SOU 1917:4

V. P. M

TILL STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR

KUNGL. CIVILDEPARTEMENTET

ANGÅENDE

FOGDE RIFÖRVALTNING S FRÅGAN S

NUVARANDE LÄGE

AVGIVEN DEN 31 AUGUSTI 1916.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

1917.

.<#

'' V. P. M.

till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet

angående fögderiförvaltningsfrågans

närvarande läge.

Undertecknade, som under vissa tider från och med hösten 1912

varit tillkallade för att inom civildepartementet bearbeta frågan om fögderiförvaltningens

lönereglering och omorganisation, få härmed på anmodan

av departementschefen vördsamt avgiva följande promemoria rörande

frågans närvarande läge.

Vi vilja därvid till en början behandla ämnet mot bakgrunden av

1909 års riksdags beslut i fögderiförvaltningsfrågan.

Ärendet hade år 1908 av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen i samband

med frågan om hela landsstatens lönereglering. Riksdagen reglerade

då länsstyrelsernas lönefråga men gjorde beträffande fögderiförvaltningen

ingen ändring i status quo, förutom att en tillfällig löneförbättring

beslöts för kronofogdar, härad sskrivare och kronolänsmän. I detta

riksdagens beslut kan man läsa, att väsentlig besparing av statsmedel

och minskad omgång i ärendenas behandling voro förmåner, som man

ville se förverkligade, innan lönereglering för fögderiförvaltningen beviljades.

Dessa önskemål ansåg emellertid dåvarande chefen för civildepartementet

bättre och säkrare kunna tillgodoses medelst sådan omorganisation

av fögderiförvaltningen, att, med bibehållande av kronofogdebéfattnin

garna, antalet såväl kronofogde- som häradsskrivartjänster än ytterligare

reducerades.

Inför Kungl. Maj:t anmälde departementschefen, efter att hava hört

vissa tillkallade sakkunniga, den 29 januari 1909 frågan om lönereglering

för fögderiförvaltningen. På skäl, som antecknades i statsrådsprotokollet,

sökte departementschefen uppvisa, att det otta uttalade buske

-

4

målet om kronofogdetjänsternas indragning och bestyrens överflyttande

på länsmännen ingalunda kunde realiseras med besparing för statsvei-- ket; att att en högeligen viktig och hela året om fortgående verksamhet

hos kronofogden, nämligen uppbörden, väl skulle kunna anförtros

åt länsmännen men icke samtidigt med kronofogdens alla övriga

skrivgöromål tillåta länsmännen utövandet av deras övriga verksamhet

för åklagarkallets och polisskyddets upprätthållande m. m., och att i

varje fall kontroll och bokföring hos länsstyrelserna, när uppbördsmännens

antal flerdubblades, skulle kräva ökade kostnader och möta andra

hinder; att länsmännens övertagande av kronofogdens mångfaldiga göromål

och särskilt av uppbördsförvaltningen med säkerhet krävde anställandet

av särskilda polismän till ett betydande antal, vilket alltså innebure,

att tjänstemännens benämning väl förändrades men knappast deras

ställning inom förvaltningen; att en för administrationen synnerligen

viktig synpunkt, nämligen övervakandet och kontrollen över alla enskildheter

icke kunde omedelbart från länsstyrelserna tillgodoses, utan att

denna med nödvändighet krävde ett led i förvaltningen emellan länsstyrelserna

och länsmännen; samt att Kungl. Maj:t genom kungörelsen

den 4 december 1908 om obligatorisk direkt skriftväxling redan sökt

verka för införande av all möjlig förenkling inom administrationen och

för undanröjande av det med skäl överklagade mångskriveriet, ett mål, som

väl även finge anses vara åsyftat och främjat jämväl genom nådiga cirkuläret

den 22 mars 1907 angående förenkling av expeditionsformerna in. in.

Till sist yttrade departementschefen, att, då han på de skäl han anfört

ansåge experimentet med uppbördens anförtroende åt likets kronolänsmän

skola bliva för administrationen i hög grad menligt, han naturligen

icke kunde tillråda detsamma. »Tvärtom», fortsatte han, »tillmäter jag

kronofogdeinstitutionen den stora betydelse för kronans uppbörds- och

redovisnings väsen, att ett upphörande av samma institution enligt min

åsikt måste betinga en fullständig omläggning av uppbörds- och redovisningsväsendet

på ett eller annat sätt, varom jag för närvarande saknar

anledning att vidare yttra mig.»

Departementschefen föreslog av dessa skäl, att riket borde indelas

i 84 fögderier, 95 häradsskrivar- och 486 kronolänsmansdistrikt. I

överensstämmelse härmed förelädes riksdagen genom propositionen nr

37 förslag till lönereglering för fögderiförvaltningen. I detta förslag

ingick den reformen, att exekutionsmålen överflyttades i allt huvudsakligt

från kronofogdarna till länsmännen, något, varemot icke gjordes någon

invändning i riksdagen.

5

Men även två särskilda motioner väcktes, vilka bägge gingo huvudsakligen

ut på, att riksdagen måtte, med avslag å propositionen, i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning angående kronofogdetjänsternas

indragning samt att Kungl. Maj:t måtte därefter för

riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Statsutskottet vidblev den ståndpunkt utskottet år 1908 intagit och

anförde, att då motionärerna icke förebragt några andra sakliga skäl för

kronofogdetjänsternas indragning än dem, som vid föregående utredningar

varit under behandling och som då icke ansetts böra föranleda den

ifrågasatta genomgripande förändringen i fögderiförvaltningens organisation,

utskottet saknade anledning tillstyrka riksdagen att genom att begära

ännu en utredning, vilken icke rimligtvis kunde antagas komma

att i själva principfrågan leda till annat resultat än det redan vunna,

ytterligare fördröja en av trängande behov påkallad definitiv lönereglering

för fögderitjänstemännen, och detta så mycket mera, som det sedan

flera år tillbaka rådande interimistiska tillståndet i avseende å dessa tjänstemäns

ställning i åtskilliga fall visat sig medföra menliga följder beträffande

landsstatsarbetets behöriga bedrivande. Utskottet lämnade det

av Kungl. Maj:t framlagda förslaget utan anmärkning och hemställde om

bifall därtill.

I avgiven reservation yrkades på anförda skäl, att riksdagen måtte

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad omprövning av

frågan om kronofogdetjänstens indragning och överflyttande av kronofogdens

tjänsteåligganden på länsmännen samt om framläggande av det

förslag, vartill en sådan prövning kunde föranleda, dels ock besluta att,

med bibehållande av den dåvarande indelningen av fögderierna och

länsmansdistrikten, avlöningen till kronofogdar, häradsskrivare och länsmän

skulle utgå med samma belopp som dittills, dock att en tillfällig

löneförbättring borde bestås.

Första kammaren biföll utan omröstning utskottets förslag, varemot

andra kammaren biföll reservationen med 124 röster emot 87. För frågans

avgörande genom gemensam votering framlade statsutskottet förslag

till voteringsproposition, vilket bifölls av första kammaren men avslogs

av andra kammaren. Frågan hade således förfallit, men tillfällig

löneförbättring beviljades som förut.

Kungl. Maj:t tillsatte därefter den s. k. fögderiförvaltningskommittén

av den 13 januari 1909 med uppdrag att avgiva yttrande och förslag

rörande omorganisation av fögderiförvaltningen och därvid särskilt

undersöka, huruvida kronofogdetjänsterna borde indragas och kronofog

-

6

darnas tjänsteåligganden överflyttas på länsmännen. Kommittén avgav

sitt betänkande den 27 augusti 1912.

Såsom bekant sökte kommittén att lösa frågan alternativt utefter 4

skilda linjer.

Vi skola söka lämna ett ytterst kortfattat sammandrag av kommitténs

förslag. Men först må förutskickas den erinran, att lantpolisorganisationen

skilts från den egentliga landsstatsorganisationen, och

förslaget avser vid alla de 4 alternativen anordnande av en distrik tspolisinrättning,

bestående av resp. 420, 335, 250 och 250 man.

Alternativ I (kommittén sidd. 195, 257).

Kronofogdetjänsterna indragas och kronofogdarnas samtliga tjänsteåligganden

överflyttas å länsmännen med följande undantag:

1) exekutiv försäljning av fast egendom eller av fartyg, som i 92 §

utsökningslagen sägs, likasom ock fördelning av köpeskilling för fast

egendom eller för lösegendom i de fall, då enligt 119 och 120 §§ utsökningslagen

sammanträde för fördelningen erfordras.

Kronofogdarnas åligganden härutinnan förutsättas komma att verkställas

av därtill av länsstyrelserna för ordnade lämpliga personer;

2) avslutandet av civiläktenskap, vilket åliggande överflyttas på

domhavandena; samt

3) bestyret med avseende å markegång ssättning en, vilka åläggas

här adsskr ivarna;

Anm. a) minimifordringarna för erhållande av länsmanstjänst skärpas;

(kommittén sid. 238—254).

b) detalj modifikationer: specialräkningen uppgöres av häradsskrivaren

ensam, de s. k. småräkningarna gemensamt av häradsskrivaren

och vederb. länsmän samt bötesredogörelser av länsmännen.

c) kontrollen å länsmännen blir densamma som f. n. å kronofogdarna,

men de nuv. inventeringarna bliva fullständiga inspektioner;

tvångssemester under 14 dagar årligen; särskild dagbok

föres rörande indrivning av kommunalutskylder och utdrag av

densamma insändes kvartalsvis till länsstyrelsen.

d) fögderitjänstemännens antal: 117 häradsskrivare och 516 länsmän.

e) förstärkning av länsstyrelsernas arbetskrafter: 25 nya landskanslist-

och landskontoristtjänster, 23 andre och tredje länsno

-

7

tarier och länsbokhållare samt 10 extra länsnotarie!- och länsbokhållare.

f) lönevillkor m. m., se kommitténs bet. sid. 258—270.

g) ang. polisväsendets ordnande )) » 362 —366.

Vid detta alternativ I beräknas 420 distriktspoliser.

Alternativ II (kommittén sidd. 218, 270).

Kronofogdetjänsterna indragas ocli kronofogdarnas tjänstegöromål överflyttas

dels ä länsmännen dels ock till avsevärd omfattning på andra funktionärer.

Det inrättas ett nytt slags landsfiskal stjänst. Landsfiskalen handhar

såsom chef polisväsendet, övar kontroll över länsmän och övriga polismän,

är åklagare efter förordnande eller eljest samt utför kronans klagan

i rättegångar.

Vidare inrättas å landskontoret en landsfogdetjänst. Landsfogden

övertager kronofogdarnas befattning med avseende å kronouppbördsväsendet

samt . indrivning och redovisning av böter. Länsmännen förrätta

emellertid uppbördsstämmorna, insätta den influtna kronouppbörden

i riksbanken och uppgöra restlängderna.

Kronofogdens '' övriga tjänsteåligganden övertagas av länsmännen,

dock att avslutandet av civiläktenskap Överflyttas å domhavandena, bestyret

med avseende å markegång ssättning en övertages av häradsskrivarna

och bevakandet av kronans fordringar i konkurser och vid exekutiva

auktioner ombesörjes av landsfogden, som emellertid äger att för ändamålet

påkalla biträde av länsmännen.

Anm. a) minimifordringarna för erhållande av länsmanstjänst skärpas.

(Kommittén sid. 238—254.)

b) exekutionsväsendet ombesörjes som vid alternativ I.

c) kontrollen å länsmännen utövas av uppbördskontrollanter samt

genom inspektioner av landsfiskalen och bliver i övrigt densamma

som under alternativ I.

d) tjänstemännens antal: 24 landsfiskaler, 24 landsfogdar, 95

häradsskrivare och 486 länsmän.

e) förstärkning av länsstyrelsernas arbetskrafter: 21 andre och

tredje länsnotarier och länsbokhållare, 42 landskanslister och

landskontorister samt 12 extra länsnotarier och länsbokhållare.

f) löneförmåner m. m. se kommitténs betänkande sidd. 272—282.

g) ang. polisväsendets ordnande » » 362—366.

Vid detta alternativ II beräknas 335 distriktspoliser.

8

Alternativ III (kommittén sidd. 282 ff.)

I)en nuvarande organisationsformen bibehålies i huvudsaklig överensstämmelse

med Kungl. Maj:ts proposition till 1909 års riksdag.

Modifikationer:

a) Exekutionsväsendet. Under det att i 1909 års proposition föreslogs,

att kronofogden skulle upphöra att vara utmätningsman utom i

vissa undantagsfall, hemställer däremot kommittén (sidd. 398—400),

att länsman skall vara utmätningsman på landet dock med den inskränkning,

att kronofogde skall fullgöra utmätningsmans åligganden dels

beträffande exekutiv försäljning av fast egendom och av fartyg, som i

92 § utsökningslagen sägs, samt fördelning av köpeskilling för utmätningsvis

försåld fast egendom och för lös egendom, då enligt 119 eller

120 § nämnda lag sammanträde för fördelningen erfordras, dels då fråga

är om uttagande inom eget fögderi av i dess specialräkning och bötesredogörelse

debiterade utskylder, avgifter och böter eller av inom fögderiet

debiterade, restförda kommunalutskylder, församlingsavgifter till

prästerskapet, avgifter till försäkringsanstalter och dylikt dels ock undantagsvis

i andra fall, då Konungens befallningshavande finner skäligt

därom förordna.

b) Redovisningsväsendet. . Balansrelationen pr den 31 augusti avskaffas.

c) Åklagarväsendet. Härutinnan hemställer kommittén

att vid den revision av kronofogde- och länsmansinstruktionerna,

som lärer vara att förvänta, uttrycklig föreskrift meddelas därom, att

kronofogdar och länsmän skola var för sig äga självständigt anhängiggöra

och utföra åtal samt att, sedan länsman verkställt häktning eller

beslag eller anhängiggjort åtal, kronofogde icke, utan att länsstyrelsen

därom särskilt förordnat, må ingripa i målet.

För att bereda kronofogden tillfälle att ingripa åtminstone i viktigare

fall skulle det åligga länsmannen att för kronofogden anmäla, när

brott begåtts, varå straffarbete dock ej under 2 år kan följa.

d) Kontrollen över länsmän och kronofogdar densamma som för närvarande.

Dock skola jämväl länsmännen föra kassajournal, och inventering

hos dem förrättas av kronofogden.

Anm. 1) tjänstemännens antal: 85 kronofogdar, 85 häradsskrivare och

421 länsmän. Nedsättning av länsmännens antal motiveras med

att länsmännen i stor omfattning icke äro fullt sysselsatta av sin

tjänst.

0

2) löneförmåner in. in. (kommittébetänkandet sidd. 424—444).

3) länsmännens kompetens (d:o » 412—''415).

4) ang., polisväsendet (d:o » 362—366).

Vid detta alternativ III beräknas 250 distriktspoliser.

5) förstärkning av länsstyrelsens arbetskrafter anses icke vara

påkallad.

Alternativ IV (kommittén sidd. 285 flf.).

Häradsskrivartjänsten indrages och göromålen överflyttas på en länsskrivare

med station i residensstaden och fästa biträden av landskontorists grad

ävensom tillfälliga biträden (renskrivare).

Länsskrivaren debiterar kronouppbördsmedlen, granskar taxer.-längderna

och inför i dem bevillning, »tillskriver» fastighetstaxer. -längder,

upprättar vägfyrktals- och prästvalslängder, s. k. stommar till mantalslängder,

röstlängd för val till Andra kammaren.

Kronofogden, som från länsskrivaren får stommar till röstlängd för

val till Andra kammaren, inför i dessa de anteckningar, som häradsskrivaren

nu gör.

Länsmannen för jordeböcker och förrättar mantalsskrivningen enligt

länsskrivarens stommar.

Antal tjänstemän: 24 länsskrivare, 85 kronofogdar, 421 länsmän.

Löneförmåner sidd. 292 ff.

Vid detta alternativ IV beräknas 250 distriktspoliser.

■ ''2

10

De sakkunnigas av år 1912 förslag.

Vi övergå härefter till 1912 års sakkunnigas förslag. Enligt nådigt

bemyndigande tillkallade chefen för civildepartementet den 16 oktober

1912 särskilda sakkunniga för att inom departementet deltaga i förberedande

behandling av fögderiförvaltningskommitténs betänkande och

närmast överlägga om den ytterligare utredning av frågan, som kunde

påkallas.

Med kännedom om frågans läge i riksdagen, enkannerligen i dess

andra kammare, kommo de sakkunniga efter hand till den uppfattningen,

att såvitt man ville ernå den åtrådda löneregleringen för fögderi förvaltningen,

ettdera av följande två alternativ måste vara för handen: antingen

måste det ovedersägligen uppvisas, att en förenkling av fögderiadministrationen

icke låter sig genomföras, eller ock, i händelse eu sådan befinnes

ändamålsenlig och genomförbar, förslag därtill framläggas samtidigt med

löneregleringspropositionen.

Nu hade chefen för civildepartementet den 29 januari 1909 vid

underdånig föredragning av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation

yttrat: »Kronofogdarnas förnämsta och mest maktpåliggande funktion

har av ålder varit och är fortfarande befattningen med uppbördsoch

redovisningsväsendet. Då man sökt genomföra tanken på dessa

tjänsters indragning, har det därför också mött alldeles särskilda svårigheter

att nydana denna del av förvaltningen, vilken obestridligen genom

den nuvarande organisationen måste anses i och för sig väl ordnad».

Men redan i anledning av nådiga cirkuläret den 25 oktober 1901

angående frågan, huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle

kunde beredas till indragning av tjänster, hade å andra sidan två utav

Kungl. Maj:ts befallningshavande förklarat, att kronofogdetjänsten kunde

under vissa villkor utan men för administrationen indragas. En av dem

hade i underdånigt utlåtande anfört följande:

»Genom sin ämbetsställning vore Konungens befallningshavande

närmast att vitsorda och högt skatta betydelsen för det allmänna av

den kontroll, som av kronofogdarna utövades. Med hänsyn till länsmannens

sociala och tjänstemannaställning syntes det led, kronofogdarna

utgjorde inom lantregeringen mellan Konungens befallningshavande

och allmänheten, ingalunda kunna undvaras. Men, kunde man införa

något högre kvalifikationer för länsmanssysslans innehavare, vilkas

tjänsteställning i omedelbar beröring med allmänheten onekligen vore av

11

den allra viktigaste betydelse; kunde det uppvisas ett modernare sätt

för debitering, indrivning och redovisning av kronans uppbörd under

samma trygghet som nu; läte det sig göra att till exempel ålägga

domhavandena de mera maktpåliggande syneförrättningar, som av kronofogdarna

verkställdes; och skilde man äntligen från kronofogdarna den

dem först genom nya utsökningslagen av år 1877 tillagda befogenhet

att utmätningsvis försälja fast egendom, ett bestyr, som med de lätta

kommunikationerna alltför väl borde utan olägenhet för allmänheten

kunna såsom förr utföras hos länsstyrelserna, hölle Konungens befallningshavande

före, att indragning av kronofogdebefattningarna icke skulle

vålla men för förvaltningen.))

Följaktligen ställde sig frågan för de sakkunniga av år 1912 sålunda.

Eu förbättrad lönereglering för fögderiförvaltningen, om behovet varav

icke någon meningsskiljaktlighet torde råda, lärer, enligt vad det vill

synas, icke kunna ernås, utan att antingen en förenkling i förvaltningen

åstadkommes eller ock det uppvisas, att en sådan icke är genomförbar.

Å ena sidan framhålles, att det alltid mött särskilda svårigheter att

nydana kronofogdens funktion för förverkligandet av den främsta av

hans uppgifter, uppbörds- och redovisningsväsendet; å den andra anmärkes

från sakkunnig myndighet, att kunde man uppvisa ett modernare

sätt för debitering, indrivning och redovisning av kronans uppbörd etc.,

så borde indragning av kronofogdebefattningarna icke vålla men för

förvaltningen. Det ville följaktligen — oavsett tillsvidare frågan om

polisväsendets förbättring och kronofogdarnas övriga bestyr — framstå

såsom en slutföljd av det ovan sagda, att kunde man skapa åt oss

framför allt en praktisk, ny metod för uppbördens upphämtande, så

borde det förnämsta hindret för en förenklad organisation och ernåendet

av ny lönereglering åt fögderiförvaltningen vara undanröjt. Men väl till

märkandes: man finge ej köpa löneregleringen för priset av en underhaltig

organisation, den måste vara för kronan fullt betryggande och

för allmänheten medföra bekvämlighet.

Med hänsyn till vad nu yttrats lärer lätt inses, att 1912 års sakkunniga

i främsta rummet riktade sin ansträngning på att söka utfinna

en metod, som kunde tillfredsställande ersätta kronofogdens maktpåliggande

bestyr med den egentliga kronouppbörden, på samma gång den vore

effektiv i fråga om statsverkets trygghet och bekväm för de skattskyldiga.

Då man nu redan sedan någon tid i huvudstaden experimenterat,

icke utan framgång, med postverkets anlitande för kronouppbördens

upphämtande, låg det nära till hands för de sakkunniga att undersöka,

huruvida icke postverkets funktioner kunde på en naturlig väg förmås

12

att under en kort, viss begränsad tid av året svälla ut till att verka

såsom uppbördsmaskineri beträffande kronoutskylderna även på landsbygden.

Efter hand och med värderikt stöd av en teoretiskt och praktiskt

utbildad posttjänsteman ansågo sig de sakkunniga hava preliminärt löst

ifrågavarande uppgift. Metoden framlades i sammanhang med ett förslag

i allmänna drag till fögderiförvaltoingens därpå grundade organisation,

vid vars utarbetande särskild uppmärksamhet ägnades åt införandet i

förvaltningen av en funktionär, som skulle under länsstyrelsen handhava

inseendet över polis- och åklagarkallet.

Detta förslag innebär i sina huvuddrag:

att kronoutskylder skola uppbäras genom postverket,

att kronofogdetjänsterna skola indragas, samt

att kronofogdens nuvarande huvudsakliga tjänsteåligganden komma att

vila, förutom å postverket i vad rör kronoskatternas upphämtande,

företrädesvis å tre funktionärer, vilkas verksamhet generellt bestämts

sålunda:

dels en landsfiskal, i regel'' en för varje län, med huvuduppgift

att närmast under länsstyrelsen öva inseende över polis- och åklagarväsendet

och omedelbart personligen däri ingripa, men jämväl med åliggande

att likaledes under länsstyrelsen biträda vid kontrollen över exekutionsväsendets

haDdhavande, att genom inspektion och inventering hos

kronolänsmännen lokalt utöva det inseende över deras allmänna verksamhet,

som instruktionsenligt nu vilar på kronofogden; att vara kronans

ombudsman i orten; att där en utredning eller undersökning erfordras,

som berör större områden av länet, eller som eljest icke anses böra

överlämnas åt kronolänsmännen, efter förordnande av Kungl. Maj:ts

befallningshavande, sådan utredning eller undersökning verkställa; samt

att, i den mån hans nu angivna tjänsteplikter det medgiva, biträda

Kungl. Maj:ts befallningshavande med de göromål, som lämpligen kunna

honom anförtros;

dels i varje fögderi en häradsskrivare, som, utom häradsskrivarens

nuvarande debiteringsgöromål m. m., men med befrielse från mantalsskrivningen.

, skall bland annat bliva ensam redogörare för kronouppbörd

och böter med åliggande att avfatta vederbörliga restlängder och befordra

dem till indrivning genom länsmännen samt kontrollera kronolänsmännens

verksamhet härutinnan;

dels ock i varje länsmansdistrikt en kronolänsman, som, utom de

honom enligt lag och praxis åliggande bestyr, bör dels förrätta mantalsskrivningen

inom sitt distrikt, dels ock på eget ansvar vara utmätningsman,

(utom i det fall, att fråga är om försäljning av utmätt fast egen

-

13

dom eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen enligt lydelsen i lagen

den 11 oktober 1912 sägs, eller om fördelning av köpeskilling för fast

egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde

för fördelningen erfordras). I övrigt skall åt kronolänsmannen

uppdragas att förrätta de övriga smärre bestyr, som enligt instruktion

och författningar nu åligga kronofogden.

Innan vi ingå på en något närmare redogörelse för denna plan,

sådan den för närvarande utformats, tillåta vi oss att med några ord

beröra frågan, huruvida den nuvarande organisationen kan anses för vår

tid fullt tillfredsställande.

Såsom allmänt omdöme torde kunna sägas, att den nuvarande

fögderiförvaltningsorganisationen, trots dess många goda sidor och den

säkerhet, varmed den arbetar, dock besitter avsevärda brister. Det kan

icke förnekas, att icke särskilt kronofogdarnas mellanställning inom förvaltningen

i många fall lett och fortfarande måste, om ock till äventyrs i mindre

grad än förr, leda till mångskriveri, omgång och dubbelarbete. Åtskilliga

ärenden, vilka till sin natur icke äro mera komplicerade, än att de borde

kunna tillfredsställande handläggas av en tjänsteman, bli för närvarande

föremål för behandling i så att säga tvä instanser. Inom fögderiförvaltningen

verkar därför i icke ringa grad eu överkvalificerad arbetskraft.

Vissa grupper av ärenden, där man enligt författningar och instruktioner

kunnat vänta en samverkan av kronofogden och länsmännen till nytta

för det allmänna, handläggas praktiskt taget uteslutande av de senare,

utan att den förres inflytande i allmänhet gör sig gällande. Kronofogdens

betydelse såsom mellanhand mellan Kungl. Maj:ts befallningshavande

och kronolänsmannen är visserligen fortfarande obestridlig, men

ingalunda, enligt vår uppfattning, i samma mån som fordom. Allt allmännare

vända sig länsstyrelserna, i anslutning till numera meddelade bestämmelser

om direkt skriftväxling mellan ämbetsverk och myndigheter,

direkt till länsmännen. Genom de överallt förbättrade kommunikationerna

och den livligare personliga verksamhet, som landshövdingarna på så många

områden av länets liv numera utveckla, hava landshövdingarna en vida intimare

kännedom om sina län och sin länsbefolknings alla förhållanden,

än tidigare torde varit fallet, något som givetvis också minskat kronofogdarnas

betydelse såsom mellanhänder mellan länsstyrelsen och ortsbefolkningen.

Slutligen bör såsom en viktig omständighet framhållas, att särskilt

länsmännen* icke äro helt upptagna av sin statstjänst, utan hava flerstädes

tillfälle till ett sysslande med enskilda angelägenheter i större

14

omfattning, än som alltid kan vara tjänligt för deras ställning och arbete

i övrigt. Att så är fallet har också senast erkänts i flera av de

från länsstyrelserna inkomna yttrandena och förslagen rörande länsmansdistriktsindelningen

under den nya organisationen.

Nu berörda förhållanden hava icke kunnat undgå att också medföra

större kostnader i löner och andra anslag från det allmänna, än

som med en förenklad organisation behövde ifrågasättas.

Vi tillåta oss att något närmare utveckla de ovan antydda bristerna

i organisationen och betona härvid först, att det just är själva organisationen,

som medfört den omgång och det dubbelarbete, som obestridligt

förefinnes, och ingalunda ett mindre framsynt handhavande av

göromålen. Tvärtom måste härvid de allra bästa vitsord lämnas fögderitjänstemännen.

Det må till en början ånyo erinras därom, att kronofogdarnas tjänsteverksamhet

i mycket hög grad måste ägnas åt uppbördsväsendet. Icke

nog med att själva uppbördsmöte^ nästan helt och hållet taga hans

person i anspråk under den tid de pågå. Uppbörden är, såsom det

yttrades i 1909 års proposition, en permanent verksamhet, som fortgår

hela året om. De ingalunda obetydliga restförda beloppen bliva föremål

för fortgående indrivningsåtgärder, och penningar inflyta snart sagt

dagligen. I avseende härå framställer sig den frågan, huruvida det kan

anses överensstämmande med klok hushållning att i vår tid, då man av

praktiska och sparsamhetssynpunkter gärna vill undvika överkvalificerad

arbetskraft, anlita för de relativt enkla uppbördsgöromålen tjänstemän

med kronofogdes utbildning, som nu merendels betecknas ej blott av juriskandidatexamen

utan ock av längre eller kortare tids verksamhet vid

domstolar och andra ämbetsverk. Efter vår uppfattning bör denna fråga

besvaras nekande.

Vidare har man under diskussionen om detta ämne ofta med kraft

framhållit den styrka, som vår fögderiförvaltning besitter just däri, att

den kontrollerande kronofogden i många stycken har precis samma verksamhetsuppgift

som de av honom kontrollerade kronolänsmännen. Uppstår

hinder för den underordnade eller är han i något fall icke lämplig,

tager den överordnade vid. Gärna erkännes, att det principiellt ligger

en sanning i detta betraktelsesätt. Men något annorlunda ställer sig

saken, när man ser till, huru förhållandena gestaltat sig i verkligheten.

Må det tillåtas att ett ögonblick dröja exempelvis vid den mycket

viktiga gren av fögderiförvaltningen, som utgöres av de två ännu sammankopplade

funktionerna polis- och åklag armakt. Här kunde man ju med

skäl vänta, att den överordnade med sin överlägsna teoretiska utbild

-

15

ning skulle giva bekräftelse på den nyss berörda fördelen av två

på samma område verkande, lika befogade krafter, den ene överordnad

den andra. Men erfarenheten vittnar ingalunda därom. Änskönt det

nog redan förut var rätt allmänt bekant, att kronofogdarna under tidernas

lopp kommit att i huvudsak lämna polis- och åklagarsakerna i

länsmännens händer, ha vi dock velat förete ett vittnesbörd därom och

för sådant ändamål införskaffat uppgifter från kronofogdarna angående

av dem år 1912 personligen företagna polisundersökningar eller andra

polisåtgärder samt om antalet fall av utav dem vid underdomstol utförd

talan i brottmål. Svaren ha sammanfattats i en tabell och utvisa, att antalet

av kronofogdarna år 1912 vidtagna polisåtgärder är 161, därav dock på

kronofogden i ett enda uppgivet fögderi komma 92 och på samtliga

övriga 116 kronofogdar tillhopa 69 fall eller i medeltal på ett år för

varje av dessa 116 kronofogdar 0.6 fall. Uppgifterna om de fall, då

kronofogden själv fört talan i brottmål, visa samma resultat, ity att

medeltalet fall på var kronofogde utgör vid pass 0.7. Bilden belyses i sin

mån av eu annan tabell, som har ett jämförande innehåll. Man känner

nämligen genom fögderiförvaltningskommitténs tabell XVII (sid. 621 ff.

i dess betänkande) medeltalet av de åren 1905—1909 å länens landsbygd

förekomna polisundersökningar och åtal i brottmål, som utgjorde

tillhopa 19,575. Jämföras därmed enahanda uppgifter, låt vara för år

1912, i fråga särskilt om kronofogdarna, vilka uppgifter angiva det

sammanlagda antalet av kronofogdarnas polisundersökningar och talan

i brottmål till 231, så visar resultatet, att, om förhållandena varit någorlunda

likartade för de bägge skilda tidsskedena, vilket torde kunna antagas,

har på rikets samtliga kronofogdar kommit allenast något mera

än ett fall på 100, eller, närmare uttryckt, 1.2 % av samtliga å rikets

landsbygd förekomna polisundersökningar och åtal i brottmål.

Det torde härav med all önskvärd tydlighet framgå, att, såvitt talet

är om polis- och åklagarsaker, fördelen av att äga för landsbygden två

grupper av organ med lika befogenhet, den ena överordnad den andra,

icke i verkligheten lämnat det resultat, som man teoretiskt velat antaga.

Fortfarande sakna vi, såsom det offentligt har sagts1), en ledande poliskraft

inom varje län, en verklig chef för landsbygdens hela polisväsende,

en man, som genom juridisk underbyggnad samt teoretiska och praktiska

polisstudier förvärvat de egenskaper, som göra honom skickad att

bära ansvaret för ledningen i stort av polisuppsikten, och vars förnämsta,

att icke säga enda uppgift borde vara handhavandet av denna. Konungens

befallningskavandes mångskiftande och enkannerligen hans i regel

'') »Från Svenska Statsförvaltningen» 1914 h. 8 och 9.

16

stationära verksamhet hindrar denna ämbetsmyndighet att annorledes

än på papperet utöva chefskapet för landsbygdens polis. Erfarenheten

har för övrigt lärt, att det är en ren tillfällighet, om inom en länsstyrelse

finnes någon för polissaker danad och tillräckligt intresserad kraft.

Man har icke ansett sig behöva fästa något speciellt avseende vid anlag,

insikter och utbildning för poliskallet, när man tillsatt ämbetsbefattningar

i länsstyrelserna. Det skall icke förnekas, att kronofogden i

några få undantagsfall kunnat inom sitt fögderi vara en sådan kraft

som här avses, men dels är hans område begränsat till fögderiet, dels

vet den sakkunnige allt för väl att kronofogdens övriga bestyr kommit

att så lägga beslag på hans tid och krafter, att han icke i regel är

skickad för den uppgift, varom här är fråga. Allt hänger således i

själva verket på länsmännen, var inom sitt distrikt, men ledningen, överinseendet,

varest finnes det? Självklart torde därför numera få anses

att likasom Konungens befallningshavande har till rådgivare i fråga om

hälsovård och sjukvård förste provinsialläkaren, för veterinärväsendet

länsveterinären, för lantmäteriet förste lantmätaren, så behöver Konungens

befallningshavande för inseendet över och det enhetliga ordnandet

av polisväsendet ävensom för kontrollen över åklagarkallet en särskild,

enkom därför anställd specialist, och detta särskilt med avseende på den

växande förstärkta polisbevakningen på landet. Det var därför ett verkligt

fynd, fögderiförvaltningskommittén av år 1909 gjorde, när densamma

i ett av sina alternativa förslag skapade en polischef för länets

landsbygd. En sådan chef, obunden av några som helst andra bestyr,

•fullt förtrogen med länets lokala förhållanden, och med alla dess övriga

polisorgan, utrustad med befogenhet att, där så fordras, samla länets

poliskrafter för gemensamma uppgifter, en sådan kraft är det vi behöva.

De fördelar av två grupper organ med lika befogenhet, den ena

överordnad den andra, som man också velat framhålla med avseende å

exekutionsärendena, äro ej heller i praktiken tillfinnandes, naturligen bortsett

från det obestridliga gagnet av det personliga ansvar för dessa

ärenden, som enligt utsökningslagen åligger kronofogde. Men själva förrättningen

utför kronofogden i regel icke. Enligt fögderiförvaltningskommitténs

statistiska material för åren 1904—1908 utförde kronofogden

själv exekutiv förrättning i allenast omkring 9 % av samtliga ärenden,

och då vågar man ändå antaga, att såsom av kronofogden personligen

verkställda utslag i tvistemål redovisats även de, i vilka förrättningen

inskränkt sig till att å kronofogdekontoret mottaga direkt från gäldenären

eller hans ombud det belopp, varför utmätning påkallats.

17

Ej heller kan man med fog påstå, att kronofogdens betydelse, för

administrationen i allmänhet i våra dagar är densamma som förr.

På en tid då kommunikationsväsendet ännu icke förmådde uppvisa

på långt när den utveckling, detsamma i vårt land nu nått och som för

varje år fullföljes, då kronofogden, oftare än nu bosatt mitt ute i sitt

fögderi, genom omständigheternas makt kom i en långt livligare förbindelse

med såväl fögderiborna som de honom underlydande kronolänsmännen,

då enligt hävdvunnen sed Kungl. Maj:ts befallningshavandes

hänvändelse till kronolänsmännen skedde, icke direkt, utan

gick genom kronofogdens expedition, då var kronofogdens tjänstebefattning

av vida större betydelse för det allmänna än nu. Över huvud

torde det kunna sägas, att många av de förutsättningar, som möjliggjorde

för kronofogden att i och med sin tjänsteverksamhet utöva ett

gagnerikt inflytande på allmänna ärendens avgörande, nu mera icke

längre äro för handen. Frågar man sig, huru kronofogden fordom mera

än nu blev i tillfälle att förvärva den mångsidiga kännedomen om sitt

logderi, ligger svaret, enligt vår uppfattning, nära till hands. Det

fanns då lagbestämda förrättningar, vid vilka han med nödvändighet

sammanträffade med ortens bemärkta män och självfallet fick rika tillfällen

att lära känna både deras personliga egenskaper och inhämta

underrättelser om ortsförhållandena. Sådana tillfällen voro framför allt

syner och besiktningar å utarrenderade kronoegendömar, de för militien

disponerade boställena, civilstatens boställen och sist, men icke minst,

soldattorpssynerna i de fall, där dessa uppdrogos åt kronofogden personligen.

Med få undantag äro samtliga dessa förrättningar icke längre

kronofogdens sak. 1 fråga om näringsliv och ekonomiska förhållanden

voro taxerings förrättningarna, vid vilka kronofogden obligatoriskt var

tillstädes, av mycket stor betydelse för förvärvet av hans person- och

sakkännedom. Åven om flertalet kronofogdar fortfarande därvid anlitas,

sker detta fakultativt, och kronofogdar finnas, efter vad som är bekant,

som icke användas i taxeringsarbetet. Uppbördsmötena, som förr kanske

mera än nu besöktes personligen av de skattskyldiga, särskilt med anledning

av de flerahanda utbetalningar, vilka då gjordes till hemmansinnehavarna

men nu upphört, såsom exempelvis lindringsersättning för rustnings-

och roteringsbesvären m. m., lämnade då ökat tillfälle för kronofogden

att träffa ortsbefolkningen, låt vara att vid dessa möten tiden ofta

icke medgav något närmare avhandlande av ortens angelägenheter. — Utan

fara för misstag torde man således kunna våga det påståendet, att kronofogdarna,

vilka nu till vid pass 30 % av hela antalet äro boende i residensstäderna

och över huvud till omkring 72 % i städer, icke på långt när i

3

18

samma mån som i forna tider, då de sutto på sina boställen ute i orterna,

äga tillfällen att förvärva en ingående kännedom om sina fögderiers alla

förhållanden. V i hålla tvärtom för ganska sannolikt, att, då kronofogden

i våra dagar skall hos sin länsstyrelse yttra sig i frågor, där en sådan

ingående kännedom är av nöden, han i inånga fall måste göra speciella

undersökningar eller, i säkerligen ändå fler fall, grunda sitt omdöme på

kronolänsmännens primärutsagor. Med få ord sagt, hans personliga

kännedom om sitt fögderi och dess mångskiftande förhållanden är icke

och kan icke numera vara densamma som förr. Därmed hava vi naturligtvis

icke velat bestrida, att kronofogden även i vår tid, till följd

därav, att hans tjänsteverksamhet faller inom fögderiets begränsade område,

efter hand förvärvar en avsevärd fond av kunskaper om dess

olikartade förhållanden.

Av fögderiförvaltningskomruittéens alternativa förslag hava de, som

betecknats med I, II och IV, icke förordats varken av kommittéens

majoritet eller av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

V ad beträffar alternativet III, som förordats av många länsstyrelser,

kan på goda skäl ifrågasättas, huruvida detta utgör någon förbättring

av 1909 års proposition. Oavsett den omständigheten, att kommitténs

förslag till polisväsendets ordnande blivit underkänt av nästan samtliga

länsstyrelser, som i stället allmänt anslutit sig till den kritik av samma

förslag, vilken givits av 1912 års sakkunninga, vilja vi fästa uppmärksamhet

vid följande omständigheter.

Under det att 1909 års åberopade proposition upptog 84 kronofogde-,

95 häradsskrivar- och 486 kronolänsmanstjänster, utgöra sagda

landstatssysslor i alternativet III av kommitténs betänkande ett antal av

respektive 85, 85 och 421.

Vad då först angår kronofogdetjänsterna, bör det vara klart, att

den betydelse, som länsstyrelserna i allmänhet tillmätt dessa tjänster

och som vi i flera hänseenden ingalunda vilja bestrida, måste anses i

avsevärd mån förringad genom den reduktion av antalet tjänster, som

ägt rum i alternativet III såväl som i 1909 års proposition. För att

såsom exempel taga ett län, där antalet kronofogdar sålunda sänkts från

4 till 2, ligger i sakens natur, att kronofogden enligt den föreslagna

nya ordningen skall vida mindre än nu bliva i tillfälle att vinna personoch

sakkännedom. Uppbördsmötena måste givetvis minskas till antalet,

kronofogdens förväntade större inflytande på åklagar- och polisväsendet

10

begränsas i stället för att tillväxa, möjligheten av hans användning för

taxeringsväsendet inskränkes, och det är vår uppfattning att, sedan enligt

begge förslagen hans befattning såsom utmätningsman i det stora

hela upphört, kronofogdens övervägande göromål komme att i högre

grad än nu omfatta företrädesvis uppbörds- och redovisningsväsendet.

Vidkommande häradsskrivarna ansåg Kungl. Magt år 1909, att man

icke kunde påräkna ett ansvarsfullt och pålitligt arbete av dessa tjänstemän,

med mindre deras antal sattes till 11 flera än kronofogdarnas, och

det uttalades från såväl länsstyrelsers som andra ämbelsmyndigheters sida

allvarsamma betänkligheter även emot den sålunda föreslagna reduktionen

i det nuvarande antalet tjänstemän. Sedan dess har, innan fögderiförvaltningskommitténs

utlåtande gavs, på häradsskrivarna lagts en

ny börda, nämligen det dryga arbetet med röstlängden för riksdagsmannavalen,

en börda som jämväl tynger kronofogdarna. Kommittén

har emellertid ur besparingssynpunkt och för ernående av den icke alldeles

nödvändiga enheten i distriktsindelningen tilltrott sig att reducera

antalet häradsskrivare till 85 eller till samma antal som kronofogdarnas.

En slik nedsättning i antalet tjänstemän lär icke vara möjlig, utan att,

såsom kommittén påvisar, det väsentliga av arbetet, även debiteringen,

anförtros åt legda arbetskrafter, och vi måste för vår del finna detta

ganska betänkligt och ingalunda tillrådligt med hänsyn till den precision,

som speciellt kräves i debiteringsarbetet, så vitt man vill undvika äventyret

av eu mängd fel, ländande till misstro över huvud emot pålitligheten

i häradskrivarnas grannlaga, minutiösa arbete.

Ett alldeles särskilt skäl emot en sålunda ifrågasatt reduktion av antalet

häradsskrivare hämta vi också från lagen om allmän pensionsförsäkring,

vilken lag medför, att mantalsskrivningen blir vida besvärligare

än förr, vadan det måste vara ett viktigt önskemål, att mantalskrivningsdistrikten

icke göras för stora.

Men än svårare är det att förstå, huruledes — försåvitt man underkänner

kommitténs polisorganisation — man kan vara tillfreds med det

föreslagna antalet kronolänsmän eller 421, d. v. s. ej långt från 100

mindre än nu. Och dock visa några av de underdåniga utlåtandena, att

man lämnat förslaget i denna del utan anmärkning, änskönt man förkastat

polisorganisationsförslaget och samtyckt till att exekutionsväsendet

med dess ansvar lägges odelat på länsmännen.

Enligt vår uppfattning är fögderiförvaltningskommitténs alternativ

111 av beskaffenhet att icke numera kunna utan skada för förvaltningen

genomföras.

20

Planen enligt 1912 års sakkunnigas förslag, sådant det numera utarbetats,

kan härefter i största korthet sammanfattas sålunda.

I. Organisationens allmänna drag.

a) Kronofogdens befattning med exekutionsväsendet övertages av

länsmännen, med undantag för exekutiv försäljning av fast egendom

eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen enligt lydelsen i lagen den

11 oktober 1912 sägs, likasom ock för fördelning av köpeskilling för

fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 och 141 §§

utsökningslagen sammanträde för fördelningen erfordras. I dessa nu

antydda fall bör länsstyrelsen efter sig företeende omständigheter äga att

besluta, huruvida ärendet skall behandlas å landskansliet eller ute i

orten, i vilket senare fall länsmannen, om han anses kompetent, men

annars särskilt förordnad tjänsteman, företrädesvis landsfiskalen, blir

förrättningsman.

Kontrollen över exekutionsväsendets • handhavande anordnas såsom

nu medelst kvartalsvis till länsstyrelsen insända dagboksutdrag med verifikationer

samt genom på obestämd tid företagna inspektioner genom

landsfiskalen, vilken ock bör få sig ålagt att verkställa den länsstyrelsen

åliggande granskning av dagboksutdragen och hos länsstyrelsen anmäla

de anmärkningar, vartill fog förekommit. Jfr »Medelskontrollen» s. 31.

Med exekutionsväsendets överflyttande på länsmännen synes, på sätt

civilministern i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 29 januari

1909 yttrade, böra följa ej allenast, att statens garanti enligt lagen den

10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,

som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, bringas att omfatta medel,

dem länsmannen såsom utmätningsman har om händer, utan ock att

till länsmannen såsom utmätningsman utsträckes föreskriften om årlig

inventering enligt förordningen den 10 juli 1899, ävensom att länsmannen

i sin nu nämnda egenskap får till tjänsteåliggande att föra

dagbok i utsökningsmål och sådan dagbok, som i 10 § av förordningen

den 12 juli 1878 är för stadsfogde föreskriven i fråga om uppbördsrestantier.

Åven i fråga om exektionsväsendet, i fall det anförtros åt kronolänsmännen

på eget ansvar, hava vissa kontrollföreskrifter ansetts av

nöden i syfte att vid utmätning influtna medel icke må bliva hos utmätningsmannen

inneliggande längre tid än nödigt är. Stadgandet om

redovisning för laga kraftvunnet utslag direkt till borgenär, som därom

21

gjort framställning enligt 18 § i Kungl. kungörelsen om kronofogdes och

stadsfogdes dagbok m. m. den 12 juli 1878, sådant detta lagrum lyder

i Kungl. kungörelsen den 10 juli 1899, borde ur synpunkten av kronans

ersättningsplikt utsträckas att gälla alla de fall, där nu lyftningen av

utmätta medel beror blott av den sökandes anmälan, och således översändandet

direkt till utmätningssökanden även utan dennes begäran bliva

regel. Postavgifterna borde enligt förslaget bäras av statsverket, som

har det största intresse av att medel, för vilkas redovisande detsamma

påtagit sig ansvaret, bliva snarast redovisade. År utslaget laga kraftvunnet

borde således redovisning i varje fall äga rum, så snart medlen

influtit. Och beror redovisningen på företeendet av bevis om laga kraft,

bör likaledes utmätningsmannen genom deposition i riksbanken snarast

avbörda sig beloppet.

b) Verkställighet av utslag i brottmål tillhör likaledes såsom i verkligheten

nu kronolänsmännen. Åliggandet regleras genom ny instruktion.

c) Likaså åligger kronolänsmännen indrivning av böter och kronorestantier

enligt från häradsskrivaren mottagna saköreslängder och restlängder.

Redovisningen skulle dock tillkomma häradsskrivaren. Men

det bör anmärkas dels att fråga är att, med befrielse för häradsskrivaren

av all befattning med saköreslängder och bötesredogörelser, lägga detta

bestyr på landsfiskalen, dels att ett nytt förslag är under beredning

rörande frågan om böters förvandling i annan ordning än nu, vilket

skulle i liög grad minska länsmännens bestyr med förvandlingsstraffens

verkställighet.

d) Polis- och åklagarkallet vilar såsom nu å länsmännen men under

en effektiv ledning och kontroll av polischefen, landsfiskalen, varom vidare

längre fram.

e) Uppb ördsförfa rand et i fråga om kronoutskylder sker för landet

genom postverkets försorg och försiggår nnder allmän uppbördstermin

från och med den 21 november till och med den 5 december varje år.

Den skattskyldige har att, med företeende av den för honom utfärdade

debetsedeln jämte bifogade skattepostanvisning0), under uppbördsterminen

portofritt inbetala de honom påförda kronoutskylder å vilken fast

postanstalt som helst inom riket. Där beloppet överstiger ettusen kronor,

bör betalningen helst ske medelst eu å postverket ställd postremissväxel,

utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t

fastställt reglemente. *)

*) Se bilaga A.

Efter det postanstalten mottagit likvid för skattepostanvisning, frånskiljer

och behåller postanstalten skatteanvisningen samt återställer till

den skattskyldige debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse

med anvisningen å debetsedeln.

Därest någon vill begagna sig av honom enligt 15 § lagen om

allmän pensionsförsäkring medgiven rätt att särskilt erlägga pensionsavgift

eller del därav, har han att enligt formulär, som tillhandahålles

å postanstalten, utskriva särskild å vederbörande häradsskrivare utställd

skattepostanvisning.

När vederbörande uppbördstermin tilländagått, emottager postverket

icke vidare kronoutskylder. Ej heller emottager postverket i vidare mån

än ovan sägs kronoutskylder till annat belopp än som å debetsedeln

linnes upptaget.

Sedan de inbetalda skattepostanvisningarna ankommit till postkontoret

å den ort, där häradsskrivaren är bosatt, eller, om han är bosatt

å ort, varest allenast poststation finnes, till det postkontor, varunder

poststationen lyder, insätter postkontoret dag för dag och särskilt för

varje fögderi, där flera sådana förekomma, anvisningarnas sammanlagda

belopp i vederbörande riksbankskontor för länsstyrelsens räkning å statsverkets

giroräkning, varvid avlämnas, förutom för riksbankens bokföring

erforderlig insättningsnota, dubbla reversal å beloppet med angivande

å det fögderi insättningen avser. Det ena reversalet, försett med riksbankskontorets

kvitto å beloppet, återställes till postkontoret, varjämte

det andra reversalet med åtecknat bevis, att medlen tillgodoförts statsverkets

giroräkning, av riksbankskontoret vid kassatimmens början påföljande

dag översändes till vederbörande landskontor, som bokför de

influtna medlen under depositionstitel. Postkontoret redovisar, mot kvitto,

skattelikviden till häradsskrivaren med det från riksbanken erhållna

kvitterade reversalet jämte tillhörande skattepostanvisningar, varvid postkontoret

tillika överlämnar eu över anvisningarna uppgjord förteckning.

I den mån häradsskrivaren emottager redovisning från postverket,

skall han i uppbördsboken anteckna verkställd inbetalning.

Över kronoutskylder, vilka icke i behörig ordning inbetalts under

uppbördstermin, skall häradsskrivaren skyndsamt för varje till fögderiet

hörande länsman sdistrikt upprätta särskild rästlängd samt senast tre

veckor efter uppbördsterminens slut översända densamma till vederbörande

kronolänsman, som har att i egenskap av utmätningsman indriva

däri upptagna belopp.

Redovisningen försiggår sålunda.

23

Senast inom tre veckor efter nppbördsterminens slut skall häradsskrivaren

till Kungl. Majrts befallningshavande för omföring av de genom

postverket i riksbanken insatta uppbördsmedlen ingiva de från postkontoret

emottagna riksbankskvittenserna och levereringsreversal i två exemplar,

upptagande all den under uppbördsterminen influtna uppbörden,

fördelad på behöriga titlar. Det ena reversalet, kvitterat, låter Kung].

Maj:ts befallningshavande därefter återställa till häradsskrivaren för att

av honom såsom verifikation biläggas specialräkningen över kronouppbörd

en.

Av utmätningsman å landet uppburna kronoutskylder, vilka ej böra

till annan, som begärt handräckning, redovisas, skola i den mån utskylderna

influtit å viss dag i varje månad insättas i vederbörande riksbankskontor

för länsstyrelsens räkning å statsverkets giroräkniug, varefter

det från riksbanken erhållna kvittot till häradsskrivaren översändes.

Sedan utmätningsman å landet från häradsskrivaren emottagit restlängd

för indrivning av däri upptagna utskylder, åligger det utmätningsmannen

att skyndsamt och senast inom tre månader därefter till häradsskrivaren

avlämna redovisning med riksbankens kvitto å de av utmätningsmannen

därstädes insatta medlen eller förteckning jämte debetsedlar

eller restlängdsutdrag angående utskylder, som skola anmälas till avkortning

eller avskrivning samt förteckning å de skattskyldiga, vilkas

utskylder till följd av de skattskyldigas vistelse utom utmätningsmannens

distrikt eller av annan laga orsak ännu icke kunnat uttagas.

Debiteringen av kronoutskylder verkställes av häradsskrivaren i hittills

vanlig ordning och kronoutskylderna upptagas å debetsedel, upprättad

enligt formulär, som fastställes i sammanhang med det nya uppbördsreglemente,

vartill förslag uppgjorts. Vid debetsedeln är fogad en

av häradsskrivaren utskriven, genom perforering frånskilj bar skattepostanvisning,

utställd å häradsskrivaren (bilaga A). Debetsedlarna med

tillhörande skattepostanvisningar skola sist tio dagar före uppbördsterminens

början med allmänna posten kostnadsfritt sändas till de skattskyldige.

Särskild debetsedel skall utfärdas för varje skattskyldig man, vilkens

ålder vid utgången av det år, för vilket utskyldema påförts honom, icke

understiger 21 år, samt för en var annan skattskyldig som är särskilt

för sig mantalsskriven eller som har att utgöra bevillning av fast egendom

samt av inkomst eller inkomst- och förmögenhetsskatt eller att

erlägga pensionsavgift enligt 15 § lagen om allmän pensionsförsäkring.

Likaledes skall särskild debetsedel utfärdas åt fastighetsägare för varje

24

honom tillhörig fastighet, därest han vid mantalsskrivningen eller sedermera,

dock senast före prövningsnämndens sammanträde, därom gör

framställning. Debetsedlarna med tillhörande skattepostanvisningar sändas

till de skattskyldiga under den adress, som i mantalslängden antecknats

eller blivit hos häradsskrivaren anmäld. Skattskyldig, som icke före

uppbördsterminens början erhållit sin debetsedel äger därom göra anmälan

hos vederbörande häradsskrivare, som har att omedelbart utfärda

och den skattskyldige tillställa ny debetsedel med skattepostanvisning.

Närmare detaljer i detta ämne komma givetvis att meddelas i det

nya uppbördsreglemente, som med den nya organisationens genomförande

påkallas och vartill förslag uppgjorts.

f) Kommunalutskyldsresters indrivning lägges å kronolänsmännen.

Om vissa regler i syfte att å kronans vägnar öva tillbörlig kontroll

över de kommunala restantiernas indrivning ha vi för avsikt att yttra

oss närmare under avdelningen här nedan om kontrollen.

g) Tillsyn å de allmänna besvärens fullgörande, i den mån de kvarstå,

fullgöres av länsmännen.

h) Kronans ombudsmanskap anförtros icke, såsom förut föreslagits,

länsmännen, utan landsfiskalen.

När man'' besinnar, att allt huvudsakligt av de under a)—d) samt f)

uppräknade bestyr i själva verket allt hitintills förrättats av länsmännen,

låta vara under kronofogdens kontroll, att uppbördsförfarandet vid stämmorna

ersättes av postverkets arbete under den föreslagna uppbördstiden,

samt att kronofogdens redovisningsbestyr övertages av häradsskrivaren,

torde icke mycket stå kvar av kronofogdeinstitutionen, sådan

den är i gällande instruktion bestämd.

II. Tjänstemännen i den föreslagna organisationen samt deras

tjänsteställning.

a) Landsfiskalen.

Landsfiskalen ersätter, med undantag för vad enligt det föregående

lagts på andra, kronofogden och blir i främsta rummet ledande

polischef inom länet eller sitt distrikt av länet. Han blir i själva verket

en rekonstruerad kronofogde med huvuduppgifter på sådana angelägenheter,

som hittills i stort sett mest på grund av förhållandenas makt

måst av kronofogden lämnas å sido. Det torde, såsom tidigare anmärkts,

få anses vara ett rätt grepp att införa denna funktionär inom förvalt

-

or

rJ

ningen. Institutionen, sådan den föreslås, kan icke i något avseende sägas

prejudicera eu blivande rättegångsreform.

Landsfiskalens huvuduppgift blir tvåfaldig, dels såsom polischef

dels såsom överåklagare. Naturligtvis är en d)Tlik kombination av polisoch

åklagarmakt icke den lyckligaste. Den har emellertid sedan ålder

bestått hos oss och kan först i sammanhang med en allmän rättegångsreform

bliva ändrad. I varje fall blir med den nu förevarande landsfiskalsinstitutionen

åklagar- och polisväsendet på landsbygden avsevärt

förbättrat. I sin egenskap av polischef skall landsfiskalen lyda direkt

under länsstyrelsen och för länet eller distriktet, om i länet anställdes

två landsfiskaler, närmast under länsstyrelsen vara förman för kronolänsmännen

samt övrig polisbevakning å landsbygden: fjärdingsmän, polismän

av olika slag, jämväl länsdetektiv och ridande polis. Då reservpolisstyrka

inkallas — enligt kontrakten med vissa städer — skall han, så

framt annorledes ej förordnas, taga ledningen. I alla polisväsendet å

landsbygden rörande ärenden äger han göra hänvändelser till länsstyrelsen

och har att närmast under länsstyrelsen ansvara för att tillräcklig

ordnings- och säkerhetspolis är tillgänglig inom distriktet.

Såsom överåklagare för landsbygden har han först att med uppmärksamhet

följa och kontrollera länsmännens åklagarverksamhet. Oavlåtligen,

i den män anledning därtill förekommer och omständigheterna

det tillåta, skall han vara tillstädes vid häradsrätterna och där söka bilda

sig ett säkert omdöme om länsmännens olika förmåga och nit i åklagarkallet

samt i förekommande fall med råd och upplysningar biträda dem

i denna deras verksamhet.

Men liksom landsfiskalen är oförhindrad och bör i förekommande

svårare fall själv omedelbart ingripa såsom polisman, åligger honom ock

att personligen, så vitt ske kan, vara åklagare, enkannerligen i sådana

mera invecklade mål, där häktad person äger påkalla biträde av juridiskt

bildad försvarsadvokat. I sin egenskap av överåklagare torde landsfiskalen

ställas närmast under justitiekanslerns inseende. Närmare bestämmelser

om landsfiskalens ställning såsom överåklagare lära bli meddelade

i sammanhang med ändring av promulgationslagen till strafflagen.

Vid sidan av dessa sina huvuduppgifter skall, enligt ett utkast till

landsfiskalens instruktion, vilket inom departementet utarbetats och redan

delgivits länsstyrelserna, denne hava åtskilliga andra bestyr. För övervakande

och kontroll över kronolänsmannens allmänna verksamhet skall

han förrätta inventering och inspektion å länsmanskontoren. Han skall

vara skyldig att enligt förordnande hålla sammanträden med ortsmeniglieter,

förrätta exekutiva fastighetsauktioner ute i orterna med tillhörande

4

26

fördelningasammanträden ävensom att biträda länsstyrelsen med kontrollen

över länsmännens verksamhet som utmätningsmän. Givetvis bliva

nu antydda göromål till dels beroende av, huru upptagen av sina egentliga

göromål landsfiskalen blir; särskilt kommer därav att bero, om han

i större utsträckning kan betros med hållande av sammanträden med

ortsmyndigheter samt exekutiva fastighetsauktioner. En viss ojämnhet

härutinnan kommer därför till äventyrs att råda mellan olika län och med

all sannolikhet blir det i några län omöjligt att för dessa förrättningar

uteslutande eller företrädesvis påräkna landsfiskalerna. För sådana lära

vidtagas nödiga förfoganden i ett under beredning varande förslag till

ändringar i utsökningslagen. Landsfiskalen skall vidare efter förordnande

utföra kronans talan vid domstol i orten, vara kronans ombudsman

inom sitt distrikt, och därjämte bör han kunna bliva länsstyrelserna

till ovärderligt gagn vid deras maktpåliggande bestyr med mobiliseringsväsendet,

den civila försvarsberedskapen och övervakandet av utlänningar

m. m.

Landsfiskalen lär icke med nödvändighet böra inordnas i länsstyrelsen,

men i regel torde det vara lämpligast, att han tager sin bostad i residensstaden.

Så bör åtminstone bli fallet med den ene av landsfiskalerna, i

händelse flera än en anställas inom samma län. Krävas inom länet två

landsfiskaler, bör distriktsindelning fastställas av Kungl. Maj:t, liksom det

också torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att, på förslag av vederbörande

länsstyrelse, bestämma stationsorten för landsfiskalen.

Såsom kompetensvillkor till landsjiskalstjänst bör fordras, att hava

avlagt examen, som berättigar till domarämbete, samt tjänstgjort i domstol

och förvärvat förfarenhet i polisverksamhet.

b) Häradsskrivaren.

Å sidd. 124—133 i sitt betänkande har fögderiförvaltningskommittén

lämnat en redogörelse angående de göromål, som för det närvarande

åligga häradsskrivaren. De huvudsakligaste äro mantalsskrivningarna,

debiteringen av kronoutskylderna samt redovisningen för uppbörden,

vilken likväl avgives gemensamt med kronofogden. Vidare

åligger det häradsskrivaren, bland annat, att upplägga fastighetstaxeringslängderna,

att verkställa avskrifter av taxeringslängderna och prövningsnämndens

längder, att förvara jordeboken samt däri anteckna förekommande

förändringar m. m. samt att upprätta listor över inskrivningsskyldiga

värnpliktiga, vägfyrktalslängder, prästvalslängder och

27

röstlängder för val till riksdagens andra kammare, vartill i senare tid

kommit de så kallade pensionsförteckningarna.

Enligt organisationsplanen skalle med undantag för själva mantalsskrivningsförrättningarna,

varom mera här nedan, samtliga dessa bestyr

kvarstå samt häradsskrivarnas nuvarande åligganden rörande redovisningen

utsträckas att omfatta jämväl kronofogdarnas göromål med avseende

å redovisningen för kronoutskylder m. m. Just genom uppbördens

upptagande i annan ordning (genom postverket) blir det möjligt

att betro en och samma person med debitering och redovisning, en ur

många synpunkter naturlig anordning. Kronofogdens nuvarande bestyr

med markegångssättningen skulle med den nya organisationen övergå

till häradsskrivarna. Detta bestyr är dock mycket litet betungande.

Däremot skulle häradsskrivaren befrias utom från det numera ganska

betungande arbetet med mantalsskrivningarna, även från bestyret med

upprättandet av inskrivningslistorna angående värnpliktiga, vilket skulle

i sin helhet åligga prästerskapet.

Huruvida planen att genom en kombinerad blankett för mantalsskrivning,

taxering och uppbörd bereda lättnad i häradsskrivarnas göromål

kan genomföras, är ännu ovisst. Att tanken är riktig, torde ej

kunna bestridas, men det kan hända, att den praktiskt tekniska lösningen

än ej är funnen. På senaste tiden har därjämte ifrågasatts att

för mantalsskrivningen använda kortsystem, vilket måhända kan leda

till en önskvärd förenkling av arbetet med ifrågavarande tidsödande

göromål.

Enligt de • sakkunnigas av år 1912 förslag skulle bötesredovisningen

åläggas häradsskrivarna, men såsom på annat ställe är anmärkt, torde

annat statsorgan för denna uppgift kunna utan svårighet finnas, om så

anses av nöden.

Då häradsskrivaren enligt förslaget befrias från ett så betydande

arbete som mantalsskrivningarna, torde det icke vara tvivel om, att han

skall utan olägenhet kunna övertaga de nya göromål, som ifrågasättas

för honom. Häradsskrivarföreningen, som betecknat de sakkunnigas

förslag till organisation av fögderiförvaltningen såsom innebärande avsevärda

förenklingar, praktiska anordningar samt en tidsenlig lösning

av frågan, har icke heller haft något att erinra mot att häradsskrivarna

påläggas de nya göromål, som för dem ifrågasatts.

28

c) Kronolänsmannen.

Enligt den organisationsplan, varom nu är fråga, skola länsmännen

bibehållas vid sina nuvarande åligganden och därjämte få sig ålagda

vissa andra göromål.

Länsmännen verka redan nu i stort sett såsom utmätning sm än och

restantieindrivare på landet, låt vara under kronofogdens ''tillsyn och

ansvar. 1 överensstämmelse med vad som föreslogs i 1909 års proposition

om fögderiförvaltningen och då lämnades utan några invändningar

av riksdagen, ingår också i den organisationsplan, som nu är i

fråga, att länsmännen skola bliva utmätningsmän på eget ansvar, allenast

med undantag för exekutiv försäljning av fast egendom eller av

fartyg, som i 94 § utsökningslagen sägs, likasom ock för fördelning av

köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt

140 och 141 §§ utsökningslagen sammanträde för fördelningen erfordras.

Såsom stöd för reformen i denna del vilja vi åberopa vad då varande

departementschefen yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet den

29 januari 1909 (sid. 33 f.): »En förändring i ovan antydd riktning

synes mig icke allenast överensstämma med rådande praxis, enligt vilken,

på sätt jag förut uppvisat, kronofogdarna redan nu i stor omfattning

överlämna åt länsmännen att på kronofogdens ansvar verkställa utmätningar,

utan reformen är även, enligt min uppfattning, ägnad att tillmötesgå

det rätt allmänt uttalade önskemålet av exekutionskostnadernas

nedbringande.» Men naturligen måste man åstadkomma den bästa

möjhga kontroll för redovisningen ej allenast gent emot allmänheten,

i vad rör till verkställighet inlämnade utslag, utan ock i förhållande

till häradsskrivaren, såsom redogörare i fråga om kronoutskyldsrestantier

och böter, samt till kommunala myndigheter beträffande resterande

kommunala utskylder och prästlöneavgifter. Härom torde vi få tillfälle

att vidare yttra oss, då vi komma in på frågan om den allmänna

kontrollen.

Allenast vilja vi i detta sammanhang påpeka en omständighet,

vilken i fråga om förenkling i administrationen och tidsbesparing måste

tillmätas desto större betydelse, som det gäller att för kronolänsmännen

möjliggöra den arbetsprestation, som enligt reformen kommer att vila

på dem.

Som bekant är det i allmänhet Ivungl. Maj:ts befallningshavande,

som beslutar om förvandling av böter. Men, innan sådant beslut med

-

29

delas, måste det vara ådagalagt, att den sakfällde saknar tillgångar till

böternas gäldande. 1 distrikt med eu stor mängd saldällda personer

utgöra dessa utmätningsbesök en oerhörd tunga för förrättningsmännen.

När emellertid bristande tillgång konstaterats — och sådant sker i

otaliga fall vid första utmätningsförsöket —, har utmätningsmannen att

begära beslut om förvandling. Omsider ankomma förvandligsbesluten,

och det gäller nu att, om fattigdom fortfarande visas, införpassa den

sakfälla för böternas avtjänande. Således bliva i ett mycket stort

antal fall två utmätningsbesök av nöden, vilket ju icke skulle erfordrats,

om böterna på förhand varit förvandlade. Ett förslag till förändrade

bestämmelser om bötesförvandling och bötesredovisning, som är under

beredning, upptager i dessa avseenden betydande förenklingar, varigenom

eu omfattande börda skulle bli avlyftad från kronolänsmännen och andra

bötesindrivare.

Angående utvidgad statsgaranti för länsmännens omhänderhavande

av enskildas medel, bedja vi få hänvisa till vad å sid. 20 yttrats.

Ett viktigt bestyr, som redan fögderiförvaltningskommittén i ett

ett av sina alternativ lagt på länsmännen, och som även vi ansett böra

tillhöra dem, äro mantalsskrivningsförrättningarna. Detta betingas av

nödvändigheten att bereda häradsskrivarna ökad tid för övriga dem

enligt organisationsplanen tillkommande göromål.

Att länsmännen skola, när det stora fögderiets arbeten i detta ärende

fördelas på deras många smärre distrikt, finna tid därtill, anse vi icke

vara tvivel underkastat. En undersökning om tidsutdräkten är giord, som

visar, att själva förrättningarna för varje av rikets häradsskrivare i

medeltal dragit 15 dagar. Detta arbete, fördelat på 488 kronolänsmän,

torde kräva för en var i medeltal cirka 4 dagar. Härvid ha vi visserligen

ej förbisett, att lagen om allmän pensionsförsäkring redan med år

1913 vållat ett mer tidsödande mantalsskrivningsarbete än förr med

hänsyn till att de personella uppgifterna fullständigare måst införas.

Åven om till följd härav den angivna medeltalstiden i någon män växer,

bör å andra sidan erinras, dels att häradsskrivarna skola enligt förslaget

avfatta den s. k. stommen till mantalslängden, dels ock att i den för

länsmännen ovan beräknade tid icke ingår arbetet med längdens komplettering,

vilket kan utföras så småningom efter hand. Att mantalsskrivningsförrättningen

i något enstaka fall kan befinnas oläglig för länsmännens

polistjänst, kan ju tänkas, men det må erinras, att kronolänsmannens

mantalsskrivningsförrättningar, med hänsyn till ej blott hans

polistjänst, utan ock tingsuppvaktning, eftersyn å vägar samt övrig

expedition, icke i allmänhet höra utsättas i omedelbar följd utan med

30

viss tids lämpligt mellanrum, ävensom att, om en annan mera brådskande

förrättning skulle å utsatt mantalsskrivningsdag nödga krönolänsmannen

att uppskjuta mantalsskrivningsföiTättningen, hinder av

dennas natur icke ovillkorligen torde möta mot sådant uppskov. Enligt

av särskilt tillkallade sakkunniga uppgjort förslag till mantalsskrivningsförordning

(avgivet den 8 nov. 1913), vilket sedermera delgivits bl. a.

länsstyrelserna, har föreslagits, att för den händelse mantalsskrivningsarbetet

skulle vålla väsentliga svårigheter för fullgörandet av länsmännens

övriga tjänsteåligganden, länsstyrelserna skulle äga utse annan

lämplig person att för vissa år eller tillsvidare vara mantalsskrivningsförrättare.

Vidare är att märka, hurusom ett å bane varande förslag

till inrättande av poliskommissariesysslor med fullständig länsmanstjänstgöring

å vissa tätare bebyggda platser, lärer, om det av Kungl. Maj:t

och riksdagen godkännes, komma att väsentligt lätta arbetsbördan för

de mest betungade bland kronolänsmännen. Härtill kommer, att landsfiskalen

blir ett viktigt polisorgan inom länet, och slutligen må anmärkas,

att justitiekanslersämbetet icke haft avgörande betänkligheter mot länsmännens

anlitande för mantalsskrivningsbestyret, likasom man bör ihågkomma,

att länsmännen redan nu hava skyldighet att närvara vid ifrågavarande

förrättningar, även om denna skyldighet ej sällan eftergives.

De från något håll uttalade farhågorna, att länsmännen icke skulle

vara kompetenta att behörigen fullgöra mantalsskrivningsarbetet torde

få anses vara ogrundade. För detta arbete kräves huvudsakligen ordentlighet

och noggrannhet samt orts- och personkännedom, och det

torde få medgivas, att åtskilligt av det arbete, som nu påvilar länsmännen,

är kvalitativt vida mera krävande än mantalsskrivningsarbetet.

Då därjämte, såsom kammarrätten i detta sammanhang erinrat, skärpta

kompetensfordringar komma att ställas på länsmännen, lider det intet

tvivel, att länsmännen skola kunna gå i land med detta arbete.

Tvärtom är anledning antaga, att de skola fullgöra detta lika så tillfredsställande

som häradsskrivarua. Länsmännen besitta nämligen i allmänhet

vida mera ingående kännedom om orts- och personförhållandena

än häradsskrivarua, och denna kännedom är naturligen, i den mån befolkningen

är rörlig och fastigheterna undergå styckning, av synnerlig

betydelse för ett pålitligt mantalsskrivningsarbete. Därtill kommer, att

länsmännen få vida mindre mantalsskrivningsområden, med färre förrättningsställen

och kortare resor, så att de kunna giva sig bättre tid än

häradsskrivarna att vid själva förrättningen utreda förekommande, mera

tvistiga mantalsskrivningsspörsmål. I de ofta förekommande fall, då

länsmän, efter förordnande för tjänstledig häradsskrivare, utfört man

-

31

talsskrivningarna, Lava, såvitt upplyst blivit, några olägenheter därav

icke uppstått, och inom lappmarksfögderiet i Västerbottens län, varest

häradsskrivare icke finnes, hava länsmännen, såsom Kung!. Maj:ts befallningshavande

i nämnda län vitsordat, utan anmärkning fullgjort mantalsskrivningsarbetet.

Visserligen må medgivas, att, såsom kammarrätten

framhållit, en viss garanti att mautalslängderua föras på ett tillfredsställande

sätt enligt den nuvarande organisationen kan ligga däri, att

mantalsskrivningen förrättas av samma tjänsteman, som har att verkställa

debiteringen av kronoutskylderna in. in., men erinringen kan icke

tillerkännas avgörande betydelse: i så väl Stockholm som Göteborg och

eu del lappmarkssocknar verkställas mantalsskrivning och debitering av

olika personer, utan att olägenhet därav försports.

Frågan om kronolänsmännens kompetens och utbildning enligt reformen

är ett viktigt kapitel, varpå — lika litet som på formen för ådagaläggandet

av denna kompetens, länsmansexamen — vi nu ej vilja ingå,

enär särskilt uppdrag lär vara lämnat åt universitetslärare att utarbeta

bestämmelser om lämpliga juridiska kurser för länsmännen. Visst är, att

kompetensen inom viktiga juridiska discipliner skall höjas icke oväsentligt.

Icke heller torde vara av nöden att på frågans närvarande stadium

beröra frågan om den dispens från de nya kompetensfordringarna, vilken

torde vara att emotse.

III. Kontrollen.

Fn synnerligen viktig del av hela organisationsplanen utgöres av

kontrollen. Flera av Kungl. Maj:ts befallningshavande hava emot förslaget

invänt, att man där saknade tillbörlig ersättning för den kontroll,

kronofogden inom fögderiförvaltningen utövat. Vi ha låtit oss angeläget

vara att med tillgodogörande av framställda erinringar i möjligaste män

utföra den nödiga kontrollanordningen och skola i det följande söka

uppvisa, att nämnda farhågor icke vidare torde vara grundade.

a. Medelskontrollen.

Då kronofogden enligt nu gällande bestämmelser varit i förhållande

till staten ansvarig för handhavandet av kronouppbörden och den honom

i övrigt åliggande medelsförvaltningen inom fögderiet, vare sig han personligen

handlagt ärendena eller överlåtit åt länsmännen att verkställa

dem, har det i allmänhet fått bero på kronofogden själv att å länsmännen

öva den kontroll, som han funnit, erforderlig för sin egen trygghet. Det

32

må här lämnas å sido, huruvida denna kronofogdens ansvarighet för

underlydande tjänstemäns fel och försumlighet skäligen skall i längden

kunna bibehållas, även om fögderiförvaltningens organisation lämnas

oförändrad. Såväl kronofogdarna som länsmännen hava på sin tid

framhållit det orimliga i, att en statens tjänsteman sålunda skall ekonomiskt

vara ansvarig för ärenden, som han praktiskt taget omöjligen

själv kan hinna utföra och, med begagnande av sin författningsenliga

rätt, uppdragit åt en annan statstjänsteman att verkställa. Med nu

gällande ordning har staten emellertid kunnat inskränka sin kontrollerande

verksamhet att i förevarande hänseende riktas i huvudsak endast

mot kronofogdarna.

För möjliggörande av denna kontroll å kronofogdarna åligger det

dessa att föra, bland annat:

1) kassajournal, i vilken kronofogden dag för dag skall införa varje

inflytande penningebelopp och verkställd utbetalning. Kassajournalen

avslutas för varje månad, och inom 14 dagar efter utgången av varje

kvartal skall kronofogden till länsstyrelsen insända summariskt utdragav

kassajournalen, upptagande för varje månad i kvartalet behållningen

vid månadens början, under månaden influtna medel och verkställda utbetalningar

samt behållningen vid månadens slut;

2) utsökning sdagbok, i vilken skola införas alla mål, i vilka utmätning

eller annan åtgärd enligt utsökningslagen begäres, med anteckning

om dagen, då varje mål inkommit, den åtgärd därmed vidtagits

och dagen, då det skett, eller hinder, som uppstått mot verkställigheten.

För varje kvartal skall kronofogden upprätta och inom

14 dagar därefter till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända utdrag

av dagboken beträffande dels de mål, som under kvartalet inkommit,

dels ock de äldre mål, som ej blivit före ingången av kvartalet avslutade;

och skall dagboksutdraget vara åtföljt av de handlingar, som

styrka att sökande erhållit redovisning, medgivit anstånd eller återkallat

sökt åtgärd;

3) handräckning sdagbok, upptagande dagen, då målet inkommit,

myndighet som handräckningen begärt, beloppet som skall uttagas, samt

medel som influtit, eller hinder som mött;

4) diarium, i vilket dag för dag skola antecknas i övriga mål och

ärenden ankomna skrivelser samt avlämnade eller insända handlingar

med upplysning om de åtgärder, som i varje ärende vidtagits, eller, där

åtgärderna i särskild längd antecknas, uppgift å dagen, då ärendet slutligen

redovisats.

33

Slutligen har kronofogden att över kronouppbörden avlämna åtskilliga

redovisningar såsom specialräkning (gemensamt med häradsskrivaren)

samt två särskilda balansrelationer ävensom halvårsvis redogörelse

över verkställighet av meddelade bötesbeslut samt för influtna bötesmedel.

Med ledning av ovannämnda handlingar och räkenskaper håller

Kungl. Maj:ts befallningshavande över kronofogdarnas medelsförvaltning

eu fortgående kontroll, som fullständigas dels med stöd av rapporter

från uppbördskontrollanter, varom nedan förmäles, och dels genom inventeringar,

som jämlikt kuugörelsen den 10 juli 1899 angående inventering

hos vissa ämbets- och tjänstemän av Kungl. Maj:ts befallningshavande

eller den, han i sitt ställe förordnar, minst en gång om året

förrättas hos varje kronofogde.

Med avseende å kronofogdarnas medelsförvaltning och den därför

anordnade kontrollen har anmärkts, bland annat, dels att redovisning

för indrivna medel ofta onödigtvis fördröjes på grund av de många

mellanhänderna vid ärendenas behandling, och dels att möjlighet saknas

att konstatera, huruvida alla mål och ärenden, särskilt utsökning särenden

och ärenden angående uttagande av kommunalutskylder och dylika medel

verkligen blivit i kronofogdens dagbok behörigen antecknade.

Vid indragning av kronofogdetjänsterna måste det naturligtvis vara

synnerligen angeläget tillse, att kontrollen över medelsförvaltningen inom

länen blir minst lika god som hittills.

För sådant ändamål lära med avseende å länsmännen först och

främst böra i huvudsak införas samma kontrollanordningar, som för

det närvarande gälla för kronofogdarna. Således bör det åligga jämväl

länsmännen att föra 1) kassajournal, 2) utsökningsdagbok, 3) handräckningsdagbok

och 4) diarium över övriga förekommande ärenden ävensom

att å vissa bestämda tider till länsstyrelsen avgiva utdrag av kassajoumal

och utsökningsdagbok. Därjämte förekommer årlig inspektion genom

landsfiskalen eller, vid förfall för honom, annan av Konungens befallningshavande

förordnad person.

För att nu ytterligare stärka kontrollanordningen hava emellertid

även åtskilliga andra åtgärder ansetts böra föreslås. Sålunda skulle det

åligga den, som till länsman inlämnar ett utslag för laga verkställighet,

att häröver lösa diariebevis och skyndsamt insända detsamma till länsstyrelsen.

Vidare skulle vederbörande uppbördsman, som hos länsman

gör framställning om indrivning av resterande kommunalutskylder och

församlingsavgifter till prästerskapet m. m., samtidigt härom göra skriftlig

anmälan hos länsstyrelsen med uppgift om restlängdens slutsumma o. s. v.

5

34

Genom dessa bestämmelser skulle vinnas, att länsstyrelserna och vederbörande

inventeringsmän erhålla nödigt material för en såvitt möjligt tillförlitlig

inventering, något som med nu gällande bestämmelser icke alltid

varit fallet. Utgiften för diariebevis i utsökningsmål torde, om avgiften

sättes så lågt som till 25 öre lösen och 25 öre stämpel, icke behöva kännas

betungande för sökanden, som allenast därigenom skulle komma i åtnjutande

av statens garanti för behörig redovisning. Om därjämte redovisning

av utsökningsärenden, i likhet med vad som nu gäller för kommunalutskylder

och prästlönemedel, kommer att ske med tjänstepost, vilket

synes böra medgivas, torde den nu gällande remisskostnaden i utsökningsmål

7 5 öre böra bortfalla, vilket mer än väl uppväger utgiften för

diariebevis. Då det vidare ansetts angeläget att söka förebygga, att

tjänstemedel onödigtvis länge innestå hos tjänstemannen, bör en generell

bestämmelse tillkomma därom, att länsman skall vara skyldig att å viss

dag i varje månad till vederbörande redovisa indrivna medel, som icke

böra på grund av särskilda föreskrifter tidigare redovisas. I övrigt bör,

i statens och vederbörande sökandes intresse, den tid, inom vilken

indrivning och redovisning skall ske, i allmänhet sättas kortare än för

det närvarande, vilket blir möjligt därigenom, att med den föreslagna

organisationen ärendena utan omgång inlämnas direkt till länsmannen,

som handlägger dem. De hittills för särskilda fall bestämda redovisningstiderna

hava i allmänhet avsett kronofogdarna och icke länsmännen, som

äro skyldiga att så snart medlen inflyta eller ock inom viss kort tid, som av

kronofogden angivits i indrivningsordern, avgiva redovisning till denne.

Något nytt eller ökat arbete torde således icke genom dessa förändrade

redovisningsbestämmelser komma att påläggas länsmännen, vilket även

gäller med avseende å skyldighet för dem att föra utsökningsdagbok

m. fl. diarier samt att avgiva exekutionsrapporter, som även redan nu

faktiskt ålegat dem. Det enda egentligt nya, som i förevarande hänseende

skulle tillkomma för länsmännen, torde vara förandet av kassajournal

och avgivandet av summariskt utdrag av densamma.

I detta sammanhang torde böra erinras, att enligt upprättat förslag

till vissa ändringar av förordningen om bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter den 23 oktober 1908 medverkan skulle påkallas

av kommunalnämnd för kontroll å länsmännens uppbörd av bevillningsavgifter

för vissa offentliga föreställningar. Denna medverkan, som i

visst avseende förekommer redan nu, lärer icke kunna bliva synnerligt

betungande och synes kunna ifrågasättas även av den anledningen, att

större delen av vederbörande bevillningsavgift tillfaller kommunen.

35

Med avseende å länsmännens verksamhet beträffande indrivning av

böter samt resterande kronoutskylder skulle det åligga vederbörande redogörare

(häradsskrivaren) att öva samma kontroll, som hittills utövats

av kronofogdarna, och angående uppbörd av skogsmedel hava erforderliga

kontrollföreskrifter upptagits i upprättat förslag till vissa ändringar av

förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket

den 26 januari 1894.

Beträffande slutligen själva kronouppbörden tillåta vi oss . erinra,

att enligt nu gällande bestämmelser de vid uppbördsstämma influtna

medlen skola av uppbördsmannen (kronofogden) senast inom 10 dagar

efter den, då medlen influtit, deponeras eller levereras, dock att under

tiden intill dess uppbördsstämmorna inom distriktet avslutats insättningarna

må verkställas med det uppbördssumman närmast understigande

jämna tusental kronor. Senast inom 14 dagar efter uppbördsstämmornas

slut skall all därunder influten uppbörd vara under behöriga titlar

levererad.

Kontrollen å kronouppbörden utövas nu i första hand genom särskilt

förordnade kontrollanter, som vid uppbrödsstämmorna annotera

den influtna uppbörden och dag för dag till länsstyrelsen rapportera den

influtna uppbördsumman. Med ledning av dessa rapporter samt genom

granskning av de redovisningar över uppbörden, som tre gånger om

året avgivas, övervakar länsstyrelsen, att redovisning sker i behörig tid

och ordning.

Enligt den uppbörds- och redovisningsanordning, som skulle komma

till stånd i och med den nya organisationen, skola däremot de skattskyldiga

inbetala sina kronoutskylder direkt till en statens redan förut

befintliga kassa (postanstalt), och staten nödgas icke för utskyldernas upphämtande

anlita andra organ än sådana, som för liknande ändamål ändock

måste finnas. Postverket levererar dag för dag de influtna utskylderna

genom att insätta dem i riksbanken. Kvittot å insättningen avlämnar

postverket till vederbörande härad sskrivare såsom redogörare för uppbörden,

varjämte för kontrollens skull riksbanken direkt till vederbörande

länsstyrelse meddelar särskild uppgift angående varje insättning.

Över kronouppbörden skulle fortfarande avgivas tre årliga redogörelser,

nämligen specialräkningen den 31 december samt balansräkningarna

den 30 april och den 31 augusti. Balansräkningen den 31 augusti hade

de sakkunniga föreslagit att borttaga, men det har, med hänsyn till vad

åtskilliga länsstyrelser samt ämbetsverken anfört, ansetts, att båda de

nuvarande balansrelationerna böra tillvidare bibehållas.

36

De ovannämnda redogörelserna skola, enligt den nya ordningen,

avgivas av häradsskri varen, som sålunda skall ansvara icke allenast,

såsom hittills, för redovisningens debet utan även för dess kredit, vilket

utan tvivel torde i sin mån vara ägnat att förenkla redovisningsarbetet

och med full trygghet här kan ske, då häradsskrivaren aldrig kommer

att uppbära några allmänna medel i tjänsten.

De av åtskilliga länsstyrelser framställda erinringarna med avseende

å medelskontrollen synas i huvudsak hava föranletts av deras farhågor,

att. postverket icke skulle vara i stånd att på betryggande sätt ombesörja

kronouppbörden. Då dessa farhågor, såsom generalpoststyrelsens

utlåtande visar, befunnits vara ogrundade, samt vid organisationsförslagets

slutliga utförande nödig hänsyn lärer hava tagits till alla erforderliga

kontrollåtgärder, torde man, i likhet med ämbetsverken, få göra

gällande, att den föreslagna ))organisationen skall kunna genomföras med

bevarande av trygghet för staten». Det är också enligt vår mening så,

att ^ kontrollen med den nya organisationen är fullt betryggande och i

värjo fall bättre än den, som gäller för nuvarande förhållanden.

b. Kontrollen örer polis- och åklagarväsendet.

Vad angår polis- och åklagarväsendet har detta, såsom förut erinrats,

under tidernas lopp kommit att så gott som uteslutande uppbäras av

länsmännen, och något inseende över länsmännens verksamhet härutinnan

torde kronofogdarna numera endast i få undantagsfall utöva.

Förklaringsgrunden till denna utveckling av förhållandena torde,

såsom förut framhållits, kunna sökas, bland annat, dels däri, att särskilt

kronouppbörden samt de olika redovisningarna för densamma i hög grad

tagit kronofogdarnas tid och intresse i anspråk och därmed gjort dem

mindre benägna att lägga hand vid ärenden, som även länsmännen vore

skyldiga att omedelbart och på eget ansvar ombesörja, dels ock i det

förhållandet, att kronofogdarna, ehuru teoretiskt kompetenta att utföra

åtal och polisgöromål, i allmänhet varken under sin föregående utbildning

eller i kronofogdetjänsten förvärvat den praktiska erfarenhet och

rutin, som för tillfredsställande handläggning av dylika mål är av synnerlig

betydelse.

Erfarenheten lärer därjämte hava visat, att särskilt bristen på kompetent

ledande och sammanhållande kraft på ifrågavarande område givit

anledning till befogade anmärkningar. En sådan kraft skulle nu tillföras

organisationen genom den nye landsfiskalen, som skall vara företrädesvis

utbildad för polis- och åklagarväsendet och sålunda väl skickad

37

att dels personligen utföra hithörande mål och ärenden, särskilt sådana

av mera invecklad beskaffenhet, och dels med verklig auktoritet övervaka

och leda länsmännens och underlydande polismäns verksamhet härutinnan,

på samma gång han skulle vara fri från sådana förval tningsbestyr,

som kunna verka hindrande för hans åklagar- och polismannaverksamhet.

Att denne nye tjänsteman skall tillföra polis- och åklagarväsendet

å rikets landsbygd eu högst avsevärd förstärkning, därom borde

ingen tvekan råda.

c. Kontrollen över länsmännens allmänna verksamhet.

Det har av länsstyrelserna, i några fall med skärpa, anmärkts, att

man vid kronofogdebefattningarnas indragning går miste om den betydande

kontroll över länsmännens allmänna verksamhet, som kronofogden

just i sin egenskap av mellanhand mellan Kungl. Maj:ts befallningshavande

och kronolänsmännen i orterna utövat.

I viss mån har denna anmärkning fog för sig, om än icke i hela

den vidd, man däråt ibland givit, tv vi för vår del vilja begränsa dess

tillämpning företrädesvis till exekutionsväsendet och restantieindrivningen,

varutinnan kronofogden för närvarande bär det ekonomiska ansvaret.

Men det må i detta sammanhang framhållas två omständigheter. För

det första äro länsstyrelserna, genom den numera föreskrivna direkta

brevväxlingen med länsmännen, själva i tillfälle att å dem öva kontroll

i allt, som hänför sig till utförandet av länsstyrelsens direkta order.

Sådant sker genom oavlåtlig granskning av länsstyrelsernas diarier och

av sättet, varpå utdelade order utföras. Och vidare erhåller vederbörande

Kungl. Maj:ts befallniugshavande genom den nya landsfiskalsinstitutionen

ytterligare möjlighet till kontroll även över kronolänsmännens

allmänna verksamhet. Landsfiskalen skulle nämligen få till åliggande

att dels av egen drift, dels ock efter länsstyrelsens förordnande,

genom på obestämda tider företagna inspektioner å länsmanskontoren

tillse, huru länsmännens verksamhet bedrives. Landsfiskalen skulle granska

länsmannens dagbok i utsökningsmål, hans allmänna diarium och

andra diarier, särskilt i fråga om såväl krono- som kommunala restlängder.

Sådana inspektioner hava, såvitt oss är bekant, under nuvarande

förhållanden förekommit allenast när kronofogden av särskild anledning

därtill beordrats. Det vill synas, att man sålunda även med

den nya organisationen med allt skäl kan förvänta en fortgående uppsikt

över kronolänsmännens verksamhet, fullt likvärdig med det inseende

kronofogdarna nu därutinnan öva. Då landsfiskalerna, i motsats mot

38

kronofogden, bliva till stor del obundna av kontorsgöromål, böra, enligt

vår uppfattning, landsfiskalerna i sin fiskaliserande verksamhet komma

att erhålla en betydelse, som i många avseenden överträffar de nuvarande

kronofogarnas.

IV. Organisationen kräver för övrigt en mängd författningsändringar,

vartill förslag i de flesta fall redan föreligga, och hava Konungens

befallningshavande och andra myndigheter yttrat sig över åtskilliga av

dem. t

V. Antalet tjänster.

Det behövliga antalet tjänster av olika slag har beräknats med ledning

av länsstyrelsernas samt ämbetsverkens avgivna utlåtanden, varefter,

sedan jämväl ortsinvånarna hörts, förslag till länets indelning

i landsfiskals-, häradsskrivar- och länsmansdistrikt uppgjorts. Tjänsternas

fördelning i de olika länen inhämtas av denna

39

Tabell.

Antal lands- fiskalsdistrikt.

Antal fögderier

(häradsskrivardistrikt).

Antal

änsmansdistrikt.

L ä n.

Enligt

länssty-

relsernas

utlåtan-

den.

Enligt

det före- liggande

förslciget.

Enligt

nuvarande

indel-

ning.

Enligt

länssty-

relsernas

utlåtan-

den.

| i

Enligt

! det före-J

liggandej

förslaget.

Enligt

nuvarande

indel-

ning.

Enligt

länssty-

relsernas

utlåtan-

den.

Enligt

! det före- | liggande

j förslaget.

Stockholms..................

i

i

6

6

6

21

21

Uppsala .....................

i

i

4

o

3

19

14

12

Södermanlands ............

i

i

4

4

4

12

13

13

Östergötlands...............

i

i

8

6

6

29

22

22

Jönköpings................

i

i

0

5

5

23

20

20

Kronobergs..................

i

i

5

5

4

17

17

16

Kalmar .....................

i

i

6

5

6

25

22

22

Gottlands .................

—

—

2

2

2

6

6

6

Blekinge.....................

i

i

2

3

3

9

12

12

Kristianstads...............

2

2

4

6

6

23

23

23

Malmöhus ..................

2

2

6

8

8

26

26

26

Hallands....................

1

1

4

4

3

11

11

11

Göteborgs och Bohus ...

2

2

5

5

'' 5

21

21

22

Alvsborgs ..................

2

2

6

7

7

29

28

28

Skaraborgs..................

1

1

7

6

6

27

24

24

Värmlands ...................

1

1

7

6

6

19

19

21

Örebro........................

1

1

4

5

5

17

17

17

Västmanlands.............

1

1

4

4

4

16

13

13

Kopparbergs ..............

2

1

6

6

6

35

31

31

Gävleborgs ..................

2

1

4

5

6

29

28

28

Västernorrlands............

2

2

6

ti

6

30

30

29

Jämtlands ..................

2

1

, 4

4

4

26

25

| 25

( Västerbottens...............

2

2

3

5

5

26

26

26

| Norrbottens ..........

2

2

4

5

5

14

20

20

Stimma

33

30

117

121

121

516

489

488

VI. Föreslagna avlöningsförmåner.

A) Landsfiskalernas löneförmåner hava i enlighet med det övervägande

antalet länsstyrelsers förslag upptagits till:

40

Lön: 3,500 kronor. Tjänstgöring speng ar: 1,500 kronor.

Torv ältning sbidr ag: 400 kronor.

Ortstillägg i förekommande fall: 200 resp. 400 kronor.

Alderstillägg: 3 st. å 500 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring.

Således: begynnelselön 5,000 kronor; slutlön 6,500 kronor. (Enligt

1909 års proposition och fögderiförvaltningskommitténs förslag upptogs

för kronofogdarna i begynnelselön 5,000 kronor och i slutlön 6,000 kronor.)

Anm. Enligt det föreliggande förslaget förutsattes ersättning för

tjänsteresor.

B) Häradsskrivarna.

Lön: 2,600 kronor. Tjänstgöringspengar: 1,200 kronor.

Förvaltningsbidrag: (rörligt) 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal

av folkmängden i fögderiet; i medeltal cirka 1,200 kronor.

Ortstillägg i förekommande fall 200 kronor.

Alderstillägg: 2 å 500 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring.

Således: begynnelselön: 5,000 kronor; slutlön: 6,000 kronor.

Motsvarande nu\ resp. 4,275 kronor och 4,775 kronor.

» enligt 1909 års proposition: resp. 4,250 kronor och

5,250 kronor.

» enligt fögderiförvaltningskommittén: resp. 4,600 kronor

och 5,600 kronor.

Anm. Enligt fögderiförvaltningskommitténs betänkande sid. 463

utgör för det övervägande antalet häradsskrivare förvaltningsbidraget

behållen inkomst, varjämte extra inkomster i

tjänsten lämna ej så oväsentligt överskott.

C) Länsmännen.

Lön: 1,600 kronor. Tjänstgöringspengar: 1,000 kronor.

Förvaltningsbidrag: 300 kronor.

Ortstillägg i förekommande fall 200 kronor.

Alderstillägg: 2 å 300 kronor efter resp. 5 och 10. år.

Således: begynnelselön: 2,600 kronor; slutlön: 3,200 kronor.

Motsvarande nu: resp. 2,400 kronor och 2,700 kronor.

» enligt såväl 1909 års proposition som fögderiförvaltningskommittén:

resp. 2,500 kronor och 3,100 kronor.

Anm. Då kronofogdarnas nuvarande sportler med undantag av

uppbördsprovision tillfalla länsmännen, kunna dessas sportelinkomster

i tjänsten beräknas komma att icke oväsentligt

ökas.

41

I länsstyrelsernas utlåtanden liar framhållits, att det ifrågavarande

omorganisationsförslaget kommer att, visserligen i likhet med övriga

förslag men i högre grad än dessa, ogynnsamt inverka på befordringsutsikterna

för bl. a. länsnotarier och länsbokhållare. Från flera håll

har för att motväga denna olägenhet föreslagits, att länsnotarier och

länsbokhållare borde få tillfälle att mera allmänt konkurrera om lämplig

anställning i centralförvaltningen, vilket framhållits såsom önskvärt och

gagneligt även ur centralförvaltningens synpunkt. Emellertid har det

ansetts påkallat, att länsstyrelsernas tjänstemän såsom någon ersättning

för de förminskade befordringsutsikterna finge sina avlöningsförmåner

något förbättrade. I sådant avseende föreslås, att för en (första) länsnotarie

och en (första) länsbokhållare i varje län begynnelselönen höjes

med 400 kronor, därav 300 kronor lön och 100 kronor tjänstgöringspengar

samt att ytterligare ett ålderstillägg å 500 kronor tillerkännes dem.

Begynnelselönen för dessa tjänstemän skulle då bliva 4,000 kronor

och slutlönen 5,500 kronor. För övriga ordinarie länsnotarier och länsbokhållare

föreslås ett tredje ålderstillägg å 500 kronor och för landskanslister

och landskontorister ett fjärde ålderstillägg å 300 kronor.

I anslutning till det förestående meddelas följande förslag till

6

42

Avlönings- och övergångsstat för

A. Avlöningsstat.

Lön.

Tjänstgörings

penningar.

-

I. Landsfiskaler, 30 tjänstemän.

1 tjänsteman (Stockholms län )..........

3,500

—

1,500

—

1 » (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)...............

3,500

—

1,500

—

4 » (samma lön)................

14,000

_

6,000

_

1 » (övriga län) ...............

3,500

1,500

34,500

23 » ( » » ) ...............................................................

80,500

—

—

f _ _ Säger

11. Fögderiförvaltningen.

105,000

—

45,000

—

a) Käradsskrivare, 121 tjänstemän.

1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)

2,600

—

1,200

—

13 » (samma län) ........

33,800

—

15,600

—

1 » (övriga län)..................

2,600

275,600

1,200

127,200

106 » ( » » ).......................................................

—

—

Vartill kommer förvaltningsbidrag med 150 kr. för varje påbörjat 5,000- tal av folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis

Säger

314,600

—

145,200

—

b) Kronolänsmän, 488 tjänstemän.

1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län).............

1,600

—

1,000

—

70 » (samma län).................

112,000

—

70,000

—

1 » (övriga län)...............

1,600

—

1,000

—

416 » ( » » ) ..

665,600

—

416,000

—

Säger

780,800

—

488.000

—

.. Summa

B) Overgångstat.

1,200,400

—

678,200

-

Kronolänsmän, 28 tjänstemän.....

44,800

—

28.000

—

Den föreslagna löneförbättringen för förste

ändring i gällande avlöningsstat för

För förste länsnotarier och länsbokhållare, 48 tjänstemän.

1 tjänsteman (Stockholms län) ................................................

1

1

5

1

39

» ( » »)...........................................

» (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)

» (samma län) .................................................

» (övriga »)..............]..........................-.......

» ( » »)

Summa

Lön.

Tjänstgörings-

penningar.

2,500

_

1,500

_

2,500

—

1,500

—

2,500

—

1,500

—

12,500

—

7,500

—

2,500

—

1,500

—

97,500

—

58,500

—

120,000

—

72,000

—

43

landsfiskaler och för fögderiförvaltningen.

Ortstillägg.

Förvaltnings-

bidrag.

Summa.

Anmärkningar.

400

400

5,800

200

400

5,600

_

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.,

800

—

1,600

—

22,400

—

efter ytterligare 5 år likaledes med 500

400

5,400

kr. och efter än ytterligare 5 år lika-

ledes med 500 kr.

—

—

9,200

—

124,200

—

1,400

—

12,000

—

163,400

—

163,400

—

)

200

4,000

^ Efter 5 Sr kan lönen höjas med 500 kr.

i och efter ytterligare 5 år likaledes med

2,600

—

—•

—

52,000

—

) 500 kr.

—

—

—

—

3,800

—

—

—

—

—

402,800

—

_

_

133,800

—

133,800

—

2,800

-

133,800

—

596,400

—

596,400

—

1

1 Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kr.

200

—

300

3,100

och efter ytterligare 5 år likaledes med

14,000

—

21,000

—

217,000

—

300 kr.

—

—

300

—

2,900

—

—

—

124,800

—

1,206,400

—

14,200

—

146,400

—

1,429,400

—

1,429,400

—

•

18,400

—

292,200

—

2,189,200

—

2,189,200

_

/ Härtill kunna komma ålderstillägg till ena-

) hända belopp, som angivas i avlönings-

200

—

8,400

—

81,400

—

81,400

—

| »taten.

länsnotarier och förste länsbokhållare föranleder följande

tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna.

Ortstillägg.

Summa.

Anmärkningar.

300

4,300

_

300

—

4,300

—

150

_

4,150

_

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter ytterligare 5 år likaledes med

750

—

20,750

—

‘ 500 kr. och efter än ytterligare 6 år likaledea med 500 kr.

—

—

4,000

—

—

—

156,000

—

1,500

—

193,500

—

44

VII. Övergångsförliållanden.

Härom har yttrats av de sakkunniga, att de genomgripande förändringar,

det föreliggande förslaget till omorganisation av fögderiförvaltningen

innefattar, med nödvändighet kräva, att den nya organisationen

samtidigt bringas till tillämpning inom rikets olika delar. Vid ett motsatt

förfaringssätt skulle eljest samma göromål komma att handhavas

av tjänstemän med olika anställning och tjänstgöringsområden och i

övrigt olika uppgifter. Detta skulle bliva förhållandet ej blott med en

del fögderitjänstemännen åliggande mindre betydande göromål, utan även

beträffande stora huvudgrupper av de till deras tjänster hörande bestyr

såsom t. ex. indrivning och redovisning av kronoutskylder, böter och

kommunala utskylder, utsökningsärendena, handräckningsväsendet, ombudsmannaskapet

för kronan med allt, vad därtill hör, övervakande och

beslutanderätt i fråga om vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets

städer i de fall desamma äga tillämpning å landet in. m. För de enskilda,

som ej äro boende inom det fögderi, inom vilket åtgärd begäres,

komme härigenom att alstras en ovisshet, som skulle vara särskilt betänklig

i de fall, där det gällde fatalier eller ärenden av eljest brådskande

natur, såsom ju händelsen ofta är med kvarstads- och andra utsökningsärenden.

För det allmänna skulle den bristande likformigheten inverka

menligt i fråga om den ordning och reda, som framför allt kräves inom

administrationen. Slutligen skulle den såsom en följd av den nya organisationen

tillämnade ändamålsenligare distriktsindelningen omöjliggöras.

De sakkunniga hava därför uppgivit varje tanke på ett successivt

genomförande av omorganisationen och anse tvärtom att, därest det av

dem framlagda förslaget kommer att tjäna såsom allmän grund för en

nådig proposition i ämnet, organisationen bör så snart som möjligt

bringas till tillämpning.

För de övertaliga länsmännen (28 st.) skulle å övergångsstat medel till

avlöningar anvisas till samma belopp, som för motsvarande å den nya

lönestaten avlönade tjänster.

Denna övergångsstat kommer dock att omedelbart bortfalla, enär

antalet vakanta länsmanstjänster vid organisationens ev. genomförande

avsevärt överstiger antalet övertaliga länsmanstjänster.

Kronofogdarna skulle däremot, i den mån de icke äro skyldiga att

låta sig till annan tjänst förflyttas eller platser finnas för dem vare sig

i den föreslagna organisationen eller annorstädes, uppföras å indragningsstat.

45

Beträffande kronofogdarna äro de enligt gällande 1878 års lönereglering

förpliktade att vara underkastade såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

och jämkning i åligganden som ock den reglering av

tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven.

Något stadgande om skyldighet för kronofogde att vid viss ålder

avgå från tjänsten finnes icke.

Däremot har i Kungl. kungörelsen angående skyldighet för innehavare

av vissa tjänstebefattningar att vara underkastade förändrade

bestämmelser i frå*ga om rätt till åtnjutande av pension den 31 mars

1900 förordnats, att den, som efter nämnda dag utnämndes till befattning,

med vilken följer rätt till pension från allmänna indragningsstaten,

skall vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension,

som kunde vara stadgade.

Härav torde följa skyldighet för alla de kronofogdar, som konstituerats

efter den 31 mars 1900, att vid uppnådda 67 års ålder och föreskrivet

antal tjänsteår avgå med pension på allmänna indragningsstaten.

Vidare bär genom Kungl. cirk. den 3% och 9 1906 föreskrivits

att, i avvaktan på prövningen och avgörandet av frågan om reglering

av löneförhållandena m. m. vid landsstaten, ledig landsstatstjänst skulle

återbesättas allenast genom förordnande tillsvidare.

Sedermera uppdrog Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 åt fögderiförvaltningskommittén

dels att avgiva yttrande och förslag rörande omorganisation

av fögderiförvaltningen och därvid särskilt undersöka, huruvida

kronofogdetjänsterna borde indragas och kronofogdarnas tjänsteåligganden

överflyttas på länsmännen, dels ock att skyndsamt inkomma

med särskilt utlåtande, huruvida och i vilken omfattning de allenast

medelst förordnande tills vidare då tillsatta kronofogde-, häradsskrivaroch

länsmanstjänsterna borde bliva i vanlig ordning tillsatta samt huru

i förevarande avseende borde med därefter ledigblivande tjänster vid

fögderiförvaltningen förfaras. Efter det kommittén sedermera avgivit

det sålunda infordrade särskilda utlåtandet, utfärdade Kungl. Maj:t cirkuläret

den 29 oktober 1909, enligt vilket länsstyrelserna anbefalldes

att, när bland annat kronofogdetjänst kungjordes till ansökning ledig,

därjämte »tillkännagiva, att innehavare av tjänsten skulle vara underkastad,

förutom nu gällande lönevillkor, jämväl skyldighet att, med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, låta sig

förflyttas till annat tjänstgöringsområde, dock mot ersättning för flyttningskostnad».

I det nämnda cirkuläret infordrades tillika uppgift å de

kronofogdar och häradsskrivare, vilka på grund av cirkulären av år 1906

erhållit förordnanden att endast tills vidare bestrida innehavande be

-

46

fattningar, ävensom huruvida något hinder mötte att för sådana befattningshavare

utfärda fullmakt eller konstitutorial med iakttagande av förbehållet

om förflyttningsskyldighet. Då Kungl. Maj:t således under

ännu -pågående undersökning, huruvida kronofogdetjänsterna borde indragas,

föreskrivit att, när kronofogdetjänst kungöres till ansökning ledig,

därjämte skall tillkännagivas, att innehavare av tjänsten skall vara

underkastad skyldighet att, med bibehållande av den tjänstegrad och den

avlöning han innehar, låta sig förflyttas till annat tjänstgöringsområde,

torde till en början vara uppenbart, att med »annat tjänstgöringsområde»

icke, såsom man på ett par håll sökt göra gällande, kan i detta sammanhang

hava avsetts allenast annan kronofogdetjänst eller allenast ett geografiskt

område. Närmast lärer väl därmed hava åsyftats annan tjänst inom

landsstaten, särskilt inom fögderiförvaltningen, men då annat icke uttalats,

vill det synas som om den i cirkuläret tillförsäkrade rätten för den

flyttningsskyldige att få bibehålla innehavande tjänstegrad och avlöning

bör föranleda den tolkningen, att flyttningsskyldig kronofogde må kunna

förflyttas till vilken tjänst som hälst i förvaltningen mot bibehållande

av sin tjänstegrad och eventuellt sin kronofogdetitel samt med kronofogdetjänsten

(enl. 1878 års stat) förenad avlöning.

Vid sådant förhållande synas laga hinder icke böra möta åtminstone

mot att överflytta flyttningsskyldig kronofogde till landsfiskals- eller häradsskrivartjänst,

vilka tjänster bliva av samma grad som nuvarande kronofogdetjänst.

Innehavarna av de nuvarande kronofogdetjänsterna kunna hänföras

till någon av följande fyra grupper:

1) sådana, som icke äro flyttningsskyldiga och icke heller skyldiga

att avgå med pension (44 st.),

2) sådana, som icke äro flyttningsskyldiga men pliktiga att vid

uppnådda 67 års ålder och föreskrivet antal tjänsteår avgå mot pension

å allmänna indragningsstaten (21 st.),

3) sådana, som äro skyldiga att med bibehållande av sin tjänstegrad

och nuvarande avlöningsförmåner låta sig förflyttas till annat tjänstgöringsområde

(46 st.),

4) sådana, som på grund av kungl. cirkuläret i december 1912

innehava sina tjänster på förordnande tills vidare (6 st.).

47

De anspråk på ersättning, vilka med all rätt synas kunna framställas

av de kronofogdar, som ej till annan tjänst förflyttas, äro, enligt

de sakkunnigas åsikt, till eu början den enligt 1878 års lönereglering

dessa kronofogdar tillförsäkrade lön, tjänstgöring spenning ar samt vid

övergången intjänat åiderstillägg. Men dessutom hava fortfarande till

kronofogdarna utgått vissa sportler, för vilka vid tjänstens indragning

tjäusteinnehavaren torde vara lika fullt berätligad till gottgörelse. De

sakkunniga hava föreställt sig, att samma norm härvid kunde komma

att tillämpas, som funnes bestämd i riksdagens skrivelse nr 2 år 1909

angående indragning av vissa befattningar vid hovrätterna samt i riksdagens

skrivelse nr 2 år 1911 rörande enahanda förhållande i justitierevisionen.

Det heter i dessa skrivelser, att i stället för sportler, som

i sammanhang med löneregleringen indroges, skulle utgå gottgörelse,

beräknad efter medeltalet av den inkomst tjänsteinnehavare kunde anses

hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna

tid, såvitt möjligt ej understigande fem år, därför denna inkomst kunde

utrönas. De sakkunniga antogo, att utredning härom stode att vinna

enligt för de senare åren till ledning vid taxering avgivna deklarationer.

I enlighet härmed hava från kronofogarna infordrats uppgifter å

deras extra inkomster i tjänsten åren 1909—1913.

Med ledning av dessa uppgifter och i enlighet med av statskontoret

godkänd beräkningsmetod har för varje kronofogde uträknats den

sportelersättning, som, i händelse han överföres å indragningsstat, synes

böra tillkomma honom. Emellertid hava i åtskilliga fall de avlämnade

uppgifterna icke varit av beskaffenhet att omedelbart möjliggöra en

fullt exakt beräkning. Detta har särskilt varit förhållandet, när kronofogden

endast under en del av den femårsperiod, uppgiften skolat avse,

innehaft tjänsten och således icke kunnat lämna uppgift för längre tid

än sin tjänstetid. I sådana undantagsfall lärer ytterligare utredning

böra vidtagas, innan vederbörande ersättningsbelopp definitivt bestämmes,

men denna utredning torde icke kunna komma att i nämnvärd grad

inverka på det slutbelopp, vartill kronofogdarnas ersättning för behållna

sportler beräknats sammanlagt uppgå.

Då 2 krouofogdetjänster vid uträkningens företagande voro vakanta,

omfattar beräkningen övriga 115 kronofogdar, och uppgår beloppet av

den sportelersättning, som enligt ovan angivna grunder synes böra tillkomma

dem, till sammanlagt 114,507 kronor 73 öre, avrundat till 114,550 kr.,

eller i medeltal för en var av dem cirka 1,000 kronor.

48

Den verkställda utredningen angående kronofogdarnas nu utgående

sportler utvisar i övrigt bl. a., att kronofogdarna år 1912 haft sammanlagt

icke mindre än omkring 228,000 kronor behållen inkomst av sportler, arvoden

som taxeringsnämndsordförande, ersättning för verkställda notarialprotester

samt ränta på tjänstemedel m. m. däri inräknade, De provisioner,

som vid kronofogdetjänsternas indragning skulle oavkortade

ingå till statskassan, hava för samma år uträknats till omkring 134,000

kronor. Beloppet av räntor på tjänstemedel har uppgivits till över

39,000 kronor. Då kronouppbördsmedlen med den föreslagna organisationen

omedelbart dag för dag inrättas i riksbanken, lärer även en

väsentlig del av dessa räntor komma statsverket till godo.

Vad beträffar kostnaderna för uppförande å indragningsstat av de

65 icke flyttningsskyldiga kronofogdarna, hava dessa kostnader, med

iakttagande av att det för varje tjänsteman uträknade beloppet för behållna

sportler avrundats till närmast liggande tiotal kronor, beräknats

till sammanlagt 350,310 kronor.

För flyttningsskyldiga kronofogdar, som överflyttas till landsfiskalseller

häradsskrivartjänster, torde i flertalet fall icke någon som helst ersättning

behöva upptagas å övergångs- eller indragningsstat då deras avlöningsförmåner

i de nya tjänsterna kunna antagas bliva minst lika höga

som i kronofogdetjänsten. Såsom kronofogdar kunna de nämligen beräknas

i medeltal åtnjuta en behållen inkomst av omkring 5,000 kronor

eller samma belopp, som föreslås i begynnelselön för landsfiskalstjänst.

Häradsskrivarnas begynnelselön skulle visserligen utgöra endast 3,800

kronor, men härtill komma sportler samt förvaltningsbidrag, som, enligt

fögderiförvaltningskommitténs utredning härom, synas kunna beräknas

till ett nettobelopp av i medeltal åtminstone 1,200 kronor eller tillhopa

5,000 kronor.

Ersättning å övergångs- eller indragningsstat för de flyttningsskyldiga

kronofogdarna skulle således behöva ifrågakomma endast i de fall,

då deras beräknade behållna sportler i kronofogdetjänsten uppgått till

högre belopp än det beräknade medeltalsbeloppet härför c:a 1,000

kronor. Detta har befunnits kunna inträffa för 22 av dessa kronofogdar,

vilka utöver det beräknade medeltalet av sportelinkomst åtnjuta ytterligare

sammanlagt omkring 13,260 kronor dylik inkomst. 1 vad mån

detta belopp kan behöva inverka på övergångs- resp. indragningsstatens

anslagsbehov, är emellertid beroende på, bland annat, beloppet av vederbörande

extra inkomst i den nya tjänsten, och något fixt belopp å in

-

49

dragningsstat för de kronofogdar, som omedelbart förflyttas till landsfiskals-

eller häradsskrivartjänst, synes därför svårligen kunna angivas.

Då därjämte gränsfall, som icke kunna med säkerhet förutses, möjligen

kunna inträffa och föranleda anspråk på ersättning å indragningsstat,

synes det vara mest ändamålsenligt att, utöver det för de icke

flyttningsskyldiga kronofogdarna beräknade ersättningsbeloppet, å indragningsstat

jämväl uppföres ett förslagsanslag, som för utjämnande

av beloppet kunde bestämmas till 13,820 kronor, att, i enlighet med de

föreslagna villkor för åtnjutande av ersättning å indragningsstat, av

Kungl. Maj:t för ändamålet disponeras. Å allmänna indragningsstaten

skulle då för kronofogdarna behöva uppföras ett förslagsanslag å högst

364,000 kronor.

Denna kostnad är visserligen till en början betydande, men då av

de icke flyttningsskyldiga kronofogdarna en stor del redan uppnått hög

ålder (24 av dem voro vid 1915 års utgång över 60 år), och för åtskilliga

förr eller senare måhända skall kunna beredas lämplig civil anställning,

kan man beräkna, att kostnaderna för indragningsstaten skola

inom kort tid avsevärt minskas.

Ämbetsverken hava ifrågasatt, att kronofogdarna skola bibehållas,

var inom sitt nuvarande område, med skyldighet att fullgöra de

åligganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma de

ifrågasatta landsfiskalerna, och vilka ju omfatta vissa grupper av de

nuvarande kronofogdarnas göromål, samt att eljest tillhandagå länsstyrelserna

med utförande av uppdrag av beskaffenhet att kunna påläggas

dem. Därmed kunde, mena ämbetsverken, iakttagas, att vid skeende

avgång av kronofogdar uppkommande olikheter skilda län emellan utjämnades

genom förflyttning av någon av de kronofogdar, som äro

skyldiga underkasta sig sådan åtgärd.

I avseende härå anmärkes, att de för landsfiskalen tillämnade

tjänstebestyr, om än viktiga till sin art, dock ingalunda äro kvantitativt

så omfattande, att de, begränsade allenast till ett fögderi, ens tillnärmelsevis

skulle kunna lämna skälig sysselsättning åt tjänstemannen.

Oavsett detta missförhållande, som endast i viss mån kunde upphävas

exempelvis genom att åt tjänstemannen anförtroddes ordförandeskap i

taxeringsnämnder o. s. v., kan man med skäl befara, att icke alla nuvarande

kronofogdar skola befinnas lämpliga att fungera i den nya

landsfiskalsinstitutionen. Företrädesvis därtill skickade torde väl i allmänhet

de yngsta kronofogdarna få anses, låt vara att även bland dem

7

50

måhända icke alltid stå att finna de polismannaegenskaper, vilka man

enligt förslaget väntar hos landsfiskalen. Och huru skulle man förfara

i den mån kronofogdarna avginge? Visserligen kunde man ju uppdela

sålunda ledigvordna distrikt på de kvarstående, men till slut kunde

hända, att den siste kronofogden skulle befinnas alldeles urståndsatt att

nöjaktigt fylla landsfiskalens bestyr inom hela länet.

Av dessa skäl torde den väg ämbetsverken ifrågasatt knappast leda

till en i allo tillfredsställande lösning.

Ett annat sätt skulle måhända befinnas ligga i den utvägen, att

reformen genomfördes först vid den tidpunkt, då samtliga nuvarande

kronofogdar avgått från sin tjänst, och att ledigvordna kronofogdesysslor

under tiden uppehölles på förordnande. Denna utväg synes emellertid

vara ganska betänklig, icke minst av det skäl, att kronan därigenom

skulle ikläda sig en åtminstone moralisk skyldighet att sedermera på

något sätt sörja för det stora antal tjänstemän, vilka under tiden tjänat

såsom vikarier.

Icke heller ett successivt genomförande av den nya organisationen,

d. v. s. i den mån tjänstemännens avgång i ett län därtill lämnade anledning,

synes giva en fullt tillfredsställande lösning. Det vill nämligen

förefalla, såsom de sakkunniga också antytt, att beträdandet av en

sådan väg skulle vara ägnad att bringa en viss oreda och förvirring

i förvaltningen, icke allenast till verkliga svårigheter för administrationen

själv, utan ock till olägenhet för allmänheten, som icke kan förväntas

på varje tidpunkt besitta erforderlig kännedom, huru långt reformens

successiva genomförande hunnit i varje län.

Man kan väl uppskatta de betänkligheter, som kunna möta mot att

sätta på indragningsstat så många tjänstemän; men vill man i förevarande

hänseende verkligen få till stånd en reform, som redan från början

låter fördelarna av den nya anordningen fullt komma till sin rätt, torde

den bästa utvägen vara att, på sätt de sakkunniga föreslagit, genomföra

reformen i hela dess vidd med ens.

Kostnadsfrågan i och för sig torde icke böra avhålla från en anordning,

som i övrigt har sina bestämda företräden. Å ena sidan uppvägas

utgifterna för postverkets anlitande för uppbörden och för debetsedlarnas

utsändande, vilka utgifter för övrigt till avsevärd del återgå

till statsverket, i det stora hela av kronofogdarnas till statverket ingående

provisioner. Å andra sidan lärer uppförandet å indragningsstat

av icke flyttaingsskyldiga kronofogdar ej bliva kostsammare än deras

bibehållande i tjänst å övergångsstat.

51

Följaktligen kvarstår, vad kostnadsfrågan angår, allenast det förhållandet,

som visserligen lär bjuda en var emot, att staten för reformens

genomförande skall nödgas att under en följd av år framåt lämna

en högst avsevärd avlöningssumma åt ett flertal dugliga tjänstemän,

titan att staten blir i tillfälle att draga någon direkt nytta av dem. Men

detta uppenbara missförhållande framträder, varhelst staten vidtager

ändringar i administrationen med den verkan, att tjänstemän bliva övertaliga.

Så har det skett i fråga om vissa tjänstemän i hovrätterna och

justitierevisionen, så har ock skett beträffande flera omläggningar å det

militära området. Särskilt må det erinras om överförandet av de forna

regementsskrivarna å indragningsstat.

Vill. Jämförande kostnadsberäkningar.

Eftersom kommitténs polisorganisation med stor enhällighet underkänts

av de hörda myndigheterna, har icke heller dess förslag till indragning av

kronofogde- och länsmanstjänster godkänts. Åtskilliga länsstyrelser hava

ansett, att hela det nuvarande antalet tjänster i fögderiförvaltningen

borde bibehållas. Andra länsstyrelser åter hava i avsevärd grad sökt

tillmötesgå kommitténs förslag om tjänsteindragning.- Härvid lärer emellertid

hava förbisetts, å ena sidan, att den föreslagna starka reduktionen

av länsmanstjänster måste i hög grad försvaga lantpolisorganisationen,

om icke någon motsvarande förstärkning tillfördes densamma, och, å

andra sidan, att häradsskrivarnas antal föreslagits att nedsättas till och

med under det antal, som år 1909 av såväl länsstyrelserna som ämbetsverken

ansetts betänkligt lågt, och detta ehuru det ganska betungande

arbetet med upprättandet av röstlängderna för val till riksdagens andra

kammare sedan den tiden tillkommit för häradsskrivarna. Tages därjämte

hänsyn till, att häradsskrivarna sedermera genom lagen om allmän

pensionsförsäkring fått sig ålagt uppgörandet av pensionsförteckningarna,

som i sin ordning förutsätter en vida noggrannare och mera detaljerad

mantalsskrivning än förr, har det synts påtagligt, att häradsskrivarnas

antal vid en organisation av fögderiförvaltningen enligt kommitténs

alternativ III numera icke skulle kunna sättas lägre än till 117 eller en

häradsskrivare i varje av de nuvarande 117 fögderierna. Kronofogdetjänsternas

antal hava länsstyrelserna ansett icke kunna nedsättas under

93, och länsmännens antal torde, när kommitténs distriktspolisorganisation

bortfaller, icke kunna lämpligen sättas lägre än som föreslogs i

1909 års proposition eller till 486. Vid en beräkning av kostnaderna

52

för kommitténs nämnda alternativa förslag III, lär man således, när

distriktspoliserna utgå, under inga omständigheter kunna räkna med lägre

antal fögderipersonal än 93 kronofogdar, 117 härad sskrivare och 486

länsmän.

Man torde således böra beräkna 8 kronofogdar, 32 häradsskrivare

och 65 länsmän utöver vad kommittén föreslagit. Enligt kommitténs

kostnadsberäkning för ifrågavarande alternativ (jfr kommitténs betänkande

sidd. 378—381) beräknas kostnaderna för 85 kronofogdar, efter avdrag

av pensionsavgifter, till 598,912 kronor 50 öre, vilket för varje kronofogde

betingar en kostnad av 7,046 kronor. Efter samma beräkningssätt

skulle, med iakttagande av att förvaltningsbidraget kan i medeltal beräknas

till 1,200 kronor per häradsskrivare (ibid. sid. 368), en häradsskrivare

draga en årlig kostnad av cirka 5,768 kronor. Motsvarande

kostnad för varje länsman skulle bliva 3,533 kronor.

Kostnaderna för kommitténs alternativ III hava,

med frånräknande av kostnaderna för polisväsendet,

i kommitténs jämförande kostnadsberäkning (sid.

381 a. st.) beräknats till ................................................ kronor 3,414,464: 30

Läggas härtill kostnaderna för enligt det ovan

anförda ytterligare erforderliga tjänstemän, nämligen

för:

8 kronofogdar tillhopa....

.. kronor

56,368: —

32 häradsskrivare »

»

184,576: —

65 länsmän »

»

229,645: — „

470,589

samt kostnaderna för av kommittén föreslagna

inventeringar bos länsmän, vilken kostnad

icke medtagits i kommitténs kostnadsberäkning, å

50 kronor per länsman .................................................. » 24,300: —

skulle kostnaderna för en organisation av fögderiförvaltningen

på grundvalen av kommitténs

alternativ III stiga till................................................... kronor 3,909,353: 30

För jämförelsens skull bar, med anlitande av kommitténs beräkningssätt

gjorts en beräkning av kostnaderna för den nu föreslagna

organisationen, på sätt framgår av följande kostnad stablå.

Kostnads tablå.

54

Kostnads

uppställd

i anslutning till fögderiför

Csidd.

369—384 i

Lön.

Tjänstgöringe-

penningar.

Landsfiskaler, SO tjänstemän ............................................................

105,000

45,000

Arvode för uppehållande av landsfiskalsgöromålen å (lottland.........

_

_

Ålderstillägg: lB/<t sådant = 875 kr. ..........

_

_

_

Pension å 5,000 kr.; 15 % därav = 750 kr.....................................

_

_

_

_

Häradsskrivare, 121 tjänstemän.........

314,600

_

145,200

_

Ålderstillägg: IVa sådant = 750 kr.............................................

_

_

_

_

Pension å 3,600 kr.; 15 % därav = 540 kr.......

_

_

_

_

Kronolänsmän, 488 tjänstemän ...............

780,800

_

488,000

_

Ålderstillägg: l‘/a sådant = 450 kr.............................................

—

_

_

_

Pension å 2,200 kr.; 15 % därav = 330 kr. .................................

—

—

—

—

Länsstyrelserna:

Förste länsnotarier och förste länsbokhållare, 48 tjänstemän..................

120,000

—

72,000

—

Ålderstillägg: 18A sådant = 875 kr.......

_

_

_

_

Pensioner ä 4,000 kr.; 15 % därav = 600 kr............................

_

_

_

_

Semesterarvode till vikarier å 125 kr.

_

_

_

_

2:a och 3:e länsnotarier och länsbokhållare, 22 tjänstemän ..

44,000

_

26,400

_

Ålderstillägg: l3/. sådant = 875 kr.................

_

_

_

_

Pension å 3,500 kr.; 15 % därav = 525 kr...............

_

_

_

_

Semesterarvode till vikarier å 100 kr.

_

_

_

_

Lanskanslister och landskontorister, 108 tjänstemän

129,600

_

86,400

_

Ålderstillägg: 2 beräknade = 600 kr....

—

_

—

Pension å 2,400 kr.; 15 % därav = 360 kr...........

—

_

_

_

Semesterarvode till vikarier ä 66 kr. 67 öre .....

Anslag till extra länsnotarier m. fl., upptages här lika med fögderiför-

—

—

—

—

valtningskommitténs alternativ III

—

—

—

—

Transport

—

-1

—

—

55

tablå,

valtningskommitténs kostnadstablåer

kommitténs betänkande.)

Ortstillägg.

Föryaltnings

hidrag.

Summa.

1,400 —

2,800 —

14,200

12,000

133,800

146,400

163,400

—

1,500

—

26,250

—

22,500

—

596,400

—

90,750

-

65,340

—

1,429,400

—

219,600

—

161,040

—

213,650

752,490

1,810,040

Anmärkningar.

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.,

''efter ytterligare 5 år likaledes med 500

kr. och efter ytterligare 5 år likaledes

med 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.

och efter ytterligare 5 år likaledes med

500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kr.

och efter ytterligare 5 år likaledes med

300 kr.

2,000

193,500

—

42,000

—

28,800

—

6,000

—

70,400

—

19,250

—

11,550

—

2,200

—

218,000

—

64,800

—

38,880

—

7,200

—

270,300

103,400

328,880

144,450

3,623,210

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.,

efter ytterligare 5 år likaledes med 500

kr. och efter ytterligare 5 år likaledes

med 500 kr.

D:o d:o

Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kr.,

efter ytterligare 5 år med 300 kr., efter

ytterligare 5 år med 300 kr. och efter

ytterligare 5 år likaledes med 300 kr.

56

Lön.

Tjänatgörings-

penningar.

Transport

—

—

—

—

Övriga kostnader:

Landsfiskalernas tjänsteresor, inventeringsresor, förslagsvis 1,200 kr. per

man, samt 500 kr. för Gottland.................................................

—

—

—

—

Ersättning åt särskilt förordnade mantalsskrivningsförrättare, förslagsvis

—

—

—

—

Kronolänsmännens in. fl:s mantalsskrivningsresor, förslagsvis å 25 kr. ...

—

—

—

—

Häradsskrivarnas markegängsresor, förslagsvis å 25 kr.........................

—

—

—

—

Kostnader för tryckning av debetsedlar och skattepostanvisningar, förslags-

vis enligt postverkets uppgift .....................................................

—

—

—

—

Postverkets ersättning för distribution av debetsedlarna och för uppbörden

180,000 kr., därav postverkets verkliga kostnader beräknats till, för-

slagsvis....................................................................................

—

—

—

—

Summa kronor

—

—

—

—

Härifrån avgå:

Pensionsavgifter, som erläggas av:

landsfiskalerna...........................................................................

—

—

—

—

häradsskrivarna ........................................................................

—

—

—

—

kronolänsmännen........................................................................

—

—

—

—

länsnotarier och länsbokhållare ..................................................

—

—

—

—

2:e och 3:e länsnotarier och länsbokhållare ....................................

—

—

—

—

landskanslister och landskontorist^: .............................................

—

—

—

—

Kronofogdarnas till statsverket ingående provisioner, förslagsvis............

—

—

—

—

Statsverkets utgift således kronor

-

—

—

—

Då kostnaderna för genomförandet av kommitténs

alternativ III, efter frånskiljande av dess

polisorganisation, men med nödvändig förstärkning

av fögderipersonalen enligt det ovan anförda, torde

böra beräknas till............................................................... kronor 3,909,353: 30

men kostnaderna för det nu framlagda förslaget,

med användande av kommitténs beräknings

sätt,

uppgå till..................................................................... » 3,581,394: —

skulle kostnaderna för sistnämnda förslag understiga

kostnaderna för kommitténs alternativ III

med cirka............................................................................ »

327,959: 30

57

Ortstillägg,

Förvaltnings

bidrag.

Summa.

7,500

15,682

32,208

7,680

2,695

7,776

134,000

3,623,210

36,500

6,000

12,200

3,025

8,000

100,000

3,788,935

207,541

3,581,394!

Anmärkningar.

Det torde böra framhållas, att tjänstemännens avlöningsförmåner

enligt det föreliggande organisation sförslaget bliva bättre än enligt

kommitténs. Sålunda skulle:

1) häradsskrivarna dels få 400 kronor högre

lön och tjänstgöringspenningar och 200 kronor

högre pension, vilket, med kommitténs beräkningssätt,

representerar ett belopp av. kronor 50,300: —

och dels befrias från kostnanaderna

för mantalsskrivningsresor

Transport kronor 50,300: —

8

58

Transport kronor 50,300: —

c:a 100 kronor och tryckning av

debetsedlar c:a 75 kronor per fögderi,

som sammanlagt kan skattas

till......................................................... » 20,000: kronor

2) länsmännen få 100 kronor högre lön och

pension, cirka ..................................................................... »

3) l:e länsnotarier och länsbokhållare få begyn

nelselön

ökad med 400 kronor, slutlön med 900 kronor

och pension med 800 kronor, motsvarande......... »

4) 2:dre och 3:dje länsnotarier och länsbok

hållare

få slutlön och pension ökade med 500 kronor,

sammanlagt värde............................................................... »

5) land skanslister och landskontorister få slutlön

och pension ökade med 300 kronor, motsvarande...... »

således, i förhållande till kommitténs förslag,

ökade avlöningsförmåner för tjänstemän med ............... kronor 167,700: —

Härvid torde jämväl bemärkas, att de i det föreliggande förslaget

uppförda löneförbättringar för landskanslister och landskontorister, måste

anses vara i och för sig påkallade samt böra genomföras, vilken organisation

som än antages, och därför skäligen icke kunna räknas endast

detta förslag till last.

Sedan sålunda kostnaderna för det nu framlagda förslaget och för

en organisation på grundvalen av fögderiförvaltningskommitténs alternativ

III jämförts med varandra, torde en liknande jämförelse böra göras

mellan kostnaderna för förevarande organisationsförslag och det i 1909 års

proposition framlagda förslaget. Med användande av kommitténs beräkningssätt

hava kostnaderna enligt 1909 års proposition uträknats till cirka

3,680,000 kronor, utvisande således omkring 98,000 kronor högre kostnad

än kostnaden för det nu föreliggande förslaget. För vinnande av full

jämförelse torde emellertid kostnaderna för 1909 års förslag böra ökas med

omkring 121,000 kronor, utgörande kostnaden för ytterligare 22 häradsskrivare.

Det i 1909 års proposition föreslagna antalet häradsskrivartjänster

eller 95 måste nämligen under nuvarande förhållanden anses

otillräckligt och böra på sätt förut påpekats höjas till omkring 117.

Slutligen gäller även här, att avlöningsförmånerna för tjänstemännen

föreslagits åtskilligt högre i det nu föreliggande förslaget än i 1909 års

70,300: —

54,600: —

28.200: —

3,700: - 10,900: —

59

proposition. Denna ökning kan med kommitténs beräkningssätt skattas

till omkring 190,000 kronor.

Av det sålunda anförda torde få anses framgå, att kostnaderna

för den nu föreslagna omorganisationen av fögderiförvaltningen bliva

icke oväsentligt lägre än såväl kostnaderna enligt 1909 års proposition

som kostnaderna för en på grundvalen av fögderiförvaltningskommitténs

förslag genomförd organisation, och detta ehuru tjänstemännen enligt

förevarande förslag tilldelats icke obetydligt bättre löneförmåner än enligt

de övriga båda förslagen.

Ämbetsverken hava också (sid. 96 här nedan) uttalat den uppfattningen,

att den av dem förordade organisationen bör »vara den billigaste, dä

enligt densamma intet arbete anförtros åt överkvalificerad arbetskraft, ingen

tjänstemans arbetstid lämnas oanvänd och ingen lön sättes högre, än av

tidsförhållandena motiveras».

X. Slutligen och på grund av vad i det föregående yttrats få vi

här införa följande

Kalkyler

angående kostnaderna för fögderiförvaltningens omorganisation

enligt förevarande förslag.

A.

Utgifter.

Avlöningsanslaget...................................

kronor

2,189,200: —

Övergångsstat (28 länsmän) ..............

81,400: —

Indragningsstat (65 kronofogdar) cirka

Reseersättningar åt landsfiskalerna för

inspektioner hos länsmännen samt

övriga resor i tjänsten även- som för landsfiskalsgöromålens

»

364,000: —

uppehållande på Gottland, cirka

Reseersättning m. m. åt särskilda man- talsskrivningsförrättare (i städer

under landsrätt, köpingar, muni-

»

38,000: —-

cipalsamhällen) cirka .....................

»

6,000: —

Transport kronor 2,678,600: —

60

Transport kronor 2,678,600: —

Reseersättning åt länsmän för man

talsskrivningsresor

cirka............... » 12,200: —

Reseersättning åt häradsskrivare för

markegångsresor, cirka.................. » 3,025: —

Postverkets direkta utgifter för krono

uppbörden,

cirka............................. » 100,000: —

Tryckning av debetsedlar och skatte

postanvisningar,

cirka................... » 8,000: —

Ökning av avlöningsanslaget för läns

notarier

och länsbokhållare ......... »

19,200:— 2,821,025: —

Kronor 2,821,025: —

Inkomster (och besparingar).

Kostnader för inventeringar hos kronofogdar

besparas, cirka ..................

D:o för uppbördskontroll besparas,

cirka ...................................................

Ersättningen till häradsskrivarna för

röstlängderna besparas, cirka......

Kronofogdarnas till statsverket ingående

sportler, cirka.......................

Kostnadsskillnad, cirka.............................

kronor

4,250: —

))

23,375: —

»

40,000: —

»

134,000: —

201,625: —

2,619,400: —

Kronor

2,821,025: —

B.

Kostnaden för den omorganiserade fögderiförvaltningen

kan sålunda beräknas till omkring ...... » 2,619,400: —

Nuvarande kostnaderna för fögderiförvaltningen

uppgå till:

å ordinarie stat, avlö

ningsanslag.

................ kronor 1,685,750: —

å extra stat, avlöningsdag.

......................... » 793,500: — , 2,479,250: -

Kostnadsskillnad kronor 140,150: —

61

Vid dessa kalkyler märkes:

1) att övergångsstaten för länsmännen i stort sett genast bortfaller;

2) att indragningsstatens belopp årligen minskas och kan beräknas

i stort sett försvinna på 15 å 20 år;

3) att kostnaderna för ålderstillägg och pension icke medtagits;

4) att postverkets ersättning för uppbörden av kronoutskylderna

beräknats till 180,000 kr., men att de direkta utgifterna beräknats till

upptagna beloppet 100,000 kr.

Med tillkännagivande att de i denna V. P. M. förekommande sifferuppgifter

grunda sig, där annat icke anmärkts, på förhållandena vid

slutet av år 1913, hava vi slutligen ansett oss böra vid promemorian

foga Kungl. Generalpoststyrelsens, Kungl. Kammarkollegii och Kungl.

statskontorets m. fl. underdåniga utlåtanden i ämnet, vilka med vederbörligt

tillstånd redan tidigare blivit för tryckning uppsatta.

Stockholm den 31 aug. 1916.

Herman Uddén. Rob. Hagen.

'' .* v;

>

»

OBS.! Den kvitterade debetsedeln bör väl förvaras.

Bil.

Nr

Kronodebetsedel för år 191<a

Q.A(icÅa PoeÅen.

Stockholms län, Södertörns fögderi:

Q..

(A/Ao^o/oiyi.

<3Äad/yö4taeAen..

Pensionsavgift.................................................................................

10

Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre för kv........................

1

Sjukvårdsavgift »50 » > » » 25 > » » ........................

1

Bevillning av fast egendom samt av inkomst:

av jordbruksfastighet med 6,000 kronors värde å 6/a> öre pr 100 kr....

—

av annan fastighet med .^,000 kronors värde ä 5/io öre pr 100 kr. ...

—

för inkomst av kapital eller arbete:

Vio procent av den beskattningsbara inkomsten kronor ..

1

Inkomst- och förmögenhetsskatt: beräknat belopp V-500 ]£r0nor .........

15

SO

50

36

10

Landstingsmedel .......................... ..............

Bidrag till skjutsentreprenaderna ..................

Vägskatt ...................................................

Riddarhusavgift...........................................

5

8

84

58

SO

Brandstodsavgift för tiden 14,/s 14—u/s 15

Hästförsäleringsavgift för tiden 14/a 14—l4/s 15

...................*■...............

Lösen för denna debetsedel

Summa kronor

12

66

50

N:r 364

Förestående belopp kvitteras

19 7715

Södertörns fögderis

häradsskrivarkontor

i november 1915.

Erhard Johansson.

63

Bil. A.

Befordras

utan kostnad

för den skattskyldige.

SKATTE

POSTANVISMING

-

å kronoutskylder för år 1915.

Nr r>^f . ........AacJc.a.. socken.

Den skattskyldige: ............................Handlanden (lustav Blomberg.

belopp 66 kronor 50 öre.

ore

(Krontalet skrives med bokstäver)

Till häradsskrivaren i Södertörns fögderi av Stockholms län

Stockholm So.

Redoyisningsnr

Bokförd vid postkontoret under ^ o*^ontore«»

vidstående nummer, betygas

if

Avförd under nr

• .7 l • 2.

QJ f \ •

(Vederbörande posttjänstemans underskrift.)

Meddelande till den skattskyldige.

Utskylderna erläggas under tiden från och med den 2I november till och med

den 5 december I9I5 å vilken fast postanstalt som helst i riket.

Sker vid poststation inbetalning av belopp överstigande l,000 kr., är önskvärt, att

likviden verkställes medelst en å Postverket ställd postremissväxel, vilken skall vara

utfärdad av Riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.

Verkställ skatteinbetalningen i god tid och uppskjut ej därmed till uppbördsterminens

sista dagar.

Likviden bör, så vitt möjligt, avlämnas i jämna penningar.

64

Specifikation å omstående fastighetsvärden.

Å jordbruksfastighet:

mtl

kronor

A annan fastighet:'' nr

kronor

Nr

belopp kr. öre.

Förestående belopp kvitteras.

Signatur.

Obs.! Skattskyldig bör vid skattelikviden

noga tillse, att han å omstående sida erhåller

kvitto af det utseende, som vidstående avbildning

utvisar, att kvittot lyder å det belopp, som den

skattskyldige erlagt, samt att debetsedeln är avstämplad.

Kvitto, meddelat i annan ordning, är icke

mot postverket eller eljest mot kronan gällande.

Underrättelser.

Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd

finnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom

påförd, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i det

län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och

år,’ efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget

äventyr i betalt brev med allmänna posten till Kungl. Maj ds befallningshavande insända besvären

så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig

ordning inbetala honom påförda kronoutskylder; men en var, som vinner nedsättning i eller befrielse

från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökning hos Kungl. Majds

befallningshavande i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han lör

mycket erlagt. .

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning,

åligger att för indrivningen erlägga avgift, beräknad efter tre öre å varje full krona av utskyldemas

slutsumma, då densamma ej överstiger femton kronor, dock ej mindre än tio öre, och

efter sex öre å värjo full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger femton kronor.

(55

Bilaga B.

Yttrande av generalpoststyrelsen.

Då det av generalpoststyrelsen avgivna utlåtandet är av synnerlig

betydelse för bedömande av spörsmålet om uppbördens indrivande genom

postverket och därmed också för frågan om möjligheterna av en förändrad

och förenklad organisation av fögderiförvaltningen, återgives

detsamma in extenso med uteslutande av ingressen samt redogörelsen

ior nuvarande förfaringssätt rörande uppbördens indrivande.0)

»Förslaget att för upphämtande av kronoutskylderna å landsbygden anlita postverket,

vilket numera genom sina organ sträcker sig längre ut i bygderna än någon

annan statsinstitution samt oavlåtligen utbredes och tillväxer i omfattning, finner

generalpoststyrelsen synnerligen beaktansvärt, särskilt med hänsyn till de stora och

obestridliga fördelar en dylik anordning skulle innebära för den skattebetalande allmänheten.

Näppeligen torde numera finnas någon till myndig ålder kommen medborgare,

som icke antingen direkt eller genom lantbrevbärare eller annorledes står i

beröring med postanstalt i och för avlämnande och avhämtande av brev och tidningar.

En anordning, varigenom den skattskyldige beredes tillfälle att när som

helst under en jämförelsevis lång period antingen vid sin sedvanliga postanstalt i

samband med besörjandet av andra postangelägenheter eller vid annan postanstalt,

där han tillfälligtvis uppehåller sig eller vilken han eljest finner för sig bekvämlig, få

betala kronoutskylderna, synes generalpoststyrelsen, i jämförelse med den nuvarande

anordningen, medföra så avsevärda fördelar för den skattskyldige genom besparing

av tid och penningar, att densamma utan överdrift torde kunna sägas innebära en

verklig nationalekonomisk vinst. Särskilt för skattskyldig, som fått sig påförda utskylder

inom olika uppbördsdistrikt eller som eljest bor eller vid tiden för uppbörden

vistas utom debiteringsorten, innebär den föreslagna anordningen avsevärda lättnader.

Den som har utskylder att betala inom olika kommuner kan nämligen på en

gång vid samma postanstalt fullgöra betalningen för alla sina debetsedlar och den,

som av annan anledning bor eller vistas utom debiteringsorten, erhåller tillfälle att,

varhelst han än befinner sig, inbetala skatten å närmaste postanstalt. Även ur statens

synpunkt synes det ändamålsenligt att kronouppbörden förmedlas av postverkets

å resp. platser befintliga organ, varigenom den nuvarande uppbördsförvaltningens

tidsödande och kostsamma resor för ifrågavarande ändamål inbesparas. Redan på

grund av nu anförda skäl finner generalpoststyrelsen för sin del förslaget om postverkets

övertagande av kronouppbörden å landsbygden så fördelaktigt, att detsamma

anses böra förverkligas. Om dessutom, såsom de sakkunniga i sitt betänkande framhållit,

postverkets övertagande av nu ifrågavarande statsfunktion kan bidraga till

lösandet av frågan om fögderi förvaltningens omorganisation, synas även viktiga statsförvaltningssynpunkter

tala för förslagets realiserande.

Visserligen skulle postverkets övertagande av kronouppbörden komma att medföra

i avsevärd grad ökat arbete under en viss kortare tid av året vid postanstal- *)

*) Den i det följande förekommande benämningen landsfogde avser överallt den nuvarande

härads skrivaren.

Generalpoststyrelsens

yttrande

över de sak-.

kunnigas

förelag av den

19 dec. 1912.

66

Inbetalning av

skattemedel

* pr post redan

för närvarande.

Debeteedlarnee

distribution.

terna, särskilt de å landsbygden belägna. Men dels har postverket redan visat sig

mäktigt att på ett tillfredsställande sätt avveckla dylika betydande anhopningar i

göromålen såsom exempelvis jul- och nyårstrafiken och dels torde olägenheterna av

den anhopning, som kronouppbörden kan tänkas medföra, kunna undvikas genom

tillämpning av ett enkelt och praktiskt förfaringssätt vid utskyldernas inbetalande.

Beträffande särskilt de från vissa håll uttalade farhågor för att de mindre postanstalterna

eller poststationerna icke skulle vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt

utföra det med kronouppbördens upphämtande förenade arbete har generalpoststyrelsen

av den i ärendet verkställda utredningen — vartill styrelsen anhåller att framdeles

få återkomma — blivit övertygad om, att dylika farhågor icke kunna anses

välgrundade. Några betänkligheter från det allmännas synpunkt mot att anförtro

postanstalterna omhänderhavandet av uppbördsmedlen torde icke behöva hysas, då

man tager i betraktande de betydande medelsbelopp av olika slag, som redan för

närvarande inflyta vid postanstalterna och varav enbart postanvisningsmedlen under

år 1911 uppgingo till över 330 miljoner kronor eller omkring 14 gånger mera än

kronouppbördssumman för hela riket under samma år.

Inbetalning av skattemedel genom postverket äger för övrigt rum redan för

närvarande i icke ringa omfattning. Genom nådig kungörelse den 12 juli 1907 angående

vissa ändringar i reglementet för uppbördsverket i Stockholm har nämligen

Eders Kungl. Maj:t medgivit skattskyldig rätt att fullgöra inbetalning till uppbördsstämma

i Stockholm genom utskyldsbeloppets insändande medelst skattepostanvisning till

vederbörande uppbördskommissarie. Dylika skattepostanvisningar, vartill användas

särskilda blanketter, som kostnadsfritt tillhandahållas å postanstalterna, kunna avsändas

från postkontor i Stockholm med underlydande poststationer ävensom från

postkontor i övriga delar av riket. För skattepostanvisning erlägger avsändaren enahanda

avgift som för vanlig inrikes postanvisning. Rörande inlämnad skattepostanvisning

meddelar postverket bevis av samma beskaffenhet som beträffande postanvisningar

i allmänhet, varemot kvitto rörande själva skattelikviden utfärdas av

vederbörande uppbördskommissarie efter anvisningens mottagande. Dylikt bevis utfärdas

i enahanda ordning som beträffande vid uppbördsstämma direkt inbetalade

utskylder samt tillsändes den skattskyldige i tjänstebrev efter uppgiven adress. Nu

ifrågavarande sätt för skattelikvids fullgörande i huvudstaden har ock i stor utsträckning

anlitats av de skattskyldige. Sålunda inbetalades

år 1908 11,230 skattepostanvisningar å sammanlagt ........................ kr. 877,607: —

» 1909 10,427 » » » ................:....... » 1,055,642: —

» 1910 10,572 » » » » 1,162,771: —

» 1911 10,253 » » » » l’o98*024: —

» 1912 9,793 » » » » 1,096,161; —

Generalpoststyrelsen, som sålunda i princip biträder förslaget om postverkets

övertagande av kronouppbörden å landsbygden, får härefter övergå till närmare behandling

av förslagets olika delar.

Vad först beträffar debetsedlarnas distribution gäller därom för närvarande att

debetsedlarna skola å viss kungjord plats och å viss tid »tillhandahållas» de skattskyldige,

som själva få avhämta dem. I regel torde det vara kronobetjaningen — fjärdingsmannen

— som ombesörjer, att debetsedlarna komma vederbörande tillhanda. Med

07

den omfattning brevväxlingen och framförallt tidningsläsningen numera ernått även

på landsbygden torde dock, såsom förut antytts, näppeligen finnas någon enda vuxen

person, som icke har beröring med något av postverkets organ, antingen postanstalt

eller lantbrevbärare, varigenom debetsedeln lätteligen kan i samband med postförsändelser

och tidningar tillhandahållas den skattskyldige. Debetsedlarnas distribuerande

till de skattskyldige genom postverket är givetvis för statsverket enklare än det nuvarande

tillvägagångssättet samt innebär för den skattskyldige den avsevärda fördelen

att han en gång för alla vet, varifrån han har att förvänta sin debetsedel och varest

han alltså i förekommande fall har att efterhöra densamma, nämligen å den postanstalt,

vilken han vid mantalsskrivningen uppgivit såsom sin postadress. Fördelarna

av distribution genom postverket bliva uppenbarligen ännu större för sådana skattebetalare,

som vid tiden för uppbördsstämmorna vistas utom debiteringsorten, enär

dessa på begäran genom postverkets försorg kunna få debetsedlarna eftersända till

den postanstalt, där de vid tiden för uppbördsstämman vistas. Även bortsett från

frågan om postverkets övertagande av själva kronouppbörden synes därför debetsedlarnas

distribution till de skattskyldige numera fördelaktigast böra ske genom postverkets

försorg. Och skall postverket, såsom nu föreslagits, övertaga bestyret med

kronoutskyldernas inhändigande, torde såsom en naturlig konsekvens därav följa, att

postverket jämväl övertager distributionen av debetsedlarna.

Debetsedlarna skulle, enligt de sakkunnigas förslag, utskrivas av landsfogden

samt inom viss lämplig tid före uppbördsterminens början utsändas med posten. Någon

närmare uppgift, inom vilken tid debetsedlarne skulle avlämnas för postbefordran,

förekommer icke i förslaget; dock torde, enligt vad generalpoststyrelsen under hand

inhämtat, det i allmänhet icke kunna förväntas, att landsfogdarna förr än någon tid

in i november månad, exempelvis den 10, kunna hava debetsedlarna färdiga för avavlämnande

till postbefordran. För bedömande av den tid, som verkligen må anses

behövlig för debetsedlarnas distribution genom postverket, torde erfordras att äga

kännedom rörande antalet postförbindelser till och från rikets samtliga postanstalter.

Samtliga postkontor samt vid järnväg belägna poststationer — sammanlagt uppgående

till ett antal av 1969 — hava postförbindelser minst en gång, merendels

flera gånger, dagligen. Av de å den egentliga landsbygden belägna poststationerna

— 1,358 st. — hava,

151 postföring minst

391 » 6

50 » 5

269 » 4

346 » 3

118 » 2

32 » 1

1 » 1

1 gång dagligen

gånger i veckan

» » »

gång » » och

» varannan vecka.

Härav framgår, att flertalet postanstalter hava dagliga postförbindelser och att

samtliga postanstalter utom 33 st. hava postföring minst 2 gånger i veckan. Ehuru

postverket beträffande den enda poststation, som för närvarande har postförbindelse

allenast varannan vecka — Luvos i Norrbottens län — ävensom beträffande fåtalet

poststationer med postföring mindre ofta än 2 gånger i veckan givetvis kan, om så erfordras,

vidtaga särskilda åtgärder för debetsedlarnas befordran till adresspoststationen,

torde dock perioden 10—15 november icke kunna anses tillräcklig för debetsedlarnesbefordran,

då nämligen Generalpoststyrelsen anser det av synnerlig vikt, att debet

9

-

68

sedlarna under alla förhållanden komma de skattskyldige tillhanda före uppbördsterminens

början. Generalpoststyrelsen, som av posttekniska skäl också anser lämpligast

att uppbördsterminens sista dag infaller å annan dag än sista dagen i månaden,

tillåter sig därför i underdånighet föreslå, att den av de sakkunniga till tiden 15—30

november föreslagna uppbördsterminen något framflyttas samt i stället förlägges till

tiden 21 november—5 december. Därigenom skulle man mellan debetsedlarnas utsändande

pr post och uppbördsterminens början i allmänhet erhålla en tidsperiod av

minst 10 dagar eller samma tid som, enligt vad ovan sagts, för närvarande är fastställd

för debetsedlarnas »tillhandahållande». Denna tidrymd torde ock få anses fullt tillräcklig

såväl för själva postbefordringen till adresspostanstalten som, i förekommande

fall, för debetsedelns eftersändning till ny adressort.

Debetsedlarna böra av landsfogden avlämnas till postbefordran å den postanstalt,

varest landsfogden är bosatt, dock att, därest denna postanstalt undantagsvis skulle

utgöras av poststation —■ för närvarande bo nästan samtliga häradsskrivare å plats med

postkontor — debetsedlarna lämpligen böra insändas i tjänstepaket till det överordnade

postkontoret för att genom dess försorg vidare befordras. Det torde nämligen anses

lämpligast, att berörda postkontor, som, på sätt framdeles skall närmare meddelas,

skulle hava att redovisa uppbörden till landsfogden, även direkt av denne mottager

de för postbefordran avsedda debetsedlarna. Vid avlämnandet till postbefordran torde

böra iakttagas, att debetsedlar, adresserade till en och samma postanstalt, så vitt

möjligt inlämnas samtidigt och sammanförda särskilt för sig, på det att distributionen

därigenom må underlättas. Debetsedlarna böra lämpligen av landsfogden avlämnas efter

hand, om möjligt så, att debetsedlar, adresserade till postanstalter med mindre goda postförbindelser,

avlämnas först samt därefter debetsedlar till postanstalter med bättre

förbindelser. I detta hänseende böra vederbörande postmästare tillhandagå landsfogdarna

med erforderliga upplysningar.

De sakkunniga hava tänkt sig, att debetsedlarna skulle postbefordras såsom

trycksaker i öppet skick. Generalpoststyrelsen anser emellertid, att debetsedlarna böra

vid avlämnandet till postbefordran vara inneslutna i konvolut. Det torde nämligen eljest

lätteligen inträffa, att debetsedlarna vilka — på sätt framdeles närmare skall beskrivas

-— bestå av tvenne genom perforering skilda delar samt äro vikta, under

befordringen slitas isär eller insmyga sig i varandra, med påföljd att debetsedlarna

icke i rätt tid eller vederbörlig ordning komma den skattskyldige tillhanda. Dessa

omständigheter jämte fördelarna ur rent postal synpunkt vid försändelsernas sortering

och behandling i övrigt tala för, att debetsedlarna under distributionen äro inneslutna

i kuvert. Samma skäl, som anförts för debetsedlarnas inneslutande-''i kuvert, tala

även för att kuverten tillslutas. Debetsedlarnas inneslutande i konvolut torde få

anses lämpligt jämväl ur sekretessynpunkt. I detta sammanhang tillåter sig genepoststyrelsen

erinra därom, att debetsedlarna i Stockholm skola, jämlikt föreskrift i

Eders Kungl. Maj:ts ovannämnda kungörelse, vid utsändandet till de skattskyldige

vara inneslutna i konvolut samt att enahanda förfaringssätt tillämpas jämväl i vissa

andra städer. Generalpoststyrelsen anser sig emellertid redan nu böra förutskicka,

att den omständigheten, att debetsedlarna av lämplighets skäl anses böra befordras i

tillslutna kuvert, icke bör föranleda därtill att postverkets ersättning för postbefordringen

beräknas högre än som skolat ske, därest debetsedlarna befordrades i öppet

skick. För att icke anordningen med kuvert skall öka landsfogdens arbete'' eller försena

debetsedlarnes avlämnande till postbefordran kan för ändamålet lämpligen användas

s. k. fönsterkuvert, å vilka icke erfordras någon särskild adresspåskrift. Prov

på dylika kuvert bifogas. Genom användandet av s. k. fönsterkuvert för debetsed

-

lama skulle det ökade arbetet för landsfogden inskränka sig till debetsedlarnas inläggande

i kuverten samt dessas tillslutning, för vilka bestyr emellertid kan användas

oklalificerad arbetskraft. Om därvid förfares på sådant sätt, att ett större antal kuvert

med öppnade flikar anbringas bredvid varandra så att allenast den för tillslutning

avsedda gummerade randen å varje flik är synlig samt det sålunda uppåtliggande

gummerade fältet fuktas med lämplig pensel, kan, enligt vad erfarenheten i posttjänsten

givit vid handen, omkring 400 försändelser inläggas och tillslutas pr timme.

Mot debetsedlarnas försändande i slutna kuvert, torde sålunda ur synpunkten av

ökat arbete icke skäligen kunna göras någon invändning. Kuverten till debetsedlarna

böra givetvis alla vara lika samt givas sådant utseende, att de med lätthet kunna

skiljas från andra försändelser. Med hänsjm härtill v.ore måhända lämpligast, att

ifrågavarande kuvert anskaffades av postverket, som redan förut för posttjänsten anskaffar

omkring 1miljoner kuvert årligen. Så vitt nu kan beräknas, torde kuverten

komma att betinga ett pris av omkring 5 kronor pr 1,000, vilket för antalet

inom hela riket behövliga kuvert — omkring 1,600,000 st. — skulle belöpa sig till

omkring 8,000 kronor. Vederbörande länsstyrelse skulle äga att i mån av behov hos

Generalpoststyrelsen rekvirera kuvert mot erläggande av självkostnadspris.

För postbefordringen av debetsedlarna skulle de skattskyldige icke vidkännas

någon avgift utan skulle denna kostnad åligga statsverket. Beträffande frågan, huruvida

ersättning för ifrågavarande postbefordran bör beräknas i vanlig ordning och

försändelserna i likhet med vanliga postförsändelser frankeras, föreligger icke något

uttalande av de sakkunniga. Praktiska skäl synas emellertid Generalpoststyrelsen

tala för att ersättningen för ifrågavarande befordran inräknas i postverkets ersättning

för bestyret med kronoskatteuppbörden i dess helhet — varom mera framdeles

och att någon frankering av själva försändelserna icke äger rum. En sådan skulle

nämligen, antingen densamma utfördes av landsfogden eller av postanstalten, endast

innebära onödigtvis ökat arbete samt fördröja försändelsernas avsändande. Varje

landsfogde skulle, såsom de sakkunniga ock angivit, i medeltal hava att avlämna

13,254 debetsedlar. Härtill kommer att i åtskilliga städer finnas boende flera häradsskrivare

(= landsfogdar), vilka alla skulle hava att på samma postanstalt avlämna sina

debetsedlar. Sålunda — för att taga ett exempel — bo för närvarande i Falun 4

häradsskrivare, vilka år 1911 hade att utfärda sammanlagt över 44,000 debetsedlar.

Frankering å postanstalten av 44,000 försändelser skulle emellertid, särskilt om alla

avlämnades på en gång, icke undgå att en eller annan dag fördröja försändelsernas

expedition. Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att debetsedlarna höra befordras

ofrankerade.

De. av landsfogden för distribution avlämnade debetsedlarna äro givetvis till

största delen adresserade till postanstalter, belägna inom landsfögderiet eller i dess omedelbara

närhet. Där ett större antal försändelser äro adresserade till en och samma

postanstalt — och detta torde alltid vara fallet beträffande postanstalter inom landsfögderiet

— böra desamma av den postanstalt, som av landsfogden mottagit dem för

postbefordran, lämpligen i en enda försändelse under rekommendation i posttjänsten

översändas till resp. adresspostanstalt. Härigenom vinnes trygghet för att icke någon

enstaka debetsedel under befordringen förkommer. Till längre bort belägna

orter adresserade, stänkvis förekommande debetsedlar böra däremot försändas styckevis

såsom vanliga postförsändelser.

Med tillämpning av det nu föreslagna sättet för debetsedlarnas behandling och

postbefordran torde distributionen av debetsedlarna icke böra bereda postverket några

svårigheter.

70

Vid framkomsten till resp. adresspostanstalter tillhandahållas debetsedlarna

adressaterna i enahanda ordning som vanliga postförsändelser och alltså antingen

genom avhämtning å postanstalten eller genom utdelning med lantbrevbärare eller

annat bud. Givetvis bör adresspostanstalten göra allt vad på den ankommer, för att

debetsedlarna må komma vederbörande tillhanda, och detta kommer generalpoststyrelsen

också att hos postpersonalen inskärpa, men några extra ordinära åtgärder för

debetsedlarnas utdelande till adressaterna torde varken i och för sig vara av behovet

påkallade eller skäligen kunna av postverket påfordras. Likasom, på sätt de sakkunniga

föreslagit, kungörelse om debetsedlarnas utsändande bör äga rum, torde ock å

varje adresspostanstalt genom anslag eller på annat lämpligt sätt bekantgöras, att

debetsedlarna anlänt samt finnas att avhämta. Varje skattskyldig bör ju dessutom

veta, vilken postanstalt han vid mantalsskrivningen uppgivit såsom sin postadress

och varest han alltså har att avhämta sin debetsedel, därest densamma icke genom

lantbrevbärare eller annorledes varder till honom hemburen.

Därest skattskyldig efter mantalsskrivningen avflyttat från den ort, han vid

sagda förrättning uppgivit såsom sin postadress och dit följaktligen debetsedeln ankommer,

erhåller han debetsedeln avgiftsfritt eftersänd till den nya adressorten i

enahanda ordning som vanliga postförsändelser; och kan han därefter å den nya

adresspostanstalten betala skatten. Någon farhåga för att dylik eftersänd debetsedel

icke skulle hinna fram till den skattskyldige före uppbördsterminens utgång torde,

efter vad Generalpoststyrelsen här ovan anfört om frekvensen av postanstalternas

postförbindelser, icke behöva hysas, detta så mycket mindre som, enligt Generalpoststyrelsens

ovanstående förslag om uppbördsterminens förläggning till tiden 21 november—5

december, debetsedlarna skulle komma att avlämnas till postbefordran bortåt

en månad före terminens utgång. För övrigt bör ju försiktigheten mana den skattskyldige

att hos landsfogden göra anmälan om sin flyttning, för vilket fall han erhåller

debetsedeln direkt till den nya adressorten. Bestämmelse i sådant syfte torde ock

lämpligen böra inflyta i ett blivande uppbördsreglemente.

Nu kan naturligtvis förekomma, att en debetsedel bortkommer under postbefordringen

eller efter framkomsten till adresspostanstalten, innan densamma kommit

den skattskyldige tillhanda, varigenom alltså skulle kunna inträffa, att den skattskyldige

utan eget förvållande betoges möjligheten att verkställa inbetalning av sin krono

skatt. Härvidlag kunde man nöja sig med att invända, att ett sådant förhållande

mycket lättare kan inträffa vid det nuvarande osäkra tillvägagångssättet med debetsedlarnas

distribution genom fjärdingsman och frivilliga bud. Generalpoststyrelsen

anser emellertid att, därest distributionen av debetsedlarna skall verkställas av statens

postverk, sådana åtgärder böra vidtagas, att den skattskyldige, så vitt möjligt, under

alla förhållanden bekommer sin debetsedel. Trygghet härför torde kunna vinnas

genom en allmän föreskrift, att skattskyldig, som icke till inbetalningsterminens första

dag erhållit sin debetsedel, därom bör göra anmälan å vederbörande postanstalt, vilken

å ett särskilt tryckt meddelande underrättar landsfogden om förhållandet. Denne

utfärdar omedelbart ny debetsedel, som med omgående post översändes direkt till

den skattskyldige, vilken därigenom beredes tillfälle att inbetala skatten. Den skattskyldige,

som, oaktat han ännu vid uppbördsterminens början icke erhållit debetsedeln,

uraktlåter att efterhöra förhållandet å postanstalten, torde, därest debetsedeln

icke under terminens lopp kommer honom tillhanda och skatten sålunda icke kan

medelst skattepostanvisning erläggas, böra vara underkastad följderna av sin underlåtenhet.

Genom kungörelser, notiser i tidningarna samt anslag å postanstalterna

torde de skattskyldigas uppmärksamhet kunna fästas på vad de, därest debetsedlarna

71

tilläventyrs av en eller annan orsak icke skulle komma dem tillhanda före terminens

början, sålunda hava att iakttaga.

Därest försändelser, innehållande debetsedlar, tilläventyrs skulle bliva obeställbara

å adresspostanstalten av en eller annan anledning såsom att adressaten är okänd

eller avrest till okänd ort eller ock underlåtit att efterhöra debetsedeln, som icke

heller genom lantbrevbärare eller annat bud kunnat utsändas till adressaten, torde

dylik försändelse, försedd med påskrift om orsaken till obeställbarheten, omedelbart

efter inbetalningsterminens utgång böra återsändas till vederbörande landsfogde varigenom

skulle beredas tillfälle att, liksom för närvarande praktiseras, använda den

obetalda debetsedeln vid restantieindrivningen m. m. Emellertid torde vederbörande

fjärdingsmän böra åläggas att var i sin ort söka förhjälpa därtill, att å postanstalten

till äventyrs befintliga obeställbara debetsedlar om möjligt må kunna tillställas adressaterna

före uppbördsterminens utgång.

Med tillämpning av det förfarande, som här ovan föreslagits, torde debetsedlarnas

distribution genom postverkets försorg uppenbarligen för de skattskyldige bliva

avsevärt fördelaktigare än enligt det nuvarande tillvägagångssättet.

I detta sammanhang tillåter Generalpoststyrelsen sig upptaga frågan om debetsedlarnas

utseende. Såsom av det föregående framgår, skulle kronouppbörden försiggå

i ungefär enahanda former, som för närvarande gälla för postanvisningsrörelsen,

för vilket ändamål vid själva debetsedeln skulle finnas fästad en genom perforering

lätt frånskiljbar postanvisningsblankett, benämnd skattepostanvisning.

Generalpoststyrelsens här ovan framställda förslag om användandet av s. k.

fönsterkuvert för debetsedlarna påkallar emellertid i viss mån annan uppställning av

blanketterna än som av de sakkunniga föreslagits, vadan Generalpoststyrelsen — som

jämväl ur andra synpunkter anser blanketten böra förses med vissa ändringar och

tillägg, vilka Generalpoststyrelsen framdeles skall i dess sammanhang närmare motivera

— uppgjort ett nytt förslag till blankett, vilket härjämte bifogas. Blanketten

torde emellertid icke lämpligen böra tillverkas av vitt papper, vilket lätteligen nedsmutsas,

utan liksom blanketterna till vanliga postanvisningar framställas av färgat

papper, exempelvis i brandgul färg. I anslutning till vad ovan sagts i fråga om

anskaffande av kuvert för debetsedlarna får Generalpoststyrelsen i detta sammanhang

meddela, att jämväl blanketterna till debetsedlar torde, därest sådant från fögderiförvaltningssynpunkt

befinnes lämpligt, kunna anskaffas av postverket samt genom

dess försorg tillhandahållas länsstyrelserna mot självkostnadspris. Anordningen med

fönsterkuvert gör det nämligen nödvändigt, att kuvert och debetsedel beträffande storlek

och uppställning anpassas efter varandra, så att den å debetsedeln anbragta adressen

bliver fullt synlig genom kuvertet då debetsedeln inlagts i kuvertet. Av sådan

anledning är det önskvärt, att debetsedlar och kuvert anskaffas genom samma myndighets

försorg. Den omständigheten, att debetsedlarna i fråga om utskyldsrubriker

förete vissa skiljaktigheter inom de olika länen, torde icke böra lägga hinder i vägen

för att hela den för riket erforderliga upplagan debetsedlar anskaffas av postverket.

Enligt här gjorda beräkningar torde blanketterna till debetsedlar komma att betinga

ett pris av 5 kronor pr 1,000 stycken, utgörande för den pr år behövliga upplagan

av omkring 1,600,000 st. debetsedlar 8,000 kronor.

Gent emot det nuvarande uppbördsförfarandet, enligt vilket den skattskyldige

är förpliktad att på visst klockslag och på viss plats inställa sig vid uppbördsstämman,

erbjuder givetvis de sakkunnigas förslag, innefattande valfrihet beträffande både

Debetsedlarnas

utseende.

Skattens in''

betalning.

72

tid och ruin, för den skattebetalande allmänheten avsevärda lättnader och i många

fall verklig kostnadsbesparing. Ehuru det ur postal synpunkt, enkannerligen kontrollsynpnnkt,

varit att föredraga, att den skattskyldige hänvisats uteslutande till

viss postanstalt för inbetalning av sin kronoskatt, har generalpoststyrelsen likväl

funnit principen om valfrihet för den skattskyldige att få vända sig till vilken postanstalt

som helst innebära så stora fördelar för allmänheten, att generalpoststyrelsen

anser densamma icke böra uppgivas. Beträffande de sakkunnigas förslag, att den

skattskyldige skulle äga att när som helst under hela den fastställda uppbördsperioden

verkställa skatteinbetalning, vilket innebär en och samma uppbördstermin för

alla skattskyldiga inom hela riket, torde denna anordning icke undgå att medföra

anhopning av skatteinbetalning under periodens sista dagar, vilken anhopning kunnat

förebyggas, därest exempelvis de skattskyldige inom varje särskild kommun fördelats

å flera olika uppbördsterminer. I betraktande av den stora fördelen för skattebetalaren

att, oberoende av var han bor eller för tillfället vistas, få under loppet av hela

den fastställda uppbördsterminen betala sina utskylder, anser emellertid generalpoststyrelsen

jämväl detta förslag böra genomföras. Genom att, på sätt skett i det överlämnade

förslaget till debetsedel, å debetsedlarna anbringa uppmaning till de skattskyldige

att i god tid verkställa inbetalning av skatten samt genom kungörelser, notiser

i tidningarna och anslag å postanstalterna i enahanda syfte, torde erforderlig

fördelning av skatteinbetalningen på periodens samtliga dagar i allt fall, och särskilt

sedan allmänheten själv vunnit erfarenhet av nödvändigheten därav, kunna vinnas.

Beträffande inbetalningsperiodens längd anser generalpoststyrelsen densamma lämpligen

böra fastställas till 15 dagar, under alla förhållanden icke göras kortare. I fråga om den

av de sakkunniga föreslagna tiden, 15—30 november, har generalpoststyrelsen redan

vid redogörelsen för debetsedlarnas distribution framhållit nödvändigheten av, att

debetsedlarna, för att de under alla förhållanden må komma vederbörande tillhanda

före uppbördsterminens början, minst 10 dagar dessförinnan avlämnas till postbefordran,

vadan generalpoststyrelsen också tillåtit sig föreslå terminens framflyttning till

tiden 21 november—5 december. Denna förändring är önskvärd jämväl ur postal synpunkt,

enär därigenom periodens sista och för de med skatteuppbörden sysselsatte

postfunktionärerna mest ansträngande dag icke, såsom skolat ske enligt de sakkunnigas

förslag, infaller å sista (lagen i månaden, då jämväl postarbetet i övrigt är

mera koncentrerat än eljest, utan i stället den 5 dagen i månaden. Visserligen hava

postanstalterna att de första dagarna i december verkställa en hel del pensionsutbetalningar

m. m. för riksförsäkringsanstaltens m. flis räkning, men dessa utbetalningar

anses dock kunna ordnas på sådant sätt, att de icke behöva hindra skatteinbetalningen.

Att framflytta perioden längre än till den 5 december finner generalpoststyrelsen

icke tillrådligt med hänsyn till den därefter inträdande jultrafiken.

Enär det är kronoutskylderna å landsbygden, som skulle på föreslaget sätt genom

postverkets försorg upphämtas, komma företrädesvis landsbygdens postanstalter, d.

v. s. poststationerna, att av den skattebetalande allmänheten anlitas för inbetalningen.

Visserligen skall det överordnade postkontoret hava att från underlydande

poststationer undan för undan mottaga vid poststationerna influten uppbörd samt

med densamma taga vidare befattning, varjämte givetvis en del skattelikvider komma

att verkställas direkt vid postkontoret, men beträffande postkontoren har postverket

reservpersonal att ställa till förfogande för arbetets bedrivande, vadan några svårigheter

därvidlag icke behöva befaras. Vad däremot beträffar poststationerna, vilka som

bekant äro dels järnvägspoststationer, som förestås av järnvägsstationens föreståndare,

och dels lantpoststationer, som förestås av enskilde personer enligt kontrakt, till

-

73

handahåller postverket icke omedelbarligen förstärkning, utan måste erforderlig sådan

i allmänhet anskaffas genom vederbörandes egen försorg. Den frågan uppställer sig

då, huruvida poststationerna kunna anses mäktiga att övertaga och på ett tillfredsställande

sätt utföra det arbete, som genom postverkets övertagande av kronouppbörden

skulle bliva dem ålagt. Denna fråga har generalpoststyrelsen också ägnat en

ingående undersökning.

För att kunna bedöma förestående fråga erfordras först att för sig klargöra,

huru skatteinbetalningen skall tillgå vid poststationerna samt den tid som därtill åtgår.

Vid skatteinbetalningen medför den skattskyldige sin debetsedel med vidfogad

skattepostanvisning samt avlämnar likviden, såvitt möjligt, i jämna penningar. Någon

särskild avgift utöver skattebeloppet har den skattskyldige icke att vidkännas.

Beträffande kvitteringen av likviden hava de sakkunniga föreslagit, att debetsedeln

skulle förses med postfunktionärens namnteckning och avstämplas samt återställas

till vederbörande, samt skattepostanvisningen frånskiljas och postbefordras, varjämte

de sakkunniga förutsatt, att postverket skulle i kontrollsyfte införa något särskilt

slags förfarande. I sistnämnda hänseende har generalpoststyrelsen haft under övervägande

åtskilliga förslag och har styrelsen därvid stannat för en anordning, som,

jämte det att densamma uppfyller erforderliga anspråk på kontroll, även har fördelen

att vara enkel, snabb och redan beprövad. General poststyrelsen har därvid

utgått från att, även om man icke fordrade någon som helst särskild kontrollåtgärd

utan åtnöjdes med att debetsedeln avstämplades och kvitterades, poststationsföreståndaren

i allt fall måste, då han skulle till det överordnade postkontoret insända

influtna skattemedel, uppföra samtliga inbetalda skattepostanvisningar å någon slags

förteckning. En dylik förteckning eller journal kan emellertid även utgöra kontroll.

Journalen anordnas nämligen enligt kopieringssystem d. v. s. med över- och underark.

Vid varje inbetalning antecknar poststationsföreståndaren med användande av

anilinpenna och kopiepapper i journalen debetsedelns nummer och belopp med siffror

ävensom sin signatur. Vederbörande del av överarket, genom perforering lätt frånskiljbar

samt å undersidan gummerad, avrives och åsättes debetsedeln samt ersätter

sålunda den av de sakkunniga föreslagna kvitteringen å denna. Debetsedeln avstämplas

med postanstaltens datumstämpel, med iakttagande av att stämpelavtrycket

anbringas dels ä själva debetsedeln dels å det densamma åsätta kvittot. Även om

kvittot tilläventyrs skulle bortfalla — vilket dock torde få anses uteslutet — utvisar

sålunda stämpelavtrycket å själva debetsedeln att skatten blivit betald och kvitterad.

Den skattskyldige har allenast att tillse, att det å debetsedeln anbragta kvittot överensstämmer

med det belopp, han verkligen betalat d. v. s. skattebeloppet. Poststationsföreståndaren

torde enligt denna anordning näppeligen kunna uraktlåta att

redovisa någon skatteinbetalning, d. v. s. att införa någon skatteanvisning i journalen,

enär detta måste ske samtidigt med kvittots utskrivande. Enahanda system

som det nu förordade användes redan för närvarande å postkontoren vid avgivande

av inlämningsbevis rörande vanliga postanvisningar, ehuru kvittot där överlämnas

löst till avsändaren. Generalpoststyrelsen har emellertid ansett det angeläget, att

beträffande avgivande av kvitto å verkställd skattelikvid så ordnas, att den skattebetalande

fortfarande såsom hittills erhåller kvittot anbragt å själva debetsedeln.

Den nu föreslagna kvitto- och kontrollanordningen synes generalpoststyrelsen

enkel och praktisk. Verkställandet av anteckningarna i kopiejournalen drager icke

längre tid än som skulle åtgå att skriva kvitto med bläck å själva debetsedeln och

det avrivna kvittots anbringande å debetsedeln samt dennas avstämpling sker lika

fort som att åsätta och stämpla exempelvis ett frimärke. Poststationsföreståndaren

74

behöver icke efter dagens slut upprätta någon särskild förteckning över inbetalade

skattepostanvisningar, enär dylik förteckning redan föreligger uti journalen. Kvittots

utseende torde emellertid lämpligen böra angivas å debetsedelns baksida jämte uppmaning

till den skattskyldige att tillse, att han verkligen erhåller ett så beskaffat

kvitto som avbildningen utvisar samt att kvittot lyder å det av honom inbetalade

beloppet. Så har ock skett i det av generalpoststyrelsen överlämnade förslag till debetsedel,

vilken jämväl blivit kvitterad och avstämplad på det av generalpoststyrelsen

nu föreslagna sättet.

Ifrågavarande förfaringssätt kan med fördel även tillämpas vid postkontor beträffande

de skatteinbetalningar, som därstädes kunna förekomma.

Med tillämpning av det förfarande vid skatteinbetalning, som här ovan föreslagits,

skulle, enligt anställda försök, för varje inbetalning, även om skattebetalaren

icke har jämna penningar för likviden, åtgå högst omkring 2 minuter. I sitt betänkande

hava de sakkunniga meddelat, att under år 1911 inbetalades vid de allmänna

uppbördsstämmorna ett antal av 1,200,615 debetsedlar, vilket, fördelat på 3,300

postanstalter, för varje postanstalt utgör i medeltal vid pass 364 samt, ytterligare fördelat

på en period av 15 dagar, 24 debetsedlar i medeltal per dag och postanstalt. Med en

beräknad tid av 2 minuter för varje inbetalning skulle skatteinbetalningen alltså i

medeltal kräva 48 minuter per dag och postanstalt. Generalpoststyrelsen har emellertid

för frågans bedömande ansett sig icke kunna nöjas med ifrågavarande medeltal

utan föranstaltat om en mera ingående och exakt utredning. De sakkunniga

hava nämligen från vederbörande kronofogdar och häradsskrivare införskaffat uppgifter

rörande antalet och beloppet av inom varje landskommun i riket under år

1911 vid allmän uppbördsstämma erlagda kronoutskylder. Med ledning av detta material,

vilket de sakkunniga ställt till generalpoststyrelsens förfogande, har styrelsen låtit,

i den mån så kunnat ske, beräkna det antal debetsedlar ävensom sammanlagda utskyldsbelopp,

som kan antagas komma att inbetalas vid varje särskild postanstalt.

Därvid har tillgått så, att antalet och beloppet av inom varje kommun inbetalade

debetsedlar lika fördelats å de inom kommunen belägna postanstalterna, med iakttagande

av att, där kommun tilläventyrs icke haft någon postanstalt inom sitt område,

debetsedlarna i stället fördelats å den eller de postan^talter, vilka utgjort postadress

för kommunen i fråga. Resultatet av uträkningen föreligger i nedanstående

tabell, som angiver dels sammanlagda antalet debetsedlar (skattepostanvisningar)

vid de särskilda postanstalterna, dels antalet skattepostanvisningar i medeltal per

dag vid en uppbördstermin av 15 dagar, dels ock slutligen den tid, som skulle åtgå

i medeltal per dag för skatteinbetalningen vid postanstalterna,

75

Antal poststationer:

Med ett sammanlagt

antal skattepostanvis- ningar av mellan:

Vidstående samman- lagda antal skatte- postanvisningar utgör

i medeltal pr dag vid

eu uppbördstermin av

15 dagar:

Tid, som åtgår för

skatteinbetalningen pr

dug med beräkning av!

2 min. pr varje in- |

betalning:

timm., min.—timm., min.

122 .................................

1-100

1-6

2 — 12

569 .................................

100-200

6—13

12 — 26

833 .................................

200-300

13-20

26 — 40

S:a 1,524

620 ................................

300 400

20—26

40 — r»2

398 .................................

400-500

26-33

52 — 1. 6

S:a 1,018

198 .................................

500-600

33-40

1. 6 — 1.20

132 .................................

600-700

40-46

1.20 — 1.82

75 .................................

700 -800

46-53

1.82 — 1.46

68 ................................

800-900

53-60

1.40 — 2.—

43 ..............................

900—1,000

60—66

2.— — 2.n

S:a 516

30.............................

1,000-1,100

66—73

2.12 — 2.26

20 .................................

1,100-1,200

73-80

2.26 — 2.40

14 .................................

1,200—1,300

80—86

2.40 — 2.52

8 .................................

1,300-1,400

86—93

2.52 — 3. 6

9 .................................

1,400—1,500

93-100

3. 6 — 3.20

5 ................................

1,500—1,600

100-106

3.20 — 3.82

3 .................................

1,600-1,700

106—113

3.32 — 3.46

1 .................................

1,700—1,800

113-120

3.46 — 4.—

2 ................................

1,800—1,900

120-126

4.— — 4.12

5 ................................

1,900-2,000

126-133

4.12 — 4.26

. .............................

2,000 -2,100

133—140

4.26 — 4.40

— .......................

2,100-2,200

140-146

4.40 — 4.52

1 .................................

2,200-2,300

146—153

4.52 — 5. 6

1 .................................

2,300 -2,400

153-160

5. 6 — 5.20

2 .................................

2,400-2,500

160-166

5.20 — 5.82

— .................................

2,500-2,600

166-173

5.82 — 5.46

— .................................

2,600-2,700

173-180

5.46 — 6«—

1 ................................

2,700-2,800

180—186

6.- — 6.12

S:a 102

10

76

I förestående tabell torde man hava en ganska tillförlitlig bild av skatteinbetalningarnes

fördelning å de olika postanstalterna. För 1,524 postanstalter eller bortåt

hälvten av hela det i beräkningen ingående antalet uppgår sammanlagda antalet debetsedlar

till högst 300, utgörande i medeltal pr dag mellan 1 och 20 stycken. Den

för inbetalning härav erforderliga tiden belöper sig till mellan 2 och 40 minuter pr

dag. För 2,542 postanstalter eller 81 % av hela antalet utgör sammanlagda antalet

debetsedlar högst 500 och medeltalet pr dag högst 33 st. o. s. v. Allenast 102

postanstalter — därav dock hälvten utgöres av postkontor eller invid postkontor belägna

poststationer — skulle hava att motse sammanlagt mer än 1,000 skatteinbetalningar.

Tabellen giver sålunda vid handen, att beträffande det stora flertalet

postanstalter, antalet skatteinbetalningar icke är av den betydenhet att bestyret därmed

bör bereda några särskilda svårigheter. Givet är att generalpoststyrelsen beträffande

de i slutet av tabellen förekommande postanstalterna med ett avsevärt större

antal skatteinbetalningar — vilka dessa postanstalter äro, har framgått av utredningen

— kommer att vidtaga de särskilda åtgärder som kunna befinnas nödiga för

att anhopningen av skatteinbetalningar må kunna avvecklas på ett för allmänheten

tillfredsställande sätt.

Nu torde invändas, att en stor del av de skattskyldiga komma att uppskjuta

inbetalningen till de sista dagarna av uppbördstiden och att sålunda fördelningen på

de olika dagarna ingalunda kan förväntas bliva sådan, som i tabellen här ovan angivits.

Även generalpoststyrelsen håller för troligt, att antalet inbetalningar kommer

att bliva större mot slutet av perioden. Generalpoststyrelsen har emellertid haft tillfälle

taga del av en av Eders Kungl. Majtts befallningshavande i Blekinge län avgiven

redogörelse rörande inbetalning år 1911 av kommunalutskylder i Karlskrona stad

under en period av 9 dagar. Av den under perioden influtna uppbörden erlades:

l:a dagen..................... 6.0 %

2:a » 8.9 »

3:e » 18.0 »

4:e » 9.0 »

5:e » 8.0 »

6:e dagen..................... 6.2 %

7:e > 6.7 »

8:e » 11.9 »

9:e * 24.8 »

Även om man beträffande kronoutskylderna å landsbygden går ut ifrån, att i

allmänhet 25 % av skattebetalarna först sista dagen skulle inbetala sin skatt — vilket

i "betraktande av lantbefolkningens vida större punklighet i nu förevarande hänseende

knappast torde behöva antagas — skulle detta i allt fall för det stora flertalet

postanstalter på sin höjd innebära omkring ett 100-tal inbetalningar sista dagen,

dragande en tid av omkring 3 timmar. Härvid är ock att märka, att de skattskyldiga

utan tvivel fortfarande som hittills komma att i stor utsträckning använda sig av

bud för skatteinbetalningen, såsom fjärdingsmän, lantbrevbärare m. fl., vilka på en

gång medföra ett flertal debetsedlar. Beträffande sådana i klump verkställda inbetalningar

kan givetvis icke beräknas åtgå 2 minuter för varje utan högst hälften av

denna tid, varigenom den sammanlagda tiden betydligt reduceras.

Efter det resultat, som framgått av förestående siffror, torde den från vissa håll

framkomna invändningen, att de mindre posianstalterna eller poststationerna icke

skulle vara i stånd att utföra det med skatteuppbörden förenade ökade arbetet, icke

vara välgrundad.

Vad beträffar med järnvägsstation förenad poststation, vilkens föreståndare jämväl

bestrider järnvägstjänst, har generalpoststyrelsen icke förbisett vikten av, att

77

sådana anordningar vidtagas, att icke skatteuppbörden kommer att hinderligt inverka

på järnvägstjänsten. Lämpligaste sättet att förebygga intrång såväl å järnvägstjänsten

som å den egentliga posttjänsten synes emellertid generalpoststyrelsen vara, att

poststationsföreståndarna — både järnvägs- och lantpoststationsföreståndare — åläggas

skyldighet att, då omständigheterna så påfordra, särskilt under uppbördsperiodens

senare del, hålla poststationerna öppna för inbetalning av skattemedel å särskilda tider,

vilka skola förläggas till sådan tid av dagen att skatteinbetalningen icke hinderligt

inverkar å järn vägstjänst eller egentliga postgöromål.

Emellertid torde en dylik anordning betinga, att poststationsföreståndarna tillerkännes

särskild gottgörelse för arbetet med kronouppbörden, då det nämligen icke

rimligen kan av dem begäras, att de skola, utan ersättning, hålla poststationen öppen

för skatteinbetalning på tid, då de eljest skolat vara befriade från varje tjänstgöring.

Även med hänsyn därtill, att åtminstone en del poststationsföreståndare med avsevärdare

kronouppbörd torde behöva anlita särskilt biträde i och för kronouppbörden,

synes det skäligt, att poststationsföreståndarna beredes särskild ersättning för detta

bestyr. Enär, på sätt framgår av tabellen här ovan, antalet skatteinbetalningar och

följaktligen också det ökade arbetet för poststationsföreståndarna komme att högst

betydligt växla vid de olika poststationerna, anser generalpoststyrelsen, att den särskilda

ersättningen till poststationsföreståndarna för bestyret med kronouppbörden

lämpligen bör ställas i direkt proportion till det ökade arbetet och alltså beräknas

med visst belopp för varje skatteinbetalning. Vad beloppet beträffar, anser generalpoststyrelsen

detta lämpligen böra bestämmas till 5 öre pr inbetalad skattepostanvisning,

vilken ersättning, vid det förhållande att varje inbetalning beräknas draga omkring

2 minuter, sålunda motsvarar 1 krona 50 öre pr timme. Sammanlagda ersättningen

för hela uppbördsperioden skulle för flertalet poststationer komma att variera

mellan 15 och 25 kronor, varemellertid densamma, på sätt framgår av tabellen, för

en del poststationer skulle komma att uppgå till 50 kronor och däröver, likasom den

å andra sidan för poststationer med ett ringa antal skatteinbetalningar komme att

understiga 10 kronor. Ersättningen bör givas personlig karaktär och alltså under

alla förhållanden — även i fråga om järnvägspoststationer, beträffande vilka generalpoststyrelsen

med vederbörande järnvägsförvaltning avslutat överenskommelse om

postgöromålens handhavande — tillgodokomma poststationsföreståndaren personligen.

Lämpligen torde densamma kunna utbetalas till poststationsföreståndaren genom

överordnade postkontoret efter uppbördsterminens utgång.

Någon motsvarande ersättning anses däremot icke böra utgå vid postkontor.

Postkontoren skulle, på sätt längre fram kommer att närmare utvecklas, huvudsakligen

hava att från poststationerna mottaga därstädes influtna skattemedel, att bokföra

skattepostanvisningarna, samt, vad angår postkontor å landsfogdens adressort,

att redovisa ankommande skattepostanvisningar till landsfogden, varemot direkt inbetalning

av skattemedel å postkontor — åtminstone de i städerna — endast i jämförelsevis

ringa grad torde komma att äga rum. Arbetet med kronouppbörden å

postkontoren skulle av postverkets ordinarie eller extra tjänstemän utföras på deras

vanliga tjänstgöringstid, vadan särskild ersättning härför utöver den vanliga avlöningen

icke skäligen kan ifrågasättas.

Några av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hava uttalat betänkligheter

mot att åt poststationsföreståndarna anförtro omhänderhavandet av de genom skatte,

inbetalning inflytande medelsbeloppen. I detta hänseende tillåter generalpoststyrelsen

sig erinra om, att poststationerna redan för närvarande äga att från allmänheten

mottaga postanvisningar, lydande å belopp intill 1,000 kronor ävensom att till adress

78

säter utbetala anvisningar till enahanda belopp. Därjämte hava poststationerna befogenhet

att behandla värdeförsändelser med angivet värde upp till 20,000 kronor

och i vissa fall till obegränsat belopp. Skattepostanvisningarna däremot komma i

allmänhet att lyda å helt ringa belopp, i medeltal å omkring 18 kronor, enligt vad

1911 års statistik giver vid handen. Vid sådant förhållande och då generalpoststyrelsen,

såsom av det föregående framgår, tänkt sig särskilda kontrollanordningar vid

skattemedlens inbetalning och redovisning, torde några betänkligheter icke böra hysas

mot att poststationsföreståndarna anförtros kronouppbörd.

Med hänsyn till att maximibeloppet å vanlig inrikes postanvisning utgör 1,000

kronor, kunde möjligen ifrågasättas, huruvida tilläventyrs förekommande debetsedlar

å belopp över 1,000 kronor borde få inbetalas å poststation eller huruvida icke i

fråga om högre belopp andra anordningar borde vfdtagas. För underlättande av

postverkets kontroll hava de sakkunniga också föreslagit bestämmelse^ i sådan riktning,

att likvid i kontanta penningar av skattebelopp överstigande 1,000 kronor skulle

få ske allenast vid postkontor, varemot dylikt belopp skulle få inbetalas vid poststation

allenast medelst postremissväxel, ställd å generalpoststyrelsen samt utfärdad

av riksbanken eller annan bank med av Eders Kungl. Maj:t fastställt reglemente.

Generalpoststyrelsen, som icke haft tillfälle att förskaffa sig närmare uppgifter, i vilken

omfattning skattebelopp över 1,000 kronor förekomma å landsbygden, har, vid

övervägande av denna fråga, visserligen funnit önskvärt, att skatteinbetalningar vid

poststation å belopp över 1,000 kronor ske med användande av postremissväxel, så

att därigenom poststationsföreståndarens ansvar för kontanta medel underlättas, men

har styrelsen dock icke ansett sig böra påfordra, att dylikt betalningsmedel ovillkorligen

skall användas. Den av de sakkunniga i deras förslag till skattepostanvisningsblankett

intagna föreskriften i förevarande hänseende har fördenskull i generalpoststyrelsens

förslag till samma blankett omformulerats till att avse allenast ett önskemål.

Från vissa håll hava uttalats betänkligheter jämväl mot att å poststationerna

förvara de influtna skattemedlen. Gent emot detta vill generalpoststyrelsen först

erinra om, att poststationerna skulle varje postdag till överordnade postkontoret insända

influtna skattemedel, vadan någon anhopning av dylika medel skulle kunna

förekomma allenast vid poststationer, som mera sällan hava förbindelse med överordnade

postkontoret. Då emellertid, såsom förut genom tabell visats, flertalet poststationer

hava dagliga förbindelser samt allenast ett 30-tal hava förbindelser mindre

ofta än 2 gånger i veckan, torde anhopning av medel å poststationerna mera sällan

behöva förekomma. För övrigt äro de inflytande skattebeloppen långt ifrån betydande.

I detta hänseende har generalpoststyrelsen med ledning av från de sakkunniga

erhållna uppgifter rörande 1911 års kronouppbörd låtit verkställa utredning angående

storleken av den uppbörd, som skulle komma att inflyta vid de olika postanstalterna.

Resultatet av utredningen föreligger i följande tabell:

79

Antal poststationer:

''

Med en sammanlagd

skatteuppbörd

av

Kronor:

Belopp i medeltal pr dag

vid on period av 15

(lagar.

Kronor:

73 .........................................................

1- 1,000

1- 66

| 293 .......................................................

1,000- 2.000

66- 132

388 .........................................................

2,000- 3,000

132— 200

381 .......................

3,000- 4,000

200 - 266

358 .........................................................

Summa 1493

4.000 - 5,000

266- 332

281 ...............................

5,000- 6,000

332- 400

200 ...................................................

6.000- 7,000

400- 466

215 ........................................

7.000— 8.000

466- 532

1 125 ........................................................

8,000- 9,000

. 532- 600

121 .........................................................

Summa 942

9,000- 10,000

600— 666

70 .......................................................

10,000- 11,000

666- 732

106 ......................................................

11,000- 12,000

732— 800

54 .........................................................

12.000— 13,000

800- 866

48 ......................................................

13,000- 14,000

866- 932

52 ......................................................

14,000— 15,000

932— 1,000

48 ............................................

15,000- 16.000

1,000- 1,066

33 .....................................

16,000- 17,000

1,066- 1,132

28 ........................................................

17,000- 18,000

1.132- 1,200

31 ...................................

18.000— 19,000

1,200- 1,266

15 ............................................

19.000- 20,000

1.266- 1,332

79 ........................................

20,000- 25,000

1,332— 1,666

52 .........................................................

Summa 616

25,000- 30,000

1,666- 2,000

39 ..................................................

30,000— 35,000

2,000— 2,332

19 ....................................

35,000- 40,000

2,332— 2,666

10 ....................................................

40,000- 45,000

2,666— 3,000

15 .....................................

45,000— 50,000

3,000— 3,332

10 .........................................................

50,000- 60,000

3,332 - 4,000

. ......................................................

60,000- 70,000

4,000- 4,666

6 ................................................

70,000- 80,000

4,666- 5,332

1 ..............................................

80,000— 90,000

5,332— 6,000

2 ..........................................

90,000-100,000

6,000— 6,666

2 ........... ......

100,000-125,000

6,666- 8.332

4 ...............................

125,000-150,000

8,332—10,000

1 .........................................................

Summa 109

150,000—175,000

10,000—11,666

Såsom synes av tabellen uppgår sammanlagda skatteuppbörden vid 1493 postanstalter

eller nära hälften av hela antalet till högst 5,000 kronor, vilket, fördelat på

15 dagar, belöper sig till mellan 1 krona och 332 kronor i medeltal pr dag. Vid

2,435 postanstalter eller 77 % av hela antalet överstiger uppbördssumman icke 10,000

so

kronor eller 666 kronor pr dag o. s. v. Postanstalterna med över 30,000 kronors

sammanlagd uppbörd — 109 stycken — utgöras nästan uteslutande av postkontor

och kunna därför i detta sammanhang lämnas ur räkningen. Även om man räknar

med en anhopning av inbetalningar under periodens sista dag av ända till 25 %,

skulle dagkassan vid det stora flertalet poststationer i allt fall icke uppgå till mer

än högst några 1,000-tal kronor. I betraktande av de vida större medelsbelopp och

värdeförsändelser, som enligt nuvarande postala anordningar kunna förekomma å

poststationerna, anser generalpoststyrelsen sig därför på intet sätt kunna dela de uttalade

farhågorna mot att å poststationerna till först avgående post förvara influtna

skattebelopp. Givetvis kommer generalpoststyrelsen beträffande poststationer, som

hava mindre täta förbindelser och någon avsevärdare kronouppbörd, att tillse, att desamma

varda försedda med fullt betryggande förvaringsrum för skatteuppbörden så

att fullkomlig trygghet för såväl poststationsföreståndaren som uppbördsmedlen vinnes.

Beträffande det fåtal poststationer, varest postföring äger rum allenast 1 gång

i veckan, torde ock, därest postföringsdag icke infaller omedelbart efter sista uppbördsdagen,

i fall av behov kunna anordnas extra postföring för undvikande av skattemedlens

kvarliggande å poststationen.

Generalpoststyrelsen kan sålunda för sin del icke finna annat än att poststationerna

ur alla synpunkter äro fullt skickade att övertaga den del av kronouppbörden,

som skulle falla på deras lott, nämligen skattebeloppens mottagande från allmänheten

samt insändande till det överordnade postkontoret.

Mot det föreslagna uppbördsförfarandet hava emellertid framkommit invändningar

jämväl av annan art. Sålunda hava vissa av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

framhållit, att de små postanstalterna på landet icke lämpade sig såsom »uppbördslokaler»,

enär det för allmänheten avsedda rum ofta vore allt för litet för att vid anhopning

av skatteinbetalare bereda plats för alla. Visserligen äro poststationslokalerna å

landsbygden i många fall icke stora. Det vill emellertid synas generalpoststyrelsen,

som om man vid berörda invändnings framställande endast haft för ögonen det nuvarande

uppbördsförfarandet, då en hel socken, stundom flera socknar på ett och

samma klockslag och ställe inkallas till fullgörande av sin skatteplikt, men icke beaktat

den högst avsevärda skillnaden häremellan och en över 15 dagar utbredd uppbördstermin.

Givetvis måste dock tillströmningen av skattebetalare ställa sig högst

olika i de båda olika fallen. Med det enkla förfaringssätt för skattens mottagande

och kvittering, som här ovan föreslagits, torde för övrigt någon större anhopning av

skattebetalare näppeligen hinna uppstå. Avsett är ju också, såsom förut nämnts, att

poststationsföreståndarna skola i mån av behov hålla poststationerna öppna å särskilda

tider för skatteinbetalningen, vilken sålunda icke behöver avbrytas av andra postgöromål

eller järnvägstjänst.

Från vissa håll har uttalats eu förmodan att med den föreslagna uppbördsmetoden

skulle uppstå större restantier än för närvarande. Man förmenar, att den

frihet, som lämnas de skattskyldige att under en relativt lång uppbördstermin betala,

sin skatt, skulle komma allmänheten att känna sig mindre manad att punkligt fullgöra

sin skatteplikt. Generalpostsstyrelsen håller tvärtom liksom de sakkunniga före,

att de restskyldiges antal kan komma att minskas genom postverkets övertagande av

kronouppbörden. Helt visst finnas för närvarande många, som uraktlåta att fullgöra

sin skattskyldighet av den anledning, att de äro förhindrade att själva inställa sig

vid uppbördsstämman samt hava svårighet att anskaffa ombud för ändamålet. Särskilt

torde det för ett icke ringa antal skattskyldige, som bo eller vid tiden för upp

-

81

bördsstämman vistas utom uppbördsdistriktet, vara bart när omöjligt att infinna sig

vid stämman och betala utskylderna. Dessa kategorier av icke självförvållade restskyldige

komme enligt det föreslagna uppbördsförfarandet i stort sett att försvinna.

Även har framhållits, att därest poststationsföreståndaren underläte att anteckna

influtet medelsbelopp, skattskyldig, som förlorat sin kvitterade debetsedel, skulle löpa

risk att bliva obehörigen restförd, något som för närvarande vid uppbördens antecknande i

uppbördsbok och kontrollängd icke gärna kunde inträffa. Beträffande denna invändning

inskränker generalpoststyrelsen sig till att åberopa det av generalpoststyrelsen

här ovan föreslagna kvitto- och kontrollförfarandet, varigenom dylik underlåtenhet

från poststationsföreståndarens sida måste anses utesluten. Generalpoststyrelsen har

emellertid å det överlämnade förslaget till debetsedel fäst den skattskyldiges uppmärksamhet

på angelägenheten av att den kvitterade debetsedeln väl tillvaratages.

Om en skattepostanvisning skulle förkomma under postbefordringen från den postanstalt,

där densamma inbetalats, till landsfogdens postkontor, finnes ju alltid i postverkets

förvar den journal, vari anvisningen vid inbetalningen å postanstalten införts,

vadan den skattskyldige i dylikt fall, även om han tilläventyrs förlorat den kvitterade

debetsedeln, icke på grund härav behöver befara att ånyo nödgas betala sin skatt.

Efter uppbörd sterminens utgång skulle postanstalterna givetvis icke äga att

vidare mottaga någon skatteinbetalning. Nu kan emellertid, åtminstone i fråga om

poststationer, tänkas, att på terminens sista dag omedelbart före postanstaltens stängningstid

ett osedvanligt stort antal skattskyldige infinna sig å postanstalten och att

vederbörande postfunktionärer till följd av angelägna järnvägs- eller postgöromål icke

kunna medhinna att expediera dem alla samma dag. För dylikt fall bör det medgivas

dessa skattskyldige — som infunnit sig å postanstalten före stängningstidens utgång

— att påföljande dag få återkomma och betala sin skatt, för vilket ändamål de tillstädeskomnas

namn bör å postanstalten antecknas. Då emellertid avsett är, att

poststationsföreståndarna skulle åläggas att vid behov hålla poststationerna öppna för

skatteinbetalning å särskilda tider, samt för skatteinbetalningen vid postkontor alltid

torde finnas disponibel personal, torde ett förhållande som det nyssnämnda näppeligen

behöva ifrågakomma.

De sakkunniga hava i sitt betänkande föreslagit, att, därest debetsedel förkommit

eller skattskyldig önskade till följd av förment debiteringsfel eller eljest inbetala

endast en del av det honom påförda beloppet, honom borde beredas möjlighet till

likvidens verkställande genom användande av särskilda, på kartong i annan färg

tryckta skattepostanvisningar, som för ändamålet tillhandahölles av postverket.

Vad först beträffar det fall, att debetsedel tilläventyrs skulle under distributionen

förkomma, har generalpoststyrelsen här ovan anvisat ett annat sätt, varigenom den

skattskyldige efter anmälan å postanstalten kan erhålla ny debetsedel och sålunda

i allt fall få tillfälle betala sin skatt. I fråga åter om rätt för den skattskyldige att

inbetala allenast en del av det honom påförda skattebeloppet, anser generalpoststyrelsen

dylik rätt, som för övrigt icke är den skattskyldige för det närvarande författningsenligt

tillförsäkrad, icke heller böra med det föreslagna nya uppbördssättet få förekomma,

enär, särskilt om de skattskyldige i någon avsevärdare utsträckning komme

att använda sig av ett dylikt medgivande, den övriga skatteinbetalningen därigenom

skulle hindras samt expeditionens behöriga gång äventyras. Förevarande fråga torde

i stället kunna ordnas på ett för de skattskyldige tillfredsställande sätt därigenom, att

skattskyldig, som förmenar sig hava blivit föremål för oriktig debitering, beredes tillfälle

att samtidigt med skatteinbetalningen avgiftsfritt avgiva protest mot debiteringen.

S2

Generalpoststyrelsen håller nämligen före, att det tilläventyrs felaktigt debiterade belopp,

varom kan vara fråga, i allmänhet icke torde vara så stort, att detsammas avvarande

är av beskaffenhet att bereda den skattskyldige någon egentlig olägenhet.

Dylik protest torde lämpligen kunna ske skriftligen å därför avsedd plats å skattepostanvisningens

baksida. Landsfogden, som erhåller del av samtliga inbetalade skattepostanvisningar

i och för skattebeloppens afförande i uppbördsboken, utreder protestens

befogenhet samt hänskjuta därefter ärendet till länsstyrelsens prövning. Befinnes

protesten lagligen grundad, erhåller den skattskyldige i sinom tid restitution,

samt i varje fall underrättelse om de sålunda anhängiggjorda besvärens utgång. A

det av generalpoststyrelsen överlämnade förslag till debetsedel har å skattepostanvisningen

reserverats särskild plats för dylik protest,

Med anledning av de sakkunnigas förslag, att, förutom de egentliga kronoutskylderna,

jämväl utskylder och avgifter, som förfalla till betalning å annan tid än allmän

uppbördstermin, såsom exempelvis arrendeavgifter, måtte kunna genom postverkets

försorg upphämtas i enahanda ordning som kronoskatten, får generalpoststyrelsen,

som av de sakkunniga under hand inhämtat, att ifrågavarande, vanligtvis i mars

månad till betalning förfallna avgifter till antalet äro av jämförelsevis ringa omfattning,

meddela, att styrelsen finner hinder ur postal synpunkt icke möta mot en dylik

anordning. Debiteringen av dessa avgifter torde lämpligen böra ske å kombinerad

debetsedel och skattepostanvisning i enahanda ordning som den egentliga kronoskatten

samt viss tidsperiod fastställas för avgifternas erläggande.

Generalpoststyrelsen tillåter sig i detta sammanhang meddela, att styrelsen jämväl

haft under övervägande frågan, huruvida lantbrevbärare — av vilka vissa, nämligen

de av första klass för närvarande äga att i begränsad omfattning mottaga och utbetala

postanvisningsbelopp — borde tilläggas befogenhet att upphämta kronouppbörd.

Generalpoststyrelsen har emellertid icke åtminstone för närvarande ansett sig

böra tillstyrka åläggande för lantbrevbärare att under sina brevbäringsturer från allmänheten

mottaga och kvittera skattemedel. Det bör dock vara lantbrevbärare obetaget

att på eget ansvar tillhandagå de skattskyldige med skattemedels avlämnande

å postanstalt, och det torde kunna antagas, att lantbrevbärarne i detta hänseende

också komma att livligt anlitas av de skattskyldige särskilt beträffande smärre skattebelopp.

Skattemedlens Sedan i det föregående redogjorts för det sätt, varpå själva upphämtandet av

redovisning, kronoutskylderna skulle försiggå, tillåter generalpoststyrelsen sig härefter övergå till

sättet för redovisningen av de uppburna medlen. Poststationerna skulle, såsom förut

i annat sammanhang omnämnts, för var dag, beträffande poststation med postföring

mindre ofta, för varje postföringsdag, till det överordnade postkontoret insända influtna

skattemedel jämte tillhörande skattepostanvisningar ävensom den dagjournal, varå

anvisningarna vid inbetalandet kopierats. Bokföringen av skattepostanvisningarna vid

det överordnade postkontoret torde kunna inskränkas därtill att — efter det vederbörlig

kollationering ägt rum — slutsummorna av poststationernas journaler införas

i ett sammandrag, vilket jämte berörda journaler bilägges postkontorets räkenskaper.

För postkontoret innebär det givetvis en stor arbetsbesparing att icke behöva specifikt

bokföra alla från poststationerna inkommande skattepostanvisningar utan endast

anteckna slutsummorna av stationernas journaler. Från underlydande poststationer

inkommande liksom ock vid själva postkontoret inflytande skattemedel, torde av

postkontoret böra disponeras på samma sätt som inflytande postanvisningsmedel och

83

Övriga postmedel, vilka icke erfordras för kända utgifter, nämligen sålunda, att medlen

av postkontoret insättas å postverkets giroräkning i riksbanken.

Själva skattepostanvisningarna översändas därefter — i likhet med vanliga postanvisningar

— omedelbart till adresspostkontoret d. v. s. postkontoret å den ort, där

vederbörande landsfogde är bosatt, samt, för det fall landsfogden bor å plats där

allenast poststation finnes, till det poststationen överordnade postkontoret. Förhållandet

är nämligen icke så, att ett visst postkontor med sina underlydande poststationer

motsvarar ett visst landsfögderiområde, utan äro vanligen ett flertal postkontor

jämte underlydande poststationer belägna inom ett och samma landsfögåeri. Detta

förhållande framgår redan därutav, att postkontoren i riket äro 243, varemot landsfögderierna

endast utgöra 117. Icke heller torde landsfogdarna alltid vara boende

inom fögderiet; för närvarande är detta icke fallet med häradsskrivarna, vilka ehuru

de uppgå till 117 st. finnas boende eller åtminstone liava sin postadress å endast

omkring 90 olika platser.

Till postkontor å ort, där landsfogde finnes bosatt, skulle alltså dagligen under

uppbördsterminen komma att inströmma skattepostanvisningar först och främst från

övriga inom eller i omedelbar närhet av landsfögderiet belägna postkontor samt dessutom,

beträffande skattebetalare, som bo eller vistas utom debiteringsorten, även från postkontor

i andra delar av landet. Därjämte upphämtar postkontoret själft och framför

allt genom sina underlydande poststationer givetvis en icke ringa del av fögderiets

skatteuppbörd. Därest nu vore fråga om vanliga postanvisningar, skulle ankommande

anvisningar utbetalas till resp. adressater mot kvitto å anvisningarna. Beträffande

skattepostanvisningar skulle emellertid tillämpas ett annat, vida mera enkelt och

praktiskt utbetalningsförfarande. Samtliga ankommande skattepostanvisningar förtecknas

nämligen i en längd eller journal, som nedsurmneras för dag. I journalen

sålunda införda skattepostanvisningar överlämnas för var dag till landsfogden

mot kvitto å journalens slutsumma. Kontant utbetalning till landsfogden av

anvisningarnas belopp äger dock icke ram, utan insättes beloppet av postkontoret

medelst å postverkets bankräkning dragen check i riksbanken för vederbörande

länsstyrelses räkning å statsverkets giroräkning, varefter beviset om insättning överlämnas

till landsfogden i stället för likvid. Därest flera landsfogdar finnas boende

å samma plats, iakttages, att anvisningar till de olika landsfogdarna införas i särskilda

journaler samt att insättning i riksbanken äger rum särskilt för varje fögderi.

Den av landsfogden kvitterade journalen bilägges postkontorets räkenskaper

såsom verifikation till utgiften. Med ledning av de mottagna skattepostanvisningarna

verkställer därefter landsfogden efter hand anteckning om de gjorda inbetalningarna

i uppbördsboken, varefter anvisningarna torde av honom i sinom tid återställas

till postverket.

Antalet av de skattepostanvisningar, som sålunda inströmma till postkontoren å

landsfogdarnas adressorter är givetvis högst betydande. Med undantag beträffande

anvisningar från sådana skattskyldige, som bliva restförda — under år 1911 utgjorde

dessa omkring l/5 av hela antalet skattskyldige — återkomma nämligen till berörda

postkontor skattepostanvisningar till samtliga de debetsedlar, som av landsfogdarna

på sin tid avlämnades för distribution. Då emellertid behandling av ankommande

skattepostanvisningar inskränker sig till antecknande i ovan omförmälda journal av

anvisningarnas belopp och nummer samt journalens nedsummering, för vilka ändamål

vid postkontor med avsevärt stort antal skattepostanvisningar kombinerade skriv- och

adderingsmaskiner kunna användas, torde icke heller denna del av uppbördsarbetet

komma att bereda några särskilda svårigheter.

11

84

Postverkets

ersättning.

I och med att postkontoren å landsfogdarnas adressorter insatt beloppet av

ankomna skattepostanvisningar för vederbörande länsstyrelses'' räkning i riksbanken

samt överlämnat riksbankens insättningsbevis jämte själva anvisningarna till landsfogden

mot kvitto å beloppet, har postverkets befattning med kronouppbörden upphört.

Beträffande den vanliga postanvisningsrörelsen tillkommer såsom ett ytterligare

led i postverkets verksamhet revisionen, vilken verkställes av tjänstemän hos generalpoststyrelsen,

dit journaler och postanvisningar insändas. Någon särskild postrevision

beträffande kronouppbörden torde dock knappast bliva behövlig. Landsfogden, vilken

å längden kvitterar beloppet av de mottagna skattepostanvisningarna, bör givetvis

dessförinnan förvissa sig om, att anvisningarna äro rätt uppförda å längden och denna

rätt summerad, vadan landsfogden alltså kan betraktas såsom postverkets kontrollant

å denna punkt. Enär någon kontant utbetalning till landsfogden icke äger rum,

behöva icke befaras några begentligheter i förhållandet mellan postkontoret och

landsfogden, liksom det, med nu ifrågavarande utbetalningförfarande över huvud

taget, icke bliver möjligt för enskild person att obehörigen utbekomma likvid för skattepostanvisning.

De enda oegentligheter och felaktigheter, som enligt det nu beskrivna

förfaringssättet vid kronouppbördens upphämtande genom postverket kunna tänkas

förekomma, äro antingen att den postanstalt, som av den skattskyldige mottagit inbetalningen,

underlåter att redovisa densamma — vilket dock vid det föreslagna

kvitto- och kontrollförfarandet torde få anses uteslutet, enär enligt detsamma kvitto

och kontrolljournal skrivas samtidigt — eller ock att en inbetalad och behörigen

redovisad skattepostanvisning tilläventyrs kommer bort under postbefordringen till

landsfogdens postkontor. En sålunda tilläventyrs förelupen oegentlighet eller felaktighet

bliver emellertid under alla förhållanden uppdagad vid restantieindrivningen, då

den skattskyldige genom företeende av sin kvitterade debetsedel visar sig hava i

vederbörlig ordning erlagt utskylderna. Och då, enligt vad de sakkunniga under

hand uppgivit, restindrivningen beräknas taga sin början redan omkring en månad

efter uppbördsterminens utgång, torde denna exekutiva akt bliva en fullt verksam

revision, på samma gång som vetskapen om densamma torde bliva effi lika verksamt

medel att avhålla vederbörande postfunktionär från varje försök till oegentlighet.

Givet är dock, att, därest en postrevision av kronouppbörden tilläventyrs

skulle befinnas erforderlig, sådan kommer att av generalpoststyrelsen anordnas.

Postverkets bestyr med kronouppbörden skulle såsom av det föregående framgår,

komma att bestå av tvenne varandra väsentligen olika moment, nämligen dels debetsedlarnas

distribution till de skattskyldiga, vilket närmast är att förlikna vid befordran

av vanliga postförsändelser, dels ock utskyldernas upphämtande och redovisning,

vilket sistnämnda bestyr i stort sett är av enahanda beskaffenhet som den befattning,

postverket för närvarande tager med vanliga inrikes postanvisningar. Vid

beräknandet av postverkets ersättning för kronoutskyldernas upphämtande torde ock

tagas hänsyn till bägge dessa moment.

Yad då först beträffar distributionen av debetsedlarna har förut anmärkts, att

den omständigheten, att dessa lämpligen anses böra försändas i tillslutna kuvert, icke

bör leda till förhöjd ersättning åt postverket. Därest debetsedlarna skolat befordras

i öppet skick, borde desamma, enligt nu gällande bestämmelser rörande vilkoren för

befordran av korsbandsförsändelser, böra betraktas såsom affärshandlingar, för vilka

avgiften utgör 4 öre för 50 gram eller del därav, minsta avgiften dock 10 öre.

Generalpoststyrelsen anser emellertid, att för befordringen av försändelser, innehål

-

85

lande debetsedlar, vilka, enligt det befordringssätt här ovan angivits, under alla

förhållanden komma att medföra mindre besvär i posttjänsten än motsvarande antal

vanliga försändelser, icke skäligen bör beräknas högre avgift än som utgår för tryck - saksförsändelser intill 50 gram eller 4 öre per försändelse. Likaledes anser generalpoststyrelsen,

såsom förut sagts, att försändelserna för tids vinnande böra befordras

ofrankerade samt ersättningen för befordringen inräknas i postverkets sammanlagda

ersättning för kronoutskyldernas upphämtande.

Vad därefter angår själva utskyldernas upphämtande och redovisning, sker ju

detta i stort sett i enahanda former, som gälla för behandlingen av vanliga postanvisningar.

Enär, enligt tillgänglig statistik, antalet av de vid de allmänna uppbördsstämmorna

år 1911 inbetalade debetsedlarna uppgick till omkring 1,200,000 samt

deras sammanlagda belopp till mellan 23 och 24 miljoner kronor, torde alltså varje

debetsedel i medeltal hava lytt å omkring 18 kronor. För vanlig inrikes postanvisning

mellan 10 och 25 kronor utgör postavgiften 15 öre; och borde alltså med beräkning

efter samma grunder postverkets ersättning för kronoutskyldernas upphämtande och

redovisande utgå med 15 öre för varje skattepostanvisning. Generalpoststyrelsen

anser emellertid omständigheter tala för en reduktion av jämväl denna ersättning.

Postbehandling av skattepostanviningarna bleve nämligen, på sätt av det föregående

framgår, enklare och mindre tidsödande än arbetet med vanliga postanvisningar.

Generalpoststyrelsen anser därför, att avgiften för skattepostanvisningarna icke bör

beräknas till högre belopp än 10 öre för varje anvisning.

Med tillämpning av nu angivna grunder och beräknat efter 1911 års uppbörd

skulle alltså postverkets ersättning för bestyret med kronouppbörden i runt tal belöpa

sig till följande belopp:

a) för distributionen av debetsedlarna ......... (1,500,000 X 4) == 60,000: kr.

b) för bestyret med skattepostanvisningarna (1,200,000 X 10) = 120,000: — »

eller sammanlagt 180,000: — kr.

Till förestående belopp, 180,000 kronor pr år, anser generalpoststyrelsen för sin

del postverkets sammanlagda ersättning för bestyret med kronouppbörden skäligen

böra fastställas. Denna ersättningssumma kan möjligen synas väl hög, men vill generalpoststyrelsen

erinra om, att fördelarna för de till ett antal av över en och en

halv miljon uppgående skattebetalarna att på nu föreslaget sätt få erlägga sina kronoutskylder,

nationalekonomiskt sett, säkerligen representera ett vida större värde än

den av generalpoststyrelsen nu föreslagna ersättningen, ävensom att kostnaderna för

den nuvarande uppbördsförvaltningens resor för ifrågavarande ändamål och värdet av

den tid och det arbete, som därpå nedlägges, torde kunna skattas till ett belopp, som

föga understiger postverkets ersättning. Av praktiska skäl anser generalpoststyrelsen att

ersättningen bör fixeras att oförändrad gälla , någon tid framåt, exempelvis 3 eller 5

år, varefter, med hänsyn till inträdande förändringar i frekvensen av skatteuppbörden,

revision av ersättningen, med ledning av en lätt verkstäld statistisk beräkning,

bör äga rum enligt de här ovan uppställda grunderna. Ersättningen lärer lämpligen

kunna tillhandahållas generalpoststyrelsen av statskontoret vid varje års utgång.

Visserligen torde postverkets direkta utgifter för kronoutskyldernas upphämtande

icke komma att uppgå till fullt ovansagda belopp. Postverkets extra utgifter i sådant

hänseende komme att utgöras av dels ovanberörda personliga ersättning åt poststationsföreståndarna

dels avlöning åt erforderlig förstärkningspersonal å postkontoren

86

Sammanfattning

ocl;

förslag-.

under uppbördsterminen dels ock övriga av bestyret med kronouppbörden påkallade

särskilda utgifter, såsom kostnader för anskaffandet av vissa nya blanketter för ändamålet,

anordnandet, i förekommande fall, av extra poster till och från poststation för

debetsedlarnas eller uppbördsmedlens befordran, anskaffandet av skriv- och adderingsmaskiner

för vissa postkontor ävensom anskaffande eventuellt av större kassaförvaringsrum

vid vissa poststationer.

Vad beträffar den särskilda gottgörelsen till poststationsföreståndarna av 5 öre

för varje skatteinbetalning, skulle densamma med beräkning av antalet av vid uppbördsstämmor

år 1911 inbetalade debetsedlar eller omkring 1,200,000 st. belöpa sig

till sammanlagt omkring 60,000 kronor. Postverkets övriga extra utgifter för bestyret

med kronouppbörden kunna icke nu med någon större noggrannhet angivas, men torde

desamma icke kunna beräknas till lägre belopp än 40,000 kronor pr år. Så vitt nu

kan beräknas, torde alltså postverkets direkta utgifter för bestyret med kronouppbörden

böra anslås till omkring 100,000 kronor.

Emellertid torde böra erinras om, att postverket, förutom nyssnämnda direkta

utgifter, komme att även indirekt få vidkännas ökade utgifter, vilka dock icke kunna

direkt beräknas, såsom ökade administrationskostnader m. m., varjämte i detta sammanhang

icke torde böra förbises, att det av generalpoststyrelsen angivna ersättningsbeloppet

jämväl är avsett att utgöra ersättning för det ansvar postverket ikläder sig

för uppbördsmedlen. Härförutom anser generalpoststyrelsen det vara en principiellt

riktig grundsats, att postverket såsom affärs drivan de verk för sina prestationer till

kronan gottgöres efter enahanda grunder, som gälla för den enskilde med allenast de

jämkningar, som kunna av sakens egen beskaffenhet påkallas. Denna grundsats har

ju även på alla områden vunnit erkännande, beträffande postverket bland annat därutinnan,

att postavgifterna för tjänsteförsändelser från myndigheter, ämbets- och

tjänstemän, ehuru desamma gäldas av allmänna medel, utgå efter enahanda grunder

som för enskildes försändelser.

På grund av det sålunda anförda får generalpoststyrelsen i underdånighet tillstyrka

bifall till de sakkunnigas förslag om postverkets övertagande av kronouppbörden

å landsbygden med allenast de jämkningar här ovan angivits. Och får generalpoststyrelsen

slutligen såsom sammanfattning av det föregående här nedan anföra

huvudgrunderna av det förfarande, som enligt vad ovan sagts, styrelsen för sin

del anser böra i huvudsak tillämpas vid kronouppbördens upphämtande genom postverket:

-

Vid varje kronodebetsedel finnas fogad en genom perforering lätt

frånskiljbar, & vederbörande landsfogde utställd postanvisning, benämnd

skattepostanvisning; debetsedlar och skattepostanvisningar böra lämpligen

givas sådant utseende, som det av generalpoststyrelsen överlämnade

förslaget utvisar.

Dedetsedlarna med tillhörande skattepostanvisningar utskrivas av

vederbörande landsfogde samt utsändas till de skattskyldige med allmänna

posten. För detta ändamål skola debetsedlarna av landsfogden

i god tid lämpligen efter hand avlämnas till postbefordran med iakttagande

av att debetsedlar till avlägsnare eller med färre postförbindelser

försedda postanstalter, efter postverkets anvisning, avlämnas först och

därefter debetsedlarna till närbelägnare postanstalter. Senast den 10

november böra samtliga debetsedlar vara avlämnade till postbefordran.

87

Debetsedlarna avlämnas vid det postkontor, där landsfogden är

bosatt, eller, därest landsfogden är bosatt vid poststation, vid det överordnade

postkontoret, dit debetsedlarna i så fall lämpligen kunna av

landsfogden insändas i tjänstepaket. Vid avlämnandet skola debetsedlarna

vara inlagda i kuvert, lämpligen s. k. fönsterkuvert, samt kuverten

tillslutna *). Vidare böra debetsedlar, adresserade till en och

samma postanstalt, såvitt möjligt avlämnas på en gång och sammanbuntade.

Försändelserna befordras ofranlcerade.

Vid framkomsten till adresspostanstalten tillhandahållas debetsedlarna

de skattskyldige i enahanda ordning som vanliga postförsändelser.

Skattskyldig, som avrest från platsen och å postanstalten lämnat

uppgift om sin nya adress, erhåller debetsedeln avgiftsfritt eftersänd

till den nya adresspostanstalten. Därest skattskyldig icke vid

uppbördsterminens början erhållit sin debetsedel, bör han därom göra

anmälan ä vederbörande postanstalt, som underrättar landsfogden om

förhållandet, varefter den skattskyldige från landsfogden erhåller ny

debetsedel.

De skattskyldige äga därefter att under en tid av 15 dagar från

och med den 21 november till och med den 5 december vid vilken

postanstalt som helst inom riket, postkontor eller poststation, titan avgift

verkställa inbetalning av sin kronoskatt. Poststationerna skola, i fall

av behov, hållas öppna, för skatteinbetalning å särskilda tider. Vid

skatteinbetalning medför den skattskyldige debetsedeln jämte tillhörande

skattepostanvisning samt likviden, såvitt möjligt i jämna penningar.

Postfunktionären antecknar debetsedelns nummer och belopp samt sin

signatur i en särskild, enligt kopieringssystem anordnad journal. Vederbörande

del av överarket, perforerad och å undersidan gummerad,

avrives och åsättes debetsedeln samt bildar sålunda kvitto. Dedetsedeln

avstämplas, frånsJciljes skattepostanvisningen och återstulles till den

skatt skyldige, varemot skattepostanvisningen behålles av postanstalten.

Ifrågavarande förfaringssätt kan användas vid såväl postkontor som

poststationer.

Därest skattskyldig förmenar sig hava blivit föremål för oriktig

debitering, äger han att samtidigt med. skatteinbetalningen å därför

avsedd plats å skattepostanvisningen avgiva skriftlig protest mot debiteringen.

Landsfogden utreder ärendet och hänskjuter detsamma till

länsstyrelsens prövning. Befinnes protesten lagligen grundad, erhåller

den skattskyldige i sinom tid restitution och i varje fall underrättelse

om besvärens utgång.

Vid poststation inflytande skattemedel insändas jämte tillhörande

skattepostanvisningar och vederbörande journal första postdag till det

överordnade postkontoret. Bokföringen vid postkontoret torde kunna

inskränkas till att slutsummorna av poststationernas journaler införas

i ett sammandrag. Medlen insättas i likhet med övriga postmedel å

postverkets giroräJming i riksbanken; skattepostanvisningarna översändas

till postkontoret å landsfogdens adressort.

Till landsfogdens postkontor sålunda inströmmande skattepostanvisningar

ävensom vid sagda postkontor självt eller dess underlydande

poststatiojier inbetalade dylika anvisningar införas till nummer och be

-

''*) Fordran på kuvertering av debetsedlarna bar numera eftergivits.

88

Kammarkollegium

och statskontoret

ang.

fögderiförvaltningskommittén^

och de sakkunnigas

förslag.

lopp i en längd eller journal, som summeras för dag. I journalen

sålunda införda skattepostanvisningar överlämnas av postkontoret för

var dag till landsfogden mot kvitto å journalens slutsumma. Kontant

utbetalning till landsfogden av anvisningarnas belopp äger dock icke

rum, utan insättes beloppet av postkontoret å riksbanken medelst check

för vederbörande länsstyrelses räkning, varefter beviset om insättningen

överlämnas till landsfogden i stället för likvid.

I den mån landsfogden sålunda erhåller redovisning från postverket,

verkställer han med ledning av skattepostanvisningarna anteckning

om de gjorda inbetalningarna i uppbördsboken. Sedan anvisningarna

icke vidare äro för landsfogden behövliga, böra desamma återställas

till postverket».

Utlåtande av kammarkollegium och statskontoret.

Sedan fögderiförvaltningskommitténs betänkande samt de sakkunnigas

förslag av december 1912 jämte samtliga de över dessa förslag

avgivna yttranden genom nådig remiss den 23 april 1913 remitterats

till utlåtande av kammarkollegium och statskontoret, hava dessa myndigheter

den 7 juni 1913 avgivit gemensamt underdånigt utlåtande.

Med uteslutande av ingressen är detta utlåtande av följande lydelse:

»Då kommittén (fögderiförvaltningskommittén), som utarbetat fyra särskilda med

n:r I, II, III och IV betecknade alternativa förslag till fögderiförvaltningens omorganisation,

funnit sig icke kunna förorda något av de med I, II och IV utmärkta, torde

ämbetsverken i fråga om dessa alternativ, vilka icke heller vunnit understöd från

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes sida i de av dessa myndigheter nu avgivna

underdåniga utlåtanden, allenast få tillkännagiva, att ämbetsverken icke för sin del

anse något av nämnda alternativ vara av beskaffenhet att böra läggas till grund för

fögderiförvaltningens organisation.

Innan ämbetsverken närmare yttra sig över kommitténs med III betecknade förslag,

kring vilket kommitténs majoritet samlat sig, och det av de sakkunnige framlåga

förslaget — för korthetens skull torde detta senare förslag i det följande få benämnas

alt. V — torde ämbetsverken få till bedömande upptaga den med alt. V

förknippade frågan om uppbördsväsendets omläggande därhän, att den allmänna kronouppbörden

skulle verkställas genom postverkets försorg. Denna fråga synes ämbetsverken

i själva verket vara en fristående fråga, som lämpligen kan avgöras oberoende

av sitt tillfälliga sammanhang med fögderiorganisationsfrågan.

A Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes sida hava, på sätt av de av- dem

avgivna utlåtandena närmare inhämtas, framställts åtskilliga väsentliga anmärkningar

mot förslaget om postverkets övertagande av skatteuppbörden. Genom den av generalpoststyrelsen

meddelade utredningen anse ämbetsverken vara ådagalagt att de

framkomna betänkligheterna, vilka till huvudsakliga delar synas vara föranledda av

knapphändigheten i de sakkunniges framställning i denna del, måste anses ogrundade.

Dock förefaller det ämbetsverken som skulle den av generalpoststyrelsen angivna

kontrollen icke vara fullt tillfredsställande. Genom den av styrelsen föreslagna,

enligt kopieringssystem anordnade förteckning eller journal, vari de inbetalta skattepostanvisningarna

skulle uppföras, vinnes väl, såsom styrelsen framhållit, att post

-

8!)

stationsföreståndare näppeligen skulle kunna uraktlåta att redovisa någon skatteinbetalning,

det vill säga att införa någon skatteanvisning i jtmrnalen; men av utlåtandet

framgår icke, huruvida ej poststationsföreståndaren skulle kunna uraktlåta att

redovisa den fullskrivna journalen och samtliga de däri införda beloppen. Det synes

därför ämbetsverken nödigt att — om ej redan gällande postala föreskrifter giva

anledning till en kontrollåtgärd liknande den ämbetsverken nu ifrågasätta — den av

generalpoststyrelsen tänkta anordningen måtte fullständigas med en bestämmelse

exempelvis därom, att före varje uppbördstermins början numrerade blanketter till

sådana journaler, varom här är fråga, skola tillställas varje postanstalt för att begagnas

vid skatteuppbörden, samt att, jämte det att de vid uppbörden använda

blanketterna efter hand insändas till vederbörande, samtliga de blanketter, som icke

kommit till användning vid uppbörden, skola omedelbart efter uppbördstidens slut

återställas.

Ehuru de i ärendet avgivna yttrandena giva vid handen, att de av de sakkunnige

framhållna olägenheterna av det nuvarande uppbördssättet äro avsevärt mindre

än de sakkunnige antagit —• sålunda vitsordas från många håll, att vid uppbördsstämmorna

i allmänhet infinna sig endast ett fåtal personer, vilka såsom ombud för

det stora flertalet ombesörja skatteinbetalningen, att länsmännen, åtminstone på

många orter, icke alls eller blott undantagsvis iakttaga inställelse å tjänstens vägnar,

samt att svårighet att för förrättningarna anskaffa lämplig lokal icke yppat sig —

så innebär dock den ifrågasatta förändringen för allmänheten så omisskänliga fördelar,

att dess genomförande, som, på sätt av det ovan sagda framgår, kan äga rum

med bevarande av trygghet för staten, måste ur allmänhetens synpunkt framstå

såsom önskvärd; varför och då densamma jämväl måste anses vara till gagn för

staten, ämbetsverken tillstyrka förslaget i fråga; och synes detta böra genomföras

oberoende av huru frågan om fögderiförvaltningens omorganisation må komma att lösas.

Omöjligheten att på ett tillfredsställande sätt ordna uppbördsväsendet utan användande

av kronofogdarna har hittills utgjort det viktigaste hindret för kronofogdetjänsternas

indragning. Detta hinder bortfaller genom postverkets övertagande av

denna del av kronofogdarnas hittillsvarande göromål. Ämbetsverken hava därför frågat

sig, om övriga åt dessa tjänstemän nu uppdragna göromål innebära tillräckliga

skäl för bibehållande av kronofogdetjänsterna.

Vad då först beträffar kronofogdarnas befattning med indrivning av resterande

kronouppbörd, böter med mera, har denna redan faktiskt upphört. Och då i verkligheten

indrivningen verkställes av mindre kvalificerade tjänstemän på ett tillfredsställande

sätt, kan det icke vara skäl att nu söka återföra något arbete av detta slag

på kronofogdarna.

Dessa senare äro emellertid alltjämt redogörare för indrivningsväsendet. Enligt

de sakkunniges förslag skulle denna del av kronofogdarnas göromål överflyttas på

landsfogdarna. Och ämbetsverken anse det icke kunna förnekas, att, såsom de sakkunniga

säga, landsfogden på grund av hela sin utbildning är mera än den nuvarande

kronofogden ägnad att utföra egentligt räkenskapsarbete samt att räkenskapsväsendet

i sin helhet väsentligen förenklas genom att, såsom här skulle ske, läggas

i eu hand.

Kronofogdarnas befattning med polis- och åklagarväsendet har redan liksom indrivningsväsendet

genom omständigheternas makt övergått i stort sett på länsmännen.

Här kunde man dock utan tvivel fråga sig, om icke väsentliga delar av dessa göromål

äro av så viktig beskaffenhet, att det kunde vara skäl att söka återföra dem till

de mera kvalificerade kronofogdarna. Ämbetsverken föreställa sig emellertid, att den

90

riktning, utvecklingen i detta hänseende tagit, icke gärna kan bero på någon tillfällighet

utan att tilläventyrs ifrågavarande ärenden äro av sådan beskaffenhet, att

de böra utföras av personer, som äro vida mera spridda över landet och således talrikare,

än vad fallet kan vara med så dyrbara tjänstemän som kronofogdarna. Ämbetsverken

befara fördenskull, att, om man söker genom utfärdade föreskrifter förmå

kronofogdarna att taga verksammare del i polis- och åklagarväsendet, en sådan

reform torde komma att i huvudsak stanna på papperet.

Naturligtvis kvarstår ännu den del av kronofogdarnas åligganden, som innefattar

deras verksamhet såsom polischefer och förmän för länsmännen, Men såväl

dessa åligganden som de smärre göromål i övrigt, vilka icke kunna överflyttas på

länsmän eller landsfogdar, äro av så ringa omfattning, att för deras räkning icke

erfordras mera än en eller högst två tjänstemän i varje län. Huruvida sedan dessa

tjänstemän benämnas kronofogdar eller, såsom de sakkunniga föreslagit, landsfiskaler,

är icke av någon huvudsaklig betydelse.

På dessa i korthet anförda skäl ansluta sig ämbetsverken i princip till de sakkunniges

förslag.

För den händelse Eders Kungl. Maj:t skulle finna anledning att till grund för

nådig framställning i fråga om fögderiförvaltningens omorganisation lägga det av de

sakkunniga avgivna förslaget, torde det tillkomma ämbetsverken att närmare ingå på

de av de sakkunnige föreslagna särskilda bestämmelserna, i den mån desamma falla

inom området för kollegii och statskontorets ämbetsverksamhet. Härvid tillåta sig

ämbetsverken, med hänsyn till knappheten i den tid, som för ärendets behandling

varit ämbetsverken medgiven, uppehålla sig allenast vid de mera huvudsakliga erinringar,

som i de inkomna yttrandena framställts i avseende å ifrågavarande bestämmelser

eller som ämbetsverken anse sig hava anledning att därutöver framställa;

varvid emellertid ämbetsverken anse sig böra tillägga, att även bland de mera oväsentliga

anmärkningarna finnas sådana, som med fördel kunna tillgodogöras vid en

bearbetning av förslaget.

I. Debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder och medel, som i sammanhang

med dem upptagas.

Yad generalpoststyrelsen föreslagit i avseende å dels debetsedlarnas utseende

och kringsändande, dels uppbördstiden och dels förfarandet vid uppbörden och vad

därmed sammanhänger torde böra vinna avseende med det tillägg i avseende å kontrollens

skärpande, som ämbetsverken i det föregående ifrågasatt. Då det upplysts

att debetsedlarnas innehåll något växlar efter förhållandena på olika örter, synes

emellertid åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande böra inrymmas befogenhet att

var för sitt län kunna meddela föreskrift om de titlar, som skola förekomma å de

för länets behov avsedda debetsedlarna,

Det från flera håll framkomna förslaget därom, att uppbörden av skogsmedel

måtte överlämnas åt skogsstatens tjänstemän anse sig ämbetsverken böra understödja.

Åtskilliga bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hava förmält sig icke

kunna biträda förslaget därom, att redogörelse över den del av uppbörden, som vid

årets slut ej hunnit indrivas, skulle avlämnas först den 30 juni, utan hemställt att

summarisk räkning skulle avgivas den 30 april och därefter, såsom nu ägde rum,

balansrelation den 30 augusti. Det har nämligen ansetts betänkligt, att Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande först sju månader efter uppbördsterminens utgång skulle

beredas möjlighet att kontrollera huru restindrivningen handhafts, helst det vore att

91

förmoda, att den föreslagna utsträckningen av tiden för restantiernas redovisning

komme att fördröja restindrivningen. I stället kunde den föreslagna redovisningen

av den 30 juni bortfalla, desto hellre som landsfogden under juni månad knappast

hade tid att ägna sig åt det för denna räknings upprättande nödiga arbetet.

Ämbetsverken, som inhämtat, att under årets första tertial för närvarande inflyta

restantier å kronouppbörden till belopp överstigande 5 millioner kronor, anse

det synnerligen angeläget, att nuvarande balansrelationen pr 30 april bibehålies. Då

åter under andra tertialet inflyta restantier till belopp av endast något mer än 1/i

million kronor, kunde det väl ifrågasättas, om ej balansrelationen pr 30 augusti kunde

betraktas såsom överflödig. Innan man vunnit erfarenhet om, huru det förändrade

uppbördssättet kommer att inverka på skattskyldighetens fullgörande och restantiebeloppens

storlek, synes det dock ämbetsverken betänkligt att indraga den senare,

balansrelationen.

III. Indrivning med mera av resterande kornmunalutskylder med flera medel.

Vad av flera bland de hörda myndigheterna härutinnan yttrats beträffande behovet

av effektivare kontroll anse ämbetsverken vara förtjänt av uppmärksamhet.

Kontrollen i fråga synes ämbetsverken kunna lämpligast ordnas sålunda, att framställning

om handräckningen för resterande kommunalutskylders indrivning göres i

två exemplar hos landsfogden, som därefter har att giva länsmannen order om verkställigheten,

samt att länsmannen, efter det redovisningen för uppdraget avgivits till

vederbörande kommunala myndighet, till landsfogden insänder avskrift av det härå

erhållna kvittot.

IV. Exekutionsväsendet.

I avseende å behovet av strängare kontrollföreskrifter tillåta sig ämbetsverken

hänvisa till sitt yttrande under XVIII här nedan.

VIII. Åliggandet såsom kronans ombudsman.

Överflyttandet på länsmännen av ifrågavarande åliggande innebär, enligt ämbetsverkens

förmenande, åtminstone i vissa fall en avgjord försämring. Sålunda torde

länsman mindre än kronofogde innehava förutsättningarna för att vaka över att innehavare

av jord icke tillskansar sig större friheter än lagligen böra åtnjutas (§ 10 i

kronofogdeinstruktionen) eller att tillse att ingen obehörigen besitter och brukar statens

fasta egendom (§ 12 i instruktionen). Det torde därför kunna ifrågakomma att

tagas under övervägande, huruvida ej vissa av här ifrågavarande åligganden borde

överflyttas på landsfiskalerna.

XIII. Häradsskrivarnes bestyr med avseende å inskrivning slistorna rörande värnpliktige.

I likhet med åtskilliga bland domkapitlen avstyrka ämbetsverken förslaget om

ifrågavarande bestyrs överflyttande på prästerskapet.

12

92

XIV. Mantalsskrivningen.

Vad angår den föreslagna kombinerade mantals-, taxerings- och debiteringslängden,

äro åtskilliga av de erinringar, som i de avgivna yttrandena framställts mot

densamma, välgrundade; och biträda ämbetsverken vad Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Göteborgs och Bohus län anfört i fråga om ordningen för mantalsskrivningarna

och vederbörliga längders uppsättande.

Likaledes instämma ämbetsverken däri, att när annan person än den, som i

mantalslängden upptagits såsom ägare eller innehavare av fastighet, författningsenligt

är skattskyldig för densamma, i längdens anteckningskolumn jämväl bör upptagas

den skattskyldiges namn och adress.

XV. Landsfiskalerna, deras antal och avlöningsförmåner.

Ämbetsverken vilja uttala den mening, att landsfiskalerna, om de skola kunna

fylla de plikter, som avses att ålägga dem, måste avlönas bättre än enligt förslaget

skulle bliva fallet. Då stora anspråk måste ställas på de personliga egenskaperna

hos dem, som erhålla befattningarna i fråga, torde skickliga sökande knappast kunna

förväntas anmäla sig, med mindre tillräckligt lockande avlöningsförmåner erbjudas.

Då vidare åt platsernas innehavare, om de skola kunna med framgång utföra de

dem åliggande uppdragen, måste tillförsäkras en auktoritativ ställning, synes ock

nödigt att de i lönehänseende bliva jämförelsevis gynnsamt utrustade. Med hänsyn

till befattningarnas ställning inom fögderiförvaltningen torde det få antagas, att befattningarna

i regeln icke komma att bliva övergångsplatser, ett förhållande, vartill

hänsyn ock måste tagas vid löneförmånernas bestämmande. Om de ifrågavarande

tjänsterna skulle organiseras i tanke på att, såsom sakkunnige synas hava tänkt sig,

rekryteras med yngre personer, särskilt andra och tredje länsnotarier, skulle enligt

ämbetsverkens övertygelse, institutionen redan från begynnelsen äventyras.

Ämbetsverken, som på grund av det anförda anse de nya landsfiskalernas löneförmåner

böra sättas till lika belopp med lönerna för andra gradens tjänster i de

centrala ämbetsverken, hemställa alltså, att avlöningsförmånerna måtte bestämmas

till, förutom ortstillägg, lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, och

två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor.

Arvodet till upprätthållande av landsfiskalsgöromålen i Gottlands län synes även

vara väl knappt beräknat och böra något förhöjas.

Yad som anförts emot landsfiskalernas placering såsom tjänstemän i länsstyrelserna

synes ämbetsverken förtjäna uppmärksamhet; därest i överensstämmelse

härmed landsfiskalerna placeras ute i länen, böra lämnas dem vissa förvaltningsbidrag.

Beträffande antalet landsfiskaler synes, om tjänsterna skola motsvara det med

dem avsedda ändamålet, tjänstgöringsområdet, så vitt angår de större länen, böra

förminskas, det vill säga antalet befattningshavare för sådana län ökas. Krav därpå

har ock framställts från några bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande. Ämbetsverken

hava givetvis icke varit i tillfälle att ingå i närmare prövning av befogenheten

av nämnda krav, men synes det antagligt, att man måste räkna med det av

befallningshavandena äskade antalet eller 33.

Mot den föreslagna benämningen landsfiskal för de nyinrättade tjänsterna hava

enligt ämbetsverkens mening framställts befogade anmärkningar. Då de nya be

-

93

fattningshavarnas tjänståligganden skulle omfatta vissa grupper av de nuvaran e

kronofogdarnas skyldigheter, anse ämbetsverken den nuvarande kronofogdebenamningen

böra överflyttas på de nya tjänstinnehavarna.

XVI. Landsfogdarna, deras antal och avlöningsförmåner med mera.

Ämbetsverken äro ej i tillfälle att i vidare mån yttra sig rörande det föreslagna

antalet landsfogdar, än att då, på sätt flere bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

framhållit, den föreslagna ökningen i landsfogdens arbete möjligen

komme att icke obetydligt överstiga de lättnader däri, som bleve en följd av de

ifrågasatta överflyttningarna och övriga anordningar, det vid en närmare granskning

av distriktsindelningsfrågan måhända kan visa sig nödigt att i ett eller annat lan

öka antalet landsfogdar. I övrigt torde få hänvisas till avdelning XIX har nedan.

Mot den föreslagna benämningen landsfogde har från åtskilliga håll framställts

anmärkning. Ämbetsverken biträda den uttalade meningen därom,^ att anledning saknas

att för ifrågavarande befattninghavare, vilkas nuvarande tjänståligganden i huvudsak

skulle för dem bibehållas, ändra den hitillsvarande benämningen.

XVII. Länsmännen, deras antal och avlöningsförmåner med mera.

I avseende å länsmansdistriktens antal torde ämbetsverken få hänvisa till sitt

yttrande under XIX. ,, ...

Från vissa länsstyrelser har framställts krav på ökning i länsmannens avlöningsförmåner.

Då föreningen Sveriges kronolänsmän i sitt i ärendet avgivna yttrande

icke berört lönefrågan och alltså måste anses hava funnit de av de sakkunnige föreslagna

avlöningsbeloppen väl avvägda, synes vad å länsstyrelsernas sida darutinnan

anförts icke böra föranleda till någon ändring i sagda belopp.

Med hänsyn därtill att åtskilliga länsmän fortfarande innehava bostallen, samt

att det kan antagas att värdet å vissa boställens avkomst må hava undergått mer

eller mindre betydande förändring efter senaste uppskattningen, synes hora dels

lämnas föreskrift om ny uppskattning av boställenas avkomst i ungefärlig överensstämmelse

med vad som stadgats i nådiga skrivelsen angående lönereglering för

vissa av de till landsstaten hörande tjänster den 31 maj 1878, dels ock forordnas,

att i fråga om avdrag å avlöning för boställsavkomsten skola fortfarande tillämpas

nu gällande bestämmelser. I anslutning till vad ämbetsverken i tidigare i ämnet av

givna utlåtanden tillstyrkt hemställa ämbetsverken, huruvida ej Eders Kungl. Maj:t

skulle finna skäl förklara sig vilja, varje gång en med boställe förenad lansmanstjänst

varder ledig, innan tjänsten tillsättes och efter vederbörandes hörande besluta,

om bostället bör vid tjänsten bibehållas eller till statsverket indragas.

XVIII. Kontrollen. *

Genom den ifrågasatta ökningen i antalet redovisningsskyldiga uppbördsman

framträder kraftigare än förut behovet av förbättrad kontroll. Ämbetsverken anse

sig böra ifrågasätta, om ej en skärpning av de av de sakkunniga härutinnan föreslagna

bestämmelserna skulle finnas önskvärd och möjlig, exempelvis genom bestäm

-

94

melser darom, att länsman skall deponera influtna kronomedel så snart desamma

överstiga visst belopp, att likvider skola ske medelst checker eller dylikt i största

mojhga utsträckning, och så vidare. Den kassajournal, som det enligt förslaget skall

åligga lansmannen att upplägga, förutsättes skola föras på sådant sätt att densamma

lamnar vittnesbörd om, huruvida länsmannen inom föreskriven tid fullgör sin skyldighet

att deponera, inleverera eller redovisa influtna medel. Underlåtenhet att sålunda

fullgöra dylik skyldighet bör betraktas såsom tjänsteförseelse.

I övrigt torde få hänvisas till vad ämbetsverken i det föregående anfört beträffande

kontrollen i avseende å dels postverkets uppbörd och dels indrivningen av

kommunala restantier.

XIX. Rikets indelning i fögderier och länsman sdistrikt.

De sakkunniga, som föreslagit 117 landsfogdesysslor och 486 länsmansbefattningar,

hava ansett sig icke äga förutsättningar att framlägga förslag beträffande

rikets indelning i tjänstgöringsdistrikt för landsfogdarna och länsmännen utan inskränkt

sig till att av de föreslagna befattningarna tilldela varje län ungefär det

antal tjänster av vartdera slaget, som efter folkmängdsgrunden borde på länet belöpa.

• j Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, som i allmänhet summariskt yttrat

®.lg,1 denna del av ärendet, hava några, för den händelse alt. V lades till grund för

fögderiförvaltningens omorganisation, vidtagit vissa jämkningar, var för sitt län, i de

av de sakkunniga föreslagna antalen; med tillämpning av deras förslag, skulle antalet

landsfogdar uppgå till 121 och antalet länsmän till 489.

Med hänsyn såväl därtill, att förslagen rörande indelning sakna motivering

som ock till den knappa tid, som varit ämbetsverken tillmätt för utlåtandets avgb

vande, hava ämbetsverken icke kunnat ingå i närmare granskning av denna del av

fragan Det har dock synts ämbetsverken, som skulle antalet länsmän i Uppsala län

med hänsyn till folkmängd och areal, kunna nedsättas under det av de sakkunniga

föreslagna antalet 14, att antalet länsmän i Östergötlands län skäligen kunde nedsättas

till det av länsstyrelsen föreslagna eller 22, att fog ej saknas för ökning enligt

länsstyrelsens yrkande av antalet länsmän i Blekinge län till 12, att den av länsstyrelserna

i Hallands och Västmanlands län yrkade ökningen i antalet landsfogdar skulle

sakna tillräckliga skäl, samt att antalet landsfogdar i Gävleborgs län synes böra

vara 6, såsom de sakkunige föreslagit.

Huruvida På eller annat ställe de lokala förhållandena må vara sådana

att det vid genomförandet av rikets fördelning i fögderier och länsmansdistrikt skall

visa sig omöjligt att utan en längre gående delning, än vad de sakkunnige tänkt sig

undvika att något distrikt varder för stort, därom äro ämbetsverken ej nu i tillfälle

att uttala något omdöme; men ämbetsverken hålla ej för osannolikt, att det vid distriktsmdelningen

skall visa sig nödvändigt att i avseende på antalet tjänstgöringsdistnkt

vidtaga vissa jämkningar. ''

XX. Över gångs stad g anden.

I avseende å de sakkunnigas uttalade mening därom, att de genomgripande för

andringar, det föreliggande förslaget till omorganisation av fögderiförvaltningen innefattade,

med nödvändighet krävde, att den nya organisationen samtidigt bringades''

95

till tillämpning inom rikets olika delar och att kronofogdekåren i följd därav komme

att ställas på indragningsstat, äro ämbetsverken så till vida av olika mening, att

ämbetsverken anse förändringen icke med nödvändighet påkalla en sådan åtgärd beträffande

kronofogdekåren. Det synes nämligen ämbetsverken, som skulle det vara

staten till större fördel, om kronofogdarna, hellre än att försättas i fullständig overksamhet,

bibehölles i tjänstgöring, var inom sitt nuvarande område, med skyldighet att

fullgöra de åligganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma de ifrågasatta

landsfiskalerna och vilka ju skulle omfatta vissa grupper av de nuvarande

kronofogdarnas göromål, samt att eljest tillhandagå länsstyrelserna med uppdrag av

beskaffenhet att kunna påläggas dem; därvid skulle kunna iakttagas, att vid skeende

avgång av kronofogdar uppkommande olikheter skilda län emellan utjämnades genom

förflyttning av någon av de kronofogdar, som äro skyldiga underkasta sig sådan

åtgärd.

Det synes ämbetsverken innebära onödigt slöseri med arbetskraft och penningemedel,

om man skulle i overksamhet försätta största delen av en skolad och skicklig

tjänstemannakår, helst en sådan kårs arbete och erfarenhet kan med fördel tillgodogöras

staten vid övergång från en organisation till annan, då vanligen de nya

förhållandena göra sig kännbara på ett för arbetets behöriga fortgång menligt sätt.

Enligt ämbetsverkens mening skulle kronofogdarnas bibehållande i tjänstgöring

föranleda till att av de nuvarande kronofogdarna det antal, som erfordras för besättande

av de nya kronofogde(landsfiskals-)befattningarna, överflyttas på ny stat enligt

de närmare bestämmelser, som Eders Kung!. Maj:t må finna skäligt meddela, och att

de övriga uppföras på övergångsstat. Det synes billigt, att avlöningarna för dessa

senare upptagas till de belopp kronofogdarna å ordinarie stat och å extra stat för

närvarande åtnjuta.

Samtidigt torde emellertid tillfälle böra erbjudas kronofogdar, vilka sådant

önska, att utan tjänstgöringsskyldighet övergå på indragningsstat mot åtnjutande av

sina å ordinarie stat uppförda löneförmåner.

För den händelse Eders Kungl. Maj:t åter skulle finna skäl föreslå kronofogdekårens

ställande på indragningsstat, synes de sakkunnigas förslag i avseende å beräknandet

av ersättningen till de kronofogdar, som ej till annan tjänst förflyttas,

kunna i huvudsak godkännas.

Efter ämbetsverken meddelad uppgift lära de kronofogdar, som efter den 30

mars 1906 konstituerats eller som, ehuru före sagda den 30 mars 1906 konstituerade,

efter samma dag förflyttats till annan tjänst, till ett antal av 50 vara underkastade

förflyttning till annat tjänstområde och därjämte skyldighet att vid 67 års ålder avgå

med pension.

Med anledning av att i sådan ställning varande kronofogdar protesterat mot

att deras ifrågavarande förpliktelse skulle innefatta skyldighet för dem att låta sig

förflyttas till tjänst av den beskaffenhet den av de sakkunniga föreslagna landsfiskalsbefattningen

skulle erhålla, anse sig ämbetsverken böra uttala, att efter ämbetsverkens

mening tvekan ej föreligger därom, att sagda kronofogdar äro förpliktade underkasta

sig sådan förflyttning under förutsättning att den nya tjänsten kan anses vara

av samma tjänstegrad som de nuvarande kronofogdebefattningarna.

Då även från vissa häradsskrivares sida framställts en likartad invändning, nämligen

att häradsskrivarna icke skulle vara skyldiga att övertaga de föreslagna landsfogdetjänsterna,

få ämbetsverken, under erinran att nådiga kungörelsen den 28 maj 1880, angående

villkoren för åtnjutande av de från 1881 års början fastställda förändrade löneförmåner

förhäradsskrivare, stadgar, att häradsskrivare skall vara underkastad såväl den vid

-

96

Kammarrätten,

ang.

mantalsskrivningabestyrets

överflyttande

å länsmännen.

sträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som ock den reglering

av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven^ framhålla såsom sin mening, att

häradsskrivarna uppenbarligen icke kunna vägra övertaga de ifrågasatta nya landsfogdetjänsterna,

eller, såsom de efter ämbetsverkens förslag skulle benämnas, häradsskrivartjänsterna,

vilka motsvarade de nuvarande häradsskrivartjänsterna med viss

jämkning i åligganden.

I likhet med vad ämbetsverken föreslagit i avseende å de kronofogdar, vilka

komma att sättas å övergångsstat, torde de länsmän, som varda uppförda å sådan

stat, böra upptagas till de avlöningsbelopp, de nu åtnjuta å såväl ordinarie som

extra stat.

De sakkunniga synas hava avsett att regleringen av länsmansdistrikten skulle

genomföras i den mån sådant mejliggöres genom nuvarande tjänstinnehavares avgång;

och torde någon erinran icke kunna göras däremot.

XXI. Avlöningsstat samt jämförande kostnadsberäkning med mera.

I avseende å den av de sakkunniga utförda jämförelsen beträffande kostnaderna

för genomförande å ena sidan av alternativ V och å andra sidan av alternativ

III hava framställts åtskilliga erinringar. En del av dessa torde väl icke sakna

fog, och även de av ämbetsverken härovan framställda förslagen åstadkomma någon

ändring i kostnadsberäkningen. Ämbetsverken hava dock icke ansett sig böra uppgöra

någon ny beräkning. Det är nämligen tydligt, att varje sådan, uppgjord på

den korta tid, som stått ämbetsverken till buds, måste vila på antaganden, vilkas

riktighet är svår att pröva. Ett dylikt antagande måste till exempel göras beträffande

det antal länsmän, som skulle erfordras, om alternativ III genomfördes utan

att den av fögderiförvaltningskommittén föreslagna polisorganisationen samtidigt

genomfördes.

Om man emellertid tager tillbörlig hänsyn till att tjänstemännens antal icke

sättes för lågt och att de förses med skäliga löner, bör den av ämbetsverken förordade

organisationen vara den billigaste, då enligt densamma intet arbete anförtros

åt överkvalificerad arbetskraft, ingen tjänstemans arbetstid lämnas oanvänd och ingen

lön sättes högre, än av tidsförhållandena motiveras.»

Slutligen torde böra omförmälas, att tvänne reservanter i kammarkollegium

velat bibehålla nuvarande organisation, men ansett uppbördens

upptagande genom postverket i varje fall vara att förorda.

Utlåtande av kammarrätten.

Kammarrätten, som anmodats avgiva underdånigt utlåtande över

de sakkunnigas förslag, i vad det avsåge att överflytta mantalsskrivningsbestyret

på länsmännen, framhåller,

att vid bedömandet av lämpligheten av den ifrågasatta överflyttningen, hänsyn

borde tagas till dels länsmännens kompetens dels frågan huru mantalsskrivningsbestyret

låter förena sig med länsmännens övriga tjänstgöring och dels sambandet

97

mellan mantalsskrivningen, å ena sidan, samt taxerings- och debiteringsbestyren ävensom

upprättandet av röstlängder, å andra sidan.

Vidkommande länsmännens kompetens erinrar kammarrätten, att de sakkunniga, i

likhet med fögderiförvaltningskommittén, förordat skärpta fordringar, samt förklarar

sig, under förutsättning av erforderlig författningskunskap hos länsmännen, kunna

lämna förslaget ur denna synpunkt utan erinran.

Vad därefter anginge frågan, huru mantalsskrivningsbestyret låter förena

sig med länsmännens övriga tjänstgöring, saknade kammarrätten förutsättning att

med någon tillförlitlighet besvara densamma, men ansåge sig böra erinra, att en del

av länsmännens åligganden såsom närvaro vid ting, rannsakningar, polisförhör och

exekutiva förrättningar måste verka hindrande för ett oavbrutet sysslande med mantalsskrivningen

under den därför anslagna tiden. Överflyttningen av mantalsskrivningsbestyret

medförde även, åtminstone för många länsmän, en betydande ökning i

deras göromål.

Beträffande sambandet mellan mantalsskrivningen, å ena sidan, samt taxeringsoch

debiteringsbestyren ävensom upprättandet av röstlängder, å andra sidan, syntes

en viss garanti, att mantalslängderna föras på ett tillfredställande sätt, enligt nuvarande

organisation ligga däri, att mantalsskrivningen förrättas av samma tjänsteman,

som har att upprätta fastighetstaxeringslängder och röstlängd för val till riksdagens

andra kammare ävensom att påföra utskylder. Denna garanti för mantalslängdens

riktighet komme att vid den föreslagna överflyttningen försvinna. En svårighet

vållades även därigenom, att mantalslängden endast en kort tid av året kunde vara

hos länsmannen tillgänglig.

Mot förslaget att förlägga mantalsskrivningen till början av kalenderåret hade

kammarrätten intet att erinra.

Vad anginge den föreslagna anordningen med gemensamma mantals- och taxeringslängder,

erinrades dels därom, att mantalslängden icke kan tjäna såsom grundval

för taxeringslängden, utan att den kompletteras med förteckning å aktiebolag, föreningar

och andra juridiska ävensom fysiska personer, som icke skola i kommunen

mantalsskrivas, men äro enligt bevillningsförordningen skattskyldiga för inkomst,

dels ock att skattskyldigheten för fast egendom enligt § 3 bevillningsförordningen

åligger den, som för nästföregående år författningsenligt mantalsskrivits eller bort

mantalsskrivas såsom ägare eller innehavare av fastigheten, varemot den förslagsvis

uppgjorda gemensamma längden upptager sådan ägare eller innehavare för det löpande

året.

Utlåtande av justitiekanslersämbetet.

Åmbetet har i underdånigt utlåtande den 12 februari 1913 anfört

huvudsakligen

a) vidkommande fögderiförvaltningskommitténs alt. III:

att även det föreslagna, minskade antalet kronofogdar syntes kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra vad kronofogden nu åligger i fråga om åklagar- och polisväsendet

samt bevakande av kronans talan i civila saker, varemot ämbetet motsatt

98

Föreningen

Sveriges

landsstat m.fl,

sig nedsättningen i länsmännens antal, försåvitt det icke kunde förebyggas, att länsmannen,

såsom enligt förslaget bleve händelsen i åtskilliga fall, skulle bliva åklagare

vid häradsrätten inom olika domsagor;

att det syntes tveksamt, huruvida den av kommittén sid. 406 ifrågasatta skyldighet

för länsmannen att göra anmälan till kronofogden om begångna brott verkligen

borde stadgas, enär den gräns, som därför måste uppdragas, vore mycket svår

att fastställa, på sätt i utlåtandet närmare utvecklas;

att hinder emot upphävande av den nuvarande landsflskalsinstitutionen väl ej

mötte, men att de redan förordnade landsfiskaler torde böra vid dessa förordnanden

bibehållas;

att ämbetet ej hade något att invända emot höjning av länsmännens kompetens

men ville erinra, att kompetensfordringarna, ifall kronofogdetjänsten bibehålies, icke

behövde skärpas så mycket som om sagda tjänst indrages;

att ämbetet i fråga om polisorganisationen funne befogade anmärkningar kunna

göras emot kommitténs förslag i denna del såväl beträffande den ridande polisen som

i fråga om indragningen av reservpolisstyrkan, och att ämbetet, vidkommande distriktspolisinrättningen,

funnit de sakkunnigas kritik därav sidd. 21—27 i dessas betänkande

så väl grundad, att ämbetet för sin del ville instämma i vad de sakkunniga sålunda

yttrat.

b) i fråga om de sakkunnigas organisationsplan:

att intet vore att erinra emot att åklagar- och polisväsendet på landsbygden

ordnades såsom de sakkunniga föreslagit, dock att någon betänklighet mötte emot

förslaget om mantalsskrivningarnas förrättande av länsmannen och emot exekutionsgöromålens

överflyttande på honom, enär dessa bestyr kunde antagas i vissa fall

bliva hinderliga för verksamheten såsom åklagare och polisman;

att, beträffande de nya landsfiskalerna, ämbetet icke hade något emot att de

ställdes omedelbart under Kungl. Maj:ts befallningshavande, enär i varje fall enligt

instruktionen för justitiekanslersämbetet den 29 oktber 1909 justitiekanslerns utlåtande

skulle inhämtas av den, som tillsätter fiskaltjänst av ifrågavarande slag, och

landsfiskalerna bleve skyldiga att efterkomma och lyda, vad justitiekansleren å ämbetets

vägnar befallde dem; samt

att om den föreslagna landsflskalsinstitutionen infördes, därav borde följa, att

de nuvarande landsfiskalerna omedelbart entledigades från sina förordnanden.

Yttranden av föreningen Sverges landsstat in. fl. föreningar.

I detta sammanhang meddelas, att föreningen Sverges landsstat, föreningen

Sverges kronofogdar, Sverges häradsskrivarförening och föreningen Sverges kronolänsmän,

vilka beretts tillfälle att yttra sig över såväl fögderiförvaltningskommitténs

som de särskilt tillkallade sakkunnigas förslag i ärendet, samtliga med undantag av

föreningen Sveriges kronofogdar, uttalat sig till förmån för de sakkunnigas förslag;

dock att inom förstnämnda förening en reservation antecknats av talrika representanter.