SOU 1914:5

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUNGTL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

XLI.

REGLERING AV LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

BETRÄFFANDE

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET.

STOCKHOLM

KUNG!,. BOKTUYCKEUIET. P. A. KOKBTEDT Si SÖXKE

1914

[133012]

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrivelse till Konungen..............i—n.

Betänkande och förslag.

Inledning.............................. T.

Naturhistoriska riksmuseets organisation..............42.

Till kommittén överlämnade framställningar i fråga om ny ordinarie

stat för naturhistoriska riksmuseet................49.

Kommitténs förslag .........................67.

Anslag till avlöningar.......................»

I. Avdelningarna vid Frescati...................

Avlöningen till intendenterna..................

Vetenskapligt bildade biträden (assistenter)........ 69.

Konservatorer........................71.

Prepuratorev och kvinnliga biträden...............73.

Vaktmästare.........................74.

Maskinist och eldare.....................77.

Anslag till extra bevakningsbitråden, nattlig bevakning och tjänste

dråkter

åt vaktmästare...................79.

Vikariatsersättningar.....................80.

II. Etnografiska avdelningen....................81.

Assistent...........................»

Kvinnligt biträde.......................>

Vikariatsersättningar.....................5

Sid.

Hemställan...........................81.

Avlöningsvillkor.........................84.

Utsträckt arbetstid........................90.

Ang. ordningen för tillsättande av vissa tjänster ni. m.........91.

Anslag till expenser och anslag till samlingarna för avdelningarna

vid Frescati och etnografiska avdelningen...........»

Stat och kostnadsberäkning...................92.

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit

att avgiva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering av

statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., överlämnade

II

med underdånig skrivelse den 13 oktober 1913 delen XL av sina betänkande^

innefattande förslag i fråga om eu ny avlöningstyp för kvinnliga

biträden hos vissa ämbetsverk.

Sedermera har kommittén avgivit särskilda underdåniga utlåtanden

dels den 11 november 1913 angående inrättande av en amanuensbefattning

vid karolinska mediko-kirurgiska institutets obstetriska klinik å allmänna

barnbördsbuset, dels ock den 12 december 1913 i fråga om vissa

ändringar i staten för kammarkollegium, in. m.

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen XLI av

sina betänkande^ innefattande förslag i fråga om reglering av löneförhållanden

m. m. beträffande naturhistoriska riksmuseet.

Stockholm den 18 december 1913.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingsfor. Aug. Nilsson. And. Pers.

Carl Persson. S. Wåhlin.

Elis Sidenhladh.

Naturhistoriska riksmuseet.

1

Inledning1.

Den första granden till den institution, som utvecklat sig till det

nuvarande naturhistoriska riksmuseet, torde kunna anses lagd samtidig

med instiftandet av svenska vetenskapsakademien år 1739. Vid akademiéns

första sammanträde beslöts nämligen att inköpa ett skåp till naturaliesaralingars

förvarande.

Vetenskapsakademien och dess samlingar blevo under eu lång tid

framåt gång efter annan underkastade lokalförändringar. Efter det emellertid

akademien år 1778 inköpt det s. k. Lefebureska huset vid Stora

Nygatan (nu n:r 30), sammanfördes där akademiens bibliotek — med undantag

av vissa delar, vilka förvarades å akademiens observatorium — samt

dess övriga samlingar.

Sedan hovmarskalken friherre Gustaf von Paykull till Kungl. Maj:t

hembjudit sina rika samlingar för att därmed lägga grund till ett naturhistoriskt

riksmuseum och sedan anbudet blivit antaget, erhöll vetenskapsakademien

uppdraget att bliva det nya riksmuseets vårdare.

I det kungl. brev av den 10 februari 1819, varigenom detta uppdrag

lämnades, anbefalldes akademien att föreslå lämplig lokal, eventuellt vid

Manilla å Kungl. Djurgården, för de donerade samlingarnas mottagande.

Med anledning därav meddelade akademien i sitt avgivna svar, att de

Paykullska samlingarna kunde i akademiens hus och bredvid hennes egna

samlingar »uppställas och ordnas på ett sätt, att åt dem gåves en behörig

exposition och ett värdigt anseende, intill dess ett rymligare och med

1 Den här lämnade redogörelsen för naturhistoriska riksmuseets uppkomst och första

verksamhetstid är delvis hämtad från de av vetenskapsakademien utgivna »Handlingar angående

k. vetenskapsakademiens, naturhistoriska riksmuseets och vetenskapsakademiens nobelinstituts

byggnadsfråga» (Stockholm 1902—1904).

1—1330i2. Löneregleringskommitténs bet. XLI.

Inrättandet

av ett naturhistoriskt

riksmuseum.

2

mera praktinredning utfört galleri på ett riksmuseum hunne att utses

och in ratt as».

Sedan Kungl. Maj:t gillat förslaget, inreddes två våningar i akademiens

hus till museum och öppnades detta efter skedd inflyttning i slutet

av år 1820.

Till bestridande av kostnaden för underhållandet av de Paykullska

samlingarna förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 8 december 1819,

att från och med år 1820, och intill dess vid nästinfallande riksdag nödiga

medel kunde bliva beviljade, följande anslag av extra utgiftsmedlen skulle

utanordnas till vetenskapsakademiens disposition, nämligen:

lön eller arvode för en intendent, åt vilken det närmare inseendet över samlingarna skulle anförtros

....................................... 300 r:dr

arvode för en vaktmästare samt för den person, vars biträde fordrades vid djurs och fåglars

uppstoppningar................................... 200 >

samt uppställningskostnad, årligt underhåll och medel till framdeles skeende uppköp..... 400 »

tillhopa 900 r:dr

1823 års

riksdag.

Efter framställning av Kungl. Maj:t vid 1823 års riksdag beslöto

Riksens Ständer enligt skrivelse i oktober 1823 n:r 213 att för ifrågavarande

ändamål på vetenskapsakademiens stat uppföra ett anslag av

1,500 r:dr (banko), sålunda fördelat:

arvode för eu intendent, åt vilken av akademien inseendet och vården över samlingarna

uppdroges.................................... 666:32 r:dr

arvode för en vaktmästare och den person, som biträdde vid djurs och fåglars uppstoppning 200:— >

samt till samlingarnas uppställning, underhåll och vidare förökande........... 633:16 »

1828—1830 Närande intendent, vilken särskilt förestod de zoologiska samlingarna,

erhöll emellertid utöver avlöningen av statsmedel 500 r:dr av akademiens

egna medel.

Jämte denne intendent funnos vid museet ytterligare två intendenter,

nämligen en för de botaniska samlingarna, vilken avlönades med endast

666 r:dr 32 sk. av akademiens fond, och en för de mineralogiska

samlingarna, vilken utan någon avlöning hade tillsyn vid mineralkabinettet.

Sedan akademien anhållit om förökat anslag för att, jämte ytterligare

tillägg å akademiens sida, användas till löneförbättringar åt bemälte

tjänstemän, uppfördes anslaget till museet vid 1828—1830 årens riksdag

3

med 2,500 r:dr (banko), deruti inbegripna 1,000 r:dr till avlöningsförbättring

åt vid museet tjänstgörande personer, efter vetenskapsakademiens fördelning.

Emellertid både fråga uppkommit angående ny lokal för riksmuseets

samlingar. Dessa hade nämligen under den närmaste tiden efter museets

inrättande alltmer ökats. Utrymmet i akademiens hus blev alldeles otillräckligt,

så att akademien år 1828 föranleddes tillkännagiva för Kungl.

Maj:t, att »de båda våningarna i akademiens hus sedan flera år voro fyllda

med zoologiska naturalster, och att allt som däröver tillkommer, och som

är ganska betydligt, måste magasineras på vinden, där det icke är möjligt

att för mal, råttor o. dyl. fullständigt bevara det».

»I sådana omständigheter» ansåg akademien sig »av den mest trängande

nödvändighet nödsakad» att hos Kungl. Maj:t anhålla, »att det i

hennes hus hittills inrymda zoologiska museum må bliva ur akademiens

hus utflyttat senast inom den 31 december 1829.»

För avhjälpande av de antydda svårigheterna förklarade akademien

emellertid sig vilja försälja sitt gamla hus och för egna medel inköpa det

s. k. Westmanska huset i kvarteret Grönlandet norra vid Adolf Fredriks

kyrkplan. Därigenom skulle tillräckligt utrymme beredas såväl för akademiens

eget behov, som för de zoologiska, botaniska och mineralogiska samlingarnas

uppställande. Enligt upprättat kostnadsförslag skulle kostnaderna

för byggnadens reparerande och apterande för naturhistoriska riksmuseets

behov belöpa till 25,000 r:dr (banko), vartill akademien saknade egen tillgång.

Sedan proposition om anvisande av statsmedel av berörda belopp

25.000 r:dr avlåtits till Riksens Ständer, blev berörda förslag enligt

Riksens Ständers skrivelse i december 1829, n:r 282, bifallet »under förbehåll,

att akademien fortfarande ombesörjer vården och inseendet av riksmuseet

med samlingarnas tillhandahållande för allmänheten på ett vikten

och nyttan därav motsvarande sätt».

Det sålunda beviljade beloppet befanns emellertid otillräckligt för

ändamålet, varför akademien måste av egna medel använda ett belopp av

12.000 r:dr banko.

I november 1830 var uppställningen av riksmuseets samlingar så

långt hunnen, att museet kunde öppnas för allmänheten.

4

1840-1841

årens riksdag.

Det för riksmuseet då utgående årsanslaget, 2,500 r:dr banko, förslog

icke heller, utan måste akademien träda hjälpande emellan med avsevärda

belopp.

Med hänsyn därtill blev årsanslaget till museet vid 1840—1841

årens riksdag höjt till 7,500 r:dr banko, och var anslaget enligt Riksens

Ständers skrivelse den 23 december 1840 n:r 172 avsett att fördelas sålunda.

för 1 intendent, med ansvar för vården av det hela....................1,G00 r:dr

» 1 konservator.................................... 500 >

» 2 elever...................................... 300 >

> 1 ritare...................................... 500 >

till ytterligare 4 intendenters avlönande, att av vetenskapsakademien fördelas........ 2,400 »

för vården och ökandet av de zoologiska samlingarna................... 1,500 »

» d:o d:o botaniska samlingarna................... 300 >

> d:o d:o mineralogiska samlingarna................. 400 »

Summa 7,500 r:dr

1847—1848 Samlingarna förökades alltjämt, och behovet av ytterligare utrymme

arens riksdag. °

gjorde sig gällande.

Det av akademien disponerade Westmanska huset omfattade allenast

södra delen av kvarteret Grönlandet norra.

För att bereda tillfälle att utvidga museets lokaler och trygga samlingarna

emot eldfara från en del träbyggnader, som funnos uppförda å

norra delen av kvarteret, inköpte akademien år 1846 jämväl denna del av

kvarteret emot en summa av 39,383 r:dr 16 sk. banko.

Sedan akademien, under framhållande att de inköpta tomterna icke

egentligen vore behövliga för akademiens egna behov, föreslagit, att staten

skulle övertaga köpet, gjorde Kungl. Maj:t framställning i ämnet vid

1847—1848 årens riksdag.

I skrivelse den 20 oktober 1848, n:r 232, vitsordade Rikets Ständer

lämpligheten av att de inköpta tomterna bleve för statens räkning inlösta.

Men då statsverkets dåvarande disponibla tillgångar icke medgåvo anvisandet

på en gång av ett mot den erlagda köpeskillingen svarande belopp,

funno Rikets Ständer berörda inlösen böra verkställas genom beviljandet

5

av ett årligt anslag till akademien av 2,000 r:dr banko, med vilket belopp

dittills utgående anslag till akademien blev förhöjt, allt under huvudsakligen

följande villkor:

a) att de av akademien senast inköpta tomterna, jämte därå befintliga

åbyggnader, överlätes till staten;

b) att de å tomterna uppförda träbyggnader bleve genom akademiens

försorg och på dess bekostnad skyndsamt nedrivna och borttagna, varemot

därstädes befintliga stenhus skulle ställas till akademiens ''disposition;

c) att akademien skulle besörja och bekosta såväl friköpandet av

vissa av de ifrågavarande tomterna, vilka voro ofria, därest ett sådant

friköpande medgåves från Stockholms stads sida, som ock alla för egendomens

framtida underhåll nödiga reparationer samt tillika ansvara för

alla egendomen åtföljande onera;

d) att ökat och, så vitt möjligt, tillräckligt utrymme skulle beredas

till förvarande av riksmuseets samlingar; samt

e) att vetenskapsakademiens naturhistoriska samlingar bleve införlivade

med dem, som tillhörde riksmuseet, så vida icke testatorers förordnanden

lade hinder i vågen.

Vad beträffar det sistberörda villkoret, saknade detta faktiskt betydelse,

enär akademiens egna naturhistoriska samlingar redan hade blivit

förenade med riksmuseet, såsom ock i Rikets Ständers skrivelse omförmäldes.

Vid 1850—1851 årens riksdag beviljade Rikets Ständer till löneför- 1850—1851

° # ° 9 arens riksdag

bättring åt de vid naturhistoriska riksmuseet anställda fyra intendenter,

för vilka avlöningen utgjorde allenast 600 r:dr, ett årligt anslag av 1,600

r:dr banko att utgå med 400 r:dr till dem vardera, varigenom anslaget

till naturhistoriska riksmuseet höjdes till 9,100 r:dr banko, motsvarande

13,650 kronor riksmynt.

De vid museet anställda fem intendenterna, nämligen 3 för den

zoologiska, 1 för den botaniska och 1 för den mineralogiska avdelningen,

kommo härigenom i åtnjutande av följande avlöningsbelopp av statsmedel:

den äldsta zoologiska intendenten 1,600 r:dr banko (= 2,400 r:dr riksmynt)

och de fyra övriga intendenterna en var 1,000 r:dr banko (— 1,500 r:dr

riksmynt).

6

1856—1858

årens riksdag.

En betydande förhöjning av årsanslaget till museet vidtogs vid

1856—1858 årens riksdag. Sålunda bestämdes intendenternas avlöning

till 4,000 r:dr riksmynt för var och en av de två äldre samt till 3,500 r:dr

riksmynt för de tre övriga. Konservatorns avlöning, som utgått med 500

r:dr banko (= 750 r:dr riksmynt), höjdes till 1,500 r:dr riksmynt och

anslaget till biträden eller s. k. elever, vilket var i staten upptaget till

300 r:dr banko (== 450 r:dr riksmynt), höjdes till 800 r:dr riksmynt.

Till materielen, till inköp av sällsynta föremål samt till vetenskapligt

biträde vid de naturhistoriska samlingarnas ordnande hade dittills varit

avsett ett belopp av 2,200 r:dr banko eller 3,300 r:dr riksmynt. Därutöver

beviljades vid sistnämnda riksdag för ifrågavarande ändamål en

summa av 9,000 r:dr riksmynt att årligen utgå under då ingångna statsregleringsperiod,

till den fördelning, som av Kungl. Maj:t bestämdes.

Den till en ritare dittills upptagna avlöningen 500 r:dr banko

(= 750 r:dr riksmynt) lämnades däremot oförändrad.

Staten för riksmuseet erhöll alltså följande utseende:

Löner, arvoden m. m.

Riksdaler riksmynt.

1 intendent...............................4,000

1 d:o ...............................4,000

1 d:o ...............................3,500

2 d:o ...............................7,000

1 konservator..............................1,500

1 ritare................................. 750

åt elever................................ 800

Särskilt anslag

Till materielen, till inköp av sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde

vid de naturhistoriska samlingarnas ordnande..............12,300

Summa 33,850

Under erinran att till bestridande av dittills utgående avlöningar

använts inkomsten av försålda inträdesbiljetter till museets samlingar, förklarade

emellertid Rikets Ständer, att de för beviljade löneförhöjningarna

fäste det villkor, att museet varje vecka å vissa timmar skulle hållas öppet

mot erläggande av en låg inträdesavgift, men å andra åter få fullkomligt

kostnadsfritt beses, under iakttagande av de ordningsstadgar, som i sådant

7

avseende ansåges böra bestämmas. (Jfr Rikets Ständers skrivelse den 25

februari 1858 n:r 222.)

För att kunna tillmötesgå det alltjämt växande behovet av utrymme

för riksmuseets samlingar fann sig vetenskapsakademien föranlåten att

under år 1856 för Kungl. Maj:t framlägga en plan till tillbyggnad av

akademiens hus.

Sedan Kungl. Maj:t avlåtit proposition i ämnet vid 1856 — 1858 årens

riksdag, beviljade Rikets Ständer för ifrågavarande tillbyggnad erforderligt

anslag av 300,000 r:dr banko. (Jfr skrivelsen den 25 februari 1858 n:r 222.)

För reparation och inredning av vetenskapsakademiens äldre hus l^s^ktdag

beviljades vid 1862 — 1863 årens riksdag ett belopp av 98,681 r:dr 30 öre

riksmynt. (Jfr skrivelse den 16 november 1863 n:r 169.)

Såsom förut är nämnt, hade vid 1856—1858 årens riksdag för då

ingångna statsregleringsperiod uppförts ett till 12,300 r:dr riksmynt förhöjt

anslag till materielen, till inköp av sällsynta föremål samt till vetenskapligt

biträde vid de naturhistoriska samlingarnas ordnande. Sedan berörda

anslag med oförändrat belopp beviljats jämväl för nästpåföljande statsregleringsperiod,

uppfördes anslaget jämlikt beslut vid 1862—1863 årens

riksdag å ordinarie staten med samma belopp.

Vid sistnämnda riksdag höjdes ock lönen till konservatorn vid museet

med 1,000 r:dr samt anslaget för dennes biträden med 400 r:dr.

Därjämte uppfördes å museets stat dels såsom lön för en intendent

vid museets palseontologiska avdelning 3,500 r:dr och dels till ordnande

och förökande av denna avdelnings samlingar samt till materiel och vetenskapligt

biträde ett belopp av 2,500 r:dr.

Det ordinarie anslaget till naturhistoriska riksmuseet blev alltså

höjt till 41,250 r:dr riksmynt. (Jfr skrivelsen den 16 november 1863

n:r 169.)

Även anslaget till vetenskapsakademien blev vid samma riksdag höjt.

Akademien hade nämligen framhållit, att flera antingen förhöjda eller nya

utgifter påkallades dels för vidsträcktare tillsyn, inre och yttre renhållning,

8

1870 års

riksdag.

1873 års

riksdag.

1874 och

1875 årens

riksdagar.

städning m. m, som bleve en följd av riksmuseets utvidgning, dels för

avlöning åt den talrikare personal, som komme att erfordras för uppsikten

vid de offentliga förevisningarna, dels för brännmateriel vid värmeledningen

samt tillsyn vid densammas uppeldning ävensom för gas- och

vattenledningarnas begagnande. Beloppet av samtliga dessa utgifter, 4,750

r:dr riksmynt, blev ock under benämningen expensmedel uppfört på akademiens

ordinarie stat. (Jfr skrivelsen den 16 november 1863 n:r 169.)

Sedan de omförmälda byggnadsarbetena blivit fullbordade, öppnades

riksmuseet i de nya lokalerna den 25 juni 1866.

Det å naturhistoriska riksmuseets stat uppförda anslaget till bekostande

av materiel, till inköp av sällsynta föremål och för vetenskapligt

biträde vid samlingarnas ordnande höjdes vid 1870 års riksdag med ett

belopp av 2,700 r:dr riksmynt, varigenom det ordinarie anslaget för museet

kom att uppgå till 43,950 r:dr. (Jfr skrivelse den 9 maj 1870 n:r 41.)

Vid 1873 års riksdag höjdes anslaget till riksmuseet till 51,850

r:dr riksmynt.

Av den sålunda anvisade förhöjningen, 7,900 r:dr, hade beviljats:

4,000 r:dr till honorarier åt yngre naturforskare för vetenskapliga

bearbetningar av de i museet förvarade samlingar av naturföremål samt, i

mån av behov, till bekostande av sådana arbetens offentliggörande, med

åliggande för vetenskapsakademien att övervaka detta anslags användande

för ändamålet ävensom att, efter omständigheterna, anordna fördelningen

-i C5 '' O

därav mellan museets olika avdelningar;

2.450 r:dr såsom tillökning i det till museet utgående årliga anslaget

för materielen, inköp av sällsynta föremål samt vetenskapligt biträde

vid samlingarnas ordnande; samt

1.450 r:dr såsom tillökning i dåvarande årsanslag till ritningars utförande.

(Jfr Riksdagens skrivelse den 24 maj 1873 n:r 52.)

Redan några få år efter inflyttningen i de nya lokalerna visade sig

utrymmet knappt. Då i början av 1870-talet tillfälle yppade sig att kunna

9

förvärva den mitt emot akademiens hus belägna egendom i kvarteret Grönlandet

södra, varigenom museet skulle kunna tillförsäkras behövligt utrymme

för framtiden, ansåg sig fördenskull akademien böra hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till inköp av förenämnda

egendom anvisa ett belopp av 250,000 r:dr riksmynt.

Sedan Kungl. Maj:t vid 1874 års riksdag avlåtit proposition i ämnet,

blev det berörda beloppet 250,000 r:dr för ändamålet anvisat. (Se

Riksdagens skrivelse den 16 maj 1874 n:r 39.)

I anledning därav bemyndigade Kungl. Maj:t vetenskapsakademien att

för statens räkning avsluta köpet av ifrågavarande fastighet samt att därefter

övertaga förvaltningen av egendomen, därvid i avseende å de hyror, som

komme att inflyta av egendomen, intill dess densamma bleve för riksmuseets

behov fullständigt bebyggd, bestämdes att, sedan vissa av egendomens besittning

beroende tillfälliga eller årliga utgifter därutav blivit bestridda, vad av

hyresmedlen återstode skulle reserveras och år från år sammanläggas för

att framdeles för det med egendomen avsedda ändamål användas i den

ordning, Kungl. Maj:t kunde komma att föreskriva.

I skrivelse den 12 november 1873 anmälde vetenskapsakademien

behovet av löneförbättringar för tjänstemännen vid naturhistoriska riksmuseet.

Därvid uttalade akademien beträffande intendenterna såsom sin

mening, att dessa tjänstemän med hänsyn ej mindre till de anspråk på

hög vetenskaplig bildning och förvärvat vetenskapligt anseende, som måste

ställas på dem, än även till arten och vikten av deras befattningar borde

i avseende på löneinkomster vara likställda med professorerna vid rikets

universitet, helst museiintendenterna, såsom bosatta i huvudstaden, hade att

vidkännas högre levnadskostnader.

I anledning av Kungl. Maj:ts vid 1874 års riksdag gjorda framställning

blev ett dyrtidstillägg av 20 procent å lönen beviljat intendenterna

samt konservatorn vid museet för år 1875, och blev vid 1875 års riksdag

sådant dyrtidstillägg medgivet jämväl för år 1876.

I sammanhang med frågan om dyrtidstillägg för sistnämnda år förehade

Riksdagen till behandling ett inom Riksdagen väckt förslag, att lönerna

för riksmuseets sex intendenter måtte höjas till lika belopp med dem, som

komme att bestämmas för universitetens professorer.

2—133012. Löneregleringskommitténs bet. XLI.

10

1876 års

riksdag.

Med anledning därav yttrade Riksdagen i skrivelse den 19 maj

1875, n:r 29, att, då intendenterna onekligen borde vara likställda med

professorerna vid universiteten och karolinska inediko-kirurgiska institutet,

Riksdagen ansett billigheten fordra, att jämväl för intendenterna uppfördes

någon löneförbättring utöver dyrtid stillägget. I sådant hänseende anvisade

Riksdagen för år 1876 enahanda belopp av 600 kronor, som i allmänhet

blivit tillagt betnälde professorer i form av tjänstgöringspenningar.

I skrivelse den 10 november 1875 gjorde vetenskapsakademien

framställning hos Kungl. Maj:t om beredande av erforderliga tillökningar

i anslagen för naturhistoriska riksmuseet.

Under erinran om akademiens i förberörda skrivelse den 12 november

1873 anförda mening om avlöningen till intendenterna samt Riksdagens

i skrivelsen den 19 maj 1875 gjorda uttalande anhöll akademien,

att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning därom, att

intendenternas löner måtte, i likhet med universitetsprofessorernas, bestämmas

till 6,000 kronor årligen för var och eu av dem samt att dessa löner

måtte till hela beloppet uppföras på ordinarie stat.

Vidare hemställde akademien, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att konservatorns dåvarande lön 2,500 kronor, vilken genom de för

åren 1875 och 1876 beviljade dyrtidstillägg under dessa är uppgått till

3,000 kronor, måtte uppföras på ordinarie stat med sistnämnda belopp.

Tillika anhöll akademien, att anslaget till eleverna vid konservatorns verkstad

måtte höjas från då utgående belopp, 1,200 kronor, till 2,000 kronor.

I akademiens skrivelse anfördes jämväl, hurusom intendenterna vid

museets mineralogiska och botaniska avdelningar framhållit behovet av

medels anvisande för anställande av ett vetenskapligt biträde vid vardera

av dessa avdelningar mot ett årligt arvode av minst 1,200 kronor. Den

starka tillväxt, i vilken de mineralogiska samlingarna, särdeles på senare

tider, varit och fortfarande vore stadda, hade nämligen haft till följd,

att en mängd analytiska arbeten på det till denna avdelning hörande

laboratoriet nästan oavbrutet fortginge och att intendenten för dessa

arbetens noggranna övervakande behövde ständigt biträde. Ett sådant

hade han under en följd av år haft att påräkna mot en betalning av

11

500 kronor årligen, vilket belopp dock endast med svårighet kunnat

utgå av avdelningens årsanslag. Likaså hade det varit oundgängligt att,

för det ordnande arbetets någorlunda tillfredsställande gång vid den botaniska

avdelningen, anlita biträde av en vetenskapligt bildad person mot

enahanda gottgörelse, som emellertid dåmera vore alldeles otillräcklig.

Med avseende härå hemställde akademien — som för sin del ansåg

det vara mindre ändamålsenligt att inrätta assistent- eller amanuensplatser

med fast lön — att det statsanslag, som för det dåvarande var anvisat till

inaterielen, till inköp av sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde

vid samlingarnas ordnande, måtte förhöjas med 3,000 kronor, i ändamål

att bereda riksmuseets mineralogiska och botaniska avdelningar utväg att

med 1,500 kronor vardera använda vetenskapliga biträden åt intendenterna.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 10 januari 1876 av akademiens

ifrågavarande skrivelse yttrade chefen för ecklesiastikdepartementet,

att en på stat uppförd löneförhöjning för intendenterna vid riksmuseet —

vilkas löner städse varit något lägre än professorernas vid universitet, utan

tvivel på den grund att deras tjänstgöring ansetts mindre tung — syntes

departementschefen av behovet påkallad. Aven anslaget till inaterielen

och samlingarnas ordnande fann departementschefen kräva en tillökning,

ehuru den syntes honom lämpligen kunna bestämmas till något mindre

belopp än det föreslagna.

Departementschefen tillstyrkte, att avlöningen för var och en av riksmuseets

sex intendenter måtte bestämmas till 5,000 kronor, därav 1,000

kronor såsom tjänstgöringspenningar, de senare avsedda att, vid förefallande

behov, användas till bestridande av vikariatstjänstgöring under de villkor

Kungl. Maj:t kunde komma att närmare bestämma, med rättighet därjämte för

intendenterna att efter fem års tjänstgöring, räknat från och med kalenderåret

näst efter det, då utnämning till tjänsten ägt rum, åtnjuta ett ålderstillägg

av 500 kronor och efter ytterligare fem års dylik tjänstgöring ett lika

tillägg av 500 kronor, varigenom lönen i denna lönegrad bleve 6,000 kronor.

Vidare hemställde departementschefen, att konservatorns lön måtte

bestämmas till 3,000 kronor och att anslaget till konservatorselever måtte

förhöjas till 2,000 kronor.

Slutligen föreslog departementschefen, att anslaget till materielen,

12

1878 års

riksdag.

1883 års

riksdag.

till inköp av sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid samlingarnas

ordnande måtte ökas med 2,000 kronor, att användas till arvoden

för vetenskapligt bildade biträden åt intendenterna vid de mineralogiska

och botaniska avdelningarna.

Sedan Kungl. Maj:t vid 1876 års riksdag avlåtit proposition i ämnet

i anslutning till departementschefens förslag, anmälde Riksdagen uti skrivelse

den 11 maj 1876 n:r 42, att den godkänt vad Kungl. Maj:t föreslagit

i avseende å tillökning i riksmuseets avlönings- och utgiftsstat, med förklarande

dock, att de för sex intendenter föreslagna ålderstilläggen skulle, i den

mån de utginge, hänföras till tjänstgöringspenningarna. Riksdagen hade i

anledning härav beviljat en förhöjning i museets ordinarie anslag av 11,300

kronor, till följd varav hela anslaget till museet kom att uppgå till 63,150

kronor. Tillika meddelade Riksdagen, att den för bestridande av ålderstillägg

åt lektorerna vid de tekniska elementarskolorna, föreståndaren vid meteorologiska

centralanstalten samt intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet

på ordinarie stat uppfört ett särskilt förslagsanslag med titel ålderstillägg.

Vid 1876 års riksdag blev ock till förhöjning av riksmuseets å vetenskapsakademiens

stat uppförda expensmedelsanslag, 4,750 kronor, det ordinarie

anslaget till vetenskapsakademien höjt med 2,720 kronor. (Riksdagens

skrivelse n:r 42.)

Till ytterligare förhöjning av expensmedel för riksmuseet beviljades

vid 1878 års riksdag ett årligt belopp av 2,900 kronor. Detta anslag

blev emellertid av Riksdagen, enligt vad skrivelse den 14 maj 1878

n:r 37 utvisar, uppfört under anslagstitel »naturhistoriska riksmuseum», till

följd varav ordinarie anslaget till riksmuseet höjdes till 66,050 kronor.

Bland de utgiftsposter, som voro avsedda att bestridas av förenämnda

expensmedel, torde böra oinförmålas arvode å 400 kronor till vetenskapsakademiens

kamrerare för bestyret med museets räkenskaper.

Till uppförande och anordnande för naturhistoriska riksmuseets räkning

av en särskild preparations- och macerationsbyggnad vid Lilla Värtan

anvisades vid 1883 års riksdag anslag å extra stat.

13

I underdånig skrivelse den 14 september 1881 framhöll vetenskapsakademien

för Kungl. Maj:t behovet av ännu en intendent för vården av

riksmuseets botaniska samlingar, och föreslog, att den ifrågasatta nya intendenten

skulle övertaga samlingen av växtförsteningar ävensom samlingarna

av gymnospermer, kärlkryptogamer och mossor eller med ett ord arkegoniaterna,

varemot under den dittillsvarande intendentens vård skulle bibehållas

samlingarna av angiospermer samt svampar, lavar och alger.

I underdånig skrivelse den 13 september 1882 meddelade vetenskapsakademien,

att den med det antydda förslaget även avsett att vid

riksmuseet fästa en yngre naturforskare, geologen filosofie doktorn A. G.

Nathorst. Akademien, som ansåg möjligt, att betänkligheter kunde möta

att inrätta en ny fast tjänst, hemställde om beredande åt doktor Nathorst

av en personlig anställning såsom intendent för de antydda grupperna

av riksmuseets botaniska samlingar.

Med bifall till ett av Kungl. Maj:t vid 1884 års riksdag väckt förslag

i ämnet medgav Riksdagen, att på allmänna indragningsstaten finge

anvisas eu personlig lön åt doktor Nathorst, att av honom under hans återstående

livstid, eller till dess han kunde varda befordrad till annan statens

tjänst, uppbäras till samma belopp, som utginge till riksmuseets ordinarie

intendenter, nämligen 4,000 kronor i fast lön, 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar

och två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, att utgå enligt meddelade

bestämmelser rörande avlöningen för övriga intendenter vid riksmuseet,

med skyldighet för Nathorst att under vetenskapsakademiens inseende

vårda vissa delar av riksmuseets botaniska och palajontologiska samlingar,

huvudsakligen efter den fördelningsgrund, som i akademiens underdåniga

skrivelse den 14 september 1881 antytts och som akademien i övrigt

kunde efter sig företeende omständigheter finna skäl närmare bestämma,

samt att ställa sig till efterrättelse den instruktion, som akademien för honom

komme att utfärda. (Jfr Riksdagens skrivelse den 13 maj 1884 n:r 52.)

Vid 1886 års riksdag höjdes riksmuseets ordinarie anslag till materiel,

till inköp av sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid samlingarnas

ordnande med 500 kronor, att användas till förhöjning av det

årliga arvode å 1,500 kronor, som för det dåvarande utgick till den å

1884 års

riksdag.

1886 års

riksdag.

14

1887 års

riksdag

Anslag till

avdelningen

för arkegoniater

m. m.

för åren

1889-1910.

1889 års

riksdag.

Riksmuseets

etnografiska

samlingar.

riksmuseets minei’alogiska avdelning anställda amanuensen G. Lindström,

så länge han innehade amanuensbefattningen. Denna anslagsförhöjning å

500 kronor skulle, enligt Riksdagens beslut, upphöra att utgå, när bemälde

amanuens avgått från befattningen.

Vidare anvisades vid samma års riksdag på extra stat för år 1887

ett belopp av 1,000 kronor såsom tillfällig förhöjning i naturhistoriska

riksmuseets anslag till materielen, till inköp av sällsynta föremål samt till

vetenskapligt biträde vid de naturhistoriska samlingarnas ordnande. Ifrågavarande

belopp var avsett för den nya avdelningen vid museet, som omfattade

arkegoniater och fossila växter.

Slutligen beviljades vid 1886 års riksdag på extra stat för år 1887

ett anslag av 1,000 kronor till ritningars utförande vid museet. (Jfr Riksdagens

skrivelse den 17 maj 1886 n:r 45.)

Vid 1887 års riksdag beviljades en förhöjning med 1,000 kronor av

naturhistoriska riksmuseets årsanslag till ritningars utförande. Det ordi

narie

anslaget till museet kom till följd härav att uppgå till 67,550

kronor.

Till inköp och insamling av naturalier vid museets avdelning för

arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden därstädes och till bestridande

av andra med arbetena vid avdelningen förenade utgifter beviljades

vid nyssnämnda riksdag ett extra anslag å 2,000 kronor för år 1888. (Jfr

Riksdagens skrivelse den 7 juli 1887 n:r 31.)

För vart och ett av åren 1889—1910 anvisades sedermera å extra

stat anslag å 2,000 kronor till inköp och insamling av naturalier vid mu

seets

avdelning för arkegoniater och fossila växter m. m.

Vid 1889 års riksdag beviljades ett anslag å 2,800 kronor å extra

stat för år 1890 till vård, underhåll och förkovran av naturhistoriska riksmuseets

etnografiska samling. I

I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra i korthet redogöra

för tillkomsten och den tidigare utvecklingen av museets etnografiska samlingar.

15

I likhet med riksmuseets naturhistoriska samlingar leda museets etnografiska

samlingar sitt upphov från de samlingar, vetenskapsakademien redan

under 1700-talet hopbragte.

År 1841 förlädes de etnografiska samlingarna under den då upprättade

intendenturen över museets vertebratavdelning och uppställdes i den dåvarande

museilokalen.

Bristen på utrymme föranledde emellertid, att riksmuseet icke kunde

mottaga de etnografiska föremål, som insamlats under fregatten Eugenies

världsomsegling. Dessa föremål blevo fördenskull enligt Kungl. Maj:ts förordnande

år 1853 överlämnade till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

och ställdes under denna akademis vård och inseende.

Med anledning av verkställandet av nybyggnaden för riksmuseet å

kvarteret Grönlandet norra måste riksmuseets etnografiska samlingar nedpackas,

och, då den nya museibyggnaden år 1866 öppnades för allmänheten,

befanns, att plats för de etnografiska samlingarna saknades i de nya museilokalerna,

varför dessa samlingar icke kunde uppställas.

År 1874 införlivades med riksmuseets samlingar den etnografiska

samling, som förut tillhört Uppsala universitet.

Sedan under år 1874 beslut fattats om inköp för statens räkning av

kvarteret Grönlandet södra, ingick vetenskapsakademien år 1875 till Kungl.

Maj:t med anhållan att för beredande av provisorisk lokal för naturhistoriska

riksmuseets etnografiska samlingar få disponera en våning uti en av

åbyggnaderna i nämnda kvarter.

Efter förhandlingar mellan vetenskapsakademien, å ena, och vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien, å andra sidan, beslöts år 1880,

att de under sistnämnda akademis inseende befintliga etnografiska samlingar

skulle deponeras i naturhistoriska riksmuseet.

Sedan samlingarna ordnats i den nämnda lokalen, öppnades densamma

under år 1880 för allmänheten.

Följande år fick riksmuseet mottaga ytterligare en betydande deposition,

nämligen de etnografiska samlingar, som tillhörde Svenska sällskapet

för antropologi och geografi.

För ordnande och katalogisering av riksmuseets etnografiska samlingar

hade redan år 1877 till museets vertebratavdelning av Kungl.

16

Anslag till

etnografiska

avdelningen

för åren

1891-1897.

1892 års

riksdag.

1893 års

riksdag.

1896 års

riksdag.

Maj:t anvisats ett ^belopp av 1,000 kronor från besparingarna å åttonde

huvudtiteln. År 1880 erhöll vertebratavdelningen ett anslag av

1,000 kronor från besparingarna å nyssnämnda huvudtitel att användas

för ordnande av de då sammanförda etnografiska samlingarna. Anslag

för ifrågavarande ändamål utgick under vart och ett av åren 1881—1889

från samma besparingsmedel med ett till 2,000 kronor om året förhöjt

belopp.

Under tiden tillväxte de etnografiska samlingarna alltmer, särskilt

genom införlivandet år 1886 med museet av de stora samlingar, sorn hopbragts

under Vanadisexpeditionen; och ytterligare lokaler måste beredas

för samlingarnas uppställning.

Till vård, underhåll och förkovran av naturhistoriska riksmuseets

etnografiska samlingar beviljade Riksdagen på extra stat för vart och ett

av åren 1891—1897 samma belopp som för år 1890 eller 2,800 kronor.

Såsom förut omförmälts, voro i riksstaten under rubriken »Vetenskapsakademien»

uppförda medel till bestridande av expenser för naturhistoriska

riksmuseet. Vid 1892 års riksdag beslöts, att nämnda medel,

tillhopa 7,470 kronor, skulle överflyttas till anslaget för naturhistoriska

riksmuseet, till följd varav museets ordinarie anslag höjdes till 75,020

kronor. (Jfr Riksdagens skrivelse den 20 maj 1892 n:r 69.)

Sedan brist uppstått å museets anslag till expenser, beviljades vid

1893 års riksdag till förhöjning av nämnda anslag 630 kronor, varigenom

museets ordinarie anslag kom att uppgå till 75,650 kronor. (Jfr Riksdagens

skrivelse den 6 maj 1893 n:r 41.)

Det för naturhistoriska riksmuseets entomologiska avdelning bestämda

anslag till materiel, till inköp av sällsynta föremål och till vetenskapligt

biträde vid samlingarnas ordnande höjdes vid 1896 års riksdag från

dåvarande belopp 1,400 kronor till 2,200 kronor, till följd varav anslaget

till naturhistoriska riksmuseet i riksstaten uppfördes med 76,450 kronor.

(Jfr Riksdagens skrivelse den 15 maj 1896 n:r 47.)

17

I underdånig skrivelse den 11 november 1896 anförde vetenskapsakademien,

att intendenten för riksmuseets vertebratavdelning, under vilkens

uppsikt museets etnografiska samlingar voro ställda, hos akademien

hemställt, att akademien måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om proposition

till Riksdagen angående uppförande å riksmuseets stat av en särskild ordinarie

intendentsbefattning i etnografi. Med anledning av berörda framställning

förklarade vetenskapsakademien, att hon fortfarande vore av den

åsikt, som hon redan tidigare uttalat, nämligen att i huvudstaden lämpligast

borde inrättas ett självständigt etnografiskt museum. Därest emellertid

en sådan anordning för det dåvarande skulle möta oövervinneliga

hinder, anhöll akademien, att Kungl. Maj:t måtte, för undanröjande av

de svårigheter, som redan vore förknippade med den behöriga vården av

riksmuseets etnografiska samling, till Riksdagen avlåta proposition om

anställande vid riksmuseet av en särskild ordinarie intendent i etnografi

O

med samma löneförmåner som för museets övriga intendenter samt med

skyldighet att, när en gång etnografiska samlingen komme att skiljas från

riksmuseet och förenas med ett allmänt etnografiskt museum, såsom dettas

föreståndare underkasta sig den förändring i ställning och verksamhet, som

därav kunde bliva en följd.

Under erinran att Riksdagens revisorer uttalat önskvärdheten av, att

de etnografiska samlingarna måtte beredas lämpligare lokaler, anförde

vederbörande departementschef till statsrådsprotokoll den 14 januari 1897,

att han därutinnan visserligen vore ense med revisorerna, men att han

likväl funne sig förhindrad att för det dåvarande göra någon framställning

om anslag för anskaffande av ändamålsenligare lokaler åt omförmälda

samlingar. En sådan framställning fordrade nämligen enligt departementschefens

tanke en utredning, som då ej förefunnes och som näppeligen

kunde bliva fullt tillfredsställande, innan samlingarna blivit ställda under

en person, som, på samma gång han innehade nödiga fackinsikter, kunde

ägna hela sin tid och omtanke åt vården, ordnandet och bearbetandet av

ifrågavarande betydliga samlingar. Man måste fördenskull närmast se

till, att för de etnografiska samlingarna anskaffades en på eget ansvar

verksam föreståndare. Det syntes emellertid departementschefen ej lämpligt

att för sådant ändamål då inrätta en ny ordinarie intendentsbefatt

3—133012.

Löneregleringskommitténs bet. XLI.

1897 aVs

riksdag.

18

ning vid naturhistoriska riksmuseet, enär det ännu vore ovisst, huruvida

detta skulle komma att framgent bibehålla den därtill hörande etnografiska

avdelningen eller ett självständigt etnografiskt museum skulle bildas.

I frågans dåvarande läge ansåg departementschefen, att man ej borde gå

längre än att bereda ett tillfälligt årsarvode på 4,500 kronor åt en särskild

föreståndare för riksmuseets etnografiska samling. Dessutom erfordrades

enahanda belopp, 2,800 kronor, som förut utgått för ifrågavarande samling.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.

Maj:t uti statsverkspropositionen vid 1897 års riksdag, att på extra stat

för år 1898 måtte uppföras en summa av 7,300 kronor till vård, underhåll

och förkovran av naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

I skrivelse den 17 maj 1897, n:r 78, anförde Riksdagen med anledning

av berörda framställning, bland annat, följande.

Då statens etnografiska samlingar enligt sakkunnigas intyg vore

synnerligen betydande och värdefulla, måste det anses vara av vikt att

desamma bleve på ett tillfredsställande sätt bevarade samt så ordnade och

utställda, att de kunde av forskningen tillgodogöras. Att för detta ändamål

erfordrades en person, som kunde uteslutande ägna sig åt denna uppgift

och hade vetenskaplig utbildning inom dithörande områden, syntes

Riksdagen uppenbart. Men en ej mindre nödvändig förutsättning för

ändamålets vinnande vore, enligt Riksdagens mening, att fullt tillräckliga

och lämpliga lokaler bereddes för samlingarnas vård och utställning.

Med förmälan att utsikter förefunnes, att genom enskild offervillighet

skulle kunna åstadkommas en nybyggnad för samlingarnas inrymmande,

fann sig Riksdagen hava anledning att genom ifrågavarande anslags förhöjning

till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet anvisa medel till

arvode åt en särskild föreståndare för riksmuseets etnografiska samling.

Som emellertid ett tillfredsställande resultat syntes Riksdagen icke kunna

uppnås av denne föreståndare, utan att fullt lämpliga lokaler bereddes

för samlingarna, ansåg Riksdagen omförmälda arvode icke böra utgå förrän

visshet vunnits om, att en ändamålsenlig museibyggnad bleve uppförd.

I enlighet därmed anvisade Riksdagen till vård, underhåll och förkovran

av naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling på extra stat

för år 1898 ett belopp av 7,300 kronor, varav 4,500 kronor, avsedda till

19

arvode åt en särskild föreståndare för samlingen, dock icke finge utgå,

förrän visat blivit, att det för uppförande av en nybyggnad för samlingen

då beräknade belopp åstadkommits.

Motsvarande anslag beviljades ock vid 1898 års riksdag för år 1899

under enahanda villkor.

Sedan det emellertid visat sig omöjligt att för det dåvarande på

enskild väg få nödiga medel för det tilltänkta byggnadsföretaget och Kungl.

Maj:t vid 1899 års riksdag gjort framställning i ämnet, anförde Riksdagen

i skrivelse den 13 maj 1899, n:r 67, hurusom Riksdagen vid prövning

av ärendet funnit, att anställandet av en föreståndare för de ifrågavarande

samlingarnas underhåll och vård icke borde genom ett fortsatt uppställande

från Riksdagens sida av förenämnda villkor uppskjutas till en obestämd

framtid. På grund härav blev å extra stat för år 1900 uppförd en summa

av 7,300 kronor till vård, underhåll och förkovran av naturhistoriska

riksmuseets etnografiska samling.

o Ö

i

För samma ändamål anvisades sedermera av Riksdagen på extra

stat för vart och ett av åren 1901 och 1902 enahanda belopp.

Till höjande av naturhistoriska riksmuseets årliga expensmedelsanslag

beviljades vid 1900 års riksdag 1,000 kronor, till följd varav museets

ordinarie anslag ökades till 77,450 kronor. (Jfr Riksdagens skrivelse den

14 maj 1900 n:r 79.)

Sedan vetenskapsakademien ånyo gjort framställning om inrättande

vid naturhistoriska riksmuseet av en ordinarie intendentsbefattning i etnografi,

anförde vederbörande departementschef vid föredragning inför Kungl.

Maj:t den 11 januari 1902, bland annat, följande.

Goda skäl syntes departementschefen vara anförda för att man

borde bereda den viktiga föreståndarbefattningen vid statens etnografiska

samlingar en fastare ställning än vad för det dåvarande vore fallet, då

medel till densammas uppehållande endast anvisades för ett år i sänder,

vilket hade till följd, att befattningen ej kunde besättas med ordinarie

innehavare.

1898 års

riksdag.

1899 års

riksdag.

Anslag till

etncgr.

afdela, fö•

1901—1902.

1900 års

riksdag.

1902 års

riksdag.

20

Frågan om inrättandet av ett etnografiskt museum i huvudstaden

vore, yttrade departementschefen vidare, visserligen oavgjord, men vare

sig ett självständigt etnografiskt museum komme att bildas — därför tidpunkten

dock syntes ganska avlägsen, om något statsanslag ej kunde

påräknas till en byggnad för ett sådant museum — eller naturhistoriska

riksmuseet komme att bibehålla den därtill hörande etnografiska avdelningen,

kvarstode behovet av en med nödiga fackinsikter utrustad föreståndare

för ifrågavarande i kraftig tillväxt stadda samlingar. Detta behov

vore således av stadigvarande natur och borde följaktligen tillgodoses

med ett ständigt anslag.

Departementschefen ansåg även skäligt, att föreståndaren erhölle

enahanda avlöning som riksmuseets ordinarie intendenter.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t

uti statsverkspropositionen vid 1902 års riksdag, att på naturhistoriska riksmuseets

ordinarie stat måtte till avlöning åt en intendent i etnografi beviljas

5,000 kronor, därav 4,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,

med rätt till ålderstillägg i likhet med riksmuseets övriga intendenter,

men med skyldighet att, därest i framtiden etnografiska avdelningen

skiljdes från riksmuseet och förenades med ett självständigt etnografiskt

museum, avgå från intendentsbefattningen, när Kungl. Maj:t så påfordrade,

och i stället övertaga befattningen såsom föreståndare för ifrågavarande

etnografiska museum.

Denna framställning blev av Riksdagen bifallen.

Därjämte höjde samma års Riksdag, i anledning av Kungl. Maj:ts

framställning ävenledes i statsverkspropositionen, naturhistoriska riksmuseets

anslag till honorarier åt yngre naturforskare för vetenskapliga bearbetningar

av de i museet förvarade samlingar av naturföremål och till bekostande

av sådana arbetens offentliggörande från 4,000 till 6,000 kronor.

Vid beviljande av sistnämnda anslagsförhöjning uttalade Riksdagen,

att berörda honorarier borde, på sätt från början torde hava varit avsett,

betraktas såsom stipendier för befrämjande av yngre naturforskares arbete

vid riksmuseet och icke såsom traktamenten, med vilka deras levnadskostnader

skulle till fullo betäckas.

21

Genom Riksdagens förenämnda bägge beslut höjdes ordinarie anslaget

till naturhistoriska riksmuseet till 84,450 kronor.

A extra stat för år 1903 anvisades till vård, underhåll och förkovran

av naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning ett anslag av

2,800 kronor. (Jfr Riksdagens skrivelse den 15 maj 1902 n:r 117.)

För sistberörda ändamål anvisade Riksdagen för vart och ett av

åren 1904—1910 ett till 3,500 kronor förhöjt belopp.

I särskilda underdåniga skrivelser den 18 april och den 24 oktober

1903 gjorde vetenskapsakademien framställningar angående, bland annat,

beredande av ökat utrymme för naturhistoriska riksmuseet.

Med föranledande av nämnda framställningar föreslog Kungl. Maj:t

i proposition n:r 72 vid 1904 års riksdag, att Riksdagen måtte medgiva,

att kvarteret Grönlandet södra i Stockholm jämte den staten tillhöriga

delen av kvarteret Grönlandet norra ävensom statens byggnader inom dessa

kvarter finge, i den ordning Kungl. Maj:t prövade lämpligt bestämma, försäljas

och härför inflytande försäljningsmedel sammanslås med besparade

hyresinkomsten från egendomen i förstnämnda kvarter till en byggnadsfond

för naturhistoriska riksmuseet att tills vidare av vetenskapsakademien

förvaltas enligt de för hyresmedelsfonden gällande föreskrifter;

att till område för naturhistoriska riksmuseet finge under äganderätt

upplåtas visst angivet område av lägenheten Djurgårds-Frescati mot ersättning

till den under statskontorets förvaltning stående djurgårdsfonden

av 52,525 kronor, varav årliga räntan skulle överlämnas till djurgårdskassan

att användas för kassans ändamål;

att av förenämnda besparade hyresinkomst finge utbetalas såväl

nyssberörda ersättning som ett belopp av 96,758 kronor till inköp åt naturhistoriska

riksmuseet från Bergianska stiftelsen av viss till stiftelsen hörande

mark; samt

att av det område, som sålunda förvärvades åt naturhistoriska riksmuseet,

finge efter Kungl. Maj:ts beprövande upplåtas den mark, som efter

vunnen närmare utredning kunde finnas behövlig för vetenskapsakademiens

fysikaliska institution.

Anslag till

etnogr. avdela.

för

1904—1910.

1904 års

riksdag.

22

1905 års

riksdag.

1906 års

riksdag.

I skrivelse den 14 maj 1904, n:r 113, anmälde Riksdagen, att Kungl.

Maj:ts ifrågavarande förslag blivit av Riksdagen godkänt.

Vid 1905 års riksdag gjordes i två motioner framställning angående

lönereglering för intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet. Det yrkades

i nämnda motioner, att intendenternas löne- och pensionsförmåner måtte

bliva lika med dem, som vid 1902 års riksdag beviljades för de ordinarie

professorerna vid rikets universitet.

I anledning av motionerna anförde statsutskottet, att motionärernas

åsikt, att en förbättring i intendenternas avlöningar vore behövlig och snarast

möjligt borde vidtagas, visserligen syntes vara grundad på goda skäl,

men att utskottet likväl icke tilltrott sig att i anledning av motionerna,

och innan frågan om dessa intendenters avlönings- och pensionsförhållanden

blivit av Kungl. Maj:t prövad och förelagd Riksdagen, förorda genomförandet

av en förändring i nämnda avseenden.

På grund härav hemställde statsutskottet, att motionerna icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Detta blev ock Riksdagens beslut.

Under erinran om statsutskottets berörda uttalande anförde vederbörande

departementschef till statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden

den 13 januari 1906, att han funne sig böra förorda åvägabringandet av

en lönereglering, för att intendenternas avlöningsförhållanden måtte bliva

i det närmaste lika med de ordinarie universitetsprofessorernas. Därför

skulle erfordras bland annat, att intendenternas tjänstgöring3penningar,

vilka för det dåvarande utgjorde för en var av dem 1,000 kronor om året,

höjdes till sitt dubbla belopp, i vilket fall ålderstilläggen, som för det dåvarande

hänfördes till tjänstgöringspenningarna, borde, såsom i allmänhet

vore bestämt, räknas till lönen. Avlöningen skulle då komma att för en

var av dessa tjänstemän utgöra lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar

2,000 kronor, vartill skulle komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor,

efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. För att bereda medel

härtill erfordrades anslagstillökning för de 7 å naturhistoriska riksmuseets

stat upptagna intendenterna 7,000 kronor samt för den å tionde huvudtiteln

uppförde professorn Nathorst 1,000 kronor.

23

Då billigheten syntes fordra, att, om, såsom ansågs lämpligt, för de

nya avlöningsförmånernas åtnjutande meddelades bestämmelser i huvudsak

överensstämmande med dem, som på senare tid vid löneregleringar

fastställts, även de ifrågavarande tjänstemännen berättigades att årligen åtnjuta

en var semester under en och en halv månad utan avstående av tjänstgöringspenningar,

skulle härför krävas ett belopp till vikariatsarvoden.

I enlighet med departementschefens förslag gjorde Kungl. Maj:t i

statsverkspropositionen vid 1906 års riksdag framställning om ändringar i

avlöningsstaten för naturhistoriska riksmuseet, vilken skulle i detta hänseende

givas följande innehåll:

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

1 intendent ................

6 intendenter................

Kr.

4,000

24,000

Kr.

2,000

12,000

Kr.

6,0001

36,000]

fEfter 5 år skulle lönen

1 kunna höjas med 500

< kronor och efter 10 år

1 med ytterligare 500kro-

Anm. Intendenten i etnografi skulle vara skyldig

att, därest i framtiden etnografiska avdelningen

skildes från riksmuseet och förenades med ett

självständigt etnografiskt museum, avgå från

intendentsbefattningen, när Kungl. Maj:t så

påfordrade, och i stället övertaga befattningen

såsom föreståndare för ifrågavarande etnogra- fiska museum.

[ nor.

Vikariatsersättning.............

—

—

1,750

Därjämte föreslog Kungl. Maj:t vissa villkor och bestämmelser för

avlöningsförmånernas åtnj utande.

Uti skrivelse den 23 maj 1906, n:r 144, anmälde Riksdagen, att Kungl.

Maj:ts berörda förslag blivit av Riksdagen godkänt, dock med vissa tillägg

i fråga om avlöningsvillkoren.

Såsom förut är nämnt, höjdes vid 1886 års riksdag naturhistoriska

riksmuseets anslag till materiel, till inköp av sällsynta föremål samt till

vetenskapligt biträde vid samlingarnas ordnande med 500 kronor, att användas

till förhöjning av det arvode, som då utgick till den å riksmuseets

mineralogiska avdelning anställde amanuensen G. Lindström, så länge han

24

1907 års

riksdag.

1908 års

riksdag.

innehade amanuensbefattningen, dock att denna anslagförhöjning skulle

upphöra att utgå, när bemälde amanuens avgått från befattningen.

Sedan Lindström, dåinera assistent vid nämnda avdelning, med utgången

av år 1905 erhållit avsked från sin befattning, minskades, jämlikt

beslut vid 1906 års riksdag, nyssberörda anslag till materiel in. in. med

500 kronor eller från 20,750 till 20,250 kronor.

På grund av 1906 års Riksdags berörda två beslut kom alltså anslaget

till naturhistoriska riksmuseet att utgöra 92,700 kronor.

I sammanhang med löneförbättringen för de sju ordinarie intendenterna

vid riksmuseet beviljades vid 1906 års riksdag enahanda löneförbättring

jämväl åt intendenten Nathorst; till följd varav det å allmänna indragningsstaten

utgående anslaget till avlöning åt honom höjdes med 1,000

kronor, varjämte till ersättning åt vikarie för honom å samma stat anvisades

250 kronor årligen. (Jfr Riksdagens skrivelse den 23 maj 1906 n:r 146.)

För beredande av avlöning åt en andre konservator vid naturhistoriska

riksmuseet beviljades vid 1907 års riksdag ett belopp av 2,000 kronor,

varigenom museets ordinarie anslag kom att uppgå till 94,700 kronor.

(Jfr Riksdagens skrivelse den 31 maj 1907 n:r 8.)

Vid 1907 års riksdag anvisades på Kungl. Maj:ts förslag från byggnadsfonden

för naturhistoriska riksmuseet ett belopp av 84,000 kronor till

uppförande av ett nytt valmuseum å den för riksmuseet avsedda tomten

å Norra Djurgården.

Sedan fråga uppstått att i samband med naturhistoriska riksmuseets

nybyggnad även bereda lokaler för Sveriges geologiska undersökning, hade

ritningar och kostnadsberäkning för det sålunda ifrågasatta byggnadskomplexet

utarbetats. Av kostnaderna skulle å riksmuseet belöpa 2,502,200

kronor (häri ej inräknade för valmuseet beviljade medel).

Till bestridande av nämnda kostnader fanns tillgänglig byggnadsfondens

kapitalbehållning, vid 1907 års slut uppgående till 913,906 kronor

81 öre, däri ej inräknat för valmuseet disponerade 84,000 kronor. I köpe

-

25

skilling för ännu osålda delar av fastigheterna i kvarteren Grönlandet

södra och Grönlandet norra beräknades inflyta omkring 990,000 kronor.

Därjämte hade riksmuseets byggnadsfond en fordran å 31,110 kronor av

Sveriges geologiska undersökning för inköp av tomt m. m. Hela den för

riksmuseets nybyggnad disponibla tillgången beräknades alltså uppgå till

1,935,016 kronor 81 öre, vadan det erforderliga anslaget till riksmuseets

nybyggnad skulle uppgå till, i jämnt krontal, 567,184 kronor.

I statsverkspropositionen vid 1908 års riksdag föreslog Ivungl. Maj:t

under åttonde huvudtiteln, att Riksdagen måtte för uppförande å det till

tomt för naturhistoriska riksmuseet inköpta område vid Djurgårds-Frescati

av nya byggnader för museet i huvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda

ritningar dels medgiva, att riksmuseets byggnadsfond finge i sin

helhet användas, dels besluta, att ett belopp intill 990,000 kronor skulle

av riksgäldskontoret förskottsvis utbetalas, på sätt Ivungl. Maj:t bestämde,

för att återgäldas i den män ännu osålda, staten tillhöriga andelar av

kvarteren Grönlandet södra och Grönlandet norra i Stockholm ävensom

statens byggnader i samma kvarter bleve försålda och köpeskillingar därför

inflöte, dels och bevilja ett anslag av 567,184 kronor.

Därjämte äskade Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln ett anslag

för verkställande av nybyggnad för Sveriges geologiska undersökning.

I skrivelse den 1 juni 1908, n:r 206, anförde Riksdagen, bland annat,

att den funnit de för det ifrågasatta byggnadskomplexet upprättade ritningar

såväl i avseende å de olika lokalernas fördelning och anordning

lämpligt avvägda som ock ur arkitektonisk synpunkt tilltalande.

Riksdagen anmälde, att den beslutat i enlighet med Kungl. Maj:ts

framställningar i ämnet.

Vetenskapsakademien hade till byggnadsplats för sitt behov av

sessionsrum, förvaltningslokaler m. m. jämte bibliotek jämlikt Kung].

Maj:ts medgivande fått på vissa villkor för framtiden disponera ett den

Bergianska stiftelsen tillhörande område invid den för naturhistoriska riksmuseet

avsedda marken.

Då akademiens bibliotek var av synnerligt stort värde och delvis

oersättligt, i fall det på något sätt skulle förstöras, hade akademien

4—133012. Löneregleringskommitténs bet. XLI.

1909 års

riksdag.

26

ansett lämpligast, att biblioteket förlädes till en särskild byggnad. I sådant

fall skulle emellertid det från Bergianska stiftelsen förvärvade området

knappast för närvarande och ännu mindre i framtiden bliva tillräckligt

för sitt ändamål.

Under framhållande av den stora vikt för det vetenskapliga arbetet

vid de institutioner, som redan vore förlagda till samma trakt eller sannolikt

komme att förläggas dit, att i omedelbar närhet hava vetenskapsakademiens

bibliotek, gjorde akademien framställning om försäljning till

akademien av ett '' intill den av akademien förvärvade tomten gränsande

område från lägenheten Lilla Frescati å Kungl. Djurgården.

Sedan Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag avlåtit proposition i ämnet,

medgav Riksdagen, att ifrågavarande område finge mot viss ersättning

upplåtas till akademien.

Vid samma års riksdag ökades det å naturhistoriska riksmuseets

stat uppförda anslaget till expenser från 12,000 till 15,000 kronor.

»•ifngUförltn- 1 underdånig skrivelse den 9 september 1908 hemställde vetenskaps

ndentema.

akademien, under erinran om den för professorerna vid universiteten och

karolinska mediko-kirurgiska institutet år 1908 verkställda löneregleringen,

att åt intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet måtte beredas avlöningsförmåner,

jämnställda med dem som tillerkänts dessa professorer. Vid

denna vetenskapsakademiens skrivelse hade fogats en av fem utav intendenterna

gjord underdånig framställning i ämnet.

Efter en redogörelse för lönefrågans tidigare behandling anfördes i

denna framställning, hurusom den av Riksdagen år 1875 uttalade meningen,

att intendenterna med hänsyn till avlöningsförmånerna borde likställas

med universitetsprofessorerna, först genom 1906 års Riksdags beslut

åtminstone skenbart förverkligats, samt att intendenterna i underdånig

skrivelse år 1904 uttryckligen framhållit, att berörda likställighet även

med samma löner på båda hållen endast bleve skenbar, då ju levnadsomkostnaderna

i huvudstaden vore väsentligt högre än i universitetsstäderna.

När en ny lönereglering för universitetsprofessorerna oaktat den

löneförbättring, som vid 1902 års riksdag åt dessa beviljats, redan an

-

27

setts nödvändig, vore det därför enligt intendenternas förmenande utan

vidare uppenbart, att en sådan i ännu högre grad skulle vara behövlig

för riksmuseets intendenter. Då Kungl. Maj:t ansett rättvisa och billighet

fordra, att avlöningen för universitetsprofessorerna från och med år 1909

på grund av stegrade levnadskostnader i allmänhet borde bestämmas till

en begynnelseavlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500

kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett åldertillägg å 600 kronor

efter 5 års tjänstgöring, syntes av samma skäl avlöningen för riksmuseets

intendenter böra bestämmas till det belopp, som Kungl. Maj:t på grund

av de högre levnadskostnaderna i huvudstaden föreslagit för professorerna

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, nämligen 8,100 kronor, därav

5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor

ortstillägg, jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års

tjänstgöring. Intendenterna skulle sålunda i lönehänseende likställas med

statskommissarierna enligt den för statskontoret vid 1907 års riksdag

fastställda stat.

Intendenterna erinrade därefter, att enligt 1908 års riksdagsbeslut

något ortstillägg väl ej utginge till professorerna vid karolinska institutet,

men att Riksdagen därutinnan åberopat ett skäl, som icke vore på intendenterna

tillämpligt. Det av intendenterna åsyftade yttrandet återfunnes

i Riksdagens skrivelse den 1 juni 1908 angående regleringen av utgifterna

under riksstatens åttonde huvudtitel, däld anfördes, att de högre levnadskostnaderna

i Stockholm visserligen antoges göra sig i samma mån gällande

för professorerna vid karolinska institutet som för statskommissarierna,

men att, då å andra sidan de allra flesta av förstnämnda tjänstemän

just genom sin placering i huvudstaden hade tillfälle att genom utövande

av enskild praktik och genom utförande av olika, i samband med deras

tjänsteställning stående uppdrag bereda sig inkomster utöver professorsavlöningen

till i många fall avsevärda belopp, Riksdagen ansåg, att det

föreslagna ortstillägget kunde utan obillighet ur avlöningen uteslutas.

Något dylikt tillfälle, yttrade intendenterna vidare, att utöver avlöningen

bereda sig nämnvärda inkomster förelåg icke för riksmuseets intendenter,

såsom dessa redan i sin skrivelse år 1904 betonat. Det syntes

i själva verket vara få levnadsbanor, hette det i sistnämnda skrivelse,

28

som erbjöde sämre tillfällen till biförtjänst än den vetenskapliga med

naturalhistoria till föremål, om ock sådana icke helt och hållet saknades.

Det litterära, populärt vetenskapliga arbetet på ifrågavarande område i

ett land med så ringa folkmängd som vårt lämnade i de flesta fall en så

obetydlig ekonomisk behållning, att den sällan syntes motsvara den på

arbetet nedlagda mödan. Och det borde dessutom ligga i statens eget

intresse, att avsedda tjänstemäns löner vore så pass förmånliga, att de

icke nödgades att söka en dylik biförtjänst, utan odelat kunde ägna sig

åt sitt kall och därigenom åstadkomma största möjliga arbetsprodukt, liksom

de själva för visso intet högre önskade. Det borde i samband därmed

icke förbises, att de anspråk, som både från in- och utlandet ställdes

på riksmuseets intendenter, snart sagt dag för dag ökades. Allmänheten

förväntade med rätta att på de områden av naturalhistorien, som av intendenterna

representerades, erhålla bästa möjliga upplysningar, och samma

anspråk ställdes på intendenterna av utlandets fackmän. Ej heller finge

glömmas, att intendenternas tid dåmera i vida högre grad än förr toges

i anspråk för besvarande av till vetenskapsakademien inkomna kungl. remisser

eller för andra vetenskapliga uppdrag och utredningar, för vilka

de i regel icke erhölle någon som helst ersättning.

Det syntes under sådana förhållanden icke kunna anses obilligt, om

intendenterna å sin sida hölle före, att deras avlöning borde sättas så

hög, att de med densamma kunde finna sin utkomst, men detta kunde

enligt deras förmenande icke ske, om den sattes lägre än som av dem

föreslagits. Detta vore även fördenskull desto oavvisligare, som det i

annat fall, efter den genomförda löneregleringen vid universiteten, vid de

flesta tillfällen skulle bliva hart när omöjligt att för intendentsbefattningarna

förvärva fullt lämpliga och dugliga personer. Skillnaden i levnadskostnaderna

i Stockholm och universitetsstäderna vore nämligen så

stor, att det givetvis skulle innebära en uppoffring i ekonomiskt hänseende

för en universitetsprofessor att utan löneförhöjning flytta till huvudstaden.

Sedan skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer vid universiteten

dåmera blivit upphävd, vore det ännu större anledning att förvänta,

att en för en intendentsbefattning lämplig universitetsdocent, som

annars skulle varit hågad att mottaga en dylik befattning vid riksmuseum,

29

betraktande av de högre levnadskostnaderna i Stockholm föredroge att

stanna vid universitetet, även om hans befordran där under några år

skulle låta vänta på sig. Om riksmuseets intendenter erhölle samma lön

som universitetsprofessorerna jämte ortstillägg, skulle ställningen i detta

hänseende åtminstone i förhållande till Uppsala gestalta sig bättre. Erhölles

däremot icke ortstillägget, syntes man hava grundade skäl till

bekymmer för riksmuseets framtid.

Intendenterna hemställde, att avlöningen för intendent vid naturhistoriska

riksmuseet måtte bestämmas till 8,100 kronor årligen, därav 5,000

kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg

jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem års tjänstgöring,

samt att samma löneförmåner måtte tillerkännas professor Nathorst.

I sin underdåniga skrivelse den 9 september 1908 anförde vetenskapsakademien,

att det för akademien, som hade uppdraget tillse, att

intendentsbefattningarna vid inträffad ledighet bleve på bästa möjliga sätt

återbesatta, vore uppenbart, att de bästa och lämpligaste förmågorna ej

skulle kunna erhållas, försåvitt ej intendenternas löneförmåner i allt väsentligt

bleve desamma som för professorerna vid våra universitet. Att

en sådan likställighet borde äga rum, hade också upprepade gånger erkänts

såväl av Kungl. Maj:t som av Riksdagen. Om intendenterna ej erhölle

motsvarande avlöningsförmåner, som tillkomme universitetsprofessorerna,

begingeS en tydlig orättvisa mot de intendenter, som förut varit universitetslärare

och med säkerhet skulle haft en bättre ekonomisk ställning,

därest de stannat vid universiteten och ej antagit kallelse till riksmuseet. På

grund härav förordade akademien på det livligaste intendenternas anhållan.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1909 av förevarande

fråga yttrade vederbörande departementschef följande.

För att svårighet icke måtte möta att för befattningarna såsom intendenter

vid naturhistoriska riksmuseet förvärva fullt kompetenta personer,

vore det av vikt, att den år 1906 införda likställighet med avseende

å avlöningsförmåner mellan dessa tjänstemän och universitetsprofessorer

fortfarande uppehölles. Visserligen syntes tiden ännu icke vara inne att

framlägga helt nya stater för naturhistoriska riksmuseet, utan ansågs därmed

böra anstå, till dess den för museet avsedda nybyggnaden vid Djur

-

30

gårds-Frescati närmat sig sin fullbordan. Lösningen av intendenternas

lönefråga ansåg departementschefen emellertid icke böra längre uppskjutas

utan kunna särskilt för sig, oberoende av andra anslagsbehov, redan för

det dåvarande företagas till avgörande.

Vad avlöningens belopp anginge, syntes departementschefen skäl

saknas för att icke ifrågavarande tjänstemän skulle helt och hållet likställas

med tredje gradens tjänstemän enligt den för statskontoret år 1907

fastställda nya staten och sålunda jämväl komma i åtnjutande av ortstillägg

med 600 kronor årligen. Det motiv, som av Riksdagen anförts

för att åt professorerna vid karolinska mediko-kirurgiska institutet icke

bevilja ortstillägg, syntes nämligen icke vara tillämpligt på här ifrågavarande

tjänstemän, som svårligen kunde vid sidan av tjänsten bereda

sig några avsevärda inkomster.

För åtnjutande av de nya löneförmånerna ansåg departementschefen

böra för intendenterna vid riksmuseet i tillämpliga delar gälla de bestämmelser,

som uppställts för åtnjutande av avlöning å statskontorets år 1907 fastställda

stat. Med hänsyn därtill att intendenterna i saknad av underordnade

tjänstemän stundom måste förordnas att uppehålla varandras befattningar,

borde emellertid i fråga om tjänstgöringspenningar intagas föreskrifter till förhindrande

av att vid vikariat avlöning uppbures från flera tjänstebefattningar.

Departementschefen förordade

dels följande förslag till förändringar i avlöningsstaten för naturhistoriska

riksmuseet:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Ortstillägg.

Summa.

Er.

Kr.

Kr.

Kr.

1 intendent.....................

5,000

2,500

600

8,100 1

6 intendenter................1 . . .

30,000

15,000

3,600

48,600 1

Anm. Intendenten i etnografi skulle vara skyldig att,

därest i framtiden etnografiska avdelningen skildes

från riksmuseet och förenades med ett självständigt

etnografiskt museum, avgå från intendentsbefattningen,

när Kungl. Haj:t så påfordrade, och i stället övertaga

befattningen såsom föreståndare för ifrågavarande etno- grafiska museum.

Vikariatsersättning.................

—

—

—

2,188

1 Efter 5 år skulle lönen kunna höjas med 600 kronor.

31

dels ock att för åtnjutande av dessa löneförmåner skulle för intendenterna

gälla vissa angivna bestämmelser.

Kungl. Maj:t gjorde i statsverkspropositionen vid 1909 års riksdag

framställning i enlighet med departementschefens förslag.

Vid behandlingen inom statsutskottet av framställningen hemställde

majoriteten inom utskottet om bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Två ledamöter av utskottet, herrar P. Olsson och J. A. Sjö, ansågo,

att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Den nu ifrågasatta löneregleringen för intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum

avser att bereda dessa tjänstemän i huvudsak samma löneförmåner som genom 1908 års

riksdags beslut tillerkänts professorerna vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet. Emellertid har utöver dessa löneförmåner för intendenterna föreslagits ortstillägg

å 600 kronor i likhet med vad som enligt 1907 års lönereglering för statskontoret utgår

till statskommissarierna.

Frågan om avlöningsförmånernas fastställande för intendenterna vid naturhistoriska

riksmuseum och föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt var senast före vid

1906 års riksdag. Vid detta tillfälle liksom tidigare framhölls såväl av vetenskapsakademien

som av departementschefen önskvärdheten, att deras löner, vilka enligt då gällande stat

för riksmuseum utginge med 5,000 kronor och två ålderstiilägg vartdera å 500 kronor, under

det att universitetsprofessorernas avlöning enligt 1902 års lönereglering utgjorde 6,000 kronor

jämte två ålderstiilägg likaledes å 500 kronor vartdera, likställdes med de ordinarie professorernas

vid universiteten löneförmåner, och Riksdagens beslut utföll i överensstämmelse därmed.

Då vid förlidet års riksdag avlöningsförhållandena för professorerna vid universiteten

och karolinska institutet ordnades, var frågan om lämpligheten av ortstillägg för bemälde

tjänstemän under behandling. De av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunnige hade yrkat, att

för samtliga professorer såväl i Stockholm som Uppsala och Lund löneförmånerna skulle

sättas lika med avlöningen för tredje gradens tjänstemän i statskontoret och att i detta

syfte skulle under namn av orts- och yrte-tillägg i lönestaterna införas ett belopp av 600

kronor, motsvarande den för nämnda tjänstemän i statskontoret upptagna lönetiteln ortstilllägg.

Detta förslag vann icke Kungl. Maj:ts bifall, utan föreslogs i den kungl. propositionen

sådant tillägg av 600 kronor endast för professorerna vid karolinska institutet, vilka således

skulle erhålla högre avlöningsförhållanden än motsvarande lärare vid universiteten.

Statsutskottet yttrade vid behandling av denna fråga, att de högre levnadskostnaderna

i Stockholm visserligen kunde antagas göra sig i samma mån gällande för professorerna vid

karolinska institutet som för statskommissarierna, men då å andra sidan de allra flesta av

förstnämnda tjänstemän just genom sin placering i huvudstaden hade tillfälle att genom

utövande av enskild praktik och genom utförande av olika, i samband med deras tjänsteställning

stående uppdrag bereda sig inkomster utöver professorsavlöningen till i många fall

avsevärda belopp, ansåge utskottet, att det föreslagna ortstillägget kunde utan obillighet ur

avlöningen uteslutas, och detta så mycket hellre som de för det dåvarande utgående professorslönerna

i Stockholm ej vore högre än professorslönerna i Uppsala och Lund, ett förhållande,

i vilket de i ärendet hörda sakkunniga ej heller föreslagit någon förändring.

I enlighet med utskottets sålunda uttalade mening och på grund därav gjorda hemställan

avslog Riksdagen framställningen i denna del.

32

Utskottet fasthåller fortfarande vid den hittills följda principen, att de ifrågavarande

intendenternas avlöning ej bör sättas lägre än professorernas vid universiteten. Utskottet

anser emellertid ej heller, att den bör göras högre genom införande av ortstillägg å 600

kronor i avlöningen. Grunden för denna utskottets uppfattning är dock ej den av förlidet

års Riksdag i avseende å professorerna vid karolinska institutet anförda, eller tillfälle till

extra inkomster, liksom denna grund ej gällt för samtliga av den sistnämnda lärarkategorien,

men utskottet håller före att, även om levnadsomkostnaderna i Stockholm äro något högre än

t. ex. i Uppsala, själva arten av det arbete, som åligger intendenterna, och de självständiga

förhållanden, under vilka detsamma utföres, bör göra intendentsbefattningen för den intresserade

vetenskapsmannen så mycket mera eftersträvansvärd än en med föreläsnings- och

tentamensskyldighet betungad professur vid universiteten, att i denna omständighet torde

finnas fullt skäl för att icke sätta avlöningen högre för intendenterna än för professorerna.

Utskottet anser sig alltså böra föreslå ortstilläggets uteslutande.

Vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit har icke givit utskottet anleding till erinran.»

Reservanterna ansågo, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen

måtte godkänna följande förändringar i avlöningsstaten för naturhistoriska

riksmuseum:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

Kr.

Kr.

Kr.

1 intendent.......................

5,000

2,500

7,5001

6 intendenter......................

30,000

15,000

45,0001

Anm. Intendenten i etnografi skulle vara skyldig att, därest

i framtiden etnografiska avdelningen skildes från riks- museet och förenades med ett självständigt etnografiskt

museum, avgå från intendentsbefattningen, när Kungl. Maj:t

så påfordrade, och i stället övertaga befattningen såsom

föreståndare för ifrågavarande etnografiska museum.

vikariatsersättning....................

—

—

2,188

1 Efter 5 år skulle lönen kunna höjas med 600 kronor.

Första kammaren biföll Kungl. Maj:ts, av statsutskottets majoritet

förordade förslag, under det att Andra kammaren beslutade i enlighet

med reservanternas hemställan. Vid gemensam votering bestämdes Riksdagens

beslut i enlighet med Andra kammarens mening, vadan alltså intendenternas

avlöning bestämdes till lön 5,000 kronor och tjänstgöringspenningar

2,500 kronor, tillhopa 7,500 kronor, jämte ett ålderstillägg till

lönen efter fem år med 600 kronor.

33

Till följd av detta beslut höjdes avlöningsstaten för museet med

10,938 kronor till 59,688 kronor.

På grund av sistberörda beslut ävensom beslutet angående förhöjning

av expen sanslaget kom det i riksstaten uppförda anslaget med titel

»Naturhistoriska riksmuseum» att uppgå till 108,638 kronor. (Jfr Riksdagens

skrivelse den 22 maj 1909 n:r 8.)

Vad avlöningsförbättringen till professor Nathorst beträffar, blev

densamma, efter framställning av Kungl. Maj:t, under tionde huvudtiteln

anvisad på extra stat för år 1910. (Jfr Riksdagens skrivelse den 22 maj

1909 n:r 10.)

Amanuenserna vid riksmuseets mineralogiska avdelning G. Flink Arvodesf&roch

botaniska avdelning G. A. H. Dahlstedt hade hos Kungl. Maj:t gjort tv!

ansökning om beredande åt dem av förhöjda arvoden.

I nämnda ansökning erinrades, hurusom den av 1876 års riksdag

med 2,000 kronor beviljade tillökningen i naturhistoriska riksmuseets

anslag till materielen, till inköp av sällsynta föremål samt till vetenskapligt

biträde vid samlingarnas ordnande skulle användas till vetenskapligt

bildade biträden åt intendenterna vid riksmuseets mineralogiska och botaniska

avdelningar. På grund därav hade sökandena vardera uppburit

avlöning med 1,000 kronor årligen. Sedermera hade ett provisoriskt

avlöningstillägg på så sätt beretts dem, att ett belopp av 800 kronor

till vardera utanordnats dels ur det årliga statsanslaget till vederbörande

avdelningar dels ur särskild fond.

‘ Vetenskapsakademien avgav utlåtande över ansökningen och anförde

därvid, att, då ifrågavarande båda amanuenser såväl med avseende på vetenskaplig

utbildning som med avseende på tjänstgöring fullt kunde jämföras

med amanuens vid den meteorologiska centralanstalten, det syntes akademien

billigt, att de även komme i åtnjutande av samma löneförmåner

d. v. s. erhölle en avlöning av 3,000 kronor. Beträffande frågan om på

vad sätt avlöningsförbättringen borde ske, ansåg akademien det för riksmuseet

fördelaktigast, därest i museets ordinarie stat uppfördes ett anslag

å 6,000 kronor till två amanuenser, den ene vid mineralogiska och den

andre vid botaniska avdelningen. Behovet av dessa amanuenser komme

5—133012. Löneregler ing skommitténs bet. XLI.

34

nämligen städse att finnas, och skalle någon av de nuvarande innehavarna

avgå, bleve det förvisso omöjligt att anskaffa en kompetent efterträdare,

utan att löneförmånerna höjdes till det föreslagna beloppet.

Med avseende å det tillägg å avlöningen, 800 kronor till vardera,

som under de senaste åren såsom en tillfällig nödhjälp utgått, för Flink helt

och hållet ur mineralogiska avdelningens årsanslag och för Dahlstedt med

500 kronor ur botaniska avdelningens årsanslag och med 300 kronor ur

den till avdelningens förfogande ställda räntan å Brandelska fonden, framhöll

akademien, att dessa medel synnerligen väl behövdes för andra med

avdelningarnas vård och underhåll förbundna ändamål och att de därför

ej för någon längre tid kunde eller borde tagas i anspråk för beredande

av löneförbättring åt amanuenserna.

På grund härav förordade akademien på det varmaste bifall till Flinks

och Dahlstedts underdåniga ansökan och helst i den form, att till avlöning

av två amanuenser, en vid den mineralogiska och en vid den botaniska

avdelningen, måtte i riksmuseets ordinarie avlöningsstat upptagas ett belopp

av 6,000 kronor, 3,000 kronor till vardera.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1909

anförde vederbörande departementschef, att han ansåg framställningen synnerligen

behjärtansvärd och att det syntes honom knappast vara staten

värdigt att låta två sina tjänare av den framstående förtjänst som Flink

och Dahlstedt för en avlöning av endast 1,000 kronor årligen tjänstgöra

å vetenskaplig kompetens krävande befattningar, som toge så gott som hela

deras tid i anspråk. Visserligen hade åt Flink och Dahlstedt under senare

år beretts tillfällig »nödhjälp» av 800 kronor årligen åt vardera, men det

syntes departementschefen olämpligt att, såsom här skett, för andra ändamål

anvisade statsanslag användes till avlönande av tjänstemän liksom att

för sådant ändamål anlitades av enskilda personer gjorda donationer.

Departementschefen erinrade, hurusom han vid anmälan av intendenternas

vid riksmuseet löneregleringsfråga såsom sin åsikt framhållit,

att prövningen av frågan om de för museet erforderliga statsanslag utöver

intendenternas avlöning lämpligen borde anstå, till dess museet kunde taga

i bruk sina nya byggnader vid Djurgårds-Frescati. Ehuru vetenskapsakademien

intygat, att amanuensbefattningarna å de mineralogiska och bota

-

35

niska avdelningarna alltid komrae att erfordras, ville departementschefen

därför ej för det dåvarande föreslå någon ändring i gällande stat för museet,

utan syntes honom erforderlig arvodesförbättring åt Flink och Dahlstedt

böra beredas på extra stat.

Då akademien förklarat det omöjligt att, i händelse av behov, med

dåvarande avlöningsförmåner anskaffa kompetenta personer till besättande

av ifrågavarande amanuenstjänster, ansåg departementschefen förbättringen

icke böra göras till personlig förmån för Flink och Dahlstedt, utan böra

fästas vid befattningarna. Med avseende å arvodesförbättringens belopp

syntes den gjorda jämförelsen med meteorologiska centralanstaltens amanuens

vara på sin plats. Denne åtnjöt enligt 1885 års riksdags beslut ett

årligt arvode av 3,000 kronor. För att uppnå detta belopp erfordrades

för vardera av här ifrågavarande amanuenser, som å staten uppbure årligt

arvode av 1,000 kronor, ett belopp av 2,000 kronor årligen.

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för beredande åt amanuenserna å naturhistoriska riksmuseets

mineralogiska och botaniska avdelningar av arvodesförbättring med 2,U00

kronor till dem vardera, på extra stat för år 1910 anvisa ett anslag av

4,000 kronor.

I statsverkspropositionen vid 1909 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t

hemställan i ärendet i enlighet med departementschefens förslag.

I skrivelsen den 22 maj 1909 n:r 8 yttrade Riksdagen med anledning

av berörda förslag, att Riksdagen till fullo delade departementschefens uppfattning,

att arvodesförhöjning för bemälde amanuenser vore av behovet

påkallad, och icke hade något att erinra mot det i sådant hänseende föreslagna

beloppet 2,000 kronor för dem vardera. Däremot ansåg Riksdagen,

med avseende å det läge, vari frågan om naturhistoriska riksmuseets anslag

för det dåvarande befunne sig, att den begärda ökningen icke borde fästas

vid förevarande amanuensbefattningar, utan på grund av amanuenserna

Flinks och Dahlstedts framstående förtjänster tilläggas dem såsom personliga

löneförbättringar.

I enlighet härmed blev av Riksdagen för beredande av personlig

löneförbättring åt amanuenserna Flink och Dahlstedt med 2,000 kronor till

dem vardera på extra stat för år 1910 anvisat ett anslag av 4,000 kronor.

36

1910 års

riksdag.

För beredande av personlig löneförbättring åt bemälde amanuenser

har Riksdagen sedermera för vart och ett av åren 1911—1914 anvisat anslag

å extra stat till enahanda belopp.

Genom beslut vid 1910 års riksdag godkändes den förändring i avlöningsstaten

för naturhistoriska riksmuseet, att däri upptogos dels ytterligare

en intendentsbefattning (å avdelningen för arkegoniater och fossila

växter) med enahanda avlöningsförmåner och villkor för förmånernas åtnjutande,

som bestämts för de övriga intendenterna, avsedd att först innehavas

av professorn Nathorst med rätt för honom att genast komma i åtnjutande

av ålderstillägg, dels ock ett till 2,500 kronor ökat anslag till

vikariatsersättning. Till följd härav höjdes museets avlöningsstat från

59,688 till 67,500 kronor.

Däremot uteslötos de för ifrågavarande intendentsbefattning å allmänna

indragningsstaten uppförda anslagen.

I sammanhang med nämnda befattnings överflyttning till museets

ordinarie stat blev ock det under en följd av år å extra stat beviljade

anslaget till bearbetning, vård och förökning av museets avdelning för arkegoniater

och fossila växter uppfört å museets ordinarie stat med ett belopp

av 2,000 kronor.

I följd av besluten i nyssnämnda hänseenden hade hela det i riksstaten

under titeln »Naturhistoriska riksmuseum» uppförda ordinarie anslaget

blivit höjt från 108,638 till 118,450 kronor.

Vid samma riksdag blev det under åtskilliga år å extra stat utgående

anslaget till vård, underhåll och förkovran av museets etnografiska

avdelning anvisat, fortfarande å extra stat, att utgå med ett till

5,000 kronor förhöjt belopp. (Jfr Riksdagens skrivelse den 30 maj 1910

n:r 8.)

På framställning av vetenskapsakademien hade Kungl. Maj:t år 1901

medgivit, att av hyresmedlen från kvarteret Grönlandet södra finge utgå

ett årligt belopp av 2,428 kronor 3 öre för brandförsäkring av naturhistoriska

riksmuseets samlingar och av museets macerationsbyggnad vid Värtan.

Sedan den 1 april 1907 hade detta belopp jämlikt Kungl. Maj:ts beslut utgått

ur naturhistoriska riksmuseets byggnadsfond.

37

Då det emellertid ansågs ovisst, huruvida ifrågavarande fond efter

1910 års utgång ägde några tillgångar, gjorde Kungl. Maj:t framställning

vid 1910 års riksdag om beviljande å extra stat för år 1911 av ett anslag

å 2,428 kronor för brandförsäkring av nämnda samlingar och byggnad.

Denna framställning blev ock av Riksdagen bifallen. (Jfr Riksdagens

skrivelse n:r 8 år 1910.)

Enahanda belopp hava för ändamålet anvisats jämväl för vart och

ett av åren 1912, 1913 och 1914.

Samlingarna hava försäkrats för 1,613,500 kronor och macerationsbyggnaden

för 20,000 kronor.

För att bereda tillfälle till utsträckning av förevisningstiden för den

etnografiska avdelningen blev det å extra stat utgående anslaget till vård,

underhåll och förkovran av nämnda avdelning för år 1912 anvisat med

ett till 6,500 kronor förhöjt belopp, av vilket dock 300 kronor voro avsedda

att utgå redan under år 1911. (Jfr Riksdagens skrivelse den 31 maj 1911

n:r 8.)

För vartdera året 1913 och 1914 har på extra stat anvisats 6,20019J2 ochtm

1 t # arens nies

kronor

till vård, underhåll och förkovran av etnografiska avdelningen. dagar.

För inredning av naturhistoriska riksmuseets nybyggnader vid Frescati

samt till gäldande av kostnaderna för flyttning av museets samlingar

till dessa byggnader hava av Riksdagen för vartdera året 1913 och 1914

å extra stat anvisats särskilda anslag. I

I underdånig skrivelse den 5 juni 1912 erinrade vetenskapsakademien,

att de nya lokalerna vid Frescati för sju av naturhistoriska riksmuseets

avdelningar, nämligen avdelningen för arkegoniater och fossila växter, avdelningen

för lägre evertebrerade djur, avdelningen för fossila djur (den

paleontologiska avdelningen), den mineralogiska avdelningen, den entomologiska

avdelningen, avdelningen för vertebrerade djur och den botaniska

avdelningen, skulle vara färdiga att tagas i anspråk för sitt ändamål under

år 1914, och framlade akademien förslag till ny stat för museet från och

och med sistnämnda år.

38

Då beredning till föredragning för Kungl. Maj:t av detta förslag icke

syntes kunna medhinnas i så god tid, att proposition om höjning av

museets ordinarie anslag kunde avlåtas till 1913 års Riksdag, men de

ifrågavarande avdelningarnas förläggande till Frescati givetvis medförde

kostnader, som ej kunde bestridas med museets hittillsvarande anslag, anmodades

akademien i skrivelse den 14 augusti 1912 att efter verkställd

utredning inkomma med utlåtande i fråga om det anslag å extra stat för

år 1914, som utöver utgående ordinarie anslag oundgängligen erfordrades

för uppehållande av naturhistoriska riksmuseets verksamhet.

1 skrivelse den 11 september 1912 avgav akademien det sålunda infordrade

utlåtandet. Under förutsättning att alla redan på extra stat för

år 1913 åt museet beviljade anslag även komme att anvisas för år 1914,

föréslog akademien för sin del, att därutöver för museets förenämnda sju

avdelningar — den etnografiska avdelningen, för vilken plats icke beretts

uti de nya byggnaderna vid Frescati, hade av sådan orsak tills vidare lämnats

ur räkningen — måtte för år 1914 anvisas:

för vetenskapligt bildade biträden (amanuenser) vid fem av museets avdelningar .... kronor 15,000

för sju biträden (utan vetenskaplig utbildning), varav fyra särskilt kvalificerade .... > 10,000

för vaktmästargöromål............................... , 3 200

till avlöning åt en maskinist, två eldare och ett extra eldarbiträde, sammanlagt..... » 3,764

till nattlig bevakning............................... > 2,952

samt till expenser................................. » 20,922

eller tillhopa kronor 55,838

vilket belopp syntes akademien kunna avrundas till 55,800 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1913

anförde vederbörande departementschef, bland annat, följande.

Vidkommande vetenskapsakademiens framställning om inrättande av

fem nya amanuensbefattningar vid naturhistoriska riksmuseet förklarade

sig departementschefen icke vilja för det dåvarande yttra sig om det

framtida behovet av de begärda nya befattningarna, men han fann det

likväl uppenbart, att under det år, inflyttningen i de nya byggnaderna

verkställdes, ett anslag för ändamålet erfordrades. Ett belopp av inalles

12,500 kronor syntes honom dock böra vara för ändamålet tillfyllest.

39

Behovet av ett biträde utan vetenskaplig utbildning vid en var av

museets ifrågavarande sju avdelningar under flyttningsåret tunn departementschefen

likaledes påtagligt.

Mot det beräknade arvodet, 1,200 kronor, för biträdena å avdelningen

för arkegoniater och fossila växter, den entomologiska avdelningen och

den botaniska avdelningen hade departementschefen intet annat att erinra,

än att från de föreslagna arvodesbeloppen avdrag bort ske med belopp,

svarande mot pensionsavgift. Det erforderliga totalbeloppet skulle alltså

bliva 3,525 kronor.

Akademiens framställning om löneförmåner åt fyra särskilt kvalificerade

biträden, för vilka akademien föreslagit en avlöning av 1,600 kronor,

fann sig departementschefen däremot i ärendets dåvarande skick endast

delvis kunna biträda. Vid en var av avdelningen för lägre evertebrerade

djur och den paleontologiska avdelningen vore redan för det dåvarande

och sedan åtskilliga år tillbaka anställt ett manligt biträde. Enligt hvad

departementschefen hade sig bekant, hade det mött vissa svårigheter för

intendenterna vid ifrågavarande avdelningar att kunna kvarhålla dessa båda

biträden vid sina befattningar. Endast utsikten att snart nog erhålla

väsentligt förbättrade avlöningsvillkor i en anställning, där de båda biträdena

redan förvärvat en av vederböranue högt skattad skicklighet, hade

avhållit dem från att på annat håll se sig om efter en bättre utkomst.

Vid sådant förhållande fann departementschefen klokhet och billighet bjuda,

att såsom ersättning åt dessa båda biträden lör år 1914 beräknades ett

belopp av 3,000 kronor.

Vad anginge den mineralogiska avdelningen och vertebratavdelningen,

vilka dittills saknat biträden, syntes det departementschefen icke vara

omöjligt att tills vidare därstädes anställa användbara biträden mot en ersättning

av 1,200 kronor eller, efter avdrag av pensionsavgift motsvarande

belopp, 1,175 kronor för var.

Till avlönande av samtliga ifrågavarande sju biträden skulle alltså

erfordras en summa av 8,875 kronor. För ändamålet utbetalade emellertid

akademien för det dåvarande av riksmuseets särskilda anslag å ordinarie stat

tillhopa 3,960 kronor för år räknat. I följd därav syntes anslagsposten i fråga

böra minskas med sistberörda belopp och sålunda utgå med 4,915 kronor.

40

Vad anginge akademiens begäran att för år 1914 till avlönande av

vaktmästare erhålla, utöver å det befintliga expensmedelsanslaget för ändamålet

tillgängliga 700 kronor, ett extra anslag å 3,200 kronor,''borde enligt

departementschefens mening, med hänsyn till att bostadsförmån syntes

kunna beredas två av dem och att de, såsom ej uppförda å ordinarie stat,

icke hade att erlägga några pensionsbidrag, ett belopp av tillhopa 2,600

kronor vara för ändamålet tillfyllest.

För skötseln av den å Frescati befintliga, för riksmuseet och Sveriges

geologiska undersökning gemensamma värmeledningen och elektriska kraftstationen

hade beräknats kontanta avlöningsförmåner åt en maskinist med

2,000 kronor (därjämte bostad och bränsle), åt en var av två eldare

med 1,200 kronor och åt en extra eldare för vintern med 800 kronor

eller tillhopa 5,200 kronor, varav 82 % med 4,264 kronor skulle påföras

riksmuseet och återstoden, 936 kronor, Sveriges geologiska undersökning.

Då 500 kronor av expensanslaget redan funnes disponibla för ändamålet,

hade akademien på extra stat för nyssnämnda personal begärt allenast

3,764 kronor.

Beträffande antalet behövlig personal för driften av värmeledningen

och den elektriska stationen hade departementschefen ingen erinran. Vad

åter anginge de avlöningsförmåner, som föreslagits för personalen, förefölle

dessa förmåner väl högt beräknade. Ett belopp av inalles 4,900 kronor

syntes departementschefen för det dåvarande böra vara för ändamålet tillräckligt.

Av detta belopp skulle på riksmuseet belöpa 4,018 kronor, samt,

då för ändamålet av expensmedelsanslaget funnes tillgängligt 500 kronor,

erfordras 3,518 kronor.

Vad anginge förslaget om nattlig bevakning av byggnaderna, fann

departementschefen detsamma lämpligt. Då någon fara för inbrott icke

syntes föreligga, ansågs emellertid en nattvakt vara tillräcklig. Därför

erfordrades ett belopp av 1,800 kronor, varav, om riksmuseet, såsom föreslagits,

skulle gälda 82 procent av kostnaden, på detsamma skulle belöpa

1,476 kronor.

Vidkommande den ifrågaställa höjningen av expensmedelsanslaget

hade akademien påpekat, att det ställde sig mycket svårt att utan föregående

erfarenhet uppgöra ett riktigt avvägt förslag till de ökade expens

-

41

utgifter, som bleve en oundviklig följd av museets flyttning till rymligare

lokaler.

Departementschefen förklarade, att han för sin del för det dåvarande

icke hade någon annan anmärkning mot vad som begärts, än att sådan

ändring av fördelningen av de ökade expensutgifterna mellan riksmuseet

och geologiska undersökningen borde vidtagas, att den på akademien

fallande delen skulle bestämmas till 18,222 kronor.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.

Maj:t i statsverkspropositionen vid 1913 års riksdag, att på extra stat för

år 1914 för naturhistoriska riksmuseets behov måtte anvisas

dels 12,500 kronor för anställande av vetenskapligt bildade biträden

vid avdelningen för arkegoniater och fossila växter, avdelningen för lägre

evertebrerade djur, den paleontologiska avdelningen, den entomologiska

avdelningen och avdelningen för vertebrerade djur;

dels 4,915 kronor till arvoden åt biträden utan vetenskaplig utbildning

vid riksmuseets nämnda fem avdelningar jämte den mineralogiska

avdelningen och den botaniska avdelningen;

dels 2,600 kronor till fyllnad i avlöning åt erforderlig vaktmästarpersonal;

dels

3,518 kronor till lönefyllnad åt erforderlig maskinist- och eldarpersonal;

dels

1,476 kronor till nattlig bevakning;

dels ock 18,222 kronor till expenser.

I skrivelse den 30 maj 1913 n:r 8 anmälde Riksdagen, att den beslutat

i enlighet med Kungl. Majrts berörda framställning.

6—133012. Löneregttvingskommitténs bet. XLI.

42

Naturhistoriska riksmuseets organisation.

Gällande bestämmelser rörande naturhistoriska riksmuseets organisation

innehållas dels uti de av Kungl. Maj:t den 15 april 1904 fastställda

grundstadgar för vetenskapsakademien (svensk författningssamling

n:r 18), dels uti de av nämnda akademi den 9 oktober 1907 antagna ordningsregler

för akademien, dels ock uti en likaledes av akademien antagen

instruktion för naturhistoriska riksmuseet.

Enligt de nämnda grundstadgarna gäller i avseende å naturhistoriska

riksmuseet, vilket är ställt under vetenskapsakademiens inseende och vård,

huvudsakligen följande.

Akademien utser bland sina ledamöter genom val två inspektörer

för var och en av följande institutioner:

riksmuseets mineralogiska avdelning,

riksmuseets botaniska avdelningar,

riksmuseets zoologiska avdelningar och

riksmuseets etnografiska avdelning (§ 25).

Intendenterna vid riksmuseet, vilka äga titel av professor, väljas av

akademien i viss angiven ordning, men val skall underställas Kungl.

Maj:ts prövning och stadfästelse. Därest Kungl. Maj:t ej stadfäster val,

upptages ärendet till ny behandling (§§ 14 och 18).

Skall amanuens vid institution eller konservator utses, åligger det

vederbörande institutionsföreståndare att avgiva förslag å lämplig person.

Akademien kan antaga den föreslagne vid den sammankomst, då förslaget

avgivits. Antages icke den föreslagne, skall nytt förslag upprättas av institutionens

föreståndare och inspektörer gemensamt vid sammanträde, vid

vilket akademiens sekreterare för ordet. För antagen amanuens eller

konservator utfärdas förordnande av akademien (§ 19).

43

Närmare bestämmelser rörande tjänstemans åligganden meddelas av

akademien genom särskild instruktion. Tjänsteman är dock suddig att,

utöver vad instruktionen bestämmer, fullgöra tillfälligt uppdrag inom området

för hans sakkunskap, när sådant uppdrag tilldelas honom av akademien

eller något av akademiens ordinarie utskott (§ 23).

Har tjänsteman visat försumlighet eller vårdslöshet i tjänsten eller

på annat sätt givit anledning till berättigat klagomål, äger akademien, allt

efter förseelsens art och på sätt i akademiens ordningsregler närmare föreskrives,

tilldela honom varning eller skilja honom från tjänst och lön för

viss tid eller för alltid, dock må beslut om entledigande av intendent

vid riksmuseet ej äga giltighet, förr än detsamma blivit fastställt av Kungl.

Maj:t (§ 24).

I de av vetenskapsakademien antagna ordningsreglerna finnas intagna

bestämmelser, som i viss mån motsvara i allmänhet för ordinarie tjänstemän

fastställda avlöningsvillkor.

Här må i detta hänseende allenast nämnas, att enligt dessa ordningsregler

semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång

kan ske, åtnjutas av institutionsföreståndare under en och en halv månad

årligen och av övriga tjänstemän vid institution under en månad (§ 44).

I ordningsreglerna stadgas, att institutionsföreståndare skall vetenskapligt

ordna och bearbeta de samlingar, som stå under hans vård, och

kraftigt verka för sin institutions utveckling samt noga tillse, att den följer

vetenskapens framsteg.

Honom bör ock angeläget vara, att institutionen gör det gagn, som

med den är avsett, varför han ock i möjligaste mån bör stå dem till tjänst,

vilka i studiesyfte önska begagna institutionen, samt vidtaga sådana åtgärder,

som kunna vara behövliga för underlättande av deras arbete (§ 50).

Institutionsföreståndare skall tid efter annan inför akademien redogöra

för nyare framsteg och viktigare upptäckter inom sin vetenskap (§ 51).

Han bör hos vetenskapsakademiens bibliotekarie göra framställning

om inköp av sådan litteratur, som kan vara behövlig för institutionens

skötsel och för vetenskapliga studier vid institutionen (§ 52).

Varje år före januari månads utgång skall institutionsföreståndare

44

till vetenskapsakademiens sekreterare inlämna en för offentliggörande i

akademiens årsbok avsedd årsberättelse för näst föregående kalenderår.

Denna årsberättelse bör bland annat innehålla redogörelse för:

a) förändringar beträffande institutionens personal;

b) viktigare förändringar i avseende på lokal eller allmänna anordningar;

c) under året utförda arbeten såväl av den ordinarie personalen som av

andra;

d) influtna gåvor;

e) förvärv genom inköp eller byte;

f) utdelade dupletter;

g) utlånade instrument eller samlingar;

h) de personer, som idkat studier å institutionen;

i) de tryckta avhandlingar, som utarbetats å institutionen eller för vilka

material från institutionen legat till grund (§ 53).

Enligt ordningsreglerna antagas och entledigas betjänte av akademiens

förvaltningsutskott efter av vederbörande inspektörer och föreståndare avgivet

förslag. Har klagomål mot någon av betjänte blivit anfört, äger

förvaltningsutskottet att, om det så finner skäligt, varna den försumlige,

suspendera eller avskeda honom. För avskedande fordras dock, att beslutet

blivit fattat med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (§ 63).

Uti den av akademien antagna instruktionen för naturhistoriska riksmuseet

erinras, att museet består av åtta avdelningar:

1) för de mineralogiska samlingarna;

2) för de botaniska samlingarna (angiospermer, alger och svampar);

3) för samlingarna av arkegoniater och fossila växter;

4) för samlingarna av lägre evertebrerade djur;

5) för de entomologiska samlingarna (insekter, myriopoder och

spindeldjur);

6) för samlingarna av fossila djur;

7) för samlingarna av vertebrerade djur;

8) för de etnografiska samlingarna.

Varje avdelning förestås av en intendent. Dessutom äro, säges

det i instruktionen, vid museet »på ordinarie stat» för närvarande anställda

två konservatorer, tre amanuenser, en vaktmästare och en eldare (§ 1).

45

Intendent åligger att noggrant vårda den honom anförtrodda avdelningen

samt genom insamling, inköp och byte föröka dess samlingar. Vid

insamling i naturen böra intendenterna, så långt omständigheterna medgiva,

själva deltaga (§ 2).

Endast för avdelningens räkning må intendent insamla, mottaga eller

förvärva föremål av det slag avdelningen omfattar. Äger han vid tillträdet

till intendentbefattningen egen sådan samling, är han skyldig att snarast

möjligt efter skedd värdering hembjuda den till staten, önskar staten ej

inköpa samlingen, åligger det intendenten att så fort ske kan — senast inom

två år — på annat sätt avhända sig densamma (§ 3).

Vid ordnandet av en avdelnings samlingar skall iakttagas, att de

— såvitt möjligt — fördelas på en förevisningssamling, en huvudsamling

och en duplettsamling (§ 4).

Förevisningssamlingen bör innehålla de för allmänheten mest instruktiva

föremålen och så ordnas, att den lämnar en god överblick över avdelningens

vetenskapliga område. Föremålen böra vara försedda med utförliga etiketter;

där så kan vara tjänligt, böra även illustrationer, kartor m. in., som

kunna bibringa ytterligare upplysningar, vara uppsatta. Fn kort, populärt

avfattad handledning över de utställda samlingarna skall utarbetas och

tryckas samt mot billig avgift tillhandahållas de besökande (§ 5).

önskar intendent i sin förevisningssamling vidtaga sådana förändringar

beträffande skåp och inredning, att de skulle kunna störa den likformighet,

som kan vara önsklig inom museet, skall han anmäla detta för vetenskapsakademiens

sekreterare, som i samråd med övriga intendenter äger avgöra,

om den tilltänkta åtgärden må företagas (§ 6).

Huvudsamlingen, som är särskilt avsedd för vetenskaplig forskning,

skall hållas i sådan ordning, att de skilda föremålen lätt kunna återfinnas;

den skall vara omsorgsfullt etiketterad och, i den mån så kan ske, efter

hand inregistreras i katalog (§ 7).

Duplettsamlingen, som utgöres av sådana föremål, vilka icke äro behövliga

för de båda ovan nämnda samlingarna, skall omsorgfullt förvaras

och vara försedd med nödig etikettering. Den bör huvudsakligen användas

till byte, men lämpliga exemplar av densamma må, efter därom skedd

46

framställning, i mån av tillgång överlämnas till inhemska undervisningsanstalter

(§ 8).

Intendent åligger att föra anteckningar över vad som tilldrager sig

vid hans avdelning (§ 9).

Akademien utser, sedan intendenterna därom avgivit förslag, en av

dessa att för tre år i sänder vara förste intendent. Denne skall hava allmänt

överinseende över museets förevisningssamlingar, tillse att museet

hålles öppet för allmänheten på fastställda tider, attestera räkningar, som

avse allmänna utgifter för museet, o. s. v. Honom åligger även att utdela

fribiljetter till korporationer och enskilda, vilka efter därom gjord framställning

anses böra komma i åtnjutande av sådan förmån, samt att redovisa

för försäljning av biljetter och handledningsböcker m. m. Han skall

vidare årligen före januari månads utgång till sekreteraren inlämna uppgift

om antalet besök i förevisningssamlingarna av betalande och icke betalande

ävensom berättelse över andra museet i dess helhet angående förhållanden

(§ 10).

Konservatorerna lyda under intendenten för riksmuseets vertebratavdelning

och hava att utföra de preparerings- och monteringsarbeten, som

av denne åläggas dem.

Förste konservatorn skall sysselsätta och undervisa de elever, som

kunna vara antagna vid vertebratavdelningen.

Konservatorerna få ej hava egna samlingar av zoologiska föremål,

ej heller driva köpenskap med sådana eller privat åtaga sig konservatorsarbeten;

dock må andre konservatorn med intendentens medgivande ku nna

åtaga sig privata konservatorsuppdrag (§ 11).

Av de tre amanuenserna är en anställd vid mineralogiska avdelningen

och två vid botaniska avdelningen, den ene på grund av doktor A. F. Regnells

donationsbrev. Vederbörande intendent äger närmare bestämma rörande

det arbete, som skall utföras av dem. Den Regnellske amanuensen vid

botaniska avdelningen har dessutom att ställa sig till efterrättelse de bestämmelser,

som äro meddelade i donationsbrevet (§ 12).

Riksmuseets vaktmästare lyder under förste intendenten och skall

utföra de arbeten, som av denne åläggas honom. Han skall, såvitt ej på

grund av särskilda förhållanden annorlunda bestämmes, hava tillsyn över

47

de lokaler, i vilka för allmänheten avsedda förevisningssamlingar förvaras,

tillse, att dessa lokaler öppnas och stängas på bestämda tider, anskaffa

nödig bevakningspersonal samt, under den tid lokalerna äro öppna, vara

närvarande i museet. Han tillser, att nämnda lokaler städas, vädras och

rengöras samt redovisar för de inträdesavgifter, som inflyta.

Han är även skyldig att, enligt anvisning av förste intendenten, mot

särskild, av denne fastställd taxa förevisa museets samlingar för personer,

som önska bese dem på andra tider än de ordinarie förevisningstiderna, samt

att utan ersättning visa dem för skolor, som i vederbörlig ordning erhållit

tillstånd därtill av förste intendenten (§ 13).

Riksmuseets eldare ansvarar för värmeledningens behöriga skötsel och

vård. Förste intendenten äger att med avseende härå meddela nödiga

föreskrifter (§ 14).

Slutligen torde böra omförmälas, att enligt den för vetenskapsakademiens

kamrerare gällande instruktion honom åligger, bland annat, att

för de under akademiens inseende och vård ställda statsinstitutionernas

räkning uppbära och kvittera alla inkomster samt ombesörja, att alla enligt

stat fastställda eller eljest vederbörligen godkända utgifter behörigen

bestridas.

Kamreraren för ock särskilda räkenskaper för de under akademien

ställda institutioner, bland dem naturhistoriska riksmuseet, och skall han

för en var räkenskap upprätta och föra särskild huvudbok och kassaräkning

samt kassajournal; skolande i kassajournalerna för varje dag antecknas inflytande

medel och verkställda utbetalningar.

Ifrågavarande räkenskaper skola med tillhörande verifikationer överlämnas

till förvaltningsutskottet vid dess första ordinarie sammankomst i

mars månad varje år, varefter de av utskottet överlämnas till akademiens

revisorer för granskning.

Kamreraren är skyldig att till kammarrätten inom stadgad tid överlämna

de räkenskaper, som angå statsmedel, ävensom att till akademiens sekreterare

inlämna stadgat sammandrag över dessa och övriga räkenskaper

så tidigt, att detsamma kan genom sekreterarens försorg insändas till

finansdepartementet för att tillhandahållas statsrevisorerna.

48

Erinras må ock, att akademiens kamrerare numera icke åtnjuter

någon ersättning för bestyret med naturhistoriska riksmuseets medelsförvaltning.

49

Till kommittén överlämnade framställningar i fråga om ny

ordinarie stat för naturhistoriska riksmuseet.

Genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk

och myndigheter att var för sin förvaltningsgren inkomma med utredning,

huruvida, under angiven förutsättning, för tiden efter år 1902 ändringar

i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum.

Det av vetenskapsakademien i anledning därav avgivna underdåniga

utlåtande, avseende, bland annat, naturhistoriska riksmuseet, ävensom åtskilliga

senare från akademien inkomna framställningar i fråga om staten

för riksmuseet hava tid efter annan överlämnats till kommittén, men hava

sedermera från vederbörande statsdepartement återfordrats, varefter dock

vissa av dem återställts till kommittén.

Någon närmare redogörelse för dessa handlingars innehåll synes icke

vara erforderlig, då numera föreligger ett nytt fullständigt förslag till

ordinarie stat för naturhistoriska riksmuseet; kommande dock i det följande

att omförmälas, vad som ur förenämnda handlingar må befinnas erforderligt.

Uti underdånig skrivelse den 5 juni 1912 har vetenskapsakademien,

med bifogande av yttranden från, bland andra, flertalet intendenter vid

naturhistoriska riksmuseet, erinrat, att de nya lokalerna vid Frescati för

sju av riksmuseets avdelningar skulle vara färdiga att tagas i anspråk för

sitt ändamål under år 1914. Akademien hade fördenskull ansett såsom

sin plikt att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till ny stat för museet.

Många av de nuvarande anslagen hade — yttrade akademien —

sedan 30—40 år eller mera ej undergått någon förändring och, ehuru en

höjning av dem länge varit synnerligen behövlig, hade akademien under

de senare åren ej velat framkomma med något förslag därom, med hänsyn

7—133012. Lönereglering skommitténs bet. XLI.

50

till de förändringar, som skulle komina att äga rum, då museets nya

byggnader bleve färdiga. Andra anslagsbehov vore en direkt följd av

de nya lokalerna och hade förut ej gjort sig gällande.

Då frågan om ökat utrymme för den etnografiska avdelningen ännu

ej blivit löst och denna avdelning tills vidare måste kvarstanna i de gamla

rummen inom statens hus i kvarteret Grönlandet södra, hade det synts

akademien lämpligt, att anslagen till denna avdelning fullständigt skiljdes

från anslagen till de sju avdelningar, som skulle utflytta till Frescati.

På grund därav hade akademien indelat sitt förslag i två huvudavdelningar.

I. Avdelningarna vid Frescati.

Med avseende å uppställningen av akademiens förslag till ny stat

för naturhistoriska riksmuseet har akademien påpekat, att den ansett lämpligast,

att alla de personer, som komme att erhålla fast anställning vid

museet, upptoges i en gemensam avlöningsstat, oavsett om deras verksamhet

helt och hållet eller endast delvis komme att tagas i anspråk av någon

särskild avdelning, och att följaktligen anslagen till de särskilda avdelningarna

endast skulle omfatta de belopp, som fritt kunde av vederbörande

intendent disponeras för avdelningens ändamål.

A. Avlöningsstat.

Intendenter- Med avseende å intendenternas vid 1909 års riksdag reglerade av

nas

sisning. löningSförmåner har akademien erinrat därom, att ett nytt skäl synts

akademien hava tillkommit för beviljande av det ortstillägg å 600 kronor,

varom Kungl. Maj:t gjorde framställning vid nyssnämnda riksdag, men

som då ej blev bifallet.

Förhållandet vore nämligen — yttrade akademien - att i närheten

av det nya riksmuseet ej funnes möjlighet för intendenterna att erhålla

bostäder eller att förvärva mark för uppförande av dylika. De skulle

därför bliva nödsakade att fortfarande bo i staden eller möjligen i något

av de villasamhällen, som vore belägna norr om Frescati.

51

I bägge fallen komme detta att, åtminstone så länge kommunikationerna

ej vore bättre och billigare än för närvarande, medföra avsevärd

förlust av tid och penningar, vartill komme nödvändigheten att betala för

ett mellanmål under förmiddagen, vilket eljest skulle kunnat intagas i

hemmet.

Då redan förut på grund av de dyrare levnadskostnaderna i huvudstaden

intendenternas ekonomiska ställning vore vida sämre än professorernas

vid universiteten i Lund och Uppsala, ehuru avlöningen nominellt

vore densamma, skulle denna ställning, därest ett ortstillägg ej beviljades,

bliva ännu sämre och akademien få svårt att besätta intendentsplatserna

med de bästa krafterna. A andra sidan vore det enligt akademiens mening

uppenbart, att den utvidgning, som museet komme att få, beredde

möjligheter för en storartad utveckling, som ställde de största anspråk

på de enskilda intendenterna och krävde, att dessa vore fullt vuxna sin

uppgift.

Akademien förklarade sig fördenskull anse, att ortstillägg för intendenterna

vore av största betydelse för museets framtid.

Sedan år 1877 hade, erinrade akademien vidare, till ett vetenskapligt

biträde vid var och en av riksmuseets mineralogiska och botaniska

avdelningar utgått ett anslag av 1,000 kronor; därjämte hade de nuvarande

innehavarna av dessa befattningar sedan år 1910 vardera uppburit

ett personligt tillägg av 2,000 kronor om året. De övriga av riksmuseets

ifrågavarande sju avdelningar hade däremot hittills saknat dylika biträden.

Då emellertid alla avdelningarna sedan länge varit i stort behov av

dylik arbetskraft och då detta behov i de nya lokalerna bleve ännu mer

trängande, hade akademien, med hänvisning till utförligare motivering i

en föregående skrivelse, hemställt om inrättande av sju assistentbefattningar

vid museet med en avlöning av 3,000 kronor var. Därest framställningen

därom bifölles, borde de på extra stat anvisade personliga avlöningstilläggen

till två amanuenser å mineralogiska och botaniska avdelningarna

upphöra att utgå. I

I detta sammanhang må uti ifrågavarande avseende ur tillgängliga

handlingar anföras följande.

Vetenskapligt

bildade

biträden

(assistenter).

52

Redan år 1907 gjorde intendenterna framställning i ämnet.

Därvid erinrades, hurusom riksmuseets olika avdelningar redan länge befunnit sig i

sådan tillväxt och utveckling, att de vetenskapliga arbetena blott med svårighet kunde vederbörligen

tillgodoses, så framt intendenten skulle vara nödsakad att personligen handlägga eu

stor mängd sysslor, som vore av mekanisk art utan att ändock kunna anförtros åt ovetenskapliga

arbetsbiträden, såsom samlingarnas sortering, preparering, etikettering, omflyttning

m. m., utlåningsarbetet, bytesrörelsen och dylikt. Museets snabba tillväxt och allmänhetens

ökade anspråk på dess olika avdelningar gjorde det dåmera ännu svårare för intendenterna

att medhinna sina olikartade åligganden, och särskilt lede därigenom det rent vetenskapliga

arbetet allt större intrång. Därtill komme vidare svårigheterna att, om intendent vore frånvarande

på grund av semester, tjänstledighet eller sjukdom, finna personer, som vore tillräckligt

förtrogna med museiavdelningarna och deras olikartade ärenden lör att kunna tillförordnas

såsom avdelningsföreståndare. Det läge i sakens natur, att vare sig en ställföreträdare

då söktes bland vetenskapsmän utanför riksmuseet eller bland de övriga avdelningarnas

intendenter, som representerade helt andra vetenskaper, de tilltälliga anordningarna maste

bliva ogynnsammare än vid några andra statsinstitutioner, och riksmuseet vore, redan av detta

skäl för varje sin avdelning i det största behov av fast anställd, vetenskaplig medhjälpare,

som kände samlingarna och arbetets gång tillräckligt för att vid intendenternas frånvaro

kunna på tillfredsställande sätt sköta avdelningens angelägenheter.

Detta behov syntes ännu mera trängande på grund av den förestående flyttningen till

nya, större och tidsenligare byggnader. Det mångdubblade arbete, som genom flyttningen och

museets därmed sammanhängande utvidgning ålades riksmuseet, komme att under aratal ställa

mycket ökade fordringar på dess personal, och om intendenterna skulle inom rimlig tid

medhinna det nya museets ordnande, kunde do svårligen utföra detta arbete blott och bart

med biträden, som icke ägde vetenskapliga insikter.

Anställandet av vetenskapligt bildade biträden vid ifrågavarande avdelningar utgjorde

enligt intendenternas mening ett oeftergivligt villkor för att arbetet vid det nya museet

skulle kunna utföras på ett sätt, som motsvarade det med detsamma avsedda ändamålet.

Beträffande biträdenas avlöningsförmåner erinrades därom, att avlöningen för amanuenserna

vid statens meteorologiska centralanstalt utgjorde 3,000 kronor samt att den avlöning,

som åtnjötes av de vetenskapligt bildade biträdena vid de mineralogiska och botaniska avdelningarna,

likaledes uppginge till 3,000 kronor.

Beträffande denna fråga framhöll vetenskapsakademien i skrivelse den 13 november

1907, att behovet av vetenskapligt bildade biträden vid de avdelningar av riksmuseet, som

saknade sådana, länge varit synnerligen kännbart. Det hade visat sig vara en nödvändighet,

att under intendents semester någon funnes, som vore tillräckligt förtrogen med avdelningen

för att då intendenten vore frånvarande, kunna hava vård och tillsyn över densamma. I

annat fåll komme arbetet vid avdelningen att under intendentens frånvaro mer eller mindre

fullständigt ligga nere, varjämte allmänheten då ej kunde erhålla de upplysningar, den ägde

rätt att få när som helst under året. Då därtill lades, att arbetet vid samtliga avdelningarna

under de senaste decennierna i hög grad ökats, så att det i själva verket överstege en

mans arbetsförmåga, samt att arbetet, därest nybyggnad komme till stånd, komme att i ännu

högre grad ökas, syntes det vara klart, att anställandet av ett vetenskapligt bildat biträde vid

varje avdelning vore eu synnerligen önsklig och nödvändig sak. Vid institutioner i utlandet,

som kunde jämföras med naturhistoriska riksmuseets avdelningar, funnes alltid en och ofta

flera amanuenser.

53

Sedermera gjorde akademien i skrivelse den 9 september 1908 förnyad framställning

i ämnet av följande innehåll.

Akademien såg sig under dåvarande förhållanden ej alltid i stånd att uppfylla ett

krav, som den kunskapssökande allmänheten med rätta framställde med avseende på riksmuseet,

nämligen att samlingarna varje söckendag och så stor del som möjligt av dagen

skulle vara tillgängliga för dem, som där ville idka studier. Under dåvarande förhållanden

inträffade allt emellanåt, att de avdelningar, som ej hade amanuenser, måste hållas stängda

längre eller kortare tid, så snart intendenten på grund av tjänsteåligganden eller sjukdom

vore förhindrad att närvara å avdelningen. Att en offentlig institution, som borde vara tillgänglig

för studerande åtminstone hela den ljusa delen av dagen, på detta sätt stundom

måste vara alldeles stängd, så att besökande måste vända om med oförrättat ärende, syntes

akademien i hög grad olämpligt och beklagligt. Under dåvarande förhållanden kunde emellertid

det påpekade missförhållandet ej avhjälpas, ty det hade visat sig omöjligt för akademien

att vid inträffat förhinder för intendent under den tid, då lärare vid universitet och elementarläroverk

vore upptagna av sitt arbete, anskaffa vikarie, och även om vid något tillfälle

en sådan vikarie utifrån kunnat anskaffas, hade denne i saknad av kännedom om avdelningens

samlingar och planen för deras uppställning eller katalogisering varken kunnat lämna besökande

nödiga upplysningar, ej heller själv uträtta något nämnvärt till avdelningens bästa.

Helt annat bleve förhållandet, om vid avdelningen funnes en med dess samlingar fullt förtrogen

amanuens, som vid förfall för intendenten kunde inträda i hans ställe.

Med avseende å konservatorerna vid museet har akademien i sin Konservatounderdåniga

framställning den 5 juni 1912 hemställt, att den ene med renm''

titel förste konservator måtte få en avlöning av 4,000 kronor, fördelad i

lön och tjänstgöringspenningar. med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor

efter 5 och 10 år, samt den andre konservatorn en avlöning av 3,000

kronor, likaledes fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, jämte två

ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter 5 och 10 år.

Till stöd för detta förslag har akademien åberopat ett av intendenten

för vertebratavdelningen avgivet yttrande.

Bemälte intendent har erinrat, hurusom lönen för (förste) konservatorn

blivit till sitt belopp fastställd år 1876 och sedan dess icke blivit

reglerad. Det vore även, yttrade intendenten, att märka, att de föregående

innehavarna av tjänsten varit ekonomiskt mera gynnsamt ställda än den

nuvarande, därigenom att vetenskapsakademien åt dem upplät fri bostad

i akademien tillhörig lägenhet. När den näst föregående konservatorn

avgick med pension, behövde akademien den av honom bebodda lägenheten

för sitt bibliotek, och måste sålunda den förmån av fri bostad, som dittills

varit förenad med konservatorsbefattningen, indragas. Nämnda förmån

syntes intendenten kunna uppskattas till ett värde af åtminstone

54

Preparatorer

och kvinnliga

biträden.

1,000 kronor, med vilket belopp alltså vid nuvarande tjänstinnehavarens

tillträde löneförmånerna faktiskt minskats, oaktat den av staten beviljade

lönen icke undergick någon förändring,

Det kunde ej — yttrade intendenten vidare — betraktas annat än

såsom en gärd av rättvisa, om denna olägenhet åter avhjälptes genom att

konservatorslönen i motsvarande grad böjdes. Detta syntes intendenten

så mycket mera uppenbart, om hänsyn toges till de stora krav på yrkesskicklighet,

som måste ställas på konservatorn vid riksmuseet vid utövande

av hans ofta ansträngande och hälsovådliga arbete, och tillika till den omständigheten,

att han av sin instruktion vore förhindrad att skaffa sig

någon biförtjänst på sin fritid genom konservering, uppstoppning eller

naturaliehandel. För en löneförhöjning ansåg intendenten ock tala de dyra

levnadskostnaderna i Stockholm, vilka genom museets utflyttning till Frescati

komme att för alla vid museet anställda stiga i än högre grad.

Beträffande andre konservatorn framhöll intendenten, att dennes numera

vidgade verksamhet till stor del ställde sig lika med konservatorns och

ävenledes krävde stor yrkesskicklighet. Fn löneförhöjning för ifrågavarande

befattningshavare ansågs fördenskull, och med hänsyn jämväl till de

stegrade levnadsomkostnaderna, vara av behovet påkallad.

I sitt förslag till ny stat, i vad angår riksmuseets avdelningar vid

Frescati, har akademien upptagit dels ett kvalificerat biträde, preparator, vid

var och en av avdelningarna för mineralogi, fossila djur, evertebrater och

vertebrater, dels ock ett skrivbiträde vid var och en av avdelningarna för

fossila växter, botanik och entomologi. Avlöningen skulle, enligt akademiens

förslag, utgöra för de fyra preparatorerna lön 800, tjänstgöringspenningar

650 och ortstillägg 150 eller tillhopa 1,600 kronor samt för

de tre skrivbiträdena lön 600, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg

150 eller tillhopa 1,200 kronor, vartill för såväl preparatorer som skrivbiträden

skulle kunna komma två ålderstillägg å 200 kronor efter resp.

5 och 10 år.

Beträffande de nämnda befattningshavarna yttrade akademien, att

sedan länge vid de flesta av museets avdelningar för preparering, växtuppklistring,

etikettskrivning, stcnslipning in. in. varit anställda extra

55

biträden, som avlönats av de medel, vilka stått till intendenternas förfogande.

Enär dessa biträden för all framtid vore behövliga och deras tid

helt och hållet toges i anspråk för museets ändamål, ansåg akademien

dem böra »i anslutning till Riksdagens uttalade önskan» och i överensstämmelse

med den reglering, som för vissa ämbetsverk redan ägt rum,

uppföras å ordinarie stat och erhålla de löneförmåner, som annars stadgats

i dylika fall.

Samtliga de biträden, som vore anställda vid riksmuseet, kunde visserligen

enligt akademiens mening anses såsom mera kvalificerade än vanliga

skrivbiträden i ämbetsverk. Då emellertid de särskilda krav, som

ställdes på dessa biträden, vore väsentligen olika inom särskilda avdelningar,

hade akademien ej ansett nödigt att upptaga mer än fyra av dessa

biträden såsom särskilt kvalificerade (preparatorer) samt uppfört de tre

återstående såsom vanliga skrivbiträden.

Det framhölls ock, att de ifrågavarande preparatorsbefattningarna

svårligen kunde innehavas av kvinnor, varför det, enligt akademiens mening,

även av det skälet vore nödvändigt, att avlöningen sattes något högre,

enär i annat fall kompetenta personer ej kunde erhållas.

Till stöd för framställningen, i vad den avsåg biträdena vid avdelningarna

för fossila djur och evertebrater, åberopade akademien en

av densamma den 13 september 1911, efter hörande av intendenterna för

bägge dessa avdelningar, gjord framställning i ämnet.

Intendenten för avdelningen för fossila djur (den paleontologiska avdelningen) hade

då anfört:

Arbetena vid avdelningen vore mångsidigare och vida mera krävande än vid de avdelningar,

för vilka anställande av kvinnor såsom fasta biträden hade förordats. På grund

av de å avdelningen förvarade naturföremålens i allmänhet tyngre beskaffenhet och svårare,

mera ansträngande och omdömeskrävande preparerings- och monteringsmetoder lämpade sig

ett manligt biträde bättre än ett kvinnligt. Ett manligt biträde kunde jämväl till stor besparing

för staten långt mångsidigare än ett kvinnligt användas för en mängd olikartade

arbeten inom avdelningen.

Intendenten för avdelningen för evertebrater hade framhållit huvudsakligen, hurusom

avdelningen ständigt haft och allt framgent måste hava ett manligt biträde för att verkställa

den mängd olikartade och krävande arbeten, som där måste utföras, och det vore för denna

avdelning av lika stor betydelse, att detta manliga biträde uppfördes på riksmuseets stat,

som för avdelningarna för botanik, arkegoniater och fossila växter samt entomologi, att deras

kvinnliga biträden erhölle en dylik fastare ställning. Detta manliga biträde måste dessutom

56

besitta större mångsidighet, mera praktisk utbildning och större fysisk styrka. Det vore

föga överensstämmande med billighetens krav, att ett biträde med så kvalificerade arbetsuppgifter

skulle erhålla allenast en vaktmästares löneförmåner och sålunda bliva sämre avlönad

än de omnämnda kvinnliga biträdena vid samma institution.

I sin berörda framställning den 13 september 1911 förklarade sig akademien anse, att

det arbete, som skulle utföras av ifrågavarande biträden, fordrade särskilda kvalifikationer

och att det vore uppenbart, att män, som förvärvat dylika, ej någon längre tid kunde fästas

vid avdelningarna, därest de ej erhölle en ekonomisk ställning, som fullt motsvarade den för

särskilt kvalificerade biträden.

Vidkommande de föreslagna prepatorerna å mineralogiska avdelningen

och å avdelningen för vertebrerade djur hänvisade akademien i skrivelsen

den 5 juni 1912 till särskilda vid skrivelsen fogade yttranden av intendenterna

för nämnda avdelningar.

Intendenten för den mineralogiska avdelningen hade yttrat:

En vaktmästare, tillika preparator, vore oundgängligen nödvändig

vid varje vetenskaplig institution, där mineralogisk-petrografiska arbeten

bedreves, och saknaden av en sådan hade länge gjort sig i hög grad

kännbar. Utom vanliga vaktmästargöromål med upp- och inpackning av

stuffer o. s. v. måste en sådan person speciellt utbildas för de på avdelningen

försiggående arbetena, såsom fuktning och formatisering av stuffer,

skötandet av stensågnings- och skärmaskiner, tunnslipning av mikroskopiska

bergarts- och mineralpreparat m. in. Han borde dessutom kunna

utföra montering av stuffer i utställningssamlingen, montering av etiketter

o. s. v.

Intendenten för vertebratavdelningen hade anfört:

Riksmuseets vertebratavdelning hade hittills varit i saknad av arbetsbiträde

i fast anställning, och med anledning därav hade intendenten själv

eller konservatorerna fått lov att utföra många arbeten, som till följd av

sin tidsödande natur dragit dem mera än lämpligt från deras egentliga

och mera krävande sysselsättning, men som skulle kunnat med stor fördel

utföras av ett dugligt biträde. Detta vore givetvis ett missförhållande och

ett missbruk av överkvalificerad arbetskraft. I och med den nödiga utvidgningen

av avdelningens lokaler och riksmuseets förläggning till området

vid Frescati komme behovet av ett kvalificerat biträde att göra sig än mera

gällande. Ett dylikt behövdes för de talrika smärre snickerigöromål, som

oupphörligen förekomme, för biträde med rengöring av skelett och annan

57

preparering, som ej krävde konservatorsskicklighet, tryckning och skrivning

av etiketter in. m., påfyllning av sprit, biträde vid samlingarnas

omflyttning med flera andra talrika göromål.

Vaktmästargöromålen vid museet hade, anförde akademien i skrivelsen Vaktmästare,

den 5 juni 1912, dittills uppehållits på ett synnerligen olämpligt sätt.

Till lön åt en vaktmästare vid museet hade utgått ett belopp av endast

700 kronor. Det hade ej kunnat begäras, att vaktmästaren för denna lön

helt och hållet skolat ägna sin tid åt museet, utan hade han för sitt uppehälle

även nödgats åtaga sig annat arbete. All vaktmästartjänstgöring i

övrigt, såsom vakt i museet, då det hållits öppet för allmänheten, städning,

rengöring, budskickningar, avsändande och avhämtande av naturalier,

upp- och inpackningar m. in., hade bestritts av för tillfället antagen

kvinnlig eller manlig arbetshjälp, varjämte portvaktssysslan bekostats av

vetenskapsakademien, enär portingången varit gemensam för akademien

och riksmuseet.

Genom flyttningen ut till Frescati bleve förhållandena helt och hållet

ändrade och nödvändiggjorde anställandet av ett större antal vaktmästare.

Genom den betydande utvidgningen av de för allmänheten tillgängliga

utställningssalarna, genom storleken av tomten, som för sin och planteringarnas

vård under den varma årstiden toge minst en mans hela arbetstid i anspråk,

samt genom särskilt för museet avsett portvaktshus bleve det nödvändigt,

att riksmuseet till sitt förfogande hade minst sju fast anställda

vaktmästare med en daglig tjänstgöringstid av åtminstone 8 timmar. En

dylik anordning vore nödvändig även därför, att man ej skulle kunna beräkna

nödig arbetshjälp av i närheten bosatta personer, enär dessa vore

alltför fåtaliga; och att i större skala begagna sig av arbetshjälp från

Stockholm skulle ställa sig ekonomiskt ofördelaktigt.

På grund därav och under förutsättning, att museet komme att

hållas öppet för den stora allmänheten vissa timmar dagligen under tre dagar

i veckan samt övriga dagar utom måndagar för skolor, militär med flera,

hemställde akademien, att vid riksmuseet måtte anställas sju vaktmästare,

varav en förste vaktmästare med 1,500 kronors avlöning jämte ett ålderstillägg

samt fri bostad och bränsle samt sex vanliga vaktmästare med en

8—133012. Löneregler ing skommitténs bet. XL1.

58

Maskinist

och eldare.

Extra bevakningsbiträden.

avlöning av 1,200 kronor jämte två ålderstillägg med vanligt avdrag för

bostad med bränsle, därest sådan kunde beredas, utom för portvakten,

vars bostad skulle tillkomma honom på grund av tjänsten. En av dessa

vaktmästare skulle vara trädgårdskunnig och hava till uppgift att vårda

de yttre anläggningarna. Då förevisningen och rengöringen av museilokalerna

ej ansågs komma att upptaga mer än 4—5 timmar om dagen,

borde det åligga vaktmästarna att under den övriga tjänstgöringstiden utföra

de arbeten vid museet och dess avdelningar, för vilka annars särskild

arbetshjälp skulle behöva anlitas, enligt de närmare bestämmelser, som

kunde komma att av akademien fastställas.

För naturhistoriska riksmuseet och för Sveriges geologiska undersökning

skulle, enligt vad akademien anförde i skrivelsen den 5 juni 1912,

anläggas en gemensam värmeledning samt eu station för elektrisk kraft.

För dessa anläggningars skötsel skulle enligt en av ingenjören Hugo Theorell

verkställd utredning krävas anställandet av en maskinist samt två

eldare ävensom en extra eldare för vintern, för vilka beräknats en avlöning

av: för maskinisten 2,000 kronor med två ålderstillägg jämte fri bostad

och bränsle, för vardera av de eldare, som erfordrades under hela året,

1,200 kronor med två ålderstillägg samt för den extra eldaren arvode

800 kronor eller tillhopa 5,200 kronor, ålderstillägg oberäknade. Härav

skulle dock endast 82 procent påföras riksmuseet men återstoden Sveriges

geologiska undersökning.

Vidare har vetenskapsakademien i sitt statförslag uppfört ett belopp

av 2,340 kronor till fem extra biträden vid bevakningen. I sådant hänseende

har akademien åberopat av intendenterna i ämnet gjort uttalande.

Intendenterna ansågo museet böra vara öppet söndagar kl. 1—4 e. m.

och helgfria dagar från kl. 11 f. m. till 3 e. m., utom måndagar, då det

skulle hållas stängt för rengöring. Om man också med tämligen stor säkerhet

kunde påräkna alla de föreslagna sju vaktmästarna såsom vakter under

dessa timmar, räckte de ej vid alla tillfällen till att bevaka det stora antalet

salar, särskilt som tre personer alltid vore bundna i de tre kapprummen.

De besökande utgjordes — erinrade intendenterna — av tre olika

59

kategorier: l:o) vetenskapsmän, verkliga naturvänner, studerande vid högskolor

och seminarier samt konstnärer, vilka borde äga tillträde på de

tider, som av vederbörande intendent anvisades; för dem krävdes ingen

vidlyftigare bevakning; 2:o) skolklasser och militär, vilka kunde övervakas

av ett par vaktmästare, enär de alltid leddes av lärare eller befäl; samt

3:o) den stora allmänheten, för vilken en större vaktpersonal vore behövlig.

I betraktande av att skolor stördes av allmänheten och att denna å

sin sida ej kände sig tilltalad av att omgivas av en mängd skolbarn, syntes

det intendenterna åtminstone tills vidare lämpligast att, såsom hittills

skett, under tre dagar i veckan (onsdagar, lördagar och söndagar) hålla

museet öppet huvudsakligen för allmänheten och under övriga dagar (utom

måndagar) huvudsakligen för skolor och militär. Därigenom skulle ock

vinnas en ej obetydlig besparing, i det att behovet av extra hjälp skulle

kunna inskränkas till 156 dagar av året. I detta hänseende erfordrades

emellertid minst fem extra biträden å 3 kronor för varje förevisning. Detta

skulle kräva ett årligt belopp av 2,340 kronor.

Det anfördes tillika, att tillträdet till museets åskådningssamlingar

under de angivna tiderna borde vara fritt för alla. Endast sådana tillfälliga

besökande, vilka ej infunne sig å de bestämda tiderna för att bese

samlingarna i utställningsrummen, borde erlägga en personlig inträdesavgift

av 1 krona, vilken avgift skulle tillfalla det s. k. katalog- och biljettkontot.

Till nattlig bevakning har av akademien beräknats ett belopp av Nattlig be

3,600 kronor.

I fråga härom har akademien förklarat sig anse, att sådan bevakning

näppeligen syntes vara behövlig såsom skydd mot inbrott, enär museets

samlingar ej vore av den natur, att de utgjorde någon frestelse för

inbrottstjuvar, men att bevakningen hade sin egentliga betydelse såsom

skydd mot eldsolyckor. I

vakning.

I förslaget till stat har uppförts ett belopp av 200 kronor till er- Ersättning

sättning åt portvakten för portens skötsel de tider, han vore upptagen ^porten^ct*

av andra tjänsteåligganden, ävensom ett belopp av 200 kronor till livré ko,ait^rf5r

åt två vaktmästare.

60

B. Expenser.

I akademiens förslag till stat har under rubriken expenser upptagits

ett belopp av 43,000 kronor, däri de kostnader uti här ifrågavarande

avseende, som beräknats falla på Sveriges geologiska undersökning, icke

tagits i betraktande.

Berörda belopp, 43,000 kronor, har fördelats på följande poster:

Städning .....................

Rengöring.....................

Värme......................

Elektrisk belysning................

Glödlampor....................

Vatten......................

Gasförbrnkning..................

Gasledningar...................

Telefoner.....................

Frakter och transporter..............

Brandförsäkring..................

Gemensamma inventariers underhåll och komplettering

Underhåll av:

vägar .....................

planteringar..................

inhägnader ..................

samt diverse renhållning..............

Oförutsedda utgifter................

kronor 1,700

» 700

» 15,000

» 4,100

. 420

5 1,500

> 2,500

» 200

> 600

» 5,000

> 2,430

> 1,000

. 5,350

»__2,500

Kronor 43,000

Beträffande detta anslag yttrade akademien i sin skrivelse den 5

juni 1912.

Det vore en naturlig följd av lokalernas ökade storlek och tomtens

betydande omfattning, att anslaget till expenser i högst väsentlig grad

måste höjas. Svårare vore däremot att utan några års erfarenhet kunna

beräkna utgifterna för de olika ändamål, som skulle bestridas av expensmedel,

och detta så mycket mera som utgifterna för vissa ändamål, såsom

uppvärmning och frakter, högst betydligt kunde växla från det ena året

till det andra. Finge den besparing, som ett år uppkotnme, reserveras

61

för ett följande års större utgifter, skulle expensernas belopp kunna beräknas

efter ett visst medeltal mellan dyrare och billigare år, men då

detta ej vore förhållandet utan ett eventuellt överskott skulle återbetalas

till statsverket, bleve det nödvändigt att beräkna anslaget så högt, att det

åven kunde motsvara de dyraste årens utgifter.

Vidkommande akademiens yttrande i fråga om de särskilda anslagsposterna

må här allenast erinras om följande. Anslaget till städning

kunde endast i det fall inskränkas till det föreslagna beloppet 1,700 kronor,

att de av akademien begärda vaktmästarna erhölles. Skulle detta ej ske,

bleve det nödvändigt att höja anslagsposten med ett belopp motsvarande den

arbetskraft, som förlorades genom någon eller några vaktmästares indragning.

För underhåll av vägar, gräsmattor och planteringar å tomten (den

öppna platsen mellan byggnaderna vore ungefär av samma storlek som

Kungsträdgården) samt för renhållning m. in. krävdes ett belopp av 9,768

kronor. Genom att taga vaktmästarnas arbete i beräkning kunde detta

belopp emellertid enligt akademiens mening nedsättas till 5,350 kronor.

Beträffande underhållet av de till riksmuseet hörande byggnaderna

vid Frescati samt macerationshuset vid Värtan har akademien föreslagit, att

åt överintendentsärnbetet måtte uppdragas vården härav och att alltså kostnaderna

därför hädanefter skulle utgå av anslag till underhåll av statens

hus i Stockholm.

G. Anslag till samlingarna.

Under rubriken anslag till samlingarna har akademien uppfört ett

belopp av tillhopa 44,800 kronor såsom reservationsanslag.

Anslagsposterna till honorarier åt yngre naturforskare för vetenskaplig

bearbetning af museets samlingar m. m. och till konservatorselever

hava förts under ifrågavarande rubrik och upptagits med oförändrade belopp

av resp. 6,000 och 2,000 kronor.

Till ritningar utgår för närvarande ett belopp av 3,200 kronor. Uti

den av akademien föreslagna nya staten har uppförts ett belopp av 7,000

kronor till ritningar och fotografier. Till stöd härför har akademien åbe

-

62

ropat, att de moderna fotografiska reproduktionsmetoderna spelade en mycket

stor roll inom den nya biologiska litteraturen och att det på grund därav

vore nödvändigt, att möjlighet bereddes att använda sådan metod även vid

riksmuseets avdelningar, för vilket ändamål nödiga lokaler upptagits i byggnadsritningarna.

Med avseende å fördelningen mellan avdelningarna av nämnda tre

anslagsposter har akademien ansett det lämpligast, att åt akademien uppdroges

att tid efter annan fastställa densamma efter att hava inhämtat intendenternas

yttranden.

Slutligen är i statförslaget under ifrågavarande rubrik uppfört ett belopp

av 29,800 kronor till ordnande, vård och förökande av samlingarna

samt till instrument, materiel och inventarier, skrivrnaterialier in. m. enligt

viss i staten angiven fördelning mellan avdelningarna.

Vidkommande de i sistnämnda anslagspost ingående belopp för de

särskilda avdelningarna har akademien anfört, att, ehuru flera av intendenterna

föreslagit väsentligt högre belopp och ehuru akademien till fullo

erkände de fördelar, som avdelningarna skulle hava av att få sina anslag

än ytterligare höjda, akademien dock efter en noggrann jämförande granskning

av de olika avdelningarnas behov och med hänsyn till de stora krav,

som i övrigt ställdes på statens medel i anledning av riksmuseets nya stat,

ansett sig böra stanna vid de under ifrågavarande rubrik upptagna belopp.

Emellertid ville akademien på samma gång kraftigt framhålla, att

hon med avseende å de begärda anslagen till avdelningarna i allo instämde

i ett av en intendent gjort uttalande, att den begärda summan vore ett

minimum och att akademien ej kunde ansvara för att avdelningarna med

ett mindre anslag kunde skötas på ett tillfredsställande sätt. Flera av de

hittills till avdelningarna utgående anslagen hade, enligt vad akademien

erinrade, ej förändrats på 50—60 år, och den begärda förhöjningen motsvarade

därför knappast mer än den stegring i pris, som alla varor under

tiden undergått.

Det framhölls tillika, att akademien i nämnda anslag även inbegripit

skrivrnaterialier, emedan det synts akademien omöjligt att uppdraga någon

gräns mellan skrivrnaterialier i vanlig mening och de, som behövdes för

etikettering av samlingarna eller deras uppfästning m. m.

63

II. Etnografiska avdelningen.

Enär det syntes akademien mindre lämpligt, att etnografiska avdelningen

för framtiden skulle hava något anslag gemensamt med avdelningarna

vid Frescati, har akademien i skrivelsen den 5 juni 1912 föreslagit, att

det för närvarande med 6,200 kronor utgående allmänna anslaget till

etnografiska avdelningen måtte höjas med ett belopp av 2,000 kronor,

ungefär motsvarande den andel, som denna avdelning hittills uppburit

från riksmuseets gemensamma expensmedel, och att det sålunda till 8,200

kronor höjda anslaget måtte få användas såväl till expenser som till övriga

för avdelningen behövliga utgifter.

Under framhållande att etnografiska avdelningen länge varit i stort

behov av ökad arbetskraft och att den i det fallet redan nu borde jämnställas

med övriga avdelningar vid riksmuseet, har akademien föreslagit,

att även vid etnografiska avdelningen måtte anställas en assistent med avlöning

av 3,000 kronor samt ett skrivbiträde med avlöning enligt den

lägre typen.

I fråga om den föreslagna assistentbefattningen å denna avdelning

må erinras, att vetenskapsakademien redan i tidigare skrivelser gjort framställning

om inrättande av en dylik befattning jämväl å etnografiska avdelningen.

Det vid akademiens skrivelse den 5 juni 1912 fogade förslaget till

stat för naturhistoriska riksmuseet var av följande innehåll.

I. Avdelningarna vid Frescati.

Kronor.

öre

A. Avlöningar.

7 intendenter, var och en:

lön..........................

tjänstgöringspenningar.................

. . 2,500 >

ortstillägg ......................

. . 600 »

med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 är.

8,100 kronor

56,700

—

64

Vikariatsersättningar..............................

7 assistenter, var och en arvode 3,000 kronor..................

1 förste konservator:

lön............................ 2,800 kronor

tjänstgöringspenningar................... 1,200 >

4.000 kronor

med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 år.

1 andre konservator:

lön.......... 2,000 kronor

tjänstgöringspenningar................... 1,000 »

3.000 kronor

med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter 5 och 10 år.

4 kvalificerade biträden, preparatorer (1 vid var och en av avdelningarna för mineralogi,

fossila djur, evertebrater och vertebrater), vart och ett:

lön............................ 800 kronor

tjänstgöringspenningar................... 650 >

ortstillägg........................ 150 >

1,600 kronor

med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 år.

3 skrivbiträden (1 vid var och en av avdelningarna för fossila växter, botanik och

entomologi), vart och ett:

lön............................ 600 kronor

tjänstgöringspenningar................... 450 »

ortstillägg........................ 150 >

1,200 kronor

med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 år.

1 förste vaktmästare, jämte fri bostad och bränsle:

lön............................ 900 kronor

tjänstgöringspenningar................... 450 >

ortstillägg........................ 150 »

1,500 kronor

med rätt till ett ålderstillägg, å 100 kronor, efter 5 år.

6 vaktmästare, jämte fri bostad för portvakten, var och en:

lön........................... 700 kronor

tjänstgöringspenningar................... 350 »

ortstillägg....................... 150 »

1,200 kronor

med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 år.

Kronor.

2,187

21,000

4,000

3,000

6,400

3,600

1,500

7,200

50

65

Kronor.

1 maskinist, jämte fri bostad och bränsle:

lön................ 1,400 kronor

tjänstgöringspenningar....... 600 >

2,000 kronor, ntföres med 82 % därav

med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, efter 5 och 10 år.

2 eldare, vardera:

lön.......... 700 kronor

tjänstgöringspenningar . 350 >

ortstillägg....... 150 >

1,200 kronor — 2,400 kronor, ntföres med 82 % därav

med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 år.

1 extra eldare för vintern, arvode 800 kronor, ntföres med 82 % därav.......

5 extra biträden vid bevakningen..............

För nattlig bevakning................

Livré åt 2 vaktmästare..................

Ersättning åt portvakten...................

Tillhopa

B. Expenser.

Städning............................1,700 kronor

Rengöring............................ 700 ,

Värme.............................. 15,000 ,

Elektrisk belysning......................4 7qq ,

Glödlampor......................... 420 >

Vatten.............................1,500

Gasförbrukning...................... 2 500 >

Gasledningar..................... 200 »

1,640

öre.

1,968 -

656

2,340

3,600

200

200 —

116,191

Telefoner

600

Frakter och transporter................... 5 000

Brandförsäkring ..................... g 43O

Gemensamma inventariers underhåll och komplettering.......1,000

Underhåll av vägar, planteringar, inhägnader samt diverse renhållning 5,350

Oförutsedda utgifter..................... 2 500

9—133012. Lönereglering skommitténs bet. XL1.

50

43,000

66

C. Anslag till samlingarna.

Till honorarier ät yngre naturforskare för vetenskaplig bearbetning av museets sam-

Kronor.

6,000

öre.

2,000

Till ordnande, värd och förökande av samlingarna samt till instrument, materiel och

inventarier, skrivmaterialier m. m. enligt följande fördelning:

> avdelningen för arkegoniater och fossila växter......... 2,500 >

> » > lägre evertebrater................ 5,000 »

7,000

» avdelningen för vertebrerade djur................ 6,000 »

29.800

—

Såsom reservationsanslag

44,809

_ 1

Summa för avdelningarna vid Frescati

203,991

50

II. Etnografiska avdelningen.

Kronor.

1 intendent:

jön ....... 5,000 kronor

7,500 kronor

med rätt till ett ålderstillägg, ä 600 kronor, efter 5 år.

7,500 i

3,000

1 skrivbiträde

lön ....... 600 kronor

1,200 kronor

1,200 ;

med rätt till två ålderstillägg, å 200 kronor, efter 5 och 10 år.

8,200

Summa för etnografiska avdelningen

19,900

67

Kommitténs förslag.

Den betydande omgestaltning av naturhistoriska riksmuseet, som

kommer att bliva en följd av utflyttningen till de nya lokalerna vid Frescati,

påkallar givetvis avsevärda förändringar i staten för museet.

Då emellertid avsikten är, att den etnografiska avdelningen tills vidare

skulle kvarstanna i dess nuvarande lokaler och icke undergå någon

mera betydande förändring i övrigt, har vetenskapsakademien föreslagit,

att denna avdelning skulle i staten helt och hållet avskiljas från de avdelningar,

som komma att förläggas vid Frescati. Beträffande avdelningarna

vid Frescati har akademien funnit det vara lämpligt, att på de

särskilda rubrikerna »avlöningar», »expenser» och »anslag till samlingarna»

uppdela de olika anslagsposterna. Mot den sålunda föreslagna uppställningen

synes från kommitténs sida icke något vara att erinra.

Anslag till avlöningar.

I. Avdelningarna vid Frescati.

Avlöningen till intendenterna utgör, såsom i det föregående omför- Avlöningen

mälts, lön 5,000 och tjänstgöringspenningar 2,500 eller tillhopa 7,500 kro- f///

nor jämte ett ålder stillä gg till lönen å 600 kronor efter fem år.

Vetenskapsakademien hav i sin skrivelse den 5 juni 1912 hemställt,

att intendenterna måtte utöver den nuvarande avlöningen tillerkännas ortstillägg

å 600 kronor. Till stöd härför har akademien anfört, att riksmuseets

flyttning till Frescati skulle medföra ökade kostnader för intendenterna,

i det att de på grund av omöjligheten att erhålla bostäder i närheten

av de nya inuseibyggnaderna skulle nödgas vidkännas utgifter för,

bland annat, resor mellan museet och bostaden. Då enligt akademiens

68

mening intendenternas ekonomiska ställning redan förut på grund av de

dyrare levnadskostnaderna i huvudstaden vore vida sämre än professorernas

vid universiteten i Uppsala och Lund, ehuru avlöningen vore till beloppet

densamma, skulle denna ställning, därest ortstillägg ej beviljades, bliva

ännu sämre och akademien få svårt att besätta intendentsplatserna med

de bästa krafterna. Å andra sidan har akademien ansett det vara uppenbart,

att den utvidgning, som museet skulle komma att få, beredde möjligheter

för en storartad utveckling, som ställde de största anspråk på de

särskilda intendenterna och krävde, att dessa vore sin uppgift fullt vuxna.

För sin del tillåter sig kommittén från det föregående erinra, hurusom

Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag för intendenterna vid riksmuseet

föreslog en avlöning av 8,100 kronor, därav lön 5,000, tjänstgöringspenningar

2,500 och ortstillägg 600, jämte ett ålderstillägg å 600 kronor

efter fem år, men att Riksdagen beslöt, att avlöningen skulle utgå med

samma belopp som för professorer vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

och universitetsprofessorer i allmänhet, vadan alltså Riksdagen då

icke ville tillerkänna intendenterna vid riksmuseet ortstillägg.

I fråga om de synpunkter, som lågo till grund för Riksdagens berörda

beslut, hänvisar kommittén till vad därom finnes anfört å sid. 31 32

i detta betänkande.

Det av vetenskapsakademien nu åberopade skälet för beviljande av

ortstillägg, nämligen riksmuseets förläggning på något avstånd från den

tätare bebyggda delen av huvudstaden, synes kommittén icke vara av beskaffenhet

att böra föranleda ändring i de nu gällande avlöningsförmånerna.

Även med dessa torde svårigheter näppeligen komma att möta för

ledigblivande intendentsplatsers återbesättande med kompetenta personer.

Kommittén anser sig härvid icke heller kunna underlåta att framhålla

de konsekvenser, som ett beviljande åv ortstillägg till intendenterna

efter all sannolikhet skulle komma att medföra. Avsikten är nämligen

att i närheten av de nya riksmuseibyggnaderna förlägga andra vetenskapliga

anstalter, vid vilka skulle finnas befattningshavare, med professorsavlöning

men utan bostadsförmån, exempelvis skogshögskolan och statens

skogsförsöksanstalt. Därest nu ortstillägg skulle beviljas intendenterna vid

naturhistoriska riksmuseet, synes det kommittén ligga i öppen dag, att

60

det skulle bliva svårt att avvisa eventuella anspråk på ortstillägg även

från nyssnämnda andra befattningshavare.

Kommittén tillstyrker alltså, att avlöningen till intendenterna vid

riksmuseet må bibehållas vid sitt nuvarande belopp.

I detta sammanhang torde böra erinras, hurusom enligt den av

vetenskapsakademien utfärdade instruktionen för naturhistoriska riksmuseet

en av intendenterna vid riksmuseet av akademien utses att för tre

år i sänder vara »förste intendent». I sådan egenskap åligger honom enligt

instruktionen att hava allmänt överinseende över museets förevisningssamlingar,

tillse att museet hålles öppet för allmänheten på fastställda

tider, attestera räkningar, som avse allmänna utgifter för museet, o. s. v.

Vidare åligger honom att utdela fribiljetter till korporationer och enskilda,

vilka efter därom gjord framställning anses böra komma i åtnjutande

av sådan förmån, samt att redovisa för försäljning av biljetter och

handledningsböcker m. m. Slutligen skall han årligen före januari månads

utgång till akademiens sekreterare inlämna uppgift om antalet besök i

förevisningssamlingarna av betalande och icke betalande ävensom berättelse

över andra museet i dess helhet angående förhållanden.

Inom kommittén har det spörsmålet uppkommit, huruvida de åligganden,

som sålunda tillhöra »förste intendenten», kunna anses vara av beskaffenhet

att böra betinga en särskild ersättning utöver den avlöning, som

tillkommer vederbörande i egenskap av intendent.

Då emellertid berörda åligganden åtminstone för närvarande torde

vara av jämförelsevis mindre betydande omfattning och vetenskapsakademien

icke gjort någon hemställan om särskild ersättning för ifrågavarande

uppdrag, har icke heller kommittén funnit sig böra framlägga något förslag

i nämnda hänseende.

Av det å naturhistoriska riksmuseets stat uppförda anslaget till Vetenskapligt

materielen, till inköp av sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträdedé/iVssiatenvid

de naturhistoriska samlingarnas ordnande skall på grund av beslut ter)‘

vid 1876 års riksdag ett belopp av 2,000 kronor användas till arvoden

åt vetenskapligt bildade biträden åt intendenterna vid riksmuseets mine

-

70

ralogiska och botaniska avdelningar. De nuvarande bägge innehavarna av

ifrågavarande biträdesbefattningar hava, utöver arvodet 1,000 kronor, alltsedan

år 1910 å extra stat fått uppbära vardera ett personligt tillägg av

2,000 kronor om året, vadan alltså var och en av dem kommit i åtnjutande

av en sammanlagd avlöning av 3,000 kronor. 1

Akademien har vid upprepade tillfällen hemställt, att dylika befattningshavare

måtte få anställas jämväl å riksmuseets övriga avdelningar.

I fråga om behovet av sådana befattningshavare har framhållits,

bland annat, att de vetenskapliga arbetena blott med svårighet kunde

vederbörligen tillgodoses, så framt intendenterna skulle vara nödsakade

att personligen handlägga en stor mängd sysslor, som vore av mekanisk

art utan att ändock kunna anförtros åt arbetsbiträden utan vetenskaplig utbildning.

Det hade ock visat sig nödvändigt, att under intendents frånvaro

på grund av semester, annan tjänstledighet eller sjukdom någon funnes,

som vore tillräckligt förtrogen med avdelningen för att då kunna

hava vård och tillsyn över densamma. Det hade allt emellanåt inträffat,

att de avdelningar, som ej hade vetenskapligt bildade biträden, måst hållas

stängda längre eller kortare tid, så snart intendent på grund av tjänståligganden

eller sjukdom varit förhindrad att närvara på avdelningen.

Slutligen har även påpekats, att det sålunda sedan länge förefintliga behovet

av dylik arbetskraft kom me att i de nya lokalerna bliva ännu mera

trängande.

Vad anfört blivit i fråga om behovet av vetenskapligt bildat biträde

(assistent) vid var och en av naturhistoriska riksmuseets ifrågavarande sju

avdelningar har synts kommittén vara av den beskaffenhet, att kommittén

ansett sig böra tillstyrka vetenskapsakademiens i sådant hänseende framställda

förslag. Mot det för en var av de sju assistenterna föreslagna

arvodesbeloppet av 3,000 kronor eller samma belopp, som för närvarande

utgår till de bägge nuvarande vetenskapligt bildade biträdena å mineralogiska

och botaniska avdelningarna, har kommittén icke haft något att

erinra.

1 A botaniska avdelningen finnes därjämte anställd en amanuens med speciella uppgifter,

vilken avlönas av doktor A. F. Regnells donationsmedel. Om denne amanuens är icke

fråga i vetenskapsakademiens föreliggande framställning.

71

Det nu å extra stat anvisade beloppet till personliga tillägg åt de

bägge sistnämnda biträdena skulle vid bifall till berörda förslag icke vidare

komma att utgå.

Å staten för naturhistoriska riksmuseet finnes uppförd en konservator

med lön 3,000 kronor samt en andre konservator med lön 2,000

kronor.

Avlöningen till den förre bestämdes till sitt nuvarande belopp vid

1876 års riksdag. Därjämte hade vetenskapsakademien till denne befattningshavare

upplåtit fri bostad.

Då emellertid akademien för annat ändamål under senare tid behövt

disponera ifrågavarande bostadslägenhet, har den nämnda särskilda förmånen

måst indragas, och har den nuvarande innehavaren av befattningen

icke någonsin varit i åtnjutande därav.

Den andra konservatorsbefattningen tillkom genom beslut vid 1907

års riksdag.

I fråga om konservatorerna säges i gällande instruktion för riksmuseet,

att de hava att utföra de preparerings- och monteringsarbeten,

som av intendenten för vertebratavdelningen åläggas dem. Förste konservatorn

skall därjämte sysselsätta och undervisa de elever, som kunna vara

antagna vid vertebratavdelningen. Konservatorerna få enligt nämnda instruktion

ej hava egna samlingar av zoologiska föremål, ej heller driva

köpenskap med sådana eller privat åtaga sig konservatorsarbeten; dock

må andre konservatorn med intendentens medgivande kunna åtaga sig privata

konservatorsuppdrag.

Vetenskapsakademien har nu föreslagit följande avlöningar för konservatorerna,

nämligen: för förste konservator lön 2,800 och tjänstgöringspenningar

1,200 eller tillhopa 4,000 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera

å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år samt för andre konservator

lön 2,000 och tjänstgöringspenningar 1,000 eller tillhopa 3,000 kronor

jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter resp. 5 och 10 år.

Erinras må, att konservatorer vid universitetens i Uppsala och Lund

zoologiska institutioner åtnjuta en avlöning av 2,500 kronor, därav lön

Konserva

torer.

72

1,500 och tjänstgöringspenningar 1,000, jämte tre ålderstillägg till lönen,

vart och ett å 300 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 år.

Vad nu konservatorerna vid naturhistoriska riksmuseet beträffar, har

kommittén inhämtat, att de konserveringsarbeten, som utföras av såväl

förste som andre konservatorn, betinga enahanda yrkesutbildning, om ock

förste konservatorn i allmänhet fått utföra de svårare arbetena.

Förste konservatorn har därjämte, såsom nämnt, att handleda konservatorselever.

Det har synts kommittén, att tillräcklig anledning icke föreligger att

sätta nämnda två befattningshavare i olika avlöningsgrader. Kommittén

har dock ansett särskild ersättning böra kunna tillerkännas den av konservatorerna,

som förordnas att undervisa och handleda konservatorselever.

Därest kommitténs uppfattning i fråga om konservatorernas likställande

i avlöningsgrad varder godkänd, bör givetvis för dem bägge gälla

samma bestämmelse angående förbud att åtaga sig privata konservatorsuppdrag.

Vid övervägande av den avlöning, som må böra tillerkännas konservatorerna

vid riksmuseet, torde å ena sidan böra uppmärksammas,

att för utförande av de med ifrågavarande befattningar förenade göromål

fordras en avsevärd yrkesskicklighet och att för nående av denna yrkesskicklighet

behövas ej blott naturliga anlag utan även en särskild utbildning

i preparering, skelettering, modellering, stoppning o. s. v., varjämte

ej oväsentlig förfarenhet i en snickares och en smeds göromål är erforderligj

hänsyn torde ock böra tagas till yrkets hälsofarlighet.

A andra sidan må påpekas, dels att utbildning i yrket meddelas vid

riksmuseet och att under lärotiden jämväl någon ersättning kan påräknas,

dels ock att de ifrågavarande befattningarna kunnat erhållas vid relativt låg

levnadsålder — de nuvarande innehavarna av befattningarna hava tillträtt

dem vid en ålder av den ene omkring 26 år och den andre omkring 21 år.

Med hänsyn till anförda omständigheter har kommittén, under förutsättning

att de bägge konservatorerna sättas i samma lönegrad och att

för dem bägge stadgas förbud att åtaga sig privata konservatorsuppdrag,

ansett sig böra för dem föreslå en avlöning av 3,000 kronor, därav lön

1,700, tjänstgöringspenningar 1,050 och ortstillägg 250, vartill skulle kunna

73

komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor, efter resp.

5, 10 och 15 år. Högsta pensionen skulle vid sådant förhållande uppgå

till 2,600 kronor.

Till konservator, som förordnas att undervisa och handleda konservatorselever,

skulle kunna utgå ett särskilt arvode av 300 kronor.

Vid naturhistoriska riksmuseet äro för närvarande anställda extra Preparatorer

biträden utan vetenskaplig utbildning för utförande av preparering och 0Chbiträden9a

montering av naturföremål, skrivning av etiketter, stenslipning och dylikt

arbete. Av dessa biträden äro en del manliga och en del kvinnliga.

Enligt vetenskapsakademiens föreliggande förslag skulle vid en var

av riksmuseets avdelningar för mineralogi, fossila djur, evertebrater och

vertebrater upptagas en ordinarie preparatorsbefattning, avsedd för manlig

innehavare. För dessa befattningshavare har akademien tänkt enahanda

avlöning, som vid de senaste årens riksdagar tillerkänts kvinnliga biträden

av högre grad vid åtskilliga verk eller 1,600 kronor med två ålderstillägg,

vartdera å 200 kronor, efter resp. 5 och 10 år.

De skäl, som, på sätt i det föregående, sid. 54—57, omnämnts, blivit

av akademien åberopade till stöd för uppförande å stat av dylika för män

avsedda befattningar å de nämnda avdelningarna av riksmuseet, hava

övertygat kommittén om behovet härav.

Däremot har kommittén icke kunnat ansluta sig till akademiens förslag

i fråga om avlöningsförmånerna för dessa befattningshavare. Kommittén

har nämligen ansett befattningarna böra i avlöningshänseende

jämnställas med den å karolinska institutets stat uppförda preparatorsbefattningen

och sålunda tillerkännas en avlöning av 1,650 kronor, därav lön

900, tjänstgöringspenningar 600 och ortstillägg 150, jämte två ålderstilllägg

till lönen, vartdera å 100 kronor, efter resp. 5 och 10 år. Enahanda

avlöning har ock av kommittén föreslagits för en vaktmästare och

preparator vid veterinärinstitutet. Erinras må tillika, att samma avlöningsbelopp,

med undantag allenast för ortstillägget, finnas upptagna dels i

staten för universitetet i Uppsala för en preparator vid anatomiska institutionen

och för en vaktmästare, tillika preparator, vid mineralogisk-geolo

10—133012.

Lönereglering skommitténs bet. XLI.

74

Vaktmästare.

giska institutioner!, dels ock i staten för universitetet i Lund för en preparator

vid anatomisk-histolo^iska institutionen.

Vetenskapsakademien har därjämte upptagit en ordinarie kvinnlig

biträdesbefattning vid var och en av riksmuseets avdelningar för fossila

växter, botanik och entomologi, och har för sådant biträde föreslagits enahanda

avlöningsbelopp, som är bestämt för ordinarie skrivbiträde i lägre

grad vid en mängd verk eller 1,200 kronor jämte två ålderstillägg till

lönen, vartdera å 200 kronor, efter resp. 5 och 10 år.

Mot akademiens berörda förslag om anställande å sistnämnda avdelningar

av kvinnliga biträden samt beträffande avlöningsförmåner för dem

är från kommitténs sida icke något annat att erinra, än att begynnelseavlöningens

fördelning å särskilda titlar bör bringas i överensstämmelse

med vad som gäller för andra dylika biträden.

Vid naturhistoriska riksmuseet är anställd en enda vaktmästare mot

en avlöning av 700 kronor från museets expensanslag.

Det hade emellertid, enligt vad akademien yttrat, ej kunnat begäras,

att vaktmästaren för denna avlöning helt och hållet skolat ägna sin

tid åt museet. All vaktmästartjänstgöring utöver den, som utförts av

förenämnda vaktmästare, nämligen för bevakning i museet, då det hållits

öppet för allmänheten, städning, rengöring, budskickningar, avsändande

och avhämtande av naturalier, upp- och inpackningar m. m., har — upplyser

akademien — bestritts av för tillfället antagen manlig eller kvinnlig

arbetshjälp, varjämte portvaktssysslan bekostats av akademien, enär portingången

hittills varit gemensam för akademien och riksmuseet.

Under framhållande, att genom utflyttningen till Frescati förhållandena

skulle bliva helt och hållet förändrade, har akademien hemställt om

uppförande å den nya staten av ett större antal vaktmästarbefattningar.

Till stöd härför har akademien åberopat den betydande utvidgningen

av de för allmänheten tillgängliga utställningssalarna, storleken av tomten,

som för sin och planteringarnas vård under den varma årstiden toge minst

en mans hela arbetstid i anspråk, samt anordningen med ett särskilt för

75

museet avsett portvaktshus; och har akademien tillika påpekat svårigheten

att vid Frescati kunna erhålla tillfällig arbetshjälp.

Akademien har beräknat, att vid riksmuseet måste anställas sju vaktmästare,

därav en förste vaktmästare och en tillika portvakt. Av vaktmästarna

skulle en vara trädgårdskunnig och hava till uppgift att vårda

de yttre anläggningarna. Avlöningen har akademien föreslagit skola utgå

för förste vaktmästaren vid riksmuseet med den för sådan vaktmästare i ny

reglerade centrala ämbetsverk numera bestämda kontanta avlöning samt

därutöver fri bostad och bränsle och för övriga sex vaktmästare vid riksmuseet

med avlöning motsvarande den, som fastställts för andra vaktmästare

i nämnda centrala verk, dock att för den vaktmästare vid riksmuseet, som

tillika skulle vara portvakt, skulle tillkomma fri bostad utan avdrag å den

kontanta avlöningen. Portvakten skulle utöver nyss angivna avlöningsförmåner

erhålla en särskild ersättning av 200 kronor för portens skötsel de

tider han är upptagen av andra tjänsteåligganden.

Den av akademien gjorda beräkningen av den ordinarie vaktmästarpersonal,

som skulle erfordras vid de nya museibyggnaderna, har kommittén,

efter besök på stället, ansett sig kunna godtaga.

Vad beträffar förste vaktmästaren, har för kommittén särskilt framhållits,

att, då icke någon tjänsteman kommer att bliva boende inom

det nya för riksmuseet avsedda stora byggnadskomplexet vid Frescati, förste

vaktmästaren vid riksmuseet, vilken skulle erhålla bostad därstädes, borde

åligga att utöva vice värdskap för ifrågavarande byggnader.

Med hänsyn därtill har kommittén funnit sig kunna tillstyrka, att

för förste vaktmästaren vid riksmuseet må bestämmas de av akademien

föreslagna avlöningsförmånerna.

Vad särskilt beträffar förmånen av fri bostad jämte bränsle utan

avdrag å de kontanta avlöningsförmånerna, må erinras, att enligt den

för folkskollärarnas pensionsinrättning vid 1911 års riksdag antagna staten

vaktmästaren vid nämnda pensionsinrättning äger utöver de för vaktmästare

i allmänhet bestämda kontanta avlöningsförmånerna åtnjuta fri bostad jämte

bränsle för tillsyn över pensionsinrättningens fastighet.

För den vaktmästare, som tillika skulle vara portvakt, har, såsom

nämnts, akademien föreslagit samma avlöning som för vaktmästare

76

i allmänhet i centrala ämbetsverk samt därutöver, utan avdrag å den

kontanta avlöningen, fri bostad ävensom en särskild ersättning för

hållande av biträde för portvaktsgöromålens bestridande.

Förmånen av fri bostad jämte bränsle synes kommittén böra beredas

denne vaktmästare såsom ersättning för utförandet av portvaktssj^sslor. Då

det emellertid blir nödvändigt för honom att under de tider av dagen, då

han är upptagen av sina vaktmästargöromål, hålla ett biträde för passning

av porten, har kommittén icke ansett obilligt, att för ifrågavarande biträde

utgår till portvakten särskild ersättning av 200 kronor om året

eller enahanda belopp, som i sådant hänseende blivit tillerkänt förste vaktmästaren-portvakten

vid nationalmuseum.

För de övriga fem vaktmästarna har kommittén, i likhet med

akademien, ansett avlöningsförmånerna böra bestämmas lika med vad motsvarande

befattningshavare i allmänhet åtnjuta och att fördenskull stadgat

avdrag å de kontanta avlöningsförmånerna bör ske, därest fri bostad jämte

bränsle kan beredas någon av dem.

Kommittén anser sig i detta sammanhang böra fästa uppmärksamheten

därpå, att statsutskottet vid 1910 års riksdag i sitt utlåtande n:r 2 vid

behandling av frågor rörande fångvårdsstyrelsen erinrat, hurusom 1906 års

statsrevisorer anmärkt, bland annat, att de vid granskning av departementens

och de centrala ämbetsverkens räkenskaper funnit, att särskilda

kostnader utgått för göromål, som skäligen bort av verkens vaktmästare

utan ersättning bestridas.

I sådant avseende hade förekommit utgifter för eldning, för hembärande

av handlingar och böcker, för hissning och skötsel av flagga med

flera dylika bestyr. I anledning därav hade revisorerna ifrågasatt, huruvida

icke allmänna bestämmelser borde utfärdas angående de tjänsteåligganden,

som i regel borde tillkomma vaktmästarna.

Fångvårdsstyrelsen, som jämte övriga centrala ämbetsverk däröver

avgivit yttrande, hade därvid uttalat den mening, att meddelandet av dylika

bestämmelser, om de vore behövliga, syntes lämpligast böra ske i sammanhang

med erforderlig allmän reglering av vaktmästarnas löner.

I det utlåtande, som statsutskottet vid 1907 års riksdag avgivit

77

med anledning av revisorernas berättelse, hade utskottet i nämnda fråga

anfört, att utskottet antoge, att, sedan uppmärksamheten blivit fäst å denna

angelägenhet, Kungl. Maj:t och vederbörande myndigheter skulle komma

att taga densamma i övervägande och vidtaga de åtgärder, som av förhållandena

kunde befinnas påkallade.

Under åberopande därav framhöll statsutskottet vid 1910 års riksdag

önskvärdheten av, att frågan i vad den avsåge fångvårdsstyrelsens vaktmästare

måtte, vid utfärdandet av ny instruktion för styrelsen, av Kungl.

Maj:t tagas under omprövning.

Bestämmelser i sådant hänseende hava av Kungl. Maj:t, i sammanhang

med utfärdande av ny instruktion för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten,

meddelats i kungl. brev den 16 december 1910 med vissa föreskrifter

i anledning av de från och med år 1911 gällande nya avlöningsstater

för fångvården och därmed sammanhängande förhållanden.

Då, vad naturhistoriska riksmuseets vaktmästare beträffar, det bör

tillhöra dem att utföra jämväl göromål, vilka icke direkt äro att hänföra

till »vaktmästarsysslor» i vanlig mening, exempelvis vården av de yttre anläggningarna

vid riksmuseet, har kommittén velat framhålla angelägenheten

därav, att, även om i blivande ny instruktion för riksmuseet eller eljest

vaktmästarnas åligganden mer eller mindre detaljerat angivas, det föreskrives

skyldighet för vaktmästarna att utföra även andra uppdrag, som skäligen

kunna åläggas dem för museets räkning.

Till den vid naturhistoriska riksmuseet nu anställda eldaren utgår Maskinist och

• • el dåre

en ersättning av 500 kronor av museets anslag till expenser.

Med förmälan att för naturhistoriska riksmuseet och Sveriges geologiska

undersökning skulle anordnas gemensam värmeledning och station

för elektrisk kraft, har vetenskapsakademien hemställt, att för dessa anläggningars

skötsel måtte anställas en maskinist och två eldare ävensom

en extra eldare under vintern.

För maskinisten, vilken skulle bliva ordinarie befattningshavare, har

i akademiens förslag till stat upptagits en avlöning av, jämte fri bostad

och bränsle, 2,000 kronor, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg,

vartdera å 150 kronor, efter resp. fem och tio år.

78

Två el dåre, vilka enligt akademiens förslag likaledes skulle bliva

ordinarie befattningshavare, hava i avlöningshänseende av akademien likställts

med vaktmästare i allmänhet vid centrala ämbetsverk.

Till den extra eldaren har upptagits ett arvode av 800 kronor.

Av de sålunda för maskinist och eldare beräknade avlöningsbeloppen

hava 82 procent ansetts böra påföras riksmuseet och 18 procent Sveriges

geologiska undersökning.

Innan kommittén angiver sin mening i fråga om den sålunda föreslagna

maskinist- och eldarpersonalen, torde böra framhållas, att denna

personal förutsatts skola sköta såväl värmeledningen som en för byggnadskomplexet

särskilt avsedd station för generering av elektrisk ström. Enligt

vad kommittén inhämtat, kommer emellertid den anordning att träffas, att

erforderlig elektrisk ström tages från Stockholms stads elektricitetsverk,

vadan nyssberörda station numera icke är avsedd att utföras.

Vad den föreslagna maskinistbefattningen beträffar, är att märka, att

för en värmeledningsanläggning av den omfattning, som här är i fråga,

det givetvis måste ställas stora krav på den person, vilken närmast är ansvarig

för densammas skötsel. Härtill kommer, att maskinisten ock bör

hava till åliggande att öva tillsyn över de till byggnadskomplexet hörande

elektriska belysningsanordningar samt hissar och vissa andra maskiner

ävensom att vid förefallande behov utföra mindre mekaniska arbeten och

reparationer.

Med avseende å de antydda förhållandena har kommittén funnit avlöningen

till denne maskinist böra sättas väsentligt högre än vad som beviljats

för motsvarande befattningshavare vid exempelvis nationalmuseum

och riksarkivet. Kommittén har dock å andra sidan, bland annat med

hänsyn till att skötseln av någon elektrisk generatorsanläggning icke skulle_

påfordras av nu ifrågavarande maskinist, ansett den av akademien för ho

nom föreslagna avlöningen väl hög.

Kommittén får för sin del föreslå, att avlöningen till maskinisten vid

naturhistoriska riksmuseet sättes till, jämte fri bostad med bränsle, 1,800

kronor, därav lön 1,000, tjänstgöringspenningar 650 och ortstillägg 150 kronor,

vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartder a å 150>

79

kronor, efter resp. fem och tio år. Högsta pensionen skulle alltså komma

att utgöra 1,300 kronor.

Vad de två mera stadigvarande eldarbefattningarna angår, har kommittén

ansett desamma icke böra åtminstone för närvarande uppföras såsom

ordinarie tjänster, utan för två eldare böra beräknas arvoden av 1,200

kronor för vardera.

Vidkommande det av akademien föreslagna arvodet till en eldare

under vintern, har det synts kommittén, att, innan ännu erfarenhet vunnits

i fråga om behovet av dylik arbetskraft, i avlöningsstaten icke bör

uppföras något sådant arvode. Därest emellertid maskinisten och de bägge

förenämnda eldarna skulle befinnas icke kunna städse medhinna sina göromål,

torde tillfällig arbetshjälp kunna anskaffas mot ersättning från expensanslag.

Den föreslagna fördelningsgrunden vid beräkningen av de kostnader

för avlönande av ifrågavarande personal, som må böra påföras naturhistoriska

riksmuseet, föranleder icke till någon erinran å kommitténs sida.

För biträde vid bevakningen av skådesamling-arna de tider, desamma inslag till

. ° extra betrak

äro

för allmänheten utan avgift tillgängliga, har akademien ansett en extra ningsbiträden,

personal av fem personer erforderlig, och har till ersättning åt dessa be- och

räknats ett belopp av sammanlagt 2,340 kronor. ^åt^aktmäs-1.

Mot akademiens förslag i nämnda hänseende har kommittén icke tarehaft

något att erinra.

För nattlig bevakning hade akademien i statförslaget upptagit ett

belopp av 3,600 kronor, varvid akademien utgått från, att två nattvakter

skulle tjänstgöra samtidigt.

Vid föredragning inför Kungl. Magt den 14 januari 1913 av frågan

om anslag å extra stat för år 1914 till ifrågavarande ändamål yttrade

vederbörande departementschef, att, då — såsom jämväl av akademien framhållits

— någon fara för inbrott icke syntes föreligga, han ansåg en

nattvakt böra vara tillräcklig. Därför skulle erfordras ett belopp av 1,800

kronor, varav, om riksmuseet, såsom i en av akademien senare gjord framställning

föreslagits, skulle gälda 82 procent av kostnaden, på museet

80

Vikariatser

sättningar.

skulle belöpa 1,476 kronor och återstoden påföras Sveriges geologiska

undersökning.

Nyssberörda belopp 1,476 kronor blev ock, efter framställning av

Kungl. Maj:t, av Riksdagen beviljat å extra stat för år 1914.

I anslutning härtill har kommittén ansett, att i den nya staten för

riksmuseet bör till nattlig bevakning uppföras ett belopp av 1,476 kronor.

Till bestridande av kostnaden för tjänstedräkter åt vaktmästare vid

de offentliga förevisningarna har kommittén i enlighet med akademiens

beräkning i staten upptagit ett belopp av 200 kronor.

Under rubriken »vikariatsersättningar» har i akademiens statförslag

uppförts ett belopp av 2,187 kronor 50 öre, motsvarande vad som

skulle erfordras till dylika ersättningar under semester för de sju intendenterna

vid ifrågavarande avdelningar. Kommittén föreslår emellertid i

det följande, att förmån av semester må tillerkännas jämväl övriga ordinarie

befattningshavare nämligen konservatorer och kvinnliga biträden

under en månad samt preparatorer, vaktmästare och maskinist under femton

dagar.

För beredande av semesterledighet för dessa senare befattningshavare

måste finnas tillgång till vikariatsersättningar, och torde i sådant

hänseende böra beräknas i ersättning till vikarier för konservator 100

kronor i månaden och för kvinnligt biträde 75 kronor i månaden samt

för övriga av ifrågavarande befattningshavare 3 kronor per dag.

Vid anslagets beräknande bör jämväl hänsyn tagas till eventuellt

behov av medel utöver tjänstgöringspenningar till avlönande av vikarier

för nyssnämnda befattningshavare under sjukdom.

På grund av vad sålunda anförts, har kommittén ansett det av

akademien beräknade beloppet för vikariatsersättningar vid ifrågavarande

sju avdelningar böra höjas till 3,600 kronor.

Innan kommittén övergår till de under rubrikerna »expenser» och

»anslag till samlingarna» upptagna anslagstitlarna för riksmuseets avdelningar

vid Frescati, har kommittén ansett sig böra behandla den för etnografiska

avdelningen föreslagna avlöningsstaten.

81

II. Etnografiska avdelningen.

Såsom förut är nämnt, skulle riksmuseets etnografiska avdelning

fortfarande tills vidare hava sina lokaler i kvarteret Grönlandet södra i

Stockholm.

Med hänsyn härtill har icke heller ifrågasatts någon ändring i nu

gällande avlöningsförmåner för intendenten å denna avdelning.

Av enahanda skäl, som anförts i fråga om inrättande av assistentbefattningar

å riksmuseets samtliga avdelningar vid Frescati, har akademien

föreslagit, att även vid den etnografiska avdelningen skulle anställas

en assistent med ett arvode av 3,000 kronor.

Då den etnografiska avdelningen varit och fortfarande är stadd i en

stark utveckling, har kommittén ansett behov föreligga av en assistent

jämväl å denna avdelning och fördenskull funnit sig böra tillstyrka akademiens

förslag i detta hänseende.

o

A denna avdelning har redan tillförne under avsevärda tider tjänstgjort

ett kvinnligt skrivbiträde.

Akademien har nu föreslagit, att å staten för denna avdelning måtte

uppföras en ordinarie kvinnlig biträdesbefattning.

Från kommitténs sida är icke något att erinra däremot; och har för

denna befattning upptagits avlöning i normalgrad.

I akademiens statförslag har till följd av förbiseende icke uppförts

något anslag till vikariatsersättningar för ordinarie befattningshavare vid

etnografiska avdelningen.

Såsom ersättning till vikarier under semester för intendenten och

det kvinnliga biträdet ävensom för mötande av eventuellt behov av medel

utöver tjänstgöringspenningar till avlönande av vikarie för det kvinnliga

biträdet under sjukdom har kommittén för denna avdelning beräknat ett

belopp av 450 kronor.

* *

*

Under åberopande av vad förut anförts beträffande såväl avdelningarna

vid Frescati som etnografiska avdelningen hemställer kommittén,

11 —133012. Lönereglering »kommitténs bet. XLI.

Assistent.

Kvinnligt

biträde.

Vikariatser

sättningar.

Hemställan.

dels att d ny stat för naturhistoriska riksmuseet

må uppföras, förutom åtta intendentsbefattningar med

oförändrade avlöningsförmåner, följande befattningar,

nämligen:

åtta assistentbefattningar, en var med en avlöning

av 3,000 kronor i form av arvode,

två konservatorsbefattningar, vardera med en avlöning

av 3,000 kronor, därav lön 1,700, tjänstg öring spenningar

1,050 och ortstillägg 250 kronor, vartill kunna

komma tre ålder stillägg till lönen, det första med 300

kronor efter fem är, det andra, likaledes med 300 kronor,

efter ytterligare fem år och det tredje, ävenledes med 300

kronor, efter än ytterligare fem år;

fyra kvinnliga bitr ädesbefattning ar, en var med en

avlöning av 1,200 kronor, därav lön 700, tjänstg öring spenningar

350 och ortstillägg 150 kronor, vartill kunna

komma två älderstillägg till lönen, det ena med 200 kronor

efter fem år och det andra, likaledes med 200 kronor,

efter ytterligare fem år;

fyra preparatorsbefattningar, en var med en avlöning

av 1,650 kronor, därav lön 900, tjänstgör ing spenningar

600 och ortstillägg 150 kronor, vartill kunna komma

två älderstillägg till lönen, det ena med 100 kronor efter

fem är och det andra, likaledes med 100 kronor, efter

ytterligare fem år;

en förste vaktmästarbejältning med en avlöning av

förutom fri bostad med bränsle såsom ersättning för

tillsyn över naturhistoriska riksmuseets byggnader vid Frescati

— 1,500 kronor, därav lön 900, tjänstgör ing spenningar

450 och ortstillägg 150 kronor, vartill kan komma

ett älderstillägg till lönen efter fem år med 100 kronor;

sex vaktmästarbefattningar, en var med en avlöning

av 1,200 kronor, därav lön 700, tjänstgöring spenningar

350 och ortstillägg 150 kronor, vartill kunna

83

komma tvä älderstillägg till lönen, det ena med 100

kronor efter fem år och det andra, likaledes med 100

kronor, efter ytterligare fem år; skolande den vaktmästare,

åt vilken uppdrages att bestrida portvaktsgöromål, äga

åtnjuta ej mindre fri bostad jämte bränsle än även en

särskild ersättning av 200 kronor om året för hållande

av biträde för portvaktsgöromålens utförande de tider på

dagen, då bemälde befattningshavare är av vaktmästargöromål

förhindrad att själv bestrida portvaktsgöromål;

en maskinistbefattning med en avlöning av, förutom

fri bostad jämte bränsle, 1,800 kronor, därav lön

1,000, tjänstgöringspenningar 650 och ortstillägg 150

kronor, vartill kunna komma tvä älderstillägg till lönen,

det ena med 150 kronor efter fem år och det andra, likaledes

med 150 kronor, efter ytterligare fem år; samt

två eldarbefattningar, vardera med en avlöning av

1,200 kronor i form av arvode;

dels att till konservator, som förordnas att undervisa

och handleda konservatorselever, må kunna utgå ett

särskilt arvode av 300 kronor,

dels att den bestämmelsen intages i staten för naturhistoriska

riksmuseet, att, om preparat'' eller annan

vaktmästare än förste vaktmästaren och den vaktmästare,

som tillika är portvakt, åtnjuter i sin egenskap av preparat

eller vaktmästare fri bostad jämte bränsle, skall,

så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till

honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen;

dels att till ersättning åt extra bevakningsbiträden

vid de offentliga förevisningarna må i staten uppföras

ett belopp av 2,340 kronor;

dels att för anordnande av nattlig bevakning må

i riksmuseets stat upptagas ett belopp av 1,476 kronor;

dels att ä nämnda stat må uppföras ett belopp

84

av 200 kronor till bestridande av kostnaden för tjänstedräkter

åt vaktmästare vid riksmuseet;

dels att till vikariatser sättning ar vid upptagas för

avdelningarna vid Frescati ett belopp av 3,600 kronor

och för etnografiska avdelningen 450 kronor;

dels ock att a,v den kontanta begynnelseavlöningen

till maskinisten samt av arvodena till de bägge eldarna

allenast 82 procent skola bestridas av anslag till

naturhistoriska riksmuseet, men återstående 18 procent

påföras Sveriges geologiska, undersökning.

Avlönings- Genom kungl. kungörelse den 11 juni 1909 angående lönereglering

för intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet in. m. (bihang till svensk

författningssamling n:r 43) äro redan fastställda avlöningsvillkor för intendenter

vid riksmuseet.

Då vid 1910 års riksdag å riksmuseets ordinarie stat uppfördes den

intendentsbefattning, som dittills varit allenast personlig för professorn

Nathorst, föreskrevs, att för ifrågavarande befattning skulle gälla enahanda

avlöningsvillkor, som bestämts för de övriga intendenterna.

Då kommittén nu skolat framlägga förslag till dylika villkor för

vederbörande befattningshavare vid naturhistoriska riksmuseet, har kommittén

ansett desamma böra så avfattas, att de komma att för framtiden

gälla samtliga ordinarie befattningshavare vid riksmuseet. För de nuvarande

innehavarna av intendentsbefattningarna skulle emellertid fortfarande

gälla de genom kungl. kungörelsen den 11 juni 1909 fastställda avlöningsvillkoren.

Enligt nämnda kungörelse äger intendent årligen, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester under en

och en halv månad.

I sammanhang med fastställandet av ny stat för riksmuseet torde

emellertid även konservatorerna och de övriga befattningshavare, vilka

varda uppförda såsom ordinarie å den nya staten, böra tillerkännas förmån

av semester, i anslutning till vad i nyreglerade verk i allmänhet medgivits

befattningshavare i motsvarande eller jämförliga grader. Semestertiden

85

har sålunda av kommittén föreslagits skola bliva en månad för konservator

och kvinnligt biträde samt femton dagar för preparator, förste vaktmästare,

annan vaktmästare och maskinist.

I fråga om skyldigheten för ordinarie befattningshavare vid riksmuseet

att i vissa fall låta sig förflyttas till annan befattning må erinras,

att intendenten i etnografi är skyldig att, därest i framtiden etnografiska

avdelningen skiljes från riksmuseet och förenas med ett självständigt etnografiskt

museum, avgå från intendentsbefattningen, när Kungl. Maj:t så

påfordrar, och i stället övertaga befattningen såsom föreståndare för ifrågavarande

etnografiska museum.

Kommittén har, med särskilt avseende härå, ansett de nya avlöningsvillkoren

böra givas sådan avfattning, att en var ordinarie befattningshavare

må bliva skyldig att, i händelse av behov, låta sig förflyttas till

befattning med motsvarande eller liknande uppgifter inom annan institution

ävensom att eljest utföra de förändrade göromål, som kunna bliva

befattningshavaren ålagda.

I fråga om rätt att för avlöningsförhöjning genom ålderstillägg få

räkna sig till godo viss tjänstgöringstid före den nya statens ikraftträdande

har kommittén ansett sig böra föreslå, att innehavaren av den nuvarande

äldre (förste) konservatorsbefattningen tillgodoräknas den tid, som

förflutit från hans tillträde till denna befattning.

Vad däremot innehavaren av den nuvarande andre konservatorsbefattningen

beträffar, har kommittén — med hänsyn till den avsevärda avlöningsförbättring,

som skulle tillkomma honom genom den nya staten —

funnit sådan rätt icke böra tillerkännas honom.

I övrigt har kommittén tagit behörig hänsyn i tillämpliga delar till

bestämmelser, som vid senare årens riksdagar antagits i samband med åtskilliga

då beslutade lönei’egleringar; varjämte beaktats, att, i enlighet med

Riksdagens på Kungl. Maj:ts framställning fattade beslut, genom kungl.

kungörelse den 4 juli 1913 (svensk författningssamling n:r 140) förordnats,

att i alla de fall, där för civil ordinarie befattningshavare avlöningsförhöjning

må äga rum efter viss tids tjänstgöring, honom icke må föras till

last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt.

86

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som

i blivande ny stat varda wpptagna för ordinarie befattningshavare

vid naturhistoriska riksmuseet, måtte fastställas

följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att innehavare av ordinarie befattning vid nämnda

museum skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid

en möjligen inträdande förändrad organisation av museet

eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom

därest museets ställning så förändras, att detsamma ej

längre kan anses såsom självständig institution, eller

därest vissa museet tillhörande göromål överflyttas till

annan institution, vara pliktig att, med bibehållande av

den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny

eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som

honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen

överlämnas;

att med ordinarie befattning vid riksmuseet icke

må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns

stat;

att med ordinarie befattning vid riksmuseet ej heller

må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller

ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.

Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller

bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som

helst, såframt ej, vad angår intendent, Kungl. Maj:t och,

vad angår innehavare av annan befattning vid riksmuseet,

den myndighet, varunder det lyder, uppå därom

gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hin

-

87

(lerliyt för tjänstgöringen vid museet, finner uppdraget

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att

konservator ej må åtaga sig konservatorsarbeten

åt enskilda;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, befattnings innehavare verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit

befriad frän tjänstgöring, utgå till den, som erhållit

förordnande att uppehålla befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg,

där sådant förekommer, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer

eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning

avstänges från tjänstgöring ellei'' eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under

ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så

mycket av lönen eller ortstillägg et, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för

tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att

hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,

som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej

prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall eller för beredande av semester

befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att,

om han förordnas till högre befattning vid riksmuseet, bestrida

densamma, dock ej längre än sammanlagt tre måna

-

der under ett och samma kalenderår; ägande han därvid

att, i stället för egna tjänstgöring spenning ar, åtnjuta, vid

sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men eljest däremot svarande belopp;

att i fråga om i staten medgiven förhöjning av

lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning i

samma lönegrad tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter

fem är, under villkor att innehavaren under mer än

fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin

egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid,

icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester

eller ledighet för fullgörande av värnplikt,

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter

ytterligare fem år, på samma, villkor, och

för tredje förhöjningen, där sådan förekommer,

efter ytterligare fem år, på samma villkor;

under iakttagande, vad var och en af omförmäld a

löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får

tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter

det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;

att därvid innehavaren av den nuvarande äldre

konservator sbefattning en bör tillgodoräknas den tid, som

före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans

tillträde till denna befattning;

att beträffande kvinnligt biträde, som vid den nya

statens ikraftträdande är anställt vid, naturhistoriska riksmuseet

och antages till ordinarie biträde å denna stat,

det må ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, om och i

vad mån biträdet må äga att för åtnjutande av löneförhöjning

räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen

vid riksmuseet;

89

att likväl löntagare, som, dä han intjänat stadgad

tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den

levnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,

icke må tillträda samma förhöjning ;

att semester ärligen må, när sådant kan ske utan

hinder för göromålens behöriga gäng, åtnjutas av intendent

under en och en halv månad, av konservator och

kvinnligt biträde under en månad samt av preparator,

förste vaktmästare, annan vaktmästare och maskinist

under femton dagar;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,

entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom

ortstillägg, där sådant förekommer, utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå

ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i

särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara

skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj-.ts bestämmande,

upphörande av eller minskning i extra inkomster, som

kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i

sammanhang därmed; samt

att beträffande i staten upptagna kvinnliga befattningshavare

skola i övrigt lända till efterrättelse

föreskrifterna uti kungl. kungörelsen den 10 juni 1912

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för

å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater

uppförda biträdesbefattningar.

Därjämte torde, i anslutning till vad i allmänhet plägar ske, böra

förklaras,

12—133012. LöneregleringskommitUns bet. XL1.

90

Utsträckt

arbetstid.

att en var, som med eller efter ingången av det

dr, med vars början den nya staten träder i kraft, tillträder

ordinarie befattning vid naturhistoriska riksmuseet,

skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor

och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar

vid museet, vilka icke före viss angiven tidpunkt

anmäla, att de vilja övergå till den nya staten

samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade

villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner

ävensom, i den mån ej annat jöranledes

av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som

dittills tillkommit dem.

Vid löneregleringar under senare år för ett flertal ämbetsverk har

vid godkännande av lönestaterna förutsatts, att Kungl. Maj:t före den tidpunkt,

då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga

ordinarie tjänstinnehavare skola, i den mån ej undantag kunna anses

böra stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet

tillstädes minst sex timmar varje söckendag. Därjämte har genom

kungl. kungörelse den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och

bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters

stater uppförda biträdesbefattningar (svensk författningssamling n:r 151)

föreskrivits, att i verk, där arbetstiden å tjänsterummet är för tjänstemännen

bestämd till sex timmar, biträdes arbetstid skall vara nämnda

tid samt att biträdet skall vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets

behöriga gång det kräver, kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare

en timme.

Även beträffande naturhistoriska riksmuseet torde böra meddelas

motsvarande föreskrifter.

Härvid synes emellertid böra iakttagas, att, därest riksmuseet, såsom

91

avsett är, kommer att hållas öppet för allmänheten även vissa tider å söndagarna,

vaktmästarna måste åläggas regelbunden söndagstjänstgöring under

förevisningstiden. A andra sidan torde särskilt under måndagarna, då

förevisning icke äger rum, något kortare tjänstgöringstid, än som annars

plägar föreskrivas för vaktmästare, kunna medgivas.

Enligt gällande grundstadgar av den 15 april 1904 för vetenskapsakademien

(§18 jämförd med § 16) väljer vetenskapsakademien intendent

vid naturhistoriska riksmuseet; valet skall dock underställas Kungl. Maj:ts

prövning och stadfästelse. Därest Kung]. Maj:t ej stadfäster valet, upptages

ärendet av akademien till ny behandling.

På sätt kommittén tillförne i annat sammanhang föreslagit beträffande

föreståndartjänstcn för meteorologiska centralanstalten, vars innehavare dittills

utsetts av vetenskapsakademien i nyss angivna ordning, har kommittén i

fråga om intendentsbefattning ansett böra så förfaras, att, sedan befattningen

anslagits ledig, akademien till Kungl. Maj:t överlämnar de inkomna ansökningshandlingarna

och därvid förordar till tjänstens erhållande den bland

de sökande, som anses företrädesvis böra ifrågakomma, samt att Kungl.

Maj:t sedermera utnämner intendent.

Kommittén förutsätter, att bestämmelser i detta hänseende må

varda intagna i den nya instruktion för naturhistoriska riksmuseet, vilken i

sammanhang med en omreglering av museet torde vara erforderlig och

som synes kommittén böra utfärdas av Kungl. Maj:t, allrahelst som i denna

instruktion eller i samband därmed föreskrifter nogsamt måste givas om

behandlingen av frågor, som röra det inbördes förhållandet mellan naturhistoriska

riksmuseet och Sveriges geologiska undersökning eller som eljest

kunna vara gemensamma för bägge institutionerna.

Anslag till expenser och anslag till samlingarna för avdelningarna vid Frescati

och etnografiska avdelningen.

Uti akademiens till skrivelsen den 5 juni 1912 hörande statförslag

har för riksmuseets avdelningar vid Frescati upptagits under rubriken

Ang. ordningen

för

tillsättande

av vissa

tjänster

m. m.

92

Stat.

»expenser» ett belopp av tillhopa 43,000 kronor samt under rubriken

»anslag till samlingarna» ett sammanlagt belopp av 44,800 kronor, vilket

sistnämnda anslagsbelopp enligt akademiens mening skulle utgå i form av

reservationsanslag.

Till vård, underhåll och förkovran av etnografiska avdelningen har

under en följd av år anvisats anslag å extra stat till belopp, som från och

med år 1912 varit bestämt till 6,200 kronor. Akademien har i sitt statförslag

beträffande etnografiska avdelningen såsom »årsanslag» upptagit ett

belopp av 8,200 kronor. Beträffande anledningen till förhöjningen har

akademien meddelat, att denna avdelning hittills fått uppbära ett belopp

av omkring 2,000 kronor från riksmuseets allmänna expensanslag, vilket

belopp akademien emellertid ansett böra överflyttas till den särskilda staten

för denna avdelning.

Med hänsyn till beskaffenheten av det kommittén lämnade uppdraget

beträffande naturhistoriska riksmuseet har kommittén ansett sig icke böra

till närmare behandling upptaga de frågor, som beröra nu förevarande

anslagsgrupper.

Kommittén har dock velat påpeka, att under den å statförslaget för

avdelningarna vid Frescati uppförda rubriken »anslag till samlingarna»

upptagits anslag »till konservatorselever» samt »till ritningar och fotografier».

Anslag för motsvarande eller jämförliga ändamål hava hittills varit

uppförda under rubriken »avlöningar», men synes kommittén någon erinran

icke kunna göras mot en dylik överflyttning.

Stat och kostnadsberäkning.

I anslutning till vad av kommittén föreslagits, har upprättats nedanstående

stat för naturhistoriska riksmuseet. I denna stat hava emellertid

de under rubrikerna »expenser» och »anslag till samlingarna» angivna

belopp — vilka överensstämma med de uti vetenskapsakademiens skrivelse

den 5 juni 1912 för nämnda ändamål upptagna summor — endast för

fullständighetens skull medtagits.

93

Naturhistoriska riksmuseet.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

A staten

för riks- museet

utföras

I. Avdelningarna vid Frescati.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

A. Avlöningsstat.

1 intendent ..................

5,000

2,500

—

7,500

6 intendenter .................

30,000

15,000

—

45,000

1 assistent, arvode...............

—

—

—

3,000

6 assistenter, arvoden..............

—

—

—

18,000

1

1 konservator.................

1,700

1,050

250

3,000

1 d:o .................

1,700

1,050

250

3,000

Till arvode åt konservator, som förordnas att under- visa och handleda konservatorselever......

_

_

_

300

1 kvinnligt biträde...............

700

350

150

1,200

2 kvinnliga biträden..............

1,400

700

300

2,400

1 preparator ..................

900

600

150

1,650

3 preparatorer .................

2,700

1,800

450

4,950

1 förste vaktmästare..............

900

450

150

1,500

1 vaktmästare.................

700

350

150

1,200

5 d:o .................

3,500

1,750

750

6,000

1 maskinist, jämte fri bostad med bränsle ....

1,000

650

150

1,800

| 1 eldare, arvode................

—

—

—

1,200

—

—

—

1,200

! Till ersättning åt den vaktmästare, vilken tillika är

portvakt, för hållande av biträde för portvakts- göromålens bestridande............

200

i Till ersättning åt extra bevakningsbiträden vid de

offentliga förevisningarna...........

—

2,340

• i

i

Till nattlig bevakning.............

—

—

1,476

Till bestridande av kostnaden för tjänstedräkter åt

vaktmästare.................

—

—

—

200

! Till vikariatsersättningar ...........

—

—

—

3,600

Tillhopa

—

—

—

110,716

'' Av den kontanta bogynnelseavlöningen till maski- nisten samt av arvodena till eldarna avgå 18 pro- cent, vilka skola påföras Sveriges geologiska under- sökning, eller .................

756

109,960

B. Expenser.

Till expenser..................

—

—

—

43,000

43,000

94

Lön.

Tjänst-

görings-

penniDgar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Å staten

för riks- museet

utföras

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

C. Anslag till samlingarna.

(Reservationsanslag.)

Till honorarier åt yngre naturforskare för

vetenskaplig bearbetning av museets

samlingar m. m...........kr. 6,000

Till konservatorselever........» 2.000

Till ritningar och fotografier.....> 7,000

Till ordnande, vård och förökande av sam- lingarna samt till instrument, materiel

och inventarier, skrivmaterialier m. m. » 29,800

44,800

44,800

II. Etnografiska avdelningen.

1 intendent ..................

5,000

2,500

—

7,500

1 assistent, arvode...............

—

—

—

3,000

1 kvinnligt biträde...............

700

350

150

1,200

Till vikariatsersättningar............

—

—

—

450

12,150

Till expenser samt till vård, underhåll och förkovran

av etnografiska avdelningen..........

—

—

8,200

8,200

Summa

—

—

218,110

Anmärkningar.

1. För intendent kali lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

2. För konservator kan lönen höjas efter 5 år med 300 kronor, efter ytterligare 5 år likaledes med

300 kronor och efter än ytterligare 5 år ävenledes med 300 kronor.

3. För kvinnligt biträde kan lönen höjas efter 5 år med 200 kronor och efter ytterligare 5 år lika

ledes

med 200 kronor.

4. För preparator kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med

100 kronor.

5. För förste vaktmästaren kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.

6. För vaktmästare kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes

med 100 kronor.

7. För maskinisten kan lönen höjas efter 5 år med 150 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med

150 kronor.

8. Förste vaktmästaren äger att för tillsyn över naturhistoriska riksmuseets byggnader vid Frescati

åtnjuta, utöver den kontanta avlöningen, fri bostad jämte bränsle.

9. Den vaktmästare, åt vilken uppdrages att bestrida portvaktsgöromål, äger, utöver den kontanta av

löningen,

åtnjuta fri bostad jämte bränsle.

95

10. Därest preparator eller annan vaktmästare än förste vaktmästaren och den vaktmästare, som tillika

är portvakt, i sin egenskap av preparator eller vaktmästare åtnjuter fri bostad jämte bränsle,

skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas

100 kronor årligen.

Det å ordinarie stat uppförda anslaget till naturhistoriska riksmuseet

utgör för närvarande 118,450 kronor. Därjämte hava under rubriken

»naturhistoriska riksmuseet» på extra stat för år 1914 anvisats,

förutom vissa anslag, varom nu ej är fråga, följande belopp:

till anställande av vetenskapligt bildade biträden vid vissa

museets avdelningar................kr. 12,500

till arvoden åt biträden utan vetenskaplig utbildning vid vissa

museets avdelningar................ » 4,915

till fyllnad i avlöning åt vaktmästarpersonal........ » 2,600

till lönefyllnad åt maskinist- och eldarpersonal....... » 3,518

till nattlig bevakning.................. » 1,476

till expenser..................... » 18,222

till beredande av personlig löneförbättring åt amanuenserna

G. Flink och G. A. H. Dahlstedt.......... » 4,000

till vård, underhåll och förkovran av museets etnografiska avdelning

...................... » 6,200

till brandförsäkring av museets samlingar och macerations

bvggnaden

vid Värtan............... » 2,428

tillhopa kr. 55,859

De nämnda anslagen å ordinarie och extra stat uppgå alltså till

sammanlagt 174,309 kronor.

Den stat, kommittén förslagsvis framlagt med inberäknande av de {

skrivelse den 5 juni 1912 av vetenskapsakademien begärda anslag till expenser

och till samlingarna, slutar å en summa av 218,110 kronor, vadan

alltså ett godkännande av denna stat skulle medföra en anslagsökning av

43,801 kronor.

Härvid har dock icke å någondera sidan hänsyn tagits till ålderstillägg,

vilka kommittén förutsatt skola fortfarande utgå av åttonde huvudtitelns

anslag till ålderstillägg.

Kostnads

beräkning.

96

Slutligen anser sig kommittén böra omförmäla, att till naturhistoriska

riksmuseet inflyta inkomster av försålda kataloger över samlingarna samt

av inträdesavgifter. Dessa inkomster, vilka ingå i det s. k. katalog- och

biljettkontot, användas till bestridande av kostnaderna för tryckning av

kataloger. Någon ändring härutinnan är icke avsedd att vidtagas.

BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

XLII.

NY AVLÖNINGS STAT

FÖR

SVERIGES RIKSBANK

M. M.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT L SÖNER

1914

[132047]

INNEHÅLL.

Sid.

Skrivelse till fullmäktige i Sveriges riksbank..........r—n.

Betänkande och förslag.

Inledning............................. j

Riksbankens organisation och förvaltning m. m...........ö7.

Redogörelse beträffande göromålen vid riksbankens huvudkontor . 74.

Redogörelse beträffande göromålen vid riksbankens avdelningskontor 112.

Till kommittén överlämnade framställningar angående ny avlönings

stat för riksbanken m. m....................118.

Kommitténs förslag.........................131

Avlöningssystem.........................

Vissa avlöningsvillkor......................132.

Avlöningar...........................137

Tjänstemän i forsta graden vid huvudkontoret samt i Göteborg

och Malmö......................138.

Tjänstemän i andra graden vid huvudkontoret samt i Göteborg

och Malmö......................140

Tjänstemän i tredje graden vid huvudkontoret samt i Göteborg

och Malmö......................141.

Tjänstemän i fjärde graden vid huvudkontoret........»

Jämförelse mellan nuvarande och föreslagna avlöningar. . . .142

Särskilda arvodesbefattningar vid huvudkontoret......144.

Tjänstemän vid mindre avdelningskontor...........»

Verkställande styrelseledamöter vid riksbankens avdelningskontor 150.

Antalet tjänster vid riksbanken. Kvinnlig tjänstepersonal.......153.

Andrad organisation av vissa avdelningskontor........160.

II

Riksbankens vaktpersonal..............

a) vid huvudkontoret..............

b) vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö

c) vid övriga avdelningskontor........

Sammanfattning...............

Anslag för e. o. tjänstemän in. in...........

Stater ......................

Avlöningsvillkor..................

Särskilda bestämmelser...............

Kostnadsberäkning.................

Särskilt yttrande...................

Sid.

165.

166.

171.

174.

176.

177.

181.

186.

199.

202.

203.

Sveriges riksbank.

Herrar Fullmäktige i Sveriges riksbank.

I anledning av framställning från herrar fullmäktige uppdrog Kungl.

Maj:t den 14 juni 1912 åt löneregleringskommittén att avgiva och till

herrar fullmäktige inkomma med utlåtande över ett förslag till ny avlöningsstat

för riksbanken; och, sedan kommittén anmält sin avsikt att efter

behandling av andra kommittén förelagda arbeten börja arbetet med frågan

om ny avlöningsstat för riksbanken, förordnade Kungl. Magt den 4

juni 1913 undertecknad Norberg att under den tid, detta ärende utgjorde

föremål för kommitténs behandling, vara ledamot i kommittén.

Därefter har, på anhållan av Riksdagens bankoutskott, Kungl. Maj:t

den 28 februari 1914 uppdragit åt kommittén att i sammanhang med utlåtandet

över förslaget till avlöningsstat för riksbanken även avgiva och

till herrar fullmäktige inkomma med utlåtande över ett förslag till omorganisation

av riksbankens avdelningskontor.

o O

Kommittén får härmed uti förevarande ärende i hela dess omfattning

avgiva till herrar fullmäktige utlåtande, innefattat i delen XLII av

kommitténs betänkanden.

II

Vid betänkandet i fråga är fogat särskilt yttrande av undertecknad

Norberg.

Stockholm den 28 mars 1914.

F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspor. Aug. Nilsson. R. Norberg.

And. Pers. Carl Persson. S. Wåhlin.

Elis Sidenbladh.

Inledning.

Vid 1902 års riksdag gjorde fullmäktige för riksbanken framställ- 1902 års

ning om ny aviöningsstat för befattningshavare vid riksbankens huvud- Förshufiw

och avdelningskontor. nH avlJ''~

0 # ^ mngsntnt.

Redan vid 1901 års riksdag hade emellertid på hemställan av fullmäktige

beviljats dyrtidstillägg för samma år åt tjänstemän och betjänte

vid banken.

Av nedanstående tablå framgå avlöningar m. m. enligt den år 1901

gällande staten — dyrtidstillägg inberäknade — och den av fullmäktige

föreslagna nya staten.

År 1901 gällande stat.

År 1902 föreslagen stat.

Huvudkontoret.

r

O:

Q

Tjänstgörings-

penningar.

Arvode.

Missräknings-

penningar.

Dyrtidstillägg.

1

1 Summa,

E*

O:

B

tf

S''%

ep? *1

Sb

'' <5

- g

® !''

5 "

B p:

H

t» c

r* cr<?

ep

Summa.

Tjänstemännen.

La graden: 20 st.

i a) föreståndaren för brons- myntkassan :

lägsta avlöning ....

1,500

800

—

600

230

3,130

1,600

1,000

600

3,200

med ett ålderstillägg .

b) övriga, 19 st.

2,000

800

—

600

280

3,680

2,100

1,000

600

3.700

lägsta avlöning ....

1,500

800

—

—

230

2,530

1,600

1,000

_

2,600

med ett ålderstillägg .

2,000

800

—

—

280

3,080

2,100

1,000

—

3,100

2:a graden: 24 st.

a) kassörer, 7 st.

lägsta avlöning . .

2,000

1,000

—

1,500

300

4,800

2,500

1,500

1,000

5,000

med ett ålderstillägg .

2,500

1,000

—

1,500

350

5,350

3,000

1,500

1,000

5,500

» tvä >

3,000

1,000

—

1,500

400

5,900

3,500

1.500

1,000

6,000

1 —132047. ljöneregleringslcmnmitténs bet. XLII.

■>

År 1901 gällande stat.

År 1902 föreslagen stat.

s

3

Tjänstgörings-

penningar.

Arvode.

!

Missräknings-

penningar.

Dyrtids tillägg.

Summa.

f

O:

3

Tjänstgörings-

penningar.

Missräknings-

penningar.

Summa.

1

!

b) övriga, 17 st.

lägsta avlöning . . .

2,000

1,000

750

—

375

4,125

2,500

1,500

—

4,000

med ett ålderstillägg .

2,500

1,000

750

—

425

4,675

3.000

1,500

—

4,500

> två >

3,000

1,000

750

—

475

5,225

3,500

1,500

—

5,000

3:e graden: 10 st.

lägsta avlöning . . .

3,000

1,200

750

—

495

5,445

3,500

1,800

—

5,300

med ett ålderstillägg .

3,500

1,200

750

—

500

5,950

4,000

1,800

—

5,800

> två >

4,000

1,200

750

—

500

6.450

4,500

1,800

—

6,300

4:e graden: 6 st.

rt) kommissarien i kon-

toret för utrikes afla-

rer:

lägsta avlöning . . .

4,000

1,450

—

1,500

—

6,950

4,500

2,000

—

6,500

med ett ålderstillägg .

4,500

1,750

—

1,500

—

7,750

5,000

2,000

—

7,000

b) övriga kommissarier,

4 st.:

lägsta avlöning . . .

4,000

1,450

750

—

500

6,700

4,500

2,000

—

6,500

med ett ålderstillägg

4,500

1,750

750

—

500

7,500

5,000

2,000

—

7,000

c) bankosekreteraren;

lägsta avlöning . . .

4,000

1,450

—

—

500

5,950

4,500

1,500

—

6,1X10

med ett ålderstillägg

4,500

1,750

—

—

500

6,750

5,000

1,500

—

6,500

Arvoden:

a) till extra arbeten och

•

semestervikariat samt

till flitpenningar åt e.

o. tjänstemän ....

—

—

—

—

—

42,000

—

—

—

44,000

6^ till brandchefen . . .

—

—

—

—

—

600

—

—

—

600

c) till vårdaren av riks-

bankens mynt- och

medalj samling . . .

—

—

—

—

500

500

Vuktbfttjäningei!:

övervaktmästaren, tillika

1 Jämte fria

brandmästare......

1.400

000

_

_

2,000

1,500

700

—

2,200

t husrum och

| vedbrand.

3

År 1901 gällande stat.

År 1902 föreslagen stat. i

1

C:

P

''fe:*

® B

B tn

E-.cra

P Oi

*<§

CD

Arvode.

M iss räk ni lös-

penningar.

Dyrtidstillägg.

Summa.

O:

P

g!

P c:

<W *i

» a''

OO

*3 t

P “

P Px

= P

er? 2.

S B

T*

ce

Summa.

vice brandmästaren:

lägsta avlöning.....

700

300

—

—

—

1,000

700

600

—

1,300

med ett ålderstil lägg . .

800

400

—

—

1,200

900

600

1.500

> två » . .

900

500 —

—

—

1,400

1,100

600

1,700

vaktmästarna:

.

lägsta avlöning.....

700

300

—

—

100

1,100

700

500

1,200

med ett ålderstillägg . .

800

400

—

—

120

1,320

900

500

_

1,400

j två » . .

900

500

—

—

140

1,540

1,100

500

—

1.600

Anslag till fullmäktiges dis- position till fördelning

mellan de s. k. postvakt- mästarna, högst .....

—

—

—

—

-

—

—

!

3,000''

Avdelningskontoret

i Göteborg.

Styrelsen: 4 st.

|

3 st., varje........

-

—

—

—

—

2,400

—

—

—

2,400 ;

verkställande styrelseleda- moten, antingen ....

_

_

_

_

7,000

_

_

7,500 !

eller, om han var en riks- bankens tjänsteman,

lägsta avlöning ....

4,000

1,450

750

—

Ii, 200

4,500

3,000

—

7,500

med ett ålderstillägg . .

4,500

1,750

750

—

7,000

5,000

3,000

—

8,000 |

Tjänstemännen.

l:a graden: 5 st.

lägsta avlöning ....

1,500

800

—

—

230

2,530

1,600

1,000

—

2,600 j

med ett ålderstillägg .

2,000

800

—

—

280

3,080

2,100

1,000

—

3,100;

2:a graden: 6 st.

;

a) kassörer, 2 st.

lägsta avlöning . . .

2,000

1,000

—

1,500

300

4,800

2,500

1,500

1,000

5,000

med ett ålderstillägg .

2,500

1,000

—

1,500

350

5,350

3,000

1,500

1,000

5,500

» två >

3,000

1,000

1,500

400

5,900

3,500

1,500

1.000

6,000

Jämte fria i

husrum och j

vedbrand. I

Jämte fri

bostad.

4

År 1901 gällande stat.

<3

*0 pa:

*0

g

CE

''C

*-s

ä

^ pa:

tf

m I

S !

t"

g &

>

>-t

B

B

*1

£

F

B p:

O:

0

s:€.

er?

O

P-

0

oq

p

pr

B#

00

0

B

P

O:

B

B

er? 2.

p a

5'' **

« 5.

p 5

l

p

er?

CE

SS

r* er?

GQ

r* er?

ÖB

b) föreståndaren för kom-

missionsgöromålen:

lägsta avlöning . . .

2.000

1,000

750

_

375

4,125

2,500

1,500

—

4,000

med ett ålderstillägg .

2,500

1,000

750

—

425

4,675

3,000

1,500

—

4,500

> två »

3,000

1,000

750

—

475

5,225

3,500

1,500

—

5,000

c) övriga, 3 st.

lägsta avlöning . . .

2.000

1,000

—

—

300

3,300

2,500

1,500

—

4,000

med ett ålderstillägg .

2,500

1,000

—

—

350

3,850

3,000

1,500

—

4,500

> två >

3,000

1,000

—

—

400

4,400

3,500

1,500

—

5,000

3:e graden: 1 st.

lägsta avlöning ....

3,000

1,200

750

—

495

5,445

3,500

1,800

~

5,300

med ett ålderstillägg .

3,500

1.200

750

—

500

5,950

4,000

1,800

—

5,800

• två »

4,000

1,200

750

—

500

6,450

4,500

1,800

—

6,300

Arvode till extra arbeten,

semestervikariat och flit-

penningar för e. o. tjän- stemän ........

—

—

—

—

7,500

—

—

—

8,000

VaktbetjKningen:

vaktmästare, 2 st.

lägsta avlöning.....

600

200

—

—

—

800

600

300

—

900

med ett ålderstillägg . .

700

200

—

—

—

900

700

300

—

1,000

> två > . .

-

—

—

—

—

—

800

300

—

1,100

liusdräng. 1 st.......

600

—

—

—

—

600

700

—

700

Avdelningskontoret

i Malmö.

Styrelsen; 4 st.

3 st., varje........

verkställande styrelseleda-

_

—

—

—

—

1,800

7,000

2,400

7,500

motcn, antingen ....

eller, om han var en riks-

bankens tjänsteman,

lägsta avlöning.....

4.000

1,450

750

_

—

6,200

4,500

3,000

—

7,500

med ett ålderstillägg . .

4,500

1.750

750

—

—

7,000

5,000

3,000

—

8.000

År 1902 föreslagen stat.

j Jämte fri bo-|

J stad och ved-j

Ibrand ellerj

|såsom ersätt-j

ning därför

ett belopp för,

varje av 300

kr. om året.

o

År 1901 gällande stat.

År 1902 föreslagen stat.

K

ö

g

1—1

I

*

2 S*

O in

5.oT

EJ O:

39 3.

2 a

^ 39

GB

Arvode.

1 S

EJ So:

B* g''

39 5.

2 »

r1 39

0D

c4-

51

X

c*-.

j*

39

ep

Summa.

C:

?

1 &

g 55.

3 o:

39 2

P 5’

M 3

■ lo

ap

1 1

EJ

B g*

39 2.

2 a

r* 19

ÖB

Summa

Tjänstemännen:

l:a graden: 3 st.

lägsta avlöning.....

1,500

800

—

—

230

2,530

1,600! 1,000

—

2,600

med ett ålderstillägg . .

2,(XX)

800

—

—

280

3,080

2.100! 1,000

—

3,100

2:a graden: 3 st.

a) kassörer, 2 st.

lägsta avlöning . . .

2,000

1,000

—

1,500

300

4,800

2,500

1,500

1,000

5,000

med ett ålderstillägg .

2,500

1,000

—

1,500

350

5,350

3,000

1,500

1,000

5,500

> tvä »

3,000

1,000

—

1,500

400

5,900

3,500

1,500

1,000

6.000

/>) bokhållare, 1 st.

lägsta avlöning . . .

2,000

1,000

500

—

350

3,850

2,500

1,500

—

4.000

med ett ålderstillägg .

2,500

1,000

500

-

400

4,400

3,000

1,500

—

4,500

> två. >

3,000

1,000

500

—

450

4,950

3,500

1,500

—

5.000

3:e graden: 1 st.

lägsta avlöning.....

3,000

1,200

750

—

495

5,445

3,500

1,800

—

5,300

med ett ålderstillägg . .

3,500

1,200

750

—

500

5,950

4,000

1,800

—

5,800

» två » . .

4,000

1,200

750

-

500

6,450

4,500

1,800

_

6,300

Ombudsmannen.....

1,500

500

—

—

200

2,200

1,500

500

_

2,000

Arvode till extra arbeten,

semestervikariat och flit- penningar för e. o. tjän- stemän ........

—

—

—

—

6,500

—

7,000

Yaktbetjäningeu:

j vaktmästare, 2 st.

lägsta avlöning .....

med ett ålderstillägg . .

* två > . .

i hnsdräng, 1 st.......

600

700

600

200

200

—

—

800

900

600

600

700

800

700

300

300

300

-

900

1.000

1.100

700

Jämte fri bo- stad och ved- brand förent

vaktmästa- ren och hus- drängen .

samt till den

andre vakt- mästaren så-|

som ersätt- j

ning härför!

300 kronor

;

År 1901 gällande stat.

År 1902 föreslagen stat.

-4

K

ö

v;

t-

S g

H-d?

>

<

2 ce

a

B p:

e+-

£

ce

S

E

tr*

2 b''

B 03

B

1 »

g &

U1

B

B

B O:

er? *1.

O

Pu

5 g"

ciq {i.

B

B

B 6:

(Jq 2.

B

aq 2.

5

De övriga avdel-

Sfi

CB

g B

T* crq

c»

ep

» B

* oq

Cfc

''

P B

r* aq

Cfc

ningskontoren.

(.ruin» 1» omfattande

år 1901: Jönköping. Karl-

stad och Örebro,

enligt förslaget år 1903:

Gävle, Härnösand och

Öreliro,

vart för sig:

2 styrelseledamöter, varje .

verkställande styrelseleda-

—

—

-

—

1,200

—

—

--

1,500

moten, antingen ....

eller, om han var eu riks-

~

5,000

6.000

bankens tjänsteman,

lägsta avlöning.....

3,000

1,200

800

_

_

5,OCK)

3,500

2,500

6,000

i med ett ålderstillägg . .

3,500

1,200

800

—

—

5,500

4,000

2,500

—

6,500

> två > . .

4,000

1,200

800

—

—

6,000

4.500

2,500

7.000

i kamreraren, lägsta avlöning

2,000

1,250

750

—

400

4,400

2,400

1,800

4,200

med ett ålderstillägg . .

2,500

1,250

750

—

450

4,950

2,900

1,800

—

4,700

> två > . .

3.000

1,250

750

—

500

5,500

3,400 1,800

5,200

i kassören, lägsta avlöning .

1,600

800

—

600

240

3,240

1,600

1,000

600

3,200

med ett ålderstillägg . .

2,000

800

—

600

280

3,680

2,000 1,000

600

3,600

> två > . .

2,400

800

—

600

320

4,120

2,400 1,000

600

4,000

registratorn, lägsta avlöning

1,300

700

—

-

200

2,200

1,400

800

—

2,200

med ett ålderstillägg . .

1,700

700

—

—

240

2,640

1,800

800

—

2,600

ombudsmannen.....

800

—

—

80

880

800

—

800

'' vaktbetjänten, lägsta avlö-

ning..........

500

200

—

—

700

500

200

—

700

I Jämte fri

med ett ålderstillägg . .

600

200

—

—

—

800

600

200

—

800

> bostad och

> två » . .

—

—

—

—

_

—

700

200

—

900

I vedbrand.

l samt dessutom för Örebro:

1 bokhållaren, lägsta avlöning

1,300

700

200

2,200

1,400

800

2,200

med ett ålderstillägg . .

1,700

700

—

—

240

2,640

1,800

800

-

2,600

j

År 1901 gällande stat.

År 1902 föreslagen stat.

1

hd jo:

e

“S 1’

ö

<<

•-i

a

^ SS*

1

|

g

P ce

B e*-

B ^

p »’■

e+-

&

P2

g

t“*

B CD

B rTt

g 1

B*

B*

P O:

0<? 2

£L_b’

O

CD

B B

<w ti.

F. a

*—*

s

F

B

B O:

er? 2

M C*

a 2f

os g.

B B

B

as

er

2 crc

CD

(K

q<3

os

CD

2 era

CD

Grupp 2, omfattande

| år 1901: Falun, Härnösand,

j Linköping, Luleå och Ös- ! tersund,

| enligt förslaget år 1902:

Falun, Halmstad, Jönkö- ping, Karlskrona, Karl- stad, Linköping, Luleå

och Östersund,

vart för sig:

| 2 styrelseledamöter, varje .

verkställande stvrelseleda-

—

—

—

—

1,200

—

—

_

1,200

möten, antingen ....

—

—

—

—

—

5,000

—

—

—

5,500

eller, om han var en riks-

bankens tjänsteman,

lägsta avlöning.....

3,000

1,200

800

_

_

5,000

3,500

2,000

—

5,500

med ett ålderstillägg . .

3,500

1,200

800

—

—

5,500

4,000

2,000

6,000

> två > . .

4,000

1,200

800

—

—

6,000

4,500

2,000

_

6.500

1

kamrerare»}, lägsta avlöning

2,000

1,200

600

—

380

4,180

2,400

1,600

—

4.000

, med ett ålderstillägg . .

2,500

1,200

600

/

430

4,730

2,900

1,600

—

4,500

> två > . .

3,000

1,200

600

—

480

5,280

3,400

1,600

—

5,000

kassören, lägsta avlöning .

1,500

700

—

600

220

3,020

1,600

800

600

3,000

i

med ett ålderstillägg . .

1,900

700

—

600

260

3,460

2,000

800

600

3,400

* två > . .

2,300

700

—

600

300

3,900

2,400

800

600

3.800

i registratorn, lägsta avlö-

1,400

600

2,000

ning..........

1,200

600

—

—

180

1,980

med ett ålderstillägg . .

1,600

600

—

-

220

2.420

1.800

600

—

2.400

] ombudsmannen .....

800

80

880

800

—

800

raktbetjänten. lägsta avlö-

200

700

ning..........

500

200

—

—

—

700

500

1 Jämte fri

med ett ålderstillägg . .

600

200

—

—

—

800

600

200

800

> bostad och

j > två » . .

—

—

—

_

—

-

700

200

900

I vedbrand.

8

År 1901 gällande stat.

År 1902 föreslagen stat.

K

u

*3

g

fc*

g O

B CD

B rSt

<

1 s

B t-j

B p:

£

CD

U1

0

3

O:

2 B

2 2.

B 2

2.8»

ce

B

B

B O:

er? 2

p Z

Cb

®

39 Z.

P B

£

3

p

B

B O:

39 a

S_B

B £

39 2.

P b

3

p

^ 39

''

r» 39

X

39

39

f era

ce

''

■”''S

Grupp 3, omfattande

år 1901: Kalmar och Växjö,

enligt förslaget år 1902:

Kalmar, Kristianstad, U- mcå och Visby,

vart för sig:

2 styrelseledamöter, varje .

verkställande styrelseleda-

—

—

—

1,200

—

-

—

1.200

möten, antingen ....

eller, om han var en riks-

5,000

“

5.500

hankens tjänsteman,

lägsta avlöning .....

3,000

1.200

800

_

__

5,000

3,500

2,000

_

5,500

med ett ålderstillägg . .

3,500

1,200

800

—

—

5,500

4,000

2,000

—

6,000

1

> två > . .

4,000

1,200

800

—

—

6,000

4,500

2,000

—

6,500

kamreraren, lägsta avlöning

2,000

1,200

600

—

380

4,180

2,400

1,600

—

4,000

med ett ålderstillägg . .

2,500

1,200

600

—

430

4,730

2,900

1,600

—

4,500

1

> två > . .

3,000

1,200

600

—

480

5,280

3,400

1,600

—

5,000

kassören, lägsta avlöning .

1,500

700

—

600

220

3,020

1,600

800

600

3,000

med ett ålderstillägg . .

1,900

700

—

600

260

3,460

2,000

800

600

3,400

» två » . .

2,300

700

—

600

300

3,900

2,400

800

600

3,800

ombudsmannen.....

800

—

—

—

80

880

800

—

—

800

vaktbetjänten, lägsta avlö-

ning..........

500

200

—

—

—

700

500

200

—

700

I Jämte fri

med ett ålderstillägg . .

600

200

—

—

_

800

600

200

—

800

> bostad och

> två > . .

—

—

—

—

- -

—

700

200

—

900

1 vedbrand.

Grupp 4, omfattande

år 1901: Gävle, Halmstad,

Karlskrona, Kristianstad,

Mariestad, Umeå och Visby,

enligt förslaget år 1902:

1

Nyköping, Mariestad och

Växjö,

vart för sig:

9

År 1901 gällande stat.

Lön.

Tjänstgörings-

penningar.

Arvode.

Missräknings-

penningar.

i

Summa.

Lön.

| Tjänstgöriligg-

penningar.

Missräknings-

penningar.

Summa.

| 2 styrelseledamöter, varje .

—

—

—

—

_

1,200

_

_

_

1,200

verkställande styrelseleda- moten, enligt 1902 års för- slag tillika kamrerare,

antingen.......

5,000

5,500

eller, om han var en riks- bankens tjänsteman,

lägsta avlöning.....

3,000

1,200

800

5,000

3,500

2,000

5,500

med ett ålderstillägg . .

3,500

1,200

800

—

—

5,500

4,000

2,000

—

6,000

> två > . .

4,000

1,200

800

—

—

6,000

4,500

2,000

—

6,500

kamreraren, lägsta avlöning

1,800

800

600

—

320

3,520

j Befattningen skulle be-

med ett ålderstillägg . .

2,300

800

600

—

370

4,070

! stridas av

verkställande

> tvä, > . .

2,800

800

600

—

420

4,620

] styrelseledamoten.

kassören, lägsta avlöning .

1,400

700

—

500

210

2,810

1,600

800

400

2,800

med ett ålderstillägg . .

1,800

700

—

500

250

3,250

2,000

800

400

3,200

> två » . .

2,200

700

—

500

290

3,690

2,400

800

400

3,600

bokhållaren, lägsta avlöning

—

—

—

—

—

—

1,400

600

—

2,000

med ett ålderstillägg . .

—

—

—

—

—

—

1,800

600

—

2,400

ombudsmannen.....

600

—

—

—

60

660

600

—

—

600

vaktbetjänten, lägsta avlö- ning ..........

500

200

700

500

200

700

med ett ålderstillägg . .

600

200

—

—

—

800

600

200

—

800

> två > . .

—

—

—

—

—

—

700

200

—

900

Anslag därutöver:

a) å gemensam stat för de

i grupper indelade konto- ren till extra biträde vid

kontorsgöromålen och se- mestervikariat i medeltal

för varje.......

3,000

3,000

b) å övergångsstat för mis- tade avlöningsförmåner på

grund av kontorens indel- ning i grupper m. m. . .

3,000

1,600

År 1902 föreslagen stat.

2—1320i7. Löner egleringslcomriitténs bet. XLIl.

Jämte fri

bostad och

vedbrand.

10

Bankout- Med anledning av fullmäktiges berörda förslag anförde bankout

Sk°moriaie''skottet

vid 1902 års riksdag uti avgivet memorial n:r 10, bland annat,

följande.

Då med ingången av år 1904 lagen för Sveriges riksbank den 12

maj 1897 skulle träda i full tillämpning och riksbanken därmed övertagit

all sedelutgivning samt avdelningskontor av banken inrättats inom

vart och ett av rikets län med undantag av Stockholms, vore det uppenbart,

att denna väsentliga omändring av riksbankens verksamhet även måste

motsvaras av ganska omfattande ändringar i bankens inre förvaltning.

En uppfattning om ändringarna i bankens verksamhet syntes bankoutskottet

tillförlitligast kunna erhållas genom eu överblick över sedelutgivningen

vid olika tidpunkter, då denna kunde anses i viss mån vara

ett uttryck för det arbete, riksbanken hade att utföra.

Enligt utskottet lämnade uppgifter utgjorde riksbankens sedelutgivning

i medeltal

under år 1900 kr. 63,600,000

och t> t> 1901..... » 74,400,000

samt beräknades

för år 1902 till..... » 105,000,000

» » 1903 »..... » 135,000,000

och » » 1904 »..... » 150,000,000

utvisande en ökning mot år 1900 av resp. 17, 65, 112 och 136 %.

Närmaste följden däraf vore, att den avdelning av huvudkontoret,

som benämndes sedelkontoret och vars göromål omfattade åtgärder för sedeltillverkningen

samt behandling av förslitna eller eljest obrukbara sedlar,

måste få sin verksamhet betydligt utvidgad och tillföras stärkta arbetskrafter.

Likaledes komme ock arbetet för utlåningsrörelsen att i motsvarande

grad ökas, då ju sedlarna aldrig utlämnades annat än mot de

säkerheter af olika slag, som finge i riksbanken belånas.

På andra områden åter syntes verksamheten kunna inskränkas och

där använda arbetskrafter bliva tillgängliga för andra göromål. Så hade

exempelvis fullmäktige gjort försök att genom förenklingar i korrespondens,

bokföring och kassavård göra besparingar i arbetskraft, och sär

-

11

skilt hade man ansett sig kunna påräkna vissa förenklingar i förvaltningen,

sedan riksbanken fått inflytta i det under byggnad varande riksbankshuset.

Det vore ock på grund av dessa omständigheter som fullmäktige

trott sig kunna begränsa antalet tjänstemän på ordinarie stat till samma

antal som det dåvarande, men det vore ock naturligt, att med full visshet

detta ej kunde avgöras, förr än riksbanken övertagit sin verksamhet

såsom landets centralbank och fått inflytta i sin nya lokal. Trots denna

omständighet ansåg utskottet det dock ej tillrådligt att till denna tidpunkt

uppskjuta den föreslagna organisationen och löneregleringen.

Givet vore nämligen, att de ändringar i förvaltningen, som således

kunde anses nödvändiga, ej kunde vidtagas på en gång, utan måste noggrant

förberedas och försöksvis prövas, så att den erforderliga omorganisationen

kunde vara fast genomförd vid den tidpunkt, då den helt skulle verka.

Ett bland huvudvillkoren därför vore, att fullmäktige beträffande

tjänstemännens placering hade fullt fria händer, så att ej något hinder

mötte för deras förflyttande från en avdelning inom banken, där arbetet

till äventyrs minskats, till ett annat mera krävande område. Vinnande

av en sådan frihet i hela dess utsträckning syntes hava bidragit till, att

fullmäktige redan då framkommit med löneregleringsförslaget, vilket sålunda

avsåge ett fastare genomförande av grundsatsen, att någon viss

plats icke på förhand anvisades åt den ene eller andre tjänstemannen,

utan att denne endast förordnades eller utnämndes till tjänst inom viss

grad med tjänstgöringsskyldighet inom det verksamhetsområde, som av

fullmäktige bestämdes och som vid förefallande behov kunde utbytas mot

annan tjänst inom samma grad.

Utskottet fann förslaget ur denna synpunkt välbetänkt, men ville

emellertid framhålla önskvärdheten därav, att fullmäktige riktade sin synnerliga

uppmärksamhet på den omständigheten, huruvida icke en avsevärd

begränsning i tjänstemännens och vaktbetjäntes antal skulle kunna äga

rum, i synnerhet med den blivande inflyttningen i den nya bankbyggnaden.

Sedan utskottet ingått på granskning av förslagets särskilda delar,

hade utskottet funnit detsamma vara med stor omsorg utarbetat och noga

genomtänkt samt de olika löneposterna väl avvägda, och syntes det utskottet,

att vid löneförmånernas bestämmande hänsyn var tagen ej mindre till riks

-

12

bankens intresse att för arbetets utförande inom bankens olika verksamhetsområden

erhålla fullt dugliga och lämpliga personer än ock till löntagarnas

anspråk att få sig tillförsäkrad en sådan inkomst, att den kunde

bereda en efter vars och ens ställning lämplig bärgning.

Väl kunde inom några av statens verk anföras exempel på tjänster,

som syntes vara jämnställda med tjänster inom riksbanken, ehuru lägre avlönade

än de senare, men vid en dylik jämförelse finge man enligt utskottets

mening icke underlåta att taga hänsyn till den särskilda ställning,

tjänsterna inom riksbanken otvivelaktigt intoge.

Tjänstgöringen därstädes måste nämligen anses i allmänhet vara

särskilt trägen och ansvarsfull samt fordra i förening med raskhet synnerlig

punktlighet och ordning, varförutan banken lätt kunde tillfogas avsevärda

förluster. Naturligt vore ock, att den ständiga spänning och

aldrig vilande uppmärksamhet, som ansvaret för stora penningsummor medförde,

måste hårt anlita vederbörande tjänstemans krafter. Man kunde

ej heller frånse, att utsikterna till befordran vore mindre inom riksbanken

än i flera andra verk, då antalet tjänster i de lägre graderna vore så

mycket större än i de två högre, att åtskilliga tjänstemän måste beräkna

att ej få befordran över andra graden, vilket ju borde innebära en maning

att ej för snävt tilltaga denna grads löneförmåner.

Avlöningen till betjänte hade föreslagits ej obetydligt förökad. Utskottet

hade visserligen ej heller mot förslaget i denna del någon anmärkning

att göra, men hade dock ansett sig böra uttala den mening, att betjänte

ej syntes böra tillåtas åtaga sig sådan sysselsättning som uppassning

vid restaurator m. fl. ställen, där densamma dag efter annan fortgående

ofta långt in på natten ej kunde annat än ofördelaktigt inverka

på hälsa och krafter och därmed ock på arbetsdugligheten hos den, som

vore skyldig att redan tidigt följande förmiddag åter inställa sig till tjänstgöring.

Då det för bedömande av den föreliggande lönefrågan ansetts kunna

innebära en fördel att erhålla någon kännedom om de löner, enskilda bankinstitut

gåve sina tjänstemän, hade ledamöter inom utskottet därom inhämtat

upplysningar från åtskilliga bankinrättningar, varav framgått, att i

allmänhet på de platser, som kunde jämföras med riksbankens tjänster,

13

särskilt i huvudstaden lönerna vore högre än i riksbanken, även där vederbörande

tjänstemän till följd av ordnade pensionsförhållanden eller eljest

hade utsikt att på ålderdomen hava en tryggad bärgning genom pension.

Utskottet, som biträdde fullmäktiges förslag om höjning av löneförmånerna

för de verkställande styrelseledamöterna vid riksbankens avdelningskontor,

hade dock endast med tvekan kunnat förorda den nya organisation,

som föreslagits för fjärde gruppens avdelningskontor, nämligen att verkställande

styrelseledamoten tillika skulle vara kamrerare. En dylik förening

av dessa till sin natur olikartade befattningar måste enligt utskottets

mening anses vara i princip ej fullt riktig såsom innebärande

möjlighet av en i vissa avseenden minskad kontroll. Då emellertid rörelsen

vid ifrågavarande kontor vore av jämförelsevis obetydlig omfattning,

och kontrollen genom övriga anordningar vore sådan, att bankens säkerhet

borde vara tryggad, hade utskottet för det dåvarande ej velat motsätta

sig den föreslagna sammanslagningen, som syntes böra betraktas endast såsom

en försöksåtgärd.

Vad anginge arvodena till övriga styrelseledamöter vid avdelningskontoren

hade utskottet funnit den för kontoret i Malmö och första gruppens

kontor föreslagna höjningen vara av omständigheterna påkallad för att

fortfarande kunna å dessa platser påräkna personer, som för deras tillfredsställande

skötande vore lämpliga och kompetenta.

Mot den av fullmäktige verkställda omflyttningen av de i grupper

indelade kontoren hade utskottet ej funnit någon anledning till erinran.

Utskottet hade icke heller haft någon anmärkning mot de av fullmäktige

föreslagna bestämmelser i fråga om tillämpningen av den nya avlöningsstaten.

Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte i överensstämmelse med

fullmäktiges förslag fastställa avlöningsstater för riksbankens huvud- och

avdelningskontor att tillämpas från och med 1902 års början, samt att

Riksdagen måtte i fråga om tillämpningen av avlöningsstaterna föreskriva

vissa bestämmelser.

I detta sammanhang torde emellertid böra erinras, att vid nämnda

tid i banko reglementet intogos en del bestämmelser, vilka eljest pläga upptagas

bland avlöningsvillkor.

14

Riksdagens

beslut.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad bankoutskottet hemställt i fråga

om nya avlöningsstater och bestämmelser beti-äffande desammas tillämpning.

1903 års Vid 1903 års riksdag vidtogos en del ändringar i de till avlönings

riksdag.

laterna hörande tillämpningsbestämmelserna.

I sjette att vinna större reda och tydlighet infördes sålunda bland

tillämpningsbestämmelserna vissa endast i bankoreglementet dittills förekommande

stadganden.

Bestämmel- Vidare blev med ändring av dittills gällande bestämmelser beträf

mester.

fande semester föreskrivet, att tjänstemännen vid riksbankens huvud- och

avdelningskontor skulle äga, så vitt sådant utan hinder för göromålens

jämna och oavbrutna gång kunde ske, var i sin ordning varje år åtnjuta

semester

vid huvudkontoret och avdelningskontoren i Göteborg och Malmö:

tjänstemännen i 3:e och 4:e graderna under en och en halv månad

samt tjänstemännen i l:a och 2:a graderna under en månad;

vid de i grupper indelade avdelningskontoren:

tjänstemännen i kamrerar- och kassörsgraderna under en månad

samt tjänstemännen i registrator- och bokhållargraderna under 15 dagar.

1 fråga om vaktbetjänt bestämdes, att sådan befattningshavare kunde

medgivas ledighet under högst 15 dagar varje år med rätt för honom att

under tiden uppbära alla med tjänsten förenade avlöningsförmåner.

1904 års

riksdag.

I fråga om

förening av

befattningarna

såsom

bankosekreterare

och

ombudsman

vid huvudkontoret.

Vid 1904 års riksdag beslutades sådan ändring i gällande bestämmelser

angående riksbankens huvudkontor, att bankosekreterarens och

ombudsmannens befattningar skulle kunna förenas till en tjänst.

Redan uti ett till bankoutskottet vid 1896 års riksdag avgivet yttrande

angående inskränkning av antalet tjänster inom riksbanken hade

fullmäktige anfört, bland annat, att två avdelningar inom bankens huvudkontor

stode till varandra i det förhållande, att de borde, när omständigheterna

det medgåve, kunna förenas till en, nämligen fullmäktiges expedition

och ombudsmanskontoret, samt att därför med fullt skäl kunde föreslås,

att vid inträffande ledigheter ombudsmannen skulle kunna bliva bankosekre

-

15

terare och, såsom denne, tillhöra fjärde graden samt vara chef för de

förenade expeditionerna.

I skrivelse till bankoutskottet den 24 mars 1904 hade fullmäktige

meddelat, att i det nya riksbankshuset lokalerna vore anordnade med

hänsyn till den avsedda förändrade organisationen samt att, då utsikt vore

för handen, att detta hus skulle kunna för sitt ändamål upplåtas under

loppet av år 1905, de åtgärder till ändring i reglementet syntes böra vidtagas,

som skulle möjliggöra den tilltänkta anordningen.

I det avseendet syntes bliva nödigt bestämma, att sekreteraren tillika

kunde vara ombudsman och således föreståndare för både fullmäktiges

expedition och ombudsmansexpeditionen. Bleve sådan ändring i reglementet

vidtagen, kunde den nj^a ordningen genomföras, när dåvarande

sekreteraren loge avsked eller överflyttades på pensionsstat.

Då sekreteraren därefter skulle få en betydligt utvidgad verksamhet,

ansågo fullmäktige, att hans avlöning borde förbättras, vilket bäst syntes

kunna ske genom ökning av tjänstgöringspenningarna från 1,500 till 3,000

kronor, då pensionen bleve oförändrad.

I enlighet med fullmäktiges förslag bestämde Riksdagen att, därest

bankosekreteraren tillika vore ombudsman, han skulle uppbära i tjänstgöringspenningar

3,000 kronor, men icke åtnjuta avlöning som ombudsman.

Vid 1904 års riksdag fastställdes ock avlöningsstater för nyinrättade AvlöningsVästerås,

Vänersborg och Uppsala, vilka samtliga hän-vissa^r/ärre

fördes till grupp 4. aVkwtor.8

avdelningskontor i

I avseende å antalet å lönestat upptagna tjänstemän vid riksbankens 1905 års

huvudkontor bestämdes vid 1905 års riksdag, att antalet i första tjänste- öikafantal

graden skulle ökas från 20 till 30, i andra tjänstegraden från 24 till 26 l^udoch

i fjärde tjänstegraden från 6 till 8. kontoret.

Vidare höjdes det i staten för huvudkontoret uppförda anslaget till Anslagen

arvoden till extra ordinarie tjänstemän samt för extra arbeten och semes- tjänstemän

tervikariat från 44,000 till 57,000 kronor, varjämte bestämdes, att anslaget

skulle utgå såsom förslagsanslag.

16

Aven anslaget till arvoden åt extra ordinarie tjänstemän samt för extra

arbeten och semestervikariat vid de i grupper indelade kontoren höjdes.

Arvoden till I staten för huvudkontoret var upptaget ett anslag för de s. k. post

vaktmästare,

vaktmästarna. Detta anslag hade använts sålunda, att högst 40 kronor i

månaden utgått till vaktmästare, som utförde postbefordran och inkassering.

För att lämna fullmäktige fria händer att efter förhållandena träffa

erforderliga anordningar för bestridande av inkasseringsgöromålen vid huvudkontoret

medgav Riksdagen fullmäktige att utöver stat bestämma arvoden

för, bland annat, postbefordran och inkasseringsuppdrag; i sammanhang varmed

ur staten borttogs förenämnda anslag till de s. k. postvaktmästarna.

Nytt avdel- Vid 1905 års riksdag beslöts jämväl, att ett avdelningskontor skulle upp

i

Sundsvall, rättas i Sundsvall, och skulle detta kontor hänföras till gruppen 1 och erhålla

samma ordinarie stat, som var fastställd för kontoren i Gävle och Härnösand.

1906 års Vid 1906 års riksdag vidtogos åtskilliga ändringar i avlöningssta

nksdag.

|erna för riksbankens avdelningskontor.

ökat antal Vid vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö ökades sålunda

md^vissuTv-antalet tjänstemän i andra tjänstegraden med en, alltså till 7 i Göteborg

TJS: och 4 i Malmö.

Vidare överflyttades kontoret i Kristianstad från grupp 3 till grupp

2 och kontoret i Uppsala från grupp 4 till grupp 3, dock med bibehållande

av bokhållare"änsten; och skulle till följd härav anställas vid kontoret i

Kristianstad en bokhållare och vid kontoret i Uppsala en kamrerare.

Vid vart och ett av kontoren i Gävle, Härnösand, Sundsvall, Jönköping,

Karlstad, Linköping, Luleå och Östersund skulle anställas en bokhållare

å stat.

Förbättrade Beträffande kassörer, registratorer och bokhållare vid de i grupper

förmåner indelade avdelningskontoren bestämdes följande avlöningar:

tjänstemän kassör vid kontor tillhörande grupp 1—4: lön 1,600 kronor, tjänst

vul

grupp- göringspenningar 1,000 kronor samt missräkningspenningar vid grupp 1

kontoren.

1,000 kronor, vid grupp 2—3 800 kronor och vid

med ålderstillägg enligt dittills gällande grunder.

jrupp 4 600 kronor,

17

registrator eller bokhållare: lön 1,600 och tjänstgöringspenningar

800 kronor jämte ålderstillägg enligt dittills gällande grunder.

För nu ifrågavarande registratorer och bokhållare medgavs, att semester

finge åtnjutas under en månad från och med sjätte året efter det,

varunder tjänstemannen vunnit ordinarie anställning i riksbanken.

Det å staten för avdelningskontoret i Göteborg upptagna beloppet Höjt anslag

till arvoden åt extra ordinarie tjänstemän samt för extra arbeten och ^e.^tjänsemestervikariat

höjdes från 8,000 till 9,000 kronor. stemänm.m.

Slutligen bestämdes, att vaktbetjäning vid riksbanken skulle under

tjänstgöring vara iförd särskild uniformsbeklädnad, vilken skulle anskaffas räkthetjäpå

bankens bekostnad. mr>9''

I skrivelse den 6 april 1907 till bankoutskottet gjorde fullmäktige

i riksbanken framställning om ny avlöningsstat för riksbanken.

Fullmäktige anförde däruti, bland annat, följande.

Den stegring av bostadshyror och andra levnadskostnader, som föranledde

1901 års Riksdag att bevilja tillfälligt dyrtidstillägg åt bankens

personal samt påföljande års Riksdag att godkänna då föreslagen stadigvarande

omreglering av avlöningsförmånerna, hade ej allenast fortfarit

utan än ytterligare ökats, så att levnadskostnaden, såväl i huvudstaden

som å övriga orter, å vilka riksbanken hade kontor, dåmera väsentligen

överstege vad som beräknades vid fastställandet av 1902 års stat. Berörda

stegring i levnadskostnaderna syntes ej heller kunna antagas bliva av

allenast övergående natur.

Fullmäktige funne sig därför böra hos utskottet hemställa om framläggande

för Riksdagen av förslag till ny reglering av avlöningsförmånerna

för riksbankens personal. Fullmäktige föranlätes därtill dess hellre, som

med den särdeles stora utveckling, riksbankens rörelse vunnit efter sedelutgivningsrättens

monopoliserande hos riksbanken, det måste ställas allt

större krav på duglighet och arbetsintensitet hos bankens personal. Visserligen

hade den nämnda utvecklingen av bankens rörelse föranlett och

3—132047. Löneregleringskommitténs bet. XL1J.

1907 års

riksdag.

Framställning

om ny avlöningsstat.

18

syntes även fortfarande betinga ökning av tjänstemännens antal, men åtskilliga,

huvudsakligen högre befattningar kunde lämpligen ej delas, och

för dessa befattningars innehavare måste bankens utveckling uppenbarligen

medföra ett betydligt ökat arbete och ansvar.

För att en uppfattning om ändringarna i bankens verksamhet

skulle kunna erhållas, lämnade fullmäktige följande uppgifter i krontal

angående sedelutgivningen i medeltal för åren 1900—1906:

Beräknad efter Beräknad efter

månadsuppgifterna. vcckouppgifterna.

1900 ............ 63,574,000 59,985,700

1901 ............ 74,397,300 69,923,600

1902 ......•..... 104,332,600 99,555,700

1903 ............ 142,252,100 136,756,700

1904 ............ 156,972,400 151,132,200

1905 ............ 163,150,100 156,660,100

1906 ............ 177,160,600 170,812,600

Enligt vad fullmäktige erinrade, framginge utvecklingen av riksbankens

rörelse även vid en jämförelse av växeldiskonteringen och kassaomsättningen

under olika år. Uppgifter i detta hänseende kunde dock ej

lämnas annat än för tiden 1903—1906, enär räkenskapernas uppställning

dessförinnan ej medgåve motsvarande sammandrag.

Under åren 1903—1906 hade växeldiskonteringen och kassaomsättningen

omfattat:

växeldiskonteringen:

under år 1903 ....... 273,606 st. växlar till belopp av kronor 455,094,721: 86

, » 1904 280,575 »»>>»> 527,133,784: 23

, , 1905 319,939 >»»>»> 621,530,142: 46

, , 1906 389,708 > 841,093,290: 67

kassaomsättningen:

under år 1903 kronor 7,060,524,418: 07

> , 1904 » 7,541,966,441: 09

> > 1905 > 8,266,260,139: 18

» » 1906 > 9,277,424,326: 41

19

Av de tjänster i grad, 83 vid huvudkontoret samt 90 vid avdelningskontoren,

som funnos inrättade vid slutet av år 1906, voro 74 vid

huvudkontoret och 87 vid avdelningskontoren ordinarie tjänster och de

övriga, 9 vid huvudkontoret och 3 vid avdelningskontoren, över stat.

Vid huvudkontorets slutliga inflyttning i den nya lokalen hade där

anordnats endast en kassa för giro- och postväxel- m. fl. räkningar, vilken

kassa jämväl ägde besörja den rörelse, som förut ägt rum i motsvarande

kassa å norra kontoret i huvudstaden. Snart hade emellertid visat sig, att

göromålen inom kassaexpeditionen hade en sådan utsträckning, att svårigheter

måste uppstå i och för handhavande av en på samma gång snabb och effektiv

kontroll. Med hänsyn därtill hade fullmäktige funnit sig föranlåtna att

på två skilda kassaexpeditioner fördela de åt nyssnämnda kassa ensam

förut uppdragna göromål samt för sådant ändamål under år 1907 över stat

förordnat en tjänsteman i andra graden och två tjänstemän i första graden.

Vidare hade under samma år visat sig behov av ån ytterligare

stärkta arbetskrafter vid låneavdelningen, vid valvsavdelningen för deltagande

i kassavård, vid kassakommissariéns expedition och för biträde vid

sedelräkning. I följd därav hade, likaledes år 1907, över stat anställts tre

tjänstemän i första graden, och utgjorde hela antalet överstatstjänstemän

vid huvudkontoret dåmera fyra i andra och elva i första lönegraden.

Slutligen hade fullmäktige hos utskottet föreslagit vissa förändringar

beträffande tjänstgöringen vid kontoret för öppna och slutna deposita, varigenom

ytterligare en tjänst i andra graden bleve erforderlig.

För det dåvarande funno sig fullmäktige ej kunna med säkerhet ökat antal

bedöma, huruvida möjligen två av dessa tjänster över stat, eu i första ^“^huvudoch

en i andra graden, även i framtiden bleve behövliga. Däremot höllo kontoret.

fullmäktige före, att behovet av övriga vid huvudkontoret anordnade

överstatstjänster även framgent skulle kvarstå. Fullmäktige hemställde

därför, att 10 tjänster i första och 4 i andra graden, måtte intagas i staten,

vid vilket förhållande hela antalet ordinarie tjänstemän vid huvudkontoret

uti ifrågavarande grader skulle bliva fyrtio i första och trettio i andra

graden.

20

Ökat antal

tjänstemän

i Göteborg

och Malmö.

Ökat antal

tjänstemän

vid gruppkontoren.

I anledning av särskilda framställningar från styrelserna för kontoren

i Göteborg och Malmö samt då för upprätthållande i behörig ordning

av göromålen vid dessa kontor ökade, mera fasta arbetskrafter synts erforderliga,

hade fullmäktige anordnat över stat vid kontoret i Göteborg

två tjänster i första graden och vid kontoret i Malmö en tjänst i samma

grad. Då utsikt ej förefunnes, att göromålen vid ifrågavarande kontor

skulle komma att minskas så, att någon av ifrågavarande tjänster kunde

indragas, hemställde fullmäktige, att de nämnda tjänsterna måtte uppföras

i staten.

Vid de i grupper indelade kontoren funnos vid årsskiftet 1906—

1907 inrättade tre tjänster över stat i bokhållargraden, nämligen vid

kontoren i Kristianstad, Mariestad och Örebro.

Bokhållartjänsten över stat vid kontoret i Örebro hade inrättats

redan den 2 februari 1905, och behovet av densamma hade alltsedan

bekräftats. Något senare eller i april 1906 hade inrättats motsvarande

tjänst vid kontoret i Kristianstad. Rörelsen vid detta kontor visade sig

emellertid så livlig, att tjänsten måste anses även för framtiden behövlig.

Fullmäktige hemställde därför, att ifrågavarande två tjänster måtte uppföras

å ordinarie stat.

Redan i januari 1906 hade styrelsen för kontoret i Mariestad hemställt

hos fullmäktige om kontorets uppflyttande från fjärde till tredje

gruppen, varigenom utöver de förut vid kontoret anställda tjänstemän

skulle där tillsättas en kamrerare. Fullmäktige hade då funnit denna

framställning böra endast på det sätt bifallas, att vid kontoret anställdes

en tjänsteman över stat i registrators- och bokhållargraden. Emellertid

hade även efter berörda framställning rörelsen vid kontoret alltjämt ökats

samt blivit av sådan omfattning, att, på sätt kontorsstyrelsen i förnyad

framställning ock begärt, ordinarie kamrer därstädes syntes böra anställas.

Fullmäktige hemställde därför, att i staten måtte upptagas kamrerarbefattning

vid kontoret i Mariestad.

Med hänsyn därtill att omsättningen vid riksbanken under de senaste

åren visat en betydlig ökning, vilken särskilt under år 1906 varit

synnerligen avsevärd, hade självfallet arbetet även vid avdelningskontoren

21

nämnvärt tilltagit. Då emellertid de ordinarie tjänstemännens antal vid

de i grupper indelade kontoren ej ökats i samma mån, hade en del arbete,

som bort omhänderhavas av mera fast anställda tjänstemän, kommit

att förrättas av extra ordinarier. Enär sådant funnits mindre lämpligt,

hade fullmäktige under år 1907 beslutit att vid ett vart av kontoren i

Gävle, Sundsvall, Härnösand, Falun, Karlstad, Karlskrona, Linköping,

Halmstad, Kristianstad, Luleå, Kalmar, Umeå, Visby, Nyköping, Vänersborg

och Västerås inrätta en tjänst över stat i registrator- och bokhållargraden.

Fullmäktige hade emellertid önskat ännu någon tids erfarenhet

om den fortfarande behövligheten av dessa tjänster, innan fullmäktige hos

utskottet velat föreslå överförande till ordinarie stat av en eller flera av

sagda tjänster.

Fullmäktige framhöllo vidare, att i nya riksbankshuset i Stockholm Maskinistvore

inrättad värmeledning med tillhörande anordningar för ventilation. och *****

it’»! G personal vid

rran denna värmeledning skulle jämväl uppvärmas de torkrum, som funnes nVa rifc8m

i sedelkontoret och sedeltryckeriet och i vilka för erhållande av vackra ^Stockholm?

sedlar städse borde hållas en temperatur av 30—35 grader. Med hänsyn

därtill måste värmeledningen hållas i bruk under vintertiden natt som

dag och under sommarmånaderna åtminstone hela dagen.

I anledning därav och då den för värmeledningen anställda maskinisten

därjämte borde ansvara för lämplig ventilation av ett stort antal

lokaler samt tillse de elektriska hissarna i huset och ombestyra åtskilliga

där i frågakommande smärre reparationer, hade för ändamålet måst anställas,

förutom en maskinist, en biträdande maskinist samt två eldare, av vilka

dock den ene syntes kunna undvaras under tiden maj—september. Åt

maskinisten vore i riksbankshuset upplåten bostad om tre rum med kök.

Från denna bostad måste emellertid utövas bevakning av inkörsporten från

gatan till husets gård, i följd varav skyldighet att ansvara för sådan bevakning

ålagts maskinisten.

Ersättning till ifrågavarande betjäning utgick för det dåvarande efter

följande grunder:

för maskinisten, jämte fri bostad med värme, per år 2,200 kronor,

varav 1,800 kronor beräknats utgöra arvode till maskinisten och 400

kronor för tillsyn av inkörsporten,

22

Pcnsions

bidrag.

Gruppkontörens

indelning.

för biträdande maskinisten 1,600 kronor om året samt

för vardera eldaren 100 kronor i månaden.

Beträffande denna personal syntes det fullmäktige, att befattningarna

såsom maskinist och biträdande maskinist borde upptagas i staten, varemot

eldarbefattningarna ansågos kunna fortfarande uppehållas av extra biträden.

I åtskilliga av Riksdagen under senare år fastställda lönestater hade,

erinrade fullmäktige, tillämpats grundsatsen om skyldighet för tjänstinnehavarna

att själva lämna bidrag till bestridande av de med deras pensionering

förenade kostnader; och i en till 1907 års Riksdag avlåten proposition

hade Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen antagande av lag, innefattande

bestämmelser om allmän skyldighet för civila tjänstinnehavare att

betala sådant pensionsbidrag.

Fullmäktige hade därför ansett sig böra vid förslag till ny lönestat

för riksbankens tjänstemän och betjänte införa motsvarande skyldighet

även för tjänstinnehavare i riksbanken. Däremot hade fullmäktige vid

bestämmandet av avlöningens belopp i förslaget tagit hänsyn därtill, att

tjänstinnehavaren skulle utgiva pensionsbidrag.

Beträffande pensionsbidragets storlek hade fullmäktige tillämpat de

i nyssnämnda proposition föreslagna grunder. Inflytande pensionsbidrag

syntes fullmäktige böra i räkenskaperna uppföras såsom särskild fond, å

vilkens tillgodohavande skälig ränta framdeles skulle gottskrivas fonden.

De skäl, som förmått fullmäktige att föreslå ökning i avlöningen

för åtskilliga tjänstinnehavare, hade jämväl föranlett därtill, att pensionsbeloppen

för samma tjänstinnehavare ökats, på det att icke pensionens

vävde måtte nedgå under vad med densamma avsetts. Förslaget avsåge

därför, att en del av ifrågakommande ökning i avlöningen skulle läggas å

utgående lön, efter vilken pensionsbeloppet även framgent skulle bestämmas.

För det dåvarande voro vederbörande tjänstemän vid avdelningskontoren

i Göteborg och Malmö i fråga om avlöningsförhållanden likställda med

huvudkontorets, men Övriga avdelningskontor indelade i fyra grupper med

inbördes delvis olika avlöningsförmåner för tjänstinnehavare i samma

grad. Denna gruppindelning, som vidtagits år 1897, stod i sammanhang

23

med dels åtskiljandet av kamrers- och kassörstjänsterna, dels ock de s. k.

kornmissionsbestyrens inordnande i kontorens expedition.

Vid gruppindelningens inrättande hade man emellertid betraktat

den då träffade anordningen icke såsom ägnad att i sin helhet kunna

bestå för en längre tid, utan snarare såsom ett sätt att för tillfället reorganisera

tjänsterna vid avdelningskontoren, med möjlighet lämnad att

tillgodose den utveckling, som nya förhållanden kunde föra med sig. Det

visade sig ock i själva verket — framhöllo fullmäktige — att skiljaktigheterna

i staterna för kontoren i högre grad hänförde sig till antalet tjänstebefattningar

än till avlöningsförmånernas storlek, åtminstone beträffande

grupperna 1—3, medan åter den fjärde gruppens ställning, genom inordnande

i densamma av nya kontor, måste enligt sakens natur bliva mera

provisorisk.

Med hänsyn till erfarenheten från de tio år, som förflutit efter 1897

års beslut, hade fullmäktige funnit sig böra taga under omprövning, i

vilken mån staterna för gruppkontoren lämpligen kunde eller borde undergå

förändring, och det så mycket hellre, som olikheten i ställning mellan

grupperna syntes ägnad att hos eu del tjänstemän framkalla en känsla av

missbelåtenhet, vilken dels kunde bliva ofördelaktig för samarbetet i det

hela, dels ock föranledde ansökningar om transport för vinnande även av

obetydliga tillökningar i avlöningsförmåner, ansökningar, som, då de svårligen

kunde utan vidare avböjas, måste verka hindrande i fråga om den

jämna gången av arbetet vid kontoren.

De ändringar, som borde ifrågakomma för avhjälpande av redan

befintliga eller sannolikt ytterligare uppkommande olägenheter av den

dåvarande anordningen, syntes fullmäktige lämpligen kunna gå i den

riktning, som av förhållandenas egen utveckling under den senare tiden

anvisats, nämligen till en allt mindre utpräglad gränsskillnad mellan

grupperna.

Olikheterna i avlöningsförmåner hade småningom blivit helt obetydliga.

De inskränkte sig då beträffande

kamrerarna till 200 kronor högre avlöning för första gruppen,

ombudsmännen till skillnaden emellan 800 kronor i första, andra

och tredje grupperna samt 600 i fjärde,

24

kassörerna till skiljaktighet i avseende å missräkningspenningarna.

Dessa utgjorde nämligen 1,000 kronor i första, 800 i andra och tredje samt

600 i fjärde gruppen,

styrelseledamöterna till 300 kronor mer för första gruppen,

verkställande styrelseledamöterna till 500 kronor mer för första

gruppen.

Av dessa skiljaktigheter ansågo fullmäktige den, som rörde kamrerarna,

kunna och böra bortfalla. Likaledes syntes någon anledning ej

finnas att dåmera göra någon skillnad mellan ombudsmännens avlöningsförmåner

vid de olika kontoren. Beträffande verkställande styrelseledamöterna

syntes likställigheten kunna betraktas såsom motiverad av

deras i allmänhet ansvarsfulla och viktiga ställning, och om även vid

fjärde gruppens kontor verksamheten i och för sig borde vara mindre

betungande, kunde och borde skälig hänsyn tagas därtill, att verkställande

styrelseledamöterna vid dessa kontor tillika hade att fullgöra en

kamrerares åligganden.

Att däremot beloppet i missräkningspenningar borde i någon mån

jämkas efter den risk, kassörsverksamheten medförde, kunde anses fullt

riktigt, och likaledes syntes någon olikhet finnas i avseende å de icke

verkställande styrelseledamöternas bestyr, i det att i fråga om de kontor,

där verksamheten vore ringa, både ansvaret och tidsuppoffringen för dessa

stvrelseledamöter måste bliva mindre än vid de övriga kontoren.

De skiljaktigheter, som sålunda skulle kvarstå, syntes dock fullmäktige

ej vara av beskaffenhet att kräva bibehållandet av den nuvarande

indelningen i fyra skilda grupper, utan ansågo fullmäktige antalet sådana

kunna i avseende å avlöningsförhållanden begränsas till två.

I fråga om Tjänsteman i första graden vid huvudkontoret och vid kontoren

läggen^till i Göteborg och Malmö ävensom registratorer och bokhållare vid grupptjänstemäni

kontoren hade för det dåvarande endast ett ålderstillägg efter 5 år, vid

lagsta grad. . , , A

de förstnämnda kontoren av 500 kronor och vid gruppkontoren av 400

kronor. Då begynnelseavlöningen utgjorde i förra fallet 2,600 kronor

och vid gruppkontoren 2,400 kronor, bleve högsta avlöningen för dessa

tjänster 3,100 resp. 2,800 kronor.

25

Begynnelseavlöningen syntes fullmäktige vara skälig, dock att,

därest pensionsavgift infördes, avlöningen borde i någon mån höjas. Det

visade sig, att befordran till den ifrågavarande tjänstegraden varit jämförelsevis

snabb, i det att de ordinarie tjänstemän, som den 1 januari

1907 funnos i graden, befordrats till denna sin ordinarie tjänst, vid

huvudkontoret samt kontoren i Göteborg och Malmö vid en ålder av i

medeltal 28 år 1 månad och efter 8 år 2 månaders anställning i banken

samt vid de övriga kontoren i åldern 26 år 3 månader och efter 6

år 4 månaders tjänstgöring i banken.

Däremot vore det mindre tillfredsställande, att ifrågavarande tjänstemän

under hela den tid de kvarstannade i graden erhölle endast ett

ålderstillägg och detta först efter fem år. Åldern 25—35 år vore den,

då i de flesta fall tjänstemannen ville bilda eget hem. Han syntes därför

ock kunna med fog begära att särskilt under dessa år snabbare, än då

var förhållandet, erhålla bättre ekonomiska villkor.

Vidare, och om än de ifrågavarande tjänsterna vore övergångstjänster,

visade statistiken, att tjänstemännen i första graden vid huvudkontoret

samt kontoren i Göteborg och Malmö först efter nära nio års

tjänst i graden vunnit befordran till högre grad. Befordran till kassörstjänst

vid gruppkontoren hade visserligen dittills varit ganska snabb, men

detta hade berott därpå, att under senare åren jämförelsevis många nya

kontor inrättats. Det vore därför ej otroligt, att befordran även för bokhållare

och registratorer vid gruppkontoren i framtiden komme att bliva

vida långsammare än dittills.

Vid dessa förhållanden ansågo fullmäktige, att, om begynnelselönen

ej avsevärt höjdes, ålderstilläggen för tjänstemännen i lägsta graden borde

vara två och erhållas efter resp. 3 och 6 års tjänstgöring. Vid de högre

tjänsterna, vore begynnelselönerna större, och där ägde ej heller de synpunkter

tillämpning, som framhållits beträffande lägsta tjänstegraden.

Under erinran att vid 1904 års riksdag sådan ändring av banko- Bankosekrereglementet

och avlöningsstaten beslutats, att tjänsterna såsom bankosekreterare

och ombudsman vid huvudkontoret kunde förenas hos en per- manstjämson,

samt att ifrågavarande förändring dårnera vidtagits och befunnits huvudkon

4—132047.

Lönereglermgslommitténs let. XLJI. toret.

26

lämplig, så att anordningen syntes kunna även för framtiden tillämpas,

hemställde fullmäktige om sådana förändringar i bankoreglementet och

avlöningsstaten, som föranleddes av att nämnda båda befattningar för

framtiden skulle vara förenade å en hand.

Fullmäkti- Med åberopande av de allmänna synpunkter fullmäktige framhållit,

9til{Öav}ö-9 föreslogo de följande avlöning för riksbankens tjänstemän:

ningsförmå- ]. För tjänstemännen i första graden vid huvudkontoret och kon

ung

tjänste- toren i Göteborg och Malmö 2,800 kronor, varav 1,800 såsom lön och

man'' 1,000 såsom tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg, vartdera å 500

kronor, efter resp. 3 och 6 års tjänst i graden, samt

för registratorer och bokhållare vid övriga kontor 2,600 kronor, varav

1,800 såsom lön och 800 såsom tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg,

vartdera å 400 kronor, efter resp. 3 och 6 års tjänst i graden.

I denna grad fanns därjämte vid huvudkontoret anställd en kassör,

som var föreståndare för bronsmyntkassan och som i sådan egenskap

åtnjöt missräkningspenningar till ett belopp av 600 kronor. Med avseende

å dessa missräkningspenningar föreslogs ingen ändring.

2. För tjänstemännen i andra graden vid huvudkontoret samt vid

kontoren i Göteborg och Malmö 4,700 kronor, därav lön 3,000 och tjänstgöringspenningar

1,700, med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter

5 resp. 10 års tjänst i graden, varjämte kassör i denna grad skulle uppbära

såsom missräkningspenningar 1,000 kronor, allt per år.

3. För tjänstemännen i tredje graden vid huvudkontoret och kontoren

i Göteborg och Malmö 6,000 kronor, varav 4,000 lön och 2,000

tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter

5 resp. 10 års tjänst i graden.

4. För fjärde gradens tjänstemän vid huvudkontoret: kommissarie

7,800 kronor, därav 5,000 i lön och 2,800 i tjänstgöringspenningar, med

ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem års tjänst i graden, samt bankosekreteraren

8,500 kronor, därav 5,000 i lön och 3,500 i tjänstgöringspenningar,

med likaledes ett ålderstillägg å 500 kronor efter samma tjänstetid.

5. För kassör vid bankens kontor å annan ort än Stockholm, Göteborg

eller Malmö 3,200 kronor, därav lön 2,200 och tjänstgöringspennin

-

27

gar 1,000, med två ålderstillägg, vartdera å 400 kronor, efter 5 resp. 10

års tjänstgöring i graden, samt missräkningspenningar 600 kronor vid vart

och ett av kontoren i Kalmar, Visby, Nyköping, Vänersborg, Västerås och

Växjö och 800 kronor vid de övriga kontoren.

6. För kamrerarna vid gruppkontoren lika med avlöningen för

tjänstemän i allmänhet inom andra graden vid huvudkontoret samt kontoren

i Göteborg och Malmö, eller 4,700 kronor, varav 3,000 lön och 1,700

tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter

5 resp. 10 års tjänst i graden.

7. För verkställande styrelseledamot vid kontoren i Göteborg och

Malmö: 9,000 kronor, därav lön 5,000 med ett ålderstillägg av 500 kronor

efter fem års tjänst i graden, samt tjänstgöringspenningar 4,000

kronor, och

vid övriga avdelningskontor: 6,800 kronor, därav lön 4,000 med

två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 års tjänst

i graden samt tjänstgöringspenningar 2,800 kronor.

Där verkställande styrelseledamot åtnjöte fri bostad, skulle ett belopp

av 500 kronor avdragas å hans lön.

8. Till de styrelseledamöter vid avdelningskontoren, vilka ej innehade

befattning såsom verkställande styrelseledamot, skulle arvode utgå enligt

följande grunder:

vid kontoren i Göteborg och Malmö: 2,400 kronor för var och en,

vid kontoren i Kalmar, Visby, Nyköping, Vänersborg, Västerås och

Växjö: 1,200 kronor till en var, samt

vid övriga avdelningskontor: 1,500 kronor till en var.

Endast vid avdelningskontoret i Göteborg hade ombudsmannen tjänst

i grad. Beträffande övriga avdelningskontor voro i staten för ombudsmännen

upptagna löner till växlande belopp samt i ett fall jämväl tjänstgöringspenningar.

Enligt bankoreglementet ägde fullmäktige att, då så funnes lämpligt,

låta anstå med åtgärder för tillsättning å ordinarie stat av ombudsmansbefattning

vid avdelningskontor och i enlighet därmed bestämma, att dylik

tjänst finge bestridas på förordnande. Detta förfaringssätt hade ock sedan

länge i allmänhet tillämpats, så att för det dåvarande ombudsmanstjänsten

28

bestreds på förordnande vid kontoret i Malmö samt alla i grupper indelade

kontor med undantag för kontoren i Kalmar, Karlstad, Linköping och

Visby.

Med hänsyn därtill och då ifrågavarande, ej till viss grad hänförda

tjänster ej vore av beskaffenhet att upptaga mer än en mindre del av

innehavarens arbetskraft, syntes det fullmäktige, att desamma lämpligast

borde avlönas med allenast arvode. Dettas belopp kunde, efter fullmäktiges

uppfattning, skäligen bestämmas beträffande kontoret i Malmö till 2,000

kronor samt beträffande övriga ifrågavarande avdelningskontor till 1,000

kronor.

För det dåvarande åtnjöto ej ombudsmännen vid kontoret i Malmö

eller vid de i grupper indelade avdelningskontoren förmån av semesterledighet;

och det syntes fullmäktige, att sådan förmån ej heller framdeles

borde ifrågakomma, då dessa befattningar endast vore arvodestjänster.

I dittills gällande avlöningsstat var beträffande verkställande styrelseledamöterna

vid avdelningskontoren ersättningen angiven såsom arvode

med tillägg, att, därest befattningen bestredes av någon bankens tjänsteman,

ersättningen skulle utgå dels såsom lön och dels såsom tjånstgöringspenningar.

Den utveckling riksbankens verksamhet vunnit samt den

därav uppkomna allt närmare förbindelsen mellan bankens kontor hade

orsakat behov att till verkställande styrelseledamotsbefattningar företrädesvis

utse hos riksbanken utbildade tjänstemän. Av samtliga verkställande

styrelseledamotsbefattningarna bestredos för det dåvarande endast två av

personer, vilka ej tillika voro tjänstemän hos banken, fullmäktige hade

därför i sitt förslag förutsatt, att verkställande styrelseledamot tillika

skulle vara tjänsteman, samt i tillämpningsstadgarna intagit bestämmelser

för det fall, att så ej vore förhållandet.

För det dåvarande åtnjöt verkställande styrelseledamot förmån av

semester, antingen han var tjänsteman eller ej. Däremot erhöll ej den,

som icke var tjänsteman, något tillägg å avlöningen efter viss tids uppehållande

av befattningen. Fullmäktige ansågo sig sakna skäl att föreslå

ändring i dessa bestämmelser. Däremot syntes dem ändring böra göras i

gällande bestämmelser om rätt till avlöning vid tjänstledighet för sjuk

-

20

dom. För det dåvarande måste nämligen den verkställande styrelseledamot,

som ej var tjänsteman hos banken, vid sjukdomsförfall av arvodet

avstå allt vad till vikariens gottgörande erfordrades. Enligt fullmäktiges

uppfattning borde i detta hänseende verkställande styrelseledamot, som ej

vore tjänsteman, likställas med tjänsteman.

I en framställning från verkställande styrelseledamöter vid bankens Utsträckt

i grupper indelade avdelningskontor hade begärts, att de av dem, som

erhållit det första ålderstillägget, måtte få begagna semester under en och ^Styrelse

en

halv i stället för endast en månad årligen. Fullmäktige hade funnit ledamöter

. . ~ . vid grupp

denna

framställning befogad men ansågo, att vid bifall till densamma kontor.

enahanda rätt till semester borde tillkomma även sådan verkställande styrelseledamot,

vilken såsom ej tjänsteman hos banken icke erhölle ålderstillägg,

men som bestritt sin befattning under fem år.

I fråga om ersättning till extra ordinarie tjänstemän vid huvud- Ersättning

kontoret hade fullmäktige i särskilda yttranden till bankoutskotten vid ^temänfbi1900

och 1905 årens riksdagar anfört, att sådana grunder borde tillämpas, Ondska stuatt

— med undantag för de å ombudsmansexpeditionen tjänstgörande dieretor.

jurister, vilkas tjänstgöring vore mindre och vilka därföre kunde åtnöjas

med något lägre arvode — extra ordinarie borde erhålla för effektiv

tjänstgöring, med inberäkning av vad han bekomme för förordnanden av

olika slag, under första året efter antagningen 70 kronor i månaden,

under andra året 85 kronor, under tredje året 100 kronor samt under

fjärde och följande år 125 kronor; och borde på mera stadigvarande sätt

anställda amanuenser, vilkas arbete vore sådant, att befattningshavarna ej

borde allt för ofta ombytas, åtnjuta något högre ersättning. I huvudsaklig

överensstämmelse med dessa grunder hade ock under senare år ersättning

tillagts alla extra tjänstemän hos banken.

Till förekommande därav, att antalet extra tjänstemän vid något

kontor bleve större än nödigt vore, hade fullmäktige anmodat styrelserna

för samtliga avdelningskontor att ej öka antalet extra tjänstemän utan att

hava utverkat fullmäktiges medgivande därtill.

I sammanhang därmed, att avlöningsförmånerna bleve förbättrade

för bankens ordinarie tjänstemän, syntes fullmäktige även någon ökning i

30

ersättningen till de extra ordinarie böra ifrågakomma. Efter fullmäktiges

förmenande borde sålunda ersättningen utgöra i allmänhet för tjänstgörande

under första året 75 kronor, under andra året 100 kronor, under tredje

året 125 kronor samt under fjärde och följande år 150 kronor men för

amanuens 175 kronor per månad. Fullmäktige ansågo nämligen önskvärt,

att arvodet för amanuens bestämdes högre än för annan extra ordinarie

tjänsteman, på det att amanuensförordnandena måtte kunna bliva mer

stadigvarande.

De arvoden, vilka enligt tillämpningsstadgarna till avlöningsstaten i

vissa fall (vid semester och sjukdomsförfall) skulle utgå av bankens medel,

voro för det dåvarande bestämda till samma belopp som lägsta lönebelopp,

1,600 kronor per år. Vid detta belopps höjande till 1,800 kronor syntes

även ifrågavarande arvoden skäligen böra höjas till samma belopp.

Fullmäktige hemställde vidare, att av de för extra ordinarie tjänstemän

in. in. vid huvudkontoret och avdelningskontoren i staten upptagna

förslagsanslag, ett belopp av högst 2,000 kronor om året måtte kunna få

av fullmäktige användas till bidrag åt tjänstemän i banken för utländska

studieresor.

Att på förhand beräkna vad till ersättning åt extra ordinarie tjänstemän

erfordrades ansågo fullmäktige möta svårighet redan därutinnan,

att ersättningens storlek gjorts beroende av den tid, tjänstemannen haft

anställning hos banken. Bestämmandet av vad i staten erfordrades under

nu ifrågavarande titel omöjliggjordes än ytterligare därav, att åtskilliga

tjänstemän uppburo ersättning å andra räkningar samt att därigenom

ifrågavarande räkning endast delvis anlitades till dessas ersättande. Av

dessa skäl hade ock redan beträffande huvudkontoret ifrågavarande anslag

anvisats såsom förslagsanslag. Och sedan fullmäktige bestämt, att antalet

extra tjänstemän vid avdelningskontor endast efter fullmäktiges medgivande

finge ökas, syntes det fullmäktige lämpligt, att även beträffande avdelningskontoren

anslaget i staten upptoges förslagsvis. I enlighet med verkställda

överslagsberäkningar ansågs ifrågavarande anslagsbehov kunna uppskattas

för huvudkontoret till 70,000 kronor, för vartdera av kontoren i Göteborg

och Malmö till 9,000 kronor och för övriga avdelningskontor till sammanlagt

100,000 kronor.

31

Vid inträffande sjukdom hade åt extra ordinarie tjänsteman eller

betjänt, efter särskild prövning av förekommande omständigheter, medgivits

att bibehålla en del, högst hälften, av utgående arvode. Däremot

hade vid ledighet för svag hälsas vårdande eller av annan orsak ej till

honom utgått något arvode. Fullmäktige ansågo fortsatt tillämpning av

dessa regler vara med billighet överensstämmande, dock att, i enlighet med

vad i andra statens verk tillämpades, det syntes kunna medgivas den

tjänstledige att vid sjukdomsförfall behålla intill två tredjedelar av arvodet.

De ombudsmän vid avdelningskontor, som enligt dittillsvarande stat

åtnjöto lön, men vilka enligt det nya statförslaget skulle gottgöras med

endast arvode, ägde för det dåvarande vid sjukdomsförfall behålla hela

lönen, men tinge, vid bifall till det föreliggande förslaget, tillgodonjuta

högst två tredjedelar av arvodet.

Även i fråga om vaktbetjäningens avlöningsförmåner syntes fullmäk- Vaktbetjätige

förbättring vara påkallad. Fullmäktige hemställde därför, att beträf- ''iminglfirfande

vaktbetiäningen avlöningsförmånerna måtte bestämmas sålunda:

Vid huvudkontoret:

1) övervaktmästaren, tillika brandmästare, 2,200 kronor, varav lön

1,200, med ett ålderstillägg å 300 kronor efter fem års tjänst i graden,

och tjänstgöringspenningar 1,000 kronor, jämte fri bostad och vedbrand;

2) vice brandmästaren 1,500 kronor, varav lön 800, med två ålderstillägg,

vartdera å 200 kronor, efter 5 resp. 10 års ordinarie tjänst, och

tjänstgöringspenningar 700 kronor, samt fri bostad och* > Vedbrand jrn-i''.''bni

3) övriga ordinarie vaktmästare: 1,400 kronor* varav lön! 800* med

två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter 5 resp. 10 års ordinarie

tjänst, samt tjänstgöringspenningar 600 kronor;dl«l no hr.v igihrd ™ m.iu.,

4) maskinisten 2,200 kronor, därav lön1. l|20ffy med étt ålderstillägg .isiMim

å 300 kronor efter fem års tjänst, samt tjänstgöringspenningar 1;,000 kronor,

varav 400 för tillsyn av körporten, ävensom ; ffi bostsd med. värme; samt

5) biträdande maskinisten arvode fi^BOOtölroabrnagbuYnd ''Jmf.jjöl va

Vid kontoren i Göteborg och Matande''/ Ii;/ saf. o Tofkl (o:.I

vaktmästare 1,100 kronor, därav!^800 dön, med två ålderstillägg, vartdera

å 100 kronor, efter 5 resp. 10 års tjänst, och tjänstgöringspenningar

32

,n(V-''''V.WJ

iv, anvimi

.....m>\

V>U \

I fråga om

deri föreslagna

statens

tillämpning.

Reservation av

en bland fullmäktige.

300 kronor samt fri bostad och vedbrand eller i ersättning därför 300 kronor;

samt

husdräng lön 900 kronor jämte fri bostad och vedbrand eller ersättning

därför med 300 kronor.

Vid övriga kontor:

vaktbetjänt 900 kronor, därav lön 700, med två ålderstillägg, vartdera

å 100 kronor, efter 5 resp. 10 års tjänst, och tjänstgöringspenningar 200

kronor, samt fri bostad och vedbrand.

Då vaktbetjänt av sjukdom hindrades att förrätta sin tjänst, eller då

han i vissa fall erhölle ledighet, fick enligt dittills gällande bestämmelser

den person, som förordnades att bestrida tjänsten, av riksbankens medel

i, tilldelas arvode, motsvarande för huvudkontoret högst 2 kronor 50

öre om dagen och vid avdelningskontor högst 2 kronor om dagen. I följd av

den |prhöjning uti de ordinarie vaktbetjäntes avlöning, fullmäktige föreslagit,

.hemställde de, att ifrågavarande ersättning måtte höjas vid huvudkontorqt

från 2 kronor 50 öre till 3 kronor och vid avdelningskontoren

från 2! kronor till 2 kronor 50 öre om dagen.

uul / Fullmäktige hemställde, att ny avlöningsstat för styrelseledamöter

vid.i.riksbankens avdelningskontor samt för bankens tjänstemän och vaktbfetjänte

.måtte fastställas i enlighet med bilagt förslag, och föreslogo fullmäktige*,

.att. den onya staten måtte gälla från och med månaden näst efter

derb, då. {Statm .bflåvit av Riksdagen fastställd, samt de föreslagna bestämmelserna.

i,angående! 1 ålderstillägg tillämpas på dåvarande tjänstinnehavare

iam.li

.itiinif.To Hii; Öl .tjfrn <1 -i

Enligt vad ett fullmäktiges skrivelse bifogat protokollsutdrag utvisade;

både vid är,eaadets behandling inom fullmäktige herrS. von Friesen

yrkat,, kattlo förelaget utiR lönereglering för huvudkontoret samt avdelningskontoren.

i ii /Giötebolrg! och .Malmö-, måtte omarbetas i den omfattning, som

av följande huvudgrunder .föranleddes:

l:o) Efter 5 års väl vitsoTdad tjänstgöring såsom extra ordinarie

skulle. tjätotemåit kuiorta,,av.-fullmäktige befordras till ordinarie tjänsteman

it . igrpden.. ög.M It ii j.l r! ... .t UM..11* trut Öl

2io) De dittillsvarande lista och 2:dra tjänstegraderna skulle sammanslås

till en grad, den nya lista graden, och för denna grad ålderstilläggen

bestämmas till sex att inträda vart tredje år, så att med den

begynnelseavlöning inom dittillsvarande lista och slutavlöning inom dittillsvarande

2:dra tjänstegraden, som föreslagits, avlöningarna inom den

nya lista graden skulle bliva i

Lön.

Tjänstgörings-

penningar.

Summa.

begynuelseavlöning . . .

. . . 1,800

1,000

2,800

efter 3 år.......

. . . 2.150

1,100

3,250

> 6 ».......

. . . 2,500

1,200

3,700

> 9 ».......

. . . 2,850

1,350

4,200

» 12 ».......

. . . 3,200

1,500

4,700

» 15 ».......

. . . 3,600

1,600

5,200

> 18 ........

. . . 4,000

1,700

5,700

3io) De dittillsvarande 3:dje och 4:de graderna skulle benämnas

respektive 2:dra och 3:dje graderna., men bibehållas i huvudsak vid den

lönereglering, som blivit föreslagen.

Med anledning av fullmäktiges berörda förslag yttrade bankoutskottet

vid 1907 års riksdag i memorial n:r 10, bland annat, följande.

Ehuru lönestaten för riksbankens tjänstemän och betjänte blivit

omreglerad så sent som under år 1902, hade fullmäktige ånyo framlagt

förslag till reglering av avlöningsförmånerna för bankens personal. Såsom

skäl därför hade anförts den fortgående stegringen av bostadshyror

och andra levnadsomkostnader såväl i huvudstaden som å övriga orter,

där riksbanken hade kontor, varjämte framhållits den särdeles stora utveckling,

riksbankens rörelse vunnit efter sedelutgivningsrättens monopoliserande

hos riksbanken, samt de ökade krav i avseende på duglighet

och arbetsintensitet, som med anledning därav måste ställas på bankens

personal.

I vilken omfattning levnadskostnaderna, i synnerhet i städerna, under

senare åren stegrats, var, enligt utskottets uppfattning, allmänt känt, och

ansåg utskottet därav vara uppenbart, att de avlöningar, som tillmättes efter

förhållandena år 1902, dåmera ej kunde vara tillräckliga för att lämna veder

5—132047.

Lönereglering skommitténs bet. XLJI.

34

börande befattningshavare en efter vars och ens ställning lämpad bärgning.

Med avseende därpå och då av fullmäktige angivna siffror beträffande riksbankens

sedelutgivning, växeldiskontering och kassaomsättning utvisade,

huru bankens rörelse i hög grad tillväxte, fann utskottet tillräckliga

skäl föreligga för att bereda riksbankens personal förbättrade avlöningsförmåner.

Fullmäktiges framlagda förslag var, framhöll utskottet, i huvudsak

byggt på gällande stat med tillägg av erforderliga nya tjänster samt med

något höjda lönebelopp för varje tjänst i förhållande till dess beskaffenhet

och omfattning. En av fullmäktige hade emellertid vid förslagets avgivande

varit av skiljaktig mening och därvid i reservation föreslagit en ganska

genomgripande förändring i lönesystemet, huvudsakligen avseende att bereda

de extra ordinarie och yngre tjänstemännen en säkrare och förbättrad

ställning.

Ehuru utskottet funnit det av reservanten framställda förslaget i

flera avseenden vara värt beaktande och däri särskilt fäst sig vid syftet

att inskränka användningen av extra ordinarie tjänstemän, vilkas antal

i riksbanken syntes vara väl stort i förhållande till antalet ordinarie

tjänstemän, ansåg sig utskottet dock böra ansluta sig till det av fullmäktiges

flertal omfattade förslaget, dock under uttalande av önskvärdheten

därav, att antalet extra tjänstemän såväl vid huvudkontoret som

vid avdelningskontoren så vitt möjligt inskränktes.

I fråga om bestämmande av de olika avlöningsbeloppen erinrade

utskottet om vad som i avseende därå anfördes vid framläggande av lönestaten

för riksbanken för 1902 års Riksdag.

Av dåvarande bankoutskott framhölls, att vid avlöningsförmånernas

bestämmande hänsyn tagits ej mindre till riksbankens intresse att för

arbetets utförande inom bankens olika verksamhetsområden erhålla fullt

dugliga och lämpliga personer än ock till löntagarnas anspråk att få sig

tillförsäkrad en sådan inkomst, att den kunde bereda en efter vars och

ens ställning lämplig bärgning. Väl kunde inom några av statens verk

anföras exempel på tjänster, som syntes vara jämnställda med tjänster

inom riksbanken, ehuru lägre avlönade än de senare, men vid en dylik

jämförelse finge man icke underlåta att taga hänsyn till den särskilda

35

ställning, tjänsterna inom riksbanken otvivelaktigt intoge. Tjänstgöringen

därstädes måste nämligen anses i allmänhet vara särskilt trägen och

ansvarsfull samt fordra i förening med raskhet synnerlig punktlighet och

ordning, varförutan banken lätt kunde tillfogas avsevärda förluster, och

naturligt vore, att den ständiga spänning och aldrig vilande uppmärksamhet,

som ansvaret för stora penningsummor medförde, måste hårt

anlita vederbörande tjänstemans krafter. Ej heller kunde man frånse, att

utsikterna till befordran vore mindre i riksbanken än i flera andra verk,

då antalet tjänster i de lägre graderna vore så mycket större än i de två

högre, att åtskilliga tjänstemän måste beräkna att ej få befordran över

andra graden, vilket ju borde innebära en maning att ej för snävt tilltaga

denna grads löneförmåner.

Vad som sålunda legat till grund vid fastställande av senaste lönestat,

ansåg utskottet böra fortfarande tillämpas, och hade utskottet med

iakttagande därav vid granskning av de olika lönebeloppen i det föreliggande

förslaget funnit dessa ej giva skäl till några anmärkningar.

Visserligen hade erinrats, att genom den nya staten vissa tjänstemän i

riksbanken skulle erhålla något högre avlöning än som upptagits för

ungefär motsvarande tjänstemän i statskontoret, för vilket ämbetsverk

ny stat jämväl underställts Riksdagens prövning, men med avseende därå

ville utskottet, som tagit del av vad statsutskottet om sistnämnda löneförslag

yttrat, ansluta sig till därvid uttalad uppfattning, att tjänstgöringsförhållandena

i riksbanken vore i åtskilliga avseenden så väsentligt olika

dem i statens ämbetsverk, att en jämförelse i avlöningshänseende mellan

en viss tjänstemannagrad eller betjäntgrad i det ena verket med motsvarande

grad i det andra icke lämpligen läte sig göra.

Endast i följande punkter ansåg sig utskottet ej kunna biträda fullmäktiges

förslag.

Fullmäktige hade föreslagit, att tjänstgöringspenningarna till bankosekreteraren,

tillika bankens ombudsman, fortfarande skulle utgå med

högre belopp än för Övriga tjänstemän i fjärde graden, eller med 3,500

kronor i stället för 2,800 kronor. Utan att inlåta sig på frågan om den

ställning framför bankens övriga tjänstemän, som till följd av beslut vid

1904 års riksdag tillkomme bankosekreteraren, ansåg utskottet emellertid

36

omfattningen av honom åliggande göromål ej hava blivit så stor, att ifrågavarande

befattning borde avlönas med så högt belopp, som fullmäktige

föreslagit, och fann därför skäligt, att bankosekreteraren beträffande avlöningsförmåner

likställdes med övriga tjänstemän i fjärde graden.

För vakt,betjäningen vid avdelningskontoren med undantag av kontoren

i Göteborg och Malmö hade fullmäktige föreslagit avlöning med

700 kronor lön, som skulle kunna höjas med två ålderstillägg, vartdera å

100 kronor, samt tjänstgöringspenningar 200 kronor jämte fri bostad och

vedbrand. Aven om sistnämnda förmån toges i beräkning, syntes denna

avlöning utskottet vara väl knappt tillmätt i jämförelse med vad som tilllcomme

vaktmästarna vid huvudkontoret och kontoren i Göteborg och

Malmö, i synnerhet som därvid borde tagas i betraktande, att vaktmästarna

i de mindre städerna i allmänhet saknade de tillfällen till inkomster

utom tjänsten, som vaktmästare i de större städerna brukade bereda

sig. Utskottet föreslog därför, att tjänstgöringspenningarna till vaktbetjänt

vid ifrågavarande avdelningskontor måtte utgå med 300 kronor

årligen.

I övrigt hade utskottet ej funnit något att erinra mot vad fullmäktige

med avseende å lönestaten för riksbanken anfört.

Med avseende på tiden för tillämpningen av den nya lönestaten

hade fullmäktige föreslagit, att den skulle gälla från och med månaden

näst efter den, då staten blivit av Riksdagen fastställd, men fann utskottet

lämpligare, att, då ny lönestat för statskontoret jämväl underställts

Riksdagens prövning och däri föreslagits, att nämnda stat skulle

tillämpas från den 1 januari 1908, även ifrågavarande lönestat tillämpades

från samma tidpunkt.

Däremot hade utskottet ej något att erinra mot, att de i den nya

staten föreslagna bestämmelserna angående ålderstillägg tillämpades på

dåvarande tjänstinnehavare med avseende på deras tid i tjänsten.

Vid behandlingen av frågor om förbättrade avlöningsförmåner för

åtskilliga statstjänare hade både inom och utom Riksdagen framhållits,

att såsom villkor för åtnjutande av förhöjda löneförmåner borde föreskrivas

viss tid för tjänstgöring å tjänsterummet. Även inom banko

-

37

utskottet hade denna fråga vid behandling av fullmäktiges förslag blivit

berörd.

Tjänstgöringsförhållandena inom riksbanken kunde emellertid svårligen

jämföras med förhållandena inom statens ämbetsverk, och inom riksbanken

vore tjänstgöringens art sådan, att tjänstemännen oberoende av

den tid, bankens kontor hölles tillgängliga för allmänheten, och viss annan

tid, som för tjänstgöringen kunde ifrågasättas, måste utföra det arbete,

som för dagens löpande göromål krävdes. Erfarenheten hade ock i de flesta

fall visat, att tjänstgöringstiden för riksbankens tjänstemän snarare överstege

än understege den normaltid av sex timmar, som för statens ämbetsverk

föreslagits. Utskottet fann därför, att viss tjänstgöringstid å

tjänsterummet för riksbankens tjänstemän ej borde föreskrivas.

Två ledamöter av utskottet yrkade uti avgiven reservation, bland

annat, att tjänstgöringspenningarna till tjänstemännen i andra tjänstegraden

vid huvudkontoret samt avdelningskontoren i Göteborg och Malmö måtte

bestämmas till 1,500 kronor (i stället för föreslagna 1,700 kronor).

Riksdagens beslut utföll i enlighet med bankoutskottets hemställan,

dock med berörda av reservanterna föreslagna ändring.

O O

Uti skrivelse den 25 februari 1909 till bankoutskottet vid samma års

riksdag hemställde bankofullmäktige, att utskottet ville hos Riksdagen föreslå,

dels att två tjänster över stat vid riksbankens huvudkontor, en i andra

och en i första graden, måtte överföras på ordinarie stat, dels ock att

vid samma kontor måtte inrättas fem nya tjänster å stat, nämligen två i

andra och tre i första graden.

I fråga om behovet av de sålunda föreslagna ändringarna i avlöningsstaten

hade till fullmäktiges protokoll anförts, bland annat, följande.

Huvudkontorets låneregister, som vore delat i två avdelningar, den

ena för avbetalningslån och den andra för övriga lån, växlar och kreditiv,

fördes med hänsyn till dess stora omfattning av två tjänstemän, vardera

självständigt för sin avdelning. Den ene av dessa innehade andra graden,

men den andre endast första graden. Då emellertid föreståndarplatserna

å dessa båda avdelningar vore av sinsemellan samma betydelse och deras

Reservation ar

två ledamöter

av bankont*

skottet.

Riksdagens

beslut.

1909 års

riksdag.

Okat antal

tjänster vid

huvudkontoret.

38

skötande förutsatte en mera mognad och prövad erfarenhet än som i allmänhet

kunde påräknas hos en första gradens tjänsteman, hade fullmäktiges

deputerade bestämt, att från och med den 1 februari 1909 vid registret

skulle placeras två tjänstemän i andra graden.

Till följd härav hade å sedelkontoret en med kassavård förenad tjänst

måst tills vidare anförtros åt en tjänsteman i första graden. De göromål,

denne hade att handlägga, vore emellertid även de av den grannlaga art,

att deras handhavande syntes böra såsom dittills utövas av en tjänsteman

i andra graden. Ytterligare en tjänst i denna grad ansågs därför vara

behövlig.

I allmänhet vore s. k. kassavård anförtrodd endast åt tjänstemän i

andra eller högre grad. Ett undantag därifrån förekomme emellertid inom

den s. k. dagkassan, varest i brist på tillräckligt antal tjänstemän i högre

grad en tjänsteman i första grad måst förordnas att utöva kassavård. Då

emellertid sådant syntes mindre lämpligt, borde med hänsyn till kassavården

i dagkassan inrättas ytterligare en tjänst i andra graden.

Det hemställdes således, att fullmäktige måtte besluta framställning

till bankoutskottet om inrättande av två nya tjänster i andra graden vid

huvudkontoret.

Jämte de ordinarie tjänstemän, som å eller över stat vore anställda

vid huvudkontoret, funnes å vissa avdelningar därstädes extra ordinarie

tjänstemän till ett antal av sammanlagt tio förordnade att såsom amanuenser

biträda mot arvode för var och en av 2,100 kronor om året. I det

hela syntes dessa befattningar, åtminstone större delen av dem, vara lika

maktpåliggande som tjänster i första graden. Med hänsyn därtill

ansågos ifrågavarande befattningar skäligen böra förändras till tjänster i

nämnda grad.

Ett ytterligare skäl till sådant anordnande funnes även däri, att

en amanuens ej utan minskning i inkomst kunde annat än undantagsvis

mottaga vikariat å annan tjänst. Vikarie å tjänst i första graden erhölle

nämligen i allmänhet endast arvode efter 1,800 kronor om året. Då

i sakens natur läge, att till amanuensbefattning i regel förordnats de

äldsta och mest erfarna extra ordinarie tjänstemän, som ej haft stadigt

förordnande i grad, hade alltså den nuvarande anordningen haft till följd,

39

att vid behov av tillfälligt vikariat ofta ej kunnat erhållas den till förordnandet

lämpligaste.

Då emellertid ytterligare erfarenhet under någon tid ansågs böra

vinnas för bestämmande, huruvida möjligen någon eller några av de dåvarande

amanuensbefattningarna kunde indragas utan att ersättas med

ordinarie tjänster, syntes det för det dåvarande endast böra ifrågasättas, att

sex av de dåvarande tio amanuensbefattningarna förändrades till tjänster

i första graden.

Genom fullmäktiges beslut att i inväxlingskassan tills vidare inrätta

en tjänst över stat i första graden hade tillfälle beretts att utbyta en amanuensbefattning

mot tjänst i grad. Vid bifall till förslaget om inrättande

av två nya tjänster i andra graden yppades tillfälle att utan ökning av

antalet tjänster i första graden göra likartat utbyte beträffande ytterligare

två amanuensbefattningar. Det hemställdes således om inrättande av tre

nya tjänster i första graden, allt under förutsättning att vid bifall därtill

och till nyss omförmälda förslag om inrättande av två nya tjänster i andra

graden sex amanuensbefattningar indroges.

Enligt fullmäktiges beslut funnes för det dåvarande över stat inrättade

en tjänst i andra graden och en i första graden. Då, enligt vad erfarenheten

bekräftat, dessa tjänster icke kunde för riksbanken undvaras,

borde framställning ske om dessa tjänsters överförande på ordinarie stat.

Med anledning av fullmäktiges berörda framställning erinrade bankoutskottet

vid 1909 års riksdag i memorial n:r 10, hurusom vid framläggande

för Riksdagen år 1907 av ny lönestat för riksbanken uttalats

önskvärdheten av att inskränka användningen av extra ordinarie tjänstemän

i banken. Under anslutning därtill ansåg utskottet, att antalet ordinarie

tjänstemän borde regleras i den män det för bankens skötsel visade

sig erforderligt att stadigvarande använda mera arbetskraft.

Vad fullmäktige anfört därom fann utskottet ådagalägga, att de av

dem omförmälda tjänster lämpligen borde överföras på ordinarie stat. Med

biträdande av fullmäktiges förslag, vilket jämväl innefattade indragning av

sex amanuensbefattningar, hemställdes, att Riksdagen måtte besluta sådan

ändring i avlöningsstaten för Sveriges riksbank, att vid huvudkontoret

40

antalet tjänstemän å lönestat bestämdes i första tjänstegraden till 44 och i

andra tjänstegraden till 33.

Vad utskottet sålunda hemställt blev av Riksdagen bifallet.

1910 års

riksdag.

Ökat antal

befattningar

vid avdelningskontor.

Förbättrad

semesterförmån

för registratorer

och bokhållare

vid

gruppkontoren.

Fullmäktige i riksbanken anförde uti en till bankoutskottet vid 1910

års riksdag avlåten skrivelse av den 20 januari samma år, bland annat,

följande.

Vid överlämnande till bankoutskottet vid 1907 års riksdag av fullmäktiges

förslag till gällande avlöningsstat för riksbanken meddelades, att

fullmäktige samma år besluta att vid vartdera av angivna 16 stycken av

de i grupper indelade avdelningskontoren inrätta en tjänst över stat i registrator-

och bokhållargraden.

Anledningen därtill hade varit, att en del arbete, som bort omhänderhavas

av mera fast anställda tjänstemän, måst förrättas av extra ordinarie^

Fullmäktige hade dock ej för det dåvarande velat föreslå överförande

på ordinarie stat av en eller flera av sagda tjänster, utan hade önskat,

innan sådant gjordes, vinna någon tids erfarenhet om den fortfarande behövligheten

av tjänsterna.

Ingen av dessa tjänster, meddelade fullmäktige i sin skrivelse den 20

januari 1910, hade dittills kunnat indragas, och utan tvivel komme de alla

att till följd av riksbankens ökade verksamhet fortfarande bliva behövliga.

Detsamma syntes gälla även för de efter ovannämnda tid inrättade

överstatstjänster, nämligen under år 1908 en i första och en i andra

graden vid vart och ett av kontoren i Göteborg och Malmö samt under

år 1909 en tjänst i registrators- och bokhållargraden vid kontoret i Uppsala.

Utom förenämnda tjänster vore vidare vid kontoret i Göteborg sedan

medlet av år 1907 för åstadkommande av bättre bevakning inrättad en

husdrängssyssla över stat, vilken, enligt fullmäktiges förmenande, icke

heller kunde undvaras.

Då de över stat anställda hade samma åligganden och ansvar som

bankens ordinarie funktionärer i motsvarande grader, och banken allt fortfarande

vore i behov av deras tjänster, syntes billigheten kräva, att de

bereddes samma förmåner och tryggade ställning, som deras uti ordinarie

tjänst varande kamrater åtnjöte.

41

Alla över stat anställda uppbure för sina befattningar lön och tjänstgöringspenningar

i likhet med fast anställda, vadan den ökade kostnad,

som banken skulle få vidkännas för de ifrågavarande överstatstjänsternas

överförande på ordinarie stat, inskränkte sig till ålderstillägg å lönen och

arvoden till vikarier under semester.

I detta sammanhang ansågo fullmäktige frågan om utsträckt semester

för tjänstemän i registrators- och bokhållargraden vid de i grupper

indelade avdelningskontoren böra upptagas till prövning.

Enligt gällande bestämmelser ägde tjänstemännen i registrators-och

bokhållargraden under de första fem åren efter det de vunnit ordinarie

anställning endast rätt till 15 dagars semesterledighet årligen och först

från och med sjätte året efter det, varunder de blivit ordinarie, likställdes

de med tjänstemännen i lägsta graden vid huvudkontoret samt kontoren i

Göteborg och Malmö och finge åtnjuta en månads semester.

Grunden till denna olikhet i avseende å semesterrätt syntes huvudsakligen

vara den, att tjänstemännen i lägsta graden vid de mindre kontoren

ansågos i allmänhet bliva ordinarie vid helt unga år och därför till en

början hava mindre behov av vila.

Då emellertid extraordinarietiden åtminstone dittills tenderat till

att bliva ganska lång, innan befordran till fast tjänst kunde vinnas, och

förutvarande överstatstjänstemän icke ägde att efter sin befordran till ordinarie

tjänst för semester räkna sig till godo sina förordnanden över stat,

ansågo fullmäktige, att av de ifrågavarande tjänstemännen framställd önskan

om utsträckning av semesterledigheten borde i någon mån vinna tillmötesgående.

Detta kunde lämpligen ske på så sätt, att antalet tjänstår såsom

ordinarie. för rätt till en månads semester sänktes från fem till tre, eller

samma tid som i avlömngsstaten för tjänstemännen i lägsta graden vore

bestämd för erhållande av första ålderstillägget å lönen. En månads semester

skulle då kunna erhållas från och med fjärde året efter det, varunder

registrator och bokhållare vid de mindre kontoren vunnit ordinarie

anställning. Denna förmån kunde beredas de ifrågavarande tjänstemännen

utan någon nämnvärd ökning i kostnaden för riksbanken.

6—132047. Löneregleringskommitténs bet. XLII.

42

I utlåtande n:r 6 yttrade bankoutskottet i anledning av fullmäktiges

framställning:

Vad först anginge förslaget att på ordinarie stat uppföra de angivna

överstatsbefattningarna, innebure detta visserligen en ganska avsevärd tillökning

i den avlöningsstat, som ej längre än sedan 1908 års ingång varit

tillämpad för riksbanken. Men denna tillökning vore till större delen

egentligen endast skenbar, då de allra flesta av de ifrågavarande tjänsterna

inrättats redan år 1907, eller samma år som den nya avlöningsstaten antogs

av Riksdagen.

Någon vidare stegring av riksbankens utgifter syntes, enligt vad

av fullmäktige framhållits, ej heller behöva befaras som följd av förslagets

genomförande, eftersom samtliga befattningarna redan avlönades

efter enahanda grunder, som gällde för ordinarie inom motsvarande

grader, allenast med den skillnad, att överstatstjänsterna icke medförde

rätt till ålderstillägg eller semester, ökningen i kostnaden inskränkte sig

sålunda till de utgifter, som förorsakades av att nyssnämnda förmåner

utsträcktes till de ifrågavarande befattningshavarna. Däremot inträdde med

dessas överförande på ordinarie stat skyldighet för dem att erlägga stadgade

pensionsavgifter, varigenom utgiftsökningen i viss mån uppvägdes.

Därtill komme, att, även om till följd av den förändrade ekonomiska

ställningen riksbankens omsättning under den senaste tiden utvisat en viss

nedgång, någon inskränkning i personalen ändock svårligen syntes kunna

genomföras, såväl på grund därav, att den antydda nedgången i omsättningen

väl finge anses endast tillfällig, som ock särskilt i betraktande av

den ökning i göromål, som vållades av överflyttningen på riksbanken av

vissa delar utav statsverkets kassarörelse.

I sammanhang med lantränteriernas indragning vid 1909 års ingång

hade nämligen länsstyrelsernas kassarörelse tillika med den ränterierna

förut åliggande växling överflyttats på riksbankens skilda kontor

i residensstäderna, varigenom helt naturligt ett avsevärt tillskott i arbetet

vållats för personalen vid dessa kontor; och i den mån, som checker och

giroöverföringar komme till ökad användning inom statens kassarörelse,

måste ock bestyren med bokföring och expedition vid riksbankens olika

kontor helt naturligt tillväxa.

43

Under antydda förhållanden ansåg utskottet sig böra biträda fullmäktiges

ifrågavarande förslag.

Vad därefter beträffade förslaget att bereda tjänstemännen i registrator-

och bokhållargraden vid andra avdelningskontor än Göteborg och

Malmö förmånen av en månads semester redan från och med fjärde året

efter vederbörandes ordinarie anställning i riksbanken, hade bankoutskottet

ansett hinder ej böra möta för den av fullmäktige föreslagna förändringen,

. varigenom de ifrågavarande tjänstemännen bleve mera likställda

med tjänstemännen i lägsta lönegraden vid huvudkontoret och vid kontoren

i Göteborg och Malmö.

I anslutning till fullmäktiges förslag hemställde utskottet, att Riksdagen

måtte besluta, att följande överstatstjänster skulle uppföras å ordinarie

stat, nämligen:

1 tjänst i andra och 1 i första graden vid vartdera av kontoren i Göteborg

och Malmö, alltså respektive 2 och 2, 1 tjänst i registrator- och bokhållargraden

vid kontoren i Falun, Gäfle, Halmstad, Härnösand, Kalmar,

Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Luleå, Nyköping, Sundsvall,

Umeå, Uppsala, Visby, Vänersborg och Västerås, tillsammans 17, samt 1

husdrängssyssla vid kontoret i Göteborg; ävensom

att sådan ändring skulle vidtagas i bankoreglementet, att tjänstemännen

i registrators- och bokhållargraden vid de i grupper indelade

avdelningskontoren finge åtnjuta en månads semester från och med fjärde

året efter det, varunder de vunnit ordinarie anställning i riksbanken.

Fullmäktige hade vidare uti skrivelse till bankoutskottet den 20 ja- Förhöjd ernuari

1910 gjort framställning angående förhöjd ersättning åt extra ordi-*“MT? t\U

narie tjänstemän. e'' °nifn

Utskottet yttrade beträffande ifrågavarande förslag, att det avsåge

att bereda de extra ordinarie tjänstemännen vid riksbanken en förbättrad

ställning därigenom, att deras arvoden, vilka för det dåvarande ej överstege

150 kronor i månaden, skulle kunna efter fem års tjänstgöring höjas

till 175 kronor i månaden, motsvarande 2,100 kronor per år.

I betraktande av den tjänstgöring, som ålåge dessa funktionärer, vilka

44

i allmänhet vore sysselsatta under hela expeditionstiden, syntes den föreslagna

arvodesförhöjningen ej kunna anses oberättigad; och då billigheten syntes

kräva, att extra ordinarie tjänsteman, som erhölle förordnande att bestrida

ordinarie tjänst, icke skulle därigenom lida minskning i sina inkomster,

ansåg utskottet föreslagna ändringar i tillämpningsstadgarna böra godkännas,

på det att vikariatsersättningen vid semester- eller sjukdomsledighet

måtte kunna bestämmas även till högre belopp än det dittills stadgade av

1,800 kronor per år.

Ökad ersätt- Fullmäktige hade i skrivelse till utskottet den 27 januari 1910 jäm

vaktmästare

väl hemställt om ökad ersättning till vaktmästarna vid vissa avdelnings

vid

vissa av-1 . ____ __

delningskon- kontor m. m.

tor m. m. Till fullmäktige hade nämligen framställningar inkommit dels från

vaktmästarna vid 19 av de i grupper indelade avdelningskontoren om beviljande

av ersättning för ökat ansvar och arbete samt förlust av extraförtjänster

i följd av de till vaktmästarnas bostäder införda alarmledningar

och dels från husdrängarna vid Göteborgskontoret om tillökning i deras

kontanta löneförmåner.

Vidkommande den förstnämnda framställningen yttrade fullmäktige,

att det icke kunde förnekas, att vaktmästarna under deras från tjänstgöring

i banklokalen lediga tid, vilken redan förut vore ganska inskränkt, blivit

mycket bundna genom de på senare åren till skydd mot inbrott vid

kontoren anordnade alarmapparatema.

För denna minskade fritid och de med ifrågavarande bevakningstjänst

förenade olägenheter syntes någon mindre gottgörelse skäligen böra

lämnas vaktmästarna. Sådan gottgörelse ansågo fullmäktige böra vid tjänstgöring

utgå efter 10 kronor i månaden.

Vad åter beträffade husdrängarna vid Göteborgskontoret, hade dessa,

förutom de vanliga husdrängssysslorna, att ombesörja renhållningen för

bankens åt tvenne gator belägna fastighet samt sköta eldningen av värmeledningspannorna,

att tillika biträda vid uppassningen i kontoret ävensom

att turvis varannan vecka hålla nattvakt och därunder göra täta ronder

genom olika lokaler i huset.

Sådan nattbevakning, under vilken den tjänstgörande hela tiden måste

45

hålla sig vaken, räckte vintertiden i 11 och sommartiden i 10 timmar.

Visserligen vore husdrängarna under de veckor, de hölle nattvakt, befriade

från all dagtjänstgöring, men det läge ändock i öppen dag, att vakttjänstgöringen

för dem vore ganska betungande.

Det syntes således icke kunna anses obilligt, att husdrängarna i Göteborg

för detta sistnämnda åliggande erhölle någon särskild ersättning.

Sådan ersättning ansågo fullmäktige lämpligen böra bestämmas till kronor

1: 50 för varje nattvakt; därigenom skulle kostnaden för nattbevakningen

uppgå till cirka 550 kronor för år, vilket belopp ej syntes vara oskäligt.

Beviljandet av angivna ersättningar åt vaktbetjänte vid avdelningskontoren

förutsatte emellertid ändring i tillämpningsbestämmelserna för

avlöningsstaten, och hemställde fullmäktige, att utskottet ville hos Riksdagen

göra framställning i sådant hänseende.

Utskottet anförde beträffande ifrågavarande förslag, att enligt detsamma

avdelningskontoren skulle komma att i fråga om särskild gottgörelse

för annan bevakning än genom polis likställas med huvudkontoret.

Enligt dittillsvarande tillämpningsstadgar till avlöningsstaten gällde nämligen

att, medan vid huvudkontoret särskilt arvode kunde meddelas för

nattbevakningen, en dylik befogenhet icke medgåves beträffande avdelningskontoren.

Det syntes utskottet emellertid, att en sådan åtskillnad mellan de

olika kontoren svårligen kunde upprätthållas. Visserligen måste nattbevakningen

vid huvudkontoret vara åtskilligt mera krävande än vid de

flesta av de övriga kontoren, men även vid dessa senare medförde dock

den därstädes anordnade bevakningen för vaktbetjäningen sådana förpliktelser

utom den egentliga tjänstgöringstiden, som syntes berättiga till någon

särskild gottgörelse.

Med gillande av fullmäktiges framställning hemställde utskottet om

därav påkallade ändringar i tillämpningsstadgarna till avlöningsstaten.

På framställning av fullmäktige föreslog utskottet slutligen sådan

ändring av nämnda tillämpningsstadgar, att dagarvodet till vikarie för

vaktbetjänt vid avdelningskontor finge höjas till likhet med vad som bestämts

för huvudkontoret eller till högst 3 kronor om dagen.

46

Vad utskottet i förenämnda hänseenden hemställt, blev av Riksdagen

bifallet.

Beräkning På framställning av fullmäktige föreslog bankoutskottet därjämte

aV/örTaktld memorial n:r 17 sådant tillägg till tillämpningsstadgarna till avlö^mästare

^ ningsstaten, att vaktmästare skulle äga att i den för erhållande av tillderstillägg.

lägg å lönen stadgade tid inräkna sådant av honom tidigare innehaft,

med nattjänstgöring förenat förordnande i riksbankens tjänst, som oavbrutet

fortfarit, till dess han befordrats till ordinarie.

Aven denna utskottets hemställan blev av Riksdagen bifallen.

1911 års Med skrivelse den 16 mars 1911 överlämnade fullmäktige i riks

Ansöknirigar

tanken till bankoutskottet två till utskottet ställda ansökningar om lönefrån

kamre- förbättring från dels kamrerarna och dels kassörerna vid de mindre avkassörer

vid delmngskontoren.

avdelnings- Kamrerarnas framställning avsåg, att lönen måtte höjas med 500

\<öne°förbätt-^ronor oc^ tjänstgöringspenningarna med 100 kronor.

rin9- Kassörerna föreslogo antingen att få bibehålla missräkningspennin

garna

under förordnanden i högre grad samt under en månads sjukledighet

eller missräkningspenningarnas avskaffande och desammas fördelning

på lön och tjänstgöringspenningar eller också lönens förhöjning med 100

kronor och tjänstgöringspenningarnas med 200 kronor.

Såsom eget yttrande i ärendet anförde fullmäktige följande.

Uppå fullmäktiges förslag vidtogs vid 1907 års riksdag en allmän

reglering av lönerna för riksbankens tjänstemän, och den avlöningsstat,

som då beslöts, trädde i kraft med ingången av år 1908.'' Den nya staten

hade sålunda tillämpats blott under tre år. Det syntes fullmäktige därför

mindre lämpligt att redan börja göra ändringar i densamma.

Partiella ändringar vore ock'' ytterst svåra att vidtaga, alldenstund

avlöningsstaten måste betraktas såsom ett sammanhängande helt, och

rubbade man siffrorna på ett håll utan att samtidigt jämka hela vägen

igenom, ledde detta till att löneproportionerna de olika tjänstegraderna

emellan förrycktes.

Bifall till kassörernas förslag om att avskaffa missräkningspennin

-

47

gärna och att i stället lägga desamma på, lönen och tjänstgöringspenningarna

måste fullmäktige avstyrka och likaså förslaget att missräkningspenningarna

skulle få bibehållas vid förordnande i högre grad samt under

en månads sjukledighet.

Missräkningspenningarna kunde svårligen få betraktas såsom eu

direkt löneförmån, då deras ändamål vore att så mycket som möjligt

hålla vederbörande tjänsteman skadeslös för den risk, kassörsverksamheten

medförde.

I avlöningsstaten funnes emellertid en ojämnhet i löneskalan bestående

däruti, att lägsta kassörslönen och högsta registratorslönen vid småkontoren

icke, såsom förhållandet vore vid övriga tjänstegrader, sammanfölle,

utan visade en skillnad kassörerna till nackdel av 400 kronor.

Detta förhållande hade man dock haft fullt klart för sig vid uppgörandet

av förslaget till gällande avlöningsstat, men funnit det icke

kunna undgås, utan att endera begynnelselönen för registratorerna sänktes

eller kassörslönen höjdes, och ingendera av dessa utvägar hade då

kunnat förordas.

Samma ståndpunkt till denna fråga intoge fullmäktige fortfarande.

Däremot ansågo sig fullmäktige böra framhålla, att det anmärkta

missförhållandet skulle i viss mån kunna mildras, om tiden för erhållande

av ålderstillägg å lönen för kassörerna vid de mindre kontoren förkortades

till likhet med vad som gällde för tjänstemännen i första graden

vid de stora kontoren samt registratorerna vid gruppkontoren eller till

resp. 3 och 6 år i stället för 5 och 10 år.

Därigenom gottgjordes till stor del den påpekade olikheten i slutlönen

för registratorer och begynnelselönen för kassörer, varjämte för

en ändring i angivna avseende ock talade den omständigheten, att ifrågavarande

kassörstjänster närmast syntes vara att likställa med första gradens

tjänstemän vid huvudkontoret. I sin ansökan om löneförbättring

hade kassörerna ock framhållit, att åtskilliga första grads tjänstemän vid

huvudkontoret med samma intagningsår i banken (1897 och 1898) som

ett flertal kassörer vid gruppkontoren genom bestämmelsen om ålderstillägg

efter respektive 3 och 6 års tjänstgöring i graden redan hunnit

upp i högsta löneklassen inom sin grad, under det att de nämnda kas

-

48

Förhöjda ål

derstillägg

till vaktmästarna

vid avdelningskontoren

i Göteborg

och

Malmö.

sörerna ej komme i åtnjutande av första ålderstillägget å lönen förr än

under åren 1912—1915.

Uti utlåtande n:r 23 anförde bankoutskottet beträffande först kamrerarnas

framställning, att utskottet på de av fullmäktige anförda skäl

ansett densamma icke böra föranleda till någon åtgärd.

Hvad därefter kassörernas framställning anginge, hade utskottet

tunnit lämpligt att, på sätt fullmäktige ifrågasatt, till minskande av det

anmärkta missförhållandet tiden för erhållande av ålderstillägg å lönen

för ifrågavarande tjänstemän förkortades till tre och sex år.

Utskottet hemställde om därav påkallade ändringar i avlöningsstaten.

Vidare hade fullmäktige i skrivelse till utskottet den 16 mars 1911

gjort framställning om ändring i avlöningsstaten för vaktbetjäningen vid

avdelningskontoren i Göteborg och Malmö.

Fullmäktige anförde i nämnda skrivelse, bland annat, att vaktmästarna

vid kontoret i Göteborg hos fullmäktige gjort framställning om

förbättring i avlöningsvillkoren.

Såsom en utväg därtill hade nämnda vaktmästare närmast tänkt

sig, att ändring vidtoges i tillämpningsbestämmelserna för avlöningsstaten

därhän, att även åt vaktmästare vid avdelningskontor skulle kunna tilldelas

arvoden för postbefordran och inkassouppdrag.

En sådan ändring av tillämpningsbestämmelserna för avlöningsstaten

ansåge fullmäktige dock icke lämplig, då det syntes vara naturligt,

att huvudkontoret i nämnda avseende intoge en särställning. Bestyren

med postbefordran och inkasseringar därstädes hade nämligen ansetts vara

av sådan vikt, att de kunnat anförtros endast åt vissa därtill särskilt

kvalificerade personer inom vaktmästarkåren.

Fullmäktige hade emellertid icke kunnat undgå att finna Göteborgsvaktmästarnas

framställning vara förtjänt av beaktande och hade därför

tagit i övervägande, huruvida ej deras önskan om bättre avlöning skulle

på annat sätt än det, de själva framhållit, kunna befordras.

En lämplig utväg därtill erbjödes genom förhöjning av ålderstillläggen

å lönen till likhet med vad som vore bestämt för vaktmästarna

vid huvudkontoret, alldenstund en sådan förhöjning icke på något sått

49

verkade störande på löneproportionerna i avlöningsstaten utan tvärtom

gjorde densamma mera enhetlig.

Enligt staten hade avlöningen till tjänstemännen vid riksbankens

kontor i Göteborg och Malmö blivit bestämd att utgå enligt samma grunder,

som gällde för tjänstemännen i motsvarande grader vid huvudkontoret.

I avseende på vaktmästarna vore likheten däremot ej genomförd, i

det att ålderstilläggen å lönen för vaktmästarna i Göteborg och Malmö

blivit satta till blott 100 kronor mot 200 kronor för vaktmästarna vid

huvudkontoret.

Att tjänstgöringspenningarna till vaktmästarna i Göteborg och Malmö

utginge med endast 300 kronor, under det att huvudkontorets vaktmästare

uppbure 600 kronor, hade sin givna orsak i den omständigheten, att

förstnämnda vaktmästare åtnjöte en till 300 kronor uppskattad förmån av

fri bostad, men något vägande skäl för att löneförmånerna i övrigt skulle

vara mindre i Göteborg och Malmö än i Stockholm syntes dåmera knappast

kunna anföras, utan dessa förmåner borde för vaktmästarna, liksom

för tjänstemännen, sättas lika vid ifrågavarande kontor.

Beträffande tjänstgöringen meddelade fullmäktige, att denna för

vaktmästarna vid kontoren i Göteborg och Malmö vore fullt ut lika omfattande

som för dem vid huvudkontoret.

På grund av det anförda hemställde fullmäktige, att ålderstilläggen

å lönen för vaktmästarna vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö

måtte utgå med samma belopp som för vaktmästarna vid huvudkontoret,

eller 200 kronor, varjämte fullmäktige avgåvo förslag till ändrade avlöningsstater

för vaktbetjäningen vid förenämnda båda avdelningskontor.

Enligt vad bankoutskottets förenämnda utlåtande n:r 23 utvisar, ansåg

även utskottet framställningen vara förtjänt av beaktande och hade för

sin del icke något att erinra mot fullmäktiges förslag till löneförbättring

åt ifrågavarande vaktbetjänte.

Utskottets hemställan i förenämnda hänseenden bifölls av Riksdagen.

Med skrivelse den 11 april 1912 överlämnade fullmäktige i riksbanken

en av tjänstemän i första tjänstegraden vid huvudkontoret till banko

7—132047.

Löneregleringskmnmitténs bet. XL1I.

1912 års

riksdag.

50

I f råga om

förslag till

ny avlöning

sstat för

tjänstinnehavare

i

riksbanken.

Förslagsanslag

till e. o.

tjänstemän

m. m., gemensamt

för

alla riksbankens

kontor.

utskottet ställd skrivelse angående förbättrade avlöningsförmåner; tillika

anmälde fullmäktige, att från olika grupper av tjänstinnehavare, bland

andra även e. o. tjänstemän vid huvudkontoret, jämväl ingivits till fullmäktige

ställda framställningar i enahanda syfte.