, eller klasser med alldeles samma läroplan som

de bredvidliggande, icke fullt motsvarar vad man behöver. Deras lärokurs

skulle komma att utgöra en avkortning för att icke säga avstympning av

den normala seminariekursen, och det vore nästan oundvikligt, att ett eller

annat för utbildningen viktigt parti däri icke erhölle den grundliga behandling,

som önskligt vore. Särskilt efter den omläggning av undervisningsplanen,

som av kommittén föreslås, skulle en kurs av två eller tre

parallellklasser komma att visa sig mindre tillfredsställande, tv kommitténs

undervisningsplan räknar mera än den nuvarande med den fyråriga

kursen såsom en helhet, vilken i regeln icke bör avkortas vare sig nedifrån

eller uppifrån. Andamålsenligare blir alltid en anordning i form av eu

särskild kurs med egen undervisningsplan. Med en sådan kan

man bättre anpassa sig efter förutsättningarna hos de inträdessökande,

soin man har att räkna med, och omsorgsfullare tillgodose fackutbildningens

intressen.

Också har kommittén beslutit sig för att föreslå upprättandet vid

sidan av normalkursen av kortare seminariekurser, avsedda för

vissa grupper av kvinnliga inträdessökande.

Bland dem, som skulle beröras av ifrågavarande anordningar, är det

dock icke lärjungarna från de högre flickskolorna, som i första rummet

synts kommittén böra komma i betraktande, utan en grupp, som från folkskolans

synpunkt står frågan närmare, nämligen småskollärarinnorna.

Häri inbegripas dock icke alla de, som genomgått ett småskoleseminarium.

Småskoleseminarierna tjänstgöra i icke ringa utsträckning som preparandanstalter

för inträde i folkskoleseminariets första klass, så att vid de

kvinnliga seminarierna under tioårsperioden 1901—JO icke mindre än 28.4

procent av de i första klassen intagna avlagt småskollärarinneexamen. De

11—082815 Folkunderv.-koni. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

Semirtm*’- nurs för

småskollärarinnor.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Organisationen.

som man här har att tänka på äro i skolans tjänst arbetande småskollärarinnor,

de må nu ha sin plats i småskolan, i den s. k. mindre folkskolan

eller i den egentliga folkskolan, nämligen de bland dessa, som, utrustade

med kunskapsintresse samt studiebegåvning och arbetsförmåga,

sträva efter att vinna folkskollärarinnans utbildning och behörighet.

En sådan deras strävan är allt för berättigad för att böra motarbetas,

exempelvis med en hänvisning därtill, att småskolan icke bör

berövas några av sina bästa lärarkrafter. Att medlemmar av småskollärarinnekåren

genom ytterligare vunnen utbildning kunna komma upp i

folkskollärarinnekåren, kan ej annat än verka fördelaktigt på den förra

kåren och måste anses som en naturlig och god rekrytering av den senare.

De kvinnliga folkskoleseminarierna räkna ej få f. d. småskollärarinnor

bland sina elever, och erfarenheten giver dem i allmänhet ett mycket

gott vitsord. Nu år det emellertid till följd av förutnämnda förhållanden

ganska svårt för en småskollärarinna, även om hon från den utbildningsanstalt

hon genomgått medfört goda kunskaper, som hon sedan

genom självstudier ökat, att vinna inträde i någon annan klass av folkskoleseminariet

än den första, och även i fråga om inträdet i denna klass befinner

hon sig bland mängden av mera skolbildade medsökande mången gång

i ogynnsammare ställning, än hon med hänsyn till för lärarinnekallet ådagalagd

duglighet måhända förtjänade. Det synes kommittén vara i överensstämmelse

med folkskolans intresse och med billighetens fordringar, att

något göres för att underlätta övergången från det lägre till det högre

stadiet inom folkskolans lärarkår. Och av skäl, som nyss utvecklats, anser

kommittén, att den åtgärd, som i sådant syfte bör företagas, helst bör

bestå däri, att man för småskollärarinnor, som söka att vinna behörighettill

ordinarie tjänst vid folkskola, upprättar en särskild seminariekurs vid

sidan av normalkursen, kortare än denna.1)

x) Bland de intagna eleverna vid de kvinnliga seminarierna 1901—10 kade av 1,746 ej,

färre än 480 eller 27.5 % genomgått småskoleseminarium. Av dessa voro 83.i / intagna i.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för småskollärarinnor in. fl.

SM

Frågan om småskollärarinnornas fortsatta utbildning till folkskollära- Tidigare

rinnor har under det senaste årtiondet gång efter annan varit föremål för •fo''blng''

behandling inom intresserade kretsar och slutligen även dragits inför riksdagen.

I första hand har uppmärksamheten varit fäst vid tanken på att

underlätta för småskollärarinnor inträdet i någon av folkskoleseminariets

klasser ovanom den första, i den mån, särskilt genom upprättande av

parallellklasser, plats för nytillkommande elever i dem kunde beredas. 1

denna form har frågan för en del ar sedan varit före i Sveriges allmänna

folkskollärarförening.

Under år 1903 utsände nämligen centralstyrelsen för nämnda föreninm

med anledning av en inkommen motion från en av kretsföreningarna, följande

frågor till kretsföreningarnas behandling och besvarande: »1) Böra

småskolans lärarinnor under nuvarande förhållanden erhålla rätt att utan

inträdesexamen bliva intagna i folkskollärarinneseminariernas andra klass?

2) Under vilka villkor bör detta ske? 3) År det önskvärt, att småskollärarinneseminariernas

kurs göres tvåårig? 4) Böra småskollärarinnor, som

genomgått en tvåårig kurs, erhålla rätt att utan inträdesexamen bliva intagna

i folkskollärarinneseminariernas tredje klass? 5) Under vilka, villkor?

6) Vilka övriga uttalanden vill kretsföreningen göra i avseende på föreliggande

ärende?» — I ärendet yttrade sig 232 kretsföreningar. Ett icke

ringa antal svarade jakande på den första frågan under uppställande av

vissa förbehåll. Med stor enighet förordade man tvååriga småskoleseminarier

med anledning av frågan n:r 3. Med avseende på den 4:e frågan

uttalade sig något över halva antalet tillstyrkande, ett rätt betydligt mindretal

avstyrkande och en del utan att anföra bestämd mening. Av de til 1-

torsta klassen, 8.4 % i andra klassen och 8.5 % i tredje klassen. — Antalet vid de kvinnliga

seminarierna intagna elever, vilka före inträdet avlagt småskollärarinneexamen samt tjänstgjort

som lärarinnor i folkskola, mindre folkskola eller småskola, utgjorde under samma tid

14.4 %'' av samtliga intagna (Band 3 sid. 391).

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Organisationen.

styrkande uppställdes bland andra villkor i allmänhet även det, att fordringarna

för inträde borde vara lika Aid de båda slagen av seminarier. I

de viktigaste punkterna voro således kretsföreningarnas uttalanden tämligen

stridiga, varför ock centralstyrelsen beslöt (1904) att låta ärendet bliva

vilande i avvaktan på en möjligen förestående omorganisation av folkskoleseminarierna.

I sin underdåniga petition om förbättrad lärarutbildning år 1906 berörde

centralstyrelsen, sedan den uttalat sig mot tanken på rätt till inträde

utan prövning i seminariernas första klass lör dem som avlagt realskolexamen,

frågan om småskollärarinnorna och yttrade därom följande:

En annan ställning till folkskollärarseminariet torde däremot böra intagas

av småskolans lärarpersonal, detta dock först sedan en välbehövlig omdaning

även av de anstalter, som hava att sörja för denna personals utbildnino-,

äo-t rum. Under förutsättning av väsentligt höjda inträdesfordringar

även för småskollärarinneseminarierna bör en småskollärarinna redan vid

utträdet ur småskollärarinneseminariet hava förvärvat sig ett kunskapsmått,

som motsvarar vad som kommer att inhämtas i folkskollärarinneseminariets

första klass. Under sådana omständigheter vore rättigheten för henne att

utan inträdesprov, men under vissa skärpta villkor i övrigt, bliva intagen i

folkskollärarinneseminariets andra klass endast en naturlig fortskridning

inom folkskolans område, där högre och lägre stadier i verkligheten icke

äro skarpt avgränsade utan bilda en oavbrutet uppåtstigande serie.»

Vid 14:e allmänna svenska folkskollärarmötet i Gävle 1908, där bland

annat även småskollärarinneutbildningen avhandlades, framställdes av en mötesdeltagare,

seminarieföreståndaren K. Rudvall, det yrkandet, att mötet skulle

uttala sig för en sådan ombildning av de nuvarande folkskoleseminarierna,

att dessas två nedre klasser bleve tvååriga »lägre seminarier» för utbildning

av lärare vid småskolan och deras två övre klasser tvååriga »högre

seminarier» för utbildning av lärare vid folkskolan, en anordning genom

vilken skulle erhållas bland andra fördelar den, att övergången från den

s. 85 Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl.

85

lägre till den högre lärarbehörigheten underlättades. Detta yrkande vann

icke mötets bifall.

Aven inom seminariernas lärarkår har frågan om småskollärarinnornas

fortbildning varit föremål för uppmärksamhet. Så gjordes vid det

sjunde svenska seminarielärarmötet i Landskrona 1905 av rektor Fredrik

Lundgren en hemställan, innehållande den tankegången, att frågans lösning

borde sökas icke i åtgärder för underlättande av småskollärarinnors

inträde i någon klass av det fyrklassiga folkskoleseminariet, utan i upprättandet

av en för sådana lärarinnors utbildning till folkskollärarinnor

avsedd särskild seminariekurs, således samma lösning som den kommittén

för sin del velat förorda. Nämnda hemställan hade följande lydelse:

»Då det mångenstädes på landsbygden visat sig svårt att erhålla

examinerade folkskollärarinnor, och då regeringen numera endast i vissa

kvalificerade undantagsfall giver dispens, hemställes, om det icke vore

skäligt att inrätta ett tvåårigt försöksseminarium, där lärarinnor, som

genomgått tvåårigt småskoleseminarium och sedan tjänstgjort minst fem

år i småskola eller mindre folkskola, kunde förvärva behörighet till ordinarie

tjänst i folkskola.» Frågan hann ej att komma under behandling,

men det beslöts med hänsyn till sakens vikt, att den gjorda framställningen

skulle intagas i redogörelsen för mötet.

Samma tanke låg ock till grund för en vid 1911 års riksdag i

Andi’a kammaren av kontraktsprosten Ch. Meurling väckt motion, däri

hemställdes, »att riksdagen måtte besluta underdånig skrivelse till Kungl.

Maj:t med anhållan, det täcktes Kungl. Maj:t. låta utarbeta plan till

tvååriga folkskoleseminarier, där från småskoleseminarier utexaminerade

lärarinnor, som minst två år med goda vitsord tjänstgjort i småskola,

mindre folkskola eller folkskola, äga att vinna inträde och efter godkänd

avgångsprövning vinna behörighet att innehava ordinarie tjänst i den

egentliga folkskolan». Det tillfälliga utskott, som behandlade motionen,

gav sitt fulla erkännande åt motionens huvudsyften, nämligen att dels

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Organisationen.

Kursens

längd.

åtgärder för folkskollärarbristens avhjälpande borde vidtagas, dels sådana

anordningar vore önskvärda, varigenom småskollärarinnor kunde bliva i

tillfälle att på kortare tid än genom eu fyrårig seininariekurs vinna ut
o
bildning

till folkskollärarinnor. A andra sidan kunde utskottet icke obetingat

ansluta sig till motionärens mening, att kursen borde vara tvåårig,

något som enligt utskottets åsikt icke utan närmare utredning kunde avgöras.

Då de av motionären berörda spörsmålen vore föremål för övervägande

inom folkundervisningskommittén, hemställde utskottet, att motionen

icke måtte till någon åtgärd föranleda, vilket ock blev kammarens

beslut.

Då kommittén således anser, att det föreliggande önskemålet att

bereda ökat tillfälle för småskollärarinnor att på kortare tid än fyra år

erhålla den utbildning, som meddelas vid folkskoleseminarierna, bör tillgodoses

genom upprättandet av eu särskild seininariekurs, blir för kommittén

det närmaste och viktigaste spörsmålet, huruvida en sådan kurs bör

göras 2-årig eller 3-årig.

Kommittén har vid övervägandet av detta spörsmål kommit till den

bestämda uppfattningen, att en tvåårig kurs icke1 skulle bliva tillräcklig

för en utbildning, som vore fullt jämförlig med den, som erhålles vid det

fvråriga seminariet.

Icke ens under förutsättning av tvååriga småskoleseminarier med lika

höga inträdesfordringar som folkskoleseminarierna och med samma utrustning

som dessa i avseende på lärarkrafter och undervisningsmedel skulle

eu lärogång genom småskoleseminariet och ett därpå byggt tvåårigt folkskoleseminarium

i och för sig ge lika god behållning, som den, vilken den

obrutna fyråriga seminariekursen skänker. Detta visar sig vid ett försök

att uppdela denna sistnämnda kurs i en tidigare del, avsedd att utbilda

för småskolan, och en senare del med syfte att därutöver giva den för

folkskolan behövliga utbildningen. Ett sådant försök är, icke utan känn
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för småskollärarinnor in. fl.

87

bara olägenheter, till halvs gjort i nu gällande undervisningsplan för folkskoleseminarierna,

ocli yrkanden ha, såsom nyss omtalats, låtit sig höra,

gående ut på att folkskoleseminariernas organisation skulle grundas på dess

fullständiga genomförande. Kommittén upptar i nästa avdelning av detta

kapitel frågan härom till närmare utredning.

Nu kan man emellertid icke utgå ens från förutsättningen av tvååriga

småskoleseminarier. Visserligen hava småskoleseminarierna under de senaste

åren raskt utvecklats, men ännu år 1910 hade endast omkring hälften av dem

tvåårig lärotid, under det att de övrigas kurs omfattade tre eller två terminer.

Vad inträdesfordringarna beträffar, äro de icke i lag bestämda och

helt säkert rätt växlande. Men ställas de i normalt förhållande till lärokursen

för småskoleseminarierna, sådan denna i gällande författning är

angiven, bliva de betydligt lägre än de nuvarande inträdesfordringarna

vid folkskoleseminarierna. Småskoleseminariernas lärarpersonal måste i fråga

om duglighet ställas mycket högt, men dess utbildning är i allmänhet

väsentligen lägre än den, som vid folkskoleseminarierna fordras för behörighet

till lärartjänst. I fråga om undervisningens yttre hjälpmedel äro

många av småskoleseminarierna ännu ganska svagt utrustade. Vad slutligen

lärokursen beträffar, utsträckes den visserligen vid de bättre seminarierna

utöver den i den kungl. kung. den 28 maj 1897 föreskrivna. Men

denna officiella lärokurs, som dock fortfarande bestämmer godkännandet i

avgångsexamen, går i flertalet ämnen icke eller föga utöver de för folkskoleseminarierna

stadgade inträdesfordringarna. — Att under dessa förhållanden

en endast tvåårig kurs vid folkskoleseminarierna icke kan vara

tillräcklig, torde vara tydligt. An mindre skulle den göra till fyllest efter

den utvidgning av folkskoleseminariernas lärokurser, som bland annat uppställts

som mål för en reform av dessa läroanstalter.

Visserligen räkna folkskoleseminarierna, såsom förut sagts, många

f. d. småskollärarinnor bland sina bästa elever. Men å andra sidan kan

icke sägas, att erfarenheten från folkskoleseminarierna är den, att inträdes
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Organisationen.

sökande, som avlagt småskollärarinneexamen, i allmänhet visa någon avgjord

överlägsenhet över andra inträdessökande eller med större lätthet bestå prövningen

för inträde vid seminarierna. Till och med då det gäller inträde;

i första klassen, för vilken klass flertalet av dem anmäla sig och där omkring

83 procent1) av de småskollärarinnor, som i seminariet mottagas, vinna

inträde, finner man, att de ofta få stå tillbaka för andra sökande. Några

mera omfattande statistiska uppgifter till bestyrkande härav föreligga icke.

Dock kan nämnas, att vid Stockholms seminarium, där antalet av sådana

elever, som före intagningen avlagt småskollärarinneexamen, är förhållandevis

störst eller 42.9 procent2) av samtliga intagna, under de fyra åren 1907

—10 tillsamman 86 sökande, som avlagt denna examen, blivit prövade för

inträde i första klassen och att av dem endast 51 blivit intagna, under det

att hela antalet intagna i denna klass varit 94, vadan således ej mindre

än 40 procent av den ifrågavarande gruppen måst ställas efter sökande

med annan förberedelse.

Under de senaste åren ha inom landet uppstått två enskilda kvinnliga

folkskoleseminarier, som erhållit examensrätt. Det ena av dessa, nämligen

det med läroanstalten »Ateneum för flickor» i Stockholm förenade

folkskoleseminariet, har sådan organisation, att undervisningen bygger på

förut av eleverna genomgången kurs vid småskoleserninarium. Dess lärokurs

är treårig. För inträde fordras de kurser, som genomgås i det med

samma läroanstalt förenade tvååriga småskoleseminariet, vilka kurser i

det hela överskrida de förutnämnda lagstadgade kurserna. Efter undergången

godkänd inträdesprövning mottagas lärarinnor, som haft anställning

i småskolans tjänst, dock med befrielse för dem som genomgått

tvåårigt småskoleserninarium från prövning i ämne, vari de erhållit minst

vitsordet »Med beröm godkänd». Utan inträdesprövning intagas elever, som

»med väl godkända betyg» genomgått läroanstaltens eget småskoleseminarium.

Medeltal för tioårsperioden 1901 — 10. 2) Iland 3 sid. 393.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl. 89''

Den tanken har någon gång uttalats, att, om också den utbildning,

som skulle erhållas medelst en på småskoleseminarium byggd tvåårigkurs,

måste bliva svagare än den, som det fyråriga folkskoleseininariet

giver, det dock skulle kunna finnas en del skoltjänster, för vilka

den kunde anses tillräcklig. I någon mån synes en sådan tanke kunna

spåras i den förutnämnda motionen vid 1911 års riksdag, i det att

motionären framhåller, att lärarinnor, som fått sin utbildning på det sätt,

som i motionen föreslås, lättare skulle kunna vinnas för landsbygdens

folkskolor, »där de icke skulle undanträngas av högre meriterade raedsökande».

Kommittén kan i fråga om nu berörda uppfattning helt instämma

i det uttalande, som med avseende därpå gjordes av det utskott,

som behandlade motionen. Utskottet yttrade bland annat följande: »Redan

den omständigheten, att en klyvning skedde av folkskollärarkåren i en grupp,

som ansåges ha fått en bättre utbildning, och en annan grupp, vars förberedelse

betraktades såsom mindre grundlig, skulle vara ur flera synpunkter

mindre lämplig och således icke önskvärd. Men hela det betraktelsesätt,

som innefattas i en dylik plan, synes icke kunna godkännas. Tjänstgöringen

i landsbygdens folkskolor, av vilken typ de än må vara, torde

nämligen icke ställa lägre krav på lärarpersonalens utbildning och duglighet

än tjänstgöringen i städernas folkskolor. Det synes då vara eu

billig fordran, att landsbygdens barn få stå under ledning av lärarkrafter,

som i sådant hänseende icke äro sämre utrustade än de lärare, som ha

till sin uppgift att utbilda städernas barn».

Av skäl, som nu anförts, föreslår kommittén, att den för småskollärarinnor

avsedda folkskoleseminariekursen göres treårig.

Göres kursen treårig, torde man ock slippa ifrån att fästa några

villkor vid det av den inträdessökande genomgångna småskoleseminariets

beskaffenhet eller vid beskaffenheten av där erhållna vitsord. Inträdesprövning

måste emellertid få anses nödvändig. Dels visar det sig behövligt,

12—0828 lo Folkunder v.-k om. bet. I. Folkskolesem. Band. I.

Inträdes
fordringar.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Organisationen.

att något arbete utöver sraåskoleseminariets lagstadgade lärokurs är undangjort

vid inträdet, om de uppgifter, som tillhöra den fortsatta utbildningen,

skola kunna medhinnas utan fara för elevernas överansträngning.

Dels är det av nöden, att den stora olikhet i kunskaper och färdigheter,

som helt visst måste komma att finnas hos de inträdessökande till följd av

olikheten mellan de seminarier, vid vilka de erhållit sin föregående utbildning,

och den olika långa tid, som förflutit från deras utträde ur dessa

seminarier, i någon mån utjämnas. Uppställdes ingen fordran på prövning,

skulle det lätt kunna inträ tfa, att en och annan bleve intagen, som

låtit de tidigare inhämtade kunskaperna och färdigheterna ligga helt i

lägervall och som genom ovana vid studiearbete vore oförmögna att utan

allt för stor ansträngning taga upp arbetet vid folkskoleseminariet. Ett stadgande

om inträdesprövning synes dessutom kunna medföra även en medelbar

fördel, den nämligen, att genom det studiearbete, som därav gjordes

nödvändigt, i viss mån ett urval komme att ske inom småskollärarinnekåren,

så att endast sådana medlemmar av denna kår, som icke blott ägde de nödvändiga

ekonomiska möjligheterna för kursen utan jämväl hade särskild lust

och duglighet för studier, komme att eftersträva den fortsatta utbildningen.

Att, såsom föreslagits, bestämma den föregående tjänstgöringstiden till

minst fem år, torde vara att göra den onödigt, om icke olämpligt lång. Såsom

särskilda villkor för inträde föreslår kommittén endast avlagd examen

vid något under offentlig kontroll stående småskoleseminarium, väl vitsordad

tjänstgöring vid småskola eller folkskola under minst tre år samt godkända

kunskapsprov i vissa ämnen. De allmänna villkoren böra bliva lika med

eller motsvarande dem, som eljest äro stadgade för inträde i folkskoleseminarium.

Vid uppställandet av förslag till kunskapsfordringarna för inträde

har kommittén icke blott velat vinna de syften, vilka ovan anförts såsom

skäl för ett stadgande om inträdesprövning. Kommittén har även haft

den synpunkten för ögonen, att de studier, som förberedelsen medför,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för småskollärarinnor in. fl.

91

måtte kunna utföras av lärarinnan på egen hand och utan att hon behövde

lämna sin skoltjänst. Och kommittén har därjämte ansett det vara önskligt,

att dessa studier vore av värde för lärarinnan personligen och för

hennes arbete som småskollärarinna, så att de, om hon av en eller annan

orsak aldrig vunne inträde i folkskoleseminariet, dock icke innebure eu

förspilld möda. Inträdesfordringar ha därför upptagits endast i vissa

ämnen, och man har icke åfeyftat någon överensstämmelse med de kurser,

som genomgås i första klassen av det fyra riga seminariet.

Det är, som sagt, dock icke blott för småskollärarinnornas skull, Kortare se7

o 7 minarxckv.y
man

har anledning att tänka på inrättandet av eu kortare seminariekurs ser för vissa

o 1 andra ler in» -

än normalkursen. Även för en annan grupp av kvinnliga inträdessökande tiga inträär

en sådan behövlig, nämligen för flickor, som genomgått högre flickskolor

eller på annat sätt erhållit eu allmänbildning, som bör

göra det möjligt att på kortare tid än fyra år föra dem fram till

seminariets slutmål. Bland dessa bör man då i första rummet ihågkomma

dem, för vilka den fyråriga lärotiden innebär den största tidsförlusten,

således på dem, som medelst en tvåårig kurs böra kunna nå det

nämnda målet.

In gen särskild skolas lärjungar äro härmed åsyftade, och än mindre

är det kommitténs mening, att examensbetyg av någon sort skulle utan

vidare medföra rätt till inträde i denna kurs. Den inträdessökande underkastas

inträdesprov, och de fordringar, som därvid uppställas, bestämmas

icke efter någon annan läroanstalts kursplan utan efter seminarieundervismingens

behov, d. v. s. de bestämmas så, att en på dem byggd seminarieundervisning

under två år kan giva ett fullgott resultat. Endast i ett eller

annat ämne, såsom i levande språk, bör vitsord från realskola eller högre

flickskola eller gymnasium kunna befria från provs avläggande. I flertalet

ämnen torde lärjungen från den ena såväl som den andra av dessa läroanstalter

behöva rusta sig genom särskilda studier, detta så mycket mera,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Organisationen.

som åldern för inträde icke kan sättas lägre än till minst 19 år och skolkunskaperna

således, där de icke behöva utvidgas, åtminstone behöva

uppfriskas. Skulle en mindre eller större del av befintliga platser komma

att tagas i besittning av kvinnliga studenter, så är därom från folkskolans

synpunkt intet att erinra. Man bör, på sätt kommittén i det föregående

angivit, sörja för att möjlighet må finnas för dessa att på annat

håll genom en ettårig för dem lämpad kurs''erhålla sin utbildning, men

de böra icke utestängas, lika litet som några andra, som uppfylla de allmänna

villkoren för inträde. Eu flicka, som blott erhållit enskild undervisning

i sitt hem, eller en småskollärarinna, som anser sig äga förutsättningarna

för att bestå i inträdesprövningen, skall ha samma rätt till inträde

som den, som avlagt realskolexamen eller genomgått en åttaklassig

flickskola.

Förening av De två grupper, för vilka särskilda kortare seminariekurser här i fråga
treårig

och . . .

tvåårig kurs satts, småskollärarinnorna a ena sidan och övrig omtalad kvinnlig ung
nom

samma , . , . . .

läroanstalt, dom ä den andra, bär nu kommittén tänkt sig böra så långt möjligt sammanföras

till gemensamt arbete. Häremot skall invändas, att man på

det viset får eu blandning av lärjungar, som äro allt för olikartade, för att

gemensam undervisning skall kunna med framgång meddelas. Kommittén

tror dock icke, att svårigheterna i detta avseende skola bliva avskräckande, och

finner däremot i andra avseenden så stora fördelar förenade med eu sammanslagning,

att kommittén anser den böra försökas. Att för hela tre år

samla i eu utbildningskurs endast och allenast f. d. småskollärarinnor,

vore knappast lyckligt. I kamratkretsar, där alla hava samma föregåenden

och intaga i det hela samma levnadsställning, uppkommer lätt en viss ensidighet,

och där saknas den väckelse, som vinnes i samvaro med personer

av annan bildnings- och utvecklingsgång. Fördelarna av sammanslagningen

skola emellertid tillfalla icke blott ena parten utan båda. Särskilt

bör den rikare pedagogiska erfarenhet och större personliga mognad, som

s. 93 Kontrollera mot PDF

Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl.

93

representeras av den nyssnämnda elevgruppen, bliva av värde för deras i

pedagogiskt avseende mindre erfarna och i regeln yngre kamrater.

Den ifrågavarande föreningen synes kunna genomföras pa två sätt.

Antino-en intagas i den treåriga kursens första klass småskollärarinnor

endast till ett antal av exempelvis k20, d. v. s. till ett antal lika med två

tredjedelar av det, som eljest är det för en klass bestämda högsta antalet

eller 30 (stadgeförslaget § 34: 4), varefter de elever, som skola genomgå

en tvåårig kurs, inträda i nästa klass och göra denna och följande klass

fulltaliga, då således endast 10 sådana elever årligen kunna mottagas.

Eller man låter första klassen fullständigt fyllas av småskollärarinnor och

mottager i nästa klass ej mindre än 30 elever av den andra gruppen,

d. v. s. man inrättar parallellavdelningar till andra och tredje klasserna,

varvid man dock, av skäl som nämnts, icke låter de båda. elevgrupperna

bilda var sin avdelning utan ordnar dem så, att varje avdelning kommer

att till ungefär lika delar sammansättas av båda gruppernas elever. Den

förra anordningen kräver utrymme och lärarkrafter för tre, den senare

för fem avdelningar. Den förra medför den avsevärda fördelen, att första

klassens elever till följd av sitt jämförelsevis begränsade antal kunna

båttre tillgodoses vid undervisningen. Den senare, som medgiver utexaminerandet

årligen av ett. dubbelt så stort antal lärarinnor som den förra

men givetvis icke fordrar motsvarande ökning av lärarkrafterna, äger, vad

undervisningskostnaderna beträffar, ett ekonomiskt företräde och är således,

där förhållandena i övrigt tillåta dess användning, att förorda.

1 båda fallen har man en treårig seminariekurs eller, om man

så vill, ett treårigt seminarium, i vars andra årsklass ett antal

nya elever mottagas, i förra fallet ett treårigt enkelseminarium, i senare

ett treårigt dubbelseminarium.

Småskollärarinnorna bli således ensamma under sitt första seminarieår

och kunna då erhålla en ensamt för dem avsedd undervisning och

övning. Under de följande två åren hava de eleverna av den andra gruppen

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Organisationen.

till kamrater. Klart är, att de båda grupperna, även efter den skolning, som

småskollärarinnorna erhållit under första året av sin kurs, skola i vissa avseenden

hava olika studieförutsättningar, och sannolikt skola de i ett och annat

ämne icke eller åtminstone icke utan svårighet kunna sammanhållas.

Men i det hela skola de bilda en kamratkrets med gemensamt arbetsmål

och gemensamma intressen.

De. treåriga Frågan blir nu, huru många sådana treåriga kurser som böra upp
kursernas

r 1

antal och rättas. Denna fråga är naturligtvis beroende dels av folkskolornas behov

Jörläggning,

av lärarkrafter, dels av den tillgång, som kan finnas på inträdessökande av

de slag, för vilka dessa kurser skulle vara avsedda. Var dylika kurser

böra komma till stånd och vilketdera av de två förutnämnda sätten för

den treåriga och tvååriga kursens förening som bör ifrågakomma, är något

som också måste avgöras på grund av samma omständigheter och

blir tillika en lokalfråga. I kap. XIV, där kommittén lämnar utredning

angående lärarbristen och behovet av nya seminarier, skall kommittén avgiva

förslag även i fråga om antal och förläggning av treåriga seminariekurser.

Erinras må, att, så goda de skäl än äro, som synas tala för dylika kurser,

deras upprättande dock till att börja med måste betraktas som ett försök,

vars värde först erfarenheten kan säkert avgöra.

Det har, såsom förut framhållits, i första rummet varit önskvärdheten

av att kunna bereda småskollärarinnor bättre möjligheter att utbilda

sig till folkskollärarinnor, som föranlett kommitténs förslag om upprättandet

av särskilda treåriga seminariekurser. Att vidtaga någon motsvarande

åtgärd till förmån för de manliga sm åskollärarna torde icke

kunna ifrågakomma. Deras antal är därtill allt för obetydligt. Av de

under tioårsperioden 1901—1910 vid de manliga seminarierna intagna eleverna

hade endast 3.3 procent före inträdet genomgått småskoleseminarium

(Band 3 sid. 390). Antalet lärare i småskolor och mindre folkskolor har med

varje år minskats och uppgick år 1909 i hela riket endast till 228, under det

s. 95 Kontrollera mot PDF

Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

95

att antalet lärarinnor i samma skolor utgjorde inemot 10,000. För de

manliga medlemmarna av småskollärarkåren, som vilja förvärva sig folkskollärarutbildning,

kvarstår — liksom naturligtvis även för deras kvinnliga

kamrater — fortfarande den utvägen att söka vinna inträde i någon

klass av de fyrklassiga folkskoleseminarierna.

Liksom i fråga om den ettåriga kursen tänker sig kommittén den Förslag till

o o w föreskrifter

treåriga, där den kommer till stånd, upprättad på grund av särskilt ku,lclbeslut.

I kap. XIII har kommittén lämnat fullständigt förslag till allmänna för treårig

föreskrifter och till undervisningsplan för densamma. 1 sitt förslag till

ny seminariestadga åter har kommittén icke tagit den treåriga kursen i

betraktande, och den följande framställningen i detta och övriga kapitel,

med undantag av nämnda kap. XIII avser det fyrklassiga seminariet, vilket

icke utesluter, att såväl stadgeförslaget som kommitténs övriga framställning

i många avseenden äger tillämpning även pa den treåriga seminariekursen.

9. Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

Småskoleseminarierna, vilka, som bekant, med undantag av de två

statsseminarier, som utbilda lapsk- och finsktalande småskollärare och småskollärarinnor,

alla äro upprättade av landsting eller av enskilda personer,

hava under senare år varit stadda i rask utveckling, så att de numera i

allmänhet taget på ett vida bättre sätt, än de tidigare förmått, fylla sin

uppgift. Att deras uppgift i vårt folkundervisningsväsen är av den allra

största betydelse, behöver icke sägas. Det ligger emellertid icke i kommitténs

uppdrag att ingå på frågan om småskoleseminariernas yttre eller

inre förhållanden. Kommittén har endast haft att angiva, i vad mån och på

vad sätt den bildningsuppgift, som utgör målet för dessa seminariers verksamhet,

även tillhör folkskoleseminariernas ändamål, samt att tillse, huru

s. 96 Kontrollera mot PDF

Organisationen.

Nuvarande

bestämmelser

om småskollärarexamen

vid

slutet av

andra klassens

kurs.

96

folkskoleseminarierna må på bästa sätt kunna gagna dem bland sina inträdessökande,

som utgöras av medlemmar ur småskolornas lärarkår. 1

sistnämnda avseende har kommittén i det föregående lämnat utredning

och förslag. Därvid har en fråga av allmännare innebörd framträtt, nämligen

den om folkskoleseininariernas och småskoleseminariernas inbördes

förhållande i organisatoriskt hänseende. Då denna fråga under senare år

vid flera tillfällen dragits under debatt och på det närmaste berör folkskoleseminariernas

intresse, torde den icke böra av kommittén helt förbigås.

Enligt 1886 års stadga tjänstgöra folkskoleseminariets första och

andra klasser som småskoleseminarium, i det att, enligt stadgans § 50,

de elever, vilka i årsexamen med andra klassen erhållit godkända vitsord

i de ämnen, som tillhöra småskoleseminariernas ämneskrets, få, om de så

önska, avlägga ett särskilt praktiskt prov i övningsskolans småskoleavdelning

och, därest de i detta prov godkänts, erhålla sådant betyg,

som berättigar till anställning vid småskola.1) Någon mera ingripande

verkan på seminariets läroplan synes icke hava blivit en följd av dessa

bestämmelser. I planläggningen av lärokursen i pedagogik och metodik

samt i anordningen av de praktiska undervisningsövningama är deras inverkan

dock påtaglig: redan i andra klassen börja dessa övningar och omfatta

där småskolans undervisning, varjämte småskolans metodik genomgås

i denna klass.

Värdet av denna organisatoriska anordning är mer än tvivelaktigt.

Det kan till att börja med ifrågasättas, om man genom densamma verkligen

vinner en god lärarutbildning för småskolans behov. Undervisningsplanen

har ingalunda gjort det allvar man kunde vänta av den avsikt,

som i stadgan synes föreligga, att göra de två första seminarieklasserna

till eu bildnings- och utbildningsanstalt för småskollärare och småskollärarinnor.

Intet ämnes lärokurs undantagande välskrivningens avslutas

l) Ang. tidigare förhållanden se Band 3 sid. 79 och 80.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

‘•7

i andra klassen, och något bestämt försök att samla läroinnehållet för de

två första klasserna till ett helt är knappast att finna. 1 katekesundervisningen

t. ex. falla ej blott fjärde och femte huvudstyckena utan ock det

tredje utanför deras läroplan. Kurserna i historia och geografi fortgå

obrutna genom seminariet utan någon sorts avrundning i andra klassen.

Av psykologi och pedagogik, ämnen av lika stort värde oeh intresse

för småskolans lärare som för den egentliga folkskolans, få de som avgå

från andra seminarieklassen mycket litet; först i seminariets tredje och

fjärde klasser förekommer den »utförligare framställning av läran om uppfostrans

föremål», som tillåter ett närmare studium just av barnets själsliv,

och först där behandlas ett för varje barna,lärare så viktigt kapitel

av pedagogiken som »läran om tukt och ordning», d. v. s. uppfostringsläran

i mera egentlig betydelse. I det hela råder ingen noggrannare

överensstämmelse mellan 1894 års undervisningsplan för folkskoleseminarierna

och bestämmelserna angående lärokursen i småskoleseminarierna

i den för dessa gällande stadgan av år 1897.

Har stadgandet om eu småskollärarexamen vid slutet av folkskoleseminariernas

andra arskurs ieke fått inverka på folkskoleseminariernas

lärogång så mycket, som småskollärarutbildningen rätteligen synes hava

bort kräva, så har detta sin lätt funna förklaring däri, att det icke skulle

kunnat ske, utan att folkskoleseminariernas lärogång därigenom allt för

menligt åverkats. Redan den hänsyn, som tagits, kan icke anses hava

varit denna lärogång till nytta. Detta att småskolan vid seminarieundervisningen

utsöndras som ett fristående parti, så som nu sker. är en anordning

av omtvistlig lämplighet. Och att seminarieelevernas teoretiska

och praktiska befattning med små skollärarens eller småskollärarinnans

uppgift helt och hållet förlägges till ett av deras första läroår, då de ännu

både i fråga om kunskaper och personlig utveckling äro jämförelsevis

ganska omogna, är väl näppeligen förestavat av i uppgiftens natur liggande

grunder. Långt ifrån att kunna anses som den lättaste, måste

13—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskohsem. Band. 1.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Organisationen.

undervisningen i småskolan i vissa avseenden anses som den svåraste;

ingenstädes kräves i högre grad förmåga av enkelhet och åskådlighet i

framställningen eller kännedom om och blick för barnets natur än just

här. Vissa delar av småskolans metodik och dess praktiska tillämpning

höra snarare till seminarieundervisningens sista än till dess tidigare uppgifter.

Nu visar det sig, att denna rätt att efter genomgång av de två

första seminarieklasserna avlägga examen för anställning vid småskola

sedan lång tid tillbaka lämnats så gott som obegagnad vid de manliga

seminarierna, under det att lärarinneseminariernas elever visserligen somligstädes

i rätt stor utsträckning avlagt denna examen men endast i sällsynta

undantagsfall därav gjort något bruk utan fortsatt sina studier till

folkskoleseminariets slutexamen.1) Den föreliggande bestämmelsen i § 50 av

gällande stadga kan således knappast längre anses hava praktisk betydelse.

Vid sådant förhållande har kommittén icke funnit något som

helst skäl för bibehållandet av bestämmelsen om en småskollärarinne-(-lärar-)examen

vid slutet av folkskoleseminariernas andra

årskurs. Om denna bestämmelse redan nu i eu och annan punkt utgör

ett band på undervisningen, skulle den ännu mera ställa sig hindrande

i vägen för genomförandet av de synpunkter för seminariearbetet, som

kommittén velat göra ledande.

Småskole- Med det sagda har kommittén ock angivit sin ställning till det

Ssom">botten-förut (sid. 84) omnämnda yrkandet, att småskoleseminarierna skulle göras

uminat tet »bottenseminarier», så nämligen att folkskoleseminariets kurs, förkortad

till tvåårig, skulle byggas på eu tvåårig småskoleseminariekurs.

Kommittén måste bestämt uttala sig mot tanken på folkskoleseminarierna

såsom överbyggnader på småskoleseminarierna. En sådan anordning

— som väl för övrigt icke skulle genomföras annat än i fråga om de

*) Band 3 sid. 422 och 423.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkskoleseminarierna och småskolesemiuarierua.

9‘.»

kvinnliga seminarierna — skalle enligt kommitténs åsikt, därest den icke

förenades med en samtidig förlängning av utbildningstiden, leda till ett

försvagande av folkskoleseminariernas förmåga att giva en både för folkoch

småskolan god lärarutbildning. Den skulle få till följd just de

olägenheter, som skulle hava uppkommit, om man med ensidig följdriktighet

fullföljt tanken att låta de två lägre klasserna av folkskoleseminariet

tjänstgöra som småskoleseminarium, ty den går ju i själva verket ut.

på en sönderklyvning av folkskoleseminariernas fyrånga kurs i två skilda

kurser, av vilka den tidigare skulle bilda ett inom sig avslutat helt. — Det

torde vara skäl i att något närmare granska verkningarna av den i det

ifrågavarande yrkandet åsyftade organisationen.

Vad först den teoretiska delen av folkskollärarutbildningen beträffar,

är det klart, att denna icke skulle kunna begränsas till småskoleseminariets

två läsår, utan måste utbredas över de fyra åren. Man må

tänka sig in i de för undervisnings- och studiearbetet ogynnsamma förhållanden,

som härav skulle uppkomma.

I många fall skulle det visa sig omöjligt att dela upp lärokursen

inom ett ämne eller en ämnesgren så, att endast vissa partier genomginges

i småskoleseminariet och de övriga sparades till folkskoleseminariet.

Så t. ex. skulle man näppeligen vilja uppdela kursen i den kristna trosläran

i överensstämmelse med nuvarande kursanordning, varigenom de

delar därav, som motsvara katekesens första och andra huvudstycken,

skulle komma att tillhöra småskoleseminariet och återstående delar bliva

genomgångna först i folkskoleseminariet. Ej heller skulle man gärna

vilja hänvisa gamla testamentets studium endast till det ena seminariet och

nya testamentets endast till det andra. Eller, för att taga andra exempel,

man skulle svårligen kunna förbehålla insikter i hälsolära åt dem, som

genoinginge folkskoleseminariet, och låta småskoleseminariernas elever

sysselsätta sig allenast med de delar av naturkunnigheten, som för hälsolärans

studium äro grundläggande. Ej heller skulle man på liknande sätt

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Organisationen.

förlägga den psykologiska kursen till det lägre seminariet och spara den

egentliga pedagogiken för det högre.

Allestädes, där dylika uppdelningar visade sig omöjliga eller mindre

tilltalande, finge man dä taga sin tillflykt till vad man kallar »koncentriska

kurser»: i smaskoleseminariet genomginges eu mindre kurs, i folkskoleseminariet

eu större, båda behandlande det ifrågavarande ämnet eller den

ifrågavarande ämnesgrenen i dess helhet, endast med olika grad av utförlighet.

I smaskoleseminariet t. ex. lästes eu jämförelsevis liten lärobok

i den kristna tros- och sedeläran, i folkskoleseminariet eu något större

lärobok i samma ämne. 1 smaskoleseminariet förekomme en översikt av

hälsoläran och av pedagogiken, i folkskoleseminariet åter en dylik översikt,

något utförligare o. s. v. Vid omfattande studier, särskilt där de måste

bedrivas huvudsakligen som självstudier, är det visserligen ofta eu fördel

eller en nödvändighet, att man först skaffar sig en orienterande överblick

över det område, åt vilket man sedan skall ägna ett utförligare arbete,

och i vissa fall ligger ett koncentriskt studiesätt i själva ämnets natur.

Men då det gäller en skolas läroplan, allra helst i det fall att lärotiden

såsom vid seminarierna är helt kort, leder i allmänhet taget, efter vad

erfarenheten tillfyllest visat, läroämnenas uppdelning i koncentriska kurser

till eu innehållsfattig och schematisk behandling av lärostoffet och till ett

förytligande av lärjungens uppfattning. Utanför läroanstalterna liggande

praktiska skäl kunna väl stundom tala för en dylik kursanordning, men

visst är, att sådana skäl måste vara mycket tvingande, om de verkligen

skola rättfärdiga den. Slutligen är i fråga om de flesta av seminariets

ämnen att ihågkomma, att eleverna från folkskolan medföra kunskaper,

som giva dem en viss överblick över ämnet eller åtminstone fasta utgångspunkter

för dess fortsatta studium, något som gör en koncentrisk lärogång

inom seminariet ännu mera opåkallad.

I eu del fall skulle naturligtvis en bättre fördelning av lärokursen

på de två seminarierna kunna erhållas. Ett eller annat ämne, såsom frärn
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

101

mande språk, och vissa ämnesgrenar, såsom kyrkohistoria, litteraturhistoria,

den allmänna historien, svensk samhällskunskap, pedagogikens historia,

delar av matematiken och naturkunnigheten, kunde helt och hållet förläo-<>as

till det högre seminariet. Men även i dessa fall skulle folkskoleseminariets

tudelning i allmänhet medföra kännbara olägenheter för undervisningen

och försämra dess resultat. Den sammanhållning av det samhöriga,

som i all undervisning är av så utomordentlig betydelse, skulle

försvåras, i många fall omöjliggöras. Litteraturhistorien skulle bliva skild

från litteraturläsningen, den allmänna historien från den svenska, det främmande

språket från modersmålet o. s. v. 1 allmänhet skulle hindren ökas

för genomförandet av en läroplan, som ordnade lärokurserna till ett organiskt

helt, däri det ena ämnet stödde det andra.

Om så därtill för kanske flertalet elever eu mellantid av ett eller Hem

år komme att ligga mellan deras utträde ur det lägre seminariet och inträde

i det högre, skulle eu svårighet uppstå, som träffade det senare

seminariets verksamhet i dess helhet. Antingen finge undervisnings- och

studiearbetet i detta seminarium byggas på det svaga underlaget av halvförgätna

kunskaper och delvis förlorade färdigheter till uppenbart hinder

för dess framgång. Eller ock finge där företagas en förnyad genomgång

av det lägre seminariets lärokurser med ty åtföljande läxläsningsarbete,

varigenom tid och tillfälle till ett fruktbärande och personligt utvecklande

studiearbete i betänklig grad inskränktes.

Går man sedan till folkskollärarens praktiska utbildning, skall man

finna den ifrågasatta anordningen menlig även för denna. Den nuvarande

planen för denna utbildning vid våra seminarier är redan ett bevis härpå,

och kommittén har i det föregående uttalat sig därom. 1 stället för att,

såsom man eljest önskat skola ske och såsom i andra länders seminarieundervisning

så gott som undantagslöst sker, förlägga den praktiska utbildningen

till seminariekursens senare del för att där kunna ställa den

i samband med psykologiska och teoretiskt pedagogiska studier, som förut
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Organisationen.

sätta ett större matt av allmänbildning och av förståndsmognad hos

eleverna, skulle man allt fort frånskilja en viktig del därav för att även

för de elever, för vilka det eljest ingalunda vore behövligt, förlägga den

till seminariekursens tidigare del, och man skulle därvid nödgas bryta

sambandet mellan det teoretiska och det praktiska samt avstå från en efter

uppgifternas svårighet ordnad plan för elevernas undervisnirmsövninmir.

De ogynnsamma verkningarna härav skulle ökas därigenom, att de olika

delarna av den praktiska utbildningen för den blivande folkskolläraren

och folkskollärarinnan icke ens såsom nu komine att falla inom en och

samma läroanstalt utan skulle förläggas till olika läroanstalter med olika

lärare och måhända ofta olika synpunkter för undervisningen.

Att utbildning för undervisning även på småskolans stadium måste

ingå i folkskoleseminariernas uppgift, har kommittén redan framhållit (sid.

8 och 9). Eu utbildning för den egentliga folkskolan vore allt för bristfällig,

om den icke i sig inneslöte även en utbildning för småskolan. Och

den ena ingår i den andra på ett sätt, som i allmänhet gör det omöjligt

att företaga eu uppdelning och säga: detta, avser småskolan, detta folkskolan.

Den skarpa gräns, som i vårt land är dragen mellan »småskola»

och »folkskola», och som i allmänhet icke återfinnes i andra länders skolorganisation,

motsvaras icke av någon dylik i barnets utveckling; den har

uppkommit ur och har sitt enda berättigande i yttre, framför allt ekonomiska

förhållanden. Också utgör den fullständigt genomgångna folkskoleseminariekursen

och bör utgöra en god utbildning även för undervisningen

i småskolan, varför ock den, som avlagt folkskollärarexamen, är och självfallet

bör vara fullt behörig till anställning även vid småskolan. Men

skall utbildningen av småskolans lärare vid folkskoleseminarierna tagas ut

såsom en sak för sig och undangöras under kursens två första år, så

omöjliggöres enhetlighet och sammanhang i dessa seminariers läroplan,

försvåras ett utnyttjande av den knappt tillmätta lärotiden och försvagas

folkskollä rarutbildningen.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

103

Möjligen skulle man vilja invända, att kommittén jävat sitt uttalande

mot den ifrågavarande organisationstanken genom sitt förut avhandlade

förslag om inrättandet av en kortare seminariekurs för småskollärarinnor.

Men kommittén har för det första icke förordat denna föreslagna seminariekurs

som allmän organisatorisk anordning utan som en av förhållandena

påkallad undantagsåtgärd. Kommittén har vidare icke byggt denna

kurs omedelbart på någon småskoleseminariekurs, utan velat fordra vissa

genom särskilt inträdesprov ådagalagda kunskaper och färdigheter. Och

kommittén har slutligen icke ansett eu tvåårig vitan först eu treårig kurs

tillräcklig för målets vinnande.

Det kan ifrågasättas, om den skillnad, som i vårt land uppkommit mellan

»småskola» och »folkskola» och därmed mellan två klasser av lärare inom

folkskolan — ordet taget i sin vidsträckta och egentligaste betydelse en

»lägre» och en »högre», olika med avseende på utbildning, behörighet ocli

avlöning, det kan ifrågasättas, om den i alla hänseenden är av godo.

Något inre berättigande äger den, som sagt, helt visst icke, huru historiskt

förklarlig och ekonomiskt grundad den ock må vara. De mindre barnens

undervisninoch handledning är icke lättare utan i vissa avseenden svårare än

de störres; faran för slentrian och mekanisering är i småskolan ej lättare att

undgå än i folkskolan, snarare tvärtom; behovet av bildning och pedagogisk

insikt hos läraren gör sig i det stora hela gällande i lika man å barnskolans

alla stadier, så snart man uppställer kravet på eu verkligt utvecklande

och uppfostrande lärarverksamhet.

Också ha i fråga om utbildningen av småskolans lärare fordringarna

alltjämt ökats och medfört en fortgående förbättring av småskoleseminarierna

och utsträckning av deras lärokurs. Därjämte har man flerstädes

börjat utplåna skillnaden mellan små- och folkskola och använda för den

senare utbildade lär arkrafter även i den förra. 1 Stockholm undervisa

folkskollärarinnor i alla småskoleavdelningar, och i ett par andra av våra

> Småskola

och

^folk skolo >

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Organisationen.

Examens

allmänna

karaktär.

städer (Uppsala och Lund) är eu dylik ordning under införande. Utvecklingen

visar oförtydbart hän på en framtida för alla lärare och lärarinnor

i små- och folkskola lika och gemensam utbildning.

Kt.t sådant mål måste väl ännu anses ligga fjärran, och oklokt vore att

försöka nå det i ett slag eller på kort tid. Strävandet måste i första hand

rikta sig på att bereda tillräckligt antal lärare och lärarinnor med lagstadgad

utbildning åt barnen i de egentliga folkskoleklasserna, inom vilka undervisningen

ännu till stor utsträckning besörjes av lärarkrafter, som endast erhållit

den för småskolan avsedda utbildningen. Men ännu oklokare vore

det för visso att hämma den utveckling, som hittills pågått, och fastslå

de nuvarande förhållandena, så att småskolan för lång framtid skulle bli

kvarstående såsom en från folkskolan skild skolart och dess lärare såsom

en från dennas skild lärarkår. Detta skulle ske, om småskoleseminarierna,

i stället att som hittills vara jämförelsevis tillfälliga och fria, under inbördes

tävlan sig utvecklande anstalter, fixerades i en bestämd form och

förenades med folkskoleseminarierna till en enda fast organisation.

10. Folkskollärarexamen.

Den examen, som avslutar seminariets lärokurs, »avgångsexamen

från seminarium» såsom dess officiella benämning lyder, är icke vad man

kallar en »examen rigorosum», en prövning under stränga former och med

avgörande betydelse för eleven med avseende på hans godkännande eller

underkännande. Seminariestadgan innehåller visserligen ganska utförliga

föreskrifter om dess anordnande och bedömande (§§ 45—48), och formellt

sett äro de vitsord, som upptagas i avgångsbetyget, examensvitsord, med

undantag därav att vitsord, som eleven erhållit vid flyttningen från andra

och tredje klasserna i ämnen eller delar av ämnen, som i dessa klasser

avslutas, enligt examensbestämmelserna skola införas i avgångsbetyget eller

tagas i beräkning vid bestämmandet av de vitsord, som i detta införas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkskollärarexamen.

loa

Ledningen av examen tillkommer konsistoriets ordförande eller seminariets

inspektor; men uppgifterna för den skriftliga prövningen skola enligt

stadgan bestämmas av seminariets rektor efter sam råd med övriga lärare,

och på samma sätt pläga ock uppgifterna bestämmas för de undervisningsprov,

som ingå i examen. Utgången av den skriftliga prövningen är icke

avgörande för examen i dess helhet; stadgan säger endast, att hänsyn må

tagas till de skriftliga proven vid bestämmandet av vitsorden i de läroämnen,

som beröras av skrivningarna. Vederbörande lärare avgöra examinandens

vitsord var och en i sitt ämne och taga därvid helt och hållet till

ledning sin under arbetet förvärvade kännedom om elevens insikter och

färdigheter. Enligt gällande åskådningssätt vilar folkskollärarens kompetens

ej därpå, att han bestått en examen, utan därpå att han såsom elev

vid ett seminarium, offentligt eller enskilt, erhållit en för . sitt kall ändamålsenlig

utbildning. Detta visar sig bland annat däri, att folkskollärarexamen

hos oss icke får avläggas av »privatister».

Mot en genomgripande förändring av dessa förhållanden svnas

så vägande skäl tala, att en sådan ej kan av kommittén förordas.

De äro ett uttryck för det förtroende till den offentliga läroanstalten

eller, om man så vill, till skolan i allmänhet, som i vårt land sedan

gammalt äi; rådande, och det nyssnämnda åskadningssättet beträffande

det huvudsakliga i folkskollärarens kompetens torde få anses hava

goda skäl för sig. Det skulle också enligt kommitténs åsikt icke vara till

fördel för folkskollärarutbildningen, om den ifrågavarande examen finge

avgörande betydelse för elevernas vitsord och för omdömet om seminariets

verksamhet. I allmänhet taget får eu »examen rigorosum» vid eu skola alltför

lätt en oförmånlig inverkan på undervisnings- och studiearbetet, och

det ej endast till följd av den oro, som den har med sig. I en examen

kommer den värdefullaste behållningen av skolarbetet i allmänhet föga till

synes, den som tillhör personligheten och vinnes genom en djupare och

finare uppfattning av ämnet; där kan huvudsakligen redovisas blott för

14—0S2S15 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band /.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Organisationen.

inhämtade ininneskunskaper och förvärvade tekniska färdigheter. Faller

nu den avgörande tonvikten på examen, så tvingas skolan att göra det

till huvudsak, som i examen kan uppvisas, med åsidosättande av det, som

där icke kan bli föremål för värdering. Och lärjungarnas uppmärksamhet

riktas så starkt på examen, att de bliva oemottagliga för de i egentligare

mening bildande och uppfostrande sidorna av skolarbetet, även om läraren

oför sitt bästa för att låta dessa sidor komma till sin rätt. Med en äldre

tids uppfattning av skolundervisningen gav »det offentliga förhöret» ett

jämförelsevis fullständigt uttryck åt denna undervisnings resultat. Men

ju mera omfattande de syften blivit, som skolan uppställt för sig, desto

mindre har examensförhöret i dess vanliga form blivit eu riktig mätare

av skolarbetets värde.

Icke minst vad nu seminariet beträffar, där lärjungens arbete innebär,

jämte förvärvet av kunskaper och färdigheter, den personliga beredelsen

för en i hög grad innehållsrik och personlig verksamhet, skulle huvudviktens

förläggande på avgångsexamen illa överensstämma med läroanstaltens

ändamål. Och det bör ock ihågkommas. att den spänning och oro,

som förberedelsen för en avgörande examen oundvikligt medför, här skulle

i särskilt avseende få en menlig inverkan, nämligen i avseende på elevernas

praktiska arbete i övningsskolan, vilket arbete huvudsakligen måste tillhöra

det sista läroåret. Av sådana skäl hava ock de förslag, som vid

olika tillfällen framkommit om införandet, vid seminarierna av eu censurerad

avgångsexamen, förslag, som utgått från en mer eller mindre berättigad

misstro till seminariernas förmåga att fylla sin uppgift och rättvist bedöma

sina elever, blivit avböjda.

Det är icke kommitténs mening, att de ogynnsamma verkningarna

av en strängare examen i varje fall överväga de förmånliga, som ock kunna

finnas och som stundom göra den till eu nödvändighet. Frågan därom

ställer sig olika för olika läroanstalter. Än mindre uttalar sig kommittén

A Band ?> sid. 94, 99—101.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Folkskollärarexamen.

107

mot examina i allmänhet. Det kan icke rättvisligen sägas, att det svenska

skolväsendet i jämförelse med förhållandena mångenstädes i utlandet utmärker

sig för något överdrivet examensväsen. Och erfarenheten visar, att

examina icke kunna helt undvaras. De äro behövliga såsom en läroanstaltens

kontroll på sig själv i fråga om vissa väsentliga sidor av sin verksamhet.

Uppenbart är, att de även äro ägnade att ge en sakförståndig myndighet

en del goda upplysningar om läroanstaltens och dess lärjungars

ståndpunkt. Det sammanfattande och minnesbefästande arbete, som eu

examen föranleder, är icke heller utan sitt stora värde. Det är illa, om

myndigheternas behövliga kontroll fäller endast på examen, men det kan

medföra eu viss stegring i arbetsivern, liksom det onekligen är till fördel

för anseendet av de vitsord, som läroanstalten utdelar, om kontrollen är

tillstädes även vid det tillfället.

Huru eu examen verkar, beror för övrigt i väsentlig grad på de

former den erhåller och på det samband, vari den ställes till betygsgivningen.

Det gäller att härutinnan söka ett visst lagom mellan allt och intet,

och erfarenheten visar, att ett sådant kan finnas, att examen kan stödja

läroanstaltens auktoritet utan att förrycka synpunkterna för dess verksamhet,

kan sporra lärjungarna till ivrigare arbete utan att därför på ett

skadligt sätt oroa dem. Och kommittén har den uppfattningen, att avgångsexamen

vid seminarierna, sådan den genom stadga och sed för närvarande

är beskattad, i det hela måste anses väl avvägd i förhållande till de

delvis stridiga intressen, som i varje särskilt fäll bestämma en examens

allmänna karaktär.

Under sådana förhållanden har kommittén heller icke funnit skäl att Folkskollä
7''arexamens
i

fråga om formen för seminariets avgångsexamen eller folkskollärarexamen, allmänna

. form.

såsom den vanligen kallas och även officiellt synes kunna lämpligen benämnas,

föreslå några väsentligare förändringar.-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Organisationen.

Har man ställt sig'' på den ståndpunkten, att man icke vill, att kontrollen

över läroanstalten och bedömandet av eleverna huvudsakligen skall

bindas vid examen, så bär man heller icke anledning att ge samma examen

en central ledning och ett likformigt innehåll, exempelvis genom införandet

av censorsinstitution eller genom bestämmelse om examensuppgifternas

utfärdande av högre myndighet eller annan dylik åtgärd. Kommittén

har därför i sitt förslag ställt folkskollärarexamen under inseende

endast av seminariets lokala myndighet, vilket i det hela står i överensstämmelse

med nuvarande förhållanden. Att den centrala myndighetens

inspektion då och då även kommer att, såsom lämpligt är, omfatta denna

examen, är att vänta. Hänsyn till examinanderna förbjuder, att den

göres till eu offentlig examen, då närvaron av eu större mängd personer

skulle verka oroande och störande. Men önskligt är, att läroanstalten

icke heller vid ifrågavarande tillfälle alldeles avstänger sig från allmänhetens

kontroll. Kommittén föreslår därför, att två eller dera ojäviga

personer skola utses att såsom allmänhetens representanter i egenskap av

vittnen närvara vid folkskollärarexamen och vid det kollegiesammanträde,

som hålles i samband med denna (stadgeförslaget § 184).

Den jämförelsevis värdefullaste delen av examen är tydligen den

skriftliga prövningen (stadgeförslaget § 60). Både genom valet av de uppgifter,

som givits och behandlats, och genom det sätt, varpå de behandlats,

lämna de skriftliga proven ett visserligen mycket ofullständigt men dock

i några avseenden upplysande vittnesbörd om undervisningens art och

elevernas ståndpunkt. Och endast i det skriftliga arbetet kan eleven sägas

ha möjlighet att i någon mån lägga sin intellektuella mogenhet i dagen.

Kommittén har därför ansett dessa prov vara av den vikt, att de böra

bliva föremål för särskilt bedömande. Men kommittén har dock icke velat

giva dem mera inflytande på utgången av examen, än de nu hava, således

icke velat göra tillträdet till den muntliga prövningen beroende av vits
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkskollärarexamen.

1(10

orden för de skriftliga proven, ej heller ansett, att dessa vitsord böra ha

någon mera avgörande inverkan på de slutliga vitsorden i examensbetyget.

Att kommittén i sitt förslag till examen sbestämmelser bibehållit den

•s. k. svenska uppsatsen torde icke behöva motiveras. Att de nuvarande

två skrivningarna i speciell metodik ersatts med en enda skrivning över

något pedagogiskt, vare sig metodiskt eller allmänt pedagogiskt ämne.

torde inom seminarierna helt visst vinna gillande och sammanhänger

med kommitténs åsikt angående äldre tiders allt för stora uppskattning av

den rent metodiska färdigheten (jfr sid. 132 och 235). Även enligt kommitténs

förslag bliva emellertid examensskrivningarna tre till antalet, i det att

kommittén bland de skriftliga proven upptagit en kort matematisk uppsats.

Skriftligt arbete i matematik förekommer ej blott i studentexamen,

såväl på latin- som realgvmnasiet, utan även i realskolexamen, och det

synes då vara rimligt nog, om det också förekom me i folkskoleseminariernas

avgångsexamen. De skäl, som i synnerhet tala för dess upptagande i

denna examen, äro anförda i redogörelsen för kommitténs förslag till

undervisningsplan för ämnet matematik (Band 2 sid. 8<).

Den muntliga prövningen omfattar enligt kommitténs förslag (§ 61),

liksom för närvarande är fallet, endast de till fjärde klassens kurs hörande

kunskapsämnena. 1 fråga om undervisningsproven har kommittén velat

likställa övningsämnena med kunskapsämnena, under det att enligt nuvarande

bestämmelser övningsämnena äro ställda i efterhand. De avgående

elevernas färdighet i gymnastik samt prov på deras färdighet i de andra

övningsämnena uppvisas enligt de föreslagna bestämmelserna i samband med

den offentliga årsavslutningen med seminariets elever (stadgeförslaget § 62).

Betvgsgivningen är vid varje läroanstalt en lika svar som maktpålmgande

angelägenhet. Icke minst vid seminarierna är den av ömtålig natur,

med hänsyn till den synnerligen stora betydelse det slutliga betyget äger

Betygsgiv
ningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Organisationen.

för elevernas framtida befordran på lärarbanan. För seminarieläraren är den

därför ock en svår och icke alltid angenäm uppgift. Såväl av denna

anledning som på grund av skäl, som från allmänna pedagogiska och moraliska

synpunkter gjorts gällande, hava då och då från olika håll yrkanden

gjorts om en inskränkning av betygsgivningen vid seminarierna. Dels har

man ifrågasatt en minskning i antalet av de tillfällen, då vitsord skola utdelas,

så att betygsgivning skulle förekomma exempelvis endast vid slutet

av varje läsår eller ock först vid elevernas avgång från seminariet. Dels

har man yrkat en begränsning av betygsgraderna till mindre antal, antingen

därigenom, att de s. k. mellanbetygen borttoges, eller därigenom, att

endast de båda vitsorden »(xodkänd» och »Icke godkänd» komme till användning.

Huruvida de vanskligheter betygsgivningen erbjuder skulle genom

dylika åtgärder i nämnvärd grad minskas, må lämnas därhän. De praktiska

skäl, som tala för betygsgivningen i allmänhet och för dess användning

till ungefär den utsträckning, vari den nu förekommer, äro så starka,

att ett försök till någon mera avsevärd inskränkning torde vara skälio-en

lönlöst. Man måste fordra av läraren, att han ej allt för sällan och på

ett ej allt för summariskt sätt gör sig reda för sina lärjungars ställning

samt därom lämnar uppgift. Detta är behövligt ej blott för hans egen

verksamhet utan för samarbetet lärarna emellan och för arbetsledningen.

Man synes icke heller kunna neka lärjungen rätt att erhålla kännedom om

lärarens omdöme, då ju denna kännedom har det största praktiska intresse

för honom. Då dessutom ett avgångsbetyg i varje fall måste utfärdas, är

det skäl i att icke underlåta en föregående betygssättning. Tv de vitsord,

som skola givas i avgångsbetyget, böra väsentligen grundas på tidigare

vitsord och icke vara uttryck blott för ett tillfälligt omdöme. Vad åter

betygsgraderna beträffar, skulle, att döma av äldre erfarenheter, ett försök

att minska deras antal icke få långvarig framgång. De uteslutna graderna

skulle helt visst snart nog tvinga sig fram igen. De flesta lärare torde i

s. 111 Kontrollera mot PDF

Folkskollärarexamen.

111

sina enskilda anteckningar använda ännu mer graderade uttryck för sina

omdömen om lärjungarnas kunskaper och arbeten, än den officiella betvgsskalan

innehåller.

I enlighet med den uppfattning, som nu framlagts, har kommittén

i sitt stadgeförslag bibehållit nuvarande bestämmelse om betygssättning

vid slutet av varje termin och med avseende på betygsgraderna föreslagit

samma antal och benämningar, som stadgats för de allmänna läroverken,

vilket innebär införandet i seminariernas nuvarande betygsskala av ännu

ett mellanbetyg, »Icke fullt godkänd» (§§ 24 och 25).

Såväl vid bestämmandet av vitsorden i folkskollärarexamen som vid

den terminliga betygsgivningen är det av vikt, att de utdelade vitsorden i

de olika läroämnena icke bliva beroende av tillfälligheter, utan bestämmas

så, att de i möjligaste mån bliva ett uttryck för den ståndpunkt, som

eleven kan anses hava uppnått med avseende på insikt och färdighet.

Man kan tryggt påstå, att denna grundsats också allmänt tillämpas

i de svenska läroanstalterna, ehuru den icke fått uttryck i lagstiftningen.

Särskilt vid betygssättningen i folkskollärarexamen bör den vara vägledande.

Därvid erhåller även själva examen såsom en faktor bland andra

ett visst inflytande på vitsorden, ej större och ej mindre än den bör erhålla.

Den nämnda grundsatsen för betygsgivningen har synts kommittén

böra bliva uttalad i seminariestadgan (stadgeförslaget § 25:2).

Eu allmän tillämpning av denna grundsats hindrar dock icke, att

stor olikhet kan uppkomma mellan olika lärares sätt att bedöma eleverna,

nämligen med hänsyn till fordringarna • för erhållande av ett visst vitsord.

Den ene läraren har strängare eller mindre stränga anspråk än den andre;

synpunkterna för värderingen kunna ock växla, i det att exempelvis den

ene lägger huvudsaklig vikt vid intresse och begåvning för ämnet, den

andre vid de inhämtade kunskapernas jämnhet och säkerhet; även lärarens

temperament gör sig i viss mån gällande. Så uppkommer, även med bästa

uppsåt från lärarnas sida att öva samvetsgrann rättvisa, olikformighet vid

s. 112 Kontrollera mot PDF

Organisationen.

112

betygsgivningen. En dylik olikformighet är till eu viss grad oundviklig,

den hör med till karaktären av ett arbete, däri personliga och icke mekaniska

krafter äro verksamma. Men den kan bliva större, än rimligt är.

Särskilt kan en skiljaktighet i nu nämnda avseende i fråga om betygsgivningen

vid olika läroanstalter lätt bliva allt för betydande, enär tillfälle

till jämförelse i detta fall ofta icke förefinnes och olikheten tillföljd därav

undandrar sig vederbörande lärares uppmärksamhet. Så kan det inträffa,

att samma vitsord, givet vid olika seminarier i ett och samma ämne, betecknar

helt olika ståndpunkter hos dem, som därmed blivit bedömda.

Om detta blir händelsen, har ett allvarsamt missförhållande uppkommit.

Ty vid tjänstetillsättningar får den beslutande myndigheter! oftast

till jämförelse betyg från olika seminarier. Äro nu dessa i själva verket

mindre jämförbara, saknas möjlighet för ett rättvist bedömande av de

sökande.

För inga är dock ett dylikt missförhållande kännbarare än för de

sökande själva, och det är därför helt naturligt, att särskilt inom folkskollärarkåren

uppmärksamheten varit riktad på ifrågavarande sida av betygsgivningen.

l)å centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

i mitten av 80-talet tillsatte eu kommitté för utredning av frågan om

lärarbildningens höjande, blev kommitténs första arbete eu undersökning

av betygsgivningen vid seminarierna.1) Undersökningen, utförd av överläraren

Al fr. Dalin, visade, att giltiga skäl ingalunda saknades för de

klagomal, som framkommit över missförhållanden i fråga om betvgsgivningen

i folkskollärarexamen. Klagomål i sådant avseende förekomma emellertid

allt fortfarande och mana till en granskning av förhållandena. Kommittén

har därför fullföljt den vidlyftiga betygsstatistik, som vid den

nämnda undersökningen upprättades, omfattande åren 1870—88, och

fört densamma fram till och med året 1910 (Band 3 sid. 432—445).

Den av kommittén upprättade statistiken visar, såsom svnes, även

x) Band 3 sid. 94.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Folkskollärarexamen.

113

från de senare åren flerstädes en olikformighet, som knappast kan ha sin

orsak enbart i olika beskaffenhet hos elevmaterialet och som icke heller

kan anses falla inom gränserna för den oundvikliga och tillåtliga ojämnhet,

som ligger i sakens natur.

Det missförhållande, som nu berörts, har framkallat yrkar ie på skärpt

examenskontroll vid seminarierna. Närmast torde man därvid ha tänkt på

införandet vid dessa läroanstalter av censorsinstitution.

Klart är, att folkskollärarexamens kontrollerande genom censorer skulle

medföra större likformighet i seminariernas arbete och arbetsresultat och

även större likformighet i de avgående elevernas bedömande. Men ville

man i sistnämnda avseende något så när fullständigt vinna sitt syfte, finge

man låta censorerna ej blott fälla utslag angående varje elevs godkännande

eller underkännande i examen såsom helhet utan även bestämma varje

elevs vitsord i de olika ämnena, om man icke rent av finge överlåta åt

censorerna att utföra själva examinationen, såsom väl stundom förekommer

i länder med starkt utbildat examensväsen. Mot dylika anordningar torde

man dock böra ställa sig betänksam. Seminarieeleverna skulle genom dem

visserligen erhålla fördelarna av stor likformighet i betygsgivningen men i

stället åsamkas olägenheterna av att få sina vitsord bestämda uteslutande

eller huvudsakligen på grund av vad de förmått lägga i dagen vid eu stunds

förhör inför eller av främmande personer. Nöjde man sig åter med eu

mera begränsad befogenhet för censorerna, ungefär sådan som den vid

studentexamen förekommande, så hade man fortfarande lämnat ett ganska

stort spelrum åt seminarielärarnas individuella uppfattning och för den

åtrådda likformigheten i betygsgivningen vunnit jämförelsevis litet. Men

man hade även då i väsentlig grad flyttat tonvikten över på examen och

gjort denna vida mer än nu för elever, lärare och myndigheter till mål

för och mätare av arbetet vid seminarierna. Kommittén har i det föregående

framhållit den fara, som enligt kommitténs åsikt därmed skulle

lo—082815 Folkunder v-hom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Organisationen.

uppkomma med avseende på synpunkter, vilka särskilt i fråga om en lärarbildningsansta.

lt

värde.

Kommittén tror också icke, att man för det speciella syftet att

åstadkomma större likformighet i betvgsgivningen vid folkskollärarexamen

O j o Ö o

skall behöva företaga eu i seminariernas inre verksamhet så ingripande

och därtill — vill ket ej heller är att förbise — så kostsam åtgärd som

införandet av en eensorsinstitution. Mycket torde nämligen för detta syfte

stå att vinna genom eu kraftigare inspektion över seminarierna från

central myndighets sida.

Seminariernas centrala myndighet bör, såsom kommittén i det föregående

framhållit, då och då sträcka sin omedelbara tillsyn även till

avgångsexamen, och medelbart bör den alltjämt med uppmärksamhet följa

denna examen medelst upplysningar, som den infordrar från de olika

seminarierna. Till väsentligt gagn för vinnandet av större likformighet i

betygsgivningen skall det därvid vara, att en fortlöpande betygsstatistik

upprättas och bringas till seminariekollegiernas kännedom. Tv huvudsaken

är, att lärarnas uppmärksamhet hålles riktad på angelägenheten i

fråga och att möjlighet gives dem till anställandet av jämförelser. En

småaktig kontroll är i detta avseende lika litet som i andra att. önska.

En sådan skulle verka menligt på arbetet inom läroanstalten och den skulle

även kunna leda till orättvisa i betygssättningen. Här som eljest skall

den yttre myndigheten äga betydelse mera genom sin blotta tillvaro än genom

ett omedelbart ingripande. Vad det gäller är endast att förebygga uppenbara

överdrifter i ena eller andra riktningen och att sålunda hålla de skiftningar,

som av olika skäl måste och böra finnas, inom lagom vida gränser.

Större jämnhet i betygsgivningen torde, om ock i ringa mån, jämväl

kunna vinnas genom någon stadgebestämmelse angående betygsgradernas

användning. Vad i detta avseende lämpligast kan göras, synes vara att

beteckna det högsta vitsordet såsom förbehållet för mera sällsynta undan
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Folkskollärarexamen.

115

tagsfall. En dylik bestämmelse är upptagen i kommitténs stadgeförslag

(§ 25:3). Jfr Band 2 sid. 7.

För närvarande gäller, att elev, »som vid avgångsexamen erhållit Villkor för

, . god kand

lägre vitsord än betyget Godkänd i något kunskapsämne eller i flera än e.ramen.

två övningsämnen eller i undervisningsskicklighet, eller för uppförande

icke undfått åtminstone betyget Gott», icke äger utbekomma fullständigt

avgångsbetyg för anställning som ordinarie folkskollärare (stadgan § 47).

Kommitténs förslag (stadgeförslaget § 65) uppställer också godkänt vitsord

för uppförande och flit samt för undervisningsskicklighet såsom villkor för

erhållande av vederbörligt avgångsbetyg. Det kräver vidare godkända

insikter och färdigheter i samtliga kunskaps- och övningsämnen. Från

denna bestämmelse medgiver förslaget undantag endast beträffande ett av

vissa angivna ämnen, fem till antalet för både manliga och kvinnliga elever,

under villkor dock att saknaden av godkänt vitsord i ett ämne motväges

av mer än godkänt vitsord i annat ämne eller andra ämnen.

Den viktigaste synpunkten för detta förslag i dess skiljaktighet från

gällande bestämmelser är den större vikt, som däri lägges på de s. k.

övningsämnena. Den alltjämt ökade betydelse, som dessa ämnen erhållit i

folkskolan såsom bildnings- och uppfostringsmedel, måste enligt kommitténs

mening också giva dem ökad betydelse i lärarutbildningen. Och detta

åter måste komma till uttryck i villkoren för godkänd folkskollärarexamen.

Kommitténs förslag innebär å ena sidan en strängare fordran än nu

gällande bestämmelse, i det att underbetyg skulle kunna förekomma endast

i ett av vissa ämnen och alltid skulle uppvägas av på annat håll ådagalagd

o

skicklighet. A andra sidan innebär det i så måtto en eftergift, att det

sammanhänger med förslag om en viss utvidgning av elevernas studiefrihet

genom rätt till befrielse från deltagandet i undervisningen i ämne, däri

eleven vid annan läroanstalt inhämtat kunskaper och färdigheter, som fullt

motsvara seminariets kurs i ämnet, samt genom en visserligen ytterst be
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Organisationen.

gränsad rätt till bortval (stadgeförslaget §§ 8 och 9). Sistnämnda förslag

har närmast framgått ur kommitténs åsikter rörande undervisningsoch

studiesättet vid seminarierna, varför skälen för detsamma äro framställda

i det kapital av betänkandet, som handlar om arbetssättet (sid.

243 tf.).

Efterpröv- I ämne, vari eleven enligt de av kommittén föreslagna villkoren

9fall?88a för godkännande i folkskollärarexamen under vissa förutsättningar skulle

kunna sakna vitsord eller kunna hava lägre vitsord än Godkänd, bör han

enligt kommitténs mening äga rätt att undergå efterprövning (stadgeförslaget

§ 68). Även frågan härom är upptagen i samband med framställningen

om arbetssättet (sid. 250). Någon större användning torde en

dylik rätt till efterprövning ej få, men den kan i enskilda fall bliva av

ej ringa värde för folkskolläraren.

Frågan om Såsom förut (sid. 32) nämnts, har någon gång framkastats tanken

cn andra

lärarprov- på införandet hos oss av en andra lärarprövning efter mönstret av vissa

ning. . „ „

utländska förhållanden. I Preussen t. ex. berättigar avgångsexamen från

seminariet icke omedelbart till erhållande av ordinarie anställning, utan

först en andra lärarprövning, som avlägges tidigast två, senast fem år

efter den förra, ger en sådan rätt. För tillträde till prövningen fordras

in tv v av vederbörande folkskoleinspektör, att den unge läraren på tillfredsställande

sätt skött sig i sin skoltjänst. Vid prövningen får examinanden

avlägga undervisningsprov och undergå skriftlig och muntlig examen

i pedagogik samt muntlig examen i något annat kunskapsämne, som

han själv valt. Examensfordringarna gå väsentligen utöver dem, som

rjälla vid avgångsexamen från seminariet. Liknande anordning träffas i

andra tyska stater, såsom Sachsen, Bayern, Wurttemberg och Hessen. 1

Nederländerna är den andra lärarprövningen synnerligen omfattande. I

Schweiz, Frankrike, England och Förenta staterna förekommer däremot

s. 117 Kontrollera mot PDF

Folkskollärarexamen.

117

eu dylik andra lärarprövning i allmänhet icke, liksom ej heller i våra

grannländer Norge och Danmark, om ock flerstädes, såsom förut omtalats,

viss tids tjänstgöring erfordras för vinnande av fullständigt lärarbetyg eller

ordinarie lärarbefattning.

Att införandet hos oss av en andra lärarprövning skulle i någon

mån befordra vår folkskollärarkårs bildning och tjänsteduglighet torde väl

icke kunna bestridas. Men mot vidtagande av eu dylik anordning tala

dock ganska vägande skäl.

Det är tydligt, att man därmed skulle åsamka folkskolläraren ökade

kostnader för hans utbildning samt försena för honom framkomsten till

ordinarie anställning och att man således skulle i ekonomiskt avseende försämra

folkskollärarkårens ställning. Det är ock klart, att en andra lärarprövning

skulle medföra ganska avsevärda kostnader för statsverket, vare

sig dess anställande uppdroges åt särskilda examenskommissioner eller anförtroddes

åt seminarierna. Det synes ovisst, om dessa ekonomiska uppoffringar

för den enskilde och för staten till fullo komme att motsvaras

av den vinst i lärarutbildning, som av den ifrågavarande anordningen vore

att förvänta, och om icke de allmänna medel, som för detta ändamål finge

avses, åtminstone under närvarande förhållanden skulle med annan användning

kunna komma vårt folkskoleväsen till bättre nytta.

Vidare: den utveckling, som folkskolans överbyggnader fått eller

synas komma att få, gör det önskligt, att allt flera folkskollärare förvärva

sig fortbildning i viss riktning, olika för olika syften, en fortbildning

som ofta måste falla inom andra områden än den föregående utbildningen

och kräva anlitandet av särskilda läroanstalter (jfr sid. 14). En fortbildning

för eu andra lärarprövning åter, vare sig den skulle vitsordas vid

seminarierna eller icke, måste väl få en mera allmän karaktär och eu viss

grad av likformighet. Det vore nu helt visst icke välbetänkt, om den

tillgång på tid ocli penningar läraren möjligen kan äga toges i anspråk

för ett studiearbete, som, hur främjande det ock kunde vara för hans afl
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Organisationen.

Tillfälligi

parallellklasser.

manna bildning och lärarduglighet, dock icke skulle i samma grad som

den mera speciella fortbildningen motsvara det behov, som för närvarande

föreligger inom vårt undervisningsväsen.

Frågan kan slutligen ses även från en annan synpunkt. I det föregående

har erinrats om att det svenska skolväsendet i det hela icke kan

anses vara i någon högre grad belastat med examenskontroll och att särskilt

folkskollärarexamen utgör ett vittnesbörd om den grundsats av förtroende

till den offentliga skolan, som har gammal hävd i vårt land. Det har ock

betonats, att detta förhållande i stort sett kan anses lyckligt och att vi ej

ha anledning att gå över i riktning mot ett exainensväsen, för vilket visserligen

finnas förebilder i en del andra länder men knappast stöd i det

pedagogiska omdömet där eller annorstädes. Ett införande av en andra

lärarprövning för folkskolans lärare skulle emellertid vara ett steg i sådan

riktning.

11. Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

Klagomål över lärarbrist på folkskolans område föranledde i slutet

av 1890-talet regeringen att hos riksdagen begära anslag för inrättande

vid ett par seminarier av en s. k. parallellklass. Eu parallellklass av det

slag, som härvid avsågs, är under sitt första år sidoställd med första scminarieklassen

och fylles av nyintagna elever; följande år är den parallell

med andra klassen o. s. v., och vid det fjärde årets slut kunna dess elever

efter fullbordad kurs utexamineras. Det äskade anslaget beviljades avriksdagen,

och en parallellklass kom höstterminen 1899 till stånd vid lärarinneseminariet

i Kalmar och likaledes en vid det manliga seminariet i

Göteborg, från vilka två seminarier följaktligen år 1903 dubbelt flera elever

än eljest avgingo efter avlagd folkskollärarexamen.

o

Åtgärden att medelst en dylik »vandrande parallellklass» åstadkomma

eu tillfällig ökning i antalet av de från seminarierna utgående erbjuder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

IIP

sig genom sill skenbara enkelhet och ringa kostnad. . Ett lärorum och en

extra ämneslärare synes vara det enda, som erfordras för dess genomförande.

Saken är dock ej alldeles så enkel. Undervisningens behöriga ordnande i

den vandrande parallellklassen är ingalunda lätt och är i varje fall icke

möjligt utan olägenheter för det seminarium, varmed klassen är förenad.

Efter den utveckling seminarieundervisningen vunnit under senare år bliva

dessa olägenheter mer än förr framträdande och menliga.

Det kan numera icke uppställas den fordran på seminarieläraren, att

han skall kunna på ett tillfredsställande sätt meddela undervisning i seminariets

alla kunskapsämnen, och i samma mån anspråk en på undervisningen

stiga, blir begränsningen av undervisningsskyldigheten för varje lärare

till ett eller ett par ämnen allt mera nödvändig. Vid inrättandet av en

parallellklass uppkommer nu den frågan: vilket eller vilka ämnen bör den

tillfälliga lärarkraft, som till följd av den nya klassens tillkomst måste anskaffas,

företräda? Skall den nye läraren vara teolog eller historiker eller

biolog eller matematiker, eller vilken särskild kompetens bör tillkomma

honom? Visserligen skall undervisningen i parallellklassen icke skötas av

eu enda lärare, men tydligt är, att, vilket ämne den nya läraren än må

företräda, den erhållna förstärkningen av lärarkrafterna icke skall motsvara

det behov, som genom parallellklassens tillkomst uppstått; under den rimliga

förutsättningen, att ämnesfördelningen mellan de förut befintliga lärarkrafterna

varit väl avvägd, måste i varje fall en ofördelaktig förskjutning

inträda i ämnesfördelningen. Och allteftersom parallellklassen flyttar sig

uppåt och dess läroplan förändras, skola de så uppkomna olägenheterna

träffa olika sidor av undervisningen.

Vidare: då parallellklassens elever komma så långt, att de skola börja

sina undervisningsövningar i seminariets övningsskola, borde denna egentligen

i väsentlig grad förstärkas. Under fjärde seminarieåret, dä sådana

övningar i synnerhet förekomma, skulle enligt nu gällande undervisningsplan

parallellklassen förorsaka en ökning av antalet elevlektioner i övnings
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Organisationen.

Dubbelsemi

narier.

skolan med ej mindre än BO procent. Någon övningsskolans förstärkning

av den tillfälliga beskaffenhet, som det bär vore fråga om, lärer emellertid

icke kunna ske. Då nu denna skola i regeln är tagen i anspråk

för elevernas övningar så långt, som tillbörlig hänsyn till de barns undervisning,

vilka äro anförtrodda i dess vård, medgiver, blir följden av

parallellklassens tillkomst den, att undervisningsövningarna såväl för eleverna

i denna klass som för seminariets övriga elever måste inskränkas till

mindre antal än det normala och samtliga elevers praktiska utbildning således

bliva mindre god än den, som eljest vinnes vid seminariet.

Ln vandrande parallellklass är följaktligen för det seminarium, som

därmed blir försett, snarast eu parasit, som hämmar och försvagar dess

verksamhet. Den är icke heller något i högre grad verksamt medel för

avhjälpandet av en befintlig lärarbrist: först fyra år efter sitt upprättande

avlämnar parallellklassen utbildade lärare, och om åtgärden upprepas,

dröjer det ånyo fyra år, innan dess inverkan på tillgången av lärarkrafter

blir märkbar.

Helt annorlunda blir förhållandet, om seminariet utrustas med parallellklasser

allt igenom och den så skedda utvidgningen blir bestående.

Därvid uppkommer vad man numera brukar kalla ett dubbelseminarium.

De behövliga lärarkrafterna kunna då som ordinarie fästas vid läroanstalten,

och vid deras anställande kunna alla läroämnens krav ses till o-odo.

O

övningsskolan kan en gång för alla givas den omfattning, som för en tillfredsställande

praktisk utbildning av eleverna är nödvändig. Ett dubbelseminarium

utexaminerar varje är dubbla avgångsklasser och lämnar således

samma bidrag till lärarkåren som två enkelklassiga seminarier.

Redan i sin förut omnämnda skrivelse till riksdagens statsutskott år

1907 angående Luleåseminariets byggnadsfråga uttalade kommittén såsom

sin åsikt, att det växande behovet av lärarkrafter borde hellre fyllas medelst

insättande av parallellklasser vid de befintliga seminarierna än genom upprat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

1-21

tande av nya seminarier», och framhöll, att både ekonomiska och pedagogiska

skäl talade härför.1) Och vid debatten i Andra kammaren år 1908

blevo de företräden dubbelseminarierna måste anses äga framför enkelseminarierna

utförligt påvisade av kommitténs ordförande. Tanken på upprättandet

av dubbelseminarier vann gillande inom kungl. ecklesiastikdepartementet,

och år 1909 gjorde Kungl. Maj:t hemställan till riksdagen om

Göteborgsseminariets ombyggande till dubbelklassigt, en hemställan som

av riksdagen bifölls. Sedermera har under år 1911 riksdagen på Kungl.

Maj:ts förslag beslutit ny byggnad för lärarinneseminariet i Falun, beräknad

för dubbla klasser. Dubbelseminariet har således redan fast fot inom

vår seminarieorganisation.

Det är i första rummet ekonomiska skäl, som tala för dubbelseminarier.

Med de anspråk, som undervisningen numera ställer på lokaler och

undervisningsmedel, blir ett enkelseminarium onekligen mycket dyrt i förhållande

till det antal elever, som där utbildas. Många av lokalerna, såsom

övningsrummen för den naturvetenskapliga undervisningen, teckningsoch

slöjdsalar in. fl., få användning endast under ett fåtal timmar i

veckan, men kunna dock icke undvaras. Det behövliga förrådet av

böcker och undervisningsmateriell bestämmes huvudsakligen av lärokursernas

omfattning samt av undervisnings- och studiesättet, mindre av

elevantalet, och blir därför ganska betydande även vid ett enkelseminarium.

Den ökning i lokalutrymme och undervisningsmedel, som parallellklassernas

tillkomst gör nödvändig, blir jämförelsevis obetydlig. Klassrummens

antal måste visserligen fördubblas, och för övningsskolan krävas

flera lärorum, varjämte sådana lokaler som samlingssalen och gymnastik
x)

Att kommittén med avseende på den föreliggande byggnadsfrågan hemställde om

upptagande i byggnadsplanen av rum för endast eu sådan klass, står i mindre god överensstämmelse

med vad kommittén här ovan uttalat angående tillfälliga parallellklasser; utsikter till

framgång för ett förslag om dubbelklassigt seminarium i Luleå syntes emellertid då icke förefinnas,

under det att det växande behovet av lärarkrafter dock tycktes böra bliva i någon

mån beaktat vid den nya seminariebyggnadens uppförande.

16—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Organisationen.

U2

salen måste tilltagas efter något större mått. Men det för ett dubbelseminarium

i det hela behövliga lokalutrymmet blir dock betydligt mindre än

det sammanlagda lokalutrymmet för två enkelseminarier. Detsamma gäller

om tomtutrymmet, om anläggningarna för undervisningen i trädgårdsskötsel

och för idrotten. Och detsamma gäller även om undervisningsmedlen av

olika slag, böcker, kartor, fysikaliska apparater, biologiska och kemiska

samlingar o. s. v. Tages slutligen hänsyn till bostäderna för rektor och

vaktmästare, så inses, att anläggningskostnaderna för ett dubbelseminarium

och kostnaderna för dess utrustning med undervisningsmedel högst väsentligt

måste understiga motsvarande utgifter för tvä enkelseminarier. Så

blir förhållandet även i fråga om de kostnader, som äro förenade med läroanstaltens

verksamhet, vare sig man tänker på utgifterna för underhållet

av byggnad och lösöre samt för uppvärmning, renhållning och belysning,

trädgårdens skötsel in. in. eller på utgifterna för undervisningens uppehållande.

I senare avseendet är särskilt att erinra om rektorsbefattningen

samt om lärartjänsterna i vissa av övningsämnena.

Att dubbelseminariet förordar sig även från en del pedagogiska synpunkter

har redan blivit antytt. Då antalet ämneslärare vid ett sådant

seminarium blir i det närmaste dubbelt större än vid ett enkelseminarium,

blir det möjligt att på ett fullständigare sätt genomföra arbetsfördelningens

allt viktigare vordna grundsats, i det att varje läroämne kan bliva företrätt

av fullt fackutbildad lärare. Det större antalet lärare möjliggör dessutom

eu mångsidigare behandling av alla undervisningsfrågor. Den enskilda eleven

blir för sin undervisning och sitt bedömande i mindre grad än eljest

beroende av en enda lärare. Överhuvudtaget blir livet i den större läroanstalten

rikare och friskare än i den mindre; ensidigheter och fördomar

få mindre lätt att sätta sig fast. Och den större läroanstalten vinner lättare

än den mindre anseende och myndighet utåt som inåt.

Man synes inom seminariekretsar tidigare varit obenägen mot tanken

på dubbelklassiga seminarier, och detta företrädesvis av två skäl. Dels har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

12:''»

man ansett det önskligt, att seminarierna vore spridda i olika delar av landet

och därigenom lättare tillgängliga för de olika bygdernas ungdom, vaiför

ett större antal enkelklassiga seminarier vore att föredraga framför ett

mindre antal dubbelklassiga. Dels tyckes man hava särskilt haft för ögonen

den större svårigheten vid ett seminarium av det senare slaget att giva eleverna

den moraliska omvårdnad, som de behövde, och utöva på dem det

personligt uppfostrande inflytande, som vore önskligt.

Vad det förstnämnda av dessa båda skäl beträffar, torde man kunna

säga, att med samfärdsmedlens utveckling frågan om seminariets avstånd

från elevernas hemorter fått en allt mera underordnad betydelse.1) De resekostnader,

som det kan bli fråga om, bliva i allmänhet ringa i förhållande

till elevens övriga utgifter för seminariekurscn. Vid utdelandet av stipendieunderstöden

kan, i den mån så finnes befogat, hänsyn tagas till de

drygare resekostnader, som i enstaka fall kunna förekomma, ett hänsvnstagande

som nuvarande stadga särskilt föreskriver. Endast för de norrländska

bygderna har avståndsfrågan fortfarande större betydelse, och kommittén

får längre fram tillfälle att särskilt med hänsyn härtill föreslå upprättandet

av ett nytt seminarium inom Norrland.

Det andra skälet är av mera allvarlig natur. Möjligheten att giva

eleverna den personliga omvårdnad, som de behöva, blir naturligtvis ej densamma,

när elevantalet stiger från omkring 100 till omkring 200 eller 240.

Men även i detta fall råder någon olikhet mellan förr och nu. Ursprungligen

var i seminariet allt samlat i föreståndarens hand; han var elevernas

egentlige lärare och fostrare, som med faderlig myndighet vårdade sig om

deras yttre och deras inre förhållanden. Fortfarande åligger det med all

rätt honom mer än någon annan att ägna välvillig omsorg och tillsyn åt

varje enskild elev. Men å ena sidan torde kunna sägas, att huru nödvändig

en sådan omsorg och tillsyn än är, den nutida seminarieeleven icke i

o

samma grad som äldre tiders har och känner behov därav. A andra sidan

o

*) Band 3 sid. 340—353.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Organisationen.

Samseminarier.

bär det visat sig, i den man vid seminariernas fortgående utveckling undervisningens

ordnande och övervakande samt de expeditionella och ekonomiska

göromålen allt mera tagit rektors tid i anspråk, att han icke ensam räckt

till ens vid det enkelklassiga seminariet för att på det sätt, som önskligt varit,

följa och personligen ägna sig åt var och eu av eleverna. Han har måst

taga övriga lärare till hjälp, och så har vid seminarierna liksom tidigare

vid de allmänna läroverken klassföreståndarskapet utvecklat sig och

fått allt större betydelse. Men härined är ställningen med avseende på

den föreliggande frågan tydligen rätt väsentligt förändrad. Det är kommitténs

åsikt, att åt klassföreståndarskapet bör givas ökad användning

och fastare former (stadgeförslaget §§ 104 och 105). Sker detta, skall det

helt visst, under förutsättning av en insiktsfull och kraftig ledning från

rektors sida, bliva möjligt även vid ett dubbelseminarium att giva eleverna

den individuella och personliga vård de behöva.

Kommittén har icke haft särskild anledning att föreslå inrättandet av

samseminarier, d. v. s. seminarier med gemensam undervisning av manliga

och kvinnliga lärjungar.

Ekonomiska skäl tala snarast mot sådana seminariers inrättande.

Ville man exempelvis förvandla två särseminarier, ett manligt och ett kvinnligt,

till två samseminarier genom att vid vartdera överflytta halva elevantalet

till det andra seminariet och likaledes på lämpligt sätt fördela

de manliga och kvinnliga lärarkrafterna, skulle det visa sig, att för undervisningens

behöriga uppehållande vid de båda samseminarierna åtminstone

i fråga om två eller tre läroämnen åtgärder bleve behövliga, som medförde

kostnader utöver de för de två särseminarierna erforderliga. Läroämnet

slöjd skulle vid vartdera samseminariet kräva två lärarkrafter, eu för

manlig slöjd och en för kvinnlig, och nödvändiggöra särskilda lokaler för

den manliga och för den kvinnliga slöjden. Helt säkert skulle man ock

finna det lämpligt att vid gymnastikundervisningen skilja de manliga och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

12:.

kvinnliga eleverna och giva åt de förra eu maniis och åt de senare en kvinnIlo-

gymnastiklärare. Möjligen skulle även för musikundervisningen både

manlig och kvinnlig lärare bliva behövlig. Vore det däremot fråga om att

inom någon ort eller något område, där seminarier förut icke funnes, träffa

anstalter för utbildande av lärare och lärarinnor, skulle det, till följd av den

besparing, som dubbelseminariet i allmänhet medför, naturligtvis bliva ekonomiskt

fördelaktigare att upprätta ett dubbelklass igt samseminarium än

att upprätta två enkelklassiga särseminarier. Ett dubbelklassigt samseminarium

blir åter alltid något kostsammare än ett dubbelseminarium för endast

manliga eller endast kvinnliga elever.

De fördelar, som samseminariet äger, måste, i den män de äro för

handen, sökas på det pedagogiska och det moraliska området. Klart är.

att de invändningar, som med större eller mindre fog riktats mot samundervisningen

i allmänhet, även skola kunna göras gällande mot samundervisning

vid seminarierna. Utan att här närmare inlåta sig på den

betydelsefulla och invecklade frågan om Barnundervisningens idé och utan

att underkänna varje betänklighet mot dess tillämpning på seminarieundervisningen,

vill kommittén som sin åsikt uttala, att tanken på samundervisning

vid seminarierna ingalunda kan anses principiellt förkastlig.

Erfarenheter från olika håll i utlandet ge stöd för den uppfattningen,

a tt sam undervisningen medför vissa fördelar i fråga om elevernas utbildning,

såväl den allmänna som den fackliga, och att samseminariet även i fråga om

elevernas karaktärsbildning mera ger anledning till goda förväntningar än till

farhågor. I Schweiz har man länge prövat gemensam undervisning av manlig

och kvinnlig ungdom i seminarierna; åtta av landets seminarier voro år 1908

anordnade som samseminarier. I de engelska seminarier, där eleverna icke

ha sin bostad inom läroanstalten, är samundervisning ofta förekommande.

I Förenta staternas offentliga seminarieväsen är den regel. Våra grannländer

Danmark och Norge, där de sociala förhållandena äro fullt jämförbara

med våra egna, tillämpa i ganska stor utsträckning samundervisning
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Organisationen.

ens princip; i Norge äro sedan år 1890 alla seminarier samseniinarier med

undantag av ett kvinnligt seminarium i Kristiania. Med resultatet av Barnundervisningen

i seminarierna synes man i alla de nämnda länderna vara

väl tillfreds.1)

Hos oss har frågan om samundervisning i seminarierna varit föremål för

överläggning i riksdagen, nämligen år 1907 med anledning av en motion i

Andra kammaren, väckt av E. Hammarlund i samband med den för samma

års riksdag framlagda kungl. propositionen om anslag för uppförande av ett

nytt lärarseminarium i Luleå. Med hänvisning till ett av Luleå domkapitel

avgivet utlåtande hemställde motionären, att det nya seminariet

försöksvis måtte organiseras som samskola. Domkapitlet hade nämligen

med hänsyn till möjligheten, att manliga inträdessökande icke skulle komma

att infinna sig i tillräckligt antal, framkastat tanken på seminariets öppnande

för både manlig och kvinnlig ungdom och därvid hänvisat till de

gynnsamma erfarenheter, som förelåge dels från utlandet, dels ock från

vårt eget land rörande samundervisning av ungdom i ungefär den ålder,

som här vore i fråga. »Domkapitlet hyste», hette det i utlåtandet, »inga

betänkligheter att förorda tillträde till det ifrågasatta seminariet för både

manliga och kvinnliga elever, åtminstone såsom en övergångsform, till

dess det visade sig, huruvida tillräckligt antal manliga inträdessökande vore

att påräkna.-

Vid behandling av den kungl. propositionen gjorde statsutskottet, såsom

förut nämnts, framställning hos Kungl. Maj:t, att Seminariekommittén

(Folkundervisningskommittén) måtte anbefallas att avgiva yttrande i

ärendet. I den skrivelse, som kommittén med anledning härav på nådig*

befallning avlät till statsutskottet, framhöll kommittén sannolikheten av

att inom Norrland ett särskilt lärarinneseminarium jämte det i Umeå befintliga

snart nog skulle visa sig vara av behovet påkallat och att nödvän
*)

I Finland förekomma inga samseminarier i egentlig mening, men två seminarier ha

en avdelning för manliga och en för kvinnliga elever.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Dubbelseminarier. Saraseminarier. Internat.

127

digheten av ett sådant seminariums upprättande icke lämpligen förebyggdes

genom anordnande av ett samseminarium just i den del av landet, där

ett lärarinneseminarium redan funnes. Skulle därför det föreslagna seminariet

i Luleå avses för både manliga och kvinnliga lärjungar, så syntes,

i överensstämmelse med de förslag som i frågan gjorts egenskapen av samskola

böra tilldelas det endast såsom en övergångsform och såsom ett försök

till vinnande av erfarenhet om samseminariers lämplighet inom värt

land. Om åt den ifrågavarande åtgärden gåves endast sådan räckvidd,

ansåge kommittén inga allvarliga betänkligheter kunna anföras mot densamma.

Statsutskottet, som förordade uppskov med byggnadsfrågan, hemställde

i enlighet därmed om avslag å den väckta motionen, vilken dock

vid byggnadsfrågans återupptagande borde komma i övervägande. Tre axutskottets

ledamöter uttalade sig i ax-given reservation för beviljandet av anslag

till provisoriskt begynnande av seminariets verksamhet samt för undervisningens

anordnande som samundervisning. Vid ärendets behandling i

kamrarna uttalades från några håll betänkligheter mot den ifrågasatta samundervisningen

särskilt med hänsyn till den ålder, vari eleverna befunne sig.

under det att den på andra håll livligt förordades. Båda kamrarna biföl lo

reservanternas hemställan om beviljandet av anslag för begynnande av

seminariets verksamhet, och Andra kammaren biföll även, med 99 röster mot

79, deras hemställan angående samundervisningen. Vid byggnadsfrågans

förnyade behandling vid följande årets riksdag blev emellertid samundervisningsfrågan

icke närmare berörd.

Ehuru samseminariet visserligen kan anses såsom eu i flera avseenden

fördelaktig och tilltalande organisationsform, föreligga dock för närvarande

inga särskilda praktiska skäl till dess införande i vårt land. Kommittén

har därför i sitt förslag till seminariestadga icke fäst avseende vid en

möjlig framtida förekomst av denna organisationsform.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Organisationen.

Internat.

I de desta europeiska länder äro folkskoleseminarierna internat,

d. v. s. eleverna erhålla i läroanstalten avgiftsfritt eller mot ringa avgift

bostad och kosthåll. De stora ekonomiska fördelar, som internatseminariet

bereder eleverna, ligga i öppen dag, och man kan säga, att genomförandet

inom seminarieväsendet av internatsystemet i väsentlig man upphäver de

ekonomiska förhållandenas indytande på folkskollärarkårens rekrytering.1)

Men det är icke blott ekonomiska fördelar internatet kan tillskynda eleverna.

Det kan på ett verksamt sätt sörja för deras hälsa och kroppsliga

välbednnande genom sunda bostäder, tillräcklig föda och en i hygieniskt

avseende god levnadsordning. Det kan vidare, då det möjliggör

eu ständig uppsikt från lärarnas sida, bereda dem skydd i moraliskt avseende,

upprätthålla goda seder bland dem och ge tillfälle till snabbt

inskridande vid fall av förseelse. Då övervakandet, såsom vanligt är,

sträcker sig även till elevernas arbete utom lärotimmarna, blir tiden väl

tillvaratagen och mera arbete utfört, än under andra förhållanden i allmänhet

blir händelsen.

Allt detta, måste anses som stora och mycket beaktansvärda fördelar.

Man skulle ock kunna anföra exempel från utlandet på tilltalande former

av internat. Särskilt i England åtnjuta seminarieinternaten liksom i allmänhet

skolinternaten med all rätt gott anseende. Till internatsystemets

fördelar kan ock läggas, att ett internat icke med nödvändighet behöver

vara förlagt till eu stad utan kan förläggas i stadens närhet och således

skänka sina medlemmar förmånen av lantlivets lugn och sundhet, utan att

därför stadens kulturella tillgångar göras otillgängliga för dem. Eleverna

i ett på landsbygden beläget internat få ock tillfälle att göra närmare

bekantskap med lantbruket och bättre lära känna dess villkor. Dagligen

kunna de följa lantbruksarbetet, och möjlighet bör måhända kunna beredas

1) Vid de utländska internatseminarierna förekomma stundom även sådana elever, som icke

äro bosatta inom läroanstalten utan endast begagna sig av den undervisning, som där meddelas.

De egentliga internateleverna få i allmänhet vid inträdet i seminariet förbinda sig att

efter erhållen utbildning under viss tid tjänstgöra vid folkskola.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

129

dem att även själva deltaga däri. I vårt land var för några tiotal år

sedan fråga om inrättandet av ett seminarium på landsbygden efter internatsystemet

föremål för vederbörande myndigheters övervägande. Under

senare år har internatseminariet icke sällan funnit varma förespråkare,

särskilt i några av lärarinneutbildningens kvinnliga målsmän.

Internatprincipen, tillämpad vid läroanstalter sådana som statens

folkskoleseminarier, har emellertid även sina svaga sidor, vilka under

mindre gynnsamma förhållanden bliva framträdande.

Såväl hygieniska som moraliska skäl göra det nödvändigt att ställa

eleverna i ett större internat under noggranna, i alla enskildheter gående

ordningsföreskrifter och att omsorgsfullt övervaka dessas efterlevnad. Härigenom

uppkommer lätt en tröttsam enformighet i det dagliga livet inom

anstalten och en stark begränsning av den enskildes frihet. Där de ekonomiska

förhållandena tillåtit en sådan anläggning och inredning av

internatets byggnader, att varje elev förfogar över eget rum till vila och

arbete, såsom i de engelska internaten ofta är händelsen, blir tvånget över

den enskilde mindre kännbart. Men där så icke varit möjligt, där

eleverna tillbringa nätterna i stora gemensamma sovsalar och utföra

det arbete, som ej utföres å lärorummet, i för ett större eller mindre antal

elever avsedda arbetsrum under lärares uppsikt, där därför den ständiga

gemensamheten tvingar till den noggrannaste indelning av dygnets

tider och individuella avvikelser från det givna schemat för dagsarbetet

äro svåra att bringa till stånd, där får internatet allt för lätt en anstrykning

av kasern, i högre grad, ju större elevantalet är. Onekligt är ock,

att intrycket av kasern rätt starkt möter den besökande i många av utlandets

stora internat seminarier.

Att internatet bereder eleven jämte ekonomiska och hygieniska även

moraliska förmåner är ovan framhållet. För mången elev innebär det ett

skydd, utan vilket han icke oskadd skulle kunna komma igenom ungdomsårens

brytningar. Med avseende på internatets betydelse som moraliskt

17—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Organisationen.

skyddsmedel och i allmänhet dess värde från uppfostringssynpunkt måste

dock sägas, att det icke äger endast förtjänster. Att'' den blivande läraren

under hela sin utbildningstid i väsentlig mån utestänges från de visserligen

störande och ofta farliga men ock väckande och härdande inflytelserna

från livet utanför läroanstalten är åtminstone icke i varje fall eu

fördel. Det kan hända, att han, då han sedermera skall träda ut i livet,

befinnes snarare sämre än bättre rustad att möta dess frestelser och svårigheter.

Och den kontroll, som internat livet gör nödvändig, de alltför sparsamma

tillfällen det erbjuder den unge att vara ensam med sig själv och

att fullfölja sina individuella böjelser, göra det, då det utsträckes över

en tid av flera år, föga ägnat att utveckla personligheten och grundlägga

karaktärens självständighet.

Nu blir naturligtvis internatets inflytande på elevernas andliga utveckling

i hög grad beroende av den ledning, under vilken det är ställt.

Den nödvändiga kontrollen kan till ej oväsentlig del göras till självkontroll,

och i den tvungna gemensamheten ligga starka uppfostrande motiv,

som kunna göras fruktbärande. Omdömet torde ock utfalla i någon man

olika i fråga om manliga och i fråga om kvinnliga internat. Att internatsystemet,

sådant vi finna det vid de svenska och danska folkhögskolorna

med deras kortvariga på personlig samvaro beräknade kurser eller vid

skolor för ännu icke vuxen ungdom och med sådan anordning, som

exempelvis Lundsbergs skola äger, visar sig just från uppfostringssynpunkt

vara av stort värde, utgör intet tillräckligt bevis för lämpligheten av dess

användande vid läroanstalter, sådana som våra statsseminarier med elever

i en ålder av omkring 22 år, jämförelsevis stort elevantal och flerårig

kurs, avsedd att giva behörighet till omedelbar anställning i lärartjänst.

Att genomföra det vid seminarierna, skulle för övrigt medföra så stora

kostnader, att ett förslag därom redan av sådant skäl knappast synes kunna

framställas. (Jfr sid. 308).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kap. II. Undervisningsplanen.

1. Seminarieundervisning och folkskoleundervisning.

För att förstå karaktären av seminariets nuvarande lärokurser, sådana

de föreligga i gällande undervisningsplan av år 1894 — de vid seminarierna

faktiskt förekommande ha ofta annat utseende, varom här genast

må erinras —, är det nödigt att minnas, att denna undervisningsplan visserligen

med en del ändringar och tillägg men dock med jämförelsevis

obetydliga sådana går tillbaka till 1862 och 1*65 års seminariereglementen,

vilkas undervisningsplaner åter i det hela utgå från synpunkter, som tillhöra

de två första årtiondena av våra seminariers historia.

I den högt förtjänte seminarieföreståndaren Anders Oldbergs år

1843 utgivna arbete »Praktisk handbok i pedagogik och metodik för Svenska

folkundervisningen», ett av de första pedagogiska arbeten, som blivit skrivna

till tjänst för vår folkundervisning, fastslås seminariets nödvändiga samband

med folkskolan och fogas därtill som slutsats: »Samma metod och

samma ämnen tillhöra bägge». Reglementet av år 1862 föreskriver, att

seminarieundervisningen skall »så till framställningssätt som omfång lämpa

sig efter elevernas framtida bestämmelse . . . samt på det sätt ordnas,

att eleverna från början vänjas vid de lärometoder, som de själva hava

att i framtiden använda». Om ock en så snäv uppfattning icke blivit

fasthållen i senare stadgor, kan man dock sägra, att samma tanke^ån^

framträder även i dem och att den under lång tid behärskat undervis
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Undervisningsplanen.

ningen. Sitt mest utpräglade uttryck ägde denna tankegång i de numera

föga berömda s. k. Stiehlska regulativen för de preussiska seminarierna av

år 1854, från vilka de svenska undervisningsplanerna i 1862 och 1865 års

reglementen medelbart härstamma, och den fasta metodik, som i Tyskland

framgick ur de av regulativen givna grundsatserna, verkade med föredömets

makt på de svenska seminarielärarna. I fråga om det metodiska är väl

den en gång allmänt rådande uppfattningen numera knappast att spåra,

men vad lärokurserna beträffar, kunna de i nu gällande författningar föreskrivna

utan överdrift betecknas som folkskolekurser i något förstorad

skala. (Jfr sid. 235 ff. och Band 3 sid. 69 och 95).

Man bör för att icke allt för strängt döma denna nu skildrade uppfattning

minnas, att mycket i hög grad berömligt arbete blivit utfört med densamma

som grundlag, och man bör erinra sig de skäl den äger till sin

förmån och de historiska förhållanden, som en gång givit den större berättigande,

än den sedermera fått. Det har gällt att på en jämförelsevis

kort tid göra seminarieeleverna färdiga för sin uppgift, och man har därvid

haft att räkna med en mycket obetydlig bildning hos dem man fått

mottaga. Det har då synts nödvändigt att koncentrera hela undervisningsarbetet

på det för den blivande läraren allra mest behövliga: en orubblig

säkerhet och färdighet inom det lilla område, varpå han sedermera under

hela sin framtida verksamhet skulle röra sig. Stor vikt lades vid metoden.

Under det att man i gymnasier och latinskolor allt för litet bekymrade

sig om metoden, blev den i fråga om folkskolan från början överskattad;

att vara skicklig till folkskollärare var enligt äldre uppfattning framför

allt att vara i besittning av en viss metod eller vissa metoder, som vid

seminariet blivit inlärda. Det medel till den rätta metodens itdärande,

som man trodde säkrast borde leda till målet, vore att undervisa och

öva seminarieeleven på alldeles samma sätt som det, varpå han sedan

borde undervisa och öva barnen i skolan. Att gå utöver barnskolans

område eller avvika från dess metod vore, menade man, vådligt även

s. 133 Kontrollera mot PDF

Seminarieundervisning och folkskoleundervisning.

133

därför, att det, med den ringa bildning som i det hela kunde bibringas

den blivande läraren, lätt kunde förvilla hans omdöme och förleda honom

att i skolan införa onyttig kunskap eller där bruka ett för barnen

ofattligt framställningssätt. Osmält vetande och halv insikt vore

vidare i och för sig ett ont, icke ägnat att göra en människa duglig i sin

kallelse, men väl att göra henne uppblåst och anspråksfull genom föreställningen

om förvärvad lärdom. Seminariet vore ingen skola för meddelande

av allmänbildning utan en fackbildningsanstalt, där allt borde vara

avpassat för och riktat mot det ifrågavarande fackets praktiska gärning.

Om det ock ligger åtskilligt sant och berättigat i sådana synpunkter,

har dock erfarenheten visat, att de icke fört till ett gott resultat

i seminariearbetet. Man skulle kunna såga, att de blivit alltför

ensidigt tillämpade och att synpunkter ägnade för en betraktelse i motsatt

riktning lämnats obeaktade. Att seminariet är en fackbildningsanstalt och

att denna dess egenskap måste verka bestämmande på all dess verksamhet,

är obestridligt och skall fasthållas. Men man har riktat uppmärksamheten

för mycket på elevens framtida yrke och för litet på honom själv,

på hans utvecklings- och bildningsbehov. Man har litat till metoden

i stället att i främsta rummet söka utbilda elevens personlighet såsom

det för hans lärareverksamhet väsentliga. Genom den snäva inskränkningen

av undervisningen till barnskolans område och ivern att i varje

ögonblick hålla dess lärometoder för ögonen, har det över seminarieundervisningen

kommit ett drag av barnaktighet och torftighet, som illa

stått tillsammans med elevernas personliga behov och utvecklingssträvande,

ett drag, som kanske ännu ej alldeles försvunnit..

I vad mån lärokurserna i 1894 års undervisningsplan tillhöra den äldre

riktningen inom seminariepedagogiken torde några exempel bäst klargöra.

De kunna väljas ur kursplanerna för de tre läroämnen, kristendomskunskapen,

modersmålet och räkningen, som på skolans och seminariets arbetsordning

upptaga det största utrymmet.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Undervisningsplanen.

Spörsmålet om katekesens lämplighet såsom lärobok för barn tillhör

icke denna framställning. Men om katekesen nu, såsom hittills skett,

blivit flitigt läst och omläst under de sex eller sju skolåren, sedermera

genomgången i konfirmationsskolan, sedan återupptagen och noggrant inpräglad

i minnet för inträdesprövningen vid seminariet, då må man, även

med förtroende till katekesen som lärobok och vördnad för dess innehåll,

vara berättigad att tvivla på lämpligheten av att den, såsom seminariets

läroplan föreskriver, skall läsas både i första, andra och tredje seminarieklasserna

och äntligen till det huvudsakligaste av sitt innehåll ånyo genomgås

i den fjärde. Det vill mycken lärarbegåvning till, att icke undervisningen

under sådana förhållanden skall löpa ut i ett vidlyftigt dogmatiskt

och metodiskt uppdelande och förklarande, som torkar ut det innehåll

som behandlas och tröttar ut lärjungen. Näppeligen är en på detta sätt

anlagd lärokurs ägnad att möta och utveckla seminarieelevens religiösa

behov och intresse. Men att så sker, är av större vikt just för hans framtida

verksamhet som undervisare i kristendomskunskap, än att han erhåller

eu till virtuositet uppdriven förmåga att behandla den för barnskolan

avsedda läroboken. — »Folkskolans läsebok» är eu i många avseenden

förträfflig bok, som gjort en betydande insats i vår folkbildning

och som nu nyligen framträtt i en annan och bättre gestalt, än den hade,

då seminariernas kurs i modersmålet senast fastställdes. Men knappast är

det folkskolans läsebok, som eu läslysten och vetgirig tjuguåring väljer ut åt

sig för att vidga sitt vetande och stifta bekantskap med den svenska litteraturen.

Enligt undervisningsplanen är det dock denna bok han framför

allt skall sysselsätta sig med under sin seminarietid; i tre av de fyraklasserna

skall »den antagna läseboken» utgöra det huvudsakliga, ja i de

två första klasserna det enda föremålet för litteraturläsningen. I en ålder,

då hans sinne är begärligt efter tankeväckande läsning, och under en tid,

då han kunde få tillfälle att under lärares ledning verkligen studera svensk

litteratur, måste han timme efter timme sysselsätta sig med en bok, vars

s. 135 Kontrollera mot PDF

Seminarieundervisning och folkskoleuudervisning.

135

innehåll år beräknat för barn och honom välbekant från barndomen.

Läseboksstyckena skola läsas, förklaras, »innehållsbehandlas», språkligt och

stilistiskt utredas, allt i syfte att eleven under sin framtida lärarverksamhet

i folkskolan må kunna förfara på samma sätt med samma stycken.

Eller för att gå till matematiken: man kunde finna det ganska naturligt,

att som fortsättning på folkskolans räkneundervisning seminarieeleven finge

utvidga sin kunskap något utöver folkskolekursen, finge sysselsätta sig

med uppgifter, som utvecklade hans förmaga av matematiskt tänkande och

därio-enom förmådde att intressera honom. Men seminariets kurs i räkning

faller enligt kursplanen alldeles inom samma område som folkskolans;

när eleven lämnar seminariet, bör han visserligen besitta en aktningsvärd

räknefärdighet inom detta område, men han äger icke ens det mått av

matematisk bildning, som en gosse eller flicka i realskolan får förvärva.

De anförda exemplen torde göra till fyllest för sitt ändamål. Då ^^pfatMng

undervisningsplanen icke är fullständigt bindande, har, såsom förut nämnts ^mmarie

och ånyo må framhållas, undervisningen mångenstädes förts ut över de

snäva gränserna. Men det är icke för tidigt, att den förändrade uppfatt- förhållande

ning, som sålunda gjort sig gällande, kommer till uttryck och erhåller y^Zfan.

stöd i nya stadgebestämmelser.

Hela denna synpunkt för planläggningen av seminariernas lärokurser,

enligt vilken de skola inskränkas till endast och allenast det, som

omedelbart kan få användning i folkskoleundervisningen, måste uppgivas.

Den leder till en lärarutbildning, vilken icke motsvarar de större anspråk

på folkskolläraren och hans arbete, som tiden fört med sig. I allmänhet

visar erfarenheten, att, om en lärares kunskaper icke omfatta större område

än det, inom vilket han har att öva sina lärjungar, hans undervisning

allt för lätt blir hantverksmässig, allt för lätt stelnar i en en gång invand

metods trånga former. Endast den lärare, som i någon mån behärskar

sitt ämne, förmår att göra åtskillnad på huvudsak och bisak och är i stånd

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Undervisningsplanen.

att lämpa sin undervisning efter lärjungarnas olika förutsättningar. I stället

att med ängslig tanke på yrket alltjämt fordra omedelbar användbarhet

för vad som i seminariet skall inhämtas bör man med frikostig hand, så

långt tiden och förhållandena medgiva, söka fylla en bildbar och bildningssökande

ungdoms behov av vetande och själsodling. Därmed främjar man

bäst även yrkesändamålet. Seminariernas elever, om de ock till en stor

del äro och förr ännu mera varit i intellektuellt avseende obildade vid

sitt inträde i seminariet, äro icke barn utan ungdom i en medelålder av

omkring 20 år, och en människa i denna ålder, bildad eller obildad, har

behov av annan andlig kost än barn på 10—12 år. Att vid undervisningen

av vuxna personer begagna en metod, som är avsedd för barnskolan,

är helt enkelt ett metodiskt missgrepp och det ett av allvarsammaste

slag. Och har det varit ett missgrepp redan under förutvarande förhållanden,

så är det så ännu mera nu. Den tillväxt i folkbildningen och

den i vissa hänseenden stora förändring i det allmänna tänkesättet, som

de senaste årtiondena medfört, har skapat i viss mån nya förutsättningar

för seminariernas verksamhet. De nutida seminarieeleverna komma med

andra anspråk än äldre tiders och stå mera än dessa kritiska gent emot

läraren. Om det vetande, som bjudes dem, ständigt är beräknat endast

på den framtida yrkesuppgiften och tillrättalagt efter syftet att åstadkomma

eu för denna lämplig uppfostran, så kan det allt för lätt hända,

att därav alstras misstro till den meddelade undervisningen, en misstro,

som kan gå ut över även dess värdefullaste innehåll.

Då kommittén således på nu anförda grunder förordar en utvidgning

av de i stadga och undervisningsplan föreskrivna lärokurserna, är det för

kommittén angeläget att icke synas hava förbisett begränsningens vikt och

betydelse i allt studiearbete, varför kommittén vill något närmare uttala

sig härom. Seminariestadgans föreskrift, att det vid undervisningen bör

iakttagas, »att det lärooinråde, varpå eleverna införas, städse så begränsas,

att de kunna göra sig därmed fullt förtrogna», synes vara av ostridlig

s. 137 Kontrollera mot PDF

Seminarieundervisning och folkskoleundervisning.

137

riktighet. Men kommittén har velat framhålla, att den dock torde hava

en viss fara med sig. Den är riktig och god så till vida, som varje

värdefullt vetande måste vara samlat kring ett område av fast och säker

kunskap, med arbete och möda vunnen och personligt tillägnad.

Men den är mindre förträfflig, om den anses innebära, att endast det

vetande har värde, som är inskränkt till ett sådant område. Först och

främst är nämligen att märka, att en verkligt god kunskap inom eu mera

elementär kurs av ett ämne icke vinnes utan mera omfattande studier i

ämnet, i det att först de synpunkter, som en vidgad kunskap erbjuder,

giva möjlighet att rätt uppfatta kunskapens förut genomvandrade område.

Det är icke blott det mognare omdömet, som giver läraren en bättre kunskap

än lärjungen i den skolkurs, vilken den senare med den förres bistånd

inhämtar, utan det är ej mindre lärarens större vetande inom det

ifrågavarande ämnet. Vidare kan man säga, att ett vetande, som är begränsat

till ett litet med full förtrogenhet känt område, icke för personligheten

har det kunskapsvärde, som, då det gäller mognare lärjungars

undervisning, bör eftersträvas. Ett sådant vetande får gärna vad man

kallar »dogmatisk» natur, en skenbar fullständighet och ovedersäglighet,

beroende på frånvaron av kritiska synpunkter; det skänker icke känsla av

vetandets ringhet i jämförelse med vad som kunde vetas, utan inger en

tillfredsställelse och tvärsäkerhet, som egentligen icke borde finnas. Kommittén

åsyftar icke någon avprutning i kunskapens tydlighet och riktighet;

allt bör vara klart, framställt och väl fattat. Men även i seminariet liksom

i varje annan verklig bildningsanstalt må studier förekomma och hava

sitt värde, utan att innehållet skall behöva genom idkeligt repeterande innötas

liksom i en forna dagars barnskola. Naturligtvis skall den blivande

läraren erhålla grundlig insikt framför allt inom det kunskapsområde, som

skall utgöra föremålet för hans framtida undervisningsverksamhet. Men

till och med i fråga om detta går man till överdrift, om man av månhet

om att bibringa honom en minnesfasthet och obehindrad färdighet, som

18—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Undervisningsplanen.

Ämneskretsen

enligt

nuvarande

stadga och

enligt kommitténs

för

slag.

han i varje fall under lärararbetet snart nog skall vinna, försummar att,

för att använda ett bildligt uttryck, låta honom komma något litet utanför

sockengränsen i vetandets land. Ty först genom kunskapens vidgande

utöver folkskolans område skall han förstå att behärska detta område och

bedöma vad dit hörer.

Med det nu sagda bör kommittén hava fritagit sig från misstanken

att vilja förvandla arbetet vid seminariet till ett ytligt och flyktigt inhämtande

av halvförstått vetande med försmående av det mödosamma tillägnandet

av en fast och användbar kunskap. Begränsningens grundsats

skall icke uppgivas men ej heller så ensidigt tillämpas som i den nuvarande

undervisningsplanen. Afven i detta avseende gäller det alt det ena

göra och det andra icke låta, och det blir lärarens sak att med omdöme och

takt i varje enskilt fall flnna det rätta.

2- Ämneskretsen.

Enligt gällande stadga omfattar undervisningen såväl vid de manliga

som vid de kvinnliga seminarierna 6 kunskapsämnen: kristendomskunskap,

svenska språket, räkning och geometri, historia och geografi,

naturkunnighet samt pedagogik och metodik, och 6 övningsämnen: välskrivning,

teckning, musik och sång, gymnastik, trädgårdsskötsel och trädplantering

samt slöjd. 1 dessa tolv ämnen erhåller eleven vitsord i avgångsexamen,

vartill kommer vitsordet i undervisningsskicklighet.

Tydligt är, alt flera av de uppräknade ämnena icke eller endast i

ringa grad åro enhetliga, och kommitén har ock, av skäl för vilka längre

fram närmare redogöres, föreslagit, alt historien och geografien framdeles

måtte betraktas som skilda ämnen och naturkunnigheten uppdelas åtminstone

i två, nämligen biologi och hälsolära samt fysik och kemi.

Ett av de nuvarande undervisningsämnena hav kommittén ansett icke

behöva vara ett för alla elever obligatoriskt ämne, nämligen välskriv
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Ämneskretsen.

139

ningen, som för närvarande har två veckotimmar i första klassen och en

veckotimme i andra klassen. Kommittén menar, att en jämn och redig handstil

hör till det, som kan fordras av den inträdessökande. Att en del elever

likväl skola befinnas vara i behov av förkovran med avseende på sin handstil,

är emellertid att förutse, och för deras räkning bör vid seminariet vara anordnad

en årligen återkommande välskrivningskurs, förlagd utom den ordinarie

arbetsordningen. Välskrivningens metodik åter, eu för den blivande

läraren viktig sak, kommer för alla elever till behandling dels i samband

med teckningsundervisningen, dels vid undervisningen i skolhygien, dels

också vid undervisningsövningarna i ämnet (Band 2 sid. 19« tf.).

Välskrivningens förläggande utom timplanen innebär emellertid icke,

att den skall anses utesluten ur seminariernas ämneskrets. Den skall enligt

kommitténs förslag ej blott i första och andra seminarieklasserna utan

under hela seminariekursen uppmärksammas som ett viktigt ämne, vars

ställning skiljer sig från andras endast därutinnan, att för alla elever

obligatorisk undervisning däri icke meddelas. Men såväl vid varje termins

slut som i folkskollärarexamen skola vitsord i välskrivning avgivas åt alla

elever, och välskrivningsbetyget skall med avseende på flyttning från klass

till annan och godkännande i avgångsexamen hava samma vikt som vitsorden

i övriga ämnen. Det skall i regel icke grundas på några särskilda

välskrivningsprov, utan på det sätt, varpå eleven med hänsyn till handstil,

ordning och snygghet skött sina skriftliga arbeten i hemmet och på

lärorummet. Endast om så sker, kan vitsordet i välskrivning erhålla

någon verklig betydelse. (Sid. 606 och Band 2 sid. 198.)

Således är i kommitténs förslag intet av de nuvarande läroämnena

uteslutet ur ämneskretsen. Däremot har kommittén däri upptagit två nya

ämnen, nämligen främmande språk och ekonomilära, avgrunder, för

vilka nedan skall redogöras. Strängt taget har kommittén, vad de kvinnliga

seminarierna beträffar, föreslagit införandet av ännu ett ämne, nämligen

»huslig ekonomi». Men den husliga ekonomien i de kvinnliga seminarierna

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Undervisningsplanen.

*Kunskapsämnen>

och

■> övning sänt''

nen>.

skulle enligt kommitténs förslag icke betraktas som ett särskilt ämne

utan sammanföras med den förutvarande kvinnliga slöjden till ett enda

omfattande och innehållsrikt läroämne, ihusligt arbete», med mål att så allsidigt

som möjligt utveckla de blivande lärarinnornas sinne för kvinnans

mångfaldiga och maktpåliggande uppgifter i hemmet och, om möjligt, giva

dem så pass mycken insikt i det kvinnliga hemarbetet, att de bliva i stånd

att i sin tur bibringa sina kvinnliga lärjungar intresse för och, så långt

lärjungarnas krafter det medgiva, förmåga att deltaga i hemmets arbeten

och sysslor. Sitt förslag i denna punkt utvecklar kommittén längre

fram i detta kapitel (sid. 197 ff.) och fullständigare i kap. X. Seminariernas

ämneskrets kommer följaktligen enligt kommitténs förslag att

såväl för manliga som för kvinnliga seminarier innefatta 10 kunskapsämnen

och 6 övningsämnen.

Innan kommittén övergår till att giva skäl för förslaget om införandet

i seminarieundervisningen av främmande språk och ekonomilära, vill

kommittén yttra några ord, om undervisningsämnenas hävdvunna indelning

i »kunskapsämnen», och »övningsämnen».

Denna indelning, som knappast betecknar någon egentlig skillnad

i sak mellan de ena och de andra ämnena, bör ej heller beteckna någon

skillnad i rang dem emellan, och än mindre är någon sorts skillnad att

uppställa eller upprätthålla mellan motsvarande två grupper av lärare. I

varje skolämne ingå beståndsdelar både av kunskap och av övning eller

färdighet, och »övningslärarna» äro för de syften skolan fullföljer av lika

stor betydelse som »ämneslärarna», i vissa fall måhända av än större.

Mer och mer blir det för det allmänna medvetandet klart, att för en sund

uppfostran handens övning är lika viktig som huvudets, och att kroppens

hälsa och utveckling är ett villkor för själens. Barn- och ungdomsskolans

utveckling i alla länder går i riktning av att inrymma allt större plats

åt de s. k. övningsämnena, att giva dem ett mångsidigare och rikare inne
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Ämneskretsen.

141

håll, förbinda dem med varandra och med skolans gamla teoretiska ämnen,

sammangjuta skolans ämneskrets till en helhet, som sysselsätter och utvecklar

lärjungens hela personlighet, hans fantasi och vilja, ej mindre än

hans förstånd och minne. Och det är ej blott intresset för det praktiska

utan även rent ideella uppfostringsintressen, som härvid varit verksamma.

Kommittén har här ånyo berört ett nyss behandlat undervisningsspörsmål.

Den åsikt, som kommittén däruti tillkännagivit, leder kommittén

till att i fråga om övningsämnenas ställning uttala sig mot det tillbakasättande

av dessa ämnen och deras lärare, som hittills vid seminarierna

liksom i allmänhet vid våra läroanstalter förekommit, och över huvud taget

mot varje grundsatsmässigt särskiljande av läroämnen och lärare enligt

nu ifrågavarande gamla indelning. Endast motvilligt har kommittén

bibehållit de gängse beteckningarna sövningsämne», »övningslärare» o. s. v.,

vilkas bibehållande praktiska eller rättare tekniska skäl ännu göra behövligt.

Om kommittén i fråga om villkoren för intagning och flyttning och

för godkänd folkskollärarexamen föreslagit vissa undantagsbestämmelser,

som företrädesvis drabba övningsämnen, har detta väsentligen sin

grund däri, att dessa ämnen ännu icke vunnit den ställning i folkskolan,

som de borde, och att rent kroppsliga brister kunna hindra en elev att i

dem nå önskligt resultat. Men i varje fall skall enligt kommitténs förslag

en svaghet i ett sådant ämne betraktas som en brist, som måste uppvägas

med förtjänster på annat eller andra håll, därest den icke skall medföra

fällande utslag (stadgeförslaget §§ 32:2, 33, 37, 65:2). 1 det hela har

kommittén varit angelägen att låta övningsämnenas särställning försvinna,

övningsämnena äro vid de svenska seminarierna ingalunda missgynnade;

de äga för sin räkning ungefär en tredjedel av den till undervisning anslagna

tiden, en större andel, än vid utlandets seminarier i allmänhet förekommer.

Enligt kommitténs förslag till timplan skulle tidsfördelningen

mellan de två ämnesgrupperna ändras till ytterligare förmån för övningsämnena.

Och vad lärarna i dessa ämnen beträffar, avser kommitténs stadge
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Undervisningsplanen.

förslag att giva åt dem en lika fast och självständig ställning vid läroanstalten

och samma befogenhet i lärarkollegiet som åt lärarna i kunskapsämnena.

Främmande Frågan om upptagandet, av främmande språk i seininarieundervis
minarieun-

ningen är gammal; yrkanden i sådan riktning ha förekommit sedan mer

(\CWISYIXYIQ ~

en. än 25 år tillbaka. Vid början av lts90-talet funno dessa yrkanden förespråkare

även inom riksdagen. Det är dock framför allt från folkskollärarkårens

sida, som de förfäktats; upptagen av Sveriges allmänna folkskollärarförening

har frågan om främmande språk i seminarierna åter och åter

vai it föremål för behandling inom föreningens kretsar och vid folkskoUärarmötena.

I den meromnämnda av föreningens centralstyrelse år 1906 ingivna

underdåniga petitionen om förbättrad lärarutbildning betecknas främmande

språks upptagande på seminariernas läroplan såsom en numera

självfallen sak, så att frågan nu blott vore den, »huru många och vilka

av de främmande språken skola tagas med samt i vad mån de skola göras

obligatoriska eller valfria». I denna fråga uttalar sig centralstyrelsen

i petitionen därhän, att två främmande språk, tyska och engelska, böra

införas i seminarieundervisningen, av vilka dock åtminstone till en början

endast det ena bör göras obligatoriskt, helst så, att tyskan blir obligatorisk

vid somliga seminarier och engelskan vid andra. Vad seminarielärarnes

ställning till saken angår, kan här nämnas, att frågan om upptagandet

av främmande språk i seminariernas ämneskrets synes hava tidigast bragts

under diskussion bland dem, nämligen redan vid det första seminarielärarmötet

1880 i Stockholm, och att det sjunde seminarielärarmötet,

nämligen mötet i Landskrona 1905, utan meningsskiljaktighet

uttalade sig för att tyska språket infördes vid seminarierna, varvid mötet

lämnade oavgjort, huruvida det nya läroämnet borde göras obligatoriskt

eller valfritt. Sedan många år tillbaka har det förekommit, att seminarielärare

av intresse för saken och utan ersättning meddelat undervisning i

s. 143 Kontrollera mot PDF

Ämneskretsen.

143

främmande språk åt de elever, som velat begagna sig därav. Under läsaret

1909—1910 voro enligt årsredogörelsorna frivilliga kurser i främmande

språk anordnade vid tre av de manliga seminarierna, nämligen vid Strängnäs

seminarium i tyska och engelska, vid Göteborgs seminarium likaledes

i tyska och engelska och vid Luleå seminarium i engelska.1) Erfarenheten

från sådana kurser torde i allmänhet vara den, att seminarieeleverna begärligt

begagnat sig av det erbjudna tillfället och gjort goda framsteg.

Kommittén har icke heller varit i tvekan därom, att i seminariernas

kurs bör ingå jämväl främmande språk, ej heller därom, att tyskan och

engelskan äro de språk man därvid har att tänka på. Det är obestridligt,

att inom ett folk med den ställning som det svenska den fullständiga

saknaden av kunskap i främmande språk utgör en kännbar begränsning i

en persons bildning och i många fall ett hinder i hans arbete för sin

fortbildning. Och vad särskilt den svenska folkskolläraren beträffar, äro

hans bildningsintressen och uppgift sådana, att det blott är alltför rimligt,

att han skall känna behovet av denna kunskap.

Den fördel, som kännedomen om ett främmande språk bör bereda

den blivande folkskolläraren, är i första rummet den ökade möjlighet till

kunskapsförvärv han därigenom erhäller. Men studiet av ett främmande

språk är även i och för sig av stort bildningsvärde, och det är dessutom

ägnat att skänka en klarare uppfattning av modersmålets språkliga byggnad

och egenart. I utlandet ingår främmande språk i allmänhet i seminarieundervisningen.

Så i Preussen och övriga tyska stater, i Österrike

och Ungern, i Italien, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och på

många ställen i Förenta Staterna. Flerstädes är seminariekursen byggd

på en allmänbildande kurs, innehållande ett eller annat främmande språk.

Att man även i de stora kulturländerna anser kunskap i något främmande

l) I redogörelsen för Växjö seminarium för samma läsår heter det: »Undervisning i

tyska har icke detta år meddelats, då de elever, som önskat, kunnat erhålla sådan undervisning

å tekniska yrkesskolan.»

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

U ndervisningsplanen.

språk böra tillhöra folkskollärarens utbildning är så mycket mera anmärkningsvärt,

som det praktiska behovet av kunskap i andra språk än modersmålet

där mindre än hos oss kan göra sig förnimbart.

Det av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

gjorda yrkandet, att både tyska och engelska skola upptagas på läroplanen

på det sätt, att varje elev äger tillfälle att läsa båda språken och skyldighet

att läsa åtminstone det ena, har kommittén dock icke funnit sig kunna

efterkomma. Icke därför, att man icke kunde önska och unna den blivande

folkskolläraren möjligheten att göra bekantskap med båda dessa stora kulturspråk.

Men man måste dock se till vad möjligt är, och att man icke

köper den önskade förmånen till för högt pris. Hur värdefull kunskap i

främmande språk ock må vara, kan man icke anse det i och för sig önskligt, att

lärarkandidaten under en jämförelsevis kort utbildningskurs, som man önskar

skola bliva så innehållsrik och personligt utvecklande för honom som möjligt,

skulle använda en väsentligare del av tiden till inpräglandet av två främmande

språks formläror, uttal och alldagligaste ordförråd. Men viktigare är,

att ett främmande språk, om det till gagns skall läras, innebär för lärjungen en

icke obetydlig ökning av hans arbetsuppgift i det hela och att denna icke kan

ökas utöver en viss gräns, utan att endera av två menliga följder inställer sig:

ytlighet eller överansträngning. Aven bortsett från främmande språk

blir den summa av kunskaper, som av seminarieeleven under hans fyra

läroår skall inhämtas, den mängd av teoretiska och praktiska problem,

som han därunder bör komma till rätta med, av tankar och idéer, som

i de olika läroämnena möter honom, tillräckligt stor i förhållande till utbildningstiden,

för att man, även utan underskattning av medelbegåvningen

bland seminarieeleverna, måste anse dem ha Uppgift nog för sitt

arbete. Att åt ett främmande språk bereda så mycken tid, att dess studium

bör kunna få verkligt värde, låter sig enligt kommitténs åsikt göra, utan att

andra undervisningssyften därför behöva bliva tillbakasatta. Men skulle ytterligare

ett trängas in i läroplanen, skulle det näppeligen kunna ske annat

s. 145 Kontrollera mot PDF

Ämneskretsen.

145

iln på bekostnad av ämnen, som dock måste anses stå folkskollärarens kall

närmare. Slutligen är det ju tydligt, att allt det huvudsakligaste i syftet

med införandet av främmande språk i seminarieundervisningen redan är

vunnet därmed, att eleven får göra bekantskap med ett av de förnämsta

kulturspråken. Kommitténs åsikt är av dessa skäl, att för varje särskild

elev endast ett främmande språk bör ingå i seminariekursen.

Vilket av de båda nämnda språken bör därvid ifrågakomma? —

Det torde vara obestridligt, att engelskan, med avseende på den litteratur

den bjuder, såväl pedagogisk som annan av allmännare intresse, kan

i värde mäta sig med tyskan, och om denna i rent språkligt avseende

kan anses mera bildande, så är till ersättning engelskan lättare,

så att även eu jämförelsevis kort kurs ger en praktiskt värdefull behållning.

Efter den kraftiga utveckling på det pedagogiska området, som

under senare tid ägt rum inom England och Förenta staterna, ha vi av

dessa länders skolväsen lika mycket att lära som av Tysklands, om ej mera.

Det torde därför vara svårt att giva avgjort företräde åt någotdera av de

två språken, och kommittén skulle för sin del anse beklagligt, om så

skedde, så att vid alla våra seminarier endast tvskan eller vid alla endast

engelskan skulle förekomma. Den ensidiga påverkan från det ena eller

det andra av motsvarande två mäktiga kulturområden, som eu dylik ordning

skulle medföra, vore icke hälsosam. Det önskvärda synes kommittén vara,

att inom vår stora tolkskollärarkår båda dessa språk äro i någon mån

kända, att således somliga seminarieelever få läsa tyska, andra engelska.

Detta kan nu åstadkommas på två sätt: antingen så, att tyskan göres

till läroämne vid vissa seminarier, engelskan vid andra, eller så, att undervisning

anordnas i båda språken vid varje seminarium med rätt för varje

elev att välja, vilketdera av de två språken han vill läsa. Att det senare

sättet från elevernas och undervisningens synpunkt sett är att föredraga,

är uppenbart; det gör valet beroende av lärjungens håg och det fördelar

på ett naturligt sätt de båda språken bland lärarkårens med
19—082815

Folkunilcrv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Undervisningsplanen.

lemmar. Det förra sättet skulle nödvändiggöra, att varje särskilt seminarium

en gång för alla bestämde sig eller bestämdes för ettdera av

språken; men utom det att den enskilde eleven därigenom berövades förmånen

att välja vad han ansåge för sig bäst, kan häremot anmärkas, att

det är svart att inse, efter vilka grunder ett sådant bestämmande skulle

ske, därför ock huru missnöje med anordningen i fråga skulle kunna undvikas.

För denna tala huvudsakligen ekonomiska hänsyn.

Emellertid är det tydligt, att elevs rätt att välja mellan de två språken

måste i någon mån begränsas. Skulle nämligen vid något tillfälle i

fråga om det ena av de främmande språken antalet av de elever, som välja

att läsa detsamma, bliva mycket obetydligt, exempelvis gå ned under fem,

vore det näppeligen att begära, att staten för dem skulle bekosta särskild

undervisning; i sådant fall böra klassens alla elever läsa det språk, som

flertalet valt. Det svnes böra överlämnas åt seminariernas centrala myndighet

att för dylikt fall lämna närmare föreskrifter. (Stadgeförslaget § 7).

Att kursen i det främmande språket måste bliva av en ganska anspråkslös

omfattning ligger i förhållandenas natur. Sex veckotimmar fördelade

på de tre första seminarieåren är vad kommittén i sitt timplansförslag

funnit möjligt att anslå för denna kurs. Men därmed torde ock

det huvudsakligaste syftet med undervisningen kunna nås. Detta syfte kan

nämligen endast vara att nå det närmaste målet för en rent praktisk språkundervisning,

således i förevarande fall att pa genaste väg möjliggöra för eleverna

att med något så när gott uttal kunna läsa tyska eller engelska och —

med hjälp, där så behöves, av en ordbok — uppfatta innehållet av det lästa.

Det gäller icke att införa eleverna på och giva dem översikt över ett nytt och

vidsträckt bildningsområde, utan endast att öppna för dem eu väg till ett

sådant område, en väg, på vilken den vetgirige sedermera vandrar, vidare.

Här som i så många andra fall får undervisningen på seminariet sin

egentliga uppgift i att väcka intresse för och möjliggöra ett på egen hand

fortsatt studium. Och för ett sådant kan seminariet i detta fall giva ej

s. 147 Kontrollera mot PDF

Ämneskretsen.

147

blott den nödvändigaste språkliga kunskapen utan ock ledning genom

litteraturanvisning. Särskilt av den sorts litteratur, som för en lärare

har värde, bör seminariet kunna bjuda eleven ett gott urval, och läsning

av sådan litteratur bör kunna inordnas i seminariearbetet, synnerligast

i ämnet pedagogik.

Klart är emellertid, att en undervisning i främmande språk även av

den ifrågavarande undervisningens ringa omfattning och rent praktiska syftning

innebär en icke obetydlig ökning såväl i lärjungens allmänna bildning

som särskilt i hans språkliga bildning. Den medför i ökat mått sysselsättning

med språkliga förhållanden och skärper sinnet för ordens och

uttryckens skiftande betydelse och inbördes samhörighet. Och den ställer

modersmålets byggnad i en belysning, som möjliggör en mycket klarare

och riktigare uppfattning därav, än eljest för lärjungen vore möjlig. Överhuvudtaget

är införandet av ett främmande språk i läroplanen av väsentlig

betydelse för modersmålsundervisningen i seminariet och i hög grad ägnat

att höja elevernas intresse för den svenska språkläran och underlätta för

dem dess studium.

Man behöver icke dela den gängse fördom, enligt vilken kunskap

i främmande språk utmärker skillnaden mellan en »finare» och en mindre »fin»

bildning, för att finna den ifrågavarande kursen i främmande språk utgöra

en så pass betydelsefull beståndsdel i en seminarieelevs utbildning, att

den knappast bör bliva eu tillfällig beståndsdel, som kan finnas eller icke

finnas allt efter vederbörandes gottfinnande. Kommittén har därför ock

föreslagit, att kursen bör bliva obligatorisk. 1 någon mån är dock häri

en inskränkning gjord. Kommittén har nämligen, av skäl för vilka längre

fram skall redogöras, föreslagit, att möjlighet skall finnas för seminariceleven

att, under vissa förutsättningar och med särskilda villkor i fråga

om det slutliga godkännandet i folkskollärarexamen, »bortvälja» ett bland

vissa undervisningsämnen, och bland dessa ämnen har kommittén upptagit

det främmande språket (sid. 244 ff., stadgeförslaget § 9).

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Undervisniiigsplanen.

Ekonomi
lära.

Kommitténs förslag rörande främmande språk går således ut därpå,

att undervisning i tyska och engelska skall meddelas vid varje

seminarium med syfte att bibringa eu elementär och praktisk

kunskap i dessa språk, att ingen elev skall äga att deltaga i undervisningen

i mer än ett av språken, men varje elev vpra skyldig

att efter eget val begagna sig av undervisningen i ett av dem,

dock med viss möjlighet till bortval av ämnet och med viss begränsning

i fråga om rätten att välja mellan de båda språken.

Kraven på att undervisningen skall göras praktisk framträda i våra

dagar så starkt, att en utredning av folkundervisningsfrågan icke kan

undgå att ta ställning till dem, ej heller att, i den mån och på de vägar

det är möjligt, tillmötesgå dem. Denna uppgift försvåras emellertid därav,

att begreppet »praktisk» esomoftast fattas alltför trångt. Om man begärf

att barnet skall undervisas i just det praktiska arbete, som det senare i

livet skall komma att syssla med, då begär man för mycket — och på

en gång alldeles för litet. För mycket, därför att skolan aldrig kan räcka

till för en sådan undervisning i alla yrken och därför att med nutidens

långt genomförda arbetsdelning och stora rörlighet i avseende å yrkesval

man icke på förhand kan veta, vilka praktiska kunskaper lärjungen skall

få nytta av. Men också för litet, ty en undervisning, som blott avsåge

att meddela praktiska kunskaper för olika yrken, skulle lätt komma att

försumma det djupare bildningsarbete, som dock är en nödvändig förutsättning

för att barnen en gång skola stå rustade att med framgång ta

upp livets skiftande uppgifter.

Medan ännu familjens egenhushållning var förhärskande, fick ungdomen

inom familjen en fostran till arbete genom arbete. Inom hantverket

erbjöd lärlingsväsendet en motsvarande form av uppfostran. Den

bildning, som sålunda gavs, hade med all sin begränsning dock den oskattbara

förtjänsten att vara en bildning med rot i det verkliga arbetet, en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ämneskretsen.

HD

bildning i det intimaste samband med folkets liv. Om eu sådan bildning,

enligt vad nyss är sagt, under moderna förhållanden icke kan åstadkommas,

om det är nödvändigt för folkskolan att lägga tyngdpunkten av sitt arbete

på en allmänt medborgerlig uppfostran, så gäller det uppenbarligen att dess

noggrannare vaka över att denna allmänna folkskolebildning bevarar sitt

nödvändiga samband med det produktiva arbetet och icke genom att isolera

sig från det levande livet mister något av sin bärande kraft.

Kraven på »praktisk» uppfostran måste folkskolan därför tillmötesgå

genom att så nära som möjligt anknyta hela sitt bildningsarbete till det

praktiska arbete, i vilket skolans ungdom växer upp eller för vilket

den förbereder sig. Möjligheter till en sådan anknytning givas i rikt

mått. Naturkunskapen kan snart sagt för vart steg lämna nya inblickar

i de tekniska förutsättningarna för produktionen. Matematiken kan genom

lämpligt val av exempel hålla sig i närmaste kontakt med livets praktiska

uppgifter. Historien bör icke försumma de djupgående förändringar, som

ägt rum i folkens ekonomiska liv eller betydelsen av dessa förändringar

för nutida samhällsförhållanden.

En lärare med den rätta synen på den uppgift, som här föreligger,

skall icke behöva söka efter dylika anknytningspunkter. De skola ge sig

själva. Och denna ständiga anknytning till folkets liv skall skänka undervisningen

en källa till ständigt förnyad livskraft.

En oundgänglig förutsättning för en sådan behandling av folkskolans

o o o o CJ

bildningsmaterial är emellertid, att läraren äger ett visst mått av allmän

ekonomisk bildning. För att i stort förverkliga denna förutsättning måste

man enligt kommitténs övertygelse på seminariets läroplan upptaga ett

ekonomiskt studium som självständigt läroämne. Givetvis måste huvudvikten

i detta ämne läggas på kännedomen om de konkreta ekonomiska

förhållanden, som äro av största betydelse för det svenska folkets hushållning.

Kommittén liar velat framhålla, detta redan genom valet av ämnesnamn:

»ekonomilära», alltså läran om hushållningen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

UndcrviHiiingsplancii.

Mot införandet av ett sådant ämne kunde ju invändas, att seminariets

övriga ämnen kunna och böra behandlas så, att de praktiskt-ekonomiska

synpunkterna överallt, där så är lämpligt, vederbörligen framhävas och

att, därest detta sker, ekonomien såsom ett särskilt läroämne vore överflödig.

Detta betraktelsesätt har åtminstone under närvarande förhållanden

giltighet, om det tillämpas på den egentliga folkskolan. Men för lärarbildningen

kan det aldrig vara tillfredsställande, att ekonomiskt vetande

endast erhålles sönderplockat i små bitar instoppade här och var i de

övriga läroämnena. Hvad som kräves för en mognare ekonomisk bildning

är just en överblick över det stora ekonomiska sammanhanget mellan

företeelserna, och detta kan endast förstås genom ett sammanhängande

ekonomiskt studium. Ämnet ekonomilära skall utgöra föreningspunkten

för alla strävanden att bringa övriga ämnen i känning med folkets produktiva

arbete. Ekonomiläran skall alltså icke på något sätt göra den praktiskt-ekonomiska

belysningen och behandlingen av de övriga ämnena överflödig.

Tvärtom skall den göra ett sådant utnyttjande av seminariets

bildningsmaterial mera fruktbringande, liksom den ock själv därav skall

draga synnerlig nytta.

Denna växelverkan kan väntas komma att göra sig gällande på

mångfaldiga sätt. En god historieundervisning måste ju överallt lämna

upplysning om ekonomiska företeelser och om sociala och politiska strävanden.

Men vad lärjungen därigenom erhåller av samhällsekonomien och dess

utvecklingshistoria blir dock knappast mer än strödda meddelanden. En

sammanhängande uppfattning och eu något så när klar helhetsbild kan

endast vinnas genom ett studium, som kontinuerligt följer den samhällsekonomiska

utvecklingen och som medvetet strävar att klarlägga det inre

sammanhanget i det nuvarande samhällslivets mångskiftande företeelser.

Men samtidigt underlättas naturligtvis ett sådant studium i hög grad, om

lärjungarna redan i historien fått en första kännedom om de viktigaste

s. 151 Kontrollera mot PDF

Ämneskretsen.

151

fakta, som här komma i betraktande. Omvänt, maste historieundervisningen

kunna draga stor nytta av undervisningen i samhällsekonomi.

Alt förhållandet är analogt, när man kommer till geografiundervisningen,

är kanske än mera påtagligt. En »hembygdslära», som ger en

något så när fullständig bild av hembygden och dess liv, måste ju vara

ett utomordentligt gott stöd för den ekonomiska undervisning, som syftar

till att £re en totalbild av samhällets ekonomiska liv. A andra sidan

måste ju en allmän kännedom om samhällsekonomien låta hembygdens

hushållning framstå i så mycket klarare relief.

1 biologien oeli kemien kan ju eu mängd förhållanden belysas, som

beröra husdjuren, växtodlingen och gödslingen. Men den rätta betydelsen

av dessa förhållanden för lanthushållningens ekonomi framstår dock fullt

klar först vid ett ekonomiskt studium, som betraktar denna hushållning

som ett sammanhängande helt och för vilket varje särskild biologisk

eller kemisk process blir ett led i eu systematisk verksamhet, som syftar

till tillgodoseendet av mänskliga behov.

Om sålunda »ekonomiläran» införes som ett självständigt läroämne

på seminariet, föranledes därav utan tvivel, att samma sak i många fall

kommer att behandlas två gånger, upptas inom det nya ämnet såväl som

i något av de gamla. Men häri ligger alldeles icke någon anledning till

anmärkning. Det är ju nämligen ingalunda fråga om en tom upprepning

utan om att få tillfälle att se tingen i helt olika sammanhang, och det är

ju bekant, att först när en sak belyses från olika sidor, kan man erhålla

en fullt konkret bild av den.

Har folkskolläraren vid seminariet erhållit den allmänna ekonomiska

bildning, som ämnet »ekonomilära» är avsett att bibringa honom, skall

han utan tvivel stå ojämförligt bättre rustad för den allmänna folkskolans

uppgift att ge en undervisning med rot i det verkliga livet och med den

närmast möjliga anknytning till folkets produktiva arbete. Av alldeles

särskild betydelse bör ekonomiläran bli för lärare vid de praktiska fort
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Underviäiimgsplanen.

sättningsskolor, som kommittén vill föreslå. Visserligen torde det visa

sig nödvändigt, att för dessa lärare anordnas särskilda utbildningskurser

i de praktiska ämnena. Men dessa kurser skola uppenbarligen bli långt

mera fruktbringande, om ett visst mått av allmän ekonomisk bildning

kan förutsättas bos deltagarna.

Av vad nu sagts torde framgå, att upptagandet av »ekonomilära»

som ett självständigt ämne på seminariets läroplan från folkskolans synpunkt

är en synnerligen önskvärd och väl motiverad åtgärd. Men den

ekonomiska bildning, som det föreslagna ämnet avser att ge, år också för

folkskolläraren personligen och för folkskollärarna gemensamt såsom kår

av en betydelse, som i detta sammanhang icke får lämnas ur sikte.

Framför allt synes man därvid böra tänka på betydelsen av att

folkskolläraren förblir i närmaste kontakt med den befolkning'', där han

verkar, delar dess intressen och åtnjuter dess förtroende. Men detta är

i stort sett otänkbart, om läraren står främmande för folkets dagliga gärning

och saknar förmågan att rätt värdera och uppskatta densamma. Ingenting

synes bättre ägnat att motarbeta en dylik isolering än en ekonomisk

bildning, som riktar blicken på det produktiva arbetet och ger de allmänna

förutsättningarna för ett djupare förstående av det ekonomiska livet.

Den ställning folkskolläraren intar till ortens befolkning måste alltid återverka

på skolan och särskilt på befolkningens intresse för skolan, du

mer folket känner, att folkskolläraren delar dess intressen, ju mer också själva

skolan framstår som ett organiskt led i folkets liv, ju starkare skall folkets

intresse för skolan visa sig, ju längre skall avståndet bli från den

ödesdigra uppfattning, som i skolan ser blott och bart ett onus.

I andra rummet torde böra tas i betraktande, att den allmänbildning,

som folkskollärarkåren strävar efter och som det är ett så viktigt

samhällsintresse att ge den, icke ens närmelsevis motsvarar våra dagars

begrepp om allmänbildning, om i densamma saknas en viss ekonomisk

skolning. Så, som hela vår tids intresse har kommit att koncentrera

s. 153 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

153

sig på ekonomiskt-sociala frågor, måste man hos eu bildad folkskollärarkår

förutsätta ett visst, om ock mycket begränsat, så dock till sin karaktär

vetenskapligt studium av dessa frågor. Folkskollärarna spela eu

allt större roll i vårt sociala och politiska liv. Detta förhållande synes

ensamt för sig vara ett tillräckligt skäl för att de under sin seminarieu1

bildning borde få tillfälle till sådana studier, som måste drivas av eu

var som eljest känner något behov av en fast grund för sin uppfattning

av samhällsfrågorna.

De skäl, som bestämt kommittén för att föreslå upptagandet i de Husligt

arbete

kvinnliga seminariernas ämneskrets av huslig ekonomi och med detta ämne

sammanföra den kvinnliga slöjden till ett enda läroämne, äro längre fram

angivna (sid. 197 ff.). Den husliga ekonomien kan numera knappast anses

som ett nytt ämne i seminarierna. Den är redan införd vid 4 av de 6

lärarinneseminarierna, och kommitténs förslag innebär således egentligen

endast, att det ifrågavarande ämnet skall för framtiden äga lagstadgad

7 O O O O

plats vid de kvinnliga folkskoleseminarierna.

3. Lärokurser.

I kap. VIII lämnar kommittén fullständiga förslag till lärokurser i

de olika kunskaps- och övningsämnena samt i kap. X för varje ämne tillika en

utförligare framställning av de metodiska och allmänt pedagogiska grunder,

på vilka den föreslagna kursen i ämnet vilar och vilkas angivande synts

behövligt för dess riktiga förstående. Här nedan skall emellertid lämnas

eu kortare karaktäristik av varje ämnes kurs med framhållande av de

olikheter mellan den nuvarande kursen och den av kommittén föreslagna,

som kunna anses vara av mera principiell natur, och med upptagande av

de synpunkter, som kunna vara av allmännare intresse.

20—082S15 Folkundevv.-kom. bet. 1. Folkskolcsem. Band 1.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Uudervisuiugsplanen.

Kristen- Viktigast är kristendomskunskapens lärokurs. Kommittén har redan

aoms
kunskap.

givit eu antydan om i huru hög orad den nuvarande kursen — sådan

(.Jfr sid. 581° ... . .

och Band 2 den i billarmet till gällande seminariestadga återfinnes — håller sig inom

sid. 42 ff.) b .

barnskolans råmärken och ger intryck av att vara blott eu något utvidgad

folkskolekurs, huru den leder till upprepad repetition och omständlig behandling

av folkskolans båda läroböcker, katekesen och bibliska historien,

och huru litet den tar hänsyn till intresset och det personliga behovet hos

lärjungar av seminarieelevernas ålder och mogenhet (sid. 134). Sant

är, att lärare funnits, som förstått att, trots detta, göra seminarieundervisningen

i kristendomskunskap intresseväckande och fruktbringande, på

ett sätt som tillvunnit dem stora lärjungeskarors vördnad och tacksamhet.

Men bekant är ock och bör icke förtigas, att religionsundervisningen vid

månget seminarium präglats av en trång åskådning och visat långt gående

prov på en schematism i framställningen, som i våra dagar mindre än

någonsin kan anses vara en för denna undervisning lycklig och med dess

föremål överensstämmande metod. Och det år tydligt nog, att, där så

varit förhållandet, beskaffenheten av den stadgade lärokursen med dess

ensidiga intresse för uppammandet av eu metodisk, särskilt kateketisk

förmåga däri haft väsentlig andel.

Enligt kommitténs åsikt böra de uteslutande för folkskolan avsedda

läroböckerna lika litet i detta ämne som i andra tillhöra seminariet, annat

än så till vida — och detta är viktigt nog — att de användas i seminariets

övningsskola och bliva föremål för behandling vid den metodiska

undervisningen och elevernas undervisningsövningar. Säker kunskap i

katekesen och i folkskolans lärokurs i biblisk historia skall fordras för

inträdet i seminariet, och den undervisning seminarieeleven erhåller skall,

i kristendomsämnet ej mindre än i andra ämnen, föra honom utöver barnskolans

stadium och på delvis andra vägar till er. mera omfattande och

fördjupad insikt.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

155

I all kristendoinsundervisning är det av vikt, att det religiösa livets

verkligheter, sådana de framträda först och sist i evangeliernas Kristus

och vidare i bibelns och historiens religiösa karaktärer, få i möjligaste mån

oförmedlat möta lärjungen och tala till hans sinne. Till det historiska stoffet

som utgångspunkt och grundval bör den systematiska läroframställningen

anknyta sig, icke tvärtom. Detta torde gälla om religionsundervisningen

såväl i barnskolan som i seminariet; skillnaden blir förnämligast den, att

i det senare med dess till mogen ålder komna lärjungar den historiska

synpunkten kan och bör bliva mera framträdande och bestämmande.

I överensstämmelse härmed bör kristendomsundervisningen i seminariet

först och främst riktas på ett bibelstudium, genom vilket eleverna

bliva förtrogna med det israelitiska folkets historia och religiösa utveckling

samt erhålla eu klar och levande uppfattning av kristendomens väsen och

den kristna livsåskådningen. Att ett sådant bibelstudium bör ske under

ständigt och allvarligt aktgivande på innehållets religiösa värde, behöver

icke sägas. Behövligare är måhända att framhålla, att det dock

icke, liksom väl icke heller den nuvarande kursplanens bibelläsning, avser

att vara allenast uppbyggelseläsning, utan att det bör hava karaktären av

ett verkligt »studium», utfört under lärarens ledning. Med tillbörlig hänsyn

tagen till den teologiska vetenskapens forskningsarbete bör denne, om

möjligt understödd av eu för sådant studium lämpad handbok, lämna

redogörelse för de upplysningar forskningen förmått giva rörande de

bibliska böckernas uppkomst och författare och bringa det lästa i belysning

av de tidsförhållanden, under vilka det tillkommit. x\tt i sådant avseende

hålla seminarieeleverna i okunnighet vore orätt i och för sig och orätt

även därför, att det i många fall blott skulle alstra misstro till seminarieundervisningen

och ställa de unga utan förmåga av riktigt omdöme inför

den rent negativa och kristendoinsfientliga riktning, vars starkt framträdande

yttringar de icke kunna undgå att möta.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Undervisningyplauen.

156

1 ill studiet av nya testamentet sluter sig läsningen av kyrkohistorien,

som bör få större vikt i kursplanen, än den nu har. Bekantskapen med

de personligheter, i vilka kristendomens sedliga och religiösa liv funnit sina

mäktigaste bärare, är för lärjungen personligen av måhända större betydelse

än den visserligen behövliga kunskapen i själva den teologiska lärobyggnaden,

och för ett rätt förstående av denna åter är intet nödvändigare än kännedomen

om hur det kristna trosinnehållet under tidernas lopp uppfattats

och utformats. Den kyrkohistoriska kursen bör utsträckas till de senaste

århundradenas och nutidens religiösa företeelser, särskilt inom vårt eget

land. Ty det är av icke ringa vikt, att läraren i folkskolan även i religiöst

avseende är förtrogen med sin egen tid. Närmast tillkommer honom

att känna den svensk-luterska kyrkan, hennes bekännelseurkunder, gudstjänstordning,

psalmförråd o. s. v.

Att göra religionshistoria till ett läroämne vid seminarierna har

kommittén icke funnit lämpligt. Men såsom belysande bidrag till undervisningens

huvudföremål har det religionshistoriska sin plats i kursen.

Vid studiet av gamla testamentet måste ur den allmänna religionshistorien

sådant upptagas, som är ägnat att klarställa den israelitiska religionen i

dess samband med och skiljaktighet från omgivande hedniska religionsformer,

och vid läsningen av kyrkohistorien, särskilt de kapitel därav, som

behandla det kristna missionsarbetets historia, måste erforderlig kunskap

meddelas om de religioner, med vilka kristendomen varit och är i beröring.

Den kristna tros- och sedeläran framgår ur studiet av nya testamentet

och kyrkohistorien. Men klart är, såsom redan är antytt, att även

en sammanfattande och systematisk framställning bör ingå i seminariekursen.

Och med denna framställning bör Luthers lilla katekes ställas i

förbindelse. Att sedeläran (etiken) mera än hittills måtte få träda fram i

undervisningen och bliva behandlad ej blott i vad den avser den enskilda

människan utan ej mindre i vad den rör samhället, är slutligen ett önskemål

i fråga om kristendomskursen i folkskoleseminarierna.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

157

Seminariernas redogörelser från senare år visa, att man flerstädes,

så långt stadgans kursbestämmelser medgiva, söker ställa kristendomsundervisningen

under synpunkter liknande dem, som varit ledande för

kommitténs kursförslag, vars grundtankar här framställts. Framdeles som

hittills skall det bliva för läraren personligen eu huvuduppgift att göra denna

undervisning för lärjungen till något annat och mera än blott förståndsverksamhet

och upprätthålla medvetandet om den känslan och viljan bestämmande

makt, som är kristendomens innersta väsen.

I folkskolan och således också i seminariet utgör modersmålet läro- Modersplanens

mest omfattande beståndsdel. Så mycket viktigare är då, att åt ^ifl.^és^och

detta ämne gives ett i möjligaste mån rikt och uppfostrande innehåll. ”55ff.)1

Folkskolans läsebok och allehanda formella, mycket elementära övningar

fylla dock enligt gällande kursplan större delen av den åt ämnet anslagna

tiden: övningar i läseboksstyckenas läsning, förklaring, innehållsbehandling,

muntliga och skriftliga återgivande, rättstavnings-och interpunktionsövningar,

satslösningsövningar. Och den bekantskap med den svenska litteraturen

och dess historia, som därutöver kommer den blivande läraren till del,

erhålles enligt samma kursplan i ringa mått under de sista båda läsåren

genom »läsning av valda stycken ur den fosterländska litteraturen jämte

korta meddelanden om författarne».

Visserligen ådagalägga många elever, särskilt kanske vid de manliga

seminarierna, vid sitt inträde i läroanstalten rätt mycken otymplighet i

spi''åkets muntliga och skriftliga användning och ringa förmåga att uppfatta

ett skönlitterärt alster. Kommittén anser dock, att man i sådana

avseenden kan icke obetydligt öka anspråken på de inträdessökande och såmedelst

vinna tid för en utvidgad modersmålskurs i seminariet, och kommittén

håller vidare före, att man, oberoende härav, kan med större vinst

för lärarutbildningen låta det sakliga få träda fram såsom det väsentliga

även i modersmålsundervisningen. Med andra ord, man kan och bör enligt

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Undervisningsplanen.

kommitténs mening, bestyrkt av erfarenheten från seminarierna, även i

detta ämne övergå från folkskolans uppgifter till ett nytt innehåll och till

nya synpunkter för det gamla.

Det är den andliga odling, som av det svenska språket uppbäres,

som ytterst utgör inodersmålsundervisningens föremål. Att införa eleverna

i den svenska litteraturen, lära dem att förstå och älska dess yppersta

skatter, giva dem förmåga att ur dess förråd välja sig läsning och att läsa

på rätt sätt bör bliva ett huvudsyfte för modersmålsläraren i seminariet.

Planmässigt ordnad litteraturläsning, förlagd både till hemmet och till

lärorummet, tillhör enligt kursförslaget alla seminariets klasser. Till en

början gäller det att genom läsning av författare, som tillhöra vår egen

tid eller stå den nära, av stycken, vilkas skönhet till följd av innehållets

och formens enkelhet lätt uppfattas, väcka och odla upp sinnet för vitter

konst och språklig skönhet; sedermera och så snart ske kan, är det den

historiska tidsordningen, som blir bestämmande, och litteraturstudiet jämte

den därmed förbundna kursen i litteraturhistoria löper jämsides med kursen

i svensk och allmän historia, sträcker sig till de förnämligaste av den danska

och norska litteraturens alster och upptager, om möjligt, även ett och

annat av världslitteraturens förnämsta verk i <rod översättning:.

Att modermålsundervisningen skulle omfatta allenast en kurs i litteraturläsning

och litteraturhistoria är dock icke kommitténs mening. Språkläran

måste naturligtvis fortfarande utgöra en viktig del av modersmålets

kurs. Och till språkläran bör sluta sig det viktigaste av läran om olika

stilarter och om det språkliga uttryckets riktighet, ej minst med avseende

på skillnaden mellan skriftspråk och talspråk. Språkpsykologiska och

språkhistoriska meddelanden anknytas, där de kunna bliva till gagn, och

någon uppmärksamhet ägnas även åt våra folkliga munarter, vilkas språkliga

och språkhistoriska värde icke får vara misskänt av folkskolans lärare.

Vid all undervisning i seminariet bör modersmålet hållas i helgd

och elevens förmåga att i tal och skrift uttrycka sig främjas. Särskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

lf>9

övningar i språkets muntliga och skriftliga användande tillhöra naturligtvis

modersmålskursen. I synnerhet för lärare och lärarinnor kominer med avseende

på språkets muntliga användande ej blott det rent språkliga i betraktande;

röstorganens riktiga bruk och talstämmans utbildning är för dem

en viktig sak, varav deras arbetes framgång och deras förmåga av uthållighet

i arbetet ofta är beroende. Även häråt bör därför i seminariet

ägnas uppmärksamhet. I samband med modersmålsundervisningen skola

eleverna ock erhålla en vägledande översikt av den samtida barn- och

ungdomslitteraturen och därjämte få genomgå eu liten kurs i grunderna

för skötseln av ett skolbibliotek.

Likasom i fråga om kristendomskunskapen och modersmålet har Matematik.

kommittén i fråga om matematiken redan antytt den nuvarande kursens Band 2

. ... ''. . , . std. 78 ff.)

karaktär och låtit förstå, 1 vilken riktning enligt kommitténs mening en

förändring bör ske (sid. 135). Även vid matematikundervisningens planläggning

gäller det att tillse, ej blott att det, som måste anses oundgängligen

nödvändigt för läraren i folkskolan att veta och kunna, blir i seminariekursen

upptaget, utan ock, att detta oundgängligt nödvändiga kommer

att ingå som huvudbeståndsdel i ett större sammanhang, genom vilket det

erhåller en fastare grund och ett rikare innehåll samt blir bättre förstått.

Undervisningen bör åsyfta att åstadkomma icke blott praktisk räknefärdighet

inom folkskolans matematiska område, utan eu viss, om ock anspråkslös,

matematisk bildning, eu viss förmåga av matematiskt tänkande och

det intresse för ämnet, som först med denna förmåga vinnes. T sådant

avseende synes man icke böra missunna seininarieeleverna vad man anser

lämpligt och behövligt för lärjungarna i realskolor och gymnasier. Gör

man det, så främjar man åtminstone icke deras framtida duglighet som

lärare i matematik i folkskolan.

Redan nu sträckes matematikundervisningen vid de tlesta seminarier

mer eller mindre långt ut över det snäva mått, som stadgan anger, varav

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Undervisningsplanen.

framgår, att det icke år brist på tid, ej heller oförmåga hos eleverna, som

hindrar eu utvidgning av kursen. Huru långt man kan och hör gå, blir,

liksom i andra ämnen, en fråga, som först av erfarenheten kan säkert

besvaras. Önskligt är, att man kan föra fram undervisningen till praktiskt

användbara och värdefulla områden. Vägledande härvidlag är den matematiska

kurs, som redan sedan flera år tillbaka följts vid vårt sydligaste

seminarium.

Räkning med bestämda tal eller aritmetisk räkning i vanlig mening

utgör naturligtvis såsom hittills en huvudsak i undervisningen. Men tidigt

införes den algebraiska synpunkten, varigenom de aritmetiska räknereglerna

erhålla allmängiltighet och överskådligt sammanhang. Grunderna för räkningen

med obestämda tal inhämtas, och ekvationsräkningen utsträckes

utöver kursen för folkskolans högre avdelning till enkla likheter av andra

graden. Bekantskap göres med de utomordentligt användbara tal, som

kallas logaritmer, med vilkas hjälp en mängd nya uppgifter bliva lätt

lösbara, bl. a. uppgifter angående kapitalvärden och amortei ingslån. Det

allmänt förekommande praktiska sättet att åskådliggöra matematiska samband

medelst å rutat papper dragna linjer eller s. k. diagram erhåller

flerfaldig användning. Kursen i geometri riktas mot det praktiska: geometriska

konstruktioners utförande, ytors och rymders beräkning — varav

icke följer, att man bör eller behöver försaka eu från matematisk synpunkt

sträng behandling. Lättare övningar i fältmätning och avvägning höra

till geometrikursen. I den mån tiden medger, fogas till likformighetsläran

de första grunderna för triangelberäkning och kartläggning, och linearritrtingens

allmännaste uppgifter bliva till sin matematiska sida utredda.

En huvudpunkt i kursplanen är, liksom enligt kommittéförslaget i flera

andra ämnen, en genomgång från metodisk synpunkt av folkskolans kurs

i ämnet.

Skall den kurs i matematik, vars ytterlinjer nu angivits, motsvara

sitt av kommittén tänkta ändamål, är det särskilt två synpunkter, som

s. 161 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

161

vid undervisningen måste fasthållas: dels att dess olika beståndsdelar så

långt möjligt sammanhållas till ett helt av kunskap, däri det ena stöder

det andra och intet behandlas med större utförlighet, än som kräves för

huvudsyftets vinnande; dels att man begränsar sig till enkla och lätt

överskådliga uppgifter, som äga ett praktiskt tillämpligt eller i annat avseende

värdefullt innehåll.

Historien hör till de ämnen, i vilka en väsentlig höjning av inträdes- Historia

fordringarna är möjlig, utan att den inträdessökande därigenom tvingas ocf* Band

att anlita studiehjälp. En kurs i svensk historia ungefär av det omfång, ’ ‘ ~ u''

som fordras för inträde på gymnasium, bör den inträdessökande kunna

inhämta på egen hand, låt vara ej med den behållning av historisk insikt,

som vinnes under lärares handledning. Därmed är möjlighet given för en

bättre anläggning av historiekursen i seminariet.

Den allmänna historien, som hittills haft en mycket tillbakaskjuten

plats i lärokursen, kan erhålla en bredare och mera sammanhängande framställning.

Ett något större mått av kunskap i allmän historia är för seminarieeleven

behövligt redan med hänsyn till de studier i kyrkohistoria

och i pedagogikens historia, som tillhöra hans kurs. Men ej mindre

behöver han vidgad kännedom om allmänna historien för att rätt förstå

Sveriges historia. Redan den märkliga andel, som vårt folk tagit i flera

av världhistoriens viktigaste tilldragelser, gör det omöjligt att studera

svensk historia utan att tillika studera allmän historia. Och även oavsett

detta kan sägas, att de historiska tilldragelserna och förhållandena inom vårt

eget land behöva för att bliva rätt uppfattade ses mot den världshistoriska

bakgrund, med vilken de mer eller mindre nära höra samman. Skall en

säker vinst i detta avseende göras, måste dock vid undervisningen i svensk

och allmän historia hållas väl tillhopa och organiskt förbindas med varandra.

Att Sveriges historia blir det huvudsakliga i lärokursen, torde icke

21 082815 Folkunderv.-Jcom. bet I. Folkskolesem. Band 1.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Undervisningsplanen.

behöva sägas, och till densamma ansluta sig av naturliga skäl det viktigaste

av de skandinaviska grannlandens historia.

Den största svårigheten vid historieundervisningen i barn- och ungdomsskolan

är att bringa det därhän, att de historiska begreppen och framställningarna

bliva för lärjungen levande och komma att motsvaras av konkreta

föreställningar i hans inre, samt att få till stånd i lärjungens uppfattning

ett samband mellan gångna tider och den tid, som han själv lever i.

Sker ej detta, blir historien för lärjungen lätt något abstrakt och schematiskt,

som synes honom hava föga med verkligheten att skaffa. Det gäller

därför att i första rummet söka giva lärjungen ett konkret och livligt

intryck av det samhällsliv, vari han själv är med, ett förråd av föreställningar

och bilder ur den honom omgivande verkligheten till hjälp för uppfattningen

av förflutna tiders förhållanden. Det gäller ock att lära honom

se, huru mycket av historia som finnes i hans egen omgivning, att ställa

honom inför de påtagliga vittnesbörden av gångna släktens verksamhet och

o-e honom en förnimmelse av sambandet mellan det förflutna och det när
Ö
varande.

Historieundervisningen i barn- och ungdomsskolan måste därför taga

sin utgångspunkt i den tid och den omgivning, vari lärjungen lever. Den

måste begynna med ett »hembygdsstudium>, som ger lärjungen enkla

men livfulla föreställningar om hembygdens samhälls- och arbetsliv och

lär honom känna de historiska minnesmärken, som denna bygd äger.

Ett dylikt hembygdsstudium såsom inledning till historiens läsning

har visserligen, som sagt, sin egentliga betydelse vid den tidigaste undervisningen.

Men det är ock på sin plats i seminariet. För mången elev

skall det vara behövligt av samma skäl, som göra det till ett behov för

lärjungen i barn- och ungdomsskolan, och för varje elev skall det vara

till gagn vid de följande historiska studierna. Men att under lärarens ledning

få vara med om ett av denne omsorgsfullt planlagt studium av seminariestaden

och den kringliggande bygden från de synpukter, som bär

s. 163 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

163

äro i fråga, skall dock fratnför allt få sin betydelse för eleven, då han,

sjålv en gång vorden lärare, skall för sina lärjungars räkning genomforska

den bygd, där han fått sin verksamhet, och inordna hembygdsstudiet såsom

en viktig beståndsdel av sin skolas lärokurs.

Även under fortsättningen av det historiska studiet gäller det att,

så långt möjligt är, använda det historiska material, som omgivningen erbjuder.

I allmänhet bör man, såvitt ske kan, gå till källorna. Samlingar

av historiska urkunder ha ock börjat utgivas till undervisningens tjänst.

Att eleven får göra bekantskap med källskrifter, någon gång även verkliga

skriftliga urkunder i arkivens gömmor, har sin stora betydelse. Han får

därigenom åtminstone någon föreställning om huru historia kommer till

stånd, i vad mån historisk trovärdighet kan erhållas och huru svårt det

ofta kan vara att fastställa ett historiskt faktum.

Härmed äro några väsentliga synpunkter angivna för den av kommittén

åsyftade historieundervisningen vid seminarierna. Nämnas må ock,

att i kommitténs undervisningsplan kurserna i kyrkohistoria, litteraturhistoria

och pedagogikens historia löpa jämsides med kurserna i svensk

och allmän historia. De historiska tidsskedena böra således erhålla samtidig

belysning från olika synpunkter och för eleven få ökat liv och större

innehållsrikedom.

Bland historieundervisningens många betydelsefulla uppgifter är ock

den, att framför annan undervisning söka uppfostra till samhällssinne och

känsla av medborgerligt ansvar. Denna uppgift gör det naturligt, att

historieundervisningen i seminariet, utan att utelämna någon viktigare

synpunkt, dock framför allt riktar sig på den inre utvecklingen, på arbetet

för samhällets uppbyggande och utformande, på den andliga och materiella

odlingens fortskridande. Svensk stats- och kommunalkunskap blir därför

ock en viktig beståndsdel av den historiska kursen, och härtill ansluter

sig en framställning av grunderna för organisationen av vårt nationella

försvar.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Undervisningsplanen.

Geografi. Sedan år 1902 har geografien egna lärostolar vid våra universitet, och

(Jfr sid. 589 . . .

och Band 2 till de många viktiga förändringar i våra allmänna läroverks undervisnmgssid.

no ff.) o o ° .

plan, som genomfördes i samband med 1904 års reform, hörde geografiens

fullständiga frigörande från dess gamla förbindelse med historien och befordran

till ett självständigt läroämne. Det ena som det andra betecknar

resultatet av ett sedan lång tid tillbaka fortgående vetenskapligt och pedagogiskt

arbete. Det förra har gjort geografien till en omfattande vetenskap,

som hämtar sina bidrag såväl från de olika naturvetenskaperna, främst

fysiken och geologien, som från historien, fornkunskapen och språkforskningen.

Och genom den pedagogiska bearbetning, som geografien undergått,

har den mer och mer vunnit anseende som ett av de yppersta läroämnen,

såväl med hänsyn till sin formellt bildande förmåga som med hänsyn till

sitt praktiskt nyttiga innehåll. Det är icke för tidigt, om, såsom kommittén

föreslagit, geografien även i seminarierna upphör att vara ett bihang

till historien och erhåller ställning som självständigt läroämne.

Ännu mera än i fråga om historieundervisningen gäller i fråga om

geografi undervisningen i barn- och ungdomsskolan, att den på lärjungarnas

egna iakttagelser uppbyggda liembygdskunskapen måste bliva utgångspunkten.

Skall hembygd skunskapen komma till sin rätt i våra folkskolor, måste den

få sin motsvarighet i seminarierna. I seminariet bör således i geografikursen

ingå ett studium av den seininariestaden omgivande traktens geografiska

förhållanden, och sin kännedom om dessa böra seminarieeleverna

vinna huvudsakligast genom en följd av ordnade, väl planlagda utflykter,

vilka mycket väl kunna samtidigt tillgodose historieundervisningens och

geografiundervisningens intressen. Under dessa utflykter göras både naturen

och kulturen till föremål för iakttagelser, och särskilt gäller det att

lära känna traktens geologiska byggnad såsom grundvalen för det hela.

Genom hembygdsstudiet vinner eleven ett förråd av föreställningar

och kunskaper, som kommer honom till nytta vid hans följande studier

ej blott i geografi och historia utan i flera andra ämnen, särskilt ekonomi
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

165

lärarn- Han erhåller därvid ock ett föredöme att följa, då han framdeles

som lärare skall samla och tillgodogöra sig det kunskapsmaterial, som den

trakt, där han funnit sin verksamhet, erbjuder honom för hans undervisning

i folkskolan.

Geologien skall enligt kommitténs förslag tillhöra seminariets undervisningsplan

endast såsom en ingående beståndsdel i geogratikursen. Hur

önskvärt det ock i och för sig vore, att en särskild kurs i geologi kunde

inrymmas i undervisningsplanen, synes man med hänsyn till den redan

förut stora trängseln och splittringen höra avstå därifrån. Lyckligtvis är

det geologiska av så stor betydelse, att det utan vidare tränger sig fram

flerstädes i seminarieelevernas kurs, och om den geologiska kunskap de

av denna grund få blir brottstycksartad och jämförelsevis obetydlig, så

har den till ersättning förtjänsten att på ett organiskt sätt höra tillsamman

med annan deras insikt. Den nutida geografien står så genomgående och

så nära i förening med geologien, att geografiläraren icke kan undgå att

anlägga sin undervisning geologiskt. Och därvid skall han kunna erhålla

stöd dels av kemiundervisningen, som givit eleverna kännedom om de

vanligaste mineralen och bergarterna samt om vittringen, kalkstensbildningen

och andra i geologiskt avseende betydelsefulla kemiska förlopp,

dels av biologiundervisningen, som meddelat dem insikt i utvecklingsläran

och lärt dem känna några de viktigaste utdöda växt- och djurformer.

Den vanliga politiska geografien, som hittills krävt större delen av

tiden, bör till det väsentligaste vara inhämtad redan vid elevens inträde

i seminariet. I stället bör seminariets geografikurs kunna ägna en bredare

behandling åt den allmänna geografien, såväl den fysiska geografien som

kulturgeografien.

Fäderneslandets geografi förlägges i kommittéförslaget icke som nu

till kursens början utan till dess senare del, på det att man må kunna

för dess behandling göra sig till godo den inhämtade kännedomen om

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Undervisningsplanen.

andra länders geografi och för övrigt lärjungarnas i det hela rikare vetande

och större mognad.

De naturvetenskapliga

ämnena

i allmänhet.

Naturkunnighetens hittillsvarande ställning i de svenska folkskoleseminarierna

har varit svag. För alla de olika grenarna av detta vidsträckta

ämne — zoologi, botanik, halsolära, fysik, kemi, geologi, astronomi

— anslår nu gällande undervisningsplan endast 3 veckotimmar

under vartdera av de tre första seminarieåren och 2 under det ijärde.

Då härtill kommer, att seminarierna intill senaste tid varit mycket bristfälligt

utrustade i fråga om lokaler och undervisningsmateriel! för de

naturvetenskapliga ämnena, är det lätt att förstå, att även med de bästa

bemödanden från lärarnas sida de naturvetenskapliga insikter, som eleverna

under sin utbildningstid kunnat erhålla, i allmänhet taget måst bliva av

ringa omfattning och av mindre god beskaffenhet.

Att en förbättring härutinnan bör eftersträvas är uppenbart. Ty

lika visst som det vore ett missgrepp att giva de naturvetenskapliga

ämnena en övervägande betydelse i folkskollärarens utbildning, lika obestridligt

är, att den ställning, som dessa ämnen för närvarande intaga i

seminariernas läroplan varken motsvarar deras nutida betydelse i den allmänna

bildningen eller det mått av naturvetenskaplig insikt, som folkskolläraren

för sin lärarverksamhet behöver. I sistnämnda avseende bör särskilt

erinras om de anspråk, som under senare tid såväl i pressen som i riksdagen

framställts rörande vår folkundervisning, nämligen att denna måtte bringas

till närmare beröring med de praktiska yrkenas intressen, särskilt jordbrukets,

trädgårdsskötselns och skogsvårdens, att den måtte giva insikt i

hälsolärans allmänna grunder och i den ena eller andra av dess viktigare

delar, bibringa kännedom om de rusgivande dryckernas och de narkotiska

ämnenas egenskaper och verkningar o. s. v. — allt anspråk, som, om de

skola kunna på någorlunda tillfredsställande sätt fyllas, förutsätta ökad

naturvetenskaplig bildning hos folkskolans lärare.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

167

De fordringar, som från de naturvetenskapliga ämnenas synpunkt

måste uppställas, äro dels en ökning av deras tid å undervisningsplanen,

dels en förbättring av deras yttre hjälpmedel.

ökning av de ifrågavarande ämnenas tid å undervisningsplanen är

eu fordran, som föranledes icke blott eller ens i första rummet av det

ökade behovet för folkskolans lärare av naturvetenskaplig kunskap, utan

framför allt av strävandet mot ett riktigare undervisningssätt. I detta

senare avseende må erinras om det livliga pedagogiska arbete, som i fråga

om de naturvetenskapliga ämnenas behandling i skolundervisningen pågått

under de senaste årtiondena såväl i vårt land som i andra länder. Den uppfattning,

som därur framgått och som hos oss erhållit ett uttryckligt erkännande

i undervisningsplanen för våra allmänna läroverk, fastslår som oeftergivlig

grundsats, att undervisningen i naturkunnighet skall från början

till slut grundas på omedelbar iakttagelse och på försök, och detta ej blott

så, att lärarens framställning beledsagas av förevisningar och experiment,

utan i möjligaste mån även så, att lärjungens självverksamhet tages i

anspråk, i det att han under lärarens ledning själv får undersöka och själv

får experimentera. Ett sådant undervisningssätt eller, om man ser saken

från lärjungarnas sida, ett sådant studiesätt införer lärjungen i det naturvetenskapliga

sättet att se och tänka, utvecklar hans praktiska sinne och

förmåga och giver honom en bättre förstådd och därför ock mera användbar

kunskap.

Att åt naturkunnigheten anslå så många lärotimmar, som skulle

fordras för ett fullständigare genomförande av detta undervisningssätt, är

nu visserligen vid seminarierna ej mindre än vid de allmänna läroverken

en omöjlighet. Vid en läroanstalt, som har att tillgodose en mångfald av

bildningsintressen, av vilka intet får tillbakasättas, måste vart och ett mer

eller mindre lida intrång i sina i och för sig berättigade anspråk. Så i detta

fall naturkunnigheten. Men därav följer icke, att man skall kasta över bord

en som riktig insedd lärometod. Sä som det skett vid de allmänna läro
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Undervisningsplanen.

verken, bör den även vid seminarierna till någon grad möjliggöras, och,

så långt möjligt är, eftersträvas. Kommittén har icke sett sig i stånd att

öka naturkunnighetens timtal på undervisningsplanen med mera än 5 veckotimmar,

fördelade på de olika klasserna, Däremot har kommittén ansett

sig kunna och böra föreslå en väsentligare ökning i antalet av ämnets

»lärartimmar», d. v. s. antalet timmar, varunder lärarkraft skall finnas

att tillgå för ämnets räkning (jfr sid. 266 och 580). Avsikten härmed har

varit dels att möjliggöra anordnandet av frivilliga laborationsövningar för de

elever, som hava lust och förmåga att därav begagna sig, dels och i synnerhet

att möjliggöra, att klasserna under ett antal undervisningstimmar

skola kunna delas, så att läraren, i stället för att ha omkring sig 24 ända

till 30 elever, får sysselsätta sig på en gång med endast 12 till 15. Vilket

betydligt förhöjt värde undervisningstimmarna därvid få för eleverna,

ligger i öppen dag; särskilt möjliggöres ett verksammare deltagande från

deras sida i det experimentella arbetet. Så önskligt det ock varit, att en

sådan delning hade kunnat genomföras vid all undervisning i naturkunnighet,

har kommittén dock av ekonomiska hänsyn icke vågat föreslå det.

Den tid, som ägnas åt de naturvetenskapliga ämnena, må vara ringa

eller riklig, skall undervisningen i dem kunna på ett rätt sätt bedrivas,

måste den till sitt förfogande äga vissa yttre hjälpmedel. Denna fordran

har hittills i seminarierna varit uppfylld i mycket obetydlig mån. Först

de allra senast uppförda seminariebyggnaderna utvisa ett fullare erkännande

av denna undervisnings krav. Man skulle kunna säga, att just den

knappa tid, som i seminariet står de ifrågavarande läroämnena till buds

och som manar till att göra undervisningen i dem så mycket verksammare,

snarare ökar än minskar behovet av goda och ändamålsenliga

yttre hjälpmedel. Vidare är att erinra därom, att, om ock tidens knapphet

nödgar till att vid undervisningen i klassen förbigå mycket, som eljest

kunde synas böra ingå i seminariets kurs i dessa ämnen, det dock bör

finnas tillfälle för den särskilt intresserade och begåvade eleven att genom

s. 169 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

169

frivilligt enskilt arbete kunna under lärarens ledning utvidga sitt vetande

utöver den ordinarie kursen. Det ena med det andra gör, att seminariernas

behov i förevarande avseende blir ungefär detsamma som gymnasiernas,

ehuru deras naturvetenskapliga kurs i det hela icke når samma omfattning

som dessas. Ty huvudvikten faller härvidlag på de metodiska synpunkter, som

de ena läroanstalterna såväl som de andra men i synnerhet seminarierna böra

eftersträva. Aven vid seminarierna kräva således de naturvetenskapliga läroämnena

särskilda lärorum, så inredda, att de lämpa sig för åhörande och

iakttagande av lärarens experimentella framställning, samt rum, som äro

avsedda och avpassade för lärjungarnas övningsarbete. Även för seminarierna

blir en sådan uppsättning av åskådningsmateriell, instrument och

apparater behövlig, som överhuvudtaget tillhör en elementär men efter

nutida metodiska synpunkter ledd naturvetenskaplig undervisning.

Frågan om arbetslokaler och undervisningsmateriell är emellertid i

första rummet en ekonomisk fråga, och seminarierna äro härvidlag helt

och hållet beroende av statsmakternas åtgöranden. Dessa ha ock vid beviljandet

av anslag åt de senast ombyggda seminarierna visat sig behjärta

denna frågas avgörande betydelse för den naturvetenskapliga undervisningens

beskaffenhet.

Bland åtgärder, som kommittén funnit behövliga till förbättring av

naturkunnighetens ställning vid seminarierna, är ock den, att detta vidlyftiga

ämne delas, så att det ej längre vid betygsgivningen och vid lärartjänsters

tillsättning betraktas som ett enda ämne. Såväl dess stora omfattning

och de däri ingående delarnas olikartade beskaffenhet som ock

svårigheten för att icke säga omöjligheten att finna lärare, som förmå att

i tillräcklig grad behärska dess olika grenar, gör en sådan åtgärd nödvändig»

I realskolorna är »naturläran», som ännu i 1906 års undervisningsplan

i sig sammanfattade naturkunnighetens olika grenar, numera

uppdelad i samma tre läroämnen som på gymnasiet: biologi, fysik, kemi*

Då de i folkskollärarbetyget ingående kunskapsämnena icke böra bliva

22—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Undervisningsplanen.

flera, än ovillkorligen nödigt är, och icke heller böra bliva sinsemellan alltför

olika till sin omfattning, varigenom en värderande jämförelse mellan de

olika vitsorden skulle försvåras, föreslår kommittén, såsom redan blivit

sagt (sid. 138), att ämnet naturkunnighet vid seminarierna uppdelas i två:

biologi och hälsolära, innefattande läran om djuren och växterna samt

hälsoläran, och fysik och kemi, varuti även inbegripes en liten kurs i astronomi.

Hurusom geologien enligt kommittéförslaget skulle föras samman

med geografien, har i det föregående omtalats (sid. 165). Att däremot

astronomien icke hänföres till geografien utan sammanhålles med fysiken,

synes av det skälet lämpligast, att läraren i fysik i regeln torde äga de

bästa förutsättningarna för en riktig behandling av den astronomiska

kursen. Vad ämnet fysik och kemi beträffar, anser kommittén slutligen,

att det visserligen vid betj^gsgivningen, åtminstone i folkskollärarexamen, bör

behandlas som ett enda ämne, men att däremot vid tillsättning av seminarielärartjänst

de ingående två ämnesgrenarna böra betraktas som skilda

ämnen, vilka, där så befinnes lämpligt, må kunna delas på olika tjänster

(stadgeförslaget § 137: 2, Band 2 sid. 33). Ofta torde det nämligen vid

tjänstetillsättningar komma att visa sig fördelaktigt att kunna förena kemi

med biologi och fysik med matematik.

Biologi och Namnet biologi sammanfattar läran om djur- och växtvärlden och

(Jfr*Md. 591 angiver tillika, att huvudsynpunkten för undervisningen icke är djurens

sid. ^25^) °(;h växternas vetenskapliga system, utan deras yttre och inre livsförhållanden.

Den biologiska undervisningen bör naturligtvis, så långt möjligt är,

grundas på lärjungens egen iakttagelse. Den bör föra honom ut i den

fria naturen och lära honom att med naturvännens och naturkännarens

intresse oc h insikt där iakttaga. Särskilt vad växtvärlden beträffar, men

1 någon mån även i fråga om djurlivet, finner undervisningen härvid-en

viktig och praktiskt god hållpunkt i begreppet »samhälle». Så t. ex. stu
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

171

deras torvmossen som ett växtsamhälle, som det gäller att allsidigt och

från olika synpunkter lära känna: det egendomliga växtlivet på dess yta

och den döda växtvärlden i dess djup, dess utvecklingshistoria och olika

utvecklingsformer, torvjordens egenskaper, villkoren för dess odlingsbarhet,

sätten för dess odlande o. s. v. På samma sätt i fråga om skogen, särskilt

barrskogen: skogsträdens byggnad och växtsätt, skogsmarkens olika beskaffenhet

och växtmatta, skogens djurliv, särskilt de för skogsträden betydelsefulla

insekterna, skogens föryngring, försumpning o. s. v. Till

ett dylikt studium av den fria naturen kan vid klassundervisningen i

allmänhet blott givas de första uppslagen och de ledande synpunkterna;

det mesta måste hänvisas till elevernas enskilda arbete under läsåret och

under ferierna.

En annan och viktig del av det biologiska studiet utföres i seininarieträdgården,

som så mycket som möjligt bör göras till ett hjälpmedel för

undervisningen i biologi. En stor del därav måste emellertid förläggas

till det biologiska arbetsrummet i seminariebyggnaden. Där studeras växtlivet

genom olika slag av växtodlingsförsök och åtskilliga lägre djurs livsförhållanden

genom anläggning och vård av akvarier. Härtill komma

mikroskopiska undersökningar och dissektioner. Särskilt bör djurkroppens

inre byggnad bli känd, i någon mån även därigenom att eleven får tillfälle

att under lärarens ledning undersöka kroppar eller kroppsdelar av

döda djur. Och kommittén anser sig berättigad att förutsätta, att dylika

undersökningar ledas på det sätt och i den anda, att de icke verka förråande;

rätt ledda äro de förvisso ägnade att stärka den aktning för livet

och den medkänsla för det levande, som varje allvarligare naturstudium

för med sig.

Det praktiska intresset kan och bör på mångfaldigt sätt tillgodoses

av biologiundervisningen, och de djur och växter, som höra till lanthushållningen

eller eljest äro av särskild betydelse för människan, måste

framför andra beaktas. Men den vetenskapliga insikten behöver och bör

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Undervisningsplanen.

därför icke åsidosättas. I dess intresse bör en kortfattad översikt givas

av växt- och djurrikets olika grupper, varvid även några viktigare utdöda

former upptagas. Och därvid blir det ock biologiundervisningens uppgift

att giva seminarieeleverna någon kännedom om de viktigaste av de förhållanden,

som lett till föreställningen om en utveckling från lägre till högre arter

inom växt- och djurvärlden och därmed till den evolutionistiska uppfattning,

som nu under mer än en mansålder behärskat arbetet på många

olika vetenskapsområden.

Riksdagen år 1907 beslöt om åtgärders vidtagande för införandet i folkskolorna

av undervisning i skogsvård. Denna undervisning må, heter det

i riksdagsskrivelsen, »omfatta såväl teoretisk framställning av lättfattligt

innehåll som praktiskt arbete och förberedas vid undervisningen i växtlära

och trädgårdsskötsel». Skall en undervisning i skogsvård på sådant sätt

meddelas i folkskolan, måste den ock meddelas i seminarierna. Att

där införa skogsvård som ett nytt läroämne vid sidan av de många andra

skulle ytterligare splittra elevernas arbete, och en verkligt fackmässig

undervisning i ämnet skulle kräva särskilt för ändamålet utbildad lärare.

Kommittén anser, att man även i detta fall måste avstå från tanken på

någon sorts yrkesmässig utbildning, nöja sig här som eljest med en viss

allmänbildning och i sammanhållningens intresse tillse, om icke det nya

området kan införlivas med förut befintliga undervisningsområden.

Det är då två sådana, som kunna komma i fråga: trädgårdsskötseln

och biologien. I det fall att dessa företrädas av en och samma

lärare, är ett val mellan dem obehövligt. I annat fall synes biologien

vara det område, som närmast är att tänka på. I fråga om praktisk

yrkeskunskap i skogsvård torde läraren i trädgårdsskötsel i allmänhet

icke vara bättre rustad än biologiläraren, men den senare har förutsättningar

framför den förre att kunna med vetenskaplig riktighet

klargöra alla de biologiska förhållanden, på vilka en rationell skogsvård

bygger sina tillvägagångssätt. Det är ock påtagligt, att just den läggning

s. 173 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

173

av undervisningen i biologi, som kommittén åsyftat, ägnar sig för saken

i fråga; till ett studium av den svenska barrskogen som biologiskt samhälle

knyter sig nästan av sig själv en framställning av grunderna för

skogsbruket: skogsmarkernas utdikning, de olika sätten för avverkning, de

olika åtgärderna för återväxten, några huvuddrag av vår skogslagstiftning

o. s. v. För anordnandet vid seminarierna av praktiska övningar i skogsplantering

torde, liksom vid folkskolorna, i allmänhet behövas biträde av

fackman.

Tilläggas kan, att den insikt om skogens betydelse, som bör bliva

undervisningens värdefullaste frukt, även skall komma att stödas av undervisningen

i andra läroämnen. Så redogöres inom geografien och ekonomiläran

för de olika skogsområdenas utsträckning, för arbetslivet i våra skogsbygder,

för trävaruindustriens utveckling och den därmed förbundna handelsomsättningen.

Och läraren i kemi har anledning att uppehålla sig vid

grunderna för sådana med skogsbruket sammanhängande industrier som träkolsbränningen,

tjärberedningen och pappersmassefabrikationeri.

Till biologien sluter sig hälsoläran. Dennas alltmer erkända värde

som läroämne i våra skolor, vilket gör, att dess upptagande även i folkskolans

undervisning från alla håll påyrkats, kunde väl berättiga till att

göra den till ett särskilt ämne i seminariernas ämneskrets. Kommittén,

som håller före, att endast mycket giltiga skäl böra föranleda ett läroämnes

uppdelning i skilda ämnen, anser dock, att hälsoläran fortfarande

bör utgöra en del av biologikursen, men då den givetvis bör bliva dennas

viktigaste del, har det synts kommittén lämpligt, att den får framträda i

läroämnets benämning, som därför föreslagits skola bliva »biologi och

hälsolära».

Hälsoläran bör bliva den biologiska kursens icke första del, såsom

den nu är, utan dess sista. Den berör nämligen så många olika områden

av naturkunnigheten, att dess framgångsrika studium förutsätter naturvetenskapliga

förkunskaper av flera slag. Således, sedan eleven genomgått

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Undervisningsplanen.

sin kurs i kemi, i allmän fysik och värmelära, sedan han fått studera

växternas och djurens yttre och inre livsförhållanden, är han beredd att

taga itu med ett noggrannare studium av »människokroppens byggnad,

förrättningar och vård», varom han redan i folkskolan erhållit en första

grundläggande undervisning.

För innehållet i den hygieniska kursen behöver här icke närmare

redogöras. Endast må sägas, att i densamma ingår undervisning om de

tuberkulösa sjukdomarna och deras bekämpande samt om de rusgivande

och även om de narkotiska ämnenas natur och verkningar, och att nykterhetsfrågan

göres till föremål för behandling ej blott ur hygienisk utan

ej mindre ur ekonomisk, social och etisk synpunkt.

Fysik och Vad förut yttrats om de naturvetenskapliga ämnena i allmänhet

(Jfr sid. 593 gäller i all synnerhet fysiken och kemien. Många ord behöva därför här

och Band 2 _

sid. 148 ff.) icke sägas om dessa ämnen. De ogynnsamma villkoren för naturkunnighetsundervisningen

i det hela vid seminarierna hava varit särskilt kännbara

för dem; av de sammanlagt 11 veckotimmar, som beståtts åt naturkunskapen,

hava ej mer än 4 eller 5 kunnat komma på fysikens och

kemiens lott, och bristen på lokaler och materiell har i fråga om dessa

ämnen av lätt insedda skäl varit ett svårare hinder för undervisningen än

O

i fråga om några andra. Framför allt är det ock i dessa ämnen, som det

gäller att söka bringa till stånd ett experimentellt undervisnings- och

studiesätt och att för sådant ändamål söka bereda ökat antal läro- och

lärartimmar samt förbättrade undervisningsmedel.

Icke heller är det av nöden att framhålla dessa ämnens betydelse.

Ingen insikt i naturförloppen är dem förutan möjlig, och kunskap i dem

är nödvändig för var och en, som vill finna sig till rätta i en tid, som

huvudsakligen har fysiken och kemien att tacka för sin materiella kulturs

storartade utveckling. Den förening av tankens och handens arbete, som

s. 175 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

175

tillhör deras studium, ger dem dessutom ett högt värde för skolans uppfostringssyften.

Av deu föreslagna kursen må endast ett par väsentligare drag angivas.

Redan till första och andra klasserna förlägges den kemiska kursen

samt det viktigaste av den s. k. allmänna fysiken och av värmeläran. Detta

för att bereda behövligt underlag för biologien, geografien och hälsoläran.

I de följande klasserna komma läran om elektriciteten och magnetismen, om

ljudet och ljuset, några satser ur mekaniken och den lilla astronomiska

kursen. En viktig sak är emellertid att märka, nämligen att meningen

icke är, att man skall genomgå en sammanhängande och jämförelsevis

fullständig skolkurs, sådan exempelvis som realgymnasiets kurs i fysik och

kemi. Därtill räcker icke tiden; man finge blott en ytlig översikt av ringa

kunskapsvärde. Man måste besluta sig för att lämna åsido stora partier

för att vinna möjlighet att på ett grundligare och mera fruktbringande

sätt sysselsätta sig med dem som upptagas. Att härvid allt efter olika

omständigheter göra det lämpliga urvalet får överlämnas åt läraren. För

ämnet särskilt begåvade och intresserade elever böra äga tillfälle att genom

enskilt arbete utfylla en del av luckorna eller att ytterligare förkovra sina

insikter inom de områden, som behandlats vid klassundervisningen.

De ledande synpunkterna för behandlingen i folkskolan av de ifrågavarande

delarna av naturläran skola omsorgsfullt avhandlas och kraftigt

inskärpas. I folkskolan faller huvudvikten helt och hållet på uppfostringssidan:

det gäller att anlita och utveckla barnets iakttagelseförmåga och självverksamhet

och att rikta dess intresse på det praktiska arbetet i den omgivning'',

vari det lever. Av vikt är att göra seininarieeleven förtrogen

med de försök och försöksanordningar, som kunna förekomma i folkskoleundervisningen,

att därvid lära honom att begagna sig av de medel, som

stå till buds, och intressera honom för att söka med egna händer bringa

till stånd ett och annat av det han behöver för sin undervisning i skolan.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Undervisningsplanen.

Ekläm.11'' införan(let av »ekonomilära» som ett självständigt läroämne på

{och Band952semiliariet i främsta rummet avser att ge eleverna kunskap om det ekosid.

155.) nomiska livet, måste tydligen inom det nya ämnet ett brett utrymme beredas

åt den beskrivande ekonomien, varmed då naturligtvis närmast

avses beskrivningen av Sveriges näringsliv. Inom denna beskrivning återigen

måste framställningen av det svenska jordbruket intaga största platsen.

Ty jordbruket är vår förnämsta näring och så gott som alla folkskolans

lärare komma i beröring med barn från jordbrukarehem. Seminariets

undervisning i jordbruk kan givetvis icke avse att skapa någon jordbrukare

men bör dock kunna läggas så bred, att den vinner sitt syfte, nämligen

att ge den blivande folkskolläraren de allmänna förutsättningarna

O

för en riktig uppfattning av jordbrukets betydelse och arbetssätt samt en

utgångspunkt för den, som genom vaken iakttagelse och självstudier vill

tränga djupare in i ämnet.

I nära samband med studiet av näringslivet står kunskapen om

»hemmets ekonomi». Under denna rubrik har kommittén tänkt si<r att

O

sammanföra såväl det produktiva arbetet inom hemmet som konsumtionen.

Av direkt praktisk betydelse för seminariets elever blir den kurs i »affärslära

och bokföring», som är avsedd att inleda »ekonomiläran».

Varje studium av de moderna ekonomiska och socialpolitiska problemen

måste begynna med ett studium av dessa problems historiska förutsättningar.

Om därför i »ekonomiläran» ges ett jämförelsevis stort utrymme

åt »det ekonomiska livets utveckling», så sker detta ingalunda blott

på grund av det höga humanistiska bildningsvärde en framställning

av den ekonomiska historien i och för sig äger, utan framför allt därför,

att den historiska vägen är den lättaste och säkraste väg, som kan väljas

av den, som vill tränga in i nutidens socialekonomiska frågor. Studiet av

»ekonomisk politik» har därför fullständigt sammanknutits med studiet av

den ekonomiska historien. Med en sådan behandling af ämnet kommer

exempelvis den nutida protektionismen att framstå som ett led i den all
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

177

männa historiska utveckling, som fört oss från merkantilismen, genom

den fria konkurrensen, till det nutida, rikt organiserade och av statsmakten

starkt påverkade ekonomiska livet.

Att i »ekonomiläran» måste upptagas de allmänna grunddragen av

statens och kommunens ekonomi synes självklart. Men med det strängt,

begränsade utrymmet för läroplanen har denna gren av ämnet: »den offentliga

hushållningen» icke kunnat sätta sig något annat mål än att ge

ett begrepp om denna hushållnings natur och uppgifter.

Ekonomiläran skulle icke väl motsvara sitt ändamål, om den saknade

den framställning av det inre sammanhanget i den moderna hushållningen,

som är ett nödvändigt villkor för att ämnet skall fä så att säga

en fast ryggrad. Väl är det sant, att ett djupare inträngande i teoretisk

ekonomi på seminariets stadium och med den begränsade tid, som

står till förfogande, icke är möjligt. Men en kurs i »allmän socialekonomi»,

som erhåller ett icke alltför snävt utrymme, torde dock kunna leda till

att den studerande får eu något så när konkret bild av vad som försiggår i

den moderna samhällsekonomien, där de yttre formerna så lätt skvmma

blicken för de verkliga företeelserna och det väsentliga sammanhanget.

Aven eu så begränsad insikt i ekonomisk teori ger åt kunskaper och

iakttagelser om det ekonomiska livet ett bestämt sammanhang och fostrar

eu vana att ständigt söka tränga fram till den verklighet, som ligger bakom

det allra närmaste skenet. Den som exempelvis en gång lärt sig

skilja på penninginkomst och realinkomst och skaffat sig ett klart begrepp

om vad samhällets realinkomst är, han skall sedan kunna bilda sig en mera

konkret uppfattning och ett väsentligt säkrare omdöme i frågor, som röra

den samhälleliga inkomsten, dess möjliga stegring och dess fördelning.

Det kan synas, som om kommittén på skemat inrymt ett relativt

stort utrymme åt den »allmänna socialekonomien». Detta har emellertid icke

skett i avsikt att åt detta ämne ge någon stor omfattning. Men ämnet

är så svårt, att undervisningen måste framskrida ytterst försiktigt, om

23—082815 Folkunderv.~kovi. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Undervisningsplanen.

den alls skall nå några resultat. Ämnets svårighet bär också varit anledning

till att en särskild plats beretts för dess repetition. Det är här

icke fråga om en repetition i vanlig mening utan, såsom kursplanen anger,

ett fördjupande av den förut genomgångna kursen under tillämpning av

densamma på den efteråt förlagda kursen i svenskt näringsliv. Med denna

anordning har kommittén velat vinna, att eleven vid studiet av det konkreta

ekonomiska livet ägde en viss trän in o; i ekonomiskt tänkande men

också att denna teoretiska skolning till sist ånyo skulle upptagas och då

bilda den sammanfattning, som läte elevens hela ekonomiska kunskap

samla sig till en enhetsbild med möjligast fasta och säkra konturer.

Främmande Kommittén har i det föregående, sid. 142 tf., redogjort för de grunder,

som föreligga för upptagandet i seminariernas ämneskrets av ett främmande

sid. ir,2 ''tf'') levande språk, och därvid även angivit karaktären av den kurs i tyska

eller engelska, som kan ifrågakomma.

Psykologi Ät psykologien — (dier, för att använda nuvarande seminariestadgas ut
och

( t ^

pedagogik tryck, »läran om människan såsom uppfostrans föremål» — har kommittén

(Jfrsid. 602 J _ 11

och Band .v givit ökat utrymme. Härvid avses icke någon spekulativ si ålslära. utan den

sid mff.) ° J . ...

s. k. empiriska psykologien, som nöjer sig med eu erfaren hetsmässig undersökning

och beskrivning av själsföreteelserna. Undervisningen har därför ock

att söka från enskilda omsorgsfullt fastställda erfarenheter inom själslivets

område föra fram till insikt i dess allmänna lagar och därvid i någon mån

använda även experimentella tillvägagångssätt. Den psykologiska kursen

börjar med en redogörelse för nervsystemet, hjärnan och sinnesverktygen, behandlar

de olika sidorna av människans själsliv, särskilt det högre själslivet,

och sysselsätter sig framför allt med sådant, som kan få betydelse för lärarens

arbete i skolan, såsom lagarna för uppmärksamheten, kunskapstillägnandet

och tänkandet, de på vetenskaplig väg vunna insikterna om olika föreställnings-

eller minnestyper, om övningens inverkan, om trötthetsföreteel
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

179

serna tn. m. Uppmärksamheten faller härvid alltid i första rummet pa

»uppfostrans föremål», det i skolåldern varande barnet, och åt den nutida

barn psykologiska forskningens arbetsmetoder och iakttagelser ägnas tillbörligt

beaktande. Kursen övergår således från allmän psykologi till vad

man lämpligen kan beteckna som psykologisk pedagogik.

Den mera rent pedagogiska kursen innehåller en framställning av

pedagogikens historia, den allmänna och den svenska, ställd i sitt samband

med kulturutvecklingen i det hela, och i anslutning härtill en framställning

av det svenska skolväsendets, särskilt folkskolans, anordning och förvaltning.

Den innehåller vidare en kurs i det viktiga ämne, som heter skolhvgien,

och ger därmed seminarieeleven en för hans fackutbildning högeligen

betydelsefull tillämpning och utvidgning av hans förut vunna insikter

i den allmänna hälsoläran. Den upptager därjämte värdefullare delar av

den allmänna undervisningsläran, och den ger slutligen såsom sammanfattning

av den föregående psykologiska och pedagogiska undervisningen

en på den kristna sedelärans grundsatser byggd framställning av uppfostran

i egentligare mening samt av skolans ställning och uppgift i

samhället.

Undervisningen i psykologi och pedagogik har kommittén tänkt sig

så mycket som möjligt ställd i samband med elevernas besök i övningsskolan

och andra läroanstalter samt i det hela med övningarna för den

praktiska utbildningen. Däremot har kommittén från läroämnet pedagogik

velat borttaga framställningen av de olika skolämnenas metodiska behandling

(speciell metodik) och i de flesta fall överflyttat denna till undervisningen

i de olika läroämnena. Den skulle således enligt kommitténs förslag komma

att överlämnas åt de olika facklärarna och tagas i samband med undervisningsövningarna

i varje särskilt ämne. De av kommittén föreslagna lärokurserna

för de olika ämnena upptaga därför i de flesta fall som given beståndsdel

en till tredje eller fjärde klassen förlagd framställning av ämnets

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Undervisningsplanen.

metodiska behandling i folkskolan. Denna anordning inkräktar visserligen

icke litet på den åt varje särskilt ämne anslagna tiden, men kommitténs

förhoppning är, att den dock i det hela skall medföra tidsbesparing och

att undervisningen i ämnets metodik därigenom ej blott skall bliva mera

fruktbringande utan ock återverka välgörande på undervisningen i själva

ämnet.

Psykologiens förstärkta ställning å ena sidan och den nu angivna

förändringen med avseende på den hittillsvarande metodiska kursbeståndsdelen

har kommittén låtit föranleda till en förändring av det ifrågavarande

läroämnets namn, som föreslagits skola bliva »psykologi och pedagogik» i

stället för »pedagogik och metodik». Ämnets två beståndsdelar, den psykologiska

och den pedagogiska, synas kommittén vara alltför nära förenade

med varandra i lärokursen, för att de lämpligen skulle kunna skiljas ocli

lämnas till behandling av olika lärare.

Teckning. Knappast i något av skolans ämnen hava den senare tidens upp
(J

fr sid. 604 Ilo ti

och Band 2fostringstankar kommit till ett så klart uttryck och medfört en så fullsid.

iso ffx a ... . .

ständig förändring i uppfattningen av undervisningens mål och medel som

i övningsämnet teckning. Teckningen i skolan har för barnet i allmänhet

huvudsakligen bestått i ett långsamt och mödosamt avbildande av en serie

planscher. Den räta linjen har utgjort början och bekräftat det gamla

ordspråket, att all början är svår. Sedan har det fortgått på punkterat

eller opunkterat papper genom förläggstavlornas eller väggplanschernas

tröttande följd av rätliniga och krokliniga geometriska figurer och mönster.

Slutligen, såsom tillämpning av den vunna färdigheten, har kommit avbildning

av verkliga föremål, nämligen geometriska klotsar eller innehållslösa

gipsornament eller i bästa fall någon slöjdmodell, eller ock har man

fortsatt med avbildande av avbildningar och hunnit till sådana, som föreställt

verkliga föremål, såsom hus, växter, djur o. s. v.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

181

Tidigt har teckningens betydelse såsom läroämne varit erkänd, men

under lång tid har en på detta sätt anlagd undervisning snarare hämmat

än främjat barnets naturliga lust att teckna och gjort teckningsämnet

skäligen ofruktbart både för skolan och för livet. Man har därvid emellertid

letts av en tankegång, som även på en del andra områden behärskat

skolundervisningen: formell övning, fortgående med ringa hänsyn till

barnets natur efter ett ur ämnets natur medelst abstraktion vunnet system.

Nu har man nästan vänt saken helt om. Låt teckningen vara vad

den för barnet och för övrigt även i sig själv är, ett uttrycksmedel, ställ den

i tjänst hos barnets intresse för sin omgivning, låt den främja dess förmåga

att iakttaga och uppfatta verkligheten omkring sig! Således, börja med

de verkliga föremålen såsom uppgifter för avbildning, välj ut enkla sådana

ur den för barnet närmast bekanta verkligheten, ur växt- och djurvärlden

och bland hemmets bohagsting, och låt barnet så gott det förmår med

penna eller pensel försöka avbilda dem! Begär därvid icke någon i varje

enskildhet riktig bild med ängsligt utpetade, oklanderliga linjer, utan det

huvudsakliga, eu något så när träffande totalbild, utförd med eu viss raskhet

och efter barnets barnsliga sätt att se och återgiva! Sådana äro, i

största allmänhet antydda, de metodiska synpunkterna. Naturligtvis gäller

det även i detta fall att gå planmässigt tillväga, från det lättare till det

svårare, från mindre anspråk på utförandet till större. Men det blir verkligheten

själv, icke abstraktioner ur verkligheten, som bjudes barnet, och

barnets intresse blir en av de synpunkter, som närmast bestämma lärogången.

Syftet blir icke så mycket att utbilda en viss specialförmåga som

att utveckla barnet i dess helhet, dess fantasi, dess natur- och skönhetssinne,

framför allt dess förmåga att snabbt och säkert iakttaga, med ett

ord: det blir även i teckningsundervisningen uppfostringsintresset, som

träder i förgrunden.

Denna uppfattning av teckningsundervisningens mål och medel, som

tidigast gjort sig gällande i Amerika och England och hos oss först i vissa

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Undervisningsplanen.

enskilda läroanstalter blivit praktiskt prövad, kan ännu icke sägas bava

trängt igenom i de svenska skolorna, om ock realskolans undervisningsplan

beslutsamt byggt kurserna i teckning på dess grundsatser. Vad seminarierna

beträffar, befinner sig teckningsundervisningen i dem på mycket olika

ståndpunkter allt efter vederbörande facklärares åskådningssätt och förmåga.

Intet av dem torde numera vara alldeles oberört av den angivna

uppfattningen, och seminarier finnas, där undervisningen anlagts helt och

hållet efter de nya synpunkterna och efter dem bedrives med omisskännlig

framgång. Seminariestadgans kursbestämmelse, som i det närmaste kvarstår

oförändrad från 1865 års reglemente, är däremot ett slående uttryck

för den äldre lärogången: »övningar att teckna rätliniga och krokliniga,

plana och solida geometriska figurer; tillämpning av förenämnda övningar

på sådana enkla natur-, slöjd- och konstföremål, som allmännast förekomma

i det praktiska livet». Och undervisningsplanen från 1894 endast

utför samma lärogång fullständigare.

Att man har anledning att vara på sin vakt mot överdrifter, som

vid nya tankars genomförande icke pläga utebliva, är sant. Men att den

förändrade uppfattning, som inträtt i fråga om teckningsundervisningen,

i det hela betecknar ett avgjort och betydande framsteg, därom kan enligt

kommitténs åsikt icke råda mer än en mening, och kommitténs förslag

till kursplan för läroämnet teckning är ett uttryck av denna kommitténs

åsikt.

För övrigt må i fråga om den föreslagna teckningskursen här endast

nämnas, att i densamma ingå bland annat särskilda övningar i den för

läraren så nyttiga konsten att i undervisningssyfte med rask och säker hand

utföra teckningar på skoltavlan (s. k. åskådningsteckning); likaså övningar

att med begagnande av ur växt- och djurvärlden hämtade former teckna

prydnadsinönster, eu konst, som, förbunden med slöjden, särskilt den

kvinnliga, äger högt värde.

O 7 O Ö

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

1 s::

I det föregående har det sagda uteslutande haft avseende på det

ifrågavarande läroämnets viktigaste beståndsdel, frihandsteckningen. Dess

andra beståndsdel, linearritningen, är av väsentligen annan natur och borde

riktigast sammanföras med geometrien, vilket dock på grund av vissa

praktiska skäl åtminstone för närvarande icke lämpligen låter sig göra.

Endast en ringa del därav har i den föreslagna undcrvisuingsplanen överflyttats

till geometrien. I linearritningens hittillsvarande kurs föreslår

kommittén någon inskränkning till förmån för frihandsteckningen.

De folkskollärare eller seminarieelever, som vilja förvärva sig be- Musik.

hörighet till anställning som organister, skaffa sig för sådant ändamål l''c/, Band *

särskild utbildning. På musikundervisningen i seminariet bör i varje fall 1 ^ *

icke ställas det anspråket, att den skall giva den för en organist behövliga

fackliga utbildningen. I skolan är lärarens färdighet i piano- och orgelspelning

av ringa betydelse i jämförelse med förmågan att inge barnen

lust att sjunga och att leda deras sång. Att bibringa den blivande läraren

och lärarinnan denna förmåga är huvuduppgiften för undervisningen i

musik vid seminarierna. Huvudvikten måste därför läggas på sången,

och till förmån för sångundervisningen måste instrumental musiken be
-

gränsas.

Nu är det väl bekant, att sången i vårt land, ehuru svenskarna

måste anses som ett musikaliskt begåvat folk, knappast kan anses såsom

eu folkets egendom i egentligare mening. Våra grannländer visa i detta

avseende ett annat förhållande. En samling norrmän eller danskar finner

lätt i sången ett uttryck för gemensam stämning; den norske matrosen

sjunger sina noi^ska visor vart helst i världen han kommer; från den

danska folkhögskolan har sången gått ut över hela Danmarks bygd. Av

vilken betydelse sådant är för den nationella samhörighetskänslan och i

allmänhet taget för ett folks andliga hälsa, torde icke behöva närmare

utvecklas.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Undervisningsplanen.

Orsakerna till att sången hos oss icke äger samma folkliga art må

vara flera. Ett icke oberättigat musikaliskt anspråk torde vara en sådan

orsak, liksom ock den skygghet att lägga sina bästa känslor i dagen, som

är ett drag i vårt folklynne och ej heller bör klandras. Men en orsak

tinnes åtminstone, som man måste önska se avlägsnad, och det är den

föreställning, som alltför allmänt vunnit insteg hos oss, att sång är något,

som kan »presteras» endast av den därför i högre grad begåvade och särskilt

utbildade, att endast konstsången, framför allt den flerstämmiga

sången, är av värde. Till eu del torde väl denna fördom vara ett vittnesbörd

om konstsångens höga ståndpunkt i vårt land. Men den är icke dess

mindre av ondo. Konstsången har sitt område för sig och sin stora betydelse,

men den får icke bliva till ett hinder för sången såsom en beståndsdel

i folkets liv, den sång som är till hjälp och glädje för menige

man och till en sammanhållande kraft i strävandet för nationellt självbestånd.

Allra minst bör den nämnda fördomen få råda inom folkskolornas

lärarkår. Det är blott allt för rimligt, att den även där är att finna,

och om seminaricundervisningen häri är medskyldig, så tillkommer det

ock seminarierna att söka medverka till åstadkommandet av eu riktigare

uppfattning. Säkrast göra de detta genom att med bestämdhet utmärka

den enkla enstämmiga sången såsom det egentliga föremålet för seminariernas

sångundervisning och avlysa den flerstämmiga sången från den

o

för alla elever obligatoriska läroplanen. Åtgärder] kan synas radikal, men

kommittén har icke tvekat att föreslå den. Ett ytterligare* om ock underordnat

skäl därtill har kommittén haft i de svårigheter vid själva undervisningen»

vilka följa av förpliktelsen för läraren att öva flerstärnmig sång

med klassens alla lärjungar, svårigheter som av fåcklärare betecknas såsom

menliga för sångundervisningen i dess helhet. Den föreslagna åtgärden

skall emellertid icke medföra, att den flerstämmiga sången, som för närvarande

står högt vid våra seminarier, försvinner från dessa läroanstalter.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

185

Den skall enligt kommitténs mening där förekomma såsom ett frivilligt

ämne, och så gynnsamma som förutsättningarna för dess tillvaro i allmänhet

äro vid seminarierna, torde den knappt komma att lida något avbräck

av denna ställning. Men den enstämmiga sången skall i seminariernas

sångundervisning framträda såsom det väsentliga och även ensamt för sig

tillräckliga.

Dels den kyrkliga sången — därvid särskilt må erinras om den

rytmiska koralen — dels folkliga och fosterländska visor och sånger från

ny och gammal tid skola tillhöra undervisningen. Om man därvid, i enlighet*

med yrkanden, som föreligga i till kommittén inkomna framställningar,

först och främst upptager till övning ett för alla svenska skolor avsett

urval av sånger, vilka man skulle önska vara av varje svensk kända och

älskade, så är därom enligt kommitténs åsikt intet annat än gott att säga.

Det i samma framställningar förekommande förslaget, att eu samling sådana

sånger skulle göras för landets alla offentliga skolor obligatorisk, tinner

kommittén däremot mindre tilltalande. Att bringa till stånd ett urval,

som icke skulle från olika håll mötas av gensägelser, torde knappt vara

möjligt, och dessutom visar erfarenheten, att det, som framför allt bör

göra sig gällande genom sitt eget ideella värde, lätt skadas av att göras

till en genom stadgar påbuden tvångssak.

Redan enligt en kungl. kungörelse av år 1853 skulle till skollärarens Trädgårds
sköt

sfi

förfogande upplåtas »ett lämpligt jordland, . . . dels till brukning för eget (jyy sid. 609

behov av jordfrukter, dels för att lämna tillfälle till undervisning i träd- sid. 21 f.

plantering och trädgårdsskötsel». Ehuru trädgårdsskötsel således i mer än

femtio år räknats till folkskolans läroämnen, kan det ifrågasättas, om undervisningen

i detta ämne i folkskolan verkligen lämnar det utbyte, som man

därav hoppats. Det visar sig alltjämt förenat med stora svårigheter att göra

trädgårdsskötseln till ett av lärare och lärjungar med verkligt intresse omfattat

ämne. Även vid seminarierna, som sedan år 1865 haft trädgårdsskötsel på sitt

24—082815 Folkunder v.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Undervisniiigsplanen.

schema, har det visat sig svart att giva ämnet eu lycklig anordning och vinna

vad man med undervisningen åsyftat. Man kan därför ock fä höra den meningen

uttalas, att trädgårdsskötseln borde utgå ur seminariernas ämneskrets

och utbildningen däri tillhöra folkskollärarens fortbildning samt med större

framgång överlåtas åt för ändamålet särskilt upprättade kurser vid därför

lämpade anstalter — om man icke rent av borde avstå från trädgårdsskötseln

även i folkskolan och söka att med andra och verksammare medel

arbeta för trädgårdsodlingens främjande.

Att trädgårdsskötselns avlägsnande ur folkskoleundervisningen vore

ett steg tillbaka, torde dock vara tydligt. Skolträdgården har genom -laga

stadganden och genom nitälskande mäns arbete lyckats vinna tillvaro vid

ett sä pass stort antal av våra folkskolor, att den numera kan anses äga

hemortsrätt i vårt folkskoleväsen. Och de syften man hoppats att den

skulle förverkliga äro visserligen av beskaffenhet att icke böra allt för

hastigt släppas. Trädgårdsodlingen utgör en god mätare av ett folks kultur,

och den är tillika ett betydelsefullt kulturmedel. Att låta skolan taga i

sin tjänst och i sin man främja detta kulturmedel, är en lika viktig som

vacker tanke. Redan genom sin blotta tillvaro är skolträdgården av

betydelse Den är en av förbindelserna mellan skolan och det praktiska

livet, mellan skolan och naturen. Trädgårdsskötseln är ett av de skolämnen,

som äro av särskilt värde därför, att de sätta barnet i dess helhet, andligen

och kroppsligen, i verksamhet. Och den är ett av dem, som vill

låta kroppsarbetet komma till heders i barnets uppfostran. Sin mera

speciella uppgift torde den, om man stannar vid billiga anspråk, i flertalet

fall kunna anses fylla, och, såsom erfarenheten visar, finnas lärare, vilka

trots svårigheterna lyckas göra trädgårdsskötseln till ett av skolans bästa

ämnen.

Men om trädgårdsskötseln således tillhör folkskolan, så tillhör den

ock seminariet och kan ej därifrån avlägsnas, utan att den lärarutbildning,

som seminariet har att giva, blir ofullständig. Och även i och för sig är

s. 187 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

187

den, av skäl liknande dem, som skaffat den eu plats i folkskolans ämneskrets,

att anse som eu värdefull beståndsdel i denna utbildning. Det

gäller blott att söka för seminarieundervisningen i trädgårdsskötsel finna

det rätta måttet och den rätta formen, att tillförsäkra den fullt dugliga

lärarkrafter och att giva den så gynnsamma yttre villkor som möjligt.

Att finna dess rätta mått är därvid det första. Kommittén har sökt

att i den mån det varit möjligt förstärka trädgårdsskötselns ställning i

seminariet. Den tid, som föreslås för ämnets räkning, är, åtminstone i

fråga om ämnets praktiska del, nagot större än den, som i regeln ägnas

däråt för närvarande. Och lärokursen i ämnet är i den föreslagna undervisningsplanen

framflyttad, så att den må kunna erhålla stödet av andra

tidigare eller samtidigt genomgångna ämneskurser. Icke dess mindre torde

undervisningen i trädgårdsskötsel snarare böra begränsa än utvidga sin kursplan

och alltfort avstå från anspråk på att kunna giva någon yrkesskicklighet

i egentligare mening. Den måste i likhet med så mycken annan undervisning

i seminariet åt-nöja sig med att giva intresse samt förmåga att

på egen hand utfylla luckorna och gå vidare. Liksom exempelvis i fråga

om slöjden, i fråga om många delar av naturkunnigheten och hälsoläran,

i fråga om skogsvården och lanthushållningen skall i fråga om trädgårdsskötseln

fortbildning bliva för folkskolläraren i många fall behövlig och

i alla fall önsklig. I seminariet känner han sig ännu oviss, om han någonsin

skall få användning för sina kunskaper i trädgårdsskötsel och till

följd därav ofta nog obenägen att lägga ned något större mått av arbete

på ämnet; först då han en gång finner sig i besittning av ett stycke jord

till egen brukning och i ansvar för en skolträdgård för sina lärjungars

räkning, inställer sig behovet av grundligare insikter. Kan han dä finna

sakkunnig hjälp, så torde han icke underlåta att begagna sig av den.

Insikten om att seminarieutbildningen i trädgårdsskötsel även i bästa

fall behöver förstärkas genom fortbildning har också kommit till uttryck.

Så kan erinras om de sedan flera år tillbaka förekommande trädgårdskur
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Undervisningsplauen.

serna vid Nääs och om de vid Adelsnäs i Östergötland sedan år 1905 af

frih. Th. Adelswärd med understöd av länets hushållningssällskap anordnade

kurserna i trädgårdsskötsel, liksom de förra avsedda särskilt för folkskollärare.

önskvärt synes, att åtgärder vidtoges för utvidgning-och förbättrinoav

trädgårdskurserna vid Nääs, vilka genom det samband, vari de kunna

ställas med andra sidor av lärarutbildningen, helt visst äga särskilt goda

förutsättningar för sitt ändamål.

I fråga om formen eller karaktären av undervisningen i trädo-årdsskötsel

vid seminarierna gäller det att lägga denna undervisning in under

de synpunkter, som behärska det övriga seminariearbetet. Onekligen utgör

den svårighet, som visat sig förefinnas för denna undervisning, ett exempel på

den allmänna svårigheten att inordna en mera yrkesmässig kurs i seminarieundervisningen.

Skall den försvara sin plats, måste den, i likhet med vad t. ex.

slöjdundervisningen sökt göra, inrätta sig efter i pedagogiskt avseende mera

omfattande men från yrkessynpunkt mera anspråkslösa syften. Uppgiften

är icke att utbilda handelsträdgårdsmästare utan att giva blivande lärare

och lärarinnor förmåga att göra trädgårdsskötsel till ett nyttigt och uppfostrande

läroämne i en barnskola. Det gäller vidare, att i seminarieundervisningen

ställa trädgårdsskötseln i samband och samverkan med besläktade

ämnen, så att den stöder dessa och stödes av dem. En av orsakerna

till att den ifrågavarande undervisningen mångenstädes varit mindre framgångsrik

har varit dess avskildhet från annan undervisning vid seminariet.

Tcke ens med biologien, som dock utgör trädgårdsskötselns grundval och

så gott som allestädes inom dennas område finner tillämpningar, har den

brukat stå i förbindelse. Läraren i trädgårdsskötsel har oftast varit en

yrkesman, ej sällan bunden med sin huvudsakliga verksamhet vid helt

andra intressen än seminariets. Om ock skicklig i sitt fack, har han

ej alltid ägt den allmänna bildning, att han förmått göra sin undervisning

i egentligare mening bildande och anknyta den till elevernas på andra

s. 189 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

189

håll vunna insikter. Så har trädgårdsskötseln till en viss grad tett sig

som en främmande tillsats till seminariekursen.

Tydligt är, att frågan om lärarens utbildning är en för detta ämnes

ställning viktig fråga (jfr sid. 374). Läraren måste icke blott fylla den

fordran, som nuvarande seminariestadga ställer på honom: »god kunskap och

erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer», utan han måste

därjämte vara i besittning av ett visst mått av allmänbildning och pedagogisk

skicklighet. 1 annat fall skall han icke förmå att upprätthålla sitt

ämnes anseende inför eleverna och icke kunna vid sin undervisning träda

i insiktsfull samverkan med andra lärare.

Men även om det ifrågavarande läroämnet kommer att erhålla lärare,

:som äro fullt utrustade för sin uppgift, och om det till följd därav kommer

att bliva i pedagogiskt avseende på ett lyckligare sätt behandlat, än tidigare

i många fall varit händelsen, skall det på grund av sin natur och

den ringa tid, som kan ställas till dess förfogande, allt fort hava att

kämpa med stora svårigheter. Så mycket viktigare är det att tillse, att

det icke hämmas av de yttre hjälpmedlens bristfällighet. Seminarieträdgården

är för läroanstalten i det hela av ovärderlig betydelse såsom mera

än något annat förlänande den behag och trevnad, och den hör till de

medelbart och oförmärkt verkande uppfostringsmedel, vilkas värde alltför

lätt förbises. Omedelbart kan den på många sätt göras till nytta för

undervisningen, ej blott i trädgårdsskötsel utan ock i andra ämnen; särskilt

är den av värde för undervisningen av de mindre barnen i övningsskolan

samt för biologiundervisningen i övningsskola och seminarium. Men för

undervisningen i trädgårdsskötsel utgör den huvudvillkoret, och en trång

eller illa belägen eller eljest otjänlig seminarieträdgård utgör ett bestående

hinder för denna undervisnings framgång.

I detta sammanhang må i fråga om seminarieträdgården endast eu

omständighet beröras, som är av särskild betydelse för undervisningen.

Dennas huvudsyfte är att giva den blivande läraren eller lärarinnan håg

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

U ndervi sn i ngspla nen.

Manlig

slöjd. (Jfr

sid. 611 och

Band 2 sid.

■>‘17 ff.)

och förmåga att en gång undervisa i trädgårdsskötsel i folkskolan. Vad

som därför minst av allt får saknas i seminarieträdgården är en skolträdgård.

Denna bör naturligtvis höra samman med seminariets övningsskola.

Mer än genom mycken teoretisk utredning och mycket praktiskt

arbete skall läraren i trädgårdsskötsel vinna undervisningens huvudsyfte,

om han förstår att på ett efterdömligt sätt ordna och använda skolträdgården

och göra den till en påtagligen värdefull insats i övningsskolans

verksamhet.

Goss-slöjden i den svenska folkskolan är med hänsyn till sin uppgift

och sitt syfte ett av denna skolas yppersta läroämnen. Att den under den

korta tid den tillhört skolan skulle hava hunnit att i alla avseenden bliva

det bildnings- och uppfostringsmedel, som den helt visst kan ocli bör bliva,

är icke att begära. De anmärkningar, som riktas mot slöjdundervisningen,

bero visserligen ofta på bristande kännedom om dess syften och grundtankar,

men i många fall torde man ha skäl att giva akt på dem. Vårt

land intager i fråga om denna undervisning en i viss mån ledande ställning,

som snart skall vara förlorad, om vi icke kunna motse även hos oss eu

fortgående utveckling. Några synpunkter härvidlag vill kommittén framhålla.

Den svenska pedagogiska träslöjden bygger på eu bestämd metod.

Snickeriarbetets olika beståndsdelar eller göromål: täljandet med kniv, sönderdelandet

med såg, träets bearbetande med hyvel och stämjärn, gradning, sinkning,

falsning, limning o. s. v., bilda under namnet »övningar» grundbeståndsdelarna

i metoden och ordnas i eu följd enligt den kända satsen: »fortgående

utan språng från det lättare till det svårare, från det enklare till

det mera sammansatta». Dessa övningar göras nu icke till några fristående

abstraktioner i undervisningen, så att de inläras liksom blott för sin egen

skull, utan de förknippas med bestämda ändamål och inläras under och

genom tillverkandet av konkreta slöjdföremål, »modeller». Modellens be
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

191

skaftenhet bestämmes dels av de övningar, som vid dess utförande böra

förekomma, dels av strävandet att erhålla enkla och välformade samt i det

alldagliga livet användbara saker: blomsterpinnar, nyckelstickor, skärbräden,

klädhängare, pennlådor o. s. v. Och modellerna ordnas slutligen till eu

»modellserie» på det sätt, att denna kommer att i sig innesluta den metodiskt

ordnade övningsserien och således med avseende på det arbete, som

vid dess utförande erfordras, liksom denna kommer att innebära ett fortgående

utan språng från det lättare till det svårare, från det enklare till

det mera sammansatta. Den bekanta Nääs-serien omfattar ej mindre än

50 nummer, det första en pekpinne, det sista ett nattduksbord. \ ad den

slöjdande lärjungen har att göra, är att med skolans modellserie till

mönster själv så noggrant som möjligt söka åstadkomma en likadan serie

av modeller. Och läraren har att därvid handleda honom, naturligtvis

i möjligaste mån så, att lärjungens eftertanke och självverksamhet

främjas.

Sådana äro metodens grundtankar. I vad mån de blivit följdriktigt

och lyckligt genomförda vid den undervisningsanstalt, som gjort dem mest

kända, torde endast fackmännen kunna bedöma. Det allvar och det intresse,

varmed folkskolans lärare tagit upp slöjdundervisningen, länder dem till

största heder. Man måste förvåna sig över, huru snabbt och säkert slöjden

vunnit insteg vid våra folkskolor och där skaffat sig erkännande och

aktning.

I väsentlig mån har härtill bidragit den fasta undervisningsmetod,

som slöjdundervisningen ägt, i det stora flertalet fall »Nääsmetoden» eller

någon, som byggts upp efter i huvudsak samma tankegång.

Men varje sträng metodisering har sina faror. Metoden stöder läraren

och underlättar hans arbete, men den binder honom också och skymmer

hans blick för det, som icke faller omedelbart inom de givna vägmärkena.

1 all synnerhet blir detta händelsen, då metoden äger den utbredning och

det anseende, som den nu ifrågavarande. Det kan icke nekas, att modell
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Undervisninssplauen.

serien i händerna på en lärare, som ej är särskilt begåvad för undervisningen

i fråga, i någon mån verkar förtryckande på undervisningen och

ger den ett drag av formalism, som illa står tillsamman med hela ämnets

praktiska syfte. Och detta gäller ej blott om Nääs-serien utan även om

de andra modellserier, som finnas i bruk, uttänkta av framstående slöjdlärare.

Inom det område, där eu modellserie vunnit tillämpning, har den

en stark benägenhet att klavbinda undervisningen och göra den stereotyp.

Mången lärare kommer aldrig ut ur den serie han en gång i seminariet

eller annorstädes blivit förtrogen med, och så kan åratal igenom klass efter

klass av barn i en skola ha fått tillverka samma sorts föremål, från år till

år nära nog så på hårsmånen lika, som vore de gjorda av en maskin. Men

därmed motverkas på ett betänkligt sätt det viktiga, i metoden ingående

syftet att låta intresset för det konkreta föremålet och dess praktiska

ändamål bliva det drivande i lärjungens arbete. Genom att år från år

fortvara såsom en för alla de slöjdande obligatorisk kopieringsuppgift förlorar

slöjdmodellen i någon grad sin egenskap av att vara ett individuellt,

i och för sig värdefullt ting och blir just vad den icke skulle vara, ett

övningsnummer, som utföres för övningens skull. Och den stränga noggrannhet

med avseende på storlek och form, varmed kopieringen skall och

bör ske, undanskymmer ytterligare det praktiska ändamål, som skulle förläna

det tillverkade föremålet åtminstone en del av dess intresse i tillverkarens

ögon.

Vidare: metoden bjuder lärjungen en verksamhet, som helt och

hållet är efterbildande, kopierande. En sådan verksamhet saknar en del

sidor, som för eu uppfostran till praktiskhet äro av särskilt värde. Den

sätter knappt i nämnvärd mån lärjungens uppfinningsförmåga på prov eller

hans fantasi i rörelse. Och då dessutom tonvikten faller och bör falla på

noggrannheten i efterbildandet, är heller icke mycket utrymme lämnat

för tilltagsenhet och snarfärdighet, som också äro i praktiskt avseende

goda egenskaper. Det bör medgivas, att slöjdarbetet dock ger tillfälle till

s. 193 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

193

rätt mycken fri verksamhet i fråga om enskildheter och att man ej av

ett enda undervisningsämne kan begära en allsidig inverkan på lärjungen.

Men å andra sidan måste sägas, att just ett av huvudsyftena för slöjdundervisningen,

nämligen utvecklingen av barnets självverksamhet, genom

nu anmärkta förhållande erfar en ej oväsentlig begränsning.

Det sagda avser icke att vara ett klander mot modellserien, men

väl mot dess envälde. Det är genom modellserien, som snickerislöjden

över huvud taget blivit möjlig som undervisningsämne i en skola, blivit

ett ämne, som även i eu medelmåttig lärares hand icke förfelar sitt syfte

att utveckla förståndet och handafärdigheten, befordra ordningssinnet

och ingiva aktning för åtskilliga av de egenskaper, som utmärka den

skicklige kroppsarbetaren. Att förkasta modellserien vore att riva ned

det berömliga verk, som vi ha att tacka för att den svenska slöjden

blivit känd i varje land. Och att vid övningsuppgifternas utförande

avstå från fordran på noggrannhet, vore att avstå från slöjdens disciplinerande

inflytande och från den egenskap hos detta läroämne, som

ställer det vid sidan av geometrien som formellt bildningsmedel. Men vad

man torde kunna göra, är att söka något minska den bundenhet och enformighet,

som ett oavlåtligt fasthållande vid det metodiska systemet för

med sig. Det synes både önskvärt och möjligt att begränsa de fasta

hållpunkter, som modellserien ger, till ett något mindre antal, så att man

mellan dem och efter dem får något spelrum för en mera fri verksamhet.

Att med andra ord bereda några tillfällen för den slöjdande gossen att, i

den mån han kan hava uppnått erforderlig skicklighet, utföra arbeten efter

eget val, därvid han icke har att blott efterbilda utan ock får själv uppfinna

och planlägga, och därvid läraren med avseende på arbetets resultat

finner sig vid att det bär vittne om sin upphovsmans barnsliga ålder.

Den barnsliga produktionen har fått berättigande och plats i mycket annat

skolarbete, i barnens små uppsatser, naturvetenskapliga försök, teckningar,

målningar, och den synes böra få sin betydelse erkänd även i slöjden.

25—082815 Folkunder v.-kom m. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Undervisningsplanen.

Även åt själva modellerna torde kunna givas något mera omväxling,

än nu sker. Att fullkomna sitt modellförråd bör vara varje slöjdlärares

strävan. Om nurnrens antal i serien minskas, så kan däremot varje nummer

företrädas av tvä eller flera modeller, mellan vilka lärjungen får

välja. Redan denna frihet, som ju icke vållar undervisningen synnerlig

svårighet, skall verka välgörande.

En annan synpunkt för utvecklingen av goss-slöjden i folkskolan har

kommittén redan haft anledning påpeka i sitt yttrande till riksdagens

statsutskott angående Luleåseminariets byggnadsfråga.

Till de vanliga reglerna för den pedagogiska träslöjden hör,

att den strängt skall begränsa sig inom sin art, således undvika varje

tillsats av arbeten, som kunna anses falla inom andra slöjdområden. Det

svnes icke hava varit metodiska skäl, som lett till uppställandet av denna

grundsats, utan huvudsakligen fruktan för att hopa olikartade läroämnen

och därigenom splittra lärjungarnas intresse. Emellertid torde det, huru

berättigad ock en sådan fruktan är, kunna ifrågasättas, om icke en fullständig

begränsning av slöjdarbetet till en enda slöjdart innebär en ensidighet,

vilken i någon män motverkar det praktiska syftet med slöjdundervisningen,

nämligen att icke blott i någon viss riktning utan i möjligaste

mån allsidigt utbilda handafärdighet och praktiskt sinne. Skall

slöjdundervisningen i detta avseende giva sitt bästa resultat, bör den,

synes det, låta lärjungen sysselsätta sig även med annat material än träet

och andra verktyg än de för dettas bearbetning brukliga. Vid sidan av

träslöjden kommer då närmast metallslöjden. Att få göra bekantskap med

de viktigaste metallerna, järnet, kopparn, tennet, att vinna någon färdighet

i hanterandet av filen och hammaren, att lära sig löda, välla och härda,

detta är för eu gosse av högt värde. Det ökar i ej ringa grad hans förmåga

att reda sig med sådana arbeten, som en gosse gärna vill försöka

sig på, och vidgar för honom det område, inom vilket han kan öva sitt praktiska

förstånd. Också finner man, att slöjdundervisningens utsträckning till

s. 195 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

195

att innefatta även något metallarbete i hög grad ökar det intresse, som

lärjungarna i allmänhet ägna denna undervisning, och metallslöjden har

allt mera vunnit inträde i våra folkskolor, särskilt i städerna.

Det är ingalunda kommitténs mening, att metallslöjd i ordets vanliga

omfattande betydelse skulle införas i våra folkskolor, så att man för

dess räkning allestädes skulle kräva sådana dyrbara anordningar, som man

finner i de större städernas bäst utrustade skolor. Här är överhuvudtaget

icke fråga om något nytt, fristående ämne, utan endast om en tillsats

av en ny beståndsdel till det förutvarande slöjdarbetet. Eu filbänk

med ett skruvstycke, ett städ med hammare, en lödlampa eller i bästa fall

en ässja av enklaste slag, och möjligheten är given väl icke att genomgå

eu systematisk metallslöjds modellserie, men att i angiven riktning utvidga

övningsfältet och i väsentlig mån öka slöjdundervisningens praktiska

värde.

I fråga om den framtida gestaltningen av slöjdundervisningen i

folkskolan må slutligen en tredje synpunkt beröras, om den ock i praktiskt

avseende är mindre betydelsefull, nämligen den estetiska synpunkten.

över huvud taget gör sig skönhets- eller prydlighetsintresset endast i

ringa grad gällande i vår skolslöjd. Det hör till den svenska träslöjdens gedigna

grundläggning, att den försmått det petiga svsslandet med träsnidning,

lövsågning och dylikt och att den icke vill genom färgbestrykning dölja ett

slöjdarbetes fel eller förtjänster. Men man kan, även ur rent pedagogisk

synpunkt, fråga, om den icke härvid drivit sina grundsatser väl långt.

Barnet har lust att pryda och utsira. Finge det försöka att förse ett eller

annat av sina slöjdarbeten med någon liten utsmyckning, åstadkommen

med sirjärn eller pensel, skulle arbetet få för sin tillverkare ett innehåll

och ett personligt värde, som den blotta modellkopian svårligen får. Att

uppfostra till skönhetssinne hör ock till skolans uppgifter. Hon gör det

först och främst genom att visa intresse för frågan: vad är vackert? och

hon gör det verksammast genom att låta barnen själva bilda det som är

opaginerad Kontrollera mot PDF

10(5

Undervisningsplanen.

vackert. Intet läroämne, icke ens teckningen, torde äga större möjligheter

än slöjden att utan tillbakasättande av något annat sitt syfte uppfostra

till sinne för det sköna och aktning för konstens alster.

I detta avseende har man börjat fästa uppmärksamhet särskilt vid

en sida av frågan. Vår skolslöjd är planlagd ur helt allmänna pedadagogiska

principer, och hur varmt det intresse än varit, som fört den

framåt, så är det förklarligt, om den fått över sig ett drag av opersonlighet.

Våra modellseriers nummer äro ganska välformade saker, men

någon sorts stil förråda de icke. De äro så att säga de enkla matematiska

uttrycken för de föremål, som de representera, och kunna i sin allmängiltighet

höra hemma över allt i världen. Men det synes dock osannolikt,

att icke slöjdundervisningens pedagogiska syften skulle nås, även om

modellen bure något drag, som erinrade om dess svenska ursprung. Det

synes med andra ord icke alldeles opåkallat, att svensk skolslöjd söker

sig någon förbindelse med vad som funnits eller ännu linnes av svensk

O O

hemslöjd.

Att detta kan ske endast i ringa utsträckning är tydligt, liksom ock

att slöjdalstrets ändamålsenlighet alltid förblir den viktigaste synpunkten.

Men detta hindrar icke, att skolslöjden av en dylik förbindelse bör kunna

draga vinning. Har blott läraren en gång fått sinne för betydelsen av

det halvförgätna arv, som den gamla hemslöjden lämnat oss i vackra och

egenartade former och ytmönster, skall han helt visst finna mycket att

därav hämta vid utarbetandet av sina slöjdmodeller och kunna giva dessa

ett i estetiskt avseende förhöjt värde.

Om den ställning, som den pedagogiska träslöjden bör intaga i

folkskolans undervisningsplan, har kommittén icke anledning att yttra sig

i detta sammanhang. Här bär kommittén endast velat framhålla de

synpunkter, som synas kommittén viktigast för en fortgående lycklig utveckling

av slöjdundervisningen i vårt land. Dessa synpunkter äro: mera

frihet och självverksamhet i lärjungens arbete, större mångsidighet i arbetets

s. 197 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

197

art, mera konstnärlig utformning av slöjdföremålen i anslutning till nationella

mönster. — Kommitténs förslag till kursplan för manlig slöjd i folkskoleseminarierna

söker att med sorgfälligt bevarande av den svenska slöjdmetodens

huvudgrunder i någon mån främja en utveckling i sådan riktning.

Med slöjden inträder i folkskolans läroplan eu skillnad mellan Husligt

gossarnas och flickornas skolarbete. Mot träslöjden för gossarna svarar(J£r

för flickorna det kvinnliga handarbetet: »stickning, linnesömnad, stopp-sid- 342 ff)

ning och lappning». Härmed har skolan tagit, sikte på den särskilda

arbetsuppgift i livet, som av ålder tillhört kvinnan. Av denna uppgift

har den dock tagit ut endast en sida, den som varit skolan lättast att

se till godo. Kraftiga bemödanden hava under senare år gjorts i syfte

att låta det kvinnliga arbetet på något fullständigare sätt bliva föremål

för skolans uppmärksamhet, och så har huslig ekonomi blivit ett skolämne,

som börjat vinna inträde även i folkskolan. Där tillhör den visserligen

liksom slöjden de ämnen, vari undervisning icke skall utan blott

kan meddelas. Normalplanen av år 1900 upptar kurs i huslig ekonomi

såväl för den egentliga folkskolan som för folkskolans högre avdelning,

och en kungl. kungörelse av den 16 juni 1906 stadgar rätt till statsunderstöd

åt skoldistrikt, som anordnat undervisning i ämnet. Det lider intet tvivel,

att ju icke den utveckling, som sålunda börjat, skall fortgå. Den hör

till det allmänna strävandet efter eu mera praktisk läggning av vår folkundervisning.

I fråga om upptagande i folkskoleundervisningen av huslig ekonomi

eller, med den benämning kommittén funnit lämpligast, hushållsgöromål

hänvisas ofta till hemmet: det är hemmets sak, icke skolans, heter det,

att i sådant avseende undervisa och uppfostra. — Mot denna invändning

har man att ställa eu erinran om huru det verkligen förhåller sig med

många av de nutida hemmens intresse och förmåga i detta stycke. I och

med den genomgripande förändring, som hela näringslivet erfarit under

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

U nderv isningsplanen.

det gångna århundradet, hava, som bekant, helt nya förhållanden inträtt

i hemarbetet. Nära nog det mesta av det, som fordom bereddes eller

tillverkades i hemmet av kvinnornas förfarna händer, produceras numera

fabriks- eller yrkesmässigt, och den köpta varan blir billigare än den

hemgjorda. Detta gäller i synnerhet produkterna av sådant arbete, som

krävde mycken skicklighet och därför mycken övning, men till eu viss

grad även alstren av det vanliga hushållsarbetet. Särskilt i städerna, i

stadsliknande orter och industritrakter återstår av husmoderns görornål i

hemmet till synes ganska litet. Det som är kvar anses icke kräva någon

synnerlig övning eller förmåga. Vidare: kvinnan har på andra områden

funnit uppgifter för sin verksamhet, som giva henne mera oberoende och

förefalla henne förnämligare och som hon redan vid tidig ålder måste

börja utbilda sig för; i jämförelse med dessa bli de husliga bestyren ej

sällan betraktade som något tarvligt, som den unga dickan helst vill slippa

ta befattning med. Kommer därtill, att i många hem förvärvsarbetet tar

ej blott mannen utan även hustrun i anspråk och hindrar henne att, även

om hon har duglighet till att handleda sina döttrar i hemsysslor, ägna

sig däråt.

Huru stor betydelse det kvinnliga hemarbetet har även i sin nutida

mera begränsade omfattning, torde icke behöva närmare utvecklas;

samhällets välfärd beror av hemmen, men hemmets bestånd beror till

väsentlig, ofta till väsentligaste del av husmoderns arbete, och man skulle

kunna följa detta arbetes betydelse från det enskilda till det allmänna på

olika områden samt uppvisa dess värde för familjens och folkets ekonomiska

välstånd, kroppsliga och sedliga hälsa. Men obestridligt är, att

samverkande orsaker av nu antydd art i betänklig grad förminskat hemmens

förmåga att uppfostra till husligt arbete och även försvagat insikten

om en sådan uppfostrans behövlighet.

Det blir skolans sak att övertaga och efter sin förmåga söka fylla

de uppgifter i barnets uppfostran, som hemmet lämnar från sig. Det

s. 199 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

199

anspråket ställes från hemmets sida på skolan, och det ställes ofta med

en icke alldeles oberättigad erinran om, att skolan till icke oväsentlig

grad tar barnet från hemmet.

Så har folkskolan måst börja tänka på att till sin undervisning i

kvinnlig slöjd foga undervisning även i det kvinnliga arbete, som innefattas

i benämningen huslig ekonomi. Man frågar, vad skolan val egentligen

kan uträtta med en sådan undervisning, och menar, att det icke

kan bli synnerligen mycket. Visserligen, skolan kan aldrig giva sina

kvinnliga lärjungar vad de skulle få genom deltagande enligt gammal sed i

ett välordnat hems alla bestyr. Den färdighet i matlagning och andra hushållsgöromål,

som skolan kan bibringa, blir i jämförelse härmed obetydlig. Men

den år därför icke värdelös. Den är i varje fall bättre än ingen, och den har

ett särskilt värde däri, att den är vunnen genom eu planmässigt ordnad

undervisning, som ställt arbetet under bestämda ledande synpunkter, framför

allt i fråga om ekonomiens och sundhetens fordringar. Barnen ha t. ex.

icke blott fått öva sig att laga ett mål mat utan även fått lära sig att

bedöma dess kostnad och dess näringsvärde. Genom denna förening av

teoretiska synpunkter med den praktiska övningen blir skolundervisningen

av värde även för de barn, som i sina hem få på ett grundligare sätt deltaga

i de husliga göromålen.

Men betydelsen av hushållsgöromål såsom läroämne i folkskolan

ligger icke endast eller ens företrädesvis i den lilla färdighet och insikt

i ämnet, som lärjungarna kunna vinna. Den ligger helt visst ännu mera

däri, att skolan genom det husliga arbetets upptagande i sin ämneskrets

uttryckligen angivit detta arbete som en uppgift för undervisning och

uppfostran, likvärdig med dem, åt vilka skolan sedan gammalt ägnar sin

omsorg. Det gäller framför allt att söka återgiva åt det kvinnliga hemarbetet

den aktning, som det på grund av sin utomordentliga betydelse

förtjänar. Kan skolan härtill medverka, så gör den eu icke ringa gärning.

Och att den detta kan, synes erfarenheten intyga.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Undervisningsplanen.

För övrigt är det tydligt, att hushållsgöromål är ett skolämne av

stort uppfostringsvärde helt allmänt taget, ett i egentligaste mening praktiskt

ämne, ägnat att utbilda sinne för ordning och snygghet, för omtänksamhet

och sparsamhet. Om någonsin en verksam »undervisning i

sparsamhet» kan givas i barnskolan, så är det den som skolflickorna få i

och med undervisningen i huslig ekonomi, därvid sparsamhetsintresset får

sin tillämpning just inom det område, varest det längre fram i deras liv

i första rummet bör göra sig gällande.

Om nu således hushållsgöromål av giltiga skäl är och allt allmännare

bör bliva ett läroämne för folkskolornas kvinnliga lärjungar, så är

det klart, att den icke får saknas i lärarinneseminarierna. Kommittén

hemställer, att detta ämne framdeles där skall utgöra en obligatorisk beståndsdel

i undervisningen. Intet kan bättre tala för en sådan hemställan

än det sakförhållandet, att undervisning i huslig ekonomi, trots de med

dess anoi’dnande förbundna svårigheterna, redan börjat införas vid de

kvinnliga seminarierna. Vid seminariet i Skara förekommer sådan undervisning

allt sedan år 1903, vid seminariet i Landskrona sedan år 1906, vid

seminariet i Kalmar sedan år 1909 och vid seminariet i Stockholm sedan

år 1910.

Visserligen kunde man tänka sig, att den ifrågavarande undervisningen

kunde förekomma i folkskolorna utan att förekomma i seminarierna,

i det att den i folkskolorna anförtroddes åt särskilt utbildade facklärarinnor.

I de större folkskolorna, i synnerhet i städernas, torde måhända eu särskild

lärarinna i ämnet på grund av en del praktiska skäl vara lämpligast.

Men skulle landsbygdens alla folkskolor bli beroende av tillgången på

facklärarinnor och av möjligheten att bekosta deras anställande, bleve,

som lätt inses, det stora flertalet av våra folkskolor i saknad av undervisning

i huslig ekonomi. Man inser ock, huru mycket bättre, under i

övrigt lika förhållanden, undervisningen bör bli, om den meddelas av

barnens egen lärarinna, som känner dem och känner deras hem och som

s. 201 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

201

kan anknyta sin undervisning till deras kunskaper på andra områden, än

om den gives av en lärarinna, som i regeln endast under en kortare tid

uppehåller sig vid skolan.

Till och med om man icke ansåge sig kunna eller böra utbilda

den blivande folkskollärarinnan till att själv undervisa i husliga göromal,

hade man skäl att införa huslig ekonomi i de kvinnliga seminarierna.

Man kan i detta fall påminna om lärarinnans behov för egen del av insikt

i ämnet. Hon är ju i regeln hänvisad till att själv besörja sin hushållning,

och det är eu allmän och säkerligen grundad åsikt, att hon

därvid ofta visar sig mindre väl förstå, vad en god omtanke om hälsa

och arbetskraft fordrar. Men framför allt hade man det skäl, som ligger

i den välgörande återverkan, som utbildning i det praktiska har på lärarens

och lärarinnans verksamhet i det hela. Denna återverkan sträcker sig till

undervisningen i alla skolämnen. Ty allestädes kunna tillämpningar göras

på det praktiska livets förhållanden och hänsyn tagas till dessa på ett

sätt, som stärker barnens intresse och aktning för de uppgifter, som möta

dem utanför skolan. Och vad nu särskilt det husliga arbetet beträffar,

så torde det vara uppenbart, att man, om man vill vinna intresse och

aktning därför bland folkskolans lärjungar, får se till, att det icke av

skolornas egna lärarinnor betraktas med den ringaktning, som okunnigheten

brukar föra med sig.

Kommittén har ansett sig kunna lägga in i de kvinnliga seminariernas

undervisningsplan en kurs i hushållsgöromål, som efter kommitténs mening

bör kunna giva folkskollärarinnorna nödiga förutsättningar att undervisa

i ämnet i folkskolan. Att kursen fått göras ganska knapp, måste medgivas.

Från mera yrkesmässig synpunkt skall den sannolikt synas allt för

knapp. Märkas bör dock, att den förlagts till de två högsta seminarieklasserna,

så att eleverna genom den underbyggnad de erhållit i biologi,

kemi, ekonomilära och hälsolära böra med lätthet tillägna sig den teore
26—082815

Folkunder v.-kornm. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Undervisningsplanen.

tiska sidan av ämnet. — Såsom förut nämnts (sid. 140), har kommittén

sammanfört hushållsgöromål med kvinnlig slöjd till ett ämne: •»husligt arbete».

Vad den kvinnliga slöjden beträffar, åsyftar den av kommittén föreslagna

kursplanen väsentliga förändringar i undervisningen. Enligt nuvarande,

för den äldre seminarieundervisningen karakteristiska bestämmelse

utgöres kursinnehållet av »den för övningsskolan antagna övningsserien».

Detta innebär föga mer, än vad man kan fordra av eleverna vid

deras inträde i seminariet. Seminariets undervisning i detta ämne såväl

som i andra bör giva dem något annat och mera än en kurs för barn.

Den skall söka utbilda dem till slöjdlärarinnor, som ha förmåga att självständigt

bedöma och ordna sin undervisning. Särskilt gäller det att göra

dem mera oberoende gent emot modellserien, vilken i ännu högre grad

än i fråga om gosslöjden binder den kvinnliga slöjdundervisningen i folkskolorna

och vållar ett ideligt upprepande år efter år av samma slöjdarbeten,

nära nog lika hela landet över.

Med avseende på innehållet av lärokursen i »husligt arbete» och de

grundtankar man velat se tillämpade vid undervisningen hänvisas till

kursplanen och dess utförliga motivering. Såväl kursplanen som motiveringen

torde ådagalägga, att kommittén haft för avsikt att verkligen få

till stånd eu praktisk undervisning i detta praktiska ämne. Att en sådan

undervisning förutsätter en icke obetydlig pedagogisk och fackmässig utbildning

hos seminarielärarinnan i husligt arbete, är tydligt. Därom

får kommittén på annat ställe närmare uttala sig (sid. 376).

Gymnastik Enligt 1894 års undervisningsplan skall för gymnastik anslås minst

med lek . .. .

och idrott, en halv timme varje dag eller 3 gymnastiktimmar i veckan för varje klass.

oel Band1 3Endast vid en del av våra kvinnliga seminarier nöjer man sig med denna

sid 272 ff") »,

tid för gymnastiken, och vid våra manliga seminarier är en lektionstimme

varje dag för varje klass regeln.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Lärokurser.

203

Kommittén föreslår, att gymnastiken skall övas vid de kvinnliga seminarierna

i första klassen en hel lektionstimme, d. v. s. 45 minuter, varje

dag och i övriga klasser 30 minuter varje dag, tid för omklädningen däri

icke inräknad, och vid de manliga 45 minuter varje dag, varvid ej heller

tid för av- och påklädning skall inräknas. Gymnastikens veckotimtal skulle

i överensstämmelse härmed bliva vid de kvinnliga seminarierna 6 i första

klassen och 4 i övriga klasser, vid de manliga seminarierna 6 i alla klasserna.

Vidare har kommittén sökt bereda tid för ordnade idrottsövningar.

H varje klass, antingen ensam för sig eller tillsamman med en annan, skall

enligt kommitténs förslag en eftermiddag varje vecka under ett par timmars

tid sysselsätta sig med idrott. Övningarna ledas av gymnastikläraren och

kunna vara av olika slag: bollspel och andra lekar, skidlöpning, skridskoåkning

o. s. v., allt efter olika årstider och väderleksförhållanden.

När vädret är otjänligt för övningar i det fria, samlas man i gymnastiksalen,

där kroppsövningarna kunna omväxla med föredrag eller diskussioner

i ämnen, som tillhöra idrottens, gymnastikens, hälsolärans och kroppsuppfostrans

områden, eller tiden på annat sätt användes till omedelbart eller

medelbart gagn för elevernas kroppsliga utveckling och sundhet och för deras

förmåga att framdeles som lärare leda barnens uppfostran i fysiskt avseende.

Den dag, då klassen har sin idrottseftermiddag, skall den vara fri från

obligatoriska hemuppgifter till den följande dagen.

Någon särskild tid för den teoretiska undervisningen i gymnastik

har kommittén icke upptagit. Denna undervisning kan lämpligen förläggas

till samma dagar som idrottsövningarna, därvid, i den män behövligt är,

antingen dagens gymnastiklektion eller idrottstiden helt eller delvis därför

tages i anspråk. Även tiden för elevernas undervisningsövningar tages på

sätt och vis från ämnets timmar, i det att den grupp av fjärde klassens

elever, som för dagen biträder vid övningsskolbarnens gymnastik, är befriad

från deltagandet i klassens gymnastiklektion under samma dag. Sä

opaginerad Kontrollera mot PDF

201

Undervisningsplanen.

enligt kommitténs förslag, som på detta sätt skulle möjliggöra flerdubbelt

mera övningsundervisning i gymnastik än i något annat ämne.

Såsom synes, har kommittén tillämnat gymnastiken och idrotten eu

ganska stark ställning vid seminarierna, gynnsammare än den de eljest i

svenska skolor intaga, således ojämförligt gynnsammare än den man i

allmänhet finner åt dem anvisad i utländska läroanstalter. Mången skall

kanske befara, att de fått för sin räkning väl mycken tid i förhållande

till den som ägnas åt andra ämnen. Men kommittén har ansett, att

vårt folks fysiska uppfostran är eu av våra allra viktigaste framtids»

uppgifter och att det arbete, som därpå skall nedläggas, framför allt måste

utföras i våra folkskolor, således grundläggas i våra seminarier. Kommittén

har ock hyst den förhoppningen, att den tid, som i seminarierna ägnas åt

elevernas kroppsliga utbildning, medelbart skall komma elevernas studiearbete

till godo genom att för detta arbete skänka dem ökad förmåga i

ökad kroppslig hälsa och styrka, och kommittén har slutligen hyst förtroende

till gymnastikens, lekens och idrottens disciplinerande och i allmänhet

sedligt stärkande inflytande. Om de svenska folkskoleseminarierna i det

avseendet visa en olikhet med flertalet utländska, att gymnastiken och

idrotten i de törra erhållit ett jämförelsevis stort utrymme, bör detta enligt

kommitténs åsikt räknas dem till godo från eu sund folkuppfostrans synpunkt.

\ i hava dessutom i detta avseende inhemska uppslag att tillvarataga

och en del egna tillgångar att förvalta. Det behöver knappast sägas, att kommitténs

kursplan för gymnastik innebär ett bestämt fasthållande vid den

svenska gymnastikens grundsatser, sådana de, på allt mångsidigare och

ändamalsenligare sätt tillämpade, segrande bestått allt ifrån Lings dagar.

Dessa grundsatser äro kända. Enligt dem skall den pedagogiska gymnastiken

icke åsyfta utbildandet av någon akrobatisk eller atletisk konstfärdighet;

den skall undvika all ensidighet och all överdrift. Dess mål är kroppens

harmoniska utveckling till hälsa och kraft, dess daning till ett lydigt

s. 205 Kontrollera mot PDF

I)on praktiska lärarutbildningen.

205

verktyg för den sedliga viljan enligt det gamla kända ögonmärket för all uppfostran:

»en sund själ i en sund kropp». Redan Ling betraktade emellertid

idrotten, den gymnastiska leken, som en behövlig utfyllnad till den mera

formbundna gymnastiken. Idrotten och idrottsleken äga i många trakter

av vårt land ännu fäste i gammal sedvänja, och under senaste årtionden ha

de hos oss blomstrat upp till en verklig folkrörelse. Det är väl sant, att

denna rörelse ofta skadas av de överdrifter, som en omåttlig tävlingslust

framkallar, men i det hela torde den få anses som en glädjande och

framtidsrik företeelse. För skolorna gäller det att taga den i sin tjänst

och medverka till att den utvecklas i god riktning. Att leken och idrotten

böra utgöra en beståndsdel i skolornas ordnade kroppsövningar, är numera

allmänt erkänt. De höra dit ej blott på grund av sin betydelse för den

kroppsliga utvecklingen utan i lika hög grad på grund av sin betydelse

för utvecklingen av barnets själsförmögenheter och karaktär. Så mycket

mindre kunna de saknas i lärarutbildningen.

4. Den praktiska lärarutbildningen.

Den viktigaste men också den svåraste delen av seminariernas uppgift

är elevernas praktiska utbildning för lärarkallet. Den icke blott ställer

stora anspråk på den enskilde seminarieläraren och kräver ett enigt

och oavlåtligt samarbete lärarna emellan; även själva dess planläggning

erbjuder stora svårigheter, och den gör seminariernas arbetsordning och

hela organisation mera invecklad än de flesta andra läroanstalters.

Till att börja med är det av vikt att göra sig reda för, vad den Beg,dnsnitig

... . . i-ii . . .av semina
fyrariga

seminariekursen i avseende pa praktisk lärarutbildning kan och Hets uppgift

.... * fråga om

icke kan giva. den prak
Den

kan näppeligen giva eleven förtrogenhet med eller ens övnin g ningen.

i undervisningen i varje ämne på varje stadium av skolan, knappast skänka

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Undervisningsplanen.

honom förmåga att i större utsträckning planlägga och genomföra undervisningen

inom något läroämne. Den kan endast mycket ofullständigt låta

honom göra praktisk bekantskap med de många olika organisatoriska former,

vari folkskolan hos oss uppträder. Den kan icke bibringa honom

någon större vana att sköta en skola eller ens en skolklass i dess helhet från

dag till dag eller att utöva den individuellt uppfostrande och vårdande verksamhet

bland lärjungarna, som utgör det högsta och det svåraste i lärarens

arbete. Den ingående kännedom om lärjungarna, läroämnena och

skolförhållandena och den metodiska säkerhet, som eu lärare behöver för

att röra sig med frihet i sitt arbete och fasthålla alla dess olika syften,

vinner han först genom en icke allt för kortvarig lärarverksamhet på

egen hand och på eget ansvar. Även i bästa fall skall den nyblivne folkskolläraren

inför den uppgift, som möter honom, finna sin praktiska utbildning

mycket ofullständig och måhända vara benägen att härför klandra

den utbildningsanstalt han lämnat.

Och dock är det icke obetydligt vad seminariet i sådant avseende

kan och bör hava givit honom. Det bör hava givit honom, dels på teoretisk,

dels på praktisk väg, en överblick över folkskolans anordning och

arbete i det hela samt de ledande synpunkterna för dess olika undervisningsämnens

metodiska behandling. Om elevens praktiska övningar icke

kunnat utsträckas över lärokurserna i deras helhet, så ha de åtminstone

givit honom en rätt god förfarenhet i planläggandet och genomförandet

av den begränsade undervisningsuppgift, som kallas en »lektion», och gjort

honom förtrogen med klassundervisningens taktiska regler. Med avseende på

uppfostringssidan av lärararbetet har han fått .på ett ganska grundligt

sätt teoretiskt sysselsätta sig med uppfostringsproblemens huvudpunkter och

tillika fått göra de första försöken som uppfostrare och ordningens handhavare.

Slutligen, seminariet kan och bör hava givit honom, för hans

framtida verksamhet som undervisare och uppfostrare, goda föredömen.

Vad seminariets lärare, var i sin stad och efter sin individualitet, i detta

s. 207 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen.

207

hänseende förmått skänka, blir måhända den betydelsefullaste behållningen

av seminarieelevens utbildning. Särskilt har man härvid att tänka på lärarnas

ställning till seminariets övningsskola, på deras förpliktelse att i enig

samverkan söka göra denna till en verkligen god skola, vars lärjungar

både i kroppsligt och andligt avseende finna insiktsfull och sorgfällig omvårdnad.

De erfarenheter, som den blivande folkskolläraren får tillfälle att

göra under sin seminarietid, och de lärdomar, som han i seminariet erhåller,

kunna icke göra honom utan vidare till eu god lärare. Men de kunna

skydda honom mot svårare misstag, och de kunna vägleda honom i den

fortsatta praktiska utbildning, som det framtida arbetet i skolans tjänst

skall och bör medföra. Såsom en förberedelse och förutsättning för denna

fortsatta utbildning bör seminarieutbildningen framstå och uppfattas. Ingenting

är sämre, än om eleven för med sig från seminariet den föreställningen,

att han är »färdig-*. Och eu av seminarieundervisningens viktigaste

uppgifter blir, även i den del som här avses, att giva eleven uppfordran

till och håg för strävandet efter fortsatt utbildning.

All undervisning vid seminariet måste i någon man få sin egendom- Pf» /"M*;

c o o ttska ut bild

lio-a prägel av det mål, för vars skull hela anstalten är till. Och om den ningens an
°

r n ordnande.

icke, såsom den fordom gjorde, söker antaga barnundervisningens former, (J.h ««*• 61

utan rättar sig efter seminarieelevens personliga och intellektuella stånd- *»/. 2*0

punkt, är därmed blott så mycket mera anledning given för seininarieläraren

att betona skillnaden mellan barnets och den vuxnes själsliv

och klart framhålla de metodiska tillvägagångssätt, som tillhöra barnskolan.

Till lärokurserna för vart och ett av seminariets undervisningsämnen,

ekonomilära, främmande språk samt psykologi och pedagogik undantagna,

hör ock enligt kommitténs kursplaner eu framställning av ämnets

metodiska behandling i folkskolan (sid. 179). Dessa beståndsdelar i den teoretiska

undervisningen utgöra omedelbara och viktiga bidrag till den praktiska

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Undervisningsplanen.

utbildningen. Ännu mera gäller detta om hela det läroämne, som benämnes

»psykologi och pedagogik», och man behöver blott erinra sig sådana

beståndsdelar av detta ämnes kurs som exempelvis barnpsykologi, skolhygien,

allmän undervisningslära, för att man skall inse, hur omöjligt det

är att draga en gräns mellan den teoretiska undervisningen i seminariet och

arbetet för elevens praktiska utbildning i detta ords mera omfattande betydelse.

1 inskränkt bemärkelse eller som term i läroplanen betecknar den

praktiska utbildningen närmast den undervisning och övning, som eleven

erhåller under och genom arbete i seminariets övningsskola. Den praktiska

utbildningens anordnande har städse utgjort seminariearbetets svåraste

problem. Vid sitt försök att ytterligare utbilda formerna för denna

del av seminariets verksamhet har kommittén haft ledning huvudsakligen

av försök och erfarenheter, som gjorts i de svenska seminarierna. Kommitténs

förslag i förevarande avseende är utförligt behandlat i kap. X. Här

må dess grunddrag i största möjliga korthet antydas.

Den praktiska utbildningen börjar i andra klassen med besök någon

timme i veckan i olika avdelningar av övningsskolan, timbesök. Dessa

planläggas av läraren i psykologi och pedagogik, och deras huvudsyfte är att

lära eleverna att göra iakttagelser med avseende på undervisningen och

dess psykologiska förutsättningar. Även i tredje klassen förekomma besök

av denna art men upphöra sedan.

Under vårterminen i andra klassen börja de skolbesök, som i seminarierna

vanligen benämnas »hospitering». Vid dessa besök skola enligt

stadgans bestämmelse »enskilda elever under hela dagar turvis följa undervisningen

i skolans olika avdelningar», varför de af kommittén förslagsvis

kallats heldagsbesök. Om »hospiteringen», sådan den i de flesta fall för

närvarande är beskaffad, kan sägas, att den medför allt för ringa verksamhet

från elevens sida. Besöksdagarna betraktas av eleverna gärna

som ett slags vilodagar, och stundom utgöres deras påtagligaste resultat endast

s. 209 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen.

209

av de stora luckor, som de lämna i elevernas studiearbete. Rätt ordnade

utgöra dock heldagsbesöken ett oumbärligt led i seminarieundervisningen.

men nödvändigt är att genom uttryckliga bestämmelser framkalla större

aktivitet hos eleven under besöken. Man bör avfordra honom någon redovisning

för vad han iakttagit, och man bör tillförsäkra honom rätt och

ålägga honom plikt att inom vissa gränser och under övningsskollärarnas

omedelbara handledning biträda vid barnens vård och skolans skötsel

samt jämväl vid undervisningen, och det ej såsom nu endast i de s. k.

övningsämnena utan ej mindre i kunskapsämnena. I tredje och fjärde klasserna

fortsättas dessa skolbesök; i den sistnämnda klassen upptaga de

längre tid och medföra ökat arbete för eleven, så att denne slutligen under

sista dagen helt och hållet inträder i den ordinarie lärarens ställe såsom

skolavdelningens ledare och undervisare.

Den huvudsakliga övningen i undervisning har hittills varit förlagd

till de i scminariestadgan omtalade »praktiska övningarna», i vilka eleverna

»antingen klassvis eller delade i grupper» deltaga. 1 närvaro av den handledande

läraren och med kamraterna i klassen eller gruppen som åhörare

få eleverna i ordning efter ett för ändamålet uppgjort schema besörja lektioner

i övningsskolan, och de hållna lektionerna göras till föremål för

lärarens och kamraternas kritiska granskning. Tydligt är, att dessa övningar

ställa större anspråk på eleven och på ett allvarsammare sätt ingripa

i övningsskolans undervisning än de med heldagsbesöken förbundna övningarna,

vid vilka eleven vanligen är ensam med läraren inför barnen och

mera omedelbart står under dennes ledning.

Aven i kommitténs förslag utgöra dessa undervisningsövningar för

grupper av elever, eller gruppövningar, huvudbeståndsdelen av arbetet för

den praktiska utbildningen. Men kommittén föreslår en del viktiga förändringar

i sättet för deras anordnande.

Kommittén har i föregående kapitel påpekat de olägenheter för den

praktiska utbildningen, som följa därav, att enligt nuvarande stadga de två

27 —082S15 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolcscm. Band 1.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Undervisningsplanen.

första seminarieklasserna skola tjänstgöra som småskoleseminarium: de »praktiska

övningarna» måste börja redan med andra läsåret, och hela den till

småskolestadiet hörande praktiska utbildningen måste förläggas till detta

läsår utan hänsyn till frågornas och uppgifternas större eller mindre svårishet.

Dels av detta, dels av andra skäl har kommittén också hemställt

(sid. 98), att ifrågavarande bestämmelse i stadgan måtte utgå. Därmed

har kommittén ock varit oförhindrad att ordna arbetet för den praktiska

utbildningen mera i enlighet med dess eget och det övriga seminariearbetets

krav.

Enligt kommitténs förslag börja de svårare undervisningsövningarna,

d. v. s. gruppövningarna, först i tredje klassen, och deras fördelning mellan

småskoleavdelningen och övriga avdelningar av övningsskolan bestämmes i

främsta rummet av själva övningsuppgifternas natur och svårighetsgrad.

Genom begränsningen av gruppövningarna till de två sista läroåren göres

vinst i koncentration; eleverna få åtminstone under de två första åren mera

ostört sysselsätta sig med teoretiska studier. En ytterligare koncentrering

är önsklig. Erfarenheten visar nämligen, att de ifrågavarande övningarna i

elevernas föreställning gärna taga karaktären av mer eller mindre ödesdigra

prov och därför ock i hög grad lägga beslag på deras arbetskraft och betaga

dem förmågan att med intresse ägna sig åt sina övriga uppgifter.

Slitningen mellan de teoretiska studierna och förberedelsen för gruppövningarna

vållar oro och ansträngning. Kommittén ordnar därför dessa övningar

i de två klasser, där de förekomma, periodvis, så att för varje elev

tidsskeden, under vilka sådana övningar förekomma, omväxla med skeden,

under vilka eleven är helt och hållet fri från dem.

Vanligen har klassen vid gruppövningarna varit delad endast i två

grupper; lokalförhållandena inom läroanstalten och övningsskolans ringa

omfattning hava oftast lagt hinder i vägen för övningar med större antal

avdelningar. Följden har blivit, att den enskilde eleven jämförelsevis sällan

har fått tillfälle att själv undervisa, men däremot måst sitta som åhö
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen.

211

rare under en stor mängd lektioner av kamrater, exempelvis för varje lektion

han själv hållit fått åhöra 11 till 14 i allmänhet föga efterdömliga

kamratlektioner. Däremot har han sällan fått höra läraren undervisa.

Det olämpliga i dylika förhållanden ligger i öppen dag. Då seminarierna

nu börjat få bättre lokaler och därmed större möjligheter för erhållandet

av mera utvecklade övningsskolor, bör en normalplan för den praktiska utbildningen

kunna förutsätta seminarieklassernas uppdelning i flera och således

smärre grupper. Kommitténs plan räknar med grupper om högst 5

elever och ordnar övningarna så, att varje elev för varje lektion, han själv

håller, får åhöra endast 4 kamratlektioner men däremot i regeln 1 lektion

av den handledande läraren.

I ännu ett avseende bör i fråga om gruppövningarna en förändring

ske i tidigare brukad ordning. Man har i regel låtit två elever sig emellan

dela en lektionstimme: den ene har frågat tillbaka på det förut

genomgångna, varefter den andre övertagit undervisningen för att föra

lärjungarna vidare i ämnet. Denna täta växling har verkat oroligt och

jäktande, och ännu mera har så blivit fallet, sedan lektionstiden förkortats

till 45 minuter. Regeln bör därför bliva, anser kommittén, att eleven vid

sin övning får hela lektionen för sin räkning och i det avseendet således

är ställd i samma läge, som han sedermera som lärare skall befinna sig i.

Enligt kommittéförslaget omfattar elevens övningsuppgift för varje särskild

gång i tredje klassen en hel lektion och i fjärde klassen två sammanhörande

hela lektioner.

Detta om gruppövningarna. Uppgifterna sträcka sig vid dem, som

sagt, blott till en lektion eller två, och själva övningen får eller åtminstone

kan allt för lätt få karaktär av uppvisning, därvid elevens uppmärksamhet

gärna dragés från barnen och undervisningen till åhörarna och tanken

på den kommande kritiken. Om möjligt bör man därför söka bereda

tillfälle även till sådana praktiska övningar, som avse något vidsträcktare

uppgifter och giva eleven en något mera oberoende ställning vid uppgif
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Undervisningsplaneii.

ternas utförande. Vid flera seminarier har man gjort försök i sådan riktning

och infört s. k. serieövningar, d. v. s. undervisningsövningar för enskilda

elever i särskilda ämnen under en sammanhängande följd av lektioner.

Eleven får därvid i allmänhet vara ensam med barnen, han får tid på sig

till att kunna reparera ett och annat metodiskt missgrepp och att tillämpa

de lärdomar, som han hämtar ur arbetet, vars resultat, såsom mindre beroende

av tillfälligheter, ger eu riktigare föreställning om hans förmåga. Kommittén

har upptagit övningar av detta slag i sin undervisningsplan. De förekomma

enligt denna i fjärde klassen, där varje elev får pa angivet sått

behandla undervisningsuppgifter i två ämnen under en följd av sex lektioner

i varje ämne.

Slutligen har kommittén såsom ett led i den praktiska utbildningen

upptagit skolbesök i andra läroanstalter, övningsskolans användning i

seminarieundervisningens tjänst gör den i mycket olik en vanlig folkskola.

Redan detta gör det önskligt, att eleverna någon gång få komma in i en

vanlig folkskola och se, hur arbetet i en sådan bedrives. Därtill kommer

som ytterligare skäl, att det måste vara av stort intresse för dem att få höra

även andra lärare undervisa än seminariets. Icke blott folkskolor utan ock

andra läroanstalter, såsom allmänna läroverk, flickskolor, lägre fackskolor,

även vissa abnormskolor, kunna besökas. Mången iakttagelse göres lättare

i en omgivning, som i ett eller annat avseende väsentligt skiljer sig

från den, som man dagligen rör sig i, och man bedömer bättre sitt eget

arbetsfält, om man får tillfälle att jämföra det med angränsande områden.

Skolbesöken i andra läroanstalter förekomma enligt kommitténs undervisningsplan

i fjärde klassen. De bliva naturligtvis i varje särskilt fall beroende

av, huruvida vederbörligt tillstånd för besöket kan utverkas eller

icke.

Härmed äro huvuddragen angivna av det praktiska utbildningsarbetet.

sådant det enligt kommitténs förslag skulle ordnas. Kommittén har

icke ökat den tid, som enligt nu gällande timplan är för varje elev an
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Den praktiska lärarutbildningen.

213

slagen till den praktiska utbildningen. Snarare är den minskad. Att ett

genomförande av den föreslagna anordningen likväl innebär väsentlig förbättring,

torde vara tydligt. Särskilt genom skolbesökens bättre utnyttjande

och genom införandet av serieövningarna bör betydlig vinst göras.

Och ännu större är måhända den vinst, som bör uppkomma genom den

bättre anordningen av gruppövningarna, varigenom en myckenhet tid,

som nu mod tvivelaktigt gagn eller uppenbar skada användes av eleverna

på åhörandet av kamraters ofullkomliga undervisningsförsök, inbesparas

och ökad tid beredes dem dels till åhörande av lärares undervisning,

dels till egen övning. En överslagsräkning ger i detta avseende vid

handen (Band 2 sid. 306), att om eleven enligt den äldr , delvis ännu tillämpade

ordningen fått vid de »praktiska övningarna» under sin seminarietid

själv hålla inemot 25 lektioner men sitta som åhörare vid mer än 300 lektioner

av kamrater och endast ett mycket ringa antal lektioner av lärare, så skulle

han enligt det här framlagda förslaget få under grupp- och serieövningarna

hålla 45 lektioner samt åhöra 30 lärarlektioner men endast omkring 120

kamratlektioner. — För övningsundervisningen i ämnena trädgårdsskötsel,

husligt arbete och gymnastik äro dessutom i kommittéförslaget särskilda

anordningar träffade, som ytterligare högst väsentligt öka antalet undervisningsövningar.

Vad särskilt gymnastiken beträffar, skulle varje elev i

det närmaste under varje vecka av det sista seminarieåret få under en lektionstimme

deltaga i gymnastikundervisningen i övningsskolan, så att han

vid årets slut erhållit omedelbar övning inom varje del av folkskolans gymnastikkurs,

varjämte tillfälle skulle beredas eleverna att handleda barnen

i lek och idrott. — Av det som blivit sagt om heldagsbesöken framgår, att

även antalet av de undervisningsövningar, som stå i samband med dessa,

enligt kommittéförslaget skall komma att betydligt ökas.

Fn sådan anordning av den praktiska lärarutbildningen, som av kom- Den pmkmitten

föreslagits, innebär icke ringa organisatoriska och praktiska svårig- ningen och

seminariet*

övningsskola

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Undervisniugsplanen.

heter. Huvudvillkoret för dess genomförande är emellertid en för ändamålet

tillräckligt stor och bärkraftig övningsskola. Det är framför

allt övningsskolans ringa omfattning, som stått och ännu mångenstädes

står hindrande i vägen för en god anordning av den praktiska utbildningen.

Och övningsskolans otillräcklighet har berott och beror till väsentlig

del på den otillräckliga och bristfälliga utrustning särskilt med

avseende på lokaler, varmed seminarierna intill senaste tid måst låta

sig nöja. De anspråk, som med hänsyn till seminarieelevernas praktiska

utbildning enligt kommitténs mening framdeles måste ställas på övningsskolan,

ha på annat ställe i kommitténs framställning närmare angivits

(sid. 37 ff.).

Det är ej blott för seminarieundervisningens skull, som övningsskolan

behöver utvidgas och utvecklas till den form och beskaffenhet, som

där angivits. Det är nödvändigt ej mindre för hennes egen skull. Med

genomförandet av kommitténs förslag till den praktiska lärarutbildningens

anordnande skulle antalet elevlektioner i övningsskolan bliva mer än dubbelt

så stort, som det i allmänhet hittills varit. Men redan nu kan övningsskolans

belastning med elevlektioner anses vara så stor, att den åtminstone

icke bör göras större. I någon mån måste alltid övningsskolans

bästa uppoffras till förmån för seminarieelevernas utbildning. Det är ej

nog med att mycken undervisning i övningsskolan måste överlämnas åt

nybörjare och således bliva mer eller mindre otillfredsställande; även det

täta ombytet av lärare verkar menligt. Den lugna och fasta ledning, som

bör utmärka arbetet i en barnskola, och det personliga förhållande, som

där bör råda mellan lärare och lärjungar, låter sig endast med svårighet

bringas till stånd i övningsskolan, där den ordinarie läraren sällan får vara

ensam med sina skolbarn och alltför ofta måste lämna deras undervisning

och vård i andras händer.

Enda möjligheten att minska dessa olägenheter och hålla dem inom

tillbörliga gränser är att öka antalet avdelningar inom övningsskolan och

s. 215 Kontrollera mot PDF

Timplanen.

215

därmed minska det antal elevlektioner och elevbesök, som komma på varje

avdelning. Att övningsskolan är en god skola för de barn, som blivit anförtrodda

i dess vård, är vad först och främst måste tillses. Endast om

den det är, kan den ock fylla sin uppgift i arbetet för seminarieelevernas

praktiska utbildning.

5. Timplanen.

Den av kommittén uppställda timplanen för undervisningen vid seminarierna

visar rätt stor olikhet med den timfördelning, som enligt kungl.

kungörelsen den 16 nov. 1894 för närvarande tjänar till huvudsaklig ledning

vid läsordningens uppgörande. Införandet av två nya läroämnen,

främmande språk och ekonomilära, i ämneskretsen, nödvändigheten att åt

de naturvetenskapliga ämnena giva ett utrymme, som bättre motsvarar

deras betydelse och den nutida uppfattningen angående rätta sättet för

deras studium, slutligen önskvärdheten av ökad tid åt gymnastiken och

idrotten ha medfört en minskning i timtalen för flertalet övriga ämnen.

En sådan minskning har blivit så mycket nödvändigare, som kommittén

funnit det i hög grad önskligt, att den tid, varunder eleven är bunden

av arbete i läroanstalten under läi’ares omedelbara ledning eller uppsikt,

icke måtte ökas utan om möjligt minskas.

Vid bestämmandet av timtalen för de olika ämnena har kommittén

vidare tagit hänsyn till arbetssättet, så att åt de läroämnen, som företrädesvis

måste studeras i skollokalen och under lärarens omedelbara

ledning, anslagits jämförelsevis stort antal timmar, under

det att de ämnen, i vilka mycket av arbetet kan utföras av lärjungen

på egen hand i hemmet, fått ett förhållandevis litet. Så

har i synnerhet av detta skäl timtalet för naturkunnigheten ökats utöver

det nuvarande, och den allmänna ti in talsminskningen träffat ett sådant

ämne som matematiken jämförelsevis lindrigt och de olika övningsämnena

i det hela alls icke, då däremot sådana ämnen som historien, modersmålet

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Undervisningsplanen.

och kristendoraskunskapen fått sina förutvarande timtal tämligen starkt

reducerade. Det är av vikt att vid jämförelse mellan kommitténs timplan

och den nu gällande erinra sig kommitténs i detta avseende följda grundsats,

om icke jämförelsen skall leda till oriktiga slutsatser; man kan icke

utan vidare av den föreslagna förändringen i ett ämnes timtal sluta till

en åsyftad motsvarande förändring i omfattningen av ämnets lärokurs.

Kommitténs timplansförslag har följande utseende — till jämförelse

upptagas ock summorna av veckotimtalen för de olika ämnena enligt nu

gällande plan:

Undervisningstimmar i veckan:

Enligt kommitténs förslag.

Enl. K. kung. 16 nov

1894.

Manliga seminarier.

Kvinnliga seminarier.

S:a t:r

Ämnen.

K lass

S:a.

Klass

Ämnen.

för de

4 klas-

I.

ii.

III.

IV.

I.

II.

III.

IV.

ö.ä.

serna.

Kristendomskunskap

2

4

3

3

12

2

4

3

3

12

Kristendomskunskap

20

Modersmålet ....

5

3

3

Q

O

14

5

3

3

3

14

Svenska språket . .

21

Matematik.....

4

4

2

2

12

4

4

2

2

12

Räkning 0. geometri .

14

Historia......

1

1

2

2

6

1

1

2

2

G

Historia 0. geografi .

14

Geografi......

2

2

i

—

5

0

u

2

1

—

5

[ Biologi och hiilsolära

3

3

2

—

8

3

3

2

_

8

Naturkunnighet . . .

11

Fysik och kemi . . .

3

1

2

2

8

O

1

2

2

8

Ekonomilära ....

—

1

i

3

5

—

1

1

3

5

Främmande språk . .

3

2

i

_

6

3

2

1

—

G

| Psykologi o. pedagogik

—

2

3

3

8

—

2

3

3

8

Pedagogik 0. metodik

12

Teckning......

2

3

2

1

8

2

3

2

1

8

Teckning......

9

Musik.......

3

2

2

1

8

Q

O

0

0

1

1

8

Musik och sång . . .

12

Trädgårdsskötsel . .

—

—

2

i)

5

—

3

2

5

Trädgårdssk. 0. trädpl.

it

Slöjd.......

4

4

2

—

10

—

—

—

—

—

Slöjd.......

10

Husligt arbete . . .

—

—

—

—

—

4

2

5

5

IG

Välskrivning ....

3

Gymnastik med lek

och idrott ....

G

6

6

G

24

6

4

4

4

18

Gymnastik.....

12

Praktisk utbildning .

—

1

3'',''a

47*

9

—

1

372

47*

9

Prakt. övn.:ar i skolan

10

Summa

38

39

37Vs

3372

148

38

39

377»

337*

148

Summa

151

S:a kunskapsämnen .

23

23

20

18

84

23

23

20

18

84

S:a kunskapsämnen .

92

S:a övningsämnen . .

15

15

14

11

55

15

15

14

11

55

S:a övningsämnen . .

49

Praktisk utbildning .

—

1

3*/»

47»

i»

—

1

37i

47*

9

Prakt, övningar. . .

10

s. 217 Kontrollera mot PDF

Timplanen.

217

Talen i förestående tabell beteckna lektionstimmar, vilkas längd sedan

början av höstterminen 1906 varit och enligt kommitténs förslag fortfarande

bör vara 45 minuter. De beteckna det antal dylika timmar i

veckan, varunder varje elev skall under lärares omedelbara ledning

vara sysselsatt med ifrågavarande ämne eller ämnen (lärjungetimmar),

däremot icke det antal timmar i veckan, varunder lärarna i

ifrågavarande ämne eller ämnen skola undervisa (lärartimmar). Då vid

somlig undervisning klassen kan vara delad i två eller flera avdelningar och

vid annan undervisning två eller flera klasser kunna vara sammanslagna

till en enda avdelning, blir antalet av det ena slaget timmar i vissa fall

icke lika med antalet av det andra, varken för varje särskilt ämne eller i

det hela (jfr sid. 318 tf.).

Den olikhet, som i kommitténs förslag finnes mellan manliga och

kvinnliga seminarier, är, såsom synes, obetydlig och inskränkt till övningsämnenas

grupp, där på den kvinnliga sidan gymnastiken erhållit ett

mindre timtal än på den manliga och det nya kvinnliga läroämnet husligt

arbete vållat en liten omflyttning i musikens och trädgårdsskötselns

timsiffror.

För övrigt äro, särskilt för en riktig jämförelse mellan nuvarande

och föreslagna timtal, några omständigheter att beakta. — Den speciella

metodiken har, såsom förut nämnts (sid. 179), av kommittén överflyttats

från pedagogiken till de olika undervisningsämnena, vadan någon minskning

i den åt pedagogik och metodik hittills anslagna tiden icke kan anses

föreligga. Välskrivningen är av skäl, för vilka i det föregående (sid.

139) redogjorts, icke upptagen i den föreslagna timplanen, ehuru den fortfarande

bör betraktas såsom tillhörande ämneskretsen. Timtalet för musik

angiver endast den för klassundervisning anslagna tiden och är detsamma

som i regeln för närvarande för sådant ändamål användes; undervisningen

av enskilda elever i instrumentalmusik är däri icke inbegripen; denna

tänkes ordnad på samma sätt, varpå den nu är ordnad i de seminarier,

28—082815 Folkunder o.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Undervisningsplanen.

där den är bäst tillgodosedd. Kommitténs förslag innebär således icke

någon minskning i undervisningstiden för det ifrågavarande ämnet (jfr Band

2 sid. 212 ff.). Timtalet för trädgårdsskötseln, vilket blott är ett medeltimtal

för läsår, avser i kommitténs timplan såväl den teoretiska som den

praktiska undervisningen; i gällande timplan endast den teoretiska. I timtalet

för gymnastik med lek och idrott ingår icke den tid av omkring 2

veckotimmar, som kommittén ansett böra i varje klass anslås företrädesvis

åt idrott och lek (sid. 616). Den å timplanen upptagna praktiska utbildningen

innefattar icke sådana övningar, som stå i samband med skolbesöken

(hospiteringen); att kommitténs plan för den praktiska utbildningen

ger en betydlig ökning i antalet övningar för varje särskild elev

är nyss framhållet (sid. 213).

Tar man hänsyn till nu påpekade omständigheter och därvid för upp

i räkningen även de nämnda veckotimmarna för idrotten och leken,

visar jämförelsen mellan kommitténs timplan och den nuvarande officiella

timplanen, att kommittén icke nämnvärt lyckats minska den tid,

varunder seminarieeleven har att stå under lärarens omedelbara ledning''

eller uppsikt (elevens »bundna tid»). Man får i medeltal för de fyra

läroåren något över 6 lektionstimmar dagligen (med tillägg av tiden för

morgonbönen omkring 61/* 45-minuterstimmar eller ungefär 5 vanliga

timmar).

Som en vinst måste dock anses den förskjutning i förhållandet mellan

kunskaps- och övningsämnen, som kommitténs timplan visar vid jämförelse

med den nu gällande. Timtalet för de förra ämnena har minskats

med nära 9 %, och antalet lärotimmar med uteslutande teoretiskt arbete skulle

i medeltal icke komma att uppgå till mera än 372 om dagen. Visserligen

innebär det ringare antalet lektionstimmar i detta fall ett större mått av

arbete på egen hand från elevens sida, och kommittén får i kapitlet om

arbetssättet anledning att utveckla betydelsen härav. Men såväl från synpunkten

av undervisningens syfte oeh läggning i det hela som från hy
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Timplanen.

219

gienisk synpunkt skall det helt visst komma att betecknas som en förtjänst

hos de svenska seminarierna, om vid dem i enlighet med kommitténs

förslag inemot 40% av undervisningstiden ägnas åt de s. k. övningsäinnena.

En riktigare jämförelse torde emellertid vara att utgå. från nu faktiskt

förekommande timtal vid seminarierna samt att å ömse sidor bortse

från tiden för den kroppsliga utbildningen och rekreationen. En undersökning

av seminariernas redogörelser för läsåret 1909—1910 ger vid

handen, att antalet undervisningstimmar är icke obetydligt större vid de

manliga än vid de kvinnliga seminarierna, och synes visa, att kommitténs

förslag skulle medföra en minskning i det sammanlagda veckotimtalet för

de fyra klasserna med omkring 14 timmar för de manliga seminarierna

och omkring 5 timmar för de kvinnliga, tiden för gymnastik (och idrott)

enligt nuvarande förhållanden och enligt kommitténs förslag i båda fallen

oräknad.

Efter vad man kan finna av seminariernas redogörelser för nyssnämnda

läsår (för de 14 då fullständiga seminarierna), äro avvikelser från

den officiella timplanen allmänna. Vid några kvinnliga seminarier märker

man en strävan att i det hela något minska antalet undervisningstimmar.

1 allmänhet äro dock, som sagt, veckotimsurnmorna icke obetydligt högre

än de av normalplanen angivna. Vad de olika ämnena beträffar, finner

man i fråga om somliga, såsom pedagogik och teckning, både sänkningar

och höjningar av timtalet. I fråga om andra äro avvikelserna, där de

förekomma, alltid sänkningar, såsom i fråga om välskrivning, vars timtal

sänkts vid åtminstone 6 seminarier, svenska språket, som på några ställen

har V2 till 3 timmar mindre än i den officiella timplanen, och kristendomskunskapen,

som vid ej färre än 10 seminarier har timsumman minskad

(19 timmar vid seminarierna i Strängnäs, Lund, Härnösand och

Umeå, 18 vid seminariet i Uppsala, 17V2 vid seminariet i Landskrona,

17—16 vid seminarierna i Falun, Skara, Göteborg och Stockholm). Höj
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Undervisningsplanen.

ning av antalet undervisningstimmar förekommer i fråga om historia och

geografi vid 5 seminarier och i fråga om naturkunnigheten vid 6 seminarier

(111 /2 timmar vid seminariet i Umeå, 1272 vid seminariet i Stockholm,

13 vid seminarierna i Uppsala, Lund och Landskrona, 15 vid seminariet

i Göteborg). Om gymnastiken är förut nämnt; dess timsumma

växlar mellan 12 och 23 vid de kvinnliga och mellan 182/3 och 24 vid

de manliga seminarierna.

6. Koncentration.

Det kan ej nekas, att det s. k. mångläseriet är ett av den nutida

skolans lyten. Skulden till detta lyte ligger dock icke ensamt hos skolan:

det är grundat i tidsförhållanden, som denna svårligen kan frigöra sig

från. Också kan man ofta iakttaga, hurusom, allt under det att skolan

hårt klandras för sitt »mångläseri», hon samtidigt får uppbära förebråelser,,

att hon icke upptagit det eller det i ett eller annat avseende nyttiga ämnet

i sin undervisning. Att det ifrågavarande onda är av allvarsam natur,

låter sig icke bestrida. Det utgör ett hinder för ett lugnt och karaktärsdanande

skolarbete. Ett tidigt mångvetande och rnångsysslande alstrar

lått förspriddhet och ytlighet, och don oavbrutna kastningen mellan olika

ämnen framkallar ansträngning och trötthet. Det blir därför gent emot

ogynnsamma yttre förhållanden en viktig pedagogisk uppgift att med de

medel, som kunna stå till buds, göra vad göras kan till skolarbetets

sammanhållning och förenkling eller, för att använda det pedagogiska

fackuttrycket, att så långt möjligt sträva efter koncentration. Uttrycket

koncentration tages närvid i sin vidsträcktaste betydelse: varje anordning

av undervisningen, som har till syfte att befordra sammanhållning och

enhet i lärjungens studiearbete ocli i hans vetande.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Koncentration.

221

Vad nu seminarierna beträffar, kan det genast sägas, att kommittén

vid bemödandet att vinna koncentration i seminarieundervisningen icke

kommit så långt, som kommittén önskat. Redan den nyss gjorda sammanställningen

av den nuvarande och den föreslagna timplanen visar en

från koncentrationssynpunkt mindre fördelaktig utveckling. Den förra

upptager 6 kunskapsämnen och 6 övningsämnen, den senare 10 kunskapsämnen

och 5 övningsämnen, till vilka senare såsom det 6:e kommer det i

timplanen icke upptagna ämnet välskrivning (jfr sid. 140). Antalet ämnen

har. således ökats. Visserligen är ökningen ingalunda så stor, som den

synes vara. Historia och geografi hava endast till formen utgjort ett läroämne,

varför deras åtskiljande icke innebär någon ämnesökning, och naturkunnighetens

uppdelning i två läroämnen kan icke heller anses hava i

egentlig mening ökat ämnenas antal. Men tillkomsten av ämnet ekonomilära

och av det främmande språket utgör en verklig och ej oväsentlig

■ökning av ämnesantalet. Till än mera förfång för koncentrationsintresset

skall det måhända synas vara, att flerestädes i de gamla ämnenas kurser

nya beståndsdelar upptagits eller redan befintliga genom ett rikare innehåll

erhållit en mera framträdande ställning. Så har i litteraturläsningen

till den svenska litteraturen kommit även något av den utländska, i räkningen

till aritmetik även algebra, i biologien till det redan förut rikhaltiga

innehållet även undervisning i skogsvård, inom den historiska

lärokursen träder den allmänna historien mera än förut fram vid sidan

av den svenska; husligt arbete, omfattande hushållsgöromål och handarbete,

bildar ett väsentligen nytt ämne till ersättning för de kvinnliga seminariernas

hittillsvarande slöjd; hälsoläran i den biologiska och psykologien

i den pedagogiska undervisningen ha fått en betoning, som väl skulle

kunna berättiga dem till anseendet av särskilda läroämnen, o. s. v.

Men då kommittén sålunda vidgat seminarieundervisningens område,

har kommittén, såsom i det föregående ofta framhållits, antingen endast

låtit i kursplanerna framträda vad som redan allmänt plägar i undervis
-

Antairt

läroämnen

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

IJndervisningsplanen.

Antalet

samtidigt

förekom
mande
ämnen.

ningen upptagas eller ock följt en bestämd allmäninenings fingervisning*

i några fall en riksdagens uttalade önskan. Den större mångsidigheten

och innehållsrikedomen i den föreslagna undervisningsplanen är i det hela

ett uttryck av kända och erkända behov och ett vittnesbörd om vad nyss

yttrades angående omöjligheten för skolan att frigöra sig från tidsförhållandenas

krav, även där dessa stå i strid med koncentrationens intresse*

ett intresse som i själva verket vida mer är lärarens än allmänhetens.

Endast i ringa grad kan den nutida skolan förenkla för sig koncentrationsproblemet

genom ett bortskärande av gamla eller avvisande

av nya kunskapsområden. I någon mån måste den visserligen

göra även detta, och särskilt gäller det för den egentliga barnskolan att

på sådant sätt beslutsamt värja sig emot anspråken från olika håll. För

en lärarbildningsanstalt åter, sådan som seminariet, blir det nödvändigt

att i första hand lita till de medel, som i övrigt kunna finnas för vinnandet

av en behövlig koncentration. I

I första rummet synes då erbjuda sig ett medel, som under senare

år, särskilt i en del enskilda läroanstalter, börjat att försökas. Det består

i en sådan planläggning av läsordningen, att, om ock antalet ämnen är

stort, antalet av samtidigt lästa eller övade ämnen blir måttligt.

Saken kan tyckas rätt enkel, men man finner snart, att mera långtgående

försök i sådan riktning möta hinder även av annan art än det

O

hävdvunna brukets makt. Åtminstone torde det vara ganska svårt att

efter denna princip uppställa en normalplan, vilken icke skulle komma

att träffas av anmärkningar från olika håll, och utländska seminarier, jämförliga

i sin organisation med våra, lämna ej heller några exempel till

efterföljd i detta avseende. I somliga fall är det så att säga från ämnets

egen synpunkt en fördel, om dess lärokurs sammantränges inom ett enda

tiller ett par läsårs tid. I andra åter är från samma synpunkt kursens

utbredning över en längre tid en vinst. Så t. ex. torde behållningen av

s. 223 Kontrollera mot PDF

Koncentration.

223

de sex veckotimmarnas undervisning i tyska eller engelska i seminariet

bliva större, om timmarna fördelas på tre år, än om de sammanföras pa

två eller ett. Vissa ämnen äro av den betydelse i lärjungens andliga

kosthåll eller på annat sätt av den natur, att de motsätta sig den ifrågavarande

anordningen. Så torde mången draga sig för att låta ett sådant

ämne som kristendomskunskapen eller modersmålet eller väl även matematiken

ligga fullständigt nere under ett läsår. Gymnastiken, slöjden,

sången skulle förlora mycket av sin nytta för lärjungen, om deras övning

hopades på vissa lider för att under andra alls icke förekomma. I vissa

fall behöva delar av ett läroämne tagas tidigt, exempelvis redan i första

klassen, för att kunna tjänstgöra som underlag för andra ämnens studium,

varemot det ej låter sig göra att förlägga ämnet i sin helhet till det tidiga

stadiet, enär andra delar därav i sin tur kräva förutsättningar i lärjungens

vetande eller förståndsmognad, som där ännu icke äro för handen.

Ett exempel härpå erbjuder seminariets kurs i fysik. Slutligen kommer

en tillämpning av den ifrågavarande koncentrationsgrundsatsen på sina

håll i strid mot en annan för koncentrationen ej mindre viktig, som

bjuder, att ämnen, vilka från olika sidor behandla samma sak, böra i sina

kurser följas åt i undervisningen. Som närmast liggande exempel liar

man de olika sidorna av historia: allmän historia, svensk historia, kyrkohistoria

o. s. v.

Möjligen kan man tveka om vilkendera av dessa nu nämnda grundsatser

som bör äga företräde. Då det gäller lärjungar på ett så pass

framskridet mogenhetsstadium som seminarieelevernas, har kommittén ansett

den senare icke böra lämnas å sido, där den kan osökt genomföras.

Emellertid är det klart, att den förra grundsatsen, nämligen att antalet i

skolundervisningen samtidigt förekommande ämnen i möjligaste mån bör

minskas, aldrig får lämnas ur sikte. I det enskilda fallet bör man, om

ock icke utan strid mellan skilda intressen, kunna komma något längre,

ån kommittén gjort i sitt normalplansförslag. Härvid skall man i väsent
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Undcrvisniugsplanen.

lig grad kunna underlätta tillämpningen av grundsatsen i fråga, om man

i stället för att låta undervisningsplanen gälla för helt läsår, uppgör särskild

plan för varje termin eller hellre en plan för den hälft av läsåret,

som huvudsakligen omfattar vintertiden (ungefär från början av

november till mitten av mars), och en annan för den återstående

delen, som huvudsakligen omfattar höst- och vårmånaderna. Genom

den senare anordningen skulle de ämnen, vilkas studium är beroende av

årstiden, såsom biologien och trädgårdsskötseln, kunna bättre ses till godo.

Kommittén har visserligen ansett, att en normalplan bör åtnöja sig med att

angiva fördelningen av lektionstimmarna på läsår, men dock tänkt sig

halvårsschemat såsom ofta förekommande och flerstädes förutsatt, att den

i normalplansförslaget för ett ämne angivna tiden samlas på läsårets ena

hälft. Erinras må ock därom, att läraren bör vara oförhindrad att i koncentrationens

intresse använda det för hans ämne anslagna veckotimtalet

än helt och hållet för en gren av ämnet, än helt och hållet för en annan.

Så matematikläraren i fråga om aritmetiken och algebran å ena sidan och

geometrien å den andra, läraren i fysik och kemi i fråga om första klassens

kurs i dessa två ämnen, o. s. v.

Till nu omhandlade koncentrationsgrundsats hör frågan om särskiljandet

i seminarieundervisningen av dess två huvuddelar, den allmänbildande

och den fackbildande. 1 denna fråga synas olika meningar råda

bland seminariernas lärare. Somliga finna den nuvarande ordningen, som

redan i andra klassen påbörjar fackutbildningen och låter den allmänbil-dande

undervisningen fortgå under alla fyra läroåren, vara god, i det de

hälla före, att först arbetet för den pedagogiska yrkesutbildningen ger

•eleven den riktiga synpunkten och det rätta intresset för de allmänbildande

studierna. Andra åter framhålla med hänvisning till förhållandet i en del

utländska seminarier, önskvärdheten av att åtminstone det sista seminarieåret

helt och hållet ägnades åt fackutbildningen, så att eleven mera odelat

s. 225 Kontrollera mot PDF

Koncentration.

225

-och lugnt tinge hängiva sig först åt den ena och sedan åt den andra

studieuppgiften.

Ett fullständigare genomförande av den sistnämnda ordningen synes

åtminstone för närvarande icke möjligt vid våra seminarier. Att med den

ringa förbildning, som kan förutsättas hos de i första klassen inträdande

eleverna, sammantränga seminariekurserna i de allmänbildande ämnena på

de tre första läroåren läte sig väl näppeligen göra, utan att därav följde

nn sänkning i de avgående elevernas allmänna bildning. Man hänvisas

här som mångenstädes till att hålla en medelväg. Kommittén har i det

föregående redan yttrat sig härom vid redogörelsen för sitt förslag till

ordnande av den praktiska utbildningen, vilket förslag i någon män innebär

en förskjutning uppåt och därmed även en koncentration av arbetet för

-denna utbildning.

Om således icke blott antalet läroämnen i det hela utan även an- Koncentratalet

av de i undervisningen samtidigt förekommande ämnena måste bliva associathnlstörre,

än man från koncentrationens synpunkt kan finna önskligt, blir det P> ''nc'',ir11

så mycket nödvändigare att vid undervisningsplanens uppbyggande och

vid undervisningens anläggning i övrigt aktgiva på de förhållanden i det

mänskliga själslivet, som i grunden både göra koncentrationen behövlig och

betinga framgången i varje koncentrationssträvande. Därvid har man då

framför allt att erinra sig, vad man med ett omfattande uttryck kan kalla

associationens betydelse i all andlig verksamhet, eller det av en

var kända förhållandet, att ju flera förbindelser något vinner inom vårt

vetande eller överhuvudtaget inom vårt själsliv, desto lättare kan det av

oss uppfattas, och desto större utsikt har det att bliva bestående som eu

själens egendom, under det att däremot det, som är fristående eller äger

blott ett fåtal förbindelser, med svårighet tillägnas och lätt förloras.

Det är uppenbart, att i samma mån en undervisningsplan bygger på

denna grundlag för själslivet, i samma mån befordrar den sammanhåll
2''.

)—082815 I ol kunder v.-ko in. bet. I. Folkskol etem. Band 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Undervisningsplanen.

22Ö

ning och enhet i lärjungens arbete och kunskap, d. v. s. innebär koncentration.

Uppgiften blir i överensstämmelse härmed att, under ständigt Åtskiljande

av huvudsak och bisak, inordna varje undervisningens beståndsdel

i dess rätta sammanhang. Därvid erhålles då ock eu samverkan

mellan de olika delarna, så att de komma att stödja varandra

och förbinda sig med varandra till fast sammanhängande enheter. — Eu

dylik samverkan gäller det att bringa till stånd såväl mellan de olika delarna

av ett och samma läroämne som mellan de olika läroämnena inbördes.

Och i senare avseendet har man att söka vinna den dels genom eu oliktidighet

ämnena emellan, på det sätt att det föregående kommer att förbereda

det efterföljande och detta att giva tillämpning av det förra, dels

ock i vissa fall genom samtidighet i läroämnenas behandling.

Det sistnämnda uttryckes närmare i den ovan berörda grundsatsen,

att ämnen, som från olika sidor behandla samma föremål, böra

samtidigt förekomma i undervisningen.

Denna grundsats har sin tillämpning särskilt i fråga om de historiska

ämnena, och kommittén har också sökt att vad dessa ämnen beträffar

genomföra den i läroplanen. Kurserna i svensk historia, allmän historia,

kyrkohistoria, uppfostrans historia, litteraturhistoria och litteraturläsning löpa

i det närmaste jämsides. Varje historiskt tidsskede blir således för eleven så

långt möjligt samtidigt belyst från olika sidor, och de tidsbilder han erhåller

böra därvid genom ämnenas samverkan vinna i tydlighet och styrka. Även

teckningsundervisningen skall enligt den föreslagna läroplanen lämna ett

litet bidrag till historiens studium, i det att i teckningskurserna inlagts

ett, visserligen anspråkslöst, konsthistoriskt moment, anpassat efter den

samtidiga historiska kursen. Särskilt gynnsamt bör, synes det, den litteraturhistoriska

kursens infogning i det övriga historiska sammanhanget verka.

Ty om kännedomen om de allmänna historiska förhållandena i den tid,

under vilken ett diktverk eller annat litterärt alster sett dagen, gör för
O

''o

s. 227 Kontrollera mot PDF

Koncentration.

227

tattaren och hans verk lättare att förstå, så förlänar å andra sidan bekantskapen

med det litterära verket liv och åskådlighet åt de historiska förhållandena.

Aven i några andra fall ingår i den föreslagna läroplanens syfte

en samverkan mellan samtidigt förekommande läroämnen, om ock av mera

tillfällig art. Så t. ex. mellan den svenska språkläran och den tyska eller

engelska, mellan matematiken å ena sidan samt fysiken och kemien å den

andra, mellan linearritningen och geometrien, mellan slöjden och teckningen,

mellan den sistnämnda och naturkunnigheten, mellan gymnastiken

och hälsoläran o. s. v.

Att lärokurserna så ordnas, att undervisningen i ett ämne srer

den behövliga förberedelsen för den senare undervisningen i ett

annat, är naturligtvis av huvudsaklig betydelse för koncentrationen. Endast

så hindras studiearbetet från att bliva ett tidsödande fram- och återgående

i stället för ett oavbrutet fortskridande och vinnes sammanslutning

och fasthet i bildningskursen såsom helhet. En dylik anordning av läroplanen

ligger ock allt för mycket i sakens natur för att behöva utförligare

omtalas. Från den av kommittén föreslagna läroplanen ma här såsom

exempel blott antecknas, att kemien och eu del av fysiken förlagts redan

till första och andra klasserna, på det att behövligt underlag må finnas

för biologien, geografien och hälsoläran, att kemien, hälsoläran och ekonomiläran

i de kvinnliga seminarierna förbereda för det till sista årsklassen förlagda

husliga arbetet samt att undervisningen i trädgårdsskötsel har att begagna.

sig av kunskaper, som eleven förvärvat genom den föregående undervisningen

i kemi, biologi och geografi. T varje sådant fall, där en föregående

del av lärokursen förbereder för en efterföljande, får det tidigare

inhämtade användning och ny belysning av det senare, så att en växelverkan

äger rum. Eu särskild ställning i förevarande avseende intager i

seminarieundervisningen pedagogiken, som finner anknytningspunkter och

stöd inom så gott som hela den övriga ämneskretsen.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Undervisningsplanen.

Viktigast för koncentrationen blir dock till sist lärostoffets sammanhållning

inom varje särskilt ämne. Det gäller att samla undervisningen

kring ämnets huvudpunkter. Därvid ordnar sig innehållet i väsentligt

och mindre väsentligt, och därigenom först bringas till stånd den lärostoffets

begränsning till det huvudsakliga, det för livet värdefulla,

vilken är det för den nutida skolan framför allt nödvändiga. I sådan

riktning hava under de senaste årtiondenas pedagogiska arbete stora framsteg

gjorts såväl i fråga om läroplaner som — vad i denna sak måhända

är ännu viktigare — i fråga om läroböcker.

Att i eu normalplans korta formuleringar giva uttryck åt denna

koncentration inom ämnet låter sig endast mycket ofullständigt göra, De

av kommittén föreslagna kursplanerna och de till dem fogade anmärkningarna

torde dock ådagalägga, att den för kommittén varit eu ledande grundsats.

För en närmare redogörelse får kommittén hänvisa till de utförliga

motiveringar, som åtfölja kursplansförslaget. Några huvuddrag må här

påpekas.

I kristendomsämnet samlar sig undervisningen kring bibelstudiet

och kyrkohistorien. Det religionshistoriska begränsas till sådant, som är ägnat

att giva ökad belysning och innehållsrikedom åt det i läroämnet huvudsakliga.

Den kristna tros- och sedeläran bildar förnämligast en ordnad sammanfattning

av kunskaper, som vunnits vid bibelns och kyrkohistoriens studium. — I

modersmålet utgör litteraturläsningen, till vilken såsom ledtråd ansluter sig

litteraturhistorien, ämnets medelpunkt. Den är huvudkällan för iakttagelser

på språkpsykologiens, stillärans och språkhistoriens områden, iakttagelser

som vid lämpliga tidpunkter sammanfattas och fullständigas. Den utgör ock

ett huvudmedel för vinnandet av den färdighet i modersmålets skriftliga

och muntliga användande, som är undervisningens viktigaste syfte. —

Inom matematiken gäller det enligt lärokursens syfte att sammanbinda de

olika delarna till ett helt av kunskap, algebran med aritmetiken, dessa med

geometrien, dennas rymdgeometriska del med dess plangeometriska o. s. v.:

s. 229 Kontrollera mot PDF

Koncentration.

229

varje ny del av kursen har sin utgångspunkt i en föregående och upptages

endast till den utsträckning, som är behövlig för ernåendet av det svfte,

som föranlett dess införande i undervisningen. — I historien är fäderneslandets

historia huvudsaken; till denna anknyter sig de skandinaviska

grannländernas historia och den allmänna historien, så att kännedomen

om främmande folks öden och förhållanden framför allt får tjäna till vinnandet

av en insiktsfullare kunskap om vårt eget folks. Likaså utgör i

geografien kunskapen om Sveriges geografi det samlande huvudsyftet. -—

Det nya undervisningsämnet ekonomilära har sin tyngdpunkt i kännedomen

om de huvudsakliga villkoren för vårt lands ekonomiska självbestånd och

för den enskildes utkomst. Det har i sig helt naturligt upptagit det

nationalekonomiska innehåll, som eljest skolat tillhöra historien, och den

handledning i bokföring, som förut förlagts till den matematiska läro
O

O7 O

kursen. — Såväl i historien och geografien som framför allt i de naturvetenskapliga

ämnena: biologien, fysiken och kemien, måste koncentrationsarbetet

söka förebygga uppkomsten av innehållsfattiga översiktskurser. Enda

medlet är därvid att, såsom i kursplanerna angivits, avstå från varje anspråk

på systematisk fullständighet och utvälja vissa partier, åt vilka, med förbigående

eller endast flyktigt genomgående av andra, ägnas eu grundligare

behandling.

Samma grundsats om undervisningens samling kring läroämnets huvudpunkter

har gjort, att kommittén i det längsta velat undvika uppkomsten

av fristående smärre läroämnen. Låter det sig göra att organiskt infoga

en mindre lärokurs i en större, i stället att hålla dem åtskils såsom olika

ämnen, så torde detta i och för sig befordra koncentrationen i skolarbetet.

Ett fristående! skolämne vill allt för gärna bliva så att säga en liten

vetenskap för sig med en av den övriga undervisningen oberoende fullständighet.

Så är i kommitténs förslag hälsoläran, ehuru dess kurs erhållit tillräcklig

omfattning för att kunna utbrytas och göras till ett särskilt läro
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

Undervisningsplanen.

Lärarna och

koncentrationen.

Konferenser.

230

ämne, fortfarande en del av kursen i biologi. Skiljer man den från biologien,

skall man svårligen kunna hindra, att undervisningen i hälsolära

kommer att upprepa en stor del av det som vid undervisningen i biologi

o

blivit genomgånget. A andra sidan skall den såsom del av biologien

komma att utgöra eu praktisk riktpunkt för den biologiska undervisningen

oeh fördelaktigt inverka på stoffurvalet. Aven utanför undervisningen

liggande skäl, vilka kommittén tidigare (sid. 169) berört, tala för denna

hälsolärans ställning i undervisningsplanen.1) Av liknande grunder bär

kommittén sammanhållit psykologien med pedagogiken till ett läroämne.

Och då kommittén i enlighet med riksdagens önskan haft att föreslå införandet

i seminariet av undervisning i skogsvård, har kommittén icke gjort

skogsvårdsläran till ett nytt läroämne, utan inordnat den som led dels i

den botaniska delen av biologien, dels i ekonomiläran, i tanke att den

salunda skall erhålla de starkaste förbindelserna med elevernas övriga

vetande och därjämte gynnsamt återverka på undervisningen.

Vad läroplanen kan uträtta till förmån för koncentration i undervisningen

blir emellertid obetydligt, därest icke läraren är besjälad av koncentrationens

intresse. Han måste äga blick för det huvudsakliga och med

ständig målmedvetenhet rikta sin undervisning däremot. Allt under det

att han bringar sina lärjungar i självverksamt och ivrigt studiearbete,

måste han förstå att ekonomisera med deras tid och krafter. Uppgiften är

J) Det sagda innebär icke, att icke i enskilda fäll starkare skäl kunna tinnas för

hälsolärans skiljande från biologien och överlämnande åt annan lärare än biologiläraren. Så

torde på eu och annan plats dess anförtroende åt gi/mnastikläraren kunna komma att visa

sig fördelaktigt. Ännu mindre bör den föreslagna föreningen av hälsoläran med biologien

anses stå i strid med kommitténs annorstädes uttalade åsikt om det önskvärda däri, att åtminstone

viktigare delar av undervisningen i hälsolära anförtros åt seininarielåkaren, där

denne kan iinna tid för uppgiften. I själva verket kan man under nuvarande studie- och

examensförhållanden icke anse någon av seminariets lärare, icke ens biologi- eller gymnastikläraren,

äga den för undervisning i hälsolära önskliga utbildningen. — 1 varje fall torde av

praktiska skäl elevernas vitsord i hälsolära i sista hand böra sammanräknas med deras vitsord

i biologi.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Koncentration.

231

icke den lättaste och förutsätter stor förtrogenhet med läroämnet i förening

med metodisk säkerhet.

Tydligt är ock, att kravet på koncentration icke blott ställer stora

fordringar på den enskilde läraren utan ock nödvändiggör ett oavlåtligt

samarbete lärarna emellan. I barnskolan är sammanhållningen inom

en och samma skolavdelning av de olika läroämnena i en enda lärares

eller ett fåtal lärares händer (klasslärarsystemet) ett av de värdefullaste

medlen för vinnande av koncentration i undervisningen. Men i det nutida

och framtida seminariet är detta medel icke användbart. Med läroplanens

fortgående utvidgning och de stegrade anspråken pa undervisningen

blir det allt mindre möjligt för läraren att på ett tillfredsställande

sätt handhava flera läroämnen och gör sig allt mera gällande nödvändigheten

av ämnenas fördelning på ett större eller mindre antal olika tacklärare.

Men om fackläraren i sitt arbete isolerar sig från sina medlärare,

får han lätt eu ensidig uppfattning av sitt ämnes plats i kretsen av lärokursens

övriga ämnen och frestas att för dess räkning ställa allt för stora

anspråk på lärjungarna. Ej heller gör han den tidsvinst, som han eljest genom

tillbörlig hänsyn till undervisningen i andra ämnen skulle kunna göra.

Häri ligger medelbart eu fordran på samarbete lärarna emellan, och strävandet

att bringa till stånd den betydelsefulla koncentration, som består i

samverkan av olika läroämnen, förutsätter utan vidare ett dylikt samarbete.

Att främja och leda samarbetet mellan seminarielärarna blir eu av

de viktigaste uppgifterna för seminariets rektor. Härvid bör han dock

äga uppfordran och stöd av stadgebestämmelser, genom vilka samarbetet

befästes och till sina huvuddrag ordnas. Kommittén bär, efter föredöme

av läroverksstadgan, upptagit sådana bestämmelser i sitt stadgeförslag, lid

efter annan och särskilt inom de första veckorna av varje termin skola,

enligt dessa bestämmelser, de lärare, som undervisa i samma ämne, sammanträda

för att uppgöra plan för en enhetlig behandling av ämnet och

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Undervisningsplanen.

likaledes de lärare, som undervisa i »ämnen, vilka äga närmare inbördessammanhang»,

för att »rådgöra om sådan fördelning och metodisk behandling

av lärokurserna i dessa ämnen och sådan anordning av elevernas

studier, att de särskilda ämnena kunna bliva till stöd för varandra». På

samma sätt skola de lärare, som hava att göra med elevernas praktiska

utbildning, tid efter annan samlas för att överlägga om vad som hör

till denna utbildning. (Stadgeförslaget §§ 126—129.)

7. Undervisningens frihet.

Gällande seminariestadga upptager i sin § 5 utförlig föreskrift omvad

lärokursen i de olika kunskaps- och övningsämnena skall omfatta

Lärokursens fördelning mellan seminariets klasser skall enligt samma § 5

ske »i huvudsaklig överensstämmelse» med en som bilaga till stadgan

fogad undervisningsplan, innehållande kurs- och ti mfördelning, och »med

huvudsaklig ledning» av samma undervisningsplan skall enligt en senare

stadgeparagraf rektor efter samråd med övriga lärare uppgöra det förslag

till läsordning, som sedermera underställes konsistoriets prövning och fastställelse.

Den officiella undervisningsplanen är således icke i alla avseenden,

ovillkorligt bindande; det stadgade läroinnehållet skall visserligen ingå i

undervisningen, men med avseende såväl på timplanen som på lärostoffets

fördelning mellan klasserna råder en viss frihet, och intet förbud finns för

upptagandet i undervisningen även av ett rikare innehåll. Den frihet, som

stadgebestämmelserna således göra möjlig, har i ganska vidsträckt omfattning

blivit begagnad, och den är enligt kommitténs åsikt i hög grad

värd att bevaras. Det är den som gjort, att undervisningen vid seminarierna

i närvarande stund befinner sig på en annan punkt än den av

en mindre tidsenlig stadga och därtill hörande undervisningsplan angivna

och att ett intresserat försöks- och framstegsarbete där alltfort pågår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Undervisningens frihet.

Den av kommittén föreslagna undervisningsplanen är således tänkt

endast och allenast som en »normalplan», vars syfte är att tjäna till utgångspunkt

och ledning för lärarna och de lokala myndigheterna vid undervisningens

ordnande, och detta gäller såväl om de föreslagna veckotimtalen

som om de föreslagna kurserna. Vad dessa sistnämnda beträffar,

bör särskilt framhållas, att de icke få anses beteckna minimifordringar,

som ovillkorligen skola upprätthållas. De äro snarast blott att betrakta

som ett angivande av de områden, inom vilka undervisningen lämpligen

bör röra sig, eller som eu ledning vid det huvudsakliga urvalet av lärostoff

eller eu utstakning av den huvudriktning, vari arbetet bör ga. Och

kommittén skulle anse det som eu allvarsam fara för seminariernas framtid,

om det enskilda seminariet eller, i andra hand, den enskilde läraren

klavbundes vid en officiell undervisningsplans detaljbestämmelser. Därmed

skulle det utvecklingsarbete, som är det naturligaste och säkraste, nämligen

det, som utgår från de inom läroanstalterna själva verksamma krafterna,

hämmas. Både i fråga om timplan och kursplan bör frihet finnas

till anställande av försök i olika riktningar, till anpassning efter förhållandena

på skilda orter och till bästa möjliga utnyttjande av lärarindividualiteterna.

De ensidigheter eller andra missförhållanden, som tilläventyrs en

eller annan gång kunna bli en följd av eu sådan frihet, skola helt visst

snart nog finna rättelse genom eu duglig lärarkårs eget arbete under insiktsfull

ledning. Seminariernas egenskap av utbildningsanstalter för en bestämd

tjänstebefattning och nödvändigheten att för de lokala folkskolemyndigheterna

möjliggöra en jämförelse mellan olika sökande till eu ledigförklarad

tjänst göra, att avvikelserna från den givna normalplanen icke

böra bliva stora. Men samma omständigheter göra också, att de ej gärna

kunna bliva stora utan att bliva föremål för uppmärksamhet och giva

seminariernas överordnade myndigheter anledning till prövning. Den starkare

inspektion från central myndighets sida, som kommittén anser böra

30—0828t5 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Undervisniiigsplanen.

bringas till stånd (sid. 471 ti.), skall ytterligare förebygga detta. Den skall

kunna tillse, att om ock i enskildheter avvikelser i olika riktningar uppkomma,

seminariernas arbetsresultat i det hela dock bliva inbördes likvärdiga.

O

Kommittén har ansett, att en blivande stadga visserligen bör angiva

de undervisningsämnen, som skola tillhöra seminarierna, men att någon

föreskrift om lärokurserna icke bör däri upptagas. Normalplanen bör tillhöra

stadgan som en bilaga, och stadgan själv bör endast angiva, i vad mån

undervisningen skall bestämmas av normalplanen. 1 senare avseendet har

kommittén (stadgeförslaget § 10) föreslagit ett stadgande, att undervisningen

skall ordnas »med huvudsaklig ledning av undervisningsplan,

som av Kungl. Maj:t utfärdas». Därjämte har det synts kommittén

lämpligt, att en erinran om den frihet, som i de ifrågavarande uttrycken

innebäres, även göres i den av Kungl. Maj:t utfärdade undervisningsplanen,

varför ock i kommitténs förslag till undervisningsplan inledningsvis angivits,

att densamma såväl i fråga om timplan som kursplan är avsedd att

tjäna, icke till ovillkorlig efterrättelse, utan till huvudsaklig ledning» för

undervisnings- och studiearbetet vid seminarierna.

Endast i ett avseende finner kommittén den officiella undervisningsplanen

böra vara ovillkorligt förpliktande, nämligen med avseende på de av

timplanen för varje klass angivna veckotimtalen, d. v. s. summan av undervisningstimmar

i veckan för varje klass. Denna summa må väl underskridas

men bör icke få överskridas (stadgeförslaget § 19: 2). Att den ej

överskrides måste nämligen betraktas som eu nödvändig, om ock ensamt för

sig långt ifrån tillräcklig, garanti mot överansträngning av lärjungar

och lärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kap. III. Arbetssättet.

1. Äldre och nyare uppfattning.

1 föregående kapitel har kommittén erinrat om olikheten mellan

äldre och nyare uppfattning av seminarieundervisningens och folkskoleundervisningens

inbördes förhållande. Frågan betraktades därvid huvudsakligen

från svnpunkten av lärokurserna och deras omfång, men klart är,

såsom oek i nämnda sammanhang antyddes, att samma olikhet i uppfattning

går igen även beträffande arbetssättet, lärarens såväl som elevens.

Liksom seminariets lärokurser i äldre tider begränsades i det närmaste

till barnskolans område, så var även arbetssättet barnskolans. I ndervisningens

metod har varit ungefär densamma i seminariet som i barnskolan,

och liksom denna sistnämnda varit och ännu i allt för hög grad är eu

läxläsningsskola, så har ock läxläsningen och läxförhöret behärskat arbetet

i seminarierna. Likheten var, såsom nämnts, avsiktlig: seminarieeleven

borde, menade man, undervisas på samma sätt som barnen för att samedelst

desto säkrare inlära barnundervisningens metodiska grepp.1)

Den följda tankegången torde numera icke erkännas som riktig.

Den sammanhängde med hela den äldre föreställningen om metoden» över
*)

De svenska seminarierna ha, såsom i de föregående kapitlen nämnts, statt under starkt

inflytande av tyskt föredöme. Satsen, att seminarieundervisningen borde meddelas i samma

form som undervisningen i folkskolan, tillhörde de bekanta Stiehlska regulativen för de preussiska

seminarierna av år 1854, men ännu i den preussiska förordning av ar 1872, som betecknar

regulativens upphävande, synas rester finnas av samma uppfattning. (Jfr Land 4.

sid. 43 och 44). Oldbergs metodiska handbok, som från år 1843 under långtid allmänt användes

vid våra seminarier, fastslog i fråga om sambandet mellan seminarium och folkskola den förut

sid. 131 anförda grundsatsen: »Samma metod och samma ämnen tillhöra bägge.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetssättet.

23(5

vägande betydelse i barnundervisningen och med uppmärksamhetens allt

lör ensidiga riktning på seminarieelevens framtida yrkesuppgift under bortseende

från hans åldersmognad och personliga behov. Oavsett frågan om den

nedärvda läxläsningens värde i barnskolan torde man numera vara ense om

dess otillräcklighet åtminstone vid undervisningen av äldre personer. Föreställningen

om vissa lärometoders oumbärlighet för folkskolläraren är ej

densamma som förr, och ån mindre torde man dela den meningen, att ett

vid undervisning av barn lämpligt tillvägagångssätt bäst inhämtas av den

blivande läraren därigenom, att han själv göres till föremål för samma

metodiska förfarande. Barnets egendomliga själsliv framträder tydligt först

i sin skiljaktighet från den vuxnes, och likaså blir det metodiska tillvägagåendet

i barnskolan klarast uppfattat i sin olikhet med den undervisning,

som tillhör högre åldersstadier, fin barnskolemässig undervisning i seminariet

undanhåller seminarieeleven insikten i tillvägagångssättets psykologiska

grund. Den ger en mekanisk vana snarare än en verklig undervisningsskicklighet,

till vars kännemärken bl. a. hör förmågan att lämpa undervisningen

efter de ständigt växlande förutsättningar, som lärjungarnas

olika anlag och de yttre omständigheternas föränderlighet framkalla.

Men det gamla undervisnings- och studiesättets brister lågo framför

allt däri, att det i allt för ringa man gav lärjungen tillfälle till

självverksamhet och i hög grad ställde honom osjälvständig i förhållande

till läraren och till arbetsuppgifterna. Där lärarens personliga inflytande

hade en ojämförlig betydelse, såsom under ett tidigare skede i allmänhet

var fallet vid seminarierna, kunde även med ett dylikt arbetssätt resultatet,

särskilt inom vissa ämnen, bliva av högt personligt värde för lärjungen,

men där så ej var fallet och allestädes i den man förändrade tidsförhållanden

ställde seminarieeleven mera kritisk gent emot läraren, blev behållningen

för eleven allt för ofta obetydlig: eu mekaniskt inövad metodisk

säkerhet samt ett litet förråd av minneskunskaper, föga fruktbringande

för förståndsutbildningen och än mindre för personlighetens utveckling.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Äldre och nyare uppfattning.

237

Nu bör visserligen ihågkommas, att det ifrågavarande äldre betraktelsesättet

haft starka stöd i de förhållanden, under vilka seminarierna i

sina yngre dagar arbetat, och således i väsentlig män ägt sitt historiska

berättigande. 1 seminariernas första dagar fick den blivande läraren ännu en

del av sin undervisning tillsamman med barnen i övningsskolan, och seminarieutbildningens

viktigaste uppgift var att göra honom väl förtrogen med

folkskolans dåtida speciella metod, växelundervisningsmetoden. Och under

den närmast följande tiden befann sig den i seminariet inträdande eleven

i fråga om intellektuell utveckling allt för ofta på en ståndpunkt, som

nödgade seminari elärar na att på ett ytterst elementärt sätt syssla med det

mest elementära kunskapsstoff, varjämte den knappa utbildningstiden, som

icke medgav grundläggandet av självständigare uppfattning i metodiska

frågor, gjorde det fasta inlärandet av ett bestämt tillvägagångssätt nödvändigt

Till (“ii viss grad kan så vara fallet även nu. Men i det hela torde

man kunna säga, att folkskolans fortgående utveckling och den allmänt

ökade folkbildningen givit allt mindre berättigande åt den tankegång, som

i äldre tider bestämde arbetssättet vid seminarierna. De flesta av dem,

som bestå prövningen för inträde i seminarium, äro numera i besittning

av en ganska god folkskolebildning, ej sällan förstärkt genom utbildningskurs

vid någon lägre tillämpningsskola, och vad särskilt de kvinnliga seminarierna

beträffar, hämta de i stor utsträckning sina elever från en föregående

undervisning i småskoleseminarium eller högre flickskola.1) Med

den väsentliga skärpning av inträdesfordringarna, som av kommittén föreslagits,

bör man framdeles ännu mer än nu bliva oförhindrad ej blott att

från början inrikta undervisningen på ett rikare innehåll utan ock att låta

eleverna tillägna sig detta på ett sätt, som för personer vid deras ålder

är det naturliga.

J) Av 1740 under aren 1901—1910 i lärarinneseminarierna intagna elever hade 967

eller 55 % genomgått småskoleseminarium eller högre flickskola eller avlagt rcalskolexamen.

•(Jfr Band 3, sid. 391.)

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Arbetssättet.

I själva verket är, såsom redan blivit framhållet, arbetssättet vid

seminarierna numera ett annat än förr. Tanken på en avsiktlig tillämpnin<;

av barnundervisningens former på seminarieundervisningen är för

länge sedan övergiven. Allt mer och mer strävar man att bringa till

stånd självständighet och självverksamhet i elevernas arbete oeli att ''dva

någon möjlighet för den individuella olikheten i studieanlag och intressen

att göra sig gällande. Att ett fortgående i denna riktning är önskvärt,

därom torde alla vara ense, och att främja ett sådant fortgående, i den

mån det kan ske genom bestämmelser i stadga och undervisningsplan,

har utgjort ett av de viktigaste syftemålen för kommitténs arbete.

Valfriheten

betydelse.

2. Frågan om valfrihet.

Sätter man sig som mål att söka få till stånd inom eu läroanstalt

ett sådant arbetssätt, att lärjungens självverksamhet i vidsträcktaste mån

tages i anspråk och hans individuella lust och fallenhet kommer till sin

rätt, framställer sig i första rummet frågan om införandet i någon form

av vad man kallar valfrihet. Då det vid den senaste läroverksreformen

gällde att söka återvinna åt lärjungarna i de allmänna läroverkens högre

klasser något av den större studiefrihet, som i forna tider förekom på

gymnasiet, och därmed ock bereda varje enskild lärjunge tillfälle att närmare

avpassa arbetet efter sina framtidssyften, tillgrep man valfriheten såsom

det verksammaste medlet och införde en ny och egendomlig form

därav, i det att man gav lärjungarna i de två högsta gymnasieringarna

rätt att under vissa förutsättningar utan vidare helt och hållet nedlägga

studiet av ett eller ett par ämnen. Utom denna s. k. bortvalsrätt,

vars införande, i huru begränsad omfattning det än skedde, helt visst är

en av de med hänsyn till sitt syfte betydelsefullaste åtgärder, som vidtagits

på de allmänna läroverkens område,1) erbjuda dessa läroverk, som

U Den föreslogs ursprungligen av den tremannakommitté, vilken år 1899 avgav »yttrande

i läroverksfrågan».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frågan om valfrihet.

23J>

bekant, sedan gammalt den valfrihet, som består i möjligheten att valja

mellan vissa olika bildningslinjer. 1 seminarierna åter linnes ingen som

helst valfrihet, varken av den ena arten eller den andra; där råder fullständig

likformighet: samma ämnen, samma kurser, samma lärogång för alla.

Från vissa synpunkter sett vore införandet av valfrihet i seminarierna

i hög grad önskligt. Först och främst från koncentrationens synpunkt.

Det låter sig icke neka och har i det föregående blivit framhållet, att

våra seminarier i nästan avskräckande grad giva och även framgent synas

komma att giva exempel på de nutida skolornas svåraste lyte, mångläseriet.

De ogynnsamma verkningarna av ett sådant förhållande kunna val

genom en omsorgsfullt hopfogad läroplan och en skickligt anlagd undervisning

minskas men aldrig fullständigt hävas. Endast en valfrihet, som

i väsentlig grad inskränkte för den enskilde eleven lärokursens mångahanda,

skulle här göra till fyllest. Fn sådan skulle ock innebära ett skydd

mot faran för överansträngning, och, vad i detta sammanhang särskilt är

att framhålla, den skulle kraftigt befordra det arbetssätt, som man vid

seminarierna vill se förverkligat.

Det visar sig dock snart nog, att införandet i våra seminarier av Omöjliy
^

heten av eu

valfrihet i den ena eller andra formen, om det nämligen skulle ske i någon ">**« tf

° fora valfri
avsevärd

omfattning, måste stöta på ganska stora svårigheter och framkalla het >''jil de

i o o svenska se
olägenheter,

som i vissa fall måhända icke bleve mindre än dem man ville ininarierua,

avhj älpa.

Först är att märka, att till de allmänna organisatoriska villkoren för

valfrihet hör, att den skall inträda ovanom en för alla lärjungarna gemensam

kurs av ej allt för obetydlig omfattning eller i varje fall kunna

räkna med en viss ej allt för ringa allmänbildning hos lärjungarna. Behövligheten

härav ligger i sakens natur, och i de fall, där man inom seminarieområdet

påträffar valfrihetsprincipen tillämpad, såsom i de engelska

och franska seminarierna, finner man ock detta villkor tillgodosett. Men

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Arbetssättet.

den allmänna bildning, på vilken den svenska seminarieundervisningen hav

att bygga, är tydligen för svag för att. bära upp en något utsträektare

valfrihet. Ett försök åter att inom vår fyråriga seminariekurs åstadkomma

en delning i ett lägre stadium med för alla gemensamma kurser och ett

högre med specialisering på ett mindre antal ämnen, olika för olika elever,

visar sig medföra så pass stora pedagogiska och tekniska olägenheter, att

fråga blir om de uppvägas av de fördelar, som därmed skulle vinnas. I

alla de ämnen, som valfrihetsanordningen skulle omfatta, skulle då under

två eller högst tre år inhämtas de insikter och färdigheter, som måste

anses oumbärliga för folkskolläraren, så att eleven under de två senare

åren eller åtminstone under det sista året vore oförhindrad att helt och

hållet nedlägga studiet av vilket eller vilka som helst av de ifrågavarande

ämnena. Det visar sig svårt nog även med frihet att fördela lärokurserna

över eu tid av fyra år att giva dem den omfattning och den inre beskaffenhet,

som med hänsvn till folkskollärarens utbildning äro önskliffa, men

ännu svårare bleve det naturligtvis med denna anordning. Näppeligen

skulle därvid kunna undvikas, att de för alla gemensamma lärokurserna

antingen bleve allt för knappa till sin omfattning eller, vad värre vore,

finge på ett allt för otillfredsställande sätt inhämtas, varvid det som vunnes

till förmån för arbetssättet under den del av utbildningstiden, som utmärktes

av valfriheten, finge vägas mot eu försämring i arbetssättet under

den föregående delen av tiden.

\ idare: dessa valfria delar av lärokurserna, från bildningssynpunkt

■sett de värdefullaste delarna av dem, skulle helt visst bliva föremål för

olika omdömen ocli måhända få en ganska osäker tillvaro. Äro de icke

behövliga för alla, skulle man säga, varför äro de då behövliga för någon?

Med den snäva uppfattning av folkskollärarens biIdningsbehov, som ännu

på sina håll förspörjes, vore det fara för, att de bleve ansedda som en

lyxvara, kanske mera skadlig än gagnelig. Icke heller denna vansklighet

s. 241 Kontrollera mot PDF

Frågan om valfrihet. 241

vid valfrihetsprincipens tillämpning i seminarieundervisningen bör lämnas

ur räkningen.

Slutligen är att ihågkomma, att seminariekursen med sin avslutning,

folkskollärarexamen, avser att giva behörighet till viss tjänstebefattning.

Med få undantag är denna tjänstebefattning allestädes i allt väsentligt

densamma; de många olika lärarkrafterna, manliga som kvinnliga, skola

utföra i det hela samma arbete. Mot likheten i tjänst bör då ock, synes

det, svara likhet i utbildning. Visserligen torde en olikhet i utbildning, svarande

mot den ofrånkomliga olikheten mellan individerna, innehålla en

lika bindande tankegång och, inom vissa gränser, i grunden medföra även

från tjänstesvnpunkt det bästa resultatet. Men hur önskvärt det ock vore, att

en mera fördomsfri uppfattning i förevarande avseende bleve rådande, måste

åt satsen »lika tjänst, lika utbildning» tillerkännas en huvudsaklig betydelse

vid frågan om folkskollärarutbildningens ordnande. Detta så mycket mera,

som en större olikformighet i utbildningen allt för ofta skulle på ett besvärande

sätt giva sig till känna i praktiken, nämligen vid lärartillsättningarna,

då den skulle försvåra för de många olika myndigheterna ett

objektivt bedömande och måhända även giva anledning till misstämning

bland de sökande.

Den invändning, som innehålles i senast berörda synpunkt, skulle

endast på det sätt kunna undvikas, att man i fråga om elev, ur vars

seminariekurs ett eller flera ämnen uteslutits, uttryckligen angåve utbildningen

som ofullständig, så att den icke utan efterföljande fyllnadsexamen

gåve behörighet till lärarbefattning vid folkskola eller åtminstone icke

till vilken som helst lärarbefattning vid sådan skola. I denna riktning

torde något steg vara möjligt, och kommittén skall i det följande återkomma

till frågan härom. Men redan på förhand torde man inse, att av

praktiska grunder även i detta fall endast mycket begränsade möjligheter

föreligga. En vidsträcktare användning av den ifrågavarande tankegången

31—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolcsem. Band 1.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Arbetssättet.

innebure ju intet mindre än ett uppgivande av det mål, som blivit satt

för seminariernas verksamhet.

De skäl, som nu anförts mot införandet av valfrihet i de svenska

seminarierna, hava avsett en mera genomgripande tillämpning av denna

anordning, en tillämpning som skulle i väsentligare mån förändra dessa

seminariers karaktär och närma dem till den typ, som företrädes exempelvis

av de engelska seminarierna, vilka, om ock även vid dem antalet

obligatoriska lärokurser i allmänhet är rätt betydligt, särskilt utmärkas av

den valfrihet, som vid dem förekommer. De angifna skälen hava synts

kommittén avgörande. Med de förutsättningar för seminarieutbildningen,

som vi i vårt land för närvarande hava att räkna med, kan,

enligt kommitténs åsikt, en mera omfattande valfrihet icke ifrågakomma

vid seminarierna. I detta avseende måste våra seminarier bibehållas

vid sin hittillsvarande typ, varutinnan de överensstämma med våra

grannländers och i allmänhet de germanska ländernas seminarier.

Detta innebär emellertid icke, att icke något hänsynstagande till den

enskilde elevens individuella lust och fallenhet skulle vara möjligt i vår

seminarieundervisning. Till och med för en sådan frihet i studiearbetet,

som skulle kunna hänföras till begreppet valfrihet, torde finnas ett om

ock trångt begränsat utrymme. Och ingen åtgärd i dylik riktning, som

förhållandena lämpligen medgiva, bör man underlåta att företaga. Även

om den från organisatorisk synpunkt sett är än så obetydlig, kan den vara

till avsevärt gagn för arbetssättet och därmed för arbetsresultatet. De

smärre åtgärder, som kommittén i förevarande avseende föreslår, innehållas

i stadgeförlagets §§ 8 och 9, som handla om befrielse i särskilda fall från

deltagande i undervisningen i visst ämne, samt § 13, som upptager bestämmelser

om införandet till någon utsträckning i seminariearbetet av

enskilt studiearbete för eleverna.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Befrielse från undervisningen i visst ämne.

243

3. Befrielse i särskilda fall från deltagande i undervisningen i

visst ämne.

Tämligen självfallet torde det vara, att en elev, vilken redan på Rätt till be
fvic\sc

uTidcv

ett eller annat sätt förvärvat en insikt eller färdighet, som seminariekursen förutsätt
avser

att bibringa, bör kunna erhålla befrielse från deltagandet i mot- danförvär
.

. , vad kunskap

svarande del av undervisningen vid seminariet. 1 ör närvarande är rätt och ^ärdig
till

sådan befrielse stadgad i fråga om studenter samt personer med viss

akademisk examen eller examen från högre lärarinneseminariet. Med

de förändringar, som kommittén föreslagit i stadgandena för elever tillhörande

dessa grupper, torde deras antal i det fyrklassiga seminariet framdeles

bliva mindre än nu. Men även framgent skola studenter och personer

med akademisk bildning där kunna söka och vinna inträde, och det bör

då tillses, att deras seminarietid blir på bästa sätt använd. Detsamma

gäller emellertid även om andra elever, vilka i ett eller annat ämne

redan kunna hava förvärvat för folkskollärarkallet behövliga kunskaper,

exempelvis förutvarande lärjungar vid musikkonservatoriet, vid högre flickskolor,

allmänna läroverk eller vissa fackskolor. Kommittén har därför

sökt giva de ifrågavarande stadgebestämmelserna en så omfattande lydelse,

att de bliva tillämpliga på de olika fall, som kunna tänkas förekomma.

Kommittén har således föreslagit (§ 8), först och främst, att elev,

som företer vitsord från universitet eller högskola eller från musikkonservatorium,

skall, om han så önskar, vara befriad från deltagande i undervisningen

i det ämne eller den ämnesgren, som vitsordet avser. Vidare,

att elev, som företer intyg från någon annan staten tillhörande eller under

statens kontroll stående läroanstalt om godkända insikter och färdigheter i

kurser, som av seminariets lärarkollegium prövas fullt motsvara seminariets

kurs i ämnet eller viss del av densamma, skall kunna befrias från deltagande

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Arbetssättet.

Rätt till

bortval av

visst ämne

utan förutsättning

av

förut förvärvad

tillräcklig

insikt

i ämnet.

Påföljd av

underbetyg.

i undervisningen i det ätnne, som intyget avser, nämligen till den utsträckning,

som av kollegiet bestämmes.

Endast i fråga om kristendomskunskapen, modersmålet, psykologien

och pedagogiken samt hälsoläran har kommittén ansett undantag böra göras

från denna regel, enär, vad dessa ämnen beträffar, annorstädes förvärvade

insikter näppeligen kunna göra den omedelbart på den blivande lärarens

behov riktade seminarieundervisningen helt och hållet umbärlig. Från

ämnet gymnastik med lek och idrott bör av lätt insedda skäl befrielse ej

lämnas; dess uppgift är ju icke blott att meddela en viss för folkskollärarkallet

behövlig kunskap och färdighet utan att främja elevens kroppsliga

välbefinnande och utveckling. I fråga om övriga ämnen bör varje elev

givetvis deltaga i den undervisning i ämnets metodik, som i kursplanerna

förlagts till lärokursernas senare del, och likaså är det klart, att elev, som

av anledning, varom här är fråga, befriats från deltagande i undervisningen

i något ämne, icke behöver till följd av bristande insikter befrias

och därför icke heller bör befrias från deltagande i de undervisningsövningar,

som förekomma i ämnet.

Den rätt till frihet från deltagandet i klassarbetet, som nu omtalats,

utgör endast ett rimligt hänsynstagande till redan förhandenvarande kunskaper

och färdigheter och bör icke, om den på riktigt sätt tillämpas,

medföra någon lucka eller förändring i den utbildning, som av seminariets

lärokurser bestämmes. Kommittén har emellertid gått ett steg längre och

föreslår, om ock i ytterst begränsad omfattning, en bortvalsrätt

i mera egentlig mening eller rätt för lärjungen att nedlägga något bland

vissa angivna ämnen, även om han däri icke förvärvat tillräcklig insikt.

Det kan, såsom redan sagts, härvid endast bliva fråga om ett och

annat undantag från den allmänna regeln.

Kommittén har för sitt förslag i detta avseende haft utgångspunkt i

nu befintliga bestämmelser. Enligt gällande seminariestadga är inträde i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Befrielse från undervisningen i visst ämne.

24ö

seminariets första klass under vissa villkor medgiven även åt inträdessökande,

som vid prövningen icke blivit godkänd i ämnet sång. Vid

intagning i annan klass än den första kan avvikelse ske från huvudregeln

om godkända insikter i föregående lärokurser, i det att, därest

särskilda omständigheter därtill föranleda, undantag må kunna göras för

»högst två av övningsämnena». Samma undantag kan enligt stadgan göras

också vid flyttning från lägre till högre klass inom seminariet. Och slutligen

gäller i fråga om godkännande i folkskollärarexamen den bestämmelscn,

att jämväl elev, som blivit underkänd i ett eller två övningsämnen,

kan erhålla avgångsbetyg för anställning som ordinarie folkskollärare,

oavsett om bristen motväges av förtjänster i andra avseenden eller icke.

Dessa stadganden äro helt visst förestavade dels av billighetshänsyn,

dels av erfarenheten om att mången elev, som visar sig ha svårt att i

ett eller annat ämne nå det erforderliga måttet, likväl i det hela måste

anses som väl begåvad och för lärarkallet lyckligt utrustad. Men om på

detta sätt, i fråga om vissa ämnen, möjlighet är given för eu elev att

utan svårare påföljd vara underkänd klass efter klass och slutligen i själva

avgångsexamen, ligger den frågan nära, varför han då icke lika gärna

kunnat erhålla befrielse från deltagandet i undervisningen i vederbörande

ämne eller ämnen. Visserligen betecknar ett underbetyg i allmänhet icke

samma brist på kunskaper som frånvaron av varje vitsord, och det må

ock framhållas, att de anförda stadgebestäinmelserna sällan om någonsin

leda till avsiktlig och planmässig försummelse av ett ämne, om de också

skulle hmna göra det. Men å andra sidan torde kunna sägas, att det

för en läroanstalt är värdigare, om den kan säga till sin lärjunge: du

behöver icke vara med om alla ämnen, men i alla, som du är skyldig

att vara med om, måste du göra ett godkännbart arbete, än om den säger:

du är tvungen att vara med om alla ämnen, men du behöver icke göra

ett godkännbart arbete i dem alla. Och för lärjungen är ett »otillräcklig»

i betyget mera förklenligt än saknaden av vitsord. Från synpunkten av

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Arbetssättet.

lärjungens aktning för ämnet, en i detta fall viktig synpunkt, torde i det

hela mindre äventyras genom en tillåtelse att nedlägga ämnet än genom

en tillåtelse att utan påföljd däri vara underkänd. I fråga om flera av

de i detta fall av seminariestadgan åsyftade ämnena tillkommer ett rent

yttre skäl för medgivandet av en bortvalsrätt, nämligen att sjukdom

eller lyte kan utgöra ett bestående hinder för lärjungen att fylla fordringarna

för godkänt vitsord. För bortvalsrätten tala sedan alla de skäl,

som över huvud taget tala för valfrihetsprincipen, skäl som i det föregående

blivit framhållna.

Det har av dessa grunder synts kommittén lämpligt, att till sådana

stadganden som de nuvarande om rätt till underbetyg i vissa ämnen

fogas stadganden om en motsvarande rätt till bortval.

Men i det föregående har ock påvisats, i huru hög grad begränsad

möjligheten till valfrihet är vid en sådan läroanstalt som ett seminarium,

särskilt vid ett seminarium sådant som det svenska. Tydligt är nu,

att det som i detta avseende gäller om möjligheten att medgiva rätt till

bortval också gäller om möjligheten att medgiva rätt till flyttning och

till godkännande i avgångsexamen i trots av underbetyg, och kommittén

är för sin del av den åsikten, att vår nuvarande seminariestad<ra <rår väl

långt i eftergift, då den i senare avseendet tillåter förekomst av underbetyg

i två av seminariets ämnen, nämligen två av övningsämnena. Under

det att kommittén å ena sidan vill utvidga elevens frihet genom att icke

blott bibehålla en viss rätt till underbetyg — om detta förkortade uttryckssätt

får användas — utan ock införa ett stadgande om viss rätt till bortval,

vill kommittén å andra sidan begränsa såväl den ena som den andra rätten

till att gälla endast ett ämne bland några närmare angivna. Och då kommittén

finner huvudsynpunkten för medgivandet såväl i ena som andra

avseendet vara främjandet av individualisering och koncentration i studiearbetet,

anser kommittén, att såväl underbetyget som bortvalet endast med

det villkor bör vara tillåtligt, att den uppkomna bristen motväges av på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Befrielse från undervisningen i visst ämne.

217

annat eller andra håll förvärvad förtjänst. Den bortvalsrätt, som kommittén

åsyftar, är följaktligen en sådan -»med kompensation».

Återstår frågan om de ämnen, som böra tänkas kunna ifrågakomma.

Härvid visar sig bäst svårigheten att överhuvudtaget bringa någon bortvalsrätt

till stånd. Vilket1 ämne som helst inom ämneskretsen kan ju

icke gärna tänkas såsom möjligt för bortval. Att, såsom nuvarande stadga

gjort, utvälja de s. k. övningsämnena att som en särskild grupp göras till

föremål för undantagsbestämmelser, kunde lätt giva stöd åt den föreställningen,

att de till sin art vore mindre värdefulla än de övriga, en föreställning

som bör motarbetas. Av särskilda skäl komma visserligen flera av

dessa ämnen med bland dom, som närmast erbjuda sig, men åtminstone om

två av dem, teckning och välskrivning, gäller detta icke. Ett sådant ämne

som teckning är för en folkskollärare av fullt ut så stor betydelse som

någonsin ett s. k. kunskapsämne. Den frågan, vilka ämnen som här kunna

ställas i undantagsställning, måste avgöras för varje ämne särskilt. Kommittén

har efter verkställd undersökning stannat vid följande: musik, trädgårdsskötsel,

slöjd, husligt arbete och främmande språk samt — ehuru

endast i fråga om »rätt till underbetyg» och under särskild förutsättning

— gymnastik med lek och idrott.

Vad beträffar slöjden vid de manliga seminarierna och det husliga

arbetet vid de kvinnliga samt trädgårdsskötseln, måste man säga, att de i

lärarutbildningen icke äro lika oumbärliga som flertalet övriga ämnen,

enär de dels icke förekomma vid alla folkskolor, dels vid folkskolorna i

de större städerna i allmänhet överlämnas åt särskilda lärare och således

ej ingå i övriga lärares undervisningsskyldighet. Därtill kommer, att i

fråga om dessa ämnen möjlighet finnes att annorstädes än i seminarierna

erhålla den för undervisning i folkskola behövliga utbildningen, nämligen

vid Nääs och andra platser, där för folkskolans lärare och lärarinnor särskilt

avsedda feriekurser äro anordnade. Icke heller det främmande språket,

hur betydelsefullt det ock måste anses vara för folkskollärarens all
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Arbetssättet.

männa bildning, kan i fråga om oumbärlighet likställas med varje annat

ämne; det har i varje fall icke samma omedelbara betydelse för folkskollärarens

verksamhet som de av seminariets ämnen, vilka även äro läroämnen

i folkskolan. Nu nämnda fyra ämnen torde således icke föranleda nåo-on

större tveksamhet.

Att låta musiken komma med i den ifrågavarande ämnesgruppen

kan däremot synas mera betänkligt. Sången i folkskolan borde vaije lärare

och lärarinna kunna leda, och saknaden av musikalisk utbildning är givetvis

att anse som en allvarsam brist hos den, som har en sådan skola sioanförtrodd.

Men det ofrånkomliga sakförhållande, att frånvaron av musikaliskt

gehör kan förefinnas även vid mycket god begåvning i övrigt samt

att någon verklig musikalisk utbildning icke är möjlig, där det musikaliska

gehöret saknas, har redan sedan lång tid tillbaka framkallat undantagsbestämmelser

för det ifrågavarande ämnet i seminarierna. Kommitténs förslag

med avseende på musiken innebär icke heller något annat nytt, än

det, att en elev, som trots saknaden av musikaliskt gehör kommit in i seminariet,

där icke ovillkorligen skall behöva att till plåga för sig och för

läraren och till förfång för övriga elevers undervisning eftersträva en utbildning,

för vilken han saknar den nödvändiga förutsättningen.

Vad slutligen gymnastiken och idrotten beträffar, utgör för en och annan

elev sjukdom eller lyte ett hinder för förvärvandet av den för godkänt vitsord

nödiga insikten och färdigheten, och under sådant förhållande, men

också endast under sådant förhållande, bör saknad av godkänt vitsord i detta

ämne kunna förekomma utan att för eleven göra det omöjligt att nå det mål,

som han med sina studier åsyftar. Ett bortvalbart ämne bör gymnastiken

dock icke vara, av skäl som i det föregående angivits. Befrielse från deltagande

däri må förekomma, endast i det fall att läkaren så föreskriver.

Då första villkoret för meddelandet av undervisning i ett ämne är,

att undervisaren äger i tillräckligt mått insikt och färdighet i ämnet,

måste tydligen i det fall, som här föreligger, med ett ämnes bortval

s. 249 Kontrollera mot PDF

Befrielse från undervisningen i visst ämne. 249

följa befrielse från deltagandet i de till ämnet hörande undervisningsövningarna.

Den ifrågasatta bortvalsrätten skulle följaktligen såväl för manlig som

för kvinnlig elev komma att begränsas till ett av fyra ämnen. En säkerhet

för att en sådan rätt icke skulle komma att missbrukas ligger dels i den

med dess beviljande förbundna fordran på viss kompensation, dels däri,

att eleven vet, att saknaden av vitsord i många fall kan komma att vara

honom till hinders, då han efter avlagd examen skall söka anställning

som lärare. Det torde ock vara skäl i att låta saken i varje särskilt fall

bliva beroende icke blott av elevens mening och önskan utan av rektors

och vederbörande lärares beprövande liksom ock att icke medgiva bortvalet

strax vid seminariekursens början, innan eleven ännu hunnit vinna

någon erfarenhet.

I överensstämmelse med det anförda föreslår kommittén,

dels att nuvarande stadganden angående möjlighet att trots underbetyg

i vissa ämnen kunna intagas och flyttas samt bliva godkänd i avgångsexamen

måtte utbytas mot bestämmelse av innehåll, att underbetyg i ett

av ämnena främmande språk, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt

arbete samt, där sjukdom eller lyte förhindrat vederbörande att förvärva

föreskriven insikt och färdighet, gymnastik med lek och idrott må kunna

förekomma såväl vid intagning i seminarium1) och vid flyttning från lägre

till högre klass som ock i folkskollärarexamen, under förbehåll att den

ifrågavarande bristen uppväges av för varje särskilt fall närmare angivna

företräden (stadgeförslaget §§ 33, 37 och 65);

dels att ett nytt stadgande införes av innehåll, att elev må kunna

på egen begäran av rektor efter samråd med vederbörande lärare

befrias från undervisningen i ett av ämnena främmande språk,

*) I fråga om intagning i första klassen har kommittén föreslagit ett något vidsträcktare

medgivande.

Stadgeförslag

angående

möjlig

heten av

underbetyg

och av bort

val.

32—0S2S1B. Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Arbetssättet.

musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete samt från

de i samma ämne förekommande undervisningsövninearna, varvid

han i fråga om flyttning och godkännande i folkskollärarexamen är att

räkna i samma ställning, som den vilken deltagit i undervisningen i ämnet

men icke erhållit godkänt vitsord; dock att den nämnda befrielsen må medgivas

elev i första klassen, först sedan han under en termin vid seminariet

åtnjutit undervisning i ämnet (stadgeförslaget § 9).

Rätt till

ef t er pr övning.

I många fall skall folkskolläraren finna möjlighet att, om han så

anser behövligt, upphjälpa den svaghet eller fylla den lucka, som sålunda

kunnat uppstå i hans seminarieutbildning. Det har synts kommittén skäligt,

att honom då ock beredes möjlighet att få sina senare förvärvade insikter

och färdigheter vitsordade med betyg av samma giltighet, som om det tilldelats

honom i folkskollärarexamen. Rätt till efterprövning torde vara att

anse som samhörig med rätten till bortval, och att skilja på det fall, då

bortval av ett ämne skett, och det, då underbetyg i samma ämne erhållits,

skulle endast leda till olämpliga förvecklingar. Kommittén har därför föreslagit,

att i fråga om förutnämnda ämnen såväl i ena som andra fallet rätt

till efterprövning efter avlagd folkskollärarexamen skall givas (stadgeförslaget

§ 68).

Utförligt har kommittén redogjort för dessa föga omfattande förslag,

enär den princip, som i dem innehålles, är av vikt och delvis

förut icke varit tillämpad vid seminarierna. Huruvida de ifrågasatta bestämmelserna

skola få någon större betydelse för elevernas studiearbete,

torde vara svårt att på förhand avgöra. Kommittén tror dock, att de skola

visa sig kunna möjliggöra en lättnad i arbetet, som i ett och annat fall

kan avvärja överansträngning. Men särskilt böra de enligt kommitténs

tanke, om ock i ringa mån, bidraga till att möjliggöra ett mera fruktbringande

arbetssätt genom att främja en koncentration i elevens arbete på de

s. 251 Kontrollera mot PDF

Enskilt arbete.

251

ämnen, vilkas studium mest överensstämmer med hans individuella anlag och

böjelse och därför ger honom den för hans personliga utveckling värdefullaste

behållningen. En annan bestämmelse med enahanda syfte, ehuru

med ännu mera inskränkt användning, ävenledes innebärande i viss mån

en bortvalsrätt, föreslår kommittén i samband med det förslag angående

»enskilt arbete», som kommittén nu går att redogöra för (jfr sid. 258).

4. Enskilt arbete.

Vid de flesta av våra seminarier, om ej vid alla, har under senare ''Fria stu
*

dier >.

år jämte det vanliga skolarbetet förekommit en form av arbete, som brukat

gå under namnet fria studier. Vid sidan av klassarbetet hava eleverna

efter eget val erhållit studieuppgifter till utförande på egen hand;

läraren har lämnat behövliga anvisningar, och eleven har slutligen på ett

eller annat sätt fått redogöra för arbetets resultat.

De fria studierna ha vunnit inträde vid det ena seminariet efter det

andra; vid några äro de prövade sedan många år tillbaka. I det hela befinner

man sig väl ännu på försökets stadium, men seminariernas årsredogörelser

visa oförtydbart, att de erfarenheter som gjorts äro gynnsamma

och att man här är inne på en väg, på vilken man bör gå vidare. Det

är heller icke svårt att se, att den ifrågavarande arten av arbete just är

ägnad att fylla den brist, som den vanliga klassundervisningen med tillhörande

hemuppgifter har med sig, bristen på tillräcklig individualisering

och självverksamhet i lärjungens arbete. Och det inti''esse, varmed enligt

allmänt vittnesbörd denna studieart omfattas av seminarieeleverna, visar,

att den tillmöteskommer ett behov, som hör till deras ålder, behovet av

ett i någon mån självständigt, personligen utvecklande arbete.

Också har kommittén, då den sökt efter möjligheter och medel att

främja en förbättring av arbetssättet vid seminarierna, i främsta rummet

riktat sin uppmärksamhet på denna redan i uppväxt stadda arbetsform.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Arbetssättet.

Den bör enligt kommitténs mening icke längre vara blott någonting tillfälligt,

av lyckliga omständigheter beroende, utan erhålla lagstadgad hemortsrätt

i seminarierna såsom en beständig och viktig beståndsdel

i deras arbete.

Det är därvid icke utan betydelse, att man för densamma finner

en lämplig benämning. Det gängse uttrycket »fria studier» är knappast

en sådan. Dessa studier böra icke vara fria, vare sig i den meningen, att

lärarens ledning vid dem skulle kunna undvaras, eller i den, att deras

fullgörande eller icke fullgörande skulle kunna lämnas åt elevens godtycke.

I det hela kan man om uttrycket i fråga säga, att det innebär en viss

anspråksfullhet, som icke står rätt väl tillsammans med flertalet seminarieelevers

bildningsgrad och förmåga. De nämnda studiernas väsentligaste

kännemärke måste väl anses vara, att de tillhöra den enskilde eleven till

skillnad från det för klassen gemensamma arbetet. Med hänsyn härtill

synes det då kommittén, som skulle det ifrågavarande arbetet helt enkelt

kunna benämnas enskilt arbete.

Begränsning

av det

enskilda arbetets

förekomst.

Till vilken utsträckning bör nu det enskilda arbetet ingå som beståndsdel

i seminariestudierna? — Med tanke på de syften man vill vinna med

det enskilda arbetet vore det frestande att söka giva det en mycket stor

utsträckning, och exempel från en del jämförliga läroanstalter i England

och Amerika skulle kunna uppmuntra därtill. Men tydligt är, att sådant

arbete förutsätter icke blott en intellektuell mogenhet, som den i de svenska

seminariernas första klass inträdande eleven i regeln ännu icke är i besitt
-

ning av; det förutsätter även en viss studievana. Utan någon genom sådan

vana förvärvad förmåga att skilja väsentligt och oväsentligt, att iakttaga,

att begagna böcker och instrument, att föra anteckningar o. s. v. blir det

icke något bevänt med det enskilda arbetet. Att börja, innan de behövliga

förutsättningarna äro för handen, är blott att offra åt skenet. Varje erfaren

seminarielärare vet, att det alltid finnes en del elever, som nödga läraren

s. 253 Kontrollera mot PDF

Enskilt arbete.

253

länge nog att anlägga ganska elementära undervisningsformer, och även

framdeles torde man, trots höjda inträdesfordringar, få räkna med sådana

elever. Det enskilda arbetet må väl kunna förekomma redan från seminariekursens

början, men dess allmännare förekomst bör enligt kommitténs

mening tillhöra de två sista årsklasserna.

Aven i dessa måste dock klassundervisningen bliva huvudsaken, till vilken

genomgåendet av de för alla gemensamma lärokurserna och övningarna

förlägges, under det att det enskilda arbetet blir en visserligen viktig men

jämförelsevis underordnad del av det hela. Att seminariearbetet skulle

kunna helt och hållet övergå till »fria studier» med tentamensväsen såsom

vid en högskola, är väl en tanke, som föresvävat en och annan, särskilt bland

seminariernas elever, såsom det ideala. Men det lider intet tvivel, att, om

icke studietiden skulle utsträckas eller enskild undervisning anlitas, resultatet

med ett dylikt arbetssätt bleve mindre tillfredsställande än det, som nu

vinnes. Vid högskolorna har undervisningen i fråga om de inledande studierna

mer och mer antagit former, som påminna om skolundervisning.

Och våra seminarier med sina elementära kurser i en mängd olika ämnen,

med sin starkt begränsade lärotid och sitt noga bestämda slutmål, med sina

vid inträdet i allmänhet föga studievana lärjungar tillhöra helt visst det

slag av läroanstalter, för vilka klassundervisningen måste vara den huvudsakliga

arbetsformen.:)

J) Här kan erinras om den strid om arbetssättet, som tillhör vår skolhistoria under

förra hälften av 1800-talet såsom ett led i den stora och märkliga striden mellan »det nya

och det gamla skolsystemet». Med hänförelse och genialitet förfäktades därvid do olika synpunkterna:

å ena sidan lärjungens rätt till ämnesval i enlighet med sin lust och sitt framtidssyfte,

hans rätt att oberoende av senfärdiga kamrater skynda framåt i sitt arbete och

att utan hinder av bestämda årsklasser allt efter olikheten i sina anlag gå fram med olika

hastighet i olika ämnen; å andra sidan de fasta klassernas och den obrutna läroplanens praktiska,

pedagogiska och moraliska fördelar. Systemet med mmnesläsning och fri flyttnings,

enligt vilket lärjungen kunde i ett ämne tillhöra en klass, i ett annat en annan, i det att

klasserna väl ägde bestämda kurser men icke betecknade bestämda tidsperioder — ett system,

med vilket åtminstone i dess första framträdande förbands en del nu övergivna ideal, såsom

växelundervisning oeh koncentriska kurser, och vilket i det hela vilade på en annan uppfattning

av lärarens uppgifter än vår nuvarande — blev under flera årtionden försökt dels vid

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Arbetssättet.

Ämnen, vari

enskilt arbete

må

hunna förekomma.

Elevens frihet

och bundenhet

med

avseende på

det enskilda

arbetet.

Nästa fråga med avseende på det enskilda arbetet blir: i vilka ämnen

bör det kunna förekomma? — Kommittén för sin del svarar: i vilka som

helst. Ingen särskild ämnesgrupp, ej heller något särskilt ämne synes mera

än andra böra göras till undantag. Att utesluta övningsämnena vore icke

berättigat. Det är svårt att inse, varför icke exempelvis en i högre grad

musikaliskt begåvad elev skulle få försöka sig på någon uppgift inom musikens

område, lika väl som den matematiskt intresserade bör få ägna si"

åt särskilda studier i matematiken eller den historiskt intresserade åt dylika

studier i historien. Man bör för övrigt kunna vänta, att sådana uppgifter

för det enskilda arbetet, som kunna anses mest värdefulla för lärarutbildningen,

också bliva de som framför andra komma att av lärarne och eleverna

utväljas, och man torde å andra sidan kunna säga, att i samma mån

eleven omfattar ett ämne med personligt intresse och däråt ägnar arbete,

i samma mån stiger ämnets värde för hans framtida verksamhet. Sådana

förhållanden göra det både obehövligt och oberättigat att inskränka det

enskilda arbetets förekomst till vissa ämnen.

Kommer man sedan till frågan, i vilka avseenden det enskilda arbetet

bör lämna eleven frihet och i vilka det bör pålägga honom tvång, så är

först att framhålla, att eleven bör ha frihet att själv välja det läroämne,

vari han skall utföra dylikt arbete. I annat fall skall det enskilda arbetet

komma att sakna den egenskap, som skulle giva det dess egentliga värde,

nämligen egenskapen att ansluta sig till den enskilda elevens böjelse och

begåvning och såmedelst i någon mån individualisera studiearbetet vid se
-

Karlbergs krigsskola, dels vid statens provskola, Nya Elementarskolan, som huvudsakligen för

detta systems tillämpande blev upprättad (1828), men där det slutligen övergivits. Om

erfarenheten således icke synes hava varit gynnsam för det nya systemets förkämpar, så är

dock att ihågkomma, att det i icke ringa mån är de av dem framburna kraven som ännu

göra sig gällande och som, aldrig förstummade, under de gångna årtiondena i väsentlig mån

påverkat skolundervisningen. Och om det gamla systemet behållit valplatsen, så heror detta

måhända mindre på något dess företräde i och för sig än på den av den gjorda erfarenheten

ytterligare bestyrkta omöjligheten att annat än i ringa grad förena individuell studiefrihet

med den offentliga skolans massundervisning.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Enskilt arbete.

255

minarierna. Från samma synpunkt vore det bäst, om även bestämmandet

av själva arbetsuppgiften inom det valda ämnet kunde göras till elevens

sak. Han bör i varje fall uppmuntras till att lämna förslag, och största

möjliga avseende bör fästas vid hans önskningar. Men man kan dock

icke förutsätta, att eleven alltid skall äga tillräcklig insikt för att kunna

bedöma en uppgifts betydelse och svårighetsgrad, och även tillbörlig hänsyn

till läraren fordrar, att denne med avseende på denna del av frågan

får det slutliga bestämmandet i sin hand.

Om således eleven vid val av ämne bör ha frihet och vid val av uppgift

en viss medbestämmanderätt, bör det enskilda arbetet däremot så till

vida vara för eleven obligatoriskt, att han skall ha skyldighet att utföra sådant

arbete. Att giva den blivande läraren och lärarinnan håg för självstudier

och förmåga att idka självstudier, är något som hör till seminariets uppgift,

och härvid skall just det enskilda arbetet vara huvudmedlet. Därför bör det

ock vara en nödvändig beståndsdel av seminariekursen, och ingen elev i

tredje och fjärde klasserna bör under någon termin bliva alldeles i saknad

därav. A andra sidan torde ock begränsande bestämmelser åt motsatt håll

vara behövliga. Skall det enskilda arbetet icke förlora sin allvarliga karaktär

av ett i någon mån fördjupat studium, får det icke övergå till ett mångsysslande

med allehanda smärre uppgifter. Det bör för varje elev icke förekomma

samtidigt i mera än ett eller på sin höjd två ämnen. Klassföreståndare

och rektor få ock här i överensstämmelse med sina allmänna förpliktelser

tillse, att eleven icke erhåller arbete till sådan omfattning, att fara för

överansträngning inträder. — Var gränsen bör dragas mellan enskilt arbete

i den mening, vari det här tagits, och de smärre uppgifter, som i

samband med klassundervisningen bruka tilldelas den enskilde eleven,

torde kunna öfverlämnas åt vederbörande lärare att i varje särskilt fall

avgöra.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Arbetssättet.

Lärarens be- I )et föregående har ånyo berört frågan om lärarens befattning med

fattning ° J ° °

med det en- enskilda arbetet. Det kan i förstone synas, som om hans befattning

skilda ar- J

betet. därmed icke skulle behöva bliva synnerligen maktpåliggande, men i själva verket

kommer den att bliva, liksom den i flera fall redan är, den kanske mest

krävande sidan av hans lärarverksamhet. Att söka intressera för sådant

arbete, att uttänka lämpliga studieuppgifter till val för olika lärjungar,

att vara behjälplig vid valet, att vid arbetets planläggning giva de råd, de

litteraturanvisningar o. s. v., som äro behövliga, utan att därvid gå utöver

vad som verkligen är behövligt, att ur läroanstaltens förråd tillhandahålla

böcker, instrument och andra hjälpmedel, som kunna vara nödvändiga, att

under arbetets utförande giva ledning, i den mån sådan påfordras, och

öva den tillsyn, som i många fall blir nödvändig, att slutligen granska

det sätt, varpå arbetet blivit utfört, med eleven diskutera dess fel och förtjänster

och för egen del bilda sig ett omdöme om dess värde såsom elevarbete

— allt detta blir lärarens skyldighet, och man finner lätt, att denna

skyldighet ställer ganska stora fordringar både på hans skicklighet i sitt

ämne och på hans villighet att intressera sig för den enskilde eleven och

offra tid och möda till hans tjänst.

Utan en sådan befattning med det enskilda arbetet från lärarens sida

skall det allt för lätt urarta. Lyckligast är, om eleverna vänjas att självmant

vända sig till läraren för att få den medverkan av honom, som de

behöva. Men detta förutsätter, att de med säkerhet kunna påräkna tillfällen,

då de veta sig berättigade att för sitt enskilda arbete taga lärarens

Uppmärksamhet och tid i anspråk. Kommittén har därför tänkt sig, att

lärarna skulle utsätta bestämda tider, då de för sådant ändamål vore

tillgängliga för eleverna å seminariet. Att eleverna böra ha tillfälle att

träffa läraren å läroanstalten och ej behöva besvära honom i hans bostad,

synes kommittén önskligt; seminariets bibliotek och läsrum, dess naturvetenskapliga

arbetsrum o. s. v. äro rätta platserna för den handledning,

som här är i fråga.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Enskilt arbete.

257

Att den tid, under vilken en lärare så skulle hava att uppehålla sig

inom läroanstalten för att tillhandagå eleverna med hjälp i deras enskilda

studier, på något sätt inräknades i hans tjänstgöringstid, vore visserligen

icke obefogat. Kommittén anger i annat sammanhang de skäl, som gjort,

att kommittén doek avstått från förslag i sådan riktning, oeh redogör därvid

även för den hänsyn, som enligt stadgeförslaget i vissa fall skall kunna

tagas till det enskilda arbetet vid bestämmandet av lärares undervisningsskyldighet

(sid. 313 ff., stadgeförslaget § 94: 5). Endast då det enskilda arbetet

är av sådan beskaffenhet, att det till huvudsaklig del måste utföras

i lärarens närvaro och under hans tillsyn, har kommittén beräknat särskilda

lärartimmar för detta arbetes räkning och således tagit det i betraktande

vid bestämmandet av antalet undervisningstimmar för vederbörande lärare.

Detta gäller i tre fall, nämligen i fråga om de frivilliga naturvetenskapliga

laborationsövningarna, för vilka beräknats 2 lärartimmar i veckan, den frivilliga

teckningen, för vilken likaledes anslagits 2 lärartimmar i veckan,

och den frivilliga körsången, för vilken 1 lärartimme i veckan blivit beräknad

(sid. 580).

Elevernas enskilda arbete bör oek bliva föremål för ämneskonferensernas

överläggningar. Det kommer jämväl att nödvändiggöra förandet av

särskilda anteckningar, dels av de lärare, som leda dylikt arbete, dels av

klassföreståndarna. I vad mån och på vad sätt det enskilda arbetet bör

komma 1 betraktande vid betygsgivningen, är ett spörsmål, som icke bör

få olika svar vid olika seminarier. Att icke låta det öva något inflytande,

vore väl icke rättvist; att göra det till ett nödvändigt villkor eller ett

osvikligt medel för vinnande av högre vitsord, vore helt visst icke hälsosamt.

Kommittén har ansett, att elevens enskilda arbete i ett ämne bör

utgöra en faktor bland övriga, till vilka hänsyn tages vid betygsgivningen.

Det bör således öva inverkan på hans vitsord i ämnet, i den mån det

Pr^ as ha\ a främjat hans allmänna insikt och färdighet i detsamma. Att

särskild kortfattad anteckning om arbetet göres å terminsbetyget, med eller

33—082815. Fulkunden.--lom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Arbetssättet.

utan angivande av vitsord, eller att kortfattat särskilt intyg därom avgives

torde vara lämpligt. Däremot synes anteckning å avgångsbetyget om enskilt

arbete helst icke böra förekomma. En sådan anteckning skulle lätt

kunna få oriktig tolkning och föranleda osäkerhet och olikformighet i bedömandet

av de sökande vid tjänstetillsättningar.

Tid för d<t Med avseende på det enskilda arbetet återstår ännu en fråga, och

enskilda av- 1

betet. det en mycket väsentlig: huru finna tid för detta arbete? Om man icke

till ett stadgande om dylikt arbetes förekomst fogar ett stadgande om avsättande

av viss tid för dess utförande, är faran stor, att hela saken stannar

på papperet.

Kommittén föreslår ett stadgande av innehåll, att eleverna i tredje

och fjärde klasserna under sammanlagt minst två dagar i månaden skola

vara lediga från undervisningen för att såmedelst få ökad tid för sina enskilda

arbeten. Klart är, att den intresserade eleven även eljest skall finna

mången stund för sitt särskilda studium, ett studium som helt visst ofta

genom det nöje det bereder snarare skall betraktas som en vederkvickelse

än som en möda. Den föreslagna ledigheten betecknar också endast det

minimum av tid, som rättfärdigar förslaget om arbetets till en viss grad

obligatoriska natur. Mången studieuppgift ägnar sig särskilt för feriearbete,

och klart är, att en elev, som önskar utföra enskilt arbete under

ferietid, bör hava rätt att före feriernas början erhålla av vederbörande

lärare de råd och anvisningar han för ändamålet behöver.

Det har synts kommittén, som skulle man i ett och annat tall kunna

tänka sig ännu en möjlighet att bereda ökad tid för det enskilda arbetet.

Med den kännedom om varje elev, som lärarna vid ett seminarium böra

äga, och det flitiga samrådande och samarbete, som bör äga rum dem

emellan, synes det icke omöjligt, att i vissa fall den enskilde eleven skulle

kunna befrias från deltagandet i klassundervisningen i någon del av lärokursen

i ett ämne till förmån för sitt enskilda arbete i samma eller i an
-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Enskilt arbete.

259

nät ämne. Han är t. ex. i fråga om den del av kursen, varom klassundervisningen

rör sig, före sina kamrater, eller han har gynnsamt tillfälle

att senare taga igen det genom frånvaron från klassundervisningen försummade.

Huvudskälet för möjligheten av ett dylikt arbetsutbytc blir

alltid den betydelse man kan vilja giva åt ett s. k. älsklingsstudiums egendomliga

bildningsvärde, och huvudsynpunkten i det enskilda fallet blir

frågan om vilketdera arbetet kan anses bereda eleven den största fördelen.

Men klart är, att förutsättningen alltid bör vara, att eleven icke genom

sin frånvaro från undervisningen åsidosätter något av det, som är erforderligt

för godkänt vitsord i det ifrågavarande ämnet, samt att förlusten

täckes av den åsyftade vinsten. Klart är ock, att anordningens vidtagande

icke får bero endast av elevens önskan och åsikt, utan av rektors och vederbörande

lärares prövning.

Möjligheten för ett arbetsutbyte av nu nämnda slag har kommittén

ansett böra genom en stadgebestämmelse hållas öppen. Om eu sådan bestämmelse

icke kommer att visa sig nyttig, så torde den å andra sidan

icke kunna bliva till skada; visar erfarenheten dess olämplighet, så lärer

följden endast bliva en inskränkning i eller ett upphörande med dess tilllämpning.

Den ansats till valfrihet, som den innehåller, kan måhända

bliva uppslag till utveckling i en riktning, vari man gärna tagit ett större

steg, om förhållandena det medgivit.

O7 O I

I § 13 av stadgeförslaget har kommittén samlat de bestämmelser,

vilka den föreslår för det enskilda arbetet. Aven stadgeförslagets § 25: 2

och § 127 beröra samma arbete. Lärotidens knapphet kommer väl alltid

att utgöra det svåraste hindret för den ifrågavarande studieformens utveckling

och hålla dess användning inom tämligen snäva gränser. Men

man torde dock kunna vänta, att den skall bliva mera använd, än den

hittills kunnat bliva, och att de förhoppningar, som redan vunnen erfarenhet

ingivit, därvid skola bekräftas.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Arbetssättet

Läxan och

läroboken.

260

5- Klassundervisningen.

Det enskilda arbetet blir, som sagt är, endast en jämförelsevis underordnad

del av seminariearbetet. Huvudparten kommer alltfort att utgöras

av arbetet i klassen med därtill hörande hemuppgifter. På detta

kommer därför även i fråga om arbetssättet huvudvikten att falla. Frågan

gäller klassundervisningens hela metodiska beskaffenhet, och den metodiska

uppgiften är att på varje punkt anlägga undervisningen så, att ett självständigt,

självverksamt och individuellt arbete å elevernas sida, i den mån

möjligt är, bringas till stånd. Fn fullständigare framställning av detta

ämne kan icke tillhöra ett kommittébetänkande. Endast några spridda erinringar

må här finna plats.

Den äldre undervisningsmetodens brister i förevarande avseende hava

i det föregående framhållits. Då kommittén därvid betecknat denna metod

såsom läxläsningens och läxförhörets metod och såsom därigenom skild från

det lärosätt, som nu allt mera arbetar sig fram, har kommittén därmed

ingalunda velat säga, att läxan och läroboken borde försvinna från serninarierna.

De kunna icke undvaras. Men läxan kan allt efter den synpunkt,

under vilken den ställes, och allt efter det sätt, varpå den förberedes,

föranleda ett mer eller mindre självständigt eller osjälvständigt arbete.

Och liksom läxans omständliga förberedande i många fall med fördel

kan underlåtas, så ock det omständliga utfrågandet av dess innehåll vid

förhöret. Ett dylikt utfrågande kan stundom vara behövligt för kontrollens

skull, men i regeln bör lärotimmen till sin huvudsakliga del sparas

för undervisnings- och studiearbete i egentligare mening. Läroboken är

oumbärlig såsom givande åt kunskapen dess fasta stomme, men vid sidan

av läroboken kunna även litteraturens bredare och ursprungiigare framställningar

komma i elevens hand.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klassundervisningen.

2(31

Överhuvudtaget gäller det i dessa frågor att det ena göra och

det andra icke låta, att se till, att man icke går från en ytterlighet till

en annan. Till varje studium, som skall giva en varaktig behållning av

kunskap, hör med nödvändighet en del kärvt och mödosamt minnes- och

förståndsarbete, förenat med övningar av olika slag och repetitioner, kn

skolundervisning, som menar sig kunna undvara detta och låta det ersättas

av den behagligare sysselsättningen med fantasirika skildringar, tankeväckande

resonemanger, roande experiment, i allmänhet med sådant som befinnes

»intressant», gör sig helt visst skyldig till ett misstag, vars menliga

verkningar förr eller senare skola framträda. Men lika visst är ock, att

kunskapen först då är av verkligt värde, när den bildat känslan och

väckt tanken, samt att det sakliga intresset på ett sätt som intet annat

äger förmåga att bringa kunskapen till att organiskt och liksom av sig

själv växa.

Den i frågor och svar fortgående undervisningen blir framgent som

hittills ett av de viktigaste medlen att utvidga och befästa elevens insikter.

Men vid sidan därav kunna och böra undervisningsformer erhålla användning,

vilka ställa eleven i mindre minutiöst beroende av lärarens ledning.

Härvid erbjuder sig då särskilt föredragsformen, och man har att tillse,

i vilken utsträckning denna kan och bör finna bruk i seminarieundervisnino-en.

Att den icke i något ämne bör uteslutande användas, torde kunna

uppställas som regel. Men att denna undervisningsform, som eljest då

det gäller vuxna lärjungar är den vanliga, icke blir obegagnad vid undervisningen

av seminariernas elever, är blott naturligt. Den torde ock numera

förekomma i rätt stor utsträckning vid seminarierna. Där läraren

vill giva eu samlad bild eller åstadkomma ett enhetligt och starkt intryck,

t. ex. vid framställningen av någon historisk personlighet, eller där han

har att giva en översiktlig sammanfattning av ett större område, eller där

tiden icke medger en i frågor och svar utspunnen behandling av en före
-

Föredraget

som undervisningsform.

s. 262 Kontrollera mot PDF

Arbetssättet.

262

liggande uppgift, är föredraget på sin plats, understött av de åskådningsmedel,

som ämnet tillåter eller fordrar.

Emellertid gäller det för föredragaren att förvissa sig om, att han har

sina åhörare med sig. Den föredragande undervisningsformen ställer nämligen

stora anspråk på lärjungens förmåga av uthållig uppmärksamhet och

förmåga att uppfatta, och brista dessa förutsättningar, är den förfelad.

Men det tinnes ännu eu omständighet, som är ägnad att begränsa dess

användning inom skolundervisningen: den medför från lärjungens sida en

huvudsakligen mottagande verksamhet. Men lärjungen bör vara icke blott

mottagande utan även handlande, icke blott receptiv utan ock produktiv.

Produktiv

verksamhet

från lärjungens

sida,

Här står man inför en av de viktigaste grundsatserna för undervisning

ej blott i seminarier utan i allt vad undervisningsanstalter heter och

inför eu grundsats, som just denna sista tid bragt i förgrunden. Vill

man i grova drag teckna utvecklingen, kan man säga, att skolundervisningen

tagit allt flera och flera av lärjungens själsförmögenheter i övning. Länge

lade den beslag huvudsakligen på minnet; så riktade den sig tillika och

stundom med överdriven uppskattning på förståndet, den teoretiska tankeförmågan;

så komino även åskådningen och iakttagelsen med i verksamhet; sent

omsider och ännu knappast fullständigt hava känslan och fantasien fått

sin rätt erkänd i skolundervisningen. Nu har ordningen kommit till viljan.

Icke i den mening, att man först nu söker bringa till stånd betingelserna i

sinnesförfattningen för ett sedligt viljeliv, något som skolundervisningen väl

alltid sökt att göra; utan i den mening, att man vill i skolarbetet sätta

själva viljelivet i rörelse, utveckla allmänt och allsidigt den praktiska förmågan,

handlingsförmågan. I sådant syfte — mer (dier mindre klart

uppfattat — hava kroppsarbetet, idrotten och den ordnade leken upptagits

i skolundervisningen, och vad kunskapen beträffar, yrkar man, att den

så mycket som möjligt skall omsättas i yttre arbetsprodukter, ja än mer:

s. 263 Kontrollera mot PDF

Klassundervisningen.

263

kunskapen skall, så vitt möjligt, vinnas genom och under produktivt

arbete.

Om nu ock sådana strävanden närmast ha den egentliga barnskolan

i sikte, så äro de av betydelse även för den högre skolan. Även i seminarierna

bör undervisningen taga till ögonmärke denna grundsats: från passivitet

till aktivitet, från receptiv verksamhet till produktiv. Så har den

ock i våra seminarier under senare år allt mer och mer gjort, och

då kommittén i det följande med några exempel söker klargöra, huru den

tänker sig arbetssättet bestämt av den ifrågavarande grundsatsen, skulle

kommittén i de flesta fall kunna hänvisa till föredömen från det ena eller

andra seminariet.

Redan tidigt har läraren att vid undervisningen ställa sina frågor “^rarct!

så, att de icke föranleda blott fåordiga svar, utan vänja eleven att uttrycka ^tdraget.

sig sammanhängande, att redogöra för större partier och att sammanfatta ^nen

det väsentliga i en framställning. Ännu ljuder lärarens röst allt för mycket

under lektionen, och elevens höres allt för litet, ett missförhållande,

som väl icke tillhör seminarieundervisningen i högre grad än vår övriga

skolundervisning men där särskilt behöver uppmärksammas.

Det »fria», d. v. s. icke från papperet upplästa, föredraget bör få

ökad användning som elevuppgift. Mången gång skall läraren kunna

överlåta åt någon av eleverna att inför klassen föredragsvis genomgå något

av det, som han eljest skolat själv framställa, eller att utföra ett naturvetenskapligt

försök eller förevisa en serie bilder och därvid lämna de

behövliga förklaringarna. Att uppgiften i sådana fall får väljas med urskillning

är naturligt, liksom att läraren måste medelst enskild undervisning

ge eleven en del av den nödiga förberedelsen. Det kan icke väntas

av eleven, att han skall göra saken lika bra som läraren, men förlusten,

som klassen av sådan anledning kan komma att göra, motväges i någon

mån av det stegrade intresse, varmed man följer en kamrats försök, och

för den uppträdande själv medför uppgiften en betydande vinst såväl i avse
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Arbetssättet.

ende på kunskap som i avseende på formell övning. Här är nu ock en

punkt, där »det enskilda arbetet» kan förbindas med klassundervisningen och

komma denna till nytta. En elev kan inför klassen få redogöra för resultatet

av sitt speciella studium och därmed främja uppnåendet av det

gemensamma studiemålet, och det är lämpligt, att uppgifterna för det

enskilda arbetet delvis väljas i sådant syfte.

Mångenstädes i seminariekursen, företrädesvis inom pedagogikens

men även inom andra ämnens lärokurser, finnas partier, som med bästa

utbyte låta sig behandlas medelst diskussion mellan eleverna under lärarens

ledning. De förekommande frågorna komma därvid eleverna närmare in

på livet och tvinga till en eftertanke och ett studium, som i annat fall

knappast kommer dem till del, och ur den förda diskussionen kan ofta

tagas ut alla de synpunkter och sidor, som eljest skolat jämförelsevis passivt

inhämtas ur läroboken eller lärarens framställning. Diskussionen knyter

sig som undervisningsform till föredraget, särskilt lärjunge föredraget, och

man får på så sätt en särskild lektionstyp med användning inom åtskilliga

delar av seminariearbetet: ett inledande föredrag av någon bland eleverna;

i anslutning därtill en ordnad diskussion inom klassen; läraren ledande

och ingripande i mån av behov samt tillseende, att man slutligen av det

hela får den behållning, som åsyftats.

Vid sidan av den egentliga uppsatsen bör den kortare, i formellt

avseende icke utarbetade, omedelbart nedskrivna redogörelsen eller anteckningen

få flitigt bruk. Vår svenska skolungdom lider av en ofta anmärkt

oförmåga att raskt och okonstlat uttrycka sig skriftligen. Det gamla dik - tamensskrivandet, därvid eleverna efter lärarens diktamen mer eller mindre

ordagrant fingo skriva den lärobok de skulle använda, behöver icke numera

beivras. Det hade sin ursäkt i bristen på läroböcker, men det innebar

ett missbruk av tid och en passivitet i lärjungens arbete, som gjorde

det med all rätt illa beryktat. En helt annan sak och ej därmed att förväxla

är, att eleven vid undervisningen och för övrigt vid allt sitt studiearbete

s. 265 Kontrollera mot PDF

Klassundervisningen. 265

vänjes till att föra anteckningar. Han bör, såsoin det heter, »studera med

pennan i hand», och därvid bör han lära sig ej blott att anteckna utan

ock att teckna, att använda skissen som uttrycksmedel.

Man skulle kunna säga, att eleverna mindre än förr böra få kun~c\f?fat?n!ng''

skapen till skänks. De böra i någon mån själva vara behjälpliga med dess

framskaffande. Det arbete, som de därvid utföra, är medelbart av störr«

värde än dess måhända föga betydande omedelbara resultat. Att i biblio- twnn''

teket ur de källor, som stå till förfogande, samla material till en uppsats

eller ett föredrag, att ordna och bearbeta detta material, är från bildningssynpunkt

en vida värdefullare sysselsättning än läsandet eller åhörandet

av en motsvarande för skolundervisningen avpassad framställning. På

samma sätt förhåller det sig i allmänhet med det omedelbart iakttagnas

betydelse i jämförelse med undervisningens färdiggjorda åskådningsmedel.

Att uppmuntra eller nödga eleven till egen iakttagelse måste därför

bliva en huvuduppgift för undervisningen. Områden för elevernas

egna iakttagelser och undersökningar finnas flera: det språkliga, det psykologiska,

det geografiska, det naturvetenskapliga.

Framför allt vid den naturvetenskapliga undervisningen gäller det

att låta eleven få omedelbar befattning med kunskapsföremålet. Ett stort

framsteg var gjort, när det blev allmänt insett och erkänt, att vid undervisning

i naturkunnighet, särskilt i fysik och kemi, lärarens framställning

måste vara experimentell eller i allmänhet stödd på åskådningsmedel.

Men därmed var man dock blott halvvägs till målet. Man måste komma

därhän, att lärjungen ej blott får se försök utföras utan själv får utföra

sådana; lärogången måste, så vitt möjligt, grundas på »lärjungelaborationer».

Detta steg är, åtminstone i principiellt avseende, taget vid våra allmänna

läroverk, och det får icke utebliva vid seminarierna. Härom har kommittén i

ett tidigare sammanhang yttrat sig. Nu är det sant, såsom ock blivit framhållet,

att varken vid seminarierna eller vid de allmänna läroverken metoden

med lärjungelaborationer kan fullständigt genomföras, att lärarens

34—082815. Fo Ikunder v.-kom. bet. I. Folksfcolesem. Band i.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Arbetssättet.

förevisande framställning icke blott är oumbärlig utan fortfarande

måste bliva det huvudsakliga. Men även där läraren har att själv utföra

ett experiment, äger han mången gång medel att förhindra, att eleverna

bli sittande som passiva åskådare, och att draga in dem som medarbetare

i företaget, så att detta snarast kommer att te sig som ett samarbete mellan

läraren och klassen. Det är för att på de ställen, där bristen på yttre

hjälpmedel icke gör lärjungelaborationer omöjliga, underlätta deras införande

och för att i allmänhet befordra elevernas verksamma deltasande

o

i lektionsarbetet, som kommittén, enligt vad i det föregående nämnts, föreslagit,

att antalet lärartimmar för de naturvetenskapliga ämnena skall beräknas

så, att en del av undervisningen i dessa ämnen kan försiggå med

delad klass (sid. 168 och 580).

‘utflykter Ett utmärkt medel för kunskapssamlande under egen iakttagelse och

eget arbete äro vidare studieutflykterna. Till sådana ger seminariekursen

riklig anledning. Man har biologiska, geologiska, geografiska utflykter,

man har besök i museer, industriella anläggningar, främmande läroanstalter

o. s. v. Olika ändamål kunna för övrigt ofta med fördel förenas.

En studieutflykt behöver visserligen icke alltid gå utöver tiden för den

lektionstimme eller lektionsdubbeltimme, som omedelbart kan stå läraren

till förfogande, men i regel kräver den längre tid och inkräktar då kännbart

på den övriga undervisningen. Häri ligger en betydande svårighet,

som är ägnad att starkt inskränka studieutflykternas förekomst. Önskvärt

är dock, att de i seminarierna måtte bli allmännare, än de hittills varit.

Det är avståndet mellan boken och verkligheten, som varit och är skolundervisningens

svaghet och som det gäller att söka så långt möjligt

minska. 1 syfte att giva studieutflykterna en något starkare ställning i

undervisningen har kommittén föreslagit ett par stadgebestämmelser, vilka,

utan att innehålla något åläggande för rektor och lärare att anordna dylika

utflykter, kunna vara ägnade att i vissa avseenden häva vederbörandes

tvekan i fråga om sin befogenhet att anordna dem (stadgeförslaget § 14).

s. 267 Kontrollera mot PDF

Klassundervisningen.

267

tisk kunskap.

Liksom den teoretiska undervisningen bör söka förbinda sig med

praktisk verksamhet, så böra de i särskild mening praktiska läroämnena,{”teoreteckningen,

slöjden, det husliga arbetet och trädgårdsskötseln, söka förbindelse

med de teoretiska, så att genom det praktiska arbetet icke blott

eu färdighet förvärvas utan också kunskaper vinnas. Det arbetssätt, som

därvid kommer till användning för kunskapstillägnandet, innebär ju en

omedelbar tillämpning av den ovan anförda grundsatsen, att kunskap, så

vilt möjligt, bör vinnas genom och under produktivt arbete. Vad själva

detta arbete i förevarande fall beträffar, är att ihågkomma, att det blir i

egentlig mening produktivt, i samma mån elevens verksamhet icke enbart

består i efterbildning utan tillika ger tillfälle till egna uppslag.

I närmaste samband med den nu gjorda anmärkningen om övningsämnena

såsom förmedlare af teoretisk insikt står frågan om den praktiska

lärarutbildningens betydelse för de teoretiska studierna vid seminariet,

en fråga som kommittén redan tidigare berört.

Icke utan skäl har det blivit sagt, att ingen kunskap framstår för

eu människa såsom verkligt värdefull annan än den, som hon behöver

för sitt liv, och man torde i detta förhållande finna det djupast

liggande skälet för yrkandet på »praktiska» läroämnen i skolorna och tilllika

för en på produktivt lärjungearbete grundad undervisningsmetod.

Samma uppfattning har kommit till uttryck i det nutida pedagogiska program,

som kräver, att »allmänbildning skall vinnas genom fackbildning»,

en sats vars innebörd närmare torde kunna utvecklas sålunda: när den

unge hunnit den ålder och det mått av allmänbildning, att hans fackutbildning

kan börja — och ju förr den kan börja desto bättre — så är det

fackbildningen som skall taga ledningen, så att allmänbildningen i fortsättningen

förvärvas som medel för fackbildningen eller erhålles som en

biprodukt av denna.

Utan att ingå på någon granskning av det antydda programmets

räckvidd och värde torde man kunna erkänna riktigheten av dess grund
-

studierna

vid seminariet.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Arbetssättet.

tanke, eller att den teoretiska kunskapen vinnes på bästa sättet, om den

vinnes genom och under strävandet mot ett praktiskt mål. I seminarierna

är nu hela studiearbetet medelbart eller omedelbart ställt under synpunkten

av elevernas gemensamma framtidsuppgift; elevernas arbete i seminarieskolan

innebär redan en yrkesutövning; med detta ai’bete kunna deras

teoretiska studier till ej ringa del ställas i samband, och varje deras uppgift

i skolan ger dem anledning till teoretiskt studium, behövligt för

lösandet av deras uppgift. Denna seminariearbetets ständiga motivering i

elevernas framtida levnadskall, detta samband mellan teoretiska studier och

praktiska läraruppgifter utgör seminariernas förnämsta styrka. Den förmån,

som däri innebäres, gäller det att i undervisningen tillvarataga och utnyttja.

De före- Av den i kap. II lämnade redogörelsen för kommitténs förslag’ till

slagna laro- ° o

kurserna''.och lärokurser i de olika ämnena, till lärogång för den praktiska utbildningen

och till timplan torde framgå, att detta förslag bygger på och vill framkalla

ett arbetssätt sådant som det nu tecknade. Några hänvisningar må

här göras.

För att börja med kristendomsundervisningen kan erinras om det

»bibelstudium», som utgör den föreslagna kursens centrala del och som

tydligen åsyftar ett allvarligt och innehållsrikt arbete, vilket icke kan

göras till vaidigt läxläsande, huru mycken fast och redig kunskap därur

än bör framgå. Modersmålets kursplan visar ett tillbakaskj utande af det

myckna formella i den äldre kursplanen till beredande av ökat utrymme

dels för språklig produktion av nyss antydda olika slag, dels för litteraturläsning,

icke i betydelse av läseboksläsning utan i betydelse av verklig

författarläsning, förlagd både till hemmet och lärorummet. Den föreslagna

matematikkursen bör på helt annat sätt än den gamla lägga beslag på

elevens intresse och locka den för ämnet begåvade till arbete på egen

hand. En ganska omfattande historiekurs, för vilken i timplanen anslagits

ett jämförelsevis litet antal undervisningstimmar, förutsätter en annan be
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Klassundervisningen.

269

handling än det läxvisa genomgåendet av eu lärobok. Geografikursen börjar

med den helt och hållet på elevernas iakttagelser uppbyggda hemortskunskapen,

och även i fråga om andra delar av kursen förutsättes undervisningen

anknuten till under studieutflykter gjorda iakttagelser. 1 ännu

högre grad är detta fallet med biologikursen, och vad de naturvetenskapliga

ämnena i allmänhet beträffar, är förslaget om deras ökade timtal

och deras anordning i övrigt grundat på förhoppningen, att dessa ämnen

skola komma att studeras på ett annat och riktigare sätt, än hittills merendels

varit möjligt. Om härvid dessa ämnen skola mera än andra kunna

visa exemplet av en på lärjungens självverksamhet grundad lärometod, så

skola å andra sidan vissa delar av deras kurser lämpa sig för och till

följd av tidens knapphet även nödga till användandet av föredragsmetoden.

Det nya ämnet ekonomilära är tänkt såsom till väsentlig del föreläsningskurs.

Den fullständiga omläggningen av kursen i teckning liksom ej mindre

de synpunkter, åt vilka kommittén sökt vinna beaktande i slöjdundervisningen,

gå ut på att giva eleverna mera tillfälle att använda egen smak

och egen eftertanke, på samma gång nya teoretiska synpunkter dragits in

i arbetet. Lärokursen i trädgårdsskötsel lägger huvudvikten vid det praktiska

arbetet i trädgården till skillnad från det teoretiska studiet, som hittills

ej sällan velat bliva huvudsaken och stundom endast bestått i läsandet

av en lärobok. Det husliga arbetet skall för de kvinnliga seminarierna

medföra en ny möjlighet att sammanknyta teoretiska studier med praktisk

verksamhet.

Den psykologisk-pedagogiska kursen bör, sådan den åsyftats, giva

anledning till mycket växlande arbetssätt: planmässiga psykologiska iakttagelser,

diskussioner, föredrag av lärare eller elever, vanlig undervisning

i frågor och svar, läsning av originalförfattare, behandling av uppgifter

ställda i samband med elevernas skolbesök och undervisningsövningar o. s. v.

Kommitténs plan för den praktiska utbildningen har till huvudsynpunkt

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Arbetssättet.

att allestädes minska det passiva åhörandet och öka det aktiva deltagandet

i arbetet. Och de undervisningsövningar för enskilda elever (»serieövningar»),

som kommittén velat göra till en nödvändig del av den praktiska

utbildningen, äga i det hela alla de från arbetssättets synpunkt värdefulla

egenskaper, som tillkomma det s. k. enskilda arbetet.

Slutligen kan erinras om den grundsats, som kommittén följt vid

timplanens uppgörande, enligt hvilken tiinfördelningen mellan ämnena icke

endast bestämts av kursernas omfattning utan av det arbetssätt, som ämnet

kräver eller bör kräva.

6. Arbetets yttre hjälpmedel.

Frågan om de yttre hjälpmedlen för arbetet vid en läroanstalt, d. v. s.

frågan om böcker och undervisningsmateriell samt lokaler, sammanhänger

icke blott med frågan om arbetssättet utan med frågan om lärokurserna

och med allt övrigt, som kommer i betraktande, då det gäller läroanstaltens

verksamhet. En fullständig utredning av seminariernas behov i detta

avseende skulle emellertid hava endast mera tillfällig betydelse och vore

dessutom ett vidlyftigt företag, som krävde medverkan av facklärare och av

tekniskt sakkunniga personer. I fråga om lokalbehovet lämnar kommittén i

kap. XI en kortfattad framställning. Här skall endast göras några erinringar

om det behov av yttre hjälpmedel för arbetet, som närmast sammanhänger

med frågan om arbetssättet. Ett sådant arbetssätt som det numera vid

seminarierna eftersträvade förutsätter en helt annan yttre utrustning än

den, som under tidigare skeden av seminariernas tillvaro kommit dem

till del.

Läroböckerna.

Bestämmandet

angående

ny

läroboks in

förande.

Först möter frågan om läroböckerna. — En särskilt för seminarierna

avsedd lärobok har ju att påräkna ett jämförelsevis litet antal köpare,

och den måste fördenskull åsättas ett jämförelsevis högt pris. Men

s. 271 Kontrollera mot PDF

Arbetets yttre hjälpmedel.

271

å andra sidan sidan kräver de åsyftade köparnas ekonomiska ställning, att

den skall vara prisbillig. Dessa stridiga förhållanden göra utgivandet av

läroböcker för seminarierna till ett från affärssynpunkt föga lockande företag,

som en förläggare icke gärna inlåter sig på, och häri åter har man

att söka den huvudsakligaste orsaken till att läroböcker avsedda särskilt

för seminarierna äro jämförelsevis sällsynta. I allmänhet måste seminarierna

begagna sig av läroböcker avsedda för de allmänna läroverken eller

vissa fackskolor (att icke nämna folkskolorna), d. v. s. de måste ofta vara i

saknad av läroböcker, som passa fullt tillsamman med deras lärokurser

och arbetsmetoder. Häri ligger ett missförhållande, som bör beaktas, på

det att icke de möjligheter, som kunna finnas, att understödja utgivandet

av för seminarierna avsedda läroböcker må bliva obegagnade, varmed

ingalunda må vara sagt, att staten skulle ombesörja läroböckers utarbetande.

Från undervisningens synpunkt sett är det givetvis fördelaktigast,

om varje lärare får i sin undervisning begagna den lärobok, som synes

honom bäst. Då emellertid full frihet för läraren i detta avseende vid

ett och annat tillfälle, såsom vid ombyte av lärare eller vid större meningsskiljaktighet

mellan de lärare, som vid läroanstalten undervisa i samma

ämne eller i närbesläktade ämnen, kunde komma att medföra en viss

ojämnhet i elevernas studier eller föranleda för eleverna mera avsevärda

kostnader, torde sådan frihet icke kunna lämnas. Det gäller då att tillse,

huru fråga om ny läroboks införande vid ett seminarium lämpligen bör

handläggas och avgöras.

Att göra varje dylik fråga till föremål för en central styrelses prövning

och beslut synes kommittén innebära en onödig och till enskildheter

väl långt utsträckt centralisation, som lätt kan verka tryckande

på undervisningen och hindra den tävlan, som på läroboksområdet lika

väl som på varje annat utgör framstegets villkor. Kommittén har dessutom

icke tänkt sig den blivande centrala styrelsen så månghövdad, att den

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Arbetssättet.

för seminariernas räkning skulle komma att förfoga över de för alla olika

ämnen nödiga fackinsikterna.

Att överlåta saken åt vederbörande ämneskonferens vid seminariet skulle

i många fall komma att betyda ungefär detsamma som att lägga den i den

enskilde lärarens hand. Att lämna den ensamt åt rektor vore att tilltro

honom större mångsidighet i insikter, än rimligen kan av honom begäras,

och vore därför ock att giva honom obehörig myndighet. A andra sidan

är det nödvändigt, att rektor, till vars uppgifter hör att främja undervisningens

sammanhållning och dess inriktning mot det bestämda målet,

har ett ord med i frågan. Helt visst skulle då frågan om nya läroböckers

införande utan större risk kunna anförtros åt kollegiets avgörande. I

sakligt och pedagogiskt avseende vore därmed helt visst sörjt för en tillfredsställande

prövning. Men då inom kollegiet ett tillfälligt och växlande

flertal kan tänkas komma att bestämma beslutet och då det tilläventyrs

kan anses lämpligt, att en fråga av denna art icke är undandragen varje

utanför seminariet stående myndighets granskning, har kommittén för sin

del tänkt sig, att kollegiets mening skulle underställas lokalstyrelsens

prövning.

I enlighet härmed och närmare utfört är kommitténs förslag i denna

punkt, att seminariets lokalstyrelse skall bestämma om införandet

av nya läroböcker, sedan vederbörande lärare eller ämneskonferens

eller rektor därom framställt förslag, som av kollegiet

förordats (stadgeförslaget § 16: i). Med denna ordning för ärendets

behandling torde man kunna vänta, att den lärares åsikt, som frågan närmast

berör, i allmänhet skall röna tillbörligt beaktande, så att honom icke påtvingas

en lärobok, mot vilken han vid undervisningen alltjämt skulle

frestas att polemisera, samt att den frihet och rörlighet, som i förevarande

avseende är önsklig, skall kunna bevaras, på samma gång som beliövlig

trygghet vinnes mot möjlig överdrift och godtycklighet.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Arbetets yttre hjälpmedel.

273

Den nu nämnda av kommittén föreslagna bestämmelsen avser doek

icke läroböckerna i kristendomskunskap. I fråga om dessa har kommittén

ansett det för de allmänna läroverken utfärdade stadgandet i kungl.

kungörelsen den 6 juli 1907 med nödvändighet böra leda till motsvarande

lagstiftning för seminarierna, således att angående införandet av

förut vid seminarium eller allmänt läroverk icke antagen lärobok i kristendomskunskap

för ändamålet enligt särskilt stadgade grunder utsedda sakkunniga

skola höras och att, där lokalstyrelsen finner sig böra medgiva

användning av lärobok, vars antagande flertalet av de sakkunniga uttryckligen

avstyrkt, ärendet skall underställas Kungl. Maj:t (stadgeförslaget

§ lfi: 2).

Ett studiearbete, som inskränkes till inlärandet av läroböckerna, huru Bibliotek

och läsrum

samvetsgrant detta inlärande än må ske, är föga uppfostrande. Det leder den

studerande allt för lätt till den föreställningen, att det vetande han förvärvar

är fullständigt och ovedersägligt. Läroboken är nödvändig som stöd och

stomme i studiearbetet, men skall detta bliva personligen utvecklande, skall

kunskapen få färg och fyllighet och skall på samma gång dess ofullständighet

ocli relativitet framträda för den studerande, så måste till läroboken

komma något av litteratur i vidsträcktare bemärkelse. Eu begåvad och kunnig

lärare kan visserligen ställa lärobokens framställning i klarare belysning

och vidga utsikten ut till nya områden; men då det gäller vuxna

lärjungar och undervisningens syfte är »icke endast att bibringa ett visst

mått av kunskaper och färdigheter utan även och fastmera att grundlägga

håg för och giva förmåga av fortsatt arbete för vinnande av vetande och

själsodling» (stadgeförslaget § 6), måste det bliva honom angeläget att,

i den mån sig göra låter, föra lärjungarna fram till de källor, ur vilka

han själv hämtat och hämtar sin bildning. Häri ligger betydelsen för ett

seminarium av att äga ett bibliotek och att kunna anordna detta så, att

dess tillgångar bliva åtkomliga och brukade av seminarieeleverna.

35—082815. Folkundcrv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Arbetssättet.

Redan i det yttrande, som kommittén den 24 april 1907, efter därom

av riksdagens statsutskott hos Kungl. Maj:t gjord framställning, på

nådig befallning avgav till samma utskott över den nämnda år avlåtna

propositionen om anslag till uppförande av byggnad för ett folkskoleseminarium

i Luleå, hade kommittén anledning att framställa behovet av ett

biblioteks- och läsrum för seminariets elever såsom ett av dem, som

i allmänhet vore att särskilt beakta vid uppförandet av seminariebyggnad.

'') Huru otillräckliga de anslag varit, som seminarierna haft till

sitt förfogande, och i huru hög grad seminariearbetet i äldre tider varit

begränsat till skolböckerna och läxorna, framgår bäst av de oansenliga

boksamlingar, som i flertalet av våra seminarier representera läroanstaltens

litterära egendom. Ofta hava seminarieeleverna själva försökt att med

egna knappa medel skaffa sig, vad seminariet icke haft att bjuda dem,

och genom årliga sammanskott småningom bragt tillsamman små bokförråd,

som av dem själva förvaltas. Dessa bokförråd, vilka-, såsom natur
-

*) »Bland de reformer, som påyrkats i fråga om seminarieundervisningen, är nämligen»,

yttrade kommittén, »en, om vilken meningarna äro mycket eniga. Det är en reform av
själva

arbetssättet. Man yrkar och det med all rätt, att, synnerligast i de högre årsklas
serna,

seininarieelevernas arbete bör mindre än nu bestå i en mot deras ålder föga svarande

läxläsning och i stället mera gå ut på självständig verksamhet eller vad man, om ock

måhända med ett mindre lyckligt uttryck, benämner »fria studier». Uttrycket innebär endast,

att eleven, i den mån hans förmåga växer, erhåller av läraren uppgifter av större omfattning

och annan beskaffenhet än sådana, som klareras genom en stunds läxläsning med

åtföljande förhör, uppgifter som han utför utan lärarens omedelbara bjälp, således jämfö
relsevis

självständigt. Dylika »fria studier» äro vid en del av våra seminarier icke oförsökta.

De kräva visserligen av läraren ej ringa insikt och förmåga; han har att anpassa uppgiften

efter elevens individuella förutsättningar, giva honom behövliga anvisningar, sätta honom i

händerna den litteratur eller de andra hjälpmedel han behöver och slutligen finna lämpliga

medel att granska det sätt, varpå uppgiften blivit löst. Men för sin möda finner läraren

ersättning i erfarenheten om, att ett sådant arbetssätt för hans lärjunge är personligt utvecklande

mera än något annat och att det är särskilt ägnat att åt skolarbetet ge den frukt,

som framförallt bör eftersträvas: lusten för och förmågan av fortsatt arbete.» Till de yttre

anordningar, som fordrades för att göra ett sådant aibetssätt möjligt, hörde enligt kommitténs

framställning ett rikligare bokförråd och ett för eleverna tillgängligt biblioteks- och läsrum.

Detta vore således »ingalunda avsett endast till att bereda eleverna nöjet av eu

stunds läsning då och då i goda och intressanta böcker, utan till att utgöra ett viktigt, ja

oumbärligt hjälpmedel i läroanstaltens allvarliga arbete för sin egentligaste uppgift».

s. 275 Kontrollera mot PDF

Arbetets yttre hjälpmedel.

275

tigt är, huvudsakligen bestå av skönlitteratur, kunna naturligtvis icke

fylla det ändamål, som här avses.

Ett seininariebibliotek bör innehålla det bästa och förnämsta av det

som den fosterländska litteraturen äger, ej blott inom vitterhetens utan inom

religionens, filosofiens, historiens, natur- och människoskildringens områden,

samt populära arbeten av framstående beskaffenhet inom naturvetenskapens

olika grenar. Det skall vara till icke blott för elevernas skull

utan även för lärarnas, vilka för sitt studiebehov icke böra vara hänvisade

allenast till egna ekonomiska möjligheter. I den mån tillgångarna medgiva,

bör seminariebiblioteket omfatta även utländska arbeten, särskilt med

hänsyn till lärarnas intresse men också till förmån för eleverna, av vilka

redan nu många finnas, som förmå göra sig till godo utländsk litteratur

av i språkligt avseende lättare beskaffenhet. Viktigt är, att biblioteket icke

bjuder blott det äldre, klassiskt vordna, utan ock det samtida, det som har

aktuellt intresse. Dess pedagogiska avdelning blir naturligtvis dess viktigaste,

åtminstone näst den, som bär liksom i de flesta bibliotek lärer

bliva den mest anlitade, nämligen den s. k. referensavdelningen, innehållande

statistiska, geografiska o. s. v. handböcker, matrikelarbeten, ordböcker, större

samlingsverk och annan uppslagslitteratur.

Det är klart, att varje enskild elev icke skall kunna annat än i

jämförelsevis ringa grad göra sig till godo ett dylikt biblioteks innehåll. Men

huvudsaken är, att eleven då och då kan komma utanför de gränser, som

bestämmas av läroboken och klasslektionen, att han på någon punkt får

göra försöket att ur ett mera omfattande material hämta vad han för

ett givet syfte behöver, att han icke står strandsatt eller hänvisad till en

ofta ganska underhaltig gottköpslitteratur, då han vill söka svar på något

spörsmål, som väckt hans intresse. 1 all synnerhet vid det s. k. enskilda

arbetet skall seminariebiblioteket bliva använt och visa sig oumbärligt,

men även för det övriga studie- och undervisningsarbetet skall dess behövlighet

mer och mer framträda. Man bör ihågkomma, att seminarier
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Arbetssättet.

nas elever befinna sig i eu ålder, då spörsmål och intressen av mångahande

art träng a sig på, sinnet och driva till studium. Många av dem

komma till seminariet med ett starkt begär efter vetande, som visar sig i

eu ovanlig läslust och mottaglighet, och många komma med stora förväntningar

i fråga om de möjligheter, som seminariet skall skänka dem, att

tillfredsställa det kunskapsbehov, som de känna, förväntningar vilka icke

kunna anses oberättigade.

Seminariebiblioteket, har synts kommittén vara eu så väsentlig del av

seminariets inrättning, att dess förekomst bör uppställas som eu stadgemässig

fordran. Den bestämmelse, som kommittén i sådant syfte föreslår

(stadgeförslaget § 15: 2), har följande lydelse: »Vid varje seminarium skall,

förutom en boksamling för övningsskolans lärjungar, finnas ett bibliotek,

avsett för läroanstaltens lärare och seminariets elever. Detta bibliotek

bör bestå av en huvudavdelning, gemensam för lärare och elever och inrymmande

dels ett uppslagsbibliotek, tillgängligt endast för begagnande

på stället, dels ett studiebibliotek, tillgängligt såväl för läsning på stället

som för hemlån, samt, där sa befinnes lämpligt, av eu mindre avdelning,

innehållande uppslagslitteratur och avsedd företrädesvis för lärarna.»

Bibliotekets och läsrummets skötande måste till väsentlig del grundas

på elevernas medverkan (stadgeförslaget § 45). Närmaste vården

därom skall dock enligt kommitténs förslag jämte rektor en särskild bland

seminariets lärare utsedd bibliotekarie utöva, för vars tillsättning och närmare

åligganden kommittén föreslagit bestämmelser (stadgeförslaget § 116).

Lokaler och

materiell i

allmänhet.

På frågan om seminarielokalerna och deras inredning i övrigt samt

på frågan om undervisningsmateriellen i inskränktare bemärkelse skall kommittén

bär icke ingå. Kommittén bär i det föregående vid redogörelsen

för de olika ämnenas lärokurser och den praktiska utbildningens planläggning

erinrat om de oavvisliga krav, som undervisningen härvidlag ställer,

och kommittén bär, vad särskilt lokalbehovet angår, i (let förutnämnda

s. 277 Kontrollera mot PDF

Arbetets yttre hjälpmedel.

277

yttrandet till riksdagens statsutskott sökt att göra dessa krav gällande.

Från arbetssättets synpunkt, som här föreligger, må blott eu sak ytterligare

framhållas. Visserligen behöva seminarierna nu som förr vad man kallar

åskådningsmateriell: modeller, väggplanscher, samlingar av naturföremål

o. s. v., och den ökade förekomsten av föredrag, lärares och elevers, som

bl. a. tillhör det åsyftade arbetssättet, framkallar särskilt behovet av det

kända universella hjälpmedel för åskådningen som utgöres av skioptikonet.

Men det är dock icke så mycket »åskådningsmateriell», som för seminarierna

äro behövliga, som fastmera arbetsmateriell. De ha behov av lokaler,

i vilka ej blott lärarna utan även eleverna kunna utföra laborationsarbete,

de behöva förbrukningsartiklar av olika slag samt redskap, verktyg,

instrument och apparater, som äro till icke blott för att av eleverna beskadas,

utan för att av dem användas. Om sådan materiell saknas, kommer

man icke till den aktivitetens lärometod, som väl aldrig kan helt genomföras

men som kan och bör eftersträvas.

I sitt ovannämnda yttrande till statsutskottet vid 1907 ars riksdag

uttalade kommittén i några slutanmärkningar bl. a. följande. »Framdeles

som hittills skall värdet av seminariernas arbete i främsta rummet bero

av de personliga krafter, som inom dem äro verksamma. Men framdeles

som hittills skola dessa personliga krafter i sina strävanden finna sig

beroende dels av de lagstadgade bestämmelserna för seminariearbetet, dels

och ej mindre av dettas yttre hjälpmedel och materiella villkor. Det

torde icke vara för mycket sagt, att våra seminarier i sistnämnda avseende

icke blivit sedda till godo på ett sätt, som motsvarar deras behov och

deras stora kulturella betydelse. Detta bär i allmänhet gällt även i fråga

om beskaffenheten av de arbetslokaler, som anvisats dem. Att eu riktigare

uppfattning och uppskattning härutinnan får göra sig gällande är för seminarierna

ett livsvillkor.»

Till detta vill kommittén här foga sitt livliga erkännande av de åtgärder,

vilka sedan dess blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen i förevarande

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Arbetssättet.

avseende* vidtagna. De seminariebyggnader, som på senare år blivit uppförda,

byggnaderna för Stockholms, Luleå och Växjö seminarier, liksom ock

de beslutade nybyggnaderna för seminarierna i Göteborg och Falun, förverkliga

på ett i det hela mönstergillt sätt de önskemål i fråga om lokaler

och lokalinredning, som med fog kunna framställas. Och även de anslag,

vilka nyligen beviljats några av dessa seminarier till inköp av undervisningsmateriel],

om de ock icke kunna på en gång fylla undervisningens

behov, innebära, även de, ett erkännande av de anspråk, som böra ställas

på seminariernas verksamhet.

7. Lärare och elever.

Det arbetssätt, som i det föregående tecknats, kan sägas gå ut på

att giva eleven en mera omedelbar och självständig ställning till kunskapsmaterialet.

Dess framträdande är eu yttring av den realism, som sedan

några årtionden tillbaka utgjort kännemärket för det pedagogiska utvecklingsarbetet

i vårt land, strävandet att i skolundervisningen föra lärjungen

fram till verkligheten, den andliga ej mindre än den materiella. Ett dylikt

arbetssätt borgar icke för samma uppvisbara jämnhet och säkerhet i

kunskaper och färdigheter och samma schematiska fullständighet i det

inhämtade vetandet, som åsyftades och ofta vanns med äldre tiders arbetsmetoder.

Det är heller icke utan vanskligheter, mot vilka man har

att vara på sin vakt. Icke ens den faran är vid dess tillämpande utesluten,

att vad man främst velat motarbeta, nämligen ytlighet och självöverskattning,

dock kan komma med i resultatet, låt vara i nya former.

Och för dess förverkligande möta hinder i de stora klasserna, de många

ämnena, den begränsade lärotiden, hinder som alltid skola giva självverksamheten

och de individuella anlagen trångt spelrum. Att detta arbetssätt

icke dess mindre, särskilt då det gäller lärjungar av seminarieelevernas

ålder, bör eftersträvas, torde icke behöva ytterligare framhållas.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Lärare och elever.

279

Men tydligt är, att det ställer fordringar på läraren. Det kräver av

honom, icke blott, att han äger goda insikter i sitt ämne; det fordrar vissa

rent personliga egenskaper. Han måste förstå att lämna frihet utan att

ändock förlora sin lärarmyndighet, att ägna sig åt varje enskild lärjunge

och tillika sammanhålla klassen i gemensamt arbete. Han bör äga villighet

att uppfostra till oberoende, att på visst sätt träda tillbaka för att

lämna rum åt lärjungens omedelbara befattning med ämnet; men han skall

ock veta att öva kritik och förmå att inverka personligt.

Om det ifrågavarande arbetssättet således ställer ökade anspråk på

läraren, kräver det ock vissa förutsättningar å elevernas sida. I samma

mån elevens självständighet ökas, i samma mån ökas hans ansvar.

Med en småaktig och barnslig uppfattning av en seminarieelevs ställning

och uppgift, därvid förhållandet till arbetet och lärarna ses från juridisk

synpunkt och intresset för studierna och förpliktelsen mot det framtida

kallet träda tillbaka för tanken på betygen, gör eleven det åsyftade

arbetssättet omöjligt. Friare former för arbetet och samvaron göra icke

ordningens och hörsamhetens band mindre behövliga, men förutsätta dem

såsom ett resultat av arbetsintresse och självdisciplin.

Nu torde emellertid kunna sägas, att de erfarenheter, som vid våra

seminarier gjorts i fråga om elevernas förutsättningar för de friare arbetsformerna,

i det hela varit goda. Och det må slutligen erinras därom, att

det personligare förhållande mellan lärare och lärjungar, som dessa arbetsformer

föra med sig, utgör för båda parterna en värdefull hjälp vid lullgörandet

av de förpliktelser, som arbetet pålägger dem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Omvårdnaden om eleverna.

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna.

Att till en läroanstalts uppgift hörer, ej blott att meddela sina lärjungar

ett visst mått av insikter och färdigheter, utan ock att på det sätt

och med de medel, som stå den till buds, bidraga till deras sedlisra

uppfostran samt ägna omvårdnad åt deras kroppsliga hälsa och utveckling,

måste i särskild grad gälla om seminarierna. Dessas ändamål är ju nämligen

att utbilda sina elever för ett arbete, vilket av dom kommer att

kräva, jämte insikter och en fackmässig utbildning, även och i lika hög grad

vissa egenskaper inom karaktärens och sinnelagets område och för vars

utövande ett icke ringa mått av kroppslig hälsa och spänstighet är eu

nödvändig förutsättning.

Med fog kan icke sägas, att seminarierna i vårt land förbisett sina

lärjungars behov av sedlig omvårdnad. Föreståndarna för de första korta

seininariekurserna togo sig med faderlig omsorg an sina oerfarna lärjungar,

vilka å sin sida ofta sågo upp till sina lärare såsom till välgörare

och ledare. Och om än kroppsvården, särskilt med hänsyn till undervisningslokalernas

beskaffenhet, v id de äldre seminarierna lämnade mycket

övrigt att önska dels på grund av bristande hygienisk insikt hos vederbörande

myndigheter och föreståndare, dels till följd av de beviljade anslagens

otillräcklighet, saknades dock icke blick för dess betydelse: redan

från seminariernas början tillhörde gymnastiken regelmässigt deras ämneskrets.

Insikten om seminariets skyldigheter i dessa hänseenden har under

den följande tiden icke förminskats. Sant är, att de former för den sed
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i moraliskt avseende. 281

liga omvårdnaden, vilka, utvecklade under och lämpade för seminariernas

första tid, även sedermera i vissa fall tillämpats, icke alltid varit lika passande

för en senare tids ändrade förhållanden. En här och var nog långt

driven disciplinär stränghet har för personer av seminarieelevcrnas ålder

stundom känts tryckande. Och ett även till obetydligare ting sig sträckande

andligt omhändertagande, som av äldre elevgenerationer uppfattats som välvillig

omsorg, har för senare elevgenerationer, vilka ägt starkare känsla av

personligt värde, stundom tett sig som obehörigt ingripande i deras

frihet och såsom försök till andligt förmynderskap. Så har stundom

väckts en misstämning, som icke varit gynnsam för seminariets uppfostringsindytande.

Men allvaret i det nit och redligheten i de avsikter,

som i det hela varit bestämmande för seminariernas förhållande till sina

elever, kan icke betvivlas. Även vad omvårdnaden av eleverna i fysiskt

avseende beträffar, hava, i den mån de ytterst sparsamma tillgångarna

medgivit, ansträngningar gjorts att främja elevernas bästa. 1 fråga om

seminarierna måste den fysiska omvårdnaden sträcka sig även till det ekonomiska.

Så har ock skett, i det att allt från seminariernas första tid

stipendieunderstöd tilldelats behövande elever, varjämte rektorer och lärare

mången gång sökt att även i detta hänseende med råd och dåd understödja

sina lärjungar.

1. Omvårdnad i moraliskt avseende.

Då fråga är om en läroanstalts sedliga omvårdnad om sina lärjungar,

har man först att fästa sig vid dennas yttre sida, eller vad man

plägar benämna disciplinen. Må vara, att denna, liksom de medel, genom

vilka den kan upprätthållas, vid seminariet måste vara av i viss mån annan

art än vid läroanstalter, vilkas lärjungar befinna sig på ett lägre åldersstadium

än seminariets. Det är dock uppenbart, att för seminariets liksom

för varje annan läroanstalts verksamhet en god disciplin är ett oundgängligt

villkor. Det måste även av seminariets elever krävas noggrann
36—082815.

Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskcdescm. Band l.

Disciplinens

upprätthållande

inom

seminariet.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Omvårdnaden om eleverna.

het och ordentlighet i arbetet, aktning och hörsamhet i uppträdandet mot

ärare, rättrådighet och fördragsamhet i förhållandet till medlärjungar.

Arbetsordning och ordningsföreskrifter måste vara för eleverna, liksom

för lärarna, förpliktande. Och utom som inom läroanstalten måste eleverna

iakttaga ett skickligt och hedrande uppförande. Allt detta, som

ju innebär i och för sig berättigade fordringar, är oundgängligt, om seminariets

verksamhet skall kunna leda till åsyftat mål. För disciplinens

upprätthållande krävas stadgebestämmelser, till ledning för lärare såväl

som för lärjungar. Och det kräves även bestämd ansvarspåföljd vid brott

mot fastställd ordning.

De bestämmelser i detta avseende, som innehållas i gällande stadga,

har kommittén ansett i åtskilliga delar lämpade att bibehållas, i andra

stycken åter vara i behov av smärre förändringar och förtydliganden. Kommitténs

förslå" till bestämmelser rörande tukt och ordning bland eleverna

återfinnas i stadgeförslaget §§ 41—51.

Särskilt om en grundsats i avseende på seminariets disciplinära verksamhet,

vilken för kommittén varit bestämmande vid nämnda föreskrifters

avfattning och som eidigt dess mening bör vara bestämmande för all seminariets

befattning med sina elever, vill kommittén i detta sammanhang

erinra.

Då det gäller elever på det åldersstadium och av den utvecklingsgrad

som seminariets, måste den hörsamhet mot givna föreskrifter, som av

dem bör fordras, äga sin grund i insikt om föreskrifternas berättigande i

och för sig eller deras ändamålsenlighet för befrämjandet av utbildningens

huvudsyfte och elevernas eget bästa. Men för väckandet av eu sådan insikt

hos eleverna är det av vikt, att de tagas med i och få känna sin

medansvarighet för läroanstaltens verksamhet.

I detta syfte kunna eleverna göras till medhjälpare i fråga om vissa

sidor av seminariets arbete. Kommittén vill härvidlag erinra om skötseln av

biblioteket och läsrummet samt vården av laboratorier och undervisningsmate
-

s. 283 Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i moraliskt avseende.

283

riell, varvid elevernas medverkan i icke ringa omfattning bör kunna påkallas.

Ej mindre betydelsefullt är, att de känna sig äga medansvarighet för den

undervisning och uppfostran, som kommer övningsskolans barn till del. Därmed

bör ock hos dem känslan av ansvar inför deras blivande livsuppgift förstärkas.

Till ansvarskänslans väckande skall det slutligen bidraga, om övervakandet

av ordning och uppförande bland dem till viss grad kan överlåtas åt

dem själva genom en av dem organiserad självstyrelse och självkontroll. På

så sätt kunna rektor och lärare av de olika klassernas ordningsmän och andra

lärarnas och elevernas gemensamma förtroendemän erhålla verksamt understöd

i arbetet för ordningens upprätthållande. Försök i dylik riktning, som

gjorts vid vissa seminarier, synas mana till efterföljd.1)

Den elevernas självdisciplin, som innebäres i deras självstyrelse, är

emellertid icke blott ett verksamt medel för upprätthållande av en god

ordning inom seminariet. Den är en insats av ovärderlig betydelse i

det uppfostringsarbete i djupare och egentligare mening, som denna läroanstalt

måste ställa sig som uppgift.

Genom den förbättrade utbildning och sitörre mognad, som de i

seminariet inträdande eleverna i våra dagar äga, har ett sådant uppfostringsarbete

från läroanstaltens sida ingalunda blivit mera umbärligt än förr,

om ock sättet för dess utövande måst i vissa avseenden bliva ett annat.

Mera än förr torde det i våra dagar om seminarieeleverna, särskilt

de manliga, gälla, att deras utbildningstid för dem också är eu andlig

brytningstid, varunder de ställas inför svårlösta spörsmål av flerfaldig art.

I många, kanske de flesta fall medför inträdet på seminariet en förändring

i sysselsättning och intressekrets, som i och för sig måste åstadkomma

betvdande svårigheter. Därjämte erbjuder vår tid så många allvarliga

spörsmål, vilka ej sällan på ett så inträngande sätt ställas inför seminarieeleven,

att de icke kunna avvisas. Många av de svårigheter, om vilka här

*) Band 3 sid. 153.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Omvårdnaden om eleverna.

är fråga, äro av den art, att de knappast genom yttre inflytelser eller

andra personers påverkan kunna övervinnas; de höra till de livsspörsmäl,

med vilka den enskilde måste på egen hand söka komma till rätta, om

hans utveckling till en självständig personlighet icke skall hämmas. Men

uppenbart är, att det för seminarieeleven skall vara av största värde att

inför avgöranden av denna art kunna vända sig till personer med större

insikt och rikare erfarenhet, hos vilka han vet sig kunna påräkna förstående

och intresse.

Det är härav klart, att grunden för den sedliga omvårdnad, som av

seminariets lärare skall kunna utövas, icke kan vara någon annan än den, som

allestädes kräves för ett gott förhållande mellan lärare och lärjungar, nämligen

vidhjärtenhet och rättrådighet från lärarens sida, varav hos lärjungen

väckes tillgivenhet och förtroende. Men det är ock klart, att denna omvårdnad

snarare skall kunna utövas på ett medelbart sätt än genom direkta

åtgärder.

Av djupt ingripande betydelse i förevarande hänseende måste all den

undervisning bliva, som seminariet erbjuder sina elever. Kommittén har

angivit denna undervisnings allmänna syfte vara »ej blott att meddela lärjungarna

den allmänbildning och fackbildning, som de för sitt framtida

kall behöva, utan ock att ingiva dem kärlek till detta kall samt att med

den kristna livsåskådningen som grundval utbilda dem till sedliga och

självständiga personligheter» (stadgeförslaget § 6). Att det i främsta rummet

är kristendomsundervisningen, som i detta avseende blir av betydelse,

behöver icke närmare utvecklas.

I sista hand blir seminariets förmåga att främja sina elevers sedliga

utveckling beroende av de lärarpersonligheter, som där äro verksamma.

Ett huvudvillkor är, att dessa äga hjärta för och förstå sig på den ungdom,

som vid seminarierna söker sin utbildning, samt å ena sidan hysa

den aktning för sina elevers personligheter, som förhindrar dem från in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i moraliskt avseende.

28.''»

gripande i oträngt mål eller från försök till andligt förmynderskap, å andra

sidan icke sakna det medvetande om sitt ansvar, som driver dem att med

omutlig- rättskänsla beivra vad som icke överensstämmer med ordningens

och sedlighetens krav. Först och sist kommer möjligheten för seminariernas

lärare att på sina lärjungar öva det rätta sedliga inflytandet att

bero av deras eget föredöme.

På frågan om arten av och villkoren för det inflvtande, som här kan

komma i fråga, lämpar det sig föga att i eu offentlig utredning närmare

ingå: därtill är det i alltför hög grad beroende av individuella förhållanden.

c5 7 o o

Icke heller är det möjligt att genom stadgebestämmelser och föreskrifter

hädvidlag något väsentligt uträtta.

Vad stadgebestämmelser i sådant hänseende förmå är blott att peka

på den uppgift, som föreligger, och att framhålla de särskilda förpliktelser,

som härvidlag vila på vissa bland lärarna.

Uppenbart är, att det för varie seminariets lärare måste kännas som -Ke^or och

11 7 klassforc
en

plikt att i sin män bidraga till att läroanstaltens befattning med sina ståndare.

elever må även i moraliskt avseende medföra det resultat den bör medföra,

liksom det ock måste vara hans rätt och plikt att beivra iakttagna

försummelser och felsteg. Framdeles som hittills måste det dock vara seminariets

rektor, som det i främsta rummet åligger att ägna varje enskild

elev nödig omtanke och tillsvn. Vid lärarinneseminarium är emellertid utövandet

av denna omvårdnad, liksom omsorgen om elevernas kroppsliga hälsa, i

vissa hänseenden av så grannlaga art, att det med bättre framgång kan ske av

kvinnlig än av manlig lärare. I sådana fall, där vid lärarinneseminarium

rektorsbefattningen bestrides av man, bör därför enligt kommitténs förslag

en av de kvinnliga adjunkterna såsom biträdande föreståndarinna vara rektors

närmaste biträde i vården och tillsynen av eleverna (jfr sid. 338; stadgeförslaget

§§ 8G: i och 105).

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Omvårdnaden om eleverna.

Att på (let sätt och i den omfattning, som önskvärt kan vara, taga,

sig an varje enskild elev har einelleidid visat sig vara en uppgift, för vilken

rektors av expeditionella och dylika göromål upptagna tid mången

gäng icke kan räcka till. Seminariets övriga lärare ha måst lämna sitt

biträde var och en inom sin klass, och därmed har vid seminariet liksom

förut vid det allmänna läroverket klassföreståndarskapet kommit till användning.

I gällande seminariestadga innehålles ett åläggande för lärarna

»att, efter rektors bestämmande, i egenskap av klassföreståndare hava närmaste

tillsynen över ordningen, var och en inom sin avdelning eller klass,

samt för övrigt i allt, som hörer till uppsikten över avdelningen eller

klassen, gå rektor till handa». Kommittén har ansett klassföreståndarens

befattning med sin klass, liksom hans ansvar för densamma, vara av sådan

betydelse, att bestämmelserna rörande hans uppgifter böra bliva mera utförliga

och ingående, än de i gällande stadga äro.

Att öka klassföreståndarens befogenhet synes va ra så mycket mer av

nöden, som vid dubbelseminarier rektors tid givetvis ännu mindre än vid

enkelseminarier kan räcka till för den personliga omvårdnaden om eleverna.

I överensstämmelse med dessa grundtankar har kommittén i sitt förslag

till seminariestadga utarbetat bestämmelser rörande de skyldigheter

i fråga om elevernas sedliga omvårdnad, som böra åligga samtliga lärare

och i synnerhet vissa av dem (stadgeförslaget §§ 92, 104, 105 och 107). 2

2. Omvårdnad i fysiskt avseende.

Större betydelse än i avseende på den moraliska vården om eleverna

kunna stadgebestämmelser och yttre anordningar få, då det gäller främjandet

av deras kroppsliga hälsa och utveckling.

Anledningen att, då fråga är om seminarierna, ägna särskild uppmärksamhet

åt elevernas vård i fysiskt avseende är så mycket större, som

alltifrån dessa läroanstalters första tid klagomål försports över hälsotillståndet

s. 287 Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i fysiskt avseende.

287

bland deras elever. Visserligen torde, av seminariernas årsredogörelser att döma,

under de senare åren en avsevärd förbättring i detta hänseende ha inträtt.

Men fortfarande äro fall av sjukdom eller överansträngning, vilka synas

vara framkallade av seminariearbetet, talrika. Av nyligen utförda undersökningar1)

framgår, att i många fall den sjuklighet, varigenom lärare och lärarinnor

vid folkskolorna till betydligt antal urståndsättas att uppehålla

sina tjänster, måste anses vara grundlagd redan före början av deras lärarverksamhet.

Om betydelsen för det allmänna ej mindre än för de enskilda

lärarna av att dessa icke komma till sitt arbete i skolan med brutna krafter,

behöver icke särskilt ordas.

Såväl av redogörelserna över hälsotillståndet vid seminarierna som av Prövningen

~ ... ii.i av de inträ
nyssnämnda

undersökning är det emellertid tydligt, att den ohälsa, som dessökandes

J . . i kroppsbe
visar

sig hos seminarieeleyer och folkskollärare, i många fall har sm grund skaffenhet.

i en svag kroppsbeskaffenhet eller sjukliga anlag, som förefunnits redan

vid seminariekursens början. Av gammalt bär ju den åsikten varit gängse,

att lärarverksamheten med fördel kunde utövas av i kroppsligt hänseende

svagare utrustade personer, och i äldre tid mottogos ofta sådana vid seminarierna.

Småningom ha dock fordringarna å de inträdessökande i avseende

på kroppsbyggnad och hälsotillstånd stegrats,2) och enligt gällande

8eminariestadga skall inträdessökande »genom vederbörligt läkarbetyg styrka

sig vara fri såväl från sinittosam sjukdom som ock från sådan sjuklighet

eller så beskaffat kroppslyte, som gör sökanden olämplig till lärare i folkskolan».

Erfarenheten har emellertid ådagalagt, att denna bestämmelse icke

varit tillräcklig att från inträde i seminarierna hindra personer, vilka med

avseende på kroppsbyggnad eller hälsotillstånd saknat tillräcklig motstånds- 1 2

1) G. Steenhofi'', Hälsotillståndet inom lärarkåren vid Sveriges folk- och småskolor, åren

190G —1909.

2) Band 3 sid. 130 och 153.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Omvårdnaden om eleverna.

kraft mot ansträngningarna under utbildningstiden eller under lärararbetet.

Anledningen härtill har framför allt varit den, att nödig anvisning saknats,

efter vilka grunder prövningen av lämplighet för lärarkallet i förevarande

avseende skolat utföras. Den ojämnhet i bedömandet, som härav

blivit en följd, har tydligen varit till skada såväl för seminariets och folkskolans

som för de inträdessökandes eget intresse, varjämte det för läkarna

mången'' gång känts betungande att nödgas avgiva betydelsefulla omdömen

utan att äga bestämd norm därför.

Kommittén finner det vara av största vikt, att dessa förhållanden

ändras. 1 avseende på lämpligaste sättet för prövningen av de inträdessökandes

kroppsbeskafifenhet kan kommittén ansluta sig till ett förslag, som

förordats av Upplands allmänna läkarförening i en till kommittén ingiven

framställning. Enligt detta förslag skall den förberedande undersökningen

av de inträdessökande fortfarande kunna verkställas av varje legitimerad

läkare. Men den undersökande läkaren skall ieke lämna något omdöme om

sökandens lämplighet för lärarkallet, utan han skall endast, på samma sätt som

sker vid prövningen av sökande till Gymnastiska centralinstitutet, telegrafverket

o. s. v., avgiva en redogörelse för sökandens kroppsbyggnad och hälsotillstånd,

innefattande svar på vissa i fastställt formulär angivna frågor.

Läkarredogörelserna rörande samtliga inträdessökande underställas därefter

granskning av seminariets läkare i samråd med rektor. De sökandes lämplighet

kan då bedömas efter enhetliga och för det förevarande syftet bestämmande

grunder, i de flesta fall med stöd av de inkomna läkarredogörelserna

men i tvivelaktiga fall efter scminarieläkarcns egen undersökning.

Vad angår de grunder, enligt vilka vid ifrågavarande prövning avgörandet

bör ske, är klart, att framdeles som hittills hänsyn i första rummet

måste tagas till sökandens lämplighet såsom lärare i folkskolan. Men

därjämte bör enligt kommitténs mening beaktas, att i seminarium ingen

må intagas, som genom sjukdom eller lyte skulle menligt inverka på

medlärjungar, eller vilkens kroppsbeskafifenhet kunde utgöra hinder för

s. 289 Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i fysiskt avseende.

289

ett framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet. I sistnämnda hänseende

är särskilt att framhålla önskvärdheten av att seminariets elever

kunna taga del i gymnastik- och idrottsövningarna. Dessa övningars betydelse

för befrämjandet av elevernas hälsa och kroppsliga utveckling

skall i det följande ytterligare beröras. Här må allenast erinras om deras

vikt med hänsyn därtill, att de allra flesta av seminariernas elever komma

att bliva verksamma som gymnastikledare i folkskolan.

För utarbetande av de formulär, enligt vilka läkarredogörelserna rörande

inträdessökande böra avfattas, samt för fastställande av bestämmelser

i fråga om villkoren i fysiskt hänseende för intagning i seminarium,

i den mån sådana låta sig fastställas, erfordras givetvis samverkan

mellan medicinsk och pedagogisk sakkunskap. Kommittén får därför i

detta sammanhang föreslå, att, därest kommitténs förutberörda förslag i

nämnda avseende vinner beaktande, det må uppdragas åt särskilda

tillkallade sakkunniga, bland vilka givetvis böra finnas målsmän

för seminarierna och läkarvetenskapen, att i nämnda hänseenden

utarbeta förslag.

Förslag till nödiga stadgebestämmelser i avseende på prövningen av

de iriträdessökandes kroppsbeskaffenhet föreligger i kommitténs stadgeförslag

28, 30, 34 och 118: i.

Yad särskilt lärarinneseminarierna angår, bör den av kommittén i

annat sammanhang (sid. 53) föreslagna höjningen av kvinnliga inträdessökandes

minimiålder bidraga att förhindra intagning i dessa seminarier

av elever, vilkas kroppsliga utveckling ännu icke nått sådan stagda, att de

förmå uthärda studietidens ansträngningar. I avseende på manliga inträdessökande

torde en liknande åtgärd ur här förevarande synpunkt vara

mindre behövlig, då unga mäns kroppsliga utveckling ju vanligen brukar

förlöpa jämnare än unga kvinnors.

37—082815. Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkslcolesem. Band 1.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Omvårdnaden om eleverna.

Seminarie
läkaren.

Genom bestämmelser av den art, kommittén nu föreslagit, bör åt seminarierna

kunna tillförsäkras ett i fysiskt hänseende jämnare och i det hela

kraftigare urval av elever, än de hittills mången gång erhållit. Därmed

blir det dock icke av mindre vikt än förut, att från läroanstalternas sida göres

vad göras kan för att bereda eleverna nödig hälso- och sjukvård, skydda

dem från hälsoskadliga inflytelser samt främja deras kroppsliga utveckling.

Självklart torde vara, att seminariet, i likhet med de allmänna läroverken

och andra jämförliga läroanstalter, måste hava till sitt förfogande

en läkare, åt vilken uppsikten över och omvårdnaden om elevernas hälsotillstånd

i främsta rummet kan anförtros. Likväl hava några bestämmelser

om läkare vid seminarierna icke funnits, med undantag därav att i

staten för de senast inrättade seminarierna upptagits till läkararvode ett

belopp av 200 kronor för varje seminarium. Vid övriga seminarier har

man berett tillfälle till anställande av läkare genom anlitande av anslaget

till materiell, ved och ljus in. in. Då som nämnts varje bestämmelse saknats

om seminarieläkarnas skyldigheter, har vid olika seminarier olika

praxis utbildat sig i fråga om deras anlitande för elevernas vård. Klart är,

att med de obetydliga arvoden, 150—200 kronor för år, som kunnat beredas

läkarna, av dem icke kunnat fordras någon mera ingående befattning

med hälso- och sjukvården vid seminarierna. I allmänhet torde den

ha inskränkt sig till en undersökning vid varje termins början för bestämmande

om elevernas deltagande i gymnastik- och militärövningarna samt

till undersökning av elever, som av rektor hänvisats till läkaren.

Givetvis är det av nöden, att seminariernas läkare erhålla en genom

stadgan bestämd fastare ställning än hittills, med tydliga föreskrifter

om deras skyldigheter, samt därjämte eu sådan avlöning, att de i betydligt

större utsträckning än hittills kunna tagas i anspråk för läroanstalternas

behov. Kommittén föreslår, att seminarieläkare skall efter förslag

av rektor och för viss tid, högst fem år, antagas av seminariets

lokalstyrelse, vilken torde äga den för ett val mellan olika kandi
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i fysiskt, avseende.

291

dater nödiga personkännedomen. I flera hänseenden synes det vara till

fördel, om vid kvinnligt seminarium kan anställas kvinnlig läkare, och

kommittén föreslår därför, att, då vid val mellan olika läkare lämpligheten

i övrigt kan anses lika, kvinnlig läkare må äga företräde

som läkare vid lärarinneseminarium.1) (Stadgeförslaget § 117).

Till seminarieläkarens åligganden måste först och främst höra attLäkamnderföretaga

vissa bestämda läkarundersökningar å eleverna. För närvarande sohnngartorde

förhållandena icke medgiva, att de undersökningar, som pläga förekomma

vid seminarierna i början av varje termin, göras nog omsorgsfullt

för att lämna tillräckligt säker uppfattning av elevernas hälsotillstånd,

önskvärt är, att de framdeles må kunna ske på ett noggrannare och mera

ingående sätt. Kommittén föreslår, att samtliga elever dels vid början av

varje termin undersökas med avseende på sitt hälsotillstånd och sin kroppsliga

utveckling i allmänhet, dels en gång under varje läsår särskilt undersökas

beträffande de organ, vilka i synnerhet äro utsatta för inverkan av

studiearbetet, nämligen syn- och hörselorganen. I enlighet med framställt

yrkande2) har kommittén ansett sig böra erinra om att vid förstnämnda

undersökningar jämväl tändernas beskaffenhet bör uppmärksammas.

över undersökningarna böra föras noggranna anteckningar, av vilka

rektor må äga taga del, då han så önskar. Tydligt är, att eleverna måste

vara skyldiga att underkasta sig dessa undersökningar. Rektor och seminarieläkare

måste å sin sida tillse, att undersökningarna så ordnas, att tillbörlig

gran nia genhet gentemot eleverna därvid iakttages. Klassföreståndaren,

i vissa fåll även gymnastikläraren; bör närvara vid dessa undersökningar

för att lämna läkaren nödiga upplysningar och själv erhålla närmare

kännedom om elevernas tillstånd och behov. Kommittén vill härvid påminna

*) Framställning i denna liksom i åtskilliga andra de kvinnliga seminarierna berörande

frågor har hos kommittén gjorts i skrivelse från Sveriges folkskollärarinneförbunds verkställande

utskott.

2) Skrivelse från Göteborgs tandläkarsällskaps munhygienkommitté.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Omvårdnaden om eleverna.

4

Vård av

sjuka elever.

om att enligt dess förslag klassföreståndare och gymnastiklärare vid kvinnligt

seminarium skola vara kvinnor.

Med stöd av de upplysningar om eleverna seminarieläkaren genom

nämnda undersökningar vinner har han sedermera att vidtaga särskilda

åtgärder för de elevers vård, vilka han finner vara i behov därav.

För att seminarieläkaren alltjämt må kunna äga kännedom om

hälsoförhållandena vid seminariet är önskvärt, att han tid efter annan

besöker läroanstalten, tager kännedom om dess verksamhet samt verkställer

de undersökningar, som kunna vara erforderliga. Därvid kan ock tillfälle

beredas lärare och lärjungar att erhålla råd och upplysningar. Kommittén

föreslår, att läkaren minst en gång i månaden för sådant ändamål

skall besöka seminariet.

Vidare blir det seminarieläkarens uppgift att vid inträffande sjukdomsfall

bland eleverna verkställa undersökning samt lämna nödig vård

åt elev, som hänvisas till honom av rektor eller som själv vänder sig till

honom. Såsom förut nämnts, gälla vid olika seminarier olika regler i fråga

om elevs rätt att vid sjukdomsfall anlita seminarieläkaren. För de allmänna

läroverken är stadgat, att läroverksläkare skall »vid inträffande sjukdomsfall

kostnadsfritt vårda medellösa lärjungar». Att så bör vara fallet

även vid seminarierna är uppenbart. Men kommittén anser det önskvärt

och lämpligt, att samtliga seminariets elever må äga rätt att vid sjukdomsfall

åtnjuta kostnadsfri läkarvård. För seminariets verksamhet är det givetvis

ett viktigt intresse, att ingen av dess elever vid sjukdomsfall må av

kostnadshänsyn underlåta eller uppskjuta att anlita läkarhjälp. Ett undantao-

för vissa elever i fråga om rätten till kostnadsfri läkarvård vore i och

för sig mindre tilltalande, och då det stora flertalet elever äro medellösa,

skulle ett dylikt undantag för det återstående fåtalet föga betyda i avseende

på omfattningen af läkarens uppgift.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i fysiskt avseende.

293

Ej mindre viktigt än att sjuka elever erhålla nödig vård är, att åtgärder

vidtagas för att bereda eleverna skydd mot hälsoskadliga inflytelser,

som kunna åtfölja studiearbetet. Härvid har man att i första hand beakta,

att de yttre förhållanden, under vilka arbetet i seminariet utföres, äro i

hygieniskt avseende tillfredsställande. Närmast gäller detta om undervisningslokalerna.

Var och en, som äger någon bekantskap med våra seminarier,

känner, att de allra flesta av dem intill senaste tid i avseende på

lokalernas beskaffenhet varit föga lyckligt lottade. En avgjord ändring har

dock härvidlag inträtt, i det de seminariebyggnader, vilka uppförts under

det senaste årtiondet, i det hela motsvara de krav, som ur sanitär synpunkt

böra ställas på dem. Erhålla jämväl de seminarier, vilka ännu hava

olämpliga lokaler, under den närmaste framtiden nya sådana, torde därmed

vara gjort vad i detta hänseende kan uträttas för hälsotillståndets främjande

bland seminarieeleverna.

År undervisningslokalernas beskaffenhet av betydelse, är det av icke

mindre vikt, att deras renhållning, luftväxling, uppvärming och belysning

ordnas på ett i hygieniskt avseende riktigt sätt. Då det synes önskvärt,

att härvidlag seminarieläkarens fackkunskap tages till hjälp, föreslår kommittén,

dels att för varje seminarium ordningsregler uppgöras av rektor i

samråd med seminarieläkaren, dels att denne ålägges att minst en gång

varje termin underkasta seminarielokalerna en ingående granskning (stadgeförslaget

§§ 55 och 118: i).

Enligt gällande seminariestadga »bör i varje klass icke större antal

elever mottagas, än behörig hänsyn till lärjungarnas hälsa och ordentliga

undervisning; kräver». Ett stadgande av liknande innebörd bör givetvis

O o o

bibehållas, då sammanförandet av ett allt för stort antal elever i samma

klassrum kan få hälsovådliga följder, på samma gäng undervisningens

resultat därav försämras. Med hänsyn till undervisningens krav har kommittén

ansett ett antal av 30 elever i varje klass vara det högsta. För

detta antal äro ock klassrummen i de under senaste tiden uppförda semi
-

Under
visnings
lokalerna.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Omvårdnaden om elcverria.

nariebyggnaderna i allmänhet ur hygienisk synpunkt tillräckliga. Skulle

i något fall en ökning eller minskning av detta antal finnas önskvärd, torde

frågan böra underställas lokalstyrelsens prövning.

Överan- Det problem, vars lösning alltjämt kommer att erbjuda seminarierna

strängnings
frågan.

de största svårigheterna, då det gäller att sörja för elevernas fysiska välbefinnande,

är emellertid att förebygga överansträngning. Att fall av överansträngning

icke sällan förekommit vid våra seminarier, särskilt de kvinnliga,

torde nämligen icke kunna bestridas.1)

över huvud är nog faran för överansträngning vid seminarierna större

än vid de flesta andra läroanstalter. Många av deras elever hava före studiekursens

början haft sysselsättning i det praktiska livet, ej sällan under ett

rörligt levnadssätt ute i naturen. Den hastiga övergången till stillasittande

kammararbete och ovanan vid studier göra dem känsligare för intellek
o
tuella

ansträngningar. A andra sidan driver dem kunskapstörsten och den

mognare ålderns större målmedvetenhet att i allmänhet med iver hängiva

sig åt sitt arbete. Tävlan inom kamratkretsen och medvetandet om utbildningsresultatets

betydelse för den i en nära framtid fallande verksamheten

sporrar ansträngningarna.

Att helt kunna förebygga faran av överansträngning inom seminarierna

är redan av denna anledning svårt. Svårigheten ökas, då det

gäller att under en studietid av endast fyra år åstadkomma eu lärarbildning,

som kan motsvara tidens fordringar. Målet för den seminariereform,

som begärts och som kommittén fått i uppdrag att förbereda, har varit

en förstärkning och förbättring av den hittillsvarande lärarbildningen,

varav med nödvändighet följt upptagandet av åtskilligt nytt kunskapsstoff

i seminarieundervisningen. Visserligen kan enligt kommitténs mening, om

på sätt som föreslagits inträdesfordringarna höjas, icke obetydligt av vad som

x) Band 3 sid. 156. Steenhoff, Hälsotillståndet inom lärarkåren, sid. 38.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Omvårduad i fysiskt avseende.

295

hittills ingått l kursen lämnas å sido. Men det torde knappast kunnat

undvikas, att lärokursernas omfattning enligt kommitténs förslag snarare

ökats än minskats.

En lättnad i arbetsbördan måste sålunda framför allt sökas i läroplanens

anordning och arbetssättets beskaffenhet. I avseende härpå har

kommittén sökt göra vad den funnit vara möjligt. I den mån andra medel

för detta syftes befrämjande äro att tillgå, har kommittén sökt att låta

även dem komma till användning i seminariets undervisning.

Först må då erinras om de i kapitlet II närmare utvecklade, till

undervisningens koncentration syftande grundsatser, som varit bestämmande

för kommitténs förslag till läroplan. Genom en sådan anordning av lärokurserna,

att å ena sidan ämnen, som från olika sidor behandla samma

föremål, samtidigt förekomma i undervisningen, å andra sidan, där så är

möjligt, undervisningen i ett ämne ger den behövliga förberedelsen för

undervisningen i ett annat, bör en icke ringa besparing av tid och arbetskraft

kunna vinnas.

Syfta dessa grundsatser och kommitténs av dem bestämda förslag

till läroplan sålunda närmast att så långt möjligt är åstadkomma en sammanhållning

och begränsning av lärostoffet och därmed minskning av

arbetsbördan, så torde genomförandet av ett sådant arbetssätt, som av

kommittén i kapitlet III förordats, medföra en förändring av arbetets beskaffenhet,

som gör det mindre ansträngande. I allmänhet torde det väl

nämligen gälla, att ett arbete verkar mindre ansträngande, i samma mån det

väcker intresse, samt att eu viss växling i arbetets art medför lättnad däri.

Den nuvarande seminariestadgans kortfattade anvisningar rörande undervisningens

anordning synas knappast förutsätta annat studiesätt än lektionerna

å lärorummet med därtill hörande hemuppgifter. Till ett studium,

som i någon mån tillgodoser den enskilde elevens särskilda studieintresse

och som bereder mera omväxling i arbetet, tages sålunda ingen hänsyn.

Kommittén har, i den mån det varit den möjligt, sökt främja ett arbets
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Omvårdnaden om eleverna.

sätt, som är mera rörligt, mera lämpat för elevernas självverksamhet, mera

intresseväckande och därför mindre ansträngande. Särskilt synes införandet

i sådan utsträckning, som föreslagits, av studieutflykter och laborationsövningar

samt av enskilt elevarbete i dessa hänseenden vara av icke

ringa värde.

Genomförandet vid seminarierna av ett arbetssätt av denna art synes

ock göra det möjligt att giva seminariets timplan en anordning som bättre

än nu gällande timplan kan motsvara de anspråk, man ur synpunkten av

en måttlig arbetsbelastning måste ställa därpå. I kapitlet II har närmare

redogjorts för kommitténs förslag till timplan och för dess förhållande

såväl till den nu gällande normaltimplanen som till de modifierade timplaner,

vilka tillämpas vid de olika seminarierna. Därav framgår, att i

kommitténs förslag till timplan sammanlagda antalet undervisningstimmar

för vecka kunnat i någon mån minskas från de timtal, som för närvarande

vanligen förekomma vid seminarierna. Men därjämte innebär,

såsom den nämnda redogörelsen utvisar, kommitténs timplansförslag eu

ganska avsevärd förskjutning i förhållandet mellan kunskapsämnenas och

övningsämnenas timtal till förmån för de senare, och bland sistnämnda

ämnen har framför allt gymnastiken fått ett väsentligt ökat utrymme.

Tydligt är, att en sådan förändring av seminariets timplan bör kunna bidraga

till att göra studiearbetet mindre ansträngande för eleverna. (Jfr sid. 215 ff.).

Av vikt är, att vid arbetsordningens uppgörande hygieniska synpunkter

vinna tillbörligt beaktande. För att i detta hänseende önskvärd

trygghet skall vinnas, föreslår kommittén, att seminarieläkaren skall ur

hygienisk synpunkt granska det förslag till arbetsordning, som uppgöres av

rektor, samt deltaga i kollegiesarnmanträde, där dylikt förslag behandlas

(stadgeförslaget §§ 11, 118: i och 119:3).

Att till en god arbetsordning hörer, icke blott att undervisningstimmarna

ändamålsenligt ordnas utan ock att elevernas hemarbete på lämpligt

sätt fördelas mellan veckans arbetsdagar, är uppenbart. Gällande

s. 297 Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i fysiskt avseende.

297

seminariestadga har ock givit uttryck åt denna fordran, då i en anmärkning

till den norrnaltimplan, som därvid är fogad, föreskrives, att »såvitt

möjligt inga hemläxor böra givas till måndagen och till var och en av

veckans Övriga arbetsdagar endast tre». Kommittén finner ett stadgande

av liknande innebörd alltjämt vara av nöden, om ock dess nyss anförda

avfattning knappast kan anses fullt lämplig. Kommittén föreslår, att

undervisningen skall, med hänsyn till ämnenas olika beskaffenhet,

i möjligaste mån så anordnas, att elevernas hemarbete jämnt

fördelas på veckans arbetsdagar. Jämte det nyssnämnda förbehållet

om frihet från hemuppgifter till måndagen, ATilket kommittén finner vara

av den största vikt och böra så vitt möjligt allestädes tillämpas, har kommittén

ansett någon inskränkning i fråga om hemuppgifterna till dag efter

idrottsövning vara önskvärd. Kommittén föreslår alltså, att hemuppgifter

till dag efter idrottsövning inskränkas samt till måndagen såvitt

möjligt undvikas. (Stadgeförslaget § 12: i).

Liksom en ändamålsenlig indelning av den dagliga arbetstiden är av

betydelse till förebyggande av överansträngning, äro uppenbarligen vissa

med lämpliga mellanrum återkommande avbrott i arbetet för vila och

återhämtande av krafterna erforderliga. I gällande författning omtalas

»den sedvanliga ledigheten vid påsk- och pingsthögtiderna», varförutom

stadgas, att »ledighet för hela seminarium eller särskild klass under en

eller flera timmar eller hel dag må kunna medgivas av rektor, när giltig

anledning förekommer». Detta stadgandes obestämda avfattning har haft

till följd, att lovgivningen vid seminarierna varit synnerligen ojämn, vid

vissa seminarier alltför knapp, vid ett eller annat kanske till och med väl

riklig. Bestämmelser synas därför önskvärda, genom vilka åtminstone ett

visst minimiantal av lovdagar betryggas. Särskilda omständigheter må

sedan föranleda ökning inom bestämd gräns av detta antal. Kommittén

föreslår, att gemensam ledighet från undervisningen skall av rektor lämnas

minst fyra, högst sex dagar under läsåret (stadgeförslaget § 20).

38 —082815. Folkunder v.-komm. bet. I. Folhskolesem. Band 1.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Omvårdnaden om eleverna.

Gällande seminariestadga innehåller visserligen en bestämmelse, att

eleverna ej må åläggas »så mycket hemarbete i något läroämne, att de

därigenom hindras från behövlig vila och beredelse i andra ämnen», men

ingenting föreskrives om huru kontrollen av denna bestämmelses iakttagande

bör ordnas. Det oaktat har det, enligt vad årsredogörelserna ge

vid handen, särskilt under de senaste åren vid åtskilliga seminarier företagits

noggranna undersökningar rörande omfattningen av elevernas hemarbete.

Med anledning av dylika undersökningar torde ej sällan åtskilligt

ha gjorts för att minska en arbetsbörda, som synts vara alltför betungande.

I enlighet med den nya läroverksstadgans föreskrifter åligger det vid

de allmänna läroverken de s. k. klasskonferenserna att ägna tillbörlig uppmärksamhet

åt omfattningen av lärjungarnas hemarbete för att förhindra

överansträngning. Aven vid seminarierna bör enligt kommitténs mening

genom lämpliga stadgebestämmelser sörjas för, att denna fråga vinner

tillbörligt beaktande. Kommittén föreslår därför (stadgeförslaget § 107:4),

att det skall åligga rektor att varje termin anställa undersökning beträffande

den tid, som eleverna använda för sitt hemarbete i de särskilda

ämnena. Med ledning av de upplysningar, som så erhållas, skall

enligt kommitténs förslag sedermera kollegiet, eller där kollegiet så

prövar lämpligt särskilda klasskonferenser, överlägga om fördelningen och

omfattningen av elevernas hemarbete samt, därest det därvid skulle visa

sig, att detta arbete icke är fördelat på ändamålsenligt sätt eller i något

ämne ålägges lärjunge till ett mått, som kan betaga honom nödig vila

och förströelse eller hindra förberedelse i andra ämnen, föreslå åtgärder

till rättelse i detta avseende (stadgeförslaget §§ 123: 1, 130: 1). Också

klassföreståndaren skall det enligt kommitténs förslag åligga att ägna

uppmärksamhet åt elevernas hälsotillstånd, särskilt med hänsyn till faran

för överansträngning (stadgeförslaget § 104). Såsom medlem av kollegiet

eller klasskonferensen får klassföreståndaren tillfälle att vid nämnda

sammanträden meddela sina iakttagelser. Man torde kunna hoppas, att

s. 299 Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i fysiskt avseende.

299

bestämmelser av denna art skola, bättre än gällande stadgas allmänt hållna

föreskrift, kunna bidraga att förhindra en alltför stor arbetsbelastning.

Redan den omständigheten, att dessa förhållanden skola göras till föremal

för särskild överläggning inom lärarkretsen, torde i och för sig innebära

en maning till den enskilde läraren att i fråga om sina fordringar på elevernas

arbetsförmåga iakttaga nödig varsamhet.

Det torde slutligen knappast behöva erinras därom, att studiearbetets

inflytande på elevernas hälsotillstånd till en viss grad alltid kommer

att bliva beroende av den känslostämning, som blir förhärskande vid dess

utförande. Kunna eleverna, gå till sitt arbete med frimodighet och tillförsikt,

vilket ingalunda behöver utesluta redligt allvar och vaken ansvarskänsla,

torde även en jämförelsevis stor arbetsbörda icke bliva dem för tung.

Blir det vid seminarierna sörjt för att sådana förhållanden, som

kunna menligt inverka på elevernas hälsotillstånd, i görligaste måtto undanröjas,

kunna dock därmed läroanstalternas förpliktelser i detta hänseende

icke anses fyllda. Det måste jämväl vara deras uppgift att direkt främja

elevernas kroppsliga utveckling.

Genom sin undervisning har seminariet sålunda att bibringa dem

insikt om betydelsen av hälsans bevarande och kroppsutvecklingens främjande

samt lära dem känna villkoren och medlen härför. Icke minst

i detta syfte föreslår kommittén, såsom i föregående kapitel angivits, eu

väsentligen förstärkt ställning i seminarieundervisningen för ämnet hälsolära.

Då ej sällan händer, att eleverna av okunnighet eller tanklöshet inrätta

sin levnadsordning på ett hälsoskadligt sätt, böra de redan vid seminariekursens

början av läraren i hälsolära eller, där så finnes lämpligt, av seminarieläkaren

erhålla upplysningar och råd angående kroppens vård och

en sund levnadsordning (stadgeförslaget §§ 54: i och 118: i). Sedan genom

undervisningen i vissa andra ämnen nödiga förkunskaper inhämtats, skall

enligt kommitténs förslag i tredje klassen genomgås en utförligare kurs

Undervising

i hälsovård

m. m.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Omvårdnaden om eleverna.

i hälsolära, omfattande såväl den allmänna hälsolärans grunddrag som för

arbetet i folkskolan nödig behandling av skolhygieniska spörsmål.

Jämte det sålunda insikt om hälsovårdens betydelse meddelas eleverna,

måste seminariet ock söka hos dem utveckla goda hygieniska vanor. Härvid

må särskilt erinras om vikten av att eleverna äga lätt tillgång till bad.

Då nya seminariebyggnader uppföras, bör givetvis detta behov ses till

godo. Vid de seminarier, där anordningar för bad ännu saknas, må det

åligga rektor att, så vitt ske kan, bereda eleverna tillfälle till billiga bad

(stadgeförslaget § 54).

Gymnastik Intet annat medel kan dock i den grad främia ungdomens kropps
med

lek och ° Jo 11

idrott, liga hälsa och utveckling som ordnad kroppsrörelse, gymnastik samt lek

och idrott.

Sedan länge har vårt folk i det Lingska gymnastiksystemet med dess

utfyllnad, leken och idrotten, ägt ett det yppersta medel för den kroppsliga

hälsans bevarande och stärkande. Knappast har dock dess betydelse

av ett uppfostringsmedel i vidsträcktare mening hittills blivit fullt insedd,

och det har därför icke heller tillerkänts den ställning vid våra läroanstalter,

som det förtjänar. Vad seminarierna beträffar, bär ju, som nämnts,

gymnastiken alltifrån deras första tid haft sig en plats anvisad i deras

ämneskrets. Men varken i fråga om undervisningstid, yttre hjälpmedel eller

lärarnas ställning har den varit så sedd till godo, att den i seminariets

bildningsarbete förmått göra den insats, den kunnat och bort göra.

Kommittén har ansett det som en av sina angelägnaste uppgifter

att, i den mån det varit den möjligt, bereda den ordnade kroppsrörelsen

en sådan ställning inom seminariet, att den må kunna bliva en bestämmande

faktor i seminarieungdomens utbildning. Den åt gymnastikundervisningen

anslagna tiden skulle sålunda enligt kommitténs i annat sammanhang

framställda förslag (sid. 202 tf.) ökas, leken och idrotten skulle

erhålla en fast plats å arbetsordningen, och åt lärarna i gymnastik skulle

s. 301 Kontrollera mot PDF

Omvårdnad i fysiskt avseende.

301

beredas en sådan ställning, att de helt kunde ägna sig åt sin betyd else.

ulla uppgift som kroppsuppfostrans målsmän vid seminarierna. Vid de

seminarier, för vilka under senare år nybyggnader uppförts, har i allmänhet

behovet av lokaler och redskap för gymnastikövningarna samt lämpliga

områden för lekar och idrott sövningar blivit tillgodosett. Givet är.

att så måste ske även vid övriga seminarier, om gymnastikundervisningen

skall kunna vid dem på rätt sätt bedrivas.

Att den ordnade kroppsrörelsen i seminariets undervisning erhåller

en förstärkt ställning är av så mycket större vikt, som dess betydelse

sträcker sig längre än till elevernas kroppsliga välbefinnande: det medel,

äom bäst kan främja kroppsuppfostran, är ock ett kraftigt stöd för den

sedliga omvårdnaden. Erfarenheten vittnar, att för ungdomens sedliga

bevarande och utveckling den ordnade kroppsrörelsen äger en betydelse

som knappast av något kan ersättas. Både medelbart och omedelbart

äger den en sådan. Såväl i gymnastiken som måhända ännu mera i leken

och idrotten, med förstånd ledda och rätt bedrivna, ingå sedligt uppfostrande

faktorer. Den vana de kunna giva vid självbehärskning och beslutsamt

handlande, vid lydnad under åtagna förpliktelser, vid samverkan

till vinnande av ett gemensamt mål är en viktig insats i den uppväxande

ungdomens uppfostran till viljestyrka, pliktmedvetande ocli samhällsduglighet.

Att stärka kroppsuppfostrans ställning i seminariernas undervisning

är sålunda att göra dessa läroanstalter bättre skickade att för vårt lands

barnskolor utbilda kroppsligen och andligen sunda och livsdugliga lärare.

Det nu sagda gäller i icke mindre grad om de frivilliga sammanslutningar

bland eleverna för kroppsövningars bedrivande, vilka, framvuxna

ur läroanstaltens regelmässiga kroppsvård, kunna åstadkomma eu värdefull

utfyllnad däri.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Omvårdnaden om eleverna.

3. Elevernas ekonomiska förhållanden.

Det återstår för kommittén att i detta sammanhang uttala sig angående

en fråga, som på det närmaste berör frågan om seminarieelevernas

fysiska vård, nämligen frågan om deras ekonomiska förhållanden. Klart

är nämligen, att även om från seminariernas sida göres vad göras kan för

att främja elevernas kroppsliga välbefinnande, detta skall vara förgäves,

därest de icke äro i stånd att förskaffa sig sunda bostäder och tillräckligt

kosthåll.

Tidigare Från seminariernas första tid har elevernas svaga ekonomiska stälF

förhållan- . _

den. ning och därav härflytande svårigheter varit en anledning till bekymmer

hos dessa läroanstalters målsmän1).

Statsmakterna ha ock ansett denna angelägenhet böra föranleda ingripande

från det allmännas sida, i det, samtidigt med att beslut fattades

om inrättande av seminarier, beviljades ett belopp av 9,000 riksdaler banco

till stipendier åt eleverna. Stipendieanslaget ökades sedan ganska hastigt,

så att det år 1866 uppgick till 45,000 kronor. Lika fördelat på samtliga

i seminarierna närvarande elever skulle detta belopp hava utgjort 59 kronor

för varje elev. Under den följande tiden har ingen annan ökning av

stipendieanslaget vidtagits än den, som betingats av nya seminariers tillkomst.

Anslagssumman och beloppet i medeltal för varje närvarande elev

samt beloppet i medeltal för varje elev, som erhöll stipendium, utgjorde

år

1866 . .

. 45,000 kr.,

för varje

elev

59

kr., för varje stipendiat

—

»

1876 . .

. 55,000 kr.,

» »

»

58

kr., » »

60 kr.

»

1886 . .

. 75,000 kr.,

» »

»

62

kr., »

64 kr»

X

1896 . .

, 75,000 kr.,

» X

»

63

kr., » »

72 kr.

»

1906 . .

. 87,500 kr.,

» »

»

61

kr.,

68 kr.

»

1910 . .

. 93,750 kr.,

» »

»

58

kr.. »

66 kr.

*) Band 3 sid. 154.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Elevernas ekonomiska förhållanden.

303

Stipendieanslagets storlek i förhållande till antalet elever är sålunda

för närvarande till och med något lägre, än det var för 45 år sodan.

De olika stipendiebelöppen bestämdes genom 1842 års stadga till

50 eller 75 riksdaler om året till behövande och skicklig elev. Sedan år

1864 är det föreskrivet, att stipendierna skola utdelas med växlande belopp

i mån av elevernas behov, dock ej med högre belopp än 150 kronor

om året till en elev. Vid olika seminarier ha tillämpats något olika grunder

för stipendiemedlens fördelning, i det vid vissa av dem stipendiebeloppen

hållits någorlunda lika för alla stipendiater, vid andra åter större

växling’ i detta fall ägt rum.

Med de ytterst billiga levnadskostnader, seminarieeleverna i äldre

tid kunde betinga sig, och då enligt tidens sed i många fall anhöriga

lämnade naturabidrag till uppehället, utgjorde stipendierna ett avsevärt

bidrag till kostnadernas täckande. I mån som penningvärdet sjunkit och

de allmänna levnadskostnaderna stigit samt sätten för levnadsbehovens tillgodoseende

förändrats, hava seininarieelevernas omkostnader på ett högst

avsevärt sätt stegrats. Då däremot stipendiebeloppen förblivit oförändrade,

har deras betydelse för elevernas ekonomi uppenbarligen i samma mån

minskats och de belopp, som eleverna måste anskaffa genom understöd av

anhöriga eller genom lån, ökats.J)

Vid det år 1910 i Stockholm hållna seminarielärarmötet företogs

till behandling frågan om åtgärder för att i ekonomiskt, hygieniskt och

uppfostrande hänseende förbättra seininarieelevernas levnadsförhållanden.

Mötet uppdrog åt seminarielärarföreningens styrelse att ingå till Kungl.

Seminarieelevernas

nuvarande

levnadsförhållanden,

studieomkostnader

och skuldsättning.

x) I motsats till de allmänna läroverken, vilka som bekant i allmänhet genom enskilda

donatorers försorg satts i tillfälle att till sina lärjungar utdela avsevärda belopp, ha seminarierna

ytterst sällan blivit föremål för enskild välgörenhet: blott vid 3 seminarier finnas

stipendiefonder, från vilka ett eller två stipendier kunna utdelas, varjämte vid 3 seminarier

samlats sjukhjälpsfonder, från vilka smärre bidrag utgå.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Omvårdnaden om eleverna.

Maj:t med underdånig hemställan om vidtagande av åtgärder för förhöjning

av nu utgående anslag till stipendier för seminarieelever. En sådan

hemställan lärer under år 1911 hava till Kungl. Maj:t ingivits.

Den utredning rörande seminarieelevernas levnadsförhållanden och

studieomkostnader, som lämnades genom frågans behandling vid nyssnämnda

möte och vilken grundade sig på insamlade uppgifter från ett

betydande antal av de år 1910 från seminarierna avgående eleverna, har

kommittén kunnat kontrollera och fullständiga med stöd av liknande uppgifter

för år 1911, som varit för densamma tillgängliga. Dessa undersökningar

lämna upplysning dels om det sätt, varpå eleverna ordna för sig

i avseende på bostad och kosthåll, dels om kostnaderna för deras seminarieutbildning,

dels om den skuldsättning, som för de flesta av dem är nödvändig

för kursens genomgående.

Av de manliga seminariernas elever är det blott omkring en tredjedel,

som hava inackordering i familjer, två tredjedelar av dem hyra rum

och äta på matställen (kaféer, kooperativa matlag o. s. v.). För eleverna

vid de kvinnliga seminarierna äro motsvarande tal omkring tre femtedelar

och två femtedelar. Allmänt förekommer, att två eller stundom tre elever

dela rum med varandra. Beskaffenheten av deras bostads- och spisningsförhållariden

är, enligt vad seminarierektorernas upplysningar ge vid

handen, ingalunda alltid sådan, som önskvärt vore, och icke sällan synas

rubbningar i deras hälsotillstånd hava sin grund i osund bostad eller brist

på lämplig näring.

Omkostnaderna för seminarieelevernas studiekurs bliva det oaktat

ganska höga. Inberäknat kostnaderna för bostad och föda, läroböcker,

kläder, resor samt i vissa fall en förberedande kurs för inträde i seminariet

uppgå de i genomsnitt till något över 3,000 kronor för varje elev.1)

0 Till de elever, som hava hem i seminariestaden, har vid denna beräkning hänsyu

icke tagits. Sådana elever äro för övrigt, Stockholms seminarium undantaget, mycket få,

vanligen blott en eller ett par i varje klass.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Elevernas ekonomiska förhållanden.

305

Med hänsyn till den jämförelsevis svaga ekonomiska ställningen hos

de samhällsklasser, som seminariernas elever till största antalet tillhöra,

är det givet, att dessa i allmänhet icke med egna eller av anhöriga försträckta

medel kunna bekosta sin seminariekurs. De äro alltså hänvisade

till att anlita lånevägen. Enligt de ovannämnda uppgifterna måste icke

mindre än över 90 % av de manliga eleverna och nära 80 % av de kvinnliga

till större eller mindre del bestrida seminariekursens omkostnader med

lånade medel. Och vid kursens slut uppgår skuldsumman för var och en

av de till lån hänvisade manliga eleverna till nära 2,500 kronor, varav

över 20 % till banker, och för var och en av de kvinnliga låntagande

eleverna till omkring 2,100 kronor, varav över 30 % till banker. Två

tredjedelar av de manliga låntagarna och närmare hälften av de kvinnliga

måste redan under seminarietiden å sina lån betala ränta med i medeltal

över 100 kronor för år. Mer än 80 % av manliga låntagare och 40 % av

de kvinnliga ha också måst genom livförsäkring, varför årskostnaden uppgår

till i medeltal 44 kronor, ställa säkerhet för sina lån.

Det synes kommittén uppenbart, att dessa förhållanden äro ägnade Behövlig

ÖtCTHHQ O t*

att framkalla allvarlig uppmärksamhet. stipendie
Att

de nyblivna lärarna och lärarinnorna vid våra folkskolor i sådant 11

antal äro tyngda av skuldbördor till så stora belopp, måste medföra

ogynnsamma följder för deras verksamhet.

De nuvarande förhållandena kunna sålunda icke utan allvarsam skada

för folkskolan få fortfara, och det synes därför klart, att ett ingripande

från det allmännas sida är av nöden. Bland åtgärder, som härvidlag kunna

ifrågakomma, är i detta sammanhang närmast att erinra om en ökning av

de till behövande seminarieelever utgående undei’stöden.

I de flesta europeiska länder har man ansett utbildningen av lärarkrafter

för folkskolan vara ett statsintresse av sådan vikt, att högst avsevärda

bidrag av staten lämnas till täckande av seminarieelevernas levnads
39—082815.

Folkunderv.-kom. bet I. Folkskolesem. Band. 1.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Omvårdnaden om eleverna.

kostnader. I vissa länder, såsom England, Holland och Frankrike, bestridas

dessa kostnader helt och hållet av statsmedel, i det eleverna antingen avgiftsfritt

erhålla bostad och kosthåll i med seminarierna förbundna internat eller

ock få stipendier till belopp, som motsvara kostnaderna för inackordering i

familjer. Stundom lämnas även böcker och andra undervisningsmedel kostnadsfritt

åt eleverna. I andra länder, såsom de olika tyska staterna och

Schweiz, äro statsbidragen mindre, ehuru även där högst avsevärda, och

utgå antingen i form av lågt beräknade avgifter för kosthållet i internaten

O o o o

eller såsom stipendier.

Av statsfinansiella skäl torde det väl icke kunna ifrågasättas, att

statsunderstöden till seminarieelever i vårt land skulle kunna höjas till

motsvarighet mot nämnda i utlandet förekommande bidrag. Men att eu

icke oväsentlig ökning av de nu utgående stipendiebeloppen är av nöden

torde framgå av de i det föregående påvisade förhållandena. Åtminstone

torde kunna påyrkas en sådan ökning av stipendierna, att de komma att

täcka ungefär lika stor del av elevernas omkostnader, som i äldre tid var

fallet. Ovan har påvisats, att stipendiebeloppets storlek i förhållande till

antalet elever för närvarande till och med är något lägre, än det var för 45

år sedan. Levnadskostnaderna hava sedan den tiden flerdubblats. Bestämda

tal kunna ej angivas, men i betraktande av de uppgifter om elevernas levnadskostnader

under äldre tid, som finnas att tillgå,1) innebär det helt visst ingen

överdrift, att dessa kostnader under de senaste fyrtio åren tre- eller fyrdubblats.

En ökning av stipendieunderstöden till i medeltal 200 kronor

för behövande elev skulle sålunda endast medföra, att dessa understöd för

elevernas ekonomi finge ungefär samma betydelse, som de hade för fyrtio

år sedan. Åven efter en sådan ökning skulle understöden till seminarieeleverna

i vårt land stanna betydligt under vad i de flesta övriga europeiska

länder lämnas för samma ändamål.

Band 3 sid. 155.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Elevernas ekonomiska förhållanden.

307

Kommittén föreslår alltså, att åtgärder måtte vidtagas för

7 O C

åstadkommande av en sådan ökning av det till stipendier för

seminarieelever utgående anslaget, att stipendiebeloppen må

uppgå till i medeltal 200 kronor för varje behövande elev.

Vad angår villkoren för åtnjutande av stipendium, bör enligt kommitténs

mening nuvarande bestämmelse bibehållas, att stipendium må tilldelas

endast behövande elever, vilka ådagalagt god flit och gott uppförande,

samt att elever, som i samma klass tillbringa mer än två terminer, må

kunna erhålla stipendium, endast för det fall att orsaken härtill är sjukdom

eller annan giltig anledning, i varje fall dock endast för eu gång under

studietiden inträffad kvarsittning. Därjämte böra de stipendieutdelande

myndigheterna få frihet att avväga stipendiebeloppen efter elevernas olika

behov. Några bestämda gränser för beloppens storlek torde icke behöva

fastställas. (Stadgeförslaget §§ 165—168.)

Vad åter beträffar de grunder, enligt vilka det av riksdagen beviljade

stipendieanslaget genom överstyrelsen bör fördelas mellan de olika seminarierna,

torde detta knappast kunna avgöras annat än med stöd av en

mera ingående kännedom om behov och förhållanden vid de olika seminarierna

än den, varöver kommittén kan förfoga. Lämpligast torde vara,

att sådana grunder fastställas efter överläggning med seminariernas rektorer.

Av den redogörelse, som i det föregående lämnats, framgår, att bland Anordninyde

manliga seminarieeleverna det stora flertalet, omkring två tredjedelar, bättring°av

och av de kvinnliga ett betydande antal, omkring två femtedelar, hava lemadsförsina

levnadsförhållanden så ordnade, att de förhyra särskild bostad och

intaga sina måltider på spisningsställen av olika slag. Ofta nog torde anledningen

härtill vara brist på lämpliga inackorderingsställen, stundom

försök att på så sätt nedpressa omkostnaderna. Vilken orsaken än må

vara, kan denna ordning icke anses vara i allo tillfredsställande. Aven

om den fullständiga obundenhet, som följer därmed, för de flesta elever

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Omvårdnaden om eleverna.

icke medför några större moraliska vådor, finnes det dock otvivelaktigt

elever, för vilka denna levnadsordning medför frestelser, som de icke förmå

motstå. Men särskilt ogynnsamt måste det vara, att seminarieeleverna

under den viktiga brytningstid, som seminariekursen för dem betecknar, i

så stort antal måste umbära de välgörande inflytelser, vilka ett gott hemoch

familjeliv kunna utöva.

Den väg, på vilken man i de flesta andra europeiska länder sökt

åstadkomma en god ordning av seminarieelevernas levnadsförhållanden, är

upprättande av internat, i vilka en ständig uppsikt över eleverna kan utövas

av lärarna. Såsom i annat sammanhang framhållits (sid. 128 ff.), torde

man i vårt land knappast kunna tänka på en övergång till detta system.

Vid några seminarier hava eleverna själva sökt förbättra sin mathållning

genom upprättande av kooperativa matlag eller hushållsföreningar.

Härigenom har vanligen kunnat erhållas ett bättre kosthåll och någon

reduktion av kostnaderna. Någon ersättning för saknaden av familje- och

hemliv kan dock tydligen icke på denna väg åstadkommas, och faran är

icke utesluten, att bland ett stort antal elever, som på sådant sätt sammanförts

till ett enda matlag, ett visst självsvåld och mindre goda vanor kunna

utvecklas.

Däremot skulle, synes det, väsentliga fördelar i här åsyftad riktning

kunna vinnas genom upprättande av s. k. elevhem för seminariernas lärjungar.

Ett dylikt hem har man, efter mönstret av de s. k. studentheminen

i våra universitetsstäder, tänkt sig skola inrymma ett mindre

antal elever samt stå under ledning av därför passande personer, av vilkas

familjer de inackorderade eleverna i någon mån skulle kunna känna sig

som medlemmar. De stora fördelar, som på sådant sätt skulle beredas

eleverna, torde icke behöva närmare utvecklas. Skall någon minskning av

de redan nu höga levnadskostnaderna på denna väg kunna åstadkommas,

blir det dock icke möjligt att grunda dylika elevhems ekonomi endast på

inackorderingsavgifterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Elevernas ekonomiska förhållanden
-

301»

Från seminarielärarnas sida har visats livligt intresse för tanken på

elevhem för seminariernas lärjungar. Så har vid ett seminarium, det i

Kalmar, på enskild väg genom lärare och elever insamlats en fond för

upprättande av ett seminaristhem, vilken uppgår till över 25,000 kronor.

Då, såsom förut nämnts, vid 1910 års seminarielärarmöte frågan om åtgärder

för att i hygieniskt, ekonomiskt och uppfostrande hänseende förbättra

seminarieelevernas ställning behandlades, berördes även tanken pa

dylika hem såsom det bästa medlet att i nämnda hänseenden komma

eleverna till hjälp. Mötet uppdrog åt seminarielärarföreningens styrelse

att utreda frågan om anordnande av elevhem, att börja med på försök vid

ett eller annat seminarium, samt vidtaga av utredningen föranledda åtgärder.

Med anledning härav har nämnda styrelse i sin förut berörda

under åt- 1911 till Kungl. Maj:t ingivna framställning också berört detta

spörsmål och hemställt om åtgärder för åstadkommande av ett årligt anslag

åt varje seminarium att efter lärarkollegiets beprövande användas till

understöd av anordningar för förbättrande av elevernas levnadsförhållanden

under vistelsen vid seminariet.

Kommittén finner i likhet med seminarielärarföreningen det framställda

förslaget om upprättande av elevhem vid seminarierna värt allvarligt

beaktande. De erfarenheter i fråga om inrättningar av liknande art,

vilka vunnits vid universiteten och annorstädes, synas tala för att man av

dylika hem skulle kunna vänta stort gagn för eleverna både i ekonomiskt

och i uppfostrande hänseende. Då av enskild välgörenhet icke torde kunna

påräknas understöd i den omfattning, som här vore av nöden, anser kommittén

liksom seminarielärarföreningen det uppenbart, att för planens förverkligande

erfordras bidrag från det allmännas sida. Sådant bidrag synes

lämpligast böra utgå dels såsom ersättning för hyreskostnad eller genom

upplåtelse av nödiga lokaler, dels såsom arvode åt hemmets föreståndare.

Att genast skrida till upprättandet av ett erforderligt antal elevhem

vid seminarierna torde emellertid icke vara välbetänkt. Man må nämligen

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Omvårdnaden om eleverna.

icke förbise, att i vissa avseenden åtskilliga svårigheter kunna vara förbundna

därmed. Önskligt vore därför, att erfarenhet så i ena som andra

hänseendet kunde vinnas, därigenom att några elevhem, till en början åtminstone

ett vid manligt och ett vid kvinnligt seminarium, inrättades på

försök.

Intill dess att efter sålunda vunnen erfarenhet frågan om seininarieelevernas

levnadsförhållanden kan vinna sin lämpligaste lösning, synes det

dock önskvärt, att från det allmännas sida något bidrag lämnas till understödjande

av sådana anordningar, som kunna vara ägnade att förbättra

levnadsförhållandena och nedbringa levnadskostnaderna för eleverna.

Kommittén vill därför föreslå, att hos riksdagen måtte utverkas

ett förslagsanslag å exempelvis 15,000 kronor att efter Kungl.

Maj:ts beprövande användas till understöd åt elevhem eller andra

anordningar vid seminarierna, vilka kunna vara ägnade att förbättra

elevernas levnadsförhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kap. V. Seminariernas lärare.

Frågan om seminariernas lärare skall i föreliggande kapitel behandlas

från ^följande synpunkter: 1) de för varje seminarium behövliga lärarkrafterna,

2) behörighetsvillkor och befordringsgrunder, 3) tjänstetillsättning

och avgång ur tjänsten, 4) avlöning och pensionering.

1. Behövliga lärarkrafter.

Det inom varje grupp av lärare behövliga antalet lärarkrafter är i

första hand beroende av den tjänstgöringsskyldighet, som kan åläggas

varje särskild lärare. Vid bestämmandet av en lärares tjänstgöringsskyldighet

åter måste givetvis hänsyn tagas till arten av den undervisning,

som tillhör hans befattning. Ju mera krävande hans arbete är, således

ju mera det fordrar förberedelse från lärarens sida eller i allmänhet taget

är ägnat att taga honom i anspråk på tid utom själva lärotimmarna och

ju högre de pedagogiska fordringarna på hans undervisning måste ställas,

desto mindre bör antalet vara av hans undervisningstimmar.

I de föregående kapitlen om undervisningsplanen’och om arbetssättet

är nu flerstädes påvisat, hurusom befattningen som lärare vid ett folkskoleseminarium

icke blott i högre grad än de flesta andra lärarbefattningar är

ansvarsfull, utan ock mer än de flesta är av natur att lägga beslag på sin

innehavares tid och arbetskraft samt ställa anspråk på hans undervisningsskicklighet.

Så är redan nu förhållandet, icke minst till följd av det pedagogiska

framstegsarbete, som i allmänhet kan sägas för närvarande pågå N id

seminarierna. Och de lärokurser och arbetsmetoder, som kommittén för
-

Tjänstgöringenx

allmänna

art

vid seminarierna.

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Seminariernas läx''are.

ordat, skola, i den män de bliva genomförda, ytterligare medverka till att

göra seminarielärarnas arbete krävande.

Tjänstgöringens beskaffenhet vid seminarierna är således av sådan

art, att det varken vore överensstämmande med seminariets fördel eller i

enlighet med billighetens fordringar, om den tjänstgöringsskyldighet, som

ålades seminarieläraren, bleve med avseende på antalet undervisningstimmar

drygt tillmätt.

* *

Adjunkts Vad då först beträffar tjänstgöringsskyldigheten för ämneslärarna, d. v.s

tJCiYlStQO
ringsskyl-

rektor och adjunkter samt andra lärare, som undervisa i de olika kunskapsdighet.

r

ämnena, är för närvarande för seminarieadjunkt stadgad en undervisningsskyldighet

av 24 till 28 timmar i veckan, d. v. s. samma antal undervisningstimmar

som det, vilket åligger läroverksadjunkt med tjänstgöring i realskolans

lägre klasser. Genom 1905 års läroverksstadga blev undervisningsskyldigheten

för adjunkt, »vars huvudsakliga tjänstgöring är förlagd till realskolans

sjätte klass och gymnasiet», bestämd till samma omfattning som för lektor

eller 20 till 22 veckotimmar, och 1899 års läroverkskommitté, på vars

förslag denna nedsättning i den eljest bestämda undervisningsskyldigheten

för läroverksadjunkt kommit till stånd, yttrar, att den »så ofta och med

så goda skäl blivit påyrkad, att någon särskild motivering från kommitténs

sida i detta fall ej torde vara av behovet påkallad».

Det torde då icke behövas någon särskild motivering för ett förslag

att låta undervisningsskyldigheten för adjunkt vid seminarium stanna vid

nämnda timtal: 20 till 22 timmar i veckan. Skulle något ytterligare

sägas, så kunde erinras om den handledning av seminarieeleverna vid deras

undervisningsövningar, vilken åligger seminarieadjunkten och förorsakar

honom eu myckenhet arbete, som icke kan uppföras i form av bestämda

undervisningstimmar. Den är närmast att jämföra med handledningen av

lärarkandidaterna vid provårsläroverken, ett arbete som enligt läroverks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

olo

stadgans föreskrift kan medföra en sänkning av veckotimtalet från ''20 till

18 eller, med överstyrelsens begivande, även till lägre timtal.

Ännu mera av seminarielärarens tid än för ledningen av elevernas

undervisningsövningar skall emellertid krävas för ledningen av deras s. k.

fria studier eller, såsom kommittén benämnt dessa mera självständiga studier,

deras »enskilda arbete». Kommittén har i det föregående redogjort

för detta enskilda arbetes betydelse, för dess art och omfattning och sättet

för dess bedrivande och föreslagit, att det skall såsom eu lagstadgad del

av seminariekursen tillhöra särskilt tredje och fjärde klassernas studiearbete

(sid. 251 ff.). Bland stadgebestämmelser, som kommittén föreslagit lör

att säkerställa en sådan plats åt det enskilda arbetet, är bland andra den,

att läraren i samband med undervisningen i sitt ämne skall tillhandagå

eleverna med uppgifter för deras enskilda arbete, giva den anvisning och

ledning, som för arbetets utförande äro behövliga, och granska det sätt,

varpå det blivit utfört, samt att han i sådant sylte skall vara för eleverna

tillgänglig å seminariet på bestämd tid utom de egentliga lärotimmarna

(stadgeförslaget § 13: 2). Utan eu sådan omsorgsfull befattning med det

enskilda arbetet från lärarens sida skall detta icke bliva av det värde för

elevernas utbildning, som det kan och bör bliva.

Det kunde då ock synas rimligt, att lärarens åliggande med avseende

på detta enskilda arbete i någon mån bleve taget i räkning vid bestämmandet

av antalet av hans undervisningstimmar, att det, om också till

belopp av endast en veckotimme, inräknades däri. Kommittén har dock

funnit sig icke böra framställa förslag i sådan riktning. Detta närmast

med hänsyn till svårigheten att finna eu bestämmelse för saken i fråga,

som icke bleve otillfredsställande. Enskilt arbete skall enligt kommitténs

förslag kunna förekomma inom alla läroämnen, övningsämnen såväl som

kunskapsämnen, och eleverna skola äga rätt att själva välja det eller de

ämnen, vari de ha att utföra sådant arbete. Det är således att vänta, att

det enskilda arbetet skall komma att fördela sig ganska ojämnt på de

40—082815 60. Folkunderv.-kom. btt. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Seminariernas lärare.

olika läroämnena. Fall skola kunna inträffa då en lärare under en termin

icke kommer att få någon befattning med enskilt arbete och dä det således

vore föga berättigat att inräkna sådant i hans undervisriingsskyldighet.

I andra fall åter skall en lärare kunna bli så överhopad av görornål för

dylikt arbetes skull, att tillgodoräknandet av en eller annan undervisningstimme

endast skenbart komme att innebära en ersättning. Att under sådant

förhållande låta det ifrågavarande åliggandet bliva inräknat i den lagstadgade

tjänstgöringstiden med ett eu gång för alla bestämt belopp, lika

för alla lärare, vilket eljest från synpunkten av önskvärd reda vore det

bästa, skulle näppeligen vara fullt lämpligt. Att åter taga det i beräkning

allt efter dess för varje termin växlande omfattning skulle förutsätta, att

fördelningen av elevernas enskilda arbete på de olika ämnena kunde på

förhand fastställas, något som knappast läte sig göra, utan att ett otjänligt

band därmed lades på detta arbete. Kommittén har dessutom måst

taga hänsyn därtill, att det enskilda arbetet ännu skall kunna förefalla

mången såsom något väl oprövat och till sitt värde ovisst för att på sådant

sätt, som här antytts, komma i betraktande.

I enstaka fall, där man på grund av föregående erfarenhet kan vänta,

att någon viss lärare skall bliva i särskild grad tagen i anspråk för handledningen

av eleverna i deras enskilda arbete, skall väl till förmån för

denne lärare tillämpning kunna göras av den bestämmelse angående möjlighet

under vissa förhållanden till minskning i det fastställda antalet

tjänstgöringstimmar, som kommittén upptagit i stadgeförslaget. Men i

det hela måste sägas, att kommitténs förslag med avseende på det enskilda

arbetet innebär ett särskilt åliggande för seminarielärarna, som

faller vid sidan av deras på låsordningen upptagna arbete och icke räknas

dem till godo vid bestämmandet av deras undervisningsskyldighet.

Det förutnämnda timtalet, 20—22 veckotimmar, skall enligt kommitténs

förslag gälla både för manlig och för kvinnlig adjunkt. Hitintills

har ingen skillnad varit stadgad i tjänstgöringsskyldigheten för manliga

s. 315 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

315

och kvinnliga ämneslärare vid seminarierna, och några missförhållanden,

som härav skulle hava vållats, lära icke kunna uppvisas. Kommittén finner så

mycket mindre skäl till ändring, som icke ringa praktiska olägenheter skulle

komma att förorsakas av eu olikhet i tjänstgöringsskyldigheten. Dessa praktiska

olägenheter skulle inträda vid de seminarier, vid vilka både manliga och

kvinnliga adjunkter vore anställda. Vid ett sådant seminarium skulle en

dylik olikhet ha till följd, att, i samma mån antalet kvinnliga adjunkter

växte, skulle antalet tjänstgöringstimmar för de manliga adjunkterna komma

att ökas och i allmänhet bliva högre än vid ett seminarium med endast

manliga adjunkter. Det kunde ock lätt komma att inträffa, att en del av

de undervisningstimmar, som eljest tillkomme de ordinarie lärarkrafterna,

icke längre kunde av dem bestridas, utan att ett överskridande av de bestämda

högsta tjänstgöringstimtalen bleve nödvändigt. Dylika förhållanden

måste kännas mindre tilltalande både för de kvinnliga och de manliga

lärarna. Ytterligare svårigheter skulle uppkomma, då en i fråga om adjunkterna

fastställd olikhet mellan manlig och kvinnlig lärares undervisningsskyldighet

naturligtvis även borde tillämpas med avseende på övningslärarna

och lärarna i övningsskolan.

Jämte rektorsgöromålen har rektor vid folkskoleseminarium för närvarande

en undervisningsskyldighet av 12 till 16 timmar i veckan. Samma

undervisningsskyldighet åligger enligt läroverksstadgan rektor vid högre

allmänt läroverk. Denne har dock i allmänhet särskilt avlönat biträde till

hjälp vid expeditionsgöromålens utförande. Och vid provårsläroverken liksom

vid läroverk, vilkas lärjungeantal i väsentlig män överstiger det vanligen

förekommande, kan undervisningsskvldigheten för rektor efter överstyrelsens

medgivande minskas intill 8 veckotimmar.

Att rektor ålägges undervisningsskyldighet, är icke blott väl förenligt

med hans uppgift som rektor utan kan anses vara för denna i väsentlig

grad främjande. Därigenom hålles han i ständig och omedelbar erfa
-

Tjänstgöring

sskyldighet

föirektor

och

biträdande

föreståndarinna.

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Seminariernas lärare.

renhet om de krav, som undervisningen ställer på läraren, och bringas

han i närmare personlig beröring med lärjungarna. Men viktigt är, att

undervisningsskyldigheten bestämmes till sådant mått, att den icke lämnar

honom för liten tid för den viktigaste delen av hans uppgift, övervakandet

och ledandet av läroanstaltens verksamhet. Detta är så mvc
J
ket

nödvändigare, som de mera speciella rektorsgöromålen, d. v. s. de

som höra till expeditionen och den ekonomiska förvaltningen, i allmänhet

såsom mera omedelbart oundgängliga i första rummet taga ut sin

rätt. Vad särskilt seminarierna beträffar, är det önskvärt, att rektors

tid icke allt för hårt tages i anspråk av hans undervisningsskyldighet.

Ty seminariet med sin förening av två olika läroanstalter, det egentliga

seminariet och övningsskolan, och med sin förening av teoretisk

undervisning och praktisk utbildning nödvändiggör i särskild grad eu

sorgfällig och kraftig ledning och sammanhållning.

Med tanke härpå har kommittén i sitt förslag angående undervisningsskyldighet

för serninarierektor icke velat gå utöver en tid av 10 till

14 timmar.

för den biträdande föreståndarinnan, vars behövlighet vid lärarinneseminarium,

där rektorstjänsten har manlig innehavare, kommittén

tidigare påpekat (sid. 285) och längre fram i detta kapitel får anledning

att ytterligare framhålla, föreslår kommittén en undervisningsskyldighet

av 15 till 17 timmar i veckan. Eu dylik sänkning i den undervisningsskyldighet,

som eljest åligger adjunkt, torde kunna anses motsvara

hennes uppgifter som biträdande föreståndarinna. Det arbete hon i denna

egenskap utför innebär eu viss minskning i hennes medlärares arbete,

särskilt rektors. Denna minskning i rektors tjänsteåligganden är visserligen

ej betydande, men synes dock böra motsvaras av någon höjning i hans

undervisningsskyldighet, varför kommittén föreslår, att undervisningsskyldigheten

för rektor vid seminarium, där biträdande föreståndarinna är anställd,

bör få en omfattning av 12 till 14 veckotimmar.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

317

Vad beträffar rektors tjänstgöringsskyldighet vid ett dubbelseminarium,

anser kommittén denna böra hållas vid lämplig omfattning dels

därigenom, att rektor erhåller avlönat skrivbiträde till hjälp med de ökade

expeditionsgöromålen, dels, där så pröfvas behövligt, även därigenom, att

minskning'' göres i hans undervisningsskvldighet. Vid vårt första dubbelklassiga

seminarium, nämligen seminariet i Göteborg, har avlöning för

skrivbiträde åt rektor nyligen blivit av Kungl. Maj:t beviljad. Den biträdande

föreståndarinnan får vid ett dubbelseminarium väsentligt ökat

arbete. Hennes undervisningsskvldighet vid ett sådant seminarium bör

därför vara mindre än vid ett enkelseminarium. Kommittén föreslår, att

såväl för rektor som för biträdande föreståndarinna undervisningsskyldigheten

må kunna minskas med högst 2 veckotimmar, dock endast efter

medgivande i varje särskilt fall av överstyrelsen.

Till bibliotekarie vid seminariet skall enligt kommitténs förslag vis- .

n ‘ kärret jäv st.

serligen vilken som helst av seminariets lärare kunna förordnas (stadgeförslaget

§ 115). Men då sannolikt är, att valet ofta skall falla på någon

av ämneslärarna, torde frågan om ersättning för det med bibliotekariebefattningen

förenade arbetet böra här upptagas. Kommittén anser,

att denna ersättning helst bör bestå däri, att bibliotekariens åligganden

inräknas med visst timtal i hans undervisningsskyldighet. Åtminstone så

länge seminariernas boksamlingar ej vuxit till betydligt större omfång,

än det de nu i allmänhet äga, synes detta timtal kunna sättas till högst

2 veckotimmar.

Med ett belopp av två veckotimmar bör i den lagstadgade under- Ledning av

11 ... laboratorie
visningsskyldigheten

ock inräknas lärares skyldighet att leda frivilliga övningar.

laborationsövningar inom de naturvetenskapliga ämnena (sid. 257).

Att, såsom nu skett, tjänstgöringsskyldigheten så bestämmes, att ett Undewis
visst

spelrum mellan fastställda gränser uppkommer, är av praktiska skäl dighetafbe
nödvändigt.

Ett bestämt timtal, som icke finge över- eller underskridas, inom de

fastställda

gränserna.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Seminariernas lärare.

Avdrag i

vissa fall i

den normala

nndervisningsskyldigheten.

Antalet

lärartimmar

för

ämneslärarna.

skalle i hög grad försvåra en god arbetsordnings uppgörande. Därmed

skulle ock göras omöjligt att taga hänsyn till tjänstgöringens art. Denna

är växlande, så att tjänstgöringen dels genom ämnets natur, dels genom

undervisningsarbetets förening med annat arbete blir mer eller mindre

mödosam. Inom de stadgade gränserna bör då för varje lärare hans undervisningsskyldighet

bestämmas med hänsyn till. tjänstgöringens beskaffenhet.

Därvid böra uppdrag att vara klassföreståndare samt åliggande att granska

elevernas skriftliga arbeten särskilt komma i betraktande.

Stundom kan tjänstgöringen vara av så maktpåliggande och mödosam

beskaffenhet, att man både för rättvisans skull och i undervisningens

eget intresse bör gå nedom den gräns, som angives av det lägsta timtalet

för den normala undervisningsskyldigheten. Särskilt har man härvid att

tänka på tjänstgöring, som innefattar ledningen av morgonandakten eller

som medför uppsatsgranskning i större omfattning eller som i högre grad

är förenad med handledning av eleverna i deras enskilda arbete. Där

förhållandena det medgiva, bör i sådana fall ett avdrag ske i vederbörande

lärares eljest normala undervisningsskyldighet eller med andra ord

en minskning ske i det för vanliga fall bestämda lägsta antalet undervisningstimmar.

En dylik minskning bör dock enligt kommitténs förslag

icke utan vederbörande myndighets medgivande uppgå till mera än 2

veckotimmar.

De nu anförda bestämmelserna för ämneslärarnas tjänstgöringsskyldighet

återfinnas i kommitténs förslag till stadga § 94. Det bör tilläggas,

att de i allt väsentligt överensstämma med motsvarande stadganden för de

allmänna läroverken.

Utom av den tjänstgöringsskyldighet, som lämpligen kan åläggas

lärarna, bestämmes det behövliga antalet lärarkrafter av det antal lärartimmar

i de olika ämnena, som undervisningsplanen gör behövligt. Med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

310

ett ämnes »lärartimmar» förstås de tjänstgöringstimmar, räknade till vanlig

lektionstimmes längd, som måste tagas i anspråk för ämnets räkning.

Det antal sådana timmar, som enligt den i det föregående tecknade undervisningsplanen

bör bliva behövligt vid seminarierna, blir ej i alla ämnen

detsamma som det å den föreslagna timplanen (sid. 216) upptagna. Dels

faller någon undervisning utanför timplanen, särskilt all sådan, som icke

är obligatorisk för klassens eller avdelningens alla lärjungar. Dels kan

genom klassens delning i två eller flera grupper eller någon gång genom

två klassers sammanslagning antalet lärartimmar bliva olika det motsvarande

antalet å timplanen förekommande, i förra fallet större, i senare fallet

mindre. Vidare kan, enligt hvad nyss sagts, understundom ett avdrag

böra ske i en lärares undervisningsskyldighet med hänsyn till hans arbetes

beskaffenhet. Ett dylikt avdrag betecknar tydligen tjänstgöringstimmar,

som för det ifrågavarande ämnets räkning tagas i anspråk, och är således

att inräkna i ämnets lärartimmar. En minskning i undervisningsskyldigheten

för en lärare med hänsyn till ett ämnes beskaffenhet har med arseende

på lärarbehovet samma verkan som en ökning av ämnets timtal.

I här föreliggande beräkning, som ju måste förutsätta full möjlighet för

de föreslagna stadgebestämmelsernas tilllämpning, bör avdraget upptagas

till 2 timmar.

Man har först att tillse, vilka lärartimmar som erfordras för de olika

kunskapsämnena. Därvid må till en början bortses från de timmar, som

krävas för handledning av eleverna vid deras undervisningsövningar.

Med det å timplanen upptagna veckotimtalet för ämnet kristendomskunskap

bör här sammanföras den tid, som morgonandakterna upptaga, d. v. s.

15 minuter eller en tredjedels undervisningstimme för varje (lag, således

tillsamman 2 veckotimmar. Men ledningen av morgonandakten är, såsom

förut påpekats, en uppgift av den art, att den för läraren bör medföra

ett avdrag i den eljest lagstadgade undervisningsskyldigheten, så mycket

hellre som religionsundervisningen i det hela, rätt bedriven, är en i hög

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Seminariernas lärare.

grad krävande uppgift. Det för morgonandakterna erforderliga antalet

lärartimmar bör således sättas till 4. För ämnet kristendomskunskap har

man alltså att taga i beräkning dels 12 lärartimmar enligt timplanen,

dels 4 lärartimmar för ledningen av morgonandakterna.

1 fråga om modersmålet har man att taga i beräkning det avdrag,

som bör kunna förekomma med hänsyn till det betydande arbete, som

granskningen av elevernas uppsatser medför. Avdraget kan enligt nu

gällande stadga för en och samma lärare uppgå till 4 veckotimmar, enligt

kommitténs stadgeförslag endast till 2. Tänker man sig uppsatsgranskningen

fördelad på två personer och för vardera av dem detta avdrag av 2

timmar verkställt, har man att beräkna en ökning av ämnets timtal med 4.

De naturvetenskapliga ämnena äro mycket arbetssamma för vederbörande

lärare, men något avdrag i nämnda lärares undervisningsskyldighet

torde dock icke kunna ifrågasättas, då ämnena, därest ett något sä

när tillfredsställande undervisningssätt skall göras möjligt, ändock kräva

ett jämförelsevis stort antal lärartimmar. Kommittén har vid redogörelsen

för de naturvetenskapliga ämnenas lärokurser framhållit nödvändigheten

av att undervisningen, i det fall att antalet elever i klassen överstiger 20,

till en viss utsträckning försiggår med delad (halv) klass (sid. 168). Åtminstone

halva antalet av dessa ämnens undervisningstim in ar bör beräknas

för delad klass, således i biologi och hälsolära 4 timmar och i fysik och

kemi 4 timmar (sid. 580). I sistnämnda ämne tillkomma dessutom 2

lärartimmar för de frivilliga laboratorieövningarna.

Den karaktär och uppgift, som kommittén velat giva åt den tidigare

delen av geografiens kurs i seminariet (sid. 164), gör det, såsom

lätt inses, högst önskligt, att icke säga nödvändigt, att geografiundervisningen

under det första året kan försiggå med delad klass. Härigenom

ökas ämnets lärartimmar med 2. Märkas bör, att det sammanlagda lärartimtalet

för historien och geografien enligt kommitténs förslag dock kommer

att bliva mindre än för närvarande, nämligen 13 mot nuvarande 14.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

321

För läroämnet främmande språk blir antalet lärartimmar dubbelt

större än antalet på timplanen upptagna timmar, då man enligt kommitténs

förslag (sid. 145 tf.) har att utgå ifrån att undervisning skall kunna

förekomma i båda språken vid varje seminarium, ehuru varje särskild elev

icke erhåller undervisning i mera än det ena.

Matematiken, historien, ekonomiläran samt psykologien och pedagogiken

få samma antal lärartimmar som tirnplanstimmar.

I tjänstgöringen för en av ämneslärarna skall enligt det föregående

inräknas 2 veckotimmar för bibliotekets skötsel.

Slutligen har man att beräkna de timmar, som krävas för handledning

av eleverna vid deras praktiska utbildning, nämligen för så vitt denna

handledning skall givas av lärarna i de olika kunskapsämnena.

Därvid har man huvudsakligen att tänka på de s. k. gruppövningarna

och serieövningarna samt på den »behandling av metodiska frågor», för vilka

särskild tid beräknats i undervisningsplanen. »Timbesökem i övningsskolan och

besöken i andra läroanstalter skola visserligen ordnas och ledas av ämneslärare,

nämligen av läraren i pedagogik och av rektor, men behöva icke

med nödvändighet påkalla lärarens närvaro och torde därför icke böra uppföras

i form av lärartimmar. »Heldagsbesöken» åter falla inom vederbörande

lärares, i allmänhet övningsskollärares, undervisningstid och taga

således inga särskilda lärartimmar i anspråk.

Vad nu grupp- och serieövningarna beträffar, bör en del av dem fortfarande

som hittills ledas av övningsskolans lärare (jfr Band 2 sid. 311 ff.).

Detta gäller särskilt om de övningar, som falla inom övningsskolans småskoleavdelning.

Av de övriga undervisningsövningarna komma väl däremot

det stora flertalet att ledas av seminariets ämnes- och övningslärare.

Lärarna i övningsskolan komma ändock att i ganska stor utsträckning

tjänstgöra som handledare, nämligen vid elevernas heldagsbesök i övningsskolan

(sid. 293 ff.).

41—082815 66. Folkunder v.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Seminariernas lärare.

En närmare granskning av kommitténs förslag till ordning för den

praktiska utbildningen (sid. 617 ff. och Band 2 sid. 313) ger vid handen, att

antalet lärartimmar, som tagas i anspråk av gruppövningarna, enligt detta förslag

uppgår till 30 i veckan. Härav tillhöra dock 5 timmar övningsämnen,

nämligen musik, teckning och slöjd, vadan här endast 25 äro att taga i betraktande.

Av dessa torde omkring 8 timmar komma att tillräknas övninersskollärarna,

så att blott 17 komma på seminariets ämneslärare. Serieövningarna

upptaga enligt samma förslag en lärartiinme för varje serie, d. v. s. 60 timmar

under läsåret eller l2/s timme i medeltal under var och eu av 36 läsveckor.

x) De för behandling av metodiska frågor anslagna timmarna, nämligen

1 timme i vardera av tredje och fjärde klasserna, skulle delvis komma

att användas av läraren i övningsskolans sinåskoleavdelnino: men för övrigt

av olika ämneslärare i seminariet. Sättes de senares andel till i jrenomsnitt

lVs veckotimme, blir hela antalet av de till ämneslärarnas tiänstfförin"

hörande lärartimmar, som behövas för elevernas praktiska utbildning, 20.

— Huru dessa 20 timmar fördela sig på de olika kunskapsämnena, är

för här föreliggande syfte ej behövligt att undersöka.

I det föregående är icke förutsatt, att seminariets ämneslärare skola

undervisa i övningsskolan annat än i omedelbart samband med sin verksamhet

som ledare av elevernas praktiska utbildning. Nu vore det visserligen för

främjandet av nämnda lärares förmåga som ledare av den praktiska utbildningen

ingalunda otjänligt, om undervisning i övningsskolan tilldelades dem

även i större utsträckning. Därigenom skulle dock arbetet i övningsskolan

ytterligare splittras på olika lärare och dess nödtorftiga sammanhållning

i vederbörande övningsskollärares hand än mer försvåras, vilket för skolans

lärjungar icke vore lyckligt. Därtill kommer, att användningen av seminarieadjunkter

som lärare i övningsskolan kan anses mindre tillfredsställande

D Eu och annan av dessa lärartimmar kan visserligen komma att tillhöra eu övningslärares

ydler övningsskollärares tjänstgöring, men då de åtminstone till större d-elen komma

att ingå i ämneslärarnas timtal, torde vid nu ifrågavarande beräkning samtliga böra dit

hänföras.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Behövliga liirarkrafter.

323

från statsekonomisk synpunkt. Av sådana skäl liar kommittén funnit sig

icke böra beräkna några särskilda lärartimmar för undervisning i övningsskolan

av seminariets ämneslärare, icke ens i skolans övre avdelning, där

sådan undervisning eljest synes helst kunna förekomma. Emellertid torde,

även om särskild tid därför ej upptages i en normalberäkning av lärarbehovet,

i enstaka fall tillfälle kunna beredas seminarieadjunkt att tjänstgöra

i övningsskolan en eller annan timme utöver de för undervisningsövningarna

anslagna, där så befinnes lämpligt.

I enlighet med det föregående får man då följande översikt över

de lärartimmar för ämneslärare, som enligt kommitténs förslag

bliva behövliga. Den vid de olika läroämnena i tabellen förekommande

första siffran betecknar antalet undervisningstimmar enligt den föreslagna

timplanen, följande siffra ytterligare tillkommande lärartimmar och slutsiffran

hela antalet lärartimmar.

För undervisningen

i kristendomskunskap 12 —)— 4 (morgonandakten)

» modersmålet 14 + 4 (skriftl. arbeten) .

* matematik 12..........

» historia 6..........

s:a

» geografi 5 + 2 (delad klass).....»

» biologi och hälsolära 8 + 4 (delad klass).....»

» fysik och kemi 8 + 6 (delad klass, friv. laborat ) »

» ekonomilära 5.............»

» främmande språk 6 för vartdera språket . . . . »

» psykologi o. pedagogik 8.............»

för skötseln av biblioteket...............»

» ledningen av den praktiska utbildningen . . . ■ ■ ■ _»

16 tim

18 »

12 »

6 »

7 »

12

14

5 »

12

8

2 »

20 »

Summa 132 tim.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Seminariernas lärare.

Behövliga I det föregående ha de två faktorer, av vilka det behövliga antalet

amneslarare. n

ämneslärare tydligen bestämmes, blivit fastställda, nämligen tjänstgöringsskyldigheten

och beloppet av de lärartimmar, som tillhöra dessa lärares

tjänstgöring. De behövliga lärarkrafterna böra nu kunna beräknas.

Härvid bör man tydligen räkna med undervisningsskyldighetens

medelvärde. Att vid beräkningen använda dess lägsta eller högsta belopp

vore att förutsätta, att alla lärare skulle ha den minsta eller alla den största

lagliga tjänstgöringen, varmed i båda fallen möjligheten skulle vara utesluten

att på det sätt, som ämnesfördelningen fordrade, låta tjänstgöringen

växla mellan de fastställda gränserna (sid. 317).

Då ämneslärarna äro rektor och adjunkter och enligt kommitténs i

det föregående framställda förslag undervisningsskyldigheten för rektor är

i medeltal 12 veckotimmar och undervisningsskyldigheten för adjunkt i

medeltal 21 veckotimmar, ger det föreliggande beloppet av 132 lärartimmar

i första hand, såsom lätt finnes, till resultat ett behov av sex adjunkter

jämte rektor. — Det måste emellertid tillses, huruvida det föreliggande

beloppet av lärartimmar helt och hållet är att täcka med ordinarie

lärarkrafter, eller om någon del av däri ingående tjänstgöring kan och bör

överlämnas åt extra ordinarie lärarkrafter.

I detta avseende är först och främst att erinra om kommitténs förslag

rörande undervisningen i främmande språk vid seminarierna, nämligen

att varje elev skall åtnjuta undervisning i ett och endast i ett främmande

språk, därvid han, såvitt möjligt, skall äga att själv välja mellan

de båda språken tyska och engelska. Med en sådan ställning för de båda

i ämneskretsen ingående främmande språken, är det tydligen tänkbart,

att vid något seminarium det ena av dem kan komma att för en eller

annan klass alldeles bortfalla, i det att alla eleverna välja det andra

språket. Kommittén har dessutom föreslagit, att överstyrelsen skall kunna

föreskriva viss inskränkning i möjligheten att välja mellan båda språken,

så att, om det ena språket väljes av ett ringa antal elever, detta språk

s. 325 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkraftei*.

325

skulle kunna för den ifrågavarande klassen bortfalla (stadgeförslaget § 7).

Vid sådant förhållande är det givetvis icke tillrådligt, att beräkna ordinarie

lärarkraft för mer än det ena av de två främmande språken.

Vidare måste, såsom kommittén i annat sammanhang utvecklar (sid.

364 tf.), i fråga om ämnet ekonomilära undervisningen under den närmaste

framtiden tänkas uppehållen helt eller delvis medelst extra lärarkrafter, vadan

detta ämnes timtal tillsvidare är att frånräkna, då det gäller de ordinarie

ämneslärarnas tjänstgöring, låt vara att i något fall ordinarie ämneslärare

skall kunna åtaga sig det ifrågavarande ämnet eller någon del därav.

Den timsumma, som efter fråndragning av det ena främmande

språkets och ekonomilärans lärartimmar kvarstår för de

ordinarie adjunkterna och rektor, är 121. Fråndragas rektors timmar,

återstå 109 timmar till fördelning på adjunkterna, och man finner,

att denna summa innebär normal tjänstgöring för fem adjunkter, varvid

dock en rest av 4 veckotimmar uppkommer.1)

Förutom det antal lärartimmar, som representeras av det ena främmande

språket och ekonomiläran, måste följaktligen ytterligare ett antal

lärartimmar överlåtas på andra lärarkrafter än rektor och de ordinarie

adjunkterna, då dessa senare, såsom tydligt är, icke kunna bliva flera än

fem. Att härvid utvälja något visst ämne torde varken vara behövligt

eller lämpligt. Närmast synes måhända ligga att skilja ifrån även det

andra främmande språket. I vissa fall kan detta komma att visa sig fördelaktigt,

men att göra det till regel vore helt visst oklokt. Det bör med

avseende därpå märkas, att såväl tyskan som engelskan tillsamman med nordiska

språk bildar en ofta förekommande ämnesgrupp i filosofisk ämbetsexamen,

där nordiska språk i övrigt ingår endast i förening med latin och

!) Vid ett lärarinneseminarium med manlig rektor och biträdande föreståndarinna bör

den uppkommande resten bliva densamma eller åtminstone obetydligt större, då rektor bär

har något ökad undervisningsskyldigbet och då väl i allmänhet till följd av den biträdande

föreståndarinnans verksamhet flera av de övriga adjunkterna befrias från tjänstgöring som

klassföreståndare och därför böra kunna åtaga sig något mera undervisning.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

•Seminariernas lärare.

historia. Möjligheten för seminarierna att vid ledigförklaring av adjunktstjänst

förena modersmålet med antingen tyska eller engelska vidgar därför

väsentligt utsikterna för dem att erhålla lämpliga modersmålslärare,

något som kan anses såsom en av de fördelar, vilka vinnas genom upptagandet

av främmande språk i seminariernas ämneskrets. Ett och annat

mindre parti än av det ena än av det andra kunskapsämnets lärokurs kan

tänkas afsöndrat och överlämnat åt särskild lärare utom eller inom seminariets

lärarkår. Särskilt må erinras om hälsoläran, vilken, såsom kommittén

på annat ställe påpekat i vissa fall kan tänkas anförtrodd åt seminariets

gymnastiklärare eller åt dess läkare.

överhuvudtaget vore det olämpligt att med avseende på undervisningens

fördelning på de olika lärarkrafterna fastslå genom stadgeföreskrift

en gång för alla bestämda ämnen och timtal. Man skulle därigenom

ofta omöjliggöra just den förening av ämnen och den fördelning

av arbetet, som i ett föreliggande fall vore det för läroanstalten mest

Önskvärda. Ju större rörelsefrihet i detta avseende, desto bättre. Den

behövliga kontrollen åligger seminariernas centrala myndighet, som stadfäster

förslag till ämnen för adjunkts tjänst vid dess ledigförklarande och

i regeln förordnar de för varje seminarium behövliga extra lärarkrafterna

(jfr sid. 385 och 395).

I överensstämmelse med nu gjorda utredning angående de vid seminarierna

behövliga ämneslärarna föreslår kommittén följande stadgande:

Lärare vid seminarium vare, för undervisningen i kunskapsämnena,

rektor och minst fem adjunkter, börande den del av ifrågavarande

undervisning, som icke av rektor och adjunkter bestrides, överlåtas

åt extra ordinarie lärarkrafter, till den omfattning överstyrelsen

efter hemställan av lokalstyrelsen bestämmer (stadgeförslaget

§ 85: l). — Enligt de bestämmelser, som för närvarande äro gällande,

skola vid varje seminarium finnas »minst fyra» adjunkter. Vid två

s. 327 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

327

seminarier, nämligen semincarierna i Stockholm och Lund äro på grund av

särskild kungl. förordning fem ordinarie adjunkter anställda.

En liknande undersökning utförd för ett dubbelseminarium ger, såsom

man kan förutse, ett antal lärartimmar, som är endast obetydligt

läore än dubbla antalet av lärartimmar vid ett enkelseminarium, och visar,

att man för bestridande av undervisningen i kunskapsämnena vid ett dubbelseminarium

bör tänka sig jämte rektor åtminstone 10 ordinarie adjunkter.

* *

*

Vart och ett av de i seminarieundervisningen ingående övnin q sämnena, Öynings
°

lärare.

d. v. s. teckning, välskrivning, musik, trädgårdsskötsel, gymnastik med lek

och idrott, slöjd och husligt arbete, kräver i regeln, då övningsläraren i allmänhet

icke äger utbildning för mera än ett ämne, sin särskilda lärarkraft.

övningslärarens undervisningsskyldighet blir därför i första rummet beroende

av det antal lärartimmar, som hans ämne kräver, och kan således icke

bestämmas till ett för alla lika belopp. Om i något ämne det ifrågavarande

timtalet stiger utöver det för en enda lärare möjliga måste ytterligare en

lärarkraft anlitas. Uppgiften blir således att för varje övningsämne bestämma

det antal lärartimmar, som av detsamma göres erforderligt.

Läraren i teckning skall enligt kommitténs förslag, i likhet med vad

nu är stadgat, vara pliktig att undervisa jämväl i välskrivning (stadgeförslaget

§ 95: i). 1 fråga om hans tjänstgöring har man då att till det

antal timmar, som ämnet teckning upptager på timplanen, eller 8, lägga

2 timmar för den frivilliga teckningen (sid. 257), 1 timme för undervisningen

i välskrivning (sid. 580) och. 2 timmar för ledningen av undervisningsövningarna

i teckning och välskrivning. Teckningslärarens hela tjänstgöring

blir följaktligen 13 veckotimmar.

Läraren i musik har jämte sina på timplanen upptagna 8 sångtimmar

1 veckotimme för ledningen av den frivilliga körsången (sid. 257) och

ett betydligt antal timmar för undervisningen i piano- och orgelspelning

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Seminariernas lärare.

(s. k. uppspelningstimmar), i den föreslagna undervisningsplanen beräknade

till 16 (sid. 609 och Band 2 sid. 213), samt slutligen 2 timmar för

handledning av eleverna vid deras undervisningsövningar i sång — summa

27 timmar.

Gymnastiklärarens tjänstgöring blir beroende av det antal avdelningar,

vari eleverna vid övningarna uppdelas. Kommittén har tänkt sig tre

gymnastikavdelningar såsom det vid ett manligt enkelseminarium normala,

nämligen en avdelning bestående av första klassen, en av andra och tredje

klasserna och en af fjärde klassen (sid. 616 och Band 2 sid. 277). Avdelningar

omfattande tre klasser eller 90 elever skulle icke giva samma individuella behållning

av undervisningen och skulle dessutom kräva större gymnastiklokaler,

ån seminarierna i allmänhet förfoga över. Tiden för varje gymnastiklektion

är vid ett manligt seminarium enligt kommitténs förslag 45 minuter, d. v. s.

en undervisningstimme. Vid lek- och idrottsövningarna ha två klasser

tänkts skola bilda en avdelning. Med avseende på den teoretiska undervisningen

i gymnastik har det synts kommittén, som skulle tid därför bäst

erhållas på det sätt, att i fråga om tredje och fjärde klasserna den dag i

veckan, då för dessa klasser lek och idrott förekomma, den vanligfa gfvmnastiklektionen

bortfölle och motsvarande tid i stället användes för teoretisk

undervisning. Då nu vid de manliga seminarierna andra och tredje

klasserna tillsamman bilda en gymnastikavdelning, får andra klassen en sådan

dag vara ensam vid den ordinarie gymnastikövningen och den teoretiska

undervisningen för tredje klassen måste förläggas till annan tid.

Härigenom blir en särskild lärartimme bchövligf. Elevernas undervisningsövningar

i gymnastik, som enligt kommitténs förslag skola förekomma i

samband med övningsskolans gymnastiklektioner, få samma tid som dessa

senare eller 30 minuter, d. v. s. två tredjedels undervisningstimme, varje

dag och komma således att kräva 4 lärartimmar i veckan (sid. 619 och

Band 2 sid. 300). Tjänstgöringen för gymnastikläraren vid ett manligt

seminarium blir i enlighet härmed: gymnastik i seminariet 18 veckotimmar,

s. 329 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

329

lek och idrott samt teoretisk undervisning 5 veckotimmar, undervisningsövningar

4 veckotimmar — summa 27 veckotimmar. Då emellertid, såsom

kommittén påpekat, den teoretiska undervisningen möjligen kan ordnas

även på annat sätt, torde 26 veckotimmar kunna sättas som minsta undervisningstid

(jfr sid. 616 och Band 2 sid. 280).

Vid ett kvinnligt seminarium skall enligt kommitténs förslag för

varje dags gymnastikövning anslås i första klassen en tid av 45 minuter

och i de övriga klasserna en tid av 30 minuter. Däremot skall ingen gymnastikavdelning

där omfatta flera än 30 elever, i det att varje klass skall

bilda en gymnastikavdelning, varigenom undervisningen bättre kommer

varje enskild elev till godo. Antalet lärartimmar för gymnastiken blir

till följd härav detsamma som vid det manliga seminariet eller 18, och då

i övrigt undervisningsplanen är densamma vid båda seminarierna, uppkommer

med avseende på lärartimmarnas antal ingen annan skillnad än den,

att vid det kvinnliga seminariet någon särskild lärartimme icke behöver

tagas i anspråk för den teoretiska undervisningen (jfr sid. 616 och Band 2

sid. 280). Gymnastiklärarinnan vid ett kvinnligt seminarium får således

en tjänstgöring av 26 veckotimmar.

Läraren i slöjd vid ett manligt seminarium torde, såsom i regeln

nu är fallet, ofta komma att vara slöjdlärare även för gossarna i seminariets

övningsskola.1) De för gosslöjden i övningsskolan behövliga lärartimmarna

torde därför böra upptagas vid beräkningen av ifrågavarande

lärares tjänstgöring. Lärartimmarna i övningsskolan synas böra sättas till

12 i veckan (pappslöjd för gossar och under en del av tiden även för

flickor i folkskolans andra klass: 4 timmar; träslöjd för gossar i folkskolans

tredje och fjärde klasser: 4 timmar; metallslöjd för gossar i folkskolans

högre avdelning: 4 timmar). I dessa timmar är då inräknad 1

timme för undervisningsövning i ämnet. Då slöjdundervisningen i semi
*)

Vid ett kvinnligt seminarium måste för övningsskolans gossar särskild slöjdlärare

anställas, där icke någon vid övningsskolan anställd lärare eller lärarinna kan åtaga sig deras

undervisning i ämnet.

42—082815 66. Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Seminariernas lärare.

nariet upptager 10 veckotimmar, blir slöjdlärarens hela tjänstgöring följaktligen

22 veckotimmar.

Det ämne, som i kommitténs läroplan betecknats med namnet »husligt

arbete», innefattar, såsom förut nämnts, dels kvinnlig slöjd, dels hushållsgöromål.

Av de pa timplanen för ämnet upptagna timmarna skulle

sammanlagt 8V2 tillhöra den kvinnliga slöjden och 7V2 användas för hushållsgöromål

(jfr sid. 614 och Band 2 sid. 250 ff.). Lärartimmarna i kvinnlig

slöjd bliva lika många som de på timplanen upptagna timmarna. Tagas

även de lärartimmar i betraktande, som behövas för undervisningen i kvinnlioslöjd

i övningsskolan, blir summan 1 6 72, i det att den kvinnliga slöjden

i övningsskolan kräver 8 timmar (en slöjdavdelning, bestående av gossar och

flickor i folkskolans första klass samt under en del av tiden även av flickor

i folkskolans andra klass: 4 timmar: eu slöjdavdelning, bestående av flickor

i folkskolans tredje och fjärde klasser samt högre avdelning: 4 timmar).

Häri är en timme för undervisningsövning i ämnet inräknad. Undervisningen

i hushållsgöromål måste alltid försiggå med delad klass, vadan lärartimmarna

bliva dubbelt så många som de på timplanen upptagna, således

15 (sid. 615 och Band 2 sid. 250 ff). Nu böra även de kvinnliga lärjungarna

i seminariets övningsskola erhålla undervisning i hushållsgöroinål, så mycket

mera som tillfälle därigenom beredes seminarieeleverna att få deltaga i

undervis- ningen av barnen. Alla skäl tala då för att lärarinnan blir densamma

i övningsskolan som i seminariet. Flickorna i folkskolans fjärde klass

och i dess högre avdelning eller åtminstone de sistnämnda böra komma

i åtnjutande av sådan undervisning, och man har således att för övningsskolans

del räkna med åtminstone 4 veckotimmar för vardera av två skolköksavdelningar

eller, beroende på barnantalet, för en enda sådan, d. v. s.

8 eller 4 lärartimmar.1)

7 Vid ett manligt seminarium måste särskilda anordningar vidtagas för beredande av

skolköksundervisning åt flickorna i övningsskolan, olika allteftersom seminariet självt äger

eller icke äger lokaler för sådan undervisning.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

331

Det minsta antal lärartimmar, som i seminariet och i övningsskolan

tillsamman erfordras för undervisningen i ämnet husligt arbete, blir enligt

det föregående 35V2. Detta är, då det gäller en över hela läsåret utsträckt

undervisning, tydligen för mycket för eu enda lärarkraft. Vid ett

manligt seminarium måste undervisningen i kvinnlig slöjd i övningsskolan

överlåtas åt någon av de vid övningsskolan anställda kvinnliga lärarna,

som då ock torde böra leda undervisningsövningarna i ämnet. Samma anordning

kan naturligtvis tänkas lämplig även vid ett kvinnligt seminarium.

I så fall går antalet lärartimmar för husligt arbete ned till 27 och hela

tjänstgöringen torde kunna bestridas av en enda lärarinna. I annat fall

får ämnet taga två lärarkrafter i anspråk: en lärarinna i kvinnlig slöjd

med en undervisningsskyldighet av minst 16 veckotimmar och en lärarinna

1 hushållsgöromål med en undervisningsskyldighet av minst 19 veckotimmar,

om endast en skolköksavdelning i övningsskolan förekommer.

Återstår trädgårdsskötseln. Undervisningen i detta ämne fördelar

sig mycket ojämnt på olika tider av året. För den teoretiska undervisningen

har kommittén beräknat i medeltal 60 undervisningstimmar under

seminariekursen och för den praktiska 120, således sammanlagt 180 timmar

eller i medeltal 5 veckotimmar, så som å timplanen angivits. Då

den praktiska undervisningen måste ske med delad klass, blir antalet lärartimmar

60-j-240 = 300 eller i medeltal 8V3 veckotimmar (sid. 610 och Band

2 sid. 218 tf.). Härtill kommer praktisk undervisning av barnen i övningsskolan

under den därför lämpliga årstiden och i samband därmed ledning

av undervisningsövningar i ämnet. Enligt kommitténs förslag (Band 2

sid. 223) skulle för denna undervisning anslås 3 veckotimmar under inemot

12 veckor om året med vardera av två grupper av barn, således i medeltal

under läsåret inemot 2 lärartimmar i veckan. Tjänstgöringen för läraren

i trädgårdsskötsel kan således uppskattas till 10 veckotimmar.

I enlighet med det föregående bliva övriingslärarna vid ett enkelklassigt

seminarium således följande: en lärare i teckning och väl
-

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Seminariernas lärare.

skrivning med 13 undervisningstimmar i veckan, eu i musik med

27 veckotimmar, en i gymnastik med 26 veckotimmar, en i

trädgårdsskötsel med 10 veckotimmar samt vid manligt seminarium

en lärare i slöjd med 22 veckotimmar och vid kvinnligt

seminarium en lärarinna i husligt arbete med 27 veckotimmar

eller ock vid sistnämnda seminarium en lärarinna i slöjd med

16 och en i hushållsgöromål med 19 veckotimmar. (Stadgeförslaget

§§ 85: 2 och 95: i). Antalet övningslärare blir följaktligen vid ett manligt

seminarium 5 och vid ett kvinnligt 5 eller 6.

Fnligt nu gällande bestämmelser (kungl.kungörelsen den 27 augusti

1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor

vid rikets folkskoleseminarier) är tjänstgöringsskyldigheten för läraren i

teckning 12, för läraren i musik 16, för läraren i gymnastik 11—13 och

för läraren i slöjd 16 —18 veckotimmar. Dessa tal skilja sig, såsom synes,

i vissa fall ej obetydligt från dem, vilka kommittén i enlighet med sin

undervisningsplan funnit behövliga. Härvid är emellertid att märka, att

de stadgade timtalen avse minimitjänstgöring och att lärarna ha skyldighet

att mot särskild ersättning åtaga sig ytterligare tjänstgöring. Det visar

sig ock, att det antal lärartimmar, som undervisningen, sådan den för

närvarande är ordnad, faktiskt kräver, i allmänhet är väsentligt större. Av

seminariernas senast tryckta redogörelser framgår, att under läsåret 1909

—1910 vid de 14 seminarier, som då voro fullständiga och av vilka intet

hade parallell klasser, teckningsläraren hade en tjänstgöring av i medeltal

14 veckotimmar, att musiklärarens tjänstgöring samma läsår vid 7 seinirier

uppgick till 24 veckotimmar eller däröver och i medeltal vid de 14

seminarierna var något över 22 veckotimmar, att gymnastiklärarens tjänstgöring

i medeltal uppgick till 14 och slöjdlärarens vid lärarseminarierna

i medeltal till 183A och vid lärarinneseminarierna i medeltal till något

över 21 veckotimmar.

s. 333 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

333

Den undervisningsskyldighet, som av kommittén beräknats för de

olika övningslärarna, torde komma att riktigare motsvara undervisningens

verkliga behov och således kunna betraktas som normal undervisningsskyldighet,

som endast i undantagsfall kan komma att i någon väsentligare mån

behöva ökas. Då undervisningen i övningsämnena så till vida torde vara

mindre arbetsam än undervisningen i kunskapsämnena, att den i allmänhet

icke kräver lika mycket arbete utom lärotimmarna, torde den angivna undervisningsskyldigheten

väl icke i något fall kunna anses överskrida lärarens

förmåga. I flera fall torde en utsträckt undervisningsskyldighet vara för

läraren möjlig. En ökning av övningslärarens undervisningsskyldighet

kan påkallas bland annat av nödvändigheten att för vinnande av en god

arbetsordning eller en mera verksam undervisning arbeta med delad klass

i större utsträckning än ovan förutsatts (jfr sid. 320), men framför allt

kan den bliva behövlig till följd av parallellklassers inrättande. Där så

prövas behövligt, bör dä ock övningslärare framgent som hittills vara

skyldig att mot särskilt arvode åtaga sig utsträckt undervisning. Till den

ekonomiska sidan av frågan om sådan övertidstjänstgöring skall kommittén

i annat sammanhang återkomma (sid. 445). Med avseende på lärarens

skyldighet föreslår kommittén, att utsträckt tjänstgöring icke må kunna

åläggas övningsläraren utan hans eget medgivande till större belopp, än att

undervisningsskyldigheten i dess helhet uppgår till 28 veckotimmar. Endast

i fråga om läraren i trädgårdsskötsel har kommittén med hänsvn

O O

till de förhållanden, som för den praktiska sidan av hans undervisning

kunna uppkomma vid ett dubbelklassigt seminarium, funnit nödvändigt

att överstiga denna gräns och föreslagit, att nämnda lärare skall vara

skyldig att under den tid av året, som lämpar sig för handledning i

trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill 36 veckotimmar.

De föreslagna bestämmelserna om övningslärarnas tjänstgöringsskyldighet

äro samlade i stadgeförslagets § 95. Mera än i fråga om någon

annan lärare gäller det om läraren i trädgårdsskötsel, att hans tjänstgö
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Seminariernas lärare.

ringsskyldighet endast ofullständigt angives av antalet undervisningstiminar.

Drygaste delen av hans tid kommer att upptagas av den skötsel

och vård, som han under alla årstider, jämväl under den del av året, då

övriga lärare åtnjuta ferier, måste ägna åt seminarieträdgården.

Vid ett dubbelseminarium komma de flesta övningsämnen att kräva

två lärare. Så svnes bliva fallet med alla utom teckningen och trädgårdsskötseln.

Antalet övningslärare skulle följaktligen vid ett manligt dubbelseminarium

bliva 8 och vid ett kvinnligt 8 till 10.

o

* *

*

Ömingsskol- Det behövliga antalet lärare vid ett seminariums övningsskola är

lärare.

framför allt bestämt av antalet avdelningar i övningsskolan. I annat sammanhang

har framhållits, hurusom övningsskolan för att motsvara sitt ändamål

måste äga en viss rörlighet och kunna sammanställas till likhet med de viktigare

av de hos oss förekommande olika skoltyperna, men att densamma, allt

under det att den vid skilda tillfällen på olika sätt uppdelas, dock måste behålla

en viss mera beständig grundform. Denna skall enligt kommitténs förslag

helst vara formen ditt. B», varvid övningsskolan koinme att bestå av en

småskoleavdelning, två folkskoleavdelningar och eu folkskolans högre avdelning.

Varje sådan avdelning komine att bestå av barn, som i regeln

erhölle undervisning samtidigt av samma lärare. För varje avdelning

skulle, såsom kommittén vidare föreslagit, finnas en avdelningsföreståndare,

en lärare som meddelade all den undervisning i avdelningen, som icke

komme att utföras av seminarieeleverna eller av de ämnes- och övningslärare,

vilka leda seminarieelevernas undervisningsövningar; avdelningsföreståndaren

skulle bilda den sammanhållande kraften i undervisningsarbetet

inom avdelningen och för övrigt äga den uppgift, som i allmänhet åligger

en klassföreståndare (jfr kap. I: 3, sid. 32 ff.).

Att varje avdelning av övningsskolan får sin särskilda avdelningsföreståndare,

är något som ovillkorligen kräves av hänsynen till de barns

s. 335 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

335

bästa, som övningsskolan fått i sin vård. Då nu det normala antalet avdelningar

i övningsskolan skulle vara fyra och då enligt det föregående

ingen av seminariets ämneslärare kan komma att få så pass mycken undervisning

i skolan, att han skulle kunna sköta föreståndarskapet för en avdelning,

blir således det behövliga antalet övningsskollärare åtminstone

fyra.

Detta är ock det antal, som för undervisningens uppehållande i övningsskolan

blir behövligt. Att bestämt angiva den summa av lärartimmar,

som kommer att tillhöra övningsskollärarnas tjänstgöring, låter sig

svårligen göra, då skolans uppdelning vid varje särskilt tillfälle kan tänkas

olika. En överslagsräkning ger en summa, som för var och en av de fyra

lärarna skulle innebära en undervisningsskyldighet av omkring 24 veckotimmar.

1) Härtill kommer en och annan timmes tjänstgöring i seminariet

för undervisning i metodik.

Några lärartimmar för fortsättningsskolan äro vid nämnda överslagsräkning

icke medtagna, ehuru, såsom man bör hoppas, en fortsättnings
-

1) Även i fråga om övningsskolan blir antalet lärartimmar något större än antalet av

de på läroplanen upptagua timmarna. Hela antalet av de för undervisningen i övningsskolan

behövliga lärartimmarna, då övningsskolan tankes bibehållen vid sin grundform .som litt.

B-skola, torde kunna uppskattas till omkring 135. Håller man sig nu för lättare översikts

skull till ett manligt seminariums övningsskola, har man enligt det föregående att beräkna,

att seminariets gymnastiklärare erhåller 4 lärartimmar i övningsskolan, dess slöjdlärare 11

(jämte 1 timme, som nedan upptages under gruppövningarna) och dess lärare i trädgårdsskötsel

2, varjämte åt särskild lärarinna överlåtes undervisningen av flickorna i hushållsgöromål

med 4 timmar {en skolköksavdelning), tillsamman 21 timmar, allt för vecka räknat. De av

ämneslärare ledda gruppövningarna äro i det föregående upptagna till 17 veckotimmar, de

av övningslärare till 5 (teckning 2, musik 2, slöjd 1). Serieövningarna upptaga 10 veckotimmar.

Alla grupp- och serieövningar tillsamman således 32 timmar. Men såväl vid gruppsom

vid serieövningarna sker i många, om icke i flertalet fall en uppdelning av skolavdelningarna,

varvid för varje lektion två lärartimmar i stället för en bliva behövliga. Så torde

ske åtminstone i halva antalet fall, vadan av de nämnda 32 timmarna endast 16 komma att

innebära en minskning i det antal lärartimmar, som eljest skulle tillhöra övningsskollärarna.

Den minskning i detta antal, som uppkommer därigenom, att de båda folkskoleavdelningarna

då och då sammanslås till en enda ( litt. E»), torde väl i medeltal icke kunna beräknas till

mera än ett par veckotimmar. Från timsumman 135 skulle man således hava att draga

21 + 16 + 2 = 39, varvid återstå 96 till fördelning på de fyra övningsskollärarna, då på var

och en kommer en tjänstgöring av 24 veckotimmar.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Seminariernas lärare.

skola i de flesta fall kommer att tillhöra ett seminariums övningsskola

(jfr sid. 39).

Kommittén föreslår, att undervisningsskyldigheten för lärarna

i övningsskolan skall bestämmas till en omfattning av 22 till 26

veckotimmar, dock att för lärare, som i större utsträckning fått sig

ålagd ledning av elevernas praktiska utbildning, den lägre gränsen må

kunna sänkas med högst två timmar i veckan (stadgeförslaget § 96).

För närvarande är för övningsskolans lärare bestämd eu undervisningsskyldighet

av 24 till 28 veckotimmar och kommitténs förslag innebär således

någon sänkning av timtalet. Men samma skäl, som påkalla en sänkning

i antalet undervisningstimmar för seminarieadjunkterna, göra eu sådan

önsklig i fråga om övningsskollärarna. Deras arbete är både svårt och

betydelsefullt, vare sig det gäller undervisningen av barnen i övningsskolan,

därvid i regeln varje lektion åhöres av en eller flera seminarieelever,

för vilka den skall tjänstgöra som ett mönster, eller det gäller den omedelbara

handledningen av eleverna för deras praktiska utbildning. Det

bör ock ihågkommas, att tillsynen över barnen och uppgiften att söka sammanhålla

det på olika lärare splittrade undervisningsarbetet inom skolavdelningen

gör det nödvändigt för dem att vara närvarande i skolan även

många av de timmar, då de enligt arbetsordningen skulle vara fria.

Vid ett dubbelseminarium blir, enligt vad tidigare sagts angående

övningsskolans beskaffenhet vid ett sådant seminarium (sid. 38), det behövliga

antalet lärare i övningsskolan minst 7.

Emellertid är övningsskolans omfattning och anordning ännu mycket

olika vid olika seminarier, liksom i överensstämmelse därmed antalet vid

skolan anställda lärare växlar och än är två, än tre. Även under den

närmaste framtiden torde övningsskolans beskaffenhet bliva olika vid olika

seminarier. Med hänsyn härtill har kommittén ansett bäst, att med avseende

på övningsskolans lärare icke något bestämt antal fastställes i stadgan,

utan har i överensstämmelse med nu gällande föreskrift hemställt, att stadgan

s. 337 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter.

337

endast skulle innehålla bestämmelse därom, att erforderligt antal lärare

må anställas vid övningsskolan i enlighet med av Kungl. Maj:t i

varje särskilt fall meddelade bestämmelser.

* *

*

Enligt gällande stadga skall vid lärarinneseminarium minst en a v Manliga och

000 _ kvinnliga

adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna och skola för undervisningen krafter

i gymnastik, i slöjd, i teckning samt i musik och sång förordnas lärarinnor,

så vida icke, vad de två sistnämnda ämnena angår, särskilda omständigheter

föranleda undantag. Bestämmelsen, att »minst en» av adjunktsbefattningarna

skall bestridas av lärarinna, går tillbaka till 1865 års reglemente.

För närvarande finnes vid intet av de kvinnliga seminarierna

endast en kvinnlig adjunkt; av de fyra adjunkterna äro två kvinnliga,

och vid Stockholms seminarium äro av de där anställda fem adjunkterna

tre kvinnliga.

Kommittén har ansett, att det i fråga om de kvinnliga seminarierna

borde bestämmas, att minst halva antalet av adjunktsbefattningarna skall

bestridas av kvinnor samt att kvinnliga lärare skola förordnas för undervisningen

i musik, gymnastik och husligt arbete. Någon närmare motivering

härför torde icke behövas. Formuleringen av kommitténs förslag utesluter,

såsom synes, icke möjligheten av det förhållandet, att alla ämneslärare

och övningslärare vid ett lärarinneseminarium vore kvinnor. Om

ock ett sådant förhållande icke i och för sig kan anses önskvärt, lärer

dock knappast kunna påstås, att icke en av endast kvinnliga krafter sammansatt

lärarkår, om dess medlemmar eljest fylla lagstadgade behörighetsvillkor,

skulle kunna uppehålla läroanstaltens verksamhet på ett sätt, som fullt

motsvarade dess viktiga ändamål.

Vad rektorsbefattningen vid de kvinnliga seminarierna beträffar, visar

erfarenheten från många av våra större flickskolor, där kvinnliga föreståndare

med utmärkelse handhava både den organisatoriska och den discipli
43—OS2815

66. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Seminariernas lärare.

nära ledningen, att denna befattning bör kunna anförtros även åt kvinna.

De egenskaper, som såväl i fråga om manlig som kvinnlig rektor äro de

första rummet erforderliga, behöva icke medelst stadgebestämmelser angivas,

då det i varje fall blir Kungl. Maj:t, som utnämner eller förordnar

rektor och därvid utser den han finner vara för befattningen bäst lämpad.

Inom kommittén har med styrka framhållits önskvärdheten av att i

fråga om lärarinneseminarium, där manlig rektor är anställd, sådan anordning

måtte träffas, att antingen var och en av de fyra elevklasserna erhölle

kvinnlig: klassföreståndare, eller oek en av de kvinnliga ämneslärarna ställdes

vid rektors sida för att i egenskap av biträdande föreståndarinna deltaga

i vården av eleverna, särskilt med avseende på sådana angelägenheter,

som rörde deras hälsotillstånd och övriga personliga förhållanden.

De önskningar, som sålunda uttalats, har kommittén funnit värda

allt avseende och i valet mellan de föreslagna åtgärderna ansett den senare

vara att föredraga. Om redan vid våra statssamskolor en biträdande föreståndarinna

eller, såsom benämningen där lyder, första lärarinna ansetts

böra finnas, så är det tydligen ännu mera i sin ordning, att rektor vid

ett lärarinneseminarium i den grannlaga vården och tillsynen av dess elever

icke saknar kvinnligt bistånd. Kommittén hänvisar för övrigt till statens

Högre lärarinneseminarium, som äger ej blott manlig rektor utan även föreståndarinna.

I kommitténs stadgeförslag är således upptagen föreskrift angående

förordnande av biträdande föreståndarinna vid kvinnligt seminarium,

där rektorsbefattningen har manlig innehavare. Likaledes

har kommittén föreslagit bestämmelser angående den biträdande föreståndarinnans

tjänsteåligganden. Förutom sin i det föregående angivna undervisningsskyldighet

har hon till huvuduppgift att utöva en klassföreståndares

plikter i en eller flera klasser, att ägna särskild uppmärksamhet åt

elevernas hälsotillstånd och åt de sanitära anordningarna vid läroanstalten

samt att i allmänhet taget i fråga om elevernas vård och tillsyn vara rek
-

s. 339 Kontrollera mot PDF

Behövliga lärarkrafter. 339

tors närmaste biträde och gå honom till handa med råd och upplysningar

(stadgeförslaget § 105).

Vad sedan beträffar frågan om kvinnliga lärare vid de manliga seminarierna,

så är till att börja med att märka, att sådana böra finnas vid

deras övningsskolor, övningsskolan är eller bör åtminstone vara en samskola,

och en samskola bör, öm möjligt, äga både manliga och kvinnliga

lärare. Detta gäller naturligtvis också om Övningsskolan vid ett lärarinneseminarium,

där det lika litet bör saknas manliga lärare, som det vid

lärarseminariets övningsskola får saknas kvinnliga. Särskild! torde en kvinnlig

lärarkraft i de flesta fall vara bäst ägnad som föreståndare för övningsskolans

småskoleavdelning. Emellertid torde övningsskolans lärarkrafter

böra vara företrädesvis manliga vid ett lärarseminarium och företrädesvis

kvinnliga vid ett lärarinneseminarium.

Vidare är att erinra, att redan nu kvinnliga övning slär are kunna

o

vinna anställning vid de manliga seminarierna. Åtminstone vid ett av

dessa uppehälles teckningslärarbefattningen med framgång av kvinnlig

lärare. Naturligtvis är det närmast teckningslärarebefattninaen, där kvinnlig

innehavare kan tänkas kunna ifrågakomma. Att vid ett lärarseminarium

undervisningen i gymnastik och i slöjd bör bestridas av manlig lärare

är uppenbart och ligger i dessa läroämnens natur. Detsamma torde, om

ock i mindre grad, gälla undervisningen i musik och i trädgårdsskötsel.

Tanken på kvinnliga ämneslärare vid de manliga seminarierna torde

däremot synas mången mindre tilltalande och ägnad att väcka betänkligheter,

som icke kunna anses alldeles oberättigade. Den ålder, vari eleverna befinna

sig, och det intresse, varmed de i allmänhet omfatta sitt arbete, berättiga dock

till den uppfattningen, att den kvinnliga ämnesläraren lika litet eller ännu

mindre än annan kvinnlig lärare skall behöva frukta för mindre gott uppförande

från sina manliga elevers sida eller bristande förtroende till den

undervisning hon har att meddela, om hon- eljest genom kunskaper, lärar
-

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Seminariernas lärare.

begåvning och arbetsduglighet år sin uppgift vuxen. Och under detta

villkor synes man kunna vänta att den kvinnliga läraren just i sin egenskap

av kvinna skall utöva en hälsosam inverkan på sina manliga lärjungar, i

fråga om vilkas utbildning och karaktärsutveckling det icke kan anses annat

än som en brist, att de under sin studietid i allmänhet måste umbära

kvinnligt inflytande av förädlande art. Att mindre lyckliga fall kunna

tänkas i fråga om kvinnliga lärare, liksom i fråga om manliga, är naturligt,

men i det hela torde en begränsad möjlighet för kvinnliga ämneslärare

att vinna anställning även vid lärarseminarierna icke kunna anses annat

än som överensstämmande med dessa läroanstalters eget intresse. De ifrågavarande

lärartjänsternas maktpåliggande natur i förening med den tävlan

med manliga sökande, som i allmänhet måste förekomma, skall helt visst

i väsentlig mån hindra, att dessa tjänster komma att eftersträvas och erhållas

av andra kvinnliga lärare än sådana, som äro för dem lämpade.

Kommittén har ansett, att av de fem ordinarie adjunktsbefattningarna

vid ett manligt enkelseminarium en eller två skulle kunna bestridas

av kvinnlig lärarkraft. Med avseende på stadgandet angående förekomsten

av manliga och kvinnliga ämneslärare vid de olika seminarierna har kommittén

funnit en viss likformighet i bestämmelserna önskvärd och sålunda

givit detta stadgande följande lydelse: vid lärarseminarium skall minst

halva antalet av adjunktsbefattningarna bestridas av män och vid

lärarinneseminarium minst halva antalet bestridas av kvinnor.

Såsom synes innesluter denna formulering i fråga om lärarseminarierna

även det nuvarande förhållandet, enligt vilket alla adjunktsbefattningarna

vid dessa seminarier bestridas av män.

De föreslagna bestämmelserna angående manliga och kvinnliga lärare

O O ö cD

inom de olika lärargrupperna äro sammanförda i § 86 av stadgeförslaget

och äro avfattade i enlighet med de grunder, som nu blivit angivna.

s. 341 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

341

2. Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

I samband med det från olika håll framställda kravet på en förbättrad

utbildning av folkskolans lärare har med stor samstämmighet yrkats,

att man för sådant ändamåls vinnande i första rummet måtte tillse,

att folkskoleseminarierna tillförsäkrades goda lärarkrafter. Därvid har då

ock frågan om de kompetensfordringar, som borde uppställas för seminarielärare,

framträtt och blivit föremål för meningsutbyte.

Denna fråga skulle möjligen kunna tänkas erhålla den för seminarierna

förmånligaste lösningen, om inga bestämda kompetensfordringar

bleve uppställda. Vederbörande lokala eller centrala myndigheter kunde,

tyckes det, erhålla befogenhet att, oberoende av formella bestämmelser,

såsom lärare anställa eller hos Kungl. Maj:t till anställning förorda de

personer, som syntes dem bäst ägnade att fylla den föreliggande uppgiften.

Läroanstalter finnas, ej blott enskilda utan ock statens, där en dylik

frihet vid tjänstetillsättningen är för handen och anses ändamålsenlig.

Särskilt kan erinras om de tekniska elementarskolorna, för vilkas lektorsbefattningar

inga bestämda behörighetsvillkor äro stadgade; nämnda befattningar

tillsättas av vederbörande skolas styrelse, som därvid icke bindes

av några föreskrivna befordringsgrunder. Man kunde helt visst tänka

sig, att något liknande förfarande kunde vara lämpligt även för seminarierna,

måhända vara det för dessa läroanstalter bäst lämpade.

Klart är emellertid^ att ju större den kår är, som det gäller att rekrytera,

desto vanskligare måste det bliva att använda ett tillvägagångssätt,

där i varje förekommande fall avgörandet måste träffas utan ledning

av givna bestämmelser, huvudsakligen blott med stöd av personlig kännedom

om dem, som till platsen kunna komma ifråga. Vad som i detta avseende

kan vara genomförbart och ändamålsenligt, då det är fråga om en

Behovet av

bestämda

behörighetsvillkor.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Seminariernas lärare.

ensamstående anstalt eller ett fåtal sådana, blir förenat med svårighet-er

och olägenheter av många slag, om det skall tillämpas på ett vidsträcktare

område. Och att seminariernas lärarkår, till med om man begränsade

sig till ämneslärarnas grupp, är för stor, för att dess rekrytering skulle

kunna på sådant sätt lämpligen besörjas, torde knappast kunna betvivlas.

Dessutom, om friheten från kompetensstadganden vid besättandet av eu

tjänst i vissa avseenden och vid månget tillfälle kan medföra fördelar,

ligger det å andra sidan en icke ringa fördel däri, att de, som vilja bereda

sig för att en gång kunna söka tjänsten eller ifrågakomma vid dess

besättande, veta vad de ha att göra för att syftets vinnande åtminstone

skall bliva möjligt. Därigenom ökas utsikten att få de fordringar fyllda,

som tjänsten reellt om ock icke formellt ställer på sin innehavare. Därigenom

växer ock deras antal, bland vilka ett val kan göras, ty ovisshet

angående de medel, som kunna leda till ett måls nående, avhåller

mången från att eftersträva målet. Slutligen lärer ej kunna förebyggas,

att frånvaron av bestämda kompetensstadganden och därmed av bestämda

befordringsgrunder kan giva anledning till godtycke och mannamån, och

tanken härpå skall i sin mån bidraga att minska deras antal, vilka vilja

inrikta sitt arbete på den uppgift, som den ifrågavarande tjänsten innebär.

Vad som i första hand synes vara en olägenhet endast för den enskilde,

blir sålunda slutligen till skada för den sak det gäller. Att så

skulle bliva förhållandet även i fråga om seminarierna, om för seminarielä

rartjänster na inga bestämda kompetensfordringar uppställdes, torde kunna

väntas. Ett sådant sätt att lösa den föreliggande kompetensfrågan vore

därför helt visst icke lyckligt. Och tillgripandet av en dylik utväg kan

heller icke anses nödvändigt, då någon omöjlighet eller större svårighet

ingalunda kan sägas föreligga för uppställandet av kompetensbestämmelser,

som motsvara seminariernas behov.

Annorlunda ställer sig saken, om det antydda sättet för tjänstetillsättning

göres till en undan tagsåtgärd, som förbehålles för särskilda, mera

s. 343 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

343

sällan förekommande fall. De menliga verkningar, som dess allmänna

användande skulle kunna medföra, äro då icke att befara, men möjligheten

av dess tillämpning kan i de enskilda fallen tillföra läroanstalten utmärkta

krafter, som eljest måhända icke skulle kunna erhållas.

Vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm sker tillsättningen av

ämneslärare i regeln i enlighet med de föreskrifter, som i sådant avseende

gälla för de allmänna läroverken, men ett särskilt stadgande gör det

därjämte möjligt att, »då utsikt finnes att till ledig ämneslärar- eller äraneslärarinnetjänst

vid läroanstalten vinna person, som med hänsyn till läroanstaltens

art och uppgift samt den lediga tjänstens beskaffenhet synes

särskilt lämplig,» få en sådan person omedelbart och utan hinder av eljest

gällande föreskrifter anställd som ordinarie lärare vid läroanstalten.

Läroverksöverstyrelsen, under vars överinseende lärarinneseminariet står,

äger i sådant fall kallelserätt, antingen omedelbart, eller, då fråga är om

manlig lärare, medelbart genom hos Kungl. Maj:t gjort förslag. Eu motsvarande

bestämmelse för folkskoleseminarierna skulle visserligen sannolikt

mycket sällan finna tillämpning. Men den möjligheten, att den dock

eu och annan gång kunde vara dem till gagn, synes giva skäl nog för

dess införande i seminariestadgan, så mycket mera som den väl aldrig

lärer kunna vara till skada. Och det kan med fog sägas, att dessa läroanstalters

»art och uppgift» gör en dylik bestämmelse för dem väl lämpad.

Kommittén har därför ock i sitt förslag till seminariestadga upptagit

en bestämmelse av nu angiven innebörd och låtit den gälla såväl

i fråga om ämneslärartjänst som i fråga om övningslärar- och övningsskollärartjänst

vid seminarierna (stadgeförslaget § 161).

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Seminariernas lärare.

Ämnes- Om således för tjänstetillsättning, utom i de undantagsfall, för vilka

lO/YO.V6f (III
manna

och nyss angivna bestämmelse skulle kunna komma till användning, bestämda

särskilda °

behörighets- kompetensstadganden äro nödvändiga, har man att undersöka frågan, vilka behörighetsvillkor

som böra uppställas för lärare vid folkskoleseminarierna.

Därvid måste naturligtvis de tre ifrågakornmande lärargrupperna, olika som

de äro med hänsyn till utbildningens och tjänstgöringens beskaffenhet, behandlas

var för sig. Först må då ämneslärarna komma i betraktande. Med

avseende på behörighetsvillkoren har kommittén i fråga om dessa lärare i sitt

stadgeförslag skilt mellan »allmänna», som böra gälla för varje tjänstinnehavare,

och »särskilda», som kunna bliva olika för lärare med olika slag av

undervisningsskyldighet eller olika för mardiga och kvinnliga lärare. Då

det egentligen är de senare behörighetsvillkoren, som varit föremål för

meningsutbyte, skall kommittén till att börja med taga frågan om dem

under övervägande.

Lektors-eller För att kunna utnämnas till adiunkt vid seminarium fordras för

adjunkts
kompetens

närvarande alldeles samma teoretiska och praktiska utbildning, som är

för ämnes- 1 °

lärare vid stadgad för behörighet att utnämnas till adiunkt vid allmänt läroverk. 1

semi- J

nariema? fråga om kvinnliga ämneslärare givas därjämte även andra behörighetsvillkor,

för vilka kommittén längre fram skall redogöra.

Vid diskussionen om de kompetensvillkor, som för framtiden vore

önskliga, hava olika meningar framträtt. Tämligen allmänt har man varit

ense därom, att en höjning av nuvarande fordringar vore önskvärd, men

under det att somliga ansett, att man därvid borde nöja sig med en mindre

skärpning av dessa fordringar, d. v. s. med en på ett eller annat sätt förstärkt

adjunktskompetens, hava andra yrkat, att man borde gå längre och

för ämneslärarna vid seminarierna fordra samma kompetens som för lektorerna

vid de allmänna läroverken.

Goda skäl kunna andragas för sistnämnda mening. Genom att likställa

seminarielärarna med gymnasielärarna hade man en gång för alla

s. 345 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

345

ställt seminarierna på den plats i skolsystemet, som deras uppgifts betydelse

och deras elevers ålder och mogenhet berättigar dem att intaga.

Sannolikt är ock, att man först därmed vunne en slutgiltig lösning av

kompetensfrågan, och det kan icke nekas, att de förslag, som stanna vid en

med avseende på de teoretiska fordringarna förstärkt adjunktskompetens,

mer eller mindre lida av godtycklighet och ge intryck av halvhetsåtgärder.

Man kan ock säga, att likasom de allmänna läroverken så behöva även seminarierna,

oavsett deras lärokursers större eller mindre omfattning, stå i den

beröring med vetenskapen, som genom vetenskapligt fackbildade lärarkrafter

bringas till stånd. Vissa av seminariernas lärokurser äro för övrigt sådana

att för deras rätta behandling en vetenskaplig utbildning hos läraren är

väl behövlig. Så är fallet åtminstone med modersmålets, kristendomskunskapens

och pedagogikens lärokurser, och även flera av de övriga ämnena

ställa stora fordringer på lärarens insikter, särskilt med hänsyn till det

»enskilda arbete», som kommittén tänkt sig skola tillhöra seminarieelevernas

utbildningskurs.

Möjligen skulle mot tanken på fastställandet av lektorskompetensen

anföras som ett faktiskt hinder, att personer med sådan kompetens icke

skola stå till buds i så stort antal, att även seminariernas lärarbehov skulle

kunna tillgodoses.1) Någon större fara härför synes ej föreligga. De nuvarande

bestämmelserna för de akademiska lärarexamina, som å ena sidan

i någon mån underlättat licentiatexamens avläggande och å andra sidan

höjt de examensfordringar, som närmast hänföra sig till adjunktskompetensen,

synas böra komma att medföra en ökning av de lektorskompetentas antal.

Trots de skäl, som nu anförts, för lektorskompetensen såsom behörighetsvillkor

för seminariernas ämneslärare, synes det kommittén tvivelaktigt,

att dess fastställande verkligen skulle lända seminarierna till båtnad.

*) Antalet befattningar, för vilka gymnasielektorskompetens vore erforderlig, skulle,

därest de ordinarie ämnesiärarplatserna vid de nu befintliga seminarierna, bleve sä många,

som av kommittén föreslagits, komma att ökas med omkr. 30 procent.

44 — 082815 66. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band. 1.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Seminariernas lärare.

Det är och blir oemotsägligt, att, då det gäller seminarierna, det är

den större lärarduy lig het en, ej den större vetenskapligheten, som är det

väsentligaste. Vad seminarierna i första rummet behöva är icke den vetenskapliga

specialisten, utan den föredömliga läraren. Nu innebär, då

fråga är om undervisning, som faller inom det elementära eller i varje

fall inom det populärvetenskapliga området, såsom välbekant är, kravet på

vetenskaplighet ingen borgen för lärarduglighet, medför kanske snarare en

minskning i utsikterna att vinna den pedagogiska skickligheten. Ty forskningsintresse

och håg att undervisa äro skilda själsgåvor, som visserligen

kunna vara men ingalunda alltid äro förenade. Aven om den större vetenskapliga

utbildning, som lektorskompetensen innebär, uppställdes som

fordran på seminarieläraren, måste fördenskull från seminariernas sida

lärarskickligheten fortfarande förbliva huvudsynpunkten och säkerhet krävas

för att denna vid sidan av den teoretiska kompetensen vore i behövligt

mått för handen. D. v. s. om seminarierna mera än hittills vilja betona

sitt viktigaste intresse vid tjänstetillsättningen, måste även i detta fall från

deras sida ställas anspråk på lärarskickligheten, gående utöver dem, som

gällande stadganden upptaga som minsta fordran för lektor såväl som för

adjunkt. Man skulle följaktligen i fråga om seminarielärares kompetens

ha att välja, icke mellan en förstärkt adjunktskoinpetens och lektorskoinpetens,

utan mellan den förra och en med avseende pa lärar verksamhetens

praktiska sida förstärkt lektor skompetens. Med uppställandet av en sådan

torde man dock ha kommit till större anspråk på seminarielärarna, än

man har utsikt att vinna allmännare erkännande för och att kunna genom

motstvariga löneförmåner upprätthålla.

Man har vidare att räkna med ett av kommittén i ett föregående

sammanhang berört sakförhållande, som erfarenheten allt hittills gjort

uppenbart och som vid diskussionen om föreliggande fråga ofta framhållits,

nämligen att seminarierna i tävlan med de allmänna läroverken om

lärarkrafter icke äga den starkare dragningskraften. Uppställde man för se
-

s. 347 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

347

minarieläraren samma teoretiska kompetens som för läroverkslektorn, skulle

man, även om man därmed förenade lektors lön och titel, knappast kunna

göra sig räkning på att de bättre krafterna bland de lektorskoinpetenta skulle

komma att stanna vid seminarierna. Däremot hade man från seminarierna

uteslutit även de dugligaste bland de icke lektorskompetenta, vilka eu

förstärkt adjunktskoinpetens och en i samband därmed förstärkt adjunktslön

eljest skulle binda vid seminarierna. Det torde för dessa läroanstalter

helt visst vara förmånligare, om deras lärarplatser äga anseende som förnämligare

adjunkturer än som till äventyrs mindre eftersökta lektorat.

Det måste ock medgivas, att om än några av seminariets lärokurser

äro av sådan beskaffenhet, att de göra en högre vetenskaplig bildning hos

läraren önskvärd, och seminarieundervisningen i allmänhet ställer stora

fordringar på lärarens insikter, i det eller de ämnen han har att företräda,

de flesta lärokurserna, även sådana de av kommittén föreslagits, dock icke

äga den omfattning, att ej undervisningen bör kunna med framgång

bestridas jämväl av lärare med lägre teoretisk utbildning än den, som

innebäres i lektorskompetensen. Det bör med avseende härpå erinras

därom, att adjunktskompetensen genom införandet år 1907 av den nya

filosofiska ämbetsexamen blivit väsentligen höjd och att de kunskaper,

som vitsordas i nämnda examen, i allmänhet äro så bestämda, att de

skola kunna medföra duglighet för undervisning även på gymnasialstadiet.

Vid frågan om lektorskompetens såsom villkor för behörighet till

ämneslärartjänst vid seminarierna är särskild hänsyn att taga till seminariernas

kvinnliga ämneslärare. Att för dessa fastslå nämnda kompetens

såsom den enda möjliga läte sig knappast göra, av det skäl, att tillräckligt

antal kvinnliga lärare med sådan utbildning, åtminstone icke

under’ den närmaste framtiden synes kunna påräknas. *) Nu kunde man 1

1) Enligt uppgifter i Uppsala universitets kataloger (utg. av studentkåren) för de tio

terminerna vårterm. 1907—höstterm. 1911 avlades vid nämnda universitet under den tid, som

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Seminariernas lärare.

visserligen, då kvinnliga ämneslärare äro för seminarierna oumbärliga,

tänka sig, att i fråga om dem även eu lägre utbildning kunde giva behörighet.

Lektorsinstitutionen vid de allmänna läroverken äger sitt berättigande

.icke så mycket i de gymnasiala lärokursernas större omfattning

som i uppgiften att hålla läroverken i närmare kontakt med det vetenskapliga

forskningsarbetet och tillföra det synpunkter hämtade från

modernt vetenskapliga betraktelsesätt, och liksom lärare med lägre kompetens

än lektorerna med dessa dela undervisningsarbetet i gymnasiet,

kunde vid seminarierna lärarinnor med la^re utbildning utföra ett fullgott

arbete vid sidan av lärare och lärarinnor, som besutte den för seminarielärare

såsom regel behövliga högre kompetensen. Men klart är, att en

skillnad i utbildning, särskilt en jämförelsevis stor sådan, mellan lärare,

som hava samma behörighet, i och för sig är något oegentligt och att

det är bäst, om manliga och kvinnliga lärare ha samma utbildning. Att

då såsom normala fastställa behörighetsvillkor, som i fråga om hela den

kvinnliga delen av ämnes!ärarkåren endast i undantagsfall bleve fyllda,

vore måhända icke lyckligt.

Den frågan framställer sig slutligen, huruvida de högre vetenskapliga

anspråk, som innebäras i lektorskompetensen, gjorda till villkor för

läraranställning vid seminarierna, skulle främja den folkundervisningens

riktning på det praktiska, som man med all rätt eftersträvar. Ingalunda

kan denna fråga utan vidare besvaras nekande. Ty ett villkor bland

andra för eu i praktiskt avseende värdefull undervisning är, att läraren

är fullt hemmastadd i sitt ämne, väl behärskar detsamma. Men näppeligen

skulle dessa anspråk förefalla ägnade att särskilt betona en strävan i nämnda

riktning eller — vilket i viss mån betyder detsamma — en sammanhåll
uppgifterna

avse, fil. kandidatexamen och fil. ämbetsexamen av tillsammans 82 kvinnliga studerande.

De kvinnliga examinanderna i fil. licentiatexamen voro under samma tid 4 och de

till fil. doktorer promoverade 2. Motsvarande tal för manliga studerande voro 443, 160 och

61. Klart är ju dock, att antalet kvinnliga filosofie doktorer skall komma att växa, om kvinnorna

erhalla tillträde till tjänster, för hvilka filosofisk doktorsgrad är behövlig.

s. 349 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

349

niiiff av seminariet med folkskolan. I senare avseendet är ock att märka,

o

att de Långvariga akademiska studierna icke skulle underlätta en sådan

utbildningsgång för den blivande seminarieläraren, som förde honom i

mera omedelbar beröring med folkskolan. Med något mindre anspråk på

den teoretiska utbildningen torde man däremot oftare kunna erhålla

lärare, som före eller efter avlagd akademisk examen funnit tid att förskaffa

sig någon erfarenhet om folkskolan, något som för lärarverksamhet

i seminariet givetvis är av icke oväsentlig betydelse.

De skäl, som nu anförts, synas kommittén tala för att man icke

bör uppställa lektorskom petens såsom behörighetsvillkor för

semi n ari e lärarn a. Det bör väl icke sågas, att man därmed ginge för

lånad i sina fordringar, som fastmera att man därmed icke träffade det

väsentliga i saken. Ty det egenartade i seminarielärarens uppgift kräver,

såsom förut sagts, icke i första hand större vetenskaplighet i det ena eller

andra fackämnet, utan först och främst större allmän lärard ledighet.

Det är då helt visst bättre att vid behörighetsvillkorens bestämmande i

det huvudsakliga utgå från den lärarutbildning, som fordras för vinnande

av adjunktskompetens. För en lösning av kompetensfrågan i en sådan

riktning ha jämväl både Svenska seminarielärarföreningen och centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening uttalat sig. Den krets, ur

vilken seminarierna kunna rekrytera sin ämneslärarkår, är då gjord så vid som

möjligt. De ha icke berövats utsikten att även bland de lektorskompetenta

förvärva sig lärarkrafter och ha fortfarande de adjunktskoinpetentas

jämförelsevis stora grupp att räkna med för fyllandet av sitt lärarbehov.

Att därvid seminarierna må kunna göra ett gott urval är då, såsom

ofta framhållits, ett livsvillkor för folkundervisningens sak och följaktligen

ett syfte som måste eftersträvas. Säkrast vinnes detta syfte därigenom,

att lärarplatserna vid seminarierna göras i ekonomiskt avseende så pass

förmånliga, att de bliva föremål för tävlan och kunna vid sig varaktigt

Förstärkt

ad punktskom

petens.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Seminariernas lärare.

\

binda liven val meriterade lärare. Allenast med en skärpning av behörighetsvillkoren

framkallas icke tävlan och tryggas icke för läroanstalterna

utsikten att få behålla goda lärarkrafter, som en gång förvärvats. Men

även sistnämnda åtgärd är nödvändig. Den är nödvändig som ett tillkännagivande

av de minsta anspråk, som måste ställas på seminarielärarna, och

som ett skydd i enskilda fall mot undermåliga lärarkrafter.

Den förstärkning, som bör ske, måste, i enlighet med vad förut

yttrats om lärarskickligheten såsom den för frågan väsentligaste synpunkten,

i första rummet avse den praktiska sidan av lärarutbildningen

och beskaffenheten av den sökandes föregående tjänstgöring. En skärpning

av anspråken i sådant avseende, vilken, såsom redan sagts, måste gälla ej

mindre den lektorskompetente än den icke lektorskompetente, kan endast

avse att frånskilja de svagast vitsordade. Kommitténs förslag går ut på

kvalificerade provårs- och tjänstgöringsbetyg; för behörighet skall

fordras, i fråga om provårsbetyget: såsom allmänt vitsord för undervisningsskicklighet

vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver samt

med vitsorden Mycket god eller Utmärkt bedömd fallenhet för lärarkallet,

och beträffande tjänstgöringsbetygen för de närmast föregående två tjänståren:

minst vitsordet Med beröm godkänd i alla de hänseenden, vari

lärarverksamheten i sådana betyg vitsordas (stadgeförslaget §§ 140

och 141). '')

Men även i teoretiskt avseende har en viss förstärkning i de

lägsta fordringarna synts kommittén vara behövlig.

Den som vid ett seminarium skall bestrida den maktpåliggande

undervisningen i kristendomskunskap och icke avlagt högre teologisk

examen än teologie kandidatexamen, bör åtminstone ha förvärvat sig

goda vitsord i de viktigaste av de i denna examen ingående ämnena.

Enligt kommitténs förslag bör han hava erhållit vitsordet Med beröm

1) Angående provårskurs vid seminarium so stadgeförslaget § 103 och Band 2

sid. 38 ff.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

3 Öl

godkänd eller därutöver i gamla och nya testamentets exegetik samt i

ettdera av ämnena dogmatik och kyrkohistoria (stadgeförslaget § 139).

Icke heller i fråga om undervisningen i de övriga ämnena anser

kommittén seminariet vara betjänat av lärare, vilkas studier begränsats

till den för vederbörande examens avläggande minsta möjliga omfattningen.

Den skärpning kommittén föreslagit torde bäst klargöras genom

anförande av nu gällande bestämmelser och motsvarande av kommittén

föreslagna. Behörig till adjunktstjänst, som ej omfattar ämnet kristendomskunskap,

är enligt kungl. kungörelsen den 1 november 1907 den,

som »avlagt filosofisk ämbetsexamen och därvid erhållit betyget Med

beröm godkänd eller därutöver i de examensämnen, som motsvara de

ämnen, i vilka tjänsten kungjorts ledig, dock att för adjunktstjänst i

modersmålet erfordras betyget Med beröm godkänd eller därutöver i

nordiska språk och betyget Godkänd eller därutöver i litteraturhistoria med

poetik samt att för adjunktstjänst i biologi erfordras betyget Med beröm

godkänd eller därutöver i ettdera av ämnena botanik och zoologi och betyget

Godkänd eller därutöver i det andra av dessa ämnen». Enligt kommitténs

förslag åter skulle endast den vara behörig, som avlagt filosofisk

ämbetsexamen och därvid i intet av de examensämnen, som motsvara

det eller de ämnen, i vilka tjänsten kungjorts ledig, erhållit lägre vitsord

än Med beröm godkänd men i ett av nämnda examensämnen vitsordet

Berömlig, vilket sistnämnda vitsord dock må kunna ersättas av vitsord i

filosofie licentiatexamen i samma ämne eller i ett detta närstående inom

samma sektion (stadgeförslaget § 139).

Att sökande med sådana teoretiska förutsättningar icke skola komma

att saknas, torde man vara berättigad att vänta. Vitsordet Berömlig i

filosofisk ämbetsexamen lärer icke vara sällsynt, och vad vitsord i

licentiatexamen beträffar, torde, av skäl som förut berörts, lärare, som

avlagt denna examen, framdeles bliva ännu flera än för närvarande.

Redan nu är antalet lärare utanför de ordinarie lektorernas grupp, vilka

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Seminariernas lärare.

avlagt filosofisk licentiatexamen, icke obetydligt. Enligt uppgifter meddelade

av senaste universitetsexamenskommitté (betänkande 3, sid. 265 och 266)

voro vid slutet av år 1903 av 864 adjunkter, extralärare och vikarierande

adjunkter vid seminarier och allmänna läroverk samt rektorer vid seminarier

och lägre allmänna läroverk ej färre än 272 eller 31,5 procent

filosofie licentiater eller doktorer. — De fordringar med avseende på den

praktiska utbildningen och den föregående tjänstgöringen, som kommittén

föreslagit, innebära ännu mindre några anspråk, som endast sällan skulle

kunna bliva fyllda. De motsvara snarast de fall, som vanliyast förekomma.

adjunkters De kvinnliga adjunkterna böra naturligtvis helst äga samma ut
kompetens.

^j^n|r,g gora c]e manliga. Något hinder att låta de behörighetsvillkor,

som ovan blivit framställda, gälla även för kvinnliga ämneslärare, torde

heller icke finnas. Men den frågan föreligger, om för dessa lärare vid

sidan av den behörighet, som vinnes medelst avlagd akademisk examen

och genomgången provårskurs, bör kunna finnas även en på annat sätt

förvärvad behörighet. Så är för närvarande förhållandet. Lärarinna, som

»genomgått fullständig avgångsexamen vid Högre lärarinneseminariet i

Stockholm, samt därvid erhållit vitsorden Berömlig för undervisningsskicklighet

och minst Med beröm godkänd i pedagogik och metodik», är

behörig att vid lärarinneseminarium bliva anställd som adjunkt, »såvida

hon antingen nöjaktigt genomgått en vid seminarium för dylik lärarinna

anordnad provårskurs eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort

vid ett statens seminarium» (kungl. kung. den 18 febr. 1905).

Om svaret på den föreliggande frågan har kommittén för sin del

knappast varit tveksam. Den sistnämnda behörigheten skulle visserligen,

med hänsyn därtill, att den icke förutsätter lika lång utbildningstid som

den förra, kunna betraktas som lägre än denna. Och nekas kan väl icke,

att den i vissa ämnen icke innebär de insikter och den grad av veten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

skaplighet, som de akademiska studierna böra giva. Men å andra sidan,

den ifrågavarande kompetensbestämmelsen avser de från lärarinnekallets

synpunkt bästa eleverna från en läroanstalt, som mottager ett urval av

kvinnliga studerande från landets olika delar och giver en på lärarinnekallet

beräknad mångsidig och omsorgsfull utbildning. Det lärer heller

icke kunna nekas, att seminarierna under de tider, som gatt, erhållit

många av sina bästa lärarkrafter just på den väg, som här är i fråga.

Att då underkänna den utbildning, vilken på denna väg vinnes, såsom

för seminariernas behov otillräcklig, vore föga tilltalande. Det vore ock

så mycket mindre påkallat, som med det alltjämt stigande antalet kvinnliga

studerande vid högskolorna, de vid Högre lärarinneseminariet utbildade,

som söka tjänst vid seminarierna, allt mera skola nödgas tävla

med akademiskt utbildade medsökande.

Kommittén föreslår således, att behörigheten för kvinnlig ämneslärare

vid seminarierna fortfarande som hittills må kunna vinnas på två vägar,

nämligen dels den som för manlig lärare är föreskriven, dels den nu

nämnda: utbildning vid Högre lärarinneseminariet.

Denna utbildning bör dock enligt kommitténs åsikt förvärvas genom

en studiekurs, som omfattar även den valfria fortsättningskursen vid seminariet.

Den sökandes vitsord i de ämnen, som motsvara de i tjänsten

ingående, skola således hava erhållits efter det sökanden genomgått denna

valfria kurs. Med avseende på vitsordens beskaffenhet har kommittén

funnit samma synpunkter böra anläggas som i fråga om de akademiska

examensvitsorden. Enligt kommitténs förslag skall den från Högre lärarinneseminariet

utexaminerade sökanden följaktligen i intet av de examensämnen,

som motsvara det eller de ämnen, vari tjänsten kungjorts ledig,

erhållit lägre vitsord än Med beröm godkänd men i ett av nämnda examensämnen

vitsordet Berömlig. Och i praktiskt avseende anser kommittén,

att fordringarna böra överensstämma med de förut i fråga om provåret

uppställda, d. v. s. att sökanden för undervisningsskicklighet erhållit

45—082815 70. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

Allmänna

behörighetsvillkor

för

ämneslärart.

oö4

vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver. Eu undersökning har givit

vid handen, att vitsordet Beröinlig är allt för sällsynt för att rimligen

kunna göras till obetingat villkor.

Det i nuvarande stadgande tillagda villkoret om provårskurs eller

viss tjänstgöring vid seminarium har kommittén uteslutit, då kommittén

ansett den pedagogiska utbildning, som meddelas vid Högre lärarinneseminariet,

kunna i det väsentliga motsvara den, som övriga lärare vinna genom

en vid allmänt läroverk genomgången provårskurs, och vidare inbegripit

även ifrågavarande sökande under det eljest för behörighet uppställda

allmänna villkoret om två års föregående tjänstgöring. I fråga om tjänstgöringsbetygens

beskaffenhet har kommittén i sitt förslag underkastat

dem samma fordringar som förut angivits för övriga sökande. (Stadgeförslaget

§§ 140 och 141).

Det bör påpekas, att den genom avgångsexamen från Högre lärarinneseminariet

vunna behörigheten enligt kommitténs förslag dock icke

skulle gälla i fråga om adjunktstjänster, som omfatta ämnet kristendomskunskap.

Om således i enlighet med kommitténs uppfattning utbildning vid

Högre lärarinneseminariet fortfarande bör anses kunna gåva behörighet till

anställning som adjunkt vid folkskoleseminarium, torde dock icke kunna

nekas, att denna utbildning i teoretiskt avseende'' är den akademiska utbildningen

i någon mån underlägsen. Ett i filosofisk ämbetsexamen erhållet

vitsord måste tillmätas något högre värde än motsvarande vitsord,

erhållet vid Högre lärarinneseminariet. Att detta till ledning för bedömande

myndigheter blir i befordringsstadgandena angivet, har synts

kommittén behövligt (stadgeförslaget § 147: 1).

Kommitténs förslag till bestämmelser angående de allmänna behörighetsvillkoren

för ämneslärare äro sammanförda i stadgeförslagets § 138.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

355

I de föreslagna bestämmelserna återfinnas i allmänhet samma uttryck,

som förekomma i nu gällande författning, nämligen seminariestadgans

§ 15 med den lydelse denna paragraf erhållit i kungl. kungörelsen

den 18 februari 1905. Den sökande skall vara »känd för gudsfruktan och

goda seder», utmärka sig för »det allvar och den stadga i karaktären samt

den foglighet i lynnet», som ungdomens ledning kräver, vara »fri från

sjukdom och lyte, som gör honom olämplig för lärarkallet», besitta »förmåga

att lätt och tydligt meddela undervisning» o. s. v. Till de allmänna

behörighetsvillkoren har kommittén hänfört ålder sbestämmelsen,

eller att den sökande skall hava uppnått 23 års ålder, samt bestämmelsen

om minst två läsårs föregående med nit och skicklighet fullgjord tjänstgöring

vid någon eller några av vissa närmare angivna läroanstalter, bland

vilka kommittén upptagit även folkskolan.

En jämförelse mellan de föreslagna och de gällande bestämmelserna

visar, att kommitténs förslag endast i en punkt innebär en ändring

av viktigare innebörd, nämligen i den punkt, enligt vilken om sökande

till adjunktstjänst skall gälla, att han, därest tjänsten omfattar ämnet

kristendomskunskap, bekänner den rena evangeliska läran.

I gällande seminariestadgas nyssnämnda paragraf heter det, att »den,

som skall anställas såsom lärare eller lärarinna i kunskapsämne vid seminarium

och vid övningsskolan, bör bekänna sig till den rena evangeliska läran».

1 fråga om lärarna vid de allmänna läroverken gäller detta villkor endast

om sökande till tjänst, som omfattar undervisning i kristendom (läroverksstadgan

§ 179). Enligt kommitténs förslag skall nu även i fråga om sökande

till ämneslärartjänst vid seminarium villkoret att bekänna den rena

evangeliska läran begränsas till de fall, där tjänsten omfattar ämnet kristendomskunskap

(stadgeförslaget § 138).

"Vad betydelsen av den nu gällande bestämmelsen beträffar, torde

icke behöva sägas, att den icke innebär någon garanti för erhållandet av

lärare, som med övertygelse omfattar och i sitt liv bekänna den rena

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

35(5

evangeliska läran. Men dess visserligen icke betydelselösa innebörd är,

att genom densamma från behörighet till ämneslärartjänst vid seminarierna

uteslutas dels bekännare av annan kristen troslära, exempelvis reformerta

protestanter, metodister och katoliker, dels mosaiska trosbekännare.

Kommitténs förslag till förändring är motiverat av hänsyn till grundlagen.

»Till prästerligt ämbete», heter det i grundlagens § 28, »eller till

annan tjänst, varmed är förenat åliggande att meddela undervisning i

kristendom eller teologisk vetenskap, kan endast den utnämnas, som bekänner

den rena evangeliska läran. Till övriga ämbeten eller tjänster,

med det undantag i avseende å statsrådets ledamöter, som i 4 § stadgas,

må bekännare av annan kristen troslära, ävensom av den mosaiska, kunna

nämnas; dock må icke någon, som ej tillhör den rena evangeliska läran,

såsom domare eller innehavare av annan tjänst deltaga i handläggning

eller avgörande av fråga, som angår religionsvård, religionsundervisning

eller befordringar inom den svenska kyrkan». Att föreskriften innebär

ieke blott en rätt för Konungen att till »övriga ämbeten och tjänster» utnämna

bekännare av annan kristen troslära ävensom av den mosaiska utan

ock en rätt för dessa senare att kunna till sådana ämbeten och tjänster

utnämnas, vilken rätt icke kan av annan författning dem fråntagas, torde

vara otvivelaktigt.

Enligt nuvarande seminariestadga (§ 25) är nu adjunkt vid seminarium

pliktig att »undervisa i varje till seminariets kurs hörande kunskapsämne,

som kan finnas behövligt», således även i kristendomskunskap,

Under sådant förhållande är det uppenbarligen i enlighet med grundlagen,

att den fordran ställes på honom, att han skall bekänna den rena evangeliska

läran. Enligt kommitténs förslag åter skall adjunkt vara skyldig

att meddela undervisning i de ämnen, »som höra till hans befattning»

(stadgeförslaget § 93: i), och för behörighet till tjänst, som omfattar ämnet

kristendomskunskap, skall fordras särskild kompetens, vunnen genom avläggande

av viss teologisk examen vid universitet (stadgeförslaget § 139).

s. 357 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

357

I båda avseendena står kommitténs förslag i överensstämmelse med för de

allmänna läroverkens lärare gällande stadganden. Att de av kommittén i

dessa avseenden föreslagna bestämmelserna äro nödvändiga med hänsyn till

de fordringar, som numera måste ställas på seminarieläraren ej mindre

än läroverksläraren i fråga om insikter i de ämnen, i vilka han skall meddela

undervisning, och att de framför allt äro i kristendomsundervisningens

intresse, torde ligga i öppen dag. Men lika tydligt är, att de icke

äro förenliga med bibehållandet av bestämmelsen om bekännandet av den

rena evangeliska läran såsom allmänt villkor för seminarielärare. Ty det

förbehåll i det anförda grnudlagsstadgandet, som handlar om »handläggning

eller avgörande av fråga, som angår religionsvård, religionsundervisning

(dier befordringar inom den svenska kyrkan» lärer icke kunna åberopas

såsom grund för denna bestämmelses bibehållande, då det i så fall skulle

vara lika tillämpligt på läroverkslärare och åtskilliga andra innehavare av

lärartjänster och grundlagsenligt även skulle hava på dem tillämpats. Och

någon skillnad i grundlagens bindande kraft kan icke heller uppkomma

av den omständigheten, att Konungens utnämningsrätt överlåtes på underordnad

myndighet.

Att man, i syfte att fortfarande kunna ställa alla seminariets ämneslärare

under fordran på bekännelse av den rena evangeliska läran, skulle

bibehålla seminariestadgans nuvarande bestämmelse om förpliktelse för

varje seminarieadjunkt att undervisa i kristendomskunskap, en bestämmelse

som svårligen skulle kunna tillämpas och väl knappast någon skulle vilja,

se tillämpad, torde icke rimligen kunna ifrågasättas. Kommittén är av

den uppfattningen, att den ifrågavarande, enligt kommitténs åsikt nödvändiga

förändringen i stadgandet om seminarieadjunkts konfessionella

ställning icke skall medföra någon större förändring i nuvarande förhållanden

eller någon ''särskild våda från religiös och kyrklig synpunkt. Kommittén

finner en sådan uppfattning bestyrkt av den erfarenhet, som vunnits

vid läroverken under den tid från år 1878, under vilken nu gällande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

;>58

stadgande där ägt bestånd. Och ej mindre tinner kommittén stöd för

samma uppfattning däri, att det konfessionella villkor, som ställts på

seminariernas ämneslärare icke ansetts kunna ställas på deras övningslärare,

icke ens på musiklärarna, och att något härav vållat missförhållande

icke kan sägas hava framträtt.

Att seminariets rektor icke tillhör främmande trosbekännelse är

naturligtvis i och för sig önskligt, men något särskilt stadgande härom

torde icke vara behövligt. Rektorstjänsten är en förtroendepost, som

Kungl. Maj:t tillsätter med hänsyn tagen till samtliga de egenskaper hos

de ifrågakommande personerna, vilka för tjänsten äro av betydelse, och

icke lärer därvid någon rimligen bliva förordnad eller utnämnd, som till

följd av grundlagens föreskrift skulle bliva förhindrad att deltaga i handläggningen

av frågor rörande religionsundervisningen vid läroanstalten

eller att utfärda tjänstgöringsbetyg för läraren i kristendomskunskap. —

Vad lärarna vid övningsskolan beträffar, är för dem i kommitténs förslag

det villkoret uppställt, att de skola vara behöriga för anställning som

lärare vid folkskola (stadgeförslaget § 156), varmed givetvis grundlagens

stadgande angående lärare i kristendomskunskap med avseende på dem är

tillgodosett- ■—-1 fråga slutligen om kommitténs tidigare nämnda förslag angående

möjlighet i vissa undantagsfall av rätt för Kungl. Maj:t eller seminariernas

centrala styrelse att till lärartjänst vid seminarium kalla i särskild

grad lämplig person, även om denne ej fyller formella kompetensfordringar

(stadgeförslaget § 161, jfr sid. 343), torde en bestämmelse av sådant innehåll

icke behöva åtföljas av en erinran om grundlagens nu berörda stadgande,

då i dessa fall ingen ansökan sker och den utnämnande myndigheten

icke lärer underlåta att tillse, att grundlagens bestämmelser bliva iakttagna.

Om insikter Den åsikten har ej sällan uttalats, att insikter i pedagogik, psykologi

tsasoM°all'' däri inbegripen, äro av sådan betydelse för en lärare vid en lärarbildnings
*righetslill-

anstalt, att han för att vara lagligen behörig till tjänsten borde i detta

kor för ämne

slärare vid

seminarierna.

s. 359 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder. 359

ämne äga större insikter än dem han erhållit dels genom den elementära

kurs i »psykologi samt pedagogikens teori och historia», som tillhör filosofisk

ämbetsexamen dels genom den teoretiska delen av provårskursen. För

en sådan åsikt saknas icke skäl. Kommittén har dock icke funnit sig böra

föreslå, att vitsord i pedagogik i filosofisk ämbetsexamen (eller filosofie

licentiatexamen) skulle fordras för behörighet till anställning som adjunkt

vid seminarium i annat fall, än då tjänsten avser undervisningsskyldighet

i detta ämne, varvid, såsom kommittén förut framhållit, ganska omfattande

insikter i ämnet äro behövliga. För sin uppfattning i denna fråga

kan kommittén delvis anföra det utlåtande, som kommittén under tidigaste

skedet av sin verksamhet på nådig befallning avgav i oktober 1906 över

universitetsexamenskommitténs betänkande, i vad detta betänkande rörde

folkskoleseminarierna. Med avseende på pedagogikens ställning i den föreslagna

filosofiska ämbetsexamen yttrade kommittén bland annat följande.

»I likhet med universitetsexamenskommittén finna kommitterade ämnet

pedagogik böra i filosofisk ämbetsexamen intaga samma ställning som

övriga fakultetsämnen, vilka icke äro att hänföra till s. k. skolämnen.

Kommitterade vilja dock hava betonat, att de härmed icke velat tilldela

pedagogiken en i jämförelse med sistnämnda ämnen ringare betydelse.

Läroämnet pedagogik, om dess studium rätt bedrives, är enligt kommitténs

mening av den betydelse för lärarens utbildning, att man väl kunde ifrågasätta,

huruvida det icke borde tillhöra varje lärares akademiska examen.

Vad som gör kommittén obenägen att framställa yrkande i sådan riktning,

är förnämligast övertygelsen därom, att ett akademiskt läroämne genom

att göras obligatoriskt och därmed påtvingas även dem, som därför ej hava

håg och fallenhet, ingalunda försättes i någon gynnsam ställning. . . . Icke

ens för seminariernas lärare bör därför pedagogiken göras till ett i deras

akademiska examen ingående tvångsämne, hur önskvärt det ock må anses,

att varje seminarielärare däri ägde mera djupgående insikt. Nära till

hands synes ligga att dock för seminarielärare låta detta ämne ingå i

s. 360 Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare

360

filosofisk ämbetsexamen såsom ersättning för ett skolämne. Men då det

synts kommittén mindre välbetänkt att införa ämneskombinationer i filosofisk

ämbetsexamen, vilka för examinanden skulle medföra kompetens

allenast till seminarielärarbefattning och ej tillika till lärarbefattning vid

de allmänna läroverken, enär genom sådan åtgärd kretsen av dem, vilka

skulle kunna beräknas rekrytera seminarielärarkåren, bleve alltför begränsad,

har kommittén ej heller velat föreslå detta, Pedagogiken bör därför,

som sagt, ingå i filosofisk ämbetsexamen såsom ett fjärde ämne, och det

bör därvid kunna förenas med vilken ämnesgrupp som helst.»

Denna ställning såsom fritt valbart fjärde ämne i filosofisk ämbetsexamen

intager numera pedagogiken vid universitetet i Uppsala, varjämte

eu obligatorisk mindre kurs i ämnet, såsom nyss nämnts, tillhör samma

examen.

Om kommittén således icke funnit sig böra för seminarielärare i allmänhet

fordra mera omfattande insikter i pedagogik än dem, som iimå i

läroverkslärarnas utbildning, har kommittén dock ansett, att betydelsen

av sådana insikter för seminarielärarna bör i lagstiftningen betonas. Kommittén

har därför föreslagit, att i fråga om de »lärdomsförtjänster», som vid

tjänstetillsättning skola utgöra en av befordringsgrunderna, särskild hänsyn

skall tagas till sökandens insikter i pedagogik, även där detta

ämne icke tillhör den ifrågavarande tjänsten (stadgeförslaget § 147:i).

gliring1 vid ^°d ännu större skäl än i fråga om insikter i pedagogik skulle man av

{o»faHml«iseniinarieläraren kunria vilja fordra, att han ägde kännedom om folkskolan,

bnillkorlieför k<''''st sa(^an kännedom, som endast genom verksamhet som lärare i folkskola

tidTemina- kan förv&rvas. För uppställandet av en sådan fordran möta dock samma

nerna hinder, som nyss framhållits: man skulle därmed på ett betänkligt sätt be
-

gränsa den krets, ur vilken seminariernas lärarkår rekryterades. Så betydelsefull

kännedom om folkskolan än är för seminarieläraren, kan man dock icke

anse den som eu ovillkorlig förutsättning för behörighet till anställning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

3<il

soin lärare vid seminarium, så mycket mindre som seminarieläraren genom

sin befattning med övningsskolan vinner en erfarenhet, som i väsentlig

män kan ersätta bristen på omedelbar bekantskap med folkskolan. Att

fastslå föregående tjänstgöring i folkskola eller avlagd folkskollärarexamen

såsom behörighetsvillkor skulle därför i många fall kunna få till

följd, att en för seminariets behov mindre lämpad lärarkraft måste föredragas

framför en lämpligare, som eljest kunnat erhållas.

Men väl bör tjänstgöring vid folkskola ocli även avlagd folkskollärarexamen

tillmätas en icke oväsentlig vikt vid tillsättning av seminarielärarbefattningar.

Kommittén föreslår i sådant avseende, att tjänstgöring

vid folkskola, där den av vederbörande fullgjorts efter avlagd

folkskollärarexamen eller genomgånget provår, skall äga samma

betydelse som den tjänstgöring vid vissa läroanstalter, som nu är

stadgad såsom allmänt villkor för behörighet till adjunktsbefattning

vid seminarium (stadgeförslaget § 138; jfr det föreg. sid. 355).

Kommittén föreslår vidare, att tjänstgöring vid folkskola skall medräknas

vid värderingen av den förtjänst, som eu sökande äger i sin

tjänsteålder, samt att vid bestämmandet av ordningen mellan de sökande

jämväl avlagd folkskollärarexamen bör räknas som merit (stadgeförslaget

§ 147: i).

önskvärt är givetvis, att, oftare än nu är fallet, bland sökande till

ämneslärartjänster vid seminarierna måtte komma att finnas personer, som

genom lärarverksamhet vid folkskola vunnit omedelbar kännedom om folkskolans

ställning och behov. Gällande författning ställer emellertid bestämt

hinder för den, som icke avlagt folkskollärarexamen (eller småskollärarexamen),

att försöka sig som lärare i folkskola. Endast då särskilda

förhållanden föranleda undantag, må enligt folkskolestadgan (§ 25) annan

person kunna förordnas till vikarie, vare sig på ledig plats eller för tjänstledig

ordinarie lärare. Och enligt gällande bestämmelser för erhållande av

statsbidrag till avlöning av vikarie för lärare, som är tjänstledig till följd

46—082815 70. Folkunder v.-ko in. ber. 1. Folkskolesem. Band 1.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Seminariernas lärare.

Behörighet

för rektorstjänst.

Kompetens

för undervisning

i

hälsolära

{med alkohologi).

av sjukdom, (kungl. kung. den 1 juni 1900) beviljas sådant bidrag til!

avlöning av vikarie, som ej avlagt folkskollärarexamen, endast i det fall

att examinerad vikarie »ej kunnat erhållas». Kommittén har tidigare berört

detta förhållande (sid. 30) och vill, särskilt med hänsyn till seminariernas

nu påpekade intresse, uttala sin åsikt om det önskvärda däri, att

villkoren för behörighet till anställning som vikarie vid folkskola

måtte göras något mindre snäva. Om icke något visst mått av allmänbildning,

exempelvis studentbildning, bör anses kunna under i övrigt

gällande villkor berättiga till kortvarigare anställning som vikarie, synes

åtminstone den, som fullgjort stadgade prov för anställning som lärare vid

allmänt läroverk eller folkskoleseminarium böra kunna till vikarie förordnas.

De fordringar, som äro att ställa på rektor vid en läroanstalt, måste

framför allt avse de personliga egenskaper, vilka böra finnas hos den, som

skall vara duglig att leda läroanstaltens verksamhet och sköta de mångahanda

göromål, som tillhöra rektors ämbete. Frågan om hans behörighet

är därför i första rummet en personfråga, varför ock tillsättning av rektorstjänst

icke kan försiggå i enlighet med några lagstadgade befordringsgrunder.

Men dä rektor jämte sin verksamhet som läroanstaltens föreståndare

också skall bestrida undervisning som ämneslärare, är det tydligt,

att han icke får vara i saknad av den behörighet, som tillkommer ämneslärare

med samma tjänstgöring. Oavsett detta, är det önskligt, att han i

fråga om teoretisk och praktisk utbildning icke är underlägsen läroanstaltens

övriga lärare. För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium

bör således fordras att hava fullgjort villkoren för att kunna utnämnas

till adjunkt vid sådant seminarium (stadgeförslaget § 134).

Om ett pal'' av de läroämnen, som enligt föreliggande förslag skulle

tillhöra seminariets undervisning, måste det sägas, att de endast i ofullständig

grad motsvaras av ämnen, som kunna ingå i filosofisk ämbetsexamen.

Det ena av dessa läroämnen är hälsolära.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

363

Kommittén har i sitt förslag till undervisningsplan sammanfört hälsoläran

med biologien och angivit de skäl, som tala för denna anordning

(sid. 229). Kommittén har ock framhållit, att undervisning i hälsolära

i vissa fall kan tänkas anförtrodd åt gymnastikläraren i stället för åt läraren

i biologi samt att särskilda delar av undervisningen i ämnet lämpligen

kan överlämnas åt skolläkaren, där lian kan finna tid lör uppgiften (sid.

230, noten). Att biologiläraren med sina mera omfattande insikter i allmän

biologi och fysiologi samt sin pedagogiska utbildning och vana vid

naturvetenskaplig undervisning i regel skall äga större förutsättningar än

gymnastikläraren att sköta undervisningen i ämnet, torde vara uppenbart.

Men även i biologilärarens studier och utbildning, saknas väsentliga sidor

av det vetenskapliga innehåll, som ingår i hälsoläran.

Det synes kommittén uppenbart, att hälsolärans förekomst som undervisningsämne

vid seminarierna liksom vid de allmänna läroverken med

o

nödvändighet påkallar sådana anordningar av den akademiska undervisningen,

att tillfälle beredes åt studerande, som utbilda sig till lärare, att

vid universitetet studera hälsolära och däröver erhålla vitsord. Detta innebär

fordran på upprättandet av särskilda lärostolar i hälsolära

(hygien) vid universiteten och rättighet även för studerande tillhörande

den filosofiska fakulteten att erhålla undervisning i ämnet

och att få räkna sig däri erhållet vitsord till godo i filosofisk ämbetsexamen.

Den betydelse en sådan anordning måste få för seminarierna

och därigenom för hela folkundervisningen berättigar kommittén att livligt

förorda åtgärders vidtagande i sådan riktning och därmed i sin män stödja

det förslag, som i denna fråga av universitetsundervisningens målsmän

redan framställts.

I överensstämmelse med detta förslag och med särskild hänsyn till

seminarieundervisningens behov finner ock kommittén av vikt, att i en för

blivande lärare avsedd akademisk kurs i hälsolära den vetenskapliga

behandlingen av alkoholspörsmålet måtte komma att ut
-

s. 364 Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

364

göra eu väsentlig beståndsdel. I den hygieniska undervisningen i

seminarierna, skall enligt kommitténs kursplansförslag undervisningen om

alkoholens verkningar och betydelse för den enskilde och för samhället

utgöra en viktig del av lärarens uppgift.

Att för närvarande såsom nödvändigt kompetensvillkor för lärare

i biologi och hälsolära vid seminarierna uppställa fordringar på insikter

gående utöver dem, som i filosofisk ämbetsexamen kunna vitsordas,

låter sig emellertid icke; göra. Kompetensanspråken för dessa lärare äro

redan förut jämförelsevis stora, då läroämnet biologi vid seminarierna liksom

vid de allmänna läroverken motsvaras av två akademiska examensärnnen,

botanik och zoologi. Vad den sökande utöver den lagstadgade behörigheten

kan äga av insikter till förmån för sin uppgift som undervisare i

hälsolära, kommer naturligtvis vid tjänstens tillsättning att räknas honom

som mycket avsevärd merit. Man torde kunna vara berättigad att vänta,

att den, som ämnar söka tjänst som lärare i biologi och hälsolära vid ett

seminarium eller redan erhållit sådan befattning, skall låta sig angeläget

vara att genom självstudier och genom anlitande av de utbildningsmöjligheter,

som stå honom till buds, söka göra sig allt mera skicklig att bestrida

de olika sidorna av den hygieniska undervisningen. Man kan ock hoppas,,

att tillfällen skola komma att beredas lärarna att utan kännbarare ekonomiska

uppoffringar genomgå under vetenskaplig ledning ställda feriekurser

i hälsolära. På föranstaltande av Centralförbundet för nykterhetsundervisning

och med av riksdagen beviljade medel hava dylika kurser, avsedda

icke minst för lärare vid seminarierna, nu under en följd av år varit anordnade

och, såsom det synes, väl motsvarat sitt syfte.

Kompetens Svårigheter liknande dem, som gälla hälsoläran, föreligga ock i fråga

för under- . . , . . .

visning i om det av kommittén pa seminariernas undervisnmgsplan uppförda nya

ekonomilära. .

ämnet ekonomilära.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

3 (in

Det är givetvis önskvärt, att kompetensen, i vad beträffar den teoretiska

utbildningen, för lärarbefattning i ekonomilära så mycket som möjligt

ansluter sig till den, som är gällande för övriga lärarbefattningar vid

seminarierna. Om möjligt bör därför filosofisk ämbetsexamen utgöra

kompetens för lärarbefattning i ekonomilära. Härvid möter emellertid den

svårigheten, att varken nationalekonomi eller statistik — de två universitetsämnen,

som närmast kunna tänkas förbereda för den ifrågavarande lärarverksamheten

— i den filosofiska examensstadgan äro upptagna bland

fakultetens examensämnen och att följaktligen filosofisk ämbetsexamen ej

heller givit dem någon särskild plats inom sina fjorton ämnesgrupper.

Denna svårighet är dock numera så till vida övervunnen, som de

filosofiska fakulteterna i Uppsala och Lund med stöd av den nämnda

stadgan § 2, sista inom., begärt och af Kungl. Maj:t erhållit tillstånd att

upptaga de nämnda ämnena bland examensämnena i alla filosofiska examina.

Dock kvarstår den olägenheten, att intetdera ämnet kan ingå bland de

obligatoriska ämnena i någon av filosofiska ämbetsexamens ämnesgrupper

— i vilka ämnen till stor del fordras överbetyg — utan måste bliva ett

biämne vid sidan av dessa. Förhållandet torde också vara, att nationalekonomi

och statistik sällan om någonsin medtagas i filosofisk ämbetsexamen,

i det att de som studera dessa ämnen föredraga att avlägga filosofie

kandidatexamen, där ämneskombinationen är alldeles fri.

För den händelse ekonomilära kan tänkas komma att tillsamman med

ett annat ämne ingå i adjunktur vid seminarierna, torde alltså en på bestämt

sätt sammansatt filosofisk ämbetsexamen kunna tillfredsställa seminariernas

behov. Bestämmer man sig åter för att överlämna undervisningen

åt extra lärare, torde ej blott personer, som avlagt sådan filosofisk ämbetsexamen,

utan äfven de som tagit en filosofie kandidatexamen av motsvarande

beskaffenhet eller en likartad statsvetenskaplig examen, om en sådan

kommer till stånd, böra tillerkännas formell kompetens, då de senares

s. 366 Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

366

reella kompetens i hithörande ämnen som regel torde befinnas vara större

och ej mindre.

Undersöker man då närmare, vilka ämnen i ifrågavarande examina

som böra utgöra förutsättning för kompetens till lärarbefattning i ekonomilära,

är nationalekonomi tydligen självskrivet. Man kunde blott ifrågasätta,

huruvida studierna i detta ämne lämna tillräcklig kännedom om de

faktiska ekonomiska förhållanden, vari eu seminarielärare i ekonomilära

skall undervisa. Men så är otvivelaktigt förhållandet vid några av våra

högskolor, och tendensen till eu mera konkret behandling av nationalekonomien

är över huvud omisskännlig samt kommer ytterligare att befordras

genom antagande av nu föreliggande förslag. Det torde för övrigt

ej vara lämpligt eller ens möjligt att uppställa en ovillkorlig fordran på

att en blivande lärare skall vid universitetet ha förvärvat alla de kunskaper

han behöver för sin blivande undervisning; i detta ämne liksom i det

nyssnämnda ämnet hälsolära och för övrigt mer eller mindre i alla ämnen

bör han kunna genom självstudier, idkade i samband med den praktiska

lärarverksamheten, fortsätta och fullständiga sin utbildning. Visserligen

vore det tänkbart att åstadkomma en komplettering av de inom nationalekonomien

inhämtade kunskaperna genom att även fordra upptagande i

examen av ämnet stastitik, i synnerhet då det ej kan vara tvivel om att

insikter i detta ämne skulle vara den blivande läraren till gagn. Det synes

dock vara olämpligt att göra detta ämne obligatoriskt för en lärare i

ekonomilära, då ämnet givetvis är av mindre vikt för honom än nationalekonomien

och det möter svårigheter att bereda plats redan för ett av

dessa två ämnen i filosofisk ämbetsexamen.

För läraren i ekonomilära synes därför böra fordras minst betyget

Med beröm godkänd i ämnet nationalekonomi i någon av förut angivna

examina.

Det nu sagda gäller de ekonomiska insikter, som fordras för läraren

i fråga. Däremot ställer det sig annorlunda med avseende på hans behov

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

3(i7

av tekniska insikter särskilt på jordbrukets område, i det att dessa äro av

väsentligt annat slag än hans övriga akademiska kunskapsmaterial och

därför ej kunna tänkas inhämtade endast genom självstudier, om hans

undervisning skall få något värde. Då det måste anses uteslutet, att universitetsundervisning

i hithörande frågor över huvud skall kunna anordnas

inom de statsvetenskapliga studiernas ram, synes den enda möjligheten

vara, att den blivande läraren genomgår en elementär agronomisk kurs

vid något av våra lantbruksinstitut och att man allstå för kompetens fordrar,

jämte akademisk examen, godkänt prov vid lantbruksinstitut i de

ämnen, som en sådan kurs lämpligen kan anses böra omfatta. Då lantbruksinstituten

båda ligga helt nära våra två universitetsstäder, synes denna

anordning ej böra stöta på några svårigheter.

Vill man för den lärare, som skall bestrida undervisningen i ekonomilära

vid seminarierna, uppställa bestämda kompetensfordringar, vilka

innebäi*a säkerhet för att han behärskar lärokursen, sådan den av kommittén

föreslagits, bör man således fordra, att han dels förvärvat sig insikter

i nationalekonomi, bedömda med vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver

i av honom avlagd filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen,

dels ock vid lantbruksinstitut genomgått en elementär agronomisk

kurs och avlagt godkänt prov i de ämnen, som i eu sådan kurs

böra ingå.

Det ä,r dock uppenbart, att, om man under nuvarande förhållanden

uppställde dylika fordringar såsom oeftergivligt villkor vare si? för ordinarie

eller för extra ordinarie anställning, man näppeligen skulle finna de för undervisningens

uppehållande behövliga lärarkrafterna. Tillsvidare måste man

därför avstå från att stadga bestämda kompetensfordringar och i

stället lämna seminariernas myndigheter frihet att begagna de tillfälliga utvägar,

som kunna erbjuda sig för undervisningens uppehållande. Detta innebär

ock, att man tillsvidare icke beräknar ordinarie lärare för ekonomiläran

utan låter undervisningen däri bliva besörjd av extra ordinarie lärarkrafter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

.''>68

Att man icke skulle finna för den ifrågavarande uppgiften intresserade

och lämpliga personer torde icke vara att befara. De fakta och spörsmål,

som ekonomiläran avhandlar, åro i våra dagar föremål för ett stigande

intresse. Delvis falla de inom områden, som icke äro främmande för den,

som från nutida vetenskapliga synpunkter idkar juridiska eller historiska

eller geografiska studier, till stor del äro de väl bekanta för den modernt

bildade affärsmannen och teknikern. Särskilt torde lärarfrågans ordnande

underlättas, om undervisningen delas på två lärare, exempelvis så, att de

övervägande ekonomiska partierna av ämnet överlämnas åt den ene av

dem, de mera tekniska åt den andre.

Att de svårigheter för ekonomiläran, som nu ligga i bristen på fullt

kompetenta lärarkrafter, i framtiden skola bliva mindre eller helt undanröjas,

därom torde man kunna hysa grundad förhoppning. Nationalekonomien

skall alltmera vinna insteg bland den filosofiska fakultetens ämnen

vid universiteten, och anordningar skola helt visst kunna träffas, som minska

det avstånd, som hos oss ännu förefinnes mellan de akademiska och

de tekniska studierna. Till förändringar i sådan riktning bör tillvaron av

det ifrågavarande nya läroämnet vid seminarierna i sin män bidraga.

Befordringsgrunder

vid

tillsättning

av ämnestärartjän8

ter.

Sedan gammalt gäller vid tillsättning av seminarie- och läroverkslärartjänster

tre befordringsgrunder. Deras ordningsföljd och i det närmaste

deras ordalydelse äro desamma i seminariestadgan och i läroverksstadgan,

nämligen: 1) »skicklighet och nit i ungdomens undervisning och

handledning»; 2) »lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen som höra till den

ifrågavarande tjänsten»; 3) »längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring».

I fråga om lektorstjänst skola lärdomsförtjänster såsom befordringsgrund

likställas med undervisningsskickligheten; i fråga om adjunktstjänster

skola enligt läroverksstadgan de tre befordringsgrunderna gälla i den

anförda ordningen, varvid en mindre underlägsenhet enligt eu föregående

befordringsgrund må kunna uppvägas av ett större företräde enligt en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

361*

senare. Seminarietjänsterna äro i detta avseende likställda med adjunktstjänsterna

vid läroverken och böra i enlighet med synpunkter, som kommittén

i det föregående hävdat, fortfarande så förbliva.

I lydelsen av den första befordringsgrunden har kommittén icke föreslagit

någon ändring. Den andra befordringsgrunden, har av skäl, som i

det föregående anförts, i kommitténs stadgeförslag följande formulering:

»lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som höra till den ifrågavarande

tjänsten, samt i pedagogik», varjämte förut (sid. 354) nämnt tillägg gjorts

angående vitsord, som erhållits vid Högre lärarinneseminariet. I fråga

om den tredje har kommittén angivit de läroanstalter, vid vilka den tjänstgöring,

som är att taga i betraktande, skall vara fullgjord, och därvid

upptagit dels de i läroverksstadgan nämnda, dels ock, såsom i det föregående

sagts, folkskolorna. Den hänsyn, som, enligt vad ovan yttrats,

synts kommittén böra tagas till avlagd folkskollärarexamen, har i stadgeförslaget

icke hänförts till någon viss befordringsgrund, utan ställts vid

sidan såsom ett bidrag bland andra vid bedömandet av de sökandes inbördes

företräde. Ett annat dylikt bidrag är enligt gällande och i förslaget

bibehållet stadgande den hänsyn, som i vissa fall bör tagas till »behovet

av yngre och friskare krafter för tjänstens bestridande». Slutligen

har kommittén föreslagit, att vid tillsättning av för kvinnlig innehavare

avsedd adjunktstjänst hänsyn må, där så prövas behövligt, kunna tagas

till sökandes lämplighet som biträdande föreståndarinna.

De ifrågavarande bestämmelserna återfinnas i stadgeförslaget § 147.

* *

*

De av kommittén föreslagna kompetensbestämmelserna för övnings- Allmänna

c 1 •'' behörighets
lärare

återfinnas i stadgeförslaget § 151. villkor för

° ° # övnings
Gällande

seminariestadga anger som allmänt behörighetsvillkor för lärare.

lärare i övningsämne vid seminarium »att vara känd för gudsfruktan och

47—082815. Folkunder v.-kom. bet I. Folkskolesem. Band 1.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Seminariernas lärare.

goda seder». Kommittén har ansett det vara riktigast och lämpligast att

låta jämväl övriga allmänna behörighetsvillkor, som gälla för

ämneslärare, också gälla för övningslärare (sid. 354 tf.). Detta så

mycket mera, som kommittén finner övningslärarna intaga samma ställning

till eleverna och äga samma betydelse i läroanstaltens arbete som ämneslärarna

och med hänsyn därtill föreslår lika fast anställning för de förra

som för de senare (sid. 386).

Den fasta anställning, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma

övningslärarna, har föranlett kommittén att även för dessa lärare såsom

allmänt behörighetsvillkor uppställa fordran på minst två års föregående

tjänstgöring. Sådan tjänstgöring må enligt den föreslagna bestämmelsen

kunna hava ägt rum vid vilken eller vilka som helst av de under offentlig

kontroll stående läroanstalterna och innefatta övningslärarverksamhet

eller annan lärarverksamhet.

Slutligen har kommittén ansett det nödvändigt att av den, som skall

anställas som ordinarie övningslärare vid ett seminarium, fordra ett visst

mått av allmänbildning. Genom 1905 års låroverksstadga uppställdes

som fordran på lärarna i teckning och musik vid de allmänna läroverken,

att de jämte sin fackliga utbildning skulle äga eu viss allmänbildning, i det att

de skulle »antingen hava avlagt realskolexamen eller genom intyg av vederbörande

lärare vid allmänt läroverk hava stvrkt si<r ä<ra motsvarande

kunskaper». Stadgandet härom torde hava tillkommit på hemställan av

senaste läroverkskommitté, som ansett det vara »en uppenbar fördel — ej

minst för disciplinens upprätthållande — att lärarna i dessa ämnen äga en

allmänbildning, som åtminstone ej är mindre än de lärjungars, vilka stå

i begrepp att lämna realskolans högsta, klass», och fördenskull föreslagit,

att för dem skulle som kompetensfordran uppställas avlagd realskolexamen

eller studentexamen. Någon motsvarande bestämmelse för lärarna i gymnastik

vid läroverken har icke ansetts behövlig, då fordringarna för inträde

s. 371 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

371

vid Gymnastiska centralinstitutet i fråga om dessa lärare gåve säkerhet för

en fullt tillfyllestgörande allmänbildning.

Eu dylik fordran på ett ej allt för ringa mått av allmänbildning hos

lärarna i de nu nämnda övningsämnena är naturligtvis ett behov, ej mindre

då det gäller seminarierna, än då det gäller de allmänna läroverken.

Ocli den måste vid seminarierna utsträckas även till lärarna i övriga där

förekommande övningsämnen: trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete,

således bliva eu allmän kompetensfordran för övningslärarna. Kommittén

har sålunda föreslagit, att för behörighet till lärarbefattning i övningsämne

skall fordras »att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt

sijjf äga eu allmänbildning, minst svarande mot i realskolan meddelade

kunskaper». Undantag från denna bestämmelse har kommittén dock ansett

kunna göras för lärare, vars undervisningsskyldighet omfattar allenast den

praktiska delen av ämnet trädgårdsskötsel.

Som särskilt villkor för lärare i teckning vid seminarierna fordras

redan nu samma fackutbildning, som är stadgad för teckningslärare vid

gymnasierna, eller »att hava nöjaktigt genomgått den vid Tekniska skolan

i Stockholm anordnade högre undervisningskurs för teckningslärare».

Detta villkor bör givetvis bibehållas. Till detsamma har kommittén i sitt

stadgeförslag i likhet med läroverksstadgan fogat villkoret »att hava nöjaktigt

genomgått provkurs i enlighet med de föreskrifter, som därom

framdeles varda meddelade». För närvarande synas i samband med de

blivande teckningslärarnas konstnärliga och tekniska utbildning vissa åtgärder

vidtagas för deras utbildning även i pedagogiskt avseende. Men

om den av läroverksstadgan i utsikt ställda provkursen blir förverkligad,

är det givetvis högst önskligt, att även de blivande seminarielärarna i

ämnet erhålla den pedagogiska utbildning, som en sådan kurs kan skänka.

Sannolikt skola de för sin speciella uppgift därutöver bliva i behov av

viss utbildning, som man får söka sörja för genom anordnande av sär
-

Särskilda

behörighetsvillkor

för

lärare i teckning.

s. 372 Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

Särskilda

behörighetsvillkor

för

lärare i musik.

372

skilda smärre kurser. 1 synnerhet är därvid att tänka på den s. k. åskådningsteckningen,

som utgör en viktig sida av teckningsundervisningen i

seminariet.

Kompetensfordringarna för lärarna i musik vid seminarierna äro enligt

gällande bestämmelser såtillvida större än för musiklärarna vid de

allmänna läroverken, som de förra skola vid Musikkonservatoriet hava

erhållit »goda vitsord» ej blott i de konstarter, som ingå i den för de

senare föreskrivna prövningen för behörighet till lärarbefattning i musik,

utan jämväl i orgelspelning. Denna större fordran är betingad av den

omfattning, som musikundervisningen har vid seminarierna, och måste

därför upprätthållas. Kommittén har i överensstämmelse härmed föreslagit,

att för behörighet till musiklärarbefattning vid seminarierna skall

fordras att vid Kung], musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen

och organistexamen.

De instrument, som tillhöra den för alla seminarieelever gemensamma

lärokursen i musik, äro orgelharmoniet och pianot. Kunde man räkna på

att alltid erhålla elever med säkert gehör och i allmänhet större musikalisk

begåvning, vore för undervisningen i ett folkskoleseminarium otvivelaktigt

fiolen att föredraga framför dessa båda, såväl med hänsyn till elevernas

allmänna musikaliska utbildning som med hänsyn till det folkliga musiklivets

höjande. Nu kan man icke bygga på en dylik förutsättning, men

man måste finna det högst önskligt, att de elever, som verkligen äga den

för fiolspelning behövliga musikaliska begåvningen, måtte kunna, om de så

vilja, erhålla undervisning i fiolspelning under sin seminarietid. Skall

åter detta bliva möjligt, maste seminariets musiklärare själv äga utbildning

i denna konstart. Att göra detta till en ovillkorlig kompetensfordran för

musikläraren skulle dock enligt kommitténs åsikt kunna medföra ett tillbak

asättande av de mera huvudsakliga synpunkterna för hans behörighet.

Kommittén har därför stannat vid att föreslå samma bestämmelse, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

läroverksstadgan härvidlag upptagit, nämligen att vid jämförelse mellan

flera sökande avseende även bör fästas vid intyg från Musikkonservatoriet

om kunskap i fiolspelning.

Liksom i fråga om teckningslärarna föreslår kommittén vidare i överensstämmelse

med läroverksstadgan, att musiklärarna för erhållande av ordinarie

anställning skola hava »nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet

med föreskrifter, som därom framdeles varda meddelade». Anmärkas bör

emellertid, att icke heller beträffande dessa lärare den pedagogiska sidan

av utbildningen numera kan sägas vara förbisedd vid den läroanstalt, där

de erhålla den huvudsakliga utbildningen för sin lärarverksamhet. Den

övning att undervisa, som de där erhålla, avser dock huvudsakligen det

tidigaste skolstadiet och motsvarar således endast delvis det föreliggande

behovet.

Frågan om gymnastiklärarnas utbildning är för närvarande föremål Särskilda

. . . . behnrighets
för

utredning av en särskilt för ändamålet tillsatt kungl. kommitté. I villkor för

lärare i

här föreliggande förslag har därför intet annat behörighetsvillkor för dessa gymnastik.

lärare blivit framställt än det nu gällande: »att hava genomgått fullständig

gymnastiklä rarkurs vid Gymnastiska centralinstitutet och däröver erhållit

betyg». Frågan om möjligheten av annan utbildningsgång för gymnastiklärarna

än den nu förekommande har visserligen inom kommittén

varit föremål för överläggning, varvid uttalanden gjorts i den riktning,

att utbildningen till gymnastiklärare lämpligen skulle kunna tänkas

förenad med utbildning till ämneslärare (se det följande sid. 381), men

kommittén har av angivet skäl icke ansett sig behöva eller böra ingå

i närmare behandling av frågan. Att denna är av stor betydelse särskilt

för seminarierna är uppenbart. Gymnastikläraren vid ett seminarium

har sig förelagt icke blott att arbeta för elevernas hälsa och kroppsliga

utveckling utan ock att utbilda dem till att i sin ordning kunna tjänstgöra

som gymnastiklärare. Med avseende på de för hans verksamhet be
-

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Seminariernas lärare.

hövliga förutsättningarna vill kommittén här endast erinra om den utvidgning

av gymnastikundervisningens program, som innebäres i kommitténs

förslag om leken och idrotten såsom en däri fast inordnad beståndsdel,

en utvidgning som väsentligen ökar gymnastiklärarens betydelse för

elevernas fysiska och moraliska vård och uppfostran.

behörighet*- Det *iar 1 annat sammanhang (sid. 189) framhållits, att med avseende

lärare i träd- trädgårdsskötselns ställning vid seminarierna frågan om lärarnas kom
gårdsskötsel.

petens är av stor betydelse. Gynnsammast för undervisningen är naturligtvis,

om de båda sidorna av läroämnet, den teoretiska och den praktiska,

kunna sammanhållas i en lärares hand. Av läraren i trädgårdsskötsel bör

därför som regel fordras, att han äger både teoretiska och praktiska insikter

i sitt ämne. Men han måste dessutom äga, jämte ett visst mått

av allmänbildning, någon pedagogisk förfarenhet. Denna sistnämnda kan

han tänkas i de flesta fall komma att förvärva sig under den föregående

tjänstgöring av minst två år, som för honom liksom för andra lärare

skall utgöra ett allmänt villkor för ordinarie anställning och som väl i

flertalet fall kommer att fullgöras vid något, seminarium. Den föreslagna

kompetensbestämmelsen innehåller, att han förmedelst genomgången utbildningskurs

i ämnet eller annorledes skall hava förvärvat god kunskap

och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer samt erforderlig

undervisningskicklighet.

Någon bestämd utbildningskurs finnes icke att hänvisa till, vilket

tyder på en för trädgårdsskötselns ställning vid seminarier och folkskolor

kännbar brist. Att från statens sida åtgärd måtte vidtagas för att

bereda lämplig utbildning åt blivande lärare i trädgårdsskötsel

vid seminarierna är ock en hemställan, som kommittén finner sig böra

göra. De nyupprättade statsunderstödda trädgårdsskolorna vid Alnarp och

Adelsnäs samt i Härnösand meddela i sina tvååriga kurser eu helt visst

god yrkesutbildning i ämnet. Men vad som saknas är en lärokurs, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

37 a

åt personer, vilka vid dessa skolor eller annorstädes förvärvat sig yrkesutbildning

och vilka äga den för anställning som övningslärare vid seminarium

erforderliga allmänbildningen, gåve utbildning i pedagogisk trädgårdsskötsel

till en omfattning, som motsvarade seminariernas behov. I

detta sammanhang må erinras om de för folkskollärarnas fortbildning i

det ifrågavarande ämnet avsedda kurser, som under en följd av år varit

anordnade vid Nääs och vid Adelsnäs, samt om den av staten understödda

kursen vid Rimforsa, avseende utbildning av lärarinnor i trädgårdsskötsel

för småbrukets behov. Den för blivande seminarielärare önskvärda lärokursen

bör tydligen äga större omfattning än dessa kurser och bygga på

en grundligare yrkeskunnighet hos sina elever. Många skäl synas tala

för Nääs såsom den lämpligaste platsen för dess förläggning.

Behörighetsvillkoren för slöjdlärare hava av kommittén formulerats

på liknande sätt som de ovan angivna behörighetsvillkoren för lärare i

trädgårdsskötsel. För lärare i manlig slöjd äga vi i Nääs en erkänt god

utbildningsanst-alt. Dess kurser avse dock egentligen endast utbildningen

av slöjdlärare för folkskolornas behov och ha hittills icke upptagit vare

sig pappslöjd eller metallslöjd utan begränsat sig till den egentliga träslöjden,

(varvid undervisning i svarvning under senare tiden dock icke

förekommit). Man kan hoppas, att dess undervisning skall komma att

utsträckas till att omfatta alla de nämnda slöjdarterna och anpassas även

efter de större fordringar, som måste ställas på slöjdlärare vid seminarierna.

Att för närvarande i stadgan fastslå genomgången kurs vid

Nääs slöjdlärarseminarium såsom kompetensfordran vore icke lämpligt.

Den föreslagna kompetensbestämmelsen, som i det närmaste överensstämmer

med den nu gällande, fordrar, att den sökande till slöjdlärartjänst

vid seminarium skall förmedelst genomgången utbildningskurs eller annorledes

hava förvärvat god färdighet och undervisningsskicklighet i de slöjd
-

Särski lita

behörighetsvillkor

för lärare

i manlig

slöjd.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Seminariernas lärare.

arter, vari vid seminariet meddelas undervisning. Dessa slöjdarter äro

enligt kommitténs kursplan tre: pappslöjd, träslöjd och metallslöjd.

Särskilda De två läroämnen, som ingå i det husliga arbetet, nämligen kvinn
hetsvillkor

lig slöjd och hushållsgöroinål, kunna, enligt vad i föregående avdelninoför

lära- ° ° °

rinna i hus- av detta kapitel blivit sagt, tänkas förenade i en och samma lärarinnas

ligt arbete. 0

hand eller ock överlämnade vart och ett åt särskild lärarinna.

Med avseende på lärarinnan i kvinnlig slöjd kan åt behörighetsvillkoren

givas alldeles samma lydelse som med avseende på läraren i manlig

slöjd. Kommittén har i annat sammanhang erinrat om att det i fråga

om den förra ej mindre än om den senare gäller, att yrkeskunnighet ensamt

för sig icke gör tillfyllest. Skall lärarinnan förmå att förvärva aktning

åt sitt ämne och att låta dess mångsidigt uppfostrande betydelse

komma till sin rätt, behöver hon med fackmässig insikt förena ett visst

mått af pedagogisk och allmän bildning.

Den framställning, som av läroverksöverstyrelsen i augusti 1911

gjorts angående utbildningen av handarbetslärarinnor vid statsunderstödda

skolor, förordar eu facklig utbildning meddelad genom eu kurs på minst

36 veckor, därvid undervisning erhålles i »metodiska skolarbeten (stoppning,

lappning, stickning och dylikt) linne-, kläd- och maskinsömnad, konstsömnad,

fackteckning, stillära och materiallära samt pedagogik och metodik»,

och såsom villkor för tillträde till denna kurs en allmänbildning vitsordad

genom realskolexamen eller åtminstone genom betyg från näst högsta

klassen av flickskola, som har fem klasser över folkskola, eller motsvarande

utbildning. I denna framställning återfinnas således samma huvudsynpunkter,

som kommittén för sin del velat göra gällande. Klart är, att

en kurs för blivande lärarinnor i kvinnlig slöjd vid folkskoleseminarierna

bör vara betydligt mera omfattande än den av läroverksöverstyrelsen skisserade,

eftersom seminarielärarinnan skall undervisa lärjungar, som redan

s. 377 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

377

före inträdet vid seminariet böra besitta en färdighet, icke mycket underlägsen

den, som förvärvas i en högre flickskola.

För ändamålet fullt lämpade utbildningsanstalter synas icke för närvarande

förefinnas. Den för meddelande av metodisk elementarundervisning

i kvinnlig slöjd oundgängliga färdigheten i handarbete och den för

undervisning i allmänhet behövliga pedagogiska utbildningen torde dock

kunna vinnas exempelvis i handarbetsseminariet vid Maria Nordenfelts

kvinnliga yrkesskola i Göteborg eller i Hulda Lundins kurs i Stockholm

eller i andra därmed jämförliga kurser, om dessa i likhet med vad som

redan skett med de nyssnämnda utvidgas för att motsvara läroverksöverstyrelsens

härovan anförda krav. Men den större yrkesskicklighet å ena

sidan, den praktiska duglighet och självständighet i uppfattningen av ämnets

behandling- å andra sidan, vilka man bör fordra av seminarielärarinnan,

torde icke kunna vinnas endast genom en kurs av nyssnämnda art och

omfattning. Härför fordras otvivelaktigt någon tids sysselsättning med

verkligt yrkesarbete inom någon eller några av ämnets grenar, exempelvis

under genomgående av en minst ettårig kurs vid någon av staten

understödd fackskola, såsom t. ex. Handarbetets vänners sy- och vävskola

i Stockholm. Fn dylik kurs, i förening med eu kurs i metodisk elementär

handarbetsundervisning av förut nämnda omfattning, torde kunna giva det

väsentligaste av den fackliga utbildning, som en slöjdlärarinna vid ett

seminarium måste äga.

För en blivande lärarinna i hushållsgöromål (huslig ekonomi) finnas

numera i vårt land av staten understödda läroanstalter, som äro väl ägnade

att giva henne den behövliga utbildningen, t, ex. Fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala, Högre lärarinneseminariets hushållsskola i Stockholm,

Rimforsa lanthushållningsskola in. fl. Att hava genomgått någon

sådan läroanstalt skall enligt kommitténs förslag i fråga om lärarinna i

hushållsgöromål vid seminarium utgöra villkor för anställning.

48—082815 66. Folkunderv.-koin. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Seminariernas lärare.

En lärarinna, vars tjänstgöringsskyldighet skall omfatta hela läroämnet

husligt arbete, måste tydligtvis fylla kompetensfordringarna såväl

för lärarinnan i kvinnlig slöjd som för lärarinnan i hushållsgöromål. '')

Om tjänst- Liksom i fråga om ämneslärarna så måste ock i fråga om övnings
göring

vid , . „ ,

folkskola lärarna kännedom om folkskolan anses vara av stor betydelse för under
righetsvill-

visningsarbetet i seminariet. Samma skäl föreligga dock i båda fallen mot

ningslärare. tanken på att göra föregående lärarverksamhet vid folkskola till koraperingsgrun-

tensfordran. Kommittén har, såsom ovan nämnts, bland de allmänna behörighetsvillkoren

för ordinarie anställning som övningslärare även upptagit

fordran på två års föregående väl vitsordad tjänstgöring och med avseende

på de läroanstalter, vid vilka sådan tjänstgöring kan vara fullgjord,

utsträckt bestämmelsen till att gälla varje under offentlig kontroll stående

läroanstalt. Häri äro då även folkskolorna inbegripna, vadan övnings
J)

Med avseende på anordningar för utbildningen av lärarinnor i husligt arbete —

handarbete och hushållsgöromål — för seminarierna och högre skolstadier i allmänhet har

man i vårt land gjort mindre än på många håll i utlandet.

Högst i anseende stå ämnets båda grenar antagligen i vissa av Nordamerikas förenta

stater, t. ex. i New York, där »Home arts* och »Home Science» kunna ingå i den första av

de akademiska examina (»Bachelor of Arts» eller »Bachelor of Science»). — I Frankrike och

Belgien fordras för att få undervisa i husligt arbete vid högre folkskolor och seminarier att

efter avlagd folkskolelärarinneexamen (i hvilken ingår såväl handarbete som hushållsgöromål)

hava tillbragt minst ett år vid fackskola och avlagt facklärarinneexamen i endera av de

nämnda grenarna. — I Preussen fordras för kompetens till att undervisa i folkskola, att

hava avlagt facklärarinneexamen. Denna kräver genomgång av en högre flickskola och ettårig

kurs (40 veckor om 30 timmar) i någou av statens egna fackskolor eller godkänd enskild

sådan. För kompetens till högre flickskolor fordras »högre fackskoleexamen», som förutsätter

minst ett års ytterligare utbildning. Skall lärarinnan undervisa i fortsättningsskola (Fortbildungssehule),

måste hon därtill arbeta minst V2 år i verkligt yrkesarbete (handarbetslärarinnan

i någon större beklädnadsaffär e. d. och lärarinnan i hushållsgöromål t. ex. i en restaurant),

och först sedan hon därefter under ett år åhört lektioner och undervisat vid eu för detta

ändamål godkänd skola, erhåller hon sitt lärarinnediplom. — I Baden och Schweiz kräver

utbildningen för lärarinnor i högre läroanstalter 2lfs år efter genomgången högre flickskola.

Även i England och Skottland kräver utbildningen 2 till 21/s år.

I alla de ovannämnda utbildningsanstalterna omfattar handarbetslärarinnans utbildning

utom de olika sömnadsarterna även teckning, räkning, materiallära, pedagogik m. m.

Den examen, vartill undervisningen förbereder, står i flertalet av de nämnda länderna under

sträng kontroll och omfattar ingående prov till utrönande såväl av examinandens egen praktiska

yrkesskicklighet som av hennes pedagogiska förmåga.

s. 379 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

379

läraren liksom ämnesläraren har möjlighet att fullgöra den för behörighet

erforderliga tjänstgöringen även vid folkskola.

De befordringsgrunder, som gälla vid tillsättning av ämneslärarbefattningar,

synas kommittén böra i tillämpliga delar gälla även vid tillsättning

av övningslärartjänster. Därvid kommer då i senare fallet såväl

som i det förra avlagd folkskollärarexamen att räknas såsom merit (stadgeförslaget

§ 154:3).

* *

*

övning sskolläraren skall vara folkskollärare. Han skall således först }Btehii-rijj''

och främst fylla de fordringar, som folkskolestadgan föreskriver för f°r lärare

• _ _ ° ° vid övnings
behörighet

till ordinarie anställning vid folkskola, d. v. s. enligt »kola.

denna stadgas § 18: »att vara känd för gudsfruktan och sedlig vandel samt

äga den stadga i karaktären och den foglighet i lynnet, som ungdomens

ledning kräver; att hava undergått godkänd avgångsexamen vid något

statens folkskollärarseminarium; samt hava uppnått tjuguett års ålder».

Enligt kommitténs åsikt bör han med avseende på ålder och kroppsbeskaffenhet

även fylla de behörighetsvillkor, som i dessa avseenden

gälla för övriga lärare vid seminariet, och i likhet med dessa

jämväl hava fullgjort villkoret om minst två års föregående tjänstgöring.

Med sistnämnda fordran stämmer ock överens den höjning av

åldern för ordinarie anställning från 21 till 23 år, som innebäres i förutnämnda

fordran på samma lägsta ålder, som övriga seminariets lärare

skola äga (stadgeförslaget § 156).

Den föregående tjänstgöring, vilken i fråga om lärare vid övningsskola

bör fordras som kompetensvillkor, skall givetvis vara fullgjord vid folkskola,

med full tjänstgöring, på eget ansvar och efter avlagd folkskollärarexamen.

Ty det är framför allt förvärvad erfarenhet och skicklighet som

folkskollärare, som övningsskolläraren skall göra fruktbringande i sitt

arbete vid seminariet.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Seminariernas lärare.

Men i detta arbete möter honom en alldeles ny uppgift, tillika den

svåraste han som lärare vid övningsskola har att fullgöra: handledningen

av seminarieeleverna. Lämpligheten för denna uppgift beror delvis på rent

personliga egenskaper, och om dessas förhandenvaro eller frånvaro lämnar

hans föregående verksamhet som lärare vid folkskola jämförelsevis ringa

upplysning. Med hänsyn till övningsskollärarens stora betydelse i seminariearbetet

kunde det därför synas lämpligt, att tillfälle gåves att pröva

hans lämplighet som övningsskollärare, innan han i enlighet med kommitténs

förslag erhölle fast anställning vid seminariet. För en dylik ordning

möta dock hinder både av formell och reell natur. Kommittén

redogör längre fram (sid. 389) närmare för de skäl, som föranlett kommittén

att föreslå, icke blott att åt lärarna vid övningsskolan måtte givas

fast anställning utan ock att vid deras anställande måtte följas i allt

huvudsakligt samma tillvägagångssätt soin vid anställandet av andra seminariets

lärare.

Befordrings- 1 )e befordringsgrunder, som skola gälla vid anställning av övnings
grunder

vid & 0 7 0 n n

anställning skollärare, ha synts kommittén hellre böra avfattas i huvudsaklig överensav

övnings- 7 J ~

skollärare, stämmelse med de befordringsgrunder, som gälla i fråga om seminariets

övriga lärare, än i enlighet med folkskolestadgans mera obestämda stadganden

i detta avseende. Den lydelse de erhållit i kommitténs stadgeförslag

torde icke behöva närmare motiveras (stadgeförslaget § 159).

Att »lämplighet för de särskilda uppgifter, som äro förenade med lärarbefattning

vid övningsskola», i den mån denna lämplighet vid tjänstetillsättningen

kan bedömas, måste utgöra eu viktig synpunkt, är uppenbart.

Den föregående tjänstgöring, som skall tillräknas sökanden som

merit, bör enligt kommitténs åsikt kunna vara fullgjord vid folkskola,

vid ett folkskoleseminariums övningsskola, vid ett småskoleseminarium

eller vid ett sådant seminariums övningsskola.

s. 381 Kontrollera mot PDF

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

381

Vid behandling inom kommittén av kompetensfrågan har framhållits Om förening

det önskvärda däri, att ämneslärärnas utbildning och behörighet å den ena slags lärar7

. verksamhet

sidan och övningslärarnas å den andra icke, såsom nu är fallet, alltid och vid semiovillkorligt

uteslöte varandra. Från pedagogisk synpunkt sett, skulle det

säkerligen, ej blott i fråga om seminarier utan ock i fråga om andra

läroanstalter, kunna vara en fördel, om exempelvis någon av ämneslärarna

ägde utbildning och förmåga att tjänstgöra som ledare av sina

lärjungar vid deras lekar och idrottsövningar eller rent av som deras

gymnastiklärare, eller om läraren i ett övningsämne hade förutsättningar

att även undervisa i något kunskapsämne. 1 och för sig ligger det

helt visst eu riktig uppfattning till grund för den då och då framträdande

meningen, att de s. k. övningsämnena borde kunna på ett eller annat

sätt förbindas med den akademiska lärarutbildningen och inräknas i lärarexamen.

Kommittén har emellertid icke haft tillräcklig anledning att

till behandling upptaga denna fråga, som innesluter eu mängd organisatoriska

och praktiska svårigheter. För närvarande kan en lärarverksamhet,

som med undervisning i ett övningsämne förbunde undervisning

i ett kunskapsämne, endast undantagsvis ifrågakomma. Att möjligheten

därav dock icke genom stadgebestämmelser uteslutes finner kommittén

vara av vikt, och kommittén har i det föregående berört särskilt ett fall,

där dylik förening av undervisningsuppgifter under vissa förutsättningar

skulle tänkas vara lämplig, nämligen det fall där undervisning i hälsolära

skulle kunna anförtros åt gymnastikläraren. Dessutom må här erinras om

de fall, som redan förekommit vid seminarierna, att läraren i biologi tilllika

undervisat i teoretisk trädgårdsskötsel eller läraren i trädgårdsskötsel

besörjt den botaniska delen av undervisningen i biologi, eller att, såsom

för närvarande åtminstone vid ett par seminarier är händelsen, eu av

adjunkterna med framgång sköter undervisningen både i teoretisk och

praktisk trädgårdsskötsel.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Seminariernas lärare.

I fråga om seminarierna är även den möjligheten att taga i betraktande,

att en lärare lämpligen skulle kunna undervisa i två övningsämnen

eller att en lärare i övningsskolan tillika undervisade i ett övningsämne

i seminariet.

I förra avseendet finner man vid ett och annat seminarium övninersämnena

slöjd och trädgårdsskötsel förenade i en och samme lärares hand,

och ingalunda otänkbart vore, att en lärare skaffat sig utbildning att

undervisa i slöjd och teckning, därvid slöjdundervisningen naturligtvis

icke finge omfatta både seminarium och övningsskola. I senare avseendet

kan framhållas den gynnsamma erfarenhet man äger av övningsskollärare

såsom slöjdlärare för seminarieeleverna. övningsskollärarens pedagogiska

insikter och erfarenhet har därvid kommit slöjdundervisningen till godo.

På samma sätt vore det helt säkert förmånligt, om befattning som lärare

i övningsskolan, naturligtvis med till lämpligt omfång begränsad undervisningsskyldighet,

förenades med befattning som lärare i trädgårdsskötsel

vid seminariet.

Att förutse de fall, där dylik förening av olika slags lärarverksamhet

kan ifrågakomma, är icke möjligt, då de ju med nuvarande anordningar

av lärarutbildningen alltid bliva beroende av tillfälliga förhållanden.

Men att en dylik förening kan ha pedagogiska och praktiska fördelar,

torde vara av erfarenheten bestyrkt, och det synes då ock lämpligt, att

den i stadgan angives såsom tillåtlig. Blir den förknippad med ekonomiska

spörsmål, måste den naturligtvis bli föremål för central myndighets

behandling. Jämför Band 2 sid. 22. (Stadgeförslaget § 93: 3.)

s. 383 Kontrollera mot PDF

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

383

3. Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

Tillsättningen av föreståndare liksom av övriga lärare vid serainarierna

tillkom från början vederbörande konsistorium. Genom en kungl. tjänst.

kungörelse lades år 1864 utnämningen av föreståndare eller, som han enligt

1865 års reglemente benämndes, rektor i Kungl. Maj:ts hand. Konsistoriet

hade att avgiva underdånigt förslag, och ansökan till rektorstjänst

skulle icke äga rum. I avseende på tillsättningen av rektorstjänst hava

sedermera de förändringar vidtagits, att densamma enligt kungl. kungörelse

den 27 augusti 1904 kan ske antingen genom utnämning eller genom

förordnande på viss tid samt att enligt kungl. kungörelse den 18 februari

1905 i de fall, då Kungl. Maj:t icke finner skäl meddela förnyat förordnande

ävensom eljest vid ledighet av rektorsbefattning, denna skall förklaras

till ansökan ledig. Genom sistnämnda stadganden har full likformighet

i avseende på rektorernas tillsättning åstadkommits mellan seminarierna

och de allmänna läroverken.

Någon förändring av sålunda nu gällande lagstiftning i detta avseende

har kommittén icke funnit anledning att föreslå. Kommitténs förslag

till stadgebestämmelser rörande tillsättning av rektorstjänst (stadgeförslaget

§§ 134—136) äro alltså avfattade i huvudsaklig likhet med nu

gällande föreskrifter.

Så länge eu viktig eller måhända den viktigaste befordringsgrunden Tilhättnin,/

° ° ... av adjunkts
vid

tillsättningen av ämneslärartjänster vid seminarierna liksom vid de tjänst.

allmänna läroverken var de sökandes inför vederbörande konsistorier avlagda

undervisningsprov, kunde icke ifrågasättas någon förändring av den

gamla ordningen för dessa tjänsters tillsättning, enligt vilken denna tillkom

samma myndighet, som hade att bedöma de avlagda proven. I samma

mån som lärarnas utbildning förbättrades, särskilt genom provårsinstitu
-

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Seminariernas lärare.

tionens införande och fortskridande utveckling, minskades emellertid betydelsen

av de inför platsmyndigheterna avlagda proven.

För de allmänna läroverkens vidkommande gjordes dessa år 1900

frivilliga. Då tillsättningen av läroverkens lärare sålunda skulle grundas

huvudsakligen på genom ansökningshandlingarna vitsordade förhållanden,

framträdde allt tydligare de olägenheter, som måste vara förbundna med

tjänsternas tillsättning genom ett flertal sid oordnade myndigheter. I och

med det att år 1905 eu överstyrelse inrättades för de allmänna läroverken,

blev det möjligt att förverkliga det sedan länge hysta önskemålet att överflytta

utnämningen av deras ämneslärare till Kung]. Maj:t.

Enär seminarierna kvarstodo under domkapitlens ledning, kunde vid

denna tid någon motsvarande förändring i fråga om utnämningen av deras

lärare icke genomföras. Genom kungl. kungörelsen den 18 februari 1905

gjordes emellertid undervisningsproven för adjunktsbefattningar vid seminarierna

frivilliga.

Såsom i det följande närmare skall utvecklas (sid. 47 1 ft''.), bär kommittén

funnit anledning föreslå, att även seminarierna, liksom övriga anstalter

för folkundervisningen, skola ställas under central ledning. Vid

sådant förhållande kan enligt kommitténs uppfattning tvekan icke råda

därom, att en liknande förändring som den, vilken år 1904 genomfördes

med avseende på tillsättningen av ämneslärare vid de allmänna läroverken,

nu också bör vidtagas i fråga om tillsättningen av ämneslärare vid folkskoleseminarierna.

De skäl, som gjorde en överflyttning av lä rartillsättningen

vid de allmänna läroverken frän konsistorierna till Kungl. Maj:t

önskvärd, hava sin giltighet också beträffande lärartillsäftningen vid seminarierna.

Därtill kommer, att, såsom i det följande ytterligare skall framhållas,

varje olikställighet mellan de allmänna läroverkens och seminariernas

lärare, vilken icke kan betraktas såsom en förmån för de sistnämnda, är

ägnad att öka de vanskligheter i avseende på lärarrekryteringen, varmed

seminarierna ändock hava att kämpa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

oSö

Kommittén föreslår alltså, att seminariernas ämneslärare, efter

förslag av överstyrelsen, utnämnas av Kungl. Maj:t.

Frånsett den möjlighet till lärartjänsters tillsättning i visst fall ginom

kallelse, som kommittén funnit önskvärd och i det föregående närmare

utvecklat (jfr sid. 343), har kommittén i sitt förslag till bestämmelser

rörande tillsättningen av adjunktstjänst i det hela kunnat följa de för de

allmänna läroverken gällande bestämmelserna. Den enligt nämnda bestämmelse]-

rektor tillkommande rätten att avgiva yttrande över de sökande bör

emellertid i enlighet med det förslag i fråga om seminariernas sty relse, som

kommittén i det följande skall framlägga, överflyttas till lokalstyrelsen,

inom vilken rektor såsom dess ledamot kan fä göra sin mening fällande.

(Stadgeförslaget §§ 137—148).

Blir på sätt kommittén föreslår full likformighet med de allmänna

läroverken genomförd i avseende på tillsättningen av ämneslärartjänster

vid seminarierna, synes någon anledning icke finnas att bibehålla de nu.

såsom förut nämnts, fakultativt förekommande undervisningsproven för

dessa tjänster. Detta så mycket mindre, som, efter det nämnda provblivit

frivilliga, de förekommit blott i ett par fall och sålunda knappast

synas hava någon egentlig uppgift att fylla. Däremot är det kommitténs

mening, att det bör medgivas seminariernas ämneslärare, i likhet

med de allmänna läroverkens ämneslärare, rätt att efter ansökan avläsa

särskilt undervisningsprov till ådagaläggande av den ökade utbildning för

lärarkallet, som efter genomgånget provår kan hava vunnits. Med hänsyn

härtill föreslår kommittén i § 103:2 av stadgeförslaget erforderligt åläggande

för seminarielärare att, där så påfordras, deltaga i sådant provs

anordnande och bedömande.

I betraktande av den förändring av § 28 regeringsformen, som år

1909 vidtagits, har kommittén icke funnit anledning föreslå någon olikhet

i avseende på tillsättningen mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavare.

49—08281ö 6‘tf. Fol kunder c.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

3X6

Övnings- Med hänsyn till den mindre fasta ställning inom seminarieundervis
lärares

och ... . .

övninqsskol- ningen, som från början tillkom övningsämnena, anställdes lärare i dessa

lärares hit- . .

tillsvarande ämnen efter förslag av seminariets föreståndare blott genom konsistoriets

anställning. _

förordnande på viss tid, vanligen ett år, eller tills vidare. Då sedermera

särskilda seminariebildade lärare begynte anställas för bestridande av undervisningen

i övningsskolorna, ordnades dessa lärares tillsättning på

samma sätt som övningslärarnas. Rörande ledigförkla,rande av övningslärar-

eller övningsskollärartjänst bär intet varit stadgat. Blott mera

sällan torde ledigförkla rande av dessa tjänster ha förekommit; vanligen

har rektor ingått till konsistorium med förslag a lämplig person, vilken

av konsistoriet förordnats. Under det förordnandet tidigare i många fall

endast, gällde för ett år i sänder, torde det numera oftast gälla tills vidare.

I varje fall kan det emellertid när som helst återkallas.

Tydligt är, att det ur en läroanstalts synpunkt i vissa hänseenden

skulle kunna anses som en fördel, om dess lärare, icke blott övningslärare

och därmed likställda utan även ämneslärare, icke utnämndes utan vore

tillsatta på förordnande. Vilka kompetensbestämmelser än uppställas och

huru än utnämningsförfarandet ordnas, kan det ju inträffa, att personer

bliva befordrade till lärarbefattningar, vilka visa. sig mindre lämpliga därför

och som därför till fördel för undervisningsarbetet, borde ersättas av

andra. En sådan ordning skulle likväl i andra hänseenden medföra betänkliga

olägenheter icke blott för lärarna utan ock för läroanstalterna,

och den skulle stå i uppenbar motsättning till gällande uppfattning i vårt.

land om statstjänsters natur.

Övnings- Vad närmast övningslärarna angår, bär kommittén redan (sid. 140 tf.)

ställningen- såsom sin åsikt framhållit, att någon anledning icke finnes att fasthålla

kförslag. vi(l den olika värdesättning av å ena sidan »kunskapsämnena» och å andra

sidan »övningsämnena», som hittills förekommit vid seminarierna. Den

likställighet i betydelse för seminariets bildningsarbete, som sålunda enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten. 3S7

kommitténs uppfattning bör tillkomma båda dessa ämnesgrupper, kräver

likställighet också mellan de lärargrupper, som företräda dem, och det

såväl i fråga om befogenhet inom lärarkollegiet som i avseende pa

tjänstetillsättning. Härtill kommer, att, då de allmänna läroverkens övningslärare

äro fast. anställda, tillsättning genom förordnande av motsvarande

lärare vid seminarierna skulle för de sistnämnda innebära en underlägsenhet

i villkor, som kunde medföra menliga följder i avseende på seminariernas

möjligheter att för övningslärartjänsterna vinna goda krafter.

Kommittén föreslår alltså, att, övningslärartjänster vid seminarierna,

efter ledigförklaring, skola fast tillsättas.

Något annorlunda kan vid första påseende frågan om tillsättningen av

•övningsskolornas lärare te sig. Deras dubbla uppgift såsom lärare för övningsskolans

barn och ledare av seminarieelevernas undervisningsövningar kräver

hos dem jämte kunskap och lärarskicklighet vissa rent personliga egenskaper,

vilka knappast kunna komma till uttryck i offentliga vitsord. Förekomsten

av sådana egenskaper är likväl ett väsentligt villkor för framgången

i deras verksamhet. Det kunde då synas önskvärt, att genom bibehållande

av friare former för dessa lärares tillsättning möjlighet lämnades för

seminarierna att vid behov undvika anställandet av en i betygsmeriter

■överlägsen sökande, om vilken det vore känt, att han saknade de erforderliga

personliga egenskaperna, och att kunna avlägsna eu anställd lärare,

vilken i nämnda hänseende visat sig icke fylla måttet. (Jfr sid. 380).

Vid närmare övervägande torde man doek finna, att de fördelar, som

skulle vinnas genom en mindre fast ställning för övningsskolornas lärare

motvägas av avgjorda olägenheter. Vissa synpunkter, som i detta avseende

äga tillämplighet på samtliga lärare, få i fråga om övningsskollärarna

särskild betydelse.

Uppenbart är nämligen, att en anställning på förordnande tills v idare,

sådan dessa lärare för närvarande hava, av tjänstinnehavarna själva

Övningsskollärares

anställning

enligt kommitténs

förslag.

s. 388 Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

388

måste betraktas såsom mindre fördelaktig. Så val möjligheten att när som

helst kunna avlägsnas från innehavande befattning som medvetandet

att för bibehållandet i tjänsten vara beroende av överordnades mera subjektiva

uppfattning om lämplighet och duglighet måste ingiva dem eu

känsla av otrygghet, som särskilt skulle verka tryckande, om seminariets

alla övriga lärare vore fast anställda. Huru otillfredsställande övningsskollärarna

själva finna sin nuvarande ställning, framgår därav, att i eu

till kommittén remitterad underdånig framställning från dessa lärare, i

vilken de uttala vissa önskemål med avseende på sina tjänstevillkor, såsom

det första och viktigaste bland dem anföres vinnande av samma fasta

ställning, som tillkommer seminariernas ämneslärare. Petitionärerna yttra

härom följande.

»En sådan osäker ställning kommer oss och de av oss bero att hela

livet igenom känna något tryckande och förlamande vila över vår lärargärning

vid seminariet och beröva oss den arbetsglädje och den självständighet

och frimodighet, varförutan vårt arbete i seminariets tjänst måste

bli lidande. Icke blott folkskollärarna utan numera även småskollärarinnorna

ha det i detta avseende bättre ställt än vi, trots vårt mera ansvarsfulla,

mera ansträngande och därför mera uppslitande arbete.»

Att en sådan uppfattning hos övningsskollärartjänsternas innehavare

om tjänsteställningens beskaffenhet kan medföra svårigheter i avseende på

dessa tjänsters besättande, torde icke vara tvivelaktigt. Skall det hittillsvarande

sättet för deras tillsättande bibehållas, är fara värt, att de bäst

kvalificerade lärarna icke kunna för dem förvärvas eller åtminstone bliva

obenägna att någon längre tid vid dem kvarstanna. Det är nämligen att

märka, att för de lärare, som vore betänkta på att söka lärartjänster vid

övningsskolor, valet komine att stå emellan sådana tjänster och ordinarie

folkskollärartjänster, vilka, om de än lämnade mindre lönevillkor, dock erbjuda

en tryggad ställning, på samma gång de i allmänhet medföra ett

mindre krävande arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

;S£fi

Man har således att mot varandra väga den fördel, som kan beredas

seminarierna genom möjligheten att i enstaka undantagsfall kunna avlägsna

eu eller annan mindre lämplig övningsskollärare, och de olägenheter,

som bestå däri, att samtliga dessa lärare finna de villkor, under vilka de

ha att utföra sitt maktpåliggande arbete, mindre tillfredsställande eller

rent av tryckande, och däri att på grund härav ifrågavarande tjänster

bliva mindre lockande för de bästa förmågorna, än de eljest kunde vara.

Kommittén bär icke kunnat finna valet tvivelaktigt mellan eu fördel,

som endast undantagsvis skulle komma till användning, och eu olägenhet,

som skulle drabba samtliga seminarier. Och kommittén föreslår alltså,

att jämväl lärartjänster vid seminariernas övningsskolor skola,

efter ledigförklaring, fast tillsättas.

Såsom eu antaglig lösning av frågan om övningsskollärarnas tillsättning

har framställts det förslaget, att nyantagna sådana lärare under

någon tid, exempelvis ett år, skulle såsom tillförordnade tjänstgöra på prov

och, om de därvid visade sig lämpliga, efter prövotidens slut befordras

till ordinarie. Vid första påseende synes detta förslag på ett enkelt sätt

lösa de föreliggande svårigheterna, men det torde vid närmare granskning

befinnas oantagligt. Lämpligheten av den föreslagna anordningen minskas

redan av den omständigheten, att omdömen, vartill eu under dylika, säregna

förhållanden fullgjord tjänstgöring ger anledning, ingalunda alltid

visat sig vara fullt tillförlitliga. Den viktigaste invändningen däremot framställer

sig dock, då man betänker, vilka personer kunna väntas bliva sökande

till de ifrågavarande tjänsterna. Med de behörighetsvillkor, som

eidigt kommitténs mening böra uppställas för dessa tjänster, torde de

lärare, som äro behöriga och hugade att söka desamma, i de flesta fall

vara sådana, som redan vunnit ordinarie anställning vid folkskola. I allmänhet

torde icke kunna ifrågasättas, att vederbörande skolråd skulle bevilja

ordinarie lärare, som bleve antagen för provtjänstgöring vid övningsskola,

tjänstledighet under den tid provtjänstgöringen skulle omfatta. Full
-

s. 390 Kontrollera mot PDF

Semi min ern as 1 ärare.

390

görande av sådan tjänstgöring skulle sålunda i de flesta fall nödvändiggöra

avskedstagande från innehavande befattning. Men att lärare i tillräckligt

antal skulle vara hugade att frånträda ordinarie tjänst för att provtjänstgöra

vid övningsskolorna med risk att efter prövotidens slut komma

att stå utan varje anställning, synes allt för osannolikt, för att det skulle

vara rådligt att på en dylik förutsättning grunda rekryteringen av eu stor

och för seminariernas verksamhet oundgänglig lärarpersonal. Kommittén,

har sålunda icke ansett det möjligt att på sådant sätt ordna tillsättningen

av lärartjänsterna vid övningsskolorna.

Icke heller torde det, så vitt kommittén kunnat finna, vara möjligt

att, därest ifrågavarande lärares anställning bliver ordinarie, med sådan

anställning förbinda något villkor om rätt för seminariemyndigheterna att

inom viss tid uppsäga tjänstinnehavare.

Bliva, nu i enlighet med kommitténs ovan framställda förslag övningsskolans

lärare fast anställda, uppstår emellertid den frågan, huru deras

pensionering skall ordnas. För närvarande tillhöra dessa lärare folkskollärarnas

pensionsinrättning, och i fråga om deras pensionering gälla samma

bestämmelser som i fråga om folkskollärares pensionering, dock med det

undantag att enligt kung], kungörelsen den 27 augusti 1904 pensionsåldern

för manlig lärare inträder först vid sextio levnads- och trettio tjänstår

samt att enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 pensionen utgår med

högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstil lägg.

Ifrågasättas kan nu, om icke fast anställning för övningsskolornas

lärare skulle, i erdighet med § 1 av lagen angående civila tjänstinnehavare

rätt till pension den 12 oktober 1907, medföra, att dessa lärare borde

i fråga om pensionering bliva likställda med''Övriga seminarielärare, d. v. s.

erhålla pension å civila pensionsstaten, varmed ock skulle följa, att de

komme att överflyttas från folkskollärarnes änke- och pupillkassa till elementarlärarnas

änke- och pupillkassa.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

391

Eu sådan förändring i fråga om dessa lärares pensionering skulle

emellertid icke blott vara förenad med stora formella svårigheter utan ock

medföra sa väsentliga reella olägenheter, att den under inga omständigheter

synes böra ifrågasättas. Icke nog därmed att vid lärares övergång

från förskollärareänst till övningsskollärartjänst kornrne att krävas icke

obetydliga retroaktivavgifter, möjligheten för återgång till befattning vid

folkskola utan betydande ekonomiska uppoffringar skulle genom en sådan

förändring vara avskuren för den lärare, som funne sig vara mindre lämpad

för det krävande arbetet i övningsskolan eller funne detsamma överstiga

sina krafter. Enligt kommitténs bestämda mening böra sålunda övningsskolans

lärare framgent liksom hittills tillhöra folkskollärarnas pensionsinrättning

samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Och detta finner kommittén

vara av den vikt, att hellre nuvarande sätt för dessa lärares anställning

bör bibehållas, än en förändring av sättet för deras pensionering vidtagas.

Skulle nu vid genomförande av den av kommittén föreslagna förändringen

i övningsskollärarnas anställning deras kvarstående i folkskollärarnas

pensionsinrättning kräva införandet av eu särskild bestämmelse i

allmänna pensionslagen, synes det emellertid kommittén, som om detta

borde utan större svårighet kunna ske, enär ju redan åtskilliga forändringar

av liknande art vidtagits i denna lag. Under nämnda förutsättning

får kommittén alltså hemställa, att åtgärder måtte \ idtagas löt

genomförande av sådan förändring i § 2 av allmänna pensionslagen,

att denna lag icke kommer att äga tillämpning på lärarna vid

seminariernas övningsskolor.

Vad själva tillsättningsförfarandet angår, synes det rimligt, att tillsättningen

av övningslärare vid seminarierna ordnas på likartat sätt, som

genom i905 års läroverksstadga skedde med övningslärarna vid de allmänna

läroverken, d. v. s. att utnämningen uppdrages åt överstyrelsen,

under det åt vederbörande lokala myndighet tilldelas rätt att avgiva förord.

För fn ra udet

vid övningslärar-

och

övningsskollärartjänsters

tilhättit

ing.

s. 392 Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

392

Någon anledning synes icke föreligga att i fråga om tillsättning av övningsskollärarna

rubba den överensstämmelse med tillsättningen av övningslärare,

som nu förefinnes. Kommittén föreslår alltså för båda dessa grupper av lärare

i huvudsak samma tillsättningsförfarande. I enlighet härmed skall ledi o-- förklarande av ledig tjänst, efter anmälan av lokalstvrelsen, vilken oävetvis

även här bör träda i rektors ställe, ske genom överstyrelsen, till vilken

ock ansökningar böra ingivas. Sedan ansökningstiden gått till ända, har

överstyrelsen att pröva de sökandes behörighet, varefter den översänder

behöriga sökandes ansökningshandlingar till lokalstyrelsen för vttrandes

avgivande.

Såsom förut nämnts, föreslår kommittén i avseende på äinneslärartjänster,

att de hittills förekommande undervisningsproven för dessa tjänster

skola upphöra och att tillsättningen sålunda uteslutande skall grundas

på de sökandes genom ansökningshandlingarna vitsordade meriter. Att

tillämpa samma principer i avseende på övningslärar- och övn i ngsskol In rartjänsterna

synes emellertid icke möjligt. Den lärarutbildning, som, åtminstone

under nuvarande förhållanden, kunnat förvärvas av dem, som äga behörighet

till övningslärartjänster, torde näppeligen kunna tillmätas samma

värde som den provårskurs, vilken erfordras för vinnande av behörighet till

ämneslärartjänster. Och vad sökande till lärartjänster vid övningsskolorna

angår, må det vara tillräckligt att hänvisa till den i avseende på pedagogisk

insikt synnerligen växlande sammansättningen hos de myndigheter, vilka

hava. att avgiva tjänstgöringsbetyg för dessa sökande. Det lärer därför

mången gång komma att visa sig omöjligt att med ledning blott av ansökningshandlingarna

vinna ett tillförlitligt omdöme om de sökandes

skicklighet och lämplighet.

Vid sådant förhållande synes det oundgängligt att i fråga om här

berörda tjänster införa stadgande om undervisningsprov. Att lämna frihet

för alla sökande, som så önska, att avlägga dylikt prov torde emellertid icke;

vara möjligt. Vad särskilt övningsskollärartjänsterna beträffar, kan det

s. 393 Kontrollera mot PDF

Tjänstetillsättning och avgäng ur tjänsten.

393

med hänsyn till det stora antal personer, som äga behörighet till dessa

tjänster, anses som sannolikt, att antalet sökande till desamma i allmänhet

blir betydligt. Då det vidare synes antagligt, att ett vid seminarium

avlagt, val vitsordat prov komrne att räknas som en god merit även vid

ansökning till vissa andra befattningar än lärartjänst vid övningsskola,

torde kunna förutses, att flertalet sökande skulle önska avlägga prov.

Men medgåves ett obegränsat antal sökande att vid seminariet eller dess

övningsskola avlägga prov, skulle detta kunna medföra betänkliga rubbningar

i läroanstaltens dessförutan svårordnade arbete. Det riktigaste

synes under sådana förhållanden vara att medgiva myndigheterna rätt

att anmoda en eller flera av de sökande att avlägga prov. Givetvis

bör underlåtenhet att fullgöra sådant prov icke utgöra hinder för sökande

att komma i åtanke vid tjänstens tillsättande.

Då fråga här är om prov för viss tjänst, icke för vinnande av

större kompetens i allmänhet, torde vara lämpligast, att åt lokalstyrelsen,

vilken skall i första hand yttra sig om de sökande, överlämna att avgöra,

huruvida prov bör föreläggas sökande eller icke. Några betänkligheter mot

att låta lokalstyrelsen taga befattning med proven torde man icke behöva

hysa, då ju ärendet sedermera kommer under överstyrelsens prövning.

Anordnandet och bedömandet av undervisningsprov kan dock icke omedelbart

utföras av lokalstyrelsen, vilken i allmänhet icke torde äga nödig

sakkunskap därför. Ehuru rektor givetvis bör deltaga i provs anordnande

och bedömande, blir det likväl nödvändigt att för detta ändamål även anlita

särskilda sakkunniga, vilka enligt kommitténs förslag skola vara två

och utses av lokalstyrelsen. Av de sakkunniga torde i regeln åtminstone

eu behöva hämtas utom seminariet, då det ju är önskvärt, att någon av

bedömarna är verklig fackman. (Stadgeförslaget §§ 154:2 och 158:2).

Övriga stadganden rörande ifrågavarande tjänsters tillsättning hava

i huvudsak kunnat avfattas i överenstämmelse med de föreskrifter, som

gälla för tillsättning av övningslärartjänster vid de allmänna läroverken.

50 0S2S1S no. Folkunderv.-l •om. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Seminariernas lärare.

Lärartjäns- För ett par undantagsfall, vilka kunna tänkas inträffa vid tillsättning

ters tillsätt- .

ning i sär- av lärartjänster, har kommittén ansett särskilda bestämmelser behövliga.

skilda fall. ... . . . .

Oaktat den höjning av kompetensvillkoren för seminarielärartjänsterna,

som kommittén föreslagit, synes det med hänsyn till de särskilda egenskaper,

som krävas av serninarielärare, icke otänkbart, att en sökande,

ehuru han uppfyller de formella villkoren för behörighet, dock måste anses

vara i saknad av viktiga förutsättningar för framgångsrik lärarverksamhet

vid seminarium. Skulle nu inträffa, att sådan person vore ensam

sökande till ledigförklarad tjänst, anser kommittén det önskvärt, att vederbörande

myndighet må äga rätt att uppskjuta tillsättningen, till dess den

genom tjänstens förnyade ledigförklarande kunnat förvissa sig om, att frånvaron

av flera sökande icke beror av eu tillfällighet utan av brist på hugade

och behöriga personer. Kommittén föreslår alltså, att i nyssnämnda

fall överstyrelsen må, om den så finner nödigt, för andra gången förklara

tjänsten ledig till ansökning (stadgeförslaget §§ 145: i, 153 och 160).

Vidare synes önskvärt, att möjlighet beredes för tillgripande av särskild

nödfallsåtgärd i den händelse, att ingen sökande anmält sig till ledigförklarad

tjänst. Mången gång kan det nämligen vara förenat med stora

svårigheter att under längre tid uppehålla en tjänst genom vikarie. Möjligt

kan däremot vara, att för tjänsten lämplig och skicklig person, vilken

dock genom saknad av full formell behörighet är förhindrad att anmäla

sig som sökande, finnes och är villig att såsom ordinarie antaga tjänsten,

ehuru han kan vara förhindrad att såsom vikarie uppehålla densamma.

År så händelsen, skulle utan tvivel seminariets intressen bättre främjas

genom dylik persons utnämning till tjänsten än genom dennas uppehållande

genom vikarie. Då ju tjänsten redan varit i vanlig ordning ledigförklarad,

skulle tydligen genom eu sådan utnämning ingens lagenliga rätt

trädas för när. Kommittén föreslår alltså, att i fall av nyssnämnd art

lokalstyrelsen må äga att, därest den därtill finner skäl, hos överstyrelsen

till utnämning föreslå viss person, som anses vara lämplig och skicklig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten. 3!>5

till den ifrågavarande lärarbefattningen, även om han icke fullgjort alla

för behörighet till tjänsten föreskrivna villkor, samt att överstyrelsen ma

äga rätt att antingen utnämna, eller där utnämningen tillkommer Kungl.

Maj:t, till utnämning i underdånighet förorda den sålunda föreslagne eller

annan person, eller ock ånyo ledigtörklara tjänsten (stadgeförslaget. §§

145: 2, 153 och 160).

Extra ordinarie lärare, d. v. s. vikarierande lärare, extralärare och

timlärare, vid seminarierna förordnas enligt gällande stadga av konsistorium

efter förslag av rektor. Vid de allmänna läroverken förordnades

tidigare sådana lärare av eforerna, intill dess 1905 års läroverksstadga

överflyttade denna befogenhet till överstyrelsen. Såväl vid seminarier som

vid allmänna läroverk plägar vid extra ordinarie lärares anställande sa tillgå,

att rektor genom annonsering i tidningarna eller annorledes tillkännagiver

ledigheten, uppgör avtal med person, som han finner lämplig,

och därefter ingår till den överordnade myndigheten med förslag, vilket i

de allra flesta fall vinner dess godkännande.

Bliva i enlighet med kommitténs förslag också seminarierna ställda

under central ledning, kunde det ligga närmast till hands att ordna tillsättningen

av deras extra ordinarie lärare på samma sätt, som skett vid

de allmänna läroverken. Såsom i det följande närmare skall utvecklas,

finner emellertid kommittén det önskvärt, att en blivande överstyrelse icke

''belastas med ärenden, vilka med fördel kunna avgöras av lokala myndigheter.

Att åt dessa helt och hållet överlåta förordnandet av extra ordinarie

lärare, vore måhända icke välbetänkt. Särskilt då förordnandet av

extra ordinarie lärare med full tjänstgöring gäller för längre tid, torde

central myndighets prövning av föreslagen persons lämplighet vara önskvärd.

Att däremot till de lokala myndigheterna överlämna sådant förord
-

Extra Ordinarie

lärares

tillsättning.

nande, som avser kortare tid, torde icke blott icke innebära någon fara

utan i vissa fall kunna medföra gagn genom den tidsvinst, som däri
-

s. 396 Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

396

genom kan uppstå. Även förordnandet av timlärare synes lämpligen kunna

uppdragas åt lokalstyrelsen. Kommittén föreslår, att extra ordinarie

lärare med full tjänstgöring, vilka anställas för minst eu hel

termins tjänstgöring, skola efter förslag av rektor förordnas av

överstyrelsen, men att alla övriga extra ordinarie lärare skola

förord nas av vederbörande lokalstyrelse (stadgeförslaget § 162).

I överensstämmelse med den grundsats, som allmänt torde tillämpas

med avseende pa statstjänster, nämligen att det skall tillkomma samma

myndighet, vilken har att tillsätta en befattning, att ock bevilja avsked

därifrån, föreslår kommittén, att avsked för rektorer och adjunkter beviljas

av Kungl. Maj:t, för Övriga lärare av överstyrelsen (stadgeförslaget §§

163: i, 2 och 164). Beträffande avsked för rektorer, adjunkter och övnings
I

ära re har kommitténs förslag till stadgebestämmelser kunnat avfattas i

överensstämmelse med de stadganden, som gälla för de allmänna läroverkens

lärare. Bestämmelserna rörande övningsskollärarnas avsked åter måste,

da dessa lärare såsom förut nämnts böra erhålla pension från folkskollärarnas

pensionsinrättning, uppenbarligen stå i överensstämmelse med stadgandena

rörande folkskollärares avsked (stadgeförslaget § 163: 3).

Det återstår att i detta sammanhang beröra frågan om seminarielä

rarn as pensionsåld er.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den

II oktober 1907 inträder rätt och skyldighet att, mot åtnjutande av hel

pension, avgå ur tjänsten

för manlig ämnes- och övningslärare, utom gymnastiklärare, vid sextiofem

levnads- och trettiofem tjänstår,

för manlig gymnastiklärare vid sextiotvå levnads- och trettio tjäntsår,

för kvinnlig ämneslärare vid femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår,

för kvinnlig övningslärare vid sextio levnads- och trettio tjänstår.

s. 397 Kontrollera mot PDF

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

397

1 varje fall är det Konungen eller den myndighet, som har att bevilja

avsked, obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge

tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio ar.

Rörande övningsskolornas lärare stadgas genom kungl. kungörelsen

den 27 augusti 1904 en pensionsålder av

för manlig lärare sextio levnads- och trettio tjänstår och

för kvinnlig lärare femtiofem levnads- och trettio tjänstår, därest ej

Kungl. Maj:t i särskilt fall finner skäl tillåta sådan lärare att vid tjänsten

kvarstå.

Från skilda håll har yrkande framställts, att rätten till avgång ur

tjänsten med hel pension borde för manliga äinneslärare vid seminarierna

inträda vid eu något tidigare ålder, än nu är stadgad. Sä har centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening i sin förut berörda

underdåniga petition om förbättrad lärarutbildning framhållit, att enligt

dess mening pensionering av seminarielärarna i regel torde böra, äga rum

vid uppnådda sextio levnadsår. Och Svenska seminariclärarföreningens

styrelse har efter de särskilda ortsföreningarnas hörande i till kommittén

ingiven framställning uttalat önskvärdheten därav, att seminarielärare måtte

beviljas rätt att redan vid uppnådda sextio levnadsår och trettio tjänstår

avgå med full pension, ehuruväl flera ortsföreningar antingen tydligt utsagt

eller syntes hava förutsatt, att plikten att avgå från tjänsten borde inträda

först vid stadgad pensionsålder.

Med hänsyn till de stora krav, som, enligt vad förut framhållits,

måste ställas på seminarielärarna och deras undervisning sakna enligt kommitténs

mening åtskilliga av de skäl, som anförts för eu sänkning av de

manliga lärarnas pensionsålder icke fog, och det torde kunna antagas, att

en dylik sänkning i vissa avseenden skulle vara till fördel för undervisningen.

Att eu så betydlig sänkning som den i nyssnämnda framställningar

ifrågasatta skulle vara erforderlig torde dock icke vara ådagalagt.

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Seminariernas lärare.

Möjligen skulle man i detta avseende höra jämställa seminarielärarna med

eu annan grupp av lärare, vilkas arbete måste betraktas såsom i särskild

grad krävande, nämligen de vid blindundervisningen anställda. För dessa

lärare inträder pensionsåldern vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstar.

Då emellertid erfarenheten knappast torde hava givit vid handen

några mera påfallande olägenheter av nu gällande bestämmelser, och då

dessa så nyligen som år 1907 antagits, inser kommittén till fullo, att en

sådan förändring däri som den nu ifrågasatta kan väcka betänkligheter och

att alltså ett förslag i sådan riktning för närvarande skulle hava ringa utsikt

att vinna bifall. Kommittén har därför icke ansett sig böra i denna

punkt göra någon hemställan.

Däremot har kommittén, såsom i det följande närmare angives, funnit

skäl föreligga att i fråga om kvinnlig ämneslärare och kvinnlig lärare

vid övningsskola föreslå en förhöjning av den fastställda pensionsåldern

till sextio år, eller den för civila kvinnliga tjänstinnehavare i allmänhet

gällande pensionsåldern. 4

4. Avlöning och pensionering.

Behovet av Kommittén har redan vid flera tillfällen erinrat därom, att semina
Mttiing.

riernas förmåga att fylla sin uppgift först och främst blir beroende på

beskaffenheten av de lärarkrafter, som inom dem äro verksamma. Kommittén

har vidare i det föregående flerstädes framhållit, att lärartjänsterna

vid seminarierna äro av krävande natur. De förutsätta hos sina innehavare

ej blott ganska omfattande insikter i de ämnen, vari de skola meddela

undervisning, utan ock föredömlig lärarskicklighet. De förutsätta hos

dem förmåga att på ett rätt sätt behandla vuxen ungdom, som befinner

sig i ett viktigt och vanskligt utvecklingsskede, och de fordra av dem

villighet att åt denna ungdom ägna icke obetydligt mera tid än den, som

upptages av de ordinarie undervisningstimmarna och den för dessa nödiga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

å99

förberedelsen. Här rnå hänvisas till vad kommittén i dessa avseenden

haft anledning uttala dels i inledningen till betänkandet (sid. 4), dels i

samband med framställningarna om den praktiska utbildningen (sid. 206),

om undervisningens koncentration (sid. 230 ft.), om det enskilda arbetet

(sid. 256 ff.), om arbetssättet i allmänhet vid seminarierna (sid. 278 tf.)

och om elevernas omvårdnad i moraliskt och fysiskt avseende (sid. 283 tf.).

Eu åtgärd, som synes ägnad att befordra det viktiga syftet att tillförsäkra

seminarierna goda lärarkrafter, är eu skärpning av behörighetsvillkoren

för lärarbefattning vid seminarierna, sådan som den kommittén ovan förordat.

Men, såsom kommittén därvid yttrat, allenast med en skärpning av behörighetsvillkoren

vinner man icke mycket. En dylik åtgärd år i och

för sig av negativ verkan. Med de större kraven måste förenas de

större förmånerna; den enda säkert verksamma åtgärden för beredandet

åt seminarierna av sådana lärarkrafter, som där äro behövliga, är att göra

seminarielärartjänsterna i ekonomiskt avseende så pass förmånliga, att de

kunna bliva eftersökta även av väl meriterade lärare. Under diskussionen

om seminariernas reform har ock detta från olika sidor starkt betonats, och

man har därvid med all rätt framhållit, att, om eu höjning av seminarielårarnas

löner vore en nödvändighet, som man, därest man över huvud taget

ville något väsentligt'' vinna, icke kunde underlåta, så vore den jämväl

påkallad av eu rättvis hänsyn till arten och betydelsen av seminarielärarnas

arbete.

* *

*

Vid behandlingen av seminarielärarnas lönefråga har kommittén icke

kunnat undgå att giva sitt erkännande åt den grundsatsen, att vid lönebeloppens

avvägande eu viss hänsyn bör tagas till de olika levnadsbehoven

och i synnerhet till den försörjningsplikt, som kan

åli o-o-a löntagaren, och kommittén vill för sin del förorda denna grundsats.

Allmän

löveprinci]

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Seminariernas lärare.

Vissa statens befattningar, såsom exempelvis högre administrativa

al Hänsyn

till levnads- _ .

hhänsZ m G<''h .i"diciella ämbeten eller militära chefsposter, äro visserligen av den

wbetet natur, att innehavarens personliga förhållanden icke böra och knappast

kunna komma i betraktande vid avlöningens bestämmande. Men i det

hela taget torde dock gälla, att staten som arbetsgivare icke kan se allenast

därtill, att arbetet blir utfört, och tillämpa satsen »lika lön för lika

arbete» utan jämväl måste beakta löntagarens levnadsbehov. Detta har

oek vid senare tiders löneregleringar i allmänhet så till vida blivit erkänt,

som skillnad därvid gjorts mellan manlig ocli kvinnlig tjänstinnehavares

löneförmåner. »En undersökning», säger löneregleringskommittén i sitt

betänkande XXVII år 1911, »av de beräkningar, som legat till grund

för de på senare tiden vidtagna regleringar av statstjänstemäns avlöningsförmåner,

giver oförtydbart vid handen, att avlöningarna alltnänneligen

bestämts med särskild hänsyn till önskvärdheten därav, att avlöningen må

satta manlig tjänsteman i stånd att ingå. äktenskap och underhålla familj»,

eu hänsyn, vilken, såsom löneregleringskommittén framhåller, icke kan

göras gällande i fråga om kvinnliga tjänstinnehavare.

Om huvudsynpunkten för olikheten i löneskalorna således varit de

olika ekonomiska behoven, har emellertid den oegentligheten uppkommit,

att till familjeförsörjarna kommit att höra ett betydande antal ogifta rnanliga

tjänstinnehavare, som i fråga om levnadskostnader och lönebohov stå

eller borde stå de kvinnliga tjänstinnehavarna nära men högst avsevärt

skilja sig från de tjänstinnehavare, som äro familjefäder. I mån som

kvinnan börjat att i mera betydande utsträckning vinna anställning i statstjänst,

har detta förhållande framstått som en orättvisa, ej blott mot de

manliga familjeförsörjarna utan ej mindre mot de kvinnliga tjänstinnehavarna.

Det lider ock intet tvivel, att denna indelning av löntagarna i två grupper,

manliga och kvinnliga, allt för påtagligt kränker just den hänsyn till

levnads behoven, varur den framgått, för att den länge skulle kunna bliva

bestående. Eu avlöning, som för den ogifta måhända innebär överflöd,

s. 401 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

401

kan för familjeförsörjaren falla under existensminimum, och, a andra sidan,

en avlöning, tillmätt efter familjeförsörjarens behov, kan icke rimligen

böra tillkomma den icke-familjeförsörjande mannen, då den anses

överflödigt stor för den icke-familjeförsörjande kvinnan.

Just från statens egen synpunkt måste det synas betänkligt, att den

såsom arbetsgivare icke gör skillnad mellan familjeförsörjaren och ickefamiljeförsörjaren.

Ty familjen är statens grundval, villkoret för samhällets

hälsa och förnyelse. Att staten ser den löntagare till godo, som,

jämte det han fullgör sina tjänsteåligganden, fostrar åt staten nya medborgare,

vilka i ett kommande släktled skola fylla platser i samhällets

tjänst, synes endast vara i sin ordning. Detta så mycket mera, som man

näppeligen lärer kunna förfäkta den meningen, att tjänstearbetet skulle

bliva bättre utfört av personer, som icke äga familj, än av dem som äga

sådan. I alla händelser kan detta icke anses vara fallet, då det gäller

arbete i uppfostrans tjänst. En löneprincip, som gör skillnad mellan familjeförsörjaren

och icke-familjeförsörjaren, äger, då fråga är om staten

såsom arbetsgivare, styrka ej blott i sin rättvisa utan i sin överensstämmelse

med statens djupaste intressen.

Det tillbörliga hänsynstagandet till tjänstemannens levnadsbehov kan

naturligtvis icke drivas därhän, att man skulle grunda lönesystemet enbart

på principen »lika behov lika lön». Detta vore uppenbart orimligt och har

heller aldrig blivit ifrågasatt. Om ock behovet är en viktig synpunkt, måste

dock arten och måttet av det arbete, som skall utföras, givetvis bliva den

första synpunkten. Göres denna åter till ensamrådande i enlighet med

satsen »lika arbete lika lön», blir rättvisan lika overklig och orimligheten

vid ett följdriktigt genomförande ej mindre påtaglig. Tydligt år, att det

rätta ligger i en efter de olika förhållandena klokt avvägd förening av de

syftemål, som de båda synpunkterna angiva, en förening, som med begagnande

av ett uttalande i det statsrådsprotokoll, vilket åberopades i Kungl.

Maj:ts proposition till 1906 års riksdag angående lönereglering för folk
51—0S2SIÖ.

Folkunderv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Seminariernas lärare.

skolornas lärarkår, skulle kunna formuleras till en grundsats av det innehåll,

att de som utföra lika arbete väl icke alltid böra avlönas med lika

lönebelopp men däremot alltid böra, så vitt möjligt, »med hänsyn till sina

levnadsvillkor bliva lika förmånligt ställda>.

W Lönta- Att fullständigt genomföra denna grundsats låter sig: ju icke göra,

garnas in- J ce o e ■'' c ’

(telning efter då levnadsvillkoren växla från individ till individ. Löntagarna inom varie

behoven, särskilt tjänsteområde måste alltid sammanföras i ett fåtal grupper, för

vilka avlöningarna sedan bestämmas efter genomsnittsförhållanden. Hur

långt man kan och bör gå i fråga om uppdelning i grupper, torde icke

kunna en gång för alla avgöras. Man skulle helt visst finna det önskligt,

att man kunde göra skillnad t. ex. mellan familjer utan barn och familjer

med barn och inom de senare åter mellan sådana med få och sådana med

många barn, och ett och annat exempel skulle kunna anföras från utlandet

(Finland, Frankrike), där dylika skillnader blivit gjorda i fråga om

vissa tjänstemannakårers avlöning. Man skulle väl ock önska, att hänsyn

kunde tagas till de fall, där försörjningsplikten gäller andra än maka och

barn, såsom ålderstigna föräldrar eller icke arbetsföra syskon. I vad mån

kvinna bör anses som familjeförsörjare kan i vissa fall vara svårt att avgöra,

om man ock i ett fall torde kunna vara enig om att betrakta henne

som sådan, nämligen då hon är änka med minderåriga barn.

För närvarande åtminstone torde man icke kunna gå synnerligen

långt i fråga om löntagarnas indelning efter levnadsbehov och försörjningsplikt.

Bortser man från de givetvis fåtaliga fall, där försörjningsplikt

åligger kvinnlig löntagare i statens tjänst, synes man i stället för de nuvarande

två grupperna, 1) manliga och 2) kvinnliga tjänstinnehavare, kunna

uppställa åtminstone tre grupper, nämligen 1) manliga gifta tjänstinnehavare,

2) manliga ogifta tjänstinnehavare och 3) kvinnliga

tjänstinnehavare. Ehuru en indelning av tjänstinnehavarna i tre grupper

även på annat och från levnadsbeliovens synpunkt måhända riktigare sätt

s. 403 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

403

skulle kunna göras,1) har kommittén för sin del av praktiska skäl stannat vid

denna indelning, dock med det tillägg, att enligt kommitténs åsikt särskild

hänsyn bör tagas till det fall, där löntagaren är änka med minderåriga barn.

Nu är uppenbart, att avstånden i levnadskostnader mellan grupperna

i den angivna serien icke äro lika stora. Mellan den andra och tredje

gruppen är avståndet jämförelsevis litet eller borde åtminstone så vara.

Att levnadskostnaderna för den ogifte mannen i regel bliva väsentligt

högre än för den ogifta kvinnan, måste till icke ringa del tillskrivas dyrare

levnadsvanor, som för den förre icke kunna anses nödvändigare än

för den senare, samt fördomar, som göra, att mannen måste anlita avlönad

arbetskraft för mycket av det, som kvinnan anses kunna själv besörja.

Men även om detta medgives, lärer man icke kunna alldeles bortse

från det faktum, att, såsom förhållandena och åskådningarna inom samhället

nu en gång äro beskaffade, levnadskostnaderna i allmänhet bliva

rätt väsentligt större för den ogifte mannen än för den ogifta kvinnan.

Att bortse från detta faktum vore så mycket mera oberättigat, som detsamma

helt visst till icke ringa del beror därpå, att mannens näringsbehov

rent fysiologiskt sett är i genomsnitt större än kvinnans, något som

den dagliga erfarenheten gjort så sannolikt, att det icke synes behöva

ytterligare bekräftas.1 2) Vid en jämförelse mellan den manlige och den kvinnliga

tjänstinnehavaren bör från statens sida ytterligare en omständighet tagas

i betraktande, som medför olikställighet i ekonomiskt avseende, nämligen

mannens värnplikt. Den ekonomiska förlust, som dess fullgörande vållar, har

säkerligen med rätta, ansetts likvärdig med minst ett års förlust av lönetur

Trots de nämnda förhållandena är det tydligt, att avståndet mellan den

kvinliga tjänstinnehavarens och den ogifte manlige tjänstinnehavarens

1) Så torde många skäl tala för att de gifta men barnlösa tjänstemännen sammanfördes

med de ogifta, så att den första av de tre grupperna endast komme att omfatta de

egentliga familjefäderna.

2) Jfr det följ. sid. 416 tf.

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Seminariernas lärare.

levnadskostnader icke är synnerligen stort. Så mycket större är steget

från den senares till familjefaderns. Visserligen äro förhållandena olika i

olika fall. Giftermålet kan stundom knappast anses medföra någon förändring

i ekonomiskt avseende. Men när barnen komma till och främmande

arbetshjälp i huset icke kan undvaras, bliva de behov det gäller

att fylla snart två- och tredubblade. Och om barnens antal ökas, i varje

fall i den mån de växa upp och deras uppfostran och utbildning kräver

kostnader, bliva de inkomster, som för familjens underhåll äro av nöden,

ofta mångfaldigt större än de, som för den ogifte mannen äro tillräckliga.

c) Olika

löneplan.

1 överensstämmelse med det sagda leder den gjorda gruppindelningen

av tjänst innehavarna, till motsvarande indelning av lönerna. Man

får ett lönesystem med tre olika »löneplan», ett för manlig gift,

ett för manlig ogift och ett för kvinnlig tjänstinnehavare, med

jämförelsevis stor skillnad mellan det första och det andra och

jämförelsevis liten skillnad mellan det andra och det tredje.

Proportionen mellan lönerna kan naturligtvis icke göras lika med

proportionen mellan levnadskostnaderna, så att exempelvis familjefaderns lön

skulle göras tre gånger större än den ogifte manlige tjänstemannens lön,

om det visade sig, att den förres levnadskostnader i medeltalet fall vore

tre gånger större än den senares. Detta förbjuder sig av det redan framhållna

faktum, att lönerna bestämmas även av andra förhållanden än levnadskostnaderna,

till och med i första rummet av andra förhållanden,

nämligen av arbetets art och omfattning. Vad särskilt beträffar proportionen

mellan gift och ogift manlig, tjänstinnehavares löner, är dessutom

icke att förglömma, att äktenskapet, icke ens då det gäller lönefrågan,

får betraktas blott från synpunkten av den försörjningsplikt

det ålägger familjefadern. Det innebär för honom ock en förmån, ett

rikare livsinnehåll, väl värt ett icke ringa mått av försakelse och ökad

arbetsmöda.

s. 405 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

405

Inom vart och ett av de tre löneplanen böra naturligtvis förekomma

stigande lönegrader. Med avseende på ålderstilläggens storlek och antal,

lönebeloppens indelning i egentlig lön och tjänstgöringspenningar, pensionens

förhållande till lönen o. s. v. blir löneplanens karaktär beroende av de

olika löneförhållandena på olika tjänsteområden. Möjligen skulle såsom

allmän regel böra uppställas, att lönegraderna böra vara flera för familjeförsörjaren

än för icke-familjeförsörjaren, då ju ålderstilläggen framför allt

avse att möta ökade levnadsbehov. — Huru förfaras bör i det fall, att

gift manlig tjänstinnehavare blir änkling, eller i andra liknande undantagsfall

torde icke behöva här upptagas till prövning.

Vill man betrakta ett dylikt system såsom innehållande allenast två

löneplan, ett för kvinnliga och ett för manliga tjänstinnehavare, och beteckna

den ökning i löneinkomst, som bör tillkomma familjeförsörjaren

såsom ett extra lönetillägg, ett »familjeunderstöd» eller hur det nu skulle

kunna benämnas, låter sig ju detta mycket väl göra, om det ock mindre

väl motsvarar systemets principiella innebörd.

Mot det nu skisserade lönesystemet skall helt visst först och främst

invändas, att det dock på ett mycket ofullkomligt sätt förverkligar den

rättvisa, som skulle vara dess styrka och försvar. Detta är sant och har

redan blivit framhållet. Men nekas kan dock icke, att det i det hela betecknar

ett stort steg i -riktning mot rättvisare löneförhållanden än de nu

förhanden var ande, där huvudsynpunkten blir skillnaden mellan de båda könen.

Det skall vidare invändas, att den högre lön, som nu utgår till den

manlige tjänstinnehavaren i motsats mot den kvinnliga, avser icke blott

att bereda den gifte möjlighet att försörja sin familj utan ock att bereda

den ogifte möjlighet att eu gång bilda familj. Att så är förhållandet

har sin riktighet, och till bemötande av den ifrågavarande invändningen

är blott att erinra om det faktum, att allt för många av de ogifta manliga

statstjänarna svika det hopp, som staten i detta avseende sätter till

d) Bemötande

av invändningar.

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Seminariernas lärare.

dem. Så voro, för att taga ett exempel, enligt uppgift i 1899 års läroverkskommittés

betänkande av de nämnda år befintliga ordinarie läroverksadjunkterna

ej mindre än 31 procent ogifta. *) Det må ock ånyo betonas, att

lönefrågan i och med det vidsträcktare användandet av kvinnlig arbetskraft

inom statens tjänstebefattningar kommit i icke oväsentligt förändrat lä^e.

1 detta sammanhang må emellertid framhållas, att den högre lönen

för den gifte tjänstinnehavaren icke får betraktas såsom i första rummet

motiverad av intresse för äktenskapsfrekvensens höjande. Dess främsta, i

och för sig tillräckliga, skäl äro billighet och rättvisa. Den ifrågavarande

löneskillnaden bör icke bliva så stor, att giftermålet i normala fall skulle

komma att innebära en ekonomisk fördel, och den lärer heller icke kunna

bliva det. Men även från äktenskapsfrekvensens synpunkt sett är det önskligt,

att giftermålet icke för mannen betecknar ett steg från ekonomiskt

välstånd till ekonomiskt betryck. Och det ligger icke minst från hustruns

synpunkt något tilltalande däri, att i och med giftermålet eu löneförbättring

inträder för mannen. Denna löneförbättring blir liksom en hemgift,

som hustrun för med sig till det gemensamma boet.

Slutligen torde mot det förordade lönesystemet anmärkas, att det

innebär en för vårt löneväsen främmande princip, som därför icke heller

vore lämplig att däri införas. Detta torde dock knappast vara riktigt.

De löneförhållanden, som sedan gammalt tillhört den svenska statsförvaltningen,

ha icke uppkommit ur principen »lika lön för lika arbete» utan in''

den åskådning, som framträder i det i äldre löneförfattningar alltjämt

återkommande uttrycket »anständig bärgning»: ämbetsmannens lön borde

tillmätas efter hans levnadsbehov i det stånd, som hörde till hans tjänst.

Då alla statstjänare voro män och tjänstemännen med jämförelsevis sällsynta

undantag voro gifta, krävdes ingen annan olikformighet i lönestaterna än

den, som tjänsternas olika beskaffenhet förde med sig. Och då i senare tid

x) Enligt uppgift i de utgivna förhandlingarna vid allmänna svenska lärarmötet i Falun

1909 skulle procenttalet då ha stigit till 36.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

•107

kvinnliga tjänstinnehavare tillkommit, vid sidan av de manliga och skillnad

i lön dem emellan blivit gjord, har, såsom redan sagts, löneskillnaden

motiverats med hänvisning till mannens större behov som familjeförsörjare.

Men i samma mån tillträde öppnats för kvinnan till allt flera och allt högre

tjänstebefattningar och i samma mån den gamla förutsättningen, att mannen

alltid vore familjeförsörjare, förlorat i giltighet, har löneväsendets

egentliga princip blivit undanskymd och den ursprungligen tänkta skillnaden

mellan familjeförsörjaren och icke-familjeförsörjaren kommit att

framstå enbart som en skillnad mellan man och kvinna. Att söka på

ett följdriktigare sätt genomföra skillnaden mellan familjeförsörjaren och

icke-familjeförsörjaren synes då icke vara att genomföra en ny och främmande

princip i vårt löneväsen utan snarare att fasthålla vid dess gamla

och bärande grundtanke. Principen »lika lön för lika arbete», som är

hämtad ur det nutida industriella livet och i synnerhet framförts af den

moderna kvinnorörelsens representanter, torde däremot innebära en inom

vår statsförvaltning i det hela ny princip.

Lönegrunder liknande dem, som i det föregående blivit framställda,

hava under de senaste åren tillvunnit sig beaktande och erkännande i allt

vidare kretsar och varit föremål för meningsutbyte även inom riksdagen.

Redan vid 1906 års riksdag framhölls av en reservant inom

sammansatta stats- och lagutskotten, borgmästaren Carl Lindhagen, vid

behandlingen av den då föreliggande kungl. propositionen om lönereglering

för folkskollärarkåren, det rättvisa uti att hellre ställa familjeförsörjare

och ogifta i olika löneställning än göra skillnad enbart efter könet.

Vid 1908 års riksdag väckte ledamoten av Andra kammaren komministern

C. G. Srndén en motion, däri han yrkade utredning av statstjänarnas

löneregleringsfråga enligt grundsatser, som i fråga om den skill
-

Den av kommittén

förordade

löneprincipen

i

den offentliga

diskussionen.

a) Riksdagen

år 1906.

b) Scedéns

motion vid

riksdagen

år 190S.

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Seminariernas lärare.

nåd de gjorde mellan gift och ogift tjänsteman överensstämma med de

av kommittén här förordade. Sedan motionären sökt uppvisa det ur nationalekonomisk

synpunkt och ur synpunkten av rättvisa och billighet

olämpliga i de nuvarande löneförhållandena, framställde han antydningsvis

sina tankar angående grunderna för cn ny lönereglering. För alla

statstjänare skulle bestämmas en viss grundlön, olika för olika tjänster

men lika för alla i samma tjänst, för gifta och ogifta, för män och kvinnor.

Denna grundlön borde vara så tilltagen, att den vore tillräcklig för

de olika levnadsbehoven, till amortering av skulder o. s. v., men icke sådan,

att den frestade till slöseri eller till levnadsvanor, som icke kunde

följas efter ingånget äktenskap. 1 män av behov skulle grundlönen sedan

ökas medelst ålders- eller dyrtidstillägg. Men utom grundlönen skulle eu

familjeförsörjare i statens tjänst (man eller kvinna) erhålla ett tillskott,

ett »familjeunderstöd» eller »tjänstemannafamiljcunderstöd», som bestämdes

olika för olika tjänster samt ökades, allteftersom familjen tillväxte. Och

motionären skildrade slutligen de fördelar, som dylika löneförhållanden

skulle medföra särskilt i moraliskt avseende.

Det tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades, fann förslaget

förtjänt av beaktande och tillstyrkte, att kammaren för sin del måtte besluta

att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vad män

vid reglering av statstjänarnas löneförmåner må ifrågakomma ändrade

grundsatser i syfte att mera än hittills tillgodose det större levnadsbehov,

som de statstjänare, vilka äro familjeförsörjare, hava i jämförelse med dem,

som icke äro familjeförsörjare.» I sin motivering lämnade utskottet några

meddelanden angående löneförhållanden i utlandet och angående det inhemska

löneregleringsarbetet och vände sig mot satsen »lika lön för lika

arbete». Denna sats , yttrade utskottet, »kan måhända vid ett flyktigt bedömande

förefalla vara såväl rättvis i sin grund, som enkel att tillämpa.

Vid en närmare undersökning skall man emellertid finna, att den är endast

skenbart rättvis. Den är därjämte så gott som omöjlig att genom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

401»

föra». Utskottet framhöll, att för det föreliggande spörsmålets bedömande

en mera omfattande utredning erfordrades, än den utskottet kunnat förebringa,

samt medgav, att svårigheter förelåge för en tillämpning av de

angivna grundsatserna. »Väl är det sant», fortsätter utskottet, »att för

det ojämförligt största antalet statstjänare hava lönerna nyss reglerats eller

äro föremål för reglering. Denna omständighet synes dock utskottet ej

vara skäl nog för att undanskjuta utredning om eu betydelsefull princip.

Att svårigheter skola möta för genomförande av eu lönereglering efter

angivna grunder, inser utskottet mycket väl. Men är grundtanken buren

av rättvisa och billighet, och detta synes den vara, så böra svårigheterna

förvisso kunna övervinnas .

Vid debatten i kammaren vunno motionens grundtankar och utskottets

förslag livligt understöd av talare tillhörande olika partier men rönte

O O 1

ock starkt motstånd ej minst med hänsyn till den pågående löneregleringen.

Med 91 röster mot 37 avslogs utskottets hemställan.

Då vid nittonde allmänna svenska lärarmötet i Falun sommaren 1909°) Allmänna

svenska

de allmänna läroverkens lönefråga var föremål för behandling, kom dis- än-armötef

kussionen huvudsakligen att röra sig om samma principiella synpunkter.

Den ene av inledarna, lektor E. Rosengren, uppställde som sammanfattning

av sitt anförande ett resolutionsförslag av följande lydelse: »Mötet

uttalar sig för behovet av eu rättvis lönereglering, som tager hänsyn till

olika orters levnadskostnader och den ständigt fortgående prisstegringen som

ock till de ogifta lärarnas och familjeförsörjarnas olika behov. Andre

inledaren, lektor A. Korlén, hemställde däremot, att mötet i sitt uttalande

om behovet av löneförbättring för läroverkens lärare skulle hänvisa till

»de grundsatser, som inom riksdagen gjort sig gällande vid de tre senaste

årens regleringar av lönerna för andra ämbetsmannakårer med akademisk

bildning». Vid omröstningen efter slutad överläggning blev den sistnämnde

inledarens förslag ställt mot ett under diskussionen av lektor A. Johansson

52—082S15. Folhmdevv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Seminariernas lärare.

d) Löneregleringskommittens

betänkande

är 1911.

framställt medlingsförslag, vari framhölls behovet av en skyndsam reglering

av läroverkslärarnas löner i överensstämmelse med lektor Korléns hemställan

men som slutmål betecknades en lönereglering, »genomförd i huvudsaklig

överensstämmelse med de grundsatser, som vid 1908 års riksdag av herr

Saedén i Andra kammaren framburos i motion om lönereglering''». Detta

medlingsförslag blev, om ock med knapp majoritet, av mötet antaget.1)

Den av riksdagen år 1909 beslutade och av Kungl. Maj:t den 6

juni samma år stadfästa grundlagsändring, enligt vilken till lärarbefattningar

vid statens läroanstalter, med undantag av de teologiska lärartjänsterna

vid universiteten, till andra beställningar vid inrättningar för vetenskap,

slöjd eller skön konst samt till läkarbefattningar framdeles kunna av

Konungen utnämnas och befordras även infödda svenska kvinnor, har givetvis

varit ägnad att göra frågan om principerna för statstjänares avlöning

aktuell. Enligt det nya grund lagsstadgandet (regeringsformen § 28) skola

kvinnors utnämning och befordran till de nämnda befattningarna ske »med

tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts», och

åt löneregleringskommittén lämnades i uppdrag att i detta hänseende

inkomma med förslag. I det förut anförda betänkande XXVII, som

löneregleringskommittén avgav den 13 januari 1911 och som innefattade

»förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor

må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar ,

lämnade kommittén förslag dels angående de befattningar inom det av

regeringsformen utstakade området, vilka syntes kommittén böra göras tillgängliga

även för kvinnor, dels angående de löneförmåner, som borde tillkomma

kvinnliga innehavare av samma befattningar.

*) I den underdåniga petition angående ny lönereglering för de allmänna läroverkens

ock folkskoleseminariernas lärarkårer, som av Svenska lärarsällskapets styrelse å sällskapets

vägnar ingavs i juni 1910, beröres icke frågan om olikhet i lön med hänsyn till olika försörjningsplikt.

s. 411 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

411

Löneregleringskommittén uttalar sig mot satsen »lika lön för lika

arbete», men berör icke spörsmålet om skillnad i avlöning för gift och ogift

manlig tjänstinnehavare och föreslår följaktligen löneskillnad endast mellan

manlig och kvinnlig tjänstinnehavare.

Inom folkskolornas lärarkår är frågan om de riktiga principerna för

avlöningen av de skilda grupper, av vilka denna stora kår är sammansatt,

för närvarande föremål för livliga överläggningar. Vid en konferens, som

på föranstaltande av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

ägde rum i Stockholm i februari 1911 och i vilken deltogo utom

centralstyrelsens egna ledamöter särskilt inbjudna representanter för olika

grupper inom lärarkåren, gjordes enhälligt en del principiella uttalanden,

av vilka följande här må anföras. 1) »Vid uppgörande av förslag till

ny lönereglering bör hänsyn tagas till egenskapen att vara familjeförsörjare

eller icke-familjeförsörjare». 2) »Detta bör ske därigenom, att familjeförsörjare

erhåller högre lön och flera ålderstillägg». 3) »Till familjeförsörjare

skola räknas lärare, som äro eller varit gifta, samt lärarinnor, som

äro eller varit gifta och äro skyldiga att försörja sina barn». 4) »Vid

uppgörande av förslaget bör hänsyn tagas även till den omständigheten

att manlig lärare i motsats till kvinnlig är skyldig erlägga avgift till

folkskollärarnas änke- och pupillkassa». 5) »Vid förslagets uppgörande bör

hänsyn därjämte tagas till den omständigheten, att manlig lärare i motsats

till kvinnlig är underkastad värnplikt och på grund härav ogynnsammare

ställd i ekonomiskt avseende».

e) Förhandlingar

inom

folkskollärarkåren

år 1911.

Att här ingå på de bidrag till spörsmålet om lönefrågans principer, f) Exempel

... é från ut
som

förekommit i litteraturen under de senare åren, skulle bliva för vid- ‘ landet.

lyftigt. Vad beträffar löneförhållanden i utlandet, hava i den offentliga

diskussionen endast i obetydlig mån exempel därifrån blivit anförda och

kunnat anföras på skillnad i avlöning för statstjänare med och utan familj.

Enligt uppgifter, meddelade av det ovannämnda tillfälliga utskottet vid

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Seminariernas lärare.

Den av

kommittén

förordade

löneprincipens

tilllämpning.

a) Lämpligheten

och

möjligheten

av principens

tillämpning

r''id seminarierna.

1908 ars riksdag, var vid denna tid i Frankrike eu sådan skillnad gjord i

fråga om vissa underordnade befattningar vid post- och telegrafverken samt

vid flottan, och i ett annat land utgingo eu del hyresbidrag eller dyrorts - tillägg med olika belopp allt efter löntagarens egenskap av att vara eller

icke vara familjeförsörjare. Endast från Finland förelåg ett exempel av

betydenhet. I enlighet med beslut av lantdagen år 1907 angående avlöningen

av folkskollärarkåren i Finlands landskommuner utgår där högre

grundlön och större ålderstil lägg för lärare och lärarinna, som är eller

varit gift, är sin familjs huvudsakliga försörjare och har ett eller flera

barn. Övriga lärare och lärarinnor ha lägre lön, lika för alla. Den som en

gång tillagts förhöjd grundlön får behålla den under sin återstående tjänstetid.

Om således en löneprincip, som i första hand gör skillnad på familjeförsörjaren

och icke-familjeförsörjaren och först i andra hand på manlig

och kvinnlig tjänstinnehavare, i och för sig äger goda skäl och redan

tillvunnit sig erkännande från olika håll i det offentliga meningsutbytet,

blir frågan den, om och i vad mån den låter sig tillämpa vid avlöningen

av seminariernas lärarkår. Att den i fråga om denna kår särskilt framträtt

och gjort sig gällande beror helt enkelt därpå, att i densamma liksom

i folkskollärarkåren manliga och kvinnliga lä rarkrafter åro i verksamhet

med enahanda uppgift och med samma anspråk ställt på deras arbete

i avseende såväl på arbetets kvalitet som kvantitet, endast med den

olikhet i senare avseendet, som förefinnes vid seminarierna till följd af den

olika pensionsåldern för lärare och lärarinnor.

Det synes först och främst kunna ifrågasättas, huruvida det kan vara

välbetänkt att söka tillämpa den förevarande löneprincipen inom ett enstaka

område sådant som seminarierna, och huruvida det kan vara till

fördel för dessa läroanstalter att på sådant sätt med avseende pa grunderna

för sina lärares avlöning bliva, åtminstone för en tid framåt, ställda

i undantagsställning. I fråga härom torde följande vara att erinra.

s. 413 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

413

En genomgående likformighet med avseende på grunderna för avlöningen

av statens tjänstemän inom förvaltningens alla grenar vore väl

knappast önskvärd, då därigenom behövliga partiella förändringar skulle

bliva svåra att genomföra. Att på undervisningsväsendets område den

rådande olikformigheten är större, än den rimligen borde vara, lärer dock

icke kunna förnekas. »Bristen på enhetliga ledande grundsatser inom vår

skollagstiftning» och det därav följande behovet av »en allmän revision

av skollagstiftningen» berördes av chefen för ecklesiastikdepartementet i

det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Majrts proposition till 1911 års

riksdag angående avlöningen av lärarkåren vid de kommunala mellanskolorna,

och hänvisning gjordes därvid bland annat till »de olika lärarkårernas

lönefrågor». Intill dess, emellertid, en dylik revision kan komma till

stånd, torde man kunna anse, att man befinner sig på försökets stadium,

där en större eller mindre grad av olikformighet har föga betydelse men

där ett nytt uppslag kan vara av värde genom den erfarenhet det giver.

Det. torde från denna synpunkt då icke vara olämpligt, att den ifrågavarande

löneprincipen blir försökt på ett jämförelsevis litet och väl begränsat

område sådant som det här föreliggande. Och då kommittén dessutom

håller före, att kommitténs löneförslag, vid vilket principen i fråga

tillämpas, är ägnat att bereda seminarierna större fördel, än man med

samma löneanslag men med nuvarande grunder för lönebeloppens bestämmande

skulle kunna för dem vinna (jfr sid. 427), har kommittén icke tvekat

att fasthålla vid de grundsatser, som kommittén i det föregående utvecklat.

Däremot har kommittén måst avstå från anspråket på eu högre grad

.av följdriktighet vid tillämpandet av dessa grundsatser inom seminariernas

område.

En så att säga teoretiskt riktig tillämpning av den uppställda löneprincipen

skulle bland annat erfordrat en statistisk undersökning av seminarielärarnas

ekonomiska förhållanden. Men seminariernas lärarkår är icke

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Seminariernas lärare.

tillräckligt stor, för att eu undersökning, begränsad till denna kår, skulle

kunna giva vägledande resultat. Undersökningen hade därför måst utsträckas

till andra med avseende på levnads- och tjänsteställning närstående

tjänstemannakårer, i första hand till de allmänna läroverkens lärarkår, och

hade redan av detta skäl svårligen kunnat av kommittén företagas. Men

därtill kommer, att ett löneförslag icke kunnat utan vidare byggas på de

vunna statistiska resultaten. Till väsentlig del måste nämligen ett sådant

O O

förslag bliva beroende av de i närvarande förhållanden givna förutsättningarna.

Då undersökningar från andra områden, om de ock icke tillåta en

säkrare uppfattning, dock kunna vara ägnade att belysa den föreliggande

frågan och i någon mån tjäna till stöd för ett bedömande av kommitténs

löneförslag, tfill kommittén här nedan lämna några meddelanden dels ur

senast gjorda statistiska utredning rörande de allmänna läroverkens lärare,

dels ur en av Stockholms stads statistiska kontor verkställd hushållsstatistisk

undersökning av senare datum, avseende en helt annan grupp av

samhällsmedlemmar men i visst avseende av allmänt intresse.

En grundlig undersökning angående ämneslärarnas vid de allmänna

läroverkens studie-, tjänste- och familjeförhållanden samt av dessa lärares

ekonomiska ställning utfördes inom 1899 års läroverkskommitté. De resultat,

som vunnos ur denna undersökning, återgiva väl icke med noggrannhet

nuvarande förhållanden men äro likväl fortfarande av högt värde.

De manliga ämneslärarna vid seminarierna kunna i de avseenden, som här

äro i fråga, sammanställas med adjunkterna vid allmänna läroverken.

Lärarna började sina universitetsstudier vid eu genomsnittsålder av

omkring 20 år. Den faktiska utbildningstiden eller tiden för de akademiska

studierna och provåret var under 1890-talet för lärare i allmänhet omkring

8 V2 år, för lektorer omkring 10 år, för adjunkter med blott adjunktskompetens

omkring 7 år och för adjunkter i allmänhet omkring 8 år.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

415

Inträdet på lärarbanan skedde under samma årtionde vid eu medelålder

av omkring 30 år. Under årtiondets senare hälft var medelåldern för befordran

till ordinarie anställning inemot 40 år för adjunkter och omkring 37

år för lektorer.1) I fråga om de vid 1899 års slut befintliga ordinarie lärarnas

civilstånd visade det sig, att bland lektorerna 24 procent och bland adjunkterna

31 procent voro ogifta. För dem, som gift sig under 1890-talets

senare hälft, var medelåldern vid äktenskapets ingående bland lektorerna

något mer än 36 år'' och bland adjunkterna inemot 40 år. Medeltalet barn

utgjorde vid 1899 års slut 2‘s för de gifta lektorerna och 2’3 för de gifta

adjunkterna. Medeltalet barn under 18 år var för de båda grupperna l-»

och 1*5. Från ett antal av 514 inbördes jämförliga årskonton erhöllos årskostnaderna

i medeltal under åren 1889—1898 för ett adjunktshushåll till

4,091 kr. och för ett lektorshushåll till 5,091 kr. (överstigande i förra fallet

med nära 1,000, i senare med mer än 1,100 kr. löneinkomsterna under

samma tid). Ränta och amortering å skuld voro i dessa årskostnader icke

medräknade. Antalet hushållsinedleinmar var i adjunktshushållen i medeltal

6’i4, i lektorshushållen i medeltal 6‘47. De utöfver löneinkomsterna

erforderliga tillgångarna hade i allmänhet erhållits genom extra inkomster

av mannens arbete och i någon mån genom inkomst av inackordering.

2)

J) I nu nämnda förhållande torde någon förändring till det bättre havarinträtt. Om

medelstudietiden efter omläggningen av de filosofiska examina vid universiteten blivit kortare,

torde ännu icke kunna med säkerhet avgöras. Men tiden från inträdet på lärarbanan till

vunnen ordinarie anställning har under det senaste årtiondet helt visst varit icke obetydligt

kortare än under 90-talet, trots den år 1905 givna föreskriften om minst två års föregående

tjänstgöring såsom villkor för befordran till ordinarie tjänst. I sitt den 29 okt. 1910 avgivna

utlåtande angående revision av de allmänna läroverkens lönestater uttalar läroverksöverstyrelsen

såsom sin åsikt, att den av läroverkskommittén beräknade dåvarande utbildningstiden

skall komma att »i huvudsak förbli oförändrad», och meddelar, att väntetiden för ordinarie

anställning under de närmast föregående fem åren i medeltal icke understigit o år.

2) Det torde knappast behöva påpekas, att den alltjämt fortgående stegringen av prisen

pa livsförnödenheter gör, att de anförda uppgifterna om levnadskostnaderna numera endast

äga historiskt intresse.

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Seminariernas lärare.

Bland de hushållsstatistiska undersökningar, som under senare år

blivit utförda i vårt land, förtjänar i detta sammanhang nämnas den av

Stockholms stads statistiska kontor verkställda undersökningen angående

levnadskostnaderna i huvudstaden åren 1907—1908, huvudsakligen avseende

förhållandena inom arbetarklassen. Den år 1910 utgivna redogörelsen för

denna undersökning är nämligen av särskilt intresse därför, att däri användas

s. k. konsumtionsenheter, som avse att angiva förhållandet mellan

levnadsomkostnaderna i medeltal för personer av olika kön och ålder. De

äro uttryckta närmast i anslutning till ett vid hushållsstatistiska undersökningar

i Tyskland använt enhetssystem, »uppgjort med hänsyn ej blott till

födoämneskonsumtionen utan även övriga utgifter».1) De i den stockholmska

statistiken begagnade enhetstalen för konsumtionen äro följande:

Åldersår.

Enhetstal

Män.

Kvinnor.

0—3.........

..... 0.1

0.1

4-6.........

..... 0.2

0.2

7—9.........

..... 0.3

0.3

10-12.........

..... 0.4

0.4

13-14.........

..... 0.5

0.5

15 16.........

..... 0.7

0.6

17—18.........

..... 0.9

0.7

19 och däröver .....

..... 1.0

0.8

För de 150 hushåll, som denna statistik omfattar, var medeltalet

personer 4.4i och medeltalet konsumtionsenheter 2.5. Levnadsomkostna
-

'') Med avseende på det olika fysiologiska näringsbehovet hava vetenskapliga undersökningar

blivit utförda. Så av överläkaren vid Stockholms sjukhem E. O. Hultgren, som

uppställer följande »normalkostsatser, framgångna ur ganska omfattande undersökningar under

de senaste 20 åren», därvid den erforderliga dagliga näringen representeras av motsvarande

energitillförsel, mätt i värmeenheter: för fullvuxna män ur de bättre situerade klasserna

2824, för svenska medelarbetare 3282, för svenska arbetare med tyngre arbete 4557, för

kvinnor av medelklass vid medelarbete 2375, för barn, 3 — 6 år, 1250, för barn, 6—14 år,

2375» (artikeln »Födoämnen» i Nordisk Familjebok 1908).

s. 417 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering. 417

derna för kvinna, man och normalfamilj skulle i enlighet härmed förhålla

sig som talen:

0,8 : l,o : 2,5.

Frånsett den osäkerhet, som väl måste vidlåda dylika ur rent fysiologiska

eller ur andra grunder bestämda jämförelsetal, är det uppenbart,

att de icke kunna göras allmängiltiga. Särskilt är att märka, att de här

återgivna jämförelsetalen för man och kvinna, såsom det synes, icke avse

att angiva konsumtionen för den ensamboende mannen och den ensamboende

kvinnan utan för mannen och kvinnan såsom familjemedlemmar.

Det är ock tydligt, att talen icke kunna utan vidare överföras till vilken

grupp av samhällsmedlemmar som helst för att läggas till grund för bedömandet

av levnadskostnaderna. I fråga om en grupp sådan som seminariernas

lärarkår är bland annat att märka, att de med tjänstearbetet

förenade kostnaderna eller i allmänhet den post, som i den omnämnda

statistiken kallas »utgifter för intellektuella ändamål», blir betydande och

ägnad att minska proportionen mellan mannens och kvinnans levnadskostnader.

Å andra sidan torde väl inom en dylik grupp av samhällsmedlemmar

kostnaderna för en familj bliva proportionsvis större än inom de

grupper, som den ifrågavarande statistiken avser. Vad sedan angår övergången

från levnadskostnader till lönebelopp, gälla synpunkter, om vilka

kommittén i det föregående uttalat sig (sid 404).

Vid uppgörandet av sitt löneförslag har kommittén givetvis måst c) Lönereg110

lenngskom
fasta

särskild uppmärksamhet vid löneregleringskommitténs förutnämnda mittén om

ri # förhållandet

framställning. Löneregleringskommittén gör sig till en huvuduppgift indian man°

no ° lia och kvm n
att

i fråga om de tjänster, till vilka den ansett tillträde böra bere- lig tjänst
n

° innehavares

das även åt kvinnor, finna ett rättvist förhållande mellan manlig, det löner.

vill i detta fall säga gift manlig, tjänstinnehavares och kvinnlig tjänstinnehavares

löner. Om ock det resultat, till vilket löneregleringskommittén

kommit, väl icke kan anses innebära en slutgiltig lösning, är det dock

53—082815. Folkundevv.-lcom. bet. I. Folksl-otesem. Hund 1.

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Seminariernas lärare.

av den vikt för den föreliggande lönefrågan, att en redogörelse för huvudpunkterna

i kommitténs utredning här bör lämnas.

bör att kunna jämföra olika löneskatt1 beräknar löneregleringskominittén

för varje ifrågakommande grupp av tjänstinnehavare »den effektiva

avlöningen för tjänstår», som erhålles därigenom, att man på antalet tjänstår

lika fördelar summan av de i medeltalet fall av tjänstinnehavaren under hans

livstid uppburna löne- och pensionsbeloppen efter frånräkning av de lagstadgade

pensionsavgifterna. Kommittén uppvisar först, att lika årsavlöning

och lika pension för kvinnlig och manlig tjänsteman i enlighet med

satsen »lika lön för lika arbete» skulle medföra väsentligt större effektiv

avlöning för kvinnan än för mannen under de förutsättningar, från vilka

kommittén utgår, nämligen: 1) att kvinnans tjänstår varda färre än mannens;

2) att kvinnan alltså kortare tid än mannen erlägger bidrag till sin

egen pensionering; 3) att kvinnan är fri från obligatoriska avgifter till

efterlevande anhörigas pensionering; 4) att kvinnan blir pensionsberättigad

vid lägre levnadsålder än mannen; samt 5) att kvinnans medellivslängd

är större än mannens.1) Därefter söker kommittén de lönebelopp för manlig

och kvinnlig tjänstinnehavare, som skulle förverkliga yrkandet om

»lika lön för lika arbete» i så måtto, att de, ledde till »matematisk rättvisa»,

d. v. s. samma effektiva avlöning för båda parterna, och finner, att,

vad beträffar manlig och kvinnlig läroverksadjunkt, sådan matematisk

rättvisa i det allra närmaste skulle vinnas, om begynnelselönen för den

kvinnliga läroverksadjunkten sattes till 91 procent av begynnelselönen för

'') I fråga om manlig och kvinnlig läroverksadjunkt förutsätter löneregleringskommittén,

att den förre blir ordinarie vid 33, den senare, som ej hindras av värnplikt, vid 32 års ålder

samt att den förre efter uppnådd pensionsålder av 65 år har en medellivslängd av 12.21 år, den

senare efter uppnådd pensionsålder av 55 år en medellivslängd av 20.ai år. Enligt av

löneregleringskommittén ur den officiella statistiken anförda uppgifter är nämligen den återstående

medellivslängden vid 55 års ålder för kvinnan 20.21 år och för mannen 18.si år, vid 60

års ålder för kvinnan 16.52 år och för mannen 15.40 år, vid 65 års ålder för kvinnan 13.10

år och för mannen 12.21 år. Den extraordinarie tjänstgöringen, uppskattad till i medeltal 5

år, tages av löneregleringskommittén icke i beräkning vid bestämmandet av den effektiva avlöningen.

s. 419 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

419

den manlige samt vart och ett av fyra ålderstillägg för den förra till

50 procent af de fyra ålderstilläggen för den senare.

Då nu denna matematiska rattvisa enligt löneregleringskommitténs åsikt

endast vore en skenbar rattvisa, »i det att kvinnan skulle komma att uppbära

jämväl den del av avlöningsförmånerna, som är avsedd för underhåll av

familj», söker kommittén finna den ytterligare reduktion, som med hänsyn

härtill bör göras i de för kvinnlig tjänsteman avsedda lönebeloppen. »Någon

mera allmänt tillämplig grund», yttrar kommittén, »för bedömande av det

avdrag, som av nu antydda orsak enligt kommitténs mening nödvändigtvis

måste göras vid bestämmandet av nu ifrågavarande kvinnliga tjänstemäns avlöning,

finnes icke, såvitt kommittén kunnat utröna, vare sig i handlingar,

som legat till grund för på senaste tiden vidtagna löneregleringar, eller i

utländska föreskrifter rörande kvinnas anställning i allmän tjänst.» »Kommittén

har emellertid», heter det vidare, »efter omfattande undersökningar

och prövning av olika förslag kommit till den övertygelsen, att åtminstone

icke vederfares kvinnan någon orättvisa, om berörda avdrag bestämmes

till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens effektiva avlöning,

för tjänstår räknat, blir i medeltal omkring 90 procent av motsvarande

manliga tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår.» Detta kan, alltjämt

under ovan angivna förutsättningar, ske därigenom, att kvinnans begynnelselön

sättes till 80 procent (fyra femtedelar) av mannens och hennes

ålderstillägg till SO procent av dennes, vilket ock blir löneregleringskommitténs

förslag.

Såsom i det föregående redan framhållits, har kommittén icke ansett

sig böra försöka att grunda tillämpningen av den löneprincip, som

kommittén önskat bringa till användning, på statistiska undersökningar,

vilka, om de skolat bliva vägledande, icke hade kunnat begränsas till seminariernas

jämförelsevis fåtaliga lärarpersonal. Ty även om sådana undersökningar

varit möjliga för kommittén att anställa, hade kommittén dock

icke kunnat bygga sitt förslag på de genom dem vunna resultaten, enär

d) Kommitténs

tillämpning

av den

ifråga varande

löneprincipen.

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Seminariernas lärare.

ett förslag till löneförbättring för seminariernas ämnes- och övningslärare

i väsentliga delar måste bliva beroende av nuvarande löneförhållanden ej

blott vid seminarierna utan ej mindre vid de allmänna läroverken.

Icke heller har kommittén i det särskilda avseende, som rör förhållandet

mellan manlig och kvinnlig lärares avlöning, kunnat ansluta sig

till det i löneregleringskommitténs betänkande framställda förslaget, dels

därför, att detta till sina förutsättningar principiellt skiljer sig från kommitténs,

dels ock därför, att »den effektiva avlöningen för tjänstår», så beräknad

som i nämnda betänkande skett, icke med säkerhet synes möjliggöra

en riktig jämförelse av olika tjänstinnehavares avlöningsförmåner. Att

den på ifrågavarande sätt beräknade effektiva avlöningen för tjänstår från

statens (arbetsgivarens) synpunkt utgör en god mätare vid uppskattningen

av det pris, som staten under de angivna förutsättningarna betalar för ett

visst arbete, är otvivelaktigt.1) Mindre säkert synes den från löntagarens sida

kunna tjäna som norm för bedömandet av löneförmånerna. Det är e^entligen

den olika pensionsåldern, som härvid kommer i betraktande. Om

denna höjdes för de kvinnliga lärarna från 55 till 60 år, skulle detta, såsom

av fil. dr Anna Ahlström i till löneregleringskommitténs betänkande

avgivet särskilt yttrande påpekats, medföra en sänkning av den effektiva

avlöningen för tjänstår, under det att en dylik höjning av pensionsåldern

från de kvinnliga lärarnas sida måhända skulle betraktas som en ekonomisk

fördel. På samma sätt skulle en sänkning av pensionsåldern, exempelvis

ned till 50 år, givetvis anses ekonomiskt ofördelaktig- för i frå gåvarande

löntagare men dock ha till följd en höjning av den effektiva avlöningen

för tjänstår, under förutsättning naturligtvis, att lönesatserna förbleve

oförändrade.

I) För att finna det medelpris, som staten i verkligheten betalar för tjänstearbetet, hade

man tydligen att taga hänsyn därtill, att många såväl manliga som kvinnliga tjänstinnehavare

till följd av dödsfall och andra orsaker avgå ur tjänsten före uppnådd pensionsålder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

4-21

Kommitténs förslag gör icke heller anspråk på att vara ett följdriktigt

uttryck för den angivna löneprincipen utan innebär endast en

tillämpning därav, i den mån de förhandenvarande förhållandena

med givit.

* *

*

Löneförmånerna för folkskoleseminariernas manliga adjunkter äro

enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 följande: avlöning i fem

lönegrader å 1) 3,000, 2) 3,500, 3) 4,000, 4) 4,500 och 5) 5,000 kronor, fördelad

i egentlig lön å 1) 2,000, 2) 2,350, 3) 2,700, 4) 3,050 och 5) 3,400

kronor samt tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450

och 1,600 kronor. Uppflyttning från lägre till högre lönegrad äger rum

efter förloppet av fem år. De manliga seminarieadjunkterna hava rättighet

och'' skyldighet att vid uppnådda 65 levnadsår och 35 tjänstår avgå

från tjänsten med pension, vars belopp är lika med den egentliga lönen

i högsta lönegraden. Dessa lärare intaga sålunda med avseende på löneoch

pensionsförhållanden samma ställning som adjunkterna vid de allmänna

läroverken.

Att seminarieadjunkterna borde hava högre avlöning än läroverksadjunkterna

är en åsikt, som sedan ganska lång tid tillbaka funnit

målsmän.

I de utlåtanden från domkapitel och seminariekollegier, som avgåvos

i enlighet med föreskrift i kungl. cirkulär till domkapitlen den 25

oktober 1901, finner man denna åsikt flerstädes uttalad. Så anförde domkapitlet

i Lund, att domkapitlet ansåge, »att det för beredande av de bästa

lärarkrafter vid provårsläroverk vore nödvändigt tilldela envar adjunkt

och lektor vid sådant läroverk ett lönetillskott av 500 kronor i varje lönegrad

; att, om detta sålunda vore av vikt beträffande provårsläroverken,

detsamma torde kunna sägas vara av ännu större betydelse i fråga om de

läroanstalter, vilka hade till uppgift att utbilda lärare för folkskolan, så

Manlig

ämnes
lärares
avlöning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 i-i

Seminariernas lärare.

mycket hellre som serninarielärarnas arbete, på samma gång det törhända

vore mera maktpåliggande och ansvarsfullt, jämväl vore mycket mödosammare

än läroverkslärarnas; samt att redan av denna grund adjunkterna

vid seminarierna, som för närvarande uppbure lön till samma belopp som

adjunkter och kolleger vid de allmänna läroverken, i varje lönegrad borde

erhålla ytterligare lönetillskott av 500 kronor».

Seminariekollegierna i Uppsala, Växjö och Karlstad yrkade, att

ämneslärarbefattningarna vid seminarierna måtte förvandlas till lektorat,

vilkas innehavare borde erhålla samma löneförmåner som lektorerna vid

de allmänna läroverken, varvid kollegierna tillika uttalade sig för eu höjning

av kompetensfordringarna för ämneslärarbefattningarna vid seminarierna

till mer eller mindre fullständig överensstämmelse med de för lektorstjänsterna

stadgade kompetensfordringarna.

Vid 1904 års riksdag, då på grund av kungl. proposition och i

samband med lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken nu

utgående avlöning bestämdes för folkskoleseminariernas lärarkår, förekommo

vid lönefrågans behandling uttalanden i nyssnämnda riktning. Så framhöllo

två av Andra kammarens ledamöter, E. Hammarlund och F. Ber<r,

i motiveringen till en i ämnet väckt motion de skäl, som enligt motionärernas

åsikt gjorde det nödvändigt, att seminarielärarna ej blott ställdes

lika utan ställdes förmånligare än lärarna vid de allmänna läroverken.

Vid den kungl. propositionens behandling i Första kammaren uttalade sig

biskop G. Billing, utan att framställa något yrkande, i ett anförande, varur

här följande må återgivas.

»Här föreslås», yttrade talaren, »samma avlöning för lärarna vid seminarierna

som för lärarna vid de allmänna läroverken, och det förvånar

mig naturligtvis icke, att så har blivit föreslaget, då ett liknande förhållande

ägt rum förut, men det jag vill säga är, att jag anser, att det

finnes skäl för och vore önskligt, att lärarna vid seminarierna finge hösrre

avlöning än lärarna vid de allmänna läroverken. Jag vill ej säga, att eu

s. 423 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

423

seminarielärares arbete är mera ansvarsfullt än eu elementarlärares, ty det

ena arbetet är ju lika ansvarsfullt som det andra. Det gäller att på var

punkt göra sin plikt med alla sina krafter. Men jag tror icke, att någon,

som känner till förhållandena, skall neka till att seminarielärarnas arbete

är svårare, mer ansträngande och mindre upplivande. Det måste vara

svårare att vara lärare för blivande lärare än för eu skara unga gossar.

Det måste vara mer ansträngande, tv för en seminarielärare gäller det

icke blott att meddela lärjungarna ett visst kvantum insikter, utan det

gäller också för honom att göra lektionen sådan, att den blir eu mönsterlektion

för lärjungarna. Han bör och skall beräkna varje frågas formulering,

och varje lektion i ett seminarium måste eller åtminstone bör

kräva långt mera förarbete än en lektion vid ett allmänt läroverk. Och

slutligen lärer väl ingen, som varit lärare för barn — och jag har ju varit

elementarlärare under åtskilliga år — bestrida, att det ligger något mycket

mera uppmuntrande i att vara lärare för dessa unga än att vara lärare

för seminarieelever. Jag tror därför, att på grund av själva arbetets art

det vore väl motiverat, att seminarielärarna i avseende å avlöning ställdes

framför elementarlärarna, eller för att uttrycka mig mera konkret, att de

likställdes icke med adjunkter vid allmänna läroverken utan med lektorerna,

— — — Jag tror, att den, som verkligen önskar eu förbättring av

seminarieundervisningen, bör såsom ett medel härtill ställa upp att bereda

seminarielärarna bättre villkor, så att seminarierna måtte kunna få de bästa

lärarna eller åtminstone lika goda lärare som de allmänna läroverken. Det

kunna de ej få under de nuvarande förhållandena, Jag tror därför, att

det för våra folkskollärares utbildning vore både önskligt och behövligt,

att lärarna vid seminarierna tillgodoseddes bättre än nu är förhållandet

och att de ställdes, om ej fullt, så dock ungefärligen i jämbredd med

lektorerna vid våra allmänna läroverk.»

I sin underdåniga petition år 1906 framhöll centralstyrelsen för

Sveriges allmänna folkskollärarförening i sammanhang med yrkande på

s. 124 Kontrollera mot PDF

Seminariernas lärare.

124

höjning av kompetensvillkoren för ämnes lärare vid folkskoleseminarierna

önskvärdheten av att lönen för manlig ämneslärare vid seminarium sattes

»i det närmaste lika med lektorslönen».

Svenska seminarielärarföreningens styrelse har i eu till kommittén

ingiven skrivelse, dagtecknad i november 1906, utförligt yttrat sig om

lönefrågan. »Höjda fordringar», säger styrelsen, »utan förhöjd lön vore eu

ödesdiger utväg, som väl ingen tänkt sig. I stället har under de senaste

åren från flera håll föreslagits, att för de ifrågavarande seminarielärarna

avlöningen skulle i varje lönegrad sättas 500 kronor högre än för läroverksadjunkt.

Härigenom skulle utan tvivel seminarierna kunna draga till

sig flera framstående lärare med adjunktskompetens. Däremot vill det

synas, som om detta lönetillskott icke skulle förmå att vidga kretsen av

de sökande så, att i densamma även komme med sådana, som på samma

gång vore framstående lärarförmågor och ägde den grundliga vetenskapliga

bildning, som garanteras av licentiatexamen och doktorsgrad, ty dessa

skulle säkert av den högre lektorslönen dragas till gymnasierna.» Styrelsen

erinrar sedan om de vid denna tid föreliggande förslagen angående förändring

av de filosofiska universitetsexamina, vilka förslag syntes ägnade att

för dem, som förvärvat adjunktskompetens, underlätta vinnandet jämväl av

lektorskompetens men därmed ock att för seminarierna minska utsikten att

annat än för kortare tid kunna få behålla lärare med större studiebesråvning.

»Måhända», fortsätter styrelsen, »kan mer än en utväg finnas för

undanröjandet av ovan påpekade olägenheter. Den enklaste och säkraste

torde vara att, såsom flertalet ortsföreningar föreslagit, göra ämneslärartjänsterna

till lektorat med lektorsavlöning, detta så mycket hellre, som

flera andra skäl tala härför. Det arbete, som seminariernas ämneslärare

skola uträtta, måste med hänsyn till elevernas ålder och mognad samt det

viktiga kall, för vilket dessa skola utbildas, anses så krävande och ansvarsfullt,

att det motiverar lektors avlöning, lika väl som gymnasielärarnas

gör det.» Att med hänsyn till »seminariernas speciella uppgift och sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avlöuiug ocli pensionering.

42ö

skilda behov, vilka ju icke sammanfalla med gymnasiernas», kompetensfordringarna

för de förras lärare icke lämpligen kunde göras lika med

kompetensfordringarna för de senares, borde enligt styrelsens mening icke

utgöra hinder för en sådan lösning av lönefrågan, och styrelsen hänvisar

slutligen till förhållandet vid de tekniska elementarskolorna, där, utan att

formell lektorskompetens är föreskriven, lärarna åtnjuta vanlig lektorslön

och där det på så sätt blivit väl sörjt för läroanstalternas behov av lämpliga

och skickliga lärare.

Ö O

Kommittén har, av skäl som i en föregående avdelning av dettå

kapitel blivit utvecklade, icke ansett sig''höra förorda lektorskompetens såsom

behörighetsvillkor för seminariernas ämneslärare utan föreslagit eu

både i teoretiskt och praktiskt avseende väsentligen skärpt adjunktskompetens.

Om redan en sådan höjning av de fordringar, som ställas på seminarielärarna,

nödvändiggör eu höjning av löneförmånerna, är dock löneförmånernas

höjning framför allt motiverad dels av don stora betydelse,

som måste tillmätas lärarverksamheten vid ett seminarium, dels och framför

allt av nödvändigheten att tillförsäkra seminarierna möjlighet att i

konkurrensen med de allmänna läroverken draga till sig och kvarhålla

goda lärarkrafter. I den offentliga diskussionen om seminariernas reformering

har denna åtgärd åter och åter betecknats som den enda tillfyllestgörande.

Från synpunkten av den vikt och betydelse, som seminarielärarens

arbete äger, torde det icke kunna anses oberättigat, att honom tilldelas

samma lön, som tillkommer lektor vid allmänt läroverk. Och fastställandet

av lektorslön för seminariernas manliga ämneslärare skulle helt visst

vara i hög grad ägnat att tillföra seminarierna sådana lärarkrafter, som

där äro behövliga, och att således höja värdet av seminariernas arbete.

Då det gällt att i avseende på seminarielärarnas avlöning tillämpa

den allmänna löneprincip, som kommittén i det föregående givit sitt för
54—082815.

Folkunderv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Seminariernas lärare.

ord, har kommittén också ansett sig kunna och böra sä till vida anslutå

sig till nyssnämnda förslag till lösning av lönefrågan, att kommittén föreslår,

att lektors lön må tillkomma manlig gift seminarieadjunkt,

under det att kommittén i fråga om manlig ogift seminarieadjunkt stannar

vid eu mindre förhöjning i nu utgående löneförmåner.

Gift manlig seminarieadjunkt skulle således enligt kommitténs

förslag erhålla avlöning i fem lönegrader å 1) 4,000, 2)

4,500, 3) 5,000, 4) 5,500 och 5) 6,000 kronor, fördelad i egentlig

lön å 1) 2,600, 2) 2,950, 3) 3,300, 4) 3,650 och 5) 4,000 kronor samt

tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000

kronor (kungl. kung. den 27 aug. 1904).

För ogift manlig adjunkt föreslår kommittén bibehållandet

av samma slutlön som den nu utgående men höjning av lönen i

föregående lönegrader med ett belopp av 200 kronor. Om, såsom

lämpligt synes, av sistnämnda belopp 150 kronor lägges till den egentliga

lönen och återstoden till tjänstgöringspenningarna, bliva löneförmånerna

för den ogifte manlige adjunkten således följande: avlöning i fem lönegrader

å 1) 3,200, 2) 3,700, 3) 4,200, 4) 4,700 och 5) 5,000 kronor,

fördelad i egentlig lön å 1) 2,150, 2) 2,500, 3) 2,850, 4) 3,200 och 5)

3,400 kronor samt tjänstgöringspenningar å respektive 1,050, 1,200, 1,350,

1,500 och 1,600 kronor.

Att icke företaga någon höjning av de ogifta manliga seininarielärarnas

lön vore att i fråga om dessa lärare icke giva något vederlag för

de ökade anspråk, som innebäras i de skärpta kompetensvillkoren, och att

överhuvudtaget med avseende på dem låta de skäl falla, som motivera

en förbättring av seminarielärarnas löneställning. De ovan föreslagna beloppen

för ifrågavarande lärare beteckna från statens synpunkt en föga

betydande ökning, som dock icke torde vara utan värde för det syfte, som

därmed avses. Även utsikten att erhålla högre avlöning, därest man skulle

komma att träda i gifte, är att anse som en ekonomisk förmån.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

127

Beräknar man i likhet med löneregleringskommittén, att eu adjunkt

befinner sig i högsta lönegraden under i medeltal 12 års tid, utgör

den föreslagna ökningen för ogift adjunkt kronor 125 för år. \ ill

man bilda sig en föreställning om storleken i det hela av den löneförbättring,

som av kommittén föreslagits för de manliga ämneslärarna, gifta

och ogifta, torde man kunna utgå från det antagandet, att två tredjedelar

av lärarna tillhöra det gifta ståndet (jfr sid. 406), då ökningen i medeltal

på varje lärare uppgår till 708 kronor 33 öre. Det må erinras därom,

att den minsta löneförbättring, som under den offentliga diskussionen i det

förevarande ämnet ifrågasatts, har varit 500 kronor för varje lärare.

Med en fördelning i enlighet med kommitténs förslag bör man dock

vinna större fördel, iln om motsvarande summa lika fördelades mellan de

olika lärarna, oavsett att man då tillämpat en mindre rättvis löneprincip.

Stor vikt ligger dock därpå, att man för den gifte läraren verkligen kommer

upp till lektors lön. Nå inga seminarielärare upp till lektors lön,

då är fortfarande kretsen av dem, som kunna tänkas komma att rekrytera

seminarielärarkåren, i det hela begränsad till dem, vilka endast inneha

adjunktskompetens. Vill man giva seminarierna möjlighet att förvärva

och kvarhålla skickliga lärare även med lektorskompetens, vill man överhuvudtaget

på ett mera avgörande sått främja dessa för vår folkbildning

viktiga läroanstalter, så måste man bereda åtminstone åt några av deras

lärare löneförmåner, som motsvara de bäst avlönade lärarnas vid de allmänna

läroverken.

Ända till år 1905 hade kvinnlig seminarieadjunkt (lärarinna med

adjunkts tjänstgöring) samma ordinarie lön som manlig adjunkt. En mindre

olikhet hade dock inträtt från och med år 1899, i det att de på extra stat

beviljade s. k. löneförbättringsmedlen utgått med olika belopp till manlig

och kvinnlig lärare. De avlöningsbelopp för kvinnlig seminarieadjunkt, som

föreslogos i den nådiga propositionen till 1904 års riksdag, blevo av riks
-

Kvinnlig

ämnes
lärares
avlöning.

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Seminariernas lärare.

dagen i någon man höjda och åro i förutnämnda kungl. kungörelse av

den 27 augusti 1904 fastställda sålunda: avlöning i fyra lönegrader å 1)

2,100, 2) 2,600, 3) 3,100 ocli 4) 3,600 kronor, fördelad i egentlig lön å 1)

1,350, 2) 1,700, 3) 2,050 och 4) 2,400 samt tjänstgöringspenningar respek
tive

750, 900, 1,050 och 1,200 kronor. Uppflyttning från lägre till högre

lönegrad äger rum efter förloppet av fem år. Pensionsåldern för kvinnlig

adjunkt inträder vid uppnådda 55 levnadsår och 25 tjänstår, och pensionen

utgår med samma belopp som den egentliga lönen i högsta lönegraden.

Skulle man vid bestämmandet av kvinnlig adjunkts avlöning tilllämpa

det av löneregleringskommittén föreslagna beräkningssättet, d. v. s.

sätta hennes begynnelselön till fyra femtedelar av (gift) manlig adjunkts

begynnelselön och tilldela henne lika många men blott hälften så stora

lönetillägg som dennes, skulle hennes avlöning i föreliggande fall bliva:

1) 3,200, 2) 3,450, 3) 3,700, 4) 3,950 och 5) 4,200 kronor. Kommittén

har dock icke ansett sig böra föreslå så hög avlöning och har dessutom

funnit bäst att med avseende på lönetilläggens antal och storlek närmare

ansluta sig till nuvarande förhållanden. Kommittén föreslår därför för

kvinnlig seminarieadjunkt avlöning i fyra lönegrader med följande

belopp: 1) 2,600, 2) 3,100, 3) 3,600 och 4) 4,100 kronor,

vilka belopp synas kunna lämpligen fördelas i lön och tjänstgöringspenningar

sålunda: lön 1) 1,750, 2) 2,100, 3) 2,400, 4) 2,700 kronor; tjänstgöringspenningar

1) 850, 2) 1,000, 3) 1,200, 4) 1,400 kronor.

Denna avlöning kan icke anses högt tilltagen, varken i och för sig

eller i förhållande till de förut föreslagna avlöningarna för manliga lärare.

Bortser man från pensionsförhållandena och fäster sig vid löneinkomsten

under själva tjänstetiden, innebär den en genomsnittlig årlig löneinkomst,

som endast är 81 procent av den ogifte manlige adjunktens årliga löneinkomst

i medeltal under hans tjänstetid, och torde således ingalunda kunna

anses högre, än den med hänsyn till levnadskostnadernas olikhet bör vara.

Om man i fråga om den manlige läraren icke utan skäl tagit hänsyn till

s. 429 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

429

den ekonomiska förlust, som värnpliktens fullgörande vållat honom, torde

man i fråga om den kvinnliga ämnesläraren kunna anmärka, att de studier,

som föregått studentexamen, i allmänhet torde hava varit dyrare för henne

än för den manlige läraren, då skolavgifterna i flickskolorna i regeln äro

betydligt högre än i statens gosskolor.

Tar man däremot i båda fallen även pensionen med i räkningen

och räknar med nuvarande pensionsålder av 55 år för kvinnlig och 65 År

för manlig ämneslärare, utfaller jämförelsen annorlunda. Den för kvinnlig

adjunkt föreslagna lönen tillsamman med den därav enligt stadgade

grunder beräknade pensionen innebär nämligen en icke oväsentligt högre

»effektiv avlöning för tjänstår» än den, som härledes ur den för ogift

manlig adjunkt föreslagna lönen. Detta betyder, att staten för det arbete,

som komme att utföras av den kvinnliga läraren, skulle betala högre

pris än för det av den ogifte manlige läraren utförda arbetet.

Nu anser kommittén emellertid, att skäl föreligga för en höjning av Kvinnlig

. _ ämneslärares

de kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder. De kvinnliga seiuinarie- pensionsålder.

adjunkternas pensionsålder har tidigare (från år 1897) varit densamma

som de manliga adjunkternas men blev år 1904 sänkt från (nominellt) 70

år ända ned till 55 år.

Sänkningen föreslogs i den kungl. lönepropositionen till 1904 års

riksdag utan annan motivering än hänvisning till den av samma riksdag

bestämda pensionsåldern för lärarinnorna vid de blivande statssamskolorna.

Läroverkskommittén, som föi’eslagit en sänkning av den dåvarande pensionsåldern

för manliga ämneslärare från 70 till 65 år, hade i fråga om samskolelärarinnorna,

med hänvisning till ett förslag i en kungl. proposition

år 1892 samt till förhållandena vid folkskolorna och bestämmelserna för

flickskolornas pensionsanstalter, hemställt, att pensionsåldern skulle sättas

till 55 år, särskilt med hänsyn därtill, »att kvinnorna tidigare än männen

bliva utslitna i tjänsten.»

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Seminariernas lärare.

I fråga om de kvinnliga seminarieadjunkterna torde man icke kunna

med statistiska uppgifter vare sig bekräfta eller vederlägga riktigheten,

vad dem angår, av den åsikt, som läroverkskommittén uttalat, detta redan

av det skäl, att deras antal varit och är allt för obetydligt, för att några

säkrare slutsatser skulle kunna dragas ur det statistiska materialet. Hela

antalet i tjänst varande kvinnliga ämneslärarinnor vid seminarierna uppgick

år 1898 till 10 och är år 1911 ännu blott 13. Att kvinnans

motståndskraft i undervisningsarbetet är mindre än mannens synes bekräftas

av nyligen utförda undersökningar angående tjänstledighet för

sjukdom inom större lärarkårer, särskilt folkskollärarkåren. Så framgår

av dr G. Stéenhoffs år 1911 publicerade undersökning rörande hälsotillståndet

inom lärarkåren vid Sveriges folk- och småskolor, att procenttalet

av till följd av sjukdom tjänstlediga folkskollärarinnor var mer än dubbelt

större än procenttalet för av sjukdom tjänstlediga folkskollärare under samma

tid. Detta förhållande är visserligen i hög grad beaktansvärt, i all synnerhet

som inom folkskollärarkåren löneförmånerna ända till år 1907 varit lika

för manliga och kvinnliga lärare och sedermera för båda parterna höjts,

om ock jämförelsevis mera för männen. Men att kvinnans större ömtålighet

är av beskaffenhet att särskildt kräva eu tidigare avgång ur tjänsten eller att

hennes motståndskraft mot tjänstearbetets ansträngning skulle vara så mycket

mindre än mannens, att avgången ur tjänsten för henne behövde ske redan

10 år tidigare än för honom, torde dock knappast anses vara ådagalagt.

Vad beträffar den hänvisning, som gjorts till förhållandena vid folkskolorna,

bör märkas, att lärarinnor liksom lärare där väl äga rättighet

men icke skyldighet att avgå från tjänsten vid 55 års ålder. De flesta

avgå också först senare, och medelåldern för de med pension avgående

lärarinnorna är något över 60 år eller obetydligt lägre än medelåldern

för de med pension avgående manliga lärarne. (Band 2 sid. 410, noten).

Vid huvudstadens folkskolor är för både lärare och lärarinnor 60 år

den stadgade pensionsåldern, med rätt för den, som det önskar, att mot

s. 431 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

431

avkortning i pensionen avgå tidigare, men ock med möjlighet att efter

folkskoleöverstyrelsens medgivande kvarstå till fyllda 65 år.

De senare årens pensionslagstiftning ger ej något starkare stöd åt

den uppfattningen, att åldern för kvinnlig lärares avgång ur tjänsten

skulle behöva sättas så lågt som till 55 år. Lagen om civila tjänstinnehavares

pension av den 11 oktober 1907 bestämmer visserligen 55 år som

pensionsålder och 25 år som motsvarande tjänstålder för ämneslärarinna

vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna

samt blindundervisningsanstalterna, men dock som undantag från den

allmänna regeln, att »rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder

för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda 60 levnadsår och 30 tjänstår»,

en regel, som tillämpats även på seminariernas lärarinnor i övningsämnena.

Den kungl. kungörelsen av den 23 december 1910 angående pensionering

av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter, vilken kungörelse

trädde i kraft den 1 januari 1911, stadgar 60 år såsom pensionsålder för

denna lärarpersonal. Den ger delägarinnan rättighet att avgå redan vid

55 års ålder, varvid dock hennes pension i regeln blir av mindre belopp,

men å andra sidan ock rättighet att med läroverksöverstyrelsens medgivande

kvarstå ända till 63 års ålder.

Slutligen är att nämna, att läroverksöverstyrelsen den 30 december

1910 i enlighet med av chefen för ecklesiastikdepartementet lämnat uppdrag

avgivit utredning och förslag angående pensionsförhållandena för ämneslärarinnorna

vid statens samskolor och Högre lärarinneseminariet och därvid

hemställt, att pensionsåldern för dessa lärarinnor måtte sättas till 60

levnadsår och 30 tjänstår, dock under förutsättning att löneförmånerna

höjas och att rätt inedgives lärarinnorna att med avkortad pension avgå

redan vid uppnådda 55 levnadsår.

Statskontoret, som den 15 november 1911 avgivit yttrande i ärendet,

tillstyrker överstyrelsens hemställan om pensionsålderns bestämmande till

60 levnadsår och 30 tjänstår.

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Seminariernas lärare.

Styrelsen för akademiskt bildade kvinnors förening vände sig i

november 1911 till chefen för ecklesiastikdepartementet med en skrivelse,

däri den bland annat framhåller sin uppfattning om obehövligheten och

olämpligheten av den nu fastställda låga pensionsåldern för kvinnliga

lärare vid statens undervisningsanstalter. Styrelsen önskar, att pensionsåldern

måtte sättas lika för manlig och kvinnlig innehavare av statstjänst,

eller ock att, därest detta icke anses möjligt att genomföra, den senare

skulle åläggas skyldighet att avgå vid samma ålder som den förre men

äga rättighet att med avkortad pension avgå t. ex. 5 år tidigare. Såsom

den bästa lösningen av pensionsfrågan betecknas i skrivelsen de för Stockholms

folkskolor gällande pensionsbestämmelserna.

Kommittén anser sig ingalunda kompetent att avgöra, huruvida det

från statens och tjänstearbetets synpunkt sett. vore önskligt, att kvinnlig

statstjänares pensionsålder sattes lika hög som manlig statstjänares. Men

de i det föregående anförda förhållandena synas kommittén dock ge stöd

för den uppfattningen, att den sänkning i de kvinnliga seminarieadjunkternas

pensionsålder, som skedde år 1904, var större, än nödigt varit,

och att en höjning av dessa lärarinnors pensionsålder till 60 år är

tillrådlig.

Kommittén föreslår således, att kvinnlig seininarieadjunkts

pensionsålder bestämmes till 60 år och att den för erhållande av

hel pension erforderliga tjänsteåldern i samband därmed för

kvinnlig seininarieadjunkt sättes till 30 år.

Vad kommittén i detta avseende föreslagit innebär en hemställan

om sådan ändring i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension av den 11 oktober 1907, att i dess § 5, punkt a) ordet

folkskoleseminarierna måtte utgå.

Med den av kommittén föreslagna pensionsåldern av 60 år kommer den

för kvinnlig ämneslärare i det föregående föreslagna lönen att även från

synpunkten av »effektiv aflöning för tjänstår» bliva lämpligt avvägd.

s. 433 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering. 433

I det hela synas de tre löneplanen komma i tämligen rimliga inbördes

lägen.

Med användande av löneregleringskommitténs beräkningrunder blir nämligen

enligt kommitténs förslag den s. k. effektiva avlöningen för läsår för manlig

gift seminarieadjunkt kronor 6,491.25 för manlig ogift seminarieadjunkt

kronor 5,447.98 eller 84 % av den gifte lärarens effektiva avlöning och för

kvinnlig adjunkt kronor 5,086.20 eller 78.4 % av den förre och 93.4% av den

senare manlige lärarens effektiva avlöning. De nämnda summorna angiva

med andra ord de olika pris, som staten med hänsyn till löntagarnas olika

levnadsbehov skulle komma att under angivna förutsättningar betala för

ett och samma arbete, nämligen ett tjänstårs ämneslärararbete i seminarium.

1) Medelinkomsten för år under själva tjänstetiden blir enligt kommitténs

förslag för kvinnlig adjunkt 70 % av gift manlig lärares medelinkomst

under hans tjänstetid och 83.7 % av ogift manlig lärares medelinkomst,

vilken sistnämnda medelinkomst åter blir 83.6 % av den gifte lärarens.

Av de givetvis sällsynta fall, då kvinnlig ämneslärare kan komma Familj rfo>

att anses som familjeförsörjare, torde, i enlighet med vad förut blivit sagt, ämnålära

åtminstone ett böra komma i betraktande, nämligen det, då hon är änka rmiöningV

med ett eller flera oförsörjda barn. Att för sådant ytterst sällan förekommande

fall fastställa en särskild löneskala, varmed skulle följa ändring

av pensionsavgifter och pensionsbelopp, torde icke kunna anses lämpligt.

Kommittén föreslår därför för kvinnlig ämneslärare, som är änka med

ett eller flera oförsörjda barn, ett särskilt lönetillägg å 900 kronor

Rektor vid folkskoleseminarium intager i löneavseende en mellan- Rektors

avlöning.

ställning mellan rektor vid högre allmänt läroverk och rektor vid realskola.

0 Den effektiva avlöningen för manlig seminarieadjunkt är för närvarande kr. 5,326.ig

och för kvinnlig kr. 4,9 9 8.39 eller 93.8 % av den manlige lärarens. — Om kvinnlig seminarieadjunkts

nuvarande pensions- och tjänstålder bibehölles, skulle med de av kommittén

föreslagna lönesatserna den effektiva avlöningen för tjänstår bliva 5,751.37 kr. Jfr sid. 420.

55—082S15. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Seminariernas lärare.

Rektor vid högre allmänt läroverk har lektors lön i högsta lönegraden,

6.000 kronor, med ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 års tjänstgöring

som rektor, vartill kommer förmån av bostad eller hyresersättning. Rektor

vid realskola har adjunkts lön i högsta lönegraden, 5,000 kronor, med ett

ålderstillägg å 500 kronor efter 10 år samt bostad eller hyresersättning.

Rektor vid seminarium har enligt den år 1904 genomförda löneregleringen

liksom den senare adjunkts lön i högsta lönegraden, 5,000 kronor, men

två ålderstillägg å 500 kronor, det första efter 5, det andra efter 10 års

tjänstgöring som rektor, vartill kommer förmån av bostad eller hyresersättning.

Avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk är delad i

egenlig lön å 1) 4,000 och 2) 4,500 kronor samt tjänstgöringspenningar å

2.000 kronor i bägge lönegraderna. För seminarierektor är den egentliga

lönen 1) 3,400, 2) 3,700 och 3) 4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna

respektive 1,600, 1,800 och 2,000 kronor.1)

I de förutnämnda yttrandena från domkapitel och seminariekollegier,

som avgåvos under år 1902, förordades av dera domkapitel högre avlöningför

seminarierektor än den, som sedermera blev fastställd, och i den likaledes

i det föregående nämnda motionen vid 1904 års riksdag av E. Hammarlund

och F. Berg yrkades, att seminarierektor måtte i fråga om löne- och

pensionsförmåner likställas med rektor vid högre allmänt läroverk.

Något skäl att avvika från de hittillsvarande allmänna grunderna för

seminarierektors avlöning föreligger ej. I fråga om gift manlig rektor

måste man dock avstå från det tidigare ålderstillägget för att icke komma utöver

avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk. Kommitténs förslag

angående avlöning för rektor vid seminarium framgår då ur dess förut

framställda förslag angående de olika ämneslärarnas avlöning. Kommittén

föreslår således för gift manlig rektor samma avlöning som för gift adjunkt

i högsta lönegraden eller 6,000 kronor med ett ålderstillägg av 500

*) Seminarierektors hyresersättning, där sådan förekommer, utgår med belopp, som

av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämts.

s. 435 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

435

kronor efter 10 år samt bostad eller hyresersättning. För ogift manlig

rektor blir avlöningen densamma, som nu är för seminarierektor stadgad,

och för kvinnlig rektor 4,100 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor

efter 5 och 10 års tjänstgöring som rektor samt, liksom för manlig rektor,

förmån av bostad eller hyresersättning. Kvinnlig rektors avlöning torde i

ungefärlig överensstämmelse med manlig seminarierektors avlöning kunna

uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar på följande sätt: lön 1) 2,800,

2) 3,100, 3) 3,400 kronor; tjänstgöringspenningar 1) 1,300, 2) 1,500, 3)

1,700 kronor.

Vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm uppbära de båda biträdande

föreståndarinnorna särskilt arvode av 750 kronor utöver lön som

ordinarie lärarinnor, och vid statens samskolor erhåller förste lärarinna

i vardera av de två lönegraderna 500 kronors högre lön än övriga ämneslärarinnor.

Biträdande föreståndarinnan vid ett folkskoleseminarium skall

enligt kommitténs förslag å ena sidan få en mindre omfattande uppgift

än den, som tillkommer föreståndarinnorna vid Högre lärarinneseminariet,

å andra sidan erhålla större minskning i undervisningsskyldighet än den,

som stadgats för första lärarinna vid samskola. Med hänsyn härtill anser

sig kommittén böra föreslå, att för biträdande föreståndarinna vid seminarium,

där sådan i enlighet med kommitténs förslag skulle komma att förordnas,

må bestämmas ett särskilt arvode av 300 kronor, vilket arvode

icke synes böra komma i betraktande vid beräkningen av pensionsbeloppet.

Kommittén har icke anledning att med avseende på seminariernas

lärare ifrågasätta, att något undantag skulle göras från de i pensionslagen

givna bestämmelserna om sättet för beräkning av pension och pensionsavgifter.

I enlighet med kommitténs löneförslag bliva då pensionsbeloppen

för kvinnlig adjunkt 2,700 kronor, för ogift manlig adjunkt såsom för

Biträdande

förestån
darinnas
arvode.

Adjunkts

och rektors

pensionering.

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Seminariernas lärare.

E. o. lärares

avlöning.

närvarande 3,400 kronor och för gift manlig adjunkt 4,000 kronor. Pensionsavgifterna

komma att utgå för kvinnlig adjunkt med 3 procent, för ogift

manlig adjunkt med 3.4 procent och för gift manlig adjunkt med 4 procent

av den egentliga lönen i varje särskild lönegrad. Rektor, som innehar

fullmakt eller som i minst 15 år innehaft förordnande som rektor

(kungl. kungörelse den 9 juni 1905), uppbär i pension sin egentliga lön,

och manlig rektor erlägger de pensionsavgifter, som i enlighet med kungl.

kungörelserna den 11 november 1907 och den 27 augusti 1904 skola utgå.

Beträffande kvinnlig rektors pensionsavgifter torde böra föreskrivas, att de

skola utgå i enlighet med pensionslagens allmänna stadgande, således med

3,4 procent av lönen i varje särskild lönegrad.1)

Är det angeläget, att ställa det så, att de ordinarie lärarplatserna

vid seminarierna bliva eftersökta, är det ej mindre viktigt att tillse, att

seminarierna kunna draga till sig även extra ordinarie lärarkrafter. För en

god rekrytering av seminariernas ordinarie lärarkår är det nämligen av

stor betydelse, att yngre, ännu icke ordinarie lärare eller studerande, som

ännu icke avslutat sin utbildning, föranledas att taga anställning vid dessa

läroanstalter, lära känna deras organisation och bliva intresserade av deras

arbetsuppgifter. Nu måste seminarierna dessutom, såsom kommittén vid

utredningen av frågan om de för seminarieundervisningen behövliga lärarkrafterna

visat, framdeles för en del av sin undervisning bliva beroende

av extra ordinarie lärare (sid. 324 ff.). Och då det icke kan nekas, att de

för ifrågavarande grupp av lärare nu bestämda arvodena innebära en både

i och för sig och i förhållande till de för andra ämneslärare stadgade

löneförmånerna ganska svag avlöning,2) har kommittén funnit sig böra

B I fråga om pension för änkor och barn iiro seminariernas manliga adjunkter delägare

i »lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa».

2) Vid tre olika tillfällen (i underdåniga utlåtanden den 4 jan. och den 28 sept. 1906

samt den 29 okt. 1910) har läroverksöv erstyrelsen gjort hemställan om en förhöjning från

2,000 till 2,500 kronor av arvodet för allmänna läroverkens extraordinarie lärare, med vilka

motsvarande lärare vid seminarierna äro i löneavscende likställda.

s. 437 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering. 437

föreslå någon förhöjning i arvodet för extra ordinarie lärare vid seminarierna.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 uppbär extra ordinarie

manlig ämneslärare (vikarierande manlig adjunkt) vid folkskoleseminarium

ett årligt arvode av 2,000 kronor, därest han avlagt sådana kunskapsprov,

som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått

provårskurs; i annat fall ett årligt arvode av 1,800 kronor. Motsvarande

arvoden för extra ordinarie kvinnlig ämneslärare (vikarierande

kvinnlig adjunkt) äro 1,800 kronor och 1,500 kronor.

Kommittén föreslår, att manlig extra ordinarie ämneslärare,

som med avseende på avlagda examina och genomgången provårskurs

uppfyller fordringarna för behörighet att utnämnas till

adjunkt vid seminarium, skall uppbära ett arvode av 2,400

kronor, och extra ordinarie ämneslärare, som ej uppfyller nämnda

fordringar, ett arvode av 2,000 kronor.

En förhöjning i motsvarande proportion av nu utgående arvoden för

extra ordinarie kvinnlig ämneslärare ger beloppen 2,160 kronor och 1,666,67

kronor. I ungefärlig överensstämmelse härmed föreslår kommittén, att

arvodet för kvinnlig extra ordinarie ämneslärare, som med avseende

på avlagda examina och genomgången provårskurs eller

vid högre lärarinneseminariet förvärvad utbildning uppfyller

fordringarna för behörighet att utnämnas till adjunkt vid seminarium,

måtte bestämmas till 2,100 kronor och för annan extra

ordinarie kvinnlig ämneslärare till 1,700 kronor.

* *

* I

I underdånig petition har Svenska lärarsällskapets styrelse på upp- ifrågasatt

uppdrag av nämnda sällskap den 11 juni 1910 ingått till Kungl. Maj:t regieringför

och med framhållande av det ogynnsamma läge, vari lärarna vid de all- folkslole
seminarier
männa

läroverken och folkskoleseininarierna kommit till följd av den och all
rnänna
läroverk.

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Seminariernas lärare.

stegring i priset å livsförnödenheter, som under senare år ägt rum, i

huvudsak anhållit »om en sådan revision av lärarnas lönestater, att ämneslärare

vid allmänna läroverk (och folkskoleseminarier) bliva i alla avseenden

ekonomiskt likställda med jämförliga kategorier av andra statens

tjänstemän med akademisk bildning». Denna petition har läroverksöverstyrelsen

i avgivet underdånigt utlåtande den 24 oktober 1910 i det

huvudsakliga tillstyrkt.

I underdåniga petitioner, ingivna under år 1910, hava vidare dels

rektorer vid de allmänna läroverken, dels rektorer vid folkskoleseminarierna

gjort vissa hemställanden beträffande de för dem gällande avlönings- och

pensionsbestämraelserna.

Kommittén har icke haft att avgiva utlåtande vare sig om den av

Svenska lärarsällskapet eller om den av seminarierektorerna ingivna petitionen

och har heller icke ansett sig böra ingå på någon prövning av de

önskemål, som i dem framhållas, huru behjärtansvärda dessa ock kunna vara.

Det synes nämligen kommittén, som om de ifrågavarande önskemålen icke

lämpligen kunna betraktas enbart från seminariernas synpunkt utan böra

behandlas såsom eu för seminarierna och de allmänna läroverken gemensam

angelägenhet. Såsom sådan äro de åter av alltför omfattande art, för

att kommittén skulle hava kunnat taga dem under omprövning och tilläventyrs

lägga dem till grund för sitt förslag angående seminarielärarnas

avlöning. Kommittén har i det föregående betonat, att kommittén vid

uppgörandet av sitt förslag utgått från och funnit sig beroende av de

nuvarande löneförhållandena ej blott på seminariernas utan ej mindre på

de allmänna läroverkens område, och det hade helt visst icke varit välbetänkt,

om kommittén tagit hänsyn till måhända nära förestående men

ännu ovissa förändringar i de allmänna läroverkens lönestat.

Den av Svenska lärarsällskapet ingivna underdåniga petitionen om

ny lönereglering för de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas

lärare ger kommittén emellertid anledning att å nyo och med allt efter
-

s. 439 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

439

tryck erinra om de syftemål, som bestämt kommitténs löneförslag. Att

seminarieadjunkterna erhålla förhöjd lön och följaktligen i löneavseende

ställas framför läroverksadjunkterna, nödvändiggöres, såsom kommittén

flerstädes framhållit, dels av den stora vikt och betydelse, som måste tillmätas

seminariernas uppgift inom undervisningsväsendet, dels av de särskilda

fordringar, som måste ställas på seminarielärarna och som i kommitténs

förslag kommit till uttryck i skärpta behörighetsvillkor för dessa

lärare. Om således löneförhöjningens främsta syfte är att bringa de ekonomiska

förmånerna till att rättvist motsvara arbetsuppgiftens art och de

anspråk, som ställas på läraren, kommer i förening därmed jämväl det

syftet i betraktande, att seminarierna må sättas i stånd att i konkurrensen

med de allmänna läroverken draga till sig och kvarhålla även väl meriterade

lärare, och det har särskilt från lärarhåll betonats, att endast en

icke alltför oväsentlig skillnad mellan seminarieadjunkts och läroverks

adjunkts löner i detta avseende kan få betydelse.

Det sagda gäller ej blott i fråga om ämneslärarna utan ock i fråga om

vissa av övningslärarna, men särskilt i fråga om de förra. Skulle nu, efte

det att i samband med andra reformer i seminariernas inre och yttre förhållanden

en löneförhöjning för dessa läroanstalters ämnes- och övningslärare

i enlighet med kommitténs förslag vidtagits, en lönereglering komma

att företagas för de allmänna läroverken, utan att därvid även seminarierna

komme i betraktande, bleve dessas ställning ånyo synnerligen oförmånlig.

Tv ehuru seminarelärarnas ekonomiska villkor i och för sig icke därigenom

försämrades, bleve seminarierna med avseende pa möjligheten att förvärva

och behålla goda lärarkrafter lika ogynnsamt ställda, som de nu äro, eller,

därest höjda kompetensvillkor blivit stadgade för deras lärare, ännu ogynnsammare,

i det att de större fordringarna icke eller i otillräcklig grad motsvarades

av större löneförmåner.

I enlighet med vad nu anförts, får kommittén därför hemställa, att vid

en framtida reglering av lönerna för de allmänna läroverkens

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Seminariernas lärare.

lärarkår i samband därmed sådana förändringar måtte vidtagas i

O o

bestämmelserna om seminarielärarnas löner, att de syften, som

motiverat kommitténs förslag till löneförbättring för dessa lärare,

måtte bliva på fullt tillfredsställande sätt tillgodosedda. Huru

detta lämpligast bör ske, lärer nu icke kunna sägas, då man icke vet, vilka

principer vid en dylik framtida lönereglering för de allmänna läroverkens

lärarkår kunna komma att tillämpas.

* *

*

mres9allö- Enligt förutnämnda kungl. kungörelse den 27 augusti 1904, som be
a)^Nuva-

s^ärnraer de nuvarande avlöningsförhållandena vid folkskoleseminarierna och

hållanden allmänna läroverken, uppbära seminariernas övningslärare arvode med

följande belopp:

Lärare.

Arvode utan avdrag av

pensionsafgifter.

Motsvarande

tjänstgörings-

skyldighet,

veckotimmar.

Ersättning

förytterligare

tjänstgöring

efter vecko- timme och

läsår

kr.

Begynnelse-

arvode

kr.

Efter

5 år

kr.

Efter

10 år

kr

Manlig och kvinnlig lärare i teckning . .

1.000

1,200

1,400

12

100

Manlig och kvinnlig lärare i musik . . .

1,400

1,600

1,800

16

100

Manlig och kvinnlig lärare i gymnastik .

900

1,100

1,300

11—13

mo

Lärare i manlig slöjd .........

1,100

1,200

1,300

16-18

75

Lärare i kvinnlig slöjd.........

1,000

1,100

1,20<I

16-18

70

Lärare i trädgårdsskötsel........

1,200

—

_

—

—

Av tabellen torde framgå, att övningslärarna äro svagt avlönade både

i och för sig och i jämförelse med ämneslärarna.

Men seminariernas övningslärare intaga i löneavseende en ofördelaktig

ställning även i förhållande till övningslärarna vid de allmänna läro
-

s. 441 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

441

verken. Lärare i övningsämne vid de högre allmänna läroverken uppbär

lön i fyra lönegrader med följande belopp: lärare i teckning 1,400, 1,600,

1,800 och 2,000 kronor; lärare i musik 1,100, 1,300, 1,500 och 1,700

kronor; lärare i gymnastik 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor. Den

motsvarande tjänstgöringsskyldigheten är för teckningsläraren 15 och

för musikläraren 12 veckotimmar och för ytterligare tjänstgöring erhålla

dessa lärare en årlig ersättning för varje veckotimme av 80 kronor i första,

95 i andra, 110 i tredje och 125 i fjärde lönegraden. För gymnastikläraren,

i fråga om vilken ingen bestämd tjänstgöringsskyldighet är stadgad,

uto-år, i det fall att han fått sig ålagd »en mera ansträngande eller omfattande

tjänstgöring», tilläggsarvode intill ett belopp av 650 kronor.

Fn teckningslärare vid seminarium med samma tjänstgöringsskyldighet

av 15 veckotimmar som teckningsläraren vid högre allmänt läroverk

skulle komma i åtnjutande endast''av följande arvodesbelopp: 1,300, 1,500

och 1,700 kronor. Likväl skall den förre såväl som den senare för att

bliva behörig till sin tjänst hava »genomgått den vid Tekniska skolan i

Stockholm anordnade högre undervisningskurs för teckningslärare», och den

förres uppgift som lärare torde åtminstone icke kunna anses mindre maktpåliggande

än den senares. Jämför man på samma sätt musiklärarna vid

de båda läroanstalterna och sätter för båda en tjänstgöringsskyldighet av

16 veckotimmar, får man för seminarieläraren lönebeloppen 1,400, 1,600

och 1,800 kronor och för läroverksläraren 1,420, 1,680, 1,940 och 2,200

kronor. Icke förty är den lagstadgade kompetensen för den förre faktiskt

högre än för den senare (sid. 372), och ämnet musik har av ålder ansetts som

en mycket viktig del av en folkskollärares utbildningskurs. I fråga om gymnastiklärarna,

som för sin behörighet skola ha samma utbildning i båda fallen,

är skillnaden i löneställning ej mindre påfallande. Gymnastikläraren vid

ett seminarium skulle först med en tjänstgöring av 20 timmar i veckan komma

upp till samma slutlön som gymnastik läraren vid ett högre allmänt läroverk,

oavsett det tilläggsarvode som den senare kan erhålla.

56—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Seminariernas lärare.

Till det nämnda är slutligen att lägga skillnaden i pensionsförmåner.

Under det att för övningsläraren vid allmänt läroverk hel pension icke

får understiga men väl kan betydligt överstiga lönen i högsta lönegraden,

utgår åt övningsläraren vid seminarium pensionen med ett belopp, som

blott är tre fjärdedelar av hans i regeln väsentligt mindre slutlön. (Se

vidare sid. 451 It.).

Att en rätt väsentlig löneförbättring här är av nöden torde vara

uppenbart.1)

b) Enhetligt

beräkningssätt.

Man kan ock i fråga om de gällande lönebestämmelserna för övningsläiare

anmärka, att de förete eu viss godtycklighet, som framträder, vare

sig man jämför olika övningslärare vid samma läroanstalt eller lärare i

samma övningsämne vid de ifrågavarande båda läroanstalterna. Så har vid

seminarierna teckningsläraren vid början av sin tjänstgöringstid mindre

betalt för timme ån musikläraren men vid slutet av tjänstgöringstiden

mera än denne. Vid de högre allmänna läroverken är förhållandet det

motsatta. I genomsnitt har vid seminarierna teckningsläraren under en

35-årig tjänstgöring med det stadgade normalantalet undervisningstimmar

något högre arvode än musikläraren under samma förutsättningar, näm
-

ligen kronor 109,52 för timme mot ett genomsnittsarvode för den senare

av kronor 107,14 för timme. Vid de högre allmänna läroverken äger det

motsatta förhållandet rum; teckningslärarens genomsnittsavlöning är där

kronor 121,on för timme, musiklärarens kronor 127,38. Arvodet för »övertiinmar»,

d. v. s. för tjänstgöringstimmar utöver det stadgade antalet, är

vid seminarierna lika i alla lönegrader och lika med det beräknade arvodet

för tjänstgöringstimme i andra lönegraden; vid läroverken växlar det från

lönegrad till lönegrad och är hela tiden lägre än den ordinarie avlöningen,

0 I motion vid 1904 års riksdag av E. Hammarlund och F. Berg yrkades likställighet

i löneställning mellan seminariernas och de allmänna läroverkens lärare i teckning och musik,

och i motion av A. Lundgren gjordes samma yrkande i fråga om sistnämnda lärare.

s. 443 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

443

beräknad för tjänstgöringstimme. Om vid seminariet gymnastikläraren har

sin minsta lagliga tjänstgöringsskyldighet, är hans genomsnittsarvode ungefär

detsamma som teckningslärarens, har han däremot en tjänstgöring av

13 veckotimmar, måste han anses väsentligen lägre avlönad än teckningsoch

musiklärarna.1)

Dylika ojämnheter visa, att beräkningsgrunderna äro godtyckligt

valda. Även om man icke kan påstå, att några större missförhållanden

härigenom uppkommit, blir det dock, då förändringar i lönestaten skola

vidtagas, önskvärt, att man kan finna ett mera enhetligt sätt för beräkningen

av lönerna för de olika övnings lärarna vid en och samma läroanstalt.

Vill man överhuvudtaget i fråga om dessa lärare behålla ett avlöningssystem,

däri lönebeloppen i första hand bestämmas av antalet tjänstCTörincs-

eller undervisningstimmar, och inom detta system genomföra ett

enhetligt beräkningssätt, synes man böra utgå från en viss konstant avlöning

för undervisningstimme och sedermera värdera undervisningen

lika i de olika ämnena. Därmed har man i själva verket endast

förfarit på samma sätt i fråga om de olika övningslärarna som i fråga

om de olika ämneslärarna. Vad lärarna i teckning, musik och gymnastik

beträffar, visa de nuvarande avlöningsbeloppens åt olika håll gående olikheter,

att någon bestämd ekonomisk värdering av de olika lärarnas undervisningsarbete

näppeligen kan anses föreligga. I det hela taget synas lönebestämmelserna

syfta till en lika värdering av deras arbete. Kommittén

finner intet starkare skäl mot att låta en sådan enhetlig värdering av

undervisningsarbetet utsträckas även till de återstående övningslärarnas för

seminariets uppgift ävenledes viktiga verksamhet.

Om kommittén således med avseende på de olika ämnena icke vill

göra skillnad på den för undervisningstimme utgående avlöningen, är kommittén

däremot angelägen att i fråga om övningslärarna liksom förut i

fråga om ämneslärarna sådana löneskillnader måtte komma till stånd, som

D Ovanstående genomsnittsbelopp gälla avlöning utan avdrag av pensionsavgifter.

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Seminariernas lärare.

sammanhänga med löntagarnas olika levnadsbehov och försörjningsplikt.

Aven i fråga om övningslärarna bör enligt kommitténs åsikt skillnad göras

icke blott mellan manlig och kvinnlig lärare utan mellan familjeförsörjaren

och icke-familjeförsörjaren. Den avlöning för undervisningstimme.

som skall utgöra beräkningsgrunden för lönebeloppen, bör följaktligen

enligt kommitténs åsikt väljas olika för manlig gift, för

manlig ogift och för kvinnlig lärare.

c) Lone- Avlöningsbeloppet för undervisningstimme måste naturligtvis väljas

beiigtPkommed hänsyn tagen till nu utgående löner och till önskvärdheten av att i

™ttslagf°r dem vinna skälig förbättring. Kommittén föreslår, att avlöningen för

lärare i övningsämne måtte utgå efter ett belopp för undervisningstimme

av 120 kronor för manlig gift lärare, 100 kronor för

manlig ogift lärare och 90 kronor för kvinnlig lärare.

Med avseende på storleken av dessa belopp erinras om vad förut

nämnts om genomsnittsavlöningen för timme enligt nu utgående löner och

arvoden vid de högre allmänna läroverken och seminarierna: genomsnittsavlöningen

för teckningslärare vid högre allmänt läroverk är 121,90 kronor

och för musiklärare vid sådant läroverk 127,38 kronor, för manlig och kvinnlig

teckningslärare vid seminarium 109,53 kronor och för manlig och kvinnlig

musiklärare därsammastädes 107,14 kronor. En jämförelse mellan dessa

belopp och de föreslagna torde visa, att de senare icke kunna anses vara

högt tilltagna. I fråga om beloppens proportion inbördes finner man rätt

god överensstämmelse med motsvarande förhållanden mellan de olika ämneslärarnas

medelinkomster för år under tjänstetiden enligt kommitténs förut

framställda förslag (sid. 483). Kvinnlig lärares avlöning för undervisningstimme

blir 75 % av gift manlig lärares och 90 % av ogift manlig lärares,

vars avlöning åter blir 83.3 % av den gifte lärarens.1)

Procenttalen gälla ej för lärarna i trädgårdsskötsel, enär kommittén för dem föreslår

avlöning även efter annan grund (sid. 446).

s. 445 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

445

För varje särskild lärare i övningsäinne kommer grundlönen

sedan att bestämmas endast av det antal undervisningstim

mar, som för ämnet är angivet såsom det normala. År detta

exempelvis 26, såsom för gymnastik med lek och idrott enligt kommitténs

förslag, blir grundlönen för manlig gift gymnastiklärare 26 X 120 = 3,120

kronor, för manlig ogift gymnastiklärare 26 X 100 = 2,600 kronor och

för kvinnlig gymnastiklärare 26 X 90 — 2,340 kronor. Kommittén har i

eu föregående avdelning av detta kapitel redogjort för det antal undervisningstimmar

i de olika övningsämnena, som enligt kommitténs undervisningsplan

skall förekomma (sid. 327 tf., stadgeförslaget § 95). Nu är det

möjligt, till följd av den frihet, som varje seminarium bör äga vid uppgörandet

åt sin arbetsordning, att de i en blivande stadga angivna normaltimtalen

för de olika övningslärarnas undervisningsskyldighet kunna

vid ett eller annat seminarium komma att mer eller mindre tillfälligt

överskridas eller också, ehuru helt visst mera sällan, underskridas. Men

klart är, att den efter normaltimtalen beräknade grundlönen icke får underskridas

utan måste anses såsom tillhörande tjänsten och således alltid

måste kunna av läraren påräknas. I annat fall skulle antingen arbetsordningen

i denna punkt på ett för undervisningen menligt sätt bindas eller

ock ett synnerligen oförmånligt osäkerhetstillstånd uppkomma för vederbörande

lärare.

Vid överskridandet av det normala timtalet bör läraren såsom nu

äga att uppbära särskild ersättning för varje övertimme, vilken

ersättning enligt kommitténs förslag blir densamma som den,

efter vilken den ordinarie avlöningen beräknas. Då emellertid överskridandet

av normaltimtalet medför ökad kostnad för statsverket, bör det,

utan av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat tillstånd, endast inom

snäva gränser kunna förekomma. Enligt nu gällande föreskrift är högsta

antalet övertimmar, för vilka utan särskilt medgivande ersättning utgår,

bestämt till 4. Då kommittén för övningslärarnas tjänstgöring föreslagit

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Seminariernas lärare.

timtal, som bättre än de nuvarande synas böra komma att motsvara undervisningens

verkliga behov, anser kommittén, att antalet övertimmar,

för vilka utan särskilt av Kungl. Maj:t lämnat medgivande ersättning

må kunna utgå, icke bör sättas till högre än 2.

Antalet lönegrader för övningslärarna vid seminarierna

synes kommittén böra bliva detsamma som för övningslärarna

vid de högre allmänna läroverken och ålderstillägg-et liksom för

dessa böra bestämmas till 200 kronor.

I fråga om en grupp av övningslärare skulle emellertid avlöningen

bliva mindre rättvis, om den bestämdes endast efter antalet undervisningstimmar,

nämligen i fråga om lärarna i trädgårdsskötsel. Kommittén har

redan förut framhållit, hurusom dessa lärare i övervägande grad tagas i

anspråk för seminarieträdgårdens skötsel och vård, och detta ej blott under

läsåret utan ock under sommarferierna (sid. 333, stadgeförslaget § 95: 3).

I avlöningen för läraren i trädgårdsskötsel bör därför ingå, utom

det för undervisningstiden beräknade beloppet, en särskild ersättning

för trädgårdens skötsel och vård. Kommittén föreslår, att

denna ersättning bestämmes till 5<)0 kronor för år. Nu äro emellertid

trädgårdarna av rätt olika beskaffenhet vid olika seminarier, och där trädgården

är stor och trädgårdsbruket högt utvecklat, torde den nämnda

summan av 500 kronor knappast kunna anses utgöra skälig ersättning.

Det bör därför, synes det kommittén, överlämnas åt Kungl. Maj:t att på

framställning av vederbörande, i de fåll där så lämpligt prövas, bevilja

för läraren i trädgårdsskötsel ett tilläggsarvode av högst 300 kronor,

vilket icke inräknas i den ordinäre lönen och således icke kommer i betraktande

vid pensionens bestämmande.

De lönebelopp för de olika lärarna, till vilka nu nämnda förslag

leda, äro sammanställda i tabellform å sid. 469.

För kvinnlig övningslärare, som är änka med ett eller flera

oförsörjda barn, finner sig kommittén böra, i överensstämmelse med vad

s. 447 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

447

kommittén föreslagit beträffande kvinnlig äinneslärare i motsvarande fall,

hemställa om ett särskilt lönetillägg, som dock icke synes kunna sättas

till ett en gång för alla bestämt belopp utan måste bliva beroende av

tjänstgöringens omfattning. Kommittén föreslår, att det sättes till 25 •/•

av den eljest utgående avlöningen. Dess proportion till avlöningen blir

då densamma som för ämneslärarinna, i fråga om vilken det föreslagna

beloppet utgör 25 / av medellönen. Ej heller i föreliggande fall synes

lönetillägget böra öva inverkan på pensionen.

För extra ordinarie lärare i övningsämne gäller för närvarande,

att hans arvode skall utgå med samma belopp som ordinarie lärares i

första lönegraden. I överensstämmelse härmed synes arvodet böra bestämmas

för manlig extra ordinarie lärare till samma belopp som manlig

ogift ordinarie lärares lön i första lönegraden och för kvinnlig extra ordinarie

lärare till samma belopp som kvinnlig ordinarie lärares lön i första

lönegraden.

Den löneförbättring, som kommitténs förslag till lönestat för övningslärarna

innebär, är i det hela icke obetydlig och bör göra det möjligt

för seminarierna att även i fråga om dessa lärare förvärva sig dugliga

krafter. Men den är icke alldeles likformig. Detta är en nödvändig följd

därav, att samma beräkningssätt tillämpats för lärare i olika ämnen och

att skillnad gjorts mellan avlöningarna för manlig och kvinnlig lärare,

även där sådan skillnad för närvarande ej förefinnes. Sålunda blir förbättringen

större för slöjdlärarna än för tecknings- och musiklärarna, den

blir jämförelsevis stor för familjefäderna och jämförelsevis liten för de

kvinnliga lärarna. I ett fall, nämligen för kvinnlig musiklärare, skulle

lönen för tjänstgöring med det antal veckotimmar, som kommittén i fråga

om musiken föreslagit, till och med bliva större under de första femton

åren enligt nuvarande bestämmelser än enligt kommitténs förslag. I det

hela uppkommer dock även i detta fall en förbättring, särskilt därigenom

att i överensstämmelse med kommitténs förslag till undervisningsplan den

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Seminariernas lärare.

normala tjänstgöringsskyldigheten blivit höjd (sid. 332). Att för de kvinnliga

övningslärarna i musik, teckning och gymnastik kommitténs löneförslag

innebär en ganska obetydlig löneförbättring, särskilt i jämförelse

med den föreslagna förbättringen för de manliga lärarna, låter sig ej förneka

och är att beklaga, men kommittén hade svårligen kunnat komma

till annat resultat utan att uppgiva den allmänna löneprincip, som kommittén

funnit ändamålsenlig och rättvis.

Aven med de av kommittén föreslagna löneförmånerna blir för vissa

av övningslärarna avlöningen fortfarande för obetydlig, för att läraren, om

han är familjeförsörjare, skulle kunna leva endast på lönen, beroende

därpå, att antalet undervisningstimmar för det ifrågavarande ämnet är

ringa. Det sagda gäller särskilt lärarna i teckning och i trädgårdsskötsel.

Vid ett dubbelklassigt seminarium kan, åtminstone för teckninssläraren,

ställningen dock bliva väsentligt gynnsammare.

De för närvarande ofördelaktigast ställda av seminariernas lärare äro

lärarna i trädgårdsskötsel.

1 lönepropositionen till 1904 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t för

lärarna i trädgårdsskötsel arvode i tre lönegrader å 1,200, 1,300 och 1,400

kronor samt pensionsrätt i likhet med andra övningslärare. Det särskilda

utskott, som behandlade lönefrågan, yttrade härom följande: »Av statsrådsprotokollet

liksom även av förhållanden, som kommit till utskottets

kännedom, framgår, att vid flera av seminarierna fullständig undervisning

i trädgårdsskötsel och trädplantering icke äger rum samt att till följd

därav likställighet ej inträtt med avseende på anställande av dylika lärare.

Under sådana omständigheter synes tiden ännu ej vara inne att reglera

dessa lärares avlöning, och anser utskottet, att de, till dess ordnade förhållanden

i nyssnämnda avseende inträtt, böra erhålla ett arvode av 1,200

kronor årligen.

Av samma skäl fann sig utskottet icke böra tillstyrka pensionsrätt

för ifrågavarande lärare. Riksdagens beslut utföll i överensstämmelse med

s. 449 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

449

utskottets åsikt. — Det hinder, som av riksdagen sålunda befanns föreligga

för likställighet mellan lärarna i trädgårdsskötsel och lärarna i de

andra övningsämnena, kan numera icke sägas vara för handen, då fullständig

undervisning i det ifrågavarande ämnet numera måste anses förekomma

vid alla seminarier, om än vid seminarierna i Stockholm och Umeå

till följd av seminarieträdgårdarnas obetydliga omfattning ämnets praktiska

del icke kan tillgodoses så, som önskligt vore.

1 november 1907 mottog kommittén från lärarna i trädgårdsskötsel

vid sju av rikets seminarier en skrivelse, däri vissa önskemål framställdes

dels angående undervisningen i ämnet, dels angående lärarnas i trädgårdsskötsel

löne- och pensionsförhållanden. I skrivelsen föreslogos följande

avlöningsförmåner: för manlig lärare arvode i tre lönegrader å

2,200, 2,400 och 2,600 kronor samt för kvinnlig lärare arvode likaledes

i tre lönegrader å 1,800, 2,000 och 2,200 kronor. I underdånig skrivelse

lärer Svenska seminarielärarföreningens styrelse i januari 1911 hava

hos Kung!. Maj:t gjort framställning angående lärarnas i trädgårdsskötsel

avlöning och pensionering och därvid hemställt om avlöning för

manlig lärare av 2,000, 2,250 och 2,500 kronor och för kvinnlig lärare

av 1,500, 1,750 och 2,000 kronor samt om rätt till pension för ifrågavarande

lärare enligt samma grunder, som gälla för lärare i andra övningsämnen.

Enligt kommitténs förslag skulle den normala avlöningen bliva: för

manlig gift lärare i trädgårdsskötsel 1,700, 1,900, 2,100 och 2,3u0 kronor,

för manlig ogift 1,500, 1,700, 1,900 och 2,100 kronor samt lör kvinnlig

äraie 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor. Kommitténs förslag bjuder

således väsentligen mindre, än vad i nämnda skrivelser begärts. — Så önskvärt

det än vore, att åt lärarna i trädgårdsskötsel kunde beredas en sådan

avlöning, att de kunde ägna sig uteslutande åt seminarieträdgården och sin

uppgift som lärare, synes detta dock under närvarande förhållanden i all
57

082815. Folkundtrv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Seminariernas lärare.

mänhet icke möjligt. Med de av kommittén föreslagna löneförmånerna

bliva de dock fullt likställda med lärarna i övriga övningsämnen. Deras

avlöning kommer att något överstiga teckningslärarnas löneinkomster vid

normal tjänstgöringsskyldighet. Då kommittén vidare föreslår pensionsrätt

för lärarna i trädgårdsskötsel, varom kommittén i det följande får närmare

uttala sig, torde kommitténs förslag med avseende på de ifrågavarande

lärarnas ekonomiska ställning i det hela innebära en ej oväsentlig förbättrino-

i hittillsvarande förhållanden.

ö

I fråga om gymnastiklärarnas avlöning måste ånyo framhållas,

att kommittén i sitt förslag utgår från nuvarande förutsättningar med

avseende på dessa lärares utbildning och deras ställning vid läroanstalten.

Kommittén har i en föregående avdelning av detta kapitel berört frågan

om gymnastiklärarnas utbildning (sid. 373), och kommittén anser det högst

önskligt, att gymnastikläraren såsom den kroppsliga uppfostrans närmaste

målsman vid våra undervisningsanstalter även i löneavseende måtte erhålla

eu bättre ställning, än den han för närvarande intager. Men frågan

om gymnastiklärarnas utbildning, tjänsteställning och avlöning är föremål

för en särskild kungl. kommittés behandling. Det löneförslag, som

här framlägges, får därför i fråga om dessa lärare endast provisorisk natur.

Med avseende på de föreslagna lönebeloppen kan anmärkas, att de

rätt nära överensstämma med och i det hela i någon mån överstiga dem,

som föreslogos av läroverksöverstyrelsen i dess efter samråd med tillkallade

sakkunniga avlåtna underdåniga utlåtande av den 25 februari 1909 angående

gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken. 1 nämnda

utlåtande föreslogs för gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk avlöning

i fyra lönegrader å 1,900, 2,2(>0, 2,500 och 2,800 kronor med en motsvarande

tjänstgöringsskyldighet av 21 timmar i veckan och med rätt till

ersättning för ytterligare tjänstgöring efter 80 kronor i första, 95 i andra,

110 i tredje och 125 i fjärde lönegraden för varje veckotimme. Enligt

kommitténs förslag skulle vid seminarierna en tjänstgöring av 21 timmar

s. 451 Kontrollera mot PDF

Avlöning: och pensionering.

451

i veckan medföra en avlöning för manlig gift gymnastiklärare av 2,520

2,720, 2,920 och 3,120 kronor samt för manlig ogift gymnastiklärare av

2,100, 2,300, 2,500 och 2,700 kronor.

Med avseende, på pensiönsrätt och skyldighet att för pensionsända- i) övningsmål

vidkännas löneavdrag gälla, för lärarna i teckning, musik, gymnastik pensio
nering.

och slöjd vid seminarierna enligt kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907

fortfarande de bestämmelser, som stadgats i kungl. kungörelsen av den

27 augusti 1904. I fråga om pensionsåldern har dock tillämpats allmänna

pensionslagens föreskrifter. Enligt dessa hava de manliga lärarna i teckning,

musik och slöjd rättighet och skyldighet att avgå. med pension efter

uppnådda 65 levnadsår; och 35 tjänstår, de manliga lärarna i gymnastik

efter 62 levnadsår och 30 tjänstår och de kvinnliga lärarna i de nämnda

ämnena efter 60 levnadsår öch 30 tjänstår. Pensionsbeloppet utgör tre

fjärdedelar av det befattningen åtföljande arvodet med ålderstillägg, varvid

arvode för övertimmar icke inräknas. Pensionsbeloppen äro sålunda: för

läraren i teckning 1,050 kronor, lör läraren i musik 1,350 kronor, för

läraren i gymnastik 975 kronor, för läraren i manlig slöjd 975 kronor och

för läraren i kvinnlig slöjd 900 kronor. Avgifterna för den egna pensioneringen

utgå med belopp, olika i olika lönegrader och för olika lärare,

växlande mellan 20 och 40 kronor årligen.1)

Att i pensionshänseende liksom i fråga om avlöningsförmåner i

övrigt seminariernas övningslärare äro mindre gynnsamt ställda än övningslårarna

vid de allmänna läroverken, har förut antytts. 1 allmänna

pensionslagen av den ill oktober 1907 är till förmån för de sistnämnda

en särskild undantagsbestämmelse intagen, enligt vilken hel pension för

övningslärare vid allmänt läroverk skall utgå med ett belopp, utgörande

två tredjedeler av löneförmånerna i årligt medeltal under de sista, tio åren,

*) För pensioneringen av änkor och barn äro seminariernas manliga övningslärare delägare

i. »lärarnas Vid elementarlaroverkdn änke- och pupillkassa.»

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Seminariernas lärare.

dock icke med lägre belopp än lönen oavkortad. Enligt eu särskild kungl.

förordning av samma dag stadgas till förmån för övningslärarna vid seminarierna

ävenledes ett undantag från allmänna pensionslagens föreskrifter,

varvid deras pension bestämmes att utgå med tre fjärdedelar av lönen.

I fråga om seminariernas övningslärare skall således vid pensionsbeloppets

beräkning icke såsom i fråga om de allmänna läroverkens hänsyn tagas

till övertidstjänstgöring och under det att minimipensionen för de senare

är bestämd till samma belopp som lönen, är pensionen för de senare

lägre än denna. — Olikställigheten går tillbaka till 1904 års kungl. löneförordningar,

till vilka i båda fallen hänvisas.

Närmast synes ligga att för seminariernas övningslärare föreslå

samma ställning som den, vilken tillerkänts motsvarande lärare vid de

allmänna läroverken. Då emellertid de för de sistnämnda lärarna stadgade

pensionsbestämmelserna äro avsedda att gälla »intill dess ny löncstat

må varda fastställd», således äro av provisorisk natur, finner kommittén

ett förslag av sådan innebörd icke vara lämpligt. Det synes kommittén

riktigare att i samband med den för seminariernas övningslärare här föreslagna

löneregleringen, vilken i det hela innebär en icke obetydlig förbättring

i dessa lärares nuvarande ekonomiska ställning, föreslå pensionsbestämmelser,

som närmare ansluta sig till pensionslagens allmänna föreskrifter,

även om pensionsförmånerna för de ifrågavarande lärarna därvid

icke bliva fullt lika förmånliga som vid en tillämpning av de för de allmänna

läroverkens övningslärare gällande bestämmelserna.

Kommittén föreslår därför, att övningslärare vid seminarierna

i fråga om pensionsrätt ställes under allmänna pensions lagens

bestämmelser, därvid då bland annat pensionsunderlaget för sådan

lärare blir två tredjedelar av lönen (pensionslagens § 3); dock att

för sådan lärare, i likhet med vad som är stadgat för övningslärare

vid allmänt läroverk, såsom lön skall anses »de löneförmåner

han under de tio sista åren i medeltal för år upp burit eller

s. 453 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

453

skull© hava uppburit, i den händelse han hela tiden själv bestritt.''

sin tjänst» (kungl. kungörelsen angående ny löne- och pensionsreglering

för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk den 27 augusti

1904). Därest kommitténs förslag i denna punkt kan anses nödvändiggöra

införandet av en särskild bestämmelse i allmänna pensionslagen, fåt*

kommittén således hemställa, att i nämnda lag en bestämmelse införes av

det innehåll, som nu angivits.

En sådan bestämmelse skulle visserligen ej få synnerlig betydelse

för läraren i musik, gymnastik och husligt arbete vid seminarierna, enär

dessa lärares normala undervisningsskyldighet enligt kommitténs förslag

redan uppgår till ganska höga timtal. Däremot finge den vid ett dubbelklassigt

seminarium väsentlig betydelse för övriga lärare i övningsämnena,

särskilt för läraren i teckning. Vid ett enkelseminarium och under normal

tjänstgöring når emellertid seminariets teckningslärare med här ifrågasatta

pensionsbestämmelser tyvärr icke upp till minimipensionen för teckningsläraren

vid ett högre allmänt läroverk.

Då således vid bestämmandet av pensionsunderlaget enligt kommitténs

förslag övertidstjänstgöring, där sådan förekommer, skall tagas

med i räkningen, synes det kommittén vara mest i överensstämmelse med

pensionslagens stadganden, att så även sker vid beräkning av de pensionsavgifter,

vilka av lärarna skola erläggas. Med de av kommittén

föreslagna lönebeloppen och i enlighet med föreskrifterna i pensionslagen

kommer pensionavgiften för övningslärare att bliva 3 % av två tredjedelar

av innehavande lön, ersättning för övertidstjänstgöring däri inräknad.

1) Då ingen övertidstjänstgöring förekommer, blir exempelvis för gift

musiklärare avgiften i de fyra lönegraderna 64,so, 68,so, 72,so och 76,so

kronor och för kvinnlig teckningslärare 23,40, 27,to, 31,40 och 35,40 kronor

årligen.

’) I fråga om övningslärarna vid de allmänna läroverken tages ersättning för övertidstjänstgöring

icke i betraktande vid pensionsavgifternas beräkning.

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Seminariernas lärare., A

För lärarna i trädgårdsskötsel är, ’ såsom* kommittén förut nämnt,

ingen pensionsrätt stadgad. Att den ogynnsamma undantagsställning, som

dessa lärare i sådant avseende intaga, icke längre bör bibehållas, synes

kommittén knappast behöva närmare motiveras.'' Såväl hänsyn till trädgårdsskötselns

betydelse såsom läroämne’ vid'' seminarierna som billighet

och rättvisa tala för en förändring. ; Kommittén föreslår därför, att

lärarna i trädgårdsskötsel vid seminarierna måtte komma i åtnjutande

av pensionsrätt enligt samma grunder som gälla eller

av kommittén föreslagits skola gälla för övriga.övningslärare.

-* *

*

Övningsskollärares

avlöning.

a) Nuvarande

förhålanden.

I den kungl. propositionen till 1904, iårs riksdag angående lönereglering

för folkskoleseminarierna föreslogs ingen löneförbättring för de

manliga lärarna i läsämnen vid seminariernas övningsskolor. Såsom skäl

härtill anförde departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet,

att dessa lärare så nyligen som år 1901 fått sina arvoden av riksdagen

bestämda. I avlöningen för de kvinnliga lärarna föreslogs däremot en

mindre förändring, vilken, då förut utgående dyrtidstillägg i samband

med dess vidtagande skulle bortfalla, i själva verket innebar en löneförsämring.

Enligt den kungl. propositionen skulle arvodet utgå för manlig

lärare i fyra lönegrader med 1,500, 1,800, 2,100 och 2,400 kronor och

för kvinnlig lärare i tre lönegrader med 1,500, 1,650 och 1,800 kronor.

I fråga om pensionen, som denna tid utgjorde endast 750 kronor för

manlig liksom för kvinnlig lärare, föreslogs ingen förändring. Såsom

huvudsynpunkt för bestämmandet av arvodesbeloppen för övningsskolornas

lärare angåvos i statsrådsprotokollet »de förhållanden, som år 1901 föranledde

riksdagen att höja de manliga lärarnas arvoden, nämligen dels

behovet av löner, som motsvarade levnadskostnaderna i städerna, dels ock

jämförelsen med de löner, som tillerkänts folkskollärare i de större städerna».

s. 455 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

455

I den förutnämnda av E. Hammarlund och F. Berg vid samma riksdag

väckta motionen hemställdes, att manlig lärare i läsämnen vid övningsskola

skulle åtnjuta arvode i fyra lönegrader å 1,700, 2,000, 2,300 och

2,600 kronor, kvinnlig lärare likaledes i fyra lönegrader å 1,600, 1,800

2,000 och 2,200 kronor samt att pensionen skulle bestämmas att utgå

efter samma grunder som för lärare i övningsämne eller med tre fjärdedelar

av det befattningen åtföljande arvode med ålderstillägg.

Det särskilda utskott, som behandlade lönefrågan, förordade bifall

till nämnda motion i vad den avsåg arvodesförhöjning för de manliga

lärarna, och fann de av motionärerna åberopade omständigheterna böra

föranleda tilläggandet av en fjärde avlöningsgrad å 2,000 kronor för de

kvinnliga lärarna. Med avseende på pensionen för övningsskolornas lärare

ansåg utskottet det vara »ett behjärtansvärt ändamål att höja de ifrågavarande

lärarnas pensionsbelopp» men i saknad av närmare utredning angående

lämpligaste sättet för pensionsfrågans ordnande och i förväntan

på ny allmän pensionslag fann sig utskottet icke böra föreslå ändring i

rådande förhållanden.

Riksdagens beslut utföll i överensstämmelse med utskottets tram
o
ställning

såväl i fråga om arvodesbeloppen som i fråga om pensionen.

I den kungl. kungörelsen av den 27 augusti 1904 angående lönereglering

för lärarkåren vid folkskoleseminarierna, vars stadganden nu äro

gällande, är i enlighet med nämnda riksdagsbeslut arvodet för manlig

lärare i läsämnen vid Övningsskola bestämt till 1,700, 2,000, 2,300 och

2,600 kronor samt för kvinnlig lärare till 1,500, 1,650, 1,800 och 2.000 kronor.

Pensionsförhållandena, till vilka kommittén längre fram skall återkomma,

äro ordnade genom en kungl. kungörelse av den 28 juni 1907.

Från och med år 1909 har emellertid, efter beslut av riksdagen, på

extra stat utgått en tillfällig löneförbättring för ifrågavarande lärare. Beloppet

av denna löneförbättring har i fråga om seminarierna i Stockholm

och Göteborg varit 400 kronor för manlig och 300 kronor för kvinnlig

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Seminariernas lärare.

lärare, i fråga om övriga seminarier 300 kronor för manlig och 200 kronor

för kvinnlig lärare. Den avlöning, som tillkommit lärarna vid seminariernas

övningsskolor under senare år, har således varit: för manlio- lä
O
rare

2,000, 2,300, 2,60<> och 2,900 kronor samt för kvinnlig lärare 1,700

1,850, 2,000 och 2,200 kronor, med tilläga för lärare och lärarinnor vid

övningsskolorna i Stockholm och Göteborg av 100 kronor i varje avlöningsgrad.

b) Till kommittén

inkomna

framställningar.

In der hösten 1906 ingingo lärare och lärarinnor vid folkskoleseminariernas

övningsskolor till Kungl. Maj:t med underdånig petition angående

sin tjänsteställning och avlöning. Denna petition blev av Kungl.

Maj:t överlämnad till kommittén för att av kommittén ta>ras i övervägande

~ O

vid fullgörandet av erhållet uppdrag.

Såsom första önskemål framhålla petitionärerna en fastare anställning

för övningsskolans lärarpersonal, en fråga, som kommittén i det föregående

behandlat. I andra rummet upptages lönefrågan. »En tryggad rättslig

ställning», säga petitionärerna, »är emellertid ej nog för att åt seminarierna

vinna de bästa lärarkrafter, utan platserna vid seminariernas övningsskolor

böra göras begärliga även ur ekonomisk synpunkt. Men skola de bliva

detta, bör den av riksdagen vid senaste löneregleringen omfattade meningen

följas, nämligen att dessa tjänster böra avlönas högre än bäst betalda

tjänst vid folkskola.» Detta skulle vid den tid, då petitionen avgavs,

kunna enligt framställningen i petitionen anses bliva förhållandet, om löneförmånerna

bestämdes till belopp av 2,000, 2,500, 3,000 och 3.500 kronor

för lärare och 2,000, 2,250, 2,500 och 2.750 kronor för lärarinna. »Även

om», heter det i petitionen, »en löneförhöjning i nu antydda utsträckning

beviljas, bliva vi dock ej i tillfälle att i den grad vi önska arbeta på vår

fortsatta utbildning genom t. ex. studieresor, bevistande av skolmöten och

akademiska feriekurser, anskaffandet av pedagogisk litteratur in. m. En

dylik ökning synes också motiverad därav, att övningsskollärarnas uppgift

s. 457 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

457

väl ej kan anses mindre ansvarsfull än överlärarnas i städernas folkskolor,

vilka lärare i denna sin egenskap åtnjuta rätt betydlig ökning av sina

löneförmåner, t. ex. i form av fri bostad och kontant lönetillägg. Trots

detta och trots att vår kår är fåtalig, anse vi oss ej böra uttala önskan

om löneförbättring i vidsträcktare mån, än nyss antyddes, utan lägga

förtroendefullt vår sak i vederbörandes händer, vissa om att hänsyn till

seminariernas bästa även i denna sak blir bestämmande för det slutliga

avgörandet.» I pensionsfrågan framhålla petitionärerna önskvärdheten av

att pensionen för lärare vid övningsskola måtte bestämmas till tre fjärdedelar

av slutlönen.

I sin till kommittén i november 1906 inlämnade skrivelse betonar

Svenska seminarielärarföreningens styrelse vikten för seminarierna av goda

lärarkrafter i övningsskolorna och nödvändigheten av förbättring i övningsskollärarnas

löne- och pensionsförhållanden.

Kommittén har i det föregående vid flera tillfällen (sid. 35, 336, 380)

framhållit den betydelse övningsskolans lärare äga för seminariearbetet och

vikten av att de med avseende på tjänsteställning och avlöningsförmåner

bliva tillgodosedda på ett sätt, som motsvarar denna deras betydelse. Och

kommittén har även erinrat därom, att liksom seminarierna för rekryteringen

av sin ämnes- och övningslärarkår måste kunna tävla med de allmänna

läroverken, så gäller det för dem att för erhållande av lämpliga

lärarkrafter i sina övningsskolor kunna konkurrera med folkskolorna.

Dessa synpunkter blevo klart angivna av E. Hammarlund och F.

Berg i deras ovannämnda motion vid 1904 års riksdag. »Man gör med skäl

anspråk på», heter det i motionen, »att seminariernas övningsskolor skola

vara mönsterskolor, och att lärarna där skola vara en värdig föresyn för

de unga lärarkandidaterna såväl med hänsyn till undervisningen och besörjandet

av sina tjänsteåligganden i skolan i övrigt som ock med hänsyn

till sina personligheter. Att dessa anspråk äro fullt berättigade, blir klart,

58—082815. Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

c) Kommit

téns löneförslag.

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Seminariernas lärare.

når man besinnar, vilket stort inflytande dessa lärare öva på seminariernas

elever såväl genom den direkta befattning, de hava med deras handledning

och övning i undervisningens svåra konst, som ock genom sitt exempel.

Det ligger sålunda stor makt uppå, att dessa tjänster komma att upprätthållas

af de bästa kr aj ter na inom folkskollärarkåren. Därför bör icke heller

något försummas, som kan vara ägnat att draga till seminariernas

övningsskolor begåvade, kunniga och framför allt intresserade folkskollärare.

Klart är, att det förnämsta villkoret för att dessa skolor — i konkurrensen

med de vanliga folkskolorna om lärare med de nyss angivna förutsättningarna

— skola kunna avgå med seger är det, att löne- och pensionsförhållandena

ställas så fördelaktigt, att ett utbyte av en fördelaktigt avlönad

folkskollärartjänst mot en tjänst vid något seminariums övningsskola

tillför vederbörande någon ekonomisk förmån, icke tvärtom.»

Vid avvägandet av löneförmånerna för övningsskolornas lärare har

man följaktligen, såsom redan i den förutnämnda kungl. propositionen

framhölls, att närmast göra jämförelse med de löner, som tillerkänts folkskollärare

i de större städerna. Klart är, att det icke är nog att kunna

erbjuda samma löner, utan att man måste kunna bjuda något därutöver.

Ty det ligger i öppen dag, att om seminariet ej kan bjuda läraren en

bättre ekonomisk ställning, än den han kan erhålla vid seminaricstadens

eller någon av grannstädernas folkskolor, föga utsikt finnes, att en lärare

vid dessa skolor skulle vara villig att utbyta den lugnare och självständigare

ställning han där äger mot de svåra uppgifterna, det slitande och av hänsyn

åt olika håll ständigt bundna arbetet vid en övningsskola, eller att

en vid övningsskola anställd lärare icke skall frestas att vid första för

honom lägliga tillfälle lämna seminariet och gå över till folkskolan. Men

även av det skäl bör man gå utöver de ifrågavarande folkskollärarlönerna,

att de större fordringar, som ställas på läraren i övningsskolan i jämförelse

med läraren i folkskolan, de mera omfattande och maktpåliggande

uppgifter, som den förre har att fylla, rättvisligen kräva enhögre avlöning.

s. 459 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

459

Såsom exempel på folkskollärarlöner under senare år i några av de

städer, till vilka seminarier äro förlagda, kan anföras, att lönerna för manliga

lärare år 1910 i Uppsala, Lund och Landskrona växlade mellan eu

begynnelselön av 1,750 och en slutlön av 2,800 kronor, i Karlstad och

Falun mellan 1,800 och 2,700 kronor, i Göteborg mellan 1,800 ocli 3,000

kronor och i Stockholm mellan 2,200 och 3,400 kronor. Även i andra

städer finner man liknande löner, så i Malmö, Norrköping, Hälsingborg

och Gäfle, där beloppen växlade mellan 1,800 och 3,000 kronor.1)

Först nenom den åt seminariernas övningsskollärare sedan år 1909 beviljade

tillfälliga löneförbättringen hava dessa lärares löneförmåner kommit

något så när i jämnhöjd med de belopp, som här anförts. Likväl ingå i

dessa belopp icke extra inkomster, som i inånga fall komma folkskollärarna

till godo såsom ersättning för undervisning i slöjd eller för arbete i fortsättningsskolan.

Folkskollärartjänster, som icke heller få lämnas ur räkningen,

äro de både i städerna och i många större orter på landsbygden

förekommande överlärarbefattningarna, ofta förenade med avsevärda förmåner

utöver eljest utgående löner.

Då det gäller att med hänsyn tagen till de löneskalor, som förekomma

vid folkskolorna i städer, där kommunala lönetillägg utgå. för en

tid framåt bestämma avlöning för lärarna vid seminariernas övningsskolor,

är ock att ihågkomma, att dessa löneskalor med de växande levnadskostnaderna

och under städernas tävlan om de bättre lärarkrafterna äro i raskt

stigande. Fn löneskillnad, som för tillfället kan synas vara verksam nog

för att tillförsäkra seminariernas övningsskolor sådana lärarkrafter, som där

äro behövliga, och vara ett rättvist vederlag för de stora krav, som ställas

på dessa skolors lärare, kan inom kort vara otillräcklig både i det ena och

det andra hänseendet. i)

i) Uppgifterna hämtade ur Folkskolekalcnder för år 1910, utgiven av E. Hammarlund.

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Seminariernas lärare.

Med övervägande av nu nämnda förhållanden och med tillämpning

även i detta fall av sin förut framställda allmänna löneprincip har kommittén

funnit sig böra föreslå följande avlöning för lärarna i läsämnen

vid seminariernas övningsskolor: för manlig gift lärare lön i fyra

lönegrader å 1) 2,700, 2) 3,100, 3) 3,500 och 4) 3,900 kronor, för

manlig ogift lärare fyra lönegrader å 1) 2,30 0, 2) 2,700, 3) 3,100

och 4) 3,500 samt för kvinnlig lärare likaledes fyra lönegrader å

1) 2,000, 2) 2,400, 3) 2,800 och 4) 3,200 kronor.1)

Uppflyttning i lönegrad bör liksom hittills och under nu gällande

förutsättningar äga rum efter förloppet av 5 år. Föreskriften i kungl.

kungörelsen den 27 augusti 1904, »att lärare i övningsskola i avseende å

lönetursberäkning må räkna sig till godo föregående tjänstgöring vid

folkskola», en föreskrift utan vilken övergång från folkskola till övningsskola

skulle väsentligen försvåras, bör givetvis äga bestånd och bör utsträckas

till att omfatta ordinarie tjänstgöring även vid de andra

läroanstalter, vid vilka enligt kommitténs förslag tjänstgöring,

som meriterar till anställning vid ett folkskoleseminariums

övningsskola, må kunna vara fullgjord, nämligen an nät folkskoleseminariums

övningsskola, småskoleseminarium och övningsskola vid sådant

seminarium (sid. 380). De småskoleseminarier, som härvid kunna ifrågakomma,

synas dock icke böra vara andra än de, vilka inrättats av landsting

eller av stad, som ej i landsting deltager, således de seminarier, som

*) Med användande av löneregleringskommitténs i det föregående (sid. 418) omnämnda

beräkningsgrunder och under förutsättning av de bestämmelser rörande pensionsålder samt

pensioners och pensionsavgifters belopp, som kommittén i det följande föreslår, komma dessa

löner att motsvara följande »effektiva avlöningar för tjänstår»: för manlig gift lärare kr.

4,557,1 v för manlig ogift kr. 4,049,03 eller 88.9 / av den gifta lärarens effektiva avlöning,

för kvinnlig lärare kr. 3,895,12 eller 85.5 % av den förre och 96.2 % av den senare manlige

lärarens effektiva avlöning för tjänstår. Medelinkomsten för år under själva tjänstetiden

blir för kvinnlig lärare 83.1 % av gift manlig lärares medelinkomst under hans tjänstetid och

93.9 % av ogift manlig lärares, vilken senare medelinkomst åter blir 88.5 % av den gifte

lärarens.

s. 461 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

461

för sina lärares avlöning erhålla bidrag av allmänna medel enligt samma

grunder som folk- och småskolor (kungl. kungörelsen den 27 maj 1898).

För kvinnlig övningsskollärare, som är änka med ett eller

flera oförsörjda barn, föreslår kommittén, i överensstämmelse med förut

framställda förslag i fråga om kvinnliga ämnes- och övningslärare i motsvarande

fall, en tillökning i de eljest för kvinnlig lärare stadgade löneförmånerna.

Tillökningen synes liksom i fråga om ämneslärarinnorna kunna

utgöras av ett fast lönetillägg, vars belopp torde böra sättas till 700 kronor

eller ungefär 25 procent av medellönen (jfr sid. 433).

För extra ordinarie lärare vid övningsskola föreslår kommittén

arvoden av 2,000 kronor för manlig och 1,800 kronor för kvinnlig lärare.

I den kungl. lönepropositionen till riksdagen år 1904 föreslogs för ä) Kvinnlig

011 # övnmgsskol

både manlig och kvinnlig lärare vid övningsskola, att avgång från tjänsten lärares pen

00 m swnsalder.

skulle äga rum efter uppnådda 60 levnadsår och 30 tjänstår. E. Hammarlund

och F. Berg hemställde i sin förutnämnda motion med hänvisning

till den i samma kungl. proposition föreslagna pensionsåldern för kvinnlig

seminarieadj unkt, att kvinnlig lärare vid övningsskola skulle hava rättighet

och skyldighet att vid uppnådda 55 levnadsår och 30 tjänstår med pension

från tjänsten avgå. Riksdagen beslöt, att manlig lärare skulle vara

skyldig att avgå vid uppnådda 60 levnadsår och 30 tjänstar, kvinnlig vid

55 levnadsår och 30 tjänstår, vilket ock för närvarande är stadgat.

Då kommittén på anförda grunder ansett sig böra föreslå en höjning

till 60 år av pensionsåldern för de kvinnliga adjunkterna, finner sig

kommittén i överensstämmelse därmed böra föreslå, att även för kvinnlig

lärare vid övningsskola pensionsåldern bestämmes till 60 år.

Nåo-ra skäl, som skulle kunna föranleda bestämmandet av en tidigare pensionsålder

för lärarinnan i övningsskolan än för äinneslärarinnan, synas

icke föreligga. Enligt kommitténs förslag skulle således rättighet och

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Seminariernas lärare.

e) Övnings

skollärare>

pensionering.

skyldighet att avgå från tjänsten med pension inträda för seminariets alla

kvinnliga lärare efter 60 levnadsår och 30 tjänstår.

Från och med år 1878 ha lärare och lärarinnor vid folkskoleseininariernas

övningsskolor haft rätt till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning.

Enligt en kungl. kungörelse den 28 juni 1907 skall pensionen

bestämmas till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön

jämte ålderstillägg. Pensionsavgiften skall erläggas dels av seminariet

med de anslagsmedel, som det fått sig anvisade, dels av läraren. Seminariets

avgift utgår med 5 procent och lärarens med 2T/2 procent av

lönen i högsta lönegraden.

Kommittén har i annat sammanhang (sid. 391) framhållit nödvändigheten

av att övningsskolornas lärare framdeles som hittills tillhöra folkskollärarnas

pensionsinrättning, och kommittén anser sig icke kunna föreslå någoii

ändring av grunderna för pensionsbeloppets bestämmande och pensionsavgifternas

beräkning. Enligt kommitténs löneförslag bör således hel pension

för manlig gift lärare komma att uppgå till 2,600 kronor, för manlig

ogift lärare till 2,334 kronor och för kvinnlig lärare till 2,134 kronor.

Seminariets årsavgift till pensionsinrättningen blir för de olika lärarna

195, 175 och 160 kronor (mot nu utgående 130 kronor för manlig och

100 kronor för kvinnlig lärare), och lärarnas egna avgifter bliva respektive

97,50, 87,50 och 80 kronor (mot nu utgående 65 kronor för manlig

och 50 kronor för kvinnlig lärare).

Då lärarna vid övningsskolan tillhöra folkskollärarnas pensionsinrättning,

gäller om dem liksom om övriga folkskollärare, att manliga lärare

ha skyldighet och kvinnliga lärare rättighet att vara delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa. I årsavgift till denna kassa erlägger i

tjänst varande manlig lärare 31 / 3 / och pensionerad manlig lärare 2V2 N

av delaktighetsbeloppet. För gift manlig lärare blir således enligt kommitténs

löneförslag nämnda årsavgift 130 kronor och för ogift manlio- lä
-

s. 463 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

463

rare 116,6* kronor under tjänstetiden (mot nu utgående kronor 86,67) och

respektive 97,so kronor och 87,50 kronor under pensionstiden (mot nu utgående

kronor 65). Pensionerna bliva i motsvarande grad höjda; så blir

för änka med barn pensionen 1,170 kronor (mot nu utgående kronor 780).

Då kommitténs förslag således innebär ökning såväl av lärarpensionen

som av änkepensionen, får kommittén hemställa, att statens bidrag

till folkskollärarnas pensionering och folkskollärarnas änke- och

pupillkassa måtte höjas med de belopp, som med hänsyn till

denna ökning finnas erforderliga.

* *

*

I två av de städer, till vilka folkskoleseminarier äro förlagda, näm- Ortstillägg.

ligen Stockholm och Göteborg, åtnjuta de allmänna läroverkens lärare,

förutom sina av statsmedel utgående förmåner, jämväl hyresbidrag av

kommunen. Dessa hyresbidrag hava tillkommit för att förebygga, att de

i dessa städer mer än annorstädes dyra levnadskostnaderna skulle få till

följd, att de där befintliga allmänna läroverken bleve illa lottade med avseende

på lärarkrafter. I Stockholm utgå hyresbidragen för närvarande

med 700 kronor till lektor, 500 kronor till adjunkt och 400 kronor till

extralärare, där denne minst två år varit anställd vid allmänt läroverk

inom staden. I Göteborg äro hyresbidragen bestämda till olika belopp

för olika lönegrader och växla för lektorer från 700 till 1,000 kronor och

för adjunkter från 450 till 700 kronor. Extralärare i sistnämnda stad

åtnjuter från början av sin tjänstgöring hyresbidrag med 300 kronor.

Klart är, att alldeles samma skäl, som nödvändiggöra dylika hyresbidrag

i fråga om de allmänna läroverken, göra sådana nödvändiga för

seminarierna på samma platser. Försök ha ock gjorts att för seminarierna

i Stockholm och Göteborg få till stånd en åtgärd, motsvarande den, som

genom vederbörande stadsfullmäktiges försorg vidtagits för de allmänna

läroverken i dessa städer.

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Seminariernas lärare.

I båda de nämnda städerna vände si" seminarieadjunkterna för en

del år sedan till stadsfullmäktige med anhållan om att i likhet med läroverksadjunkterna

komma i åtnjutande av hyresbidrag, men ansökningarna

blevo avstyrkta av det rimliga skäl, att, under det läroverken vore att

anse som en lokal angelägenhet, seminarierna vore statsanstalter, vilkas

lärjungar komme från olika delar av landet och efter vunnen utbildning

spredes över hela riket. Rektorerna vid seminarierna i Stockholm och

Göteborg ingingo år 1901 till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan om

hyresbidrag av statsmedel för adjunkterna vid dessa seminarier och framhöllo

det ogynnsamma läge, vari seminarierna i Stockholm och Göteborg

befunne sig med avseende på möjligheten att förvärva och kvarhålla goda

manliga lärarkrafter, i det att de finge stå tillbaka såväl för de allmänna

läroverken i samma städer som för läroverk och seminarier i städer

med billigare levnadskostnader. Ansökningen tillstyrktes av vederbörande

konsistorier, och även statskontoret ansåg skäl föreligga för ett tillstyrkande.

Vid föredragningen i statsrådet av det förslag till lönereglering för

seminariernas lärare, som sedermera såsom kungl. proposition förelädes

1904 års riksdag, redogjorde vederbörande departementschef för nämnda

ansökan från seminarierektorerna i Stockholm och Göteborg men förklarade

sig icke anse tillräckliga skäl föreligga att för det dåvarande tillstyrka

någon åtgärd i det ifrågavarande syftet. Vid riksdagen upptogs saken i

den av E. Hammarlund och F. Berg väckta motionen med yrkande, »att

manliga adjunkter vid folkskoleseminarier, belägna i städer, där kommunalt

hyresbidrag utgår till de allmänna läroverkens adjunkter, må av statsmedel

åtnjuta hyresbidrag under den tid och till det belopp, som läroverksadjunkterna

i dessa städer uppbära dylikt bidrag av respektive kommuner».

Motionen blev dock icke av riksdagen bifallen.

o °

Åt lektorerna och adjunkten vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm

ha sedan lång tid tillbaka utgått hyresbidrag, vilkas belopp under

s. 465 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

465

en följd av år varit 700 kronor för de förra och 500 kronor för den senare.

I sitt yttrande till det statsrådsprotokoll, som åtföljde den kungl. propositionen

till 1909 års riksdag angående omorganisation av seminariet, betecknade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet dessa hyresbidrag

såsom »en tillfällig hjälp, som lämnas tills vidare och så länge Stockholms

kommun bereder motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken

i huvudstaden liknande förmån», och i propositionen hemställdes, att riksdagen

måtte medgiva, att lektorerna och adjunkten vid Högre lärarinneseminariet,

tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade,

måtte åtnjuta hyresbidrag till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämdes.

Riksdagen beslöt i enlighet med hemställan av statsutskottet, som ansett

hyresbidragens belopp böra av riksdagen fastställas, att hyresbidrag skulle,

tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, utgå med

700 kronor för lektorerna och 500 kronor för adjunkten.

Det torde icke behöva ytterligare framhållas, huru ofördelaktigt ställda

folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg till följd av nu nämnda

förhållanden äro i fråga om möjligheten att finna väl meriterade manliga

äinneslärare. Och då helt visst inom den närmaste framtiden adjunktstjänsterna

vid de allmänna läroverken bliva tillgängliga även för kvinnor,

skall samma svårighet yppa sig för de ifrågavarande seminarierna med avseende

på förvärvandet av goda kvinnliga ämneslärare. Till den betydande

olikställighet i löneavseende, som på grund av de nämnda förhållandena

förefinnes mellan seminarieadjunkterna och läroverksadjunkterna i

de ifrågavarande båda städerna, komma jämväl andra, av kommittén flerstädes

berörda omständigheter, som göra lärarplatserna vid seminarierna

mindre eftersökta.

Då kommittén måste anse det som en livsfråga för de till våra två

största städer förlagda seminarierna, av vilka Göteborgsseminariet för närvarande

är statt i ombildning till dubbelklassigt seminarium, att de i nu

berörda avseende komma i en mindre ofördelaktig ställning, kan kommit
59—082815.

Folkunder v.-ko mm. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Seminariernas lärare.

tén icke underlåta att hemställa, att i sådant syfte vissa lönetillägg måtte

beredas ämneslärarna vid de nämnda seminarierna. De lönetillägg, som

här avses, ha tydligen karaktär av ortstillägg, närmare bestämt av dyrortstillägg.

Att kommittén vid behandlingen av frågan om ortstillägg

här tagit dem särskilt i betraktande har föranletts därav, att de så länge

varit ifrågasatta, samt därav, att de äro särskilt motiverade av de hyresbidrag,

som utgå till ämneslärarna vid de allmänna läroverken å de berörda

orterna. Sistnämnda omständighet gör ock, att vid bestämmandet av dessa

lönetilläggs belopp hänsyn måste tagas till beloppen av de nämnda hyresbidragen.

Kommittén finner sig sålunda böra hemställa, att ämneslärarna

vid seminarierna i Stockholm och Göteborg måtte komma i åtnjutande

av ortstillägg, ungefär motsvarande de i dessa städer

till ämneslärarna vid de allmänna läroverken utgående kommunala

hyresbidragen. Dessa ortstillägg böra givetvis icke öva inflytande

på pensionen. I

I Stockholm och Göteborg samverka de höga levnadskostnaderna och

de till läroverkslärarna utgående kommunala hyresbidragen till att bringa

därvarande seminarier i en ogynnsam ställning i konkurrensen om goda

lärarkrafter. Andra seminariestäder finnas, där de höga levnadskostnaderna

eller ock belägenheten i de nordligaste och kallaste trakterna av landet

eller båda dessa omständigheter i förening göra det för de dit förlagda

seminarierna särskilt svårt att på ett tillfredsställande sätt rekrytera sin

lärarkår. Därvid dela dessa seminarier lott med de i samma städer belägna

allmänna läroverken. De vid lärartjänster av samma art bundna

löneförmånerna äro lika över hela landet, men livsmedelsprisen och andra

omständigheter, som bestämma levnadsförhållandena, växla betydligt från

ort till annan. Skola lönevillkoren verkligen bliva lika på olika platser,

måste därför åt tjänstinnehavarna på de i förevarande avseende sämre

s. 467 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

467

lottade platserna beredas vissa tillägg till den ordinarie lönen. Dylika

ortstillägg återfinnas under olika beteckningar — »dyrortstillägg», »kallortstilläffff»

o. s. v. — både i vårt lands och flera andra länders löneväsen.

Hos oss hava ortstillägg dock först vid de under senare år företagna

löneregleringarna kommit till användning. Särskilt är härvid att

erinra om den år 1908 genomförda löneregleringen för landsstaterna i

länen. Därvid blevo särskilda ortstillägg fastställda för landsstaternas

tjänstemän i Stockholm, Östersund, Umeå och Luleå. Den i ärendet avlåtna

kungl. propositionen till nämnda års riksdag betecknar ortstilläggen

såsom avseende att å dyrare platser utgöra ett tillägg till övriga löneförmåner

för att göra dem likvärdiga med löneförmåner å orter med mera

normala levnadskostnader.

I lönestaterna för lärarkårerna vid statens läroanstalter förekomma

inga ortstillägg.1) Att dylika där äro i lika grad påkallade som inom

andra lönestater, där den vunnit tillämpning, torde vara uppenbart. I sin

förutnämnda underdåniga petition har Svenska lärarsällskapets styrelse hemställt

om ortstillägg för lärare på platser med dyra eller eljest ogynnsamma

levnadsförhållanden, och läroverksöverstyrelsen har i sitt över

nämnda petition den 11 januari 1910 avgivna utlåtande föreslagit, att åt

lärarna vid de allmänna läroverken i Norrbottens län måtte beredas en

avlöningsförhöjning av 300 kronor.

Vad nu särskilt seminarierna beträffar, finner kommittén införandet

av ortstilläggsprincipen i deras lönestat vara motiverat såväl af billighet

och rättvisa som av omsorgen om folkskollärarutbildningen. Tydligt är,

att man därvid måste gå varsamt till väga och begränsa sig till sådana

orter, där de ogynnsamma förhållandena äro särskilt påtagliga och kunna

anses vara av varaktig natur. 1 den del af komtnerskollegii arbetsstati- 1

1) Det högre belopp, varmed den i det föregående nämnda tillfälliga löneförbättringen

för övningsskolornas lärare utgår vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, kan dock i

viss mån anses ha karaktär av ortstillägg.

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Seminariernas lärare.

stik, som behandlar livsmedels- och bostadspriser i Sverige under åren

1904—1907, räknas Stockholm, Malmö och Göteborg samt även Eskilstuna,

Norrköping, Karlstad, Västerås, Sundsvall, Malmberget, Gellivare och

Kiruna till de dyraste orterna, till vilka närmast ansluta sig Uppsala,

Borås, Falun, Gäfle, Söderhamn, Luleå och Boden. Tagas även de klimatiska

förhållandena i betraktande, torde flera av de nordligaste städerna

komma att tillhöra gruppen av de orter, som erbjuda de ogynnsammaste

levnadsvillkoren. De seininariestäder inom denna grupp, som komma i

första rummet, torde ock jämte Stockholm och Göteborg vara de båda

nordligaste, Umeå och Luleå. Det förtjänar i fråga härom att antecknas,

att då år 1910 tre nyinrättade adjunktsbefattningar vid seminariet i Luleå

an slogos lediga, anmälde sig till en av befattningarna endast en och till

de båda övriga ingen enda sökande. De fyra nu nämnda städerna synas

kommittén mer än andra böra komma i åtanke vid bestämmande av ortstillägg.

I fråga om ämneslärarna vid seminarierna i Stockholm och Göteborg

utgöra de av kommittén förut föreslagna lönetilläggen, såsom förut sagts,

även dyrortstillägg. De lärare, som med avseende på nu ifrågavarande

ortstillägg komma i betraktande, äro således övningslärarna och övnings•

skollärarna vid seminarierna i Stockholm och Göteborg och samtliga lärare

vid seminarierna i Umeå och Luleå, hör alla dessa lärare finner kommittén

ortst illägget kunna bestämmas till samma belopp, dock med skillnad

mellan kvinnliga och ogifta manliga lärare å ena sidan och gifta manliga

lärare å den andra. För de förra torde beloppet kunna sättas till 200

kronor, för de senare till 300 kronor.

Kommittén föreslår alltså, att övningslärare och övningsskollärare

vid seminarierna i Stockholm och Göteborg och samtliga

lärare vid seminarierna i Umeå och Luleå måtte komma i åtnjutande

av särskilda ortstillägg till belopp av 200 kronor för kvinnlig

lärare och ogift manlig lärare samt 300 kronor för gift manlig

s. 469 Kontrollera mot PDF

Avlöning och pensionering.

469

lärare. Icke heller dessa lönetillägg- knnna korama i beräkning vid pen
-

sionens bestämmande.

#

*

*

Kommitténs förslag angående avlöning och pensionering av seminariernas

lärare är i översikt följande:

Avlöning utan avdrag

av

Under-

pensionsavgifter.

visnings-

Pen-

skyldig- het i

Lärare.

Begyn-

Efter

Efter

Efter

Efter

Anm.

sion

(hel)

Anm.

nelse-

5 år

10 år

15 år

20 år

vecko-

avlön.

timmar.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

manlig gift

6,000

—

6,500

—

—

10 (12)—

—14

1 Bostad eller hy-

(4,500)

Pensionsålder för

Rektor . . . •

> ogift

5,000

5.500

6,000

—

—

>

f resersättning.

(4,000)

manlig lärare H5 j

kvinnlig . .

4,100

4,600

5,100

—

—

>

J

(3,400)

levnads- och 35 j

tjänstår: för

manlig gift

4,000

4,500

5,000

5,500

6,000

20-22

4,000

kvinnlig lärare

Adjunkt . . ■

> ogift

3,200

3,700

4,200

4,700

5,000

>

3,400

60 levnads- och30

kvinnlig . .

2,600

3,100

3.600

4,10o

» J)

*) Bitr. förest-.na

15-17.

2,700

tjänstår.

Lärare i teck- ning

manlig gift

1,560

1,760

1,960

2,160

_

13

Ersättning för vt-

1,440

> ogift

1,300

1,500

1,700

1.900

—

>

terligare tjänst- göring efter 120

1,270

Pensionsålder som

kvinnlig . .

1,170

1,370

1,570

1,770

—

>

kr. för manlig

1.180

ovan ntom för

Lärare i mu-

manlig gift

3,240

3,440

3,640

3,840

—

27

gift lärare, 100

'' kr. för manlig

ogift lärare och

2,560

manlig lärare i

gymnastik, för 1

» ogift

2,700

2,900

3,100

3,300

—

2,200

vilken pensions- ]

sik

kvinnlig . .

2,430

2,630

2,830

3,030

—

J>

90 kr. för kvinn- lig lärare, beräk-

2,020

åldern är 62 lev-;

nads- och 30i

Lärare i gym- nastik

manlig gift

3,120

3,320

3,520

3,720

—

26

nät för vecko-

2,480

tjänstår.

> ogift

2,600

2,800

3,000

3,200

—

timme och läsår.

2,140

Vid tjänstgö- ring utöver ordi-

kvinnlig . .

2,340

2,540

2,740

2.910

—

»

1,960

narie undervis-

manlig gift

2,640

2,840

3,040

3,210

—

22

2,160

ningsskyldighet

ökas pensionen för

Lärare i slöjd •

> ogift

2,200

2,400

2,600

2,800

—

>

1,870

manlig gift lär.

kvinnlig . .

1,440

1,640

1,840

2,040

—

16

1,360

med 80 kr., för

manlig ogift lär.

Lärare i träd- gårdsskötsel2)

manlig gift

1,700

1,900

2.100

2,300

—

10

2)I vissa fall efter

1,540

med 66 67 kr. och

» ogift

1,500

1,700

1,900

2,100

—

>

Kungl. Maj:ts

bestämmande

1,400

för kvinnlig lär.

med 60 kr. för

kvinnlig . .

1,400

1,600

1,800

2,000

—

-i

tillläggsarvode

1.340

veckotimme i me-

Lärarinna i

hushållsgöro-

å 300 kr.

deltal under de 10

sista åren.

mål . . .

1,710

1,910

2,110

2,310

—

19

1,540

Lärarinna i husligt arbete

2,430

2,630

2,830

3,030

—

27

2,020

Lärare vid öv-

manlig gift

2,700

3,100

3,500

3,900

—

22—26

2,600

Pensionsålder 60

> ogift

2,300

2,700

3,100

3,500

—

K

2,334

> levnads- och 30!

ningsskola

kvinnlig . .

2,000

2,400

2,800

3,200

—

>

2,134

tjänstår.

Översikt av

kommitténs

löne- och

pensionsförslag.

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Seminariernas lärare.

Biträdande föreståndarinna: arvode av 300 kr.

Kvinnlig lärare, som är änka med ett eller flera oförsörjda barn:

lönetillägg av 900 kr. för ämneslärarinna, 25 / av eljest utgående avlöning

för övningslärarinna och 700 kr. för lärarinna vid övningsskola.

Extra ordinarie manlig ämneslärare, som med avseende på avlagda

examina och genomgången provårskurs uppfyller fordringarna för behörighet

att utnämnas till adjunkt vid seminarium: arvode av 2,400 kr., eljest

2,000 kr. Extra ordinarie kvinnlig ämneslärare i motsvarande fall: arvode

av 2,100 kr. och 1,700 kr.

För manlig extra ordinarie lärare i övningsämne: arvode till samma

belopp som manlig ogift ordinarie lärares lön i första lönegraden; för

kvinnlig extra ordinarie lärare i övningsämne: arvode till samma belopp

som kvinnlig ordinarie lärares lön i första lönegraden.

Extra ordinarie manlig lärare vid övningsskola: arvode av 2,000 kr.;

extra ordinarie kvinnlig lärare vid övningsskola: arvode av 1,800 kr.

För ämneslärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg: ortstillägg,

ungefär motsvarande de i dessa städer till ämneslärarna vid de

allmänna läroverken utgående kommunala hyresbidragen. För övningslärare

och övnirigsskollärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg

och samtliga lärare vid seminarierna i Umeå och Luleå: ortstillägg till

belopp av 200 kr. för kvinnlig lärare och ogift manlig lärare samt 300

kr. för gift manlig lärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kap. VI. Seminariernas styrelse.

1. Överstyrelse.

Det är kommitténs åsikt, att, om den utveckling, som inom semina- Behov av

förstärk
rieundervisnino-en

redan är för handen och som de i det föregående av ning i semi°

nariernas

kommittén föreslagna åtgärderna avse att främja, skall kunna på ett lyck-centrala hd°

... . ning.

lio-t sätt fortgå och våra seminarier kunna hålla sig i jämnhöjd med tidens

fordringar, dessa läroanstalter måste bliva föremål för en verksammare

central ledning än den, som under nuvarande förhållanden kan

komma dem till del. Då man erinrar sig, att den avdelning inom

ecklesiastikdepartementet, under vilken seminarierna höra, eller folkskolebyrån,

har att handlägga ärenden från folkundervisningens hela område,

måste man giva sitt erkännande åt det intresse och den omsorg, som

denna ägnat seminarierna, och finna det helt förklarligt, om med den oerhörda

tillväxten av de angelägenheter, den har att vårda, dess befattning

med seminarierna icke alltid blivit så omedelbar och så ingående, som

behövligt varit.

Då nu seminarierna uppenbart icke bilda en tillräckligt omfattande Övevstjvelse

otudd av läroanstalter, för att man ensamt för deras räkning skulle kunna dervisningso

er " ■ i -■ '' väsendet.

yrka upprättandet av en särskild överstyrelse, ligger den tanken närmast

att tillgodose deras behov av verksammare central ledning genom en förstärkning

av arbetskrafterna inom folkskolebyrån. Kommittén har ock

under ett tidigare skede av sitt arbete varit betänkt på att föreslå till
-

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Seminariernas styrelse.

sättandet av en särskild seminarieinspektör, som vid sidan av chefen för

folkskolebyrån skulle inom departementet biträda med handläggningen av

frågor rörande seminarieväsendet.

Under senare år har emellertid frågan om upprättandet av en överstyrelse

för hela folkundervisningsväsendet trätt allt mera i förgrunden.

Med erkännande av den förtjänstfulla verksamhet, som å ena sidan domkapitlen,

å andra sidan folkskolebyrån utövat till fromma för folkundervisningen,

har man framhållit, hurusom utvecklingen på det ifrågavarande

området varit så stark, att dessa organ för arbetets ledning alltmera

befunnits otillräckliga, något som bland annat visat sig i nödvändigheten

av att åt särskilda kommittéer anförtro ett växande antal ärenden, berörande

än den ena än den andra av folkundervisningens många olika sidor.

Man har hänvisat till de alltmera stegrade anspråk, som ställas på folkundervisningen

och som framkalla en ständig följd av nya och svårlösta

frågor och ytterligare öka behovet av en starkare central ledning för det

hela, en ledning varigenom den pågående och förestående utvecklingen

kunde erhålla fasta riktlinjer. Man har vidare med ganska stor enighet

förfäktat den åsikten, att den centrala ledningens förstärkning bör tänkas

vunnen icke genom en ökning av arbetskrafterna inom Kungl. Maj:ts kansli,

utan genom upprättandet av en självständig styrelse. Och man har därvid

med goda skäl riktat uppmärksamheten på det önskvärda däri, att

rikets hela skolväsen bleve betraktat som ett sammanhörande helt och brastes

in under en enhetlig myndighets ledning och omvårdnad.

Behovet för vårt folkundervisningsväsen av en överstyrelse torde

ock numera vara så allmänt erkänt, att det icke längre behöver med utförliga

skäl ådagaläggas. Kommittén är för sin del livligt övertygad om

dess behövlighet och delar likaledes åsikten om önskvärdheten av en gemensam

och enhetlig ledning av rikets hela skolväsen. Den vidgade uppgift,

som kommittén under fortgången av sitt arbete erhållit, har icke

blott givit kommittén rättighet att upptaga frågan om en överstyrelse för

s. 473 Kontrollera mot PDF

Överstyrelse.

473

folkundervisningsväsendet utan gjort detta för kommittén till en nödvändighet.

Det är ock kommitténs avsikt att i ett senare betänkande framlägga

förslag om inrättandet av en överstyrelse för vårt folkundervisningsväsen,

på ett eller annat sätt ställd i samband med den

överstyrelse, som redan tinnes för de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

Om nu en dylik överstyrelse kommer till stånd, är det självfallet,

att även seminarierna böra inordnas under densamma. Och kommittén liar

också i sitt förslag till seminariestadga räknat med överstyrelsen såsom eu

given förutsättning.

Frågan om överstyrelsens sammansättning, arbetssätt och uppgifter i överstyrelJ

sens befatt
det

hela skall kommittén icke i detta sammanhang beröra. Här må det ning med se
minarierna.

vara nog att närana något om dess uppgifter med avseende på seminarierna.

(Stadgeförslaget §§ 173—179).

Därom kan i korthet sägas, att den i förhållande till seminarierna

synes böra få i det väsentliga samma befogenheter och åligganden, som

läroverksöverstyrelsen äger i fråga om de allmänna läroverken. Den bör

således hava högsta överinseendet över seminarierna och utöva inspektion

över dem. Den bör framför allt med sakkunnig uppmärksamhet följa

arbetet inom seminarierna, tillvarataga de erfarenheter som göras och

främja en fortgående utveckling. Allt under det att den lämnar det enskilda

seminariet största möjliga frihet vid arbetets ordnande och utförande,

bör den med hovsamhet ingripa, då ensidigheter eller andra missförhållanden

hota att innästla sig. Även i disciplinärt hänseende bör den

i förhållande till seminariernas lärare äga samma befogenhet som läroverksöverstyrelsen

i förhållande till lärarna vid de allmänna läroverken.

Bland de många löpande göromål, som komma att falla under dess

handläggning, bliva de; som angå tjänstetillsättningar, de viktigaste. Kommittén

har redan i det föregående angivit sin åsikt om det önskliga i att

60—082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band t.

s. 474 Kontrollera mot PDF

474

Seminariernas styrelse.

seminariernas lärare med avseende på formerna för tjänstetillsättning komma

i samma ställning som de allmänna läroverkens. Kommittén anser

därför, att vid utnämnande eller förordnande av seminarierektor den förberedande

behandlingen av ärendet och avgivandet av underdånigt förord

måtte komma att tillhöra överstyrelsen. Seminariernas ämneslärare skola

enligt kommitténs förslag utnämnas, icke av domkapitlen, utan såsom de

allmänna läroverkens ämneslärare av Kungl. Maj:t, sedan överstyrelsen

med angivande av sina skäl avlämnat underdånigt förslag, och kommittén

har efter den förändring av § 28 i regeringsformen, som år 1909

genomfördes, icke ansett någon skillnad härvid böra göras mellan manliga

och kvinnliga ämneslärare. I likhet med motsvarande lärare vid de allmänna

läroverken böra övningslärarna vid seminarierna utnämnas av överstyrelsen,

som ock i regeln bör förordna vikarier och extralärare. Även lärarna

vid seminariernas övningsskolor böra tillsättas av överstyrelsen. (Stadgeförslaget

kap. VI §§ 134—162). I frågor om tjänstledighet, pension, anslag

in. m. bör överstyrelsen i vissa fall äga att besluta, i andra att avgiva

utlåtande.

2. Lokalstyrelse.

Behövlig- Då vid genomförandet av 1904 års läroverksreform en särskild över
leten

av lokalstyrelse.

styrelse upprättades för de allmänna läroverken, blev den befattning med

dessa läroverk, som förut under århundraden tillkommit domkapitlen, överjiyttad

dels till Kungl. Majrt, dels och i synnerhet till nämnda överstyrelse.

Domkapitlen upphörde att vara styrelser för de allmänna läroverken,

och några andra krets- eller lokalstyrelser blevo icke i deras ställe

inrättade. Om man bortser från den jämförelsevis obetydliga befogenhet,

som ännu är bibehållen för biskoparna i egenskap av eforer, kan man

säga, att de allmänna läroverken omedelbart och i alla avseenden lyda

under den centrala myndigheten, nämligen överstyrelsen eller i sista hand

Kungl. Maj:t. Då nu kommittén föreslår införandet av en överstyrelse

s. 475 Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelse.

475

för folkundervisningsväsendet, under vilken jämväl seminarierna skulle

komma att ställas, kunde det ligga nära till hands att hemställa att även i

fråga om seminarierna varje underordnad myndighet, varje instans mellan

den enskilda läroanstalten och den centrala styrelsen, måtte bortfalla.

Kommittén har dock icke velat föreslå detta. Kommer en överstyrelse,

sådan som kommittén tänkt sig den, till stånd, föreligger med

hänsyn till seminariernas ringa antal icke något behov av för dem särskilt

avsedda kretsstyrelser. Dylika kretsstyrelser skulle med avseende på

sin ställning till seminarierna allt för litet komma att skilja sig från överstyrelsen

för att kunna få någon mera egenartad uppgift och därmed något

större berättigande. Däremot är kommittén av den åsikten, att vad man

i mera egentlig mening kallar lokalstyrelser, d. v. s. styrelser, som avse

endast och allenast läroanstalten på den ifrågavarande platsen, icke utan

avsaknad kunna undvaras.

Väl är det sant, att de kunna vara eller göras obehövliga med

avseende på ärendenas administrativa behandling. Men frågan huruvida

de böra eller icke böra finnas, är därmed icke avgjord. Deras betydelse

ligger på annat håll.

Det säges ofta, att en skola icke är att betrakta som ett ämbetsverk,

vars verksamhet i enskildheter läte sig ordna medelst författningsmässiga

bestämmelser eller administrera genom officiella skrivelser, utan

att den är, om ock i liten skala, ett samhälle med mycket av det levande

livets invecklade och rörliga natur. Om ock en dylik motsättning i själva

verket endast innebär en gradskillnad, hänvisar den till något för skolan

väsentligt. En skolas verksamhet måste visserligen vara bunden av yttre

normer men till sin natur är den av övervägande personlig art, riktad på

andliga värden och bestämd av individuella personliga förhållanden. Problemet

i fråga om skolstyrelse har också alltid varit att finna för densamma

en sådan gestaltning, att å ena sidan allmänna rätts- och ordnings
-

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Seminariernas styrelse.

former hållas vid makt,, å andra sidan de personliga och individuella synpunkterna

bliva tillvaratagna.

Nu kan visserligen en central myndighet sätta sig som mål att

söka fylla båda dessa uppgifter. Men även med det bästa uppsåt och den

största förmåga skall det bliva den svårt. En central myndighets verksamhet

bör med lika intresse omfatta alla de många läroanstalterna, den

måste för att behålla den opartiska överblicken över det hela, bildligt talat,

ställa sig på ett visst avstånd, och den blir även till rummet mer eller

mindre avlägsen. Dessa förhållanden ej mindre än mängden av de ärenden

den har att handlägga nödvändiggöra frågornas bedömande huvudsakligen

efter synpunkter, som kunna komma till uttryck i inkomna eller infordrade

handlingar. Den personliga beröringen med de olika läroanstalterna måste

för den centrala myndigheten inskränka sig till den inspektion, som tid

och tillfälle kunna medgiva. En sådan inspektion är oumbärlig och av

stort värde, i främsta rummet från kontrollens synpunkt men även för den

livande och sporrande inverkan, som den kan utöva på skolarbetet. I allmänhet

kan den dock för varje särskild skola endast jämförelsevis sällan

ifrågakomma, ofta måste ganska betydande mellantider förflyta från det

ena inspektionstillfället till det andra. Det är då naturligt, att den kännedom,

som den centrala myndigheten genom sin inspektionsverksamhet vinner

om de personliga och lokala förhållandena, måste bliva jämförelsevis

ofullständig.

På ett helt annat sätt kan en lokal myndighet träda i personlig beröring

med lärare och lärjungar, och den ständiga närhet, vari den befinner

sig till läroanstalten, möjliggör för densamma en förtroligare kännedom om

dess förhållanden. Redan genom sin förekomst och allmänna ställning till

läroanstalten är den ägnad att giva starkare betoning åt lärarverksamhetens

personliga sida, vilken, ehuru den viktigaste, endast föga kan

främjas genom författningsmässiga bestämmelser. Mången gång kan den

genom omedelbart ingripande lätt nog utjämna smärre förvecklingar, vilka,

s. 477 Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelse.

477

behandlade efter mera juridiska former, skulle tillspetsas och utveckla sig

till svårare konflikter. En lokal styrelse utgör vidai-e ett föreningsband

mellan läroanstalten och den allmänhet, som är närmast intresserad av

dennas verksamhet, men som mindre lätt för sina önskningar finner väg

till en överstyrelses forum. Till följd av det anseende och inflytande, dess

medlemmar äga inom samhället, kan den vid månget tillfälle befordra läroanstaltens

intressen inom orten och tillskynda den förmåner från ortsmyndigheternas

sida.

Klart är, att, då en överstyrelse finnes, de ärenden bliva jämförelsevis

få, som kunna överlämnas åt lokalstyrelsens avgörande. 1 förhållande

till överstyrelsen måste den senare med avseende på sin uppgift väsentligen

begränsas till att vara en rådgivande myndighet. Men just på grund

av sin närmare kännedom om förhållandena inom läroanstalten och inom

dess omgivning är den värdefull som sådan. I alla viktigare frågor, som

angå läroanstalten och skola avgöras av centralstyrelsen eller av Kungl.

Maj:t, bör den få avgiva utlåtande. I den mån smärre frågor kunna lämnas

åt dess avgörande, bör det ske. Centralisering även av småärenden är

från flera synpunkter till skada; den hämmar den behövliga rörelsefriheten

i läroanstalternas arbete, leder till uniformering och belastar den centrala

myndigheten med mindre betydelsefulla göromål till förfång för dess

viktigare uppgifter. Någon väsentligare minskning i den centrala styrelsens

befogenhet kan en lokal styrelse emellertid icke komma att medföra.

Däremot torde väl i allmänhet taget tillvaron av eu lokalstyrelse

innebära en viss minskning i den myndighet, som eljest skulle kunna

tänkas förlagd hos rektor. Med avseende härpå bör dock ihågkommas,

att enligt de förhållanden, som utbildat sig inom det svenska statsskoleväsendet,

rektor väl äger viktiga och ansvarsfulla åligganden men icke

intar någon synnerlig maktställning gentemot övriga lärare. En stark

koncentration av myndighet i rektors hand, som avlägsnade honom från

hans medlärare och omöjliggjorde ett kamratligt förhållande till dem, något

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Seminariernas styrelse.

varpå exempel skulle kunna anföras från en del skolor i utlandet, stode

knappast väl tillsamman med hos oss hävdvunnen uppfattning. Någon

väsentligare förändring i fråga om rektors ställning torde knappast ha

inträtt vid våra allmänna läroverk, då de förutvarande eforalstyrelserna,

som i många fall kunde betraktas som lokalstyrelser, bortföllo och en

överstyrelse kom till stånd. Om vid seminarierna rektors bestämmande
•/
rätt

varit jämförelsevis stor, så har även där en kollegial uppfattning allt

mera vunnit insteg. Med avseende på förhållandet mellan rektor och

lokalstyrelse är ock att märka, att i många fall tillvaron av en lokalstyrelse

kan innebära ett stöd för rektors myndighet. Ett villkor härför

är dock, att rektor icke ställes utanför lokalstyrelsen utan där erhåller

säte och stämma och därmed det inflytande, som hans ställning av läroanstaltens

ledare och den i första rummet sakkunnige bör tillförsäkra honom.

Sker detta, blir den minskning i hans befogenhet, som genom tillkomsten

av en lokalstyrelse tilläventyrs kan uppstå, helt visst i allmänhet mera

av formell än av reell natur.

Om förekomsten av lokalstyrelser i främmande länders skolväsen

och om lokalstyrelsefrågans tidigare behandling i vårt land torde i detta

sammanhang några ord böra sägas.

1 utlandet finner man i allmänhet skolväsendets ledning fördelad på

en central myndighet och vissa densamma underordnade styrelser, som än

äro kretsstyrelser, än i mera egentlig mening lokalstyrelser, och seminarierna

bilda med avseende på förhållandet till dessa myndigheter icke något

undantag från övriga läroanstalter. Särskilda lokalstyrelser för seminarierna

finner man i England, i flera schweiziska kantoner, i många av Nordamerikas

förenta stater och i Frankrike. Ofta ha dessa lokalstyrelser stor

befogenhet i fråga om ordningen, undervisningen och lärartillsättningen

vid seminariet. Stundom är deras uppgift mycket begränsad, såsom i

Frankrike, där den inskränker sig till behandlingen av vissa ekonomiska

angelägenheter.

O O

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelse.

471»

I vårt land har, vad seminarierna beträffar, frågan om en annan

ordning för deras ledning än den från början givna och ännu bestående

visserligen då och då varit bragt på tal inom intresserade kretsar men

endast vid ett par tillfällen varit föremål för mera officiell framställning.

År 1867 väcktes i riksdagens Andra kammare motion om folkskoleväsendets

läggande under icke kyrklig myndighet och i samband därmed om inrättandet

av en särskild styrelse för varje seminarium, en motion soui tillstyrktes

av det utskott, till vars behandling den hänvisades, men av kammaren

blev avslagen. Det år 1885 samlade seminarierektorsmötet uttalade sig

med hänsyn till de olägenheter, som för vissa seminarier vore förbundna

med deras avstånd från stiftsstaden, för en sådan ändring i lagstiftningen,

att en del av konsistoriets befattning med seminarierna överflyttades på

biskopen eller en av honom utsedd inspektor, vilket uttalande emellertid

icke ledde till någon åtgärd av Kungl. Maj:t.J) Med avseende på frågan

om lokala skolstyrelser i allmänhet må här erinras om det förslag, som

framställdes av 1884 års läroverkskommitté om upprättandet för de allmänna

läroverkens räkning dels av en centralstyrelse, dels av lokala styrelser,

en för varje läroverk, sammansatt av personer företrädande olika

intressen. Likaså må erinras om de förslag angående inrättandet av lokalstyrelser,

som förekommit i samband med frågan om de lägre läroverkens

ombildning vid nästan alla de tillfällen allt från början av 1870-talet, då

denna fråga förelegat till behandling. Då slutligen år 1905 en del av de

lägre läroverken ombildades till de nu befintliga statssamskolorna, blcvo

också, som bekant, för dessa skolors räkning och närmast med hänsyn till

deras ekonomiska ställning särskilda lokalstyrelser inrättade.

Om, såsom ovan blivit utvecklat, seminarierna även efter upprättandet

av en central styrelse icke böra vara i saknad av lokalstyrelser, inställer

sig den frågan, huruvida de ecklesiastika konsistorierna, vilka hittills.

Om konsistorierna

såsom

lokalstyrelser

för

seminarierna.

*) Band. 3 sid. 81.

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Seminariernas styrelse.

åtminstone flerstädes, kunnat sägas hava varit även i egentlig mening

lokalstyrelser för seminarierna och i varje fall varit deras närmaste myndighet,

fortfarande kunna och böra tjänstgöra som seminariestyrelser. Att

konsistorierna på ett i flera avseenden förtjänstfullt sätt fyllt sin ifrågavarande

uppgift, skall icke nekas. Det är icke heller bristande tilltro till

konsistoriernas förmåga, som gjort, att kommittén upptagit den nämnda

frågan till behandling, utan kommittén har därtill föranletts av allmänna

organisatoriska grunder.

Genom 1904 års läroverksreform upphörde domkapitlens befattning

med de allmänna läroverken, undantagandes allenast den befattning med

disciplinära angelägenheter, som kan tillkomma domkapitlen såsom dömande

myndighet, och inskränktes till ringa omfattning den befogenhet, som

förut tillkommit biskopen i egenskap av eforus. Med avseende på seminarierna

åter är domkapitlets ställning bliven oförändrad. Domkapitlen

och i Stockholm stadens konsistorium äga med avseende på seminarierna

fortfarande en ämbetsmyndighet motsvarande den, som i fråga om de allmänna

läroverken tidigare utövades dels av biskopen ensam såsom eforus,

dels av domkapitlet i dess helhet, och som numera är förlagd dels hos

rektor, dels hos läroverksöverstyrelsen, dels hos Kungl. Maj:t. Den allmänna

tillsyn över läroanstalten, den kontroll över undervisningen, ordningen,

examina o. s. v., som i fråga om de allmänna läroverken utövas

av läroverksöverstyrelsen, tillkommer i fråga om seminarierna domkapitlen.

Och under det att läroverkens manliga ämneslärare efter förord av

överstyrelsen utnämnas av Kungl. Maj :t och deras övningslärare och ämneslärarinnor

tillsättas av överstyrelsen, som ock förordnar vikarier och extralärare,

är det vid seminarierna domkapitlen, som utnämna adjunkterna

och förordna övriga lärare. Den olikhet, som sålunda uppkommit mellan

de ifrågavarande läroanstalterna, vilka förut varit till det väsentliga lika

ställda, torde knappast uppfattas såsom innebärande en förmån för semi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelse.

4*1

narierna och fråga är, om tleri verkligen kan anses vara grundad i förhållandenas

natur och således kan och bör bliva bestående.

Det lärer näppeligen kunna påstås, att domkapitlen med hänsyn till

sin sammansättning skulle vara mera ägnade till seminariestyrelser, än de

varit ägnade till läroverksstyrelser. I Uppsala och Lund bestå domkapitlen

av biskopen och de teologie professorerna vid universiteten, i övriga stiftsstäder

av biskop och domprost, där sådan finnes, samt ett antal av lektorerna

vid stiftsstadens högre allmänna läroverk. I varje fall äro domkapitlen således

sammansatta av personer, som i regeln antingen genom föregående skolstudier

eller genom innehavande lärarbefattning äga mer eller mindre förtrolig

bekantskap med de allmänna läroverken, i intet fall däremot av personer,

som annat än tillfälligtvis kunnat erhålla någon närmare kännedom om

seminarierna. Icke heller Stockholms stads konsistorium, som består av kyrkoherdarna

i huvudstadens olika församlingar och som aldrig tjänstgjort som

läroverksstyrelse men sedan 18(!5 utgör styrelse för det till Stockholm förlagda

folkskoleseminariet, kan sägas vara med hänsyn till sin sammansättning

i någon särskild grad lämpat för denna uppgift. Det må råda olika meningar

om den åtgärd, genom vilken domkapitlen skildes från befattningen

med de läroanstalter, för vilkas vårdande de med avseende på sin sammansättning

kunna anses ha varit jämförelsevis väl ägnade och med vilka

de under århundraden hört samman; när de nu en gång förlorat sin

egenskap av läroverksstyrelse, torde deras egenskap av styrelser för seminarierna

icke kunna i längden upprätthållas. Endast en organisation, som

genom en väsentligen förändrad sammansättning gåve dem karaktären av

verkliga skolstyrelser, skulle kunna för framtiden bibehålla dem i deras

ställning som seminariestyrelser.

Men frågan om domkapitlens ombildning, en fråga som i snart etthundra

år kan sägas ha stått på dagordningen, har åtminstone från mitten av

förra århundradet närmast syftat till en sådan förändring, varigenom domkapitlen

gjordes tjänligare för sin uppgift som rent kyrkliga myndigheter.

tfl—082S15 Folkundevv. kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Seminariernas styrelse.

Det förslag, som år 1891 avgavs av för nämnda fråga utsedda kommittérade

och som med ringa förändring i form av kungl. proposition förelädes

1893 års riksdag och vann gillande av samma års kyrkomöte, skilde mellan

det för stiftsstyrelsen avsedda »domkapitlet», vilket såsom sådant icke skulle

hava någon befattning med de allmänna läroverken och seminarierna, och

det i viss män annorlunda, sammansatta »konsistoriet» vilket skulle ha att

handlägga ärenden rörande dessa läroanstalter, en grundtanke, som återfinnes

redan i 1846 års kyrkolagsförslag. Sedan de allmänna läroverken

genom 1905 års läroverksstadga blivit skilda från domkapitlens administrativa

område och därmed all anledning bortfallit att behålla läroverkslektorer

som självskrivna medlemmar av stiftsstyrelsen, har strävandet att

omgestalta domkapitlen till rent kyrkliga myndigheter ännu mera gjort

sig gällande. Den senaste domkapitelskommittén, som den 31 december

1906 avgav sitt betänkande och likaledes föreslog en sådan sammansättning

av domkapitlen, som borde motsvara deras uppgift som stiftsstyrelser,

hemställde visserligen, att vid frågor, som anginge folkundervisningen och

folkskoleseminarierna, en representant för ifrågavarande undervisningsanstalters

lärarkårer skulle som ledamot inträda i stället för en av de prästerliga

ledamöter, som eljest tillhörde kapitlet, men kommittén synes icke

själv hava ansett detta försök att fortfarande göra domkapitlen tjänliga

att vara både kyrko- och skolstyrelser som en anordning av varaktigt

bestånd. »Genom en slik anordning», heter det i kommitténs betänkande,

»vinnes ock den fördel, att om, såsom från flera håll påyrkas, domkapitlens

befattning med folkskoleväsendet skulle förr eller senare överflyttas å

annan myndighet, en förändring härutinnan icke behöver föranleda eu

alldeles ny ombildning av domkapitlen, utan förhållandet då kan ordnas

genom ett enkelt upphävande av vad i lagen blivit i förevarande hänseende

intaget».

CJ

Aven efter upprättandet av en överstyrelse för folkundervisningen

skall folkskoleväsendet kräva sina kretsstyrelser, liksom varje folkskola

s. 483 Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelse.

483

fortfarande i församlingens skolråd skall äga sill lokalstyrelse. Det är

sannolikt, att domkapitlen ännu för eu tid framåt skola befinnas oumbärliga

som kretsstvrelser för vårt folkskoleväsen. Man kan emellertid icke undgå

att se, att den historiska utvecklingen går mot ett skiljande av kyrkostyrelse

och skolstyrelse även på detta område. Eu åsikt, enligt vilken de s. k. högre

skolorna — gymnasier, flickskolor, realskolor o. s. v. — väl böra kunna

vara skilda från den kyrkliga styrelsens område men folkskolorna och med

dem sammanhörande läroanstalter däremot måste dit hänföras, torde svårligen

kunna upprätthållas. Från början ha så gott som alla skolor, högre som

lägre, hört samman med kyrkan och självskrivet stått under kyrklig ledning.

Om tidsförhållandena småningom lett till en förändrad uppfattning

i förevarande avseende, så gäller detta ej om vissa slag av skolor, utan

om skolan i allmänhet, vars begrepp mer och mer skilt sig ut från begreppet

kyrka och blivit med detta sidoordnat. I)et är blott att. erkänna

vad som är, om man säger, att folkskolan såväl till sin art som i det allmänna

medvetandet är en skola för bibringande av medborgerlig bildning

och uppfostran och som sådan sammanhörande med skolväsendets övriga

anstalter. Aven i fråga om dess yttre ställning har denna dess inre

karaktär börjat framträda, i det att, sedan 1909 års riksdag på Kungl.

Maj:ts framställning beslutit, att i vissa städer folkskoleärendena skulle

kunna överflyttas från kyrkostämman till stadsfullmäktige, eu sådan överflyttning

i ett stort antal fall ägt rum. Ännu mindre lära för den allmänna

uppfattningen anstalterna för utbildning av folkskolans lärare och

lärarinnor framstå som kyrkliga institutioner. Man kan i detta avseende

hänvisa till småskoleseminarierna, som utbilda omkring hälften av de inom

folkskoleväsendet använda lärarkrafterna och som icke i något avseende

äro ställda under kyrklig myndighet. Man torde under sådana förhållanden

kunna förutse, att den länge åsyftade ombildningen av domkapitlen

till rent kyrkliga styrelser icke skall göra dem mera ägnade, än de förut

varit, till styrelser för folkskolor och seminarier, och näppeligen skall en

s. 484 Kontrollera mot PDF

484

Seminariernas styrelse.

tillfällig adjunktion av en folkskole- eller seminarielärare förmå giva dem

den karaktär av skolmyndighet, som önsklig vore.

1 all synnerhet gäller detta om folkskoleseminarierna. Och dessas

samhörighet med övriga anstalter för folkundervisningen utgör intet praktiskt

hinder för en förändring av deras ställning i förhållande till domkapitlen.

De ärenden, vilka tillhöra domkapitlen som seminariestyrelser, stå

icke i omedelbart samband med de folkskoleärenden, som falla inom området

av deras domsrätt och administrativa förvaltning, men äro däremot, såsom

redan nämnts, väsentligen av samma beskaffenhet som de läroverksärenden,

vilka tidigare tillhört domkapitlens och eforalstyrelsernas handläggning.

Det synes således uppenbart, att sedan domkapitlen blivit skilda

från all befattning med de allmänna läroverken och den historiska utveckling-en

allt bestämdare ställt i utsikt deras förändring till rent kvrkliga

myndigheter, en förändring som med varje dag tyckes bliva från

kyrkans egen synpunkt allt angelägnare, deras ställning som styrelser för

folkskoleseminarierna icke kan anses länge hållbar. Det har då ock synts

kommittén vara av vikt, att man icke överlämnar hela frågan om deras

ersättande, vad seminarierna beträffar, allenast åt händelsernas gång för

att taga den lösning, som så kan erhållas, hurudan den än må bliva, utan

hellre, medan tillfälle till allsidigt övervägande finnes, tager frågan under

omprövning och tillser, huru förhållandena skulle kunna tänkas lämpligen

ordnade för framtiden.

Kommittén har därför i sitt förslag till seminariestadga sökt giva ett

förslag till särskilda lokalstyrelser för folkskoleseminarierna, lokalstyrelser,

vilka skulle övertaga den befattning med seminarierna, som för närvarande

åligger domkapitlen och som icke synes böra helt överflyttas på

eu central myndighet.

Lokalstyrd- Att för sammansättningen av sådana lokalstyrelser hämta föredömen

sernas sam■»

mansätt- från utlandet, låter sig knappast göra, då förhållandena där i allmänhet

ning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelse. 48f>

äro ganska olika de hos oss rådande. Av ett visst intresse kan det dåremot

vara att erinra om 1884 års läroverkskommittés förutnämnda förslag

angående lokalstyrelser för de allmänna läroverken. Dessa lokalstyrelser

skulle bestå av en ordförande, utsedd av Kungl. Maj:t, läroverkets rektor,

en ledamot vald av läroverkskollegiet samt två ledamöter valda av kom*

munalstyrelsen i läroverksstaden, varjämte skolans läkare, såvida han icke

förut blivit i styrelsen insatt, skulle äga att i densamma taga säte och

stämma vid behandlingen av frågor, som rörde hälsovården vid läroverket.

Likaledes torde i detta sammanhang ånyo böra erinras om de nu befintliga

lokalstyrelserna för statens samskolor, vilka bestå av fem personer,

nämligen en av eforus utsedd ordförande, skolans rektor och första lärarinna

samt två av vederbörande kommunalstyrelse utsedda ledamöter eller,

därest landsting bidrager till skolans underhäll, en av kommunalstvrelsen

och en av landstinget utsedd ledamot, varjämte vid frågor, som angå

hygieniska förhållanden, skolläkaren äger säte och stämma i styrelsen.

Vad nu seminarierna beträffar, blir det till att börja med av vikt

att tillse, i vad mån de uppfostringsintressen, som kyrkan representerar,

böra vara i deras styrelser företrädda. Därav, att skolväsendet, vare sig

det högre eller det lägre, numera icke kan liksom i äldre tider räknas såsom

fallande inom kyrkans råmärken och därmed inom kyrklig myndighets

område, följer nämligen ej, att icke en viss förbindelse dem emellan kan

och bör äga bestånd. En sådan förbindelse ligger i förhållandenas egen

natur, tv kyrka och skola hava ju såsom uppfostringsanstalter verksamhetsområden

och uppgifter, som i väsentliga avseenden äro med varandra

besläktade. Detta torde gälla även i fråga om seminarierna, vilkas uppgift

är av sådan art, att det helt visst icke vore välbetänkt att ej låta en förbindelse

mellan dem och kyrkans institutioner bliva bevarad.

En sådan har synts kommittén bäst vinnas därigenom, att bland ledamöterna

i lokalstyrelsen för ett seminarium linnes en av vederbörande

domkapitel (konsistorium) utsedd person.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48(3

Seminariernas styrelse.

För ett förslag i denna riktning föreligga ej blott nu nämnda allmänna

grunder utan ock ett skäl av mera speciell natur. Enligt gällande

läroverksstadga tillkommer det vederbörande biskop såsom eforus att antingen

omedelbart eller genom en av honom utsedd inspektor hava uppsikt över

de allmänna läroverken i stiftet och »särskilt över det sätt, på vilket

kristendomsundervisningen vid dem handhaves». En dylik av fackman utövad

tillsyn över kristendomsundervisningen är naturligtvis av nöden ej

mindre vid seminarierna än vid de allmänna läroverken. Nu torde man

böra i det längsta undvika att skilja ut religionen och religionsundervisningen

såsom en för läroanstaltens övriga verksamhet mer eller

mindre främmande beståndsdel, vars ordnande och övervakande lämnades

åt andra myndigheter än dem, som i övrigt ha läroanstaltens

ledning och tillsyn sig anförtrodda. Det är därför önskvärt, att seminariets

lokalstyrelse inom sig äger eu person med de förutsättningar, vilka krävas

för utövandet av den tillsvn över kristendomsundervisningen, som vid

dem liksom vid de allmänna läroverken kan anses vara behövlig.

Denna särskilda uppgift skulle givetvis åligga den av domkapitlet

(konsistoriet) utsedde styrelseledamoten. Den förutsätter emellertid, att

denne ledamot äger behövlig teologisk bildning. Kommittén föreslår, att

han skall vara en i svenska kvrkan anställd prästman.

Med avseende på lokalstyrelsens sammansättning i övrigt kan kommittén

uttala sig mera kortfattat. Att seminariets rektor bör vara ledamot av

lokalstyrelsen, är förut framhållet. Han bör vara det dels därför, att lokalstyrelsen

icke lärer kunna undvara stödet av hans sakkännedom och omdöme,

dels ock därför, att läroanstaltens eget bästa kräver, att åt rektors

sakkännedom och omdöme beredes inflytande i lokalstyrelsen.

Utan tvekan har kommittén ock ansett det önskvärt, att en av lokalstyrelsens

ledamöter utses av Kung]. Maj:t, som ock bör förordna ordförande

i styrelsen. Vidare synes den blivande överstyrelsen böra insätta

en person i lokalstyrelsen. Nu föreslår kommittén, såsom i annat sam
-

s. 487 Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelse.

487

manhang (sid. 338) nämnts, att vid kvinnligt seminarium, där manlig

rektor blivit av Kungl. Maj:t förordnad, eu av de kvinnliga adjunkterna

skall av överstyrelsen förordnas till »biträdande föreståndarinna». I sådant

fall synes överstyrelsens förordnande böra avse även ledamotskap

i lokalstvrelsen, d. v. s. biträdande föreståndarinna bör såsom självskriven

ingå i lokalstyrelsen i stället för en av överstyrelsen särskilt förordnad

ledamot. Som femte ledamot av lokalstyrelsen synes man lämpligast

böra tänka sig en av vederbörande landsting utsedd person. Att landstingets

intresse tages i anspråk för seminariets räkning kan i många fall

lända seminariet till båtnad, och en indirekt befattning med folkskoleseminarierna

bör så mycket mindre anses falla utanför landstingens verksamhetsområde,

som till detta område i de flesta fall hör en omedelbar

och mycket betydande befattning med småskoleseminarierna, vilka i så

många avseenden stå folkskoleseminarierna nära. Det bör här ock erinras

därom, att ett och annat landsting söker att genom beredande av lån på

förmånliga villkor understödja medellösa seminarieelever från länet. För

närvarande sakna seminarierna all förbindelse med vare sig länets eller

kommunens förvaltande organ, vilket icke är att betrakta såsom någon

fördel för seminarierna; vad göras kan för att i detta avseende ställa dem

mindre främmande för deras omgivning bör icke underlåtas.

Det kan möjligen synas, som skulle en lokalstyrelse, sammansatt av

fem ledamöter så, som nu antytts, bliva något mera omfattande, än den

lämpligen borde bliva, och att svårighet skulle kunna uppstå att besätta

de platser i densamma, vilka icke tillkomma sina innehavare på grund

av dessas ämbetsställning, helst som ledamotskap i lokalstyrelsen måste

bliva ett oavlönat förtroendeuppdrag. Man skulle exempelvis kunna anse,

att en styrelse av endast tre ledamöter — eu av Kungl. Maj:t och en av

domkapitlet utsedd person samt seminariets rektor — borde vara för ändamålet

bättre lämpad. Härvid är dock att märka, att en så fåtalig styrelse

allt för ofta skulle komma att brista i beslutmässighet, därest icke för varje

s. 488 Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelsernas

arbetsnatt.

Lokalstyrelsernas

åligganden.

488 Seminariernas styrelse.

dess ordinarie ledamot även förordnades en ersättare. Därmed hade man emellertid

tagit sex personer i anspråk, men icke vunnit vare sig den enhetlighet

eller den mångsidighet vid ärendenas behandling, som synes böra

vinnas med den föreslagna femmannastvrelsen. Med avseende på utsikterna

att kunna få denna till stånd må hänvisas till att de lokalstyrelser,

vilka, såsom förut nämnts, tidigare varit ifrågasatta för de allmänna läroverken,

än för samtliga dessa läroverk, än för de på ett eller annat sätt

ombildade mindre läroverken, i allmänhet haft en liknande sammansättning

och att oavlönade femmannastyrelser nu under flera år varit i verksamhet

vid statens samskolor.

De icke självskrivna ledamöterna i de av kommittén föreslagna lokalstyrelserna

böra enligt kommitténs åsikt utses för viss tid, lämpligen fem

År, och styrelsens ordförande bör förordnas för tid, som Kungl. Maj:t i

varje fall bestämmer.

I sitt förslag till seminariestadga §§ 180—190 har kommittén

samlat de bestämmelser, som den föreslår ifråga om lokalstyrelsernas

sammansättning och arbetssätt samt ifråga om deras åligganden i de

o O oo

stycken, som icke berörts i föregående delar av stadgeförslaget.

Med avseende på lokalstyrelsernas arbetssätt torde här endast behöva

nämnas, att enligt kommitténs förslag styrelsen skulle sammanträda på

kallelse av ordföranden, så ofta denne funne nödigt eller rektor därom

hos honom gjort framställning, att rektor skulle vara föredragande och

sekreterare, att styrelsen skulle vara beslutmässig, om åtminstone tre av

dess ledamöter deltoge i beslutets fattande samt att ledamot icke skulle få

deltaga i ärende, som rörde honom personligen.

Det har redan erinrats därom, att upprättandet av en överstyrelse

givetvis måste få till följd, att de ärenden bliva jämförelsevis få, som

kunna överlämnas åt lokalstyrelsernas avgörande, och att dessa styrelser

i förhållande till överstyrelsen huvudsakligen måste få betydelse allenast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelse.

48!*

som l-ådgivande myndigheter. I det föregående har ock redogjorts för

den befattning, som en framtida överstyrelse synes böra få med seminariernas

angelägenheter, och därvid påpekats, hurusom särskilt tjänstetillsättningen

vid seminarierna, nu lagd helt och hållet i domkapitlens hand,

måste komma att överflyttas till överstyrelsens handläggning och, där den,

icke bör bero av Kungl. Maj:ts beslut, till dess avgörande.

Vad då i första rummet tjänstetillsättningen beträffar, synes det

kommittén uppenbart, att en för läroanstalten så viktig angelägenhet i

allmänhet icke bör avgöras, utan att lokalstyrelsen fått tillfälle att angi\ a

sin uppfattning. Vill man överhuvudtaget av en lokalstyrelse fordra

intresse för läroanstalten, bör man ock låta den deltaga framför allt i

handläggningen av dess viktigaste frågor. Den bör således tå a ttra sig

ano-ående rektors förslag till ämnen för ledig adjunktstjänst, innan överstyrelsen

därom besluter, och angående de sökande, innan överstyrelsen

avger sitt underdåniga förslag (sid. 385). Och den bör i fråga om de sökande

till ledig övningslärar- eller övningsskollä,rartjänst tå avgiva förord

till överstyrelsen, innan denna tillsätter befattningen (sid. 392). Tjänstledighet

till följd av vederbörligen styrkt sjukdom bör inom viss gräns kunna

beviljas av lokalstyrelsen (stadgeförslaget § 87), och denna bör äga att

förordna vikarier med kortvarigare anställning samt timlärare (sid. 395), med

skyldighet att om varje dylik åtgärd lämna meddelande till överstyrelsen.

1 sådana lärartjänsterna berörande ärenden som frågor om uppflyttning i lönegrad

och om kvarstående i tjänst utöver uppnådd pensionsålder bör lokalstyrelsen

äga att till överstyrelsen avgiva utlåtande. Klart är, att rektors

särskilda yttrande, som nu i de flesta fall av vederbörande myndighet

inhämtas, därvid måste bortfalla. Detta kan emellertid, även om man

ville underkänna övriga styrelseledamöters omdömesgillhet, icke anses

medföra någon mindre vederhäftig behandling av ärendena, helst lektoi,

därest han skulle vara av annan mening än styrelsens flertal, ju alltid

har tillfälle att reservationsvis giva sin åsikt tillkänna.

(52—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

s. 490 Kontrollera mot PDF

Seminariernas styrelse.

490

Endast beträffande rektorsförordnande torde lämpligheten av ett utlåtande

från lokalstyrelsen kunna ifrågasättas. Särskilt gäller detta, da

fråga är om förnyat förordnande för redan i tjänst stadd rektor. Även

om rektor själv, såsom naturligt är, ieke skulle deltaga i ett sådant ärendes

behandling inom lokalstyrelsen, skulle dennas yttrande dock lätteligen kunna

bliva allt för mycket bestämt av personliga förhållanden för att kunna

tillmätas något större värde. Men även då fråga är om besättande av sådan

rektorstjänst, som är ledigförklarad, har det synts kommittén, som borde eu

medverkan från lokalstyrelsens sida snarast icke förekomma, helst med hänsyn

därtill, att frågan gäller eu blivande ledamot av styrelsen och att en sådan

medverkan således i någon mån innebure en styrelsens självkomplettering.

Om således avgörandet av de viktiga angelägenheter, som röra

lärar- och rektorsbefattningarna, måste förläggas hos högre myndighet och

åt lokalstyrelsen i det avseendet kan givas endast en underordnad eller i

vissa fall ingen befogenhet, kunna däremot eu del frågor, vilkas räckvidd

mera uteslutande faller inom vederbörande seminariums eget område,

lämnas till lokalstyrelsens bestämmande. Så har kommittén tänkt sig, att

lokalstyrelsen skulle, såsom för närvarande konsistoriet, äga att pröva det

av rektor efter kollegiets hörande uppgjorda förslaget till arbetsordning,

vilket först genom lokalstyrelsens fastställande skulle vinna giltighet.

Lokalstyrelsen skulle vidare äga att besluta över förslag om införandet

av ny lärobok i annat ämne än kristendomskunskap, med avseende på

vilket senare ämne skulle gälla enahanda stadganden, som blivit utfärdade

för de allmänna läroverken (jfr sid. 270 ff.). Lokalstyrelsen skulle ock

utse bibliotekarie efter förslag av kollegiet, antaga skolläkare efter förslag

av rektor (sid. 290), anställa och entlediga vaktmästare och övrig

för seminariet nödig betjäning samt bestämma deras avlöning. Beslut av

kollegiet om elevs förvisning från läroanstalten skulle för sin giltighet kräva

lokalstyrelsens stadfästelse. 1 )en skulle vidare verkställa nödiga inventeringar,

göra framställning om behövliga extra anslag och arvoden samt

s. 491 Kontrollera mot PDF

Lokalstyrelse.

491

om stipendiemedel och fastställa kollegiets förslag till stipendiefördelning.

För övrigt skulle lokalstyrelsen få att bestämma rörande en del smärre ärenden,

som nu tillhöra konsistoriet eller seminariets av konsistoriet utsedde

inspektor, såsom rörande dagen för terminernas början och slut samt för

årsavslutningen och folkskollärarexamen och rörande undervisningens inställande

vid fall av smittosam sjukdom. Styrelsens ordförande skulle ha

inseende över inträdesprövningen och folkskollärarexamen (jfr sid. 108)

samt förrätta seminariets årsavslutning.

Slutligen och framför allt, lokalstyrelsen bör enligt kommitténs

förslag och av skäl, som kommittén i det föregående framställt, utöva

den allmänna personliga tillsyn över seminariet, som hittills omedelbart

eller genom utsedd inspektor ålegat konsistorium. Dess medlemmar böra

därför äga obehindrat tillträde till läroanstalten och till alla dess handlingar

samt äga rätt att deltaga i kollegiets överläggningar, om ock icke i

dess beslut. Styrelsens ordförande bör äga befogenhet att, där han sa

finner nödigt, sammankalla kollegiet, att närvara vid sammanträdet och,

om han så önskar, övertaga ledningen av förhandlingarna, varvid han jämväl

böra vara berättigad att deltaga i kollegiets beslut.

Den disciplinära myndighet, som kan böra tillkomma lokalstyrelsen,

måste enligt kommitténs åsikt vara ganska begränsad och i varje fall icke

innebära bestraffningsrätt i mera juridisk bemärkelse. Dess inverkan i

disciplinärt avseende bör snarare vara medelbar än omedelbar. I överensstämmelse

med den synpunkt, från vilken lokalstyrelsen till väsentlig del

äger sin betydelse, nämligen den personliga auktoritetens, bör dess disciplinära

myndighet företrädas av ordföranden personligen och inskränka

sig därtill, att denne, där anledning finnes till anmärkning mot rektor

eller lärare i fråga om fel eller försummelse i tjänsten eller i fråga om

deras vandel, bör äga rätt att kalla vederbörande inför sig och tilldela

honom föreställning. Skulle skäl föreligga till allvarligare disciplinär åtgärd,

har han att göra anmälan därom hos överstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4!>2

Seminariernas styrelse.

Om en myndighet av nu nämnd art kan anses ligga i sakens natur,

torde däremot olika meningar kunna råda därom, huruvida det officiella

omdömet över lärarna och deras verksamhet bör tillkomma lokalstyrelsen,

med andra ord om tjänstgöringsbetygen för rektor och lärare skola utfärdas

av lokalstyrelsen eller icke.

För närvarande saknas för seminarierna varje stadgebestämmelse om

tjänstgöringsbetyg. För rektor utfärdas väl betyg i regeln av domkapitlet,

för övriga lärare av rektor eller på ett och annat ställe av domkapitlet,

förmodligen efter inhämtat utlåtande av rektor. Vrid de allmänna

läroverken skall enligt läroverksstadgans föreskrift tjänstgöringsbetyg för

rektor utfärdas av överstyrelsen, för annan lärare av rektor i enlighet med

fastställt formulär.

Vad först angår tjänstgöringsbetyg för rektor, finner kommittén, att

de skäl, som i det föregående anförts mot tanken på utlåtande från lokalstyrelsens

sida i fråga om förnyandet av ett rektorsförordnande, med samma

styrka tala mot tanken på att låta rektors tjänstgöringsbetyg bliva utfärdat

av lokalstyrelsen. Kommittén hemställer därför, att för rektor

tjänstgöringsbetyg skall utfärdas av överstyrelsen, på samma sätt som vid

de allmänna läroverken äger rum (stadgeförslaget § 177).

I fråga, om tjänstgöringsbetyg för övriga lärare har man att välja

mellan lokalstyrelsen och rektor såsom betygsgivare, och skäl kunna an
o
föras

såväl för den ena som för den andra. A ena sidan kan man säga,

att det måste anses som en fördel för läraren att icke uteslutande vara

beroende* av rektors uppfattning. Man kan ock framhålla svårigheten för

rektor, att, särskilt i de fall där tjänstgöringsbetyget måste bliva mindre

fördelaktigt, förfara med tillbörlig objektivitet. Å andra sidan är det ju

uppenbart, att en betygsgivande lokalstyrelse bleve i hög grad beroende

av rektors omdöme; i de allra flesta fall bleve det i själva verket rektor

som satte vitsorden, och det må vid sådant förhållande väl kunna anses

orätt att låta andra bära ansvaret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rektor och kollegium.

4i*a

Detta sistnämnda skäl finner kommittén avgörande. Det har dock

synts kommittén, som borde det icke vara alldeles omöjligt att finna eu

sådan form för betygsgivningen, att i någon mån de fördelar vunnes,

som skulle erhållas därigenom, att betyget — formellt — utfärdades av

lokalstyrelsen. Hos styrelsens ordförande torde man kunna vänta något

större kännedom om seminariets lärare än hos övriga av de för viss tid utsedda

styrelseledamöterna. Man torde då kunna tänka sig en medverkan

från hans sida vid betygsgivningen så till vida, att det av rektor utskrivna

och underskrivna betyget för att bliva gällande skulle företes för styrelsens

ordförande och av honom med hans namn påtecknas. Ln dylik vidimation

komme enligt gängse uppfattning endast att betyda, att den överordnade

från sin ståndpunkt icke funnit anledning till gensaga mot det av den

underordnade avgivna omdömet, men den skulle dock i vissa fall innebära

något ökad säkerhet för ett objektivt bedömande. ( >ftast skulle väl

styrelseordföranden finna sig kunna utan synnerlig prövning förse betyget

med sin namnteckning. Men där han i undantagsfall hade skål till tveksamhet,

skulle han icke underlåta att söka komma till eu bestämdare

uppfattning. Och mången gång skulle rektor finna anledning att på förhand

samråda med ordföranden angående betygets avfattning. Kommittén

föreslår således, att tjänstgöringsbetyg för lärare skall avgivas av rektor men

för att bliva giltigt uppvisas för lokalstyrelsens ordförande och av honom

påtecknas (stadgeförslaget § 108).

3. Rektor och kollegium.

Under seminariernas första dagar var rektor i allmänhet ej blott Euli</t äuhe

och nu
seminariets

föreståndare utan dess ende lärare. De lärare i övningsämnen, varande för
n

hållanden.

som efter hand tillkommo, voro endast att betrakta som föreståndarens

medhjälpare, och även sedan seminarierna efter nära tjuguårig tillvaro

fått eu andra ämneslärare och sedermera antalet adjunkter vid sidan av

föreståndaren ökades till tre och fyra, stannade bestämmanderätten hos

s. 494 Kontrollera mot PDF

494

Seminariernas styrelse.

föreståndaren. »Så utbildade sig med avseende på seminariernas inre ledning

och ordning ett visst patriarkaliskt förhållande, och de äldre seminarierna

buro i rätt väsentlig grad prägeln av sina föreståndares individuella

skaplynne och åskådning.

Ännu enligt gällande stadga är rektor i allt väsentligt den bestämmande

inom läroanstalten. Stadgan innehåller visserligen en paragraf,

nämligen § 30, med rätt utförliga föreskrifter angående kollegiet, dess

sammankallande, sammansättning o. s. v., men i stadgan tinnes icke eu

enda bestämmelse, som gör ett kollegiebeslut nödvändigt, undantagandes

föreskriften, att förvisningsstraff »må ådömas vid sådant sammanträde av

seminariets lärare, som omförmäles i (den förutnämnda) § 30», vilken

föreskrift givetvis innebär, att det ifrågavarande straffet, som för övrigt

för verkställighet fordrar konsistoriets stadfästelse, skall beslutas av de i

sammanträdet deltagande lärarna. Vid sådant sammanträde kan ock eidigt

en annan föreskrift varning ådömas felande elev. För övrigt finnas några

bestämmelser, enligt vilka rektor har att utföra vissa åligganden »efter

samråd med övriga lärare , nämligen upprättandet av förslaget till bisordning

för seminariet och av förslaget till stipendiefördelning samt utlämnandet,

av ämnen för uppsatserna i den skriftliga avgångsprövningen.

»Hfter hörande av de vid seminariet anställda ämneslärarna» skall rektor

avgiva förslag till ämnen för ledig adjunktstjänst, och för övningsskolan

skall han uppgöra undervisningsplan och läsordning efter samråd med

skolans lärare och lärarinnor». »Slutligen är det »rektor och vederbörande

lärare», som bestämma om intagningen av de inträdessökande. Dessa äro

för närvarande de enda stadganden, som tillförsäkra kollegiet eller de enskilda

lärarna någon medverkan i avstående på arbetets ledning och ordningens

upprätthållande vid seminariet.

Enligt Kommitténs förslag till seminariestad<>a avser att åt kollegiet och

kommitténs _ _ 1 n

stadge- lärarna <nva ökat inflytande.

förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rektor och kollegium.

4!h>

Detta förslag innehåller noggrannare bestämmelser angående kollegiets

sammansättning och arbetssätt. Det föreskriver vissa bestämda sammanträden,

som terminligen skola förekomma, och ger ett visst eftertryck

även åt enskild kollegieledamots framställda begäran om kollegiets sammankallande

(§§ 119—125). Jfr Band 2 sid. 28.

1 fråga om en del ärenden lägger kommitténs förslag avgörandet i

kollegiets händer eller gör ett beslut av kollegiet till förutsättning för

ärendets slutliga avgörande. Så avgöras frågorna om intagning av inträdessökande

och om elevs flyttning från lägre till högre klass av kollegiet

(§§ 34: 2 och 37). Vitsorden för uppförande och flit bestämmas av kollegiet

såväl för seminarieeleverna efter förslag av klassföreståndare eller klasskonferens

som för barnen i övningsskolan efter förslag av vederbörande

övningsskollärare. Seminarieelevernas vitsord i de olika undervisningsämnena

och i undervisningsskicklighet m. in., såväl de, vilka skola utdelas vid

varje termins slut, som vitsorden i folkskollärarexamen, avgivas i kollegiet

av vederbörande lärare, varvid, om vitsordet är beroende av två eller flera

lärares bedömande och dessa icke enats om ett gemensamt vitsord, sådant,

bestämmes av kollegiet (§§ 24: 2 och 64). Kollegiet bestämmer om elevs

rätt till befrielse från undervisningen i ämne, vari han från annan skola

medfört vitsord, och under vissa förhållanden över sålunda befriad elevs

godkännande i folkskollärarexamen (§§ 8 och 65). Läroböcker för övningsskolan

bestämmas av kollegiet (§72: 3), och förslag om ny läroboks antagande

vid seminarieelevernas undervisning skall, innan det hänskjutes till

lokalstyrelsen, vara förordat av kollegiet (§ 16: 1). Kollegiet föreslår hos

lokalstyrelsen bibliotekarie för seminariet (§ 116). Det fattar beslut om

stipendiemedlens fördelning (§ 166) och om förvisningsstraff (§ 48), beslut

som i båda fallen underställas lokalstyrelsen.

Genom bestämmelser angående ämnes- och klasskonferenser samt

andra sammankomster av olika grupper inom lärarkåren (§§ 126 133 och

75) söker stadgeförslaget bereda lärarna tillfälle att uttala sin mening i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariernas styrelse.

49li

de frågor rörande undervisningen och ordningen vid seminariet, som närmast

intressera dem (jfr sid. 230 tf., 257 och 298). Förslaget har ock

en erinran till rektor att icke mer än nödigt är ingripa i övriga lärares

arbete; da han med avseende på undervisningen meddelar »de föreskrifter,

råd eller upplysningar, till vilka han finner sig befogad», bör

han beakta, »att den enskilde läraren må erhålla den självständighet i

arbetet, som icke är oförenlig med läroanstaltens verksamhet i det hela»

<§ 107: i).

Slutligen innehåller stadgeförslaget föreskrifter i ökat antal om skyldighet

för rektor att samråda med kollegiet eller med vederbörande lärare

(eller i frågor rörande hälsovården med skolläkaren), innan han för egen

del fattar sitt beslut. Förslaget till arbetsordning skall uppgöras efter

kollegiets hörande (§ 11), de allmänna ordningsföreskrifterna för läroanstalten

skola utfärdas efter samråd med kollegiet (§ 107: i). Då rektor meddelar

befrielse från undervisningen i det begränsade antal fall, där sådan

kan ifrågakomma (§§ 9 och 13: n), då han lämnar ledighet åt eleverna

med hänsyn till förestående avgångsexamen (§ 20: 3), då han meddelar

uppgifter för de skriftliga proven och för undervisningsproven i nyssnämnda

examen (§§ 60 och 61), då han besluter om intagandet av barn

i övningsskolan (§ 71), då han uppgör läroplan och arbetsordning för

samma skola (§ 72: 1), då han bestämmer angående bokinköp för dess

bibliotek (§ 73) och då han utfärdar ordningsregler för dess lärjungar

(§ 81), då han till lokalstyrelsen avgiver förslag angående ämnen för ledig

adjunktstjänst (§ 137: 2) och då han till kollegiet lämnar förslag till stipendiefördelningen

(§ 166), skall det enligt stadgeförslaget ske efter samråd

med eller med biträde av vederbörande lärare eller efter deras hörande.

Det bör genast sägas, att dessa föreslagna bestämmelser, där de

icke redan förut äro förhanden, till större delen icke innehålla annat, än

vad av seminarierektorerna numera oftast praktiseras, låt vara med större

eller mindre grad av följdriktighet. Men tydligt är, att deras fastställande

s. 497 Kontrollera mot PDF

Rektor och kollegium. 497

dock kommer att beteckna en viss inskränkning i området för rektors

myndighet.

Möjligen skall man häri se en fara. Det är onekligen icke hälsosamt

för en läroanstalt, om dess föreståndare alltjämt hämmas i sin verksamhet

av stadgeparagrafer och om varje angelägenhet, stor eller liten,

måste göras till föremål för parlamentariska förhandlingar inom lärarkåren.

Föreståndarens uppgift att leda förutsätter hos övriga lärare villighet

eller skyldighet att underordna sig ledningen. Och såväl den offentliga

kritiken som rektorstjänsternas egenskap av för viss tid givna förordnanden

innebär numera ett skydd mot en godtycklig och ovislig maktutövning

från föreståndarens sida.

Allt detta är i och för sig sant. Men kommittén är övertygad,

att den jämförelsevis obetydliga inskränkning i rektors befogenhet, som

av kommittén föreslås, är fullt förenlig med hans uppgift som seminariets

ledare. Hans beslutanderätt är i allmänhet lämnad orubbad. Ett mera

utsträckt samrådande mellan rektor och övriga lärare är helt enkelt ett

behov, som utgör en naturlig följd av seminariearbetets fortgående utveckling.

Kommittén har ock måst beakta vad erfarenheten till fullo

bestyrkt, att lärarens verksamhet, om den med framgång skall övas, kräver

ett ej allt för ringa mått av frihet och att ett verkligt fruktbringande

utvecklingsarbete inom en läroanstalt icke kommer till stånd utan en

självständig medverkan av alla dess krafter. Att giva den enskilde läraren

del i ansvaret för det hela är icke blott att giva honom en rätt, som

bör tillkomma honom, utan det är att giva honom ökat intresse för sin

uppgift och därmed ock ökad förmåga att fylla densamma. Rektors m)’ndighet

bör visserligen icke sakna stödet av lagstadgade bestämmelser, men

ytterst och till det väsentliga måste den äga sin grund i hans personliga

inflytande och i hans ständiga behövlighet för det helas sammanhållning

och ledning.

63 — 082$ 15 Follcunderv.-kom. htt. 1. FolksJcolesem. Band 7.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kap. VII. Förslag

till

Stadga för statens folkskoleseminarier.

KAP. I.

Seminariernas ändamål och allmänna anordning.

§ 1.

Folkskoleseminarierna hava till ändamål att utbilda lärare och

lärarinnor för rikets folkskolor samt att därmed även grundlägga den ut
O

Do

bildning, som kräves för lärarverksamhet i folkskolans överbyggnader.

Deras lärokurs avslutas med folkskollärarexamen.

§ 2.

De seminarier, som i denna stadga komma i betraktande, äro avsedda

dels för endast manliga lärjungar, lävar seminarier, dels för endast kvinnliga,

lärarinneseminarier.

§ 3.

Seminariet omfattar i regel fyra ettåriga klasser. Seminariekurser

av annan omfattning, avsedda för särskilda grupper av inträdessökande,

anordnas, där Kungl. Maj:t så bestämmer, och gälla om dem i tillämpliga

delar stadgans bestämmelser samt särskilda föreskrifter.

s. 499 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

499

§ 4.

För främjande av den praktiska utbildningen för lärarkallet skall

med seminariet vara förenad en övningsskola.

§ 5.

Vad i denna stadga säges om lärare, läkare, elev eller lärjunge gälle,

där ej annorlunda är angivet, såväl manlig som kvinnlig sådan.

KAP. II.

Arbetets allmänna anordning.

1. Undervisningens syfte och innehåll.

§ 6.

Undervisningen vid seminariet bör åsyfta ej blott att meddela

lärjungarna den allmänbildning och fackbildning, som de för sitt

framtida kall behöva, utan ock att ingiva dem kärlek till detta kall samt

att med den kristna livsåskådningen som grundval utbilda dem till sedliga

och självständiga personligheter. Den bör avse icke endast att bibringa

ett visst mått av kunskaper och färdigheter utan även och fastmera att grundlägga

håg för och giva förmåga av fortsatt arbete för vinnande av vetande

och själsodling. Den bör vidare inom varje ämne taga sikte på det praktiska

livets behov och intressen. Den bör slutligen genom att närmast

samla sig om Sveriges natur, hjälpkällor och näringar, Sveriges historia

och nutida samhällsförhållanden, svenskt språk och svensk litteratur främja

hos lärjungarna ett fosterländskt sinnelag och göra dem dugliga att i sin

blivande lärarverksamhet bidraga till arbetet för sin samtids medborgerliga

och nationella uppgifter.

s. 500 Kontrollera mot PDF

500

Förslag till stadga.

§ 7.

Seminariets lärokurs omfattar:

a) dels följande undervisningsämnen:

kunskapsämnen:

kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia, geografi, biologi

och hälsolära, fysik och kemi, ekonomilära, psykologi ocli pedagogik

samt för varje lärjunge efter eget val, dock med den inskränkning överstyrelsen

kan finna lämpligt föreskriva, antingen tyska eller engelska språket;

övningsämnen:

teckning, välskrivning, musik, trädgårdsskötsel, gymnastik med lek

och idrott samt för manliga elever vapenövning och slöjd, för kvinnliga

husligt arbete, innefattande kvinnlig slöjd och hushållsgöromål;

b) dels ock särskilda övningar till främjande av den praktiska utbildningen

för lärarkallet.

§ 8.

1. Elev, som företer vitsord från universitet eller högskola eller

från musikkonservatorium, vare, om han så önskar, befriad från deltagande

i undervisning i det ämne eller den ämnesgren, vitsordet avser.

2. Elev, som företer intyg från någon annan staten tillhörande eller

under statens kontroll stående läroanstalt om godkända insikter och färdigheter

i kurser, vilka av seminariets lärarkollegium prövas fullt motsvara

seminariets kurs i ämnet eller viss del av densamma, vare, om han så

önskar, befriad från deltagande i undervisningen i det ämne, som vitsordet

avser, till den utsträckning, som av kollegiet bestämmes. Dock må sådan

befrielse icke lämnas i fråga om kristendomskunskap, modersmålet, psykologi

och pedagogik, hälsolära eller gymnastik med lek och idrott.

3. Varje elev, som erhållit befrielse från undervisning i något ämne

på grund av föreskrifterna i denna §, skall dock deltaga i denna undervisning,

så snart den rör ämnets metodik. Befrielse från deltagande i undervisningsövningarna

i ämnet må icke medgivas.

s. 501 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

501

§ 9.

Elev må på egen begäran av rektor efter samråd med vederbörande

lärare kunna befrias från undervisningen i ett av ämnena främmande språk,

musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete samt från de i samma

ämne förekommande undervisningsövnirigarna; dock att sådan befrielse må

medo-ivas elev i första klassen, först sedan han under en termin vid seminariet

åtnjutit undervisning i ämnet. Med avseende på den sålunda befriades

godkännande vid flyttning och i folkskollärarexamen gäller, vad i

§§ 37 och 65 är stadgat.

2. Undervisningsplan och arbetsordning.

§ 10.

Undervisningen i seminariet ordnas med huvudsaklig ledning av

undervisningsplan, som av Kungl. Maj:t utfärdas, upptagande timplan och

kursplan samt ordning för den praktiska lärarutbildningen.

§ 11.

I överensstämmelse med stadgandet i § 10 skall rektor, efter seminarieläkarens

och kollegiets hörande, för varje läsår eller, om så prövas

lämpligt, för viss del därav uppgöra:

dels förslag till arbetets fördelning mellan seminariets lärare, upptagande

såväl deras tjänstgöring å lärorummet som ock deras skyldighet

med avseende på granskningen av skriftliga arbeten samt ledningen i

övrigt av lärjungarnas studier;

dels förslag till timplan;

dels förslag till arbetsordning, omfattande såväl plan för veckoarbetet

med uppgift på arbetet för varje klass under varje undervisningstimme samt

vederbörande lärares namn, som plan för de ändringar häri, som föranledas av

s. 502 Kontrollera mot PDF

502

Förslag till stadga.

elevernas i § 13 näinnda enskilda arbete och deras regelbundet återkommande

skrivningar å lärorummet eller i hemmet;

skolande dessa förslag understallas seminariets lokalstyrelse för prövning

och faststallelse.

Den fastställda arbetsordningen skall vara i varje läroruin anslagen.

§ 12.

1. Undervisningen skall, med hänsyn till ämnenas olika beskaffenhet,

i möjligaste mån så anordnas, att elevernas hemarbete jämnt fördelas på

veckans arbetsdagar, dock att hemuppgifter till dag efter idrottsövning

inskränkas samt till måndagen såvitt möjligt undvikas.

2. Rörande arbetsordningen vid de manliga seminarierna under den

tid, då skjututbildningen pågår, gälla särskilda föreskrifter.

§ 13.

1. Vid sidan av den undervisning, som avser hel klass eller avdelning

därav, och de hemuppgifter, som i samband därmed förekomma, bör,

i den mån sådant lämpligen kan ske och särskilt i de två högsta klasserna,

den enskilda eleven erhålla arbete till utförande på egen hand, så långt

möjligt är, avpassat efter hans böjelse och begåvning och med huvudsakligt

syfte att utveckla hans förmåga av självverksamhet.

2. Sådant enskilt arbete skall kunna förekomma i de olika kunskaps-

och övningsämnena med rätt för elev att välja, inom vilket eller

vilka av dem arbetet skall förläggas. Varje lärare bör i sammanhang med

sin undervisning tillhandagå eleverna med uppgifter för detta deras enskilda

arbete, giva den anvisning och ledning, som för arbetets utförande

äro behövliga, och granska det sätt, varpå det blivit utfört. I sådant syfte

skall läraren vara för eleverna tillgänglig å seminariet på bestämd tid

utom de egentliga lärotimmarna.

3. Till beredande av ökad tid för dessa enskilda ai-beten skola

eleverna i tredje och fjärde klassen sammanlagt minst två dagar i månaden

s. 503 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

503

vara lediga från undervisning, som ej omedelbart föranledes av nämnda

arbeten; dock att elev härigenom icke befrias från deltagande i å arbetsordningen

upptagen undervisningsövning. Efter överenskommelse mellan

rektor och vederbörande lärare må elev dessutom kunna erhålla ledighet

från klassundervisning i någon del av lärokursen i ett ämne, under

förutsättning att han därigenom icke åsidosätter något af det, som prövas

erforderligt för godkänt betyg i ämnet, och att det klassarbete, från vilket

han sålunda erhåller ledighet, fullt uppväges av en ökning i hans enskilda

arbete i samma eller annat ämne.

4. Ifrågavarande enskilda arbete bör för varje elev i regeln icke

förekomma samtidigt i mera än två ämnen. Vederbörande lärare före

över arbetet anteckning och lämne om detsamma meddelande till klassföreståndaren,

som bör tillse, såväl att ingen elev i de ovannämnda två

klasserna under en termin blir alldeles i saknad av sådant arbete som

ock. att ingen elev erhåller dylikt till för stor omfattning. Den ledighet

från klassundervisning, som enligt föregående moment kan i visst fall hava

blivit elev medgiven, skall av klassföreståndaren noggrant antecknas.

5. önskar elev utföra enskilt studiearbete under ferietid, äge han

att före feriernas början därför av vederbörande lärare erhålla behövliga

råd och anvisningar.

6. Om enskilt arbete, som av elev sedan senaste termins slut utförts,

skall kort anteckning göras å terminsbetyget eller kortfattat särskilt

intyg avgivas.

§ 14.

1. Tillfälliga förändringar i den fastställda arbetsordningen, som

påkallas av förfall för lärare eller av utflykter i undervisningssyfte eller

av andra för elevernas utbildning gagneliga sysselsättningar, vilka icke

lämpligen kunna å arbetsordningen uppföras, eller av annan anledning,

bestämmas av rektor; åliggande det i fråga om anordnande av utflykter i

undervisningssyfte vederbörande lärare att därom till rektor göra framställning.

s. 504 Kontrollera mot PDF

504

Förslag till stadga.

2. Utflykt i undervisningssyfte, som betingas av ett ämnes natur

och icke upptager längre tid än den för tillfället åt ämnet av arbetsordningen

anvisade, må vederbörande lärare efter eget beprövande anordna,

sedan han därom så vitt möjligt lämnat rektor meddelande.

3. Undervisningsmedel.

§ 15.

1. För ett ändamålsenligt bedrivande av undervisningen i de olika

ämnena bör varje seminarium vara försett med erforderlig materiell.

2. Vid varje seminarium skall, förutom en boksamling’ för övningsskolans

lärjungar, finnas ett bibliotek, avsett för läroanstaltens lärare och

seminariets elever. Detta bibliotek bör bestå av en huvudavdelnin°\ gemensam

för lärare och elever och inrymmande dels ett uppslagsbibliotek,

tillgängligt endast för begagnande på stället, dels ett studiebibliotek, tillgängligt

såväl för läsning på stället som för hemlån, samt, där så befinnes

lämpligt, av en mindre avdelning, innehållande uppslagslitteratur och

avsedd företrädesvis för lärarna.

§ 16-

1. Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap

beslutar seminariets lokalstyrelse, sedan vederbörande lärare eller

ämneskonferens eller rektor därom framställt förslag, som av kollegiet förordats.

2. Då förslag väckts om införande vid seminarium av ny lärobok

i kristendomskunskap, skall, för det fall att förslaget avser lärobok, som

förut är antagen vid annat seminarium eller vid allmänt läroverk, eller

avser oväsentligen förändrad upplaga av sådan bok, med ärendet förfaras

på sätt i fråga om bestämmande av läroböcker i andra ämnen är stadgat.

Ö

I annat fall skall förslaget ingivas till seminariets lokalstyrelse, som

har att delgiva detsamma åt för ändamålet utsedda sakkunniga, valda på sätt

s. 505 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

505

därom är särskilt stadgat. Dessa sakkunniga skola antingen var för sig

eller ock, därest Kungl. Maj:t beslutat, att de sakkunniga skola sammanträda,

gemensamt avgiva utlåtande över bokens lämplighet. Framställning

om de sakkunnigas sammankallande för ifrågavarande ändamål må göras

antingen av seminariets lokalstyrelse eller ock, när minst tre av de sakkunniga

därom förenat sig, av dessa.

Evad de sakkunniga kallats att sammanträda eller icke, äger seminariets

lokalstyrelse, i förra fallet efter delfående av de sakkunnigas utlåtande,

i senare fallet efter förloppet av en månad, sedan förslaget blivit

dem delgivet, besluta, huruvida den föreslagna boken skall antagas eller

icke, dock att, där lokalstyrelsen finner sig böra medgiva användning

av lärobok, vars antagande flertalet av de sakkunniga uttryckligen avstyrkt,

ärendet skall underställas Kungl. Maj:t, som därefter meddelar beslut

i frågan.

4. Lärotider in. in.

§ 17.

1. Läsåret omfattar trettionio veckor, av vilka sjutton räknas

till höstterminen och tjuguen till vårterminen samt en användes till inträdesprövning

för följande läsår.

2. Därest icke särskilda omständigheter föranleda undantag, skall

höstterminen börja inom augusti månad och vårterminen sluta inom juni

månad. Dag för terminernas början och slut bestämmes efter rektors

förslag av seminariets lokalstyrelse. Inträdesprövningen äger rum omedelbart

efter vårterminens slut.

3. I läsåret inräknas den ledighet, som lämnas eleverna från och

med torsdagen före påsk till och med nästföljande onsdag och från och

med lördagen före pingst till och med nästföljande tisdag. Därest i något

särskilt fall, för vinnande av lämpligare fördelning av elevernas ledighet

under vårterminen, en sådan åtgärd skulle finnas ändamålsenlig, må efter

kollegiets beprövande ledigheten under de två söckendagarna vid pingst

64—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

s. 506 Kontrollera mot PDF

506

Förslag till stadga.

kunna helt eller delvis utbytas mot annan ledighet av motsvarande längd

under loppet av samma termin.

4. Under den övriga delen av året äro allmänna ferier.

§ 18.

Varje dag före första lärotimmen ägnas femton minuter åt gemensam

morgonandakt med sång, bön och bibelläsning.

§ 19.

1. Undervisningen fördelas på undervisningstimmar, av vilka var

och en, där ej i den av Kungl. Maj:t utfärdade undervisningsplanen annorlunda

föreskrives, omfattar fyrtiofem minuter.

2. Antalet undervisningstimmar i veckan för varje klass må ej överskrida

det genom den för seminarierna utfärdade undervisningsplanen

angivna.

3. Den dagliga lärotiden må för varje elev omfatta högst sju undervisningstimmar,

av vilka högst fem må upptagas av kunskapsämnen.

4. Mellan två undervisningstimmar i följd skola eleverna åtnjuta

tio minuters rast. Ledighet närmast före eller efter gymnastikövning skall

dock minskas med den tid, som erfordras för omklädning. Därjämte må

i det fall, där åt något ämne två eller flera undervisningstimmar i följd

äro anslagna, mellanliggande rast eller raster kunna med rektors godkännande

bortfalla eller användas för undervisning. Till frukostlov anslås

minst eu och en kvarts timme.

5. Vid uppgörande av arbetsordningen för varje klass iakttages, att

frukostlov ej må föregås av mer än tre, ej heller efterföljas av mer än

fyra undervisningstimmar samt att av fyra undervisningstimmar i följd

minst en skall anslås åt övningsämne.

6. Där så prövas nödigt, må efter rektors bestämmande, lärare

kunna använda tid utom den fastställda arbetsordningen till att med en
-

s. 507 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

507

skild elev eller mindre grupp av elever företaga kort granskning av praktisk

undervisningsövning, varuti ifrågavarande elev eller elevgrupp deltagit.

7. Undervisningen bör i så stor utsträckning som möjligt förläggas

till tiden före middagsmåltiden. Förlägges undervisning till en senare tid,

skall den föregås av minst två timmars ledighet.

§ 20.

1. För hela seminariet gemensam ledighet från undervisningen skall

av rektor lämnas sammanlagt minst fyra, högst sex dagar under läsåret.

Den ledighet från undervisning, som med anledning av terminsarbetets

början och avslutning nödvändiggöres, inräknas ej i dessa lovdagar.

2. I sammanhang med ledighet enligt mom. 1 ävensom annars, då

anledning därtill gives, må rektor kunna till högtidlighållande av något

fosterländskt eller eljest betydelsefullt minne eller i annat dylikt syfte

samla läroanstaltens ungdom samt därvid, i den mån lämpligt finnes, anlita

lärares medverkan.

o

3. Åt de elever, som bereda sig till förestående folkskollärarexamen,

må rektor, efter samråd med vederbörande lärare, kunna i samband med

den skriftliga prövningen bevilja sammanlagt högst tre dagars ledighet,

på lämpligt sätt fördelad.

§ 21.

Sedan vid termins början å dag och timme, som vid föregående

termins slut tillkännagivits, läroanstaltens lärare och samtliga lärjungar

tillstädeskommit, anställe rektor, efter det bön med sång blivit förrättad,

upprop med lärjungarna och göre därvid de erinringar och meddelanden,

som han anser vara av behovet påkallade.

§ 22.

Vid slutet av varje vårtermin anställes på tid och sätt, som seminariets

lokalstyrelse efter förslag av rektor bestämmer, offentlig årsavslutning

med seminariets elever.

s. 508 Kontrollera mot PDF

508

Förslag till stadga.

§ 23.

Vid varje termins slut erhåller elev, där icke avgångsbetyg skall

för honom utfärdas, ett av klassföreståndaren undertecknat terminsbetyg,

upprättat efter fastställt formulär.

5. Vitsord och deras bestämmande.

§ 24.

1. Vid slutet av varje termin tilldelas åt eleverna vitsord över uppförande

och flit samt över insikter och färdigheter i de olika ämnena ävensom

beträffande eleverna i tredje och fjärde klassen vitsord över undervisningsskicklighet.

Likaledes tilldelas i folkskollärarexamen åt eleverna vitsord över

uppförande och flit, insikter och färdigheter samt undervisningsskicklighet

och sätt att behandla barnen i seminariets övningsskola.

2. Vitsorden över uppförande och flit bestämmas av kollegiet. Vitsorden

över insikter och färdigheter samt undervisningsskicklighet och sått

att behandla barnen avgivas i kollegiet av vederbörande lärare, varvid i

de fall, där vitsord är beroende av två eller flera lärares bedömande

och dessa icke enats om gemensamt vitsord, sådant bestämmes av kollegiet.

3. I sång och instrumentalmusik givas särskilda vitsord; vid intagning

enligt § 33 samt i folkskollärarexamen bestämmes därjämte, med

huvudsakligt avseende på det för sång avgivna vitsordet, ett vitsord för

ämnet i dess helhet. I gymnastik med lek och idrott bedömas färdighet

och insikt med särskilda vitsord; i folkskollärarexamen bestämmes därjämte,

med huvudsakligt avseende på det för färdighet avgivna vitsordet, ett

vitsord för ämnet i dess helhet. Vid bedömandet av elevs sätt att behandla

barnen bör hänsyn tagas såväl till hans sätt att behandla barnen under

lärotimmarna som till hans förmåga att leda dem vid lek och idrott samt

vid skolutflykter.

s. 509 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

509

§ 25.

]. Elevs uppförande bedörnes med vitsorden: Mycket gott (A),

Godkilnt (B), Icke godkänt (C); hans flit med vitsorden: Mycket god (A),

Godkänd (B), Icke godkänd (C); hans insikter, färdigheter och undervisningsskicklighet

med vitsorden: Berömlig (3), Med utmärkt beröm godkänd (2V2),

Med beröm godkänd (2), Icke utan beröm godkänd (IV2), Godkänd (1), Icke

fullt godkänd (V2), Otillräcklig (0); hans sätt att behandla barnen i seminariets

övningsskola med vitsorden: Mycket gott (A), Godkänt (B), Icke godkänt (C).

2. De vitsord, som vid termins slut och i folkskollärarexamen

givas i kunskaps- och övningsämnena, skola bestämmas så, att de i möjligaste

mån bliva ett uttryck för den ståndpunkt, som eleven kan anses

hava uppnått med avseende på insikt och färdighet i varje särskilt ämne,

dels genom sitt arbete i klassen, dels genom sitt enskilda arbete, dels

ock på annat sätt, och må därvid elevens enskilda arbete i något ämne

öva inverkan på hans vitsord i ämnet, i den mån det prövas hava främjat

hans allmänna insikt och färdighet i detsamma.

3. Beträffande kunskaps- och övningsämne må högsta betygsgraden

användas endast i de fall, då elev ådagalagt ovanligare begåvning för ämnet

i förening med utmärktare insikt och färdighet däruti, samt beträffande

undervisningsskicklighet och sätt att behandla barnen, blott då elev

visat synnerlig fallenhet och förmåga i sådant hänseende.

§ 26.

De vitsord, som utdelas vid termins slut, införas i eu särskild terininslängd,

de i folkskollärarexamen bestämda i en särskild examenslängd och de efter

inträdesprövningen avgivna i den insökningslängd, som omförmäles i § 111.

6. Intagning i seminarium, inträdesfordringar och inträdesprov.

§ 27.

Intagning i seminarium må med det undantag, som nämnes i § 35,

ske endast i samband med den årliga inträdesprövningen.

s. 510 Kontrollera mot PDF

510

Förslag till stadga.

§ 28.

Den. som önskar att vinna inträde i seminarium, skall med egenhändigt

skriven ansökning senast den 10 maj det år, då inträde åsyftas,

anmäla sig hos rektor och därvid till ansökningen foga i huvudskrift eller

behörigen styrkt avskrift:

A) vederbörande pastorsämbetes intyg, varav framgår, att sökanden

a) är döpt medlem av svenska kyrkan och efter där åtnjuten konfirmationsundervisning

behörigen förklarats berättigad till konfirmation och

nattvardsgång,

b) haft naturliga eller skyddskoppor, samt

c) vid början av nämnda år ännu icke fyllt tjugusex år men,

då fråga är om manlig inträdessökande, fyllt sexton år, om inträde

sökes i första klassen, och sjutton år, om inträde sökes i annan klass, samt,

då fråga är om kvinnlig inträdessökande, fyllt sjutton år, om inträde

sökes i första klassen, och aderton år, om inträde sökes i annan klass;

B) intyg av pastorsämbete eller kommunal förtroendeman i hemorten

av innehåll, att sökanden är känd för ett gott uppförande;

C) av legitimerad läkare enligt fastställt formulär avgiven redogörelse

för av honom verkställd undersökning rörande sökandens kroppsbeskaffenhet;

D) avgångsbetyg från under offentlig kontroll stående läroanstalt,

där sökanden senast åtnjutit undervisning; samt

E) av vederbörande utfärdat betyg över den tjänstgöring såsom

lärare vid nagon under offentlig kontroll stående läroanstalt, som sökanden

må hava haft.

§ 29.

Sökande, som under flera år med goda vitsord tjänstgjort på eget ansvar

i småskola eller folkskola eller på annat sätt ådagalagt synnerlig duglighet

för lärarkallet, må, därest han i övrigt fullgjort de för intagning

stadgade fordringarna, kunna antagas till elev vid seminarium även

vid högre ålder än tjugusex år, dock att sådan sökande vid början av

s. 511 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

511

löpande kalenderår ännu icke fyllt tjuguåtta år, om ansökan gäller första

klassen, och tjugunio år, om ansökan gäller annan klass.

§ 30.

Ej må i seminarium någon intagas, som icke är fri från sådan sjukdom

eller så beskaffat lyte, som kan utgöra hinder för framgångsrikt

bedrivande av arbetet i seminariet eller menligt inverka på medlärjungar

eller göra sökanden olämplig för lärarkallet.

§ 31.

Den som söker inträde i seminariets första klass skall prövas med avseende

på mogenhet och begåvning samt med avseende på kunskaper och

färdigheter i nedannäinnda ämnen. För godkänt vitsord fordras

i kristendomskunskap:

någon bekantskap med gamla och nya testamentets heliga skrifter

samt noggrannare kännedom om Lukas’ evangelium,

kännedom om den bibliska historien i fullständigare framställning

samt om det viktigaste av de bibliska ländernas geografi,

god insikt i Luthers lilla katekes och den antagna utvecklingen med

därtill hörande bibelspråk;

i modersmålet:

färdighet att läsa väl jämte förmåga att på ett redigt sätt muntligen

redogöra för det lästa,

säkerhet i rättstavning av svenska ord samt i användning av skiljetecken

inom enklare satsbyggnader,

kännedom om det allmännaste av form- och satsläi''an,

förmåga att redigt och någorlunda felfritt skriftligen redogöra för

ett bland flera uppgivna lättare ämnen;

i matematik:

god insikt och färdighet i räkning med hela tal, allmänna bråk och

decimalbråk jämte tillämpning på praktiska uppgifter, såsom sortför
-

s. 512 Kontrollera mot PDF

512

Förslag till stadga.

vandling, medelvärdesberäkning, bolagsräkning samt procent- och ränteräkning;

säker kännedom om gällande system för mått, mål och vikt; god

övning i huvudräkning,

insikt och färdighet i uppritning, beskrivning och mätning av linjer,

vinklar, tresidingar, fyrsidingar, cirklar samt sådana solida figurer, som

hava nämnda ytor till bas och mot grundytorna vinkelräta sidor, allt i

överensstämmelse med kursen för folkskola litt. A;

i historia:

kännedom om Sveriges och de skandinaviska grannlandens historia

Ö o

till omfattning i huvudsak motsvarande den, som fordras för inträde å

gymnasium;

i geografi:

kännedom om de olika ländernas, särskilt fäderneslandets, geografi till

omfattning i huvudsak motsvarande den, som fordras för inträde å gymnasium;

i naturkunnighet:

kännedom om de allmännaste naturföremålen, om människokroppens

byggnad, förrättningar och vård, om de viktigaste naturföreteelserna, om

det allmännaste av läran om himlakropparna, allt i överensstämmelse med

kursen för folkskola litt. A;

i teckning:

någon färdighet i teckning av enkla föremål efter naturen;

i välskrivning:

jämn och redig handstil;

i sång:

förmåga att sjunga någon enkel sång eller psalm efter eget val eller

på annat sätt ådagalagd förefintlighet av musikaliskt gehör;

i slöjd:

för manlig inträdessökande: färdighet i användningen av de vanligaste

verktygen för träslöjd;

för kvinnlig inträdessökande: färdighet i enkel linnesömnad och

stickning.

s. 513 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning 513

§ 32.

1. Inträdesprövningen börjar första helgfria dag efter vårterminens

slut. Den förrättas i av rektor uppgjord ordning och utgöres av:

A) Skriftliga prov:

a) rättskrivningsprov;

b) en uppsats över ett bland flera uppgivna lättare ämnen;

c) räkneprov;

d) skriftligt besvarande av enkla frågor, fallande inom området av

de i § 31 nämnda kunskapsämnena och kurserna.

Uppgifterna för de skriftliga proven bestämmas av rektor efter förslag

av vederbörande lärare.

För uppsatsens utarbetande medgives en tid av fyra timmar och

föi'' räkneprovet en tid av tre timmar. På grund av de inträdessökandes

skriftliga prov bedömes även deras färdighet i välskrivning.

Tillträde till de muntliga proven må icke lämnas åt andra inträdessökande

än dem, som för rättskrivning och uppsats erhållit godkända

vitsord.

B) Muntliga prov:

Förhör i de uti § 31 nämnda kunskapsämnena.

C) Prov i teckning, sång och slöjd.

I sång må avseende fästas huvudsakligen vid förefintligheten av

musikaliskt gehör.

2. För inträde fordras godkänt vitsord i samtliga i § 31 nämnda

ämnen; dock må inträdessökande, som i ett av nämnda ämnen med undantag

av kristendomskunskap, modersmålet och matematik icke erhållit godkänt

vitsord, kunna antagas till elev, såvida han visat sig äga synnerlig

fallenhet för lärarkallet eller i allmänhet utmärktare begåvning.

§ 33.

För intagning i annan klass än den första fordras, att den inträdessökande

visar sig uppfylla de i § 31 angivna inträdesfordringarna samt där
65

— 082S15 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskol estm. Band 1.

s. 514 Kontrollera mot PDF

514

Förslag till stadga.

jämte äga godkänd insikt och färdighet i den eller de föregående klassernas

lärokurser; dock må undantag därvid kunna göras för ett av ämnena

främmande språk, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete samt,

där sjukdom eller lyte förhindrat sökanden att förvärva föreskriven insikt

och färdighet, gymnastik med lek och idrott, varvid saknad av godkänt

vitsord i varje fall skall uppvägas av sökandens i övrigt ådagalagda insikter

och färdigheter eller visad synnerlig fallenhet för lärarkallet.

För intagning i fjärde klassen fordras därjämte väl vitsordad tjänstgöring

i någon under offentlig kontroll stående läroanstalt under minst

två terminer, eller ock att sökande i övningsskolan avlägger undervisningsprov,

som godkännes.

§ 34.

1. Så snart ske kan efter ansökningstidens slut, skola rektor och

seminarieläkaren granska de inkomna läkarredogörelserna och i samråd

avgöra, vilka av de inträdessökande som, utan att underkastas särskild av

seminarieläkaren verkställd undersökning, på grund av stadgandet i § 30

icke böra såsom elever mottagas, varefter dessa genom rektors försorg, såvitt

möjligt före inträdesprövningens början, härom underrättas.

Före inträdespröfningens slut skall seminarieläkaren på grund av

de nämnda läkarredogörelserna och egen undersökning, där han funnit

sådan nödig, till rektor avgiva yttrande angående de inträdessökandes

lämplighet från fysisk synpunkt för seminariearbetet och för lärarkallet

vid folkskolan.

2. Efter inträdesprövningens slut sammanträder kollegiet, sammansatt

i enlighet med § 119 mom. 4, och avgivas därvid, på sätt i § 24

mom. 2 är stadgat, vitsord över de avlagda proven, varefter kollegiet,

med tillämpning av ovan givna föreskrifter, bestämmer, om och i vilken

klass sökande må vinna inträde.

3. Vid intagningen skall tillses, att platser hållas tillgängliga för de

elever, som förut tillhöra seminariet och vid slutet av vårterminen icke

s. 515 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

515

blivit uppflyttade, evad dessa elever vid föreskriven prövning befinnas förtjänta

att uppflyttas eller korama att kvarstanna i den klass, som de

senast tillhört.

4. För så vitt ej lokalstyrelsen på grund av särskilda förhållanden

medgiver undantag, må i varje klass icke flera elever intagas, än att hela antalet

samtidigt i klassen undervisade uppgår till högst trettio eller till det

av lokalstyrelsen bestämda mindre antal, som behörig hansyn till elevernas

hälsa och ordentliga undervisning fordrar.

5. Om ej härvid alla de till inträde berättigade kunna mottagas,

bör företräde lämnas dem, som ådagalagt större mognad och kunskaper

eller visat sig äga särskild begåvning för lärarkallet.

§ 35.

Skulle vid början av höstterminen visa sig, att vid seminariet

finnes utrymme för flera elever än dem, som redan intagits, äge kollegiet

att med ledning av ovan givna bestämmelser bland dem, som äro till inträde

behöriga men för bristande utrymme ej blivit intagna, till elever

antaga så många, som med tillämpning av § 34 mom. 4 böra ytterligare

kunna mottagas.

§ 36.

Elev erhåller vid sin intagning ett exemplar av denna stadga och

ett exemplar av seminariets senast utgivna årsredogörelse.

7. Flyttning samt avgång utan examen.

§ 37.

1. Beslut om elevs flyttning från lägre till högre klass fattas av

kollegiet, och gäller därvid i tillämpliga delar vad i § 33 är stadgat om

villkoren för intagning i högre klass än den första.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51(J

Förslag till stadga.

2. Sådan flyttning verkställes i sammanhang med årsavslutningen men

kan ske även efter särskild prövning, som anställes enligt av rektor uppgjord

ordning vid början av höstterminen. Därvid må elev, som vid vårterminens

slut icke blivit uppflyttad till högre klass, prövas endast i de

ämnen, i vilka han då erhållit lägre vitsord än Godkänd.

§ 38.

Den, som tillhört en och samma klass under fyra terminer, men

likväl icke finnes äga de kunskaper och färdigheter, som fordras för uppflvttning

till högre klass eller för erhållande av godkänt betyg i folkskollärarexamen,

vare, såvida ej kollegiet prövar sjukdom eller andra giltiga

skäl böra föranleda undantag, från seminariet skild och erhålle, om han

så önskar, avgångsbetyg, som i § 39 sägs.

§ 39.

o

Astundar elev att utan undergående av folkskollärarexamen avgå

från seminariet, anmäle hos rektor sin önskan och uppvise därvid, om han

är omyndig, målsmans skriftliga samtycke. Rektor äge att för honom,

på grund av senast bestämda vitsord, utfärda avgångsbetyg i enlighet med

fastställt formulär. Förefinnes skäl till ändring i det åt elev sålunda tilldelade

vitsordet för uppförande, må dock avgångsbetyg icke meddelas,

förrän kollegiet fattat nytt beslut i frågan.

§ 40.

Från seminariet avgången skall den elev anses vara,

a) som vid vårterminens slut icke blivit uppflyttad till högre klass

och ej före höstterminens början hos rektor anmält sin önskan att vid

seminariet kvarstanna;

b) som varit med anmält giltigt förfall frånvarande från seminariet

under en sammanhängande tid motsvarande mer än ett läsår;

s. 517 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

517

c) som utan hos rektor anmält giltigt förfall uteblivit från undervisningen

under en sammanhängande tid av mer än två veckor.

8. Ordning och tukt.

§ 41.

1. Elev vinnlägge sig om gudsfruktan, flit och goda seder samt

vise vördnad för allmän lag och ordning.

2. Elev beflite sig om noggrannhet och ordentlighet i arbetet och

följe undervisningen med uppmärksamhet.

3. Så utom som inom läroanstalten iakttage han ett skickligt och

hedrande uppförande.

§ 42.

1. För sina lärare vise elev aktning och hörsamhet.

2. I sitt förhållande till medlärjungarna vinnlägge sig elev om rättrådighet,

fördragsamhet och god kamratanda.

3. I sin befattning med barnen i övningsskolan betrakte sig elev

såsom lärare, visserligen med begränsad befogenhet, men med väsentlig medansvarighet

i deras undervisning och uppfostran.

§ 43.

1. Seminariets arbetsordning samt allmänna ordningsföreskrifter

ställe sig elev till noggrann efterrättelse.

2. Vid lästermins början inställe sig elev på bestämd tid å seminariet,

såvida ej hos rektor anmälts förfall, som av honom godkänts. Till

undervisnings- och övningstimmarna liksom till morgonandakten infinne

sig elev å utsatt tid och må under inga förhållanden utan giltigt förfall

eller givet tillstånd från dem utebliva.

3. Behöver elev för någon sin angelägenhet ledighet från under
o

o O C

visningen, begäre sådan hos rektor, där ej denne för särskilda fall bestämt

s. 518 Kontrollera mot PDF

518

Förslag till stadga.

arman ordning för erhållande av sådan ledighet, eller i det fall, soin i §

105 punkt 3 sägs, hos biträdande föreståndarinna.

4. Då elev utan förut erhållet medgivande nödgats utebliva från

undervisningen, skall han snarast möjligt till rektor (dier vederbörande

klassföreståndare lämna uppgift angående orsaken till sin frånvaro.

5. År orsaken till frånvaron sjukdom och bliver därvid läkare

anlitad, skall ett av denne avgivet intyg om sjukdomen snarast möjligt

till rektor inlämnas.

§ 44.

Värnpliktig seminarieelev åligger att med begagnande av de möjligheter,

som gällande författningar medgiva, söka få sin värnpliktstjänstgöring

sa ordnad, att den i minsta möjliga mån menligt inverkar på hans

seminarieutbildning, och bör han för sådant ändamål inhämta råd och upplysningar

av rektor.

§ 45.

1. Elev vare pliktig att, i den mån och på det sätt rektor prövar

lämpligt, biträda bibliotekarien i skötandet av seminariets läsrum samt

vederbörande lärare i vården av laboratorier och materiell.

2. Elev handhave med varsamhet seminariets undervisningsmateriell

och övriga tillhörigheter. Sker genom elevs oaktsamhet skada därå, ersättes

den ofördröjligen av den skyldige. Kan denne icke uppgivas, ersättes

skadan genom sammanskott av de elever, under vilkas sammanvaro den skett

eller som kunna anses vara gemensamt ansvariga därför.

§ 46.

Till biträde åt lärarna vid upprätthållande av ordning samt övervakande

av elevernas uppförande inom och utom lärorummet utses bland

eleverna inom varje klass ordningsmän, vilka det även åligger att vårda

seminariets inom lärorummet befintliga tillhörigheter samt i allmänhet gå

rektor och klassföreståndare tillhanda i ärenden, som röra klassen.

s. 519 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

§ 47.

519

1. Vid av elev begången mindre förseelse söke läraren att genom

tilltal och förmaning rätta den felande.

2. Vid fortsatt felaktighet eller svårare förseelse vare elev underkastad

tillrättavisning av rektor.

3. Där rektor så anser lämpligt, må han hänskjuta fråga om elevs

bestraffning till kollegiet, som efter hållen undersökning må, om det

finner skäligt, döma den felande till varning. Beslut om sådan varning

antecknas i kollegiets protokoll, och varningen tilldelas den felande av

rektor i närvaro av två personer, dem kollegiet utser.

§ 48.

1. Elev, som av ådömd varning icke låter sig rätta utan ådagalägger

fortsatt felaktighet eller olydnad, må, i mån av förseelsens mer eller

mindre svåra beskaffenhet, av kollegiet förvisas från seminariet antingen

för alltid eller för viss tid, dock i senare fallet icke över ett år.

2. Elev, som på grund av förbrytelse, lastbarhet eller eljest synnerligen

förargelseväckande uppförande finnes vara lärarkallet ovärdig, skall,

även utan föregående varning, för alltid förvisas från seminariet.

3. Begår elev förbrytelse av beskaffenhet, att han endast av målsägande

eller efter dennes angivelse kan vid domstol åtalas, vare kollegiet,

även om sådant åtal icke sker, oförhindrat att döma den skyldige till sådan

bestraffning, som enligt denna stadga kan av kollegiet åläggas.

§ 49.

Förvisningsstraff må med angivande av de skäl, som därtill föranlett,

ådömas av kollegiet, men skall för att bliva gällande underställas seminariets

lokalstyrelse. Från den dag, då kollegiets beslut om förvisning

fattas, må vederbörande elev tills vidare icke begagna sig av undervisningen

vid seminariet. Den, som blivit förvisad från ett seminarium, må

O 7

s. 520 Kontrollera mot PDF

520

Förslag till stadga.

icke under den tid, för vilken förvisningen gäller, erhålla inträde vid

annat seminarium; och skall till förekommande härav underrättelse om

förvisningen lämnas till rektorerna vid de seminarier, vilka sådan underrättelse

kan angå.

§ 50.

Om vid undersökning rörande elevs uppförande sådana omständigheter

framkomma, att det befinnes olämpligt, att han fortfarande vid seminariet

åtnjuter undervisning, äge kollegiet avstänga honom från deltagande

däri, intill dess saken blivit utredd.

§ 51.

Anklagas elev vid domstol för brott, må kollegiet kunna förordna

ett ombud att vid rättegången närvara med rätt till talan i allt vad eleven

angår.

9. Fysisk uppfostran och sundhetsanordningar.

§ 52.

Arbetet vid seminariet bör i sin helhet anordnas och utföras med

sorgfällig hänsyn till elevernas hälsa och krafter. Därvid böra särskilt

vidtagas åtgärder för att hos eleverna främja en sund kroppsutveckling

samt förebygga överansträngning och undanröja på deras välbefinnande

menligt inverkande omständigheter.

§ 53.

1. Vid början av varje termin skola seminariets elever av seminarieläkaren

i närvaro av gymnastikläraren samt vederbörande klassföreståndare

undersökas med avseende på sitt hälsotillstånd och sin kroppsliga utveckling

och därjämte minst en gång under varje läsår av samme läkare

s. 521 Kontrollera mot PDF

Arbetets allmänna anordning.

521

i närvaro av klassföreståndaren särskilt undersökas lieträffande syn- och

hörselförmåga. Aven eljest, där med avseende på enskild elev rektor finner

läkarundersökning behövlig, skall sådan av seminarieläkaren verkställas.

2. Elev vare skyldig att underkasta sig nu nämnda läkarundersökningar,

och skall till utgången av dessa tagas hänsyn vid avgörande av

fråga om ledighet för honom från viss del av undervisningen. Rektor

och läkare böra tillse, att dessa undersökningar så anordnas, att tillbörlig

grannlagennet gent emot eleverna därvid iakttages.

§ 54.

1. Genom rektors försorg och på sätt han prövar lämpligt böra

eleverna redan under första terminen av sin vistelse vid seminariet, med

eller utan samband med den övriga undervisningen, få sin uppmärksamhet

fäst vid betydelsen för dem i deras studiearbete och framtida verksamhet

av fysisk hälsa och styrka samt erhålla upplysningar och råd angående

kroppens vård och en sund levnadsordning.

2. För att främja elevernas idrottsövningar och friluftslekar

bör rektor söka att, helst inom det för seminariet upplåtna området, bereda

härför lämplig plats och anskaffa erforderlig materiell.

3. Saknas inom läroanstaltens byggnader inrättning för dusch eller

bad, bör, där så ske kan, tillfälle till billiga bad genom rektors försorg

beredas eleverna.

4. Där omständigheterna sådant medgiva, skall rektor söka bereda

eleverna tillfälle att inhämta färdighet i simning.

§ 55.

I fråga om uppvärmning, luftväxling, belysning och renhållning av

seminariets lokaler skall rektor i samråd med seminariets läkare till noggrann

efterlevnad utfärda ordningsregler, vilka böra vara i seminariebyggnaden

på lämpligt sätt anslagna.

66—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 522 Kontrollera mot PDF

522

Förslag till stadga.

§ 56.

Elev vare medgivet att i varje sin hälsoangelägenhet kostnadsfritt

vända sig till seminariets läkare.

§ 57.

Elev, vilken befinnes lida av sådan sjukdom eller så beskaffat lyte,

som gör honom olämplig för seminariearbetet eller innebär fara för övriga

elevers hälsa, må, efter av seminariets läkare däröver avgivet skriftligt utlåtande,

av kollegiet från seminariet skiljas; börande i avgångsbetyget

anteckning göras om anledningen till avgången.

§ 58.

1. Om elev angripes av smittosam sjukdom eller sådan yppar

sig inom hans närmaste omgivning, skall han, så vitt möjligt är, ombesörja,

att meddelande därom ofördröjligen lämnas rektor, vilken i samråd

med seminariets läkare äger vidtaga nödiga försiktighetsåtgärder. Befinnes

därvid erforderligt att för längre tid än en eller annan dag inställa undervisningen,

ankomme på seminariets lokalstyrelse att i enlighet med hälsovårdsstadgans

föreskrifter därom förordna.

2. Elev, som på grund av smittosam sjukdom varit från undervisningen

avstängd, må ej till läroanstalten återvända, förrän han för rektor

företett av seminariets läkare utfärdat skriftligt medgivande.

cö o

kap. in.

Folkskollärarexamen.

§ 59.

Vid vårterminens slut anställes å de dagar, som seminariets lokalstyrelse

på rektors förslag bestämmer, folkskollärarexamen med de elever i

fjärde klassen, som före den 1 april hos rektor anmält sig därtill.

s. 523 Kontrollera mot PDF

Folkskollärarexamen.

523

§ 60.

1. Folkskollärarexamen börjas med följande skriftliga prov: en

svensk uppsats över ett bland flera uppgivna ämnen; en pedagogisk uppsats

över ett bland flera uppgivna ämnen; en matematisk uppsats, behandlande

en eller flera av för densamma lämnade uppgifter. Rektor lämnar

efter samråd med övriga lärare ämnen för dessa uppsatser, vilka av eleverna

utarbetas på lärorummet under tillsyn av seminariets lärare i dem emellan

av rektor föreskriven ordning. För de båda förstnämnda uppsatserna medgives

till vardera eu tid av sex timmar, för den matematiska en tid av

fyra timmar. Är arbetet vid den föreskrivna tidens slut ej fullbordat, må

det ändock kunna till bedömande upptagas. För den svenska uppsatsen

må intet hjälpmedel användas, såvida det icke vid uppsatsämnenas bestämmande

prövats lämpligt, att för något särskilt ämnes behandling viss

litteratur tillhandahålles de skrivande. För den pedagogiska uppsatsen fa

de böcker begagnas, ,som äro för seminariets övningsskola antagna, och

för den matematiska uppsatsen, om så befinnes lämpligt, sådana räknetabeller,

som varit vid undervisningen använda.

2. De skriftliga arbetena granskas och bedömas av de lärare, som kollegiet

därtill utser, varvid iakttages, att varje arbete blir bedömt av minst

två lärare. Såsom vitsord användas de i § 25 för insikter och färdigheter

angivna uttrycken. Vitsorden införas i eu särskild, enligt fastställt

formulär upprättad betygslista, vilken bifogas protokollet över det kollegiesammanträde,

som hålles efter slutad folkskollärarexamen.

§ 61.

Folkskollärarexamen omfattar för övrigt dels förhör i de till fjärde

klassens kurs hörande kunskapsämnena, dels undcrvisningsprov, som anställes

i övningsskolan i där förekommande kunskaps- och övningsämnen.

Vid sistnämnda prov bör åt varje elev beredas tillfälle att undervisa i

s. 524 Kontrollera mot PDF

524

Förslag till stadga.

minst ett ämne. Uppgifterna för undervisningsprovet bestämmas av rektor

i samråd med vederbörande lärare och fördelas mellan eleverna tjugufyra

timmar före provets början.

§ 6-2.

De avgående elevernas färdighet i gymnastik samt prov på deras

färdighet i övriga övningsämnen uppvisas vid den offentliga årsavslutningen

med seminariets elever.

§ 63.

Elev vare vid folkskollärarexamen frikallad från prövning i det

eller de undervisningsämnen, vari han vid seminariet icke åtnjutit undervisning,

och bör, då sådan prövning icke ägt rum, anteckning därom göras

i examensbetyget.

§ 64.

Efter slutad folkskollärarexamen sammanträder kollegiet och bestämmer

vitsord över elevernas uppförande och flit, företrädesvis avseende

det sista läsåret, varjämte, på sätt i § 24 mom. 2 är föreskrivet och i

enlighet med de allmänna grunder för betygsgivningen, som i § 25 äro

stadgade, vitsord avgivas och fastställas över elevernas insikter, färdigheter,

undervisningsskicklighet och sätt att behandla barnen i seminariets

övningsskola, börande därvid behörig hänsyn tagas jämväl till de avlagda

skriftliga och muntliga proven.

§ 65.

1. Betyg över avlagd folkskollärarexamen meddelas den elev, som erhållit

minst vitsordet Godkänd för uppförande och flit, för undervisningsskicklighet

samt för sätt att behandla barnen i seminariets övningsskola

och som vid seminariet erhållit eller eljest, på sätt i § 8 sägs, genom

företedda betyg ådagalagt godkända insikter och färdigheter i samtliga

undervisningsämnen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkskollärarexamen.

52ö

2. Från den i inom. 1 givna bestämmelsen må undantag kunna medgivas

beträffande ett av ämnena främmande språk, musik, trädgårdsskötsel,

slöjd och husligt arbete samt, där sjukdom eller lyte förhindrat eleven att

förvärva föreskriven insikt och färdighet, gymnastik med lek och idrott, i

varje fall dock under villkor att saknaden av godkänt vitsord uppväges

av sammanlagt minst två betygsenheter över Godkänd i ett eller flera av

de i seminarieundervisningen ingående kunskaps- och övningsämnena eller

undervisningsskicklighet.

Elev, som (Ulligt § 9 varit befriad från undervisningen i ett ämne,

erhåller icke vitsord däri men skall vid nyssnämnda utjämning anses hava

i ämnet erhållit vitsordet < Hillräcklig.

Vid förenäinnda utjämning må i fråga om elev, som på grund av

§ 8 icke deltagit i undervisningen i visst ämne eller ämnesgren, på kollegiets

prövning bero, i vad män han bör få räkna sig tillgodo vid annan

läroanstalt erhållet vitsord.

§ 66.

Betyg över avlagd folkskollärarexamen utfärdas av rektor enligt

fastställt formulär och påtecknas av ordföranden i seminariets lokalstvrelse.

§ 67.

Elev, som icke blivit godkänd i folkskollärarexamen, må, om han det

önskar, utbekomma vanligt terminsbetyg eller ock sådant avgångsbetyg, som

•omförmäles i § 39.

§ 68.

1. Den, som i ett av de i § 65, 2 angivna ämnen icke erhållit

godkänt vitsord i avlagd folkskollärarexamen, äge rätt att i sådant ämne

undergå efterprövning. Ingen må undergå sådan prövning mer än eu gång.

2. Anmälan till efterprövning skall göras hos rektor vid något folkskoleseminarium,

vilken det åligger att inom två veckor till överstyrelsen

insända anmälningshandlingarna. Prövningen skall ske vid det seminarium,

s. 526 Kontrollera mot PDF

526

Förslag till stadga.

som överstyrelsen i varje särskilt fall anvisar, och under rektors överinseende

anställas av vederbörande lärare i ämnet å den tid och i den ordning, som

rektor efter samråd med sagde lärare bestämmer.

Betyg över dylik prövning skall antecknas i seminariets examenslängd

samt enligt fastställt formulär utfärdas och gälle, såsom hade det i

folkskollärarexamen den examinerade tilldelats.

KAP. IV.

Övningsskolan.

§ 69.

övningsskolan bör vara så anordnad, att den kan dels utgöra

mönster för en god skola, dels ock i behövlig omfattning bereda tillfälle

till seminarieelevernas praktiska utbildning för folkskollärarkallet.

§ 70.

1. Övningsskolan skall omfatta en småskola, en egentlig folkskola,

i regel bestående av två eller flera avdelningar, en folkskolans högre avdelning

samt, där förhållandena det medgiva, en fortsättningsskola.

2. I övningsskolan böra undervisas både gossar och flickor.

3. De barn i övningsskolan, som i regeln undervisas samtidigt av

samma lärare, bilda en avdelning, och skall för varje sådan av rektor förordnas

en avdelningsföreståndare.

4. Undervisningstimrne i övningsskolan skall omfatta högst fyrtiofem

minuter, dock att i fråga om egentliga folkskolan, folkskolans högre

avdelning och fortsättningsskolan seminariets lokalstyrelse må med avseende

å övningsämne kunna medgiva undantag från denna bestämmelse.

s. 527 Kontrollera mot PDF

Övningsskolan.

527

§ 71.

Barn må i övningsskolan intagas tidigast det kalenderår, under

vilket det fyller sju år.

Rektor avgör i samråd med vederbörande lärare, vilka av de anmälda

barnen som skola i övningsskolan intagas.

O O

För övningsskolans barn må ingen skolavgift erläggas.

§ 72.

1. Efter samråd med de lärare, som undervisa i övningsskolan eller

handleda* seminariets elever vid deras praktiska undervisningsövningar, skall

rektor, med huvudsaklig ledning av för folkskolorna i riket gällande normalplan,

upprätta läroplan och arbetsordning för nämnda skola.

2. Vid början av varje termin skall denna läroplan å sådant sammanträde,

som i § 129 sägs, underkastas en närmare granskning, därvid

bestämmes, vilka delar av kurserna som lämpligen kunna överlämnas till

genomgående vid de praktiska undervisningsövningarna under terminen.

3. Kollegiet bestämmer efter framställning av vederbörande lärare

eller ämneskonferens eller rektor läroböcker för övningsskolan med samma

befogenhet, som enligt folkskolestadgan tillkommer skolråd.

§ 73.

I övningsskolan bör finnas en för dess lärjungar avsedd boksamling;

och åligger det den av övningsskolans lärare, som rektor därom anmodar,

att under ansvar förestå denna boksamling och handleda seminariets elever

i dess skötsel samt att för densammas räkning verkställa de bokinköp,

som av rektor efter förslag av vederbörande lärare beslutats.

§ 74.

överläggning om de i övningsskolan förekommande undervisnings
o

o C

ämnenas behandling samt därmed sammanhängande frågor sker på sätt

därom i §§ 126—129 är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.528

Förslag till stadga.

§ 75.

Minst eu gång varje termin sammanträda, på kallelse av rektor, de

lärare, som undervisa i samma avdelning av övningsskolan eller leda de

till denna avdelning förlagda undervisningsövningarna, för att utbyta

■erfarenheter och åsikter om de särskilda lärjungarna med avseende på

deras individuella läggning, deras uppförande, flit och framsteg samt

rådgöra om deras behandling och bedömande. Härvid vare rektor ordförande

och vederbörande avdelningsföreståndare föredragande.

§ 76.

1. Vitsord över lärjungarnas uppförande och flit bestämmas på

vederbörande avdelningsföreståndares förslag av kollegiet vid i § 122 mom

2 omförmält sammanträde.

2. Fråga om lärjunges godkännande för flyttning eller avgång

avgöres av vederbörande avdelningsföreståndare med ledning av de åt

lärjungen givna vitsorden i de särskilda undervisningsämnena.

§ 77.

1. Vid slutet av varje vårtermin på tid och sätt, som seminariets

styrelse bestämmer, anställes under rektors ledning offentlig årsavslutning

med övningsskolans lärjungar.

2. Vid denna årsavslutning skall av vederbörande avdelningsföreståndare

företes examenskatalog, innehållande såväl vitsord över lärjungarnas

kunskaper och färdigheter samt flit och uppförande som uppgifter om

deras skolgång.

3. Vid årsavslutningen utlämnas åt var och eu av lärjungarna ett

av vederbörande avdelningsföreståndare utskrivet betyg enligt fastställt

formulär över kunskaper och färdigheter samt flit och uppförande, varjämte

tillkännagivande om flyttning sker.

s. 529 Kontrollera mot PDF

Övningsskolan.

529

§ 78.

1. Särskild prövning med lärjungar, vilka i övningsskolan genomgått

folkskolans lärokurs, anställes vid läsårets slut under rektors ledning

och skola åt dem, som vid denna prövning godkännas, meddelas avgångs
innehållande

vitsord såväl över deras kunskaper och färdigheter

som över deras flit och uppförande. Vid bestämmandet av dessa vitsord

användas de i § 25 mom. 1 omförmälda uttrycken.

2. Vid avgång från folkskolans högre avdelning eller från fortsättningsskolan

skall lärjunge erhålla intyg enligt fastställt formulär angående

tiden för vistelsen vid avdelningen eller skolan samt därunder visad flit och

ådagalagt uppförande ävensom, därest lärjunge genomgått den föreskrivna

lärokursen, vitsord över kunskaper och färdigheter.

§ 79.

Hos vederbörande skolråd göre rektor anmälan dels om de i övnings
o
skolan

intagna och från densamma avgångna barnen, dels om de lärjungar,

som på grund af fattigdom begära tillstånd att lämna egentliga folkskolan

eller befinnas sakna erforderlig fattningsgåva att förvärva det fulla

kunskapsmått, som bör i skolan inhämtas, eller av någon anledning anses

böra från övningsskolan skiljas.

§ 80.

Med avseende på sundhetsanordningar och lärjungarnas fysiska uppfostran

gälle, med undantag av vad i § 56 sägs, för övningsskolan i tilllämpliga

delar vad därom för seminariet är föreskrivet. Särskilt iakttages,

att övningsskolans lärjungar skola undergå läkarundersökningar, i

huvudsak motsvarande dem, som i § 53 stadgats för seminariets elever;

skolande även med avseende på dessa undersökningars anordning iakttagas

vad i samma § 53 mom. 2 därom erinrats.

67 082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 530 Kontrollera mot PDF

530

Förslag till stadga.

§ 81.

Behövliga regler för ordning och tukt med avseende å barnen i övningsskolan

utfärdas av rektor i samråd med lärarna i övningsskolan.

§ 82.

Skolbokföringen för övningsskolan ombesörjes i överensstämmelse med

hithörande föreskrifter för folkskolorna i riket av den eller de lärare, som

rektor därom anmodar.

§ 83.

Övningsskolan står under samma styrelse och tillsyn som seminariet.

§ 84.

I de avseenden, där ej rörande övningsskolan och dess lärarpersonal

är i denna stadga eller eljest annorlunda förordnat, gälle i tillämpliga

delar föreskrifterna i stadgan angående folkundervisningen i riket.

KAP. V.

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

1. Lärarpersonalen, dess avlöningsförmåner m. in.

§ 85.

1. Lärare vid seminarium vare, för undervisningen i de i § 7 nämnda

kunskapsämnena, rektor och minst fem adjunkter, börande den del av

ifrågavarande undervisning, som icke av rektor och adjunkter bestrides,

överlåtas åt extra ordinarie lärarkrafter, till den omfattning överstyrelsen

efter hemställan av lokalstyrelsen bestämmer.

s. 531 Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

531

2. Därjämte skola vid varje seminarium anställas lärare i teckning

och välskrivning, i musik, i trädgårdsskötsel, i gymnastik med lek och idrott

samt vid lärarseminarium i slöjd och vid lärarinneseminarium i husligt

arbete eller ock i slöjd och i hushållsgöromål.

3. Om bestridande av undervisning i vapenövning vid lärarseminarierna

är särskilt stadgat.

4. Vid seminariets övningsskola må, i enlighet med av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall meddelade bestämmelser, erforderligt antal lärare

anställas.

5. Vikarierande lärare och timlärare anställas i mån av behov;

extralärare med full tjänstgöring i de fall, där Kungl. Maj:t på vederbörlig

framställning så beslutat.

§ 86.

1. Vid lärarseminarium skall minst halva antalet av adjunktsbefattningarna

bestridas av män och vid lärarinneseminarium minst halva antalet

bestridas av kvinnor. Vid lärarinneseminarium, där rektorstjänsten bestrides

av man, skall en av de kvinnliga adjunkterna tillika vara biträdande

föreståndarinna.

2. Vid lärarseminarium böra förordnas manliga lärare för undervisningen

i musik, i trädgårdsskötsel, i slöjd samt i gymnastik med lek

och idrott, vid lärarinneseminarium kvinnliga lärare för undervisningen i

musik, i husligt arbete samt i gymnastik med lek och idrott.

3. övningsskolans lärarpersonal bör utgöras såväl av manliga som

av kvinnliga lärare, vid lärarseminarium företrädesvis manliga, vid lärarinneseminarium

företrädesvis kvinnliga.

o

§ 87.

1. Önskar lärare tjänstledighet på grund av vederbörligen styrkt

sjukdom, ingive ansökan därom till seminariets lokalstyrclse, som i anledning

därav beslutar, åliggande det lokalstyrelsen att till överstyrelsen lämna

meddelande om beviljad tjänstledighet.

s. 532 Kontrollera mot PDF

532

Förslag till stadga.

2. Lärare, som av annan anledning än den i mom. 1 sagda önskar

tjänstledighet, ingive genom seminariets lokalstyrelse ansökan därom till

överstyrelsen, som äger att bevilja sådan för en tid av högst två terminer

i följd.

3. Lärare, vilken fått sig tjänstledighet beviljad under en tid av

två terminer i följd och är i behov av fortsatt tjänstledighet, göre därom

ansökan hos Kungl. Maj:t.

§ 88.

Beträffande avlöningsförmåner och lönetursberäkning gälle vad därom

särskilt är stadgat.

§ 89.

Vid seminarium eller dess övningsskola anställd lärare, som till uppflyttning

i högre lönegrad önskar komma i åtanke, skall, före den 1 november

året innan den högre avlöningen skall tillträdas, till seminariets lokalstyrelse

avlämna sin till överstyrelsen ställda ansökning med bifogande av för

sådant ändamål föreskrivna handlingar och intyg; och åligger det lokalstyrelsen

att före den 15 i samma månad till överstyrelsen insända ifrågavarande

ansökning jämte eget yttrande.

§ 90.

1. Vid ansökning till prästlägenhet eller annan till ecklesiastikståndet

hörande befattning räkne varje på ordinarie stat uppförd manlig

rektor och manlig adjunkt vid seminarium prästerliga tjänstår ifrån den

dag, han lärarbefattningen tillträtt.

2. Manlig vikarierande eller extralärare med adjunkts tjänstgöring

räkne jämväl prästerliga tjänstår, såvida han uppnått tjugutre års ålder.

Den, som tjänstgjort blott en termin, räkne tjänstår endast för den verkliga

tjänstgöringstiden. Den åter, som två eller flera terminer efter varandra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

ä33

varit vid seminarium anställd, äge att i sin tjänstålder inberäkna även de

på varje termin följande ferierna.

§ 91.

1. Med ordinarie adjunkts- eller rektorstjänst må icke förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre överstyrelsen efter inhämtat yttrande av seminariets

lokalstyrelse prövar den icke vara hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen

vid seminariet.

2. Med ordinarie lärartjänst i övningsämne vid seminarium må ej

förenas ordinarie tjänst vid annan statens läroanstalt.

2. Lärares skyldigheter.

§ 92.

1. Det tillkomme varje lärare vid seminariet och dess övningsskola att

med sina medlärare samarbeta till förverkligandet av läroanstaltens uppgift.

2. I sitt förhållande till seminariets elever låte sig läraren alltid

ledas av rättrådighet och kärlek och erinre sig städse de särskilda förpliktelser,

synnerligast med hänsyn till det egna föredömet, vilka åligga

den, som har att handleda vuxen ungdom och att vara lärare för sådana

lärjungar, som förbereda sig för uppfostrarens kall. Sorgfälligt söke han

främja icke blott deras framsteg i insikter och färdigheter utan framför

allt deras utveckling till självständiga, sedliga och gudfruktiga personligheter.

I behandlingen av barnen i seminariets övningsskola vare han för

seminarieeleverna ett föredöme av en god lärare och uppfostrare.

Sin undervisning drive han med nit och omsorg och med ständig

hänsyn till de särskilda lärjungarnas anlag, krafter och allmänna utveckling.

3. Lärare inställe sig vid seminariet på utsatt tid, då termin beTill

å arbetsordningen upptagen undervisningstimme infinne sig

gynner.

s. 534 Kontrollera mot PDF

534

Förslag till stadga.

lärare punktligt och må icke utan giltig orsak avkorta den för undervisningen

bestämda tiden, vare sig arbetet försiggår å läroruminet eller annorstädes.

Utan rektors medgivande må han ej avvika från den fastställda

arbetsordningen eller anmoda någon att i sitt ställe bestrida undervisningen.

4. För övrigt ställe sig lärare till noggrann efterrättelse de bestämmelser,

som för seminariet äro gällande, samt vad överstyrelsen eller

seminariets lokalstyrelse honom med hänsyn till hans befattning lagligen

föreskriver. I sitt förhållande till rektor tillkommer det annan lärare att

hörsamma, vad honom lagligen ålägges, samt att aktgiva på de råd och

anvisningar, honom med avseende å tjänsten meddelas.

§ 93.

1. Varje adjunkt eller övningslärare vare skyldig att vid seminariet

och, i den mån sådant befinnes lämpligt, även vid dess övningsskola

meddela undervisning i de kunskaps- eller övningsämnen, som höra till hans

befattning, ävensom i dessa ämnens metodik samt att leda seminarieelevernas

undervisningsövningar i samma ämnen, och må annan undervisning

kunna åläggas honom, endast då undervisningens behöriga uppehållande

gör sådant nödvändigt.

Morgonandakten vid seminariet ledes av lärare, som undervisar i

kristendomskunskap; dock må annan lärare, som därtill är villig, kunna helt

eller delvis övertaga ifrågavarande uppgift.

2. Lärare vid övningsskola vare skyldig att meddela undervisning i

därstädes förekommande ämnen. Därjämte åligge det honom att deltaga

i ledningen av seminarieelevernas undervisningsövningar ävensom i

den därmed sammanhängande undervisningen i de särskilda ämnenas

metodik.

3. Annan undervisning än den, som tillhör lärares tjänstebefattning,

må, där sådant befinnes vara för läroanstalten ändamålsenligt och vederbörande

lärare så önskar, kunna åt honom anföi-tros. Befinnes därvid särskild

ersättning böra utgå, skall ärendet hänskjutas till överstyrelsen.

s. 535 Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

535

§ 94.

1. Utöver rektorsgöromålen åligger rektor en undervisningsskyldighet

av tio till fjorton veckotimmar eller, där biträdande föreståndarinna

är förordnad, tolv till fjorton veckotimmar. För adjunkt vare undervisningsskyldigheten

tjugu till tjugutvå veckotimmar samt för kvinnlig adjunkt,

som tillika är biträdande föreståndarinna, femton till sjutton veckotimmar.

2. För rektor och biträdande föreståndarinna vid seminarium med

mer än fyra klasser må undervisningsskyldigheten, efter medgivande i

varje särskilt fall av överstyrelsen, kunna efter omständigheterna minskas

med högst två veckotimmar.

3. I förenämnda undervisningsskyldighet inräknas skyldighet för

lärare att leda de frivilliga laborationsövningarna, varvid tiden upptages

till högst två veckotimmar.

4. Inom de i mom. 1 stadgade gränserna bestämmes närmare för

varje lärare hans undervisningsskyldighet med hänsyn till tjänstgöringens

beskaffenhet, därvid uppdrag att vara klassföreståndare och åliggande att

granska elevernas skriftliga arbeten särskilt böra komma i betraktande.

5. För lärare, som har ledningen av morgonandakten sig anförtrodd

eller som i särskild grad tages i anspråk för handledningen av eleverna i

deras enskilda arbete, eller som får sig ålagt ett avsevärt drygare arbete

med granskning av elevernas skrivningar eller annat därmed jämförligt,

utom den egentliga undervisningstiden förlagt arbete, må, där förhållandena

sådant medgiva, de i mom. 1 stadgade lägsta timtalen kunna minskas

dock icke utan överstyrelsens medgivande med mera än två veckotimmar

§ 95.

1. Läraren i teckning, som är pliktig att undervisa jämväl i välskrivning,

vare skyldig att utan särskilt tilläggsarvode undervisa tretton

veckotimmar, läraren i musik tjugusju, läraren i gymnastik med lek och idrott

tjugusex, läraren i manlig slöjd tjugutvå, lärarinnan i husligt arbete tjugu
-

s. 536 Kontrollera mot PDF

536

Förslag till stadga.

sju, lärarinnan i kvinnlig slöjd sexton och lärarinnan i hushållsgöromål nitton

samt läraren i trädgårdsskötsel i medeltal under läsåret tio, med skyldighet

för den sistnämnde att under den tid av året, som lämpar sig för handledning

i trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill trettiosex veckotimmar.

2. Lärare i övningsämne är därjämte skyldig att, utöver ovan omförmäld

tjänstgöring, mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig utsträckt tjänstgöring,

dock att hans sammanlagda undervisningsskvldighet icke utan hans

eget begivande må överstiga tjuguåtta veckotimmar.

3. Utom den lärare i trädgårdsskötsel tillkommande undervisningsskyldigheten

åligger det honom även att ägna seminarieträdo-ården

nödig skötsel och vård.

§ 96.

Lärare vid övningsskola vare skyldig att undervisa tjugutvå till

tjugusex veckotimmar; dock må för lärare, som i större utsträckning fått

sig ålagd ledning av elevernas praktiska utbildning, nämnda timtal kunna

minskas med högst två veckotimmar.

§ 97.

Tjänstgöring som bibliotekarie skall med högst två timmar inräknas

i den lärares undervisningsskyldighet, som fått sig sådan tjänstgöring tilldelad.

§ 98.

Vikarierande lärare och extralärare vare förpliktad att lämna undervisning

under samma antal veckotimmar som åligger motsvarande ordinarie

tjänstinnehavare.

§ 99.

Om tjänstgöringsskyldighet för den, som handleder eleverna i

vapenövning, är särskilt stadgat.

s. 537 Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

537

§ 100.

Förutom den i §§ 93—96 stadgade tjänstgöringsskyldigheten åligger

det varje lärare att till den omfattning, som förhållandena påkalla, efter

av rektor uppgjord fördelning utöva uppsikt vid skrivningar å seminariet

ävensom att under rasterna eller eljest, då sådant av särskild anledning

kan påfordras, lämna rektor nödigt biträde vid tillsynen över lärjungarna.

Därjämte åligger det lärare att, därest sådant uppdrag blivit honom meddelat,

vara föreståndare för viss klass eller avdelning.

§ 101.

I händelse av tillfälligt förfall för någon lärare skola övriga lärare

efter anmodan gå rektor tillhanda med det biträde, som kan påkallas för

undervisningens uppehållande.

§ 102.

Till undervisningsmateriellen hörande föremål skola hållas i tillbörlig

ordning samt omsorgsfullt vårdas av de lärare, vilka rektor därtill

utser.

§ 103.

1. Vid seminarium, där provårskurs anordnas, vare rektor och

lärare pliktiga att, på sätt därom särskilt föreskrives, lämna lärarkandidate

erforderlig handledning.

2. Då vid seminarium undervisningsprov avlägges, skola seminariets

lärare, där så påfordras, vara skyldiga att deltaga i sådant provs anordnande

och bedömande.

§ 104.

1. Lärare, som av rektor erhåller uppdrag att såsom klassföreståndai’e

hava närmaste tillsynen över eleverna i viss klass av seminariet,

åligger i denna egenskap:

68—082815. Folhinderv.-Tcom. bet. 1. FolkslcoJesem. Band 1.

s. 538 Kontrollera mot PDF

538

Förslag till stadga.

1) att söka vinna en närmare personlig kännedom om .elevernas

individuella läggning, uppförande, flit och framsteg i studier samt deras

övriga personliga förhållanden;

2) att taga kännedom om elevernas behov av ekonomiskt understöd

samt om deras bostadsförhållanden;

3) att ägna uppmärksamhet åt elevernas hälsotillstånd, särskilt med

hänsyn till faran för överansträngning;

4) att vara närvarande vid de läkarundersökningar, som enligt §

53 verkställas med hel klass, och därvid lämna läkaren det biträde, som

denne kan finna önskligt;

5) att öva uppsikt över ordningen inom sin klass samt därvid särskilt

tillse, att klassrummet med däri befintliga seminariets tillhörigheter

hålles i vederbörligt skick, samt att, därest anledning förefinnes till anmärkning

beträffande nämnda rum eller städningen av detsamma, söka

genom anmälan hos rektor åstadkomma rättelse;

6) att vid klasskonferens, där sådan förekommer, vara föredragande

och protokollsförare;

7) att övervaka att vederbörliga lektionsanteckningar föras i den

klassbok, som bör finnas för varje klass;

8) att taga den befattning med elevernas i § 13 nämnda enskilda

arbete, som i mom. 4 av samma § omfönnäles;

9) att utöva kontroll över elevernas frånvaro från undervisningen

samt tillse, att därom göres vederbörlig anteckning;

10) att, där särskild klasskonferens ej förekommer, vid slutet av varje

termin till kollegiet avgiva förslag till vitsord över elevernas flit och

uppförande samt biträda rektor vid förande av terminslängderna;

11) att vid termins slut inhämta kännedom om elevs vistelseort under

inträdande ferier och därom till rektor lämna meddelande; samt

12) att för övrigt i allt, vad tillsynen över klassen beträffar, gå rektor

tillhanda.

s. 539 Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

539

2. Vid lärarseminarium böra till klassföreståndare utses inanliga

lärare och vid lärarinneseminarium kvinnliga.

3. Inträder förfall för klassföreståndaren, äge rektor att åt annan

lärare uppdraga hans åligganden.

§ 105.

Biträdande föreståndarinna tillkommer utom föreskriven undervisningsskyldighet
1)

att i en eller flera av seminariets klasser utöva de åligganden,

som tillkomma klassföreståndare;

2) att utöva tillsyn över läroanstaltens sanitära inrättningar;

3) att bevilja enskilda elever kortare ledighet från undervisningen;

4) att vara rektors närmaste biträde i vården och tillsynen av eleverna

och i avseende å dem gå honom tillhanda med råd och upplysningar,

särskilt i disciplinära frågor;

5) att likaledes vara rektors närmaste biträde i avseende på frågor,

som angå undervisningen i husligt arbete; samt

6) att i enlighet med § 115 vid förfall för rektor bestrida dennes

göromål.

3. Rektors ämbete.

§ 106.

Jämte sin lärarbefattning har rektor närmaste ledningen av seminariet

sig anförtrodd.

§ 107.

1. Såsom seminariets ledare söke rektor att i alla avseenden verka

för dess bästa.

Med ständig hänsyn till seminariets uppgift främje han ett fortgående

utvecklingsarbete inom de olika grenarna av dess verkamhet och

en ändamålsenlig samverkan dem emellan. Med uppmärksamhet följe han

undervisningens gång och meddele de föreskrifter, råd och upplysningar,

till vilka han finner sig befogad, därvid beaktande att den enskilde läraren

s. 540 Kontrollera mot PDF

540

Föslag till stadga.

må erhålla den självständighet i arbetet, som icke är oförenlig med läroanstaltens

verksamhet i det hela. Omsorgsfullt övervake han, att väven

stadga och fastställd ordning till alla delar iakttagas och att lärarna fullgöra

sina skyldigheter.

2. Han skall efter samråd med kollegiet utfärda allmänna föreskrifter

angående ordningen vid seminariet.

3. Han skall ock sorgfälligt vaka däröver, att eleverna såväl inom

som utom läroanstalten iakttaga ordning, flit och sedligt uppförande.

4. Åt elevernas hälsotillstånd och åt sundhetsförhållandena vid

läroanstalten skall rektor ägna synnerlig uppmärksamhet. Särskilt skall

han tillse, att eleverna icke vid undervisningen eller genom därmed sammanhängande

arbete överansträngas, och bör han för detta ändamål varje

termin anställa undersökning beträffande den tid, som eleverna använda

för sitt hemarbete i de särskilda ämnena, samt vidtaga de åtgärder, som

med anledning av sådan undersökning befinnes erforderliga.

5. över seminariets övningsskola have rektor noggrann tillsyn och

övervake, att dess lärjungar erhålla den andliga och kroppsliga uppfostran

och vård, som en god skola bör giva.

§ 108.

o

1. Åt lärare, som det åstundar, skall rektor utfärda tjänstgöringsbetyg

enligt fastställt formulär, dock med rättighet för honom att göra

de tillägg, till vilka särskilda omständigheter kunna föranleda, skolande av

rektor utfärdat tjänstgöringsbetyg för att erhålla giltighet påtecknas av

lokalstyrelsens ordförande.

2. Före utgången av januari månad varje år skall rektor till öfverstyrelsen

insända uppgift enligt föreskrivet formulär å de tjänstgöringsbetyg,

som vid seminariet blivit under sistförflutna kalenderår utfärdade.

§ 109.

Då så utan större olägenhet kan ske, må rektor åt dem, som vilja

taga kännedom om arbetet vid seminariet, kunna lämna tillfälle att åhöra

s. 541 Kontrollera mot PDF

541

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

undervisningen ävensom att närvara vid folkskollärarexamen. Önskar

någon under längre tid följa seminariets verksamhet, må rektor hänvisa

till överstyrelsen, som därom beslutar.

§ no.

Rektor åligger att efter föreskriven plan upprätta och utgiva

senast en månad efter höstterminens början förteckning över lärare och

lärjungar samt vid läsårets slut eller senast eu månad därefter årsredogörelse

för seminariets verksamhet. Av dessa skall lian översända vederbörligt antal

exemplar till ecklesiastikdepartementet, till överstyrelsen och till lokalstyrelsen.

Seminariets lärare och elever erhålla var sitt exemplar av förteck

ningen och årsredogörelsen, varjämte tre biblioteksexemplar tillställas vart

och ett av rikets övriga folkskoleseminarier.

§ in.

För fullgörande av de till seminariets expedition hörande göromålen

är rektor ansvarig; och åligger det honom i detta avseende:

1) att enligt fastställt formulär föra diarium;

2) att ansvara för kollegiets protokoll;

3) att verkställa uppsättning av utgående expeditioner, därvid viktigare

skrivelser införas i särskild koncept- eller kopiebok, samt ombesörja,

att dessa expeditioner varda behörigen avsända;

4) att muntligen eller skriftligen tillhandagå inträdessökande med

erforderliga upplysningar;

5) att över samtliga inträdessökande föra insökningslängd enligt fastställt

formulär samt att till inträdessökande, som ej blivit i seminariet

intagen, utlämna eller under uppgiven adress återsända av denne inlämnade

ansökningshandlingar;

6) att likaledes efter fastställt formulär^ föra in- och utskrivningsbok

samt övriga stadgade längder;

7) att ordna och förvara inkomna handlingar, diarier, protokoll,

koncept, förteckningar, längder, räkenskapsböcker, arbetsordningar, redo
-

s. 542 Kontrollera mot PDF

542

Förslag till stadga.

görelser, de i den skriftliga prövningen för folkskollärarexamen utförda

arbetena med mera dylikt samt enligt därom särskilt givna föreskrifter

föra förteckning över seminariets arkiv;

8) att ombesörja offentligt tillkännagivande om tiden för läsårets

början och avslutning samt för inträdesprövningarna;

9) att med biträde av seminarieläkaren upprätta de föreskrivna

tabellariska uppgifterna rörande elevernas deltagande i eller befrielse från

gymnastikundervisningen, vilka uppgifter därefter införas i årsredogörelsen;

10) att till överstyrelsen insända:

a) före september månads utgång uppgift enligt fastställt formulär å antalet

inträdessökande vid senaste inträdesprov och antalet elever vid läsårets

början,

b) så snart ske kan, de för läsåret eller lästerminen gällande arbetsordningarna

för seminariet och övningsskolan, samt

c) senast en månad efter läsårets slut avskrift av årets examenslängd

samt av den vid bedömandet av de skriftliga arbetena för folkskollärarexamen

upprättade betygslistan;

11) att till vederbörande skolråd inom stadgad tid insända föreskrivna

uppgifter angående övningsskolan samt anmälningar enligt § 79;

12) att i föreskriven ordning rekvirera lärarna tillkommande avlöningsmedel

samt dessa medel uppbära, till vederbörande utbetala och i

laga ordning redovisa; ävensom

13) att till direktionerna för vederbörande pensionsinrättningar inom

stadgad tid insända föreskrivna uppgifter och avgifter.

§ 112.

I fråga om seminariets ekonomiska förvaltning åligger rektor:

1) att antingen omedelbart eller efter förslag av lärare eller konferens

eller seminarieläkaren besluta om inköp av inventarier samt av

böcker och undervisningsmateriel!;

s. 543 Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

543

2) att föra förteckning över all seminariet tillhörig lös egendom samt

ombesörja densammas brandförsäkring;

3) att ansvara för att seminariets tillhörigheter val vårdas och att

dess inkomster till vederbörligt ändamål användas;

4) att i föreskriven ordning rekvirera och uppbära seminariet tillkommande

anslag;

5) att i enlighet med de närmare bestämmelser, som äro eller varda

givna, under laga ansvar handhava och föra räkenskap över seminariets

kassor och medel samt årligen före februari månads utgång däröver till

lokalstyrelsen avlämna redovisning i två exemplar, det ena åtföljt av vederbörliga

verifikationer;

6) att årligen före juli månads utgång till finansdepartementet insända

berättelse om förvaltningen med bifogande av räkeriskapssainmandrag enligt

fastställt formulär;

7) att i mån av behov och senast före årets slut hos Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länet rekvirera erforderliga belopp för de reparationsarbeten,

som rektor enligt § 170 äger att ombesörja;

<S) att vid ombyte av bibliotekarie eller eljest vart tredje år inventera

seminariets bokförråd; samt

9) att årligen verkställa inventering av seminariets och övningsskolans

övriga tillhörigheter.

§ H3.

1. Till skrivbiträde utser rektor lämplig och villig person, vilken

har till åliggande att, mot åtnjutande av det för ändamålet anslagna särskilda

arvodet, på rektors ansvar utföra de skriv- och expeditionsgöromål,

som anförtros honom av rektor.

2. För vaktmästare och övrig betjäningspersonal uppgöre rektor

tjänsteföreskrifter.

s. 544 Kontrollera mot PDF

544

Förslag till stadga.

§ 114.

Rektorerna skola, da Kungl. Maj:t på överstyrelsens framställning

finner sådant påkallat, mot den ersättning, som av Kungl. Maj:t beviljas,

sammanträda för överläggning om seminariernas angelägenheter.

§ H5.

Varder rektorstjänst ledig eller inträffar för dess innehavare laga

förfall, vare den i tjänsten äldste av seminariets adjunkter eller, där vid

lärarinneseminarium biträdande föreståndarinna förordnats, denna pliktig

att bestrida rektorsgöromålen, intill dess överstyrelsen förordnat vikarie.

4. Bibliotekarie och läkare.

§ H6.

För vården av seminariets bibliotek skall finnas en bibliotekarie, som för

viss tid av lokalstyrelsen utses bland seminariets lärare på förslag av kollegiet.

Bibliotekarien åliyffer:

oö

1) att med ansvar vårda biblioteket och, på sätt som av rektor godkännes,

fördela dess innehåll på de i § 15 mom. 2 nämnda avdelningarna;

2) att upprätta och föra följande förteckningar: a) förvärvsförteckning,

vari nyförvärvade böcker och handskrifter med utsatt inköpspris eller, i händelse

de äro skänkta, med givarens namn upptagas i den oi-dning de inkomma,

b) namn förteckning, varuti arbetena upptagas i bokstavsordning efter författarnamnen,

och c) innehållsförteckning, vari de upptagas efter olika kunskapsarter;

3) att verkställa beslutat bokinköp;

4) att efter samråd med rektor ombesörja inbindning av böcker ävensom

ordnande och förvarande av handskrifter samt planscher och andra tryckalster;

5) att vara rektors närmaste biträde vid tillsynen över läsrummet

och bibliotekets övriga lokaler samt därvid övervaka, att åtgärder på lämpligt

sätt vidtagas för bibliotekets renhållning och skydd;

6) att på tid, som av rektor på förslag av bibliotekarien bestämmes,

hålla biblioteket tillgängligt för lärare och elever;

s. 545 Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

545

7) att ombesörja utlåning och därvid föra nödiga anteckningar samt

tillse, att låntagare på lämpligt sätt göres ansvarig för erhållet boklån;

ävensom

8) att övervaka, att vid varje termins slut alla sedan föregående termins

utgång utlånta böcker återställas eller att, om någon önskar behålla

låntaget arbete utöver sagda tid, detsamma då uppvisas och lånet förnyas.

§ 117.

1. Vid varje seminarium antages, sedan rektor avgivit förslag, av

dess styrelse för högst fem år en seminarieläkare mot arvode, varom särskilt

är stadgat.

2. Vid val mellan olika läkare må, då lämpligheten i övrigt kan

anses lika, kvinnlig läkare äga företräde som läkare vid lärarinneseminarium.

§ 118.

1. Seminarieläkaren har att vid seminariet främja verksamheten för

lärjungarnas fysiska vård och uppfostran samt utöva tillsyn över hälsotillståndet

och sundhetsanordningarna vid läroanstalten. För sådant ändamål

tillkommer det honom:

1) att med avseende på elevers intagning verkställa den granskning

och undersökning samt avgiva sådant yttrande, som i § 34 mom. 1 sägs;

2) att vid början av varje termin underkasta samtliga elever i

seminariet noggrann undersökning rörande deras hälsotillstånd och kroppsbyggnad,

därvid även tändernas beskaffenhet, uppmärksammas, samt eu

gång under läsåret anställa särskild undersökning beträffande deras synoch

hörselförmåga ävensom att över dessa undersökningar föra noggranna

anteckningar, av vilka rektor äger taga del;

3) att på liknande sätt som i punkt 2 sägs undersöka barnen i seminariets

övningsskola och i förening med vederbörande avdelningsföreståndare

föra anteckningar enligt fastställt formulär över varje barns hälsotillstånd och

kroppsliga utveckling, vilka anteckningar böra vara för lärarna tillgängliga;

69 — 082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Fulkskolesem. Band I.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till stadga.

f)4ti

4) att även eljes, därest av hälsoskäl någon lärjunge av rektor till

honom hänvisas, kostnadsfritt verkställa erforderlig undersökning och därom

avgiva intyg;

5) att kostnadsfritt vårda seminarieelev, som vid inträffande sjukdomsfall

rådfrågat1 honom, samt att, då sjukdomsfallet föranleder elevens

frånvaro från undervisningen, härom avgiva intyg;

6) att vid fall av smittosam sjukdom bland lärjungarna eller inom

deras närmaste omgivning eller inom lärares familj lämna rektor nödiga

råd och vidtaga lämpliga åtgärder för att hindra smittans spridande samt

kostnadsfritt meddela det i § 58 inom. 2 omförmälda intyget;

7) att tid efter annan och minst en gång i månaden besöka seminariet

för att gå lärare och lärjungar tillhanda med råd och anvisningar,

taga kännedom om verksamheten vid seminariet, särskilt kroppsövningarnas

bedrivande, och verkställa de undersökningar, som synas honom behövliga

för bedömandet av hälsoförhåilandena vid läroanstalten;

8) att minst eu gång i terminen besiktiga läroanstaltens lägenheter

ocli sådana dess inrättningar, som hava ett hygieniskt ändamål, ävensom

att, därest skäl till anmärkning i dessa avseenden förekommer, därom

göra skriftlig anmälan hos rektor;

9) att, innan förslag till arbetsordning för terminen förelägges kollegiet,

från hygienisk synpunkt granska detsamma;

10) att på kallelse av rektor deltaga i kollegiets sammanträden vid

behandling av sådana frågor, som i § 119 mom. 8 och 4 angivas;

11) att, där rektor efter samråd med vederbörande ämneskonferens

så prövar lämpligt, mot särskilt arvode enligt av Kungl. Maj:t faställda

grunder samt på tid och sätt, som rektor och läkaren gemensamt bestämma,

meddela eleverna undervisning i viktigare hygieniska frågor;

12) att biträda rektor vid upprättandet av de föreskrivna tabellariska

uppgifterna rörande elevernas deltagande i eller befrielse från gymnastikundervisningen

;

s. 547 Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

547

13) att för varje termin enligt fastställt formulär upprätta statistisk

redogörelse för de sjukdomsfall, som under terminen inträffat bland seminariets

elever, samt att senast en vecka efter varje läsårs slut till rektor

avgiva berättelse enligt därför stadgad plan; samt

14) att i övrigt i alla avseenden stödja seminariet i dess verksamhet

för lärjungarnas fysiska vård och uppfostran.

2. Finner seminarieläkaren elev vara i behov av befrielse från någon

del av undervisningen, skall han därom lämna meddelande åt rektor,

som med anledning därav beslutar. Angående de åtgärder i övrigt, som

seminarieläkaren finner behövliga, har han att göra framställning till rektor

eller vederbörande lärare eller, där han så anser lämpligt, till seminariets

lokalstyrelse.

5. Lärarkollegiet.

§ H9.

1. Ledamot av kollegiet är rektor och varje vid seminariet och

dess övningsskola tjänstgörande ordinarie lärare samt, under förutsättning

av full tjänstgöring, varje annan där anställd lärare.

2. Andra vid läroanstalten tjänstgörande lärare äga. rättighet och,

vid kallelse av rektor, skyldighet att i kollegiets överläggningar och beslut

deltaga vid behandling av frågor, som angå undervisning, ordning och

tukt. I fråga om andra ärenden må nämnda lärare kunna av rektor,

om han därtill finner skäl, kallas att i överläggningarna, men ej i besluten

deltaga.

3. Till kollegiesammanträde för behandling av förslag till arbetsordning

enligt § 122 mom. 1 samt av frågor, som röra lärjungarnas hälsotillstånd

och sundhetsförhållandena vid läroanstalten, skall även seminarieläkaren

kallas, och äger han därvid att i kollegiets överläggningar och beslut

deltaga.

s. 548 Kontrollera mot PDF

548

Förslag till stadga.

4. Det kollegium, som sammanträder efter inträdesprövningens slut,

utgöres av rektor och de lärare, som förrättat prövningen, varjämte seminarieläkaren

kallas ätt deltaga i kollegiets överläggningar.

o o no no

5. Ej må lärare eller seminarieläkare, som blivit kallad till kollegiets

sammankomst, utan giltigt förfall utebliva därifrån.

§ 120.

Då viktigare ärenden skola förekomma i kollegiet, skall ordföranden

i seminariets lokalstyrelse genom rektor underrättas om kollegiets sammankomst.

Kommer han vid kollegiets sammanträde tillstädes, äge han

att, där han så vill, såsom ordförande leda förhandlingarna.

§ 121.

1. Sammanträden med kollegiet hållas på kallelse av rektor, när helst

han så prövar nödigt, eller, efter beslut av lokalstyrelsen, på kallelse av

dess ordförande.

2. Ledamot av kollegiet äger hos rektor framställa begäran om

kollegiets sammankallande för behandling av uppgivet ärende. Finner

rektor ej skäl att bifalla sådan begäran, meddele han, om så äskas, ofördröjligen

sitt beslut jämte skälen därtill skriftligen till lokalstyrelsen,

som i saken beslutar.

§ 122.

1. Inom de tre första veckorna av varje termin sammanträder kollegiet

för att höras angående av rektor uppgjort förslag till arbetsordning

för terminen samt för att överlägga om de med arbetsordningen och undervisningen

i samband stående frågor, som av omständigheterna föranledas.

2. Vid varje termins slut sammanträder kollegiet för att med ledning

av förslag från vederbörande klassföreståndare eller, där klasskonferens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

Ö4''J

förekommer, från sådan konferens avgiva vitsord över elevernas uppförande

oeh flit samt fatta beslut angående av rektor uppgjort förslag till fördelning

av de stipendier, som av statsmedel utgå, vilket beslut underställes lokalstyrelsens

godkännande. Vid vårterminens slut skall kollegiet därjämte

besluta angående flyttning från lägre till högre klass. Vid detta sistnämnda

tillfälle bestämmas, i enlighet med § 76, vitsorden i uppförande

och flit för övningsskolans lärjungar.

3. Efter slutad inträdesprövning samt efter slutad folkskollärarexamen

sammanträder kollegiet för i §§ 34 och 64 angivna ändamål.

§ 123.

1. Omkring mitten av varje termin sammankallar rektor kollegiet

för att bereda lärarna tillfälle

att utbyta erfarenheter oeh åsikter om eleverna med avseende på

deras individuella läggning, uppförande, flit oeh framsteg i studier samt

deras övriga personliga förhållanden;

att i sammanhang härmed rådgöra om de särskilda elevernas behandling

oeh bedömande; ävensom

att med ledning av den utav rektor enligt § 107 mom. 4 anställda

undersökningen överlägga om fördelningen oeh omfattningen av elevernas

hemarbete samt, därest det därvid skulle visa sig, att detta arbete icke är

fördelat på ändamålsenligt sätt eller i något ämne ålägges lärjunge till

ett mått, som kan betaga honom nödig vila oeh förströelse eller hindra

förberedelse i andra ämnen, föreslå åtgärder till rättelse i detta avseende.

Enskildheter beträffande elevs personliga förhållanden tagas till protokoll,

endast i de särskilda fall, då kollegiet så beslutar.

2. Behandlingen av de i mom. 1 omnämnda ärendena må, i de fall

kollegiet så prövar lämpligt, för viss tid överflyttas på sådan klasskonferens,

som i § 130 omförmäles.

s. 550 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadga.

550

§ 124.

1. Vid fråga om avgivande av vitsordet Icke godkänt för uppförande

åt avgående elev eller om tilldelande av i § 47 mom. 3 omförmäld varning

eller ådömande av förvisningsstraff enligt § 49 vare kollegiet icke

domfört, såvida ej antingen två tredjedelar av kollegiets samtliga ledamöter

äro närvarande eller ock hälften, därest alla äro om beslutet ense.

2. För beslutmässighet i övriga ärenden fordras, att mera än

hälften av dem, som enligt bestämmelserna i § 119 skola i avgörandet

av de olika ärendena deltaga, är tillstädes.

§ 125.

1. Rektor före ordet vid kollegiets sammanträden, såvida icke

lokalstyrelsens ordförande är närvarande och önskar leda förhandlingarna.

2. Föredragande vid kollegiets sammanträden vare rektor, där han

icke i fråga om särskilt ärende därom anmodat annan ledamot av kollegiet.

3. Vid början av varje sammanträde utser kollegiet två av sina

medlemmar att justera det vid sammanträdet förda protokollet, och skall

protokollet senast en vecka efter sammanträdet föreligga justerat.

4. Omröstningen inom kollegiet vare öppen, där ej för särskilt

fall av någon ledamot annat yrkas. I händelse av lika röstetal äge ordföranden

avgörande röst.

6. Konferenser.

§ 126.

1. De lärare vid seminariet eller dess övningsskola, vilka undervisa

i samma ämne eller i ämnen, som äga närmare inbördes sammanhang,

skola på kallelse av rektor tid efter annan och särskilt inom de första

veckorna av varje termin sammanträda till ämneskonferens, och bör därvid

s. 551 Kontrollera mot PDF

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

551

tillses, att under loppet av varje läsår alla ämnen bliva föremål för behandling

på dylik konferens antingen vart för sig eller i samband med

annat ämne.

2. Ämneskonferens ledes av rektor eller den av de i konferensen

deltagande lärarna, som rektor därom anmodar. Protokollet föres av den

bland de i sammanträdet deltagande lärarna, som dessa därtill utse, samt

avlämnas inom två veckor till rektor.

§ 127.

1. Ämneskonferens i särskilt ämne tillkommer:

att med huvudsaklig ledning av den särskilt utfärdade undervisningsplanen

närmare bestämma lärokurser för varje klass eller avdelning

inom seminariet och dess övningsskola, uppgöra gemensam plan för ämnets

metodiska behandling på olika stadier samt överlägga om anordnandet i

övrigt av semmarieelevernns studier i ämnet, särskilt ifråga om lämpliga

uppgifter för deras enskilda arbeten;

att till rektor avgiva förslag om inköp av böcker och annan undervisningsmateriel!

samt att, då behov av ny lärobok föreligger, därom göra

framställning; ävensom

att i övrigt samråda om för ämnets behandling viktigare frågor samt

avgiva de yttranden, som kunna komma att infordras.

2. Därest vid ett seminarium all undervisning i ett ämne bestrides

av allenast en lärare, skall om denne lärare i tillämpliga delar gälla vad

om ämneskonferens är stadgat.

§ 128.

Konferens i ämnen, som äga närmare inbördes sammanhang, har

att rådgöra om sådan fördelning och metodisk behandling av lärokurserna

i dessa ämnen och sådan anordning av elevernas studier, att de särskilda

ämnena kunna bliva till stöd för varandra.

s. 552 Kontrollera mot PDF

552

Förslag till stadga.

§ 129.

De lärare, som undervisa i seminariets övningsskola, samt de övriga

lärare, som hava ledningen av elevernas undervisningsövningar sig anförtrodd,

böra tid efter annan på kallelse av rektor och under ledning

av honom eller den bland lärarna, som han därom anmodar, sammanträda

för att rådgöra om nämnda övningars planläggning och lämpliga bedrivande.

Angående protokoll gälle vad därom i § 126 mom. 2 sägs.

§ 130.

1. I de fall kollegiet så prövat lämpligt, skola de i § 123 mom. 1

omnämnda ärendena behandlas av särskilda klasskonferemer, till vilka

rektor kallar de lärare vid seminariet och dess övningsskola, som undervisa

i samma seminarieklass, samt, där han så finner behövligt, även andra

vid läroanstalten tjänstgörande lärare. Om sådan konferens gälle i tillämpliga

delar vad i anförda moment angående kollegiets handläggning av

ifrågavarande ärenden är stadgat.

2. Där klasskonferens förekommer, åligger det densamma att avgiva

förslag till vitsord över elevernas uppförande och flit.

3. Vid klasskonferens vare rektor ordförande och vederbörande

klassföreståndare föredragande.

§ 131.

Konferenser för överläggning om lärjungarna i övningsskolans särskilda

avdelningar hållas på sätt i § 75 är stadgat.

§ 132.

1. Beslut, som fattats av konferens, kräva för sin giltighet rektors

godkännande.

2. Det åligger beträffande ämnes- och övningskonferens vederbörande

ordförande, i fråga om klasskonferens klassföreståndare samt i fråga om

s. 553 Kontrollera mot PDF

Tillsättning av lärartjänster.

553

konferens rörande övningsskolans lärjungar vederbörande avdelningsföreståndare

att, i vad på dem kan ankomma, på lämpligt sätt ombesörja

verkställandet av de beslutade åtgärderna; och äge rektor övervaka sättet

för detta verkställande.

§ 133.

Ej må lärare, som blivit kallad till konferens, utan giltigt förfall därifrån

utebliva.

KAP. VI.

Tillsättning av lärartjänster.

1. Rektorstjänst.

§ 134.

För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium fordras

att hava fullgjort villkoren för att kunna utnämnas till adjunkt vid

sådant seminarium.

§ 135.

1. Rektor förordnas av Kungl. Maj:t på viss tid, där Kungl. .Maj:t

icke vill genom utnämning tillsätta rektorstjänst.

2. Senast fem månader, innan rektorsförordnande löper till ända,

göre överstyrelsen underdånig anmälan därom, och äger överstyrelsen, om

den så anser lämpligt, föreslå förnyelse av förordnandet.

3. Därest icke Kungl. Maj:t finner skäl meddela förnyat förordnande,

ävensom eljest vid ledighet av rektorsbefattning kungöre överstyrelsen,

för det fall att stadgandet i § 161 icke anses böra tillämpas, ledigheten

genom annons i den tidning, vari officiella meddelanden införas,

med tillkännagivande, att den, som önskar komma i åtanke vid tjänstens

70—082S15 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band. 1.

s. 554 Kontrollera mot PDF

554

Förslag till stadga.

tillsättande, bör senast, före klockan tolv å trettionde dagen, efter det

kungörelsen intagits i nämnda tidning, göra anmälan därom hos överstyrelsen

med bifogande av vederbörligen styrkt meritförteckning och övriga

handlingar, genom vilka, sökanden önskar ådagalägga sin behörighet och

lämplighet. Sedan anmälningstiden utgått och de inkomna anmälningshandlingarna

blivit prövade, skall överstyrelsen insända nämnda handlingar

till Kung]. Maj:t och därvid på anförda grunder förorda den

av de anmälda, vilken med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga

egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresmannen för ett seminarium,

finnes lämpligast, eller ock, där sådant förslag icke anses böra

givas, föreslå annan till tjänsten behörig och lämplig person.

§ 136.

Da till rektor vid folkskoleseminarium eller vid allmänt läroverk av

• Kungl. Maj:t förordnas lärare, som innehar ordinarie lärartjänst vid folkskoleseminarium,

skall denna tjänst i vanlig ordning tillsättas. Därvid

iakttages, att den, som till sistnämnda tjänst utnämnes, skall, när förre

innehavaren återtager utövningen av densamma, vara skyldig att träda i

tjänstgöring vid det seminarium, Kungl. Maj:t med avseende å förekommande

omständigheter finner skäligt bestämma; och bör förbehåll

därom intagas i den fullmakt, som för honom utfärdas.

2. Adjunktstjänst.

§ 137.

1. Då adjunktstjänst vid seminarium blivit ledig, skall lokalstyrelsen

ofördröjligen till överstyrelsen insända underrättelse därom jämte uppgift

å de kunskapsämnen, som varit med tjänsten förenade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillsättning av lärartjänster.

oao

2. Efter hörande av de vid seminariet anställda ämneslärarna avgive

rektor till lokalstyrelsen förslag angående det ämne eller de ämnen,

vari den blivande läraren bör undervisa, varvid, om tjänsten anses böra

medföra undervisningsskyldighet företrädesvis i visst ämne, sådant bör angivas;

skolande av rektor jämväl lämnas eu översikt av det antal undervisningstimraar

inom samtliga ämnen, som bestridas av ordinarie ämneslärare

eller deras vikarier ävensom av extralärare eller timlärare, där

sådana finnas anställda, samt anföras det eller de särskilda skäl, varpå

förslaget grundar sig.

Vid avgivande av sådant förslag iakttages, att adjunktstjänst i

regeln bör omfatta två ämnen; och böra ämnena förenas väsentligen

med hänsyn till sin inbördes samhörighet, dock att nödigt avseende även

må fästas vid seminariets förhandenvarande behov av lärarkraft i visst

ämne, ävensom vid önskvärdheten av att varje å seminariets timplan

upptaget kunskapsämne kommer att ingå i någon utav seminariets

adjunktstjänster. Härvid må de i ämnet fysik och kemi ingående två

ämnesgrenarna kunna betraktas som skilda ämnen och delas på olika

tjänster.

3. Med bifogande av eget yttrande insänder lokalstyrelsen till

överstyrelsen det i inom. 2 omförmälda förslaget. Överstyrelsen bestämmer,

vilket eller vilka ämnen den lediga tjänsten skall omfatta, samt kungör,

för det fall att stadgandet i § 1G1 icke anses böra tillämpas, ledigheten

genom anslag i överstyrelsens lokal och genom den tidning, vari

officiella meddelanden införas. Därest tjänsten anses böra medföra undervisningsskyldighet

företrädesvis i visst ämne, skall sådant vid ledigtörklarandet

särskilt angivas.

4. Den, som till den sålunda ledigförklarade tjänsten vill itrågakomma,

har att senast före klockan tolv på trettionde dagen etter den

dag, då kungörelse blivit intagen i den tidning, vari officiella meddelanden

införas, till överstyrelsen ingiva sin till Kungl. Maj:t ställda ansök
-

s. 556 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadga.

556

ning med därtill hörande handlingar. Skulle ansökningstiden utgå å helgdag,

utsättes fatalietiden till nästföljande söckendag.

§ 138.

Såsom allmänna villkor för sökandes behörighet till adjunktstjänst

gäl le, att han

1) vid den tid, da tjänsten är att tillträda, har uppnått tjugutre års

ålder; •

2) är fri från sjukdom och lyte, som gör den sökande för lärarkallet

olämplig;

3) är känd för gudsfruktan och goda seder samt, därest tjänsten

omfattar ämnet kristendomskunskap, bekänner den rena evangeliska läran;

4) utmärker sig för det allvar och den stadga i karaktären samt

den foglighet i lynnet, som ungdomens ledning kräver;

5) besitter förmåga att lätt och tydligt meddela undervisning;

6) äger grundlig insikt i de ämnen, som till den sökta, tjänsten

höra;

7) under minst två läsår med nit och skicklighet har antingen

a) vid folkskoleseminarium, teknisk elementarskola, Kungl. sjökrigsskolan,

statsunderstödd folkhögskola eller vid allmänt läroverk eller annan

under inseende av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk ställd läroanstalt

bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt § 94 i denna

stadga åligger adjunkt vid seminarium, eller

b) såsom docent vid universitet bestritt sådan tjänstgöring, som berättigar

till lönetursberäkning vid allmänt läroverk, eller ock

c) efter avlagd folkskollärarexamen eller genomgånget vederbörligt

provår tjänstgjort på eget ansvar och med full tjänstgöring vid folkskola;

kunnande härvid tjänstgöring av ett slag sammanräknas med tjänstgöring

av annat eller andra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillsättning av lärartjänster. i»57

§ 139.

Behörig till adjunktstjänst är beträffande den teoretiska utbildningen,

1) då tjänsten omfattar ämnet kristendomskunskap:

den, som antingen avlagt teologie licentiatexamen eller ock avlagt

teologie kandidatexamen med vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver

i gamla och nya testamentets exegetik samt i ettdera av ämnena

dogmatik och kyrkohistoria och som därjämte avlagt filosofisk ämbetsexamen

eller undergått sådan särskild prövning, som omförmäles i §

27 av nådiga stadgan angående filosofiska examina den 1 november 1907,

samt, för det fall att tjänsten jämte kristendomskunskap omfattar även

annat ämne, i nämnda examen eller prövning erhållit vitsordet Med beröm

godkänd eller därutöver i det eller de examensämnen, som motsvara

det andra i tjänsten ingående ämnet;

2) då tjänsten icke omfattar ämnet kristendomskunskap:

a) den, som avlagt filosofisk ämbetsexamen och därvid i intet av de

examensämnen, som motsvara det eller de ämnen, i vilka tjänsten kungjorts

ledig, erhållit lägre vitsord än Med beröm godkänd men i ett av

nämnda examensämnen vitsordet Berömlig; kunnande sistnämnda vitsord

ersättas av vitsord i filosofie licentiatexamen i samma ämne eller i ett

detta närstående inom samma sektion;

b) den, som avlagt avgångsexamen från Högre lärarinneseminariet

i Stockholm och efter genomgående av dess valfria fortsättningskurs i

intet av de examensämnen, som motsvara det eller de ämnen, vari tjänsten

kungjorts ledig, erhållit lägre vitsord än Med beröm godkänd men i ett

av nämnda examensämnen vitsordet Berömlig.

§ 140.

Behörig till adjunktstjänst är beträffande den praktiska utbildningen

för lärarkallet

1) den, som genomgått stadgad provårskurs i de ämnen, i vilka

tjänsten kungjorts ledig, och i betyg över samma kurs såsom allmänt vits
-

s. 558 Kontrollera mot PDF

558

Förslag till stadga.

ord för undervisningsskicklighet erhållit vitsordet Med beröm godkänd eller

därutöver samt enligt samma betyg visat Mycket god eller Utmärkt fallenhet

för lärarkallet; dock att behörighet till lärartjänst, som kungjorts

ledig i två eller tre ämnen, jämväl må tillkomma sökande, ändock han

saknar provårsbetvg i ett av dessa ämnen, därest han i detta ämne antingen

genomgått sådant undervisningsprov, varom närmare bestämmelser

meddelas i särskilda kungl. kungörelser angående undervisningsprov för

ämneslärare vid folkskoleseminarier och allmänna läroverk, och därvid i

ämnet erhållit vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver, eller ock

under minst två lästerminer meddelat undervisning vid någon av de i §

138 punkt 7 omförmälda läroanstalter och därvid ådagalagt sådan skicklighet

i det ifrågavarande ämnet, som bedömts med minst vitsordet Med

beröm godkänd eller däremot svarande vitsord; samt

2) den, som i betyg över avlagd avgångsexamen från Högre lärarinneseminariet

i Stockholm erhållit vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver

i undervisningsskicklighet.

§ 141.

Behörig till adjunktstjänst är beträffande den föregående tjänstgöringen
O

£8

den, som i vederbörligt tjänstgöringsbetyg från någon av de läroanstalter,

som nämnas i § 138 punkt 7, och avseende de senaste två åren

av hans föregående tjänstgöring erhållit för sin verksamhet som lärare i

varje hänseende minst vitsordet Med beröm godkänd eller däremot svarande

vitsord.

§ 142.

Genom stadgandena i §§ 138—141 sker ingen ändring i den

behörighet till adjunktsbefattning vid folkskoleseminarium, som eidigt

hittills gällande bestämmelser av någon redan förvärvats eller inom utgången

av år 19 kan komma att, för så vitt det gäller avlagda examina,

förvärvas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillsättning av lärartjänster. 5n9

§ 143.

Beträffande provårskurs och rätt för lärare att efter anmälan hos

vederbörande myndighet avlägga undervisningsprov efter genomgånget

provår gälle vad därom är stadgat.

§ 144.

Sökande till adjunktstjänst skall vid ansökningen foga:

1) behörigen styrkt meritförteckning, innehållande uppgift om

ålder, föregående befattningar, utgivna arbeten, av offentliga myndigheter

undfångna betyg samt andra omständigheter, vilka sökanden vill åberopa

såsom bcfordringsskäl;

2) i huvudskrift eller behörigen styrkt avskrift:

a) prästbetyg om sökandens ålder;

b) läkarbetyg angående frihet från sjukdom och lyte, som i § 138

punkt 2 sägs;

c) betyg över vederbörliga examina i enlighet med föreskrifterna

i § 139;

d) vitsord över praktisk utbildning för lärarkallet jämlikt § 140;

e) betyg över sådan tjänstgöring, som i § 138 punkt 7 är föreskriven,

samt över senare fullgjord tjänstgöring vid läroanstalter av i

samma punkt angivna slag; ävensom, därest sagda betyg icke avser de

senaste sex månaderna före ansökningstidens utgång,

f) annat vederbörligt, sistnämnda tid avseende intyg över verksamhet

och vandel.

§ 145.

1. Skulle vid ansökningstidens slut endast en behörig sökande hava

anmält sig till ledig adjunktsbefattning, må överstyi''elsen, om den så

finner nödigt, för andra gången förklara tjänsten ledig till ansökning.

2. Skulle vid ansökningstidens slut ingen behörig sökande hava

anmält sig, skall vederbörande lokalstyrelse sättas i tillfälle att, därest den

opaginerad Kontrollera mot PDF

500

Förslag till stadga.

så finner lämpligt, hos överstyrelsen till utnämning föreslå viss person,

soin på grund av föregående verksamhet och ådagalagda egenskaper anses

vara lämplig och skicklig till den ifrågavarande lärarbefattningen, även

om han icke fullgjort alla för behörighet till tjänsten i § 138 punkt 7

samt §§ 139—141 föreskrivna villkor. På överstyrelsens prövning må

bero, huruvida den sålunda föreslagne eller annan person skall hos Kungl.

Maj:t till utnämning förordas eller tjänsten ånyo ledigförklaras. I sistnämnda

fall skall tjänsten ofördröjligen kungöras till ansökan ledig. Vid

sådant förslag om viss persons utnämning bör fogas ett av honom undertecknat

intyg, att han är villig att emottaga tjänsten.

§ 146.

Sedan ansökningstiden gått till ända, åligger det överstyrelsen,

därest den icke i det fall, som i § 145 sägs, ånyo förklarat tjänsten till

ansökning ledig, att, efter prövning av ansökningshandlingarna och efter

det vederbörande lokalstyrelse satts i tillfälle att inom utsatt tid däröver

avgiva yttrande, till Kungl. Maj:t insända desamma jämte underdånigt

förslag å den sökande, som på anförda grunder anses till den lediga

tjänsten böra komma i åtanke. Sådant förslag skall tillkännagivas genom

anslag i överstyrelsens lokal samt genom den tidning, vari officiella meddelanden

införas.

§ 147.

1. Vid avgivande av sådant förslag, som i § 146 omförmäles,

skall i första hand tillses, att de allmänna villkor, som innehållas i § 138,

äro uppfyllda, och skola därjämte såsom befordringsgrunder i följande

ordning gälla:

1) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning;

2) lärdoinsförtjänster, särskilt i de ämnen, som höra till den ifrågavarande

tjänsten, samt i pedagogik, skolande därvid i filosofisk ämbetsexainen

erhållet vitsord tillmätas högre värde än motsvarande vitsord,

erhållet vid Högre lärarinneseminarium; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillsättning av lärartjänster.

5(51

3) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring vid i § 138

punkt 7 omförinälda läroanstalter.

Härvid raå en mindre underlägsenhet enli"t eu föregående befordringsgrund

kunna uppvägas av ett större företräde enligt eu senare,

varjämte avlagd folkskollärarexamen bör räknas såsom merit.

2. Då ordinarie lärare vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk

söker adjunktstjänst vid folkskoleseminarium oeh därvid bär att

räkna sig till godo en längre tjänstetid, bör vid tillsättningen skälig hänsyn

även tagas till behovet av yngre och friskare krafter för tjänstens bestridande.

3. Vid tillsättning av för kvinnlig innehavare avsedd adjunktstjänst

må, där så prövas behövligt, hänsyn kunna tagas till sökandes lämplighet

såsom biträdande föreståndarinna.

§ 148.

1. Över det i § 146 omförmälda förslaget må sökande kunna

anföra underdåniga besvär, vilka skola till ecklesiastikdepartementet ingivas

före klockan tolv å trettionde dagen efter det förslaget blivit kungjort i

den tidning, vari officiella meddelanden införas.

§ 149.

Till biträdande föreståndarinna vid seminarium, där sådan enligt

föreskriften i § 86 mom. 1 skall finnas, förordnas av överstyrelsen för

viss tid en bland de ordinarie kvinnliga adjunkterna vid seminariet.

51. övningslärartjänst.

§ 150.

1. Då lärartjänst i övningsämne blivit ledig, göre lokalstyrelsen

därom anmälan hos överstyrelsen, varefter denna, för det fall att stadgandet

i § 161 icke anses böra tillämpas, ledigförklarar tjänsten.

71—082815 Folkunder o.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ö62

Förslag till stadga.

2. Den, som till ledigförklarad övningslärartjänst vill ifrågakomma,

har att senast före klockan tolv på trettionde dagen efter den dag, då

kungörelsen blivit intagen i den tidning, vari officiella meddelanden införas,

till överstyrelsen ingiva sin ansökan med därtill hörande handlingar. Skulle

ansökningstiden utgå å helgdag, utsattes fatalietiden till näst-följande

söckendag.

§ 151.

1. Utöver vad som angående sökande till äinneslärartjänst i

§138 punkterna 1—6 stadgas, fordras för behörighet till lärarbefattning i

övningsämne, dels i allmänhet

att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt

sig äga en allmänbildning, minst svarande mot i realskolan meddelade

kunskaper, dock att denna fordran icke må anses oeftergivlig beträffande

lärare, vars undervisningsskyldighet omfattar allenast den praktiska delen

av ämnet trädgårdsskötsel; samt

att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort

som lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt;

dels ock särskilt

a) beträffande lärarbefattning i teckning:

att hava nöjaktigt genomgått den vid Tekniska skolan i Stockholm

anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare; samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,

som därom framdeles varda meddelade;

b) beträffande lärarbefattning i musik:

att vid Kungl. musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen

och organistexamen; börande vid jämförelse mellan flera sökande avseende

även fästas å intyg från nämnda konservatorium om kunskap i flolspelning;

samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,

som därom framdeles varda meddelade;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillsättning av lärartjänster.

öt>:>

c) beträffande lllrarbefattning i gymnastik med lek och idrott:

att hava genomgått fullständig gymnastiklärarkurs vid Gymnastiska

centralinstitutet;

d) beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel:

att förmedelst genomgången utbildningskurs i ämnet eller annorledes

hava förvärvat god kunskap och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning

och vård hörer samt erforderlig undervisningsskicklighet;

e) beträffande lärarbefattning i slöjd:

att förmedelst genomgången utbildningskurs i ämnet eller annorledes

hava förvärvat god färdighet och undervisningsskicklighet i de slöjdarter,

vari vid seminariet meddelas undervisning;

f) beträffande lärarinnebefattning i hushållsgöromål:

att hava genomgått fullständig kurs vid någon av staten understödd

O o C O

anstalt för utbildning av lärarinnor i hushållsgöromål; samt

g) beträffande lärarinnebefattning i husligt arbete:

att såväl i kvinnlig slöjd som i hushållsgöromål hava genomgått

fullständig kurs vid av staten understödd anstalt för utbildning av lärarinnor

i nämnda ämnen.

2. Genom dessa stadganden sker ingen ändring i den behörighet

till lärarbefattning i övningsämne, som enligt hittills gällande bestämmelser

någon redan tillkommer eller som enligt samma bestämmelser kan

före utgången av år 19 förvärvas.

§ 152.

Sökande till övningslärarbefattning skall vid ansökningen foga:

1) behörigen styrkt meritförteckning, innehållande uppgift om ålder,

föregående befattningar, av offentliga myndigheter undfårigna betyg samt

andra omständigheter, vilka sökanden vill åberopa såsom befordringsskäl;

2) i huvudskrift eller behörigen styrkt avskrift:

a) prästbetyg om sökandens ålder;

s. 564 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadga.

564

b) läkarbetyg angående frihet från sjukdom och lyte, som i § 138

punkt 2 sägs;

c) betyg över i § 151 nämnda insikter samt, därest icke sökanden

vill genom provs avläggande styrka sin undervisningsskicklighet, betyg över

sådan skicklighet;

(I) betyg över sådan tjänstgöring, som i § 151 mom. 1 är föreskriven,

ävensom över senare fullgjord tjänstgöring vid läroanstalter av

i samma inom. angivna slag; samt, därest sökanden icke under de senaste

sex månaderna före ansökningstidens utgång varit i tjänst anställd,

e) annat vederbörligt, nämnda tid avseende intyg över verksamhet

och vandel.

§ 153.

Skulle vid ansökningstidens slut endast eu eller ock ingen behörig

sökande hava anmält sig till ledigförklarad övningslärartjänst, äge överstyrelsen

att förfara i enlighet med vad i § 145 rörande adjunktstjänst

är stadgat.

§ 154.

1. Sedan ansökningstiden gått till ända, har överstyrelsen att taga

de sökandes behörighet under omprövning samt att översända de såsom

behöriga befunna sökandenas ansökningshandlingar till seminariets lokalstyrelse.

2. Finner lokalstyrelsen så behövligt, äger den anmoda de sökande

eller en eller flera av dem att avlägga undervisningsprov. Samtliga undervisningsprov

anordnas och bedömas av eu särskild nämnd, bestående av

tre personer. 1 denna nämnd vare seminariets rektor självskriven ledamot

och ordförande. De övriga två ledamöterna i nämnden utses av lokalstyrelsen

och böra utgöras av sakkunniga personer. Ett dygn före provet

skall vederbörande sökande hos rektor erhålla meddelande om de uppgifter,

som för provet blivit bestämda. Över prov avgivas vitsord, vilka delgivas

lokalstyrelsen och införas i dess protokollsbok. Efter utgången av

s. 565 Kontrollera mot PDF

Tillsättning av lärartjänster.

565

den tid, som för provs avläggande blivit bestämd, eller eljest så snart ske

kan, skall lokalstyrelsen till överstyrelsen insända ansökningshandlingarna

jämte redogörelse för de avlagda proven, där sådana förekommit, och därvid

förorda den sökande, som på anförda grunder anses främst böra komma

i åtanke till den lediga tjänsten.

3. överstyrelsen har att efter prövning av de sökandes förtjänster

tillsätta befattningen. Därvid gälle i tillämpliga delar vad i § 147 angående

befordringsgrunder är stadgat.

Underlåtenhet att fullgöra undervisningsprov utgör icke hinder för

sökande att vid tjänstens tillsättande komma i åtanke.

4. över tillsättningen, som kungöres genom anslag i överstyrelsens

lokal och genom den tidning, vari officiella meddelanden införas, må sökande

i den ordning, som i § 148 sägs, kunna anföra underdåniga besvär; skolande

av klaganden anmälan om de underdåniga besvären göras hos överstyrelsen

före besvärstidens utgång.

5. Fullmakt å övningslärarbefattning må icke utfärdas, förrän tillsättningen

vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den dag,

då tillsättningen skett; dock att, om Kungl. Maj:t i anledning av underdåniga

besvär finner annan sökande än den av överstyrelsen tillsatta

böra erhålla tjänsten, fullmakten dateras för den dag, då Kungl. Maj:t

prövat besvären.

4. Lärartjänst vid övningsskola.

§ 155.

1. Då lärartjänst vid övningsskola blivit ledig, göre lokalstyrelsen

därom anmälan hos överstyrelsen, varefter denna, för det fall att stadgandet

i § 161 icke anses böra tillämpas, ledigförldarar tjänsten.

2. Den, som till ledigförklarad lärartjänst vid övningsskola vill

ifrågakomma, har att senast före klockan tolv på fyrtiofemte dagen efter

den dag, då kungörelsen blivit intagen i den tidning, vari officiella med
-

s. 566 Kontrollera mot PDF

Förslag till stadga.

566

delanden införas, till överstyrelsen ingiva sin ansökan med därtill hörande

handlingar. Skulle ansökningstiden utgå a helgdag, utsättes fatalietiden

till nästföljande söckendag.

§ 156.

Sökande till lärartjänst vid övningsskola skall

1) vid den tid, da tjänsten är att tillträda, hava uppnått tjugutre

års ålder;

2) vara fri från sjukdom och lyte, som gör den sökande för lärarkallet

olämplig;

3) vara behörig för anställning som lärare vid sådan folkskola, som

i § 1 av gällande folkskolestadga sägs; samt

4) hava efter avlagd folkskollärarexamen under minst två år med

goda vitsord tjänstgjort som lärare på eget ansvar och med full tjänstgöring

i folkskola.

§ 157.

Sökande till lärartjänst vid övningsskola skall vid ansökningen foga:

1) behörigen styrkt meritförteckning, innehållande uppgift om ålder,

föregående befattningar och av offentliga myndigheter undfångna betyg

samt om andra omständigheter, vilka sökanden vill åberopa såsom beford

ringsskäl;

2) i huvudskrift eller behörigen styrkt avskrift:

a) prästbetyg om sökandens ålder;

b) läkarintyg angående frihet från sjukdom och lyte, som i § 156

punkt 2 sägs;

c) betyg över vunnen behörighet enligt föreskrifterna i § 156; samt

d) av vederbörande myndighet utfärdat betyg över föregående tjänstgöring;

ävensom, därest sökanden icke inom de senaste sex månaderna före

ansökningstidens utgång varit i tjänst anställd,

e) annat vederbörligt, nämnda tid avseende intyg över verksamhet

och vandel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillsättning av lärartjänster.

587

§ 158.

1. Sedan ansökningstiden gatt till ända, hav överstyrelsen att taga de

sökandes behörighet under omprövning samt att översända de såsom behöriga

befunna sökandenas ansökningshandlingar till seminariets lokalstyrelse.

2. Finner lokalstyrelsen så behövligt, äger den anmoda de sökande

eller en eller flera av dem att avlägga undervisningsprov. Samtliga undervisningsprov

anordnas och bedömas av eu särskild nämnd, bestående av tre personer.

I denna nämnd vare seminariets rektor självskriven ledamot och ordförande.

De övriga två ledamöterna i nämnden utses av lokalstyrelsen och

böra utgöras av sakkunniga personer. Ett dygn före provet skall vederbörande

sökande hos rektor erhålla meddelande om de uppgifter, som för

provet blivit bestämda. Över prov avgivas vitsord, vilka delgivas lokalstyrelsen

och införas i dess protokollsbok.

Efter utgången av den tid, som för provs avläggande blivit bestämd,

eller eljest så snart ske kan, skall lokalstyrelsen till överstyrelsen insända

ansökningshandlingarna jämte redogörelse för de avlagda proven, där sådana

förekommit, och därvid förorda den sökande, som på anförda grunder anses

främst böra komma i åtanke till den lediga tjänsten.

3. överstyrelsen har att efter prövning av de sökandes förtjänster

tillsätta befattningen.

4. Över tillsättningen, som kungöres genom anslag i överstyrelsens

lokal och genom den tidning, vari officiella meddelanden införas, må sökande

i den ordning som i § 148 sägs, kunna anföra underdåniga besvär;

skolande av klaganden anmälan om de underdåniga besvären göras hos

överstyrelsen före besvärstidens utgång.

5. Fullmakt å lärartjänst vid övningsskola må icke utfärdas, förr

än tillsättningen vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den

dag, då tillsättningen skett; dock att, om Kung]. Maj:t i anledning av

underdåniga besvär finner annan sökande än den av överstyrelsen

tillsatta böra erhålla tjänsten, fullmakten dateras för den dag, då Kungl.

Maj:t prövat besvären.

s. 568 Kontrollera mot PDF

568

Förslag till stadga.

§ 159.

1. Vid tillsättning av lärartjänst vid övningsskola gäl le såsom befordringsgrunder

i följande ordning:

1) undervisningsskicklighet, nit samt förmåga att upprätthålla ordning

i skolan och att i övrigt leda barnens uppfostran ävensom lämplighet

för de särskilda uppgifter, som äro förenade med lärarbefattning vid

övningsskola;

2) väl vitsordade kunskaper och färdigheter, särskilt i de ämnen,

som ingå i folkskollärarexamen; samt

3) längden av föregående, väl vitsordad tjänstgöring i övningsskola

vid folkskoleseminarium, i småskoleseminarium, i övningsskola vid sådant

seminarium eller i folkskola.

Härvid må en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund

kunna uppvägas av ett större företräde enligt eu senare.

Underlåtenhet att fullgöra undervisningsprov utgör icke hinder för

sökande att vid tjänstens tillsättande komma i åtanke.

2. Då ordinarie lärare vid folkskola eller övningsskola söker befattning

vid övningsskola och därvid har att räkna sig till godo en längre

tjänstetid, bör vid tillsättningen skälig hänsyn även tagas till behovet av

yngre och friskare krafter för tjänstens bestridande.

§ 160.

Skulle vid ansökningstidens utgång endast eu eller ock ingen behörig

sökande hava anmält sig till ledigförklarad lärartjänst vid övningsskola,

äger överstyrelsen att förfara i enlighet med vad i § 145 rörande

adjunktstjänst är stadgat.

5. Tillsättning i visst fall av ordinarie lärartjänst genom kallelse.

§ 161.

Skulle i visst fall utsikt finnas att till ledig lärartjänst vid seminarium

vinna person, som med hänsyn till läroanstaltens art och uppgift

s. 569 Kontrollera mot PDF

Lärares avgång ur tjänsten.

569

samt den lediga tjänstens beskaffenhet synes i särskild grad lämplig, må

överstyrelsen, oavsett om förslag därom av vederbörande lokalstyrelse

väckts eller ej, kunna, utan tjänstens ledigförklarande och utan hinder av övriga

i §§ 134—160 givna föreskrifter, i fråga om rektors- och adjunktstjänst

hos Kungl. Maj:t till tjänstens erhållande föreslå sådan person och i fråga

om övningslärartjänst och lärartjänst vid övningsskola kalla den ifrågasatta

personen till innehavare av tjänsten. Sådan åtgärd må dock icke av överstyrelsen

vidtagas, innan vederbörande lokalstyrelse satts i tillfälle att däröver

yttra sig.

(5. Extra och vikarierande lärare.

§ 162.

Extra ordinarie lärare, vilka, anställas för full tjänstgöring under

minst en hel termin, förordnas på rektors förslag av överstyrelsen; övriga

extra ordinarie lärare förordnas, likaledes på rektors förslag, av lokalstyrelsen

att tills vidare tjänstgöra, skolande lokalstyrelsen om sådant förordnande

omedelbart lämna överstyrelsen meddelande. Och få över sådan

åtgärd besvär ej anföras.

KAP. VII.

Lärares avgång ur tjänsten.

§ 163.

1. Avsked meddelas för rektorer och adjunkter av Kungl. Maj:t,

för övningslärare av överstyrelsen.

2. Angående avsked och pension för rektorer, adjunkter och övningslärare

gäller i övrigt vad i sådant avseende är stadgat rörande civila

tjänstinnehavare i allmänhet, med iakttagande därav

att underdånig ansökning om pension skall inom två månader före

uppnåendet av den levnadsålder, då skyldighet att avgå från tjänsten inträ
72—0828

15 Folkunderv.-kom. bet. I. FolkskoJ e.s em. Band 1.

s. 570 Kontrollera mot PDF

570

Förslag till stadga.

der, genom lokalstyrelsen ingivas till överstyrelsen, som det, åligger att

jämte (>get yttrande insända ansökningen till Kungl. Maj:t; samt

att ansökning om tillstånd att efter uppnådd pensionsålder kvarstå

i tjänst skall, åtföljd av samtliga för ansökning om pension erforderliga

handlingar samt intyg av seminariets lokalstyrelse och av läkare därom,

att sökanden anses fortfarande kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna, ingivas till överstyrelsen, som det åligger att

efter ärendets beskaffenhet däri besluta eller med eget yttrande insända

ansökningen till Kungl. Maj:t.

3. Lärare vid övningsskola, som önskar att med hel eller avkortad

pension avgå från sin tjänst, skall därom genom lokalstyrelsen ingiva anmälan

till överstyrelsen och därvid bifoga i huvudskrift eller bestyrkt avskrift

aldersbevis samt betyg över avlagd föreskriven examen ävensom fullständig,

med behöriga bilagor och påskrift av seminariets rektor styrkt tjänstförteckning,

upptagande såväl hans tjänstetid i egenskap av ordinarie och

extra ordinarie lärare vid folkskola, högre folkskola eller övningsskola som

även de tider, han tilläventyrs på grund av tjänstledighet eller av annan anledning

icke bestritt skollärartjänst; åliggande det överstyrelsen att efter

granskning av handlingarna översända desamma tillika med eget utlåtande till

folkskollärarnas pensionsinrättnings direktion med begäran om dess beslut i

fråga om sökandens pensionsrätt samt att, ifall sökanden förklaras till pension

berättigad och hinder för bifall till ansökningen i övrigt ej möter, meddela

sökanden avsked med pension och därom underrätta direktionen.

§ 164.

önskar rektor eller adjunkt avgå från tjänsten i annan ordning,

än i § 163 mom. 2 sägs, ingive till överstyrelsen sin till Kungl. Maj:t ställda

ansökning om avsked. Annan lärare vid seminarium eller dess övnings
O
skola,

vilken önskar avgå från sin tjänst i annan ordning, än i mom. 2

och 3 av sagda § sägs, anhålle därom hos överstyrelsen.

s. 571 Kontrollera mot PDF

Stipendier*

571

kap. vin.

Stipendier.

§ 165.

Senast före utgången av mars och oktober månader varje år bör

seminariets lokalstyrelse med bifogande av erforderliga uppgifter hos överstyrelse])

göra framställning angående behovet av stipendieinedel för terminen.

Därjämte bör uppgift lämnas å det belopp, som av förut anvisade

stipendieinedel möjligen kan finnas att tillgå.

§ 166.

Vid varje termins slut skall rektor med biträde av klassföreståndarna

upprätta förslag till fördelning av de medel, som av Kungl. Maj:t

anvisats till stipendier; och skall detta förslag underställas kollegiets prövning

å det sammanträde vid terminens slut, som omförmäles i § 122

mom. 2. Den av kollegiet beslutade fördelningen av stipendierna skall,

innan utdelning sker, vara granskad och godkänd av seminariets lokalstyrelse.

§ 167.

Vid fördelning av stipendierna iakttages:

a) att stipendium tilldelas endast behövande elever, vilka äro väl

vitsordade för uppförande och flit;

b) att fördelningen bland dessa elever sker i mån av deras större

eller mindre behov;

c) att elev icke må åtnjuta stipendium för den tid, han utöver två

terminer kvarstår i samma klass, därest icke sjukdom eller annan giltig

s. 572 Kontrollera mot PDF

572

Förslag till stadga.

omständighet varit anledning härtill, och att han i intet fall må vid

seminarium uppbära stipendium under mer än tio terminer.

§ 168.

Angående stipendier åt seminarieelever, som kunna tala finska eller

lapska, är särskilt stadgat.

KAP. IX.

Seminariernas ekonomiska förvaltning.

§ 169.

1. Seminariets byggnader och trädgårdsanläggningar ävensom inventarier,

bokförråd och samlingar vare under rektors närmaste vård

och tillsyn.

2. Rörande överintendentsämbetets befattning med seminariernas

byggnader är särskilt stadgat.

§ 170.

Oförutsedda mindre reparationer, som ej utan olägenhet kunna uppskjutas,

må rektor utan anlitande av överintendentsämbetet kunna låta för

seminariets räkning verkställa, med skyldighet för rektor att o fördröj ligen

anmäla sådan åtgärd hos överintendentsämbetet; ägande rektor att i mån

av behov rekvirera de sålunda erforderliga medlen hos Kung]. Maj:ts befallningshavande

i länet.

§ 171.

1. De anslag, som årligen utgå till undervisningsmateriell, till ved

och ljus in. in. samt till övningsskolans och seminariets bokförråd, ävensom

andra seminariet tilldelade anslag av allmänna medel förvaltas av rektor.

2. Gåvomedel skola noggrant användas efter givarens föreskrift och

förvaltas av rektor, där ej annorlunda är bestämt.

s. 573 Kontrollera mot PDF

Seminariernas styrelse och tillsyn.

573

§ 172.

Angående sättet för uppgörande av seminariernas räkenskaper samt

den offentliga kontrollen av desamma gälle vad därom är stadgat.

KAP. X.

Seminariernas styrelse och tillsyn.

1. Överstyrelsen.

§ 173.

överinseendet över seminarierna tillkommer den av Kungl. Maj:t

förordnade överstyrelsen.

§ 174.

Till överstyrelsens handläggning höra, i den omfattning som i den

för överstyrelsen utfärdade instruktionen, denna stadga samt särskilda av

Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter sägs, ärenden angående:

1) undervisning och ordning ävensom undervisningslokaler och sundhetsförhållanden;
2)

särskild utbildning av lärare för seminarierna;

3) tillsättning och förordnande av rektorer och lärare ävensom tjänstledighet

och avsked för desamma in. in.;

4) fel eller försummelse i tjänsten av rektorer eller lärare;

5) uppflyttning i högre lönegrad av i föregående punkt nämnda

tjänstinnehavare;

6) behovet av lärarkrafter; samt

7) fördelning af vissa till séminarieundervisningen beviljade anslag.

§ 175.

1. överstyrelsen åligger att utöva inspektion över seminarierna och

deras övningsskolor, och avser denna att åvägabringa eu noggrann känne
-

s. 574 Kontrollera mot PDF

574

Förslag till stadga.

dom om seminariernas tillstånd och behov samt övervaka, att <rällande

författningar vid dem efterlevas.

2. Vid besök i seminarium äger den inspektionsförrilttande fritt och

obehindrat tillträde till seminariet i dess helhet och till alla dess handlingar

ävensom rätt att av rektor, lärare och övriga tjänstemän erhålla

alla de upplysningar, som kunna främja syftet med inspektionen.

3. 1 anledning av de under inspektionen gjorda iakttagelser äger

den inspektionsförrättande att dels göra muntliga erinringar till rektor och

vederbörande lärare eller lärarinna, dels ock, där han så finner lämpligt,

tillställa rektor en skriftlig promemoria. Den inspektionsförrättande må

även, när han anser det ändamålsenligt, genom rektor sammankalla seminariets

samtliga lärare och övriga tjänstemän eller vissa av dem för att

med dem överlägga eller meddela dem de anvisningar och råd, till vilka

han finner sig befogad, samt därvid såsom ordförande leda förhandlingarna.

§ 176.

Överstyrelsen har att i enlighet med därom av Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter vidtaga åtgärder för anordningen av provårskurser vid seminarier

ävensom andra för utbildningen av seminarielärare erforderliga kurser.

§ 177.

För rektor, som det åstundar, har överstyrelsen att utfärda tjänstgöringsbetyg,

i huvudsaklig överensstämmelse med vad om sådant betyg

för lärare vid seminarium är stadgat.

§ 178.

1. Finner överstyrelsen på grund av egna iakttagelser eller efter

därom hos överstyrelsen av vederbörande myndighet gjord anmälan, giltig

anledning till anmärkning mot rektor eller lärare i fråga om fel eller försummelse

i tjänsten eller beträffande nämnda befattningshavares vandel,

s. 575 Kontrollera mot PDF

Seminariernas styrelse och tillsyn.

575

åligger överstyrelsen, alltefter felets beskaffenhet, att antingen omedelbart

tilldela den felande föreställning och varning eller ock anmäla det anmärkta

felet till laga åtal inför vederbörlig domstol.

2. Framkomma under behandling av mål, som i mom. 1 avses, sådana

omständigheter, att det befinnes olämpligt, att den anmälde eller

åtalade fortfarande tjänstgör, äger överstyrelsen att, tills vidare och intill

dess i målet blivit slutligen dömt eller domstol annorlunda förordnat, avstänga

honom från tjänstens utövning, och kommer under tiden med hans

avlöning att förfaras, på sätt därom i varje särskilt fall, efter anmälan av

överstyrelsen, bestämmes av Kungl. Maj:t.

§ 179.

I övrigt tillkommer det överstyrelsen att i enlighet med dess instruktion

och andra gällande föreskrifter antingen omedelbart vidtaga eller

hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som kunna finnas erforderliga, för

att seminarierna skola motsvara sitt ändamål.

2. Lokalstyrelse.

§ 180.

Varje seminarium skall stå under inseende av eu lokalstyrelse, bestående

av fem ledamöter, nämligen

en av Kungl. Maj:t utsedd person,

en av vederbörande konsistorium utsedd prästman,

en av vederbörande landsting eller, därest den stad, vari seminariet

är beläget, ej i landsting deltager, av dennas kommunalstyrelse utsedd person,

eu av överstyrelsen utsedd person, därest icke, vid lärarinneseminarium,

av överstyrelsen förordnats biträdande föreståndarinna, i vilket

fall denna är självskriven ledamot av styrelsen, samt

seminariets rektor såsom självskriven ledamot.

De icke självskrivna ledamöterna utses för eu tid av fem år.

s. 576 Kontrollera mot PDF

576

Förslag till stadga.

En av ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t till ordförande för

den tid, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmrner.

Vid behandlingen av frågor, som röra hälsovården vid seminariet,

skall seminariets läkare äga att i lokalstyrelsens överläggningar deltaga.

§ 181.

1. Lokalstyrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta

denne linner nödigt eller då rektor därom hos honom gjort framställning.

2. Vid förfall för ordföranden föres ordet av den äldste av de för

viss tid utsedda ledamöterna.

3. I styrelsen vare rektor föredragande och sekreterare.

4. Vid omröstning inom lokalstyrelsen gäller såsom styrelsens beslut

den mening, varom flertalet sig förenat, eller vid lika röstetal för olika

meningar den, som av ordföranden biträdes.

§ 182.

1. Ärende må icke av lokalstyrelsen till avgörande företagas, där

ej tre av dess ledamöter deltaga i beslutet.

2. Ledamot äge icke deltaga i behandlingen av ärende, som rör

honom personligen.

§ 183.

1. Lokalstyrelsen har att öva allmän tillsyn över läroanstalten samt

söka främja dess verksamhet och tillvarataga dess intressen. För detta

ändamål äga lokalstyrelsens ledamöter obehindrat tillträde till läroanstalten

och till alla dess handlingar.

2. Ledamot av lokalstyrelsen bör genom besök i läroanstalten

skaffa sig noggrann kännedom om dess undervisning, ordning och övriga

förhållanden.

3. Lokalstyrelsens för viss tid utsedda ledamöter äga att i kollegiets

överläggningar deltaga. 1 besluten deltager lokalstyrelsens ordfö
-

s. 577 Kontrollera mot PDF

Seminariernas styrelse och tillsyn.

577

rande, för det fall att han, enligt § 120 i denna stadga, övertagit ledningen

av förhandlingarna.

§ 184.

1. Lokalstyrelsens ordförande skall hava inseende över inträdesprövningen

och folkskollärarexamen. Han utser ock två eller flera ojäviga

personer att såsom vittnen därvid närvara, och äga dessa jämväl övervara

de kollegiesammanträden, som enligt § 84 mom. 2 och § 64 hållas i samband

med nämnda förrättningar.

2. Det tillkommer lokalstyrelsens ordförande att, därest hans tid

det medgiver, närvara vid årsavslutningen samt därvid hemförlova ungdomen.

§ 185.

Vid ombyte av rektor skall av seminariets lokalstyrelse anställas

inventering av seminariets kassor och värdehandlingar samt övriga tillhörigheter.

§ 186.

1. Vaktmästare och övrig för seminariet nödig betjäning anställas

och entledigas av lokalstyrelsen, som jämväl bestämmer avlöning.

2. Beträdes någon av den i föregående mom. nämnda betjäningen

med opålitlighet, försummelse, olydnad eller annan förseelse i tjänsten,

äger lokalstyrelsen efter omständigheterna tilldela varning eller skilja vederbörande

från befattningen.

§ 187.

Finner lokalstyrelsens ordförande, på grund av egna iakttagelser

eller efter därom hos honom gjord anmälan, giltig anledning till anmärkning

mot rektor eller lärare i fråga om fel eller försummelse i tjänsten

eller beträffande nämnda tjänstinnehavares vandel, äge han att, alltefter

felets beskaffenhet, tilldela den felande föreställning eller om förhållandet

göra anmälan hos överstyrelsen.

73—0S2815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 578 Kontrollera mot PDF

578

Förslag till stadga.

§ 188.

Förutom vad i det föregående av denna stadga är föreskrivet angående

lokalstyrelses skyldigheter, åligger det densamma:

1) att göra underdånig framställning angående extra arvoden och

stipendiemedel samt anslags- och byggnadsfrågor för seminariet, skolande

sådan framställning insändas till överstyrelsen;

2) att årligen den 31 december verkställa inventering av seminariets

värdehandlingar och kassabehållning samt låta däröver upprätta protokoll:

3) att efter granskning av seminariets räkenskaper insända ett

exemplar därav till överstyrelsen och ett exemplar med tillhörande verifikationer

ävensom avskrift av nyssnämnda inventeringsprotokoll till kammarrätten

så tidigt, att de dit inkomma inom tre månader efter räkenskapsårets

slut;

4) att mottaga underdåniga ansökningar om resestipendier och insända

dessa jämte eget yttrande till överstyrelsen; samt

5) att till överstyrelsen lämna de upplysningar och avgiva de yttranden,

som av denna begäras.

§ 189.

*

År ledamot av lokalstyrelsen bosatt utom den stad, där seminariet

är beläget, äge han att uppbära reseersättning enligt gällande rescreglementes

tredje klass för resa till och från sammanträde.

§ 190.

Skulle för något fall i fråga om seminariets angelägenheter bestämd

föreskrift saknas, anmäle lokalstyrelsen förhållandet hos överstyrelsen;

ägande lokalstyrelsen emellertid att tills vidare meddela erforderlig föreskrift.

s. 579 Kontrollera mot PDF

579

Kap. VIII. Förslag

till

IT iider vi sningsplan för statens folkskol eseniinarier.

Efterföljande undervisningsplan, innefattande timplan och kursplan

samt ordning för den praktiska lärarutbildningen, skall vid uppgörande

av arbetsordning för de särskilda seminarierna tjäna till huvudsaklig ledning

och blott så till vida vara bindande, att de i timplanen för varje klass

angivna veckotimsummorna icke må överskridas.

O

1. Timplan.

Ämnen.

Lärarseminarium.

Lärarinneseminarium.

Klass

I.

Klass

II.

Klass

III.

Klass

IV.

S:a.

Klass

I.

Klass

II.

Klass

III.

Klass

IV.

S:a.

Kristcndomskunskap.....

2

4

3

3

12

2

4

3

3

12

Modersmålet.........

5

3

3

3

14

5

3

3

3

14

Matematik.........

4

4

2

2

12

4

4

2

2

12

Historia..........

1

1

2

2

6

1

1

2

2

G

Geografi ..........

2

O

1

—

5

2

2

1

-

5

Biologi och hälsolärn.....

3

3

2

—

8

3

3

2

—

8

Fysik och kemi.......

3

1

2

2

8

3

1

2

0

8

Ekonomilära.........

—

1

1

3

5

—

1

1

3

5

Främmande språk......

3

2

1

—

G

3

2

1

—

G

Psykologi och pedagogik . . .

—

2

3

3

8

—

2

3

3

S

Teckning..........

2

3

2

1

8

2

3

2

1

8

Musik...........

3

2

2

1

8

3

3

1

1

8

Trädgårdsskötsel.......

-

—

2

3

5

—

3

2

—

*>

Manlig slöjd.........

4

4

2

-

10

—

—

—

_

Husligt arbete........

—

—

—

—

—

4

2

5

5

IG

Gymnastik med lek och idrott

6

6

6

6

24

6

4

4

4

18

Praktisk utbildning.....

—

1

3‘/2

47*

—

1

37/9

479

«

38

39

377*

337*

148

38

39

377?

33\*

148

s. 580 Kontrollera mot PDF

580

Förslag till undervisningsplan.

Anmärkningar.

1. Till tid utom timplanen förlägges:

lek och idrott under lärares ledning, för varje klass i allmänhet 2 sammanhängande

lektionstimmar en eftermiddag i veckan;

enskilt arbete under lärares ledning i naturvetenskapliga ämnen (laboratoriearbete)

2 veckotimmar, i teckning 2 veckotimmar och i körsång 1 veckotimme;

samt

undervisning i välskrivning för de elever, vilka befinnas vara i behov därav,

i medeltal 1 veckotimme.

2. Då elevantalet i en klass icke understiger 20, må, vid undervisningen

i geografi, naturvetenskapliga ämnen och hushållsgöromål, klassen under ett antal

lektionstimmar vara uppdelad i två avdelningar, vilka undervisas var för sig på

olika tider. För dylik undervisning med delad klass må lärarkraft, utöver de på

timplanen angivna timsummorna, tagas i anspråk, i geografi under sammanlagt 2

veckotimmar, i biologi 4 veckotimmar, i fysik och kemi 4 veckotimmar samt i

hushållsgöromål 7| veckotimmar. Liknande uppdelning av en klass bör i annat

ämne ifrågakomma, endast då undervisningsövningarnas anordnande eller bristande

lokalutrymme därtill föranleder.

3. Rörande tid för undervisningen i instrumentalmusik samt rörande fördelningen

av lärotiden för trädgårdsskötsel, för hushållsgöromål och för gymnastik

äro anvisningar meddelade i sammanhang med kursplanerna för nämnda ämnen.

4. Till underlättande av studiearbetets koncentration må, där så prövas

lämpligt, för varje läsår uppgöras två arbetsordningar, den ena avsedd för den

hälft av läsåret, som omfattar höst och vårmånader, den andra för den hälft

därav, som omfattar vintermånader. Härvid iakttages, att undervisningstimmarna

för de ämnen, vilkas studium är beroende av årstiden, huvudsakligen förläggas

till den för undervisningens bedrivande lämpligaste tiden och att sådana läroämnen,

vilka eljest skulle komma att erhålla blott 1 undervisningstimme i veckan,

må kunna med dubbelt timtal samlas på läsårets ena hälft.

s. 581 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

581

2. Kursplan.

Kristendomskunskap.

Kl a ss I (2 t:r). Valda delar av gamla testamentets skrifter. I

samband härmed en kort redogörelse för dessa skrifters uppkomst och författare

samt för den gammaltestamentliga kanonbildningens historia.

Klass II (4 t:r). Ett av evangelierna jämte valda delar av de övriga,

med särskilt beaktande av bergspredikan; översiktlig genomgång av Apostlagärningarna;

ett av de paulinska huvudbreven fullständigare genomgånget;

översikt av de apostoliska breven i samband med läsning av valda delar

av dem. Kort redogörelse för de nytestamentliga skrifternas uppkomst

och författare samt för den nytestamentliga kanonbildningens historia.

Gamla tidens och medeltidens kyrkohistoria med särskild uppmärksamhet

fäst vid dogmhistorien samt, vad medeltiden angår, vid den svenska

kyrkans historia.

Klass III (3 t:r). Kyrkohistorien till slutet av 1700-talet med

särskild uppmärksamhet fäst vid reformationstiden med dess kvrkohistoriska

källskrifter och vid den svenska kyrkans historia.

Kort framställning av den kristna tros- och sedeläran i anslutning

till nya testamentet samt kyrkohistorien och Luthers lilla katekes, påbörjad.

Kl ass IV (3 t:r). Kyrkohistorien fortsatt och avslutad med särskild

uppmärksamhet fäst vid den svenska kyrkans historia och missionshistorien.

Svenska kyrkans författning, gudstjänstordning, kyrkoår och psalmer.

Kort framställning av den kristna tros- och sedeläran såsom i föregående

klass, fortsatt och avslutad.

o

Återblick på folkskolans kurs i kristendomskunskap med särskild

hänsyn till ämnets metodiska behandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till undervisningsplan.

r»82

Anmärkningar.

1. Då kristendomsundervisningen icke blott har till syfte att meddela eleverna

en grundlig insikt i ämnet, särskilt i de delar därav, som närmast äga

betydelse för deras blivande lärarverksamliet, utan framför allt avser att främja

deras egen religiösa och sedliga utveckling, böra vid undervisningen de vetenskapliga

synpunkterna ingenstädes få undanskymma det religiösa innehållet.

2. Bibelläsningens främsta syfte måste alltid bliva tillägnandet av det

religiösa innehållet. Den bör tillika vara ett verkligt studium, varvid eleverna

ledas in i en historisk betraktelse av bibeln och erhålla kännedom om den bibliska

vetenskapens viktigaste forskningsresultat. Vid studiet av gamla testamentet

lägges huvudvikten vid den religiösa utvecklingen hos Israels folk och den

israelitiska religionen såsom förberedande kristendomen, varför ock profeternas

förkunnelse göres till föremål för en mera ingående behandling. Läsningen av

nya testamentet bör ha till huvudsyfte att giva en levande bild av Jesu

person och verk samt av den apostoliska tidens främsta personligheter och bekantskap

med de mest utmärkande formerna för evangelieförkunnelsen under

denna tid.

3. Undervisningen i kyrkohistoria bör åsyfta en fördjupad uppfattning av

kristendomen och en säkrare blick för dess framträdande i nutiden. Lärostoffet bör

därför inskränkas till det för de olika tiderna karakteristiska och huvudvikten

läggas vid de för kristendomens gestaltning i nutiden mest betydelsefulla skedena

samt vid den svenska kyrkans historia. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de

religiösa personligheterna med aktgivande på det personliga fromhetslivets olika

typer. Överhuvudtaget bör vikt läggas vid den kristna livsuppfattningens

betydelse i den nutida kampen mellan idealistisk och materialistisk världsåskådning.

Till närmare belysning av de olika tidsskedena läsas, i den mån tiden medgiver,

kyrkohistoriska aktstycken i urval.

4. Vid undervisningen i den kristna tros- och sedeläran bör utgångspunkten

tagas i det bibliska och, där det kan ske, i det kyrkohistoriska innehållet

och anknytning sökas i elevernas egen erfarenhet och eget tänkande. Aven här

bör den historiska synpunkten beaktas, så att dogmerna, utan att det kristna

trosinnehåll, för vilket de äro ett uttryck, undanskym mes, framträda såsom framgångna

ur en viss tids sätt att uppfatta och utforma detta innehåll. Särskild

uppmärksamhet ägnas åt den kristna etiken, vars sammanhang med och särställning

från andra etiska åskådningar framhållas.

5. Ur religionshistorien lämnas meddelanden, där sådana äro erforderliga

för en riktig uppfattning eller tjänliga att i sin mån belysa den kristna religionens

innehåll. I lämpligt sammanhang göres därjämte en kortfattad religionshistorisk

s. 583 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

583

överblick, ägnad att låta kristendomen framstå i sin samhörighet med och sin motsättning

mot religiösa åskådningar och religiöst liv utanför kristendomens område.

6. Vid den metodiska undervisningen hör elevernas uppmärksamhet riktas

på nödvändigheten av att vid undervisningen beakta skillnaden mellan barnets

och den vuxnes olika religiösa behov och uppfattningssätt.

Modersmålet.

Klass I (5 t:r). Läsning dels i klassen, dels enskilt av sådana arbeten

på prosa och vers ur 1900-talets och 1800-talets svenska litteratur,

vilka till språk, framställningssätt och föreställningskrets ligga elevernas

uppfattning närmast. I anslutning till den historiska kursen valda stycken

i översättning ur den grekiska och romerska forntidens litteratur.

De för läsning och föredrag viktigaste delarna av svenska språkets

ljudlära; modersmålets formlära under jämförelse med det samtidigt studerade

främmande språket till större delen genomgången.

Grunderna för talröstens ändamålsenliga användning (talteknik). Samlande

och ordnande av material för anföranden, föredrag och uppsatser;

övningar i muntlig framställning, även innefattande deltagande i en ordnad

överläggning; korta skriftliga framställningar, utarbetade på lärorummet.

Kl ass IT (3 t:r). Valda stycken ur den fornnordiska litteraturen och

medeltidslitteraturen i anslutning till den historiska kursen och med stöd

av en kort lärobok i svensk litteraturhistoria.

Modersmålets formlära såsom i föregående klass fortsatt och avslutad;

satslära.

Övningar i muntlig och skriftlig framställning, även innefattande

uppsatser en gång i månaden, dels korta utförda på lärorummet, dels

utförligare utarbetade på för ändamålet given fritid.

s. 584 Kontrollera mot PDF

584

Förslag till undervisningsplan.

Kl ass III (3 t:r). Valda stycken ur den svenska litteraturen från

1500-, 1600- och 1700-talen i anslutning till den historiska kursen och

till en kort lärobok i svensk litteraturhistoria. Jämsides härmed och i

den mån tillfälle gives, läsning av sådana arbeten ur utlandets samtida

litteratur, bland annat den dansk-norska, som övat bestämmande inflvtande

på vår egen litteratur eller på litteraturens utveckling i det hela.

Språkpsykologi och stillära, huvudsakligen såsom sammanfattning av

under den föregående modersinålsundervisningen gjorda iakttagelser.

övningar i muntlig och skriftlig framställning såsom i föregående klass.

Klass IV (3 t:r). Valda stycken ur den svenska litteraturen från

1800- och 1900-talen i anslutning till den historiska kursen och till en

kort lärobok i svensk litteraturhistoria. Jämsides härmed och i den mån

tillfälle gives, läsning såsom i föregående klass av arbeten ur utlandets samtida

litteratur, företrädesvis ur de skandinaviska grannländernas.

Korta meddelanden om modersmålets historiska utveckling i anslutning

till den i denna och föregående klasser genomgångna kursen i

svensk litteratur.

Vägledande översikt av den samtida barn- och ungdomslitteraturen

samt grunderna för skötseln av ett skolbibliotek.

övningar i muntlig och skriftlig framställning såsom i föregående klass,

översikt av folkskolans kurs i modersmålet med särskild hänsyn till

ämnets metodiska behandling.

Anmärkningar.

1. Undervisningen bör, utan eftersträvande av systematisk fullständighet,

samlas kring det, som äger sakligt intresse och värde. Dess medelpunkt bör

vara studiet av den fosterländska litteraturen.

2. Vid litteraturläsningen bör hellre ett mindre antal arbeten behandlas

fullständigt, än korta utdrag av flera arbeten läsas. Sakliga och språkliga

förklaringar samt övrig behandling av innehållet inskränkas till det, som för en riktig

uppfattning av det huvudsakliga innehållet är nödigt. Vid läsningen av norsk

s. 585 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

585

och dansk litteratur bör likaledes blott det allra väsentligaste meddelas rörande

uttal och grammatiska skiljaktigheter. Den litteraturhistoriska läroboken bör

företrädesvis tjäna till sammanfattning av muntliga meddelanden; inlärandet av

biografiska eller bibliografiska enskildheter begränsas till det huvudsakligaste.

Lämpliga delar av litteraturkursen lämnas eleverna till läsning på egen

hand efter förberedelse å lärorummet, då sådan finnes behövlig.

3. Allteftersom de lästa arbetena därtill giva anledning, böra nödiga upplysningar

om versslag och diktarter meddelas; mot slutet av seminariekursen

sammanfattas dessa upplysningar till en kort översikt av verslärans grunddrag.

4. Undervisningen i språklära bör såvitt möjligt utgå från givet språkmaterial

och läroboken företrädesvis användas till sammanfattande av gjorda

iakttagelser. Riksspråket studeras i sin motsättning till elevernas mer eller

mindre dialektiskt färgade språk, varigenom tillfälle gives att belysa munarternas

ställning och betydelse. Repetitionen av kursen i språklära torde lämpligast ske

i samband med en översikt av folkskolans kurs i ämnet.

5. Vid all läsning böra välläsningens krav beaktas; därjämte böra, synnerligast

i första klassen, särskilda uppläsningsövningar förekomma.

6. Jämte de egentliga, i formellt avseende mera utarbetade uppsatserna

böra förekomma skriftliga övningar, som avse att utveckla färdighet att raskt

sammanfatta och omedelbart nedskriva kortare redogörelser eller andra framställningar,

varvid någon närmare granskning från lärarens sida icke är av nöden.

7. I mån av elevernas utveckling böra för uppsatserna väljas ämnen, som äro

ägnade att ställa större krav på deras självverksamhet med avseende på uppfattning

och framställning. Stundom kan vara lämpligt att före den skriftliga behandlingen

av ett ämne låta eleverna diskussionsvis inom klassen behandla detsamma.

Vid uppsatsernas granskning må blott det, som är verkligt felaktigt, anmärkas

och största möjliga utrymme lämnas åt individuell läggning.

8. I samband med undervisningsövningarna i modersmålet böra eleverna,

i den mån möjligt är, övas i den för en lärare viktiga färdigheten att berätta.

Matematik.

Klass I (4 t:r). Praktiska, företrädesvis ur näringslivet och affärslivet

hämtade räkneuppgifter, dels utan, dels med användning av ekvationer av

l:a graden; enkel algebraisk räkning till den omfattning, som för klassens

74—082815. Folkunderv.-kom. bet. J. Fulkskolesem. Band 1.

s. 586 Kontrollera mot PDF

586

Förslag till undervisningsplan.

övriga kurs i matematik är behövlig; funktionsbegreppet i förening med

grafisk framställning. Satser om räta linjer, vinklar, trianglar, fyrsidingar

och cirklar; geometriska konstruktions- och beräkningsuppgifter, delvis i

förening med noggrant utförd ritning; enkla fältmätningsövningar.

Kl ass II (4 t:r). Aritmetiska och algebraiska räkneuppgifter såsom i

föregående klass; irrationellt tal och kvadratrot; det viktigaste av läran om

storheters förhållande; logaritmer; ekvationer av 2:a graden. Läran om

cirkeln avslutad; in- och omskrivna figurer; ellipsens viktigaste egenskaper;

figurers likformighet; konstruktionsuppgifter, delvis i förening med noggrant

utförd ritning; några satser ur rymdgeometrien; plan- och rymdgeometriska

beräkningsuppgifter; enkla fältmätnings- och avvägningsövningar.

Kl ass III (2 t:r). Kort algebraisk kurs huvudsakligen såsom sammanfattning

av det förut genomgångna med begränsning till enkla räkneuttryck;

serier med tillämpning på lättare uppgifter rörande sammansatt ränta. De

första grunderna av trigonometrien; satser ur rymdgeometrien; plan* och

rymdgeometriska beräkningsuppgifter även med användande av trigonometriska

tabeller. Några smärre matematiska uppsatser.

Klass IV (2 t:r). Rymdgeometri jämte grunderna för px^ojektionsoch

perspektivritningen samt det viktigaste angående konstruktionen av geografiska

gradnät. Några smärre matematiska uppsatser. Översikt av seminariets

matematikkurs.

översikt av folkskolans kurs i matematik med särskild hänsyn till

ämnets metodiska behandling.

Anmärkningar.

1. Undervisningen begränsas inom varje område till det i matematiskt hänseende

väsentliga och det med avseende på tillämpningen betydelsefulla. Där

undervisningens viktigaste synpunkt, nämligen klarhet och säkerhet i lärjungens

kunskap, fordrar lärokursens begränsning, bör denna ske helst därigenom, att någon

del därav helt och hållet uteslutes.

s. 587 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

587

2. De olika delarna av kursen ställas så mycket som möjligt i samband

med varandra, så att ett fast sammanhängande helt av kunskap erhålles.

3. Grafisk framställning bör såsom metodiskt hjälpmedel, så ofta lämpligen

ske kan, komma till användning ej blott i första utan ock i följande klasser.

4. Övningsuppgifterna böra vara enkla och äga ett i sakligt avseende

värdefullt innehåll. Huvudräkning övas flitigt, särskilt under första och andra

läsåret. Stor vikt lägges vid noggrannhet och säkerhet i sifferräkningars utförande.

Eleverna vänjas att vid muntlig redogörelse lör matematisk tankegång

uttrycka sig korrekt och kortfattat; likaså att vid skriftlig framställning iakttaga

riktiga beteckningar samt ordentlighet.

5. Den metodiska undervisningen i fjärde klassen förlägges till tidigare

delen av höstterminen och förenas med ett teoretiskt studium av folkskolans matematikkurs.

I metodiskt avseende bör särskilt beaktas vikten av att vid folkskoleundervisningen

det sakliga innehållet i de matematiska uppgifterna sa mycket

som möjligt hämtas från det praktiska arbetslivet i barnens omgivning.

6. I samband med den teoretisk-metodiska kursen i fjärde klassen eller

i annat sammanhang böra, i den mån tiden tillåter, meddelas några drag ur matematikens,

särskilt geometriens, äldre historia.

Historia.

Klass 1 (1 t:e). Hembygdsstudium: iakttagelser av seminariestadens

och den omgivande bygdens samhällsförhållanden och historiska minnen av

olika slag, gjorda under studiebesök och studieutflykter.

Framställning av den förhistoriska kulturen i anslutning, såvitt ske

kan, till iakttagna fornminnen. Såsom fortsättning härav forntidens allmänna

kulturhistoria i huvuddrag.

Kl ass II (1 t:e). Sveriges historia under dess forntid och medeltid

i sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska grannlandens historia

under samma tid och av medeltidens allmänna historia.

s. 588 Kontrollera mot PDF

588

Förslag till undervisningsplan.

Klass III (2 t:r). Sveriges historia i sammanhang med huvuddragen

av de skandinaviska grannlandens historia och allmänna historien från och

med reformationen till början av revolutionstidevarvet.

Klass IV (2 t:r). Sveriges historia i sammanhang med huvuddragen

av de skandinaviska grannlandens historia och allmänna historien från

början av revolutionstidevarvet till våra dagar.

I anslutning härtill svensk stats- och kommunalkunskap.

Historiens metodiska behandling i folkskolan.

Anmärkningar.

1. En huvuduppgift för undervisningen bör vara att för eleverna möjliggöra

uppfattningen av den historiska utvecklingen, så att de historiska händelserna

framstå i sitt inre sammanhang.

2. Inom ämnets alla grenar hör undervisningen i största möjliga utsträckning

anknytas till under hembygdsstudiet gjorda iakttagelser samt till historiska

aktstycken. I främsta rummet upptagas till behandling sådana partier, som ur

historisk synpunkt äro av avgörande betydelse eller som i särskild grad lämpa

sig för det avsedda studiesättet.

3. Vid det historiska hembygdsstudiet, som bör bedrivas jämsides med

det geografiska och på likartat sätt som detta, böra eleverna få göra bekantskap

med fornlämningar samt historiska urkunder och minnesmärken av olika slag,

som äro tillgängliga i seminarieorten. De böra ock vid detta studium fa taga

kännedom om befolkningsförhållanden, näringsgrenar och viktigare yttringar av

samhällsliv och sålunda erhålla material för en mera konkret uppfattning av de

grundfaktorer, som äro verksamma i varje historiskt förlopp. Liksom det geografiska

hembygdsstudiet skall också det historiska åsyfta att bibringa eleverna

förmågan att framdeles såsom lärare i folkskolan samla och ordna kunskapsmaterial

för hembygdsundervisning.

4. Undervisningen i svenska historien bör alltjämt förbindas med undervisningen

i allmän historia, i det tilldragelser och personligheter ur den svenska

historien allestädes, där så ske kan, ses mot den all män historiska bakgrund, med

vilken de naturligt höra samman och utan vilken de icke kunna till sin verkliga

betydelse uppfattas.

s. 589 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

589

5. Vid undervisningen i stats- och kommunalkunskap bör särskild uppmärksamhet

fästas vid svensk medborgares skyldigheter och rättigheter samt i

samband därmed eu redogörelse lämnas för det nationella försvaret och de värnpliktigas

uppgifter och åligganden.

6. Såsom föremål för elevernas enskilda arbete lämpa sig i synnerhet

uppgifter inom den historiska bygdeundersökningens område.

7. I fråga om den metodiska handledningen för undervisningen i folkskolan

bör i främsta rummet uppmärksammas vikten av att söka anknytningar

för historieundervisningen i hembygdens förhållanden, att även vid denna undervisning

använda formningsarbeten och åskådningsteckning samt att kunna berätta

enkelt, klart och sakligt på ett för barnens uppfattning lämpat sätt.

Geografi.

Klass 1 (2 t:r). Hembygdsstudium: iakttagelser av seminariestadens

och den omgivande bygdens fysiskt-geografiska och kulturgeografiska förhållanden,

gjorda under studiebesök och studieutflykter.

På grundvalen av de härunder samlade iakttagelserna och i anslutning

till fortsatt hembygdsstudium ett genomgående i huvuddrag av den

allmänna fysiska geografien med geologi.

Kl ass II (2 t:r). Huvuddragen av den allmänna kulturgeografien,

meddelade i anslutning till vad i första klassen inhämtats samt till fortsatt

hembygdsstudium.

Kort framställning av de viktigaste främmande ländernas geografi.

Kl ass III (1 t:e). Sveriges geografi i sammanhang med grunddragen

av dess geologiska byggnad och med särskild vikt lagd på dess näringsliv

och befolkningsförhållanden.

Hembygdsundervisningens och geografiens metodiska behandling i

folkskolan.

s. 590 Kontrollera mot PDF

590

Förslag till undervisningsplan.

Anmärkningar.

1. Undervisningen bör i första rummet åsyfta att för eleverna klargöra

det geografiska orsakssammanhanget och den därav beroende helhetsuppfattningen.

Den bör därför mindre avse att bibringa dem enskildheter än att rikta deras

uppmärksamhet på det genomgående och enhetliga i de geografiska företeelserna.

Den bör slutligen, i det att den så långt som möjligt tager elevernas självverksamhet

i anspråk, undvika en framställning av övervägande definierande

och systematiserande art.

2. Där undervisningen icke direkt kan grundas på genom hembygdsstudiet

vunna iakttagelser, bör den genom olika slags kartor och diagram, planscher,

modeller, reliefer o. d. såvitt möjligt göras åskådlig.

3. Genom hembygdsstudiet, vilket måste utföras enligt noga genomtänkt

plan, bör dels grund läggas för den följande undervisningen i ämnet, särskilt i

fysisk geografi och kulturgeografi, dels förmåga bibringas eleverna att på egen

hand samla det kunskapsmaterial, som för deras framtida hembygdsundervisning

i folkskolan kan bliva erforderligt. De iakttagelser, som göras under studiebesök

och studieutflykter, böra efter lärarens anvisning på lämpligt sätt antecknas av

eleverna.

4. Framställningen av Sveriges geografi, vilken icke bör ingå på den ekonomisk-tekniska

behandling av näringslivet, som tillhör fjärde klassens kurs i

ekonomilära, bör tillgodogöra sig de insikter eleverna vunnit genom den föregående

undervisningen i geografi och i därmed besläktade ämnen.

5. Meddelanden ur den astronomiska geografien lämnas i mån av behov,

varemot den sammanhängande framställningen av jorden som himlakropp tillhör

fysikundervisningen. Eleverna böra få göra bekantskap med olika slag av kartor,

topografiska, geologiska o. s. v.; någon kännedom om gradnät och geografisk ortsbestämning

meddelas i samband med undervisningen i geometri och fysik.

6. Bland studieuppgifter, lämpade att föreläggas elev såsom enskilt arbete,

är särskilt att erinra om utforskning i enlighet med hembygdsstudiets grundsatser

av hans hembygd eller annat område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kursplan.

5fU

Biologi och hälsolära.

Klass I (3 t:r). Botanik. Studium av traktens biologiska samhällen.

Betydelsefullare familjer av fröväxterna, studerade dels ur biologisk, dels

ur praktisk synpunkt; växtbestämning medelst flora. Växtodlingsförsök,

företrädesvis groningsförsök.

Zoologi. Framställning från biologisk synpunkt av för olika djurgeografiska

områden utmärkande arter och deras betydelse i naturens hushållning.

Påbörjad framställning av djurrikets viktigaste typer, särskilt

med hänsyn till den inre byggnaden, i samband med undersökning av

döda kroppar av ryggradslösa och lägre ryggradsdjur.

Hälsolära. Några enkla föreskrifter med avseende på föda, klädedräkt,

renlighet, arbete och vila m. m. under studietiden.

Kl ass II (3 t:r). Botanik. Fortsatt studium av fröväxter, några

viktigare sporväxter; växtens inre byggnad, särskilt vedstammens, i samband

med enkla mikroskopiska undersökningar och växtodlingsförsök. De

för vårt land viktigaste kulturväxterna, deras odling och ekonomiska betydelse.

Grunderna för skogsvården i anslutning till framställningen av

skogen såsom biologiskt samhälle.

Zoologi. Framställning av djurrikets viktigaste typer, fortsatt och

avslutad; de varmblodiga djurens inre byggnad i samband med undersökning

av döda djurkroppar. De för vårt land viktigaste husdjuren, deras

vård och ekonomiska betydelse.

Hälsolära. Människokroppens livsverktyg och deras förrättningar;

i samband härmed undersökning av enstaka organ av däggdjur.

Klass III (2 t:r). Botanik. Avslutning av växtläran.

Hälsolära. Kort framställning av de mest betydelsefulla mikroorganismerna

såsom inledning till undervisningen i hygien. Personlig

hygien, även innefattande sexuell hygien; vid lärarinneseminarierna där
-

s. 592 Kontrollera mot PDF

592

Förslag till undcrvisningsplan.

jämte grunderna för späda barns vård. Allmän hygien; första hjälpen

vid olycksfall; skyddsåtgärder mot smittosamma sjukdomar, särskilt tuberkulosen.

Alkoholens och nikotinets verkningar och betydelse för den enskilde

och samhället.

översikt av folkskolans kurs i biologi med särskild hänsyn till ämnets

metodiska behandling.

Anmärkningar.

1. Undervisningen bör i möjligaste mån grundas på den erfarenhet, som

lärjungarna kunna vinna genom iakttagelse av levande organismer och undersökning

av organiskt material i friskt eller konserverat tillstånd. Härför nödvändiga

förutsättningar äro studieutflykter i omgivningarna, besök i seminarieträdgården

och experimentellt arbete utfört av lärjungarna själva. För sistnämnda arbetes

möjliggörande erfordras, jämte behövliga undervisningsmedel, undervisningens bedrivande

i viss utsträckning med delad klass.

2. I såväl växt- som djurläran bör undervisningen företrädesvis behandla

livsföreteelserna och deras förutsättningar, varvid noga bör skiljas mellan erfarénhetsfakta

å ena sidan och de hypoteser och teorier, vilka uppställts till deras

förklaring, å den andra. Artkännedomen bör i allmänhet begränsas dels till sådana

arter, som äro kännetecknande för vissa växt- och djurgeografiska områden

eller som erbjuda särskilt intresse ur biologisk synpunkt, dels till sådana, som

hava stor praktisk-ekonomisk betydelse. Systematiska enskildheter och därtill

hörande morfologisk terminologi böra i möjligaste mån inskränkas.

3. Yäxtbiologiska förhållanden, som äro av betydelse från jordbrukets

synpunkt, böra särskilt beaktas och om möjligt genom försöksodlingar åskådliggöras.

4. Vid lämpliga tillfällen erinras om betydelsen av skydd för vårt lands

natur och naturföremål samt om människans förpliktelser mot djuren. Likaledes

framhålles vikten av att vid undervisningen i folkskolan hos barnen grundlägges

kärlek till naturen och aktning för livet.

5. Framställningen av alkoholens och nikotinets verkningar bör göras i

samband med en återblick på människokroppens organsystem och deras förrättningar.

Den bör avslutas med en såvitt möjligt allsidig och på bestyrkta fakta

grundad belysning av alkoholspörsmålet från olika synpunkter.

6. Ämnets olika grenar läsas i regeln icke samtidigt, utan hela det anslagna

veckotimtalet användes till en gren i sänder. Lärokursen förutsätter, att

i första klassen hälsoläran upptager högst 2 veckor, under det att den övriga tiden

lika fördelas mellan zoologi och botanik, att i andra klassen 7 veckor ägnas åt

s. 593 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

593

zoologien och den återstående tiden lika fördelas mellan hälsolära och botanik samt

att i tredje klassen högst 3 veckor ägnas åt botanik, den övriga tiden åt hälsolära.

7. Mindre arbeten må åläggas eleverna till utförande under sommarferierna,

uppgifter för sådant arbete utdelas första gången omedelbart efter intagningen

i seminariet samt vidare vid slutet av vårterminen de båda följande

åi en. Feriearbetet bör utgöras av iakttagelser inom växt- eller djurvärlden i

någon viss trakt. Dess resultat framlägges vid höstterminens början i form

av insamlade växter eller andra naturföremål eller medelst illustrerade anteckningar

eller föredrag.

b. Undervisningen i den till första och tredje klassen förlagda delen av

hälsoläran må, där förhållandena vid seminariet göra det önskvärt, kunna anförtros

åt annan lärare än biologiläraren eller åt seminariets läkare.

Fysik och kemi.

Klass I (3 t:r). Kroppars tillstånd av rörelse och vila; mätt och

mätning; krafters sammansättning och upplösning; mekaniskt arbete; några

av de s. k. enkla maskinerna; vågen. Vätskors och gasers allmänna fysiska

egenskaper; lufttrycket. Värmegrad och värmemängd; värmeförhållanden

vid aggregationsförändringar; ångor; värmets ledning och strålning; värme

och arbete.

De viktigaste företeelserna tillhörande den oorganiska kemien, särskilt

sadana, som äga. allmännare betydelse i naturen eller tillämpning

på jordbruket och industrien. Viktigare mineral och bergarter i anslutning

till den kemiska kursen; åkerjordens uppkomst och egenskaper.

Klass II (1 t:e). Grunddragen av väder]eksläran.

Den kemiska kursen fortsatt och utsträckt till några av den organiska

kemiens viktigaste ämnesgrupper och reaktioner med särskild hänsyn

till sådant, som har betydelse för växt- och djurlivet. Närmare behandling

av en eller annan viktigare kemisk industri, såsom järnindustrien, lvsgasberedningen,

trämassefabrikationen.

lb-OS‘2815 Folkunderv.-kom. bet. I. FolkskoUsem. Band I.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5D4

Förslag till undervisningsplan.

Klass 111 (2 t:r). Återblick på värmeläran; ångmaskiner och explosionsmotorer.

Viktigare delar av läran om magnetismen och elektriciteten;

telegraf och telefon; det elektriska ljuset; dynamomaskinen och elektrisk

arbetsöverföring.

Sammanfattande översikt av de viktigaste kemiska omsättningslagarna

i anslutning till studiet av elektrolysen.

Klass IV (2 t:r). Valda partier av läran om ljudet och ljuset.

Stycken ur mekaniken: fasta kroppars jämvikt; kraft, massa, energi; fallrörelse,

central- och pendelrörelse.

Det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.

Naturlärans metodiska behandling i folkskolan.

Anmärkningar.

1. Undervisningen bör icke anläggas med syfte att giva en översiktskurs

i ämnet, utan lämpliga partier utväljas, åt vilka, med förbigående eller flyktigt

genomgående av andra, ägnas en mera ingående behandling; en sammanhängande

översikt erhåller eleven förnämligast med hjälp av läroboken.

2. Läroplanen förutsätter, att ett experimentellt undervisningssätt, innefattande

även av eleverna själva utfört experimentellt arbete, möjliggöres såväl

genom behövliga undervisningsmedel som därigenom, att tid beredes dels till undervisning

i viss utsträckning av delad klass, dels till anordnande av frivilliga laborationsövningar.

Där förhållandena visa sig mindre gynnsamma för anordnandet

av frivilliga laborationsövningar, bör i stället arbetet med delad klass i motsvarande

mån utsträckas.

d. I första klassen genomgås först den fysiska kursen i dess helhet, sedan

den kemiska.

4. Den astronomiska kursen i fjärde klassen förberedes genom av eleverna

efter anvisning av läraren utlörda och över en längre tid utsträckta enkla iakttagelser

av himlakropparnas rörelse. I nämnda kurs bör, om tiden medgiver,

upptagas en elementär framställning av grunderna för geografisk gradmätning

och ortsbestämning.

s. 595 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

595

Ekonomilära.

Klass II (1 t:e). Affärslära och bokföring. 26 timmar.

Hemmets ekonomi. /tf timmar.

Nödvändiga kostnader för näring; produktion inom hemmet

i jämförelse med köp av färdiga varor: mat, kläder, husgeråd;

njutningsmedlens ekonomi; behandling av hushållsbudget

för smabonde, jordbruksarbetare, industriarbetare;

besparingar, försäkring; skuldsättning för hushållet.

Klass III (1 t:e). Allmän socialekonomi. 3$ timmar.

I. Byteshushållningen: produktionens organisation i ekonomiska

företag; bytet; marknaden, fri konkurrens och monopol;

penningväsendet, kreditväsendet.........10 t:r.

II. Prisbildning en: dess beroende av efterfrågan och tillsråno(produktionskostnader);

dess socialekonomiska ändamål:

reglering av konsumtionen; reglering av produktionen . 2 t:r.

III. Produktionsfaktorerna och ''prisbildningen på dem;

de olika omständigheter, som inverka på deras tillgång

och pris:

arbete: uppfostran ur socialekonomisk synpunkt; yrkesval;

yrkesutbildningen; levnadsstandardens inverkan; arbetsintensiteten;

begränsning av tillgången på arbetskraft:

lagstiftning för arbetarskydd; fackföreningspolitik; folkökningen

; såsom resultat härav priset på arbetet: arbetslönen:

jord: jordfördelningen; jordförbättringar; öppnandet av

nya områden för kultur; jordens pris: jordräntan;

kapital: kapitalets roll i produktionen; den enskildes

besparingar och deras användning; den samhälleliga kapitalbildningen;

kapitalets prisbildning: kapitalräntan . . 17 t:r.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till undervisniugsplan.

51K>

IV.

V.

Penninginkomst och realinkomst; fördelning av småsamhällets

realinkomst: användning till kapitalbildning, offentlig

och enskild konsumtion. Möjligheten av en höjning av

folkets levnadsstandard................

Konjunkturväxlingar och kriser..........

5 t:r.

2 t:r.

Höstterminen.

Det ekonomiska livets utveckling. Ekono
22

timmar.

Klass IV (3 t:r).

misk politik.

I. Medeltidens ekonomiska liv:............- t:r

den isolerade hushållningen på de stora lantgårdarna (jämförelse

med det moderna jordbrukets ekonomi); arbetsfördelningens

och det direkta bytets uppkomst i städerna

(jämförelse med det nutida hantverkets ekonomi); medeltidens

ekonomiska åskådning.

Hya tidens ekonomiska liv:............- t:r

den långväga handelns och oceansjöfartens, det indirekta

bytets, penning- och kreditväsendets utveckling under medeltidens

sista århundraden och genom de geografiska upp
-

II.

täckterna;

nationalhushållningens uppkomst i sammanhang med den

statsliga regleringen av näringslivet, allt behärskat av de

nya nationalstaternas politik och statsidéerna på det ekonomiska

området (merkantilsystemet).

III. Den senaste tidens utveckling:

1) Den fria konkurrensens period:...........

de stora tekniska uppfinningarna i slutet av 1700-talet

och storindustriens uppkomst först i England samt från

mitten av 1800-talet i andra länder (även Sverige); det

moderna jordbrukets grundläggande och utveckling

(skiftet); byteshushållningens seger, i England utveck
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kursplan.

öf> <

lad till genomförd exportproduktion; järnvägarnas och

oceansjöfartens, handelns, penning- ocli kreditväsendets

nya betydelse;

i sammanhang härmed den ekonomiska liberalismens framträngande

och seger (Adam Smith och hans efterföljare.

Manchesterskolan);

såsom följd härav den äldre ekonomiska lagstiftningens

avskaffande och den fria konkurrensens seger (i Sverige

särskilt hemmansklyvningens och skatteköpens utveckling

under 1700-t.a,let, avhändandet av statens skogar och

den norrländska avvittringen från och med 1800-talets

början, näringsfrihetens införande intill 1864 samt frihandelns

seger).

2) Sammanslutningens period..............

storproduktionens tilltagande betydelse och utbredning

samt Tysklands och Förenta staternas utveckling till

med England jämställda industriländer; kommunikationernas

nyare utveckling och den amerikanska spannmålskonkurrensen;

i sammanhang härmed världshushållningens

uppkomst och den skärpta tävlingskampen

mellan folken;

på grund härav den fria konkurrensens återgång både

inom näringslivet och på åskådningarnas område: de

för statens ingripande och näringslivets organisation

ivrande riktningarna (de socialistiska idéernas utveckling

under århundradet, List och den historiska nationalekonomien);

tullskyddets seger i den yttre handelspolitiken,

den nya näringslagstiftningen inåt (i Sverige

t. ex. skogslagstiftningen och uppgörelsen angående

malmfälten); arbetarnas och arbetsgivarnas organisation

t:r.

s. 598 Kontrollera mot PDF

598

Förslag till undervisningsplan.

samt statens ingripande till arbetarförhållandenas reglering

(socialpolitiken); slutligen näringslivets organisation

genom kartell- och trustbildninjjen.

IV. Repetition.....................3 f.r.

Höst- och vårterminerna. Beskrivande framställning av Sveriges

näringsliv. 12 timmar.

A. Den svenska folkhushållningen...........10 t:r.

I. Grunddragen av den svenska befolkningsutvecklingen:

nativitet, mortalitet, in- och utflyttning — emigrationen

och dess orsaker — folkökningen.

II. Land och stad: bådas utveckling och inbördes förhållande

samt näringar (industrien på landsbygden).

III. Sveriges’ naturliga förutsättningar för olika näringar

(främst jordbruket); den svenska jordarealens användning

för olika ändamål; kraft- och bränsletillgångar.

IV. Det inbördes förhållandet mellan Sveriges näringar (i

avseende på storlek och inbördes sammanhang).

V. Det svenska folkhushållets förmåga att självt förse sig

med sina behov samt dess beroende av utlandet: import

och export (även till olika länder) i förhållande

till produktionen och olika näringars andel.

VI. Sveriges nationalförmögenhet och nationalinkomst samt

dess fördelning.

VII. Konjunkturväxlingarna i det svenska näringslivet.

B. Jordbruk och fiske (med huvudvikt på det mindre jordbruket) 44 t:r.

I. Jordbesittning och -äganderätt: dess betydelse; skifte,

hemmansklyvning och annan jorddelning; jordbrukens

storleksgrupper; självägande brukare, arrendatorer,

torpare, statare, andra lantarbetare; egnahemsverksamheten;

arvskifte; skuldsättning; jordpriser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kursplan.

C

II. Grunddragen av den allmänna jordbruksläran: Åkerjorden:

uppkomst och egenskaper samt möjligheten av

dess förbättring genom påförande av jordförbättringsmedel:

olika metoder för åkerjordens avdikning; åkerjordens

bearbetning och härför använda redskap; trädesbruket;

ogräset och dess bekämpande. Jordens gödsling:

växternas näringsbehov; ladugårdsgödseln, dess

tillvaratagande och användning; konstgödselmedlen och

deras användning; kalken och dess användning; gödslingsförsök.

Växtodlingens ordnande: växtföljden; utsädet;

kulturväxternas fiender; odling av stråsäd, baljväxter,

potatis och rotfrukter, grönfoderväxter m. fl.;

vallkulturen; ängsskötsel.

III. Trädgårdsskötseln: trädgårdens betydelse och vård.

IV. Boskapsskötsel och mejerihushållning: Nötkreatursskötseln:

ställning och betydelse; köttproduktion och mjölkproduktion;

vårt lands nötkreatursraser; rationella arbetsmetoder

vid utfordring, vid avelsarbete; kontrollföreningar.

Annan kreatursskötsel: hästavel, get- och

fårskötsel, svinavel, fjäderfäskötsel o. s. v. Mejerihanteringens

ställning och betydelse; produktionsmetoder

och produkter; an del smejeri er.

V. Vinstberäkning: undersökning om jordbruket och dess

olika grenar äro lönande. Bokföring och bokföringsföreningar.

VI. Jordbrukskredit.

VII. Avsättningen och dess organisation. Spannmålshandeln

och kvarnarna; spannmålstullarna och spannmålspriser

i olika delar av landet. Jordbrukets förhållande till

sockerindustrien och brännvinstillverkningen. Ordnad

590

s. 600 Kontrollera mot PDF

600

Förslag till undervisningsplan.

försäljning av jordbrukets produkter: spannmålslagerhus,

försälj ningsförenin gar. Utförsel av lantmannaprodukter;

smörnoteringar och smörprovningar; slakthus.

VIII. Inköpen och deras organisation. Centralföreningar.

IX. Statens, hushållningssällskapens och föreningars verksamhet

för jordbrukets höjande.

X. Fiske: dess betydelse såsom huvud- och binäring.

C. Skogsbruk och trävaruindustri...........5 t:r.

Skogarna: Utsträckning och virkestillgångar-; allmänna och

enskilda skogar; tillväxt och omloppstider; möjligheter

att sörja för återväxten; skogslagstiftning; avverkningens

beskaffenhet och ändamål samt dess fördelning: husbehov,

sågverks- och trämasseindustri, kolning in. in; fiottningen

och andra transporter; avgifter (skogsaccis, skogsvårdsavgifter,

flottn i ngsavgifter).

/nrfMstrt>rna:Sågverksindustrien,trämassefabrikationen och kolningen;

deras olika produkter och betydelse för skogen;

exportens beskaffenhet och omfattning.

1). Berg sbruk och järnindustri............3 t:r.

Malmtillgångarna: deras läge, omfattning, beskaffenhet och

betydelse; malmens användning inom och utom landet.

Järnhanteringen: läge, omfattning, beskaffenhet och organisation

(masugnar och järnverk), bränslebehov; in- och

utförsel.

E. Fabriksindustri och hantverk...........3 t:r.

De viktigaste fabriksindustrierna, deras omfattning och betydelse;

hantverkets förhållande till industrien; hemslöjden.

F. Den svenska industriens förhållande till hemmarknad, ut
ländsk

konkurrens, utländsk avsättning och tullskydd;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kursplan.

liOl

industriens nettovinst i förhallande till det nedlagda arbetet

......................o t:r.

G. Handel, sjöfart och kommunikationer........4 t:r.

Inre handel och samfärdsel: transportmedel och transportvägar:

landsvägar, vattenleder och järnvägar; deras inbördes

betydelse och transportkostnader (umgälder och

taxor); våra järnvägars ekonomi; post, telegraf och telefon;

grosshandel och detaljhandel; konsumtionsföreningar.

Utrikes handel och samfärdsel: utrikeshandelns och sjöfartens

riktning, organisation (sjöfartslinjer), ekonomi och betydelse

för landet.

Vårterminen. Den offentliga hushållningen. 7 timmar.

De kollektiva behoven; fördelningen av den offentliga hushållningens

uppgifter mellan stat och kommun (landstingsområde,

vägdistrikt); statens och kommunens utgifter; den offentliga

hushållningens inkomster: inkomster av statens och kommunens

förmögenhet och affärsföretag; skatter och andra

avgifter, lån; budgeten: statens, kommunens; budgetens

betydelse; räkenskaper och kontroll.

Vårterminen. Allmän socialekonomi: repetition. 7 timmar.

Repetition, huvudsakligen avseende ett fördjupande av 3:e klassens

kurs under tillämpning av densamma pa 4:e klassens

kurs i beskrivande ekonomi.

Anmärkning.

Vissa av de för de olika huvudavdelningarna av ämnet anslagna timbeloppen

äro i kursplanen ytterligare fördelade. Denna fördelning avser emellertid icke att

vara regulativt bindande utan endast att giva läraren anvisning om vilken proportion

de skilda delarna böra hava till varandra vid undervisningen.

76—082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

s. 602 Kontrollera mot PDF

Förslag till undervisningsplan.

602

Främmande språk.

(Tyska eller engelska.)

Klass I (3 t:r). Uttals- och läsövningar, helst i anslutning till sammanhängande

text; formlära ocli behövliga delar av syntaxen i anslutning

till den lästa texten; talövningar och andra tillämpningsövningar.

Kl ass II (2 t:r). Läsning av lättare, huvudsakligen moderna författare;

kort översikt av syntaxen; talövningar och andra tillämpningsövningar;

enkla skriftliga reproduktionsövningar.

Klass JII (1 t:e). Läsning av lättare författare; enkla skriftliga

reproduktionsövningar eller översättningar.

Anmärkningar.

1. Undervisningens mål bör vara att sätta eleverna i stånd att med såvitt

möjligt riktigt uttal läsa enklare text och riktigt uppfatta innehållet av det lästa.

2. Textläsningen och textbehandlingen böra därför utgöra undervisningens

medelpunkt och huvudsakliga beståndsdel. Vid valet av texter bör jämte kravet

på ett enkelt och naturligt språk hänsyn till innehållets värde ur saklig synpunkt

vara bestämmande. Mot slutet av kursen torde någon skrift av pedagogiskt eller

pedagogiskt-biograliskt innehåll kunna företagas till läsning. Omväxlande med

noggrant utförd översättning av den lästa texten må elevernas uppfattning av

dess innehåll understundom kontrolleras på annat sätt, t. ex. genom utfrågning

av innehållet eller lärjungarnas återgivande därav med egna ord.

3. Grammatik samt tillämpningsövningar böra förekomma i undervisningen,

blott i den mån de äro nödvändiga för och kunna direkt främja färdigheten att

läsa och riktigt förstå det ifrågavarande språket.

Psykologi och pedagogik.

Kl ass 11 (2 t:r). Allmän psykologi, behandlande de olika sidorna av

människans själsliv, såväl barnets som den vuxnes. I anslutning till tänkan
-

s. 603 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

603

dets psykologi en kort framställning av läran om begreppsbildningen ocli

omdömet samt därmed närmast sammanhängande delar av logiken.

Några förberedande meddelanden ur den allmänna undervisningsläran.

o o

Klass III (3 t:r). Framställning av de för uppfostran betydelsefullaste

företeelserna i och lagarna för det i skolåldern varande barnets

förnimmelse-, känslo- och viljeliv och i samband därmed behandling av de

förnämsta undervisnings- och uppfostringsfrågor, vilkas lösning företrädesvis

är beroende av kännedomen om barnets natur.

Pedagogikens historia påbörjad.

Klass IV (3 t:r). Pedagogikens historia fortsatt och avslutad. Den

svenska folkskolans anordning och förvaltning enligt gällande författningar.

Skolhygien.

Sammanfattande översikt av den allmänna didaktiken och de olika

läroämnenas metodiska behandling; i samband därmed en kortfattad, på

den logiska slutlednings- och systemläran byggd redogörelse för de olika

sätten för vinnande av kunskap. Allmän uppfostringslära, utgörande en

sammanfattande framställning av uppfostrans begrepp, mål och medel, bildningens

väsen och arter samt olika slag av bildningsanstalter, ävensom av

fordringarna på uppfostraren och dennes personliga egenskaper.

Anmärkningar.

1. Andra klassens kurs i allmän psykologi förberedes genom en kortfattad.

av tillgängliga åskådningsmedel och enkla experiment belyst redogörelse för hjärnan

och nervsystemet. Huvudsyftet för det egentliga psykologiska studiet bör vara

att uppöva förmågan av psykisk observation samt att giva en ram för ordnandet

av iakttagelser på själslivets område. Undervisningen förbindes med elevernas

timbesök i övningsskolan, vilka skola anordnas så, att de lämna material för

densamma.

2. De anvisningar ur den allmänna undervisningsläran, vilka till ledning

för eleverna vid deras skolbesök och undervisningsövningar meddelas i andra klassen,

böra omfatta det viktigaste rörande undervisningens teknik, såsom lärostoffets

anordning, frågans formulering m. in.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<104

Förslag till. undervisningsplan.

3. Det studium av psykologisk pedagogik, som skall utgöra den väsentligaste

beståndsdelen av tredje klassens kurs, bör anknyta sig till barnets normala

utvecklingsgång, varvid bänsyn måste tagas även till dess kroppsliga utveckling.

Jämväl åt oftare förekommande abnormiteter av psykisk och fysisk art måste

uppmärksamhet ägnas.

4. Vid framställningen av pedagogikens historia kan det rent biografiska

kunskapsstoffet i huvudsak hänvisas till elevernas studium på egen hand, under

det klassundervisningen samlar sig kring framställningen av de pedagogiska grundtankarnas

uppkomst, utveckling och inbördes förhållande samt förklaringen av de

nutida uppfostringsinrättningarnas uppkomst. Undervisningen i pedagogikens

historia bör sättas i samband med den övriga historiska undervisningen. Särskilt

uppmärksammas uppfostrans avhängighet av och inverkan på det samhälleliga livet.

5. Huvudsyftet för den framställning av den allmänna undervisnings- och

uppfostringsläran, varmed kursen i ämnet avslutas, blir att under omfattande och

enhetliga synpunkter ordna det kunskapsmaterial, som tillhör lärokursen i ämnet,

och därvid söka anknytning med de insikter av etisk och sociologisk art, som

genom undervisningen i andra läroämnen tillförts eleverna.

6. Särskilt om undervisningen i psykologi och logik men även i övrigt

gäller, att en allenast av formella grunder betingad fullständighet bör undvikas.

Såvitt möjligt är, måste framställningen lösgöras från en främmande och svarlärd

terminologi.

Teckning.

Klass I (2 t:r). Fri handstech ting. Profilteckning dels ur minnet, dels

omedelbart efter enkla husgerådssaker, verktyg och dylikt samt efter prässade

blad och växter, vidare efter levande växter samt andra naturföremål;

färgläggning med kritor och vattenfärger samt lättare skuggbehandling;

någon uppgift innefattande utsirning efter svenska allmogemönster i anslutning

till slöjden. Friarmsövningar med krita och kol såsom inledning till

åskådningsteckning; skissteckning. — Några fornnordiska och andra äldre

konsthistoriska ytmönster, tecknade efter verkligheten.

Linearritning. Ett fåtal plana geometriska konstruktioner i anslutning

till den geometriska kursen; skalors uppritande och användning;

projektionsritning med tillämpning på enkla modeller i given skala.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kursplan.

(105

Klass 11 (3 t:r). Frihand steckning. Profilteckning efter naturföremål

såsom i föregående klass jämte enkel färg- och särbehandling: penselteckning

samt någon övning i stilisering och mönsterteckning, huvudsakligen

efter naturmotiv, i den mån sådan övning kan sättas i samband

med slöjden. De allmänna grunderna för perspektivbildens uppkomst; perspektivisk

konturteckning och skuggning efter ett fåtal typiska modeller

samt efter enkla fristående föremål. Åskådningsteckning; skissteckning.

_ Några byggnadsdelar och ornament från medeltida minnesmärken eller

konstföremål, tecknade efter verkligheten.

Linearritning. Projektionsritning i given skala jämte materialbeteckning

av slöjdmodeller och andra föremål efter förutgången mätning och

arbetsskiss; parallell perspektiv; linear perspektiv.

Klass III (2 t:r). Frihandsteckning. Perspektivteckning dels ur minnet,

dels omedelbart efter naturföremål, husgerådssaker och konstindustriella

föremål jämte färg- och skuggbehandling; penselteckning; stiliseringsövningar

och mönsterteckning såsom i föregående klass. Åskådningsteckning;

skissteckning. — Några byggnadsdelar och ornament tillhörande renässansstilen,

tecknade efter verkligheten.

Klass IV (1 t:e). Frihandsteckning. Fortsatt perspektivisk teckning

med fullständigare återgivande av belysnings- och färgföreteelser. Askådningsteckning;

skissteckning.—Några konstindustriella föremål från rokokotiden

och nutiden, tecknade efter verkligheten. Såsom sammanfattning a\

den konsthistoriska teckningen en översikt av de viktigaste historiska konststilarna.

Teckningens metodiska behandling i folkskolan.

Anmärkningar.

1. Vid profilteckningen avses i synnerhet snabbhet och säkerhet i uppfattning

och framställning. Uppmärksamheten bör därför till en början riktas huvudsakligen

på åstadkommandet i grova drag av en riktig totalbild med utelämnande

av mindre väsentliga detaljer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till uudervisningsplan.

1 överensstämmelse härmed utföras profilteekningarna under den första

tiden, ungefär en lästermin, omväxlande med kol, krita och lös blyerts på billigt

oglättat papper och i stor skala. Papperet fastsättes på ett stativ, och teckningen

utföres med fri arm, således utan stöd för armbågen. Färgläggning åstadkommes

med färgkritor. Vid teckningen uppkomna fel utplånas icke; i stället tecknas

föremålet om på nytt papper. Den fortsatta profilteckningen utföres med blyerts

pa vitt papper i block. Färgläggningen åstadkommes med vattenfärger, i första

årsklassen med jämna toner, i andra årsklassen med någon nyansering. I samband

med övningarna i sistnämnda klass lämnas en kortare framställning av

färg- och belysningslärans allmänna grunder. Vid felteckning må mjuk kautschuk

komma till användning, dock så sparsamt som möjligt.

_ 2- Penselteckningen utföres liksom profilteckningen dels efter föremål, dels

ur minnet. Den bör omfatta såväl silhuett-teckning som japansk penselteckning

och företrädesvis vara av naturalistisk art.

3. I samband med framställningen av de allmänna grunderna för perspektivbildens

uppkomst anvisas även de sätt, på vilka eleverna själva kunna kontrollera

sina perspektivteckningar, båsom typiska modeller vid perspektivteckningen

i andra årsklassen väljas sådana föremål ur det verkliga livet, vilka komma de

stereometriska grundformerna så nära som möjligt. Skuggning bör förekomma

ända från början av perspektivteckningen och sedermera åtfölja denna. I andra

klassen återgivas företrädesvis självskuggor och slagskuggor, i tredje klassen övas

utförligare skuggbehandling, i fjärde klassen återgivas belysnings- och färgföreteelser

med tillhjälp av olika tekniska behandlingssätt.

4. Den första undervisningen rörande skissteckningens ändamål och utförande

meddelas å lärorummet. Där utföras även de första skisseringsförsöken

dels efter livlösa, dels efter levande föremål. Sedermera äger skissteckningen rum

efter elevens fria val såväl i fråga om föremål som om plats för utförandet.

Elevens uppmärksamhet må dock fästas på den betydelse skissteckningen har för

insamlande av material till åskådningsteckningen. Skissteckningarna utföras med

blyerts i särskilda skissböcker, som på bestämda tider granskas av läraren. Den

konsthistoriska teckningen bedrives huvudsakligen som skissteckning.

Välskrivning.

Övningar till vinnande av eu god handstil.

s. 607 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

607

Anmärkningar.

1. Undervisning i välskrivning meddelas endast åt de elever i olika klasser,

vilka enligt rektors och vederbörande lärares beprövande äro i behov av sådan

undervisning och av rektor hänvisas till att begagna sig därav.

2. Vid undervisningen bör jämte uppövandet av den för skolbruk behövliga

stilen även utvecklandet av en individuell handstil vinna beaktande.

o. Vitsord i välskrivning tilldelas seminariets samtliga elever vid varje

termins slut och i folkskollärarexamen. Saknaden av godkänt vitsord i ämnet

medför i avseende på flyttning till högre klass och godkännande i examen samma

påföljd som saknaden av godkänt vitsord i annat till lärokursen börande undervisningsämne.

4. Vitsordet i välskrivning bestämmes av läraren i ämnet företrädesvis

med ledning av elevens under terminen utförda skriftliga arbeten men, där så befinnes

lämpligt, jämväl efter särskilt anordnade prov.

5. Undervisning i välskrivningens metodik och hygien meddelas dels vid

elevernas undervisningsövningar, dels i samband med teckningsundervisningen.

Musik.

Klass I. Säng. Tonbildningsövningar. Enstämmiga, gehörmässigt

övade sånger och koraler, lämpliga att användas i småskolan och folkskolan.

Tonträffningsövningar i sammanhang med instuderandet efter noter

av valda enstämmiga sånger och koraler, bådadera i tonarter med få förtecken

samt huvudsakligen i dur; gehörsövningar.

Teori. Tonbildningslära grundad på en enkel framställning av röstorganets

byggnad. Notskriften; läran om rytm, takt och accent; de viktigaste

av musikens föredragstecken. Konstruktion av de enklaste dur- och

mollskalorna; c-durskalans intervaller.

fnstrumentalrnusi/c. Lättare övningar å piano.

Klass II. Sång. Tonbildningsövningar; tonträffningsövningar; musikdiktat.

En- och tvåstämmiga sånger i såväl dur som moll, inövade

efter noter och i tonarter med flera förtecken; koraler.

s. 608 Kontrollera mot PDF

Förslag till undervisningsplan.

608

Teori. Konstruktion ;tv dur- och inollskalor från vilken ton som

helst; kyrkotonarter. Intervalläran.

Instrumentalmusik. Fortsatta övningar å piano; övning i orgelspelning:

lättare koraler.

Klass III. Säng. Tonbildningsövningar; tonträffningsövningar med

modulationer; musikdiktat. »Sånger och koraler av samma slag som i föregående

klass, ehuru av stigande svårighet.

Teori. Huvudtreklangerna; treklangernas omvändning; fyrklanger.

Taktövningar.

Instrumentalmusik, övningar å orgel: koraler, preludier och lättare

orgelstycken.

Klass IV. Sång. Övningar såsom i föregående klass. Svenska

mässan.

Teori. Dur- och mollskalans huvud- och bitreklanger; fyrklangens

ömvändning. Analysering av eu enkel fyrstftmmig sång. Övningar i taktmarkering.

Orgelharmoniets byggnad och vård. — Sångens metodiska behandling

i folkskolan.

lns trumentalmusik. Fortsatta övningar å orgel.

Anmärkningar.

1. Vid sängundervisningen lägges huvudvikten på inövandet av enstämmiga

sånger och koraler; de förra medtagas i rikt urval, varvid i synnerhet beaktas,

att ett tillräckligt antal sånger med folkligt och fosterländskt innehåll

förekommer; bland koralerna böra även rytmiska sådana komma till användning.

2. Tonbildningsövningarna skola grundas på kännedomen om röstorganets

byggnad och verksamhetssätt. I regeln bör varje sångövning inledas med en kort

tonbildningsövning. F ör utvecklande av tonsinnet företagas gehörsövningar, som

börja i första klassen med övningar för urskiljande av dur- och mollklangen samt

skalegna sekunder och terser. Då nottecknen inlärts, sättas gehörsövningarna i

samband med övningar att i notskrift återgiva föresjungna eller spelade toners

höjd- och längdförhållande, musikdiktat. Vid diktat av små tongrupper användas

som musikaliskt underlag redan sjungna lättare sånger. Vid tonträffningsöv
-

s. 609 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

609

ningarna må som underlag användas dels stycken nr lämpligt arbete för primavista

sång, dels lättare sånger och koraler. Som övergång till tvåstämmig sång användas

enkla tvåstämmiga sånger, i vilka även andra stämman uppträder som

självständig melodi. För individuell sångundervisning må användas någon del av

den åt undervisningen i instrumentalmusik anslagna’tiden. Hemarbete i sång

må icke åläggas eleverna.

3. Den teoretiska undervisningen bör anknytas till övningarna i sång och

i instrumentalmusik, företrädesvis de förstnämnda.

4. Pianospelningen fortsättes endast så länge den anses behövlig som

förberedelse till orgelspelningen. Vid ox’gelspelningen må transponering eller pedalspelning

icke som obligatoriska åläggas eleven. Elev, som nått vederbörlig grad

av färdighet i orgelspelning, må, jämlikt § 8 av stadgan, på egen begäran kunna

befrias från undervisning däri.

5. Varje elev skall erhålla individuell undervisning i instrumentalmusik

(och sång) under lektioner med två, högst tre veckors mellantid, för varje klass sammanlagt

4 veckotimmar. Lektionerna må, där så är nödvändigt, kunna förläggas

till timmar, då hela klassen eller någon del därav är upptagen av arbete, som icke

oavbrutet kräver gemensam undervisning, t. ex. undervisning i andra övningsämnen

eller laboratoriearbete, varvid en elev i sänder får lämna lärorummet för att under

visas i musik.

6. Flerstämmig körsång ingår icke i den obligatoriska kursen. Sådan må

kunna väljas som enskilt arbete, och skola elever ur olika klasser, som valt dvlikt

enskilt arbete, under lärarens ledning samtidigt övas däri. Ä_ven fiolspelning

ma vid seminarier, där musikläraren kan meddela undervisning däri, kunna förekomma

som enskilt arbete.

7. Vid framställningen av ämnets metodiska behandling i folkskolan skall

huvudvikten fästas vid barnröstens rätta behandling och vård samt vid sättet för

ett gehörmässigt inövande av sånger och för meddelande av kunskap och färdighet

i tolkning av notskriften.

Trädgårdsskötsel.

Klass III. Praktiskt arbete. Skörd och förvaring af köksväxter; köksträdgårdslandens

höstberedning; läggning av löv- och komposthögar. Länkars

läggning och skötsel; plantors skolning; ympning; köksträdgårdslandens

vårberedning; ettåriga köksväxter sådd och plantering.

77—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(310

Förslag till undervisningsplan.

Teoretisk undervisning. Jordförbättring genom avdikning, djupgrävning,

jordblandning, kalkning, gödningsämnen av olika slag in. m.;

jordens höst- och vårbehandling; de vanligaste köksväxterna och deras

skötsel; växelbrukets betydelse såväl för trädgården som för lantbruket.

Klass IV. Praktiskt arbete. Fruktens skörd och förvaring; förökning

av fruktträd, bärbuskar och parkväxter genom frösådd, avläggning

och sticklingar; okulering och ympning; gödsling, klippning och beskärning

av träd och buskar; skyddsåtgärder mot fruktträdens och bärbuskarnas

fiender. Plantering av fleråriga köks- och prydnadsväxter. Uppdragning

av skogsträdgårdsplantor. Skolträdgårdens höst- och vårarbeten, delvis

under övningslektioner med övningsskolans barn.

Teoretisk undervisning. Frukt- och bärväxter lämpliga för odling

i olika 1 Täkter av vårt land, deras uppdragning, plantering, skötsel,

skyddande mot skadedjur, kyla in. in.; ett- och fleråriga prydnadsväxter;

blomsterodling i boningsrum. Grunderna för en skolträdgårds anordnande

och skötsel, den botaniska avdelningen, barnens avdelning; de allmännaste

grunderna för mindre trädgårdars anläggning (exempelvis för

ett småbrukarhems behov).

Anmärkningar.

1. Ovanstående kursfördelning ansluter sig närmast till den i timplanen

upptagna timfördelningen vid lärarseminarium.

2. Av den till ämnet anslagna tiden må i regel högst en tredjedel användas

till uteslutande teoretisk undervisning. Den övriga tiden samlas huvudsakligen

på de delar av året, då arbete i trädgården kan förekomma. Till underlättande

härav må, i den mån så anses behövligt, motsvarande växlingar göras i

andra övningsämnens veckotimtal, företrädesvis slöjdens.

3. Det praktiska arbetet samlas på dubbellektioner, och bör därvid ej mer

än hälften av klassen undervisas samtidigt.

4. Vid urvalet av vad som vid undervisningen skall förekomma måste

dennas pedagogiska ändamål ständigt hållas i sikte. Den teoretiska undervis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

till

Kursplan.

ningen bör i huvudsak ansluta sig till det av traktens klimatiska förhållanden

betingade praktiska arbetet.

5.'' En del av seminarieträdgården bör vara ordnad såsom eu mönsterskolträdgård,

innehållande dels en avdelning, som brukas av barnen i övningsskolan

under vederbörande lärares och seminarieelevers ledning, dels en botanisk avdelning,

som, i den mån så kan ske, skötes av eleverna.

Manlig slöjd.

Klass I (4 t:r). Träslöjd. Förfärdigande av enkla föremål med

huvudsakligen följande sammansättningar: borrtappning, slitsning, lättare

gradning och sinkning. Lättare svarvning, såsom skrubbning, slätning och

avstickning.

Verktygen, deras riktiga användning och vård, skärpning och

justering.

Fyllnadsarbeten. Sirning och snidning huvudsakligen efter svenska

allmogemönster; betsning och fernissning av något föremål, för vars praktiska

användning sådan behandling är fördelaktig; för övrigt arbete efter

elevens fria val.

Klass II (4 t:r). Träslöjd. Förfärdigande av enkla föremål med

huvudsakligen följande sammansättningar: svårare gradning och sinkning

samt tappning. Fortsatt svarvning, såsom formande av hålkäl och rundstav.

Verktygen, deras riktiga användning och vård, skärpning och

justering.

Fyllnadsarbeten. Sirning och snidning, betsning och boning eller

polering av något föremål, för vars praktiska användning sådan behandling

är fördelaktig; för övrigt arbete efter elevens fria val.

Kl ass III (2 t:r). Pappslöjd. Förfärdigande av några enkla föremål

av papp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till undervisningsplan.

(112

Metallslöjd. Förfilrcligande av enkla föremål av metall, huvudsakligen

medelst mejsling, filning, borrning, nitning, falsning, börtling och

lödning.

Teoretisk undervisning. Slöjdens betydelse som uppfostringsmedel

samt dess hygien; slöjdens metodiska behandling i folkskolan.

Anmärkningar.

1. Särskild uppmärksamhet bör ägnas däråt, att eleverna vid allt sitt

arbete iakttaga goda arbetsställningar och föra verktygen rätt.

2. Så långt ske kan, bör undervisningen meddelas gemensamt åt hela

slöjdavdelningen eller åt grupper därav. Vid utförandet av de särskilda slöjdföremålen

däremot bör varje elev få fortskrida i arbetet oberoende av de övriga.

3. Slöjdundervisningen bör sättas i samband med undervisningen i andra

ämnen, särskilt teckning, geometri och naturkunnighet.

4. De föremål, som av eleverna skola förfärdigas, ordnas till modellserier

efter de i dem ingående övningarnas svårighet. Varje nummer i en modellserie

bör företrädas av flera föremål, mellan vilka eleven må äga rätt att välja.

5. Vid urvalet av föremål bör iakttagas, att de äro praktiskt brukbara

i hemmen eller vid lekar och idrottsövningar eller för undervisningsändamål, att

de äro lämpade efter förhållandena vid seminariet eller i den omgivande trakten,

att de äga ett ur estetisk synpunkt tilltalande utseende. I den mån så lämpligen

ske kan, må former från den svenska hemslöjden komma till användning.

6. För tillgodoseende av elevernas individualitet må varje elev äga rätt

att efter lärarens beprövande utesluta vissa nummer i en modeilserie och i stället

enligt av eleven själv uppgjort arbetsutkast förfärdiga andra föremål efter fritt

val, varvid dock må tillses, att han icke går miste om någon av de fastställda

övningarna.

7. Det för varje klass avsedda antalet modeller bör icke vara större än

att flertalet elever lätt kan medhinna detsamma och därutöver erhålla tid till

något fyllnadsarbete.

8. Åt den teoretiska undervisningen bör anslås endast ett fåtal timmar.

Eleverna böra därvid erhålla kännedom om grunderna för övningsseriers uppställande,

varjämte deras uppmärksamhet särskilt bör riktas på nödvändigheten

av att vid urvalet av slöjdföremål för undervisningen i folkskolan hänsyn tages

till i trakten rådande bruk och behov. I överensstämmelse härmed bör varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kursplan.

fil 3

elev efter frit.t val lämna ritning till minst ett föremål, som med hänsyn till

vid dess förfärdigande förekommande övningar kan ersätta någon modell inom

de för seminariets övningsskolor fastställda serierna.

Husligt arbete.

Klass 1 (4 t:r). Slöjd. Framställning av beklädnadsmaterialiernas

egenskaper och användning. Måttagning samt ritning voch tillklippning

av mönster till underkläder; förfärdigande dels för hand, dels medelst symaskin

av minst ett plagg, efter elevens eget val men av sådan beskaffenhet,

att övning erhålles i olika detaljer av linnesöm. Regler för strumpstickning

tillämpade vid stickning av eu barnstrumpa. Lagning av linneoch

yllepersedlar. Märkning.

Klass II (2 t:r). Slöjd. Fordringarna på en ur olika synpunkter

ändamålsenlig klädedräkt. Måttagning och mönsterritning till samt förfärdigande

av ett enkelt klänningsliv; ritning och tillklippning av mönster

samt kostnadsberäkning för eu fullständig enkel beklädnad åt barn i första

levnadsåret eller barn i skolåldern.

Kl ass III (5 t:r). Slöjd. Den kvinnliga slöjdens hygien och ämnets

metodiska behandling i folkskolan; grunderna för uppgörande av övningsserier

jämte förfärdigande av enstaka, ur någon viss synpunkt viktiga

modeller; granskning av övningsskolans modellserie, särskilt de modeller,

som förekomma vid undervisningsövningarna. Förfärdigande av några

enkla föremål av papp.

Hushållsgöroviål. De viktigaste grunderna för ett hems skötande

med avseende på renhållning, bostadens vård, födans beredande och hjälpmedlen

härför; födoämnenas näringsvärde, smältbarhet, pris, förvaring,

användbarhet för olika åldrar, för friska och sjuka. — Dagliga göromål i

skolköket: tillagning, efter föregående kostnadsberäkning, av ett enkelt

s. 614 Kontrollera mot PDF

614

Förslag till undervisningsplan.

middagsmål, städning av köket och övriga vid undervisningen använda

lokaler, bokföring av skolkökets omkostnader. Tillfälliga göromål, av vilka

för varje dag några böra förekomma: bakning av enklare brödsorter, uppköp

och förvaring av matvaror, inläggningar, rengöringsarbeten av olika

slag, klädtvätt, mangling, strykning, in. m.

Klass IV (5 t:r). Husliållsgöromål. Födoämnesläran avslutad; inkomst-

och utgiftsstat för ett enkelt hem; kostnadsberäkningar; uppgörande

av daglig matordning för skolköket och för hem med mindre tillgångar.

Metodiska anvisningar; arbetsplaner och kostnadsberäkningar för skolkökskurser.

— Fortsatt, något mera självständigt arbete i skolköket, med såväl

dagliga som tillfälliga göromål.

Anmärkningar.

1. Av den åt ämnet anslagna tiden bör en mindre del ägnas åt teoretisk

undervisning, större delen åt praktiskt arbete i slöjdsalen och skolköket. I tredje

klassen fördelas tiden ungefär lika mellan slöjd och husliållsgöromål; av den åt

slöjd anslagna tiden användas högst 20 timmar till övning i pappslöjd.

2. Liksom vid den teoretiska undervisningen bör vid inlärandet av nya

övningar och handgrepp klassen i regel undervisas gemensamt; tillämpningsarbeten

däremot bör varje elev, för att vänjas vid raskhet och självständighet i arbetet,

få utföra i enlighet med sin individuella förmåga. Enskilda elever böra därför,

i den mån de medhinna det för bela klassen fastställda arbetet, sysselsättas med

fyllnadsarbete.

3. Vid valet av slöjdarbeten och husliållsgöromål bör ändamålsenlighet ur

praktisk icke mindre än ur metodisk synpunkt åsyftas, varför endast sådana, som

giva en värdefull övning, på samma gång de äro användbara för eleverna själva

eller nödvändiga för ett välordnat enkelt hem, må såsom obligatoriska föreläggas

eleverna. Vid varje seminarium bör därjämte lämplig hänsyn tagas till möjligen

befintliga, för trakten egendomliga sedvänjor och förhållanden.

4. Övningar och arbetsmodeller, avsedda för den första grundläggande

skolundervisningen i sömnad och stickning må icke annat än i samband med den

metodiska undervisningen föreläggas eleverna till utförande.

5. Som fyllnadsarbete och som enskilt arbete må upptagas slöjdarter, som

antingen äro av stor pedagogisk'' eller praktisk betydelse eller ock äro ur estetisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kursplan.

(515

synpunkt värdefulla, men däremot icke sådana, som kräva endast mekanisk övning.

Där förhållandena så medgiva, bör alltså undervisning meddelas i enklare vävnad,

spånad, knyppling, broderi och konstsömnad. Erforderliga mönster till dylika

arbeten ritas av eleverna själva efter samråd med teckningslärarinnan och böra

avse utvecklandet av en sund smak i nationell riktning.

6. Vid den teoretiska undervisningen i hushållsgöromål må, om så anses

lämpligt, hela klassen undervisas gemensamt; vid det praktiska arbetet i skolköket

däremot bör klassen vara uppdelad i avdelningar om högst 15 elever och

varje avdelning undervisas på särskild veckodag.

Gymnastik med. lek och idrott.

1. Övning. Gymnastik: utförande av gymnastiska dagövningar,

ordnade i rationell stegringsföljd och lämpade efter elevernas ålder, kön,

kroppsutveckling, anlag och andra förhandenvarande förhållanden.

Lek och idrott: inövande av lekar och idrottsformer, företrädesvis

svenska, avpassade för olika åldrar och kön samt valda särskilt med hänsyn

till folkskolans behov.

2. Teoretisk undervisning. Gymnastik: eu översikt av det svenska

gymnastiksystemets mål och medel grundad på undervisningen i biologi och

hälsolära samt behandlande gymnastikens betydelse såsom uppfostringsmedel,

rörelsernas inverkan på inre och yttre organ, den gymnastiska namnläran,

befallnings- eller kommandoord, de gymnastiska rörelsernas släktindelning,

dagövningens byggnad, stegringens betydelse, riktiga rörelseformers betydelse,

vanligen förekommande fel samt sättet för deras rättande, gymnastikövningarnas

ledning under olika folkskoleförhållanden, gymnastikredskap

och olika lokalers förseende med sådana, klädedräkten, villkoren för lärjungars

uteslutande från deltagandet i gymnastikövningar in. in.

Lek och idrott: redogörelse för lekars och idrottsövningars eeenskaper,

indelning och betydelse, de hygieniska villkoren för deras rätta

s. 616 Kontrollera mot PDF

616

Förslag till undcrvisuingsplan.

bedrivande (i avseende på föda, tid, vila, klädedräkt in. in.), fordringarna

på lekplatser och lekredskap samt de senares förfärdigande, grunderna

för idrottstävlingars riktiga anordnande o. s. v.

Anmärkningar.

1. Vid manliga seminarier böra samtliga gymnastiklektioner omfatta 45

minuter; vid kvinnliga seminarier kan den åt gymnastikövningar anslagna tiden

fördelas antingen så, att första klassen erhåller lektioner om 45 minuter, de övriga

klasserna lektioner om SO minuter, eller ock så, att alla klasserna få lektioner

av samma tidslängd (inemot 35 minuter).

Den teoretiska undervisningen forlägges i tredje och fjärde klasserna antingen

till tiden för gymnastikövningar under de dagar, då dessa klasser hava

idrottsövning, eller ock till den åt lekar och idrottsövningar anslagna tiden vid

sådana tillfallen, då dessa övningar ej kunna försiggå i det fria.

För att bereda tillfälle till längre idrottsutflykter må understundom gymnastik-

och idrottstimmarna under en dag kunna sammanslås.

2. Vid gymnastikövningarna fördelas eleverna vid manligt enkelseminarium

på 3 gymnastikavdelningar, varvid det torde vara lämpligast, att andra och

tredje klasserna övas tillsammans, första och fjärde klasserna var för sig. \7id

kvinnligt enkelseminarium bildar varje klass en gymnastikavdelning.

Vid lekar och idrottsövningar fördelas eleverna på 2 avdelningar, av vilka

den ena må omfatta första och fjärde klasserna, den andra de båda öviiga.

3. Utom de vanliga gymnastiska dagövningarna böra för varje avdelning

förekomma några dagövningar med lösa redskap och med stöd eller hjälp av kamrater.

Vid lämpliga tillfällen böra gymnastikövningarna bedrivas i det fria, för

vilket ändamål enkla redskapsanordningar äro erforderliga.

4. Där tillfälle därtill kan beredas, skola eleverna erhålla undervisning

och övning i simning. I samband med gymnastiklektionerna bedrivas ö%ningai i

torrsimning. Undervisning om räddning av drunknande samt aterkallande av

skenbart drunknade till liv meddelas i sammanhang med idrottsövningarna.

5. Valet av lekar och idrottsövningar bör lämpas efter årstid, i trakten

rådande förhållanden, o. d. Särskild uppmärksamhet må ägnas åt sådana former

av lek och idrott, som av ålder förekommit i den landsdel, där varje seminarium

är beläget.

s. 617 Kontrollera mot PDF

Ordning för den praktiska lärarutbildningen.

617

3. Ordning för den praktiska lärarutbildningen.

Klass II (1 t:e). Besök av elevgrupper under skilda undervisningstimmar,

timbesök, i olika avdelningar av övningsskolan, i medeltal 1

veckotimme.

Under vårterminen besök av enskilda elever under hel dag i förening

med övningsarbete, heldagsbesök, i övningsskolans småskoleavdelning,

för varje elev 2 dagar i följd, under terminen sammanlagt 4 dagar.

Klass III (31/2 t:r). Timbesök såsom i föregående klass, i medeltal

V2 veckotimme.

Under höstterminen heldagsbesök i övningsskolans folkskoleavdelningar,

för varje elev minst 2 dagar i följd, under terminen sammanlagt

4 dagar.

Undervisningsövningar för grupper av elever, gruppövningar, i medeltal

2 veckotimmar för varje grupp om högst 5 elever. I samband därmed

behandling av metodiska frågor, i medeltal 1 veckotimme.

Klass IV (41/2 t:r). Heldagsbesök i övningsskolans folkskoleavdelningar

och avdelningar för fortsatt undervisning, för varje elev 3 dagar i

följd i samma avdelning med full tjänstgöring sista dagen, under läsåi’et

sammanlagt 6 dagar.

Gruppövningar, i medeltal 3 veckotimmar för varje grupp om högst

5 elever. I samband därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal 1

veckotimme.

Undervisningsövningar för enskilda elever i särskilda ämnen och i

sammanhängande följd, serieövningar, för varje elev 6 undervisningstimmar

i vartdera av 2 ämnen, under läsåret sammanlagt 12 timmar.

Besök i andra läroanstalter, företrädesvis folkskolor och fortsättningsskolor.

78—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskol et em. Band 1.

s. 618 Kontrollera mot PDF

618

Förslag till undervisningsplan.

Anmärkningar.

1. Ordningen för timbesölcen bestämmes så, att varje elev får tillfälle att

åhöra irndervisning i skolans olika avdelningar. Efter samråd med den undervisande

läraren lämnar läraren i psykologi och pedagogik för varje gång anvisningar

angående vad som under lektionen skall företrädesvis utgöra föremål för

elevernas iakttagelser. De gjorda iakttagelserna kunna vara av dels psykologisk,

dels didaktisk art och upptagas sedan, i den mån så finnes lämpligt, till behandling

vid undervisningen i psykologi och pedagogik.

2. Vid heldagsbesöken tillbringar varje eley i tur och ordning minst 2

dagar å rad i samma skolavdelning. Redan första dagen bör han av vederbörande

avdelningsföreståndare erhålla uppgift på det arbete, som åligger honom och som

skall bestå dels i att varje dag utom den första helt eller delvis hålla två lektioner,

dels i att biträda läraren vid barnens handledning och undervisning, i den

mån han därom anmodas av läraren, samt ägna dem tillsyn under rasterna. Elev

i fjärde klassen sköter under sista heldagsbesöket skolavdelningen på eget ansvar

och bestrider all undervisning med undantag av den, som tillkommer annan

elev.

3. Vid anordnandet av gruppövningar uppdelas klassen i ett jämnt antal

elevgrupper om högst 5 elever och läsåret i ett motsvarande antal perioder om

högst 6 veckor. Under varje period har halva antalet grupper, samtidigt i olika

avdelningar av övningsskolan (tredje klassen 4 timmar i veckan, fjärde klassen

6 timmar), undervisningsövning, under det halva antalet är fritt från sådan övning,

med växling mellan de båda gruppavdelningarna vid början av varje period. —

Undervisningsövningen för en elev omfattar alltid hel lektion. Åtminstone för

eleverna i fjärde klassen bör uppgiften avse två samhöriga lektioner i varje under

perioden förekommande ämne, som upptager mera än en veckotimme på skolavdelningens

arbetsordning. — Vid början av perioden undervisar vederbörande

handledare, med gruppens elever som åhörare, i sitt ämne lika många lektioner,

som under perioden komma på varje elevs lott, eller det mindre eller större antal,

som hänsynen till elevernas utbildning gör lämpligt. — Under samma period

böra för varje grupp förekomma i tredje klassen högst tre, i fjärde klassen högst

fyra undervisningsämnen.

4. Vid gruppövningarna upptagas alla övningsskolans undervisningsämnen

med undantag av trädgårdsskötsel, hushållsgöromål och gymnastik. — Undervisningsövningar

i trädgårdsskötsel, i vilka för varje gång högst tre elever deltaga,

förläggas utom seminariets ordinarie undervisningstid och böra, där så är möjligt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ordning för den praktiska lärarutbildningen. bl9

förekomma till så stort antal, att varje elev får tillfälle att hålla omkring tre

lektioner. — Undervisningsövningarna i hushållsgöromål böra, allteftersom förhållandena

medgiva, anordnas antingen så, att grupper av högst tre elever

ur fjärde klassen, två gånger under läsåret för varje grupp, få deltaga i

undervisningen av övningsskolans barn under sammanhängande tid av högst fyra

timmar för varje gång, eller så, att liknande undervisningsövningar förekomma

under fjärde klassens heldagsbesök, i det för varje elev minst ett besök under

läsåret förlägges till dag, då undervisning i hushållsgöromål meddelas övningsskolans

barn. — Undervisningsövningar i gymnastik anordnas så, att för varje dag de

elever, som hava heldagsbesök, tillika med en grupp av tre elever, en ur tredje

klassen och två ur fjärde klassen, deltaga i ledningen av övningsskolans gymnastiklektioner.

Därjämte böra tredje och fjärde klassernas elever i tur och ordning

övas att tjänstgöra som lekledare för övningsskolans barn. — \ id de tillfällen,

då elev deltager i undervisningsövning i något av nämnda tre ämnen, må

ledighet från seminarieundervisningen i samma ämne i motsvarande utsträckning

kunna beviljas honom.

5. Kortfattade skriftliga lektionsutkast böra av eleverna i regeln utarbetas

såsom förberedelse för gruppövningarna. Utkasten granskas av handledaren

i huvudsakliga punkter. — Granskningen av lektion vid gruppövning företages i

regeln omedelbart efter lektionens slut i elevgruppens närvaro och bör begränsas

till det väsentligaste, följaktligen vara helt kort. Då så belinnes lämpligt, kan

granskningen av dylik lektion förläggas till ifrågavarande ämnes lärotimmai ellei

till de för behandling av metodislca frågor avsedda timmarna. Dessa böra dock

huvudsakligen användas till behandling i samtals- eller föredragsform av frågor,

föranledda av gruppövningarna och tillhörande de olika ämnenas metodik. Ltt

antal sådana timmar bör särskilt förbehållas åt en sammanhängande framställning

av de olika ämnenas metodiska behandling vid den tidigaste barnundervisningen,

varvid uppmärksamhet ägnas även åt de vid hembygdsundervisningen förekommande

formningsarbetena.

6. Serieövningarna avse att bereda eleverna tillfälle till en mera sammanhängande

och självständig undervisningsverksamhet. De böra förekomma under

period, då vederbörande elev är fri från deltagande i gruppövning, och såvitt

möjligt förläggas till timmar, då fjärde klassen i övrigt är ledig. De ledas och

granskas närmast av den lärare, som ansvarar för undervisningen i ämnet inom

ifrågavarande avdelning, och bör härvid åt eleven lämnas den frihet, som eifordras,

för att dessa övningars särskilda ändamål skall vinnas. Elev, som skall

övertaga undervisningen under en övningsserie, bör som åhörare närvara vid en

eller annan av närmast föregående lektioner i ämnet. Serieövningar böra i regeln

icke förläggas till småskoleavdelningen. Tillfälle bör beredas eleverna att fram
-

s. 620 Kontrollera mot PDF

620

Förslag till undervisningsplau.

ställa önskningar angående ämnen för ifrågavarande övningar, till vilka önskningar

tages den hänsyn, som förhållandena lämpligen medgiva.

7. Närmare föreskrifter för tim- och heldagsbesöken samt plan för gruppoch

serieövningarna utarbetas vid i § 128 av stadgan nämnt sammanträde.

Planen för övningarna bör upptaga, jämte period- och gruppindelning, de ämnen,

som skola utgöra föremål för övningarna, och de avdelningar av övningsskolan, i

vilka de skola försiggå, ävensom fördelningen mellan lärarna av de till behandling

av metodiska frågor anslagna timmarna.

8. Fjärde klassens besök i andra läroanstalter böra i allmänhet icke upptaga

mera tid än 4 halva eller 2 hela dagar vardera terminen för varje elev och

företagas antingen av hela klassen på en gång, fördelad på olika skolor eller skolavdelningar,

eller av eleverna turvis två och två tillsamman. Ledare för dessa

skolbesök är rektor eller den lärare han därom anmodar.

9. Elev vare skyldig att söka efter förmåga fylla de luckor i studiearbetet,

som uppkomma genom skolbesök och undervisningsövningar av olika slag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.