SOU 1916:1

FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE

FASTIGHETSREGISTER FÖR STAD

ÄFVENSOM TILL ANDRA DÄRMED SAMMANHÄNGANDE

FÖRFATTNINGAR

I

FÖRFATTNINGFÖRSLAG

STOCKHOLM

KUKGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1911

[090308]

''

in

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse.......................... v

Förslag

till

1) förordning angående fastighetsregister för stad.......... 1.

2) kungörelse rörande ändring af vissa bestämmelser i förordningen den

13 juni 1908 angående jordregister................ 37.

3) förordning med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister

med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden 44.

4) lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister...... 61.

5) lag angående ändrad lydelse af § 80 i förordningen den 21 mars 1862

om kommunalstyrelse på landet.................. 63.

6) lag angående ändrad lydelse af 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.................. 65.

7) lag om. ändrad lydelse af 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9 november

1866 om skiftesverket i riket............... 66.

8) lag angående ändrad lydelse af 20 § 1 mom. samt 29 och 30 §§ i

lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, afstyckning och jordafsöndring.

........................... 38.

9) lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld

från afsöndrad lägenhet..................... 71.

10) lag om ändrad lydelse af 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907 angående

aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet........ 72.

11) kungörelse angående uppgifter för anteckning i fastighetsregister af

vissa beslut rörande afgälder med mera.............. 73.

12) lag angående afskiljande af visst område från hemman eller lägenhet

i anledning af förändring i administrativ indelning...... 75.

13) lag angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i

tomtindelning.......................... 78.

14) lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till stads

plan

och tomtindelning, om afstyckning af mark genom tomtindelning

samt om tomtmätning.................... 82.

IV

Sid.

15) lag om ändrad lydelse af 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26 maj 1899

angående förändring af tomts område.............. 89_

16) lag, innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning å område,

hvarest tomtindelning förut ej finnes.............. 91

17) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken........ 93.

18) lag om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning................... 94

19) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen den

31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af förslag

till stadsplan och tomtindelning............... 95

20) lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni

1875 angående lagfart å fång till fast egendom.......... 97.

21) lag angående upphäfvande för visst fall af bestämmelser i lagen den

14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt 99.

22) kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i kungörelsen

den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola

inrättas och föras .................... jqq

23) kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i 3 § af kun

görelsen

den 29 november 1907 om tomträttsböckers inrättande och

förande........................ 201

24) kungörelse rörande ändrad lydelse af 1, 17, 36, 38, 40, 42 och 48 §§

i instruktionen den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen och

rikets landtmätare.................... 202

25) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen..........xil.

26) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen den

18 september 1908 angående stämpelafgiften...........1x2.

TILL KONUNGEN.

Den 15 maj 1908 uppdrog Eders Kungi. Majt åt undertecknade

Rhodin och Thulin samt amanuensen, filosofie licentiaten Mortimer Munck

af Rosenschöld att dels utarbeta förslag till föreskrifter angående register

-

VI

föring af fastigheter i stad dels ock utreda, i hvilken omfattning dessa

föreskrifter borde vinna tillämpning jämväl å sådana orter å landsbygden,

för hvilka firmes tomtindelning såsom för stad. I sammanhang därmed

förordnade Eders Kungl. Maj:t amanuensen Munck af Rosenschöld att

tillika tjänstgöra såsom kommitténs sekreterare, hvarjämte chefen för

justitiedepartementet bemyndigades att på framställning af kommitterade,

där så funnes erforderligt, tillkalla andra sakkunniga att sammanträda

med kommitterade för öfverläggning rörande särskilda frågor.

Kommittén har därefter till sin sammansättning undergått den förändring,

att amanuensen Munck af Rosenschöld på egen begäran entledigats

från berörda uppdrag från och med den 1 oktober 1908 och att undertecknad

östergren, som förut med departementschefens medgifvande under

kortare tider deltagit i kommitténs sammanträden för öfverläggning rörande

särskilda frågor, den 16 april 1909 förordnats till ledamot af kommittén,

hvarjämte undertecknad Grefberg den 16 oktober 1908 förordnats att vara

sekreterare hos kommittén.

För fullgörande af ifrågavarande nådiga uppdrag sammanträdde kommittén

den 15 maj 1908, hvarefter dess arbeten fortgått till denna dag.

Kommitterade hafva väl endast under vissa tider kunnat ägna sig odeladt

åt kommitténs arbeten men hafva dock, med undantag för kortare tider

under år 1908, i regel sammanträdt minst en gång i veckan samt mellan

sammanträdena hvar för sig, i den mån förhållandena sådant medgifvit,

sysselsatt sig med särskilda delar af kommitténs arbeten; och har kommitténs

sekreterare på enahanda sätt utfört arbeten för kommitténs

räkning.

Då de förhållanden, till hvilkas reglerande kommittén haft att

afgifva förslag, förete stora skiljaktigheter i olika städer, köpingar och

municipalsamhällen samt kommitténs arbeten synts kunna i väsentlig grad

underlättas, om kommitterade erhölle tillfälle att på ort och ställe verkställa

vissa undersökningar angående fastighetsförhållandena, hafva kommitterade

i särskilda skrivelser hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet

hemställt om nådigt tillstånd därtill. Efter det Eders Kungl. Maj:t i

nåder bifallit hvad kommitterade sålunda hemställt, hafva kommitténs

ledamöter och sekreterare verkställt undersökningar angående fastighetsförhållandena

i en del städer och köpingar i mellersta och södra Sverige.

Jämlikt bemyndigande af chefen för justitiedepartementet har städs-*

ingenjören i Örebro, kommissionslandtmätaren Karl Davidson vid flera

tillfällen på kallelse af kommitterade deltagit i kommitterades öfverläggningar,

hvarjämte kommitterade i särskilda frågor af teknisk natur inhämtat

yttranden af, bland andra, förste ingenjören hos Stockholms stads

VII

triangelmätningsnämnd John Enberg, distriktslandtmätaren 0. Söderpalm

och extra landtmätaren L. 0. Bagger-Jörgensen.

Den uppgift, som anförtrotts kommitterade, har afsett att för städer

och därmed jämförliga orter må åstadkommas ett fastighetsregister, egnadt

att tjäna till underlag för de fastighetsböcker, i hvilka rättsförändringar

rörande fast egendom skola inskrifvas. Ett sådant underlag kan, hvad

städerna angår, icke såsom jordregistret för landsbygden anslutas till någon

redan befintlig matrikel, då någon urkund, svarande mot jordeboken för

landet, icke finnes för städerna. Detta förhållande, som särskild! beträffande

det ej i tomter indelade området gifvetvis medför vissa svårigheter

i afseende å fastställandet af stadsområdenas fördelning i särskilda fastigheter,

har nödvändiggjort en från jordregistret fullständigt afvikande anordning

af fastighetsregistret för stad. Detta kommer enligt kommitterades

förslag att hvila å en karta öfver det område, som skall registreras. I

stället för att redovisa särskilda fastigheter i öfverensstämmelse med en i

äldre tid för beskattningsändamål tillskapad indelning kommer ett enligt

föreliggande förslag inrättadt fastighetsregister att fixera den indelning,

som äger bestånd vid tiden för registrets uppläggande, hvarjämte det skall

upptaga alla därefter tingande förändringar i denna indelning. Att ett

fastighetsregister, som skall utgöra underlag för fastighetsbokföringen,

upptager rättsligt bestående förhållanden och ej hänför sig till andra, för

dessa förhållanden främmande indelningar är en omständighet, hvars stora

betydelse ligger i öppen dag.

Ifrågavarande anordning möjliggör att på ett fullt öfverskådligt sätt

redovisa icke blott särskilda fastigheter utan äfven särskilda områden af

sådana jämte andra, i fastighetsindelning ej ingående områden, såsom gator,

torg och dylika allmänna platser. Fastighetsregistret för stad får därigenom

ett afsevärdt rikare innehåll än jordregistret för landet. En jämförelse

beträffande de olika uppgifter, som skola inflyta i de särskilda

registren, gifver ock vid handen, att medan åtskilliga af de uppgifter, som

hafva väsentlig betydelse för jordregistret, ofta nog äro föråldrade redan

då de däri upptagas eller kunna antagas skola blifva det under den tid,

som efter vanliga förhållanden kan beräknas förflyta innan de på grund

af inkommande nytt material ersättas med nya, fastighetsregistret i regel

kommer att vid första uppläggandet innehålla nya, företrädesvis för registret

själft utarbetade uppgifter samt ej löper samma fara som jordregistreot

att under det fortsatta förandet viktiga uppgifter varda föråldrade.

A den karta, hvarmed fastighetsregistret för stad skall förbindas,

varda vidare fastigheternas gränser upptagna; i den mån kartans upprättande

föregåtts af gränsbestämning, hvilket visserligen ansetts ej böra för

Vill

alla fall ifrågasättas, erhåller kartan och därmed äfven fastighetsregistret

ett ytterligare ökadt värde, öfver hufvud taget torde med fog kunna

sägas, att det föreslagna fastighetsregistret för stad i allt väsentligt motsvarar

de anspråk, som i senare tid ställts på katasterverk till underlag

för fastighetsbokförinjj.

o O

Om alltså den anordning af fastighetsregistreringen för stad, hvartill

kommitterade utarbetat förslag, jämförd med motsvarande anordning

för landsbygden måste anses innefatta ett betydande framsteg, är det å

andra sidan klart, att den måste medföra afsevärdt större kostnader än

denna senare. Kommitterade tro dock icke, att dessa kostnader, som enligt

kominitterades mening skola till största delen bäras af städerna själfva

och blott till en mindre del gäldas af statsmedel, böra verka afskräckande,

helst gagnet af fastighetsregistret ingalunda inskränker sig till registrets

redan framhållna betydelse såsom underlag för fastighetsbokföringen utan

registret och särskilt de mätningar, som för detsamma skola äga rum,

torde komma att blifva till synnerlig nytta jämväl i åtskilliga andra afseenden.

I fråga om kostnaderna för fastighetsregistret vilja kommitterade

ock framhålla, att särskild tjänsteman för förande af fastighetsregistret

icke synes blifva erforderlig ens för de största städerna, och att några

utgifter för registerbeteckningarnas införande i fastighetsböcker och protokoll

samt på dem grundade handlingar enligt kominitterades förslag icke

skola uppkomma för enskilda parter.

Beträffande orter å landet, där tomtindelning såsom i stad tinnes,

är väl i allmänhet möjligt att upplägga fastighetsregister i närmare öfverensstämmelse

med hvad i sådant afseende gäller för landsbygden i öfrigt,

och kommitterade, som antaga att en dylik anordning af fastighetsregistreringen

för dessa orter i flertalet fall skall befinnas fullt tillfredsställande,

hafva jämväl upprättat förslag i nämnda syfte. Med hänsyn till de betydande

fördelar fastighetsregistrets anordnande efter de för stad föreslagna

grunder skulle medföra har emellertid synts böra beredas tillfälle

att få fastighetsregistreringen för mera utvecklade och lifskraftiga samhällen

å. landsbygden ordnad på samma sätt, som föreslagits för städerna.

Förslag därutinnan har fördenskull äfven uppgjorts.

Äf särskilda under kommitténs arbeten förekomna anledningar hafva

kommitterade hos Eders Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning dels

i skrifvelse den 12 juni 1909 angående anstånd med upprättande af jordregister

för vissa orter, hvilken framställning föranledt utfärdandet af

nådig kungörelse den 15 oktober samma år, dels i skrifvelse den 4 december

1909 angående föreskrift i lag om skyldighet för rikets domstolar

att till länens landtmäterikontor insända ett exemplar af domar och utslag

IX

i gränstvister, dels i skrifvelse sistnämnda dag angående meddelande af

bestämmelser om inverkan af ägoutbyte å jmikaeli indelning med mera,

dels ock i skrifvelse den 24 maj 11110 om motsvarigheten mellan lagfaren

eller intecknad kvotdel af oskiftad fastighet och åt ägaren af sådan kvotdel

utbruten ägolott.

Sedan korumitterade numera i öfverensstämmelse med ofvan angifna

hufvudgrunder utarbetat förslag dels till föreskrifter angående registerföring

af fastigheter såväl i stad som å vissa områden å landsbygden, för

hvilka finnes tomtindelning såsom för stad, dels ock till lagar och författningar,

som påkallas af tillämpningen af sagda föreskrifter eller eljest

med dem äga samband, få kommitterade härmed till Eders Kungl. Maj:t

öfverlämna underdånigt betänkande, innefattande förslag till:

1) förordning angående fastighetsregister för stad;

2) kungörelse rörande ändring af vissa bestämmelser i förordningen

den 13 juni 1908 angående j ord register;

3) förordning med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister

med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden;

4) lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister;

5) lag angående ändrad lydelse af § 80 i förordningen den 21 mars

1862 om kommunalstyrelse på landet;

6) lag angående ändrad lydelse af 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj

1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

7) lag om ändrad lydelse af 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den

9 november 1866 om skiftesverket i riket;

8) lag angående ändrad lydelse af 20 § 1 mom. samt 29 och 30 §§

i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring;

9)

lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande

afgäld från afsöndrad lägenhet;

10) lag om ändrad lydelse af 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907

angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet;

11) kungörelse angående uppgifter för anteckning i fastighetsregister

af vissa beslut rörande afgälder med mera;

12) lag angående afskiljande af visst område från hemman eller

lägenhet i anledning af förändring i administrativ indelning;

13) lag angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår

i tomtindelning;

14) lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till

stadsplan och tomtindelning, om afstyckning af mark genom tomtindelning

samt om tomtmätning;

II—090308. Fa stighetsr eg ister kommitténs bet. I.

X

15) lag om ändrad lydelse af 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26

maj 1899 angående förändring af tomts område;

16) lag, innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning å

område, hvarest tomtindelning förut ej tinnes;

17) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken;

18) lag om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning;

19) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen

den 31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af

förslag till stadsplan och tomtindelning;

20) lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16

juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom;

21) lag angående upphäfvande för visst fall af bestämmelser i lagen

den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt;

22) kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i kungörelsen

den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas

och föras;

23) kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i 3 § af

kungörelsen den 29 november 1907 om tomträttsböckers inrättande och

Ö

förande;

24) kungörelse rörande ändrad lydelse af 1, 17, 36, 38, 40, 42 och

48 §§ i instruktionen den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen och

rikets landtmätare;

25) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen; och

26) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen

den 18 september 19(>8 angående stämpelafgiften.

Förslagen åtföljas af motiv, formulär med anvisningar samt kartbilagor.

Författningsförslagen hafva uppgjorts med utgångspunkt i nu gällande

lagstiftning om skifte och jordafsöndring. Därest nämnda lagstiftning

framdeles ordnas i öfverensstämmelse med det af särskilda kornmitterade

numera afgifna förslag till lag om skifte af jord med mera,

erfordras väl vissa ändringar i en del af ofvanberörda författningsförslag,

men någon ändring i de grunder, på hvilka registreringsförfarandet är

byggdt, kommer ej att däraf föranledas.

Genom nådig remiss den 13 sistlidne juni har Edei''s Kungl. Maj:t

anbefallt kommittén att afgifva underdånigt utlåtande öfver en från

kammarkollegium inkommen underdånig framställning rörande meddelande

af stadganden om upptagande i jordregistret af särskildt namn å hem

-

XI

raansdelar och för alltid afsöndrade lägenheter med mera. Genom de

af kommitterade föreslagna ändringar i §§ 9 och 16 af förordningen den

13 juni 1908 angående jordregister med de till förslaget hörande motiv

torde nämnda remiss få anses besvarad, och varda remisshandlingarna härhos

återställda.

Underdånigst

H. RHODIN. G. THULIN. AXEL ÖSTERGREN.

G. Grefberg.

Stockholm den 30 september 1911.

Förslag

till

Förordning

angående fastighetsregister för stad.

KAP. I.

Inledande bestämmelser.

§ I

För

hvarje stad skall finnas ett fastighetsregister.

§ 2.

Fastighetsregistret föres af magistratsperson eller annan tjänstemän

i stadens tjänst efter ty Konungen på framställning af staden förordnar.

För stad, som lyder under landsrätt, må dock under de villkor Konungen

föreskrifver förste landtmätaren i länet vara registerförare.

Föres fastighetsregistret af annan än i ägomätning kunnig person,

vare staden skyldig bereda registerföraren tekniskt biträde vid de göromål,

där sådant erfordras.

§ 3.

Fastighetsregistret skall uppläggas med ledning af registerkarta jämte

därtill hörande ägoförteckningar.

1—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet. I.

2

Anser stad, att ett omedelbart upprättande af registerkarta skulle

medföra alltför betungande kostnader, må för staden i dess helhet eller

särskild del däraf med upprättande af dylik karta kunna anstå viss tid,

dock ej öfver trettio år från denna förordnings ikraftträdande, efter ty

Konungen på ansökan af staden bestämmer. Sådant anstånd må ock sökas,

där af annan särskild anledning uppskof med registerkartas upprättande

kan finnas erforderligt, öfver område, för hvilket anstånd med upprättande

af registerkarta medgifvits, varde i stället vid fastighetsregistrets

uppläggande öfversiktskarta upprättad.

KAP. II.

Om upprättande af kartor, ägoförteckningar och tomtförändringslängd,

så ock om fastighetsindelning och fastighetsbeteckningar.

Förberedande åtgärder.

§ 4.

Registerkarta eller öfversiktskarta samt ägoförteckningar upprättas

af landtmätare.

Arbetet därmed skall fortgå enligt plan, som landtmäteristyrelsen,

efter det erforderliga upplysningar inhämtats från städerna, har att skyndsamt

uppgöra med tagen hänsyn dels till tillgången på för ändamålet

lämpliga landtmätare, dels till de önskemål, som af städerna kunna hafva

uttalats, öfver planen skola städerna sättas i tillfälle att yttra sig. Gör

stad däremot erinran, som landtmäteristyrelsen anser sig ej kunna tillmötesgå,

skall frågan underställas Konungens pröfning.

Landtmätare förordnas af landtmäteristyrelsen. Har stad inom den

tid, som af landtmäteristyrelsen utsättes, föreslagit viss landtmätare, varde

han förordnad, så framt han äger nödig sakkunskap och i öfrigt af styrelsen

anses lämplig; men i annat fall äge styrelsen förordna såsom skäligt pröfvas.

Där stadens storlek eller andra särskilda förhållanden göra det

lämpligt, må förordnande, som nu sagts, meddelas flera landtmätare med

den fördelning af göromålen dem emellan, som landtmäteristyrelsen bestämmer.

3

§ 5.

För upprättande åt'' karta ocli ägoförteckningar, som i § 3 afses,

skall magistraten infordra:

1) af byggnadsnämnden enligt formulär 11 upprättad förteckning öfver

tomterna i staden jämte förslag till beteckning, som i §§ 25 och 26 sägs, å de i

förteckningen redovisade tomter, hvilkas dittillsvarande beteckning icke öfverensstämmer

med föreskrifterna i nämnda §§ eller eljest anses böra ändras;

2) förteckning enligt formulär 12 öfver fastigheterna i staden efter

mantalslängden;

3) förteckning öfver de i stadens vård befintliga kartor med tillhörande

handlingar rörande staden i dess helhet eller särskilda fastigheter i staden

eller rågång mellan stadens område och angränsande mark jämte uppgift,

hvarest samma kartor och handlingar förvaras; samt

4) uppgift från landtmäteristyrelsen å dels de i vederbörande läns

landtmäterikontor förvarade kartor och handlingar af beskaffenhet, som

under 3) afses, dels ock de kartor och handlingar af samma beskaffenhet,

som därutöfver kunna finnas i styrelsens arkiv; börande för hvarje karta

eller handling dess arkivnummer vara angifvet.

Magistraten skall ock genom kungörelse i den ordning, som i staden

brukas, uppmana en hvar, den där rörande fastighet i staden innehar kartor

eller delningshandlingar, som icke upprättats af vederbörligen förordnad

landtmätare, eller förvärfvat sådan fastighet utan att hafva lagfarit sitt

fång, att därom inom viss i kungörelsen utsatt tid till magistraten lämna

uppgift.

Förteckningarna enligt formulären 11 och 12 skola af magistraten

öfverlämnas till den tjänsteman, som för fastighetsboken, och har denne

tjänsteman att på sätt i särskilda anvisningar närmare angifves dels å en

hvar af sagda förteckningar för hvarje däri upptagen fastighet, som tillika

är införd i fastighetsboken eller tomträttsboken, göra anteckning om de

skiljaktigheter, som i afseende å fastighetens beteckning samt areal och

beskaffenhet kunna finnas mellan fastighetsboken eller tomträttsboken och

förteckningen, äfvensom, så vidt ske kan, om fastighetens ägare och om

dennes åtkomst samt, hvad angår tomt, hvartill tomträtt upplåtits, jämväl

om tomtens innehafvare och om tiden, då inskrifning af hans fång

blifvit sökt, dels i förteckningen enligt formulär 12 anmärka hvarje fall,

då af en i förteckningen upptagen fastighet särskilda till läget bestämda

delar kommit i olika ägares hand eller sådan del särskildt häftar för inteckning,

dels ock i en i enlighet med formulär 13 upprättad längd lämna

uppgift om i fastighetsboken eller tomträttsboken till äfventyr upptagna

4

fastigheter, hvilka icke återfinnas i någon af de till honom öfverlämnade

förteckningar.

Sedan handlingarna kommit i fullständigt skick, skola de af magistraten

tillställas vederbörande landtmätare.

Inträffar under tiden för upprättandet af register- eller öfversiktskarta

med tillhörande handlingar eller under fastighetsregistrets uppläggande

ändring i förhållande, hvarom anteckning skolat af byggnadsnämnden

göras i förteckningen efter formulär 11, såsom att ny tomt tillkommer

eller område uteslutes ur tomtindelning eller fastställelse meddelas å beslut

om ökning eller minskning i tomts område, skall byggnadsnämnden därom

lämna uppgift till landtmätaren eller, där fastighetsregistrets uppläggande

tagit sin början, till registerföraren; och åligger enahanda skyldighet förste

landtmätaren, där under sagda tid karta af beskaffenhet, som under 3)

sägs, redovisas till landtmäterikontoret.

Erfordras för register- eller öfversiktskartas upprättande ytterligare

uppgift eller tillgång till karta eller handling, har landtmätaren att själf

eller genom framställning hos magistraten införskaffa densamma.

Om registerkarta.

§ 6.

Före registerkartas upprättande skall frågan om rågångarna mellan

stadens område och angränsande mark vara i laga ordning behandlad.

§ 7.

Så vidt ej gränserna omkring de särskilda fastigheterna inom det

område, som icke ingår i tomtindelning, förut blifvit i laga ordning bestämda,

åligger landtmätaren att företaga förrättning för sådant ändamål

i samband med registerkartans upprättande. Hålles dylik förrättning,

skola gränserna i därför stadgad ordning jämväl utmärkas å marken.

§ 8.

Registerkarta skall grundas på mätning efter siffermetoden (triangelmätning),

så vidt ej användande af grafisk metod i stället för siffermetoden

varder för visst område medgifvet på sätt i § 9 sägs eller, enligt hvad i

särskild författning stadgas, eljest må vid mätning efter siffermetoden i

viss utsträckning ifrågakomma.

5

Finnas enligt siffermetoden upprättade mätningshandlingar att tillgå

beträffande område, öfver hvilket registerkarta skall upprättas efter denna

metod, ankomme det på landtmäteristyrelsen att, efter anmälan af landtmätaren

och sedan genom styrelsens försorg erforderlig undersökning skett

samt staden lämnats tillfälle att i anledning däraf yttra sig, meddela beslut,

huruvida och i hvad mån samma handlingar må läggas till grund

för registerkartan. Där nymätning efter siffermetoden skall äga rum, har

landtmätaren att före arbetets början upprätta plan för detsamma med

nödig fullständighet; och skall den plan likaledes pröfvas af landtmäteristyrelsen.

§ 9.

För område, som ej ingår i tomtindelning och där någon större

byggnadsverksamhet ej synes vara att förvänta inom de närmaste åren,

må stad kunna erhålla tillstånd att låta upprätta registerkarta efter grafisk

metod, där det finnes ägnadt att medföra afsevärd besparing. Vill stad utverka

sig sådant tillstånd, ingifve till landtmätaren skriftlig till Konungen

ställd ansökan därom.

Finnes öfver området äldre karta, har landtmätaren att undersöka,

huruvida och i hvad mån den karta kan användas vid upprättande af

registerkartan. Befinnes kartan behäftad med fel och brister, som ej kunna

afhjälpas med lägre kostnad än till nymätning erfordras, eller är den upprättad

i så liten skala, att den ej efter de i § 11 stadgade grunder kan

begagnas för sagda ändamål, och anser förty landtmätaren nymätning i

större eller mindre utsträckning erforderlig, gifve det genom magistraten

staden till känna. Förmenar staden, att nymätning icke är nödig, varde

frågan genom magistraten öfverläinnad till landtmäteristvrelsens afgörande.

Sedan afgjordt blifvit, huruvida nymätning skall äga rum å det

område, för hvilket staden gjort ansökan att registerkartan må upprättas

efter grafisk metod, insände landtmätaren ansökningen med det yttrande,

hvartill den kan föranleda, till landtmäteristyrelsen, som har att jämte eget

utlåtande öfverlämna handlingarna till Konungens pröfning.

§ 10.

Hvad ofvan är stadgadt om undersökning af äldre kartor eller mätningshandlingar

skall icke äga tillämpning, där staden beslutit, att nymätning

skall äga runa, eller vederbörande sakägare vill bekosta sådan.

Registerkarta fördelas på det antal blad med 50 X 80 centimeters

rityta, som den använda skalan gör erforderligt. Kartbladen numreras med

arabiska siffror.

För de särskilda bladen må olika skala kunna användas, dock att

det område, som ingår i tomtindelning, skall affattas i samma skala, äfven

om det fördelas på flera blad. För registerkarta öfver område, som ej

ingår i tomtindelning, må ej begagnas mindre skala än den för stadsplanekarta

bestämda, där ej särskilda omständigheter därtill föranleda. Den

skala, som användes för sådant område, må, ändå att den är mindre

än den för tomtmätning bestämda skala, äfven användas för karta

öfver område, som ingår i tomtindelning, där det finnes kunna ske utan

fara för osäkerhet eller oreda. Eljest skall för område, som sist sagts, upprättas

särskild registerkarta i den större skala, som pröfvas erforderlig;

och skall i sådant fall samma område i den mån det upptages å kartblad,

som afser annat område af staden, å det kartblad redovisas allenast genom

utmärkande af gator, torg och allmänna platser jämte deras namn.

Innan registerkartan upprättas, skall landtmätaren afgifva särskild!

utlåtande i fråga om den skala, som för kartan bör användas. Detta utlåtande

skall genom magistraten delgifvas staden. Nöjes staden ej däråt,

varde frågan genom magistraten öfverlämnad till landtmäteristyrelsens afgörande.

§ 12.

A registerkarta utmärkes vattenområde på sätt eljest brukas, men

för öfrigt må icke särskilda ägoslag eller annan skiljaktighet i fråga om

ägors naturliga beskaffenhet angifvas å kartan genom gränslinjer eller beteckning

med nummer eller littera. Ej heller må byggnader eller, om

mätning skett efter siffermetoden, därvid bestämda punkter och mått upptagas

på registerkartan.

§ 13.

o

A registerkarta skola med särskild beteckning utmärkas:

1) hvarje tomt i enlighet med bestående förhållanden;

2) hvarje omi''åde i öfrigt, som vid landtmäteriförrättning blifvit

utbrutet såsom särskild fastighet eller af ålder ansetts såsom särskild

fastighet, härunder jämväl inbegripet fiskeri, där det är att räkna såsom

fast egendom; skolande, där till fastighet, som nu sagts, höra flera skiften,

särskild beteckning åsättas hvarje skifte;

7

3) hvarje område å marken, som vid landtmäteri förrättning undan*

ta°''its för delägares gemensamma behof och fortfarande för sådant ändamål

disponeras, så ock annat område, som vid sådan förrättning lämnats

oskiftadt;

4) hvarje väg, gata, torg och allmän plats eller särskild del därat,

så vidt den e''j veterligen hör till eu eller flera fastigheter enskilt och förty

ingår i område, därå beteckning enligt 1) eller 2) skall sättas, eller ock är

a/beskaffenhet, som under 3) sägs, samt under enahanda förutsättningar

hvarje område i vatten inom stadens rågång;

5) hvarje område, som därefter kan återstå.

Där område, som under 2) eller 5) afses, tillhör flera, som livar för

sig äga viss å marken bestämd ägovidd, skall särskild beteckning åsättas

hvarje delägares lott; och skall hvad sålunda stadgats äga motsvarande tillläinpning,

där viss ägovidd af område, som nu sagts, är särskildt intecknad

eller eljest särskildt häftar för fordran eller annan rättighet.

Områden, som höra till järnväg, skola, så vidt de ej utgöras af tomter,

som afses under 1), upptagas med gemensam beteckning för hvarje

järnväg, äfven om de ligga åtskilda på marken.

Har tvist om äganderätt yppats och är af utgången af sådan tvist

beroende, huruvida mark skall ‘ å registerkartan upptagas under särskild

beteckning eller under gemensam beteckning med angränsande område,

värde deif mark i afbidan på tvistens utgång upptagen, så vidt marken ingår

i tomtindelning, i enlighet med innehafvet vid tiden för förrättningen,

men eljest under särskild beteckning; skolande i hvartdera fallet ifrågavarande

mark å kartan genom en streckad linje skiljas från det angränsande

område, hvars ägare gjort anspråk å marken, äftensom anteckning

om tvisten göras i vederbörande ägoförteckning.

Hvad här ofvan eller eljest i denna förordning sägs om äganderätt

skall jämväl gälla om ständig besittningsrätt, ändå att den ej afser så

kallad ofri tomt, så ock om annan besittningsrätt, där den efter lag räknas

såsom fast egendom.

Områden, som innehafvas, det ena med äganderätt, det andra med

besittningsrätt, eller af skilda ägare upplåtits under besittningsrätt, må,

äfven om de ligga intill hvarandra samt äro i en innehafvares hand, icke

upptagas under gemensam beteckning, med mindre de tillhopa utgöra en

i tomtindelning ingående tomt.

Den beteckning, hvarom ofvan stadgas, skall utgöra:

a) för tomt dess beteckning enligt byggnadsnämndens uppgift eller,

där byggnadsnämnden föreslagit ändrad beteckning, enligt det uppgiften

åtföljande förslag;

8

b) för område, som afses under 3) eller 4), litterabetecknirm, hvarvid

användas bokstäfver ur lilla alfabetet;

c) för annat område nummer.

De områden, som afses under c), skola numreras för si" och ei i

nummerföljd med tomterna, 1 stad, som är delad i flera församlingar, må

numreringen af dylika områden ske församlingsvis, om det pröfvas lämplio-t

.Beteckning å tomter utsattes i svart färg, hvaremot nummer å andra

områden, som skola numreras, tecknas med röd färg. Fiskeri utmärkes

därjämte med eu punkterad linje omkring det ungefärliga området för

fiskerättens utöfvande.

Om utmärkande å registerkarta af förändringar, som tima efter

kartans upprättande, stadgas i § 63.

§ 14.

^ai ^°riltn bildats genom åtgärd, hvartill efter lag rättens medgifvande

skall sökas, varde, intill dess sådant medgifvande lämnats, den tomt utmärkt

å registerkartan medelst angifvande af dess gränslinjer och beteckning i

grön färg samt de särskilda områden, som ingå i tomten, för öfri"t, ändå

att de må vara i eu ägares hand, så redovisade, som om någon förändring

i afseende å fastighetsindelningen icke ägt rum. Öfverensstämmer i annat

tall senast fastställda tomtindelning icke med bestående förhållanden

värde likaledes den mark, som beröres af sagda tomtindelning, redovisad

1 enlighet med den förutvarande fastighetsindelningen samt den nya indelningen

äfvensom beteckningarna för däri ingående tomter utmärkta

med grön färg.

§ 15.

År stad delad i flera församlingar, varde namnen å församla "ärna

samt gränserna mellan dem tydligt utmärkta å registerkartan, och°skall

hvad sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning i fråga om indelning i

stadsdelar eller ägotrakter, där fastigheterna i staden plägat i mantaislängden

upptagas i enlighet med sådan indelning. Namn å förstäder, å öar

och holmar, ändå att de ej äro att hänföra till sådana stadsdelar, som

nyss sagts, å kvarter inom stadens i tomter indelade område eller andra

afdelningar af staden, inom hvilka numrering skett, å torg, gator, vä"ar

och andra allmänna platser samt å sjöar och vattendrag skola likaledes

utsättas å registerkartan; och må namn å särskilda fastigheter inom det

område, som icke ingår i tomtindelning, äfven utsättas å kartan, så vidt

den för kartan använda skala det medgifver.

9

§ 16.

I afbidan å den fastställelse, hvarom i § 28 sägs, böra nummer å

tomter och andra fastigheter samt de namn å fastigheter, som enligt §

15 må utsättas å registerkartan, endast provisoriskt därå utmärkas.

Om öfversiktskarta.

§ 17-

öfversiktskarta skall redovisa all till staden hörande mark, för hvilken

vid fastighetsregistrets uppläggande registerkarta ej upprättas, så ock

dess fördelning i särskilda fastigheter.

§ 18.

Där ej staden eller enskild sakägare vill bekosta nymätning, skall för

öfversiktskarta sådan mätning äga rum endast så vidt karta helt och hållet

saknas eller, hvad angår område, som är uppdeladt i flera tomter eller

andra fastigheter, erforderlig ledning, ändå att karta öfver området i dess

helhet finnes att tillgå, icke kan med lägre kostnad erhållas beträffande

tomt af tomtindelningshandlingar samt i fråga om annan fastighet af

vederbörande köpe- eller delningshandlingar.

Ny mätning af område, som i § 13 under 4) afses, vare ej för upprättande

af öfversiktskarta erforderlig.

§ 19.

Erfordras nymätning för upprättande af öfversiktskarta, skall den

ske efter grafisk metod, där ej staden eller vederbörande sakägare vill

bekosta mätning efter sifferinetoden.

§ 20.

öfversiktskarta må ej upprättas i mindre skala än att läget af de

särskilda fastigheterna jämte deras beteckning kan därå tydligt utmärkas,

men för öfrigt skall i fråga om bestämmandet af skalan afseende företrädesvis

fästas därå att kostnaden för kartan må kunna nedbringas så

mycket omständigheterna medgifva; och må öfversiktskarta kunna upprättas

i olika skala för skilda delar af staden, där det pröfvas lämpligt.

2—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet. J.

10

Landtmätaren åligger att i fråga om skalan för öfversiktskartan afgifva

särskildt utlåtande, som skall genom magistraten delgifvas staden.

Nöjes ej staden åt utlåtandet, varde frågan genom magistraten öfverlämnad

till landtmäteristyrelsens afgörande.

öfversiktskarta må fördelas på flera blad, där den eljest skulle blifva

ohandterlig eller obekväm för begagnande. Kartbladen numreras med

romerska siffror.

§ 21.

A öfversiktskarta skola gränserna mellan de särskilda fastigheterna

i stadens icke i tomtindelning ingående område utmärkas allenast med

punkterade linjer, så vidt de ej veterligen blifvit i laga ordning bestämda.

I öfrigt skall livad i §§ 6 samt 12—16 är i fråga om registerkarta

stadgadt äga motsvarande tillämpning beträffande öfversiktskarta.

Om upprättande af ägoförteckningar och tomtförändringslängd.

§ 22.

För de i § 13 under 1) omförmälda tomter skall ägoförteckning upprättas

enligt formulär 8 och för hvarje tomt angifvas dess beteckning enligt

kartan, areal, ägare vid tiden för dess införande i förteckningen, innehafvare

där tomten upplåtits under tomträtt, beteckning, hvarunder tomten

upptagits i fastighetsboken eller tomträttsboken, samt fastställdt eller

eljest vid tiden för ägoförteckningens upprättande brukligt namn å densamma.

Där tomt, som upptages i ägoförteckningen, icke har de gränser,

som genom senast fastställda tomtindelning blifvit för densamma bestämda,

skall anteckning om förhållandet göras i kolumnen för särskilda anteckningar.

Har tomten utbrutits vid landtmäteriförrättning, antecknas i samma

kolumn jämväl förrättningens art samt tiden, då den fastställts eller, där

fastställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad, så ock skifteslittera samt

skattetal, om sådant finnes åsatt. Hör till tomten andel i samfälld mark,

införes anteckning därom i denna ägoförteckning jämte uppgift å markens

beteckning på kartan eller hänvisning till det rum i ägoförteckningen enligt

formulär 6, hvari samma mark upptages. I ägoförteckningen skall

jämväl för hvarje särskild tomt införas den beteckning, som jämlikt § 28

fastställes för densamma; och varde, sedan fastighetsregistret upplagts, i

ägoförteckningen anmärkt, å hvilket upplägg i fastighetsregistret tomten

upptages.

11

För de i § 13 under 2) och 5) oinförmälda områden skall ägoförtcckning

upprättas enligt formulär 9 och för hvarje med särskildt nummer betecknadt

område angifvas dess areal och beskaffenhet enligt i orten gängse

beteckningssätt (landeri, farm eller dylikt), landtmäteriförrättning, som

senast öfvergått området, ägare vid tiden för dess införande i förteckningen,

beteckning, hvarunder området upptagits i fastighetsboken, sa

ock^annan fastställd eller eljest vid tiden för ägoförteckningens upprättande

bruklig beteckning å området eller den fastighet, hvari det ingår. Hör

till området eller, där detta ej utgör en fastighet för sig, till den fastighet,

hvari det ingår, andel i samfälld mark, införes anteckning därom i

denna ägoförteckning jämte uppgift å markens beteckning på kartan eller

hänvisning till det rum i ägoförteckningen enligt formulär 6, hvari samma

mark upptages. Där två eller flera områden, som i förteckningen upptagits

under särskilda nummer, blifvit vid landtmäteriförrättning tillagda

samma fastighet eller eljest af ålder ansetts tillhopa utgöra en fastighet,

skall vid förteckningens upprättande därom vid hvarje nummer göras anteckning.

Efter fastighetsregistrets uppläggande skall för hvarje område,

som är°infördt i denna ägoförteckning, där tillika anmärkas, å hvilket upplägg

i fastighetsregistret området är upptaget.

För de i § 13 under 3) upptagna områden skall ägoförteckning

upprättas enligt formulär 6 och för hvarje med särskild littera betecknadt

område angifvas dess areal samt ändamål, hvarför området afsatts, äfvensom

skifteslag eller fastigheter, för hvilkas gemensamma behof undantaget ägt

rum, eller, där fråga är om mark, som eljest vid landtmäteriförrättning

lämnats oskiftad, skifteslag eller fastigheter, för hvilka marken är samfälld,

så ock landtmäteriförrättning, hvarvid området undantagits eller

lämnats oskiftadt.

För de i § 13 under 4) upptagna områden skall ägoförteckning

upprättas enligt formulär 7 och för hvarje väg, gata, torg, allmän plats

eller vattenområde angifvas littera å dess särskilda delar, namn eller annan

beteckning samt areal.

Då areal, hvarom uppgift införes i ägoförteckning, beräknats enligt

siffermetoden, varde det anmärkt i ägoförteckningen medelst införande

inom parentes efter arealuppgiften af bokstafven »s». Dår ej mätningen

skett i sammanhang med upprättandet af register- eller öfversiktskarta,

angifves i kolumnen för särskilda anteckningar, hvarifrån uppgiften om

areal är hämtad. Saknas uppgift om areal, varde det likaledes anmärkt i

ägoförteckningen. Där kartan är fördelad pa flera blad, skall tillika angifvas,

å hvilket kartblad området är affattadt.

12

§ 23.

öfver de tomter, som afses i § 14, skall upprättas särskild tomtförändringslängd

i enlighet med formulär 3. I denna skall för hvarje

sådan tomt antecknas dess areal, beteckning hvarunder tomtens särskilda

delar upptagits i fastighetsregistret eller i ägo förteckning enligt formulär

6 eller 7, arealen af dessa delar, tiden, då tomtindelningen fastställts, och

af hvilken myndighet fastställelsen meddelats, samt, där kartan är fördelad

på flera blad, å hvilket kartblad tomten är affattad. Tillika anmärkes hvad

i öfrigt i hvarje särskild! fall kan finnas erforderligt för att utmärka skiljaktigheten

mellan den fastställda indelningen och bestående förhållanden;

och skall motsvarande anteckning jämte hänvisning till längden införas i

vederbörande ägo förteckning.

Sedan fastighetsregistret upplagts, skall för hvarje område, som är

upptaget i längden, göras hänvisning till upplägg i fastighetsregistret eller

rum i ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7, hvarest området är redovisadt,

samt därifrån till längden.

O

Om fastighetsindelning och fastighetsbeteckning av.

§ 24.

I fastighetsregistret upptages såsom en enhet:

1) hvarje tomt i enlighet med bestående förhållanden;

2) hvarje område, som skall under särskildt nummer upptagas i

ägoförteckningen enligt formulär 9;

3) hvarje område, som efter ägoförteckningarnas upprättande uteslutits

ur tomtindelning eller afstyckats från flera, å särskilda upplägg införda

fastigheter eller blifvit affördt ur ägoförteckningen enligt formulär 7, så

vida ej området skall sammanläggas med förut registrerad enhet eller, i

först nämnda två fall, skall utläggas till gata eller dylikt, så ock område,

som förvärfvats för järnväg, där ej området utgör tomt eller ock annat,

till tomt icke hänförligt område, som hör till anläggningen, redan finnes

såsom en enhet upptaget i registret;

4) för tomt utbruten andel i samfälld mark.

Hafva två eller flera områden, som afses under 2), vid landtmäteriförrättning

utlagts för en fastighet eller af ålder ansetts tillhopa utgöra

en fastighet, skola dock dessa områden i registret upptagas såsom en

enhet, så vidt de äro i samme ägares eller innehafvares hand och icke äro

silrskildt intecknade eller eljest silrskildt häfta för fordran eller annan rättighet

samt ej heller i öfrigt sådant förhållande förekommer, som, enligt hvad

i § 13 stadgas, föranleder att områden, ändå att de äro belägna intill hvarandra,

icke må upptagas under gemensam beteckning å kartan; och må, så

framt kronan, staden genom den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter,

allmän inrättning eller stiftelse innan fastighetsindelningen för de i ägoförteckningen

enligt formulär 9 upptagna områden blifvit bestämd gjort

framställning att något densamma tillhörigt sådant område, som enligt hvad

ofvan sägs skulle bilda en enhet, må uppdelas i flera enheter, fördelningen

i fastighetsenheter ske i enlighet med den framställning, där ej området

upplåtits under besittningsrätt, som i § 13 afses, eller hör till järnväg.

För de i ågoförteckningen enligt formulär 9 upptagna områden skall

före fastighetsregistrets första uppläggande särskild! förslag till fastighetsindelning

i enlighet med formulär 10 upprättas af landtmätaren. Om indelningens

fastställande stadgas i § 28.

§ 25.

Där nummer ej redan användes såsom beteckning å tomt, skall sådant

åsättas i sammanhang med fastighetsregistrets uppläggande, och må därvid

jämväl ske ändring i förut åsatt nummer, om sådant för vinnande af reda

och tydlighet pröfvas erforderligt eller eljest synnerliga skäl därtill äro. Har

tomt styckats i flera tomter, må dessa, där det finnes lämpligt, bibehålla

den odelade tomtens nummer med tillägg af littera (A, B, C och så vidare).

Hafva två eller flera tomter sammanlagts till en tomt, må den nya tomten,

där det lämpligen kan ske, betecknas med de förutvarande tomternas

nummer i förening (ex.: n:r 1, 2).

§ 26.

Registerbeteckning för tomt utgöres af sådan beteckning, som i § 25

sägs, fogad vid namn eller annan beteckning å den del af staden (kvarter,

rote, församling eller dylikt), för hvilken numreringen skett, där ej denna

ägt rum i fortlöpande följd för staden i dess helhet, och skall vid fastighetsregistrets

uppläggande jämväl tillses, om ändring erfordras beträffande

namn eller annan beteckning å kvarter eller däremot svarande del af staden.

För fastighet i öfrigt (stadsäga) vare registerbeteckningen nummer

med tillägg af littera, där sådan beteckning efter hvad i § 44 sägs skall

åsättas.

14

§ 27.

För fastighet, som icke ingår i tomtindelning, så ock för tomt inom

så kalladt villakvarter må på begäran af ägaren särskildt namn kunna

fastställas, där fastigheten förut saknar fastställdt namn eller det förutvarande

namnet kan föranleda förväxling eller väcka anstöt. Har ägaren föreslagit

visst namn, skall det namn fastställas, såvida det ej är af beskaffenhet

som nyss sagts.

§ 28.

Sedan landtmätaren i tomtförändringslängden gjort de införingar,

som afses i § 23, första stycket, samt ifyllt kolumnerna 1—11 i ägoförteckningen

enligt formulär 6, 1—6 i ägoförteckningen enligt formulär 7,

1—7 i ägoförteckningen enligt formulär 8 och 1—12 i ägoförteckningen

enligt formulär 9 äfvensom upprättat det i § 24 omförmälda förslag till

fastighetsindelning, har han att till magistraten öfverlämna sagda handlingar

jämte register- eller öfversiktskartan.

Magistraten läte

dels från den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter, infordra

uppgift, huruvida beträffande stadens i ägoförteckningen enligt formulär 9

upptagna områden annan fastighetsindelning än den af landtmätaren föreslagna

finnes önsklig, äfvensom huruvida något kan vara att erinra i afseende

å ägoförteckningen enligt formulär 7,

dels ock genom kungörelse i den ordning, som i staden brukas, uppmana

fastighetsägare, inteckningshafvare och andra, som hafva något att erinra

beträffande ägoförteckningarna, tomtförändringslängden eller förslaget till

fastighetsindelning:, så ock en hvar, som önskar få särskildt namn fastställdt

å honom tillhörig stadsäga eller tomt i villakvarter, att hos magistraten

göra skriftlig framställning inom trettio dagar från kungörelsens

utfärdande; skolande ägoförteckningarna, tomtförändringslängden, förslaget

till fastighetsindelning samt kartan under tiden vara att tillgå å plats

inom staden, som i kungörelsen angifves.

Sedan denna tid tilländagå^, skall magistraten, med öfverlämnande

af samtliga inkomna handlingar i ärendet, däruti infordra yttrande från

den tjänsteman, som för fastighetsboken; och bör denne särskildt dels

tillse att, där tomt bildats genom åtgärd, hvartill enligt lag rättens medgifvande

skall sökas, den ej blifvit i ägoförteckningen enligt formulär

8 upptagen såsom till sina gränser utlagd i öfverensstämmande med bestående

förhållanden, utan att sådant medgifvande lämnats, dels ock undersöka,

huruvida förslaget till fastighetsindelning för de i ägoförteck

-

15

ningen enligt formulär 9 upptagna områden öfverensstämmer med stadgandena

i denna förordning, eller om eljest ur fastighetsbokssynpunkt

något kan vara att erinra mot samma förslag.

Därefter har magistraten att med iakttagande af stadgandena i §§

24—27 bestämma, huru de i ägoförteckningen enligt formulär 9 upptagna

områden skola indelas i enheter för införande i fastighetsregistret,

samt fastställa tomtbeteckningar och registerbeteckningar, så ock namn,

där framställning därom blifvit gjord, äfvensom meddela beslut i atdedning

af eljest inkomna framställningar, som ej äro åt beskaffenhet att böra

pröfvas i annan ordning. Vid fastställande af beteckningar å tomter och

andra fastigheter bör afvikelse ej ske från de å kartan och i vederbörande

ägoförteckningar upptagna beteckningar, så vidt ej synnerliga skäl därtill

äro. Afser framställning fråga, hvilken det ej tillkommer magistraten att

afgöra, har magistraten att hänvisa vederbörande att å behörig ort och

i stadgad ordning utföra sin talan. Sedan magistraten tillsett att de tillägg

eller rättelser i register- eller öfversiktskartan, tomtförändringslängden,

ägoförteckningarna eller förslaget till fastighetsindelning, som föranledas

af magistratens beslut, blifvit vidtagna, öfverlämne magistraten samtliga

handlingar till registerföraren för uppläggande af fastighetsregistret.

Hvad ofvan stadgats om fastställande af namn och registerbeteckning

för'' fastighet i stad skall, så vidt ej annorlunda är föreskrifvet, i tillämpliga

delar gälla, då fråga om åsättande af namn och beteckning eller om

ändring däri uppkommer utan sammanhang med uppläggande af fastighetsregister;

skolande magistraten, innan beslut i sådant ärende meddelas, bereda

registerföraren och vederbörande ägare samt, så vidt fråga är om mark, som ingår

i tomtindelning, jämväl byggnadsnämnden tillfälle att yttra sig i ärendet.

Särskilda bestämmelser för det fall att registerkarta upprättas öfver område,

för hvilket fastighetsregister upplagts med ledning af öfver sikt skarta.

§ 29.

Då registerkarta skall upprättas öfver område, för hvilket fastighetsregister

upplagts med ledning af öfversiktskarta, skall hvad i allmänhet

är stadgadt om upprättande af registerkarta lända till efterrättelse med de

undantag och tillägg, som här nedan angifvas.

1. Hvad i § 5 är stadgadt om infordrande af vissa handlingar skall

icke äga tillämpning, utan skola de förut jämlikt nämnda § infordrade

handlingar i befintligt skick tillställas den eller de landtmätare, som förord

-

IG

nats att upprätta registerkartan; och skola därvid jämväl tillhandahållas

öfversiktskartan, fastighetsregistret, tomtförändringslängden och samtliga

ägo förteckningar i de delar, som angå det ifrågavarande området; ankommande

på vederbörande landtmätare att själ!'' eller genom framställning hos

magistraten införskaffa uppgift, karta eller handling, som till ledning vid

registerkartans upprättande ytterligare må finnas erforderlig.

2. A registerkartan öfver området bör, utan ändring af den registerkarta

öfver angränsande mark, som förut må vara upprättad, samma mark

upptagas i den utsträckning, som det för registerkarta bestämda format

jämte de för konnektering af kartor i allmänhet gällande regler må

föranleda.

3. Vid förrättning, hvarom nu är fråga, skola särskilda ägoförteckningar

ej upprättas.

4. I fråga om fastighetsindelningen har landtmätaren att följa fastighetsregistret

jämte ägoförteckningarna enligt formulären 8 och 7 samt

öfversiktskartan. Hafva efter öfversiktskartans upprättande förändringar

inträffat, som ej upptagits i fastighetsregistret, åligger det landtmätaren

att därom göra anmälan hos magistraten.

5. Tomter och andra fastigheter äfvensom de områden, som upptagas

i ägoförteckningarna enligt formulären 6 och 7, skola å registerkartan utmärkas

med samma beteckningar, som enligt fastighetsregistret och å

öfversiktskartan äro dem åsätta.

Vid anmälan om förändrad fastighetsindelning, som ej upptagits i

fastighetsregistret, skall landtmätaren till magistraten afgifva förslag till

beteckning, där särskild sådan till följd af förändringen må vara för något

område erforderlig; och skall dylikt förslag likaledes afgifvas, där eljest i

något fall anledning till ändring i fastighetsbeteckning förekommer.

6. Landtmätaren skall till magistraten tillika aflämna fullständig längd

öfver de ändringar i fråga om arealuppgifter, som han vid registerkartans

upprättande funnit böra ske i fastighetsregistret, tomtförändringslängden eller

ägoförteckningarna enligt formulären 6 och 7; skolande, då areal, hvarom

uppgift införts i denna längd, beräknats efter siffermetoden, anmärkning

därom göras medelst införande inom parentes efter arealuppgiften af bokstafven

»s». Vid längden skall tillika fogas uppgift å de i längden ej

upptagna fastigheter eller områden, för hvilka mätning efter siffermetoden

ej ifrågakomma.

7. Registerkartan och de handlingar, som landtmätaren därjämte har

att upprätta, skola af magistraten för granskning öfverlämnas till den

tjänsteman, som för fastighetsboken; och bör denne särskildt tillse dels, huruvida

de ändringar i fastighetsindelningen, som af landtmätaren må hafva

17

anmälts, äro af beskaffenhet att delning, afstyckning eller annan dylik åtgärd

bör föregå deras införande i fastighetsregistret, dels ock huruvida

samtliga i fastighetsboken eller tomträttsboken upptagna fastigheter inom

det område, hvaröfver registerkartan upprättats, jämväl blifvit hvar för

sia: utmärkta å kartan.

Sedan magistraten efter registerförarens hörande meddelat beslut

rörande de frågor om fastighetsindelning och registerbeteckningar, som

uppkommit i samband med registerkartans upprättande, samt de ändringar

i registerkartan, som föranledas af beslutet, blifvit vidtagna, öfverlämne

magistraten kartan och handlingarna till registerföraren för verkställighet

af beslutet i öfrigt äfvensom för införande af de förändringar i fråga om

arealuppgifter, som upptagas i den längd, hvarom stadgas under 6), jämte

uppgift om mätningssättet, där mätningen skett efter siffermetoden.

KAP. III.

Om fastighetsregistrets uppläggande och förande.

Om fastighetsregistrets särskilda delar.

§ 30.

Fastighetsregistret skall bestå af tomtbok och jordebok.

§ 31.

Tomtförändringslängden samt ägoförteckningarna enligt formulären

6 och 7 skola föras såsom bihang till fastighetsregistret.

Om tomtboken.

§ 32.

I tomtboken göres vid dess första uppläggande särskildt upplägg

för hvarje tomt, som enligt § 24 skall såsom en enhet upptagas i fastighetsregistret.

Med magistratens medgifvande må dock två eller flera, högst

fyra inom samma kvarter belägna tomter kunna därvid upptagas å ett

upplägg, därest de till sina gränser öfverensstämma med senast fastställda

tomtindelning samt hafva nummer i följd hvar efter annan.

3—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet. I.

18

Upptagas med särskildt medgifvande af magistraten eller på grund

af bestämmelse i § 37 flera tomter å samma upplägg, skall hvad nedan

stadgas om upplägg, så vidt ej annat är föreskrifvet, i tillämpliga delar

gälla beträffande det rum, som för hvarje särskild tomt bildas å ett upplägg

genom en tvärlinje öfver hela dess bredd.

§ 33.

Tomterna införas å uppläggen efter nummerföljd, hvarvid iakttages

att, där numreringen ej skett i fortlöpande följd för hela staden utan särskildt

för vissa delar (kraf, såsom kvarter, rotar, församlingar, dessa delar

upptagas i tomtboken, där de hafva viss nummerföljd, efter nummerordning

men eljest i bokstafsföljd inom staden eller särskild stadsdel.

Ordningen mellan tomter, som tillkomma efter tomtbokens första

uppläggande, bestämmes af tiden för deras upptagande i tomtboken.

§ 34.

Till hvarje upplägg anslås ett blad.

Delas tomtboken i flera band, lämnas vid bokens första uppläggande

i slutet af hvarje band blad till en femtedel af bandets samtliga blad

oskrifna att användas till fortsättning af de i bandet införda upplägg

eller till framdeles behöfliga nya upplägg för tomter inom område, för

hvilket bandet är afsedt; dock att, där staden är delad i flera församlingar

och numreringen skett församlingsvis, skola i stället efter sista upplägget

inom hvarje församling lämnas oskrifna blad till lämpligt antal.

§ 35.

Hvarje upplägg förses med öfverskrift samt indelas genom linjer i

kolumner på sätt det vid denna förordning fogade formulär 1 utvisar.

Öfverskriften skall innehålla registerbeteckningen å den tomt, för

hvilken upplägget är afsedt. Är staden delad i flera församlingar, varde

i öfverskriften alltid utsatt, i no in hvilken församling tomten är belägen.

Där kartan är fördelad på flera blad, skall öfverskriften utvisa, å

hvilket kartblad tomten är upptagen.

Hafva flera tomter sammanförts å ett upplägg och tillhöra de samma

församling, utsättes församlingens namn allenast i öfverskriften för den

tomt, som först införts å upplägget; äro de affattade å samma kartblad,

angifves kartbladets nummer likaledes blott för den först upptagna tomten.

10

§ 36.

i kolumn 1 antecknas tomtens areal i öfverensstämmelse med den i

ägoförteckningen eldigt formulär 8 gjorda införing; där arealen beräknats

enligt siffermetoden, utmärkes det på sätt i § 22 angifves. Har mätningen

ej skett i sammanhang med upprättande af register- eller öfversiktskarta,

skall i kolumn 6 anmärkas, hvarifrån uppgiften om areal är hämtad. För

tomter, som tillkommit eller undergått förändring efter tomtbokens första

uppläggande, införes arealen efter tomtindelningshandlingarna.

Är tomten eller någon del däraf ofri, skall anteckning om förhållandet

ske i kolumn 1; tillhör i sådant fall grunden annan än staden, antecknas

ägaren i kolumn 6.

I kolumn 4 antecknas, när och af hvem senaste laga tomtkarta

upprättats; har mätningen veterligen gjorts med användande af siffermetoden,

varde det ock anmärkt därstädes.

Är viss jord med tomt oskiljaktigt förenad eller hör till tomt andel

i samfälld- mark, eller har för tomt utbrutits andel i sådan mark, införes

anteckning därom i kolumn 6 med hänvisning till vederbörande upplägg

i jordeboken eller, där fråga är om samfälld mark, till det rum i ägoförteckningen

enligt formulär 6, där det samfällda området är upptaget;

har tomten utbrutits vid landtmäteriförrättning, antecknas i samma kolumn

förrättningens art samt tiden, då den fastställts eller, där fastställelse ej

ifrågakommer, blifvit afslutad, så ock skifteslittera samt skattetal, om

sådant finnes åsatt.

Ingår tomt i område, hvarå lagfart i särskild ordning beviljats för

järnväg, skall anteckning därom likaledes ske i kolumn 6 med hänvisning

till upplägget i jordeboken för järnvägens öfriga område.

Där tomten, sådan den i enlighet med bestående förhållanden upptagits

i tomtboken, icke till sina gränser öfverensstämmer med senast fastställda

tomtindelning, varde skiljaktigheten anmärkt i kolumn 6.

Har beslut, som afses i 3 § af lagen angående stadsplan och tomtindelning,

meddelats om tomts användning, skall det beslut anmärkas i

kolumn 6.

§ 37.

Har visst område lagts till tomt eller därifrån afskilts, skola de förutvarande

anteckningarna i kolumnerna 1—4 öfverlinjeras med rödt samt ny

anteckning om tomten, efter ty i § 36 sägs, med iakttagande af den timade

förändringen införas å upplägget under en öfver hela dess bredd

dragen linje.

20

Har tomt styckats i två eller flera tomter, skola dessa öfverföras till

nja upplägg och flen odelade tomtens upplägg öfverlinjeras med rödt;

dock må tomterna eller en af dem kunna med tillämpning af bestämmelsen

i första stycket upptagas å den odelade tomtens upplägg, om sådant

kan ske utan att oreda däraf uppstår.

Hafva två eller flera tomter sammanlagts till eu tomt, skola dessa

öfverföras till nytt upplägg och de förutvarande tomternas upplägg öfverlinjeras

med rödt eller ock med tillämpning af bestämmelsen i första

stycket ett af de förutvarande uppläggen användas till upplägg för den nya

tomten.

Tomt eller del däraf, som uteslutits ur tomtindelning, skall afföras

ur tomtboken och efter omständigheterna öfverföras till jordeboken eller

till ägoförteckningen enligt formulär 7.

Anteckning om anledningen till ändrad registrering göres i kolumn

6.

Därest till sådan förändring af tomts område, som ofvan sägs, rättens

medgifvande skall sökas, må dock, innan det lämnats, anteckning i

tomtboken om förändringen endast ske i kolumn 6; och skall, där från

tomt, som icke tillhör staden, enligt fastställd stadsplan område skall afskiljas

för att läggas till gata eller dylikt, registrering i tomtboken af sagda

förändring ej ske annorledes än i nämnda kolumn förrän staden erhållit

lagfart å området. Den tomt, ''som sålunda genom sammanläggning eller

annan förändring skall bildas, varde i afbidan på fullständig registrering

i tomtboken upptagen i tomtförändringslängden.

§ 38.

Har särskilt namn blifvit fastställdt, införes detta i kolumn 6 med

anteckning om det beslut, hvarigenom fastställelse!! meddelats, och må

i samma kolumn jämväl upptagas i orten vid tiden för tomtbokens

uppläggande brukligt, ej fastställdt namn.

§ 39.

Öfver de i tomtboken upptagna fastigheter skall föras register enligt

formulär 4, omfattande de särskilda tomternas registerbeteckningar äfvensom

de namn, som införts i kolumn 6.

21

Om jordeboken.

§ 40.

I jordeboken göres särskild! upplägg för hvar och eu af de enheter

(stadsägor), som afses under 2), 3) eller 4) i första stycket af § 24, dock

med iakttagande af hvad i andra stycket af samma § stadgas.

§ 41.

Uppläggen för de särskilda stadsägorna ordnas efter stadsiigornas

nummerföljd.

Är staden delad i flera församlingar, skola uppläggen ordnas församlingsvis,

där numreringen skett efter denna grund, och må, om numreringen

skett i fortlöpande följd för staden i dess helhet, uppläggen

likaledes ordnas församlingsvis, så vidt det kan ske utan att oreda därigenom

uppstår.

Ordningen mellan enheter, som tillkomma efter jordebokens första

uppläggande, bestämmes af tiden för deras upptagande i jordeboken.

§ 42.

Till hvarje upplägg anslås ett eller, där det anses nödigt, flera blad.

Delas jordeboken på flera band, iakttages vid jordebokens första uppläggande

att i slutet af hvarje band blad till en femtedel af hela antalet

lämnas oskrifna att användas till fortsättning af de i bandet införda

upplägg eller till framdeles behöfliga nya upplägg för fastigheter inom

område, för hvilket bandet är afsedt; dock att, där staden är delad i flera

församlingar och uppläggen ordnats församlingsvis, skola i stället efter

sista upplägget inom hvarje församling lämnas oskrifna blad till lämpligt

antal.

§ 43.

Hvarje blad förses med öfverskrift samt indelas genom linjer i kolumner

och inskrifningsrum på sätt formulär 2 utvisar.

öfverskriften till ett uppläggs första blad skall angifva registerbeteckningen

på den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt, jämte dess

särskilda beskaffenhet enligt i orten gängse beteckningssätt (landeri, farm

eller dylikt), så ock, där staden är delad i flera församlingar, inom hvilken

församling fastigheten är belägen.

22

Där kartan är fördelad på flera blad, skall öfverskriften utvisa, å

hvilket kartblad fastigheten är upptagen.

För fastighet, som efter öfverflyttning från landet bibehållit sin kamerala

natur, skall i uppläggets öfverskrift äfven införas anteckning om

mantal och jordnatur.

År fastigheten ofri, utsättes det i öfverskriften, så ock hvem grunden

tillhör.

öfverskriften till efterföljande blad skall genom angifvande af fastighetens

beteckning utvisa, till hvilket upplägg samma blad hör.

§ 44.

Delas genom landtmäteriförrättning, som fastställts eller, där fastställelse

ej ifrågakommer, vunnit laga kraft, i jordeboken upptagen fastighet

i flera lotter, införas dessa i särskilda rum å upplägget för den odelado

fastigheten. Lotterna åsättas särskilda beteckningar, bestående af fastighetens

i uppläggets öfverskrift antecknade nummer med tillägg af en eller,

där det erfordras, flera bokstäfver sålunda, att den först registrerade betecknas

med A, den andra med B, den tredje med C och så vidare, och

upptages i kolumn 2 för de särskilda lotterna den odelade fastighetens

registerbeteckning.

O O

Samma förfaringssätt skall, med användande af närmast lediga littera,

iakttagas, där en genom landtmäteriförrättning utbruten del sedermera

undergår klyfning eller ägostyckning.

Afstyckas från registrerad fastighet visst område, som ingår i dess

registrerade areal, varde detta likaledes infördt i särskildt rum å upplägget,

och skall den sålunda uppkomna lägenheten, utan att ändring sker i

stamfastighetens registerbeteckning, åsättas särskild beteckning, bestående

af stamfastighetens nummer eller, där stamfastigheten såsom bestående af

skilda områden å marken erhållit en registerbeteckning, hvari flera nummer

ingå, numret å det område, hvartill det afstyckade området hört,

med tillägg af närmast lediga littera.

Består stamfastigheten af flera med särskildt nummer betecknade områden,

och varder sådant område i dess helhet utbrutet genom landtmäteriförrättning

eller afstyckadt, skall det med bibehållande af sitt förutvarande

nummer öfverföras till särskildt upplägg och samma nummer uteslutas ur

den odelade fastighetens registerbeteckning.

Afstyckas område, som är samfälldt för flera, å skilda upplägg införda

fastigheter, skall det under nästa lediga nummer upptagas å sär

-

skildt upplägg; och införes i kolumn 11 af hvarje fastighets rum anteckning

om afstvckningen jämte hänvisning till sagda upplägg.

Hvad ''i denna förordning föreskrifves om registrering af afstyckadt

område skall, så vidt ej annorlunda är stadgadt, i tillämpliga delar gälla

beträffande registrering af område, som utbrutits i enlighet med bestämmelserna

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om

ändring eller utrifning af vattenverk.

bär jämlikt § 76 skiftesstadgan utbrytning ägt rum af servitut, som

veterligen grundats på särskildt aftal utan samband med tillkomsten af

deri fastighet, till hvars förmån det gällt, skall det utbrutna området upptagas

på sätt som gäller beträffande afstyckadt område; åliggande registerföraren,

då registrering förekommer af område, som utbrutits för servitut,

att därom gorå anmälan hos landtmäteristyrelsen, som, efter det yttrande

inhämtats från den tjänsteman, hvilken för fastighetsboken, förordnar, huru

området skall upptagas i jordeboken.

Förvärfvas efter fastighetsregistrets första uppläggande stadsäga i

sin helhet för järnväg, och finnes annan stadsäga, som hör till samma

anläggning, redan upptagen å särskildt upplägg i jordeboken, skall stadsägan

"öfverföras till det upplägg. Varder en genom landtmäteriförrätteller

annorledes utbruten del af stadsäga förvärfvad för sådan anskall

det utbrutna området, sedan detsamma, där det ej redan

upptagits i särskildt ruin å upplägget för stadsägan, blifvit sålunda

registreradt, likaledes öfverföras till upplägg för stadsäga, som hör till

anläggningen, eller, där sådant upplägg ej förut finnes, under nästa lediga

nummer upptagas å nytt upplägg. Då stadsäga eller del däraf på satt nu

sagts öfverföres till nytt upplägg, skall hänvisning ske från det ena upplägget

till det andra samt det förutvarande upplägget eller, om därå redovisats

jämväl annat område än det öfverförda, hvad angående detta införts

i kolumnerna 2—5 öfverlinjeras med rödt.

En redan använd registerbeteckning må icke ånyo användas.

ning

läggning,

§ 45.

1 kolumn 5 antecknas vid jordcbokens första uppläggande stadsägans

areal i öfverensstämmelse med den därom i ägoförteckningen enligt formulär

9 gjorda införing, så ock mätningssättet, sa vidt arealen beräknats efter

siffermetoden. Där "ej mätningen skett i sammanhang med upprättande af

register- eller öfversiktskarta, skall, ändå att uppgiften om areal grundas

å handlingarna rörande en å upplägget redovisad landtmäteriförrättning, i

kolumn 11 anmärkas, hvarifrån samma uppgift är hämtad.

24

Hör till fastigheten utom den registrerade arealen jämväl andel i

mark, som afsatts för skiftesdelägares gemensamma behof eller eljest lämnats

oskiftad, införes anteckning därom i kolumn 11 jämte uppgift om markens

beteckning å kartan, och skall, där fastigheten är oskiljaktigt förenad

med viss tomt eller ock fastigheten utgöres af område, som för tomt

utbrutits ur samfälld mark eller som jämte eu i tomtboken upptagen tomt

i särskild ordning lagfarits för järnväg, anteckning om förhållandet äfven

göras i samma kolumn med hänvisning till tomtens upplägg i tomtboken.

Då en registrerad fastighet delats i flera lotter, skola vid lotternas

registrering uppgifterna för den odelade fastigheten i kolumnerna 2—5

öfverlinjeras med rödt, hvarjemte anteckning i kolumn 11 införes om delningen

och om de särskilda lotternas beteckning.

L ndergår fastighetens registrerade areal förändring genom afstyckning

eller annan landtmäteriförrättning, som ej föranleder åsättande af ny registerbeteckning

å fastigheten, skall den förutvarande anteckningen om areal

öfverlinjeras med rödt och den förändrade arealen införas på närmast

lediga råd inom rummet; och skall hvad sålunda stadgats jämväl iakttagas,

där område, som- hör till järnväg, öfverföres till upplägg, hvarå annat till

samma järnväg hörande område förut upptagits.

§ 46.

f - lant^iöäteriförrättning öfvergått fastigheten, antecknas i den där

för

afsedda kolumn förrättningens art och tiden, då den fastställts eller,

där fastställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad, så ock skifteslittera samt

ägares namn enligt delningsbeskrifningen.

§ 47.

. Har 1 jordeboken upptagen fastighet eller del däraf ensam eller i

förening med annan mark utlagts till tomt, och har, där tomten bildats

genom åtgärd, hvartill enligt lag rättens medgifvande skall sökas, sådant

medgifvande lämnats, varde det till tomt utlagda området uteslutet ur jordeboken

och öfverfördt till tomtboken. Där å område, som nu sagts,'' skett

tomtbildning, hvartill, rättens medgifvande erfordras, skall, innan sådant

lämnats, tomten i afbidan å dess införande i tomtboken upptagas i tomtförändringslängden

äfvensom anteckning om tomtbildningen ske i kolumn

11 å vederbörande upplägg i jordeboken.

Skall i jordeboken upptagen fastighet eller del däraf enligt fastställd

stadsplan utläggas till gata eller dylikt, då varde, sedan området, där det

2f>

utgör del af fastighet, blifvit i behörig ordning afstyckadt och registrering

af afstyckningsåtgärden Sigt rum samt, om fastigheten ej tillhör staden,

denna å området erhållit lagfart, området uteslutet ur jordeboken samt öfverfördt

till ägoförteckningen enligt formulär 7.

§ 48.

Har särskildt namn blifvit fastställdt å fastighet, som är upptagen

i jordeboken, införes det i kolumn 4 i vederbörande rum å upplägget;

och skall jämte namnet antecknas det beslut, hvarigenom fastställelse!!

meddelats. 1 kolumn 11 må upptagas i orten vid tiden för jordebokens

uppläggande brukligt, ej fastställdt namn.

Har delning, som i § 44 sägs, ägt rum af fastighet, för hvilken

särskildt namn införts i kolumn 4, skall detta namn upptagas inom parentes

i samma kolumn för hvarje vid delningen uppkommen lott, där ej

särskildt namn blifvit för den lott fastställdt.

§ 49.

öfver de i jordeboken intagna fastigheter skall i enlighet med formulär

5 föras register, omfattande de namn, som införts i kolumnerna

4 och 11.

§ 50.

Sedan fastighetsregistret blifvit upplagdt, har registerföraren att

skyndsamt hos såväl landtmäteristyrelsen som Konungens befallningshafvande

och magistraten därom göra anmälan.

Om förandet af torn t föränd ring slån g d en.

§ 51.

Har efter det tomt införts i tomtförändringslängden sådan förändring

inträdt att tomtindelningen motsvarar bestående förhållanden, skall hvad

om tomten införts i kolumnerna 2—5 öfverlinjeras med rödt samt anteckning

om den timade förändringen järnte hänvisning till tomtens upplägg

i tointboken införas i kolumn 9.

De tomter, som äro upptagna i tomtförändringslängden, skola införas

i det i § 39 omförmälda register.

4—09308. Fastighetsregisterkommittens bet. J.

26

Om förandet af ägoförteckningarna enligt formulären 6 och 7.

§ 52.

I ägoförteckningen enligt formulär 6 upptaget område eller del däraf,

som undergått delning eller eljest upphört att disponeras för delägarnas

gemensamma behof, skall afföras ur förteckningen och efter omständigheterna

öfverföras till tomtboken, jordeboken eller ägoförteckningen enligt

formulär 7. Härvid skola, då fråga är om mark, som skall ingå i tomtindelning

eller enligt fastställd stadsplan utläggas till gata eller dylikt,

bestämmelserna i § 47 äga motsvarande tillämpning. Skall område, som

ej uppdelats mellan dera förut i jordeboken upptagna fastigheter, öfverföras

till jordeboken, ankomme på magistraten att, sedan området i behörig

ordning afstyckats från de fastigheter, för hvilka det vid landtmäteriförrättning

undantag^ eller lämnats oskiftad!, förordna om öfverföring

däraf.

§ 53.

I ägoförteckningen enligt formulär 7 upptaget område eller del däraf,

som sammanlagts med tomt eller med i jordeboken upptagen fastighet

eller utlagts till särskild tomt eller fastighet, skall afföras ur förteckningen

och efter omständigheterna öfverföras till tomtboken eller jordeboken.

Härvid skola, då fråga är om mark, som skall ingå i tomtindelning,

bestämmelserna i § 47 äga motsvarande tillämpning, och må, där del af

område, hvarom nu är fråga, skall öfverföras till jordeboken, sådan öfverföring

ej ske innan den del i behörig ordning afstyckats från området i

öfrigt. Skall område eller del däraf afföras ur förteckningen för att i

jordeboken upptagas såsom särskild fastighet, ankomme på magistraten att

därom förordna.

Gemensamma bestämmelser.

§ 54.

Fastställes ny tomtindelning eller ändring i förut bestående tomtindelning,

skall magistraten, sedan beslut meddelats om de förändringar i

registerbeteckningen, som till följd af den nya eller förändrade tomtindelningen

erfordras, därom lämna underrättelse till registerföraren för verkställande

af de införingar i fastighetsregistret eller tomtförändringslängden, som

af tomtindelningen föranledas.

Erfordras för att den genom tomtindelning tillkomna fastighetsbildning

må i fastighetsregistret iakttagas rättens medgifvande till fastig

-

27

hetsbildningen, har rätten att, sedan sådant medgifvande lämnats, skyndsamt

därom till registerföraren insända uppgift.

Öfverföres område till ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7, skall

det i ägoförteckningen och å kartan betecknas med närmast lediga littera, dock

må område, som skall öfverföras till ägoförteckningen enligt formulär 7,

redovisas såsom tillökning i annat sådant område, där det lämpligen kan ske.

§ 55.

Har förordnande meddelats å förrättning, som innefattar delning af

jord, vattenfall eller fiske eller afstyckning af område, hvilket ej ingår i

tomtindelning, skall förrättningsmannen före förrättningens företagande hos

registerföraren rekvirera utdrag af jordeboken, upptagande fastighet, som

förrättningen angår, jämte de lägenheter, som därifrån efter jordebokens

uppläggande afskilts; är fråga om delning af område, som upptagits i ägoförteckningen

enligt formulär 6, rekvireras jämte utdrag af tomt- eller

jordeboken för den eller de fastigheter, för hvilka området vid landtmäteriförrättnina;

undantagits eller lämnats oskiftadt, tillika utdrag af ägoförteckningen

beträffande det område.

Sedan förrättningen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer,

blifvit afslutad och vunnit laga kraft, skall förrättningsmannen i vederbörliga

kolumner å hvarje särskild! utdrag införa anteckning om förrättningen

och, hvad angår utdrag af fastighetsregistret, de förändringar i afseende

å areal, som densamma medfört, hvarefter utdraget bilägges konceptakten.

Ehvad förrättningen föranleder åsättande af ny registerbeteckning eller

ej, skall konceptakten ofördröjligen insändas till registerföraren, som har

att med ledning däraf i fastighetsregistret och därtill hörande handlingar

göra de införingar, som för hvarje särskildt fall äro föreskrift^; och skall i

samband därmed, om ny registerbeteckning åsatts, denna antecknas med

rödt å lämpligt ställe på såväl förrättningskarta som därtill hörande handlingar.

Registerföraren åligger att till förrättningsmannen återställa konceptakten

inom fjorton dagar efter emottagandet däraf.

§ 56.

Hvad i § 55 stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då förordnande

meddelats å förrättning, som afser ägoutbyte mellan stadsägor eller

mellan stadsäga ocli jord å landet eller ock delning af eller afstyckning

från ett i ägoförteckningen enligt formulär 7 upptaget område.

28

§ 57.

Då lagfart beviljats å område, som förvärfvats i enlighet med bestämmelserna

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk, samt, där fråga är om område,

som å annan ort än där lagfart å enskild järnväg äger rum förvärfvats

för sådan järnväg, underrättelse om lagfarten i stadgad ordning meddelats

rätten, skall denna till registerföraren skyndsamt öfversända uppgift

därom.

Hvad som stadgats för det fall att lagfart beviljats å område, som

för enskild järnväg förvärfvats i enlighet med bestämmelserna om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof, skall ock gälla där lagfart

eljest i den för lagfart å järnväg föreskrifna ordning beviljats å område,

som förvärfvats för enskild järnväg.

§ 58.

Har registerkarta upprättats öfver område, för hvilket fastighetsregister

upplagts med ledning af öfversiktskarta, skall den förutvarande

anteckningen om areal, ändå att ändring i den anteckning ej funnits böra

ske, öfverlinjeras med rödt samt i enlighet med den i § 29 under 6) omförmälda

längd ny anteckning om areal införas under den förutvarande,

hvarjämte anledningen till den nya införingen anmärkes i kolumnen för

särskilda anteckningar.

Sker eljest efter fastighetsregistrets uppläggande nymätning af tomt

eller annan mätning af stadsäga än i § 55 afses, och är tomten eller stadsägan

förut upptagen i fastighetsregistret, varde utan ändring i förut införd

arealuppgift anteckning om tiden för mätningen, därvid utrönt areal och

förrättningsmannens namn införd i kolumnen för särskilda anteckningar,

dock att, där nymätning af tomt ägt rum i den för upprättande af laga

tomtkarta gällande ordning, anteckningen skall verkställas i kolumn 4 å

upplägget för tomten. Saknas förut uppgift om areal, varde på grund af

den verkställda mätningen sådan uppgift införd i den för areal afsedda.

kolumn, och skall äfven i detta fall anteckning om tiden för mätningen

och om förrättningsmannens namn införas i kolumnen för särskilda anteckningar

eller, om laga tomtkarta upprättats, i kolumn 4 å vederbörande

upplägg i tomtboken.

Då uppgift om areal införes i den ordning ofvan i denna § sägs,

varde tillika, där arealen beräknats enligt siffermetoden, sådant anmärkt

på sätt i § 22 angifves.

29

Dom, som rör fastighets område eller gränser eller dess beskaffenhet

af fri eller ofri eller annat förhållande, som särskildt bör upptagas i

fastighetsregistret, skall anmärkas i kolumnen för särskilda anteckningar;

är dom, som ej meddelats af Konungen, icke åtföljd af bevis att den äger

laga kraft, skall med registreringen anstå, till dess slutlig dom föreligger.

Där domen innefattar afgörande af fråga om äganderätt, som vid ägoförteckningarnas

upprättande antecknats såsom tvistig, eller eljest genom

domen visst område frångått fastighet för att läggas till annan fastighet

eller bilda särskild fastighet, skall ny registrering äga rum af fastighet,

hvars areal ökats eller minskats, samt, i händelse enligt domen område,

hvartill äganderätten varit tvistig, är att anse såsom särskild fastighet,

denna införas i fastighetsregistret. Framgår i annat fall af dom, som skall

registreras, att redan gjord anteckning är oriktig, varde den öfverlinjerad

med rödt och ny anteckning införd å vederbörligt ställe; saknas förut

anteckning om förhållande, som genom domen af gjorts, och bör det förhållande

särskildt upptagas i fastighetsregistret, varde ock anteckning därom

verkställd. Angår domen stadsägas område eller gränser och föres

fastighetsregistret ej af förste landtmätaren i länet, skall registerföraren,

när registrering af domen ägt rum, öfverlämna densamma till förste landtmätaren

att förvaras i landtmäterikontoret.

Hvad här ofvan stadgats skall äga motsvarande tillämpning i afseende

å mätning eller dom, som rör i ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7

upptaget område.

§ 59.

Lägges efter fastighetsregistrets tillkomst område till stad, skall vid

införande i fastighetsregistret af det område hvad om uppläggande af

fastighetsregister för stad finnes föreskrifvet i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

§ 60.

Där, efter det fastighetsregistret upplagts, nya enheter tillkomma

i annan ordning än förut i denna förordning angifvits eller ändring sker

i registerbeteckning eller ny eller ändrad benämning å fastighet varder af

magistraten fastställd eller beslut meddelats, hvarigenom område upphört

att vara oskiljaktigt förenadt med tomt, skall magistraten därom lämna

registerföraren underrättelse.

Skall enligt ny eller ändrad stadsplan, därå fastställelse meddelats,

mark utläggas till gata eller dylikt, åligger det byggnadsnämnden att därom

lämna uppgift till registerföraren och tillika, om mai’ken tillhör staden,

30

angående dess rätt därtill förete utredning af den nämnd, som förvaltar

stadens fastigheter.

Uppgift skall ock lämnas till registerföraren:

åt den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter, när staden erhållit

lagfart å mark, som enligt fastställd stadsplan utlagts till gata eller dylikt

men ej upptagits i ägoförteckningen enligt formulär 7,

af byggnadsnämnden, då ändring skett i beteckning å gata eller dylikt,

af förrättningsman för tomtmätning, som ej tillika är registerförare,

öfver de af honom i sådan egenskap upprättade kartor och mätningshandlingar,

af förste landtmätaren, när beträffande ort, för hvilken han ej är

registerförare, till landtmäterikontoret inkommit sådan karta eller förrättningsakt,

som i § 5 under 3) afses, så vidt förrättningen ej redan på

grund af bestämmelserna i §§ 55—57 blifvit registrerad, samt

af rätten, när lagfart beviljats å fång, hvarigenom ofritt område

friköpts, eller område, som varit oskiljaktigt förenadt med tomt, för sig

lagfarits, där ej anteckning om förändringen veterligen redan skett i fastighetsregistret.

Då dom meddelats, som efter hvad i § 58 sägs skall antecknas i

fastighetsregistret, åligge rättens ordförande eller, där domen meddelats åt

högre rätt, vederbörande föredragande att tillse, att en afskrift af domen

skyndsamt tillställes registerföraren. Från underrätt eller hofrätt må dock

afskriften ej expedieras förrän tid för anmälan af vad eller för missnöjesanmälan

är ute, och skall den vara försedd med bevis, huruvida sådan

anmälan rätteligen gjorts eller icke.

§ 61.

Har en i fastighetsregistret införd fastighet uteslutits från fastighetsregistret

eller flyttats från en afdelning af fastighetsregistret till en annan,

skall registerföraren, sedan det beslut, som ligger till grund för åtgärden,

anmärkts i kolumnen för särskilda anteckningar, med rödt öfverlinjera

fastighetens upplägg, eller, där å upplägget redovisats äfven annan fastighet

än den åtgärden afser, de uppgifter angående fastigheten, som upptagits

i kolumnerna 1—4 af tomtboken eller i kolumnerna 2—5 af jordeboken.

Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, när område

afföres ur ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7 eller flyttas från

ett rum till annat i sistnämnda ägoförteckning, skolande därvid med rödt

öfverlinjeras de uppgifter angående området, som utöfver innehållet i kolumnen

för särskilda anteckningar införts i dess rum.

31

§ 62.

Hav ej från vederbörande myndighet till registerföraren inkommit

anmälan om förhållande, som föranleder registrering, må registrering

äga rum på ansökan af enskild ^Utsägande, som om sådant förhållande

företer bevis. Sker registrering på ansökan af enskild ^Utsägande, och vill

han återfå handling, som legat till grund för registreringen, vare skyldig

att till registerföraren öfverlämna styrkt afskrift af handlingen att hos

denne förvaras.

§ 63.

Förändring i fastighetsindelning, ehvad den sker genom bildande af

ny fastighet eller genom förläggande af mark från en fastighet till annan

eller genom ändring i område för gata eller dylikt, skall på sätt särskildt

stadgas och med iakttagande i tillämpliga delar af det beteckningssätt,

som i afseende å kartans upprättande och fastigheternas redovisning i

fastighetsregistret är föreskrifvet, genom registerförarens försorg utmärkas

å kartan. Erfordras därför nymätning, åligger det, där fastighetsregistret

föres af tjänsteman i stadens tjänst, denne att därom föranstalta. Föres

registret af förste landtmätaren, har Konungens befallningshafvande att på

anmälan af förste landtmätaren tillse att nymätning sker och karta skyndsamt

upprättas och tillställes denne.

Delas område, som vid landtmäteriförrättning undantagits för delägares

gemensamma behof eller eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftad!,

eller har i annat fall vid delning af ett med särskildt nummer betecknadt

område för någon delägare utlagts flera skiften, skall, vid delning

af samfälldt område för hvarje skifte men eljest för hvarje skifte utom

det första, registerbeteckningen å den fastighet, hvartill skiftet hör, föregången

af ordet »Till» utmärkas å vederbörligt ställe å kartan; skolande

härvid användas den färg, hvari fastighetens registerbeteckning utsatts.

Sker ändring i beteckning, som är utsatt å kartan, skall den nya

beteckningen därå utmärkas, så vidt ske kan.

§ 64.

De enligt formulären 8—13 upprättade handlingar skola af registerföraren

efter fastighetsregistrets uppläggande, vederbörligen fullständigade,

öfverlämnas till magistraten för att tillhandahållas den tjänsteman,

som för fastighetsboken; och åligger denne att i fastighetsboken

eller tomträttsboken för hvarje särskild fastighet, som är upptagen i boken,

32

med rödt anmärka dess beteckning ocli areal enligt fastighetsregistret.

Magistraten skall därjämte bereda byggnadsnämnden och den, som förrättar

mantalsskrifning i staden, tillfälle att taga del, byggnadsnämnden af

uppgiften å tomterna samt mantalsskrifningsförrättaren af förteckningen

enligt mantalslängden jämte förslaget till fastighetsindelning, hvarefter samtliga

ifrågavarande handlingar skola af magistraten återställas till registerföraren.

Efter det registerbeteckning för fastighet blifvit, på sätt ofvan sägs,

införd i fastighetsbok eller tomträttsbok, skall rätten i handlingar, som af

densamma utfärdas, för fastighetens betecknande använda registerbeteckningen,

rätten likväl öppet lämnad t att tills vidare därjämte anmärka äldre

beteckning, som väsentligen skiljer sig från registei-beteckningen.

I fråga om tillhandahållande af fastighetsregistret eller afskrift däraf

för uppläggande af nya fastighetsböcker galle hvad särskild! varder stadgadt.

•

§ 65.

På. registerföraren ankomme att, så snart förändring beträffande

fastighetsindelningen eller särskilda fastigheters beteckning registrerats, om

densamma genom utdrag af den afdelning af fastighetsregistret, däri förändringen

införts, underrätta den tjänsteman, som för fastighetsboken. Sedan

förändringen anmärkts i fastighetsboken samt, där fråga är om tomt,

hvartill tomträtt upplåtits, jämväl i tomträttsboken, har denne tjänsteman,

sa vidt ny fastighet tillkommit eller ändring skett i fastighetsbeteckning,

att öfversända utdraget till den, som förrättar mantalsskrifning i staden.

§ 66.

Hvad i denna förordning sägs om magistrat galle i Stockholm för

öfverståthållareämbetet och för stad, som lyder under landsrätt, för Konungens

befallningshafvande, som därvid äger att af den för sådan stad särskilt

tillsatta styrelse erhålla nödigt bistånd. De åligganden, som enligt hvad

ofvan är för särskilda fall föreskrifvet tillhöra rådstufvurätt, dess ordförande

eller den tjänsteman, som för fastighetsboken, skola för stad, som

lyder under landsrätt, fullgöras af domhafvanden i orten eller häradsrättens

ordförande.

§ 67.

Där för stad, som lyder under landsrätt, fastighetsregistret föres af

förste landtmätaren, skall ett exemplar af fastighetsregistret, tomtför

-

33

ändringslängden samt ägoförteckningarna enligt formulären 6 och 7

föras hos stadsstyrelsen, hos hvilken ock skall finnas ett exemplar af

registerkartan eller, där sådan ej blifvit upprättad, af öfversiktskartan.

Efter verkställd registrering af timad förändring skall förste landtmätaren

skyndsamt till stadsstyrelsen öfversända utdrag af den afdelning af fastighetsregistret,

hvari förändringen införts, samt, där förändringen afser

fastighetsindelningen, kopia af den del af kartan, därå den förändrade

indelningen blifvit utmärkt, och har stadsstyrelsen att tillse, att samma

förändring noggrant införes i det hos stadsstyrelsen förvarade exemplar af

registret och utmärkes å dess exemplar af kartan, samt att därefter med

besked att införingen verkställts till förste landtmätaren återställa utdraget

och kartkopian, där sådan varit bifogad utdraget.

§ 68.

Ehvad fastighetsregistret för stad, som lyder under landsrätt, föres

af förste landtmätaren eller af person, som är anställd i stadens tjänst,

åligge registerföraren att, sedan fastighetsregistret upplagts, till domhafvanden

i orten öfverlåmna ett exemplar af registerkartan eller, där sådan

ej blifvit upprättad, af öfversiktskartan jämte uppgift enligt ägoförteckningarna

till fastighetsregistret å de särskilda fastigheternas ägare och

beteckning i fastighetsboken. Vid den underrättelse om registrerad

ändring beträffande fastighetsindelning, som registerföraren till följd af

bestämmelserna i § 65 har att meddela domhafvande^ skall tillika fogas

kopia af den del af kartan, där förändringen blifvit utmärkt, och bör

kopian förvaras bland häradsrättens handlingar.

§ 69.

Hvad i denna förordning stadgas angående stad, som lyder under

landsrätt, skall, där Konungen därom förordnar, äga motsvarande tillämpning

i afseende å köping äfvensom å annat samhälle, för hvilket på grund af

hittills gällande föreskrifter byggnadsstadgan för rikets städer skall tillämpas

eller sådant förordnande meddelats, som afses i 36 §, andra stycket, af

lagen angående stadsplan och tomtindelning; hör till sådant samhälle förutom

område, för hvilket byggnadsstadgan förklarats skola gälla eller förordnande,

som sist sagts, blifvit meddeladt, äfven annan mark, ankommer

på Konungens pröfning i hvarje särskilt fall, huruvida registrering enligt

denna förordning skall ske jämväl med afseende å sagda mark. Där

fastighetsregister för köping eller därmed jämförligt samhälle skall upp

5—090308.

Fastighetsregisterkommitténs het. 1.

34

läggas och föras i enlighet med grunderna i denna förordning, skola de i

§§ 66 och 67 här ofvan beträffande stadsstyrelse meddelade bestämmelser

gälla i fråga om styrelsen för sådant samhälle.

Då fastighetsregister enligt denna förordning skall upplaggas för

köping eller dylikt samhälle, skola till ledning därvid genom Konungens

befallningshafvandes försorg till vederbörande landtmätare jämväl öfverlämnas

utdrag af jordeboken beträffande samhället och förteckning öfver

afsöndrade lägenheter inom detsamma; skolande om sagda utdrag och förteckning

gälla hvad i § 22 af förordningen den 13 juni 1908 angående

jord register, såsom nämnda lagrum lyder enligt kungörelse denna dag, är

stadgadt i afseende å samhälle af nämnda beskaffenhet.

I fastighetsregister för köping eller annat samhälle, som här afses,

skall i uppläggens öfverskrift jämte samhällets namn äfven anmärkas, till

hvilken socken den å upplägget redovisade mark hör, och skall i jordebok

för sådant samhälle upptagen fastighet benämnas jordäga.

§ 70.

De gräns- och fastighetsbeteckningar, som enligt denna förordning

skola utföras i färg, må efter ty landtmäteristyrelsen bestämmer utbytas

mot andra, där det för mångfaldigande af register- eller öfversiktskarta

på teknisk väg finnes erforderligt.

Landtmäteristyrelsen äger ock meddela närmare föreskrifter om

uppläggande och förande af fastighetsregister i enlighet med grunderna

i denna förordning jämte därvid fogade anvisningar, så ock om tillämpning

däraf i särskilda fall, där ej för behandling af uppkommen fråga annan

ordning är stadgad.

Pröfvas eljest ytterligare föreskrifter om uppläggande eller förande

af fastighetsregister nödiga, har landtmäteristyrelsen att därom göra anmälan

hos Konungen.

§ 71.

öfver landtmäteristyrelsens beslut i frågor, som i §§ 8, 9, 11 och

20 afses, må klagan ej föras. Anser stad, samhälle eller enskild sakägare

sin rätt vara förnärmad genom beslut, som jämlikt denna förordning meddelats

af magistraten eller Konungens befallningshafvande eller i annat

fall än ofvan sägs af landtmäteristyrelsen, äge däröfver anföra besvär i den

ordning, som för öfverklagande af förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd; gällande dock, utan hinder af besvär, beslutet

till efterrättelse intilldess annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

3ä

§ 72.

Sedan landtmätaren till magistraten aflämnat registerkarta jämte de

handlingar, som efter hvad i § 28 eller 29 sägs skola bifogas densamma,

åligger det honom att, där kartan upprättats efter siffermetoden, inom

ett år därefter öfverlämna dels till registerföraren alla för registerkartans

upprättande tillkomna mätningshandlingar i original dels ock

till land mäteri st)’rel sen att i dess arkiv förvaras styrkt afskrift af beskrifningen

å samtliga markerade triangel- och polygonpunkter jämte skisser

däröfver med utsatta försflkringsmått samt af koordinatförteckningen och

förteckningen öfver de vid mätningarna erhållna höjdsiffror äfvensom

öfversiktskartor öfver triangel-, polygon- och afvägningsnäten. Inom samma

tid skall landtmätaren till landtmäteristyrelsen jämväl insända handritad

eller på teknisk väg åstadkommen kopia af registerkartan, ehvad denna

upprättats efter siffermetoden eller efter grafisk metod. Har i stället

för registerkarta öfversiktskarta upprättats, varde inom ett år från dess

öfverlämnande till magistraten sådan kopia af kartan, som nyss sagts, af

landtmätaren insänd till landtmäteristyrelsen. Där magistraten vid granskning

af kartan med tillhörande handlingar meddelat beslut, som enligt

hvad i § 28 eller 29 sägs föranleder tillägg eller rättelser i kartan, skall

förändringen vara inlagd å kopian innan den insändes till landtmäteristyrelsen.

Angående redovisning af de i §§ 6 och 7 omförmälda rågångsförrättningar

galle hvad i sådant afseende om dylika förrättningar är särskilt

stadgadt.

§ 73.

Registerföraren åligger att före den 1 juni hvarje år till landtmäteristyrelsen

insända kopia eller utdrag af register- eller öfversiktskartan,

i hvad den upptager förändring i fastighetsindelningen, som under

nästföregående år utmärkts å kartan; har förändring ej förekommit, varde

det inom samma tid af registerföraren anmäldt hos landtmäteristyrelsen.

Timade förändringar skola noggrant införas å det hos landtmäteristyrelsen

förvarade exemplar af kartan.

§ 74.

Registerföraren bör enligt anslag å dörren till tjänstelokalen vara

där tillgänglig minst en timme en dag i veckan för att tillhandagå allmänheten

i till tjänsten hörande ärenden. Där förste landtmjitaren är register

-

36

förare, lände härom till efterrättelse hvad i gällande instruktion är föreskrifvet.

Fastighetsregistret med tillhörande kartor och handlingar samt alla

för registerkartans upprättande tillkomna mätningshandlingar skola förvaras

i brandfri lokal. I fråga om sättet för förvaring i öfrigt af de till

registerförarens arkiv hörande kartor och handlingar galle hvad särskildt

stadgas.

§ 75.

Tryckta blanketter såväl till fastighetsregistret som till de i denna

förordning föreskrifna förteckningar, uppgifter och utdi-ag skola på allmän

bekostnad genom landtmäteristyrelsen tillhandahållas.

Till blanketter till tomtboken och jordeboken med därtill hörande

register samt till tomtförändringslängden äfvensom ägoförteckningarna enligt

formulären 6 och 7 användes normalpapper af klass n:r 1, till öfriga

vid register-(öfversikts)kartans upprättande erforderliga blanketter normalpapper

af klass n:r 2 samt till de utdrag af registret, som efter hvad för

särskilda fall är stadgadt skola meddelas af registerföraren, normalpapper

af klass n:r 3.

§ 76.

Denna förordning träder i kraft den 19 , dock att hvad

i § 4, andra och tredje styckena, tinnes stadgadt om uppgörande af plan

för arbetet med upprättande af register- eller öfvers! ktskarta med tillhörande

ägoförteckningar samt om förordnande af landtmätare må vinna

tillämpning så snart förordningen utfärdats.

Har för socken eller annat större område, som lagts till stad, före

öfverflyttningen upprättats fastighetsregister efter de för landsbygden gällande

föreskrifter, må med Konungens medgifvande fastighetsregister för

området i enlighet med samma föreskrifter fortfarande föras af förste landtmätaren

under viss, af Konungen tillika bestämd tid, dock ej öfver tio år

från det öfverflyttningen ägde rum eller, om den skett före denna förordnings

ikraftträdande, från ‘dagen därför.

37

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 13 juni 1908

angående jordregister.

Härigenom förordnas, att §§ 7, 9, 16, 22, 23, 33, 37, 38, 40 och 41

i förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister skola erhålla följande

lydelse:

§ 7.

Hvarje i jordregistret införd fastighet åsättes ett registernummer

bestående af fastighetens i uppläggets öfverskrift antecknade nummer med

en sifferexponent (l1, l2, l3 o. s. v.); skolande registernumret införas i

kolumnen för gällande registernummer.

Den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt, skall erhålla exponenten

1.

Har genom landtmäteriförrättning, som fastställts eller, där fastställelse

ej ifrågakommer, vunnit laga kraft, fastigheten delats i flera lotter,

betecknas dessa med nya registernummer sålunda, att den först registrerade

erhåller till exponent 2, den andra 3, den tredje 4 o. s. v., och upptages

för de särskilda lotterna den odelade fastighetens registernummer i kolumnen

för förutvarande registernummer.

Samma förfaringssätt skall med användande af närmast lediga registernummer

iakttagas, där en genom landtmäteriförrättning utbruten

del sedermera undergår klyfning eller styckning.

Har afsöndring för alltid ägt rum, skall, utan ändring i stamfastighetens

registernummer, den sålunda uppkomna lägenheten åsättas

närmast lediga registernummer. För afsöndra»! lägenhet upptages i kolumnen

för förutvarande registernummer stamfastighetens registernummer.

38

Hvad som stadgats för det fall, att en jordeboksenhet genom landtmäteriförrättning

delats i flera lotter, skall jämväl iakttagas, där mantalssättning

enligt äldre förordningar om jordafsöndring ägt rum.

Ett redan användt registernummer får icke ånyo användas.

Huru i visst fall lotter, hvari fastighet uppdelats genom landtmäteriförrättning,

och lägenheter, som tillkommit genom afsöndring, icke skola

upptagas i jordregistret för socknen, därom stadgas i § 37.

§ 9.

hör lott eller lägenhet, som genom landtmäteriförrättning eller afsöndring

bildats inom en jordeboksenhet, må på begäran af ägaren särskildt

namn kunna af Konungens befallningshafvande fastställas, där fastigheten

förut saknar fastställdt namn samt giltigt skål för åsättande af sådant

förebragts eller och förut åsatt namn kan föranleda förväxling eller väcka

anstöt. Skall särskildt namn åsättas och har ägaren föreslagit visst namn,

varde det namn fastställdt, så vida det ej är af beskaffenhet,'' som nyss sagts.

Ifrågasättes fastställande af särskildt namn å fastighet, som utgör

en jordeboksenhet, ankomme på kammarkollegium att därom besluta.

Har å fastighet särskildt namn blifvit fastställdt, införes detta i

kolumn 5, och må i samma kolumn inom klammer jämväl upptagas i orten

brukligt, ej fastställdt namn.

För afsöndrad lägenhet angifves denna dess egenskap.

§ 16.

Skall med anledning af föreskriften i § 15 öfverföring till särskildt

upplägg ske och består fastigheten af flera jordeboksenheter eller delar

däraf, upptages densamma, i fall fråga är om flera jordeboksenheter i samma

by, med bynamnet jämte alla jordeboksnumren samt eljest under den benämning,

som af vederbörlig myndighet åsatts fastigheten eller på därom

gjord framställning kan varda densamma åsatt, där fråga är om delar af

samma jordeboksenhet, af Konungens befallningshafvande men eljest af

kammarkollegium.

Består fastigheten af flera lägenheter, som uppkommit genom afsöndring,

upptages densamma å det särskilda upplägget, om lägenheterna

hafva gemensamt namn men olika nummer, under detta namn jämte alla

numren samt eljest under den benämning, som af Konungens befallningshafvande

på därom gjord framställning varder fastigheten åsatt.

39

§ 22.

I den mån arbetet å jordregistrets upprättande fortskrider, skola

genom Konungens befallningshafvandes försorg för hvarje socken följande

handlingar på rekvisition af förste landtmfttaren till landtmäterikontoret

öfverlämnas:

1) ett efter formulär B af vederbörande häradsskrifvare gjordt, i

landskontoret granskadt utdrag af jordeboken, upptagande hemman och

öfriga jordeboksenheter uti den i § 2 angifna ordning;

2) en i landskontoret efter formulär C upprättad förteckning öfver

de i jordeboken antecknade, genom afsöndring för alltid tillkomna lägenheter;

samt

3) en efter formulär 1) af häradsskrifvaren upprättad fastighetsförteckning.

För köping och för sådant municip alsamhälle, hvarest på grund af föreskrift

om tillämpning af byggnadsstadgan för rikets städer eller särskilt förordnande

lagen angående stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning,

böra, ändå att samhället ej utgör en socken för sig, utdrag och förteckningar,

som ofvan afses, upprättas särskilt, sä vidt ske kan. Eljest varde,

där fastighet, som skall upptaqas i utdrag efter formulär B eller i förteckning

efter formulär C eller D, veterligen i sin helhet eller till någon del

ingår i sådant samhälle, anmärkning därom gjord i utdraget eller förteckningen.

Har efter det nämnda handlingar blifvit för en socken till landtmäterikontoret

öfverlämnade men innan anmälan, som i § 26 sägs, från

förste landtmätaren till Konungens befallninghafvande inkommit, ny jordeboksenhet

eller genom afsöndring tillkommen lägenhet införts i jordeboken

eller eljest förändring inträdt angående något af de förhållanden, om hvilka

uppgift skolat lämnas i utdraget af jordeboken eller i förteckningen öfver

afsöndrade lägenheter, skall Konungens befallningshafvande därom skyndsamt

lämna förste landtmätaren uppgift.

Vid förteckning öfver afsöndrade lägenheter eller uppgift å sådan

lägenhet skola, där fastställelse å afsöndring blifvit af Konungens befallningshafvande

meddelad, fogas de handlingar, som legat till grund för

beslutet om fastställelsen; börande, därest dessa handlingar af Konungens

befallningshafvande öfverlämnats till annan myndighet, Konungens befallningshafvande

desamma återfordra.

Anser häradskrifvaren sådant förhållande beträffande i jordeboksutdraget

eller fastighetsförteckningen upptagen fastighet vara för handen,

som bör föranleda anmälan hos Konungens befallningshafvande enligt § 27,

40

har häradsskrifvaren att därom vid omförmälda handlingar foga särskild

uppgift, hvilken jämväl skall öfverlämnas till landtmäterikontoret.

§ 23.

Efter det i jordregistret för en socken införts de särskilda jordeboksenheterna

äfvensom, sä vidt ej annat i § 37 stadgas, de från samma

enheter genom landtmäteriförrättning utbrutna delar och de lägenheter,

om hvilka uppgift meddelats uti de i landtmäterikontoret förvarade handlingar

eller i den, efter ty i § 22 sägs, dit öfverlämnade förteckning öfver

afsöndrade lägenheter, skola jordregistret och de i nämnda § uppräknade

handlingar af förste landtinätaren öfversändas till vederbörande domhafvande

tillika med eu i enlighet med formulär E upprättad förteckning å

de i registret under gällande registernummer upptagna fastigheter, som

är o af beskaffenhet att böra upptagas i fasti ghetsbok.

§ 33.

Där, efter det för en socken jordregister på sätt i § 26 sägs anmälts

vara upplagdt, nya jordeboksenheter tillkomma eller eljest förändringar

inträffa angående något af de förhållanden, om hvilka uppgift skolat lämnas

uti det i § 22 omförmälda utdrag af jordeboken, eller lägenhet, som

uppkommit genom afsöndring, återgår till stamfastigheten eller ändring

sker i fastställdt namn å sådan lägenhet, åligger det Konungens befallningshafvande

att därom skyndsamt lämna förste landtinätaren uppgift.

Sedan med anledning däraf för jordregistret erforderlig anteckning

ägt rum, har förste landtinätaren, där fråga är om fastighet, som bör

upptagas i fastighetsbok, att ofördröjligen till vederbörande domhafvande

öfversända den från Konungens befallningshafvande inkomna uppgift; och

skall förste landtinätaren, där uppgiften föranledt nytt upplägg i jordregistret

eller ändring i förut åsatt registernummer, jämväl tillställa doinhalvanden

utdrag af jordregistret i erforderliga delar.

Sker eljest ändring beträffande registerbeteckning för en fastighet,

skall förste landtinätaren därom skyndsamt underrätta domhafvanden medelst

öfversändande af utdrag af jordregistret.

Har Konungen meddelat förordnande att stadsplan skall upprättas

för område ä landet, å hvilket 36 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning

icke äger tillämpning, skall Konungens befallningshafvande efter

erhållen del af förordnandet därom underrätta förste landtinätaren, hvilken

41

det åligger att, sä vidt ske kan, för hvarje fastighet, som förordnandet

angår, om detsamma göra anteckning i kolumn 18 af dess rum i jordregistret.

§ 37.

För köping, så ock för sådant municipalsamhälle, hvarest på grund

af föreskrift om tillämpning af byggnadsstadgan för rikets städer eller

särskilt förordnande lagen angående stadsplan och tomtindelning äger

motsvarande tillämpning, må, efter ty Konungen för hvarje fall särskilt

förordnar, registerföring af fastighet kunna ske antingen i enlighet med

grunderna i denna förordning eller ock på sätt i förordningen angående

fastighetsregister för stad föreskrifves. Skall registerf öringen ske på sätt

först sagts, har förste landtmätaren att för samhället föra särskilda jordregister

med tomtbok eller, där samhället utgör en socken för sig samt

jordregister för socknen upplagts enligt denna förordning, särskild tomtbok.

Ingår jordeboksenhet, genom ''landtmäteriförrättning utbruten del af

sådan enhet eller af söndrad lägenhet med hela sitt område i samhälle,Jör

hvilket skall föras särskildt jordregister eller ock fastighetsregister såsom

för stad, och utgör det samhälle ej en socken för sig, varde fastigheten,

sedan densamma i enlighet med denna förordning registrerats, affärd ur

jordregistret för socknen; och skola förty de särskilda lotter eller lägenheter,

som genom landtmäteriförrättning eller afsöndring kunna hafva bildats

af samma fastighet, icke upptagas i det jordregister. Hör till municipalsamhälle,

förutom "område, för hvilket nämnda lag äger motsvarande tillämpning,

äfven annan mark, ankommer på Konungens pröfning för hvarje

särskildt fall, huruvida hvad sålunda stadgats om registrering skall gälla

jämväl i afseende ä sagda mark.

Har tomtindelning fastställts för område, som af ses i 37 § i lagen

angående stadsplan och tomtindelning, skall för området föras särskild

tomtbok utan annan förändring i öfrigt beträffande register färingen för

vederbörande socken än af tomts öfverföring till tomtboken föranledes.

Närmare föreskrifter, huru särskildt jordregister och tomtbok, hvarom

ofvan stadgas, skola uppläggas och föras, meddelas i särskild författning.

Beträffande köping och sådant municipalsamhälle, som i första stycket

sägs, åligger det Konungens befallningshafvande att, efter det utredning

ägt ruin, '' huruvida och i hvilken omfattning i samhällets område annan

jord må ingå än som är upptagen i jordeboken, och samhället lämnats

tillfälle att yttra sig, skyndsamt till Konungen inkomma med förslag om

ordningen för fastighetsregistreringen.

6—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet. 1.

42

§ 38.

Har en i jordregistret införd fastighet uteslutits ur jordeboken eller

bär fastighet öfverflyttats från en socken till annan eller skall pa grund

af bestämmelse i § 37 fastighet aiföras ur jordregistret för en socken,

skall förste landtmätaren, sedan anteckning om åtgärden verkställts i jordregistret,

med rödt öfverlinjera fastighetens upplägg eller, där detta upptager

äfven annan fastighet än den åtgärden afser, de uppgifter angående

fastigheten, som må hafva införts i kolumnerna 2—11 af vederbörande

rum.

§ 40.

Anser någon sin rätt vara förnärmad genom beslut, som jämlikt

denna förordning meddelats af Konungens befallning skafvande eller landtmäteri

relsen, äge däröfver anföra besvär ''i den ordning, som för Överklagande

af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd;

gällande dock utan hinder af besvär beslutet till efterrättelse intill dess

annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

§ 41.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den

1 januari 1909, dock med följande inskränkningar:

1) att bestämmelserna i §§ 28, 31 och 33 om öfversändande af utdrag

af jordregistret till vederbörande domhafvande och i § 32 om återställande

till honom af uppgift, hvarom där stadgas, icke skola tillämpas,

förrän särskild föreskrift därom meddelats förste landtmätaren;

2) att i fråga om uppläggande af jordregister för Kopparbergs län

och Hamra kapellag i Los socken af Gäfleborgs län skall gälla hvad särskild!

varder stadgadt;

3) att, där med hänsyn till särskilda förhållanden i någon ort hinder

skulle möta mot uppläggande af jordregister enligt denna förordning, med

registrets uppläggande må anstå, efter ty Konungen på därom0gjord

framställning förordnar.

Sedan jordregister för en socken blifvit upplagdt, skola beträffande

förändringar inom denna socken i fråga om fastigheters namn, nummer

med mera de i kungörelsen den 31 december 1887 angående anteckning

i lagfarts- och inteckningsböckerna om förändringar af fastigheters namn,

nummer och skattetal med mera gifna föreskrifter ej vidare tillämpas.

43

Penna kungörelse träder i kraft den 19 , dock att hvad i §

37, sista stycket, finnes stadgadt skall lända till efterrättelse genast efter

kungörelsens utfärdande. Med kungörelsens ikraftträdande skall kungörelsen

den 15 oktober 1909 om anstånd för vissa orter med uppläggande af

jordregister upphöra att gälla.

44

Förslag

till

Förordning

med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister med tomtbok eller

särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden.

Om de områden, för hvilka denna förordning äger tillämpning.

§ I

Denna

förordning afser

1) köpingar, för hvilka Konungen förordnat att fastighetsregister

skall uppläggas och föras enligt grunderna i förordningen den 13 juni

1908 angående jordregister,

2) municipalsamhällen, för hvilka på grund af föreskrift om tillämpning

af byggnadsstadgan för rikets städer eller särskildt förordnande lagen

angående stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning samt

tillika meddelats förordnande af innehåll, som under 1) sägs, och

3) områden, för hvilka stadsplan och tomtindelning fastställts jämlikt

37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan och tomtindelning.

Hör till municipalsamhälle, förutom område, för hvilket lagen, angående

stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning, äfven

annan mark, ankommer på Konungens pröfning för hvarje särskildt fall,

huruvida denna förordning skall tillämpas jämväl i afseende å sagda mark.

För samhälle, som afses under 1) eller 2), skall föras särskildt jordregister

med tomtbok; utgör samhället en socken för sig och har för socknen

upplagts jordregister enligt förordningen den 13 juni 1908, skall dock det

register utgöra fastighetsregister för samhället och öfver tomterna i samhället

upprättas särskild tomtbok. Tomterna inom område, hvarom under 3)

förmäles, skola likaledes upptagas i särskild tomtbok. Har tomtbok upplagts

för sådant område, och varder därefter för området meddeladt för

-

45

ordnande, som afse» i 36 § af lagen angående stadsplan och tomtindelning,

skall på särskild pröfning ankomma, om för sålunda bildadt samhälle

erfordras jämväl särskilt jordregister, eller om till äfventyrs registrering

af fastigheterna därstädes skall ske i öfverensstämmelse med hvad

om fastighetsregister för stad är föreskrifvet; och gäller härvid i tillämpliga

delar bestämmelsen i § 37, sista stycket, af förordningen den 13 juni

1908 angående jordregister, såsom denna § lyder enligt kungörelse denna (lag.

Om särskildt jordregister.

§ 2.

Särskildt jordregister föres enligt det vid denna förordning fogade

formulär Al med därtill hörande anvisning. För öfrigt skall hvad i fölordningen

den 13 juni 1908 angående jordregister är stadgadt om uppläggande

och förande af såclant register, så vidt ej i nämnda förordning

eller här nedan annorlunda stadgas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse

i fråga om särskildt jordregister, hvarvid de bestämmelser, som

afse socken, skola gälla beträffande köping eller municipalsamhälle, ändå

att samhället ej utgör en socken för sig.

§ 3.

Särskildt jordregister för köping eller municipalsamhälle, som ej utgör

en socken för sig, skall uppläggas jämsides med jordregistret för den

socken, dit samhället hör, så vidt ej jordregister för socknen redan är upplagdt,

då förordnande meddelas om uppläggande af särskildt jordregister

för samhället.

§ 4.

Utöfver de handlingar eller uppgifter, som för samhälle, hvarom

här är fråga, må hafva inkommit till landtmäterikontoret i den i § 22 af

förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister stadgade ordning,

skola för uppläggande af särskildt jordregister för samhället på rekvisition

af förste landtinätaren genom Konungens befallningshafvandes försorg

till landtmäterikontoret öfverlämnas:

1) beslut, hvarigenom samhällets område kan hafva bestämts,

2) karta, som må vara åberopad i sådant beslut.

För samhälle, där tomtindelning såsom i stad finnes, skola i den

ordning ofvan sägs till landtmäterikontoret ytterligare öfverlämnas:

46

3) förteckning enligt formulär A3 öfver tomterna i orten jämte förslag

till sådan beteckning, som i § 25 af förordningen angående fastighetsregister

för stad afses, å de i förteckningen redovisade tomter, hvilkas

dittill svarande beteckning icke öfverensstämmer med föreskrifterna i nämnda

§ eller eljest anses böra ändras,

4) kopia af såväl stadsplanekartan som ock, där tomterna ej blifvit

å den karta inlagda, de särskilda tomtindelningskartorna, samt

5) förteckning öfver de särskilda tomtkartor rörande tomter i samhället,

som kunna finnas i dess eller, veterlig!, i enskildes vård.

De under 3) och 5) omförmälda förteckningar åligger det samhällets

styrelse att låta upprätta. Konungens befallningshafvande äge ock

från styrelsen infordra det eller de beslut, hvarigenom samhällets område

kan hafva bestämts, samt de kartor, som afses under 2) och 4), i den

mån samma beslut och kartor icke finnas att tillgå hos Konungens befallningshafvande

eller i landtmäterikontoret.

Före upprättandet af ofvannämnda förteckningar skall styrelsen genom

kungörelse i den ordning, som i orten brukas, uppmana en hvar, den där

rörande jord, som hör till samhället, innehar kartor eller delningshandlingar,

som icke upprättats af vederbörligen förordnad landtmätare, eller förvärfvat

sådan jord utan att hafva lagfarit sitt fång eller önskar få särskildt namn

fastställdt å honom tillhörig fastighet inom samhället, att därom inom viss

i kungörelsen utsatt tid hos styrelsen göra anmälan; skolande de anmälningar,

som i anledning af kungörelsen inkommit, åtfölja förteckningarna,

då de öfverlämnas till Konungens befallningshafvande.

Har upplåtelse af tomter eller andra lägenheter inom samhället skett

i öfverensstämmelse med upprättad karta, och är det ej veterligt att denna

finnes att tillgå hos Konungens befallningshafvande eller i landtmäterikontoret,

bör styrelsen därjämte tillse, att samma karta eller kopia däraf

ställes till förste landtmätarens förfogande.

De ofvan i denna § meddelade bestämmelser skola, utom hvad angår

infordrande af beslut och karta, som afses under 1) och 2), i tillämpliga

delar lända till efterrättelse jämväl vid uppläggande af särskild tomtbok

för samhälle, för hvilket jordregister, som upplagts enligt förordningen

den 13 juni 1908, skall utgöra fastighetsregister, så ock då tomtbok skall

uppläggas för samhälle, för hvilket särskildt jordregister förut upplagts.

§ 5.

I särskildt jordregister för samhälle, som ej utgör en socken för sig,

skall göras upplägg för hvarje till samhället hörande fastighet, som varit

47

upptagen i jordregistret för vederbörande socken men jämlikt § 37 i förordningen

den 13 juni 1908 angående jordregister, såsom denna § lyder

enligt kungörelse denna dag, afförts därifrån, dock att, där to.intindelning

såsom i stad finnes, till samma jordeboksenhet hörande fastigheter, som

otvetydigt till läge och gränser fullständigt motsvara i tomtförteckningen

upptagna tomter, må kunna vid öfverföring till särskildt jordregister sammanföras

å ett upplägg i den utsträckning, som förste landtmätaren finner

lämplig; skolande för sådant fall hvad nedan stadgas om upplägg, så vidt

ej annat är föreskrifvet, gälla beträffande det rum, som för hvarje särskild

fastighet bildas å ett upplägg genom en tvärlinje öfver hela dess bredd.

Huru i fall, då jordregister förut icke upplagts för socken, till hvilken

samhället hör, från fastighet, för hvilken gjorts upplägg i det särskilda

jordregistret, genom landtmäteriförrättning utbrutna lotter eller afsöndrade

lägenheter skola, så vidt de höra till samhället, upptagas i särskilda rum

å upplägget, därom stadgas i § 9.

Där till samhället hör jord från flera socknar, ordnas uppläggen sockenvis

i bokstafsföljd efter socknarnas namn. I öfrigt skola vid första uppläggandet

af jordregistret uppläggen i den mån ske kan ordnas i bokstafsföljd

efter fastigheternas namn och, hvad angår fastigheter, som

hafva gemensamt namn, efter nummerföljd.

§ 6.

Jämte hvad i §§ 5 och 6 i förordningen den 13 juni 1908 angående

jordregister stadgas i fråga om öfverskriften till upplägg skall beträffande

öfverskrift till upplägg i särskildt jordregister gälla:

1. Utgör det samhälle, för hvilket särskildt jordregister upprättas,

ej en socken för sig, skall utom socknens namn äfven samhällets namn

upptagas i öfverskriften. Hafva flera fastigheter sammanförts å ett upplägg,

utsättas dessa namn allenast i öfverskriften för den fastighet, som

först införts å upplägget.

2. I upplägg för jordeboksenhet och för afsöndrad lägenhet, för hvilken

särskild beteckning blifvit fastställd, skall i öfverskriften upptagas fastighetens

beteckning enligt jordeboken eller därtill hörande afsöndringsbilaga,

så vida ej Konungens befallningshafvande fastställt ändrad benämning; och

skall hvad sålunda stadgats jämväl gälla för det.fall, att särskild beteckning

blifvit fastställd för annan fastighet än nu sagts.

3. Där särskildt namn å fastighet, för hvilken upplägg skall göras,

icke förut finnes fastställdt eller framställning om ändrad benämning å

sådan fastighet gjorts af dess ägare, ankomme på Konungens befallnings

-

48

hafvande att efter anmälan af förste landtmätaren bestämma, under hvilket

namn fastigheten skall upptagas i jordregistret. Har ägaren föreslagit visst

namn, skall det namn fastställas, så framt det ej kan föranleda förväxling

eller väcka anstöt. Där ej visst namn föreslagits eller föreslaget namn

finnes icke kunna fastställas, förordne Konungens befallningshafvande om

användande af vederbörande jordeboksenhets namn såsom benämning jämväl

å därifrån genom landtmäteriförrättning utbruten del eller å afsöndrad

lägenhet, därvid för fastighetens särskiljande från annan fastighet, med

hvilken den har gemensam benämning, till namnet skall fogas närmast

lediga nummer. Om Konungens befallningshafvandes beslut, som här

afses, skall anteckning ske i jordeboken.

§ 7.

Skall i särskildt jordregister för köping eller municipalsamhälle upptagas

område, som utgör en del af en fastighet, den där icke med alla

ägor ingår i köpingen eller municipalsamhället, göre förste landtmätaren

vid uppläggande af sådant jordregister för samhället hos Konungens befallningshafvande

framställning angående områdets afskiljande från fastigheten

i öfrigt; skolande vid framställningen fogas af vederbörande landtmätare

upprättad karta öfver området. Sedan genom Konungens befallningshafvandes

försorg de för sådant afskiljande erforderliga åtgärder vidtagits

samt vederbörlig införing i jordregistret för socknen ägt rum,

varde ifrågavarande mark affärd ur sagda register samt, på sätt ofvan sägs,

upptagen i det särskilda jordregistret för samhället.

§ 8.

Hvad i § 17 i förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister

är stadgadt beträffande öfverföring till särskildt upplägg skall äga motsvarande

tillämpning vid öfverföring till särskildt jordregister. Då sådan

öfverföring sker, skall den registerbeteckning, hvarunder det öfverförda

området varit upptaget i jordregistret för socknen, anmärkas i kolumn 18

i vederbörande rum å upplägget i det särskilda jordregistret.

§ 9.

De från fastighet, för hvilken gjorts upplägg i särskildt jordregister,

genom landtmäteriförrättning utbrutna lotter samt de lägenheter, som afsöndrats

från sådan fastighet, så ock de fastigheter, som genom delning

49

eller afsöndring bildats af dylika lotter eller lägenheter, skola, ehvad de

tillkommit före eller efter fastighetens upptagande i det jordregister och

så vidt de, i förstnämnda fall, ej däri jämlikt § 5 erhållit eget upplägg,

införas i särskilda rum å upplägget under sådan beteckning, som afscs i

§ 7 af förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister.

Afstyckas en del af en i tomtboken upptagen fastighet för att i enlighet

med fastställd stadsplan utläggas till gata eller dylikt, då skall, ändå

att afstyckningen ej skett genom åtgärd, som ofvan sagts, det afstyckade

området redovisas i jordregistret såsom en genom sådan åtgärd utbruten

fastighet. Vägar, gator och dylika, allmänna områden, som vid landtmäteriförrättning

afsatts för delägares gemensamma behof eller eljest vid saten

förrättning lämnats oskiftade eller som tillhöra viss fastighet enskildt,

skola däremot icke för sig upptagas i jordregistret.

§ 10.

Har efter det denna förordning trädt i kraft i jordregistret upptagen

fastighet eller del däraf i enlighet med fastställd tomtindelning eller förändring

i förut bestående tomtindelning utlagts till tomt, och har, där tomten

bildats genom åtgärd, hvartill enligt lag rättens medgifvande skall sökas,

sådant medgifvande lämnats, varde det till tomt utlagda området uteslutet

ur jordregistret och öfverfördt till tomtboken. Erfordras till tomtbildningen

rättens medgifvande, galle tillika om tomtens registrering hvad

i § 17 sägs, hvarjämte för sådant fäll anteckning om tomtbildningen skall

ske i kolumn 18 å vederbörande upplägg i jordregistret.

Sedan rätten lämnat medgifvande till tomtbildning, har rättens ordförande

att skyndsamt därom till förste landtmätaren insända uppgift; och

varde rättens beslut anmärkt i kolumn 18 i jordregistret för hvarje fastighet,

som beslutet angår.

Har i tomtindelning intagits mark, som ingår i väg, gata, torg eller

allmän plats och ej veterligen hör till registrerad fastighet, eller ock annan

mark, som ej synes ingå i sådan fastighet, äge Konungens befallningshafvande

att på anmälan af förste landtmätaren bestämma, huruvida den mark

skall i jordeboken och förty äfven i jordregistret upptagas såsom särskild

fastighet, samt, där sådant finnes böra ske, jämväl bestämma beteckningen

därför; skolande beslutet underställas kammarkollegii pröfning.

Med jordregister förstås här ofvan i denna § jämväl enligt förordningen

den 13 juni 1908 upplagdt jordregister, där sådant på grund af

§ 1, sista stycket, utgör fastighetsregister för samhälle, hvarom i förevarande

förordning- är fråga.

o o

7—090308. Fastighetsregisterkommitténs het. 1.

50

§ 11-

Namnregister till särskild! jordregister föres enligt formulär Abl och

skall, utom de namn som upptagits i uppläggets öfverskrift eller införts

i kolumn 5, jämväl innehålla de namn, som för fastigheter, hvilka öfverförts

från jordregistret för en socken, varit upptagna i det därtill hörande

namnregister.

Om karta till jordregister för köping eller municipalsamhälle.

§ 12.

Med ledning af de kartor och handlingar, som på grund af föreskrift

i § 4 öfverlämnats till landtmäterikontoret, jämte därstädes eller

hos Konungens befallningshafvande förvarade kartor och handlingar,

som angå fastighetsindelningen i orten, skall, ehvad jordregistret upplagts

enligt förordningen den 13 juni 1908 eller skall uppläggas enligt denna

förordning, i landtmäterikontoret upprättas karta öfver samhällets område

med angifvande af såväl de genom landtmäteriförrättning eller afsöndring

tillkomna fastighetsgränser som ock, där tomtindelning finnes, gränserna

för de särskilda tomterna. Erfordras härför tillgång till ytterligare kartmaterial

eller till köpe- eller delningshandlingar, som ej finnas hos

Konungens befallningshafvande eller i landtmäterikontoret, ankomme på

förste landtmätaren att söka anskaffa karta eller handling, som saknas.

År fråga om karta, som är upptagen i den i § 4 under 5) omförmälda

förteckning, eller är eljest anledning antaga, att styrelsen för

samhället kan tillhandahålla det felande, vare dock förste landtmätaren

skyldig att låta därtill genom Konungens befallningshafvande uppmana

styrelsen innan annan åtgärd vidtages. Befinnes i något fall för kartans

upprättande särskild mätning nödig, skall förste landtmätaren efter anmälan

hos Konungens befallningshafvande foga anstalt om mätningens utförande

genom vederbörande landtmätare; åliggande det förste landtmätaren

att tillse, att all mätning, som för kartans upprättande må erfordras, så

vidt möjligt varder verkställd i ett sammanhang och ej särskild! för hvarje

område, som skall mätas. Sådan mätning skall ske efter grafisk metod,

där ej samhället eller vederbörande sakägare vill bekosta mätning efter

siffermetoden.

Karta, hvarom ofvan stadgas, må ej utan samhällets medgifvande

upprättas i större skala än 1 : 1,000. Påyrkar samhället, att mindre skala

51

skall användas, ankomme på förste landtmätaren att pröfva, huruvida det kan

ske utan fara för osäkerhet och oreda. Nöjes ej samhället åt hans beslut,

varde frågan genom Konungens befallningshafvande öfverlämnad till landtmäteristyrelsens

afgörande.

§ 13.

o

A kartan öfver samhällets område skola utmärkas

a) genom landtmäteriförrättning eller afsöndring utbrutna särskilda

fastigheter med röda gränslinjer,

b) tomter med svarta gränslinjer,

c) tomt, som ingår i fastställd tomtindelning men till hvars bildande

rättens medgifvande ännu ej lämnats, med gröna gränslinjer, samt

d) vägar, gator, torg och dylika allmänna platser äfvensom områden,

hvilka vid landtmäteriförrättning afsatts för delägares gemensamma

behof eller eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftade, med streckade

svarta gränslinjer.

Tomtgränser skola dock ej särskildt utmärkas på kartan, där de

sammanfalla med gränser, som afses under a); ej heller skola, om gränser

af beskaffenhet, som sist sagts, eller ock gränser för tomter, som omförmälas

under b), sammanfalla med gränser för vägar, gator, torg och

dylika allmänna platser eller för andra områden, som afses under d),

dessa senare gränslinjer särskildt utmärkas. Gräns för tomt, hvarom under

c) är fråga, skall ej särskildt utmärkas, där den sammanfaller med

annan gräns.

För hvarje fastighet skall därjämte dess beteckning enligt jordregistret

för samhället eller, hvad angår tomter, enligt här nedan omförmälda

tomtbok antecknas å kartan. Medgifver ej den för kartan använda

skala att sagda beteckningar införas å vederbörliga ställen på kartan, utmärkas

genom landtmäteriförrättning eller afsöndring bildade fastigheter med

bokstäfver ur stora alfabetet i röd färg samt tomter, ändå att de sammanfalla

med fastigheter, som nyss sagts, med arabiska siffror i svart färg,

hvarefter förutnämnda fastighetsbeteckningar under hänvisning till sagda bokstäfver

och nummer upptagas i särskilda, å kartan tecknade beskrifningar.

Namn å vägar och dylikt utsättas likaledes å kartan, om det lämpligen

kan ske, men upptagas tillika, jämte beteckningar å områden, hvilka vid

landtmäteriförrättning afsatts för delägares gemensamma behof eller eljest

vid sådan förrättning lämnats oskiftade, i en å densamma tecknad

särskild beskrifning; skolande såväl vägar och dylikt som öfriga ifrågavarande

områden å kartan och i beskrifningen betecknas med bokstäfver ur

lilla alfabetet i svart färg.

52

Om tomtbok för vissa köpingar och municipalsamhällen.

§ 14.

Tomt, som till läge och gränser fullständigt svarar antingen mot

en i jordregistret upptagen fastighet eller ock mot två eller flera sådana

fastigheter eller delar däraf, de där blifvit i laga ordning sammanlagda

till en tomt, skall öfverföras till en efter formulär A2 med därtill hörande

anvisning upprättad tomtbok, som utgör en del af det särskilda jordregistret

för samhället. Öfverföringen sker med ledning af kartan öfver samhällets

område jämte jordregistret och tomtförteckningen samt de handlingar med

tillhörande kartor rörande skifte, ägoutbyte, afsöndring, tomtindelning

eller sammanläggning, som i jordregistret anmärkts.

Föreligger anledning till antagande att fastighet, om hvars införande

i tomtbok är fråga, tillhör flera, som hvar för sig äga viss å marken

bestämd ägovidd, har förste landtmätaren att före öfverföringen inhämta

yttrande från domhafvanden.

§ 15.

Före tomtbokens uppläggande har förste landtmätaren att hos Konungens

befallningshafvande göra framställning om åsättande af tomt- och registerbeteckningar

å tomterna i samhället. Vid framställningen skall fogas

tomtförteckningen enligt formulär A 3 jämte det förslag i fråga om beteckning

för tomterna, som må hafva inkommit från samhällets styrelse;

ägande förste landtmätaren därvid ock själf afgifva det förslag i sådant

afseende, som han må finna erforderligt. I öfrigt skall hvad om tomtoch

registerbeteckningar är stadgadt i §§ 25 och 26 i förordningen angående

fastighetsregister för stad äfven gälla för samhälle, som afses i

förevarande förordning.

Har någon begärt att visst namn skall åsättas honom tillhörig tomt,

varde det namn fastställdt af Konungens befallningshafvande, så vidt tomten

förut saknar särskilt namn samt det föreslagna namnet icke kan föranleda

förväxling eller väcka anstöt.

§ 16.

Hvad jämlikt förordningen angående fastighetsregister för stad gäller

om uppläggande och förande af tomtbok för stad, som lyder under landsrätt,

och om meddelande af uppgifter till grund för registrering i sådan

bok, skall, med de undantag, som föranledas däraf att särskilda ägoför

-

53

teckningar icke upprättas, samt så vidt det i (ifrigt ej strider mot förevarande

förordning eller mot anvisningen till formulär A 2, äga motsvarande

tillämpning i afseende å tomtbok för samhälle, som i denna förordning

afses; skolande därvid den jämlikt § 12 upprättade karta öfver samhällets

område anses svara mot register- eller öfversiktskarta, jordregistret mot

jordeboken och tomtförteckningen mot tomtförändringslängden samt de i

§§ 66 och 67 i förstnämnda förordning beträffande stadsstyrelse meddelade

bestämmelser gälla för samhällets styrelse.

öfverskrift till upplägg i tomtboken skall upptaga namn å samhälle

och socken, hvartill tomten hör. Hafva flera tomter sammanförts å ett

upplägg, utsattes dock samhällets namn allenast i öfverskriften för den

tomt, som först införts å upplägget; höra de till samma socken, galle hvad

sålunda stadgats jämväl om utsättande af socknens namn.

Anteckning om areal införes för tomt, som bildats genom landtmäteriförrättning

eller afsöndring, i enlighet med vederbörande skifteseller

afsöndringshandlingar samt för annan tomt enligt tomtindelningshandlingarna.

Har mätning af tomt ägt ruin för upprättande af kartan

öfver samhället, skall dock den sålunda utrönta arealen införas. I kolumnen

för särskilda anteckningar skall i hvarje fall anmärkas, hvarifrån uppgiften

om areal är hämtad. Om redovisning af mätning, som sker efter tomtbokens

uppläggande, skall hvad i § 58 af förordningen angående fastighetsregister

för stad är beträffande nymätning af tomt stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

'' § 17.

Tomt, som tillkommer efter upprättandet af tomtförteckningen, men

icke kan omedelbart upptagas i tomtboken, skall af förste landtmätaren

med ledning af tomtindelningshandlingarna införas i tomtförteckningen.

§ 18.

Öfver de i tomtboken och tomtförteckningen upptagna fastigheter

skall föras register enligt formulär A4; skolande registret omfatta de särskilda

tomternas registerbeteckningar äfvensom de namn, som i tomtboken

införts i kolumn 5.

54

Om tomtbok för område, som af ses i 37 och 38 §§ i lagen angående

stadsplan och tomtindelning.

§ 19.

För område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan

och tomtindelning, varde på rekvisition af förste landtmätaren stadsplaneoch

tomtindelningskartor, så vidt de ej finnas att tillgå hos Konungens

befallningshafvande eller i landtmäterikontoret, äfvensom tomtförteckning

enligt formulär A 5 öfver de särskilda tomterna inom området jämte uppgift

å deras ägare och om dessas åtkomst af Konungens befallningshafvande

genom kronobetjäningen infordrade samt därefter öfverlämnade till

landtmäterikontoret.

Där efter det denna förordning trädt i kraft tomtindelning fastställes

för område, som afses i 37 § i nämnda lag, eller ändring sker i

förut fastställd tomtindelning för sådant område, åligger det Konungens

befallningshafvande att om beslutet underrätta förste landtmätaren.

§ 20.

Tomterna inom område, som afses i § 19, skola med ledning af

tomtförteckningen enligt formulär A5 från jordregistret öfverföras till en

efter formulär A2 upprättad tomtbok, som utgör en del af jordregistret

för den socken, hvartill området hör. Har tomtindelningen fastställts innan

denna förordning trädt i kraft, skall dock tomt icke öfverföras till tomtboken

med mindre tomtområdet genom landtmäteriförrättning eller afsöndring

afskilts från hemman eller lägenhet, hvartill det må hafva hört.

Hvad denna förordning innehåller i § 10 om registrering af tomtindelning,

i § 15 om fastställande af beteckning å tomt inom köping

eller municipalsamhälle, i § 16 om uppläggande och förande af tomtbok

samt i § 18 om register till tomtbok och tomtförteckning för köping eller

municipalsamhälle skall i tillämpliga delar gälla vid uppläggande och förande

af tomtbok för område, hvarom nu är fråga.

Uteslutes tomt eller del däraf ur tomtindelning, varde området öfverfördt

till jordregistret för vederbörande socken samt där i föreskrifven

ordning registreradt å det upplägg, där området före dess införande i tomtboken

varit upptaget.

Bestämmelserna i § 61 af förordningen angående fastighetsregister

för stad om förfarandet, då en fastighet flyttas från en afdelning af

fastighetsregistret till eu annan, skola äfven liga tillämpning'' vid öfverföring

från jordregistret för socknen till tointboken eller från tomthoken

till jordregistret.

§ 21.

Förste landtmätare!] åligger att å tomtindelningskartan öfver området

införa de särskilda tomtbeteckningarna; kunna dessa beteckningar

ej lämpligen införas å kartan, skall hvad i § 13 är stadgadt om numrering

af tomtområden samt om införande af tomtbeteckningar och nummer

i särskild, å kartan tecknad beskrifning lända till efterrättelse.

Gemensamma bestämmelser.

§ 22.

Hvad i § 23 af förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister

är stadgadt om öfversändande till domhafvanden af jordregister för en

socken skall äga motsvarande tillämpning ej blott i afseende å särskildt

jordregister jämte tomtbok, där jsådan skall upprättas, utan äfven beträffande

tomtbok, som upprättats för samhälle, för hvilket enligt förordningen

den 13 juni 1908 upplagd t jordregister skall utgöra fastighetsregister, eller

för område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan och tomtindelning.

Då särskildt jordregister eller tomtbok, som nu sagts, öfversändes

till domhafvanden, har förste landtmätaren att jämte de handlingar, som i allmänhet

böra i sådant fall biläggas jordregister, tillika öfverlämna kartan öfver

samhället, så ock, där fråga är om samhälle eller område, hvarest tomtindelning

såsom i stad finnes, tomtförteckning enligt formulär A3 eller A 5. Särskildt

jordregister för samhälle, som ej utgör en socken för sig, samt tomtbok

för område af nämnda beskaffenhet böra öfversändas till domhafvanden

samtidigt med jordregistret för den socken, till hvilken samhället eller området

hör" Har jordregister för socknen upplagts tidigare, åligge förste landtmätaren

att, då det särskilda jordregistret eller tomtboken öfversändes till

domhafvanden, tillika öfverlämna den för socknen upprättade förteckning

enligt formulär E, så ock förteckningen enligt formulär F, så vida den icke,

efter hvad särskildt är stadgadt, redan blifvit till domhafvanden återställd;

och skall därvid jämväl fogas en afskrift af jordregistret för socknen, i hvad

det upptager den till samhället eller området hörande mark, där ej afskrift

af jordregistret för socknen i dess helhet redan blifvit till honom öfverlämnad.

56

§ 23.

Ändå att särskildt ^ordregister för samhälle, som ej utgör en socken

för sig, eller tomtbok för område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående

stadsplan och tomtindelning, upprättas samtidigt med jordregistret

för den socken, till hvilken samhället eller området hör, skall den i förordningen

den 13 juni 1908 angående jordregister föreskrifva fastighetsbeteckning

enligt formulär E upprättas särskildt för samhället eller området.

Förteckningen enligt formulär F samt de uppgifter, som enligt sagda

förordning det i öfrigt åligger domhafvanden att efter granskning af jordregister

meddela, skola likaledes, så vidt ske kan, lämnas särskildt för

dylikt samhälle eller område.

I ort, där inskrifning af tomträtt ägt rum, åligger domhafvanden

att vid meddelande af uppgifter enligt formulären E och F granska jämväl

tomträttsboken. Är tomt, hvartill tomträtt upplåtits, att anse såsom

särskild fastighet, skall för tomten lämnas uppgift äfven om dess innehafvare

och om tiden, då inskrifning af hans fång blifvit sökt.

I förteckning enligt formulär E eller F har förste landtmätaren att

för tomt utsätta ej blott dess beteckning enligt tomtboken utan äfven jordregisterbeteckning

å tomten eller å fastighet, hvari den ingår; skolande

jordregisterbeteckningen omslutas med klammer.

§ 24.

Där vid jämförelse mellan fastighetsförteckningen enligt formulär E

äfvensom jordregistret eller tomtboken jämte kartan öfver vederbörande

samhälle eller område, å ena, samt fastighetsboken, å andra sidan, anledning

förekommer att afsöndrad lägenhet å kartan upptagits med annat läge

än med vederbörande upplåtelsehandling öfverensstämmer, har domhafvanden

att vid återställandet af kartan och handlingarna till förste landtmätaren

tillika meddela uppgift därom med bifogande af den utredning, som ur

häradsrättens arkiv kan erhållas; och åligger det förste landtmätaren att

meddela domhafvanden underrättelse om ändring i jordregistret och kartan

öfver samhällets område eller annan åtgärd, som anmärkningen och på

grund af densamma verkställd utredning må hafva föranledt.

§ 25.

De bestämmelser i § 26 i förordningen den 13 juni 1908 angående

jordregister, som hafva afseende å kommunalstämman för en socken och

57

ordföranden i denna stämma, skola för köping eller municipalsamhälle,

hvarom nu är fråga, gälla beträffande den stämma, hvari samhällets beslutanderätt

utöfvas, samt dess ordförande.

§ 26.

Förändring i fastighetsindelning eller beteckning, som är utsatt å

karta, hvarom i § 12 eller 21 stadgas, skall, på sätt särskildt föreskrifves,

af förste landtmätaren utmärkas å kartan så ock redovisas i beskrifning,

som må vara tecknad å densamma. Erfordras nymätning för förändringens

utmärkande å kartan, har Konungens befallningshafvande att på anmälan

af förste landtmätaren tillse att karta varder af vederbörande landtmätare

skyndsamt upprättad samt insänd till landtmäterikontoret. Var fastigheten

å kartan utmärkt med bokstaf, skall samma bokstaf med tillägg af en

bokstaf ur lilla alfabetet användas såsom beteckning för hvarje genom

landtmäteriförrättning eller afsöndring bildad ny fastighet.

Ny eller ändrad indelning af gata eller dylikt skall utmärkas å karta,

som afses i § 12, ändå att ändrad fastighetsindelning ej i samband därmed

äger rum.

§ 27.

Sedan förste landtmätaren anmält, att särskildt jordregister med

tomtbok eller särskild tomtbok upplagts, har han att till domhafvanden

öfverlämna en handritad eller på teknisk väg åstadkommen kopia af den

karta, hvarå fastighetsindelningen inom samhället eller området är utmärkt,

så ock en afskrift af vederbörande tomtförteckning, i hvilken afskrift äfven

skola upptagas de tomter, som öfverförts till tomtboken, jämte deras registerbeteckningar

enligt tomtboken och däri införda särskilda namn. Införes

därefter fastighet å särskildt upplägg i jordregistret, eller varda eljest

förändringar beträffande fastighetsindelningen eller särskilda fastigheters

beteckning registrerade, har förste landtmätaren att därom underrätta

domhafvanden genom öfversändande af utdrag af jordregister eller tomtbok,

däri införingen skett.

Kartkopian skall minst en gång hvarje år insändas till landtmäterikontoret

för införande af förändringar, som kunna hafva inträffat och ej

förut utmärkts å kopian.

§ 28.

Då förste landtmätaren till domhafvanden öfverlämnar kopia af den

i § 27 omförmälda karta, skall förste landtmätaren jämväl insända sådan

8—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet. 1.

58

kopia till landtmäteristyrelsen för att i dess arkiv förvaras. Därefter åligger

förste landtmätaren att före den 1 juni hvarje år till landtmäteristyrelsen

insända kopia eller utdrag af sagda karta, i hvad den upptager förändring

i fastighetsindelningen, som under nästföregående år utmärkts

å kartan; har förändring ej förekommit, varde det inom samma tid af

förste landtmätaren anmäldt hos landtmäteristyrelsen.

Timade förändringar skola noggrant införas å det hos landtmäteristyrelsen

förvarade exemplar af kartan öfver samhället eller området.

§ 29.

Hvad kungörelsen den 25 juni 1909 innehåller om införande i fastighetsbok

af beteckning, hvarunder fastighet upptagits i jordregistret, och

om användande i öfrigt af sådan beteckning skall äga motsvarande till

O

Cö Ö

lämpning i fråga om införande i fastighetsbok eller tomträttsbok af registerbeteckning,

hvarunder fastighet upptagits i särskildt jordregister

eller i tomtbok, som i denna förordning afses; skolande de i tomtbok

upptagna fastighetsbeteckningar införas i fastighetsbok eller tomträttsbok

med ledning af af skriften af tomtförteckningen.

§ 30.

I den i § 22 af förordningen angående jordregister omförmälda

fastighetsförteckning skall, då densamma jämlikt § 35 i samma förordning

fullständigas, för tomt, som är upptagen i tomtboken, såsom gällande

registerbeteckning tvärs öfver kolumnerna 8 och 9 införas dess beteckning

enligt tomtboken, hvarjämte i tomtboken upptaget särskildt namn å tomten

antecknas i kolumn 11.

I de uppgifter enligt formulär H, som det enligt sistnämnda §

åligger förste landtmätaren att meddela, införes likaledes för sådan tomt

dess beteckning enligt toratboken såsom gällande registerbeteckning; skolande

beträffande den årliga uppgiften enligt omförmälda formulär iakttagas

att tomt, som efter det senaste uppgift aflämnats blifvit införd i

tomtboken eller undergått förändring i fråga om beteckning i tomtboken

eller för hvilken särskildt namn fastställts, varder upptagen i den uppgift.

§ 31.

Har ej från vederbörande myndighet anmälan inkommit till förste

landtmätaren om förhållande, som föranleder registrering, må ock re

-

5!)

gistrering äga ruin pa ansökan af enskild ^Utsägande, som om sådant

förhållande företer bevis. Sker registrering på ansökan af enskild ^Utsägande,

och vill han återfå handling, som legat till grund för registreringen,

vare skyldig att till förste landtmätaren öfverlämna styrkt afskrift

af handlingen att i landtmäterikontoret förvaras.

§ 32.

De gräns- och fastighetsbeteckningar, som enligt denna förordning

skola utföras i färg, må efter ty landtmäteristyrelsen bestämmer utbytas

mot andra, där det för mångfaldigande på teknisk väg af karta, som enligt

förordningen skall upprättas, finnes erforderligt.

Landtmäteristyrelsen äger ock meddela närmare föreskrifter om uppläggande

och förande af särskild! jordregister med tomtbok eller särskild

tomtbok i enlighet med grunderna i denna förordning jämte därvid fogade

anvisningar, så ock om tillämpning däraf i särskilda fall, där ej för behandling

af uppkommen fråga annan ordning är stadgad.

Pröfvas eljest ytterligare föreskrifter om uppläggande eller förande

af jordregister eller tomtbok, som nyss sagts, nödiga, har landtmäteristyrelsen

att därom göra anmälan hos Konungen.

§ 33.

öfver landtmäteristyrelsens beslut i fråga, som i § 12 afses, må

klagan ej föras. Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt denna förordning meddelats af Konungens

befallningshafvande eller i annat fall än ofvan sägs af landtmäteristyrelsen,

äge däröfver anföra besvär i den ordning, som för Överklagande

af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd; gällande

dock, utan hinder af besvär, beslutet till efterrättelse intilldess annorlunda

kan varda vederbörligen förordnadt.

§ 34.

Kostnaden för fullständigande af det material, som erfordras för

upprättande af den i § 12 omförmälda karta, skall bestridas af vederbörande

samhälle; vare ock samhället skyldigt gälda kostnaden såväl för

det biträde förste landtmätaren, sedan handlingarna kommit i fullständigt

skick, kan nödgas anlita för kartans upprättande som ock för sådan karta

öfver mark inom samhället, som afses i § 26, och de kopior af kai’tan öfver

60

samhället, hvilka skola öfverlämnas till domhafvande!! och landtmäteristyrelsen.

§ 35.

Hvad i § 41 af förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister,

såsom den lyder enligt kungörelse denna dag, är stadgadt i första stycket

under 1) och 2) äfvensom i andra stycket skall äga motsvarande tillämpning

beträffande särskildt jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok.

Denna förordning träder i kraft den

19 .

61

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående fastighetsregister.

1 §•

öfver samtliga fastigheter, såväl å landsbygden som i stad, skall

enligt de grunder Konungen bestämmer föras förteckning (fastighetsregister).

2 §■

I stad upplägges och föres fastighetsregistret på stadens bekostnad.

Dock äger staden att såsom bidrag till de med registrets uppläggande förbundna

kostnader efter ty Konungen bestämmer af statsmedel uppbära

ett belopp af högst fyra kronor för hektar ej vattentäckt mark, som skall

i registret upptagas.

Hvad sålunda stadgats för stad skall äga motsvarande tillämpning

beträffande köping eller municipalsamhälle, så vida fastighetsregister för

samhället efter Konungens förordnande skall föras enligt de bestämmelser,

som meddelas för stad.

I stad, som lyder under landsrätt, så ock i köping eller municipalsamhälle,

som i denna § afse», skall det likväl ej åligga staden eller samhället

att svara för kostnaderna för de uppgifter, hvilka för registret skola

lämnas af den, som för fastighetsboken, eller af vederbörande häradsskrifvare

eller landskontor; och må under de villkor Konungen föreskrifver

förste landtmätaren i länet vara registerförare för stad eller samhälle, som

nu sagts.

62

3 §•

Skall för köping eller municipalsamhälle, hvarest lagen om stadsplan

och tomtindelning äger motsvarande tillämpning, fastighetsregistret

föras enligt de för landsbygden meddelade föreskrifter, åligger det samhället

att, efter de grunder Konungen bestämmer, bestrida kostnaderna för

de kartor, hvilka för registrets uppläggande och förande behöfva upprättas.

Denna lag träder i kraft den

19 .

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af § 80 i förordningen den 21 mars 1862 om

kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 80 i förordningen den 21 mars 1862

om kommunalstyrelse på landet skall erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 1. Har Kungl. Maj:t förordnat, att ordningsstadgan, byggnadsstadgan

och brandstadgan för rikets städer samt hvad i hälsovårdsstadgan

för riket föreskrifves om stad skola lända till efterrättelse för område

å landet, som ej utgör egen kommun, vare det område att anse såsom

ett särskilt samhälle (municipalsamhälle), hvars medlemmar äga att,

oberoende af kommunen i öfrigt, själfva vårda sådana för samhället gemensamma

ordnings- och hushållningsangelägenheter, som afses i nämnda

författningar eller föranledas af dessas tillämpning inom samhället; och

galle i afseende härå om municipalsamhälle i tillämpliga delar hvad i denna

förordning är om kommun stadgadt, med iakttagande däraf att, i stället

för kommunalstämma, kommunalfullmäktige och kommunalnämnd, motsvarande

myndigheter inom municipalsamhälle skola benämnas municipalstämma,

municipalfullmäktige och municipalnämnd.

Mom. 2. Genom stadgandet i mom. 1 sker ej ändring vare sig i

den medlem af municipalsamhälle tillkommande rätt att inom den kommun,

samhället tillhör, deltaga i där förekommande öfverläggningar och

beslut rörande angelägenheter af enahanda art som dem, hvilka i sagda

mom. afses, eller i hans skyldighet att lämna bidrag till utgifter, som af

dylika beslut föranledas.

Mom. 3. Afser förordnande, hvarom i mom. 1 sägs, allenast en

eller flera af de i samma mom. omförmälda författningar, skola de i denna

§ meddelade bestämmelser lända till efterrättelse i fråga om sådana ärenden,

som åsyftas i de författningar, förordnandet angår.

64

Mom. 4. Finnas i visst fall särskilda omständigheter påkalla undantag

från de förut i denna § gifna stadganden eller nödvändiggöra

annan ordning för municipalsamhälles beslutande- och beskattningsrätt, äge

Kungl. Maj:t på framställning af Konungens befallningshafvande, vederbörande

kommun eller medlem af samhället att i ärendet förordna, efter

som skäligt pröfvas; skolande, där ej särskilda kommunala myndigheter

varda för samhället tillsatta, det ankomma på kommunalstämma, kommunalfullmäktige

eller kommunalnämnd i kommun, hvartill samhället hör, att,

med iakttagande af de af Kungl Maj:t meddelade bestämmelser, fullgöra

hvad eljest för municipalsamhälle åligger municipalstämma, municipalfullmäktige

och municipalnämnd.

Mom. 5. Hvad i denna § är stadgadt om municipalsamhälle galle

äfven om köping, som icke utgör egen kommun.

Denna lag träder i kraft den 19

Erfordras med anledning af denna lag ändrade bestämmelser för

samhälle, för hvilket därförinnan meddelats förordnande, som i mom. 4

afses, åligge det Konungens befallningshafvande att skyndsamt därom hos

Kungl. Maj:t göra framställning.

Förslag

till

Lag .

angående ändrad lydelse af 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i

statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom i 3 § sägs, tillhöra

regeringsrättens upptagande och afgörande i följande mål:

7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande

ur jordebok af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i

förhållande, hvarom uppgift tinnes i jordebok införd;

mål som uppkomma i anledning af fastig hetsregistrets uppläggande

och förande;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och

skyldigheter, hvilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och

egenskap;

Denna lag träder i kraft den 19

9—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet. 1.

Förslag

till

Lag

om

ändrad lydelse af 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9 november 1866

om skiftesverket i riket.

Härigenom förordnas, att 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9

november 1866 om skiftesverket i riket skola erhålla följande ändrade

lydelse:

2 §•

År jord å landet oskiftad och vill delägare laga skifte därå erhålla;

hafve där vitsord till.

Om. delning af jord, som ingår i tomtindelning i köping eller å

annan ort på landet, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, gälle hvad

särskildt är stadgadt.

10 §.

Huruvida jord skiftas må, som till stad hörer och samfällig är,

därom gälle hvad särskildt för hvarje stad kan vara stadgadt, eller, då

fråga om skifte af sådan jord väckes, varder förordnadt.

Har stadsjord blifvit genom teg- eller storskifte i flere skiften lagd

och vill delägare däri laga skifte erhålla; då bör, så framt ej alla delägarna

därom åsämjas, på pröfning i hvarje fall ankomma, huruvida

sådant skifte, till ännu större nytta och bekvämlighet för delägarna, må

tillåtas.

Ej må dock jord, som ingår i tomtindelning i stad, i något fall ingå

i skifte efter denna författning.

51 8-

67

Hvad nu rörande rågångar i förening med ägoskiften stadgadt är,

galle äfven, då fråga därom, utan sammanhang med skifte, förekommer.

Om bestämmande af gräns för tomt i stad eller köping eller ä annan

ort på landet, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, är sär skit. dt stadgadt.

59 §.

Hvad nu rörande ägoutbyte mellan byar och hemman i förening

med ägoskifte stadgadt är, galle äfven, då fråga därom, utan sammanhang

med sådant skifte, förekommer, likasom ock då stadsjord möter ägor å

landet, eller fråga eljest uppstår om utbyte af stadsjord mot äga å landet.

Ej md dock tomt i stad ingå i ägoutbyte, som nu sagts, ej heller

vare dylikt ägoutbyte tillåtet mellan tomter i köping eller å annan ort på

landet, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, eller mellan sådan tomt

och annan jord.

83 §.

Hindras ordentlig och formlig skiftesläggning af anlagda ryttare-,

soldat- eller båtsmanstorp, eller af sådana till hemman hörande lägenheter,

som lagligen därifrån upplåtna blifvit, eller af sådana inom skifteslaget

belägna utjordar eller urfjällar, Indika tillhöra hemman i annat skifteslag

och ej kunna efter stadgandet i 56 § utbytas; då skola dessa lägenheter

i skiftet ingå och, efter delningsgrund och gradering, jämngoda utstakas

å de ställen, där det till beredande af ett redigt skifte lämpligen ske kan;

och gånge med utflyttnings- och odlingskostnaderna, som i 13 kap. stadgadt

finnes. Ao-are af det hemman, hvarifrån lägenhet blifvit under nyttjanderätt

på viss tid eller lifstid upplåten, före vid skiftet därför talan;

börande, vid fråga om utbyte af ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, regementsfullmäktig,

efter anmälan från landtinätaren, tillförordnas.

Utgöres lägenhet, som från hemman upplåtits, af tomt i köping eller

ä annan ort på landet, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, må den

dock ej på sätt i denna § sägs i skifte ingå.

Denna lag träder i kraft den

19 .

68

Förslag

till

Lag

angående

ändrad lydelse af 20 § I mom. samt 29 och 30 §§ i lagen den

27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.

Härigenom förordnas, att 20 § 1 mom. samt 29 och 30 §§ i lagen

den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

skola erhålla följande ändrade lydelse:

20 §.

1 mom. Ägare af hemman, hvilket får klyfvas, hafre rätt att af

hemmanets ägovälde för alltid afsöndra till och med en femtedel af ägovidden;

dock att inom Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ej må afsöndras inägojord till

den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom märkligen försvagas.

Område, som afsöndras, skall utgöra en sammanhängande ägovidd.

29 §.

1 mom. Hvad i denna lag är stadgadt om hemman skall med den

inskränkning, som här nedan sägs, gälla äfven om hemmansdel, som genom

hemmansklyfning eller ägostyckning tillkommit, så ock i tillämpliga

delar om hvarje under särskild! nummer i jordeboken upptagen lägenhet,

som ej tillkommit genom afsöndring. Vid ägostyckning å sådan lägenhet

skall, i stället för att mantal åsättes hvarje lott, bestämmas det inbördes

förhållande, efter hvilket lotterna skola deltaga i utgörandet af lägenhetens

allmänna utskylder och besvär.

Är hemmansdel eller lägenhet, som här afses, till läge och beskaffenhet

sådan, att den företrädesvis ägnar sig till byggnadstomt, eller

O o .

består dess värde till hufvudsaklig del i vattenfall, fiske eller annan dylik

förmån, eller i byggnader, eller andra anläggningar, må ej emot delägares

bestridande klyfning äga rum, där den pröfvas lända honom till

förfång.

2 mom. I fråga om klyfning ocli afsöndring skall hvad som gäller

om lägenhet, som ej tillkommit genom afsöndring, jämväl tillämpas å för

alltid afsöndrad lägenhet; dock att från lägenhet, som sist är sagd, ytterligare

afsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del af

ägovidden.

3 mom. Afsöndring enligt denna lag må ej äga rum i stad, ej

heller i köping eller municipalsamhälle, därför fastighetsregister skall föras

enligt de för stad meddelade bestämmelser.

A annan ort å landet än ofvan afses må afsöndring ej äga rum af

område, som ingår i tomtindelning, den där fastställts eller ändrats efter

det denna lag trädt i kraft; och må område, som d sådan ort ingår i förut

befintlig tomtindelning, ej heller afsöndras med mindre det sammanfaller

med tomt, som enligt den indelning skall bildas, eller, där i tomt ingå delar

af skilda fastigheter, med sådan tomtdel.

För genomförande af tomtindelning, som sist sagts, må, där till angifvande

af områdets storlek, läge och gränser företes i behörig ordning

''upprättad ''tomtindelnings- eller tomtkarta eller ock af vederbörande landtmätare

upprättad annan karta, afsöndring på ansökan af områdets ägare

kunna medgifvas utan hinder däraf att afhandling rörande områdets upplåtande

icke upprättats eller ingifvits; och skall hvad denna lag innehåller

om storleken af område, som må afsöndras, samt om förbud i vissa fall

mot afsöndring icke äga tillämpning i afseende å område, hvarom nu är

fråga, utan att dock ägare eller innehafvare härigenom må tillkomma vidsträcktare

rätt att förfoga öfver området än hvad lag och författning eljest

medgifva.

Hvilar ä fastighet, hvarifrån afsöndring ägt rum, utskyld eller besvär,

i hvars utgörande den afsöndrade lägenheten icke omedelbart deltager, eller

häftar sådan fastighet för afgäld, som enligt lagen den 25 maj 1905 rörande

afgäld från afsöndrad lägenhet skall utgå, eller för frälseränta eller

lan, som af allmänna medel lämnats för beredande af odlingsföretag, skall

i fråga om den afsöndrade lägenhetens ansvar för bördans utgörande hvad

i 31 §, 2 momentet, första och andra styckena, af förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom, enligt dess lydelse i lagen

den 25 juni 1909, är stadgadt om afsöndrad lägenhets ansvar för intecknad

gäld äga motsvarande tillämpning.

70

Hafva st am fastighetens och den afsvndrade lägenhetens ägare träffat

aftal, att ansvaret för utgörandet af härda, som ofvan sagts, skall dem

emellan fördelas efter annan grund, och är skriftlig af vittnen styrkt afhandling

därom upprättad, stände ägaren af stamfä stig heten Öppet att fä

avtalet anmärkt uti inteckning sprotokollet vid den rätt, hvarunder den afsöndrade

lägenheten lyder. Har avtalet hlifvit sålunda anmärkt, njute

stamfastighetens ägare, där han af hörda, som därefter förfallit, utgjort

mera än enligt avtalet skolat på honom belöpa, för sin fordran på ersättning

för öfverskottet förmånsrätt i den afsöndrade lägenheten såsom vore

inteckning för fordringen beviljad den dag, dä ansökningen om aftalets

anmärkande i protokollet gjordes.

4 mom. Jord, som ingår i tomtindelning i stad eller köping eller å

annan ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, må ej, ändå att den

genom hemmansklyfning eller ägostyckning ut brutits, klyfvas eller styckas

enligt denna lag.

30 §.

Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af kronoeller

skattenatur är särskild! stadgadt.

1 fråga om afsöndring för genomförande af förändring i administrativ

indelning gälle hvad särskildt föreskrifves.

Denna lag träder i kraft den 19 . Hvad i 29 § 3

momentet stadgas om afsöndrad lägenhets ansvar för utskyld eller annan

börda, för hvilken stamfastigheten häftar, äger icke tillämpning beträffande

lägenhet, som därförinnan afsöndrats.

71

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från af

söndrad

lägenhet.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld

från afsöndrad lägenhet skall erhålla följande ändrade lydelse:

.Sedan beslut, som i 5 eller 6 § af ses, blifvit meddeladt, varde, på

sätt särskildt är föreskrifvet, lägenheten, där sådant tillförene ej ägt rum,

införd i fastighetsregistret; och skall anteckning om heslutet ske i fastighetsregistret

samt, där lägenheten eller dess stamhemman tillhör landet, i

jordeboken.

Denna lag träder i kraft den 19 ; men skall ej tillämpas

förrän i den mån fastighetsregister blifvit upplagdt.

72

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 3 och 6 §§ I lagen den 19 april 1907 angående aflösning

af afgäld från afsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907 angående

aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet skola erhålla följande

ändrade lydelse:

3 §•

Har i ärende, hvarom i 2 § förmäles, lägenhetens ägare styrkt, att

ersättning, som för afgäldens aflösning tillkommer hemmanets ägare, till

denne utgifvits, förordne Konungens befallningshafvande om införande

af anteckning, att afgäldsskyldigheten upphört, i fastighetsregistret och kronans

jordebok, sä vidt beslut, hvarigenom afgäld fastställts, blifvit där anmärkt.

6 §■

Sedan förordnande gifvits, som i 3 § afses, varde på statsverkets

bekostnad meddelande därom genom tryck kungjordt så som med Konungens

befallningshafvandes kungörelser vanligen förfares.

Denna lag träder i kraft den

19 .

Förslag

till

Kungörelse

angående uppgifter för anteckning i fastighetsregister af vissa beslut rörande

afgälder med mera.

Enär Konungens befallningshafvandes beslut

jämlikt 5 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad

lägenhet om afgäld, som fortfarande skall utgå,

jämlikt 6 § i samma lag om det inbördes förhållande, efter hvilket

stamfastighet och lägenhet skola, deltaga i utgörandet af utskylder, samt

jämlikt 3 § i lagen den 19 april 1907 angående aflösning af afgäld

från afsöndrad lägenhet därom att afgäldsskyldighet upphört

skola på grund af föreskrift i de särskilda lagarna antecknas i fastighetsregistret,

där sådant register är upplagdt, beslut om afgäldsskyklighets

upphörande dock endast i händelse beslut, hvarigenom afgälden fastställts,

blifvit anmärkt i fastighetsregistret,

förordnas härigenom, att beslut i ärende, som ofvan afses, skall tillhandahållas

förste landtmätaren eller, där fastighetsregistret föres af annan

person, i transsumt öfverlämnas till denne för anteckning i fastighetsregistret.

Härjämte och på det ur fastighetsregistret jämväl må kunna vinnas

upplysning om de beslut af ifrågavarande beskaffenhet, som meddelats

före registrets uppläggande, skall det åligga Konungens befallningshafvande

att öfver dylika beslut, där de ej i den ordning ofvan sagts blifvit vederbörande

registerförare delgifna, föra särskild förteckning, upptagande för

hvarje ärende de fastigheter eller områden, som beslutet angår, jämte beslutets

innehåll; och har Konungens befallningshafvande att i den mån

10—090308. Fastighetsregisterkommitténs het. I.

74

uppläggandet af fastighetsregistret fortskrider öfverlämna utdrag af förteckningen

till registerföraren.

Denna kungörelse träder genast i kraft och skall tillämpas jämväl

beträffande de beslut, som jämlikt någon af förenämnda två lagar redan

må hafva meddelats; i följd hvaraf sådana förteckningar, som genom denna

kungörelse påbjudits, skola för tiden efter det samma lagar trädt i kraft

omedelbart upprättas samt med ledning däraf de meddelade besluten delgifvas

förste landtmätaren för anteckning i jordregister, som redan blifvit

eller härefter varder upplagdt.

Förslag

till

Lag

angående afskiljande af visst område från hemman eller lägenhet i anledning

af förändring i administrativ indelning.

1 §•

Har Konungen förordnat att af hemman eller lägenhet, som innehafves

under enskild äganderätt eller stadgad åborätt, visst område skall

läggas till annan socken eller till stad eller köping eller att ordningsstadgan,

byggnadsstadgan eller brandstadgan för rikets städer eller hvad

i hälsovårdsstadgan för riket föreskrifves om stad skall lända till efterrättelse

för dylikt område eller att lagen angående stadsplan och tomtindelning

skall därå äga motsvarande tillämpning, och är ej det område

från hemmanet eller lägenheten behörigen afskildt, vare ägaren eller, hvad

angår jord, som innehafves under stadgad åborätt, innehafvaren pliktig

att tåla sådant afskiljande.

2 §•

I fråga om afskiljande af område, som i 1 § sägs, skall hvad i lagen

om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring föreskrifves lända

till efterrättelse, där ej i denna lag annorlunda stadgas. Har sådant område

afskilts genom afsöndring, galle i fråga om områdets ansvar för utskyld

eller annan börda, som hvilar på stamfastigheten, hvad i sagda lag

är beträffande afsöndrad lägenhets ansvar i enahanda afseende stadgadt.

Där till angifvande af områdets storlek, läge och gränser företes af

vederbörande landtmätare upprättad karta, må afsöndring af området kunna

medgifvas utan hinder däraf att afhandling rörande områdets upplåtande

76

icke upprättats eller ingifvits; och skall hvad förenämnda lag innehåller

om storleken af område, som må afsöndras, samt.om förbud i vissa fall

mot afsöndring icke äga tillämpning i afseende å område, hvarom här är

fråga, utan att dock ägaren eller innehafvare!! härigenom må tillkomma

vidsträcktare rätt att förfoga öfver området än hvad lag och författning

eljest medgifva.

3 §•

Där ej på framställning af vederbörande kommun eller samhälle

ägaren eller innehafvaren inom skälig tid vidtager för områdets afskiljande

erforderlig åtgärd, som på honom ankommer, äge kommunen eller samhället

hos Konungens befallningshafvande göra ansökan om afsöndring af

området.

Ingår område, som i 1 § afses, i köping, må Konungens befallningshafvande,

så vida karta, som i 2 § afses, är hos Konungens befallningshafvande

tillgänglig, efter ägarens eller innehafvarens hörande förordna

om afsöndring af området, ändå att ansökan därom ej blifvit af samhället

gjord. Samma lag vare, där området hör till municipalsamhälle och på

grund af föreskrift om tillämpning af byggnadsstadgan för rikets städer

eller särskildt förordnande lagen angående stadsplan och tomtindelning

äger motsvarande tillämpning för området eller enligt Konungens förordnande

fastighetsregister för området skall föras efter samma grunder, som

i öfrigt tillämpas beträffande till samhället hörande mark, i afseende hvarå

lagen angående stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning.

4 §•

Hör område, hvilket för ändamål som i 1 § sägs, skall afskiljas,

till boställe eller annat publikt hemman eller'' lägenhet?, som icke under

stadgad åborätt besittes, äge på framställning af kommunen eller samhället

eller i fall, som i 3 §, andra stycket, afses, af Konungens befallningshafvande,

Konungen förordna, huru områdets afskiljande skall äga rum samt,

där det skall ske genom afsöndring, villkoren därför föreskrifva.

5 §.

öfver beslut, som jämlikt denna lag meddelas af Konungens befallningshafvande,

må besvär anföras i den ordning, som för ekonomimål i

allmänhet är stadgad.

77

6 §.

Deri för afskiljande af område i fall, som i denna lag afses, nödiga

kostnad skall bestridas åt kommunen eller samhället, ändå att afskiljande!

skett utan dess ansökan.

Denna lag träder i kraft den

19 .

\

78

Förslag

till

Lag

angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i tomtindelning.

Skall i stad område, som ej ingår i tomtindelning, afsöndras från

viss fastighet, må det ske genom afstyckning på sätt nedan sägs.

Område, som afstyckas, skall utgöra en sammanhängande ägovidd.

2 §.

Vid afstyckning skall bestämmas, i hvad mån med afstyckad lägenhet

må följa rätt till delaktighet i område, som vid landtmäteriförrättning

afsatts för gemensamt ändamål.

3 §•

Afstyckning enligt denna lag verkställes af landtmätare efter därtill

erhållet förordnande; och skola vid förrättningen skiftesstadgans föreskrifter

rörande annan landtmäteriförrättning än laga skifte lända till efterrättelse,

så vidt icke i denna lag annorlunda stadgas.

4 §•

Afstyckning må verkställas af landtmätare utan biträde af gode män,

så vidt icke är fråga om bestämmande af förut icke fastställd rågång eller

annan gränslinje eller landtmätare eller sakägare finner biträde af gode

män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning af åtgärd, som vidtagits därförinnan.

70

Utan hinder af att kungörande och kallelse ej verkställts i den i

skiftesstadgan bestämda ordning må afstyckningsförrättning företagas,

därest de, hvilkas rätt beröres af förrättningen, infinna sig eller af landtmätaren

blifvit bevisligen kallade till förrättningen, samt fråga ej är om

bestämmande af förut icke fastställd rågång eller annan gränslinje.

6 §■

Vid afstyckning vare ej sådan förrättning, som afses i 5 kap. skiftesstadgan,

erforderlig, där den ej påfordras af någondera sidan eller af

landtmätaren aktas nödig.

7 §.

Landtmätaren åligge att utmärka afstyckningen å karta. Afstyckningskarta

skall upptaga allenast den afstyckade jorden, där ej sakägare

påyrkar upprättande af fullständigare karta. A kartan skola upptagas

sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, att hvarje kartlagdt områdes

läge blir fullt bestämdt. Landtmätaren teckne ock å kartan tydlig beskrifning

med hänvisning till hvarje å kartan upptaget område. Där detta

ej lämpligen kan ske, har han att upprätta särskild beskrifning huru afstyckningen

blifvit verkställd.

8 §•

Vid afstyckning varde af landtmätaren gränserna för det afstyckade

området på marken utstakade i den ordning särskildt är stadgad.

9 §•

Landtmätaren åligge att föra protokoll öfver allt, som förekommer

vid förrättningen. Där det afstyckade området blifvit till annan upplåtet,

skall den därom upprättade afhandling införas i protokollet eller i styrkt

afskrift biläggas detta.

10 §.

Efter förrättningens verkställande åligge landtmätaren att skyndsamt

ingifva karta och handlingar till magistraten, som har att, ifall hinder

enligt denna lag ej möter, meddela fastställelse å afstyckningen äfvensom,

80

så vida framställning därom gjorts, åsätta det afstyckade området särskildt

namn.

Genom fastställelse å afstyckningen tillkommer ej ägaren vidsträcktare

rätt att förfoga öfver fastigheten än hvad lag och författning eljest

medgifva.

11 §•

Sedan fastställelse meddelats å afstyckning, skall, på sätt särskildt

är föreskrifvet, anteckning om afstyckningen införas i fastighetsregistret.

12 §.

Hvilar å fastighet, hvarifrån afstyckning ägt rum, utskyld eller besvär,

i hvars utgörande det afstyckade området icke omedelbart deltager,

eller häftar sådan fastighet för afgäld, som enligt lagen den 25 maj 1905

rörande afgäld från afsöndrad lägenhet skall utgå, eller för frälseränta

eller lån, som af allmänna medel lämnats för beredande af odlingsföretag,

skall i fråga om det afstyckade områdets ansvar för bördans

utgörande hvad i 37 §, 2 momentet, första och andra styckena, af förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, enligt dess

lydelse i lagen den 25 juni 1909, är stadgadt om afsöndrad lägenhets

ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.

Hafva stamfastighetens och det afstyckade områdets ägare träffat

aftal, att ansvaret för utgörandet af börda, som ofvan sagts, skall dem

emellan fördelas efter annan grund, och är skriftlig af vittnen styrkt afhandling

därom upprättad, stånde ägaren af stamfastigheten öppet att få

aftalet anmärkt uti inteckningsprotokollet. Har aftalet blifvit sålunda anmärkt,

njute stamfastighetens ägare, där han af börda, som därefter förfallit,

utgjort mera än enligt aftalet skolat på honom belöpa, för sin fordran på

ersättning för öfverskottet förmånsrätt i det afstyckade området såsom

vore inteckning för fordringen beviljad den dag, då ansökningen om aftalets

anmärkande i protokollet gjordes.

13 §•

Hvad ofvan sägs beträffande afstyckning af område från viss fastighet

skall i tillämpliga delar gälla i fråga om afstyckning från mark, som

är samfälld eller eljest icke ingår i fastighetsindelning.

81

14 §.

Hvad i denna lag ar stadgadt för stad skall ock tillämpas i afseende

å köping eller annan ort på landet, för hvilken fastighetsregister skall

föras enligt de för stad meddelade bestämmelser.

15 §.

Hvad enligt denna lag ankommer på magistrat skall för Stockholm

fullgöras af öfverståthållareämbetet och för stad, som lyder under landsrätt,

äfvensom för köping eller annan ort på landet, där denna lag äger tillämpning,

af Konungens befallningshafvande.

16 §.

öfver beslut, som jämlikt denna lag meddelats af magistrat eller

Konungens befallningshafvande, må besvär anföras i den ordning, som

för Överklagande af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är

bestämd.

Denna lag träder i kraft den 19 , men skall ej till

lämpas

å upplåtelse, som därförinnan ägt ruin, ej heller skall bestämmelsen

i 11 § gälla, där fastställelse å afstyckning ifrågakommer innan

fastighetsregister upplagts för den stad eller ort det afstyckade området

tillhör.

11—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.. I.

82

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till stadsplan och tomtindelning,

om afstyckning af mark genom tomtindelning samt om tomtmätning.

Med ändring af hvad lag eller författning eller särskilda byggnadsordningar

innehålla häremot stridande stadgas som följer:

1 §•

Förslag till stadsplan eller till tomtindelning må ej, där förslaget

skall kunna fastställas, vara upprättadt af annan än den, som af landtmäteristyrelsen

på grund af fullgjorda prof förklarats behörig att verkställa

tomtmätning eller ock därtill erhållit Konungens tillstånd. Ej heller må

förrättning för upprättande af laga tomtkarta eller för bestämmande af tomtgräns

hållas af annan än den, som enligt hvad nyss sagts äger verkställa

tomtmätning.

För att af landtmäteristyrelsen godkännas såsom förrättnings man för

tomtmätning fordras att hafva efter aflagd landtmäteriexamen eller fullständig

examen från fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst eller för

arkitektur vid tekniska högskolan eller från fackskola inom den högre afdelningen

vid Chalmers tekniska läroanstalt, som svarar mot endera af först

nämnda fackskolor, minst två år med goda vitsord antingen deltagit i landtmäterigöromål

eller ock vid mätning biträdt i stads tjänst för verkställande

af mätningar anställd tjänsteman, den där aflagt examen, som nyss sagts.

2 §•

För upprättande af förslag till stadsplan eller till tomtindelning må

anlitas hvilken enligt 1 § behörig person som helst. Samma lag vare

beträffande upprättande af laga tomtkarta eller bestämmande af tomtgräns,

83

så vidt oj enligt instruktion för särskilt anställd mätningsman det tillkommer

sådan att verkställa förrättningen.

3 §•

Tomtindelning, hvarå fastställelse sökes, skall vara inlagd å karta,

upprättad i så stor skala att den tydligt utvisar hvarje tomt, som ingår i

den indelning, med dess gränser och belägenhet i förhållande till de tomter,

gator, torg eller allmänna platser, Indika gränsa till tomten. Kartan

skall åtföljas af beskrifning, utvisande för hvarje tomt dess ytinnehåll och

längden af dess särskilda sidor, så ock, där tomten skall bildas af mark,

som hör till särskilda fastigheter eller däraf någon del ingår i gata, tor»

eller annan allmän plats eller i område, som vid landtmäteriförrättning

undantagits eller lämnats oskiftadt, huru stor areal en hvar af tomtens

delar innehåller. För hvarje i tomtindelningen ingående fastighet eller

annat område skall, där fastighetsregister är upplagdt, dess beteckning i

fastighetsregistret vara angifven å kartan eller i beskrifningen.

4 §•

Hvarje område, som till följd af fastställd tomtindelning eller förändring

i förut bestående tomtindeining skall ensamt eller i förening med

annan mark bilda tomt eller ock afskiljas från sådan, anses genom fastställelsen

afstyckadt från fastighet eller område, hvari det förut må hafva

ingått. Skall till tomtindelningens genomförande rättens medgifvande sökas,

eller skall från tomt, som ej tillhör staden, visst område afskiljas för att

läggas till gata, torg eller annan allmän plats, är afstyckningen dock ej

att anse såsom verkställd i det förra fallet innan rättens medgifvande

lämnats samt i det senare förrän lagfart å området blifvit för staden beviljad.

Ägare eller innehafvare af område, som ingår i tomtindelning,

må icke genom fastställelse däraf tillkomma vidsträcktare rätt att förfoga

öfver området än hvad lag och författning eljest medgifva.

5 §•

Hvilar å fastighet, hvarifrån afstyckning ägt rum i den ordning,

som i .4 § sägs, utskyld eller besvär, i hvars utgörande det afstyckade området

icke omedelbart deltager, eller häftar sådan fastighet för afgäld, som

enligt lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet skall

utgå, eller för frälseränta eller lån, som af allmänna medel lämnats

för beredande af odlingsföretag, skall i fråga om det afstyckade områdets

84

ansvar för bördans utgörande hvad i 37 §, 2 momentet, första och andra

styckena, af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom, enligt dess lydelse i lagen den 25 juni 1909, är stadgadt om

afsöndrad lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.

Hafva stamfastighetens och det afstyckade områdets ägare träffat

aftal, att ansvaret för utgörandet af börda, som ofvan sagts, skall dem

emellan fördelas efter annan grund, och är skriftlig af vittnen styrkt afhandling

därom upprättad, stånde ägaren af stamfastigheten öppet att få

aftalet anmärkt uti inteckningsprotokollet. Har aftalet blifvit sålunda anmärkt,

njute stamfastighetens ägare, där han af börda, som därefter förfallit,

utgjort mera än enligt aftalet skolat på honom belöpa, för sin fordran på

ersättning för öfverskottet förmånsrätt i det afstyckade området såsom

vore inteckning för fordringen beviljad den dag, då ansökningen om aftalets

anmärkande i protokollet gjordes.

Har fastighet, som i första stycket afses, blifvit i sin helhet uppdelad

i tomter eller i tomter jämte gator, torg eller andra allmänna

platser, galle om ansvaret för bördan hvad i 1 momentet af sistnämnda §

är stadgadt, dock att fördelningen af ansvaret mellan de särskilda områdena

bestämmes af det förhållande, efter hvilket, fastighetens mark mellan

dem uppdelats.

6 §•

Då i stad laga tomtkarta skall upprättas, varde tomtgränserna bestämda

i den ordning nedan sägs; och skola vid förrättningen för gränsernas

bestämmande skiftesstadgans föreskrifter rörande annan landtmäteriförrättning

än laga skifte lända till efterrättelse, så vidt icke i denna lag

annorlunda stadgas.

I fråga om sättet för mätningen och skala för laga tomtkarta gäller

hvad särskildt stadgas.

7 §•

Vid förrättning, som i 6 § afses, vare biträde af gode män icke erforderligt.

8 §•

Förrättningsman äge utan särskildt lof erhålla tillträde till tomter

och byggnader samt öfvergå ägor i hvad det finnes erforderligt för förrättningen.

Det åligger förrättningsmannen att tillse det skada å egendom

så vidt möjligt undvikes.

85

Där särskilda signaler eller märken pröfvas nödiga under förrättningen

för mätning eller gränsbestämning, äge förrättningsmannen anbringa

sådana; inhämte dock därtill polismyndighetens tillstånd, så vidt anledning

förekommer att dylika signaler och märken kunna vålla hinder eller olägenhet

för samfärdseln.

9 §•

I kungörelse om sammanträde för bestämmande af tomtgräns skola

sakägare anmanas att vid sammanträdet förete sina åtkomsthandlingar jämte

de kartor och handlingar, som i öfrigt må vara att tillgå samt kunna lända

till upplysning i ärendet, äfvensom att, där så erfordras, själfva eller genom

befullmäktigad^ ombud på'' marken utvisa gränserna för tomten.

10 §.

Förrättningsmannen skall foga anstalt att ombud må varda utsedt

att, där anledning därtill förekommer, bevaka stadens rätt vid förrättningen.

Om val af ombud bör underrättelse skyndsamt meddelas förrättningsmannen,

som därefter har att vid utfärdande af kungörelse om

sammanträde genom tjänsteskrifvelse kalla ombudet till inställelse.

11 §■

Förrättningsmannen skall föra protokoll öfver allt, som förekommer

vid de särskilda sammanträdena under förrättningen. I protokollet skola

noga anmärkas alla företedda åtkomsthandlingar jämte de kartor och handlingar,

som i öfrigt tjäna till upplysning om rågångar eller fastighetsgränser.

Protokollet skall affattas i sammanhängande paragrafföljd för

hela förrättningen och inom åtta dagar efter hvarje sammanträdes slut

uppläsas för sakägarna samt förses med förrättningsmannens och vederbörande

sakägares underskrifter. Vägrar sakägare sin underskrift, varde

anteckning därom gjord i protokollet.

12 §.

År tomtgräns förut fastställd vare sig efter denna lag eller i annan

ordning, som vid tiden för fastställandet varit gällande, undersöke förrättningsmannen

dess sträckning å marken under jämförelse med tillgängliga

kartor och handlingar. Finnes därvid gränsens rätta sträckning å

marken tydligt utmärkt och förklaras gränsen af samtliga närvarande sak

-

§6

ägare ostridig, erfordras icke vidare åtgärd i fråga om dess bestämmande

än att förråttningsrnannen, innan han afslutar förrättningen, behörigen iståndsåtter

förfallna gränsmärken samt utsätter nya, där det finnes nödigt.

I protokollet öfver sådan undersökning skall förrättningsmannen fullständigt

anteckna hvad i ärendet åtgjorts och därvid särskildt angifva

grunderna för att gränsen ansetts lagligen bestämd, hvilka gränsmärken

må hafva iakttagits och deras beskaffenhet, huruvida sakägarna godkänt

de iakttagna gränsmärkena, samt hvilka gränsmärken iståndsatts eller utsatts.

13 §.

. Finnes vid undersökning, som i 12 § sägs, tomtgräns oriktigt eller

otydligt utmärkt å marken, eller är den till sin sträckning tvistig,

prof ve förrättningsmannen tomtgränsens rätta sträckning och gifve beslut

häröfver samt utmärke i öfverensstämmelse där med gränsen å marken.

14 §.

Finnes ej i laga ordning bestämd tomtgräns, pröfve förrättningsmannen

med ledning af märken, som af ålder ansetts utvisa gränsen, jämte

den utredning, som i öfrigt kan åvägabringas, huru tomtgränsen sträcker

sig, och gifve beslut häröfver samt utmärke i öfverensstämmelse därmed

gränsen å marken.

. 15 §•

Finnes ej karta öfver tomtgräns, skall förrättningsmannen affatta

donna å karta samt därå inlägga och i protokollet beskrifva alla godkända

eller stridiga märken.

16 §.

Hvad ofvan stadgats om utmärkande af tomtgräns å marken skall

icke äga tillämpning, där gräns är tydligt utmärkt genom byggnadslinje,

stängsel eller dylikt, ej heller där tomtgräns är öfverbyggd eller af annan

anledning icke åtkomlig.

Närmare föreskrifter huru gränsmärken skola vara beskaffade och

tomtgränser utmärkas på marken meddelar Konungen.

17 §.

När frågan om tomtgränsen blifvit i laga ordning behandlad, åligge

det förrättningsmannen att å sammanträde med sakägarna tillkännao-ifva,

87

att förrättningen i hvad den afser gränsbestämning är afslutad; meddele

ock, där lian gifvit beslut i fråga om tomtgräns, underrättelse att den,

som är missnöjd med beslutet, har att vid talans förlust inom två månader

därefter instämma klander till rådstufvurätten eller, där staden lyder under

landsrätt, till vederbörande häradsrätt.

Inom en månad efter sammanträdets slut skall protokoll öfver förrättningen

jämte karta, där sådan skall upprättas öfver tomtgräns, utlämnas

till sakägare, som därom vid sammanträdet framställt begäran.

18 §.

Hvad denna lag innehåller om bestämmande af tomtgräns i sammanhang

med upprättande af tomtkarta skall äfven gälla, då fråga om

bestämmande af sådan gräns eljest förekommer.

Är, då förrättning för bestämmande af tomtgräns utsättes, rättegång

om gränsens sträckning anhängig eller uppstår sådan under förrättningen,

skall med förrättningens af slutande anstå i afbidan å målets slutliga pi öfning.

19 §.

Förrättning för upprättande af laga tomtkarta skall, så vidt ske kan,

i ett sammanhang bringas till slut; och åligger det förrättningsmannen

att å viss vid det i 17 § omförmälda sammanträde tillkännagifven dag

inom fjorton dagar från sammanträdet till den, som sökt förrättningen, utlämna

kartan med beskrifning.

20 §.

Konceptakt rörande upprättande af laga tomtkarta eller bestämmande

af tomtgräns skall ofördröjligen öfverlämnas till den, som för fastighetsregistret,

att på sätt särskildt föreskrifves af honom förvaras.

21 §•

Sedan denna lag trädt i kraft, må, så vidt ej Konungen för viss stad

annorlunda förordnar, lagfart å fång till tomt eller inskrifning af tomträtt

eller af fång till sådan rätt icke beviljas med mindre efter nämnda

tid lao*a tointkarta öfver tomten blifvit upprättad och vid rätten föietedd.

Ö

22 §.

Hvad i denna lag stadgas för stad skall ock gälla för köping, föi municipalsamhälle,

där på grund af föreskrift om tillämpning af byggnadsstadgan

88

för rikets städer eller särskilt förordnande lagen angående stadsplan och

^indelning äger motsvarande tillämpning, samt för sådant område, som

alses i 37 och 38 §§ af nämnda lag; därvid iakttages att afstyckning, hvarom i

4 § sagg, skall, så vidt fråga är om ort å landet, för hvilken fastighetsregister

icke föres enligt de för stad meddelade bestämmelser, anses svara

mot afsöndring.

23 §.

Kostnad för tomtmätning och utmärkande af tomtgräns skall o-äldas

etter grunder, som Konungen bestämmer. °

Denna lag träder i kraft den 19 . Hvad i 4 § är

stadgadt om verkan af fastställelse å ny tomtindelning eller å förändring

1 bestående tomtindelning skall icke gälla i fråga om fastställelse®

som därtörinnan meddelats.

8!>-

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26 maj 1899 angående

förändring af tomts område.

Härigenom förordnas, att 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26 maj 1899

angående förändring af tomts område skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §■

Medgifvande att med tomt. sammanlägga område, som ej i tomtindelning

ingår, må ej af rätten lämnas, utan att sökanden vunnit lagfart

å såväl tomten som det område, hvilket därmed skall sammanläggas, eller

ock, hvad angår nämnda område, om lagfart därå gjort ansökan, hvilken

förklarats hvilande i afbidan på sammanläggnings frågans afgörande; ej

heller där det område, som skall sammanläggas med tomten, är besväradt af

beviljad eller sökt inteckning eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i

sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet.

Hvad nu är sagdt äge motsvarande tillämpning, där någon vill med

tomt sammanlägga tomtdel, som förvärfvats i den ordning gällande författning

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifver.

5 §•

Ej må rätten medgifva ägare åt tomt att därifrån afstycka viss de

att med annat honom tillhörigt område till en tomt förenas, med mindre

han erhållit lagfart å tomten och å det område, hvarmed tomtdelen skall

förenas, eller ock, hvad angår berörda område, om lagfart därå gjort

ansökan, hvilken förklarats hvilande i afbidan på sammanlägg?iingsfrdgans

afgörande. Söker ägare af tomt att därifrån må afstyckas viss del att med

12—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet. I.

90

område, som tillhör annan, sammanläggas till en tomt, må ej medgifvande

därtill lämnas, där ej sökanden erhållit lagfart å tomten samt ägaren

af det område, hvarmed tomtdelen skall förenas, såväl erhållit lagfart å det

område eller om lagfart därå gjort ansökan, hvilken förklarats lindande i

afbidan pa styckningsfrågans afgörande, som ock, på grund af öfverlåtelse

från sökanden, om lagfart å tomtdelen gjort ansökan, hvilken förklarats

hyllande af anledning nyss sagts.

År tomt, därifrån någon del skall afstyckas, besvärad af beviljad

eller sökt inteckning, må ej rättens medgifvande lämnas, där ej, efter det

myndighet, som i 2 § sägs, till styckningen gifvit tillstånd, inteckningshatvaren

med företeende af inteckningshandlingen i hufvudskrift inför

rätten samtyckt till styckningen; har samtycke gifvits, skrifve rätten bevis

därom å inteckningshandlingen. Samtycket vare utan verkan, där ej i an*

ledning af det lämnade tillståndet rätten medgifver styckningen.

Där sådant fall är för handen, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken

tomt kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet, må ej

afstyckning därifrån medgifvas förrän efter utgången af den tid, inom

hvilken enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas"

10 §.

Då rätten bifallit ansökning, som i denna lag afses, kungöre rätten

ofördröjligen beslutet för den myndighet, som har att pröfva frågor om

jämkning i gällande tomtindelning, så ock för den, som för fastighetsregistret.

12 §■

Hvad i denna lag är stadgadt för stad skall ock gälla för köping

eller annan ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

Denna lag träder i kraft den 19 . Beträffande jämk

ning

i tomtindelning, hvarom före nämnda dag gjorts ansökning eller fråga

eljest företagits, skall denna lag gälla, där lagen den 26 maj 1899 skulle

varit å den jämkning tillämplig, och må i köping eller å annan ort på

landet, där tomtindelning såsom i stad finnes, genomförande af sådan

jämkning äfven eljest ske i enlighet med lagen den 26 maj 1899 med

däruti gjorda ändringar, om vederbörande rättsägare därom oför ansökning1.

91

Förslag

till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning å område, hvarest tomtindelning

förut ej finnes.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller häremot stridande

stadgas som följer:

1 §•

Vill i stad någon till tomt sammanlägga särskilda områden, åt Indika

förut ej något ingår i tomtindelning, söke rättens medgifvande till den

åtgärd.

2 §•

Visar ej den, som söker medgifvande, hvarom i 1 § sägs, att enligt

laga kraft ägande beslut af den myndighet, som har att pröfva frågor

om tomtindelning, de områden, om hvilka i ärendet är fråga, skola tillhopa

utgöra en tomt, varde ansökningen afslagen.

Lag samma vare, där i lagfartsprotokollet tinnes antecknadt, att

klander blifvit instämdt å fång till område, hvarom fråga är, eller rätten

därtill eljest tinnes tvistig eller sådant område är utmätt eller beslut meddeladt

om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom

är stadgad.

3 §•

Sammanläggning af särskilda områden enligt denna lag må ej medgifvas,

utan så är att sökanden å dem vunnit lagfart eller om lagfart

å dem gjort ansökan, hvilken förklarats hvilande i aibidan på sammanläggningsfrågans

afgörande. Ej heller må sammanläggning ske, där mer

än ett af de områden, som skola sammanläggas, är besväradt af beviljad

eller sökt inteckning eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens

hand häfta för fordran eller annan rättighet.

92

Har område förvärfvats genom fång, hvarmed på grund af äldre

lag ägaren ej vant skyldig lagfara, vare dock i fall, som här afses, lagfart

å området ej erforderlig, där ägarens åtkomst inför rätten styrkes.

4 §•

Sammanläggas enligt denna lag särskilda områden till en tomt, vare

inteckning, som är beviljad allenast i ett af ifrågavarande områden, gällande

i hela tomten. Varder efter sammanläggning, men på grund af

tidigare rätt till område, hvarmed annat område sammanlagts, ansökan

om inteckning gjord eller fullföljd, skall den inteckning, där ansökningen

bifalles, fastställas att gälla i hela tomten.

5 §•

Om ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut därötver

skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall enligt hvad i 4

§ sägs inteckning gälla jämväl i annat område än det, hvari den beviljats,

göres anteckning därom i inteckningsprotokollet.

6 §•

Då rätten bifallit ansökning, som i denna lag afses, kungöre rätten

ofördröjligen beslutet för den myndighet, som har att pröfva frågor om

tomtindelning, så ock för den, som för fastighetsregistret.

7 §•

Hvad i denna lag är stadgadt för stad skall ock gälla för köping

eller annan ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

Denna lag träder i kraft den 19 , men gäller ej där an

sökning

om tomtindelning gjorts eller fråga därom eljest företagits före

nämnda dag; dock att i köping eller å annan ort på landet, där tomtindelning

såsom i stad finnes, genomförande af tomtindelning, hvarom före

lagens ikraftträdande ansökning gjorts eller fråga eljest företagits, må ske

i enlighet med denna lag, om vederbörande rättsägare därom gör ansökning.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af II Kap. 2 § jordabalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock

han i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute

sin säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer. Söker

han ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet

sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för

köparen beviljades, äge därefter ej bättre rätt än de andra.

Hvad nu är stadgadt galle ej, där någon i stad eller å annan ort,

hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, sålt viss till gränserna bestämd

del af tomt eller annan fastighet att i enlighet med fastställd tomtindelning

med annat område till en tomt sammanläggas.

Denna lag träder i kraft den

19 .

94

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan

och tomtindelning.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning skall erhålla följande ändrade lydelse:

0 Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöfver gällande tomtgräns.

A område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men hvaraf

särskilda delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Har

tomt bildats genom åtgärd, till hvilken rättens medgifvande skall sökas,

vare nybyggnad å tomten i intet fall tillåten, innan sådant medgifvande

lämnats.

Denna lag träder

\

i kraft den

19

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen den 31 augusti 1907

angående bestämmelser i fråga om behandling af förslag till stadsplan och

tomtindelning.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 i kungörelsen den 31 augusti

1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af förslag till stadsplan

och tomtindelning skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

Innan byggnadsnämnden fattar beslut angående hos nämnden väckt

förslag om kvarters indelande i byggnadstomter, skall åt ägare af mark,

som af förslaget beröres, lämnas tillfälle att inför nämnden yttra sig öfver

förslaget; och har nämnden att, så vida sådant lämpligen kan ske, vid tomtindelning

taga hänsyn till bestående äganderättsförhållanden samt de af

markens ägare framställda önskemål.

Sedan fastställelse meddelats å ny tomtindelning eller å ändring i

förut bestående tomtindelninq, skall beslutet af Konungens befallningshafvande

öfverlämnas till magistraten för att tillika med det beslut rörande

tomt- eller registerbeteckning, som i anledning af den nya eller förändrade

tomtindelningen kan varda meddeladt af magistraten, delgifvas byggnadsnämnden

och den, som för fastighetsregistret.

I Stockholm verkställes delgifningen omedelbart af öfverståthållareämbetet.

För stad, där magistrat ej finnes, skall hvad enligt andra stycket

åligger magistrat ankomma på Konungens befallningshafvande.

96

§ 3.

Hvad i §§ 1 och 2 är sagdt skall äga motsvarande tillämpning för

köping så ock för annan ort å landet, för hvilken meddelats förordnande,

som afses i 50 § byggnadsstadgan för rikets städer; dock att hvad enligt

§ 2, andra stycket, åligger magistrat skall för ort, som nu sagts, ankomma

på Konungens befallningshafvande.

Denna kungörelse träder i kraft den

19 .

97

Förslag

till

Lag

om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas dels att andra och tredje styckena i 9 § af

förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom

skola erhålla följande ändrade lydelse:

Har ägare af fastighet i stad till annan öfverlåtit visst till gränserna

bestämdt område däraf, må lagfart å den öfverlåtelse ej beviljas

förrän området blifvit från fastigheten afstyckadt.

Hvad nu är stadgadt om stad skall ock gälla om köping och annan

ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, dock att, där å landet bestämmelserna

om afstyckning af mark, som ej ingår i tomtindelning, icke

äga tillämpning, hvad ofvan i denna § föreskrifves beträffande afstyckning

af visst område skall gälla om afskiljande af sådant område genom ägostyckning

eller afsöndring;

dels att andra stycket i 18 § af samma förordning skall lyda som

följer:

Då anteckning skett efter 13 och 16 §§ i denna förordning eller

enligt lagen angående förändring af tomts område eller enligt lagen, innefattande

vissa bestämmelser angående tomtbildning å område, hvarest tomtindelning

förut ej finnes, varde ock det i boken anmärkt.

dels ock att bestämmelserna i 9 § om skyldighet för den, som

söker lagfart å gård eller tomt, att visa, i hvilket kvarter och vid hvilka

gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll och längden af dess

särskilda sidor, och i 11 § af samma förordning om anmärkande i lagfartsbevis

af tomts läge och storlek icke skola äga tillämpning beträffande tomt

i stad eller annat samhälle, därför fastighetsregister upplagts, ej heller

13—09308. Fastighetsregisterlcommitténs bet. I.

98

beträffande tomt inom område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen

angående stadsplan och tomtindelning, där tomtbok för det område

upplagts.

Denna lag träder i kraft den 19 . De ändrade be

stämmelserna

i 9 §, andra och tredje styckena, skola dock icke äga tilllämpning

beträffande öfverlåtelse, som ägt rum före nämnda dag. Huru

lagfart å tomt icke må därefter beviljas utan att laga tomtkarta öfver

tomten företetts, därom är särskildt stadgadt.

99

Förslag

till

Lag

angående

upphäfvande för visst fall af bestämmelser i lagen den 14 juni 1907

om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 14 juni 1907 om inskrifning

af tomträtt samt af fång till sådan rätt, så ock hvad i 12 § af samma

lag finnes stadgadt om anmärkande i tomträtt sbevis af tomts läge och

storlek icke skall äga tillämpning beträffande tomt i stad eller annat samhälle,

därför fastighetsregister upplagts, ej heller beträffande tomt inom

område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan och tomtindelning,

där tomtbok för det område upplagts.

Denna lag träder i kraft den 19 . Huru inskrifning

af tomträtt eller af fång till sådan rätt icke må därefter beviljas utan att

laga tomtkarta öfver tomten företetts, därom är särskildt stadgadt.

100

Förslag

till

Kungörelse

angående ändring af vissa bestämmelser i kungörelsen den 14 september

1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras.

Med ändring af 8 och 14 §§ i kungörelsen den 14 september 1875

huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras förordnas

härigenom:

dels att i 7 kolumnen af upplägg i lagfartsboken skall, utom hvad

i 8 § under 4) finnes angifvet, jämväl anmärkas, när och af hvem tomtkarta

upprättats, som företetts vid ansökan om lagfart å gård eller tomt

å ort, hvarest finnes tomtindelning såsom i stad;

dels att i första spalten å upplägg i fastighetsbok för stad skall,

utom hvad i 14 § finnes angifvet, jämväl anmärkas, när och af hvem

tomtkarta upprättats, som företetts vid ansökan om lagfart å gård eller

tomt;

dels att vid anmärkning, som ofvan afses, skall ske hänvisning till

protokollet för dag, då kartan företetts;

dels ock att hvad i sistnämnda § finnes stadgadt om införande

af anteckning om »gata eller plats, invid hvilken fastighet är belägen»,

samt om »dess sidors längd» icke skall äga tillämpning beträffande

fastighetsbok för stad, för hvilken fastighetsregister upplagts, dock att

hvad sålunda föreskrifvits icke skall föranleda uteslutning af anteckning,

som före fastighetsregistrets uppläggande må hafva med stöd af äldre bestämmelser

blifvit i fastighetsboken införd.

101

Förslag

till

Kungörelse

angående ändring af vissa bestämmelser i 3 § af kungörelsen den 29 november

1907 om tomträttsböckers inrättande och förande.

Med ändring af 3 § af kungörelsen den 29 november 1907 om tomträttsböckers

inrättande och förande förordnas härigenom:

dels att i första spalten å upplägg i tomträttsboken skall, utöfver

de anteckningar, som ske då upplägget förses med öfverskrift, jämväl anmärkas,

när och af hvem tomtkarta upprättats, som företetts vid ansökan

om inskrifning af tomträtt eller af fång till sådan rätt;

dels att vid anmärkning, som ofvan afses, skall ske hänvisning till

protokollet för dag, då kartan företetts;

dels ock att hvad i nämnda § finnes stadgadt om införande af anteckning

om »gata eller plats, imdd hvilken tomten är belägen, eller annat,

som utvisar tomtens läge enligt upprättad plan» samt om »dess sidors längd»

icke skall äga tillämpning beträffande upplägg i tomträttsbok för stad eller

annat samhälle, därför fastighetsregister upplagts, ej heller beträffande upplägg

för tomt inom område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående

stadsplan och tomtindelning, där tomtbok för det område upplagts, dock

att hvad sålunda föreskrifvits icke skall föranleda uteslutning af anteckning,

som före uppläggandet af fastighetsregistret eller tomtboken må hafva

med stöd af äldre bestämmelser blifvit i tomträttsboken införd.

102

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändrad lydelse af I, 17, 36, 38, 40, 42 och 48 §§ i instruktionen

den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare.

Härigenom förordnas, att 1, 17, 36, 38, 40, 42 och 48 §§ i instruktionen

den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Landtmäteristyrelsen åligger:

dels att i enlighet med denna instruktion samt i lag och särskilda

författningar gifna föreskrifter utöfva tillsyn öfver skiftes- och afvittringsverken

samt öfriga grenar af rikets landtmäteriväsen äfvensom öfver arbetena

med uppläggande och förande af fastighetsregister,

dels ock att på begäran af offentlig myndighet verkställa utredning

och meddela utlåtanden rörande landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken

äfvensom i öfrigt i mål och ärenden, hvilkas pröfning är beroende

af utförda landtmäteriförrättningar, och i frågor, som beröra fastighetsregistren.

I nämnda afseenden tillkommer det landtmäteristyrelsen bland annat:

att, med iakttagande af de allmänna grunder, som rörande landtmäteriexamen

med hvad därtill hör är o eller varda i särskild ordning bestämda,

meddela de närmare föreskrifter angående kunskapsmått och ordning

för landtmäteriexamens afläggande med mera, som må finnas erforderliga

;

att antaga landtmäterielever, konstituera auskultanter, förordna tjänstemedhjälpare,

amanuenser, afvittringslandtmätare och extra landtmätare,

meddela bevis om behörighet på grund af fullgjorda prof att vara mät

-

103

ningsman i stad, upprätta underdåniga förslag till besättande af sadana

tjänster inom landtmäteristaten, hvilkas innehafvare utnämnas af Ivungl.

Maj:t, samt med de inskränkningar, lull- nedan stadgas, bevilja tjänstemän

ledighet eller afsked äfvensom förordna vikarie, då tjänsteman erhållit

ledighet eller är hindrad att sin tjänst förrätta eller därifrån afgått;

^ att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid

upprättandet af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker, arbetsförteckningar,

årsberättelser med mera dylikt utfärda erforderliga modeller

och formulär; .....

att meddela tjänstemännen i styrelsen och vid landtmäteristaten i

länen sådana allmänt eller för särskilt fall gällande föreskrifter, som erfordras

för riktig utöfning af dem åliggande göromål, med rättighet att,

för underlåtenhet i fullgörande af gifna föreskrifter, förelägga lämpligt

vite af högst ett hundra kronor;

att tillställa distriktslandtinätare och extra landtmätare samt afvittrino-slandtmätare

sådana allmänna författningar, som angå deras tjänst

O

göring;

att

meddela nödiga föreskrifter i fråga om distriktslandtmätares och

extra landtmätares boningsort och tjänstgöringsskyldighet;

att, då fråga uppstår om förordnande till landtmäteriförrättning af

landtmätare från annat län, på anmälan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

pröfva, huruvida förordnandet må meddelas, äfvensom att, då förrättning,

som berör mer än ett län eller fordrar särskild sakkunskap, varder

begärd, till förrättningen utse landtmätare;

att, då registerkarta till ledning vid uppläggande af fastighetsregister

skall upprättas enligt siffer metod en eller mätning enligt denna metod. eljest

äger rum, på förrättning smannens framställning lämna honom nödigt biträde

vid uppgörande af plan för mätning sarbetet i dess helhet eller, för

anordnande af triangel- och polygonnät, granska och pröfva ap förrättningsmannen

uppgjord dylik plan, öjvervaka och granska mätningar och beräkningar

samt, där enligt siffermetoden upprättade mätning shandling ar finnas^

att tillgå, meddela beslut, ''huruvida och i hvad män samma handlingar må

läggas till grund för registerkartan; ägande styrelsen förordna tjänsteman

vid verket, förste landtmätare eller annan sakkunnig person att verkställa

de undersökningar på ort och ställe, som i berörda afseenden erfordras;

att, där sådant eljest är af behof vet påkalladt för utöfvande i särskilt

fall af den styrelsen åliggande tillsyn öfver huru landtmätarna fullgöra

sina tjänstegöromål, förordna tjänsteman vid verket eller förste landtmätare

att på ort och ställe verkställa undersökningar, mätningar eller

andra åtgärder;

104

att pröfva, huruvida vid skifte af jord eller vid upprättande af

registerkarta enligt grafisk metod nymätning skall företagas eller befintlig

ägokarta må begagnas, äfvensom frågor om den skala, som vid upprättande.

af karta skall användas, huruvida publik renovation af karta och

handlingar till landtmäteriförrättning skall verkställas, samt tvister mellan

landtmätare, Indika förrättat hvar sin del af en förrättning, angående den

utsträckning, i hvilken de skola ombesörja publik renovation däraf;

att i händelse åt tvist bestämma det arfvode, landtmätares vikarie

eller medhjälpare bör åtnjuta, och att i öfrigt skilja emellan landtmätare

och deras biträden i frågor, som angå deras verksamhet i tjänsten;

att vid förste landtmätares, distriktslandtmätares eller extra landtmätares

afgång ur tjänsten, eller då sådant eljest anses erforderligt, förordna

om inventering af de till tjänsten hörande kartor och" handlingar;

att

före den 1 april till justitiekanslersämbetet aflämna arbetsförteckning,

upptagande de mål och ärenden, som under närmast föregående

år förekommit hos styrelsen;

att före den 1 oktober till Kungl. Maj:t afgifva underdånig berättelse

om landtmäteriväsendet i riket med uppgift om hvad inom styrelsens

förvaltningsområde under närmast föregående år utförts, hvilken berättelse

det åligger styrelsen att ofördröjligen låta trycka och utdela, på sätt därom

är särskilt stadgadt; samt

att, därest omreglering af skedd indelning i landtmäteridistrikt synes

af behofvet påkallad, därom hos Kungl. Maj:t göra framställning.

17 §.

1 mom. De i länen anställda landtmätare må i allmänhet icke företaga

någon förrättning, som afser jords delning eller annat arbete, som

det tillkommer landtmätare att å tjänstens vägnar utföra, utan att därtill

hafva erhållit Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande.

2 mom. Vid utfärdande af förordnanden till landtmäteriförrättningar

för enskildas räkning eller till sådana förrättningar, som beröra

både kronans och enskildas rätt, skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ställa sig till efterrättelse hvad i stadgan om skiftesverket i riket eller

eljest därom finnes föreskrifvet.

Förordnandet bör meddelas distriktslandtmätaren inom distriktet,

därest icke, enligt de allmänna bestämmelser landtmäteristyrelsen meddelat

angående fördelningen af de i länet anställda distriktslandtmätares och

extra landtmätares tjänstgöringsskyldighet, förrättningen bör uppdragas åt

105

annan landtmätare, i hvilket fall förordnandet meddelas den landtmätare,

som det eldigt samma bestämmelser åligger att verkställa förrättningen.

Berör förrättning två eller flera distrikt eller är densamma eljest

sådan att, enligt ofvan nämnda allmänna bestämmelser, mer än en landtmätare

kan komma i fråga till förordnande eller kan på grund af jät

eller laga förfall förordnande icke af vederbörande landtmätare mottagas,

förordna Kungl. Maj:ts befallningshafvande så, som skäligt pröfvas.

Uppstår fråga om förordnande för landtmätare utom länet eller afser

förordnande förrättning, som berör mer än ett län eller fordrar särskild

sakkunskap, då skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande, innan förordnandet

utfärdas, underställa frågan landtmäteristyrelscns pröfning och beslut.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken utfärdar förordnande för landtmätare

från annat län, bör därom underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i det län, inom hvilket den landtmätare, som erhållit förordnandet,

är anställd.

3 mom. Erfordras landtmätares åtgärd ensamt för kronans räkning

beträffande kungs- och kungsladugårdar eller andra kronan förbehållna

hemman och lägenheter, kronoparker, kronan tillhöriga allmänningar eller

beträffande civila eller militieboställen antingen för vinnande af framtida

säkerhet för deras områden eller för deras utarrendering för kronans räkning

eller för deras upplåtande helt eller delvis åt enskilda eller till beredande

af annan för statens räkning med dessa egendomar beslutad åtgärd,

då skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande i allmänhet härtill förordna

förste landtmätaren, därest den ifrågasatta förrättningen af landtmäteristyrelsen

pröfvas kunna åt honom uppdragas utan hinder för fullgörande

af honom i öfrigt åliggande tjänstegöromål, men i annat fall,

eller därest på grund af särskild omständighet sådant kan för staten anses

förmånligare, skola bestämmelserna i 2 mom. lända till efterrättelse.

4 mom. Vikarie för tjänstledig eller suspenderad landtmätare så

ock landtmätare, som förordnats i stället för afliden eller eljest ifrån

tjänsten afgången landtmätare, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter

därom skedd anmälan, så vidt hinder i förekommande omständigheter icke

möter, förordna att öfvertaga de förrättningar, som uppdragits åt den

tjänstledige, suspenderade eller afgångne landtmätaren, men som af honom

icke blifvit afslutade.

5 mom. Öfver alla förordnanden till landtmäteriförrättningars verkställande,

som utfärdas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, skall för

hvarje år föras särskild förteckning, innehållande uppgift om de dagar, då

förordnandena utfärdats och blifvit af vederbörande landtmätare emottagna,

de sökandes, landtmätarnas och förrättningsställenas namn samt de senares

14—0930S. Fastighetsregisterkommitténs bet. 1.

106

belägenhet till socken, härad och landtmäteridistrikt äfvensom förrättningarnas

beskaffenhet. Bestyrkt afskrift af denna förteckning skall före

den 1 februari nästföljande år genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

försorg tillställas landtmäterifiskalen och förste landtmätaren i länet.

6 mom. Angående förordnande af landtmätare för upprättande af

register- eller öfversiktskarta till ledning vid uppläggande af fastighetsregister,

sd ock om behörighet för landtmätare att upprätta förslag till

stadsplan och tomtindelning äfvensom hålla förrättning för upprättande af

tomtkarta eller bestämmande af tomtgräns gälle hvad särskilt är stadgadt.

36 §.

I hvarje län skall i länets residensstad finnas ett landtmäterikontor,

hvarest förvaras dels de kartor och handlingar, som hittills blifvit dit

öfverlämnade, dels sådana, som enligt gällande bestämmelser skola dit

redovisas eller öfverlämnas.

I landtinäterikontoret skola äfven förvaras jordregister för länets

landsbygd, de fastighetsregister, som eljest föras af förste landtmätaren, samt,

så vidt ej annat är föreskrifvet, de till registren hörande handlingar.

Angående de inventarier och instrument med mera, som må anskaffas

för landtmäterikontorens räkning, äger landtmäteristvrelsen meddela

erforderliga bestämmelse!’.

38 §.

Såsom föreståndare för landtinäterikontoret har förste landtmätare

skyldighet:

att mottaga, granska och i händelse af godkännande kvittera konceptkartor

och handlingar, som till länets landtmäterikontor för redovisning

öfverlämnas, eller eljest i enlighet med gifna föreskrifter för förvaring

dit insändas; att enligt af landtmäteristyrelsen fastställdt formulär

föra register öfver dessa kartor och handlingar samt öfver dem, som förut

finnas i landtinäterikontoret; att i enlighet med de föreskrifter, landtmäteristyrelsen

därom meddelar, föra diarium öfver alla inkomna remisser

och skrifvelse!’ samt uti diariet anteckna de åtgärder, som vidtagas; att

uppsätta och förvara koncept till alla utgående expeditioner; samt att

enligt fastställdt formulär föra inventarieförteckning öfver kontorets instrument,

böcker, författningar, möbler och öfriga tillhörigheter m. in., uti

hvilken förteckning inträffade förändringar skola antecknas;

att hvarje söckendag, så vidt icke förste landtmätaren på grund af

förordnande eller särskild kallelse är skyldig förrätta eller närvara vid

107

annan tjänsteförrättning eller eljest särskilda förhållanden för visst fall

påkalla ''undantag, vara å landtmäterikontoret tillstädes minst sex timmar

eller, så vidt angår tiden 1 juni—1 september, minst 4 timmar samt därunder

hålla kontoret öppet för allmänheten minst fyra timmar eller under

sistnämnda tid minst tre timmar hvarje dag å tid, som landtmäteri styrelsen

äger bestämma och hvarom anslag skall finnas å lokalen, skolande förste

landtmätaren i hvarje fall så ordna sitt arbete, att han åtminstone hvarje

lördag kan hålla kontoret tillgängligt för allmänheten; att tillhandagå

besökande med förevisande af kontorets kartor och handlingar jämte meddelande

af äskade upplysningar; att efter rekvisition verkställa kopior och

afskrifter eller utdrag af kartor och handlingar; att meddela dels bevis

om sådana förhållanden, hvarom i kontoret förvarade kartor och handlingar

omedelbart lämna upplysning, dels utdrag af jordregistret och af annat fastighetsregister,

som af honom föres; att, då domare eller andra ämbetsmän

för mål, som angå kronans rätt, behöfva låna kartor och handlingar, eller

eljest enligt föreskrift af landtmäteristyrelsen utlämna desamma och anteckna

dem uti en enligt fastställdt formulär förd lånebok; att mottaga

och förvara de kvittenser, som därför, med utsättande af det ändamål,

hvarför utlåning skett, böra afgifvas; att hvarje år före januari månads

utgång upprätta och till landtmäteristyrelsen öfversända utdrag af låneboken,

upptagande de kartor och handlingar, som icke blifvit återställda;

att ansvara för vården af landtinäterikontorets kartor och handlingar jämte

andra tillhörigheter och att för sådant ändamål efterse, att de af besökande

varsamt handteras och icke skadas; samt att hos landtmäteristyrelsen föreslå

de åtgärder, som må anses erforderliga för underhåll och förvaring af

såväl arkivalier som inventarier.

40 §.

Förste landtmätare har dessutom till åliggande:

att i enlighet med gällande författningar och särskild! meddelade föreskrifter

upplägga och föra jordregister för länets landsbygd, särskilt jordregister

med tomtbok eller särskild tomtbok, där register eller bok, som nu

sagts, skall föras för ort eller område inom länet, äfvensom fastighetsregister

för stad eller annan ort, för hvilken enligt därom meddeladt beslut

förste landtmätaren är registerförare, samt i öjfrigt fullgöra° hvad enligt

nämnda författningar och ''föreskrifter pa förste landtmätaren såsom registerförare

ankommer;

att, i den mån sådant af landtmäteristyrelsen pröfvas kunna utan

hinder för fullgörande af förste landtmätaren i öfrig! åliggande skyldig

-

108

heter medhinnas, verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda

räkning; samt

att årligen före den 1 februari i enlighet med gifna föreskrifter till

landtullteristyrelsen insända redogörelse för förste landtmätarens e^en

verksamhet under närmast föregående år.

42 §.

I landtmäterikontor anställd amanuens åligger:

&) att, där ej förste landtmätaren på grund af särskilda förhållanden

för visst fall medger undantag, vara tillstädes å landtmäterikontoret och

där sysselsatt med till tjänsten hörande arbete minst sex timmar hvarje

söckendag under den tid af dagen, som förste landtmätaren bestämmer,

dock med rätt för förste landtmätaren att medgifva, att den sålunda bestämda

dagliga arbetstiden må under tiden 1 juni—1 september inskränkas

till minst fyra timmar;

b) att utföra alla sådana inom kontoret förekommande göromål,

som i allmänhet tillhöra en aktuarie- och registratorsbefattning;

c) att verkställa kollationering och granskning af kartor och handlingar,

som inkomma till landtmäterikontoret;

d) att i ifrigt enligt förste landtmätarens bestämmande biträda

denne vid alla inom landtmäterikontoret förekommande göromål, dock att

amanuens icke ma åläggas att utföra sadana kopierings- och renskrifningsarbeten,

för hvilka förste landtmätaren äger uppbära lösen; samt

e) att, da förste landtmätaren af ämbetsresa eller eljest är hindrad

att vara tillstädes å kontoret, dels tillhandagå besökande med förevisande

af kontorets kartor och handlingar jämte meddelande af erforderliga upplysningar,

dels ock på förste landtmätarens vägnar meddela kopior och

afskrifter af i kontoret förvarade kartor och handlingar äfvensom utdrag af

jordregistret eller annat fastighetsregister, som föres af förste landtmätaren,

samt utfärda bevis, som omedelbarligen grunda sig å förenämnda kartor,

handlingar eller register.

48 §.

1 inom. Före den 1 mars andra året efter det, under hvilket landtmäteriförråttning,

som utförts af någon af nu ifrågavarande tjänstemän,

blifvit antingen fastställd eller, därest förrättningen icke skolat fastställas,

afslutad, skall densamma slutligen redovisas. För sådant ändamål åligger

det vederbörande landtmätare att till landtmäterikontoret i länet samtidig

i nsända såväl konceptkarta, protokoll, beskrifning och öfriga koncepthand

-

109

lindar, åtföljda af tre reversal, som ock, jämte två reversal, publik renovation

af karta och beskrifning, där sådan renovation enligt 50 § skall

äga rum; dock att publik renovation af karta och beskrifning, som landtmätare

författat för skattläggningsförrättning, skall, senast inom en månad

efter förrättningens afslutande, insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet, för att, jämte öfriga skattläggningshandlingar, ingå till

kammarkollegium och, sedan de där blifvit begagnade, öfverlämnas till

landtmäteristyrelsen i ändamål att förvaras i dess arkiv.

Rågångsförrättning skall, där ej laga hinder möter, redovisas inom

här förut angifven tid efter förrättningens afslutning, och skall tiden

beräknas:

a) beträffande rågångsförrättning, som handlagts enligt 46 § skiftesstadgan,

från den dag, då landtmätaren till delägarna utlämnat karta med

protokoll öfver förrättningen,

b) vidkommande rågångsförrättning, som blifvit behandlad efter

47 § skiftesstadgan, likaledes från den dag, då landtmätaren, på sätt i

detta lagrum sägs, till delägarna utgifvit protokoll öfver förrättningen

jämte ett exemplar af kartan, samt

c) i fråga om rågångsförrättning enligt 48 § skiftesstadgan från den

dag, då förrättningen blifvit af landtmätaren förklarad afslutad.

2 mom. Hvad här ofvan är föreskrifvet i afseende på slutlig redovisning

af förrättningar gäller icke i fråga om:

1) sådan syneförrättning, som omförmäles i 27 § i lagen den 20

juni 1879 om dikning och annan afledning af vatten, eller sådan ny uppskattning,

hvarom i samma lag talas,

2) sådan särskild undersökning, som företages jämligt kungl. kungörelsen

den 31 december 1879 angående vissa villkor för tillstånd från

det allmännas sida till vattenafledning in. in.,

3) annan förrättning, som afser verkställande af undersökning, utredning

och förslags upprättande rörande vattenafledning och jords torrläggning,

eller sådan undersökning, som omtalas i kungl. kungörelsen den

20 oktober 1899 angående hvad iakttagas skall, då någon vill förvärfva

tillstånd af Konungen till byggande i kongsådra,

4) förrättning, som omförmäles i 20 § af kungl. förordningen den

30 december 1880 om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund,

5) sådan syneförrättning, som omförmäles i kungl. kungörelsen den

30 december 1880 angående särskilda föreskrifter för handläggning af

frågor om farled eller uti flottningsstadgan af samma dag,

6) biträde vid utmålsförrättning,

no

7) förrättning, som företages i enlighet med lagen den 5 juli 1907

om enskilda vägar på landet,

8) sådan förrättning, som omtalas i 3 mom. i kungl. kungörelsen

den 17 maj 1907 med föreskrifter rörande den utredning, som erfordras

för Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning i vissa fall af bolags och

förenings rätt att förvärfva fast egendom,

9) de göromål, som landtmätare förrättar såsom sakkunnig efter

kallelse af domstol eller dess ordförande, samt ej heller i fråga om

10) sådana arbeten, som landtmätare utför på begäran af enskilda

utan föregående förordnande.

Förrättningar, som omtalas i punkterna 1 och 7, skola redovisas i

den ordning, här ofvan under dessa punkter omförmälda författningar

särskildt stadga.

De förrättningar, som omförmälas uti punkterna 2, 3, 4, 5, 6, 8

och 9, redovisas på sådant sätt, att de upptagas i landtmätarens arbetsförteckning

och att desslikes vid det exemplar af arbetsförteckningen, som

till första landtmätaren insändes för det år, då förrättningen afslutats,

bilägges bevis af sökanden eller den myndighet, som förordnat om arbetets

eller uppdragets utförande, att den begärda åtgärden blifvit afslutad samt

erforderliga handlingar aflämnade.

Uti punkt 10 omförmälda göromål skola redovisas i den ordning,

landtmäteri styrelsen föreskrifver.

Angående redovisning af karta och handlingar, som upprättas till

ledning vid uppläggande af fastighetsregister, samt konceptakt rörande upprättande

af laga tomtkarta eller bestämmande af tomtgräns är särskildt stadgadt.

Denna kungörelse träder i kraft den

19 .

in

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändrad lydelse af §§ I och 3 i förordningen den 7 december 1883 angående

expeditionslösen.

Härigenom förordnas, dels att myndigheter i municipalsamhällen

skola i fråga om expeditionslösen hänföras till den första af de i § 1 af

förordningen den 7 december 1883 upptagna afdelningar, dels ock att uti

den i § 3 af samma förordning intagna tariff skall införas följande:

1

2

3

4

5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Fastighetsregister, utdrag af, omfattande ett rum

för hvarje rum å, samma upplägg utdraget omfattar

—

50

utom det första...............

dock att lösen ej må utgå med högre belopp än en

krona för hvarje blad, bestående af två vid ut- dragets öppnande i dagen liggande sidor.

25

Denna kungörelse träder i kraft den

19 .

112

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändrad lydelse af §§ I och 3 i förordningen den 18 september 1908

angående stämpelafgiften.

Härigenom förordnas, dels att myndigheter i municipalsamhällen

skola i fråga om stämpel till expeditioner hänföras till den första af de i

§ 1 af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften upptagna

afdelningar, dels ock att uti den i § 3 af samma förordning intagna

tariff skall införas följande:

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

Er.

ö.

Er.

ö.

Er.

ö.

Er.

ö.

Fastighetsregister, utdrag af, för hvarje blad, be- stående af två vid utdragets öppnande i dagen

liggande sidor...............

—

50

—

—

1

—

—

-

—

—

Denna kungörelse träder i kraft den 19 .

Stockholm. P. A. Norstedt & Söner 1911.

FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE

FASTIGHETSREGISTER FÖR STAD

ÄFVENSOM TILL ANDRA DÄRMED SAMMANHÄNGANDE

FÖRFATTNINGAR

II

MOTIV

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1911

[090308]

in

INNEHÅLL.

Inledning och öfversikt. gid

Lagberedningens skrifvelse den 3 maj 1904 ................ 1-

Kommitterades betänkande den 20 november 1905 ............. 4.

Jordregister för landet.......................... 7.

Motsvarande register för städer och därmed jämförliga orter å landet ... 7.

A. Städerna.

Städernas uppkomst.........................Il

Städernas

ordnande och bebyggande före tillkomsten af 1874 års byggnadsstadga

...........................14-

Tomtmätning före år 1874 ...................... 33.

Mätningar i stad genom landtmätare före år 1874 ........... 35.

Förarbeten till byggnadsstadgan för rikets städer...........41.

Gällande bestämmelser om stadsplan och tomtindelning........43.

Den för mätningar i stad använda personal sedan år 1874 ....... 50.

Taxor för landtmäteriförrättningar i stad...............56.

Stadsplaner och tomtindelning i de särskilda städerna:

Stadsplaner.................... 59.

Tomtindelning..........................59.

Tomtkartor.............................60.

Hvem förrättar tomtmätning?....................61.

Sättet för tomtkartas upprättande..................62.

Tomternas beteckning........................70.

Fastighetsindelning inom det i tomter indelade området ........73.

Tomtgränsreglering.........................76.

Städernas ej i tomter indelade område................78.

Stadsjordens tillkomst, städernas jurisdiktionsområde..........78.

Den äldre kamerala indelningen...................81.

De vid fördelning af stadsjorden tillämpade delningsinstitut......82.

Delning genom magistraten och Konungens befallningshafvande .... 82.

Stor-, en- och laga skifte ......................86.

IV

Sid.

Hemmansklyfning, ägostyckning och ägoutbyte............98.

Afstyckning (afsöndring).......................ioi.

Kontrolleras afstyckning från administrativ synpunkt?.........104.

Karta öfver afstyckadt område....................107.

Huru upprättas karta öfver afstyckadt område?............107.

Öfverföres afstyckadt område till särskild! upplägg i fastighetsboken? . . 108.

Stadsägornas beteckning.......................109.

Rågångsreglering..........................114

Gränsmärken............................114

Jordnatur..............................

Donationsjord............................H0

Ofri grund:

Tomt på ofri grund.......................117.

Ofri grund, som ej är tomt....................124.

Jord oskiljaktigt förenad med tomt..................127.

Tomt- och jordeböcker........................128.

Utlagor af grundskattenatur.....................131.

Hos hvilken myndighet förvaras stadsplanekartor o. dyl.? Förvaras de i

brandfri lokal?.........................131

B. Köpingar och municipalsamhällen.

Köpingarnas uppkomst........................133.

Köpingarnas område . . .......................138.

Donationsjord i köpingarna.....................141.

Ofri grund i köpingarna.......................141.

Hafva köpingarna afskilda områden?.................141.

Stadsplaner i köpingarna.......................142.

Tomtindelning i köpingarna.....................142.

Municipalsamhällenas uppkomst...................143.

Jämförelse mellan köpingar och municipalsamhällen..........146.

Municipalsamhällenas område.....................146.

Hafva municipalsamhällena afskilda områden?.............146.

Stadsplaner i municipalsamhällena..................147.

Tomtindelning i municipalsamhällena.................147.

Tomtmätning i köpingar och municipalsamhällen. Tomtkartor.....147.

Den för tomtmätning använda personal................148.

Sättet för tomtmätning.......................148.

Tomtförteckningar..........................152.

Tomternas beteckning........................152.

Delningsinstitut i köpingar och municipalsamhällen..........154.

V

Sid.

Hos hvilken myndighet förvaras stadsplanekartor o. dyl.? Förvaras de

i brandfri lokal?.........................154.

C. Områden å landet, som afses i 37 och 38 §§ af lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning...............156.

Motiv till

Förslag till förordning angående fastighetsregister för stad.

Allmän motivering:

Fastighetsregister till grund för fastighetsböckerna..........160.

Jordregister upplägges för landsbygden................160.

Ett nytt underlag erfordras jämväl för städernas fastighetsböcker . . . 160.

Fastighetsregistrets betydelse för tomträttsboken...........161.

Speciella förhållanden i stad.....................163.

Olika områden i stad........................163.

Det i tomter indelade området....................164.

Delningsinstitut vid bildande eller förändring af tomt.........164.

Administrativ och rättslig tomtindelning...............164.

När kan tomtindelning anses rättsligt genomförd?

Uppdelning af tomt eller annat område i flera tomter eller bildande af

tomt af område, som ej ingått i flera fastigheter........166.

Afstyckning från tomt af mark, som skall utläggas till gata eller dylikt 166.

Fall, då rättens medgifvande till tomtbildning erfordras......167.

Tomtbildning, hvartill rättens medgifvande skulle fordrats enligt senare

lag, men ej var erforderligt, då indelningen fastställdes . .168.

Det ej i tomter indelade området...................169.

Ny fastighetsindelning i många fall erforderlig............169.

Ordningen för ny fastighetsindelning inom det ej i tomter indelade området 169.

Fastighetsregistrets innehåll och allmänna uppgift...........170.

Kan en tomtförteckning tjäna såsom underlag för fastighetsböckerna? . 171.

Tomtkartor.............................171.

Grunder för tomtkartas upprättande.................173.

Mätningsmannens kompetens bör bestämmas genom allmän författning . 174.

Närmare regler för mätningen m. m..................174.

Fastighetsregistret bör förbindas med ett sammanhängande kartverk öfver

det tomtindelade området......... 175.

Äfven för det icke tomtindelade området erfordras sådant kartverk . . .176.

Gator, torg, allmänna platser o. dyl..................177.

Olika mätningssätt .........................177.

VI

Sid.

Den grafiska metoden........................178.

Siffermetoden............................180.

Jämförelse mellan mätningsmetoderna.................182.

Siffermetodens företräden.......................182.

Mätningskostnaden..........................183.

Kombination af de olika metoderna..................184.

Behofvet af allmänna mätningsregler vid tillämpning af siffermetoden . 184.

Kontroll från den centrala landtmäterimyndighetens sida.......185.

Fall, då mätning efter grafisk metod bör medgifvas..........185.

Anstånd för visst fall med upprättande af registerkarta........185.

öfversiktskarta...........................186.

Grränsbestämning..........................187.

Register-(öfversikts-)kartan upprättas af landtmätare.........189.

Plan för upprättandet af register-(öfversikts-)kartor för skilda orter . . . 190.

Insamlande af material.......................191.

Materialets ordnande och bearbetande.................192.

Ägoförteckningar..........................193.

Redovisning af tomter i enlighet med bestående förhållanden......194.

Tomtförändringslängden.......................196.

Ägoförteckningarnas framtida betydelse................196.

Förslag till fastighetsindelning å område, som ej ingår i tomtindelning .197.

Enheterna i fastighetsregistret....................198.

Registerbeteckningar å fastigheter och andra områden.........201.

Beteckningarnas åsättande...................... 205.

Särskilda namn å fastigheter och andra områden........... 207.

Namn å gator, vägar o. dyl...................... 208.

Beteckningarnas utmärkande å karta................. 208.

Hvem skall föra fastighetsregistret?................. 208.

Fastighetsregistrets särskilda delar..................211.

Registrering af förändringar.....................212.

Förändringars utmärkande å register-(öfversikts-)karta.........216.

Registrering af nytillkomna områden m. m...............217.

Städer under landsrätt........................218.

Orter på landsbygden, för hvilka finnes tomtindelning såsom för stad . 220.

Köpingar och municipalsamhällen.................. 220.

Fastighetsregister bör uppläggas efter samma grund för samhällets hela

område............................. 220.

Villkor för att fastighetsregistret må kunna uppläggas enligt samma

grunder som för stad......................221.

VII

Sid.

Regler för det fall att fastighetsregistret föres efter samma grunder som för stad 222.

Fastighetsregistrering, som ej sker efter samma grunder som för stad . 222.

Områden, som afses i 37 och 38 §§ i stadsplanelagen......... 223.

Fastighetsregistrets anpassande till underlag för fastighetshöcker m. m. . 223.

Fastighetsregistrets betydelse för hvarjehanda ändamål........ 228.

Fastighetsregistrets förvarande. Kopior af kartorna.......... 232.

Kostnadsberäkningar......................... 233.

Tiden, inom hvilken fastighetsregistret bör kunna uppläggas...... 242.

Speciell motivering......................... 245.

Förslag till kungörelse rörande ändring af vissa bestämmelser i förordningen

den 13 juni 1908 angående jordregister................ 275.

Förslag till förordning med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister

med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden.

Inledning.............................. 284.

Särskildt registerverk för vissa köpingar och municipalsamhällen .... 284.

Registret bör inrättas för mindre kostnad än fastighetsregister i stad men

i viss anslutning till sådant register............... 285.

Registret bör förbindas med en karta öfver samhällets område..... 286.

Sättet för kartans upprättande.................... 286.

Tomtbok och tomtförteckning.................... 287.

Områden, för hvilka stadsplan och tomtindelning fastställts jämlikt 37 och

38 §§ stadsplanelagen...................... 288.

Tomträttsinstitutet.......................... 289.

Kostnaden för särskildt jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok . 289.

Speciell motivering......................... 289.

Förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister.....310.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af § 80 i förordningen den 21 mars

1862 om kommunalstyrelse på landet.................3l4.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj

1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.................315.

Förslag till lag om ändrad lydelse af 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9

november 1866 om skiftesverket i riket............ .316

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 20 § 1 mom. samt 29 och 30

§§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jord

afsöndring.

.............................318.

Förslag dels till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande

afgäld från afsöndrad lägenhet, dels till lag om ändrad lydelse af

3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907 angående aflösning af afgäld

från afsöndrad lägenhet och dels till kungörelse angående uppgifter

VIII

Sid.

för anteckning i fastighetsregister af vissa beslut rörande afgälder

med mera........................... . 326.

Förslag till lag angående afskiljande af visst område från hemman eller

lägenhet i anledning af förändring i administrativ indelning .... 328.

Förslag till lag angående afstyckning af sådant område i stad, som ej

ingår i tomtindelning...................... 335.

Förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag

till stadsplan och tomtindelning, om afstyckning af mark genom tomtindelning

samt om tomtmätning................. 338.

Förslag till lag om ändrad lydelse af 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26

maj 1899 angående förändring af tomts område.......... 349.

Förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning

å område, hvarest tomtindelning förut ej finnes.......... 354.

Förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken..... 357.

Förslag till lag om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning.............. 358.

Förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen

den 31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af

förslag till stadsplan och tomtindelning.............. 359.

Förslag till lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16

juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom........ 360.

Förslag till lag angående upphäfvande för visst fall af bestämmelser

lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt om fång till

sådan rätt........................... 370.

Förslag till kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i kungörelsen

den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker

skola inrättas och föras samt till kungörelse angående ändring af

vissa bestämmelser i 3 § af kungörelsen den 29 november 1907 om

tomträttsböckers inrättande och förande..............371.

Förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af 1, 17, 36, 38, 40, 42 och

48 §§ i instruktionen den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen

och rikets landtmätare ...................... 372.

Förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen och till kungörelse

rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen den 18 september

1908 angående stämpelafgiften.................. 374.

Bilaga. (Tabell 1.)

Arealen af städernas områden.................. . . . 376.

Inledning och öfversikt.

I underdånig skrifvelse den 3 maj 1904 framhöll lagberedningen, Lagberedninatt

den publikation af förändringar i rätt till fast egendom, hvilken i svensk ?.™sse

rätt vore urgammal, alltid afsett att åt de rättigheter, hvilka hade sådan maj 1904.

egendom till föremål, bereda en viss grad af trygghet. Ju fullständigare

denna trygghet kunde blifva, desto fullkomligare fyllde publikationssystemet

sitt ändamål. Det måste därför så inrättas, att en inträffad rättsförändring

icke blott för en gång bringades till allmännare kännedom utan ock

på ett åskådligt och för den, som ville söka upplysning, lätt tillgängligt sätt

återgåfves och bevarades. Målet, som skulle efter sträf vas, vore att åt de

sålunda publicerade upplysningarna kunde gifvas full giltighet, så att enhvar,

som ville inlåta sig i rättsförhållande angående en fastighet, obetingadt

kunde förlita sig på riktigheten af sålunda tillgängliga upplysningar.

I främmande rättsordningar hade i sådant syfte utbildats det s. k. grundboks-

eller fastighetsbokssystemet. Hvarje fastighet upptoges i en för ändamålet

afsedd bok, där hvarje rättsförändring, som rörde fastigheten, inskrefves.

Vid denna inskrifning vore i regel själfva rättsförändringen bunden.

Det följde då af sig själ!’, att hvad boken innehölle på ett afgörande

sätt återgåfve allt hvad i rättsligt afseende om fastigheten gällde. Hvad där

icke funnes vore utan rättslig betydelse, hvad där funnes inskrifvet gällde

så som det där vore upptaget. Boken lämnade en fullt tillförlitlig rättslig

bild af fastigheten. Vårt gällande system för lagfart och inteckning uppnådde

endast i mycket ofullständig grad det sålunda angifna syftet med

publikationen. Väl vore publikationen i visst hänseende villkor för rättsförvärf,

men den gåfve i ingen händelse ovillkorlig giltighet åt den publicerade

rätten. Denna vore beroende af omständigheter, hvilka utöfvade sin verkan

oberoende af publikationen och därför trots sådan kunde göra rättsförvärfvet

illusoriskt. Genom den pröfning, ärendet vid rätten underginge,

hade lagstiftaren väl sökt förekomma en dylik skiljaktighet mellan den verkliga

och den publicerade rätten. Utesluten vore emellertid icke möjlig

1—09308.

Fastighetsregisterlcommitléns bet.

2

heten af en sådan skiljaktighet. Att härutinnan åvägabringa förändring

vore icke möjligt utan att helt och hållet förändra ordningen för dessa

ärendens behandling; och något sådant syntes för närvarande icke böra

ifrågasättas.

I annat afseende däremot syntes vårt lagfarts- och inteckningsväsende

kunna och böra redan nu utvecklas och förbättras. Hufvudvikten vid den

publikation, som för dessa ärenden vore stadgad, läge för närvarande å

själfva offentliggörandet af rättshandlingen vid rätten och den anteckning,

som härom skedde i protokollet. Protokollet vore den urkund, till hvilken

man hade att gå för att erhålla upplysning om de fastigheten rörande

rättsförhållanden. Det läge för öppen dag, att den fordran på åskådlighet

och lätt tillgänglighet, som måste ställas på en publikationsurkund för att

den skulle motsvara sitt ändamål, härmed endast i mycket ringa grad uppfylldes.

För allmänheten vore protokollet i själfva verket en sluten bok.

För vinnande af upplysning om ifrågavarande förhållanden måste i regel

domarens medverkan påkallas; särskild betydelse tillkomme i sådant hänseende

det s. k. gravationsbeviset, hvilket utgjorde en af domaren gjord

sammanställning af protokollet och hvars korrekta uppsättande stundom

kunde erbjuda icke obetydliga svårigheter. Behofvet af ett annat, åskådligare

och mera lätthandterligt underlag för kännedomen om dessa förhållanden

vore därför påtagligt. Detta behof hade icke heller förbisetts, när

vår lagfarts- och inteckningslagstiftning år 1875 omdanades, och hade man

äfven sökt tillgodose detsamma genom föreskriften att vid sidan af protokollet

skulle föras en fastighetsbok, efter visst formulär återgifvande de

upplysningar, som framginge ur protokollet. Denna bok hade emellertid

icke — om man bortsåga från en jämförelsevis obetydlig detalj — någon

som helst själfständig betydelse, den kunde närmast betecknas som endast

ett register för protokollets begagnande. Gravationsbeviset skulle upprättas

efter protokollet och finge icke grundas endast på fastighetsboken.

I förhållande till den uppgift, hvilken sålunda legalt tillkomme fastighetsboken,

vore det arbete, som på dess förande måste nedläggas, onödigt

betungande, under det att det behof, hvilket därmed skulle tillgodoses,

icke fylldes. Förhållandenas makt hade emellertid fört med sig, att boken

i själfva verket erhållit en större användning och faktiskt gjorde tjänst i

protokollets ställe.

Tiden syntes vara inne att söka i lag bereda boken den ställning,

sakens natur påkallade och praxis redan i stor utsträckning gifvit den.

Den ordning, 1875 års lagstiftning infört, hade redan då betecknats såsom

en öfvergångsform, och sedan genom snart trettio års tillämpning af denna

lagstiftning uppnåtts väsentligt ökad reda och klarhet i fastighetsförhål

-

landena järnte erfarenhet om fastighetsbokföringen, syntes det icke böra

mota betänklighet att nu taga det steg, hvilket man da icke tilltrodde sig,

eller att åt boken gifva karaktären af hufvudurkund för fastighetsrätten.

Detta skulle väl icke innebära någon utvidgning af publikationens rättsliga

verkan, icke införa ett verkligt grundbokssystem, om det än skulle

vara ägnadt att förbereda ett sådant. Hvad som skulle uppnås vore, att

tyngdpunkten vid själfva publikationen förlädes till inskrifningen i boken;

det blefve denna, som vore afgörande för hvad som tinge anses vara

publiceradt. För att vinna upplysning härom vore det alltså icke vidare

nödigt att återgå till protokollet, där icke inskrifningen särskildt

hänvisade till detta. Den olämpliga dubbelhet i bokföringen, som nu förefunnes,

vore aflägsnad, och i samband därmed skulle jämväl andra icke

oväsentliga fördelar stå att vinna.

För genomförande af en sådan naturlig utveckling af det nuvarande

systemet erfordrades emellertid icke endast förändringar i gällande lagstiftning

angående lagfart och inteckning; i samband därmed syntes böra

vidtagas jämväl anordningar, hvilka folie utom området för det lagberedningen

anförtrodda uppdrag. De nuvarande fastighetsböckerna för landet

anslöte sig, enligt den i ämnet gällande författning, till jordeboken. De i

denna under särskilda nummer uppförda, från äldre tid för sig bestående

enheter (hemman, jordlägenheter, fiskerier samt verk och inrättningar)

— med undantag för vissa fastigheter af publik natur — upptoges på

samma sätt i fastighetsboken, hvar på sitt särskilda upplägg, där de fastigheten

rörande rättsförändringar successivt antecknades. I den mån jorddelningen

fortginge, komme sålunda de å samma upplägg gjorda anteckningarna

att afse i verkligheten rättsligt skilda fastigheter. Till hvilken

af de till samma upplägg hörande, ej sällan till flera hundratal uppgående

jordparcellerna en i boken förekommande anteckning vore att hänföra läte

sig ofta nog endast med svårighet och efter en ingående undersökning afgöra.

Äfven blygsamma anspråk på enkelhet, reda och öfverskådlighet i fastighetsbokföringen

vore detta system icke ägnadt att motsvara, och domaren,

som öfver en särskild fastighet skulle upprätta gravationsbevis, vore därvid

lätteligen utsatt för faran att taga miste. Olägenheterna af detta bokföringssystem,

redan nu i vissa delar af landet synnerligen kännbara, skulle

uppenbarligen i mån af den fortgående jorddelningen växa och redan i och

för sig göra en förändring nödvändig. Skulle åt inskrifningarna i boken

tilläggas den själfständiga betydelse, ofvan angifvits, syntes detta system

icke längre kunna bibehållas; anspråken på bokens öfverskådlighet måste

då ställas högre än o om dess uppgift vore att lämna ledning vid protokollets

begagnande. Åt fastighetsböckerna måste gifvas ökad specialisering,

4

så att i regel hvarje särskild fastighet, vare sig den utgjorde eu från

äldre tid för sig bestående, i jordeboken under särskildt nummer upptagen

enhet eller en från sådan enhet genom hemmansklyfning, ägostyckning

eller afsöndring i behörig ordning afskild del, erhölle sitt särskilda

upplägg, där de fastigheten rörande inskrifningar utan sammanblandning

med andra upptoges. Så anordnade fastighetsböcker kunde emellertid icke

grundas å den nuvarande jordeboken; ett för ändamålet användbart, fullt

tillförlitligt underlag måste därför först skapas. Hvilken anordning i sådant

syfte vore att förorda tillkomme det icke lagberedningen att bedöma.

Men då i följd af inträdda ändrade förhållanden i fråga om jordbeskattningen

erfordrades uppläggande af nya jordeböcker, hade lagberedningen

trott detta tillfälle icke böra lämnas obegagnadt för att åt det arbete, som

af denna anledning vore påkalladt, gifva en sådan omfattning, att därvid

kunde tillgodoses det behof, som, på sätt ofvan framhållits, från fastighetsbokssynpunkt

mötte.

Vid sidan af detta behof, hvilket syntes kunna betecknas såsom

oafvisligt, framträdde emellertid det önskvärda af att åt det ifrågavarande

arbetet gåfves ytterligare utsträckning. Fastighetsbokens närmaste uppgift

vore, såsom nämndt, att gifva en åskådlig och uttömmande bild af

de rättsförhållanden, som vid en viss fastighet vore fästa. Dess betydelse

och värde skulle ökas i väsentlig mån, om ur fastighetsboken — omedelbart

eller genom hänvisning till annan tillförlitlig källa — kunde hämtas

upplysning om själfva föremålet för dessa rättsförhållanden, sålunda om

fastighetens läge, gränser, areal i olika ägoslag m. m. Först härigenom

erhölle de rättsliga intressen, som vid fastigheten vore fästa, sitt fullt

konkreta underlag. Betydelsen af en dylik anordning för rättssäkerheten

läge för öppen dag; en sådan hörde naturligt tillsammans med ett verkligt

fullt tidsenligt grundbokssystem. Men ett dylikt katastersystem hade

äfven andra, från det allmännas synpunkt maktpåliggande uppgifter att

fylla, och de helt visst betydande kostnader, som med dess upprättande

skulle vara förenade, syntes därför icke böra verka afskräckande.

Kommittera- Vid underdånig föredragning den 30 september 1904 af berörda

kmuleden''20 skrifvelse förordnade Kungl. Magt särskilda kommitterade att verknovember

ställa utredning, huruvida åt de uppgifter angående fastighetsförhållandena,

1900'' hvilka för närvarande skola upptagas i jordeboken, kunde gifvas den omfattning

och i öfrigt sådan anordning, att därigenom bereddes jämväl ett

ändamålsenligt underlag för fastighetsbokföringen.

Uti sitt med föranledande däraf den 20 november 1905 afgifna betänkande

anförde kommitterade i fråga om behofvet af ett nytt underlag

5

för fastighetsböckerna för landet samt det sätt, hvarpå ett sådant skulle

kunna beredas, bland annat, följande:

De hufvudsakliga anmärkningar, som kunde göras emot våra fastighetsböcker,

jämförda med motsvarande böcker i andra länder, alsåge dels

böckernas bristande öfverskådlighet, i det att ett flertal särskilda fastigheter

ofta upptoges på samma upplägg, och dels det förhållande, att de

på samma upplägg förda fastigheter i regel icke hade sådana beteckningar,

att de kunde sägas vara i boken individualiserade. Äfven frånsedt bristen

på öfverskådlighet och saknaden af särskilda beteckningar å brukningsdelarna,

kunde mot våra fastighctsböcker göras den anmärkning, att de

i regel ej utvisade direkt eller indirekt, hvilken å marken utlagd fastighet

inskrifningen afsåge, hvilket vållade svårighet att individualisera fastigheter

äfvensom oreda och osäkerhet i äganderättsförhållandena. Visserligen

vore upplysningar, medelst hvilka fastigheter kunde individualiseras,

att hämta ur jordeböcker och mantalslängder, lagfarts- och inteckningsprotokoll,

lagfarts- och inteckningsböcker samt de i landtmäterikontoren

förvarade kartor och handlingar, men då dessa urkunder förvarades på

olika ställen och många upplysningar kunde vinnas endast genom tidsödande

forskning, blefve det ofta förenadt med svårigheter och kostnader

att hopsamla erforderliga uppgifter, hvarjämte i fråga om ett stort antal

fastigheter icke ens efter granskning af berörda urkunder sådana upplysningar

kunde vinnas, att fastigheten blefve nöjaktigt individualiserad. För

undanröjande af de olägenheter, som vore förbundna med de nuvarande

fastighetsböckerna, och för beredande af trygghet i jordbesittning samt

ordning och reda i rikets för närvarande på många ställen ganska invecklade

jordförhållanden syntes det därför vara nödvändigt, att ett annat

underlag bereddes för fastighetsböckerna, så att i dem kunde, på sätt lagberedningen

framhållit, upptagas hvarje särskild fastighet, vare sig den

utgjorde en från äldre tid för sig bestående, i jordeboken under särskildt

nummer upptagen enhet eller en från sådan enhet genom landtmäteriförrättning

eller eljest i behörig ordning afskild del, och därigenom erhållas

en matrikel öfver rikets.jord, sådan denna vore å marken delad i

särskilda, i rättsligt hänseende skilda fastigheter.

Ehuru fastighetsböckerna grundats på jordeböckerna och den kamerala

beteckningen å fastigheter ännu vore den vanligast förekommande,

vore det, då numera de flesta fastigheter på landet blifvit genom laga delningar

till läge och gränser fullt skilda från hvarandra, efter kommitterades

uppfattning ej längre behöfligt att i ett nytt underlag för fastighetsböckerna

begagna de gamla kamerala beteckningarna å fastigheterna, och

detta desto mindre som efter grundskatternas afskrifvande äfven den kamerala

6

gemenskapen mellan utbrutna lotter i en enhet till hufvudsaklig del upphört,

hvadan hinder ej mötte att åt hvarje fastighet i riket, i syfte af

dess behöriga individualisering, gifva sådan konstant beteckning, som eljest

kunde anses lämplig. Fråga uppstode då, om det under nuvarande förhållanden

vore lämpligt eller möjligt att upprätta en kataster i den betydelse,

i hvilken detta ord användes i de större kulturländerna. För en

modern kataster erfordrades, utom register öfver alla fastigheter, en särskild

förteckning öfver hvarje fastighets särskilda delar eller parceller samt en

noggrann uppmätning och kartläggning af hvarje parcell för att i skattehänseende

kunna åstadkomma en sorgfällig beräkning af fastigheternas

skatteförmåga. I Sverige vore visserligen de fastigheter, som undergått laga

skifte eller genom annan landtmäteriförrättning blifvit ur samfällighet utbrutna,

till sina särskilda delar uppmätta och kartlagda. Och då dessa

landtmäteriförrättningar blifvit underkastade pröfning och erhållit fastställelse,

så att gränserna för de särskilda fastigheterna vore att anse såsom

rättsligt bestämda, kunde således det kartmaterial, som i vårt land skulle

kunna läggas till grund för en kataster, i detta afseende anses öfverträffa

de kartverk, som flerestädes i utlandet tjänat till grundval för katastern.

Men å andra sidan hade mätningarna vid landtmäteriförrättningarna i

Sverige ej verkställts med den noggrannhet eller medelst de mera vetenskapliga

och exakta mätningsmetoder, som sedan länge och framför allt

vid mätningar för katasterverket tillämpats i utlandet. Till följd däraf

vore det tvifvelaktigt, huruvida den mätning, som Sveriges jord undergått,

vore af beskaffenhet att kunna läggas till grund för ett fullt modernt

katasterverk. Dessutom funnes i vårt land stora arealer, som ännu icke

varit föremål för någon mätning. Hit vore att räkna dels ägorna till alla

de byar och hemman, som ej undergått skifte, dels ock ett särskild! slag

af fastigheter, hvilka allenast i enstaka fall varit föremål för mätning,

nämligen de genom jordafsöndring uppkomna lägenheter. För att här i

landet kunna grunda en kataster på ett exakt kartverk skulle alltså erfordras,

om ej att all landets jord blefve i enlighet med nyare mätningsmetoder

uppmätt, åtminstone att de många byar, hemman och lägenheter,

hvilkas areal ej vore uppmätt, blefve föremål för mätning. Men denna

mätning komme naturligen att blifva både synnerligen dyrbar och tidsödande

och skulle därjämte, då tvistiga frågor om rågångar och andra

äganderättsspörsmål uppenbarligen skulle vid bestämmandet af de särskilda

fastigheternas gränser och ägovälden i stor mängd uppstå, gifva anledning

till många och långvariga rättegångar. Af dessa skäl och då i vårt land

för närvarande ej förelåge behof att för beskattningsändamål erhålla en

noggrann beräkning af fastigheternas afkastningsförmåga, hvilket varit det

7

hufvudsakliga ändamålet med inrättandet af utlandets katasterverk, samt

eu fastighetsmatrikel, som kunde blifva ett fullt användbart och tillförlitligt

underlag för fastighetsbokföringen i riktat enligt kommitterades

mening ändock kunde erhållas, hade det synts obehöfligt och olämpligt

att till grundval för fastighetsboksväsendet lägga ett katasterverk af ofvannämnda

slag. I stället hade kommitterade — då jordeboken hittills utgjort

underlaget för fastighetsbokföringen och den utveckling, jordbesittningsförhållandena

å landet under tidernas lopp genomgått, haft till följd,

att jordeboksenheterna, framför allt de som vore af den natur, att de

kunde blifva föremål för enskildes förfoganden, i stor utsträckning uppdelats

i särskilda fastigheter, hvilka vore på marken till sina gränser fullt

skilda från hvarandra — gått ut ifrån att, därest de till en och samma

jordeboksenhet hörande fastigheter gåfves sådan beteckning, att äfven därigenom

framginge, att de medelst utbrytning ur samfällighet blifvit särskilda

fastigheter, och man läte fastighetsböckerna ansluta sig till förhållandena

å marken, så att ett upplägg i böckerna gjordes för hvarje särskild

fastighet, ett jordregister, som medgåfve specialisering af inskrifningarna

i fastighetsböckerna och undanröjde bristerna i vårt nuvarande fastighetsboksväsen,

utan synnerliga svårigheter skulle kunna inrättas på det sätt,

att i registret gjordes ett upplägg för hvarje af de i jordeboken uppförda

hemman, kvarnar, fisken, torp och andra lägenheter och att hvarje genom

laga skifte, hemmansklyfning, ägostyckning eller jordafsöndring eller annorledes

behörigen utbruten del af jordeboksenheten inregistrerades i särskilt

rum å upplägget.

Genom den till 1908 års riksdag aflåtna propositionen angående Jordregister

reglering af andra hufvudtitelns stat föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att ^01 an<e''

på extra stat anvisa visst belopp för inrättande af ett jordregister i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med kommitterades förslag med däruti vid

omarbetning inom justitiedepartementet gjorda förändringar. Detta förslag

bifölls af Riksdagen. Den 13 juni 1908 utfärdade Kungl. Maj:t förordning

angående jordregister.

1 afseende å städerna hade kommitterade under erinran, hurusom

enligt gällande bestämmelser uppgifter angående städernas fastighetsför- derför

hållanden icke upptoges i kronans jordebok, förklarat sig anse det dem<le^d°^-nf£r.''

lämnade uppdrag icke omfatta verkställande af utredning, huruvida stSi-Uga^oHwå

dernas tomter och jordar skulle kunna i ett jordregister så upptagas, att landet.

detta kunde tjäna såsom underlag för städernas fastighetsböcker. Omförinälda

förslag till förordning afsåg i öfverensstämmelse med denna upp

-

8

fattning ej registerföring af fastigheter i stad, och gick förslaget jämväl

ut från, att sådana orter å landsbygden, för hvilka funnes tomtindelninosåsom

för stad, under vissa förutsättningar skulle komma att undantagas

från upprättande af jordregister enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser.

Vid 1906 års riksdag väcktes inom Andra kammaren af borgmästaren

i Trelleborg K. E. von Geijer m. fl. en motion angående utredning i fråga

om jordregister för städerna och därmed jämförliga orter. Häri anfördes

att den hufvudsakliga anledningen till att kommitterades uppdrag ej utsträckts

till städerna gifvetvis legat däruti, att städerna, hvilka i regel saknade

särskilda jordeböcker, redan hade specialiserade fastighetsböcker, men

att det för enhvar, som haft med städernas fastighetsförhållanden att göra,

torde vara klart, att det vore af den största vikt, särskildt om fastighetsböckerna

skulle erhålla karaktären af hufvudurkunder för fastighetsrätten,

att man äfven för städerna Ange ett för ändamålet användbart, fullt tillförlitligt

underlag för fastighetsbokföringen i enlighet med de af lagberedningen

angifna grundsatser, hvarigenom den oreda, som i ett stort antal

städer rådde i synnerhet beträffande de ej i tomter indelade områdena,

i väsentlig mån syntes kunna undanröjas, liksom också de svårigheter

blefve afhjälpta, som för närvarande förekomme, när område utlades till

tomt eller flyttades från land till stad.

Hvad sålunda anförts syntes enligt motionärernas åsikt i tillämpliga

delar gälla äfven sådana orter å landet, för hvilka tomtindelning funnes

såsom för stad, i de fall, då de enligt kommitterades förslag skulle komma

att undantagas från upprättande af jordregister efter de för landsbygden

meddelade bestämmelser.

Under framhållande att för upprättande af förslag till sådant underlag

för fastighetsbokföringen in. in. i städer och vissa med städer jämförliga

orter erfordrades, med hänsyn till de i olika städer rådande skiljaktiga

förhållanden, åtskilliga förberedande undersökningar, hemställde därför

motionärerna, bland annat, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke tomter och jordar i

städerna och vissa med städer jämförliga orter skulle kunna i ett jordregister

så upptagas, att detta kunde tjäna såsom ett lämpligt underlag

för fastighetsbokföringen.

1 afgifvet utlåtande framhöll vederbörande utskott, att utskottet

hölle före, att, därest det befunnes vara af behofvet påkalladt och

lämpligt att för landsbygden inrätta sådant jordregister, som af kommitterade

föreslagits, hvarom utskottet dock för det dåvarande ansåge sig

sakna anledning uttala sig, skäl förefunnes att äfven för städerna, särskildt

<)

hvad de i tomter ej indelade områdena anginge, åstadkomma ett liknande

underlag för städernas fastighetsböcker, och ansåge utskottet likaledes, att

för ernående häraf särskilda förberedande undersökningar i eu del fall

kunde vara af nöden. Då emellertid, efter hvad det ville synas, lagberedningen

på sitt program upptagit frågan om förändradt fastighetsbokssystem,

samt förslag till lösningen af denna fråga säkerligen komme att

afse icke endast landsbygden utan jämväl stadssamhällen, kunde det enligt

utskottets åsikt också förutsättas, att Kungl. Magt, utan framställning från

Riksdagen, läte verkställa de utredningar och förberedande undersökningar,

som för frågans lösning jämväl beträffande städerna kunde erfordras. Enligt

utskottets åsikt förefunnes sålunda icke under förhandenvarande för

o

hållanden

skäl för Riksdagen att hos Kungl. Maj:t påkalla sådan utredning,

som motionärerna föreslagit.

På grund af det anförda hemställde utskottet, att ifrågavarande

motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Detta blef

äfven Riksdagens beslut.

I underdånig skrifvelse den 31 december 1907 framhöll därefter lagberedningen,

att ett underlag, motsvarande det för landet föreslagna, äfven

erfordrades för fastighetsbokföringen i städerna och att numera, särskildt

genom den nya lagen angående stadsplan och tomtindelning, förutsättningar

för upprättande af en enhetlig ordning i Sådant hänseende

kommit till stånd. Lagberedningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t

täcktes gå i författning om utarbetande af föreskrifter angående registerföring

af fastigheter i stad, motsvarande det föreslagna jordregistret för

landet.

Vid frågans behandling i statsrådet den 15 maj 1908 yttrade chefen

för justitiedepartementet, att han lika med lagberedningen ansåge uppenbart,

att för fastighetsbokföringen i städerna erfordrades ett underlag, motsvarande

det för landet föreslagna. Utarbetandet af förslag till ett sådant

underlag syntes lämpligast böra uppdragas åt särskilda kommitterade, men

borde dessas uppdrag ej inskränkas till det ofvan angifna, utan syntes de

jämväl böra erhålla i uppdrag att utreda, i hvilken omfattning de föreskrifter,

som komme att meddelas angående registerföring i städerna,

borde vinna tillämpning beträffande sådana orter å landsbygden, för hvilka

funnes tomtindelning såsom för stad.

I öfverensstämmelse därmed uppdrog genom beslut sistnämnda dag

Kungl. Maj:t åt kommitterade att dels utarbeta förslag till föreskrifter

angående registerföring af fastigheter i stad dels ock utreda, i hvilken

omfattning dessa föreskrifter böra vinna tillämpning jämväl å sådana orter

å landsbygden, för hvilka finnes tomtindelning såsom för stad.

2—09308. Fastighetsregisterkommitténs het.

10

Innan kommitterade meddela de närmare grunderna för de i anledning

af nämnda uppdrag utarbetade författningsförslag har det synts lämpligt

att lämna en öfversikt af de nuvarande förhållandena i hithörande

afseenden såväl i städerna som å de orter på landsbygden, hvarest finnes

tomtindelning såsom för stad. Redogörelsen kommer hvad angår sistnämnda

orter att omfatta dels köpingar och municipalsamhällen dels ock områden,

för hvilka jämlikt 37 och 38 §§ i lagen den 31 augusti 1907 fastställts

stadsplan och tomtindelning.

A. Städerna.

Medan hos antikens folk redan tidigt stora och blomstrande städer

nppkommo och de särskilda staterna i det ojämförligt största antalet fall utgjordes

af eu stad med däromkring liggande område, uppkommo hos de germanska

folken först långsamt särskilda stadsbildningar. Detta gäller särskilt

den skandinaviska norden, där stadssamhällena länge voro svaga och obetydliga

och oaktadt kraftigt understöd från regeringsmaktens sida i stort sedt

aldrig: nått någon större betydenhet. Af de svenska städerna räkna dock flera

sina anor från heden tid. Det är å platser, hvilka af en eller annan anledning,

åtminstone under vissa delar af året, besöktes af en större mängd

människor som dessa våra äldsta städer uppstått. De sparsamma meddelanden,

vi äga om de religiösa bruken under vår hednatid, visa, att bygdens

befolkning vid vissa tider strömmade till de orter, som genom sina

tempel ägde eu särskild helgd. En annan anledning till folksammankomster

voro tingen, å hvilka de frie männen sammanträdde för allmänna

frågors behandling och rätts skipande. Närvaron af ett större antal människor

å en plats skapade behof, som icke kunde, enligt seden å landsbygden,

genom den enskildes arbete tillfredsställas. Detta gjorde ett utbyte

af varor nödvändigt, och om också detta utbyte till en början skedde

utan mellanhand, uppstod vid en mera utvecklad arbetsfördelning en särskild

samhällsklass, handelsståndet, som hade varornas fördelning till sin

uppgift. Troligt är att köpmännen till en början besökte de orter, där

1 Den här lämnade framställningen af stadsinstitutionens uppkomst grundas väsentligen

på Hildebrand, Sveriges medeltid. En del uppgifter har hämtats från det betänkande med

förslag till lag angående stadsplan och tomtindelning m. m., som afgafs den 24 augusti 1885,

samt från kammarkollegii betänkande den 30 december 1897 rörande den till städerna och

Arvika köping af kronan donerade jord. Redogörelsen för nuvarande fastighetsförhållanden i

städerna hvilar — likasom motsvarande redogörelser beträffande köpingar och municipalsamhällen

-—• i främsta rummet på uppgifter, som meddelats från de särskilda samhällena; i några

fall hafva de uppgifter, som influtit i redogörelsen, insamlats vid besök å ort och ställe.

Jfr ock Malmgren, R., Stadsbildningen från rättslig synpunkt, en undersökning med hänsyn till

svenska förhållanden, Lund 1910. Då sistnämnda arbete utkommit efter det förevarande

redogörelse blifvit tryckt, har endast i mindre mån hänsyn kunnat tagas till detsamma.

Städernas

uppkomst.1

12

af någon anledning menigheten samlades, endast under tid. sammankomsten

varade, och sedan drogo bort med folket, men så småningom torde

det hafva blifvit mer och mer vanligt, att de slogo sig ned å orten och

dröjde kvar där jämväl under tiden mellan de särskilda sammankomsterna.

Häri skulle då första upprinnelsen till städerna vara att söka; på naturligt

sätt, utan någon själfständigt organiserande kraft som skapare, har en

mera sammanträngd befolkning uppstått å vissa orter, en befolkning hvilken

på grund af arten af dess verksamhet tidigt skilde sig från den jordbrukande

befolkningen och bland hvilken af samma anledning utvecklade

sig andra rättssedvanor och andra förhållanden, innebärande frön till en

själfständig utveckling. Att städer uppstått å platser för de religiösa

festerna framgår af sådana namn som t. ex. Uppsala, Lund, Torshälla

(Torsharg), Visby in. fl. Östgötarna samlades till ting vid Ljunga och

uppstod här sedan staden Linköping.

En annan anledning till uppkomst af städer låg i behofvet att utbyta

det öfverskott, som uppkom vid hemslöjd och hemarbete. Under

senare delen af hednatiden kom härtill behofvet att afsätta åtminstone en

del af de föremål, som kommit till landet genom vikinga- och köpfärder.

Ofta samlades därför folket från skilda platser på ett för alla bekvämt

liggande ställe för att drifva varuutbyte i större skala. Om dylika köp

stämmor

förekomma skildringar i de tidigare sagorna. En sådan ort för

köpstämma skall redan under 900-talet hafva varit Brännöarna vid inloppet

till Göta älfs södra mynningsarm. En annan köport var Björkön

i Mälaren (Birka). Vattendragen voro den tidens viktigaste kommunikationsleder

och det var därför vanligen vid sådana, som köpstäderna uppstodo.

Man synes dock hafva haft en viss skygghet att anlägga städer

å själfva hafsstranden. Tiden var orolig och man ville ej att staden skulle

ligga allt för åtkomlig för fientliga angrepp. Man slog sig därför med

förkärlek'' ned ett stycke från hafvet, helst vid stranden af eu å eller

dylikt, som underlättade förbindelsen med det innanför liggande landet.

Vid vatten inne i landet fanns ej samma risk att förlägga staden vid

själfva åmynningen. Där något till kommunikationsled lämpligt vattendrag

ej fanns, möttes man för att handla å någon ort, som låg på gränsen

mellan två eller flera bygder, helst mellan härad, som under medeltiden

voro enheter af vida större betydelse än nu. Såsom exempel må nämnas

Skara nära gränsen mellan Skånings och Valle härad, Uppsala på

gränsen mellan Vaksala, Bålinge, Norunda och Uileråkers härad.

Af detta synes äfven, att anledningarna till uppkomsten af en stad kunna

hafva gripit i hvarandra. Då städer anlades vid något mindre vattendrag

på något afstånd från hafsstranden, hade detta den olägenheten med sig,

13

att i den mån vattendraget uppgrundades, förbindelserna med orten försvårades,

b vilket ofta medförde stadens tillbakagång. Ett exempel härpå

är Söderköping, som under medeltiden var rikets tredje stad, men sedan

den genom staden flytande Storån krymt ihop, sjunkit ned till en mindre betydande

ort. Redan under medeltiden fann man sig föranlåten flytta städer,

som sjöledes blifvit nästan otillgängliga. Så flyttades Uppsala i midten af

1200-talet till Fyrisåns dåvarande mynning. På eu tid, som icke är känd,

uppstod staden Östhammar på ett enligt den gamla tidens uppfattning mycket

lämpligt ställe långt in vid en bred vik, som till större delen fylldes af

en ö, så att man allenast genom tvenne sund kunde komma sjöledes fram

till staden. Denna måste hafva ansetts vara af viss betydelse, ty redan under

1300-talet fanns vid dess sida ett kungligt fäste. Mot slutet af det följande

århundradet hade förhållandena ändrat sig. Borgerskapet inlämnade gång

efter annan klagoskrifter angående de olägenheter, som så småningom

uppstått. Där förr en skuta på fem eller sex läster kunnat gå fram till

staden, där fanns knappast längre farled för en fiskarbåt och jorden fortfor

för hvarje år att »förväxa och förhöjas». Som stadens tillvaro berodde på

handel och sjöförbindelser, var det omöjligt att lifnära sig längre på den

gamla platsen. År 1491 medgafs, att staden skulle få flyttas längre bort

i nordost upp till öregrundsnäs, som låg i själfva hafsbandet. Den nya

staden afbrändes 1520. De flyktande borgarna slogo sig då ned i närheten

af den ursprungliga stadsplatsen, där östhammar nu är beläget. Äfven

andra exempel på att städer tidigt blifvit flyttade finnas. Så flyttades

Lödöse omkring år 1470 till Säfveåns utlopp.

Från nyare tidens början träder stadsbildningen in i ett nytt skede.

Regeringsmakten nöjer sig ej längre med att söka främja de på naturligt

sätt uppkomna städerna, utan blir det allt allmännare, att nya städer anläggas

på initiativ af regeringsmakten, hvarvid, liksom tidigare i afseende

på städernas ordnande, tyska förebilder särskildt göra sig gällande; och

blifva de äldre städerna i vida högre grad än förut föremål för omhuldande

från regeringsmaktens sida. Visserligen hade städer förut och redan

under folkungarnas tid erhållit privilegier, men de flesta sådana förskrifva

sig från nu ifrågavarande århundraden. Det var naturligt, att då städerna

fingo egen rättsordning, egen lagskipning och administration, då deras

borgare erhöllo särskildt politiskt inflytande såsom riksstånd samt stora

företrädesrättigheter med hänsyn till handel och andra näringar än jordbruk

och bergsbruk, särskilda privilegier skulle blifva nödvändiga för att

ett samhälle skulle erkännas såsom stad. Att tilldela sådana privilegier

har varit en regeringsmakten förbehållen rätt.

Ö O

14

Sedan borgarståndet upphört att vara ett politiskt stånd, handelns

och vissa näringars bundenhet vid städerna upphört samt i följd häraf egenskapen

af stad icke för en ort har samma betydelse som förr, har något formligt

anläggande af städer icke förekommit. Väl fordras fortfarande för

erhållande af stadsprivilegier Kungl. Maj:ts beslut, men i senare tid hafva

förhållandena ställt sig så att, sedan eu mera samman trängd befolkning

uppstått å en ort, denna på ansökan erhållit först köpingsrättigheter och,

när den ansetts hafva utvecklat sig tillräckligt, stadsrättigheter. På sådant

sätt hafva våra yngsta städer tillkommit. Och då numera med uppkomsten

af den nya typ af orter med sammanträngd befolkning, som kallas

inunicipalsamhälle, möjlighet vunnits att bereda ordning och stadga åt

stadsliknande samhällen, som ännu ej nått den utveckling, att de kunna

erhålla köpingsrättigheter, lärer det få antagas, att för framtiden stadsrättigheter

ej komma att tilldelas någon ort, som ej förut varit municipalsamhälle

eller köping; i regel torde fasthellre hvarje ort, som erhåller stadsrättigheter,

hafva genomgått båda dessa utvecklingsstadier.

Städernas Vid hvilken tidpunkt städerna från att allenast hafva varit integre

°*£*andefrände

delar af landsbygden framstodo såsom själfständiga, från denna

före tillkom- skilda samfund är icke kändt. Redan under 1100-talet var dock detta

^ars^L1874 afskiljande genomfördt; städerna bildade egna samhällen med själfvald

nadsstadga. styrelse samt egen jurisdiktion under konungens öfverherrskap. De för

landsbygden gällande lagar tillämpades väl till en början, jämkade efter

de för städerna egendomliga förhållandena, men så småningom tingo de

sina egna lagar. Så hade Visby sin egen lag, Söderköping sin och för

Stockholm gällde Bjärköarätten, hvilken sedermera äfven tillämpades i andra

städer. Samtidigt med landslagens utfärdande firigo städerna sin

egen lag, Magnus Erikssons stadslag, byggd på de tidigare stadslagarna.

De lagar, som äro bevarade, innehålla föga angående städernas ordnande och

bebyggande. I 6 kap. af stadslagens byggningabalk stadgades, att alla

allmänna gator skulle vara åtta alnar breda och att hvar och en, som

annorledes byggde, vore skyldig att bryta upp det byggda, och i samma

balks första kapitel heter det: »Tive skulu i hwariom stadh the ivara som

bvgningh manna melloin skulu see, skudha ok urskilia, swa åt hivilkin

man hws riffuer ok nidher takel'' ok wil sidhan åter upbyggia, tha skal

han the fornannpdo man til kalla ok nagranna sina, som ther att

vita, ok opbyggia epter thy som rist a;r ok gamul heeffd, ok lata

åter mellom sin ok sins nagranna hwse ena alin bret druprum.

Hwar annarledhis bygger bryte up och bete — — —». 1 dessa

15

stadganden finner man förebilden till vår nuvarande byggnadsnämnd

och nu förcskrifvet byggnadslof vid nybyggnad. Då på de särskilda

stadslagarnas tid den för landskapet gällande lagen hade subsidiär

giltighet i stad, torde man få antaga att de grundsatser om byarnas bebyggande,

som genomgå våra landskapslagar, ansetts i tillämpliga delar

gällande äfven för städerna, enär dessa hunnit eu jämförelsevis ganska

hög grad af utveckling innan de fingo särskilda lagar, fristående från de för

landsbygden gällande. Det lider därför knappast något tvifvel, att vid byggandet

inom städerna den ordning skulle följas, som i landskapslagarna i allmänhet

finnes stadgad för byarna, nämligen att hvarje tomt skulle ligga vid

gata, och äfven om denna grundsats icke blifvit i stadslagen eller i någon

allmän lag eller författning särskildt för städerna stadgad, oaktadt den för

byarna öfvergått från landskaps- till landslagarna och därifrån till 1734

års lag, får man däraf icke sluta, att ju ej samma grundsats skulle iakttagas

i städerna. Det sätt, hvarpå städerna under den historiska tiden

uppkommit eller utvidgats, har gjort, stadgandet umbärlig! i lagen. Sedan

mark till en stads anläggning eller utvidgning donerats, har nämligen den

ena byggnadstomten efter den andra upplåtits till stadens borgare med

byggnadsskyldighet. Det ligger i sakens natur och framgår för öfrigt af

beskaffenheten af ännu bestående eller under den historiska tiden försvunna

äldre delar af gamla städer, att de utdelade tomterna hade utgång

till gata eller gränd, och äfven om de mindre tvärgatorna eller gränderna

understundom gingo i bukter eller slingringar och numera knappast skulle

kunna göra anspråk på annan benämning än gångstigar, samt de gifna

bestämmelserna utan tvifvel ofta icke blefvo åtlydda, upphäfver detta icke

regeln, att hvarje stad hade sitt gatusystem och att ingen tomt fick vara

utestängd från fri förbindelse med hufvudgatorna. Denna regel ligger till

grund för den i 4 kap. 2 § jordabalken i 1734 års lag intagna bestämmelsen

att vid försäljning af jord, hus och tomt i stad i fastebrefvet skall

uppgifvas, mellan Indika gator och gränder gården är belägen, hvilken bestämmelse

med något ändrade ordalag upptagits i förordningen den

16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom, 9 §. En annan

sak är att denna regel ej alltid iakttagits, hvarför ännu i sen tid åtgärder

måst vidtagas för att skaffa äldre tomter tillträde till gata.

Ehuru närmare bestämmelser ej meddelats i lag, torde redan tidigt

från de styrandes sida åtgärder hafva vidtagits i syfte att städerna skulle

blifva ändamålsenligt ordnade och bebyggda. Då Lödöse omkring år 1470

flyttades till Säfveåns utlopp, lämnades sex rådshei’rar i uppdrag att utstaka

tomter i den nya staden. I det kungl. brefvet angående återuppbyggande

af staden Kalmar, sedan den år 1613 afbrunnit, heter det, att

16

Konungen gärna såge, att staden blefve återuppbyggd igen med det första,

därvid han icke ville hafva gator och tomter på sådana manér, som de

varit tillförene, utan mera på det sätt, som var brukligt i alla väl funderade

städer i Tyskland. Då staden Göteborg anlades, tillgick, efter

hvad det kungl. memorialet den 19 juli 1619 gifver vid handen, så att

platsen afstäcka efter en afritning, som en uppgifven ingenjör låtit göra

och som, efter det den presenterats Kungl. Maj:t, nedskickades till orten,

samt att, sedan staden med alla tomtställen blifvit afmätt efter ritningen,

hvarje borgare fick sin vissa tomt sig tilldelad. På samma sätt förfors vid

anläggande af de flere städer i Norrland, som grundlädes under samma

tid. I samband med beslutet om staden Kalmars flyttande till Kvarnholmen

år 1650 bestämdes den dessein, efter hvilken den nya staden skulle

uppbyggas, och med afseende å hufvudstadens reglering föreligga beslut

från olika tider, gående ut på att genomföra och vid nybyggnad tillämpa

viss plan. I konung Johan III-.s stadgar för Stockholms stad den 10

mars 1570, Indika stadgar äfven omförmäla oordningar i andra städer

än Stockholm, som borde afhjälpas, påbjöds i 9:de punkten, att

ingen skulle fördrista sig att intaga eller uppbygga någon tomt i Stockholms

stad eller förstäderna utan deras samtycke, som därtill hade målsäganderätt,

att några förståndige män skulle utskickas att afmäta de tomter

på någondera malmen, å hvilka någon ville bygga, samt att ingen

skulle vid viss bot fördrista sig att taga sig själf någon tomt att bygga utan

deras samtycke, som blifvit tillskickade att afmäta tomterna. Från senare

hälften af 1600-talet och början af 1700-talet finnas flera med afseende

å särskilda städer meddelade resolutioner af innehåll att någon viss öfver

staden upprättad plan (dessein, afritning) skulle följas vid tomters utdelande

och bebyggande. Då fråga icke var om nyanlagda städer, måste

gifvetvis ett sådant besluts tillämpande medföra reglering af bestående

tomter och i besluten återfinnas ofta för den enskilde ganska hårda bestämmelser

om tomters eller tomtmarks afstående med mera. Det synes

dock trots detta hafva gått trögt med beslutens verkställande; därpå tyder

det förhållande, att de ofta med afseende å samma stad inom kort tid

upprepats, vanligen med strängare äfventyr för tomtägarna.

Få äro å det ifrågavarande området de stadganden af mera allmängiltig

natur, som nu omförmälda epok har att uppvisa. Att nya städer

ansågos böra anläggas efter en på förhand antagen plan framgår emellertid

af stadgandet i 8:de punkten af Kungl. Maj:ts krögare- och gästgifvareordning

den 1 oktober 1649, hvilken punkt, liksom ock 9:de punkten i

motsvarande förordning den 29 augusti 1664, innefattar uppdrag åt

dem, som skulle hafva inseende öfver alla »tafwerner», att »dijudicera och

17

skatta, om en krogh eller tafwevne kan göra tillfyllest, eller, om ther görs

flere behoff på itt ställe, och hvad ort thertil kan vara beqvämast, tå the

och skole ther hän hafwa sitt allseende, om ther, anten straxt eller medli

tijden, kan läggias en stadh eller fläck, och then medh visse privilegier

omfattas, t i j t man åthminstone kan införa och plantera låta hofslagare,

wagnmakare, sadelmakare, snidkare, dragare, hökrare, bakare, bryggare och

sådane handtverkare flere, som til the resandes forthjelpande kunne nödige

befinnas». Vidare heter det: »Fördenskuld skal och straxt platzen medh

gator, torg, lastadier och andre nödige lägligheter affstickas, så att alt,

som ther byggies, må efter en viss ordning och dessein skee och förrättas,

och jw hvar gata åthminstone giöras tiugu alnar bredh, sampt alle the

ställen, som widh wattnet liggia, wara til samme bredd obygde och ledige».

Från den stora lagkommissionens tid föreligga tre förslag till byggnadsordning

i städer, ett af år 1692, ett af år 1694 och ett af år 1713. Dessutom

har funnits ett förslag från år 1717, som emellertid icke är i behåll. De

till vår tid bevarade förslagen äro af väsentligen enahanda innehåll. Af de

föreslagna bestämmelserna må anföras: I hvarje stad skulle konungens ämbetsmän

samt borgmästare och råd så laga, att med all byggning rätt och

skäligen tillginge, vare sig den tillhörde staden eller någon enskild. Vissa

män skulle förordnas att hafva inseende däröfver och vidtaga erforderliga

rättelser. Öfver de städer, som efter konungens tillåtelse komme att anläggas,

skulle för deras bebyggande en rätt afritning författas, som ut*

visade gator, gränder, torg, hamnar, broar, vattenlopp och andra allmänna

platser, och i strid mot denna plan finge icke byggas. All mark skulle

delas i kvarter, hvilka såväl som torg, gator och gränder skulle utmärkas

med sina vissa namn. Därefter finge med konungens ämbetsmäns samt

borgmästare och råds godtfinnande tomter utdelas till dem, som ville

bygga. Alla kvarter skulle anläggas efter rät vinkel, där så kunde ske.

Tomterna skulle utstakas till sina rätta rader med bredden åt gatan och

längden inåt kvarteret. Tomtskillnad, som sålunda blifvit satt, finge ingen

utan borgmästare och råds lof och minne förändra. Böter voro stadgade

för rubbande af tomtskillnad och skulle rubbad tomt läggas i samma läge,

som den förr legat. Uti gamla städer, som icke vore på nu angifvet sätt

byggda, skulle samma regler gälla, så snart tillfälle yppades att genomföra

ändringen, särskilt då staden i dess helhet eller till en del afbrändes.

Hvad som för gatureglering tarfvades, vore tomtägare skyldig att mot

vederlag afstå. Tillhörde tomten staden, finge den utan någon lösen vid

gatureglering intagas och brukas, men den, som måste afträda tomten,

skulle erhålla sådan å annan plats, om han så önskade och lägenhet därtill

funnes. Ingen finge å stadens mark eller grund upptaga någon tomt,

3—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

18

ännu mindre bebygga sådan, utan tillstånd af konungens ämbetsmän,

borgmästare och råd eller innan tomten blifvit utstakad. Gjorde någon

det, skulle han mista den intagna platsen, rifva hvad som vore byggdt samt

dessutom höta. Vid nybyggnad fordrades byggnadslof, i samband hvarmed

utstakning skedde. Byggde man ej inom tre år efter uppmaning därtill, var

tomten förfallen till staden, som ägde upplåta den åt hvem som ville bygga.

Någon byggnadsordning för städerna kom emellertid icke att inflyta

i 1734 års lag. Uti 29 kap. byggningabalken stadgades endast: »Huru

hus i staden byggas och uppehållas skola, så ock hwad eljest till stadens

nytto och prydnad i acht tagas bör, therom är särskilt stadgadt. Konungens

befallningshafvande med borgmästare och råd äga ther å wård

hafwa». Till ledning för bedömande, huru detta skall förstås, må från

protokollen öfver förhandlingarna vid 1731 års riksdag anföras följande

hit hörande anteckning: »Vid 1 § upplästes herr Abrahamsons påminnelse,

af följande innehåll: huru byggas skall i städerne, lemnas till en särskild

stadga; men som byggningabalken ej mindre finnes i stadslagen än i landslagen,

synes den ock här kunna införas, särdeles det som till alla städer

kan lämpas; men lagkommissionens ledamöter förestälde deremot, att en

olika beskaffenhet är med byggningar i städerna och med dem på landet,

emedan byggningarna i städerna ofta måste ändras för stadens regularitets

skull och dessutom är detta ett oeconomicum. Riksens ständer funno bäst

vara, att sådant lemnades till en särskild stadga».1

Den särskilda stadga, som 29 kap. byggningabalken förutsatte,

lät emellertid vänta på sig. Först den 8 maj 1874 utfärdades, på sätt

nedan närmare omförmäles, byggnadsstadga för rikets städer och från

tiden mellan tillkomsten af 1734 års lag och denna stadga finnes icke

något allmängiltigt stadgande i ämnet, om man icke dit vill räkna tvenne

cirkulär till samtliga landshöfdingar i riket, det ena af den 25 april 1750

och det andra af den 1 oktober 1828. I det förstnämnda, som utfärdades

i anledning af staden Alingsås’ brand, påbjöds, »att samtliga städerna i

riket skulle till Kungl. Maj:t inkomma med noga och tillförlitliga kartor

och planer så öfver sjelfva deras belägenhet som grunderna, gator och

indelningen af desamma, på det att det kongliga byggnadsembetet sedan

skulle ega tillfälle att öfverlämna förslag till något beqvämligare, säkrare

och regulierare byggnadssätt än härtill blifvit iakttaget, så länge hvar och

en egt tillfälle att efter eget behag bygga utan afseende på samfundets bästa

och landets prydnad». Under den följande tiden uppgjordes och fastställdes

väl planer för flera städer. I allmänhet skedde det dock först sedan eldsolyckor

1 Se Förarbetena till Sveriges rikes lag, utgifna af Wilhelm Sjögren, VIII, s. 58.

öfvergått desamma, dill- ej fråga var om anläggning af en ny stad, och då ämnet

åter upptogs i det andra af ofvan omförmälda cirkulär, förordnades endast,

att efter tirnade större eldsvådor ny tomtreglering för den afbrända traktens

återuppbyggande alltid borde verkställas och plankarta däröfver upprättas,

hvarvid skulle iakttagas, att gatorna tinge viss miniinibredd och att

byggnadstomterna icke utsattes i för små delar. Plankartan skulle insändas

till Kungl. Maj:ts fastställelse innan några byggnader finge uppföras.

Ehuru någon allmän byggnadsstadga ej utfärdats, hade emellertid

efter hand åtskilliga städer erhållit särskilda, af Kungl Maj:t fastställda

byggnadsordningar, i hvilka närmare bestämmelser meddelats om städernas

bebyggande och ordnande.

Redan den 6 juli 1725, sålunda före tillkomsten af 1734 års lag,

hade för Stockholm utfärdats en förordning, huru med byggnad och dess

verkställande borde förhållas. I denna föreskrefs bland annat: Vid all

nybyggnad borde regulariteten framför allt noga iakttagas, så att hvarje tomt

efter yttersta görlighet erhölle en jämn figur samt gator och gränder jämna

linjer och bredd. Ingen finge anlägga någon ny byggnad eller ändra någon

yttermur, som vette åt gatan, med mindre han underrättade stadens byggningskollegium

och arkitekten, som hade att noga tillse att gator och

gränder bibehölles vid sina rätta linjer och vidd. I trångt bebyggda delar

af staden finge vid timad eldsolycka nybyggnad icke företagas förrän magistraten

prötvat, om icke gatureglering lämpligen kunde ske för beredande

af större utrymme. Liknande skyldighet ålåge magistraten, då tomt blef

till salu eller byggnad refs. När antingen några gårdar eller helt kvarter

afbrunnit, skulle byggningskollegiet genom stadsingenjören genast låta

efter hvars och ens tomtebref afmäta tomterna samt såväl anteckna dem

å en karta som utmärka dem å marken med pålar, »emedan ofta händer

att vid sådana tillfällen den, som snarast blir tillreds att bygga, antingen

af arghet eller enfaldighet intager mera än honom tillkommer, hvaraf

sedan grannarna emellan stor oreda och vidlyftiga trätor uppkomma».

När stadsingenjören afmätt och upptecknat hela den afbrända platsen, skulle

han insända den däröfver författade afmätningen till byggningskollegiet,

hvilket då strax skulle sammankalla alla tomtägarna och i stadsarkitektens

närvaro inhämta deras utlåtande, huru hvar och en vore sinnad att åter bebygga

sin tomt, hvarvid arkitekten vore pliktig att gå dem med råd och desseiner

tillhanda, »men ingalunda tillåta någon gemen och oansenlig byggnad

af sten mycket mindre af trä att uppsättas.» Befunnes några tomter vara

oformliga och medelst inlöpande eller sneda vinklar vara grannarna till men,

skulle reglering ske efter inträffad vådeld eller då byggnaderna förfallit.

20

I Kungl. Maj:ts förnyade byggnadsordning för Stockholms stad den

13 juli 1736 stadgades därefter bland annat: Alla nya kvarter, som komine

att intagas till byggnad, borde oförändrade förblifva vid den figur och

form, som de hade uppå generalplanen. Tomterna i de nya kvarteren

skulle indelas till deras storlek efter kvarterets belägenhet. Uti alla nya

kvarter skulle tomterna vara af samma storlek och deras längd afskäras

med en skiljelinje till rättelse för mätningen. Ingen borde tilldelas någon

bruten eller styckad tomt i de nya kvarteren, utan två, tre eller flera hela,

som han efter afstakningen mäktade bebygga. De gamla kvarterens tomter,

fria eller ofria, finge ej heller brytas eller styckas, men kunde någon

oregelbunden tomt genom brytning eller styckning rättas, vore sådant tilllåtet.

Tomter, som tidigare genom styckning blifvit oregelbundna, skulle

vid tillfälle regleras och rättas. Vid tomters afmätande ålåge det stadsingenjören,

sedan han förut bragt alla nödiga tomter i kvarteret å en riktig

karta och plan, att sammankalla såväl den, hvilken begärt mätningen,

som grannarna rundt omkring samt noga underrätta dem om tomtens figur

och belägenhet samt hvarifrån mätningen skulle begynnas och hvarest den

skulle slutas, hvarvid ingenjören hade att betjäna sig af krönta instrument

såsom stång, kedja etc. Byggningskollegiet skulle noga tillse, att ingen

finge intaga större eller mindre plats eller tomt, än hans fastebref och

designation utvisade. Krokar och bukter på tomterna vid gatorna skulle,

när tillfälle gåfves, rättas efter den nya generalkartan, och hade byggningskollegiet

att därvid förnämligast taga hänsyn till stadens regularitet

samt tomternas rätta proportion och skiljelinjer. Ingen tomt borde i designationen

beskrifvas längre än den till rätta skiljelinjen befunnes, men om

någon ägde en del af en bakom eller bredvid liggande tomt, borde den

på kartan särskild! antecknas, dock ej såsom en tomt i ett stycke beskrifvas,

utan skulle hela tomten utsättas till sin längd och bredd, och

hvad som innehades af bredvid liggande tomter borde för sig nämnas,

på det tomterna, som de vore i tomtboken uppförda, icke måtte med tiden

förvandlas. Så ofta en tomt genom köp eller byte komme att transporteras,

skulle uti grannarnas närvaro ny mätning häröfver förrättas, hvilken

skulle ingifvas till byggningskollegiet innan det tredje uppbudet beviljades,

hvarefter fastebref å de fria och upplåtelsebref å de ofria komme att

uttagas. Uti alla fastebref öfver såväl irreguljära som reguljära tomter

skulle deras längd och bredd enligt ingenjörens beskrifning införas, samt

en med byggningskollegiets sigill stämplad plan öfver den afmatta tomten

bifogas med anmärkning af alla tillstötande tomter och deras ägares namn.

Hvad i 1725 års byggnadsordning föreskrifvits om reglering af gator i

21

trångt bebyggda delar af staden återfinnes äfven här, med den ändring

att det var byggningskollegiet, ej magistraten, som både profil i ngsrätten.

Från Kungl. Maj:ts instruktion för stadsingenjören i Stockholm den

13 juli 1736 kunna följande bestämmelser anföras: Stadsingenjören finge

icke utstaka någon tomt till rättelse och efterlefnad för veder!lörande

innan han därtill erhållit byggningskollegiets befallning. När den, som

erhållit tillstånd till nybyggnad, hos stadsingenjören hemställde om

tomtens utstakande, ålåge det ingenjören att ofördröjligen och innan

någon dessein till byggnad fastställdes utstaka tomten efter bref och dokument

till dess rätta linjer uti ägarens och grannarnas närvaro och sedan

inkomma med berättelse till byggningskollegiet. Då byggningskollegiet

till stadsingenjören remitterat tvister, som uppkommit mellan grannar om

tomters rätta skiljelinjer eller annat mera, ålåge det ingenjören att med

tomtböckerna och äldre å stadsingenjörskontoret befintliga designationer

noga jämföra de tvistandes dokument och fastebref samt därefter till kollegiet

ingifva en omständlig berättelse med bifogad tydlig afmätning. Då

begäran af någon att få intaga någon stadens öde plats mot tomtörens

erläggande remitterades till stadsingenjören, ålåge det denne att utan

dröjsmål afmäta platsen eller tomten samt upprätta vederbörlig designation

öfver densamma och däri beskrifva platsens eller tomtens belägenhet, dess

kvadratinnehåll och af hvad förmåner eller besvärligheter den i anseende

till situationen bestode.

I Kungl. Maj:ts förnyade byggnadsordning för Stockholm den 22

mars 1763 återfinnas i hufvudsak samma föreskrifter som i 1736 års byggnadsordning,

ehuru de i den yngre författningen äro något utförligare.

Af dessa föreskrifter må anmärkas: När nytt kvarter intoges till byggnad,

borde ritning däröfver upprättas och underställas Kungl. Maj:ts gillande.

Kvarteret skulle sedermera förblifva oförändradt. Så ofta tomt, fri eller

ofri, bebyggd eller obebyggd, genom köp eller byte öfverlätes, borde öfver

densamma ny mätning förrättas och finge ej uppbud å tomten beviljas

förrän stadsingenjörens designation blifvit i byggningskollegiet gillad.

Stadsingenjören ålåge, sedan han öfver alla nödiga tomter i kvarteret författat

planritning, att tre dagar förut om dagen, då mätningen skulle ske,

underrätta grannarna genom tvenne stadsbetjänte, som däröfver skulle till

ingenjören aflämna skriftligt intyg att bland handlingarna förvaras. Om

en tillsagd granne ägde laga förfall att den utsatta dagen inställa sig vid

mätningen, skulle han anmäla sådant tidigt i byggningskollegiet, som hade

att pröfva, huruvida förfallet vore lagligt, och i sådan händelse utsätta ny

dag. Om byggningskollegiet ej vore tillsammans, skulle förfallet anmälas

hos stadsingenjören, som vid första tillfälle hade att anmäla förhållandet i

22

kollegiet, och skulle med mätningen anstå, till dess ny dag för densamma

blefve utsatt. Uteblefve grannen jämväl då, utan att vidare förfall för

honom dessförinnan blifvit anmäldt, skulle mätningen försiggå. Därvid

skulle ingenjören underrätta de närvarande grannarna om tomtens figur

och belägenhet samt huru mätningen komme att förrättas. Mätningen

skulle därefter begynna vid och från den allmänna plats eller gata, som

tomten gränsade till, och skulle alla sådana mätningar förrättas i horisontal

linje, äfven om tomten vore sluttande på någondera sidan. Vid

mätningen skulle ingenjören betjäna sig af därtill hörande, efter tomtens

beskaffenhet lämpliga, justerade och krönta instrument, såsom stång och

kedja med mera. Han skulle jämväl i designationen införa namnen på de

grannar, som själfva eller genom ombud bevistade mätningen. Hade

granne något att med afseende å tomtlinjerna erinra, skulle sådant föredragas

i byggningskollegiet och designation finge ej utfärdas förrän yppade

tvistigheter blifvit afgjorda. Den granne, som en gång vunnit uppskof

och sedan, utan vidare förfalls anmälande, försummade att bevista mätningen,

skulle icke dess mindre äga frihet att, inom åtta dagar därefter,

uti byggningskollegiet visa sitt senare förfall samt få del af den skedda

mätningen och inom tid, som honom förelädes, där ingifva sina påminnelser.

Astundade han ny mätning eller pröfvades sådan på grund af grannens

påminnelser nödig, skulle sådan ny mätning ske på sökandens bekostnad,

hvarefter byggningskollegiet hade att lagligen afgöra stridigheten.

Ingen finge intaga större eller mindre plats eller tomt än hans fastebref

och designation utvisade, hvilket det ålåge byggningskollegiet att tillse.

Stadsingenjören skulle därför, då han vid tomts afmätande funne skiljaktighet

emellan tomtens linjer och tidigare fastebref eller designationer,

anmäla sådant i byggningskollegiet samt, sedan kollegiet närmare undersökt

beskaffenheten och meddelat sitt utlåtande däröfver, uti designationen

jämte tidigare dokument äfven åberopa sig på kollegiets utslag, som borde

lända till rättelse och efterlefnad i framtiden. Funnes å tomt, som skulle

mätas, ej fastebref eller förut gjord designation, skulle ingenjören uti omkring

boende grannars närvaro först noga undersöka, huruvida dessa innehade

sina tomters rätta alntal, samt därefter fortsätta mätningen på ofvan

angifvet sätt. Då tillfälle gåfves, skulle krokar och bukter å tomts gräns

mot gata rättas. Ärendet skulle behandlas af byggningskollegiet, och skulle

vid jämkningen ägarna höras innan något fastställdes. Hade någon till sin

tomt lagligen fått en del af en bakom eller bredvid liggande tomt, så borde

samma del på planen eller designationen icke sammanblandas med ägarens

förra tomt, utan utmärkas med särskild färg, och borde jämväl den tomt,

från hvilken delen vore styckad, till sin längd och bredd på samma desig

-

23

nation utsättas, för att tomterna icke med tiden måtte förvandlas. Uti

alla fastebref skulle tomters längd och bredd i öfverensstämmelse med

ingenjörens beskrifning noga införas, och skulle en med byggningskollegiets

sigill stämplad plan öfver den afmätta tomten med anmärkning om alla

tillstötande tomter och deras ägares namn bifogas fastebrefvet. Planen

borde tydligt utvisa tomtens läge efter väderstreck med alla dess vinklar,

sådana som de verkligen funnes geometrice aftagna.

Den 5 november 1842 erhöll Stockholm ny byggnadsordning. Denna

föreskref angående nytt kvarters anläggande och förändring af gammalt,

att en ritning öfver kvarteret skulle författas af stad singenjören och genom

öfverståthållareämbetet underställas Kungl. Maj:ts pröfning, oeh skulle

ritningen, sådan den blifvit af Kungl. Maj:t fastställd, lända till efterrättelse

vid kvarterets anläggning eller förändring. Uti nytt kvarter skulle

tomterna indelas efter belägenheten och byggnadsbehofvet, hvarvid skulle

iakttagas, att alla tomter blefve rätliniga och skiljelinjerna, där så ske

kunde, rätvinkliga såväl emot hvarandra som emot gatulinjerna. Tomt

finge ej styckas eller förändras, med mindre stadens politi-, ämbets- och

byggningskollegium därtill lämnade bifall, hvarvid noga skulle tillses, att

hvarje tomt vid gatan bibehölle tillräcklig bredd för uppförande af en

efter tomtens beskaffenhet tjänlig byggnad, samt att sneda tomter, så vidt

ske kunde, rätades. Sned och ojämn tomt, som förorsakade krokig gata

eller annars för staden medförde vanprydnad, skulle, i händelse åbyggnaden

afbrunne eller annat tillfälle därtill gåfves, ovillkorligen rätas. Öfver

afbrända trakter skulle, innan de ånyo finge bebyggas, karta eller grundritning

författas, som utvisade, huru därstädes tillförene alla tomter varit

afdelade och gatorna dragna. Funnes då någon tomt sned eller göra krok

och bukt åt gatan, skulle sådant, så vidt möjligt vore, jämkas och rättas,

och skulle, där så pröfvades nödigt, nya gator genom kvarteren öppnas

samt tjänliga vändplatser inrättas; och skullé planritning till den nya

regleringen underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Då tomt genom köp,

gåfva eller byte ginge ur en ägares hand i en annans, skulle den, så vida

fem år förflutit från den dag, då samma tomt senast afmättes, af stadsingenjören

ånyo mätas samt öfver mätningen uppgöras designation, hvarå

ej allenast den afmätta tomten till sitt läge mot väderstrecken och till

sin form geometriskt och efter åsatt måttstock upptoges, utan jämväl alla

tillstötande gator, platser eller tomter utmärktes. Designationen borde

ock städse vara åtföljd af ett kort förrättningsinstrument, upptagande

dagen, då mätningen blifvit verkställd, anledningen till förrättningen,

tomtägarens och de närvarande grannarnas eller deras ombuds namn samt

tomtens beskrifning till läge, storlek och beskaffenhet. Uppbud på tomten

24

skulle ej beviljas, förrän designation blifvit hos politi-, ämbets- och byggningskollegiet

uppvisad och med påskrift därom försedd. Då mätning af

tomt skulle ske, ålåge det stadsingenjören att om den för mätningen utsatta

dag underrätta grannarna minst tre dagar förut genom två stadskällare,

hvilka skulle för grannarna till genomläsande uppvisa stvrkt afskrift

af köpe-, gåfvo- eller bytesbrefvet samt sedermera såväl om detta

delgifvande som om mätningens kungörande meddela deras å afskriften

tecknade bevis att bland handlingarna förvaras. Mätningen skulle därefter

å utsatt tid försiggå utan afseende därå att någon af grannarna uteblefve.

Vid mätningens företagande skulle stadsingenjören meddela de

närvarande grannarna kännedom om tomtens figur och belägenhet samt

huru mätningen komme att verkställas. Sedan skulle därmed begynnas

vid och från den allmänna plats eller gata, till hvilken tomten gränsade,

med iakttagande att mätningen skulle förrättas i vågrät linje, äfven om

tomten åt någon sida vore sluttande. Stadsingenjören skulle underrätta

den eller de närvarande om det vid mätningen befunna förhållande. Gjordes

vid förrättningen någon anmärkning mot tomtlinjernas riktighet, skulle

stadsingenjören anmäla sådant hos politi-, ämbets- och byggningskollegiet

till pröfning. Om tomtens innehafvare eller granne ej åtnöjdes med förrättningen,

oägde han till nämnda kollegium ingifva sina påminnelser inom

viss tid. Astundade tomtinnehafvaren eller granne ny mätning, skulle

den ske på sökandens bekostnad, hvarefter politi-, ämbets- och byggningskollegiet

lagligen afgjorde stridigheterna. Förrän dessa blefve slutligen

pröfvade, finge icke designation af stadsingenjören utfärdas. När tomt

genom köp, gåfva eller byte ginge ur en ägares hand i en annans inom

loppet af fem år ifrån den dag, då samma tomt senast afmättes, skulle

den nye ägaren öfverlämna styrkt afskrift af fångeshandlingen till stadsingenjören,

som vid mottagandet skulle inhämta ägarens yttrande, huruvida

han åstundade ny mätning och designation öfver den i fångeshandlingen

upptagna tomten eller åtnöjdes med redan erhållen designation. Det ålåge

stadsingenjören att af nämnda afskrift lämna angränsande fastigheters ägare

del emot bevis, hvari de borde anmäla, huruvida de äskade ny mätning

och designation öfver tomten. Fordrades ny mätning och designation,

skulle desamma verkställas af stadsingenjören på ofvan angifvet sätt på

bekostnad af den eller dem, som äskat åtgärden. Begärdes åter icke ny

mätning och designation, skulle stadsingenjören därom meddela bevis,

hvaruti äfven skulle utsättas kvarter och nummer för de fastigheter, som

angränsade, samt ägarnes namn. Detta bevis skulle, jämte öfriga föreskrifna

handlingar, vid anhållan om lagfart ingifvas till rådstufvurätten.

Då vid tomts afmätning stadsingenjören funne skiljaktighet mellan tomtens

ib

linjer och förra fastebref eller designationer, skulle han därom göra anmälan

i politi-, ämbets- och byggningskollegiet samt, sedan kollegiet närmare

undersökt förhållandet och meddelat beslut i ärendet, uti designationen

jämte förra dokument äfven åberopa kollegiets beslut, som skulle

tjäna till rättelse och efterlefnad för framtiden. Funnes ej å tomt, som

skulle afmätas, fastebref eller designation, skulle stadsingenjören vid mätningen

först undersöka, huruvida grannarnas tomter samt angränsande allmänna

platser och gator hade deras rätta alntal, hvarefter mätningen skulle

fortsättas på sätt ofvan nämnts. Hade någon till sin tomt lagligen fått en

del af en bakom eller bredvid liggande tomt, skulle sagda del på designationen

icke sammanblandas med ägarens förra tomt utan på särskilt sätt

utmärkas, och skulle jämväl den tomt, hvarifrån delen vore styckad, till sin

längd och bredd på samma designation utsättas, på det att tomterna med

tiden icke skulle förblandas. Nybyggnad vid gata, allmän plats eller mot

grannes tomtlinje finge icke begynnas, förrän den yttre tomtlinjen blifvit

af stadsingenjören utstakad. Politi-, ämbets- och byggningskollegiet ägde

såsom första domstol upptaga och afgöra alla frågor och tvister, som vid

tomtregleringar kunde uppstå. Besvär öfver dess beslut skulle anföras hos

magistraten.

Den 12 maj 1870 fastställde Ivungl. Maj:t ny byggnadsordning för

hufvudstaden. Enligt denna skulle frågor om anläggande af nytt kvarter

eller förändring af gammalt ankomma på stadsfullmäktiges pröfning, hvilkas

beslut genom öfverståthållareämbetet skulle underställas Ivungl. Maj:ts fastställelse.

Om ett kvarter eller flera hus genom brand förstörts och den eller

de gator, som branden härjat, icke vore af den bredd, som i byggnadsordningen

stadgades, eller om nya gator, torg eller andra allmänna platser

där behöfdes, då skulle, innan de afbrända tomterna finge ånyo bebyggas,

förslag till ny tomtreglering uppgöras och underställas Ivungl. Maj:ts pröfning.

Då lagfart söktes å fång, hvarigenom tomt gått ur en ägares hand

i annans, skulle, jämte åtkomsthandlingar, företes behörig tomtkarta af

samma beskaffenhet, som i 1842 års byggnadsordning föreskrifvits. Hade

tio år förflutit från den dag tomten senast afmättes, skulle den af

stadsingenjören ånyo mätas och ny tomtritning upprättas. Innan behörig

tomtritning med åtecknadt bevis, huruvida densamma blifvit hos handelsoch

ekonomikollegiet klandrad, hos rådstufvurätten företetts, finge lagfart

ej beviljas. Samtliga vid tomtregleringar uppkommande frågor skulle väl

upptagas af nämnda kollegium, men gjordes därvid undantag för sådana

tvistemål, som hörde till domstol. I öfverensstämmelse därmed skulle, där

vid mätningsförrättning anmärkning gjorts mot gränslinjernas riktighet

och sådant hos handels- och ekonomikollegiet anmälts, detta, där tvist^vore

4—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

26

om tomts rätta storlek och gränslinje, hänvisa tvisten till domstol. Innan

uppkomna stridigheter blifvit slutligen pröfvade, finge tomtritning ej af

stadsingenjören utfärdas, utan att stridigheterna däri omförmäldes. Hade

stadsingenjören vid tomts mätning funnit skiljaktighet mellan tomtens

linjer och förra fastebref eller tomtritningar, skulle han därom göra anmälan

hos bemälda kollegium samt, sedan kollegiet meddelat beslut i ämnet

eller tvistefrågan blifvit af domstol afgjord, uti tomtritningen åberopa jämte

öfriga handlingar kollegiets eller domstolens utslag. I öfrigt förekom i de

afseenden, hvarom nu är fråga, ej annan skiljaktighet mellan 1842 och 1870

årens byggnadsordningar än att i den senare särskilda regler ej gifvits

för det fall, att tomt inom den för ommätning föreskrift^ tid öfvergått till

annan ägare.

Hvad byggnadsordningarna för öfriga städer angår, synas desamma,

särskilt de yngre, vara i hög grad påverkade af de för Stockholm gällande,

men äro de i allmänhet vida mera kortfattade.

För jämförelse meddelas här nedan redogörelse för en del i början

af 1800-talet utfärdade byggnadsordningar, i hvad angår städernas ordnande

och tomtindelningen.

Den 29 mars 1803 utfärdade Kungl. Maj:t med anledning af timad

eldsvåda byggnadsordning för Göteborg att gälla tillsvidare. Af de däri

intagna bestämmelser torde endast böra erinras därom, att tomter, som

befunnos irreguljära med in- och utgående hakar, skulle rättas och en rak

skillnadslinje utsättas, med iakttagande af att hvarje tomt finge samma

areal, som den förut haft.

Byggnadsordningen för Sala af den 2 juni 1807 innehöll, bland annat,

att till vinnande af än mera ordning och bekvämlighet den, som å obebyggd

tomt ärnade anställa nybyggnad, skulle såväl öfver själfva tomtplatsen som

öfver den tillärnade byggnaden till magistraten ingifva ritning för att af

magistraten i samråd med silfververkets konstmästare granskas samt i den

mån rättas och ändras, som allmän ordning, ägarens och angränsande

grannars bekvämlighet och stadens prydnad fordrade, när sådant utan ägarens

synnerliga kostnad och skada kunde ske, samt att den bebyggda tomt,

som genom styckande eller annars hade blifvit sned och ojämn, borde, när

den ånyo bebyggdes, jämkas och rättas. Uti alla köpebref skulle utsättas

tomtplatsens areala innehåll, hvilket en enkel planritning med utsatt längd

och bredd å tomten skulle utvisa.

Uti byggnadsordningen för staden Västerås af den 2 juni 1807 föreskrefs,

att om nytt kvarter därefter intoges till bebyggande, skulle ritning

däröfver till gator, gränder och tomter i likhet med den redan år 1714

utfärdade »så kallade stadens planta» till Kungl. Maj:ts gillande genom

27

Konungens befallningshafvande insändas. Nytt kvarter skulle indelas i

lika stora tomter. Den, som byggde å obebyggd tomt, skulle tillhållas att

bygga så reguljärt, som i byggnadsordningen bestämdes. Tomt, som genom

styckande eller annorledes blifvit sned eller ojämn, skulle, när den såldes,

afbrunne eller förfölle och ånyo skulle bebyggas, rättas, då den funnes

vara vanprydlig eller af staden till dess behof eller af nabo inlöstes och

vederlag efter mätisrnanna ordom gåfves. Så ofta tomt, fri eller ofri,

byggd eller obyggd, genom köp eller byte öfverlätes, skulle öfver densamma

ny mätning i när- och öfvervaro af vederbörande magistratspersoner samt

grannar, som af stadsbetjänte därtill kallades, förrättas och ej uppbud därå

förr beviljas. Tillsagd grannes frånvaro hindrade ej förrättningens verkställande,

dock honom öppet att under lagfarten efter sitt företedda laga

förfall äska ny förrättning, hvilken beviljades, om skäl därtill förelåge.

Ingen finge intaga större plats än hans fastebref eller, om sådant ej funnes,

ritning å tomten efter den öfver staden år 1751 författade karta utvisade.

Om skiljaktigheter förekomme, skulle sådant anmälas hos magistraten

och desamma efter omständigheterna och berörda karta rättas och till

framtida efterrättelse afgöras. Vore fastebref förkommet eller funnes ej

sådant, skulle uti rågrannars närvaro noga undersökas, huruvida dessa hade

sina tomters rätta alntal och sedan den outstakades alntal utsättas. Om någon

till sin tomt förvärfvat sig en del af en annans, skulle denna del till längd

och bredd utmärkas å de bägge tomternas kartor för undvikande af framtida

förblandning. Uti alla fastebref skulle tomternas längd och bredd

med den däröfver författade beskrifning och ritning noga införas. Om

sådan olycka timade, att helt kvarter afbrunne, skulle, innan där ånyo

byggdes, reglering ske för att bringa gator och tomter i öfverensstämmelse

med ofvannämnda 1714 års karta.

I byggnadsordningen för Härnösand af den 18 augusti 1807 stadgades,

att innan vid gata ny tomt bebyggdes eller ny byggnad å gammal

tomt uppfördes, skulle, efter skedd anmälan hos magistraten, stadens ingenjör

och en ledamot af magistraten såsom varande byggningsrådman hålla

syn i tomtägarens och närmaste grannars närvaro, då det ålåge synemännen

att utstaka direktionen af den tillämnade byggnaden, och skulle de

tillika tillse att krokar och bukter å tomter och gator, om möjligt vore,

rättades och stadens regularitet befrämjades. Försäljning af halfva tomter

eller mindre delar förbjödes för framtiden. Så ofta tomt, fri eller ofri,

byggd eller obyggd, genom köp eller byte öfverlätes, skulle öfver densamma

ny mätning förrättas och tredje uppbud ej förr beviljas än samma

mätning blifvit af magistraten gillad och med stadens tomtkarta jämförd,

öfver hvarje ny tomt skulle jämväl planritning af stadens ingenjör vara

28

författad. Lagfart å vretar eller lägenheter utom staden skulle likväl icke

hindras å den årstid, då mätning svårligen kunde ske, men fastebref finge

icke meddelas, förrän sådan mätning behörigen blifvit verkställd. Öfver

afbrända kvarter skulle, innan de ånyo finge bebyggas, af stadens ingenjör

författas karta eller grundritning, som utvisade, huru därstädes tillförene

alla trakter varit afdelade och gatorna dragna. Funnes då någon

tomt sned eller göra krok och bukt åt gata eller vore gata för smal och

trång, skulle sådant, så vida görligt vore, af magistraten jämkas och rättas.

Om hus å styckad tomt afbrunne, skulle den senare köparen af halfva

tomten fritt åtnjuta någon af stadens obebyggda platser, hvarå till honom

skulle utsynas tomt, hvilken blefve antingen fri eller ofri, allt efter

som den förra tomten varit. Ägaren af den andra hälften af gården,

som sålunda återvunne den honom fordom tillhöriga, men försålda

hälft i tomten, skulle därför gifva staden skälig ersättning. Gitte han ej,

skulle han betala tomtören. Desslikes skulle han ersätta ägaren till den

hälft af tomten, som afträddes, efter mätismanna ordom för den åbyggnad,

som å samma hälft funnes öfrig och i behåll. Om blott enderas hus

afbrunne, borde den, som vore satt i belägenhet att nödgas bygga, erhålla

ny tomt och njuta ersättning af den kvarl»lifvande på ofvan nämndt sätt.

I byggnadsordningen för Strömstad af den 18 augusti 1807 föreskrefs

följande: Då nytt kvarter anlades, skulle besiktning anställas af

magistraten, hvarvid gator och gränder skulle utstakas. Tomterna skulle

indelas efter platsens läge och beskaffenhet och kvarteret sedermera förblifva

oförändradt. Tomterna skulle sins emellan indelas af lika storlek och

deras längd afskäras med skiljelinje samt alntalet utsättas efter nummer

å alritningen, som skulle lända till efterrättelse vid tomternas upplåtande.

Om särskilda och ej till tomt vidhängande hagar, kåltäppor eller andra

intagor mötte, där gata eller gränd vore nödig, borde ägaren däraf upplåta

mark mot mark å annan plats. Uti nya kvarter skulle ej brutna eller

styckade tomter till någon enskild upplåtas, och som de gamla kvarterens

tomter vid de större gatorna vore både små och otillräckliga, så skulle

två eller tre mindre tomter inköpas och sammanslås samt oklandradt innehafvas.

Det tillätes jämväl, att efter öfverenskommelse ett mindre stycke

af den ena tomten lades till den andra, då sneda tomter därigenom kunde

rättas. Tomt, som genom styckande blifvit sned och ojämn, skulle, om

så påstodes eller om den vore till vanprydnad för staden, rättas, då gården

antingen afbrunne, såldes eller genom naborätt inlöstes. Hagar, kåltäppor

och andra intagor inom staden finge till tomter inrättas, när det

för åbyggnaden tarfvades, och vore ägaren, där han ej själf ville bygga,

skyldig att etter mätismanna ordom upplåta tomt till person, som vore

29

villig bygga. Vidare hette det i byggnadsordningen, att som enligt lag

ingen tinge intaga eller tillägna sig större eller mindre plats eller tomt,

än hans tomtebref, fastebref eller andra laga åtkomsthandlingar utvisade,

skulle, till förekommande af oreda och missbruk, så ofta köp, byte eller

annat laga upplåtande af någon tomt skedde, vare sig med eller utan

åbyggnad, någon af magistratens ledamöter kallas att mäta tomtens storlek

till längd och bredd uti angränsande grannars närvaro och däröfver

gifva bevis till rättelse för alntalet, som lagen i 4 kap. 2 § jordabalken

bjöde skola i fastebrefvet införas. Funnes vid mätningen någon skiljaktighet

emellan tomtens storlek emot antingen förra åtkomsthandlingarna,

tomte-, köpe- eller fastebref eller den öfver staden varande kartan, borde

sådant anmälas hos magistraten, hvilken, sedan angränsande tomtägare

blifvit hörda, hade att meddela utslag öfver det tvistiga innan fastebref

med utsättande af alntalet utfärdades. Funnes å tomt, som skulle afmätas,

ej fäste- eller tomtebref, skulle uti angränsande grannars närvaro den, som

förrättade mätningen, först undersöka, om dessa innehade sina tomters

rätta alntal, och sedan fortsätta mätningen på sätt ofvan sagts. Mätning

å tomter skulle ske med krönt stång i horisontal linje, äfven om

tomten vore sluttande mot någondera sidan eller små bergkullar och höjder

mötte. Vore granne, som vid tomtmätning blifvit kallad att den bevista,

ändå borta, skulle sådant anmälas hos magistraten, som, efter viss

lämpad tid, vid vite kungjorde honom ny dag för mätningens förrättande.

Uteblefve grannen äfven då, skulle mätningen ändå äga rum, den uteblifne

likväl obetaget att inom viss tid därefter visa sitt senare laga förfall

samt få del af mätningen med rätt att inom förelagd ticj vid all vidare

talans förlust afgifva sina påminnelser till magistraten. Astundades ny

mätning, eller pröfvades sådan i anledning af grannens påminnelser nödig,

skulle sådan ny mätning ske på sökandes bekostnad, hvarefter magistraten

lagligen afgjorde stridigheten. Då tillfälle gåfves, skulle krokar och bukter

vid gator och torg rättas. Af sådan anledning finge nybyggnad ej

företagas, förrän någon af magistratens ledamöter först besiktigat platsen.

I fall den, som skulle bygga, ej ville rätta sig efter den ordning, hvartill

han råddes, skulle han förbjudas att fortfara med byggnaden, till dess

magistraten genom laga utslag fastställt, huru byggnaden skulle ställas,

hvarvid magistraten hade att förnämligast fästa afseende vid stadens regularitet

och tomternas rätta proportion och skiljelinjer, dock att vid jämkningar

ägarna skulle höras innan något fastställdes. Innan första uppbud

beviljades, skulle bevis öfver tomtens mätning i rätten företes jämte tomte-,

köpe- eller annat laga åtkomstbref. Yppades tvist mellan en lagfartssökande

och hans grannar om tomtens rätta storlek, så kunde, då enligt

30

lag alntalet skulle utsättas i fastebref, sådant ej utfärdas förrän tvistigbeten

blifvit lagligen pröfvad och utslaget vunnit laga kraft. Magistraten

skulle såsom första domstol upptaga, rannsaka och afdöma alla de tvister,

som angående tomter, torg, gator och byggnader kunde uppkomma. Besvär

skulle anföras hos Konungens befallningshafvande.

Byggnadsordningen för staden Nyköping af den 18 augusti 1807

föreskref, att den öfver staden år 1674 upprättade dessein och karta skulle

på det sorgfälligaste efterföljas samt ej någon afvikelse därifrån under

hvad förevändning som helst tillåtas. Tomt, som genom styckning eller

af annan händelse blifvit sned och ojämn mot kartan, skulle, då därå befintlig

byggnad afbrunne, förfölle och ånyo uppbyggdes, efter rålinjerna

rättas och dessförinnan ej någon byggnad företagas vid visst vite. Ingen

vore tillåtet intaga större plats eller tomt än hans fastebref och kartan

utvisade, men om någon skiljaktighet därvid uppkomme, skulle sådant

anmälas hos magistraten, som efter anställd syn å den ifrågavarande tomten

enligt kartans föranledande rättade den uppkomna skiljaktigheten och

afgjorde densamma till framtida efterrättelse. När någon till sin tomt

lagligen förvärfvat en del af en annans angränsande tomt, skulle sådant

uti längd och bredd noga utmärkas å kartan, hvarjämte det af magistraten

därtill gifna tillstånd alltid borde af ägaren uttagas och vid egendomen

förvaras.

I byggnadsordningen för staden Säter af den 2 oktober 1807 hette

det: Vid alla slags byggnader borde noga aktas, att de aldrig »stötte» de

linjer, som för att få räta gator borde bibehållas och anläggas, hvarför,

sedan linjen af byggnadssynemännen blifvit utstakad, första hvarfvet af

byggnaden icke finge »hopknutas», innan synemännen ånyo pröfvat att det

läge i rät utstakad linje. Arnade någon uppsätta en större eller mindre

byggnad eller företaga någon betydlig reparation eller förändring af gammal,

borde sådant angifvas skriftligen hos magistraten, som ägde att förordna

tvenne sina ledamöter eller andra förståndige män till besiktning å

stället i grannarnas närvaro. Dessa synemän skulle då upptaga, hvad grannarna

till äfventyra kunde erinra, beskrifva tomtens storlek och utrymmet

för den tillärnade byggnaden samt huruvida den syntes stöta regleringen

eller annorlunda strida mot hvad därom vore förordnadt. Synebevis skulle

meddelas tomtägaren, som hade att ingifva det till magistraten, hvilken

därefter behandlade ansökningen om byggnadslof.

I byggnadsordningen för Uppsala af den 2 oktober 1807 föreski''efs,

att öfver staden och nästomliggande trakter skulle en noga geometrisk

plankarta författas uti ett alnmått af 1,000 alnar på decimaltummen, därå

kungl. slottet med dess utmål,- kungl. akademien och andra publika bygg

-

31

nåder, kyrkor och kyrkogårdar, torg och andra öppna platser, gator, gränder

och tomter samt den genom staden löpande ån med sina stränder

skulle upptagas och utmärkas, hvarefter landshöfdingen skulle föranstalta,

att i samråd med consistorium academicum och magistraten eu dessein

till stadens ordentliga indelning och framtida bebyggande blefve i enlighet

med kungl. brefvet den 25 april 1750 utarbetad och till Kungl. Maj:t för

fastställelse ingifven. Sedan Kungl. Maj:t fastställt, huru staden skulle

byggas och regleras, skulle det tillkomma magistraten att tillse, att linjerna

för gator, torg och andra allmänna platser icke på minsta sätt öfverskredes

eller byggnader eller staket därutöfver sträcktes. Byggnad finge ej företagas

innan anmälan därom gjorts hos magistraten, ritning ingifvits och

magistratens tillstånd till byggande erhållits. Alla tvister om börd eller

tomters gränser och utmål borde upptagas och lagligen afdömas af rådstufvurätten,

men frågor om själfva byggnaderna med mera af magistraten

och sedan af landshöfdingen.

I byggnadsordningen för Enköping af den 2 oktober 1807 bestämdes,

att en regleringskarta, som Kungl. Maj:t den 18 februari 1800 gillat och

hvilken för den del af staden, som afbrunnit 1799, redan blifvit följd, skulle

allt framgent tjäna till efterrättelse äfven för den icke afbrända delen af

staden, när nya byggnader där skulle uppföras, så att torg, gator, kvarter

och tomter därefter blefve inrättade. Magistraten hade att tillse, att de

linjer för torg, gator, kvarter och allmänna platser, kartan utmärkte, icke

på minsta sätt öfverskredes eller förnärmades. Om den utvidgning, staden

genom den fastställda regleringskartan redan vunnit, i framtiden under

en tilltagande befolkning funnes vara otillräcklig, skulle ännu mera af

närmast intill belägna ägor läggas till staden samt kvarter, gator och

tomter inrättas i sammanhang och enstämmighet med regleringskartan,

som äfven i sådant fall skulle lända till grund och efterrättelse.

I byggnadsordningen för staden Köping af den 3 februari 1809

hette det: Med afseende å tomternas areal skulle en af landtmätare år

1782 öfver staden upprättad karta lända till efterrättelse. Då byggnad å

obebyggd tomt skulle anställas, skulle ritning öfver såväl den tillämnade

byggnaden som själfva tomten ingifvas till magistraten för att granskas,

rättas och ändras i den mån som allmän ordning, ägarens och angränsande

grannars bekvämlighet och stadens prydnad det fordrade, så vida sådant

utan ägarens synnerliga kostnad och skada kunde ske. Vid ombyggnad

skulle tomt, som blifvit sned och ojämn, jämkas och rättas. Ingen finge

intaga större plats eller tomt än fastebref eller, där sådant ej funnes, i gällande

ordning upprättad ritning å tomten utvisade. Uppkomme härom tvist

mellan grannar, skulle sådant anmälas hos magistraten, som afgjorde tvisten

32

till framtida efterrättelse. I fastebref skulle tomts längd och bredd särskilt

utmärkas, och om någon till sin tomt lagligen förvärfvat en del af

en annan tomt, skulle sådant i fastebrefvet utsättas, på det att tomten icke

måtte förvandlas.

I byggnadsordningen för Visby af den 17 mars 1818 hette det:

När fri eller ofri, byggd eller obyggd tomt genom köp, byte eller eljest

till annan öfverlätes, skulle öfver densamma mätning förrättas, så framt

icke oklanderligt mätningsbevis kunde företes, och skulle öfver en företedd

mätning grannarna böras innan densamma för fastebrefs utfärdande

finge gälla. Så ofta tillfälle gåfves, skulle krokar och bukter på tomtgränserna

rättas såväl mot gata som mellan tomterna, så att gatorna efter

hand blefve reguljära och tomterna afdelade genom räta skiljelinjer.

Enligt den för staden Linköping den 16 april 1818 fastställda byggnadsordning

skulle tomt, som befunnes sned och förorsakade vanprydnad,

rättas, när den ånyo bebyggdes. I fall någon del af densamma tillhörde

granne, skulle vederlag därför gifvas efter mätismanna ordom, så vida grannens

frivilliga samtycke därtill kunde erhållas, hvarvid likväl den af konung Karl XII

år 1700 för staden fastställda plankarta alltid skulle tagas till grund för nybyggnad

å tomter, hvilka alltså efter densamma måste utstakas och rättas.

När tomt eller gård såldes till annan, skulle säljaren, innan uppbud och

lagfart meddelades, med åtecknadt bevis antingen från landtmätare eller

stadsnotarien, som hade att rätta sig efter 1800 års karta öfver staden,

styrka tomtens verkliga längd och bredd samt areala innehåll, hvarefter

köparen skulle underrätta sina grannar därom, då, ifall en eller flera hade

emot uppgiften eller förhållandet något att erinra, laga mätning i två

magistratspersoners och grannarnas närvaro skulle anställas på bekostnad af

sökanden eller den vinnande. Förrättningen skulle ej uppskjutas, om tillsagd

granne ej komme tillstädes, men stode det samma granne fritt att inom

en månad begära och erhålla ny mätning på egen bekostnad. Magistraten

skulle upptaga, rannsaka och afdöma alla tvister angående tomter, byggnader

och dylikt.

I byggnadsordningen för Lindesberg af den 20 juni 1827 föreskrefs,

att ingen finge intaga större plats eller tomt än hans fastebref och stadens

fastställda grund- eller plankarta utvisade och, om skiljaktighet yppades,

skulle sådant anmälas hos magistraten och rättelse efter omständigheterna

och berörda karta till framtida efterrättelse ske. Vore fastebref förkommet,

skulle i grannarnas närvaro undersökas, huruvida hvar och en hade resp.

tomters rätta alntal enligt grundkartan. Uti alla köpe- men i synnerhet

fastebref skulle tomternas storlek i kvadratalnar noga utsättas och bestämmas.

33

Af bestämmelserna i byggnadsordningen för Karlstad af den IG november

1813 torde endast böra erinras därom, att efter inträffad eldsvåda

Konungens befallningshafvande och magistraten gemensamt skulle företaga

reglering af tomterna inom kvarteret.

Af den redogörelse ofvan lämnats torde framgå, att under det tidigare,

där fastställelse af plan för stads bebyggande ifrågakommit, densamma

oftast omfattat äfven tomterna, det blifvit allt mera vanligt, att

endast hufvudplanen fastställdes af Kungl. Maj:t, hvaremot tomtregleringen

verkställdes af de lokala myndigheterna, d. v. s. magistraten eller någon dess

underafdelning (i Stockholm ämbetskollegiet, politi-, ämbets- ocli byggningskollegiet,

sedermera handels- och ekonomikollegiet) samt Konungens befallningshafvande,

i öfverensstämmelse med hvad som gällde i fråga om fördelning

af stadens jord. Enligt äldre uppfattning synes ock i regel magistraten

hafva utgjort den stadsrätt, som jämlikt 10 kap. 19 § rättegångsbalken

skulle pröfva och afgöra vid tomtmätning uppkomna tvister angående tomtgränser

och dylikt, ej endast då fråga var om ofria tomter utan äfven angående

fria sådana, men från midten af 1800-talet framträder, jämsides med

inskränkningen i de administrativa myndigheternas domsrätt öfverhufvud, den

uppfattning, att dylika tvister i stället skulle upptagas af rådstufvurätten.

Af redogörelsen för innehållet i byggnadsordningarna framgår ock,

att, äfven bortsedt från naborättslösen vid försäljning och skyldigheten för

tomtägaren att inom viss tid bebygga tomt, man ingalunda saknade medel

att genomföra föreskrifna gatu- och tomtregleringar. Särskilt torde

böra erinras om den i åtskilliga byggnadsordningar intagna föreskriften

om egendoms afstående tvångsvis för gaturegleringars genomförande, därvid

löseskillingens belopp skulle bestämmas efter mätismanna ordoin; och

äfven i byggnadsordningar, som utfärdats efter införandet genom 1845

års förordning af det allmänna expropriationsförfarandet, finnes ofta förutnämnda

förfarande påbjudet.

Särskildt synas byggnadsordningarna emellertid hafva ägnat uppmärksamhet

åt frågan om mätning af tomterna.

I de särskilda stadslagarna förekomma icke några bestämmelser,

hvilka förutsätta, att tomt eller annan stadsjord skulle undergå mätning.

Däremot finnes i allmänna stadslagen (jordabalkens 6 kap.) föreskrifvet,

att i fastebrefvet och stadens bok skulle angifvas, huru mänga

alnar tomten eller gården, som afsåges, vore bred eller lång eller hvar

tomten låge. I berörda kapitel heter det: »for thy kombir nokor dela

therra maslian som the tomptena ella gardhana hafva köpt ok them na^r

5—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

Tomtmätninq

före

år 1874,.

34

bygger ella tbe tompt klandras före honom, tha ma han eig dylia som

salde eller huru manga alna han salde honom; ok gifui stadzens skrifuara

twa öra pmningha åt han skref? thet i stadzens book». Något om

att arealen skulle uppgifvas finnes ej nämndt.

Stadslagens förstberörda stadgande återfinnes i de förslag till jordabalk,

som föreligga från lagkommissionens tid. I förslaget af år 1695

10 kap. 2 § heter det, att i fastebref skall införas, huru många alnar hus,

gård eller tomt i bredd och längd håller och mellan hvad gator och grannar

fastigheten belägen är. I 1697 års förslag återfinnes samma bestämmelse.

I 1713 års förslag är paragrafen något omredigerad: I fastebref skall införas,

huru många alnar hus, gård eller tomt är bred och lång och i

hvilket kvarter och fjärding, emellan hvilka gator och gränder den belägen

är. I 9 kap. 2 § af 1715 års förslag upptages samma bestämmelse. I

hufvudsak samma stadgande är intaget i förslagen till jordabalk från

åren 1723 och 1731 och återfinnes här i 4 kap. 2 §: I fastebref skall

nämnas huru många alnar den gård eller tomt är bred och lång, så ock

i hvilket kvarter och fjärding och mellan hvilka gator och gränder den

belägen är. Så lyder ock stadgandet i 1734 års lag, jordabalkens 4

kap. 2 §. Någon motsvarighet till denna bestämmelse återfinnes hvarken

i lagkommitténs förslag år 1826 eller i lagberedningens förslag år 1847.

Däremot hafva de särskilda kommitterade, hvilka år 1867 afgåfvo förslag

till förändrade stadganden för betryggande af ägande-, pant- och nyttjanderätt

till fastighet, uti förslagets 27 § i anslutning till 4 kap. 2 §

jordabalken upptagit en bestämmelse af följande innehåll: »Vid ansökan

om inskrifning af äganderätt till gård eller tomt i stad skall fogas bevis,

huru många fot den gård eller tomt är bred och lång, så ock i hvilket

kvarter och emellan hvilka gator den belägen är». Förslaget, som jämväl

afsåg införande af fastighetsbok, innehöll vidare i 72 § att å upplägg för

tomt dess areal skulle anmärkas i öfverskriften. Då sedermera lagfartsoch

inteckningsväsendet ordnades år 1875, föreskrefs i 9 § af förordningen

om lagfart, att den, som sökte lagfart å gård eller tomt i stad, skulle

vara pliktig visa ej endast i hvilket kvarter och vid hvilka gator tomten

vore belägen samt längden af dess särskilda sidor utan äfven tomtens ytinnehåll,

och upptogs likaledes i särskild kungörelse om införande af fastighetsbok

under 14 § den mot stadgandet i 72 § af 1867 års förslag

svarande bestämmelse att å upplägg för tomt skulle införas dess ytinnehåll,

dock att detta skulle ske ej i öfverskriften utan i första spalten.

Uti förslagen till jordabalk från åren 1695, 1697, 1713 och 1715

finnes en bestämmelse, som torde förtjäna att i detta sammanhang omnämnas,

då densamma häntyder på att mätning af stadsjord redan vid ifråga

-

varande tid nått den utveckling, att mätningen, åtminstone för visst

fall, tillerkändes vitsord. I kapitlet om klander och hemul i jordafång

heter det, att uti »stadsgods» ägde säljaren alltid hemula alntalet. Stadgandet

upptogs emellertid ej i förslagen till jordabalk af åren 1723 och

1731 samt ej heller i 1734 års lag.

Då i de äldre lagarna förutsattes en uppmätning af tomterna, afsågs

säkerligen endast en enkel uppmätning af gränslinjernas längd, och

det kan så mycket mindre antagas, att särskild kompetens för mätningsförrättaren

kräfts, som ju stadgandet härrör från en tid, trehundra år

före tillkomsten af ett ordnadt landtmäteriväsen i Sverige. Vanligen torde

hafva tillgått så, att då tomt af stad uppläts, tomten af några utsedda

borgare, magistratspersoner eller särskilda mätningsmän utan speciell kompetens

uppmättes och det af dem meddelade bevis lades till grund för uppgiften

i fastebrefvet. Tvifvelaktigt är, om i äldre tid någon oinmätning

ägde rum, då marken öfvergick i annan ägares hand.

I detta afseende ändrade sig förhållandet väl efter hand, sedan ett

ordnadt landtmäteriväsen uppkommit, såsom äfven framgår af de i särskilda

byggnadsordningar intagna bestämmelser om tomtmätning. Då därför i

lagfartsförordningen föreskrefs, att jämväl tomtens areal skulle angifvas,

synes detta endast hafva inneburit ett fastslående i lag af hvad som redan

förut varit vanligt.

För att kunna bedöma den betydelse, som landtmäteriväsendet haft

på utvecklingen af tomtmätning i stad, torde en närmare redogörelse böra

lämnas, i hvad mån landtmätare anlitats vid mätning i stad.

Landtmäteriets stiftare i Sverige är konung Karl IX, som år 1603 Mätningar i

utsåg Anders Bureus att såsom generalmatematicus besörja om landets af- landtmätare

mätning. Enligt den instruktion, som för Bureus utfärdades den 4 aprilföreåriau.

1628, ålades denne att genom i de särskilda landsorterna anställda landtmätare,

bland annat, göra vissa afritningar af alla städer i riket, så att

Kungl. Maj:t kunde se, huru de vore byggda, och däraf jämväl erhålla upplysning,

»huur de best och legeligaste till een godh skickelsse och disposition

förbättras kunne». När någon stad skulle funderas eller förbättras,

skulle det alltid ske med Burei råd och vetskap; och skulle han äfven beflita

sig att få »plantter och afrijtningar af främmande närbelägna städer».

Redan tidigt synas därefter särskilda landtmätare hafva tillsatts i

vissa större städer.1

1 Jfr Ekstrand, Samlingar i landtmäteri, Sthlm 1901—1905, och Svenska landtmätare

1628—1900, Uppsala 1903.

36

Stockholms stads förste stadsingenjör var Anders Torstensson, tillsatt

den 12 mars 1636 sålunda att senaten då beviljade studiosus Anders

Torstensson en charge bland ingenjörerna och beställning på 400 daler

hvitt mynt. Under tiden närmast förut hade Anders Bureus verkställt

tomtmätningar i Stockholm. Olof Hansson Svart erhöll den 20 maj 1636

befallning af senaten att uppgöra stadsplan för Stockholm. Den äldsta i

Stockholms stadsingenjör skontors vård befintliga designationen är från

Torstenssons tid och af följande lydelse: »Anno 1636 den 26 maj tilldelte

jag, undertecknad, åt välb. Måns Mårtensson en tomt, belägen uti norra

förstaden på västra sidan om Brunkeberg neder till sjön emot välb. herr

Johan Kruses trädgård, uti vederlag mot en tomt, som bemälte välb. Måns

Mårtensson hade inuti staden vid Munkbron och nu för regularitetens skull

en del under gatom och en del under lastagien fallen är. Tomten, som

H. välb. igen bekommit häfver, håller uti bredd vid gatan 36 alnar, längden

både på östra och västra sidan ifrån gatan och söder till sal. öfverste

Dubaltz barnarfsgård 65 alnar. Actum ut supra Anders Torstensson.» Designationen

är sedermera affirmerad af byggningskollegiet den 9 maj 1650.

Den 3 maj 1645 erhöll Anders Torstensson kungl. fullmakt som

inspektör öfver byggnadsverket och gaturätningen i Göteborg med flera

städer. Sin första stadsingenjör fick Göteborg 1717. Malmö fick stadsingenjör

år 1647, således på en tid, då staden ännu lydde under danskt

välde. Gäfle hade stadsingenjör redan på 1700-talet.

Enligt kungl. brefvet den 5 november 1631 skulle planer och ritningar

af alla städer i riket tagas, och afsändes för sådant ändamål ingenjörerna

Johan Åkesson och Olof Cnutsson till Västmanland, Östergötland,

Södermanland och Småland.

Den 23 maj 1637 erhöll landtmätaren Olof Tresk fullmakt af drottning

Kristina, »att han om sommaren i Väster Norrland så i städerna

som å landsbygden årligen skall hålla jordrefning och rannsakning på de

orter, som nödigast göres behof».

Den 20 juni 1638 erhöll landtmätaren Johan Åkesson kammarkollegii

fullmakt att afmäta några gårdar och tomter i Uppsala. Han skulle

jämte en annan person afmäta och definiera de tomter och gårdar, som

vore belägna närmast omkring domkyrkan, hvaruti trädgården med biblioteket

och kommunitetshuset samt flera orter, som intill läge, skulle inbegripas.

På en viss plan skulle utsättas, huru stor hvar och en lägenhet sig

befunne i längd och bredd efter det besked, som de muntligen bekommit.

Den 29 november 1648 utfärdades kungl. memorial för konduktören

Erich Eriehsson Niure att utstaka »staketerne» i vattnet vid städerna Gäfle,

Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå och Toraeå och den 31 juli 1649

61

instruktion för Niure vid reglerandet af västra Norrlands städer från Gäfle

till Tonica, hvilket reglerande uppdragits åt Niure enligt fullmakt den

10 juli samma år.

Den 2 augusti 1G49 meddelades fullmakt för ingenjören Lars Vilhelmsson

Björkman att vara ingenjör vid städerna i Södermanland mot viss lön.

I de allmänna instruktioner, som därefter intill år 1725 utfärdades

för de geometriska mätningarna, nämndes väl ej något om städerna, men

mot slutet af 1600-talet-, särskild! sedan genom instruktion af den 19 maj

1688 landtmätarna fått befogenhet att äfven tillhandagå enskilda med

mätningsgöromål, hade åtskilliga speciella föreskrifter angående städernas

afmätande meddelats.

Enligt landtmäteridirektörens bref den 3 januari 1691 skulle mätningen

i städerna verkställas af landtmätaren i landskapet, hvilken vid förrättningen

hade att iakttaga de privilegier, som staden erhållit, samt i den

mån de kunde öfva inflytande på förrättningen anmärka deras innehåll i

beskrifningen och ställa sig deras föreskrifter till efterrättelse vid förrättningen;

och innehöll i detta afseende den af direktören vid landtmäteriet

den 30 mars 1697 fastställda metod angående städers afmätning och beskrifning

ytterligare följande: Inom själfva stadsstaketet skulle alla all

männa

platser, såsom slott, klosterplatser med deras ruiner, sjöstränder,

bryggor etc., alla enskilda hus, tomter, trädgårdar, grästäppor ete. afmätas.

Med stadens jordägor utom staketet skulle »förhållas efter generale-instructionen»,

hvarmed, afsågs 1688 års instruktion. Magistraten

skulle underrättas om förrättningen och hade att utse deputerade att

närvara vid rågångarnas uppgående. Intersektioner skulle dragas till

alla synbara orter omkring stadens ägor. Sedan rågångarna bestämts,

skulle i hvar och en stadsbos eller intressents närvaro alla inom stadens

rågång belägna ägor, torp, kvarnar och strömmar till deras lopp, fall och

djuplek, sjövikar etc. afmätas enligt instruktionen. Vid beskrifningen

skulle iakttagas, att, sedan allt blifvit uträknadt, skulle i kolumner införas,

i den första tomternas nummer, i den andra innehafvarens namn, i

den tredje tomternas areal i kvadratalnar, i den fjärde beloppet å tomtören

samt i den femte tomternas natur såsom krono etc. I samband därmed

skulle kvarteren eller annan indelning af staden angifvas. I beskrifningen

skulle tillika antecknas kyrkor, torg, bålverk på fästningarna, åar,

brunnar etc. med deras namn, vidare längden å alla gränser. I fråga om

mark utanför staketet skulle i beskrifningen anmärkas jordens natur, såsom

krono etc., samt dess storlek och beskaffenhet äfvensom namnet å

hvarje jordtrakt. Jämte rågången skulle intersektionslinjerna samt vägar,

som utlöpte till nästa gästgifvargård eller stad, beskrifvas. Såväl stadens

grundritning som dess utomliggande ägor skulle transporteras till en generalstadskarta,

därå dock »specialiteterne» finge uteslutas. Redan förut hade

i landtmäteridirektörens bref den 26 november 1696 påbjudits, att karta

med beskrifning öfver städerna skulle upprättas i Jvå exemplar, hvaraf

det ena skulle insändas till landtmäterikontoret. A det exemplar, som

insändes till kontoret, finge beskrifningen i så måtto förenklas, att de förnämsta

platserna, såsom torg samt gatornas och tullportarnas namn äfvensom

träd- och kålgårdar etc., allenast antecknades med vissa bokstäfver

eller tecken samt det öfriga, såsom namnen å de borgare, som bodde

å resp. tomter, uteslötes. Beskrifningen å stadens ägor finge likaledes så

förkortas, att allenast åker, äng, hagar, betesmark och skog med deras

namn jämte vissa nummer eller »charakterer» anmärktes.

I kungl. brefvet den 4 augusti 1695 till alla guvernörer och landshöfdingar

i riket hade dessa anbefallts, att beträffande städerna i länen

dels låta uppsätta en korrekt plan å alla tomter, som där funnes, med

annotation om deras storlek och dels efter en noga anställd undersökning

låta affatta en exakt karta på alla de ägor, bestående så af åker och äng

som mulbete och andra lägenheter, hvilka tid efter annan blifvit af öfver*

heten därunder förlänta, tillika med annotation, huruvida de vore bibehållna

till städernas allmänna behof eller därifrån under hvarjehanda

titlar abalienerade och söndrade. Förrättningshandlingarna jämte en utförlig

berättelse skulle därefter insändas till kammarkollegiet.

Den 20 april 1725 utfärdades en ny landtmäteriinstruktion. Däri

lämnades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med äldre stadganden föreskrifter

om afmätande af byar och hemman, kartläggning, gradering, rågångars

bestämmande etc. äfvensom angående förfarandet vid ägors delning

och sådan delnings fastställande. Därefter föreskrefs i punkt 21, att

hvad i föregående punkter af instruktionen stadgats angående bys eller

hemmans afmätande skulle gälla om afmätande och beskrifvande af städer

och deras ägor. Mätningar för en stads grundritning till kvarter, gator

och gränder kunde lämpligast förrättas allenast med kedja, så framt gatorna

vore reguljära, och borde för en stads grundritning för större tydlighets

skull brukas en stor skala, »emedan ej allenast qvarter af eu aln,

utan ock hel och half tum kommer vid en slik mätning i consideration».

Namnen borde utsättas på allt hvad namn hade och beskrifningen göras

så tydlig, att man visste, hvilka tomter voro fria eller ofria samt

hvilka åkerstycken och andra förmåner i ägor hörde till resp. tomter samt

af hvem de besuttes eller brukades. Naturen hos stadens åkrar och andra

ägor, om de voro krono-, skatte-, frälse-, hospitals-, akademie- eller gymnasiejord,

skulle angifvas och ägorna noga beskrifvas till sin beskaffenhet.

39

I landtmäteriförordningen den 20 november 1766 stadgades likaledes,

att det ålåge landtmätare att göra afmätningar såväl till kronans tjänst som

enskilda personers behof, jämväl öfver stadsjord. 1 städerna skulle å kartan

till dess rätta storlek utmärkas, bland annat, gårdstomter, täppor, träd- oeh

humlegårdar, torg, kvarter, gator oeh gränder. Arean på städernas grundritningar

skulle bestämmas sålunda att, sedan hela stadsområdets areal utrönts,

beräkning skulle göras af hvarje tomts areal och skillnaden mellan

förstnämnda summa och summan af tomternas arealer utgöra arealen för

torg, gator och gränder, öfver stadsmätning skulle landtmätare upprätta

beskrifning på det sätt att stadens jord skildes till sin rättighet, om den

vore krono-, skatte-, frälse-, själfägande-, akademie-, gymnasie-, kyrko- eller

hospitalsjord, jämte ägarens eller innehafvarens namn. Stadens grundritning

skulle beskrifvas efter kartans nummer till torgens, kvarterens eller

gatornas namn, till fria och ofria tomter med deras åbyggnad af sten eller

trä, med gårdstomternas längd och bredd efter svenska foten, med deras

areal och med namnen på deras ägare. Motsvarande bestämmelser återfinnas

i det hela såväl i förordningen angående landtmäteriet den 12

augusti 1783 som i instruktionen af den 4 maj 1827, i den senare med

tydligt uttalande att vid beskrifningen öfver städernas ägor landtmätaren

skulle råtta sig efter hvad om ägobeskrifningar i allmänhet i skiftesstadgan

vore föreskrifvet.

Genom kungl. bref den 12 december 1845 meddelades föreskrifter

och formulär för upprättande af sockenkartor med beskrifningar öfver

rikets landsbygd. Dessa kartor med beskrifningar afsågo att lämna i möjligaste

måtto fullständiga och pålitliga upplysningar om rikets beskaffenhet

och tillstånd så i geografiskt som statistiskt och ekonomiskt afseende. I

anslutning till dessa föreskrifter och för enahanda ändamål fastställde

Kungl. Maj:t den 24 januari 1851 formulär för stadskartor med beskrifningar.

Stadskartan skulle upprättas efter en viss modellkarta. Stadens

hela område skulle upptagas å ett kartblad äfven då stad bestode af flera

socknar, emedan gräns mellan de särskilda socknarna merendels saknades

i ägoområdet. Stadsplanen, hamn, förstäder o. dyl. skulle i lämplig

skala, som ej finge vara större än 200 och ej mindre än 500 alnar på

decimaltummen, särskildt upptagas antingen och helst i ett hörn af stadens

ägokarta eller, om denna därigenom skulle blifva för stor, på ett

blad för sig. Gränserna mellan enskildes tomter skulle förbigås, emedan

dessa, som ej utan otydlighet och mycket stor skala kunde å en karta inrymmas,

vore underkastade ständiga förändringar och skulle fordra ansenlig

tid och kostnad att fullständigt upptaga. Däremot skulle gränserna

omkring sådana tomter och platser, å hvilka offentliga byggnader voro

t

40

uppförda, upptagas. Offentliga byggnader skulle å kartan utmärkas. Gränserna

mellan kvarteren inbördes eller mot gator och öppna platser skulle

upptagas. Obebyggda kvarter skulle färgläggas med grönt, bebyggda med

svag tusch, tomter och platser, å hvilka offentliga byggnader funnes, med

mörkare tusch samt gator och öppna platser med brunt. Alla tomter, å

hvilka offentliga byggnader funnes, skulle förses med namn, om utrymmet

utan otydlighet det medgåfve, men eljest med nummer, hänvisande till en

vid sidan af plankartan befintlig uppgift på berörda namn. Utgjordes

stad af flera socknar, skulle gränserna dem emellan, så vidt de vore hända,

upptagas. Vid kartan skulle fogas en tabell, hvilken, bland annat, skulle

innehålla uppgifter om huru många husnummer funnes, gårdatalets storlek,

när skifte å ägorna blifvit fastställdt, minsta belopp afsöndrad jord,

huru jorden vore disponerad till enskilde, tjänstemän eller allmänna verk

och inrättningar, huruvida hemman vore inlagdt, afhyst eller afgärda samt

antalet bruk, kvarnar, sågar, masugnar och andra verk och inrättningar.

Beskrifningen till kartan skulle innehålla uppgifter, bland annat, om

stadens ägors allmänna beskaffenhet till längd och bredd, arealinnehåll,

öppna slätter eller skogar, berg och dalsänkningar, sjöar, rinnande vatten,

kärr och mossar med eller utan tillfälle till aftappning och odling, rådande

jordmån i olika trakter etc.

I landtmäteriinstruktionen af den 6 augusti 1864 föreskrefs i 35 §,

att kartbeskrifning öfver stadsplan skulle författas sålunda att däri uppgåfves

innehållet af kvarter, torg och gator äfvensom, där sådant genom

särskilt af vederbörande fattadt beslut blifvit bestämdt, af hvarje tomt,

i hvilket sistnämnda fall äfven tomtens beskaffenhet af fri eller ofri, dess

ägare in. in. skulle utsättas. Denna instruktion, hvilken gifvetvis gick

ut från att i öfrigt de för mätning å landsbygden meddelade bestämmelser

skulle äga tillämpning i stad, har numera ersatts af en ny sådan af den

23 oktober 1908, men innehåller den senare i afseende å kartors upprättande,

verkställande af ägomätning, afvägningar och areal uträkning, upprättande

af beskrifningar samt utstakning af ägoskillnader endast den

föreskrift att bestämmelser därom skulle meddelas i särskild, författning,

i afbidan på hvars utfärdande de förutvarande bestämmelserna därutinnan

förklarats skola gälla.

Alltsedan landtmäteriets uppkomst hafva sålunda landtmätarna varit

skyldiga verkställa mätningar äfven i stad såväl för kronans som sedan år

1688 äfven för enskild räkning. För ett flertal af rikets städer finnas ock

af landtmätare upprättade kartor eller geometriska afritningar öfver deras

samtliga ägor eller åtminstone öfver det planlagda området (s. k. grundritningar,

stadsplaner etc.). Dessa kartor sakna väl i allmänhet fastställelse, där

41

ej i samband med deras upprättande delning eller rågångsutstakning ägt

rum, men hafva de dock, särskildt där tomterna ä dem upptagits, ej ringa

betydelse. Där dessa afritningar upprättats af landtmätare efter förordnande,

hafva de i allmänhet enligt de för landtmäteriförrättningar öfver

hufvud lämnade föreskrifter redovisats såväl till generallandtmäterikontoret

som ock, sedan bestämmelse därom meddelats, till vederbörande provinslandtmäterikontor.

Något tvång att vid dylika mätningar eller vid tomtmätningar och

andra mätningar, som ej skedde för skiftesförrättning, använda den i länet

anställda landtmätarepersonal, torde ej hafva förelegat, men allt efter som

landtmäteri väsendet utvecklades synes det dock hafva blifvit allt mera vanligt

att tomtmätningar och andra mätningar verkställdes af landtmätare, och

de personer, som ej endast i ofvanberörda större städer utan äfven i en

del andra efter hand anställts för mätningar, vanligen under titel stadsingenjörer,

hade säkerligen i många fall landtmätareutbildning.

Den 19 oktober 1855 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda kommitté- Förarbeten

rade att, bland annat, afgifva yttrande angående städernas byggnadsordningar.

I sitt den 31 december 1859 afgifna betänkande yttrade kommitté- för rikets

rade, att de på grund af de olika förhållanden af mångfaldiga slag, som städer.

vore rådande i de olika städerna, icke ansåge lämpligt, att en för dem alla

gemensam byggnadsordning utfärdades, utan att hvarje stad fortfarande

borde hafva sin egen byggnadsordning, men att dock föreskrifter borde

lämnas angående de grundsatser, som skulle iakttagas i de särskilda

byggnadsordningarna. Härom anförde kommitterade, bland annat, följande:

Vid uppställandet af en byggnadsordning syntes i främsta rummet

böra tillses hvad som kunde vara nödigt att förordna rörande själfva

byggnadsplatserna eller tomterna; och som därtill äfven hörde att bestämma,

huru flera tomter kunde få utstakas invid hvarandra och tillsammans

utgöra så kallade kvarter, samt om de rum, som mellan kvarteren

skulle lämnas till gator och allmänna platser, syntes byggnadsordningarna

först böra innehålla stadgande!! angående reglering af kvarter

och tomter samt gator och andra allmänna platser. Genom det ofvanberörda

cirkuläret till samtliga landshöfdingar i riket af den 1 oktober

1828 vore redan i allmänhet förordnadt att, efter timad större eldsvåda

i stad, ny tomtreglering för den afbrända traktens återuppbyg

6—09308.

Fastighetsregisterkommitténs bet.

42

gande alltid borde verkställas och plankarta däröfver upprättas, hvarvid

skulle iakttagas, att gatorna erhölle minst 20 alnars bredd och att byggnadstomterna

icke utsattes i för små delar, hvarjämte blifvit stadgadt, att

plankartan skulle till Kungl. Maj:ts granskning och fastställelse insändas

innan några byggnader finge uppföras. Ändamålet med dessa föreskrifter

skulle val i kommitterades tanke fullständigare ernås, om en allmän hela

staden omfattande plan för indelning af kvarter, tomter, gator och öppna

platser funnes för hvar stad upprättad att därstädes ej blott efter större

eldsvådor utan ock vid stadens framtida utvidgande eller eljest, i mån

tillfälle yppades därtill, bringas till verkställighet, och syntes i sådan plan

jämväl markens behöriga afvägande böra ingå. Till följd häraf och efter

jämförelse mellan de för särskilda städer gällande föreskrifter i detta afseende,

ansåge kommitterade hvar stads byggnadsordning böra innehålla stadganden

om, att plan för reglering af kvarter, tomter, gator och andra allmänna

platser skulle, där så icke redan skett, i ett sammanhang för hela

staden upprättas och bringas till verkställighet i den mån tillfälle därtill

yppades; att, då fråga uppkomme om bebyggande af trakt, som icke

redan blifvit uti dylik plan intagen, enahanda reglering af samma trakt

skulle verkställas innan uppförande af byggnad därå tillätes; att då större

eldsvåda i stad tirnat, den afbrända trakten icke finge åter bebyggas förrän

efter behörig undersökning blifvit bestämdt, om och i hvad män jämkning

eller förändring i den skedda regleringen för samma trakt borde äga rum;

och att alla tomter borde, där så ske kunde, blifva rätliniga och skiljelinjerna

dem emellan rätvinkliga såväl emot hvarandra som emot gatulinjerna.

I afseende å sättet att åstadkomma allmän tomt- och gatureglering eller

o o O

jämkning och förändring däri ansåge kommitterade stadgandena i byggnadsordningarna

hufvudsakligen böra innehålla, att magistraten med biträde af

stadsingenjören eller annan sakkunnig person skulle låta upprätta förslag till

sådan reglering, jämkning eller förändring, att öfver detta förslag stadens

hus- och tomtägare borde lämnas tillfälle att sig yttra, äfvensom utlåtande

infordras från sundhetsnämnden och stadens brandförsäkringsverk eller

brandstodskommitté, där sådana funnes, att sedan förslaget därefter hos

magistraten undergått vidare granskning, fullständig plankarta och jämväl,

där så ansåges nödigt, profilritningar skulle upprättas i enlighet med hvad

magistraten för sin del antagit, samt att berörda karta och ritningar, åtföljda

af alla ärendet rörande handlingar, skulle öfversändas för Stockholm

till öfverståthållareämbetet och för annan stad till Konungens befallningshafvande

i länet, hvarefter öfverståthållareämbetet eller Konungens befallningshafvande

hade att med bifogande af eget utlåtande underställa det

uppgjorda förslaget Kungl. Maj:ts pröfning. Angående tomter syntes

vidare böra stadgas, att, sedan genom verkställd reglering blifvit bestämdt,

hvilken form och storlek de särskilda tomterna borde hafva, dessa icke,

utan att synnerliga orsaker därtill föranledde, borde få klyfvas eller söndras

i smärre delar, och skulle magistraten äga att pröfva, om och huru

sådan klyfning kunde tillåtas, hvaremot, då redan verkställd indelning af

tomter icke öfverensstämde med sedermera fastställd reglering, åtgärder

efter hand, då sådant kunde ske, borde vidtagas för att medelst delars

frånskiljande och tilläggande bringa tomterna till enlighet med regleringen.

Tomt, som första gången upplätes, skulle mätas, beskrifvas och å

karta läggas samt, då den genom fång, som borde lagfaras, ginge ur en

ägares hand i en annans, ånyo mätas, så framt minst fem år förflutit från

den dag, då tomten senast afmättes, och antingen ny planritning och beskrifning

däröfver uppgöras eller anteckning å den förra tomtkartan ske,

att tomten öfverensstämde med densamma. Instrument skulle upprättas

öfver förrättningen, till hvilken grannarna skulle kallas, utan att, om

de uteblefve, förrättningens fortgång däraf hindrades. Uppstode tvist

om tomtlinjernas rätta sträckning eller öfverensstämde tomt icke med

därom förut upprättade handlingar, skulle frågan afgöras af magistraten

och därefter designation uppgöras. Innan uppbud beviljades skulle hos

domstol, där lagfart söktes, visas att hvad sålunda föreskrifvits blifvit fullgjordt.

Omkring hvarje tomt skulle, där byggnader icke i gränslinjerna

vore uppförda, finnas och i godt stånd bibehållas stängsel, så inrättadt

som för staden eller särskilda delar däraf blefve till vanprydnads undvikande

förordnadt. Magistrat skulle äga att såsom första domstol upptaga

de mål och ärenden, som enligt stadens byggnadsordning borde bedömas

eller behandlas. — Enligt kommitterades förslag skulle sålunda magistraten

fortfarande hafva att pröfva tvister om tomtlinjers rätta sträckning.

Detta kommittébetänkande har legat till grund för byggnadsstadgan

för rikets städer af den 8 maj 1874, hvarvid emellertid bör erinras därom

att genom kungörelsen den 22 mars 1861 fastställandet af byggnadsordningar

öfverflyttats från Kungl. Maj:t till Konungens befallningshafvande.

Den 31 augusti 1907 har sedermera utfärdats dels särskild lag om Gällande bestadsplan

och tomtindelnino-, innehållande de föreskrifter i afseende härå, stan}m?ls<:r

som ansetts böra äga civuiags egenskap, dels en kungörelse, innehållande bestäm- och tomtmelser

i fråga om behandling af förslag till stadsplan och tomtindelning. mdelnin9-

I nära samband med lagen om stadsplan och tomtindelning stå de

den 26 maj 1899 gifna lagarna angående förändring af tomts område och

om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts öfver tomtgräns.

44

I lagen den 31 augusti 1907 stadgas att för stads ordnande och

bebyggande skall finnas plan, omfattande såväl byggnadskvarter som ock

gator, torg och andra allmänna platser samt deras höjdlägen, d. v. s. gatuprofiler

(1 §). Stadsplan antages af stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, af allmän rådstuga men är ej gällande innan därom fattadt beslut

blifvit af Konungen fastställdt. Innan stadsplan antages skall ägare af

mark inom det område, hvars planläggning är i fråga, lämnas tillfälle att

yttra sig öfver uppgjordt förslag till plan. I fråga om ändring i stadsplan

eller om dess utsträckande så ock om särskild plan för viss del af

stadens område i öfrigt gäller hvad ofvan sagts; dock att stadsfullmäktiges

eller allmän rådstugas beslut om jämkning af ringa betydenhet i byggnadskvarters

gränser, gatuprofiler eller dylikt skall, där ej kronans rätt

beröres, vara gällande, om beslutet af Konungens befallningshafvande fastställes.

Stadsplan, som af ålder består eller före lagens ikraftträdande

blifvit fastställd, skall fortfarande lända till efterrättelse, till dess ändring

däri göres i den ordning sålunda är stadgad (2 §).

I fråga om tomtindelning stadgas i 3 och 4 §§ af 1907 års lag följande:

År stadsplan till större eller mindre del grundad på viss tomtindelning,

som därmed står i omedelbart samband, skall den tomtindelning jämte

stadsplanen underställas Konungens pröfning. Väckes förslag, att för visst

område skola tillämpas särskilda bestämmelser med afseende å sättet för

byggnadstomternas användande, skall om beslut öfver sådant förslag samt

beslutets fastställande så ock, där så nödigt pröfvas, om antagande och

fastställande af tomtindelning för området gälla hvad i lagens 2 § är stadgadt

om antagande och fastställande af stadsplan. I andra fall tillkommer

det stadens byggnadsnämnd att handlägga frågor om kvarters indelande i

byggnadstomter, dock är nämndens beslut ej gällande innan det blifvit af

Konungens befallningshafvande fastställdt. Innan nämnden fattar beslut

skall ägare af mark, som af tomtindelningen beröres, lämnas tillfälle att

yttra sig i ärendet, och får beslut, som angår kronan tillhörigt område,

ej fastställas, utan att Konungen därtill gifvit lof. Skall enligt fastställd

stadsplan mark läggas till byggnadskvarter eller därifrån afskiljas eller har

byggnadskvarter utlagts å mark, som förut ej varit planlagd, skall, så vidt

ej tomtindelning fastställts i sammanhang med stadsplanen, kvarters indelande

i tomter äga rum, när ägare af mark inom kvarteret det begär,

dock att ändring af befintlig tomtindelning får ske endast i den mån,

sådant finnes för kvarterets ändamålsenliga byggande nödigt. År befintlig

tomtindelning ej öfverensstämmande med bestående äganderättsförhållanden

eller har kvarter helt och hållet eller till större delen afbrunnit,

skall fråga om ny tomtindelning företagas, när ägare af mark inom kvar

-

teret det begär eller byggnadsnämnden så finner nödigt. I andra än nu

sagda fall får befintlig tomtindelning icke ändras, med mindre ägarna till

de tomter, som af ändringen beröras, därom äro ense och ändringen finnes

för ett ändamålsenligt bebyggande lämplig.

Af de i 1907 års lag intagna bestämmelser torde ytterligare böra

erinras om följande. Å område, som enligt gällande tomtindelning utgör

eu tomt, men hvaraf särskilda delar äro i olika ägares hand, är nybyggnad

ej tillåten. Härmed afses naturligen ej det fall, att äganderätten till

en tomt är fördelad mellan flera personer till vissa kvotdelar, utan endast

det, att särskilda personer äro ägare af olika områden å marken. Har

tomt bildats genom åtgärd, till hvilken enligt lagen angående förändring

af tomts område rättens medgifvande skall sökas, är nybyggnad å tomten

i intet fall tillåten innan sådant medgifvande lämnats (7 §). Om, sedan

ett år förflutit från lagens ikraftträdande, särskilda delar af område, som

enligt därförut fastställd tomtindelning utgör en tomt, äro i olika ägares

hand, må staden till sig lösa de särskilda tomtdelarna, och är den, då det

äskas, därtill pliktig, dock ej i det fall, att tomtdel utgör mer än halfva

tomten och återstoden af tomten är obebyggd. Fastställes tomtindelning

efter det lagen trädt i kraft och äro, sedan ett år förflutit från fastställandet,

särskilda delar af område, som enligt tomtindelningen utgör en tomt,

uti olika ägares hand, gäller samma lag (12 §). Hafva särskilda delar af

fastighet kommit i olika ägares hand, efter det stadsplan blifvit fastställd

eller af stad antagen, må däraf ej föranledas skyldighet för staden att lösa

mark enligt 12 §. Där förändringen i äganderätt skett före lagens ikraftträdande,

skall hvad nu är sagdt icke äga tillämpning (13 §). Kan det

befaras, att omedelbart genomförande af stadsplan i dess helhet skulle för

stad medföra alltför betungande utgifter, må staden med afseende å visst

område söka anstånd med planens genomförande. Konungens befallningshafvande

må ock, när skäl därtill äro, på framställning af stad medgifva

anstånd med genomförande af tomtindelning inom visst kvarter eller del

däraf. År anstånd med stadsplans eller tomtindelnings genomförande bevändt,

skall stadsplanen eller tomtindelningen, i fråga om rätt att verkställa

nybyggnad samt rätt och plikt att lösa mark, vara utan verkan

under den tid, för hvilket anståndet beviljats, dock att mark, som enligt

stadsplan ingår i gata, torg eller annan allmän plats, skall till staden alstås,

när staden det begär (27 §). Med afseende å område, för hvilket

sådant anstånd ej gäller, äger Konungen förordna, att med stadens skyldighet

att enligt 12 § lösa bebyggd tomtdel skall under viss tid anstå (28 ''§).

Angående stadsplan och tomtindelning finnas vidare bestämmelser

dels i nämnda kungörelse den 31 augusti 1907 om behandling af förslag

46

till stadsplan och tomtindelning och dels i byggnadsstadgan för rikets

städer.

Bland de i sagda kungörelse intagna föreskrifter torde särskildt böra

erinras därom, att vid tomtindelning byggnadsnämnden skall, så vida sådant

lämpligen kan ske, taga hänsyn till bestående äganderättsförhållanden samt

de af markens ägare framställda önskemål.

Hvad byggnadsstadgan angår, i den män den ej upphäfts eller ändrats

genom 1907 års lag, innehåller den med afseende å nu förevarande frågor,

bland annat, följande bestämmelser. Stads planläggande och bebyggande

skola ske enligt byggnadsstadgan och den byggnadsordning, som i öfverensstämmelse

därmed för hvarje stad upprättats (1 §) och som skall innehålla

de föreskrifter, hvilka utöfver byggnadsstadgans bestämmelser anses

erforderliga för ordnande af stadens byggnads väsen. Byggnadsordning

antages af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmän rådstuga,

och underställes Konungens befallningshafvande, som antingen utan förändring

fastställer eller ock ogillar de fattade besluten (2 §). Närmaste

öfverinseendet öfver stads bebyggande utöfvas af en för detta ändamål tillsatt

byggnadsnämnd, bland hvars ledamöter skall ingå en af magistratens

lagfarna ledamöter. Finnes ej magistrat, har den styrelse, som är i dess

ställe, att till ledamot i nämnden utse någon inom sig, äfven om han icke

är lagfaren (3 §). Byggnadsnämnden upptager och afgör alla ärenden,

som skola bedömas enligt byggnadsstadgan eller stads särskilda byggnadsordning

och icke enligt särskildt stadgande tillhöra annan myndighet (6 §

1 mom.). Särskildt bör byggnadsnämnden ägna synnerlig uppmärksamhet,

bland annat, däråt, att i afseende å stadsplanen vidtagas alla de förbättringar,

som kunna åstadkommas, att hvad som därutinnan varder bestämdt

noga efterlefves samt att tomtregleringarna blifva ändamålsenligt verkställda

och att byggnadstomterna därvid erhålla tillräckligt ytinnehåll (6 §

2 mom.). I alla till byggnadsnämndens omvårdnad hörande frågor af

sådan beskaffenhet, att de skola af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga

pröfvas, äger nämnden att hos bemälda myndigheter väcka förslag och göra

framställningar. Nämnden äger ock, där den finner omständigheterna därtill

föranleda, göra framställningar hos Konungens befallningshafvande (7 §

1 mom.), hvilken myndighet har att omsorgsfullt vaka öfver att städerna

blifva försedda med ändamålsenliga stadsplaner och byggnadsordningar samt

att stadsplanerna, byggnadsstadgan och byggnadsordningarna noga efterlefvas

(49 §). Drätselkammaren eller annan kommunens förvaltande myndighet,

som i byggnadsordningen bestämmes, bör vaka däröfver, att afvikelse

icke sker från syftet i byggnadsstadgan att ernå en väl ordnad

tomtindelning. Denna myndighet äger för sådant ändamål att, där anled

-

47

ning förefinnes, öfverklaga byggnadsnämndens och Konungens befallningshafvandes

beslut, hvilka därför skola samma myndighet skyndsamt delgifvas

(17 § 3 inom.). Stadsplan skall noggrann! utläggas å karta i skala

1: 2,000 och skall, då planen insändes till fastställelse, karta jämte beskrifning

medfölja (11 §). Kvarters indelning i tomter bör, såvidt möjligt, ske

1 ett sammanhang för hela kvarteret (17 § 1 inom.). Vid tomtindelningar skall

noga tillses, att tomterna erhålla sådan form och storlek samt jämväl i

öfrigt så läggas, att de med iakttagande af byggnadsstadgans och byggnadsordningens

föreskrifter kunna ändamålsenligt bebyggas (18 § 1 inom.).

Tomts gränser skola så mycket ske kan göras raka och läggas i räta vinklar

emot såväl andra tomtlinjer som gatulinjen. Fordrar den fastställda

stadsplanen en något olika anordning härutinnan, förfares därefter (18 §

2 mom.). Byggnadstomt, som en gång blifvit till sina gränser bestämd,

bör icke, utan att synnerliga orsaker därtill föranleda, klyfvas i smärre

delar eller genom marks förläggande därifrån till annan tomt minskas

(19 § 1 inom.). Där befintlig tomtindelning är stridande mot hvad byggnadsstadgan

innehåller angående tomters form och storlek eller eljest befinnes

oändamålsenlig, böra åtgärder efter hand, då sådant kan ske, vidtagas

för förbättringars åstadkommande och bör byggnadsnämnden ägna

synnerlig omsorg häråt (19 § 2 inom.), öfver tomt, som på grund af

vederbörande'' myndighets beslut bildas eller förändras, skall tomtkarta upprättas,

och böra kommunerna tillse, att tomtkartor, där sådana icke finnas,

blifva, så fort omständigheterna medgifva, upprättade äfven för öfriga

tomter i städerna (20 § 1 mom.). Tomtkarta skall utvisa ej blott själfva

tomten med dess gränser utan ock tomtens läge i förhållande till såväl

gata eller annan allmän plats som hvar och en af de angränsande tomterna.

Kartan skall åtföljas af nödig beskrifning (20 § 2 inom.). Originalexemplaret

af hvarje tomtkarta skall förvaras under byggnadsnämndens vård.

Dessa originalkartor skola upprättas i en skala af 1: 400 (20 § 3 mom.).

I byggnadsordningarna böra föreskrifter finnas om kontroll därå, att tomtkartorna

äro riktiga samt att byggnadstomterna å marken bibehållas vid

sina lagligen bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll i öfverensstämmelse

med dessa kartor (21 §). Vid ansökan om byggnadslof skall tomtkarta

bifogas, å hvilken den byggnad, ansökningen afser, finnes till sitt rätta

läge och omfång utmärkt (37 §). Byggnadsnämnden skall, innan deri gifver

lof att bygga vid gata eller allmän plats, tillse, huru byggnadslinjen mot

gatan eller den allmänna platsen rätteligen bör ligga, samt, i fall härvid

ändring af tomtens gränser anses böra ske, skyndsamt därom göra framställning

hos stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, hos allmän rådstuga

och afvakta beslut i frågan (39 §). När byggnad blifvit uppförd,

48

skall den till sitt rätta läge och omfång utmärkas å en hos byggnadsnämnden

förvarad karta öfver staden, på hvilken jämväl de särskilda tomterna

äro upptagna (41 §). öfver byggnadsnämnds beslut må klagan föras

hos Konungens befallningshafvande (47 § 2 inom.).

Den genom byggnadsstadgan föreskrifna tomtindelningen var, likasom

ock ändring i sådan indelning, från början uteslutande en administrativ

åtgärd, som ej omedelbart inverkade på rättsförhållandena rörande de områden,

som indelats i tomter. Ofta upprättades stadsplaner och tomtindelningar

från en teoretiskt sedt tilltalande synpunkt men utan hänsyn till

bestående äganderättsförhållanden, då vederbörande samhällen ej hade någon

skyldighet att för planernas genomförande vidkännas några ekonomiska

uppoffringar. Sålunda uppgjorda stadsplaner och tomtindelningar hafva

därför i många fall ej kunnat genomföras utan stannat på papperet, likasom

i ärenden angående lagfart eller inteckning hänsyn ej heller tagits

till tomtindelningar, om de däruti ingående tomterna ej sammanföllo med

de rättsligt bestående fastigheterna. Ändring i tomtindelningen inverkade

ej på den rätt, som tillkom innehafvaren af förut gällande inteckningar.

Häraf blef följden å ena sidan att område, som lagts till en tomt, icke

kom att häfta för de i tomten förut beviljade inteckningar, och å andra

sidan att område, som afstyckats från tomt, kom att fortfarande vara besväradt

af de inteckningar, som vid tiden för afstyckande! besvärade tomten,

äfven om området förenats med en angränsande tomt. För att undanröja dessa

missförhållanden, hvilka särskild! föranledde olägenheter vid exekutiva auktioner,

tillkom lagen den 26 maj 1899 angående förändring af tomts område,

hvilken åsyftade att för de fall, som omfattades af lagen, ändring i tomtindelning

icke skulle komma till stånd utan att samtidigt tillsåges, att de områden,

som i följd af ändringen skulle hvart för sig bilda tomter, jämväl hvart

för sig blefve enheter i lagfarts- och inteckningshänseende. I sådant hänseende

gjordes i 17 § af byggnadsstadgan det tillägg att i dylika fall beslut

om jämkning i gällande tomtindelning icke skulle gå i verkställighet,

förrän rätten lämnat sitt medgifvande till åtgärden. Rättens bifall gjordes

genom sistnämnda lag beroende däraf att äganderätts- och inteckningsförhållandena

vore så ordnade, som ofvan sagts. Till en början var föreskrifvet

att ansökning hos rätten om medgifvande till ändringen skulle

göras inom viss tid efter det den administrativa myndighetens beslut

vunnit laga kraft. Gjordes ej ansökning hos rätten inom föreskrifven tid

eller afslogs ansökningen, förföll det administrativa beslutet om ändring i

tomtindelningen. Häri har genom lagen den 31 augusti 1907 gjorts den

ändring att rättens medgifvande icke längre fordras för att en ändring af

tomtindelning skall komma till stånd, utan anses sådan ändring genom

-

49

förd i och med det den administrativa myndighetens beslut vunnit laga

kraft. Detta beslut får dock i de fall, då rättens medgifvande erfordras, ej

synnerligen stor betydelse, innan sådant lämnats. Dessförinnan får enligt

7 § i 1907 års lag ej någon byggnad uppföras å den nya tomten, likasom

ägaren ock är förhindrad bebygga tomten eldigt de gamla gränserna. Men

ännu större betydelse ligger däri att i afseende å lagfarts- och inteckningsväsendet

samt alla därmed sammanhängande rättsliga förhållanden den

gamla tomtindelningen gäller intill dess rättens samtycke till förändringen

erhållits.

Den hufvudsakliga anledningen till att man i vissa fall vid ändring i

tomtindelningen ansett rättens tillstånd erfordras, är den att en tomt anses

såsom en sådan enhet att lagfart å och inteckning i visst område af densamma

icke böra kunna meddelas, i följd hvaraf ej heller en i tomt meddelad

inteckning kan dödas beträffande visst område af tomten.

Den 20 mars 1909 hafva utsedde kommitterade afgifvit betänkande

med förslag till byggnadsstadga för riket. 1 Bland de föreslagna nya bestämmelserna

torde i detta sammanhang endast böra erinras därom, att

hos byggnadsnämnden skall föras ett register så inrättadt, att därur för

hvarje fastighet lätteligen kan vinnas upplysning angående de af nämnden

rörande densamma fattade beslut (5 §), att tomtindelning inom kvarter

bör, därest laga hinder icke möter, ske i ett sammanhang för hela kvarteret

(24 § 1 mom.), att vid tomtindelning skall tillses, att hvarje tomt får gränslinje

mot gata, som är afsedd för allmänt begagnande (24 § 2 inom.), att i beskrifning

till tomtkarta skall så vidt möjligt omförmälas de servitutsaftal, som beröra

tomten, att originalexemplaret af hvarje tomtkarta icke må upprättas

i mindre skala än 1 : 400 (26 §) samt att i byggnadsordning skola intagas

närmare bestämmelser om tomtmätning och tomtkartas upprättande

i syfte att tomts gränser varda rätt upptagna och å karta återgifna

äfvensom nödiga föreskrifter för utöfvande af kontroll därå att tomts

gränser å marken förblifva i öfverensstämmelse med tomtkartan (27 §).

Innan kommitterade härefter, med ledning af byggnadsordningarna

och inkomna uppgifter gifva en framställning af förhållandena i afseende

1 Samma kommitterade hafva den 23 mars 1909 afgifvit betänkande med förslag

till lag om ändrad lydelse af 1, 2, 5, 10 och 37 §§ i 1907 års lag angående stadsplan och

tomtindelning m. m. Ändringsförslagen åsyfta förekommandet af olägenheter i följd af bebyggande

af områden, som därtill äro ur hälsosynpunkt otjänliga: de föreslagna bestämmelserna

skulle gifvetvis äfven komma att påverka fastighetsbildningen, men då de icke beröra de förhållanden,

som komma i betraktande vid upprättandet af ett fastighetsregister till underlag

för nya fastighetsböcker, har det ansetts öfverflödigt att i föreliggande betänkande intaga en

närmare redogörelse för nämnda förslag.

7—09308. Fastighetsregisterkommiltens bet.

50

å stadsplan och tomtindelning samt fastighetsindelningen inom det i

tomter indelade området i städerna, torde en redogörelse böra lämnas beträffande

den personal, som i senare tid i städerna användts för mätningar.

Den för mät- På sätt ofvan nämnts hade redan före utfärdandet af 1874 års

''användaper- byggnadsstadga i flera städer anställts särskilda tjänstemän för mätningar.

sonat sedan För närvarande finnas i 61 städer sådana särskilda tjänstemän, vanligen

ar 1874. j^a]]a(je stadsingenjörer (stadslandtmåtare, stadsbyggmästare, stadsinspektörer

etc.), af Indika en del dock endast förordnats för tillfället. I

Stockholm finnes en stadsingenjör, en vice stadsingenjör, en stadsplaneingenjör,

en förste kontrollingenjör, en andre kontrollingenjör, en utstakningsingenjör,

två planmätningsingenjörer samt en arkivarie och en kanslist.

I Göteborg äro anställda en förste stadsingenjör, tjänstgörande såsom

stadsplaneingenjör, en ingenjör, benämnd andre stadsingenjör, och en

byråingenjör. Dessa tjänstemän tillsättas i en del städer af byggnadsnämnden

och drätselkammaren gemensamt eller af endera af dessa myndigheter

eller af en utaf ledamöter af dessa bestående valnämnd eller af

magistraten efter yttrande eller förslag af vissa stadens myndigheter,

men i regel sker tillsättningen af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga

efter yttrande eller förslag af vissa stadens myndigheter. Tillsättningen

sker i en del städer för vissa år, men vanligen för obestämd tid med viss

uppsägningstid. De för berörda tjänstemän utfärdade instruktioner äro i

allmänhet fastställda af stadsfullmäktige eller af någon af stadens mvndig

O

O J o

heter eller förvaltande verk. Endast mera sällan har instruktionen underställts

Konungens befallningshafvandes stadfästelse.

Någon kompetens för mätningsinannabefattning i stad tinnes ej föreskrifven

i allmän författning och förekomma i de för särskilda städer fastställda

byggnadsordningar eller instruktioner för stadsingenjörerna etc.

endast i ett fåtal fall bestämmelser i detta afseende. Så fordras för anställning

såsom stadsingenjör i Göteborg och Jönköping att hafva aflagt

antingen landtmäteriexamen eller ock fullständig examen från tekniska

högskolans fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst eller motsvarande

afdelning vid Chalmers tekniska läroanstalt samt att dessutom äga tillfredsställande

vitsord om praktisk skicklighet i geodetisk mätning och i

Stockholm att hafva aflagt antingen landtmäteriexamen eller fullständig afgångsexamen

från tekniska högskolan i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst

samt dessutom tillfredsställande vitsord om praktisk duglighet

i geodetisk mätning, i Härnösand att hafva aflagt landtmäteriexamen

samt styrkt praktisk skicklighet i allt hvad till landtmäteriet hör, i Örebro

att vara konstituerad vice kommissionslandtmätare eller befordrad till kom

-

51

missionslandtmätare, i Östersund att hafva genomgått något af rikets högre

tekniska läroverk samt förvärfvat praktisk duglighet i väg- och vattenbyggnadsfacket,

i Västervik att hafva genomgått högre tekniskt läroverk

eller på annat sätt visat lämplighet för tjänsten, hvarvid afseende äfven

skall fästas vid kännedom i tomtmätning, i Trelleborg att hafva genomgått

högre tekniskt läroverk eller på annat sätt visat lämplighet för tjänsten,

hvarvid äfven bör fästas afseende vid kännedom i noggranna mätningssätt

och stadsplaners upprättande, samt i Eskilstuna och Falun att hafva

genomgått tekniskt läroverk.

Med afseende å den kompetens, som innehafves af de personer,

hvilka för närvarande bestrida mätningsmannabefattning i städerna, har

uppgifvits för fem städer (Falköping, Galle, Skara, Örebro och Örnsköldsvik)

att mätningsmannen aflagt landtmäteriexamen, för en stad (Trelleborg)

att han aflagt landtmäteriexamen och genomgått tekniska högskolans

fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst, för elfva städer (Eksjö,

Halmstad, Härnösand, Kalmar, Kristianstad, Landskrona, Skanör med Falsterbo,

Sundsvall, Söderhamn, Uppsala och Västervik) att han genomgått tekniska

högskolans fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst, med tillägg för

mätningsmannen i Uppsala, att han tillika varit elev hos landtmätare, för

sju städer (Falkenberg, Karlskrona, Kristinehamn, Lysekil, Nyköping, Strängnäs

och Ystad) att han genomgått tekniska högskolan utan att särskild

fackskola i uppgiften angifvits, för tretton städer (Borås, Filipstad, Hälsingborg,

Jönköping, Karlstad, Luleå, Mariestad, Strömstad, Södertälje,

Varberg, Västerås, Ängelholm och Östersund) att han genomgått Chalmers

tekniska läroanstalt i Göteborg, med tillägg beträffande tre af dessa (Hälsingborg,

Jönköping och Strömstad) att han genomgått sagda läroanstalts afdelning

för väg- och vattenbyggnadskonst, beträffande Filipstad att han tillika genomgått

Polytechnicum i Zurich samt beträffande Södertälje att han jämväl vore i

besittning af betyg af landtmätare om kompetens i landtmäterigöromål, för

en stad (Eskilstuna) att han idkat studier vid tekniska högskolan samt innehade

afgångsbetyg efter genomgången föreskrifven U/Vårig kurs vid tekniska högskolan

i Dresden, för en (Uddevalla) att han vore utexaminerad från högi’e tekniskt

läroverk, för en (Umeå) att han hade teknisk högskoleutbildning, för

en (Oskarshamn) att han genomgått högre teknisk läroanstalt samt genom

praktik vunnit erfarenhet, för tre (Borgholm, Falun och Malmö) att han

genomgått teknisk elementarskola, för två (Arboga och Köping) att han

genomgått byggnadsyrkesskolan i Stockholm, för en (Alingsås) att han

aflagt examen i fältmätning och afvägning vid byggnadsyrkesskolan i

Stockholm, för en (Hudiksvall) att han genomgått tekniskt läroverk samt

4-årig kurs vid arkitekturskolan vid akademien för de fria konsterna, för en

52

(Lidköping) att han genomgått kurs i fältmätning samt såsom arbetschef

vid olika arbeten i mera än 10 år deltagit i och utfört förefallande mätningar,

för en (Lund) att han genomgått tekniskt läroverk samt vunnit

erfarenhet i mätning i utlandet, för en (Norrköping) att han hade teknisk

underbyggnad och 25 års praktik som biträdande stadsingeniör, för en

(Piteå) att han deltagit i landtmäterikurs vid tekniska högskolan, för en

(Sala) att han genomgått bergsskolan i Falun, för en (Söderköping) att

han varit fanjunkare vid fortifikationen, för en (Visby) att han vore löjtnant

i väg- och vattenbyggnadskåren, för en (Vänersborg) att han innehade

betyg af landtmätare, samt för en (Växjö) att han genomgått navigationsskola

samt praktiserat såsom ingenjör i Sverige och Amerika.

Att städerna själfva ansett sig befogade bestämma kompetensen för

ifrågavarande tjänstemän sammanhänger nära därmed att de endast i ett

mindre antal städer uteslutande hafva mätningsgöromål utan i regeln hafva

till uppdrag att äfven i öfrigt tjänstgöra såsom tekniska biträden åt stadens

förvaltande verk och myndigheter.

Där stadsingenjör, stadslandtmätare eller annan sådan tjänsteman

finnes i stad anställd, åtnjuter denne med undantag endast för ett fåtal

städer fast lön och utgör denna enligt de uppgifter, som i sådant hänseende

lämnats, bortsedt från ålderstil lägg, i Örnsköldsvik 500 kronor, i Söderköping

800 kronor, i Sölvesborg 900 kronor, i Härnösand, Mariestad, Motala

och Ystad 1,000 kronor, i Sala 1,400 kronor, i Lund och Malmö 1,500 kronor,

i Hudiksvall 1,800 kronor, i Alingsås, Västerås och Ängelholm 2,000 kronor,

i Hälsingborg, Kristianstad, Kristinehamn, Lysekil, Norrköping, Strängnäs,

Strömstad, Uppsala och Vänersborg 2,500 kronor, i Eksjö, Filipstad, Köping,

Nyköping, Oskarshamn, Västervik och Östersund 3,000 kronor, i

Arboga, Falkenberg och Gäfle 3,500 kronor, i Trelleborg 3,600 kronor, i

Eskilstuna, Jönköping, Landskrona, Lidköping, Södertälje, Umeå och Visby

4,000 kronor, i Halmstad, Karlskrona och Karlstad 4,500 kronor, i Luleå,

Uddevalla och Örebro 5,000 kronor samt i Kalmar 8,000 kronor, allt årligen.

I Göteborg åtnjuter förste stad singenjören 8,000 kronor, andre

stad singenjören 5,000 kronor och byråingenjören 3,500 kronor i årlig lön.

I Stoclvholm åtnjuter stadsingenjören 7,500 kronor, vice stadsingenjören

5.500 kronor, stadsplane-, förste kontroll- och utstakningsingenjörerna

4.500 kronor, andre kontroll- och planmätningsingenjörerna samt arkivarie!!

3.500 kronor och kanslisten 3,000 kronor i årlig lön.

Jämte det mätningsmannen hafva fast lön, äro de i allmänhet äfven

berättigade till ersättning efter taxa eller öfverenskommelse, där de af

enskilda anlitas för mätningar, och i en del fall äfven då de sålunda tagas

i anspråk af städerna själfva, och torde den fasta lönen väsentligen utgöra

ersättning för deras åligganden i öfrigt, där ej, såsom i en del städer är

fallet, ersättningen för mätningar åt enskilda ingår till stadskassan.

På förfrågan, huruvida i stad, där stadsingenjör, stadslandtmätare eller

annan dylik tjänsteman finnes anställd, fastighetsägare för mätningar och

dylikt äro berättigade använda annan person än denne, har för en del städer

gifvits det svar, att bestämmelser därom saknades eller att direkt förbud däremot

ej meddelats. För flertalet städer har emellertid uppgifvits, att någon

sådan rätt ej förefunnes, åtminstone icke då det gällde det i tomter indelade

eller planlagda området, samt att äfven därutanför stadsingenjör i allmänhet

verkställde mätningar. Där annan än stadsingenjören anlitats, synes det i

allmänhet hafva varit landtmätare, men stundom landtbruksingenjör, byggnadsnämnden,

dess sekreterare, enskild person etc. I Örebro skall förrättning,

som verkställts af annan än stadslandtmätaren, attesteras af denne.

I öfriga än här ofvan omförmälda 61 städer synas särskilda tjänstemän

för verkställande af mätningar och andra landtmäteriförrättningar ej

hafva anställts. Enligt hvad inkomna uppgifter utvisa, anlitas därför: i Sigtuna

hvilken person som helst, godkänd af byggnadsnämnden, i Enköping

ingenjör, i Säter en person, som i 30 år sysslat med landtmäteriförrättningar,

i Trosa tidigare landtmätare och stadsingenjör, under senare år

civilingenjör, i Hjo merendels landtmätare men eljest byggmästare eller

annan lämplig person, i Skenninge landtmätare eller stadsingenjör, i Lindesberg

vid viktigare landtmäteriförrättningar landtmätare men vid smärre

mätningar, som erfordras för uppgörande af karta öfver tomter eller afsöndrade

områden utom stadsplan, därtill kompetent person, som icke aflagt

landtmäteriexamen, i Nora vid mätningar en person, som genomgått

Alnarps landtbruksinstitut, vid andra förrättningar landtmätare, i Grenna

vid förefallande mindre mätningar å tomter i staden tillfälligtvis boende

jägmästare, i Mariefred landtmätare, om så erfordras efter förordnande af

Konungens befallningshafvande, eller, där sådant förordnande ej erfordras och

parterna därom förenas, annan kompetent person, som af byggnadsnämnden

eller rådstufvurätten kan godkännas, i Huskvarna landtmätare eller af landtmätare

godkänd assistent, på senare tid understundom ingenjör, samt i Mariestad

landtmätare eller annan kompetent person, som godkännes af byggnadsnämnden

eller rådstufvurätten. I öfriga städer synas mätningar uteslutande

eller åtminstone i allmänhet hafva verkställts af landtmätare.

Rikets tekniska läroanstalter äro tekniska högskolan, Chalmers tekniska

läroanstalt i Göteborg, de tekniska elementarskolorna i Malmö, Norrköping,

Örebro, Borås och Härnösand, tekniska skolan i Stockholm och tekniska skolan

i Eskilstuna.1 Åt tekniska högskolans elever meddelas, oafsedt hvilken fack

1

Härförutom finnas några privata tekniska skolor.

54

skola1 inom läroanstalten de genomgå, under andra årets kurs undervisning i

geodesi och topografi, bestående i en öfverblick af geodesiens ändamål och

indelning med mera, instrument- och mätningslära samt textning och kartritning.

Omkring en månad under sommaren sysselsättas eleverna uteslutande

med praktiska öfningar på fältet samt upprättande af kartor öfver de verkställda

mätningarna. De elever, som genomgå fackskolan för väg- och

vattenbyggnadskonst, sysselsättas dessutom under samma års kurs ytterligare

någon tid med arbeten å fältet. Dessa elever erhålla äfven

under det tredje och fjärde eller sista året, de vistas vid skolan, ytterligare

undervisning i geodesien i förening med öfningar på fältet. Härvid

genomgås de första grunderna af den sfäriska astronomien, bestämning af

latitud, longitud och azimut, med räkneöfningar. Därjämte förekomma öfningar

i afläsning af nonier och skrufmikroskop, justering af teodoliter

med flera instrument. Vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg erhålla

de elever, som i högre afdelningen genomgå mekaniska fackskolan,

elektrotekniska fackskolan, husbyggnadsfackskolan eller väg- och vattenbyggnadsfackskolan,

under andra årets kurs undervisning i instrumentlära

eller kännedom om och justering af instrument för vinkel mätning, för afståndsbestämning,

för utsättning af räta vinklar m. in., för afvägning, för

grafisk planmätning, distans- och höjdmätningsinstrument samt instrument

för ytmätning och afräkning; i mätningslära omfattande dels horisontal

mätning eller koordinatmätning och grafisk mätning samt utstakning

af cirkelkurvor, dels ock vertikal mätning eller sträck afvägning, profilers

upprättande, ytafvägning och upprättande af nivåkartor. Till kursen

höra praktiska öfningar å fältet, vanligen under fyra dagar, hvarunder ett

område af växlande terräng upptages å landtboäteritaflor för att senare

renritas. Samtidigt därmed utföras nivelleringsarbeten och utstakning af

kurvor. Eleverna i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst genomgå

sedan under tredje och fjärde årens kurs i högre afdelningen de enklaste

grunderna af den sfäriska geometrien med tillämpning på mätningar å

jordytan, felutjämning vid geodetiska mätningar och bestämning af latitud

och longitud. Vidare förekomma öfningar i afläsning af nonier och

skrufmikroskop samt justering af teodoliter och andra instrument. Under

cirka tre veckors tid förekomma öfningar å fältet, hvarefter de därvid erhållna

mätningsresultaten bearbetas.

Stadgarna för de tekniska elementarskolorna upptaga bland undervisningsämnena

äfven »praktisk geometri; första grunderna af läran om

1 Fackskolorna äro: fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi,

fackskolan för elektroteknik, fackskolan för kemisk teknologi, fackskolan för bergsvetenskap,

fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst och fackskolan för arkitektur.

55

fältmätning och nivellering med därtill hörande ritning samt öfningar

på fältet». I fråga om den undervisning, som vid de särskilda tekniska

elementarskolorna i berörda hänseende meddelas, har med afseende å

skolan i Malmö uppgifvits att, sedan lärjungarna öfvats med justering af

erforderliga instrument och en del förberedande öfningar genomgåtts, öfningar

på fältet företagas under en tid af tio till tolf dagar, därvid ett

område uppmätes, hvarefter de under mätningen upprättade kartorna renritas.

För skolan i Örebro har meddelats, att teoretisk undervisning i

ämnet meddelas andra årskursen under vårterminen en timme i veckan,

hvarvid i korthet genomgås stakning och mätning af räta linjer, kurvor

(helt litet) och vinklar, fältmätning, innefattande koordinat- och mätbordsmätning

jämte kartläggning och något om ägodelning och gränsrätning,

samt höjdmätning, omfattande sträck- och ytafvägning med tillhörande

uppritning af profiler och nivåkurvor. Hvarje hösttermin pågå under fem

dagar med tredje årskursen öfningar på fältet, hvarvid ett mindre område

uppmätes samt mätning, stakning och afvägning företages af exempelvis en

på samma område inlagd väg. Sedermera upprättas karta öfver det uppmätta

området samt profilritningar till vägen. Hvarje lärjunge utför en kartoch

minst en profilritning. För skolan i Norrköping har meddelats, att i

tredje klassen lärjungarna en timme i veckan under läsåret erhålla undervisning

med afseende å de vanligaste mätningsinstrumenten, deras användning

och justering samt i ytberäkningsmetoder, olika sätt att grafiskt bestämma

punkters läge, mätning i polar- och rätvinkliga koordinater, afvägning,

längd- och tvärprofilers upprättande, nivåkurvor, kurvutstakning,

topografisk kartritning och kartbeteckningar. Dessutom förekomma under

22 timmar med samma årskurs praktiska öfningar på fältet med utstaknings-

och afvägningsarbeten samt planmätning. Vid tekniska elementarskolan

i Borås meddelas undervisning i praktisk geometri en timme i

veckan under vårterminen i andra årsklassen. I tredje årsklassen förekomma

därefter praktiska öfningar å fältet under sex dagar, därvid examinerad

landtmätare biträder. Angående undervisningen hafva i öfrigt lämnats

liknande uppgifter som för skolan i Norrköping, hvarjämte upplysts, att

efter mätningarna å fältet hvarje lärjunge upprättar karta öfver det uppmätta

området samt uppritar en afvägningsprofil öfver någon afvägd linje.

Vid tekniska elementarskolan i Härnösand meddelas åt lärjungarna i tredje

klassen under höstterminen en timme i veckan undervisning i instrumentoch

mätningslära, omfattande en kort kurs i fältmätning och afvägning.

Under fyra dagar företagas praktiska öfningar på fältet, därvid något

område uppmätes och afväges, hvarefter kartor med nivåkurvor med

mera upprättas af lärjungarna. Vid tekniska skolan i Stockholm er

-

56

hålla de lärjungar, som genomgå byggnadsyrkesskolan, under tredje

årskursen en timme i veckan undervisning i fältmätning och afvägning.

Undervisningen ledes för närvarande af en jägmästare. Vid

tekniska skolan i Eskilstuna meddelas undervisning i de första grunderna

af planmätning och nivelering, hvarvid såsom praktisk tillämpning dels

ett mindre område kartlägges dels ock en profil utföres.

För att vinna inträde i väg- och vattenbyggnadskåren fordras, förutom

teknisk högskolebildning, vidare utbildning, hvilken dock är af helt

och hållet militär art.

landtmäteri- Från 47 städer hafva kommitterade erhållit gällande taxor å de arf

förrättnin-

voden, som stadsingenjör eller annan dylik för staden antagen tjänsteman

■gar 1 stad'' är berättigad uppbära för verkställda mätningar. Dessa taxor äro

magistra

-

allmänhet antagna af stadsfullmäktige,

ten, drätselkammaren eller byggnadsnämnden.

en del städer af

I ett flertal fall äro de

tillika fastställda af Konungens befallningshafvande. Taxorna afse i

allmänhet mätning inom planlagdt område, ofta endast mätning af tomt.

Enligt dessa utgör den ungefärliga kostnaden för uppmätning, kartläggning,

uträkning och beskrifning af en tomt om 1,000 kvadratmeter

i 4 städer mindre än 10 kronor (lägst i Hudiksvall, 4 kronor för fastemätning

å en tomt med bevis), i 21 mellan 10—20 kronor, i 18 mellan

20—30 kronor samt öfver 30 kronor endast i Malmö, där kostnaden uppgår

till nära 40 kronor. I dessa kostnader ingår i allmänhet ej kallelsekostnad,

ej heller kostnad för handtlangning. Däremot omfattar enligt åtskilliga

af taxorna den angifna kostnaden äfven utsättande af råstenar

eller märkpålar, hvilka anskaffas och bekostas af tomtägaren, jämte uppsättande

af sammanträdesprotokoll samt afkunnande af — förutom nämnda

protokoll — fullständig tomtkarta i 2 exemplar. Understundom inverkar

å arfvodet antalet bebyggda eller obebyggda vinklar. I en del taxor inträder

minskning i arfvodet, om flera angränsande tomter, som tillhöra samme

ägare, mätas på en gång, Taxan för Trelleborg skiljer mellan jordar och

tomter, som äro hänförliga till åker och äng, och sådana, som icke äro

det. I fråga om dessa senare är en lägre taxa fastställd. Endast i ett

mindre antal taxor förekomma bestämmelser angående arfvode för förättning

utom det planlagda området eller mätning af annat än tomt. Mätning

af annat område än tomt jämte karta skall, där fråga är om en areal af

1,0(J0 kvadratmeter, ersättas enligt taxan för Lund med 15 kronor 50 öre och

enligt taxan för Landskrona med 8 kronor 25 öre. Mätning och uträkning

af vret inom stadsplanen jämte karta ersättes enligt taxan för Luleå med 5

kronor, då skalan 1 : 2,000 användes. I Östersund ersättas mätning, uträkning

57

och karta i skala 1 : 2,000 öfver vretlott eller skogsskifte, då arealen ej öfverstiger

5,000 kvadratmeter, med 8 kronor. I samma stad ersättas mätning, uträkning

och karta i skalan 1 : 400 öfver byggnadsplats å vret- eller skogslott, då

arealen ej öfverstiger 1,500 kvadratmeter, med 15 kronor. I taxan för Falun

stadgas, att arfvode för mätning af mark utom det planlagda området utgår med

75 % af det enligt gällande landtmäteritaxa bestämda. Understundom finnes

stadgadt, att ersättning för förrättning afseende annat än tomt utgår med

visst belopp per half dag, hel dag eller timme (för hel dag 6—15 kronor)

eller att i fråga om område utom stadsplan landtmäteritaxan skall tillämpas.

Till 1909 års utgång gällde Kungl. Maj:ts taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar

af den 10 juni 1881. Nu gällande taxa är af den

23 december 1909. I 15 § af denna stadgas, att i afseende å arfvode för

förrättning angående område, som hör till stad, skola de för förrättning

rörande jord å landet i taxan meddelade bestämmelser lända till efterrättelse

utom hvad angår mätning och uträkning af själfva stadsplanen

med förstad, hamn och dylikt, jämte därå varande tomter, 1 för hvilka

göromål arfvodet må beräknas till tre gånger det belopp, som eljest

skulle erläggas, eller ock utgå efter dagberäkning med tio kronor om dagen.

För mätning af jord å landet utgår ersättning efter särskilda tariffer,

olika för skilda skalor (1 : 1,000, 1 : 2,000, 1 : 4,000, 1 : 8,000). För mätning

i större skala än 1 : 1,000 eller mindre än 1 : 8,000 tillämpas dagberäkning.

Enligt 28 § äga emellertid taxans bestämmelser icke tillämpning i fråga

om ersättning till landtmätare för mätning, uträkning eller annan åtgärd,

som utföres efter siffermetod, och torde därför landtmätare beträffande sådana

göromål vara berättigad att, utan hänsyn till det i taxans 1 § meddelade

förbud mot aftal angående landtmäteriarfvode, med sakägare träffa

öfverenskommelse om godtgörelsens belopp.

I en del städer 2 har mätning efter siffermetod (triangelmätning) af

större eller mindre delar af deras områden verkställts, i några fall af

utländska undersåtar.

För bedömande af frågan om kostnaden för dy lig mätning må här meddelas

följande: Filosofie licentiaten H. von Zeipel, hvilken såsom sakkunnig biträdde

en af Stockholms stadsfullmäktige den 28 mars 1903 tillsatt kommitté

för utredning af frågan, om och i hvad omfattning triangelmätningsmetoden

borde i Stockholm tillämpas, och i sådan egenskap företog en resa för att taga

kännedom om, huru triangelmätningsmetoden tillämpats i en del städer i Sverige,

Norge, Danmark och Tyskland, har i sin berättelse öfver de under resan

1 Detta gäller äfven stadsplan i köping, hamnplats, fiskläge eller annat område, å

hvilket stadsplanelagen är tillämplig eller ifrågasättes att vinna tillämpning.

2 Se s. 234.

8—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

58

gjorda rön meddelat, att enligt upprättade kontrakt Malmö blifvit mot en

ersättning af 28,300 kronor triangelinätt af landtmäteriingenjören Curt Schade

från Erfurt, Hälsingborg af densamme för en kostnad af 23,000 kronor

och vissa områden i Jönköping af norske ingenjören J. Dahl mot en ersättning

af 7,800 kronor. Till dessa ersättningar hafva enligt kontrakten för resp.

städer kommit kostnaden för det till utmärkandet af triangel- och polygonpunkter

erforderliga materialet af järn, trä och sten, hvad som erfordrats

för uppsättande af signaler samt till handtlangning, v. Zeipel meddelar,

att polygonpunkterna kostade staden Malmö 4,300 kronor och att

enligt kontraktet mellan Schade och staden Hälsingborg kostnaden för material

till triangelpunkter etc. samt handtlangning ej fick öfverstiga 2,000

kronor. Enligt kontraktet mellan Schade och Malmö skulle mätningen

utföras under loppet af 2 år och omfatta följande arbeten:

1) trigonometriska arbeten;

2) polygonometriska arbeten;

3) uppmätning af gatu- och vägnätet samt gränserna mellan statens,

stadens ech enskildes ägor. Härvid skulle inberäknas äfven järnvägar

(hufvudspåren), kanaler och spårvägar samt gas-, vatten-, kloak- och elektricitetsledningar.

I området utanför stadens tätt bebyggda delar skulle

uppmätas och kartläggas alla byggnadskomplexer och enstaka liggande

byggnader, fastigheternas ägogränser dock ej inbegripna;

4) upprättandet af renritade kartor, omfattande en Översiktsplan af

det polygonometriska nätet i skalan 1 : 10,000, en plan öfver gatu- och

vägnätet i skalan 1 : 1,000 samt specialkartor öfver byggnadskvarter och

motsvarande områden i tätt bebyggda stadsdelar i skalan 1 : 400 och en

öfversiktskarta öfver gatu- och vägnätet i skalan 1 : 400;

5) arealuträkning öfver dels staden och dess område i dess helhet,

dels de olika områdena inom nätet hvart för sig; samt

6) aflämnande af öfverskådligt ordnade manualer och uträkningshäften.

Af i hufvudsak samma innehåll äro kontrakten angående triangel

mätning

af Hälsingborg och Jönköping.

Enligt meddelande från drätselkammaren i Jönköping är arealen af

de områden, som blifvit af ingenjören Dahl triangelmätta, 28,3450 hektar,

och har sammanlagda kostnaden uppgått till 11,684 kronor 81 öre.1

1 Stadsingenjören i Jönköping kar senare meddelat, att efter de utaf Dahl verkställda

mätningarna områden med en sammanlagd areal af omkring 1,5 4 9,57 hektar hlifvit

under distriktslandtmätaren K. Rydéns öfverinseende triangelmätta, att denna mätning ej omfattat

särskild fastighets- eller tomtmätning, att därvid emellan en del lägenheter rågångsförrättningar

blifvit utförda samt att kostnaden för denna senare mätning belöpt sig till

40,000 kronor.

50

Af städernas område om c:a 134,000 hektar äro enligt tab. 1 endast Stadsplaner

c:a 14,500 hektar planlagda. Där fastställelse å stadsplan meddelats, hardelnina^de

detta i allmänhet skett efter byggnadsstadgans utfärdande, men förekomma särskilda

många fall, där sådan fastställelse af Konungen lämnats äfven dessförinnan; stadsplaner

och är det relativt stora områden, för hvilka endast finnes af ålder bestående

stadsplan.

Stadsplanekartorna hafva väl i allmänhet upprättats af landtmätare

eller stadsingenjör, men hafva dock, i saknad af bestämd föreskrift härutinnan,

i många fall för dylika kartors upprättande anlitats annan än landtmätare,

t. ex. tjänstemän i väg- och vattenbyggnadskåren, arkitekter, civilingenjörer

etc.

Stadsplan behöfver ej vara sammanhängande, utan kan särskild plan

fastställas för sådant till stad hörande område, som lämpligen kan för sig

bebyggas utan samband med stadens planlagda område i öfrigt.

Enligt såväl 1874 års byggnadsstadga som 1907 års lag kan, på Tomtindelsätt

ofvan nämnts, fastställelse af tomtindelning ske dels af Konungen nmg''

efter beslut af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmän rådstuga,

dels ock af Konungens befallningshafvande efter beslut af byggnadsnämnden.

Det senare är hufvudregeln. Att tomtindelning fastställes af Konungen

i samband med stadsplanens fastställande är ett undantagsförhållande;

och är det gifvet att, där numera skulle inträffa att tomtindelning

uppritas på den stadsplanekarta, som ingifves till Konungen, denna

indelning ej kan anses blifva fastställd af Konungen allenast genom

stadsplanens fastställande, utan förutsättes ett speciellt beslut därom af

Konungen. Så synes däremot saken ej hafva uppfattats före utfärdandet

af 1874 års byggnadsstadga, utan torde man då i allmänhet hafva gått ut

ifrån, att å stadsplanekartan inlagd tomtindelning vore att anse såsom

fastställd i och med stadsplanens fastställande äfven utan sådant speciellt

beslut af Konungen; och torde denna uppfattning i ganska stor utsträckning

hafva gjort sig gällande äfven länge efter byggnadsstadgans utfärdande.

Där en sådan uppfattning sedan längre tid gällt, torde väl den å

stadsplanekartan upptagna tomtindelning, särskildt där tomterna blifvit

föremål för lagfart, vid fastighetsregistrets upprättande böra betraktas såsom

i vederbörlig ordning fastställd och det äfven där stadsplanen tillkommit

efter byggnadsstadgans utfärdande.

I åtskilliga städer är hela det planlagda området genom beslut af

vederbörlig myndighet indeladt i tomter, men finnas å andra sidan flera

städer, där icke någon fastställd tomtindelning förekommer.

60

Tomtkartor.

Flertalet tomter i städerna ingår väl i tomtindelning, som i vederbörlig

ordning fastställts, men tinnes dock i samtliga städer — med undantag

för Alingsås, Borgholm, Borås, Enköping, Eskilstuna, Eslöf, Grenna,

Haparanda, Hedemora, Huskvarna, Jönköping, Karlskrona, Karlstad, Kristinehamn,

Kungälf, Köping, Laholm, Linköping, Luleå, Nora, Oskarshamn,

Ronneby, Skara, Skellefteå, Skenninge, Sköfde, Strömstad, Sundsvall, Säter,

Söderhamn, Sölvesborg, Tidaholm, Trelleborg, Uddevalla, Ulricehamn, Varberg,

Vänersborg, Västervik, Växjö, Örnsköldsvik, Östersund och östhammar

— af ålder bestående, ej fastställd tomtindelning. Med af ålder bestående

tomtindelning närmast jämförligt är väl det förhållande att utan vederbörlig

fastställelse tomter styckats och de särskilda delarna sedan hvar för

sig lagfarits. Däremot torde, ehuru i 1907 års lag användts beteckningen

befintlig tomtindelning, sådana tomter, som genom enskild åtgärd bildats

inom det planlagda området, efter det stadsplan fastställts, icke, äfven

om de i vissa afseenden behandlats såsom tomter, kunna räknas såsom

tomter i lagens mening innan fastställelse i vederbörlig ordning

meddelats.

Kvarters indelning i byggnadstomter skall enligt byggnadsstadgan

17 § 1 mom. så vidt möjligt ske i ett sammanhang för hela kvarteret,

men detta utesluter icke, att jämkning kan äga rum i afseende ä en eller

annan tomt. I det af utsedda kommitterade afgifna förslag till ny byggnadsstadga

för riket har, på sätt redan anförts, detta stadgande fått

den lydelse, att tomtindelning inom kvarter bör, därest laga hinder ej

möter, ske i ett sammanhang för hela kvarteret. Såsom motiv härför

har framhållits att, om ej regeln vore, att tomtindelning skedde på en

gång för hela kvarteret, förhållandena tilläfventyrs komme att gestalta sig

så, att en rationell tomtindelning för den mark inom ett kvarter, hvilken

sist blefve indelad till tomter, fullständigt omöjliggjordes samt att, då momentet

gifvits ofvanberörda lydelse, det berodde därpå att i 4 § af 1907 års

lag förutsatts, att tomtindelning finge ske å en del af ett kvarter.

På sätt ofvan nämnts föreskrifves i 20 § byggnadsstadgan, att öfver

hvarje tomt, som på grund af vederbörande myndighets beslut bildas

eller förändras, tomtkarta skall upprättas i skala 1 :400. Tomtkartan,

som skall åtföljas af nödig beskrifning, skall utvisa ej blott själfva

tomten med dess gränser utan ock tomtens läge i förhållande till såväl

gata eller annan allmän plats som hvar och eu af de angränsande tomterna.

I öfrigt hänvisar byggnadsstadgan beträffande tomtkartorna till de

särskilda byggnadsordningarna, i hvilka böra finnas föreskrifter om kontroll

därå att berörda kartor äro riktiga samt att byggnadstomterna gå

Öl

marken bibehållas vid sina lagligen bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll

i öfverensstämmelse med dessa kartor.

Enligt byggnadsordningarna är det byggnadsnämnden, som denna

kontroll närmast åligger, och har man i de flesta byggnadsordningar sökt

vinna trygghet i afseende å tomtkartornas riktighet genom föreskrifter,

huru vid deras upprättande skall tillgå.

Där byggnadsordningarna härutinnan innehålla föreskrifter, afse

dessa dels den person, genom hvilken mätningen skall ske, och dels sättet,

huru denna skall verkställas.

I förstnämnda afseende synas byggnadsordningarna förutsätta, att

tomtkartornas upprättande egentligen är ett åliggande för byggnadsnämnden,

på sätt uttryckligen sägs i en del byggnadsordningar, eller att det

i allt fall är staden eller dess myndigheter, som äga att bestämma den

kompetens, som för tomtmätningar erfordras, hvarvid man torde hafva

hämtat stöd af 5 § byggnadsstadgan, som innehåller, att stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga, äga bestämma, hvilka tjänstebiträden

byggnadsnämnden skall hafva till sitt förfogande, och att byggnadsnämnden

själf antager och entledigar sina tjänstebiträden, där ej i byggnadsordningen

angående en eller flera bland dem annorlunda bestämmes.

Där i byggnadsordningarna bestämmelser meddelas om den person,

genom hvilken tomtmätning skall verkställas, är det hufvudregeln, att, om

särskild person anställts för mätningar, hvilket, på sätt ofvan nämnts, är

fallet i ett stort antal städer, det är denne, som angifves såsom mätningsman.

Eljest föreskrifves, där bestämmelser därutinnan förekomma, att

tomtmätningen skall ske af landtmätare (Kristinehamn, Laholm, Lindesberg

och Växjö), af landtmätare eller stadsingenjör, om sådan finnes (Alingsås),

af landtmätare eller annan sakkunnig person, som därtill blifvit af byggnadsnämnden

antagen eller särskildt förordnad (Söderköping), af landtmätare

eller annan person, som byggnadsnämnden därtill förordnat antingen

för viss tid, icke utöfver ett år, eller för hvarje särskildt fåll

(Skanör med Falsterbo), af landtmätare eller därtill kompetent stadsingenjör

(Oskarshamn), af stadsingenjör eller, om sådan ej finnes, af i

facket bildad person, som byggnadsnämnden förordnar (Falköping, Lysekil

och Mariestad), med tillägg för de båda senare städerna att han skall vara

behörig verkställa sådan förrättning, af stadsingenjören, stadsbyggmästaren

eller, om sådana tjänsteman ej finnas, annan i facket bildad person, som

nämnden därom anmodar (Åmål), af stadsingenjören eller den förrättningsman,

som därtill förordnas (Norrköping), af stadsingenjören eller annan

af byggnadsnämnden förordnad sakkunnig eller lämplig person (Halmstad,

Hvem förrättar

tomtmätning?

-

62

Luleå och Skara), af sakkunnig person (Skellefteå, Skenninge, Varberg och

Strömstad), för de två senare städerna med det tillagda villkor att han

därtill skall hafva erhållit byggnadsnämndens uppdrag, af en utaf

drätselkammaren kallad ingenjör (Trosa), af en utaf byggnadsnämnden förordnad

person ( Söderhamn), af förrättningsman, hvilken byggnadsnämnden

förordnar (Lidköping), eller af behörig person (Piteå).

Hvad sålunda föreskrifvits om mätning gäller i regel äfven beträffande

utstakning af tomt å marken vid nybyggnad.

Sättet för Hvad härefter angår själfva sättet för tomtkartas upprättande, sak

upprduande.

nas i byggnadsordningarna för Askersund, Borgholm, Eksjö, Falkenberg,

Grenna, Kungälf, Hedemora, Kristinehamn, Norrtälje, Piteå, Skellefteå,

Skenninge, Säter, Sölvesborg, Umeå, Vaxholm, Vimmerby, Oregrund, Östersund

och östhammar närmare bestämmelser utöfver hvad byggnadsstadgan

härutinnan innehåller. För en del af dessa städer framhålles endast, att

byggnadsnämnden skall tillse och granska, att tomtkartorna äro riktiga.

I Falkenberg skall denna kontroll ske genom behörig person eller byggnadsnämnden.

För Askersund säges, att tomtkartorna ej äro giltiga, om

de ej äro försedda med byggnadsnämndens intyg om deras giltighet; för

Öregrund och Östhammar, att för åstadkommande af kontroll tomtkarta

af byggnadsnämnden skall jämföras med byggnadstomten; för Piteå, att

byggnadsnämnden, då den så finner nödigt, äger låta genom mätning och

uträkning af behörig person verkställa kontroll därå, att tomtkartorna äro

riktiga; för Eksjö, att tomtkartan skall åtföljas af kort beskrifning, upptagande

bland annat dagen, då mätningen blifvit verkställd, tomtägarnas

och de närvarande grannarnas eller deras ombuds namn samt uppgift å

tomtens läge, storlek och beskaffenhet; för Sölvesborg, att tomtkarta, som

till byggnadsnämnden inkommit, af stadsbyggmästaren skall jämföras ej

mindre med kartan öfver stadsplanen och stadens allmänna tomtkarta än

äfven med marken i grannarnas närvaro samt af honom medelst påskrift

till riktigheten bestyrkas; samt för Norrtälje, att tomtkartor, som till byggnadsnämnden

ingifvas, skola af byggnadsinspektören eller annan af nämnden

antagen sakkunnig person jämföras ej mindre med kartan öfver stadsplanen

än äfven, sedan grannarna blifvit tillkallade, med marken samt af

honom medelst påskrift till riktigheten bestyrkas.

De fullständigaste bestämmelserna i fråga om sättet för tomtkartas

upprättande innehållas i den för Stockholms stad gällande byggnadsordning.

Enligt denna, som i sina hufvuddrag öfverensstämmer med hvad

som stadgats i 1870 års byggnadsordning, åligger det förrättningsinannen

att om anledningen till mätningen och den därför utsatta

tid minst tre dagar före förrättningen bevisligen underrätta ägare såväl

till den tomt, hvilken skall mätas, som till angränsande tomter,

hvarom intyg skall meddelas för att bland stadsingenjörskontorets handlingar

förvaras. Kan någon af omförmälda ägare elier laga ombud för

honom ej med kallelse anträffas, har förrättningsmannen att på bekostnad

af ägaren till den tomt, som skall mätas, ombesörja kallelsens införande

en gång i Post- och inrikes tidningar samt i den tidning, hvari öfverståthållareäinbetets

kungörelser vanligen intagas, minst 14 dagar före den

till förrättningen utsatta tid. Sedan förrättningen sålunda blifvit kungjord,

uppehälles densamma icke af parts uteblifvande. Vid förrättningen

skall upprättas beskrifning, upptagande bland annat dagen, då förrättningen

blifvit verkställd, anledningen till densamma, tomtägarens och de

närvarande grannarnas eller deras ombud** namn samt tomtens läge, storlek

och beskaffenhet äfvensom dess egenskap af fri eller ofri. Göres vid

förrättningen af tomtägaren eller granne anmärkning mot tomtgränsernas

riktighet eller finner förrättningsmannen mellan tomtens linjer å marken

och dess gränser å senaste karta med beskrifning skiljaktighet, som, hvad

längdmåtten angår, för någon linje öfverstiger 0,5 procent, eller förekommer

eljest anledning till anmärkning mot tomtgränsernas riktighet, skall förrättningsmannen

anmäla sådant hos byggnadsnämnden, hvarefter nämnden,

sedan vederbörande, där sådant pröfvas nödigt, blifvit hörda, afgör ärendet

eller, om tvist uppstår om tomts rätta storlek eller gränser, hänvisar

densamma till utförande vid domstol. Öfver förrättningen äger part att

hos byggnadsnämnden skriftligen föra klagan inom viss tid. Äskas, då

ärende af ofvan nämnd anledning anmälts hos byggnadsnämnden eller då

hos byggnadsnämnden besvär öfver förrättning anförts, ny mätning, skall

densamma på bekostnad af den part, som sådant fordrat, verkställas af

förrättningsmannen i närvaro af en utaf byggnadsnämnden förordnad sakkunnig

person. Till denna förrättning skall kallelse utfärdas och därvid

jämväl i öfrigt så förfaras som ofvan sagts. Ytterligare ommätning af

tomten får ej äga rum, där ej byggnadsnämnden finner nödigt sådant

förordna. Förrättningsmannen får ej utfärda tomtkarta, förrän han från

byggnadsnämnden förskaffat sig bevis, att mätningsförrättningen icke blifvit

inom föreskrifven tid öfverklagad eller, där byggnadsnämnden eller

domstol har att afgöra ärendet, att nämndens eller domstolens beslut

vunnit laga kraft. Är ärendet af nämnden eller domstol pröfvadt, skall

samma myndighets beslut åberopas i den tomtkartan åtföljande beskrifning.

De för Stockholm gällande föreskrifter hafva med smärre ändringar

upptagits i byggnadsordningarna för flera städer; och synas de föreskrifter

64

om tomtmätning, hvilka finnas i öfriga byggnadsordningar, som därutinnan

meddela föreskrifter, i allmänhet vara byggda på liknande grunder. 1 en

del fall torde dock bestämmelser i äldre byggnadsordningar för Stockholm

hafva följts.

För att tomtkarta skall vara giltig fordras i regel intyg, att grannarna

bevisligen kallats till förrättningen.

Åro gränserna ostridiga samt med lagfarts- och karthandlingar öfverensstämmande,

skall förhållandet af förrättningsmannen antecknas å kartan

öfver tomten eller, om karta ej finnes eller är tillgänglig, ny sådan upprättas.

Enligt eu del byggnadsordningar ifrågasättes ej fastställelse af

byggnadsnämnden, men i allmänhet stadgas, att protokollet jämte kartan

skall inlämnas till byggnadsnämnden för fastställelse, efter hvars meddelande

handlingarna återställas »till förrättningsmannen för att tomtägaren

tillställas mot lösen, där sådan skall utgå. Ofta tillägges, att tomtkarta

ej är giltig, om den ej är försedd med påskrift af byggnadsnämnden om

dess riktighet.

När tvist om gränsen förekommer, förfares i allmänhet, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad som gäller för Stockholm, så, att förrättnjngsmannen

efter verkställd utredning öfverlämnar frågan till byggnadsnämnden,

som efter vederbörandes hörande och därest öfverenskommelse

parterna emellan ej kan träffas, hänvisar dem att vid domstol anhängiggöra

tvisten, men stundom stadgas endast att, därest tvisten icke

kan mellan vederbörande biläggas, förrättningsmannen har att å karta

utmärka de stridiga eller tvetydiga gränserna, hvarefter vederbörande i

laga ordning få utföra sin talan mot hvarandra, och har förrättningsmannen

att, sedan saken blifvit genom laga kraft ägande beslut afgjord,

ånyo utsätta förrättningen och ansluta densamma. 1 en del städer skall,

där i fråga om gränslinjerna för tomten förekommer stridighet eller tvetydighet,

förrättningsmannen, efter det han sökt åstadkomma förlikning,

afgifva utlåtande och af dem, som frågan angår, begära skriftligt godkännande

af detsamma. Vägras godkännande, går frågan till domstol.

För Södertälje, Trosa och Örnsköldsvik har stadgandet den lydelse, att

tomtkarta ej godkännes med mindre den åtföljes af intyg därom, att tomtgrannarna

antingen varit närvarande vid mätningen och icke haft något

att anmärka mot densamma eller ock varit till förrättningen minst tre

dagar förut kallade men uteblifvit; och får, i händelse tomtgräns är tvistig

eller tvetydig, tointkarta ej upprättas, förrän tvistefrågan blifvit afgjord

genom öfverenskommelse eller laga kraft ägande dom. För en del städer

saknas bestämmelse, huru det skall förfaras, då tvist uppstår. Så föreskrifves

för Strängnäs endast att, för att tomtkartorna må anses giltiga,

65

vid tomtmätning skola närvara ej allenast den tomtägare, hvars tomt mätts,

utan äfven angränsande tomters ägare och, där tomten, som mätes,

stöter till torg, gata eller allmän plats, jämväl ombud för staden, hvarefter

alla skola teckna sin godkännande påskrift å kartan.

Bland afvikelser från de för Stockholm meddelade stadganden torde

särskildt böra framhållas följande: Något visst procenttal, under hvilket

vid mätning konstaterade afvikelser sakna betydelse, tinnes ej bestämdt

annat än för Stockholms stad. Dock föreskrifves i byggnadsordningen för

Kalmar, att frågan skall anmälas hos byggnadsnämnden endast om stadsingenjören

finner anmärkningsvärd skiljaktighet förekomma mellan förhållandena

å marken samt hvad af kartor och lagfartshandlingar framgår.

Kallelse till mätnings förrättning å ägare eller ombud, som ej anträffats,

skall införas, utom i allmänna tidningarna, jämväl i den eller de af stadens

tidningar, däri allmänna påbud för staden vanligen meddelas (stundom

endast i allmänna tidningarna eller i tidning eller tidningar i staden

eller orten). I Luleå skall kungörelsen uppläsas i stadens kyrka. Tiden

för kallelse af ägare och grannar växlar från två till åtta dagar före förrättningen

(vanligast liksom i Stockholm tre dagar). I Sala är viss tid ej

bestämd, utan skall kallelse endast ske i god tid före förrättningen. Den

tid, inom hvilken kallelse å part, som ej anträffats, skall vara på föreskrifvet

sätt kungjord, växlar från åtta till trettio dagar före förrättningen.

I en del byggnadsordningar föreskrifves att tomt, som skall undergå mätning

(i Falun äfven angränsande tomt), skall å den för förrättningen utt

sätta tid genom ägarens eller sökandens försorg hållas tillgänglig för för

rättnings

mannen och hans biträden, hvarvid i allmänhet tillagts det äfventyr,

att sökande eller ägare, hvars uraktlåtenhet i detta hänseende förorsakar

uppskof med förrättningen, skall ersätta förrättningsmannens inställelse.

Stundom stadgas, att, där ägaren eller hans ombud icke kan

anträffas, byggnadsnämnden har att lita till vederbörande myndighet för

att erhålla tillträde till tomten. I en del byggnadsordningar föreskrifves,

att till mätningsförrättning skola jämte grannarna kallas byggnadsnämndens

ordförande, ombud för byggnadsnämnden, för drätselkammaren och

byggnadsnämnden etc. Endast undantagsvis förekomma bestämmelser om

viss tid, inom hvilken part må hos byggnadsnämnden öfverklaga förrättningen.

Stundom föreskrifves i stället viss tid, då påminnelser må

ingifvas till nämnden, hvilket i sak torde vara detsamma. Hvad själfva

mätningen angår, stadgas i flera fall, att, om med afseende å tomt,

som skall mätas, fastebref, lagfartsbevis eller karta icke finnes, förrättningsmannen

skall vid mätningen först undersöka, huruvida grannars tomter

samt angränsande allmänna platser och gator hafva sina rätta mått. Åt

9—090308.

Fastighetsregisterkommitténs bet.

66

skilliga byggnadsordningar föreskrifva särskild^ att gränsernas längd å

tomtkartan skola utmärkas med siffror.

Vid tomtkartans upprättande har enligt nämnda byggnadsordningar

byggnadsnämnden i det hela samma uppgift som före år 1874 tillkommit

magistraten eller viss afdelning af densamma. Under det magistraten

emellertid på samma gång var stadsrätt och därför tidigare i allmänhet

äfven afgjorde tvister, hvilka i samband med tomtkartas upprättande uppstodo

om gränser och dylikt, är byggnadsnämnden uteslutande ett administrativt

organ, som, så snart sådan tvist uppstår, måste hänvisa saken

till domstol. Det är sålunda gifvet, att en fastställelse af byggnadsnämnden,

om än däri kan ligga ett intyg, att vid tomtkartans upprättande

tillgått enligt gällande bestämmelser, icke från rättslig synpunkt kan åt

tomtkartan gifva samma vitsord, som tillkommer en efter vederbörligt

förordnande upprättad landtinäterikarta, och i det hela ej större vitsord

än som kan ligga i parternas godkännande af förrättningen, där detta

lämnats i laga ordning.

För eu del städer, där tomtmätning företrädesvis skall ske genom

landtmätare, har emellertid föreskrifvits ett förfarande, som mera öfverensstämmer

med det vid landtmäteriförrättningar eljest brukliga. Vid tomtmätning

i Oskarshamn, Västervik och Växjö har förrättningsmannen att

i protokollet intaga gjorda anmärkningar i afseende å tomtlinjernas riktighet.

Förrättningsmannen bestämmer därefter, hvad han enligt företedda

handlingar anser vara rätt. Den, som härmed icke åtnöjes, äger att inom

trettio dagar, den oräknad då förrättningen ägde rum, anhängiggöra klander

hos vederbörande domstol och aflämna bevis däröfver till förrättningsmännen

senast inom två dagar efter besvärstidens utgång. För Oskarshamn

och Växjö är härvid det äfventyr stadgadt, att, om detta försummas,

klandret anses öfvergifvet. För Oskarshamn finnes dessutom föreskrifvet,

att stadsfullmäktige skola utse fyra gode män för en tid af fyra år att

lämna författningsenligt biträde vid förrättningar, som äga rum inom det

område, där byggnadsordningen tillämpas, och handläggas i öfverensstämmelse

med skiftesstadgans föreskrifter. För Laholm stadgas, att, om vid

förrättning tvist yppas om gränserna eller dessa ej öfverensstämma med tillgängliga

karthandlingar eller fäste- eller friköpsbref, förrättningen bör, såvida

behörig landtmätare är därtill förordnad, det oaktadt verkställas, och

att den, som därmed är missnöjd, äger inom trettio dagar därefter hos byggnadsnämnden

fullfölja sin talan. I Trelleborg äger, där förrättning icke å

ömse sidor godkännes, den missnöjde att vid domstol i laga ordning däremot

anhängiggöra och fullfölja talan efter befogenhet.

67

Endast för det fall, att tomt på grund af vederbörlig myndighets

beslut bildas eller förändras, finnes i byggnadsstadgan föreskrifvet, att tomtkarta

skall upprättas, men kommunerna hafva dessutom ålagts tillse,

att tomtkartor, där sådana icke redan finnas, varda upprättade, så fort

omständigheterna det medgifva. Närmare föreskrift, hvilket förfarande

därvid skall iakttagas, har dock ej lämnats, och när bestämmelser därutinnan

införts i byggnadsordningarna, äro dessa skiljaktiga i olika

städer. I allmänhet synes man hafva nöjt sig med att tillse, att karta,

om sådan ej finnes, skall upprättas, när särskild anledning därtill förekommer,

såsom då tomt öfvergå!'' i annan ägares hand genom fång, hvarmed

skall lagfaras, eller då en tomt skall bebyggas, men i byggnadsordningarna

för en del städer har bestämts, att för hvarje tomt, för hvilken

tomtkarta ej finnes, sådan skall genom byggnadsnämndens försorg

upprättas. Sålunda är stadgadt: för Nyköping, att, om godkänd karta ej

finnes hos byggnadsnämnden, sådan skall vara upprättad och till nämnden

aflämnas senast inom ett år från det byggnadsordningen blifvit vederbörligen

fastställd, för Sölvesborg, att ägare af tomt är skyldig att inom viss

tid, som af byggnadsnämnden förelägges, till nämnden ingifva tointkarta,

samt för Växjö, att ägare af tomt, som vid tiden för byggnadsordningens

utfärdande var bebyggd, före utgången af år 1876 skulle

genom landtmätare låta afmäta tomten och lägga den å karta.

I instruktionerna för stadsingenjörerna hafva i detta afseende äfven

en del bestämmelser intagits. Sålunda skall i Luleå och Uppsala stadsingenjören

så bearbeta stadens kartverk, att sådana tomtkartor, som omförmälas

i 20 § af byggnadsstadgan, må så fort ske kan blifva upprättade öfver alla

tomter inom stadsplanens område. I Örebro skall stadslandtmätaren, i

den mån öfriga tjänstegöromål sådant tillåta, i laga ordning uppmäta,

kartlägga, uträkna och beskrifva all den jord, som tillhör stadens ägoområde,

samt därvid utreda alla uppkommande tvistefrågor om rågångars

belägenhet och reglering genom rätning eller utbyten m. in., så att staden

i sinom tid må erhålla en fullt tillförlitlig och i afseende å rågångarna

fastställd karta öfver hela sitt ägoområde.

Enligt byggnadsstadgan skola, på sätt redan omnämnts, föreskrifter

i de särskilda byggnadsordningarna finnas om kontroll ej endast därå att

tomtkartorna äro riktiga utan ock att byggnadstomterna på marken bibehållas

vid sina lagligen bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll i öfverensstämmelse

med dessa kartor. Denna kontroll har i första hand ansetts

ligga i den bevisning om tomtens storlek, som erfordras vid lagfart enligt

gällande förordning. I detta afseende innehåller flertalet byggnadsordningar

bestämmelser i syfte att, så ofta äganderätten till tomt förändras genom

68

fång, som bör lagfaras, mätning därå (fastemätning) eller åtminstone ny

undersökning skall ske, därest icke behörig mätning af samma tomt skett

inom viss tid (fem, tio eller tjugu år) före det ansökningen om lagfart

gjordes eller byggnadsnämnden pröfvar den förut befintliga kartan "vara

fullt användbar. För några städer har tillagts, att lagfart ej får meddelas,

innan mätningen blifvit af byggnadsnämnden fastställd. För Sigtuna.

har någon tidsbegränsning ej‘ stadgats, utan gäller därstädes, att

hvarje gång tomt genom fång, som skall lagfaras, öfvergår till annan

ägare, tomten ånyo skall uppmätas samt tomtkarta upprättas och hos

rådstufvurätten företes vid ansökan om lagfart. För flera städer har

emellertid ommätning vid lagfart ej ifrågasatts, utan har man, därest

vid lagfart karta skall företes, nöjt sig med att utdrag bifogas af senast

upprättade tomtkarta med beskrifning. Allt efter som sättet för mätningarna

blifvit noggrannare har också i städer med väl ordnade mätningsförhållanden

stadgandet om tomternas ommätning vid förändring i

äganderätten upphäfts. Så behöfver ommätning ej ske, där karta upprättats,

i Stockholm efter den 11 juli 1896 och i Malmö efter den 1

januari 1900. För Skara skall den öfver stadens hela planlagda område

upprättade arkivkartan i skala 1 : 800 beträffande alla gatugränser och

tomtgränser, som hittills blifvit eller framdeles blifva i laga ordning bestämda,

vara stadens enda lagliga karta, som alltid skall lända till efterrättelse

för både byggnadsnämnden och den enskilde tomtägaren. Förändring

å densamma skall godkännas af tomtägare och granne.

Fn kontroll öfver att byggnadstomterna på marken bibehållas vid

sina lagligen bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll i öfverensstämmelse

med tomtkartorna ligger ytterligare dels däri, att i flertalet byggnadsordningar

föreskrift meddelats, att, innan byggnadsarbete påbörjas, tomtens

gränser skola i grannarnas närvaro utstakas, åtminstone där byggnaden

gränsar till torg, gata eller tomt, hvarvid i allmänhet i tillämpliga delar

skall förfaras så, som om tomtmätning är stadgadt, dels däri att vid

nybyggnad tomtkarta i regel skall företes. Åtskilliga byggnadsordningar

innehålla uttrycklig föreskrift att, om på grund af tomtkarta, som

ingifvits för nybyggnad, eller eljest anledning förekommer, att tomt undergått

ändring, nymätning skall ske eller rättelse af det felaktiga verkställas.

I Skenninge och Luleå skall, efter det karta, upprättad af sakkunnig

person, blifvit vederbörligen godkänd, byggnadsnämnden minst en

gång hvart tionde år undersöka, om byggnadstomten är på marken bibehållen

vid sina bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll enligt kartan,

och i motsatt fall åstadkomma rättelse. För en del städer föreskrifves,

till ytterligare kontroll, att vid hvarje uppmätning de ytterlinjer af bvgg

-

nadskvarteret, hvilka delvis tillika utgöra gränser för den uppmätta tomten,

skola i sin helhet uppmätas, så vida icke samtliga tomtgrannar godkänna

förut befintlig karta öfver kvarteret.

I byggnadsstadgan finnes ej föreskrift, att tomtens byggnader

skola utmärkas å tomtkartan, men hafva bestämmelser därom intagits

i en del byggnadsordningar. Dessa innehålla i allmänhet föreskrift att

vid nybyggnad skall företes tomtkarta, hvarå byggnaderna äro inlagda.

1 samband härmed bör erinras om det ofvanberörda stadgandet i 41 §

byggnadsstadgan, att när byggnad blifvit uppförd, den till sitt rätta Inge

skall utmärkas å en hos byggnadsnämnden förvarad karta öfver staden,

på hvilken jämväl de särskilda tomterna äro upptagna.

I allmänhet synes kostnaden för tomtkartors upprättande och kontrollen

därå åligga tomtägaren, men i några fall har staden öfvertagit

kostnaden härför. För en stad föreskrifves, att, där vid förnyad uppmätning

tomten icke befinnes hafva undergått förändring, kostnaden för mätningen

skall utgå af stadskassan.

Enligt 21 § byggnadsstadgan skall originalexemplaret af tomtkartan

förvaras under byggnadsnämndens vård. Där tomtkarta ej upprättats

genom byggnadsnämndens försorg, har ägare stundom ålagts att inom viss tid

till nämnden insända upprättad tomtkarta. I en del fall föreskrifves, att

karta, som ingifves vid lagfart, skall af rätten öfverlämnas till byggnadsnämnden.

I fall, då tomt på grund af vederbörlig myndighets beslut bildats

eller förändrats efter byggnadsstadgans utfärdande eller tomtkarta

i anledning af förändring i äganderätten eller nybyggnad efter sagda

tid upprättats, torde sådan karta, upprättad minst i skala 1 : 400, väl i

allmänhet finnas i stadens vård. I fråga om öfriga tomter är detta däremot

långt ifrån alltid fallet, och äfven där tomtkartor finnas, äro de ofta, särskilt

de äldre, upprättade i mindre skalor (1 : 2,000, 1 : 1,000, 1 : 800 etc.).

I flera städer äro tomtkartorna upprättade kvartersvis. Där tomtindelning

fastställts eller anses fastställd i samband med fastställande af stadsplan,

äro tomterna i många fall endast upptagna å den vanligen i skala

1 : 2,000 upprättade stadsplanekartan.

Flertalet byggnadsordningar innehåller föreskrifter, att ändringar i

tomtindelningen skola antecknas å originalkartorna, å kartorna och i tomtbeskrifningsboken,

i tomt- och kartboken, å stadens plan- och tomtkarta

etc. Särskildt är det vanligt, att tomterna inläggas å stadsplanekartan

eller en kopia af densamma.

70

Tomternas

beteckning.

Hvad tomternas beteckning angår, förekomma i åtskilliga byggnadsordningar

bestämmelser, att denna skall på angifvet sätt utmärkas å den

å tomten uppförda byggnad. I fråga om beteckningens åsättande innehåller

däremot hvarken byggnadsstadgan eller, med undantag för nedannämnda

städer, de särskilda byggnadsordningarna några föreskrifter. För

Amål och Lidköping stadgas, att vid styckning och sammanläggning af

tomter byggnadsnämnden skall i sitt Konungens befallningshafvande underställda

beslut bestämma den förändrade numrering, som af åtgärden föranledes,

dock att tomt, som uppkommer genom sammanläggning af två

eller flera med särskilda nummer betecknade tomter, efter sammanläggningen

såsom gemensamt nummer skall behålla samma nummer, som därförinnan

varit de särskilda tomterna åsätta. För Eskilstuna, Falun, Stockholm och

Visby gäller att, när tomtstyckning eller sammanläggning af tomter bifallits,

byggnadsnämnden har att bestämma den förändrade tomtnumre

7

J oo

ring, som däraf föranledes, dock att å tomtdel, som frånstyckas för att

utläggas till gata eller allmän plats, tomtnummer ej skall åsättas, och

att tomt, som vinner tillökning från annan tomt, men i öfrigt lämnas

oförändrad, bibehåller sitt förra nummer. Tomt, som uppkommer genom

sammanläggning af två eller flera med särskilda nummer förut betecknade

tomter, må efter sammanläggningen såsom gemensamt nummer

behålla samma nummer, som därförinnan varit de särskilda tomterna

åsätta. För Stockholm stadgas tillika dels att vid styckning icke någon af

tomterna må betecknas med''den styckade tomtens förut innehafda nummer,

utan att en hvar tomt skall erhålla nytt nummer i följd efter det högsta inom

kvarteret förut befintliga, dock att där genom styckning allenast ett ringa

område blifvit från tomt afskildt, det må på byggnadsnämndens pröfning

bero, huruvida förändrad numrering behöfver ske, dels ock att, då tomts

nummer ändrats utan sammanhang med tomtens styckning eller sammanläggning

med annan tomt, det åligger byggnadsnämnden att gå i författning

om beslutets kungörande i allmänna tidningarna och delgifning med den

rådstufvurättens afdelning, som handlägger lagfarts- och inteckningsärenden.

Af de äldre landtmäteriinstruktioner, för hvilka ofvan redogjorts,

framgår emellertid, att det redan tidigt varit vanligt, att i städerna förekommit

kvartersindelning samt att tomterna betecknats med nummer, och

detta iakttages med högst få undantag i samtliga städer. Numreringen,

vid hvilken i allmänhet användes arabiska, mera sällan romerska siffror,

sker stundom i fortlöpande följd för staden i dess helhet, men merendels

inom tomtkvarter eller viss afdelning af staden, såsom rote, församling

71

etc. eller efter gatuindelningen. Ofta tillägges årtalet för regleringen,

t. ex. »tomten n:r 80 vid Kungsgatan enligt 1873 års reglering om 1800

kvadratfot» (Lysekil). 1 förordningen den 6 augusti 1894 om mantalsskrifning

föreskrifves också, att i mantalslängd för stad skola upptagas

kvarteren samt gårdarnas nummer och namn efter tomt- och jordeboken.

Att tomterna, på satt i nämnda förordning antydes, jämte nummer

skulle hafva särskilda namn är väl ej i allmänhet fallet. Men det

förekommer dock någon gång, särskildt i villakvarter, ehuru namnen

mera sällan ingå i‘ tomternas officiella beteckning. Där det senare är

fallet, är det merendels namn enligt en gammal tomtindelning, t. ex.

»Hus n:o 1 Stora gatan med Backetomtens byggnadsplan», »Hus n:o

2 Störa gatan med Hemmingtomtens byggnadsplan» (Falköping), »Fastigheten

n:o 2 a en half tomt, Gärdet kallad i kvarteret n:o II» (Sköfde),

»Fastigheten n:o 37 2 3 tomt Anders Hans tomt kallad» (Falköping),

»Fastigheten n:o 8 en hd, hvaraf Jan Svens tomt 1h och Gudmund

Skomakaretomt 1 2 i kvarteret n:o III» (Sköfde).

Ofta förekomma i fastighetsböckerna egendomliga beteckningar.

Såsom exempel må några anföras: »2:ra eller Norra roten, tomten n:o

108» med följande anteckning i uppläggets första spalt: »Tomten n:o 108

vid Kungsgatan . . . med åbyggnader och utmarkslott samt halfva brandmuren

i stenhuset på tomten n:o 109» (Uddevalla). »1881 års stadsplan,

kvarteret Klockaren, tomten n:o 1, utgörande en del af forna ängen n:o

143 Klockarekroken» (Uddevalla). »Tomterna n:ris 27, 33 och hälften af

n:o 26 äfvensom två alnar i facen med full bredd åt tomten n:o 28»

(Uddevalla). »Hela ödetomten n:o 91 samt en del af ödetomten n:o 92 vid

Kvarngatan eller gården n:o 32 efter ny reglering» (Marstrand). »Delar

af tomterna n:ris 74 & 75 med åbyggnader vid Rådhus- och Kyrkogatorna

(n:o 19 efter ny reglering)», med anteckning i anmärkningskolumnen:

»öfriga delen af n:o 19, betecknad under n:o 19 A såld till Johannes

Svensson» (Marstrand). »Tomten n:o 18» med anteckning i anmärkningskolumnen: