SOU 1913:7

FOLKUNDERVISNINGSKOMMITTÉNS

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

FÖRÄNDRAD ANORDNING

AV

FOLKSKOLEINSPEKTIONEN

AVGIVET

DEN 30 JANUARI 1913.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NOltSTEDT & SÖNER

1913

[122499]

INNEHALL.

Sid

Skrivelse till Konungen............................ x

Inledning............... 1

Historisk överblick 1. Domkapitlens yttranden år 1909 6.

Kap. 1. Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.............12

Folkskoleinspektörernas åligganden enligt gällande instruktion 12: a) Allmänna

åligganden 12. b) Egentligt inspektionsarbete 15. c) Expeditionen 20. Folkskoleinspektörernas

uppgifter för framtiden 22. Kommitténs förslag 24.

Kap. II. Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna........25

Seminarielärare såsom folkskoleinspektörer 25. Skäl för den ifrågasatta anordningen

26. Skäl mot den ifrågasatta anordningen 28. Kommitténs uttalande. 30.

Kap. III. Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer 31

Folkskoleinspektörsförbundets skrivelse 32. De kommunala folkskoleinspektörernas

ställning i skoldistrikten 33. De kommunala folkskoleinspektörernas åligganden 34.

Skäl mot förslaget om de kommunala inspektörerna såsom statsinspektörer 36. Begränsning

av statsinspektörernas verksamhet i skoldistrikt med kommunala inspek

-

törer 40. Kommitténs uttalande 43.

Kap. IV. Folkskoleinspektörernas stälining inom skolförvaltningen .... 45

Inspektörernas ställning till skolöverstyrelsen 45. Frågan om fackinspektörer 46.

Inspektörernas ställning till övriga skolmyndigheter 48. Instruktionen 50.

Kap. V. Inspektionsområdena..........................51

1. Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.......51

Inspektionsresornas planläggning 51. Huru of^ta en skola bör besökas 53. Folktätheten

och kommunikationerna 55. Skoldistrikt med kommunala inspektörer 55. Stifts-,

kontrakts- och länsgränser 56. Antalet skoldistrikt inom inspektionsområdena 56. Sammanhängande

inspektionsområden 57. Luleå stift 57. Gottland 63.

2. Förslag till rikets indelning i inspektionsområden..............66

Sid.

Kap. VI. Folkskoleinspektörerna.........................79.

1. Tillsättning''..................................79.

Behörighet för anställning som folkskoleinspektör 79. Anställningens art 83. Sättet

för tillsättning 88.

2. Avlöning...................................90.

Nuvarande arvode för inspektörer, vilka odelat ägna sig åt inspektionen 90. Inspektörernas

anhållan om arvodets höjning 90. Domkapitlens yttranden om inspektörernas

anhållan 91. Domkapitlens yttranden år 1909 om inspektörernas arvoden 92. Kommitténs

förslag: a) Avlöning 92. b) Ortstillägg 96. c) Expensmedel 97. d) Vikariatsarvode

99. e) Rese- och traktamentsersättning 99.

3. Pensionering.................................100.

Tjänstinnehavares egen pension 100. Änke- och pupillpensionen 102.

Kap. VII. Behövliga anslag.............................

Kap. VIII. Sammanfattning.............................109.

Kap. IX. Särskilt yttrande.............................H4-

Bilagor.

Bilaga 1. Historik över folkskoleinspektionen i Sverige. Av J. Franzén........119.

Bilaga 2. Folkskoleinspektionen i några främmande länder. Av A. O. Bruce och H. Sidner 221.

Bilaga 3. Statistiska uppgifter............................251.

Till betänkandet äro fogade två kartor, angivande rikets indelning i inspektionsområden

enligt kommitténs förslag (jfr sid. 66—79).

Till KONUNGEN.

I underdånig skrivelse vid avgivandet av sitt den 20 december 1912

dagtecknade betänkande angående en överstyrelse för folkundervisningsväsendet,

anordnad såsom del av en för rikets skolväsen gemensam skol

-

II

överstyrelse, har folkundervisningskommittén erinrat om kommitténs nuvarande

sammansättning samt om de uppgifter, som blivit ställda för dess

arbete. Till dessa uppgifter hör bland andra frågan om en förändrad anordning

av folkskoleinspektionen, och då de nuvarande folkskoleinspektörsförordnandena

utgå med år 1913, har det synts kommittén önskvärt, att

nämnda fråga bleve snarast möjligt och i omedelbart samband med nyssberörda

fråga om folkundervisningsväsendets centrala ledning behandlad

och utredd. Kommittén har därför slutfört sitt arbete rörande folkskoleinspektionen

och utarbetat förslag till inspektionsväsendets anordning.

Som kommitténs sekreterare har vid frågans behandling tjänstgjort

undertecknad Franzén.

Bland till kommittén inkomna framställningar beröra följande från en

eller annan sida frågan om folkskoleinspektionen. Dessa hava överlämnats

dels från Eders Ivungl. Maj:t:

1) den 18 september 1908: underdånig petition av Enköpings gartnersällskap

m. fl. angående inspektion av skolträdgårdar in. in.;

2) den 6 september 1909: Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning

av en inom kyrkomötet väckt motion om bevarandet av sambandet

mellan kyrkan och folkskolan;

3) den 25 november 1909: underdånig framställning av H. Petrini angående

skolväsendet inom Växjö stift jämte domkapitlets i Växjö, efter vederbörande

folkskoleinspektörers hörande, däröver avgivna utlåtande, ytterligare

anmärkningar av Petrini ävensom yttrande i ärendet av biskopen i Växjö stift;

4) den 31 augusti 1910: av chefen för ecklesiastikdepartementet från

samtliga domkapitel infordrade förslag till förändrade anordningar i fråga

om inspektionen av folkskolorna i riket;

5) samma dag: folkskoleinspektören J. A. Franzéns in. fi:s underdåniga

ansökan om ökat årsarvode, jämte vederbörande domkapitels underdåniga

yttranden rörande sagda ansökan;

III

6) samma dag: underdånig skrivelse från Städernas folkskoleinspektörsförbund

angående de kommunala folkskoleinspektörernas fastare anställning,

jämte underdåniga yttranden i frågan av Stockholms stads konsistorium,

vederbörande domkapitel, stadsfullmäktige och kyrkostämmor

samt överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor;

7) den 31 oktober 1911: Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning

av väckt motion om vidtagande av åtgärder med anledning av

antireligiös agitation bland barn i skolåldern, jämte underdåniga yttranden

i frågan av Stockholms stads konsistorium och samtliga domkapitel efter

vederbörande folkskoleinspektörers hörande samt av överstyrelsen för Stockholms

stads folkskolor;

dels från chefen för ecklesiastikdepartementet:

8) den 16 februari 1912: skrivelse från Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter

angående inspektion över skolträdgårdarna in. m.;

dels ock från vissa föreningar m. fl.:

9) den 2 mars 1910: skrivelse från Städernas folkskoleinspektörsförbund

angående förordnande för kommunal folkskoleinspektör att inom

sitt eget skoldistrikt tjänstgöra såsom statens folkskoleinspektör;

10) den 27 juni 1912: skrivelse från V. Waller m. fl. angående

inspektionen över skolträdgårdar in. in.;

11) den 19 november 1912: utdrag ur protokoll vid Göteborgs stifts

prästsällskaps sammanträde den 17 och 18 september 1912 angående sambandet

mellan kyrkan och folkskolan.

Sedan kommittén nu avslutat sitt arbete, i vad det rör frågan om

folkskoleinspektionen, får kommittén härmed i underdånighet överlämna

betänkande och förslag angående en förändrad anordning av folkskoleinspektionen

i riket.

IV

De i förenämnda handlingar 1—5 samt 7—11 gjorda framställningar

äro, i vad de beröra frågan om folkskoleinspektionen, från kommitténs

sida besvarade genom här föreliggande betänkande. Rörande den

i handling 6 gjorda framställningen vill kommittén yttra sig i särskild

underdånig skrivelse.

Särskilt yttrande av undertecknad Tigerschiöld är betänkandet

bifogat.

Underdånigst:

HARALD DAHLGREN.

N. O. Buuce. Alfr. Dalin.

J. Franzén. Paul Hellström. L. J. Jansson.

E. J. Ljungberg. Elin Lundewall. Hedwig Sidner.

C. R. Sundell. Hugo Tigerschiöld.

Stockholm den 30 januari 1913.

1

Inledning-.

När folkskoleinspektionen år 1861 kom till stånd, utsågos, såsom

framgår av den till detta betänkande fogade historiken (Bil. 1), till folkskoleinspektörer

med ett enda undantag sådana personer, vilka redan innehade

annan tjänst. Inspektionsbefattningarna blevo således i allmänhet

för sina innehavare endast bisysslor. I stort sett hava de också allt fortfarande

så Jfirblmt. De tjänstemän, vilka förordnats att innehava sagda

befattningar, hava till det övervägande antalet utgjorts av i tjänst varande

präster, seminarielärare och läroverkslärare.

Det lider intet tvivel, att mycket intresserat och dugande arbete

till folkskolans bästa under den gångna tiden utförts av de män, som

sålunda fått • sig folkskoleinspektionen anförtrodd, och att folkskoleinspektionen

således varit av stor betydelse för folkundervisningen i vårt land.

Detta har också upprepade gånger, även inom riksdagen, blivit oförbehållsamt

erkänt. Men å andra sidan torde det icke kunna förnekas,

att det sätt för folkskoleinspektionens anordning, som företrädesvis kommit

till användning, medfört vissa ganska betydande olägenheter. Det ligger

nämligen i sakens natur, att den folkskoleinspektör, vilken såsom sitt

egentliga levnadskall innehaft en prästerlig tjänst eller en lärarbefattning,

känt sig förpliktad att åt detta sitt kall ägna sitt huvudsakliga intresse, sin

mesta tid och sina bästa krafter, och att folkskoleinspektionen därför

ofta fått komina i andra rummet, så att han för denna fått använda endast

den tid och de krafter, som varit till övers, sedan han fullgjort de

åligganden, som den ordinarie befattningen pålagt honom.

1—122499. Folkundervisning skom. bet.

Historisk

överblick.

2

Inledning.

Någon allmän belåtenhet med inspektionens anordning såsom bisyssla

har därför aldrig förefunnits. Redan de första inspektörerna kände

olägenheterna av en sådan anordning. Vid det möte, till vilket chefen

för ecklesiastikdepartementet år 1862 sammankallat dem, uttalade de på

grund av sin då vunna erfarenhet, att det för framtiden vore lämpligast,

om inspektörsbefattningarna kunde bliva självständiga och icke bihang till

andra tjänster.

I riksdagen har frågan om eu ändamålsenligare anordning av folkskoleinspektionen

alltjämt återkommit, och strävandena hava ständigt gått i den

riktningen, att inspektionen sa småningom skulle anförtros åt personer,

som uteslutande kunde ägna sig åt densamma. Så väcktes vid riksdagen

1862—1863 icke mindre än fyra motioner i sagda riktning.

Under det närmast följande tiotalet år riktades den allmänna

uppmärksamheten upprepade gånger på de olägenheter, som voro förenade

med det sätt, på vilket inspektionen anordnats. Dessa olägenheter sökte

man då få avhjälpta genom medverkan av de nyligen inrättade landstingen,

vilka redan från början ådagalade ett livligt intresse för folkundervisningen.

Flera av dem beviljade medel till folkskoleinspektionens stärkande. Vid

sidan av statens inspektion upprättades sålunda i vissa län en särskild

landstingsinspektion. För att bringa enhet i inspektionsväsendet och för

att lättare få inspektörer, som helt ägnade sig åt inspektionen, sökte man

då få till stånd en samverkan mellan staten och landstingen. Efter motion

av C. J. Meijerberg vid 1867 års riksdag beslöto Riksdagens båda

kamrar att till Kungl. Maj:t ingå med underdånig anhållan, att Kungl.

Maj:t måtte i nåder infordra landstingens yttranden, huru landstingen

ansåge, att folkskoleinspektionen inom de respektive länen lämpligast

skulle ordnas, och i sammanhang därmed huruvida och i vad mån landstingen

kunde finnas benägna att med anslag bidraga till möjliggörande av

en verksam ocb tillräcklig inspektion över folkskolan. Då landstingens

yttranden i frågan med anledning härav inhämtades, visade det sig, att

Inledning.

endast fem landsting funno den dåvarande inspektionen tillfyllestgörande.

Av de återstående uttalade åtta landsting såsom sin mening, att en fullständigare

och verksammare inspektion borde åvägabringas och att en sådan

skulle erhållas, om folkskoleinspektörerna uteslutande ägnade sig åt inspektörskallet,

varjämte vissa landsting ansågo, att landstingen på ett eller

annat sätt borde få deltaga vid tillsättningen av folkskoleinspektörer.

Sistnämnda tanke upptogs i motioner vid flera följande riksdagar, och

Andra kammaren uttalade sig två gånger för densamma. Då emellertid

Första kammaren var av annan mening, ledde Andra kammarens beslut

icke till något resultat.

Då det sålunda hade blivit klart, att frågan om folkskoleinspektionens

förbättring icke kunde väntas bliva löst på nu nämnda väg, samlades

strävandena alltmera kring det önskemålet, att staten även utan landstingens

medverkan skulle vidtaga åtgärder, för att inspektionen skulle

kunna anordnas såsom huvudsyssla. Vid 1874 års riksdag bragte förutvarande

statsrådet F. F. Carlson denna fråga åter på tal genom en

motion, i vilken han föreslog inspektionsanslagets höjning, på det att

inspektionen skulle kunna anordnas på nämnda sätt. Motionären trodde

dock icke, att övergången till det nya systemet skulle kunna ske på

eu gång, emedan det troligen vore Drist på tillräckligt antal lämpliga

personer, men den borde kunna ske efter hand. Till denna motion

tillstyrkte statsutskottet bifall med den motiveringen, att fördelarna

av den ifrågasatta anordningen vore så stora, att de väl uppvägde en ökad

utgift. Båda kamrarna biföllo förslaget, på det att, såsom det heter i

Riksdagens skrivelse, då tillfälle därtill funnes, inspektörer måtte kunna

tillsättas, som odelat ägnade sig åt detta maktpåliggande kall.

Den grundsats, för vilken Riksdagen sålunda uttalat sig, blev i någon

män tillämpad under nästföljande inspektionsperiod, som tog sin början

år 1877, då F. F. Carlson, som år 1875 åter blivit ecklesiastikminister, tillsatte

fyra inspektörer, vilka erhöllo befattningen såsom huvudsyssla. Att

4

Inledning.

dert näranda grundsatsen då icke kunde följas i någon större utsträckning

berodde därpå, att anslaget visade sig otillräckligt, emedan skjutslegan hade

ökats och inspektörernas dagtraktamente höjts. Med anledning härav

äskade Kungl. Maj:t vid 1878 års riksdag en ytterligare höjning av inspektionsanslaget.

Av samma skäl, som vid 1874 års riksdag anförts för

höjning av inspektionsanslaget, beviljades även nu den begärda höjningen,

och Riksdagen hade således för andra gången beviljat medel, på det att

inspektionen, då tillfälle därtill funnes, skulle anordnas såsom huvudsyssla.

Sedan F. F. Carlson år 1878 avgått, kom dock den grundsats, för

vilken Riksdagen två gånger uttalat sig, icke spå länge i någon vidsträcktare

tillämpning. I riksdagen erinrades dock esomoftast om olägenheterna

av det rådande inspektionssystemet, och nya förslag framställdes till uppnående

av det åsyftade målet. Så föreslogs i en motion vid 1886 års

riksdag, att folkskoleinspektörerna skulle erhålla ordinarie anställning och

tillräcklig avlöning, så att de kunde ägna hela sin verksamhet åt inspektionen,

och vid 1890 års riksdag gjordes i en motion hemställan om förbud

för folkskoleinspektör att samtidigt sköta annan ämbetsbefattning. År 1891

äskade Kungl. Maj:t medel till arvode åt en på viss tid förordnad tjänsteman

med åliggande bland annat att övervaka folkskoleinspektionen. 1 sitt

yttrande till statsrådsprotokollet i denna fråga framhöll dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet Gunnar Wennerberg folkskoleinspektionens

brister och angav såsom det mål, mot vilket man borde sträva, att till

folkskoleinspektörer utsåges personer, som uteslutande ägnade sig åt detta

kall. Och år 1894 beslöt Andra kammaren för sin del med anledning

av tre i frågan väckta motioner på förslag av sitt första tillfälliga utskott,

att Riksdagen skulle i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att folkskoleinspektörsuppdraget

icke gjordes till bisyssla vid sidan av annan tjänstebefattning utan

i allmänhet anförtroddes åt personer, som under den tid de innehade

detta kall odelat ägnade sig åt detsamma, samt att i samband härmed

Inledning.

5

till folkskoleinspektörer förordnades personer, som visat sig innehava den

pedagogiska insikt och den på personlig erfarenhet vilande kännedom om

folkskoleundervisningen, att en verksam och tillfredsställande inspektion

genom dem måtte kunna utövas.

Slutligen äskade Kungl. Maj:t år 1904 en höjning av inspektionsanslaget,

på det flera inspektörer skulle kunna anställas, som uteslutande

ägnade sig åt inspektionen. I sitt anförande till statsrådsprotokollet uttalade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet Carl von Friesex

som sin mening, att inspektionen, sådan den då fungerade, i stort sett

icke längre motsvarade syftemålet med dess inrättande. De stora framsteg,

som ägt rum på folkundervisningsväsendets område efter folkskoleinspektionens

tillkomst, hade medfört betydligt ökat arbete för inspektörerna,

kvalitativt såväl som kvantitativt, men organisationen hade kvarstått på

samma ståndpunkt med små distrikt och inspektionen såsom en bisyssla.

Av detta system följde flera olägenheter. Inspektionen bleve ej synnerligen

effektiv, och enhetliga synpunkter vid inspektionen kunde ej ens

närmelsevis göra sig gällande. Inspektionen borde därför vara en huvudsyssla.

En genomgripande förändring i denna riktning läte sig dock icke

genomföra på en gång, men i 11 inspektionsområden skulle det vid den

tiden lämpligen kunna ske. — Riksdagen beviljade för det angivna ändamålet

en del av den begärda förhöjningen. Det beviljade beloppet var

dock icke tillräckligt, för att inspektionen skulle kunna bliva huvudsyssla

i den utsträckning, som enligt den kungl. propositionen var avsedd. Detta

belopp medgav endast anställande av 6 inspektörer med inspektionen såsom

huvudsyssla, men tack vare vissa landstings bidrag till inspektionen kunde

det oaktat för den följande inspektionsperioden, åren 1905—1910, tillsättas

sammanlagt 13 inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt sina inspektörsuppdrag.

De inspektörer, vilka då kommo att innehava inspektionen

såsom bisyssla, utgjorde ett antal av 34.

6

Inledning.

Domkapit- I detta läge befann sig folkskoleinspektionen, när chefen för eckle

lens

yttran- _ 1

den år 1909. siastikdepartementet Hugo Hammarskjöld genom ett cirkulär av den 20

april 1909 infordrade domkapitlens yttranden rörande folkskoleinspektionens

anordning. Nämnda cirkulär hade följande lydelse:

»Då den tidrymd, som de för folkskoleinspektörerna i riket senast utfärdade

förordnanden avse, går till ända med år 1910, får jag härigenom anmoda

Eder att före den 15 september 1909 till kungl. ecklesiastikdepartementet inkomma

med förslag till de förändrade anordningar i fråga om inspektionen av folkskolorna

inom stiftet, som kunna anses önskvärda, jämte uppgift å de ökade kostnader,

som härav möjligen föranledas, ävensom med förslag beträffande de årliga arvodesbelopp,

som, oberäknat rese- och traktamentsersättning, anses böra tillkomma

vederbörande inspektörer; börande Ni därvid taga i övervägande, huruvida inspektörernas

antal genom förändring av inspektionsområdena må kunna i någon mån

inskränkas.»

Såsom synes hade domkapitlen genom detta cirkulär icke erhållit

någon direkt uppfordran att yttra sig i frågan, huruvida inspektörsbefattningarna

borde uppdragas åt personer, vilka odelat ägnade sig åt desamma,

eller de borde endast utgöra bisysslor för andra tjänstinnehavare.

Indirekt torde dock en sådan uppfordran kunna anses vara

i cirkuläret given, då varje domkapitel anmodats dels att inkomma

med förslag till de förändrade anordningar i fråga om inspektionen

av folkskolorna inom stiftet, som kunde anses önskvärda, dels att taga

i övervägande, huruvida inspektörernas antal genom förändring av inspektionsområdena

skulle kunna i någon mån inskränkas. Att de flesta

domkapitlen också fattat cirkuläret sålunda eller åtminstone ansett sig

oförhindrade att yttra sig i den nämnda frågan framgår därav, att samtliga

domkapitel utom Kalmar uttalat sig i densamma. För dessa domkapitlens

uttalanden skall kommittén här lämna en kort redogörelse. I

sammanhang härmed synes även böra i korthet omnämnas, huru inspektionen

i de olika stiften var anordnad.

Uppsala stift var under perioden indelat i 5 inspektionsområden

men hade år 1909 b inspektörer, emedan en av dem då hade vikarie för

Inledning.

eu del av sitt område, under det han själv skötte en annan del. Två

av dessa inspektörer ägnade sig uteslutande åt inspektionen; för de fyra

övriga var befattningen bisyssla. Domkapitlet ansåg, att ett mindre inspektionsområde

i närheten av Uppsala borde avsättas för folkskoleseininariets

räkning, så att seminariets rektor eller någon annan av seminariets

lärare skulle kunna erhålla tillfälle att där utöva inspektionen.

Angående det övriga Uppland kunde, enligt domkapitlets mening, skäl

tyckas vara för dess sammanslående till ett inspektionsområde, för vilket

en person förordnades, som helt kunde ägna sig åt verksamheten som

folkskoleinspektör. Då emellertid ett sådant område skulle bliva för stort

för en inspektör och för litet för två, hemställde domkapitlet, att det med

avseende på inspektionen finge i huvudsak fortgå såsom förut »åtminstone

ännu en inspektionsperiod». I fråga om Gästrikland och Hälsingland, där

inspektörsbefattningarna för sina innehavare redan äro huvudsysslor, föreslog

domkapitlet icke någon ändring.

Linköpings stift hade 3 inspektörer, vilka alla utövade inspektionen

såsom bisyssla. Domkapitlet framhöll såsom sin åsikt, att den utveckling,

folkskoleväsendet inom stiftet redan nått och än vidare kunde

väntas uppnå, gjorde det nödvändigt, att inspektionen över detsamma för

framtiden anförtroddes åt personer, som kunde göra ett dylikt arbete till

sin egentliga livsuppgift. Av särskilda skäl ansåg dock domkapitlet tiden

att dela stiftet i tvenne stora inspektionsområden icke vara inne förrän

vid utgången av närmast följande inspektionsperiod.

Skara stift hade år 1909 4 inspektörer, för vilka alla inspektionsuppdraget

var bisyssla. Domkapitlet fann visserligen, att svårigheter kunde

vara förenade med en sådan anordning som den nuvarande, men då domkapitlet

ansåg personfrågan vara den avgörande beträffande inspektionen,

kunde domkapitlet icke för det dåvarande framställa några bestämda förslag

med avseende på inspektionsområdenas antal. Därest en eller annan av de

dåvarande inspektörerna bleve i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt in

-

8

Inledning.

spektionen, syntes däremot antalet områden i stiftet kunna inskränkas till

3 eller möjligen 2. Därjämte hade biskopen Hj. Danell ansett önskvärt,

»att fortfarande åtminstone en av folkskoleseininariets lärare tillika vore

folkskoleinspektör inom ett mindre område i närheten av seminariestaden».

Strängnäs stift hade 2 inspektörer. För den ena var befattningen

huvudsyssla, för den andra bisyssla. Domkapitlet ansåg sig icke kunna

förorda någon inskränkning i antalet inspektörer inom stiftet och föreslog

därför ingen förändring av de dåvarande förhållandena.

Västerås stift hade 5 inspektörer, för vilka alla inspektionen utgjorde

bisyssla. Domkapitlet fann här ingen förändring önskvärd ur

skolans synpunkt. Ur kyrkoväsendets synpunkt däremot hade, enligt domkapitlets

mening, »en förändring i den riktning, att inspektörstjänsterna

bleve självständiga befattningar», skäl för sig. [Det hade nämligen visat sig,

att präster, som vore ensamma i sina församlingar, och komministrar,

som haft att svara för religion svården i särskild församling, icke kunnat

innehava folkskoleinspektionen »utan men för den kyrkliga verksamheten».

Om inspektionen skulle anordnas såsom huvudsyssla, skulle stiftet kunna

delas i 3 inspektionsområden, av vilka Västmanland utgjorde ett och Dalar

ne två.

Växjö stift hade 2 inspektörer, vilka båda innehade befattningen

som huvudsyssla. Domkapitlet föreslog härutinnan ingen förändring.

Lunds stift hade 7 inspektörer. För alla var befattningen bisyssla.

Domkapitlet uttalade sig bestämt för att inspektörsbefattningen borde

förvandlas till huvudsyssla och hade för denna sin uppfattning eu

mycket utförlig motivering. Domkapitlet erkände visserligen, att både

skicklighet och intresse förefunnes hos de dåvarande inspektörerna, men

man hade enligt domkapitlets mening ej rätt att blunda för de svårigheter,

som vore förenade därmed, att befattningen vore bisyssla. Få personer

torde enligt domkapitlets mening med full rätt förtjäna benämningen

fackmän på två områden, även om dessa låge varandra ganska nära. Det

Inledning.

9

hittills i vårt land härskande systemet, att folkskoleinspektionen skulle

bedrivas såsom bisyssla, kunde nog lämna åtskillig belysning till bekräftandet

av denna sats. I fråga om intresset vore det enligt domkapitlets

mening normalt och riktigt, att var och en hade sitt huvudintresse fästat

vid det arbete, som utgjorde hans huvudsyssla. Men härav bleve en nödvändig

konsekvens, att bisysslan måste nöja sig med ett mindre intresse.

Och i de måhända ej få fall. där huvud- och bisysslans intressen komme

i strid med varandra, bleve rimligtvis bisysslan i regel lidande. I detta

sammanhang uttalade domkapitlet den önskan, att präster för det dåvarande

endast i undantagsfall måtte utnämnas till inspektörer i Lunds stift,

emedan den starkt framträdande prästbristen medförde, att alla befintliga

krafter behövde tagas i anspråk.

Sedan domkapitlet därefter erinrat om det faktum, att kravet på

inspektionen såsom en huvudsyssla vore lika gammalt som inspektionen

själv, ja ännu äldre, samt om de viktigaste tillfällen, då detta krav gjort

sig gällande inom riksdagen, och vidare såsom sin uppfattning uttalat, att

det av Kungi. Maj:t nu begärda yttrandet från domkapitlet väl visade, att

Kungl. Maj:t fortfarande icke vore övertygad om det nu rådande inspektionssystemets

företräde, hade domkapitlet framlagt en längre utredning

rörande kostnaderna, av vilken framgick, att dessa icke skulle bliva mycket

större för 2 fackinspektörer, än vad de enligt det förslag rörande arvoden,

som stiftets inspektörer avgivit, skulle bliva för de dåvarande 7 inspektörerna.

Under sådana omständigheter måste domkapitlet tillstyrka eu systemförändring,

även om stiftet ej erhölle mer än 2 fackinspektörer. Domkapitlet

såge dock helst, att stiftet finge 3 fackinspektörer.

Gentemot detta yttrande av domkapitlet hade biskop Gottfrid Billing

uttalat den avvikande meningen, att den nuvarande anordningen vore

tillfredsställande och ändamålsenlig, och professor O. Hoi.mström hade

med honom instämt.

2—122499. Folkunder visning skom. bet.

10

Inledning.

Göteborgs stift hade 3 inspektörer; för alla var befattningen bi- ''

syssla. Domkapitlet ansåg »lämpligast, att för inspektionen över folkundervisningen

inrättades särskilda tjänstebefattningar, vilkas innehavare uteslutande

ägnade sin verksamhet åt densamma», men trodde dock, att de ökade

kostnader för statsverket en sådan anordning skulle medföra kunde utgöra

ett väsentligt hinder för dess genomförande. Under dåvarande förhållanden

ansåg domkapitlet, att de inspektionsområden, i vilka Göteborgs

stift vore indelat, borde oförändrade bibehållas.

Karlstads stift hade 2 inspektörer, vilka innehade befattningen som

huvudsyssla. Domkapitlet ville icke härutinnan föreslå någon ändring, ehuru

det nog ansåg önskvärt, att ytterligare en inspektör anställdes inom stiftet.

Härnösands stift hade 3 inspektörer, alla dessa likaledes innehavande

befattningen såsom huvudsyssla. Domkapitlet föreslog icke någon ändring.

Luleå stift hade 5 inspektörer. För tre av dessa var befattningen

huvudsyssla, för två bisyssla. De sistnämndas inspektionsområden utgjordes

av de finsktalande skoldistrikten i nordligaste delarna av Västerbotten

och Lappland. Domkapitlet ansåg det som en ytterst trängande angelägenhet,

att för alla de finsktalande församlingarna anställdes eu gemensam

folkskoleinspektör, som kunde odelat skänka tid och krafter åt sin verksamhet

som sådan. Särskilt därest domkapitlets underdåniga framställning

angående omorganisation av skolväsendet i dessa trakter vunne nådigt

bifall, komme det tillväxande antalet skolor att kräva en i samma proportion

ökad tillsyn. Men även oavsett detta måste det enligt domkapitlets

mening befinnas önskligt, att det närmaste övervakandet av den till väsentlig

del av statsverket bekostade folkundervisningen i den efterblivna

finnbygden och av den svenska kulturens fortspridande därstädes anförtroddes

åt en för enbart denna krävande uppgift anställd inspektör, som

kunde efter enhetlig plan och med täta oavbrutna resor ägna sig däråt.

Med avseende på den del av stiftet åter, som redan hade fack inspektörer,

föreslog domkapitlet i detta avseende ingen förändring.

Inledning.

11

Visby stift hade 2 inspektörer, vilka innehade befattningen såsom

bisyssla. Domkapitlet ansåg, att om förändring av inspektionen av folkskolorna

i stiftet skulle äga rum, den torde böra gå ut på anställandet

därstädes av endast en folkskoleinspektör, som vore särskilt utbildad i

pedagogiskt avseende och hade att ägna sin hela eller huvudsakliga verksamhet

åt inspektionen. Härigenom borde onekligen större garanti erhållas

för att uppsikten över folkskolorna bleve enhetlig och fackmannamässig.

Såsom framgår av departementschefens förut anförda ämbetsskrivelse,

hade varje domkapitel anmodats att yttra sig endast i fråga om sitt eget

stift. Jämför man nu de uttalanden, som de olika domkapitlen, vart och

ett föi1 sitt stift, hade gjort rörande de förändrade anordningar i fråga om

folkskoleinspektionen, som kunde anses önskvärda, så finner man, att de

flesta av de nämnda uttalandena i huvudsak gå i samma riktnin0''. Av

de 12 stift, vilkas domkapitel yttrat sig i frågan om inspektionen såsom

huvudsyssla eller bisyssla, hade således tre — Växjö, Karlstads och Härnösands

— endast sådana inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt inspektionen;

tre — Uppsala, Strängnäs och Luleå — hade inspektörer av båda

slagen. Intet av dessa domkapitel hade föreslagit, att folkskoleinspektörsbefattningen

skulle förändras till bisyssla, där den då var huvudsyssla.

Däremot uttalade sig Luleå domkapitel för ett fullständigt genomförande

av den anordningen, att folkskoleinspektörerna skulle uteslutande ägna sig

åt sin inspektörstjänst. Uppsala domkapitel syntes närmast böjt för att

göra ett liknande uttalande, därest det kunnat ur denna synpunkt föreslå

Upplands indelning i lämpliga inspektionsområden.

I de övriga 6 stiften utövades all inspektion såsom bisyssla. Domkapitlen

i fyra av dessa stift — Linköpings, Västerås, Lunds och Göteborgs —

hade emellertid uttalat sig för en sådan förändring, att inspektörerna framdeles

skulle kunna få ägna sig uteslutande åt inspektionen. Ett domkapitel

— Skara — ansåg personfrågan vara avgörande och ville därför icke med

Folkskoleinspektörernas

åligganden

enligt

gällande

instruktion.

a) Allmänna

åligganden.

12 Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

bortseende från personfrågans vikt förorda en sådan förändring av inspektionen,

att densamma uteslutande ombetroddes åt personer, som helt ägnade

sig åt denna verksamhet. Därest eu eller annan av inspektörerna kunde

bli i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt inspektionen, syntes dock

antalet områden i stiftet kunna inskränkas till tre eller möjligen två. Ett

domkapitel — Visby — ansåg, att om en förändring skulle äga rum, eu

inspektör borde anställas, som ägnade sin hela eller huvudsakliga verksamhet

åt inspektionen.

Domkapitlens uttalanden företedde således eu ganska stor samstämmighet

till förmån för en sådan anordning av folkskoleinspektionen,

att inspektörerna komme att uteslutande ägna sig åt densamma.

Kap. I. Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

För bedömande av vilketdera systemet — inspektörsbefattning såsom

huvudsyssla eller bisyssla — under nuvarande förhållanden är det

mest ändamålsenliga torde det vara lämpligt att till en början kasta eu

blick på de uppgifter, som enligt nu gällande instruktion av den 11 november

1904 åligga en statens folkskoleinspektör. Kommittén skall därför

först lämna en kort översikt över sagda åligganden i allmänhet och därefter

en mera i enskildheter gående redogörelse för desamma.

Beträffande inspektörens åligganden i allmänhöt heter det i nyssnämnda

instruktion: »Folkskoleinspektör åligger att inom det honom anvisade

område med uppmärksamhet följa allt, som till folkundervisningen

hörer, besöka därvarande högre folkskolor, folkskolor, mindre folkskolor och

småskolor, inhämta kännedom om deras tillstånd och behov, vaka över att

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

lo

gällande författningar rörande folkskoleväsendet efterlevas samt söka främja

folkskoleväsendets utveckling.»

Enligt denna föreskrift är inspektörens uppgift således en trefaldig:

Han skall 1) inhämta kännedom om skolornas tillstånd och behov, 2) vaka

över att (fällande författningar efterlevas, 3) söka främja skolväsendets utveckling.

1 vilka avseenden han framför allt skall inhämta kännedom om skolornas

tillstånd och behov framgår av instruktionens § 4. Enligt sagda

paragraf skall nämligen inspektören efter inspektionsperiodens slut i sin

berättelse till ecklesiastikdepartementet avgiva redogörelse rörande: anstalter

för folkundervisningen och deras anordning enligt gällande reglemente

(skolornas organisation); läroämnen, lärokurser och läsordning;

lärotider; lärjungar, deras intagning, skolgång, flyttning och avgång;

lärare, undervisning, ordning och tukt samt skolförhör; undervisningsmateriell

och bibliotek; anteckningsböcker; lärorum, skol möbler, gymnastik-

och lekanordningar samt skolträdgårdar; tillsyn; kostnader för

skolväsendet.

De författningar, som inspektören har att halla sig till och sålunda

vara förtrogen med, äro utom gällande instruktion törst och trämst folkskolestadgan

av den 10 december 1897, lag angående skolväsendet i vissa

städer av den 25 juni 1909 och kungl. kung. den 11 maj 1909 rörande

tillämpning i vissa städer av gällande folkskolestadga, vidare kungl. förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd1), kungl. förordningarna

om kommunalstyrelse1) samt om landsting1), hälsovårdsstadgan2),

lag angående minderårigas användande i arbete vid fabrik in. m. j,

kungl. förordningen angående förbud mot barns användande vid offentliga

förevisningar4), lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn5).

D Den 21 s 1862 och den 36, b 1909. — 2) Den 25 9 1874. — 3) Den 18 n 1881.

«/io 1910 och den ä9/« 1912. — 4) Den 10 12 1897 och 13 11 1908. — 3) Den 13 6 1902.

14

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

Men därjämte finnes ett ganska stort antal andra författningar, såsom

stadganden om förening av folkskollärartjänst med organist- och kloekarbefattningar1),

stadganden rörande undervisningen i vissa särskilda ämnen,

nämligen kristendom2), rättskrivning3), sång4), slöjd och huslig ekonomi5),

samt rörande undervisningen om rusgivande ämnen6), djurskydd6) och

skogsvård7 8); stadganden om fortsatt undervisning i fortsättningsskolor6),

om högre folkskolor9), kommunala mellanskolor10) och folkbibliotek11); stadganden

om avlöning åt lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor 12)r

om avlönande av vikarie 13), stadganden angående statsbidrag till avlönande

av lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor 14) samt angående statsbidrag

till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade

barn 15), stadganden om pension och understöd 16), om resestipendier

17), in. fl.

4) lag av den 6/4 1894, Kungl. Maj:ts nådiga stadga den 4/& 1894 och kungl. kung.

den 26/4 1895;

2) kungl. cirk. den 12/s 1865, kungl. cirk. den 11 jo 1878, kungl. cirk. den 13 io 1883,

Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till statskontoret den 27/n 1908 och kungl. cirk. den 30 to 1903;

3) kungl. cirk. den 7/i 1906 och kungl. cirk. den 31 H 1906;

4) kungl. cirk. den ä% 1885;

5) kungl. kung. den 16/g 1906 och den 11 t; 1909;

6) kungl. cirk. den 4/tt 1892;

7) kungl. cirk. den 28/a 1908;

8) kungl. kung. den “/» 1877, den 29,4 1 8 8 6, den 18/n 1887;

9) kungl. kung. den 13/6 1902, den 28/« 1907, den 20 t® 1909;

10) kungl. kung. den 29/io 1909;

u) kungl. kung. den 23/9 1912;

12) kungl. kung. den 1/e 1900, den 7/ia 1900, den ujä- 1901, den 141 ''»■ 1906 och den

13/c 1908;

13) kungl. kung. den V3 1900, den 10/b 1904, den M/’#. 1906, den 1907, den

13/g 1908 och den 18/6 1910;

14) kungl. kung. den 5/e 1885, den 1/« 1900, den 31 ta 1904, den *•/* 1906,. den

14/s 1906, den 14/s 1907, den 28/e 1907 och den 13/« 1908;

lä) kungl. kung. den 13/6 1904;

le) reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning den 30'' a- 1866, reglemente för

folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15/io 18T5, reglemente för småskollärares in. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt den 22 6 1 8 9 2 m. fl.;

17) kungl. kung. den 18/e 1910 in. fl.

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

15

För övervakandet av författningarnas efterlevnad samt för främjandet

av folkskoleväsendets utveckling har inspektören att vidtaga vissa åtgärder.

Anmärkas brister i ett distrikts skolväsen, skall han därom samt om

de ändringar och förbättringar, som anses nödiga, dels giva skolrådet

eller dess ordförande ävensom vederbörande lärare och lärarinnor eller ock

den kommunala folkskoleinspektören eller överläraren muntligt meddelande,

dels ock, där så finnes behövligt, inom tre månader efter inspektionsförrättningen

tillsända skolrådet skriftlig promemoria i ämnet. Där rättelse

icke sker i de av inspektören anmärkta förhållandena, bör han, då så

prövas nödigt, därom göra anmälan hos vederbörande domkapitel.

Dessutom åligger det honom bland annat att giva lärare och lärarinnor

»råd och anvisningar» rörande »anordningen av skolan och läroplanen,

undervisningen och ordningen, vården om barnens seder, sundhetsförhållanden

och allt, som i övrigt angår skolväsendet».

Redan det nu anförda torde giva vid handen, att en folkskoleinspektörs

åligganden äro ganska omfattande. Några antydningar rörande

enskildheterna av hans arbete skola ytterligare ådagalägga detta.

Nämnda arbete är av två huvudslag: det egentliga inspektionsarbetet

och det arbete, som tillhör inspektörens expedition.

Först må erinras om det viktigaste, som hör till hans egentliga in- b) Egentligt

inspektions

spektionsarbete. arbete.

Han har då närmast att inhämta kännedom om undervisningsanstalterna,

dessas tillstånd och behov. Detta är emellertid ingalunda någon

enkel och lätt sak. Med hänsyn till organisationen äro skolorna i vårt

land ganska olikartade. De vitt skilda ortsförhållandena hava medfört eu

myckenhet olika skolformer. Sålunda finnes eu form av fast småskola, där

eu lärare under hela läsåret samtidigt undervisar endast en årsklass, en

annan, där en lärare under hela året samtidigt undervisar två årsklasser,

en tredje, där en lärare pa skilda tider (varannan dag eller under olika

It}

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

perioder) undervisar två årsklasser, en fjärde, där en lärare under hela

läsåret samtidigt undervisar tre årsklasser, en femte, där en lärare på skilda

tider undervisar tre årsklasser; av flyttande småskola finnes en form, där

småskolan flyttar mellan två stationer och läraren på varje station under

en del av året samtidigt undervisar två årsklasser, en annan, där småskolan

likaledes är flyttande, men där läraren på varje station samtidigt undervisar

tre årsklasser o. s. v.

På motsvarande sätt uppdelas folkskolan i ett ännu större antal

olika skolformer, liksom oek den mindre folkskolan har att uppvisa flera

olika organisationstyper.

Gällande normalplan har anvisningar rörande ö olika former av småskola

(litt. a, b, c, d, g), 8 former av folkskola (litt. A, B, B2, C, 1), E,

F, G) och 2 former av mindre folkskola (litt. H och I). Som i det föregående

är antytt och som särskilt ådagalägges av Sveriges officiella skolstatistik,

finnes dessutom i verkligheten ett ganska stort antal andra skolformer. Därtill

komma fortsättningsskolor av olika slag, ersättningsskolor, folkskolans

högre avdelningar och högre folkskolor samt barnhem och skyddshem. Med

denna skolornas olikartade gestaltning kan man icke bedöma en skolas

tillstånd och behov blott och bart efter vissa på förhand uppgjorda allmänna

linjer; här kräves fastmera ett ingående studium icke blott av den

ifrågavarande skolan utan även av övriga skolor i distriktet, till vilka den

står i vissa förhållanden, särskilt som inspektören härvid skall tillse, dels att

förhållandet mellan småskola och folkskola samt mellan folkskola och fortsättningsskola

är riktigt ordnat, dels »att, där icke medellöshet eller lokala

förhållanden lägga hinder i vägen, barnen må erhålla så lång undervisningstid,

som i folkskolestadgan avses», varjämte han även, då så är av

nöden, skall verka för anordnande av fortsatt undervisning för de barn,

som genomgått folkskolan, där sådan fortsatt undervisning icke finnes, och

uppmuntra till deltagande i densamma.

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

17

Med avseende på läroplanen har inspektören att i varje särskilt

fall tillse, huruvida alla de lagstadgade läroämnena äro upptagna, så att

icke exempelvis sådana obligatoriska läroämnen som sång och gymnastik saknas

eller sådana ämnen som åskådningsundervisning och teckning i småskolan eller

geometri, uppsatsskrivning och trädgårdsskötsel i folkskolan uteslutits, ehuru

förhållandena skulle kunnat medgiva, att de förekomme på läroplanen.

Vidare har inspektören att uppmuntra till införande av de i särskild mening

praktiska ämnena slöjd och huslig ekonomi, där omständigheterna medgiva,

att de tagas med. Han skall dessutom taga kännedom om undervisningsstoffets

fördelning i lärokurser och därvid tillse, att såväl kursplanen som

timplanen för varje skola blir avpassad dels efter de särskilda ortsförhållandenas

krav, dels efter den skolform, till vilken skolan hör, varvid särskild

uppmärksamhet skall ägnas däråt, att de särskilda kunskaps- och

övningsämnena inträda i undervisningen i ändamålsenlig ordning.

Han skall vidare tillse, att läsordning tinnes, att den är i vederbörlig

ordning fastställd, att de bestämmelser rörande läxlag, tysta övningar,

roteförhör, nybörjares undervisning i vissa fall, undervisning i

fortsättningsskola och ersättningsskola in. in., vilka innehållas i folkskolestadgans

§ 14, äro iakttagna, att den med avseende på ämnenas inbördes

ordning tillfredsställer undervisningshygienens krav, och slutligen

att den följes.

I fråga om lärotiderna har han att tillse bland annat, att

den årliga lärotiden i varje skola är tillräckligt lång, för att skoldistriktet

skall till lärarens avlöning författningsenligt erhålla statsbidrag,

samt att denna lärotid med hänsyn såväl till undervisningens bedrivande

som till de lokala förhållandena, särskilt skolvägarnas längd och

beskaffenhet, är lämpligt fördelad på årets månader; vidare att vid bestämmandet

av de dagar i veckan och de timmar på dagen, då undervisningen

skall pågå, hänsyn tages för varje skola dels till den ifrågavarande skol

3—122499.

. Folkundervisning skom. bet.

18

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

formen, dels till hygienens fordringar, dels även här till de särskilda örtsförhållandena,

så att exempelvis s. k. samlad skoldag kan få användas för

skolor, där barnen hava jämförelsevis långa skolvägar, och delad skoldag,

där förhållandena äro av sådan beskaffenhet, att dylik anordning är den

lämpligaste.

Särskild uppmärksamhet måste inspektören ägna åt lärjungarnas

skolgång. Sålunda skall han se till, hur det förhåller sig med intagningen

i skolan; hurudan skolgången är, varvid han har att ägna särskild uppmärksamhet

åt barnens frånvaro från skolan utan giltigt förfall samt åt

tillsyningsmännens och skolrådets åtgärder gentemot sådan frånvaro; under

vilka villkor uppflyttning till högre klass samt från småskola till folkskola

och från folkskola till fortsättningsskola äger rum, särskilt vilken

hänsyn därvid tages till den genomgångna lärokursen; under vilka omständigheter

avgång från skolan äger rum: huruvida särskild avgångsprövning

förrättas samt huruvida bestämmelserna i övrigt i folkskolestadgans

§ 47 och § 48 därvid upprätthållas.

En av inspektörens mest maktpåliggande och mest grannlaga samt

därför även mest krävande uppgifter är hans befattning med skolans undervisande

och uppfostrande verksamhet. Först och främst har han att taga

kännedom om undervisningen i varje särskilt ämne, såväl om undervisningssättet

som om resultatet i kunskaper och färdigheter, varvid

han för att icke bliva orättvis i sitt bedömande av lärarens arbete med

nödvändighet måste taga noggrann kännedom om de svårigheter i fråga om

undervisningen — för stort barnantal, otjänlig lokal, otillräcklig undervisningsmateriell,

ojämn skolgång, mindre begåvade barn m. m. — med vilka

läraren kan hava att kämpa och som inverka på undervisningens resultat.

"N idare skall han taga kännedom om huru ordning och tukt upprätthållas

bland skolans lärjungar samt om det sätt, på vilket stadgade förhör, bland

annat med barn, som undervisas i hemmen, äga rum. Med avseende på

såväl undervisning som ordning och tukt skall han, då så behöves, taga

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

1H

initiativ till förbättringar. Framför allt här har han tydligen att giva råd

och anvisningar för att främja folkskolans utveckling. Då emellertid

lärare och lärarinnor äro de, som skola utföra arbetet i skolan, beror

resultatet av hans råd och anvisningar på i vad man det lyckas honom

att åstadkomma ett verkligt samarbete med lärarkåren. Enligt instruktionen

har han därför att, när han så anser ändamålsenligt, sammankalla

lärare och lärarinnor inom mindre områden till möten för rådplägning

angående frågor, som röra undervisningen, ordningen och tukten

inom skolorna, samt att vid dessa möten, om han så finner lämpligt, anordna

en eller annan lektion. Slutligen skall han se till, huruvida tillräckligt

antal lärarkrafter förefinnes eller om flera sådana behöva anställas.

I nära samband med frågan om undervisningen står frågan om

undervisningsmateriellen. Inspektören har icke blott att taga kännedom om

vad varje särskild skola i sådant avseende äger utan därjämte att giva råd

och anvisningar för inköp av materiell samt för materiellens användning

och vård. Detta gäller även läro- och läseböcker. Han måste därför själv

besitta kännedom om vad som finnes att tillgå av olika slag samt om vad

som lämpar sig för olika skolor.

I sammanhang härmed har han att främja inrättandet av samt att

öva tillsyn över skolbibliotek och att härför giva råd och anvisningar.

Numera åligger honom även att öva tillsyn över statsunderstödda folkbibliotek.

Han skall vidare granska varje skolas anteckningsböcker — dagbok,

examenskatalog, huvudbok och inventariebok — samt därjämte även den

förteckning över skolpliktiga barn, som ordföranden i skolrådet har skyldighet

att varje år på bestämd tid hava upprättat, varvid han framför

allt har att tillse, huru det är sörjt för varje barns undervisning, och då

i synnerhet huruvida skolpliktiga barn finnas, som icke erhålla någon

undervisning.

c?

20

Folkskoleinspektionen såsom liuvudsyssla.

Expedi

tionen.

Angående skollokaler och skoltomter föreskriver instruktionen, att inspektören

»inom varje till inspektionsområdet hörande skoldistrikt skall

tillse, att där finnas ändamålsenliga gymnastiklokaler eller gymnastikanordningar

och lämpliga lekplatser», samt övervaka sundhetsförhållandena

i allmänhet. Vid byggandet av nytt skolhus skall inspektören avsyna

skoltomterna och granska byggnadsritningarna.

Vidare har inspektören att taga kännedom om det sätt, på vilket

den lokala tillsynen över skolväsendet utövas dels av skolrådet och dess

ordförande samt i vissa fall av överlärare eller kommunal folkskoleinsoek

i

tör,

dels av för ändamålet särskilt utsedda tillsyningsmän.

Beträffande kostnaderna är det nödvändigt, att inspektören skaffar

sig kännedom icke blott om utdebiteringen till skolväsendet i varje särskilt

skoldistrikt utan även om de särskilda skoldistriktens olika bärkraft

i ekonomiskt avseende. Detta senare är nämligen en oumbärlig förutsättning

för en riktig uppfattning om huru långt han kan sträcka sig med

avseende på sådana förslag till förbättringar, vilka kräva ekonomiska uppoffringar

av skoldistriktet.

1 sammanhang med nu nämnda arbete har folkskoleinspektören att

sköta en omfattande och krävande expedition.

Till denna hör

1) en i vanliga fall ganska vidlyftig skriftväxling med inspektionsområdets

skolrådsordförande och skolrådsledamöter, med lärare och lärarinnor,

med föräldrar och målsmän till barn i skolorna in. ti. samt med fabrikanter

av undervisningsmateriel], skolmöbler och annan skolinredning in. in.;

2) skriftliga promemorior till skolråden med anledning av verkställda

inspektioner samt yttranden till dessa rörande reglementen för distriktens

skolor, skolbyggnad sfrågor in. in.;

3) utlåtanden till domkapitlet rörande reglementen och instruktioner,

folk- och småskolors organisation, fortsatt undervisning, skolgång, lärares

Folkskoleinspektörernas nuvarande åligganden.

21

förflyttning från en skola till en annan inom distriktet, resestipendier in. in.;

utlåtanden till Kungl. Maj:ts befallningshavande rörande skolbyggnadsfrågor,

lärares naturaförmåner, statsbidrag in. m.; utlåtanden till folkskollärarnas

pensionsinrättning; utlåtanden till Kungl. Maj:t i skolärenden av

olika slag;

4) granskning varje år av statsbidragsrekvisitioner till avlöning åt

lärare och lärarinnor vid småskolor, folkskolor, fortsättningsskolor och

högre folkskolor, åt vikarier för sjuka lärare och lärarinnor av förutnämnda

kategorier, åt lärare och lärarinnor i manlig och kvinnlig slöjd;

därjämte till skolbibliotek och folkbibliotek, kurser i huslig ekonomi, barnhem

och skyddshem; vilka granskningar dels på grund av de många

uppgifter, som måste genomgås i fråga om varje särskild lärare och lärarinna,

dels på grund av det stora antalet olika bestämmelser, som skola

tillämpas, dels äntligen på grund av de vidlyftiga kontrollanteckningar,

som inspektören därvid måste föra, äro av synnerligen krävande beskaffenhet;

5)

granskning av de statistiska uppgifter, som lärare och skolråd

varje år skola avlämna, samt avgivande av egna årliga statistiska uppgifter;

6) avgivande av berättelse till domkapitlet efter vart och ett av de

fem första årens förlopp under inspektionsperioden, innehållande uppgift

om de skoldistrikt och de skolor i dessa, i vilka han under året anställt

inspektion, om de dagar, när inspektionen förrättats, samt om det huvudsakliga

av vad han därvid funnit att anmärka; slutligen avgivande av berättelse

i ett sammanhang efter sex år till ecklesiastikdepartementet. Då

det i den sistnämnda gäller att från vissa synpunkter lämna en översiktlig

framställning av folkskoleväsendets utveckling under hela inspektionsperioden

och inspektören således för detta ändamål måste bearbeta allt det material,

som under perioden blivit insamlat, kräver avfattningen av densamma

ett ansenligt arbete och en avsevärd tid.

22

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

Folkskoleinspektörernas

uppgifter

för

framtiden.

Det betydande arbete, som enligt nu lämnad redogörelse åligger

folkskoleinspektörerna, kan tydligen för framtiden ingalunda komma att

inskränkas. Under den gångna tiden har deras arbete så småningom

vuxit, i det de, såsom framgår av den till kommitténs betänkande fogade

historiken över folkskoleinspektionen, erhållit det ena uppdraget efter det

andra. Med denna erfarenhet för ögonen och med tanke på att förbättringar

i fråga om folkundervisningen allt framgent komma att bliva behövliga

kan man med tämligen stor visshet förutse, att inspektörernas

uppgifter framdeles komma att i vissa avseenden bliva ännu mera krävande,

än de nu äro. Härvid ligger närmast till hands att tänka på det

omdaningsarbete på folkundervisningens område, som för närvarande torde

förestå.

Med avseende på detta omdaningsarbete vill kommittén erinra om

det vidgade uppdrag kommittén erhållit den 12 januari 1909, då den med

anledning av underdånig framställning från hushållningssällskapens ombudsmöte

år 1908 anbefallts att avgiva yttrande angående frågan om eu

omorganisation i praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen samt

inkomma med förslag till de åtgärder, som kommittén i berörda avseende

kunde finna erforderliga.

För egen del anser kommittén en utveckling av undervisningsväsendet

i den nämnda riktningen vara eftersträvansvärd. Detta gäller

förnämligast folkskolans överbyggnader och bland dessa i all synnerhet

den skolart, som är avsedd att till fortsatt utbildning upptaga det ojämförligt

största antalet av de från folkskolan avgångna lärjungarna, nämligen

fortsättningsskolan. Med avseende på sistnämnda skola må hänvisas till

kommitténs uttalande i dess redan avgivna betänkande rörande folkskoleseminarierna

(Bd 1 sid. 10—15) samt i dess betänkande rörande överstyrelse

för folkundervisningsväsendet (sid. 79—84). Kommittén har där

uttalat såsom sin mening, att fortsättningsskolan, i den mån det låter sig

göra, skall taga sikte på det praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar

Folkskoleinspektörernas åligganden för framtiden.

o

Jo

eller sannolikt skall bliva deras framtida livsuppgift, att den skall samla

sin undervisning omkring detta arbete och såmedelst dels kunna omedelbart

främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke, dels

därmed ock bliva i stånd att desto kraftigare fullfölja undervisningens

förnämsta syfte, främjandet av lärjungarnas sedliga och intellektuella utveckling

och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar. Kommittén

har för avsikt att i ett följande betänkande angiva, huru den tänker

sig dessa grundsatser i detalj tillämpade på olika slag av fortsättningsskolor

allt efter olika lokala förhållanden. Hurudan än den närmare utformningen

av dessa fortsättningsskolor må bliva, säger det sig självt, att fortsättningsskolorna

med hänsyn till såväl deras yttre som inre gestaltning

komma att för framtiden i högst avsevärd grad kräva inspektörens omvårdnad

och öka hans arbete. Aven de högre folkskolorna komma att

taga inspektören mera i anspråk, i samma mån som deras antal växer och

deras yttre och inre organisation specialiseras.

Det är emellertid icke blott folkskolans överbyggnader, som tarva

en utveckling i praktisk riktning. En omläggning av sådan art kräves även

i fråsja om den egentliga folkskolan, småskolan däri inräknad. Visserligen

är det sant, att folkskolan såsom en barnskola, vars uppgift måste vara att

meddela allmänt medborgerlig bildning, icke i sin organisation kan rätta sig

efter de förhärskande näringsgrenarna på olika orter, men däremot är det

utan tvivel önskvärt, att den med avseende på urvalet av lärostoff mer

än hittills ansluter sig till den omgivning, i vilken dess lärjungar växa

upp, alltså till hemmets och hembygdens natur- och arbetsliv. Likaså

torde den kunna i samband härmed vid undervisningen bereda större utrymme

för barnens själv verksamhet, och detta icke blott i sådant avseende,

att barnen i större utsträckning få inhämta sina kunskaper genom egna

iakttagelser av den omgivande verkligheten, utan ock så, att undervisningen

mer än nu förbindes med eu viss produktiv verksamhet från

barnens sida, ägnad att allsidigare utveckla deras själsförmögenheter ocli

24

Folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla.

underlätta kunskapernas inhämtande samt på samma gång bibringa dem

eu viss handafärdighet och lust för praktiska sysselsättningar.

Genomförandet av ett dylikt orndaningsarbete kräver tydligen såväl

skolrådens och skoldistriktens som lärarpersonalens medverkan, men därjämte

erfordras givetvis även ett planmässigt och energiskt arbete av rikets

folkskoleinspektörer, lett och sammanhållet av en överstyrelse. När det

gäller de allmänna principernas tillämpning på varje särskilt skoldistrikt

och på varje särskild skola, komma utan tvivel stora anspråk att ställas på

inspektören. Såväl skolråd som lärare och lärarinnor hava nämligen full

rätt att vänta, att han härvid, i den mån det blir honom möjligt, lämnar

dem den hjälp, som de behöva. Här föreligger således för inspektören

en betydande arbetsuppgift, för vars lösning han måste bland annat träda

i förhandlingar med skolråden, särskilt med dessas ordförande, samt anordna

överläggningar med lärare och lärarinnor.

''''förslag** Den nu lämnade redogörelsen för folkskoleinspektörernas nuvarande

och kommande verksamhet torde visa, att inspektionsarbetet är så omfattande,

att inspektionen redan av denna anledning lämpligen bör anordnas

såsom huvudsyssla. Men därjämte torde av nämnda redogörelse framgå,

att sagda arbete tillika är av så betydelsefull och personligt krävande beskaffenhet,

att det särskilt ur denna synpunkt helt bör taga sin utövares

kraft och intresse i anspråk. För att det med önskvärt resultat skall

kunna utföras, måste nämligen inspektören icke blott besitta allmän pedagogisk

duglighet utan ock förvärva sig kännedom om folkundervisningsväsendet

i dess enskildheter samt förmå behärska dithörande frågor.

Han måste fördenskull inom folkundervisningens olika grenar följa med

sin tid och sålunda på sitt område bliva en verklig fackman.

Kommittén finner sig således böra föreslå, att folkskoleinspektionen

för framtiden i regel anordnas såsom en huvudsyssla, åt

vilken folkskoleinspektören har att odelat ägna sig.

25

Kap. II. Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna.

Då kommittén sålunda anser, att folkskoleinspektionen i regel bör

anordnas såsom huvudsyssla, finner kommittén sig även böra till övervägande

upptaga den frågan, huruvida icke något undantag från den nu

angivna regeln möjligen skulle böra göras. Det är då först och främst

klart, att, om de rent yttre förhållandena i något fall skulle lägga hinder

i vägen för tillämpning av den nämnda grundsatsen rörande folkskoleinspektionens

anordning, denna grundsats måste vika. Till ett sådant fall,

avseende inspektionen över Gottland, skall kommittén längre fram återkomma.

Men det låter även tänka sig, att avvikelse från ifrågavarande grund- Seminarie

°

lärare sa

sats

skulle kunna göras av andra skäl. I visst avseende har dylik som folk

°

skolemspek

avvikelse

ifrågasatts genom uttalanden, som blivit gjorda, då dom- törer.

kapitlen år 1909 hade att avgiva yttranden rörande folkskoleinspektionens

anordning. Uppsala domkapitel uttalade nämligen, att det syntes domkapitlet

lämpligt och gagneligt, att relftorn eller en adjunkt vid folkskoleseminariet

vore folkskoleinspektör inom ett mindre distrikt samt

att alltså ett sådant distrikt för en seminarielärare avskildes. Inom Skara

domkapitel gjordes ett liknande uttalande av biskop Hj. Danell. Tydligt

är, att en sådan anordning, som ifrågasatts med hänsyn till Uppsala

och Skara folkskoleseminarier, skulle kunna ifrågasättas även med hänsyn

till rikets övriga folkskoleseminarier.

4—122499. Folkundervisningskom. bet.

26

Folkskoleinspektionen ock folkskoleseininarierna.

Kommittén har därför till behandling upptagit frågan om särskilda

inspektionsområden för seminarielärare. Onekligt är, att denna fråga förtjänar

beaktande, och detta så mycket mera som antalet folkskoleinspektörer,

vilka tillika varit tjänstgörande seminarielärare, under vissa inspektionsperioder

varit jämförelsevis stort. Under vartdera av åren 1877—1904 utgjorde

detta antal mer än fjärdedelen av hela antalet folkskoleinspektörer.

Sedan dess har emellertid nämnda antal sjunkit. Bland statens folkskoleinspektörer

funnos sålunda under år 1912 endast 4 tjänstgörande seminarielärare,

anställda vid Uppsala, Skara, Landskrona och Lunds seminarier.

En sådan anordning som den förut nämnda, enligt vilken ett mindre

inspektionsområde skulle avsättas för varje fölkskoleseininarium, är uppenbarligen

av den beskaffenhet, att skäl kunna anföras både för och emot

densamma.

Skäl för den I)et skäl, som huvudsakligen talar för densamma, är tydligen folk

ifrågasatta

. ° > J e

anord- skolesemmariernas behov av ständig kontakt med det verkliga skollivet,

ningen. „ , , .

sadant detta rör sjg och utvecklas inom de olika slagen av folkskolor i

vårt land. Att ett sådant behov förefinnes torde icke kunna bestridas.

Folkskolans tillstånd och utveckling bero utan tvivel i första hand av

hennes lärare. Men lärarens duglighet för sitt undervisare- och uppfostrarekall,

särskilt hans förmåga att föra skolan framåt, beror åter

i hög grad av den utbildning, synnerligast av den utbildning i skolans

praxis, som han vid seminariet erhållit. Skall denna sistnämnda utbildning

bliva god, fordras bland annat, att seminariets egna lärare

besitta kännedom icke blott om barnens kroppsliga och andliga utveckling

på olika åldersstadier utan även om de yttre omständigheter, under

vilka folkskolans lärare arbeta. Sättet för undervisningens tillrättaläggande

måste nämligen bliva olika, allt efter barnens utvecklingsgrad och allt

efter som skolformerna och andra yttre omständigheter växla.

Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna.

il

Nu kan det visserligen tyckas, att seminariets lärare före sin anställning

vid seminariet böra hava inhämtat kännedom om folkskolan, helst ge

Ö

nom

egen tjänstgöring i eu eller flera folkskolor. Kommittén har ock ansett

detta synnerligen önskvärt och fördenskull i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna

(Bd 1 sid. 361) föreslagit, att tjänstgöring vid folkskola,

där den av vederbörande fullgjorts efter avlagd folkskollärarexamen eller

genomgånget provår, skall vid tillsättning av seminarielärarbefattningar

äga samma betydelse som den tjänstgöring vid vissa läroanstalter, som nu

är stadgad såsom allmänt villkor för behörighet till adjunktsbefattning vid

seminarium, samt att tjänstgöring vid folkskola skall medräknas vid värderingen

av den förtjänst, som en sökande till seminarielärarbefattning äger i

sin tjänstålder. Och för att öppna möjlighet för den, som icke avlagt

folkskollärarexamen, att försöka sig som lärare i folkskola och därigenom

förvärva personlig erfarenhet rörande folkskolan har kommittén i nyssnämnda

betänkande föreslagit, att villkoren för behörighet till anställning som vikarie

vid folkskola måtte göras något mindre snäva, än de för närvarande äro. För

den händelse kommitténs nu nämnda förslag vinna beaktande, torde man

därför kunna vänta, att framdeles, oftare än nu är faflet, bland sökande

till ämneslärartjänster vid seminarierna skola finnas personer, som genom

lärarverksamhet vid folkskola vunnit omedelbar kännedom om folkskolans

ställning och behov. Den direkta erfarenhet av folkskolearbetet, som sålunda

kan komma seminariet till godo, är, såsom kommittén i sitt förutnämnda

betänkande framhållit, av högt värde vid elevernas praktiska utbildning.

Därmed uteslutes emellertid icke, att en alltjämt fortgående förbindelse

mellan seminariet och folkskolan skulle vara för lärarutbildningen

vid seminariet fördelaktig. På folkskolans område äger lika litet som

på andra områden något stillastående rum. Även eu sådan seminarielärare,

som före sin anställning vid seminariet tjänstgjort i folkskola, kan

således snart nog befinna sig i den ställningen, att han med hänsyn till sitt

arbete för elevernas praktiska utbildning behöver på nytt komma i närmare

28

Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna.

beröring med arbetet i en vanlig folkskola, sådant det försiggår i vardagslag.

Särskilt är härvid att tänka på undervisningsövningarna, vilka böra så

anordnas och ledas, att de så mycket som möjligt komma att motsvara

arbetet i en sådan skola.

Nu kan det anmärkas, att seminariet har sin övningsskola, av

vilken seminarieläraren i förenämnda avseende bör kunna hämta behövliga

lärdomar. Det måste också medgivas, att han av arbetet i denna skola

vinner en icke oansenlig erfarenhet, som kommer honom till godo

vid den ledning han har att giva eleverna med hänsyn till deras praktiska

utbildning. Men å andra sidan bör det även ihågkommas, att seminariets

övningsskola, även om den är anordnad så, att den erbjuder exempel

på olika slag av skolformer, dock i många stycken icke kan förete samma

skolförhållanden som en verklig folkskola, i all synnerhet en folkskola på

landsbygden. Att under sådana omständigheter förslag om åstadkommande

av en närmare förbindelse mellan folkskoleseminarium och folkskola kommit

fram finner kommittén ganska förklarligt.

Skäl mot den

ifrågasatta

anordningen.

Mot den ifrågasatta anordningen kunna emellertid åtskilliga befogade

invändningar göras. Ser man frågan ur folkskoleinspektionens synpunkt,

torde den närmast till hands liggande invändningen vara den, att sagda anordning

icke är ur denna synpunkt nödvändig. Men därjämte kan ifrågasättas,

huruvida vederbörande lärares tjänstgöring vid seminariet skulle kunna så ordnas,

att icke denna tjänstgöring komme att lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt

utövande åv folkskoleinspektionen. Även om i vissa fall så

skulle kunna ske, skulle även antagligen sådana fall komma att inträffa,

då det bleve förenat med stora svårigheter eller till och med omöjligt att

bereda seminarieläraren ledighet från lärartjänsten just å de tider, då förrättande

av inspektion kunde vara som mest behövligt. Att den ifrågavarande

anordningen skulle ur inspektionsarbetets synpunkt vara förmånlig

är således ganska tvivelaktigt.

Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna. 29

%

Men även då frågan betraktas från folkskoleseminariernas synpunkt,

inställa sig vissa invändningar. En viktig sådan är den, att det bleve endast

en av seminariets lärare, som erhölle den grundligare kännedomen om folkskolearbetet,

och att de övriga seminarielärarnas behov i det nämnda hänseendet

således icke bleve tillgodosett. Härtill kan ju visserligen svaras,

att de rön i olika avseenden, som av den ifrågavarande seminarieläraren

blivit gjorda, i någon mån skulle kunna komma även övriga seminarielärare

och därmed hela den praktiska folkskollärarutbildningen vid seminariet

till godo, emedan såväl det dagliga umgänget seminariets lärare emellan

som även och i all synnerhet de lärarkonferenser och kollegiesammanträden,

som vid seminariet äga rum, skulle erbjuda tillfällen för

seminarieläraren-inspektören att delgiva sina medlärare de erfarenheter,

som han under sina inspektioner förvärvat. Detta må ju väl vara sant,

men det torde dock icke kunna nekas, att invändningen det oaktat äger

en viss grad av giltighet.

En annan invändning, som uppenbarligen är av större betydelse, är

den, att inspektionsbefattningen, som icke blott nödvändiggör för inspektionen

erforderliga resor till de olika skolorna i distriktet utan även

är förenad med expeditionsgöromål med tillhörande statistiskt arbete

m. in., skulle alltför mycket inkräkta på en seminarierektors eller annan

seminarielärares tid och krafter, samt att det därjämte, då inspektionerna

icke borde bindas vid en viss veckodag, skulle bliva förenat med

svårigheter att för seminariet upprätta en lämplig arbetsordning, och att

seminarierna således, även om de i ett avseende vunne något, dock skulle

i andra avseenden bliva lidande på den nämnda anordningen. Häremot

må visserligen erinras, att en seminarielärares inspektionsområde icke skulle

vara av samma storlek som de, vilka för närvarande äro tilldelade vissa

seminarielärare. Det skulle fastmer kunna vara tillräckligt, att seminarieläraren

erhölle ett litet område på exempelvis 20 å 30 landsbygdsskolor,

blott detta innehölle skolformer av olika slag. Men å andra sidan måste

30

Folkskoleinspektionen och folkskoleserainarierna.

Kommitténs

uttalande.

det medgivas, att även ett sådant område som de nämnda skulle i icke så

liten utsträckning kräva inspektörens tid och krafter och att inspektionen

således ur denna synpunkt ändå måste medföra vissa olägenheter för seminariet

och särskilt för den seminarielärare, som skulle sköta densamma, så

att det vore ganska ovisst, huruvida fördelarna med avseende på lärarutbildningen

bleve så stora, att de till fullo uppvägde olägenheterna.

Skulle dock den ifrågasatta förbindelsen mellan folkskoleseminarium

och folkskola vara till övervägande fördel för lärarutbildningen, borde

sagda förbindelse tydligen anordnas vid alla seminarier. Någon säkerhet

för att detta i varje fall skulle bliva möjligt förefinnes dock icke, emedan

något åläggande för seminariernas rektorer och övriga lärare att mottaga

förordnande som folkskoleinspektörer av flera skäl icke torde kunna komma

i fråga. Tvärtom måste det helt säkert lämnas åt vederbörande rektors

eller lärares fria vilja att mottaga sådant förordnande eller icke. Men

under sådana omständigheter skulle särskilt seminarieområde komma att

finnas under vissa tider, medan det under andra tider skulle kunna inträffa,

att dylikt område icke funnes, ett förhållande, som givetvis skulle

medföra åtskilliga olägenheter ur inspektionens synpunkt.

Slutligen är att erinra därom, att en seminarielärarbefattning likaväl

som andra statens tjänster är avsedd att kräva sin innehavares hela intresse

och arbetskraft och att det sålunda ligger i sakens natur, att den

icke förenas med annan befattning.

Om kommittén sålunda måste erkänna, att beaktansvärda skäl tala

för den förbindelse mellan folkskoleseminarium och folkskola, som med den

ifrågasatta anordningen åsyftats, finner kommittén dock de skäl, som tala

mot densamma, vara övervägande. Kommittén kan således icke förorda,

att för folkskoleseminarium avsättes särskilt område, över

vilket seminariets rektor eller någon annan av seminariets lärare

skulle utöva inspektionen.

Folkskoleinspektionen och folkskoleseminarierna.

31

Det torde icke vara omöjligt, att den förbindelse mellan seminarium

och folkskola, som man med den ifrågasatta anordningen velat vinna,

skulle kunna erhållas på annat sätt. Ett sådant vore, att varje seminarielärare,

som har att deltaga i elevernas praktiska utbildning, erhölle tillfälle

att med vissa mellanrum besöka ett antal folkskolor av olika slag,

synnerligast på landsbygden, och att där göra iakttagelser. Utan tvivel

skulle detta ur lärarutbildningens synpunkt vara synnerligen förmånligt,

särskilt emedan det därigenom skulle kunna bliva honom möjligt att besöka

åtminstone några av sina förutvarande elever och därvid utröna, i vad

mån den handledning de erhållit motsvarat de krav, som det praktiska

skolarbetet ställer på dem. Visserligen skulle det med hänsyn till seminariets

arbetsordning knappast vara genomförbart på annat sätt, än att en

lärare i sänder för ändamålet erhölle tjänstledighet för en kortare tid, men

o

en sådan anordning torde icke vara omöjlig att förverkliga. Åtminstone

borde rektor eller annan därtill lämplig seminarielärare kunna sättas

i tillfälle att då och då företaga kortare studieresor i förevarande syfte.

Kap. 111. Statens inspektion i skoldistrikt med

kommunala folkskoleinspektörer.

Innan kommittén övergår till frågan om inspektionsområdenas storlek

och gränser, vill kommittén taga under övervägande frågan om statens

inspektion i de skoldistrikt, som hava egna folkskoleinspektörer, i vilket

ämne kommittén från Städernas folkskoleinspektörsförbund fått mottaga

en särskild skrivelse av den 2 mars 1910. Frågan har dessutom varit

Folkskole

inspektörs

förbundets

skrivelse.

32 Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

föremål för uppmärksamhet i statsrevisorernas år 1911 avgivna berättelse

samt för Riksdagens beslut med anledning därav. Kommittén skall

först upptaga till skärskådande folkskoleinspektörsförbundets hemställan

och därefter återkomma till statsrevisorernas och Riksdagens uttalande

i frågan.

I nyssnämnda skrivelse anhåller Städernas folkskoleinspektörsförbund,

»att folkundervisningskommittén vid avgivande av underdånigt

förslag till ändrade bestämmelser för tillsyn över folkundervisningen

ville föreslå, att av vederbörande skolråd (folkskolestyrelse)

jämlikt folkskolestadgans § 8 mom. 4 förordnade folkskoleinspektörer

måtte, när så lämpligen kan ske, av Kungl.

Maj:t förordnas att tillika tjänstgöra såsom statens folkskoleinspektörer,

en var inom sitt inspektionsområde».

Till stöd för denna sin anhållan har nämnda förbund anfört följande:

»Förutom i Stockholm finnas numera i 20 av rikets städer särskilda folkskoleinspektörer,

förordnade av vederbörande skolråd jämlikt § 8 mom. 4 i

gällande folkskolestadga.

Ehuru ifragavarande städer salunda frivilligt gjort vad på dem ankommer,

för att inspektionen av folkskoleväsendet i dem må bliva så effektiv som möjligt,

Jyder dock var och en av dem fortfarande under den av Kungl. Maj:t förordna^e

folkskoleinspektören i det inspektionsområde, till vilket staden hör.

Det ligger i sakens natur och behöver därför icke närmare uppvisas, att

denna dubbla inspektion lätt nog kan leda till avsevärda olägenheter. Sådana

hava också förekommit. Erfarenheten har däremot icke ådagalagt, att den är nödvändig

eller medför några mot olägenheterna svarande fördelar för stat och

kommuner. Huvudstaden, vars folkskoleväsen saknar dylik dubbelinspektion,

visar fastmera, att den icke är av behovet påkallad. Den skulle säkerligen

kunna utan skada avvaras även i andra städer.

Då större städer tydligtvis behöva egna folkskoleinspektörer, så synes —

om staten icke vill övertaga deras tillsättande och sasom villkor därför ansvara

för utgifterna för deras avlönande — förhållandet lämpligen kunna ordnas så,

att i Sverige, på samma sätt som förekommer i flera andra länder, de av de

kommunala skolstyrelserna antagna folkskoleinspektörerna tillika erhålla nådigt

förordnande att tjänstgöra såsom statens folkskoleinspektörer.

33

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Eftersom det ligger i städernas eget självförstådda intresse att till folkskoleinspektörer

välja möjligast väl kvalificerade personer, och då dessa personer

uteslutande ägna sig åt pedagogisk verksamhet, få de väl anses äga förutsättningar

för att kunna tjänstgöra även såsom statens folkskoleinspektörer. Någon

olägenhet av att på omförmälda sätt utvidga deras befogenhet synes så mycket

mindre vara att befara, som statens folkskoleinspektörer i sin ämbetsgärning äro

underkastade ständig kontroll av vederbörande stifts- och länsstyrelser, kungl.

kammarrätten och kungl. ecklesiastikdepartementet, och då städernas folkskoleväsen

dessutom står under omedelbar tillsyn av biskop och domkapitel samt

vederbörande prästerskap.»

Kommittén vill genast säga, att, om vid avgörande av fö revarand e

fråga hänsyn endast behövde tagas till betydelsen av det arbete, som de sk°j£l™paesk''

kommunala folkskoleinspektörerna ägna folkskolan, och de insatser, som ställning i

från deras sida gjorts för folkskolans utveckling, kommittén obetingat distrikten,

skulle hava tillstyrkt bifall till inspektörsförbundets föreliggande framställning.

Frågan måste emellertid betraktas även ur andra synpunkter,

och torde det därvid vara lämpligt att först undersöka den ställning, som

de kommunala folkskoleinspektörerna intaga i sina respektive skoldistrikt.

Denna ställning sammanhänger med den kommunala folkskoleinspektionens

historiska tillkomst. När en stads lolkskoleväsen vuxit till en

sådan omfattning, att det blivit omöjligt för skolrådet att längre ensamt

utöva den lokala tillsynen över detsamma och att utföra det myckna arbete

i övrigt, som skolrådet haft sig ålagt, har staden, om icke genast

så omsider, anslagit medel till anskaffande av behövlig hjälp. Den person,

som skolrådet sålunda i en större stad antagit till sitt biträde, har vanligen

erhållit namnet folkskoleinspektör.

De kommunala folkskoleinspektörerna hava alltså från början varit

skolrådens tjänstemän och haft att utföra en del av det arbete, som annars

ålegat skolråden själva. Samma ställning erhöllo de officiellt år 1897, då

bestämmelser rörande dessa inspektörer intogos i folkskolestadgan. I

nämnda stadgas § 8 mom. 4 heter det nämligen härom:

5—122499. Folkundervimingskom. bet.

34

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Därest kyrkostämman därtill beviljar medel, äger skolrådet att för viss

tid till sitt biträde antaga en folkskoleinspektör med de skyldigheter, som i en

särskild för honom utfärdad instruktion angivas. . . .

Där särskild folkskoleinspektör finnes anställd, äger han att vid skolrådets

sammanträden vara tillstädes och i överläggningarna men ej i besluten deltaga,

med rätt för honom att, där han så önskar, få sin uttalade mening antecknad i

skolrådets protokoll.

Instruktionen för . .. folkskoleinspektör . . . utfärdas av skolrådet men

skall för att bliva gällande fastställas av vederbörande domkapitel.»

Enligt dessa stadganden är således den kommunala folkskoleinspektörens

ställning följande:

1) Befattningens tillvaro är beroende av kyrkostämman. Endast

»därest kyrkostämman (numera stadsfullmäktige i vissa fall) därtill beviljar

medel», förefinnes möjlighet för anställande av sådan inspektör.

2) Den kommunala folkskoleinspektören antages av skolrådet (skolstyrelsen).

För detta antagande äro inga närmare bestämmelser givna i

folkskolestadgan.

3) I sin verksamhet är han bunden genom en av skolrådet upprättad

och av domkapitlet fastställd instruktion.

De kommu- För att vinna närmare kännedom om de funktioner, som för när

nala

folk

skolemspek-

varande tillkomma kommunala folkskoleinspektörer, har kommittén granst

or em as 1 7 ö

åligganden, k åt ett flertal av de instruktioner, som för nämnda inspektörer äro utfärdade.

Av dessa instruktioner framgår, att de kommunala folkskoleinspektörerna

i de flesta fall hava följande äli<

i gganden:

ÖC

att öva den närmaste tillsynen över stadens folkskoleväsen;

att efter skolrådets beslut anvisa lärarna deras tjänstgöring, att tillse, att

lärare och -lärarinnor i enlighet med gällande författningar fullgöra sina åligganden,

att åt lärare och lärarinnor meddela råd och anvisningar rörande undervisning,

ordning och tukt, att hålla sammanträden med lärarpersonalen rörande

frågor, som gälla undervisning, ordning och tukt, att vidtaga åtgärder för anskaffande

av vikarie åt sjuk lärare ävensom åt lärare med kortare tillfällig tjänstledighet,

att ombesörja nödig annonsering och skriftväxling m. in. i och för besättande

av ledig lärartjänst, att till skolrådet avgiva yttrande över lärares tjänstgöring;

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer. 35

att till skolrådet ingiva förslag till lärokurser, läsordningar och läroböcker

samt till behövlig nyanskaffning av inventarier och undervisningsmateriell. att

ombesörja reparationer å inventarier m. m., att hava tillsyn över skolans lokaler,

gårdsplaner, planteringar och övriga tillhörigheter samt till skolrådet inkomma

med förslag om behövliga förbättringar, att vara skolrådet behjälplig vid byggandet

av nytt skolhus;

att upprätta och föra förteckningen över skolpliktiga barn samt föra

skolans huvudbok, att förrätta inskrivning av barn, som skola intagas i skolan,

att till skolrådet ingiva förslag om anordning av skolklasserna, att öva tillsyn

över skolgången samt vidtaga åtgärder med anledning av skolförsummelser och

vanart, att åt fattiga barn ombesörja behövlig hjälp från fattigvården, att biträda

skolrådet vid barnens flyttningar och avgångsprövningar samt vid årsexamina,

att underteckna barnens avgångsbetyg, att övervaka stadgad prövning med barn,

som undervisas i hemmen, att öva tillsyn över enskilda skolor;

att vid skolrådets sammanträden vara föredragande i alla ärenden, som

röra undervisningen och ordningen i skolan, att föra skolrådets protokoll, att föra

matrikel över lärarpersonalen, att föra lärarpersonalens tjänsteböcker och skolans

inventarieförteckning jämte vissa andra böcker och förteckningar, att bestämma

eller för skolrådet föreslå formulär till skolornas dagböcker, examenskataloger och

övriga anteckningsböcker ävensom till behövliga blanketter och tillse, att formulären

rätt användas;

att årligen upprätta uppgifter till direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning

och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att granska och

svara för lärarnas samt själv upprätta skolrådets statistiska uppgifter, att upprätta

alla övriga uppgifter, som det åligger skolrådet eller dess ordförande att

avgiva, att upprätta alla skolrådets rekvisitioner av statsbidrag, att biträda vid

avfattandet av de ansökningar, utlåtanden och meddelanden, som skolrådet och

dess ordförande hava att avgiva, att tillsamman med skolrådets ordförande eller

kassör upprätta förslag till skolans stat;

att sköta skolans expedition, att biträda med verkställandet av skolrådets

beslut samt attestera räkningar i vissa fäll; samt

att avgiva årsberättelse om skolans verksamhet.

I vissa städer hava inspektörerna dessutom till åliggande att i någon av

skolans klasser meddela undervisning ett visst antal timmar i veckan.

Av denna översikt över de kommunala folkskoleinspektörernas funktioner

framgår ännu tydligare, vad förut är nämnty att dessa inspektörer

hava att utföra en stor del av det arbete, som enligt gällande författ

-

36

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

ningar åligger skolråden eller dessas ordförande. De hava sålunda att

såsom skolrådens tjänstemän å deras vägnar utöva den närmaste uppsikten

över respektive städers folkskoleväsen, att utföra skolrådens mycket omfattande

kamerala arbete — däribland det synnerligen viktiga att upprätta

rekvisitioner av statsbidrag — att till skolråden inkomma med förslag i

frågor, som röra folkskoleväsendet, och i allmänhet att verkställa skolrådens

beslut.

förslag et °om Statens folkskoleinspektörer däremot hava, såsom förut är nämnt,

nala°inspek-utom sin uPP£ift att söka främja folkskoleväsendets utveckling, framför allt

tbsomnsatatf- att vaka över att gällande författningar rörande folkskoleväsendet efterlevas.

inspektörer. p>e hava således bland annat skyldighet att å statens vägnar pröva, huruvida

skolrådens beslut och åtgärder i övrigt stå i överensstämmelse med

gällande författningar, och att vidtaga åtgärder för vinnande av rättelse,

i fall så icke skulle vara förhållandet. ''Härvid hava de särskilt det från

statens synpunkt viktiga åliggandet att granska skolrådens statsbidragsrekvisitioner

och tillse, att stadgade villkor för erhållande av de begärda

statsbidragen blivit uppfyllda.

Såsom synes av det nu anförda, äro de kommunala inspektörernas

och statsinspektörernas åligganden och ställning till skoldistrikten i vissa

avseenden väsentligen olika. Att samtidigt på en hand förena statsinspektörstjänst

och kommunal inspektörstjänst torde därför näppeligen låta sig

göra utan ganska avsevärda olägenheter.

Redan vid tjänsternas tillsättning skulle svårigheter komma att yppa

sig. Det låter nämligen lätt tänka sig, att de kvalifikationer, som den

kommunala myndigheten från sin synpunkt ansåge sig böra fordra hos

den kommunala inspektören, icke vore alldeles desamma, som statens myndigheter

krävde hos den, som skulle förordnas till statens inspektör.

Aven om den kommunala inspektören i vissa fall skulle ur nu nämnda

synpunkt lämpligen kunna förordnas till statens inspektör, skulle således

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer. 37

å andra sidan även sådana fall kunna komma att inträffa, då det, såsom

Städernas folkskoleinspektörsförbund också i sin förutnämnda skrivelse

synes hava antytt, icke skulle kunna ske. Ett sådant förhållande skulle

givetvis kunna medföra olägenheter. Så t. ex. skulle det kunna inträffa,

att ett skoldistrikt under vissa tider bildade eget inspektionsområde, medan

det under andra tider måste inordnas i ett annat inspektionsområde, vilket

förhållande icke blott skulle kunna vålla svårigheter med hänsyn till inspektionsområdenas

storlek och gränser utan även menligt inverka på

inspektionsverksamheten.

Aven sättet för de kommunala folkskoleinspektörernas tillsättning

vållar svårigheter i fråga om deras anställning såsom statens inspektörer.

För närvarande tillsättes kommunal folkskoleinspektör endast

för viss tid, högst 5 år. Efter denna tids förlopp äger vederbörande

skolråd att entlediga honom. Vore han nu även statens inspektör, skulle

han alltså även i fråga om sin statstjänst för sin anställning och för sitt

entledigande komma att göras beroende av en kommunal myndighets beslut.

Men även om de kommunala folkskoleinspektörerna erhölle en fastare

anställning, skulle dock deras förordnande till statsinspektörer näppeligen

vara att förorda. Den förut lämnade redogörelsen för den kommunala

inspektörens och för statsinspektörens olika åligganden visar nämligen,

att, om den kommunala inspektören på samma gång skulle vara

statens inspektör, han skulle komma att intaga en dubbelställning, vilken

ur såväl statens som vederbörande skoh-åds synpunkt måste betecknas såsom

synnerligen olämplig. .

Sålunda skulle han i egenskap av skolrådets tjänsteman hava att

utföra sådant arbete, som åligger skolrådet, men i egenskap av statens

tjänsteman skulle han hava att öva kontroll över samma arbete. Han

skulle alltså bliva sin egen kontrollant. Särskilt olämpligt förefaller det, att

han såsom statens representant skulle öva kontroll över de rekvisitioner av

statsbidrag, som han i egenskap av skolrådets tjänsteman skulle upprätta.

38

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Städernas folkskoleinspektörsförbund förmenar, att någon olägenhet härav

icke skulle vara att befara, emedan han såsom statens inspektör skulle i

sin ämbetsgärning stå under kontroll av stifts- och länsstyrelsen, kammarrätten

och kungl. ecklesiastikdepartementet. Att han skulle stå under

nämnda kontroll må ju vara riktigt, men det bör bemärkas, att den kontroll,

som utövas genom sagda myndigheter, svårligen kan bliva en kontroll

i första hand och att den således är av helt annan art än den, som

staten utövar genom sina folkskoleinspektörer. För att kunna bedöma,

huruvida ett skoldistrikt uppfyllt de villkor, som enligt gällande författningar

fordras, för att skoldistriktet skall erhålla statsbidrag av olika slag, och för att

i övrigt kunna intyga, att de i statsbidragsrekvisitionerna lämnade uppgifterna

äro riktiga, är det nödvändigt att äga eu detaljkännedom rörande förhållandena

inom skoldistriktet, som kan vinnas endast genom besök på ort och

ställe. Nu åligger det statens folkskoleinspektör att genom sådant besök

förvärva sig just denna detaljkännedom och att på grund av densamma

intyga, huruvida de av vederbörande skolråd gjorda statsbidragsrekvisitionerna

äro riktiga eller icke. Eu sådan kontroll har av statsmakterna

ansetts oumbärlig. Men eu kontroll av denna art åligger icke de förut

nämnda myndigheterna, och det ligger i sakens natur, att den icke heller

kan av dem utövas. Befintligheten av ifrågavarande högre myndigheters

kontroll utesluter således icke behovet av statsinspektörens kontroll i berörda

avseende.

Men vidare skulle den kommunala folkskoleinspektören å ena sidan

allt fortfarande vara såväl ekonomiskt som j andra avseenden beroende av

sitt skolråd, å andra sidan skulle han öva tillsyn över samma skolråds

åtgärder, således vaka över att dessa stode i överensstämmelse med gällande

författningar samt tillse, att folkskoleväsendets utveckling genom

dem främjades. Han skulle alltså på samma gång vara skolrådets egen

tjänsteman och kontrollant över detsamma, en ställning, som givetvis

skulle kunna leda till pliktkollisioner och konflikter.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

39

Mot den nuvarande anordningen av inspektionen anmärker folkskoleinspektörsförbundet,

att den dubbla inspektionen lätt kan leda till avsevärda

olägenheter och att sådana också hava förekommit. Då de kommunala

folkskoleinspektörerna icke öva någon inspektion gentemot skolstyrelserna,

åsyftas här tydligen med den dubbla inspektionen den, som förefinnes

gentemot lärare och lärarinnor i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Folkskoleinspektörsförbundet angiver visserligen icke, för vem den

dubbla inspektionen skulle medföra olägenheter, ej heller vari dessa

olägenheter skulle bestå. Sådana fall kunna emellertid tänkas, då statens

inspektör och den kommunala inspektören i någon fråga rörande

undervisningen eller ordningen inom skolan kunna vara av olika mening

och då de på den grund också kunna vara av olika mening rörande de

råd och anvisningar, som skola givas lärare och lärarinnor. Några olägenheter

härav vare sig för lärarpersonalen eller för arbetet i folkskolan

torde dock icke behöva förekomma. Tvärtom borde sådana kunna

anses förebyggda genom de föreskrifter, som äro givna i gällande

instruktion för rikets folkskoleinspektörer § 2 mom. 2, där det heter, att

statens folkskoleinspektör skall i skoldistrikt med sådan kommunal folkskoleinspektör,

som här är i fråga, med sina anmärkningar rörande

såväl undervisningen och ordningen i skolan som bristerna uti anordningen

av distriktets folkskoleväsen ävensom med sina råd och anvisningar till

de anmärkta bristernas avhjälpande vända sig icke till lärare och lärarinnor

utan antingen till skolrådet (skolstyrelsen) eller dess ordtörande

eller ock till den kommunala folkskoleinspektören. För övrigt vill kommittén

i detta sammanhang erinra därom, att, även om den dubbla inspektionen

i ett eller annat avseende skulle medföra någon olägenhet, å andra sidan

sådana fall kunna inträffa, då det icke blott för distriktets lärare och

lärarinnor utan även för folkskolan själv kan vara av vikt, att statens

inspektör är en av de lokala förhållandena oberoende tjänsteman, och då

den dubbla inspektionen således innebär en given fördel.

40

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

Folkskoleinspektörsförbundet har till stöd för sin framställning hänvisat

till huvudstadens folkskoleväsen, som icke står under kontroll av

någon statens inspektör. Kommittén kan dock icke finna annat, än att

de skäl, som i det föregående blivit anförda för behövligheten av särskild

statsinspektion i andra skoldistrikt med kommunala inspektörer, äro tilllämpliga

även med avseende på huvudstaden. I varje fall har det varit

kommittén svårt att från de synpunkter, från vilka frågan om den kommunala

inspektionens förhållande till statsinspektionen av kommittén

betraktats, finna motivering för en undantagsställning. Statens bidrag till

huvudstadens folkskoleväsen utgår numera med omkring 700,000 kronor om

året. Den kontroll över rekvisitionerna av detta statsbidrag, som för närvarande

är förlagd till Stockholms stads konsistorium, synes då böra, på

samma sätt som sker i rikets övriga skoldistrikt, utövas av statens folkskoleinspektör.

Kommittén anser således, att statsinspektion bör äga rum även i skoldistrikt

med kommunala inspektörer samt att befattning såsom kommunal

folkskoleinspektör inom ett skoldistrikt icke bör förenas med befattning såsom

statens folkskoleinspektör i samma skoldistrikt.

Begränsning En annan fråga är, huruvida statsinspektionen i skoldistrikt med

av statsin

spektöremas

kommunal folkskoleinspektör möjligen skulle kunna i något avseende inverksamhet

i

skoldistrikt skränkas. Denna fråga har nyligen varit föremål för statsrevisorernas1)

med kommu- ''

nala inspek- och Riksdagens behandling, varför kommittén först skall lämna en redotörer.

° °

görelse för statsrevisorernas och Riksdagens uttalanden i densamma samt

för de yttranden, som domkapitlen härutinnan på anmodan avgivit.

Efter att hava fäst uppmärksamheten därpå, att i skolrika inspektionsområden

mångenstädes — särskilt där folkskoleinspektören förenar

*) Riksdagens revisorers berättelse om den år 1911 av dem verkställda granskning

av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år

1910; jämte de, i anledning av samma berättelse, infordrade och till Kungl. Maj:t avgivna

underdåniga utlåtanden, sid. 157.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

41

inspektörsbefattningen med annan tjänst — flera år torde förgå mellan

varje inspektion i vederbörande folk- och småskolor, yttra revisorerna:

»Samtidigt finnas inom flera inspektionsområden städer, som enligt § 8

mom. 4 av folkskolestadgan anställt egna kommunala folkskoleinspektörer, som

helt ägnat sig åt ledningen av vederbörande städers folkskoleväsen. Det åligger

visserligen statens folkskoleinspektörer att jämväl öva tillsyn över folk- och småskolorna

i samhällen med egna inspektörer, men det vill dock synas, som om en

klok omtanke hjöde, att statsinspektörernas verksamhet i sådana samhällen ej alltför

mycket utsträcktes på bekostnad av sådana skoldistrikt, som sakna fackmässig

lokal inspektion.1) I anledning av vad som anförts vilja revisorerna ifrågasätta

huruvida icke för uppnående av största möjliga effektivitet av den nuvarande folkskoleinspektionen

i dess helhet förhållandet mellan statens folkskoleinspektion och

kommunernas borde närmare regleras i den av revisionen antydda riktningen,»2)

Med anledning av dessa statsrevisorernas uttalanden hava rikets

samtliga domkapitel, såsom nämnts, till Kungl. Maj:t avgivit infordrade

yttranden.3)

Sex domkapitel — Uppsala, Skara, Kalmar, Karlstads, Luleå och

Visby — hava helt anslutit sig till den av statsrevisorerna uttalade meningen,

att statens folkskoleinspektörers inspektion inom distrikt med egna kommunala

inspektörer icke får utsträckas på bekostnad av inspektionen inom

andra distrikt, varvid Skara domkapitel dock gjort det tillägget, »att

statens inspektörer måste anses hava både rätt och skyldighet att öva inspektion

även inom sådana distrikt, som hava egna inspektörer».

Linköpings domkapitel anser visserligen, att statsinspektionen i de

större städerna, som hava egen kommuninspektör, icke behöver förekomma i

samma utsträckning som i övrigt och att den erforderliga inskränkningen bör

bestämmas i instruktionen för statens inspektörer; men därjämte är domkapitlet

av den meningen, att all inspektion ej bör överlåtas åt kommuninspektörer

utan att statsinspektion fortfarande bör finnas även i nämnda

*) Kurs. av kommittén.

2) Kurs. av kommittén.

3) Riksdagens revisorers år 1912 avgivna berättelse, sid. 675—698.

6—122499. Folkundervisninffskom. bet.

42

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

städer »dels för kontrollen av de förhållanden, som röra statistiken och

villkoren för statsbidragens utanordnande, dels beträffande undervisningsplanen

i det hela och dess överensstämmelse med gällande lag och författning».

Tre domkapitel — Strängnäs, Västerås och Härnösands — antyda, att

revisorernas anmärkningar icke drabba deras stift, och yttra därför ingenting

rörande statsrevisorernas uttalade mening.

Lunds domkapitel har för egen del intet yttrande i förevarande fråga.

Två domkapitel — Växjö och Göteborgs — anse ingen inskränkning i

statsinspektörernas nuvarande befogenhet och åligganden önskvärd. Växjö

domkapitel uttalar sig särskilt om förhållandet mellan statens folkskoleinspektörer

och kommunernas egna inspektörer och yttrar därvid följande:

»Dessa senare (kommunernas inspektörer) hava säkerligen icke tillkommit

för att underlätta eller supplera statsinspektörernas verksamhet. Fasthellre måste

anledningen till deras tillsättande antagas ha varit, att pastor och skolråd i stora

och folkrika församlingar icke förmå fullgöra dem enligt folkskolestadgan åliggande

göromål i avseende på skolväsendet. Statens folkskoleinspektör har nämligen

i dessa samhällen alldeles samma huvudsakliga åliggande som uti andra

församlingar, nämligen att tillse, det skolorna i alla avseenden befinna sig i det

skick, som från statens sida fordras. För att kunna fullgöra detta sitt åliggande

och lämna de intyg och uppgifter om skolväsendet, som av honom skola avgivas,

måste han förskaffa sig noggrann personlig kännedom om skolförhållandena även

i de samhällen, där kommunal inspektion är anordnad. Lika litet som statsinspektören

får i landsförsamlingar utan vidare åtnöjas med pastors och skolråds

omdömen och uppgifter om skollärare och skolförhållanden, lika litet får han

blint förlita sig på de upplysningar, han kan inhämta av en kommunal inspektör

i avseende på skolväsendet inom dennes distrikt, och detta så mycket mindre,

som ingen garanti finnes för att en av kommunen antagen inspektör är så kvalificerad

och så opartisk, att hans omdöme kan anses obetingat tillförlitligt.

Att fall kunna inträffa, då förhållandena te sig olika från den ena och den

andra inspektörens synpunkt, ligger inom domkapitlets erfarenhetsområde. Men

för den händelse statens inspektör hyser fullt förtroende för den av kommunen

anställde inspektören, torde det falla av sig självt, att han i viss mån inskränker

sina besök för åhörande av undervisningen i de olika skolorna; men i sådant avseende

lärer dock icke kunna lagstiftas.

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

43

Av anförda skäl anser domkapitlet en begränsning av statsinspektörernas

befogenhet och åligganden i samhällen, som hava egna privata inspektörer, icke

önskvärd.»

Vad statsrevisorerna i frågan anfört fann statsutskottet beaktansvärt,

men då, enligt vad utskottet inhämtat, frågan om såväl folkskoleinspektörsområdenas

omfattning som ock det inbördes förhållandet mellan statens inspektion

och den kommunala folkskoleinspektionen vore föremål för folkundervisningskommitténs

prövning och förslag av kommittén till ordnande av

dessa angelägenheter inom en ganska snar framtid vore att förvänta, hade

utskottet endast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen omförmäla.1)

Riksdagens båda kamrar beslöto att lägga statsutskottets utlåtande i förevarande

fråga till handlingarna.2)

Enligt kommitténs mening är statsrevisorernas nyssnämnda uttalande,

att statsinspektörernas verksamhet i samhällen med egna inspektörer ej

alltför mycket bör utsträckas på bekostnad av sådana skoldistrikt, som

sakna fackmässig lokal inspektion, oemotsägligt, varför kommittén ock i

likhet med Linköpings m. fl. domkapitel anser, att statsinspektionen i vissa

avseenden icke behöver förekomma i samma utsträckning inom skoldistrikt,

vilka hava egna inspektörer, som inom andra skoldistrikt.

Såsom framgår av vad kommittén förut anfört rörande de kommunala

folkskoleinspektörernas förhållande till statsinspektionen, vill kommittén

ingalunda härmed hava sagt, att icke statens inspektör skulle med avseende

på skolväsendet i allmänhet men synnerligast i fråga om statsbidragsrekvisitionerna

inom skoldistrikt med egna inspektörer äga samma befogenhet

och samma skyldigheter som inom andra skoldistrikt. En inskränkning i

sagda befogenhet och skyldigheter skulle nämligen innebära, att staten, som

till de förstnämnda distriktens skolväsen bidrager med ganska betydande

Kommitténs

uttalande.

x) Statsutskottets utlåtande N:o 18 den 15 mars 1912.

2) Riksdagens protokoll 1912. F. K. N:o 18, A. K. N:o 21.

44

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer.

belopp, på någon punkt skulle avstå från sin rätt att i sagda skoldistrikt

öva vederbörlig kontroll.

Riksdagens revisorer hava icke heller ifrågasatt, att staten i någon

mån skulle frånträda denna sin rätt. Vad de ifrågasatt är endast, huruvida

icke för uppnående av största möjliga effektivitet av den nuvarande

folkskoleinspektionen i dess helhet förhållandet mellan statens folkskoleinspektion

och kommunernas borde närmare regleras i den av revisorerna

antydda riktningen. Några domkapitel hava också i sina nyssnämnda

yttranden antytt, att en dylik närmare reglering av förhållandet mellan statens

och kommunernas inspektion borde kunna ske genom intagandet av vissa

bestämmelser i instruktionen för statens inspektörer. En sådan närmare

reglering av det nämnda förhållandet är emellertid ingalunda lätt att åstadkomma.

I vilka avseenden och till vilken grad en inskränkning av statsinspektionen

i de ifrågavarande skoldistrikten lämpligen kan ske beror nämligen

helt och hållet på de lokala förhållandena inom respektive skoldistrikt.

Den ifrågasatta regleringen är följaktligen en fråga, som bäst kan bedömas av

vederbörande statsinspektör själv. Kommittén håller därför före, att statens

rätt bäst tillgodoses och att folkskolans utveckling bäst främjas, om statens

inspektör har fria händer att vid sina inspektioner även inom nu ifrågavarande

distrikt rätta sig efter förefallande omständigheter.

Men å andra sidan behöver den nu nämnda friheten för statens inspektör

icke hindra intagandet i inspektörsinstruktionen av en erinran rörande

inspektionens begränsning. Sådan begränsning skulle nog under vissa förutsättningar

kunna göras exempelvis inom den gren av statsinspektörens

verksamhet, på vilken Städernas folkskoleinspektörsförbund fäst uppmärksamheten,

då förbundet uttalat sig mot den dubbla inspektion, som för närvarande

äger rum. Om ett skoldistrikt sålunda har en dugande kommunal

inspektör och statens inspektör en gång tagit närmare kännedom om

undervisningen och ordningen i skolorna, så torde det icke vara behövligt,

för så vitt skolförhållandena inom distriktet på det hela taget äro normala,

Statens inspektion i skoldistrikt med kommunala inspektörer. 45

att statens inspektör vid följande besök använder någon längre tid för

åhörande av lärarnas undervisning, icke heller kan det vara behövligt, att

han granskar varje lärares skolbokföring. I nämnda avseende torde således

en begränsning av statsinspektionen kunna göras utan olägenhet, och

sådan begränsning har också, enligt vad kommittén har sig bekant, redan

ganska allmänt av folkskoleinspektörerna iakttagits.

Kommittén anser således, att befattning såsom kommunal folkskoleinspektör

inom ett skoldistrikt icke bör förenas med befattning

såsom statens folkskoleinspektör i samma skoldistrikt; att

statens folkskoleinspektör bör hava samma åligganden gentemot

ett skoldistrikt med kommunal folkskoleinspektör som gentemot

andra skoldistrikt inom inspektionsområdet; att en begränsning

av statsinspektörens verksamhet inom skoldistrikt med egen

inspektör må äga rum i de avseenden och i de^fall, där så lämpligen

ske kan.

Kap. IV. Folkskoleinspektörernas ställning

inom skolförvaltningen.

De myndigheter, med vilka folkskoleinspektörerna för närvarande

hava direkt beröring, äro skolråd och skolstyrelser, domkapitel, Kungl.

Maj:ts befallningshavande och ecklesiastikdepartementet. Till dessa skulle

framdeles, enligt vad kommittén i annat betänkande föreslagit, komma en

överstyrelse för folk undervisningsväsendet.

Den ökade betydelse och effektivitet, som kommittén genom sitt

förslag åsyftat att giva åt folkskoleinspektionen, kan denna eidigt kommitténs

mening icke vinna, därest den icke ställes under en central skolstyrelses

tillsyn och ledning. Mellan överstyrelsen och folkskoleinspektörerna

måste följaktligen ett ständigt samarbete äga rum. För den över

-

Inspektörernas

ställning

till

skolöverstyrelsen.

46

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

vakande, ledande och främjande verksamhet, som den centrala skolstyrelsen

bör utöva, är det ett väsentligt villkor, att överstyrelsen vinner en närmare

kännedom om skolorna i landets olika delar och att den därför

med dessa kommer i mångsidig och livlig beröring. Detta senare kan visserligen

i någon mån ske genom vederbörande styrelseledamöters besök i inspektionsområdena,

men förnämligast torde det dock kunna vinnas genom

inspektörerna. Folkskoleinspektörerna måste med sin sakkunskap och med

den detaljkännedom om folkundervisningsväsendet, som var och en besitter

i fråga om sitt inspektionsområde, stå överstyrelsen till tjänst och sålunda

till överstyrelsen avgiva yttranden i skolfrågor, då så påfordras, samt inför

överstyrelsen redovisa för sin verksamhet, överstyrelsen å sin sida måste

tillse, att inspektionsarbetet utförcs efter enhetliga huvudgrunder samt på

ett sådant sätt, att ändamålet med detsamma i möjligaste mån uppnås.

Den ledning av inspektionen, som skall tillkomma överstyrelsen, bör

enligt kommitténs mening utövas icke blott genom utfärdande av föreskrifter

i form av cirkulär m. m. dylikt utan ock därigenom, att överstyrelsen träder

i personlig förbindelse med inspektörerna. För att överstyrelsen skall kunna

; följa och i sin mån övervaka inspektionsarbetet, böra inspektörerna för viss

tidsperiod, t. ex. ett halvår, upprätta och i början av perioden för granskning

och godkännande till överstyrelsen insända resplaner, upptagande i

huvuddrag de inspektionsresor, som de hava för avsikt att under perioden

företaga, varjämte de i de redovisningar för sin verksamhet, som de skola

till överstyrelsen avgiva, böra redogöra för de mera betydande avvikelser

från dessa resplaner, som tilläventyrs ägt rum, ävensom för anledningarna

till nämnda avvikelser.

om I detta sammanhang vill kommittén med några ord beröra ett spörs

mål,

som sammanhänger med frågan om en blivande skolöverstyrelses ledning

av folkskoleinspektionen och upptagits i några till kommittén inkomna

framställningar, nämligen spörsmålet om särskild inspektion av vissa sidor

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

47

tiv skolans anordning och verksamhet eller av undervisningen i vissa läroämnen.

Sådan särskild inspektion skulle kunna tänkas behövlig i fråga

om de skolhygieniska förhållandena, i fråga om skolans verksamhet för

barnens fysiska utbildning genom gymnastik och idrott samt i fråga om

undervisningen i sådana ämnen som teckning, sång, trädgårdsskötsel, manlig

och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål.

Kommittén vill härvid i första rummet framhålla önskvärdheten både

ur ekonomiska och allmänna pedagogiska synpunkter av att fackinspektion

vid sidan av den egentliga inspektionen så långt möjligt undvikes på folkskolans

område. Kommittén anser ock, att den fordran bör kunna

ställas på folkskoleinspektören, att han äger eller förskaffar sig erforderlig

insikt i skolhvgienen samt förtrogenhet med varje sida av folkskolans

arbete och med undervisningen i vart och ett av dess läroämnen, ej

minst i de för barnskolan viktiga övningsämnena. En sådan fordran

torde ock med den förändrade anordning av inspektionen, som kommittén^

åsyftar, framdeles mera allmänt än nu kunna komma att av folkskoleinspektören

motsvaras, och specialinspektion torde således framdeles bliva

mindre behövlig, än den nu kan synas vara. Att icke dess mindre

de skolhygieniska förhållandena eller arbetet för den fysiska utbildningen

eller undervisningen i vissa övningsämnen, exempelvis undervisningen

i husligt arbete eller i trädgårdsskötsel, kan behöva undantagsvis

eller periodvis göras till föremål för särskild fackinspektion, är

naturligtvis ej uteslutet, och kommittén torde få anledning att återkomma

till frågan härom i samband med utredning och förslag angående undervisningen

i folkskolan och hennes överbyggnader. Det bör emellertid enligt

kommitténs mening bliva en framtida överstyrelses sak att i detta avseende

pröva vad som kan vara lämpligt och att, där den så finner behövligt,

vidtaga åtgärder till förebyggande av att något skolans område

blir tillbakasatt eller försummat. Kommittén har i sitt förslag angående

folkundervisningsväsendets centrala ledning låtit sig angeläget vara att

48

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

tillse, att den föreslagna skolöverstyrelsen måtte komma att äga tillgång

till den sakkunskap, som i nu förevarande avseende måste anses särskilt

erforderlig. Det kan härvid erinras om kommitténs förslag angående anställande

inom överstyrelsen av en skolhygieniker, angående anslag för

inspektion av gymnastikundervisning och fysisk uppfostran samt för sakkunnigt

biträde vid behandlingen av dithörande frågor, angående anslag

för sakkunnigt biträde vid inspektion av undervisningen i husligt arbete,

likaså angående anslag för sakkunnigt biträde vid handläggning av ärenden

rörande fortsättningsskolan samt av ärenden rörande undervisningen i teckning,

slöjd, trädgårdsskötsel in. in. (Bet. II sid. 158 — 168, 182). Att föreslå

en vid sidan av den egentliga folkskoleinspektionen ställd ständig fackinspektion

vare sig av skolans hygieniska förhållanden eller av gymnastiken eller

av andra ämnen i folkskoleundervisningen finner kommittén icke välbetänkt.

Inspektörer- De förslag, som kommittén i sitt föregående betänkande rörande en

''ticts ställ

ning

överstyrelse för folkundervisningsväsendet framställt i fråga om inspekskolmyndig-

törernas deltagande i skolärendenas handläggning, innebära ingen väsentlig

lxst SV* •

förändring av inspektörernas nuvarande ställning till övriga förut nämnda

myndigheter. De förändringar, som i detta avseende ifrågasättas, äro huvudsakligen

beroende på vad kommittén med hänsyn till överstyrelsens verksamhet

föreslagit i fråga om innehållet i de nuvarande skolreglementena.

Enligt kommitténs förslag skulle de nämnda reglementenas innehåll

uppdelas på olika bestämmelseurkunder (Bet. II sid. 57—63).

Vissa bestämmelser av mera allmängiltig natur skulle intagas i folkskolestadgan.

Stadganden om skolväsendets allmänna anordning och angående

lärotider skulle sammanföras under benämningen reglemente. Förslag

till sådant reglemente skulle upprättas av vederbörande lokala

skolmyndighet, efter lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman

fattat erforderligt beslut. Därefter skulle vederbörande folkskoleinspektör

underkasta förslaget granskning, varefter det skulle av dom

-

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

49

kapitlet slutligen prövas och fastställas. De närmare bestämmelserna

angående undervisningsarbetets bedrivande samt vad därmed närmast

står i sammanhang, bestämmelser således angående läroplaner, ordning

och tukt, skolplikt och skolgång, flyttning och avgång o. s. v. samt

stadganden av mera instruktionsmässig natur skulle sammanföras under

benämningen undervisning sordning. Denna undervisningsordning skulle

uppgöras av vederbörande lokala skolmyndighet efter lärarpersonalens

hörande samt därefter insändas till folkskoleinspektören, som skulle med

eget yttrande översända densamma till domkapitlet. Sedan undervisningsordningen

av domkapitlet blivit granskad, skulle det tillkomma domkapitlet

att överlämna densamma med eget yttrande till överstyrelsen,

som skulle underkasta densamma slutlig prövning och giva den fastställelse.

Slutligen skulle eu del bestämmelser av mera underordnad betydelse,

vilka avse rent lokala förvaltnings- och regleringsbestyr, sammanföras

under benämningen lokala skolbestämmelser och fastställas av

skolrådet, sedan vederbörande folkskoleinspektör yttrat sig om det upprättade

förslaget.

I överensstämmelse härmed skulle inspektörerna komma att intaga

väsentligen samma ställning till skolråden som förut. De skulle alltså tillse,

att gällande författningar efterlevas, samt vara skolråden till tjänst med

råd och anvisningar i alla till distriktens skolväsen hörande frågor, t. ex.

vid upprättande av förslag till reglementen, undervisningsordningar och

lokala skolbestämmelser, vid upprättande av läsordningar, vid bestämmande

av läroböcker och anskaffande av undervisningsmateriell o. s. v. Den enda

skillnaden skulle bliva den, att skolråden skulle bringa sina beslut om

läsordningar och läroböcker i de särskilda skolorna till inspektörens kännedom,

under det han för närvarande får vid sina inspektioner inhämta

kännedom om sagda beslut.

Till domkapitlen skulle inspektörerna liksom förut avgiva yttranden

i skolfrågor, då så påfordrades, och därjämte alltid i frågor rörande regle

7—122499.

FolkundervisningSkom. bet.

50

Folkskoleinspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

Instruk

tionen.

menten och undervisningsordningar för de olika skoldistrikten. Fortfarande

skulle de även till domkapitlen lämna redogörelser för sin verksamhet.

Anmälningar från folkskoleinspektörerna angående brister i distriktens

skolväsen avse i regel skolväsendets allmänna anordning, således frågor, i

vilka domkapitlen enligt kommitténs förslag i sitt betänkande rörande en

överstyrelse skulle bliva närmast överordnade beslutande myndigheter, och

skulle därför dylika anmälningar i regel komma att fortfarande ingivas

till domkapitlen.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle inspektörerna komma

att intaga samma ställning som förut. Vid påfordran skulle de till dessa

myndigheter avgiva yttranden i skolfrågor, som falla under sagda myndigheters

behandling, varjämte inspektörerna fortfarande skulle granska

skolrådens statsbidragsrekvisitioner, innan dessa insändas till Kungl. Maj:ts

befallningshavande.

Vad slutligen angår ecklesiastikdepartementet, skulle detta tydligen,

såsom förut är antytt, icke längre utöva den direkta ledning av folkskoleinspektörernas

verksamhet, som hittill ålegat detsamma, och departementet

skulle icke heller mottaga de berättelser, som folkskoleinspektörerna hava

att avgiva om sin verksamhet, eller offentliggöra dessa berättelsers innehåll.

Det nu anförda visar, att kommittén icke avsett någon förändring

av folkskoleinspektionens karaktär, vadan inspektörerna fortfarande skulle utgöra

kontrollerande och rådgivande, ej styrande organ inom skolförvaltningen.

De närmare bestämmelser rörande inspektörernas ställning till de

olika skolmyndigheterna och rörande deras särskilda uppgifter och åligganden,

som av den föreslagna förändrade anordningen av inspektionen

bliva erforderliga, torde böra givas genom av Kungl. Maj:t utfärdad ny

instruktion, till vilken den centrala skolstyrelsen, därest en sådan kommer

till stånd, bör utarbeta förslag.

51

Kap. V. Inspektionsområdena.

1. Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

I överensstämmelse med sin förut uttalade grundsats, att inspektionen

framdeles skulle i regel anordnas såsom en huvudsyssla, åt vilken

innehavaren odelat skulle ägna sig, samt med vad som i övrigt förut blivit

anfört, har kommittén upprättat förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

Kommittén har härvid i främsta rummet haft för ögonen,

att områdenas beskaffenhet skulle möjliggöra en ändamålsenlig inspektion.

Till en sådan inspektion hör tydligen bland annat, att varje skola

kan erhålla besök av inspektören, när förhållandena göra sådant besök av

nöden, samt att inspektören med hänsyn härtill kan anordna sina resor.

Frågan om inspektionsområdena sammanhänger alltså på det närmaste

med frågan om inspektionsresornas planläggning samt med frågan om

huru ofta en skola i allmänhet bör inspekteras. Kommittén finner sig

därför först böra något beröra de båda sistnämnda frågorna.

Vad då beträffar frågan om inspektionsresornas planläggning, har Inspektions

''

resornas

det flera gånger föreslagits i riksdagen, att inspektören skulle åläggas planlägg

att

resa efter en på förhand uppgjord och av vederbörande myndighet

granskad och godkänd resplan. Att förslag om ett dylikt tillvägagångssätt

kommit fram har, såsom synes av bifogade historik över folkskoleinspektionen,

sin grund bland annat i de anmärkningar, som statsrevisorerna

gång efter annan gjort i fråga om inspektörernas resor.

Men om nu så är, att inspektörernas resor i vissa avseenden lämnat

åtskilligt övrigt att önska, torde förklaringen härtill huvudsakligen vara att

52

Inspektionsområdena.

söka dels i bristen på central ledning, dels däri, att indelningen i inspektionsområden

understundom varit mindre väl avpassad, dels även i den omständigheten,

att inspektören i de flesta fall varit bunden av andra tjänsteplikter,

som hindrat honom att på sätt, som eljest varit önskvärt, ordna sina resor.

Givetvis skall inspektören i sin inspektionsverksamhet gå planmässigt

till väga, men att han i denna sin verksamhet skulle fullständigt bindas

vid en av överordnad myndighet på förhand fastställd resplan vore dock

enligt kommitténs mening i flera avseenden olämpligt. Som förut nämnts,

har nämligen inspektören såsom en av sina viktigaste uppgifter att meddela

skolråd och lärare behövliga råd och anvisningar. Dessa råd och anvisningar

skola tydligen givas, icke blott då inspektören kommer så att

säga på sin ordinarie tur till skolor och skolråd utan även vid andra tillfällen,

när hans hjälp kan behövas. Sådana tillfällen kunna uppstå av

flera anledningar. Ett kyrkostämmobeslut kan kräva hans besök i ett

skoldistrikt, en nyantagen lärare hans besök i ett annat, en påbörjad skolkökskurs

hans besök i ett tredje; vid inspektion i en skola kan han erhålla

uppgifter, som nödvändiggöra inspektion i eu närbelägen skola, ehuru

denna senare icke ingår i hans pa förhand uppgjorda resplan o. s. v.

Skall nu inspektionen fylla sitt ändamål och inspektören således i dylika

fall kunna lämna skoldistrikten den tjänst, som han är dem skyldig, kräves

med nödvändighet, att han icke är så bunden av en bestämd resplan,

att han därigenom förhindras att infinna sig hos ett skolråd eller i eu

skola just vid det tillfälle, då hans närvaro kanske är som mest av nöden.

Det anförda innebär dock, såsom förut blivit antytt, ingalunda,

att inspektören skall arbeta planlöst. Tvärtom länder det både honom

själv och hans arbete till fördel, om han till ledning för sitt arbete

har en på förhand upprättad arbetsplan, som han till sina huvuddrag

kan följa. Denna kommer då att i sin mån erbjuda en ganska betryggande

säkerhet för att inspektionsområdets alla skolor i tur och ordning

bliva besökta. Då inspektören tvivelsutan är den, som bäst kan be

-

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

53

döma hithörande förhållanden, bör han själv upprätta planen för sina

inspektionsresor, men då å andra sidan inspektionsarbetet bör stå under

den centrala skolstyrelsens tillsyn och ledning, böra inspektörernas resplaner

enligt kommitténs mening underställas denna styrelse. Kommittén har

i det föregående (sid. 46) redan uttalat sig härom: den för viss period

uppgjorda resplanen skulle för granskning och godkännande insändas till

skolöverstyrelsen, och inspektören skulle sedermera i sin ämbetsberättelse

hava att redogöra för de mera betydande avvikelser från resplanen, vilka

han funnit sig böra vidtaga, samt för de anledningar, som därvid varit

bestämmande.

Vad sedan beträffar frågan om huru ofta en skola bör besökas, Huru ofta

en skola

torde redan av det nu anförda framgå, att någon bestämd regel härför bär besö

.

. kas.

icke lämpligen kan uppställas, utan inspektören måste härutinnan till

eu viss grad rätta sig efter förefallande omständigheter. Understundom

kunna förhållandena inom ett skoldistrikt vara sådana, att de kräva flera

besök efter varandra med korta mellantider. Om t. ex. skoldistriktet har

för avsikt att genom nybyggnad av skolhus och ändring av skolformerna

förbättra sitt skolväsen, så faller det av sig självt, att folkskoleinspektören

skall med råd och anvisningar stå skoldistriktet till tjänst. Det

kan då bliva nödvändigt, att han flera gånger med korta mellantider infinner

sig i skoldistriktet. Likaså kunna täta ombyten av lärare i en

o

skola nödvändiggöra tätare besök av inspektören. A andra sidan åter,

där skolväsendet är väl ordnat, där lärarna äro för inspektören väl kända

och där inga större omdaningar av skolväsendet under en tid kunna

komma i fråga, torde ett par år utan olägenhet kunna förflyta mellan tvenne

inspektioner. Huru ofta en viss skola är i behov av inspektörens besök och

när sådant besök skall äga rum måste således prövas för varje särskilt fall.

För att i någon mån utröna, huru ofta skolorna i allmänhet under

nuvarande förhållanden inspekterats, har kommittén i detta avseende in

-

54

Inspektionsområdena.

fordrat uppgifter från inspektörerna för åren 1909—1911. Av dessa

uppgifter framgår, att i inedeltal inemot hälften av samtliga skolor årligen

inspekterats men att antalet inspektioner varit mycket olika inom

olika inspektionsområden (Bil. 3, Tab. 1 och 2). Blotta antalet inspektioner

under ett år är emellertid icke något tillförlitligt uttryck för inspektionens

effektivitet, då en inspektör tydligen kan hava använt längre,

en annan kortare tid till varje inspektionsbesök. Huvudsyftet med kommitténs

förslag till en förändrad anordning av inspektionen har därför

varit icke blott att i vissa fall öka antalet inspektioner, utan även och

framför allt att inspektionsbesöken måtte kunna bliva för skolorna så

värdefulla som möjligt. Såväl för uppnåendet av sistnämnda mål som

för åstadkommande av en större jämnhet i antalet inspektioner inom de

olika inspektionsområdena torde dock eu central styrelses ledning av inspektionen

vara oumbärlig.

Kommittén har i allmänhet till varje inspektionsområde hänfört ett så

stort antal skolor, att inspektören, med den frihet i fråga om arbetsplanen,

som förut nämnts, torde kunna hinna att besöka dem alla under loppet av

omkring två år. I regel skulle då omkring hälften av samtliga skolor komma

att årligen inspekteras. Givetvis skulle det kunna anses önskvärt, att inspektionsbesöken

i allmänhet hade kunnat bliva något tätare, men kommittén

tror dock, att med det antal inspektioner, som enligt kommitténs

förslag kan erhållas, och med den anordning i övrigt, som kommittén

föreslår med avseende på folkskoleinspektionen, det ändamål, som med

nämnda inspektion avses, i allt väsentligt skall kunna uppnås.

Med hänsyn till de ogynnsamma förhållanden, under vilka folkskolorna

i de nordligaste delarna av landet hava att arbeta, har kommittén

velat för dessa skolor möjliggöra en oftare återkommande inspektion. I övrigt

har kommittén, såsom av det ovan sagda framgår, avsett, att alla skolor i riket

skulle i stort sett erhålla ungefär lika täta besök av inspektören. Detta

syfte skulle icke kunna vinnas, om samtliga inspektionsområden tilldelades

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden. 55

ett lika stort antal skolor och lärarkrafter. Utom antalet skolor och lärare

inom inspektionsområdet finnas nämligen även andra faktorer, av vilka

inspektionsbesökens antal är beroende. De förnämsta av dessa faktorer

äro folktätheten och kommunikationerna samt förefintligheten av skoldistrikt

med kommunala folkskoleinspektörer.

Uppenbart är, att en folkskoleinspektör i glest befolkade trakter, Folktätheten

såsom i norra delarna av Värmland och Dalarne, i Härjedalen, Jämtland kommunikationerna.

och Lappland, måste använda betydligt mera tid för själva resorna mellan

de olika skolorna än en inspektör, som har ett område med tätare befolkning,

och att den förre således omöjligen kan på samma tid hinna att

besöka ett lika stort antal skolor och lärare som den senare. Likaså är

det tydligt, att den inspektör, vars område är genomkorsat av järnvägar,

landsvägar och ångbåtsleder, är med hänsyn till inspektionsarbetet betydligt

bättre ställd än den, vars område i fråga om kommunikationer är mindre

lyckligt lottat, och att det sålunda icke är möjligt för den senare att på

samma tid inspektera lika många skolor och lärare som för den förre. Vid

upprättandet av sitt förslag har kommittén haft nämnda olikheter för ögonen.

Vidare har den vid bestämmandet av inspektionsområdenas form, i den

mån det varit möjligt, tagit hänsyn till kommunikationsledernas riktning.

Att statsinspektörens arbete inom skoldistrikt med kommunal in- Skoldistrikt

spektör bör under normala förhållanden kunna i kvantitativt avseende nala inspekbliva

proportionsvis mindre än i andra distrikt, har kommittén redan

förut (sid. 43 ff.) såsom sin mening uttalat. I överensstämmelse härmed

har kommittén i sitt förslag hänfört ett större antal skolor och lärare

till sådana inspektionsområden, i vilka skoldistrikt med kommunal folkskoleinspektör

förekomma, än vad den annars skulle gjort. Då kommittén

sålunda i allmänhet räknar statsinspektörens arbete inom sistnämnda skoldistrikt

såsom en jämförelsevis liten del av det sammanlagda arbetet inom

hela inspektionsområdet, har kommittén för bättre jämförelses skull i sitt

56

Inspektionsområdena.

förslag till rikets indelning i inspektionsområden för varje område angivit

dels antalet skolor och antalet lärare inom städer med kommunala folkskoleinspektörer,

dels sammanlagda antalet skolor och lärare inom samtliga

andra inom inspektionsområdet befintliga skoldistrikt.

Stralts ''och'' Slutligen har kommittén även, i den mån så kunnat ske, i sitt för

länsgränser.

sJag tagit hänsyn till stifts-, kontrakts- och länsgränser. Då emellertid

I huvudsyftet för kommittén varit att med avseende på områdenas storlek

i erhålla så lämpliga inspektionsområden som möjligt, har kommittén icke

/

I kunnat undgå att i vissa fall låta de nämnda gränserna skära sagda

områden.

Kommittén har dock icke kunnat finna, att detta skulle medföra

några nämnvärda olägenheter. Trots nu nämnda förhållanden skulle likval

sex domkapitel få ett mindre antal inspektörer att förhandla med,

än de förut haft, fem domkapitel skulle få samma antal som förut, och

endast två, nämligen Strängnäs och Luleå, skulle få antalet inspektörer

ökat. Och vad beträffar inspektionsområdenas förhållande till länsgränserna,

så torde hittillsvarande praxis i detta avseende hava ådagalagt, att ett inspektionsområdes

gräns utan olägenhet kan skära länsgränsen. För närvarande

finnas nämligen icke mindre än 12 inspektionsområden, som vart

för sig innehålla delar av olika län. Vad åter kontraktsgränserna angår,

så må anmärkas, att kontrakten ur inspektionssynpunkt icke bilda några

enhetliga områden. Den omständigheten, att ett kontrakt måst delas på

olika inspektionsområden, har hittills icke heller fått utgöra hinder för en

i övrigt ändamålsenlig anordning av inspektionsområdena.

Antalet skol- Det kan ifrågasättas, huruvida icke även skoldistriktens antal är en

dxstvikt ixtOftX

inspektions- faktor, som borde få öva inflytande vid bestämmandet av inspektions

oyyivddcTiQ/

områdena.

Medgivas måste då visserligen, att ett större antal skoldistrikt

inom ett inspektionsområde medför ett något mera omfattande expeditionsarbete.

Men å andra sidan har antalet skoldistrikt icke någon mera be

-

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

57

tydande inverkan på inspektionsbesöken i skolorna, vilka dock utgöra det

väsentliga av inspektörens arbete. Antalet skoldistrikt har därför ansetts

vara av alltför underordnad betydelse för att böra få inverka på rikets

indelning i inspektionsområden.

I detta sammanhang vill kommittén även erinra därom, att för närvarande

flera inspektionsområden icke äro sammanhängande utan splittrade,

så att de olika delarna av en inspektörs område äro skilda genom en annan

inspektörs mellanliggande område. På detta förhållande hava också Riksdagens

revisorer i sin år 1911 avgivna revisionsberättelse fäst uppmärksamheten.

Kommittén har i sitt förslag undvikit en dylik anordning av

inspektionsområdena.

Då nu kommittén med tillämpning av förutnämnda grunder upprättat

förslag i. fråga om rikets indelning i inspektionsområden, är kommittén

medveten om att sådan indelning skulle kunna efter samma grunder

göras även på andra sätt, som skulle kunna befinnas lämpliga, I den indelning,

som Kungl. Maj:t kan komma att bestämma, lära i varje fall

framtida förändringar komma att vidtagas, då förhållandena så kräva. Vid

uppgörandet av kommitténs förslag hava i vissa fall inom kommittén olika

förslag varit föremål för omprövning. Detta sistnämnda gäller i synnerhet

Luleå stift samt Gottland.

Indelningen av Luleå stift är förenad med särskilda svårigheter.

Med anledning härav har kommittén i denna del inhämtat yttranden från

de nu tjänstgörande inspektörerna i stiftet. Bland dem hava emellertid

olika meningar i sagda avseende gjort sig gällande.

För närvarande har Luleå stift 5 inspektörer, av vilka 3 innehava

befattningen såsom huvudsyssla och 2 såsom bisyssla. Kommittén har

för nämnda stift föreslagit 6 inspektörer. Detta av flera skäl. Av hela

8—122499. Folkundervisningskom. bet.

Sammanhängande

inspektions

områden.

Luleå stift.

58

I inspektionsområdena.

Sveriges areal 438,755 kvadratkilometer (de fyra stora sjöarna ej inräknade)

upptager Luleå stift 163,098 kvadratkilometer eller 37,2 procent,

således mer än tredjedelen. Aven om stiftet delas i 6 sådana inspektionsområden,

som kommittén föreslagit, bliva 5 av dessa var för sig till arealen

större än varje annat i riket med tmdantag av norra Dalarne och av

Jämtlandsområdet (sid. 66—79). Vidare äro resorna i samtliga dessa områden

på grund av landets naturbeskaffenhet och kommunikationsförhållanden

samt den i allmänhet glesa befolkningen förenade med så stora strapatser

och försakelser, att inspektionsområdena av denna anledning icke böra i fråga

om antalet skolor och lärare göras alltför stora. Härtill kommer, att största

delen av detta stift på grund av sina säregna befolkningsförhållanden kräver

en särskild omvårdnad med hänsyn till sitt folkskoleväsen. Att så är förhållandet,

särskilt vad skolväsendet för lappar ocli finnar beträffar, har

Riksdagen också för sin del betonat, då den genom särskilda anslag omhuldat

detta. I riksstaten upptages nämligen årligen ett belopp av omkring

40,000 kronor till undervisningsväsendet inom Lappmarks ecklesiastikverk

att användas till utbildande av lärare för lappska barn, till underhåll av

vissa lappfolkskolor, till läraravlöningar, till inackordering av lappska

barn m. m. samt ett ytterligare belopp av 150,000 kronor till befrämjande

av folkundervisningen bland i rikets nordligaste trakter bosatta

finnar.

Vad sedan själva fördelningen i inspektionsområden beträffar, har

kommittén tagit två olika indelningsgrunder i övervägande. Enligt den

ena skulle stiftet delas så, att vissa områden kornine att bestå endast

av lappmarker och andra områden endast av kustland; enligt den andra

så, att vart och ett av samtliga områden kornme att omfatta ett stycke

lappmark och ett stycke kustland.

Vid en indelning enligt den förra indelningsgrunden synes stiftet

lämpligen böra delas i tre lappmarksområden och tre kustlandsområden,

under det att vid ett fullständigt genomförande av den senare indelnings

-

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

59

grunden lappmarkerna skulle komma att delas i sex områden, vart och ett i

förening med ett kustlandsområde bildande ett inspektionsdistrikt.

För den förstnämnda indelningen hava inom kommittén anförts huvudsakligen

följande skäl. — Det hårda klimatet, de svara naturförhållandena

och befolkningens gleshet göra inspektionsresor inom lappmarkerna

förenade med så stora fysiska ansträngningar, att endast ovanligt

kraftiga och härdiga personer, som äro väl förtrogna med landets förhållanden,

förmå att här utöva en folkskoleinspektörs verksamhet. Redan

svårigheten att finna sådana personer, tillika i besittning av den bildning,

som inspektionsarbetet kräver, synes böra giva företräde åt en

indelning, genom vilken lappmarkerna fördelas på ett mindre antal

inspektörer. — Härtill komma sedan lappmarkernas säregna skolförhållanden,

som torde kräva sin särskilda tillsyn. Man har med avseende

på dessa skolförhållanden att erinra sig de egendomliga kateketskolorna,

den nödvändiga anordningen med barnens inackordering i skolornas

närhet, en anordning vartill staten årligen bidrager med ett ganska stort

belopp, vidare de i vårt land i övrigt okända svårigheter av olika slag,

som här möta undervisningsarbetet och vålla, att ett stort antal barn

ännu äro i saknad av all skolundervisning. Dylika förhållanden, som

göra förbättringar i skolväsendet till en tvingande nödvändighet, påkalla

inspektörens hela uppmärksamhet. Men skall hans tid och intresse

delas mellan det lappländska skolväsendet och de lyckligare lottade skoldistrikten

nere i kustlandet, varest skolfrågorna låta sig bedöma ur delvis

andra synpunkter, är fara för handen, att misstag bliva begångna och att

arbetet för det lappländska skolväsendet, som dock framför allt är i behov

av omvårdnad, får stå tillbaka. — Då vidare skolorna i lappmarkerna

kräva tätare besök av inspektören än skolorna i kustlandet, men inspektören,

om hans område sträckte sig ned till kusten, helt säkert skulle

komma att bosätta sig inom kustlandet, synas svårigheter komma att

uppstå för eu ekonomisk och tidsbesparande anordning av inspektionsre

-

60

Inspektionsområdena.

sorna. — Slutligen är hänsyn att taga därtill, att Ivungl. Maj:t nyligen på

framställning av domkapitlet i Luleå uppdragit åt domkapitlet att utreda

frågan om åstadkommande med statens tillhjälp av ett nöjaktigt ordnande

av skolundervisningen i samtliga lappländska socknar med svensktalande

befolkning. Möjligen skall denna frågas utredning leda till anordnandet

av en särskild skolorganisation för nämnda socknar, och i så fall blir det

än mera önskligt, att inspektionen av det lappländska skolväsendet icke

splittras på flera händer, än nödigt är. För stiftsstyrelsen är det ock en

fördel såväl vid den förestående utredningen som i allmänhet vid dess

verksamhet för skolväsendets förbättring inom lappmarksområdet att ej behöva

kommunicera med stiftets samtliga inspektörer.

Å andra sidan hava även skäl anförts inom kommittén till stöd för en

indelning av stiftet efter den andra av de förut angivna grunderna. — Ingen

del av vårt land erbjuder så stora svårigheter för en folkskoleinspektör som

lappmarkerna. Detta gäller först och främst med avseende på skolförhållandena.

Utom det att ett stort antal barn i lappmarkerna ännu gå utan undervisning,

kännetecknas största delen av de skolor, som finnas, genom skolformer,

som höra till de mest ogynnsamma och svårskötta i riket1), under

u Såsom exempel på de svårigheter, som i detta avseende för närvarande möta en

lappmarksinspektör och som väl till mycket stor del äro beroende av de svaga ekonomiska

resurser, som förefinnas inom en del lappmarksförsamlingar, ma anföras följande:

inom K. L. Österbergs nuvarande stora lappmarksområde funnos år 1910 av de bättre

skolformerna endast 2 folkskolor litt. A, 1 litt. B, 1 litt. D och 9 litt. E men däremot

av de svagare 6 litt. F, 2 litt. G och 127 mindre folkskolor, och av hela antalet skolor,

som uppgick till 163, funnos endast 25, d. v. s. 15,s procent, i vilka varje barn erhöll

undervisning under alla de 8 månader om året, som i folkskolestadgan avses, under det

de övriga 188 skolorna eller 84.7 procent voro av den beskaffenhet, att varje barn i dessa

erhöll undervisning endast under sammanlagt 4 månader av aret eller under ännu kortare

tid (Tab. 4); inom J. Sunnemans nuvarande lappmarksområde funnos samma år av de

bättre skolformerna blott 2 folkskolor litt. B, 3 litt. D och 6 litt. E men däremot av de

svagare 1 litt. F, 5 litt. G och 61 mindre folkskolor, och av hela antalet skolor därstädes,

som uppgick till 95, hade endast 24 skolor eller 25,3 procent heltidsundervisning, under det

att 71 skolor eller 74,7 procent hade halv eller kortare lästid (Tab. 4); vidare framgår av

Tab. 5, att, om Lappmarken delades i 3 och kustlandet i 3 inspektionsområden, Kustlandets

inspektionsområden skulle av de bättre skolformerna få respektive 31,8, 40,5 och 51,9 ‘pro

-

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

til

det de ekonomiska tillgångar, som för skolväsendets förbättring stå till buds,

äro mycket svaga. Under sådana omständigheter blir inspektörens arbete

för skolväsendets utveckling i lappmarkerna ovanligt mödosamt och tungt

samt präglat av eli viss enformighet. Mer än i andra delar av riket

krävas därför i lappmarkerna folkskoleinspektörer med ihärdighet och

andlig spänstighet. För bevarande av dessa egenskaper är en folkskoleinspektör

i lappmarkerna i behov av den uppmuntran i arbetet och de impulser

till förbättringar i lappmarkernas skolväsen, som kunna erhållas genom beröring

med de bättre skolförhållandena i kustlandet. Han bör således kunna

bliva bättre skickad att utöva inspektionen i lappmarkerna, om han till sitt

område räknar även ett stycke kustland, och man kan då av honom vänta

ett intensivare arbete på skolväsendets förbättring i lappmarkerna. Ett sådant

arbete kan tydligen även väntas av det skäl, att lappmarkerna i så fall

skulle fördelas på flera inspektörer och varje inspektör således få på sin

lott ett jämförelsevis mindre antal skolor av de sämre skolformer, vilka i

första hand kräva förbättringar (se Tab. 5 och 6), liksom ock en mindre

del av de svårigheter i övrigt, som utmärka lappmarkernas skolväsen. —

Men även de rent yttre förhållanden, under vilka en folkskoleinspektör i

lappmarkerna måste förrätta sitt arbete, tala för önskvärdheten av att ett

inspektionsområde icke består blott och bart av lappmark utan att till

detsamma får höra även ett stycke kustland. Inspektionsresorna i lappmarkerna

äro nämligen förenade med så stora kroppsliga ansträngningar och

cent, under det Lappmarkens inspektionsområden finge 17,4, 13,x ock 44,7 procent, varvid

må anmärkas, att den sistnämnda jämförelsevis stora procenten, som gäller lappmarkens

norra inspektionsområde, helt och hållet beror på de stora gruvsamhällenas (Gällivare, Malmberget

och Kiruna) väl utvecklade skolväsen; om man därför undantager Gällivare och Juckasjärvi

skoldistrikt, i vilka nyssnämnda gruvsamhällen äro helägna, så hade under ar 1910

av hela det övriga lappmarkens 283 skolor endast 51 folk- och småskolor eller 18,o procent

hel undervisningstid, 22 folk- och småskolor eller 7,8 procent hade halv undervisningstid

eller därunder och icke mindre än 210 skolor eller 74,2 procent voro mindre folkskolor med

likaledes halv eller ännu kortare undervisningstid.

62

Inspektionsområdena.

strapatser, i synnerhet vid färder under vintern och genom väglösa

trakter1), att en inspektör, som enbart är hänvisad till dylika förhållanden,

lätt nog kan bliva bruten till sin hälsa och få sin arbetskraft nedsatt

eller tillintetgjord. Följden härav kan bliva, antingen att han blir

oduglig till fortsatt inspektionsarbete och sålunda i förtid nödgas helt

och hållet lämna sin befattning, eller ock att han måste söka transport

till annan del av riket. Anordnandet av särskilda lappmarksområden

skulle således innebära, att de största svårigheter med hänsyn såväl

till skolväsendets beskaffenhet som till naturförhållandena hopades på

vissa inspektörer. Huruvida man under sådana omständigheter skulle

erhålla lämpliga inspektörer i sagda områden, torde vara ganska tvivelaktigt.

Lättare skulle sådana inspektörer helt säkert kunna erhållas, om

inspektionsområdena innefattade även kustland med gynnsammare skoloch

naturförhållanden. — Vidare har anförts, att inspektionsresor icke

kunna företagas i lappmarkerna under vissa tider på året, i synnerhet under

islossningen på våren, emedan floder och sjöar, som i stor utsträckning

måste av inspektörerna begagnas såsom kommunikationsleder, då icke

ägna sig såsom sådana, varemot inspektionsresor under dessa tider kunna

äga rum i kustlandet. Inspektören kan sålunda bäst utnyttja sin tid,

om både ett stycke lappmark och ett stycke kustland ingå i hans område.

— Stiftets indelning på nu i fråga varande sätt anvisas också genom

landets naturbeskaffenhet, enär komrnunikationslederna i stort sett följa

floddalarna och sjöarna, under det bergen stänga vägen i motsatt riktning.

På grund härav torde resekostnaderna bliva mindre, då inspektionsområdena

hava sin största utsträckning i samma riktning som floddalarna.

L Som exempel må nämnas, att enligt folkskoleinspektören K. L. Österbergs uppgift

ingen väg finnes från Vilhelmina till Klippen (15 mil), icke heller från Vilhelmina till Dikanäs

och Kittelfjäll (15 mil) eller från Stensele till Tärna (14,6 mil) eller från Sorsele till

Gautsträsk (9,2 mil).

63

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

Uppenbart är, att goda skäl förefinnas för en indelning av Luleå stift

enligt såväl den ena som den andra av de nämnda grunderna, och olika

meningar hava inom kommittén framträtt angående frågan om vilken indelningsgrund

vore att föredraga. Vid sådant förhållande, och då ett

riktigt bedömande av denna fråga förutsätter synnerlig förtrogenhet med

förhållandena i vårt lands nordligaste bygder, har kommittén för sin del

ej velat uttala någon bestämd mening utan föredragit att lämna förslag i

enlighet med båda de nämnda alternativen. I fråga om nordligaste delen

av stiftet, har den doek i båda fallen låtit nordöstra delen av Norrbottens

län utgöra ett särskilt inspektionsområde och nordvästra delen

ett annat.

Svårast är att på ett tillfredsställande sätt anordna folkskoleinspek- Gottland.

tionen över Gottland. Om möjligt borde Gottland i förevarande avseende

åtnjuta samma förmåner som övriga delar av landet. I likhet med vad

som avses för dessa borde folkskoleinspektionen även för Gottland anordnas

såsom huvudsyssla. Gottlands folkskoleväsen har emellertid så ringa

omfattning — år 1910 funnos på Gottland endast 179 skolor och 203 lärare

— att Gottland ensamt för sig torde vara för litet för att utgöra ett

inspektionsområde av samma slag som de övriga i riket; detta framgår i all

synnerhet, om man tager hänsyn till den täta befolkningen och de goda kommunikationerna.

Den tanken ligger då närmast, att Gottland skulle kunna

sammanföras med eu del av fastlandet och tillsamman med denna bilda

ett inspektionsområde. Ett villkor för att så skulle kunna ske är emellertid,

att någon del av fastlandet ägnade sig till eu förening med Gottland

i förevarande avseende.

Vid en undersökning härom har tanken i första rummet fallit på

den fastlandsdel, som ligger närmast Gottland: Norra och Södra djusts

kontrakt samt några andra därintill liggande kontrakt. Med avseende härpå

64

Inspektionsområdena.

har emellertid kommittén inhämtat, att den goda kommunikation mellan

Visby och Västervik, som förut funnits, under senare delen av år 1911

upphört och att ångbåtsförbindelsen mellan nämnda städer numera inskränkts

till en tur i veckan under sommaren och alldeles indragits under

vintern. Under sådana omständigheter kan Gottland tydligen icke sammanföras

med nu nämnda del av fastlandet.

Ur kommunikationssynpunkt skulle det däremot kunna ifrågasättas,

att Gottland i inspektionshånseende skulle förenas med Södertörn, eftersom

den förnämsta ångbåtsförbindelsen mellan Gottland och fastlandet numera

är den, som upprätthålles mellan Visby och Nynäshamn. Men icke heller

denna förening kan kommittén förorda. Mellan huvudstaden och de omgivande

landsbygdsförsamlingarna förefinnes nämligen i flera avseenden ett

mycket starkt samband, på grund varav det synes önskvärt, att huvudstadens

samtliga omgivningar hänföras till samma inspektionsområde som

huvudstaden själv. Kommittén har icke heller kunnat finna någon annan

del av fastlandet, som lämpligen skulle låta förena sig med Gottland till

ett inspektionsområde.

Under sådana förhållanden återstår enligt kommitténs mening ingen

annan utväg, än att Gottland med avseende på folkskoleinspektionen får

utgöra ett undantag från det övriga Sverige. För en sådan anordning tala

dock även andra skäl än de förut anförda. Med hänsyn till administrationen

i övrigt utgör Gottland ett helt för sig, ett stift och ett län, och i

politiskt avseende utgör det en valkrets. Det kan då synas, som om Gottland

i analogi härmed borde även med hänsyn till inspektionen utgöra ett

helt för sig, oavsett huruvida inspektionen till följd härav skulle komma

att anordnas på ena eller andra sättet. Vidare kan anföras, att Gottlands

förening med en del av fastlandet till ett inspektionsområde skulle på grund

av kommunikationsförhållandena, även om dessa vore i och för sig goda.

kunna medföra vissa olägenheter såväl för skolornas lokala myndig

-

Ledande synpunkter för rikets indelning i inspektionsområden.

65

heter och lärare som för folkskoleinspektören och att Gottland på

den grund borde med avseende på inspektionen hållas skilt från fastlandet.

Huru inspektionen över Gottland skall anordnas bör bestämmas av

Kungl. Maj:t. Sannolikt är ju visserligen, att den fortfarande kan komma

att utövas såsom bisyssla, men det är ingalunda med säkerhet givet, att

så måste bliva fallet. Det förhållandet skulle nämligen också kunna tänkas,

att någon för inspektörsuppdraget lämplig person skulle kunna finnas,

som vore villig att för det arvode, som kan ifrågakomma, mottaga förordnande

som inspektör över Gottland och göra inspektionen till sin huvuduppgift,

under villkor att det tillätes honom att bredvid denna innehava

någon mindre befattning såsom bisyssla.

Med hänsyn till nu nämnda svårigheter anser kommittén lämpligast

att ett visst belopp ställes till Kungl. Maj:ts disposition att, på sätt förhållandena

lämpligast medgiva, användas till arvode för inspektionen över

Gottland.

Enligt nu angivna grunder har kommittén gjort det förslag till

rikets indelning i inspektionsområden, som följer å sid. 66—79. På samma

gång som de föreslagna inspektionsområdenas omfattning där angivas, redogöres

även för sagda områdens areal, folkmängd och folktäthet samt för

det antal skoldistrikt, skolor och lärare, som i dessa områden funnos ar

1910 enligt Sveriges officiella statistik. De föreslagna områdenas gränser

jämte dessas förhållande till stifts- och länsgränserna framgå även av de

till betänkandet bifogade båda kartorna A och B, vilka skilja sig endast

med avseende på indelningen av Luleå stift, varom kommittén, av skäl

som i det föregående angivits, framställt alternativa förslag.

9—122499. Folkundervisning skom. bet.

Inspektionsområdena.

6(>

2. Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

1.

! 2-

1 3-

4.

1 5-

i 8-

1 7-

Areal

Folk-

| Antal

|

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

Folk-

mängd.

mängd

på 1

i skol- di-

| Antal

skolor.

Antal

lärare.

i kvkm.

kvkm

j strikt

1. Första inspektionsområdet:

Stocklvolm med Södertörn och södra Itosl"gen.

Södertörns kontrakt ............

Av Södertälje kontrakt:

Over-Järna, Ytter-Järna, Östertälje, Väster- tälje, Tveta, Turinge och Vårdinge skol- distrikt ...............

1.488.71

51,064

18

125

196

429.95

8,641

-7

i

33

41

Roslags västra kontrakt..........

489.54

27,653

12

68

117

Svartsjö > ..........

213.19

7.166

8

27

29

Roslags östra » ..........

796.36

43,527

14

96

349

151

534

Stockholms stad..........

32.40

341,986

1

252

852

Södertälje » ..........

18.62

11,060

1

13

265

42

894

Summa

3.468 77

491,097

141.6

61

614

1,428

II. Andra inspektionsområdet:

Nordöstra Uppland.

-

IJomprosteriet i Uppsala stift (utom Uppsala

stad: se nedan!)............

39.75

2.242

1

4

6

Vaksala kontrakt........

484.83

8,527

8

26

29

Närdinghundra » ........

897.06

14,366

8

49

52

Olands och Frösåkers > ........

1.487.41

22,342

15

82

88

Lyhundra »

648.18

13.001

7

39

41

Sjuhundra > .....

957.98

21,367

13

68

74

Ärlinghundra » ......

260.71

6,319

7

21

22

Seminghundra » ........

517.44

8,695

ii

34

36

Håbo , ...

373.39

7.601

9

28

28

Ulleråkers >

466.64

5,933

7

21

22

Norunda j

390.42

5,925

5

18

18

Örbyhus > ........

2,002.52

38,000

11

118

508

148

564

Uppsala stad............

15.42

25,960 ;

1

21

65

Summa

8,541.75

180.278

21.1

103

529

625)

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden. 67

1. ■

2. .1

3.

4.

5.

(I.

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o. |

vatten)

Folk- mängd. j

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt.

III. Tredje inspektionsområdet:

Södermanland utom Södertörn.

\ Domprosteriet i Strängnäs stift......

775.85

17,932

14

51

63

Villåttinge kontrakt..........

671.38

13,942

8

42

53

Oppunda östra > ..........

641.0(1

12,726

7

41

44

Oppunda västra » ..........

893.02

23,217

5

68

88

Nyköpings västra > ..........

1.103.92

26,623

14

78,

in

Nyköpings östra » ..........

740.71

15,128

12

401

41

Daga » ..........

721.13

13,200

9

43

49

Väster-Rekarne > (utom Eskilstuna stad:

515.53

15.540

10

46

62

se nedan!) ....

Öster-Rekarne » .........

640.57

12,658

9

47

49

Av Södertälje kontrakt:

Över-Enhörna, Ytter-Enliörna, Hölö och

Mörkö skoldistrikt..........

224.04

4,374

4

17

473

17

577

Eskilstuna stad...........

85.73

28,371

1

42

116

Summa

7,013.54

183.711

26.2

93

515

693

IV. Fjärde inspektionsområdet:

Östra Östergötland och Tjust.

Bankekinds kontrakt . . . :......y

444.04

10,215

7

35

44

Skärkinds » ........./. ■

471.33

6,517

6

22

23

Vikbolands > ...........

10,126

10

33

34

Hammarkinds » ...........

1.022.09

19,363

10

53

60

Norrköpings > (utom Norrköpings stad:

28,222

12

71

89

se nedan!).....

775.88

Bergslags » ...........

1,796.58

25,751

7

88

101

Norra Tjusts » ...........

1,363.71

18,920

9

63

64

Södra Tjusts'' » ...........

1,362.67

29,648

10

73

438

99

514

Norrköpings stad..........

8.20

46.416

1

45

134

Summa

7,760.97

195,178

25,1

72

4S3

!

648

68

Inspektionsområdena.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

L

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt.

Y. Femte inspektionsområdet:

Västra Östergötland.

Domprosteriet i Linköpings stift (utom Lin-

köpings stad: se nedan!)........

512.18

10,697

11

40

48

Gullbergs och Bobergs kontrakt.......

700.97

15,979

16

49

51

Aska > .......

369.58

19,971

11

44

66

Dals » .......

144.03

7,153

6

16

21

Kinds » .......

1,274.46

17,288

9

53

55

Ydre » .......

1,134.35

9,704

8

35

35

Vifolka och Valkebo > .......

721.82

18,803

14

Öl

64

Göstrings » .......

622.89

15,136

12

39

Öl

Lysings » .......

454.24

9,859

8

28

30

Norra Vedbo » .......

996.83

19,058

12

50

60

Södra Vedbo » .......

937.01

18,213

10

51

456

61

542

Linköpings stad..........

7.40

22,157

1

18

51

Summa

7,876.36

184,018

23.4

118

474

593

VI. Sjätte inspektionsområdet:

Norra Småland.

Tveta kontrakt (utom Jönköpings stad: se

nedan!)................

958.06

29,367

15

73

115

Östbo kontrakt..........

1,779.73

23,768

15

76

84

Västbo > ..........

2,392.62

31,495

26

102

105

Västra härads > ..........

1,904.74

26,939

19

87

96

Östra härads » ..........

1,450.76

23,239

19

76

83

Vista > ..........

310.73

8,653

5

23

437

25

508

Jönköpings stad..........

16.84

26,971

1

35

91

Summa

8,813.48

170,432

19.3

100

472

599

VII. Sjunde inspektionsområdet:

Södra Småland.

Kinnevalds kontrakt...........

958.06

26,885

12

58

75

Allbo > ...........

1,708.62

30,278

16

91

97

Transport

2,666.68

57,163

28

149

i 172

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

69

1- 1

2.

3.

4. |

5. |

6.

Areal

Folk-

Antal |

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

1

kvkm.

kvkm.

strikt.

Transport

2,666.68

57,163

28

149

172

Sunnerbo kontrakt...........

2,821.61

38,998

23

118

129

Konga > ...........

1,629.48

28,274

13

75

82

Norrvidinge » ...........

557.03

7,445

7

21

21

Upp vidinge > ...........

2,235.07

26,088

11

78

441

84

488

Summa

9,909.87

157.968

15.9

82

441

488

VIII. Åttonde inspektionsområdet:

Östra Småland utom Tjust samt Öland.

Norra Möre kontrakt (utom Kalmar stad: so

8

35

40

nedan!)................

771.92

12,843

Stranda kontrakt.............

640.50

22,679

5

52

68

Handbörds kontrakt.........

1,250.57

16,456

6

51

53

Södra Möre » .........

1,758.78

40,288

17

114

124

Ölands norra > .........

443.33

11,141

10

30

34

Ölands medel- >

509.84

9,930

12

27

28

Ölands södra » .........

392.43

7,625

12

22

24

Tunaläns och Sevede » .........

2,146.97

31,284

13

95

104

Aspelands » .........

991.80

13,832

7

35

461

39

514

Kalmar stad............

7.71

15,536

1

15

45

Summa

8,913.85

181,614

20.4

91

476

559

IX. Nionde inspektionsområdet:

Bleking och nordöstra Skåne.

>

Östra kontrakt.........

511.00

48,418

10

77

133

Medelstads » .........

1,145.34

40,925

15

113

140

Listers och Bräkne > .........

1,358.39

60,034

16

147

196

Villands » (utom Kristianstads

I

103

stad: se nedan!) .

803.14

26,479

17

86

Östra Göinge > .........

1,180.73

28,796

14

90

513

107

679

Kristianstads stad..........

8.26

11.569

1

10

34

Summa

5,006.86

216,221 43 2

73

523

| 713

70

Inspektionsområdena.

1-

2.

3.

1 4.

i 5-

I

6.

7-

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm

Antal

skol-

di-

strikt

Antal

skolor.

Antal

lärare.

X. Tionde inspektionsområdet:

Mellersta Skåne.

1

\ Frosta kontrakt.............

847.17

i 27,757

24

102

in

Onsjö > .............

322.63

i 13,268

12

53

61

i Rönnebergs » . . ............

196.79

28,439

16

74

121

Luggade > (utom Hälsingborgs stad: so

nedan!)..............

726.94

55,403

28

176

256

Ingelstads kontrakt............

428.8!

25,152

22

83

93

! Albo och Järrestads kontrakt........

462.19

23,409

19

73

84

Gärds > ........

652.46

22,169

18

72

633

87

813

Hälsingborgs stad..........

7.81

34,935

1

35

no

Summa

3,644.79

230,532

63.2

140

66S

92

XI. El vte inspektionsområdet:

Sydvästra Skåne.

| Oxie kontrakt (utom Malmö stad: se nedan!) .

190.66

13,957

19

80

124

Skytts kontrakt (utom Trelleborgs stad: se

nedan!)...........

241.82

13,603

24

58

62

1 Torna kontrakt (utom Lunds stad: senedan!)

400.17

22,501

25

79

96

Bara kontrakt.........

403.80

28,294

23

95

128

| Harjagers » ......

222.10

19,577

17

57

82

Vemmenhögs » .........

321.35

19,707

20

83

87

Ljunits och Herrestads kontrakt......

289.87

26,173

18

72

95

Färs kontrakt..........

675.00

26,011

20

95

619

104

778

Malmö stad.........

17.99

97,285

1

94

287

Lunds » .....

12.05

20,139

1

19

62

Trelleborgs > ..........

0.67

9,909

1

12

125

37

386

Summa

2,775.48

297.156

107.1

169

744

1,164

XII. Tolvte inspektionsområdet:

Nordvästra Skåne och södra Halland.

■Södra Åsbo kontrakt..........

224.43

13,222

8

48

56

Norra Åsbo > ....

1,001.49

29,941

15

90

no

Transport

1,225.92

43,163

23

138

166

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

71

______ 1. j

2.

3.

t-

5.

6.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

Transport

1,225.92

43,163

23

138

166

Bjäre kontrakt ..........

14,992

10

52

58

Västra Göinge > ..........

1,319.37

32,631

22

97

115

Halmstads kontrakt (utom Halmstads stad:

se nedan!)...............

1,173.78

26,073

21

83

100

I Laholms kontrakt.............

1,580.51

33,850

18

115

485

130

569

Halmstads stad...........

14.91

18,342

1

21

64

j Summa

5,619.37

169,051

30.1

95

506

633

XIII. Trettonde inspektionsområdet:

Norra Halland och södra Västergötland.

Domprosteriets södra kontrakt i Göteborgs

stift (utom Göteborgs stad: se nedan!) . .

513.67

45,356

12

98

176

Marks och Bollebygds kontrakt utom Bolle- bygds, Björketorps och Töllesjö skoldistrikt

1,412.48

33,936

23

102

120

|

Kinds kontrakt.........

2,206.sl

28,919

34

98

100

'' Fjärc och Viske » .........

942.11

26,164

20

87

96

Varbergs » .........

430.13

20,477

14

49

78

''

Falkenbergs > .........

791,50

22,575

17

64

498

85

655

Göteborgs stad...........

25.34

167,813

1

176

506

Samma

6,322.04

345,240

54.6

121

674

1,161

XIV. Fjortonde inspektionsområdet:

Bohuslän.

Alvsyssels- södra kontrakt.........

925.41

33,232

22

108

124

Alvsyssels norra > (utom Uddevalla

stad: se nedan!)............

697.60

16,912

13

63

63

Orusts och Tjörns kontrakt........

559.94

29,568

16

93

98

Vikornas södra ^ .........

1,101.50

47,267

18

134

158

Vikornas norra > .........

1,196.90

28,550

11

90

488

98

541

Uddevalla stad...........

26.80

12,581

1

17

41

Summa

4,508.15

16S,110

87.3

SI

505

582

72

Inspektionsområdena.

l- _

2.

3.

4.

5.

5.

7.

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt.

XV. Femtonde inspektionsområdet:

Mellersta Västergötland.

Domprosteriets norra kontrakt i Göteborgs

stift ..................

1,037.33

28,925

19

87

104

Av Marks och Bollebygds kontrakt:

Bollebygds, Björketorps och Töllesjö skol-

distrikt...............

369.81

6,699

3

24

25

Väne kontrakt..............

1,072.54

48,818

27

107

158

As > (utom Borås stad: se

nedan!).........

1,182.61

23,717

29

72

73

Kullings > ..............

1,031.38

25,681

24

68

80

Redvägs > ..............

1,867.96

25.404

30

81

86

V artofta » ..............

385.62

10,037

17

33

472

34

560

Borås stad.............

14.81

21,541

1

24

73 !

Summa

6,902.05

190,822

27.4

150

496

633

XVI. Sextonde inspektionsområdet:

Norra Västergötland.

Domprosteriet i Skara stift........

400.38

15,858

16

38

46

Vånga kontrakt..............

796.51

20,458

26

60

61

Kållands •» ..............

479.81

19,795

18

49

60

Barne > ..............

446.21

16,780

18

42

46

K inna kontrakt............

514.20

16,821

19

51

53

Falköpings » ............

448.43

16,879

16

38

48

Kåkinds > ............

954.51

28,446

21

68

94

Norra Vadsbo « ............

18,622

10

58

60

Södra Vadsbo » ............

1,046.09

21,641

16

66

71

Mariestads > ............

471.24

14,607

14

39

51

Billings > ............

517.54

21,045

15

47

556

56

646

Summa

7.168.87

210,952

29.4

18!)

556

646

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

73

1.

2.

3.

4.

5. |

6. |

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

XVII. Sjuttonde inspektionsområdet:

Dal och västra Värmland.

Norra Dals kontrakt............

1,288.76

24,220

13

71

86

Södra Dals » ............

1,000.28

22,081

14

65

65

Västra Dals » ............

1,601.80

20,096

15

70

70

Jösse » ............

2,354.18

36,874

13

102

120

Nordmarks > ............

1,908.26

18,714

11

69

68

Gillbergs » ............

1,506.81

17,825

9

62

62

Nors > ............

1.007.97

20,619

13

61

500

80

551

Summa

10,668.06

160,429

15.0

88

500

551

XVIII. Adertonde inspektionsområdet:

Östra Värmland.

Kils kontrakt (utom Karlstads stad: se nedan!)

1,102.45

28,348

8

79

97

Älvdals kontrakt.............

5,092.99

31,124

9

98

109

Visnums » .......''......

1,710.36

38,521

9

88

130

Nyeds » .............

3,035.70

38,885

14

117

146

Fryksdals * .............

2,781.20

34,135

9

101

483

102

584

Karlstads stad...........

22.35

17,191

1

20

59

Summa

13,745.05

188,204

13.7

50

503

643

XIX. Nittonde inspektionsområdet:

Närke och västra Västmanland.

Örebro kontrakt (utom Örebro stad: se nedan!)

328.98

10,747

7

36

40

Askers » .............

940.07

20,949

9

67

75

Glanshammars kontrakt..........

654.36

12,381

9

41

46

Kumla > ..........

1,182.82

32,881

8

96

125

Edsbergs > ..........

1,008.80

19,926

10

66

78

Eellingsbro > ..........

1,523.60

26,937

6

92

118

Nora » ..........

2,509.06

33,682

8

127

525

151

633

Örebro stad............

21.11

30,098

1

32

90

Summa

8,168.80

187,601

23.0

58

| 557

| 723

10—122499. Folkundervisning skom. bet.

74

Inspektionsområdena.

1.

2.

3.

4.

6.

6.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

4ntal

skolor.

Antal

lärare.

XX. Tjugonde inspektionsområdet:

Östra Västmanland och västra Uppland.

Hagnnda kontrakt..........

298.00

4,007

8

17

17

Laganda » ..........

299.88

6,057

12

23

23

Fjärdhundra södra > ..........

838.28

15,405

10

56

58

Trögds > ..........

349.70

7,785

12

30

31

Asunda > ..........

255.34

10,582

8

26

37

Fjärdhundra norra > ..........

793.35

9,647

4

35

37

Domprosteriet i Västerås stift (utom Västerås

stad: se nedan!)............

512.80

12,925

13

44

55

Munktorps kontrakt...........

805.48

18,441

9

58

73

Köpings > ...........

1,080.46

22,348

10

65

87

Arboga » ...........

390.50

11,133

6

33

42

Väster-Färnebo > ...........

1,302.57

24,228

8

79

100

Sala • ...........

760.00

17,657

8

49

515

62

622

Västerås stad............

15.94

19,147

1

20

59

Summa

7,7(12.36

179,362

23.1

109

535

681 1

XXI. Tjugoförsta inspektionsområdet:

Södra Dalarne.

Norrbärke kontrakt............

2,643.90

34,616

6

109

147

Väster-Dals » ............

6,340.49

24,524

7

100

119

Stora Tuna » ............

1,005.27

27,953

6

84

120

Hedemora > ............

1,563.45

35,975

8

100

393

137

523

Summa

11,553.11

123,0(18

10.7

27

393

523

XXII. Tjugoandra inspektionsområdet:

Norra Dalarne.

Leksands kontrakt ............

1,954.56

27,357

5

103

132

Rättviks > ...........1 .

22,009

4

90

116

Mora » ............

9,968.07

23,749

7

97

122

Falu » (utom Falu stad: se nedan!)

2,407.14

26,109

10

no

400

126

496

Falu stad.............

13 48

11.582

1

11

31

Summa

18,295.89

110,806

0.1

27

411

527

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

1. | 2.

3.

4. 1

5.

6.

i .

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

XXIII. Tjugotredje inspektionsområdet:

''

Gästrikland och sydvästra Hälsingland.

Gästriklands östra kontrakt (utom Gävle stad:

•

se nedan!) . .

1,979.25

35,750

6

in

160

Gästriklands västra > ........

2,409.67

31,019

6

107

136

Hälsinglands västra nedre kontrakt.....

3,519.S0

32,954

7

107

325

128

424

Gävle stad.............

48.29

35,203

i

40

114

Summa

7,957.07

134,926

17.0

20

365

538

XXIV. Tjugofjärde inspektionsområdet:

Norra och östra Hälsingland.

Hälsinglands östra kontrakt........

1,755.89

40,774

9

in

147

Hälsinglands västra övre kontrakt.....

5,398.58

27,811

5

98

108

Hälsinglands norra nedre » .....

2,433.82

33,315

11

99

118

Hälsinglands norra övre » .....

1,691.97

16,949

7

54

362

55

428

Summa

11,280.26

118,849

10 5

32

362

428

XXV. Tjugofemte inspektionsområdet:

Medelpad och östra Jämtland.

il

147

228

Medelpads östra kontrakt.........

2,578.81

65,229

g

100

119

1

Medelpads västra » .........

4,911.21

34,566

i

Av Jämtlands östra kontrakt;

Revsunds, Sundsjö, Bräcke, Bodsjö och

Nyhems, Ragunda, Häliesjö och Häsjö,

Fora, Stuguns och BorgVcattnets skol-

11

94

102

distrikt...............

23,696

341

449

Summa

13.849.29

123,491

8.9

30

341

449

XXVI. Tjugosjätte inspektionsområdet:

1

Ångermanland.

41

Ångermanlands södra kontrakt.....

833 65

19,260

5

! Öl

Ångermanlands östra » .....

1,962.44

41,208

12

125

150

Ångermanlands västra » .....

5,860.66

19,333

7

65

67

Ångermanlands sydvästra » .....

2,619.17

22,835

11

68

73

Ångermanlands nordvästra » .....

5,046.01

22,881

6

82

1 84

Ångermanlands nordöstra » .....

1,720.40

25,205

6

83

| 464

102

533

Summa

18.042.33

150,722

8.4

47

464

| 533

76

Inspektionsområdena.

1

2.

3.

4.

5.

G.

7.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

XXYII. Tjugosjunde inspektionsområdet:

Jämtland utom östra delen samt Härjedalen.

Jämtlands norra kontrakt.........

14,427.20

31,717

15

130

139

Jämtlands östra kontrakt utom de skol- distrikt, som tillagts 25:e inspektionsområ- det ..................

1,416.83

22,025

9

55

77

Jämtlands södra kontrakt.........

16,520.73

19,269

15

74

77

Jämtlands västra > .........

11,951.20

21,410

11

90

349

94

387

Summa

44,315.96

94,421

2.1

50

849

387

Alternativ A för inspektionsområ-

dena XXVIII—XXXIII:

XXYIII. Tjngoåttonde inspektionsom- rådet :

Södra Västerbotten.

Västerbottens södra kontrakt.......

9,344.69

63,227

9

217

264

Av Västerbottens norra kontrakt:

Nysätra, Lövångers, Norsjö, Burträsks och

Skellefteå skoldistrikt.........

6,523.73

46,146

5

166

383

183

447

Summa

15,868.42

109,373

6.9

14

383

447

XXIX. Tjugonionde inspektionsområdet:

Mellersta Västerbotten.

Av Västerbottens norra kontrakt:

Byske och Jörns skoldistrikt......

2,904.50

14,047

2

56

62

Norrbottens södra kontrakt utom Alvsbyn

Av Norrbottens norra kontrakt:

11,402.21

83,544

9

297

381

Over-K^lix skoldistrikt.........

2,833.77

6,013

1

27

380

28

471

Summa

17,190.48

103,604

6.0

12

380

471

XXX. Trettionde inspektionsområdet:

Norra Västerbotten.

Norrbottens norra kontrakt utom Over-Kalix

skoldistrikt.............

11.437.07

22,172

1.9

8

104

109

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

i (

1-

2-

3.

i-

5.

6.

Areal

Folk- |

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt.

''

XXXI. Trettioförsta inspektionsområdet:

Södra Lappland.

Lappmarkens första kontrakt.......

Av Lappmarkens andra kontrakt:

22,298.28

26,559

7

115

123

Stensele och Tärna skoldistrikt.....

8,357.73

5,058

2

23

138

23

146

Summa

30,056 Öl

31,617

1.0

9

13S

146

XXXII. Trettioandra inspektionsom-

rådet:

Mellersta Lappland samt Alv sbyn.

Av Lappmarkens andra kontrakt:

Malå, Sorsele, Arvidsjaurs och Arjepluogs

81

skoldistrikt............ . .

30,227.88

15,531

4

80

Av Norrbottens södra kontrakt:

Älvsbvns skoldistrikt..........

1,688.09

5,810

1

19

99

20

101

Summa

31,915.97

21,341

0.7

5

99

101

XXXIII. Trettiotredje inspektions-

området:

Norra Lappland.

Lappmarkens tredje kontrakt.......

56,030.31

34.358

0.6

4

161

224

Alternativ B för inspektionsområ-

dena XXVIII—XXXIII:

XXVIII. Tjugoåttonde inspektions-

området:

Södra delen av Västerbottens län.

Av Västerbottens södra kontrakt:

Nordmalings och Bjurholms skoldistrikt .

2,704.89

14,446

o

54

60

Lappmarkens första kontrakt.......

Av Lappmarkens andra kontrakt:

22,298.28

26,559

7

115

123

Stensele och Tärna skoldistrikt......

8,357.73

5,058

2

23

192

23

206

Summa

33,360.90

46,063

1,3

11

192 |

206

78

Inspektionsområdena.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

A n tal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt.

XXIX. Tjugonionde inspektionsområdet:

Norra delen av Västerbottens län.

Västerbottens södra kontrakt utom Nord- malings och Bjurholms skoldistrikt . . .

Ay Västerbottens norra kontrakt:

6,639.80

48,781

7

163

204

Nysätra, Lövångers, Norsjö och Burträsks

skoldistrikt..............

4,822.30

22,368

4

89

'' 90

Av Lappmarkens andra kontrakt:

Malå och Sorsele skoldistrikt......

9,564.49

6,335

2

25

277

25

319

Summa

21,026.65

77,484

3.9

13

277

319

XXX. Trettionde inspektionsområdet:

Södra delen av Norrbottens län.

Av Västerbottens norra kontrakt:

Skellefteå lands- och stadsförsamlingars,

Byske och Jörns skoldistrikt......

4,605.87

37,825

3

133

155

Av Norrbottens södra kontrakt:

Piteå lands- och stadsförsamlingars samt

Älvsbyns skoldistrikt.........

4,958.22

28,082

3

89

107

Av Lappmarkens andra kontrakt:

Arvidsjaurs och Arjepluogs skoldistrikt . .

20,663,39

9,196

2

55

277

56

318

Summa

30,227.48

75,103

2.5

8

277

318

XXXI. Trettioförsta inspektionsområdet:

Mellersta delen av Norrbottens län.

Norrbottens södra kontrakt utom de skol-

distrikt, som tillagts 30:e inspektionsområ-

det:.................

8,132.08

61,272

7

227

294

Av Lappmarkens tredje kontrakt:

Joekmocks och Kvickjocks skoldistrikt . .

19,437.08

5,418

1

40

267

42

336

i

Summa

27,009.16

66,690

2.4

8

267

336

XXXII. Trettioandra inspektions-

området:

Nordöstra delen av Norrbottens län.

Norrbottens norra kontrakt........

14,320.84

28,185

2.0

9

131

137

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

79

1. 1 2.

3.

4-

5. | 6. ! 7.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal Antal

skolor, i lärare.

XXXIII. Trettiotredje inspektions- området :

Nordvästra delen av Norrbottens lön.

Av Lappmarkens tredje kontrakt:

Gällivare, Jnckasjärvi och Karesuando skol- distrikt ...............

3fi.593.23

28.949

0.8

3

121

182

XXXIV. Trettiofjärde inspektions- området :

Gottland.................

3.159.78

55,219

17 5

88

1

179 |

‘203

Kap. VI. Folkskoleinspektörerna.

1. Tillsättning.

Frågan om de fordringar, vilka böra ställas på en statens folkskole- Behörighet

r* ° Jor anstalt

inspektör,

har vid flera föregående tillfällen varit avhandlad. Innan kommitten

går att yttra sig härom, torde det vara lämpligt att något erinra om spektor.

huru man på olika sätt under tidernas lopp givit uttryck åt sagda fordringar.

Per Sahlström, som först bragte frågan om inrättandet av en folkskoleinspektion

på tal i riksdagen,1) ville anse folkskoleinspektörerna närmast

såsom ett slags »riksskolmästare», och då han i sitt förslag stannade

vid ett fåtal inspektörer, gjorde han detta av den anledningen, att det ej

vore lätt att genast finna något större antal personer med »tillräcklig insikt

i saken, tillräcklig erfarenhet och tillräckligt nit». I den kungl. pro

-

>) Bil. 1 sid. 128.

80

Folkskoleinspektörerna.

positionen till riksdagen 1859-^1860 föreslogs, att ett antal »sakkunniga

personer» skulle utses till folkskoleinspektörer.1) I eu motion av Carl

Ekman vid riksdagen 1862—1863 uttalades såsom nödvändigt, att till inspektörer

utsåges personer, som ådagalagt »nit för folkundervisningen» och ägde

»sakkännedom» samt »lärarförmåga». 1 den debatt rörande folkskoleinspektionen,

som ägde rum vid 1891 års riksdag, uttryckte dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet Gunnar Wennerberg några av de ifrågavarande

fordringarna på följande sätt: »tillräcklig insikt och noggrannhet»,

»den pedagogiska insikt, som år erforderlig för att övervaka och rätta en

folkskollärare, som gjort misstag», förmåga att »åstadkomma det väsentligaste,

vilket är att tillse, att folkskolans barn verkligen på bästa sätt

bliva undervisade».2) Och är 1894 uttalade Andra kammaren i anledning

av väckt motion på förslag av sitt första tillfälliga utskott, att till folkskoleinspektörer

borde förordnas »personer, som visat sig innehava den pedagogiska

insikt och den på personlig erfarenhet vilande kännedom om folkskoleundervisningen,

att eu verksam och tillfredsställande inspektion genom

dem måtte kunna utövas».3)

Aven inom folkskolans lärarkår har förevarande fråga varit uppmärksammad.

Så uttalade det 13:e allmänna svenska folkskollärarmötet i

Stockholm år 1903 såsom sin mening rörande villkoren för en tidsenlig

folkskoleinspektion, att till folkskoleinspektörer borde utses endast

sådana personer, som med erforderliga insikter i pedagogikens teori förenade

grundlig kännedom om folkskolans praxis, förvärvad genom flerårigt arbete

i folkskolan.

I ett till underdånig skrivelse av den 27 december 1907 fogat protokollsutdrag

uttalade de folkskoleinspektörer, vilka uteslutande ägnade sig åt

inspektionen, såsom sin åsikt, att personliga ledaregenskaper i förening med

x) Bil. 1 sid. 134.

2) Bil. 1 sid. 197 och 198.

3) Bil. 1 sid. 207.

Tillsättning.

81

grundlig allmän och pedagogisk bildning måste anses såsom oundgängliga

kvalifikationer för inspektörsuppdraget.

Enligt kommitténs mening måste av den, som skall förordnas till

folkskoleinspektör, i första rummet krävas, att han är i besittning av vissa

personliga egenskaper, som göra honom särskilt skickad att med hänsynsfullhet

och på samma gång fasthet lösa sin betydelsefulla och grannlaga

uppgift.

Vidare synes det falla av sig självt, att han bör vara i besittning av

god allmän och pedagogisk bildning. Givetvis bör det även anses såsom

erforderligt, att han i ett eller annat slag av skolor utövat praktisk lärarverksamhet.

Särdeles förmånligt för hans verksamhet som folkskoleinspektör

är tydligen, om denna hans lärarverksamhet utövats inom folkskolan.

I sitt förut avgivna betänkande rörande folkskoleseminarierna !) har

kommittén tillagt den omedelbara kännedom om folkskolans ställning och

behov, som förvärvas genom lärarverksamhet i folkskola, stor betydelse, då

det gäller sökande av ämneslärartjänst vid seminarium, och på grund

härav hemställt, att tjänstgöring vid folkskola skall i vissa avseenden

räknas sådan sökande till godo. Enligt kommitténs mening ligger önskvärdheten

av tjänstgöring i folkskola ännu mera i sakens natur, när det gäller

sökande av folkskoleinspektörstjänst, emedan arbetet i folkskolan ofta är förenat

med särskilda svårigheter, såsom mindre gynnsamma skolformer, stort

barnantal, skyddigheten att utan åtskillnad mottaga alla skolpliktiga barn,

alla läro- och övningsämnenas förläggande på en lärare in. m. Klart är

nämligen, att den inspektör, som själv under någon tid tjänstgjort som lärare

i folkskola, i ganska avsevärd mån förvärvat erfarenhet om de svårigheter,

med vilka man inom en sådan skola har att räkna, men därjämte även

om de ljuspunkter, som arbetet i folkskolan har att förete, samt om det

resultat, som i denna skola kan uppnås — eu erfarenhet som gör, att

G Bd I, sid. 360—362.

It —122499. Folkundervisningslcom. bet.

82

Folkskoleinspektörerna.

han med större säkerhet kan bedöma det arbete, som av andra utföres under

liknande förhållanden. Det blir honom då lättare möjligt att upptäcka och

rättvist bedöma förefintliga brister och mot dessa råda bot samt att även lägga

märke till befintliga förtjänster och att giva dessa tillbörligt erkännande.

Men om sålunda nu nämnda kvalifikationer måste anses högeligen

önskvärda för en folkskoleinspektör, så återstår att avgöra, huruvida de också

lämpligen böra lagstadgas såsom villkor för behörighet till folkskoleinspektörstjänst.

Det ligger då först och främst i öppen dag, att den förnämsta av

dessa kvalifikationer, de personliga egenskaper, som utgöra förutsättning

för ett framgångsrikt inspektionsarbete och utan vilka all teoretisk lärdom

och all förvärvad lärarerfarenhet föga gagna, lika litet här som exempelvis

i fråga om rektorsbefattning ägnar sig till att utgöra en lagstadgad

befordringsgrund.

Vad övriga förut nämnda kvalifikationer beträffar, ligger däremot den

tanken nära, att en viss akademisk examen eller vissa års tjänstgöring i folkskola

borde föreskrivas såsom befordringsgrunder. Kommittén kan dock

icke finna detta lämpligt. Uppställdes en akademisk examen såsom behörighetsvillkor,

bleve följden, att varje folkskollärare och varje lärare vid

högre folkskola eller kommunal mellanskola, som icke genom studentexamen

erhållit rätt att inskrivas vid universitet och som således icke haft

möjlighet att avlägga sådan examen, skulle, även om han i verkligheten besutte

erforderliga teoretiska insikter och på folkskolans område nedlagt ett mångårigt

förtjänstfullt arbete samt i övrigt vore väl kvalificerad för en inspektörsbefattning,

vara avstängd från möjligheten att kunna söka en sådan. Och om

vissa års tjänstgöring i folkskola bestämdes såsom villkor för behörighet till folkskoleinspektörstjänst,

skulle det kunna inträffa, att en seminarielärare, som

själv deltagit i utbildandet av folkskollärare och därunder lett sina lärjungars

undervisningsövningar i seminariets övningsskola samt måhända själv un

-

Tillsättning.

83

dervisat i samma skola och som i övrigt skulle vara synnerligen lämpad för inspektörsuppdraget,

likaledes skulle vara därifrån avstängd. Ävenledes skulle

fall kunna inträffa, då en läroverkslärare eller en folkhögskolelärare eller

en innehavare av prästerlig tjänst, som ådagalagt intresse för folkskolan

och visat pedagogisk duglighet samt i övrigt befunnes lämplig till folkskoleinspektör,

vore hindrad att söka sådan befattning. Genom att stadga

en viss universitetsexamen eller vissa tjänstår i folkskola såsom villkor för

behörighet till folkskoleinspektörstjänst skulle man således från folkskoleinspektionen

utestänga vissa kategorier, från vilka goda inspektörskandidater

kunna förväntas, och därigenom begränsa antalet sökande på ett sätt, som

'' ingalunda vore för folkskoleväsendet förmånligt.

På anförda grunder anser kommittén, att bestämda kompetensvillkor

åtminstone icke under nuvarande förhållanden böra fastställas.

Kommittén skall i det följande yttra sig rörande sättet för tillsättning

av folkskoleinspektör och därvid föreslå, att viss myndighet skall

avgiva förord. Sådana bestämmelser böra då stadgas, att vederbörande

myndighet skall vid tillsättning av inspektörstjänst i främsta rummet taga

hänsyn till de insikter, den erfarenhet och de personliga egenskaper, som

måste fordras av en folkskoleinspektör.

Hittills hava folkskoleinspektörerna förordnats för viss tid, och inspektionsperioderna

hava, såsom framgår av den betänkandet bifogade historiken

över folkskoleinspektionen (Bil. 1), under tidernas lopp varit av

olika längd.1 2 3 4) Det har emellertid ifrågasatts från olika håll, att folkskoleinspektörerna

skulle kunna erhålla en fastare anställning.

J) Perioderna hava varit följande:

2 treårsperioder: 1861—1863 och 1864—1866,

1 tvåårsperiod: 1867—1868,

1 treårsperiod: 1869—1871,

3 femårsperioder: 1872—1876, 1877—1881 och 1882—1886,

4 sexårsperioder: 1887-—1892, 1893—1898, 1899—1904 och 1905—1910.

De nuvarande inspektörerna äro förordnade endast för 3 år, nämligen för åren

1911—1913.

#

Anställningens

art.

84

Folkskoleinspektörerna.

Redan 1886 väckte G. F. Östberg i Andra kammaren motion med

hemställan om åtgärder, avseende bland annat, att inspektörerna skulle

erhålla ordinarie anställning och tillräcklig avlöning för att kunna ägna

hela sin verksamhet åt folkskoleinspektionen.

Samma fråga har vidare bragts inför Kungl. Maj:t år 1907 av

de folkskoleinspektörer, vilka då innehade sin befattning såsom huvudsyssla.

Från dessa inspektörer inkom nämligen den 27 december nämnda

år till Kungl. Maj:t en underdånig skrivelse rörande avlöningen för

sagda kategori av inspektörer. Till denna skrivelse hade fogats ett protokoll

över de förhandlingar rörande folkskoleinspektörernas rättsliga

och ekonomiska ställning, som vid förutnämnda inspektörers sammanträde

i Stockholm den 20 och 21 augusti 1907 ägt rum. I sagda protokoll

anföres bland annat, att, då inspektörerna förordnades på en tid av

sex år, uppdraget finge eu blott tillfällig karaktär, även om det vanligen

förnyades och i de flesta fall kunde anses gälla tills vidare. Må vara, att

vederbörande ansåge sig först böra lära känna lämpligheten hos de personer,

som erhölle ett dylikt uppdrag, men hade mannen blivit funnen, syntes

intet skäl tala för att behålla honom i en oviss ställning, ty denna

ovissa ställning gåve institutionen sken av att sakna vederbörlig stadga

och auktoritet. Ett fullständigt frångående av periodsystemet torde dock

icke låta sig genomföra. Även de inspektörer, som helt ägnade sig åt

uppdraget, behövde en tid för att sätta sig in i alla olika grenar av verksamheten

ävensom för att pröva, huruvida de tålde den fysiska ansträngning,

som oftast vore förbunden med uppdraget. Efter viss tid borde

dock folkskoleinspektörerna kunna anställas såsom ordinarie och då i avseende

på löneförmåner, tjänstårsberäkning och pensionering likställas med

adjunkter vid folkskoleseminaricrna.

Rörande inspektörernas nu nämnda framställning har Kungl. Maj:t

inhämtat yttranden från de sex domkapitel, inom vilkas stift de ifrågavarande

inspektörerna hade sin tjänstgöring. Uppsala, Strängnäs, Växjö,

Tillsättning.

85

Karlstads och Härnösands domkapitel hava i sina yttranden begränsat sig

till den fråga, som beröres i själva skrivelsen, nämligen frågan om avlöningen,

men Luleå domkapitel har även behandlat frågan om inspektörernas

anställning. Om den sistnämnda säger domkapitlet:

»Att folkskoleväsendets nuvarande utveckling kräver en omläggning av

folkskoleinspektörernas tjänsteställning torde sedan rätt länge vara en ganska

allmän uppfattning. Ehuru den nu gjorda ansökningen icke direkt påkallar åtgärder

för åstadkommande av en omorganisation i ty avseende, torde det icke få

anses opåkallat av domkapitlet att, då i allt fall frågan härom blifvit väckt,

uttala sin anslutning till berörda uppfattning.

Enligt domkapitlets förmenande torde nämligen en fullt effektiv och auktoritativ

folkskoleinspektion icke kunna åstadkommas, så framt icke dels alla

inspektörstjänster föreskrivas skola innehavas såsom huvudsysslor och dels dessa

tjänster på lämpligt sätt anordnas såsom i möjligaste mån fasta eller åtminstone

såsom bättre betryggande den framtida utkomsten. I sist angivna avseende kan

den av sökandena föreslagna utväg, att folkskoleinspektör, som under viss tid

prövats i tjänsten och befunnits till densamma lämplig, må kunna erhålla anställning

såsom ordinarie inspektör, vara värd beaktande.»

Aven kommittén håller före, att folkskoleinspektörerna böra kunna

erhålla ordinarie anställning. I själva verket synes detta böra följa redan

därav, att inspektörsbefattningarna komma att innehavas såsom huvudsysslor.

Men även andra skäl kunna härför anföras. Såsom förut blivit påvisat,

är det arbete, som tillhör folkskoleinspektionen, av så omfattande och

maktpåliggande beskaffenhet, att stora krav måste ställas på dem, som

skola bekläda inspektörsbefattningarna. De personer, som bäst motsvara

dessa krav och som man således helst borde söka vinna för folkskoleinspektionen,

torde icke sällan redan innehava ordinarie tjänster, som tillförsäkra dem

såväl uppflyttning i högre lönegrad som en viss pension. För dessa skulle

tydligen inspektörsbefattningarna, därest de tillsattes endast genom förordnande

för vissa år, icke vara synnerligen lockande. Detta gäller i synnerhet

personer, som förut innehava ordinarie anställning i kommunal tjänst. Att

eu kommunal tjänsteman, som innehar ordinarie tjänst, skulle erhålla tjänstledighet

från sin befattning under så lång tid, som för ifrågavarande ända

-

86

Folkskoleinspektörerna.

mål vore behövligt, är nämligen knappast troligt, 1 alla händelser kunna

fall tänkas, då han icke skulle erhålla sådan tjänstledighet. Skulle han

då övergå till folkskoleinspektionen, måste han tydligen helt och hållet

lämna sin ordinarie befattning och utbyta denna mot ett förordnande för

endast några år under ovisshet om huruvida det sedermera skulle bliva

förnyat och med den möjligheten för ögonen att, elter det tiden för förordnandet

gått till ända, stå utan befattning. Ur folkskoleväsendets egen

synpunkt finner kommittén därför ändamålsenligt, att folkskoleinspektör

kan erhålla ordinarie anställning.

Häremot kunna visserligen göras åtskilliga invändningar, dock enligt

kommitténs mening inga andra än sådana, som kunna göras mot all ordinarie

anställning. Den omständigheten, att staten gjort flertalet av

sina tjänstemän till ordinarie tjänstinnehavare, torde till fullo ådagalägga,

att en sådan anordning i allmänhet befunnits vara för staten

OO 7 o

fördelaktig.

Härmed vill kommittén dock icke hava sagt, att en ledig folkskoleinspektörsbefattning

under alla omständigheter skulle förses med

ordinarie tjänstinnehavare. Sådana fall kunna nämligen inträffa, då det ur

folkskoleinspektionens egen synpunkt kan vara, förmånligt, att befattningen

för en viss tid tillsättes genom förordnande. Likaledes kan det

för inspektören själv i vissa fall vara förmånligt, att han förordnas för en

viss tid; detfa bland annat av det skäl, att han då erhåller tillfälle att

utröna, dels huruvida han förmår uthärda de fysiska ansträngningar, som

äro förenade med inspektörsbefattningen, dels och framför allt huruvida

han finner själva inspektionsarbetet vara av den beskaffenhet, att han

allt framgent vill ägna sig åt detsamma. Huruvida den ena eller andra

formen för tillsättning skall i ett visst fall komma till användning bör

således bliva beroende på förefallande omständigheter. I fråga om tillsättning

av folkskoleinspektörstjänst torde därför med fördel kunna tilllämpas

en bestämmelse liknande den, som gäller i fråga om tillsättning

Tillsättning.

87

av rektorstjänst vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium: »där Kungl.

Maj:t icke vill genom utnämning tillsätta rektorstjänst, förordnas rektor

av Kungl. Maj:t på viss tid». Då emellertid fast anställning i förevarande

fall måste betraktas såsom det normala, torde en sådan bestämmelse som

den nu nämnda också komma att leda till en sådan praxis, att folkskoleinspektörerna

i regel erhålla ordinarie anställning.

Kommittén anser sig således böra föreslå, att folkskoleinspektör

antingen erhåller ordinarie anställning, eller ock att han, då omständigheterna

därtill föranleda, förordnas för viss tid.

Om således folkskoleinspektör bör kunna erhålla ordinarie anställning,

finnes i fråga om denna anställnings art huvudsakligen två möjligheter.

Den ena är, att han erhåller fullmakt å sin tjänst, varav följer, att han icke

kan entledigas från densamma, utan att han genom åtal vid domstol blivit

förvunnen att hava begått sådant brott, som enligt lag medför avsättning.

Den andra är, att han tillsättes genom konstitutorial. Sistnämnda art av

anställning tillämpas numera i fråga om ett stort antal av statens tjänstemän.

Så tillsättas t. ex. alla tjänstemän vid telegrafverket utom generaldirektören

genom konstitutorial. Enligt § 1 i kungl. kung. angående avlöningsreglemente

för tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907 innebär

sådan tillsättning, »att tjänsteman kan i administrativ väg på grund av fel

eller försummelse i tjänsten avsättas från sin befattning». Avsättning från

tjänsten kan således även i detta fall icke ske utan vederbörande tjänstemans

eget förvållande. Icke heller kan avsättning'' ske utan iakttagande

av betryggande former, i vilket avseende Riksdagen särskilt framhållit, att

den genom konstitutorial tillsatta tjänsteman, mot vilken anmälan om begånget

tjänstefel skett, skall lämnas tillfälle att däröver yttra sig, samt

att beslutet om entledigandet skall föras till protokoll med angivande av

skälen därför.1)

*) Riksdagens skrivelse till Konungen år 1897, n:o 114, sid. 3 och 4.

88

Folkskoleinspektörerna.

Då det uppenbarligen med hänsyn till ifrågavarande tjänsters särskilda

beskaffenhet är önskvärt, att fel och försummelser, som tilläventyrs

begås av folkskoleinspektör, kunna i administrativ väg beivras, synes det

kommittén lämpligast, att folkskoleinspektörerna tillsättas genom

konstitutorial.

Under en lång följd av år uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för ecklesiastikdepartementet

att förordna inspektörer, men från och med år 1887

har förordnande utfärdats av Kungl. Maj:t. Något offentligt kungörande

av ledig inspektörsbefattning har icke skett, varför ansökan icke kunnat

äo-a rum. Under största delen av den föregående tiden hava förslag å

lämpliga personer inhämtats från rikets biskopar. Under senaste tiden

hava däremot domkapitlen avgivit sådana förslag.

Frågan om sättet för folkskoleinspektörernas tillsättning har upprepade

gånger bragts på tal i riksdagen. Under tiden 1867—1886 väcktes,

såsom förut nämnts, gång efter annan motion i syfte, att landstingen före

inspektörernas tillsättning skulle få avgiva förslag å personer, som kunde

anses lämpliga för uppdraget, och vid tvänne på varandra följande riksdagar

— åren 1872 och 1873 — beslöt Andra kammaren att i samma syfte till

Kungl. Maj:t avlåta underdånig skrivelse. I riksdagen har dessutom flera

gånger uttalats den önskan, att inspektörsbefattningarna skulle tillsättas efter

ansökan. Senaste gången frågan om sättet för inspektörernas tillsättning

behandlades i riksdagen var år 1904, då motion väcktes i Andra kammaren,

avseende att folkskoleinspektörsbefattningarna före tillsättningen

hädanefter skulle förklaras lediga till ansökan hos vederbörande domkapitel,

vilket i sin ordning skulle hava att till Kungl. Maj:t bland de

sökande föreslå den eller de lämpligaste. Det utskott, som hade att

behandla motionen, tillstyrkte efter en längre motivering eu skrivelse i

ämnet till Kungl. Maj:t. Utskottets hemställan vann emellertid icke kammarens

bifall.

Tillsättning.

89

I samma fråga har Lunds domkapitel gjort ett uttalande, nämligen

i det yttrande, som domkapitlet med anledning av det ofta nämnda cirkuläret

den 20 april år 1909 till ecklesiastikdepartementet ingivit. Domkapitlet

ansåg, att inspektörsbefattningarna Itorde tillsättas efter ansökan,

emedan staten därigenom säkrare skulle kunna förskaffa sig de bästa möjliga

inspektörer, samt att vederbörande domkapitel borde få avgiva underdånigt

yttrande över ansökningar till folkskoleinspektörsbefattning.

Kommittén är för sin del av den uppfattningen, att inspektörsbefattningarna

böra offentligen ledigförklaras. För ett sådant förfarande

talar i främsta rummet de ifrågavarande befattningarnas beskaffenhet.

Men även andra skäl kunna anföras härför. Så skulle t. ex. följden

av befattningarnas ledigförklarande otvivelaktigt bliva den, att fiera personer

skulle sträva att förskaffa sig den teoretiska insikt och den praktiska duglighet,

som kunde vara meriterande för inspektörsbefattning, än vad förut

varit fallet. Ett sådant förfaringssätt som det nu nämnda tillämpas

redah i fråga om rektorsbefattningar vid de allmänna läroverken. För

den händelse en överstyrelse för folkundervisningsväsendet kommer till

stånd, är denna självfallet den myndighet, som bör kungöra ledig folkskoleinspektörsbefattning

och mottaga anmälningar till densamma. Därjämte

bör överstyrelsen hava att pröva samtliga inkomna anmälningshandlingar

och slutligen, vare sig det gäller utnämning eller förordnande,

att på anförda grunder hos Kungl. Maj:t förorda den av de anmälda,

vilken med hänsyn till de insikter, den erfarenhet och de personliga egenskaper,

som företrädesvis erfordras hos en folkskoleinspektör, anses lämpligast

för befattningen. Huruvida före avgivandet av överstyrelsens förord

yttrande bör inhämtas av vederbörande domkapitel, är en fråga, som

synes svår att på förhand bedöma och i vilken kommittén icke funnit

sig böra göra något uttalande. Skulle överstyrelsen i visst fall icke anse

sig kunna lämna förord åt någon av de anmälda, torde böra tagas under

övervägande, huruvida tjänsten ånyo skall anslås ledig eller överstyrelsen

12—122499. Folkundervisningskom. bet.

90

Folkskoleinspektörerna.

skall avgiva förslag å annan till tjänsten lämplig person. I sådana fall, då

folkskoleinspektör blivit tillsatt genom förordnande, bör överstyrelsen äga

att, om den så anser lämpligt, utan ledigförklarande av befattningen, i

analogi med vad som äger rum med avseende på tillsättning av rektorstjänst

vid allmänt läroverk, hos Kungl. Maj:t inom viss tid före förordnandets

utgång göra den hemställan, som överstyrelsen finner i förevarande

fall lämpligast.

2. Avlöning.

För den inspektionsperiod, som tog sin början med år 1905, för

Nuvarande

ordnades för hela riket 47 inspektörer. Av dessa funnos inom Uppsala,

inspektörer, Strängnäs, Växjö, Karlstads, Härnösands och Luleå stift sammanlagt 13, som

agna sig åt innehade inspektionen såsom huvudsyssla. Sex av dem avlönades helt och

tTisvcktio

nen.

hållet av staten, en med 2,000 och de fem övriga med vardera 2,750

kronor. Till avlöningen av de sju återstående, vilka tillhörde Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, bidrog staten med belopp,

som växlade mellan 1,200 och 1,750 kronor, och de nämnda länens landsting

med vissa belopp, som de anslagit, för att ifrågavarande län skulle

få förmånen att till inspektörer hava sådana personer, som odelat kunde

ägna sig åt inspektionen. Sammanlagda arvodet för sådan inspektör var

dock högst 2,750 kronor.

Inspektörer- Redan år 1907 förklarade de inspektörer, vilka då innehade inspek

omTrvodetl^i°nen

såsom huvudsyssla, i sin förut nämnda till Kungl. Maj:t den 27

höjning, december 1907 ingivna underdåniga skrivelse, att nyssnämnda arvoden vore

otillräckliga, och hänvisade de därvid till den avlöning, som folkskolans

lärare, överlärare och lokalinspektörer då atnjöte, samt erinrade om hurusom

någon inkomst av resekostnad och dagtraktamente på grund av de

stegrade levnadskostnaderna då icke kunde beräknas, under det däremot de

utgifter till kläder m. in., som resorna medförde, vore ganska stora. Oaktat

den största sparsamhet och försiktighet kunde kostnaderna för livsuppehället

Avlöning.

91

icke nedbringas under 4,000 kronor årligen. Med anledning härav anhöllo

de ifrågavarande inspektörerna, att Kungl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärder,

för att deras årsarvode skulle komma att utgå med 4,000 kronor.

I det protokoll, som ifrågavarande inspektörer bifogat sin underdåniga skrivelse,

hade de dessutom uttalat önskvärdheten av att de erhölle rätt till

rese- och traktamentsersättning efter 3:dje klassen i gällande resereglemente.

över denna deras underdåniga anhållan hade inom de sex stift, till vilka Domkapitnärnnda

inspektörer hörde, domkapitlen på anmodan avgivit yttranden år 1908. randen om

Uppsala, Strängnäs och Härnösands domkapitel hade därvid tillstyrkt bifall nas anhåiltill

nämnda anhållan. Karlstads domkapitel hade med hänsyn till de betydligt

ökade levnadskostnaderna funnit sökandenas begäran om förbättrad avlöning

fullt befogad, men det syntes domkapitlet, som om de ifrågavarande

inspektörerna borde, i likhet med de flesta andra statens ämbets- och tjänstemän,

komma i åtnjutande av ålderstillägg, och att arvodet därför lämpligen

skulle kunna bestämmas till 3,500 kronor med två ålderstillägg, vartdera å

500 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Luleå domkapitel

hade uttalat sig för en sådan omorganisation av folkskoleinspektionen, att alla

inspektörstjänster bleve huvudsysslor och att inspektörerna erhölle ordinarie

anställning, varav såsom en given följd borde framgå eu lönereglering,

innefattande bestämmelser om grundlön, ålderstillägg, pension samt

delaktighet i änke- och pupillkassa. Intill dess en sådan omorganisation

kunde komma till stånd, vore dock en löneförbättring behövlig. Domkapitlet

ansåg, att lönen tillsvidare borde sättas till enahanda belopp, som

utginge till manliga adjunkter vid rikets folkskoleseminarier, d. v. s. till en

begynnelselön av 3,000 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor efter

respektive 5, 10, 15 och 20 års oförvitlig tjänstgöring. Växjö domkapitel

ansåg en löneförbättring behövlig, men avlöningen borde icke fastslås

till ett för alla lika belopp. För då innevarande period föreslog domkapitlet

ett årligt tillägg å 500 kronor, varjämte domkapitlet förklarade sig

92 Folkskoleinspektörerna.

icke hava något att invända mot inspektörernas uppfiyttning i 3:dje klassen

i gällande resereglemente.

Domkapitlens

yttranden

ar 1909

om inspektörernas

arvoden.

År 1909 hade samtliga domkapitel anledning att uttala sig om folkskoleinspektörernas

arvoden. I förutnämnda cirkulär den 20 april samma

år anmodades de nämligen bland annat att till kungl. ecklesiastikdepartementet

inkomma med förslag beträffande de årliga arvodesbelopp, som, oberäknat

rese- och traktamentsersättning, ansåges böra tillkomma vederbörande

inspektörer (sid. 6). Flertalet domkapitel hade visserligen, såsom framgår

av redogörelsen å sid. 6—12, vart och ett för sitt stift uttalat sig för

att inspektörsbefattningarna framdeles borde bliva huvudsysslor. Lunds

domkapitel ansåg ock, att en sådan anordning inom Lunds stift borde

komma till stånd redan vid den nästföljande inspektionsperiodens början

år 1911 och föreslog därför anställandet inom Lunds stift av tre

o

inspektörer. Åt var och eu av dessa föreslog domkapitlet en grundlön

å 4,000 kronor, varjämte domkapitlet uttalade såsom sin mening, att åt

inspektörerna framdeles borde beredas ålderstillägg. Men när övriga

domkapitel yttrade sig om arvodesbeloppen, synas samtliga hava utgått från

den förutsättningen, att flertalet inspektörer även under den närmast

följande perioden skulle innehava inspektionen såsom bisyssla. Åven

med denna förutsättning ansågo dock alla dessa domkapitel utom Strängnäs,

att en höjning av dåvarande arvoden vore önskvärd, varför de också

o

föreslogo en sådan. År 1909 uppgingo de sammanlagda arvodena åt rikets

inspektörer till 44,600 kronor. Enligt domkapitlens förslag skulle arvodessumman

för samtliga inspektörer hava kommit att uppgå till 83,150 kronor.

Sedan dess har anslaget till inspektörernas arvoden något höjts, så att det

för år 1912 utgjorde 50,500 kronor.

Kommitténs Då kommittén nu går att avgiva sitt förslag rörande folkskoleinspek

afAvlöning,

törernas avlöning, vill kommittén först erinra om den grundsats, som

Avlöning.

93

varit bestämmande för kommittén vid dess tidigare avgivna förslag rörande

avlöning av folkskoleseminariernas lärare och lärarinnor. Denna grundsats

innebär, att vid lönebeloppens avvägande en viss hänsyn bör tagas till de

olika levnadsbehoven och i synnerhet till den försörjningsplikt, som kan

åligga löntagare. För närvarande är emellertid frågan om ändrade lönegrunder

beträffande lärarpersonalen dels vid rikets allmänna läroverk, dels

vid folkskoleseminarierna, dels vid folkskolorna, dels ock vid med förutnämnda

skolor närbesläktade läroanstalter under utredning av en för

ändamålet utsedd utredningsnämnd. Med hänsyn härtill har kommittén

i fråga om folkskoleinspektörernas avlöning ansett sig icke böra hemställa

om tillämpning av ifrågavarande grundsats.

I fråga om avlöningens storlek hava två synpunkter varit för kommittén

bestämmande: den ena, att folkskoleinspektörerna på sin tjänst skulle

kunna hava sin anständiga bärgning, den andra, att inspektörsbefattningarna

skulle kunna draga till sig personer, som besitta goda förutsättningar

för att kunna motsvara de anspråk, vilka sagda befattningar

ställa på sina innehavare. Dessa förutsättningar lära i regel

icke hava förvärvats förrän efter åtskilliga års praktisk verksamhet i

någon annan tjänst. De lämpligaste inspektörskandidaterna torde därför

komma att finnas bland personer, som redan kortare eller längre tid innehaft

tjänst och därunder hunnit komma upp till någon högre lönegrad

än den lägsta. För närvarande utgår avlöningen till manlig seininarieadjunkt

och manlig läroverksadjunkt i fem lönegrader å respektive 3,000,

3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor, och kommittén erinrar därom, att löneförhöjning

till dessa tjänstemän torde inom en snar framtid vara att vänta.

Lönen till folkhögskoleföreståndare växlar i allmänhet mellan 3,000 och

4,500 kronor, varjämte tillkomma bostad och vedbrand. Av de 20 kommunala

folkskoleinspektörer, som för närvarande finnas, åtnjuta tre en grundlön

av 3,000 och två en grundlön av 3,500 kronor; grundlönen för de övriga

femton växlar mellan 4,000 och 7,500 kronor. Alla utom en äga därjämte

94 Folkskoleinspektörerna.

rätt till ålderstilläffsr, vanligen två sådana å 500 kronor. Föreståndaren för en

högre folkskola kan erhålla en avlöning av 3,000—4,000 kronor och rektorn

vid en kommunal rnellanskola 4,000 kronor jämte bostad och bränsle.

Vad folkskollärarkåren beträffar, har man särskilt att tänka på överlärarna,

vilkas avlöning inom större och medelstora städer växlar i högsta lönegraden

mellan 2,650 och 6,000 kronor. Den kontanta lönen till en kyrkoherde

skall, enligt lag om reglering av prästerskapets avlöning den 9

december 1910, i regel utgå med ett grundbelopp av 4,000 kronor och

till en komminister med ett grundbelopp av 2,500 kronor. Båda skola

dessutom i vissa fall erhålla fyllnadsbelopp, som äro beroende dels på

pastoratets folkmängd, dels på dess areal, samt likaledes i vissa fall ett

ålderstillägg. Härtill komma för båda fri bostad och trädgård, skjutsersättning

och i allmänhet bränsle. Då nu kommittén, såsom redan förut är

nämnt, anser, att goda inspektörskandidater skola kunna erhållas i synnerhet

från nu nämnda kategorier av tjänstemän och att sådana medlemmar

av sagda kategorier, som kunna befinnas villiga och lämpliga att övergå

till folkskoleinspektionen, icke av ekonomiska hänsyn böra avhållas från

att söka inspektörstjänster, bör grundlönen för inspektörstjänst enligt kommitténs

mening icke sättas lägre än 4,000 kronor. Till denna grundlön

synas böra komma två ålderstillägg å 500 kronor vartdera att utgå efter

respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring.

I likhet med vad som äger rum i fråga om rektorer vid allmänna

läroverk och folkskoleseminarier böra de nämnda ålderstil läggen tillkomma

inspektören, vare sig han innehar ordinarie tjänst eller han är tillsatt

genom förordnande på viss tid.

För den händelse den av kommittén föreslagna ordningen för inspektionen

kommer till stånd, torde det böra anses rättvist, att de i tjänst varande

folkskoleinspektörer, vilka vid övergången till sagda ordning

uteslutande ägna sig åt inspektionen, för lönetur få till

-

Avlöning.

95

godoräkna sig de år, under vilka de på grund av förordnande

innehaft sin befattning såsom huvudsyssla.

Kommittén har förut (sid. 65) uttalat såsom sin mening, att ett

visst belopp borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att användas till

arvode för folkskoleinspektionen på Gottland. Med hänsyn till antalet

skolor och lärare på Gottland samt till nu föreslagna avlöning åt folkskoleinspektörerna

torde detta belopp lämpligen kunna sättas till 2,000 kronor.

Kommittén vill sålunda föreslå, att folkskoleinspektör, som innehar

sin befattning såsom huvudsyssla vare sig genom förordnande eller

såsom ordinarie tjänstinnehavare, erhåller en grundavlöning av

4,000 kronor samt därjämte två ålderstillägg å 500 kronor etter respektive

5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring; att avlöningsbeloppen

i de tre lönegraderna å respektive 4,000, 4,500 och 5,000 kronor

enligt vanliga grunder uppdelas i lön å respektive 2,700, 3.050 och

3,400 kronor och tjänstgöringspenningar å respektive 1,300, 1,450

och 1,600 kronor. Därjämte hemställer kommittén, att för inspektionen

över Gottland ett arvodesbelopp av 2,000 kronor måtte ställas till

Kungl. Maj :ts förfogan de. — Under tiden för förordnande synes innehavare

av förordnandet böra uppbära de med befattningen förenade löneförmåner

efter avdrag av det belopp, som motsvarar de avgifter för egen pensionering,

vilka skulle av honom erlagts, därest han som ordinarie innehaft befattningen.

För avlöningsförmånernas åtnjutande böra stadgas villkor i huvudsaklig

överensstämmelse med vad under senare år i allmänhet blivit föreskrivet

vid fastställandet av lönestater för statstjänstemän.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla såsom ur inspektionsväsendets

synpunkt önskvärt, att folkskoleinspektör, som avlagt teologisk

examen eller eljest förvärvat med sådan examen förbunden behörighet,

vid möjligen skeende övergång till prästerlig tjänst tinge såsom prästerliga

tjänstår räkna de år, under vilka han bestritt tjänst som folkskoleinspektör,

och likaledes att innehavare av folkskoleinspektörstjänst vid möj

-

Folkskoleinspektörerna.

b) Ortstillägg.

96

ligen skeende övergång till lärartjänst vid någon statens eller av staten

understödd kommunal läroanstalt tinge som tjänsteår för den nya befattningen

räkna de år, under vilka han tjänstgjort som folkskoleinspektör.

Kommittén finner sig dock i avseende på dessa önskemål, vilka givetvis

icke avse rätt till lönetursberäkning, icke böra framställa förslag.

De nu föreslagna avlöningsbeloppen äro avsedda för flertalet av rikets

folkskoleinspektörer. Till följd av de olika levnadskostnaderna å

olika orter, liksom ock till följd av de olika svårigheter, vilka möta en

folkskoleinspektör inom skilda delar av vårt land, komma dock dessa belopp

icke att äga samma värde för folkskoleinspektörer i olika delar av

landet. Under sådana förhållanden måste det anses icke blott rättvist

utan även, med hänsyn till möjligheten att å de dyrare orterna erhålla

dugliga sökande till inspektörstjänsterna, nödvändigt, att vissa folkskoleinspektörer

tillerkännas särskilda ortstillägg.

Dylika ortstillägg, avseende att göra löneförmånerna å dyrare orter

likvärdiga med löneförmånerna å orter med mera ordinära levnadskostnader,

hava redan tilldelats vissa andra kategorier av statens tjänstemän,

såsom landsstaterna inom Stockholms, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län, vissa provinsialläkare i Stockholms, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län. 1 sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna

har kommittén på anförda skäl föreslagit sådana tillägg

för vissa seminarielärare. Vad folkskoleinspektörerna beträffar, är det i

synnerhet inspektören i l:a inspektionsområdet (Stockholm med omnejd)

samt inspektörerna i 27:e—33:e inspektionsområdena (Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län), som äro i behov av dylika tillägg.

De höga levnadskostnaderna i Stockholms stad äro allmänt kända.

De hava också redan medfört särskilda ortstillägg för tjänstemännen

i de flesta av statens centrala verk. Vad Stockholms omgivningar beträffar,

hava levnadskostnaderna därstädes visserligen rönt så stort inflytande av

Avlöning.

07

Stockholms stad, att någon betydligare skillnad mellan staden och sagda

omgivningar icke torde förefinnas. I överensstämmelse med av Riksdagen

nyligen i fråga om vissa andra tjänstemän fastställda villkor synes emellertid

böra bestämmas, att ortstillägg till inspektören i l:a inspektionsområdet

må utgå endast i det fall, att han är bosatt i huvudstaden.

För så vitt hans avlöning icke skall komma att i värde alltför mycket understiga

avlöningen för de flesta andra inspektörer, torde ortstillägget

icke kunna sättas lägre än till 500 kronor om året. Även med ett sådant

ortstillägg kommer inspektörens avlöning icke att gå upp till det belopp,

med vilket en överlärare vid Stockholms folkskolor avlönas.

Ortstillägg till inspektörerna i 27:e—33:e inspektionsområdena (Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län) betingas enligt kommitténs

mening i särskilt hög grad av de ogynnsamma yttre förhållanden, under

vilka de hava att leva: klimatets och kommunikationernas beskaffenhet

samt de höga levnadskostnaderna. Med hänsyn till inspektörernas skyldighet

att resa även under vintern och de svårigheter, under vilka de då

hava att förrätta sin tjänst, samt den dyrare utrustning av kläder m. in.,

som de måste bekosta sig, torde ortstillägget för dessa inspektörer böra

sättas till 500 kronor om året.

Kommittén vill sålunda föreslå, att ett ortstilläofgr å 500 kronor

tillerkännes var och en av folkskoleinspektörerna i l:a samt i

27:e—33:e inspektionsområdena, inspektören i l:a inspektionsområdet

dock under förutsättning, att han är bosatt inom Stockholms stad. Dessa

ortstillägg böra tydligen icke öva inflytande på pensionen.

Av vad kommittén i Kap. I (sid. 20 och 21) anfört framgår, <0

att en ganska omfattande expedition ingår i folkskoleinspektörens arbete.

Tydligt är, att denna expedition icke kan tänkas skött med ordning och

reda, utan att inspektören i ordnat skick förvarar jämte sina inspektionsjournaler

alla sådana in- och utgående handlingar, till vilka han under

13—122499. Folkundervisning skom. bet.

08

Folkskoleinspektörerna.

sin kommande tjänstutövning kan av en eller annan anledning behöva

återgå, såsom statistiska uppgifter, avgivna av lärare eller skolråd, utdrag

ur skolrådens statsbidragsrekvisitioner, promemorior till skolråden, utlåtanden

till olika myndigheter, resplaner, årsberättelser, vissa delar av skriftväxlingen

m. in. Tyvärr har inspektören hittills icke haft skyldighet att

förvara dylika handlingar, vilket haft till följd bland annat, att han icke

heller haft skyldighet att till sin efterträdare i tjänsten lämna några uppgifter

rörande skolorna i inspektionsområdet, men uppenbart är, att ett

sådant förhållande icke bör fortfara. Om det sålunda med rätta bör åligga

inspektören att förvara nu nämnda handlingar, kräves tydligen, att han

för detta ändamål till sitt förfogande äger ett särskilt expeditionsrum, som

lämnar utrymme för desamma. I detta expeditionsrum bör, för tillgodoseende

av skolrådsordförandenas in. flis behov att hastigt och lätt komma

i förbindelse med inspektören, ett sådant kommunikationsmedel som telefon

icke saknas. Det torde därför böra betraktas såsom eu skyldighet för

inspektören att vara försedd med telefon. Expeditionen kräver därjämte

en icke oansenlig mängd skrivmaterialier m. in., ofta även tryckning

av cirkulärskrivelser samt ren skri vningsarbete. Då nu sagda expedition,

som med nödvändighet hör till inspektörens tjänst, förorsakar direkta kostnader,

synes det vara med billighet och rättvisa överensstämmande, att

dessa kostnader icke, såsom hittills skett, helt och hållet läggas på inspektören,

utan att staten till betäckande av desamma bidrager med ett visst

årligt belopp. Kommittén vill med hänsyn härtill hänvisa till den förmån,

som i motsvarande avseende är beviljad kronofogdar och länsmän. I ersättning

åt sistnämnda tjänstemän för vissa av deras verksamhet föranledda

utgifter ävensom för telefonavgifter utgå nämligen vissa belopp såsom

expensmedel. På samma sätt borde enligt kommitténs mening ett visst

årligt belopp anslås såsom expensmedel åt folkskoleinspektör. Detta belopp

torde lämpligen kunna sättas till 300 kronor för varje inspektör,

som innehar sin inspektörsbefattning såsom huvudsyssla.

Avlöning.

91)

Till inspektionen över skolväsendet på Gottland torde för samma

ändamål böra anslås 200 kronor.

På grund av tjänstens beskaffenhet torde semester för folkskole- d) Vikariat sinspektör

icke kunna ifrågasättas, vadan något särskilt anslag till semestervikarier

icke torde vara erforderligt. Däremot är det givet, att fall kunna

inträffa, då folkskoleinspektör till följd av sjukdom kan vara i behov av

tjänstledighet och då det således blir nödvändigt att förordna vikarie, som

under tiden uppehåller hans tjänst. Att såsom vikarie övertaga dylik

tjänst är emellertid förenat med åtskilliga svårigheter. Med hänsyn såväl

härtill som till svårigheten att för vikariatet erhålla lämplig person synes

vikariatsarvodet böra beräknas efter 3,000 kronor för kalenderår, och böra

de grunder, enligt vilka sagda arvode skall utgå, framdeles närmare bestämmas.

För de få fall, som här kunna komma i fråga, kan Kungl.

Maj:t möjligen av tillgängliga medel anvisa det erforderliga beloppet. Skulle

så icke kunna ske, blir tydligen ett särskilt anslag för bidrag till vikariatsarvoden

behövligt, och torde detta anslag icke behöva sättas högre än till

2,000 kronor. Att det bör bliva ett förslagsanslag synes ligga i sakens natur.

Såsom förut nämnts (sid. 91), hava inspektörerna i de områden, i e) Rese- och

'' _ traktaments

vilka

inspektörstjänsten är huvudsyssla, i samband med underdånig skri- ersättning.

velse framhållit ett inom inspektörskåren ofta uttalat önskemål, nämligen

om uppflyttning från 4:e till 3:e klassen i gällande resereglemente. Sådan

uppflyttning skulle innebära en höjning av dagtraktamentet men icke någon

nämnvärd förhöjning i ersättningen för själva resorna, enär inspektörerna

mestadels måste resa efter skjuts och ingen skillnad i detta avseende förefinnes

mellan resa efter 3:e och 4:e klassen enligt gällande resereglemente.

Kommittén har särskilt med hänsyn till de kostnader för statsverket,

som den av kommittén föreslagna förändrade anordningen av

folkskleinspektionen i varje fall måste medföra, icke ansett sig kunna före

-

100

Folkskoleinspektörerna.

slå någon förändring i nu gällande bestämmelse angående rese- och traktamentsersättning

för folkskoleinspektörerna.

Tjänstinne- 3- Pensionering.

havares egen

pension. Den tanken ligger nära till hands, att folkskoleinspektörerna, vilkas

verksamhet helt och hållet faller inom folkundervisningsväsendets område, i

fråga om sin pensionering skulle kunna hänvisas till folkskollärarnas pensionsinrättning.

Då emellertid folkskoleinspektörerna i så fall skulle bilda

ett undantag från flertalet övriga civila tjänstemän och då det dessutom

helt säkert skulle stöta på vissa svårigheter att inom sagda pensionsinrättning

få pensionsförhållandena för inspektörerna på ett tillfredsställande

sätt ordnade, finner kommittén sig icke böra föreslå, att de skulle erhålla

delaktighet i sagda pensionsinrättning. Under förutsättning att kommitténs

förslag rörande folkskoleinspektörs tillsättning vinner avseende och

folkskoleinspektör således skulle komma att i regel erhålla ordinarie befattning,

skulle folkskoleinspektör med avseende på sin egen pension självfallet

höra under lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

av den 11 oktober 1907.

Enligt denna lag skulle hel pension för folkskoleinspektör komma

att utgå med samma belopp som den egentliga lönen, alltså för inspektör,

som vid avgång från tjänsten befunne sig i högsta lönegraden, med 3,400

kronor. Den årliga pensionsavgift, som inspektören skulle erlägga, komme att

i de olika lönegraderna utgå med respektive 91,so, 103,7o och 115,60 kronor.

Synnerligen viktig är här frågan om det antal levnads- och tjänstår,

vid vilka rätt till åtnjutande av hel pension skulle inträda. För manlig

tjänstinnehavare i allmänhet inträder enligt förutnämnda lag sådan

rätt vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår. Denna bestämmelse förutsätter

tydligen såsom det normala, att tjänstinnehavaren inträtt i statens

tjänst senast vid uppnådda 32 levnadsår. Flera kategorier av tjänstinne

-

Pensionering.

101

havare äga emellertid enligt sagda lag .rätt till pension vid tidigare levnadsålder

och efter ett mindre antal tjänstår. Så äro t. ex. lärare vid

allmänna läroverken och folkskoleseminarierna pensionsberättigade vid 65

och provinsialläkare vid 62 levnadsår. Ur folkundervisningsväsendets synpunkt

måste det anses önskvärt, att även folkskoleinspektörerna kunna erhålla

pension vid en något tidigare levnadsålder än 67 år, enär den fysiska

och psykiska spänstighet, som inspektionsarbetet, synnerligast resorna, kräver,

icke i allmänhet kan vara att förvänta ända intill denna ålder. Enligt

kommitténs mening bör den levnadsålder, vid vilken folkskoleinspektör

skall äga rätt till pension, icke sättas högre än till 63 år. Med hänsyn

såväl härtill som till den omständigheten, att folkskoleinspektörerna i regel

snarare torde komma att inträda i inspektörstjänsten vid en ålder av omkring

40 än vid en ålder av omkring 30 år, torde antalet tjänstår, vid vilka

folkskoleinspektör skulle erhålla rätt till hel pension, icke heller kunna sättas

högre än till 25. Ur inspektionens synpunkt är önskvärt, att han av dessa

tjänstår förvärvat minst 10 i egenskap av folkskoleinspektör. Kommittén vill

alltså hemställa, att folkskoleinspektörs pensionering måtte komma

att äga rum enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension samt att rätt för folkskoleinspektör att komma i åtnjutande

av hel pension måtte inträda vid uppnådda sextiotre

levnads- och tjugofem tjänstår, med villkor dock att minst tio

tjänstår förvärvats under innehavändet av inspektörsbefattning.

Enligt § k7 i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension beräknas tjänstår för erhållande av pension enligt denna lag för

hela den tid, under vilken tjänstinnehavaren varit anställd i statens tjänst.

Härav följer, att folkskoleinspektör, som förut innehaft befattning t. ex.

såsom ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, för

pension såsom inspektör får tillgodoräkna sig även de tjänstår, han såsom

läroverks- eller seminarielärare förvärvat. Den folkskoleinspektör däremot,

som icke förut innehaft statstjänst utan i stället innehaft t. ex. prästerlig

102

Folkskoleinspektörerna.

befattning eller befattning såsom föreståndare för folkhögskola eller varit

anställd vid kommunal läroanstalt får för pension såsom inspektör icke

tillgodoräkna sig de tjänstår han i sin föregående befattning förvärvat.

En sådan olikhet i fråga om tjänstårsberäkning torde icke kunna anses

lämplig, och detta så mycket mindre, som de sistnämnda slagen av tjänstgöring

torde ur statens synpunkt vara av lika stor betydelse som civil

statstjänst. Riktigare torde vara, att folkskoleinspektören för pension får

tillgodoräkna sig även sådan tjänstgöring som den nyssnämnda. En sådan

anordning kräves icke blott av hänsyn till billighet och rättvisa utan även

och framför allt av hänsyn till inspektörskårens rekrytering. Kommittén

anser sig emellertid med hänsyn till de konsekvenser, som en åtgärd i nu

antydd riktning skulle medföra, icke i nämnda avseende böra framställa

något förslag:. Kommittén vill dock uttala såsom önskvärt, att folkskoleinspektör

för erhållande av pension finge räkna tjänstår icke allenast

för den tid, under vilken han innehaft folkskoleinspektörsbefattning, samt

för den tid, under vilken han innehaft annan statstjänst eller ock i statens

tjänst haft extra ordinarie anställning eller förordnande, utan ock för den

tid, under vilken han innehaft prästerlig tjänst eller tjänst vid någon av

staten understödd läroanstalt.

Änke- och

pupillpensionen.

I fråga om änke- och pupillpensionen vore önskvärt, att ordinarie

folkskoleinspektör, som förut varit delaktig i någon änke- och pupillkassa,

fortfarande skulle kunna få stå kvar som delägare i samma kassa.

Då detta emellertid icke lärer kunna ske utan ändring av reglementena

för samtliga ifrågakommande kassor, torde en sådan anordning för folkskoleinspektörerna

icke böra ifrågasättas. För ordnandet av de ordinarie

inspektörernas änke- och pupillpension kunna då närmast tre möjligheter

tänkas, nämligen att folkskoleinspektören blir delaktig i civilstatens änkeoch

pupillkassa, i folkskollärarnas änke- och pupillkassa eller i elementarlärarnas

nya änke- och pupillkassa.

Pensionering.

103

Enligt Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens änke- och

pupillkassa den 21 december 1907 är tjänstinnehavares delaktighetsbelopp

i nämnda kassa lika med en femtedel av det högsta pensionsunderlag, som

för hans tjänst är bestämt enligt gällande lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, dock med en viss begränsning såväl uppåt som

nedåt. Då kommittén föreslagit, att den egentliga lönen för folkskoleinspektör

skulle i högsta lönegraden utgöra 3,400 kronor, skulle även högsta

pensionsunderlaget bliva 3,400 kronor. Delaktighetsbeloppet i civilstatens

änke- och pupillkassa skulle följaktligen bliva 680 kronor.

Pensionen skulle i så fall bliva:

/

a) för ensam änka.................... 680 kr.

b) för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn . . . 1,020 »

c) för pensionsberättigade barn, då änka ej funnes:

om endast ett barn funnes......,........ 340 »

om barnen vore två................. 680 »

om barnen vore tre eller flera............. 1,020 »

Avgifterna till kassan äro av två slag: årsavgift och befordringsavgift.

Såsom årsavgift skall delägare erlägga 21 procent av sitt delaktighetsbelopp

i kassan. För folkskoleinspektör skulle således årsavgiften utgå

med 142,80 kronor. Befordringsavgift skall betalas till kassan av en var,

vilken, efter det han fyllt 24 år, inträder i kassan eller erhåller förhöjning

i delaktighetsbeloppet. I de flesta fall torde folkskoleinspektör vid sitt

tillträde till tjänsten icke förut hava tillhört denna kassa. Under sådana

omständigheter skulle befordringsavgiften, med tillämpning av i detta avseende

givna bestämmelser, för honom beräknas å delaktighetsbeloppet och

utgå med 1 procent därå för varje full kalendermånad, som förflutit från

det han fyllt 24 år, tills han vunnit delägarrätt i kassan, dock minst med

40 procent å delaktighetsbeloppet. Denna befordringsavgift skulle betalas

under loppet av två år. I de flesta fall komme folkskoleinspektörerna helt

säkert att få erlägga ganska dryga befordringsavgifter. En person, som exem

-

104

Folkskoleinspektörerna.

pelvis vid 38 års ålder i egenskap av folkskoleinspektör bleve delägare i

kassan, ‘skulle sålunda i befordringsavgift få erlägga 1,142,40 kronor eller

o

571,20 kronor under vartdera av två år. Årsavgifterna till pensionskassan

och till änke- och pupillkassan samt befordringsavgiften till den sistnämda

skulle under vartdera av dessa år sammanlagt uppgå till 805,so kronor.

En annan möjlighet vore, att folkskoleinspektören bleve delägare i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Under förutsättning att vad som

nu gäller för övningsskollärare vid folkskoleseminarium finge tillämpas

även med avseende på folkskoleinspektör, skulle dennes delaktighetsbelopp

i denna kassa bliva lika med högsta kontanta avlöningsbeloppet, således

5,000 kronor.

Pensionen skulle enligt den ändrade avfattning, som 21:sta paragrafen

av reglementet för ifrågavarande kassor genom kungl. kung. den 28 juni

1907 erhållit, bliva:

a) för ensam änka.................... 1,000 kr.

b) för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn . . . 1,500 »

c) för pensionsberättigade barn, då änka ej funnes:

om endast ett barn funnes.............. 500 »

om barnen vore två................. 1,000 »

om barnen vore tre eller flera.............. 1,500 »

Den årliga pensionsavgift, som inspektör skulle till kassan inbetala,

utgör 3Va procent av delaktighetsbeloppet, således 166,67 kronor.

Den tredje möjligheten vore, att inspektören bleve delägare i elementarlärarnas

nya änke- och pupillkassa. Hans delaktighetsbelopp skulle

här bliva lika med den egentliga lönen i högsta lönegraden, alltså

3,400 kronor.

Pensionen skulle i så fali utgå med följande belopp:

a) för ensam änka............ 780 kr.

Pensionering.

105

b) för änka med pensionsberättigade barn:

om endast ett barn funnes......1,014 »

om barnen vore två.........1,170 »

om barnen vore tre......... 1,248 »

om barnen vore fyra......... 1,326 »

o. s. v.

c) för pensionsberättigade barn, då änka ej funnes:

om endast ett barn funnes...... 390 kr.

om barnen vore två......... 780 »

om barnen vore tre.........1,014 »

om barnen vore fyra.........1,170 »

om barnen vore fem......... 1,248 »

o. s. v.

Den årliga pensionsavgiften i denna kassa utgör för manlig delägare

3 procent av delaktighetsbeloppet och skulle alltså för folkskoleinspektör

bliva 102 kronor.

Av vad nu anförts rörande de tre nämnda änke- och pupillkassorna,

framgår genast, att civilstatens änke- och pupillkassa är för ifrågavarande

fall synnerligen oförmånlig. De personer, som kunna tänkas lämpliga att

övergå till folkskoleinspektionen, hava utan tvivel i allmänhet, såsom förut

nämnts, redan under en följd av år tillhört någon annan änke- och pupillkassa

i de flesta fall elementarlärarnas, folkskollärarnas eller prästerskapets

— och till denna i årsavgifter inbetalt ganska betydande belopp.

Dessa belopp komine icke att räknas dem till godo vid övergång

till civilstatens änke- och pupillkassa. Under sådana omständigheter

skulle helt säkert den rektroaktivavgift, som en folkskoleinspektör förutom

vanliga årsavgifter bleve skyldig att betala, därest han skulle

vara förbunden att bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,

verka i hög grad avskräckande. Att hänvisa folkskoleinspektörerna till

14—122499. Folkundervisning sk om. bet.

106

Folkskoleinspektörerna.

nämnda kassa skulle därför enligt kommitténs mening vara synnerligen

ofördelaktigt med hänsyn till inspektörskårens rekrytering och kan alltså

icke förordas.

Däremot måste det anses icke blott rimligt utan även ganska naturligt,

att folkskoleinspektörerna hänvisades till folkskollärarnas eller till

elementarlärarnas änke- och pupillkassa, emedan många före sitt tillträde

till inspektörstjänsten helt säkert tillhört endera kassan och till denna

under längre eller kortare tid betalt årsavgifter.

Det nära samband, som förefinnes mellan folkskola och folkskoleinspektion,

leder tanken närmast i den riktningen, att folkskoleinspektörerna

med hänsyn till änke- och pupillpensionen skulle hänvisas till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa. Utan tvivel skulle det också vara förmånligt

för inspektörerna att bliva delägare i denna kassa, därest bestämmelser

med avseende på pensionsbeloppen liknande dem, vilka för närvarande

äro gällande för kassans nuvarande delägare, finge tillämpas även på folkskoleinspektörerna.

Ursprungligen har pensionen till änka efter delägare i

nämnda kassa i varje fall utgått med 20 procent av delaktighetsbeloppet.

Beträffande folkskollärares änka har emellertid givits ändrade bestämmelser i

kungl. kungörelsen den 28 juni 1907. Enligt dessa bestämmelser, som

trätt i kraft den 1 januari 1908, utgår numera pensionen till sådan änka

med 25 procent av delaktighetsbeloppet. Till änka efter annan delägare

utgår pensionen fortfarande med 20 procent av sagda belopp. Numera har

således kassan med hänsyn till den utgående pensionen två delägargrupper.

Den ena utgöres av folkskollärare, den andra av lärare vid högre folkskolor,

kommunala mellanskolor, folkhögskolor, lärare vid folkskoleseminariernas

övningsskolor m. fl. Folkskollärares delaktighotsbelopp år i regel 1,350 kronor.

Högsta inom kassan förekommande delaktighetsbelopp utgör för närvarande

4,000 kronor. Detta delaktighetsbelopp tillkommer folkhögskoleföreståndare,

föreståndare för dövstumskolor in. fl. Förslag har emellertid

framställts, att delaktighetsbeloppet för dövstumskoleföreståndare skulle

Pensionering.

107

höjas till 4,500 kronor, och lära såväl direktionen för folkskollärarnas

pensionsinrättning som statskontoret till sagda förslag tillstyrkt bifall. Om

folkskoleinspektörerna komme att inträda i kassan, skulle deras delaktighetsbelopp

enligt de grunder, som i detta avseende gälla för lärare vid folkskoleseminariernas

övningsskolor, och erdigt kommitténs förslag rörande folkskoleinspektörs

avlöning, såsom förut nämnts, bliva 5,000 kronor, och skulle

folkskoleinspektörerna tydligen komma att med avseende på pensionsbeloppen

hänföras till (den andra av de förut nämnda grupperna, vadan

pensionen komme att utgå med de belopp, som angivits å sid. 104. Huruvida

ökat statsbidrag till kassan i så fall skulle vara av nöden, kan kommittén

icke avgöra, utan finge detta bliva föremål för särskild utredning.

Beträffande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa synas inga

särskilda svårigheter föreligga. Att folkskoleinspektörerna icke tillhöra

läroverkslärarkåren torde icke utgöra något hinder för folkskoleinspektörernas

inträde, enär kassan redan förut upptagit andra kategorier av delägare

än lärare vid de allmänna läroverken. Enligt de principer, som

inom denna kassa tillämpas i fråga om delägares delaktighetsbelopp, skulle

detta belopp, som förut nämnts, för folkskoleinspektör bliva lika med

den egentliga lönen i högsta lönegraden eller 3,400 kronor. Eu sådan

grupp av delägare, vars delaktighetsbelopp är just 3,400 kronor, har

kassan redan. Denna grupp utgöres av adjunkter vid allmänna läroverk,

vid högre lärarinneseminariet och vid folkskoleseminarier. Att öka denna

grupp med statens folkskoleinspektörer torde från kassans synpunkt icke

böra möta hinder. Antagligen förutsätter dock den nämnda anordningen,

antingen att statens årliga bidrag till kassan ökas eller ock att inspektörerna

själva betala den tilläggsavgift, som enligt bil. A till det för kassan

gällande reglementet beräknas motsvara för befattningen utgående statsbidrag.

För en folkskoleinspektör, som vid 38 års ålder inträtt i kassan,

skulle denna tilläggsavgift uppgå till 96,98 kronor om året.

108

Behövliga anslag.

De överväganden, som kommittén i förevarande avseende gjort, hava

lett kommittén till den uppfattningen, att det vore lämpligast, att folkskoleinspektörerna

bleve delägare i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.

Detta dock endast under den förutsättningen, att de icke behövde

erlägga förhöjda pensionsavgifter, enär eljest delaktighet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa måste anses vara att föredraga. Under den nämnda

förutsättningen vill kommittén föreslå, att för ordinarie folkskoleinspektör

måtte stadgas rättighet och skyldighet att vara delägare

i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.

Kap. VII. Behövliga anslag.

I överensstämmelse med vad kommittén i det föregående föreslagit

skulle för folkskoleinspektionen behövas följande årliga anslag:

Till avlöningar:

33 inspektörer, grundavlöning å 4,000 kr. kr. 132,000:

8 inspektörer, ortstillägg å 500 kr. . . » 4,000:

Inspektionen över Gottland, arvode ...» 2,000: —

Till expensmedel:

33 inspektörer å 300 kr........» 9,900:

Inspektionen över Gottland ■ . . • • • »__200:

Kronor 148,100: —

Denna summa utgör omkring 0,35 procent av samtliga utgifter för

rikets folkskoleväsen och omkring 1,2 procent av statens bidrag till det

-

samma.

Sammanfattning.

109

För närvarande utgör anslaget till arvoden åt rikets folkskoleinspektörer

50,500 kronor. Inspektionens anordnande på sätt, som kommittén

föreslagit, skulle således kräva en merkostnad av 97,600

kronor.

Häri äro ålderstillägg samt rese- och traktamentsersättningar icke

inräknade. För inspektör, som innehar sin befattning såsom huvudsyssla,

hav kommittén föreslagit tva ålderstillägg å 500 kronor efter respektive

5 och 10 års tjänstgöring. I ovanstående summor ingå icke heller eventuella

vikariatsarvoden, förslagsvis beräknade till 2,000 kronor.

Kap. VIII. Sammanfattning.

Huvudpunkten i kommitténs i föreliggande betänkande framställda

förslag rörande folkskoleinspektionen utgöres av kommitténs hemställan, att

denna inspektion för framtiden måtte anordnas såsom en huvudsyssla,

åt vilken folkskoleinspektören odelat har att ägna sig, en

hemställan som står i överensstämmelse med strävanden, vilka sedan lång

tid tillbaka gjort sig gällande och alltmera vunnit anslutning såväl inom

riksdagen som av vederbörande myndigheter.

Från grundsatsen om folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla har

kommittén funnit sig böra göra undantag i fråga om inspektionen

över skolväsendet på Gottland med hänsyn till de hinder, som de

yttre förhållandena hår i de flesta fall torde komma att ställa för o-rundsatsens

genomförande. Däremot har kommittén ej funnit sig kunna förorda

den avvikelse från nämnda grundsats, som ej utan beaktansvärda

skäl blivit påyrkad i lärarutbildningens intresse, nämligen att för varje

folkskoleseminarium skulle avsättas ett särskilt mindre område, över vilket

no

Sammanfattning.

seminariets rektor eller någon annan av seminariets lärare skulle utöva

inspektionen.

Beträffande frågan om den kommunala folkskoleinspektionens ställning

till statsinspektionen har kommittén såsom sin mening uttalat, att

statsinspektion bör äga rum även i skoldistrikt med kommunala inspektörer,

huvudstaden därvid inräknad, att befattning såsom kommunal folkskoleinspektör

inom ett skoldistrikt icke bör förenas med befattning såsom

statens folkskoleinspektör i samma skoldistrikt samt att statens folkskoleinspektör

bör hava samma åligganden gentemot ett skoldistrikt med

kommunal inspektör som gentemot andra skoldistrikt inom inspektionsområdet

men att dock eu begränsning av hans verksamhet inom skoldistrikt

med egen inspektör bör äga rum, i de avseenden där så lämpligen

kan ske.

o .

I fråga om inspektörernas verksamhet och befogenhet har kommittén

åsyftat att genom den föreslagna förändringen av inspektörstjänsterna

och ej mindre genom inspektionens förläggande under en central skolstyrelses

tillsyn och ledning giva ökad betydelse och effektivitet åt inspektörernas

arbete. Men kommittén har, såsom kommittén jämväl i sitt

betänkande angående skolöverstyrelse framhållit, icke avsett någon förändring

i inspektionens hittillsvarande karaktär. Inspektörerna behålla

enligt kommittéförslaget sin egenskap av kontrollerande och rådgivande,

ej styrande organ inom skolförvaltningen. Till skolans

myndigheter få de i huvudsak samma ställning som hittills, om ock denna

ställning, särskilt vad domkapitlen beträffar, måste komma att röna inverkan

av en eventuell skolöverstyrelses tillkomst. Till skolöverstyrelsens befattning

med inspektionen bör bland annat höra en viss kontroll övei

inspektörernas tjänsteresor.

Kommitténs förslag rörande landets indelning i inspektionsområden

innebär, att, med bortseende från Gottland, riket skulle komma att innehålla

33 inspektionsområden. Vid bestämmandet av dessas storlek och

Sammanfattning.

in

gränser har kommittén tagit hänsyn dels till antalet skolor och lärarkrafter

inom varje särskilt område, dels ock till folktätheten och till kommunikationerna

samt till förefintligheten av skoldistrikt med kommunala inspektörer.

I fråga om Luleå stift har kommittén framställt alternativa

förslag till indelning.

Kommittén har erinrat om de insikter, den erfarenhet och de personliga

egenskaper, som måste fordras av en folkskoleinspektör, men har

icke funnit sig böra föreslå uppställandet av formella kompetensvillkor för

inspektörsanställning. Beträffande anställningens art har kommittén föreslagit,

att folkskoleinspektör antingen må erhålla ordinarie anställning

eller ock, då omständigheterna därtill föranleda, förordnas

för viss tid samt att i fråga om ordinarie anställning folkskoleinspektör

skall tillsättas genom konstitutorial. Inspektörsbefattning bör

enligt kommitténs förslag vid inträffad ledighet offentligen ledigförklaras.

Den föreslagna skolöverstyrelsen skulle äga att mottaga och pröva anmälningar

till ledigförklarad befattning samt på anförda grunder hos Kungl.

Maj:t förorda till utnämning eller förordnande den av de anmälda, som den

finner vara för befattningen lämpligast. I vissa fall skulle från nu angivna

allmänna tillvägagångssätt avvikelse ske, på sätt kommittén närmare angivit.

Folkskoleinspektör, som, vare sig i egenskap av ordinarie eller förordnad,

innehar sin befattning som huvudsyssla, skall enligt kommittéförslaget

erhålla avlöning i tre lönegrader å respektive 4,000, 4,500

och 5,000 kronor, uppdelad enligt vanliga grunder i lön och tjänstgöringspenningar.

Uppflyttningen i lönegrad bör äga rum efter respektive

5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring, och för avlöningsförmånernas åtnjutande

böra stadgas villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad under

senare år i allmänhet blivit föreskrivet vid fastställandet av lönestater för

statstjänstemän. Till expensinedel bör åt varje inspektör, för vilken inspektörsbefattningen

är huvudsyssla, utgå ett belopp av 300 kronor. Folkskoleinspektören

i det inspektionsområde, som i sig innefattar Stockholms stad, lik

-

112

Sammanfattning.

som ock folkskoleinspektörerna i de sju inom Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län liggande inspektionsområdena skola enligt förslaget erhålla

ortstillägg å 500 kronor, dock att till den förstnämnda inspektören ortstilläe:<r

må Utså endast i det fall, att han är bosatt i Stockholms stad.

I tjänst varande inspektörer, vilka vid övergången till den nya ordningen

redan innehava inspektionsbefattning som huvudsyssla, böra för lönetur

få tillgodoräkna sig de år, under vilka de på grund av förordnande innehaft

sina befattningar såsom huvudsysslor.

För inspektionen över Gottlands folkskoleväsen har kommittén hemställt,

att till Kungl. Maj:ts förfogande måtte ställas ett arvodesbelopp av

2,000 kronor samt till eXpensmedel 200 kronor.

Kommittén har icke föreslagit ändring i nu gällande bestämmelser

angående rese- och traktamentsersättning för folkskoleinspektörer.

I fråga om folkskoleinspektörernas pensionering har kommittén föreslagit,

att densamma måtte komma att äga rum enligt lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension, dock att rätt för folkskoleinspektör

att komma i åtnjutande av hel pension måtte inträda vid uppnådda

63 levnads- och 25 tjänstår, av vilka minst 1 0 tjänstår böra

hava förvärvats under innehavandet av inspektörstjänst. Beträffande

änke- och pupillpensionen har kommittén under viss förutsättning

föreslagit, att för ordinarie folkskoleinspektör måtte bestämmas rättighet

och skyldighet att vara delägare i elementarlärarnas nya änke- och

pupillkassa.

Inspektionens anordnande på sätt kommittén föreslagit skulle kräva

en årlig kostnad för statsverket av 148,100 kronor, vilket innebär

en merkostnad av 9 7,600 kronor. Härvid äro ålderstillägg, rese- och

trakt amentsersättningar samt eventuella vikariatsarvoden icke inräknade.

Med avseende på genomförandet av den förändrade anordning av

folkskoleinspektionen, som av kommittén föreslagits, anser kommittén, att

Sammanfattning.

113

denna anordning snarast möjligt bör bringas till stånd och att, om undantag

därifrån tillsvidare i vissa fall komma att göras, perioden för övergången

till ett fullständigt genomförande av organisationen ej bör göras

särdeles lång. Kommittén skulle anse det beklagligt, om även nu

liksom vid två föregående tillfällen förslag till en förändrad anordning av

folkskoleinspektionen enligt grundsatsen om inspektörsverksamheten såsom

huvudsyssla väl skulle vinna statsmakternas principiella godkännande men

de vidtagna åtgärderna skulle komma att stanna vid endast en partiell förändring

av den gamla ordningen. Någon bestämd hemställan angående sättet

för det nu framställda förslagets genomförande finner sig kommittén icke

böra eller kunna göra utan vill inskränka sig till att framhålla några av

de synpunkter, som i förevarande avseende torde komma i betraktande.

Uppenbart är, att även beträffande de tjänstebefattningar, som här

äro ifråga, de personliga förutsättningarna hos tjänstinnehavarna i många

fall kunna bliva av större betydelse än de yttre villkoren och formerna

för deras verksamhet och att därför frågan om sättet för den nya organisationens

genomförande måste bliva beroende av tillgången på personer, som

äro ej blott villiga utan ock lämpliga att övertaga inspektörsbefattningarna.

Saknas tillräckligt antal sådana personer, skall en på en gång över hela

riket genomförd omläggning av inspektionen lätteligen komma att medföra

mindre goda verkningar och därigenom bringa den nya organisationen i

misskredit. Det torde därför ock vara i sakens intresse, att den insikt och

erfarenhet, som representeras av de nu tjänstgörande inspektörerna, så långt

möjligt tillvaratages vid övergången till den nya ordningen. Önskvärt

synes slutligen vara, att denna nya ordning får utveckla sig under medverkan

av den föreslagna skolöverstyrelsen, vilken, såsom kommittén i det

föregående framhållit, bör med sin person- och sakkännedom kunna bidraga

till ett lyckligt personval och likaledes bör åt inspektionsarbetet giva en

fast och enhetlig ledning.

15—122499. Folkundervisning skom: bet.

Kap. IX. Särskilt yttrande.

Av Hugo Tigerschiöld.

1. Angående rese- och traktamentsersättning åt folkskoleinspektörer.

En av vissa folkskoleinspektörer gjord framställning, att folkskoleinspektörerna

måtte uppflyttas från fjärde till tredje klassen i resereglementet,

har kommittén avstyrkt särskilt med hänsyn till de ökade kostnader

för statsverket sådan åtgärd skulle medföra. Oavsett denna visserligen

viktiga omständighet har jag ansett den ifrågasatta uppflyttningen

varken lämplig eller nödig. Då nämligen en hel mängd tjänstinnehavare,

vilka i avseende å social ställning och fordran på livets bekvämlighet icke

kunna anses lägre ställda än folkskoleinspektörer, såsom t. ex. kaptener,

ryttmästare, arkivarier, aktuarier, kyrkoherdar, kronofogdar, jägmästare,

yrkesinspektörer och gruvingenjörer, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt fjärde klassen, synes mig ingen anledning förefinnas, att

folkskoleinspektörerna skulle uppflyttas i högre klass; och synes mig sådan

förflyttning i alla händelser icke böra företagas utan i samband med en

revision av resereglementet.

Härtill kommer, att en höjning av maximiskjutslegan nyligen blivit

av Kungl. Maj:t medgiven för flera län, vilken höjning i regel torde

komma att medföra en icke oväsentlig fördel för resande tjänstinnehavare

och således även för folkskoleinspektörerna, utan att de uppflyttas i högre

klass. Sålunda får skjutslegan per häst och nymil höjas från och med år

1914 i Uppsala län från kr. I.70 till kr. 2.20, i Östergötlands län från kr. I.70 till

Särskilt yttrande.

115

kr. 2, i Jönköpings län från kr. l.so till kr. 2.20, i Älvsborgs län från kr. 2

till 2.20, i Skaraborgs län från kr. I.50 till kr. 2.30 och i Västmanlands län

från kr. 1.7o till kr. 2.25. Då nu folkskoleinspektörerna, likasom övriga

resande tjänsteinnehavare, tillhörande fjärde klass i resereglementet, få

betalt vid resa med skjuts för lega för två hästar, även om de, såsom i

de flesta fall väl torde äga rum, resa efter en häst, följer härav att deras

eventuella vinst av resan med skjuts ökas per ny mil till samma belopp, sålunda

t. ex. i Skaraborgs län från kr. l.so till kr. 2.ao per nymil, eller

alltså med kr. O.so per nymil.

2. Angående ortstilläggen.

Kommittén har föreslagit, att i sju norrländska inspektionsområden

ävensom i första inspektionsområdet, omfattande Stockholm med Södertörn

och södra Roslagen, folkskoleinspektörerna skola, förutom lön och tjänstgöringspenningar,

åtnjuta ett ortstillägg å 500 kronor.

Även jag har varit villig att för dessa folkskoleinspektörer föreslå

ortstillägg men har ansett, att ett lägre belopp, vilket står i bättre förhållande

till dessa tjänstemäns övriga avlöning, vore riktigare. Då för

landssekreterare och landskamrerare i de norrländska lånen, som i ö\iigt

åtnjuta en avlöning av 8,100 kronor, ortstillägget är bestämt till 300

kronor, och för sekreterare i de centrala ämbetsverken i Stockholm, som

i övrigt åtnjuta en avlöning av 6,400 kronor, ortstillägget är bestämt till

400 kronor, synes det mig bryta mot den följdriktighet, som bör iakttagas

vid reglering av löner, att för ifrågavarande folkskoleinspektörer, vilkas

avlöning i övrigt uppgår till 5,000 kronor, bestämma ortstillägget till 500

kronor, utan synes det mig lämpligen kunna begränsas till 300 k 400 kronor.

3. Angående den nya organisationens genomförande.

Den organisation av folkskoleinspektionen, som kommittén föreslagit,

har jag i övrigt biträtt, men ingalunda i den avsikt, att denna organisa

-

116

Särskilt yttrande.

tion skulle genast och på en gång genomföras. Kommittén har jämväl

i slutet av betänkandet (sid. 113) uttalat sig något i sådan riktning, men

som detta skett mer i allmänna ordalag och utan närmare angivande av

den ordning, i vilken den föreslagna organisationen lämpligen borde genomföras,

har jag funnit mig böra därutinnan uttala särskild mening.

Enligt min åsikt ligger kärnpunkten i den nya organisationen icke

i att inspektionen skall skötas såsom huvudsyssla, ehuru givetvis detta är

en fördel, utan däri att inspektionen, genom inrättande av den utav kommittén

föreslagna skolöverstyrelsen, får en enhetlig ledning och kontroll.

Av de vid betänkandet fogade statistiska uppgifter, tab. 2, framgår att i

saknad av sådan ledning och kontroll inspektionen för närvarande är ytterst

ojämn, i det att i några inspektionsområden ända upp till 80 å 100

procent av skolorna inom området för varje år besökas av inspektören,

under det att i andra inspektionsområden endast 10 ä 20 procent av skolorna

årligen besökas av inspektören, ävensom att i inspektionsområden,

där inspektörsbefattningen skötes som huvudsyssla, i vissa fall endast 10

å 13 procent av skolorna besökts under året, under det att i inspektionsområden,

där inspektörsbefattningen skötes såsom bisyssla, ända upp till

100 procent av skolorna d. v. s. alla skolorna hunnit årligen besökas.

Ehuruväl lätt inses att inspektionens effektivitet icke får mätas endast

efter antalet av de skolbesök, som under året göras av inspektören,

synas mig likväl nu berörda förhållanden i hög grad belysande för det

nuvarande systemet. Under sådana omständigheter anser jag, att den föreslagna

omorganisationen icke bör genomföras förr, än en central ledning

av folkskoleväsendet kommit till stånd. Men även då detta sker, synes

mig den nya organisationen av folkskoleinspektionen icke böra med ett

slag genomföras i hela sin omfattning. Dels skulle detta medföra en betydande

stegring av statsutgifterna för denna förvaltningsgren, vilka i allt

fall växa i följd av genom nu förhöjd skjutslega ökade ersättningar för

inspektörernas resor, dels torde det icke vara lämpligt att på en gång

Särskilt yttrande.

117

skilja sig från den erfarenhet och personliga duglighet, som representeras

av de folkskoleinspektörer, som nu på förordnande sköta befattningen såsom

bisyssla, även om det skulle vara möjligt för den nya skolöverstyrelsen

att på en gång, utan vunnen erfarenhet om förhållandena, föreslå

33 personer, fullt kompetenta, även med hänsyn till personlig duglighet,

att utnämnas till ordinarie folkskoleinspektörer. Kommer den föreslagna

skolöverstyrelsen till stånd, synes mig alltså första steget vara att dels

uppföra på ordinarie stat högst 13 folkskoleinspektörstjänster, motsvarande

antalet av tjänster som nu skötas såsom huvudsyssla, vilket skulle betinga

en kostnad av 59,100 kronor, därest ortstillägget bestämmes till 400 kronor,

dels ock för beredande av något ökade arvoden åt övriga folkskoleinspektörer

anvisa ett belopp av 30,000 kronor eller således tillhopa ett

anslag av i runt tal 90,000 kronor, vilket innebär en ökning i nu utgående

anslag för ändamålet med 39,500 kronor. Nästa steg därefter synes böra

bliva att, i den mån omständigheterna därtill föranleda, efter hand öka

antalet ordinarie folkskoleinspektörsbeställningar och vidtaga motsvarande

minskning i det för arvoden beräknade beloppet till dess slutligen den av

kommittén tänkta organisationen bleve i sin helhet genomförd.

Skulle åter den av kommittén föreslagna skolöverstyrelsen icke komma

till stånd, torde tills vidare erfordras, att anslaget till folkskoleinspektionen

höjes något för beredande av ökade arvoden åt folkskoleinspektörerna.

Och synes mig i så fall anslaget böra höjas till omkring 65,000 kronor,

vilket innebär en ökning i nuvarande anslaget med 14,500 kronor.

BILAGA 1.

HISTORIK

ÖVER

FOLKSKOLEINSPEKTIONEN I SVERIGE

AV

J. FRANZÉN

y

)

<?

121

INNEHÅLL.

Sid.

I. Folkskoleinspektionens tillkomst..................125.

A. Behovet av inspektion .........................125.

B. Förslag i riksdagen...........................126.

1. Riksdagen 1853—1854 ........................... 126.

Motioner om inrättande av en folkskoleinspektion: av Per Sahlström 126, av

Anders Jonsson 129. Riksdagen beviljar anslag åt Torsten Rndenschöld såsom

riksinstruktör 130.

2. Riksdagen 1856—1858 ........................... 132.

Nya motioner om inrättande av en folkskoleinspektion: av Pb. Hierta, E. J. Radberg

och G. Hultman 132. Riksdagen höjer anslaget åt Torsten Rndenschöld 133.

3. Riksdagen 1859—1860............................ 133.

Riksdagen beslutar inrättande av en folkskoleinspektion 133.

II. Folkskoleinspektionen 1861—1912..................135.

Första inspektionsperioden: 1861—1863 ................. 135.

1. Regeringsåtgärder............................135.

Tillsättning av de första inspektörerna 135. Den första inspektörsinstrnktionen

135. Cirkulär till domkapitlen angående inspektionen 137. Det första inspektörsmötet

137. Promemoria till inspektörerna 141.

2. Inspektionsfrågaus behandling vid 1862—1863 års riksdag.........141.

Kungl. proposition om höjning av anslaget till inspektionen 141. Motioner angående

inspektionens anordning m. m. 142.

3. De första inspektörsberättelserna.....................146.

Andra inspektionsperioden: 1864—1866 ................ 148.

1. Regeringsåtgärder............ 148.

Tillsättning av inspektörer 148. Inspektörsinstrnktionen och cirkuläret till domkapitlen

148. Nytt cirkulär till domkapitlen den 22 april 1864 1 48. Det andra inspektörsmötet

150. Nya cirkulär rörande folkskolestatistiken 152.

2. Inspektionsfrågans behandling vid 1865—1866 årens riksdag.......153.

3. Inspektörernas berättelser.........................153.

16—122499 Folkunder visning skom. bet.

122

Innehåll

Tredje inspektionsperioden: 1867—1868 .................

1. Regeringsåtgärder.............................

Tillsättning av inspektörer 154. Instruktionen 154. Cirkuläret till domkapitlen 154.

Det tredje inspektörsmötet 155.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................

Riksdagen 1867: Motion om landstingens inflytande på inspektionen 156. Landstingens

yttranden i frågan 158. Riksdagen 1868: Motion om överflyttning av inseendet

över liela skolväsendet till särskilda direktioner och styrelser 159.

Fjärde inspektionsperioden: 1869—1871.................

Sid.

154.

154.

156.

160.

160.

1. Regeringsåtgärder...........................

Tillsättning av inspektörer 160. Instruktionen 160. Nytt cirkulär till domkapitlen

den 15 oktober 1869 160. Det fjärde inspektörsmötet 161.

2. Inspektionsfrågans behandling vid 1869 års riksdag............164.

Landstingens inflytande på inspektionen 164.

Femte inspektionsperioden: 1872—1876 ................. 165.

1. Regeringsåtgärder...................... 165.

Tillsättning av inspektörer 165. Instruktionen 165. Cirkuläret till domkapitlen 165.

spektörernas åligganden ökas 165. Det femte inspektörsmötet 166.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................167.

Riksdagen 1872: Höjning av anslaget till folkskoleinspektionen 167. Landstingens

inflytande på inspektionen 168. Riksdagen 1873: Landstingens inflytande på inspektionen

172. Riksdagen 1874: Riksdagen godkänner principen om inspektionen såsom

huvudsyssla och höjer anslaget för att få den tillämpad i större utsträckning än

förut 175. Riksdagen 1875: Motion om förbättring av inspektörernas avlöning 175.

Sjätte inspektionsperioden: 1877—1881.................. 176.

1. Regeringsåtgärder.............................176.

Tillsättning av inspektörer 176. Instruktionen 176. Det sjätte inspektörsmötet 176.

Cirkuläret den 11 oktober 1878 angående normalplan och ny katekes m. m. 179. Det

sjunde inspektörsmötet 180.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen.................182.

Riksdagen 1878: Riksdagen höjer ånyo anslaget, på det flera inspektörer må

kunna uteslutande ägna sig åt inspektionen 182. Riksdagen 1879: Anmärkningar

av statsrevisorerna 182.

3. Inspektörernas berättelser.........................183.

Nv folkskolestadga 185.

184.

184.

Sjunde inspektionsperioden: 1882—1886

1. Regeringsåtgärder...............

Tillsättning av inspektörer 184. Instruktionen 184.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................185

Riksdagen 1884: Höjning av inspektionsanslaget 185. Riksdagen 1886: Inspektionen

såsom huvudsvssla: landstingens inflytande på inspektionen 185.

Innehåll.

123

Sid.

Åttonde inspektionsperioden: 1887—1892................ 188.

1. Regeringsåtgärder.............................188.

Tillsättning av inspektörer 188. Instruktionen 188.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................1<K).

Riksdagen 1888: Anmärkningar av statsrevisorerna 190. Statsinspektion även över

Stockholms stad 190. Riksdagen 1890: Statsinspektion över Stockholms stad 192. Inspektionens

anordning såsom huvudsyssla 193. Riksdagen 1891: Anslag till en överinspektör

196. Riksdagen 1892: Anmärkningar av statsrevisorerna 199.

Nionde inspektionsperioden; 1893—1898 . ............... 199.

1. Regeringsåtgärder.............................109.

Tillsättning av inspektörer 199. Instruktionen 199. Det åttonde inspektörsmötet

199.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen................201.

Riksdagen 1894: Sättet för inspektionens anordning 201.

% Tionde inspektionsperioden: 1899 — 1904 ................ 210.

1. Regeringsåtgärder.............................210.

Tillsättning av inspektörer 210. Instruktionen 210. Nya författningar 211.

2. Inspektionsfrågans behandling i riksdagen ................211.

Riksdagen 1899: Sättet för inspektionens anordning 211. Riksdagen 1904: Höjning

av inspektionsanslaget, på det flera inspektörer måtte kunna odelat ägna sig

åt inspektionen 213. Sättet för inspektörernas tillsättning 216.

Elvte inspektionsperioden: 1905—1910 ................. 217.

1. Regeringsåtgärder.............................217.

Tillsättning av inspektörer 217. Instruktionen 217. Nya författningar 218.

2. inspektionsfrågans behandling i riksdagen år 1910............218.

Höjning av inspektionsanslaget 218.

Tolvte inspektionsperioden: 1911—1913..................219.

i

\

I. Folkskoleinspektionens tillkomst.

A. Behovet av inspektion.

För folkbildningen i vårt land har 1842 års folkskolestadga utan tvivel

varit av epokgörande betydelse. Att i praxis genomföra denna stadgas bestämmelser

har dock icke varit så lätt. Tvärtom har det varit förenat med stora

svårigheter, i synnerhet under den första tiden, då befolkningen mångenstädes

icke insåg folkskolans betydelse, då Skolans organisation och utrustning därför

blevo torftiga, och då bristen på dugliga lärare var stor.

Efter det första årtiondets slut hade man icke kommit så synnerligen långt.

Enligt domkapitlens berättelser för åren 1851—1853 hade då av 454,675 barn i

skolåldern* 1) 152,039 barn undervisats i fasta och icke mindre än 132,033 i flyttande

folkskolor; 136,786 barn hade undervisats i hemmen, vilket nog med avseende

på de flesta betyder, att de fått mycket liten eller ock alls ingen undervisning,

och 9,669 barn hade alldeles gått utan undervisning.2) Huru lång sammanlagda

skoltiden hade varit för varje barn kan på grund av uppgifternas ofullständighet

icke exakt angivas. Med ledning av sagda uppgifter har dock P. A. Siljeström

i nämnda hänseende gjort en approximativ beräkning. När han därvid

tagit hänsyn dels till folkskolans lågt stående organisation, dels till den i allmänhet

dåliga skolgången, har han kommit till det resultatet, att »den medelkvantitet

av verklig skolgång, som kommer på varje individ, icke blir mer än ett

ån. Och till och med detta tal är, enligt hans mening, troligen för högt.3) Undervisningen

var också mångenstädes, dels på grund av den då för tiden synnerligen

svaga lärarutbildningen, dels till följd av det jämförelsevis stora antalet

oexaminerade lärare, som användes i folkskolorna, dels äntligen på grund av det

‘) »Skolålderns är vid denna tid ett mycket obestämt begrepp. Ordet förekommer på ett ställe

i 1842 års folkskolestadga men ntan något angivande av dess betydelse. P. A. Siljestköh har.

enligt vad ban uppgiver i sina »Handlingar och skrifter rörande undervisningsväsendet» sid. 577 ff.,

.beräknat, att »skolåldern» vid den tiden skulle i medeltal sträcka sig från 7:e till 12:e eller 13:e året,

d. v. s. omfatta en tidrymd av 5 till 6 år.

2) P. Paulsson, Historik över folkundervisningen i Sverige, s. 433.

s) P. A. Siljestböm, Handlingar och skrifter rörande undervisningsväsendet, s. 583 o. 584.

Folkskoleinspektionens tillkomst.

12(1

stora antalet barn på varje lärare, av mycket underhaltig beskaffenhet. Mot 2,507

examinerade funnos 1,103 oexaminerade lärare. Av hela antalet lärare voro således

SO % oexaminerade.1) I de fasta skolorna hade varje lärare i medeltal 75, i de

flyttande 91 barn att undervisa.

Under sådana omständigheter blev det så småningom klart, att den nya

samhällsinstitutionen vore i behov icke blott av ekonomiskt understöd från staten

och av en ändamålsenlig lärarutbilding utan även och framför allt av en sakkunnig

tillsyn och ledning, så, framt man icke ville äventyra, att den missriktades

och råkade i vanrykte. Detta blev så mycket påtagligare, i samma mån

som greve Torsten Rudenschölds reformplaner och hans egna försök i Otterstads

församling till förbättrande av folkskolornas såväl organisation som undervisning

blevo mera allmänt kända. Helt naturligt väcktes därför på flera olika håll tanken

på en särskild folkskoleinspektion.

Officiellt tog sig behovet av en sådan inspektion uttryck, då Härnösands

konsistorium år 1853 i ett utlåtande till Kungl. Maj:t hemställde, att »Kungl.

Maj:t täcktes i nåder bevilja medel till avlöning av en kringresande visitator,

som skulle årligen besöka ett visst antal skoldistrikter för att inspektera skolorna,

göra sig noga underrättad om lärjungarnas antal, undervisningens beskaffenhet

och jämna fortgång, undersöka skolmateriellens och lokalernas skick, anställa

förhör med lärjungarna; vidare meddela såväl skollärarna som skolstyrelserna

nödiga upplysningar och, där så behövdes, rättelser m. m. samt slutligen avlämna

redogörelse för sin inspektionsresa>. Konsistorium vågade uttrycka den övertygelsen,

att redan denna åtgärd ensam skulle förmå att verka en oberäknelig förbättring

i folkskoleväsendet.2)

B. Förslag i riksdagen.

1. Riksdagen 1853—1854.

a. Motioner om inrättande av en folkskoleinspektion.

1) Motion av I riksdagen fördes tanken om en särskild folkskoleinspektion första gången

Per Sahl- fram av <ien gamle folkskolevännen Per Sahlström, representant inom bondeståndet

för Stockholms län. År 1853 väckte han nämligen motion om tillsättandet

av ett mindre antal sakkunniga folkskoleinspektörer.

I motiveringen till sitt förslag fäste han först uppmärksamheten på folkskolans

betydelse. Icke blott från synpunkten av allmän och kristlig människo

-

’) P. Paulsson, Historik över folkundervisningen i Sverige, s. 433.

!) P. A. Siljeström, Handlingar och skrifter rörande undervisningsväsendet s. 586 o. 587.

Förslag i riksdagen.

127

kärlek utan även från politisk synpunkt måste man finna, att folkets upplysning

vore den enda säkra grundvalen för dess frihet och ett vida pålitligare värn än

arméer till folkets självförsvar; intet kraftigare medel stode att finna till befordran

av folkets ekonomiska förkovran och sedliga förbättring; utan folkets upplysning

kunde även de bästa lagar föga inverka till dess moraliska förädling.

Uppoffringar för denna statsangelägenhet skulle för tid och längd leda till besparing

för staten, ty det hade i alla tider visat sig, att ingenting kostade så

mycket som att vara okunnig.

Nu hade 1842 års folkskolestadga grundlagt en ny och friskare utveckling

av vår folkundervisning. Men ännu hade man ej kunnat vänta stort annat än

rätt många svårigheter och ■ oredor, sådana som alltid måste uppstå vid övergången

från en anordning till en annan. Folkskolan hade visserligen redan på många

ställen visat goda frukter. Men å andra sidan hördes icke få röster, som sade,

att folkskollärarna ofta vore försumliga och oskickliga; att skolstyrelserna föga

bekymrade sig om folkskolans angelägenheter; att prästerskapet mångenstädes

alldeles undandragit sig att åt folkskolan ägna vård och.tillsyn; att undervisningen

därför vore snarare sämre nu än förr; med ett ord, att hela folkskoleinrättningen

vore alldeles förfelad. Dessa uppgifter hördes och kringspriddes begärligt

av alla dem, som av en eller annan orsak vore avogt eller mindre gynnsamt

stämda mot folkskolan och folkundervisningen.

På grund härav vore det nödigt, att staten dels droge försorg om en noggrann

undersökning av verkliga förhållandena, dels även vidtoge positiva åtgärder,

för att denna viktiga- inrättning folkskolan icke måtte genast från början erhålla

någon missriktning och därigenom förlora folkets kärlek och förtroende.

I överensstämmelse härmed föreslog Sahlström, att för tre år måtte tillsättas

tre eller fyra avlönade inspektörer över folkskoleväsendet i riket, vilka utan

att äga befogenhet att ingripa i bestående auktoriteters makt och myndighet

skulle äga rätt att

1) under minst 6 månader om året kringresa uti var sitt av regeringen anvisade

distrikt för att inspektera folkskolorna och därmed i sammanhang stående förhållanden samt

över dessa inspektioner ej blott till ecklesiastikdepartementet inlämna utan även frän trycket

utgiva en årlig berättelse;

2) muntligen eller skriftligen kommunicera sig med stiftsstyrelsen och andra myndigheter

samt av dessa begära och erhålla sådana upplysningar, som för ändamålet kunde

behövas;

3) där så lämpligt syntes genom vederbörande pastorer sammankalla församlingarnas

skolstyrelser för att med dem samtala och överlägga om skolornas och folkundervisningens

angelägenheter;

4) på bästa sätt tillhandagå skolstyrelser och skollärare i avseende på skolans och

undervisningens ändamålsenliga inrättande — i avseende på utförandet av den Rudenschöldska

folkskoleplanen eller efter någon annan sådan plan, som efter lokala förhållanden

kunde finnas ändamålsenligare, men som kunde tjäna att utveckla det närvarande folkskole

-

128

Folkskoleinspektionens tillkomst.

Stats

utskottet

avstyrker.

Riksdagen

avslår motionen.

systemet till större tullkomlighet —, i avseende på bildande av sockenbibliotek och anskaffande

av tjänliga läroböcker och undervisningsmateriell vid skolorna m. m.;

5) till biträdande inspektörer i landsorten, dock utan arvode, förordna sådana personer,

som därtill kunde finnas tjänliga och villiga.

»Man torde finna», säger Sahlström, »att jag med denna av mig nu föreslagna

anordning mindre avser någon förändring i fråga om det yttre av skol

organisationen

än i fråga om det inre, d. v. s. själva skolan och undervisningen,

och att de inspektörer, jag föreslår, närmast skulle vara att anse såsom ett slags

riksskolmästaro. Xyttan av en sådan anordning skulle vara oberäknelig: först

och främst skulle de inhämta kännedom om verkliga förhållandet med folkskolan,

för det andra skulle de väcka, liva och råda både lärare och lokalmyndigheter.

Ty utan att på något vis vilja förnärma någon, torde man kunna säga, att icke

ens pastorerna nödvändigt måste äga någon speciell kännedom och djupare insikt

om folkskolans och folkundervisningens behov, enär detta ämne icke är det, som

i första rummet tager deras håg och kraft i anspråk.

Sahlström ansåg visserligen, att det antal inspektörer, han föreslagit, vore

allt för litet. Men han hade stannat vid det ringa antalet av flera skäl. 1) Inspektören

behövde icke varje år besöka varje församling och varje skola. 2)

Det vore ej lätt att genast finna rätt många personer med tillräcklig insikt i

saken, med tillräcklig erfarenhet och tillräckligt nit. 3) Allt berodde dock på

att tjänliga personer erhölles för uppdraget. Och då man icke saknade exempel

på att de i sig själva gagneligaste ämbeten blivit till föga annan nytta än att

föda sina innehavare, emedan otjänliga subjekt hade valts, hade Sahlström icke

velat föreslå något större antal inspektörer, innan det hade visat sig, att de utförde

sitt uppdrag till den båtnad för samhället som åsyftades. 4) Han hade

icke velat gå utom de tillgångar, som förefunnes för folkskolans behov, och således

icke höja statens budget.

Sahlström hade avsett, att varje inspektör skulle erhålla en årlig lön av

1,800 till 2,000 rdr samt ersättning för resekostnaderna. För 3 år skulle sammanlagda

kostnaden då komma att uppgå till 25,000—30,000 rdr. Denna utgift skulle

kunna betäckas av besparingarna på folkskoleväsendets konto.

Statsutskottet betvivlade, att åtgärden skulle leda till det åsyftade ändamålet,

emedan det föreslagna antalet inspektörer vore för litet. Ett större antal

vore behövligt, men detta skulle kräva stora kostnader, och det skulle bliva svårt

att erhålla lämpliga personer. För övrigt borde överinseendet över folkskolorna

handhavas av prästerskapet. Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte

till någon åtgärd av rikets ständer föranleda.

I bondeståndet uppstod en mycket lång debatt, i vilken 17 talare med ett

stort antal instämmanden från andra ledamöter motsatte sig förslaget. En sär

-

Förslag i riksdagen.

129

skild inspektion ansågs överflödig, enär prästerna hade att öva tillsjm över folkskolorna;

det föreslagna antalet inspektörer vore för stort, om det blott gällde

att insamla och bearbeta uppgifter från skolstyrelserna, tv detta skulle eu inspektör

kunna göra; det vore åter för litet, om man avsåge en verklig lokalinspektion;

de ifrågavarande inspektörernas förnämsta göra bleve nog att resa omkring

och gästa i prästgårdarna. Några talare, vilka förklarade sig vara eller

hava varit ledamöter av folkskolestyrelse, menade också, att ställningen vore så

god, som man någonsin kunde önska, och att några nya åtgärder därför icke alls

vore behövliga.

Motionen blev i alla stånden avslagen.

Vid samma riksdag avgavs av Anders Jonsson från Skaraborgs län i bonde-2

ståndet något senare en motion i samma ämne. Denna motion gick ut på detsamma

som Sahlströms med den skillnaden, att motionären ville göra institutionen permanent

och föreslog ett annat sätt för dess åvägabringande. Han hemställde nämligen,

att rikets ständer måtte ingå till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl. Maj:t

täcktes göra något förslag angående tillsättande av minst 3 eller 4, högst 5 eller 6

folkskoleinspektörer för hela riket.

Beträffande behövligheten av en särskild folkskoleinspektion hänvisade

motionären till uttalanden av enskilda lärare, läraremötet i Stockholm 1849, Pedagogiska

föreningen i Stockholm, seminarieföreståndaren H. Ekexdahl och greve

Torsten Hudenschiöed samt till främmande länders erfarenhet.

Därjämte bemötte han utförligt de invändningar, som vid behandlingen av

Sahlströms motion gjorts mot själva saken. Motionären visste alltför väl, att

åtskilliga präster ådagalagt ett berömvärt nit för folkundervisningen, men han

visste också, att man kunde vara en rätt god pastor utan att därför särdeles

mycket förstå sig på eller intressera sig för folkskolans behov, och att alltför

många talande bevis funnes därpå, att det verksamma och levande intresset för

folkskolan icke vore så allmänt bland prästerskapet, som folkskolestadgan förutsatte.

Vidare menade motionären, att det vore bättre att till folkskoleinspektörer

fä ett mindre antal dugliga personer än ett helt dussin odugliga, som endast

skulle tjäna till att sätta hela inrättningen i misskredit. Vad gästabuden i prästgårdarna

beträffade funnes nog många anledningar att befara, att en inspektör på

ganska många ställen icke skulle vara just mera välkommen, än att han skulle fä

hålla till godo med rätt och slätt kallmat. Största hindret för folkskolläraren

att sköta sitt kall vore icke bristande kunskap, icke heller den tryckta ekonomiska

ställningen, ehuru även dessa förefunnes, utan att folkskolläraren saknade tillbörlig

uppmuntran och hopp för framtiden. En av inspektionens största fördelar

skulle bliva den, att inspektörerna nödvändigt skulle lära känna, vad sann dug

17—122499.

Folkundervisningskom. bet.

Motion

Anders

Jonsson.

130

Folkskoleinspektionens tillkomst.

lighet som funnes bland lärarekåren, samt göra denna bekant och eftersökt, och

ingenting skulle mera kraftigt bidraga att höja och liva denna kår.

Efter beslutet rörande Sahlströms motion kunde Anders Jonsson tydligen

icke vänta sig någon framgång för sitt förslag. Detta tyckes också hava tillkommit

närmast för att utgöra en vederläggning av de nämnda invändningarna

och därmed vara till nytta för en framtida behandling av frågan. Motionen

återtogs.

b. Riksdagen beviljar anslag åt Torsten Rudenschöld såsom

riksinstruktör.

Motioner av Riksdagen hade således ställt sig avvisande gentemot en folkskoleinspek

pPF

Carlson ^on * den ^orm> de båda motionärerna tänkt sig. Detta hindrade dock icke,

och Anders att samma riksdag i själva verket tog första steget till inrättandet av en folkJonsson.

gkoleinspektion. Från och med 1849 hade Kungl. Maj:t genom särskilda resolutioner

årligen tilldelat greve Toksten Rudenschöld ett personligt understöd av

800 rdr b:co att utgå ur den av framlidne kommerserådet Filén till folkundervisningens

befrämjande skänkta fonden, på det Rudenschöld skulle sättas i tillfälle

att i sin församling Otterstad pröva den av honom uttänkta skolplanen (roteskola,

egentlig folkskola, elitskola; inskränkning av växelundervisningen och i stället

mera omedelbar undervisning av läraren åt alla barnen). Nu väcktes vid riksdagen

1853—1854 icke mindre än tre motioner — av friherre Ph. Hierta i adelsståndet,

av professor F. F. Carlson i prästeståndet och av Anders Jonsson,

Skaraborgs län, i bondeståndet — vilka alla avsågo beviljandet av ett anslag åt

greve Rudenschöld, på det han måtte kunna resa omkring i landet och hjälpa de

församlingar, som så äskade, vid ordnandet av deras skolväsende i enlighet med

den av honom uttänkta planen.

I motiveringen till förslaget yttrade Hierta bland annat:

»Den man, som efter arbete och strävande, varom den icke kan göra sig en föreställning,

som vid sådant ej lagt hand, lyckligast övervunnit de hinder, som våra egendomliga

lokalförhållanden uppställa mot att folkskolan skall nå sin bestämmelse, är nu kommen till

den ålder, att om ej frukterna av hans ädla bemödanden skola gå förlorade, han med det

snaraste bör sättas i tillfälle att med sin dyrköpta erfarenhet gagna»;

och Carlson:

»Svenska folkskolans framtid beror därpå, om en plan,. som tillämpar Rudenschölds

grundsatser på våra lokalförhållanden, kan sättas i verket. Rudenschöld bör sättas i tillfälle

att fortsätta sin verksamhet snart, om ej dess frukter skola gå förlorade»;

samt Anders Jonsson:

»Greve Rudenschöld, som redan för flera år sedan utfört denna skolplan inom sin

församling, har därunder själv såsom skolmästare i egen person lagt hand vid undervisnin

-

Förslag i riksdagen. 131

gen och inrättat denna med en framgång, som efter några år lämnat sådana frakter, att även

den del av allmogen inom församlingen, som i början endast med misstroende motsäg hans

försök, numera blivit hans varmaste anhängare och erkänna, att han gjort församlingen den

största välgärning — — —»

Anders Jonssons motion utmynnade i följande hemställan:

Då ett arvode av 800 rdr årligen synes vara en nog ringa ersättning för en sådan

verksamhet, som här bör påräknas, om en man med erforderliga egenskaper men saknande

andra tillgångar skall kunna uteslutande ägna sig däråt med den uppoffring av tid och krafter

och bekvämlighet, som här fordras;

då det vidare är billigt, att staten, som ålagt församlingarna att inrätta folkskolor,

icke lämnar dessa handlöst åt sitt öde utan även sörjer för att församlingarna och deras skolstyrelser

få erforderlig ledning för att på bästa sätt kunna inrätta folkskolorna så, att de

uppfylla sitt ändamål;

då greve Rudenschölds plan i detta avseende visat sig förtjänt av ett allmännare antagande,

och ingen kan vara mera skicklig att giva nödiga upplysningar i avseende på sättet

för dess utförande än han själv; och

då det slutligen vore så mycket obilligare, om församlingarna skulle vidkännas kostnader

för resor för ifrågavarande ändamål, som dessa utgifter då skulle komma att ytterst

ojämnt drabba församlingarna, allt efter deras större eller mindre avstånd från Otterstad, så

anser jag mig böra vördsamt föreslå,

att rikets ständer måtte för tiden intill nästa statsreglering anvisa

1) Ytterligare 800 rdr b:co årligen . . .

2) till resekostnader för Rudenschöld jämte de personer, som han kan finna nödigt

till biträde antaga, 1,000 rdr b:co årligen, i båda fallen med förbindelse för Rudenschöld att

icke allenast gå de församlingar tillhanda, som det begära, utan även att, oberoende av särskild

kallelse, under resor i olika delar av Sverige taga kännedom om folkundervisningens

nuvarande ståndpunkt, därom årligen avgiva berättelse samt från trycket offentliggöra densamma,

och

att rikets ständer måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes genom allmänna

kungörelser, som i rikets samtliga kyrkor uppläsas, låta underrätta församlingarna . . .

ävensom anbefalla prästerskapet, att i de församlingar, där greve Rudenschöld begär sammanträde

med skolstyrelsen eller församlingen, sådana sammanträden ofördröjligen sammankalla.»

Vid remissdebatten i bondeståndet erkändes, att Rudenschölds metod för

skolväsendets anordning hade visat sig vara god. Petter Jönsson i Jönköpings

län avstyrkte dock förslaget, emedan Sahlströms motion om folkskoleinspektörer

hade rönt motstånd, och denna motion vore en underavdelning av Sahlströms.

Härpå genmälde Måns Månsson i Kalmar län: »Då Petter Jönsson medgivit, att

Rudenschölds metod är bra, anser jag det vara lika gott att giva honom, eu svensk

adelsman, 1,000 rdr, som att lämna lika stor summa åt en dansk adelsman, för

det han ser om fåren i riket.»

Statsutskottet tillstyrkte, att ett årligt anslag av 800 rdr b:co skulle beviljas

Rudenschöld för åren 1855—1857 till de föreslagna resorna.

Statsutskottet

tillstyrker

800 rdr b:co.

132

Folkskoleinspektionens tillkomst.

Riksdagen Härtill gåvo alla stånden sitt bifall. Den svenska folkskolan fick således

skottets för- därigenom en riksinstruktör. Därmed hade riket ock i själva verket, ehuru icke

slag. till namnet, fått sin första folkskoleinspektör.

2. Riksdagen 1856—1858.

a. Nya motioner om inrättande av en folkskoleinspektion.

Motioner a v Vid riksdagen 1856—58 upptogs åter frågan om en särskild folkskoleinspek

E^J

Rådberg*''*011’ denna gang 1 tre olika motioner.

och G. Hult- I adelsståndet föreslog frih. Pn. Hierta tillsättande av särskilda folkskole

man-

inspektörer, förslagsvis 5. I bondeståndet upptogs frågan av E. J. Rudberg, Kalmar

län, som hemställde, att seminarieföreståndarna skulle utses till folkskoleinspektörer,

samt av G. Hultmax, Örebro län. I den sistnämndes motion heter

det bland annat:

»Det blir dubbelt angeläget, att folkskolan får sina egna tillsyningsmän, som kunna

övervaka dess angelägenheter och leda dess utveckling, som hava bättre insikt i alla hithörande

förhållanden och med mera uppmärksamhet kunna ägna sig däråt än personer, som

maste betrakta bestyret med folkskolan endast såsom ett bigoromål . . . Därförutan tror jag

för min del aldrig, att folkskolan skall kunna nå någon högre fullkomlighet.»

Motionen utmynnar i följande yrkande:

•natt intill nästa statsreglering 6,000 rdr b:co årligen må anslås till avlönande av

lämpliga personer, vilka genom resor i landet höra dels närmare underrätta sig om folkundervisningens

tillstånd och därom årligen avgiva tryckt berättelse, dels även göra förslag

till förbättringar samt, där så påfordras, biträda med råd och upplysningar rörande folkundervisningens

ordnande i enskilda församlingar.

Härvid skulle jag tillika vilja hava det bestämda villkoret fäst, att dessa personer

komme att omedelbart sortera under ecklesiastikdepartementet, och att av deras årsberättelser

ett exemplar skulle bliva utdelat gratis till varje församling i riket.»

Statsutskot- Statsutskottet var denna gång mera gynnsamt stämt för saken. Det hade

inrwtandéavnu den uPPfattnin,gen. att tillsyn över folkskoleväsendet vore behövlig, och att

eu foikskoie- upplysningar borde meddelas åt församlingarna. Utskottet förordade därför, att

inspektion. en folskoleinspektion komme till stånd.

Till inspektörer borde företrädesvis seminarieföreståndare användas, var

inom sitt stift. De kunde då tjänstgöra 6 månader om året i seminariet och 6

månader såsom inspektörer. Om det i något stift vore omöjligt att på detta sätt

ordna saken, borde annan lämplig person utses. Sammanlagt 12 inspektörer bonle

således utses.

Inspektörerna skulle icke äga makt att giva befallningar, men de skulle

hava rätt att visitera och erhålla upplysningar samt att giva anvisningar och

Körslag i riksdagen.

133

råd. Till stiftsstyrelserna skulle de årligen avgiva berättelser, vilka sedermera

jämte stiftsstyrelsernas egna utlåtanden skulle insändas till ecklesiastikdepartementet.

Inspektörerna borde förordnas av Kungl. Maj:t för en kortare tid ock i

avlöning erhålla vardera 2,000 rdr rmt om året.

Utom den nytta för folkskolan, som en sådan anordning skulle medföra,

skulle även därav följa, att seminarieföreståndarna skärpte sitt praktiska omdöme

om skolan, och att seminarierna därigenom bleve underkastade oupphörliga förbättringar.

För enhetens och översiktens skull heliövdes dessutom en överinspektör, vilken

borde hava till uppgift att jämväl öva tillsyn över seminarierna. Aven denne

skulle endast äga att meddela råd och anvisningar. Han skulle avgiva berättelse

för hela riket.

Årliga kostnaden skulle ställa sig på följande sätt:

Överinspektören, lön............Rdr 5,000: —

» , resekostn.......... » 3,000: —

12 stiftsinspektörer, lön........... » 24,000: —

» , resekostn........ » 8,000: —

Tryckning av årsberättelser......... » 6,000: —

S:ma rdr rmt 46,000

Statsutskottets förslag vann adelsståndets bifall. De tre övriga stånden Riksdagen

avslogo detsamma. Frågan hade således fallit även vid denna riksdag. avslårjor*ia

b. Riksdagen höjer anslaget till Torsten Rudenschöld.

Däremot beviljade alla stånden efter motion av friherre Pbl Hierta och

på statsutskottets tillstyrkan ett förhöjt anslag åt greve Rudenschöld. För de

följande åren intill nästa statsreglering erhöll Rudenschöld sålunda 1,000 rdr b:co

årligen, varigenom han sattes i tillfälle att fortsätta sin verksamhet och att besöka

ännu flera skolor än förut.

3. Riksdagen 1859—1860.

Riksdagen beslutar inrättande av en folkskoleinspektion.

Vid nästföljande riksdag hade tanken på en särskild folkskoleinspektion fort- Kungl. proskridit

så långt, att regeringen hade tagit frågan om hand. Kungl. Maj:t hade 1

funnit det vara av stor vikt att erhålla noggrann kännedom om den ståndpunkt,

på vilken folkundervisningen i riket sig befunne till ledning för bedömandet av

de åtgärder, som för dess förbättring vore att vidtaga.

134

Folskoleinspektionens tillkomst.

Till 1859—1860 årens riksdag avläts därför på föredragning av dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet C. J. Thyselius en kungl. proposition, i vilken

föreslogs, att ett antal »sakkunniga personen skulle utses till skolinspektörer,

samt att var och en av dessa skulle inom sitt distrikt »besöka därstädes befintliga

folkskolor samt över deras tillstånd och behov avgiva berättelse

såväl vid varje års slut till vederbörande domkapitel beträffande de skolor,

som under årets lopp blivit besökta, som ock i ett sammanhang

efter 2 års förlopp till kungl. ecklesiastikdepartementet». Varje inspektör

borde icke kunna med sin verksamhet omfatta mer än ett stift, och möjligt

vore, att något stift på grund av skolornas antal borde delas i två distrikt.

Inspektörernas antal borde därför ej på förhand bestämmas.

För kostnadernas bestridande äskade Kungl. Maj:t ett årligt anslag å 17,000

rdr rmt, av vilka 11,000 rdr skulle användas till arvode åt inspektörerna och

6,000 rdr till resekostnader.

Statsutskottet Statsutskottet tillstyrkte bifall till propositionen,

tillstyrker.

Riksdagen Denna gång bifölls också förslaget genast av adels-, borgare- och bonde

bifaller

för- stånden. I prästeståndet däremot uppstod en mycket lång debatt, under vilken de

flesta talarna yrkade avslag. Huvudmotivet, som anfördes för detta yrkande, var,

att en särskild folkskoleinspektion vore obehövlig; inrättandet av en sådan vore därför

blott ett slöseri med pengar. Det behövdes icke, att någon komme och såge

till, huru prästerskapet skötte sina plikter. Tillsynen över skolorna utövades

bättre av själasörjaren. De rapporter om skolorna och deras tillstånd, som skulle

avgivas, kunde lämnas av prästerna. Ståndet avslog också propositionen. Sedan

det klivit bekant, att de övriga stånden bifallit densamma, beviljade dock även prästeståndet

den begärda summan, vadan riksdagen i sin lielhet sålunda hade beslutat,

att en folkskoleinspektion skulle komma till stånd.

II. Folkskoleinspektionen 1861 1912.

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

1. Regeringsåtgärder.

På grund av det nämnda beslutet vid 1859—1860 årens riksdag förordnades av a. Tiiisät - chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet den 15 juni 1861 för åren 1861—1863 .^g

tjugo inspektörer. Av de 20 inspektörerna fanns endast 1, vilken icke innehade törerna.

inspektionen såsom bisyssla. Av de övriga 19 voro 8 präster, 6 läroverkslärare,

2 seminarielärare, 1 konsistorienotarie. 1 militär och 1 folkskollärare.1)

Inspektörerna skulle utöva sin verksamhet i överensstämmelse med en av b. Den första

chefen för ecklesiastikdepartementet den 15 juni 1861 utfärdad instruktion. Enligt ■

denna skulle det åligga varje folkskoleinspektör

att inom det honom anvisade området med noggrann uppmärksamhet följa

folkundervisningens gång, personligen besöka de inom området befintliga folkskolorna,

inhämta kännedom om deras tillstånd och behov samt därom avgiva

berättelse dels till domkapitlet, dels till kungl. ecklesiastikdepartementet.

Berättelsen skulle innehålla

dels de uppgifter, som skolstyrelserna enligt kungl. cirkulär till domkapitlen

av den 15 juni 1861 skulle meddela skriftligen, nämligen:

A. Beträffande distriktets skolväsende i allmänhet:

1) Antalet folkskolor och småskolor, flyttande skolor och antalet rotar för dessa,

särskilda slöjdskolor och privatskolor.

2) Undervisningstiden.

3) Huruvida skolan av lärjungarnas föräldrar omfattades med förtroende, samt huru

föräldrarna vårdade sig om barnens hemläxor.

4) De skolpliktiga barn, som erhölle otillräcklig undervisning, antal, orsaker.

5) Det kunskapsmått, som fordrades för att antagas i konfirmandundervisningen.

6) Antalet barn, som vid konfirmandundervisningens början icke inhämtat minimikursen

(minim^kursen ungefär lika med den nuvarande enligt F. S. § 48); det antal av dessa,

som ej ''undervisats i biblisk historia, skrivning och räkning.

*) Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande N:o 19, 2S/4 1899, s. 13.

136

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

7) Antalet barn, som vid konfirmandundervisningens början inhämtat kunskaper utöver

minimikursen.

8) Barnens skolgång, medeltal år.

9) Huruvida fortsatt undervisning vore anordnad, tiden för denna, lärare, antal

lärjungar.

10) Huruvida sockenbibliotek funnes, vilka böcker det innebölle, i vad mån det

anlitades.

B. Beträffande varje särskild skola:

1) När skolan först trädde i verksamhet.

2) Om läraren eller lärarinnan vore examinerad eller oexaminerad.

3) Den dagliga undervisningstiden.

4) Lärorum och boställsrum, antal och dimensioner.

5) Skolvägarna för de längst bort boende barnen.

6) Barnens antal; antalet barn i varje rote, om skolan vore flyttande; antal barn på

en gång i skolan.

7) Anta''l barn, som undervisades i varje särskilt ämne; huru långt de bästa barnen

hunnit.

8) Läraren: nit, ordentlighet, andra sysselsättningar, sedligt förhållande, oklanderligt

leverne, tjänstledighet under de tre senaste åren.

9) De böcker och övriga undervisningsmedel, som i skolan användes.

10) Barnens skolgång, orsaken till oordentlig skolgång.

11) Barnens delning på avdelningar, som undervisades olika dagar, olika tider på dagen;

orsaken till fördelningen: lokala förhållanden, barnens olika ålder, olika kön.

12) Undervisningstiden för varje avdelning: timmar på dagen, dagar i veckan, veckor

på året.

13) Huruvida åtskillnaden började vid en viss ålder, när skild undervisning meddelades

för olika kön.

14) Huruvida undervisning meddelades i trädgårdsskötsel och handaslöjd.

15) Huruvida tillsyningsman funnes för rotarna i flyttande skola.

16) Skolstyrelseledamöternas besök i skolan: vid skolans öppnande, vid examen,

regelbundna besök turvis;

dels en fullständig och på sorgfällig undersökning grundad redogörelse:

A. Beträffande varje distrikts skolväsende i allmänhet:

1) Reglemente.

2) Förhållandet mellan småskola och folkskola; läroämnena i småskolan och omfånget

av undervisningen.

3) Huruvida distriktets examinerade lärare infunne sig i småskolan, anställde förhör,

meddelade råd och anvisningar.

4) Huruvida F. S. § 8: 3 (angående barn, som undervisades i hemmet) samt § 9: 2

(angående roteförhör) iakttoges.

5) Huruvida ferieförhör ägde rum.

6) Huruvida anordningarna vore tillfredsställande, eller, om så ej vore fallet,

vilka förändringar som vore behövliga.

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

137

B. Beträffande varje särskild skola:

1) När inspektionen ägde rum.

2) Läsordningen.

3) Antal barn vid inspektionstillfället.

4) Undervisningsmetoder.

5) Ordningen, lärarens skicklighet i undervisning och uppfostran.

6) Bokföringen. Antecknas borde, huruvida innanläsningen sorgfälligt övats samt

huruvida utanläsning i religionsundervisningen inskränkts till vad som varit nödigt.

7) Undervisningsmatcriell.

8) Lokaler, inredning, städning, sn5Tgghet, luftväxling; huruvida lokalerna vore kommunens

egna eller förhyrda.

Beträffande de brister, vilka i avseende såväl å distriktets skolväsende i

det hela som å de särskilda skolorna blivit anmärkta, samt de ändringar och

förbättringar, vilka befunnits nödiga, skulle det åligga folkskoleinspektören att

dels muntligen meddela skolstyrelsen eller dess ordförande ävensom vederbörande

lärare och lärarinnor, vad inspektören funne kunna lända till upplysning och ledning,

dels ock inom tre månader efter inspektionsförrättningen tillsända skolstyrelsen

skriftlig promemoria i ämnet; varjämte där sådana förhållanden förekommit,

vilka fordrade skyndsam rättelse, anmälan därom skulle ofördröjligen göras

hos vederbörande domkapitel.

De särskilda skolstyrelsernas förpliktelser med anledning av folkskoleinspektionen

angåvos i ett cirkulär till domkapitlen, likaledes utfärdat den 15 juni

1861. I detta cirkulär anmodades domkapitlet att förständiga stiftets skolstyrelser

dels

att ofördröjligen hos domkapitlet anmäla, vid vilka tider av året distriktens

skolor vore i gång, ävensom när tillfälligtvis något betydligare avbrott i deras verksamhet

inträffade, varom inspektören ägde att hos domkapitlet erhålla underrättelse,

dels att vid inspektionen, vilken inspektören vore berättigad att utan föregående

anmälan företaga, tillhandahålla förteckningen över samtliga inom skolåldern varande barn

ävensom de protokoller, examenskataloger och övriga officiella handlingar rörande folkskoleväsendet,

vilka inspektören funne nödigt rådfråga, samt lämna noggranna och fullständiga

skriftliga upplysningar beträffande distriktets skolväsende i allmänhet och beträffande varje

särskild skola (se instruktionen för folkskoleinspektörerna), och borde dessa upplysningar

avse förhållandet den 1 nästlidna juli.

Den utfärdade instruktionen för folkskoleinspektörerna jämte nu nämnda

cirkulär till domkapitlen ansågos emellertid icke tillräckliga för att åstadkomma

erforderlig enhetlighet i inspektionsarbetet. Därtill behövdes även, att folkskoleinspektörerna

finge sammankomma till inbördes rådplägning rörande sagda arbete.

Chefen för ecklesiastikdepartementet C. J. Thyselics framställde därför i

regeringen förslag om sammankallande av ett inspektörsmöte under sommaren

18—122499. Folkundervisningskom. bet.

c. Cirkulär

till domkapitlen

angående

inspektionen.

.. Det första

inspektörs - mötet.

138

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

1862. Såsom motivering till detta förslag innehåller statsrådsprotokollet för den

7 mars 1862 bland annat följande:

Ehuru till inspektörer utsågos, såvitt sig göra lät, personer, om vilka

kunde antagas, att de ägde mera än vanlig insikt och erfarenhet i vad till folkskoleväsendet

hörer eller åtminstone såsom lärare vid elementarläroverk Funnit

bliva förtrogna med undervisningskallet i allmänhet, torde likväl en och annan,

tilläventyrs flera av dem, icke förut hava ägt eller ännu äga den fullständiga

insikt i avseende å folkskolans ändamålsenliga ordnande och villkoren därför,

som skulle sätta dem i stånd att säkert uppfatta alla förekommande bristfälligheter

samt efter en genomtänkt plan föreskriva de lämpligaste medlen till deras

avhj älpande.

Vad som härav måste bliva en oundviklig följd är, att inom olika inspektionsdistrikt

samma eller fullkomligt likartade bristfälligheter kunna till sin betydelse

helt olika uppskattas, samt ännu oftare föranleda skiljaktiga anordningar

å inspektörernas sida. Men då en sådan skiljaktighet, framför allt i sistnämnda

hänseende, icke kan vara nyttig; då fleras samlade erfarenhet bör

kunna lämna många och viktiga bidrag till kännedomen om folkskolans ställning

och behov, och på detta sätt likhet både i åsikter och åtgärder synes kunna

säkrast tillvägabringas, skulle det utan tvivel lända inspektionen till väsentlig

fördel, om samtliga inspektörerna bereddes tillfälle att under nästa sommar, då

de lättade kommunikationerna göra det möjligt, även för avlägset boende, att

utan alltför stor tidsförlust tillryggalägga en längre väg, sammanträffa i Stockholm

och dels utbyta den erfarenhet, som redan vunnits, dels rådgöra om de

åtgärder till åstadkommande av nödig likformighet härutinnan, vilka med anledning

av oftare förekommande bristfälligheter må anses lämpligast och tilläventyrs

redan visat sig vara det; dels ock slutligen yttra sig, huruvida under inspektionens

fortgång någon ändring i nu gällande instruktion visat sig av behovet

påkallad eller åtminstone önskvärd.

Förslaget blev af Kungl. Maj:t bifallet.

Sedan inspektionen varit i verksamhet ett år, sammankallade chefen för

ecklesiastikdepartementet sålunda på nådig befallning folkskoleinspektörerna till

ett allmänt sammanträde i Stockholm »i ändamål att dels utbyta den erfarenhet

de redan vunnit, dels rådgöra om andra inspektionen rörande

föremål, särskilt med avseende å vinnande av nödig likformighet i de

åtgärder, vilka till avhjälpande av allmännare förekommande bristfälligheter

i folkskoleväsendets anordning må vara att vidtaga m. m.»1)

Sammanträdet tog sin början den 27 juni 1862 och pågick i 4 dagar.

Förhandlingarna rörde sig dels om tvenne frågor, i vilka departementschefen

>) Folkskolebyrån. Protokoll vid folkskoleinspektörernas sammanträde i Stockholm 1862.

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

139

förklarat sig vilja inhämta mötets yttrande, nämligen rörande lämpligaste användningen

av det anslag å 30,000 rdr rmt, som rikets ständer beviljat för utdelande

av undervisningsmateriell till folkskolorna samt rörande fördelning av anslagen

till folkundervisningens befrämjande, dels om sådana frågor, som av mötesdeltagare

väcktes och av mötet antoges till överläggning.

Beträffande användningen av anslaget till undervisningsmateriell ansåg

mötet, att en tillräcklig uppsättning av för en folkskola nödiga undervisningsmedel

borde inköpas och utdelas till varje folkskoleseminarium samt på folkskoleinspektörernas

förslag till de folkskolor, som därav gjort sig mest förtjänta,

samt att, ifall tillgångarna så medgåve, understöd måtte lämnas till uppmuntran

av inhemsk tillverkning av sådan materiell, som förut icke funnits inom riket

att tillgå.

I fråga om fördelning av statens anslag till folkundervisningens befrämjande

ansåg mötet, att detta bidrag borde sättas i ett bestämt förhållande till

församlingarnas egna tillskott, såsom förut skett, men att de distrikt, vilka icke

förut till sina lärares avlöning bidragit med ett belopp, minst motsvarande hela

den personliga skyddsavgiften eller icke åtagit sig att framdeles bidraga med

sådant belopp, borde vara uteslutna från erhållande av statsbidrag.

De av mötesdeltagarna framställda frågorna rörde: 1) antalet lärarkrafter

i skolorna, 2) folkskoleinspektionens verkan och framtida ordnande, 3) skollokaler,

4) undervisningsmateriell, 5) skolans organisation, 6) undervisningen, 7) begreppet

»skolålder», 8) skolgången och 9) trädgårdsland åt skola och lärare. De viktigaste

uttalanden, som mötet gjorde i dessa frågor1), voro beträffande

1) skolans organisation:

att skolan borde fördelas på 3 avdelningar: småskolan, lägre avdelningen och övre

avdelningen i den egentliga folkskolan,

att småskolan borde bibringa barnen obehindrad färdighet i innanläsning samt de

första grunderna i kristendom, skrivning och räkning, varjämte åskådningsövningar och sång

borde förekomma, såvitt läraren däri kunde meddela undervisning,

att den lägre undervisningen i folkskolan borde meddela minimikursen och den övre

avdelningen dels repetition av denna, dels undervisning i folkskolans övriga läroämnen,

att läslagen inom vardera av folkskolans avdelningar borde inskränkas till 3 eller

högst 4, samt

att den dagliga undervisningen icke borde överstiga 6 timmar;

2) lärjungarna:

att det i folkskolestadgan förekommande uttrycket »skolålder» borde omfatta tiden från

fyllda 7 år intill dess barnen blivit konfirmerade;

att varje barn, som ville befrias från daglig skolgång, borde avlägga nöjaktig examen

åtminstone i minimikursen,

'') För överskådlighetens skull upptagas de behandlade frågorna här, liksom i redogörelsen längre

fram för de följande inspektörsmötena, under samma rubriker, som för närvarande användas i folkskoleinspektörernas

berättelser.

140

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

att skolstyrelsernas ledamöter borde turvis besöka skolan för att underrätta sig om

barnens skolgång och sedan skaffa rättelse om något härutinnan vore att anmärka,

att noggranna anteckningar borde föras såväl över alla skolbarnen som särskilt över

de försumliga, och borde föräldrarna till de sistnämnda, där så prövades lämpligt, ifrån

predikstolen uppnämnas med anmaning att skicka barnen ordentligt i skolan;

3) lärare, undervisning m. m.:

att dåvarande antalet lärarkrafter vore otillräckligt, och att frågan om lärarkrafternas

förökande till motsvarighet mot behovet borde bliva föremål för lagstiftningens uppmärksamhet

och åtgärd,

att ingen lärare borde hava att ansvara för undervisningen i flera skolrotar, än att

han hunne läsa minst 3 månader årligen i vardera,

att den första undervisningen i stavning och innanläsning allmänt borde skiljas från

folkskolan och överlämnas åt hemmet eller småskolan,

att läraren borde såvitt möjligt stå i omedelbar beröring med alla skolbarnen vid

undervisningen,

att alla de obligatoriska ämnena borde dagligen i skolan förekomma utom sang, som

dock borde övas minst två gånger varje vecka,

att kristendomsundervisningen borde börja i småskolan med en kortfattad biblisk

historia i lämplig form och sedermera omväxla med katekes och biblisk historia,

att skrivning och räkning torde börja samtidigt med stavningen;

4) undervisningsmateriell:

att, då ingen skola vore tillräckligt försedd med undervisningsmateriell, staten borde

på lämpligt sätt befrämja utgivande av tjänlig undervisningsmateriell, särskilt eu för folkskolan

lämplig läsebok, och

att skolstyrelserna borde draga försorg om att tillräckligt antal böcker och undervisningsmateriell

funnes vid skolorna;

5) lärorum, skolträdgårdar m. m.:

att det vore alldeles nödvändigt, att lämpliga skollokaler uppfördes å varje station,

där skola behövde hållas, och att intet barn borde hava längre väg till skolan än högst Va mil,

att staten på något sätt borde underlätta uppförandet av skolhus i sådana kommuner,

där kostnaderna för desamma till följd av fattigdom eller andra orsaker bleve alltför betungande

för folket,

att en i*ormal|dan för skolhusens allmänna beskaffenhet och minimidimensioner i förhållande

till barnens antal borde utgivas, och att intet skolhus borde få byggas, förrän ritningen

till detsamma blivit av vederbörande myndighet granskad och godkänd;

att det i lag borde stadgas ovillkorlig skyldighet för varje skoldistrikt att anskaffa

ett lämpligt jordland av minst ''/2 tunnlands vidd, varav 1 4 tunnland alltid borde användas

för skolans räkning till undervisning i trädgårdsskötsel och trädplantering och återstoden

lämnas till lärarens disposition;

6) tillsyn:

att inspektionen vore behövlig och för folkskoleväsendet välgörande,

att det för framtiden vore lämpligast, om inspektörsbefattningarna kunde bliva

självständiga och icke bihang till andra tjänster, men

att, om nödiga anslag till en sådan anordning icke kunde beviljas, några av distrikten

borde något inskränkas.

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

141

Som synes, liava skolans viktigaste frågor här upptagits till behandling, e. Promemooch

det lider intet tvivel, att de uttalanden, om vilka mötet enats, blivit för''11^*''

inspektörerna vägledande och i sin mån bidragit till en viss likformighet såväl i

inspektionernas förrättande som i de åtgärder, vilka inspektörerna halt att vidtaga

för befintliga bristers avhjälpande.

Även efter detta möte synas emellertid vissa delar av inspektörernas

åligganden, särskilt beträffande de berättelser om folkskoleväsendet, som de skulle

avgiva, hava varit för inspektörerna oklara. Med anledning av förfrågningar,

som på grund härav inkommit till ecklesiastikdepartementet, har departementet

utarbetat och till inspektörerna utsänt en ganska omständlig promemoria rörande

tillämpning i vissa delar av inspektörsinstruktionen.1) Sagda promemoria innehåller

till största delen dels anvisningar rörande det sätt, på vilket inspektören

lämpligen kunde i sin berättelse redogöra för de bristfälligheter, som i folkskoleväsendet

förefunnits, dels ock, vad ännu viktigare är, ganska utförliga anvisningar

på de åtgärder för bristernas avhjälpande, »vilka synas ägnade att vinna allmän

tillämpning såsom fullt överensstämmande med gällande folkskolestadga och

till en del uttryckligen i densamma föreskrivna, vartill kommer, att flera av

dem redan blivit försökta och visat sig ändamålsenliga». Dessa anvisningar gälla

följande viktiga punkter: förhör med barn som undervisas i hemmen, roteförhör,

fortsatt undervisning för barn, som genomgått folkskolan, förhållandet mellan

småskolan och den egentliga folkskolan, den dagliga undervisningstiden, skolgången,

hemläsningen, undervisningssättet (dels i allmänhet, dels i de särskilda

ämnena stavning, innanläsning, katekes, biblisk historia, skrivning och räkning),

skollokalerna och skolmateriellen.

2. Inspektionsfrågans behandling vid riksdagen 1862—1863.

Folkskoleinspektionen hade visserligen ännu varit i verksamhet endast en a. Kungl. prokort

tid, men man hade dock på olika håll vunnit någon erfarenhet av densamma, böjning

Denna erfarenhet hade föranlett framläggandet vid 1862—1863 årens riksdag av anslaget till

dels eu kungl. proposition om höjning av det för ändamålet avsedda anslaget, dels in5,Pektionenåtskilliga

motioner rörande inspektionens organisation.

I den kungl. propositionen meddelades, att samtliga stift utom Växjö, Kalmar,

Karlstads och Visby vore deladev i två distrikt. Av inspektörerna hade endast

två 1,000 rdr arvode, de övriga blott 500 rdr vardera. »Mot en så ringa ersättning»,

heter det, »skall det tvivelsutan bliva omöjligt att erhålla inspektörer,

som äro detta maktpåliggande värv vuxna, vilket likväl, i betraktande av det

livande och välgörande inflytande, inspektionen redan utövat på skolväsendet,

1) Folkskolebyrån.

142

Folkskoleinspektionen 18 G1—1912.

b. Motioner

angående in

spektionens

anordning

m. m.

och då densammas fortvaro under en följd av år verksammare än något annat

medel skall befordra folkundervisningens utveckling, måste anses vara av synnerlig

vikt». Med anledning härav begärde Kungl. Maj:t, att rikets ständer måtte

till inspektionen bevilja 30,000 rdr rmt, nämligen 22,000 rdr till arvoden

och 8,000 rdr till resekostnader.

Motioner i frågan väcktes i borgareståndet av Cakl Ekman från Östergötland,

i bondeståndet av Nils Olsson från Malmöhus län och Jonas Andersson

från Östergötland. Hit torde även höra hänföras en motion i prästeståndet av

d:r L. Landgren, i vilken hland andra åtgärder till folkskoleväsendets förbättring

även föreslogs, att en sammanträngd redovisning av inspektörerna måtte

vart tredje år tryckas och till varje pastorat eller folkskolestyrelse

utdelas, detta enär det icke mindre för folket än regeringen vore av vikt att

känna undervisningens tillstånd.

De tre förstnämnda motionerna avsågo att inspektionen skulle uppdragas åt

fackmän, vilka uteslutande ägnade sig åt densamma.

Härom säger Carl Ekman bland annat: Om staten beviljar anslag till

folkskolorna, så är det billigt, att »rikets ständer fordra garanti för uppfyllandet

från kommunernas sida av de anspråk på folkundervisningens ordnande, som

med beviljande av nämnda anslag varit avsedda att vinnas. För detta ändamål

anser jag nödigt, att inom varje stift må av Kungl. Maj:t tillsättas en

inspektör över folkskolorna; att till befattningarna böra utses personer,

som ådagalagt nit för folkundervisningen och äga sakkännedom

samt lärarförmåga; att folkskoleinspektörerna med ifrågavarande uppdrag

icke få förena annan befattning utan skola ägna sin tid och sina

krafter uteslutande åt tillsyn av folkskolan och åt meddelande av råd

och upplysningar för skolans utveckling, samt att inspektörerna böra årligen

till Kungl. Maj:t ingiva berättelse om folkskolans verksamhet under förflutna

året, därvid framställa orsakerna, som befordrat eller hämmat undervisningens

gång, och ingiva förslag till de åtgärder, som anses nödiga för undervisningens

befrämjande».

I sammanhang härmed föreslog motionären, att en särskild folkskolebyrå

skulle inrättas i ecklesiastikdepartementet. Härom heter det i motionen: »Då inspektörernas

verksamhet bör ledas efter en bestämd sammanhängande plan, lärer

såväl därför som för att kontrollera dem och att i allmänhet handlägga de mål,

som röra folkskolan, och vilkas mängd redan utomordentligt tillväxt och alltmer

kommer att tillväxa, det finnas oundgängligen nödvändigt att inom ecklesiastikdepartementet

en särskild byrå för folkskoleärenden inrättas, såvida

dessa skola komma att handhavas så, som deras vikt kräver, vilket synes nu

omöjligt även med bästa vilja och förmåga för den nuvarande byråchefen ensam,

143

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

vars krafter och tid så väsentligen tagas i anspråk av frågor, som röra de högre

läroverken, så mycket mer som chefen för den nya byrån tillika borde vara överinspektör

för folkskolorna i hela riket och såsom sådan behövde tidtals vara

frånvarande på inspektionsresa». Ekman hemställde, att rikets ständer måtte

till folkskoleinspektörernas avlöning anvisa 45,000 rdr rmt och till

inrättande av en folkskolebyrå det belopp, som härför kunde anses

nödigt.

Nils Olsson förklarade sin oförgripliga övertygelse vara den, att den i sig

själv så välgörande och nyttiga inspektionen uti sitt davarande bade olämpliga

och ofullkomliga skick långt ifrån uppfyllde sin bestämmelse och utövade den

hälsosamma verkan, man med skäl haft rätt att av densamma förvänta. Han kallade

institutionen olämplig, dels därför att själva utnämning ssättet lämnade rum

för mycken mannamån och för övervägande inflytande från statskyrkans sida, dels

därför att till följd av sådant inflytande icke blott undervisningssätt et utan ä^en

inspektionssättet över folkskolan nödvändigt måste taga en ensidig riktning, som

ingalunda kunde lända folkupplysningen till någon större båtnad eller som sig

borde utveckla alla folkskolans resurser. Han kallade institutionen ofullkomlig,

emedan folkskoleinspektionen, som nog i och för sig krävde sin man, icke utgjorde

en särskild befattning utan gemenligen vore förenad med en annan, vanligen prästerlig,

tjänst i staten. På grund av dessa skäl, och då lyckligtvis genom landstingens

införande en institution numera förefunnes, åt vilken man lämpligen och med

full trygghet kunde överlämna ett visst inflytande på folkskoleinspektörernas tillsättning,

föreslog han följande: »Inom varje av de mindre stiften bör finnas en och

inom de större två folkskoleinspektörer, vilka tillsättas salunda, att landstingets

ledamöter genom enkel röstpluralitet upprätta ett förslag å tre, för

insikt i skolväsendet välkända män, av vilka departementschefen för

ecklesiastikärenden utnämner en eller två till inspektörer i det stift,

varom fråga är. Inspektörsbefattningarna må även kunna sökas genom därom

gjord skriftlig anmälan hos landstinget, som därvid prövar, huruvida den sökande

må kunna uppföras på förslaget eller ej. Folkskoleinspektören, som icke får vara

anställd i någon annan statens tjänst, undfår förordnande för varje gång på högst

5 år och åtnjuter i årlig lön 3,000 rdr rmt jämte 1,000 rdr för resekostnader. Prövar

landstinget av förekomna anledningar rättvist att efter 5 års förlopp inspektören

från sin befattning skilja, äger landstinget makt därtill och upprättar i så

fall genast nytt förslag till tjänstens återbesättande.

Jonas Andersson uttalade i sin motion, att »inspektörerna måste uteslutande

ägna sin tid och sina krafter åt sitt i högsta måtto viktiga kall, så att de under

samma tid, de bekläda inspektörsämbetet, icke innehava någon annan sgssla eller

befattning, som lägger hinder i vägen för utövande av deras kall». Dessutom ansåg

han. att Kungl. Maj:t dels för att ordna inspektörernas verksamhet efter en be

-

144

F olkskoleinspektionen 1861 — 1912.

stämd plan, dels för att handlägga de mål, som till folkskolan höra, borde tillsätta

en överinspektör, som även skulle hava att resa omkring i folkskolorna för att tillse,

huru inspektörerna fullgjorde sina åligganden. För erhållande av medel till de

nämnda förbättringarna hemställde han, att Rikets ständer måtte höja inspektionsanslaget

till 50,000 rdr. rmt.

Statsutskottet hemställde om bifall till den kungl. propositionen 4 anseende

till den allmänt erkända nytta, inspektionen visat sig medföra», och föreslog en

underdånig anhållan hos Kungl. Maj:t, att inspektionen måtte så ordnas, att varje

folkskola * måtte i allmänhet en gång om året besökas, samt att inspektörsberättelserna

måtte blifva på allmän bekostnad tryckta för att till samtliga konsistorier

och skolstyrelser i riket utdelas.

Med avseende på det i motionerna framställda yrkandet, att inspektörerna

skulle uteslutande ägna sig åt inspektionen, yttrade utskottet endast, att det funne

betänkligt att för ändamålet föreslå särskilda tjänsters inrättande.

Beträffande förslaget om inrättandet i ecklesiastikdepartementet av en särskild

folkskolebyrå anförde utskottet, att vården om folkskoleväsendet, vid den utveckling

det numera uppnått, fordrade sin egen man. För att med uppmärksamhet

följa de mångsidiga frågor, som rörde detta ämne, giva akt på seminariernas

och de särskilda skolarternas utveckling, behandla den stora mängd av mål, som

tillhörde folkskolans område, sammanföra, kontrollera och bearbeta de inkommande

statistiska uppgifterna av alla slag, granska inspektörernas berättelser och utarbeta

de särskilda förslag, som av dem föranleddes, samt utreda de ekonomiska

förhållanden, som med folkskolan ägde gemenskap, erfordrades en person, som åt

detta ämne uteslutande ägnade sin tid och sina krafter. På dessa skäl tillstyrkte

utskottet, att 4,500 rdr ansloges till inrättande av en byrå inom ecklesiastikdepartementet

för handlaggning av ärenden angående folkskoleväsendet.

Riks- Vid frågornas behandling i stånden beviljade bondeståndet 45,000 rdr, för

‘beslut. att }nsPe^onen skulle anordnas som en huvudsyssla, samt beslöt att inbjuda de

övriga stånden att i detta beslut sig förena. I prästeståndet mötte Kungl. Maj:ts

proposition starkt motstånd från flera håll. Man ansåg där, att inspektörs befattningarna

framkallats endast av tillfälligt behov, och att de därför borde upphöra,

när detta behov upphörde. Sedan borde det kunna vara tillräckligt med den

tillsyn, som övades av pastor, kontraktsprost, domkapitel och biskop. Men å

andra sidan funnos även de, som talade för propositionen.

Resultatet blev, att statsutskottets förslag beträffande såväl inspektionen

som inrättande av en folkskolebyrå vann riksdagens bifall,

och att således övriga i förutnämnda motioner framställda yrkanden icke ledde

till någon rikets ständers åtgärd.

Statsut

skottets

yttrande.

145

Första inspektionsperioden: 1861—1863.

1 sammanhang därmed må omnämnas en annan motion, som av E. J. Rud- Morn^av

eeug från Kalmar län väcktes vid samma riksdag, och som avsåg, icke blott att omJ''iQ^pektö”

inspektören skulle få helt ägna sig åt inspektionen, utan även att inspektörens reraas^säty

sakkunskap skulle få göra sig gällande i domkapitlen, då dessa hade att hand- m*‘

lägga folkskoleärenden. Motionären vitsordade, att där folkskoleinspektören uppträtt,

hade antingen en mängd missbruk, som under åratal fortfarit, blivit med «

ens rättade, odugliga lärare avsatta, liknöjda skolstyrelser eggade, eller ock hade

de nitiska och dugliga lärarna och skolstyrelserna blivit uppmuntrade och lhade,

överallt hade goda anvisningar och råd blivit meddelade i flera olika hänseenden.

Men somliga församlingar hade icke sett till någon inspektör. Inspektörerna måste

därför få mera tid till inspektionen, och sådan skulle vinnas, om inspektören hade

rätt till tjänstledighet från sin egen syssla. Motionären föreslog därför rikets

ständer »att ingå till Kungl. Maj:t med underdånig anhållan, att permission,

som sökes av folkskoleinspektör från hans ordinarie tjänst i och för

anställande av inspektionsresor i hans distrikt, icke måtte kunna vägras,

ävensom att medel måtte anvisas till avlöning åt den, som under

inspektörens tjänstledighet uppehölle hans ordinarie tjänstebefattning.

Dessutom hemställde han, att inspektören skulle förklaras vara självskriven

ledamot av domkapitlet i alla folkskoleväsendet rörande mål, vilka

han där borde föredraga, samt att även inspektionen över folkskollärarseminarierna

skulle uppdragas åt honom.

Beträffande första punkten i motionärens förslag anförde sammansatta stats-. Utskonet

lag- och allmänna besvärs- och ekonomiutskottet att det torde böra anses för rikets a''">r er

ständer betänkligt att till fördel för den ena eller andra tjänstemannen besluta

eller hos Kungl. Maj:t söka utverka undantag från allmänt gällande villkor för

åtnjutande av ledighet från innehavande tjänst eller för förenandet av t\ å tjänstebefattningar.

Någon billighetsgrund kunde ej heller synas tala därför, att statsverket

i sådana fall, där eu person undantagsvis finge sig medgivet att på samma

gång bestrida två tjänstebefattningar, skulle därutöver gottgöra de utgifter innehavaren

av dessa befattningar nödgades vidkännas för att kunna dem förena,

och vilka utgifter ej ifrågakommit, så framt vardera befattningen innehafts av

särskild person. Med avseende på andra punkten i motionärens förslag erinrade

utskottet, att folkskoleinspektörsbefattningen redan förut medförde täta och långväga

resor, och att det därför ej torde vara välbetänkt att ytterligare öka dessa

resors antal genom skyldighet för inspektören att mer eller mindre ofta inställa

sig i domkapitlet. För övrigt vore det icke säkert, att samma person, som kunde

vara en duglig inspektör, därför skulle besitta de egenskaper, som gjorde honom

lämplig att deltaga i domkapitlets förhandlingar och att utöva kontrollen å dem,

som ledde folkskoleseminariet. Utskottet avstyrkte således motionen i sm helhet.

19—122499. Folkundervisning skom. bet.

146

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

Riksdagen

avslår

motionen.

Motionen avslogs av riksdagen.

Vad som vid denna riksdag hade vunnits för inspektionen var alltså, att

anslaget till densamma hade höjts från 17,000 till 30,000 kronor, och att 4,500

kronor hade beviljats till upprättande av en folkskol ebyrå.

3. De första inspektörsberättelserna.

Att folkskoleinspektionen varit av behovet påkallad blev, såsom förut är antytt,

snart uppenbart, sedan den väl hade kommit i gång. Framför allt visade

det sig, att Kungl. Maj:t haft rätt i sitt yttrande till 1859—1860 års riksdag,

att det vore av vikt, »att erhålla noggrann kännedom om den ståndpunkt, på vilken

folkundervisningen i riket sig befunne, till ledning för bedömandet av de åtgärder,

som för dess förbättring vore att vidtaga». Genom de av inspektörerna avgivna

berättelserna efter den första inspektionsperiodens utgång med slutet av år 18631

kom det i dagen, att det i många avseenden var allt annat än väl beställt. Det

viktigaste av dessa berättelser må här i kort sammanfattning återgivas.

År 1862, d. v. s. 20 år efter folkskolestadgans tillkomst, funnos i hela

riket endast 2,1/8 fasta folkskolor eller icke fullt en sådan för varje socken;

1,213 eller mer än tredjedelen voro flyttande. I Karlstads och Växjö samt i Västerås,

Kalmar och Linköpings stift var det stora flertalet skolor flyttande. Småskolor

hade, sedan 1858 års riksdag därtill anslagit medel och Kungl. Maj:t i ett

cirkulär den 23 april 1858 förordnat om inrättande av sådana, kommit till för

att meddela det första förberedande kunskapsmattet för nybörjare, men få av

dem hade stannat vid denna uppgift; de flesta hade i stället i likhet med de

gamla »mindre skolorna» överskridit den angivna gränsen och sökt ersätta den

egentliga folkskolan. Den egentliga folkskolans indelning i klasser var på de

flesta ställen ofullständig eller alls icke för handen. I stället undervisades varje

barn för sig. Av fortsatt undervisning fanns föga, endast en och annan söndagsskola

och något litet ferieläsning. Reglementen saknades i många skoldistrikt.

De i folkskolestadgan föreskrivna förhören med barn, som undervisades i hemmet,

voro i stort sett utan betydelse, emedan barnen i allmänhet icke inställde sig till

sådana förhör. De föreskrivna roteförhören i de flyttande skolorna ägde i allmänhet

icke rum.

I de flesta folkskolorna pågick undervisningen vanligen 8 månader om året

men i de flyttande folkskolorna och i småskolorna på sin höjd 3 till 4 månader,

pa en del ställen endast 10, stundom 6, ja 4 veckor. I Växjö stift var undervisningstiden

i medeltal 9 veckor om året. Den dagliga undervisningstiden växlade

mellan 5 och 8 timmar.

1 Berättelser om folkskolorna i riket för åren 1861—1863, avgivna av folkskoleinspektörerna.

Första inspektionsperioden: 1861 —1863.

147

Största olägenheten var dålig skolgång. Med någon växling i uttrycken

äro samtliga folkskoleinspektörers omdömen härom desamma: skolgången är ej

ordentlig (Lunds stift), mindre god (Göteborgs stift), oordentlig (Växjö stift), ojämn(Strängnäs

stift), mycket ojämn (övriga 8 stift). En tredjedel av de skolpliktiga

barnen åtnjöt ingen undervisning alls.

Lärarna få i allmänhet det bästa vitsord för nit och plikttrohet, men ett

mycket stort antal hade befunnits klena såväl med hänsyn till egna kunskaper

som i fråga om konsten att undervisa. Detta senare gällde särskilt lärare och

lärarinnor i småskolor och mindre skolor.

I de flesta stift användes antingen den rena växelundervisningsmetoden,

varvid all undervisning meddelades av »monitorer», som togos ut bland de mera försigkomna

skolbarnen, och läraren endast upprätthöll disciplinen samt såg till, att

maskineriet hölls i gång, eller ock förekom denna metod i något modifierad form,

så att lärjungarna i någon mån erhöllo omedelbar undervisning av läraren. Endast

i Skara stift förekom ingen växelundervisning. I Kalmar stift användes

Rudensehölds metod i stor utsträckning.

Innanläsningen var i allmänhet rent mekanisk, på många orter syntes övningar

i rättstavning och rättskrivning sällsynta. Inom religionsundervisningen

föregicks katekesen icke av biblisk historia. Katekesen inhämtades dessutom för

det mesta genom eu osäker, hastig och tanklös utanläsning. På en mängd orter

hade knappt vartannat barn fått undervisning i skrivning. Med undervisningen

i räkning var det ännu sämre ställt; endast på Gottland hade de flesta barnen

erhållit övning i detta ämne. Även sången var i hög grad försummad.

.Resultatet av undervisningen var därför klent. De flesta barnen inhämtade

icke ens minimikursen. I många fall lärde de sig endast innanläsning och katekes.

Skollokalerna befunnos i allmänhet för låga och för trånga. Dessutom voro

de mörka och ledo brist på möjligheter till luftväxling. Många voro för sitt ändamål

så odugliga, att barnen enligt inspektörernas uppgifter hotade att kvävas. Inom

ett inspektionsområde räknades 50 skoldistrikt, inom vilka intet skolhus fanns.

Undervisningen var i sådana fall förlagd till någon bondstuga. Undantag härifrån

utgjorde dock Kalmar, Visby och Härnösands stift, där lokalerna i allmänhet befunnos

sunda.

På undervisningsmateriellen ställdes denna tid inga stora anspråk. Det oaktat

befanns den i allmänhet otillräcklig. Från Strängnäs stift heter det, att den

befann sig på en »låg ståndpunkt», och från Skara stifts södra inspektionsområde,

att den var »bedrövlig».

Inom skolstyrelserna hade i allmänhet blott ordföranden visat sig intresserad

och verksam. De övriga ledamöterna gjorde vanligen ingenting, försåvitt

de icke, såsom icke sällan hände, motarbetade skolans utveckling. Eu del av skolrådsordförandena

hade dock även visat sig likgiltiga eller motvilliga.

148

F olkskoleinspektionen 1861—1912.

a. Tillsättning

av inspektörer.

l>. Inspektörsinstruktionen

och

cirkuläret till

domkapitlen.

c. Nytt cirkulär

till

domkapitlen.

Folkets ställning till folkskolan var olika på olika håll. I Strängnäs, Lunds,

Karlstads och Visby stift hade inspektörerna gjort den erfarenheten, att folket i

allmänhet hyste förtroende till folkskolan. I Växjö stift fanns en del, som hyste

förtroende till skolan, andra däremot ansågo skolgången onödig, ja till och med

skadlig. I Uppsala stift hade allmogen visat sig likgiltig mot folkskolan; de bildade

klasserna med några enstaka undantag sågo folkskolan med oblida ögon.

De för skolan nödiga uppoffringarna gjordes därför motvilligt. Om barnens hemläsning

vårdade sig föräldrarna i allmänhet icke. Den är »otillfredsställande»,

säges det om Växjö stift, »vårdslösad» heter det om Västerås stift.

Andra inspektionsperioden: 18(>4-1S66.

1. Regeringsåtgärder. •

Den 12 oktober 1863 hade chefen för ecklesiastikdepartementet anmodat

rikets biskopar att inkomma med förslag å lämpliga personer för verkställande

av folkskolornas inspektion inom stiften ävensom att, därest ett stifts fördelning

i flera distrikt skulle finnas av behovet påkallad, ej mindre föreslå omfånget för

varje sådant distrikt än ock den andel av det på stiftet belöpande arvodesbelopp,

vilken anses böra varje inspektör tillgodokomma.

Sedan biskoparna med anledning härav inkommit med förslag, förordnade

chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 december 1863 för åren 1864—1866 ett

antal av 28 folkskoleinspektörer, av vilka 14 voro präster, 3 seminarielärare, 8

läroverkslärare, 1 konsistorienotarie, 1 folkskollärare och 1 utan annan befattning.

Alla utom en innehade således inspektionen såsom en bisyssla. Ökningen i antalet

avsåg tydligen, att inspektion skulle enligt riksdagens uttalade önskan

kunna äga rum en gång om året i varje skola, och blev en nödvändig följd därav,

att inspektionen fortfarande, på ett undantag när, behölls såsom en bisyssla.

Liksom vid början av föregående inspektionsperiod, och såsom skett även

vid början av varje följande inspektionsperiod, utfärdades i samband med tillsättningen

av inspektörer instruktion för dessa samt cirkulär till domkapitlen angående

skolstyrelsernas plikter med hänsyn till folkskoleinspektionen. Instruktionen

och cirkuläret av den 30 december 1863 äro i huvudsak desamma som av

den 15 juni 1861.

Sedan inspektörerna avgivit sina berättelser, dröjde det icke länge, förrän

Kungl. Maj:t vidtog åtgärder till förbättring av förhållandena. Redan den 22

149

Andra inspektionsperioden: 1864—1866.

april 1864 utfärdades till domkapitlen ett nytt kungl. cirkulär, i vilket Kungl.

Maj:t sade sig av inspektörsberättelserna för åren 1861—1863 hava funnit, dels

att vissa föreskrifter i folkskolestadgan av 1842 och sedermera givna påbud angående

folkundervisningen flerstädes icke behörigen iakttoges, dels att åtskilliga

närmare föreskrifter i avseende på folkskolestadgans tillämpning vore behövliga.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t åt domkapitlen

att vidtaga tjänliga åtgärder för ordnande av förhållandet mellan småskola

och follcshola på ändamålsenligt sätt1;

att vaka däröver, att lärare i småskolan icke antoges utan att hava inför

skolrådet ådagalagt insikter enligt F. S. § 6: 2 enligt dess lydelse i kungl. kung.

den 29 september 1853 samt förmåga att undervisa;

att anmoda skolråden tillse,

l:o) att, sedan förteckningen över skolpliktiga barn och matrikel av skolrådet upprättats,

alla skolpliktiga barn vid varje termins början inställde sig i skolan, och att förhör i

skolrådets närvaro anställdes med de i hemmet undervisade, på det skolrådet matte kunna bestämma,

åt vilka barn befrielse skulle meddelas från skyldigheten att besöka, skolan, börande

skolrådet genom förnyade besök i skolan föra noggrann tillsyn över skolgången samt över

att fullständiga och noggranna anteckningar av skolförsummelser infördes i skolans matrikel,

2:o) att skolbarnen indelades i klasser eller avdelningar, vilka, så vitt möjligt, av

läraren omedelbart undervisades,

3:o) att intagning skedde vid terminens början och endast då särskilda omständigheter

föranledde samt efter medgivande av skolrådets ordförande under pågående termin,^

4:o) att läroämnena i ändamålsenlig ordning inträdde i undervisningen, sa att ungdomen

tidigt övades i skrivning och räkning till omväxling med läsövning, att biblisk historia icke

inträdde efter utan föreginge den kateketiska undervisningen, och att undervisningen i övriga

ämnen ej uppskötes utöver den tid, dä den med fördel för lärjungarnas utbildning kunde

begynna,

5:o) att övningarna i skolan huvudsakligen avsåge utveckling av lärjungarnas själsförmögenheter,

och att intet lärostycke föresattes dem till arbete på egen hand, som icke förut

blivit av läraren med dem genomgånget och förklarat,

6:o) att den dagliga undervisningen icke måtte utsträckas över 6 timmar med tjänligt

avbrott mellan varje timme,

7:o) att roteförliör inom de flyttande skolorna anställdes enligt F. S. § 9: 2,

8:o) att avgångsprövning anställdes med dem, som ville avgå, och att a\gangsbet\g

meddelades dem, som finge avgå,

9:o) att för de barn, som avgått, bereddes tillfälle att på bestämda tider under lärarens

ledning dels underhålla redan förvärvade kunskaper, dels ock däri ytterligare förkovra sig.

Genom detta cirkulär hade således domkapitlen erhållit uppdrag att för

sin del söka avhjälpa de viktigaste brister i folkskoleväsendet, som av folkskoleinspektörerna

blivit anmärkta.

1) Enligt ett kungl. cirkulär den 11 december 1863 skulle folkskolestyrelserna äga föreskriva,

att, där småskola funnes, i den fasta och den ambulatoriska folkskolan endast sådana barn borde upptagas,

som kunde hjälpligt läsa innantill.

150

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

d. Det andra

inspektörsmötet.

Även i början av denna inspektionsperiod sammankallades folkskoleinspektörerna

av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet F. F. Carlson till

möte i Stockholm »för att dels utbyta redan vunnen erfarenhet, dels ock

rådgöra om andra i sammanhang med inspektionen stående frågor och

föremål».

Mötet ägde rum den 4—8 augusti 1864. Eu av mötets viktigaste frågor

gällde de åtgärder, som borde vidtagas för tillämpning av de i kungl. cirkuläret

den 22 april 1864 givna föreskrifterna. Såsom sådana åtgärder framhöll mötet

bland annat:

a. Beträffande skolgången:

först och främst de åtgärder, för vilka föregående inspektörsmöte uttalat sig; vidare:

<xtt församlingarna borde lämna tillräckligt understöd åt fattiga barn under deras

skolgång;

alt såvitt möjligt fasta läxlag i skolan borde inrättas och uppehållas, och att barnen

icke borde fa övergå från det ena till det andra förrän efter behörigen skedd flyttning (i

samband härmed^ förordade några mötesdeltagare införande av halvtidsundervisning: barnenskulle

delas i två avdelningar, vilka skiftesvis var sina dagar skulle besöka skolan);

dessutom voro alla ense därom, att eu skicklig lärare, en god undervisningsordning

och i allmänhet ett väl ordnat skolväsende vore framför annat verksamma medel för skolans

flitiga besökande, emedan skolan därigenom bäst kunde vinna aktning, kärlek och förtroende

hos folket;

b. Angående inträdet i skolan och terminens början:

att en fullständig förteckning å de skolpliktiga barnen borde uppläsas vid kungörandet

av tiden och stället för skolans öppnande, varjämte skolrådets ordförande och ledamöter

borde vara tillstädes vid terminens början för att anteckna barnen och tillse, att skolan kommit

riktigt i gång;

c. Angående undervisningens anordning i den egentliga folkskolan:

att läslagen icke borde vara flera än tre eller högst fyra;

att en väl ordnad läroplan borde upprättas för varje läslag;

d. Angående r ote förhören:

att de borde hållas å bestämda dagar och timmar efter förut skedd pålysning;

att anteckningar borde föras över barnens inställelse, och att särskilt strafförbör,

helst av prästerskapet, borde hållas med de barn, som utan särskilt skäl uteblivit;

e. Beträffande avgångsprövningen:

att den bordo verkställas av läraren i skolrådets närvaro;

att barnet borde tilldelas avgångsbetyg, i fäll det nöjaktigt inhämtat åtminstone

minimikursen;

/. Angående den fortsatta undervisningen med de barn, som lämnat skolan:

att tillfälle till sadan undervisning borde beredas dessa barn dels genom ofta återkommande

förhör, dels genom goda sockenbibliotek;

Andra inspektionsperioden: 1864—186G.

151

att barn, som försummade dessa förhör eller eljest visade sig hava glömt bort, vad

de förut lärt, borde återförvisas till skolan för någon tid;

att prästerskapet borde övertaga kristendomsundervisningen med dessa barn, så att

läraren ensam odelat finge sysselsätta sig med de övriga ämnena;

g. Angående proven för lärare och lärarinnor i småskolorna:

att varje sådan lärare och lärarinna borde någon tid före antagandet under examinerad

lärares handledning inhämta de rätta grunderna för undervisningens bedrivande i småskolans

läroämnen samt därefter inför pastor och skolråd undergå förhör;

, h. Beträffande småskolans förhållande till den egentliga folkskolan:

att den förra borde vara en förberedningsskola för den senare;

att småskolans huvudsakliga uppgift borde vara den av förra inspektörsraötet angivna;

att intet barn borde få flyttas från småskolan till folkskolan, förrän det förvärvat

obehindrad färdighet i innanläsning.

De viktigaste uttalanden, som mötet gjorde i övriga frågor, voro följande,

nämligen beträffande

1) läroämnen och läsordning:

att man i fråga om undervisning i fruntimmers handarbeten tillsvidare borde på

landsbygden nöja sig med vad småskollärarinnan kunde uträtta;

att läsordningen i skolan borde erbjuda jämn omväxling mellan läroämnena, tysta

övningar för de läslag, som icke undervisades direkt av läraren, och en sådan anordning, att

undervisningen icke tröttade utan livade barnen;

2) lärotider:

att skolåldern borde räknas från fyllda 7 år, intill dess barnen blivit konfirmerade;

att årliga undervisningstiden i varje rote av en flyttande skola borde vara minst 3

månader;

3) lärare, undervisning m. m.:

att undervisningen i kristendomskunskap, modersmålet, räkning, historia, geografi,

naturkunnighet, sång och gymnastik borde meddelas på sätt, som mötet närmare angav;

att det borde stadgas ovillkorlig skyldighet för folkskollärare, som åtnjöte full minimilön,

att läsa minst 32 veckor årligen, samt att han tillika borde vara skyldig att utan ytterligare

ersättning årligen undervisa 36 veckor, om så befunnes nödigt;

att förbudet för folkskollärare att på en gång söka flera skoltjänster borde upphävas;

att pension borde beredas folkskollärares änkor och barn;

4) undervisningsmateriell:

att viss angiven undervisningsmateriell, först och främst en passande läsebok för småoch

folkskolan, borde anskaffas;

5) . lärorum, skolträdgårdar m. m.:

att, sedan förslag till normalritningar för skolhusbyggnader nu förelåge och blivit av

mötet granskat, detta måtte till trycket befordras, och att det måtte stadgas ovillkorlig skyldighet

för församlingarna att förse folkskolan med lämpligt skolhus å alla de stationer, där

e. Nya cirkulär

rörande

folkskolestatistiken.

152 Folkskoleinspektionen 1861—1912.

den behövde hållas, samt att understöd måtte beredas de fattigaste kommunerna för nödiga

skolbyggnaders uppförande;

att ett lämpligt planteringsland av minst Va tunnlands vidd, därav ena hälften användes

till skolträdgård, borde anskaffas i varje skoldistrikt;

att de lärare, som saknade erforderlig skicklighet för att undervisa i trädgårdsskötsel,

borde förvärva sådan genom hushållningssällskapens eller landstingens medverkan;

6) tillsyn:

att de allmänna rubriker, under vilka uppgifterna i inspektionsberättelserna skulle

sammanfattas, borde vara följande: 1. Undervisningsanstalterna (olika slag av skolor, deras

antal, sockenbibliotek), 2. Skolreglementena, 3. Undervisningssättet i de särskilda ämnena, 4.

Undervisningstiden, 5. Undervisningens ordnande i allmänhet (avdelningar, läsordningar m. m.),

6. Lärare, 7. Anteckningsböcker. 8. Skolförhör, 9. Undervisningsmateriell, 10. Lokaler, 11.

Tillsyn, 12. Folkets förhållande till skolan, 13. Skolbarnen (antal, uppförande, kunskaper m. m.);

att eu revision av formulären för de statistiska uppgifterna måtte äga rum i huvudsaklig

överensstämmelse med det av en för ändamålet utsedd kommitté upprättade förslaget;

att pastor och inspektör borde söka förmå skolråd och skoluppsyningsmän att fullgöra

sina skyldigheter genom att underrätta dem om dessa skyldigheter och genom att vid

examina och inspektioner göra sig underrättade om deras verksamhet för skolans bästa.

Kort efter nu nämnda inspektörsmöte utkom — den 24 februari 1865 —

ett kungl. cirkulär om ändrade bestämmelser rörande de berättelser om folkskoleväsendet,

som skolråden borde till domkapitlen ärligen ingiva. Nu föreskrevs,

att dessa berättelser skulle (i enlighet med inspektörsmötets förslag) bestå av två

avdelningar, en pedagogisk och en ekonomisk, och avgivas enligt fastställda formulär

litt. A. och litt. B. Båda dessa formulär motsvarade de nuvarande formulären

för skolrådens statistiska uppgifter litt. A och litt. B, men litt. A hade

tre betydelsefulla uppgifter, som sedermera utgått, nämligen om barnens ålder vid

skolgångens början och slut, om skolgången (antal lärjungar, som bevistat fast

folkskola 1—60, 60—120, över 120 dagar, samt antal lärjungar, som bevistat

flyttande folkskola och småskolor 1—30, 30—60, över 60 dagar) och om barnens

skolväg (antal lärjungar, som hade längre skolväg än 1/a mil, V4 mil).

Därefter utfärdades den 29 juni 1866 ett kungl. cirkulär, innehållande formulär

till den pedagogiska statistik, som folkskoleinspektörerna skulle avgiva för

åren 1864—1866. De anbefalldes sålunda att lämna följande uppgifter:

A. Beträffande varje distrikts skolväsende i allmänhet.

1. Distriktets namn och skolor.

2. Reglementen.

3. Antal barn i skolåldern.

4. Antal barn, som vid konfirmationsåldern innehaft a) minimikunskaper, b) kunskaper

över minimum, c) kunskaper under minimum.

5. Sockenbibliotek.

6. Antal behövliga nya folkskolor och småskolor.

Andra inspektionsperioden: 1864—1866.

153

B. Beträffande varje särskild skola.

1. Tiden för inspektionen.

2. Läsordningen.

3. Antal i skolan inskrivna barn.

4. Antal vid inspektionen närvarande barn.

5. Antal vid inspektionen närvarande barn. som undervisats i 1) biblisk historia,

2) katekes, 3) rättstavning och rättläsning, och som erhållit övning i att förstå och använda

språket, 4) historia, 5) geografi, 6) naturlära, 7) geometri, 8) linearteckning, t») räkning, 10)

skrivning, 11) sång, 12) gymnastik och vapenövning, 13) trädgårdsskötsel och trädplantering.

6. Lokal, egen eller förhyrd.

7. Materiellens beskaffenhet.

8. Antal rotar, mellan vilka den ambulerande skolan flyttar.

Bland dessa uppgifter äro särskilt tvenne anmärkningsvärda, nämligen

antalet behövliga nya folkskolor och småskolor samt undervisningsniateriellens beskaffenhet;

den sistnämnda skulle betecknas på följande sätt: a = god, b = medelmåttig,

c = under medelmåttan, 0 = ingen.

2. Inspektionsfrägans behandling vid 1865—1866 års riksdag.

Vid 1865—1866 års riksdag framlades ånyo kungl. proposition om inspektionsanslagets

höjning, denna gång med 10,000 rdr, enär det vore av vikt. att icke

genom anslagets otillräcklighet hinder måtte läggas i vägen för verkliggörandet

av rikets ständers uttalade önskan därom, att varje folkskola måtte så vitt möjligt

årligen av inspektören besökas.

Statsutskottet tillstyrkte och riksdagen biföll förslaget.

3. Inspektörernas berättelser.

Be berättelser, som inspektörerna efter periodens slut avgåvo, visade, vid

en jämförelse med de första inspektörsberättelserna, att skolväsendet under denna

tid visserligen undergått någon förbättring, men att det dock i stort sett fortfarande

befann sig på en jämförelsevis låg ståndpunkt. Antalet rotar för de

flyttande skolorna hade något inskränkts. I Karlstads stift t. ex. fanns numera

ingen skola, i hvilken barnen hade mindre än 6 veckors årlig undervisningstid —

förut hade flera haft endast 4 veckor —, i Bohuslän var undervisningstiden i de

flyttande skolorna i medeltal 8 och i Kronobergs län 11,2 veckor. Men å andra

sidan hade ett icke ringa antal förut fasta skolor i Norrland genom inspektörernas

åtgörande förvandlats till flyttande. Skolgången hade något förbättrats, men det

hade endast i mycket ringa grad lyckats att få barnen att inställa sig i skolan

vid terminens början. Folkskolan hade somligstädes börjat indelas i särskilda

klasser, men å andra sidan hade skolbarnen, delvis på grund av otillräckligt

20—122499. Folkundervisning skom. bet.

Höjning av

anslaget till

inspektionen.

Folkskoleinspektionen 1861—1912.

154

utrymme i skollokalerna, inom icke mindre än 12 inspektionsdistrikt börjat indelas

i avdelningar, vilka skiftevis på olika tider besökte skolorna. Här föreligger

således början till halvtidsläsningen även i fasta skolor.

De största framstegen synas hava ägt rum på den egentliga undervisningens

område; ett större antal barn än förut hade erhållit undervisning i räkning

och skrivning samt i de läroämnen, som ligga utanför minimikursen, och

undervisningssättet hade i stort sett förbättrats. Lärarna hade visat stor beredvillighet

att följa inspektörernas anvisningar, och de, som efter seminariernas

ombildning ingått i skolans tjänst, hade varit i besittning av större kunskaper

och bättre undervisningsmetoder.

På det hela hade folkets förtroende till skolan varit i tilltagande, men

mångenstädes förefunnes ännu starkt motstånd. Välviljan hade visat sig störst,

där skolan varit som bäst.

Tredje inspektionsperioden: 186?—1868.

1. Regeringsåtgärder.

a. Tillsätt- Näst följande inspektionsperiod kom att omfatta endast två år: 1867 och 1868.

”s^ktörcr”" För denna tid utsågos icke mindre än 89 inspektörer (till o av dessa hade Gävleborgs

° läns landsting anslagit medel), av vilka 21 voro präster, 4 seminarielärare, 11 läroverkslärare,

1 konsistorienotarie, 1 folkskollärare och 1 utan annan befattning.

i>. instruk- Den nya inspektörsinstruktionen var i huvudsak lik den förutvarande. I

tioneu. förmuläret till den pedagogiska statistik, som inspektören skulle avgiva, hade dock

inryckts några nya punkter. I avdelningen A. skulle han sålunda lämna uppgift om

huruvida barnens intagning i skola skedde vid lästermins början enligt kungl. cirkuläret

den 22 april 1864,

huruvida prövning enligt samma cirkulär anställdes med de lärjungar, som ville från

skolan avgå, samt

huruvida undervisningen för de ur folkskolan avgångna barnen vore ändamålsenligt ordnad,

varjämte han i avdelningen B. skulle angiva

antalet klasser eller avdelningar, vilka var för sig av läraren omedelbart undervisades,

samt

huruvida läro- och övningsämnena inträdde i undervisningen i ändamålsenlig ordning, och

huruvida journal, examenskatalog och matrikel funnes och vore ändamålsenligt uppställda.

c. Cirkuläret Det cirkulär, som Kungl. Maj:t utfärdade till domkapitlen den 31 januari

till dom- ] 867, var i huvudsak av samma lydelse som de vid början av föregående inspektionskapitien.

perf0(per utfärdade. Nya bestämmelser voro dock, att domkapitlen skulle för

-

Tredje inspektionsperioden: 1867—1868.

155

ständiga skolråden att dels hos vederbörande inspektör anmäla lästider och betydligare

avbrott i undervisningen, dels skriftligen uppgiva,

l:o) vilka förändringar i skolväsendet som ägt ram efter senaste inspektionen,

2:o) huruvida några nya lokaler begagnades, om vilka uppgift icke förut meddelats,

och i så fall golvens ytvidd och rummens höjd,

3:o) av huru många ledamöter skolrådet utgjordes, och huru de sig emellan fördelat

tillsynen över barnens undervisning och skolgång,

4:o) om sockenbibliotek funnes, och huru det begagnades.

Den 21 augusti 1867 sammanträdde folkskoleinspektörerna ånyo i Stockholm

på kallelse av chefen för ecklesiastikdepartementet G. Wennerberg dels för att

besvara sådana frågor rörande folkskoleinspektionen, som av departementschefen

blivit uppställda, dels för att rådgöra om andra, som av dem själva framställdes.

De förstnämnda underkastades inom åtta särskilda utskott en förberedande behandling,

varefter mötet såsom svar på dem uttalade beträffande

1) skolans organisation:

att förhållandet mellan småskolan och folkskolan i allmänhet ännu icke vore ordnat

på lämpligt sätt,

att i alla fasta folkskolor och i alla flyttande skolor med minst -1 manaders årlig

undervisning det vore alldeles nödvändigt, att barnen efter kunskapsgrader undervisades i

särskilda avdelningar på olika tider, när förberedande småskola icke funnes, och att det till

och med vore gagneligt, även om sådan småskola funnes,

att antalet folkskolor ännu icke kunde anses tillräckligt i förhållande till behovet,

att en examinerad lärare borde anställas för vart tusental av befolkningen samt en examinerad

och en oexaminerad lärare för 1,500 personers folkmängd (några mötesdeltagare

hyste dock den meningen, att antalet barn, som lämpligen kunde av en lärare samtidigt

undervisas, borde läggas till grund vid beräkningen av antalet nödiga lärarkrafter),

att de högre folkskolorna motsvarade sitt ändamål i köpingar eller därmed jämförliga

orter, men att de på landsbygden vore överflödiga, i samma mån som den egentliga folkskolan

vunne den i ''lag avsedda utvecklingen, att innehavande av folkskolans minimikurs borde

stadgas såsom villkor för inträde, och att akademisk bildning icke borde fordras såsom

villkor för innehavande av lärarebefattning vid dessa skolor;

2) läroämnen, läsordning m. m.:

att gymnastik och vapenövning ännu icke vore tillräckligt tillgodosedda (mötet

uttalade sig för vissa åtgärder med anledning härav),

att det vore av vikt, att vissa allmänna grundsatser tillämpades vid upprättande av

läsordning för skolor av likartad beskaffenhet (sådana grundsatser angåvos av mötet);

3) lärjungar:

att vissa angivna åtgärder borde vidtagas för erhållande av en jämnare skolgång.

4) lärare, undervisning m. m.:

att de huvudsakligaste bristerna i undervisningsmetoderna vore följande: undervisningen

vore ej nog åskådlig, den vore ytlig, den vore ej nog uthållig, ej tillräckligt noggrann, ej

nog systematisk, ej nog förståndsbildande, allt för litet praktisk och uppfostrande — därför

krävdes av lärarna större insikt och duglighet;

!. Det tredje

inspektörsmötet.

Folkskoleinspektionen 1861 —1912.

15*.»

att skrivläsemetoden ännu icke vunnit någon allmännare utbredning, men att den

visat goda resultat, där den använts, och att lärarna överallt begynt bemöda sig om att

barnens uppmärksamhet vid innanläsningen fästes vid innehållet,

att anstalterna för utbildning av småskollärare fortfarande borde vara föremål för

kommunernas och landstingens åtgärder (några deltagare ansågo, att staten borde draga försorg

om småskollärareutbildningen);

5) undervisningsmateriel!, bibliotek:

att god och ändamålsenlig materiell av alla slag borde under alla delar av året

genom statens försorg hållas folkskolorna tillhanda,

att eu ändamålsenlig läsebok, eu samling planscher över de i läseboken förekommande

mest framstående ämnena och en serie räknestavar vore den undervisningsmateriell, som

framför allt behövdes,

att en anvisning på lämpliga böcker för sockenbiblioteken borde uppsättas och tryckas

samt uti församlingarna utdelas;

6) anteckningsböcker:

att tiden ännu icke vore inne att i rikets alla folkskolor införa ett och samma

detaljerade anteckningssystem;

7) lärorum, skolträdgårdar m. m.:

att de hyrda skollokalerna samt äldre skolhus i allmänhet vore olämpliga för sitt

ändamål, men att de nybyggda skolhusen mestadels befunnits lämpliga, att i lag borde givas

bestämmelser i vissa avseenden rörande skollokaler och lärarebostäder, att ritningar till nya

skolhus borde granskas och godkännas av någon lämplig myndighet, och att bestämdare föreskrifter

måtte givas i lag angående skoldistrikts skyldighet att förse skolan med nödiga skolhus,

att de till skolråden utdelade normalritningarna på ett och annat ställe blivit följda,

att lekplatser och planteringsland på senare tiden börjat bliva mera allmänt anskaffade;

8) tillsyui:

att någon tillämpning av föreskrifterna i kungl. cirkuläret den 22 april 1864 rörande

undervisningens ordnande och utsträckning väl begynt ske, men att förhållandena ännu på

de flesta orter måste anses ganska otillfredsställande,

att en anvisning till skolråden om deras åligganden vore behövlig,

att för vinnande av större enhet i inspektionsberättelserna någon förändring i dessas

uppställning borde äga rum (mötet föreslog sådan ändring).

Av mötesdeltagarna hade 15 frågor blivit framställda. Utskotten hade

föreslagit svar på samtliga, men mötet medhann icke att behandla någon av dem.