Sök i Ratio Lex

FOLKUNDERVISNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE ANGÅENDE FOLKSKOLESEMINARIERNA -

193 sidor, varav 167 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 167 av 193 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1913:7, band 3, FOLKUNDERVISNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE ANGÅENDE FOLKSKOLESEMINARIERNA -

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

UTLÅTANDEN

ÖVER

FOLKUNDERVISNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE

ANGÅENDE FOLKSKOLESEMINARIERNA
-

ENLIGT UPPDRAG SAMMANFATTADE

AV G. DANELL.

STOCKHOLM

IVAR HjEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

1913

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

DE här sammanfattade utlåtandena hava avgivits dels i remissväg av olika

myndigheter, dels av vissa sammanslutningar och enskilda personer.

De myndigheter, som hörts och vilkas yttranden här sammanfattas å

sid. 5— 163, äro följande:

samtliga domkapitel och Stockholms stads konsistorium, vilka i sin ordning

infordrat yttranden frän kollegierna vid samtliga statens folkskoleseminarier;

överståthållareämbetet och länsstyrelserna;

direktionen över gymnastiska centralinstitutet;

lantbruksakademien;

musikaliska akademien ;

medicinalstyrelsen;

inspektören för teckningsundervisningen i riket;

dessutom har universitetskanslern haft att yttra sig om detta ärende i

samband med frågan om folkskollärarnas fortsatta utbildning och därvid i

sin ordning infordrat utlåtanden av vederbörande vid rikets universitet och

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

De övriga yttranden rörande samma betänkande, vilka här sammanfattats

å sid. 164—191, hava ingivits av följande sammanslutningar och enskilda

personer;

folkskolestyrélsen i Jönköping, styrelsen för Jönköpings läns folkhögskola

samt folkskoleinspektören J. A. Franzén (på anmodan av länsstyrelsen i Jönköpings

län);

lärarkåren vid Karlskrona stads- och amiralitetsförsamlingars folkskolor

(på anmodan av länsstyrelsen i Blekinge län);

folkskoleinspektören T. Torbjörnsson (på anmodan av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohuslän);

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Göteborgs lokalförening av Svenska skolkökslärarinnornas förening (yttrandet

inlämnat till domkapitlet i Göteborg);

lektoren E. Lindskog (på anmodan av domkapitlet i Visby;

teckningsläraren K. H. Segerborg (på anmodan av rektoren vid folkskoleseminariet

i Karlstad);

samtliga biskopar med undantag av biskop H. W. Tottie;

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse;

Svenska läkaresällskapets sektion för hygien;

Svenska läkaresällskapets sektion för skolhygien ;

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd:

Västerås stifts prästerskap;

musikdirektören Aug. Lundh (vilkens yttrande även musikaliska akademien

tagit i övervägande vid avgivande av eget utlåtande, varefter herr

Lundh ingivit ännu en skrivelse i ärendet med bilagda yttranden av samtliga

musiklärare vid statens folkskoleseminarier utom en).

Dessutom ha, i samband med redogörelsen för dessa yttranden (å sid. 164 f.),

de resolutioner rörande betänkandet, som fattades vid Nionde svenska seminarielär

ar mötet i Växjö 1912, avtryckts enligt mötesförhandlingarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av vederbörande myndigheter avgivna utlåtanden.

Kap. I. Organisationen.

1. Allmänna omdömen. Seminariernas ändamål.

(Sid. 1—27 i huvudbetänkandet).

De flesta hörda myndigheter uttrycka sitt livliga erkännande av grundligheten

i kommitténs utredningar och klarheten i dess framställning samt förklara

sig instämma i det väsentligaste eller i viktiga delar av dess förslag

till seminariernas reformering.

Som exempel anföras följande uttalanden.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Länsstyrelsen anser förslaget innefatta en reform av den mest genomgripande

art av vår folkskollärarutbildning. Utan att hava förbisett andra väsentliga delar av

detsamma, vill länsstyrelsen företrädesvis framhålla dels den offentlighet och kontroll,

som förslaget avser att bereda åt allt som rör seminarierna, dels det tilltalande i att

kommittén vid stadfästande av seminariernas arbetssätt vidgat synpunkten, så att

man, långt ifrån att uteslutande eftertrakta den hittills sedan gammalt rådande, mekaniskt

inövade metodiska säkerheten, tvärtom velat införa en större självverksamhet

hos eleverna.

Seminariekollegiet i Falun yttrar:

Kollegiet vill uttala sin tacksamhet för det oerhörda arbete, det upplysta intresse

och det vidsynta förstående av den nutida folkundervisningens krav, varom

betänkandet genomgående bär vittne, samt sin fosterländska glädje vid utsikten, att

i en snar framtid — om nämligen kommitténs förslag i huvudsak bli av regering

och riksdag antagna — de svenska folkskoleseminarierna skola lyftas upp i jämnhöjd

med de hästa utländska. Det synes även kollegiet, som kommittén i sina förslag

på ett synnerligen lyckligt sätt sörjt för att de lärare, som en gång skola handhava

den maktpåliggande uppgiften att i både moraliskt, intellektuellt och fysiskt

avseende uppfostra den stora massan av det svenska folket, måtte bli rikt utrustade

icke blott med god och tidsenlig fackutbildning, utan också med tillräcklig medborgerlig

och allmänbildning.

Allmänna

omdömen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Seminarier

nas ändamål.

Från en del håll hava invändningar gjorts mot kommitténs formulering

av seminariernas ändamål: »Folkskoleseminarierna hava till ändamål att utbilda

lärare och lärarinnor för rikets folkskolor samt att därmed även grundlägga

den utbildning, som kräves för lärarverksamhet i folkskolans överbyggnader.

*

Domkapitlet i Västerås och Stockholms stads konsistorium föreslå att

i nämnda formulering orden »samt att därmed även grundlägga den utbildning,

som kräves för lärarverksamhet i folkskolans överbyggnader» måtte

utgå. Om samma sak yttrar seminariekollegiet i Stockholm:

Det sätt, varpå folkskoleseminariernas ändamål bestämmes, synes kollegiet icke

vara fullt tillfredsställande. Paragrafen därom består av två delar, den nu gällande

bestämmelsen och ett tillägg. Det är tilläggets ord »därmed även», som vålla oklarheten.

Om dessa ord stå där, säger paragrafen, att den grundläggning för fortsatta

studier, som åsyftas, är given i och med att seminarierna fylla sitt genom paragrafens

förra del angivna ändamål. Men då befinnes ju tillägget obehövligt. Tages

orden »därmed även» bort, säger paragrafen klart och tydligt, att den grund, som

skall läggas, icke är lagd i och med det, som kräves i paragrafens förra del. I

sådant fall lämnas rum för den anmärkningen, att där hos alla elever skall läggas

en grund, som endast ett mindre antal kommer att bygga på. Full klarhet i frågan

om seminariernas ändamål är en oeftergivlig fordran.

Biskop Billing yttrar i Lunds domkapitel:

Jag kan ej annat än giva livligt erkännande åt grundligheten i kommitténs arbete

liksom åt dess försök att uppnå det syftemål, som den ansett sig på grund av föreliggande

situation höra för sig uppställa. Men jag anser nämnda situation vara sådan,

att det varit ett olösligt problem, som kommitterade föresatt sig.

Om det måste medgifvas, att seminarierna äro till, icke för att vara bildningsanstalter

för en viss del av vårt folk utan för folkskolans skull, så lär det ej kunna

bestridas, att normen för seminariernas organisation måste sökas i folkskolans behov.

Då nu kommittén fått sig ålagt uppdraget att giva förslag om folkskoleundervisningen

i dess helhet, synes det som förslag härom hort föregå sådant rörande seminarierna.

Så mycket önskvärdare hade detta varit, som synnerligen olika uppfattningar råda

om vår folkskolas uppgift. Av kommitténs förslag rörande seminarierna kan man

nog någorlunda sluta sig till, i vilken riktning dess eventuella förslag rörande folkskolan

komma att gå. Antagligen i den, som sedan länge utmärkt utvecklingen.

Man har från början ej för sig klargjort, vad ändamålet med folkskolans undervisning

skulle vara, utan handlat efter lösen: ju mera dess bättre. Erkännandet av kunskapens

värde har man ansett sig gagna i samma mån mera, som man bibragte folkskolebarnen

insikter i allt flera ämnen och i allt större mått. Följden härav har

blivit en allmän klagan över det klena resultatet av vår folkundervisning, trots det

att mycket stora kostnader på den nedlagts och oaktat lärarna visat stort intresse

för sitt arbete. Det varken har kunnat eller kan bliva annorlunda, så länge så många

läroämnen trängas med varandra på skolschemat. Barnen komma i allmänhet icke

att lära sig något rätt grundligt, eller så, att de därav kunna efter slutad skoltid

göra god användning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den nu antydda tendensen i vårt folkskoleväsende liar skärpts under senare

tider. Ett ledmotiv i utvecklingen har varit att så mycket som möjligt utfylla klyftan

mellan folkskollärare och elementarlärare och att sammanknyta folkskolan med de

allmänna läroverken. Jag förstår och senterar de särskilt från social synpunkt sett

erkännansvärda synpunkter, som härvid varit bestämmande, men lika viss är jas om

att andra berättigade hänsyn mana till den allra största försiktighet i strävandet att

sammansvetsa folkskola och allmänt läroverk. Det är i hög grad av behovet påkallat,

att man gör för sig klart och i praxis söker genomföra, vad man kan och hör fordra

icke av en och annan särskilt väl situerad folkskola utan av de tusentals skolorna

i vårt land, liksom vad man kan vänta och begära, icke av några få synnerligt väl

begåvade utan av det stora flertalet av våra folkskollärare.

Av det föreliggande betänkandet har jag fått intrycket, att kommitterade, långt

ifrån att taga tillräcklig hänsyn till vad jag sålunda anser vara behövligt — något

som de förmodligen döma som reaktionärt — i stället låtit sig i sina förslag ledas

av strävan att grundlägga studier, som skulle kunna bereda seminarieeleverna lättnad

i deras bemödanden att som lärare övergå från folkskolan till skolor av högre grad.

Det skall ej falla mig in att bestrida, att denna strävan har något berättigat i

sig, men vad jag vågar påstå är, att vad den vill och åsyftar bör vara ett appendix

til seminariernas huvudändamål, och att detta ej befordras utan förhindras, därigenom

att man anlägger seminarieundervisningen efter mindretalets begåvning och framtidsförhoppningar

i stället för efter det stora flertalets behov och möjligheter.

Härmed har jag antytt vad som är min huvudanmärkning mot det föreliggande

förslaget. Bleve den behövligt påaktad, skulle väsentlig inskränkning göras både i

fråga om undervisningsämnenas antal och uti de föreslagna ämneskursema.

Liknande synpunkter göras gällande av domkapitlen i Uppsala, Skara.

Västerås, Karlstad och Kalmar, biskop U. L. Ullman i Strängnäs, lektorerna

P J- Gustafsson i Strängnäs och II. Petrini i Växjö, professor Hj. Holmqvist

i Lund och seminariekollegiet i Kalmar.

Domkapitlet i Liäeä önskar, att seminarierna skola utbilda folkskollärare

av två olika kompetensgrader och yttrar härom:

Enligt domkapitlets mening torde det kunna med fog erkännas, att det stora

flertalet av de lärare, som nu för tiden utexamineras från folkskoleseminarierna. allmänneligen

i fråga om kunskaper och färdigheter fylla de krav, som böra ställas på

en lärare i den fyrklassiga folkskolan och i den därtill hörande fortsättningsskolan.

Om man dessutom tager i betraktande de många tillfällen till fortsatt utbildning,

som under sommarferierna stå folkskollärarkåren till buds och av vilka den också

med berömvärt intresse begagnar sig, synes det domkapitlet, som om den utbildning,

som för närvarande meddelas folkskolläraren, ingalunda är så bristfällig, som man

från många håll låter påskina. A andra sidan kan det medgivas, att detta bör tillskrivas

icke sä mycket den nu gällande seminariestadgan som det även av kommittén

betonade förhållandet, att våra dagars seminarier i mångt och mycket redan tillämpa

en del av de principer i fråga om kurser och undervisning, som kommittén föreslår

i den nya organisationen.

Kommitténs arbete kommer givetvis att medföra jämväl en önskvärd omläggning

och utveckling av folkskolan, ehuruväl något förslag därutinnan ännu icke, till men

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

för den nu föreliggande frågans bedömande, hunnit framläggas. Med avseende å det

ojämförligt större antalet av folkskolor lärer emellertid gränsen för utstakandet av

berörda utveckling ganska snart bliva uppnådd. Man kan därför fråga, om det verkligen

är lämpligt och erforderligt, att folkskolans alla lärare erhålla ett i det stora

hela lika mått av utbildning, och om icke fordran på samma kompetens av läraren

vid en genomsnittlig folkskola på landsbygden som av klass- eller ämnesläraren vid

våra högt utvecklade folkskolor i vissa städer och industrisamhällen medför utbildandet

av överkvalificerad och sålunda ej mindre för läraren själv än för det allmänna

onödigt dyrbar arbetskraft. Betänkligheterna emot att utrusta lärare vid folkskolan

med olika utbildning synas böra fullständigt vika vid tanken på folkskolans

vitt skilda utvecklingstyper. Olika kvalifikationer erfordras ju även exempelvis av

lärarna vid de allmänna läroverken. Genom anordnande av en ändamålsenlig fortbildningskurs

vid vissa seminarier kunde lämnas tillfälle åt de mera begåvade elementen

bland seminariernas lärjungar att inhämta de fördjupade och utvidgade kunskaper,

som må berättiga till'' företräde vid tillsättningen av lärartjänster, för vilka

särskilda kvalifikationer böra krävas. Domkapitlet förmenar även, att denna utvecklingslinje

för folkskollärarutbildningen, som givetvis kan i mån av behov ytterligare

fullföljas, är ägnad såväl att bättre gagna det allmänna i dess skiftande och växande

fordringar på ökad duglighet hos särskilt vissa lärare vid folkskolan och dess överbyggnader

som även att vara för de lärare själva, vilka önska fortbildning och möjlighet

att vinna ökade kvalifikationer, mer tillfredsställande än den uniforma utexaminering,

som av kommittén föreslagits.

I trots av de väsentligen ökade kunskapskraven för avläggande av folkskollärarexamen

enligt kommitténs förslag, har kommittén likväl ansett sig kunna stanna vid

bibehållandet av en fyraårig lärokurs. Sådant har emellertid kunnat ske allenast

därigenom, att — utom det att själva kursen gjorts synnerligen krävande — inträdesfordringarna

i mycket väsentlig grad skärpts. Detta åter förutsätter, att det stoia

flertalet inträdessökande, som icke kan tänkas på egen hand inhämta kunskapsfordringarna

för inträde, tvingas att genomgå långvariga och dyrbara förberedande kurser

av den omfattning, att de med största fog kunna anses motsvara en första semmaneklass.

Kommitténs förslag innebär sålunda enligt domkapitlets mening i realiteten

inrättande av ett femklassigt seminarium, ehuruväl med sådan anordning, att staten

icke skulle komma att lämna sin medverkan till meddelande av undervisning för den

första klassen, utan överläte åt den enskilde att, på det sätt han må kunna, förskaffa

sig denna undervisning. Detta strider otvivelaktigt emot principen om en i möjligaste

mån kostnadsfri seminarieutbildning och kommer att lända till förfång såväl för en

med hänsyn till undervisningstillfällen eller ekonomiska villkor ogynnsamt ställd aspirant

som — vad mera är — för en god rekrytering av seminariernas alumner. På

grund härav kan man enligt domkapitlets mening sätta ifråga, huruvida omorganisationen

icke lämpligen borde gå i en sådan riktning, att folkskoleseminarierna, med

bibehållande av de nu tillämpade inträdesfordringarna, men dels genom att tillgodoses

med de bästa möjliga lärarkrafter och en i möjligaste mån god utrustning i fråga om

lokaler och undervisningsmateriel! m. m. samt dels genom ändamålsenliga förändringar

i timplan, kurser och undervisningssätt skulle sättas i stånd att på fyra år lämna en

fullt tillräcklig och i alla avseenden nöjaktig utbildning för lärare i det stora flertalet

av landets folkskolor. För det jämförelsevis ringa antal lärare, som behövas i folkskolornas

högre avdelningar och i mera utvecklade folkskolor, samt för sådana lärare,

vilka eventuellt ämna fortsätta sin utbildning för att kunna vinna anställning vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

högre folkskolor och kommunala mellanskolor eller vilka i övrigt önska en djupare

bildning, skulle man då lämpligen vid vissa av landets seminarier kunna anordna en

femte årsklass, i likhet med vad som är fallet exempelvis vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm.

En organisation i här antydd riktning skulle tydligen kräva en vidlyftig omarbetning

av kommitténs förslag till stadga, timplan och lärokurser m. in., vadan

domkapitlet givetvis icke ser sig i stånd att framlägga något detaljerat förslag till

sådan omorganisation. Det synes emellertid domkapitlet, att man, även vid betraktande

av tidens växande krav på förevarande område, bör taga i allvarligt övervägande,

om icke den nu antydda såväl förenklade som utvecklade lösningen av seminariefrågan

skulle för en längre framtid befinnas tillfredsställande ur de synpunkter,

som här framträda med krav på allsidigt beaktande.

Stockholms stads konsistorium finner det vara av största vikt att klart

framhålla utbildningen av lärarkrafter för fortsättningsskolan (ej högre folkskolan

och kommunala mellanskolan) såsom ingående i seminariernas ändamål.

Samma konsistorium anser emellertid, att seminariereformen i stort sett bör

uppskjutas, tills klarhet vunnits rörande de nya riktlinjer till folkskolans

omläggning i »praktisk» riktning, som givits av Kungl. Maj;t den 13 juli

1906 och sedermera den 12 januari 1909 och anför i samband härmed:

Konsistoriet finner, att det talas jämförelsevis litet om några nya riktlinjer, särskilt

i praktisk riktning, för hela vårt folkundervisningsväsen, och att i varje fall

förslaget ej är uppgjort på grundvalen av sådana reformtankar, utan så gott som i

allt ansluter sig till nuvarande skolförhållanden. Då nu emellertid vidlyftiga reformplaner

av allt att döma komma att stå på dagordningen, åt vilka folkundervisningskommittén

i sina fortsatta arbeten måste ägna sin uppmärksamhet, så synes det konsistoriet,

som om klokheten bjöde, att icke genomföra ett seminarieprogram, som ej

är baserat på en faställd plan för folkundervisningens ordnande efter av regeringen

antydda »nya riktlinjer». Konsistoriet hemställer därför, att endast sådana delar av

förslaget, som avse rent pedagogiska reformer i avseende på sättet för undervisningens

bedrivande i de olika läroämnena ävensom en efter förslagets tankegång förbättrad

lönereglering i syfte att möjliggöra höjande av seminarielärarens kompetens

i enlighet med kommittéförslaget måtte bliva föremål för statsmakternas beslutande

verksamhet, men att förslaget i övrigt och tillsvidare ej må föranleda några åtgärder

från Kungl. Maj:ts sida.

En från flera håll uttalad önskan är, att förslaget kraftigt hort betona

folkskolans och folkskollärarutbildningens karaktär av en kyrklig församlingsangelägenhet.

Domkapitlet i Kalmar finner sålunda, att seminariernas fosterländska uppgifter

i stadgeförslaget erhållit lyckligt funna uttryck, men icke så de uppgifter,

som seminarierna äga gemensamma med den kristna församlingen,

eller de döpta barnens kristliga fostran. Domkapitlet föreslår därför i huvudsaklig

överensstämmelse med seminariekollegiet i Kalmar ett tillägg i stadgeförslagets

§ 6 till uttrycket: »utbilda dem till sedliga och självständiga personlig
2
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

heter». Kollegiet har framställt två alternativa tilläggsförslag: »villiga att tjäna

i församlingen» eller »villiga att från sin plats deltaga i församlingsarbetet».

Biskop E. Lönegren i Härnösand yttrar:

Totalintrycket av betänkandets centrala delar bliver, att kommittén icke mäktat

eller velat till grunden och följdriktigt upptaga och genomföra tanken på folkskolorna

såsom i deras svenska egendomlighet kyrkoförsamlingarnas folkbildnings- och kristligt

folkuppfostrande organ. Ur denna synvinkel innebär kommittéförslaget enligt biskopens

uppfattning ett lika grundligt som allvarsdigert brytande med det historiska

sammanhanget.

1 samma riktning uttala sig domkapitlet i Uppsala, professor O. Holmström

i Lund, seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad, adjunkterna F.

Björnståhl och Hj. Nordin samt övningsläraren F. W. Engström i Linköping

(de tre sistnämnda föreslå, att i slutet av § 6 inskjutas orden »och kyrkliga»

framför »uppgifter»).

Domkapitlet i Västerås instämmer helt och hållet med kommittén angående

undervisningens syfte sådant detta formulerats i § 6.

Jämför om seminariernas ställning till kyrkan vidare nedan: kap. I: 5, inträdesfordringar

(nattvardsbegående såsom inträdesvillkor, sid. 18 f.). kap. IV: 1,

eleveimas omvårdnad i moraliskt avseende (sid. 32 f.), kap. V: 2, lärares behörighetsvillkor

(sid. 44 f.), kap. VI, seminariernas styrelse (sid. 66 f.), kap. VII,

§16, läroböckers antagande (sid 75 f.).

2. Seminariet och småskolan.

(Sid. 8, 9 i huvudbetänkandet.)

Stockholms stads konsistorium anser, att det hort vara en av kommitténs

för seminariernas reformering allra viktigaste uppgifter att söka på

ett tillfredsställande sätt utreda frågan om en särskild lärarutbildning för

småskolan, i stället för att såsom nu helt och hållet skjuta den åt sidan.

3. Seminariernas övningsskolor.

(Sid. 27—41 i huvudbetänkandet. §§ 69—84 i stadgeförslaget.)

Med kommitténs framställning angående övningsskolans behövlighet, allmänna

organisation och ställning till seminariet uttala seminariekollegierna i

Strängnäs, Falun, Växjö och Göteborg sin tillfredsställelse.

Seminariekollegiet i Uppsala uttalar, att kommitténs förslag beträffande

övningsskolan och den praktiska lärarutbildningen låter sig väl utföras

vid dubbelseminarier, utan att skolan för mycket splittras och undervisningen

lider men.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Seminariekollegiet i Linköping framhåller, att den egentliga folkskolan

bör, därest de olika grupperna av seminarieelever skola få tillfälle till den

utsträckta praktiska utbildning, som förslaget upptager, bestå av minst två

avdelningar.

Seminariekollegiet i Skara anser, att enligt kommitténs förslag övningsskollärarna

skulle få för liten tid att ägna sig åt sina avdelningar samt att

arbetet inom övningsskolan skulle bliva fullständigt söndersplittrat.

Seminariekollegiet i Växjö uttalar likaså, att, för att övningskolan skall

kunna utöva sitt inflytande på eleverna såsom en förebildlig skolanstalt, dess

verksamhet ej alltför mycket får upplösas genom de undervisningsövningar

för eleverna, som där anordnas. Särskilt framhåller kollegiet, att övningsskolan

vid ett seminarium med studentkurs bör hava samma antal avdelningar,

som kunna komma att bliva bestämda för övningsskolan vid ett dubbelseminarium.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för § 70 mom. 1 i

stadgeförlaget:

»Såvida icke särskilda omständigheter föranleda undantag skall övningsskolan

till det minsta omfatta en småskola, en egentlig folkskola, i regeln bestående av två

eller flera avdelningar, samt en folkskolans högre avdelning.»

Seminariekollegiet i Stockholm anför:

Först och främst finner kollegiet den av kommittén påtänkta utvidgningen otillräcklig.

En sådan övningsskola som den föreslagna har redan med det nuvarande

elevantalet ansetts nödvändig för våra enkelseminarier och därför anordats vid några

av dem, vadan detta förslag strängt taget icke innebär någon utvidgning, i trots av att

en fördubbling av elevlektionernas antal föreslagits. — Kollegiet framställer följande

förslag till övningsskolans organisation :

A. Vid enkelseminarier: 1) en B-skola enligt kommitténs förslag; 2) vid sidan

därav en A-skola, bestående av två eller tre klasser, begynnande med folkskolans

första klass och så vidare uppåt; 3) en folkskolans högre avdelning, i vilken säväl

B- som A-skolans fjärde klasser sammanföras.

B. Vid dubbelseminarier och seminarier av andra typer en utvidgning efter behov

med den i A föreslagna som norm vid bestämmandet av behovet.

I och för denna anordning erfordras såväl flera lärare som ökat utrymme. Med

avseende på det förra anser kollegiet, att seminarierna med klok hushållning skulle

kunna reda sig med det antal lärare, som redan av kommitterade föreslås. Att bereda

tillräckligt utrymme åter (två ä tre rum) torde icke medföra så stora kostnader

vid de seminarier, som äga outnyttjade möjligheter i den vägen, eller vid dem, där

ändå nybyggnad skall ske. I övriga fall hänvisas till förhyrning av lokaler i närheten.

Jämför även nedan sid. 150.

Stockholms stads konsistorium yrkar på att fortsättningsskolan blir obligatorisk

vid övningsskolorna (jfr ovan sid. 9).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

4. Seminariekursens längd.

(Sid. 44—49 i huvudbetänkandet.)

Beträffande kommitténs åsikt, att en mycket väsentlig förbättring av seminariernas

arbetsresultat kan vinnas även inom ramen av deras nuvarande

fyraåriga kurs samt att man bör hava försökt allt vad i det avseendet göras

kan, innan man förlänger den för samtliga elever obligatoriska kursen med

ännu ett eller ett par år, hava mycket skilda meningar gjort sig gällande.

Seminariekollegiet i Göteborg yttrar:

De av kommittén anförda skälen för en 4-årig seminariekurs äro enligt kollegiets

mening så betydelsefulla, att ett försök bör göras att på nämnda tid få till stånd

den förbättrade folkskollärarutbildning, som kommittén förordar.

För att det skall kunna bli möjligt att genomföra detta, anser kollegiet, att vapenövningarna

böra borttagas från de manliga seminarierna. Kommittén har (band

II, sid. 362) under åberopande av värnpliktskommissionens uttalande pekat på möjligheten

att på detta sätt få den nuvarande seminarietiden något förlängd inom ramen

av 4 läsår, och kollegiet vill i anslutning härtill framhålla, att vapenövningarna

under 4 år upptaga tillsammans en halv hösttermin, och att de, såsom de nu bedrivas,

ha föga värde. Ty de sakna betydelse för värnpliktsövningarna och kunna icke

utgöra någon grund för reservbefålsutbildningen. De utgöra ett stort hinder för den

praktiska lärarutbildningen och äro en börda, som förrycker arbetet under en god

del av höstterminen. Skulle — vilket väl kan anses rimligt — en seminarieelev i

gengäld för kostnadsfri utbildning för lärarkallet anses böra underkasta sig längre

eller mera krävande utbildning för sitt fosterlands försvar, borde den härför erforderliga

tiden icke tagas från seminariets lästid utan uttagas i samband med värnpliktstjänstgöringen

eller genom mera krävande utbildning, som organiserades med

hänsyn till förut förvärvade kunskaper och färdigheter.

Om 4 läsår genom vapenövningarnas borttagande finge helt användas för seminarieutbildningen,

anser kollegiet, att det skulle bli möjligt att på nämnda tid kunna

genomgå den av kommittén föreslagna kursplanen. Ett stöd för denna uppfattning

finner kollegiet i de erfarenheter, som gjorts vid Göteborgs folkskoleseminarium.

Detta seminarium har nämligen under de senare åren sökt utbilda eleverna i huvudsaklig

överensstämmelse med kommitténs grundsatser och torde nu i de flesta till

den nuvarande seminariekursen hörande ämnen ha nått ungefär de mål kommittén

uppställt utom i de fall, då bristande undervisningsmateriell lagt hinder i vägen

därför. Tyska språket har frivilligt studerats av en del elever, ehuru i mindre omfattning

än kommittén föreslagit, och under de sista läsåren har även samhällslära

upptagits i studiekursen. På grund av de erfarenheter kollegiet redan har om de

föreslagna kurserna anser kollegiet, att genom en förbättrad kursplan och genom

skärpta inträdesfordringar det kan bliva möjligt att genomföra kommitténs förslag

med någon begränsning av fordringarna i ett och annat ämne.

Väl är det sant, att den nya kursplanens fullständiga genomförande kommer

att ställa mycket stora krav på elevernas krafter, men kollegiet tror dock, att överansträngning

ej behöver förekomma, om blott seminarierna, såsom hittills varit fallet,

kunna få ett jämförelsevis gott elevmaterial och ett lämpligt samarbete äger rum

mellan alla lärarna samt mellan lärare och elever.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

För en 4-årig kurs uttala sig vidare, i allmänhet med hänvisning till av

kommittén anförda skäl, domkapitlen i Växjö, Härnösand och Luleå (jfr ovan

sid. 7 f.), länsstyrelsen i Gävleborgs län samt seminariekollegierna i Uppsala,

Skara (åtminstone försöksvis), Falun, Växjö (jfr nedan sid. 14), Lund

(reservation av sex kollegiemedlemmar), Landskrona, Kalmar och Stockholm.

För skjututbildningens borttagande vid de manliga seminarierna uttala

sig i detta sammanhang, utom seminariekollegiet i Göteborg (se ovan sid.

12), även domkapitlet i Göteborg (reservation av professor E. Hellquist och

lektor E. Hedelius) samt seminariekollegierna i Uppsala, Växjö (adjunkten

Werring har till protokollet anfört, att enligt hans mening denna fråga ej

bör ses blott ur synpunkten av tidsvinst för seminarieundervisningen) och

Luleå (jfr nedan sid. 14 f.).

I samband med yrkandet på en normaltid av fyra år för seminariekursen

hänvisas till (eventuellt) behövlig reducering av de av kommittén föreslagna

lärokurserna: av domkapitlen i Västerås (se sid. 28), Växjö, Karlstad,

Härnösand och Luleå (se sid. 28) samt seminariekollegierna i Falun, Göteborg

(se ovan), Kalmar (en högst väsentlig reduktion), Umeå (se sid. 28) och

Stockholm.

Domkapitlet i Lund anser, att om ett fyraårigt seminarium skall bibehållas,

kurserna måste väsentligen koncentreras och något av de föreslagna

ämnena utgå.

Åtskilliga myndigheter äro närmast böjda för en femte årsklass ovanpå

de av kommittén föreslagna, dock utan att yrka, att densamma skall bliva

obligatorisk.

Domkapitlet i Uppsala anför:

Syftet att begränsa seminarietiden till fyra år är fullt lovvärt, men domkapitlet

håller före, dels att under sådana förhållanden behovet av preparandkurser, kanske

privata läroanstalter kommer att befinnas oavvisligt, dels att den ämnesträngsel och

de omfattande kursplaner, som föreslagits, komma att medföra överansträngning eller

att kvantiteten av de inhämtade kunskaperna ej motsvaras av kvaliteten, i varje fall

sålunda till skada för folkskolans arbete. Domkapitlet anser, att utvecklingen bör

gå i den riktningen, att en eventuell förlängning av seminariekursen delar sig på

olika linjer och att till denna klass förlägges också det kunskapsstoff, som nu är inpressat

i den för alla gemensamma utbildningen, men som utan förfång för folkskollärarens

allmänna bildning och för hans lärarverksamhet vid folkskolan, skulle kunna

från denna överföras.

Seminariekollegiet i Strängnäs yttrar:

Likformighet i seminariekursens längd borde ej eftersträvas, utan denna borde

lämpas efter de inträdessökandes olika förbildning. I vad det gäller manliga seminarier

för elever med huvudsakligen folkskoleunderbyggnad vore således en femårig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

kurs med bibehållande av nuvarande faktiska inträdesfordringar en lyckligare lösning

med hänsyn icke blott till frågan om elevernas överansträngning utan även till den om

folkskollärarnes fortsatta utbildning; men om ett sådant yrkande skulle föranleda seminariereformens

uppskjutande till en kanske avlägsen framtid, biträdde kollegiet kommitténs

förslag om fyra ett-åriga klasser under förutsättning av statsunderstödda

preparandanstalter.

För en icke obligatorisk femte årsklass (vid några seminarier) uttala sig,

utom domkapitlen i Uppsala och Luleå (se ovan sid. 13 och 7 f.), även seminariekollegierna

i Uppsala, Falun, Växjö, Lund och Ijandskrona.

Sistnämnda seminariekollegium yttrar:

En dylik kurs borde inrättas vid ett eller två manliga seminarier för dem, som

önska anställning vid folkskolans högre avdelning och högre folkskola; kursen borde

omfatta ämnena matematik och fysik, svenska språket, allmän historia och ett levande

språk, jämte undervisningsövningar på ifrågavarande skolstadium; vitsorden borde

anses fullt likvärdiga med dem i studentexamen, liksom vitsorden i kristendomskunskap,

geografi och biologi i den vanliga folkskollärarexamen även borde kunna anses

sålunda; för dem som avlagt antydda högre folkskollärarexamen, kunde därmed vägen

vara banad även för universitetsstudier, avseende kompetens för kommunal

mellanskola.

Seminariekollegiet i Stockholm önskar fortbildningskurser på lämpliga orter,

särskilt för att tillgodose sådana ämnen som ekonomilära, hushållsgöromål,

gymnastik med lek och idrott samt trädgårdsskötsel.

På andra håll har intresset varit starkare för en utvidgning nedåt genom

en ny årskurs under de af kommittén föreslagna fyra.

Seminariekollegiet i Växjö uttalar sig för anordnande vid lärarseminarier

och sådana lärarinneseminarier, där det visar sig önskligt och behövligt, av

en ettårig preparandanstalt med ett elevantal dubbelt så stort som i en

seminarieklass. Domkapitlet i Växjö finner detta förslag beaktansvärt,

dock att de som genomgått dylik kurs höra för inträde, tillika med andra

inträdessökande, underkastas en för alla lika inträdesprövning. Lektor H.

Petrini i särskilt yttrande avstyrker emellertid preparandkurser, såsom för

dyrande utbildningen och ökande studieskulderna. — Adjunkten P. A. Melin

i Karlstad förordar kostnadsfria, stipendieunderstödda preparandkurser på

minst ett år.

För eu av staten bekostad preparandkurs vid seminarierna i övre Norrland

uttalar sig seminariekollegiet i Umeå.

Seminariekollegiet i Luleå uttalar:

Kollegiet hyser stor tvekan, om det skall bliva möjligt att under en fyraårig

kurs ernå det åsyftade målet. Möjligen torde man emellertid kunna stanna för en

fyraårig kurs, om inträdesfordringarna upprätthållas och vissa modifikationer göras i

den undervisningsplan, som föreslagits, samt om skjututbildningsövningarna vid de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

manliga seminarierna ej längre behövde ifrågakomma. Kollegiet vill därför ej avstyrka

kommitténs förslag i vad det gäller seminariekursens längd. I detta sammanhang

framhåller emellertid kollegiet, att det torde bliva nästan omöjligt för inträdessökande

i norra Sverige att förvärva sig sådana kunskaper, att de kunna fylla de

fordringar, som kommitténs förslag uppställt. Kollegiet finner därför det förslag, som

framställts att vid seminarierna i Norrland göra kurserna femåriga, heaktansvärt. Möjligen

skulle en preparandkurs i anslutning till seminariet kunna ersätta en sådan

klass. En utväg är också att vid småskoleseminariet i Haparanda bereda möjlighet

att mottaga ett större antal elever än för närvarande.

Domkapitlet i Luleå framhåller likaså nödvändigheten av att förberedande

inträdeskurser på statens bekostnad, åtminstone under de närmaste

åren, anordnas vid seminarierna i Umeå och Luleå samt att dessa kurser

borde vara tillgängliga endast för elever, som hava sin födelseort eller verkliga

hemort inom Västerbottens och Norrbottens lån, med visst företräde för

elever från dessa läns finnmarks- och lappmarkssocknar.

En mellanställning intages av domkapitlet i Linköping, som yttrar, att

antingen torde avsevärda inskränkningar i de uppställda lärokurserna bliva

nödvändiga eller ock torde undervisningstiden behöva utsträckas till 5 år

eller i nödfall åtminstone till 4 ''A år med en därförut gående provtermin,

såsom adjunkt E. Johansson i Växjö vid seminarielärarmötet 1912 föreslagit.

I allmänhet med hänvisning till kommittéledamoten H. Dahlgrens reservation

förordas en femårig kurs: av universitetskanslern, domkapitlen i Skara, Karlstad

(på detbestämdaste), domprosten O. Norberg i Strängnäs, seminariekollegierna i

Härnösand (med något sänkta inträdesfordringar) och Umeå, sex medlemmar

av kollegiet i Lund (se nedan), rektor A. B. Lundblad i Karlstad (med

bibehållna inträdesfordringar) samt seminarieläkaren Ch. Lundberg i Växjö.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet

vid samma universitet förklarat sig till alla delar instämma, anför som

motivering för en 5-årig kurs följande:

Den hittillsvarande 4-åriga seminariekursen har varit för kort, ehuru den enligt

gällande stadgar kunnat i huvudsak inskränka sig till fastare inpräglande av folkskolekursen.

Nu förordas — med all rätt — ett friare arbetssätt och mera hänsyn

till elevernas personliga bildning. Men ett sådant arbetssätt kräver mera tid. Kommittén

föreslår att i seminariekursen införa ett främmande språk, ekonomilära samt

(vid de kvinnliga seminarierna) huslig ekonomi. Den naturliga konsekvensen av sådana

förslag synes ovillkorligen böra vara, att seminariekursen i sin helhet förlänges

med ett par år. Vi skulle därmed komma i nivå med Tyskland. En reform av våra

seminarier — i den riktning kommittén föreslagit — och i sammanhang därmed en

betydlig tillökning i folkskollärarnas utbildningstid synes vara den för tillfället viktigaste

åtgärden, som kan ifrågasättas för höjande av vår folkbildning. Även de 4- åriga seminarier, som kommittén föreslår, kunna icke förväntas motsvara rättmätiga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

anspråk. Lärarens utbildning måste bli huvudsak, för en god lärarbildning kan

mycket offras; folkskolan skulle vinna därpå, även om på byggnader och utrustning

i så fall finge ställas mindre anspråk. Det är fakultetens bestämda och enhälliga

mening, att seminarierna böra göras minst 5-åriga, och att därförutan frukten av

kommitténs alla förslag skall bliva föga betydande (jfr även nedan sid. 17).

Adjunkten L. Th. Brandt, reservant inom Lunds seminariekollegium,

yrkar för alla seminarieelever obligatorisk kurs av 5 år och uttalar sig bestämt

emot förslaget om ett valfritt femte år. Han yttrar:

Meningen härmed är, att genomgåendet av denna femte årskurs skulle medföra

kompetens till ett visst slags lärarbefattningar. Härmed kan man tänka på

folkskolorna i de större städerna, folkskolans högre avdelning, fortsättningsskolan,

högre folkskolan och kommunala mellanskolan. Av de förberedande åtgärder,

som vederbörande myndighet redan vidtagit, framgår emellertid, att som kompetens

för lärarbefattning vid kommunala mellanskolan kommer att krävas antingen vanlig

adjunktskompetens eller folkskollärarexamen jämte en för detta ändamål särskilt anordnad

universitetsexamen. Här har således det femte utbildningsåret vid seminarierna

ingen uppgift att fylla. Fortsättningsskolan kan också lämnas ur räkningen.

Som kommittén för övrigt antyder (band I, sid. 11—14) kommer denna snart nog att

omorganiseras i den riktningen, att den meddelar huvudsakligen yrkesutbildning olika

efter olika trakters behov. Men till följd härav kräves för lärarbefattning i denna

skola andra kvalifikationer än de, som den femte seminarieklassen avser att meddela.

1 fråga om folkskolans högre avdelning är vidare att märka, att undervisningen där

icke är till sin art skild från undervisningen i den egentliga folkskolan. Kompetens

för den ena har städse ansetts medföra kompetens även för den andra. Så betraktar

också kommittén saken. För lärarbefattning här behövs ingen särskild utbildning

utöver vanlig folkskollärarexamen. Återstå således de högre folkskolorna. Men dessa

äro alltför fåtaliga, för att man för deras behov skulle upprätta särskilda lärarutbildningskurser.

Troligt är också, att både folkskolans högre avdelning och de högre

folkskolorna småningom övergå till kommunala mellanskolor.

Att låta den ifrågasatta högre utbildningen gälla som kompetensvillkor för lärarbefattningar

vid de bättre anordnade folkskolorna enkannerligen i städerna synes mig

också olämpligt. Det skulle splittra lärarkåren, som dock har i det hela samma upplostringsuppgift,

vare sig skolformen är bättre eller sämre, i en mervärdig och en

mindrevärdig del; något som för dem, som komma att tillhöra sistnämnda kategori,

utan tvivel skulle kännas som en skam och betaga dem lusten för och tron på sitt

eget arbete.

Under sådana förhållanden har enligt mitt förmenande det femte seminarieåret

antingen sin betydelse som en integrerande del av samtliga seminarieelevernas utbildningstid,

eller också har det ingen uppgift alls.

På grund härav får jag ansluta mig till kravet på en femårig utbildningstid vid

alla seminarier. Skulle det emellertid visa sig omöjligt att genomföra en sådan, vill

jag instämma i det inom Växjö seminariekollegium framlagda förslaget, att den egentliga

seminarietiden fastställes till 4 1/2 år, men att den föregås av en obligatorisk, en

termin omfattande preparandkurs, av vars elevmaterial seminariets elever utväljas.

Härtill anslöto sig fem andra reservanter: adjunkterna Arcadius, Wode,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

och Högsby, musikläraren N. P. Norlind och gymnastikläraren C. H. Norlander.

Seminariekollegiet i Linköping anser, att det vore bäst, om kursen redan

nu gjordes 5-årig; om så ej kan ske, förordas adjunkten E. Johanssons i

Växjö förslag (se ovan); adjunkterna Olsson och Setterberg tillstyrka under

alla förhållanden detta förslag. Lektor I. Fehr i Strängnäs anser likaså, att

seminariekursen bör bliva femårig, kanhända bäst enligt adjunkten E. Johanssons

i Växjö förslag.

Domkapitlet i Kalmar anser det tvivelaktigt, om icke en femårig kurs

skall visa sig behövlig, såvida icke en reduktion av kurserna äger rum.

Stockholms stads konsistorium yttrar, att om de föreslagna kurserna skola

kunna hållas uppe och något resultat vinnas av studiet av främmande språk,

seminariekursen måste förlängas till 5 år, mot det att inträdesfordringarna

något nedsättas. I samma riktning uttalar sig professor Hj. Holmqvist i Lund.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att, därest den nuvarande ämnesfördelningen

skall bibehållas, studietiden borde ökas till åtminstone fem år,

om sådant för kostnadens skull läte sig göra.

5. Inträdesfordringar.

(Sid. 49—69 i huvudbetänkandet.)

Domkapitlet i Visby uttalar sitt livliga gillande av den av kommittén

föreslagna höjningen av inträdesfordringarna.

Flera andra myndigheter anse, i motsats härtill, att kunskapsfordringarna

för inträde ej lämpligen kunna höjas.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet

vid samma universitet förklarat sig till alla delar instämma, yttrar:

Fakulteten hyser den bestämda övertygelsen, att det icke skall lyckas att i

tillämpningen strängt fasthålla de höjda bildnings- och kunskapsfordringar för inträde

i seminariet, som kommittén föreslagit, för så vitt dessa fordringar gå betydligt utöver

vad folkskolan i medeltal kan prestera.

Man skulle då, utom några få begåvade gossar eller flickor, som på egen hand

lyckats mer eller mindre väl fylla i vad folkskolan icke ger, bliva huvudsakligen

hänvisad till sådana inträdessökande, som genomgått realskola eller mellanskola eller

högre flickskola eller någon för ändamålet inrättad enskild övergångsskola (en s. k.

preparandkurs). Eller man skulle fortfarande ha så få seminarier, att som nu endast

en minoritet av de inträdessökande där kan få plats, och därmed också hålla bristen

på folkskollärare permanent.

Stockholms stads konsistorium yttrar:

Självstudier i åldern mellan 13 och 16 år samt okontrollerad privat undervisning

skulle vara en av seminariereformens grundpelare, på vilka den framtida lärarbild
3
-

Kunskap<- fordringarna

för inträde.

Preparand

kurser.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Inträdes
åldern.

Nattvardsbegående

såsom

villkor

för inträde.

ningen skulle vila. Det är att märka, att på detta sätt skulle då genomgås just de

kurser, i vilka de blivande lärarna sedan skola undervisa i folkskolan, eftersom dessa

kurser ej vidare skulle genomgås på seminariet annat än i återblickar och med avseende

på den metodiska behandlingen. Man kan nog hava anledning att befara, att

så utbildade lärare framdeles i sina skolor mycket hellre skulle vilja lära barnen vad

de själva lärt på seminariet, än de kurser, som de pluggat i sig för sin egen inträdesexamen.

Även från andra håll uttalas liknande farhågor, att de höjda inträdesfordringar,

kommittén föreslår, dels kunna medföra att många goda krafter

därigenom utestängas på grund av preparandkursernas allt större oumbärlighet

och sålunda även att den demokratiska basis, varpå rekryteringen bör

vara byggd, försvagas, dels ock att en nog solid kunskapsgrund att uppbära

vad seminarierna hava att meddela äventyras. I dessa riktningar uttala sig

domkapitlen i Uppsala, Skara, Västerås, Karlstad och Härnösand, länsstyrelsen

i Umeå, professor Hj. Holmqvist i Lund och adjunkten P. A. Melin

i Karlstad.

Rörande ändringsförslag i fråga om inträdesfordringarna i de särskilda

kunskaps- och övningsänmena, se nedan under kursplanen (sid. 107 tf.).

Att lägsta inträdesåldern såsom hittills må vara lika för manlig och

kvinnlig inträdessökande, föreslå seminariekollegierna i Uppsala, Strängnäs

(16 år), Landskrona (d:o) och Umeå (d:o). Att för såväl manlig som kvinnlig

inträdessökande i högre klass än klass I åldern må vara 17 år, föreslå kollegierna

i Landskrona och Umeå. Seminariekollegiet i Kalmar föreslår, att

lägsta inträdesåldern för manlig sökande till klasserna II, III och IV må vara

resp. 17, 18, 19 år, samt för kvinnlig sökande resp. 18, 19, 20 år.

Den formulering av inträdesfordringarna i kyrkligt hänseende, vid vilken

kommittén i anslutning till ett av Riksdagens första kammare fattat beslut

stannat, nämligen att inträdessökande bör vara döpt medlem av svenska

kyrkan och efter där åtnjuten konfirmationsundervisning beliörigen ha förklarats

berättigad till konfirmation och nattvardsgång, har uttryckligen biträtts

av lektorerna E. Hellquist och J. Österberg i Göteborgs domkapitel, doktor

S. A. Fries, kyrkoherdarna H. E. Hallberg och C. R. Hasselroth i Stockholms

stads konsistorium, seminariekollegierna i Linköping, Lund, Landskrona,

Kalmar och Stockholm, en minoritet i Växjö seminariekollegium samt

adjunkterna E. Andersson i Skara och A. Olsson i Göteborg.

Med kommittéledamoten P. Hellströms reservationsvis framställda förslag —

som i enlighet med ett av andra kammaren gjort uttalande nöjer sig med

att inträdessökande skall vara medlem av svenska kyrkan — instämma länsstyrelsen

i Falun, lektor V. Lindström i Luleå, seminariekollegierna i Falun,

Göteborg och Luleå samt adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg i Linköping,

J. Welander i Skara och L. T. Larsson i Lund. Seminariekollegiet i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Umeå föreslår, att nämnda moment i § 28 formuleras på följande sätt: »bekänner

den rena evangeliska läran». Lektor S. Lönborg i Göteborgs domkapitel

uttalar den meningen, att momentet i fråga bör utgå ur § 28.

Till kommittéledamoten C. R. Sundeils reservation, vari yrkas orubbat

vidhållande av den nuvarande bestämmelsen om nattvardsbegående såsom

villkor för inträde i seminariet, ansluta sig: domkapitlen i Göteborg och Kalmar,

Stockholms stads konsistorium, biskoparna i Västerås och Härnösand, domprostarna

i Skara och Växjö, lektor Cederbom i Skara, rektor P. Bagge i

Västerås, professor O. Holmström i Lund (kommitténs förslag anses stå i strid

med kyrkolagens kap. 1 § 1 och regeringsformens § 28 samt sålunda för

sitt genomförande påfordra Riksdagens och Kyrkomötets samtycke), seminariekollegierna

i Skara och Växjö, seminarierektorerna i Landskrona, Karlstad,

Kalmar och Stockholm, adjunkterna F. Björnståhl i Linköping, Augusta

Westerberg, E. Sandahl och A. Hellner i Kalmar, L. C. Lindblom och J. G.

Remmer i Stockholm, vik. adjunkten Anna Pehrsson i Falun, övningslärarinnan

Kerstin Bengtsson, övningsskolläraren K. A. Forsen i Göteborg och

övningsskollärarinnan Selma Svensson i Kalmar samt ytterligare två ledamöter

av Landskrona seminariekollegium. Biskopen, domprost Jakobsson och

lektor Börjesson i Karlstad uttala sig även i denna riktning (folkskollärarna

böra, heter det, »tagas bland sådana, som även i egenskap av kommunikanter

stå inom vår evangeliska kyrka»). — Biskop U. L. Ullman i Strängnäs vill

likaså bibehålla den hittills gällande fordran att »hava begått H. H. nattvard».

Biskopen uttalar tillika den meningen, att detta uttryck måste anses innebära,

att personen i fråga icke blott en gång i tiden, t. ex. vid sin konfirmation, begått

nattvarden, utan alltjämt befinner sig i nattvardsgemenskap med vår evangeliska

kyrka, alltså i full mening — åtminstone juridiskt sett — tillhör denna kyrka.

Rektor J. Johansson i Linköping ansluter sig ävenså till kommittéledamoten

Sundeils reservation, men vill ha pointerat, att möjlighet av dispens

finnes och bör finnas. — Biskop E. Lönegren uttalar sig i samma riktning.

Bomkapitlet i Luleå vill bestämt uttala sig emot, att man ställer alltför

stränga fordringar i kroppsligt avseende på den blivande läraren.

Medicinalstyrelsen tolkar § 30 i kommitténs stadgeförslag så, att endast

i kroppsligt avseende förstklassigt elevmaterial skall intagas i seminariet.

Styrelsen framhåller, att samma fordran på viss kroppsbeskaffenbet för inträdessökande

bör, oavsett i vilken klass han skall intagas, upprätthållas, så att elev icke

är av sjukdom eller lyte från början hindrad att deltaga i gymnastik och idrottsövningarna.

Styrelsen föreslår därför, att § 33 i stadgeförslaget ändras till formell

överensstämmelse med § 30, så tolkad som styrelsen gjort.

Medicinalrådet Petersson anför till protokollet, att han anser styrelsens

fordran härvid vara för sträng.

Intrad.essökandes

kroppsbeskaffenhet

och

hälsotillstånd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Rätt för reals

koleexamineråd

att utan

provning

rinna inträde

vid seminarierna.

Särskild semina

riekurs för

realskoleexaminerade.

Det vore för hårt, om ett kroppsligt lyte, som icke kunde utgöra hinder för ett

ramgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet, exempelvis någon efter avlupen

barnförlamning kvarstående förlamning i en eller annan muskelgrupp, minskad rörlighet

i någon led, klumpfot eller dylikt, skulle hindra sökande, som vore lämplig för

lärarkallet, från att vinna inträde.

Medicinalstyrelsen uttalar vidare:

Det formulär till undersökande läkarens redogörelse över inträdessökandes kroppsbeskaffenhet,

som enligt kommitténs förslag (band I, sid. 289) bör utarbetas, synes

även böra underställas styrelsens prövning och fastställelse.

Önskvärdheten av dylikt formulär framhålles även av seminariekollegierna

i Växjö och Stockholm.

Om övriga ändringsförslag i avseende på de föreslagna bestämmelserna

om intagning i seminarierna se nedan kap. VII, §§ 28—36 (sid. 81—85).

6. Seminariet och realskolan.

(Sid. 59—68 i huvudbetänkandet.)

Seminariekollegiet i Falun uttalar i anslutning till kommitténs ståndpunkt

och dess härför anförda motivering, att realskoleexamensbetyg ej bör

berättiga till inträde utan prövning i någon av seminariets klasser.

Domkapitlet i Karlstad anser däremot, att kvalificerad realskoleexamen bör

utan prövning berättiga till inträde i seminariernas första klass, och domkapitlet

i Linköping anser, att åtminstone kvalificerad realskoleexamen bör medföra

samma rätt. I samma riktning uttala sig domkapitlet i Västerås (betyg i realskoleexamen

böra räknas lika med motsvarande betyg i inträdesprövningen, men

realskoleexaminerad skall ha rätt att undergå prövning), domkapitlet i Luleå

(minst 3 med beröm godkänd i obligatoriska seminarieämnen, som förekomma

i realskoleexamen, och minst godkänd i de övriga; inom ett år efter avlagd

realskoleexamen: högst 1/3 av platserna reserveras för realskoleexaminerade),

domkapitlet i Visby (3 överbetyg, t. ex. i modersmålet, kristendom och historia),

Stockholms stads konsistorium (möjligen under vissa villkor med avseende på

betyg åtminstone i seminariernas lägsta klass) samt länsstyrelsen i Östergötlands

län. Adjunkterna Werring och Thomé i Växjö tillstyrka, att platser i

de fyråriga seminariernas andra klass reserveras för ynglingar med högre

allmänbildning eller ock att treåriga kurser anordnas för sådana ynglingar.

Till kommitténs ståndpunkt, som innebär, att man ej för närvarande bör

upprätta särskilda 3-åriga seminariekurser enkom för realskoleexaminerade,

men att frågan om dylika knrsers upprättande framdeles borde bliva föremål

för prövning, ansluta sig seminariekollegierna i Uppsala, Växjö (reservation

av adjunkterna Werring och Thomé) och Göteborg. Överhuvud avstyrkande,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

resp. tveksamma mot dylika kurser ställa sig seminariekollegierna i Linköping

och Härnösand samt Skara.

Domkapitlet i Växjö tillstyrker däremot, att en särkild 3-årig kurs för realskoleexaminerade

inrättas på försök vid något seminarium. Lektor H. Petrini i

Växjö anser, att kommittén hade bort göra allt för att få stark tillströmning

till seminarierna från realskolorna och de kommunala mellanskolorna, liksom

från samskolorna, samt beklagar att kommittén avstyrkt upprättande av 3- åriga seminarier för elever från dessa skolor. Seminariekollegiet i Strängnäs

förordar en manlig och en kvinnlig 3-årig kurs för realskoleexaminerade, inberäknat

dem som genomgått 8-klassig flickskola, utan inträdesprövning, men

på följande villkor: inträde sökes inom två år efter avlagd vederbörlig examen;

nämnda examen skall vara kvalificerad, t. ex. 3 å 4 med beröm godkänd

och för övrigt minst godkänd i de obligatoriska seminarieämnen, som

förekomma i realskoleexamen. Seminariekollegiet i Stockholm förordar även

en manlig, liksom en kvinnlig kurs, med inträdesprövning, för realskoleexaminerade.

7. Seminariekurs för studenter.

(Sid. 68—79 i huvudbetänkandet.)

Kommitténs förslag, att särskilda 1-åriga seminariekurser för studenter

inråttas, avrådes bestämt av seminariekollegiet i Kalmar, framför allt med

hänsyn till omöjligheten att på ett år bibringa nyblivna studenter nödig praktisk

utbildning för lärarkallet. Länsstyrelsen i Västerbottens län erinrar, att

studenter under den föreslagna kursens lopp icke hinna förvärva tillräcklig övning

och kunskap i praktiska ämnen. Domkapitlet i Kalmar anser sig icke

böra bestämt avstyrka kurserna ifråga.

Eljest tillstyrkes kommitténs förslag om dylika kursers inrättande av de

myndigheter, som yttrat sig därom.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg föreslå emellertid, att för

manliga studenter endast en dylik kurs för närvarande upprättas, på det att

tillfället till urval bland de inträdessökande ej må alltför mycket inskränkas.

Seminariekollegierna i Härnösand och Umeå föreslå, att studentkurser

upprättas vid endast några få seminarier.

Mot kommitténs fordran, att student skall undergå särskild prövning för

inträde i kurserna i fråga uti sådana seminariets läroämnen, varuti han på

gymnasiet ej åtnjutit undervisning eller varuti han icke erhållit godkänt

vitsord i studentexamen, ha kommittéledamöterna P. Hellström och H. Tigerschiöld

reserverat sig. Till denna reservation ansluta sig domkapitlen i Linköping,

Skara, Växjö, Göteborg, Luleå och Visby, Stockholms stads konsisto
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

rium, filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet

instämmer, länsstyrelserna i Hallands och Kopparbergs län, professorn

0. Holmström i Lund, seminariekollegierna i Strängnäs, Lund och Luleå

samt lektor Isberg i Kalmar. I samma riktning uttalar sig även länsstyrelsen

Östergötlands län.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet anför som motivering för

denna sin ståndpunkt följande:

Endast med någon tvekan och med vissa reservationer vill kommittén alltjämt

hålla öppen möjligheten för studenter att efter ettårig kurs ägna sig åt folkskolan.

»Man kunde befara», heter det (band I, sid. 76), »dels att de lärarkrafter, som på ifrågavarande

bildningsväg tillföras folkskolan, icke i allmänhet skola vara dugliga för sin

uppgift, dels ock att lärarkrafter från de bredare folklagren genom dem skola allt för

mycket trängas tillbaka», och dessa farhågor förefalla kommittén »icke ogrundade».

Folkskolan har en tillräckligt lång och tillräckligt omfattande erfarenhet av f. d. studenter

som folkskollärare (respektive lärarinnor) för att man på grund av denna erfarenhet

skulle kunna med mera bestämdhet angiva, om sådana lärare visat sig underhaltiga.

Vad de »bredare folklagren» angår, bör det vara bekant, att ett mycket högt

procenttal av de allmänna läroverkens lärjungar härstamma från dessa »bredare folklager».

Den s. k. ståndscirkulationen är i Sverige mycket stark, starkare än i något

annat land.

Fakulteten finner sålunda, att det för folkskolan och folkbildningen är en avsevärd

vinst, att studenter (efter ettårig kurs) ägna sig åt dess tjänst.

Domkapitlet i Uppsala yttrar:

Domkapitlet vill fästa uppmärksamheten på den tendens, som genomgår kommitténs

betänkande, att samtidigt med att seminarieutbildningen vill för eleverna

öppna möjligheter åt olika håll, tillträde till lärarverksamheten vid rikets folkskolor

försvåras för student, då den ettåriga kursen för studenter är så lagd, att inträdesprövning

ansetts vara nödvändig. Domkapitlet inlägger sin gensaga mot den tendens

att isolera seminarierna från övriga undervisningsanstalter i riket, som här framträder.

Jfr nedan sid. 25.

Domkapitlet i Västerås föreslår, delvis med instämmande i herrar Hellströms

och Tigerschiölds reservation, att inträdesprövning ej må behöva förekomma

i sådana kunskapsämnen och ämnesgrenar, vari den inträdessökandes

studentbetyg av en eller annan anledning icke innehåller vitsord, förutsatt att

han vid flyttning till ring III erhållit godkänt vitsord i dessa ämnen. Önskar

student avlägga prövning i sådana ämnen, bör han hava rätt därtill.

Seminariekollegiet i Uppsala instämmer likaså »principiellt» i herrar Hellströms

och Tigerschiölds reservation och avstyrker inträdesfordran i fråga om

praktisk trädgårdsskötsel.

Lindringar i avseende på de av kommittén föreslagna inträdesfordringarna

förordas även av seminariekollegierna i Skara (prövning endast i

sådana till seminariekursen hörande ämnen, vari de icke godkänts i studentexamen

eller som de icke studerat för erhållande av vitsord i denna examen),

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Växjö (ingen prövning i ekonomilära, valfri i trädgårdsskötsel och slöjd; prövning

anställes i sådana i det 4-klassiga seminariets undervisning ingående

ämnen och ämnesgrenar, såväl kunskaps- som övningsämnen, vilka även

tillhöra gymnasiets undervisning, men i vilka sökanden i studentexamen eller

i därefter undergången fyllnadsprövning eller i vitsord från universitet, högskola,

musikkonservatorium eller någon annan under statens kontroll stående

läroanstalt icke erhållit betyg om godkända insikter och färdigheter i kurser,

vilka av seminariets lärarkollegium prövas fullt motsvara seminariets kurs i

ämnet eller viss del därav — som motivering hänvisas till § 8 i kommitténs

stadgeförslag —; för intagning må fordras godkänt vitsord i samtliga

avlagda prov i enlighet med kommitténs fordringar i band II, sid. 365 f., dock att

undantag må göras för två av ämnena musik, trädgårdsskötsel, slöjd och, där

lyte förhindrat sökanden att förvärva föreskriven färdighet, gymnastik; enligt

övningslärarnas i kollegiet mening må undantag göras för endast ett av dessa

ämnen; inträdesprovet i musik bör bestå i spelning af enklare koraler, enklare

tonträffning samt musiklärans elementer), Göteborg (inträdesprovet i trädgårdsskötsel

bör bortfalla), Härnösand (provet i ettdera av ämnena trädgårdsskötsel

och slöjd valfritt; ej lägre betyg än godkänd i två av de övningsämnen,

vari prövning förekommit), TJmeå (i studentbetyget minst godkänd i

teckning och i vart och ett av de ämnen, som motsvara seminariets kunskapsämnen

med undantag av främmande språk och ämnesgrenen pedagogik,

dock att vitsord i fyllnadsprövning eller inträdesprövning kan ersätta vitsord

i studentbetyg; i övrigt torde ej inträdesprövning böra krävas).

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att student må äga inträde i den

ettåriga kursen endast efter avlagd inträdesprövning i sådana ämnen, som

ingå i seminariets läroplan, men ej i gymnasiets, för såvitt de ej helt kunna

förläggas till den ettåriga kursen, samt i sådana ämnen, vilka tillhöra även

gymnasiets undervisningsplan, men i vilka den inträdessökande icke erhållit

godkänt vitsord i studentexamen eller fyllnadsprövning.

Musikaliska akademien påyrkar inträdespröfning även i musik, nämligen

i insikter och färdigheter, motsvarande dem, som fordras i seminariets tre

första klasser med undantag för kunskap i harmonilära och musikdiktat.

Domkapitlet i Karlstad föreslår, att i viss mån kvalificerad studentexamen

må berättiga till inträde utan prövning i klass IV av de av domkapitlet

förordade 5-åriga seminarierna.

Professorn Hj. Holmqvist i Lund föreslår, att rätt till inträde utan prövning

medgives till tredje klass (eller vid 5-årig seminariekurs i fjärde klass)

för den som avlagt i viss mån kvalificerad studentexamen.

Beträffande inträdesåldern påyrkar seminariekollegiet i Landskrona, att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Universitetsexaminerades

rätt till folkskollärarexamen

efter

en termins

undervisnings

öv fångar.

den bör vara för manlig sökande densamma som den för kvinnlig sökande

föreslagna, 18 år, eller helst ett år högre för båda kategorierna.

Seminariekollegiet i Stockholm anser, att minimiåldern för inträde bör

höjas till 20 år (det år, då sökande fyller 20 år). Kollegiet yttrar:

Den som vid 18-års-åldern avlagt studentexamen och omedelbart erhåller inträde

vid seminarium, känner mycket litet av det verkliga livet och ännu mindre av det

kall han går att utbildas till.

Seminariekollegiet i Stockholm förordar vidare, att inträdesprövningarna

även för studentkursen måtte äga rum vid vårterminens slut och ej, såsom

kommittén föreslagit, vid höstterminens början. Som motivering anföres:

Det vore för de sökande själva högst olägligt att först på hösten få veta, om

de bleve mottagna eller ej. Kommitténs anvisning, att sökande, som vid den tid då

studentexamen avlägges, ej undfår vitsord i något ämne, där för inträde vid seminariet

vitsord kräves, skulle omedelbart därpå taga itu med att bereda sig på inträdesprövning

vid höstterminens början samma år, anser kollegiet icke välbetänkt.

Beträffande förslag till ändringar i den av kommittén föreslagna kursplanen

för den ettåriga kursen, se nedan kap. XIII (sid. 156 f.).

Rätt att efter en termins deltagande i undervisningsövningar avlägga folkskollärarexamen

tillkommer för närvarande dem, som avlagt teologisk examen,

och dem, som avlagt sådan filosofie-kandidat-examen, som fordras för behörighet

till adjunktsbefattning vid folkskoleseminarium, likasom även dem som

utexaminerats från högre lärarinneseminariet i Stockholm. Kommittén har

ansett, att denna rätt icke borde bibehållas, detta med hänsyn därtill, att

den ifrågavarande utbildningen för folkskollärarekallet, särskilt inom folkskolepedagogikens

och skolhygienens samt de för folkskolan viktiga övningsämnenas

områden, bleve allt för bristfällig. Filosofiska fakulteten vid Uppsala

universitet, med vilken större konsistoriet i Uppsala förenat sig, samt Stockholms

stads konsistorium och seminariekollegiet i Strängnäs förorda emellertid,

att nämnda rätt måtte bibehållas.

Filosofiska fakulteten i Uppsala anför:

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har yrkat, att ifrågavarande

stadgande måtte utgå som »innebärande ett för folkskolan till sina verkningar

ofördelaktigt privilegium»,och kommittén finner detta kunna medföra »en rätt obekväm

tillökning i ett redan förut stort elevantal» (hela antalet under 5-årsperioden 1905—

1910 var 46), och anser den »utbildning för folkskollärarkallet, som på denna väg

erhålles, ganska bristfällig». Den »företer», heter det, »inom folkskolepedagogikens

och skolhygienens samt inom de för folkskolan så viktiga övningsänmena luckor».

Enligt samma kommitté (band I, sid. 236) är dock »föreställningen om vissa lärometoders

oumbärlighet för folkskolläraren ej densamma som förr», då det »att vara skicklig till

folkskollärare enligt äldre uppfattning framför allt var att vara i besittning av en

viss metod eller vissa metoder, som vid seminariet blifvit inlärda». Till undvikande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

av kastanda och alltför ensidiga klassynpunkter finner fakulteten för sin del synnerligen

önskvärt och för en sund folkbildning synnerligen nyttigt, att i kåren under

hand införas även andra element än dem, som genomgått seminariets alltid mer eller

mindre likformiga utbildning.

Domkapitlet i Uppsala erkänner, att de nuvarande stadgandena ej kunna

kvarstå oförändrade, men inlägger dock sin gensaga mot den tendens, som

framträder i kommitténs förslag att upphäva detta stadgande (jfr ovan sid. 22).

nämligen att isolera seminarierna från övriga läroanstalter i riket. — Domkapitlet

i Lund hävdar rättmätigheten av att teologie kandidater och filosofie

kandidater med kvalificerad examen utan inträdesprövning erhålla rätt till

inträde i fjärde (eventuellt femte) klass. — Domkapitlet i Karlstad anser, att

avlagd akademisk examen må berättiga till inträde utan prövning i femte

klassen av de av domkapitlet förordade 5-åriga seminarierna.

8. Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl.

(Sid. 79—95 i huvudbetänkandet).

Att 3-åriga kurser för småskollärarinnor, som vilja utbilda sig till folkskollärarinnor,

må komma till stånd, tillstyrkes av domkapitlen i Växjö och Härnösand

samt av seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Landskrona, Göteborg,

Kalmar, Umeå, Luleå och Stockholm. Även seminariekollegiets i Strängnäs

yttrande går i denna riktning.

Att dessa 3-åriga kurser även måtte vara avsedda för flickor, som genomgått

högre flickskola (eller realskola) eller på annat sätt förvärvat högre

allmänbildning, tillstyrkes av seminariekollegierna i Falun, Växjö, Göteborg.

Umeå, Luleå och Stockholm. Särskild 3-årig kurs för denna senare kategori

förordas av seminariekollegierna i Strängnäs och Landskrona. Seminariekollegiet

i Kalmar önskar, att de båda kategorierna måtte undervisas tillsammans

under de två sista åren. — Domkapitlet i Växjö förordar,

förutom 3-åriga kurser för småskollärarinnor, även korlare kurser för flickor

med högre allmänbildning.

I avseende på de sålunda förordade 3-åriga seminariekurserna göras för

övrigt följande anmärkningar av mera allmän art.

För att inträdesfordringarna vid dessa kortare kurser verkligen måtte

hållas uppe, föreslås från flera håll, att ej så många dylika kurser, som kommittén

tänkt sig, måtte upprättas. Så förordas en dylik kurs på försök vid

något seminarium av domkapitlet i Växjö; en enda kurs, gemensam för båda

kategorierna inträdessökande, och det blott försöksvis och tillsvidare, av seminariekollegiet

i Falun; högst två gemensamma kurser av seminariekollegiet i

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Göteborg; ett litet antal av seminariekollegiet i Umeå; en kurs, försöksvis, för

småskollärarinnor och »åtminstone en» för den andra kategorien av seminariekollegiet

i Landskrona; en kurs för vardera kategorien av rektor J. Johansson

och övningsskolläraren J. Wahlqvist i Linköping samt för flickor med högre

allmänbildning endast en försökskurs av seminariekollegiet i Stockholm. Seminariekollegiet

i Strängnäs föreslår, att för den senare kategorien upprättas eu

3-årig kurs, visserligen utan inträdesprövning, men med samma inträdesfordringar

som för den av kollegiet föreslagna manliga kursen för realskoleexaminerade

(se ovan sid. 21 ).

Att i de föreslagna för båda kategorierna gemensamma kurserna halva

antalet platser reserveras för i inträdesprövningen godkända småskollärarinnor,

förordas av seminariekollegierna i Växjö och Göteborg.

Om mera speciella anmärkningar i avseende på inträdesfordringar och

kursplan, se nedan kap. XIII (sid. 157 f.).

Tveksamma mot de föreslagna 3-åriga kurserna ställa sig domkapitlet och

seminariekollegiet i Skara (jfr kap. XIV, sid. 160). Seminariekollegiet i Härnösand

avstyrker 3-årig kurs för småskollärarinnor (reservation av övningsskolläraren

P. O. Wallmark). Seminariekollegiet i Linköping avstyrker särskilda

kurser för flickor med högre allmänbildning (reservation av rektor J. Johansson

och övningsskolläraren J. Wahlqvist, se ovan).

Stockholms stads konsistorium anser, att anordningen med en särskild

kurs för småskollärarinnor bör upptagas till förnyad prövning i samband med

den stora frågan om småskolepersonalens utbildning, samt att det för flickor

med avgångsbetyg från 8-klassigt läroverk vore bättre att få komma in i

seminariets klass I utan inträdesprövning, möjligen under vissa villkor med

avseende på betyg.

De av kommittén föreslagna 2-åriga kurserna för flickor med högre allmänbildning

avstyrkas, förutom av de ovan sid. 25 nämnda seminariekollegierna,

även av domkapitlet i Luleå. Seminariekollegiet i Stockholm avstyrker

desamma »så kraftigt som möjligt». Som motivering för avstyrkande anför

seminariekollegiet i Göteborg:

De självstudier, som vederbörande på egen hand enligt kommitténs förslag skola

bedriva utöver realskolans och den högre flickskolans lärokurser för att på två år kunna

utbildas till folkskollärarinnor, bli säkerligen ej så grundliga, som om dessa studier

gjcrdes vid seminariet. Därför kräves ur den teoretiska lärarbildningens synpunkt

en 3-årig utbildningstid. Men även för den praktiska lärarutbildningen är den 3-åriga

kursen lämpligast, ty det torde bli svårt för eleverna att jämte de teoretiska studierna

under en 2-årig kurs få tillräcklig tid för en god praktisk utbildning.

Ett stöd för uppfattningen, att utbildningstiden för nämnda elever bör vara

3-årig, finner kollegiet i erfarenheterna från de privata kvinnliga folkskoleseminarierna,

vilka på grund av sin större frihet lättare kunna organiseras efter förefintliga

behov. Det med Ateneum för flickor i Stockholm förenade folkskoleseminariet är

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

3-årigt och bygger på ett 2-årigt småskoleseminarium. Vid denna läroanstalt intagas

enligt senaste årsredogörelse elever med realskoleexamen eller med realskolekompetens

utan tentamen i småskoleseminariets andra klass, och de få alltså en 4-årig utbildning.

Vid kvinnliga folkskoleseminariet i Göteborg utbildas elever med realskoleexamen

eller normalskolekompetens genom en 3-årig kurs, och det har här visat sig.

att denna utbildningstid icke är för lång.

9. Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

(Std. 95—104 i huvudbetänkandet).

Mot kommitténs förslag om borttagande av hittills gällande bestämmelse

angående avläggande av en särskild småskollärarexamen vid folkskoleseminarierna

förklarar sig Stockholms stads konsistorium ej ha något att invända.

Jfr emellertid konsistoriets ovan sid. 10 refererade yttrande.

10. Folkskollärarexamen.

(Sid. 104—118 i huvudbetänkandet).

Lektor H. Petrini i Växjö anser det önskligt, att folkskollärarexamen

ställdes under en effektiv kontroll. Jämför däremot seminariekollegiets i Göteborg

yttrande om examensväsendet nedan sid. 30.

Seminariekollegiet i Växjö tillstyrker kommitténs förslag angående betygsstatistik

över folkskollärarexamen.

Se för övrigt nedan under kap. VII Stadgeförslaget, §§ 24. 60—68. 184

(sid. 79 f., 89 — 92, 104 f.).

11. Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

Angående dubbelseminarier se kap. XIV (sid. 160).

Seminariekollegiet i Göteborg yttrar, att det synes detsamma, som om

kommittén ej tagit frågan om upprättande av samseminarier i tillräckligt

grundligt övervägande. Adjunkten fru J. Welander i Skara önskar, att samseminarier

upprättas åtminstone på försök.

Angående internat jämför nedan under kap. IV: 3: Elevernas ekonomiska

förhållanden (sid. 34 f.).

Kap. II. Undervisningsplanen.

(Sid. 131—234 i huvudbetänkandet.)

Förutom vad som redan anförts under kap. I i samband med frågan

om seminariernas organisation samt vad som nedan under kap. VIII kommer

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

att anföras om de särskilda ämnenas kursplaner, ha följande uttalanden gjorts

om undervisningsplanen.

Domkapitlet i Västerås anför:

En av det föreliggande kommittéförslagets förnämsta förtjänster är, att det som

mål för seminarieundervisningen bestämt uppställt ej allenast att meddela de blivande

folkskollärarna ett nödtorftigt mått av för deras lärargärning oundgängligen nödvändiga

kunskaper utan framförallt att giva dem »håg för och förmåga av fortsatt

arbete för vinnande av vetande och själsodling». Domkapitlet finner dock i överensstämmelse

med vad kommitténs ledamot Dahlgren reservationsvis anför, att en

väsentlig reducering måste göras i det alltför rika innehåll, som undervisningsplanen

erbjuder. Utan sådan reducering torde seminariearbetet för den stora massan

av ej med särskilt lysande studiebegåvning eller särskilt goda förkunskaper utrustade

elever komma att medföra antingen överansträngning eller också ett tillfälligt inpluggande

av en del osmält och därför också skäligen värdelöst och snart glömt kunskapsstoff.

— Domkapitlet är sålunda övertygat om, att en reducering måste göras

och hoppas i alla händelser bliva satt i tillfälle att mer i detalj yttra sig om kursplanen,

innan den av Kungl. Maj:t definitivt fastställes.

Domkapitlet i Karlstad finner ävenså det för de lyra åren föreslagna

lärostoffet allt för vittomfattande.

Domkapitlet i Lideå anför som en huvudanmärkning mot kommitténs

förslag, att det å timplanen upptager alldeles för många undervisningstimmar

i veckan samt påyrkar, att timplan och lärokurser underkastas en grundlig

revision, varvid till förebyggande av överansträngning vid seminarierna

allt bör utmönstras, som icke är oundgängligen nödvändigt för en fullt tillfredsställande

utbildning av lärare vid den vanliga folkskolan.

Medicinalstyrelsen framhåller:

Den arbetsbörda, som kommer att, enligt förslaget, åläggas seminarieeleverna,

blir ganska betydlig och helt säkert större än önskligt. Någon annan utväg att lätta

arbetet torde icke finnas än att utesluta någon del av programmet, t. ex. undervisningen

i främmande språk.

Lärarekollegiet vid Karolinska institutet framhåller likaså faran för att

seminarieeleverna skulle komma att överansträngas och att de icke skulle

kunna vederbörligen tillgodogöra sig den meddelade undervisningen.

Seminariekollegiet i Umeå yttrar:

Kollegiet finner kommitténs förslag till lärokurser till det allra mesta vara mycket

förträffliga. Nekas kan dock icke, att kommittén i betraktande av den kort tillmätta

tiden synes för mycket eftersträvat både mångahanda och mycket. Kollegiet

hemställer ock om vissa reduktioner i de föreslagna kurserna (jämför nedan under

kap. VIII kursplanerna i matematik, historia, biologi, ekonomilära, slöjd, husligt arbete

och gymnastik samt ordningen för den praktiska lärarutbildningen).

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Seminariekollegiet i Skara uttalar sig mot den av kommittén föreslagna,

enligt kollegiets mening alltför stora minskningen i timtal för humanistiska

ämnen, särskilt till förmån för en del ämnen av praktisk art.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar, att det bör tagas i noggrant

övervägande, om ej lärokurserna i de teoretiska ämnena böra minskas, för

att de praktiska ämnena ej måtte efter hand skjutas åt sidan.

Domkapitlet i Göteborg anser, utan att underkänna betydelsen av de å

tim- och kursplanerna upptagna övningsämnena, att desammas timantal är

allt för stort i jämförelse med det, som inrymts åt kunskapsämnena, och

jämför särskilt den starka ökningen av timantalet för gymnastik med den

ytterst knappt tillmätta tiden för historia.

Domkapitlet i Luleå uttalar även sina betänkligheter mot att alltför stor

vikt tillmätes åt övningsämnena. Ett underbetyg mer eller mindre i dessa

ämnen bör icke utgöra något hinder för en i övrigt väl vitsordad elev att

bliva godkänd i avgångsexamen. — Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar

däremot uttryckligen förslaget att giva ökad vikt åt de s. k. övningsämnena

vara värt allt erkännande.

Rektor R. Röding i Göteborgs domkapitel, med vilken biskop E. H. Rodhe,

domprosten J. N. Rexius, kyrkoherdarna H. Wieselgren och G. Bindemann

förenat sig, anser, att det timantal, som anslagits till matematik och de

naturvetenskapliga ämnena är alldeles för stort i förhållande till timantalet

för modersmålet, historia och geografi, vilka ämnen jämte kristendom bort

vara vida mera markerade såsom huvudämnen i timplanen för seminarierna.

Biskop G. Billing hemställer, huruvida med hänsyn till folkskoleundervisningen

behov föreligger för och någon verklig valuta vinnes av en seminarieundervisning

uti fyra grenar av naturvetenskaplig art.

Angående de föreslagna nya änmena främmande språk, ekonomilära och

husligt arbete, samt om kursplanerna i de olika ämnena se nedan kap. VIII

(sid. 107 f.; främmande språk, sid. 130 f.; ekonomilära sid. 127 f.; husligt

arbete, sid. 144 f.).

Om timplanen se ävensä kap. VIII (sid. 107).

Lektor I. Fehr i Strängnäs yrkar, med hänsyn till de föreslagna fria

studierna, att antalet bundna timmar reduceras, samt framhåller olämpligheten

av nästan alla ämnens uppförande under alla år eller terminer på

schemat, i stället för att betydligt inskränka ämnenas antal på de särskilda

åren eller terminerna och därigenom få dem mera samlade och samlande.

Teoretiska

och praktiska

ämnen.

Kunskapsoch

öcningsämnen.

Humanistiska

och naturvetenskapliga

ämnen.

Aga ämnen.

Koncentra
tion.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Frihet i

undervisningsplan.

Allmänna uttalanden.

Seminariekollegiet i Umeå framhåller likaså, att stadgandena rörande

kurs- och timplan böra så avfattas, att de seminarier, som så önska och

förmå, sättas i tillfälle att vid arbetsordningens uppgörande vidtaga åtgärder

för inskränkning i de samtidigt studerade ämnenas antal i betydligt högre

grad än kommittén givit anvisning om.

Till kommitténs framställning angående frihet i undervisningen (sid. 232 f.)

uttalas livlig anslutning från flera seminariekollegiers sida (t. ex. Lunds, Göteborgs

och Umeå).

Kap. III. Arbetssättet.

(Sid. 235—279 i huvudbetänkandet.)

Från flera seminariekollegier framhålles, att ett arbetssätt analogt med

det av kommittén föreslagna med fördel prövats vid respektive seminarier

under den senaste tiden.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet

vid samma universitet förklarat sig till alla delar instämma, uttalar

sitt obetingade gillande av de förslag till ett friare arbetssätt med större utrymme

för elevernas självverksamhet och mindre bundenhet inom folkskolans

kurser, som av kommittén framlagts.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Kollegiet vill uttryckligen betona sitt varma och tacksamma instämmande i kommitténs

framställning om arbetssättet vid seminarierna, om samarbetet mellan lärarna

och mellan lärare och elever. Kollegiet tänker i detta sammanhang även på kommitténs

ställning till examensväsendet. Kollegiet vill starkt betona sin överensstämmelse

med kommittén i kravet på friare och mångsidigare arbetsmetoder, som genom att göra

elevernas aktivitet till ledande undervisningsprincip utan tvivel förläna åt studierna ett

medryckande intresse och ett på en gång intellektuellt och moraliskt bildningsvärde,

som på annan väg ej står att vinna, och som genom sin psykologiska grundläggning

innebära ett verksamt skydd mot trötthetens och överansträngningens faror.

I samma riktning uttala sig domkapitlet i Västerås, länsstyrelsen i Västmanlands

län (jfr ovan sid. 5) samt seminariekollegierna i Falun, Umeå och

Luleå. — Kollegiet i Umeå beklagar emellertid samtidigt, att tillräcklig tid

för det föreslagna arbetssättet enligt dess mening kommer att saknas.

Rektor Lundqvisl vid Strängnäs seminarium anser, att kommittén väntat

sig för mycket resultat av det föreslagna arbetssättet.

Professor J. Berg uttalar i Karolinska institutets lärarkollegium sina

principiella betänkligheter mot förslaget med hänsyn till faran för intellektuell

överansträngning och ytligt mångvetande, detta särskilt med tanke på det av

kommittén föreslagna arbetssättet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Med kommitténs förslag om rätt till bortval av ett bland ämnena främmande

språk, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete instämma uttryckligen

seminariekollegiet i Luleå och adjunkten L. T. Larsson i Lund.

Domkapitlet i Luleå vill gå längre och finner rätten till bortval väl snävt

utstakad samt hemställer, att stadgeförslaget i §§ 9, 33, 37 och 65 och för

övrigt i tillämpliga delar ändras därhän, att rätt till bortval må medgivas för

minst två övningsämnen eller för ett övningsämne och ett kunskapsämne,

undantagandes kristendom och modersmålet, dock att som villkor härför gälle

dels godkänd flyttning i ämnet till kl. IV, dels kompensation medelst två

betygsenheter i vartdera av två ämnen.

Å andra sidan är förslaget om bortvalsrätt föremål för invändningar av

olika innebörd.

Domkapitlet i Karlstad avstyrker förslaget. Domkapitlet i Visby ställer

sig tveksamt däremot.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter, om sådana ämnen som

trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete böra kunna få bortväljas.

Seminariekollegiet i Lund anser, att bortval av visst ämne utan förutsättning

av förut förvärvad tillräcklig insikt i ämnet ej borde få förekomma,

utom i de fall att bristande anlag eller lyte gör det omöjligt för elever att

däri deltaga. Musikläraren N. P. Norlind framhåller i särskilt yttrande, att

föregivet bristande anlag ej bör vara skäl för bortval av ämnet musik.

Seminariekollegiet i Landskrona uttalar sig mot att musik göres till

valfritt ämne.

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår, att ämnet slöjd icke göres valfritt

samt att, om ämnet trädgårdsskötsel blir valfritt, det måtte stadgas sådana

villkor, att bortväljandet komme att inskränkas så mycket som möjligt.

Seminariekollegiet i Härnösand avstyrker rätt till bortval av annat ämne

än främmande språk.

Seminariekollegiet i Umeå förslår följande lydelse av § 9:

Rektor må efter samråd med lärare i ämnet kunna befria elev, som sådant

begär, från undervisningen i ett eller två av ämnena främmande språk, musik, trädgårdsskötsel,

slöjd, husligt arbete och gymnastik med lek och idrott samt från de i

samma ämnen förekommande undervisningsövningarna. Dock må befrielse från musik

icke givas, med mindre sjukdom eller lyte eller bristande musikalisk begåvning utgör

hinder för deltagande, och befrielse från gymnastik endast då seminariets läkare finner

sådant med hänsyn till elevens hälsa eller kroppsbeskaffenhet nödvändigt. Med avseende

--— stadgat.

Musik- och slöjdlärarinnorna samt läraren i trädgårdsskötsel i samma

kollegium reservera sig såväl mot kommitténs som mot kollegiets förslag,

vad övningsämnena angår.

BortcaUrätt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Skulle bortvalsrätt komma till stånd, anse reservanterna, att bortvalet bör ske

på lärarens inrådan och först efter det att eleven ett helt år deltagit i undervisningen.

Reservanterna yttra vidare, att det må fortfarande vara lärare obetaget att från undervisning,

särskilt i sång och musik, redan från början befria elever, som sakna musikaliska

anlag eller på grund av sjukdom ej skulle kunna deltaga.

Fem medlemmar av seminariekollegiet i Falun (därav fyra övningslärare)

uttala sig för 1) att det stadgas sådana villkor, att bortväljandet

komme att inskränkas så mycket som möjligt, 2) att för trädgårdsskötseln

rätt till bortval endast beviljas vid de seminarier, där förhållandena

icke medgivit anläggning av en ändamålsenligt anordnad seminarieoch

skolträdgård, samt 3) att kvinnlig slöjd och hushållsgöromål skiljas i

fråga om bortval.

Rätt tat Beträffande rätten till efterprövning anser domkapitlet i Luleå, att sådan

efterprövninrj. må gtå öppen mot eriägganc]e för var gång av en viss avgift. Domkapitlet

i Visby framhåller, att denna rätt. som måste komma som en följd av bortvalsrätten,

ej vore annat än en ytterligare förlängning av studietiden.

Entkut arbete. Även förslaget om s. k. enskilt arbete har på en del håll mött gensägelser.

Domkapitlet i Luleå anser sig, med hänsyn till elevernas tid och krafter,

icke kunna tillstyrka införandet i stadgan av enskilt arbete. Domkapitlen i

Karlstad och Visby, Stockholms stads konsistorium, professor Hj. Holmqvist

i Lund samt seminariekollegiet i Liuleå yttra sig i liknande riktning. Seminariekollegiet

i Umeå föreslår, att § 13 utgår ur stadgeförslaget och avstyrker

särskilt ferieuppgifter.

Mot obligatoriskt enskilt arbete, men för rätt för eleverna att erhålla

ledning i frivilligt dylikt arbete uttala sig seminariekollegierna i Linköping

(reservation av adjunkten Hj. Nordin, som instämmer i kommitténs förslag),

Växjö (5 medlemmar av kollegiet tillstyrka kommitténs förslag, dock med

påminnelse om de hinder, som seminariekursens inskränkning till fyra år lägga

i vägen för dess genomförande) och Härnösand (uttrycket »erhålla arbete» i

§ 13, mom. 1 utbytes mot »kunna välja arbete», och orden »så långt möjligt

är» utgå; mom. 2—6 utgå). Seminariekollegiet i Kalmar anser det även

önskligt, att de fria studiernas frivillighet upprätthålles och att de inskränkas

till endast ett ämne åt gången.

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna.

(Sid. 280—381 i huvudbetänkandei.)

1. Omvårdnad i moraliskt avseende.

Domkapitlet i Visby yttrar:

Domkapitlet vill framhålla vikten av att den moraliska ledningen och det moraliska

ansvaret såvitt möjligt koncentreras på en hand, att med andra ord rektor blir

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

den, soni med full makt och myndighet leder lärjungarnas andliga fostran. Domkapitlet

vill åt de särskilda klassföreståndarna endast i de fall hava inrymt ett större

inflytande på den moraliska ledningen, där särskilda undantagsfall kräva en ändrad

anordning, såsom vid dubbelseminarierna, för vilka särskilda föreskrifter kunde

givas, gående ut på att klassföreståndarnas myndighet tillräckligt utvidgades, alltjämt

dock med fasthållande av den grundsats, att till den moraliska omvårdnadens

fromma klassföreståndarens ledning finge såvitt möjligt fortgå under en längre

tid, d. v. s. att klassföreståndaren följde sina lärjungar även upp i följande klass

eller klasser.

Professor O. Holmström i Lund anmärker, att i kommitténs förslag saknas

något religiöst eller kyrkligt bidrag till elevernas sedliga omvårdnad; det hela

är alltför individualistiskt och intellektualistiskt anlagt.

Seminariekollegiet i Lund ansluter sig i allt väsentligt till kommittén i

fråga om elevernas omvårdnad i moraliskt såväl som i fysiskt (se nedan 2)

avseende.

Angående klassföreståndare se nedan kap. VII, § 104 (sid. 96), och om

biträdande föreståndarinna se kap. V, 1 (sid. 37).

2. Omvårdnad i fysiskt avseende.

Jämför vad som ovan anförts i samband med frågorna om seminariekursens

längd (sid. 12 f.), inträdesfordringar (sid. 17 f.), undervisningsplanen

(sid. 27 f.) och arbetssättet (sid. 30 f.) samt vad som nedan kommer att

anföras angående undervisning i hälsolära (sid. 124 f.) och i avseende på

gymnastik med lek och idrott (sid. 145 f.). Se även kap. VII, §§ 12, 19.

20, 52—58 (sid. 74, 78, 88 f.) samt §§ 117, 118 (sid. 98 f.).

3. Elevernas ekonomiska förhållanden.

Kommitténs förslag (sid. 307), att åtgärder måtte vidtagas för åstad- stipendier.

kommande av en sådan ökning av det till stipendier för seminarieelever utgående

anslaget, att stipendiebeloppen må uppgå till i medeltal 200 kronor årligen

för varje behövande elev, tillstyrkes uttryckligen av länsstyrelsen i Malmöhus

län samt av seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Göteborg,

Kalmar, Umeå och Luleå. Seminariekollegiet i Strängnäs förordar

ävenså, att vid seminarium fästes ett visst antal stipendier av växlande belopp

— lägst 50 kronor, högst 150 kronor för termin. Domkapitlet i Karlstad

föreslår, att stipendieunderstöden måtte höjas till belopp, som bättre motsvara

nuvarande penningvärde.

Domkapitlet i Luleå, länsstyrelsen i Västerbottens län samt seminariekollegiet

i Skara uttala ävenså, att anslagen i fråga behöva höjas.

Seminariekollegiet i Lund uttalar även sina sympatier för kommitténs

förslag; jfr nedan sid. 35.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Elevhem o.

Att respektive seminariekollegier böra äga frihet att avväga beloppen

efter elevernas olika behov, framhålles av seminariekollegier na i Linköping,

Skara, Falun, Växjö och Lund (se sid. 35).

Följande förändringar i de af kommittén föreslagna villkoren för stipendiernas

åtnjutande (stadgeförslagets § 167) föreslås:

a) att stipendium tilldelas endast behövande elever, vilka hava erhållit högsta

vitsord för uppförande och flit (seminariekollegierna i Lund och Landskrona)

samt visat goda anlag för studier och för lärarkallet (seminariekollegierna

i Uppsala och Landskrona samt adjunkten F. Björnstålil i Linköping. Seminariekollegiet

i Växjö föreslår att kommitténs uttryck »äro väl vitsordade

för uppförande och flit» måtte utbytas mot ett uttryck i enlighet med nu

gällande stadgas bestämmelse om godkänd flit och godkänt uppförande.

Seminariekollegiet i Umeå önskar, att bestämda vitsord måtte i paragrafen

angivas;

b) att fördelningen bland de i mom. a nämnda elever sker väsentligen i

mån efter deras större eller mindre behov (seminariekollegierna i Uppsala och

Linköping)-, respektive att hänsyn tages till behov och i någon män även till

skicklighet (seminariekollegiet i Umeå);

c) att bestämmelsen, att elev »i intet fäll» skall få åtnjuta stipendium

mer än tio terminer, må utgå (seminariekollegiet i Härnösand);

d) att stipendiat ikläder sig förbindelse att mottaga förordnande såsom

lärare, då sådant erbjudes honom (domkapitlet i Lund — på yrkande av

biskopen —, seminariekollegierna i Landskrona, Kalmar och Stockholm); att

denna förbindelse må gälla under två år efter utexamineringen såsom folkskollärare

(kollegiet i Landskrona), respektive »under visst antal år» (kollegierna

i Kalmar och Stockholm);

e) att anslagen till stipendier för seminarierna i Övre Norrland sättas

högre än till övriga seminarier med hänsyn till elevernas dyra resor (länsstyrelsen

i Västerbottens län, domkapitlet i Luleå samt seminariekollegierna i

Umeå och Ltdeå), ävensom med hänsyn till de högre levnadsomkostnaderna

(domkapitlet i Luleå).

d. Kommitténs förslag (sid. 310), att hos Riksdagen måtte utverkas ett

förslagsanslag å exempelvis 1 5,000 kronor att efter Kungl. Maj:ts beprövande

användas till understöd åt elevhem eller andra anordningar vid seminarierna,

vilka kunna vara ägnade att förbättra elevernas levnadsförhållanden, tillstyrkes

av seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Göteborg och

Kalmar. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner likaså frågan om elevhems

upprättande behjärtansvärd.

Seminariekollegiet i Umeå ställer sig däremot tveksamt mot tanken på

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

elevhem och påpekar, att om man vill stödja dylika, åtgärder måtte vidtagas,

för att detta måtte ske utan förfång för helinackorderingen i familj. Länsstyrelsen

i Västerbottens län uttalar ock, i likhet med seminariekollegiet, att

svårigheter icke därstädes förekomma att bereda eleverna lämpliga inackorderingsställen.

Seminariekollegiet i Lund ansluter sig enhälligt till följande av seminarielärarmötet

i Växjö 1912 gjorda uttalande:

Mötet uttalar på det livligaste behovet av att ett anslag, vars storlek kollegierna

efter noggrann prövning ha att föreslå, årligen måtte snarast tilldelas seminarierna

till förbättrande av elevernas kost- och bostadsförhållanden samt att under tiden,

tills detta kan ske, kollegierna måtte få rättighet att av utgående stipendiemedel använda

en del, vars storlek kollegierna äga bestämma, till berörda ändamål, samt att

i de fall, där kollegierna finna det lämpligare, att stipendierna, såsom nu är förhållandet,

utgå i form av kontant understöd, det må stå kollegierna fritt, att, där så

befinnes önskvärt, stipendiernas antal minskas men deras storlek ökas, varigenom en

verklig hjälp mera än hittills skulle kunna beredas behövande elever.

Kap. V- Seminariernas lärare.

1. Behövliga lärarkrafter.

(Sid. 311—341 i huvudbetänkandet.)

Seminariekollegierna i Linköping och Kalmar framhålla, att lärarnas tid

kommer att tagas i anspråk för elevernas enskilda arbete till den grad, att

adjunkts tjänstgöringsskyldighet ej bör sättas högre än till 20 timmar i veckan

(Linköping), resp. större lindring i lärares ordinarie arbete bör krävas än

vad av § 94, mom. 5 tyckes framgå (Kalmar).

Seminariekollegierna i Linköping och Landskrona framhålla, att då det

stundom, särskilt vid kvinnliga seminarier lär komma att bliva nödvändigt,

att samma lärare tjänstgör som klassföreståndare för mer än en klass, mitten

av mom. 5 i § 94 bör lyda: »får sig ålagt klassföreståndarskap för mer än

en kla^s eller» o. s. v.

Seminariekollegiet i Umeå påyrkar, att rektor måtte ha rätt till en och

en half månads semester årligen under ferierna, med bibehållande av tjänstgöringspenningar.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att § 97 utgår ur stadgeförslaget, då

en minskning av undervisningsskyldigheten med två timmar i veckan icke

på långt när kan uppväga bibliotekariens besvär med biblioteket, samt framhåller,

att det understundom vore lämpligt, att bibliotekarien toges utom

lärarkåren; jfr sid. 66.

Domkapitlet i Luleå och seminariekollegierna i TJmeå och Luleå uttala

sig mot extralärarsystemets införande vid seminarierna.

Adjunkts

tjänstgörings
skyldighet.

Rektors

tjänstgörings
skyldighet.

Bibliotekarie
tjänst.

Behövliga

ämneslärare.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

övning slärare
-

TeckningsIärares

tjänstgöring.

Musiklärares

tjänstgöring.

Lärares i

trädgårdsskötsel

tjänstgöring.

Lärarinnas i

husligt arbete

tjänstgöring.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg föreslå, att i stadgeförslagets

§ 85 efter orden »rektor och minst fem adjunkter» inryckas orden: »vid

dubbelseminarium rektor och minst tio adjunkter».

Seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Falun, Växjö och Göteborg

hemställa, att det timantal, som rektor enligt gällande bestämmelse äger rätt

att utan myndighets hörande tilldela övningslärare utöver stadgad tjänstgöring,

måtte bibehållas vid 4 timmar och ej i enlighet med kommitténs förslag

minskas till 2.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i stadgandet om teckningslärares

tjänstgöringsskyldighet i § 95, mom. 1, tretton timmar måtte utbytas

mot femton, detta emedan det timantalet kommer att behövas, varförutom

först härigenom teckningslärarens grundlön kan bliva något så när skälig i

förhållande till kompetensen.

Seminariekollegiet i Kalmar förordar, att teckningsläraren även måtte få

tjänstgöra en del timmar i övningsskolan.

Seminariekollegiet i Växjö uttalar, att om musiklärare så önskar, tillfälle

torde böra beredas honom att leda sångundervisning såväl i småskolan som

i folkskolan utom den tid, som är anslagen till undervisningsövningar för

eleverna.

Seminariekollegierna i Landskrona och Härnösand förorda, att musiklärares

tjänstgöringsskyldighet bestämmes till tjugufyra veckotimmar.

Seminariekollegiet i Stockholm påyrkar, att då musiklärarens arbete är

synnerligen slitande och endast en måttfull begränsning av hans tjänstgöringstid

kan skydda mot överansträngning (uttalanden i denna riktning av

k. musikaliska akademien från år 1883 och år 1902 bifogas i transumter),

dels icke mera omfattande tjänstgöring, än han hittills frivilligt åtagit sig

eller 24 timmar i veckan, må åläggas honom som ordinarie tjänst, dels icke

extra tjänstgöring må mot hans bestridande åläggas honom.

Seminariekollegiet i Göteborg, som framhåller, att läraren i trädgårdsskötsel

vid trädbeskärningsövningar och vissa undra arbeten torde samtidigt

kunna handleda högst 5 till G elever, önskar, att detta förhållande tages i

betraktande vid beräkningen av trädgårdslärarens tjänstgöringsskyldighet.

Seminariekollegiet i Stockholm yttrar, att undervisningen i båda de ämnen,

som innefattas under namnet husligt arbete, ej kan läggas i en och

samma lärarinnas hand utan fara för överansträngning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår, att gymnastiklärarens tjänstgöringsskyldighet

ökas från 26 till 27 timmar. — Seminariekollegiet i Stockholm framhåller,

att den ansträngning, som gymnastiklärarinnans befattning kräver, och den

ansvarskänsla, varunder hennes arbete utföres, gör hennes tjänstgöring mycket

slitande, och anser därför, att hänsyn till såväl lärarinnans hälsa som ämnets

krav och elevernas trygghet kräver, att lärarinnan icke må utan eget medgivande

kunna åläggas längre tjänstgöring än 24 timmar i veckan. Dessutom

anser kollegiet lämpligt, att gymnastiklärarinnan vid elevernas undersökning

av läkare alltid är närvarande. — Gymnastikläraren N. Mannerhjerta i Linköping

anser, att gymnastiklärarens minimitjänstgöring bör beräknas på följande

sätt: gymnastik i seminariet 18 timmar, lek och idrott samt teoretisk

undervisning 5 timmar, undervisningsövningar 6 timmar, lek samt idrottsövningar

i övningsskolan 2 timmar — summa 31 timmar.

Seminariekollegiet i Växjö anser, att övningsskollärarna böra i något

större utsträckning, än kommittéförslaget synes avse, handleda seminarieelevernas

undervisningsövningar. — Seminariekollegiet i Stockholm önskar följande

tillägg till § 96: »Läraren i övningsskolan måf ör tillsyn under rasterna

och vård om skolan få räkna sig till godo 3 — 6 timmars tjänstgöring i veckan.»

Anställande av biträdande föreståndarinna vid kvinnligt seminarium, där

rektorsbefattningen har manlig innehavare, avstyrkes av domkapitlen i Linköping,

Skara, Strängnäs, Göteborg, Kalmar, Härnösand och Luleå samt av

seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Skara, Falun, Växjö, Lund,

Landskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Umeå, Luleå och Stockholm. I

allmänhet motiveras detta avstyrkande därmed, att förslaget anses innebära

en olämplig uppdelning av rektors myndighet på två personer; det inom

kommittén diskuterade alternativa förslaget, att var och eu av elevklasserna

erhölle kvinnlig klassföreståndare anses därför vara att föredraga.

Mot anställande av kvinnlig rektor uttalar sig domkapitlet i Göteborg

(reservation av rektor R. Röding och lektor S. Lönborg).

Kommitténs förslag i § 86, mom. 1, att vid lärarseminarium minst halva antalet

av adjunktsbefattningarna skall bestridas av män och vid lärarinneseminarium

minst halva antalet av kvinnor, har från flera håll väckt gensagor. Mot varje

anställande av kvinnliga adjunkter vid lärarseminarium uttala sig i anslutning till

kommittéledamöterna Janssons och Tigerschiölds reservation: domkapitlen i Linköping,

Skara, Västerås, Växjö (med reservation av lektor H. Petrini), Göteborg,

Karlstad, Kalmar, Härnösand, Jjuleå och Visby, länsstyrelserna i

Södermanlands och Örebro län, seminariekollegierna i Linköping, Växjö,

Härnösand och Luleå (»betänkligheter») samt seminarierektorerna A. B. Lundblad

i Karlstad och J. A. O. Wickbom i Kalmar. Länsstyrelsen i Hallands

län anser likaså förslaget, att »ända till» hälften av adjunkterna vid ett

Gymnastiklärares

tjänstgöring.

Övning tf kollärares

tjänttgöringsskyldighet.

Manliga och

kvinnliga

lårarkraftcr.

Biträdande

föreståndarinna.

Kvinnlig rektor.

Manliga och

kvinnliga

adjunkter.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Manliga och

kvinnliga

övningslärare.

Manliga och

kvinnliga

övningsskollärare.

manligt seminarium skulle kunna utgöras av kvinnor, mindre lämpligt. Jfr även

filosofiska fakultetens vid Uppsala universitet uttalande bär nedan sid 43.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att »halva antalet» i § 86,

mom. 1 utbytes mot »två».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för § 86, mom. 1:

»Vid seminarium skola minst två av de ordinarie ämneslärartjftnsterna besättas

med kvinnliga innehavare.» Kollegiets motivering innebär, att genom det av kollegiet

föreslagna stadgandet å ena sidan vid de kvinnliga seminarierna det manliga

elementet bland lärarna ej skulle bli så till antalet underlägset det kvinnliga, som

enligt kommittéförslaget skulle bli fallet, då det övervägande flertalet bland övningsoch

och övningsskollärarna här äro kvinnor, å andra sidan i fråga om de manliga

seminarierna tillräcklig garanti skulle förefinnas, för att det kvinnliga elementet bland

lärarna skall kunna göra sig gällande i den riktning kommittén ansett önskvärd.

Rektor Wickbom i Kalmar är — i likhet med seminariekollegierna i

Landskrona och Umeå — icke övertygad om önskvärdheten av anställande

av alltför många kvinnliga adjunkter ens vid de kvinnliga seminarierna.

Övriga medlemmar av seminariekollegiet i Kalmar ha uttryckligen uttalat

sin anslutning till kommitténs förslag i § 86, mom. 1, första punkten.

Bestämmelsen i § 86, mom. 2 om fördelningen av manliga och kvinnliga

övningslärare finner domkapitlet i Luleå överflödig.

Seminariekollegiet i Härnösand föreslår, att orden »i musik» (båda

gångerna de förekomma?) utgå ur nämnda § 86, mom. 2. Musikaliska akademien

föreslår uteslutande av dessa ord senare gången de förekomma i momentet.

Seminariekollegiet i Härnösand avstyrker kvinnliga övningsskollärares anställande

i övningskolan vid manligt seminarium. Seminariekollegiet i Umeå föreslår,

att § 86, mom. 3 måtte sluta med ordet »lärare», och att det sålunda ej måtte

stadgas något om proportionen mellan manliga och kvinnliga övningsskollärare.

2. Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

(Sid. 341—383 i huvudbetänkandet.)

A. Bestämda behörighetsvillkor. Kallelserätt.

Domkapitlen i Växjö, Göteborg och Luleå, seminariekollegierna i Lund

och Landskrona samt adjunkten Wer ring och gymnastikläraren Danckwardt

i Växjö avstyrka den ifrågasatta rätten för vederbörande myndighet att utan

ansökan kalla personer till ordinarie lärarplatser vid seminarierna.

Som motivering framhålles, att den ifrågasatta anordningen lätt skulle skapa

ett osäkerhetstillstånd, som kunde äventyra deras rätt, som vid tillämpningen av

kallelserätten icke komma i tillfälle att söka ledig tjänst vid seminarium.

Domkapitlet i Göteborg framhåller, att dylik kallelserätt i varje fall ej

bör medgivas i fråga om lärartjänst vid övningsskola.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Seminariekollegierna i Strängnäs och Växjö tillstyrka uttryckligen dylik

kallelse såsom en undantagsåtgärd i överensstämmelse med kommitténs förslag.

Seminariekollegiet i Härnösand önskar, att vid ifrågasatt kallelse till

adjunktstjänst även rektor må sättas i tillfälle att däröver yttra sig och att

sista punkten av § 161 erhåller förändrad lydelse i sådan riktning. (Ordet

»lokalstyrelse» bör i enlighet med kollegiets nedan sid. 70 omnämnda mening

utbytas mot »inspektor»).

Beträffande bestämda behörighetsvillkor jfr för öfrigt seminariekollegiets

i Umeå yttrande nedan sid. 40.

B. Ämneslärare.

a. “Särskilda" behörighetsvillkor.

Domkapitlet i Västerås finner, att kommittén i fråga om kompetensfordringarna

för lärar- och rektorstjänst vid seminarierna gjort sig skyldig

till ett väl mekaniskt betraktelsesätt.

Med kännedom om det sätt, varpå studierna bedrivas vid universiteten, befarar

domkapitlet även, att antalet kompetenta skulle bliva särdeles snävt begränsat, på

samma gång ingen verklig garanti funnes för att de kompetenta också vore de dugligaste.

De paragrafer i stadgeförslaget, som handla om kompetensfordringarna, kräva

därför enligt domkapitlets uppfattning en ingående omarbetning, och domkapitlet uttalar

som sin mening, att det torde vara tillräckligt att beträffande den teoretiska

utbildningen för behörighet till adjunktstjänst uppställa samma fordringar som för

ådjunktstjänster vid de allmänna läroverken. Mot den föreslagna skärpningen av fordringarna

beträffande den praktiska utbildningen har domkapitlet intet att erinra.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet

vid samma universitet förklarat sig instämma, yttrar:

I närmaste sammanhang med den allmänna frågan om undervisningens värde

som i första band beroende av lärarens kvalifikation står frågan om kompetensvillkoren

för lärarplatser vid seminarierna. Mot den skärpning av kompetensvillkoren

utöver de fordringar, som ställas på läroverksadjunkter, vilken kommittén föreslår, har

fakulteten sålunda ingenting att invända.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att kraven på seminarielärare

böra ställas högre än på allmänna läroverkens adjunkter, och att för högre

avlöning bör uppställas högre kompetens, framför allt i fråga om undervisningsförmåga.

Lektor I. Fehr i Strängnäs, som framhåller nödvändigheten av att seminarierna

erhålla de yppersta lärarkrafter, anser bäst att fastställa lektorskompetens,

dock att därvid som befordringsgrund i främsta rummet sättes

lärarduglighet.

Domkapitlet i Växjö anser, att åtminstone rektor bör ha lektorskompe
-

Allmänna uttalanden.

Lektorskom
peten$.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Förstärkt

adjunkts
kompetens.

Praktiskt

pedagogisk

kompetens.

Teoretisk

kompetens.

tens. — Lektor Petrini i Växjö uttalar sig för att seminarielärarna böra ha

samma kompetens som läroverkslärare och att åtminstone lärarna i fysik

och biologi, med hänsyn till respektive institutioners skötsel, böra vara lektorer.

Om domkapitlets i Karlstad uttalande se nedan sid. 55.

Seminariekollegierna i Strängnäs och Umeå förorda likaså, att ämneslärarbefattningarna

vid seminarierna förvandlas till lektorat.

Det förra kollegiet förordar i saniband därmed, att som behörighetsvillkor stadgas

förutom kvalificerat provårs- och tjänstgöringsbetyg de för lektorstjänst vid allmänt

läroverk stadgade villkoren, med undantag för disputation.

Det senare kollegiet anser, att det säkerligen vore bäst att avstå från närmare

bestämmelser, genom vilka kompetensen skulle en gång för alla bestämt fixeras, och

erinrar om att man ansett sig kunna avvara sådana i fråga om lektoraten vid de

tekniska elementarskolorna. Invecklade detaljbestämmelser kunde i vissa fäll leda till

att man ginge miste om de skickligaste av dem man annars kunnat få. Ville man

emellertid äntligen fixera kompetensen för seminarielektorer, så torde man, enligt

kollegiets mening, med fördel kunna göra gränserna något vidare än vid de allmänna

läroverken. Så t. ex. borde man kunna få godtaga åven sökande utan doktorsavhandling

och disputation, om dylik merit i någon mån ersattes genom större praktisk

duglighet eller dylikt.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att ämneslärarna måtte kallas

lektorer.

De flesta av de myndigheter, som yttrat sig härom, föredraga med

kommittén en förstärkt adjunktskompetens. I denna riktning uttala sig

filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större konsistoriet

därstädes förklarat sig instämma, domkapitlen i Västerås och Luleå samt

seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Skara, Falun, Växjö, Lund,

Ijandskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Luleå och Stockholm.

Domkapitlet i Luleå, länsstyrelsen i Gävleborgs län och seminariekollegiet

i Skara ansluta sig till kommitténs förslag oförändrat. Jämför även filosofiska

fakultetens i Uppsala uttalande härom sid. 39.

Men eljest gå i avseende på det närmare fixerandet av den förstärkta

adjunktskompetensen meningarna något i sär. I allmänhet framhålles dock,

liksom av kommitterade, att det är den praktiskt pedagogiska kompetensen,

som här först och främst bör påtänkas.

I avseende på denna, sådan den fixerats i stadgeförslagets § 140, mom. 1,

instämma förutom redan nämnda myndigheter, seminariekollegierna i Göteborg

och Luleå uttryckligen i kommitténs förslag. Ingen invändning framställes

däremot från något håll.

Vad beträffar den teoretiska kompetensen, framhålles från flera håll önskvärdheten

av vissa modifikationer i den av kommittén (i stadgeförslagets §

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

139, mom. 1) formulerade förstärkta adjunktskompetensen, i syfte att vidga

kretsen av kompetenta sökande; så, förutom av domkapitlet i Västerås (se

ovan sid. 39), av seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Falun, Växjö,

Lund, Landskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Luleå och Stockholm.

Sou) motivering för ett förslag i denna riktning hänvisar seminariekollegiet i

Göteborg till en del statistiska uppgifter angående sällsyntheten av det av kommittén

fordrade betyget Berömlig i filosofisk ämbetsexamen (jfr seminarielärarmötets i Växjö

förhandlingar sid. 58).

Från flera håll påpekas ock, att därest man anser tillfälle till urval bland

ett större antal sökande som en betingelse för en lycklig lösning av seminariernas

lärarfråga, detta nödvändigtvis förutsätter, förutom att lärarplatserna

göras ekonomiskt förmånliga, även att man undviker alltför detaljerade och

stränga bestämmelser i fråga om den teoretiska kompetensen, vilkas verkan

man ej kan på förhand beräkna.

Seminariekollegiet i Härnösand och lektor B. A. Carlsson i Strängnäs

förorda — i likhet med domkapitlet i Västerås (se ovan) — att den teoretiska

kompetensen sättes lika med läroverksadjunkternas. Lektor Carlsson anser det

emellertid önskvärt, att lärare i de naturvetenskapliga ämnena ha licentiatbetyg.

I övrigt framställas följande ändringsförslag rörande stadgeförslagets §

139, mom. 1 a och b:

Rörande kompetens till tjänst, som omfattar ämnet kristendomskunskap:

Domkapitlet i Uppsala anser, att etiken otvivelaktigt förtjänar en plats

såsom ett alternativ vid sidan av de övriga ämnen, vari kvalificerat betyg

kräves; domkapitlet i Visby föreslår lydelsen: »--vitsordet Med beröm

godkänd eller därutöver i dogmatik och nya testamentets exegetik samt i ett
dera

av ämnena gamla testamentets exegetik och kyrkohistoria--»; semi
nariekollegierna

i Linköping, Göteborg och Stockholm: »--i tre av ämnena

gamla testamentets exegetik, nya testamentets exegetik, dogmatik, kyrkohistoria

och etik — —»; seminariekollegiet i Lund: »— — i gamla och nya testamentets

exegetik samt i två av ämnena dogmatik, etik och kyrkohistoria--»;

seminariekollegiet i Landskrona: »--i gamla och nya testamentets exegetik.

i kyrkohistoria samt i ettdera av ämnena dogmatik och etik — —». Seminariekollegierna

i Linköping, Landskrona, Göteborg och Stockholm yrka, att i

slutet av momentet »Med beröm godkänd» utbytes mot »Godkänd », till likhet

med låroverksstadgan.

Lektor Petrini i Växjö anser, att bättre kvalifikationer böra fordras av

seminarielärarna i kristendom än hittills.

Seminariekollegierna i Linköping, Växjö och Lund föreslå följande tillägg

till momentet 2 a i § 139:

Tjänst som

omfattar

kristendomskunskap.

Tjänst, som

icke omfattar

kristendomskunskap.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kvinnliga

adjunkters

kompetens.

»och må den, som avlagt filosofie licentiatexamen och filosofisk ämbetsexamen,

anses behörig, även om han i sistnämnda examen erhållit endast betyget Godkänd i

det tredje examensämnet, om ämnena i den ledigförklarade tjänsten förutsätta examensbetyg

i tre ämnen.»

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att kravet på betyget Berömlig i

filosofisk ämbetsexamen må bortfalla.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande lydelse:

»— — därvid i minst två av de examensämnen, som -----icke erhållit lägre

vitsord än Med beröm godkänd, börande dock, om ena undervisningsämnet är svenska

språket eller biologi, i förra fallet hava erhållits minst Med beröm godkänd i både

litteraturhistoria och nordiska språk, i senare både i zoologi och botanik.»

Seminariekollegierna i Göteborg och Stockholm föreslå följande lydelse:

»--och därvid erhållit vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver i de

examensämnen, som motsvara de ämnen, i vilka tjänsten kungjorts ledig, dock att

för adjunktstjänst i modersmålet erfordras vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver

i nordiska språk och vitsordet Godkänd eller därutöver i litteraturhistoria med

poetik, för adjunktstjänst i historia med samhällslära erfordras vitsordet Med beröm

godkänd eller därutöver i historia och vitsordet Godkänd eller därutöver i ettdera av

ämnena statskunskap och nationalekonomi, för adjunktstjänst i geografi erfordras vitsordet

Med beröm godkänd eller därutöver i geografi och vitsordet Godkänd eller därutöver

i geologi (reservation gentemot fordran på vitsord i geologi av vikarierande

adjunkten G. Nordal) samt för adjunktstjänst i biologi vitsordet Med beröm godkänd

eller därutöver i ettdera av ämnena botanik och zoologi och vitsordet Godkänd eller

därutöver i det andra av dessa ämnen».

Domkapitlet i Visby sätter i fråga, om man ej kan antaga, att den av

kommittén fordrade filosofiska ämbetsexamen kommer att bli så pass svår,

att kommittén lika gärna kunnat taga steget fullt ut och fordra filosofie licentiatexamen,

dock utan disputation. Adjunkt Högsby i Lund uttalar sig i samma

riktning. Jämför ock ovan sid. 40 seminariekollegiernas i Strängnäs och

Umeå yrkanden.

Upphörandet av den hittills från högre lärarinneseminariet i Stockholm

utexaminerad lärarinna under vissa villkor tillkommande rätt att vinna anställning

som adjunkt vid folkskoleseminarium påyrka: domkapitlen i Västerås,

Göteborg, Luleå och Visby (»borde på sin höjd kunna få gälla under en övergångsperiod»),

filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större

konsistoriet därstädes förklarat sig instämma, seminariekollegierna i Uppsala,

LAnköping, Skara, Falun, Växjö, Lund, I.andskronu, Göteborg, Kalmar,

Härnösand, Umeå, Luleå och Stockholm samt seminarierektorn A. B. Lundblad

i Karlstad.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet anför som motivering härför:

Då fakulteten uttalat sig för en sådan skärpning av kompetensvillkoren för adjunkter

vid seminarium, som kommittén föreslagit, liksom den finner nuvarande, sedan.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

1905 gällande skärpta kompetensfordringar för seminarieadjunkter (gällande även för

de kvinnliga, så vitt de fått sin utbildning vid universitet) välbetänkta, finner fakulteten

anmärkningsvärt, att kommittén icke föreslår någon väsentlig ändring i villkoren

för lärarinnas anställning med adjunktstjänstgöring, sådan den är formulerad i

§ 67 mom. 2 av nu gällande stadga för folkskoleseminarierna. Det synes fakulteten

uppenbart, att avgångsexamen från högre lärarinneseminariet, även om därtill lägges

fordran på genomgång av 4:de avdelningen, med de ytterligare villkor kommittén föreslagit,

är i fråga om vetenskaplig underbyggnad alltför otillfredsställande. Fakulteten

anser, att samma fordran bör ställas på kvinnliga som på manliga adjunkter vid seminarierna,

sålunda efter kommitténs förslag filosofisk ämbetsexamen med särskild betygskvalifikation.

I anslutning till här uttalade uppfattning måste fakulteten anse, att kommitténs

förslag, att lärarinnor med nyss omtalade otillfredsställande kompetens skulle kunna

anställas även vid manliga seminarier (intill halva antalet), för så vitt på lärarkrafternas

kvalitet beror, innebär en sänkning av seminariets nuvarande nivå, i stället för

en höjning, som ju i det hela åsyftas.

Domkapitlet i Västerås framhåller, att kursernas omfång växt och ett

mer självständigt studiesätt skall införas vid folkskoleseminarierna, varför det

förhållandet, att eu dylik rätt hittills funnits, icke bör bliva normgivande för

framtiden.

Domkapitlet i Luleå yttrar, att farhågan för brist på kvinnliga lärare

med akademisk grad förefaller ogrundad med hänsyn fäst vid den ökade tillströmningen

av kvinnor till universiteten.

Från flera håll framhålles ock i detta sammanhang, att kommitténs förslag

innebär ett ytterligare sänkande av den för kvinnlig adjunkt redan förut —

i förhållande till den för alla män gällande — lägre kompetensen, medan kommittén

samtidigt höjt den förra. Ingen av de hörda myndigheterna förordar

uttryckligen ifrågavarande rätts bibehållande.

Att den praktiska utbildningen vid högre lärarinneseminariet må anses

likvärdig med provår och sålunda stadgeförslagets § 140, mom. 2 (i motsats mot

§ 139, mom. 2 b) må bli gällande, förorda seminariekollegierna i Linköping,

Strängnäs, Falim, Växjö och Umeå. Att samma moment må utgå ur stadgan,

föreslå däremot uttryckligen seminariekollegierna i Landskrona, Göteborg,

Kalmar och Härnösand samt seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad.

I samband härmed uttalas önskvärdheten av att från högre lärarinneseminariet

utexaminerade elever måtte beredas tillträde till universitetet: av

seminariekollegierna i Uppsala, Linköping (möjligen på visst sätt kvalificerad

examen från högre lärarinneseminariet), Strängnäs, Falun, Växjö och Göteborg.

Dessa uttalanden motiveras därmed, att det vore fördelaktigt för folkskoleseminarierna,

om eliten av de från högre lärarinneseminariet utbildade lärarinnorna

med deras utan tvivel gedigna pedagogiska utbildning bereddes möjlighet att genom

universitetsstudier förvärva kompetens för lårarbefattning vid seminarierna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Seminariekollegiet i Strängnäs förordar, att beträffande kommitténs förslag

om obligatoriskt kvinnlig ämneslärarbefattning det tills vidare må bero

på Kungl. Maj:ts prövning i varje fall, om platsen skall anslås som lektorat

eller adjunktur allt efter möjligheten att erhålla kompetenta sökande.

b. »Allmänna» behörighetsvillkor för ämneslärare.

Beträffande första delen av § 138, mom. 3: »är känd för gudsfruktan och

goda seder», ansluta sig länsstyrelserna i Södermanlands och Kopparbergs län,

seminariekollegierna i Uppsala, Linköping (reservation av rektor J. Johansson

och adjunkt F. Björnståhl), Skara, Strängnäs, Falun, Lund (reservation av

adjunkt Brandt), Göteborg, Härnösand, Umeå och Stockholm samt lektor S.

Lönborg i Göteborg till kommittéledamoten P. Hellströms reservationsvis framlagda

förslag om ändring av uttrycket till likhet med läroverksstadgans: »är

känd för hedrande vandel». Att kommitténs uttryck må bibehållas förorda

uttryckligen domprosten Wermcrants i Skara, rektor A. B. Lundblad i Karlstad

och de ovan nämnda reservanterna i Linköping och Lund.

I fråga om den senare delen av momentet: »samt, därest tjänsten omfattar

ämnet kristendomskunskap, bekänner den rena evangeliska läran» förordas

kommitténs formulering uttryckligen av seminariekollegierna i Uppsala,

Skara (reservation av vikarierande adjunkten N. Brusewits och 4 andra kollegiemedlemmar),

Strängnäs, Falun, Göteborg, Härnösand och Umeå samt av

lektor S. Lönborg i Göteborg, rektor J. Johansson samt adjunkterna F.

Björnståhl, O. Olsson och G. Setterberg i Linköping.

Att orden »därest tjänsten omfattar ämnet kristendomskunskap» måtte

utgå och att sålunda bekännelse till den rena evangeliska läran måtte krävas

av samtliga ämneslärare, påyrka domkapitlet i Kalmar, biskop U. L. Ullman

och domprosten O. Norberg i Strängnäs, biskop E. Lönegren i Härnösand,

domprosten Wermcrants i Skara, seminariekollegierna i Linköping (4 reservanter,

se ovan), Landskrona, Kalmar och Stockholm, seminarierektor A. B.

Jmndblad i Karlstad och de ovannämnda reservanterna i Skara seminariekollegium.

Vikarierande adjunkten N. Brusewits i Skara förordar att, om

så anses nödigt, en ändring av regeringsformens § 28 måtte företagas, för

att ej grundlagshinder måtte förefinnas för ett stadgande i nämnd riktning.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att i § 138, mom. 4 uttrycket

foglighet i lynnet» utbytes mot »foglighet och självbehärskning».

Kommittén föreslår, att tjänstgöring vid folkskola skall medräknas vid

värderingen av den förtjänst, som en sökande till en adjunktstjänst äger i sin

tjänstålder. Häremot ha inga invändningar gjorts. Till det önskemål, som

kommittén i samband härmed (huvudbetänkandet, sid. 362) framställer, att

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

villkoren för behörighet till anställning som vikarie vid folkskola måtte göras

något mindre snäva, ansluter sig uttryckligen seminariekollegiet i Växjö.

Seminariekollegierna i Strängnäs och Växjö föreslå, att i § 138, mom. 7 c

efter ordet folkskollärarexamen inskjutas orden: »eller examen vid högre

lärarinneseminarium». Kollegierna i Umeå och Stockholm föreslå tillägget:

»eller examen vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm».

c. Kompetens för undervisning i hälsolära med alkohologi.

Seminariekollegiet i Växjö tillstyrker uttryckligen kommitténs förslag om

upprättande av särskilda lärostolar i hälsolära (hygien) vid universiteten och

rättighet även för studerande tillhörande den filosofiska fakulteten att erhålla

undervisning i ämnet och att få räkna sig däri erhållet vitsord till godo i filosofisk

ämbetsexamen samt därom att i eu för blivande lärare avsedd akademisk

kurs i hälsolära den vetenskapliga behandlingen av alkoholspörsmålet

måtte komma att utgöra en väsentlig beståndsdel.

C. Behörighet för rektorstjänst.

I kommitténs förslag (§ 134) instämma uttryckligen seminariekollegierna

i Göteborg och Härnösand samt adjunkterna E. Johansson i Växjö och L.

T. Larsson i Lund.

Till kommittéledamoten C. R. Sundeils reservationsvis framställda yrkande,

att till behörighetsvillkor för rektorstjänst bör läggas bekännelse till

den rena evangeliska läran, ansluta sig domkapitlen i Uppsala och Skara,

biskop E. Lönegren i Härnösand, domprosten E. Ekedahl i Växjö, professor

O. Holmström i Lund, biskop E. H. Rodhe, domprosten Rexius samt kyrkoherdarna

Wieselgren och Bindemann i Göteborg, seminariekollegierna i

Strängnäs, Falun, Växjö (reservation av adjunkt E. Johansson''), Lund (reservation

av adjunkt L. T. Larsson) samt reservationsvis av vik. rektor

Boman och adjunkt Thunander i Uppsala. Jfr för övrigt att redan för adjunktstjänst,

sålunda även för rektorstjänst, kräves detta behörighetsvillkor

av flera myndigheter, enligt vad som angivits ovan sid. 44. (Mot seminariekollegiets

i Linköping beslut i avseende på rektorstjänst reserverade sig endast

herrar Olsson och Setterberg, icke herrar Johansson och Björnståhl).

Att som behörighetsvillkor för rektorstjänst även må tilläggas erfarenhet

som seminarielärare, föreslå professor O. Holmström i Lund, seminariekollegierna

i Uppsala (om icke särskilda förhållanden föranleda undantag), Linköping

(adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg synas vilja reservera sig även i denna

punkt), Strängnäs, Lund (reservation av adjunkt L. T. Larsson), Landskrona

och Stockholm (»helst äga erfarenhet såsom seminarielärare»).

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konfessionellt

behörighets
villkor.

Lärare i

musik.

Lärare i

gymnastik.

Lärare i trädgårdsskötsel.

Lärare i slöjd.

Domkapitlet i Västerås vill som behörighetsvillkor för rektorstjänst uppställa

förut innehavd tjänst vid någon av de statens läroanstalter, som nämnas

i § 138, mom. 7 a av stadgeförslaget.

Domkapitlet i Växjö uttalar, att rektor bör ha lektorskompetens.

Om kvinnas behörighet för rektorstjänst se ovan sid. 37.

D. Övningslärare.

Biskop U. L. Ullman i Strängnäs uttalar, att »seminarielärarna överhuvud»

böra bekänna den rena evangeliska läran. Seminariekollegiet i Kalmar

påyrkar likaså, att nuvarande stadgas bestämmelse i § 15 må utsträckas

till att gälla alla, som skola anställas som lärare vid seminarium. Domkapitlets

i Kalmar uttalande synes gå i samma riktning.

Musikaliska akademien giver sitt erkännande åt de delar av kommittéförslaget,

som åsyfta en höjning av kvalifikationerna hos musiklärarepersonalen

vid seminarierna.

Seminariekollegiet i Växjö och musikläraren N. P. Norlind i Lund framhålla,

att fordran på organistexamen förutom musiklärarexamen bör gälla

endast tills Musikkonservatoriet omorganiserats så, att det kan utbilda till befattning

vid såväl seminarier som allmänna läroverk.

Seminariekollegiet i Härnösand föreslår, att i § 151, mom. 1 b, orden

»börande vid jämförelse — — fiolspelning» måtte utgå.

Seminariekollegierna i Växjö, Göteborg och Stockholm föreslå, att till

den föreslagna kompetensfordran tillägges: att hava avlagt gymnastikdirektörsexamen

(Växjö och Göteborg: vid Gymnastiska centralinstitutet).

Seminariekollegierna i Falun och Växjö föreslå, i överensstämmelse

med lärarnes i trädgårdsskötsel uttalande vid seminarelärarmötet i Växjö,

att följande kompetensfordran för lärare i trädgårdsskötsel uppställes: »att

förmedelst avlagd trädgårdsmästarexamen vid någon statens trädgårdsskola

eller därmed fullt jämförlig läroanstalt hava ådagalagt god kunskap och erfarenhet

i vad till trädgårds anläggning och vård hörer samt genom provkurs

i pedagogisk trädgårdsskötsel hava visat sig äga erforderlig undervisningsskicklighet».

Lantbruksakademiens Skogs- och trädgårdsavdelning samt seminariekollegiet

i Växjö tillstyrka ock uttryckligen kommitténs förslag, att från statens

sida åtgärd måtte vidtagas för att bereda lämplig utbildning åt blivande lärare

i trädgårdsskötsel.

Seminariekollegiet i Uppsala framhåller, att den föreslagna kursplanen i

manlig slöjd kräver ny utbildning för lärare i ämnet, särskilt beträffande

metallslöjden.

Seminariekollegiet i Växjö ansluter sig till kommitténs framställning angående

utbildning av lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna (huvud
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

betänkandet, sid. 375 f.) och påpekar, att härmed även bör förbindas konstindustriell

utbildning.

Seminariekollegiet i Landskrona yttrar:

Då för lärarebefattning i slöjd enligt mom. e i § 151, 1, varest med slöjd även

måste avses kvinnlig slöjd, det icke kräves, att utbildningen skall ske vid av staten

understödd anstalt, förefaller det särdeles egendomligt, att så fordras av lärarinna i

slöjd och hushållsgöromål enligt mom. g, isynnerhet som den äldsta och viktigaste

utbildningsanstalten för slöjdlärarinnor, Hulda Lundins i Stockholm, icke är av staten

understödd. Kollegiet förordar, att i mom. g antingen orden »av staten understödd»

utgå, vilket enligt kollegiets mening nog vore mest riktigt, eller ock följande ord

tilläggas: »eller annorlunda förvärvat nödig färdighet och undervisningsskicklighet.

»

Slöjdlärarinnan vid seminariet i Stockholm anser det önskvärt, att mera

omfattande studier i teckning, färgbehandling och modellering kunde ingå i

en slöjdlärarinnas utbildning.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att ur stadgandet om kompe- Lärarinna i

tens för lärarinna i hushållsgöromål orden »vid någon av staten understödd ''‘^åusgöroanstalt»

måtte utgå.

E. Övningsskollärare.

Att nuvarande stadgas bestämmelse i § 15, att övningsskollärare bör

bekänna sig till den rena evangeliska läran, påyrkas i enlighet med kommittéledamoten

Sundells reservation av domkapitlen i Skara och Göteborg,

biskoparna U. L. Ullman i Strängnäs och E. Lönegren i Härnösand, domprosten

O. Norberg i Strängnäs, seminariekollegierna i Linköping (reservation

av adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg) och Kalmar samt seminarierektorn

A. B. Lundblad i Karlstad. Domkapitlets i Kalmar uttalande synes

gå i samma riktning.

Seminariekollegiet i Ltdeå föreslår, att även för övningsskollärartjänst må

fordras kvalificerade betyg, särskilt beträffande undervisningsskicklighet.

3. Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar, att det torde förtjäna tagas

under övervägande, om anledning verkligen föreligger att draga ytterligare

en stor grupp av utnämningsärenden under Kungl. Maj:ts omedelbara avgörande.

I fråga om kvinnlig adjunkts kvarstående i tjänsten efter ingånget äk- farande

tenskap uttalas anslutning till kommittéledamoten Tigerschiölds reservation, nödga,

som åsyftar nuvarande stadgandes bibehållande, av domkapitlen i Skara och * 2l’

Göteborg, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings och Örebro län samt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Övergängs
stadgande.

Behovet av

löneförbättring.

seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad. Länsstyrelsen i Hallands län

anser sig likaså bestämt böra avstyrka bestämmelsen, att kvinnlig adjunkt

skulle vid manligt seminarium få kvarstå vid sin befattning, även om hon

trädde i äktenskap. Seminarierektorn Wickbom i Kalmar önskar likaså, att

nuvarande bestämmelse bibebålles, samt förordar även, att den utsträckes

till att gälla alla vid seminarium anställda lärarinnor.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Lund föreslå ett övergångsstadgande

av innehåll, att de nuvarande innehavarna av övningslärar- och övningsskollärartjänst

måtte vid den nya stadgans trädande i kraft förklaras

som ordinarie innehavare av sin anställning. Det sistnämnda kollegiet önskar,

att detta måtte ske även i de fall, att den manliga slöjdlärartjänsten är fördelad

på två personer och att tjänsterna i husligt arbete bestridas av två personer.

Jfr vidare vad som nedan anföres kap. VII, §§ 145, 146, 154, 162 och

163 (sid. 101 — 103).

4. Avlöning och pensionering.

(Sid. 398 —470 i huvudbetänkandet.)

I anslutning till kommitténs uppfattning, att den enda säkert verksamma

åtgärden för beredandet åt seminarierna av sådana lärarkrafter, som där äro

behövliga, är att göra seminarielärartjänsterna i ekonomiskt avseende så pass

förmånliga, att de kunna bliva eftersökta även av väl meriterade lärare (sid.

399), framhålles från flera håll behovet av att seminarielärarnas lön ökas.

Seminariekollegierna i Strängnäs, Falun, Växjö och Lund yttra i överensstämmelse

med det uttalande, som gjordes vid seminarielärarmötet i Växjö

1912:

Kollegierna vilja framhålla den oavvisliga nödvändigheten av en snar och tillräcklig

löneförbättring för seminarielärarna, så beskaffad att seminarierna kunna påräkna

att erhålla lärarkrafter, som fullt tillfredsställa de krav, sem deras viktiga uppgift

ställer på dem, och att seminarierna icke behöva stå tillbaka för läroverken och

de större städernas folkskolor i konkurrensen om lärarkrafter.

En sådan löneförhöjning förklaras (av kollegierna i Växjö och Lund) i princip

innebära, att rektorer, ämneslärare, övningslärare och övningsskollärare nu och framdeles

erhålla: rektorer samma lön som rektorer vid högre allmänna läroverk, ämneslärare

samma lön som läroverkens lektorer, övningslärare högre lön i förhållande till

sin arbetstid än lärare av samma slag vid de högre allmänna läroverken, övningsskollärarna

högre lön än lärarna vid de större städernas folkskolor, de e. o. lärarna

högre lön än motsvarande e. o. lärare vid de allmänna läroverken, samt att

de manliga och kvinnliga tjänstinnehavarnas s. k. effektiva gottgörelse för tjänstår

erhåller samma storlek.

Domkapitlet i Skara framhåller likaså behovet av höjda löner. Jfr ock

Stockholms stads konsistoriums yttrande sid. 9 ovan.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Lund, i likhet med seminarielärarmötet

i Växjö 1912, hemställa även, då lärarnas knappa löner göra det

svårt, särskilt för de gifta, att helt ägna sig åt arbetet vid seminarierna,

och då de ekonomiska bekymren måste inverka menligt på lärarnas arbete,

att, för den händelse ytterligare utredning om seminarielärarnas löner anses

behövlig, dessa lärare måtte snarast möjligt komma i åtnjutande av en provisorisk

löneförbättring. Seminariekollegierna i Falun och Lund hemställa,

att en sådan provisorisk lönereglering måtte företagas i huvudsaklig överensstämmelse

med kommitténs förslag.

Seminariekollegierna i Strängnäs och Luleå hemställa även om en tillfällig

löneförbättring med hänsyn till den förnyade utredning, vartill lärarlönefrågan

hänvisats.

Länsstyrelsen i Karlstads län anser kommitténs förslag i lönefrågan vila

på en övertygande motivering.

Med den särställning seminarieläraren i flera hänseenden intoge, kunde enligt

länsstyrelsens mening de av kommittén beräknade löner och pensioner icke anses

annat än skäliga i jämförelse med de belopp, som tillmätts inom andra lärargrupper.

Den av löneregleringen påkallade anslagsökning syntes därför ej ställa större krav

på statsverket än som vore skäligen berättigade, då det gällde reformer på undervisningsväsendets

måhända allra viktigaste område. Beträffande löneförslaget syntes

för övrigt den av kommittén uppdragna åtskillnaden mellan gift och ogift manlig lärare

med avsevärt högre avlöning åt förstnämnda kategori vara förtjänt av synnerligt

beaktande. Ett lönesystem, som icke stannade vid en olikhet mellan de båda könen,

utan sträckte sig till beredande av förmånligare ställning åt familjeförsörjaren, innebure

visserligen en nyhet, men länsstyrelsen måste dock uttala sin anslutning till

vad kommittén liärutinnan föreslagit, likasom till de grunder, varefter löneförmånerna

avvägts mellan de ifrågavarande kategorier lärare och lärarinnor, såsom befordrande

mera rättvisa i löneförhållandena.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrar:

Länsstyrelsen har med tillfredsställelse anmärkt, att kommittén ansett sig böra

göra skillnad mellan gifta och ogifta manliga lärare. Däremot ansluter sig länsstyrelsen

till vad kommittéledamoten Sidner reservationsvis uttalat därom att de ogifta

manliga lärarnas lönegrader icke böra vara flera än de kvinnliga.

Seminariekollegiet i Linköping< uttalar sitt gillande i det hela av de

principer för seminarielärares avlöning, från vilka kommittén utgått (jfr emellertid

nedan).

Följande mera principiella anmärkningar framställas mot kommitténs

löneförslag.

Domkapitlet i Växjö anför följande:

Domkapitlet anser, att med lika. tjänst bör följa lika lön, antingen innehavaren

är gift eller ogift, man eller kvinna. — Det är visserligen alldeles riktigt, att staten

borde gynna och hjälpa familjeförsörjare mer än ogifta. Härvid är dock att märka,

Kommtiténs

allmänna

löneprinciper.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

att det blott är familjer med barn, som böra få särskilda förmåner. Men statens

bjälp åt familjer med barn bör icke liava form av högre löner än åt andra utan givas

på annat sätt, såsom t. ex. genom kostnadsfri skolundervisning, lättnad i skatter,

hyresbidrag och dylikt. Lönen för en syssla bör vara vederlag för det arbete sysslan

kräver och avmätas efter detta arbetes storlek och art. Om staten gåve högre

lön åt gifta lärare än åt ogifta, krävde den enklaste rättvisa, att den åt alla sina

tjänare och arbetare, från den högsta till den lägsta, gåve högre lön åt gifta än

ogifta. Säkerligen komme man då även att yrka, att staten, så långt den förmådde,

skulle öva påtryckning på landets enskilda arbetsgivare, för att de gent emot sina

arbetare skulle göra på samma sätt, men därav kunde följden bliva, att man om möjligt

undveke att använda gifta arbetare.

Lektor Petrini i Växjö yttrar, att om det skall göras någon skillnad i

kontant lön för familjeförsörjare och andra, så bör åtminstone begynnelselönen

vara lika för alla.

Domkapitlet i Luleå yttrar:

Mot principen »lika lön för lika arbete», eu grundsats som alltmer gör sig gällande

i modern lönepolitik, har domkapitlet visserligen i och för sig intet att erinra.

Men även om man utgår från denna grundsats, kan man i det väsentliga godtaga

kommitténs resultat, att en skillnad bör göras i avlöningen av män och kvinnor. De

senares arbete är nämligen icke kvantitativt lika med de förras; de åtnjuta tidigare

pensionering och äro fria från en utbildningen försenande värnplikt; dessutom behöva

de ej bereda sig till att grunda familj, ej heller erlägga de avgifter till någon änkeoch

pupillkassa.

Svårare är däremot frågan, om en skillnad skall lagfästas mellan gifta och

ogifta mäns avlöning. Denna fråga skulle betydligt förenklas, om man kunde bevilja

de gifta lärarna med stor familj ett lönetillskott, som verkligen motsvarade deras

större levnadskostnader. Kommittén har emellertid icke framställt något förslag i

denna riktning. Det synes vara fara värt, att åtgärder av den art, kommittén anbefaller,

skulle bliva på sin böjd halvmesyrer, som, utan att verksamt hjälpa de stora

familjerna, oskäligt gynna de barnfattiga och barnlösa på de förras och på ungkarlarnas

bekostnad. Kommittén har fastställt en i varje fall oantaglig proportion mellan

gifta och ogifta lärares löner. Grundlönen — såsom sådan betecknar kommittén

den ogifte lärarens lön — måste sättas högre än kommittén föreslagit, både absolute

och relative taget. Det är nämligen i hög grad önskvärt, att läraren så fort som

möjligt kan amortera sina skulder och beredas medel till att grunda familj. Kommitténs

invändning, att den nedgående äktenskapsfrekvensen bland lärarna skulle tyda

på att dessa tjänstemän svikit de förväntningar man hyst beträffande den sista löneregleringen,

kan icke tillmätas någon beviskraft. Allmänt känt är ju, att denna lönereglering

icke innebar någon väsentlig förbättring, och att en omreglering *av lärarnas

löner därför just för närvarande är föremål för statsmakternas omsorg. Så önskvärt

det än kan vara från statsnyttans synpunkt, att läraren är gift, låter dock

äktenskapet svårligen behandla sig som en ren affärsangelägenhet. Snarare torde det

förhålla sig så, att giftermålsfrågan kompliceras med kontrahenternas större bildning

och förfining. Denna sida av kulturens offerväsen kan man från vissa synpunkter

beklaga, men omöjligt se bort ifrån. Det synes därför ytterst betänkligt att

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

rent utav införa ett lönesystem, som i viss mån räknar med äktenskap på samma

sätt som med andra för behörighet till full avlöning stadgade prestationer.

Å andra sidan tyckes verkligen billigheten kräva, att en gift tjänsteman med

betungande försörjningsplikter genom statens försorg beredes någon hjälp. Domkapitlet

inser till fullo svårigheten att förena dessa stridiga synpunkter, men kan dock ej

underlåta att taga hänsyn till de faktiskt förefintliga olika behoven för å ena sidan

en ogift person eller liten familj och å andra sidan en stor familj. En utväg att med

beaktande af dessa olika behov på rättvisaste sätt reglera vederbörande lärares löneinkomster

vore måhända den ovan antydda att utöver en för alla gemensam grundlön

bereda efter vissa normer utgående lönetillskott åt lärare med stor familj, något som

skulle förutsätta, att ett särskilt anslag för detta ändamål vore ställt till disposition

av Kungl. Maj:t, vilken hade att i varje särskilt fall efter sig företeende omständigheter

bestämma lönetillskottens storlek i analogi med hvad som sker i fråga om prästerskapets

löneinkomster. Även på skattelagstiftningens väg borde någon utjämning

kunna ske.

Med hänvisning till anförda synpunkter finner sig domkapitlet böra avstyrka bestämd

lagfäst skillnad i lön mellan gifta och ogifta seminarielärare.

Lektor P. J. Gustafsson i Strängnäs yttrar:

I förslaget om lärarlönerna har i visst avseende något utrymme lämnats åt den

eljest allmänt utdömda satsen: »tjänsterna äro till för tjänstemännen», i det att lönerna

skulle bestämmas icke uteslutande med hänsyn till utbildning och arbete utan

även i någon mån med hänsyn till lärarnas behov, olika för gifta och ogifta. Mot

förslaget i denna del vore det nog att hänvisa till det förhållande, att folkets stora

flertal aldrig kan fä sin arbetsförtjänst bestämd efter sådan grundsats. Lönerna böra

bestämmas efter grundsatsen: »lika arbete lika lön», och detta för både manliga och

kvinnliga tjänstinnehavare. Att den årliga lönen för de kvinnliga sättes lägre än

för de manliga, står icke i strid härmed, utan beror på den lägre pensionsåldern och

andra omständigheter, som kommittén själv har framhållit.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Med kommitténs motivering i huvudbetänkandet, sid. 401, 404, hade anledning

varit att förvänta, att icke den omständighet att den manlige befattningshavaren vore

gift eller ogift, skulle läggas till grund för indelningen av dessa befattningshavare i

två grupper, utan endast hänsynen till befintligheten av barn i äktenskapet. Länsstyrelsen

kan icke biträda den av kommittén föreslagna gruppindelningen av de manliga

befattningshavarna, och detta så mycket mindre, som vid tillämpningen av kommitténs

förslag, sådant detta är avfattat, många svårigheter skulle uppstå, för vilkas

lösande förslaget icke meddelar någon anvisning. Däremot vill länsstyrelsen icke

bestrida, att goda skäl skulle kunna anföras för en förhöjning i avlöning åt sådana

befattningshavare, som hava barn att uppfostra.

Länsstyrelsen i Nyköpings län anser likaså, att från försörjningssynpunkt

frågan icke borde ställas såsom kommittén gjort: »gift eller ogift», utan

snarare »familjeförsörjare eller icke familjeförsörjare»; anser kommitténs uppdelning

av löneplan alltför schanblonmässig för att vara rättvis.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att de manliga lärarnas uppdelning

i gifta och ogifta ofta kan komma att verka orättvist. Däremot är

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

det enligt länsstyrelsens mening rätt, att de kvinnliga ämneslärarnas avlöning

satts lägre.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att uppdelning av manliga

seminarieadjunkter i gifta och ogifta med olika avlöningsgrader lätt blir orättvis,

så länge ingen hänsyn tages till huruvida den gifte läraren har oförsörjda

barn eller ej.

Seminariekollegiet i Uppsala gör följande uttalande:

Vid bestämmande av lönen för olika grupper av lärare bör i första hand hänsyn

tagas till utbildningstid och kompetensfordran samt arten av det arbete, som

med de särskilda tjänsterna är förenat. Först sedan löner för alla lärare sålunda

äro bestämda, kan hänsyn till försörjningsplikt komma ifråga vid bestämmande av

löneförbättring för särskilda grupper av innehavare av likartade tjänster.

Seminariekollegiet i Skara yttrar:

Den jämförelsevis nya principen om avlöning icke blott beroende av arbetet

utan ock av försörjningsplikt och behov synes kunna leda till svårigheter i tillämpningen.

Dess genomförande ariser sig dock kollegiet böra förorda, men med begränsning

till »försörjningsplikt» och med uteslutande av det svårtydda begreppet »behov»,

som kanske mest komme att rikta sig mot kvinnliga lärare. Kollegiet anser nödigt,

att en revision av de föreslagna bestämmelserna om lönebeloppen verkställes, så

i fråga om ogift manlig ämneslärare, kvinnlig ämneslärare, övningslärare (jfr nedan

sid. 55) och övningsskollärarinnor. En mindre, helst ingen skillnad borde råda i avlöningsförmåner

mellan ogift manlig och kvinnlig lärare, möjligen så stor som betingas

av att den senare pensioneras tidigare än mannen.

Fyra medlemmar av samma seminariekollegium (adjunkterna Karlgren

och Cederbom, övningslärarna Almqvist och Lundqvist) önska överhuvud sluta

sig till kommitténs förslag i fråga om avlöning, men önska en revision av

en del bestämmelser särskilt i syfte, att lönebeloppen för kvinnliga lärare

höjas samt lönerna för övningslärare lämpligare avvägas.

Adjunkten fru Jenny Velander vid Skara seminarium anför:

Ehuru principen lika lön för lika arbete torde vara den enda rättvisa och i längden

hållbara för varje lönereglering, torde det dock ha fog för sig att ta hänsyn till

försörjningsplikten mot maka och barn i tider, då de demografiska förhållandena visa

så många abnorma drag, såsom den låga äktenskapsfrekvensen, den ringa nativiteten,

det stora antalet utom äktenskapet födda barn, de många skilsmässorna. Fru Velander

ansluter sig därför under nuvarande förhållanden till den uppfattningen, att högre

lön bör givas familjeförsörjare än den som icke har familj; men finner däremot intet

försvar för behovsprincipen, enligt vilken mannen skulie tillerkännas högre lön än

kvinnan, även om båda ha samma villkor med avseende på kompetens, skyldigheter

och pensionsålder. Det säges, att mannen har större fysiologiska behov än kvinnan.

Det kan väl då icke vara fråga om något annat än födan, men den större kostnaden

för mannen i jämförelse med kvinnan belöper sig i ordinär hushållning enligt uppgift

icke till mera än omkring 15 kronor per år, och vid en så ringa summa kan intet

avseende fästas. Det anföres ofta, att kvinnor kunna leva på så svag kost, att en

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

man icke skulle kunna uppehålla sig på en dylik, men erfarenheten vittnar om att

dels hennes arbetsprestationer i sådant fall bli underlägsna, dels att hennes hälsa

blir undergrävd, vilket nödgar henne i stor utsträckning anlita läkarvård samt begära

lindring i tjänstgöringen och tidigare pensionsålder. Som hennes arbete på alla områden

är sämre betalt än mannens, kan hon icke heller genom verksamhet vid sidan

av sitt lärarkall skaffa medel att förbättra sina arbetsvillkor. Om hon alltså nöjer

sig med mindre än mannen, sker det på bekostnad av hennes eget bästa, men ej

mindre inverkar det ofördelaktigt på hennes arbete och således på det allmännas

gagn av hennes arbetsförmåga.

Vad angår värnplikten, synes det rättvisast, att kvinnorna jämnställdes med de

icke vapenföra männen. Det torde icke möta någon svårighet att i försvarets tjänst

använda även kvinnokraft, t. ex. för skrivarsysslor, sjukvård, inspektion och tillverkning

av föda och andra varor, omhändertagande av genom kriget faderlösa, biträde i

hem. som lida under en genom krig eller värnplikt vållad förlust av arbetskraft. Om

staten icke vill eller kan begagna disponibel kvinnokraft, så bör den icke taga detta

som anledning att försämra de kvinnliga ämbetsinnehavarnas löner.

I varje lönegrad bör således endast finnas två löneplan: ett högre för gift man

och änka med barn, ett lägre för ogift man och ogift kvinna, och detta inom alla

grupper av lärare.

Till fru Velanders yrkande på likhet mellan manlig och kvinnlig lärare

vid seminarium i fråga om såväl lön som pension och pensionsålder ansluta

sig >ett flertal» av seminariekollegiets i Skara medlemmar.

Seminariekollegiet i Göteborg yttrar:

Den av kommittén föreslagna allmänna grundsatsen, att lönebelopp för olika

tjänster skola utgå med hänsyn till vederbörande tjänstinnehavare åliggande försörjningsplikt,

finner kollegiet utgöra en sund och rättvis princip. Däremot har kollegiet

icke kunnat ge sin anslutning till de av kommittén föreslagna tre löneplaner, för gifta

manliga, ogifta manliga samt ogifta kvinnliga jämte specialbestämmelser för gifta

kvinnliga tjänstinnehavare med försörjningsplikt, främst av den anledning att kommitténs

förslag synes kollegiet innebära ett omotiverat och orättvist underbetalande

av den kvinnliga arbetskraften. Under förutsättning av en alltigenom fullt lika kompetens

för manlig och kvinnlig tjänstinnehavare hemställer kollegiet, att för seminariernas

lärarpersonal fastställas tvenne olika löneplan, det första gällande för manlig

och kvinnlig lärare med försörjningsplikt (d. v. s. manlig gift lärare samt änka, som

har barn), det andra gällande för manlig eller kvinnlig lärare utan försörjningsplikt:

skolande i bäggedera planen lönerna fastställas till sådana belopp, att den manliga

och kvinnliga tjänstinnehavarens »effektiva godtgörelse för tjänstår» (se kommitténs

huvudbetänkande, sid. 418) erhåller samma storlek.

Denna ståndpunkt, vilken även blev seminarielärarmötets i Växjö 1912

(se sid. 172), intages likaså av seminariekollegierna i Strängnäs, Falun,

Växjö (vid beräkning av den effektiva gottgörelsen för tjänstår bör hänsyn

tagas även till av mannen fullgjord värnplikt) och Lund.

Seminariekollegiet i Kalmar uttalar sin fulla anslutning till kommitténs förslag

angående avlöning av seminariernas lärare, utom vad beträffar kvinnlig

adjunkt (se sid. 56 f.) och kvinnlig lärare i teckning (se sid. 61).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seminariekollegiet i Härnösand finner de löneprinciper kommittén uttalat

sig för, rättvisa (jfr om ortstillägg nedan sid. 66).

Tecknings]äraren G. Mankell, med vilken rektor IT. Wallqvist förenar

sig, reserverar sig mot detta uttalande af följande skäl:

Frågan om premiering av och understöd till familjefäder har ej varit föremål

för nödig utredning, och frågan bör lösas i samband med lönereglering för även statens

andra tjänstemannakårer. Om en åtgärd sådan som den ifrågasatta skall vidtagas,

bör den gå efter linjen utskyldslindring, något som bör lämnas ej vid giftermåls

ingående utan i proportion till barnantalet.

Seminariekollegiet i Umeå förordar, att vid lönebeloppens bestämmande

hänsyn skall tagas till försörjningsplikten.

I olikhet mot kommittén hemställer kollegiet emellertid, att hänsyn jämväl

tages till frånvaron och förhandenvaron av barn i familjen och möjligen även till

barnens antal.

Vad förhållandet mellan den gifte manlige lärarens och den kvinnliga lärarens

avlöningsbelopp beträffar, föreslår kollegiet, att bådas avlöning bestämmes så, att den

s. k. effektiva avlöningen för tjänstår blir lika för båda. Med effektiv avlöning för tjänstår

menar kollegiet detsamma som kommittén i huvudbetänkandet sid. 418 angivit.

Sju medlemmar av seminariekollegiet i Umeå (adjunkterna Ester Middelsten

och Anna Grönfeldt, övningslärarinnorna H. Rosell, H. Hedberg, Ii. Bergström

och E. Enbom samt övningslärarinnan J. Norberg) anföra:

Inom de två löneplan, för vilka kollegiet uttalat sig, bör lönen utgå med samma

belopp för den kvinnliga tjänstinnehavaren som för den manliga, detta med iakttagande

av följande villkor: 1) att för manlig och kvinnlig seminarielärare bör stadgas

samma pensionsålder, detta enär icke någon tillräckligt bindande bevisning förebragts

för behövligheten av den kvinnliga lärarens tidigare pensionering; 2) att kvinnlig

seminarielärare bör åläggas att till änke- och pupillkassan inbetala samma avgifter

som manlig, detta emedan eljest bemälda kassa bleve lidande på hvarje tjänst, som

besattes med kvinnlig innehavare; 3) att manlig lärare, som fullgjort värnplikt, bör

erhålla sitt första ålderstillägg ett år tidigare än kvinnlig samt manlig, som befriats

från värnplikt, detta i likhet med vad Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

föreslagit.

Seminariekollegiet i Luleå, som erinrar om att kollegiet får tillfälle att

då den år 1912 tillsatta kommittén för lärarlönefrågan avslutat sitt arbete,

närmare yttra sig om de framkomna förslagen, framhåller redan nu nödvändigheten

av att, försåvitt de av folkundervisningskommittén föreslagna olika

löneplanen skulle vinna statsmakternas godkännande, de ogifta och de kvinnliga

tjänstinnehavarna måtte erhålla en bättre avlöning än som föreslagits.

Seminariekollegiet i Stockholm yttrar:

Principen lön efter arbete bör, såsom kommittén föreslagit, modifieras av hänsyn

till behov och speciellt försörjningsplikt. Men kollegiet håller före, att försörjningsplikten

icke bliver rätt avvägd, om man tager uteslutande hänsyn till huruvida

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

läraren är gift eller ogift, och förordar därför, att höjningen ökas, om icke för varje,

så för vart tredje barn, som läraren har att försörja.

I fråga om antalet löneplan ansluter sig kollegiet till det vid seminarielärarmötet

i Växjö fattade beslutet, således uttalande sig för två löneplan, ett för gifta

och ett för ogifta lärare.

Rektor Fr. Lundgren samt adjunkterna Lindblom och Eemmer uttala

sig för kommitténs förslag om tre löneplan.

Domkapitlet i Västerås yttrar angående ämneslärarnas avlöning: Ämnes
lärares

ac
Höjning

av lönerna vid seminarierna utöver dem för läroverksadjunkterna anser löning.

domkapitlet t. o. m. viktigare än skärpningen i villkoren för behörighet till adjunktstjänst

vid seminarierna, och domkapitlet uttalar därför sitt livliga gillande av kommitténs

strävanden för höjande av seminarieadjunkternas löner.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser även goda skäl föreligga för en

dylik höjning av lönerna.

Domkapitlet i Karlstad anser, att lektorslön må tillkomma seminarielärare,

men endast under förutsättning av lektorskompetens.

Domkapitlet i Luleå yttrar:

Att seminarieadjunkterna, även om de i avseende på antal tjänstgöringstimmar

väsentligen jämställas med lektorer, såsom kommittén föreslagit, även i fråga om

löneförmåner ställas högre än läroverksadjunkterna, anser domkapitlet fullt motiverat

både av deras maktpåliggande uppgifter och de föreslagna skärpta fordringarna för

behörighet. Den betydande skillnaden i kompetens mellan lektorer och seminarieadjunkter

synes dock under varje förutsättning tala emot ett fullständigt likställande

i löneavseende av dessa tjänstemän, såsom kommittén föreslagit vad den gifte manlige

seminarieadjunkten beträffar. En mellanställning mellan lektorer och adjunkter

vid de allmänna läroverken är vad som skäligen kan fordras, och domkapitlet vill

för sin del föreslå en sådan lösning gällande såväl gifta som ogifta seminarieadjunkter

(jfr ovan sid. 50 f.).

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med hvilken större konsistoriet

förenat sig, anför:

Fakulteten, som ingenting har att invända mot de av kommittén föreslagna skärpta

kompetensvillkoren, ställer sig däremot tvekande om icke de löneförmåner, som efter

kommitténs förslag skulle bjudas utom vanlig adjunktslön, äro för små. Skall man

kunna räkna på att vid seminarierna få en verklig elitkår av lärare och lärarinnor,

torde seminarieadjunkternas löneförmåner böra ställas lika med eller åtminstone mera

närma sig de allmänna läroverkens lektorslöner, än kommittén föreslagit. Seminarierna

kunna och böra på både lägre och högre stadier — med dessa högre stadier

avser fakulteten de gymnasiala överbyggnader, som fakulteten föreslagit böra upprättas

vid vissa seminarier — närmast jämföras med provårsläroverken, och de föreslagna

högre löneförmånerna för seminarieadjunkter och (på det högre stadiet) seminarielektorer

kunna jämföras med de särskilda arvoden, som tillkomma handledare i provåret.

Lektor Carlsson i Strängnäs framhåller det trängande behovet av höjda löner.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Anser sig dock böra påpeka, att den de! av en eventuell löneförhöjning, som

skulle komma att utgå för att locka de bättre lärarkrafterna över till seminarierna,

därför att platserna vid dessa bleve bättre avlönade, finnes ingen anledning att tilldela

de lärare, som redan äro vid seminarierna anställda och som icke uppfylla de

nya högre kompetensvillkor, vilka anses böra uppställas, då motivet till denna eljest

obehövliga statsutgitt beträffande dem icke föreligger.

Seminariekollegiet i Göteborg framhåller önskvärdheten av att grundlönerna

i det andra av de båda av kollegiet förordade luneplanen, d. v. s.

det för manlig och med visst avdrag även för kvinnlig lärare utan försörjningsplikt

gällande (se ovan sid. 53) måtte något höjas, så att de komma

att uppgå till förslagsvis 7/s av grundlönen i det första löneplanet, vilket

skulle gälla för lärare med försörjningsplikt samt att ålderstilläggen i båda

löneplanen fixeras till fyra å 500 kronor.

Seminariekollegierna i Växjö och Lund anse, i överensstämmelse med

seminarielärarmötets i Växjö uttalande, att grundlönen i det andra av de

båda löneplan, för vilka även dessa kollegier uttalat sig, bör utgå med 7/s

av grundlönen i första löneplanet. Adjunkten fru J. Velander i Skara synes

även ansluta sig till denna mening.

Seminariekollegierna i Växjö, Lund och Göteborg föreslå vidare, att

den ogifta ämnesläraren (manlig och kvinnlig) måtte få räkna lika många och

lika stora lönetillägg som den gifta ämnesläraren (jfr kommitténs förslag sid.

426, 428).

Seminariekollegiet i Linköping förordar, att lönen för ogift adjunkt bör

bestämmas till 3,500 kronor, med tre ålderstillägg, och sålunda stiga till 5,000.

iSeminariekollegiet i Landskrona anför:

Mot förslaget till lönebelopp för gift manlig adjunkt har kollegiet intet att invända.

Men de för ogift manlig adjunkt föreslagna lönebeloppen synas väl njuggt

tilltagna, därest folkskoleseminarierna skola hava utsikt att kunna draga till sig och

behålla framstående lärarkrafter. Dessa lönebelopp borde höjas till en begynnelselön

som med 500 kronor överstege lönen för manlig adjunkt vid allmänt läroverk;

dock torde det vara tillräckligt med tre löneförhöjningar ä 500 kronor.

Under förutsättning att av kvinnor endast filosofie magistrar erhålla kompetens

till seminarieadjunktsbefattningar och att ovanstående förslag om höjda löner för ogift

manlig adjunkt blir realiserat, synas de av kommittén för kvinnliga adjunkter före-,

slagna lönerna väl låga, detta vid jämförelse dels med de löner, som av kollegiet

önskas för ogifta manliga adjunkter, dels med dem, som föreslagits för vissa kvinnliga

övningslärare (kvinnlig lärare i gymnastik skulle i begynnelselön erbålla 2,340

kronor, den i musik 2,430 kronor, detta ofta redan vid 24 års ålder, medan kvinnlig

adjunkt med sin vida längre och dyrbarare förberedelse och vid cirka 4 5 5 år

senare inträdande fast anställning skulle erhålla blott 2,600 kronor). Kollegiet föreslår

som begynnelselön för kvinnlig adjunkt 2,800 kronor, vartill borde komma tre

ålderstillägg om 500 kronor.

Seminariekollegiet i Kalmar anser, att någon höjning av lönen bör ifråga
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

komma för kvinnlig seminarieadjunkt, helst med hänsyn till den av kollegiet

förordade höjningen av kompetensen till full likställighet med manlig adjunkts.

Seminariekollegiet i Umeå yttrar:

Under förutsättning av bifall till kollegiets förslag att ämneslärartjänsterna vid

seminarierna på sätt kollegiet förordat (se sid. 40) göras till lektorat, hemställes, att

inanlig seminarielektor erhåller lika avlöning som den, vilken vid snart stundande

lönereglering kommer att tillerkännas lektor vid allmänt läroverk. Beträffande kvinnlig

ämneslärare jfr kollegiets allmänna uttalande sid. 54.

Seminariekollegiet i Göteborg understryker vidare, vad kommittén med

hänsyn till en framtida lönereglering för de allmänna läroverkens lärarkår

hemställt, att nämligen i samband därmed sådana förändringar måtte vidtagas

i bestämmelserna om seminarielärarnas löner, att de syften, som motiverat

kommitténs förslag till löneförbättring för dessa lärare, måtte bliva på

fullt tillfredsställande sätt tillgodosedda.

Seminariekollegierna i Linköping, Växjö och Lund föreslå, att det första

lönetillägg, som kommittén föreslår skola tillfalla ogift rektor, må bortfalla,

och att hans lön från början höjes med motsvarande belopp, samt att ogift

rektor i likhet med den gifte erhåller sitt lönetillägg efter 10 års tjänstgöring.

.

Seminariekollegiet i Umeå hemställer, att manlig rektor vid folkskoleseminarium

måtte med avseende på löneförmåner likställas med rektor vid

högre allmänt läroverk. Beträffande kvinnlig rektor hänvisas till kollegiets

allmänna uttalande ovan sid. 54.

Seminariekollegierna i Strängnäs, Växjö och Lund framhålla särskilt,

att underlaget för pension bör höjas i mån av lönebeloppens höjande. Seminariekollegiet

i Växjö anser vidare, att det bör tagas under övervägande,

huruvida ej de för erhållande av full pension för rektor och ämneslärare

föreskrivna tjänståren böra bestämmas till 30 i stället för 35, samt påyrkar,

att rektors bostadsförmån bör medtagas i beräkningen av lönebelopp

som underlag för pension.

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar:

Med hänsyn till seminariearbetets krav vore det önskligt. att pensionsåldern för

manlig lärare vid seminarium sattes till 60 levnads- och 30 tjänstår, i enlighet med

Sveriges allmänna folkskollärareförenings med fleres därom uttalade mening, samt

att pensionsåldern för kvinnlig lärare finge stanna vid 55 levnads- och 25 tjänsteår,

i enlighet med vad som härutinnan bestämts genom lagen av den 11 oktober 190/

för kvinnlig ämneslärare; i varje fall konungen eller den myndighet, som har att bevilja

avsked, obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge tjänstinne
8
-

Rektors ailärling.

Ärnneslårares

och rektors

pensionering.

s. 58 Kontrollera mot PDF

övnings
lärares
avlöning
-

58

havaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna. I

varje fall anser kollegiet, att rättighet att avgå med avkortad pension bör medgivas

för manlig lärare vid 60 levnads- och 30 tjänstår och för kvinnlig vid respektive 55

och 25 år.

Adjunkten fröken Aug. Westerberg har härifrån skiljaktig mening:

i likhet med kommitténs förslag önskar adjunkten Westerberg för de kvinnliga adjunkterna

en stadgad pensionsålder av 60 år, men därjämte rättighet att — med något

reducerad pension — avgå vid uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår. Som motivering

för pensionsålderns höjning för de kvinnliga seminarieadjunkterna framhåller

fröken Westerberg, dels att den förbättrade ekonomiska ställning, som desamma enligt

kommittéförslaget hava utsikt att erhålla, torde komma att visa sig ha en gynnsam

inverkan i avseende på arbetsförmågans vidmakthållande, dels ock att själva arbetet

hädanefter måste bliva mindre betungande, då adjunkterna erhålla undervisningsskyldighet

endast i sådana ämnen, vari de bedrivit grundliga akademiska studier.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar fullkomligt den åsikt, som av kommittén

uttalats i fråga om en höjning av de kvinnliga seminarieadjunkternas

pensionsålder.

Jfr fru Velanders och ett flertal kollegiemedlemmars i Skara yrkande sid. 52 f.

Seminariekollegierna i Skara, Växjö och Lund ansluta sig till följande

uttalanden, som gjordes vid seminarielärarmötet i Växjö 1912:

Det må tillses, att övningslärarna, särskilt vid enkelseminarium, erhålla en tryggare

ställning, än den kommittén tillförsäkrat dem.

En viss grundlön, oberoende av timantalet, bör fastställas för dem samt ålderstilläggen

göras lika stora som för övningsskolans lärare (d. v. s. 400 kronor).

Rättighet bör tillerkännas dem att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig

till godo föregående ordinarie tjänstgöring även vid andra statens eller statsunderstödda

anstalter än seminarierna.

Seminariekollegiet i Uppsala uttalar likaså:

Lönen för övningslärarna bör utgå från en viss grundlön i förhållande till deras

tjänstgöring med visst timantal och med hänsyn till utbildningstid och arbete; ålderstilläggen

böra vidare utgå i lika många grader för övningslärarna som för ämneslärarna;

även föreslås, att ålderstilläggen utgå, om ej till samma storlek som för

ämneslärarna, så dock ej med lägre belopp än 400 kronor, vilket kommittén föreslagit

för övningsskolans lärare.

Seminariekollegiet i Linköping framhåller, att grundlönen för övningslärarna

icke uteslutande bör beräknas efter timantal, utan efter behov, samt

att övningslärarnas löner i allmänhet behöva höjas.

Seminariekollegiet i Falun hemställer:

att en bestämd grundlön fastställes för alla övningslärare oavsett antalet timmar

och att denna lön beräknas på samma sätt som för lärarna vid seminariets övningsskola;
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

att ålderstilläggen för övningslärarna må bestämmas till samma belopp som för

lärarna vid seminariets övningsskola (400 kr );

att övningslärarna för extra tjänstgöring få tillgodoräkna sig ersättning efter stigande

löneskala efter samma princip som vid de allmänna läroverken;

att övningslärarna i likhet med adjunkter och övningsskollärare må få räkna

sig till godo föregående ordinarie tjänstetid för uppflyttning i högre lönegrad vid

övergång till motsvarande tjänst vid seminarium.

Jfr även nedan.

Seminariekollegiet i Landskrona anför:

Kommitténs grunder för beräkningen av grundlöner synas kollegiet väl schablonmässiga.

Den har icke tagit vederbörlig hänsyn till förberedelsetidens längd och

kostbarhet. Teckningslärare få ju efter avslutad allmänbildande kurs genomgå först

en 2-årig förberedande, sedan en 3-årig utbildningskurs, musiklärare cirka 4-årig kurs

och detta i Stockholm, varjämte för dessa ämnen krävas utpräglade särskilda anlag.

För andra övningslärare är utbildningen både kortare och billigare. Kommittén har

icke heller visat sig mån om att göra dessa befattningar bättre avlönade än motsvarande

vid de allmänna läroverken. Slutligen synes staten böra, såvitt ske kan,

avlöna sina tjänstinnehavare så, att de kunna av tjänsten hava sin nödtorftiga bärgning

utan att vara beroende av biförtjänster, som kanske icke stå till buds i seminariestaden.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Kollegiet vill i detta sammanhang hänvisa till vad kommittén anfört rörande

den traditionella, men med hänsyn till utvecklingen alldeles icke hållbara uppdelningen

av seminariets ämnen i läro- och övningsämnen. Detta befinnes så mycket

mera berättigat, som utbildningen av blivande lärare i t. ex. teckning, musik och gymnastik

nödvändigtvis torde böra baseras på en fullt vetenskaplig grundval. Det hade

därför varit lyckligast, om kommittén i överensstämmelse med dess uttalade uppfattning

samt de grundsatser, som tillämpas t. ex. i Finland och som i vårt land nyligen

hävdats för gymnastikens vidkommande av kommittén för omorganisation av gymnastiska

centralinstitutet i den 7 mars 1912 avgivet underdånigt betänkande, hade

föreslagit, att dessa ämnens representanter i löneförhållanden och tjänstetillsättning

skulle likställas med adjunkterna. Det skulle då varit möjligt att, lättare än vad

som nu torde bliva fallet, erhålla väl kvalificerade, modernt skolade lärarkrafter.

Vad som ovan sagts torde emellertid knappast vara tillämpligt i fråga om ämnena

slöjd och trädgårdsskötsel. Jfr nedan sid. 60.

Efter att ha framhållit denna principiella ståndpunkt — till vilken även

seminariekollegiet i Falun ansluter sig — gör kollegiet i avseende på kommitténs

förslag angående övningslärarnas ålderstillägg följande anmärkning.

Intet vägande skäl föreligger för bibehållande av det nuvarande heloppet. 200

kronor. Den omständigheten att ett avita förhållande består vid de allmänna läroverken

utgör ingen anledning för samma förhållandes bibehållande vid omorganiserade

seminarier, så mycket mindre som kungl. överstyrelsen för rikets allmänna läroverk

beträffande gymnastiklärarna redan år 1909 föreslagit ålderstillägg å 300 kronor. Det

lär icke kunna anses rättvist, att en övningslärare, med längre utbildning än en

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

övningsskollärare och med en tjänstgöring, som i flertalet fall ingalunda är mindre

maktpåliggande än dennes, erhåller lägre slutlön än nämnda övningsskollärare. Skulle

de av kommittén föreslagna lönesatserna antagas oförändrade, skulle det t. ex. för en

folkskollärare, som samtidigt innehar musiklärarkompetens, innebära ekonomisk uppoffring

att utbyta en övningsskollärartjänst mot musiklärarbefattning. Kollegiet hemställer

(i likhet med kollegierna i Skara, Falun, Växjö och Lund, se ovan), att ålderstilläggen

för övningslärarna måtte fastställas till samma belopp och antal som för övningsskollärarna.

Även hemställer kollegiet — i likhet med kollegiet i Falun — att övningslärare

för extra tjänstgöring få tillgodoräkna sig ersättning efter stigande löneskala,

detta i överensstämmelse med den av läroverksöverstyrelsen i nämnda utlåtande hävdade

ståndpunkten.

Seminariekollegiet i Umeå yttrar:

Beträffande övningslärare såväl som övningsskollärare samt extra och vikarierande

lärare finner kollegiet, att rättvisa och billighet bjuda, att vid avlöningens bestämmande

vederbörlig hänsyn tages bland annat även till den för olika slag av lärare

olika längden av utbildningstiden och därmed förenade kostnader. Enligt kommitténs

förslag skulle däremot t. ex. manlig musiklärare och manlig slöjdlärare ha

lika stor avlöning för timme, i trots av att den förres utbildning är oerhört mycket

dyrare än den senares.

Seminariekollegiet i Luleå yttrar:

Kollegiet vill framhålla nödvändigheten av att övningslärarna, särskilt vid enkelseminarierna,

beredas en tryggare ställning än den kommittén tillförsäkrat dem.

En viss grundlön, oberoende av timantalet, bör fastställas, och ålderstilläggen

böra göras lika stora som för övningsskolans lärare.

Seminariekollegiet i Stockholm anför:

Då kommittén, såsom sig bör, gjort stor skillnad mellan å ena sidan ämnesläramas,

å andra sidan övningslärarnas löner, har tydligen principen om avlöningens

förhållande till utbildningstiden och kostnaden fått göra sig gällande. Men i fråga

om kommitténs avvägande av de olika övningslärarnas lön finnes enligt kollegiets

mening intet spår av denna riktiga grundsats, utan det är endast fråga om antalet

timmar, som ingår i vederbörande tjänstgöring. (Jfr nedan sid. 61 f.).

Då kommittén funnit skäligt föreslå, att lärare, som genom rättande av uppsatser

fått ökat hemarbete, bör få åtnjuta någon minskning i tjänstgöringstid utan

motsvarande minskning i tjänstgöringspengar, borde denna princip också fått något

uttryck vid förslag till lönebelopp för övningslärarna, men här gäller endast antalet

timmar, ej tjänstgöringens art. Hänsyn torde dock böra tagas till att även övningsämnen

kunna vara av den art, att de kräva mycket arbete utom lektionstimmarna,

såsom t. ex. huslig ekonomi och teckning. Kollegiet förordar bestämmande av en

grundlön, olika för olika tjänster, där rättvisa sådant kräver.

Vidare beklagar kollegiet, att kommittén vid sitt förslag till lönestat för övningslärarna

alldeles kastat över bord principen, att staten bör genom en jämförelsevis

hög avlöning söka draga framstående lärarkrafter till seminarierna. (Jfr nedan angående

tecknings- och musiklärare). Kollegiet hemställer, att grundlön och övriga

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

avlöningsförmåner för övningslärare vid seminarium måtte sättas minst lika högt som

för lärarna i motsvarande övningsämnen vid de allmänna läroverken, så att de kvinnliga

övningslärarna vid seminarierna erhålla samma avlöning som dessa, samt ogifta

och gifta manliga lärare erhålla högre avlöning enligt de grunder, som kommittén anfört

för bestämmande av de olika löneskalorna. Kollegiet påpekar oek vikten av att

hänsyn tages till att lönen så bestämmes, att den något så när betryggar tjänstinnehavarens

existensmöjlighet, helst det numera är förbjudet att innehava två ordinarie

befattningar på stat.

Teekningslärares

avlöning.

Seminariekollegiet i Landskrona anför:

Med utgångspunkt från ovan sid. 59 refererade allmänna ståndpunkt, föreslår

kollegiet att för kvinnlig lärare i teckning, liksom för kvinnlig lärare i sång, grundlönen

beräknas efter 100 kronor pr veckotimme, för manliga lärare i samma ämnen

högre efter samma proportion som i kommittéförslaget samt att sålunda, i enlighet

med kollegiets förslag om teckningslärares, respektive musiklärares tjänstgöring (15,

respektive 24 timmar i veckan, se ovan sid. 36) grundlönen för teckningslärarinna

blir 1,500 kronor och för sånglärarinna 2,400 kronor, med ålderstillägg och ersättning

för övertid enligt kommitténs förslag.

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar:

Höjning av kvinnlig teckningslärares lön synes alldeles nödvändig, för att seminarierna

må få fullgoda lärarkrafter, och för att dessa, åtminstone icke i högre

grad, må bliva hänvisade till extra inkomster utom seminariet. De för kvinnlig teckningslärare

av kommittén föreslagna lönebeloppen skulle i visst fall innebära sänkning

av enligt nu gällande stat utgående lön.

Seminariekollegiet i Stockholm anför:

Kollegiet vill framhålla, att tecknings- och musiklärarinnorna, vilkas utbildningstid

utgöres av för den förra 5 år, för den senare minst 4 år, icke gärna kunna anse

sig rätt tillgodosedda med en avlöning, som beräknas efter endast 90 kronor pr

veckotimme.

Kollegiet jämför vidare, att en teckningslärarinna vid allmänt läroverk för 15

timmars tjänstgöring uppbär en grundlön av 1,400 kronor, med det förhållandet att

en teckningslärarinna vid seminarium enligt kommitténs förslag för en tjänstgöring

av 13 timmar skulle komina att uppbära endast 1,170 kronor. Därtill kommer, att

övertimmar vid de allmänna läroverken betalas med stigande löneskala i olika lönegrader,

under det övertimmar vid seminarierna skulle betalas med 90 kronor i alla

Inspektören för teckningsundervisningen i riket T. Thorén yttrar:

De av kommittén föreslagna, utvidgade och fördjupade kursplanerna i teckning

ställa helt naturligt betydligt större fordringar på seminariernas teckningslärare än

förut. Tyvärr synas dessa större fordringar icke motsvaras av några förbättringar å

samma lärares löner, ett förhållande som inspektören rättvisligen anser höra beaktas

av den nu arbetande löneutredningsnämnden.

Seminariekollegiet i Falun hemställer, att höjd’ lön måtte erhållas av

teckningslärare vid enkelseminarium såsom jämte trädgårdsläraren sämst ställd

enligt kommitténs förslag.

Detta yrkande framställes även av seminariekollegiet i Växjö.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

lönegrader. Enligt nu rådande system betalas övertimmar med 100 kronor pr veckotimme.

Kollegiet hemställer, att kvinnlig teckningslärare erhåller eu grundlön å kronor

1,600 med tre ålderstillägg, vardera å 200 kronor, efter 5, 10, 15 år, samt att hennes

arvode för tjänstgöring å extra tid måtte bli som hittills 100 kronor för år och

veckotimme.

Musikläraresavlöning.

^

Musikaliska akademien finner de av kommittén föreslagna löneförmånerna

seminarielärare i musik vara väl knappt tilltagna i betraktande av de

stora fordringar, som borde ställas på dessa lärare, och den intensiva tjänstgöring,

som borde fordras av dem, samt förordar någon höjning utöver kommittéförslaget.

Seminariekollegiet i Stockholm anför härom:

Musikläraren vid ett allmänt läroverk, som behöver blott musiklärarkompetens,

får en grundlön av 1,400 kronor för 12 timmars tjänstgöring, under det kvinnliga

musiklärare vid seminarierna enligt kommitténs förslag skulle få 2,430 kronor i begynnelselön

för 27 timmar, ehuru deras kompetens måste vara större (musiklärarexamen,

organistexamen samt pedagogisk provkurs). Kollegiet anser, att musiklärarens

grundlön bör vara 2,400 kronor (för ordinarie tjänstgöring om 24 veckotimmar) med

löneförhöjning ä 200 kronor efter, 5, 10 och 15 år samt att övertimmar må betalas

med 100 kronor för veckotimme.

Seminariekollegiernas

se ovan sid. 61, 60.

i Landskrona och Umeå framställningar härom,

Gymnastik- Seminariekollegiet i Stockholm uttalar:

lärares av— • • •

löning. Gymnastiklärarinnas avlöning bör utgöras av en grundlön, beräknad efter 100

kronor för veckotimme, således 2,400 kronor, med tre ålderstillägg, vardera å 200

kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år, samt att tjänstgöring på övertid borde honoreras

med 100 kronor för år och veckotimme.

Gymnastikläraren N. Mannerhjerta i Linköping, som anser, att gymnastiklärarens

tjänstgöring bör uppgå till 31 veckotimmar, framhåller, att

under sådana förhållanden lönen i lägsta lönegraden exempelvis för en manlig

gift gymnastiklärare bör enligt kommitténs eget förslag bliva 3,720 kronor

i stället för de av kommittén beräknade 3,120 kronor (31X120 i stället för

26X120); samt anser för övrigt, att rättvisan fordrar, att seminariets gymnastiklärare

i och med den föreslagna utsträckta tjänstgöringen ställes fullt

och helt i jämbredd med seminariets adjunkter även i avlönings- och pensionsförhållanden.

— Gymnastikläraren Danckwardt i Växjö ansluter sig till hr

Mannerhjertas framställning.

Gymnastiklärarinnan fru Lundqvist i Skara påyrkar, med hänsyn till

tjänstgöringens ansträngande beskaffenhet, att 30 minuters gymnastiklektion

måtte i löneavseende räknas lika med 45 minuters lektioner.

Slöjdlärares

avlöning.

Seminariekollegiet i Falun hemställer, att vid den av kollegiet förordade

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

grundlönens bestämmande (se ovan sid. 58) hänsyn må tagas till den längre

utbildningstid, som kräves för den kvinnliga slöjdläraren i förhållande till

den, som fordras av hennes manliga kollega.

Seminariekollegiet i Göteborg — med instämmande av kollegiet i Falun

— anför:

Därest lärare i slöjd, såväl som i trädgårdsskötsel i avseende på lön likställes

med övningsskolans lärare, skall det troligen bliva möjligt att för dessa poster vinna

lärarkrafter, som med hänsyn till allmän och pedagogisk bildning kunna anses fylla

de krav, som böra ställas på dem, som ha blivande lärares utbildning om hand.

Med de av kommittén föreslagna löneförmånerna torde detta enligt kollegiets mening

svårligen med säkerhet låta sig göra.

Slöjdlärarinnan Molin i Stockholm föreslår som grundlön för slöjdlärarinna

1,600 kronor, med en ersättning av 100 kronor pr övertimme samt

tre lönetillägg om 200 kronor efter 5, 10 och 15 år.

Domkapitlet i Skara betonar särskilt nödvändigheten av höjd lön för

läraren i trädgårdsskötsel.

Seminariekollegierna i Skara, Falun, Växjö och Lund framhålla likaså,

i enlighet med ett uttalande av seminarielärarmötet i Växjö (se sid. 173), vikten

av förbättrad ställning för dessa lärare. Kollegiet i Falun anför särskilt:

Kollegiet vill hemställa, att arvoden åt dessa lärare för skötseln av seminarieträdgården

må utgå med väsentligt högre belopp än det av kommittén föreslagna

(högst 300 kronor), därest denna trädgård har den storlek och anordning, som möjliggör

en trädgårdsundervisning enligt kommitténs förslag. Kollegiet påyrkar även.

att grundlönen för lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier må utgå efter en

veckotjänstgöring av tjugo och icke tio timmar.

Seminariekollegiet i Lund framhåller:

Där läraren i trädgårdsskötsel har vård om seminarieträdgården, vilket enligt

kollegiets mening är det enda riktiga, behöver det extra arvode av högst 300 kronor,

som kommittén föreslagit härför, där seminarieträdgården är av större omfattning, i

väsentlig grad höjas, liksom tillräckligt arbetsbiträde bör stå dessa lärare till förfogande

vid vården av trädgården.

Om seminariekollegiets i Göteborg uttalande, se ovan.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att övningslärare vid seminarierna

måtte erhålla i pension minst 75% av den högsta uppnådda lönegraden.

Kollegiet hemställer särskilt, att lärarinna i husligt arbete måtte vid uppnådda

55 levnadsår och 30 tjänstår erhålla full pension med 75% av högsta

lönegraden.

Gymnastiklärarinnan fru Lundqvist i Skara förordar, att pensionering

Lärares i

trädgårdsskötsel

avlöning.

öcnings
lärares
pension.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Öcning sskollärares

avlöning

och

pensionering.

av kvinnliga gymnastiklärare må inträda tidigare än av kommittén föreslagits,

nämligen vid 55 levnads- och 25 tjänstår eller åtminstone vid 57 levnadsocli

27 tjänstår.

Se även gymnastikläraren N. Mannerhjertas uttalande ovan sid. 62.

Seminariekollegiet i Landskrona förklarar sig ej ha något att erinra

mot kommitténs förslag i avseende på övningsskollärares avlöning och pensionering.

Seminariekollegiet i Uppsala anför:

Kollegiet anser sig böra kraftigt framhäva vikten av att övningsskollärartjänsterna

avlönas så, att deras innehavare icke på något sätt ifråga om avlöning och

pensionering komma att stå tillbaka för folkskollärarna i rikets större städer. Tvärtom

måste det med hänsyn till de större fordringar, som ställas på lärarna i övningsskolan

i jämförelse med lärarna i folkskolan, och de mera omfattande och maktpåliggande

uppgifter, som de ha att fylla, anses rättvist, att övningsskollärarnas lön

sättes högre än övriga folkskollärares. Särskilt föreslå kollegiets övningsskollärare,

att ett 4:de ålderstillägg måtte komma övningsskollärarna till godo, detta av följande

skäl: seminariets ämneslärare åtnjuta fyra ålderstillägg; kollegiets övningslärare ha

uttalat sig för erhållande av ett dylikt 4:de ålderstillägg; och rikets folkskollärare ha

i sin nyligen till Kungl. Maj:t inlämnade petition om lönereglering likaledes hemställt

om ett 4:de ålderstillägg.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Lund ansluta sig till följande

av seminarielårarmötet i Växjö 1912 gjorda uttalande:

Med hänsyn till den omständigheten, att löneregleringen för seminariernas övningsskollärare

sannolikt blir samtidig med en blivande lönereglering för folkskollärare,

och med hänsyn därtill att dessa båda löneregleringar tämligen säkert komma

att bliva bestående för en lång tid, bör löneregleringen för övningsskollärarna betydligt

utsträckas utöver vad kommittén föreslagit, för att kommitténs önskemål beträffande

rekryteringen av denna kår må kunna förverkligas, för vilken utvidgning

ett ytterligare skäl föreligger i den omständigheten, att övningsskollärarnas avgifter

till såväl pensions- som änke- och pupillkassan ansenligt överstiga folkskollärarnas

motsvarande avgifter i de större städerna, vilka icke utkräva någon avgift för den

kommunala tilläggspensionen. Då den ifrågavarande lärarkåren betalar avgifter till

såväl pensions- som änke- och pupillkassan efter samma grunder som folkskollärarna,

böra även pensionsbeloppen för övningsskollärarna beräknas efter samma grunder som

för folkskollärarna.

Seminariekollegiet i Göteborg uttalar sig i samma riktning:

Kollegiet framhåller särskilt, att enligt kommitténs förslag övningsskollärarna

skulle komma att erlägga i avgifter till pensionskassan samt änke- och pupillkassan

årligen 227: 50 kronor, vilket belopp med kronor 149: 27 överstiger det, som för närvarande

erlägges av lärare vid Göteborgs folkskolor, oaktat pensionen där utgår med

70 % av lönen.

Biskop II. L. Ullman i Strängnäs påyrkar, att vid tillsättande av en

överstyrelse över folkundervisningsväsendet kyrkans rätt och inflytande må

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Seminariekollegiet i Luleå framhåller ävenså nödvändigheten av att lönebeloppen

för övningsskollärarna höjas utöver vad kommittén föreslagit.

Seminariekollegiet i Stockholm vill i likhet med kommittén framhålla

nödvändigheten av att övningsskollärarna erhålla högre lön än som erbjudes

rikets bäst avlönade lärare och lärarinnor i folkskolan.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö, Lund, Göteborg och Luleå uttala,

att för extra ordinarie och vikarierande lärare (Göteborg; ämneslärare) en

höjning av arvodet utöver kommitténs förslag bör vidtagas.

Seminariekollegiet i Växjö framhåller särskilt, att extra ordinarie övningslärare

bör erhålla högre lön än extra ordinarie övningslärare vid allmänna

läroverken.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Under de närmaste åren nödvändiggör organisationen av de föreslagna nya

seminarierna såväl som omorganisationen av äldre enkelseminarier till dubbelseminarier

användande av extra ordinarie adjunkter i ej ringa utsträckning. För undvikande

av alltför täta ombyten av lärare torde det därför vara nödvändigt att erbjuda

de extra ordinarie lärarna en sådan ekonomisk ställning, att seminarierna i

konkurrensen icke blott med de allmänna läroverken utan även med. de allt flera

kommunala gymnasier, som redan nu avlöna sina extra ordinarie lektorer utan formell

1 ektorskompetens med 3,000 kronor, bereddes möjlighet att förskaffa sig de bäst

kvalificerade lärarkrafterna.

Jfr även nedan om ortstillägg.

Seminariekollegiet i Umeå anför:

I allmänhet måste väl de vikarierande och extra ordinarie ämneslärarnas

avlöning sättas betydligt liögre än kommittén föreslagit, detta av hänsyn till den

utbildning de skola få kosta på sig, och den tjänst de skola förrätta. Åt extra

ordinarie kvinnlig lärare i övningsskolan föreslår kommittén 1,800 kronor i årligt

arvode, men åt extra ordinarie kvinnlig ämneslärare, i fäll full kompetens icke förefinnes,

blott 1,700 kronor. Det är dock påtagligt, att den senare väl oftast har en

dyrare utbildning än den förra. Åtminstone borde väl avlöningen för dem, som skall

uppehålla ämneslärarbefattning, tillmätas så pass stor, att man icke måtte behöva

nöja sig med personer med till och med lägre kompetens än en lärarinnas i övningsskolan.

Under hänvisning till yttranden i samma riktning av seminariekollegierna

i Umeå och Luleå betonar domkapitlet i Luleå, att de föreslagna dyrortstillläggen

för att fylla sin bestämmelse måste anslås till avsevärt högre belopp

än kommittén funnit nödigt. För seminarierna i Umeå och Luleå finner domkapitlet

500 kronor i varje lönegrad vara ett minimum.

Seminariekollegiet i Umeå anför beträffande förhållandena i Umeå och Luleå:

Det är icke blott de högre prisen på åtskilliga förnödenheter och den av det

långa vintermörkret samt den långa och stränga vinterkylan betingade större åtgången

9

Extra ordinarie

och

vikarierande

lärare.

Ortstillägg.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bibliotekaries

arvode.

Seminarieläkares

arvode.

Arvode för

ef t erpröf ning.

Allmänna

uttalanden.

Förhållande

till kyrkan.

på vissa artiklar, som kan motivera en högre avlöning, utan även de resor, som den

i övre Norrland tjänstgörande läraren för att stärka sin kroppsliga hälsa och motverka

följderna av en viss andlig isolering måste företaga, kräva betydande belopp.

Att lärare ganska högt taxera de ökade utgifter och de mångahanda umbäranden,

som möta en här bosatt lärare, framgår af den ovillighet att söka tjänster i övre

Norrland, vilken ofta kommer i dagen. Kollegiet föreslår, att gift manlig rektor måtte

erhålla 500 kronor i ortstillägg, vikarierande och extra lärare 300 kronor och övriga

lärare belopp, liggande mellan dessa.

Seminariekollegiet i Härnösand anför:

Kollegiet uttalar enhälligt den åsikten, att det dyrortstillägg, som enligt kommitténs

förslag skulle komma lärarna vid seminarierna i Umeå och Luleå till del,

även borde få åtnjutas av seminarielärarna i Härnösand, då levnadskostnaderna därstädes

knappast torde vara mindre än i Umeå och Luleå och särskilt vad skatten

beträffar Härnösand för närvarande torde vara rikets mest betungade stad.

Seminariekollegiet i Göteborg betonar nödvändigheten av att i städer,

där kommunalt ortstillägg utgår till de allmänna läroverkens extralärare, arvodet

till seminariernas extra ordinarie lärare måtte höjas med motsvarande

belopp.

Seminariekollegierna i Linköping, Falun, Umeå och Stockholm föreslå,

att seminariernas bibliotekarie i likhet med allmänna läroverkens måtte åtnjuta

ett visst arvode olika allt efter arbetets olika omfattning. Även seminariekollegiet

i Skara föreslår, att bibliotekarien utom två timmars minskad

tjänstgöring även måtte erhålla pekuniär ersättning i de fall hans arbete

skulle bli särskilt betungande.

Seminariekollegierna i Strängnäs och Växjö påpeka nödvändigheten av

en betydlig höjning av seminarieläkarens arvode.

Seminariekollegiet i Umeå förordar särskilt arvode för de lärare, som

skola examinera i föreslagen efterpröfning (stadgeförslagets § 68).

Kap. VI. Seminariernas styrelse.

(Sid. 471—497 i huvudbetänkandet).

Domkapitlet i Västerås anför:

Nödvändigheten av den ifrågasatta ändringen i seminariernas styrelse är enligt

domkapitlets mening icke motiverad. Behov av en centralstyrelse för vårt folkundervisningsväsende

torde icke existera. Kommittén framhåller själv den förtjänstfulla

verksamhet, som å ena sidan domkapitlen, å den andra sidan folkskolebyrån i kungl.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

ecklesiastikdepartementet utövat till fromma för folkundervisningen. Under sådana

förhållanden torde ingen fara föreligga i ett uppskov tillsvidare med alla ändringar i

i seminariernas ledning. Det torde också anses lyckligast, att utbildningsanstalterna

för folkskolans lärare lyda under samma ledning som folkskolan. Om så är, kan

det icke anses riktigt att skapa nya styrelseformer för seminarierna, innan man är

fullt på det klara med, hurudan ledning som är önskvärd för folkundervisningen. Därjämte

lärer väl icke seminariernas styrelse kunna tagas ifrån de kyrkliga organen,

innan man skapat bestämda former, varigenom kyrkan tillförsäkras tillbörligt inflytande

på religionsundervisningen och den religiösa fostran vid seminarierna. Det kan

naturligtvis icke vara varken kommitténs eller statsmakternas mening, att då en statskyrka

finnes, hindra lienne från fullgörande av sina funktioner på ett så viktigt område.

Den inre reformen vid seminarierna bör för övrigt kunna genomföras lättare

och jämnare, om icke samtidigt företages en ändring i deras styrelse.

Domprosten J. N. Rexius i Göteborg, med vilken biskop E. H. Rodhe

förenar sig, yttrar:

Då det för vårt folks kristliga uppfostran är av största vikt, att det närmaste

samband äger rum mellan vår kyrka och vårt folkundervisningsväsen, och då det

föreslagna inrättandet av överstyrelse och lokalstyrelser för seminarierna är ett steg

till upplösning av det samband mellan kyrkan och folkundervisningsväsendet, som

ännu är kvar, samt då ett eventuellt behov av verksammare central ledning av seminarierna

helt visst skulle kunna fyllas genom förstärkning av arbetskrafterna inom

folkskolebyrån, så förordas, med avstyrkande av kommitténs förslag om överstyrelse

och lokalstyrelser, att vad hittills varit stadgat angående överinseende över ifrågavarande

läroanstalter må fortfarande bliva gällande.

Seminariekollegiet i Strängnäs ansluter sig till följande uttalanden, som

gjordes av seminarielärarmötet i Växjö 1912:

Sambandet mellan Sveriges folkkyrka och de anstalter, där dennas folkskollärare

utbildas, bör bevaras. Fullödiga uttryck för detta samband böra finnas i seminariernas

organisation. Samma befogenhet i fråga om kristendomsundervisningen och

kristendomslärares tillsättande, som enligt läroverksstadgan tillkommer stiftets biskop

vid de allmänna läroverken, bör också tillkomma honom vid seminarierna.

Det sistnämnda yrkandet framställes även av domkapitlen i Uppsala, Linköping,

Skara, Lund och Luleå samt seminariekollegierna i Växjö, Lund, Umeå

och Luleå. Seminariekollegiet i Landskrona uttalar, att stiftets biskop eller

den han i sitt ställe förordnar, bör utöva tillsyn över kristendomsundervisningen

vid seminarierna. Uttalanden av biskop E. Lönegren i Härnösand

och professor O. Holmström i Lund gå i samma riktning.

Domkapitlen i Skara, Västerås och Visby samt biskoparna Ullman och

Billing hemställa, i senare avgivna yttranden angående kommitténs betänkande

II, rörande skolöverstyrelse, att stiftets biskop måtte äga avgiva yttrande

före utnämning av kristendomslärare och jämväl före utnämning av

rektor, enär denne med hänsyn till de blivande lärarnas fostran intoge en

synnerligen betydelsefull ställning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Överstyrelse.

hävdas genom att åtminstone en medlem däri insättes på direkt kyrklig väg

(t. ex. genom kyrkomötet); denne skulle då som högsta instans bestämma

över kristendomsundervisningen i seminarier och folkskolor.

Rektor A. B. Lundblad i Karlstad anser det nödvändigt, att seminariernas

eventuella överstyrelse och eventuella lokalstyrelser bliva så kvalificerade,

att genom dem renlärigheten tillgodoses.

Biskop E. Lönegren anför:

Därest domkapitlen berövas sitt medinflytande i seminariernas ledning, bör man

också tillse, att de icke vidare beliöva utöva någon disciplinär makt över seminariernas

lärare, då det verkar både oformligt och föga tilltalande, att, såsom fallet är

med läroverken, en myndighet, som ställts utanför ledningen, skall åläggas att utföra

rättegång och utöva bestraffning gentemot lärarpersonalen.

Om förhållandet till kyrkan se för övrigt kap. I, 1 och där (sid. 10)

gjorda hänvisningar.

Följande myndigheter förorda kommitténs förslag om inrättande av en

överstyrelse för rikets folkundervisningsväsen: länsstyrelserna i Örebro och

Västerbottens län, seminariekollegierna i Uppsala, Göteborg, Härnösand samt

adjunkten Waller i Kalmar. Domkapitlet i Visby, länsstyrelsen i Nyköpings

län och seminariekollegiet i Strängnäs (i överensstämmelse med seminarielärarmötets

i Växjö 1912 uttalande, se nedan sid. 174) hava uttalanden av

innebörd att de ej hava något att invända mot förslaget.

Att frågan (vid tiden för avgivande av yttrande) föreligger i allt för

outrett skick för att förslaget skulle kunna upptagas till prövning eller tillstyrkas,

framhålla domkapitlen i Uppsala, (har i och för sig intet att invända

mot förslaget), Linköping, Lund, Luleå, Stockholms stads konsistorium (finner

det mindre lyckligt, att förslaget om seminariernas omorganisation fastknutits

vid detta vittutseende förslag), biskop E. Lönegren i Härnösand (en överstyrelse

synes »helt enkelt monströs» utan kraftigt utvecklade kretsstyrelser),

professor Hj. Holmqvist i Lund, seminariekollegierna i Kalmar (förutom adjunkten

Waller bestämt förhindrat att tillstyrka), Umeå (vill emellertid ej

avvisa tanken på en överstyrelse) och Luleå, samt adjunkterna F. Björnståhl

och Hj. Nordin i Linköping. I senare avgivet yttrande angående kommitténs

betänkande II, rörande skolöverstyrelse, yttrar domkapitlet i Uppsala, att det

vore av synnerlig vikt, att centralisationen beträffande seminariernas styrelse

till seminariernas fördel icke drives för långt.

Avstyrkande yttra sig domkapitlen i Västerås (tills vidare bör ingen annan

ändring ske i folkskoleseminariernas styrelse än en nödig förstärkning av

folkskolebyrån i kungl. ecklesiastikdepartementet; jfr ovan sid. 66 f.), Kalmar

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

(hänvisar likaså till nödiga förändringar av folkskolebyrån) samt domprosten

E. Ekedahl i Växjö.

Biskop G. Billing i Lund anför:

Gagnet av centralisation i fråga om vårt folkskoleväsende torde vara tvivelaktigt,

och biskopen fruktar, att en överstyrelse skulle få en mer eller mindre utpräglad

byråkratisk karaktär.

Skulle emellertid en sådan anses nödvändig, betonas vikten av att icke till

överstyrelsen måtte hänskjutas sådana ärenden och avgöranden, som med mindre

omfång, färre skrivelser och med större förmån kunna anförtros åt någon vederbörande

på närmare håll.

Tanken på en förstärkning av folkskolebyrån inom kungl. ecklesiastikdepartementet

såsom ersättning för den föreslagna överstyrelsen framkastas,

förutom av domkapitlen i Västerås och Kalmar, även av domkapitlet i Luleå

(byråns utvidgande och anställande i densamma av en seminarieinspektör)

samt seminariekollegierna i Kalmar och Luleå.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län samt lektor H. Petrini

i Växjö anse, att seminarierna böra förläggas under samma överstyrelse som

allmänna läroverken.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att även de av kommittén före- LokahtyreUe.

slagna lokalstyrelserna kunna bliva till nytta, ehuru deras befattning med

seminarierna bör gå mindre i detalj än vad kommittén avsett.

Länsstyrelsen i Västmanlands län giver sitt erkännande åt den offentlighet

och kontroll, som kommittéförslaget även genom den föreslagna lokalstyrelsen

vill skänka seminarierna.

Adjunkten fru J. Velander i Skara instämmer i kommitténs förslag om

lokalstyrelse, men önskar, att den tredje ledamoten under alla förhållanden

utses av vederbörande landsting. Adjunkten G. Linder och vikarierande

adjunkten A. Linder i Landskrona ansluta sig till kommitténs förslag.

Länsstyrelserna i Nyköpings, Örebro och Gävleborgs län ställa sig tveksamma

mot förslaget om lokalstyrelse. Den sistnämnda länsstyrelsen förordar

i stället en väl organiserad centralstyrelse och en kraftig inspektion.

Länsstyrelsen i Nyköpings län yttrar:

Om en särskild lokalstyrelse skall inrättas, bör rektor visserligen vara föredragande,

men ej sekreterare. Skall lokalstyrelsen ha betydelse, måste »lekmannaelementet»

därinom förstärkas och sekreteraren ej tagas bland seminariets personal.

Den föreslagna av fem personer bestående lokalstyrelsen avstyrkes av följande

myndigheter: domkapitlen i Uppsala (jfr sid. 71), Linköping, Skara

(i alla händelser för närvarande), Västerås, Växjö, Göteborg, Karlstad, Kalmar.

Luleå (annorlunda, om lokalstyrelserna tillika skulle utgöra kretsstyrelser för

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

folkskoleväsendet), Visby (åtminstone för närvarande), Stockholms stads konsistorium,

biskop E. Lönegren, professor O. Holmström i Lund, seminariekollegierna

i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Växjö, Jjund, Landskrona (reservation

av adjunkt G. Linder och vikarierande adjunkt A. Linder), Göteborg,

Kalmar, Härnösand, Umeå och Luleå. — Lektor Petrini i Växjö anser

lokalstyrelse onödig; likaså eforus och inspektor. Biskop G. Billing betvivlar

gagnet av en lokalstyrelse.

Som motivering för avstyrkande av kommitténs förslag framhållas från

olika håll följande synpunkter:

Tillräckliga skäl ha icke förebragts för införandet av en så vidlyftig styrelseapparat;

den föreslagna lokalstyrelsens uppgift skulle bli obetydlig, men dock tillräcklig

att göra rektors ställning oangenäm; en dylik styrelses införande skulle säkerligen

medföra en mängd onödiga skriverier om jämförelsevis obetydliga ärenden,

varigenom särskilt den i styrelsen föredragande och protokollförande seminarierektorns

tid skulle i onödan tagas allt för starkt i anspråk. I allmänhet framhålles ock, att

en betydande del av de åligganden, som i stadgeförslaget tilldelats lokalstyrelsen,

med fördel kunna lämnas åt dels den centrala ledningen, dels rektor och kollegium.

Att som närmaste ersättning för den föreslagna lokalstyrelsen en av

Kungl. Maj:t utsedd inspektor måtte finnas vid varje seminarium, föreslå:

domkapitlen i Göteborg (reservation av lektorerna Österberg, Hellquist, Hedelius

och Lönborg, jfr nedan) och seminariekollegierna i Strängnäs, Lund,

Ijandskrona (utsedd för en tid av 5 år efter förslag av överstyrelsen, sedan

denna i ärendet inhämtat yttrande av rektor och kollegium), Göteborg, Härnösand

och Umeå. Domkapitlet i Luleå föreslår, att en dylik inspektor utses

av den centrala ledningen för seminarierna, och seminariekollegiet i Luleå,

att han måtte utses av konsistoriet eller av Kungl. Maj:t. Lektor J. Österberg

i Göteborg med instämmande av lektorerna E. Hellquist, E. Hedelius och <S.

Lönborg föreslår, att inspektor måtte utses av överstyrelsen, då denna själv

bör utse de organ eller mellanhänder, som den finner för sig mest lämpliga

vid utövandet av sitt överinseende över seminarierna.

Domkapitlen i Linköping och Växjö samt seminariekollegierna i samma

städer förorda likaså en av Kungl. Maj:t utsedd inspektor. Skulle emellertid

en kollegial lokalstyrelse anses behövlig, föreslå dessa myndigheter, att densamma

måtte komma att bestå av endast tre medlemmar (ej fem, såsom

enligt kommitténs förslag), nämligen: en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot (utsedd

för 5 år, med för samma tid utsedd suppleant: Växjö domkapitel och

seminariekollegium), biskopen eller den han i sitt ställe förordar (för en tid

av 5 år, med ävenså av biskopen utsedd suppleant, eller konsistoriets tjänstförrättande

ordförande: Växjö domkapitel och seminariekollegium) samt seminariets

rektor (eller den hans tjänst förrättar: Växjö domkapitel och seminariekollegium).

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Domkapitlet i Skara anser likaså, att om en kollegial lokalstyrelse skall

finnas, den bör bestå av blott dessa tre ledamöter, samt framhåller särskilt,

att om det annars är önskvärt, att seminarieledningen hålles utanför de politiska

partierna, landstingen, som ju numera sammansättas efter politiska

partihänsyn, icke böra influera på seminariernas ledning. Förslaget om en

lokalstyrelse på tre personer framställes även såsom villkorligt förslag av

domkapitlet i TJppsala (vid förfall för biskopen, om han själv är styrelseledamot,

må tjänstförrättande ordföranden i konsistoriet i hans ställe inträda).

Domkapitlet anser emellertid, att kommittén icke anfört något verkligt skäl

för sitt förslag, att domkapitlens hittillsvarande befattning med seminariernas

styrelse skall upphöra.

Det nämnda förslaget om en lokalstyrelse på tre personer framställes

såsom icke villkorligt förslag av seminariekollegierna i Skara (reservation av

adjunkt J. Veländer) och Stockholm (dessutom två suppleanter) samt seminarierektor

A. B. Lundblad i Karlstad.

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att om en lokalstyrelse anses behövlig

för varje seminarium, den sammansättes av följande fem personer: en

av Kungl. Maj:t utsedd ledamot, som tillika är ordförande, seminariets rektor,

en av vederbörande konsistorium utsedd ledamot, en ledamot, som kollegiet

inom sig väljer, samt en ledamot utsedd av kommunalstyrelsen i den stad.

vari seminariet är beläget.

Att domkapitlen fortfarande måtte fungera som lokalstyrelse för seminarierna,

förorda: domkapitlen i Uppsala, Västerås (se ovan sid. 66 f.), Karlstad

(vid seminariefrågors behandling kunde seminarierektor eller annan lämplig representant

för seminariet adjungeras; vid en eventuell ombildning av domkapitlen

bör tillses, att den sakkunskap, som seminarie- och folkskoleväsen kräver,

blir företrädd), domkapitlet och seminariekollegiet i Kalmar (ett i någon mån

reformerat domkapitel kan med bibehållande av våra bästa traditioner bliva en

mycket god lokalstyrelse för seminarierna), domkapitlet i Visby, Stockholms

stads konsistorium, biskop E. Lönegren (anser att domkapitlen jämte en ganska

självständig rektor — dessutom inspektor, där seminarierna äro förlagda i

icke-stiftsstäder — utan tvivel torde kunna fungera tillfredsställande, isynnerhet

om vid en snar reformering domkapitlen vinna förstärkning bland annat

just av särskild målsman för folkskolans angelägenheter), professor Hj. Holmqvist

(adjungering av en seminarierektor eller annan målsman för seminarierna

och folkskolan), seminariekollegiet i Luleå samt adjunkten Hj. Nordin i Linköping

(tidsenlig omorganisation förordas).

Jämför för övrigt vad som yttrats rörande bestämmelserna om lokalstyrelse

i §§ 180 — 190 i kap. VII (sid. 104 f.).

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Rektor och

kollegium.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, seminariekollegierna i Göteborg, Landskrona

och Luleå samt seminarierektor Lundqvist i Strängnäs uttala, att enligt

kommittéförslaget rektors befogenhet blir väl mycket kringskuren. Rektor

Lundqvist påpekar, att icke ens tillsättandet och entledigandet av betjäning

eller rätt att vid eventuell försumlighet sådan varna är rektor medgiven,

utan förbehållen en fem man stark lokalstyrelse (§ 188).

Seminariekollegiet i Strängnäs instämmer i seminarielärarmölets i Växjö

1912 uttalande, att kollegiets befogenhet hör utsträckas i enlighet med kommitténs

förslag.

Kap, VII- Förslag till Stadga för statens

folkskoieseminarier.

(Sid. 498—578 i huvudbetänkandet.)

Domkapitlet i Uppsala och seminariekollegierna i Kalmar och Umeå

anse, att kommitténs stadgeförslag i det hela går väl mycket in i detaljer.

Vid härnedan följande redogörelse för ändringsförslag i avseende på de

särskilda paragraferna har icke hänsyn tagits till sådana förändringar, som

endast utgöra en konsekvens av respektive myndigheters åsikter om vissa

andra delar av kommittéförslaget. Så t. ex. har i fråga om framställda principiella

meningar angående biträdande föreståndarinna och lokalstyrelse endast

hänvisning till framställningen härom skett vid respektive §§ 86 och 184,

men ej vid övriga paragrafer, där biträdande föreståndarinna och lokalstyrelse

nämnts.

Se ovan sid. 6 f.

§ 1-

Se ovan sid. 27.

§ 2.

§ 3.

Se sid. 12 f. samt sid. 151 f.

§ 6

Se sid. 9 f.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

§. 7 .

Se vad som nedan i kap. VIII yttras om ämnena historia (sid. 119),

biologi och hälsolära (sid. 118), fysik och kemi (sid. 121). ekonomilära (sid.

122), tyska och engelska språket (sid. 125), musik (sid. 136), gymnastik

med lek och idrott (sid. 140), samt vad som anföres om vapenövning sid. 13.

§ 8.

Mom. 1 tillstyrkes uttryckligen av seminariekollegiet i Härnösand.

Seminariekollegiet i Landskrona förordar, att i mom. 2 uttrycken »seminariets

lärarkollegium» och »kollegiet» ändras till »rektor i samråd med

vederbörande lärare» (jfr ovan sid. 72). Beträffande den andra punkten i

samma mom. 2 anför seminariekollegiet i Härnösand, att sådan befrielse som

här oinnämnes enligt kollegiets mening skall kunna medgivas i alla ämnen

utom gymnastik med lek och idrott.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för § 8:

Elev vilken på sätt seminariets lärarkollegium bestämmer, visar sig liava redan

förvärvat kunskaper och färdigheter, fullt motsvarande seminariets kurs i ett eller

flera ämnen eller viss del av densamma, må, om han det önskar och vederbörande

lärare i ämnet därtill samtycker, kunna befrias från undervisningen i samma ämnen

till den utsträckning, som av kollegiet bestämmes.

§ 9.

Se sid. 31 f.

§ 10.

Se sid. 107.

§ 11.

Seminariekollegiet i Umeå förordar följande lydelse:

För varje läsår eller om så prövas lämpligt för viss del därav skall rektor

uppgöra förslag till arbetsordning, förslag till timplan och förslag till arbetets fördelning

mellan de särskilda lärarkrafterna. Om dessa förslag skall rektor höra seminarieläkaren

och kollegiet, varefter förslagen underställas inspektor för prövning och

faststållelse. Den fastställda arbetsordningen skall vara i varje lärorum anslagen.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

§ 12.

Seminariekollegiet i Landskrona anser det omöjligt att helt och hållet

undvika uppgifter till måndagen, varför slutet av mom. 1 bör ändras till:

»hemuppgifter till måndagen så vitt möjligt inskränkas.»

Seminariekollegiet i Härnösand föreslår strykande av orden: »samt till

måndagen såvitt möjligt undvikas».

Kollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 1:

Undervisningen bör så ordnas, att hemarbete för eleverna till måndagarna undvikes

eller så mycket som lämpligen ske kan inskränkes.

§ 13.

Beträttände enskilda bestämmelser i denna paragraf föreslås följande förändringar.

Seminariekollegiet i Landskrona: slutet av mom. 2 ändras till: »lärare

i ämne, där så kan behövas, vara — —»; i slutet av mom. 3 utgå orden

»eller annat»; i mom. 4 utbytes »klassföreståndare» mot »rektor».

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Stockholm: i mom. 6 utgå orden

»eller kortfattat särskilt intyg avgivas» (en minoritet i Växjökollegiet. önskar,

att hela momentet utgår).

Seminariekollegiet i Växjö föreslår beträffande kommitténs förslag i § 13,

mom. 3 om ledighet från undervisningen i och för enskilt arbete, att kommitténs

uttryck »minst två dagar» ändras till »högst två dagar».

Adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg i Linköping förorda, att mom. 3

bibeliålles från och med »Efter överenskommelse — —» samt att följande

tillägg göres till momentet:

Samma ledighet må1 också kunna medgivas grupp av elever, som gemensamt

utföra frivilligt arbete i ämnet.

Se för övrigt sid. 32.

§ 14.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att i mom. 1 orden »vilka icke lämpligen

kunna å arbetsordningen uppföras» utgå.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm föreslå, att i mom. 2 (sista

raden) orden »såvitt möjligt» utgå. Seminariekollegierna i Linköping och

Landskrona föreslå följande lydelse för raden i fråga: »dock bör han därom

lämna rektor meddelande.»

s. 75 Kontrollera mot PDF

§ 15.

75

Seminariekollegiet i Landskrona anser, att gemensamt bibliotek lätt skulle

kunna åstadkomma Jj kollision mellan lärare och elever, samt förorda skilda

bibliotek för lärare och elever.

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg till mom. 2:

»Vid varje seminarium bör även finnas ett musikbibliotek, huvudsakligen omfattande

pedagogisk musiklitteratur.»

§ 16.

Domkapitlet i Uppsala instämmer i kommitténs förslag i mom. 2 av

denna § utom med avseende på de föreslagna lokalslyrelsernas rättighet att

avgöra, vilken av sakkunniga gillad lärobok som skall komma till användning.

Valfriheten måste enligt domkapitlets mening inskränkas inte minst

av hänsyn till tros- och sedeläran.

Domkapitlet i Göteborg föreslår, att i mom. 1 seminariets lokalstyrelse

utbytes mot överstyrelse. »Som av kollegiet förordats» bör utgå. Mom. 2

bör enligt domkapitlets mening erhålla följande lydelse:

»Rektor bestämmer efter förslag av vederbörande lärare eller ämneskonferens

om införande av nya läroböcker i kristendom, dock skall rektors beslut för att bliva

gällande prövas och fastställas av biskopen i det stift, vartill seminariet hör.»

Biskop E. H. Rodhe och domprosten J. N. Rexius i Göteborg föreslå

följande lydelse för paragrafen:

»Om införande av nya läroböcker beslutar seminariets rektor, sedan vederbörande

lärare eller ämneskonferens därom framställt förslag. Dock skall, vad läroböcker i

kristendomskunskap beträffar, rektors beslut, för att bliva gällande, prövas och fastställas

av biskopen i det stift, vartill seminariet hör.»

Lektorerna Österberg och Hellquist i Göteborg föreslå följande lydelse:

Om införande av nya läroböcker beslutar överstyrelsen, sedan seminariets rektor

därom insänt förslag, som efter framställning av vederbörande lärare eller ämneskonferens

eller rektor själv av kollegiet godkänts.

Lektor Lönborg instämmer i detta förslag med särskild motivering.

Biskop E. Lönegren i särskilt yttrande protesterar mot Härnösands seminariekollegiums

mening, att en granskningsnämnd för antagande av läroböcker

i kristendom vore överflödig. Biskopen påpekar huru således en rektor,

som enligt förslaget kunde vara katolik eller mosaisk trosbekännare,

skulle kunna äga avgörandet över de böcker, uti vilka våra barns blivande

kristendomslärare skola erhålla sin undervisning i kristendom.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg till mom. 1:

dock att, vad angår läroböcker i musik, härutöver skall gälla vad i mom. 3 är stadgat,

samt att som mom. 3 införes följande bestämmelse:

Då förslag väckts om införande vid seminarium av ny lärobok i musik och lokalstyrelsen

icke är med seminariets musiklärare rörande förslaget ense, hånskjutes

frågan till särskilda sakkunniga, som på anmälan av vederbörande för ändamålet utses

av musikaliska akademien.

Som en konsekvens härav borde i mom. 2 (slutet av första punkten)

ordet »ämnen» utbytas mot »kunskapsämnen».

Seminariekollegiet i Uppsala föreslår följande lydelse för paragrafen:

»Ny lärobok antages på förslag av vederbörande ämneskonferens av rektor och

kollegium, och skall beslutet därom underställas överstyrelsens prövning.»

Seminariekollegiet i Linköping anser vederbörande kollegiums förord beträffande

införande av nya läroböcker obehövligt och föreslår följande lydelse

för mom. 1:

Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap beslutar

seminariets lokalstyrelse (skulle kommitténs förslag om lokalstyrelse falla, insättes

här »överstyrelsen» eller möjligen »rektor»), sedan vederbörande ämneskonferens (genom

rektor) därom framställt förslag.

Seminariekollegiet i Falun uttalar sig för en liknande formulering av

momentet.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår följande lydelse av mom. 1 :

Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap beslutar

vederbörande ämneskonferens i samråd med rektor.

Seminariekollegiet i Lund anser i fråga om bestämmandet av införande

av ny lärobok i annat ämne än kristendomskunskap lämpligast, att rektor

jämte vederbörande lärare i ämnet därom fattar beslut.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 1 »seminariets lokalstyrelse»

utbytes mot »rektor» och att sålunda orden »eller rektor» utgå;

vidare att orden »i annat ämne än kristendomskunskap» utgå ur mom.

1 och sålunda hela mom. 2 utgår, men att i stället till mom. 1 göres följande

tillägg:

dock att lärobok i kristendomskunskap, som icke förut är antagen vid annat

seminarium eller allmänt läroverk, icke må användas, innan den godkänts av för sådant

ändamål utsedda sakkunniga, valda på sätt därom är särskilt stadgat.

Seminariekollegierna i Göteborg och Härnösand föreslå följande lydelse

för paragrafen:

Om införande av nya läroböcker beslutar seminariets rektor, sedan vederbörande

lärare eller ämneskonferens därom framställt förslag.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Seminariekollegiet i Kalmar föreslår, att vederbörande lärare eller ämneskonferens

i samråd med rektor må bestämma om införande av nya läroböcker,

och hemställer, att om särskild apparat skall sättas i gång för bestämmande

av ny lärobok i kristendomskunskap, denna göres så enkel som

möjligt.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att mom. 1 får följande lydelse:

Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap beslutar

seminariets rektor efter kollegiets hörande.

Seminar iekollegiet i Stockholm föreslår följande lydelse för samma

mom. 1:

Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap beslutar

seminariets rektor, sedan vederbörande lärare eller ämneskonferens därom framställt

förslag.

§ 17.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för inom. 1 :

Läsåret omfattar trettionio veckor, av vilka 17 räknas till höstterminen och

tjugutvå till vårterminen. De sex sista söckcndagarna av vårterminen ägnas åt inträdesprövning

och intagning av nya elever.

Seminariekollegiet i Stockholm framhåller, att inträdesprövningen kräver

längre tid än en vecka, och föreslår dels att högst två veckor må kunna tagas

i anspråk för detta ändamål, dels att den första dagen av denna tid

skall av lärarna användas till studium av ansökningshandlingarna.

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att mom. 3 erhåller följande lydelse:

Därest omständigheterna göra det behövligt, må påsklovet kunna taga sin början

redan onsdagen före påsk efter de tvenne första undervisningstimmarna.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för samma mom. 3:

1 läsåret inräknas —---tisdag. Efter kollegiets beprövande må ledigheten

under de två söckendagarna vid pingst kunna helt eller delvis utbytas mot annan

ledighet av motsvarande längd under loppet av samma termin.

§ 18.

Seminariekollegiet i Linköping föreslår, att orden »jämte förklaring»

tillägges; detta för att ernå formell överensstämmelse med § 94.

Seminariekollegiet i Kalmar och rektor Lundblad i Karlstad ha samma

yrkande och föreslå även följande tillägg: »Efter veckans sista lärotimme

hålles en kort hön».

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse av § 18:

Varje lördag ägnas omkring femton minuter åt gemensam morgonandakt med

sång, bön och bibelläsning.

§ 19.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för inom. 1:

Vid undervisningens fördelning på undervisningstimmar beräknas liel undervisningstimme

till fyrtiofem minuter.

Seminariekollegiet i Kalmar ställer sig av rädsla för överansträngning

mycket tveksamt mot den i mom. 3 föreslagna bestämmelsen. Kollegiet i

Umeå föreslår, att momentet måtte utgå.

Angående mom. 4 göras följande yrkanden:

av seminariekollegiet i Falun, att momentet må ändras därhän att undervisningen

i intet ämne må kunna fortgå mer än två timmar utan avbrott;

av seminariekollegiet i Landskrona, att orden »ledighet närmast före

eller efter» måtte utgå;

av seminariekollegiet i Kalmar och rektor A. B. Lundblad i Karlstad,

att rast mellan två undervisningstimmar måtte vara 15 minuter lång:

av seminariekollegiet i Umeå, att momentet får följande lydelse:

Mellan två undervisningstimmar i följd skola eleverna åtnjuta tio minuters rast.

Detta behöver dock icke gälla om rast närmast före och efter gymnastiklektion, utan

må sådan rast till sin längd kunna avpassas efter förhållandena. Därjämte må---.

Seminarieläkaren i Växjö (Jk. Lundberg påpekar, att av momentet synes

framgå, att flera undervisningstimmar i ett ämne kunna komma i följd, och

framhåller, att någon begränsning av tiden torde vara av nöden, ävensom att

till frukostlov borde anslås minst 1 Va timme.

Att mom. 5 och mom. 7 måtte utgå, föreslår seminariekollegiet i Umeå.

Att mom. 6 måtte utgå, föreslå kollegierna i Ldnköping och Falun.

I mom. 7 bör enligt seminariekollegiets i Landskrona mening bestämmelsen

om minst två timmars ledighet före eftermiddagsundervisning ändras

till »minst halvannan timmes ledighet».

§ 20.

Seminariekollegierna i Linköping och Falun önska, att antalet dagar,

då rektor skall lämna gemensam ledighet för hela seminariet, bör bestämmas,

ej som kommittén föreslagit, till minst fyra, högst sex, utan till minst fem.

högst åtta; seminariekollegiet i Landskrona föreslår: »högst nio dagar»;

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

seminariekollegiet i Stockholm: »åtta (lagar», för att eleverna må erhålla en

lovdag i månaden.

Seminariekollegiet i Landskrona önskar vidare, att i andra punkten av

mom. 1 efter »terminsarbetets början» inskjutas orden: »examinering av uppflyttningssökande».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att denna andra punkt

av mom. t får följande lydelse:

Den ledighet, som gives på vardera terminens första oeh sista dag, och ledighet,

som med anledning av terminsnrbetets avslutning nödvändiggöres, inräknas ei i

dessa lovdagar.

Beträffande mom. 2 anser samma kollegium, att rektor borde ha rätt

att medgiva ledighet till firande av ett fosterländskt eller eljest betydelsefullt

minne utöver den i mom. 1 angivna tiden.

För mom. 3 föreslår kollegiet följande lydelse:

Åt särskild klass eller elevgrupp må rektor kunna lämna kortare ledighet från

arbetet, då giltig anledning förekommer. Dessutom må rektor efter samråd med

vederbörande lärare kunna bevilja högst tre dagars ledighet åt de elever, som bereda

sig till förestående folkskollärarexamen.

§ 81.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att paragrafens början får följande

lydelse:

Vid termins början å dag och timme, som vid föregående termins slut tillkännagivits,

anställe rektor---.

§ 22.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Hvarje vårtermin, senast söckendagen näst före den dag, då inträdesprövningen

skall begynna, anställes på sätt som seminariets inspektor efter förslag av rektor bestämmer,

offentlig årsavslutning med seminariets elever, varefter dessa äro lediga

under tiden för inträdespröfningar.

§ 24.

Seminariekollegiet i Linköping anser, att gemensamt vitsord för undervisningsskicklighet

och fallenhet för lärarkallet bör givas i folkskollärarexamen

(intet betyg för elevernas sätt att behandla barnen i seminariets

övningsskola).

Seminariékollegierna i Falun och Stockholm önska, att elevernas undervisningsskicklighet

och sätt att behandla barnen i seminariets övningsskola

bedömas med ett gemensamt vitsord.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att orden »sätt att behandla barnen i

seminariets övningsskola» utbytas mot »fallenhet för lärarkallet» (jfr Linköping

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

ovan) samt att vid avgivande av vitsord för fallenhet för lärarkallet behörig

hänsyn må tagas till elevs sätt att behandla barnen i övningsskolan.

Semmariekollegierna i Umeå och Luleå föreslå, att ej särskilt vitsord

för sätt att behandla barnen i övningsskolan måtte givas, och även kollegiet

i Kalmar ställer sig mycket tveksamt i fråga om lämpligheten därav.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att avgångsbetyget må upptaga vitsord

för undervisningsskicklighet i varje särskilt ämne, givet av vederbörande

handledare, samt dessutom på grundval härav ett allmänt vitsord lämnat av

kollegiet. — Seminariekollegiet i Luleå hemställer, om det ej vore lämpligt,

att i övningsämnena särskilda betyg för undervisningsskicklighet avgåves.

Jfr nedan om vitsord i gymnastik sid. 148 f.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår följande lydelse för slutet av mom. 2:

---varvid i de fall, där vitsord är beroende av två eller flera lärares

bedömande, vitsordet bestämmes af flertalet och, om lika röster stå mot lika, av rektor.

Seminariekollegiet i Umeå önskar, att orden »i kollegiet» i mom. 2,

tredje raden, måtte utgå, och seminariekollegiet i Landskrona, att ordet

»kollegiet» i sista raden av mom. 2 utbytes mot »rektor».

I fråga om mom. 3 föreslår seminariekollegiet i Härnösand, att partiet

från och med »vid intagning enligt § 33» till och med »ämnet i dess helhet»

(andra gången dessa ord förekomma) måtte utgå. Seminariekollegiet i Umeå

föreslår, att sista punkten i mom. 3 utgår.

Seminariekollegiet i Stockholm anser, att då det torde vara vanskligt att

till ett betyg sammanföra vitsorden i sång och instrumentalmusik, bestämmelsen

om sådant gemensamt betyg i folkskollärarexamen måtte utgå ur

mom. 3.

§ 25.

Domkapitlet i Göteborg samt seminariekollegierna i Uppsala och Göteborg

förorda, att betygsbenämningarna ändras till överensstämmelse med de

i läroverksstadgan föreskrivna. Seminariekollegiet i Landskrona har samma

yrkande beträffande vitsorden för uppförande.

, I fråga om de i mom. 1 nämnda olika betygsgraderna för elevs sätt att

behandla barnen i seminariets övningsskola framhålla seminariekollegierna i

Uppsala, Falun, Växjö (för fallenhet för lärarkallet, jfr ovan) och Göteborg.

att ett mellanbetyg mellan A och B behöves. Kollegiet i Härnösand föreslår,

att mellanbetygen böra få användas i samtliga i paragrafen omnämnda fall.

— Adjunkten Werring i Växjö önskar, att betyget l (»knappt godkänd») icke

må anses som absolut underbetyg.

Seminariekollegiet i Umeå, föreslår, att mom. 2 och 3 i denna paragraf

måtte utgå.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Seminariekollegiet i Göteborg tillstyrker mom. 3 endast under den förutsättning,

att ovannämnda mellanbetyg mellan A och B varder stadgat, detta

huvudsakligen av det skäl, att enligt momentets stadgande skulle A bli relativt

sällsynt och B betraktas av skolråd och allmänhet såsom ett synnerligen

lågt betyg, nästan som underbetyg.

§ 28.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Den som önskar vinna inträde i seminarium skall senast den 10 maj det år, då

inträde åsyftas, skriftligen anmäla sig hos rektor.

Därjämte erfordras:

A) vederbörande pastorsämbetes intyg, varav framgår, att sökanden

a) bekänner den rena evangeliska läran,

b) är känd för ett gott uppförande,

c) haft naturliga eller skyddskoppor, samt

d) den sökandes ålder, vilken vid nämnda års början icke får vara under sexton

år, om intagning sker i första klassen och icke under sjutton år, om intagning sker i

högre klass än den första, samt i intet fall över tjugusex år;

B) av legitimerad läkare enligt fastställt formulär avgiven redogörelse för av

honom verkställd undersökning rörande sökandens hälsotillstånd och kroppsbeskatfenhet.

Ovan under A och B nämnda'' handlingar skola samtidigt med anmälan ingivas

till rektor, såvida icke denne medgifver, att en eller flera av dem senare ingivas.

Dessutom äger den sökande rätt att förete även andra handlingar för styrkande

av insikter, färdigheter, lämplighet för lärarkallet in. in.

I fråga om lydelsen av mom. B i kommitténs förslag anser seminariekollegiet

i Strängnäs, att intyget att sökanden är »känd för ett gott uppförande»,

icke behöver vara avgivet av den prästman, som förestår pastoralvården,

samt att framför »kommunal förtroendeman» bör tilläggas »ojävig»;

seminariekollegierna i Landskrona och Stockholm önska, att orden »eller

kommunal förtroendeman i hemorten» måtte utgå.

Jfr för övrigt vad som är sagt om inträdesfordringar i kap. I, sid. 18 f.

§ 29.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Sökande, som under flera år — — —, dock att sökande vid början av löpande

kalenderår icke får vara över tjuguåtta år, om intagning sker i första klassen och

icke över tjugunio år, om intagning sker i högre klass än den första.

Seminariekollegiet i Luleå uttalar önskvärdheten av att uttrycket »sökande,

som under flera år med goda vitsord tjänstgjort» etc. gåves eu bestämdare

avfattning.

ii

opaginerad Kontrollera mot PDF

*2

§ 30.

Se sid. 19 f.

§ 31.

Jämför nedan vid redogörelse för de särskilda ämnenas kursplaner i kap. VIII.

§ 32.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

1. Inträdesprövning förrättas i av rektor uppgjord ordning och utgöres av

A) råttskrivningsprov;

B) uppsatsprov;

C) skriftligt räkneprov.

Uppgifterna--— lärare.

För uppsatsens ----välskrivning.

Rektor äge rätt att från muntligt prov utesluta sökande, som redan i rättskrivnings-

eller uppsatsprovet åstadkommit resultat, som måste underkännas.

D) Prov i de uti § 31 nämnda kunskapsämnena.

E) Prov i sång. I sång må —--musikaliskt gehör.

2. För inträde fordras godkännande vitsord i samtliga i § 31 nämnda ämnen ;

dock må inträdessökande, som i högst ett av nämnda ämnen icke erhållit godkännande

vitsord kunna antagas till elev, om kollegiet i särskilda fall finner sådant lämpligt.

För övrigt framställas följande ändringsförslag rörande paragrafens olika

bestämmelser:

För det i mom. 1) A) c) nämnda råkneprovet anse seminariekollegierna

i Linköping och Strängnäs att en tid av fyra (icke tre) timmar bör anslås

(Strängnäs: dock icke sammanhängande). Å andra sidan finner kollegiet i Landskrona,

att två timmar vore tillräckliga för detta prov.

Angående bestämmelsen i mom. 1) A) d) om skriftligt besvarande av

enkla frågor inom de olika kunskapsämnen och kurser, som ingå i inträdesprövningen,

yttrar seminariekollegiet i Uppsala, att momentet bör avfattas så,

att det blir tydligt att skriftliga prov icke måste anställas i alla kunskapsämnen.

I samma riktning uttala sig seminariekollegierna i Skara, Strängnäs

(bör vara beroende av vederbörande lärares eget omprövande), Landskrona

(i de ämnen, där lärare så finner lämpligt) och Göteborg (ej inom alla kunskapsämnena).

Kollegiet i Härnösand föreslår, att punkten ifråga måtte utgå.

Bestämmelsen i slutet av mom. 1 A, att tillträde till de muntliga proven

icke må lämnas åt andra inträdessökande än den, som för rättskrivning och

uppsats erhållit godkända vitsord, finner seminariekollegiet i Landskrona

alldeles för sträng samt påyrkar dess strykande ur stadgan. Seminariekollegiet

i Stockholm föreslår också följande tillägg till momentet: »därest icke deras

övriga skriftliga prov vittna om mera framstående mognad». Domkapitlet i

Luleå påyrkar, att undantag från bestämmelsen i fråga må medgivas för in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

trädessökande från finsktalande församlingar (jämför seminariekollegiets i Umeå

förslag härovan).

Musikaliska akademien föreslår följande lydelse för mom. C:

Prov i teckning, sång och slöjd. I sång må avseende fästas huvudsakligen vid

förefintligheten av musikaliskt gehör; och må inträdessökande beredas tillfälle att

avlägga prov jämväl i spelning å harmonium eller violin. Vid provet i sång bör särskilt

undersökas, huruvida inträdessökande är stadd i målbrottet och om röstorganet är friskt.

Beträffande mom. 2 anser domkapitlet i Luleå, att underbetyg vid inträdesprövning

i ett eller annat mindre omfattande ämne ej borde utgöra

binder för intagning i seminarium.

Seminariekollegiet i Linköping hemställer att antalet ämnen i vilka inträdessökande

må kunna ha underbetyg, bör utsträckas till två, på det möjlighet

må förelinnas att intaga sådana sökande, som ådagalagt särskilt stor

begåvning i vissa hänseenden, ehuru de i några avseenden visat sig svaga.

Dock må underbetyg icke tillåtas i mer än ett kunskapsämne och under inga

förhållanden i kristendomskunskap, modersmålet och matematik. Adjunkterna

Olsson och Setterberg yrkade, att inträdessökande med underbetyg i kristendomskunskap

må kunna intagas. Adjunkt Björnståhl yrkade bifall till mom. 2 oförändrat.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att slutet av mom. 2 ändras till

»antagas till elev, såvida han visat sig äga större mognad och kunskaper i

allmänhet»; detta därför att det torde vara svårt för en inträdessökande

att ådagalägga sin fallenhet för lärarkallet.

Seminariekollegiet i Lund anser, att inträdessökande, som i två av övningsämnena

icke erhållit godkänt vitsord, må kunna intagas under det i mom. 2

nämnda villkor.

Seminariekollegiet i Landskrona, som ej finner någon möjlighet att vid

inträdesexamen avgöra fallenhet för lärarkallet, ej heller huruvida sökande

äger i »allmänhet utmärktare begåvning», föreslår i stället uttrycket »äga

vitsordad duglighet i lärarverksamhet eller utmärktare kunskaper i andra

ämnen». Kollegiet hyser dessutom betänkligheter mot att intaga elev med

underkända kunskaper i historia på grund av den omfattande kurs, han vid

seminariet skall genomgå.

Seminariekollegiet i Luleå uttalar sig för att orden »med undantag av

kristendomskunskap, modersmålet och matematik» måtte utgå ur mom. 2;

detta särskilt med hänsyn till sökande från de finsktalande delarne av landet,

som genom denna bestämmelse komme i en svår ställning.

§ 33.

Seminariekollegiet i Linköping yrkar på att orden »ett av ämnena» (sid.

514, rad 2) ändras till »högst två av ämnena».

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande ändrade lydelse av första stycket:

»För intagning i annan klass---göras för två av ämnena främmande

språk, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete samt gymnastik med lek och

idrott, varvid —--som godkännes».

Kollegiet påpekar, att enligt kommitténs förslag skulle med studenter, som söka

in i den föreslagna ettåriga kursen, anställas prövning i ett jämförelsevis litet antal

ämnen, men att i § 33 det däremot ingen skillnad göres mellan studenter och andra

inträdessökande. fastän studenter även skola kunna intagas i det fyrklassiga seminariet.

Kollegiet hemställer med anledning härav, att till § 33 måtte göras ett tillägg

av det innehåll, att student, som i ämnet teckning och i de kunskapsämnen, som

förekomma i det fyrklassiga seminariet med undantag av främmande språk och ämnesgrenen

pedagogik erhållit minst vitsordet godkänd i studentbetyget, må kunna utan

inträdesprövning intagas i fjärde klassen, samt att vitsord i studentbetyget kan ersättas

genom vederbörlig komplettering eller inträdesprövning.

§ 34.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande ändrade lydelse:

1. --— Före början av det i nästa mom. omnämnda sammanträdet skall

seminarieläkaren---lämplighet från läkarsynpunkt för seminariearbetet---.

2. Efter--— mom. 4, och bestämmer om och i vilken klass sökande må

vinna inträde.

4. 1 varje klass bör icke större antal elever mottagas, än behörig hänsyn

till elevernas hälsa och ordentliga undervisning medgiver.

5. Om härvid ej alla de till inträde berättigade kunna mottagas, bör vid det

urval, som göres, hänsyn tagas till mognad, skicklighet och kunskaper, särskild begåvning

för lärarkallet och lämplighet i övrigt samt. om behovet av lärarkrafter för

vissa områden sådant kräver, även till de sökandes hemort.

Seminariekollegiet i Linköping föreslår, alt i andra stycket av mom. 1

orden »där han funnit sådan nödig» må utgå.

Seminariekollegiet i Växjö anför, med hänvisning till ett yttrande av

seminariets läkare Ch. Lundberg:

De i § 34, mom. 1 föreskrivna åtgärderna torde kunna förenklas utan att effekten

av granskningen behöver bliva mindre. Om det skall vara någon mening med den

senare delen av granskandet, borde det hetat, att »seminarieläkaren skall på grund

av egen undersökning» etc., ty att granska papperen två gånger kan ju ej ge så stor

behållning.

Seminariekollegiet i Landskrona anser, att mom. 4 bör få följande lydelse:

»Högst 30 elever må finnas i de särskilda klasserna, rektor och kollegium dock

obetaget att något öka antalet i klass IV».

Beträffande samma mom. 4 anför seminariekollegiet i Göteborg:

Skola de bästa formerna för undervisningens bedrivande kunna följas, borde

maximiantalet av i klassen samtidigt undervisade elever icke sättas högre än till 25.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Under nuvarande lärarbrist ville emellertid kollegiet ej uttala sig mot att det sättes

till 30.

§ 35.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Om vid början av höstterminen sådant finnes önskvärt, äge kollegiet rätt att

bland dem, som äro till inträde behöriga och villiga, till elever antaga ytterligare så

många som kollegiet finner lämpligt.

§ 36.

Adjunkt Björnståhl i Linköping anser denna bestämmelse onödig och

vittna om för stor uppmärksamhet mot de nyintagna.

Seminariekollegiet i Landskrona anser, att bestämmelsen om ett »exemplar

av denna stadga» må saklöst utgå. Seminariekollegiet i Kalmar finner,

att åtgärden lätt nog kan inbjuda till juristeri.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att efter ordet »intagning» inskjutas

orden »utan avgift». Paragrafen bör dessutom erhålla följande tillägg:

»utgiften härför bestrides av statsmedel».

§ 37.

Seminariekollegiet i Lund anför:

Vid flyttning, liksom vid avgång (§ 65) bör rätt medgivas elev till underbetyg

i två av ämnena främmande språk, teckning, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt

arbete samt — där sjukdom eller lyte förhindrat vederbörande förvärva föreskriven insikt

och färdighet — gymnastik med lek och idrott, för så vitt dessa brister uppvägas

av i övrigt ådagalagda insikter och färdigheter eller visad synnerlig fallenhet för

lärarkallet.

Härvidlag märkes dock, att den, som utan förut förvärvade kunskaper och färdigheter

fått befrielse från ett ämne, får endast hava underbetyg i ett av ovannämnda

ämnen, den som fått befrielse från två ämnen icke i något.

Tekningsläraren Werner har reserverat sig mot, att teckning inräknas

i ovannämnda ämnen.

Gymnastikläraren överste Koriander anför:

Då kommittén ställer sig sympatisk mot att endast friska personer intagas i

första klassen och uttalar önskvärdheten av att seminariets elever kunna deltaga i

gymnastik och idrottsövningar, är det inkonsekvent av densamma, att senare medge,

att där lyte förhindrat sökanden att förvärva föreskriven färdighet i gymnastik, lek

och idrott och elev i följd härav är i saknad av godkänt vitsord, detta skulle kunna

uppvägas av i övrigt ådagalagda insikter och färdigheter i andra ämnen eller visad

synnerlig fallenhet för lärarkallet.

Överste Norlanders åsikt är, att ingen bör i någon klass av seminariet intagas,

som är behäftad med sådan sjukdom eller lyte, som hindrar honom delta i gymnastikövningarna.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

§ 38.

Adjunkten Setterberg i Linköping anför:

Med framhållande av orättvisan i att enligt kommitténs förslag två platser skulle

hållas lediga för elev, som blir underkänd för uppflyttning i högre klass och för vars

skull således eventuellt två inträdessökande få gå i ovisshet om, huruvida de skulle

komma in eller ej, framlägger adjunkt Setterberg tre olika alternativ för att råda bot

på detta.

1. Den underkände har att ge besked vid eller strax efter avslutningen, huruvida

han vill gå kvar eller ej. Beslutar han sig för det förra, reserveras en plats

för honom i den lägre klassen, men han avstår från rätten att vinna inträde i den

högre. Delgiver han däremot sin avsikt att pröva upp, hålles ingen plats obesatt

för hans räkning, utan hans intagande beror på om han består i konkurrensen med

övriga flyttnings- och inträdessökande.

2. Lika med föregående utom att ingen plats reserveras för den underkände i

den lägre klassen. Misslyckas han på hösten, får han stå sitt kast, om hans plats i

den lägre klassen blivit upptagen på våren.

3. Kvarsittarskap tillätes ej i klass I och inga flyttningsprövningar förrättas

på hösten till klass II förutom i de särskilda fall, som föranledas av nedanstående

undantag. Med flyttning till övriga klasser förfares som nu.

Genom detta sista alternativ lägges kollegiet ett medel i handen att efter första

årets slut rensa ut sådana, som visat sig olämpliga för studier. Och i de fall, då lagen

skulle verka för drakoniskt, har kollegiet rätt att efter omröstning skipa rättvisa enligt

nedanstående undantagsbestämmelse, som skulle vara gemensam för alla tre alternativen

:

Plats kan i den högre klassen reserveras åt lärjunge, som erhållit underbetyg

i ett eller två ämnen samt därjämte på annat håll överbetyg, som två tredjedelar av

klassens lärare finna uppväga underbetygen.

Seminariekollegiet i Linköping, med reservation av adjunkten Nordin,

fann de av adjunkt Setterberg framlagda synpunkterna och bland de framställda

alternativen det tredje vara värda allt beaktande, men ansåg sig dock

ej för närvarande våga komma fram med ett bestämt förslag till stadgande

i sådan riktning.

Mot det senare momentet i detta kollegiets beslut reserverade sig herrar

Setterberg, Olsson och Sandberg, som yrkade bifall till alternativ 3.

§ 39.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse: »Åstundar elev — —.

Rektor äge, om eleven sådant begär, att för honom utfärda — —.»

§ 40.

Seminariekollegiet i Kalmar önskar mom. b i denna paragraf utbytt mot

§43 mom. 2 av nu gällande stadga. .

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att i mom. c uttrycket »mer än två

veckor» ändras till »mer än en månad».

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

§ 41.

Adjunkt Björnståhl i Linköping anser lämpligt, att närmare bestämmelser

gåves angående elevernas liv utom läroanstalten i enlighet med vad rektor

och kollegiet kunde föreskriva.

§ 43.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för inom. 2: »--—

förfall, som av honom godkännes», och för mom. 3: »Behöver---rektor,

där ej denne bestämt annan ordning för erhållande av sådan ledighet».

Seminarieläkaren i Växjö Ch. Lundberg anser, att mom. 4 och 5 borde

kompletterats med någon bestämmelse om huru förfaras skall, när elev varit

sjuk, utan att läkare under sjukdomen rådfrågats.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att mom. 5 utgår och att det överlämnas

åt kollegierna att i sina ordningsregler bestämma, huru i dylika fall

skall förfaras.

Adjunkt Brandt föreslår följande formulering av momentet:

Elev, som på grund av sjukdom är borta från seminariet mer än en dag i följd,

är skyldig att till rektor snarast möjligt inlämna läkarintyg.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår följande lydelse för samma mom.:

»Är orsaken sjukdom och bliver därvid läkare anlitad, vare denne skyldig att

vid svårare sjukdomsfall, framförallt smittförande, därom snarast möjligt till rektor

avgiva intyg.»

§ 45.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att i mom. 1 orden »i skötandet

av seminariets läsrum» utbytes mot »i vården om böcker».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att som mom. 2 införes:

Likaledes vare elever, som av rektor få sig sådant ålagt, skyldiga att biträda

lärare vid upprätthållande av ordning, att vårda seminariets inom lärorummet befintliga

tillhörigheter och i allmänhet gå rektor och klassföreståndare till banda i

ärenden, som röra klassen.

Som mom. 3 önskar kollegiet att kommitténs mom. 2 införes.

§ 46.

Seminariekollegiet i Kalmar avstyrker, att till ordningsmännens uppgifter

skulle räknas att även övervaka kamraterna utom lärorummet.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att paragrafen utgår, då en del därav

är föreslagen att intagas som mom. 2 i § 45.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

§ 47.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att mom. 3 för följande lj delse.

Där rektor så anser lämpligt, må lian hänskjuta fråga om elevs bestraffning

till kollegiet, som med hänsyn till förseelsens beskaffenhet och andra föreliggande

omständigheter må kunna döma till varning eller förvisning från seminariet, antingen

på viss tid av högst ett år eller för alltid.

§ 48.

Seminariekollegierna i Växjö och Lund (med reservation av adjunkt

L. T. Larsson) anse, att i stadgan bör inrymmas sådana bestämmelser, att

det bliver möjligt, att åven utan föregående varning för viss tid från seminariet

förvisa felande elev.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att mom. 1 och 2 i denna paragraf utgå.

§ 51.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår tillägget: »och undfår denne eisättning

af statsmedel».

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår ett tillägg av liknande innehåll.

§ 52.

Seminariekollegiet i Falun framhåller, att för att nå det mål, som i denna

paragraf angives, måste ändringar vidtagas i bland annat § 19 mom. 4 och

mom. 6 samt i § 20 mom. 1.

§ 53.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anför:

Läkarundersökningen i början av varje termin behöver kompletteras av mätningar

företagna i början och slutet av varje läsår. Dessa kunna da giva ett tillförlitligt

utslag med avseende på den fysiska uppfostrans verkan, belysande och

väckande för eleverna själva, samt giva seminariemyndigheterna fasta hållpunkter

för bedömandet av det kroppsliga tillståndet vid seminarierna. Dessa mätningar böra

företagas av gymnastikläraren på naken kropp och omfatta kroppsvikten, kroppslängden

(stående och sittande), bröstets utveckling (bredd, djup och omkrets vid

största ut- och inandning) samt veklivets omkrets. Direktionen föreslår därför, att

bestämmelser i och för detta ändamål inryckas i stadgan.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att orden »samt vederbörande

klassföreståndare» i första delen av mom. 1 utgår och att »klassföreståndaren»

i den senare utbytes mot »rektor».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att »i närvaro av klassföreståndaren»

(sid. 521, rad 1) utgår.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

§ 57.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att ordet »kunna» inskjutes framför

orden »av kollegiet».

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår uteslutning av orden: »börande

— — — till avgången».

§ 58.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att första momentets senare

del från »Betinnes» utgår.

Seminarieläkaren i Växjö Ch. Lundberg anser, att tredje raden i mom.

1 borde ha följande lydelse: »— — lämnas rektor eller seminariets läkare,

vilka i samråd äga vidtaga — — —,»

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att »seminariets lokalstyrelse»

utbytes mot »seminariets rektor och läkare».

§ 60.

Domkapitlet i Luleå hemställer, om det ej vore lämpligt, att uppgifterna

för de skriftliga proven i folkskollärarexamen bestämdes av den centrala ledningen

för seminarierna. — Övningsskollärarna E. Ilolmstrand och O. Dahl

i Karlstad föreslå, att nämnda uppgifter utfärdas av överstyrelsen eller

annan högre myndighet, detta för åstadkommande av bättre kontroll.

Seminariekollegiet i Strängnäs framhåller, att då »eu svensk uppsats

över ett bland flera uppgivna ämnen» kan innefatta även eu pedagogisk uppsats,

torde i det följande »pedagogisk» böra utbytas mot »metodisk».

Seminariekollegiet i Lund (med reservation av adjunkt L. T. Larsson)

föreslår, att kravet på matematisk uppsatsskrivning i avgångsexamen utgår.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att till första punkten i mom.

1 lägges följande:

»ävensom för dem, som så önska, skrivning i det främmande språk, däri de

undervisats, antingen översättning av text å detta språk eller från svenska till det

främmande språket.»

I tredje punkten bör som eu följd härav efter »matematiska» införas

»och språkliga».

Seminariekollegierna i Växjö och Luleå tillstyrka, att för tillträde till

den muntliga avgångsexamen må fordras, att åtminstone två av eu exami.

nands skriftliga prov bedömts med vitsordet godkänd eller däröver. Fyra

medlemmar av kollegiet i Växjö tillstyrka kommitténs förslag oförändrat.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Seminariekollegiet i Luleå föreslår även, att godkänt vitsord över den

svenska uppsatsen bör uppställas som fordran för tillträde till muntlig

examen.

*Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att slutet av mom. 2 får följande

lydelse: »betygslista som förvaras».

§ 61.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anför:

Det vore synnerligen fördelaktigt ur mer än en synpunkt, om varje elev linge

avlägga prov i sin förmåga att leda en mindre avdelnings gymnastik eller lekövning.

Då teoretisk undervisning meddelas eleverna i fysisk uppfostran, kan direktionen

icke se något skäl, varför detta ämne icke skall med avseende på de muntliga

proven likställas med övriga kunskapsämnen.

Direktionen föreslår därför, att i stadgan bestämmes, att de avgående eleverna

lämnas tillfälle att ådagalägga sin förmåga att leda en mindre avdelnings gymnastikeller

lekövning, samt att den muntliga prövningen skall omfatta fysisk uppfostran.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att i avgångsexamen tillfälle må beredas

varje elev att avlägga undervisningsprov i minst två ämnen, därav åtminstone

ett kunskapsämne. Adjunkt Arcadius föreslår, att varje elev bör

avlägga prov i minst ett kunskapsämne.

Seminariekollegiet i Umeå föreslå följande tillägg: »Därjämte uppvisas

prov på de avgående elevernas färdighet i teckning, musik och gymnastik».

§ 62.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Kollegiet, som anser, att det ofta torde vara lämpligt att förlägga gymnastikuppvisningea

till någon dag omedelbart före årsavslutningen, föreslår att orden »vid

den offentliga» ersättes med »i samband med den offentliga».

Samma yrkande framställes av domkapitlet i Göteborg samt seminariekollegierna

i Uppsala, TAnköping, Strängnäs och Härnösand.

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att paragrafen får följande lydelse:

»De avgående elevernas färdighet samt prov på deras färdighet i övriga övningsämnen

uppvisas på samma gång, som de övriga eleverna förete prov på färdighet i

dessa ämnen.»

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande lydelse:

»De avgående elevernas färdighet i gymnastik uppvisas antingen någon dag före

årsexamen eller vid denna, då även prov på deras färdighet i de andra övningsämnena

företes.»

Seminariekollegiet i Kalmar avstyrker offentlig uppvisning i gymnastik «

med kvinnliga seminarieelever.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att paragrafen utgår.

Seminariekollegiet i Stockholm hemställer, att varken avgångsklassens eller

övriga klassers gymnastikuppvisningar fastknytas vid årsavslutningen, utan

som hittills på rektors förslag bestämmes av närmast överordnade myndighet.

§ 64.

Seminariekollegierna i Växjö, Landskrona och Stockholm föreslå, att

ordet »bestämmer» utbytes mot »fastställer».

Seminariekollegiet i Landskrona önskar vidare, att i orden »vitsord avgivas

och fastställas» orden »avgivas och» utgå samt att i bestämmelsen

»börande därvid» etc. orden »och muntliga» utgå, detta därför att det för

stipendieutdelningen är önskvärt, att betygen för uppförande och flit bestämmas

någon tid före examen.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för paragrafen:

»Efter---varjämte vitsord fastställas över elevernas insikter, färdigheter

och undervisningsskicklighet, börande därvid behörig hänsyn tagas jämväl till de avlagda

skriftliga proven.»

Adjunkt F. Björnståhl i Linköping framhåller som en brist, att de skriftliga

provens betydelse ej tyckes bliva synnerligen stor.

Jfr för övrigt § 24.

§ 65.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 1 :

»Betyg--— för uppförande och för undervisningsskicklighet och som vid

---eller eljes på sätt i § 8 sägs, ådagalagt.»

Seminariekollegiet i Strängnäs föreslår, att undantag må kunna medgivas

beträffande högst två av de i mom. 2 nämnda ämnena.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att mom. 2 erhåller följande lydelse:

»Från den i mom. 1 givna bestämmelsen må undantag kunna medgivas beträffande

två av ämnena främmande språk---- och saknaden av godkänt vitsord i

två ämnen uppvägas av minst fyra betygsenlieter över godkänd i de i seminarieundervisningen

ingående kunskaps- och övningsämnena.» — Seminariets övningslärare tillstyrka

kommitténs förslag.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 2:

»Från---beträffande två av ämnena främmande språk, musik, trädgårds
skötsel,

slöjd och husligt arbete samt gymnastik, i varje fall —- —- —.»

Seminariekollegiet i Stockholm framhåller beträffande andra stycket av

mom. 2, att betyget »otillräcklig» i vissa fall ej är lämpligt, samt hemställer

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

om bestämmelse, i vad mån ett sådant betyg, som avses i momentets tredje

del, må få inverka på befordran.

Jfr vidare seniinariekollegiets i Lund yttrande vid § 37 (sid. 85).

§ 06.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande tillägg: »Å betygets baksida

införes statistisk översikt över de särskilda i examen lämnade vitsorden».

Domkapitlet i Luleå anser, att bestämmelsen, att betyg över avlagd folkskollärarexamen

skall påtecknas av annan person än rektor, bör utgå.

$ 68.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, under förutsättning att kollegiets förslag

angående § 65 mom. 2 vinner beaktande, följande lydelse:

»Ingen må undergå sådan prövning mer än eu gång i samma ämne.»

§ 70.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår att i mom. 4 »seminariets lokalstyrelse»

ändras till »rektor efter samråd med vederbörande lärare».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 4:

»Undervisningstimme----minuter, dock att seminariets inspektor på framställning

av kollegiet må kunna---—-.»

§ 71.

Seminariekollegiet i Landskrona hemställer, att förbudet mot skolavgift

bortfaller.

Seminariekollegierna i Göteborg och Umeå föreslå, att »kalenderår» i

första raden utbytes mot »läsår».

§ 72.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att mom. 2 utgår. En del av dess

innehåll torde böra intagas i § 129.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 3 »kollegiet» utbytes

mot »rektor» och att orden »eller rektor» sålunda utgå.

§ 73.

Seminariekollegiet i Falun framhåller lämpligheten av att samme lärare, som

skall undervisa eleverna i skötseln av ett skolbibliotek, också är densamme,

som skall handleda eleverna i skötseln av övningsskolans bibliotek, och att

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

det, därför tyckes lämpligast, att samme person har hand såväl om seminariets

bibliotek som om övningsskolans, och kollegiet hemställer därför, att

paragrafen erhåller en sådan formulering, att en dylik anordning möjliggöres.

Seminariekollegiet i Kalmar föreslår, att efter orden: »och åligger den»

införes »eller de»,

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att orden »av övningsskolans»

böra utgå, då det i vissa fall kan befinnas lämpligt, att seminariets och

övningsskolans bibliotek skötas av samma person.

§ 74.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår att denna paragraf utgår.

§ 75.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

Minst en gång varje läsår sammanträda på kallelse av rektor de lärare, som

undervisa i övningsskolan och de övriga lärare, som hava ledningen av elevernas

undervisningsövningar sig anförtrodd för att bliva i tillfälle att utbyta — — — föredragande.

§ 77.

Seminariekollegiet i Falun anför:

Kollegiet, som anser det icke behövligt och knappast önskvärt, att åt varje barn

i övningsskolan för varje år särskilt betyg utskrives, föreslår att mom. 3 utgår, varvid

dock slutorden böra flyttas till mom. 1 och erhålla följande lydelse: »varvid tillkännagivande

om flyttning sker».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att »seminariets styrelse» utbytes mot

»rektor» och »under rektors ledning» uteslutes.

§ 78.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för början av mom. 1:

»Då lärjunge nöjaktigt inhämtat den kurs, som motsvarar den egentliga folkskolans,

meddelas honom afgångsbetyg — —».

§ 79.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm påpeka, att början av paragrafen

bör lyda: »Hos vederbörande skolråd eller skolstyrelse göre rektor» o. s. v.

§ 84.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att denna paragraf utgår.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

§ 85.

Se sid. 36.

§ 86.

Se sid. 37 f.

§ 87.

Seminariekollegierna i Göteborg, Härnösand och Umeå förorda, att den

enligt mom. 1 åt lokalstyrelsen uppdragna befogenheten i stället må tillkomma

överstyrelsen.

Seminariekollegiet i Lund hemställer, att det må tillkomma rektor att bevilja

lärare ledighet för kortare tid på grund av sjukdom eller annan anledning.

Seminariekollegiet i Landskrona yrkar likaså, att »seminariets lokalstyrelse»

i såväl mom. 1 som mom. 2 ersättes med »rektor». I fråga om

mom. 2 göres samma yrkande av seminariekollegiet i Göteborg. Seminariekollegiet

i Umeå önskar däremot, att även den i detta mom. omnämnda befogenheten

må tillkomma överstyrelsen.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 3:

Lärare, vilken fått sig sådan tjänstledighet som den i mom. 2 sagda beviljad

under en tid av två terminer i följd och önskar fortsatt tjänstledighet, göre därom

ansökan hos Kungl. Maj:t.

Seminariekollegierna i Landskrona och Göteborg föreslå, att som mom.

3 i denna paragraf införes § 123 i läroverksstadgan och att kommittéförslagets

mom. 3 i så fall införes som mom. 4.

§ 89.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

^<1 ■ till seminariets rektor avlämna — — — och åligger det rektor

att ifrågavarande ansökan ävensom egna ansökningshandlingar, där han själv söker

uppflvttning, till överstyrelsen före den 15 november insända.

§ 90.

Domkapitlen i Västerås, Göteborg och Luleå fästa uppmärksamheten på

att denna paragraf synes stå i strid med § 10 mom. 2 i gällande prästvalslag.

§ 91.

Domkapitlet i Luleå och seminariekollegiet i Stockholm föreslå, att hela

paragrafen sammanfattas till ett moment av följande lydelse: »Med rektors
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

tjänst, ordinarie adjunkts- eller övningslärartjänst må icke törenas» o. s. v.

lika med mom. 1 i kommittéförslaget.

Domkapitlet i Göteborg samt seminariekollegierna i Linköping, Falun,

Göteborg och Härnösand önska likaså ett tillägg till mom. 2, motsvarande

senare delen av mom. 1, detta med hänsyn till nödvändigheten för vissa

övningslärare, åtminstone vid enkelseminarier, att skaffa sig extra inkomst.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 2:

Övningslärare vid seminarium må icke vid seminariet tilldelas eller i annan

skola åtaga sig större antal undervisningstimmar än att detta antal vid seminariet

och annan skola sammanlagt uppgår till högst trettiofem för vecka.»

Seminariekollegiet i Luleå föreslår, att mom. 2 måtte utgå.

§ 92.

Seminariekollegiet i Landskrona yrkar på att som mom. 1 i denna paragraf

införes § 130 av läroverksstadgan, varefter de av kommittén föreslagna

momenten böra följa med nya nummer.

Enligt samma kollegium bör i mom. 4 (enligt kollegiets förslag mom. 5)

följande ändringar vidtagas: »överstyrelsen eller seminariets lokalstyrelse»

ändras till »överstyrelsen, inspektor, biskop eller rektor»: punkten »I sitt

förhållande etc.» utgår.

§ 93.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att i mom. 1 »lämpligt» utbytes

mot »möjligt».

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att i mom. 3 orden »vederbörande

lärare så önskar» utbytes mot »ifrågavarande lärare därtill samtycker».

§ 94.

Se sid. 35.

§ 95.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm påpeka behövligheten av

instruktion för läraren i trädgårdsskötsel i avseende på trädgårdens vård.

Se f. ö. sid. 36 f.

§ 96.

Se sid. 37.

§ 97.

Se sid. 35, 66.

opaginerad Kontrollera mot PDF

§ 100.

%

Seminariekollegiet i Umeå föreslår att efter »påkalla» inskjutes orden

»deltaga i arbetet med inträdesprövning».

§ 104.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 1 (sid. 537, rad 2

nedifrån) efter »viss klass» tillägges »eller vissa klasser». Punkterna 4, 5,

7 och 8 böra enligt kollegiets mening helst utgå. Befogenheterna i 5 och

7 böra tillkomma ordningsflicka, de i 8 rektor.

Seminariekollegiet i Kalmar avstyrker punkt 7 såsom lätt ledande till

läxtvång.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår ändringar i följande punkter av

inom. 1:

1) »att söka vinna närmare personlig kännedom om elevernas individuella

läggning samt uppförande, flit och framsteg i studier»;

4) »att närvara vid läkarundersökning såsom i § 53 sägs och därvid

^ 9

8) utgår.

10) » — — — biträda rektor med förande av tenninslängderna.»

Seminariekollegiet i Falun föreslår följande lydelse av punkt 12: »att i

övrigt i allt, vad vården och tillsynen av eleverna angår, särskilt i disciplinära

frågor, vara rektors närmaste biträde och gå honom tillhanda med råd

och upplysningar».

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att mom. 4 av § 105, vilken

paragraf i övrigt föreslås utgå, inryckes i § 104, punkt 12.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 2 efter »lärare

och» inskjutes »åtminstone de två lägre klasserna av».

§ 105.

Se föregående paragraf.

§ 107.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 1:

»— — — och meddele de befogade föreskrifter, råd och upplysningar, vilka

han finner lämpligt att giva, därvid beaktande---i det hela. Omsorgsfullt

övervake han, att given stadga och fastställd ordning till alla delar iakttagas, där

icke ändring på vederbörligt sätt skett.»

1 mom. 4 föreslår samma kollegium, att orden »varje termin» utgå.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

§ 108.

Domkapitlen i Göteborg och Luleå samt seminariekollegierna i Uppsala,

Falun, Växjö, Landskrona, Göteborg och Härnösand anse bestämmelsen, att

tjänstgöringsbetyg för lärare för att äga giltighet skall påtecknas även av

annan person än rektor, för obehövlig.

§ 109.

Domkapitlet i Göteborg samt seminariekollegierna i Göteborg och Härnösand

hemställa, att rektor icke måtte erhålla rättighet att bereda dem,

som i paragrafen avses, tillfälle att närvara vid folkskollärarexamen. Seminariekollegiet

i Kalmar uttalar sig emot att avgångsexamen åtminstone vid

de kvinnliga seminarierna göres offentlig.

§ in.

Adjunkt Björnståhl i Linköping anser bestämmelsen i punkt 4 onödig.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att bestämmelsen om rektors skyldighet

att återsända inträdessökandes ansökningshandlingar (i punkt 5)

utgår.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår ändringar i följande punkter:

6) »samt övriga stadgade längder» utgår.

7) »de i den skriftliga prövningen för folkskollärarexamen utförda arbetena

med mera dylikt» utgår. I stället kan vid föreskrifterna om avgångshandlingarna

göras ett tillägg, att de böra förvaras minst fem år.

9) Med anledning av förslaget till stadgande i detta moment vill kollegiet hemställa,

att nu gällande alldeles föråldrade bestämmelser angående redogörelse för

gymnastikövningarna vid seminarierna upphävas.

Seminariekollegiet i Stockholm påpekai*, att om alla häri uppräknade

handlingar skola bevaras, det erfordras ganska stora förvaringsrum. Det

torde kunna ganska starkt ifrågasättas, huruvida det verkligen är behövligt

att utöver en viss tid, t. ex. fem år, bevara avgångsskrivningarna i folkskollärarexamen.

§ H2.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i punkt 5 orden

»samt årligen — — — verifikationer» ändras till:

»årligen däröver insända redovisning dels till överstyrelsen, dels till kammarrätten,

den senare åtföljd av vederbörliga verifikationer, så tidigt, att de inkomma

inom tre månader efter räkenskapsårets slut.»

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Seminariekollegierna i Göteborg och Härnösand föreslå följande lydelse

av punkt 5:

»Att — — — före februari månads utgång upprätta redovisning i två exemplar,

av vilka, sedan de granskats av kollegiet, rektor sänder ett exemplar till överstyrelsen

och ett exemplar, åtföljt av vederbörliga verifikationer, till kammarrätten

så tidigt, att det dit inkommer inom tre månader efter räkenskapsårets slut.»

Seminariekollegiet i Umeå föreslår ändringar i följande punkter :

2) att ombesörja, att förteckning föres över seminariet tillhörig lös egendom,

samt låta brandförsäkra nämnda egendom.

5) att under laga ansvar handhava och föra seminariets kassor och medel

samt årligen före februari månads utgång däröver till kammarrätten insända redovisning,

åtföljd av verifikationer.

8) att vid ombyte av bibliotekarie inventera seminariets bokförråd.

9) Utgår.

§ 116.

Seminariekollegierna i Falun och Härnösand föreslå, att orden »av lokalstyrelsen»

utbytas mot »av rektor».

Seminariekollegierna i Växjö, Landskrona, Göteborg, Umeå och Stockholm

anse, att bibliotekarie bör utses av rektor efter kollegiets hörande.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för punkt 3:

»att verkställa beslutat bokinköp, då rektor därom anmodar honom»,

samt för punkt 8:

»att övervaka att utlånta böcker behörigen återställas och, då så finnes nödigt,

uppvisas.»

§ 117.

Domkapitlet i Göteborg föreslår, att för tydlighets skull orden »dess styrelse»

i mom. 1 utbytas mot ordet »överstyrelsen».

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att »dess styrelse» utbytes mot

»överstyrelsen», därest icke förtroendet kan överlämnas åt rektor.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse av mom. 1:

»Vid varje seminarium antages av rektor en seminarieläkare.»

Medicinalstyrelsen föreslår följande lydelse för mom. 2:

»Vid läkares antagande bör i främsta rummet tagas hänsyn till erfarenhet och

ådagalagd skicklighet i vad som rörer allmän hälsovård. Då lämpligheten i övrigt

kan anses lika, må kvinnlig — — — lärarinneseminarium.»

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför: Föreskriften i mom. 2 av

§ 117 bör, om den skall bibehållas, fullständigas med tillägg, som under angivna

omständigheter giver företräde åt manlig läkare vid lärarseminarium.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

§ 118.

Medicinalstyrelsen anför:

Början av inom. 1 bör erhålla följande lydelse: »Seminarieläkaren har att utöva

tillsyn — — — läroanstalten samt att främja--— uppfostran».

Beträffande de i mom. 1, punkt 2 omnämnda undersökningarna anser styrelsen,

att periodiska allmänna undersökningar åtminstone av ögonen äro obehövliga, endast

kostnadsfri specialistbehandling tillförsäkras eleverna. Däremot borde en undersökning

vid inträdet påbjudas. Vad tandundersökningen angår, synes den böra göras en gång

om året på alla elever. Men då här sakkunnig behandling från seminarieläkarens

sida ej kan ifrågasättas, synes det medicinalstyrelsen, att denna undersökning hellre

bort anförtros åt legitimerad tandläkare.

Rörande punkt 5 av samma inom. 1 framhåller styrelsen, att numera ingen

läkare kan behärska medicinens olika områden och att bestämmelsen om kostnadsfri

vård av lärjungarna därför behöver kompletteras med, att seminarieläkaren äger i fall,

där sådant anses behövligt, på seminariets bekostnad med rektors medgivande konsultera

specialist, där sådan finnes att tillgå å orten.

Beträffande punkt It jfr sid. 124 f. — Seminariekollegiet i Landskrona

föreslår, att i punkt 13 orden »senast en vecka efter» ändras till »före», då

det är önskvärt, att årsredogörelsen kan föreligga färdig vid avslutningen.

Seminariekollegiet i Umeå hemställer på anhållan av seminarieläkaren,

att vid de stadganden, som bestämma skyldigheten för läkaren att göra meddelanden

om elevernas .sjukdomar, tillägges: »såvitt läkarens tystnadsplikt

icke trädes för när».

§ 119.

Adjunkt F. Björnståhl i Linköping framhåller, att om paragrafen avser,

att alla lärare vid alla tillfällen skola kallas och utöva rösträtt, kan man

tänka sig möjligheten, att rektor och ämneslärare bli överröstade av övningslärare,

t. ex. i fall, som gälla svårare förseelser av elev eller elevs förvisning,

ehuru de senare litet eller intet känna till personen i fråga.

§ 122.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att i mom. 2 (näst sista raden)

»bestämmas» utbytes mot »fastställas».

§ 123.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för början av mom. 1:

»Minst en gång varje läsår sammankallar rektor kollegiet för att bereda

läraren tillfälle att överlägga om elevernas uppförande, flit och framsteg i

studier samt om särskilda elevers behandling och bedömande och att med

ledning av» etc.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att i mom. 1 orden »samt därest det

därvid skulle visa sig, att detta arbete icke är fördelat på ändamålsenligt

sätt eller i något ämne ålägges lärjunge till ett mått, som kan betaga honom

nödig vila och förströelse eller hindra förberedelse i andra ämnen, föreslå

åtgärder till rättelse i detta avseende» böra utgå.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att nämnda uttryck »samt därest

--— avseende» utbytes mot: »varefter rektor vidtager de åtgärder han

finner nödiga».

§ 125.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att orden »och skall protokollet senast

en vecka efter sammanträdet föreligga justerat» utgå.

§§ 126, 127.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att dessa paragrafer utgå och ersättas

med följande bestämmelser:

1. »Lärare, som i seminarieklasserna ensam bestrider all undervisning i ett

ämne, åligger att inom en månad efter läsårets början till rektor ingiva en med huvudsaklig

ledning av undervisningsplanen uppgjord särskild plan, upptagande de lärokurser,

han under läsåret tänker genomgå inom de särskilda klasserna, ävensom

innehållande uppgifter på den metodiska behandling, han tänker låta komma ämnet

till del på olika stadier.

Då två eller flera lärare i seminariet undervisa i samma ämne, skola de i samråd

med varandra uppgöra dylik plan, vilken avfattas och till rektor inom ovannämnda

tid avlämnas av den som de ifrågavarande lärarna bland sig utse.

Om rektor gillar inlämnad plan, give han sitt samtycke till dess förverkligande.

2. Vederbörande lärare äga också att till rektor inkomma med förslag till inköp

av böcker och annan undervisningsmateriell samt, då behov av ny lärobok föreligger,

därom göra framställning.

Seminariekollegiet i Härnösand föreslår, att i mom. t av § 127 orden

»särskilt i fråga om lämpliga uppgifter för deras enskilda arbeten» måtte

utgå.

§ 128.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att paragrafen utgår, samt hänvisar

till sitt förslag i fråga om § 131.

§ 129.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

»De lärare---bedrivande samt uttala sig om, vilka delar av övnings
skolans

kurser som lämpligen kunna lämnas till genomgående vid nämnda övningar,

ävensom beredas tillfälle att överlägga om ämnenas metodiska behandling i övnings
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

skolan. Protokollet föres av den bland de i sammanträdet deltagande lärarna, som

dessa därtill utse samt avlämnas inom två veckor till rektor». Jfr § 72 (sid. 92).

§ 131.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse:

»Även i andra fall än de i §§ 75, 129 och 130 omnämnda äge rektor rätt att,

då han finner nödigt, till konferens rörande undervisningen eller annat till tjänsten

hörande ärende kalla de lärare, vilkas mening han önskar erfara, och tillkomme det

honom att i dessa fall förordna, huruvida och av vem protokoll skall föras.»

§ 132.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att denna paragraf utgår.

§ 134.

Se sid. 37, 45 f.

§ 138.

Se sid. 44 f.

§ 139.

Se sid. 39 f.

§ 140.

Se sid. 39 f.

§ 145.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm föreslå, att före ordet »icke

fullgjort» i mom. 2 insättas orden »i något avseende».

Seminariekollegiet i Lund anser sig icke kunna biträda innehållet i mom.

2 av denna paragraf. Skulle en sådan situation, som här förutsättes, inträda,

kan man förfara som hittills.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande lydelse för mom. 2:

»Skulle vid ansökningstidens slut ingen behörig sökande hava anmält sig, skall

inspektor sättas i tillfälle att, därest han efter samråd med rektor och ämneslärar
kollegiet

så finner lämpligt---. På överstyrelsens prövning må bero, huruvida

den sålunda föreslagna skall hos Kungl. Maj:t till utnämning förordas — — —.»

§ 146.

Seminariekollegierna i Linköping, Falun och Stockholm föreslå ett tillägg

av innehåll, att rektor vid tillsättande av adjunktstjänst bör å ämbetets vägnar

avgiva särskilt yttrande och förslag.

§ 151.

Se sid. 46 f.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

§ 152.

Musikaliska akademien föreslår följande lydelse för mom. 2 a: »prästbetyg

angående ålder och god frejd».

§ 153.

Seminariekollegiet i Lund hänvisar till sitt yttrande angående § 145,

mom. 2.

§ 154.

Seminariekollegierna i Linköping och Stockholm påyrka, att även vid

övningslärartjänsts tillsättande rektor bör å ämbetets vägnar avgiva särskilt

yttrande och förslag (jfr §§ 146, 158).

Seminariekollegiet i Växjö anför:

Prov för övningslärarbefattning böra ej komma i fråga, så snart provkurser

blivit anordnade för det ena eller andra slaget av dessa lärare. Även under nuvarande

förhållanden böra prov helst icke förekomma, då resultaten av sådana icke

lämna tillförlitlig grund för bedömande av sökandes lärarduglighet. De föreslagna

provkurserna böra anordnas med det snaraste.

Seminariekollegierna i Göteborg och Stockholm anse, att de två ledamöter,

som jämte rektor skulle utgöra den nämnd, vilken enligt denna paragraf och

§ 158 skall bedöma undervisningsprov, icke endast böra utan skola utgöras

av sakkunniga personer.

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg till mom. 3:

Vid tillsättande av lärarbefattning i musik skall därjämte gälla, att vid jämförelse

mellan de sökandes betyg företräde bör givas åt den, som undfått högre betyg i sång,

och vid lika vitsord i sång åt den, som undfått högre betyg i harmonilära.

§ 158.

Seminariekollegierna i Linköping och Stockholm påyrka, att även vid

tillsättande av övningsskollärartjänst rektor må å ämbetets vägnar avgiva

särskilt yttrande och förslag (jfr §§ 146, 154).

Seminariekollegiet i Växjö avstyrker de i mom. 2 föreslagna proven, då

sådana skulle komma att avskräcka många meriterade lärare från att söka

ifrågavarande platser; men anser prov i form av kortare tids provtjänstgöring

lämpliga.

§ 160.

Seminariekollegiet i Lund hänvisar till sitt yttrande angående § 145.

§ 161.

Se sid. 38 f.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

§ 162.

Seminariekollegierna i Landskrona, Göteborg och Umeå yttra, att då

paragrafen enligt överskriften skall handla om extra och vikarierande lärare,

dessa senare även borde nämnas i texten. Kollegiet i Landskrona föreslår,

att efter »extra ordinarie» inskjutas orden »och vikarierande». Kollegiet i

Göteborg föreslår följande lydelse:

1. Extra ordinarie och vikarierande lärare, vilka anställas för full tjänstgöring,

förordnas på rektors förslag av överstyrelsen.

2. Skulle i något fall oförutsedda hinder möta för lärare att bestrida sin tjänst, äge

rektor för högst två veckor bevilja tjänstledighet samt förordna vikarie; skolande rektor

om sådan åtgärd ofördröjligen underrätta överstyrelsen (— läroverksstadgans § 123).

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår följande lydelse:

»Extra ordinarie och vikarierande lärare förordnas på rektors förslag av lokalstyrelsen;

skolande denna, när det gäller tjänstgöring under hel termin, om sådant

förordnande omedelbart lämna överstyrelsen underrättelse».

§ 163.

Seminariekollegierna i Linköping, Falun och Stockholm föreslå följande

ändrade lydelse av mom. 3: »— — — i egenskap av ordinarie och extra

ordinarie lärare vid folkskola, högre folkskola, småskoleseminarium eller övningsskola

— — —.»

§ 166.

Seminariekollegierna i Falun och Stockholm framhålla, att då kollegiets

»förslag» för att bli giltigt skall av lokalstyrelsen godkännas, torde ordet »beslutade»

utbytas mot »förordade».

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att uppdraget att granska och godkänna

fördelningen av stipendierna överlämnas åt lokalstyrelsens ordförande

eller seminariets inspektor.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att orden »och skall detta förslag»

i mom. 2 utgå, då bestämmelsen är onödig.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att vederbörande klassföreståndare

uppgör förslag till stipendieutdelning, vilket av rektor och samtliga

klassföreståndare gemensamt prövas och, där så behövs, ändras samt slutligen

å kollegiets vägnar tillstyrkes.

§ 167.

Se sid 34.

§ 169.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att ordet »närmaste» utgår.

\

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

§ 170.

Kommitténs förslag (band II, sid. 38), att ett särskilt årligt förslagsanslag

må anvisas för sådana mindre reparationer, som rektor enligt denna §

kan låta för seminariets räkning verkställa, tillstyrkes uttryckligen av

länsstyrelsen i Södermanlands län och seminariekollegiet i Växjö.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller även lämpligheten av en dylik

bestämmelse, och länsstyrelsen i Östergötlands län förklarar sig ej hava någon

erinran att göra mot förslaget.

§ 175.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att ordet »rätt» inskjutes näst efter

»inspektionsförrättande».

§ 176.

Seminariekollegiet i Växjö tillstyrker uttryckligen kommitténs förslag angående

provårskurs vid folkskoleseminarium, ävensom anordnande av kurser

i geologi, ekonomilära, laboratoriearbete, biblioteksteknik, talteknik och åskådningsteckning

för lärare vid seminarierna.

§ 178.

Seminariekollegiet i Umeå hemställer, att i mom. 1 uttrycket »föreställning

och varning» utbytes mot »föreställning eller varning».

§ iso.

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg:

»Vid behandlingen av frågor, som röra musikundervisningen vid seminariet, skall

seminariets musiklärare likaså äga att i lokalstyrelsens överläggningar deltaga».

Domkapitlet i Visby anser, att seminariets biträdande föreståndarinna i

intet fall bör vara självskriven ledamot av styrelsen.

Jfr för övrigt vad som anförts ovan under kap. VI, sid. 69 f.

§ 183.

Domkapitlet i Visby anför:

Om lokalstyrelse inrättas, borde denna erhålla bemyndigande att utse en person,

som skulle hava inseende över inträdesprövningar och folkskollärarexamen och som

tilllika skulle utöva den allmänt personliga tillsyn över seminarierna, som domkapitlet

ej anser kunna med framgång utövas av en av flera personer sammansatt styrelse.

§ 184.

Seminariekollegiet i Linköping föreslår följande lydelse:

Lokalstyrelsens ordförande (eventuellt inspektor) skall hava inseende över folkskollärexamen.

Han utser ock på rektors förslag två eller flera ojäviga personer att

såsom vittnen därvid närvara.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Seminariekollegiet i Falun har samma förslag med undantag av orden

»eventuellt inspektor» samt »på rektors förslag».

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att orden »inträdesprövning och»

utgå ur mom. 1.

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår följande lydelse för mom. 1:

Seminariets inspektor skall hava inseende över folkskollärarexamen. Han utser

ock två eller flera ojäviga personer att såsom vittnen därvid närvara, och äga dessa

jämväl övervara det kollegiesammanträde, som enligt § 64 hålles i samband med

nämnda förrättning.

Seminariekollegiet i Stockholm har samma förslag med undantag av att

kommitténs ord »lokalstyrelsens ordförande» bibehållits i paragrafens början.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår följande lydelse för mom. 1:

Seminariets inspektor tillkomme det att öva tillsyn över läroanstalten och hava

inseende över folkskollärarexamen, till vilken han äge kalla två eller flera personer

att som vittnen därvid närvara.

Seminariekollegiet i Luleå anser vittnen i inträdesexamen obehövliga.

Jfr även föregående paragraf.

§ 186.

Seminariekollegierna i Växjö och Landskrona anse, att vaktmästare och

nödig betjäning för seminariet böra anställas och efter kollegiets hörande

entledigas av rektor.

Kollegiet i Landskrona påpekar i detta sammanhang önskvärdheten av

att vaktmästares pension sförhåll an den och understöd i händelse av sjukdom

bleve ordnade.

Seminariekollegiet i Göteborg anser ock, att vaktmästare och nödig betjäning

för seminariet utan minsta olägenhet kunna tillsättas av rektor. Paragrafens

mom. 1 bör enligt kollegiets mening inarbetas i § 113 mom. 2, och

nu ifrågavarande paragrafs mom. 2 blir efter »lokalstyrelsens» utbytande

mot »rektor» mom. 3 till § 113.

Seminariekollegierna i Umeå och Stockholm föreslå likaså, att i mom. 1

»lokalstyrelsen» ersättes av »rektor». I mom. 2 föreslår kollegiet i Umeå

att ordet »rätt» inskjutes näst efter »äger» och att lokalstyrelsen även här

utbytes mot rektor.

§ 187.

Seminariekollegiets i Växjö flertal finner lämpligast, att lokalstyrelsens

ordförande eller seminariets inspektor, om han finner anledning till anmärkningar

mot rektor eller lärare, gör anmälan därom hos överstyrelsen.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår, att även här ordet »rätt» inskjutes

mellan »äge» och »han».

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

§ 188.

Seminarieköllegiet i Landskrona föreslår, att denna paragraf endast måtte

innehålla följande bestämmelse:

Inspektor äger mottaga underdåniga ansökningar om resestipendier och efter

samråd med rektor insända dessa jämte eget yttrande till överstyrelsen, ävensom att

till överstyrelsen lämna de upplysningar och avgiva de yttranden, som av denna hegäres.

Vad paragrafen i övrigt avhandlar, bör tillkomma rektor och inarbetas i instruktionen

för denne. Mom. 2 borde då lämpligen erhålla följande lydelse: »att årligen

den 31 dec. låta genom två av kollegiet utsedda ledamöter verkställa etc».

Mom. 3 är redan behandlat under § 112.

Seminarieköllegiet i Göteborg anför:

Paragrafen skulle enligt kollegiets åsikt avse inspektörs skyldigheter utöver vad

i det föregående av stadgan är föreskrivet. Av dessa skyldigheter torde lämpligen

de i mom. 1 omnämnda böra övertagas av rektor. Föreskrift därom kunde inarbetas

i § 112 antingen i eller efter mom. 4.

Kollegiet anser, att den i mom. 2 omnämnda inventeringen icke nödvändigtvis

behöver utföras av inspektor själv, varför kollegiet föreslår följande formulering:

Mom. 2: »att årligen den 31 december ombesörja inventering av seminariets

värdehandlingar---.»

Mom 3. Den granskning av seminariets räkenskaper, som i mom. 3 avses,

anser kollegiet lämpligast böra uppdragas åt lärarkollegiet, liksom fallet är vid de

allmänna läroverken. Efter denna granskning insänder rektor ett exemplar av räkenskaperna

till överstyrelsen och ett exemplar med tillhörande verifikationer jämte inventeringsprotokoll

till kammarrätten inom föreskriven tid, såsom kollegiet tillåtit sig

föreslå vid § 112, mom. 5.

Direkt stadgande om kollegiets skyldighet att ombesörja granskningen av redovisningen

rörande seminariets räkenskaper torde lämpligen såsom ett tredje moment

böra vidfogas § 171, varjämte bestämmelse om kollegiets skyldighet att välja granskningsmän

torde kunna inarbetas i § 122.

Mom. 4. Det i momentet avsedda stadgandet torde få anses överflödigt, varför

momentet utgår.

Seminarieköllegiet i Härnösand anser, att den i mom. 1 nämnda skyldigheten

bör övertagas av rektor, de i mom. 2 och 5 nämnda av inspektor,

den i mom. 3 nämnda av kollegiet; mom. 4 anser kollegiet kunna utgå.

Seminarieköllegiet i Umeå föreslår, att paragrafen utgår, men ersättes

delvis av följande bestämmelse:

»Den inventering hos redogöraren för seminariets kassor och fonder, vilken föreskrives

i kungl. kungörelsen den 15 december 1905, förrättas av seminariets inspektor».

Seminarieköllegiet i Stockholm hemställer, att uttrycket »den 31 december»

i mom. 2 utbytes mot »före årets slut».

§ 190.

Seminarieköllegiet i Umeå föreslår att ordet »bestämd» ersättes med

»nödvändig».

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kap. VIII. Förslag

till

undervisningsplan för statens folkskoleseminarier.

(Sid. 579—620 i huvudbetänkandet. Jfr även sid. 153—204 samt

band II, sid. 42—318).

Seminariekollegiet i Linköping uttalar sig för att till ingressen till kommitténs

tim- och kursplan göres följande tillägg: »ej heller timsumman i ett

ämne utan medgivande av vederbörande ämneskonferens minskas».

Musikaliska akademien föreslår följande tillägg: »samt att, där blott en

timme i veckan är för undervisning i visst ämne upptagen i timplanen,

minskning i undervisningens omfattning icke må äga rum».

I. Timplan.

Särskilda timplaner, avvikande från kommittéförslagets, hava uppgjorts

av seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Lund, Landskrona och

Göteborg, lektor H. Petrini i Växjö samt adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg

i Linköping. De nämnda seminariekollegiernas förändring av timplanen

är framför allt en följd av ekonomilärans avförande från undervisningsplanen

såsom självständigt ämne. Detta ämnes timmar hava i allmänhet fördelats

på de humanistiska ämnena (särskilt historia), varjämte några andra mindre

omkastningar hava ägt rum (se de särskilda ämnenas lärokurser nedan). Lektor

Petrinis omläggning av timplanen är framför allt beroende på att han önskar

väsentligt ökat utrymme för fysik och kemi (261/2 timmar i st. f. 8), varemot

bl. a. främmande språk strykes och psykologi och pedagogik reduceras till

2 timmar. Adjunkt Setterbergs förslag vill genomföra en starkare koncentrering

av de olika ämnena till vissa klasser inom seminariekursen.

II. Kursplan.

I. Kristendomskunskap.

(Sid. 581—583 i huvudbetänkandet; jfr sid. 154—157 samt

band II, sid. 42—54.)

Kursplanen i detta ämne har i allmänhet omfattats med tillfredsställelse

av dem, som därom yttrat sig. I Lunds domkapitel uttalar t. ex. professor

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kristendomsundervisningens

mål.

Inträdesfor

dringar.

Tid å timplanen.

E. Aurélius sin fulla anslutning till de principiella synpunkter, som av kommitterade

gjorts gällande med avseende på en radikal omläggning av hela

studiesättet och vinsten av en verklig tillägnelse av historiskt betraktelsesätt,

liksom av mer fördjupade kunskaper. Seminariekollegiet i Stockholm anser

det kunskapsmått, kommittérades förslag till kursplan anvisar, vara så väl

avvägt, att det blott kräver ett par mindre ändringar i kursfördelningen.

De anmärkningar, som framställts, gälla följande moment.

Beträffande själva målet för kristendomsundervisningen i seminarierna

gör biskopen i Västerås gällande, att detta bör formuleras som lärjungarnas

införande i vår evangelisk-lutherska kristendom.

Seminariekollegierna i Linköping (reservation av adjunkterna O. Olsson

och G. Setterberg), Falun, Växjö och Göteborg föreslå, att till inträdesfordringarna

tilkigges någon bekantskap med den svenska kyrkans psalmbok (Växjö

och Göteborg: »bekantskap med några psalmer»). Kollegiet vid Stockholms

seminarium föreslår som tillagd inträdesfordran: någon bekantskap med svenska

kyrkans psalm- och evangeliebok.

Seminariekollegiet i Umeå uttalar sig emot varje förslag om ökning av

inträdesfordringarna (utöver kommittéförslagets fordringar) i detta ämne såväl

som i ämnena modersmålet och husligt arbete.

Kollegiet i Strängnäs föreslår, att ur de av kommittén föreslagna inträdesfordringarna

noggrannare kännedom om Lukas’ evangelium måtte utgå.

Seminariekollegiet i Lund föreslår, att inträdesfordringarna något minskas,

under förutsättning av större antal timmar för ämnet i seminariekursen.

Från många håll har framhållits önskvärdheten eller behovet av större

utrymme å timplanen för ämnet än de av kommittén föreslagna 12 veckotimmarna.

I denna riktning yttra sig domkapitlet i Uppsala, biskoparna i

Strängnäs och Lund, domprosten i Växjö, professorerna, Holmström och Aurelius

i Lund, biskopen, domprosten och lektor Börjesson i Karlstad, samt seminariekollegiet

i Skara. Domkapitlen i Skara och Västerås, Stockholms stads

konsistorium, biskopen och domprosten samt kyrkoherdarne Wieselgren och

Bindeman i Göteborg, biskopen i Härnösand och seminariekollegierna i Linköping

(med reservation av adjunkterna Olsson och Setterberg) och Landskrona

ansluta sig till kommittéledamoten Sundells reservationsvis framställda

yrkande på ytterligare 1 veckotimme i kl. IV; domkapitlet i Linköping likaså,

för såvitt kursplanen skall fastställas; seminariekollegiet i Växjö finner denna

tillagda timme i klass IV önsklig, om ock ej alldeles nödvändig; seminariekollegiet

i Lund finner samma ändring önskvärd. Seminariekollegiet i Upp
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

sola yrkar ävenså på sammanlagt 13 timmar för ämnet, men med den tilllagda

timmen förlagd till klass I. — 14 timmar påyrkas av seminariekollegierna

i Stockholm och Kalmar samt seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad,

som tillika påyrkar, att det i timplanen angivna timantalet för kristendomskunskap

ej måtte få underskridas; 15 timmar förordas av domkapitlet i

Kalmar.

Å andra sidan påyrkar lektor Petrini i Växjö en kraftigare reduktion av

tiden för ämnet, detta emedan det enligt hans mening visat sig. att kristendomslärarna

hittills icke ha på ett förnuftigt sätt kunnat använda den tid de

haft till sitt förfogande.

Emot Göteborgs seminariekollegiums beslut att i oförändrad form tillstyrka

sektionens förslag till timplan för kristendomsämnet har reservation

avgivits av vikarierande adjunkten IV. Björck, som anför:

Ämnets timantal bör kunna i betydande grad reduceras, emedan religionsundervisningen

i likhet med andra humanistiska ämnen i avsevärd utsträckning bör kunna

byggas på elevernas självstudier. Tveksam i vilken grad denna reduktion lämpligen

bör företagas, har reservanten av rent praktiska skäl stannat vid en maximitid för

ämnet av 10 timmer. Härigenom skulle den förändring kunna vidtagas i den av kollegiet

förordade timplanen, att ytterligare en enligt reservantens mening alldeles

oundgänglig veckotimme kunde erhållas för ämnet kemi i klass It samt kommitténs

timplan för främmande språk förbliva oförändrad.

Lektor A. E. Friedlander i Göteborg, med vilken biskop E. H. Bodhe,

domprosten Rexius, kyrkoherdarna Wieselgren och Bindeman samt lektorerna

E. Hellquist och E. Hedelius förenat sig, yttrar:

Då folkskollärarens kristendomsundervisning företrädesvis omfattar undervisning

i biblisk historia och katekes, synes det som om seminariets undervisning i första

rummet borde ha till uppgift att fördjupa elevens kunskaper rörande bibelns innehåll

och den kristna tros- och sedeläran enligt den evangeliskt lutherska kyrkans bekännelser.

Den föreslagna kursplanen har emellertid företagit en sådan utvidgning

av den kyrkohistoriska kursen, att undervisningen i bibelkunskap blivit inskränkt till

de två första klasserna och undervisningen i tros- och sedeläran måst inskränkas till

de två sista. Däremot upptagas en stor del av de timmar, som anslagits åt kristendomsundervisningen

i seminariets tre sista klasser, av kyrkohistorisk undervisning.

Oavsett det förhållande, att den kyrkohistoriska undervisningen är av jämförelsevis

mindre betydelse för folkskollärare än de nyssnämnda viktiga grenarna av kristendomskunskap,

medför den föreslagna anordningen flera olägenheter med avseende på

tros- och sedelärans studium. Det är fara värt, att denna gren av undervisningen

genom en sådan inskränkning i den däråt anslagna tiden, nedsjunker till en torr och

skematisk framställning. Därtill kommer, att då seminarieeleverna skola börja sina

praktiska övningar, tros- och sedelärans studium knappt är påbörjat. Den nödiga

kyrkohistoriska undervisningen torde kunna medhinnas på kortare tid än den föreslagna,

varigenom större utrymme kunde beredas åt de för en blivande folkskollärare

viktigaste grenarna av kristendomsundervisning.

Kursplanen i

allmänhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Bibelläsning.

Kyrko
historien.

Tros• och

sedelära.

Biskopen i Västerås anser, att kursplanen väl ensidigt betonar den antropocentiska

framställningen och låter den teocentriska träda i bakgrundeen

Linköpings och Stockholms seminariekollegier förorda, att den fullständigare

genomgång av ett bland de paulinska huvudbreven, som kommittén vill förlägga

till klass II, måtte framflyttas till klass IV, då bättre förutsättningar för

dess tillgodogörande förefunnes.

Professor E. Aurelius i Lund tvivlar på lämpligheten av att låta klass I

enbart syssla med gamla testamentet och dess isagogiska och kanonhistoriska

frågor samt skjuta upp allt som rör nya testamentet till klass II.

Professsor Holmqvist i Lund vill särskilt vitsorda den insikt, med vilken

studieplanen i kyrkohistorien är behandlad, men tror icke på möjligheten av

grundligare införande i dogmliistorien utan större filosofiska och kulturella

förkunskaper än som i seminarierna kunna förutsättas.

Uppsala seminariekollegium föreslår en sådan förändring av kursplanen,

att medeltiden, reformationen och ortodoxiens tid genomgås i klass III, 1700- och 1800-talen i klass IV.

Adjunkten J. Ahlstedt vid Karlstads seminarium förordar, att det kyrkohistoriska

studiet börjar först med klass III, att gamla tiden och medeltiden

genomgås i denna klass och nyare tiden i klass IV, samt att i samband härmed

en av de föreslagna fyra veckotimmarna i klass II överföres till klass IV.

Stockholms seminariekollegium önskar likaså, att gamla tidens och medeltidens

kyrkohistoria uppskjutes till klass III.

Uppsala seminariekollegium framhåller, att psalmhistorien bör inflätas i

den kyrkoliistoriska kursen och sålunda påbörjas redan i klass II för att sedan

i klasserna III och IV särskilt behandla svenska kyrkans psalmsångare.

Jfr vidare lektor Friedlanders m. flis yttrande ovan sid. 109.

Från några håll yrkas på en starkare ställning för tros- och sedeläran

än kommittéförslaget ansetts giva densamma. Så förklarar domkapitlet i

Uppsala, att den historiska synen på lärostoffet har urgerats på bekostnad

av den systematiska, och att kommittén i sin motivering i band II försvagat

sin i band I (i själva kursplanen) intagna ståndpunkt till tros- och sedeläran.

Biskopen, domprosten och lektor Börjesson i Karlstad anse likaså, att det

systematiska elementet i kristendomsundervisningen måste mera betonas, och

Visby domkapitel yrkar på koncentrering kring den systematiska teologien.

I överensstämmelse härmed föreslår även seminariekollegiet i Linköping (beslutet

fattat med 5 röster, däribland ordförandens, mot 5), att i kursplanen

för klasserna III och IV ordet »kort» måtte utgå framför »framställning av

den kristna tros- och sedeläran».

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Seminariekollegiet i Kalmar är övertygat om att det skall befinnas alldeles

nödvändigt, att den folkskolekurs i katekes, som eleven före inträdet

vid seminariet förutsättes hava förvärvat, måste inom seminariet direkt fullständigas

och fördjupas.

Uppsala domkapitel anser, att de rent historiska och geografiska synpunkterna

böra få mera utrymme vid den religionshistoriska undervisningen.

Lektor Petrini i Växjö anför:

Den huvudsakliga bristen i kursplanen för ämnet kristendomskunskap är en kurs

i religionshistoria. Man måste fordra av folkskolans lärare, att de åtminstone ha

realskolebildning i det ämne, som hittills varit deras huvudämne. Vill man förstå de

religiösa företeelserna, måste man ha en aning om de grundläggande religiösa principerna.

Sedan bör en kortfattad, enkel och okonstlad kurs i religionshistoria meddelas,

varpå man studerar kristendomens uppkomst samt uppkomsten av de olika

kristna religiösa bruken, såsom riter, religiösa fester m. m.

Professor Aurelius i Lund, som finner, att kursens i kristendomskunskap

stora omfattning nödvändigt måste betinga en femårig seminariekurs, hänvisar

därvid särskilt till det mångahanda, som rymmes inom andra klassens undervisningsplan

i kommittéförslaget. Även seminariekollegiet i Uppsala finner

andra klassens kurs orimligt stor; samma kollegium anser vidare första klassens

kurs bättre formulerad i kommittébetänkandets anmärkningar och motiveringar

än i själva kursplanen.

Lektor Petrini i Växjö anser, att ett av villkoren för en hederlig religionsundervisning

är, att prästerskapet helt och hållet hålles fjärran från all inblandning

i undervisningen.

2. Modersmålet.

(Sid. 583—585; jfr sid. 157—159 samt band II, sid. 55—72.)

Från flera olika håll vitsordas uttryckligen, att den av kommittén föreslagna

nya kursplanen i modersmålet är väl motiverad och ägnad att höja

modersmålsundervisningen vid seminarierna; så av domkapitlet i Visby samt

seminariekollegierna i Falun, Växjö, Göteborg och Stockholm. Såsom särskilt

lämpliga nyheter i kursplanen framhållas av seminariekollegierna i Växjö

och Göteborg undervisning i dansk och norsk litteratur, i talteknik samt i

skötseln av ett skolbibliotek.

Lektor I. Fehr i Strängnäs finner emellertid, att denna kurs är så brett

och djupt anlagd, att han förklarar sig ej inse, hur det enligt förslaget skall

vara möjligt att nå det utsatta målet.

Religions
historia.

Övriga anmärkningar.

Allmänna uttalanden.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Inträdes
fordringar.

Timantalet.

Seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Falun, Växjö,

Landskrona och Stockholm samt seminarieadjunkten P. A. Melin i Karlstad

förorda, att till inträdesfordringarna lägges: någon kännedom om (modern)

svensk litteratur (Växjö: »bekantskap med de viktigaste litterära alstren från

1800-talet och början av 1900-talet»; Landskrona: »någon kännedom om de

allraförnämsta litteraturalstren från de senaste hundra åren»). Att anvisningar

angående detta litteraturstudium måtte givas från vederbörande seminarium,

förordas uttryckligen av seminariekollegierna i Linköping, iMndskrona

och Stockholm.

Seminariekollegiet i Lund önskar skärpta inträdesfordringar i form- och

satslära, för så vitt man ej kan få mera tid härför i seminariekursen än vad

kommittén förutsatt.

Seminariekollegiet i Umeå uttalar sig emot varje ökning av inträdesfordringarna

utöver de av kommittén föreslagna.

Rörande den för inträdesprovet föreskrivna uppsatsen anföra seminariekollegierna

i Falun och Göteborg:

Den punkt i stadgeförslagets § 81, som lyder: »förmåga att redigt och någorlunda

felfritt skriftligen redogöra för ett bland flera uppgivna lättare ämnen» föreslås

i stället få följande lydelse: »förmåga att i ett redigt och någorlunda felfritt språk

skriftligen återgiva en föreläst berättelse».

Som motivering framhålles av det senare kollegiet, att det är mer än tvivelaktigt,

huruvida med kommitténs formulering av momentet den skärpning av inträdesfordringarna,

som kommittén avsett att åvägabringa, i verkligheten kommer till

stånd. Det är fara värt, att de preparandkurser, som med höjda inträdesfordringar

säkerligen komma att bliva ännu mer anlitade, komma att inrikta sin undervisning i

uppsatsskrivning allför direkt på sådana »lättare ämnen», som bruka förekomma i

inträdesexamen. Om däremot samtliga sökande få återgiva ett stoff, som omedelbart

förut meddelats dem, blir det lättare att verkställa en effektiv jämförelse dem

emellan.

Seminariekollegierna'' i Linköping och Landskrona vilja bibehålla kommitténs

formulering, men såsom ett alternativ vid sidan därav tillägga »eller

återgiva innehållet i ett uppläst stycke».

Om ökat timantal framställas önskemål från många håll. Så av domkapitlen

i Uppsala, Skara och Luleåi samt — för de nordligare seminarierna

med hänsyn till de finsktalande bygderna — seminariekollegiet i Luleå (ett par

veckotimmar till det minsta; exempelvis i klasserna I och IV). 15 timmar,

i stället för de föreslagna 14, förordas av seminariekollegierna i Linköping,

Skara, Falun, Landskrona (kollegierna i Linköping och Landskrona önska

den nya timmen tillagd till fjärde klassens timantal). 10 timmar föreslå kol
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

legierna i Lund (för de manliga seminariernas räkning) och Stockholm (med

hänsyn till undervisningen i talteknik).

Seminariekollegiet i Kalmar anför:

Kollegiet yrkar på ökad tid i klasserna III och IV och finner det lämpligt, att

oavsett denna ökning särskild tid anslås för framställningen av grunderna för skötseln

av ett skolbibliotek. Kollegiet erinrar härvid om att, emedan en normalklass enligt

kommitténs förslag bör omfatta 30 elever, en hel lektionstimme i veckan under största

delen av läsåret måste anslås till övningar i muntlig framställning jämte åtföljande

diskussion, såvida varje elev i klassen skall beredas tillfälle till en sådan framställning

av ej alltför obetydlig omfattning. »Sedan återstår i stort sett ej mer än två

veckotimmar under året för hela den övriga kursen, uppsatsgranskningen däri inberäknad».

Seminariekollegiet i Växjö förordar 17 timmar för ämnet (5 + 3 + 4 + 5).

Seminariekollegiet i Göteborg uttalar däremot sin förhoppning, att det av

kommittén föreslagna timantalet skall visa sig nödtorfteligen räcka till för

kursens genomgående, därest elevernas hemarbete i tillräcklig grad anlitas.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg anföra:

Litteraturläsningens tyngdpunkt bör, mera avgjort än vad med bibehållande av

kommitténs kursplan blir fallet, förläggas till det senaste århundradets svenska

vitterhet. Därför påyrkas följande förändringar i vidkommande delar av kursplanen:

i kursplanen för klass I utbytas orden »1900-talets och 1800-talets» mot »de senare

decenniernas»; första stycket av andra klassens kursplan får följande lydelse: »1800- och 1900-talens klassiska svenska litteratur genomgången med hänsyn till att göra

författarpersonligheterna och deras främsta verk förtrogna för eleverna»; första punkten

i tredje klassens kursplan ändras till: »Valda stycken ur den fornnordiska litteraturen

samt ur den svenska litteraturen från medeltiden, 1500-talet, 1600-talet och delvis

1700-talet i anslutning till en kort lärobok i svensk litteraturhistoria»; i fjärde klassens

kursplan får första punkten följande lydelse: »Valda stycken ur den svenska

litteraturen från den återstående delen av 1700-talet samt 1800- och 1900-talen i anslutning

till en kort lärobok i svensk litteraturhistoria».

Professor E. Hellquist och lektor A. E. Friedlander i Göteborg förklara

sig i allt väsentligt instämma i seminariekollegiets i Göteborg yttrande beträffande

kursplanen i modersmålet.

Seminariekollegiet i Linköping önskar, att goda moderna prosaförfattare

måtte läsas även i klass II, samt vill för övrigt ha kursplanen i litteraturhistoria

lagd i överensstämmelse med kollegiets plan för historieundervisningen

(se sid. 115 f).

Seminariekollegiet i Växjö anför:

Den av kommittén föreslagna kronologiska ordningen för litteraturstudiet finner

kollegiet fullt berättigad, men föreslår, att moderna författare måtte, delvis alltså vid

15

Litteratur•

läsning och

litteraturhistoria
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

sidan härav, läsas i samtliga klasser, med beaktande av att studiet fortskrider från

enklare till mera komplicerade litterära former.

Seminariekollegiet i Stockholm anför:

Kollegiet vill föreslå en medelväg mellan kommitténs förslag och kollegiernas i

Falun och Göteborg, så att visserligen tyngdpunkten i de två lägre klasserna förlägges

till studiet av modern litteratur, men att också sådant ur vår äldsta och äldre

litteratur, som direkt belyser vår historia, vår kulturutveckling, studeras i kronologisk

ordning i jämbredd med historieundervisningen.

Domkapitlet i Visby anser, att litteraturstudiet bör inskränkas till svenska

arbeten.

Den av kommittén föreslagna läsningen i klass I av valda stycken ur

den grekiska och romerska forntidens litteratur vilja seminariekollegierna i

Falun, Landskrona, Göteborg och Stockholm ha överflyttad till historieundervisningen,

där densamma enligt kollegiernas mening hör närmare hemma.

Adjunkten J. Ahlstedt i Karlstad föreslår, att litteraturläsningen måtte

upphöra med klass III, detta i samband med en omrangering av timplanen

(5 + 4 + 3 + 2) till förmån för den av honom föreslagna förändringen av timplanen

för ämnet kristendomskunskap.

språkiära. Seminariekollegiet i Uppsala anser det lämpligt, att ljud-, form- och sats
lära

genomgås, åtminstone repetitionsvis, även i klasserna III och IV. Och

kollegiet i Stockholm yrkar på frihet för den enskilde läraren att efter elevernas

ståndpunkt och behov på lämpligaste sätt fördela genomgången av

form- och satslära på de två första åren. Ljudläran bör, enligt samma seminariekollegium,

genomgås helt och hållet i samband med dess praktiska tilllämpning,

taltekniken.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg föreslå stilläran överflyttad

till klass II från klass III, den språkhistoriska översikten likaså flyttad från

klass IV till klass III samt språkpsykologien framflyttad från klass III till klass

IV, där den kan läggas direkt till grund för genomgången av ämnets metodiska

behandling. Detta sistnämnda yrkande (om språkpsykologien) framställes även

av seminariekollegiet i Linköping. Om professor E. Hellquists och lektor

A. E. Friedlanders instämmande häri, se ovan sid. 109.

ömingar i Domkapitlet i Visby anser, att en uppsats i månaden är för litet samt

*kframJ rättskrivningsövningar i klass 1 äro nödvändiga.

ställning. Seminariekollegiet i Härnösand anser, att hemuppsatserna böra vara refe
rat.

Och kollegiet i Landskrona föreslår, att i klass I rättskrivning av främmande

ord särskilt inövas.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Den vägledande översikt av den samtida barn- och ungomslitteraturen

samt den undervisning i grunderna för skötseln av ett skolbibliotek, som ingår

i kursplanen för klass IV, bör, enligt seminariekollegiet i Falun, frånskiljas

från modersmålsundervisningen och meddelas av den, som har hand om övningsskolans

skolbibliotek.

3. Matematik.

(Sid. 585—587; jfr sid. 159—161 samt band II, sid. 73—91).

Seminariekollegiet i Uppsala finner kommitténs inträdesfordringar så detaljerade,

att de kunna vara hindersamma för ett gott urval bland de inträdessökande.

Lektor H. Petrini i Växjö anser, att det högsta man torde kunna fordra

för inträde är en viss säkerhet i rent mekanisk räkning t. o. m. bråk.

Seminariekollegiet i Lund anser däremot, att inträdesfordringarna i räkning

och geometri böra något ökas.

Lektor E. Hedelius i Göteborgs domkapitel har följande allmänna omdöme

om kursplanen:

Intet ämne bär väl erhållit en så väsentlig utvidgad kurs som matematiken,

utan att denna vetenskap på grund härav erhållit någon motsvarande ökning av undervisningstiden.

Tvärtom har veckotimmarnas antal blivit sänkt från nuvarande 14

inalles i alla fyra klasserna till föreslagna 12. Huru det skall vara möjligt att sålunda

medhinna kurserna i de skilda klasserna, synes ganska svårt att inse. Visserligen

säga kommitterade, att blott det huvudsakligaste och viktigaste av de delar

av matematiken, som såsom nya upptagits, skola beröras vid undervisningen. Hela

den sorgliga följden härav skulle väl emellertid ovillkorligen bliva den betänkligaste

ytlighet på grundlighetens bekostnad. Den verkliga och kvarvarande behållningen

av en dylik undervisning blir icke mycket värd.

Såsom exempel härpå anföres följande. I klass II skall genomgås irrationellt

tal och kvadratrot samt logaritmer; sålunda icke något om högre rötter och potenser,

och detta fastän logaritmen är en potensexponent. Följden härav måste bliva,

att denna undervisning i logaritmer blir ej något annat än det mekaniska inlärandet

av tabellanvändningen — en lätt glömd kunskap och en farlig dylik, ty endast säkerhet

i tabellens användning kan förvissa om räkneresultatens pålitlighet. Finge den

blivande skolläraren dagligen eller ofta övning i dessa tabellers bruk, kunde väl det

mekaniska inlärandet vara tillfyllestgörande, men huru ofta kan något sådant tänkas

inträffa?

Hela denna princip att så att säga låta eleven lukta på litet av varje på''grundlighetens

bekostnad, måste förkastas.

Ellipsens viktigaste egenskaper skola inläras enligt kommittébetänkandet — förmodligen

för den astronomiska kursens skull —; de ellipsen närstående kurvorna

vidröras icke trots deras lika vikt för denna astronomiska kurs. Projektions- och

perspektivritningar samt konstruktioner av geografiska gradnät tillhöra den föreslagna

Biblioteksteknik

m. m.

Inträdes
fordringar.

Kursplanen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Minskad

kurs.

matematiska kursen och grunderna för geografisk gradmätning den fysiska kursen.

Kunna väl dessa delar med någon garanti för säkerhet i resultaten inrymmas inom

det föreslagna timantalet?

Grundlig och säker kunskap i algebrans viktigaste delar är en både nyttig och

oundviklig fordran hos dem, som skola meddela undervisning i räknefärdighet, men

begränsad till sin omfattning måste denna kurs vara, så att ej för många delar upptagas

i kurserna på grundlighetens bekostnad.

Den föreslagna kursen i matematik anses av de flesta, som yttrat sig

därom, allt för vidlyftig. I denna riktning yttra sig domkapitlet i Uppsala

samt seminariekollegierna i Uppsala och Stockholm, — Reduktioner av kursen

föreslås av seminariekollegierna i Falun och Växjö, oavsett att kollegierna i Falun

och Göteborg önska kursplanens fältmätnings- och avvägningsövningar i klasserna

I och II överförda till geografien. Ämneslär ar innan i Landskrona anser

kursen möjlig alt medhinna, men rektorn därstädes vill ha reduktion av kursen

samtidigt med ökning av tiden.

Den kraftigaste reduktionen påyrkas av lektor H. Petrini i Växjö, som

anför:

En väl inhämtad och något litet utvidgad realskolekurs är det högsta resultat

man kan begära att uppnå med det angivna timantalet. Kursen innehåller »onödigheter»

sådana som de icke binomiska andragradsekvationerna, rotekvationer, potenser,

logaritmer, serier samt kvadratrotsutdragning. Den av kommittén föreslagna kursen

skulle möjligen kunna medhinnas, om timantalet fördubblades. Seminaristen skall

nu enligt kommitténs förslag (i klass J) med 4 veckotimmar lära sig vad en skolpojke

behöver 10 ä 15 veckotimmar att inhämta. — I geometrien anser lektor Petrini att

man endast kan medhinna folkskolans kurs jämte problem samt en del saker inhämtade

empiriskt genom noggrann konstruktion, såsom sidornas proportionalitet i trianglar

med lika vinklar och pythagoreiska satsen. Möjligen kan man fordra litet planimetriska

och stereometriska beräkningar samt fältmätningsövningar.

Domkapitlet i Visby framhåller:

Seminarieeleven skulle på knappa 12 veckotimmar ha att inhämta en kurs av

avsevärt större omfattning än den, för vilken allmänna läroverkens timplan anslagit

21 veckotimmar (18 timmar å latingymnasiet jämte ungefär 3 timmar å 4:e och 5:e

klassernas schema). Domkapitlet föreslår, att grunderna för projektions- och perspektivritningar

strykas ur kursen (tillräckliga upplysningar härom böra kunna lämnas vid

teckningsundervisningen), samt att det viktigaste angående konstruktion av geografiska

gradnät (i klass IV) ersättes av korta meddelanden om de allmännaste slagen av

kartprojektioner vid geografiundervisningen.

Domkapitlet i Visby samt seminariekollegierna i Uppsala och Linköping

ställa sig vidare avvisande, resp. tveksamt (Linköping) gent emot trigonometriens

upptagande som en del av kursen.

Seminariekollegiet i Uppsala anser vidare, att logaritmer böra behandlas

endast om tiden det medgiver. Kollegiet i Linköping ställer sig även av
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

visande gent emot upptagande av logaritmer och ekvationer av 2:dra graden

samt anser, att kvadratrotsutdragning bör inskränkas.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att de för klasserna I och II föreskrivna

noggrant utförda ritningar i förbindelse med konstruktionsuppgifter utgå ur

kursen. Kollegierna i Falun och Växjö önska vidare, att första punkten i

kursplanen för klass IV förenkla still: »Rymdgeometri jämte praktiska tillämpningar».

Seminariekollegiet i Umeå önskar, att under förutsättning av 4-årig

seminariekurs, logaritmer, serier, trigonometri och sammansatt ränta uteslutes

ur kursen.

Seminariekollegiet i Stockholm önskar, att kursen måtte något minskas,

så att tid icke må saknas för undersökning och säkerställande av den grund,

varpå seminariekursen skall byggas, detta med hänsyn till att inträdesfordringarna

äro så betydande, alt de icke torde under närvarande förhållanden

kunna utefter hela linjen i verkligheten upprätthållas.

Å andra sidan har framställts önskemål om utvidgning av kursen i vissa

avseenden.

Från flera håll har, med hänsyn till de inträdessökandes sannolika förkunskaper,

påyrkats, att aritmetiken måtte bättre tillgodoses, helst genom att

en aritmetikkurs direkt inlägges i första klassens kursplan; så av seminariekollegierna

i Uppsala, Linköping, Falun och Göteborg samt av lektor H. Petrini

i Växjö; den sistnämnde föreslår i samband härmed särskilt en repetition

av metersystemet, som kan åtföljas av beräkningar angående specifik vikt

som en tillämpning.

Lektor Petrini i Växjö och adjunkt Setterberg i Linköping förorda undervisning

i grunderna av sannolikhetsberäkning, den senare med tillämpning på

försäkringsväsendet; lektor Petrini önskar även som ingående i kursen den

allmänna metoden att (utan sannolikhetskalkyl) beräkna livräntor.

Repetitioner böra enligt lektor Petrini förekomma i större utsträckning

än kommittén synes avse.

Seminariekollegiet i Göteborg förordar matematiska skrivningar även för

klasserna I och II.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand och

Luleå föreslå slutligen, att den del av ämnet ekonomilära, som närmast sammanhör

med matematiken (hemmets ekonomi, affärslära och bokförnig) måtte

hit överföras. I samband härmed vilja kollegierna i Växjö, Lund, Göteborg

och Ltdeå, att ämnet matematik erhåller ytterligare en veckotimme.

Vikarierande adjunkten G. Lindberg i Uppsala har skiljaktig mening från

seminariekollegiets därstädes samt ansluter sig till seminariekollegiet i Göteborg

i fråga om kursplanen i matematik.

Utvidgning av

kursen i vissa

avseenden.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Omflyttning

inom kursplanen.

Timantalet.

Inträdes/ord’

ringar.

Kurs- och

timplanen i

allmänhet.

Den sammanfattande kursen i algebra önskar seminariekollegiet i Falun

flyttad från kl. III till kl. IV.

Oavsett att, som nyss nämnts, en del seminariekollegier önska till detta

ämne förlägga en av ekonomilärans veckotimmar, har endast ett yrkande på

ökat timantal framställts, nämligen av adjunkten fröken E. Andersson i Skara,

som önskar en veckotimmes ökning.

Å andra sidan vill seminariekollegiet i Kalmar minska tiden för ämnet

och anser, att detta kan ske utan förfång för den angivna kursplanen.

4. Historia.

(Sid. 587—589; jfr sid. 161—164 samt band II, sid. 92—109).

Seminariekollegierna i Strängnäs och Umeå föreslå, att ur bestämmelsen

om inträdesfordringarna (§ 31) utgå orden: »och de skandinaviska grannlandens».

Även seminariekollegiet i Härnösand finner inträdesfordringarna i

detta ämne för höga.

Från många håll göres gällande, att historieämnet fått sig alltför knapp

tid tillmätt i kommitténs kursplan. Så yttrar t. ex. seminariekollegiet i

Uppsala:

Enligt kommittéförslaget komma mycket ökade krav att ställas på historieundervisningen.

Den allmänna historien skall rycka fram ur sin plats i skuggan och få en

bredare och mera sammanhängande framställning. Hembygdsstudium av historisk art

skall bedrivas som inledning till det hela, och man synes för dettas räkning behöva

rätt stor plats. Historiska källskrifter skola läsas. Och till sist skall historiens metodiska

behandling i folkskolan ingå i seminariekursen i historia. Allt detta är nytt

eller så gott som nytt, — och det är svårt att förstå, hur allt detta skall kunna medhinnas,

då samtidigt med denna starka skärpning av kursen, tiden för det historiska

studiet avsevärt minskas. Man torde ej heller kunna i så hög grad som kommittén

förutsatt, bygga på seminarieelevernas studier på egen hand före och efter inträdet

i seminariet.

I denna riktning uttala sig även domkapitlen i Skara, Västerås, Göteborg,

Luleå och Visby, professor Holmqvist i Lund samt seminariekollegierna

i Linköping, Skara, Falun, Växjö, Lund, Landskrona, Göteborg, Kalmar,

Härnösand och Luleå.

Fn ökning av timantalet till minst 9 timmar förordas av domkapitlet i

Visby (med två timmar tagna från biologien i klasserna I och II samt en från

ekonomiläran i klass IV) och av seminariekollegierna i Falun, Lund, Landskrona,

Göteborg, Luleå och Stockholm. Att nuvarande timantal måste anses som

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

minimum framhålles av seminariekollegiet i Linköping. Kollegiet i Växjö yrkar

på 8 timmar.

Från de flesta håll föreslås emellertid, att historien på samma gång den

får ökat timantal övertager den del av ekonomilärans kurs, som ligger närmast

historieämnet; detta föreslås av domkapitlen i Skara, Västerås och

Visby samt av seminariekollegierna i Uppsala, Linköping, Skara, Falun,

Växjö, Lund, Landskrona, Göteborg, Härnösand och Luleå. Att i samband

därmed ämnets namn ändras till »historia med samhällslära» påyrkas uttryckligen

av domkapitlen i Västerås och Skara samt seminariekollegierna i

Linköping, Falun, Växjö, Landskrona, Göteborg och Stockholm.

Seminariekollegiet i Umeå föreslår under förutsättning av fyraårig seminariekurs,

att de skandinaviska grannländernas historia uteslutes såsom särskilda

kursmoment.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller särskilt, att förslaget att fästa

större uppmärksamhet vid den allmänna historien och betona den svenska

historiens sammanhang med den allmänna är värt allt erkännande.

Seminariekollegiet i Luleå vill tilldela den allmänna historien en mera

självständig ställning.

Beträffande den föreslagna kursen i hembygdskunskap, som inlagts i Hemb,Jsds

kursplanen för klass I, har från flera håll framhållits, att detta studium hellre studiet.

bör komma i sammanhang med den systematiska historiska undervisningen i

den tidsmiljö det tillhör och att i denna mening historiskt hembjrgdsstudium

bör förekomma i alla seminarieklasserna; i denna riktning yttra sig domkapitlet

i Visby samt seminariekollegierna i Uppsala, Falun, Växjö, Landskrona,

Göteborg, Luleå och Stockholm. Kollegiet i Göteborg föreslår, att det

geografiska hembygdsstudiet i klass I även måtte taga hänsyn till samhälleliga

förhållanden och historiska minnen. Kollegiet i Linköping önskar, att hembygdsstudiet

måtte betydligt inskränkas.

För klass I föreslås följande kursplan av seminariekollegierna i Linköping. De oiu.-a

Falun, Landskrona, Göteborg och Stockholm: Masternas

kurser.

»Framställning av den förhistoriska kulturen i anslutning, så vitt ske kan, till

iakttagna fornminnen. Sveriges historia under dess forntid och medeltid i sammanhang

med huvuddragen av de skandinaviska grannländernas historia under samma

tid. Forntidens och medeltidens allmänna kulturhistoria i huvuddrag».

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår för klass I en kursplan av samma

omfattning, med det undantag att de skandinaviska grannländernas historia

ej särskilt nämnes, varförutom det särskilt framhålles, att i samband med forntidens

och medeltidens allmänna kulturhistoria bör förekomma läsning av

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

grekiska och romerska författare och i mån av tid av medeltida litteratur,

detta under samarbete med läraren i modersmålet.

Kursplanen i klass II föreslås av seminariekollegierna i Falun, Göteborg

och Stockholm få följande lydelse: »Sveriges historia under reformationstidevarvet

i sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska grannländernas

historia och den allmänna historien under samma tid». — Enligt Linköpings

seminariekollegium bör kursen sträcka sig fram till Ludvig XIV, respektive

Karl XII.

Kursplanen i kl. III bör enligt seminariekollegierna i Falun och Stockholm

innefatta tiden 1648—1815; enligt kollegiet i Göteborg 1648—1830.

Kollegiet i Linköping sätter året 1848 som slutpunkt.

Kursplanen i kl. IV bör enligt seminariekollegierna i Falun, Göteborg

och Stockholm få följande lydelse:

»Sveriges historia från 1800 i sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska

grannländernas historia och den allmänna historien under samma tid. — Allmän

socialekonomi, det ekonomiska livets utveckling, den ekonomiska politiken samt den

offentliga hushållningen. — Svensk stats- och kommunalkunskap. — Historiens metodiska

behandling i folkskolan».

Dessa ändringsförslag bli dels en följd av yrkandena om att hembygdsstudiet

såsom en särskild, till klass I förlagd del av kursen måtte utgå, och

syfta för övrigt till att tyngdpunkten i de historiska studierna måtte mera

förläggas till nyare tidens historia.

5. Geografi.

{Sid. 589—591; jfr sid. 164—166 samt band II, sid. 110 — 124.)

Av domkapitlet i Visby, seminariekollegierna i Uppsala, Växjö, Landskrona

och Stockholm samt adjunkten F. Björnstdhl i Linköping göres gällande, att

kommiténs kursplan alltför mycket bygger på de kunskaper, som seminarieeleven

förutsättes ha förvärvat på egen hand före inträdet i seminariet. —

Seminariekollegiet i Härnösand yttrar, att de föreslagna inträdesfordringarna

i detta ämne, liksom i historia, äro för höga.

Seminariekollegierna i Växjö, Landskrona och Stockholm anse, på grund

av ovan anförda skäl, att kursplanen behöver omläggas, så att man även i

detta ämne kommer att gå från det enskilda till det allmänna: en förnyad

genomgång av de olika ländernas och världsdelarnas geografi bör föregå den

allmänna geografien.

Den helt omlagda kursplan, som av dessa seminariekollegier därför

framställes, formuleras av kollegiet i Landskrona på följande sätt:

Klass I: Seminarietrakten och landskapet, såvitt möjligt studieutflykter. Sverige

utförligt; Norge, Danmark och Ryssland med särskild hänsyn till naturförhållanden,

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

näringsliv och samhällsförhållanden. — Klass II: Det övriga Europas geografi med

fyllig framställning av Storbrittanien, Tyska riket, Frankrike och Italien — Klass 111:

De övriga världsdelarna under fyllig framställning av Förenta staterna, Sydafrika,

Egypten, Indien, Östasien och Ryska Asien. — Allmän geografi. — Om möjligt: klass

IV: Socialekonomisk översikt över Sverige.

Kollegiet i Stockholm formulerar förslå klassens kursplan på följande säl!:

Seminariestaden och. närmaste omgivning, dess naturförhållanden, närings- och

kulturliv, så vitt möjligt inhämtat genom åskådning, uppfattning av topografiska och

geologiska kartor, av skala och mätning. — Landskapet under enahanda synpunkter. —

Sverige, Norge, Danmark, Finland och Ryssland.

Kollegiet i Växjö föreslår, att även de främmande världsdelarna förläggas

till II:dra klassens kurs, varpå i III:dje klassen (eller eventuellt även

i IV:de) bör genomgås: den allmänna geografiens huvuddrag, Sveriges geografi

med grunddragen av dess geologiska byggnad, liembygdsundervisningens

och geografiens metodiska behandling i folkskolan, samt den socialekonomiska

översikt över Sverige, som kommitténs kursplan upptager för ämnet ekonomilära.

Seminariekollegiet i Falun finner kursen i klass II för omfattande enligt

kommitténs förslag, och föreslår, att de främmande länderna påbörjas

redan i klass I.

Kursplanen för hembygd sstudiet i klass I bör enligt seminariekollegiet i

Göteborg även inbegripa »samhälleliga förhållanden och historiska minnen av

olika slag» (jfr kursplanen i historia). — Hembvgdsstudiet behöver enligt

seminariekollegiets i Landskrona mening ej ha så stor omfattning som kommittén

föreslagit. — Seminariekollegiet i Kalmar önskar anvisningar för

gången av nämnda hembygdsstudium.

Seminariekollegierna i Falun och Göteborg förorda, att de till matematikkursen

förlagda fältmätnings- och avvägningsövningarna överflyttas till

detta ämne. Som motivering påpekas, att fordran på kunskap i fältmätning

och avvägning liksom i kartläggning ingår i cumlaude-kursen för filosofisk

ämbetsexamen i geografi, varemot sådan fordran ej ingår i matematikkursen

för nämnda examen.

Seminariekollegiet i Göteborg anför vidare:

Vad kommittén i anm. 5 (sid. 590) hänvisar till geometrien och fysiken, bör

hellre tillhöra geografien, så mycket mer som kännedom om gradnät och geografisk

ortsbestämning numera tillhöra universitetsstudierna i geografi. Sista meningen i anmärkning

5 skulle då lyda: »Eleverna böra få göra bekantskap med olika slag

---geologiska —---och i samband därmed vinna någon kännedom om gradnät

och geografisk ortsbestämning».

Kollegiet föreslår vidare ett tillägg till anmärkning 2 å sid. 590 av följande

lydelse:

»Elevernas självverksamhet och egna arbete bör tagas i anspråk för utarbe
16
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Timantal.

Inträdes
fordringar.

Allmänna

uttalanden om

kursplanen.

tande av reliefer, modeller, kartskisser, profiler eller diagram i anslutning till liembygdsstudiet

samt för åskådliggörandet av geografiundervisningen i övrigt». Nyttan

för undervisningen av dylik självverksamhet anser kollegiet ligga i öppen dag.

Mot seminariekollegiets i Göteborg beslut att beträffande kursfördelningen

i geografi i det hela biträda kommitténs förslag har vik. adjunkten G.

Nordal avgivit sin reservation med följande motivering:

Den föreslagna kursfördelningen betyder ett fullständigt genombrytande av koncentrationsprincipen;

dess förtjänster för övrigt torde vara tämligen tvivelaktiga, då

all erfarenhet visat, att den för närvarande vid samtliga seminarier gällande kursfördelningen

varit den ur olika synpunkter mest fördelaktiga.

Sex timmar (två i vardera av de tre lägsta klasserna) påyrkas av domkapitlen

i Västerås och Visby samt av seminariekollegierna i Linköping, Falun

(med undantag för 13 timmar under läsåset, som användas till ämnet

trädgårdsskötsel), Växjö, Lund, Landskrona, Göteborg, Luleå och Stockholm.

Seminariekollegiet i Uppsala finner i anslutning härtill en timme i klass III

vara väl litet.

Seminariekollegiet i Växjö sätter i fråga, huruvida ej eu sjunde timme

borde tilläggas i klass IV, och kollegiet i Landskrona förordar, »om möjligt»,

en sådan sjunde timme.

I fråga om detta ökade timantal är emellertid att märka, att seminariekollegierna

i Uppsala, Linköping, Falun, Växjö, Lund, Landskrona, Göteborg,

Luleå och Stockholm samtidigt föreslå, att den socialekonomiska översikten

över Sverige flyttas till detta ämne från ekonomiläran och samtidigt inskränkes

till omfattning.

6. Biologi och hälsolära.

(Sid. 591—593-, jfr sid. 170—174 och band IL, sid. 125 — 142.)

Seminariekollegiet i Skara ställer sig tveksamt i fråga om gagnet av

prövning i kännedom om de allmännaste naturföremålen och det allmännaste

av läran om himlakropparna (reservation av adjunkten fru J. Velander)

Rektor Torpson i Landskrona anser, att man åtminstone vid de kvinnliga

seminarierna bör fordra mera än kommittén föreslagit.

Följande inträdesfordringar föreslås: djur- och växtrikets viktigaste typer, hembygdens

husdjur och viktigare vilda vertebratarter, där förekommande kulturväxter

och viktigaste vilda växter, vilka senare böra företes i ett herbarium av minst 50

arter.

Seminariekollegierna i Falun, Göteborg och Stockholm, vilka uttala sin

livliga tillfredsställelse med den föreslagna kursplanen, önska blott, att ämnet

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

må förenas med kemi i samma lärares hand, detta med hänsyn till den nära

förvantskap, som består mellan läran om de levande varelsernas livsförrättningar

och vissa kemiska förhållanden. (Jfr under Fysik och kemi).

Adjunkten E. Andersson i Skara, med instämmande av liera kollegiemedlemmar,

önskar skilda betyg för zoologi, botanik och hälsolära.

Domkapitlet i Visby önskar, att läran om människokroppen, dess livsverktyg

och förrättningar bör upptagas till behandling tidigare än den komparativa

anatomien.

Adjunkten Wode vid Lunds seminarium föreslår följande kurs- och timplan

för ämnet:

Klass I (3 timmar). Botanik: Betydelsefullare familjer ur fröväxterna, stude
rade

dels ur biologisk, dels ur praktisk synpunkt; växtbestämning medelst flora: växternas

inre byggnad, särskilt vedstammens, i samband med enkla mikroskopiska

undersökningar och växtodlingsförsök. — Zoologi: Däggdjurens inre byggnad i samband

med undersökning av döda djurkroppar och mikroskopiska preparat av däggdjursvävnader.

— Hälsolära: Dels några enkla föreskrifter med avseende på föda.

klädedräkt, renlighet, arbete, vila m. m. under studietiden, dels människokroppens

livsverktyg och deras förrättningar i samband med de ovannämnda undersökningarna

av döda däggdjurskroppar och enskilda däggdjursorgan; fysiologiska försök.

Klass 11 (3 timmar). Botanik: Fortsatt studium av fröväxter, några viktigare

sporväxter; växtodlingsförsök. De för vårt land viktigare kulturväxterna, deras odling

och ekonomiska betydelse; grunderna för skogsvården i anslutning till framställningen

av skogen såsom biologiskt samhälle. — Zoologi: Framställning från biolo
gisk

synpunkt av för olika djurgeografiska områden utmärkande arter och deras

betydelse i naturens hushållning; framställning av djurrikets viktigare typer, särskilt

med hänsyn till den inre byggnaden i samband med undersökningen av döda kroppar

av lägre ryggradsdjur och ryggradslösa djur.

Klass III (4 timmar). Botanik: Jämförande studium av traktens biologiska samhällen.

Kort översikt av växtläran från systematisk synpunkt. — Zoologi: De för vårt

land viktigaste husdjuren, deras vård och ekonomiska betydelse. — Hälsolära: repetition

av människokroppens livsverktyg och deras förrättningar; för övrigt kommitténs

kurs i hälsolära för klass III. — Översikt över folkskolans kurs i biologi med särskild

hänsyn till ämnets metodiska behandling.

Rektor Torpson vid Landskrona seminarium gör gällande:

Botaniken bör avslutas i klass II; i zoologien bör mindre utrymme lämnas åt

djurens inre byggnad och däremot större utrymme åt deras levnadsvanor; den djurgeografiska

översikten bör komma sist, ej först; i hälsovårdsläran bör I:sta klassens

kurs utgå (kan meddelas på 1 timme av rektor eller klassföreståndare), och i klass

III är en veckotimme tillräcklig — till lärarinna häri lämpar sig gymnastiklärarinnan —

och minst en halv timme varannan vecka kräves ytterligare i klass III för ämnets

metodik.

Ämneslärarinnan vid samma seminarium ansluter sig däremot till kommitténs

förslag oförändrat.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Hål solar a.

124

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar:

Sådana speciella frågor rörande boskapsskötseln som utfodringens sammansättning

och dess inverkan på mjölkens mängd och beskaffenhet kunna allt för lätt leda till ett

ofruktbart teoretiserande; den tid, som kommittén vill anslå åt försök med renodling

av bakterier, borde hellre ägnas åt genomgången av en samaritkurs. Kollegiet

vill vidare utesluta spädbarnsvård och i stället införa övningar för undersökning av

barnens hälsotillstånd, syn, hörselförmåga, sätt att andas, tändernas och svalgets beskaffenhet

in. in.

Späda barns värd och sexuell hygien anses av Umeå seminariekollegium

ej böra upptagas som särskilda moment i kursplanen, ehuru upplysningar

därom böra meddelas i samband med hälsovårdsläran; för övrigt bör hänvisas

till litteratur för hemstudier.

Seminariekollegiet i Uppsala förklarar, att kursplanen synes böra omarbetas,

dels för att större klarhet och reda i det hela måtte ernås, dels för

att läroinnehållets olika delar måtte ställas i rätt förhållande till varandra,

dels även för att åtskilliga i kollegiets motivering omtalade ting måtte få

sitt behöriga uttryck i kursplanen.

Medicinalstyrelsen anför:

Vad angår den plan för undervisningen i hälsolära, som av kommittén angives,

finner medicinalstyrelsen densamma synnerligen god. Den enda anmärkning, som

synes styrelsen kunna framställas däremot, är att även här torde bliva svårt att på

den anslagna tiden medhinna en något så när grundlig undervisningskurs i alla de

olika ämnen, som ingå i kursen. Att undervisningen icke kan få vara alltför ytlig

eller knapphändig, synes dock medicinalstyrelsen följa därav, att den avser att utbilda

lärare i ämnet för folkskolans behov. För vinnande av grundlighet synes det

önskvärt, att för vissa delar av undervisningen denna meddelas av. person med läkarutbildning,

likasom även kommittén bär ansett detta önskvärt för vissa fall. I anledning

härav och då det för sådana fall synes vara mest praktiskt att den vid seminariet

anställde läkaren anlitas, något som ock förutsattes av § 118, mom. 11, bör denne,

för att kunna uppbära sin ställning såsom hygienens målsman vid seminariet, äga särskilda

kunskaper i hygien.

De delar av hälsoläran, i vilka undervisningen synes böra uppdragas åt läkare,

äro i främsta rummet den till första seminarieåret hörande förberedande kursen i personlig

hygien, kursen i skolhygien, helst även kursen i allmän hygien och tuberkulos.

Att undervisning i sexuell hygien bäst meddelas av läkaren, där denne för övrigt är

lämplig, synes styrelsen tydligt. Vid kvinnligt seminarium, där kvinnlig läkare ej

fiunes anställd, torde (f ck kunna ifrågasättas, om ej hellre lämplig lärarinna bör

meddela denna undervisning.

Karolinska institutets lärarkollegium har uppdragit åt delegerade att avgiva

förberedande yttrande om kommittébetänkandet och hemställer att de av

delegerade gjorda erinringar måtte vinna beaktande. Delegerade hava framhållit

följande synpunkter:

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Att hälsoläran behjärtats i kommittéförslaget, torde vara värt allt erkännande. Men

för att denna undervisning skall bliva fruktbringande, bör den givas av därtill kompetent

person. Den bör därför helst givas av en medicinskt utbildad person, därest sådan

kan erhållas med nödig pedagogisk utbildning. Det synes därför lyckligt, om den

kan givas av seminarieläkaren, såsom det angives som en möjlighet. Däremot synes

det mindre säkert, att seminariernas biologilärare i allmänhet skola kunna tillägna sig

den behövliga graden av verklig och levande insikt i ämnet, även om det skulle

kunna beredas dem tillfälle att inom medicinsk fakultet genomgå kurs och prövning

i ämnet. Gymnastikläraren, vilken även angives såsom en tillgänglig undervisningskraft

på området, torde näppeligen kunna förväntas besitta nödiga kunskaper för

detta ändamål, om icke betydande förändringar av gymnastiklärarnas utbildning

komma att inträda.

Bland undervisningens i hälsolära uppgifter ställes (sid. 592) nikotinets verkningar

och betydelse för den enskilde och samhället vid sidan av alkoholens betydelse

i detta avseende. Detta giver dock en oriktig uppfattning om deras betydelse. Tobakens

sociala betydelse torde väl huvudsakligen vara av ekonomisk natur, och i övrigt

är den icke att jämföra med alkoholen, varför dess omnämnande helst torde böra

uteslutas.

Däremot kan man hava skäl ifrågasätta, att det i undervisningen i hälsolära

jämväl upptages en redogörelse för skyddskoppsympningens betydelse. Då så lång

tid förflutit sedan svårt härjande koppepidemier här förekommo, att minnet av dess

härjningar försvunnit ur folkmedvetandet, och i sammanhang därmed betydelsen av

skyddskoppympningen numera synes underskattas, synes det önskligt, att verklig kunskap

om förhållandena sprides i så vida kretsar som möjligt.

Professor Santesson bär delvis skiljaktig mening och anför:

Tobakens betydelse är ingalunda blott ekonomisk; missbruk därav vållar rätt

mycken skada för hälsan. Och även tobaksbrukets ekonomiska sida är beaktansvärd.

Även borde i seminarieundervisningen uppmärksamhet ägnas åt kaffet, som i vårt

land missbrukas i betydande utsträckning, mest av kvinnor och barn, till skada för

hälsa och kassa och med undanträngande nr dieten av annan, mera sund och närande

samt tillika ofta prisbilligare föda.

Seminarieläkaren Ch. Lundberg i Växjö anser även, att undervisningen

i sexuell hygien, om sådan anses böra införas vid seminarierna, bäst överlämnas

åt läkaren, ävenså undervisning angående alkohol, nikotin — och

andra toxiska ämnen, exempelvis kaffe — samt igenkännande av och skyddsåtgärder

mot smittosamma sjukdomar.

Seminarieläkaren Th. Hammarin i Umeå framhåller rörande den föreslagna

undervisningen i sexuell hygien, att det råder allvarligt tvivel inom

läkarkretsar, huruvida en sådan undervisning är lämplig, berättigad eller ens

tillrådlig samt huruvida den är praktiskt utförbar.

Seminariekollegiet i Växjö anser, att den åt ämnet anslagna tiden är

tillräcklig, endast om eleverna allmänt deltaga i de frivilliga laborationsövningarna.

Timantalet.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

7. Fysik och kemi.

(Sid. 593-595; jfr 174-176 och hand II, sid. 143-154).

Av domkapitlet i Västerås och seminariekollegierna i Falun och Göteborg

yrkas, att fysik och kemi bliva skilda ämnen på seminariernas kursplan med

skilda termins- och avgångsbetyg. I samband härmed föreslås från samma

håll, att fysik och matematik, resp. kemi och biologi anförtros åt samma lärare.

Adjunkten E. Andersson i Skara, med instämmande av flera kollegiemedlemmar,

önskar likaså skilda betyg för fysik och kemi.

Sem.inariekollegiet i Växjö anför om denna sak:

Skäl kunna helt visst förebringas för att vid betygsgivning skilja på de båda

ämnena fysik och kemi. men med hänsyn till förhållandet mellan de humanistiska

och de naturvetenskapliga ämnena i betygsräkning vid tillsättning av folkskollärarplatser,

anser kollegiet rådligast att bliva vid kommitténs förslag om de båda ämnenas

sammanförande till ett. Däremot vill kollegiet gärna förorda, att i seminarieundervisningen

kemi förenas med biologi i en lärares hand och fysik med matematik

i eu annans.

Beträffande kursplanen göras i allmänhet inga anmärkningar eller uttalas

uttryckligen tillfredsställelse därmed (så av seminariekollegierna i Växjö.

Landskrona och Stockholm).

Några mindre anmärkningar göras från följande håll:

Domkapitlet i Vishy finner kursplanen väl omfattande i förhållande till

tiden, särskilt i fråga om kemien, där vissa delar av praktiskt innehåll, t. ex.

kemisk varukunskap, borde kunna uteslutas.

Seminariekollegiet i Uppsala betvivlar, att man får full valuta för den

kostnad, som en anordning med delade klasser kräver. Samma kollegium

föreslår några reduktioner av kemikursen:

Bergarterna i klass I böra behandlas i geografien. Den närmare behandlingen av

en eller annan viktigare kemisk industri i klass II bör utgå ur kursplanen och endast

nämnas i anmärkningarna till densamma. Den närmare översikten av de viktigaste

kemiska omsättningslagarna i klass III synes kollegiet väl dunkelt. År det meningen,

att en kurs i teoretisk kemi skall genomgås, så torde det med skäl kunna anmärkas,

att seminariets elever knappt äro mogna för en sådan, vare sig genom sin allmänna

ståndpunkt eller genom de speciella kunskaper i kemi de kunnat förvärva.

Seminariekollegiet i Falun önskar, att det angåves i anmärkningar,

vad som framför allt bör genomgås av kursplanen, särskilt i fysik.

Seminariekollegiet i Göteborg önskar väderleksläran överflyttad frän

fysikkursen i klass I till geografien, med undantag blott för dess fysikaliska

begrundning.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Seminariekollegiet i Härnösand anser, att undervisningen i fysik bör

mera förläggas till de högre klasserna, emedan många delar av fysiken erbjuda

betydliga svårigheter samt fordra matematisk underbyggnad.

En fullständig omläggning av kursplanerna i fysik och kemi påyrkas

däremot av lektor H. Petrini i Växjö, som utgår ifrån att naturvetenskaperna

böra bliva det grundläggande uppfostringsämnet i folkskolan, och att

därför kurserna i fysik och kemi vid seminariet måste till omfattningen minst

svara mot realstudentexamen. Lektor Petrini påyrkar på grund härav, att

fysiken erhåller 15V2 timmar och kemien It timmar, tillsammans 261/2

timmar, gent emot kommittébetänkandets 8.

Seminariekollegiet i Linköping vill tillägga 1 timme i klass IV till kommitténs

timplan, om ekonomiläran uteslutes,

Seminariekollegiet i Falun yrkar på en timme till i klass II, förkemiens

räkning; och kollegiet i Göteborg begär, likaså för kemien, ytterligare 2 timmar,

1 i klass II och 1 i klass IV, den senare för en kurs i enklare undervisningsexperiment.

— Seminariekollegiet i Växjö finner tiden otillräcklig för experimentellt

arbete och anser därför, att laborationsövningarna böra göras obligatoriska,

om de än på papperet stå som frivilliga.

8. Ekonomilära.

(Sid. 595—601; jfr sid. 148-153, 176-178 och hand II, sid. 155-161).

Nästan alla myndigheter, som hava yttrat sig härom, hava ställt sig

avvisande eller tveksamma mot kommitténs förslag i fråga om detta nya

ämne.

Seminariekollegiet i Kalmar anför härom:

Kollegiet vill bestämt avstyrka införande av ämnet och det av följande skäl:

1) ämnet skulle till mycket stor del omfatta sådant, som icke synes tillhöra seminarieundervisningen;

2) den föreslagna undervisningen i flera av ekonomilärans delar

skulle utan underlag av erforderlig praktik, som ju är omöjlig att åstadkomma vid

seminarierna, betänkligt avvika från det undervisnings- och arbetssätt, som i allmänhet,

även av kommittén, med rätta fordras vid seminarierna; 3) största svårighet

lär uppstå att finna för ämnet kvalificerade lärare; 4) framför allt: erforderlig tid kan

omöjligen beredas för ämnet inom ramen av en 4-årig seminariekurs; 5) de delar av

ämnet, som lämpligen böra ingå i folkskollärarbildningen, synas mycket väl kunna

inrymmas i andra undervisningsämnen, t. ex. historia, geografi, biologi, matematik och

husligt arbete.

Seminariekollegiet i Stockholm framhåller:

Av det, som i Betänkandet sammanförts under rubriken Ekonomilära, är icke

mycket alldeles nytt. Rätt mycket har givits och gives alltfort vid landets seminarier,

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

dels vid räkneundervisningen (affärslära och bokföring), dels vid undervisningen i

historia (det ekonomiska livets utveckling samt ekonomisk politik), dels vid geografiundervisningen

(Sveriges näringsliv), dels vid undervisningen i statskunskap (den

offentliga hushållniugen). Hur torftig vore icke historieundervisningen och undervisningen

i geografi, hur schematisk statskunskapen, om de berövades dessa synpunkter!

Det helt och hållet nya, som föreslås, är således formen. Vad som hittills givits i

konkret form och i samband med sina naturliga rotfästen, skall nu ryckas löst och givas i

vetenskaplig form, vilket man finner såväl av kursplanen som framför allt av del I,

sid. 152 och 153, där det uttryckligen säges, att det är fråga om ett till sin karaktär

vetenskapligt studium. — Att under en tid då man allmänt beklagar spcialiseringen

bland annat av historien i olika grenar, anförtrodda åt olika lärare, och till och med

somligstädes tagit rent våldsamma steg däremot, utbryta moment ur olika kunskapsgrenar

och därav skapa en ny med vetenskaplig pretention, det synes kollegiet icke

tillrådligt. Där ligger ytlighet och formalism i bakhåll. En seminarist har i högst

sällsynta fall konkret underlag för en sådan framställning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Länsstyrelsen vill ej bestrida, att allmänna insikter i fråga om vissa grenar av

ekonomiläran kunna med den ställning folkskolläraren intager vara ägnade att åt

hans undervisning giva en mängd anknytningspunkter med det liv, som pulserar runt

omkring hans skola, men betvivlar, att någon egentlig användning för en hos läraren

mera fördjupad kunskap i dessa svåra ämnen föreligger vid handledning av barn i

9—13-årsåldern. Med allt erkännande åt den systematiska uppställningen av planen

kan länsstyrelsen icke återhålla den reflexionen att samma plan skulle vara mera

passande för de studerande i en högskola för handeln eller för ingenjörer, som bereda

sig att bliva ledare för stora industriella företag, än för eleverna i ett folkslcollärarseminarium.

Huruledes den föreslagna kursen skall med ringaste behållning

kunna på den föreslagna tiden utan en betydlig överansträngning genomgås av unga

personer med seminarieelevers förutsättningar, är enligt länsstyrelsens mening fullständigt

ofattbart, liksom det synes i hög grad tvivelaktigt, att lärarkrafter, åtminstone

för närvarande, skola kunna förvärvas för den ifrågavarande undervisningens nöjaktiga

bedrivande. Trots kommitténs i huvudbetänkandet, sid. 148 f., uttalade åsikter om

nödvändigheten av ekonomilärans införande såsom självständigt ämne i seminarierna,

tillåter sig länsstyrelsen bestrida, att det allmänna tänkesättet hos vårt folk vunnit

erforderlig stadga rörande sanningen därav.

Gentemot vad kommittén sid. 153 i huvudbetänkandet yttrar om att

folkskollärarna spela en allt större roll i vårt sociala och politiska liv och

att detta förhållande ensamt för sig syntes vara ett tillräckligt skäl för att

de under sin seminarieutbildning borde få tillfälle till här ifrågasatta studier,

anse domkapitlen i Karlstad och Luleå, att denna synpunkt icke bör tillmätas

någon avgörande betydelse.

Utgående från här refererade och liknande synpunkter samt även med

hänvisning till vad i denna riktning gjorts gällande av kommitténs ordförande

och kommittéledamoten Sidner i särskilda yttranden (hand II, sid. 475 och

482 ff.) göras följande yrkanden:

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

1) att ämnet ekonomilära alls ej måtte förekomma såsom självständigt

undervisningsämne vid seminarierna. Detta förordas av länsstyrelsen i Västmanlands

län, domkapitlen i Uppsala, Göteborg, Kalmar, Härnösand och

Luleå, av biskopen i Lund, lektor I. Fehr i Strängnäs samt av seminariekollegierna

i Falun, Lund, Landskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Umeå

och Luleå. Så gott som från alla håll framhålles samtidigt, att det lärostoff,

som av kommittén förlagts till ekonomiläran, till större delen kan inläggas i

andra ämnen på seminariernas schema (matematik, historia, geografi, biologi

och hälsolära, fysik och kemi, trädgårdsskötsel och husligt arbete); seminariekollegiet

i Umeå yttrar, att så mycket som kan hinna behandlas på ungefär

två veckotimmar, bör upptagas och på lämpligt sätt fördelas mellan ämnena

historia, geografi och matematik;

2) att en kurs i ekonomilära måtte upptagas endast i de ettåriga kurserna

för studenter, men att ämnet ej måtte förekomma som självständigt

ämne vid de fleråriga seminariekurserna. Detta föreslås av seminariekollegierna

i Linköping (reservation av adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg.

se nedan sid. 125), Strängnäs och Växjö;

3) att ämnets kurs inskränkes. Att denna inskränkning sker i överensstämmelse

med kommittéledamoten Sidners förslag i särskilt yttrande (band

II, sid. 482 ff.), föreslå domkapitlet i Visby, Stockholms stads konsistorium,

professor Holmqvist i Lund och seminarierektorn A. B. Lundblad i Karlstad.

Domkapitlet i Västerås föreslår, att ämnets kurs inskränkes i den grad, att

det kräver 2 veckotimmar i stället för de av kommittén föreslagna 5.

Seminariekollegierna i Uppsala och Stockholm föreslå, att det viktigaste

av ämnesstoffet inordnas i övriga ämnen med undantag för en kurs i allmän

socialekonomi, vilken införes som ett ämne ställt i samband med historien

(»historia och allmän socialekonomi»; jfr under Historia, sid. 115). samt att

detta ämne erhåller för sin räkning 2 timmar i kl. IV (Uppsala), resp. 2

timmar under förra halvdelen av läsåret i samma klass (Stockholm). — Seminariekollegiet

i Skara yrkar på en liknande utbrytning av sociologi, medan

ämnets stoff för övrigt uppdelas på andra ämnen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner, att kursen kan inskränkas till

affärslära och bokföring, hemmets ekonomi, beskrivande framställning av

Sveriges näringsliv samt det ekonomiska livets utveckling.

Domkapitlet i Västerås framställer följande förslag:

Kursen i ekonomilära bör reduceras så mycket, som utan större olägenhet kan

ske; av den sålunda reducerade kursen böra vissa partier läggas under historien,

vilket ämne kanske då lämpligen kunde kallas historia med samhällslära, och andra

.under geografien, matematiken, biologien, kemien och trädgårdsskötseln; en särskild

IT

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

kortfattad kurs bör givas i ekonomilära, vilken kurs då skulle dels omfatta de partier

av ämnet, som ej lämpligen kunnat behandlas under andra ämnen, dels och framför

allt giva en sammanfattande översikt av hela ämnet.

Adjunkterna O. Olsson och G. Setterberg i Linköping anse den motivering,

som de sakkunniga givit för upptagande av ekonomilära som särskilt

ämne i seminariernas kursplan, för bindande och ansluta sig till kommitténs

förslag med den ändringen, att ämnet erhåller sammanlagt 4 timmar (2 i

vardera av de två högsta klasserna) i stället för de av kommittén föreslagna

5, varvid kursen i affärslära och bokföring borde överföras till matematikkursen

(utan ökning av detta ämnes timantal).

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår, att inhämtandet av de tekniska

insikterna i jordbrukslära och mej eri hantering m. m., måtte överlämnas

åt fortbildningskurser, väl lämpligast vid lantmannaskolor.

Seminariekollegierna i Linköping, Strängnäs och Växjö förorda, att

kurser i ekonomilära måtte anordnas för seminarielärare, till vilka kurser

böra kallas särskilt lärare i historia, geografi och biologi.

9. Främmande språk.

(Sid. 602; jfr 142 -148, 178 samt band II, sid. 162—167.)

Av de hörda myndigheterna ställa sig en del avvisande eller mycket tveksamma

mot ämnet främmande språks upptagande på seminariernas ordinarie

kursplan, åtminstone under förutsättning av 4-årig seminariekurs. I denna riktning

yttra sig: domkapitlen i Skara, Göteborg, Karlstad, Kalmar (reservation av

domprosten v. Engeström, rektor Lind och lektor Steiner), Luleå och Visby,

länsstyrelserna i Stockholms, Västmanlands, Jönköpings, Hallands, Örebro

och Gävleborgs län, filosofiska fakulteten vid TJppsala universitet, med vilken

större konsistoriet vid samma universitet förklarar sig till alla delar instämma,

medicinalstyrelsen (se ovan sid. 25), seminariekollegierna i Strängnäs och

Luleå (reservation av övningsskollärarna Ulander och Söderström), biskop G.

Billing och professor IIj. Holmqvist i Lund, lektorerna L Fehr och B. A.

Carlsson i Strängnäs, lektor H. Petrini i Växjö samt rektor Wickbom vid

seminariet i Kalmar. Domkapitlet i Karlstad ställer sig tveksamt mot ämnets

upptagande, även om seminariekursen bleve 5-årig.

I allmänhet förorda däremot nämnda myndigheter i samband härmed,

att frivilliga kurser i något främmande språk inrättas vid seminarierna.

Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet yttrar följande som motivering

för sin ståndpunkt i frågan om främmande språkundervisning vid se
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

minarierna, vilken, som fakulteten framhåller, står i samband med frågan

om folkskollärarnas ifrågasatta universitetsstudier:

Fakultetens medlemmar ha alltför ofta tillfälle att konstatera, att studenters

kunskaper i främmande levande språk äro otillräckliga, för att de skola kunna utan

svårighet och med verklig behållning begagna läroböcker och vetenskaplig litteratur

på främmande språk. Detta gäller icke blott franskan, som numera i det allmänna

läroverket har alltför litet timantal, utan även tyska och engelska. Dessa studenter

ha dock i allmänna läroverk i tyska och engelska haft respektive 34 och 22 veckotimmars

undervisning. Det synes uppenbart, att den för seminarierna föreslagna

kursen i tyska eller engelska på 6 veckotimmar endast i sällsynta undantagsfall kan

giva något resultat av värde. En vinst — visserligen icke den huvudsakliga vinsten

— av seminariekursens utsträckning till 5 år vore, att det enda främmande språket

kunde få ett något större timantal och undervisningen utsträckas över mer än

Emellertid torde en sådan kurs, vare sig den upptager tre eller flera år, med

ett mycket inskränkt antal veckotimmar, endast undantagsvis kunna leda till sådan

färdighet i språket, att den medger obehindrad användning av litteratur på det främmande

språket. Efter fakultetens mening borde kursen i det främmande språket

göras valfri och tillträde till densamma efter kollegiets beslut lämnas endast sådana

lärjungar, som visat en mer än vanlig begåvning och på grund därav ha tid att

bredvid seminariets övriga, för själva folkskolan viktigare ämnen syssla med intensivare

språkstudier. För det stora flertalet av seminariets elever torde den påtänkta

kursen med sitt ringa timantal bliva värdelös.

För övrigt åberopas som skäl för denna ståndpunkt vad som anförts

av kommittéledamöterna Hellström, Ljungberg och Tigerschiöld i deras gemensamma

reservation (band II, sid. 479 f.).

Till kommittémajoritetens ståndpunkt ansluta sig däremot i princip de

flesta seminariekollegierna. Kollegiet i Linköping förordar även uttryckligen

kommitténs kurs- och timplan för ämnet.

Följande mindre anmärkningar mot kommitténs förslag till denna undervisnings

anordnande framställas:

Seminariekollegierna i Lund, Landskrona och Stockholm föreslå, att

endast ett av de båda främmande språken bör läsas vid varje särskilt seminarium

och att bestämmanderätten härvidlag skall ligga hos respektive överstyrelsen

(efter kollegiets hörande), hos Kungl. Maj:t (efter förslag av rektor och

kollegium) eller hos lokalstyrelsen.

Seminariekollegierna i Landskrona och Stockholm förorda vidare, att

undervisningen i det främmande språket fördelas på två linjer, en för nybörjare

och en för mera försigkomna; enligt det förstnämnda kollegiets mening

böra de två linjerna sammanlöpa i klass III. Kollegiet i Stockholm yttrar

i samband härmed:

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kommittén har visserligen föreslagit, att elever med större förkunskaper i främmande

språk skulle befrias från detta läroämne under det första seminarieåret, men då

därigenom dels sådana elevers kunskap skulle komma att alldeles ligga nere under

ett helt år och dels den ledighet de skulle vinna i många fall bleve till ringa nytta,

emedan den fölle emellan ett par andra lektionstimmar, kan kollegiet ej biträda kommitténs

förslag.

Seminariekollegiet i Uppsala föreslår, att de enkla skriftliga reproduktionsövningarna

och översättningarna strykas ur kursplanen; kollegiet i Växjö

yrkar å andra sidan, att även en viss färdighet att förstå det talade språket

och någon övning i språkets muntliga bruk bör åsyftas; kollegiet i Härnösand,

anser, att det främmande språkets införande bör uppskjutas till andra

klassen.

Seminariekollegiet i Göteborg framhåller, att seminariebetyg i främmande

språk bör räknas som kompetens för sökande av resestipendium.

Det föreslagna timantalet, 6 timmar, önska domkapitlet i Västerås samt

seminariekollegierna i Falun, Växjö, Lund och Göteborg minskat med 1

timme; av kollegierna i Falun och Göteborg nämnes uttryckligen, att detta

endast sker med hänsyn till historieämnets svaga ställning på timplanen.

Övningsläraren A. Goes samt övningsskollärarna L. G. Sjöholm och S.

Stubelius vid Göteborgs seminarium ha reserverat sig mot kollegiets beslut

att föreslå minskning av timantalet för främmande språk, då det av kommittén

föreslagna timantalet enligt reservanternas mening måste betraktas

som ett minimum.

Seminariekollegiet i Landskrona vill höja timantalet för främmande

språk till 8 (med 1 timme tillagd i vardera av klasserna III och IV).

IO. Psykologi och pedagogik.

(Sid. 602—604; jfr sid. 178—180 samt band II, sid. 168—179.)

Domkapitlet i Uppsala anser, att de moralpedagogiska spörsmålen fatt

en allt för undanskymd plats på kursplanen; och seminariekollegiet i Växjö

önskar ävenså, att en jämförande framställning av de olika etiska grundåskådningarna

måtte ingå i kursen.

Seminariekollegiet i Linköping anser, att ämnet även i klass II behöver

3 timmar.

Adjunkten F. Björnståhl i Linköping, med instämmande av rektor J.

Johansson, finner kursplanen något oklar i fråga om förhållandet mellan II

och III klassernas kurser samt önskar en omläggning av kursplanen till

överenstämmelse med den ordning, som följts vid seminarierna i Linköping

och Strängnäs.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Seminariekollegierna i Växjö och Göteborg förorda vissa ändringar i

fråga om den praktiska lärarutbildningen, för att undervisningen i detta ämne

må bli mera effektiv (se nedan sid. 146).

Seminariekollegiet i Stockholm känner sig mera tilltalat av kommitténs

motivering för kursplanen än av själva kursfördelningen.

Seminariekollegiet i Landskrona förordar följande kursplan för de två

högsta klasserna:

Klass III (3 timmar): Allmän undervisnings- och uppfostringslära: i samband

därmed en kortfattad på den logiska slutledningen och systemläran byggd redogörelse

för de olika sätten att vinna kunskap. — Pedagogikens historia under antiken, medeltiden,

1500- och 1600-talen. — Klass IV (3 timmar): Pedagogikens historia fortsatt

och avslutad. Den svenska folkskolans anordning och författning. Olika slag av uppfostringsanstalter.

Kraven på läraren. Skolhygien.

Samma kollegium finner det principiellt riktigast, att undervisningen i de särskilda

ämnenas metodik förlädes i samband med detta ämne, vilket i så fall krävde

ytterligare tid (i klass II eventuellt 1 timme — om nämligen undervisningsövningarna

börja i denna klass—; i klass III 1 1/2, resp. 2 timmar; i klass IV 3 timmar).

Lektor H. Petrini i Växjö anför:

Psykologien bör meddelas av läraren i biologi eller fysik, om ämnet överhuvud

skall förekomma. Ämnet pedagogik bör totalt avlägsnas från seminariernas kursplan,

såsom i sig innehållslöst samt ledande till självöverskattning.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anser, att i kursplanen

för detta ämne bör inläggas en anvisning, att vid ämnets behandling hänsyn

bör tagas även till den fysiska uppfostran (exempelvis: gymnastikens, lekens

och idrottens psykologi; det viktigaste ur den fysiska uppfostrans historia).

11. Teckning.

(Sid. 604— 606; jfr sid. 180—183 samt band II, sid. 180—197.)

Seminariekollegierna i Linköping, Falun, Växjö, Göteborg och Stockholm

önska, att kommitténs inträdesfordringar i teckning, vilka lätt föra tanken

på den mekaniska teckningsfärdigheten, måtte ändras till följande uttryck:

»någon förmåga att uppfatta och återgiva enkla naturformer».

Att inträdesprov i teckning ej måtte förekomma, föreslå domkapitlet i

Luleå samt seminariekollegierna i Strängnäs och Umeå.

Beträffande de av kommittén uttalade allmänna synpunkterna rörande

övningsämnet teckning och sättet för dess metodiska tillämpning uttalar inspektören

för teckning sundervisning en i riket, att det ej torde råda mer än

Inträdes•

fordringar.

Kursplanen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

en mening därom, att kommittén sökt och funnit de rätta vägarna för en

rationell säväl praktisk som konstnärlig teckningsundervisning, som låter de

bästa och nyaste metoder komma till användning.

SeminariekoUegiet i Falun yttrar:

Kollegiet vill instämma i kommitténs uttalande såväl om teckningens stora betydelse

för den moderna undervisningen och den i särskilt hög grad för lärarutbildningen

viktiga åskådningsteckningen som också om teckningens uppgift att i förening

med slöjden taga vara på det arv, som den gamla hemslöjden lämnat oss i vackra

former och ytmönster, för att därigenom förhjälpa till odling av svenska folkets skönhetssinne.

Kollegiet vill i övrigt ge sitt fulla erkännande åt den frihet, som lämnats teckningsläraren

i fråga om teckningsundervisningens planläggning och vidare utveckling.

Rektor och ämneslärarinnan vid Landskrona seminarium hava intet att

erinra mot den föreslagna kursfördelningen, liksom ej heller mot timplanen,

men påpeka, att det är onödigt att i linearritning delvis samma uppgifter

föreslås för tecknings- och matematikläraren; den förre anses mycket väl

kunna sköta dem ensam.

De förslag till förändringar i den utarbetade kursplanen, som föreslagits

äro följande:

Kursplanen för den konsthistoriska teckningen i de olika seminarieklasserna

bör, enligt inspektören för teckning sundervisning en, på grund av de

svårigheter, som möta, särskilt i mindre landsortsstäder, när det gäller att

anskaffa originalföremål från de olika stilepokerna, — vilka svårigheter även

påpekas av teckningsläraren i Karlstad — erhålla följande mera allmänna

formulering:

Skissteckning efter mönstergilla originalföremål med företrädesvis nationella motiv

och hämtade från olika stilepoker. I klass IV bör härtill komma en av museiföremål,

gipsavgjutningar och ljusbilder belyst kortfattad framställning av de mest

typiska historiska stilepokerna.

Teckningsläraren N. Cwsar i Karlstad önskar, att i samband med linearritningen

mera intresserade elever finge uppgöra förslag och ritningar till

mindre lantmannabyggnader och trädgårdsanläggningar.

I övrigt föreslås följande förändringar i de särskilda klassernas kursplaner:
Klass

I. SeminariekoUegiet i Göteborg föreslår följande lydelse:

Frihandsteckning. Profilteckning dels ur minnet, dels omedelbart efter enkla

husgerådssaker, verktyg och dylikt samt efter levande växter och andra naturföremål;

färgläggning med kritor samt lättare skuggbehandling; enklare penselteckning; någon

uppgift innefattande utsirning efter svenska allmogemönster i anslutning till slöjden.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Friarmsövning; åskådningsteckning avse nde sådana uppgifter, som förekomma

vid undervisningsövningarna i småskolan; skissteckning. Några modelleringsövningar

och annat formningsarbete. Linearritning (—- kommittéförslaget).

Rörande den sista raden i kursplanen för klass I anmärker inspektören

för teckningsundervisningen, att här torde föreligga en oavsiktlig omkastning.

Raden bör lyda: »projektionsritning i given skala av enkla modeller».

Att åskådningsteckning måtte bedrivas redan i klass I, förordas, liksom av

kollegiet i Göteborg, även av seminariekollegierna i Falun och Växjö.

Klass II. Inspektören för teckningsundervisningen föreslår, att kursplanens

uttryck »någon övning i stilisering och mönsterteckning, huvudsakligen

efter naturmotiv», i stället får följande mera begränsade lydelse: »någon övning

uti enkla, rytmiska orneringsövningar med stöd av givna, företrädesvis

nationella motiv».

Seminariekollegiet i Göteborg, som önskar, att den konsthistoriska teckningen

påbörjas först i denna klass, föreslår följande lydelse för klassens

kui''splan:

Frihandsteckning. Profilteckning dels ur minnet, dels efter naturföremål ( —

kommittén). Åskådningsteckningen fortsatt; skissteckning. Några fornnordiska och

andra äldre konsthistoriska ytmönster samt byggnadsdelar och ornament från medeltida

minnesmärken eller konstföremål, tecknade efter verkligheten. — Linearritning ( —

kommittéförslaget).

Klass III. Seminariekollegiet i Göteborg föreslår följande tillägg framför

»Åskådningsteckning»: »formgivning; utkast till enklare slöjdföremål med hänsyn

särskilt till estetikens krav.»

Rörande kursplanen för klass IV ha inga anmärkningar framställts.

Beträffande kommitténs »anmärkningar» till kursplanen (sid. 605, 606)

påpekas av inspektören för teckningsundervisningen, att den s. k. åskådningsteckningen

här ej omnämnts.

1 samband med ovan refererade ändringsförslag i avseende på kursplanen

framställas följande förslag till ändringar i timplanen.

Seminariekollegierna i Falun, Växjö och Göteborg föreslå, att första och

andra klasserna byta timantal med hänsyn till den föreslagna ökningen av

l:sta klassens kurs och i huvudsak motsvarande minskning i 2:dra klassens.

Det föreslagna timantalet anses på många håll otillräckligt. Så yttrar

inspektören för teckningsundervisningen:

I följd av den knapphändiga plats ämnet fått sig tillmätt på timplanen, reduceras de

för de olika klasserna angivna, omfattande kursplanerna till i praktiken knappast genomförbara

önskemål. Efter den beaktansvärda och sakliga utredning kommittén uti inledningen

ägnat detta ämne, med framhållande av dess stora betydelse såväl ur facklig

Timplanen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Inträde*fordring

ar.

som pedagogisk synpunkt, och sedan man ytterligare tagit del av de betydligt utvidgade

och fördjupade kursplaner, som därav blivit en följd, väntar man sig minst

av allt en avkortning av det vid seminarierna nu till teckning anslagna timantalet,

så mycket mera som detta redan länge i fackkretsar ansetts för knappt tillmätt. —

En av de två till frivillig teckning anslagna timmarna bör med nödvändighet tilläggas

klass IV såsom ordinarie teckningstimma. Även med denna välbehövliga ökning

torde de omfattande kursplanerna endast i undantagsfall och beträffande synnerligen

begåvade elever kunna helt och programmässigt genomföras.

Yrkanden på ökning av timantalet framställas likaså av seminariekollegierna

i TJppsala, Linköping, Kalmar, Härnösand och Stockholm. Ytterligare

en timme i klass IV förordas, liksom av inspektören för teckningsundervisningen

i riket, även av seminariekollegierna i Linköping och Stockholm samt av

teckningsläraren i Karlstad. Kollegiet i Kalmar önskar 3 timmar för vardera

av de två högsta klasserna samt undervisning med delad klass.

Seminariekollegierna i Linköping, Göteborg och Stockholm samt teckningsläraren

Werner vid Lunds seminarium betona vikten av att teckningsoch

musiklektioner ej förläggas till samma timme.

Seminariekollegierna i Uppsala och Landskrona framhålla, att övningarna

i skissteckning komma att kräva väl mycket hemarbete av eleverna, och det

förra kollegiet finner, att sådana övningar lämpligen torde förläggas till ferierna.

Seminariekollegiet i Stockholm önskar, att i detta ämne undervisningen

måtte bedrivas med halv klass, åtminstone i de två högsta klasserna.

12. Välskrivning.

fSid. 606, 607; jfr band II, sid. 198-200).

Seminariekollegierna i Falun, Växjö, Göteborg och Kalmar samt teckningsläraren

N. Caesar i Karlstad önska, att särskild tid måtte anslås till

välskrivningens metodik. Kollegierna i Falun, Växjö och Göteborg föreslå

därför, att alla eleverna i klass I under 6 å 7 lektioner erhålla kännedom om

och någon övning i den välskrivningsmetod, som användes i seminariets övningsskola.

Teckningsläraren N. Ccesar i Karlstad önskar, att en veckotimme

anslås till praktik i välskrivning i likhet med förhållandet vid högre konstindustriella

skolan i Stockholm.

13. Musik.

Sid. 607—609; jfr sid. 183—185 samt band II, sid. 201—214.)

Seminariekollegiet i Kalmar önskar, att till de föreslagna inträdesfordringarna

(i § 31 av stadgeförslaget) må läggas: någon färdighet i notläsning.

Seminariekollegiet i Stockholm önskar bibehålla de nuvarande inträdesfordringarna.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Musikaliska akademien har framställt följande från kommitténs avvikande Kursplan

förslag till kursplan:

Klass I. Teori. Tonbildningslära, grundad på en enkel framställning av röstorganets

byggnad. Notskriften; läran om takt (taktangivning) samt accent och rytm:

de viktigaste föredragstecknen. De enklaste dur- och mollskalornas byggnad. Intervallära

(såsom förberedelse till tonträffningsövningarna).

Sång. Tonträffnings- och tonbildningsövningar; inlärande efter noter av enstämmiga

sånger och koraler, lämpliga att användas i småskolan och folkskolan.

Instrumentalmusik. Grundläggande övningar å harmonium.

Klass II. Teori. Dur- och mollskalornas byggnad. Någon kännedom om

kyrkotonarterna. Fortsatt studium av intervalläran.

Sång. Tonträffnings- och tonbildningsövningar; musikdiktat. En- och tvåstämmiga

sånger, koraler.

Instrumentalmusik. Fortsatta övningar å harmonium, lättare koraler.

Klass III. Teori. Begynnande studium av harmoniläran.

Sång. Tonträffnings- och tonbildningsövningar; musikdiktat, Sånger och koraler.

Instrumentalmusik. Fortsatta övningar å harmonium; koraler, preludier och

lättare stycken.

Klass IV. Teori. Fortsatt studium av harmoniläran, däri inbegripet begynnande

studium av modulationsläran, samt analysering av enklare fyrstämmiga sånger.

Sångens metodiska behandling i folkskolan.

Sång. Övningar såsom i föregående klass jämte övningar i taktangivning.

Svenska mässan.

Instrumentalmusik. Fortsatta övningar såsom i föregående klass.

Anmärkningar.

1. Vid sångundervisningen lägges, sedan musiklärans grunder genomgåtts,

huvudvikten vid tonträffningen och tillämpningen av densamma å enstämmiga sånger

och koraler, lämpliga att användas i småskolan och folkskolan, varvid skall förekomma

även ett antal sånger med folkligt och fosterländskt innehåll.

2. Tonbildningsövningarna skola grundas på kännedomen om röstorganets byggnad

och verksamhetssätt. I regeln hör varje sångövning inledas med en kort tonbildningsövning.

Därjämte övas att i notskrift återgiva föresjungna eller förespelade

toners höjd- och längdförhållanden (musikdiktat).

Vid diktat av vissa tongrupper användas som musikaliskt underlag redan sjungna,

lättare sånger. Vid tonträffningsövningarna, som skola begynna med tonförhållandena

inom skalan i lämpligt röstläge, må som underlag användas dels stycken ur lämpligt

arbete för primavista-sång, dels lättare sånger och koraler. Elever, som äro stadda

i målbrottet, skola befrias från deltagande i själva sångövningarna men böra dock

vara vid dem närvarande.

För individuell sångundervisning må användas någon del av den åt undervisningen

i instrumentalmusik anslagna tiden.

3. (Oförändrat).

4. Vid spelning å harmonium må transponering eller pedalspelning icke såsom

obligatoriska åläggas eleven. Elev, som nått verbörlig grad av färdighet i spelning

å harmonium må, jämlikt § 8 av stadgan, på egen begäran kunna befrias från undervisning

däri.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

5. (Oförändrat).

6. Flerstämmig körsång----övas däri. Pianospelning och vid semina
rium,

där musikläraren kan meddela undervisning i violinspelning, jämväl sådan, må

likaså kunna förekomma som enskilt arbete.

7. Vid framställningen av ämnets metodiska behandling i folkskolan skall

huvudvikten fästas vid barnröstens råtta behandling och vård samt vid sättet för

meddelande av kunskap och färdighet i tolkning av notskriften.

Som motivering för denna kursplan anför akademien:

Kommitténs förslag och uttalanden angående s. k. gehörsövningar kan akademien

ingalunda gilla. Att särskilt på tonbildnings- och föredragsstadiet övningar förekomma,

vid vilka läraren föresjunger t. ex. en melodi eller en fras, som av eleverna

sedan upprepas, är naturligtvis icke uteslutet. Men att bygga sångundervisningen så

väsentligt på »gehörmässigt» bedrivna övningar, som enligt kommitténs förslag till

kursplan jämte tillhörande anmärkningar synes vara avsett, anser akademien alldeles

förkastligt. Sångundervisningen bör nämligen baseras på notläsning och förmåga att

sjunga efter noter. Vad i förslaget under klass I samt i »anmärkningar» till kursplanen

yttras om »gehörmässigt övade sånger» m. m. och om »gehörsövningar» har

därför i akademiens förslag helt och hållet utelämnats.

Då akademien sålunda velat starkt framhålla, att notläsningen och förmågan

att sjunga efter noter är en huvudsak vid och ett oundgängligt villkor för en god

sångundervisning, bör därjämte påpekas, att tillämpningen av denna grundsats ingalunda

hindrar vare sig att unison sång kan vid undervisningen rikligen förekomma, ej

heller att t. ex. fosterländska sånger sjungas och sjungas med hänförelse, tvärtom. Men

unison sång, inövad blott efter gehör, blir alltid otillfredsställande samt verkar okultiverat.

I avseende å reportoaren av enstämmiga sånger, som skola utföras av flera

personer unisont, vill akademien i detta sammanhang vidare med bestämdhet framhålla,

att denna bör icke blott omfatta »ett tillräckligt antal sånger med folkligt och

fosterländskt innehåll», utan även och framför allt vara lämplig för unison sång.

Den bör t. ex. icke få bestå i manskvartetter, som satts för en stämma, eller av

sånger, som på grund av sin natur böra utföras av allenast en person.

Kommittén har i sina grunder för den föreslagna undervisningsplanen (band II,

sid. 207) uttalat, att undervisningen i tonträffning bör taga sin början först sedan

eleven blivit »tillräckligt hemmastadd å klaviaturen för att med denna som åskådningsmedel

lättare bilda sina tonföreställningar». Detta är enligt akademiens åsikt

alldeles felaktigt. Först och främst böra — såsom nyss är sagt — tonträffningsövningarna,

innefattande notläsning och övningar att sjunga efter noter, utgöra just det

primära vid undervisningen i sång, samt följaktligen börja, innan eleven i allmänhet

kunnat hinna att bliva »hemmastadd å klaviaturen», och för övrigt är kännedomen

om klaviaturen icke alls nödvändig för denna undervisning. I folkskolan måste ju

barnen utan någon kännedom om klaviaturen övas i tonträffning, och det är då klart,

att seminarieelevernas övningar lämpligast böra ordnas efter samma princip, på det

att de icke måtte vid skolarbetet bringas i förlägenhet vid val av lärometod. För

tonträffningsövningarna utgör för övrigt skalan, vilket ord ju i musiken just betyder

tonstege, ett lika gott underlag som klaviaturen och ett vid undervisningen vida

bekvämare.

Under »anmärkning 2» bör enligt akademiens åsikt införas, i likhet med vad i

nu gällande undervisningsplan finnes stadgat, en bestämmelse därom, att elever som

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

äro stadda i målbrottet, böra befrias från deltagande i sångövningarna, men att de

dock skola vara vid sånglektionerna nilrvarande. De böra därvid deltaga så väl i

de teoretiska övningarna som ock vid inlärandet av sångtexter. Genom att åhöra

tonbildnings- och diktamensövningar skärpes deras öra, deras musiksinne utvecklas

genom åhörande av sången, och — ej minst viktigt — de komma härigenom att stå

på samma kunskapsnivå som sina kamrater, när de efter målbrottstidens slut åter

begynna deltaga i sångövningarna.

Under »anmärkning 2» förekommer i kommitténs förslag följande stadgande:

»Hemarbete i sång må icke åläggas eleverna». Enligt grunderna för undervisningsplanen

(band II sid". 212), har detta stadgande föreslagits, bland annat, för att bereda

eleverna tillräckligt tillfälle till hemarbete med övningar i spelning å instrument.

Skulle detta behöva medföra att icke något hemarbete för sångundervisningen finge

förekomma — således icke heller inlärande av sångtext, repetition av notläsning,

övning i skalbyggnad o. s. v. — vore enligt akademiens åsikt den för undervisningen

i instrumentalmusik uppkomna vinsten alltför dyrköpt och läraren skulle i sitt arbete

bliva alldeles för mycket bunden. Avdelningarna äro oftast ojämna, särskilt i notläsning,

och det bleve under sådant förhållande synnerligen tidsödande att draga de

okunnigare med i klassarbetet, likasom det även bleve prövande för de mera kunniga

att hållas tillbaka. Akademien håller före, att hemarbetet i musik bäst kan av läraren

fördelas mellan övningar i sång och i instrumentspelning, samt har därför i

sitt förslag uteslutit ifrågavarande stadgande.

Under »anmärkning 4» läses i kommitténs förslag: »Pianospelningen fortsättes

endast så länge den anses behövlig som förberedelse till orgelspelningen». Och i

grunderna för undervisningsplanen (band II sid. 210) yttras: »De tekniska studierna

böra emellertid icke börja med orgelharmoniet utan vid pianot, särskilt därför att

pianospelet är ägnat att giva åt fingrarnas lyftmuskler en behövlig övning, vilken

däremot vid orgelspelet, på grund av dettas legatonatur, nästan helt uteblir». Lika

med kommittén är akademien av den åsikt, att den obligatoriska undervisningen i

instrumentalmusik vid seminarierna bör vara inriktad på spelning å harmonium —

kommitténs uttryck »orgel» bör givetvis utbytas mot »harmonium» —, då folkskolläraren

under sin verksamhet såsom sådan i allmänhet icke har tillgång till annat

instrument, men akademien anser icke någon förberedande kurs i pianospelning erforderlig.

För att lära sig spela å harmonium behöves ingalunda någon färdighet i

pianospelning; vad kommittén härom yttrar kan akademien icke tillmäta någon som

helst betydelse. Det är just legatospelet, som vid spelningen å harmonium bör särskilt

eftersträvas. Att göra pianospelning vid seminarierna obligatorisk såsom förberedelse

till spelningen å harmonium skulle också stöta på avsevärda praktiska svårigheter.

Pianon finnas, enligt vad akademien inhämtat, i regeln icke alls vid seminarierna

och ingenstädes i tillräckligt antal, för att undervisning i pianospelning skulle

kunna för alla elever anordnas — vid seminariet i Stockholm finnas t. ex. blott två

sådana instrument — och att utanför seminariet förskaffa sig tillfälle att begagna ett

piano bleve säkerligen icke alltid för eleverna möjligt. Harmonier finnas däremot vid

alla seminarier, minst ett i varje klassrum, vadan tillfälle till övning å detta instrument

lätteligen torde kunna beredas för alla elever.

Därest pianospelningen i enlighet med akademiens förslag uteslutes såsom obligatorisk,

synes densamma i stället böra upptagas i »anmärkning 6» såsom eventuellt

föremål för enskilt arbete.

Vid »anmärkning 5» i kommitténs förslag anser sig akademien böra påpeka

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Sång.

Teori.

Instrumental
musik.

omöjligheten att på så kort tid som den enligt kommittéförslaget åt undervisningen

i instrumentalmusik anslagna hinna inlära det åsyftade måttet av färdighet häri.

Enligt kommitténs beräkning skulle nämligen en lektion om tolv minuter varannan

vecka eller, eventuellt, aderton minuter var tredje vecka komma att i regeln bliva

maximum för varje elev.

En i samband härmed stående huvudanmärkning mot undervisningsplanen i dess

helhet är slutligen den, att kommittén vid beräkning av det mått av kunskaper och

färdigheter på det musikaliska området, vars inhämtande varje elev skulle på den

härför tillmätta tiden medhinna, synes hava varit allt för optimistisk. Det är härvid

att märka jämväl, att varje lärotimme, i musik såväl som i andra ämnen, enligt kommittéförslaget

skulle omfatta allenast 45 minuter. Även med de förenklingar och avkortningar,

som akademien i sitt förslag till kursplan iakttagit, torde det ändock

bliva förenat med en viss svårighet att på den avsedda tiden medhinna de kurser,

som måste anses nödvändiga.

Seminariekollegiet i Kalmar framhåller, att det varit nödvändigt att

känna till kommitténs förslag rörande undervisningen i folkskolan, för att

kunna bedöma detta förslag.

För bibehållande av obligatorisk körsång uttala sig seminariekollegierna

i Skara, Växjö, Landskrona (1 timme i veckan), Härnösand och Stockholm

samt några medlemmar av kollegiet i Luleå. Seminariekollegiet i Göteborg instämmer

i kommitténs allmänna principer rörande seminariets sångundervisning,

under uttalande av den förhoppningen att den flerstämmiga sången icke måtte

bli åsidosatt.

Seminariekollegiet i Växjö påyrkar, att elev, som är i målbrottet, bör

vara närvarande vid sånglektionerna, men av läraren avhållas från aktivt

deltagande i sångövningarna.

Seminariekollegiet i Uppsala anser, att hela intervall-läran möjligen borde

kunna genomgås en första gång i klass I. Kollegiet i Växjö önskar, att

taktövningar införas redan i klass I.

Seminariekollegiet i Växjö förordar, att instrumentalmusiken även i klass

III och IV må omfatta övningar på piano.

För den individuella undervisningen i instrumentalmusik förordas från

flera håll oftare återkommande, om även kortare lektioner framför det av

kommittén i anmärkning 5 (sid. 609) förordade arrangemanget: så av seminariekollegierna

i Linköping (varje elev bör erhålla undervisning varje vecka),

Växjö och Göteborg. Seminariekollegiet i Stockholm påyrkar, att högst 3

elever måtte undervisas i spelning för varje timme.

Seminariekollegiet i Göteborg förordar, att övningar i transponering må

kunna åläggas eleverna som obligatoriska, detta med hänsyn till deras blivande

tjänstgöring; jfr anmärkning 4 (sid. 609).

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Beträffande fiolspelning önskar seminariekollegiel i Växjö samma inskränkning

som vid allmänna läroverken eller att elev, som önskar undervisning

däri, må anmäla sig vid terminens början hos läraren, vilken pröve

hans förmåga och bestämme hans deltagande.

Musiklärarinnan H. Hosell i Umeå förordar särskilda vitsord i spelning vitsord.

på olika instrument eller åtminstone att på betygen angives, vad slags instrument

som vederbörande elev spelat. Se ock seminariekollegiets i Stockholm

yttrande under stadgeförslagets § 24 (sid. 80).

Seminariekollegierna i Växjö och Göteborg förorda, att timmarna bli 2 Timplan.

i varje klass (ej, som kommittén för manliga seminarier föreslagit. 3—2—2

1), detta med hänsyn till ämnets teoretiska del i klass IV (Göteborg).

Seminariekollegierna i Skara, Landskrona, Härnösand och Stockholm önska

ytterligare 1 timme för obligatorisk körsång. Kollegiet i Härnösand yrkar,

att denna timme må vara gemensam för klasserna II—IV samt begär dessutom

ännu en veckotimme för klass IV.

Musikaliska akademien föreslår, att i stadgeförslagets § 7 till ämnets Ämnets namn.

namn, musik, tillfogas inom parentes: teori, sång, spelning å instrument.

Musiklärarinnan H. Hosell i Umeå önskar, att ämnets hittillsvarande

namn »musik och sång» måtte bibehållas.

14. Trädgårdsskötsel.

(Sid. 609—611; jfr sid. 185—190 samt band II, sid. 215—226.)

Lantbruksakademiens Skogs- och trädgårdsavdelning finner kommitténs Boricäijningsförslag

praktiskt, och av flera bland seminariekollegierna uttalas tillfreds- rän

ställelse med den förstärkning ämnet trädgårdsskötsel skulle vinna på seminariernas

schema genom den föreslagna kursplanen.

I samband härmed framställas emellertid betänkligheter emot kommitténs

förslag, att elev skulle ha rätt att bortvälja detta ämne (seminariekollegierna

i Falun, Göteborg och Kalmar).

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar härom:

Under instämmande i kommitténs värdesättning av skolträdgårdsskötselns betydelse

som uppfostringsmedel vill kollegiet framhålla den omständigheten, att det stora

fleitalet elever vid dek vinnliga och ett ej ringa antal även vid de manliga seminarierna

^ro ^ hög grad främmande för den viktiga gren av vårt folks arbetsliv, som omfattar

jordens brukning samt naturens vård och höjande till kultur. Trädgårdsskötseln

torde vara det mest effektiva medel, seminariet äger för att i någon mån införa sina

elever i detta arbetsliv, varför detta medel också utan undantag synes böra användas.

De mest opraktiska och de för hithörande frågor minst intresserade eleverna,

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

vilka särskilt kunna väntas vilja begagna sig av den föreslagna bort väljm ngsrätten,

behöva denna undervisning allra bäst. Även om i vissa folkskolor facklärare kan

tänkas komma att sköta den egentliga trädgårdsskötseln, så behöver likväl varje lärare

för sin undervisning i flera av skolans ämnen kunna begagna sig av skolträdgården

såsom hjälpmedel, och torde detta ej kunna ske tillfredsställande utan den

bekantskap med trädgårdsskötsel, som seminarieundervisningen bör giva.

Seminariekollegiet i Göteborg framhåller ock, hurusom detta ämne i

hö^re grad än de flesta övriga ämnen på folkskolans schema bereder möjlighet

att tillmötesgå det i våra dagar så starkt framträdande kravet på

praktisk undervisning. Om detta oaktat ämnet göres valfritt, så hoppas kollegiet,

att det måtte stadgas sådana villkor, att bortväljandet komme att inskränkas

så mycket som möjligt.

Under etsningens

anordning.

Seminariekollegiet i Linköping uttalar önskvärdheten av att läraren ej har

ämnet som bisyssla. Seminariekollegiet i Falun påpekar i anslutning till kommitténs

uttalande, att det är nödvändigt, att den praktiska och den teoretiska

undervisningen i ämnet skötes av samma person, ävensom att vid ny- och

tillbyggnad av seminarier hänsyn bör tagas till sådana anordningar, som

kunna främja trädgårdsundervisningen och trädgårdens ändamålsenliga skötsel.

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår följande tillägg till kommitténs

anmärkningar vid kursplanen:

till anm. 2: ett tillägg av innehåll, att den elevgrupp, som deltager i prak
tiskt

trädgårdsarbete, må kunna erhålla ledighet från gymnastikövning eller lek och

uhotUju 3. vid trädbeskärningsövningar och vissa andra arbeten torde 5 å 6

beteckna det högsta antal elever, som samtidigt kan handledas;

till anm. 5: även småskolavdelningen bör i skolträdgården erhålla ett mindre

område för anordnande av en »åker» och en »äng»; .

till anm. 6: för teckningen särdeles lämpliga växter odlas på sådant sätt och

i sådan mängd, att de på ett effektivt sätt kunna tjäna teckningsundervism ngen såväl

på skolrummet som i det fria. .

Vidare föreslår kollegiet, att. enär de mindre seminanetrådgårdarna ej sallan

torde sakna tillräckligt antal träd för beskärningsövningar en anmärkning tilllägcres

till kursplanen, som rekommenderar, att övningar i trädbeskarning och annan

trädskötsel, efter tillåtelse, som helt visst gärna komme att lämnas, förlaggas till egnahems-

eller andra trädgårdar i seminariets närhet. _

I sista klassens kursplan föreslår kollegiet, att under »praktiskt arbete» tillä0ges

»fruktens sortering och packning» samt under teoretisk undervisning »fruktodlingsföreningar».

Seminariekollegiet i Falun instämmer i de sistnämnda yrkandena pa

tillägg i kursplanen för sista klassen och finner även de av kollegiet i Göteborg

föreslagna tilläggen till anm. 5 och 6 särskilt beaktansvärda.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Skara finner det nuvarande

sättet för undervisningens bedrivande fullt tillfredsställande och den av

kommittén föreslagna anordningen fullständigt olämplig.

Seminariekollegiet i Falun förordar för klass III en ökning med x/3

veckotimme (13 timmar på läsåret), under förutsättning att delar av ekonomiläran

överföras till detta ämne. Seminariekollegiet i Göteborg finner likaså

den anslagna tiden möjligen väl knapp och önskar att trädgårdsskötseln

måtte slippa ifrån att, såsom så ofta hittills skett, sitta emellan vid tillgodoseendet

av tillfälliga lovbehov.

Seminariekollegiet i Landskrona anför:

Två veckotimmar torde i klass II mer än väl räcka till för det praktiska arbetet;

för den teoretiska undervisningen under vintertiden kunde troligen 1 timme per klass

vara nog. Kollegiet förordar sålunda sammanlagt 4 timmar för ämnet; men anser

det gagneligt, om, såsom vid Landskrona seminarium den senare tiden skett, tillfälle

till mer övning i verkligt trädgårdsarbete bereddes eleverna, därigenom att de en i

sänder under vårterminen i klass II och under höstterminen i klass III finge 2 vecko

dagar varje termin arbeta i trädgården hela dagen den tid de eljest skulle tillbragt

å seminariet.

Seminariekollegiet i Lund framhåller lämpligheten av att detta ämne

påbörjas redan i klass I.

15. Manlig sjöjd.

(Sid. 611—613; jfr sid. 190—197 samt band II, sid. 227—241.)

Seminariekollegiet i Linköping önskar, att inträdesfordran i manlig såväl

som kvinnlig slöjd måtte ändras till »någon färdighet» etc. i stället för

kommitténs uttryck »färdighet».

Domkapitlet i Luleå samt seminariekollegierna i Strängnäs, Härnösand

och Umeå föreslå, att ej inträdesprov måtte förekomma i ämnet slöjd.

Seminariekollegiet i Linköping önskar utesluta metallslöjd ur kursplanen

och i samband därmed minska timantalet till 9 timmar från de föreslagna 10.

Seminariekollegiet i Umeå vill utesluta såväl metall- som pappslöjd.

Även domkapitlet i Luleå förordar inskränkning av undervisningen i slöjd.

Seminariekollegiet i Göteborg föreslår följande smärre ändringar i kommitténs

förslag till kursplan:

Den i kursplanen upptagna övningen i svarvning bör ej vara obligatorisk för alla

elever utan överföras till fyllnadsarbeten. Den föreslagna tiden för pappslöjd bör ej

iuskränkas därigenom att den teoretiska slöjdundervisningen förlägges å de till pappslöjd

anslagna timmarna. En bestämmelse om meddelande av materialkännedom i

de olika slöjdarterna bör inrymmas i själva kursplanen eller fogas till dess anmärkningar.

Anmärkning 8 i kursplanförslaget bör få följande ändrade lydelse: »I första

och andra klasserna böra eleverna erhålla någon kännedom om slöjdens betydelse som

Timplanen

Inträdes
fordringar.

Kurs- och

timplan.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Inträdes

fordringar.

Kursplanen i

kvinnlig slöjd.

Hushållsgöromål.

uppfostringsmedel. Åt den teoretiska undervisningen i klass III» o. s. v. lika med

kommittéförslaget.

Kollegiet föreslår även, att ämnet manlig slöjd icke må upptagas bland de i §

9 av stadgeförslaget uppräknade ämnen, inom vilka bortval må kunna äga rum. Befrielse

från denna undervisning må lämnas endast åt den, som genom sjukdom eller

lyte är förhindrad att förvärva föreskriven insikt och färdighet.

16. Husligt arbete.

(Sid. 613—615; jfr sid. 153, 197—202 samt band II, sid. 242—271.)

Seminariekollegiet i Landskrona anser, att till inträdesfordringarna ifråga

om de kvinnliga seminarierna bör tilläggas: kännedom om och praktisk förfarenhet

i de viktigaste grunderna för ett hems skötsel, i renhållning och

bostadens vård, vanliga köksredskap och deras användning, rengöring, klädtvätt,

mangling och strykning.

Seminariekollegiet i Göteborg förordar, att för alla inträdessökande vid

kvinnliga seminarier må uppställas som inträdesfordran intyg om godkänt

vitsord över genomgången kurs i liushållsgöromål vid sådan skola eller hushållskurs,

som står under offentlig kontroll.

Seminariekollegiet i Umeå uttalar sig emot sådan ökning av inträdesfordringarna

i husligt arbete.

Se även under manlig slöjd sid. 143.

Seminariekollegiet i Landskrona påyrkar, att en bestämd modellserie följes,

att vid lagning klassundervisning förekommer och övningslapp användes

samt att klädningssömnaden fortsättes i klass III. — Seminariekollegiet i Umeå

vill från kursplanen utesluta pappslöjd, vävnad, spånad, knyppling, broderi

och konstsömnad. — Seminariekollegiet i Stockholm ansluter sig i det hela

till kommitténs förslag, med betonande av att undervisningen bör gå ut

på att bibringa fastmera metodisk skicklighet än teknisk färdighet; åtskilliga

av de arbeten, som kommittén föreslagit, torde utan olägenhet kunna bortfalla,

t. ex. mönsterkomposition. — På avknappning av kursen yrka seminariekollegiet

i Skara och rektor vid Linköpings seminarium.

Från flera håll påyrkas, att seminarierna böra avstå från anspråket på

att de kvinnliga seminarieeleverna skulle vid seminarierna utbildas till lärarinnor

i hushållsgöromål. Så t. ex. yttrar seminariekollegiet i Stockholm:

Det synes alldeles outförbart att på den tid, som vid folkskoleseminarium kan

anslås till ämnet hushållsgöromål, giva eleverna sådan utbildning, att de skulle kunna

själva undervisa i ämnet. För sådant ändamål kräves långt mera tid, tid till övning

och tillfälle att undervisa, än här kan lämnas. Lärarinnekompetens i ämnet kunde

däremot möjligen förvärvas, om, såsom förut föreslagits, praktiska sommarkurser även

i detta ämne anordnades. Kollegiet befarar dock, att tjänstgöring på en gång som

lärarinna i folkskola och skolkök skulle leda till överansträngning.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

I ungefär samma riktning uttala sig seminariekollegierna i Skara, Falun,

Landskrona, Göteborg, Kalmar och Umeå samt rektor vid Linköpings seminarium.

I samband härmed föreslås inskränkningar av den föreslagna kursen:

seminariekollegiet i Göteborg önskar undervisningen i hushållsgöromål begränsad

i sådan grad, som betingas av den utsträckta tid till gymnastiska

övningar, som av kollegiet föreslagits; och seminariekollegiet i Skara vill ha

kursen »i matlagning m. m.» inskränkt till hälften. Rektor J. Johansson

i Linköping föreslår, att i koncentrationens intresse husligt arbete ej må förekomma

i avslutningsklassens kurs.

Seminariekollegiet i Stockholm föreslår, att undervisningen i huslig ekonomi

förlägges till klasserna I och II, där elevernas intressen ej så mycket

slitas mellan teoretiska studier och praktiska övningar.

Seminariekollegiet i Skara önskar timantalet minskat med hälften (jfr

ovan), kollegiet i Falun föreslår 2 timmars minskning (jfr ovan), kollegiet

i Göteborg 6 timmars minskning (jfr ovan och under inträdesfordringar), och

rektor J. Johansson i Linköping påyrkar även reduktion av »det alltför

stora antalet timmar» för ämnet (jfr ovan). Seminariekollegiet i Landskrona

föreslår följande timplan: 2 1/2, 3, 2, 5 (7 1/2 timmar i klasserna I—III för

kvinnlig slöjd, 5 timmar i klass IV för hushållslära).

17. Gymnastik med lek och idrott.

(Sid. 615, 616; jfr sid. 202—205 och band II, sid. 272—283).

Direktionen över gymnastiska Centralinstitutet yttrar:

Kommittén har visat sig principiellt väl uppfatta betydelsen av den fysiska uppfostrans

tillgodoseende vid seminarierna, dess uppgift för elevernas egen hälsa och

och utveckling samt vikten av en god läraredaning även på detta område. Om kommittén,

då det gällt att förverkliga dessa principer, icke kunnat tillmötesgå alla de

fordringar, som den tillkallade sakkunnige framställt, finner direktionen förklaringen

härtill i svårigheten att rätt avväga de olika ämnenas omfattning inom ramen av de

för seminariekursen bibehållna fyra åren. Dessa yrkanden äro dock, enligt direktionens

mening, av så väsentlig beskaffenhet, att de icke utan betänkliga olägenheter

kunna avvisas, och direktionen föreslår i anslutning till dem en del ändringar i kommittéförslaget.

Direktionen föreslår som benämning för ämnet »fysisk uppfostran (gymnastik med

lek och idrott)», då såväl gymnastiken som dess utfyllnad, leken och idrotten, blott

få betraktas såsom medel för vårt släktes fysiska uppfostran och då detta senare

namn vunnit burskap över hela världen

Då den fysiska uppfostran icke får betraktas såsom enbart en kroppsövning,

vilket hittills ofta varit fallet, utan måste av läraren uppfattas och tillämpas såsom

19

Timplan.

Allmänt uttalande

av

direktionen

över gymnastiska

centralinstitutet.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Den teoretiska

undervisningen.

Den praktiska

undervisningen.

en undervisning i kroppslig hygien, vilken bör resultera i en levande kunskap om

kroppsövning såsom förutsättning för kroppsligt välbefinnande, om övningens heskaffenhet

för att medföra en nyttig verkan på kroppen samt de villkor, varvid denna

verkan i övrigt är bunden, hemställer direktionen, att ämnet på timplanen flyttas till

kunskapsämnenas grupp och därvid uppdelas i teoretisk och praktisk undervisning.

Direktionen anser även, att det i kursplanen bör tydligt angivas, att fysisk uppfostran

ej enbart avser den rent kroppsliga utbildningen utan jämväl har att tillgodose

utvecklingen av själslivet. Det ytterst nära sambandet mellan fysisk uppfostrans

teori och hälsolära berättigar vidare enligt direktionens mening till att sammanslå

dem båda till ett ämne, som givetvis bör överlämnas åt gymnastikläraren. I samband

med gymnastiska centralinstitutets omorganisation torde i en nära framtid gymnastiklärarefrågan

komma att lösas så, att även biologi kan läggas till gymnastikadjunkten.

Tillsvidare torde dock biologien lämpligen böra lösgöras ur sin förening

med hälsoläran, och ett nytt ämne upptagas på timplanen med benämning: fysisk

uppfostran (gymnastik med lek och idrott): teoretisk undervisning jämte allmän hälsolära.

Vikten av den teoretiska undervisningen i ämnet anser direktionen vidare vara

så stor, att den icke får överlämnas till någon tillfällighet genom att sättas i beroende

av väderleksförhållandena, såsom enligt kommitténs anvisningar i anmärkning

1 till kursplanen skulle bliva fallet. Men ej heller bör den få inkräkta på en annan

viktig del av undervisningen, den praktiska, såsom enligt kommitténs alternativa förslag

i anmärkning 1 skulle bli fallet; att anse gymnastiklektionen mindre viktig de

dagar, då eleverna under ett par timmar få röra sig i det fria med lek och idrott, är

nämligen enligt direktionens åsikt icke mera berättigat än att indraga den de dagar,

då de hava trädgårdsskötsel eller slöjd. Direktionen anser sålunda, att den teoretiska

undervisningen i fysisk uppfostran bör erhålla fast plats och bestämd tid på timplanen

(jfr nedan).

Seminariekollegierna i Göteborg och Luleå föreslå däremot, att denna

teoretiska undervisning förlägges till tiden för gymnastikövningarna under de

dagar, då lek och idrott förekommer (Luleå: »då så erfordras»); det förra

kollegiet tillika, att för klass IV ytterligare minst en timme av den dagliga

gymnastiken avsättes till teori. — Seminariekollegiet i Falun och gymnastiklärarinnan

i Landskrona föreslå, att tid för denna undervisning beredes på

så sätt, att gymnastikläraren får sig anförtrodd undervisningen i hälsolära

jämte fysisk uppfostran, då förhållandena så medge. Seminariekollegiet i

Växjö framhåller, att detta är omöjligt, så länge ej gymnastikläraren har

akademisk utbildning.

Direktionen för gymnastiska centralinstitutet anför vidare:

Vid den praktiska anordningen bör den så kallade applikatoriska undervisningsmetoden

i utsträckt grad komma till användning, men med så korta gymnastiklektioner

som på en halvtimme är detta ej möjligt. Direktionen påyrkar därför på det bestämdaste,

att även för de kvinnliga seminarieeleverna gymnastiklektionens längd i

alla seminarieklasserna utsträckes till 45 minuter. Det hade även kommit till direk
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

tionens kännedom, att samtliga gymnastiklärarinnor vid seminarierna intaga samma

, ståndpunkt.

Denna ståndpunkt intages även av seminariekollegiet i Göteborg. Gymnastiklärarinnan

i Landskrona kar uttalat sig i samma riktning.

Direktionen för gymnastiska centralinstitutet framställer i anslutning till

förut refererade yttranden följande nya förslag till kurs- och timplan för

ämnet Fysisk uppfostran (gymnastik med lek och idrott) jämte allmän hälsolära:
1.

Teoretisk undervisning.

Klass I (V6 timme). Hälsoföreskrifter med avseende på föda, klädedräkt, renlighet,

rätt avvägd omväxling mellan andligt arbete, kroppsrörelse och vila m. m.

under studietiden.

Klass III (1 timme). Huvuddragen av människokroppens anatomi och organens

förrättningar samt i samband härmed lämpliga delar av rörelseläran.

Klass IV (2 timmar). Gymnastikens, lekens och idrottens metodik. Hygien (i

enlighet med kommitténs förslag men även med hänsyn till den fysiska uppfostran).

2. Praktisk undervisning (24 timmar, 6 i var klass). Gymnastik: utförande av

gymnastiska dagövningar, bestående utom av sådana övningar, som i avseende på

stegringsgrad och utdräkt bäst lämpa sig för elevernas egen ålder, även av för barnaåldern

lämpade övningar, förberedande sim- och livräddningsövningar på land, lekar

och lekformer, lämpliga att användas i gymnastiksal. Lek och idrott (i enlighet med

kommitténs förslag).

Anmärkning (att införas efter förslagets anm. 2): Gymnastiklektionerna skola

så ledas och ordnas, att de även bidraga till elevernas praktiska lärarutbildning.

De skola därför göras så lärorika som möjligt, så att de bliva en tillämpning

av och en utfyllnad till den teoretiska undervisningen.

Anmärkning 2 bör enligt direktionens mening få följande lydelse: Vid gymna
stiklektionerna

bildar varje klass en gymnastikavdelning. Om förhållandena så påfordra

samt lokal och redskapstillgång det medgiva, kunna vid enkelseminarium eleverna

fördelas på tre avdelningar, varvid det torde vara lämpligast, att andra och

tredje klasserna övas tillsammans, första och fjärde klasserna var för sig.

Seminariekollegierna i Falun och Växjö anse, att klass och gymnastikavdelning

böra sammanfalla.

Rektor Torpson i Landskrona anser däremot, att klass II och klass

III även vid de kvinnliga seminarierna, liksom enligt kommitténs förslag

skulle bli fallet vid de manliga, kunna sammanslås till en avdelning.

Angående timantalet göras för övrigt följande uttalanden:

Domkapitlet i Göteborg, som anser, att övningsämnena i allmänhet fått

sig ett alltför stort antal lärotimmar tilldelat i jämförelse med kunskapsämnena,

framhåller särskilt den starka ökningen av timantalet för gymnastik

vid sidan av den ytterst knappt tillmätta tiden för historia (jfr ovan sid.

29). Rektor B. Röding instämmer icke i detta domkapitlets uttalande vad

gymnastiken beträffar.

Kursplan.

Timplan.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Vitsord

Seminariekollegiet i Linköping anser, att den veckodag, då lek och idrott

skall förekomma på eftermiddagen, gymnastiken bör utgå och således timantalet

(vid de manliga seminarierna) minskas till 5 i veckan.

Seminariekollegiet i Skara uttalar sig för inskränkning i gymnastikövningarna,

delvis till halvtimmar (gymnastiklärarinnan och adjunkten fru

Velander instämde i kommitténs förslag).

Sex medlemmar av seminariekollegiet i Växjö yrka, att gymnastikens

timantal minskas, med hänsyn till den knappa tid, som tillkommit kunskapsämnena.

Majoriteten av samma kollegium uttalar, att kommittén gjort vad

göras kunde för att få så mycket tid som möjligt för den fysiska uppfostran,

men föreslår att tiden för påklädning inberäknas i den för övningarna

avsedda tiden.

Rektor Torpson i Landskrona anser, att särskild tid för lek och idrott

är onödig, samt att det är tillräckligt, om gymnastiken vid god väderlek

utbytes mot lek och att det vid lämpliga tillfällen beredes eleverna tid

till friluftsidrott.

Seminariekollegiet i TJmeå uttalar sig även mot särskild tid på schemat

för lek och idrott.

Seminariekollegiet i Falun föreslår ökning av tiden vid de kvinnliga seminarierna

till 20 timmar på av den i kommittén tillkallade sakkunnige anförda skäl.

Att tiden för gymnastikövningarna vid de kvinnliga seminarierna måtte

bli densamma som vid de manliga, yrka seminariekollegiet i Göteborg (jfr

ovan sid. 146 f.) och gymnastiklärarinnan A. Lundberg i Falun.

Seminariekollegiet i Kalmar önskar, att åt gymnastiklektionerna vid de

kvinnliga seminarierna måtte ägnas minst 35 minuter dagligen.

Seminariekollegiet i Stockholm önskar, att tid för dusch och bad utsättes

på timplanen, och gymnastiklärarinnan i samma kollegium påyrkar,

att (vid kvinnliga seminarier) de lektioner, vid vilka kommandoövningar

förekomma, utsträckas till 45 minuter.

Gymnastikläraren vid seminariet i Linköping, med instämmande av

läraren i Växjö, framhåller svårigheten att förlägga idrottsövningarna till

eftermiddagarna under den mörkare delen av året samt har uppgjort olika

förslag till schema med undvikande av sådana eftermiddagslektioner.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anför i avseende på vitsord

i ämnet:

I folkskollärarexamen bör enligt direktionens åsikt vitsordet för undervisningsskicklighet

i fysisk uppfostran icke sammanslås med samma vitsord i övriga ämnen,

då förmågan att leda undervisning däri är av så väsentligt olika beskaffenhet mot förmågan

att sköta annan undervisning. Däremot kunna insikt och undervisningsskicklighet

i ämnet bedömas med ett vitsord. Direktionen föreslår därför tvenne betyg i

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

fysisk uppfostran (gymnastik med lek och idrott), nämligen ett för färdighet och ett

för insikt och undervisningsskicklighet.

Samma yrkande framställes av seminariekollegierna i Göteborg och Luleå.

Gymnastiklärarinnorna i Skara (med instämmande av två kollegiemedlemmar)

och Landskrona yrka även på särskilt vitsord för undervisningsskicklighet i

gymnastik.

Direktionen för gymnastiska centralinstitutet anför:

Föreskrifter böra finnas, som hava till följd

att daglig gymnastik av tillräcklig längd införes för övningsskolans barn, med

undantag för småskolan;

att övningsskolan med undantag av småskolan uppdelas i minst två gymnastikavdelningar;

och

att ordnad lek, gymnastiska ordningsformer och lekformer uppföras på småskolans

program.

Seminariekollegiet i Falun framhåller även önskvärdheten av att övningsskolans

barn erhålla daglig gymnastik; och kollegiet i Växjö uttalar,

att övningsskolan om möjligt bör uppdelas i två avdelningar för gymnastiken.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet uttalar, att de utgångna

seminaristernas fortsatta utbildning i fysisk uppfostran måste väl ordnas

genom repetitionskurser av tillräcklig längd, om denna uppfostran skall

komma till sin fulla rätt i våra folkskolor. (Jfr direktionens yttrande nedan

under kap. XII, sid. 156).

III. Ordning för den praktiska lärarutbildningen:

(Sid. 617—620; jfr sid. 27— 32, 205—215 samt

band II, sid. 284—318.)

I huvudsak tillfredsställda med kommitténs förslag angående den praktiska

lärarutbildningen förklara sig seminariekollegierna i Uppsala, Falun,

Växjö och Göteborg.

Seminariekollegierna i Umeå, Luleå och Stockholm framhålla, att det

är nödvändigt, att stor frihet lämnas de särskilda seminariekollegierna att

anordna denna undervisning efter olika seminariers olika behov. Det förstnämnda

kollegiet avstyrker på grund härav kommitténs förslag till ordning

för den praktiska lärarutbildningen.

Seminariekollegiet i Landskrona anför:

Trots förtjänstfullt tillgodogörande av vunna erfarenheter, visar kommittéförslaget

i fråga om denna del av seminariearbetet de största svagheterna och torde i

grund och botten visa sig omöjligt att genomföra.

Gymnastiken

i övningsskolan.

Fortbildnings *

kursen.

Allmänna anmärkningar.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Speciella

ändringsförslag.

Timbesök.

Ändamålsenligt i kommittéförslaget synes kollegiet: att eleverna vid början av

sina undervisningsövningar få så vitt möjligt vara ensamma med läraren (detsamma

framhålles av seminariekollegierna i Falun,,Växjö och Göteborg); att vid gruppövningar

första året endast lättare ämnen förekomma; att antalet egna undervisningstimmar för

eleverna ökas; att färre kamrater än hittills skola närvara vid undervisningsövningarna

i grupp, en fördel som dock kommer att i väsentlig grad motvägas därav, att härigenom

ämnets metodiska genomarbetande kommer att i mycket betänklig grad försvåras.

— De väsentligaste bristerna äro enligt kollegiets mening: att den av kommittén

för dess beräkningar (band II, sid. 296 f.) förutsatta effektiva tiden, 36 veckor,

icke kan påräknas, utan måste minskas till 32 veckor; att den erfarenhet av undervisningen

i småskolan och folkskolans lägre avdelning, eleverna skulle under heldagsbesöken

vinna, blir alltför ofullständig: den skulle ej komma att omfatta den första

undervisningen i läsning, skrivning och räkning (detsamma framhålles av seminariekollegierna

i Falun, Göteborg och Stockholm) och ej heller sammanlagt omfatta en hel veckas

undervisningsordning (detsamma påpekas av seminariekollegierna i Falun och Göteborg);

att övningsskolans arbete blir alltför mycket splittrat, ity att särskilt småskolans föreståndare,

under vårterminen, skulle komma att få själv sköta undervisningen i småskolan

endast under 11 timmar i veckan, och föreståndaren för folkskolans lägre

avdelning under höstterminen endast 10 x/2 timmar i veckan skulle undervisa i sin avdelning

(liknande uttalanden göras av seminariekollegierna i Skara, Falun, Växjö, Göteborg,

Luleå och Stockholm); att, om det av kommittén önskade antalet övningslektioner

skall kunna erhållas och fördenskull de två övre folkskoleavdelningarna emellanåt

skola kunna delas i två klasser var, det är en nödvändig förutsättning härför, att tillbyggnad

sker vid de gamla seminarierna, även i Landskrona, och att lärarantalet vid

skolan ökas till 4; slutligen att all diskussion och granskning av elevernas grupplektioner,

d. v. s. undervisningen i speciell metodik, enligt kommittéförslaget kommer

till korta (detsamma framhålles av seminariekollegiet i Kalmar; kollegiet i Falun

framhåller ävenså önskvärdheten av att plats på timplanen beredes för en icke alltför

ytlig granskning av elevernas undervisningsövningar).

Seminariekollegiet i Kalmar ställer sig tveksamt mot möjligheten av att,

även med den föreslagna utvidgningen av övingsskolorna, vilken synes kollegiet

nödvändig, göra undervisningsövningarna, bedrivna i enlighet med kommitténs

förslag, till något annat än ett »styckverk».

Att undervisningsövningarna böra i det hela något inskränkas, uttalas

även av seminariekollegierna i Falun, Landskrona, Luleå och Stockholm; detta

för att ej arbetet i övningsskolan må bli alltför splittrat (Falun, Landskrona,

Luleå, Stockholm) och seminarieeleverna överansträngda (Falun och Stockholm).

Följande mera speciella ändringsförslag framställas:

Skolbesök, ej blott timbesök, böra påbörjas redan i klass I, enligt seminariekollegiets

i Kalmar mening.

Timbesöken i klass II och III böra betydligt inskränkas (seminariekollegierna i

Strängnäs, Falun och Göteborg), om de alls skola förekomma (Strängnäs). Deras

värde betvivlas (seminariekollegiet i Härnösand). Timbesöken böra för övrigt,

i den män de skola förekomma, för att de ej måtte komma att sakna aktuellt

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

intresse för eleverna, sättas i samband med dessas egna undervisningsövningar

Cseminariekollegierna i Falun och Göteborg) eller med psykologiska eller pedagogiska

försök (Göteborg).

Seminariekollegiet i Växjö anser, att timbesök i övningsskolan böra anordnas

för klasserna 11 och III även för verkställande av systematiska undersökningar,

som kunna läggas till grund för undervisningen i psykologi.

Heldagsbesöken böra förekomma i hela andra, tredje och fjärde klasserna

(seminariekollegierna i Landskrona och Göteborg), respektive under vårterminen

i klass II och i hela III och IV (seminariekollegiet i Falun), sammanlagt en vecka i

varje klass (Falun, Landskrona och Göteborg), fördelad på 2 eller 3 dagar i sänder

(Landskrona). Den omfattning, i hvilken eleverna vid dessa heldagsbesök

skola övertaga undervisningen, bör bestämmas av skolavdelningens föreståndare;

för elev i kl. IV bör detta inskränkas till sista gången sista besöksdagen

(Landskrona). — Auskulteringen bör påbörjas redan på höstterminen i

klass II (seminariekollegiet i Stockholm).

Övningsperioderna böra begränsas till 4 veckor (Landskrona).

Större klassgrupper förordas av seminariekollegierna i Kalmar och Luleå,

exempelvis 7—8 elever i varje (Kalmar). Högst 4 grupper förordas av övningsskolläraren

i Göteborg K. A. Forsen.

Undervisningsövningarna böra börja i klass II (seminariekollegierna i Linköping,

Skara, Strängnäs, Falun, Landskrona, Göteborg, Kalmar, Härnösand, Luleå

och Stockholm), redan på höstterminen i denna klass (Linköping, Strängnäs.

Falun, Göteborg och Härnösand), i samband med heldagsbesök samt fortsättas

på vårterminen i gruppövningar (Strängnäs, Falun och Göteborg).

Som motivering härför yttrar seminariekollegiet i Göteborg:

Kommittén har föreslagit, att den praktiska lärareutbildningen skulle koncentreras

i huvudsak på två år. Men förmågan att hålla en lektion är i hög grad beroende av

vanan att uppträda inför barn, och denna vana kan icke framtvingas på kortare tid.

även om lektionernas antal ökas. Utan därtill kräves med nödvändighet, att tiden

utsträckes så långt lämpligen ske kan, och att eleverna få så många tillfällen som

möjligt att handskas med barn. Men kommitténs förslag att inskränka heldagsbesöken

och flytta inträdandet av de egentliga undervisningsövningarna till klass 111

går i rakt motsatt riktning. Den praktiska utbildningen kan icke i samma grad som

t. ex. läsämnen koncentreras på kortare tid. Undervisningsvanan växer fram så småningom.

Och den fordrar tid för sin tillväxt. Därjämte motse eleverna med längtan

den tid, då de kunna få en försmak av sin egentliga livsuppgift. Undervisningsövningarna

erbjuda dem omväxling. Förberedelsearbetet blir jämnare fördelat, om

undervisningsövningarna utsträckas över längre tid. Med stor enstämmighet ha de

elevklasser, som tillfrågats, uttalat sig för att egentliga undervisningsövningar måtte

få inträda redan i början av andra klassen. Det synes därför kollegiet, som om goda

skäl förefunnes för bibehållandet av den gamla anordningen, att den praktiska utbildningen

begynner redan vid början av höstterminen i andra klassen.

Heldagsbesök.

Odling sperioder

och grupp''

indelning.

Odling sleklektionernas

fördelning på

övningsskolans

avdelningar.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Grupp
övningar
-

Seminariekollegiet i Göteborg har med hänsyn till den av detsamma föreslagna

framflyttningen av gruppövningarna till klass II samt en del andra behov,

som ej ansetts tillfredsställda genom kommitténs plan i band II, sid. 318,

uppgjort följande förslag till plan för gruppövningarna:

---- - -

Klass 11

Klass 111

Klass IV

Vårterminen

ce

ce

ce

W

O:

ce

ce

U1

o" O

T?

pr

ce

p"

1

(fi

B

p°

ce

r?

E*

?r _

o 0:

vi <

pr -t

3

P°

ce

pr

es-

p p

ce

pr -i

— p

p

ce t-4)

ce o

3

po

ce

pr

E^

g *

Öl SJ»

ce hjs

ce O

3''

TV

o_

ce

ce ''T»

CD O

ce

ce o

p

p

P O

3f

p et

-s pr

B 1

p"

3

B ^

p ee

■i pr

3 •

P

3

3 E

2

P

P

P *

P

P

P

sr c5

Kristendomskunskap........................

eu

»f* CD

2

2

l

2

2

Modersmålet....................................

p?

2

1

Räkning och geometri.....................

ET. eu

o P

2

1

2

Historia ..........................................

cd ca

3 er

1

2

Hembygdskunskap och geografi ...

O!

-• O:

2

i

1

Naturkunnighet ..............................

2

1

2

Teckning och välskrivning ............

•i'' 3

1

1

Sång ................................................

CD TO

fg-

1

l

Slöjd ................................................

1

1

Summa timmar

4

2

2

2

4

4

3 | 2

6

10

(Närmare motivering i kollegiets utlåtande, sid. 43—46.)

Att teckningspraktikens båda timmar förläggas till klass IV, påyrkas

även av seminariekollegierna i Falun och Växjö.

Seminariekollegiet i Falun föreslår, att teckningsläraren även måtte beredas

tillfälle att närvara vid och handleda eleverna vid deras åskådningsteckning

i småskolan.

Seminariekollegiet i Göteborg yttrar om samma sak:

Utom gruppövningarna i teckning bör varje elev hålla en lektion i annat ämne

i sammanhang med åskådningsteckning, varvid även läraren i teckning borde närvara.

Endast härigenom blir det möjligt att tillräckligt kraftigt betona teckningsundervisningens

uppgift att stå i den övriga undervisningens tjänst. Omkring 50 °/0 av de

lektioner, som eleverna skola hålla i övningsskolan, kunna förbindas med åskådningsteckning.

Direktionen för gymnastiska centralinstitutet anför rörande lärarutbildningen

i gymnastik:

Kommittén anser sig för den viktiga praktiska lärarutbildningen i fysisk uppfostran

icke kunna anslå mera än tillsammans omkring 30 lektioner för varje elev.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Att börja med vill direktionen framhålla den oavvisliga fordran, att för dessa undervisningsövningar

beräknas en vanlig lektions utdräkt av 45 minuter. Övningsskolans

barn hinna därigenom att få minst en halv timmes övning, och tillfälle medgives läraren

till en undervisande granskning av lektionen och att praktiskt påvisa vissa detaljer,

vartill eljest saknas lämpligt tillfälle, såsom t. ex. sådana fall, där man vid barns

gymnastik måste begagna ett annat tillvägagångssätt än vid vuxnas, förevisning avrörelser,

som icke blivit rätt tillämpade för barnaåldern, påvisande av olämpligt tillvägagångssätt

vid kommandoords användning, vid förklaring och förevisning av nya

rörelser, vid fels rättande m. m.

Direktionen vill vidare på det livligaste framhålla nödvändigheten av att tillfällena

till undervisningsövningar för eleverna må bliva så talrika som möjligt.

Seminariekollegiet i Uppsala anser, att med den för undervisningsövningarna

i gymnastik föreslagna anordningen eleverna ej fä tillräcklig tid att

följa barnen.

Seminariekollegierna i Linköping och Falun samt gymnastikläraren i Växjö

förorda, att för undervisningsövningarna i gymnastik måtte beräknas 45 minuter.

Att undervisningsövningarna i huvudsak fördelas mellan klasserna och

skolavdelningarna liksom hittills skett, förordas av seminariekollegiet i Landskrona

och övningsskolläraren K. A. Forsen i Göteborg. (Jfr dennes förslag

till »Ordning» nedan sid. 154). Kollegiet i Landskrona önskar dock, att

undervisningsövningarna i kristendom påbörjas först i klass III, detta ej så

mycket för elevernas som för barnens skull.

Att uppdelning av lektionstimme mellan två elever i många fall är att

föredraga, anser seminariekollegiet i Strängnäs.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Elevlektion i småskolan bör ej utsträckas utöver 30 minuter; de överblivna 15

minuterna kunde i visst fall användas till lektionsgranskning, men den inbesparade

tiden borde i regel samlas, så att övningsskolans lärare finge ytterligare 2 eller 3

lektioner i veckan, då han själv finge syssla med barnen.

Hel- eller

h alu lektioner.

Lektionernas

Längd.

Seminariekollegiet i Falun uttalar sin tillfredsställelse med kommitténs förslag

angående serieövningar, men föreslår, i likhet med seminariekollegierna i Linköping,

Skara, Växjö, Landskrona, Kalmar, Luleå och Stockholm, att de

måtte inskränkas (Landskrona: till 8 timmar; Växjö och Stockholm: till ett

ämne). Kollegiet i Landskrona föreslår, att serieövningarna måtte för varje

elev omfatta undervisning i såväl läs- som övningsämne t4 timmar vardera).

Serie

övningar.

Seminariekollegiet i Göieborg föreslår, med instämmande av kollegiet i Falun, ^uXinin ,

att till »Ordningen för den praktiska lärarutbildningen» fogas ett tillägg, som

framhåller önskvärdheten av att, där så ske kan, 2 å 3 veckotimmar a

övningsskolans schema reserveras för frivilliga undervisningsövningar.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Speciell

metodik.

Ledare av

undervisning sövningarna.

Timplan.

Hr Forséns

förslag.

Seminariekollegierna i Landskrona och Kalmar påyrka, att tillräcklig

tid för speciell metodik (lektionskritik) måtte beredas å timplanen. Jfr seminariekollegiets

i Göteborg uttalande ovan sid. 153 under »Lektionernas längd»

samt nedan under »Timplan».

Seminariekollegiet i Strängnäs anser, att samma lärare, som leda undervisningsövningarna,

böra handha den övriga undervisningen i samma ämne i

övningsskolan. Seminariekollegiet i Växjö önskar, att övningsskollärarna i

något högre grad än kommittén föreslagit få användas till ledare av undervisningsövningarna.

Seminariekolle:iiet i Härnösand förordar å andra sidan,

att ämneslärarna, så vitt möjligt är, leda de praktiska övningarna.

Seminariekollegiet i Landskrona föreslår följande timplan: i klass II 2

timmar, klass III S1,/^ timmar, klass IV 4J/2 timmar; vartill bör komma för

speciell metodik för varje hälft av klass II 1 timme, av klass III 2 timmar,

av klass IV 3 timmar, i timplanen för hela klassen 1/2, I och 11/2 timme

respektive.

Övningsskolläraren K. A. Forsen i Göteborg har reservationsvis framställt

följande förslag till »Ordning för den praktiska lärarutbildningen».

Klass It. Under året besök av enskilda elever under hel dag i förening med

övningsarbete, heldagsbesök, i övningsskolans småskoleavdelning, för verje elev första

gången 3 dagar i följd, under året sammanlagt 6 dagar. — Undervisningsövningar

för grupper av elever, gruppövningar, i småskolan, i medeltal minst 1 veckotimme

för varje grupp, 1/4 klass.

Klass III. Under året heldagsbesök i övningsskolan, för varje elev åtminstone

första gången 3 dagar i följd, sammanlagt minst 6 dagar i folkskolans nedre avdelning

(1 — 2 klass). Undervisningsövningar för grupper av elever, gruppövningar, i folkskolans

nedre avdelning, i medeltal 2 veckotimmar för varje grupp, 1/,1 klass. I samband

därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal minst 1 veckotimme.

Klass IV. Heldagsbesök i övningsskolans övre folkskoleavdelning och avdelningar

för fortsatt undervisning, för varje elev första gången minst 3 dagar i följd

med full tjänstgöring sista dagen, under läsåret sammanlagt minst 6 dagar i folkskolans

övre avdelning (3—4 klass) — Gruppövningar i medeltal 4 veckotimmar för

varje grupp, 1/i klass. I samband därmed behandling av metodiska frågor i medeltal

minst 2 veckotimmar. — Besök i andra läroanstalter etc. oförändrat.

Kap. IX. Särskilda motiveringar till förslag

till stadga.

(Band II, std. 1—41).

Se under kap. VII, resp. paragrafer (sid. 72 f.).

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kap. X. Grunder för den föreslagna

undervisningsplanen.

(Band 11, sid. 42—318).

Se kap. Vin (sid. 107 f.l.

Kap. XI. Lokaler och undervisningsmedel.

(Band II, sid. 319-331).

Seminariekollegiet i Växjö ansluter sig uttryckligen till kommitténs framställning

angående lokaler och undervisningsmedel och hänvisar därvid även

till vad kommittén i huvudbetänkandet anfört angående övningsskolans behov

(sid. 37 — 43), de naturvetenskapliga ämnenas krav på arbetslokaler och undervisningsmateriell

(sid. 168 f.), om seminarieträdgården (sid. 189) samt om

bibliotek (sid. 270 f., band II, sid. 4), ävensom till kommitténs kostnadsberäkning

i kap. XV.

Kap. XII. Lärarseminarierna och värnpliktstjänstgöringen.

(Band II, sid, 332-362).

Länsstyrelsen i Östergötlands län och seminariekollegiet i Växjö tillstyrka

uttryckligen kommitténs förslag angående ändring av bestämmelser i värnpliktslagen

och inskrivningsförordningen med avseende på värnpliktiga seminarieelever

(band II, sid. 361).

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet anför i avseende härpå:

Kommittén har i sitt betänkande givit en mycket uttömmande framställning om

de manliga seminariernas förhållande till värnpliktstjänstgöringen. Direktionen '' il

opaginerad Kontrollera mot PDF

15ö

vid denna fråga fästa uppmärksamheten på önskvärdheten av att seminaristernas värnpliktstjänstgöring

ordnas så, att den, i den mån som det från militär svnpunkt kan

ske, bidrager till deras praktiska lärarutbildning i fysisk uppfostran.

Ingen av de hörda myndigheterna har eljest haft något att anmärka gent

emot kommitténs förslag i kap. XII.

Kap. XIII. Den ettåriga och den treåriga

seminariekursens anordning.

(Band II, std. 363—395).

J>en ettåriga

kursen.

Rörande inträdesfordringar för den ettåriga kursen se ovan kap. I, 7

(sid. 21 f.).

Om den för samma kurs föreslagna kurs- och timplanen göras föliande

uttalanden:

Seminariekollegiet i Uppsala yttrar:

Den av kommittén å. timplanen föreslagna tiden för kristendomskunskap, modersmålet

och teckning vore tillräcklig. — Om tiden för musiken kunde sägas detsamma,

men den färdighet i orgelspelning, som de andra eleverna hinna förvärva, kan den,

som genomgår en ettårig kurs, på långt när ej få med den anslagna tiden. — HälsoJäran

behandlas redan i gymnasiet så utförligt, att den knappast behöver genomgås

på nytt. Hälsolärans betydelse i allmänhet behandlas i pedagogiken vid den praktiska

undervisningen. Av detta skäl bör hälsolära såsom särskilt läroämne bortfalla. —

Psykologi och pedagogik bör kunna medhinnas på 4 timmar i stället för 6, som av

kommittén föreslagits, då psykologien är genomgången å gymnasiet. — På detta sätt

kan tillräcklig tid beredas för slöjd.

Seminariekollegiet i Växjö föreslår, att, allmän affärslära och bokföring

lågges till kursen i ekonomilära (kollegiet avstyrker inträdesprövningen i detta

ämne), samt att timantalet för undervisning i teckning ökas till 2 i veckan.

Seminariekollegiet i Landskrona yttrar:

Da ämnet ekonomilära bör bortfalla, torde den härför anslagna tiden lämpligen

böra fördelas på samhållslåra och Sveriges ekonomiska geografi med 1 veckotimme

för vardera eller för det senare 2 under höstterminen, för det förra 2 under vårterminen.

Tiden för psykologi och pedagogik kommer väl att behövas för detta

ämne, men tid för metodisk handledning måste finnas och bör upptagas å timplanen,

med minst 2 timmar i veckan, varav den ena kan erhållas från ekonomiläran, den

andra får tilläggas. Lämpligast torde dessa timmar läggas till de för ämnet peda
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

gogik anslagna. — Ordningen för den praktiska utbildningen får nog ändras med

hänsyn till såväl grupp- som serieövningar.

Seminariekollegierna i Kalmar och Stockholm finna 1 tinnne i veckan

för teckning otillräckligt; det förra kollegiet yrkar på 3 timmar.

Setninariekollegiet i Kalmar önskar vidare mera tid för kvinnlig slöjd,

och kollegiet i Stockholm, anser, att husligt arbete i den 1-åriga kursen bör

få samma tid som nu, nämligen 2 dagar i veckan med halv klass, 5 timmar

om dagen.

Musikaliska akademien föreslår följande kursplan i musik för den 1- åriga kursen:

Teori. Harmonilåra, däri inbegripet begynnande studium av modulationsläran.

samt analysering av enklare fyrståmmiga sånger. Sångens metodiska behandling i

folkskolan.

Sång. Tonträflfnings- och tonhildningsövningar; musikdiktat. Koraler samt enoch

tvåstämmiga sånger (efter noter). Svenska mässan.

Instrumentalmusik. Spelning å harmonium: koraler, preludier och stycken.

Seminariekollegiet i Landskrona yttrar angående inträdesfordringarna

för den treåriga kursen:

De föreslagna inträdesfordringarna (band It, sid 3(>6 f.) äro mindre omfattande

än de både kunna och böra vara i en kurs för småskollärarinnor. Insikt i såväl

talröstens ändamålsenliga användning som ljudlära bör krävas; i kristendomskunskap

bör tilläggas första ordinarie seminarieklassens hela kurs; i geografi bör fordras icke

blott fyllig kännedom om hemlandskapet utan även av fäderneslandet; vidare såväl i

geografi som historia de för inträde i klass I vid 4-klassigt seminarium föreslagna insikterna;

i biologi, åtminstone i botanik, den för klass I vid 4-klassigt seminarium

föreslagna kursen; däremot torde det vara tvivelaktigt, om de föreslagna fordringarna

i psykologi och pedagogik äro så lämpliga. — Kollegiet anser det vidare tillräckligt

att som villkor för inträde fordra en tjänstgöringstid av 2 år i stället för av kommittén

fordrade 3 år. Att för dessa sökande fastställa någon minimiålder anser kollegiet

onödigt. — För den 3-åriga kurs för flickor med högre allmänbildning, vilken

enligt kollegiets mening bör vara helt skild från kursen för småskollärarinnor, föreslås

samma intrådesfordringar, som fordras för uppflyttning i klass II vid 4-årigt seminarium,

eventuellt därjämte intyg om någon undervisningsvana. — fnträdesåldern anses

böra sättas till 18 år det år inträde sökes.

Seminariekollegiet i Göteborg anför:

Inträdesprövning för de 3-åriga kurserna bör förrättas i kristendomskunskap,

modersmålet, historia, geografi, matematik, naturkunnighet och sång. Vidare torde

inträdessökande böra förete godkänt betyg i teckning och handarbete från småskoleseminarium

eller av kompetent person utfärdat intyg om motsvarande färdighet i

dessa ämnen. Dessutom bör intyg företes om genomgången kurs i hushållsgöromål

vid sådan skola eller hushållskurs, som står under offentlig kontroll. — Av småskollärarinna

anses tillräckligt att fordra 2 års väl vitsordad tjänstgöring i småskola

eller annan under offentlig kontroll stående läroanstalt (jfr seminariekollegiet i Landskrona

ovan).

Dentreåriga

kursen.

Inträdes
fordringar.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Kursplan.

158

Seminariekollegiet i Kalmar yttrar:

Kollegiet vill förorda bestämt angivna inträdesfordringar i närmare anslutning

till inträdesfordringarna i klass I av det 4-klassiga seminariet, detta såväl för småskollärarinnor

som för sökande med realskolebildning. Av småskollärarinnor bör fordras

2 års föregående tjänstgöring (jfr ovan).

Seminariekollegiet i Umeå anför:

Alla sökande böra underkastas inträdesprövning i kristendom, svenska språket,

matematik, historia, geografi, naturkunnighet, teckning, sång och slöjd i de fall, där

icke vederbörande lärare på grund av vitsord från annan läroanstalt befriar från prövning.

Det är att hoppas att, sedan nödig erfarenhet vunnits, sådan befrielse skall i stor

utsträckning kunna givas. Som motivering till förslaget om utsträckt inträdesprövning

för småskollärarinnor åberopas en undersökning, som seminariets rektor O. W.

Sundén verkställt angående inträdesprövningar ocli lärokurser in. in. vid ett stort

antal småskoleseminarier i landet och vilken visat, att dessa anstalter i nämnda avseenden

äro varandra synnerligen olika. Vissa småskoleseminarier stå sålunda til!

och med på den nivå, att de ifrån dem utgångna lärarinnorna icke utan inträdesprövning

i alla ämnen skulle kunna mottagas ens i den fyraåriga kursens första klass.

Beträffande inträdesåldern vid högre klass av den av kommittén föreslagna treåriga

kursen (alltså för »flickor med högre allmänbildning»), fäster kollegiet uppmärksamheten

på att här maximiåldern sättes till 29 år, medan maximiåldern för inträde

i högre klass av den 4-åriga seminariekursen — med det undantag som i § 29 sägs —

såväl som för inträde i den ettåriga studentkursen är satt till 2(> år. Kommittén

har ej upplyst, varför nämnda undantag rörande maximiåldern skulle, så snart inträde

sker i den treåriga kursens övra klasser, gälla även sådana personer, som icke

(enligt § 29) tjänstgjort i skola eller på annat sätt ådagalagt synnerlig duglighet för

lärarkallet.

Seminariekollegiet i Stockholm anser, i likhet med kollegierna i Landskrona,

Göteborg och Kalmar, att den tjänstgöringstid, som bör fordras av

inträdessökande småskollärarinna, kan sättas till 2 år i stället för av kommittén

föreslagna 3 år.

Beträffande matematikens ställning i den treåriga kursen anför adjunkten

fröken Elida Andersson i Skara reservationsvis följande:

På grundval av de nya väsentligt höjda inträdesfordringarna till det 4-åriga

seminariet föreslår kommittén för detta en lärokurs i matematik, som i allt väsentligt

sammanfaller med latingymnasiets och vilken bör genomgås på 12 veckotimmar,

medan den på gymnasiet disponerar 18 och där även kan bygga på realskolans förut

inhämtade kurs i algebra och ekvationslära. Den föreslagna minskningen av tiden

från nu gällande 14 veckotimmar för i regeln en mindre kurs måste väcka betänkligheter.

Men ännu större överraskning, för att icke säga häpnad, måste man känna, när

man vid studiet av kommittébetänkandet kommer till den avdelning, som berör de

treåriga seminarierna. Sedan kommittén nämligen fixerat matematikkursen för de

fyrklassiga seminarierna, med samtidigt beklagande av den föreslagna tidens knapphet,

anser den lämpligt föreslå, att vad som i de normala seminarierna med nöd kan

medhinnas på 12 veckotimmar, skall i de treklassiga presteras på 10 veckotimmar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Givelvis måste man då tiinka sig, att för aspiranterna till dessa forcerade kurser

inträdesfordringarna måste skärpas i en sådan mån, att icke allenast detsamma skulle

fordras av dem som av sökande till de fyrklassiga seminarierna, utan därjämte något

därutöver, motsvarande till omfånget ungefär en sjättedel av seminariets matematikkurs.

Men tvärtom finner man, att det viktiga ämnet räkning och geometri icke ens

är nämnt hland de ämnen, vari prövning skulle företagas, en uraklåtenhet, som ej

heller i kommitténs betänkande är motiverad.

Reservanten framhåller vidare, att vid småskoleseminarierna i regel genomgås

en kurs i matematik, som överensstämmer med de hittills gällande inträdesfordringarna

till folkskoleseminariernas första klass och sålunda äro väsentligt lägre än de

som föreslagits för inträde i de omorganiserade fyrklassiga seminarierna. Vid somliga

sinåskoleseminarier genomgås emellertid, enligt uppgift från föreståndarna, en kurs

som ungefärligen motsvarar de föreslagna nya inträdesfordringarna till folkskoleseminarierna.

Att matematikläraren vid ett treklassigt seminarium, där elever med så

variabla förutsättningar skulle mottagas utan inträdesprövning, skulle komma i eu

särskilt svår ställning, torde ligga i öppen dag, så mycket mer som ämnets egen

natur härvidlag i långt högre grad än vad fallet är med andra ämnen kräver som

villkor för en framgångsrik klassundervisning, att icke alltför stor ojämnhet råder i

fråga om förkunskaper. Besinnas därjämte, att frånvaro av inträdesprov i matematik

med all säkerhet skulle draga med sig, att de inträdessökande skulle låta ämnet ligga

nere under de tre år (eller flera), då de arbeta i småskolan, så bleve förhållandena

rent outhärdliga.

1 avsende på den föreslagna kurs- och timplanen för de 3-åriga seminarierna

framställas i övrigt följande ändringsförslag.

Musikaliska akademien föreslår följande kurs- och timplan för ämnet

musik i den treåriga kursen:

Klass 1 (2 timmar). Teori: Tonbiidningslära, grundad på en enkel framställning av

röstorganets byggnad; läran om takt (taktangivning) samt accent och rytm; de viktigaste

föredragsteclmen. Dur- och mollskalornas byggnad. Någon kännedom om

kyrk otonarterna. Intervallära.

Sånc/: Tonträtfnings- och tonbildningsövningar; musikdiktat. En och tvåstämmiga

sånger; koraler (allt efter noter).

Instrumentalmusik: Spelning å harmonium: lättare koraler.

Klass II (1 timme) och III (1 timme). Samma kurser som i klasserna III och

IV av det fyrklassiga seminariet.

Seminariekollegiet i Kalmar önskar 3 timmar i vardera av de två högsta

klasserna till teckning samt mera tid för kvinnlig slöjd.

Seminariekollegiet i Stockholm anser, att undervisningen i hushållsgöromål

även i denna kurs bör förläggas till klass I, med det av kommitterade föreslagna

timantalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kap. XIV. Behovet av lärarkrafter för

folkskolan.

(Band II, nid. 396—466)

Länsstyrelsen i Karlstads lön anför:

Det synes länsstyrelsen, som om kommittén i avseende på förslagen om anordnande

av nya seminarier och lärokurser ävensom om utvidgning av en del nu befintliga

seminarier till dubbelseminarier framgått med tillbörlig försiktighet.

Förvisso vore kostnaderna härför tillräckligt motiverade redan av det alltjämt

växande behovet av lärarkrafter. För dylika större seminarier, vilkas anordnande

delvis vore ställt på framtiden, hade kommittén ock i sin byggnadsplan påvisat väsentliga

fördelar och besparingar i kostnaderna i jämförelse med kostnaderna för ett

fierlal enkelklassiga seminarier. Länsstyrelsen, som håller före, att kommitténs beräkningar

härutinnan vila på tillförlitliga och sakkunniga utredningar, anser sig kunna

uttala den uppfattning, att kommittén i dessa delar av förslaget funnit en lösning,

som kunde anses såsom för det allmänna tillfredsställande.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att kommitténs förslag

att anordna dubbelseminarier är ur ekonomisk synpunkt och jämväl för själva

undervisningen synnerligen välbetänkt.

Domkapitlet i Karlstad framhåller betydelsen av att folkskollärarnas pensionsålder

liöjes, vilket skulle motverka den förefintliga lärarbristen.

Förutom vad som redan anförts under kap. I i samband med frågan om

seminariernas omorganisation, bar kommitténs framställning i kap. XIV för

övrigt endast föranlett följande anmärkningar angående olika seminariers förläggning.

Domkapitlet och seminariekollegiet i Skara avstyrka,'' att blott 3-årigt

seminarium förlägges till Skara. Som motivering anföres av kollegiet:

Seminarielokalerna i Skara behöva i alla händelser ombyggas; eu av de bästa

och största tomtplatser, som något seminarium i riket disponerar, finnes redan fullt

ordnad för seminariets räkning; levnadskostnaderna äro jämförelsevis låga; tillfälle till

god inackordering gives i rikt mått; ungdomen lever där i enkla, sunda förhållanden;

klimatet är hälsosamt; och kommunikationerna äro synnerligen goda för den centralt

belägna staden, där också antalet av inträdessökande i årtionden varit större än

annorstädes; dessa sökande ha ock varit av alla slag: studenter, från real- och flickskolor

utexaminerade, småskollärarinnor och från folkskolor utgångna. Allt talar enligt

kollegiets mening här för inrättande av ett 4-klassigt dubbelseminarium med studentklass,

med den ena linjen 3-klassig för upptagande av dem, som befinnas mogna

för högre klass än den första, sålunda 8 avdelningar, av dessa 3 avgångsklasser

årligen. Där ett helt nytt seminarium skall förläggas, synes det vara skäl, att ett

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

3-klassigt inrättas, för såvitt sådana seminarier skola finnas. Härigenom kan det

väntas mindre kostnader för statsverket, och de nämnda fördelarna, som bjudas i

Skara, kunna i större omfattning utnyttjas.

Seminariekollegiet i Växjö tillstyrker kommitténs förslag till åtgärder för

lärarbristens avhjälpande, men några medlemmar av kollegiet anföra i detta

sammanhang följande;

Farhågor kunna hysas för ett gott resultat av studentkurserna, om de förläggas

till universitetsstäder, detta på grund av de svårigheter, som redan vid ett seminarium

i en vanlig landsortsstad uppstå för vidmakthållande av den sedliga hållning

och den arbetsamhet, som fordras för fullt tillgodogörande av den utbildning, som skall

meddelas, och vilka svårigheter torde bliva ännu större, om eleverna leva med och

bland kamrater, på vilka icke sådana fordringar ställas.

Seminariekollegiet i Göteborg uttalar sig i samma riktning och framhåller

betydelsen av att dylik kurs anordnas i en större stad, där studenterna mera

försvinna bland mängden av människor och där man därför kan hoppas, att

de skola söka sitt umgänge inom seminariets elevkrets.

Seminariekollegiet i Landskrona anför angående kvinnliga studentkursers

förläggning;

Synpunkten för platsbestämmande torde, under i övrigt likartade förhållanden,

först och främst i avseende på övningsskolans omfattning, böra vara: tillvaron av

flickgymnasium i en seminariestad eller dess närhet, då staten bör, om sådant utan

olägenhet låter sig göra, anordna dylika kurser så nära studenternas hemorter som

möjligt. Det seminarium, som ur denna synpunkt främst horde komma ifråga jämte

det i Stockholm, vore det i Landskrona, då flickgymnasier finnas både i Malmö, Lund.

Hälsingborg och Eslöv.

Av liknande skäl förordas ock av kollegiet i Landskrona, att en 3-årig

kurs för flickor med högre allmänbildning må förläggas till Landskrona. Kollegiet

anför:

Skåne har utom 2 statens samskolor (i Ängelholm och Trälleborg) och en privat

6-klassig samskola (i Eslöv) även högre flickläroverk i Malmö (2), Lund (2), Hälsingborg

(3), Landskrona, Ystad och Kristianstad.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför som motivering för det nya Norrlandsseminariets

förläggning till Östersund följande:

Av den utredning angående lärarbristen, som kommittén framlägger i kap. X1Y

av sitt betänkande, framgår, att de norrländska länen, Norrbottens, Västerbottens.

Jämtlands och Västernorrlands län, tillsammans bilda ett komplex, där denna brist

är synnerligen framträdande. I avseende på mindre goda skolformers ersättande

med bättre sådana föreligger i all synnerhet för de inre delarna av Norrland ett

mycket stort behov av förbättring. I Jämtlands län finnes t. ex. enligt Svensk Folkskolematrikel

av år 1910, endast 4 skolor av A-typ, nämligen i Östersunds stad och

två därintill belägna municipalsamhällen, vartill under 1911 kommit ytterligare en.

Möjligheten av en större utveckling av de norrländska provinserna sammanhänger

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

dock på det allra närmaste med en förbättring av deras folkskoleväsen. Särskilt torde

detta gälla de inre delarna, inom vilka med undantag för ett par av industrien starkt

berörda platser i Norrbottens län, efterblivenheten på detta område nog är störst.

Hittills har arbetet på en dylik förbättring hämmats genom skoldistriktens därstädes

i allmänhet fattiga och betryckta tillstånd med höga kommunalskatter. Men början

till ett bättre tillstånd i detta stycke har redan gjorts genom införande av skogsaccisen.

och det är att förvänta, att en lösning, som ej kan låta alltför länge vänta

på sig, av den på dagordningen stående frågan om en utjämning av de tryckande

kommunala bördorna, skall bringa ytterligare hjälp i detta avseende. Med den förbättring

av kommunikationsväsendet, som år efter år pågår länsstyrelsen papekai

särskilt Inlandsbanans framdragande — är det också att hoppas, att det ekonomiska

tillståndet skall ytterligare förbättras genom bättre utnyttjade möjligheter inom jordbrukets

och skogsskötselns område. Det är alltså att förutse, att behovet av lärarkrafter

för det inre Norrland under de kommande tiotalen av år skall ökas i större

mån än de nu tillgängliga uppgifterna om lärarbristen utvisa.

För kusttrakternas behov förefinnas för närvarande i Norrland seminarier i Härnösand,

Umeå och Luleå. Då någon utvidgning av dessa seminarier icke blivit i det

föreliggande betänkandet föreslagen, vill det måhända synas, som om kommitténs

tanke varit, att det behov av förstärkt tillgång på lärarkrafter, som otvivelaktigt

förefinnes i kusttrakterna — kanske för ögonblicket till och med i högre grad än i

inlandet — skidle fyllas just genom det nya seminarium, som föreslagits för Norrland,

vilket sålunda skulle förläggas i någon plats utmed kusten. En sådan anordning

kan länsstyrelsen dock icke finna välbetänkt. Det synes, om Norrland nu skall

få ett nytt folkskoleseminarium, vara högst angeläget, att man därvid alldeles särskilt

tänker på att inlandets nuvarande behov, och än mer dess kommande, bör fyllas.

Vad kusttrakternas behov angår synes detta mest praktiskt och med minsta kostnad

böra, i den mån det mer eller mindre starkt framträder, fyllas genom utvidgning av

de nuvarande seminarierna, som ligga ett i vart och ett av de tre kustlänen. Länsstyrelsen

hänvisar vidare till en skrivelse, som länsstyrelsen redan den 6 december 1906

avlät till domkapitlet i Härnösand, angående upprättande av ett folkskoleseminarium

i Östersund i enlighet med en framställning av folkskoleinspektören lör Jämtlands

län E. Eriksson, samt till en underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t av den 24 december

1908 i anledning av att domkapitlet i Härnösand hos Kungl. Maj:t hemställt om

anvisande ''av medel för upprättande av ritningar och kostnadsförslag till ett folkskoleseminarium

i Sundsvall. Mot detta sistnämnda förslag anför länsstyrelsen, att

det i allmänhet torde visa sig förmånligare med större seminarier på en plats, än

flera mindre sådana, belägna jämförelsevis nära varandra eller på orter, vilkas behov

borde kunna fyllas från ett och samma seminarium, blott det vore tillräckligt stort.

Länsstyrelsen framhåller också, att vid utvecklingen av det inre Norrlands skolväsen

en av de största svårigheterna ligger i motviljan hos lärarna mot att sia sig

ned, kanske för livstiden, i en socken, där man måste känna sig mer eller mindre

avstängd från det mera rörliga livet i kustlandet med dess större tillgång på bekvämligheter

av alla slag. Det är helt naturligt, att de elever, som besöka ett seminarium

i Härnösand eller eventuellt i Sundsvall och som företrädesvis torde vara

eller komma att vara från de närmare därintill belägna orterna, skola såsom lärare

känna sig dragna till samma trakter.

I anledning av kommitténs uttalande, att samtidigt med att upplärandet av det

nya Norrlandsseminariet påbörjas, vilket kommittén tänkt sig skola bliva 1913, dess

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

verksamhet bör begynna i tillfälligt anskaffade lokaler, nämner slutligen länsstyrelsen,

att hos stadsfullmäktige i Östersund förslag blivit väckt om tillhandahållande inom

staden av lokaler för nyssberörda ändamål.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar ett dubbelseminarium i Umeå

på följande grunder:

Av den utredning, som kommittén lämnat rörande behovet av ökade lärarkrafter

för folkskolorna, framgår, att i Norrland ett sådant behov förefinnes och att ined hänsyn

till det betydelsefulla däri, att folkskolans lärare äga den största möjliga förtrogenhet

med de trakters befolkning och förhållanden, där deras verksamhet blir

förlagd, det alltjämt måste betraktas såsom ett viktigt önskemål, att seminarier upprättas

för att fylla detta behov i de delar av landet, där det största lärarbehovet är

rådande. Samma utredning visar också, att inom de norrländska länen Västerbottens län

står främst i behovet av sådana ökade lärarkrafter. Om redan på grund därav naturligast

torde vara, att åtgärderna för Norrland i sådant syfte böra bestå i i vidgade

möjligheter att inom detta län utbilda flera lärarkrafter, ån som vid det nuvarande

kvinliga folkskoleseminariet i Umeå kan ske, kommer till följd av vissa omständigheter

till det nyss anförda skälet ett ytterligare, som synes göra det uppenbart, att

den riktigaste lösningen av denna fråga för Norrland vore att i stället lör det nuvarande

seminariet i Umeå härstädes anordnas ett kvinnligt dubbelseminarium.

Förhållandet är nämligen, att folkskollärarseminariet härstädes nu mera är för

den där drivna undervisningen och än mera för en undervisning efter de planer, kommittén

framlagt, alldeles otillräckligt, såväl vad beträffar byggnader som tomt. Skolans

rektor har för den skull och för att kunna befrämja utbildandet av behövliga ökade

folkskollärarkrafter för Norrland, enligt vad länsstyrelsen har sig bekant, i underdånig

skrivelse den 18 nästlidne augusti gjort framställning till Kungl. Maj:t om förhandling

med stadsfullmäktige härstädes om erhållande av tomt för ett dubbelseminarium i

Umeå och — för så vitt de nuvarande seminariebyggnaderna icke med större fördel

ansåges böra av staten användas för annat ändamål — framtida försäljning av dessa

byggnader till staden.

Denna underdåniga framställning ävensom en senare av den 16 sistlidne september,

däri skolans rektor anfört vissa omständigheter, som göra lokalfrågan för

seminariet brådskande, och med anledning varav han hemställt om åtgärder för att

folkskoleseminariet i Umeå snarast möjligt måtte bliva utvidgat till ett dubbelseminarium,

hava jämte en i frågan inom stadsfullmäktige väckt motion föranlett, att

stadsfullmäktige i Umeå uppdragit åt en kommitté att utreda frågan om åtgärder för

erhållande av ett sådant dubbelseminarium här i staden, och denna kommittés förslag

torde komma att omfatta såväl frågan om tillhandahållande av en rymlig tomt med

vatten och avlopp samt belysningsledningar son» ock åtgärder till övertagande av

seminariets nuvarande tomt och byggnader, därest desamma anses för staten obehövliga.

Den av kommittén i kap. XV framställda kostnadsberäkning har ej föranlett

några anmärkningar av de hörda myndigheterna.

Angående i kap. XVI anförda särskilda yttranden av vissa kommittéledamöter

hänvisas till det föregående.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Allmänna

uttalanden.

Övriga yttranden, petitioner m. m.

Kap. I. Organisationen.

Samtliga biskopar i riket, med undantag av biskop H. W. Tottie, framhålla i

likalydande yttranden vikten av, att vid nu förestående omorganisation av

folkundervisningsväsendet kyrkans intressen i fråga om det uppväxande släktets

kristliga undervisning och fostran behörigen tillgodoses. På den grund

göres framställning om följande åtgärder för detta ändamåls vinnande:

Först är det angeläget, att den av folkundervisningskommittén föreslagna nämnden

för granskning av läroböcker i kristendom tillsättes i sådan ordning, att kyrkan

genom densamma kan anses behörigen representerad. Därför böra de fyra av föreslagna

sju medlemmar, vilka hava att företrädesvis från innehållets synpunkt granska

läroböckerna, utses på sådant sätt, att det tydligt därav framgår, att de på kyrkans

uppdrag och i egenskap av dess betrodde män äro medlemmar av nämnden. Detta

synes oss lättast kunna ske, om kyrkomötet får i nämnden insätta fyra teologiskt

sakkunniga män, därav alltid en biskop, en teologie professor och en kyrkoherde,

varjämte det i nyssnämnt syfte bör bestämmas, att lärobok, som av tre bland dessa

underkänts, icke får vid undervisningen användas. Denna nämnd bör ock, i motsats

till vad som är händelsen med den nuvarande läroboksnämnden, i regel sammanträda

till överläggning och avgivande av sina yttranden. Enligt vad kommitténs utlåtande

giver vid handen, torde ett sammanträde om året göra tillfyllest.

Vidare är det av vikt, att utövandet av den tillsynsplikt över kristendomsundervisningen,

som folkundervisningskommittén i enlighet med gällande lag oförbehållsamt

tillerkänner kyrkan, icke genom några inskränkande bestämmelser försvåras och än

mindre göres illusorisk. Vårt kristna folk önskar livligt att få leva i den trygga

känslan av att kyrka och skola endräktigt samverka för ungdomens fostran i evangelisk

tro.

Då lärarpersonligheten har stor betydelse för kristendomsundervisningen, synes

det böra tillkomma stiftets biskop att få yttra sig vid tillsättning av kristendomslärare

vid seminarium, lika väl som detta enligt gällande läroverksstadga äger rum

vid tillsättning av sådan lärare vid de allmänna läroverken. Och då en seminarierektor

intager en synnerligen viktig ställning med hänsyn till de blivande skollärarnes

kristliga fostran, så synes det erforderligt, att biskopen såsom företrädande den kristliga

undervisningens och uppfostrans intressen får tillfälle att avgiva yttrande även

vid tillsättning av rektor.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse yttrar angående den

föreslagna organisationen i dess allmänna drag:

Redan ur allmän pedagogisk synpunkt synes det framlagda förslaget ge anledning

till betänkligheter. Den betydande ökningen av kursernas storlek under bibe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

hållandet av en fyraårig lärotid torde komma att hos eleverna föranleda överansträngning

eller en ytlig kunskap eller bådadera. De höjda inträdesfordringarna synas

jämväl komma att medföra upprättande av privata eller offentliga preparandkurser,

varigenom lärotiden i själva verket bleve femårig och varigenom tillträdet skulle

synnerligen försvåras för dem, som endast ha genomgått folkskola. Det år dock ett

berättigat önskemål, att seminarierna väsentligen måtte rekryteras ur de lager i folket,

för vilka endast folkskolans undervisning stått till huds.

Denna disproportion mellan tidsbegränsningen och ämnenas överflöd synes uppenbarligen

ha sin grund däri, att kommitterade icke med nödig klarhet fasthållit seminariernas

från andra läroanstalter bestämt avgränsade ändamål att utbilda lärare för

den egentliga folkskolan, utan tagit allt för stor hänsyn till kompetensfordringar, som

kunna komma att ställas på enskilda folkskollärare för eventuella överbyggnader på

folkskolan, praktiska fortbildningskurser eller kommunala mellanskolor.

Likaså synes det principiellt oriktigt, att icke sambandet med landets övriga

bildningsanstalter uppehälles. Särskild inträdesprövning skulle ju erfordras jämväl

av dem, som avlagt realskole- eller studentexamen, genomgått 8-klassigt läroverk för

flickor eller högre lärarinneseminarierna eller till och med avlagt akademisk examen.

Detta innebär ett oförtjänt förringande av det kunskapsmått, som vid dessa undervisningsanstalter

meddelas, och medför en tendens till isolering från dessa, något

som icke kan lända seminarierna till godo.

Kommitterade 1m i sin motivering framhållit den nära frändskapen mellan kyrkans

och skolans uppfostraregärning i folket och säga, att en förbindelse dem emellan

»ligger i förhållandenas egen natur». Förslaget innebår likväl i mycket viktiga punkter

ett försvagande av den förbindelse, som av ålder ägt rum mellan kyrka och

skola. Kommittén har släppt det nuvarande kravet, att skolans blivande kristendomslärare

skulle ha ådagalagt sin samhörighet med den svenska kyrkan genom att

därinom ha konfirmerats och begått nattvarden. (Jfr nedan centralstyrelsens yttrande

angående behörighetsvillkor för rektor, sid. 171, om seminariernas styrelse, sid. 174,

samt om kristendomsundervisningen. sid. 182).

Centralstyrelsen hemställer, att föreliggande förslag i av centralstyrelsen berörda

huvudpunkter och särskilt i vad gäller kyrkans och skolans inbördes förhållande,

måtte underkastas en omarbetning och föregås av en sakkunnig utredning jämväl

från kyrklig synpunkt samt att det därefter må beredas myndigheterna tillfälle att

yttra sig över det sålunda omarbetade förslaget.

Västerås stifts prästerskap anhåller ävenså i eu särskild petition, att

Kungl. Maj:t måtte vaka över att den svenska kyrkan bibehålies vid sin rätt

och plikt att övervaka och leda kristendomsundervisningen och den religiösa

fostran i folkskoleseminarierna och folkbildningsanstalterna.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd uttalar:

Med tillfredstållelse har förvaltningsrådet erfarit, huru kommittén i sitt förslag

velat höja lärarutbildningen till den nivå, som vår tid kräver, för att folkskolan

skall kunna rätt fylla sin uppgift. I detta sytte föreslår kommittén dels införande

av nya ämnen, dels ett avsevärt skärpande av kunskapsfordringarna i de förutvarande.

Möjlighet att nå det sålunda betydligt framflyttade målet har kommittén velat

bereda genom dels höjda inträdesfordringar, dels ett intensivare utnyttjande av elevernas

arbetskraft, dels ock genom förbättrade undervisningsmetoder.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Om man undantager det sistnämnda medlet, torde de av kommittén föreslagna

åtgärderna, i den utsträckning kommittén tänkt sig, icke vara att rekommendera.

Visserligen kunna kunskapsfordringarna för inträde vid seminarierna tåla vid en rätt

avsevärd höjning, men om de skärpas alltför mycket, kommer detta lätt att verka

därhän, att vid inträdesprövningarna sökande från landsbygden få svårt åt bestå i

tävlan med sådana, som, ehuru kanske underlägsna i fråga om både begåvning och

fallenhet för lärarkallet, dock i de större samhällenas bättre skolor haft tillfälle att

inhämta ett större mått av kunskaper. En sådan verkan synes icke kunna undgås

med så högt ställda fordringar som de av kommittén föreslagna. Men detta skulle

vara synnerligen att beklaga, enär det givetvis är av mycket stor betydelse, att den

lärarkår, som i vidsträcktaste mening skall undervisa folkets barn, i främsta rummet

rekryteras ur dess egna led. Samförståndet mellan skola och hem främjas därigenom.

Att i så stor utsträckning, som kommittén föreslagit, öka lärjungarnas arbetstid

pr vecka, måste ock medföra stora vådor, då redan nu ganska allmänt höras berättigade

klagomål över överansträngning bland seminarieeleverna. Visserligen framträder

icke nämnda ökning vid eu jämförelse mellan nu gällande och föreslagna timplaner,

den senare synes i stället förete en om än obetydlig minskning, men kommittén

har förlagt en icke obetydlig mängd arbete under lärares ledning utanför

timplanen. Härtill kommer elevernas hemarbete, som med seminariernas omorganisation

i enlighet med kommittéförslaget också måste bli betydligt mera betungande

än förut. Kommittén har själv givit en antydan om att vad som genom minskad tid

fråntagits en del ämnen — exempelvis historia, modersmål och kristendomskunskap —

måste ersättas genom lärjungarnas arbete på egen hand i hemmet. Och införandet

av främmande språk kommer givetvis att ställa än ytterligare ökade fordringar på

elevernas hemarbete.

Lämpligaste sättet att lösa denna fråga synes vara att, såsom flera lokalföreningar

föreslagit, förlänga seminarieknrsen till 5-årig. Det härigenom uppkomna

tidstillskottet, skulle kunna omsättas så, att följande fördelar vunnes:

1) lägre inträdesfordringar samt därmed större utsikter för landsbygdens ungdom

att vinna inträde:

2) minskat antal veckotimmar, mindre forcerat arbete och därigenom minskad

fara för överansträngning;

3) större möjlighet för eu grundlig och på djupet gående undervisning.

Det under diskussionen rörande denna sak framkomna förslaget om preparandkurser

linner förvaltningsrådet innebära eu mindre lycklig lösning. Den okontrollerade

undervisningen i dessa anstalter komme lätt att urarta till mekaniskt inpluggande,

och för lärjungarna skulle en dylik kurs, som man mestadels tänkt sig 1-årig. helt

visst bli ekonomiskt mera betungande än ett år vid seminariet.

Lärarkåren vid Karlskrona stads- och amiralitetsförsamlingars folkskolor

anför:

Med odelad glädje hälsade lärarkåren Kungl. Maj:ts åtgärd att tillsätta en kommitté

för utredning av frågan om folkskoleseminariernas reformering. Det utförligt

motiverade betänkandet vittnar oförtydbart om att kommittén med stor hängivenhet

för uppgiften och sakkunskap gått till sitt arbete.

1 en och annan punkt av förslaget har lärarkåren ställt sig något tveksam. Så

beträffande kommitténs förslag till inrättande vid sidan av den normala seminariekursen

av ett- och treåriga seminariekurser. Det är icke uteslutet, att dylika semi
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

nariekurser skulle komma att i det allmänna medvetandet framstå såsom mindre

värda än de fyraåriga seminariernas kurser. Kunde utan allt för stora praktiska

olägenheter en enhetlig och likavärderad utbildning beredas alla elever och detta

endast vid normalseminarier, synes det lärarkåren vara att föredraga.

Nionde svenska seminarielärarmötet i Växjö i juni 1912 uttalade sig Se™j''daarlffjfa‘

för den formulering av seminariernas ändamål, som kommittén givit i § 1 av

stadgeförslaget.

Seminarielärarmötet i Växjö uttalade sig vidare för obligatorisk fyraårig seminarukurs

(med 37 röster mot 16 för obligatorisk ökning av kursen). I samband kursen‘lans

härmed uttalade sig mötet (med övervägande ja) för vapenövningarnas borttagande

samt (enhälligt) för ett frivilligt femte år för de lärare, som önska

särskild utbildning. Mötet uttalade sig även för att särskild hänsyn beträffande

kursens längd, liksom beträffande timplan och inträdesfordringar, ma

tagas vid organiserandet av seminarier i nordligaste Sverige.

Folkskolestyrelsen i Jönköping förklarar sig intet ha att erinra mot förslaget

om ett fyraårigt seminarium byggt på höjda inträdesfordringar.

Folkskoleinspektör J. A. Franzén i Jönköping synes även önska fyraårig

kurs, detta med hänsyn till kostnaderna för eleverna och vikten av att elevernas

arbetsiver ej förlamas genom för lång studietid. Med de av kommittén

föreslagna kurserna anses dock studietiden komma att springa upp

till 5 å 6 år för dem, som icke ha annat studieunderlag än vanlig folkskola.

För femårig seminariekurs uttala sig däremot, utom Svenska folkskolans

vänners förvaltningsråd (se ovan sid. 166), även Svenska läkaresällskapets

sektioner för skolhygien och hygien (se nedan sid. 169) samt styrelsen för

Jönköpings läns folkhögskola, vilken tillika framhåller, att detta skulle lätta

tillträdet till universiteten för folkskollärarna.

Beträffande de i stadgeförslagets § 31 föreslagna kunskapsfordringarna

för inträde i det fyraåriga seminariet uttalade sig seminarielärarmötet i Växjö rmsa"“*

för kommitténs förslag med följande avvikelser:

a) i kristendomskunskap tillägges: »kännedom om några kyrkopsalmer»;

b) i modersmålet tillägges: »någon kännedom om svensk litteratur».

Varje seminarium bör i tryckta prospekt ge anvisningar och råd för detta litteraturstudium;
c)

i teckning ändras inträdesfordran till: »någon förmåga att uppfatta och återgiva

enklare naturformer».

Slutligen tillädes enligt rektor Torpsons förslag följande inträdesfordran:

»i husligt arbete: kännedom om och praktisk förfarenhet i de viktigaste grunderna

för ett hems skötsel med avseende på renhållning, bostadens vård, vanliga

köksredskap och deras användning samt någon förfarenhet i köksarbete, tvätt och

strykning».

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Seminarie

kurs för

studenter.

Beträffande stadgeförslagets § 32 1 A d) ville mötet betona, att stadgandet bör

så avfattas, att det blir tydligt, att skriftligt prov icke måste anställas i alla kunskapsämnen.

Angående § 28 A a) antogs nästan enhälligt kommitténs förslag, att sökande

böi vara döpt medlem av svenska kyrkan och efter där åtnjuten konfirmationsundervisning

behörigen förklarats berättigad till konfirmation och nattvardsgång.

Angående § 28 A c) uttalade mötet, att samma inträdesålder bör gälla för kvinnliga

elever som för manliga.

Beträffande § 28 B beslöts efter ett helt kort meningsutbyte att stryka orden

»eller kommunal förtroendeman», således att godkänna endast intyg av pastorsämbetet.

Mötet beslöt vidare beträffande § 32, mom. 2, att undantag från fordran på godkänt

vitsord måtte få göras för ämnena musik och slöjd.

Styrelsen för Jönköpings läns folkhögskola anser det mindre lyckligt, om

inträdesfordringarna i vissa ämnen skulle höjas så avsevärt, som enligt kommittéförslaget

skulle bli fallet.

Folkskoleinspektören J. A. Franzén i Jönköping tvekar ävenså om gagnet

av de höjda inträdesfordringarna.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd ställer sig, i likhet med majoriteten

av lokalföreningarna, mycket betänksamt gent emot kommitténs förslag

(i § 28, A, a), att konfirmation och nattvardsgång inom svenska kyrkan ej

skulle krävas av inträdessökande. (Angående kunskapsfordringarna se förvaltningsrådets

ovan sid. 165 f. refererade allmännna uttalande).

Folkskoleinspektören T. Torbjörnsson finner, att inga giltiga skäl ha anförts

mot bibehållandet av nattvardsgång såsom villkor för inträde i seminarium.

Seminarielär ar mötet i Växjö uttalade sig för högst två ettåriga kurser

för manliga studenter och högst tre för kvinnliga. Mötet uttalade vidare

angående dessa kurser:

Inträdesprövning bör anställas med de sökande dels i sådana i det fyrklassiga

seminariets undervisning ingående ämnen och ämnesgrenar, såväl kunskapsämnen som

övningsämnen, vilka även tillhöra gymnasiets undervisning, men i vilka sökanden i

studentexamen eller därefter undergången fyllnadsprövning eller i vitsord från universitet

eller högskola eller musikkonservatorium eller någon annan staten tillhörande eller

under statens kontroll stående läroanstalt icke erhållit betyg om godkända insikter och

färdigheter i kurser, vilka av seminariets lärarkollegium prövas fullt motsvara seminariets

kurs i ämnet eller viss de! därav, dels i ettdera av ämnena trädgårdsskötsel

och slöjd eller i båda dessa ämnen, om sökanden så önskar.

Mötet uttalade sig även för att underbetyg i två av övningsämnena skulle tilllåtas

i inträdesprövningen.

1 dessa ettåriga kurser borde vidare enligt mötets mening ekonomilära med

allmän affärslära och bokföring ingå. För ämnet modersmålet påyrkas av mötet 3

veckotimmar och för teckning 2 timmar.

Mötet uttalade vidare, att därest utbildningskurserna för studenter skulle upphöra,

tillfälle borde beredas personer med akademisk bildning att på ett år avlägga

folkskollärarexamen, detta med hänsyn särskilt till folkskoleinspektionens behov.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1l»!t

Mötet ville slutligen fästa vederbörandes uppmärksamhet vid behövliglieten av

övningsskolans. utveckling vid seminarium med studentkurs till samma antal avdelningar,

som bliva fastslagna för övningsskolan vid ett dubbelseminarium.

Folkskoleinspektören T. Torbjörnsson anser den ifrågasatta inträdesprövningen

för studenter onödig.

Kap. It. Undervisningsplanen.

Lärarkåren vid Karlskrona folkskolor yttrar angående de föreslagna

lärokurserna:

Man kan ej värja sig för tanken, att dessa kurser ålägga eleverna ett arbete,

som kan verka överansträngning. Dock torde det ej vara lätt att härutinnan företaga

någon nämnvärd reducering, enär kurserna i stort sett nog äro sådana, att en folkskollärare

nu för tiden är i behov av den utbildning, som dessa kurser avse att

bibringa. Då en förlängd utbildningstid icke lämpligen torde kunna genomföras, blir

emellertid studiearbetet i hög grad krävande. I ett avseende torde någon inskränkning

kunna göras, nämligen i fråga om kursen i ekonomilära, och får lärarkåren i

det avseendet instämma i vad kommittéledamoten Skiner uti särskilt yttrande (hand

II, sid. 482 f.) anfört.

Folkskoleinspektören J. A. Franzén i Jönköping säger sig icke kunna utan

mycken tvekan uttala sig om gagnet för folkbildningen av de uppskruvade

fordringarna och uttalar sig bestämt emot främmande språk och ekonomilära

såsom särskilda obligatoriska läroämnen för en folkskollärare.

Jfr för övrigt vad som anförts ovan under kap. 1.

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna.

Svenska läkaresällskapets sektion för skolhygien och samma sällskaps

sektion för hygien framhålla följande önskemål ur hygienisk synpunkt:

att inträdesåldern även för manliga elever liöjes till 17 år;

att seminariekursens längd till förekommande av överansträngning utsträckes

med minst ett år under förutsättning av, att de av kommittén föreslagna, väsentligt

höjda studiefordringarna, skola genomföras (sektionen för skolhygien vill särskilt

betona, att vid denna förlängning av studietiden ingen ökning av studiefordringarna

utöver den av kommittén föreslagna kan tillåtas);

att antalet undervisningstimmar på timplanen ej överskrider (i timmar å 45 minuter,

gymnastik och övriga övningsämnen inräknade;

att arbetet ordnas så, att den nödiga tiden för det dagliga studiearbetet ej överskrider

8 timmar:

Omvårdnad

i fysiskt

avseende

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Elevernas

ekonomiska

förhallanden.

Behörig het svillkor,

tjänstgöring

och

tillsättning.

att lika lång tid — 6 lektionstimmar i veckan å 45 minuter — anslås åt gymnastiken

såväl vid de kvinnliga som vid de manliga seminarierna;

att, då det från synpunkten av en sund folkuppfostran är av synnerlig vikt, att

under seminarietiden den blivande folkskolläraren även med avseende på fysisk uppfostran

blir så utbildad, att han kommer att kunna omhändertaga även denna del av

vår ungdoms utbildning, den fysiska uppfostran får sin ställning vid seminariet erkänd

såsom likberättigad med den intellektuella; att därför av inträdessökande fordras förutsättningar

för att kunna tillgodogöra sig undervisningen även på detta område;

att stadgan innehåller föreskrift om inredandet av lämplig hadlokal vid seminarier,

som hädanefter skola byggas;

att inom den av kommittén föreslagna överstyrelsen hygienen bliver företrädd

genom sakkunnig läkareledamot, utsedd efter förslag av medicinalstyrelsen.

Sektionen för skolhygien uttalar dessutom följande önskemål:

att seminarieläkaren äger skyldighet att minst en timme i veckan vara tillstädes

inom seminariet, där särskilt läkarundersökningsrum bör finnas;

att undersökning av ögon och öron å samtliga elever behöver företagas endast

vid början av första seminarieåret, men att därvid undersökning av näsa och svalg

även bör göras;

att den föreslagna undersökningen av elevernas tänder utföres av tandläkare;

att undervisningen i hälsolära om möjligt överlämnas till lämplig läkare, och att

denna undervisning omfattar även skolhygien;

att vid avgång från seminariet fordras godkänd färdighet i simkonsten; samt

att vid bestämmande av seminarieläkarens löneförhållanden lön särskilt fastställes

för den speciella skolläkarverksamheten och särskilt arvode beräknas för

den läkarbehandling av seminarister och övningsskolans elever, som seminarieläkaren

enligt förslaget skall avgiftsfritt utföra.

Seminarielär ar mötet i Växjö gjorde i frågan om förbättrande av elevernas

ekonomi och bostadsförhållanden det uttalande, som återgivits ovan sid. 35.

Kap. V. Seminariernas lärare.

Seminarielärarmötet i Växjö gjorde i avseende på behörighetsvillkor för

seminarielärare och deras tillsättning följande uttalanden:

1. För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium bör fordras att hava

fullgjort villkoren för att kunna utnämnas till adjunkt vid sådant seminarium, äga

erfarenhet såsom seminarielärare och bekänna den rena evangeliska läran.

2. Såsom allmänt villkor för behörighet till adjunktstjänst gälle, att sökanden

är känd för hedrande vandel, samt, därest tjänsten omfattar ämnet kristendomskunskap,

bekänner den rena evangeliska läran.

3. Såsom allmänt villkor för sökandes behörighet till adjunktstjänst gälle, att

han under minst två läsår med nit och skicklighet har antingen

a) vid folkskoleseminarium, teknisk elementarskola, kungl. sjökrigsskolan, statsunderstödd

folkhögskola eller vid allmänt läroverk eller .annan under inseende av över
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

styrelsen för rikets allmänna läroverk ställd läroanstalt bestritt tjänstgöring till den

omfattning, som enligt § 94 i kommitténs stadgeförslag skall åligga adjunkt vid seminarium,

eller

b) såsom docent vid universitet bestritt sådan tjänstgöring, som berättigar till

lönetursberäkning vid allmänt läroverk, eller ock

c) efter avlagd folkskollärarexamen eller examen vid högre lärarinneseminarium

eller genomgånget vederbörligt provår tjänstgjort på eget ansvar och med full tjänstgöring

under minst 2 år vid folkskola.

4. För kvinnlig adjunkt fordras samma kompetens som för manlig adjunkt.

5. Kompetens till ämneslärarbefattning tillerkännes även den, som avlagt filosofie

licentiatexamen och filosofisk ämbetsexamen, även om han i sistnämnda examen

erhållit endast betyget godkänd i det tredje examensämnet, om ämnena i den ledigförklarade

tjänsten förutsätta examensbetyg i tre ämnen.

6. Beträffande den praktiska utbildningen för lärarkallet bör den praktiska utbildningen

vid högre lärarinneseminariet i Stockholm anses fullt likvärdig med genomgånget

provår.

7. Med hänsyn tagen till det obestridligt fördelaktiga uti att åt eliten av de

högre seminariebildade lärarinnorna med deras utan tvivel gedigna pedagogiska utbildning

beredes möjlighet att vinna befordran vid seminarierna och på grundvalen av

hittills gjorda goda erfarenheter härutinnan vill mötet framhålla önskvärdheten av

och billigheten uti att avlagd examen från högre lärarinneseminariet måtte berättiga

till tillträde till universitet, på det att derigenom elever från sagda anstalt måtte

bli i tillfälle att förvärva kompetens för lärarbefattning vid folkskoleseminarierna.

8. Mötet uttalar sig för kommittéförslaget om vederbörande myndighets rätt att

i vissa fall utnämna utan ansökan.

I alla övriga punker tillstyrker mötet kommittéförslagets bestämmelser om lärarkompetens

och lärartillsättning.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd yttrar angående behörighetsvillkoren

för seminarielärare i konfessionellt avseende:

Förvaltningsrådet finner det på samma grunder som de av kommittéledamoten

Sundeil reservationsvis anförda så gott som självklart, att seminariets rektor skall tillhöra

den evangelisk-lutherska läran. Men även beträffande ämneslärarna kan förvaltningsrådet

icke finna skäl föreligga att upphäva nu gällande bestämmelse. Man vet.

att den katolska kyrkan driver sin propaganda i de evangeliska länderna, att den

berömmer sig av mycken framgång härutinnan, samt att en städse använd taktik vid

hennes strävan att öka sitt inflytande just varit att lägga beslag på lärarplatser.

Förvaltningsrådet yrkar alltså på att nu gällande bestämmelser om bekännelse till

den rena evangeliska läran såsom behörighetsvillkor för anställning som seminarielärare

böra bibehållas.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse nämner bland de

huvudpunkter, vari omarbetning av förslaget påyrkas, även att betänkandet

har öppnat en väg för judar eller katoliker att bliva till och med rektorer

vid seminarierna.

Angående rektors och kristendomslärares tillsättning se även biskoparnas

uttalande här ovan sid. 164.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Avlöning och

pensionering.

Musikdirektör Aug. Lundh föreslår följande kompetens villkor för lärarbefattning

i musik:

Att vid kungl. musikkonservatoriet i Stockholm hava avlagt examen med lägst

följande vitsord: i säng med utmärkt beröm godkänd, i harmonilära med utmärkt beröm

godkänd, i pianospelning med beröm godkänd, i orgelspelning med beröm godkänd,

i musikens historia och estetik med beröm godkänd; börande vid jämförelse mellan

flera sökande företräde givas åt den, som från nämnda konservatorium kan förete betyg

över godkänd färdighet i fiolspelning samt godkända insikter i kontrapunkt och komposition.

Musiklärare, som söker tjänst vid manligt seminarium, bör dessutom förete

intyg om godkänd färdighet å två biåsinstrument — trä och mässing —; varjämte var

och en som söker musiklärartjänst vid seminarium bör förete betyg från nämnda konservatorium

eller annan officiell myndighet om med beröm godkänd undervisningsskicklighet

eller i annat fall genom provs avläggande ådagalägga med beröm godkänd

undervisningsförmåga.

Bestämmelsen i stadgeförslagets § Sfi, mom. 2, att för undervisningen i musik

böra förordas vid lärarseminarium manliga lärare och vid lärarinneseminarium kvinnliga

lärare, bör enligt hr Lundhs mening utgå.

Lektor E. Lindskog uttalar följande önskemål beträffande musiklärarens

kompetens och tjänstgöring:

Då sångundervisning vid ett seminarium ställer långt större krav på läraren,

än fallet är vid högre allmänt läroverk, bör av seminariets musiklärare fordras kvalificerat

betyg i ämnet sång i musiklärarexamen. Vidare bör seminariets musiklärare

vara god kännare av koralen såväl beträffande dess historia som dess betydelse såsom

uttryck för nutida religiöst känsloliv, detta för att hans elever, de blivande folkskollärarna,

måtte genom honom intresseras för den kyrkliga församlingssångens pånyttfödelse.

Slutligen framhålles nödvändigheten av att musikläraren för sin handledning av

elevernas enskilda arbete i musik — vilket för övrigt bör i någon mån begränsas —

erhåller gottgörelse i den utsträckning, som kan befinnas lämplig.

Rörande seminarielärarnas avlönings- och pensionsförhållanden gjorde

sem inaridärar mötet i Växjö följande uttalanden:

1 denna fråga vill mötet i första rummet framhålla den oavvisliga nödvändigheten

av en snar och tillräcklig löneförbättring för seminarielärarna, så beskaffad att seminarierna

kunna påräkna att erhålla lärarkrafter, som fullt tillfredsställa de krav, som

deras viktiga uppgift ställer på dem, och att seminarierna icke behöva stå tillbaka

för läroverken i konkurrensen om lärarkrafter. En sådan löneförhöjning innebär i

princip, att rektorer, ämneslärare, övningslärare och övningsskollärare nu och framdeles

erhålla: rektorer samma lön som rektorer vid högre allm. läroverk, ämneslärare

samma lön som läroverkens lektorer, övningslärare högre lön i förhållande till sin

arbetstid än lärare av samma slag vid de högre allm. läroverken, övningsskollärarna

högre lön än lärarna vid de större städernas folkskolor, de e. o. lärarna högre lön än

motsvarande e. o. vid allm. läroverken, samt att de manliga och kvinnliga tjänstinnehavarnas

effektiva gottgörelse för tjänstår erhåller samma storlek.

Mötet, som gillar folkundervisningskommitténs förslag, att vid fastställande av

lön avseende fästes vid försörjningsplikt, så att till ett högre löneplau hänföres såväl

opaginerad Kontrollera mot PDF

17H

manlig gift lärare som kvinnlig lärare, som är änka och har barn, till ett lägre löneplan

alla övriga, vill i lönefrågan närmare uttrycka sina önskningar på sätt, som följer:

att, vad rektors avlöning vidkommer, det första lönetillägg, som kommittén föreslår

skola tillfalla ogift rektor, bortfaller, och att hans lön från början höjes med motsvarande

belopp, samt att ogift rektor i likhet med den gifte erhåller sitt lönetillägg

efter 10 års tjänstgöring;

att den ogifta ämneslärarens grundlön utgår med ~js av den gifta ämneslärarens

grundlön;

att den ogifta ämnesläraren får räkna lika många lönetillägg som den gifta och

av samma storlek;

att underlaget för pension höjes i mån av lönebeloppen;

att det må tillses, att övning slurarna, särskilt vid enkelseminarium, erhålla eu

tryggare ställning, än den kommittén tillförsäkrat dem;

att för dem sålunde en viss grundlön, oberoende av timantalet, fastställes och

att ålderstilläggen göras lika stora som för övningsskolans lärare;

att rättighet må tillerkännas dem att för uppflyttning i högre lönegrad räkna

sig till godo föregående ordinarie tjänstgöring även vid andra statens eller statsunderstödda

anstalter än seminarierna;

att vikten av en förbättrad ställning för lärare i trädgårdsskötsel särskilt må

framhållas;

att med hänsyn till den omständigheten, att löneregleringen för seminariernas

övningsskollärare sannolikt blir samtidig med eu blivande lönereglering för folkskollärare,

och med hänsyn därtill, att dessa håda löneregleringar tämligen säkert komma

att bliva bestående för en lång tid, löneregleringen för övningsskollärama bör betydligt

utsträckas utöver vad kommittén föreslagit, för att kommitténs önskemål beträffande

rekryteringen av denna kår må kunna förverkligas, för vilken utvidgning mötet

finner ett ytterligare skäl uti den omständigheten, att övningsskollärarnas avgifter till

såväl pensions- som änke- och pupillkassan ansenligt överstiga folkskollärarnas motsvarande

avgifter i de större städerna, vilka icke utkräva någon avgift för den kommunala

tilläggspensionen;

att, då den ifrågavarande lärarkåren betalar avgifter till såväl pensions- som

änke- och pupillkassan efter samma grunder som folkskollärarna, böra även pensionsbeloppen

for övningsskollärama beräknas efter samma grunder som för folkskollärarna;

att för extra ordinarie och vikarierande lärare bör en höjning av arvodet utöver

kommitténs förslag vidtagas;

att ett övergångsstadgande av det innehåll, att vid den nya ordningens genomförande

dåvarande tjänstinnehavare vid övningsskolorna med förordnande antingen tillsvidare

eller på vass tid må förklaras såsom ordinarie i enlighet med bestämmelser i § 161

i föreslagna stadgan, må komma till stånd, vilket önskemål även gäller övningslärarna.

Slutligen vill mötet, då lärarnas knappa löner göra det svårt, särskilt för de

gifta, att helt ägna sig åt arbetet vid seminarierna, och då de ekonomiska bekymren

måste inverka menligt på lärarnas arbete, hemställa, att, för den händelse ytterligare

utredning om seminarielärarnas löner anses behövlig, dessa lärare måtte snarast möjligt

komma i åtnjutande av en provisorisk löneförbättring i huvudsaklig överensstämmelse

med kommitténs förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kap, Vi. Seminariernas styrelse.

Seminarielär ar mötet i Växjö gjorde följande uttalanden angående seminariernas

styrelse:

t) sambandet mellan Sveriges folkkyrka och de anstalter, där dennas folkskollärare

utbildas, bör bevaras;

2) fullödiga uttryck för detta samband böra finnas i seminariestyrelsens omorganisation

;

3) mötet har ingenting att invända mot kommitténs förslag om anordnande av

överstyrelse för seminarierna;

4) i stället för att stå under en lokalstyrelse bör varje seminarium stå under

inseende av en av Kungl. Maj:t förordnad inspektor, och samma befogenhet i fråga

om kristendomsundervisningen och kristendomslärares tillsättande, som enligt läroverksstadgan

tillkommer stiftets biskop vid de allmänna läroverken, bör också tillkomma

honom vid seminariet;

5) mötet anser, att elevernas behov av kvinnlig fostran och ledning vid kvinnliga

seminarier bäst tillgodoses genom tillsättande av kvinnliga klassföreståndare i alla

klasser med den av kommittén föreslagna befogenheten, varför biträdande föreståndarinna

ej behöver förordnas;

6) kollegiets befogenhet bör utsträckas i enlighet med kommitténs förslag.

Beslutet i mom. 4 fattades med 32 röster mot 16, som voro för kommitténs

förslag om lokalstyrelse av 5 personer; besluten i övrigt fattades utan votering.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse yttrar om kommitténs

förslag härutinnan-’

Det förefaller ytterst betänkligt att såsom i betänkandet skett principiellt fastslå

en överstyrelse för folkskolan. Det bör väl först framläggas ett utarbetat förslag till

dess organisation och verksamhet, och därvid särskild hänsyn tagas till förhållandet

mellan kyrka och skola.

Ej heller synas skäl vara förebragta, för att icke domkapitlen skulle vara lämpligare

lokalstyrelser för seminarierna än de av kommitterade föreslagna lokalstyrelserna,

vid vilkas sammansättning man kan befara, att politiska synpunkter komma att

göra sig gällande. Även kommitterade erkänna, att folkskolan under sin nuvarande

organisation och styrelse nått rik utveckling, vilket ingalunda synes bjuda dessa

historiska formers förkastande utan tvärtom deras bibehållande och i mån av behov

deras omdaning och förstärkande.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd anför:

Det må lämnas därhän, huruvida det varit välbetänkt att sammankoppla seminariereformen

med frågan om en överstyrelse för folkundervisningsväsendet, särskilt

som denna senare fråga ännu icke är utredd, vare sig med hänsyn till behovet av

en överstyrelse eller ännu mindre med hänsyn till möjligheten att genomföra denna

reform, utan att för vår folkuppfostran betydelsefulla värden gå förlorade. Vad som

för förvaltningsrådet framstår såsom det viktigaste vid denna fråga, är, dels att intet

beslut fattas utan föregående grundlig utredning, dels att, för den händelse en even
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

tuellt blivande utredning skulle komma att uppvisa behovet av en överstyrelse för

folkskoleväsendet, denna organiseras så, att skolans samband med kyrkan bibehålies.

Förslaget om särskild lokalstyrelse för seminarierna är enligt förvaltningsrådets

mening icke grundat på tillräckligt starka skäl. Frågan om domkapitlens omorganisation

har länge stått på dagordningen och kräver sin snara lösning. Förvaltningsrådet

har redan förut uppvisat behovet av att folkundervisningens intressen bli tillbörligt

representerade i stiftsstyrelserna. Sker detta, bortfalla, enligt förvaltningsrådets

mening, skälen för en särskild lokalstyrelse för seminarierna. Förvaltningsrådet

föreslår alltså, att domkapitlen måtte få fungera som lokalstyrelse för seminarierna,

sedan de dock genomgått en tidsenlig omorganisation och särskilda representanter

för folkundervisningen där erhållit säte och stämma.

Kap. Vill. Förslag till undervisningsplan för statens

folkskoleseminarier.

Seminarielärarmötet i Växjö 1912 gjorde följande uttalande angående

timplan för seminarierna:

För den händelse en 4-årig kurs kommer att beslutas, vill mötet uttala sig för

följande timplan iför jämförelse anlöras här de särskilda ämnessektionernas yrkanden):

Sektionernas förslag.

Mani. sem. Kvinnl. sem.

Mötets förslag.

Man!, sem. Kvinnl. sem.

Kristendomskunskap

14 timmar

14

timmar

12

timmar

12

timmar

Modersmålet

17

17

»

15

5>

15

Matematik

15

15

»

12

12

Historia

9

»

9

>

9

»

9

»

Geografi

7

»

7

»

6

6

Biologi och hälsolära

11

»

11

8

8

Fysik och kemi

11

11

9

9

»

Främmande språk

6

»

6

I

5

5

»

Pedagogik och metodik

Teckning och välskrivning

8

»

8

8

8

2»

9

9

»

8

8

»

Musik och sång

8

8

»

8

»

8

Trädgårdsskötsel

5

5

»

5

y>

5

»

Manlig slöjd

10

—

»

10

»

—

Husligt arbete

—

»

16

»

—

14

»

Gymnastik

24

»

24

»

24

20

>

Undervisningsövningar

9

3>

9

9

2>

9

Summa 163 timmar 169 timmar 148 timmar 148 timmar

Angående de föreslagna nya ämnena ekonomilära och främmande språk

gjorde mötet följande uttalanden:

Den av kommittén föreslagna kursen i ekonomi lära förordas av mötet till upptagande

i de ettåriga kurserna för studenter, börande i denna kurs även medtagas

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

undervisning i affärslära, bokföring och hemmets ekonomi. — I det flerklassiga seminariet

bör enligt mötets mening i första klassen undervisning i affärslära och bokföring

meddelas i samband med undervisningen i matematik, men den ekonomiska

undervisningen för övrigt meddelas i samband med uudervisningen i historia, geografi,

biologi, kemi och fysik. — Mötet vill varmt förorda, att kurser i ekonomilära måtte

anordnas för seminarielftrare. till vilka kurser företrädesvis må kallas lärare i historia

och biologi.

Mötet uttalar sig för kommitténs förslag rörande ämnet främmande språk med

den förändring, som betingas av mötets beslut angående timplan för seminarierna

(se ovan).

Rörande den praktiska lärarutbildningen gjorde mötet, det uttalandet, att

undervisningsövningarna böra taga sin början med höstterminen i andra klassen.

Sektionerna för de särskilda ämnena vid mötet gjorde följande uttalanden

om kurs- och timplanen i de olika ämnena:

!. Kristendom.

Sektionen, som anser det kunskapsmått, kommitterades förslag till kursplan

anvisar, vara så väl avvägt, att det blott kräver ett par mindre ändringar i kursfördelningen,

finner den för ämnets genomgående föreslagna tiden otillräcklig och föreslår

följande ändringar i kommitténs förslag:

a) att stndiet av gamla tidens och medeltidens kyrkohistoria uppskjutes, tills

grund för en riktig uppfattning därav är lagd genom studium av Apostlagärningarna

och valda delar av de apostoliska breven, således till klass III:

b) att den fullständigare genomgång av ett av de paulinska huvudbreven, som

kursplanen upptager, flyttas till klass IV; och

c) att för genomgång av första klassens kurs anvisas två veckotimmar samt för

var och en av de följande årskurserna fyra, så att kristendomsämnet, vars innehåll

och omfång genom den föreslagna kursplanen ingalunda minskats, får behålla tre

fjärdedelar av den tid, som nu gällande timplan anvisar.

2. Modersmålet.

a) Sektionen anser, att litteraturläsningen bör ordnas dels i historisk följd, såsom

kommittén föreslagit, dels så att våra modernaste författare behandlas icke blott

i första och fjärde klasserna utan också i andra och tredje, varvid de författare och

diktverk, som för sitt tillgodogörande fordra mera mognad bos lärjungarna, förläggas

till senare stadier.

b) Sektionen uttalar sig för timantalets höjning till 17 timmar.

3. Matematik.

Sektionen uttalar sitt beklagande, att i den åt matematiken anslagna tiden av

folkundervisningskommittén föreslagits en minskning med 2 veckotimmar i III klass:

och vill sektionen yrka på att om möjligt det timtal, som matematiken haft, måtte

bibehållas. Om en del av ekonomiläran skall överföras till matematiken, yrkar sektionen

bestämt på att matematiken får sig tillagd ytterligare 1 veckotimme (i I eller

Il klass).

I de för de särskilda klasserna föreslagna kurserna böra följande ändringar

göras:

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

1. Ur kurserna för I och IT klass borttages uttrycket »delvis i förening med

noggrant utförd teckning».

2. Den sammanfattande algebraiska kursen flyttas från III klass till IV.

3. I IV klassens kurs ändras uttrycket »rymdgeometri jämte grunderna för

projektions- och perspektivritningen samt det viktigaste angående konstruktionen av

geografiska gradnät- till »rymdgeometri jämte praktiska tillämpningar*.

4. Uttrycket »några smärre matematiska uppsatser » utbytes mot »fem skriftliga

arbeten under läsåret, alla på lärorummet», varjämte tiden för varje sådant arbete

bestämmes till tre timmar.

4. Historia.

a) Sektionen föreslår följande kursfördelning:

Klass I: Framställning av den förhistoriska kulturen i anslutning, så vitt ske

kan, till iakttagna fornminnen. Sveriges historia under dess forntid och medeltid i

sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska grannländernas historia under

samma tid. Forntidens och medeltidens allmänna kulturhistoria i huvuddrag.

Klass II: Sveriges historia under reformationstidevarvet i sammanhang med

huvuddragen av de skandinaviska grannländernas historia och den allmänna historien

under samma tid.

Klass III: Sveriges historia i sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska

grannländernas historia och den allmänna historien under kabinettspolitikens och revolutionstidevarvets

tid (164S—1815).

Klass IV: Sveriges historia från 1809 i sammanhang med huvuddragen av de

skandinaviska grannländernas historia och den allmänna historien under samma tid.

Allmän socialekonomi, det ekonomiska livets utveckling, den ekonomiska politiken

samt den offentliga hushållningen.

Svensk stats- och kommunalkunskap. Historiens metodiska behandling i folkskolan.

b) Sektionen uttalar sig för ett timtal av 9 veckotimmar, nämligen klass I 2

timmar, klass II 1 timme, klass III 2 timmar och klass IV 4 timmar.

c) Sektionen anser, att ämnet bör benämnas historia med samhällslära.

5. Geografi.

Sektionen uttalar sig för följande kursfördelning:

Klass I a) Seminariestaden och närmaste omgivning, dess naturförhållanden,

närings- och kulturliv, så vitt möjligt inhämtat genom åskådning, uppfattning av topografiska

och geologiska kartor, av skala och mätning:

b) landskapet under enahanda synpunkter;

c) Sverige, Norge, Danmark, Finland, Ryssland.

Klass II. Övriga europeiska stater med huvudvikt vid Tyskland. Frankrike.

Britiska riket och Italien.

Klass III. De främmande världsdelarna, särskilt Nordamerika och Asien. Jämförande

översikt över natur- och kulturförhållanden.

Klass IV. Socialekonomisk översikt över Sverige.

6. Biologi och hälsolära.

a) Sektionen hemställer om en ökning av tiden för biologi i klass III med 2

veckotimmar.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

b) Sektionen anser, att, därest den del av ekonomiläran, som skulle behandla

jordbruk, boskapsskötsel, mejerihushållning, fiske, skogsbruk och trävaruindustri, bergsbruk

och järnindustri m. m., fördelas på biologi och kemi, så bör undervisningstiden

för dessa ämnen förlängas med 1 veckotimme i vartdera ämnet.

7. Fysik och kemi.

Sektionen anser:

a) att skilda betyg böra avgivas i folkskollärarexamen i ämnena fysik och kemi,

b) att i fråga om kursplanen kommitténs förslag bör i huvudsak fastställas,

c) att den åt ämnena anslagna tiden är alldeles för knappt tillmätt,

d) att timtalet bör ökas med 3 veckotimmar. 1 timme för fysik och 2 timmar

för kemi,

e) att ämnena biologi och kemi å ena sidan och matematik och fysik å andra

i möjligaste utsträckning böra förenas i en lärares hand,

f) att bergartsläran överföres till geografien,

g) att uttrycket »närmare behandling av en eller annan viktigare kemisk industri»

överföras till anmärkningarna, och att uttrycket »sammanfattande översikt av

de viktigaste kemiska omsättningslagarna i anslutning till studiet av elektrolysen >

(klass III) bör helt utgå.

(Om 8. Ekonomilära och 9. Främmande språk, se ovan sid. 175 f.).

lO. Psykologi och pedagogik.

Sektionen uttalar sitt gillande av det väsentliga i kommitténs kursplan och tinifördelning.

11 och 12. Teckning och välskrivning.

Sektionen vill på det livligaste instämma i kommitténs uttalande såväl om teck

ningens stora betydelse för den moderna undervisningen och den i särskilt hög grad

för lärarutbildningen viktiga åskådningsteckningen som också om teckningens uppgift

att i förening med slöjden taga vara på det arv, som den gamla hemslöjden lämnat

oss i vackra former och ytmönster, för att därigenom förhjälpa till odling av svenska

folkets skönhetssinne.

Då emellertid sektionen i likhet med vad som blivit sagt av seminariekollegiet

i Göteborg anser, att den praktiska lärarutbildningen i större utsträckning, än vad

kommittén föreslagit, bör förläggas till klass II, nödvändiggör en sådan framflyttning

även en omläggning av den timfördelning, som kommittén tänkt sig. Vad särskilt

teckningen beträffar, vore det synnerligen lyckligt, om en sådan omändring läte sig

göra, ty därmed böra eleverna ej endast, såsom kommittén föreslår, ha förberedande

övningar för åskådningsteckning i klass I utan kunna genast vid början av första årets

hösttermin begynna med sådan åskådningsteckning, som de behöva använda vid sina

praktikövningar i småskolan ett följande år Härigenom komma de från början att

så att säga ha inträtt i sitt blivande lärarkall, förstå genast teckningens betydelse

för detsamma och omfatta såväl teckningen i sin helhet som sitt övriga arbete med

större intresse.

Sektionen vill därför föreslå,

1) dels att kursplanen ändras därhän, att den för småskolan nödvändiga åskådningsteckningen

övas redan i första klass, samt att sålunda 1 timme på timplanen

överflyttas från klass II till I; detta överflyttande vill sektionen söka möjliggöra

opaginerad Kontrollera mot PDF

genom att föreslå, att timfördelningen för ämnet musik bleve 2 timmar för varje klass

i stället för 3, 2, 2, 1 i resp. klasserna I—IV,

2) och dels att teckningsläraren även skall beredas tillfälle att närvara vid och

handleda eleverna vid deras åskådningsteckning i småskolan.

Rörande den praktiska lärarutbildningen vill sektionen framhålla, att teckningspraktikens

båda timmar för att underlätta ämnets metodiska behandling, förläggas

till samma klass och då till klass IV, emedan först i denna klass eleverna kunna

själva lia förvärvat den färdighet i teckning, som fordras för att undervisa däri.

Utom dessa gruppövningar i teckning bör varje elev hålla minst en lektion i kunskapsämne

i sammanhang med åskådningsteckning, varvid även teckningsläraren bör

närvara. Endast härigenom blir det möjligt att tillräckligt kraftigt kunna betona

teckningsundervisningens uppgift att stå i den övriga undervisningens tjänst.

Kommittén har för klass IV föreslagit endast en timmes teckning: men då det

enligt kommitténs timplan för de praktiska övningarna bör ingå åskådningsteckning

i 58 % av all undervisning, och då enligt matematiksektionens förslag all linearitning

komme att utföras på teckningstimmar, är det tydligt, att uti kommitténs å ena sidan

fullt riktiga uttalande om teckningens uppgift särskilt vid folkskoleseminariet och dess

förslag å andra sidan att endast tilldela kl. IV en timme i teckning ej råder den

överensstämmelse, som fordras, för att resultatet verkligen skatt kunna ernas.

Därför vill sektionen häruti framhålla, att ämnet med nödvändighet kräver 1

timmes ökning på timplanen för klass IV.

Sålunda skulle timplanen för eleverna bliva i klasserna I—IV resp. 3, 2. 2. 2 i

stället för av kommittén föreslagna 2, 3, 2, 1.

Härav följer också, att timplanen i studentklassen ökas till två timmar.

Angående övriga detaljer i kursplanen har sektionen inom sig uttalat sitt fulla

erkännande åt den frihet, som lämnats teckningslårare ifråga om teckningsundervisningens

planläggning och vidare utveckling.

Ävenså vill sektionen framhålla sin anslutning till kommitténs förslag att i

slöjden upptages även målning och utsmyckning av slöjdalster, i den mån sådant är

ur estetisk och ändamålsenlig synpunkt lämpligt.

Angående välskrivningen föreslår sektionen, att förutom de övningar för vinnande

av en god handstil, som eventuellt måste åläggas vissa elever enligt kommitténs

förslag, det även bestämmes, att övningar för kännedom om den välskrivningsmetod,

som användes i övningsskolan, må kunna anordnas, då det är nödvändigt att

alla elever vid samma skola ha kännedom om den metod, som de ^skola begagna sig

av i övningsskolan. Detta bör dock kunna medhinnas på c:a 6a/ lektioner.

13. Musik.

a) Beträffande kompetensen till musiklärartjänst vid seminarierna uttalar sektionen,

att fordran på organistexamen utom musiklärarexamen bör gälla endast till

dess musiklärarexamen vid kungl. musikkonservatorium omorganiserats så, att den

berättigar till sådan befattning såväl vid seminarier som allmänna läroverk.

b) Beträffande inträdessökande till den ettåriga kursen för studenter anser

sektionen det önskligt, att fordran uppställes på någon föregående insikt och övning

i sång och musik, av den sökande ådagalagd antingen genom vitsord av musiklärare

vid läroverk i båda dessa avseenden eller genom prov, omfattande spelning av enklare

koraler och enklare tonträtfning samt musiklärans elementer, emedan det eljest

kan vålla elever stora svårigheter dels vid den praktiska sångundervisningen och

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

dels att tillfredsstälia fordringarna för avgångsexamen enligt § 65 av förslaget till

stadga, dock att bestämmelserna i § 32 mom. 2 böra i fråga om musik tillämpas

även på inträdessökande studenter.

c) Beträffande förslaget till timplan anser sektionen, att varje klass bör erhålla

2 timmars sångundervisning i veckan. 1 fråga om musikundervisningen uttalar sektionen

sig för kommitténs förslag.

d) Sektionen uttalar önskvärdheten av att musikläraren måtte beredas tillfälle,

om han så önskar, att själv leda sångundervisningen i såväl små- som folkskolan

utom den tid, som är anslagen till sångpraktiken.

e) Antalet extra timmar anser sektionen böra utsträckas till fyra i stället för

två enligt kommitténs förslag.

f) Beträttände kursplanen vill sektionen göra följande uttalanden:

taktövning bör införas redan i klass I;

instrumentalmusiken för klasserna 111 och IV bör omfatta orgel- eller pianospel,

detta för att bereda elever, som äga förutsättning för och äro intresserade av pianospel,

tillfälle att ägna sig åt denna övning, sedan de erhållit tillräcklig utbildning i

orgelspelning.

g) Beträffande fiolspelning som enskilt arbete synes samma inskränkning böra

göras, som gäller lör denna övning vid de allmänna läroverken: »Elev, som önskar

undervisning i fiolspelning, anmäle sig vid lästermins början hos läraren, vilken äger

pröva hans förmåga och bestämma hans deltagande».

h) Sektionen anser, att den flerstämmiga sången icke bör göras frivillig för

eleverna, detta emedan det enligt erfarenheten från läroverken torde medföra, att

denna övning undandrages musiklärarens ledning till stor skada för elevernas röstbehandling.

Genom att fortfarande göra deltagandet i körsången obligatoriskt, gives

bättre garanti för körsångens rätta övning. De mera röstbegåvade eleverna få därigenom

tillfälle till större mognad och säkerhet i alla avseenden och kunna på så vis

vid avgångsexamen erhålla bättre betyg, än det för dem eljest skulle varit möjligt.

Beträffande den flerstämmiga körsångens stora betydelse för elevernas harmoniska

och rytmiska sinne ni. in. hänvisar sektionen till kommitténs uttalande band 11

sid. 212.

i) Seminarieelev, som är i målbrottet, bör vara skyldig att närvara vid sånglektionerna,

dock bör han av musikläraren avhållas från aktivt deltagande under

denna period.

!4. Trädgårdsskötsel.

Då det synes sektionen omöjligt, hur önskligt och nödvändigt för ämnets rätta

bedrivande det än vore, att få mera tid till trädgårdsarbetet, vill sektionen uttala sig

för kommitténs förslag till timplan.

Däremot anser sektionen, att ett något större timantal än de av kommittén

föreslagna 3 borde ges åt undervisningsövningarna i ämnet, och vill sektionen uttala

sig för att dessa undervisningsövningar förläggas till den ordinarie undervisningstiden

och ej till tid utom densamma.

Sektionen vill uttala sin tillfredsställelse med vad kommittén föreslagit om en viss

frihet att ordna trädgårdsundervisningen vid seminarierna efter olika förhållanden.

Sektionen betonar, att, för att trädgårdsskötselns betydelse vid seminarierna

skall kunna uppehållas och stärkas, äro villkoren utom de ovan anförda jämte de

möjligast gynnsamma yttre betingelserna: seminarieträdgårdens storlek och rätta anordning,

också och framför allt att de lärarkrafter, som fästas vid densamma, äro de

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

bästa möjliga, och att dessa lärare genom de löneförmåner, som beredas dem, kunna

helt ägna sig åt sin uppgift inom seminarierna.

Skolträdgården bör vara ett natursamhälle, som utgör ett inbegrepp av hembygden.

Där skall barnet omgivas av en rikedom av skönhetsvärden, kunskapsvärden

och arbetsvärden. Ett sådant uppfostringsmedel kan enligt vår mening ej utan synskada

undvaras uti ett praktiskt lagt folkuppfostringsarbete.

15. Manlig slöjd.

Sektionen för manlig slöjd anser folkundervisningskommitténs betänkande innehålla

ett gott förslag till reformering av nämnda ämne inom folkskoleseminarierna

och vill därför biträda detsamma.

16. Husligt arbete.

Sektionen uttrycker beträffande slöjd sin tillfredsställelse över kommitténs uttalande

om ämnets ställning vid seminarierna liksom dess förslag till arbetsordning

men anser, att tiden för slöjd i de av kommittén föreslagna två- och enklassiga seminarierna

är alldeles för knappt tilltagen. Då man icke trots inträdesproven har

någon garanti för att de sökande före sitt inträde vid seminariet ha erhållit en undervisning

i slöjd, som överensstämmer med de krav, seminariet bör ställa på dem

särskilt med tanke på det resultat av slöjdundervisning, som betänkandet anser önskvärt,

kunna de icke genom två och än mindre genom en timmes undervisning i veckan

under ett år vinna nog skicklighet att på ett tillfredsställande sätt undervisa i slöjd.

Beträffande de 4-åriga kurserna ber sektionen få erinra om det förhållandet, att

enligt kommitténs förslag det förutvarande timantalet minskats med två (från 10 till

8), varför som motiv framhållas stadgade inträdesprov. Sektionen vill härvid påpeka

den ringa betydelse, som i själva verket dessa prov hava, emedan de blott kunna

utvisa, att eleverna äga den önskade färdigheten i utförandet av olika arbeten men

däremot icke garantera, att de besitta den praktiska duglighet, som är ett nödvändigt

villkor för en blivande lärarinna i slöjd.

Skulle tiden för slöjden än ytterligare inskränkas, förefinnes ej någon möjlighet

att tillfredsställande utbilda eleverna i den antydda riktningen och sålunda göra dem

kompetenta att handhava undervisning i slöjd.

Med avseende på ämnet hushdllsgöromål anser sektionen, att den i folkundervisningskommitténs

betänkande föreslagna tiden för seminarieelevernas undervisning

i hushållsgöromål är alltför knapp, om med utbildningen avses att göra lärarinnorna

kompetenta att undervisa i ämnet, och att därför en särskild utbildningskurs

i huslig ekonomi utöver seminariekursen bör fordras av folkskollärarinna, som önskar

undervisa i detta ämne i skolan.

57. Gymnastik.

Sektionen anser, att för alla seminarister, kvinnliga såväl som manliga, bör gymnastiklektionens

längd vara 45 minuter, och ansluter sig gymnastiksektionen till det

uttalande, som Göteborgs seminariekollegium gjort för vinnande av mera tid till

gymnastikövningar,

att tid till teoretisk undervisning bör beredas genom att ämnet hälsolära och

biologi jämte fysisk uppfostran överföres på gymnastikläraren, eller, om detta ej låter

sig göra, genom att gymnastikläraren undervisar i ämnet fysisk uppfostran på

härför bestämd tid,

s. 182 Kontrollera mot PDF

i

Kristendoms
kunskap.

182

att, då för undervisningsövningarna beräknas minst 45 minuter, kritiken av

dessa övningar skall ingå i denna tid,

att tillfälle bör givas för uppdelning av övningsskolan i två avdelningar,

att daglig gymnastik införes för övningsskolans barn,

att klass- och gymnastikavdelning sammanfalla, så att helst ej flera klasser

sammanslås till bildande av en gymnastiktrupp,

att det införes ett särskilt betyg för gymnastikundervisningsskicklighet.

I övrigt ansluter sig gymnastiksektionen till kommitténs betänkande angående

den fysiska uppfostran.

I övrigt ha följande uttalanden gjorts rörande de föreslagna kurs- och

timplanerna för de olika ämnena.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse framhåller bland de

huvudpunkter, vari densamma önskar eu omarbetning av förslaget:

I fråga om kursplanen för kristendomsundervisningen framträder bjärt den starka

inskränkningen av den för ämnet anslagna tiden. Betänkligt synes ock, att en nästan

underordnad ställning anvisats åt tros- och sedeläran. Förslagets betonande av att

kurs- och timplaner utgöra allenast en s. k. normalplan, skulle dessutom kunna medföra

ytterligare godtyckliga inskränkningar av ämnet.

Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd anför:

Försöket att inom den förutvarande tidsramen av 4 år pressa in nya ämnen

och utvidga kursen i en del av de gamla har helt naturligt lett till att några ämnen

fått vidkännas en stark reduktion av sitt timtal. Särskilt drabbar detta kristendomsämnet,

vars sammanlagda veckotimtal kommittén föreslagit skulle minskas från nuvarande

20 till 12. Att även detta ämne måste vidkännas sin andel av begränsningen,

är givet, men en så stark reduktion av dess timtal, som kommittén föreslagit,

är alldeles för stor och står icke i rimlig proportion till vare sig detta ämnes enastående

vikt och betydelse eller minskningen i timtalet för övriga ämnen. Huru skulle

det kunna bli möjligt att på så knappt tillmätt tid genomgå de kurser, kommittén

uppställt, utan att undervisningen komme att lida av ytlighet och oroligt jäktande?

De förhoppningar, kommittén i detta hänseende satt till ett förändrat studiesätt, elevernas

större andliga mognad samt arbetet på egen hand i hemmet, skola helt visst

komma att i endast ringa mån uppfyllas och utgöra således inga tillräckliga motiv

att minska tiden för kristendomsundervisningen med 2/6 eller icke långt från hälften

av den förutvarande.

Förvaltningsrådet håller före, att den största avprutning, som kan anses möjlig

utan att ämnet lider alltför mycket därpå, är 5 veckotimmar, alltså till sammanlagt

15 timmar för klasserna I -IV. Detta blir ändå en mycket stark reduktion, och helst

skulle förvaltningsrådet se, att ännu en veckotimme kunde anslås åt kristendomsämnet.

De 3 timmar, varmed kommitténs kursplan alltså enligt detta förslag borde

ökas, torde lämpligen böra komma klasserna I, III och IV till godo. Den härför nödvändiga

motsvarande minskningen kan ske å ämnena ekonomilära samt gymnastik,

lek och idrott.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Nu framställda önskemål gälla givetvis för den händelse seminariekursen skulle,

trots allt, fortfarande bli 4-årig. Utvidgas den till 5-årig, måste kristendomsämnet

vara berättigat till ytterligare 3 å 4 veckotimmar.

Enligt såväl kommitténs förslag som nu gällande bestämmelser skall seminariestadgans

timplan blott så till vida vara bindande, att det i timplanen för varje klass

angivna timtalet icke må överskridas. Den rörelsefrihet, som sålunda medgives, är i

och för sig att betrakta som en fördel, men den alltmer växande kristendomsfientliga

strömningen synes göra det till en nödvändighet, att kristendomsämnet undantages

från nämnda rörelsefrihet. Det vore därför önskligt, att det i timplanen upptagna

timantalet för kristendom fixerades, så att en ytterligare inskränkning icke må kunna

vidtagas.

Folkskoleinspektören T. Torbjörnsson bar mycket stora betänkligheter mot EkonomUära

upptagande av de nya ämnena ekonomilära och främmande språk. Jfr sid. 169. ma^u%7åk

Teckningsläraren K. H. Segerborg framställer följande önskemål i avse- Teckning

ende på teckningsundervisningen:

I kursplanens bestämmelser angående den konsthistoriska teckningen för de olika

seminarieklasserna bör till orden * tecknade efter verkligheten» tilläggas: »eller, isådana

fall då detta icke låter sig göra, i samband med den inledande åskådningsteekningen

(de s. k. friarmsövningarna) samt skisseringsövningarna».

Kursplanen för klass I bör erhålla följande lydelse: »Frihandsteckning. Profil
teckning

omedelbart efter enkla husgerådssaker, verktyg och dylikt, vidare efter såväl

pressade som levande blad och andra växtdelar samt efter hela växter och

naturföremål i allmänhet; teckning ur minnet (företrädesvisprofilteckning) med motiv

huvudsakligast från ovan nämnda områden: färgläggning med kritor o. s. v. ( —

kommittéförslaget); skissteckning. — Några fornnordiska o. s. v. (se ovan). — Linearritning.

Ett fåtal o. s. v. (= kommittéförslaget); projektionsritning med tillämpning

på enkla modeller i omedelbar förbindelse med arbetsutkast (s. k. krokiteckning)

och målningsövningar samt tillämpning av skala».

Den första raden av kursplanen för klass II bör erhålla följande formulering:

»Fortsatt profilteckning efter verklighet samt teckning ur minnet såsom i föregående

klass».

För början av kursplanen för klass III föreslås följande formulering: »Frihandsteckning.

Perspektivteckning omedelbart efter naturföremål.»

Beträffande timplanen föreslås, att 2:dra och 3:dje klasserna byta timantal, så

att den mognare 3:dje klassen, där även undervisningsövningar i teckning förekomma,

får 3 timmar. Under sådana förhållanden borde emellertid dels perspektivteckningens

början förläggas till klass III, dels kursplanen för denna klass även upptaga linearritning,

omfattande lättare övningar såväl i konstruktiv skugglära (såsom avslutning

av projektionsritningen) som i linearperspektiv. Emellertid uttalas även. att teckningsundervisningen

skulle få en jämnare och lugnare gång, om de 8 obligatoriska

timmarna fördelades så, att varje klass erhölle sina 2 bestämda timmar pr vecka.

Vidare föreslår herr Segerborg, att de för »enskilt arbete» avsedda tvenne

teckningstimmarna ansloges till sådana frivilliga teckningsövningar med företrädesrätt

för eleverna i klass IV.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Musik.

Musikdirektören L. Aug. Lundh anför:

Kommitténs förslag att ämnets hittills gällande benämning »musik och sång»

måtte utbytas mot »musik», torde, när det är fråga om seminarier, vara synnerligen

opraktiskt, och att såsom kommittén föreslår, läraren skulle sammanslå de bägge betygen

för musik och sång och av dem göra ett gemensamt, det vore att gå tillbaka

till det oefterrättlighetsförhållande, som rådde, då seminarierna inrättades. Betyget

berömlig i sång och försvarlig i musik skulle enligt kommitténs mening kunna utbytas

mot t. ex. 1 V2 i musik, vilket emellertid vore en grym orättvisa mot eleven och i

högsta grad vilseledande, då plats en gång skall sökas. Den kungl. kungörelsen av

den 16 november 1894, enligt vilken två särskilda betyg böra givas i musik och sångvid

seminarierna, bör därför fortfarande gälla, men till densamma bör följande tillägg

göras: »Sångbetyget skall gälla mest, när lärarplats sökes».

Musiklärarna vid samtliga statens folkskoleseminarier utom ett hava även i skrivelser

till herr Lundh uttalat den meningen, att skilda betyg böra givas i musik och

sång och att en sammanfattning av dessa betyg till ett gemensamt dylikt är olämplig.

Sångundervisningens vid seminarierna ändamål bör formuleras på följande sätt:

röstorganets rätta användning; vårdad sång i vad såväl ton som text beträffar; skicklighet

i primavistasång och goda teoretiska kunskaper. Lärokursens mål och omfattning

bör vara: god och väl vårdad sång i förening med god teoretisk och praktisk

nnderbyggnad samt framför allt utbildande av goda sånglärare och organister i skolan.

Valet av sånger vid seminarierna bör lämpa sig för användning i skolans olika

klasser samt för högtidliga tillfällen i såväl läroverk som kyrka, således sånger med

uteslutande värdigt innehåll.

Tonbildningsövningarna böra under seminarietiden vara individuella samt hava

till mål: tonens välljud i alla lägen, styrkegrader och tidslängder, samt språkets mönstergilla

behandling. Målet för tonträffningsövningarna bör vara: absolut färdighet

i primavistasång samt förmåga att uppteckna hörda melodier. Den individuella sångundervisningen,

som måste meddelas på musikundervisningstimmarna, bör avse, att

eleverna en gång som lärare må veta, hur en sång bör föredragas för att kallas

mönstergill.

Instrumentalmusikens ändamål skall i första rummet vara utbildande av goda

organister i skolorna, och därjämte i fråga om manliga elever utbildande av goda

ledare av skolorkestrar.

Hemarbete i såväl sång som musik och teori måste fordras, men inskränkas

så, att ej övriga studieämnen åsidosättas och överansträngning förorsakas.

Enskilt arbete eller, som det torde benämnas, frivilligt arbete under lärarens

ledning må av eleverna utföras, under villkor att god färdighet i orgelspelning förut

uppnåtts, så att befrielse härifrån kan givas och tiden i stället användas för övning

å fiol, piano, biåsinstrument eller undervisning i instrumentation.

I orgelspelning bör ej mer än två elever dela timmen; eljest kan läraren ej giva

en ordentlig lektion.

För de elever, som äro klent utrustade på gehörets område, ävensom för den

s. k. studentklassen böra särskilda sångavdelningar bildas, och för dessas undervisning

bör, såsom fallet är vid seminariet i Stockholm, särskild lärare anställas. Å de

elevers examensbetyg, vilka endast tillhört den lägre sångavdelningen, skall anteckning

härom göras.

En sakkunnig inspektion över musikundervisningen i dess helhet vid seminarierna

är i hög grad av behovet påkallad.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Det vore högeligen önskvärt, att musikläraren en och annan gång under läsåret,

t. ex. vid något festligt samkväm eller annat passande tillfälle, ville föreläsa i musikens

historia och berätta något om de store mästarnes liv och verksamhet.

Jnträdesf''ordringarna i sång (i stadgeförslagets §31) böra ha följande lydelse:

för manlig sökande: förmåga att utan ackompanjemang sjunga en enkel sång efter

eget val eller på annat sätt ådagalägga förefintlighet av gott musikaliskt gehör; för

kvinnlig inträdessökande: samma fordringar som för manlig, men därjämte någon

liten färdighet i piano- eller orgelharmoniumspelning; musikprovet dock ej obligatoriskt.

Direktör Lundh har uppgjort följande förslag till timplan för musikundervisningen:
-

Lärarseminarium

Ämne

Klass I

Klass 11

Klass III

Klass IV

Summa

1

För läraren j

Sång.....................

2

2

1 + 2*

1 + 2*

10

8

Musik ..................

4

4

4

4

16

16

Undervisningsöv- ning..................

—

—

1

2

3

3

Summa

6

6

8

9

29

27**

* 1 timme ensamt, 2 timmar med klass IV, resp. III.

** Därtill kommer för rättande av skrivövningar ungefär 3 timmar pr vecka.

Lärarinneseminarium

Ämne

Klass I

Klass 11

Klass III

Klass IV

Summa

För läraren j

Sång...................

2

1 + 2*

1 + 2*

1 + 2*

it

7

Musik..................

4

4

4

4

16

16

Undervisningsöv- ning..................

—

1

1

2

4

4

Summa

6

8

8

9 | 31 | 27

* 1 timme ensamt, 2 timmar tillsammans med de två andra av de tre högsta klasserna.

21

opaginerad Kontrollera mot PDF

180

Undervisningen i sång och musik bör, såvitt möjligt är, förläggas till tiden

mellan kl. 9 f. in. och 3 e. m., så att eleverna erhålla eftermiddagarna lediga för

vila och hemarbete. En halvtimme av frukostrasten må, där så behövs, kunna användas

till musikundervisning med en elev.

Vidare föreslås följande kursplan i stället för den av kommittén föreslagna:

a) För kvinnliga seminarier.

Klass I. Sång: Tonbildningsövningar, grundade på kännedomen om röstorganet

och dess verksamhetssätt; tonträffningsövningar efter ackordformler med därtill

hörande enkla övningar i primavistasång; taktövningar. Lätta, enstämmiga sånger,

isynnerhet sådana, som äro lämpliga att använda i småskolan, det senare dock först

under vårterminen; enstämmiga koraler och folkvisor, allt efter notskrift, gehörsånger

till förberedelse för de praktiska sånglektionerna i småskolan (klass I och II).

Teori: Tonbildningslära, grundad på enkel framställning av röstorganets byggnad.

Musikens elementer, varibland även kännedom om tonbeteckning efter de tre

olika klaverna; läran om taktarter, rytm, accent; intervalläran; kännedom om skalornas

sammansättning; om treklangackord; samt dithörande skrivövningar.

Musik: För nybegynnare antingen genomgående av en orgelharmoniumskola, eller

där omständigheterna så nödvändigt fordra, en kortfattad pianoskola.

För i pianospelning något försigkomna: förberedande övningar å orgelharmonium;

därefter koraler orh lätta små preludier.

Klass II. Sång: Tonbildningsövningar; taktövningar; tonträffning bildad på

ackordformler; primavistasång; sånger för små- och folkskola; en- och tvåstämmiga

sånger; övning att i notskrift återgiva en sjungen sång; körsång tillsammans med

klass III och IV; handledning till de praktiska övningarna i skolans 3:e och 4:e klass

samt kritik över de i småskolan hållna lektionerna.

Teori: Treklangens förväxlingar; dominantseptima-ackordet med upplösning; detta

ackords förväxlingar med upplösning; genomgående noter; början av modulationsläran;

övning i lättare melodiers och koralers analysering; utförligare om rytm och accent;

det viktigaste av musikens terminologi; kännedom om de gamla kyrkotonarterna samt

dithörande skrivövningar.

Musik: Koralspelning efter text, spelning av lätta preludier och förspel till

koralerna å orgelharmonium; eventuellt lätta sonatiner och etyder för piano.

Klass III. Sång: Skärpta tonträffningsövningar och taktövningar jämte primavistasång

i svårare tonarter; övningar att i notskrift uppteckna föresjungna melodier

och ackordformler; modulationer från viss angiven ton och mellan olika tonarter (t.

ex. mellan tvenne sånger); vocaliser och solosång; unisona skolsånger, varibland

svenska folkvisor; koraler; det viktigaste av svenska mässan; körsång tillsammans

med klass II och IV. Handledning till de praktiska lektionerna i skolans 5:e och

öre klasser. Kritik över de hållna lektionerna i sång i skolans 3:e och 4:e klasser.

Teori: Repetition och utvidgning av musikläran; förhållningar; förminskade septimackordet

med upplösning; altererade ackord med upplösning; ackompanjemang till

enkla skolsånger; analysering av koraler och skolsånger; modulationer samt dithörande

skrivövningar.

Musik: Koralspelning efter text; de gamla rytmiska koralerna studeras i kulturhistoriskt

intresse; transponering av koraler helt och halvt tonsteg nedåt; spelning av

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

preludier och lättare stycken för orgelharmonium; spelning av sonatiner och etyder

för piano; spelning av enkelt ackompanjemang till skolsånger på orgelharmonium.

Som valfritt ämne fiolspelning.

Klass IV. Sång: Primavistasång, även i svårare tonarter. Unisona skolsånger.

isynnerhet sådana, som skola användas i folkskolan även på det högre stadiet: tvåstämmiga

skolsånger. Det viktigaste av svenska mässan. Vokaliser och solosånger.

Lämpliga tonträffningsövningar till skolsånger. Sångövningar efter diktamen, isynnerhet

modulationer. Handledning till de praktiska övningslektionerna i skolans 7:e

klass. Kritik över de hållna övningslektionerna i skolans 5:e, 6:e och 7:e klasser.

Teori: Ackordsammanställning av små enkla anslag till koraler och skolsånger

samt korta modulationer. Nonackord. Liten inblick i den musikaliska sats- och formläran,

om imitationer och sekvenser, med hänvisning till de sjungna och spelade

kompositionerna; samt dithörande skrivövningar.

Musik: Koralspelning efter text. Transponering av koraler helt eller halvt ned

och eventuellt upp. Analysering av de koraler och en del musikstycken och sånger,

som spelas och sjungas. Preludier. Spelning av de viktigaste delarna av svenska

mässan samt insikt i ordningsföljden av gudstjänstens musikaliska del. Sonater och

etyder för piano. Preludier och stycken för orgelharmonium. Fiolspelning (detta

dock frivilligt).

Anmärkning. För de elever, vilka på grund av klent gehör undervisas av

särskild lärare i en lägre sångavdelning, böra kurserna i sång inskränka sig till tonbildnings-

och tonträffningsövningar, i förening med kännedom om röstorganets rätta

vård och användande; musikens elementer; försök i enkel primavistasång; lätta eneller

möjligen tvåstämmiga sånger; i teori och musik skola kurserna vara lika för

alla elever.

b) För manliga seminarier.

Klass I och klass IT. Sång; Sångundervisningen i klass 1 och II skall inskränkas

till: fullständig kännedom om röstorganet och dess rätta vård; tonbild

nings-, takt- och tonträffningsövningar med, i början ringa, sedan större tonomfång,

allt efter elevernas röstresurser. Alla sångövningar i dessa klasser skola föredragas

mezza voce. Små enkla melodier (koraler och sånger), efter notskrift i förening med

dithörande tonträffningsövningar. övning att i notskrift återgiva föresjungna ackordformler

och sånger, de senare med fästat avseende på behovet i skolans lägsta klasser.

Teori och musik; Samma kurser som här blivit föreslagna för klasserna I och

II vid kvinnliga seminarier.

Klass III. Sång; Tonträffnings- och taktövningar, grundade på ackordformler;

primavistasång; övning i upptecknandet av föresjungna melodier och ackordformler

i samband med den teoretiska undervisningen; unisona solosånger och koraler: det

viktigaste av svenska mässan; tvåstämmiga sånger; körsång tillsammans med klass

IV; enkla vokalisövningar. Handledning till de praktiska övningarna i skolan. Kritik

över de hållna övningslektionerna i sång.

Teori och musik: detsamma som för klass III i kvinnliga seminarier.

Klass IV. Sång: skärpta tonträffnings- och taktövningar. jämte primavista

sång, även i svårare tonarter; en- och tvåstämmiga skolsånger med dithörande och

för dem avpassade tonträffningsövningar; skolsånger, även användbara på det högsta

stadiet. Vokaliser och solosånger. Sångövningar efter diktamen, isynnerhet modu
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

lationer. Handledning till de praktiska övningslektionerna i sång samt kritik över

de hållna sånglektionerna i skolan. Därjämte anordnas körsångövningar tillsammans

med klass III. där omständigheterna sådant medgiva. Skulle fyra-stämmig manskör

ej kunna åstadkommas, är tre-stämmig sådan att rekommendera.

Teori och musik: samma kurser som de för kvinnliga seminarier här blivit föreslagna;

i musik som valfritt ämne: fiol och biåsinstrument samt i teori instrumentation

för biåsorkester. De valfria ämnena få ej begynna övas, förr än skicklighet

uppnåtts i koralspelning å orgelharmonium.

Anmärkningar. I de uti kommittébetänkandet å pag. 608—609 band I införda

anmärkningarna föreslås följande förändringar:

1. Vid sångundervisningen lägges huvudvikten på att utbilda eleverna till skicklighet

i primavistasång och därvid att rätt använda röstorganet; tonträffningsövningarna

böra — såsom det är i all musik — vila på harmonisk grund; gehörmässigt

inövande av en mängd sånger måste, såsom förkastligt, tidsödande och utan ändamål,

uteslutas från undervisningsplanen; tonträffningsövningarna måste avpassas efter

den sång som skall sjungas efter notskrift; sångerna — de första — böra till såväl

text som melodi vara lämpliga att användas i skolans lägre klasser; därpå böra följa

sådana, som kunna användas i skolans högre och högsta klasser, likaså koralerna; allt

måste sjungas efter notskrift, med iakttagande av såväl takt och nyansering som

vårdat föredragningssätt. För att visa huru sånger böra inövas i småskolan, skall

läraren inför eleverna föresjunga sådana, för dessa barn passande sånger — endast

i sådant avseende är föresjungandet lämpligt; läraren må även genom att föresjunga

ackordformler och små melodier, stärka elevernas tonsinne och på samma gång förvissa

sig om deras uppfattningsförmåga. I seminariets första klass skall alltså gehörsång

av nyss sagda orsak förekomma, men ej så att ett förråd på uteslutande detta

sätt inläres, utan eleverna måste kunna sjunga alla sånger efter notskrift.

En melodi, av såväl äldre som yngre inlärd efter gehör, faller lätt ur minnet,

och om ingen förstår eller förmår att läsa innantill i sångbok, blir melodien snart

vanställd. Detta är orsaken till att så många sånger, som av skolbarn nu utföras,

blivit ända till oigenkännlighet förändrade. Man måste besinna att den lärare, som

blott kan sjunga litet gehörsång med sina elever, han står snart som en bedragare

framför dem. Sångundervisningens mål måste vara: förmåga att sjunga — på ett

mönstergillt sätt — innantill ur sångbok utan någons hjälp.

2. Tonbildningsövningarna skola grundas på kännedomen om röstorganets byggnad

och verksamhetssätt; sådana övningar itöra av eleverna under seminarietiden

företagas dagligen i hemmet efter lärarens vid sånglektionen givna anvisningar. Dessa

övningar, vilka avse att utbilda rösten, måste även på samma gång vara teoretiskt

bildande. Läraren hör alltså härvid använda såväl tonsteg inom olika tonarter, som

ock olika intervaller och ackord i olika figureringar (ackordformler), härigenom lära

sig eleverna samtidigt att bilda toner på ett naturligt sätt och att urskilja såväl

höjdförhållanden toner emellan som ock klangen av olika ackord. För att läraren

må kunna bedöma elevernas framsteg häri, skola dylika övningar vara individuella,

och företagas på en del av uppspelningstimmarna, någon gång, där så behövs, inför

klassen. Tonbildningsövningarna avse i främsta rummet: att åstadkomma en välljudande

sång i förening med vackert språk.

3. Den teoretiska undervisningen vid seminariet är av yttersta vikt, såvida

man verkligen allvarligt är sinnad att höja lärarkårens bildningsgrad. I detta ämne

opaginerad Kontrollera mot PDF

måste eleverna söka göra största möjliga framsteg, och läraren lägga sig vinn om

största koncentrerade grundlighet; teorien skall anknytas till sångövningarna, och

vid alla tillfällen — även vid musiklektionerna — påpekas, så att eleverna fullt lära

sig inse det innerliga sambandet mellan teori och sång och musik, samt att lära sig

älska detta studium, varförutan de stå framför barnen lika okunniga som de. I teori

skall skrivövningar åläggas eleverna, dock högst 2 gånger (var 14:e dag) i månaden.

Den teoretiska undervisningen på seminariet avser: att utbilda verkligt skickliga och

uppfostringsdugliga lärare i skolan.

4. Instrumentalmusiken vid seminariet skall bestå av: orgelharmonium- och

pianospelning, samt som valfritt ämne fiolspelning, därjämte, vid manliga seminarier,

spelning å biåsinstrument — trä och mässing — med dithörande instrumentation för

biåsorkester.

Nybegynnare må börja med genomgående av en kortfattad orgelharmoniumskola;

därefter koral- och preludiespelning samt små skolsånger och stycken för detta instrument.

De elever, som vid sitt inträde på seminariet äga någon färdighet å piano, skola

begynna med några förberedande övningar å orgelharmonium, för att sedermera

övergå till koralspelning, därefter korta förspel till koralerna och därpå preludier och

små orgelstycken å samma instrument.

När elev kommit så långt, att arbetet å orgel kan anses vara nära fullbordat,

må övning i pianospelning få begynna, varvid efter vars och ens förmåga lämplig

litteratur må användas. Alltså: växelvis orgel- och pianolektion.

De elever, som föredraga att få undervisning å fiol eller blåsinstrument, må erhålla

detta såsom en överbyggnad å orgelspelning.

5. Varje elev skall erhålla individuell undervisning i instrumentalmusik och

sång, med högst 3 veckors mellantid, och med för varje klass 4 veckotimmar. A

varje lektionstimme skall undervisning meddelas åt två elever. Musikundervisningen

skall förläggas till tid, då hel klass är ledig eller har annan övningslektion, eller har

laboratoriearbete eller annat arbete, som icke kräver gemensam undervisning, så ock

kan en halv timme av frukostrasten få användas till musiklektion med en elev, där

så, för ordnandet av timplanen, är nödigt.

6. Flerstämmig körsång skall vara obligatorisk vid kvinnliga seminarier men

icke vid manliga, där den, på grund av elevernas målbrott, är svår att åstadkomma.

7. Vid framställning av sångens metodiska behandling i skolan skall särskild

vikt fästas vid barnaröstens rätta vård, tonens skönhet och språkets välljud i förening

med färdighet i primavistasång.

8. Vad vidkommer koralspelning, må läraren fästa elevernas uppmärksamhet

på, att de en gång skola bliva organister i skolan och att de således måste förvärva

sig en organists skicklighet i att ackompanjera såväl koralsången som ock allt vad

som hörer till gudstjänstens musikaliska del. Seminariets elever böra alltså spela de

Hseffnerska koralerna efter psalmbokens text men likväl i sträng och oförändrad taktart.

Eleverna böra även göras förtrogna med de gamla rytmiska koralerna, men endast i

kulturhistoriskt intresse. .

9. Seminariets ordinarie musiklärare må ej åläggas mer än högst 27 undervisningstimmar

i veckan. Visar det sig att dessa ej förslå, må extra lärare förordnas.

10. För att de i sång klenast begåvade ej skola vara till hinders för sina mera

rikt utrustade kamrater, bör för dem anordnas en lägre sångavdelning med särskild

undervisning av extra lärare. Denna undervisning kan i annan lokal anordnas sam
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Husligt av

bete.

tidigt med annan sånglektion; likaså bör för den s. k. studentklassen anordnas en

extra sångklass med undervisning av extra lärare, enär de flesta av dem ej äga den

färdighet i sång som de seminarieelever, vilka genomgått seminariets 3 klasser. De

av studentklassens elever, som äga tillräckliga förkunskaper i såväl teori som sång,

må få undervisning tillsammans med seminariets övriga elever av ordinarie musikläraren.

11. Hemarbete i sang tår endast avse tonbildningsövningar och primavistasång.

12. Lndervisning i biåsinstrument bör helst förläggas till eftermiddagarna.

13. Seminariets ordinarie musiklärare medgives rättighet att i de föreslagna

undervisningskurserna göra de ändringar och omkastningar, som han finner vara för

seminariet och eleverna fördelaktiga, förutsatt att han därvid varken ökar eller minskarkursernas

omfång. Alla sådana ändringsförslag böra dock underställas rektors, eventuellt

seminariets musikinspektörs prövning och godkännande.

Lektor E. Lindskog anför om musikundervisningen:

Kommitténs utredning av mål- och riktlinjer för seminariets musikundervisning

måste anses synnerligen tillfredsställande. Att väcka och liva den folkliga sången,

att göra sången, såvitt möjligt, till en egendom för alla, bör utan tvivel vara syftet

med folkskolans undervisning på detta område, och ur denna synpunkt har kommittén

med all rätt betraktat den blivande lärarens musikaliska och musikpedagogiska

utbildning. Fullt befogat är sålunda bland annat, att körsången (manskvartetten)

bannlyses från de obligatoriska sångtimmarna till fromma för den enstämmiga sången

och den individuella sångundervisningen.

De punkter, där kommitténs framställning synes giva anledning till anmärkningar

eller åtminstone tvivelsmål, äro i huvudsak följande.

Skall möjlighet beredas för alla lärare, som äga gehör, men ej sångröst, att

med framgång sköta sångundervisning, så behöva de under seminarietiden en särskild

handledning och övning, varom kommittén ingenting nämner, och som i övrigt torde

kräva någon förändring och eventuellt utvidgning av den föreslagna timplanen.

Med särskilt avseende på nämnda kategori av elever anses nödvändigt, att i

examensbetyget för sång särskilda vitsord meddelas för färdighet och insikt. Däremot

är svårt att inse, varför jämte de i sång och instrumentalmusik avgivna vitsorden ett

särskilt betyg skulle utdelas för ämnet i dess helhet.

Göteborgs lokalförening av Svenska skolkökslärarinnornas förening uttalar

angående den för lärarinneseminarier föreslagna undervisningen i hushållsgöromål

följande:

Införandet av undervisning i huslig ekonomi vid folkskollärarinneseminarierna

har sitt berättigande i det hänseendet, att detta ämne hos eleverna väcker intresse

och aktning för hushållsgöromål och ger den blivande lärarinnan större förutsättningar

att sköta sitt hem.

Föreningen vill dock kraftigt betona, att om med denna undervisning avses att

göra eleverna kompetenta att undervisa i ifrågavarande ämne, är den i betänkandet

härtill anslagna tiden allt för knapp: ty detta ämne med dess omfattning och mångsidighet

kräver av lärarinnan, om ej undervisningen skall förvanskas, grundtiga insikter,

erfaren fackkännedom och speciell övning att leda denna form av undervisning.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Av lärarinna, som önskar undervisa i huslig ekonomi, bör därför fordras, att

hon utöver seminariekursen genomgår en särskild kurs för utbildning till lärarinna i

huslig ekonomi i och för erhållande av nödig kompetens.

Gymnastikläraren major E. Hellgren anför angående kursplanen i gym- Gymnastik.

nas tik:

Förmågan att leda gymnastik synes ännu i allmänhet vara förvånande ringa

hos folkskollärarna, ehuru det måste erkännas, att bland de från seminarier på senare

tid utgångna en och annan finnes, som visat jämförelsevis god sådan. Det

kan således ej vara annat än glädjande, att det ifrågavarande ämnet av kommitterade

fått ett livligt erkännande och att på grund härav detsammas ställning vid seminarierna

enligt kommittébetänkandet skulle bli avsevärt förbättrad. Tydligt är

likväl, att det oaktat den tid, som kan anslås till utbildning till instruktör i gymnastik,

för det stora flertalet skall vara alltför kort. På grund härav instämmer major

Hellgren i de åsikter, som uttalats av översten C. M. Norlander i bilaga till folkundervisningskommitténs

protoll den 15 september 1911 (betänkandets band II, sid.

503 f.).

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning ....................................................................................................................... 3

Av vederbörande myndigheter avgivna utlåtanden ............................................. 5—163

Kap I. Organisationen................................................................................................... 5

1. Allmänna omdömen. Seminariernas ändamål................................................... 5

2. Seminariet och småskolan................................................................................. 10

3. Seminariernas övningsskolor.............................................................................. 10

4. Seminariekursens längd .................................................................................... 12

5. Inträdesfordringar................................................................................................ 17

6. Seminariet och realskolan ................................................................................. 20

7. Seminariekurs för studenter.............................................................................. 21

8. Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl....................................................... 25

9. Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna............................................. 27

10. Folkskollärarexamen .......................................................................................... 27

11. Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat ................................................ 27

Kap. II. Undervisningsplanen .................................................................................... 27

Kap. III. Arbetssättet................................................................................................... 30

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna........................................................................... 32

1. Omvårdnad i moraliskt avseende........................................................................ 32

2. Omvårdnad i fysiskt avseende ........................................................................... 33

3. Elevernas ekonomiska förhållanden..................................................................... 33

Kap. V. Seminariernas lärare....................................................................................... 35

1. Behövliga lärarkrafter......................................................................................... 35

2. Behörighetsvillkor och befordringsgrunder......................................................... 38

A. Bestämda behörighetsvillkor. Kallelserätt ................................................ 38

B. Ämneslärare................................................................................................... 39

a. »Särskilda» behörighetsvillkor............................................................... 39

b. »Allmänna» behörighetsvillkor för ämneslärare.................................... 44

c. Kompetens för undervisning i hålsolära med alkohologi..................... 45

C. Behörighet för rektorstjänst ........................................................................ -15

D. övningslärare ................................................................................................ 46

E. Övningsskollärare.......................................................................................... 47

3. Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten......................................................... 47

4. Avlöning och pensionering ................................................................................. 48

Behovet av löneförbättring ....................................................................................... 48

Kommitténs allmänna löneprinciper........................................................................... 49

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

Ämneslärares avlöning ............................................................................................. 55

Rektors avlöning ...................................................................................................... 57

Ämneslärares och rektors pensionering.................................................................. 57

Övningslärares avlöning .......................................................................................... 58

Övningslärares pensionering .................................................................................... 63

Övningsskollärares avlöning och pensionering ...................................................... 64

Extra ordinarie och vikarierande lärare.................................................................. 65

Ortstillägg.......................................................... 65

Bibliotekaries och seminarieläkares arvode. Arvode för efterprövning............... 66

Kap. VI. Seminariernas styrelse ......................................................... 66

Allmänna uttalanden. Förhållande till kyrkan...................................................... 66

Överstyrelse.............................................................................................................. 68

Lokalstyrelse ................................. 69

Rektor och kollegium................................................................................................ 72

Kap. VII. Förslag till Stadga för statens folkskoleseminarier .............................. 72

Kap. VIII. Förslag till undervisningsplan för statens folkskoleseminarier............ 107

I. Timplan ............................................................................................................... 107

II. Kursplan ............................................................................................................ 107

1. Kristendomskunskap.......................................................................................... 107

2. Modersmålet...................................................................................................... 111

3. Matematik ........................................................................................................ 115

4. Historia ............................................................................................................ 118

5. Geografi ............................................................................................................ 120

6. Biologi och hälsolära ..................................................................................... 122

7. Fysik och kemi ................................................................................................ 126

8. Ekonomilära ............................... 128

9. Främmande språk .................................................................................... 130

10. Psykologi och pedagogik ................................................................................ 132

11. Teckning ......................................................................................................... 133

12. Välskrivning............................................................................................... 136

13. Musik............................................................................................................... 136

14. Trädgårdsskötsel.............................................................................................. 141

15. Manlig slöjd ................................................................................................... 143

16. Husligt arbete ................................................................................................. 144

17. Gymnastik med lek och idrott...................................................................... 145

III. Ordning för den praktiska lärarutbildningen ............................................. 149

Kap. IX. Särskilda motiveringar till förslag till stadga ................................... 154

Kap. X. Grunder för den föreslagna undervisningsplanen ................................. 155

Kap. XI. Lokaler och undervisningsmedel ..................................................... 155

kap. XII. Lärarseminarierna och värnpliktstjänstgöringen ............................... 155

Kap. XIII. Den ettåriga och den treåriga seminariekursens anordning................. 156

Den ettåriga kursen ............................................:................................................... 156

Den treåriga kursen .............................................................................................. 157

Kap. XIV. Behovet av lärarkrafter för folkskolan.................................................. 160

opaginerad Kontrollera mot PDF

Övriga yttranden, petitioner m. m.................................................................. 164—191

Kap. I. Organisationen........................................................................................ 164

Kap: II. Undervisningsplanen............................................................................... 169

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna ................................................................... 169

Kap. V. Seminariernas lärare............................................... 170

Kap. VI. Seminariernas styrelse ....................................................................... 174

Kap. VIII. Förslag till undervisningsplan för statens folkskoleseminarier ........... 175

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.