SOU 1913:6

FOLKUNDERVISNINGSKOMMLTTÉNS BETÄNKANDE I

FOLKSKOLESEMINAKIERKA

BAND 4

BILAGOR

STOCKHOLM

KUXGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER

1911

[082815 79]

UTBILDNING

LÄRARE FÖR FOLKUNDERVISNINGEN

i

FRÄMMANDE LÄNDER,

1

! ,v''

i#

i

INNEHÅLL.

Sid.

I. Norge. Av J. Franzén.......................1

Historik 1. Seminariernas organisation 2. Intagning av elever 3. Läroplan 4.

Undervisningsmetoder 5. Avgångsexamen 6. Lärare 7. Lokaler 7. Folkskollärarnas

fortbildning 7.

II. Danmark. Av J. Franzén.................... 9

Historik 9. Seminariernas organisation 10. Intagning av elever 12. Läroplan 12.

Avgångsexamen 13. Lärare 14. Folkskollärarnas fortbildning 15.

III. Finland. Av J. Franzén..................... 20

Historik 20. Seminariernas organisation 21. Intagning av elever 22. Läroplan 22.

Avgångsexamen 25. Lärare 25. Folkskollärarnas fortbildning 28.

IV. Ryssland. Av K. E. Sandberg.................. 30

Institut 32. Seminarier 35. Kyrkliga lärarskolor 36. Lärarknrser 38.

V. Preussen. Av Otto W. Sundén................. 39

Historik 39. Lärarbildningsanstalternas styrelser 45. Lärarseminariernas nuvarande

organisation 46. Intagning av elever i lärarseminarierna 49. Lärokurser och undervisningsmetoder

52. Obligatoriska lärarprövningar: avgångsprövningen 66; andra

lärarprövningen. 67 Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell 69. Lärare 70.

Kvinnliga och privata seminarier 72. Folkskollärarnas fortbildning 78. Reformsträvanden

80. Tillägg 82.

VI. Mellersta och södra Tyskland. Av J. Franzén.......... 84

Historik 84. Seminariernas organisation 85. Intagning av elever i seminarier och

preparandskolor 88. Läroplaner 89. Obligatoriska lärarexamina 103. Lärare 108.

Lärarinneseminarier 111. Folkskollärarnas fortbildning 116. Reformsträvanden 124.

VII. Österrike. Av C. O. Arcadius................. 127

Bildningsmål 127. Organisation 128. Intagning av elever 130. Läroplan 131.

Läroplansreform 139. Undervisningsmetoder 140. Hjälpmedel för undervisningen 140.

Mogenhetsexamen 141. Lärorättighetsprövning 142. Lärarnas kompetens, tjänstgöring

och löner 144. Folkskollärarnas fortbildning 146.

VI

Sid.

VIII. Ungern. Av C. 0. Arcadius................... 49

IX. Schweiz. Av Otto W. Sundén..................153

Till orientering 153. Lärarbildningsanstalternas organisation 155. Anstalternas

styrelser och lärare 165. Intagning av elever 166. Undervisningen: A. Exempel på

undervisningens anordning vid schweiziska seminarier: seminariet i Kiisnacht (Ziirieh)

170: seminariet i Hofwyl-Bern 185; seminariet i Hitzkirch (Luzern) 192; seminariet

i Kreuzlingen (Thurgau) 195; seminarieavdelningen vid Collége de Genéve 199; seminarieavdelningen

vid högre flickskolan i Ziirieh 202; seminarieavdelningar vid kantonsskolor

203. B. Översikt av den schweiziska seminarieundervisningen 204. C. Fackkurserna

i Basel 208. Folkskollärarexamen 211. Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriel!

214. Folkskollärarnas fortbildning 215.

X. Italien. Av C. O. Arcadius...................219

XI. Frankrike. Av C. O. Arcadius..................223

Bildningsmål 223. Organisation 225; styrelsen över undervisningsväsendet 227;

intagning av elever 228. Läroplan och undervisningsmetoder 230; l:a och 2:a årsklassernas

lärokurser 232; examen för det högre lärardiplomet efter genomgången av

andra årsklassen 242; tredje årsklassen och fackbildningen 243; avgångsexamen med

tredje årsklassen 250; praktisk lärarexamen 250. Hjälpmedel för undervisningen 251.

Lärare 252. Lokaler 257. Fortbildning af lärare 258. Privata normalskolor 262.

XII. Nederländerna. Av K. E. Sandberg...............263

Historik 263. Befintliga lärarbildningsanstalter 267: A. Kweekscholen: styrelse och

organisation 268; intagning av lärjungar 269; läroämnen, kurser och lärometoder 270;

lokaler och undervisningsmateriel 1 285; lärarpersonal 285. B. Normaallessen 286.

Lärarprövningar 287. Folkskollärarnas fortsatta utbildning 292. Reformplaner 293.

XIII. Storbritannien och några av dess kolonier. Av Hcdwig Sidner . . 295

Historik över folkskoleväsendets utveckling 295. De äldre anstalterna för utbildning

av lärare 301. Förberedande lärarutbildning: den förutvarande förberedande

kursen 305; den nuvarande förberedande kursen 306. Preliminär lärarexamen 308.

De nuvarande seminarierna (Training Colleges) i England och Wales: bildningsmål

310; organisation, internat, externat, elevhem 311; antal 313; överordnade myndigheter

och inspektion 316; statsunderstöd för upprättande av nya seminarier 318;

årliga anslag och statsstipendier 319. Elevers intagning 320. Undervisningen: arbetsordning

322; läroämnen 325; timplan 326; lärokurser i obligatoriska ämnen 327:

lärokurser i valfria ämnen 334. Den praktiska utbildningen: skolbesök 340; kritiklektioner

341; terminslektioner 342; sammanhängande tjänstgöring 342. Övningsskolor:

egna övningsskolor 342; folkskolor 343; mönsterskolor 343. Fullständig lärarexamen

(Certificate Examination): avgångsexamen från seminarium 344: överstyrelsens examen

344; antalel årligen examinerade 345; fullständigt lärardiplom iParchment Certificate)

346. Undervisningsmetoder och hjälpmedel 346. Lärjungebibliotek 348.

Lärare: kompetens 349; tillsättning 350; tjänstgöring och avlöning 350; pensionering

351. Lokaler 351. Folkskollärarnas fortsatta utbildning: kurser för oexaminerade

VII

Sid.

lärare 353; aftonkurser 353; fortsatt seminarieutbildning, hemma eller i utlandet 354;

universitetsstudier 354; feriekurser 355; >anvisningar> [Suggestions] av överstyrelsen

355. Lärarutbildningen i Skottland 356. Lärarutbildningen i Irland 358. De engelska

besittningarna i Amerika: lärarutbildningen i Britiska Nordamerika 358; lärarutbildningen

i Westindien 359. Tillägg: den skotska skollagen av är 1908 360; reformer

i den skotska lärarutbildningen 361; lärarbildningscentra 362; Londons centralskolor

364.

XIY. Nordamerikas Förenta stater. Av Otto W. Sundén........3(55

Till orientering 365. Lärarbildningsanstalternas historiska framträdande 369. Den

amerikanska seminarieundervisningens allmänna karaktär 372. Typiska exempel pä

seminarieundervisningens anordning i skilda delar av landet: A. Nya Englands

stater 377; seminariet i Bridgewater [Massachusetts] 378; seminariet i Westfield

[Massachusetts] 383; övriga statsseminarier i Massachusetts 388; Bostons kommunala

seminarium 391. B. Atlantiska mellanstaterna: seminariet i West Chester (Pennsylvania)

392. C. Sydstaterna 396. D. Mississippibäckenets stater: seminariet i Terre Haute

[Indiana] 397; statsseminarierna i Illinois 401; seminariet i Ypsilanti [Michigan] 406;

seminarierna i Wisconsin 406. E. De västra områdena 412; seminarierna i Californien

413; seminarierna i Arizona 418. Seminariernas lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell

420. Seminariernas styrelser, lärare och elever 421. Offentliga och privata

seminarier. Anstalternas fördelning på de olika staterna 426. Lärarutbildning förmedelst

gymnasie- och universitetskurser 429. Tillgång och efterfrågan på lärare.

Lärarprövningar 432. Lärarnas fortbildning 435.

XY. Japan. Av Otto W. Sundén...................441

NORGE.

1

I. Norge.

Av J. Franzén.

1. Historik.

Först mot slutet av 1700-talet började den norska staten utbilda

lärare för folkskolan. Förut hade folkskolan här som i andra länder fått

nöja sig med lärare utan all utbildning: f. d. underofficerare, avsigkomna

existenser av olika slag, krymplingar o. d. Såsom en frukt av den stora

danska skolkommissionens arbete (so sid. 9!) framgick emellertid efter mönstret

av Blaagaard i Köpenhamn Norges första »kererskole» (seminarium) 1798 i

Tönsberg, vilken dock på grund av bristande ekonomiskt understöd upphörde

redan 1802. Efterhand inrättades liknande små laererskoler på några

andra ställen i södra Norge, vilka dock alla förde en tynande tillvaro.

År 1827 utfärdades en skollag, som bestämde, att stiftsseminarier skulle

upprättas för utbildande av lärare till de fasta folkskolorna. Till följd

härav hade Norge vid slutet av 1830-talet 5 seminarier.

En ny lag av 1860 bragte större fasthet i lärarutbildningen. Den

bestämde, att ett av staten underhållet seminarium skulle finnas i varje

stift, att lärokursen skulle vara 2-årig, och att seminariet skulle vara

förenat med en övningsskola, varjämte den fastställde elevernas ålder till

17—24 år. Norge fick härigenom 6 statsseminarier, som utbildade lärare

för de fasta folkskolorna. År 1869 utfärdades för dessa seminarier ett reglemente

och en läroplan. För inträde vid seminariet fordrades folkskolekursen,

som då var ganska liten.

I de flyttande folkskolorna inom landets fattigare distrikt hade undervisningen

förut meddelats av s. k. »skoleholdere». Då detta nu befanns

otillfredsställande, bestämde lagen av 1860, att mindre seminarier skulle för

1—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskol esem. Band 4.

2

NORGE.

utbildande av lärare åt dessa skolor upprättas med 1 å IV2 års kurs.

Ett tjugutal sådana koinmo också till stånd, men då de gåvo ett mindre

tillfredsställande resultat, nedlades de snart, det sista 1883.

Icke heller stiftsseminarierna med sina små inträdesfordringar och

sin korta kurs gåvo önskat resultat. Livliga yrkanden på en bättre utbildning

läto sig därför förnimma. Då beslöt man sig för att höja inträdesfordringarna.

(Lag av 1890). Den inträdessökande skulle hava inhämtat

icke blott folkskolans utan också fortsättningsskolans kurs och därjämte

vara i någon mån förtrogen med det praktiska arbetet i skolan,

vilket senare han skulle ådagalägga genom ett undervisningsprov.

Men icke heller denna anordning visade sig tillfyllestgörande. Det

var uppenbart, att en gedigen lärarutbildning icke kunde åstadkommas

på två år. Då inrättades en förberedelseklass. Genom en ny lag år 1902

inorganiserades denna klass i seminariet, så att detta blev 3-årigt.

2. Seminariernas organisation.

Norge har för närvarande 6 statsseminarier, ett i varje stift.

Privatseminarier — både för män och kvinnor —, som vid inta<rning

av elever följa bestämmelserna i seminarielagen och i 3 ettåriga

klasser meddela undervisning till samma omfång som statsseminarierna,

kunna, försåvitt deras anordning och verksamhet befinnas tillfredsställande

och efter det deras lokaler, undervisningsmateriell och lärarantal blivit godkända,

få rätt att inställa sina elever till avgångsexamen i likhet med statsseminarierna.

Privatseminarierna äro underkastade samma tillsyn som statsseminarierna.

För närvarande har Norge 4 sådana privata seminarier, som

av staten äro godkända.

Lärokursen är i samtliga seminarier fördelad på 3 ettåriga klasser

med en lärotid av 10 månader om året. De två lägre klasserna avse huvudsakligen

att meddela allmänbildning, den tredje klassen fackbildning.

Med varje seminarium är förenad en övningsskola för elevernas utbildning

i praktisk skolverksamhet. Denna övningsskola är icke överallt seminariets

egen, utan somligstädes få eleverna hålla sina praktiska övningar i

kommunens folkskola. För undervisningen erlägges ingen avgift. Av de

NORGE.

3

10 seminarierna äro 9 samseminarier med både manliga och kvinnliga

elever, vilka i de flesta ämnena åtnjuta gemensam undervisning. Ett

kvinnligt seminarium finnes i Kristiania. (Sedan 1869 hava kvinnor ägt

rätt att anställas såsom lärarinnor vid folk- och småskolor). Den närmaste

tillsynen över seminarierna utövas af folkskolans »Overtillsyn» (skoldirektören

= statens folkskolinspektör) i det stift, där seminariet är beläget.

Kyrko- och undervisningsministeriet är seminariernas överstyrelse

(Overstyre).

* 3. Intagning av elever.

För intagning i seminariernas första klass fordras

1) att hava uppnått 18 års ålder före kalenderårets utgång;

2) dop- och åldersattest, intyg om vandel, läkarintyg samt intyg över

förut erhållen undervisning och dennas resultat;

3) inträdesexamen, varvid sökanden skall ådagalägga, att han »nått den

grad av utveckling och besitter de kunskaper och färdigheter, som

kunna krävas av den, vilken i mognare ålder på nytt har genomarbetat

en väl utrustad folkskolas pensum». De kunskaper och färdigheter,

som på grund av dessa bestämmelser fordras, äro ungefär lika med

dem, som kunna förvärvas i en svensk folkskola, där varje årsklass har

sin lärare. Något undervisningsprov eller någon föregående tjänstgöring

i folkskolan fordras numera icke. Studenter äga rätt till inträde i

3:dje klassen utan inträdesprov samt att i andra klassen prövas i de

ämnen, i vilka undervisningen där avslutas.

Inträdesexamen liksom alla övriga examina vid seminarierna ledes

•av en examenskommission. Denna utses av kyrko- och undervisningsdepartementet

för 5 år i sänder och består av en ordförande samt 2 andra

medlemmar. Minst en av medlemmarna skall vara en i folkskola anställd

lärare.

Vid intagningen kan kyrko- och undervisningsdepartementet för

varje seminarium begränsa konkurrensen, om så behöves, genoin att fastslå

ett visst numeriskt förhållande mellan manliga och kvinnliga elever. I

sådana fall, då platser vid ett seminarium bliva till övers, eller då där

icke finnes plats för alla, som i inträdesprovet blivit godkända, under

-

4

NORGE.

rättar seminariets rektor examenskommissionen härom samt om vid vilket

seminarium de, som bestått provet men icke konkurrensen, önska att intagas,

varefter kommissionen hänvisar dem till det seminarium, där plats är ledig.

Lärarkollegiet kan med överstyrelsens samtycke tillåta hospiterande

elever att ända till 3 år övervara undervisningen vid ett seminarium i flera

eller färre ämnen.

4. Läroplan.

Lärokurserna äro ungefär lika med dem, som för närvarande äro

föreskrivna för våra svenska seminarier. Inom modersmålsundervisningen

förekommer dock en betydande olikhet. I Norge ha seminarierna att undervisa

icke blott i skriftspråket utan även i landsmålet samt därjämte

även i fornnordiska och språkhistoria. Dessutom förekommer läsning av

norska litteraturen i ganska stor utsträckning, varvid såväl äldre som

yngre författare komma till användning. Trädgårdsskötsel och huslig

ekonomi äro valfria ämnen.

Elev, som icke tillhör statskyrkan, kan på egen begäran helt eller

delvis befrias från undervisningen i kristendom.

Timplan,

fastställd av överstyrelsen.

Kl. I.

Kl. It.

ki. in.

Kristendomskunskap.............

4

5

4

Modersmålet................

8

8

8

Historia..................

3

2

3

G eografi................

3

2

—

Naturkunnighet...............

4

4

—

Räkning och geometri............

4

4

3

Skrivning.................

1

1

- 1

Teckning..................

2

2

1

Slöj d...................

2

2

2

Musik...................

3

3

1

Kroppsövningar...............

3

3

2

Pedagogik .................

—

1

3

Praktiska övningar.............

—

—

10

Summa

37

37

37

NORGE.

0

De 10 timmar, som i 3:dje klassen anslagits

delade på följande sätt:

åhörande av undervisning i övningsskolan.....

övning i att undervisa..............

undervisningslära med genomgående av uppgifterna

övningarna.................

åt praktiska övningar, äro för

.

........2 timmar

.........4 »

för undervisnings.

........4

Summa 10 timmar

Vid de praktiska övningarna är klassen i regeln delad i 3 grupper med

omkring 10 elever i varje grupp. Uppgifterna för undervisningsövningarna

genomgås med hela gruppen gemensamt, men endast 2 elever undervisa

efter varandra på samma timme. Meningen är, att varje elev skall under

sin seminarietid få undervisa ett par gånger i varje ämne.

5. Undervisningsmetoder.

I »Ntermere Bestemmelser angaaende de offentlige Liv re rs koler o g

Ltererprover» givas en del allmänna anvisningar rörande undervisningsmetoderna.

Av dessa anvisningar må anföras följande:

»Undervisningen bör huvudsakligen äga rum medels föredrag. Läraren

må härvid erinra sig, att det är förenat med minst lika stort arbete

att med uppmärksamhet följa ett föredrag som att hålla det. Därför må

han alltjämt giva eleverna tid och hjälp till att genom samtal och praktisk

användning samla, fixera och såsom brukbart, vetande tillägna sig, vad han

under en serie föredrag framställt. Även under de särskilda timmarna

bör, såvitt elevernas uppmärksamhet skall hållas vaken och livlig, den

föredragsmässiga undervisningen i regel omväxla med samtal, muntliga

och skriftliga övningar samt examinering, varjämte demonstrationer på

väga-tavlan icke böra försummas. Eleverna böra icke tillåtas att nedskriva

lärarens föredrag; den, som så gör, uppfattar endast till hälften. Det lilla,

som läraren kan vilja ha antecknat, bör han diktera.

Besläktade ämnen överlämnas såvitt möjligt åt samma lärare. Denne

bör hava frihet att använda de åt dessa anslagna timmarna på det sätt,

som han efter samråd med rektor finner lämpligast, blott det föresatta

målet nås. Den av överstyrelsen meddelade timplanen är således avsedd

mera som eu anvisning än som en bindande föreskrift.

6

NORGE.

Till stöd för och uppmuntran under undervisningen sjungas psalmer

och sånger. Detta gäller alla ämnen och alla timmar men särskilt i religion,

modersmål och historia samt i övningsskolan.»

6. Avgångsexamen.

Avgångsexamen förrättas å seminarierna inför examenskommissionen,

vars medlemmar övervaka examen och deltaga i bedömandet. Av seminariernas

elever avlägges den i två avdelningar. Vid avgången från andra

klassen avlägges examen i biblisk historia och kyrkohistoria, geografi, naturkunnighet

och musikteori. Vid avgången från tredje klassen i övriga ämnen.

Privatister kunna efter särskilt medgivande av överstyrelsen under vissa

villkor få anmäla sig till examen. Dessa måste avlägga hela examen

odelad.

Den teoretiska examen är dels skriftlig, dels muntlig. Fordringarna

i den skriftliga examen äro:

a) två uppsatser i modersmålet. Avfattas dessa i samma språkform (bokspråk

eller landsmål), skall eleven dessutom återgiva en berättelse i den andra språkformen.

b) Lösning av några uppgifter i räkning och geometri.

Uppgifter till den skriftliga examen givas av examenskommissionen,

sedan förslag från skoldirektörerna blivit inhämtat, och tillställas seminarierna

under kommissionens sigill. Skrivningarna äga rum samtidigt å

alla seminarier. De avlämnade skripta tillställas examenskommissionen

ofördröjligen och bedömas av denna jämte för examen utsedda censorer.

Vid den muntliga examen verkställes förhöret av seminariets lärare

efter förut träffat avtal med den censor, som är utsedd att tillsamman

med läraren bedöma examensprovet.

Den praktiska examen pågår jämsides med den muntliga Eleverna

fördelas i grupper med 3 i varje grupp, och examen pågår 4 timmar

för varje grupp. Varje undervisningsprov bedömes av två censorer.

NORGE.

7

7. Lärare.

De ordinarie lärarna utgöras av rektor, överlärare och adjunkter.

Om deras anställning och avgång gälla samma bestämmelser som för

lärare vid de högre läroverken. Såväl kvinnor som män kunna erhålla

ordinarie anställning. Extra ordinarie och timlärare antagas av överstyrelsen,

men rektor har rätt att antaga vikarier för högst en månad. Vid

seminarier med kvinnliga elever skall finnas minst en lärarinna.

Rörande lärares och lärarinnors kompetens är ingenting stadgat.

Alla rektorer och överlärare torde emellertid för närvarande vara akademiskt

bildade; av adjunkterna besitta en del akademisk bildning, en del

seminarieutbildning.

De ordinarie lärarna med rektor som ordförande utgöra lärarkollegiet

(skoleraadet). De övriga lärarna kunna tillkallas av rektor, när han

så finner ändamålsenligt. Lärarkollegiet har ungefär samma befogenhet

som kollegiet vid våra svenska seminarier.

Lönerna äro desamma som för lärarna vid de högre allmänna läroverken.

För lärarna i övningsskolorna är dock icke fastställd någon bestämd

lönestat, emedan de flesta seminarier icke hava egna övningsskolor

utan anlita kommunens folkskola för elevernas praktiska utbildning.

8. Lokaler.

Särskilda föreskrifter rörande seminariernas lokaler äro icke utfärdade.

Allmänna hygieniska bestämmelser i fråga om byggnader, renhållning

m. in. äro dock utfärdade för landets alla skolor; dessa bestämmelser

gälla således jämväl seminarierna.

9. Folkskollärarnas fortbildning.

Givet är, att lärarutbildningen i Norge med endast 3-årig kurs icke

kan bliva synnerligen omfattande och grundlig. Ännu mindre har detta

kunnat vara fallet, så länge kursen endast varit 2-årig. Som redan nämnt,

har detta varit insett och beklagat av många, förnämligast av lärarna

själva. De uppkomna olägenheterna har man då sökt i någon mån av

-

8

NORGE.

hjälpa genom ett så mycket intensivare arbete för lärarkårens ortbildning.

Redan på 1860-talet började man upprätta korta feriekurser — på

5 till 6 veckor — för folkskolans lärare i vissa ämnen, såsom gymnastik

och sång, .och efter 1870 har stortinget årligen anslagit ganska stora summor,

ibland ända till mellan 60- och 70,000 kronor, för lärarnas fortbildning.

Dessa summor hava använts dels till sådana korta »uddannelseskurser»,

som nyss nämnts, i olika ämnen — modersmålet med särskilt

hänsyn till nynorskan (landsmålet), historia, naturvetenskap, gymnastik,

slöjd, sång, teckning, huslig ekonomi m. m. — och förlagda till olika

delar av landet, dels till resestipendier för studier vid in- och utlandets

skolor. Under en följd av år har det årliga anslaget för det senare ändamålet

utgjort 10,000 kr., numera utgör det blott 7,000. Efter 1894 hava

dessutom upprepade gånger under 12 till 14 dagar avhållits sommarkurser

vid universitetet i Kristiania och vid Bergens museum. Deltagandet i alla

dessa kurser har från lärarkårens sida varit livligt. Till understöd åt

lärarna för deltagande i fortbildningskurser liksom ock för studieresor hava

flera kommuner lämnat ganska avsevärda belopp.

DANMARK.

9

II. Danmark.

Av J. Franzén.

1. Historik.

Vid reformationens införande i Danmark ålades »Degnen» (klockaren)

att en gång i veckan undervisa landsbygdens barn i »barnaläran». Till

någon verklig skola ledde dock icke detta. Folkskolans egentliga grundläggare

i Danmark år den store folkbildningsvännen konung Fredrik IV.

som på kronogodsen upprättade icke mindre än 240 skolor och anställde

en »Skoleholdei1» (lärare) vid varje skola. Dessa första lärare voro dock

ganska okunniga. Behovet av särskilt utbildade lärare kändes allt starkare,

i synnerhet sedan den filantropinistiska rörelsen givit ökad näring åt folkbildningsintresset.

När därför »den stora skolkommissionen» år 1789 kom

till stånd för att utarbeta en plan till skolväsendets förbättring, blev dess

första omsorg att anskaffa dugliga lärare. Så kom det första lärarseminariet

— Blaagaard i Köpenhamn — till stånd år 1791. För att utbildningen

skulle bliva gedigen, gjordes kursen 3-årig. År 1795 öppnades

det andra på Fyen. Från dessa seminarier utgingo kunniga och dugliga

ärare. Fn del präster ansågo emellertid, att folkskolläraren icke vore i

behov av »lärda och vidsträckta kunskaper» utan borde uppfostras till att

vara »förnuftig bonde bland bönder». Några sådana präster begärde och

erhöllo tillstånd att i sina hem utbilda folkskollärare, och så uppstodo de

s. k. prästgårdsseminarierna. De olika seminarierna kommo emellertid att

arbeta på mycket olika sätt. För att åvägabringa den behövliga enhetligheten

i seminariebildningen utfärdade regeringen 1818 »Reglemente för

samtliga folkskollärarseminai-ier i Danmark». Härpå följde en kort uppblomstring.

Till följd av ekonomiska svårigheter inträdde dock snart en

2—082S15 Folkunder v-, kom. let. 1. Folkskolesem. Band 4.

10

DANMARK.

tillbakagång. Då man förut åsyftat att erhålla dugliga lärare, blev huvuduppgiften

nu att erhålla billiga lärare. År 1824 befallde regeringen, att

alla seminarier utom 4 skulle nedläggas, lärotiden inskränktes vid 3 seminarier

till 2 år, en del ämnen, som haft betydelse för allmänbildningen,

uteslötos, och växelundervisningsmetoden infördes. Först efter ett 30-tal

år lösgjordes seminarierna åter från det hämmande bandet. Den friska

fläkt, som med Grundtvig genomströmmade det danska folket, sträckte

sig även till seminarierna, och biskop Monrads första åtgörande, sedan han

1855 blivit »överskoldirektör» och chef för det då nyinrättade folkskolcdepartementet,

blev att reformera seminarierna. Detta skedde 1857. Genom

den lag, som då utfärdades, blevo seminarierna åter 3-åriga, de två första åren

skulle huvudsakligen avse allmänbildningen och det sista året fackbildningen,

ny tidsenlig läroplan med betydande lärokurser fastställdes, och lärarnas

löner sattes lika med adjunkternas vid latinskolorna. I överensstämmelse

med den friare grundtvigska riktningen anordnades också utanför seminarierna

en särskild examen för privatister, vilken skulle avläggas inför eu

examenskommission. Detfa senare blev ödesdigert för lärarbildningen.

För privatisterna gällde det snart icke så mycket att förskaffa sig en gedigen

utbildning som fastmera att för billigt pris slinka .igenom i examen.

Så uppstodo flera privatistseminarier eller »friseminarier», vilka gjorde till

sin uppgift att på kortaste tid driva sina elever genom examen, och vilka

sålunda utvecklade en högst osund konkurrens med statsseminarierna. Då

naturligt nog många av privatseminariernas elever föllo igenom i examen,

under det statsseminariernas vanligen bestodo i provet, begärde de förra

seminariernas förespråkare, att examen skulle bliva lika för alla. Detta mål

lyckades de ock vinna år 1867, då examina vid seminarierna avskaffades

och en allmän examenskommission upprättades, inför vilken alla skulle

avlägga examen. Följden härav blev en dekadansperiod med mycket ytlig

lärarutbildning. Denna period fortgick ända till 1894, då den nu gällande

seminarielagen antogs, och sundare förhållanden därigenom åter infördes.

2. Seminariernas organisation.

Danmark har endast 4 statsseminarier, alla för manliga elever: ett

på Själland, ett på Fyen och två på Jylland. Samtliga äro förlagda till

DANMARK.

11

landsbygden. De hava 3 ettåriga klasser. De två lägre klasserna avse

huvudsakligen meddelande av allmänbildning, den tredje fackbildning.

För undervisningen skall varje elev betala 40 kronor. Folkskollärares

söner äro dock befriade från avgift, och andra fattiga elever kunna få

avgiften nedsatt till hälften. Med seminariet skall en övningsskola vara

förenad. Denna kan vara antingen den lokala folkskolan i kommunen

eller ock en för seminariets räkning särskilt upprättad och underhållen

barnskola.

Av privatseminarier finnas icke mindre än 15, som äro av staten

erkända, somliga manliga, andra kvinnliga, andra åter samseminarier. Enligt

lagen av 1894 kunna nämligen privatseminarier, vilka upprätthålla

samma inträdesfordringar som statens, och vilka i 3 ettåriga klasser genomföra

undervisningen till samma omfång som statsseminarierna, sedan lokaler,

undervisningsmateriell och lärarantal blivit godkända, för 6 år i

följd erhålla rätt att hålla avgångsexamen efter samma regler som statsseminarierna.

Dessa erkända seminarier äro underkastade samma tillsyn

som statsseminarierna.

Enligt lagen av 1894 erhålla de erkända privatseminarierna ganska

avsevärda statsbidrag. Till byggnader får varje sådant seminarium ett

räntefritt lån intill 5,000 kronor och till lärarlöner en tredjedel av de

fasta lärarnas sammanlagda lön, dock högst 3,200 kr. Dessutom anslår

statskassan årligen till materiell m. in. 5,000 kr. att fördelas mellan dessa

seminarier. Till stipendier åt eleverna vid samtliga 19 seminarier har

sedan läsåret 1907—08 årligen utgått 120,000 kr., vilka fördelats mellan de

olika seminarierna i mån av antalet elever, och hava således privatseminarierna

av denna summa erhållit ett ganska avsevärt belopp.

Alla seminarier lyda direkt under kvrko- och undervisningsdepartementet.

Rörande lokaler, undervisningsmateriell, Järarkrafter och övningsskola

vid privatseminarierna har ministeriet utfärdat särskilda bestämmelser.

12

DANMARK.

3. Intagning av elever.

För att kunna intagas i seminariets lägsta klass skall den sökande

o O

a) hava före kalenderårets slut fyllt 18 år;

b) minst ett år antingen själv hava förestått en skola eller under en duglig lärares

vägledning stadigt och flitigt biträtt vid undervisningen i en sådan samt medföra

intyg av vederbörande lärare om lust till och anlag för lärarkallet;

c) förete påbjudna intyg, däribland intyg om levnad och vandel samt om den sysselsättning

sökanden haft efter utträdet ur barnskolan, ävensom vederbörligt

läkarintyg;

d) hava avlagt godkänt inträdesprov.

Fordringarna i inträdesprovet äro betydligt större än hos oss. Så kräves t. ex.

färdighet inom de fyra räknesätten i algebra, kännedom om Nordens historia

samt grunddragen av världshistorien, grunddragen av den danska språkläran

samt förmåga att utan väsentliga språkfel skriva en uppsats på modersmålet.

Vidare anses det önskvärt, att den sökande kan sjunga lättare kända melodier

någorlunda rent samt spela lättare stycken på fiol. Av kvinnliga sökande

fordras dessutom elementär färdighet i sömnad och stickning.

Endast undantagsvis kan sökande med särskild tillåtelse av kyrkooch

undervisningsdepartementet erhålla inträde i mellersta eller högsta

klassen.

4. Läroplan.

I stort sett äro lärokurserna ungefär desamma som vid våra svenska

seminarier. Den förnämsta olikheten förefinnes inom matematiken, där

kursen upptager ekvationer av l:sta och 2:dra graden med en och flera

obekanta, logaritmer, annuiteter, aritmetiska och geometriska serier. Inom

modersmålsundervisningen få eleverna göra bekantskap med den danska

litteraturen genom flitig läsning av författarna själva. Vid teckningsundervisningen

lägges särskild vikt på frihandsteckning efter verkliga föremål

samt på färdigheten i åskådningsteckning. I musik är fiolspel obligatoriskt

och orgelspel frivilligt. För att närmare angiva måttet inom de olika

ämnena har ministeriet hänvisat till vissa läroböcker och handböcker. Som

vägledning rörande antalet veckotimmar för de olika ämnena har ministeriet

angivit följande

DANMARK.

13

Timplan.

Kl. I.

Kl. II.

Kl. III.

Gymnastik .................

4

4

4

Sång och musik..............

2

2

2

Teckning................i .

2

3

— !

Skrivning.................

2

1

—

Räkning..................

3

3

—

Matematik.................

5

4

—

Naturlära.................

2

3

—

Naturhistoria................

3

3

—

Geografi ......... .........

2

2

—

Historia..................

3

2

O

Modersmål.................

5

5

5

Religion..................

3

3

5

Pedagogik.................

—

1

5

Praktiska övningar.............

—

—

12 i

Summa

36

36

36

Till kvinnligt handarbete kunna 2 timmar i veckan efter fritt val

tagas från de ämnen, som bäst kunna avstå någon tid.

De elever i högsta klassen, som icke äro aktivt sysselsatta med

praktiska övningar, skola under några av de till dessa anslagna timmar

gruppvis undervisas i åskådningsteckning.

5. Avgångsexamen.

Avgångsexamina hållas på seminarierna eller, om tvingande omständigheter

så fordra, på närmaste lämpliga ställe, som därtill godkännes av

kyrko- och undervisningsministeriet, under samverkan mellan seminariernas

lärare och 7 å 10 fasta censorer, som för en tid av 3 år utnämnas av ministeriet.

I handarbete, sång, gymnastik in. m, kunna dock personer, som

icke äro fasta censorer, utses att deltaga i censuren. Seminarielärarna äro

examinatorer, oeh föremålet för examinationen bestämmes dagen förut av

censorerna efter samråd med examinator.

Avgångsexamen avlägges i två avdelningar, den ena vid utträdet ur

mellersta, den andra vid utträdet ur högsta klassen. Den första avdelningen

14

DANMARK.

omfattar teckning, välskrivning, räkning, matematik, naturlära, naturhistoria,

geografi, rättskrivning och dansk språklära, biblisk historia och kyrkohistoria.

Den andra avdelningen omfattar det övriga av lärokursen.

Den teoretiska examen är dels skriftlig, dels muntlig. De skriftliga

uppgifterna bestämmas av censorerna. Skriftlig examen avlägges i räkning,

matematik, modersmålet, religion, pedagogik och undervisningskonst. Vid

den muntliga examen skola 2 censorer närvara i alla huvudämnen och l

censor i de övriga. Utom i seminariets egna ämnen kunna de elever,

som så önska, få avlägga examen även i tyska, engelska, franska och

svenska språken.

Den praktiska examen, som avlägges i seminariets barnskola, skall

avse att ådagalägga dels examinandens förmåga att undervisa, dels hans

förmåga att sköta den examinerande och inövande delen av skolarbetet.

Examinanden får därför två timmar före examens början 2 uppgifter. Den

ena skall vara hämtad från religion eller modersmål.

Examinanderna erlägga en avgift av 10 kronor.

Privatister kunna i undantagsfall av ministeriet erhålla tillåtelse att

vid något seminarium undergå examen.

6. Lärare.

Någon viss kompetens för beklädande av lärarbefattningarna har

staten icke uppställt. Somliga av seminariernas lärare hava därför akademisk

bildning, andra folkskollärarutbildning och stundom dessutom

eu fortsatt utbildning genom deltagande i korta kurser eller i kurs vid staens

lärarhögskola.

Lärarlönerna vid statsseminarierna äro lika med lärarlönerna vid

de högre allmänna läroverken. Rektor avlönas med 4,200 kronors grundlön

samt två ålderstillägg å 400 kr. efter 5 och 10 års tjänstgöring, så

att maximum utgör 5,000 kr. Dessutom fri bostad. De övriga lärarnas

begynnelselön utgör 1,800 kr. På denna följa 7 ålderstillägg med 3 års

mellanrum. De tre första utgöra 200 och de fyra följande 300 kr., så

att maximilönen uppgår till 3,600 kr.

Vid privatseminarierna avlönas lärarna efter överenskommelse med

föreståndaren.

DANMARK.

15

7. Folkskollärarnas fortbildning.

Nödvändigheten av fortsatt utbildning för folkskolans lärare har i

Danmark länge varit insedd och erkänd, och det gives väl knappast något

europeiskt land, som i avseende på uppoffringar och åtgärder för lärarnas

fortbildning kan mäta sig med Danmark. Redan för ett 50-tal år sedan

började man upprätta särskilda kurser för det nämnda ändamålet. Äran

härav tillkommer den förut nämnde vidsynte och varmhjärtade biskop

Monrad. Som »överdirektör» för skolorna reste han omkring i dessa och fann

därvid, särskilt vid besöken i städernas nyinrättade »högre borgarskolor»,

huru otill fredställande den vanliga seminarieutbildningen var. På hans

förslag tillkommo då 1856 och 1857 två slags fortbildningskurser, vilka efter

honom fingo namnet »de monradska kurserna». Det ena var en fast kurs

på 272 år för »begåvade seminaristers vidare utbildning» till stadslärare.

Det andra slaget utgjordes av korta kurser på en månad (feriekurser) för

lärare, som den övriga delen av året voro i tjänstgöring.

De monradska kurserna hava under tidens lopp undergått betydande

förändringar och nått en utveckling, som ingen från början kunnat ens ana.

De längre kurserna på 272 år mottogo till en början endast nyexaminerade

folkskollärare med goda betyg, längre fram mottogos efter

ansökan även folkskollärare, som en tid varit i tjänstgöring. Undervisning

meddelades i naturkunnighet, matematik, engelska, fornnordiska och teckning.

Längre fram tillkommo tyska och franska. Deltagarna fingo i stipendium

500 kr. om året samt för hela tiden 200 kr. till böcker och andra

hjälpmedel. Denna längre kurs fick emellertid aldrig någon större tillslutning.

Under tiden utvecklade sig de danska realskolorna och sköto

stark fart. Därmed uppstod också behovet av särskilt utbildade lärare för

dessa. Då detta behov icke kunde fyllas av den längre monradska kursen, avlöstes

denna 1891 av eu ettårig kurs för realskollärare. Denna omfattade 2 ämnesgrupper:

a) matematik och naturlära, b) språk (danska, engelska samt

franska eller tyska). Snart nog befanns dock denna kurs mindre tillfredsställande,

varför en grundlig ombildning av densamma ägde rum år 1895.

Från detta år daterar sig egentligen tillvaron av »Statens lärarhögskolan,

ehuru den först 1904, då den fick eget hus med tillräckliga och

16

DANMARK.

ändamålsenliga lokaler, antog detta namn. Tack vare statens frikostiga

omvårdnad och föreståndarens, professor H. Olriks insiktsfulla och energiska

ledning, har den utvecklat sig till en institution, som torde vara enastående

i sitt sla<j.

tillträde är numera öppet för lärare och lärarinnor vid alla slags

skolor. Föreståndaren är själv lärare vid institutionen. Kurslärarna antagas

av ministeriet efter föreståndarens förslag. Fn bestämd läroplan

förelagges ministeriet vid varje läsårs början. Föreståndaren har till

sitt förfogande en särskild summa till fristående föredrag av undervisande

och väckande innehåll. Avslutningsexamen är frivillig å elevernas sida.

Den har numera alldeles bortfallit. Föreståndaren utgiver varje år en

årsberättelse.

Kurserna äro fortfarande ettåriga och givas inom ett stort antal

ämnen. Kursdeltagarna få själva välja de ämnen, i vilka de vilja erhålla

undervisning. Under läsåret 1909—1910 gåvos kurser inom följande ämnen:

pedagogik, fonetik med allmän språkhistoria, danska (en större kurs med

fornnordiska och en mindre kurs), svenska, tyska, engelska, franska, världslitteraturens

historia, allmän historia, kyrkohistoria, religionshistoria, konsthistoria,

Danmarks statsförfattning och statsförvaltning, allmän samhällslära

och samhällsekonomi, geografi, zoologi, botanik, geologi, kemi, naturlära,

matematik, åskadningsteckning på tavla, åskådningsundervisning, hälsolära,

religionspsykologi och kristlig etik. Dessutom en teoretisk, praktisk

och pedagogisk kurs i skolköksundervisning i vilken ingå A) naturvetenskapliga

ämnen: anatomi och fysiologi, hälsolära, kemi, bakteriologi, läran

om näringsmedlen, B) hushållslära, C) hemmets hygien: sjukvård, barnavård,

hjälp vid olycksfall, D) pedagogisk handledning med undervisningsövningar,

E) besök på torget, i bagerier, mejerier in. in.; samt slutligen

en kurs i gymnastik med gymnastikteori, praktisk gymnastik, undervisningsövningar

jämte ordnade lekar och folkdanser och handledning i behandling

av olycksfall. Utanför den egentliga ämnesserien hava 10 deltagare

fått undervisning i det belgisk-finska sångformelsystemet, 10 i uppstoppning

av djur och några i modellering.

Lärarna utgöras till största delen av professorer och docenter vid

universitetet, men dessutom av läkare, konstnärer, lärare och lärarinnor

DANMARK.

17

vid andra skolor m. fl., var och en specialist inom sitt ämne. Undervisningen

har samma karaktär som den akademiska, övningar av olika slag,

såsom självständiga iakttagelser och laborationer, spela en viktig roll. Av

den nuvarande föreståndaren karaktäriseras lärarhögskolan i en festskrift

på följande sätt: »Frihet i valet av ämnen, självverksamhet i studierna, hänsyn

till vad den studerande har lust och begåvning för, beaktande av

skiftande tiders krav, allt detta giver högskolan dess prägel. Föga eller

intet finnes av examen, ingen fara för stillastående, ingen mark för stelnade

former och metoder, inga fasta lärarbefattningar, intet program, som icke

med lätthet kan ändras. Och denna rörlighet medför uppmärksamhet för

vad som rör sig i tiden. Högskolans lärare lyssna till pedagogiska tankar

och önskningar, som dyka upp, och man väljer och förkastar utan hinder

av yttre band.»

Då deltagarnas antal förut var ganska litet — under den monradska

kursen på sin höjd 6, ibland 1, under den ettåriga kursen för realskollärare

högst 17 å 18 — har tillströmningen efter 1895 blivit synnerligen

stark. Redan 1895 stego de sökandes antal till 80; av dessa mottogos 44.

År 1909 hade ansökningarna sprungit upp till 370, av vilka 7 hade

ingått från Island, 3 från Norge och 1 från Finland. Deltagarnas antal

för läsåret 1909—1910 blev 175 inom huvudavdelningen, nämligen 70

manliga och 105 kvinnliga. Av dessa hade folkskolan lämnat den jämförelsevis

största kontingenten eller 71 procent. Realskolan och de högre

allmänna läroverken voro representerade med 24 procent. Därtill kommo

skolköks- och gymnastikavdelningarna med respektive 112 och 42 deltagare.

Således sammanlagt 229. Av deltagarna på huvudavdelningen erhöllo 69

stipendier på 300—600 kr, och 10 erhöllo mindre belopp. Av dessa 79 fingo

70 dessutom 40—50 kr. och 7 10—35 kr. i hjälp till böcker.

Utgifterna för 1909—1910 års kurser uppgingo till 72,340 kr. Av

denna summa åtgick 30,280 kr. till stipendier, 3,935: 45 kr. till bokhjälp

och 32,021 kr. till läraravlöningar.

De »korta kursernas» utveckling är ännu mera anmärkningsvärd. Deras

början var ganska oansenlig, nästan omärklig. Under sina resor hade

Monrad här och där påträffat lärare, som av intresse för ett eller annat

ämne idkat självstudier i detta och sedan åtagit sig undervisning däri vid

3—082819 Folkunder v.-k om. bet. 1. Folskolesem. Band. 4.

18

DANMARK.

stad sskolor, folkhögskolor eller aftonskolor. Dessa framåtsträvande lärare

beslöt han att komma till hjälp, och så upprättade han korta kurser för

dem i Köpenhamn med undervisning i de ämnen, i vilka de behövde sådan.

Dessa ämnen voro under de 5 första åren teckning, gymnastik, sång

och musik, tyska, engelska, zoologi, botanik och kemi. Lärarna, som till en

början av Monrad själv blevo inbjudna till dessa kurser, mottogo anbudet

med uppräckta händer. Kurserna blevo emellertid snart kända även för

andra lärare, som arbetade under liknande förhållanden, och så började

ansökningar om deltagande i dessa feriekurser inströmma i mängd. År

1859 inkommo 3 ansökningar, 1860 inkommo 13, ocli redan 1865 uppgingo

ansökningarna till över 100. År 1904 hade de överstigit 2,000. Så

stort antal har dock icke kunnat mottagas. 1909 utgjorde deltagarnas antal

531. Antalet ämnen har särskilt under de båda senaste decennierna

betydligt ökats. Under 1909 gåvos kurser i följande ämnen: musik (1

tre veckors kurs, 1 tre månaders kurs i orgelspel och harmonilära),

danska (2 kurser), svenska (2 kurser på 2 veckor vardera), tyska, engelska,

historia, kyrkohistoria, geografi, zoologi och botanik, preparering av djur,

geologi, kemi, fysik (2 kurser), matematik, pedagogik, åskådningsundervisning

och åskådningsteckning, hälsolära med kemi, trädgårdsskötsel,

trädgårdsprodukters förvaring ocli användning. Dessutom hava givits 5

korta instruktionskurser i sång.

Tillträde till de korta kurserna hava numera enligt de ministeriella

kungörelserna

l:o) landsbygdens folkskollärare, i synnerhet de, som åtaga sig den konfirmerade

ungdomens undervisning vid aftonskolor, i sångföreningar och genom föredrag;

2:o)

ämneslärare i städernas folkskolor samt lärare, vilka på samma sätt som landsbygdslärarna

verka för ungdomens upplysning;

3:o) lärare vid realskolor och högre flickskolor;

4:o) lärare vid statsseminarier och av staten erkända privatseminarier;

5:o) lärare vid folkhögskolor;

<>:o) lärare vid tekniska skolor (med tillträde blott till teckningskurs).

o

Största kontingenten deltagare lämnas av folkskolan. År 1909 utgjorde

denna skolas representanter 77 procent. Häri äro dock icke del

-

DANMARK.

19

tagarna i de korta instruktionskurserna i sång inräknade. Omkring 30

procent av deltagarna åro lärarinnor.

Ett stort antal av deltagarna erhålla stipendier. Dessa bestå dels i

dagtraktamente och resehjälp, dels i hjälp till böcker i vissa ämnen. Dagtraktamente

utgår med 3 kr. om dagen för deltagare, som fyllt 35 år och

äro familjeförsörjare, och med 2 kr. om dagen för dem, som äro ogifta.

Dä kurserna äro förlagda utanför huvudstaden (t. ex. trädgårdskurserna),

är dagtraktamentet 1: 50, resp. 1 kr. År 1909 erhöllo 458 deltagare stipendier.

Sammanlagt utbetaltes detta år 32,143: 28 kr. i stipendier.

Lärarna vid de korta kurserna avlönas med 4—6 kr. pr timme.

Utgifterna för undervisningen (lokalhyra inberäknad) uppgingo 1909 till

19,560:10 kr.

Sammanlagda kostnaden för de korta kurserna 1909 utgjorde

51,703: 38 kr.

Till lärarkårens fortbildning bidrager även »Dansk Skolemuseum»,

en institution, som fullständigt upprätthålles av staten, och som lyder

under ministeriet för Kyrkö- och undervisningsväsendet. Museets uppgift

är bland annat att erbjuda en rikhaltig samling av den bästa skolmateriell,

som tinnes att tillgå i in- och utlandet, att upprätthålla ett pedagogiskt

bibliotek, att åstadkomma en samling av god litteratur för barn och att föranstalta

om föredrag och demonstrationer av undervisningsmateriell. Dess

nitiske föreståndare, justitsraad Fr. Thomassen, har under eu följd av ar

i huvudstaden och i landsorten hållit ett stort antal pedagogiska och

metodiska föreläsningar för lärare och lärarinnor.

20

FINLAND.

III. Finland.

Av J. Franzén.

I. Historik.

Först med skollagen av 1866 inträdde ett ordnat folkskoleväsende i

Finland. Redan under 1800-talets början hade visserligen eu och annan

folkskola uppstått, på landsbygden vanligen ambulerande, med klockaren

såsom lärare, men den mesta barnaundervisningen meddelades dock i hemmen.

Anspråken på denna undervisning voro icke stora. Om barnen lärde

sig läsa någorlunda innantill samt inhämtade någon kristendomskunskap,

var man belåten. Med tiden gjorde sig dock behovet av en bättre folkbildning

förnummet. Så framlade Alexander II år 1856 sitt reformprogram

i finska senaten och uppdrog åt denna att ingiva förslag till skolväsendets

anordning. Med anledning härav framkommo olika förslag, det

förnämsta från den man, som sedermera med rätta fått namnet »finska

folkskolans fader», Uno Cygnajus. Utgångs- och kärnpunkten i hans organisationsförslag

var emellertid denna: »läraren gör skolan». I överensstämmelse

härmed yrkade han särskilda utbildningsanstalter för folkskolans

lärare.

Sedan Cygnams efter en studieresa till Europas förnämsta länder år

1861 utnämnts till överinspektör för folkskolorna, anordnade han efter de

bästa förebilder, som funnos i Europa, på senatens uppdrag det första

lärarseminariet i Jyväskylä 1863. Till en början blev han själv dess

direktor. Kursen blev från början 4-årig. Sedan den kejserliga förordningen

angående organisation av folkskoleväsendet i Finland av den 11 maj

1866, vilken föreskrev upprättande av seminarier, utkommit, följde snart

andra efter. Så i Ekenäs 1871, i Nykarleby 1873, i Sordavala 1880, o. s. v.

FINLAND.

21

2. Seminariernas organisation.

För närvarande har Finland 8 folkskolesetninarier, 2 för den svensktalande

(i Nykarleby och Ekenäs) och 6 för den finsktalande befolkningen.

Samtliga äro statens och förlagda till mindre städer. Med hänsyn till

elevernas kön fördelas de i sammansatta och enkla. De sammansatta — i

Jyväskylä och Sordavala — hava vardera två från varandra skilda avdelningar,

den ena för manliga, den andra för kvinnliga elever. Största delen

av lärarpersonalen är gemensam för båda avdelningarna. Av de enkla

seminarierna äro Nykarleby, Raumo och Kajana manliga, Ekenäs, Brahestad

och Heinola kvinnliga.

Undervisningen är fördelad på 3 årskurser. Sedan dessa behörigen genomgåtts,

kvarstanna eleverna vid seminariet såsom lärar- och lärarinnekandidater

vtterligare ett år för att öva sig i undervisning samt vidare utveckla sig i intellektuell

och sedlig bildning. Seminarierna bliva således härigenom 4-åriga.

Med varje seminarium är förenad en övningsskola. Denna består

dels av en normalskola med 6 årsklasser, som undervisas var för sig, dels

av eu sammansatt klass. Denna senare utgöres av 4 årsklasser, som undervisas

samtidigt, och liknar således närmast folkskolan på landsbygden.

Nykarleby, Ekenäs, Jyväskylä och Sordavala förete en modifierad

form av internat. I vartdera av de båda förstnämnda kunna nämligen 45

elever av de tre första klasserna å seminariet erhålla bostad och kost in.

in. mot eu årlig avgift av 120 mark. De övriga eleverna i dessa klasser

ävensom lärar- och lärarinnekandidaterna i fjärde klassen få således vara

externer. Elevantalet i varje klass får uppgå till 30. Jyväskylä och Sordavala

kunna mottaga 45 manliga och 45 kvinnliga interner vardera. Levnads-

och arbetsordningen för internerna bestämmes i reglemente, upprättat

av lärarkollegiet och fastställt av överstyrelsen för skolväsendet. I

vardera av andra och tredje klasserna kunna 5 av de fattigaste internerna

befrias från all avgift.

Undervisningen är kostnadsfri. Medellösa externer kunna erhålla

stipendier på 40 — 160 mark för året.

Seminarierna lyda under överstyrelsen för skolväsendet. Denna har

sitt säte i Helsingfors. Den har överinseendet över landets elementarläro

-

22

FINLAND.

verk och högre flickskolor samt seminarier, folkskolor och övriga läroanstalter

för folkbildningen. Den utgöres av en överdirektör, eu överdirektörsadjoint,

tre överinspektörer för elementarläroverken och en överinspektör

för folkskolorna samt fyra folkskoleinspektörer.

3. Intagning av elever.

För inträde i seminarium fordras, att sökanden fyllt 18 år, är till

Herrens heliga nattvard admitterad, äger en sund kroppskonstitution och

oförvitlig vandel samt nödiga förkunskaper och färdigheter. T överensstämmelse

härmed skall sökanden förete

dopattest och prästbevis,

läkarbevis angående kroppskonstitution och hälsotillstånd,

intyg om erforderliga förkunskaper och färdigheter samt

intyg om sina förmögenhetsvillkor. Därjämte skall han undergå

inträdesprov, varvid han skall visa sig äga ungefär de kunskaper och färdigheter,

som kunna förvärvas i en god folkskola.

Inträdessökande, som blivit godkänd, intages dock icke genast definitivt

i seminariet. Den första lästerminen är en prövotid. Först efter

dennas slut bestämmer lärarkollegiet, om han skall avvisas eller som ordinarie

elev immatrikuleras.

Såsom hospitanter kunna sådana personer, som icke äro i tillfälle att genomgå

hela lärokursen men på annan väg förvärvat sig för en barnalärare eller

lärarinna nödiga kunskaper, i seminarierna erhålla tillträde vid undervisningen

i ett eller flera läroämnen ävensom handledning och övning i undervisningskonst

och skolhållning.

4. Läroplan.

Lärokursen för de tre första årsklasserna är ungefär lika med lärokursen

för våra svenska seminarier. På vissa punkter, t. ex. i matematik,

kommer den dock icke fullt upp i jämnhöjd med densamma. Under det

fjärde året bedrives arbetet huvudsakligen genom föreläsningar samt genom

elevernas fria studier jämte utarbetande av uppsatser, avhandlingar och föredrag.

Enär denna anordning är karaktäristisk för de finska seminarierna

må här angivas, vad läroplanen upptager för det fjärde året:

FINLAND.

23

1. Kristendomskunskap. Föreläsningar över ämnen, hörande till kyrkohistorien,

tros- och sedeläran eller religionsundervisningens metodik. Övning i

fria föredrag samt författandet av uppsatser och avhandlingar.

2. Populär psykologi. Kursen avpassas efter elevernas utveckling.

3. Populär anatomi, fysiologi och barndietctik. Kursen avpassas efter elevernas

utveckling.

4. Uppfostrings- och undervisning slär a. Föreläsningar över viktiga frågor

angående uppfostran. Skriftliga uppsatser och avhandlingar.

5. Finska språket och litteraturen. Föreläsningar över litteraturhistoriska

ämnen ävensom föreläsningar i speciell metodik. Skriftliga uppsatser och avhandlingar

jämte övningar i fria föredrag.

6. Svenska språket. Läsning och språkövningar i förhållande till gjorda

framsteg.

7. Historia. Föreläsningar över historiska ämnen och speciell metodik.

Skriftliga uppsatser och avhandlingar.

8. Matematik. Övning i bokföring, fältmätning m. m., som är ägnat att

komplettera den matematiska undervisningen.

9. Naturvetenskap. Föreläsningar över naturvetenskapliga ämnen, ägnade

att vidga och belysa det vetande, som under de föregående åren blivit inhämtat.

Uppsatser och avhandlingar.

10. Kalligrafi, teckning och modellering. Övningar i mån av gjorda framsteg.

11. Sång och musik. Föreläsningar över tonkonstens historiska utveckling,

övningar i mån av gjorda framsteg.

Utom de nämnda läro- och övningsämnena hava ända sedan seminariernas

uppkomst ingått i läroplanen även tekniska handarbeten (manlig

och kvinnlig slöjd) samt jordbruk, trädgårdsskötsel och hushållsgöromål.

Till övning i dessa arbetsarter äro anslagna 4 eftermiddagstimmar (kl. 3

—7) två dagar i veckan. Den manliga slöjden, som ganska mycket avviker

från den svenska, är mera direkt ställd i den praktiska nyttans tjänst.

Den avser »teknisk färdighet i begagnande av snickar-, svarvar- och

smedverktyg till förfärdigande av vanliga husgeråd och åkerbruksredskap,

isynnerhet sådana, vilkas konstruktion fordrar större eftertanke». Seminarierna

äro därför försedda med verkstäder och särskilda verkmästare. Den

kvinnliga slöjden utgöres av »grövre och finare kvinnohandaslöjder, såsom

slätsöm, spånad, vävnad, virkning, strumpstickning, tillskärning och förfärdigande

av linne- och enklare gångkläder m. in.».

24

FINLAND.

Enligt seminariereglementet av 1866 och överstyrelsens cirkulär av

1899 skall den allmänna läroplanen av seminariernas lärarpersonal vart

tredje år företagas till granskning. På grundvalen härav skola förslag till

lärokurser och lektionsplaner ävensom till läro- och läseböcker samtidigt

från alla seminarier före maj månads ingång till överstyrelsen för prövning

och stadfästelse insändas. Ändamålet härmed är enligt överstyrelsens

uppgift »möjliggörande av större enhetlighet i avseende på läroplanerna».

Uppenbart är dock, att dessa åtgärder även äro ägnade att i sin mån

hindra seminarierna från att på undervisningens område stelna i en gång

fastslagna former, och att de sålunda utgöra en ständig sporre till alltjämt

fortskridande utveckling.

O

Som exempel på en timplan må anföras:

Timplan

för Nykarleby seminarium under treårsperioden 1903—1906.

Kl. I.

Kl. II.

Kl. III.

Kl. IV.

Summa.

Kristendomskunskap......

4

4

3

1

12

Kyrkohistoria.........

—

—

—

1

1

Psykologi.....................

—

—

2

—

2

Pedagogik och didaktik.............

_

1

2

2

5

Svenska ..........

6

5

4

3

18

Finska .......................

—

3

2

—

5

Historia.....................

3

2

2

1

8

Geografi.........

2

2

2

1

7

Aritmetik....................

4

2

2

1

9

Bokföring . . .

_

—

—

1

1

Geometri . . .

_

1

2

_

3

Naturkunnighet (botanik, zoologi, fysik, kemi)........

3

4

2

1

10

Anatomi, fysiologi och hälsolära...............

—

1

1

—

2

Kalligrafi.................

2

__

_

_

2

Teckning.................

3

3

3

Va

91/»

Gymnastik..................

3

3

3

Va

97»

Musiklära och sång jämte samsång..............

3

3

3

2

11

Instrumentalmusik Vs timme för varje elev..........

—

—

—

—

—

Slöjd och trädgårdsskötsel.................

6

6

6

1

19

Handledning i skolhållning (av övningsskolans lärare).....

—

—

—

—

—

Summa

39

40

39

10

134

FINLAND.

25

5. Avgångsexamen.

Vid slutet av läsåret eller på tid, som av överinspektören bestämmes,

anställes skriftlig och muntlig prövning både med de elever, som behörigen

genomgått seminariets tre årskurser, och med de lärar- och lärarinnekandidater,

vilka på ett tillfredsställande sätt bestått sin prövotid, varvid

de senare få avlägga särskilt undervisningsprov. De elever i tredje klassen,

vilka bestått provet, förklaras för lärar- eller lärarinnekandidater, och de

lärar- och lärarinnekandidater, vilka bestått sitt prov, erhålla sedermera

vid den högtidliga akt, med vilken läsåret avslutas, sina avgångsbetyg.

6. Lärare.

Enligt en kejserlig kungörelse av 1899 och en nådig förordning av

1906 skall lärarpersonalen utgöras av följande:

a) vid sammansatt seminarium, bestående av en manlig och en kvinnlig

avdelning: 1 direktor, 10 lektorer, 1 föreståndarinna och 3 lärarinnor;

b) vid enkelt manligt seminarium: 1 direktor, 6 lektorer;

c) vid enkelt kvinnligt seminarium: 1 direktor, 3 lektorer, 1 föreståndarinna

och 3 lärarinnor;

d) vid övningsskolan för gossar: 1 överlärare, 1 lärare eller lärarinna

för lägre avdelningen och 1 lärare för sammansatta klassen;

e) vid övningsskolan för flickor: 1 överlärarinna, en lärarinna för

lägre avdelningen och 1 lärarinna för sammansatta klassen.

Som kompetensvillkor för erhållande av direktors- eller lektorstjänst

vid seminariet fordras samma lärdomsprov som för anställning

vid landets högre elementarskolor och gymnasier samt dessutom, att

sökanden jämte sedlig stadga, allvarligt tänkesätt och för ungdomens ledning

lämpligt sinnelag äger den erfarenhet och skicklighet samt vana vid

undervisning, som för tjänstens behöriga handhavande erfordras. Sökande

till lärartjänst skall sålunda förete intyg över avlagd pedagogie-examen.

Som kompetens för lektorstjänst fordras för övrigt filosofiekandidatgrad

med högsta betyg i de till tjänsten hörande huvudämnena.

4—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

26

. FINLAND.

För anställning som lektor i religion fordras teologie kandidatexamen

eller fullständig teologisk dimissionsexamen eller ock särskilda betyg av

vederbörande professorer i dogmatik, exegetik och kyrkohistoria.

Dessutom bör sökanden:

a) hava under två terminer vid normallyceum utbildat sig för lärarkallet,

b) i minst en månads tid under folkskoleinspektörs inseende hava

tagit kännedom om undervisningen i folkskolor på landet och deras organisation,

samt

c) undergå praktiskt lärarprov för den sökta tjänsten samt vid

samma tillfälle genom ett föredrag ådagalägga insikt i folkskolans historia

och pedagogik samt i de blivande undervisningsämnenas metodik.

Från och med 1898 äger kvinna söka och innehava lektorstjänst vid

kvinnliga seminarier.

För anställning som föreståndarinna eller lärarinna fordras samma kompetens

som för föreståndarinna eller lärarinna vid en högre flickskola, således

antingen fullständigt genomgången kurs vid fortbildningsläroverk1) eller ock

tillförlitliga intyg om grundliga insikter i de till tjänsten hörande ämnena;

därjämte godkänt betyg i pedagogik från universitetet eller från fortbildningsläroverk

samt att under minst en lästermin hava vid fortbildningsläroverk

deltagit i de praktiska övningarna och därvid ådagalagt erforderlig

skicklighet för lärarinnekallets utövning. Dessutom fordras, att den sökande

tagit kännedom om organisationen av och undervisningen i folkskolor på

landet, samt att hon undergår praktiskt lärarprov för den sökta tjänsten.

Såsom kompetensvillkor för lärar- eller lärarinnetjänst vid övningsskola

fordras utom avgångsbetyg från seminarium med samma undervisningsspråk,

att sökanden minst 4 år med framgång tjänstgjort i folkskola

samt avlagt godkända prov i modersmålet, dogmatik och pedagogik

inför vederbörande universitetslärare eller ock, då sökanden är kvinna, vid

statens fortbildningsläroverk. Därtill kommer praktiskt lärarprov i vanlig

ordning.

*) I Helsingfors har staten två sådana, vilka utbilda lärarinnor för de högre flickskolorna.

För inträde fordras att hava genomgått en högre flickskola. Kursen är 3-årig.

flera ämnen genomgås pensa, som nära nog motsvara fordringarna för ett betyg i filosofie

kandidatexamen.

FINLAND.

27

Sökande till lärartjänst, i sång och teckning skall förete intyg om

teoretisk skicklighet, utfärdat av vederbörande universitetslärare, och om

praktisk förmåga, utfärdat av läraren i ämnet vid något normallyceum

eller folkskollärarseminarium.

För behörighet till lärar- eller lärarinnetjänst i gymnastik fordras,

att sökanden erhållit betyg över fullständigt genomgången gymnastiklärareller

lärarinnekurs vid universitetet, vid universitetet avlagt pedagogieexamen

eller vid fortbildningsläroverk genomgått fullständig kurs samt vid

normallyceum eller fortbildningsläroverk avlagt godkänt praktiskt lärarprov

i gymnastik.

Enligt en kejserlig kungörelse av 1899 utgå lärarlönerna för den

ordinarie lärarpersonalen i ett för allt (lön och arvode) med följande belopp,

uttryckta i mark.

Grnnd-

lön

E

f t e

r

5 år

10 år

15 år

Direktor vid sammansatt seminarium'')............

7,000

7,400

8,200

9,000

> > enkelt > '')............

5.600

6,000

6,800

7,600

Lektor...........................

4,600

4,920

5,560

6,200

Föreståndarinna 1......................

2,200

2,420

2,860

3,300

Lärarinna.........................

2,300

2,460

2,780

3.100

Överlärare vid övningsskolan................

3,000

3,240

3,720

4,200

Överlärarinna vid övningsskolan 1..............

1,600

1,760

2,080

2,400

Lärare vid övningsskolans sammansatta klass.........

2,600

2.SOO

3,200

3,600

Lärarinna vid > > > ..........

2,000

2,150

2,450

2,750

Lärare eller lärarinna vid övningsskolans lägre avdelning . . .

1,900

2,040

2,320

2,600

Efter 30 års oförvitlig tjänstgöring åtnjuta seminariernas lärare och

lärarinnor i pension den lön, som de vid avskedstagandet innehaft. Lärarna

äro dessutom delaktiga i civilstatens änke- och pupillkassa.

Enligt nådig förordning den 10 juni 1909 »äga lärare och lärarinna

vid seminariernas övningsskolor rätt att i avseende å löneförhöjning och

’) Utom fri bostad och vedbrand.

28

FINLAND.

pension tillgodoräkna sig högst tio år av den tid, de såsom fullt kompetenta

handhaft lärarbefattning vid högre folkskola eller utövat motsvarande

pedagogisk verksamhet».

För vinnande av närmare kännedom om folkskollärarseminarierna

och folkskoleväsendet i andra länder skall seminariets direktor eller en av

dess lärare eller lärarinnor årligen jämlikt skollagen av 186(5 sättas i tillfälle

att under några månader vistas utrikes. För detta ändamål har varje

enkelt seminarium till sitt förfogande ett årligt statsanslag av 600 mark

och varje sammansatt seminarium 1,200 mark.

7. Folkskollärarnas fortbildning.

Aven i Finland har man länge varit på det klara med att något

borde göras för folkskollärarkårens fortbildning. Till en början ansåg

man, att denna fortbildning bäst skulle främjas, om ett antal lärare sattes

i tillfälle att åhöra undervisningen vid seminarier och andra orters folkskolor.

I överensstämmelse med denna uppfattning anslogs 1895 för 3

år en årlig summa av 3,600 mark till fördelning mellan landets inspektionsdistrikt.

På vart och ett av landets 12 distrikt skulle då falla 2

eller 3 stipendier k 100 eller 150 mark åt lärare och lärarinnor, som inom

sitt eget land ville göra studieresor. Sedan år 1906 äro stipendierna 150

och 200 mark för fyra och sex veckors auskulteringsresa. Dessa auskulteringsstipendier

blevo eftersökta; anslaget förnyades därför och ökades.

För år 1910 hava till dylika stipendier beviljats 20,000 mark. Dessutom

hava för utrikes resor 5,000 mark.

Därjämte hava akademiska feriekurser kommit till stånd. Under åren

1894—1910 hava dylika kurser hållits vartannat år i Helsingfors. Största

kontingenten av deltagare har såväl vid de finska som de svenska kurserna

lämnats av folkskolans lärare och lärarinnor. Hos åtskilliga av deltagarna

hava dessa kurser givit impuls och ledning för vidare studier på egen

hand, vilka studier ibland kunnat utmynna i ett betyg av vederbörande

universitetslärare.

Som redan är antytt vid tal om kompetensfordringarna, kan nämligen

en folkskollärare, som slagit sig på studier av ett visst ämne, hos veder

-

FINLAND.

29

börande universitetslärare anmäla sig till tentamen i detta ämne, förhöras

och erhålla betyg. De, som vilja söka befattning vid ett seminariums övningsskola,

gå denna väg. Men även ett stort antal andra lärare och

lärarinnor vid folkskolan hava begagnat sig av samma utväg och sålunda

ökat sin kompetens och sina meriter genom betyg av vederbörande professor

i pedagogik, modersmålet, ett teologiskt ämne o. s. v. De nya bestämmelserna

rörande folkskoleinspektionen på landet giva eliterna bland

folkskolans lärare ökad anledning att slå in på denna väg.

I nådiga förordningen angående de för folkskolorna på landet inrättade

distriktsinspektörstjänsternas uppförande på ordinarie stat den 14

maj 1909 stadgas nämligen bland annat i § 4:

»För vinnande av anställning såsom distriktsinspektör erfordras:

a) att sökanden avlagt de för erhållande av lektorstjänst vid seminarium

föreskrivna kunskapsprov eller, om lian är folkskollärare, inför universitetsprofessor

i fyra ämnen undergått sådant förhör, som i sin helhet

anses motsvara filosofiekandidatexainen, samt i vartdera fallet, att sökanden

vid universitetet avlagt pedagogie-examen med minst näst högsta vitsord, och

b) att sökanden utövat lärarverksamhet vid högre, företrädesvis

för folkundervisning avsedd läroanstalt samt därigenom eller annorledes,

såsom genom utgivna skrifter visat sig äga noggranna och mångsidiga

insikter i folkskoleförhållanden eller, om han är folkskollärare, att han i

minst fyra års tid förestått högre folkskola, företrädesvis i landskommun,

eller ock handhaft undervisning i övningsskola vid seminarium, samt därvid

ådagalagt framstående lärarförmåga.»

Med år 1907 hava folkskolans lärare erhållit större möjligheter till

avläggande av examina vid universitetet. Från och med detta år hava nämligen

vid universitetet anordnats särskilda kurser under lästerminerna för

lärarkårens fortbildning. För deras ledning har inrättats eu särskild

professur. De lärare och lärarinnor, som deltaga i dessa kurser, utsträcka

vanligen sina studier vid universitetet till två terminer. I stipendier av

staten erhåller varje deltagare 300 å 400 mark pr termin.

30

RYSSLAND.

IV. Ryssland.1)

Av K. E. Sandberg.

I jämförelse med förhållandena i de västeuropeiska staterna befinner

sig som känt den allmänna folkundervisningen i Ryssland ännu i sitt första

utvecklingsskede. 1904 utgjorde antalet läskunniga blott 16 procent av hela

befolkningen, och ännu uppgår antalet icke läs- och skrivkunniga rekryter

till omkring 50 procent. Det betecknas ju också som en av rikets angelägnaste

uppgifter att genomföra eu obligatorisk undervisning för hela folket.

Denna uppgift fösvåras emellertid av den brist på enhetlighet, som utmärker

de redan befintliga undervisningsanstalterna.

Till betydlig del hava dessa upprättats av och lyda under kyrkliga

myndigheter, i sista hand den heliga synoden, liksom de underhållas av

kyrkans tillgångar. Andra folkskolor förvaltas av den provinsiella självstyrelsens

organ, de s. k. zemstvoinstitutionerna. De övriga stå under ministeriell

ledning. De kyrkliga skolorna uppgingo 1903 till mer än 40,000,

zemstvoskolorna till omkring 19,000 och de ministeriella till nära 40,000.

— Bristen på enhetlighet sträcker sig till de ministeriella skolorna, i det

åtskilliga av dem icke lyda under ministeriet för folkundervisning utan

under andra ministerier.

Det är naturligt, att denna splittring av undervisningsanstalterna

skall motsvaras av eu liknande brist på enhetlighet i fråga om lärarutbildningen,

så mycket mer som formerna härför långt ifrån hunnit bliva fast

*) Följande kortfattade redogörelse för lärarutbildningen i Ryssland grundar sig huvudsakligen

på uppgifter hämtade ur en av A. S. Prugavin 1904 utgiven samling Lagar och

förordningar angående folkundervisningen i Ryssland, samt program för de kyrkliga lärarskolorna,

utgivna av Heliga synoden 1904, vilka arbeten ställts till kommitténs förfogande

genom det svenska konsulatets i Petersburg försorg. Utdragen ur dessa arbeten hava sammanförts

och översatts av lektorn vid Stockholms Handelshögskola, fil. d:r R. Ekblom.

RYSSLAND.

31

utbildade. Åtskilliga av lärarna vid de kyrkliga skolorna, vilka i allmänhet

blott omfatta en 3-årig lärokurs, ha genomgått kyrkliga prästseminarier

samt därefter av de kyrkliga myndigheterna förordnats till lärartjänstgöring

såsom en öfvergångsbefattning för prästerlig anställning. Ej sällan bestrides

undervisningen av lärarinnor, som fått sin utbildning vid de s. k.

eparchialskolorna, kyrkliga motsvarigheter till flickgymnasierna, oftast utbyggda

med en pedagogisk klass. Stundom anställas vid dessa skolor lärare,

som icke erhållit någon särskild utbildning utöver sin folkskolekurs. De

flesta av de kyrkliga skolornas lärare hava dock fått sin utbildning vid kyrkliga

lärarskolor.

Zemstvoskolorna och de ministeriella skolorna äro liksom de kyrkliga

i allmänhet blott 3-åriga. Men i en del städer finnas bättre organiserade

skolor med 6-årig lärokurs, s. k. stadsskolor. De lärarkrafter,

som tjänstgöra i zemstvo- och ministeriella skolor, ha på flera olika sätt

kunnat erhålla sin utbildning. Lärarinnorna, vilkas utbildningsgrad i allmänhet

torde vara något högre än lärarnas, ha vanligen genomgått flickgymnasier

med tillhörande pedagogisk klass. Anställning som lärare utan

särskild examen eller prövning vinna sådana personer, som vistats vid universitet,

genomgått gymnasium eller under minst 4 år undervisats i prästseminarium.

Personer med lägre utbildning kunna antagas till lärare efter

undergången prövning, som omfattar skriftligt och muntligt förhör samt

undervisningsprov i modersmål och räkning. Flertalet manliga lärare vid

zemstvo- och statsskolor torde emellertid ha fått sin utbildning vid något

seminarium.

Först med 1870-talet begynte man i Ryssland upprätta verkliga lärarseminarier.

Trots stora organisatoriska och andra svårigheter vid deras anordnande

tillväxte deras antal under detta årtionde hastigt men har under

de senare åren föga ökats. De kunna därför icke på långt när tillgodose

behovet av lärarkrafter. Oaktat man begagnar den förut nämnda utvägen

att som lärare anställa personer, som sakna direkt utbildning för undervisningsverksamhet,

är lärarbristen mycket kännbar., j

De statens lärarbildningsanstalter, som förbereda för anställning vid de

6-åriga stadsskolorna, benämnas institut, de som utbilda lärare för de lägre

folkskolorna på landsbygden och i en del städer, benämnas seminarier.

32

KYSSLAND.

1. Institut.

Instituten, vilka som nyss nämnts ha till uppgift att utbilda lärare

för de mera utvecklade folkskolorna och därför äro att betrakta som ett

högre slag av lärarutbildningsanstalter, förekomma till ett antal av 11 i

skilda delar af riket. I bortre Sibirien, Turkestan, Östersjöprovinserna och

Polen saknas dock ännu sådana anstalter. Instituten underhållas i det

hela taget av statsmedel; elevavgifter samt avkastning av särskilda fonder

lämna stundom en obetydlig tillökning i de regelmässiga inkomsterna.

Institutet omfattar i regeln 3 ettåriga klasser, vartill i några fall

kommer en förberedande klass. Med själva lärarbildningsanstalten är förbunden

en övningsskola, som med ett par undantag är av stadsskoletyp.

Anstalten står under ledning av en direktor, vilken till närmaste biträde

för de expeditionella göromålens utförande har en ekonom och en sekreterare.

Lärarkåren utgöres i övrigt av lärare i kristendom och övriga kunskapsämnen

samt i olika övningsärnnen; vanligen omfattar den 12—13 personer.

Direktor och ämneslärare ha universitetsutbildning och äro i det

hela jämställda med lärare vid latin- och realgymnasier.

Lärjungeantalet är vid olika institut mycket växlande. I samma

klass få intagas högst 35 elever. Normalt skall elevantalet uppgå till 75,

av vilka 60 erhålla fullt underhåll av statsmedel; de övriga 15 understödjas

genom stipendier från kommuner, zemstvoer o. s. v. Elevplatserna

utöver de statsunderstödda 60 synas emellertid vara föga eftersökta och

stå ofta obesatta.

Nya lärjungar få intagas endast i första klassen. För intagning

fordras att hava fyllt 16 år. Den, som genomgått gymnasium, prästseminarium

eller liknande läroanstalt, vinner inträde utan särskild prövning.

Övriga inträdessökande, vilka vanligen genomgått stadsskolor eller i vissa

fall bättre utvecklade skolor på landsbygden, få avlägga inträdesprov i

kristendom, modersmål, aritmetik, geometri samt Rysslands historia och

geografi. Särskild vikt lägges vid provet i modersmålet samt aritmetik och

geometri. Inträdesfordringarna torde i det hela motsvara den 6-åriga stadsskolans

kurs.

KYSSLAND.

33

Undervisningen omfattar följande ämnen: kristendom, pedagogik och

didaktik, modersmålet med kyrkslaviska, aritmetik och algebra, geometri,

rysk och allmän historia, rysk och allmän geografi, naturkunnighet, linearritning

och teckning, välskrifning, sång och gymnastik. Vid några få institut

meddelas även undervisning i handarbete (slöjd).

För undervisningen tillämpas följande

Timplan.

Klass I.

Klass II.

Klass III. i Summa.

Kristendom....................

2

2

1 5

Pedagogik och didaktik..............

—

2

2 j 4

Modersmålet med kyrkslaviska...........

5

5

2 12

Aritmetik och algebra...............

5

4

2 11

Geometri.....................

2

2

1 . 5

Historia......................

3

2

1 6

Geografi .....................

2

2

1 5

Naturkunnighet..................

4

5

1 10

Linearritning, teckning, välskrivning........

5

4

1 i 10

Summa

28

28

12 68

Sång övas under den övriga undervisningstiden, sammanlagt 2 timmar

i veckan för varje lärjunge. Likaså användes en del av den angivna

undervisningstiden till övningar i gymnastik, som skola upptaga sammanlagt

en timme varje dag. Större delen av tredje klassens undervisningstid

ägnas åt undervisningsövningar i den med institutet förbundna övningsskolan.

Lärokurserna i de olika ämnena äro i gällande författning ytterst

noggrant bestämda med detaljerat och utförligt angivande av deras innehål]

och omfattning samt ordningsföljden mellan olika ämnesgrenar. Aven

om de på en eller annan punkt gå utöver vad som för närvarande vanligen

meddelas i svenska seminarier, torde de i det hela icke överstiga och

i flera fall icke nå upp till denna norm.

Några anteckningar rörande särskilda ämnens kurser må här med

O

O

delas.

5—082815 Folkunder v.-k om. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

34

RYSSLAND.

Kursen i Kristendom omfattar jämte läsning av katekesen även bibelkännedom,

vari ingår utanläsning av betydliga partier av bibeln, samt studium av

såväl den ryska som den allmänna kyrkohistorien.

Ordningsföljden inom den pedagogiska lärokursen synes vara: skolhygien.

psykologi, didaktik och metodik. Kursen avslutas med en redogörelse för stadsskolan,

dess mål och verksamhetsvillkor. Såsom hjälpmedel för läraren ges anvisning

på. bl. a. en tysk handbok i pedagogik (Schiitze, Praktische Erziehungsund

Unterrichtslehre).

Inom modersmålet genomgas en omfattande kurs i grammatik, som studeras

efter ett föråldrat skolastiskt system. Litteraturläsning förekommer i ganska

stor utsträckning och omfattar ett flertal författare från tiden 1700—1850. Jämte

de vanliga kyrkslaviska texterna genomgås även delar av fornryska krönikor samt

folkvisor.

Inom aritmetiken behandlas bråkläran, reguladetri, bolags- och intresseräkning;

i algebran når mau fram till ekvationer av första graden med 2 obekanta,

av andra graden samt ekvationer av högre grad, som kunna överföras till

andra graden. Lärokursen i geometri omfattar bl. a. beräkning av sfäriska ytor

samt av förhållandet mellan klots och månghörningars ytor.

Studiet av allmän historia begynner i första klassen och fortgår jämsides

med studiet av den ryska historien. I första klassen genomgås gamla tiden och

medeltiden, i andra klassen nyare tiden. Tredje klassens lärokurs avser att låta

eleverna genom läsning av krönikor, memoarer och historiska verk vinna närmare

kännedom om särskilda historiska företeelser, göra någon bekantskap med historiska

källor samt få någon kunskap om den historiska vetenskapens väsen och utveckling.

Lärokursen i geografi begynner med en översikt av den matematiska och

fysiska geografien, varefter följer en politisk-geografisk översikt av världen med

huvudvikt lagd vid närliggande länder med slavisk befolkning samt vid England

och Frankrike. Kursen avslutas med en mera utförlig framställning av Rysslands

fysiska och politiska geografi.

Len naturvetenskapliga lärokursen omfattar en översikt av naturkunnighetens

olika grenar (även mineralogi), varvid den enskilde läraren äger frihet att

efter gottfinnande lägga huvudvikten vid en eller flera av ämnets grenar.

Åt välskrifningen ägnas mycken uppmärksamhet, och övningarna bedrivas

med stor petighet. I första klassen övas stor, i den andra medelstor och i den

tredje fin stil, varjämte i sistnämnda klass vissa fraser skola skrivas först med

medelstor och sedan med fin stil.

Kursen i linearritning är förlagd till tredje klassen och skall ställas i samband

med undervisningen i geometri.

RYSSLAND.

35

Efter genomgången lärokurs erhålla eleverna betyg, som berättiga

dem till anställning vid stadsskolor. De bäst vitsordade utmärkas genom

medaljer.

2. Seminarier.

Lärarseminarierna, från vilka som förut nämnts lärare utexamineras

för anställning vid de 3-åriga folkskolorna, det stora flertalet av zemstvooch

statsskolor, stå såsom naturligt är i alla hänseenden på ett lägre plan

än instituten. 1) Till ett antal av närmare 70 äro lärarseminarier inrättade

i rikets alla huvuddelar. Åtskilliga av dem utgöra fortsättning av vissa

på 1860-talet upprättade skolor, som voro förbundna med pedagogiska

kurser. Av de övriga grundades de flesta under 1870-talet, och blott ett

fåtal har tillkommit under de senaste årtiondena. Åtminstone ett seminarium,

befintligt i Moskva, är avsett för kvinnor. I allmänhet underhållas

seminarierna av staten. Men ej sällan lämnas bidrag av zemstvoerna,

och ett fåtal bekostas helt och hållet av dessa institutioner.

Liksom instituten äro seminarierna vanligen 3-klassiga och kursen

således 3-årig. I några fall ha de utvidgats antingen med en förberedande

klass eller med en högre avslutningsklass. Såsom övningsskola är med

seminariet förbunden en 3-årig folkskola. Lärarantalet är i allmänhet

mindre än vid instituten: 7—8 lärare synes vara det vanliga. Direktorn,

seminariets ledare, skall ha avlagt universitetsexamen. Han utväljer övriga

lärare, vilka böra men ej nödvändigt måste ha vistats vid universitet.

Lärjungeantalet är också här mycket växlande men uppgår i de flesta

fall till 50—80. I regeln åtnjuta lärjungarna statsunderhåll, ett mindre

antal understödjés av kommuner eller av enskilda, och blott några få bekosta

själva sitt underhåll. Vissa seminarier äro ordnade som internat, i

andra fall äro lärjungarna inkvarterade i seminariestaden. De lärjungar,

som åtnjuta underhåll av statsmedel, måste förbinda sig att under minst

4 år tjänstgöra som folkskollärare samt att i annat fall återbetala det erhållna

understödet.

*) Vissa a-v ifrågavarande lärarbildningsanstalter benämnas »lärarskolor». Någon annan

olikhet mellan dessa och »lärarseminarierna» synes dock ej förefinnas, än att de förstnämnda

äro sämre utrustade, ha större lärjungeantal o. s. v.

36

RYSSLAND.

För inträde fordras liksom vid instituten en ålder av minst 16 år.

De inträdessökande skola ha genomgått folkskola och böra således kunna

läsa och skriva, men i övrigt äro i n träd esf o r d ri ngarn a obetydliga.

Undervisning meddelas vid seminarierna i ungefär samma ämnen

som vid instituten, och den fastställda timplanen har följande utseende:

Timplan.

Klass I.

Klass II.

Klass III.

Summa.

Kristendom....................

4

3

2

9

Pedagogik ................

—

2

3

5

Modersmålet................

4

4

2

10

Kyrkslaviska...................

2

1

1

4

Aritmetik............

4

3

2

9

Geometri.................

1

2

2

5

Rysk (och allmän) historia.......

2

3

2

7

Geografi ................

3

2

2

7

Naturkunnighet........

2

3

3

8

Välskrivning och teckning...........

5

4

3

12

Gymnastik................

2

2

2

(5

Sång...............

2

2

2

6

Praktiska göromål: slöjd, trädgårdsskötsel o. s. v. . .

—

—

6

6

Summa

31

31

32 |

94

Såsom naturligt är med hänsyn till lärjungarnas ringa förkunskaper,

äro lärokurserna i samtliga ämnen betydligt mindre än de, som genomgås

vid instituten. Seminarieutbildningen avser också, såsom framgår av timplanen,

huvudsakligen blott att meddela eleverna ett nödtorftigt mått av

insikter och färdigheter, och åt den särskilda lärarutbildningen kan blott

mindre uppmärksamhet ägnas.

3. Kyrkliga lärarskolor.

Såsom förut nämnts har en del lärare vid de kyrkliga folkskolorna

erhållit sin utbildning i de kyrkliga seminarierna, vilkas egentliga uppgift

KYSSLAND.

37

är att utbilda det lägre prästerskapet. Utom dessa prästseminarier

finnas emellertid särskilda kyrkliga lärarskolor, i vilka det stora flertalet

lärare vid de kyrkliga folkskolorna utbildas. Naturligtvis stå också dessa

under kyrklig ledning och lyda i sista hand under den heliga synoden.

Antalet sådana seminarier torde uppgå till mellan 30 och 40.

Givetvis stå de i alla avseenden på en betydligt lägre ståndpunkt än

statens lärarinstitut, men de synas även i det hela vara underlägsna statsseminarierna.

Liksom dessa omfatta de eu 3-årig lärokurs.

Omfånget av deras undervisning belyses av den för dem gällande

Timplan.

Klass I.

Klass XI.

Klass III.

Summa.

Undervisningen

bestrides av

Bibelläsning..............

i

1

2

4

I

Dogmatisk kristendomsundervisning . . .

—

2

2

4

'' kristendomsläraren.

Allmän och rysk kyrkohistoria.....

2

1

1

4

i

Didaktik och huvuddragen av pedagogiken

—

2

2

4

1

Kyrkosång och musik.........

3

3

2

8

sångläraren.

Modersmålet och litteraturhistoria ....

4

3

2

3

10

>l:ste läraren.

Kyrkslaviska.............

2

—

4

1

Allmän och rysk historia........

3

2

3

8

I

> > » geografi ........

2

2

—

4

>2:dre läraren.

Linearritning och teckning.......

Aritmetik, grunderna av geometri och lant-

2

1

1

4

mäteri...............

3

2

3

8

I

Naturkunnighet............

2

2

3

7

>3:dje läraren.

Hygien................

—

1

1

2

I Summa

24

24

23

71

Undervisningen i kristendom, kyrkslaviska och kyrkosång upptar

alltså en tredjedel av hela undervisningstiden.

Rörande lärokurserna i de olika ämnena, vilka även för dessa skolor

äro noggrant fastställda, må blott följande anmärkas.

Litteraturläsningen är jämförelsevis omfattande och föres fram ända

till Tolstoj. I algebra meddelas blott de allra första grunderna; i geo

-

38

RYSSLAND.

metri når man till beräkning av prismat och pyramiden. Undervisningen

i naturkunnighet omfattar de första grunderna av dennas olika grenar; åt

kemi och mineralogi skall t. ex. enligt den detaljerade och utförliga kursplanen

ägnas 29 lektioner och åt botanik 25. Det är tydligt, att med de

obetydliga förkunskaper eleverna äga det icke kan bliva tal om att i dessa

ämnen bibringa dem något kunskapsmått, som går mycket utöver vad en

bättre svensk folkskola meddelar sina lärjungar.

4. Lärarkurser.

För ynglingar, vilka utan att genomgå seminarium vilja förbereda

sig till avläggande av den särskilda prövning, varigenom de bliva berättigade

att erhålla anställning vid folkskolor, anordnas här och var vid

stadsskolor särskilda utbildningskurser. De pågå endast ett år, och det är

tydligt, att den förberedelse för en lärarprövning de kunna lämna blir

synnerligen anspråkslös.

Då, såsom det torde framgå av denna kortfattade redogörelse, lärarutbildningen

i många, kanske de flesta fall lämnar mycket övrigt att önska,

har man vidtagit särskilda anstalter för att tillgodose i tjänst varande

lärares behov av ytterligare utbildning. För detta syfte anordnas under

sommarferierna vid seminarier samt vid stads- eller andra skolor kurser för

»mindre skickliga pedagoger». Dessa stå under ledning av folkskolinspektörer,

seminarierektorer eller dylika och vara 4—6 veckor.

PREUSSEN.

;59

V. Preussen.

Av Otto W. Sundén.

1. Historik.

I Preussen liksom i andra kinder är det först i jämförelsevis sena

tider man börjat vidtaga särskilda åtgärder för fackmässig pedagogisk utbildning

av folkskollärare. Redan under medeltiden gjordes ju då och

då aktningsbjudande försök att få en folkundervisning till stånd, men

några anstalter för utbildning av lärare för denna undervisning förekommo

icke. Liknande var förhållandet under förra delen av nyare tiden.

Från 1600-talet må antecknas, att Ernst den frommes åtgöranden för

folkbildningens utbredning inom hertigdömet Gotha samt Ratkes och Comenius’

verksamhet i sin mån bidrogo att skapa ett något livligare bildningsintresse,

och att i samband därmed även tanken på särskilda lärarutbildningsanstalter

framkom. I hertigdömet Gotha gjordes 1698 ett första

försök att förverkliga denna tanke. Tio skickliga lärare skola av dåvarande

hertig Friedrich II ha blivit förordnade att utbilda läraraspiranter för

undervisningskallet, och för ändamålet blevo på olika orter anlagda s. k.

seminaria scolastica. Dessa anstalter, som torde ha varit de första i sitt

slag i Tyskland, upphörde emellertid snart nog.

Den för undervisningen så varmt nitälskande och ivrigt verksamme

August Hermann Francke (+ 1727) tillhör även förtjänsten att genom sitt

arbete ha befordrat lärarutbildningen. Han föranstaltade, att de talrika

unga män, mest studenter, vilka meddelade undervisning i hans storartade

skolstiftelser i Halle, därvid erhöllo en av erfarna lärare och inspektörer

ledd pedagogisk utbildning. Genom personer, som stått under Franckes

40

PREUSSEN.

inflytande och livats av hans varma intresse, fördes lärarbildningsidén

vidare.

Under den för grundandet av ett ordnat folkskoleväsen i Preussen

så förtjänte konung Friedrich Wilhelm I (f 1740) inrättades 1732 i Stettin

ett lärarseminarium, som ställdes under ledning af Franckes lärjunge

Schienmeyer. En annan av Franckes lärjungar, den bekante Johann Julius

Hecker, grundade 1748 i Berlin ett seminarium, som i senare tid förlagts

till den lilla staden Ivöpenick. Under 1700-talet, särdeles under dess senare

hälft, tillkommo flera andra seminarier såväl i Preussen som i andra delar

av Tyskland, så att vid århundradets slut de flesta mera betydande tyska

stater ägde lärarbildningsanstalter. Till detta resultat medverkade i avsevärd

mån det pedagogiska intresse, som väcktes genom de s. k. filantropinisternas

verksamhet.

De sålunda grundade seminariernas läroplan påverkades starkt av

det bildningsideal, som härskade under den tid de kommo till stånd. Den

från Spener och Francke utgångna pietistiska riktningen krävde stort utrymme

för kristendomskunskapen, så att jämte teoretisk undervisning och

praktiska skolövningar i detta ämne förekommo jämförelsevis få andra

ämnen, såsom: läsning, skrivning, räkning, metodik och (på vissa ställen)

handledning i silkesodling.

Under seklets senare tredjedel blev en annan riktning förhärskande,

den s. k. upplysningen, med sitt starka intresse för kunskaper om allehanda

praktiska ting. Seminariernas läroplan utvidgades nu betydligt.

Jämte religionsundervisningen nämnes kristlig moral, och till de här ovan

nämnda ämnena läggas geografi, statskunskap och statistik, historia, naturalhistoria

särskilt med hänsyn till dess nationalekonomiska betydelse,

meteorologi, mekanik*, astronomi*, fältmätning*, trädgårdsskötsel, borgerlig

byggnadskonst* samt viktigare hälso- och sjukvårdsregler.'') På ett eller

annat ställe finnes även ett främmande språk, latin eller franska, bland

seminariets ämnen.

B Exemplet är hämtat från 1772 års läroplan för det förut nämnda seminariet i

Berlin. De med * utmärkta ämnena voro icke obligatoriska. Vid andra samtida seminarier

träffa vi delvis annan ämnesförteckning.

PREUSSEN.

41

De förhållanden, under vilka dessa första seminarier arbetade, voro

olta mycket ogynnsamma. Lärarna vid desamma voro få, flerstädes föga

kompetenta och nästan överallt så knappt avlönade, att de för att kunna

leva måste nedlägga en stor del av sina krafter och sitt intresse på

annat arbete.

Några bestämmelser rörande inträdeskunskaper eller andra kvalifikationer

för eleverna funnos i regeln icke. Lärjungarna kommo vanligen

med ringa och ojämna förutsättningar och fingo utan prövning inträda

när som helst under läsårets lopp. Även på ställen, där lärokursen

utsträcktes till två eller tre år, måste till följd av brist på lärarkrafter

och lokaler ofta nog alla lärjungar undervisas tillsammans i ett enda rum.

Att resultatet icke kunde bli så särdeles lysande, är tydligt nog.

Därjämte voro seminarierna så få, att de blott till eu mycket obetydlig

del kunde fylla behovet av lärare. I stor utsträckning var man

fortfarande som förut hänvisad till att anförtro barnundervisningen åt

personer utan utbildning för kallet. Dess värre fäste man därvid ofta nooalltför

liten vikt vid deras lämplighet. Avskedade betjänter och underofficerare

samt uttjänta soldater utan allmänbildning och ofta nog med råa

seder erhöllo tjänst som skollärare, ja stundom kunde till och med hända,

att församlingar för att begränsa utgifterna till fattigvården satte försvarslösa

personer, även om de voro sedligt förfallna, till uppfostrare för det

uppväxande släktet.

Ihågkommas bör likväl, att många vederbörande, bland dem icke

minst den preussiske ministern Zedlitz, som 1771 — 1788 var högste ledaren

av det preussiska undervisningsväsendet, sökte befrämja utbildningen av

lärare. Men då man, väl huvudsakligen av ekonomiska skäl, ej kunde

forcera inrättandet av seminarier, såg man sig om även efter andra

utvägar.

Nämnde Zedlitz framkastar i ett brev till von liochow tanken på

att till framstående skollärare skicka unga män som åhörare och medhjälpare,

för att de på sådant sätt skulle vinna skicklighet att meddela

undervisning. Denna tanke förverkligade man på flera ställen men, som

det vill synas, icke alltid med gott resultat. Skollärarkallet fattades ofta

helt hantverksmässigt, och man ansåg därför, att det för nybörjaren var

6—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Follcskolesem. Band 4.

42

PREUSSEN.

mest maktpåliggande att på lärlingsmanér vinna rutin och mekanisk färdighet

i yrket. Den berömde skolmannen Adolf Diestenveg (f 1866)

skrev härom 1827, att de lärarkandidater, som blott på detta sätt under

en kort tid förbereddes för kallet, i regeln endast erhöllo ett slags dressyr,

enär de utan verklig insikt om saken blott gjorde efter, vad mästaren

gjorde före. Diestenveg arbetade fördenskull för eu utveckling av seminarierna,

så att dessa bättre än dittills måtte kunna fylla sin uppgift

som lärarbildningsanstalter.

Under förra hälften av 1800-talet inträdde för de preussiska seminarierna

ett skede av raskare framåtgående. Pestalozzi hade icke verkat

förgäves. Många av hans tankar hade funnit en fruktsam jordmån även

i Preussen. Hans hängivna arbete för folkets upplysning och uppfostran

hade uppväckt många krafter till strävan för samma mål. Det var för de

preussiska seminariernas utveckling en gynnsam vind, som drog fram.

Deras antal växte jämförelsevis hastigt: från 11 år 1806 till 28 år

1828 och sedan i ännu hastigare tempo till och med år 1837, då de utgjorde

45. De fingo en något bättre utrustning än förut, mängden av

undervisningsämnen inskränktes något, och framför allt uppstod mångenstädes

ett friskt liv inom anstalterna: det arbetades med varmt intresse och

stor iver. Detta gäller framför allt om de seminarier, som leddes av framstående

direktorer, t. ex. W. Harnisch och den nyssnämnde A. Diestervveg,

båda utövande ett mäktigt inflytande i vida kretsar.

Men vi få icke glömma, att Europas folk under en lång tid efter

Napoleons fall levde i den politiska reaktionens tecken. Det med så varmt

intresse och så goda förhoppningar upptagna arbetet på folkupplysningen

och lärarutbildningen hade svårt att i längden finna hägn och stöd under

denna reaktion. Agrarerna beklagade sig över de växande utgifterna för

skolväsendet och fruktade, att eu höjning av folkbildningen skulle medföra

stegrade anspråk hos jordbruksarbetarna och komma dessas oppositionslust

att växa. Inom de ledande kretsarna i allmänhet såg man med viss

misstro det ivriga spridandet av kunskaper och iakttog med ovilja den

som man menade alltför starka självständighetsanda, som började göra sig

gällande inom folkskollärarkåren. Härtill kom, att man icke överallt

fann de frukter, som man av utgifterna för skolväsendet ansåg sig ha rätt

PREUSSEN.

43

att vänta. Det missnöje, som uppstod, gick i rikt mått ut över seminarierna.

Vid en minnesfest 1845 gav konung Friedrich Wilhelm IV

offentligt tillkänna sitt missnöje och sin onåd, och ett par år senare blev

den mest bemärkte hland lärarbildningens målsmän, den förut nämnde

Diesterweg, avlägsnad från sin befattning. Flera seminarier i större städer

upplöstes eller förlädes till obetydliga städer eller byar.

Denna åtgärd var i väsentlig mån dikterad även av omsorgen att

skydda seminaristerna från att besmittas av den företrädesvis i de större

städerna rådande revolutionära anda, vilken, framkallad av den tryckande

reaktionen, allt mer gjorde sig gällande, ju mer man närmade sig århundradets

mitt. I mars 1848 bröt som bekant revolutionen ut. Eu del

folkskollärare, som levat under de mest bedrövliga ekonomiska förhållanden,

hade skänkt sina sympatier åt de revolutionära. Utan grund gjordes

nu seminarierna ansvariga härför, och man blev betänkt på att alldeles

avskaffa dem och i stället överlämna åt prästerskapet i de olika orterna

att utbilda barnalärare. Efter närmare överläggning lät man emellertid

seminarierna bestå men mot villkor, som voro allt annat än avundsvärda.

Den 1, 2 och 3 oktober 1854 utfärdades »Regulative för das Volksschul-,

Präparanden- und Seminarwesem. Författare till dem var Ferdinand Stiehl

(t 1878), och efter honom äro de kända under benämningen de stiehlska

regulativen. Genom dessa förordningar blev en treårig kurs lagstadgad

och övningsskolor anbefallda för alla preussiska seminarier. Men därjämte

innehöllo regulativen eu mängd föreskrifter ägnade att betänkligt hämma

seminariernas utveckling. Lärostoffet i de olika ämnena begränsades till

ytterlighet. Det återstod endast föga av det, som kunde äga intresse och

bildningsvärde för den vuxna ungdomen. Lärjungarna skulle göras väl

förtrogna med de i barnskolorna brukade läse- och abc-böckerna; däremot

aktades onödigt att sysselsätta sig med litteraturläsning och litteraturhistoria

i seminarierna. Allmän historia uteslöts, emedan man befarade,

att detta ämne skulle hos seminariernas elever alstra inbilskhet och falsk

bildning. I matematik skulle kursen utgöras av hela tal och bråk.

Liknande begränsning förekom även i andra ämnen, så att man på flera

områden knappast kom utöver folkskolekurserna, vilka i stället skulle vara

föremål för ett upprepat noggrant genomgående och detaljerat förklarande.

44

PREUSSEN.

Dook bör anmärkas, att musikundervisningen skulle föras mycket långt

och avse att utbilda eleverna ej blott till lärare i sång utan även till kantorer

och organister i kyrkorna.

Rörande den pedagogiska fackbildningen torde även ett par ord böra

sägas. Den skulle, liksom hela utbildningen i övrigt, »förenklas». 1 stället

för pedagogik, vari förut ingått psykologi, pedagogikens teori och historia,

undervisningslära m. in., skulle nu insättas Schulkunde, som erhöll 2 timmar

i veckan. Under första året skulle undervisningen i detta ämne ge

en enkel bild av skolan i dess förhållande till familjen, kyrkan och staten

samt en framställning av de rätta egenskaperna hos folkskolläraren och de

förnämsta personerna och data ur folkskolans historia. Under andra året

skulle genomgås läran om skoltukten, folkskolans lektionsplaner och undervisningsmetoder

samt i närmare detaljer folkskolans uppgift och inrättning.

Sista året skulle eleverna ånyo och på ett mera ingående sätt göras bekanta

med sina plikter såsom blivande tjänare i stat och kyrka och med

de rätta medlen för sin fortsatta utbildning.

Denna undervisning kom mest att bestå i dogmatiskt givna föreskrifter

rörande skolan och läraren, då den icke avsåg att genom förmedlande

av tillräckligt omfattande insikt leda till förståelse av uppfostringsfrågorna

och till självständigt omdöme vid arbetet.

Det blev en torftig bildning och en klen och dressyrartad förberedelse

för kallet, den preussiske seminaristen fick. Seminarieundervisningen,

driven efter de nya grundsatserna, råkade också snart nog i verkligt

vanrykte, ja blev ofta nog föremål för de bildades åtlöje. Sådana anstalter

övade föga dragningskraft på begåvade ynglingar, och så kom det sig

även, att lärarkåren gick miste om en del goda förmågor, som den annars

skulle fått.

Regulativen utsattes för eu häftig kritik både i pressen och i den

preussiska lantdagen, och en del förändringar blevo snart nog vidtagna.

Dock fortforo nämnda förordningar att i de flesta delar lända till efterrättelse

till 1872.

Från nämnda år, dä Falk blev kultusminister, kan man räkna ett

nytt skede i den preussiska folkundervisningens historia. Stiehl fick lämna

sin befattning som föredragande råd, och de av honom författade och för

-

PREUSSEN.

45

svarade regulativen upphävdes. I stället utfärdades den 15 oktober nyssnämnda

år allmänna bestämmelser beträffande folkskole-, preparand- och

seminarieväsendet (Allgemeine Bestimmungen betreffend das Volksschul-,

Präparanden- und Seminarwesen). Seminarierna förblevo 3-klassiga, men

undervisningen gjordes verksammare genom ett bättre förfaringssätt och

rikare hjälpmedel, och kurserna i de olika ämnena utvidgades väsentligen.

Det blev sedermera vanligare än förut, att preparandanstalter anlitades av

dem, som förberedde sig för inträde, och antalet av dylika anstalter tillväxte

avsevärt.

Under de 29 år, som de nyssnämnda allmänna bestämmelserna voro

gällande, hunno stora förändringar inträda, såväl på den allmänna kulturens

som på skolans område, och nya krav på lärarna framträdde, krav,

för vilkas fyllande en ännu bättre utbildning erfordrades, och så togs vid

det nya seklets början ett nytt steg i samma riktning som 1872. Den

1 juli 1901 utfärdades av kultusministern Studt nya bestämmelser angående

lärarbildningsväsendet (Neue Bestimmungen betreffend das Präparand-

und Seminarwesen).

Ehuru i flera andra tyska stater det enhetliga 5- eller 6-klassiga

seminariet blivit organiserat, bibehöll man dock i Preussen de särskilda

preparandanstalterna och det 3-klassiga seminariet. Men de förra anstalterna

skulle nu bättre än förut skett utnyttjas, och deras läroplaner ställas

i organiskt samband med seminariernas. Härigenom har man i seminarierna

fått lärjungarna upp på ett högre bildningsplan än förut och bland

annat kunnat göra ett främmande språk till obligatoriskt läroämne.

2. Lärarbildningsanstalternas styrelser.

Högsta ledningen av det preussiska skolväsendet utövas av kultusministeriet

(das Ministerium der geistlichen, Unterrichts- und Medizinalangelegenheiten).

För var och en av konungarikets 12 provinser finnes ett provinsialskolkollegium,

som sorterar direkt under ministeriet. Dessa kollegier äro

sedan 1840-talet skilda från de kyrkliga konsistorierna och bestå av en

president, som är samma person som provinsens överpresident, en direktor

46

PREUSSEN.

(i Brandenburg vicepresident) och ett antal ledamöter, bland dem ett eller

flera s. k. provinsialskolråd. Direkt under nämnda kollegier stå, jämte

vissa andra skolor, t. ex. gymnasier och realskolor, även seminarierna.

3. Lärarseminariernas nuvarande organisation.

Såväl till följd av den preussiska befolkningens jämförelsevis raskt

skeende tillväxt som ock på grund av en fortgående förbättring av folkskoleväsendet

ökas alltjämt behovet av nya lärarkrafter. Ett sådant konstant

växande behov blir enligt i Preussen gällande princip, då det inom

något område gör sig kännbart, tillgodosett genom inrättandet av ett

nytt seminarium i det området. Behov, som anses vara av övergående

natur, mötas däremot genom anordnandet av parallellklasser vid förut

befintliga seminarier. Under de senaste decennierna ha båda dessa utvägar

i stor utsträckning använts, och ännu inrättas för varje år flei-a nya

seminarier och åtskilliga parallellklasser. För närvarande har preussiska

staten omkring 180 folkskollärarseminarier för manliga elever. Dessutom

finnas 2 dylika privatanstalter, nämligen en judisk i Berlin och en av

brödraförsamlingen inrättad i Niesky i Schlesien.

Ett antal lärarinneseminarier finnes även, men då dessa äro ordnade

på annat sätt än de manliga, skola de bli föremål för behandling i eu

särskild avdelning.

För den preussiske folkskolläraren kräver utbildningen 6 år efter

genomgången vanlig folkskolekurs. Själva seminariet har, som redan är

nämnt, 3 årsklasser, men för inträde i den lägsta (III) klassen erfordras

att ha väl inhämtat de kunskaper, som meddelas i eu likaledes 3-årig

preparandkurs.

Preparandanstalter finnas i stort antal i alla delar av landet.

En sådan förskola är icke förenad med ett seminarium till en anstalt,

utan den bildar en skola för sig. En stor del av preparandanstalterna

underhålles av staten (över 80), ett litet antal av de städer, i vilka de äro

förlagda, en del äro privata. Statens och städernas anstalter ha vanligen

som föreståndare en av statsmyndighet förordnad seminarielärare.

De privata ledas i regeln av seminariedirektorn på platsen. Varje pre

-

PREUSSEN.

47

parandanstalt har utom föreståndaren minst 3 lärare, oftast tagna bland

de skickligare folkskollärarna.

Såväl seminarier som preparandanstalter kunna vara anordnade som

internat. Före 1872 var internat nära nog uteslutande regel. Efter den

tidpunkten har man mest lagt an på externat. Med tiden har nämligen

uppfattningen om internatsystemets användbarhet förändrats.

Till en början var det så gott som en given sak, att seminarierna

skulle ordnas som internat. Föräldrarna ansågo det tryggt, att då de

måste släppa sina barn från hemmet, de kunde få överlämna dem åt ett

slags hem vid seminariet, där de erhöllo ej blott fysisk vård utan även

moraliskt skydd mot frestelser och lockelser, som livet i staden kunde

erbjuda. Myndigheterna önskade, att eleverna uti internatet skulle fostras

till enkelhet, ordning, punktlighet och lydnad. Genom sund kost skulle

även deras krafter stärkas, genom sträng indelning av tiden skulle de

bättre hinna med sitt arbete utan överansträngning, och genom de regelbundna

andaktsövningarna skulle gemensamhetskänsla och kristligt sinnelag

väckas och näras. De internerade eleverna betala för kosten, men få rum

med ljus och eldning fritt.

Icke desto mindre har man, ju längre det lidit, blivit mer och mer

missnöjd med seminarieinternaten i Preussen, och de flesta klagomålen

komma just från lärarna, som en gång levat i dessa anstalter, och från

seminariedirektorer, som lett dem. Den framstående d:r Andre®, som under

en följd av år förestått en dylik anstalt med ett hundratal vuxna lärjungar,

anser, att benämningen hem för seminarieinternatet blott är en lek med

ord. Icke ens under den skickligaste ledning kan det få den angenäma

och förädlande karaktären av ett verkligt hem. Det vilar alltid något av

kasern däröver. För den nödiga ordningens upprätthållande bland en

sådan skara vuxen ungdom måste en i viss mån likformig och mången

gång summarisk behandling tillämpas, vilken icke lämnar tillräckligt rum

för de olika individualiteternas utveckling. Livet råkar lätt in i ett visst

tvång, som kan alstra leda, oppositionslust, hyckleri och ögontjänst. Man

får besinna, att det här icke är fråga om barn utan om unga män av

omkring 20 års ålder. Att under hela seminarietiden stänga inne dessa i

internat har ansetts olämpligt även därför, att de vid sådant förhållande

48

PREUSSEN.

under sin utbildningstid icke skulle få lära bruka sin frihet och odla

sin ansvarskänsla utan komma att i detta avseende ganska omogna gå ut

i sin verksamhet. En del av det väntade arbetsresultatet uteblir också

understundom, enär det ej kan undvikas, att internerna rätt betänkligt

störa varandra.

Som ovan antytts är nu också systemet statt i avtagande i Preussen.

Redan bor betydligt mer än hälften av alla seminarieeleverna i externat,

och av preparandanstalternas lärjungar bo ej ens Vio i internat. Att

bland de senare antalet interner är jämförelsevis så ringa beror bland annat

just därpå, att en stor mängd av preparandanstalterna inrättats eller väsentligt

utvidgats under senare tid, sedan förtroendet till internaten försvagats.

Dessutom torde vid privatanstalterna det nödiga kapitalet felas, och där

städerna grundat preparandanstalter, ha de mestadels icke velat beröva

stadsbefolkningen den lilla ekonomiska fördel, som kan följa med elevernas

inackordering i hemmen.

Annars är ju påtagligt, att internatslivet skulle för de yngre lärjungarna

vara lämpligare än för de äldre. Åtskilliga av dem, som vilja

behålla internaten, framhålla också denna omständighet samt önskvärdheten,

att internatslivet icke måtte åläggas någon elev såsom tvång, utan att han

må själv få välja detta eller externatet.

Vid inträdet i seminariet få aspiranterna förplikta sig att återbetala

allt från anstalten i kontanta penningar eller in natura mottaget

understöd och dessutom betala 30 Mark för åtnjuten undervisning under

varje i anstalten tillbragt termin,

1. om de före slutad utbildning, utan att vara därtill nödgade av

sjukdom, frivilligt lämna seminariet eller på grund av otillfredsställande

uppförande mot sin vilja avlägsnas därifrån,

2. om de under de fem första åren efter avgångsexamen vägra

att övertaga av vederbörande myndighet anvisad offentlig skoltjänst.

Ehuru, som ovan är nämnt, preparandanstalt och seminarium icke

med avseende på organisationen bilda eu enhetlig anstalt, så utgöra de

dock numera med avseende på läroplanen ett organiskt helt. Preparandanstalten

kan i det hela anses som eu omedelbar fortsättning på den

vanliga folkskolan, och dess uppgift angives vara att på grundvalen av de

PREUSSEN.

49

i folkskolan inhämtade kunskaperna föra elevernas allmänbildning vidare.

1 den nedersta klassen har det ansetts nödigt att göra en del av det lärostoff,

som tillhör folkskolans överstadium, till föremål för förnyad behandling,

dels för att därigenom bringa de från olika skolor kommande lärjungarna

upp till någorlunda lika kunskapsnivå, dels ock för att ge dem

tillfälle att djupare intränga i innehållet och mera självständigt tillägna

sig detsamma.

Seminariet får numera förutsätta såsom inhämtade de kurser, som

äro föreskrivna för preparandanstalterna, och bygger omedelbart sin läroplan

på dem. Sedan preparandanstalterna genom 1901 års bestämmelser

blivit enhetligt och verkningsfullt ordnade, har dit kunnat hänvisas en

stor del av det lärostoff, som förut tillhört seminariet, och i den senare

anstalten har man i stället kunnat gå betydligt längre än förut var fallet,

ävensom ge eleverna tillfälle till mera självständiga studier och en grundligare

praktisk utbildning. Seminariets uppgift angives vara att dels fullständiga

och avsluta den allmänbildande undervisningen, dels ock förmedla

den för lärarkallets skötande erforderliga fackutbildningen.

Då det huvudsakliga av nämnda fackutbildning är förlagt till sista

seininarieåret och under detta kräver mycken tid, så bringas den egentliga

undervisningen i några ämnen, nämligen geografi, matematik och naturkunnighet,

till avslutning i andra seminarieklassen, och under sista året

sysslar man i fråga om dessa ämnen blott med deras metodiska behandling

i folkskolan.

Redan i preparandanstalten avslutas biblisk historia, katekes, modersmålets

elementargrammatik, elementär räkning, gamla historien och välskrivning,

vilka ämnen således icke upptagas i undervisningen på seminariet.

4. Intagning av elever i lärarseminarierna.

Före varje läsårs början, på tid, som av provinsialskolkollegiet kungöres,

förrättas vid varje seminarium inträdesprövning. Ansökan skall

senast tre veckor före prövningens början göras hos seminariets direktor

och åtföljas av:

7—082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

50

PREUSSEN.

1) dopsedel (intyg om ålder),

2) intyg om vaccination och revaccination samt friskbetyg, utfärdat

av legitimerad läkare,

3) för sökande, som omedelbart komma från en annan läroanstalt,

en av anstaltens föreståndare utfärdad attest om uppförande, för andra

officiell attest om oförvitlmhet,

4) en förklaring av fadern eller i dennes ställe av den som därtill

är närmast, att han skall bekosta den sökandes uppehåll vid seminariet,

jämte ett intyg av vederbörlig ortsmyndighet, att han förfogar över nödiga

medel härför.

Sökande skall ha fyllt 17 år men icke överskridit det 24:de. Provincialskolkollegiet

äger att i undantagsfall efter egen beprövning intaga

sökande, som fyllt 24 år, om hans personliga kvalifikationer och föregående

sysselsättning särskilt väl motivera en sådan åtgärd.

De sökande, som i övrigt befunnits berättigade till inträde, skola

underkastas särskild undersökning av seminariets läkare, och är deras

intagning beroende av denna undersöknings resultat.

En sökande, som genomgått en stads- eller statspreparandanstalt och

där avlagt godkänd avgångsexamen, är på grund därav, vad ådagalagda

kunskaper beträffar, berättigad till inträde i seminariet utan prövning.

Övriga sökande skola undergå skriftligt och muntligt kunskapsprov inför

en prövningskommission, bestående av seminariets lärarkollegium under

ordförandeskap av en provinsialskolkollegiets kommissarie.

Den skriftliga prövningen omfattar:

1) utarbetandet av en uppsats på modersmålet och

2) en översättning från modersmålet till det främmande språk, som

i seminariet läses, samt

3) besvarandet av ett antal frågor i de olika ämnena; (i ämnena

religionslära, historia, geografi och naturkunnighet kan det utbytas mot

skrivning av en kort uppsats i vart och ett av dessa ämnen).

Prövningskommissionen har rätt att från deltagande i den muntliga

prövningen utesluta sådana, vilkas omogenhet otvivelaktigt visar sig i de

skriftliga arbetena.

PREUSSEN.

51

Den muntliga prövningen skall, såvida detta icke genom särskilda förhållanden

är ogörligt, åtminstone i ett huvudämne ske inför hela kommissionen.

Så ofta den muntliga prövningen förrättas i avdelningar, skola i

varje avdelning minst två av kommissionens medlemmar vara närvarande.

De kurser, för vilka de inträdessökande skola kunna svara, äro alldeles

de samma, som äro föreskrivna för godkänd avgångsexamen från

preparandanstalterna, vadan omfattningen av desamma framgår av den

nedan intagna förteckningen över lärokurser för nämnda anstalter. En

sökande, som icke kunnat godkännas i alla ämnen, kan intagas blott

under den förutsättning, att kommissionen genom provningsresultatet i

det hela vunnit den övertygelsen, att den ifrågavarande sökanden kan

väntas komma att fylla luckorna i sina kunskaper. Rörande musiken

(inbegripet sång) finnas särskilda föreskrifter. Den, som på grund av

bristande gehör icke kunnat godkännas i detta ämne, kan ändå antagas

till elev. Av två i övrigt likställda sökande har den musikaliskt begåvade

företräde, om det icke går an att ta in båda. Inti''äde i seminariet får

icke vägras någon sökande på grund av otillräcklig eller felande förbildning

i orgelspelning.

Då, såsom av ovanstående framgår, preparandanstalternas kurser

blivit satta som norm för kunskapsfordringarna vid inträdet i seminariet,

så grundar sig detta förhållande på förutsättningen, att de blivande

seminarieeleverna i regeln genomgå någon av förutnämnda anstalter.

Förutsättningen stämmer också med de faktiska förhållandena. Folkskola,

preparandanstalt, seminarium beteckna, frånsett några undantag, de olika

stadierna i de preussiska folkskollärarnas bildningsgång. Då de ju vidare

från seminariet utgå till verksamhet i folkskolan, så är därmed kretsen sluten.

Det har särskilt under de senast gångna årtiondena icke saknats

röster, som betecknat denna bildnings- och intressekrets såsom mindre

lämplig, enär den såväl i sig själv vore väl trång som ock för litet berördes

av andra yrkes- och samhällsklassei’s bildningsgång. Faran av en

viss ensidighet i bildning, intressen och livssyn vore därför icke utesluten.

Mot nämnda olägenhet har man velat finna bot dels genom en

mångsidigare rekrytering av seminariernas elevkår, dels ock genom att

söka bereda de från seminariet utgångna lärarna tillfälle att tillsammans

52

PREUSSEN.

med andra bildningssökande idka studier vid landets högskolor. Detta senare

moment kommer vidare att beröras i avdelningen om lärarnas fortbildning.

Vad det förra beträffar, så bör erkännas, att det preussiska seminariesystemet

i detta avseende besitter större utvecklingsmöjlighet än t. ex. det sachsiska

med dess enhetliga sexklassiga seminarier, enär ju i Preussen möjlighet

står öppen att vinna tillträde till den treåriga seininariekursen även för

sådana, som annorstädes än i preparandanstalten förvärvat sina förkunskaper.

5. Lärokurser och undervisningsmetoder.

Timplan för preparandanstalt och seminarium i Preussen.

:

Preparandanstalt.

Seminarium.

Kl. III.

Kl. II.

Kl. 1.

ki.iii.Iki. II.

Kl. I.

Pedagogik .........

_

_

3

3

3

Övningsundervisning i skolan

—

—

—

—

—

4-6

Provlektioner och kritik m. ni.

_

_

_

(4)1)

4

I1) ingående bland lektioner-

| na för övriga ämnen.

Religionslära........

4

4

3

3

4

3 ’)

därav 1 metodik.

Tyska språket.......

6

5

5

5

5

3 '')

*) därav 1 metodik.

Ett främmande språk ....

3

3

3

2

2

2

Historia..........

2

2

3

2

2

2

Matematik.........

5

5

5

5

5

l1)

*) metodik.

Naturkunnighet.......

2

4

4

4

4

1'')

*) metodik.

Geografi..........

2

2

2

3

2

1 '')

‘) metodik.

Välskrivning........

2

2

1

—

—

—

Teckning..........

2

2

2

2

2

1

Gymnastik.........

3

3

3

3

3

3‘)

*) därav 1 metodik

Musik...........

3

4

5

4

4

4

för varje avdelning

1‘)

lV

*) körsång.

Lanthushållning......

—

—

1

1

—

Summa

34

37

37

38

38

33 35

I det följande gives en sammanfattning av läroplanen för preparandanstalterna

och läroplanen för lärarseminarierna samt av de metodiska anvisningarna.

Bemärkas bör, att 111 klassen är den lägsta inom vardera slaget

av anstalter och I klassen den högsta.

PREUSSEN.

58

Pedagogik.

Seminariet.

Ill klassen (3 t.): Grundläggande undervisning i psykologi och logik.

Allmän undervisningslära.

II klassen (3 t.): Uppfostringslära. Under 2:a terminen pedagogikens

historia.

I klassen (3 t.): Pedagogikens historia fortsatt och avslutad. Skolhygien.

Skolorganisation, skolförfattning och skolförvaltning. Anvisning

rörande lärarnas fortbildning.

Undervisningen i psykologi skall meddelas med tillhjälp av rikliga

åskådningsmedel och grundas på iakttagelser, erfarenheter och exempel.

Den skall bilda grundlaget för undervisnings- och uppfostringsläran och

omfatta själslivets huvudsakliga företeelser och förlopp samt deras lagar

ävensom utvecklingen av barnets själsliv, såväl dess normala förlopp som

de viktigaste sjukliga företeelserna.

I pedagogikens historia lägges huvudvikten på tiden efter reformationen.

Man bemödar sig om att i åskådliga bilder teckna viktigare skeden

och de mest betydande personligheterna under hänvisning till samtida viktigare

företeelser på övriga kulturområden. Några pedagogiska arbeten skola

helt eller delvis studeras dels på lärorummet, dels mera fritt i hemmet.

Vikt lägges vid förstående av samtidens pedagogiska uppgifter och strävanden.

Skolpraktik och metodikundervisning.

II klassen. Elevernas praktiska utbildning börjar under näst sista

seminarieåret. Från början av detta år hålla de olika seminarielärarna

mönsterlektioner i sina ämnen inför eleverna. Dessa lektioner åtföljas av

samtal, rörande sig kring sådana metodiska förhållanden, i vilka läraren

för tillfället vill införa eleverna. Därefter ha dessa senare att själva försöka

sig med små undervisningsprov, som sedan göras till föremål för

samtal. Till sådana provlektioner skola klassens samtliga lärjungar vara

skriftligt förberedda, och flera av dem kunna den ena efter den andra

54

PREUSSEN.

under samma lektion bli framkallade att undervisa. Dock måste arbetet

ordnas så, att ingen behöver förbereda sig på mer än högst två undervisningsprov

under samma vecka. De flesta undervisningsövningarna för

denna klass företagas i ämnena religionslära, tyska språket och matematik

samt ett mindre antal i övriga ämnen.

/ klassen. Under hela sista seminarieåret, med undantag av några

veckors tid näst före slutet, får varje elev själv meddela undervisning i

skolan 4—6 timmar i veckan. Seminariets ämneslärare äro i regeln handledare

i sina ämnen, lämna och förbereda uppgifter samt hålla kritik. Eleverna

skola i allmänhet skriftligt förbereda sig, och deras utkast genomses

av handledaren. Varje elev erhåller icke under detta år övning i att

undervisa i alla skolans ämnen, utan hans undervisning koncentreras på

ämnena religionslära, tyska språket och räkning samt ett fjärde ämne.

Varje vecka förekomma dessutom mönster- och provlektioner delvis även

i andra ämnen än de ovannämnda- På bestämda tider skola grupper av

elever åhöra sina kamraters lektioner, och man söker därvid ordna det så,

att de huvudsakligen få åhöra lektioner i de ämnen, i vilka de själva icke

bli i tillfälle att undervisa. En gång i veckan håller övningsskolans föreståndare

ett sammanträde med hela I klassen, varvid elevernas erfarenheter

under praktiken i skolan göras till föremål för överläggning. Iakttagelser

rörande barnens flit, uppförande och individuella läggning in. m. kunna

då giva värdefulla uppslag till samtal om undervisningens och tuktens

ändamålsenliga handhavande.

Undervisningen i de olika ämnenas speciella metodik lämnas i regeln

av vederbörande ämneslärare. Vid densamma skola eleverna även göras

bekanta med de förnämsta böcker och åskådningsmedel, som kunna stå

till buds vid undervisningen i ämnet. Någon uppmärksamhet ägnas bland

annat även åt den historiska utvecklingen av ämnets metodik.

Religionslära.

(För evangeliska läroanstalter.)

a. Preparandanstalt.

III klassen (4 t.): Gamla testamentets bibliska historia. De tio

buden och första trosartikeln av katekesen. Ett antal kyrkopsalmer.

PREUSSEN.

55

II klassen (4 t.): Nya testamentets bibliska historia till första pingstdagen.

Av katekesen: andra trosartikeln, Herrens bön och sakramenten.

Ett antal kyrkopsalmer.

I klassen (3 t.): Apostlarnas historia och i anslutning därtill bilder

ur kyrkans historia^ till och med reformationen jämte bilder ur missionshistorien.

Tredje trosartikeln av katekesen. Kyrkoåret och den allmänna

gudstjänsten. Några viktigare drag ur den evangeliska psalmdiktningens

historia. Allmän repetition.

b. Seminarium.

III klassen (3 t.): Bibelkunskap dels i gamla testamentet med

huvudvikten lagd på psalmerna och de profetiska skrifterna, dels i de fyra

evangelierna i nya testamentet, med särskild uppmärksamhet fäst vid

bergspredikan, liknelserna och de johanneiska talen.

II klassen (4 t.): Bibelkunskap i nya testamentets brev. Det viktigaste

av kyrkans — förnämligast den evangelisk-luterska kyrkans — historia

intill närvarande tid.

I klassen (3 t.): Tros- och sedelära i anslutning till trosartiklarna

och nya testamentets skrifter. Religionsundervisningens metodik.

Under läsningen av bibliska historien göra lärjungarna bekantskap

med de geografiska och historiska förhållanden, som äro av vikt för riktig

uppfattning av det ifrågavarande läroinnehållet, och i samband med bibelkunskapen

redogöres för de bibliska böckernas uppkomst. Av de apostoliska

breven synes romarbrevet vara föreskrivet till läsning överallt. Bland

Övriga brev kunna vederbörande lärare välja, vad de vilja genomgå. I

preparandanstalt och seminarium behandlas delvis samma perioder av kyrkohistorien,

men behandlingen är olika. På det tidigare stadiet fäster man

sig huvudsakligen vid kyrkans yttre utveckling, på det senare vid läroutvecklingen

och det inre livet inom kyrkan.

För religionsundervisningen i de katolska anstalterna äro upprättade

i någon mån avvikande kursplaner, vilka synas vara ägnade att ge en

56

PREUSSEN.

mera elementär karaktär åt denna undervisning även på seininariestadiet.

Av bibelkunskap och kyrkohistoria upptages mindre än i de evangeliska

anstalterna.

Tyska språket,

a. Preparandanstalt.

III—I klassen (5 t. i var klass): Läsning av valda poetiska och

prosaiska stycken från olika tider, men mest från den nyaste. Elementargrammatiken

genomgås fullständigt. Rättskrivning. Uppsatsskrivning dels

i hemmet dels å lärorummet. Allmän repetition.

b. Seminarium.

Ill klassen (5 t.): Läsning av Nibelungen och Gudrun, riddardikter;

Hermann und Dorothea; delar av Homer; nyare episk diktning; Götz,

Jungfrun av Orleans; stycken på prosa. Ljud- och uttalslära i förening

med studium av språkorganen; tyska dialekter. En uppsats var tredje vecka.

Il klassen (5 t.): De förnämsta personligheterna i den tyska litteraturhistorien

under 1500- och 1600-talen jämte prov på deras verk. Skildringar

av Klopstocks, Lessings, Herders, Göthes och Schillers liv och diktning

i förening med läsning av Klopstocks oden, Göthes och Schillers

tankelyrik, Minna von Barnhelm, Egmont; avdelningar ur Dichtung und

Wahrheit, Göthes brev, prosastycken av Lessing tu. in.

översikt av tyska språkets historia. Ordens betydelseförskjutning.

Eu uppsats var fjärde vecka.

I klassen (3 t.): De förnämsta bland Göthes och Schillers samtida

på litteraturens område samt de viktigaste av de nyare dikterna jämte

läsning av valda delar av deras verk. Därjämte läsning av folkvisor,

Schillers Wallenstein, ett drama av Shakespeare; delar av Herders och

Schillers prosa. En uppsats var fjärde vecka. Ämnets metodiska behandling

i skolan.

På alla stadier övas färdighet i muntlig framställning, för vilket

ändamål även föredrag hållas av eleverna. Det av gammalt brukliga långt

gående sönderdelandet och förklarandet vid läsningen skall nu inskränkas

PREUSSEN.

57

till det för uppfattningen av innehållet oundgängligen nödiga. Litteraturläsningen

sker dels gemensamt i klassrummet, dels enskilt i hemmet.

Seminarier och preparandanstalter ha frihet att utöver ovan angiven litteratur

välja även annan för ordnat klasstudium och äro därjämte anbefallda

att ge eleverna ledning vid val av privatlektyr samt åt dem förmedla

kännedom om ungdoms- och folkskrifter från äldre och nyare tid. Utom

skrivning av de vanliga uppsatserna förekommer även (på lärorummet)

ett mera extemporerat och hastigt nedskrivande av något förut inhämtat,

upplevat eller dylikt.

Främmande språk.

Som regel gäller, att obligatorisk undervisning skall meddelas antingen

i franska eller engelska. Ettdera av dessa språk finnes därför

infört vid varje preparandanstalt och seminarium. Vid valet mellan de

båda språken skall avseende fästas vid lokala och andra förhållanden, som

kunna vara av vikt. Avgörandet ligger hos provinsialskolkollegiet.

Målet, som eftersträvas, är att lärjungarna skola nå färdighet att

läsa och förstå medelmåttigt svår text samt få någon övning i att muntligt

och skriftligt använda språket. Huvudvikten lägges på lektyren. Man

börjar med en läsebok och fortgår till skolupplagor av utländska författare.

Mest sysselsätter man sig med berättande och historisk prosa. Goda diktsamlingar

äro dock icke uteslutna. Litteraturhistoriska notiser givas. Det

viktigaste av grammatiken läses. Talövningar och skrivövningar förekomma.

Ämnet läses i preparandanstalt och seminarium under alla åren med följande

antal veckotimmar: 3, 3, 3; 2, 2, 2.

I de seminarier, där före 1901 latin var infört (fakultativt), har det

fått bibehållas. De elever, som studera detta språk, kunna på ansökan

befrias från att deltaga i undervisningen i det moderna främmande språket.

Historia.

a. Preparandanstalt.

III klassen (2 t.): Översikt av Tysklands historia intill 1648.

II klassen (2 t,): Fortsättning av Tysklands historia med särskild

vikt lagd på den brandenburg-preussiska historien intill närvarande tid.

8 082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

58

PREUSSEN.

1 klassen (3 t.): Huvuddragen av Greklands och Roms historia med

största vikten lagd på kulturutvecklingen. Allmän repetition.

b. Seminarium.

III klassen (2 t.): Tysklands historia till 1648; i samband härmed

de delar av allmänna historien, som äro av betydelse för den tyska.

II klassen (2 t,): Tyska, särskilt den brandenburg-preussiska historien

från 1648 till 1815. Allmän historia som i III klassen.

/ klassen (2 t.): Nyaste historien från 1815 till närvarande tid.

Statskunskap. Ämnets metodiska behandling i skolan.

Som av ovanstående synes, behandlas samma perioder av den tyska

historien i prepa randanstalten och seminariet. På förra stället lägges

huvudvikten på en åskådlig skildring av de förnämsta historiska personligheterna

och tilldragelserna. På seminariet lägger man mera an på uppfattningen

av de politiska, sociala och kulturella förhållandenas utveckling,

på händelsernas pragmatiska sammanhang och på väckandet av lärjungarnas

förmåga att med tillhjälp av historien begripa den närvarande tiden. Vid

studiet komma dels å lärorummet dels i hemmet historiska källskrifter

och framstående historieskrivares (Rankes, Treitschkes, Mommsens) egna

skrifter delvis till användning.

I Greklands historia lägges största vikten på tiden från perserkrigen

till Alexanders död, i Roms historia fäster man sig mest vid striderna

mellan patricierna och plebejerna, de puniska krigen samt Cesars och

Augusti tid. Det övriga av gamla tidens historia behandlas mycket kortfattat.

I tyska historien lägges huvudvikten på nyare tiden. Hemprovinsens

särskilda historia beaktas.

Matematik.

a. Preparandanstalt.

III klassen. Räkning (3 t.): De 4 räknesätten i hela tal, decimalbråk

och bråk. Medelvärden. Procenträkning börjas.

Geometri (2 t.): Linjer, vinklar, trianglar.

PREUSSEN.

59

II klassen. Rökning (3 t.): Procenträkning fortsattes (ränta, rabatt

etc.). Bolags- och blandningsräkning. Räkning beträffande försäkringsväsen.

Beräkning av värdepapper (aktier och växlar).

Geometri (2 t.): Parallellogrammer, trapetsier, regelbundna månghörningar,

cirklar.

I klassen. Räkning (3 t.): Algebra: hela tal och bråk. Proportioner.

Ekvationer av första graden med en obekant. Allmän repetition.

b. Seminarium.

III klassen. Räkning (3 t,): Potenser, rötter, logaritmer. Ekvationer

av första graden med flera obekanta.

Geometri (2 t.): Räta linjers proportionalitet och proportionella

figurer. Stereometrien börjas.

II klassen. Räkning (3 t.): Ekvationer av andra graden. Aritmetiska

och geometriska serier. Sammansatt ränta.

Geometri (2 t.): Stereometrien fortsättes. Konstruktion av algebraiska

uttryck. Trigonometriska funktioner och beräkning av plana

figurer.

I klassen (1 t.): Ämnets metodiska behandling i skolan.

Vid räkneundervisningen tagas exempel dels från andra kunskapsområden,

t. ex. naturkunnigheten och geografien, dels från det praktiska

livet, t. ex. lanthushållningen, handeln, kommunikationsväsendet, näringslivet

o. s. v. Vid lämpliga tillfällen meddelas i samband med räkneundervisningen

underrättelser om arbetsförhållanden och kapital, prisbildning,

avlöning, hyi''a, arrende, ränta, växlar, checker och andra värdepapper,

marknader och börser, tullar, skatter, försäkringsväsen m. in. dylikt. Huvudräkning

övas flitigt.

I geometrien håller man strängt på noggranna och snygga teckningar,

på klara och logiska bevis och de vunna satsernas tillämpning på konstruktions-

och beräkningsuppgifter.

60

PREUSSEN.

Naturkunnighet.

a. Preparandanstalt.

III klassen (2 t.): Naturbeskrivning (Naturbeschreibung): Hembygdens

fanerogamer med lätt förståelig byggnad. Däggdjur.

II klassen (4 t,): a. Naturbeskrivning: Fanerogamer med svårförståeligare

byggnad. Fåglar, reptilier, amfibier, fiskar.

b. Fysik: De enkla företeelserna hos fasta, flytande och gasformiga

kroppar; kroppars allmänna egenskaper. Mekanikens första grunder.

/ klassen (4 t.): a. Naturbeskrivning: De viktigaste utländska kulturväxterna;

kryptogamer; växtsystematik; övning i att bestämma växter.

Blötdjur, leddjur, maskar, stråldjur, zoofyter, urdjur.

b. Fysik: Svårare företeelser inom mekaniken; läran om ljudet.

Allmän repetition.

b. Seminarium.

III klassen (4 t.): a. Naturbeskrivning: Läran om växternas och

djurens former, inre byggnad och livsförrättningar. Människokioppens bygg

nåd och livsförrättningar i samband med hälsolära.

b. Fysik: De sammansatta företeelserna hos fasta, flytande och gasformiga

kroppar. Värmeläran, väderleksläran, magnetismen.

c. Kemi och mineralogi: Metalloider, lätta metaller.

II klassen (4 t.): a. Fysik: Läran om ljuset och elektriciteten.

b. Kemi och mineralogi: Metallerna slutbehandlas. De för jordskorpans

bildning viktigaste bergarterna; de lösa jordlagren; för industrien

viktiga mineral. Någon organisk kemi; läran om näringsmedlen.

1 klassen (1 t.): Metodik.

Huvudvikten ligger icke på omfattningen av det vetande, som inhämtas,

utan fastmer på det sätt, varpå ämnet studeras. Man utgår från

iakttagelser och försök och leder lärjungarna till att själva se, pröva och

tänka.

PREUSSEN.

61

I botanik och zoologi börjar man med beskrivning av enstaka växter

och djur, och genom jämförelse med besläktade former föras lärjungarna

över till förståelse av systemet. Särskild vikt lägges på växternas och

djurens byggnad och livsförrättningar. Fruktträden och trädgårdsväxterna

i allmänhet ävensom åkerjordens uppkomst och beskaffenhet behandlas

noggrant.

I fysik och kemi studerar man genom experiment de olika företeelserna

och leder sig så fram till uppfattning av de härskande naturlagarna

och till kunskap om dessas användning.

Planmässigt ledda exkursioner ut i naturen samt till verkstäder och

fabriker företagas.

I alla grenar av ämnet lägges stor vikt vid naturföremålens och

naturkrafternas betydelse för naturens hushållning i det hela och för det

praktiska livet: lanthushållning, hantverk, industri, samfärdsel, hälsovård och

dylikt.

Geografi.

a. Preparandanstalt.

111 klassen (2 t.): Jordens form, storlek och rörelse; gradnätet;

fördelning av land och vatten på jordytan och de viktigaste dragen av

landets utformning; den rätta användningen av glober och kartor. — Hemprovinsen.

— Tysklands geografi.

II klassen (2 t.): Övriga europeiska länder och Amerika.

I klassen (2 t.): Asien, Australien, Afrika, Tysklands kolonier. Allmän

repetition.

b. Seminarium.

III klassen (3 t.): Det viktigaste av den allmänna geografien (fysiografi

och biogeografi).

Speciell geografi: De främmande världsdelarna och Europa utom

Tyskland.

II klassen (2 t.): Speciell geografi: Tyskland. Handelsgeografi och

världssamfärdsel. Matematisk geografi. Något ur kartografien.

I klassen (1 t.): Metodik.

62

PREUSSEN.

I preparandanstalten lägges huvudvikten på en genom åskådlig undervisning

vunnen säker kunskap om de olika områdena med deras geografiska

företeelser. I seminariet gäller det att genom jämförande betraktelse

av de olika geografiska förhållandena (läge, klimat, ytbeskaffenhet,

jordmån, växt- och djurvärld, befolkning in. in.) vinna inblick i dessas

orsakliga sammanhang och inbördes växelverkan. 1 handelsgeografien fäster

man sig framför allt vid Tysklands del i världshandeln och detta lands

samfärdsel med andra land. På alla stadier förekommer kartritning.

Välskrivning.

Särskilda välskrivningsövningar förekomma i preparandanstalternas

tre klasser med följande antal veckotimmar: 2, 2, 1. Det är därjämte

ålagt eleverna att under hela studietiden beflita sig om en vårdad handstil,

och för att hålla intresset härför vid liv anordnar man allt emellanåt

ett välskrivningsprov. Sådant prov skall inom seminariet förekomma en

gång i månaden i III och II samt fyra gånger under läsåret i I klassen.

Teckning.

a. Preparandanstalt.

III klassen (2 t.): Frihandsteckning av enklare föremåls konturer,

företrädesvis naturformer.

II klassen (2 t.): Frihandsteckning av enklare kultur- och naturföremål

(blad, frukter, musslor in. in.) med angivande av skuggan; färgträffnings-

och skisseringsövnirigar.

I klassen (2 t.): a. Fortsättning av II klassens frihandsteckning. —

b. Linearritning.

b. Seminarium.

III klassen (2 t.): a. Frihandsteckning: avbildning av enklare naturoch

konstföremål; målning med vattenfärger; skisseringsövningar.

b. Linearritning.

II klassen (2 t.): a. Frihandsteckning: avbildning av svårare naturoch

konstformer; fria perspektiviska övningar i framställande av en del av

PREUSSEN.

63

teckningssalen, skolbyggnaden in. in.; målning med vattenfärger; skisseringsövningar.

— b. Linearritning.

I klassen (1 t.): Fortsättning av II klassens övningar. Metodik.

Teckningsundervisningen rör sig hela tiden med verkliga föremål

och avser såväl att skärpa lärjungarnas förmåga att iakttaga dessa som

ock att bibringa färdighet att snabbt och säkert avbilda dem. Under hela

kursen övas jämte teckning på papper även krittcckning å väggtavlor, delvis

ur minnet. Härigenom vill man bland annat ge lärjungarna vana och

färdighet att vid undervisningen i andra ämnen använda skoltavlan för att

genom teckningar å densamma göra lektionerna åskådliga.

O O o O

Gymnastik (Turnén).

I varje klass förekomma 3 gymnastiklektioner i veckan. Under

preparandtiden och de två första seminarieåren skall en av dessa veckotimmar

användas för fria lekar (under vintern även för skridskoåkning).

I högsta seminarieklassen däremot skall den 3:dje timmen användas till

teoretisk undervisning, omfattande gymnastikundervisningens metodik, gymnastikens

betydelse för ungdomens kroppsutveckling och hälsa, underrättelser

ur gymnastikens historia och slutligen en liten samaritkurs. Där

de lokala förhållandena möjliggöra det, skall simning övas.

Musik.

Musikundervisningen upptar i de preussiska lärarbildningsanstalterna

jämförelsevis mycken tid, beroende därpå att ifrågavarande anstalter

äro förbundna att utbilda sina elever så, att dessa skola kunna ej blott

meddela sångundervisning i skolorna utan även fullgöra kantors- och

organisttjänst i kyrkorna. Icke så få lärarbefattningar på landsbygden

och i de mindre städerna äro nämligen förenade med kantors- och organistbefattning.

Detta har länge ansetts som en stor olägenhet vid lärarutbildningen,

och olika utvägar ha föreslagits till förändring. Dels har

man yrkat på eu särskild kurs för utbildning av organister, så som ju

förhållandet är hos oss; dels har man tänkt sig införandet av församlings

-

64

PREUSSEN.

diakoner, vilka då skulle övertaga kantors- och organistuppdraget, som

sålunda skulle flyttas från lärarna.

Emellertid har ännu ingenting dylikt blivit genomfört, och därför

ha vederbörande även 1901 varit tvungna att vid lärarutbildningen låta

musiken behålla en ställning, varigenom den kräver mera tid än något

annat ämne. I preparandanstalterna har detta ämne i III klassen 4, i II

klassen 5, i I klassen 6 och i seminarierna i varje klass 5 undervisningstimmar

i veckan. Av dessa timmar synas 2 i veckan i var klass ägnas

åt sången, varvid huvudvikten skall läggas på inövandet av koraler, folkvisor,

fosterländska sånger och liknande saker. Av instrumentalmusik

förekomma violin-, piano- och orgelspelning. I seminarieklasserna är pianospelningen

lärjungarnas privatsak, ehuru de, som ägna sig däråt, erhålla

undervisning av seminariets musiklärare. I preparandanstalterna skola de

lärjungar, som ha ringa musikalisk begåvning, uteslutas från orgelspelningen,

och i seminarieklasserna skola dylika lärjungar genom konferensbeslut

befrias ifrån all musikundervisning utom sång- och violinövningarna.

Lanthushållning.

(Landwirtschaftlicher Unterricht.)

Den här ifrågavarande undervisningen motsvarar ämnet trädgårdsskötsel

hos oss och är även till arten i mångt och mycket detsamma.

Lärjungarna skola göra bekantskap med jordens skötsel och odlandet av

de vanligaste lantbruksväxterna, men huvudvikten lägges på odlingen av

köksväxter, på plantering och skötsel av fruktträd och de vanligaste trädgårdsblommorna

samt på handledning i anläggandet av skolträdgårdar.

Eventuellt kan även undervisning i silkesodling och biskötsel förekomma.

Undervisningen i detta ämne pågår under 2 läsår (III och II seminarieklassen)

med blott en timme i veckan. Men som redan är nämnt skall

naturkunnigheten på alla de punkter, där den det kan, räcka handen åt

den nu nämnda undervisningen.

o

PREUSSEN.

65

En blick på hår angivna kurser ger vid handen, att det är ett rätt

aktningsbjudande kunskapsraått, som den preussiske folkskolläraren för sin

utbildning har att tillägna sig. Det är en senare tids åskådning, soin framkallat

föreskrifterna härom liksom ock flera av de redan refererade anvisningarna

beträffande studiesättet. Ännu så sent som vid mitten av 1800-

O

talet ansåg man, att folkuppfostran skulle lida skada genom en högre

bildning hos lärarna, enär dessa därigenom bleve främmande för folket.

o O

Även i Preussen har i detta avseende uppfattningen betydligt förändrat

si" under de senaste årtiondena. Den nutida kulturen är av den art, att

O

den måste uppbäras av en jämförelsevis god bildning hos hela folket. I

den tävlan, som på olika områden pågår mellan nationerna, har folkbildningen

visat sig vara en särdeles viktig faktor. Staten har därför stort

intresse av att sörja för fullt effektiv utbildning av lärarna, och man synes

därvid numera icke låta skrämma sig av fördomen, att en bättre bildning

skulle avlägsna läraren från folket, sedan man funnit, att den bildade

läraren har bättre förståelse för folket och dess intressen än den halvbildade.

Förr ville man giva den praktiska utbildningen till väsentlig del

samtidigt med den teoretiska på så sätt, att undervisningen i seminarieklasserna

meddelades i den form, som de blivande lärarna skulle ge den

i folkskolan. Det var vid tiden för de stiehlska regulativens utfärdande,

som denna metod härskade i Preussen, men ännu 1872 var den därstädes

ej alldeles avlyst. »Undervisningen ger överallt tillika med innehållet även

metoden», och »den undervisning, som seminaristerna mottaga, skall till sin

form vara ett mönster för den, som de såsom lärare senare skola meddela»

— så hette det bland annat i § 10 av de »Allmänna bestämmelserna» nyssnämnda

år. Emellertid har den ifrågavarande metoden visat sig onaturlig

och för en verkningsfull seminarieundervisning hinderlig och har icke

blivit anbefalld i 1901 års bestämmelser.

Dessa bestämmelser, som skarpare skilja mellan allmänbildning och

fackutbildning, låta bibringandet av kännedomen om folkskolans undervisningsform

vara en uppgift för metodikundervisningen och de praktiska

övningarna i skolan. Undervisningen i seminarieklasserna får som sig bör

9 — 082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

PREUSSEN.

()(>

rätta sig efter elevernas ålder och bildningsståndpunkt. I de olika ämnena

ges anvisning rörande mera fria självstudier, och i seminariebiblioteken

tillhandahållas populärvetenskapliga arbeten för dessa studier.

6. Obligatoriska lärarprövningar.

I Preussen liksom i allmänhet i Tyskland lägges som bekant stor

vikt vid examina. För folkskollärarna finnas två obligatoriska prövningar.

Den första, som förrättas vid avgången från seminariet, kallas avgångsprövning

eller första lärarprövningen (Seminarentlassungspriifung, erste

Lehrerprufung) och berättigar till mera tillfällig anställning som lärare i

folkskola. Den andra prövningen, som skall följa tidigast två, senast fem

år efter den första, kallas andra lärarprövningen (zweite Lehrerprufung)

och berättigar till ordinarie anställning vid folkskola.

Avgångsprövningen.

Denna förrättas av en prövningskommission, bestående av provinsialskolkollegiets

kommissarie såsom ordförande, en bezirksregeringens

kommisarie samt av direktorn och samtliga ordinarie lärare vid seminariet.

Examen börjar med skriftliga prov, nämligen:

1) eu uppsats över något ämne, hämtat från undervisnings- och

uppfostringsläran eller från pedagogikens historia eller från den tyska

litteraturen;

2) och 3) bearbetning av en uppgift i religionslära och en i historia;

4) eu översättning från det främmande språket till tyska;

5) för dem, som deltagit i orgelspelning och harmoni lära, bearbetning

av en koral.

För första uppgiften medges en tid av 4 timmar, för var och en

av de övriga 2 timmar.

Efter det skriftliga provet utdelas uppgifter för ett praktiskt undervisningsprov

i övningsskolan, och två dagar lämnas lediga till förberedelse

för nämnda prov, som för varje elev består i hållandet av eu lektion i

PREUSSEN.

G7

något av skolans obligatoriska ämnen jämte uppsättandet av utförlig disposition

till nämnda lektion.

Till sist förrättas muntlig prövning i pedagogik, religionslära, tyska,

historia, det främmande språket och i samtliga folkskoleämnens metodik.

Före 1901 skulle den muntliga prövningen ske inför samtliga kommissionens

medlemmar. Numera tillkommer det ordföranden att bestämma, i

vilken utsträckning undervisningsproven och den muntliga prövningen

skola ske inför hela kommissionen eller i avdelningar. I varje avdelning

skola minst tre medlemmar av prövningskommissionen vara närvarande.

De seminariets egna elever, som utfört alltigenom goda skriftliga

prov, befrias från muntlig prövning. De elever, vilka vid flyttningen till

högsta klassen icke erhållit fullt betyg i naturkunnighet och geografi, skola

i avgångsprövningen prövas i dessa ämnen. Lfter prövningsresultatet i

det hela avgör kommissionen, om examen skall godkännas eller icke.

Därvid är att iakttaga, att i ämnena pedagogik, religionslära, tyska och

historia intet underbetyg får förekomma, såframt examen skall kunna godkännas.

Eu privatist får icke heller ha underbetyg i matematik.

Avgångsprövning står öppen även för aspiranter, som icke genomgått

seminariet, om de fyllt 20 år och därjämte förete intyg om oförvitlig

vandel och om sådana kroppsliga förutsättningar, som äro nödvändiga för

lärarkallet. De underkastas prövning i seminariets alla ämnen. Numera

är det blott undantagsfall, att någon, som icke är seminarieelev,

anmäler sig till prövning, enär de stegrade fordringarna i examen bereda

föga utsikt att bestå densamma utan att ha genomgått seminariet.

Andra lärarprövningen.

De studier, som den unge läraren under åren närmast efter avgången

från seminariet — vanligen på egen hand — driver för att förbereda sig

till den förestående andra lärarprövningen, böra också beaktas, då det är

fråga om den preussiske folkskollärarens ordinarie utbildning för kallet,

alldcnstund full kompetens för ordinarie anställning först genom nämnda

prövning vinnes.

Prövningen förrättas vid seminarierna på av myndigheterna offentli

gg jord tid och av samma examenskommissioner, som förrätta avgångs

-

68

PREUSSEN.

prövningarna. Avskaffandet av den andra lärarprövningen liar varit starkt

ifrågasatt. Läraren borde, menade man, genom själva sitt arbete i skolan

— vilket ju skolinspektören tar kännedom om och bedömer — få visa sin

skicklighet och lämplighet för ordinarie anställning. Emellertid bibehölls

dock vid lärarbildningsväsendets reformering 1901 den ifrågavarande

prövningen, dock med vissa förändringar. Förut hade den ofta bestått i

ett utrönande av att läraren vederbörligen repeterat seminariets lärokurser,

vadan ock prövningen i dagligt tal kallades repetitionsprövning (Wiederholungspriifung).

1 de nya bestämmelserna sägos uttryckligen ifrån, att

den icke får ha denna karaktär, utan att dess viktigaste uppgift skall vara

att utröna den duglighet läraren förvärvat att förvalta en skoltjänst, och,

för att därvid hans praktiska skolarbete skall kunna komma till vederbörligt

beaktande, skall hans ansökan om prövning åtföljas av detaljerat utlåtande

från folkskolinspektören. Har hans förhållande i tjänsten varit

otillfredsställande, kan bezirksregeringen till och med förvägra honom att

deltaga i prövningen. Som regel gäller, att läraren skall anmäla sig till

prövning, sedan han under minst två, högst fem år haft full tjänstgöring

vid skolor i Preussen. Bifalles ansökan, såsom väl i regeln är fallet, så

hänvisas av provinsialskolkollegiet den sökande till något av seminarierna

inom det bezirk, där han har tjänstgöring. Prövningen omfattar:

1) en uppsats över ett pedagogiskt ämne (skriven under bevakning

på 4 timmar);

2) ett undervisningsprov;

3) muntlig examination i pedagogik, i minst tre folkskolämnens

speciella metodik samt i ett kunskapsämne, som av examinanden väljes.

Vid den muntliga prövningen i pedagogik skall man beträffande

varje examinand söka utröna hans insikter rörande den preussiska folkskolans

historiska utveckling, hans förmåga att i undervisnings- och uppfostringsverksamheten

tillämpa psykologiska lärdomar, hans under tjänsten

vunna erfarenhet och hans bekantskap med de skolförordningar, som gälla

inom vederbörande bezirk. Läraren skall ha gjort ett särskilt pedagogiskt

arbete till föremål för specialstudium, och det tillhör nu kommissionen

att även tillse, med vilken grundlighet nämnda studium drivits. Vad det

valfria ämnet beträffar, förutsättes, att läraren även i detta utvalt något

PREUSSEN.

60

arbete till närmare studium eller på annat sätt gjort grundligare bekantskap

med någon viss gren av ämnet.

Om en lärare utexaminerats från seminariet, ehuru i något, ämne

luckor i hans kunskaper förefunnits, så att han till följd därav ej kunnat

erhålla fullt godkänt betyg i detta ämne, så skall vid den andra lärarprövningen

även utrönas, i vad man nämnda luckor bli\ it fyllda.

För den, som i prövningen godkännes, utfärdar kommissionen betyg,

som berättigar till ordinarie anställning. Den underkände äger tidigast

efter V2 års förlopp undergå förnyad prövning.

7. Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell.

Redan 1872 föreskrevs för de preussiska seminarierna, att till befrämjande

av undervisningsarbetet skulle vid vart och ett av dem, jämte

ett gott bibliotek, ett fysikaliskt kabinett och om möjligt ett kemiskt laboratorium,

finnas en ändamålsenlig sammanställning av de mest beaktansvärda,

resp. mest beprövade undervisnings- och åskådningsmateriellen.

Ifrån den tiden synes man också ha sörjt för att seminariebyggnaderna

därjämte innehålla, utom samlingssal, klassrum och lärarrum, även teckningssal,

musiksal, rum för biologiska och geografiska samlingar, biblioteksrum

och läsesal. Till seminariet hör vidare gymnastiksal och ofta även en

liten badinrättning.

Biblioteken äro ofta mycket rikhaltiga och väl ordnade. På flera

ställen i de nya läroplanerna föreskrives, att undervisningen skall stödjas

och utfyllas genom mera fritt studium av lämpliga arbeten. Sådana tillhandahållas

också i seminariebiblioteken. Och för att göra dessa lätt tillgängliga

har man på många ställen inrättat särskild läsesal. Hår biukar

man även framlägga till påseende nyare litteratur, som kan vara av större

intresse för eleverna i deras studier. Under sin seminarietid skall den

blivande läraren göra bekantskap med tillgänglig folk- och ungdomslitteratur.

Seminariebiblioteken innehålla därför en särskild rätt omfattande

samling av sådan litteratur. Slutligen ma nämnas, att äldre och mare

skönlitteratur och flera tidskrifter hållas tillgängliga.

70

PREUSSEN.

8. Seminariernas lärare.

Don närmaste ledningen av seminariet och en del av undervisningen

i detsamma bestrides av en direktor. Bland övriga lärare gör man skillnad

mellan seminarie-överlärare (Seminar-Oberlohrer) och seminarielärare (Seminarlehrer).

Många av direktorerna och överlärarna ha vunnit sin kompetens

genom omfattande universitetsstudier och särskild pedagogisk utbildning.

Men av de övriga torde flertalet ha på annan väg kommit in i seminarierna.

För att klargöra de olika sätt, på vilka man kan meritera sig

för anställning som lärare vid ett seminarium, är det nödvändigt att omtala

ännu ett par examina.

Personer, som önska anställning vid de läroanstalter, som motsvara våra

allmänna läroverk, ha att vid universitetet avlägga examen för högre lärartjänst

(Prlifung för das höhere Lehramt). För tillträde till denna examen

fordras bland annat studentbetyg och minst 3 års regelbundna universitetsstudier.

Examen, som omfattar prövning dels i filosofi, pedagogik, tysk

litteratur och (för kristna trosbekännare) religionslära, dels i tre andra

av examinanden valda ämnen, ger den teoretiska kompetensen. Den praktiska

vinnes genom provår in. m. Åtskilliga bland seminariernas lärare

ha meriterat sig på detta sätt.

För många har emellertid studiegången varit en annan. Det finns

en provning för lärare vid mellanskolor (Prufung der Lehrer an Mittelschulen).

Denna prövning förrättas av en kommission, som för detta

ändamål årligen bildas i varje provins. Prövning hålles i varje provins

två gånger årligen. Rättighet att undergå densamma ha ej blott präster

och sådana studenter, vilka efter avlagd mogenhetsexamen inskrivits vid

universitet och under minst tre år regelbundet ägnat sig åt universitetsstudier

för högre lärarexamen eller åt universitetsstudier i teologi, utan

även folkskollärare, som godkänts i den i en föregående avdelning omnämnda

andra lärarprövningen.

Prövningen omfattar pedagogik och två andra av examinanden bland

nedanstående ämnen valda: 1. religionslära, 2. tyska, 3. franska, 4 engelska,

5. historia, 6. geografi, 7. matematik, 8. botanik och zoologi,

PREUSSEN.

71

9. fysik och kemi jämte mineralogi. Examinanden har först att i hemmet

under en tid av 8—12 veckor skriva en uppsats över ett förelagt tema

inom något av de valda ämnena. Därefter sker prövningen dels skriftligt,

dels muntligt inför kommissionen.

Som exempel på vad som kräves för godkänd examen anföras har

fordringarna i ett bland ämnena, matematik. Allmän aritmetik till och

med beviset för binominalteoremet med godtyckliga exponenter; algebra

till och med tredjegradsekvationer och den algebraiska analysens viktigaste

serier; plan geometri till och med läran om harmoniska punkter

och linjer, kordaler, likformighetspunkter och axlar; rymdgeometri; plan

trigonometri; teorien för maxima och minima; plan analytisk geometri med

rätvinkliga koordinater till och med kägelsnitten; säkerhet i trigonometriska

tabellers användning.

Ovanstående ger en föreställning om huru pass mycket de fastställda

examenskurserna i matematik överskrida de förut angivna seminariekurserna.

I övriga ämnen äger ett liknande förhållande rum. I examen

in o-år även redogörelse för de båda valda ämnenas metodiska behandling

i högre flickskolor och mellanskolor ävensom undervisningsprov i ettdera

av dessa slags skolor.

Den som blivit i examen godkänd, erhåller betyg, som berättigar

till lärarbefattning i de nu nämnda skolorna i ämnen, som ingått i själva

examen eller i en på likartat sätt förrättad efterprövning.

Vill en sålunda kvalificerad lärare efter ytterligare studier underkasta

sig ännu en examen, den s. k. rektorspr övning en (Prufung der Rektoren),

så kan han därigenom vinna kompetens som föreståndare för högre

flickskola eller mellanskola eller som ledare för en större flerklassig folkskola,

och han kan på denna väg även bli ämneslärare vid ett seminarium.

Rektorsprövning förrättas i varje provins två gånger årligen av de

nyssnämnda prövningskommissionerna. Rättighet att genomgå densamma

ha blott sådana sökande, som äga åtminstone den kompetens, som erfordras

för lärare vid högre flickskolor eller mellanskolor, och som dessutom varit

i tjänst som lärare under minst tre år. Prövningen omfattar följande

kunskapsområden: psykologi; alla grenarna av pedagogiken inklusive skol

-

72

PREUSSEN.

författning och skolförvaltning; speciell metodik i alla skolämnena, även

innefattande en översikt av den historiska utvecklingen av ämnenas metodiska

behandling och kännedom om de viktigaste Äktenskapliga hjälpmedel,

som stå läraren till buds; slutligen i vissa fall även främmande språk.

Aven denna prövning inledes med utarbetandet i hemmet av en uppsats

över föielagt tema på en tid av 8 12 veckor. Själva examen inför kom

missionen

är såväl muntlig som skriftlig.

Lärarna i övningsämnena besitta i regeln en jämförelsevis mycket

omfattande allmänbildning. För den speciella utbildningen i teckning finnas

teckningslärarseminarier, förbundna med konstskolorna i Berlin, Breslau,

Kassel, Königsberg och Dusseldorf. För utbildning av musiklärare finnes

ett särskilt musikinstitut i Berlin (Königl. akad. Institut för Kirchenmusik)

och föi gymnastiklärare en gymnastikanstalt (Königl. Turnlehrerbildungsanstalt),

ävenledes i Berlin. Dock kunna tecknings- och gymnastiklärarna

även förskaffa sig de nödiga kunskaperna och färdigheterna på annan väg

och vinna den formella kompetensen genom att undergå prövning inför

någon av de kommissioner, som för sådant ändamål äro tillsatta. De°lärare,

som sköta undervisningen i lanthushållning, bruka ha genomgått en kortare

kurs vid någon lantbruksskola.

9. Kvinnliga och privata seminarier.

I Preussen har man liksom i allmänhet i Tyskland blott ett jämförelsevis

ringa antal lärarinnor vid folkskolorna, och staten underhåller

blott ett litet antal kvinnliga folkskoleseminarier. I början av år 1911

funnos 17 sådana (mot omkring 180 manliga).

Till en böljan var utbildningskursen vid de kvinnliga seminarierna

ofta blott 1-årig, stundom 2-årig. Nu är kursen i regeln 3-årig.

Utom de jämförelsevis få lärarinneseminarier, som underhållas av

staten, ha hittills funnits en stor mängd dylika anstalter av kommunal

eHei privat natur. Några av dessa äro fristående seminarier, men de

flesta ha utgjort lärarinnebildningskurser, förenade med högre flickskolor.

PREUSSEN.

73

I regeln ha också de kvinnliga seminarieeleverna kommit från dessa flickskolor.

Några preparandanstalter av den art som de för manliga elever

inrättade finnas icke för flickor. De högre flickskolorna lämna talrika

skaror av väl skolade inträdessökande. Men man har även i Preussen insett

det olämpliga i att lärarinnekåren nästan uteslutande rekryteras med

stadsflickor. För att flickor från landet, som icke varit i tillfälle att

genomgå någon högre flickskola utan erhållit sin undervisning i folkskolan,

icke måtte alldeles utestängas från lärarinnekallet, har man därför vid

några lärarinneseminarier inrättat två förberedande klasser. Följande timplan

anses typisk för en sådan förberedande avdelning.

Exempel på timplan för de förberedande klasserna vid ett

lärarinneseminarium.

Klass

Religionslära................

II.

3

I.

3

Tyska...................

4

4

Engelska..................1

4

4

Historia..................

2

2

Geografi..................

2

2

Räkning..................

3

3

Naturkunnighet...............

O

O

3

Teckning..................

2

2

Skrivning.................

2

2

Handarbete.................

2

2

Sång....................

1

1

Gymnastik.................

2

2

Summa

i SO

| 30

Seminarieavdelningarna hava sins emellan varit mycket olika. Emellertid

må bär meddelas ett par exempel på timplaner även från dessa.

10—082815 Folklind er v.-kom, bet. 1. Folkskolesein. Band 4.

74

PREUSSEN.

Exempel 1.

KlaSs

III.

II.

I

Pedagogik .................

3

3

3

Religionslära................

3

4

3>)

'') därav 1 metodik.

Tyska...................

5

5

3M

*) därav 1 metodik.

Franska ..................

(3)

(3)

(3)

valfritt.

Engelska..................

3

3

3

Historia..................

2

- 2

2

Matematik.................

'' 5

4

1'')

*) metodik.

Naturbeskrivning..............

2

1

\ l1)

■) metodik.

Fysik och kemi...............

2

2

1

Geografi ..................

2

2

l1)

‘) metodik.

Teckning..................

2

2

2

Gymnastik •................

2

2

i

Körsång..................

1

1

i

Klassång..................

1

1

! *

Violinspelning...............

1

1

Pianospelning...............

(11

(1)

—

valfritt.

Handarbete.................

1

1

—

Metodik och provlektioner..........

—

4

Övningsundervisning............

4-6

1

Summa obligatoriska lektioner

35

34

30-32

!

Lärarinneutbildningen har hittills oftast varit gemensam för folkskollärarinnorna

och för dem, som önskat anställning vid de högre flickskolorna.

För de senare hava de föreskrivna fordringarna i tyska och historia varit

något större. Men huvudolikheten har bestått däri, att för anställning i

flickskola fordrats prövning i franska och engelska, vilket däremot icke

varit föreskrivet för folkskollärarinnorna, ehuruväl dessa i regeln både

studerat åtminstone ett av nämnda språk och undergått prövning i detsamma.

Som redan antytts, har också utbildningen för båda slagen av lärarinnor

oftast varit gemensam. Dock har man på några ställen gjort

en skillnad. Av de båda timplanerna från lärarinneseminarier ger n:o 1

PREUSSEN.

(0

Exempel 2.

Klass

-------

—

in.

II.

I.

i

Pedagogik .................

2

3

6

I översta klassen (I) före-

Religionslära................

2

_O

2

kommer dessutom något prak-

Tyska ...................

4

4

4

tiska nndervisningsövningar.

Franska ...............

4

4

4

Engelska..................

4

4

4

Historia..................

3

2

2

Matematik................

2

2

2

Naturkunnighet...............

3

2

2

Geografi ..................

1

1

2

Teckning..................

2

1

—

Skrivning.................

JL

2

1

2

—

Handarbete.................

i

1

—

Sång....................

2

2

2

Gymnastik.................

1

1

1

Hospitering i skolan............

—

1

1

Summa

31i

30i

32

exempel på en plan, som tillämpats, där man lagt huvudsaklig vikt på

utbildandet av folkskollärarinnor, och n:o 2 härleder sig från en anstalt,

som haft till huvudsyfte att utbilda lärarinnor för högre flickskolor. Likheten

mellan exemplet 1 och timplanen för de manliga preussiska seminarierna

är ju omisskännelig.

Den 18 augusti 1908 utfärdades bestämmelser rörande omorganisation

av det högre flickskoleväsendet i Preussen. (Bestimmungen uber die

Neuordnung des höheren Mädchenschulwesens.) Dessa bestämmelser trädde

i kraft vid påsken år 1909. Lärokursen i den högre flickskolan skall nu

vara tioårig (motsvarande hos oss en sjuårig högre flickskolekurs med tre

förberedande klasser). Bland överbyggnaderna på den högre flickskolan

märkas högre lärarinneseminarier med fyraårig utbildningskurs.

PREUSSEN.

71)

Timplan för högre lärarinneseminarier.

Vetenskapliga ämnen.

Vetenskapliga fortbild- ningsklasser.

Tillsam-

P. (Prak-

man.

tiskt år.)|

in.

II.

I.

\

Religionslära...................

3

3

3

!)

l2)

Pedagogik ......................

2

2

2

0

3

Tyska ......................

3

3

3

9

l2)

Franska.....................

4

4

4

12

| 1 2)

Engelska.....................

4

4

4

12

Historia.....................

2

2

2

0

1 1 2)

Geograii......................

2

1

1

4

Matematik....................

4

4

4

12

1 »)

Naturkunnighet..................

2

3

3

8

1 »)

Undervisningsprov och anvisningar för sådana ....

—

(4)M

4

Undervisning i skolan...............

—

—

4-6

Äktenskapliga övningar..............

—

_

—

8 4)

Tillsammans

2<>

20

2li

78

20

(25 27)

Tekniska ämnen.

Vetenskapliga fortbild- ningsklasser.

Tillsam-

P. (Prak-

mans.

tiskt år.)

III.

n. i.

Teckning........

............. 2

2

1

5

Sång..........

............. 1

i

1

3

—

: Gymnastik.......

............. 3

3

3

!)

3

Tillsammans (>

6 !

5

17

3

Anm. De vetenskapliga övningarna under det praktiska året skola uppmuntra

till självständigt vetenskapligt arbete och äro bestämda i första rummet

för tyska, franska och engelska (språkhistoriskt och litteraturhistoriskt arbete)

och för matematiskt-naturvetenskapliga studier. Åt var och en av dessa fyra

branscher äro avsedda två veckotimmar, som böra läggas intill varandra.

x) Inberäknade i timtalet för andra ämnen, i stället för vilka de förekomma under

enskilda timmar.

2) Metodik och införande i ämnets litteratur.

3) Metodik och undervisning rörande experiment.

4) Se anm.!

PREUSSEN.

i (

Genom eu prövning, som förrättas med de elever, som genomgått

de tre vetenskapliga fortbildningsklasserna, kunna dessa elever förvärva

rättighet att deltaga i arbetet under det praktiska året. Godkännas de

därjämte i en praktisk och metodisk prövning vid slutet av det praktiska

året, så erhålla de därmed kompetens för anställning såsom lärarinnor

vid mellanskolor och högre flickskolor (såsom icke akademiskt bildade

lärarinnor). () Den sålunda vunna kompetensen innesluter kompetens

för lärarinnetjänst vid folkskola.

Enligt bestämmelser av den 15 mars 1909 kunna de elever, som

redan före påsken 1909 inträtt i lärarinneseminarier, gemensamt, såsom ju

förut oftast skett, utbildas, vare sig utbildningen avser lärarinnetjänst vid

mellanskolor och högre flickskolor eller den avser tjänst vid folkskola.

Däremot är det enligt nämnda bestämmelser från och med påsken 1909 icke

tillåtet att vid undervisningen sammanföra sådana nyinträdande seminarister,

som vilja förbereda sig till prövning för lärarinnekall vid mellanskolor

och högre flickskolor, med sådana, som blott eftersträva kompetens för

lärarbefaGning vid folkskola.

Vid statens samt vid de examensberättigade stats- och privatseminarierna

förrättas lärarinneprövning såsom avgångsprövning från seminariet.

Men då det gives ett mycket stort antal särdeles av de privata

seminarierna, som icke ha examensrätt, så förrättas därjämte på flera

ställen fristående lärarinneprövning inför särskilda kommissioner.

Ingen kan erhålla betyg som lärarinna, med mindre hon fyllt 19 år.

Med anledning därav brukar man i de treåriga kurserna ej intaga flickor,

som äro under 16 år.

För lärarinnorna finnes ingen prövning motsvarande andra lärarprövningen

(zweite Lehrerprufung) föreskriven. De, som önska vidare utbilda

sig i de olika övningsämnena (teckning, musik, gymnastik, handarbete

och huslig ekonomi), ha tillträde till sådana specialkurser och prövningar,

som för detta ändamål äro anordnade.

x) I de högre flickskolorna skola under minst hälften av timmarna i kunskapsämnena

(in den wissenschaftlichen Fächern) på mellan- och överstadiet (d. v. s. de sju övre klasserna)

undervisningen meddelas av akademiskt bildade lärare och lärarinnor. 1 de högre lärarinneseminarierna

skall all undervisning i kunskapsämnena besörjas av akademiskt bildade överlärare

och överlärarinnor.

78

PREUSSEN.

10. Folkskollärarnas fortbildning.

För den preussiske folkskolläraren står ett betydligt antal möjligheter

till fortbildning öppna. Redan i det föregående äro vissa examina

omtalade, genom vilka han kan förvärva sig vitsord om ökad kompetens.

Studierna för den ena eller andra av dessa examina drivas av mången i

rätt avsevärd mån enskilt jämsides med arbetet i skolan och med ledning

av de impulser, som givits under seminarietiden, och under rådfrågande

av studiehandböcker m. in. Men därjämte är att märka, att det gives eu

mängd anordningar av olika slag, ägnade att erbjuda läraren hjälp och

ledning i arbetet på fortbildningen, vare sig detta arbete är ämnat att

utmynna i någon av de nämnda examina eller icke. I regeln äro samma

bildningsmedel tillgängliga även för lärarinnorna.

Föreningsrörelsen har i hög grad främjat fortbildningen. För folkskollärarkåren

i hela Tyskland finns den stora tyska lärarföreningen

(Deutscher Lehrerverein) med över ett hundra tusen medlemmar. Inom

denna förenings talrika lokalavdelningar råder ett livligt pedagogiskt intresse.

Månatligen bruka sammankomster med föredrag, diskussioner,

mönsterlektioner, sångövningar och dylikt hållas.

Genom föreningens åtgöranden ha på flera ställen vetenskapliga

föreläsnings- och övningskurser för lärare kommit till stånd. Till eu

början gåvos sådana kurser blott vid vissa universitet, men för att ett

större antal lärare måtte bli i tillfälle deltaga i dem, ha på sista tiden

åtskilliga lokalföreningar även träffat avtal med lärare från närmaste universitet

om vetenskapliga kurser, givna inom lokalföreningen i dennas

hemort. En sådan kurs kan t. ex. bestå av en föreläsning: eller övnino- i

veckan under loppet av 1 2 eller 1 4 år.

Många lokalföreningar underhålla även bibliotek, som stå till medlemmarnas

förfogande. Genom föreningsverksamheten ha på ett par ställen

storartade centralbibliotek samt skolhistoriska samlingar kommit till stånd.

Det stora pedagogiska centralbiblioteket i Leipzig, som 1871 grundades

såsom en Comeniusstiftelse och för närvarande innehåller betydligt mer

än 100,000 band, underhålles genom bidrag från Tysklands lärare, från

myndigheter och förläggare samt står öppet för utlåning till lärare från

PREUSSEN.

79

alla delar av Tyskland. Tyska skolmuseet i Berlin, som 1876 grundades

av Berlins lärarförening, förfogar bland annat över mer än 30,000 böcker

och handskrifter, som ävenledes äro tillgängliga för utlåning till lärare

från hela Tyskland.

Den preussiska staten har också på flera olika sätt sörjt för lärarnas

fortbildning. Den understödjer de i alla landsdelar bildade lärarbiblioteken.

Skolinspektörerna hålla alltemellanåt konferenser med lärarna inom

ett större eller mindre område, varvid föredrag och diskussioner i olika

ämnen förekomma. De ovan omtalade undervisningsanstalterna för tecknings-,

musik- och gymnastiklärare stå öppna även för folkskollärare.

Dessutom äro kortare informationskurser anordnade för lärare, som vilja

söka vidare utbildning i ett eller annat ämne, särskilt i de s. k. ö\ ningsämnena.

Undervisningen är kostnadsfri, och mindre stipendiebelopp utdelas

för att underlätta vistandet å den ort, där kursen pågår. Särskilda

kurser finnas också, vilka avse att göra folkskollärarna kompetenta till att

meddela undervisning i olika slag av fortsättningsskolor.

På senare tid har man även i Tyskland börjat intressera sig för

gosslöjd. Sådan är icke införd i de preussiska seminarierna, men i en

del städer tinnas anordnade slöjdkurser för lärare, varjärate slöjdseminariet

(das Handfertigkeitsseminar) i Leipzig är tillgängligt även för lärare från

Preussen.

Under senare delen av 1890-talet inrättades i Berlin en vetenskaplig

fortbildningskurs, som ställdes i nära samband med därvarande universitet.

Kursen förutsätter den bildningsgrad, som kan ernås genom undervisningen

i seminarierna. Följande ämnen äro obligatoriska: pedagogik och filosofi;

tyska språket och litteraturen; kultur- och konsthistoria; hygien och nationalekonomi.

Dessutom äga deltagarna välja bland följande ämnen: matematik;

geografi; fysik; kemi; zoologi; språkfysiologi; skolhygien; historia; franska

och engelska. Flera av universitetets professorer och docenter äro lärare

vid kursen, och många av föreläsningarna och övningarna försiggå i

universitetets lokaler. Därjämte utnyttjar man flera andra av de bildningsmedel,

huvudstaden erbjuder, såsom museer, bibliotek och andra samlingar.

Hittills har emellertid denna kurs icke varit ägnad att i någon större

utsträckning tillfredsställa det förefintliga bildningsbegäret inom folkskol

-

80

PREUSSEN.

lärarkåren. Man har nämligen mottagit blott ett mycket ringa antal deltagare.

I icke så få länder ha numera folkskollärarna på grund av sin avgångsexamen

från seminariet rätt att inskrivas, studera och avlägga examen

vid universitet. I Preussen ha nämnda lärare blott som åhörare tillträde

till universiteten. Rätt att inskrivas på vanligt sätt och att efter fullbordade

studier avlägga akademisk examen kunna de för närvarande ernå

blott genom att i föreskriven ordning avlägga studentexamen. Dock är

att märka, att eu person, som avlagt godkänd avgångsexamen från seminarium

och icke har anställning som tjänsteman (Beamte) i staten, kommunen

eller kyrkan, kan av den inskrivningsförrättande myndigheten (die

Immatrikulationskommission) erhålla tillåtelse att inskrivas vid universitetet

för en tid av 4 terminer, likväl utan rätt att avlägga examina.

Vid den nyinstiftade Posen-akademien, som har karaktär av universitet,

vistas bland andra även många, som avlagt avgångsexamen vid seminarium.

Dessa kunna numera få avsluta sina studier vid denna akademi

med en prövning och erhålla betyg.

Liksom hos oss förekomma också i Preussen sommarkurser vid universiteten.

Särskilt gäller detta om universiteten i Greifswald, Marburg,

Breslau och Kiel, vilka i regeln årligen anordna feriekurser, som stå öppna

även för folkskollärare och flitigt besökas av dessa.

I detta sammanhang må även nämnas, att många preussiska folkskollärare

göra resor till utlandet, ofta i syfte att vid främmande universitets

feriekurser eller på annat sätt idka språkstudier. 11

11. Reformsträvanden.

Alltjämt pågår inom intresserade kretsar i Preussen en mycket livlig

diskussion av frågorna om folkskollärarnas utbildning och fortbildning.

Bland de många olika önskemål, som därvid framkommit, synas följande

vara de för närvarande mest betydelsefulla.

Redan förut är frågan om folkskollärarnas tillträde till universiteten

berörd. Att folkskollärarna, åtminstone de bäst kvalificerade bland dem,

måtte få rätt att vid universiteten idka studier och där avlägga examen,

PREUSSEN.

81

är en önskan, som länge gjort sig gällande i Preussen. Det skulle föra

för långt att här redogöra för alla de skäl, som anföras för och emot.

Det må blott erinras, att man i flera andra länder, bland dem även några

tyska stater, som det synes utan olägenhet medgivit en dylik rätt och att

efter den väsentliga höjning, som skett i de preussiska seminariekurserna

genom 1901 års bestämmelser, även framstående universitet smän finna det

nämnda önskemålet genomförbart.

Ett annat reformsträvande är det, som berör lärarna vid seminarierna.

Deras avlöningsförhållanden ha gjort, att för de dugligaste lärarna ha

seminarieplatserna blott blivit ett genomgångsstadium till bättre avlönad

befattning. Önskemålet är därför, att de i ekonomiskt hänseende icke

ställas sämre än gymnasielärarna. Erfarenheten har visat, att om seminarieundervisningen

verkligen skall bli, vad 1901 års bestämmelser avsett, så

kräves en verkligt framstående lärarkår vid seminarierna. Att varje där

tjänstgörande ämneslärare borde ha idkat grundliga universitetsstudier i

sina ämnen, framhålles därvid ofta som en nödvändighet.

Denna fråga brukar också kombineras med den ovan berörda. Da,

såsom hittills ofta skett i Preussen, framstående folkskollärare genom fortsatta

studier ville förvärva kompetens för ämneslärartjänst vid seminariet,

borde — menar man med rätta — dessa studier drivas vid universitetet.

Man plägar därvid hänvisa till att särskilt i Schweiz och konungariket

Sachsen seminarierna på antydd väg erhållit mången grundligt bildad och

för sin uppgift intresserad lärare.

Slutligen må framhållas, att en omorganisation av folkskollärarinneutbildningen

anses behövlig. Många önska, att denna skall stå på

samma nivå som lärarnas. Då emellertid överansträngning i hög grad

förekommit inom de kvinnliga seminarierna, hade, redan innan 1908

års bestämmelser angående flickskoleväsendet in. in. kommit, krav framställts

på att kursen i dessa skulle göras 4-årig, och att för de inträdessökande,

som komma från folkskolorna, kvinnliga preparandanstalter skulle

upprättas. För handarbete, huslig ekonomi, teckning och gymnastik ville

man ha särskilda kurser, vilka skulle ställas i samband med seminariet men

kunna, för dem som så önskade, genomgås, sedan den övriga seminariekursen

vore avslutad. Likväl önskade man, att teckning och gymnastik fortfa

11—082815

Folkunderv-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

PREUSSEN.

82

rande skulle förekomma som obligatoriska ämnen pa seminariets timplan.

Teckningsfärdighet är ju nödvändig för studierna i övrigt, och åt kroppsövningar

ville man av hänsyn till elevernas hälsa giva större utrymme

än förut.

Sedan de bestämmelser av åren 1908 och 1909, vilka förut berörts,

utkommit, ha av en folkskollärarinneförening (Landesverein preussischer

Yolkssehullehrerinnen) framställts vissa önskningar i en skrivelse, som i

januari 1910 inlämnades till kultusministern. I denna erinras om den

redan förut framställda fordran, att seminarietiden för de blivande folkskollärarinnorna

må bliva fyra år. 1 fråga om förbildning önskar man

nu, att för inträde bland annat skall fordras fullständig kurs i högre flickskola

eller likvärdig bildning (eventuellt med undantag för ett av de båda främmande

språken). Vidare uttalas missbelåtenhet med de ovan berörda bestämmelser,

enligt vilka de blivande folkskollärarinnorna icke få utbildas

tillsammans med dem, som eftersträva tjänst i mellanskolor och högre

flickskolor. Vad man ivrigast önskar är »enhetliga» seminarier, d. v. s.

gemensamma för båda slagen av kvinnliga seminarister. Dessa seminarier

tänker man sig organiserade i rätt stor likhet med de högre lärinneseminarierna

enligt 1908 års bestämmelser. Dock vill man ha större utrymme

för samhällslära, nationalekonomi och socialpedagogik. I stället skulle

blott ett av de moderna främmande språken vara obligatoriskt; ett annat

och latin tänker man sig som valfria ämnen. Vid varje sådant seminarium

skulle finnas en folkskola som övningsskola.

12. Tillägg.

Under år 1911 ha i Preussen nya bestämmelser angående folkskolelärarinneexamen

utfärdats. Prövningen skall ske efter de bestämmelser,

som redan förut voro givna för avgångsexamen från de manliga seminarierna.

De kunskaper och färdigheter, som skola fordras, bestämmas i allt

väsentligt genom läroplanen för de manliga seminarierna. Därför skola

också med få undantag 1901 års läroplaner för de manliga seminarierna

och de manliga preparandanstalterna användas i motsvarande anstalter för

kvinnlig ungdom. Följande undantag förekomma. De kvinnliga eleverna

PREUSSEN.

83

skola ha undervisning i kvinnligt handarbete; i stället sker för dem en

inskränkning i musikundervisningen. I stället för undervisning i lanthushållning

för de manliga eleverna kommer hushållslära för de kvinnliga.

För övrigt skall i alla ämnen vid urvalet av lärostoff i de kvinnliga semi

-

narierna hänsyn tagas till den kvinnliga egenarten, och vid de kvinnliga

elevernas undervisning i pedagogik skall särskild uppmärksamhet ägnas åt

det för flickors uppfostran viktiga.

Någon prövning motsvarande den för de manliga lärarna föreskrivna

andra lärarprövningen har icke införts för lärarinnorna och kommer sannolikt

heller icke att införas för dessa. Sin fulla kompetens för slutgilti

anställning i offentlig skoltjänst erhålla de examinerade lärarinnorna, därigenom

att de av vederbörande myndighet förklaras därtill berättigade.

Detta får ske först sedan tre år förflutit efter det lärarinnan avlagt sin

examen och hon två år haft full sysselsättning i offentlig skoltjänst.

&o.

84

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

VI. Mellersta och södra Tyskland.

Av J. Franzén.

1. Historik.

De törsta spridda försöken till upprättande av lärarutbildningsanstalter

i Tyskland datera sig från senare hälften av 1600-talet. Till dessa

försök höra bland annat de åtgärder, som på hertig Ernst den frommes i

(rotha initiativ under hans efterträdare f redrik II vidtogos genom upprättande

av de s. k. »seminaria scholastica».1) Längre fram ordnades saken så,

att i varje biskopsstift en skicklig »skolmästarelärare» anställdes, som skulle

förbereda läraraspiranterna för deras kall. Pietister och filantropinister

foi tsatte på den inslagna vägen. Med Franckes och Basedows uppfostringsanstalter

voro lärarseminarier förenade.

Det var dock först under senare hälften av 1700-talet, som lärarseminarierna

togo fart. [Tnder denna tid uppstodo emellertid ett jämförelsevis

stort antal sådana seminarier inom olika delar av Tyskland. '' För lärarutbildningen

voro dock många av dessa anstalter icke av synnerligen stort

värde. De voro mestadels bihang till gymnasier, realskolor och andra

läroanstalter. »Furmos vid ett gymnasium några lärjungar, som icke förmådde

vidare fortsätta sina studier, men som hade lust att bliva folkskollärare,

lät man dem vid sidan av gymnasialundervisningen erhålla några

lektioner i pedagogik, kateketik och musik, stundom även i åkerbruk och

trädgårdsskötsel; man gav dem en präst till inspektor och tillät dem att

’) Se Preussen av Otto W. Sundén.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

85

förtjäna, några slantar genom meddelande av privatundervisning i familjer

eller genom att sjunga på gatorna; för några av dem ombesörjde man stipendier,

gratismåltider o. d. — och så kallade man det hela ett folkskollärarseminarium»

(Lindner).

Det visade sig emellertid, att detta slag av seminarier icke förmådde

meddela någon i längden tillfredsställande lärarutbildning, detta särskilt

sedan ökade krav på undervisnings- och uppfostringsmetoder till följd av

Pestalozzis verksamhet hade börjat göra sig gällande. Så småningom förvandlades

därför seminarierna till självständiga anstalter, försedda med s. k.

mönsterskolor eller med övningsskolor, i vilka eleverna kunde förvärva sig

nödig skicklighet i undervisningens konst. 1 början av 1800-talet upprättades

dylika seminarier i hela Tyskland. Antalet av dessa stod visserligen

till en början icke i rätt förhållande till behovet av lärare, varför man såg

sig nödsakad att här och där inrätta särskilda korta kurser för läraraspiranter

under ledning av eu präst eller en skicklig folkskollärare, men etterhand

blevo de allt flera, och samtidigt härmed togo de med avseende på

organisation, läroplaner och undervisningsmetoder allt fastare gestalt.

Under första hälften av 1800-talet företedde seminarierna sålunda en betydande

utveckling både i yttre och inre avseende.

Med 1850-talet inträdde en stagnation, på vissa håll en tillbakagång.

Den starka reaktion, som i Preussen tog sig uttryck i de bekanta stiehlska

regulativen 1854, gjorde sig gällande även i det övriga Tyskland, om än

icke i samma utsträckning och i samma grad.

Redan på 1860-talet. togo dock seminarierna åter ny fart. Sedermera

hava de så småningom utan störande rubbningar utvecklat sig till

sin nuvarande ståndpunkt.

2. Seminariernas organisation.

Den nuvarande kursen för utbildning av folkskollärare är i de flesta

fall 6-årir>\ Seminarierna i konungariket Sachsen och de flesta Tyringer

C

CD n

staterna hava 6 ettåriga klasser. I Baden är seminariet visserligen fördelat

i ett 3-årigt proseminarium och ett 3-årigt lärarseminarium, men

läroplanen för båda bildar en sammanhängande enhetlig kurs. Elsass

-

86

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Lothringen, Wörttemberg och storhertigdömet Hessen hava 2-åriga prepai

andskolor och 3-åriga seminarier. Bajern har 3-årig preparandskola

och 2-årigt seminarium.

Preparandskolorna likasom de tre lägre klasserna av de sexåriga

seminarierna avse huvudsakligen att meddela den behövliga allmänbildningen,

i de självständiga seminarierna samt i de tre högre klasserna av de

enhetligt ordnade sexåriga seminarierna träder den pedagogiska fackbildningen

mer och mer i förgrunden.

För utbildning i undervisningens praxis äro seminarierna överallt

förenade med övningsskolor.

I allmänhet äro lärarbildningsanstalterna internat. För bostad,

värme och lyse samt föda få eleverna då betala eu viss summa. Ofta är

denna ganska ringa. I Wörttemberg t. ex. uppgår avgiften för kosten blott

till omkring 180 mark pr år. Då eleverna där erhålla statsstipendier till

ett belopp av 120 180 mark pr år, blir deras eget utlägg för seminarie

kursen

jämförelsevis obetydligt. I Bäjern få eleverna i ett för allt, tvätt

inberäknad, betala 570 mark. De flesta elever av kristen trosbekännelse i

Bäjern äro interner, alla judar däremot externer. I Altenburg äro eleverna

i de tre lägre klasserna interner, i de tre högre externer. På ett

och annat ställe, t. ex. i Weimar, är hela seminariet externat.

I internaten stå eleverna under ständig uppsikt, från det de stiga

UPP om morgonen kl. 5 a 5,30, tills de gå till sängs om aftonen kl. 9,30.

Allting gåi under hela dagen efter ett bestämt schema, till och med de

promenader, som vanligen äga rum två gånger om dagen, en efter middagen

och en på kvällen. Dessa promenader företagas gemensamt under

uppsikt av en lärare.

De flesta seminarier och preparandanstalter äro konfessionella institutioner.

Fn del hava dock simultan karaktär. Till det senare slaget höra

samtliga lärarbildningsanstalter i Hessen.

I Sachsen och Baden höra seminarierna till de högre skolorna, i

Sachsen enligt lag av den 22 augusti 1876, i Baden enligt lag av den 18

september 1909. Även annorstädes, särskilt i de mellantyska småstaterna

räknas seminarierna vanligen till de högre skolorna, ehuru sådant icke

genom lag är fastställt.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

87

Med avseende på de överordnade myndigheterna förete de olika staterna

stora olikheter.

I konungariket Sachsen är kultus- och undervisningsministeriet högsta

myndigheten. Alla statens undervisningsanstalter stå under dess omedelbara

uppsikt, ledning och förvaltning; ministeriet utnämner hela lärarpersonalen.

Även över privatanstalterna utövar det till viss del kontroll

och fastställer lärartillsättningarna. För alla skolor fastställer ministeriet

läroplaner, läroböcker och examina.

I storhertigdömet Hessen lyder hela skolväsendet under inrikesministeriet,

som har att utfärda allmänna förordningar samt dessutom avgöra

vissa skolärenden, som äro i skollagen angivna. Högsta ledningen av skolväsendet

och tillsynen över detsamma, med undantag för universitetet och

tekniska högskolan, utövas dock av eu överstyrelse (Oberste Schulbehörde),

såsom denna myndighet kallas i skollagen. Enligt en förordning av 1874

är dess officiella namn »Inrikesministeriets avdelning för skolärenden».

Utom ordföranden sitta i överstyrelsen två eller flera råd, vilka förut måste

hava beklätt något högre ämbete inom skolan, lagskipningen eller statsförvaltningen.

Ordföranden och en annan ledamot måste innehava kompetens

för någon högre lärarbefattning. Inom ministeriet är överstyrelsens

ordförande föredragande i alla skolärenden. Såsom mellaninstans mellan

överstvrelsen och de lokala myndigheterna står kretsskolkommissionen.

Denna har att såsom statens organ öva en mera detaljerad tillsyn och ledning

av hela folkskoleväsendet inom en krets. Den lyder omedelbart under

överstyrelsen och har således att utföra dennas order samt till densamma

avgiva erforderliga utlåtanden och berättelser.

I Baden är justitie-, kultus- och undervisningsministeriet skolornas

högsta myndighet. Omedelbart under denna lyda universiteten, polytekniska

skolan samt konst- och konstindustriella skolan i Karlsruhe. Alla

andra skolor stå under ledning och tillsyn av en storhertiglig överstyrelse

(Oberschulrat). Denna består av en rektor och tre andra skolmän samt

en katolsk och en evangelisk präst.

Wurttemherg har genom en ny folkskolelag av den 17 augusti 1909

erhållit en särskild folkskoleöverstvrelse, som består av två sektioner, en

katolsk och en evangelisk. Under den förra lyda alla katolska, under den

<8*

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

senare alla evangeliska skolor. Da så behöves, sammanträda dessa båda

sektioner till gemensamma förhandlingar under kultusministerns ordförandeskap.

3. Intagning av elever i seminarier och preparandskolor.

för inträde i första klassen av preparandanstalt eller sexårigt seminarium

fordras i allmänhet

att hava uppnått den ålder, vid vilken avgång från folkskolan får äga rum;

denna ålder utgör i regel fyllda 14 år, i Baden 16 år; maximialdern är satt till

2 å o år högre än minimiåldern;

att vara kroppsligen frisk;

att hava avlagt godkänt inträdesprov, för vilket fordras, att den sökande

väl inhämtat folkskolans lärokurs.

Ansökan om inträde skall vara åtföljd av

åldersbevis,

intyg om revaccination,

läkarintyg om den sökandes kroppsbeskaffenhet och hälsotillstånd,

avgångsbetyg från folkskolan eller betyg över erhållen undervisning i ett

högre läroverk,

förbindelse av den sökandes fader eller målsman, att denna vill ansvara för

de kostnader, som äro erforderliga för vistandet vid läroanstalten.

I Wurttemberg fordras dessutom prästbetyg om den sökandes intellektuella

anlag och sinnesförfattning, om hans religiösa och sedliga uppförande,

om hans böjelse för lärarkallet och om den uppfostran, som han

fått i hemmet.

För inträde i högre klass fordras att besitta eu ålder, som motsvarar

klassens, och att vid inträdesprovet ådagalägga erforderliga förkunskaper.

För inträde i de seminarier, som hava underlag av preparandanstalter,

fordras antingen godkänt avgångsbetyg från preparandanstalten eller

ock godkänt inträdesprov vid seminariet. Genom den senare bestämmelsen

är således möjlighet beredd för sökande att på annat sätt förvärva sig

sina förkunskaper ån vid eu preparandanstalt. Av sådana sökande fordras,

att de visa sig besitta kunskaper motsvarande dem, som förvärvas inom

preparandanstalten. Den minimiålder, som är bestämd för inträde vid

seminarierna, är 16 å 17 år, maximiåldern 20 å 24 år. De inträdessökande,

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

89

som icke komma från preparandanstalt, måste dessutom prestera de intyg

om ålder, vaccination in. in., som äro föreskrivna för sökande till preparandanstalt.

4. Läroplaner.

Det bildningsmål, som vid seminarierna uppnås, är tydligen olika,

allteftersom kursen är 5- eller 6-årig. Läroämnena äro också något

olika vid olika seminarier. Kurserna inom de olika ämnena stå i allmänhet

i jämnhöjd med vad som hos oss fordras för studentexamen. Detta

gäller dock icke Wurttemberg och Bäjern. Under de senaste åren har man

kunnat skönja en allmän strävan att vid seminarierna göra undervisningen

allt mera tidsenlig. Undervisningsmetoderna hava på flera punkter förbättrats,

och flerstädes umgås man med planer på seminariernas omorganisation.

I Baden har en sådan omorganisation helt nyligen blivit genomförd.

Den 27 februari 1904 utfärdades nämligen en storhertiglig förordning,

genom vilken den nuvarande folkskollärarutbildningen blivit bestämd.

Som exempel på timplan och lärokurser med metodiska anvisningar, torde

det vara lämpligt att här återgiva de för Baden gällande, ehuru de ingalunda

i alla avseenden äro mönstergilla.

Timplan för seminarierna i Baden.

Proseminariet.

Lärarseminariet.

Summa.

Kl. I.

Kl. II.

Kl. III.

Kl. IV.

Kl. V.

Kl. VI.

Pedagogik ...........

_

_

__

_

5

5

10

Religion............

3

3

3

3

2

2

It!

Tyska.............

5

5

0

5

4

4

28

Franska ............

4

4

3

3

2

2

IS

Historia............

2

2

2

2

2

2

12

Geografi............

2

2

2

i

—

—

7

Räkning............

3

3

3

3

2

2

10

Geometri............

2

2

2

2

2

2

1 1''-

12—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

90

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Proseminariet.

Lärarseminariet.

Summa.

Kl. I.

Kl. II.

Kl. III.

Kl. IV.

Kl. V.

Kl. VI.

Natur] ära...........

_

_

2

2

2

2

8

Naturhistoria..........

2

2

2

2

2

2

12

Hälsolära............

—

—

—

—

1

—

1

Välskrivning..........

1

1

—

—

—

—

2

Teckning............

3

3

3

3

2

2

10

Gymnastik...........

2

2

2

2

2

2

12

Sång..............

2

2

1

1

1

1

8

Fiolspelning..........

1

1

1

1

1

1

0

Piano- och orgelspelning.....

1

1

1

1

1

1

1

Harmonilära..........

—

—

—

1

1

1

3

33

33

32

32

32

31

193

Det är strängt förbjudet att utan överstyrelsens medgivande överskrida

detta timtal.

Lärokurser och undervisningsmetoder.

Pedagogik.

Kl. V. Det viktigaste av logiken och kunskapsteorien. Psykologi. Uppfostringslära.

Kl. VI. Pedagogikens historia. Allmän undervisningslära. Metodik och dess

historia. Läran om skolväsendet. I

I kl. V inträda ämnesgrenarna i här angivna ordningsföljd. I kl. VI

läses ämnets olika grenar parallellt med varandra.

I psykologi, vilket måste anses som ett grundläggande ämne, böra även

grunddragen av barnpsykologien liksom ock de psykopatiska företeelser, som för

uppfostran och undervisning äro av största vikt, komma till behandling.

I pedagogikens historia bör det mindre viktiga träda tillbaka för det stora

och betydelsefulla. Särskild vikt må läggas därpå, att eleverna genom läsning i

klassen eller genom självstudier få göra bekantskap med de mest kända pedagogernas

skrifter.

I läran om skolväsendet skall meddelas noggrann kännedom om skolhygienen,

om de badiska författningarna rörande läroplaner för folk- och fortsättningsskola,

skolans organisation, lärarnas tjänsteplikter, skolans myndigheter och

skolbyggnader.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

91

Elevernas praktiska övningar förberedas under senare hälften av kl. Y dels

genom en kort undervisning om frågor och svar, dels därigenom att eleverna få

åhöra några mönsterlektioner i seminariets övningsskola. Under de första veckorna

i kl. VI får varje elev i närvaro av övningsskolans klass- eller ämneslärare

göra några försök i att undervisa, på vilka kritik omedelbart följer. Därefter

följa under den återstående tiden i kl. VI självständiga undervisningsövningar,

varvid varje elev såvitt möjligt får undervisa i skolans samtliga ämnen. I slutet

av varje vecka förekommer samtal över dessa övningar. Utom klass- och

ämnesläraren böra även de elever, som åhört lektionerna, häri deltaga.

Samvetsgrann skriftlig förberedelse fordras icke blott för de första spridda

försöken utan även för den mera sammanhängande undervisningen.

Religion.

Läroplanen för denna undervisning fastställes av kyrkans högsta myndighet

och delgives läroanstalterna av överstyrelsen.

Tyska språket.

Kl. I. Läsning och förklaring av stycken ur den antagna läseboken för fortsättningsskolan.

Grekiska hjältesagor. Lättare dikter. Föredrag.

Enkla satser. Substantiv, adjektiv, räkneord, pronomen.

Uppsatser av berättande och beskrivande innehåll. Affärsskrivelser in. in.

såsom i fortsättningsskolan. Diktamensövningar.

Kl. II. Läsning av mönsterstycken på prosa och vers. Avdelningar av Homerus

i god översättning. Föredrag.

Sammansatta satser. Formläran avslutad.

Uppsatser: berättelser, beskrivningar, skildringar, förklaring av ordspråk.

Kl. III. Germanska sagor. Niebelungen- och Gudrunsångerna i nyhögtysk översättning.

Episka och lyriska dikter. Ballader och romanser. Diktningens

former. Föredrag.

Ordbildningslära. Ordfamiljer. Repetition av sats- och formlära.

Uppsatser i anslutning till undervisningen och skollivet.

Kl. IY. Översikt över tyska litteraturens historia till Klopstock på grundvalen

av föregående litteraturläsning. För införande i den dramatiska litteraturen

läses ett drama av Sofokles och ett av Moliére i god översättning,

därefter Lessings »Minna von Barnhelm». Schillers kulturhistoriska dikter.

Diktarterna. Föredrag.

Ljud- och uttalslära. Olika munarter med särskild hänsyn till den alle

manniska.

Uppsatser i anslutning till undervisningen och livet.

92

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Tyska litteraturens andra blomstringsperiod. Klopstocks oden. Avdelningar

av Lessings »Laokoon» och av hamburgerdramatik. Folkvisan.

»Iphigenie» av Göthe och »Jungfrun av Orléans» av Schiller. Ett drama

av Shakspeare i god översättning. Föredrag.

Tyska språkets historiska utveckling, särskilt med hänsyn till betydelseförändring.

Läsning av en medelhögtysk text.

Uppsatser som i kl. 1Y.

Prosaskrifter av Herder, Göthe och Schiller. »Hermann och Dorotea» av

Göthe. Dramer från klassiska perioder. De mest framstående representanterna

för tyska litteraturen efter Göthe med prov ur deras arbeten.

Övning i fritt föredrag.

Satsanalys med repetition av hela grammatiken.

Uppsatser som i kl. IV och V.

På alla stadier måste noggrant tillses, att eleverna lära läsa och tala

mönstergillt, att språkkänslan vårdas och kärleken till modersmålet och dess rika

litteratur väckes. Behandlingen av litterära verk skall särskilt på det högre stadiet

göras så levande och fängslande, att lärjungarna därigenom äggas till självstudier.

I kl. I och II förfärdigas en uppsats varannan vecka, i kl. III och IV en

var tredje och i kl. V och AD en var fjärde vecka. Särskild vikt bör läggas därpå,

att eleverna vänjas vid allt självständigare disponering. I de båda högsta klasserna

böra eleverna själva helt och hållet disponera sina uppsatser. Synnerligen

fördelaktigt för eleverna är det, om läraren även i de högre klasserna då och då,

sedan eleverna återfått sina uppsatser — ej förr — föreläser en av honom själv

författad mönsteruppsats.

Franska språket.

Kl. I. Uttalsövningar. Konjugation av avoir och étre. Substantiv, adjektiv

och pronomen. Fråga och negation. Talövningar.

Kl. II. Adverb, räkneord, regelbundna verbs konjugation. Förenade och självständiga

personliga pronomen. Particip passé. Talövningar.

Kl. III. Oregelbundna verb. Läsestycken på prosa. Talövningar.

Kl. IV. Det viktigaste av satsläran. Läsning av prosa och vers. Talövningar.

Kl. V. Avslutning och repetition av grammatiken. Lektyr. Talövningar.

Kl. VI. Lektyr. Talövningar.

De fonetiska övningarna böra med stort eftertryck bedrivas i kl. I, emedan

de icke blott utgöra ett oumbärligt villkor för ett gott uttal utan komma

även undervisningen i modersmålet till godo.

Kl. V.

Kl. VI.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

93

Talövningarna ansluta sig i de båda lägsta klasserna till åskadningsbilder,

längre fram till lektyren.

I högsta klassen läsas företrädesvis delar av framstående pedagogiska författares

verk, såsom av Rousseau, Fénélon etc.

Vid läsningen gives nödig litteraturhistorisk undervisning.

De skriftliga övningarna inskränka sig till ortografiska diktat samt översättning

från tyska till franska.

Historia.

Kl. I.

Kl. II.

Kl. III.

Kl. IY.

Kl. V.

Kl. VI.

Det viktigaste ur gamla tiden.

Översikt av Tysklands historia till 1740.

Återstoden.

Mera ingående behandling av grekernas och romarnas historia med särskild

uppmärksamhet fästad på kulturhistorien.

Tysklands historia till 1740 med särskild hänsyn till sedernas och kulturens

historia.

Tysklands historia och kultur efter 1740 till nu. De utomtyska folkens

historia, i den mån den är behövlig för en rätt uppfattning av Tysklands

historia. Det viktigaste av Badens historia. Badens och tyska

rikets författningar. Det viktigaste om rätts- och försvarsväsendet samt

den sociala lagstiftningen.

På lägsta stadiet behandlas stoffet på ett elementärt sätt, men med elevernas

stigande ålder och utveckling användes en mera ingående och vetenskaplig

metod.

På alla stadier bör lärostoffet meddelas eleverna genom fritt, levande och

fängslande föredrag. Läroboken begagnas blott för hemarbetet. Diktering får ej

äga rum.

För ämnets åskådliggörande användas kartor och goda bilder. Särskilt

lämpligt är, att eleverna få studera delar av viktiga källskrifter samt framstående

skriftställares arbeten.

Geografi.

Kl. I. Grundlig förklaring av karta och glob. Badens och Tysklands fysiska

och politiska geografi.

Kl. II. Europas övriga länder. Amerika. Repetition av Baden.

Kl. III. Asien, Afrika och Australien med särskild hänsyn till de tyska kolonierna.

Repetition av Tyskland.

Kl. IV. Handelsgeografi.

94

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

På alla stadier av denna undervisning bör hänvisas till sammanhanget mellan

en orts läge, klimat, jordmån, produktion etc. samt andra förvärvs- och levnadsförhållanden,

befolkningens seder, täthet och kultur.

För att undervisningen skall bliva intressant, läsas geografiska skildringar,

berättas historiska fakta o. s. v.

Teckning ur minnet på svarta tavlan bör övas med omsorg. Däremot höra

kartskisser på papper övas endast i början och blott så länge, som det är oumbärligt

för minnesteckning.

Den allmänna fysiska geografien har sin naturliga plats i naturhistorien,

den matematiska i naturläran.

Räkning.

Kl. I. Bråk: addition, subtraktion och multiplikation. Huvudräkning. Lätta

ekvationer av l:sta graden med eu obekant.

Kl. II. Ränte-, diskont-, blandningsräkning m. m. Huvudräkning. Division i

bråk. Proportioner. Ekvationer av l:a graden med en obekant.

Kl. III. Utvidgning och repetition av affärsräkning. Kvadratrötter. Huvudräkning.

Repetition av algebran. Potenser. Svårare ekvationer av l:a

graden med en obekant.

Kl. IV. Nationalekonomiska beräkningar. Huvudräkning. Rötter och rotekvationer.

Ekvationer av l:a graden med flera obekanta. Ekvationer av

2:a graden med en obekant.

Kl. Y. Logaritmer. Aritmetiska och geometriska serier. Beräkning av ränta

på ränta. Permutationer och kombinationer.

Kl. Yl. Ekvationer av 2:a graden. Repetition av hela aritmetiken.

Vid den elementära räkningen böra de grundsatser, som för folk- och fortsättningsskolor

äro gällande, noga beaktas.

Emedan huvudräkningen är grundläggande för all elementär räkning, bör

åt denna ägnas särskild uppmärksamhet.

Med de nationalekonomiska beräkningarna böra förenas nödig undervisningom

arbete, kapital, värdepapper, växeltransaktioner, försäkringsväsen, skatteväsen,

tull o. s. v.

Vid algebraisk räkning bör hänvisas till den historiska utvecklingen av

viktigare problem, dock icke på systematiskt sätt utan i anslutning till behandlingen

av ifrågavarande problem.

Eleverna böra på alla stadier erhålla en klar insikt i det förfaringssätt,

som för varje särskilt fall skall användas, och lära sig att därom uttrycka sig självständigt

och sammanhängande.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

95

Läraren låte sig angeläget vara att genom en åskådlig och praktisk framställning

så mycket som möjligt sätta lärostoffets olika delar i rätt förhållande

till varandra.

Geometri.

Kl. I. Geometrisk åskådningsundervisning. Konstruktion av symmetriska och

kongruenta figurer. Liksidiga och likbenta trianglar. Grundproblem.

Kl. II. Satser om parallella linjer, vinklar och triangelsidor. Cirkeln. Geometriska

orter. I trianglar inskrivna och kring trianglar omskrivna cirklar.

Skärningspunkter för triangelns höjder och för de vinklar, som halvera

sidorna. Konstruktionsuppgifter.

Kl. III. Parallellogrammer. Rätliniga figurers likhet och storlek. Pythagoras’

lärosats och dess användning. Konstruktionsuppgifter och beräkningar.

Fältmätning.

Kl. IY. Trianglars och cirklars kongruens. Regelbundna månghörningar. Cirkelns

mätning. Konstruktionsuppgifter och beräkningar.

Kl. Y. Trigonometri. Uppgifter från fysikens och fältmätningens område. Praktiska

övningar i det fria, Räta linjers och ytors läge i rummet.

Kl. Yl. Beräkning av kroppar. Några satser ur sfäriska trigonometrien med användning

på astronomi och sjöfart. Det viktigaste om kägelsnitten såsom

geometriska orter.

Den geometriska åskådningsundervisningen skall utgå från iakttagelse av

kroppar.

Från och med kl. II böra eleverna vänjas vid att självständigt sköta bevisföringen

och ur kända satser härleda nya sanningar.

Satsernas antal inskränkes till det minsta möjliga; däremot lägges stor vikt

på deras användning för olika ändamål. Alltför svåra och oförberedda uppgifter

må undvikas.

Yid konstruktion lägges stor vikt på noggrannhet och snygghet.

Naturlära.

Kl. III. De viktigaste fysiska företeelserna i det dagliga livet. En experimentell

kurs i elektricitet.

Kl. IV. Det viktigaste ur mekaniken samt ur ljud- och värmeläran.

Kl. Y. Läran om ljuset. Elektriciteten. Elektriska maskiner.

Kl. Yl. Rörelsens matematiska behandling. Lagen om energien. Fysisk massa.

I förbindelse med matematiken: astronomi och matematisk geografi.

96

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Undervisningen i fysik skall så mycket som möjligt taga elevernas självverksamhet

i anspråk. De böra därför handledas till att själva göra enkla försök

och enkla undervisningsapparater.

Vid behandling av de viktigare lagarna bör tillbörlig hänsyn tagas till

deras historiska utveckling.

Naturhistoria.

Kl. I.

Kl. II.

Kl. III.

Kl. IV.

Kl. V.

Kl. VI.

Människan. Beskrivning av däggdjur och enklare blomväxter. Examinering

av växter.

Beskrivning av ryggradsdjur och leddjur samt svårare blomväxter. Examinering

av växter.

Blötdjur, maskar, stråldjur, kavitetsdjur. Kulturväxter och husdjur i

kulturhistoriskt avseende. Sammanfattning av de morfologiska, fysiologiska

och biologiska enskildheterna.

De lägsta djuren och växterna. Därvid anknytes läran om växtcellens liv

och byggnad samt något om djurvävnader. Övning i mikroskopets bruk.

Systematisk översikt av djur och växter.

Det viktigaste av den oorganiska och något av den organiska kemien.

De viktigaste mineral och stenarter. Grunddragen av geologien.

Djur- och växtkroppens fysiologi och biologi med särskild hänsyn till

människan. Grunddragen av djur- och växtgeografien. Geologi.

Ii ndervisningen skall göra eleverna förtrogna med den omgivande naturen

och sätta dem i stånd att framdeles på egen hand noggrant studera djur- och

växtlivet samt de geologiska förhållandena i den trakt, där de få sin verksamhet

såsom lärare förlagd.

För detta ändamål må ett sådant tillägnande av lärostoffet, som blott består

i utanläxor, helt och hållet undvikas. Fastmera måste undervisningen alltigenom

grunda sig på åskådning och ingenting föreläggas eleverna, som de icke

kunna iakttaga i naturen eller med tillhjälp av bild. Eleverna skola ledas till

att gärna göra skarpa och noggranna iakttagelser och att för dessa lämna sammanhängande

redogörelser.

Lämpligt är att intressera eleverna för anläggande av samlingar och för

arbeten i skolbotanisk trädgård. På det högre stadiet skall tillfälle erbjudas dem

att under lärarens tillsyn anställa experiment samt att under exkursioner vinna

kännedom om traktens geologiska beskaffenhet.

Teckning av naturföremål bör flitigt bedrivas, emedan en skarp uppfattning

av dessa föremåls karaktäristiska former därigenom befrämjas.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

97

Hälsolära.

Kl. Y. Människans naturhistoria som grundval för hälsoläran. Smittosamma

sjukdomar, och hur man skyddar sig mot dem. Det viktigaste om sjukvård.

Första hjälpen vid olycksfall.

Undervisningen bör icke alltför mycket förlora sig i detaljer utan hålla

sig till det väsentligaste och framför allt väcka intresse för hygieniska frågor.

I betraktande av de härjningar, som tuberkulosen anställer, är det lämpligt,

att denna sjukdom behandlas något utförligare.

Undervisningen bör meddelas av en läkare.

Välskrivning.

Kl. I. Den tyska och den latinska skriftens bokstavsformer i genetisk följd.

Taktskrivning.

Kl. II. Sammanhängande skrivning av tysk och latinsk skrift. Kalligrafisk

snabbskrift.

De blivande lärarna böra tillägna sig en tydlig, flytande och vacker handstil,

som kan utgöra en förebild för deras egna lärjungar. Enär detta mål icke

kan nås under de få skrivtimmarna, måste noggrant tillses, att stilen i uppsatser

och anteckningar alltid är korrekt och vacker.

De kalligrafiska övningarna böra ordnas efter en sådan plan, att eleverna

för sin egen kommande undervisning därav hava gagn.

Enär eleverna själva skola bliva lärare, måste stor vikt läggas på kroppsställningen

samt på pennans riktiga hållande.

Teckning.

Kl. I. Frihandsteckning: Ytformer, särskilt naturformer.

Linearritning: Geometriska ornament med användning av färger.

Kl. II. Frihandsteckning: Fortsättning av de i l:a klassen föreskrivna övningarna.

Linearritning: Geometriska kroppar i horisontal- och vertikalprojek

tion;

ytutbredning och skärningar.

Kl. III. Frihandsteckning: Perspektivteckning av geometriska kroppar och enkla

föremål i hemmet utan skuggning.

Linearritning: Horisontal- och vertikalprojektion av enkla föremål i

förminskad skala enligt givna mått.

Kl. IV. Frihandsteckning: Natur-och konstformer med skuggning. Enkla stilleben.

13—082S15. Folkundevv.-kom. bet. I. Folkskolesein. Band 4.

98 MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Linearritning: Perspektiv- och skuggkonstruktioner.

Kl. Y. Frihandsteckning: Teckning och målning av stilleben, växter och väl

preparerade djur, teckning av'' särskilda delar av

skolsalen och skolhuset.

Kl. Yl. Fortsättning av 5:e klassens kurs; teckning i det fria; för de skickligare

eleverna teckning av människokroppen.

Undervisningen är under de två första åren företrädesvis och under det

tredje året till mycket stor del gemensam för hela klassen; från och med 4:e klassen

övergår den så småningom i gruppundervisning och enskild undervisning.

I första rummet Jägges vikt på övning i noggrann iakttagelse.

Färgsinnet övas på det sorgfälligaste genom färgläggning av teckningar.

Förläggsplanscher få med undantag av geometriska ytornament icke användas.

Enär det här gäller blivande lärare, lägges särskild vikt på teckning ur

minnet samt på snabbhet i teckning på svarta tavlan.

Gymnastik.

Kl. I och II. Repetition och mönstergillt utförande av i folkskolan förekommande

övningar.

Kl. III och IV. Utvidgning av övningarna i anslutning till gymnastiken i de

högre läroverkens övre klasser.

Kl. V och VI. Fortsättning för förvärvande av gymnastisk färdighet. Därjämte

och huvudsakligen gymnastikpraktik. Gymnastikens teori och historia;

gymnastikens teknik.

Sång.

Kl. I.

Kl. II.

Kl. III.

Kl. IV.

Kl. V.

Kl. VI.

Tonbildningsövningar inom medelläget. Enstämmiga sånger. Gehörövningar.

Tonbildning med utvidgning av röstomfånget. TonträfFningsövningar.

Två- och trestämmiga sånger. Musikdiktat.

Fortsättning av tonbildningsövningarna. Durskalan och durtreklangen.

Rytmiska och dynamiska övningar. TonträfFningsövningar. Tre- och

fyrstämmiga sånger. Musikdiktat.

Mollskalan och molltreklangen. TonträfFningar i moll. Fyrstämmiga

körer. Diktat.

Solfeggier i dur och moll. övning i solosång. Flerstämmiga körer.

Diktat.

Körsång, solosång. Övning i att anföra sång.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

99

Tonbildningsövningarna avse en sorgfällig utveckling av vokalerna och en

korrekt bildning av konsonanterna. Röstomfångets utvidgning fordrar en hög grad

av försiktighet. De nya tonerna måste på ändamålsenligt sätt förbindas med de

förutvarande, så att rösten i alla lägen utjämnas, innan man övergår till den egentliga

sångundervisningen.

Musikdiktaten, som avse skärpning av den musikaliska tankeförmågan,

ägna sig särskilt för den tid, då eleverna befinna sig i målbrott.

Fiolspelning.

Kl. I.

Kl. II.

Kl. III.

Kl. IV.

Kl. V.

Kl. VI.

Övningar i lättare tonarter inom de första lägena. Lätta durskalor.

Stycken i svårare tonarter. Dur- och lätta mollskalor.

Lätta etyder och duetter. Dur- och mollskalor till och med sådana med

4 förtecken. Några lätta skolsånger utantill.

Etyder och duetter. Några solostycken med ackompagnemang. Sånger

och koraler utantill.

Införande i de högre lägena. Tonskalor. Etyder och solostycken. Sånger

och koraler utantill.

Fortsättning av 5:e klassens kurs.

Det viktigaste vid denna undervisning är uppnåendet av säker och ren mtonation

under korrekt och lugn stråkföring. Lämpligast är därför att i synnerhet

i början gå långsamt framåt och att på det sorgfälligaste övervaka övningarnas

utförande.

Piano- och orgelspelning.

Kl. I. övningar efter någon beprövad pianoskola. Durskalor och brutna ackoid

i två oktaver till och med sådana med 4 förtecken.

Kl. II. Fortsättning av pianoövningarna. Mollskalor och brutna ackord till och

med sådana med 3 förtecken. Lätta etyder och pianostycken.

Kl. III. Fortsättning av pianoövningarna. Svårare dur- och mollskalor. Etyder

och sonatiner.

Kl. IV. Övningar å manual och pedal. Lätta koraler och preludier.

Kl. V. Fortsatta övningar å manual och pedal. Svårare koraler och preludier.

Kl. VI. Handledning i liturgiskt orgelspel: koraler, mässor, preludier o. s. v.

Undervisningen i pianospelning avslutas med 3:e klassen, men för de elever,

som äro särskilt musikaliska, och som i övriga ämnen äro tillbörligen framme,

skall tillfälle beredas till fortsatta pianostudier även i de följande klasserna.

100

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Harmonilära.

Kl. IV. Dur- och molltreklangen och dess förväxlingar. Harmonisering av lätta

besiffrade baser.

XI. V. Septimackordet och dess förväxlingar. Sammanträngt och spritt läge.

De viktigaste altererade ackord. Harmonisering av besiffrade baser och

enkla melodier.

Kl. VI. Förhållningar, växelnoter och genomgående noter, orgelpunkt. Modulationslära.

Analysering av musikstycken. Det viktigaste om orgelns

kyggIia,I, särskilt om registren och deras användning vid gudstjänst.

Valfri undervisning meddelas i stenografi och slöjd. Deltagande i dessa

ämnen är i allmänhet medgivet blott för elever i de mellersta klasserna. Den

närmare anordningen fastställes av överstyrelsen.

Till garanti för en ordnad lärogång i alla ämnen föras klassböcker, som

ligga framme i lärorummet. I dessa göra vederbörande lärare vid timmens slut

nödiga anteckningar.

Eleverna böra ha tillräcklig tid till vila och till att ägna sig åt sådana

studier, som de särskilt föredraga. Hemuppgifterna böra därför tillmätas så, att

de under planmässigt arbete kunna lösas på 2, högst 3 timmar om dagen. Seminariets

föreståndare alägges att hava ett synnerligen vaksamt öga på denna sak,

att genast söka häva möjligen inträdande missförhållanden och, ifall detta icke

lyckas, göra anmälan härom hos överstyrelsen.

I ör införande av nya läroböcker fordras överstyrelsens bifall.

*

*

*

Som synes av timplanen hava modersmålet, matematiken, franska

språket och teckningen blivit synnerligen vid tillgodosedda. Det främmande

språket är obligatoriskt. Naturkunnigheten med sammanlagt 21

veckotimmar har här erhållit en bättre ställning än inom de övriga staterna.

Att välskrivningen ansetts böra vara till det mesta undangjord före

inträdet i seminariet och därför erhållit endast 2 timmar, är uppenbarligen

en vinst för övriga ämnen. A andra sidan torde det icke kunna betraktas

annorlunda än som en stor svaghet hos den nya läroplanen, att så viktiga

ting som pedagogik med allt vad därtill hör jämte utbildningen i

skolans praxis sammanlagt erhållit blott 10 timmar. I övriga stater med

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

101

undantag av Wtlrttemberg och Bäjern hava dessa ämnen erhållit en helt

annan rang på läroplanen.

Till jämförelse meddelas här sammanlagda antalet veckotimmar för

de olika ämnena under hela utbildningstiden inom sju stater:

6-årig utbildning.

5-årig utbildning.

Baden.

Sachsen.

AVeimar.

Alten-

burg.

Hessen.

AViirt-

temberg.

Bäjern.

Religion.............

16

23

24

20

16

12

15

Tyska..............

28

19

27

28

31

22

26

Latin..............

—

17

—

—

—

—

4'')

Franska .............

18

—

—

15

14'')

4‘)

4‘)

Matematik............

28

24

29

25

26

22

18

Historia.............

12

12

11

13

10

9

10

Geografi.............

7

10

10

10

9

6

8

Naturkunnighet..........

21

14

20

18

20

14

13

Pedagogik och praktik.......

10

22

26

26

16

8

8

Välskrivning...........

2

6

8

5

3

3

3

Teckning.............

16

10

12

10

10

15

13

Gymnastik............

12

16

10

18

10

10

10

Musik..............

23

23

27

26

33

39

32

Summa

193

liMi

204

214

19S

164

164

Vid en blick på ovanstående timtal faller det skarpt i ögonen, att

musiken (vari sång, piano-, orgel- och fiolspelning samt musikens teori inbegripas)

fått sig ett synnerligen stort utrymme tillmätt på alla seminariers

läroplan. Detta förhållande har emellertid sin förklaring i de tyska seminariernas

dubbla uppgift att på samma gång utbilda lärare för folkskolorna

samt organister och kantorer för kyrklig tjänst. Mot denna sammankoppling

av skilda uppgifter hava på senare tider starka röster börjat höja sig

med yrkande på inskränkning av musikundervisningen till det mått, som

är behövligt för en lärare i folkskolan. *)

*) Valfritt.

102

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

I främmande språk meddelas undervisning vid de allra flesta seminarier.

Utom i här angivna ämnen förekommer vid seminarierna i Sachsen,

Baden och Bajern valfri undervisning i stenografi, i Hessen obligatorisk

och i Baden valfri undervisning i slöjd, i Altenburg, Hessen och Bajern

undervisning i trädgårdsskötsel, i Bäjern dessutom undervisning i lagkunskap,

stundom även i simning, samt i Meiningen undervisning i dans.

Hessen och Weimar förbereda dessutom sina elever i någon mån för meddelande

av dövstumundervisning; Weimar till och med för undervisning

åt blinda.

Ett ämne som börjat vinna allt mera beaktande, är

Hygien.

Vid flera seminarier har det upptagits som särskilt ämne. I den

nya läroplan för Altenburg, som den 12 februari 1906 utfärdats, förekommer

följande detaljerade lärokurs:

I. Skolhygien.

1. Skolhus och lärosal.

Renhållning, ventilering, uppvärmning, belysning, skolbänkar.

2. Undervisningen.

Undervisningens planläggning (överansträngning, raster); hemarbete,

gymnastik och lekar, bad.

3. Rationellt levnadssätt i skolpliktsåldern.

4. Lärarens hygieniska medverkan genom föredöme, undervisning och föredrag.

5. De viktigaste sjukdomar bland skolbarn. Infektionssjukdomar. Sjukdomar

med ofördelaktigt inflytande på den kroppsliga och andliga utvecklingen.

II. Allmän hygien.

1. Rationell hälsovård och vård av särskilt viktiga organ.

Mun- och tandvård. Lungor, struphuvud, hjärta, puls, ämnesomsättning.

Sexuell hygien. Ögon och öron. Huden. Arbete, överansträngning,

vila, sömn.

2. Allmänna levnadsbehov.

Luft, vatten, föda, kläder, bostad.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

103

III. Första hjälpen vid olycksfall.

1. Första hjälpens betydelse. Olika slags olycksfall.

2. Sår och blödningar, brännskador, förfrysning.

3. Benbrott, ledvrickning, försträckning.

4. Förgiftning, berusning, orm- och hundbett.

5. Vanmakt, kramp, skendöd.

6. Kvävning, drunkning, konstgjord andning.

7. Främmande kroppar i naturliga öppningar.

8. Transport av förolyckade och nödförband.

5. Obligatoriska lärarexamina.

Liksom i Preussen förekomma i det övriga Tyskland -två lärarexamina,

den första vid avgången från seminariet, den andra några år senare.

Den första berättigar till anställning som vikarie eller extra ordinarie lärare

i folkskola, den senare till definitiv anställning som ordinarie lärare.

Oaktat den olikhet, som förefinnes i lärarutbildningen inom de olika staterna

godkänna dessa i de flesta fall varandras examensbetyg, så att en

lärares övergång från en stat till en annan i regel icke möter någon svårighet.

A. Avgångsexamen från seminariet.

Denna förrättas vanligen av en examenskommission, bestående av

ett ombud för regeringen eller för skolans överstyrelse såsom kommissionens

ordförande samt seminariets rektor och samtliga lärare, som undervisat

i avgångsklassen. Härtill kommer ibland, såsom i Sachsen, ett ombud

för den kyrkliga myndigheten.

Somligstädes är avgångsexamen fördelad på 2 år. Så avlägges t. ex.

i Ernst-Albert-seminariet i Koburg redan i näst högsta klassen avgångsexamen

i räkning, geometri, geografi, naturhistoria, fysik och kemi.

Avgångsexamen är dels teoretisk, dels praktisk. Den förra är skriftlig

och muntlig. Den skriftliga examen äger rum å seminariets lokalei

och under lärarnas tillsyn.

I Sachsen omfattar den skriftliga examen en tysk uppsats över pedagogiskt

ämne, svar på några frågor ur geografien, historien och natur

-

104

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

kunnigheten, lösande av några aritmetiska och geometriska problem, eu

översättning från latin till tyska samt ett utkast över en biblisk historia

eller ett katekesstycke. Med smärre modifikationer förekommer en liknande

anordning av den skriftliga examen på andra håll. I vanliga fall få abiturienterna

vid en del seminarier verkställa en översättning till det främmande

språket. Musik (harmonisering av en besiffrad bas eller en melodi)

ingår ofta i den skriftliga examen.

Praktisk examen avser att ådagalägga undervisningsskicklighet samt

färdighet i skrivning, teckning, musik och gymnastik.

Vid en del seminarier äga även privntister tillträde till examen. Så

är förhållandet t. ex. i Saehsen, där dock särskilt medgivande fordras av

den högsta skolmyndigheten, och i Koburg.

I Koburg fordras som villkor, att den sökande fyllt 20 år, att han

företer läkarintyg om sitt kroppsliga hälsotillstånd samt intyg om faderns

medgivande, och att han undergått eu förberedelse, som motsvarar seminarieelevernas.

B. Den andra lärarexamen.

Den, som avlagt avgångsexamen vid seminariet, erhåller, som förut

nämnt, anställning såsom vikarie eller extra ordinarie lärare i folkskola.

Meningen är nu, att han under några år skall arbeta på sin fortbildning i

och för avläggande av den egentliga folkskollärarexamen. Han har härvid

att förkovra sig i alla seminariets ämnen men särskilt i pedagogik med

psykologi och i undervisningsskicklighet. Bestämmelserna rörande denna

andra examen äro något olika i olika stater.

Examen förrättas vanligen vid seminarierna varje år av en särskild

examenskommission. I Saehsen består denna kommission av ett ombud

för kultus- och undervisningsministeriet, seminariets rektor, tre seminarielärare

eller andra lämpliga skolmän, som utnämnas av ministeriet, samt

ett ombud för den högsta kyrkliga myndigheten. I Hessen förrättas examen

alltid i Darinstadt. Examenskommissionen består här av medlemmar,

tillhörande ministerialavdelningen för skolärenden, seminariernas rektorer

och särskilda fackmän för vissa ämnen, då så behöves. I Wiirttembery

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

105

utses examenskoinmissionen av kyrko- och skolministeriet. Eu representant

för detta är ordförande.

Villkoren för deltagande i examen äro

1. en viss tids tjänstgöring i folkskola: i Sachsen 3 år; i Kolmrg minst

3, högst 6 år; i Hessen 2 år; i Wurttemberg minst 2, högst 8 år (de, som 10 år

efter det de avlagt sin första lärarexamen icke avlagt den andra lärarexamen,

avskedas ur folkskolans tjänst); i Bajern 4 år;

2. företeende av tjänstgöringsbetyg.

Examensämnena äro vanligen desamma som seminariets, men det

fordras grundligare och säkrare kunskaper samt större färdighet i deras

praktiska användning. Examensuppgifterna ställas därför så, att deras lösning

kräver större andlig mognad, större förtrogenhet med skolan och med

lärjungarnas behov.

Examen är dels skriftlig, dels muntlig. Den skriftliga examen innefattar

i vanliga fall en uppsats över pedagogiskt ämne, en över ämne ur

religionsläran och en över något annat ämne (geografi, historia o.s.v.). Den

muntliga examen gäller företrädesvis pedagogikens teori och praxis: uppfostrings-

och undervisningslära, pedagogikens historia och pedagogisk litteratur,

psykologi och logik, speciell metodik, skolans författningar och

förvaltning.

Till examen hör dessutom ett undervisningsprov i något folkskolans

ämne.

I de flesta tyska stater måste lärarkandidaten på egen hand förbereda

sig för denna andra lärarexamen. I en och annan hava dock

folkskolinspektörerna skyldighet att i någon mån bistå den unge läraren

i hans arbete. Bäjern är det enda land, som inrättat särskilda fortbildningskurser

för det nämnda ändamålet. Enligt en förordning av den 9

december 1908 skola länsstyrelserna indela sina län i vissa mindre kretsar.

Inom varje sådan skall anordnas en för vederbörande obligatorisk fortbildningskurs,

som skall ledas av en därtill utsedd kretsöverlärare. Kursen

avser dels den praktiska, dels den teoretiska eller vetenskapliga fortbildningen.

Särskilda fortbildningsbibliotek skola för ändamålet stå till de

studerandes förfogande. Dessa skola förvaltas av kretsöverläraren. Böcker

till desamma anskaffas av länsstyrelsen efter kretsöverlärarens förslag.

14—082815. Folkunclerv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 4.

106

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Samtidigt med denna förordning har ministeriet utfärdat en ny stadga

för den andra lärarexamen, av vilken framgår, att fortbildningskurserna

stå i intimt samband med fordringarna, i sagda examen, och att de utgöra

en planmässig förberedelse för densamma.

Utom de nu nämnda obligatoriska examina har Hessen berett möjlighet

för dem, som vilja på egen hand fortsätta sina studier, att avlägga en

Högre folkskollärarexamen (Die erweiterte Prttfung).

Examenskommissionen är här densamma som vid den definitiva lärarexamen.

Varje examinand har först att inom sex veckor i vetenskaplig form

utarbeta en avhandling över ett av skolans överstyrelse bestämt ämne inom

pedagogikens område. Vid avlämnandet skall han därjämte angiva de källor

och hjälpmedel, han använt.

Själva examen är dels teoretisk — skriftlig och muntlig — dels

praktisk.

Den skriftliga omfattar

1. Ed uppsats över ett ämne ur uppfostrings- och undervisningsläran samt

en uppsats över ett ämne nr historia, matematik eller naturkunnighet;

2. Lösande av några uppgifter inom självvalda ämnen;

3. En översättning från tyska till franska samt

en översättning från franska till tyska.

Endast ordbok får härvid användas som hjälpmedel.

Uppgifterna för den skriftliga examen bestämmas av examenskommissionen

och lösas under examinatorernas uppsikt.

Den muntliga examen äger rum i alla seminariets obligatoriska ämnen

utom välskrivning, teckning, musik och gymnastik. Examinanden skall

härvid prövas i pedagogik samt efter fritt val i någon av följande ämnesgrupper

:

1. Tyska, historia, geografi;

2. Matematik, naturhistoria, naturlära;

3. Franska och engelska;

4. Franska och två av ovannämnda ämnen.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

107

Examensfordringarna äro följande:

1. Pedagogik. Översikt över uppfostrans och undervisningens historia, särskilt

efter reformationen; grundlig kännedom om de förnämsta pedagogernas liv

och viktigaste skrifter efter år 1500 samt om sammanhanget mellan uppfostringsoch

undervisningsläran jämte psykologi och etik såsom grundvalen för desamma.

2. Tyska. Systematisk kunskap i tyska grammatiken; översikt över litteraturhistorien;

grundlig kännedom om något av de förnämsta tyska diktverken,

företrädesvis ur nyare tidens klassiska perioder samt om de förnämsta tyska diktarnas

och folkskaldernas liv. Språkundervisningens metod.

3. Historia. Allmän historia; noggrannare kunskap i fäderneslandets

historia. Insikt i historieundervisningens metod och kännedom om populära

mönsterarbeten.

4. Geografi. Fysisk och matematisk geografi. Världsdelarnas politiska

geografi. Förtrogenhet med geografisk undervisningsmateriell, särskilt de bästa

kartor, glober och tellurier. Geografiundervisningens metod.

5. Naturhistoria. Översikt över de tre naturrikenas systematik. Det viktigaste

om jordskorpans byggnad och bildning; någon kännedom om de ändamålsenligaste

hjälpmedlen för undervisningen: bilder, mineraliesamlingar, herbarier

o. s. v. Undervisningsmetoden.

6. Fysik och kemi. Översikt över fysiken, särskilt färdighet att förklara

de viktigaste fysiska företeelser och maskiner och återföra dem till de fysiska

lagarna; allmän kännedom om de kemiska grundämnena och deras föreningar, deras

användning i hushållet och i yrkena. De fysiska instrumentens byggnad och

användning. Undervisningens metod.

7. Aritmetik. Negativa kvantiteter. Potenser, kvadrat- och kubikrötter.

Ekvationer av l:a och 2:a graden med en och flera obekanta. Aritmetiska och

geometriska serier. Logaritmer och deras användning.

8. Geometri. Planimetri, stereometri, plan trigonometri.

9. Främmande språk: franska eller engelska. Formlära och syntax. Färdighet

att ex tempore översätta ett prosaiskt eller lättare poetiskt stycke från det

främmande språket till tyska och att översätta ett lätt stycke från tyska till det

främmande språket. Fransk, resp. engelsk, litteraturhistoria,

Den praktiska examen består däri, att examinanden avlägger ett undervisningsprov,

till vilket han erhållit uppgift föregående dag.

Den avlagda examen berättigar till anställning i högre borgarskolor

(närmast motsvarande våra realskolor), i preparandskolor och folkskollärarseminarier.

108

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

6. Lärare.

Seminariernas lärarpersonal utgöres av personer dels med akademisk

bildning, dels med seminariebildning. I många fall hava dessa senare

även avlagt någon högre examen, Doktorsexamen, högre folkskollärarexamen

o. s. v. Preparandanstalternas lärarpersonal hör i allmänhet till denna

kategori.

I Sachsen måste enligt lag av 1876 minst två tredjedelar av lärarna vid

varje seminarium besitta akademisk bildning och dessutom eu särskild pedai>0"isk

utbildning:, som fordras för anställning'' vid högre allmänt läroverk.

Men av hänsyn till de praktiska övningarna och den till seminariet knutna

övningsskolan kunna även skickliga folkskollärare anställas vid seminariet.

De flesta av den förstnämnda kategorien hava förut varit folkskollärare,

därefter erhållit tillträde till universitet och där avlagt sina examina. Enliert

den officiella statistiken funnos 1904 bland de 141 akademiskt bildade

O

lärare, som ursprungligen varit folkskollärare, 59 filosofie doktorer. Hela

antalet lärare uppgick detta år till 399. Seminariernas antal var 24: 21

manliga och 3 kvinnliga. År 1910 funnos vid seminarierna 274 lärare

med akademisk examen. Av dessa hade 174 ursprungligen varit folkskollärare.

Utom föreståndaren, direktorn, finnas vid varje seminarium ett antal

lärare med titeln överlärare (Oberlehrer), ett mindre antal med titeln seminarielärare

(Seminarlehrer). De extra ordinaries antal är mycket litet.

År 1904 funnos 280 överlärare, 12 överlärarinnor, 57 seminarielärare,

4 seminarielärarinnor, 19 extra ordinarie lärare och 5 vikarier. 1 budgeten

för läsåret 1910/11 voro upptagna utom direktorerna 436 ordinarie

lärare, 16 ordinarie lärarinnor samt 21 extra ordinarie lärare och lärarinnor.

I Hessen äro de viktigaste befattningarna besatta med akademiskt

bildade lärare (flera av dessa hava förut varit folkskollärare), de övriga

med folkskollärare, som avlagt »högre folkskollärarexamen».

I Bajern kallas seminariets föreståndare inspektor. Av de övriga

lärarna måste en vara präst. Denne kallas prefekt. De övriga hava hittills

varit folkskollärare. Enligt eu kunglig förordning den 31 mars 1908

Ö O O o

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

109

fordras emellertid hädanefter i regel såsom kompetens för anställning såsom

direktor eller lärare vid en statens lärarbildningsanstalt att hava avlagt

akademisk examen antingen för lärarbefattning vid humanistiska eller

tekniska undervisningsanstalter eller ock för lärarbefattning vid lärareller

lärarinneseminarium. Den sistnämnda akademiska examen har kommit

till genom en kunglig examensstadga den 1 april 1908. Präster kunna

anställas såsom lärare och prefekter vid seminarierna utan sådan examen.

I Wiirttemberg måste vid varje statsseminarium rektorn och dessutom

en av de övriga lärarna besitta akademisk bildning. Den senare bär titeln

professor. De övriga fast anställda kallas överlärare (()berlehrer). Dessa

hava förut haft endast folkskollärarutbildning. Den 1 mars 1910 har

dock utfärdats en kungl. stadga rörande »högre examen för befattning

inom folkskoleväsendet», enligt vilken vissa folkskollärare erhålla tillträde

till universitetet med rätt att efter ‘2b 2 års akademiska studier avlägga

sådan examen, och skall denna framdeles utgöra kompetensvillkor för anställning

såsom överlärare vid seminarierna.

I övningsämnena, särskilt teckning, gymnastik och musik, äro ofta

anställda fackmän, som icke avlagt folkskollärarexamen. Dessa hava i

många fall fått underkasta sig en särskild examen med bestämda fordringar

icke blott i det ifrågavarande ämnet utan även i allmänbildning och

pedagogisk utbildning.

Som exempel på seminarielärarnas avlöning må anföras

A. Sachsen.

Eldigt sedan 1908 gällande lönelag avlönas numera alla vetenskapligt

bildade statstjänare — domare, ämbetsmän i statsförvaltningen, lärare vid

högre allmänna läroverk och folkskollärarseminarier etc. — efter väsentligen

samma grunder. I enlighet härmed hava seminarielärarnas löner i

den fastställda riksstaten för finansperioden 11)10—1911 upptagits till följande

belopp:

no

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Grund-

E f

e r

lön.

3 år.

6 år.

9 år.

12 år.

15 år.

18 år.

21 år.

24 år.

Direktor (utom fri hostad).....

6,000

6.600

7.200

7,800

8.400

_

_

_

_

Ord. lärare utan akademisk bildning

2,600

3,100

3,600

4,100

4,500

5,000

5,500

6,000

—

Överlärare, kl. II, med akad. bildn. .

3.600

4,100

4,600

5,100

5,600

6,100

6,600

—

—

D:o kl. I, med akad. bildn. .

3,600

4,200

4,800

5,400

6,000

6,600

7,200

—

—

Ord. lärarinna, med akad. bildn. . .

2,400

2,800

3,200

3,600

3,600

4,000

4.4O0

4,800

— 1

D:o utan akad. bildn. . .

2,400

2.700

3,000

3.300

3,600

3,900

4.200

—

-

Härtill kommer i hyresbidrag:

För ordinarie lärare med 3,000 marks lön eller därutöver:

I Dresden, Leipzig och Plauen......... 480 mark.

I Schneeberg och Nossen............ 300 »

I övrigt.................... 360 »

För ord. lärare med mindre lön än 3,000 mark resp. 420, 240 och 300 mark.

För ord. lärarinnor:

I Dresden och Leipzig............. 300 mark.

I Callenberg.................. 240 >

B. Bajern.

Enligt fastställd riksstat för finansåret 1910—1911.

A. Fullständiga lärarbildningsanstalter

Direktor.......................

Prefekt........................

Överlärare (Oberlehrer) ................

Seminarieledare och lärare vid övningsskolan......

Preparandlärare....................

B. Frepara n dans ta l ter.

Preparandöverlärare..............

Huvudlärare (Hauptlelirer) och seminarielärare . .

Preparandlärare................

1 Grundlön.

Högsta lön.

6,000

7,500

3,000

6,000

5,000

6,000

3,000

5,000

2.400

4.500

5,000

6,000

3,500

5,000

2,400

4,500

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

in

7. Lärarinneseminarier.

Av lärarinneseminarier finnes endast ett litet antal, beroende därpå,

att lärarinnor i Tyskland användas i betydligt mindre utsträckning än

lärare. Största antalet lärarinnor har rikslandet Elsass-Lothringen, där

lärarinnorna äro nästan lika många som lärarna. I Bäjern däremot uppgår

antalet lärarinnor endast till Vs av hela lärarpersonalen, i Baden och

Hessen till Vio och i Wiirttemberg till V12. I Sachsen utgör lärarinnornas

antal blott omkring 4 •/• och i Tttringerstaterna 1,5 %. Samtliga tyska folkskollärarinneseminarier

utgöra därför, om man undantager Preussen, icke

mer än ett 30-tal.*)

De flesta av dessa äro statsseminarier; några få äro kommunens eller

privatseminarier.

Med avseende på organisationen äro de varandra ganska olika. De

låta dock sammanföra sig i två huvudgrupper: sådana, som äro inrättade

i samband med en högre flickskola, vanligen 7- eller 9-klassig, och utgöra

eu överbyggnad på denna, och sådana, som bygga pa folkskolekursen och

därför äro inrättade i analogi med de manliga seminarierna.

1. Lärarinneseminarier med högre flickskola som underlag.

Av detta slag äro seminarierna i Baden samt i Turingerstaterna.

För inträde i dessa fordras i regel att hava fyllt 16 år samt att

hava med godkända betyg genomgått en högre flickskola eller ock att visa

sig besitta de kunskaper, som en sådan skola meddelar. De sökande, som

genomgått den högre flickskola, med vilken seminariet är förenat, intagas

i seminariet utan inträdesprov; alla andra sökande, även de, som kunna

förete betyg från annan högre flickskola, underkastas inträdesprov. Eleverna

betala en årsavgift, som växlar mellan 120 och 200 mark.

Samtliga dessa seminarier utbilda lärarinnor såväl till folkskolan som

till den högre flickskolan. I Baden är kursen för folkskollärarinneexamen

*) Bäjern har visserligen utom sina 3 offentliga lärarinneseminarier icke mindre än

31 klosteranstalter, som utbilda lärarinnor, men då dessa senare anstalter icke stå under

någon nämnvärd statskontroll, hava de icke här medräknats.

112

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

2V2-årig; för högre lärarinneexamen är den 1 år längre. I Turingerstaterna

är kursen för alla 3-årig. Skillnaden mellan de båda examina

består huvudsakligen däri, att två främmande språk, franska och engelska,

ingå såsom obligatoriska i kursen för högre lärarinneexamen men endast

ett, franska, eller ock, såsom i Ivoburg och Meiningen, intet i kursen för

folkskollärarinneexamen.

Av läroplanerna framgår, att dessa seminarier i vissa ämnen, såsom

modersmålet och främmande språk, föra fram sina elever till samma ståndpunkt

som de manliga seminarierna, men att de däremot i andra ämnen,

särskilt matematik, stå betydligt efter dessa senare. I några av lärarinneseminarierna

förekommer konsthistoria som särskilt ämne. Som exempel

på timplan må anföras

Timplan för lärarinneseminariet (Prinzessin Wilhelm-Stift) i Karlsruhe.

Klass

—

Summa.

I.

II.

III.

Religion..........

2

2

1

1 5

Tyska...........

4

4

5

13

Franska ............

4

4

8

16

Engelska...........

4

4

7

15

Räkning............

3

3

—

6

1 Historia..............

3

3

3

9

j Geografi..............

2

2

—

4 i

Naturkunnighet...........

3

3

—

6

Hygien (hemmets och skolans) ....

—

—

1

1

Pedagogik .............

2

3

1

6

Praktiska övningar.........

1

1

1

3

Säng...........

2

2

1 '')

4( + l)

Teckning............

2

1

2 ’)

3 ( + 2)|

Handarbete..........

1

1

1 '')

2 ( + 1)1

Gymnastik.............

1

1

I

3

Summa

84

34

28 ( + 4)

96 (+4)1

'') Valfritt.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

113

1 Koburg och Eisenach undervisas två årsklasser gemensamt, vilket

tydligen måste hava till följd, att resultatet blir vida mindre.

Timplan för lärarinneseminariet (Alexandrinenschule) i Koburg.

1

K 1

I och 11.

l S S

III.

Summa.

Religion..................

2

1

9 i

| Tyska ...................

4

3

n

1 Franska ..................

3

5

it

Engelska..................

3

5

n

Räkning och geometri............

2

2

0

Historia..................

2

1

5

Geografi..................

2

1

5

Naturkunnighet...............

2

2

(i

Konsthistoria................

1

—

2

Pedagogik.................

2

2

6

Praktiska övningar.............

2

4

8

Säng....................

1

1

3

Teckning..................

1

1

3

Handarbete.................

1

1

3

Gymnastik.................

1

1

3

Summa

29

30

.88

Examina avläggas på samma sätt som vid lärarseminarierna. I

Baden kunna även privatister få anmäla sig till undergående av examen,

med villkor att de förete intyg bland annat om minst ett års tjänstgöring

i offentlig skola. Andra lärarexamen, här kallad »Dienstprttfung», avlägges

i Baden efter 3, högst 6 års tjänstgöring i skola. Härifrån äro dock de

befriade, som avlagt högre lärarinneexamen.

Examen, avlagd vid Töringerstaternas seminarier, berättigar, på grund

av särskild överenskommelse mellan vederbörande regeringar, till anställning:

även i Preussen.

O

15—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

114

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

2. Lärarinneseminarier med folkskolan som underlag.

Av detta slag äro seminarierna i Sachsen, Hessen, Elsass-Lothringen,

Bajern och Wörttemberg.

För inträde fordras i regeln att hava fyllt 14 år samt att besitta de

kunskaper, som kunna förvärvas i folkskolan, jämte ett visst mått av kunskap

i franska språket samt i engelska, för så vitt detta senare skall studeras

vid seminariet. Detta språk är nämligen valfritt. Även i dessa

seminarier betala eleverna en viss årsavgift, utom i Wörttemberg, där

undervisningen icke blott är avgiftsfri utan ett antal elever därjämte

erhålla ekonomiskt understöd.

I Sachsen och Hessen är seminariet 5-årigt, i Wörttemberg 4-årigt.

I Elsass-Lothringen finnes en 2-årig preparandskola och ett 3-årigt seminarium,

i Bäjern en 3-årig preparandskola och ett 2-årigt seminarium.

Läroplanen liknar i allmänhet ganska mycket läroplanen för de

manliga seminarierna. I stället för latin vid de manliga seminarierna i

Sachsen och Bäjern förekomma dock franska och engelska språken, av vilka

det senare, som redan nämnt, är valfritt. Pianospelning, harmonilära och

stenografi äro vanligen också valfria ämnen. Handarbete är däremot allmänt

infört som obligatoriskt ämne. I det hela komma de kvinnliga seminarierna

icke på långt när i jämnhöjd med de manliga. Detta gäller tydligen

framför allt de länder, där den kvinnliga lärokursen är ett år kortare än

den manliga. Men även där utbildningstiden är lika, stå de kvinnliga

seminarierna i vissa ämnen, särskilt matematik och naturkunnighet, något

efter. Som exempel på timplan må anföras

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

115

Timplan för folkskollärarinneseminarierna i Bajern.

enligt Ministerialblatt för Kirehen- und Schulangelegenheiten ''"/s 1898.

Preparandskola.

Seminarium.

■

•

►Summa.

Obligatoriska ämnen:

Kl. I.

Kl. II.

ki. in.

Kl. I.

Kl. IT.

Religion.................

2

2

2

3

3

12

Tyska..................

4

4

4

3

3

18

Franska..................

3

3

3

3

3

15

Matematik................

3

3

3

3

3

15

Geografi.................

2

2

2

1

1

8

Historia..................

2

2

2

2

2

10

Naturhistoria...............

2

2

2

—

—

B

Kemi med mineralogi...........

—

-

—

3‘)

—

3

Fysik...................

—

—

—

2

2

4

Pedagogik .................

—

—

—

4

4

8

Teckning.................

2

2

2

2

2

10

Välskrivning...............

1

1

1

—

—

3

Sång...................

2

2

2

2

2

10

Fiolspelning................

1

1

1

1

1

5

Gymnastik................

2

2

2

2

2

10

Handarbete................

2

2

2

2

2

10

Summa

28

28

28

*5

30

147

Valfria ämnen:

Stenograf!.................

—

1

1

—

—

*> 1

“ i

Engelska.................

—

—

2

2

2

6 I

Därtill komma praktiska övningar, som icke alls ingå i ämnet pedagogik

här ovan.

Examina avläggas på samma sätt som vid de manliga seminarierna.

Vid seminarierna i Wiirttemberg få även privatister anmäla sig till undergående

av examen.

Särskild examen för facklärarinnor i handarbete, teckning, gymnastik

och främmande språk kan få avläggas i de flesta stater. Bajern och

x) Under sommarterminen blott 2 timmar.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

116

Sachsen anordna dessutom facklärarinneexamen i musik, Baden i huslig

ekonomi.

8. Folkskollärarnas fortbildning.

Inom den tyska folkskol lärarkåren har sedan en lång följd av år

tillbaka ett starkt behov av fortbildning gjort sig gällande. Detta behov

har man sökt tillfredsställa på många olika sätt: genom pedagogiska föredrag

och diskussioner vid lärarmöten, genom självstudier med tillhjälp

av pedagogisk och annan vetenskaplig litteratur, genom tillfälliga korta

kurser här och där med universitetslärare såsom föreläsare, genom deltagande

i feriekurser o. s. v. Intet av detta har emellertid varit i allo tillfyllestgörande.

På några håll har man därför medgivit en viss kategori

av folkskolans lärare att vid universiteten immatrikuleras och där avlägga

“c*

vissa examina.

Folkskollärarnas tillträde till universitetet.

A. Konungariket Sachsen.

Konungariket Sachsen var det första land, som slog in på denna

väg. Från flera håll uttalades visserligen starka farhågor, att lärarna icke

skulle kunna följa med undervisningen, och att de genom universitetsstudierna

skulle dragas från folkskolan, men det oaktat erhöllo folkskollärarna

redan 1865 rätt att vid universitetet i Leipzig idka vissa studier,

och denna rätt hava de sedan alltjämt fått behålla.

Den lärare, som i sin andra lärarexamen (WahlfähigkeitsprCifung)

i huvudbetyg erhållit »berömlig», har utan inträdes- eller kompletteringsexamen

rätt att vid universitetet inskrivas. Även den, som erhållit näst

högsta betyget eller »med utmärkt beröm godkänd», kan få inskrivas vid

universitetet, dock endast efter särskild ansökan hos kultusministeriet och

efter dettas medgivande. I båda fallen fordras dessutom ett gott tjänstgöringsbetyg

från lokalinspektör eller överlärare samt kretsinspektörens

instämmande i detta.

De vid universitetet inskrivna lärarna hava ända till 1908 ägt rätt

att efter minst 2 års studier avlägga »Pedagogisk examen». I denna har

såsom obligatoriskt ämne ingått filosofi (filosofiens historia, logik och psy

-

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

117

kologi). Därjämte har examinanden fått bland vissa andra uppgivna ämnen,

däribland pedagogik och främmande språk, välja minst tre. I examen har

således ingått sammanlagt minst 4 ämnen.

Folkskollärarna hava alltid betraktat denna rättighet till universitetsstudier

såsom mycket värdefull. Omkring 10 procent av dem hava varit

berättigade till inträde vid universitetet, och något mer än hälften av

dessa har gjort bruk av sin rättighet.

Som ett exempel på det allvar och den framgång, med vilka de bedrivit

sina studier, må tjäna den beräkning, som gjorts för tioårsperioden 1888—

1897. Examinandernas antal under denna period uppgick till 157. Resultatet,

uttryckt i svensk sifferbeteckning, blev följande:

14 erhöllo i huvudbetyg.......3

52 » » » .......21 2

41 » » » .......2

15 » » » D/2

4 » » » .......1

20 » » » .......0 (underkändes)

11 blevo uppmanade att göra sina studier grundligare och

därefter underkasta sig examen.

Icke mindre än 107 erhöllo således 2 betyg eller mera, vilket måste betecknas

såsom ett mycket vackert resultat. De underkändas antal utgjorde

I2V2 procent, vilket är en låg siffra. Till jämförelse härmed må nämnas,

att ända till 21 procent av juristerna ibland underkännas.

Folkskollärarnas flit och framgång i de akademiska studierna hava

upprepade gånger offentligen påvisats, särskilt av universitetslärarna. År

1897 fäste kultusministern D:r von Seydewitz vid ett anförande i lantdagens

andra kammare uppmärksamheten på detta förhållande, då han vitsordade

de sachsiska seminariernas goda arbete och som bevis på detta hänvisade

till de »rent av glänsande examina vid universitetet», som en stor del av

de från seminarierna utgångna och vid universitetet studerande folkskollärarna

avlagt.

Den första invändningen, som i början gjordes mot folkskollärarnas

tillträde till universitetet, att de icke skulle kunna följa med undervis

-

118

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

ningen, har således fullständigt vederlagts av erfarenheten. På samma

sätt förhåller det sig också med den andra invändningen, att de skulle

dragas från folkskolan. Det är så långt ifrån att detta blivit fallet, att

folkskolan tvärtom mer än förr fått behålla sina bästa krafter. Före 1865

gingo de bästa krafterna fräri folkskolan. De, som brunno av lust att

utvidga sitt vetande, hade intet annat val än att avlägga studentexamen, så

länge denna var den enda väg, som ledde till universitetet. Men sedan detta

var gjort, studerade de juridik, medicin, teologi, filologi och återvände icke

till folkskolan. För denna gingo de således alldeles förlorade. Efter 1865

hava de gått direkt från folkskolan till universitetet och där avlagt en pedagogisk

examen samt sedermera återgått till folkskolan. En del av dessa hava

vunnit anställning såsom överlärare, folkskolinspektörer eller seminarielärare,

men åtskilliga hava även stannat kvar såsom folkskollärare. Bland dessa senare

må särskilt erinras om ett namn, som är känt även hos oss: d:r Alfred Spitzner

D:r Spitzner har gjort sig känd såsom framstående iakttagare och författare på

det psykologiska och pedagogiska området, särskilt inom den pedagogiska

patologien. Det är han, som utgivit och bearbetat senaste upplagan av

professor Strumpells digra verk »Pädagogische Pathologie», varvid han själv

tillagt flera betydande kapitel. Hans verksamhet har därigenom särskilt

kommit de barn till godo, som äro mindre begåvade eller lida av andra

psykiska defekter. Under flera år har han hållit mycket besökta psykologiska

föreläsningar vid de feriekurser, som anordnats vid universitetet

i Jena. I):r Spitzner är bland många andra ett talande exempel på huru

den ifrågavarande anordningen med folkskollärarnas universitetsstudier

verkat befruktande på folkskolepedagogiken till gagn för landet i dess helhet.

Också hava olika regeringsmedlemmar upprepade gånger i den sachsiska

representationen förklarat, att denna anordning är ändamålsenlig och haft

goda följder.

Från och med den 6 juni l‘J08 hava folkskollärarnas universitetsstudier

i Sachsen inträtt i ett nytt skede. Denna dag; utfärdades nämligen

en ny examensstadga, som i många avseenden skiljer sig från den förut

gällande.

Villkoren för folkskollärarnas tillträde till universitetet äro desamma

som förut, men fordringarna för examen hava höjts, så att -Pedagogisk

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

11»

examen vid Leipzigs universitet» i detta hänseende fullkomligt motsvarar

gymnasiallärarexamen (Oberlehrerpriifung). För båda dessa examina fordras

numera minst 3 års universitetsstudier, båda bestå av en allmän och en

speciell (facklig) del, i båda ingår ett undervisningsprov av examinanden

samt två skriftliga hemarbeten.

1 »Pedagogisk examen» ingå minst fyra ämnen. Till den allmänna

delen av denna examen hör filosofi (filosofiens historia, logik och psykologi),

i den speciella är pedagogik! ett obligaoriskt ämne, de övriga får den studerande

med iakttagande av en viss gruppering välja bland följande: evangelisk

religionslära, tyska språket, latin, franska, engelska, historia, geografi,

matematik, fysik, kemi, mineralogi med geologi, botanik ocli zoologi. För

att examen skall godkännas fordras, att examinanden erhåller högsta betyget

åtminstone i ett ämne.

Enligt de nya bestämmelserna medför Pedagogisk examc-n kompetens

för erhållande av lärarbefattning vid lärar- och lärarinneseminarier,

realskolor, högre flickskolor samt med dessa jämförliga offentliga och privata

undervisningsanstalter.

B. StorliertigdSmet Saclisen.

Enligt en ministeriell förordning- av den 2 mars 1900 kunna sådana

folkskolans lärare, som avlagt båda sina folkskollärarexamina med högsta

betyg och dessutom av folkskolinspektören vitsordats för vetenskaplig duglighet

och gott uppförande, vid universitetet i Jena immatrikuleras med

rätt att där under 3 år idka studier i filosofiska ämnen och att i dessa

ämnen avlägga »Pedagogisk examen». Till den allmänna delen av examen

höra här både pedagogik och filosofi. 1 den speciella delen ingå två ämnen

efter examinandens eget val. Även folkskollärare från andra stater mottagas,

dock först efter det ministeriet i varje särskilt fall meddelat till - låtelse. Även vid det med universitetet förenade pedagogiska seminariet

mottagas folkskolans lärare.

C. Hessen.

Enligt en storhertiglig förordning av den 19 augusti 1903 kunna

folkskollärare, som i avgångsexamen vid seminariet erhållit högsta och i

120

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

den andra lärarexamen (Definitorialpriifung) högsta eller näst högsta

betyg, om de minst 3 år hava tjänstgjort i landets offentliga skolor, av

inrikesministeriet erhålla tillåtelse att för en tid av 3 år idka studier vid

landets universitet, och att i filosofiska fakulteten immatrikuleras såsom

pedagogie studerande.

Studierna avslutas genom en särskild pedagogisk examen, som avlägges

tidigast efter 5 terminer. Genom denna examen erhåller kandidaten

kompetens att meddela vetenskaplig undervisning vid lärarbildningsanstalterna.

För att giva en närmare föreställning om det slag av universitetsstudier,

som här äro i fråga, må följande redogörelse för bestämmelserna rörande

Hessen lämnas.

Examensämnena äro

A. Obligatoriska:

1) Filosofi med pedagogik, 2) Sko Ihygien.

B. Efter kandidatens eget val:

1) Tyska, 2) Franska, 3) Historia, 4) Geografi, 5) Matematik, (i) Fysik,

7) Kemi och mineralogi, 8) Botanik och zoologi.

Av de under B angivna examensämnena måste kandidaten välja minst två,

antingen bland n:r 1—4 eller bland n:r 4—8.

Examensfordringarna i de olika ämnena äro följande:

1. Filosofi med pedagogik.

Översikt av filosofiens historia. En filosofisk skrift av större betydenhet.

I)et viktigaste av logiken och den empiriska psykologien. Översikt av pedagogikens

historia. De viktigaste grunderna för metodiken.

2. Skolhygien.

Skolhusets byggnad och anordning, särskilt lärosalens utrustning, dess belysning,

uppvärmning och ventilering. Undervisningens hygien. Människokroppens

byggnad och livsfunktioner. Skolsjukdomar, särskilt smittosamma sådana.

3. Tyska.

Någon kunskap i medelhögtyska, förmåga att rätt läsa och översätta lätta

stycken ur Niebelungenlied, Gudrun eller dikter av Walter von der Vogelweide;

säker kunskap i nyhögtyskans grammatik, nyhögtyskans historia; grundlig känne

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

1-21

dom om den nyare litteraturens klassiska verk, översikt över tyska litteraturens

utveckling i medeltiden och nyare tiden; grunddragen av retorik, poetik och metrik.

4. Franska.

honetikens elementer, färdighet i korrekt uttal; formlära och syntax; övning

i språkets talande; versbyggnaden i modern franska; översikt över franska litteraturens

utveckling efter 16:de århundradet, några av de mest framstående diktares

-och prosaförfattares verk; säkerhet i att översätta vanliga författare till tyska

-och förmåga att utan grövre fel åstadkomma en skriftlig framställning på franska

språket.

5. Historia.

Översikt över världshistorien, särskilt tyska, preussiska och hessiska historien,

vilande på systematiskt ordnade geografiska och kronologiska kunskaper;

författningsväsendets utveckling i Tyskland, grundlig kännedom om tyska rikets

och Hessens författning; översikt över de viktigaste ekonomiska och sociala förhållanden

i medeltiden och nyare tiden, förtrogenhet med historisk-politisk geografi;

några av de mest betydande nya historiska arbeten.

6. Geografi.

Säkerhet i grunderna för den matematiska och fysiska geografien; grundlig

kunskap i den politiska geografien; de stora upptäckternas gång och världshandelns

riktningar; förmåga att använda glober, reliefer och apparater till den matematiska

geografien, färdighet att rita kartor och skisser.

7. Matematik.

Säkerhet i elementär matematik; plan analytisk geometri, grunderna av

differential- och integralkalkyler.

8. Fysik.

De viktigaste fysiska företeelserna och lagar na samt de matematiska grun

derna för de senare, så långt dessa grunder utan högre matematik kunna fastställas.

De för undervisningen nödvändiga fysiska instrumenten samt övning i

deras användande.

9. Kemi och mineralogi.

Lagarna för de kemiska föreningarna och de viktigaste teorierna om dessa

föreningars byggnad; de viktigaste enkla ämnenas framställning, egenskaper och

16—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

122

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

oorganiska föreningar jämte deras betydelse i naturens bushållning samt det viktigaste

ur kemiska teknologien; tillräcklig övning i de för skolundervisningen

nödiga experiment.

De vanligaste mineralier med hänsyn till deras kristallform, deras fysiska

och kemiska egenskaper och deras praktiska användning, de viktigaste bergarterna.

Övning i mikroskopets användning.

10. Botanik och zoologi.

Tysklands blomväxter och huvudgrupperna av de hessiska kryptogamerna,

de viktigaste utländska kulturväxter; grunddragen av växternas organografi och

anatomi, växternas näring och biologi i särskild bemärkelse; systematikens grundbegrepp;

någon övning i teckning av växtformer, övning i mikroskopets bruk.

översikt av djurens byggnad och liv; grundligare kunskap om ryggradsdjurens

och leddjurens viktigaste ordningar; någon övning i att teckna djurformer;

övning i mikroskopets bruk.

Examen är dels skriftlig, dels muntlig.

Den skriftliga examen består av

1. Två avhandlingar, skrivna i hemmet, den ena inom filosofi eller pedagogik,

den andra inom ett skolämne, som kandidaten själv bestämmer, och i vilket

muntlig examen skall avläggas; om detta senare ämne är franska, skrives avhandlingen

på detta språk. Uppgifter för avhandlingarna lämnas av examenskommissionen.

Till varje avhandling erhåller kandidaten en tid av 6 veckor.

2. En uppsats i varje ämne, i vilket examen skall avläggas. Denna

uppsats skall göras färdig på högst 3 timmar under examinatorns tillsyn. Ämnet

bestämmes av examinatorn. I anslutning till denna skrivning undersöker examinatorn

kandidatens praktiska färdighet, då det gäller geografi, fysik, kemi,

mineralogi, botanik och zoologi.

Den muntliga examen är offentlig.

över den avlagda examen erhåller kandidaten officiellt betyg. För

erhållande av lärarkompetens i andra ämnen än dem, som ingå i den

första examen, äger kandidaten rätt att inom 6 år efter denna första

examen avlägga kompletteringsexamen.

Anm. På grund av överenskommelse, som storhertigdömet Oldenburg år

1907 träffat med storhertigdömet Hessen, äga Oldenburgs folkskollärare under

samma villkor som Hessens tillträde till universitetet i Griessen samt rätt att där

avlägga pedagogisk examen.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

123

1). Bajern.

Enligt den förut (sid. 108) omnämnda kungl. förordningen av den

31 mars och examensstadgan av den 1 april 1908 hava även i Bajern

vissa folkskollärare tillträde till universitetet och rätt att där avlägga

examen. Denna rätt har man dock här begränsat till en enda kategori,

nämligen till sådana lärare och lärarinnor, vilka erhållit anställning vid

lärar- och lärarinnebildningsanstalterna. Efter 4 terminers studier vid universitetet

få dessa avlägga »Examen för lärarbefattning vid lärar- och

lärarinnebildningsanstalterna». Denna examen får avläggas inom endera

av 4 olika ämnesgrupper och får av den valda gruppen sitt särskilda namn.

l:o) Realexamen: tyska språket, historia och geografi.

2:o) Matematisk-naturvetenskaplig examen:

a) matematik, fysik och kemi.

b) matematik, beskrivande naturvetenskap (allmän botanik, allmän

zoologi, fysisk antropologi).

c) kemi med mineralogi, botanik, zoologi och antropologi samt

geografi.

3:o) Pedagogisk examen: uppfostrings- och undervisningslära jämte

två ämnen ur l:sta eller 2:dra gruppen.

4:o) Musikexamen: musik jämte ett ämne från någon av de föregående

grupperna.

Avlagd examen medför sedermera kompetens för anställning som

direktor eller ordinarie lärare vid de nämnda anstalterna, preparandskolorna

däri inräknade.

E. Wiirttemberg''.

Genom en kunglig förordning av den 1 mars 1910 hava folkskollärarna

i Wurtemberg medgivits rätt till studier vid universitetet. Som

villkor för tillträde fordras här, att den sökande tjänstgjort två år i folkskola,

samt att han avlagt antingen den andra lärarexamen eller ock proeeeptorsoch

reallärarexamen1. I vilketdera fallet som helst skall han i totalbetyg

x) Proeceptors- och reallärarexamen avlägges enligt en särskild examensordning av

år 1900. De flesta examinanderna utgöras av folkskollärare, som kompletterat sin första

folkskollärarexamen med särskilda betyg i latin eller franska. Examen berättigar till ordinarie

anställning i lägsta klassen av en två- eller flerklassig latin- eller realskola, vilken har mer

än en årskurs i samma klass, samt i de två lägsta klasserna vid en större latin- eller realskola.

124

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

hava erhållit högsta betygsgraden: 1 (berömlig) eller näst högsta: 11 a

(med utmärkt beröm godkänd). 1 undantagsfall kunna dock även sådana

lärare mottagas, som i endera av de nämnda examina erhållit II b (med

beröm godkänd).

Efter 21,2 års akademiska studier får »Högre examen för befattning

inom folkskoleväsendet» avläggas. Den allmänna delen av denna examen

omfattar filosofi och pedagogik, grunddragen av tyska och wtlrtembergska

stats- och förvaltningsrätten samt grunddragen av den whrtembergska folkskolans

lagstiftning och förvaltning. Den speciella delen omfattar två ämnen

efter examinandens eget val.

Den nämnda examen utgör kompetens för erhållande av lä rarbefattning

vid lärarbildningsanstalterna, dock icke i teckning, musik och

gymnastik, samt för anställning som folkskolinspektör och överlärare.

Bestämmelserna härom gälla även präster, som vilja övergå till seminarierna

eller folkskolinspektionen.

9. Reformsträvanden.

Lärarbildningens behov av reformer kommer ständigt till synes i

broschyrer, i tidnings- och tidskriftsartiklar och framför allt i folkskollärar-

och seminarielärarföreningarnas förhandlingar. Yrkandena rörande

O O

den första lärarutbildningen hava hittills gått i två huvudriktningar.

A ena sidan har man med stor styrka hävdat den uppfattningen, att

utbildningen av folkskolans lärare bör äga rum på ett sätt, som är fullt

analogt med utbildningen av lärare vid andra skolor, att den allmänbildning,

som folkskolans lärare behöva, således förvärvas vid de skolor,

som motsvara våra högre allmänna läroverk, och att fackbildningen äger

rum vid universiteten.

o

A andra sidan har man velat hålla fast vid de nuvarande seminarierna

men reformera dessa i flera avseenden. De viktigaste ändringar, som begäras,

äro följande:

1) Utsträckning av lärotiden.

I de länder, där denna utgör endast 5 år, påyrkas från alla håll, att

den skall utsträckas till 6. I Hessen är man redan sysselsatt med semi

-

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

125

nariernas omorganisation ocli har bland annat för avsikt att göra kursen

6-årig. I Wurttemberg har detta reformkrav redan vunnit gehör. Med den

1 april 1911 har en ny lag trätt i kraft, enligt vilken detta lands seminarier

numera äro 6-åriga. 1 Bäjern utgör frågan om 6-åriga seminarier för närvarande

föremål för lantdagens behandling.

1 Sachsen hava såväl seminariernas som folkskolans lärare redan för

flera år tillbaka med stor enighet uttalat sig för en utsträckning av den

nuvarande 6-åriga kursen med ett år. De fyra första åren skulle i sä

fall uteslutande avse elevernas allmänbildning, de tre sista därjämte även

fackbildningen. Numera anses det allmänt, att eu dylik åtgärd är nödvändig,

och regeringen har i lantdagen uttalat sig för densamma, försöksvis

har också en sjunde klass redan blivit inrättad vid 14 seminarier.

Det torde därför icke dröja länge, förrän det sjuåriga seminariet blir i

Sachsen lagstadgat. Även i de mellantyska småstaterna hava seminariernas

och folkskolornas lärare uttalat önskningar om sjuåriga seminarier, och somligstädes

har man ingått till landets regering med petition i denna riktning.

2) Läroplanens omarbetning i mera tidsenlig riktning, så att större

vikt läo-o-es vid läsnin»- av den inhemska litteraturen, vid undervisningen

i främmande språk och vid den pedagogiska utbildningen, och sä att naturvetenskapen

mera kommer till sin rätt. I avseende på detta senare ämne

kräves mera tid och bättre undervisningsmetoder, framför allt mera av

elevernas självständiga iakttagelser, laborationer o. d.

3) I sammanhang med de båda förutnämnda önskemålen har allmänt

framställts även det kravet, att seminarierna skulle genom lag hänföras

till kategorien högre skolor, där så ännu icke skett.

4) Vid sidan härav yrkas inskränkning av antalet timmar för musikundervisningen.

Man håller nämligen före, att utbildningen av kantorer

och organister för rent kyrkliga funktioner är en uppgift, som numera

icke bör tillkomma seminarierna, detta så mycket mindre som seminarierna

hittills icke hunnit utbilda sina elever för undervisning i fortsättningsskolorna,

vilket dock snarare borde anses vara deras skyldighet.

Det förnämsta önskemålet beträffande folkskollärarnas fortbildning

åsyftar deras tillträde till universiteten. Knappast någon reform torde hava

blivit med så stor styrka påyrkad som denna. Den tyska lärarkåren har

126

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

genom sin förening, som räknar över 100,000 medlemmar, upprepade

gånger uttalat, att folkskolans lärare för sin fortbildning behöva tillträde

till universitetet. Härutinnan hava de understötta av seminariernas lärare

och av ett mycket stort antal kända och framstående universitetslärare,

såsom Rein och Eucken i Jena, Rehmke och Bernheim i Greifswald, Ziegler

i Strassburg, Natorp i Marburg, Kinkel i Giessen, Paulsen i Berlin m. fl.

Och det kan icke nekas, att denna fråga med stora steg synes närma sig

sin lösning. Av de större staterna i mellersta och södra Tyskland är det

endast Baden, som ännu häller universitetets portar stängda för folkskolans

lärare, men detta förhållande torde snart nog komma att ändras, sedan

riksdagens andra kammare beslutat att hos regeringen begära rätt för folkskolans

lärare att under vissa förutsättningar idka studier vid universitetet.

Nyligen har seminarielärarföreningen i turingerstaterna beslutat ingå till

regeringarna i stater, som underhålla universitetet i Jena, med anhållan, att

samtliga turingerstaternas folkskollärare måtte få tillträde till universitetet

i Jena och rätt att där avlägga examen på samma villkor, som gälla för

folkskollärarna i Storhertigdömet Sachsen. Denna önskan synes man ock

vilja tillmötesgå. En i slutet av år 1910 hållen ministerkonferens för de

nämnda staterna (Sachsen Weimar-Eisenach, Koburg-Gotha, Meiningen och

Altenburg) har nämligen beslutat, att en pedagogisk universitetsexamen för

de folkskollärare inom dessa stater, som hava idkat 6 terminers universietststudier,

skall inrättas, och att bestämmelser för en sådan examen skola

utarbetas. Av alla tecken att döma torde yrkandena på folkskollärarnas

tillträde till universiteten icke komma att upphöra, förrän reformen blir

allmänt genomförd, och folkskollärarna i alla Tysklands stater komma att

njuta samma rätt med avseende på möjligheten att erhålla en behövlig

vetenskaplig fortbildning.

ÖSTERRIKE.

127

VII. Österrike.

Av C. O. Arcadius.

1. Bildningsmål.

De österrikiska lärarbildningsanstalterna tillhöra ännu den äldre

seminarietypen, men äro utmärkta anstalter i sin art. Deras verksamhet

är noggrant begränsad till uppgiften att bilda lärare, men enär läraruppgiften

gjorts ganska vidsträckt, så har i seminarieundervisningen inplockats

åtskilligt, som är tyngande både för lärare och lärjungar. Den pedagogiska

utbildningen upptager helt och hållet den högsta årsklassen och utgöres av

-praktiska övningar samt noggrann genomgång av folkskolans läroplaner

och antagna läroböcker tillika med repetition av de genomgångna lärokurserna

med hänsyn till deras lämpande till undervisningen i folkskolan.

Förebilden är hämtad från Preussen omedelbart efter österrikarnas nederlag

vid Sadowa, där enligt ett bekant slagord »den preussiska skolmästaren

besegrat den österrikiska». Sedan den katolska kyrkans hindrande allenavälde

över undervisningsväsendet upphävts genom upprättandet år 1867

av ett ministerium för den offentliga undervisningen och skolornas försättande

år 1868 under statens överhöghet, utfärdades eu lag den 14 maj 1869.

vari stadgades skyldighet för kommunerna att upprätta skolor, skolgångsplikt

och ordning för lärarbildningsanstalter. Konkordatet med påvestolen upphävdes

1870. Skolan är konfessionslös, men religionsundervisning meddelas

i alla skolor av särskilda religionslärare för de olika konfessionerna.

Seminarierna utbilda lärare och lärarinnor för folk- och borgarskolor.

De senare äro i städerna befintliga parallellskolor till de åttaåriga folkskolornas

tre översta klasser, i vilka en mera fyllig folkskolebildning

meddelas särskilt åt gossar och särskilt åt flickor, avseende näringslivet

och åkerbruket samt förberedande för intagning i seminarier och fackskolor,

128

ÖSTERRIKE.

som ej förutsatta sekundärskolebildning. Seminarierna bygga på borgarskolebildningen

och meddela teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet.

Dock giver »mogenhetsexamen» vid seminariet endast rätt till provisorisk

anställning såsom lärare. För definitiv anställning fordras genomgående av

»lärorättighetsprövning» (Lehrbefähigungspriifung), som är särskild för

anställning vid folkskolor efter minst två års tjänstgöring och särskild

för borgarskolor efter minst tre års tjänstgöring. Genom nytt statut för

seminarierna den 31 juli 1886 har den teoretiska undervisningen inskränkts

och anpassats efter folkskoledidaktikens fordringar. I stället har större

uppmärksamhet ägnats åt musik, åkerbruk, frukt- och grönsaksodling,

affärsskrivelser och första hjälpen vid olycksfall. Endast de mest oumbärliga

psykologiska lärdomarna skola upptagas, men eleverna skola

genomgå en kurs i uppfostran och undervisning av dövstumma, blinda och

andesvaga. 1 högsta klassen meddelas egentligen ingen teoretisk undervisning

i annat än speciell metodik. Man klagar över elevernas överlastning

och arbetar för eu bättre fördelning av arbetet för allmänbildningen och

för fackbildningen. Seminariet liksom folkskolan lider tydligen av de

många och alltför olikartade anspråk, som man i Österrike liksom annorstädes

anser sig kunna och böra ställa på skolan.

2. Organisation.

Lärar- och lärarinnebildningsanstalter upprättas av staten genom

undervisningsministern efter begäran av provinsskolrådet. Statsanstalterna

äro tillgängliga för alla trosbekännelser utan åtskillnad. Undervisnings - språket bestämmes för varje anstalt av undervisningsministern på förslag

av provinsskolrådet. Utbildning i ett annat av landets språk gives också,

där behovet så kräver. Av de 48 lärarseminarierna och 19 lärarinneseminarierna,

som funnos år 1903, hade 21 av de förra och 10 av de

senare tyska till undervisningsspråk och de flesta övriga tjeckiska eller

polska samt några få italienska eller kroatiska till undervisningsspråk.

Två undervisningsspråk funnos i ett mindre antal anstalter. Privatseminarier

kunna inrättas dels av provinserna, dels av enskilda, med

villkor att statuter och läroplan godkännas av undervisningsministern samt

ÖSTERRIKE.

129

att direktor och lärarpersonal ådagalagt sin kompetens för utbildning av

blivande lärare. Privatseminariernas lärjungar undergå mogenhetsexamen

i en statsanstalt, såvida icke seminariet med vissa villkor erhållit rätt att

utfärda statsgiltiga betyg till sina utgående elever (offentlighetsrätt).

Såväl offentliga som privata lärarbildningsanstalter stå närmast under

provinsskolrådet (Landesschulrath). Detta utgöres av provinsguvernören

(Landeschef), två delegerade från provinsens lantdag, en referent för

administrativa och ekonomiska ärenden, provinsskolinspektörerna, eu representant

för den katolska, en för den protestantiska och en för den israelitiska

konfessionen och två eller tre representanter för primär- och sekundärundervisningen.

Alla medlemmarna utom de lantdagsdelegerade nämnas av

kejsaren. Varje seminarium skall minst en gång om året omsorgsfullt

inspekteras av en provinsskolinspektör, som lämnar rapport om inspektionen

till provinsskolrådet.

En lärarutbildningsanstalt består av det egentliga seminariet med 4

årsklasser, en övningsskola med så många avdelningar och lärare, som

bestämmes av undervisningsministern, en 1-årig förberedelseklass för

seminariet samt i lärarinneseminarierna eu Kindergarten och särskilda

1-åriga utbildningskurser dels för handarbetslärarinnor, dels för Kindergartenlärarinnor.

Dessutom anordnas omväxlande vid de olika seminarierna

i en provins utbildningskurser för lärare och lärarinnor vad borgarskolor.

Elevantalet får icke överstiga 50 i förberedelseklassen och 40 i vardera

av övriga klasser eller avdelningar. Parallellavdelningar få ingenstädes

inrättas. Medeltalet elever var år 1903 163 i varje seminarium (tillhopa

10,930 ele\7er) och 36 i 4:e årsklassen.1) Vid statsanstalterna äro lärjungarna

externer, men de kunna erhålla statsstipendier mot förbindelse att tjäna

minst 6 år efter mogenhetsexamen i offentliga skolor. Helstipendiet utgöres

av 400 krönen (= 300 kronor) och betäcker kostnaden för uppehållet

vid anstalten.

Varje anstalts ledning och tillsyn besörjes av dess direktor. Till

sitt biträde har han bland lärarna en klassföreståndare för varje årsklass

och en klasslärare för varje avdelning i övningsskolan. Varje månad *)

*) På hösten 1906 hade elevantalet i lärar- och lärarinnebildningsanstalterna ökats

till 11,906.

17—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

130

ÖSTERRIKE.

hålles en ordinarie lärarkonferens, vid vilken alla seminariets och övningsskolans

lärare skola vara tillstädes. Vid denna förhandlas om genomförandet

av seminariets läroplan och förslag till läroplan för övningsskolan,

om införande och anskaffande av n}’ materiel, om intagande och flyttning

av elever, om förslag till stipendieutdelning, om undervisningens och

disciplinens tillstånd, elevers och skolbarns framsteg och sedliga hållning

med anledning av klassföreståndarnas redogörelser samt om yttrande med

anledning av remisser från myndigheterna, ävensom om förslag från någon

medlem. Direktorn leder förhandlingarna och har rätt till suspensivt

veto mot ett majoritetsbeslut, till dess avgörande inhämtats från provinsskolrådet.

3. Intagning av elever.

I förberedelseklassen mottagas i samma ordning, som de anmälts,

fysiskt duktiga och sedligt oförvitliga, från borgarskolorna med goda

vitsord utgångna elever. De av förberedelseklassens elever, som genomgå

den vid läsårets slut anordnade slutprövningen, upptagas omedelbart i

seminariets första klass. Med eleverna i sådana förberedelseklasser, som

icke äro förenade med ett seminarium utan med en borgarskola eller någon

annan skola, samt med inträdessökande, som på annat sätt förberett sig

för inträdet, anställes en sträng examen vid början av skolåret. För

inträde fordras att hava fyllt 15 år före skolårets början, förete äinbetsläkares

intyg om fysisk duglighet, vilken tillika kan självständigt prövas

av lärarkonferensen, samt att vara sedligt oförvitlig.

Inträdesprövningen omfattar ämnen och kurser, som äro bestämda

för förberedelseklassen, nämligen:

a) Religion efter kurser, bestämda av vidkommande konfessions

myndigheter och fastställda av provinsskolrådet.

b) Undervisningsspråk: läsning, muntlig återgivning, det viktigaste

av syntax, formlära och ordbildningslära, rättskrivning och interpunktion,

uppsatsskrivning över ämnen, hämtade från läsboken och elevernas erfarenhet.

c) Geografi och historia: orientering i skolorten och kännedom av dess

närmaste omgivning, uppfattning av globen, allmän översikt av världsdelar

och hav, kartläsning; de viktigaste tilldragelserna i Österrikes historia.

ÖSTERRIKE.

131

d) Räkning: de 4 räknesätten i hela tal och bråk, praktisk räkning

efter slutledningsmetoden, huvudräkning.

e) Geometrisk formlära och frihandsteckning: de viktigaste begreppen

ur den geometriska formläran; lätta ornament på grund av geometriska former

efter lärarens förteckning på svarta tavlan (prov företes av de sökande).

f) Naturhistoria och naturlära: åskådning och beskrivning av arter

av inhemska djur, växter och mineral, av lättfattliga fysiska företeelser

och enkla apparater.

g) Skönskrivning (prov företes av de sökande).

h) Sång och (för manliga sökande) fiolspelning.

i) För manliga inträdessökande turnfärdighet (gymnastik), för kvinnliga

handarbeten (prov företes).

4. Läroplan.

Timplan.

Förbe-

redelse-

Lärarseminarier.

Lärarinneseminarier.

klassen.

Kl. T.

Kl. II.

Kl.III.

Kl. IV

Kl. I.

Kl. II.

Kl. III.

Kl. IV.

Religion............

2

2

2

2

2

2

,

2

2

Pedagogik med praktiska övningar

—

—

2

5

9

—

2

5—6 1

9

Undervisningsspråk.......

8

4

4

4

4

4

4

4

4

Geografi............

1 2 1

2

2

2

1

2

2

2

1

Historia............

1 1

2

2

2

1

2

2

2

1

Matematik och geometrisk teckning

6

4

3

2

2

3

3

2

1

Naturhistoria..........

1 3 1

2

2

1

1

2

2

1

1

Naturlära...........

1 3 1

2

2

2

1

2

2

2

1

Akerbrukslära.........

—

—

—

2

2

—

—

_

—

Skönskrivning.........

2

1

—

—

—

1

—

_

—

Frihandsteckning........

—

2

2

2

i

2

2

2

1

Sång och musik........

3

5

5

5

5

2

2

2

2

Kvinnliga handarbeten.....

—

—

—

—

—

2

2

2

2

Turnövningar..........

2

2

2

1

1

2

1

1

1

Summa timmar i veckan

28

28

28

SO

SO

26

26

27—28

26

1 6 timmar blott i lärarinneseminarier med kindergarten.

132

ÖSTERRIKE.

Sådana sökande, som hava musikaliska förkunskaper och i gehör ocli

rytmisk känsla visa förutsättningar till goda framsteg i musikundervisningen,

hava vid för övrigt lika förhållanden företräde.

I språk och räkning anställas både skriftliga och muntliga prov, i

övriga ämnen blott muntliga.

c? r''

Inträdessökande med högre förbildning och motsvarande ålder kunna

efter en sträng prövning intagas i eu högre klass. Inträdessökande, som

hava maturitetsbetyg från en sekundärskola, intagas utan examen i högsta

klassen, om de hava motsvarande ålder.

Lärokurserna i de särskilda ämnena äro följande:

Religion. Kurserna bestämmas liksom i förberedelseklassen. Fjärde

klassens lärotimmar användas till speciell metodik och motsvarande praktiska

övningar i övningsskolan.

Pedagogik med praktiska övningar. Mål: översiktlig kännedom om

människans krafter och medlen för deras utveckling, grundsatserna för

den uppfostrande undervisningen och de enskilda läroämnenas metodik,

det väsentliga ur pedagogikens och särskilt folkskolans historia, skolförfattningar;

tillräcklig övning i praktisk undervisning för inträde i skoltjänst.

Kl. II. Allmän inledning till uppfostringsläran med psykologisk

grundläggning och med aktgivande även på abnorma barns uppfostran.

Kl. III. Allmän undervisningslära (första termin) med inledande

behandling av lättfattliga logiska exempel ur elevernas åskådningskrets.

Speciell metodik i språk och räkning för de lägsta folkskoleklasserna

(andra termin). Första terminen hospitera eleverna i övningsskolan 1

timme i veckan, andra terminen 2. Varje vecka hålles 1 timmes hospiteringskonferens,

ledd av direktorn, vid vilken övningsskollärare och läraren i

didaktik och speciell metodik äro tillstädes. Kortfattade redogörelser av

eleverna för varje hospiteringstimme ligga till grund för konferenserna.

Under andra terminen få de hospiterande eleverna deltaga i undervisningen.

Om Kindergarten finnes, hava eleverna i grupper 1 timmes extra hospitering

och tjänstgöring därstädes.

Kl. IV. Det väsentliga av uppfostrans och undervisningens historia

i åskådliga, bilder; de viktigaste gällande föreskrifter för skolpraxis i

ÖSTERRIKE.

13;;

vidkommande provins; repetition av uppfost rings- och undervisningsläran

(2 t.).

Skolpraktik: Förberedande och efterföljande behandling av övningarna

under ledning av direktorn och medverkan av lärarna i speciell metodik

och övningsskollärarna (2 t.).

Övningslektioner gruppvis under ledning av övningsskollärarna på

olika stadier och i alla läroämnen men övervägande i undervisningsspråket

och i räkning med tillräcklig övning i samtidig undervisning av flera

skolavdelningar (3 t.).

Provlektioner i närvaro av samtliga elever under direktors ledning

och vidkommande metodiklärares och övningsskollärares medverkan (2 t.).

Den speciella metodiken, som i kl. III meddelas på timmarna för

pedagogik, förekommer i kl. IV på de för de olika ämnena upptagna

timmarna.

Till enskild läsning skola lämpliga böcker av allmän-pedagogiskt,

didaktiskt och speciell-metodiskt innehåll, särskilt böcker innehållande

mönsterlektioner, tillhandahållas åt lärjungarna, vilka böra lämna muntliga

och skriftliga referat av det lästa.

Undervisning sspråk. Mål: kännedom av grammatiken, i den män den

är behövlig för att rätt uttrycka sig i tal och skrift; färdighet att

klart och korrekt skriftligen bruka språket; översiktlig bekantskap med

litteraturhistorien och de prosaiska och poetiska konstformerna.

Kl. I. Grammatik: formlära, rättskrivning, den enkla satsen. Läsning

och genomgång av mönsterstycken efter läsebok; övning i berättande, i

sammanhängande muntlig framställning av innehåll och tankegång i läsestycken

och i föredrag.

Uppsatslära: skriftliga arbeten först efter mönster, sedan mera självständigt;

anvisningar för excerpering; 1 skrivning i hemmet och 1 på lärorummet

varje månad.

Kl. II. Fortsättning av föregående klass’ kurser och skrivningar.

Kl. III. Grammatik i systematiskt sammanhang.

Läsövningar och i sammanhang därmed bekantskap med litteraturen

efter en kronologiskt ordnad antologi; litteraturepoker och framstående

skriftställare behandlas i sammanhang därmed; övningar i fritt föredrag.

134

ÖSTERRIKE.

övningar i uppgörande av utförliga dispositioner, övergång till mera

självständiga utarbetningar. 1 hemskrivning i månaden och en skolskrivning

varannan månad.

Kl. IV. Språkundervisningens speciella metodik.

Läsning av enstaka mästerverk av nationallitteraturen.

Översikt av litteraturhistorien.

Fortsättning av dispositionsövningar. Avhandlingar över givna tema

och över hela litteraturverk. Skrivningar som i föregående klass.

I alla klasser skall privatlektyren tillgodogöras för undervisningen

och eleverna ledas att välja och med gagn studera goda arbeten; det lästa

och excerperade användes till redogörelser, föredrag, uppsatser o. s. v.

Vilket annat österrikiskt språk som helst kan efter undervisningsministerns

bestämmande införas såsom läroämne. I seminarier

med icke-tyskt undervisningsspråk bör tyska språket vara läroämne.

Franska språket är valfritt läroämne i lärarinneseminarierna. Eleverna

delas efter sina förkunskaper i 2 eller 3 grupper med högst 4 lärotimmar

i veckan för varje. I stället för franska språket kan också med provinsskolrådets

bifall italienska eller engelska språket förekomma. Målet för

undervisningen i andra språk än undervisningsspråket är förmåga att

korrekt muntligt och skriftligt använda språket. Läroplan föreslås av

lärarkonferensen och fastställes av provinsskolrådet.

Geografi. Mål: uppfattning av kartan, globen och det viktigaste av

fysiska och matematiska geografien; översiktlig kännedom om jordytan

med avseende på naturlig och politisk gruppering; kännedom om Europa,

isynnerhet Mellaneuropa och Österrike-Ungern; övning i kartografisk framställning

och i jämförelse av geografiska förhållanden.

Kl. I. Globen, världsdelar, världshav, översikt av Asien, Afrika och

Europa, Medelhavslanden utförligare.

Kl. II. Mellaneuropa utförligare, översikt av Amerika och Australien.

Kl. III. Österrike-Ungerns och särskilt hemprovinsens geografi.

Kl. IV. Speciell metodik. Sammanfattande och fullständigande behandling

av fysiska och matematiska geografiens grundläror. Jämförande repetition

av hela läroinnehållet.

ÖSTERRIKE.

13.-)

Kartläsning och förbindelse mellan geografi och historia iakttagas i

alla klasser, likaledes kartografiska övningar, men dessa få ej givas till

hemarbete.

Historia. Mål: översiktlig kännedom av allmänna historiens viktigaste,

isynnerhet kulturhistoriska, fakta. Österrike-Ungerns historia och, i lärarseminarier,

författning.

Kl. I. Historien till avslutningen av fördraget i Verdun i avrundade

bilder.

Kl. II. Från avslutningen av fördraget i YTerdun till närvarande

tid sammaledes.

Kl. III. Österrikisk-Ungerska monarkiens historia och, i lärarseminarier,

dess författning och statsinrättningar i översikt.

Kl. IV. Speciell metodik. Översiktlig repetition.

Matematik och geometrisk teckning. Mål: uppfattning av aritmetiska

operationer med bestämda och allmänna tal samt läran om ekvationer av

första graden; färdighet i huvudräkning och i borgerlig räkning med insikt

i förfaringssättet; uppfattning av planimetriens och stereometriens viktigaste

läror; (i lärarseminarier: övning i lösning av konstruktionsuppgifter).

Kl. I. De 4 räknesätten i hela tal och bråk i bestämda och

allmänna tal; ekvationer av första graden med en obekant; förhållanden och

proportioner; huvudräkning. Linjer, vinklar, tre-, fyr- och månghörningar;

rätliniga figurers kongruens och ytinnehåll. Ett hemarbete i veckan, ett

skolarbete i månaden.

Kl. II. Potenser och rötter; de viktigaste borgerliga räknesätten och

köpmansräknesätten; huvudräkning. Rätliniga figurers likformighet; cirkeln

och det enklaste om ellipsen, hyperbeln och parabeln. Hem- och skolarbete

som i föregående klass.

Kl. III. Enkel bokföring. Ekvationer av första graden med flera

obekanta; huvudräkning. Stereometri. (I lärarseminarier: fältmätning och

planritning). Hem- och skolarbete som i föregående klass.

Kl. IV. Speciell metodik. Repetition och inövning av hela läroinnehållet

isynnerhet genom lösning av praktiska uppgifter. Hem- och

skolarbete som förut.

ÖSTERRIKE.

13<»

Algebraisk rakning övas under hela lärotiden blott med hänsyn till

bättre uppfattning av operationer med bestämda tal.

Naturhistoria. Mål: kännedom om människokroppens byggnad och

livsförrättningar; översiktlig kännedom om de tre naturrikena och jordytans

byggnad.

Kl. I. Zoologi med särskilt avseende på djurens nytta och skada.

Människokroppen med hygien och särskilt skolhygien samt första hjälpen

vid olycksfall.

Kl. II. De viktigaste berg- och stenarter med hänsyn till åkerbruk

och tekniska yrken. Växtens delar. Växternas indelning efter naturliga

systemet och beskrivning av de viktigaste familjerna med hänvisning till

hemortens nyttiga och skadliga, odlade och vilda växter.

Kl. III. Jordytans byggnad med beaktande av hemortens geologi,

övning i växtbestämning.

Kl. IV. Speciell metodik. Repetition. Bestämningsövningar.

Undervisningen bör understödjas genom försök i skolträdgården och

exkursioner. Anvisningar lämnas för åstadkommande av små samlingar

isynnerhet för folkskolans behov.

Naturlära. Mål: kännedom genom experiment om i dagliga livet

förekommande viktigare fysiska och kemiska företeelser och deras lagar.

Kl. I. Värme, magnetism, elektricitet.

Kl. II. Det viktigaste av oorganiska och organiska kemien; särskilt

med hänsyn till hushållning (och lantbruk i lärarseminarier).

Kl. III. Det för praktiska livet viktigaste av mekanik, akustik, optik.

Kl. IV. Speciell metodik. Repetition isynnerhet genom förklaring

av naturföreteelser.

Akerhrukslära i lärarseminarier. Mål: uppfattning av huvudgrunderna

för växtodling och djuravel; bekantskap med de för provinsens jordbruk

viktiga förvärvsgrenarna; levande och förstående intresse för jordbruksfrågor

och -arbeten, isynnerhet frukt- och grönsaksodling.

Kl. III. Läran om jordmånen; jordens bearbetning och gödning.

Växtodling i allmänhet och isynnerhet odling av de för jord- och skogs

-

ÖSTERRIKE.

137

bruk viktigaste växterna. Fruktträds, grönsakers och andra trädgårdsväxters

odling.

Kl. IV. Husdjurslära. Repetition. Anvisning till anläggning av

skolträdgårdar. Kännedom om de lagar, som röra jordbruket. I båda

klasserna under lämpliga årstider exkursioner och praktiska övningar

i trädgården på fritid. I de praktiska övningarna deltaga också kl. I

och II.

Skönskrivning. En skrivkurs genomgås i kl. I, och övningarna

fortsättas genom månatliga hemuppgifter i övriga klasser.

Frihandsteckning. Färdighet i fritt uppfattande och framställande

av plana och solida elementära former och deras kombinationer med

särskilt avseende på förvärvet av största möjliga skicklighet att teckna

dessa föremål i korrekta konturer på skoltavlan. Teckning efter diktamen.

Perspektivteckning. Elementen av figurteckning. Minnesteckning. Speciell

metodik i kl. IV. I lärarinneseminarier fästes särskilt avseende vid flickundervisningens

och Kindergartens behov.

Sång och musik. Allmän musiklära och sångundervisning med

mål att meddela förmåga att giva sångundervisning i folkskolan och särskilt

avseende fäst vid smakens bildande. Speciell metodik i kl. IV.

I lärarseininarier: fiolspelning, klassundervisning 2 t. i kl. I och II,

1 t. i kl. III och IV, med mål att meddela förmåga att korrekt och säkert

bruka fiolen vid sångundervisning i folkskolan. Fakultativ undervisning

lämnas i lärarinneseminarier.

I lärarseininarier: pianospelning i kl. I och II 2 t. för varje

grupp (8—10 elever) såsom förberedelse för orgelspelning; orgelspelning

i kl. III och IV 2 t. för varje grupp med mål att meddela färdighet att

leda kyrklig folksång, föredraga lätta preludier och bilda enkla inodulationer.

Mera framskridna elever böra få tillfälle att medverka i körmusiken

i kyrkorna. Musikaliska samövningar med elever vid ett läraroch

ett lärarinneseminarium på samma plats kunna med provinsskolrådets

samtycke äga rum.

Fakultativ undervisning i pianospelning lämnas i lärarinneseminarier

högst 6 timmar i veckan tillsammans i alla klasser.

18—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

138

ÖSTERRIKE.

Kvinnliga handarbeten i lärarinneseminarier.

Mål: grundlig kännedom om de för en borgerlig hushållning nödvändiga

handarbetena.

Kl. I. Virkning och stickning av provremsor efter mönster. Strumpstickning

och stoppning.

Kl. II. Provduk med styng och söm i systematisk följd. Teckning,

tillklippning och söm av ett linne. Lagning och stoppning av linne.

Märkning.

Kl. III. Knyppling. Engelskt broderi. Franskt broderi isynnerhet

av bokstäver. Knytning. Linnesömnad med tillklippning.

Kl. IV. Speciell metodik. Repetition och inövning med särskild

hänsyn till folkskolornas undervisning.

Turnövningar. Mål: förmåga att ändamålsenligt meddela turn

undervisning

åt gossar och flickor i folkskolor. Bekantskap med folkskoleturnövningarnas

historiska utveckling, väsen och uppgift, med apparaternas

och turnplatsens inrättning.

I kl. I inövas provinsens normalövningar för nedre och mellersta

folkskoleavdelningarna, i kl. II för översta folkskoleavdelningen. I kl.

III utvecklas elevernas färdighet och övas de i ledning av övningarna.

Eleverna i lärarseminarier göras bekanta med de för flickornas övningar

o O

avsedda särskilda rörelserna. I kl. IV fortsättas övningarna och meddelas

speciell metodik.

Andra undervisningsämnen. När tillfälle finnes, skola eleverna göra

praktisk bekantskap med metoderna för uppfostran och undervisning av

dövstumma, blinda och andesvaga barn och sättas i stånd att förbereda

sådana barn för intagning i vidkommande anstalter, varför korta kurser

för ändamålet skola i dessa anstalter anordnas.

I lärarinneseminarium, varmed Kindergarten är förbunden, kunna

eleverna förvärva sig kompetens såsom Kindergartenlärarinnor genom att

i kl. IV genomgå en särskild kurs i formarbeten för Kindergarten. I

alla seminarier skola eleverna i kl. IV genom besök göra bekantskap med

organisationen av Kindergarten och anstalter för uppfostran av abnorma

och sedligt försummade barn.

ÖSTERRIKE.

139

Provinsskolrådet skall träffa anstalt, att samtliga elever under sin

utbildningstid erhålla undervisning i simning.

O o c

5. Läroplansreform.

För närvarande pågå försök beträffande möjligheten och lämpligheten

att införa en ny läroplan i de österrikiska lärarbildningsanstalterna.

Avsikten därmed är att ytterligare stärka fackbildningen utan att försvaga

allmänbildningen. Möjlighet därtill skulle åstadkommas genom att inorganisera

förberedelseklassen i det egentliga seminariet och i den upptaga

en del av den teoretiska undervisning, som nu meddelas i de lägre

seminarieklasserna, samt från dessa borttaga större delen av den nu där

meddelade pedagogiska undervisningen och förlägga den till högsta klassen,

varigenom de teoretiska ämnena skulle få ett ökat timantal i kl. II och III.

Efter genomgången av kl. III skulle eleverna avlägga en teoretisk examen,

som skulle utgöra första delen av mogenhetsprövningen, varav skulle åstadkommas,

att, eleverna med odelat intresse kunde ägna sig åt fackutbildningen

i kl. IV. Ingen pedagogik skulle läsas i kl. II och i kl. III blott

undervisningslära och metodik för de lägsta folkskoleklasserna. All annan

pedagogisk undervisning tillika med dess psykologiska grundläggning skulle

hänvisas till högsta klassen. Den speciella metodiken, som hittills behandlats

av de olika ämneslärarna, har lidit därav, att de saknat tillräcklig praktisk

bekantskap med folkskolan, men enligt den nya ordningen skall denna

undervisning, så vitt möjligt är, läggas i en enda fackmans händer, som har

säker kännedom om folkskolan och dess behov. Blott religionsundervisningens

och övningsämnenas metodik överlämnas fortfarande åt facklärare. Skolhygien

skall studeras 1 timme i veckan under hela läsåret under ledning

av en läkare. Skolpraktiken är ökad från 7 lektioner i veckan till 12.

Elevernas musikaliska utbildning anses såsom en väsentlig del av deras

fackbildning och skulle få ännu mer tid i kl. IV. Samma åsikt hyses

om lantbruksundervisningen. Reformen är införd i lärarbildningsanstalten

i Brunn och skall efter hand prövas i flera anstalter i Mähren, innan

definitiv ändring i statutet beslutas.

140

ÖSTERRIKE.

6. Undervisningsmetoder.

Vid urvalet av läroinnehållet beaktas noga anstaltens uppgift att

utbilda lärare. I formellt avseende skall undervisningen vara ett mönster

för den undervisning, som lärjungarna själva såsom lärare skola meddela.

Särskilt för seminarierna utarbetade läroböcker i alla ämnen användas,

efter vilka lärarna hava att avpassa sin undervisning och till vilkas

riktiga bruk de skola giva nödig ledning. Rent föredragsmässig undervisning

är lika litet tillåten som rent förhörsmässig. Lärarna skola förmå

eleverna till medarbete, låta dem så självständigt som möjligt reproducera

undervisningen och vid slutet av varje lektion anställa översiktliga sammanfattningar.

översiktliga repetitioner skola ske vid avslutningen av varje

större avdelning och vid avslutningen av varje årskurs.

Lärarna i speciell metodik skola hålla sig till de för folkskolorna

fastställda läroplanerna och antagna läroböckerna.

Lokaler i anstalten skola anordnas för elevernas privatlektyr, arbeten

och övningar på tid utanför arbetsordningen.

Besök i vetenskapliga samlingar, industriella inrättningar och framstående

jordbruksanläggningar skola under lärares ledning anordnas.

7. Hjälpmedel för undervisningen.

För varje seminarium finnas ett bibliotek, ett fysikaliskt kabinett,

en naturhistorisk samling samt geografisk, historisk och musikalisk undervisningsmateriel].

Den högsta tillsynen över dessa seminariets tillhörigheter

har direktören, men han förordnar bland lärarna en bibliotekarie

för biblioteket och en kustos för varje slag av samlingar.

Till biblioteket anskaffas företrädesvis verk i pedagogik och metodik,

isynnerhet böcker, som innehålla läroprov, och pedagogiska tidskrifter.

För övrigt böra sådana arbeten inköpas, som lärarna behöva för fortsättning

av sina studier och eleverna för att på ett fruktbringande och levande

sätt tillägna sig de särskilda läroämnena. Biblioteket skall även

innehålla en samling av läroböcker, antagna för folkskolorna, och en samling

av ungdomsskrifter i olika ämnen.

ÖSTERRIKE.*

141

Varje lärarseminarium har ett välbeläget stycke jord av tillräckligt

omfång för elevernas handledning och övning i åkerbruksarbeten. Denna

s. k. skolträdgård skötes av läraren i åkerbruk.

8. Mogenhetsexamen.

Efter hela lärokursens avslutning undergå varje seminariums elever

en sträng prövning i alla anstaltens läroämnen. I denna prövning kunna

även privatister och lärjungar från andra läroanstalter få deltaga, om de

fyllt 19 år och förete intyg över fysisk duglighet samt sedlig oförvitlighet.

Examenskommissionen består av en delegerad från provinsskolrådet,

direktorn'' och lärarna i seminariets fjärde klass.

Examen är dels skriftlig, dels praktisk, dels muntlig.

Den skriftliga examen består i tre arbeten i pedagogik, undervisningsspråk

och matematik, förfärdigade på högst 4 timmar vartdera utan

hjälpmedel över uppgifter, bestämda av provinsskolinspektören efter en förslagslista,

uppgjord för varje ämne av vederbörande ämneslärare. De skriftliga

arbetena rättas och förses med betygspåteckning av ämnesläraren.

Elever, som under båda terminerna i fjärde klassen erhållit minst

det näst högsta vitsordet i »speciell metodik och praktiska övningar», äro

befriade från praktiskt prov. De övriga avlägga undervisningsprov i övningsskolan

efter en dag i förväg utdelade uppgifter inför avdelningar av

examenskommissionen, bestående av minst tre medlemmar efter förstärkning

med övningsskolans lärare.

Det muntliga provet omfattar alla teoretiska obligatoriska ämnen

inom de av läroplanen bestämda gränserna. Om terminsbetygen i de båda

högsta klasserna varit i genomsnitt minst de näst högsta i något eller

några ämnen, befrias eleven från muntlig prövning i vidkommande ämnen,

såvida det skriftliga mogenhetsprovet i de ämnen, där sådant förekommer,

överensstämmer med nämnda genomsnittsbetyg; dock måste varje lärjunge

prövas muntligen i minst två ämnen. De givna frågorna föras till protokoll.

Pidvatister prövas i alla ämnen, även i övningsämnen.

Om examinanden i alla ämnen erhållit minst betyget »geniigend»

(godkänd), så äger han utbekomma mogenhetsbetyg (»med utmärkelse» om

han har högre betyg i pedagogik, speciell metodik, praktiska övningar och

142

ÖSTERRIKE.

språk samt i flertalet av övriga ämnen). Kandidater med inaturitetsbetyg

från en sekundärskola få utan prövning sina betyg i alla ämnen, som

förekomma i maturitetsbetyget, överflyttade till mogenhetsbetyget.

Elever, som erhållit mogenhetsbetyg från lärarinneseminarier, hava

därmed kompetens såsom lärarinnor i kvinnliga handarbeten vid folkskolor

och borgarskolor samt såsom Kindergartenlärarinnor, om en Kindergarten

är förenad med anstalten.

9. Lärorättighetsprövning.

Efter minst två års skoltjänstgöring får en med mogenhetsbetyg försedd

lärare eller lärarinna anmäla sig till undergående av lärorättighetsprövning

för allmänna folkskolor. Examenskommissioner för anställande

av denna prövning tillsättas för tre år på förslag av provinsskolrådet avundervisningsministern

på alla platser, där statsseminarier finnas. De utgöras

av direktorer och lärare vid lärarbildningsanstalter, skolinspektörer

och framstående folkskollärare, och äro gemensamma för lärare och lärarinnor.

Provet har till uppgift att ådagalägga, att kandidaten är bekant

med grundsatserna för folkskoleuppfostran, isynnerhet skoldisciplin och

skolhygien, och med folkskoleämnenas metodiska behandling, förvärvat erfarenhet

och omdömesförmåga beträffande uppfostrings- och folkskolefrågor

samt behärskar folkskolans läroämnen, kort sagt, att han är ägnad till

självständig verksamhet som uppfostrare och undervisare i folkskolor.

Prövningen är dels skriftlig, dels muntlig, dels ett undervisningsprov.

Den skriftliga prövningen försiggår utan hjälpmedel och under övervakning

och består i författandet (på 4 timmar) av en uppsats över pedagogiskt

ämne, lösningen (på 4 timmar) av tre räkne- och geometri-uppgifter

och besvarandet (på 4 timmar) av tre frågor ur geografi, historia

och naturkunnighet. Den muntliga prövningen försiggår på 4 timmar för

varje examensavdelning och omfattar de obligatoriska folkskoleämnenas

speciella metodik och läroinnehåll efter antagna läroböcker och materiell

samt gällande bestämmelser för skolpraxis. Formell fordran är, att kandidaten

kan yttra sig klart och bestämt i sammanhängande tal. Särskild

muntlig prövning för kompetens att subsidiärt undervisa i sin konfessions

ÖSTERRIKE.

143

religionslära skall av varje kandidat avläggas för de av vederbörande konfessions

myndigheter förordnade adjungerade kommissionsmedlemmarna.

Undervisningsprov avlägges i en folkskola inlör kommissionen över en

dagen förut meddelad uppgift.

Till undergående av lärorättighetsprövning för borgarskolor äro de

lärare och lärarinnor berättigade, som avlagt examen för lärorättighet i

folkskolor och tjänstgjort minst tre år. Prövningen tillgår på samma sätt

som den förutnämnda, men ställer större fordringar på insikter och färdigheter

i pedagogik och de särskilda skolämnena. Därför delas läroämnena

i vissa grupper och varje kandidat undergår prövning för lärorättighet

blott i en av dessa grupper. Först vid en följande examensperiod

kan han bliva prövad även i en annan grupp. (Om fordringarna, se nedan

om borgarskollärarekurser under »Folkskollärarnas fortbildning»!)

Grupperna äro följande:

a) Språkligt-historiska gruppen: Undervisningsspråk, geografi och

historia.

b) Naturvetenskapliga gruppen: Naturhistoria, naturlära; som komplettering:

matematik eller geometrisk teckning.

c) Matematisk-tekniska gruppen: Matematik, frihandsteckning och

skönskrivning; som komplettering: naturlära eller geometrisk teckning.

Pedagogik är examensämne i varje grupp. Examinanderna i andra

och tredje gruppen hava rätt att undergå prövning i båda de i tredje

rummet nämnda ämnena eller att såsom tredje ämne välja ett annat

ämne ur tredje eller andra gruppen.

För erhållande av lärorättighet vid borgarskola måste kandidaten

hava högre betyg än »genugend» (godkänd) i alla prövningsämnena utom ett.

Kandidater, som hava avlagt examen för anställning såsom lärare vid

sekundärskolor, erhålla lärorättighet för folkskolor eller för borgarskolor

genom att inför vederbörande kommission undergå prövning i pedagogik

och i de läroämnen, vari de icke hava läimrättighet för sekundärskolor.

Komplctteringsprövningar i religion, turnövningar, sång och ett annat

landsspråk än undervisningsspråket få sådana lärare, som redan erhållit

lärorättighet, på begäran undergå. Speciell prövning för ett andra undervisningsspråk

eller för åkerbruksundervisning, teknisk undervisning, piano

-

144

ÖSTERRIKE.

eller fiolspelning, orgelspelning, franska eller engelska språket, undervisning

av blinda, dövstumma, andesvaga eller sedligt försummade barn anordnas

också vid enstaka examenskommissioner, förstärkta med fackmän.

10. Lärarnas kompetens, tjänstgöring och löner.

Lärarpersonalen vid varje bildningsanstalt består av direktor, huvudlärare

(huvudlärarinnor), religionslärare, lärare (lärarinnor) vid övningsskolan

och erforderliga hjälplärare (hjälplärarinnor). Vid lärarinnebildningsanstalterna

finnas dessutom vanligen en Kindergartenlärarinna och en lärarinna

för kvinnliga handarbeten vid den med anstalten förbundna bildningskursen

för arbetslärarinnor. Alla dessa lärare utnämnas av undervisningsministern

efter provinsskolrådets hörande. Inga särskilda kompetensfordringar äro

bindande för utnämningen utom vad beträffar lärare vid övningsskolan

och lärare i övningsämnen. Men då direktor och huvudlärare i rang och

lön äro likställda med motsvarande lärare vid sekundärskolorna, så får

man en föreställning om de bildningskrav, som ställas på de förra genom

en redogörelse för kompetensfordringarna för gymnasielärare.

Såsom religionslärare få blott sådana personer anställas, som förklarats

kompetenta av vederbörande konfessions myndigheter.

Kompetensen för övriga lärare prövas genom examina inför av ministern

utnämnda examenskommissioner. Examinanden skall hava tillbragt

minst tre år såsom ordinarie lärjunge vid ett universitet och besitta

det för varje lärare nödiga måttet av filosofisk bildning och förmåga att

korrekt bruka undervisningsspråket och tyska (även om det ej är undervisningsspråk).

Prövningen förrättas inom olika ämnesgrupper: a) klassisk

filologi, b) historia och geografi, c) matematik och fysik, d) naturhistoria

för hela gymnasiet jämte matematik och fysik för nederklasserna, e) filosofisk

propedevtik för hela gymnasiet jämte ett ämne av de förra grupperna

för nederklasserna, f) tyska eller ett annat lands språk för hela gymnasiet

jämte båda de klassiska språken för nederklasserna. Det är tillåtet

att dela examen i två avdelningar: en för nederklasserna och en för överklasserna.

Examen består i 1) en avhandling berörande ämnesgruppen

och en av pedagogiskt-didaktiskt innehåll, författade inom en tid av 6

ÖSTERRIKE.

145

månader, 2) en uppsats, författad under övervakning på högst 12 timmar

i varje examensämne, 3) muntlig prövning. Dessutom skall varje lärarkandidat

genomgå ett provår vid en sekundärskola.

Direktor är skyldig att undervisa 10 timmar i veckan, eu huvudlärare

20, lärare och lärarinnor vid övningsskolan 25. Tiden för praktikkonferenser

tillgodoräknas direktören med 2 timmar samt var och en av

övriga lärare med en timme. Nedsättning i timantalet med 2—3 timmar

kan med hänsyn till arbete med rättning av skripta o. s. v. medgivas.

Direktors lön utgår med 4,400 krönen om året (1 krone = 76 öre)

och 600 krönen i byråkostnader jämte ålderstillägg å 400 krönen, aktivitetstillägg

efter orternas folkmängd av 200—600 krönen samt fri bostad.

Huvudlärare uppbära a) lön 2,400 krönen om året i Wien och 2,000

på andra orter, b) 5 ålderstillägg med 400 krönen i tillökning vart- femte år,

c) aktivitetstillägg i Wien 1,000—1,400 krönen, på andra orter 400—840

krönen om året efter rangklasser och orternas folkmängd. Rangklassen

beror av tjänsteåldern. Religionslärare med full tjänstgöring hava samma

lön som övriga lärare, men om tjänstgöringen är mindre, är avlöningen

1,050—1,680 krönen med 3 ålderstillägg å 210 krönen vart tionde år.

Lärarna i övningsskolan hava 1,600 krönen i lön med ålderstillägg

å 200 krönen och aktivitetstillägg av 320—800 krönen.

Pension utgår vid invaliditet efter 10 tjänstår med l/s av hela avlöningen,

efter 15 tjänstår med 3/s och för varje nytt 5-tal tjänstår med

ytterligare Vs ända till och med det 40:e tjänståret, då pensionen utgår med

hela avlöningen. Tre lärartjänstår räknas lika med 4 andra statstjänares, så

att full ålderdomspension kan erhållas efter 30 tjänstår. Rätt att avgå

med pension inträder vid 65 levnadsår, skyldighet vid 70. Anka uppbär

i pension l/3 av mannens avlöning under hans sista levnadsår. Uppfostringsbidrag

utgår åt oförsörjda barn under 18 års ålder, om de till antalet

äro flera än tre, dock ej till högre belopp än att de tillsamman med

moderns pension uppgå till 1/2 av faderns avlöning.

19—082815 Folkunderv.-kom. het. I. Folkskolesem. Band 4.

14(5

ÖSTERRIKE.

11. Folkskollärarnas fortbildning.

I riksfolkskolelagen stadgas, att lärarnas fortbildning skall främjas i

pedagogiskt och vetenskapligt hänseende genom skoltidskrifter, lärarbibliotek,

periodiska lärarkonferenser samt fortbildningskurser.

I varje krets skall finnas ett lärarbibliotek, som förvaltas av en av

kretskonferensen vald kommission och underhålles genom årliga bidrag av

lärarna, uppgående i somliga provinser till 1 % av lönen.

En lärarkonferens skall hållas varje år i varje krets under ledning

av kretsinspektören för rådplägning om till skolväsendet hörande ärenden,

isynnerhet lärometoder, undervisningsmateriel], nya läro- och läseböcker,

skol tukt o. d. Samtliga lärare vid offentliga folkskolor och lärarbildningsanstalter

i kretsen äro förpliktade att deltaga i konferensen.

I varje provins skall vart sjätte år under ledning av en provinsskolinspektör

hållas en konferens med ombud för kretskonferenserna.

I den ursprungliga riksfolkskolelagen av den 14 maj 1869 hette det,

att särskilda lärarkurser för mera omfattande utbildning för lärarkallet

skulle anordnas vid universitet eller tekniska högskolor. Flera ansatser

till genomförande av detta stadgande gjordes av undervisningsministeriet

genom infordrande av yttranden från olika håll, men de ledde icke till

något resultat. Den nya redaktionen av riksfolkskolelagen den 2 maj 1883

ersatte det nämnda stadgandet med en allmän föreskrift om särskilda lärokurser

för lärarnas fortbildning isynnerhet i borgarskolans undervisningsämnen.

Sådana fortbildningskurser anordnas dels vid varje lärarbildningsanstalt

för lärare i allmänhet, som hava att på kallelse av provinsskolrådet

inställa sig till deltagande, i regeln under höstferierna, dels på särskilda

platser för lärare, som önska utbilda sig till avläggande av examen

för lärorättighet vid borgarskolor.

För de sistnämnda kurserna utkom statut dun 31 juli 1886. Borgarskollärarkurser

anordnas vid lärarbildningsanstalter på förslag av provinsskolrådet

efter undervisningsministerns bestämmande. Med hänsyn till

behovet av rikligare undervisningsmedel i vissa ämnen (teckning, kemi,

ÖSTERRIKE.

147

åkerbrukslära o. d.) kunna sådana kurser för vissa ämnen anordnas även

vid andra läroanstalter (yrkesskolor, teckningsskolor, högre realskolor, lantbruksinstitut

o. s. v.). Direktorn för vidkommande anstalt har den omedelbara

ledningen av kursen mot särskild ersättning. Lärare antagas av undervisningsministern

på provinsskolrådets förslag mot särskild ersättning.

Varje fullständig kurs omfattar samtliga ämnen, som tillhöra en av examensgrupperna

i lärorättighetsprövningen för borgarskolor, men kan också utsträckas

till ämnen, som icke förekomma i borgarskolorna, isynnerhet

åkerbrukslära. Orternas behov skola tillgodoses genom anordning av olika

kurser på olika platser och genom följd av olika kurser på samma plats.

Eu fullständig borgarskollärarkurs varar ett läsår med minst 10 lektioner

i veckan, så förlagda, att deltagande i kursen är möjligt för lärare, som

hava sin verksamhet på platsen eller i dess omgivning. Undervisningen

är anlagd med hänsyn till fordringarna i lärorättighetsprövningen för

borgarskolor. Dessa fordringar äro, så vitt de gå utöver fördjupning av

den egentliga seininarieundervisningen, följande:

Pedagogik: empirisk psykologi och logik; egen läsning av några betydande

pedagogers huvudverk från tiden efter 1600; närmare bekantskap

med den österrikiska folkskolans utveckling och inrättning; borgarskolans

skolpraxis och speciell metodik för den valda ämnesgruppen; kännedom

om lämpliga ungdomsböcker i ifrågavarande ämnen.

Undervisningssprålc: kännedom av skriftspråkets grammatik och de

brukligaste former och arter av prosaisk och poetisk framställning; egen

läsning av några den nya litteraturens huvudverk.

Det andra språkets grammatik och korrekt behandling av språket i

tal och skrift. /

Geografi: närmare kännedom av den politiska geografien; översiktlig

kännedom av handelsgeografien; grundlig kännedom om Österrike-Ungerns

geografi.

Historia: — fordringarna för mogenhetsexamen.

Naturhistoria: kännedom om naturföremålens praktiska utnyttjande

i industri och jordbruk.

Naturlära: på iakttagelse och experiment grundad kännedom om

naturkrafterna och deras lagar; säkerhet i förklaringen av de mest påfal

-

148

ÖSTERRIKE.

lande naturföreteelserna och de viktigaste maskinerna; bekantskap med

hanterandet av de vanligaste apparaterna; kännedom om de viktigare kemiska

grundämnena och deras föreningar samt deras användning i industri

och jordbruk.

Matematik: ekvationer av 2:a graden, logaritmer och plan trigonometri.

(Trigonometri uteslutes ur provet för lärarinnnor.)

Geometrisk teckning: geometriska konstruktioner, ytornament, enkla

situationsplaner; projektionslära och dess användning på skugglära; byggnads-

och maskinritning. (För lärarinnor utelämnas situationsteckning,

projektionslära, byggnads- och maskinritning.)

Frihandsteckning: färglära; skicklighet i fritt återgivande av geometriska

kroppar och enkla plastiska ornament med skuggning; stillära.

Skönskrivning: färdighet i skönskrivning av de i borgarskolornas

läroplaner bestämda skriftarterna.

Ett storartat fortbildningsinstitut för folkskollärare i Wien grundades

av Dittes 1867 under namn av Pedagogium och hade mer än 300 elever

om året, men nedlades på grund av klerikalt motstånd i mitten av 1890- talet. Detta institut har i ny form åter levat upp år 1905. Provinsen

Österrike har övertagit stadens byggnader för Pedagogium och upprättat

ett nytt provinsseminarium, med vilket förbundits ett flertal läroanstalter

för olika stadier av lärarbildningen. Utom det vanliga seminariet med

dess övningsskola och en 1-årig kurs till folkskollärarexamen för abiturienter

från gymnasier och realskolor finnes eu lärarakademi för lärarnas

fortbildning, som övertager Pedagogiums uppgifter i en form, som motsvarar

de fordringar, som nutiden ställer på lärarna i en storstad. Närmaste

uppgift för akademien är att bereda för de prövningar, som skola

genomgås för lärorättighet dels vid folkskolor dels vid borgarskolor, men

därjämte skall deri tillgodose lärarnas fria bildningssträvande genom kurser

i olika ämnen, framför allt pedagogik och dess hjälpvetenskaper. Undervisningen

är av vetenskaplig art och meddelas av lärare från universitetet

och högskolorna. Anstalten öppnades den 5 oktober 1905.

UNGERN.

149

VIII. Ungern.

Av C. O. Arcadius.

De första seminarierna inrättades i Ungern år 1840. De hade då

blott 2 klasser och voro konfessionella. Genom lagen om folkundervisningen

1868 bestämdes, att staten skulle upprätta och underhålla ickekonfessionella

3-klassiga seminarier, 20 för män och 4 för kvinnor, och

att för övrigt kommuner, kyrkosamfund, korporationer, associationer och

enskilda, som hade rätt att grunda primärskolor, också finge inrätta seminarier.

De senare anstalterna äro alla konfessionella, nämligen: 26 romerskkatolska,

10 grekisk-katolska, 6 lutherska, 3 reformerta och 1 israelitisk.

Av samtliga 70 seminarier äro 48 avsedda för män och 22 för kvinnor.

År 1881 infördes en fjärde årsklass vid statsseminarierna, och de konfessionella

seminarierna hava följt efter, fastän de ha svårigheter att

skaffa lokaler och lärare.

Statsseminarierna för män äro ännu i de flesta fall externat, men

internat införes efterhand, och överallt är på statens bekostnad en hushållning

anordnad, som mot ringa avgift håller kost åt lärjungarna. Fattiga

och välartade lärjungar få fri kost eller stipendier av 20 eller 10 krönen

(1 krone —76 öre) i månaden. Lärarinneseminarierna äro internat, där eleverna

få bostad och tvätt fritt samt betala en billig ersättning för kosten.

Friplatser och stipendier finnas även. De konfessionella seminarierna

äro internat.

Den omedelbara ledningen av varje anstalt tillkommer direktorn och

lärarkollegiet, varöver står seminariets direktionsråd, bestående av departe

-

150

UNGERN.

mentets skolinspektör som ordförande samt direktorn och fem av undervisningsministern

nämnda personer som medlemmar. Högsta myndigheten

över seminarierna utövas av undervisningsministern.

Ett seminarium, vare sig det är statsseminarium eller konfessionellt

seminarium, måste hava egen byggnad, egen lärarpersonal, en övningsskola

med 6 avdelningar och en tillräcklig trädgård till övningsfält för åkerbruk

och trädgårdsodling.

För inträde fordras en ålder av 15 år för ynglingar och 14 år för

flickor, vitsord om gott uppförande, god hälsa och frisk kroppskonstitution

samt, vad ynglingar beträffar, genomgång av en borgarskola (6-årig kurs

över 4:e årsklassen i folkskolan) eller av de 4 lägre klasserna i ett gymnasium

eller realskola, och, vad flickor beträffar, godkänd inträdesexamen.

Nu gällande läroplan av år 1882 angiver som mål för seminariebildningen

1) meddelande åt eleverna av en bildning, som hos dem framkallar

och underhåller patriotism och människokärlek, 2) meddelande av

för deras kommande verksamhet nödiga kunskaper och en metodisk skicklighet,

som betryggar framgång för deras undervisning, 3) utveckling av

deras kroppsliga krafter och skicklighet på samma gång som deras moraliska

egenskaper.

Undervisningen och den metodiska handledningen böra på sådant

sätt meddelas, att de bliva ett företal till den undervisning, som skall

givas i folkskolan.

1 seminarier för kvinnor undervisas i hushållskunskap och kvinnligt

handarbete i stället för åkerbruk, musik och kroppsövningar.

Beträffande de särskilda ämnena lämnas följande antydningar:

I pedagogik börjas i kl. 1 med läran om människokroppen och

hygien, i kl. II med psykologi och speciell metodik, i kl. III med allmän

pedagogik och i kl. IV med pedagogikens historia. Förberedelsen för

undervisning lämnas huvudsakligen genom metodiska övningar i alla

klasser från och med kl. II. Tillämpning sker i övningsskolan men icke

mer än 2 timmar i veckan.

I ungerska språket skall meddelas nödig skicklighet för undervisningen

i läsning och skrivning samt detaljkännedom av den moderna

ungerska litteraturen på basis av läsning.

UNGERN.

151

Timplan.

K 1

a s s

I.

II.

in.

IV. ''

Religion och moral......

2

2

2

.

! Pedagogik och praktiska övningar ....

3

3

4

5

1 Ungerska språket och litteraturen.....

3

3

2

2

Tyska språket.........

3

3

2

2 ''

j Matematik..........

3

4

3

3 1

Geografi...........

2

2

_

_

| Historia och statskunskap.......

—

3

4

| Naturalhistoria.........

2

2

2

_

! Fysik och kemi.........

_

2

3

Åkerbruk och trädgårdsskötsel......

_

_

2

Sång och musik........

4

4

4

2

Ritning och välskrivning.......

3

2

1

i

Kroppsövningar.........

2

2

2

2

Summa

27

27

27

2C

I tyska språket meddelas den kännedom, som är tillräcklig för

förståendet av tyska pedagogiska arbeten.

Undervisningen i matematik omfattar till och med ekvationer av andra

graden med en obekant, men endast elementär geometri.

Geografiundervisningen sysselsätter sig med Ungerns geografi i detalj,

men för övrigt med översikter och syn optiska studier.

I historia behandlas allmän historia i kl. III, men i kl. IV fäderneslandets

historia, förbunden med civilisationens historia, statsförfattning,

lagkunskap och nationalekonomiens grundbegrepp.

Den naturvetenskapliga undervisningen behandlar zoologi och botanik

i kl. I och II, mineralogi, geologi, geognosi, fysik och kemi i kl. III samt

mekanik, fonetik, optik, magnetism, elektricitet och organisk kemi i kl. IV.

Un revision av läroplanen har skett under de sist förflutna åren,

varigenom man sökt åstadkomma närmare förbindelse mellan de allmän

-

152

UNGERN.

bildande ämnena och fackbildningen samt utveckling av seminariernas fackkaraktär

och praktiska läggning.

Folkskollärarexamen avlägges inför en kommission, som består av

vidkommande seininarii lärare under presidium av departementets skolinspektör.

Till undergående av denna examen kunna även privat undervisade

elever anmäla sig.

Efter två års praktisk tjänstgöring får skollärarkandidaten ytterligare

avläsa examen för lärorättighet, varvid han prövas i alla för folkskolan

obligatoriska läroämnen.

Lärarpersonalen består av huvudlärare för pedagogik, språk, matematik-naturvetenskap

och historia-geografi, musiklärare, teckningslärare

(en av de sistnämnda är vanligen också gymnastiklärare), lärare i övningsskolan

samt så många kateketer, som behövas för undervisningen i religion

för de olika konfessioner, som äro representerade i seminariet. Huvudläraren

i pedagogik är vanligen seminariets direktor.

På 1880-talet var lönen för en huvudlärare 2000 krönen och 200

krönen i bostadsersättning samt för direktorn ett tillägg av 400 krönen.

Lärare i övningsskolan hade 1400 krönen i lön och fri bostad.

Fortbildningsanstalter för folkskollärare äro de båda seminarier för

utbildning till lärare och lärarinnor i borgarskolor, som tinnas i Budapest,

ett för lärare och ett för lärarinnor. Årsklasserna i dessa anstalter äro två.

För intagning fordras att hava avlagt folkskollärarexamen eller avgångsexamen

från gymnasium eller realskola. Undervisningen år fördelad på

ämnesgrupper med pedagogik till gemensamt ämne i alla grupper, lill

den examen, som vid slutet av kursen avlägges, kunna också sådana personer

anmäla sig, som under två år tjänstgjort vid folkskola eller sekundårskola

eller som avlagt maturitetsexamen och i två år begagnat undervisningen

vid universitet.

SCHWErZ.

153

IX. Schweiz.

Av Otto W. Sundén.

I. Till orientering.

I högre grad än kanske något annat europeiskt folk äro schweizarna

intresserade för en gedigen allmän folkbildning, följaktligen också för en

god utbildning av lärarkrafter för folkskolan. Vi träffa också i Schweiz

folkskoleserninarier, vilka med hänsyn till uppnådda resultat stå i främsta

ledet bland europeiska anstalter av detta slag. Denna omständighet är sä

m\ eket mer intressant, som nämnda resultat kunnat nås utan att man

behövt såsom flerstädes i Tyskland tillgripa åtgärden att göra seminariekursen

6-årig. Att man i Schweiz icke behövt gå utöver 4 år förklaras

genom det sätt, varpå man där har folkskolan och dennas överbyggnader

ordnade. Då fråga blir om intagning av elever i seminarierna, skall denna

sak något närmare beröras.

Den, som vill taga reda på Schweiz’ skolväsen i dess helhet eller

någon gren därav, måste gå till de särskilda kantonerna, 25 till antalet,

och studera förhållandet i fråga i var och en av dem. Schweiz har

nämligen icke ett gemensamt skolväsen, utan varje kanton har sitt

särskilda.

Det schweiziska förbundet har inrättat och underhåller den polytekniska

skolan i Zttrich, anställer examina med dem, som utbildat sig till

läkare, apotekare och djurläkare, anordnar prövning i vissa skolämnen

med de värnpliktiga, understöder med penninganslag lantbruks-, handels-,

20—082815, Folkunderv.-knm. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

154

SCHWEIZ.

yrkes- och hushållsskolor, främjar på olika sätt gymnastik- och militärundervisningen,

understöder de offentliga permanenta skolutställningarna,[)

förlägger en skolväggkarta över Schweiz och utdelar sedan 1903 ett årligt

anslag av något över 2 millioner francs till främjande av folkundervisningen

i de olika kantonerna. Men med dessa undantag är ordnandet av hela

skolväsendet, såväl det högre som det lägre, de enskilda kantonernas angelägenhet.

Vad nu särskilt beträffar anstalter för folkbildningen, så gäller sedan

1874 som allmän lag för hela Schweiz, att kantonerna skola sörja för en

tillfredsställande folkundervisning och för den skull inrätta tillräckligt

antal skolor, som meddela obligatorisk och kostnadsfri undervisning utan

att tvång lägges på någons tros- eller samvetsfrihet. Förbundet har överuppsikt

över att dessa bestämmelser efterlevas och kan inskrida mot den

kanton, som i detta avseende försummar sin plikt. Men likformighet i

kantonernas skolorganisationer kräva förbundslagarna icke. Liksom det

mellan skilda orter i detta lilla land råder stor olikhet i fråga om natur,

näringsliv, folkkaraktär, religion och språk, så träffa vi ock inom de olika

kantonerna en mycket rik omväxling i fråga om skolväsendets former i

allmänhet och icke minst i fråga om skolor för den allmänna folkundervisningen

och beträffande anstalter för utbildningen av lärare vid dessa

skolor. En redogörelse för lärarutbildningen i Schweiz måste därför, såsom

redan blivit antytt, grunda sig på ett studium av förhållandena i de

enskilda kantonerna, ett studium, som är tidskrävande men intressant på

grund av den rikedom på former, som anträffas. En detaljerad redogörelse

för alla dessa former skulle kräva ett alltför stort utrymme. Då

det här gäller att inom en trängre ram framställa det viktigaste, har

författaren ansett sig böra dels i allmänna drag framhålla huvudsakliga

likheter och olikheter mellan de skilda orterna, dels ock giva utförliga

konkreta exempel på anordningarna å några platser och därvid utförligast

behandla sådant, som har det största aktuella intresset. * 1

i) I Schweiz finnas 6 dylika med bibliotek förenade permanenta skolutställningar:

1) Pestalozzianum i Zuricb; 2) Schweiziska permanenta skolutställningen i Bern; 3) Pedagogiska

museet i Freiburg; 4) Permanenta skolutställningen i Neuchåtel; 5) Skolmuseet i

Lausanne; (1) Permanenta skolutställningen i Luzcrn.

SCHWEIZ.

155

2. Lärarbildningsanstalternas organisation.

Det första folkskoleseminariet i Schweiz kora till stånd i kantonen

Luzern 1775. Det var till en början av ganska ringa betydelse. Elevernas

utbildningstid var blott några månader. Seminariet hade ino-en

varaktig stad utan var förlagt än här än där inom kantonen. Sedan 1868

är det bofast i Hitzkirch och har 4-årig kurs. Därnäst kom kantonen

Aargaus seminarium i Wettingen, grundat 1822 och redan från början

ordnat på ett mera tillfredsställande sätt. Det har nu också 4 årsklasser.

Under den helvetiska republikens tid arbetade undervisningsministern

Albert Stapfer ivrigt på folkbildningens höjande. Bland annat ville han

även grunda ett lärarseminarium i varje kanton, och då ett dylikt förslag

på den tiden alls icke vann något gehör, vidtog han anstalter för upprättandet

av ett för hela Schweiz gemensamt seminarium i Burgdorf 1799,

vilket företag emellertid även det blev fruktlöst. Som bekant lyckades

det däremot för Pestalozzi att med sitt aldrig svikande nit för folkbildningen

i den av honom under den närmast följande tiden ledda uppfostringsanstalten

i Burgdorf uträtta något även för utbildningen av lärare.

Det är dock först på 1830-talet, som anstalter för nyssnämnda ändamål

i något större antal började komma till stånd. Som en frukt av det

livligare folkbildningsintresse, som då gick hand i hand med de genomgripande

politiska rörelserna, tillkomino under åren 1832—37 i kantonerna

Ziirich, Bern, Thurgau, Vaud, Solothurn, Tessin och Graubunden inalles

11 seminarier. Sedan hava med längre eller kortare mellanrum nya seminarier

tillkommit, så att Schweiz för närvarande äger ett ganska stort antal

anstalter för utbildning av lärarkrafter för primärskolorna.

De viktigaste av dessa upptagas i följande översikt, avseende förhållandena

under år 1908.

Kantonen Zurich med 484,450 invånare:

Kantonalt samseminarium i Kiisnacht, 4-årig utbildningstid, 242

lärjungar (214 manliga, 28 kvinnliga).

Staden Zuriclis kommunala lärarinneseminarium, utgörande en avdelning

av den högre flickskolan, 4 årskl. med 137 lärjungar.

156

SCHWEIZ.

Privat evangeliskt seminarium i Ziirich-Unterstrass, 4 årskl. med 68

manliga lärjungar.

Kantonen Bern med 624,641 invånare:

Kantonalt manligt seminarium med 4-årig kurs, fördelat på två platser:

1) underseminarium (Unterseminar) i Hofwyl för de två första

åren, 85 lärjungar;

2) överseminarium (Oberseminar) i Bern för de två sista åi-en,

94 lärjungar.

Kantonalt manligt seminarium i Bruntrut, 4 årskl., 59 lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Hindelbank, 3-årig kurs, 28 lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Delémont, 3 årkl., 20 lärjungar.

Staden Berns kommunala lärarinneseminarium, utgörande en överbyggnad

på en flickskola, 3 årskl., 114 lärjungar.

Privat evangeliskt seminarium i Muristalden, 4 årskl., 80 manliga

lärjungar.

Privat lärarinneseminarium i Bern, utgörande en överbyggnad på

»Nya flickskolan» därstädes, 3 årskl., 89 lärjungar.

Kantonen Luzern med 153,571 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Hitzkircli, 4 årskl., 77 lärjungar.

Kommunalt lärarinneseminarium i Luzern, utgörande en avdelning

av högre flickskola, 3 årskl. med 61 lärjungar.

Privat lärarinneseminarium, utgörande en avdelning av pensionatet

Baldegg, 4 årsklasser med 49 lärjungar.

Kantonen Schwyz med 58,593 invånare:

Kantonalt manlig seminarium i Rickenbach, 4-årig kurs, 40 lärjungar.

Privat lärarinneseminarium i lngenbohl, utgörande en avdelning av

pensionatet Theresianum, som består av kvinnlig realskola,

4-klassigt seminarium in. m.; 60 lärjungar i seminarie

avdelningen.

Kantonen Zug med 26,397 invånare:

Privat katolskt seminarium i S:t Michael, 4 årskl., 49 manliga

lärjungar.

SCHWEIZ.

157

Privat lärarinneseminarium i Menzingen, utgörande en del av därvarande

»Töchterinstituto; 4-årig kurs, 165 lärjungar.

Kantonen Freiburg med 133,510 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Hauterive, 4-årig kurs, 81 lärjungar.

Kantonen So/othurn med 110,332 invånare:

Kantonalt samseminarium i Solothurn, utgörande en avdelning av

det allmänna läroverket (Karitonsschule), 4-årig kurs, 102 lärjungar

(83 manliga, 19 kvinnliga).

Kantonen Base/stadt med 132,892 invånare: *)

S. k. fackkurser på tre terminer, 29 manliga lärjungar.

Kantonen Schaffhausen med 43,872 invånare:

Kantonalt samseminarium, utgörande en avdelning av det allmänna

läroverket, 4-årig kurs, 33 lärjungar (16 manliga, 17 kvinnliga).

Kantonen S:t Gallen med 264,261 invånare:

Kantonalt samseminarium i Mariaberg vid Rorschach, 4-årig kurs,

115 lärjungar (98 manliga, 17 kvinnliga).

Kantonen Graubunden med 109,624 invånare:

Kantonalt samseminarium i C hur, utgörande en avdelning av allmänna

läroverket, 4-årig kurs, 129 lärjungar (125 manliga, 4 kvinnliga);

Privat manligt seminarium i Schiers, utgörande en avdelning av

privatläroverket därstädes, 3-årig kurs, 47 lärjungar.

Kantonen Aargau med 214,658 invånare:

Kantonalt samseminarium i Wettingen, 4-årig kurs, 106 lärjungar (99

manliga, 7 kvinnliga).

Kantonalt-kommunalt lärarinneseminarium i A ar a u, förbundet med

en flickskola, 4-årig kurs, 84 lärjungar.

Kantonen Thurgau med 118,620 invånare:

Kantonalt samseminarium i Kreuzlingen, 3-årig kurs, 71 lärjungar

(61 manliga, 10 kvinnliga). I

I fortbildningsklasserna till flickskolan i Basel (kantonal anstalt) utbildas bland

annat lärarinnor för primärskolan.

158

SCHWEIZ.

Kantonen Tessin med 146,153 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Lucarno, förkurs och 4-årig huvudkurs,

58 lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Lucarno, förkurs och 4-årig huvudkurs,

66 lärjungar.

Kantonen Vaud med 307,218 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Lausanne, 4-årig kurs, 123 lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Lausanne, 3-årig kurs, 128 lärjungar.

Kantonen tVal/is med 119,527 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Sion (Sitten), 3-årig kurs, 54

lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Sion, 3-årig kurs, 36 lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i B vig, 3-årig kurs, 16 lärjungar.

Kantonen Neuchåiet med 135,267l) invånare;

Kantonalt seminarium för lärare och lärarinnor (Ecole normale) i

Neucliåtel, 3-årig kurs, 77 lärjungar (19 manliga, 58 kvinnliga).

Kantonen Geneve med 151,751x) invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Geneve, utgörande en avdelning av

ett allmänt läroverk (College de Geneve), 4-årig kurs, 46

lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Geneve, utgörande en avdelning

av ett högre kvinnligt institut (Ecole supérieure de jeunes

lilles de Geneve), 3-årig kurs, 116 lärjungar.

Bland de i översikten förekommande kantonerna träffa vi icke Uri

(21,247 inv.), Obwalden (15,397 inv.), Nidwalden (13,404 inv.). Glarus

(31,416 inv.), Baselland (72,638 inv.), Appenzell A—Rh (56,024 inv.) och

Appenzell I—Rh (13,886 inv.). 1 6 av dessa kantoner finnes ännu ingen

lärarutbildningsanstalt. I Obwalden finnes i en privat flickpension en obe

-

x) Provisoriskt tal.

SCHWEIZ.

159

tydlig avdelning för utbildning av lärarinnor. Elever från dessa kantoner

få besöka andra kantoners seminarier och bruka därvid från hemkantonen

erhålla rätt stora stipendier.

De flesta av de i översikten upptagna 37 anstalterna, nämligen 25,

äro statsanstalter, 1 är kantonalt-kominunal, 3 äro kommunala inrättningar,

8 äro privata.

Av nämnda anstalter ha 8 både manliga och kvinnliga elever, 14 ha

blott manliga och 15 blott kvinnliga elever.

Rörande det förhållande, i vilket fackkurserna i Basel stå till andra

undervisningsanstalter, hänvisas till det följande. Av de övriga i översikten

upptagna äro 22 fristående anstalter, som uteslutande sysselsätta sig

med lärarutbildning, och 14 förenade med en annan läroanstalt (vanligen

allmänt läroverk eller flickskola). Vilketdera av dessa system, som skall

anses såsom det fördelaktigaste, har varit och är fortfarande föremål för

mycken diskussion. A ena sidan framhålles, att man snarare och säkrare

hinner det med seminariearbetet avsedda målet, om seminariet är organiserat

som fristående anstalt. A andra sidan betonas som ett önskemål,

att de unga, som förbereda sig för folkskollärarkallet, må åtminstone under

en god del av den därför erforderliga tiden få vistas vid anstalter,

där även andra unga män eller kvinnor söka sin bildning. I slutet av 1880- talet övergick man i två kantoner från systemet med fristående seminarier

och inrymde en seminarieavdelning i det allmänna läroverket. Åtminstone

i en kanton har man däremot genomfört ändring i motsatt riktning.

Vid de allmänna läroverk eller flickskolor, med vilka seminarieavdelningar

äro förenade, hållas icke platserna i dessa avdelningar öppna

enbart för läroverkets egna lärjungar från lägre klasser, utan ett stort

antal elever komma direkt in i seminarieklasserna utan att förut ha tillhört

läroverket. I all synnerhet äger detta förhållande rum med de manliga

eleverna, vilka även i sådana seminarier, som äro förbundna med

allmänt läroverk, ofta komma från folkskolorna och deras överbyggnader i

olika delar av kantonen i fråga.

Utbildningstiden i de schweiziska seminarierna är, såsom av översikten

synes, icke överallt lika lång. Den är 4 år i tjugutre seminarier

(11 manliga, 6 kvinnliga och 6 samseminarier), och 3 år i tretton semi

-

160

SCHWEIZ.

narier (2 manliga, 9 kvinnliga och 2 med både manliga och kvinnliga lärjungar).

Utbildningstiden i fackkurserna i Basel är tre terminer.

Eu egendomlig organisation har kantonen Berns förnämsta manliga

seminarium fått genom de förändringar, som vidtagits med detsamma

i början av innevarande århundrade. Bäst torde såväl reformens innebörd

som orsaker klargöras genom en kort redogörelse för dess genomförande

Sedan

gammalt hade kantonen ett lärarseminarium i Hofwyl, avsett

att lämna huvudkontingenten av de för kantonen behövliga inanliga lärarkrafterna.

Under flera år i slutet av 1800-talet visade det sig emellertid

omöjligt för Hofwyl att utexaminera så många lärare, att dessa tillsammans

med de jämförelsevis få, som kommo från andra håll, kunde fylla det

alltjämt växande behovet, varför snart en kännbar lärarbrist gjorde sig

gällande. Det framkom då förslag om att seminariet i Hofwyl skulle

förses med parallellavdelningar i alla 4 klasserna. Om 25 lärjungar varje

år intoges i vardera av första klassens avdelningar, så skulle seminariet

komma att årligen utexaminera omkring 50 lärare, vilket kunde anses

påkallat av behovet.

Då emellertid nödiga lokaler för en sådan utvidgning icke furrnos,

så förutsatte förslagets genomförande en ganska omfattande ny- eller tillbyggnad.

Seminariet hade dittills varit förenat med internat, och enär

Hofwyl är eu liten lantlig ort med få möjligheter för eleverna att få inackordering

i privata familjer, så måste även seminarieinternatet utvidgas,

om lärjungeantalet skulle ökas. Detta var emellertid föga tilltalande.

Skulle inemot 200 unga män bo och äta tillsammans i anstalten, så vore varje

tanke på individuell behandling av dem utesluten, och det hela skulle nära

nog fullständigt få karaktären av kasern. Redan förut hade man börjat inse

det onaturliga uti, att eleverna under hela sin studietid i ett internat avstängdes

från det bildande umgänget med personer utanför läroanstalten,

och många önskade därför, att eleverna i de högre klasserna skulle få bo

privat. Men som redan är antytt kunde Hofwyls familjer icke mottaga

så många elever, som det här skulle blivit fråga om.

Seminariets dåvarande direktor, den även i vårt land genom sina

skrifter bekante Emanuel Martig (f 1906), framställde då förslag om att

dela anstalten i ett över- och ett underseminarium. Det senare, som skulle

SCHWEIZ.

161

omfatta de båda första årsklasserna, vardera delad på två parallellavdelningar,

skulle fortfarande vara förlagt i Hofwyl och där begagna de gamla

lokalerna. Eleverna skulle där leva i internat. Överseminariet, omfattande

de båda högre klasserna, vardera på två avdelningar, skulle förläggas till

staden Bern och där erhålla nya undervisningslokaler. Då i staden möjlighet

fanns att erhålla god inackordering i privata familjer, borde man där

icke upprätta något seminarieinternat, utan eleverna borde i stället erhålla

stipendier av staten.

Detta förslag biträddes av seminariets lokalstyrelse och lärarkår ävensom

av den utav folket valda skolsynoden i kantonen. Kantonens regering

prövade förslaget och framlade det för folkrepresentationen (stora rådet),

där det i trots av häftigt motstånd dock blev med betydande majoritet antaget.

Men härmed var frågan icke slutgiltigt avgjord. I de schweiziska

kantonerna finns möjlighet att bringa ett av representationen fattat viktigare

beslut under folkomröstning. Detta skedde nu. Oppositionen uppställde

ett motförslag, gående ut därpå, att hela seminariet skulle förbliva

i Hofwyl, och att det skulle vara förbjudet att inrätta något seminarium

i staden Bern.

Härför anfördes flera skäl. Om en del av seminariet förlädes till

Bern, skulle lärarutbildningen fördyras; i den stora staden komme seminaristerna

att i moraliskt avseende utsättas för faror, mot vilka de i konviktlivet

ute i Hofwyl vore skyddade, och slutligen fruktade man, att

elevkåren skulle i övervägande grad rekryteras icke från den ofördärvade

lantbefolkningen utan från vissa stadselement, som kanske vore för lärarkallet

mindre lämpliga.

Olika meningar stodo sålunda skarpt mot varandra. Med 40 tusen

röster mot 25 tusen godkände emellertid folket det nyssnämnda av stora

rådet fattade beslutet. Detta skedde i slutet av år 1903, och därefter

vidtogos genast åtgärder för den beslutade förändringens genomförande.

Undervisningen är i regeln kostnadsfri för de elever, som tillhöra

den kanton, inom vilken seminariet är beläget. Men det förekommer

icke så sällan, att elever från en kanton studera vid ett seminarium i en

annan kanton, och de få då erlägga en måttlig avgift för undervisningen.

21—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

162

SCHWEIZ.

En med seminariet förenad anstalt, konvikt, där eleverna erhålla

rum1) och kost in. in., förekommer mycket ofta vid de kantonala manliga

seminarierna, så gott som utan undantag vid de privata, såväl manliga

som kvinnliga, men mera sällan vid de kommunala eller kantonala kvinnliga

seminarierna. Där konvikt finnes, äro eleverna i regeln även förbundna

att tillhöra detsamma. De erlägga en billig avgift för de fördelar,

som där komma dem till godo. Avgiften, som man brukar rätta efter

elevernas förmögenhetsförhållanden, är mycket varierande. Som exempel

kan nämnas 150—400 francs för läsår i kantonala seminarier, då det gäller

elever, som tillhöra kantonen.

Här må såsom exempel på hur livet kan gestalta sig inom ett dylikt

seminariekonvikt meddelas några bestämmelser, som 1904 blivit fastställda

i kantonen Luzern.

För konviktet finnes anställd särskild läkare, nödig tjänstepersonal

och en s. k. ekonom. Den sistnämnde, som tages bland lärarna, skall verkställa

provianteringen och därvid tillse, att förstklassiga varor erhållas för

möjligast billiga pris, föra räkenskaperna och överhuvud sköta den ekonomiska

förvaltningen. För detta arbete har han särskild ersättning utom

sin lärarlön. Seminariedirektorn har överledningen av anstalten och delar

med seminariets lärare uppsikten över densamma.

För de i konviktet boende seminaristerna gäller följande dagordning

under vinterhalvårets söckendagar:

klockan 5,is f. in. signal till uppstigning;

» 5,30 » morgonbön, sedan studium;

» 7 » gudstjänst, sedan frukost;

» 8—12 » undervisning i seminariet;

» 12 midd. middagsmåltid, sedan rekreation till 1 ,so;

» 1,30—4 e. in. enskilda studier och undervisning i seminariet;

» 4 » eftermiddagskaffe, sedan rekreation till 5;

» 5—7 » studium;

» 7 » kvällsvard, sedan rekreation till 8;

1) Vanligen dela två eller flera elever ett rum. På somliga ställen förekomma gemensamma

sov- ock arbetssalar.

SCHWEIZ.

163

klockan 8—9 e. in. studium;

» 9 » aftonbön; eleverna begiva sig till sovrummet,

i detta får intet samtal förekomma.

Under de sommarmånader, då arbetet vid seminariet pågår, äger

den förändring i ovannämnda ordning rum, att uppstigningen sker 4,-to

f. in., morgonbön förrättas kl. o, gudstjänst kl. 6 och förmiddagslektionerna

i seminariet hållas kl. 7—11, varefter middag ätes kl. 11 f. m.