SOU 1918:11 FORTSÄTTNINGSSKOLAN, DEN LÄGRETEKNISKA UNDERVISNINGEN, DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN OCH NÄRLIGGANDEUNDERVISNINGSOMRÅDEN

SOU 1918:11
Statens offentliga utredningar

FORTSÄTTNINGSSKOLAN, DEN LÄGRETEKNISKA UNDERVISNINGEN, DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN OCH NÄRLIGGANDEUNDERVISNINGSOMRÅDEN

1918-01-01 · 185 sidor

Så kom texten hit

Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1918:11, FORTSÄTTNINGSSKOLAN, DEN LÄGRETEKNISKA UNDERVISNINGEN, DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN OCH NÄRLIGGANDEUNDERVISNINGSOMRÅDEN

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

FORTSÄTTNINGSSKOLAN, DEN LÄGRE

TEKNISKA UNDERVISNINGEN, DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN

OCH NÄRLIGGANDE

UNDERVISNINGSOMRÅDEN

AVGIVET AV

ENLIGT NÅDIGT BESLUT

DEN 3 NOVEMBER 1916 TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1917

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER

178671

INNEHÅLL.

Skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Inledning. Kort översikt över de av folkundervisningskommittén, 1907 års komnntté

för den lägre tekniska undervisningen och 1913 års kommitterade för

den lägre handelsundervisningen framlagda förslag

1. Fort sä tt nin gsskolan..........

2. Den lägre tekniska undervisningen

Lärlingsskolor............

Yrkesskolor......

Tekniska fackskolor.........._

Tekniska skolan i Stockholm.........

Statens normalskola för yrkesundervisningen

överstyrelse för rikets tekniska skolor.....’ ’ ’ '' ^

3. Den lägre handelsundervisningen.......

Handelsskolor............

Handelskurser............

Administration och central ledning

De sakkunnigas förslag...........

Kap. 1. Allmänna grunder.........

Fortsättning sskolan..........

Den lägre tekniska undervisningen.........

Lärlingsskolor............

Yrkesskolor...........

Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier

Tekniska skolan i Stockholm...........

Statens normalskola för yrkesundervisningen.........

Den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet ! ’ ’

Den lägre handelsundervisningen........

Lärlingsskolor............

Yrkesskolor............

Ettåriga handelsskolor............

Den centrala ledningen av det lägre handelsundervisningsväsendet,

Sid.

INNEHÅLL.

Kap.

Undervisning i husligt arbete...................

Lärlingsskolor.......................

Yrkesskolor........................

Övriga utbildningsanstalter på det husliga arbetets område.....

Den centrala ledningen av skolorna för undervisning i husligt arbete

Översikt............................

2. Fortsättningsskolan.....................

Olika typer av fortsättningsskolor...............

Läroämnen och kursplaner..................

Lärotid ..........................

Skolplikt.........................

Lärare..........................

Förvaltning och inspektion..................

Ekonomiska förhållanden...................

Övergångstid........................

Sammanfattning......................

B. Högre folkskolan......................

4. Den lägre tekniska undervisningen..............

Lärlingsskolor.........................

Skolplikt ..........................

Organisation........................

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

Lärotid..........................

Undervisning........................

Lärare..........................

Styrelse och förvaltning...................

Ekonomiska förhållanden...................

Sammanfattning......................

Yrkesskolor..........................

Ändamål.........................

Organisation........................

Lärotid..........................

Inträdesfordringar......................

Undervisning.......................

Skolavgifter.......................

Lärare.........................

Styrelse och förvaltning..................

Ekonomiska förhållanden..................

Sammanfattning.....................

Tekniska fackskolor......................

Ändamål........................

Organisation och förläggning................

Lärotid.........................

Inträdesfordringar.....................

Undervisning ......................

Skolavgifter.......................

Sid.

100

102

106

110

113

114

116

117

118

119

122

125

127

130

133

INNEHÅLL.

Sid.

Lärare och övrig personal....................133

Styrelse och förvaltning.....................43g

Ekonomiska förhållanden.....................437

Sammanfattning....................... 137

Tekniska gymnasier....................... 142

Ändamål....................... 142

Organisation och förläggning......................

Inträdesfordringar...................... 143

Lärotid......................... 141

Undervisning ............................

Skolavgifter.............................

Lärare och övrig personal....................149

Styrelse och förvaltning.....................I49

Ekonomiska förhållanden........................

Sammanfattning........................450

Tekniska skolan i Stockholm....................152

Statens normalskola för yrkesundervisningen ... "T..........154

Kap. 5. Den lägre liandelsundervisningen.................16i

Handelslärling sskolor ...................... Igl

Ändamål...........................Igl

Skolplikt...........................Igl

Organisation.............................

Lärotid......................... Ig2

Undervisning.............. Ig3

Lärare................. Ig4

Styrelse och förvaltning.....................Ig5

Ekonomiska förhållanden.....................Ig5

Handelsyrkesskolor ......................... g5

Ändamål..............................

Organisation.............................

Lärotid...............................

Inträdesfordringar........................Igl

Undervisning........................igg

Skolavgifter..........................igg

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

Lärare...............................

Styrelse och förvaltning.....................Ig9

Ekonomiska förhållanden.....................Ig9

Ettåriga handelsskolor........................Igg

Ändamål...........................Igg

Organisation, antal och förläggning...............*170

Lärotid............................HO

Inträdesfordringar........................HO

Undervisning .........................*171

Skolavgifter..........................Hl

INNEHÅLL.

Sid.

Lärare.............. 172

Styrelse och förvaltning.....................172

Ekonomiska förhållanden.....................173

Kap. 6. Undervisning i husligt arbete...................174

Lärling ssko lor för husligt arbete....................174

Ändamål............... 174

Skolplikt...........................174

Lärotid............................176

Undervisning..........................176

Lärare............................177

Styrelse och förvaltning.....................177

Ekonomiska förhållanden......................178

Yrkesskolor för husligt arbete.....................178

Ändamål............... 178

Organisation.............''.............178

Lärotid............................178

Inträdesfordringar........................179

Undervisning .........................179

Skolavgifter..........•...............ISO

Lärare............................180

Styrelse och förvaltning.....................180

Ekonomiska förhållanden.....................180

Kap. 7. Enskilda läroanstalter för yrkesundervisning ............181

Kap. 8. Överstyrelse för yrkesundervisningen................183

Bilagor:

1. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor med

jordbruksundervisning........................190

2. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor med

industriell undervisning.......................191

3. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor med

handelsundervisning.................. 193

4. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärarinnor vid fortsättningsskolor

med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen matlagning.......194

5. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärarinnor vid fortsättningsskolor

med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen sömnad.........195

6. Tabell, utvisande antalen i hantverks- och industriella yrken år 1916 anställda

minderåriga å orter med minst 50 sådana minderåriga under 18 års ålder, samt

det antal skolavdelningar i skola med tvåårig lärokurs, som av dem kan

bildas med cirka 20 lärjungar i varje avdelning.............196

7. Förslag till timplan för ett tekniskt gymnasium..............200

Till

avsnitt 4 Kontrollera mot PDF

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t den 3 november 1916 bemyndigat chefen för

kungl. ecklesiastikdepartementet att i samråd med chefen för kungl. finansdepartementet

dels tillkalla högst elva sakkunniga för att inom

ecklesiastik- och finansdepartementen biträda vid den fortsatta utredningen

av frågorna om den lägre tekniska undervisningen, fortsättningsskolan

och den lägre handelsundervisningen samt det inbördes förhållandet

mellan dessa olika undervisningsområden, dels ock uppdraga åt en

av de sakkunniga att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar,

behagade dåvarande statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet

K. G. Westman den 15 december 1916 för ändamålet tillkalla

undertecknade landshövdingen i Kristianstads län friherre Louis De

Geer, slöjdinspektören Hjalmar Berg, Stockholm, tekniske konsulenten i

kommerskollegium lektor Vilhelm Berglund, överingeniören Nils Fredriksson,

Svedala, modellsnickaren Wictor Karlsson, Stockholm, inspektören

över den lägre lantbruksundervisningen i södra distriktet Erik Ljung,

Svalöv, rektorn vid tekniska elementarskolan i Malmö Fritz Montén,

skräddaremästaren Johan Fredrik Nyström, Stockholm, ledamoten av

riksdagens andra kammare lantbrukaren David Hjalmar Pettersson i Bjälbo,

ledamoten av riksdagens andra kammare folkskolläraren Värner Rydén

och rektorn vid Kristinehamns praktiska skola Nils Schenke ävensom uppdraga

dels åt De Geer att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar,

dels åt Montén att tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga.

De sakkunnigas arbete började den 29 januari 1917.

Under arbetets fortgång har chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet

den 3 mars 1917, jämlikt honom den 2 mars 1917 av Kungl. Maj:t på

därom gjord underdånig hemställan givet bemyndigande att i samråd med

chefen för kungl. finansdepartementet ytterligare tillkalla högst två kvinnliga

sakkunniga att biträda i fråga om vissa delar av här ifrågavarande

utredning, behagat för detta ändamål tillkalla jämväl undertecknade yrkesinspektrisen

Kerstin Hesselgren, Stockholm, och sekreteraren hos social

demokratiska kvinnoorganisationernas centralstyrelse fru Agda Östlund,

Stockholm.

De båda kvinnliga sakkunniga hava från och med den 12 april 1917

deltagit i arbetet vid behandling av frågor rörande undervisning för kvinnlig

ungdom. De sakkunniga hava hållit 64 gemensamma sammanträden,

varjämte särskilda grupper av de sakkunniga utfört vissa delar av det

förberedande arbetet.

För uppdraget hava vi haft följande utredningar, förslag och betänkanden

till vårt förfogande:

avsnitt 5 Kontrollera mot PDF

Folkundervisningskommitténs betänkande V. Fortsättningsskolan.

Folkskolöverstyrelsens utlåtande angående fortsättningsskolan.

1907 års kommittés utlåtande och förslag till den lägre tekniska undervisningens

ordnande I, II och III.

Kommerskollegii utlåtande angående den lägre tekniska undervisningens

ordnande I och II.

År 1913 tillkallade kommitterades trenne betänkanden rörande upprättande

av nya handelsgymnasier, handelsskolor och handelskurser m. m.

Till de sakkunniga har dessutom överlämnats läroverks- och folkskolöverstyrelsernas

gemensamma underdåniga yttrande i anledning av Stockholms

handelskammares förslag att införa obligatorisk undervisning i

enklare räkenskapsföring i de allmänna skolorna samt norska stortingets

meddelande n:r 2, 1917: Öm foranstaltninger till fremme av fag- og

fortsaettelsesskoleundervisningen.

Till Kungl. Maj:t hava de sakkunniga den 2 mars 1917 inlämnat

underdånigt yttrande i anledning av nådig remiss rörande ifrågasatt

utvidgning av tekniska elementarskolan i Örebro.

Sedan vi nu slutfört det oss givna uppdraget, få vi härmed till herr

statsrådet överlämna utlåtande med utredning och förslag till ordnande

av fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen, den lägre

handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden.

Stockholm den 3 oktober 1917.

Hjälmar Berg.

Kerstin Hesselgren.

Fr. Montén.

Värner Rydén.

LOUIS DE GEER.

Viol Berglund.

Wictor Karlsson.

J. F. Nyström.

Nils Sciienke.

Nils Fredriksson.

Erik W. Ljung.

David Pettersson.

Agda Östlund.

Fr. Montén.

Inledning.

Kort översikt över de av folkundervisningskommittén, 1907 års kommitté

för den lägre tekniska undervisningen och 1913 års kommitterade för den

lägre handelsundervisningen framlagda förslag.

1. Fortsättningsskolan.

Den nu befintliga påbyggnad på folkskolan, som kallas fortsättningsskola,

har hittills haft en, så väl för kommunerna med avseende på upprättandet

av dylika skolor som ock för ungdomen med avseende på deras

besökande, fullkomligt frivillig prägel.1 Lärokursen i dessa skolor omfattar

i regel blott ett år med en undervisningstid av 180 timmar, så att

lärjungarna kunna ägna sin huvudsakliga tid åt förvärvsarbete.

Läroämnena äro enligt folkskolestadgan: kristendomskunskap, modersmålet,

räkning, geometri, teckning samt, så vitt möjligt, historia och

naturkunnighet.2 3 Undervisningen har sålunda hållit sig inom samma

område som folkskolans och i många fall utgjort endast eu repetition

av vad som i folkskolan inhämtats. Något väsentligt nytt har den icke

bjudit sina lärjungar, och den har ej heller lyckats att hos ungdomen

avsnitt 6 Kontrollera mot PDF

och dess målsmän tillvinna sig det intresse och förtroende, som varit

önskvärt.

Av de unga, som efter avslutad folkskolekurs ägna sig åt det praktiska

arbetet, är det blott omkring en fjärdedel, som besöker fortsättningsskoloma,

och i mer än halva antalet av rikets skoldistrikt saknas dylika

skolor.

1 Innevarande (1917) års riksdag har dock beslutat medgiva rätt för kommun, som upp

rättat

fortsättningsskola, att göra skolgången i denna obligatorisk för ungdomen.

3 Enligt kungi. kungörelse den 30 juni 1916 må dock numera avvikelse från dessa bestämmelser

angående läroämnen i fortsättningsskolan äga rum efter prövning och godkän

anande av folkskolöverstyrelsen.

2—173671

De nuvarande

fortsättningsskolorna

äro icke tillfredsställande.

INLEDNING.

fleÄäppes Den stora massan av den ungdom, som årligen lämnar våra folkskola

i livet lor och som i allmänhet befinner sig i 13-årsåldern, träder nu omedelS&JJ

bart från skolan med dess fostrande och värnande inflytande ut i livet

vilket medför med dess frestelse!’ och faror och ställes på egen hand inför dess uppstora

vådor, gifter och krav. Detta medför, särskilt i vår tid med dess starkt utpräglade

industrialism, synnerligen stora vådor för ungdomen och utgör

ett allvarligt missförhållande, som det måste anses vara samhällets ofrånkomliga

skyldighet att söka avhjälpa.

Foiknnder- Folkundervisningskommittén föreslår nu en genomgripande omdaning

vismngskom- av fortsättningsskolan.

mitten före- ^ ® ,

siår omdaning Denna skulle enligt kommitténs förslag göras obligatorisk såväl för

nhigaskofan. skoldistrikten som för ungdomen och dess undervisning omläggas i en

'' mera praktisk riktning.

Visserligen borde fortsättningsskolans förnämsta mål vara främjandet

av lärjungens utveckling som människa, hans karaktärsbildning, men den

skulle på samma gång uppfostra till större arbetsduglighet och större

medborgerlig duglighet.

För att kunna fylla dessa uppgifter skulle fortsättningsskolan giva sina

lärjungar en inblick i den samhällsordning, av vilken de skola bliva

beroende, och därjämte på sitt program upptaga yrkessynpunkten på så

sätt, att den skulle meddela undervisning ej blott om det yrkesarbete,

'' som sysselsätter dess lärjungar eller för flertalet av dem kommer att

bliva den framtida uppgiften, utan så vitt möjligt även undervisning i

detta arbete.

Yrkesundervisningen borde enligt kommitténs förslag erhålla en central

plats i skolarbetet, i det att den övriga undervisningen, så långt lämpligen

kunde ske, inordnades i eller anknötes till densamma.

Kommittén framhåller dock, att den yrkesutbildning, som fortsättningsskolan

avsnitt 7 Kontrollera mot PDF

sålunda skulle giva, i regel icke kan bliva av någon större utsträckning

eller grundlighet och därför lämpligast bör betecknas såsom

en begynnande fackbildning.

Läroämnen i Läroämnena i fortsättningsskolan skulle vara arbetskunskap, medborgarsidagnaf0fort-

JmnskaP oeh modersmålet. Därjämte skulle, därest icke i vederbörlig ordsättnings-

ning annorlunda beslutades, någon kortare del av lärotiden ägnas åt

skolan. kristendomsundervisning.

Ledning av Kommittén erinrar vidare om hurusom de unga i många fall äro i

frl v®^eam- behov av en ledning, under vilken de i frihet kunna få organisera sig till

mer eller mindre självstyrda kamratliga sammanslutningar — läsecirklar,

diskussionsklubbar, leklag, idrottsföreningar och dylikt -—- vilka, rätt ledda,

äro ypperliga medel i striden mot de fördärvliga inflytelser, för vilka de

INLEDNING.

unga äro utsatta. Det vore, anser kommittén, önskvärt, om sådan fri

verksamhet kunde förbindas med fortsättningsskolan, framför allt därigenom,

att dennas lärare toge initiativ till och själva deltoge i densamma.

Med hänsyn till det praktiska arbetslivet med dess olika yrken °eh 0ly^c*1f.^taY

näringsgrenar föreslår kommittén vissa typer av fortsättningsskolor med sättningsyrkesundervisning,

av kommittén kallade yrhesfortsåttningsskolor, nämligen 8kolor

jordbruksfansättning ssbolor, industriella och hantverksfortsättningsskolor, handelsfansättning

sskolor samt särskilda fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom

i anslutning till det husliga arbetet.

På den egentliga landsbygden och i allmänhet där lärjungeantalet vore

för litet, för att särskilda skolor för gossar och särskilda för flickor lämpligen

kunde inrättas, anser kommittén, att fortsättningsskolorna måste

anordnas såsom samskolor. Där det visade sig av behovet påkallat och

möjlighet för en sådan anordning förefunnes, borde dock den kvinnliga

ungdomen undervisas i särskilda skolor med undervisningen samlad företrädesvis

omkring det husliga arbetet. I allmänhet borde samtliga fortsättningsskolor,

i vilka flickor åtnjuta undervisning, på ett eller annat

sätt förknippas med någon undervisning i husligt arbete.

För att inom industriella och hantverksfortsättningsskolor kunna under- Skoiverkstävisa

i yrket, vore skolverkstäder erforderliga. Efter att hava vägt skälen

för och emot anordnandet av dylika skolverkstäder sammanfattar kommittén

sin åsikt härom i följande punkter:

»SkolVerkstaden bör icke anses som en ovillkorligt nödvändig men väl

som en från synpunkten av fortsättningsskolans viktigaste uppgifter nyttig

och önsklig beståndsdel av fortsättningsskolan;

dess upprättande må bliva beroende av ekonomiska, lokala och personliga

avsnitt 8 Kontrollera mot PDF

förhållanden och bör icke företagas annat än i samförstånd med vederbörande

arbetsgivare, varjämte bör tillses, att undervisningen i skolverkstaden

kommer att bestridas av en person, som på samma gång han

har förmåga att meddela undervisning är i besittning av framstående

yrkesskicklighet;

lärjungens arbete i skolverkstaden bör hava till uppgift dels att från

vissa synpunkter utfylla de kunskaper, som lärjungen vinner i arbetsgivarens

verkstad, och att i övrigt främja hans yrkesskicklighet, dels att

tjäna som stöd för den övriga arbetsundervisningen och för skolans karaktärsuppfostrande

strävanden.»

I samband med skolverkstäder omnämner kommittén även de för undervisning

i matlagning avsedda skolköken, om vilka kommittén i tilllämpliga

delar anser gälla vad som ovan sagts angående skolverkstäder

i egentlig mening.

INLEDNING.

^genomföra Folkundervisningskommittén framhåller emellertid, att ett fullständigt

programmet, genomförande av yrkesfortsättningsskolans program mångenstädes i vårt

land skulle stöta på stora svårigheter. Sålunda vore de talrika »halvtidsläsande»

folkskolorna och de mindre folkskolorna i allmänhet ur stånd

att giva en tillräckligt god grund för en enligt yrkesfortsättningsskolans

grundsatser ordnad fortsatt undervisning. Befolkningens glesboddhet

skulle även lägga hinder i vägen för genomförande av den uppdelningav

lärjungarna i grupper efter olika yrken, som vore nödvändig för programmets

genomförande. Slutligen kunde det ofta bliva omöjligt att anskaffa

kompetenta lärarkrafter.

Asätfnings-rt'' Folkskolöverstyrelsen, som i högre grad än folkundervisningskommittén

skola, synes hava beaktat de förefintliga svårigheterna, förordar, att i alla de

fall, där förutsättningarna för yrkesundervisning icke äro för handen,

denna ersättes med undervisning i allmänbildande ämnen; skolan skulle

då kallas allmän fortsättning sskola. Överstyrelsen uttalar den meningen,

att ämnet arbetskunskap i dylika skolor borde utbytas mot ettdera av

ämnena naturkunnighet eller historia.

Lföres?agnaCn Lärotiden i den obligatoriska ''fortsättningsskolan föreslås av folkunderfortsättnings-visningskommittén

till sammanlagt 860 timmar, dock med rätt för vederskoIan-

börande kommun att utsträcka tiden till högst 540 timmar. Lärotiden

föreslås fördelad på antingen två eller tre år.

Skolplikt. Inträde i fortsättningsskolan borde i regel ske vid början av den årskurs,

som inträffade närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola

eller betyg om häremot svarande kunskaper erhållits. För att lärjungarne

skola äga tillfredsställande åldersmognad, föreslår kommittén,

avsnitt 9 Kontrollera mot PDF

att i folkskolestadgan den bestämmelsen införes, att lärjunge icke må tilllåtas

avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller

13 år.

Befogenhet att medgiva individuell dispens från eller uppskov med bevistande

av fortsättningsskolan på grund av särskilda förekommande omständigheter

borde tillerkännas de lokala skolmyndigheterna.

I sammanhang med bestämmelser om lärjungarnas skolplikt föreslår

kommittén dels vissa åtgärder, avsedda att göra skolplikten effektiv, dels

sådan ändring i nu gällande arbetarskyddslag, att föreskriften om arbetsgivares

skyldighet med avseende på begränsning av de minderårigas

arbetstid i och för bevistande av statlig eller kommunal skola må komma

att gälla även minderårig, som fyllt 15 år.

sättnLgs^ko- Rörande lärarkrafterna i fortsättningsskolan yttrar kommittén, »att man

lan. i första hand och i det övervägande flertalet fall har att lita till folkskolans

lärarkår, men att man därjämte särskilt för undervisning i ar

INLEDNING.

betskunskap bör, i den mån det är möjligt, söka till lärare erhålla verkliga

fackmän, samt slutligen, att endast sådana böra anställas för meddelande

av undervisning i skolverkstad, där sådan finnes, liksom oek, att

den praktiska undervisningen i husligt arbete i de särskilda fortsättningsskolorna

för kvinnlig ungdom bör anförtros endast åt fackligt utbildade

personer».

För erhållande av kompetenta lärare föreslår kommittén anordnande

av lämpliga utbildningskurser för folkskollärare dels i lanthushållningsämnen

vid Alnarp, Ultuna och Abrahamsonska stiftelsen på Nääs, dels

ock i hantverks- och industriell arbetsmanskap samt handelskunskap, sistnämnda

kurser förlagda till tekniska skolor och anstalter för handelsundervisning.

Kommittén anser dock icke, att det för närvarande vore lämpligt att

uppställa formella kompetensvillkor för meddelande av undervisning i

fortsättningsskola. Däremot borde den reella kompetensen för varje särskilt

fall prövas. Dylik prövning vill kommittén i första hand överlämna

åt den lokala fortsättningsskolstyrelsen.

I fråga om förvaltningen borde sambandet mellan folkskolan och fort- Förvaltning,

sättningsskolan med de modifikationer, som av förhållandena kunde påkallas,

upprätthållas beträffande såväl den centrala som den lokala ledningen

samt förvaltningens mellanstadier. Vid förvaltningen borde representanter

för näringslivet och det praktiska arbetet beredas tillfälle att

medverka och därvid göra sin sakkunskap och sina erfarenheter gällande.

Den närmaste kontrollen och tillsynen över fortsättningsskolorna å statens

vägnar skulle anförtros åt folkskoleinspektörerna. Sådana hantverksoch

avsnitt 10 Kontrollera mot PDF

industriella fortsättningsskolor, som vore förbundna med skolverkstad,

samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete

borde därjämte vara underkastade fackinspektion, som under överstyrelsens

ledning skulle utövas av sakkunniga personer. Församlingarnas

prästerskap skulle bibehållas vid sin nuvarande rätt att utöva uppsikt

över kristendomsundervisningen i fortsättningsskolorna.

Rörande skolornas underhåll föreslår kommittén, att för lärarna fast- Underhåll,

ställes en viss minimiavlöning, som helt skulle utgå av statsmedel, men

att alla övriga kostnader (för lokaler, undervisningsmateriell etc.) skulle

bestridas av kommunerna.

INLEDNING.

l)et nuvaran''

de tekniska

undervisningsväsendet

är otillfredsställande.

Nuvarande

.yrkesskolor.

2. Beii lägre tekniska undervisningen.

1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande

anför med stöd av såväl statistiska uppgifter som auktoritativa uttalanden

från flera håll, att »allmänna meningen är enig därom, att vårt lägre

tekniska undervisningsväsende för närvarande icke är ordnat på ett tillfredsställande

sätt», samt att »skolornas nuvarande organisation icke motsvarar

tidens fordringar.»

De i vårt land förekommande lägre tekniska läroanstalterna hänför kommittén

till grupperna: yrkesskolor, fackskolor, tekniska elementarskolor samt

högre konstindustriella skolan i Stockholm.

Den förstnämnda gruppen, yrkesskolorna, är talrikast representerad och

åtnjuter ej blott statsunderstöd utan även frikostiga kommunala anslag.

Det stora flertalet av dem arbetar dock enligt kommitténs uttalande under

mindre gynnsamma förhållanden. Ett av skälen härtill vore, att våra

yrkesskolor i regel, så långt utrymme och lärarkrafter räcka till, stå öppna

för vem som helst, som vill begagna sig av deras undervisning, varav

följden blir, att undervisningens tyngdpunkt vacklar mellan den allmänna

och den tekniska bildningens områden. Kommittén påvisar, att endast

en ringa bråkdel av lärjungarna begagnar sig av undervisningen i de ämnen,

som hänföra sig till den egentliga yrkesundervisningen, under det

att flertalet studerar endast de allmänna ämnena matematik, linearritning,

frihandsteckning, välskrivning, svenska språket och bokföring. Förutom

dessa allmänna ämnen jämte sådana till yrkesundervisningen hörande ämnen

som fackritning, mekanik, fysik, elektroteknik, maskinlära o. s. v.

funnes på många yrkesskolors program en kategori av ämnen, vilkas uppgift

syntes vara att tillfredsställa den del av de kvinnliga lärjungarna,

som utan att eftersträva verklig yrkesutbildning deltoge i undervisningen

avsnitt 11 Kontrollera mot PDF

endast för att vinna lämplig sysselsättning eller för att vidga sin allmänbildning.

Dylika ämnen vore t. ex. akvarell- och pastellmålning, konstsömnad,

mönsterritning, ciselering och metalldrivning, läderplastik, träsnideri

m. m. Med avseende på läroämnen och lärjungar vore dessa

skolor sålunda lika mycket allmänna som tekniska undervisningsanstalter.

Till skolornas allmänna läggning bidroge även den omständigheten, att

en så stor del som 40 procent av lärarna äro folkskollärare eller lärare

vid allmänna läroverk, av vilka man givetvis icke kunde begära, att de

skulle äga förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt meddela eu

undervisning, som krävde direkta tillämpningar på de industriella yrkena.

Efter denna kritik av de hittillsvarande yrkesskolorna erkänner kom

INLEDNING.

mittén dock, att dessa, och särskilt vissa av dem, haft en avsevärd betydelse

och varit till stort gagn.

Till den andra kategorien, fackskolorna, hänför kommittén bergsskolorna

i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås samt byggnads- och maskinyrkesskolorna

vid tekniska skolan i Stockholm.

De förstnämnda eller bergsskolorna betraktas av kommittén såsom privata

skolor och göras icke till föremål för kommitténs undersökningar

och förslag i annan mån, än att kommittén föreslår, att bergsskolan i

Falun utvidgas med en avdelning för utbildning av gjutmästare.

Yad vävskolan i Borås angår, påpekar kommittén, att den på grund

av allt för knappt tillmätta anslag ej motsvarar textilindustriens nuvarande

stora betydelse och att en omorganisation av densamma är behövlig.

Med avseende på byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan

i Stockholm anför kommittén, att med därstädes nu tillämpade inträdesfordringar

(de fyra räknesätten i algebra, de fyra första böckerna i

Euklides samt färdighet i linearritning och frihandsteckning jämte minst

ett års föregående praktisk yrkesverksamhet) och med en lärokurs av tre

vinterhalvår om vartdera 24 veckor med 23—39 undervisningstimmar i

veckan i förening med undervisningens begränsning till ett enda industriellt

område, dessa anstalter uppnå goda resultat och därför med avseende

på undervisningen tarva endast mindre jämkningar.

Yad slutligen angår de nuvarande tekniska elementarskolorna, till antalet

fem och belägna i Malmö, Borås, Örebro, Norrköping och Härnösand,

anför kommittén efter att hava lämnat eu historisk redogörelse för dessa

skolors tillkomst, utveckling och organisation, att det icke torde kunna

förnekas, att de tekniska elementarskolorna haft en avsevärd betydelse

för vår industri, att av tekniker, som för närvarande äro verksamma inom

avsnitt 12 Kontrollera mot PDF

densamma, nära eu tredjedel varit lärjungar vid dessa skolor och att

bland dem finnas många, som gjort en betydande insats i vår industris

utveckling, men att det »icke för ty torde finnas fog för den uppfattningen,

att dessa skolors organisation numera icke motsvarar tidens fordringar

och att de till följd därav icke på ett tillfredsställande sätt förmå

fylla just de uppgifter, som i främsta rummet böra tillkomma de

elementära tekniska läroanstalterna».

Orsakerna till detta mindre gynnsamma förhållande angives av kommittén

vara följande. Fackindelningen är ofullständigt genomförd, dels i så måtto,

att antalet linjer, nämligen den mekanisk-tekniska, den byggnads-tekniska

och den kemisk-tekniska, är för litet och helt och hållet lämnar ur räkningen

en mängd för vårt land viktiga industrier, t. ex. textilindustri, pappersindustri,

elektroteknisk industri m. fl., dels ock däri, att skillnaden i under

Nu varande

fackskolor.

Nuvarande

tekniska elementarskolor.

INLEDNING.

visning för de tre linjer, som förefinnas, är allt för obetydlig, i det att

lärjungarna i de olika linjerna i allmänhet undervisas gemensamt under

den allra största delen av den tid lärokursen omfattar. Följden av denna

gemensamhetsundervisning är, att utbildningen blir huvudsakligen allmänteknisk

och föga specialiserad, och att proportionsvis för mycken tid

måste anslås till de grundläggande teoretiska ämnena, samt att en stor

del av lärjungarna nödgas offra tid och krafter åt ämnen, som de inse

vara av ringa betydelse för deras kommande verksamhet. Den härav

orsakade, relativt långa och dyra lärokursen av tre år avskräcker ock

mången ung man, som kanske haft de bästa förutsättningar för tekniska

studier, från att söka inträde vid dessa skolor. Slutligen framhåller kommittén

såsom en väsentlig olägenhet den omständigheten, att dessa skolor

genom att mottaga lärjungar, som i flertalet fall icke alls eller i mycket

ringa grad äga praktisk erfarenhet, äro olämpliga såsom utbildningsanstalter

för blivande arbetsledare. Det är ej heller mer än en tiondedel

Nuvarande aY u^exam^nera<^e lärjungarna, som vinna anställning såsom sådana.

högre konst- Vad til! sist angår den högre konstindustriella skolan i Stockholm, vilken

^skolan*?* för narvarande har den dubbla uppgiften att utbilda dels mönsterritare

Stockholm. och modellörer för konsthantverket, dels lärare i frihandsteckning, välskrivning

och modellering för tekniska och allmänna läroanstalter, anför

kommittén, att ehuru undervisningen utvecklats i yrkesmässig riktning

med praktiska övningar inom sådana konsthantverk, där dylika övningar

avsnitt 13 Kontrollera mot PDF

lämpligen kunna anordnas i vanliga lärosalar, det måste anses som ett

önskemål, att undervisningen i högre grad specialiseras och genom inrättande

vid skolan av ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder gives

en mera praktisk och för olika grenar av konsthantverket avpassad yrkesmässig

riktning.

1!>mittéB fa™’ Efter denna orienterande överblick över de nu befintliga lägre tekniska

slag. läroanstalterna framlägger kommittén sitt förslag till den lägre tekniska

undervisningens ordnande. Härvid betonar kommittén, att förslaget icke

avser att utgöra ett i alla detaljer fullt färdigt system, utan att det

tvärtom är nödvändigt, att den lägre tekniska undervisningen i riket gives

»samma möjlighet till utveckling, som industrien själv har».

Lärlings- och Kommittén anser av skäl, som närmare angivas, att den tekniska unyrkesskoior.

dervisningen borde ordnas så, att det stora flertalet av våra arbetare inom

industri och hantverk kunde tillförsäkras åtminstone ett visst minimum

av yrkesbildning. Den praktiska utbildningen borde i regel försiggå under

arbete i hantverkets eller industriens tjänst under den enskilde arbetsgivarens

ledning. Ett nöjaktigt ordnande av denna angelägenhet

skulle förutsätta fastställandet av en lärlingslag. Tillfälle att inhämta de

INLEDNING.

teoretiska kunskaper, som yrkesarbetaren dessutom behöver, måste däremot

erbjudas honom i särskilt för ändamålet inrättade skolor. Undervisningen

i dessa borde omfatta dels ett första stadium, som bildade en

så omedelbar fortsättning som möjligt till folkskolorna, så att de unga

arbetarna, samtidigt med att de lärde yrket genom praktiskt arbete, underhölle

och förkovrade sina i folkskolan förvärvade kunskaper genom att

tillämpa dem på lösandet av uppgifter, som falla inom området för deras

yrkesverksamhet, dels ett högre stadium med egentliga fackstudier. Det

första stadiet betecknar kommittén såsom lärling sskolor, det andra såsom

egentliga yrkesskolor.

De nuvarande tekniska elementarskolorna vill kommittén ersätta med

tekniska fackskolor, av vilka en eller i vissa fall två eller tre skulle upprättas

för var och en av våra förnämsta industrigrenar.

De tre skolstadier, som sålunda föreslås, nämligen lärlingsskolor, yrkesskolor

och tekniska fackskolor, borde enligt kommitténs förmenande var för

sig fullfölja sin bestämda uppgift. Den meningen, att lärlingsskolan bör

förbereda för yrkesskolan, denna för fackskolan och denna sistnämnda

slutligen för tekniska högskolan, kan kommittén icke biträda. Dock skulle

lärlingsskolorna samtidigt med att de fullföljde sin uppgift att meddela

arbetaren ett visst minimum av yrkesbildning i regel bliva grundläggande

avsnitt 14 Kontrollera mot PDF

skolor för yrkesskolorna. Om erfarenheten komme att visa, att särskilda

åtgärder vore önskvärda för underlättandet av yrkesarbetares tillträde till

de tekniska fackskolorna, anser kommittén, att detta behov vida bättre

kunde tillgodoses genom inrättandet å de orter, där fackskolorna bleve förlagda,

av särskilda förberedande kurser än genom att i de egentliga yrkesskolornas

undervisning inpressa lärokurser, som vore av nytta endast

för det fåtal av dessa skolors lärjungar, som önskade vinna inträde vid

de tekniska fackskolorna. Ungefär samma synpunkter gör kommittén

gällande gent emot åsikten, att de tekniska fackskolorna liöra vara förberedande

skolor för de högre tekniska läroanstalterna.

Rörande de tekniska skolornas underhåll föreslår kommittén, att lärlings-

och yrkesskolor, där icke särskilda omständigheter föranleda undantag,

ordnas såsom kommunala anstalter, till vilka staten lämnar ett

lämpligt bidrag, utgörande dels två tredjedelar av kostnaderna för föreståndares

och lärares avlöning, dels två tredjedelar av kostnaderna för

första uppsättningen av undervisningsmateriell, dels slutligen ett visst

bidrag till materiellens underhåll och komplettering, men att de tekniska

fackskolorna i likhet med de nuvarande tekniska elementarskolorna bliva

statsanstalter, för vilka vederbörande kommun tillhandahåller lokaler samt

fri bostad eller bostadsersättning åt rektor.

3—173671

Tekniska

fackskolor.

Olika skolstadiers

inbördes

ställning.

Underhåll.

INLEDNING.

Administra

tion.

Tekniska skolan

i Stockholm.

Kompletterande

lärlingsskolor.

Skolplikt.

Beträffande administrationen föreslår kommittén lokala styrelser för

lärlings-, yrkes- och fackskolor samt inrättande av en överstyrelse för

hela den lägre tekniska undervisningen i riket.

Kommittén nämner, att sistnämnda förslag är uttryck för en tanke,

som uttalats redan 1850 i det av dåvarande föreståndaren för teknologiska

institutet L. J. Wallmark framlagda förslaget till ordnande av den

tekniska undervisningen i vårt land och som sedermera återupptagits av

1872 års kommitté. Kommittén erinrar om huruledes vårt tekniska undervisningsväsende

under skilda tidsperioder sorterat under olika regeringsdepartement

samt varit och fortfarande är splittrat i detta avseende.

Kommittén föreslår nu, att den lägre tekniska undervisningen i

sin helhet varder förlagd till det ifrågasatta nya statsdepartementet för

handel, industri och sjöfart.

Förutom vad nu i korthet omnämnts, föreslår 1907 års kommitté även

eu omorganisation av tekniska skolan i Stockholm samt inrättandet av

en statens normalskola för yrkesundervisningen; den förra skulle avse

avsnitt 15 Kontrollera mot PDF

enbart konsthantverket och konstindustrien, den senare skulle, på samma

gång den ombesörjde eu väsentlig del av yrkesundervisningen i Stockholm,

utgöra en lärare utbijdnmgsanstalt samt vara en mönster- och försöksskola

på yrkesundervisningens område.

Kommittéförslaget innefattar sålunda följande huvudpunkter: lärlingsskolor,

yrkesskolor, tekniska fackskolor, tekniska skolan i Stockholm, statens

normalskola för yrkesundervisningen, överstyrelsen för rikets tekniska skolor.

Lärlingsskolor.

Beträffande lärlingsskolor anger kommittéförslaget tre olika huvudgrupper

av dylika, nämligen kompletterande, fullständiga och förberedande lärlingsskolor.

Av dessa skulle de kompletterande vara att anse som huvudtypen. Dessas

ändamål angives vara att giva samhället ett medel att leda och övervaka

den inom industri och hantverk arbetande ungdomens uppfostran

till kunniga arbetare och upplysta medborgare genom att, samtidigt med

att de unga genom arbete i industriens tjänst lära sina yrken, fullständiga

deras lärlingsutbildning med sådana för deras yrkesutövning nödiga

kunskaper och färdigheter, som den enskilde arbetsgivaren icke lämpligen

kan meddela dem i samband med deras praktiska yrkesutbildning.

Kommittén föreslår skolplikt vid dessa skolor efter följande grunder:

»Kommunerna berättigas genom lag att besluta inrättandet av lärlingsskolor

med skolplikt för arbetare, såväl manliga som kvinnliga, som fyllt

INLEDNING.

14 men ej 18 år och vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk eller

annan därmed jämförlig hantering; kommunerna berättigas likaledes att

inom vissa fastställda gränser utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens

omfattning och genomförande samt om skolornas verksamhet i

övrigt; arbetsgivare förpliktigas att giva hos dem anställda skolpliktiga

arbetare nödig ledighet för deras skolgång och att gemensamt med föräldrar

och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande; lämpligt straff

stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar den skolpliktige att fullgöra

sin skolplikt.»

Med avseende pa skolornas organisation anser kommittén, att lärlings- Organisation,

skolan bör så långt möjligt är uppdelas i skilda yrkesavdelningar och

att undervisningen bör så nära som möjligt avpassas efter lärjungarnas

yrken.

Rörande lärotiden föreslår kommittén, att undervisningen i den obligatoriska

lärlingsskolan ordnas på två eller helst tre årskurser, att undervisningen

i regel bör pågå hela året men att den, då särskilda omständigheter

föranleda undantag, må kunna inskränkas till minst 8 månader

om året, att den obligatoriska undervisningstiden bör omfatta minst 6 och

avsnitt 16 Kontrollera mot PDF

högst 12 timmar i veckan samt att undervisningstiden skall förläggas till

vardagar mellan kl. 7 f. m. och 7 e. in.

Undervisningen borde hava till mål att på grundvalen av folkskolans läro- Undervisning

kurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas praktiska yrkesutbildning

meddela dem de första grunderna av det tekniska, yrkesekonomiska

och medborgerliga vetande, som fordrades för att de med insikt och

framgång skulle kunna utöva sina yrken och fylla sina medborgerliga

plikter, samt grupperas omkring läroämnena modersmålet, räkning, ritning,

yrkesekonomi och yrkeslära; skolverkstäder för praktiskt yrkesarbete, av- SkolverkSedda

att stödja undervisningen, borde inrättas i den mån detta kunde städe1''

befinnas vara av behovet påkallat och förhållandena det medgåve.

Det andra slaget av lärlingsskolor, nämligen de fullständiga lärlings- Fullständiga

skolorna, skulle hava till uppgift att genom såväl teoretisk undervisning som Skolor1"

praktiskt yrkesarbete i särskilda skolverkstäder helt och hållet ersätta lärlingsutbildningen

inom industrien eller hantverket. Kommittén anser, att

dylika skolor icke kunna ifrågakomma i större omfattning under den närmaste

framtiden. I ett och annat speciellt yrke skulle de dock kunna

vara motiverade. Sålunda föreslår kommittén, att den befintliga fackskolan

för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna omorganiseras

till eu dylik fullständig lärlingsskola, varvid staten skulle bestrida två

tredjedelar och Eskilstuna stad en tredjedel av de årliga utgifterna, varjämte

staden skulle tillhandahålla lokaler med inredning och möblering.

INLEDNING.

Förberedande Qm f]et tredje slaget av lärlingsskolor slutligen, de s. k. förberedande

skolor! lärlingsskolorna, vilkas ändamål skulle vara att genom praktiskt arbete i

enkla skolverkstäder i förening med lämplig teoretisk undervisning lägga

en god grund för den fortsatta lärlingsutbildningen inom industrien, uttalar

kommittén, att dylika skolor endast borde inrättas för sådana yrken

och industrier, inom vilka man på grund av omsorgsfulla utredningar

med säkerhet kunde antaga, att lärjungarna kunde påräkna god utkomst,

att den teoretiska undervisningen borde hava ungefärligen samma innehåll

och omfattning som i de obligatoriska lärlingsskolorna, men att huvudvikten

vid undervisningen borde läggas på det för lärjungarnas yrken

grundläggande praktiska arbetet, att försök borde göras med en eller annan

dylik skola vid den föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen

samt att i avseende på bidrag från stat och kommun till dessa

skolors inrättande och underhåll borde gälla samma bestämmelser som

avsnitt 17 Kontrollera mot PDF

för de obligatoriska lärlingsskolorna med någon förhöjning i statsanslaget

till anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell.

Yrkesskolor.

Ändamål. De av kommittén föreslagna yrkesskolorna skulle hava till ändamål att

giva arbetare med god yrkeserfarenhet tillfälle att förvärva den tekniska,

yrkesekonomiska och medborgerliga bildning samt om möjligt även den

ytterligare förkovran i deras yrken, som fordras för att i allmänhet höja

deras arbets- och förvärvsförmåga eller för att giva dem nödiga förutsättningar

för vissa mera ansvarsfulla befattningar inom industrien, såsom

förmans- och andra därmed jämförliga förtroendeposter, eller för eu mera

oberoende ställning såsom självständiga mästare inom hantverket.

Undervisning. Undervisningen vid yrkesskolorna borde enligt kommittéförslaget medÄmneskurser

delas dels i form av ämneskurser, d. v. s. fristående lärokurser i olika

och yrkes- läroämnen, bland vilka lärjungarna ägde rätt att utvälja dem, som bäst

kurser. motsvarade vars och ens behov och önskningar, dels i form av yrkeskurser

för vissa yrken med fasta läroplaner, avsedda att fullständigt genomgås

på en viss begränsad tid av samtliga deltagare i kursen.

Lärotid. De sistnämnda, eller yrkeskurserna, skulle antingen vara aftonkurser,

omfattande i medeltal två arbetsår om cirka 30 arbetsveckor vartdera

och med cirka 12 undervisningstimmar i veckan eller sammanlagt cirka

720 undervisningstimmar under hela kursen, eller också dagkurser omfattande

cirka 30 arbetsveckor, fördelade på ett eller två år, med 44 arbetstimmar

i veckan eller sammanlagt cirka 1 320 undervisningstimmar under

hela kursen.

INLEDNING.

Undervisningen skulle ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungar- Läroämnen,

nas yrken och de industriella förhållandena å den ort, där skolan vore

belägen, samt grupperas kring ämnena modersmålet, matematik, ritning,

yrkesekonomi och yrkeslära. Förutom den ordinarie undervisningen skulle

föredrag eller serier av föredrag anordnas över ämnen av mera allmänt

intresse, som stode i samband med yrkesundervisningen.

För tillträde till yrkesskolorna föreslår kommittén följande inträdes- inträdesfordfordringar:

ålder minst 17 år, föregående praktisk yrkesverksamhet minst nngar''

två år för inträde i ämneskurs, tre år för inträde i yrkeskurs, samt, i fråga

om teoretiska förkunskaper, att sökande till ämneskurs skall vara fri

från lärlingsskolplikt och att sökande till yrkeskurs skall med gott resultat

hava genomgått lärlingsskola eller annan därmed fullt likvärdig läroanstalt

eller ock vid inträdesprov visa sig äga nödiga förkunskaper i

läsning, skrivning, räkning och ritning.

avsnitt 18 Kontrollera mot PDF

Statsbidrag bör enligt kommitténs mening kunna utgå icke endast till Statsbidrag

kommunala yrkesskolor utan även och efter samma grunder till sådana enskiidaVsom

yrkesskolor, som inrättats av enskilda korporationer. kommunala

yrkesskolor.

Tekniska fackskolor.

De av kommittén föreslagna tekniska fackskolorna skulle hava till ändamål

att meddela de tekniska kunskaper, som jämte industriell erfarenhet fordras

av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i

verkstäder, fabriker och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare,

detaljkonstruktörer och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor

samt verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer och försökslaboratorier,

ävensom att meddela personer, som ägna sig åt affärsverksamhet

med industriens förnödenheter och alster eller åt annan praktisk verksamhet,

de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsområden, som de

för sin verksamhet behöva.

Rörande fackskolornas antal och förläggning föreslår kommittén, att de 1’ackskoiortekniska

elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Här-Släggning1

nösand, byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm

och vävskolan i Borås skola omvandlas till:

3 tekniska fackskolor för maskinindustri, därav eu i Stockholm, eu i

Malmö och en i Örebro;

1 teknisk fackskola för elektroteknik i Örebro;

2 tekniska fackskolor för byggnadsindustri, därav eu i Stockholm och

en i Malmö;

1 teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping;

INLEDNING.

Inträdesfor

dringar.

Lärotid.

1 teknisk fackskola för textilindustri i Borås;

1 teknisk fackskola för trävaruindustri i Härnösand;

att dessutom skola inrättas:

1 teknisk fackskola för kemisk industri i Hälsingborg och

1 teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri i Karlstad,

samt

att vid bergsskolan i Falun skall inrättas en avdelning för utbildning

av gjutmästare.

Beträffande inträdesfordringar föreslår kommittén, att för inträde som

ordinarie lärjunge skall fordras:

. l:o) att den inträdessökande medelst arbetsbetyg styrker, att han under

minst två år deltagit i yrkesmässigt arbete av den art, att det kan anses

utgöra en god förberedelse för studierna i den fackskola, vari inträde

sökes, och

2:o) att han vid anställd prövning visar sig äga godkända insikter i

följande ämnen:

svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;

matematik: de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk och vanliga

bråk, algebra till den omfattning, som fordras för lösandet

av första gradens ekvationer med en eller flera obekanta,

samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar, trianglar,

avsnitt 19 Kontrollera mot PDF

parallellogrammer och cirklar;

naturlära: fysikens och kemiens första grunder;

att inträdessökande till fackskola, för vilken sådant anses nödigt, dessutom

bör visa sig äga erforderlig färdighet i ritning och teckning;

att av dem, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända insikter

i ovannämnda ämnen, endast skall fordras inträdesprov i matematik

ävensom i ritning och teckning för inträde vid fackskola, för vilken sådant

anses nödigt;

att såsom speciallärjungar må kunna mottagas personer, som ägna sig

åt affärs- eller industriverksamhet och på denna grund äro i behov av

kunskaper i vissa av skolans läroämnen, för så vitt de förete intyg om

föregående praktisk verksamhet av nyss nämnda art till nöjaktig omfattning

och i övrigt visa sig innehava tillräckliga förkunskaper för att draga

nytta av undervisningen.

Beträffande lärotiden vid de tekniska fackskolorna föreslår kommittén,

att kursen göres tvåårig, att läsåret skall omfatta, förutom tid för inträdes-

och flyttningsprövningar, 40 veckor, vari inräknas 7 dagars

påsklov och 4 dagars pingstlov, samt att undervisning skall meddelas

INLEDNING.

under 40—44 timmar i veckan, vartill ytterligare skulle komma 3 timmars

gymnastik och frivilligt en timme engelska (eller tyska).

Undervisningen skulle enligt kommittéförslaget vid var och en av de Undervistekniska

fackskolorna begränsas till ett visst industriellt område och ordnas

rent fackligt med sträng hänsyn till skolornas praktiska ändamål;

undervisningen i de grundläggande läroämnena skulle uteslutande hava

till ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av

de tekniskä tillämpningsämnena, vilka skulle upptaga den övervägande

delen av undervisningstiden. Kommittén framhåller önskvärdheten av

fullt tillräckliga anslag för anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell

och bibliotek samt skolornas utrustande med tidsenliga laboratorier

för praktiska tillämpningsövningar, vilka laboratorier i de fall, då

detta lämpligen kunde ske, även borde betjäna industrien med undersökningar

och utredningar av tekniska frågor.

Undervisningen skulle bestridas av lektorer och facklärare med fast Lärare,

anställning samt assistenter och extra lärare, förordnade på viss tid eller

tills vidare.

Tekniska skolan i Stockholm.

Beträffande den föreslagna omorganisationen av tekniska skolan i Stockholm

omnämner kommittén, att nämnda skola för närvarande omfattar

följande avdelningar: tekniska afton- och söndagsskolan, tekniska skolan

för kvinnliga lärjungar, högre konstindustriella skolan med underavdelning

för bildande av teckningslärare, byggnadsyrkesskolan samt maskinyrkesskolan.

avsnitt 20 Kontrollera mot PDF

Av dessa olika avdelningar skulle de båda sistnämnda, eller

byggnads- och maskinyrkesskolorna, i enlighet med vad förut nämnts

ersättas med motsvarande tekniska fackskolor. Av de tre återstående

avdelningarna skulle högre konstindustriella skolan omvandlas till en

högre läroanstalt för konsthantverket benämnd konsthantverksskolan, med

vilken fortfarande skulle förenas en särskild avdelning för utbildning av

lärare i teckning, modellering och välskrivning. Avdelningarna tekniska

afton- och söndagsskolan samt tekniska skolan för kvinnliga lärjungar,

vilka för närvarande närmast motsvara de lägre tekniska yrkesskolorna i

riket, skulle omvandlas till en yrkesskola av i huvudsak samma typ, som

kommittén i övrigt föreslagit, men avseende endast sådana yrken, som

gå i konstindustriell riktning. Den senare inskränkningen motiveras dels

därmed, att undervisningen vid de ifrågavarande avdelningarna hittills

huvudsakligen varit av konstindustriell art, dels därmed, att den undervisning,

som icke tillhört detta område, lämpligen kunde övertagas av den

INLEDNING.

föreslagna normalskolan för yrkesundervisningen. Tekniska skolan i

Stockholm skulle således komma att bestå av två avdelningar, nämligen

en konstindustriell yrkesskola och en högre läroanstalt för konsthantverket,

benämnd konsthantverksskolan. Kommittén anser, att denna läroanstalt

i sin helhet, således även beträffande lokalerna, borde bekostas

av staten. Som skäl härför anföres, dels att konsthantverksskolan skulle

vara en centralanstalt, avsedd att främja hela rikets konsthantverk, dels

att den med densamma förenade avdelningen för utbildning av lärare i

teckning och välskrivning för rikets allmänna läroverk och folkskollärarseminarier

skulle komma att tjäna ett uteslutande statsintresse, dels

slutligen, vad lokalfrågan angår, att tekniska skolan redan nu är inrymd

i en staten tillhörig byggnad. I övrigt föreslås den förändringen, att

lärokursen i konsthantverksskolan skulle bliva tvåårig i stället för treårig,

som den är i den nuvarande högre konstindustriella skolan, och att läsårets

längd skulle ökas från 36 till 40 veckor med 44 undervisningstimmar

i veckan.

Statens normalskola för yrkesundervisningen.

Den hittills obestridligen förefintliga svårigheten att erhålla för en

väl ordnad yrkesundervisning kompetenta lärare, effektiva undervisningsplaner

samt lämpliga läroböcker och undervisningsmateriell har föranlett

kommittén att framlägga förslag om inrättande av eu normalskola, där

utbildning av lärare för yrkesundervisningen skulle försiggå på det sätt,

att personer, som genom längre tids utövning av ett yrke och genom

avsnitt 21 Kontrollera mot PDF

besök i en yrkesskola eller på annat sätt förvärvat eu god praktisk och

teoretisk yrkesbildning, skulle beredas tillfälle att genomgå en relativt

kort — högst 8 veckor — och i övervägande grad rent pedagogisk utbildningskurs.

Dylika kurser borde givetvis förläggas till eu med avseende

på lärjungematerial, lärarekrafter, undervisningsmateriell, antal olika

yrkesavdelningar o. s. v. så rikt utrustad läroanstalt som möjligt. Denna

läroanstalt skulle samtidigt genom att ställas under omedelbar ledning

och kontroll av den föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor

vara överstyrelsen till hjälp vid utarbetande av nya organisationsformer

och hjälpmedel för yrkesundervisningen samt vid utarbetande och prövning

av nya undervisningsplaner, läroböcker och exempelsamlingar. Normalskolans

facklärare skulle även biträda överstyrelsen vid inspektion av

den fackliga yrkesundervisningen vid övriga lärlings- och yrkesskolor.

Slutligen ifrågasätter kommittén, att normalskolan skulle kunna meddela

s. k. korrespondensundervisning. Normalskolan borde enligt kommittéför

INLEDNING.

slaget förläggas till Stockholm samt omfatta både lärlings- och yrkesskola

och vara uppdelad i åtminstone 12 å 15 olika fackavdelningar, motsvarande

var och en sitt speciella yrke, varvid de i vårt land allmännast

förekommande och mest betydelsefulla yrkena borde ifrågakomma med

undantag likväl av de konstindustriella, vilkas undervisningsbehov skulle

tillgodoses av den omorganiserade tekniska skolan i Stockholm. I och

genom normalskolan skulle staten sålunda övertaga en väsentlig del av

den yrkesundervisning, som eljest skulle ålegat Stockholms stad. Staden

borde därför på sätt, som kommittén närmare ånger, deltaga i kostnaderna

för skolans verksamhet, på samma gång som staden i normalskolan

skulle få eu ersättning för den undervisning av icke konstindustriell

art, som nu meddelas i tekniska skolans afton- och söndagsskola

och som skulle avskiljas från tekniska skolan vid dess omorganisation till

en uteslutande konstindustriell läroanstalt. Den närmaste ledningen av

normalskolans verksamhet skulle anförtros åt en av ledamöterna i överstyrelsen

för rikets tekniska skolor i egenskap av föreståndare.

Överstyrelse för rikets tekniska skolor.

Beträffande den av kommittén föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska

skolor uttalar kommittén den bestämda övertygelsen, att en kraftigare

utveckling av det lägre tekniska undervisningsväsendet icke kan

väntas, för så vitt icke den centrala ledningen av densamma anförtros

åt en särskild överstyrelse, som med hela sin kraft ägnar sig uteslutande

avsnitt 22 Kontrollera mot PDF

åt denna angelägenhet. Överstyrelsens första uppgift skulle bliva att

praktiskt genomföra den nya organisationen av det lägre tekniska undervisningsväsendet

och sålunda i detalj utreda och taga initiativ i alla hithörande

frågor, granska och stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner

samt biträda med råd och upplysningar vid deras uppgörande.

Bland överstyrelsens uppgifter i övrigt betonar kommittén en ofta upprepad

och grundlig inspektion av resp. skolor, anskaffande av lämpliga

läroböcker och undervisningsmateriell, förande av en väl ordnad statistik

m. m. Överstyrelsen skulle bestå av eu överdirektör och chef samt fyra

råd jämte nödigt kansli, bestående av en notarie samt en registrator och

aktuarie, därtill en bibliotekarie samt nödig betjäning.

Kommittén anser, att överstyrelsen bör bringas till stånd så snart som

möjligt och att dess tillsättande bör utgöra första åtgärden för reformeringen

av det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket.

4—173671

INLEDNING

3. Den lägre handelsundervisningen.

Det förslag till den lägre handelsundervisningens ordnande, som framlagts

av de år 1913 tillkallade kommitterade, omfattar, bortsett från handelsgymnasierna,

vilka i detta sammanhang icke komma i betraktande,

tvenne huvudtyper av handelsundervisningsanstalter, av de kommitterade

benämnda handelsskolor och handelskur ser.

Handelsskolor.

Ändamål. Handelsskolorna skulle hava till ändamål att bibringa personer, som

ägna eller avse att ägna sig åt handelsverksamhet men icke kunna komma

i åtnjutande av högre handelsundervisning, den utbildning, som deras

förutsättningar och övriga omständigheter medgiva och som lämpligen

erfordras för idkande av eller anställning i handelsrörelse av mindre omfattning

eller för skötande av jämförelsevis mindre krävande platser på

kontor eller lager.

Dessa handelsskolor skulle vara s. k. dagskolor, vilket innebär, att

lärjungarna skulle ägna sin tid helt och hållet åt studierna. Kommitterade

föreslå inrättande av två olika typer av dylika handelsskolor, nämEttåriga

och ligen ettåriga och tvååriga. Läsårets längd skulle i båda skoltyperna

handelsskolor.vara minst 36 veckor, påsk- och pingstlov däri inräknade, med en

undervisningstid av 32—33 timmar i veckan. Undervisningens innehåll

Lärotid. oe]1 omfattning skulle bliva i det närmaste lika i båda slagen av skolor.

Däremot skulle de skilja sig med avseende på elevmaterialet,

inträdesfor- I de tvååriga handelsskolorna skulle lärjungarna intagas direkt efter

drmgar. genomgången 6-årig folkskola, således utan någon praktisk erfarenhet om

det yrke, för vilket de skulle utbildas. Under det första året skulle tiden

avsnitt 23 Kontrollera mot PDF

huvudsakligen användas till inhämtande av ökad kunskap i sådana allmänbildande

ämnen, som äro grundläggande för handelsundervisningen;

de liandelstekniska ämnena skulle till större delen koncentreras till den

andra årsklassen.

För att vinna inträde i en ettårig handelsskola skulle fordras att hava

genomgått 6-årig folkskola samt att därefter under två år hava varit

anställd i praktisk verksamhet, helst i handel eller industri, och att

samtidigt hava begagnat sig av undervisningen i »handelsfortsättningsskola».

Kommitterade tro, att dessa sistnämnda lärjungar på grund av sina

större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och

det starkare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina

INLEDNING.

studier, skulle kunna bibringas en utbildning, som i det hela icke bleve

nämnvärt underlägsen deras, vilka direkt från folkskolan överginge till

och genomginge en tvåårig handelsskola.

Undervisningen i handelsskolorna skulle omfatta ämnena svenska, tyska Läroämnen.

(eller, där så kunde befinnas lämpligare, engelska), geografi, handelsräkning,

bokföring, han delslära, författningskunskap, naturkunnighet (sistnämnda

ämne dock endast i de tvååriga skolorna), varukännedom, välskrivning,

stenograf! och maskinskrivning. Läroämnena skulle vara obligatoriska

och minst godkända insikter i samtliga ämnen erfordras för

erhållande av avgångsbetyg. Skolorna skulle mottaga såväl kvinnliga

som manliga lärjungar.

I sammanhang med frågan om organisationen av de sålunda föreslagna Organisation,

handelsskolorna erinra de kommitterade därom, att en viss motsättning

härvidlag förefunnes, i det från vissa håll påyrkades, att ifrågavarande

handelsundervisning skulle förläggas till högre folkskolor och därmed

underordnas dessa skolors myndigheter, från andra håll däremot krävdes,

att handelsundervisningen skulle meddelas i uteslutande för sådant ändamål

inrättade läroanstalter, tillhörande det övriga handelsundervisningsväsendet.

Kommitterade anse, att motsatserna i denna fråga blivit över

hövan skärpta, och »hävda i princip, att handelsskolorna böra vara speciella

och fullt fackmässigt organiserade läroanstalter samt tillhöra det

övriga handelsundervisningsväsendet, men kunna praktiskt taget icke se

något avsevärdare hinder för att några av dem, såsom från vissa håll

föreslagits, anordnas i form av högre folkskolor.»

Till en början skulle man enligt kommitterades förslag upprätta fyra

ettåriga och fyra tvååriga handelsskolor; av de sistnämnda skulle tre

anordnas i form av högre folkskolor, av kommitterade benämnda handelsfolkskolor,

under det att den fjärde jämte de fyra ettåriga skolorna

avsnitt 24 Kontrollera mot PDF

skulle anordnas såsom fristående.

Beträffande lärarna uttala de kommitterade, att kompetensfordringarna Lärare,

för meddelande av undervisning i de allmänna ämnena helst borde sättas

lika med motsvarande fordringar vid de kommunala .mellanskolorna; i

fråga om de merkantila ämnena åter borde helst fordras genomgången

handelshögskola eller handelsgymnasium, praktisk affärsvana och anlag

för lärarekallet. Dock borde föreskrifter rörande kompetensfordringar tills

vidare icke utfärdas.

Rörande handelsskolornas underhåll föreslå de kommitterade, att stats- Underhåll,

understöd måtte utgå efter Kungl. Maj:ts prövning med belopp, icke

överstigande per år:

INLEDNING.

Ändamål.

Undervisning

Läroämnen.

Lärotid.

till ettårig handelsskola med parallellklass . .

» » » » enkel klass . .

» tvåårig » » parallellklasser .

» » » » enkla klasser . .

10 300 kr.

7 100 »

16 000 »

9 600 »

varjämte kommun eller enskild korporation skulle tillhandahålla lämpliga

skollokaler samt tillskjuta ett årligt belopp, icke understigande eu fjärdedel

av statsunderstödet. Som villkor för statsbidragets erhållande föreslås,

att vederbörande skola skulle hava minst lo lärjungar i varje årsklass.

Handelskurser.

De av kommitterade föreslagna handelskur serna skulle avse att meddela

utbildning åt personer, som redan äro anställda i praktisk verksamhet

och icke kunna avbryta denna anställning för genomgående av en

samlad kurs. Afidare skulle de tillgodose det behov av fortsatt utbildning

i speciella ämnen, som kunde förefinnas hos personer, vilka redan

erhållit utbildning för handelsyrket i handelsskola, handelsgymnasium

eller annan läroanstalt.

Undervisningen vid dessa handelskurser skulle därför omfatta vitt skilda

stadier. De kommitterade föreslå härvidlag eu indelning av lärjungematerialet

i tre grupper, nämligen: grupp I, sådana som endast genomgått

6- eller 7-årig folkskola eller motsvarande, eventuellt även fortsättningsskola;

grupp II, sådana som genomgått statsunderstödd ett- eller tvåårig

handelsskola eller motsvarande; grupp III, sådana som genomgått

statsunderstött handelsgymnasium eller motsvarande.

Läroämnena skulle på det lägsta stadiet vara såväl allmänna som

speciellt kommersiella, på de högre stadierna endast speciella. De ämnen,

som skulle komma i fråga, vore: svenska, tyska, engelska, franska,

ryska, spanska, ekonomisk geografi, författningskunskap, nationalekonomi,

bokföring med handelskorrespondens och övriga kontorsarbeten, handelslära,

handelsräkning, kemi, varukännedom, välskrivning, stenografi och

maskinskrivning. Samtliga läroämnen skulle vara valfria och undervisningen

avsnitt 25 Kontrollera mot PDF

i varje ämne omfatta en fristående och avslutad kurs. Samtidigt

skulle dock ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de

lärjungar, som önskade en mera mångsidig utbildning.

Läsåret skulle omfatta minst 30 veckor, påsk- och pingstlov samt övriga

lovdagar däri inräknade, och fördelas på två terminer.

Lärokursen i varje ämne skulle omfatta minst två och högst sex terminer,

dock borde lärjunge med nödiga förkunskaper beredas möjlighet

INLEDNING.

att kunna medhinna kursen på kortare tid än den normala. Undervisningen

i varje ämne och kurs skulle omfatta minst en och högst fem timmar

i veckan. Undervisningstiden skulle i allmänhet förläggas till aftnarna

mellan kl. 6 och kl. 10, för de yngre lärjungarna ej gärna senare än

kl. 8. De kommitterade ifrågasätta även ett par andra utvägar, som

dock anses kunna endast i undantagsfall anlitas, nämligen att antingen

förlägga undervisningstiden till kl. 8—10 f. m. eller att koncentrera

undervisningen på en hel eller två halva dagar i veckan, varvid hel

dag skulle omfatta sex, halv dag tre timmar. Kommitterade uttala den

bestämda åsikten, att ingen undervisning borde förläggas till söndagarna

samt att lördagens afton borde så litet som möjligt anlitas för ändamålet.

De kommitterade beröra frågan om skolplikt för minderåriga, som äro

anställda i handel, men anse icke, att dylik skolplikt för närvarande bör

ifrågasättas, bl. a. av det skäl, att handeln icke upptagits bland de yrken,

som skulle beröras av den föreslagna lärlingslagen. Kommitterade omnämna

dock, att förslag om skotvång för i handel anställda minderåriga

framkommit från flera håll samt att dylikt tvång, gällande såväl kommunerna

i fråga om upprättande av skolor som handelslärlingarna i fråga

om deras besökande, förekommer i åtskilliga länder, där man då också

tillämpar systemet med fast anställda handelslärlingar.

Kommitterade föreslå upprättande av handelskurser på till en början

10 platser. Kurserna skulle antingen kunna anordnas såsom fristående

skolor, som hade dylika handelskurser till uteslutande uppgift, eller anordnas

i samband med skolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet

önskade upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.

Rörande lärarnas kompetens, anställning och avlöning anse kommitterade,

att full frihet härvidlag borde lämnas de lokala styrelserna.

Beträffande handelskursernas underhåll föreslå kommitterade, att statsbidrag

måtte utdelas med belopp, icke överstigande:

för större läroanstalt med handelskurser .... 10 000 kr.

» medelstor » » » .... 7 000 »

» mindre » » » .... 5 000 »

varjämte kommun eller enskild korporation skulle tillhandahålla lämpliga

avsnitt 26 Kontrollera mot PDF

lokaler samt årligen tillskjuta ett belopp, ej understigande en fjärdedel

av statsunderstödet. Som villkor för statsbidragets erhållande föreslås,

att åtminstone eu serie av minst fyra läroämnen, avsedda för en och

samma grupp av elever och omfattande 10—15 timmar i veckan, skulle

Skolplikt

ifrågasattes

oj för närvarande.

Kursernas

antal och

förläggning.

Lärare.

Underhåll.

INLEDNING.

Handelsun

dervisnings

nämnd.

Framtida gemensam

överstyrelse

för

handels-, teknisk

och navigationsuudervisning.

anordnas varje läsår, samt att lärjungarnas antal skulle vara minst 40

med minst 10 i vartdera av fyra ämnen.

Administration och central ledning.

I fråga om administrationen av såväl handelsskolorna som handelskurserna

föreslå kommitterade, att dessa skulle ställas under ledning av lokala

styrelser, i vilka köpmannaelementet borde vara starkt representerat. Den

centrala ledningen föreslås förlagd till kommerskollegium eller den myndighet,

som kunde komma att träda i dess ställe, dock beträffande de

till handelsskolor ombildade högre folkskolorna, de s. k. handelsfolkskolorna,

under samverkan med folkskolöverstyrelsen. Denna samverkan skulle

omfatta bland annat yttranden rörande högre folkskolas ombildning till

handelsskola samt därmed i sammanhang stående framställningar till

Kungl. Maj:t om statsunderstöd, varjämte ledamot av folkskolöverstyrelsen

skulle äga rätt att besöka dylik ombildad skola och, om han funne

skäl till anmärkning, skriftligen delgiva kommerskollegium denna.

Den centrala ledningen skulle förstärkas genom inrättande av en

handelsunder visning snämnd, bestående av den av Kungl. Maj:t förordnade

inspektören över handelsundervisningen jämte två andra ledamöter, av

vilka den ene skulle representera den kommersiella, den andre den pedagogiska

sakkunskapen.

Kommitterade betona emellertid, att den sålunda föreslagna formen för

central ledning vore att betrakta som en övergångsform till en fullständig

centralstyrelse, som i framtiden måste inrättas. Kommitterade

ifrågasätta även, huruvida icke nämnda framtida styrelse borde förenas

med den av 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens

ordnande föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och uttalar

möjligheten av att det kunde visa sig lämpligt att härtill som en tredje

gren ansluta en central ledning för navigationsskolorna.

DE SAKKUNNIGAS FÖRSLAG.

KAP. 1.

Allmänna grunder.

Såsom av inledningen synes, finnes det inom vart och ett av de tre De olika torframlagda

förslagen till ordnande av .de undervisningsområden, som vårt LTvaSnd*

uppdrag omfattar, nämligen fortsättningsskolan, den lägre tekniska un-ras områden

avsnitt 27 Kontrollera mot PDF

dervisningen och den lägre handelsundervisningen, skolor, som avse samma

åldersstadium hos de unga, nämligen åren närmast efter avgång från

folkskolan. Undervisningens innehåll är också i så måtto likartat, att

alla tre skolformerna avse att bibringa en viss utbildning i praktisk riktning.

De ifrågasatta skoltyperna skulle därför, därest de komme till

stånd, komma att i viss mån konkurrera, såsom ock framhålles i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 3 november 1916, varför det

synts angeläget att låta samtliga förslag komma under omprövning i

ett sammanhang, sedan det principiella spörsmålet om gränserna mellan

de olika läroområdena och vad därmed står i samband funnit sin lösning.

Vad först och främst angår behovet av fortsatt skolgång för den från Behovet av

folkskolorna avgående ungdomen, torde därom icke mer än en mening Jgäsnag (fteV

råda. Vi instämma för vår del fullständigt med folkundervisningskom- folkskolan,

mittén och 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens

ordnande däruti, att behovet av fortsatt utbildning blivit på grund av

de sociala förhållandenas utveckling alltmera trängande. Denna utbildning

är lika nödvändig för den enskilde individens framgång i livet som

för utvecklingen av de näringar, i vilkas tjänst han skall arbeta.

På samma gång som den ständigt stegrade konkurrensen inom

näringslivet alltmer ökar behovet av grundligare utbildning för de arbets

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

anställda, försvåras emellertid för dem möjligheten att i samband med

själva förvärvsarbetet erhålla sådan ntbildning. Det forna mera personliga

förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare är i det hela taget försvagat

eller brutet. Genom ökade tillfällen till självförsörjning lösgöras

också ofta de unga i allt för tidig ålder från hemmets fostrande inverkan.

Ungdomen står i våra dagar på grund härav friare än förr, men också

värnlösare gent emot omgivande faror av olika art. Detta förhållande framträder

särskilt starkt i våra städer och större industrisamhällen. Där blir

ungdomens fortsatta utbildning efter folkskolekursens avslutning till stor

del överlämnad åt rena tillfälligheter. Icke nog med att de kunskaper

och färdigheter, som i folkskolan förvärvats, till följd av bristande övning

glömmas bort, den vana vid nigning och tukt, som bibragts de

unga under skoltiden, förbytes ej sällan under den allt för stora frihet,

som följer på skoltvånget, i självsvåld och tygellöshet. Mången dukar

under, och av dem, som slå sig igenom, äro många allt för klent rustade

till kampen för tillvaron. Den härav uppkommande bristen på yrkesskickliga

avsnitt 28 Kontrollera mot PDF

och för sitt kall intresserade arbetare verkar i hög grad hämmande

på näringarnas konkurrensförmåga. Är det emellertid sålunda

ett oavvisligt behov såväl för individen som för näringarna, att en fullgod

uppfostran och en gedigen yrkesutbildning gives de unga, så är det

med vår tids utsträckande av medbestämmanderätten i samhällets angelägenheter

till allt vidare kretsar ett likaså viktigt intresse för samhället,

att dess medlemmar uppfostras till medborgerlig insikt och ansvarskänsla.

På grund av det anförda anse vi det vara ett oavvisligt behov att

såväl fortsättningsskolor som lärlingsskolor varda upprättade. De förra

böra utgöra en direkt fortsättning på folkskolan och de senare bygga

vidare på den grund, som lagts i fortsättningsskolan. I båda dessa skolformer

bör undervisningen så ordnas, att den upptager endast en mindre

del av lärjungarnas arbetstid, så att denna i övrigt kan ägnas åt praktiska

sysselsättningar.

Fortsättningsskolan.

Fortsättningsskolan

bör vara

obligatorisk

och omläggas

i praktisk

riktning.

Huvudpunkterna i det av folkundervisningskommittén utarbetade förslaget

till omorganisation av fortsättningsskolan äro, att denna, i den

mån möjligt är, skall omläggas i praktisk riktning genom yrkessynpunktens

upptagande i dess undervisning samt att den skall göras obligatorisk

såväl för kofnmunerna med avseende på dess inrättande som för ungdomen

med avseende på dess besökande.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Till dessa ledande principer vilja vi obetingat uttala vår anslutning.

Den nuvarande fortsättningsskolan kan enligt vårt förmenande icke anses

fylla de krav, som måste ställas på densamma, varemot ett fortsättningsskolväsen,

ordnat och planlagt i enlighet med de av kommittén angivna

synpunkterna, otvivelaktigt skulle komma att utgöra ett verksamt medel

för ungdomens sedliga och intellektuella utveckling och dess fostran till

arbetskunnighet och medborgerlig duglighet.

Det allmänna programmet för fortsättningsskolan sammanfattar kommittén

sålunda: »Fortsättningsskolan skall, i den mån det låter sig göra,

taga sikte på det praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar eller

sannolikt skall bliva deras framtida livsuppgift; den skall i huvudsak

samla sin undervisning omkring detta arbete och såmedelst kunna omedelbart

främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke;

samtidigt härmed skall den fullfölja undervisningens förnämsta syfte,

främjandet av lärjungarnas sedliga och intellektuella utveckling och deras

utbildning till dugliga samhällsmedlemmar.»

Det grundväsentliga i detta program, yrkessynpunktens upptagande i

avsnitt 29 Kontrollera mot PDF

undervisningen, innebär enligt kommitténs mening, att i fortsättningsskolan

skall, i den män så ske kan, meddelas dels teoretisk undervisning

om yrket, dels ock praktisk handledning i yrket. Sådan fortsättningsskola

med yrkesbestämd eller rättare sagt yrkesbetonad undervisning benämnes

av kommittén yrkesfortsättningsskola. Det praktiska arbetet i yrket,

vilket skulle kunna förekomma endast i anslutning till hantverksoch

industriella yrken samt vid undervisning i husligt arbete för flickor,

bör enligt kommitténs förslag bedrivas i skolverkstad eller skolkök under

ledning av fackutbildad lärare eller lärarinna.

Emellertid framhåller kommittén, att förutsättningarna för yrkesfortsättningsskolors

upprättande i vårt land i flera avseenden äro ogynnsamma.

Yår sexåriga folkskola utgör icke någon synnerligen stark grund för

ifrågavarande skolform; i all synnerhet gäller detta om halvtidsläsande

folkskolor och mindre folkskolor. I många fortsättningsskolor kommer

ock det förhållandet att inträffa, att en stor del av lärjungarna på grund

av den tidiga ålder, vid vilken de avgå från folkskolorna, ännu icke kommit

in i yrkesarbete och att de, som vunnit anställning i yrke, hava sins

emellan mycket olikartade sysselsättningar. I sådana fall är det tydligen

icke möjligt att anpassa undervisningen efter det praktiska arbete, som

sysselsätter lärjungarna. Svårigheten att erhålla lämpliga lärare ävensom

de ekonomiska förhållandena torde också mångenstädes lägga hinder i vägen

för upprättandet av yrkesfortsättningsskolor.

Trots de sålunda påvisade svårigheterna anser sig kommittén dock

5—173671

Fortsätt

ningsskolans

allmänna

program.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Yrkesbetontido

fortsättningsskolor.

kunna framställa det yrkandet, att allestädes, där förutsättningar för eu

fortsatt undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program

förefinnas, detta program bör bestämma den fortsatta undervisningens karaktär

och att i varje fall detsamma bör framstå som det mål, vilket

man, så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig. Skolverkstaden

betraktar kommittén såsom visserligen nyttig och önskvärd men dock

icke ovillkorligt nödvändig.

Kommittén betonar starkt, att upprättandet och ledningen av yrkesf

ortsättningsskola, med eller utan skolverkstad, bör försiggå i samförstånd

med och under medverkan av representanter för det praktiska arbetet,

såväl arbetare som arbetsgivare.

Kommittén framhåller även, att den yrkes- eller arbetskunskap, som

fortsättningsskolan förmår meddela, endast kan få eu jämförelsevis anspråkslös

omfattning och icke kan ersätta yrkesundervisning i egentligmening.

avsnitt 30 Kontrollera mot PDF

Sådan fortsättningsskola, vars undervisning icke äger någon vrkesbestämd

prägel utan uteslutande avser att meddela allmänbildning, benämnes

av kommittén allmän fortsättningsskola.

I allt väsentligt äro vi ense med kommittén beträffande det framlagda

programmets allmänna innebörd, förutsättningarna för dess genomförande

och begränsningen i dess tillämpning. Att kommittén låtit yrkessynpunkten

bliva det bestämmande i detta program, måste anses som ett riktigt

och lyckligt grepp. Kunskap om den yrkesuppgift, som sysselsätter lärjungarna,

är för dem av påtagligt värde och omedelbar betydelse. En

på lämpligt sätt avpassad och praktiskt anlagd undervisning om yrket

och de förhållanden, vilka därmed stå i samband, bör därför av dem

kunna uppskattas samt vara särskilt ägnad att tillvinna sig såväl lärjungarnas

som deras målsmäns intresse. Yrkesuppgiften utgör även eu synnerligen

lämplig och väl behövlig samlingspunkt för undervisningen i

fortsättningsskolan. Till denna höra lärokursens olika delar anknytas och

därigenom förbindas till ett sammanhängande helt. Inom fortsättningsskolan

med dess jämförelsevis korta lärotid är eu sådan koncentration av

undervisningen nödvändig, om denna skall kunna bliva av någon verkligbetydelse

för lärjungarnas utbildning.

Vi vilja dock framhålla vikten av att fortsättningsskola med yrkesbetonad

undervisning anordnas endast där de nödiga förutsättningarna äro

för banden beträffande kompetenta lärarkrafter, lärjungarnas föregående

skolbildning, arbetslivet på orten samt ekonomiska förhållanden och där,

såsom det frambålles i folkskolöverstyrelsens utlåtande över kommittéförslaget,

sådan undervisning omfattas ined förtroende av den allmänhet och

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

de myndigheter, som äro närmast intresserade av dessa skolor och deras

verksamhet. Det vore att beklaga, om yrkesfortsättningsskolor upprättades

under sådana förhållanden, att deras verksamhet komme att misslyckas,

och en i sig själv nyttig och god skolform därigenom skulle förlora

allmänhetens förtroende.

Särskilt torde försiktighet böra iakttagas i fråga om att i fortsättningsskolans

undervisning införa hantverks- och verkstadsarbete. I allmänhet

torde inrättande av skolverkstäder ställa sig allt för dyrbart för att kunna

komma i fråga annat än undantagsvis. Det hantverks- och verkstadsarbete,

som kan förekomma i fortsättningsskolan, bör enligt vårt förmenande

hava till uppgift endast att stödja den teoretiska undervisningen om yrket

genom att göra denna mera åskådlig och konkret samt att tillgodose

det behov av handledning i yrkesarbetets praktiska utförande, som kan

avsnitt 31 Kontrollera mot PDF

förefinn as hos sådana lärjungar, vilka ännu ej vunnit anställning i något

yrke. I sistnämnda fall kan dylik undervisning vara till stor nytta genom

att väcka slumrande anlag och på så sätt underlätta valet av levnadsbana.

Skolverkstad med ändamål att meddela undervisning i arbetets praktiska

utförande jämsides med den undervisning, som en i yrke redan anställd

minderårig samtidigt erhåller hos sin arbetsgivare, kan däremot

icke anses tillhöra fortsättningsskolans område. Dylik skolverkstad tillhör

lärlingsskolväsendet och torde för övrigt även där endast mera undantagsvis

komma i fråga.

Såsom i det föregående framhållits, är det i huvudsak två syften man

med ungdomens fortsatta skolbildning avser att vinna. Det ena är karaktärens

daning i förening med allmänt medborgerlig bildning, det andra är

en grundlig yrkesutbildning. Yi vilja, såväl med tanke på den ringa åldersmognaden

hos fortsättningsskolans lärjungar och deras bristande erfarenhet

i fråga om yrkesarbete som ock med tanke på att genomgåendet av dessa

skolor skall vara obligatoriskt för så gott som all från folkskolan utgående

ungdom, kraftigt betona, att den allmänt medborgerliga bildningen

och karaktärsdaningen ovillkorligen måste bliva det väsentliga syftet

med dessa skolor, under det att den egentliga yrkesundervisningen måste

anses tillhöra ett senare åldersstadium och meddelas i särskilda därför

avsedda läroanstalter. Fortsättningsskolans betydelse med avseende på

yrkesutbildningen bör enligt vårt förmenande framför allt framträda däri,

att den, för att använda folkskolöverstyrelsens uttryck, iför lärjungarna

ställer in yrkesarbetet i ett perspektiv, som låter det framstå i dess samhörighet

med övrig mänsklig verksamhet och klargör dess ideella värde,

att den förmår meddela allmänbildning genom fackbildning och i sin arbetsundervisning

inverka moraliskt och socialt uppfostrande».

KAP. 1. ALLMÄNNA GffiUNDBK.

Allmänna

fortsättnings

skolor.

Er3ättnings

skolor.

Fortsättningsskolans

betydelse för

lärj ängarnas

yrkesval.

I regel bör den yrkesbetonade fortsättningsskolan meddela undervisning

endast om yrket och blott undantagsvis även i yrket. Den yrkeskännedom

den kan meddela är sålunda endast av förberedande art. Den

kan följaktligen icke ersätta lärlings- eller yrkesskolor och bör därför ingenstädes

få utgöra något hinder för sådana skolors upprättande.

På grund därav, att i statsrådsprotokollet folkundervisningskommitténs

uppdrag angivits vara »en omorganisation i praktisk riktning av vårt

folkbildningsväsen», har kommittén ägnat huvudparten av sitt betänkande

åt »yrkesfortsättningsskolan» och endast i förbigående vidrört den allmänna

avsnitt 32 Kontrollera mot PDF

fortsättningsskolan. Såsom folkskolöverstyrelsen framhåller, äro emellertid

förutsättningarna för en yrkesbetonad fortsättningsskola i ett stort

antal fall icke för handen. Den allmänna, icke specialiserade fortsättningsskolan

kommer därför säkerligen att åtminstone till en början få en

avsevärd utbredning, och det måste då anses vara önskvärt, att även

dess undervisning planlägges i mera praktisk riktning, så att den blir

för lärjungarna så fruktbärande som möjligt.

Svårast torde det ställa sig i fråga om anordnandet av fortsättningsskolor

i anslutning till de svagaste formerna av folkskolan. I många

dylika fortsättningsskolor måste undervisningen säkerligen begränsas till

vissa områden inom folkskolans lärokurs. Skolorna finge sålunda mera

karaktären av ersättning sskolor, och det vore då även lämpligast att beteckna

dem såsom sådana.

I detta sammanhang vilja vi framhålla, hurusom fortsättningsskolan

har en viktig uppgift att fylla och kan bliva till stort gagn genom att

underlätta lärjungarnas val av levnadsbana. Som förut påpekats, har

sannolikt en stor del av fortsättningsskolans lärjungar ännu icke bestämt

sig för något visst levnadsyrke. Mycket ofta är det rent tillfälliga omständigheter,

som bliva avgörande vid yrkesvalet, på den grund att de

unga sakna nödig kännedom om förhållandena. Om fortsättningsskolan

meddelade sina lärjungar upplysningar beträffande de förutsättningar,

som krävas för ett framgångsrikt arbete inom skilda yrken, de villkor av

olika art, under vilka arbetet i dessa bedrives, samt de fortsatta utbildningsmöjligheter

och framtidsutsikter, som förefinnas på olika levnadsbanor,

så skulle detta vara för dem synnerligen värdefullt och i hög grad

underlätta deras yrkesval, till gagn ej blott för dem själva utan även för

samhället i dess helhet.

Genom ett ordnat samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen

eller på annat sätt bör fortsättningsskolan även medverka till lärjungarnas

anställande inom arbetsområden, för vilka de kunna anses hava de

bästa förutsättningarna.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Av clet sagda framgår, att fortsättningsskolan, vare sig den är yrkes- n?°J^ian

betonad eller icke, bör med avseende på såväl lärjungematerialet som un- tillhör det"

dérvisningens huvudsyfte räknas till det allmänna folknndervisningsväsen- f 1^1“|“na.

det. Den bör därför anslutas till och ställas under överinseende av sam- ningsväscnma

chefsmyndighet som detta. clct

Till frågorna om fortsättningsskolans undervisning, lärarkrafter, ekonomiska

förhållanden in. m. skola vi återkomma i nästa kapitel.

Den lägre tekniska undervisningen.

Lärlingsskolor.

avsnitt 33 Kontrollera mot PDF

Av de tre typer för lärlingsskolor, som föreslagits av 1907 års kom- Don koramitté,

nämligen den kompletterande, den förberedande och den fullstän- ?äriingsskodiga,

anse vi i likhet med kommittén och kommerskollegium den först- la.n är

nämnda vara den, som framför allt bör komma i fråga. De inom indu- Vlktlfrastcstri

och hantverk anställda minderåriga böra således i regel erhålla sin

praktiska utbildning genom yrkesmässigt arbete under den enskilde arbetsgivarens

ledning, och skolans uppgift bör endast vara att bibringa

lärlingarna de teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter, som arbetsgivaren

icke lämpligen kan meddela dem men som äro nödvändiga för

deras kommande yrkesverksamhet. I likhet med kommerskollegium finna

vi lämpligast att benämna denna skoltyp helt enkelt lärlingsskolor. Till

de båda andra typerna skola vi återkomma i det följande.

Kommittén har föreslagit, att lärlingsskolorna skola göras obligatoriska Skolplikt för

för ungdomen på så sätt, att kommunerna genom lag berättigas att be- lariun»ai''nasluta

inrättandet av lärlingsskolor med skolplikt för arbetare, såväl manliga

som kvinnliga, som fyllt 14 men ej 18 år och vunnit anställning i

industriellt yrke, hantverk eller annan därmed jämförlig hantering. De

viktigaste skälen för fastställande av skolplikt äro, att skolorna endast

därigenom kunna erhålla en tillräckligt fast organisation för att kunna

fylla sin uppgift och att den yrkesutbildning, som avses, ej på annat

sätt kan vinna den allmänna utbredning, som måste anses nödvändig

och önskvärd.

Givetvis har kommittén icke kunnat taga hänsyn till folkundervisningskommitténs

förslag om obligatoriska fortsättningsskolor, enär sistnämnda

förslag först senare framlagts. Följaktligen har kommittén utgått

ifrån att lärlingsskolan bör ansluta sig så omedelbart som möjligt

till folkskolan och att »den synpunkt, som i främsta rummet bör vara

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Fortsättni

ngsskolan

Lottenskola

för läriingsskolan.

bestämmande vid skolornas organisation, bör vara den, att samhället vinner

ett medel att leda och övervaka ungdomens uppfostran till dugande

samhällsmedlemmar under de för dess utveckling så betydelsefulla åren

närmast efter folkskolekursens avslutning». Lärokursens längd har kommittén

föreslagit till två eller helst tre år.

Kommerskollegium ansluter sig till den åsikten, att skolplikt bör införas,

men uttalar farhågor för att en till 18-årsåldern utsträckt skolplikt

skulle kunna avskräcka ynglingar från att taga anställning som arbetare

inom industri och hantverk och därigenom försvåra rekryteringen av

dessa yrken med minderåriga. Kommerskollegium anser därför lämpligast,

avsnitt 34 Kontrollera mot PDF

att skolplikten i lärlingsskolan, åtminstone tills vidare, ordnas såsom

ett bihang till fortsättningsskolplikten och utsträckes över samma tidrymd

som denna. Detta skulle ordnas på så sätt, att de lärjungar i

fortsättningsskolan, vilka vunne anställning i hantverk eller industri, därmed

skulle överflyttas till lärlingsskolan och där vara underkastade

skolplikt intill slutet av den årskurs, som infölle näst efter den tidpunkt,

vid vilken de skulle blivit fria från skolplikten, om de fått fullgöra densamma

i fortsättningsskolan.

Yi tro emellertid för vår del, att detta sätt att ordna frågan skulle

medföra allvarliga olägenheter för såväl fortsättningsskolan som lärlingsskolan.

Det skulle nämligen utan tvivel verka menligt på fortsättningsskolans

anseende och på allmänhetens liksom på lärjungarnas förtroende

för densamma, om de unga, så snart de vunnit anställning inom ett eller

annat yrke, skulle avbryta sitt arbete i fortsättningsskolan för att övergå

till annan läroanstalt. Yad åter lärlingsskolan angår, så är det givet,

att om somliga av dess lärjungar vunne inträde vid 14 års ålder och

utan att hava inhämtat mer än en ringa del av det kunskapsmått, som

fortsättningsskolan avser att giva, under det att andra vid inträdet vore

mera mogna och hade fullständigt genomgått fortsättningsskolan, en gemensam

undervisning av dylika elever skulle vålla åtskilliga svårigheter.

Lärlingsskolan finge då, såsom ock 1907 års kommitté och kommerskollegium

tänkt sig, inrättas så, att den meddelade såväl den undervisning i

allmänt medborgerliga ämnen, som tillhör i främsta rummet fortsättningsskolan,

som ock den yrkesundervisning, vilken enligt vårt förmenande

bör vara lärlingsskolans egentliga uppgift. Vi hysa den uppfattningen,

att det med avseende på undervisningens ändamålsenliga ordnande

i båda dessa skolformer ävensom med avseende på dess resultat

vore fördelaktigast, att de unga först efter fullständigt genomgången fortsättningsskola

gånge över till lärlingsskolan. Denna kunde då bygga på

fortsättningsskolans kunskapsmått i de allmänna läroämnena och därige

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

nom lägga sm undervisning på en något högre nivå, än den eljest skulle

kunna göra, samt koncentrera sin undervisning på det rent fackliga området.

På grund av sin bättre underbyggnad och större åldersmognad

skulle lärjungarna då också hava avsevärt större förutsättningar att tillgodogöra

sig lärlingsskolans undervisning.

Om emellertid både fortsättningsskola och lärlingsskola göras obligato- Tvåårig skoiriska

för den minderårige och den ena skolan skall genomgås först, den fortsättningsandra

avsnitt 35 Kontrollera mot PDF

sedan, blir det nödvändigt att begränsa tiden för deras lärokurser,som läriingsså

att den sammanlagda skolpliktstiden icke blir allt för lång och så att s °

båda skolorna under normala förhållanden hinna genomgås, innan lärjungen

kommit över minderåriglietsåldern 18 år, vid vilken ålder skolplikten

under alla förhållanden synes oss böra upphöra. Yi förmena, att eu begränsning

av lärokurserna till i regel två år i var och en av de båda

skolformerna vore lämplig. Detta står ju också beträffande fortsättningsskolan

i huvudsaklig överensstämmelse med folkundervisningskommitténs

förslag. ATad lärlingsskolan beträffar, har ju 1907 års kommitté föreslagit

två eller helst tre års lärokurs, men då skulle ju också lärlingsskolan

hava byggt direkt på folkskolans grund. Den större åldersmognaden och

de ökade förkunskaperna hos lärjungarna, om dessa förut genomgått fortsättningsskolan,

torde till fullo kompensera den av oss föreslagna begränsningen.

Beträffande frågan om de minderårigas normala ålder vid avgång från

resp. skolor vilja vi först erinra om folkundervisningskommitténs förslag,

att i folkskolestadgan borde införas den bestämmelsen, att avgång från

folkskolan icke får äga rum tidigare än det kalenderår, då lärjungen

fyller 13 år, till vilket förslag vi ansluta oss.

Om den minderårige avgår från folkskolan det kalenderår, då han fyller

13 år, och sedan genomgår den tvååriga fortsättningsskolan, kommer

han att avgå ur denna det år, då han fyller 15 år. Fortsätter han sedan

i den likaledes tvååriga lärlingsskolan, bör han vara färdig med sin obligatoriska

skolgång det år, då han fyller 17 år, en ålder, som ingalunda kan

anses för hög och vid vilken han i de flesta fall icke lär hava hunnit

fullborda sin praktiska yrkesutbildning. I många fall komme väl eleverna

i lärlingsskolan att avgå från denna först vid 18 år, men även denna

ålder överskrider ju icke den, som av 1907 års kommitté angivits i dess

förslag angående skolplikt.

Skulle den minderårige under sin skolgång i fortsättningsskolan vinna

anställning inom hantverk eller industri, så lärer detta väl ej annat än

i undantagsfall kunna ske tidigare än vid 14 års ålder, och han skulle

då vara skyldig att ännu ett år gå kvar i fortsättningsskolan. Att hans

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Läriingsskolpliktens

inverkan

på

yrkenas rekrytering.

praktiska yrkesutbildning hos arbetsgivaren i sådant fall komme att börja

ett år tidigare än hans teoretiska utbildning i lärlingsskolan torde väl få

anses vara till mer gagn än skada. För ett effektivt tillgodogörande av

den teoretiska yrkesundervisningen är det nämligen alldeles nödvändigt,

avsnitt 36 Kontrollera mot PDF

att lärlingen har ett tillräckligt mått av grundläggande allmänna kunskaper

att bygga på samt att han därjämte förvärvat någon praktisk erfarenhet

om arbetet inom det yrke, för hvilket han skall utbildas, och slutligen

att han har en viss åldersmognad. Genom den av oss föreslagna anordningen

sättes lärlingen i tillfälle att vinna dessa nödvändiga förutsättningar.

Den farhåga, som från en del håll uttalats, att eu viss skadlig dualism

skulle kunna uppstå därigenom, att lärlingen finge mottaga yrkesundervisning

först i yrkesbetonad fortsättningsskola och sedan i lärlingsskola,

torde visa sig ogrundad, om fortsättningsskolan får den läggning, som av

oss i det föregående blivit angiven. Enligt vår mening skulle undervisningen

i en sådan fortsättningsskola tvärtom bliva en särdeles lämplig

förberedelse för den egentliga yrkesundervisningen i lärlingsskolan.

Vad åter angår de av kommerskollegium uttalade farhågorna, att lärlingsskolplikten

skulle kunna verka avskräckande på de unga och såmedelst

försvåra rekryteringen av hantverks- och industri yrken a, så måste

det medgivas, att det nog utan tvivel skulle komma att visa sig, att om

det bland ett flertal olika yrken, som stode de unga till buds, funnes

några få, som medförde skolplikt, under det de andra icke gjorde det,

en stor del av ungdomen skulle föredraga de senare.

Såväl med tanke på denna rekryteringsfråga som ock med hänsyn till

det allmänt förefintliga behov av yrkesutbildning, varom förut talats, tro

vi, att det vore lyckligast att låta lärlingsskolplikten omfatta så många

yrken som möjligt, så att de minderåriga svårligen kunde undgå obligatorisk

yrkesundervisning, vilken levnadsbana de än valde. Vi anse därför,

att härvidlag först och främst alla till industri och hantverk hörande

yrken böra likställas, och vi komma dessutom att föreslå inrättandet av

lärlingsskolor med skolplikt även för de i handel anställda minderåriga.

Av naturliga skäl blir det huvudsakligen i städer och industrisamhällen,

som lärlingsskolor komma till stånd, men om där upprättas lärlingsskolor

för alla på orten förefintliga hantverk och industrigrenar ävensom

för handeln, så torde lärlingsskolplikten icke komma att menligt inverka

på rekryteringen av det ena eller andra yrket, så mycket mindre som

man väl med visshet kan hoppas, att det ej skall dröja länge, innan

dessa skolor tillvunnit sig allmänhetens förtroende och ungdomen mera

allmänt lärt sig inse deras betydelse för vinnande av framgång i livet.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

På grund av vad sålunda anförts vilja vi föreslå, att skolplikten

för sådana minderåriga, som ägna sig åt hantverk, industri eller handel,

avsnitt 37 Kontrollera mot PDF

må som allmän regel omfatta både fortsättningsskola och lärlingsskola

med två års lärokurs i vardera, samt att skolplikten må sträcka

sig intill 18 års ålder, dock att den, som dessförinnan genomgått sådan

skola, som hans skolplikt avser, därmed må anses hava fullgjort

denna.

Från denna allmänna regel måste emellertid medgivas vissa undantag.

Om t. ex. en minderårig, som befinner sig i 15—17-årsåldern, men som

av en eller annan anledning, t. ex. lång och svår skolväg, sjukdom eller

dylikt, icke varit i tillfälle att besöka någon fortsättningsskola, vinner anställning

på en ort, där lärlingsskola för hans yrke finnes upprättad,

skulle det givetvis för honom bliva allt för betungande, om han för att

vinna inträde i lärlingsskolan först skulle nödgas gå två år i fortsättningsskola.

I dylikt fall bör således dispens kunna beviljas, vilket dock

icke bör få medföra, att lärlingsskolans nivå sänkes. Det är nämligen

tydligt, att även om lärlingsskolan i sin undervisning bygger på det kunskapsmått,

som fortsättningsskolan ger, det icke är absolut nödvändigt

att hava genomgått fortsättningsskolan för att kunna tillgodogöra sig undervisningen

i lärlingsskolan, utan att härför endast fordras att hava tillägnat

sig den del av fortsättningsskolans kunskapsmått, som är erforderlig

som grund för undervisningen i vidkommande lärlingsskola.

I lärlingsskolans program bör därför bestämmas beträffande undervisningen,

att den skall bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått, men

beträffande de skolpliktiga, att de, förutom att hava stadigvarande sysselsättning

i det yrke lärlingsskolan avser, antingen skola hava genomgått

fortsättningsskola eller också hava fyllt 15 år och visa sig äga nödiga

förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. I senare fallet bleve

det fortsättningsskolans lokalstyrelse, som skulle äga att bevilja dispens

från skolplikten i denna skola, sedan styrelsen för lärlingsskolan förklarat

sig anse den minderårige äga förutsättningar att kunna följa undervisningen

i lärlingsskolan. Skolplikt i båda skolorna samtidigt får naturligtvis

icke förekomma.

Beträffande fortsättningsskolan hava vi redan uttalat vår anslutning

till folkundervisningskommitténs förslag, att samtliga kommuner i riket

skola vara skyldiga att upprätta dylika skolor i nödigt antal.

I fråga om lärlingsskolor föreslår kommerskollegium införande av kommunal

skolplikt även med avseende på dessas upprättande på så sätt,

att varje kommun, i vilken antalet i industri och hantverk anställda minderåriga

manliga arbetare mellan 14 och 18 års ålder uppginge till 100,

10—173671

Sammanfattning

angående

skolplikt

för

lärjungarna.

Skolplikt för

avsnitt 38 Kontrollera mot PDF

kommunerna.

KAR. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

skulle vara skyldig inrätta kompletterande lärlingsskola. Vore antalet

mindre, skulle kommunen äga rätt att själv besluta i frågan. Statsbidragskulle

utgå efter samma grunder i båda fallen.

Kommerskollegium går härutinnan ett steg längre än 1907 års kommitté.

Denna föreslår, såsom förut nämnts, att kommunerna själva skola

äga beslutanderätt, men antyder dock samtidigt möjligheten att framdeles

införa kommunal skolplikt. Kommittén uttalar, att »det starka intresse,

varmed yrkesundervisningen för närvarande omfattas i vårt land, och den

allt allmännare övertygelsen, att åtgärder måste vidtagas för ungdomens

övervakande och handledning efter folkskolekursens avslutning, giva grundad

anledning förmoda, att, om blott statsbidraget till de obligatoriska

lärlingsskolorna ej blir allt för knappt, ett flertal kommuner snart nog

skulle begagna sig av sin rätt att införa lagstadgad lärlingsslcolplikt,

och att det ej skulle komma att dröja så synnerligen länge, innan tillräcklig

erfarenhet samlats för att göra det möjligt att genom ett allmänt

lagbud ålägga kommuner med ett tillräckligt antal minderåriga arbetare

inom ett så begränsat område, att lärlingsskolor lämpligen kunna ifrågakomma,

att inrätta sådana».

För vår del finna vi visserligen kommerskollegii förslag synnerligen

beaktansvärt med hänsyn till önskemålet att få till stånd så många lärlingsskolor

som möjligt. Det torde nämligen kunna befaras, att på åtskilliga

håll, så t. ex. i landskommuner med på ett mindre område koncentrerad

industri, starkt motstånd kommer att resas emot de, oaktat

statsbidraget, rätt avsevärda kommunala utgifter, som krävas för lärlingsskolorna.

Men å andra sidan finnas åtskilliga skäl, som tala emot införandet av

kommunalt skoltvång i fråga om lärlingsskolors upprättande. Sålunda

skulle uppdragandet av en sådan gräns som den av kommerskollegium

föreslagna, 100 i hantverk eller industri anställda manliga minderåriga,

lätt kunna medföra en viss godtycklighet, i det att av två kommuner

med tämligen nära likartad ställning i fråga om omfattningen av industri

och hantverk den ena på grund därav, att antalet inom densamma

anställda minderåriga endast obetydligt överstege motsvarande antal i

den andra, kunde bliva mot sin vilja ålagd dryga utgifter till lärlingsskola,

under det den andra bleve helt befriad från dylika utgifter. För

övrigt kan behovet av lärlingsskola på en plats icke bedömas enbart med

hänsyn till antalet i hantverk och industri anställda minderåriga utan

beror även på arten av dessas verksamhet. Det torde även kunna sättas

i fråga om ej införandet av ett kommunalt skoltvång av antydd art

avsnitt 39 Kontrollera mot PDF

vore ett allt för starkt ingrepp i kommunernas ekonomiska förhållanden,

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDEK.

särskilt med tanke på, liur olika det skulle träffa de skattebetalande i

olika kommuner.

På grund av det anförda vilja vi i denna fråga ansluta oss till 1907

års kommitté och således förorda, att tills vidare åt kommunerna överlämnas

att besluta om obligatoriska lärlingsskolors upprättande ävensom

att inom vissa fastställda gränser utfärda närmare bestämmelser om skoljdiktens

omfattning och genomförande.

Man torde på grund av det intresse, varmed lärlingsskolfrågan allmänt

omfattas och som under de år, som förflutit sedan 1907 års kommitté

framlade sitt förslag, på flera håll tagit sig uttryck i målmedvetet arbete

för lärlingsskolors anordnande, kunna hoppas, att detta intresse i förening

med ett ej allt för knappt tillmätt statsbidrag och en kraftig central

ledning skall visa sig vara i stånd att, även utan att något tvång pålägges

kommunerna, åvägabringa lärlingsskolor på de flesta av de platser,

där behov av sådana föreligger.

Givetvis kan icke eu kommun i. allmänhet, åtminstone icke våra större

industrisamhällen, lösa sin lärlingsskolfråga på en gång, utan detta torde

ofta komma att ske på så sätt, att de befintliga tekniska aftonskolorna

sä småningom omorganiseras och utvidgas till att omfatta allt flera av

de yrken, som äro på platsen representerade, och allt flera av de yrkesanställda

minderåriga. Yad dessa senare beträffar, kan man tänka sig

den successjva utvidgningen tillgå dels så, att skolplikten till en början

får omfatta ett mindre antal åldersklasser och småningom utsträckes till

alla minderåriga under 18 år, dels så, att kommunens område indelas i

distrikt och skolplikten införes i det ena distriktet efter det andra.

Beträffande skolplikten såväl för de olika yrkena som för de minderåriga

vilja vi betona, att lärlingsskolorna i första rummet böra upprättas

med tanke på sådana minderåriga, vilka äro att anse som lärlingar i

egentlig mening, d. v. s. sådana, som äro bundna genom lärlingskontrakt.

Lärlingsskolor av den art, som härovan antytts, och med skolplikt för

lärjungarna böra givetvis under alla omständigheter vara kommunala

institutioner.

Till frågorna om lärlingsskolans undervisning, lärarkrafter, ekonomiska

förhållanden in. in. skola vi återkomma i fjärde kapitlet.

[ fråga om de av 1907 års kommitté omnämnda »fullständiga» lärlingsskolorna,

vilka skulle meddela såväl teoretisk som praktisk yrkesutbildning

i sådan omfattning, att denna skulle fullständigt ersätta den lärlingsutbildning,

som eljest skulle erhållits i den enskilde arbetsgivarens

avsnitt 40 Kontrollera mot PDF

verkstad jämte obligatorisk lärlingsskola, ansluta vi oss till kommitténs

och kommerskoll egt i samfällda åsikt, att dylika skolor såväl på grund

»Fullständiga»

lärlingsskolor.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

»"Förberedande*

lärlingsskolor.

av den vidlyftiga utrustning de kräva som ock på grund av den långa

tid, under vilken lärjungen finge arbeta uteslutande inom skolan, i

regel skulle bliva en allt för kostsam form för yrkesutbildningens tillgodoseende.

Vi ansluta oss likaledes till kommerskollegii uttalande, att

i de speciella fall, då denna skolform kan anses särskilt lämplig, dess

upprättande och verksamhet bör överlämnas åt det enskilda initiativet,

ävensom att sådan skola efter prövning i varje särskilt fall bör tilldelas

statsunderstöd, vars belopp icke låter sig på förhand fastställas efter

någon för dylika skolor gemensam norm.

Beträffande kommitténs förslag till fullständig lärlingsskola i finare

smides- och metallindustri i Eskilstuna ansluta vi oss till kommerskollegii

yttrande och få därför hänvisa till detta.

I stort sett ansluta vi oss till kommerskollegii yttrande även i fråga

''om de »förberedande» lärlingsskolorna med ändamål att genom teoretisk

undervisning och yrkesmässigt arbete i enkla skolverkstäder lägga grund

för lärlingsutbildningen. I den mån, som dessa skolor avse endast att

»efter avslutad folkskolekurs genom eu lämpligt ordnad praktisk undervisning

utveckla lärjungarnas kroppskrafter och väcka deras intresse för

yrkesmässigt arbete», utan att det förefinnes någon säkerhet för, att lärjungarna

efter slutad kurs ägna sig åt det yi\ke, vari de fått undervisning,

äro de att hänföra till det allmänna skolväsendet. Dylika skolor

äro icke, enligt vårt förmenande, några verkliga lärlingsskolor, utan kunna

närmast jämställas med de yrkesbetonade fortsättningsskolornas skolverkstäder.

Där emellertid den förberedande lärlingsskolan avser att bibringa sina

lärjungar den första utbildningen inom det yrke, varåt dessa definitivt

beslutat ägna sig, har den utan tvivel eu viktig uppgift att fylla inom

ramen för det lägre tekniska undervisningsväsendet. Inom eu del yrken

är det nämligen ytterst svårt att på vanligt sätt anställa och utbilda lärlingar.

Detta gäller sådana yrken, i vilka lärlingen under den första

tiden av sin anställning icke är i stånd att utföra så mycket nyttigt arbete,

att han kan göra skäl för någon nämnvärd lön, utan kanske

tvärtom genom onyttig materialförbrukning samt genom att upptaga

arbetsplats och maskiner vållar arbetsgivaren förlust, ävensom sådana

yrken, i vilka arbetet utlämnas på ackord till arbetarna i form av styckearbete

avsnitt 41 Kontrollera mot PDF

och till följd därav varje enskild arbetares intresse så helt och

hållet upptages av hans speciella arbete, att ingen kan eller vill offra

någon tid på upplärandet av nybörjare. Om i ett dylikt yrke den

utrustning, som tarvas för den första lärlingsutbildningen, därtill är relativt

enkel och billig, såsom fallet är inom vissa hantverksyrken, är

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

det säkerligen mycket ändamålsenligt att anordna en förberedande lärlingsskola,

och dylika hava också genom enskilt initiativ redan kommit

till stånd på vissa håll.

I fråga om dylika förberedande lärlingsskolors organisation kunde det

möjligen tyckas lämpligt, att de ordnades som kommunala institutioner

med statsbidrag efter samma normer, som kunna varda fastställda

för de egentliga lärlingsskolorna. Yi vilja härvid först betona, att vi

anse dessa förberedande lärlingsskolor fylla en så viktig uppgift såväl för

de yrken, för vilka de lämna utbildning, som för de unga, vilka genom

dessa skolor sättas i tillfälle att komma in på levnadsbanor, som kanske

eljest vore stängda för dem, att de av stat och kommun böra understödjas

på ett lika verksamt sätt som de egentliga lärlingsskolorna. Dock synas

oss åtskilliga skäl tala för att dessa skolor i regel böra komma till stånd

och underhållas icke såsom kommunala eller statliga anstalter utan såsom

enskilda.

För att en skola av detta slag skall fylla sin uppgift att giva lärjungarna

en första utbildning, som är så pass värdefull, att de efter skolans

genomgående utan svårighet kunna vinna anställning hos enskilda arbetsgivare

för att där fullborda utbildningen och samtidigt förtjäna sitt uppehälle,

fordras det tydligen, att eu mycket intim samverkan äger rum

mellan skolan och yrkesidkarna. Ett dylikt samarbete torde i de flesta

fall bliva av även ekonomisk art. Sålunda har det på vissa håll visat sig

nödvändigt, för att få erforderligt antal lärjungar, att redan i skolan

tilldela lärlingarna en viss avlöning. Lärlingen anställes i sådana fall

med formligt kontrakt samt förbinder sig att arbeta först i skolan under

eu viss tid mot en fastställd relativt låg avlöning och därefter ytterligare

en viss tid hos enskild arbetsgivare mot en likaledes fastställd något högre

betalning. För att arbetet i skolverkstaden skall bliva så yrkesmässigt som

möjligt, har man valt den säkerligen mycket praktiska utvägen, att arbetsgivarna

överlämna beställningar till skolan och tillhandahålla material

samt lämna skolan betalning för det utförda arbetet. Alla dessa ekonomiska

mellanhavanden mellan skolan och arbetsgivarna synas oss å ena

sidan särdeles lämpliga med hänsyn till skolans uppgift men torde å

avsnitt 42 Kontrollera mot PDF

andra sidan lägga avgörande hinder i vägen för att dylika förberedande

lärlingsskolor skulle kunna med fördel ordnas såsom kommunala

institutioner. Ett likställande i detta avseende med de egentliga

lärlingsskolorna vore måhända ej heller fullt rättvist, enär inom

de yrken, där förberedande lärlingsskolor komme till stånd, arbetsgivarna

bleve i högst väsentlig grad befriade från de besvär och omkostnader,

som inom övriga yrken, där de minderåriga skulle erhålla sin grund

KAP 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

läggande praktiska utbildning hos arbetsgivarna, äro förknippade med

lärlingsutbildningen på grund av lärlingens bristande skicklighet i förening

med den för hans bevistande av den obligatoriska lärlingsskolan nödvändiga

inskränkningen i hans arbetstid.

Vi få därför beträffande dessa förberedande lärlingsskolor uttala, att

de böra startas och ledas av vederbörande yrkesorganisationer såsom enskilda

läroanstalter men av stat och kommun på ett verksamt sätt understödjas.

Statsanslag bör dock utgå, först sedan skolorna någon tid

varit i verksamhet och de uppnådda resultaten prövats.

BenämniDgar. T fråga om benämningarna »fullständiga» och »förberedande» lärlingsskolor

torde det visa sig lämpligast att, såsom kommerskollegium föreslår, giva

varje dylik skola dess särskilda namn efter yrket och orten med uteslutande

av ordet »fullständiga» men, där så för undvikande av missuppfattning

kan anses behövligt, utsättande av ordet »förberedande», t. ex. Eskilstuna

smidesskola, Skräddareskolan i Göteborg, Förberedande ,smekareskolan

i Stockholm o. s. v.

Lärlings- Där dylika enskilda yrkesutbildningsanstalter meddela enbart praktisk

skolplikt, utbildning, böra lärjungarna givetvis, för att erhålla nödig teoretisk undervisning,

efter fullgjord fortsättningsskolplikt vara underkastade skolplikt

i den egentliga lärlingsskolan, om dylik finnes på platsen upprättad.

Yrkesskolor.

Det torde få anses självklart, att den yrkesutbildning, som den unge

arbetaren kan förskaffa sig i lärlingsskolan, särskilt med hänsyn till lärjungarnas

relativt ringa åldersmognad och yrkeserfarenhet, ej kan omfatta

mer än ett visst för varje yrkesarbetare nödvändigt minimum. För

intresserade och framåtsträvande arbetare, som önska vidga sina kunskaper

utöver detta mått och därmed även vinna förutsättningar för mera ansvarsfulla

poster, vare sig som förmän inom industrien, mästare inom

hantverket eller arbetare med vissa mer krävande uppgifter, bör det därför

finnas särskilda skolor på ett högre plan än lärlingsskolorna, yrkesskolor.

Uppenbart är, att ett behov av dylika skolor föreligger såväl för arbetarna,

avsnitt 43 Kontrollera mot PDF

vilka genom dem skulle erhålla en värdefull hjälp i sin strävan

att arbeta sig fram till ökad yrkesskicklighet och förvärvsförmåga, som

för industrien, vilken därigenom skulle beredas tillgång på dugliga förmän

och skickliga specialarbetare.

För ett stort antal yrken och i flertalet fall torde det visa sig lämpligast,

att yrkesskolorna liksom de egentliga lärlingsskolorna bliva

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

kommunala institutioner med statsunderstöd. I sådana fall torde de i

allmänhet komma att upprättas i samband med lärlingsskolorna på platsen

som frivilliga fortsättningskurser till dessa.

Inom vissa speciella yrken kan det emellertid bliva nödvändigt att

ordna yrkesskolfrågan på annat sätt. För en industri, som icke har behov

av mer än en enda yrkesskola men som är utbredd över hela riket

eller i alla händelser över ett tämligen stort område, utan att den i någon

särskild kommun kan sägas vara så starkt representerad, att det kan

ligga i just den kommunens intresse att upprätta en yrkesskola, torde

det i många fall bliva nödvändigt, att målsmännen för ifrågavarande industri

själva upprätta en för hela området avsedd yrkesskola. Vid val av

plats för en dylik skola, där lärjungarna under den tid lärokursen pågår

skola helt ägna sig åt skolarbetet, blir det ofta nödvändigt att taga mer

hänsyn till centralt läge, goda kommunikationer, billiga levnadsomkostnader

o. s. v. än till platsens betydelse för den industrigren, varom fråga

är. För en industri, som är förlagd företrädesvis på landsbygden, tordeyrkesskolan

ofta komma att förläggas till någon stad eller något stadsliknande

samhälle, där industrien i fråga ej alls är representerad. Att

i dylikt fall föreskriva, att yrkesskolan för erhållande av statsunderstöd

skall vara eu kommunal institution, vore tydligen orimligt, även om det

kan tänkas, att den i åtskilliga fall genom samverkan mellan vederbörande

yPkesorganisation och kommun skulle kunna anordnas såsom sådan.

Yrkesskolorna böra sålunda kunna vara antingen kommunala eller enskilda.

I förra fallet böra de åtnjuta statsunderstöd efter samma norm

söm lärlingsskolorna; i senare fallet torde statsunderstöd böra utgå efter

prövning i varje särskilt fall. Det bör dock betonas, att tillkomsten av

yrkesskolor för sådana yrken, där kommunalt initiativ icke kan påräknas,

ofta kan vara av ett i lika hög grad allmänt och statligt intresse söm

upprättandet av de kommunala yrkesskolorna, och att staten därför bör

understödja de enskilda yrkesskolorna på ett lika verksamt sätt som de

kommunala. Det torde icke heller vara otänkbart, att i enstaka fall behovet

av en yrkesskola för något särskilt yrke, vars främjande vore av

avsnitt 44 Kontrollera mot PDF

méra allmänt eller statligt intresse, skulle kunna vara å ena sidan så

angeläget men å andra sidan så svårt att få tillgodosett genom vare

sig enskilt eller kommunalt initiativ, att det kan befinnas nödvändigt,

att staten själv upprättar och helt bekostar eu yrkesskola av sådan art.

Denna utväg har ju också av 1007 års kommitté föreslagits beträffande

konstindustriell yrkesundervisning.

Till frågorna om yrkesskolornas undervisning, lärarkrafter, ekonomiska

förhållanden in. m. skola vi återkomma i fjärde kapitlet.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

ReTsovet av

tekniska

faekskolor.

Tekniska faekskolor och tekniska gymnasier.

Vi komma nu till frågan om de nuvarande tekniska elementarskolornas

ersättande med tekniska faekskolor och äro därmed inne på det högsta

stadiet inom det lägre tekniska skolväsendet: de elementära tekniska

utbildningsanstalter, som erfordras vid sidan av de vetenskapliga anstalterna

■—- tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalts högre

avdelning — och vilkas undervisning bygger på ett förut inhämtat kunskapsmått,

närmast motsvarande realskoleexamen.

Som förut nämnts, föreslår 1907 års kommitté, att samtliga nuvarande

tekniska elementarskolor skola ombildas till tekniska faekskolor och att

dessutom en del nya faekskolor skola upprättas.

Fackskolornas ändamål skulle vara »att meddela de tekniska kunskaper,

som jämte industriell erfarenhet fordras av dem, som närmast skola utöva

tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker och andra industriella

arbetsplatser, samt av ritare, detalj konstruktörer och laboratoriebiträden

å arkitekt- och hyggnadskontor samt verkstäders och fabrikers

konstruktionsbyråer och försökslaboratorier, ävensom att meddela personer,

som ägna sig åt affärsverksamhet med industriens förnödenheter och

alster eller åt annan praktisk verksamhet, de kunskaper i vissa av skolornas

undervisningsområden, som de för sin verksamhet behöva».

Kommerskollegium betonar, att ett starkt behov föreligger af den mera

specialiserade undervisning, som med fackskolorna avses, men uttalar samtidigt,

att den mera allmänt tekniska undervisningen i de tekniska elementarskolorna

icke bör helt och hållet utbytas mot specialiserad fackskoleundervisning.

Kommerskollegium anför, att det för åtskilliga fabrikstjänstemän

och affärsmän förefinnes ett behov av allmänt tekniska kunskaper,

som ej kan tillfredsställas genom fackskoleundervisning, samt att

det finnes många industriella företag, där arbetets specialisering ej är så

långt driven, att den motiverar anställandet av specialutbildade ledare,

utan där det är fördelaktigare att anförtro ledningen åt personer med

avsnitt 45 Kontrollera mot PDF

allmänt teknisk bildning. För att behovet av på detta sätt utbildade personer

må bliva tillgodosett, bör, enligt kommerskollegii uttalande, »ett

par av de nuvarande tekniska elementarskolorna bibehållas, om ock i moderniserad

form».

Vi vilja i likhet med kommittén och kommerskollegium kraftigt understryka

behovet av tekniska faekskolor med undervisningen specialiserad

på var sina olika industriella områden. Det synes självklart, att våra

många olika och ofta starkt specialiserade industrigrenar icke kunna

KAP. J. ALLMÄNNA GRUNDER.

vara till fullo betjänta av de nuvarande tekniska elementarskolorna med

deras fåtal linjer — en mekanisk-,, en byggnads- och en kemisk-teknisk linje

— vilka därtill äro i fråga om undervisningen relativt obetydligt specialiserade,

och ej heller kan man ifrågasätta ett sådant slöseri som att utrusta

var och en av de nuvarande fem tekniska elementarskolorna med samtliga

de linjer, som böra vara representerade. Behovet av en mera specialiserad

undervisning inom ett större antal olika fack tillgodoses tydligen

på det mest praktiska sättet genom att för de resp. facken upprätta

särskilda skolor, fackskolor, till behövligt antal.

1907 års kommitté föreslår, att vid de nuvarande tekniska elementar- Specialiserad

skolornas ombildning till fackskolor lärokursen skall avkortas från tre undervisning,

till två år. Denna förkortning i lärotiden skulle möjliggöras genom^lurs^inträ-"

en starkt genomförd specialisering av undervisningen samt en betydlig desforclrill"arökning

i antalet undervisningstimmar per vecka jämte något skärpta inträdesfordringar,

därvid särskilt märkes fordran på minst två års föregående

yrkesmässigt arbete av den art, att det kan anses utgöra en god

förberedelse för studierna i den fackskola, vari inträde sökes. Kommittén

hoppas, att fackskolorna på detta sätt skola bliva bättre i stånd att

utbilda arbetsledare än de nuvarande tekniska elementarskolorna, en

förhoppning som synes oss fullt berättigad.

För en mycket stor del av de blivande lärjungarna är det tvivelsutan

fördelaktigast, att de erhålla en tämligen starkt specialiserad undervisning,

samt utav synnerlig vikt, att lärokursen ej kräver alltför lång tid.

Fackskolorna komma nämligen helt säkert att draga till sig många

begåvade och framåtsträvande arbetare, som redan hunnit arbeta sig in

i någon bestämd industrigren och definitivt beslutat att ägna sig åt denna

samt på grund härav hava sitt intresse inriktat just på specialstudier inom

denna gren. Därtill kommer, att en dylik arbetare ofta uppnått eu arbetsinkomst,

som gör det till en för honom ekonomiskt sett betänklig sak

avsnitt 46 Kontrollera mot PDF

att för längre tid, än som är alldeles nödvändigt, utbyta förvärvsarbetet

mot skolstudierna.

Emellertid synes det oss knappast möjligt att vid vissa fackskolor med

de inträdesfordringar, som kommittén föreslagit, på två år medhinna eu

lärokurs av den omfattning, som måste anses nödvändig för att fackskolornas

undervisning skall kunna hållas på en nivå, som, oavsett specialiseringen,

icke är lägre'' än de nuvarande tekniska elementarskolornas.

På grund härav finna vi det nödvändigt, att vid vissa av fackskolorna

inträdesfordringarna något höjas utöver vad kommittén föreslagit. Detta

är enligt vårt förmenande en för de blivande lärjungarna vida lämpligare

utväg än att förlänga lärokursen utöver två år. De för inträde

7—i7:i671.

KAP. 1. ALLMÄNNA URUNDER.

Behovet av

tekniska

gymnasier.

nödvändiga förkunskaperna måste ju den sökande i alla fall förskaffa sig

genom självstudier eller bevistande av någon särskild lärokurs, som helst

bör anordnas i samband med eu yrkesskola. Om dessa förstudier, som

knappast behöva förorsaka något egentligt avbrott i förvärvsarbetet, skulle

göras något mer omfattande, än kommittén föreslagit, torde detta ej medföra

någon nämnvärd olägenhet för de inträdessökande.

Yi vilja sålunda föreslå upprättande av tekniska faekskolor med två

års lärokurs i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget och

skola i fjärde kapitlet närmare ingå på frågorna om faekskolornas förläggning,

undervisning, lärarkrafter, ekonomiska förhållanden m. m.

Det behov av teknisk specialutbildning, som sålunda skulle tillgodoses

genom de tekniska fackskolorna, utesluter emellertid enligt vårt förmenande

ingalunda behovet av allmänt teknisk utbildning.

Kommerskollegium har belyst detta behov från näringarnas synpunkt

genom att, såsom nyss nämndes, framhålla, att allmänt teknisk bildning

är nödvändig för åtskilliga fabrikstjänstemän och affärsmän ävensom för

dem, som skola handhava ledningen av smärre industriella företag med

föga specialiserad verksamhet.

Yi finna för vår del dessa synpunkter fullt riktiga och vilja i anslutning

därtill ytterligare anföra, att det på de industriella företagens

kontor i stor utsträckning behöves biträden, vid vilkas första anställning

man ingalunda begär, att de genom flerårigt yrkesarbete i förening med

specialiserade studier skola hava förvärvat någon grundlig utbildning inom

ett visst fack, utan av vilka man framförallt fordrar, att de skola äga en god

grundläggande skolbildning av den art och omfattning, att de med lätthet

kunna sätta sig in i och utföra enklare förekommande affärs- såväl

som ritkontorsarbeten, samt att de deltagit i praktiskt industriellt arbete

avsnitt 47 Kontrollera mot PDF

så pass mycket, att de ej stå alldeles främmande för detta arbete.

Ofta föredrager man till sådana platser yngre personer, som nöja sig med

en relativt blygsam begynnelselön; småningom kunna dessa sedan arbeta sig

upp till mera ansvarsfulla och följaktligen bättre betalda befattningar. Särskilt

för arbetet med försäljning av industriens produkter, upparbetande

av nya avsättningsområden för desamma, meningsutbyte med kunder och

beställare rörande tillverkningarnas tekniska beskaffenhet, användbarhet

och pris, med ett ord för förmedlingen av förbindelsen mellan det industriella

företaget och dess avnämare, hava dylika personer en synnerligen

viktig uppgift att fylla. Förutom allmänt tekniskt bildning behöva de

emellertid även en avsevärd merkantil utbildning i förening med eu viss allmänbildning.

Vi äro av den meningen, att detta behov bäst kan tillgodoses

medelst läroanstalter, som, byggande på ett förut inhämtat kun

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

skapsmått ungefär motsvarande realskoleexamen, under en treårig lärokurs

meddela allmän-teknisk samt därjämte merkantil bildning. För

dessa läroanstalter, som ju i flera avseenden skulle likna de nuvarande

tekniska elementarskolorna och som lämpligen böra åstadkommas därigenom,

att några av dessa bibehållas ehuru med undervisningen omlagd

i nyss antydd riktning, få vi föreslå benämningen tekniska gymnasier.

Vi hava med vad härovan anförts visat, att upprättandet av tekniska

gymnasier är synnerligen väl motiverat med hänsyn till industriens behov,

men vi vilja även se saken från de blivande lärjungarnas och deras

målsmäns sida. Sannolikt komma dessa skolors lärjungar att till en väsentlig

del utgöras av sådana ynglingar, som avlagt realskoleexamen eller

genomgått ett motsvarande antal klasser vid allmänt läroverk och som

äro i tillfälle att ägna ytterligare ett mera begränsat antal år åt skolstudier.

Flertalet ynglingar i denna ställning stå ännu ovissa i fråga om

valet av levnadsbana. Många hava kanske klart för sig, att de helst borde

ägna sig åt något av de praktiska yrkena, men då såväl de själva som

deras målsmän i många fall sakna förutsättningar att bedöma, vilken speciell

näringsgren, som för dem skulle vara lämpligast att välja, blir resultatet

ofta nog, att studierna fortsättas med studentexamen som mål och

att valet av levnadsbana därmed uppskjutes. Det klagas icke utan skäl

på att det för närvarande råder överproduktion av studenter, och medgivas

måste, att för dem, som icke skola fortsätta studierna vid universitet

eller högskolor utan gå direkt ut i det praktiska livet, studierna i

de högre allmänna läroverkens gymnasier jämte avläggande av studentexamen

avsnitt 48 Kontrollera mot PDF

i en mängd ämnen, av vilka en stor del icke har någon som

helst praktisk tillämpning, ingalunda utgör den ändamålsenligaste förberedelsen

för den blivande levnadsbanan. Ofta nog förekommer det emellertid,

att ynglingar på det åldersstadium, som normalt motsvarar realskoleexamen,

ådagalägga en utpräglad lust och fallenhet för att, som man

säger, »gå den tekniska vägen», d. v. s. ägna sig åt de industriella yrkena.

Med särskilt framträdande intresse för matematik och naturkunnighet

jämte goda anlag för ritning och teckning förena de ej sällan eu

anmärkningsvärd brist på intresse och håg för de mera »klassiska» ämnena.

Nu kan det visserligen i åtskilliga fall hända, att en yngling redan

vid detta åldersstadium är i stånd att definitivt besluta sig för ett visst bestämt

industriellt fack, detta särskilt om föräldrar och anhöriga härutinnan

kunna lämna honom råd och stöd, och i dylikt fall kan och bör han, efter

att under tillräckligt lång tid hava praktiskt arbetat inom just detta fack

och därtill, i den män så befinnes nödigt, kompletterat sina kunskaper,

söka sig in vid den tekniska fackskola, som motsvarar ifrågavarande in

K A P. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

dustrigren. Oftast torde det emellertid ställa sig så, att både ynglingarna

och deras målsmän sakna tillräcklig kännedom om de olika industrigrenarnas

olika natur och, vilket kanske är det viktigaste, om de utkomstmöjligheter,

som inom olika fack stå till buds, för att ett definitivt beslut

i denna fråga skall kunna fattas. För ynglingar i denna situation

hava de nuvarande tekniska elementarskolorna varit vägen till de industriella

yrkena. Bland de tre linjer, som finnas vid dessa skolor, hava

ynglingarna ej behövt göra sitt slutgiltiga val, förrän de under en avsevärd

del av lärotiden deltagit i undervisningen, och i de fall, då valet

gjorts mera på måfå, har det varit en fördel, att specialiseringen i studierna

ej varit starkare, än att de efter att hava kommit ut i det praktiska

livet ofta kunnat välja ett annat fack än det, för vilket deras skolutbildning

närmast varit avsedd. Utgången av valet har då i regel

dikterats av lagen om tillgång och efterfrågan. Av det anförda framgår,

att. det även med hänsyn till de unga måste anses icke vara välbetänkt

att helt och hållet slopa den allmän-tekniska undervisning, som hittills

lämnats i de tekniska elementarskolorna. Att emellertid bibehålla den

uppdelning i tre linjer, som förekommer vid dessa, synes i och med

fackskolornas upprättande icke blott onödigt utan även olämpligt, enär

de ynglingar, som hava definitivt beslutat sig för ett visst fack, böra

anlita vederbörande fackskola.

avsnitt 49 Kontrollera mot PDF

Tekniska Vi vilja i detta sammanhang påpeka, att de tekniska gymnasierna enligt

gymnasiers vårt förmenande även i många fall kunde bliva till gagn för ynglingar,

bandraelyrkenr som ämna ägna sig åt andra yrken än de rent industriella. Av allmänt tekan

de indu- nisp och merkantil bildning förefinnes i vår tid ett mycket framträdande

stneiia. pej10v_ torde t. ex. en blivande jordbrukare eller en blivande tjänsteman

vid tullen, intendenturen etc. hava vida mer nytta av sådana kunskaper,

som skulle meddelas i ett tekniskt gymnasium, än av dem han

på samma tid kan förvärva i ett real- eller latingymnasium.

Benämningen Som skål för den av oss föreslagna benämningen tekniska gymnasier

gymnasier. anföras, att dessa läroanstalter skulle bygga på väsentligen samma

kunskapsmått som de högre läroverkens gymnasier, räknat från och med

andra ringen vid dessa, och deras genomgående kräva ungefär samma

tid. Läroämnena skulle visserligen till större delen bliva av annan art, och

det skulle i fråga om undervisningens innehåll och ändamål bliva en vida

större skillnad mellan ett tekniskt gymnasium och ett realgymnasium

än mellan detta och ett latingymnasium, men den bildningsnivå, som

med hänsyn till undervisningens omfattning skulle uppnås, torde bliva

ungefär enahanda. En motsvarighet finnes också redan i benämningen

liandelsgymnasier.

KAP. 1. ALLM ÄNKA GRUNDER.

Till -frågorna om de tekniska gymnasiernas antal och förläggning,

deras undervisning, lärarkrafter, ekonomiska förhållanden in. in. skola vi

återkomma i fjärde kapitlet.

Det system av skolor, som skulle avse utbildning för industri och Sammaniatthantverk,

skulle sålunda omfatta ning av sy

dels

lärling sskolor, avsedda för alla minderåriga yrkesarbetare inom lägre tekniska

dessa näringar, jämte yrkesskolor för dem, som ville ytterligare vidga läroanstalter,

sina kunskaper och därmed ernå ökad yrkesskicklighet, vinna kompetens

såsom förmän eller mästare m. m.,

dels pa ett högre plan tekniska fackskolor med strängt specialiserad

undervisning jämte tekniska gymnasier med allmän-teknisk och merkantil

undervisning.

Det förslag, som 1907 års kommitté framlagt, omfattar emellertid ytterligare

ett par särskilda skolor, nämligen tekniska skolan i Stockholm och

statens normalskola för yrkesundervisningen, av vilka den förra skulle

omorganiseras till eu skola för konsthantverk och konstindustri, den senare

avse att, på samma gång den ombesörjde en väsentlig del av yrkesundervisningen

i Stockholm, utgöra en lärareutbildningsanstalt samt en mönster-

och försöksskola på yrkesundervisningens område.

Tekniska skolan i Stockholm.

avsnitt 50 Kontrollera mot PDF

Beträffande tekniska skolan i Stockholm biträda vi kommitténs förslag

i vad det rör det väsentliga syftet med dess omorganisation.

Statens normalskola för yrkesundervisningen.

I fråga om den föreslagna normalskolan vilja vi kraftigt betona, att

eu dylik läroanstalt måste anses vara oundgängligen nödvändig, för att

lärlings- och yrkesskolorna skola kunna erhålla kompetenta lärare. Den

skulle likaledes, vara av synnerligt stor betydelse därigenom, att man vid

densamma i män av behov skulle kunna pröva eller utarbeta läroplaner,

läroböcker och undervisningsmateriell o. s. v. Enligt vårt förmenande

utgör upprättandet av eu dylik normalskola eu av de första och viktigaste

åtgärderna för lärlings- och yrkesskolväsendets ordnande i riket.

Den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet.

Vad slutligen angår den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet,

föreslår 1907 års kommitté tillsättande av en sär

KAP. 1. ALLMÄNNA GEUNDER.

skild överstyrelse för detta ändamål, sorterande under det ifrågasatta

nya departementet för handel, industri och sjöfart. Kommerskollegium

finner i likhet med kommittén, att en dylik central ledning är alldeles

nödvändig på grund av det maktpåliggande arbetet med den nya organisationens

genomförande och framtida utveckling. Dock anser kommerskollegium

icke nödigt, att överstyrelsen organiseras som ett fristående

ämbetsverk, utan vill i stället självt övertaga uppdraget att vara överstyrelse

samt förmenar, att hithörande ärenden lämpligen kunde handhavas

av en till kommerskollegii industribyrå hörande sektion.

Vi tro emellertid, att det vore föga lyckligt, om det lägre tekniska undervisningsväsendets

organisation och utveckling skulle anförtros åt eu

sektion av en byrå inom ett ämbetsverk, - vars arbetsområde är så vittomfattande,

att denna speciella gren av dess verksamhet sannolikt skulle

komma att anses vara av mera underordnad betydelse. Därtill kommer,

att vi av skäl, som framgå av det följande, anse lämpligast, att

även ledningen av den lägre handelsundervisningen in. m. anförtros åt

samma centrala styrelse som den lägre tekniska undervisningen. Med eu

sådan anordning skulle göromålen bliva allt för vidlyftiga för att kunna

skötas av en sektion av eu byrå inom kommerskollegium. Vi ansluta

oss därför till kommitténs förslag om tillsättande av en särskild överstyrelse,

för vilken vi vilja föreslå benämningen överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vi skola i ett särskilt kapitel närmare ingå på denna

fråga.

Den lägre hamlelsundervisniiigeu.j

| |T fråga om handelsundervisningen kunna vi icke till alla delar ansluta

avsnitt 51 Kontrollera mot PDF

oss till det förslag, som framlagts av 1913 års kommitterade. I vad

detta avser det lägsta stadiet av ifrågavarande undervisning anse vi oss

nämligen höra föreslå vissa förändringar. Kommitterade föreslå, såsom

i inledningen nämnts, två slag av skolor för detta stadium, nämligen

tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungarna intagas

direkt från en sexårig folkskola utan att äga någon praktisk erfarenhet om

handelsyrket; för inträde i de senare skulle fordras att hava varit anställd i

praktisk verksamhet två år och att hava genomgått fortsättningsskola.

Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s. lärjungarna skulle

ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa båda skoltyper skulle

handelsundervisning på lägsta stadiet meddelas även i de av kommitterade

föreslagna handelskurserna, men då anordnad så, att studierna kunde bedrivas

samtidigt med förvärvsarbetet.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Yi hava förut vid behandlingen av lärlingsskolorna för industri och

hantverk betonat, att det för ett effektivt tillgodogörande av teoretisk

yrkesundervisning fordras, att lärjungen har ett nödigt mått av grundläggande

allmänna kunskaper att bygga på, en viss åldersmognad samt

därjämte någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke utbildningen

avser. Dessa synpunkter äga otvivelaktigt tillämpning även beträffande

handelsyrket. Att kommitterade även i huvudsak dela denna åsikt

framgår av deras yttrande, att lärjungarna i den föreslagna ettåriga skolan

»på grund av sina större praktiska förutsättningar och med den större

målmedvetenhet och det starkare intresse, varmed sådana personer i allmänhet

bedriva sina studier, skola kunna bibringas en utbildning, som i

det hela setk icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka direkt från folkskolan

övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola».

Uppslaget till de tvååriga, direkt på eu sexårig folkskolekurs byggda Högre folkhandelsskolorna

synas kommitterade hava erhållit från några av de högre

folkskolorna jämte s. k. borgarskolor, vilka bygga direkt på folkskolan visning,

och i vilka på sina håll handelsundervisning meddelas.

Vi finna det för vår del mycket lämpligt, att de högre folkskolorna,

som ju äro avsedda för sådana från folkskolan avgående lärjungar, vilka

äro i tillfälle att ägna någon kortare eller längre sammanhängande tid

åt fortsatta studier, börjat på sitt program upptaga undervisning i praktiska

ämnen, däribland särskilt handelsundervisning. Men vi vilja betona,

att den yrkesundervisning, som på detta sätt bibringas så unga

lärjungar utan någon som helst praktisk erfarenhet av yrkesarbete,

avsnitt 52 Kontrollera mot PDF

aldrig kan bliva någon yrkesutbildning i egentlig mening. Därtill

äro lärjungarna för unga och för oerfarna. Dylika skolors undervisning

måste snarare hava till uppgift att vända lärjungarnas håg till och

inrikta deras intresse på de praktiska yrkena och att i övrigt bibringa

dem allmänt medborgerliga kunskaper samt verka karaktärsdanande och

uppfostrande. Att så ock är händelsen synes framgå av de för en del

dylika skolor gällande undervisningsprogrammen. Dessa skolor torde därför

böra närmast anses besläktade med de yrkesbetonade fortsättningsskolorna.

Huvudsakliga skillnaden är den, att de förra giva sina lärjungar

full sysselsättning, under det de senare endast till en ringa del upptaga sina

lärjungars tid, som i övrigt kan användas till förvärvsarbete. Yi skola

längre fram yttra oss om de högre folkskolorna men vilja på grund av

det redan anförda göra det uttalande, att vi anse de av kommitterade

föreslagna tvååriga handelsskolorna olämpliga såsom liandelsutbildningsanstalter

i egentlig mening och att dessa sålunda icke böra upptagas på

programmet för den lägre handelsundervisningens ordnande.

KAP. 1. ALLMÄNNA GEUNDER.

Lärlings- och

yrkesskolor

för handelsanställda.

Behovet av

handelslärlingsskolor.

I stället vilja vi föreslå upprättande av handelslärlmgsskolor och handelsyrJcesskolor

i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande läroanstalter

■för industri och hantverk. Denna lösning är enligt vårt förmenande den

för såväl handelsyrket som de minderåriga bästa utvägen. För de personer,

vilkas utbildning det här är fråga om, är den naturliga vägen den,

att de börja sin bana från början, d. v. s. genom att taga anställning

som springpojkar eller dylikt, samt sedan arbeta sig framåt under inhämtande

av den teoretiska utbildningen samtidigt med den praktiska erfarenheten.

Ett allmänt anlitande av den utbildningsväg, som kommitterade

med de tvååriga handelsskolorna föreslagit, skulle kunna medföra,

att eu mycket avsevärd procent av de utexaminerade sedermera vid sitt

utträde i det praktiska livet skulle finna sig hava vält- ett yrke, för

vilket de saknade anlag och håg. En person, som på detta sätt fått ett

betyg, vars innehåll vore ägnat att ingiva åtminstone honom själv den

uppfattningen, att han i viss mån vore färdig med sin handelsutbildning,

vore säkerligen icke villig, ej heller lämplig att taga en allt för underordnad

anställning. Ett dylikt förhållande skulle vara till skada lika mycket

för handelsyrket som för de minderåriga. Vad de senare beträffar, vore

det väl nästan orimligt att låta en 13-åring, som varken äger någon

erfarenhet om handelsyrket eller någon vetskap om, huruvida hans håg

avsnitt 53 Kontrollera mot PDF

och fallenhet ligga åt detta håll, vinna inträde i en skola med specialiserad

handelsundervisning, där han på två år skulle göras färdig och

erhålla ett slags yrkesprägel, föga motsvarad av verklig yrkeskännedom.

Enligt vår mening bör den minderårige, som ämnar ägna sig åt handelsyrket,

efter avslutad folkskolekurs först genomgå den obligatoriska tvååriga

fortsättningsskolan, helst en sådan med undervisning i anslutning

till handel. Under tiden kan han vinna anställning i yrket och sålunda

få pröva sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fortsättningsskolplikt

och förutsatt, att lian erhållit stadigvarande sysselsättning i

handelsyrket, bör han sedan genomgå en li an del sl ärlings skol a, om dylik

finnes på platsen.

Lärlingsskolor.

Handelslärlingsskolan bör i överensstämmelse med de föreslagna lärlingsskolorna

för industri och hantverk vara en kommunal institution med

statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på inrättandet men

obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet. Som skäl för

denna anordning må anföras, att de i handel anställda minderåriga

ovillkorligen måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

inflytande samt av verklig yrkeskunskap som de inom industri och hantverk

anställda. Något ordnat lärlingssystem tillämpas visserligen i allmänhet

icke inom handelsyrket, men detta måste i själva verket anses vara ett

allvarligt missförhållande, som bör avskaffas. Det förekommer numera

ej sällan, att springpojkar, som anställas vid 13—14 års ålder, sedermera,

i stället för att småningom användas till mer ansvarsfulla göromål,

varigenom de kunde inhämta praktisk kännedom om handelsyrket, under

allt för lång tid, ända till 3—4 år, få ägna sig uteslutande åt sådana

sysslor, att de egentligen ingenting få lära sig. Också klagas det från

arbetsförmedlingsanstalterna över de stora svårigheter, som möta, då det

gäller att skaffa lämplig anställning åt dylika personer, när de vid 18—

19 års ålder äro för gamla att längre vara springpojkar och samtidigt

sakna varje tillstymmelse till utbildning i något som helst yrkesarbete.

Såsom kommitterade i sitt betänkande omnämna, har ett ordnat handelslärlingssystem

ansetts nödvändigt och blivit infört i ett stort antal andra

länder, och det torde knappast råda något tvivel om att en liknande

anordning är behövlig även hos oss.

De minderårigas behov av utbildning motsvaras av ett lika starkt framträdande

behov från handelsnäringens egen synpunkt. Att, såsom nu ofta

sker, personer, vilka ej erhållit någon utbildning för handel och ofta sakna

de mest elementära begrepp rörande ordnad bokföring, affärskorrespondens,

avsnitt 54 Kontrollera mot PDF

gällande förordningar för handel o. s. v., starta handelsföretag ocli

driva affärsrörelse, vållar ej sällan stora skador för affärslivet.

På grund härav synes knappast någon tvekan kunna råda därom, att Skolplikt för

h an d el slätjingsskol om a höra vara obligatoriska för lärjungarna, så att lar.iul''San,apå

de platser, där dylika skolor varda upprättade, de också komma att

genomgås av samtliga i handel anställda minderåriga.

Införes lärlingsskolplikt inom industri och hantverk, synes det även

ur eu annan synpunkt nödvändigt att också gorå handelslärlingsskolorna

obligatoriska. Det kan nämligen eljest befaras, att friheten från skoltvång

inom handelsyrket i och för sig kunde bidraga till att locka ett

alltför stort antal minderåriga in på denna levnadsbana till förfång för

rekryteringen inom de produktiva yrkena. Tillströmningen till handelsmannabanan

kommer säkerligen, även om skolplikt införes, att framgent

som hittills bliva mer än tillräcklig.

Beträffande lärokursens längd i handelslärlingsskolan torde det visser- Lärotid,

ligen vara omöjligt att på två år med ett fåtal timmar i veckan hinna

inhämta mer än ett minimum av de kunskaper, som äro nödvändiga för dem,

som skola ägna sig åt handelsyrket, men det torde ej gärna kunna sättas

i fråga att utsträcka den obligatoriska kursen över mer än två år.

8—173071*

KAl5. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Sammanfatt

ning.

Yi vilja sålunda föreslå, att kommunerna genom lag berättigas att upprätta

handelslärlingsskolor med tvåårig lärokurs och med skolplikt för i

handel anställda personer under 18 års ålder, vilka fullgjort sin fortsättningsskolplikt.

Möjlighet till dispens från sistnämnda bestämmelse

bör lämnas efter samma grunder som vid övriga lärlingsskolor.

Yrkesskolor.

Såsom förut blivit nämnt, skulle handelslärlingsskolorna ej kunna meddela

mer än blott ett minimum av liandelsutbildning, nödvändigt för alla i

handelsyrket anställda, men otillräckligt för en stor del av dem. För

dem, som vilja vidga sitt kunskapsmått och därmed skaffa sig ökad

kompetens, böra handjd syrkes skolor, motsvarande de industriella och hantverks-yrkesskolorna,

upprättas. I dessa handelsyrkesskolor bör anordnas

dels i form av handelsyrkeskurser en på handelslärlingsskolans kunskapsmått

byggd fortsatt undervisning, avseende att giva eu sådan utbildning,

som lämpligen erfordras för idkande av eller anställning i handelsrörelse

av mindre omfattning eller skötande av jämförelsevis mindre krävande platser

på kontor eller lager, dels i form av special- eller ämneskurser undervisning

i enstaka ämnen eller grupper av ämnen, som kunna vara av

avsnitt 55 Kontrollera mot PDF

särskild betydelse för den enes eller andres verksamhet. Sistnämnda

kurser skulle givetvis vara avsedda för personer med god praktisk erfarenhet

inom handelsyrket samt för övrigt i huvudsak motsvara de av

1913 års kommitterade föreslagna handelskurserna.

Handelsyrkesskolorna torde i regel böra vara kommunala institutioner;

endast mera undantagsvis torde de komma att upprättas på enskilt

initiativ.

Ettåriga handelsskolor.

Behovet av lägre handelsundervisning bör i överensstämmelse med det

förut anförda normalt tillgodoses genom handelslärlings- och handelsyrkesskolor,

i vilka undervisningen är så ordnad, att lärjungarna kunna

sköta skolarbetet jämsides med sina anställningar i affärslivets tjänst,

en utbildningsgång, som med avseende på det lägre stadiet inom yrkesundervisningens

område bör anses vara den lämpligaste. Givetvis blir

det dock för en avsevärd del av de personer, som ägna sig åt handel,

icke möjligt att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista dessa

skolor. Så är i allmänhet fallet med dem, som äro anställda i affärer

på landet eller i små samhällen, där lärlings- och yrkesskolor icke bliva

upprättade. Många av dessa torde visserligen komma att begagna sig

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

av den utvägen att under ett par tre år taga anställning i ett samhälle,

där skolor av det nyssnämnda slaget finnas, och där genomgå desamma,

men för en stor del faller sig detta olägligt eller rent av omöjligt. För

dylika personer, vilka äga tillräcklig erfarenhet inom handelsyrket, nödig

åldersmognad och det kunskapsmått i allmänna grundläggande ämnen,

som , inhämtas i folkskolan jämte den obligatoriska fortsättningsskolan,

bör det finnas möjlighet att vid en skola, där de få odelat ägna sin

tid åt studierna, i en samlad kurs erhålla den utbildning, varav de äro

i behov. För detta ändamål böra ettåriga handelsskolor i huvudsaklig

överensstämmelse med kommitterades förslag upprättas på lämpliga platser

och i nödigt antal. I dessa skolor kunde lärjungarna bibringas en utbildning

av samma omfattning som den, vilken skulle erhållas i en tvåårig

handelslärlingsskola jämte därpå följande yrkeskurs i eu handelsyrkesskola.

Man kunde visserligen tänka sig inrättande av dagskolor

med kortare kurs än ett år och med en undervisning av endast den omfattning,

som skulle förekomma i eu handelslärlingsskola, men detta

torde vara olämpligt. I eu skola, vars bevistande är frivilligt och därtill

måste medföra avsevärda utgifter för lärjungarna, bör undervisningen

icke inskränkas till att omfatta endast det minimum, som kan medhinnas

i den obligatoriska och avgiftsfria lärlingsskolan och som för en stor del

avsnitt 56 Kontrollera mot PDF

av lärjungarna är otillräckligt, utan den bör giva en för det stadium,

varom här är fråga, till omfattning och innehåll fullt tillfredsställande

utbildning.

De ettåriga handelsskolorna, vilka böra avse att fylla behovet inom

större områden än enstaka kommuners, kunna vara antingen kommunala

eller enskilda läroanstalter. Möjligen kan det visa sig nödvändigt i vissa

fall, att staten upprättar och helt bekostar dylika skolor.

Till frågorna om undervisning, lärare, ekonomiska förhållanden in. in.

skola vi återkomma i femte kapitlet.

Den centrala ledningen av det lägre handelsundervisningsväsendet.

Beträffande administrationen av de föreslagna handelsutbildningsanstalterna

vilja vi föreslå, att varje skolas ledning närmast skall handhavas

av en lokal styrelse och att ledningen av hela det lägre handelsundervisningsväsendet

anförtros åt samma överstyrelse som det lägre

tekniska undervisningsväsendet. Ett samordnande av dessa båda grenar

av yrkesundervisning torde, om det av oss föreslagna skolsystemet bleve

genomfört, vara icke blott lämpligt utan även komma att visa sig nödvändigt.

De kommunala lärlings- och yrkesskolorna, vare sig de avse

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

att tjälla handeln, industrien eller hantverket, torde sannolikt i fråga om

organisation, lokaler in. in. komma att behandlas i ett sammanhang av

vederbörande kommunalstyrelse. De bestämmelser rörande lärlingsskolplikten,

som behöva utfärdas, torde även böra bliva sins emellan likartade,

vare sig dessa skolor tjäna det ena eller det andra syftet, och i flertalet

fall torde det dessutom komma att visa sig mest ändamålsenligt att

ställa samtliga de i en kommun upprättade lärlings- och yrkesskolorna

under en gemensam lokal styrelse, där givetvis såväl de industriella och

hantverksyrkena som handelsyrket böra vara representerade. Under sådana

förhållanden kan det ej vara lämpligt, om ens möjligt, att uppdela

den centrala ledningen, som ju skall granska och stadfästa skolornas

läroplaner och reglementen, avgiva yttranden angående statsbidragens

fördelning in. nr, på två skilda chefsmyndigheter. Som i inledningen

nämnts, ifrågasätta också 1913 års kommitterade, att eu framtida central

styrelse för den lägre handelsundervismingen bör förenas med den föreslagna

centrala styrelsen för den lägre tekniska undervisningen. I det vi

sålunda upptaga denna av kommitterade framkastade tanke, vilja vi även

uttala, att det enligt vårt förmenande finnes åtskilliga skäl för att, som

de kommitterade antyda, även anförtro den centrala ledningen av navigationsskolorna

åt samma överstyrelse.

Undervisning i husligt arbete.

avsnitt 57 Kontrollera mot PDF

Med det system av läroanstalter, som i det föregående angivits, skulle

behovet av undervisning inom de områden, som vårt uppdrag omfattar,

nämligen fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen och den

lägre handelsundervisningen, bliva tillgodosett. Under arbetets gång hava

vi emellertid fått anledning upptaga till behandling även frågan om undervisning

i husligt arbete för kvinnor och särskilt för dem, som skola

'' ägna sig åt husliga sysslor såsom förvärvsarbete. Kommerskollegium berör

frågan om sådan undervisning i samband med sitt yttrande om

lärlingsskolor för kvinnliga minderåriga, som äro anställda i industri och

hantverk. Om dessa yttrar kommerskollegium, att de i stor utsträckning

sedermera övergå till andra arbetsuppgifter och att det även oavsett

detta för det stora flertalet av dem är av större vikt att lära sig vad

som står i samband med skötandet av ett hushåll än att inhämta yrkeskunskap.

På grund härav anser kommerskollegium, att den kvinnliga

ungdomens undervisning i regel bör i första hand inriktas på huslig

ekonomi och ej på industriell yrkesutbildning.

Frågan om lärlingsskolornas ställning till de i industri och hantverk

KAP. I. ALLMÄNNA GRUNDER.

anställa kvinnliga minderåriga skola vi i ett annat sammanhang återupptaga

men anse oss dock redan nu böra nämna, att vi, utan att på

något sätt vilja underskatta betydelsen av undervisning i huslig ekonomi

även för dessa, dock förmena, att behovet av industriell yrkesutbildning

för kvinnor förefinnes mer allmänt, än som synes framgå av kommerskollegii

yttrande.

Vad angår de kvinnliga minderåriga, som hava för avsikt att förtjäna De nuvaransitt

uppehälle medelst husligt arbete såsom tjänarinnor i hemmen, hava ?e ntb.il,<j'',

dessa på den egentliga landsbygden och väl mångenstädes även i städer hetemap!

och andra samhällen under uppväxtåren i sina egna hem hitintills i allmänhet

erhållit så mycken undervisning i husliga sysslor, att de hjälp- räde äro ieko

ligen kunnat göra skäl för sig, då de kommit ut och tagit anställning till^endds®tä1''

hos andra. Denna utbildning visar emellertid en tydlig tendens att bliva

alltmera sällsynt och otillräcklig. Skälen härtill äro många och hava

delvis av oss redan berörts i annat sammanhang. Den sociala utvecklingen

med dess alltmer genomförda arbetsfördelning, de ökade möjligheterna

att till billigt pris erhålla färdiga en mängd varor, som

förr tillverkades i hemmen, och därtill den numera ej sällsynta omständigheten,

att båda föräldrarna äro upptagna av arbete utom hemmet,

allt detta gör, att en framträdande okunnighet i husliga arbeten allmänt

avsnitt 58 Kontrollera mot PDF

råder bland de kvinnliga minderåriga, särskilt i städer och industrisamhällen.

Det är att hoppas, att folkskolan och fortsättningsskolan, i den

mån deras knappt tillmätta lärotid och den ringa åldersmognaden hos

deras lärjungar det medgiva, skola genom den undervisning i husligt

arbete, som i dem meddelas, kunna åvägabringa en viss förbättring i

dessa förhållanden. Någon egentlig kompetens att på egen hand sköta

de viktigare husliga arbetena kan dock givetvis icke vinnas i dessa skolor.

För detta ändamål tarvas en vida grundligare utbildning.

De flickor, om vilka det här är fråga, nödgas ofta av ekonomiska skäl

att redan tidigt ägna sig åt förvärvsarbete och äro därför i regel hänvisade

att samtidigt med detta skaffa sig den utbildning de behöva. Får

en dylik flicka plats i familj, är det emellertid mycket vanligt, att hon

på grund av sin okunnighet i matlagning, sömnad och dylikt icke användes

till annat än sådana sysslor, för vilka ingen nämnvärd utbildning

erfordras, och hennes lön blir då också relativt obetydlig. Om hennes

matmoder har tid, lust och förmåga att bibringa henne de insikter och

färdigheter, som behövas för att sköta alla förekommande sysslor i ett

hem, och hon stannar tillräckligt länge på en dylik plats, kan hon

sedermera erhålla mer ansvarsfull och bättre avlönad anställning. Men

den utbildning hon på detta sätt får blir gärna i så måtto ensidig, att

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Lärlings- och

yrkesskolor

för husligt

arbete.

den kommer att motsvara de speciella behov och vanor, som råda inom

just den familj, där hon händelsevis gjort sina lärospån. Kommer hon

på en ny plats, finner hon sig kanske behöva i viss grad så att säga

börja om från början. Mycket vanligt är emellertid, att hon under hela

den tid hennes första anställning varar ingenting väsentligt får lära sig.

För en på detta sätt anställd flicka är det i själva verket mycket svårt

att komma framåt och erhålla en ansvarsfullare plats med bättre lönevillkor.

Skulle hon övergå till eu plats, där nöjaktig undervisning samtidigt

lämnades, skulle hon där ej kunna påräkna förbättrade lönevillkor, och

en mera krävande anställning är hon ej kompetent att sköta. Svårigheten

att inom detta yrke erhålla eu tillfredsställande utbildning och därmed

följande självständigt arbete torde utgöra en ej oväsentligt bidragande

orsak till att de unga kvinnorna i allt större antal söka sig till fabrikerna,

där de erbjudas platser, för vilkas nöjaktiga skötande eu mycket kort

tids övning är nog, och där de redan från början kunna få bättre arbetsvillkor

och större kontant arbetsförtjänst. Också klagas det ju allmänt

avsnitt 59 Kontrollera mot PDF

såväl över den ringa tillgången på tjänarinnor för hemmen som över

tjänarinnornas bristande yrkesskicklighet. Visserligen får man väl antaga,

att en stor del av de kvinnor, som gå till fabrikerna, hava lust

och fallenhet för detta slags arbete, och för deras utbildning bör det sörjas

genom inrättande av lämpliga lärlingsskolor. Men det finnes tvivelsutan

många, som känna sig föga tillfredsställda med fabriksarbetet och vilkas

intresse och anlag ligga vida mer åt hemmets sysslor. Det saknas ju ej

heller numera på sistnämnda område anställningar, av vilka yrkesskiekliga

och i övriga avseenden kvalificerade kvinnor kunna vinna en i det

hela taget lika god, ofta bättre utkomst än fabriksarbetet i längden kan

giva. Man torde kunna antaga, att ett likställande av tjänarinneyrket

med övriga yrken i fråga om utbildning skulle vara ägnat att gorå dylika

anställningar mera tilldragande samt öka tillgången på duglig arbetshjälp

i hemmen, varjämte ett dylikt likställande kanske även skulle bidraga

att höja ifrågavarande yrkesgrupps sociala anseende. Förbättrade

utbildningsmöjligheter på det husliga arbetets områden skulle dessutom

vara av synnerligen stor betydelse för samhället i dess helhet därigenom,

att man med desamma vunne, att av de kvinnor, som ingå äktenskap,

eu vida större del, än vad nu är fallet, komme att vara i besittning av

nödiga kunskaper för att sköta ett hem.

För ifrågavarande utbildning kunna i huvudsak två olika vägar anlitas.

Den ena är att låta utbildningen helt och hållet försiggå inom en skola,

som tar lärjungarnas tid helt i anspråk. Till upprättande av dylika

skolor för husmodersutbildning med ettårig lärokurs har innevarande

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

(1917) års riksdag beviljat statsbidrag. Till samma kategori höra även

lanthushållsskolorna jämte en mängd enskilda kurser och skolor för husmodersutbildning.

Den andra utvägen är att upprätta skolor med undervisningen

så ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides

med förvärvsarbetet. Dessa skolor skulle sålunda bliva av samma typ

som de förut föreslagna lärlings- och yrkesskolorna och torde också böra

benämnas på samma sätt som dessa. Av de båda angivna utvägarna synes

oss den sistnämnda företrädesvis böra anlitas. Det torde nämligen

vara alldeles självklart, att om hela den kategori av kvinnliga minderåriga,

varom här är fråga, skulle utbildas i skolor, som under en ettåriglärokurs

helt toge deras tid i anspråk, utbildningen skulle bliva alldeles

för dyrbar, vare sig utgifterna skulle bestridas av allmänna medel

eller av lärjungarna själva. Sannolikt komme dessa skolor att besökas i

avsnitt 60 Kontrollera mot PDF

övervägande grad av de ekonomiskt bättre ställda. De mindre bemedlade

eller obemedlade skulle i dem kunna vinna inträde endast i den

givetvis mycket begränsade utsträckning, som betingades av stipendier, friplatser

och dylikt, genom vilka de kunde komma i åtnjutande av icke

allenast fri undervisning utan även fritt uppehälle, helt eller delvis, under

den tid lärokursen påginge. Vi vilja sålunda för tillgodoseende av

behovet av utbildning i husligt arbete i första rummet föreslå, upprättandet

av lärlings- och yrkesskolor.

Iiärlingsskolor.

Ett likställande av lärlingsskolorna för husligt arbete med övriga lärlingsskolor

innebär givetvis, att skolplikt införes även för de förra och

att arbetsgivaren ålägges att bevilja för skolgången nödig ledighet. Vid

första påseendet förefaller detta måhända att, vara ett allt för starkt ingripande

i hemförhållandena, som skulle vålla oöverkomliga svårigheter.

En närmare undersökning torde dock giva vid handen, att dessa svårigheter

ej äro av någon avgörande betydelse och att de mer än väl uppvägas

av de fördelar, som skulle vinnas. I fråga om dessa lärlingsskolcr

skulle vederbörande kommun, liksom i fråga om andra sådana, äga att

besluta om deras upprättande ävensom att utfärda närmare bestämmelser

rörande skolplikten, och man torde under sådana förhållanden kunna vara

viss om att nödig försiktighet vid förslagets genomförande varder iakttagen.

I de allra flesta av de familjer, där man nöjer sig med att anställa en

enda och därtill minderårig hjälpreda, gives det säkerligen möjlighet att

reda sig denna hjälp förutan under den tid av eu hel eller två halva

dagar i veckan, som skolarbetet skulle omfatta. I de enstaka fall, där

Skolplik

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Lärotid och

undervisning.

detta är omöjligt, finge man vid anställning av tjänstflicka se till, att

denna redan fullgjort sin lärlingsskolplikt. Äro flera tjänarinnor anställda

i samma familj, torde väl i allmänhet ej mer än en befinna sig på

det åldersstadium, som skolplikten skulle omfatta, men även om så vore

händelsen, finnes ju den möjligheten att låta flickorna besöka skolan på

olika veckodagar.

Lärokursens längd bör liksom vid övriga lärlingsskolor vara två år

och undervisningen bygga på fortsättningsskolans grund.

Yrkesskolor.

Den utbildning, som erhålles genom att under två år, jämsides med

det praktiska utförandet av husliga sysslor hos arbetsgivaren, deltaga i

lärlingsskolans undervisning, bör för flertalet flickor vara tillräcklig. Emellertid

finnas en mängd befattningar, där det i en eller annan särskild

gren av husligt arbete kräves speciell yrkesskicklighet till den omfattning,

avsnitt 61 Kontrollera mot PDF

att nödig kompetens ej kan vinnas enbart i lärlingsskolan. För

att bereda tillfälle till förvärvande av dylik speciell yrkesskicklighet böra

yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av det husliga arbetet

upprättas.

Övriga utbildningsanstalter på det husliga arbetets område.

Medelst de av oss föreslagna lärlings- och yrkesskolorna för husligt

arbete bör behovet av ifrågavarande utbildning i städer och liknande

samhällen normalt tillgodoses, och några andra läroanstalter på det husliga

arbetets område synas icke vara behövliga där dylika skolor i erforderlig

utsträckning varda upprättade. I mindre samhällen eller på landsbygden

kunna lärlings- eller yrkesskolor med på sådant sätt ordnad undervisning,

att skolarbetet kan försiggå jämsides med förvärvsarbetet,

emellertid ej gärna komma i fråga. För att där fylla behovet av utbildning

i husligt arbete fordras läroanstalter med undervisningen koncentrerad

på kortare tid. under vilken lärjungarna odelat ägna sig åt skolarbetet.

En typ av dylika skolor bilda lanthushållsskolorna, vilka äro avsedda

för i egentliga lanthushållsgöromål sysselsatta kvinnor. Enligt vårt förmenande

borde på landsbygden ytterligare upprättas skolor, avsedda för

de kvinnor, som där äro sysselsatta i husligt arbete utan att dock vara

berättigade till inträde i lanthushållsskola. Under förutsättning av nödig

åldersmognad hos lärjungarna i förening med ett visst mått av föregående

praktisk erfarenhet i husligt arbete torde lärokursens längd i dylika hus

KA1>. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

hållsskolor kunna inskränkas till ett halvt år eller något mindre. På åtskilliga

håll torde det visa sig lämpligt att för samma ändamål anordna

ambulatoriska kurser av även kortare varaktighet och upptagande vissa

speciella grenar av det husliga arbetet såsom matlagning, konservering

och dylikt.

Yad angår de av 1917 års riksdag beslutade ettåriga husmodersskolorna,

synes oss dessas uppgift vara i någon mån oklar. Enligt de bestämmelser,

som utfärdats för dessa skolor, skulle de förläggas till städer

och industrisamhällen, men som vi redan förut framhållit, skulle de därstädes

bliva överflödiga, så vida vårt förslag om lärlings- och yrkessko■

lors upprättande vinner beaktande. I fråga om såväl inträdesfordringar

som undervisningsplaner giva de utfärdade bestämmelserna vid handen,

att de ettåriga husmodersskolorna närmast skulle motsvara vad 1907 års

kommitté för den lägre tekniska undervisningen kallat »fullständiga lärlingsskolor».

Utbildningen torde dock för lärjungarna ställa sig så pass

dyrbar, att dessa skolor snarare skulle komma att tillgodose det behov

avsnitt 62 Kontrollera mot PDF

av praktisk utbildning för skötandet av ett eget hem, som förefinnes hos

medelklassens flickor, än att bliva egentliga yrkesutbildningsanstalter för

dem, som skola förtjäna sitt uppehälle genom husligt arbete. Under sådana

förhållanden torde ifrågavarande skolor, så vida de skola bibehålla

den prägel, som de genom nuvarande bestämmelser åsatts, framgent liksom

hittills böra vara enskilda läroanstalter.

Man kan emellertid tänka sig även en annan uppgift för dessa skolor.

I likhet med de föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle de nämligen

kunna avses för sådana yrkesanställda, vilka sakna möjlighet att begagna

sig av undervisningen i lärlings- och yrkesskolor. I dylikt fall borde inträdesåldern

sättas så hög, att de ej komme att konkurrera med lärlingsskolorna.

Om man därjämte av de inträdessökande fordrade ett par års

praktisk erfarenhet i husligt arbete, skulle lärotiden kunna minskas till

ett halvt år. Dessa skolor skulle då bliva av alldeles samma typ som

de hushållsskolor, vilka vi förut framhållit såsom behövliga på landsbygden

vid sidan av lanthushållsskolorna, och borde inrättas företrädesvis

i mindre samhällen, där antalet i husligt arbete anställda minderåriga

är för litet att motivera anordnandet av lärlingsskola.

Lärotiden vid dylika hushållsskolor torde i allmänhet böra omfatta 6

månader. Där förhållandena sådant påkalla, böra dock även kortare kurser

kunna anordnas, varvid emellertid en viss begränsning av läroämnenas

antal bör iakttagas. För inträde bör fordras, att den sökande fyllt

18 år och under minst två år varit sysselsatt med husligt arbete.

Enär dylika skolor, såsom förut nämnts, böra förläggas till landsbyg

9—173671.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

flen eller mindre samhällen samt vara avsedda att fylla behovet inom

större områden, torde man knappast kunna påräkna, att de bliva kommunala

anstalter, utan torde de komma att upprättas på enskilt initiativ.

De böra emellertid av stat och kommun kraftigt understödjas.

Den centrala ledningen av skolorna för undervisning i husligt arbete.

Den centrala ledningen av de läroanstalter, som enligt det föregående

erfordras för tillgodoseende av behovet av undervisning i husligt arbete,

bör av skäl, som närmare angivas i sjätte kapitlet, anförtros åt den föreslagna

överstyrelsen för yrkesundervisningen.

lydande under

överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Översikt.

Fortsättningsskolor; 1 med eller utan yrkesbetonad undervisning och

Högre folkskolor J lydande under folkskolöverstyrelsen.

Lärlingsskolor för industri, hantverk, handel och

husligt arbete;

Yrkesskolor för industri, hantverk, handel och husligt

arbete;

Ettåriga handelsskolor;

avsnitt 63 Kontrollera mot PDF

Hushållsskolor;

samt på ett högre stadium:

Tekniska fackskolor;

Tekniska gymnasier;

Handelsgymnasier,

Härtill komma de för mera speciella ändamål avsedda:

Statens normalskola för yrkesundervisningen;

Tekniska skolan i Stockholm;

Statsunderstödda enskilda skolor för förberedande eller fullständig lärlingsutbildning

inom vissa hantverks- och industriella yrken.

Dessa läroanstalter, eventuellt även navigationsskolorna, böra likaledes

lyda under överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vid den följande framställningen skola vi först behandla de till det

allmänna undervisningsväsendet hörande fortsättningsskolorna och högre

folkskolorna, därefter den lägre tekniska undervisningen, så handelsundervisningen

och slutligen undervisningen i husligt arbete. I särskilda

kapitel skola vi till sist behandla dels enskilda yrkesutbildningsanstalter,

dels den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen.

KAP. 2.

Fortsättningsskolan.

Olika typer av fortsättningsskolor.

Enligt folkundervisningskommitténs förslag böra de yrkesbetonade fortsättnmgsskolorna

uppdelas i skilda typer i anslutning till olika yrken

eller yrkesgrupper. Såsom exempel på sådana typer angiver kommittén

följande:

fortsättningsskolor i jordbruksbygder,

industriella fortsättningsskolor,

hantverksfortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till bekJädnad,

syrken,

handelsfortsättningsskolor samt

fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga

arbetet.

Kommittén har dels genom sitt allmänna program för fortsättningsskolorna,

dels genom mera i detalj utarbetade förslag till undervisningsplaner

för olika typer av sådana angivit, hur kommittén tänkt sig, att

arbetet i dessa skolor borde läggas. Dessa undervisningsplaner hava

sedermera upptagits i folkskolöverstyrelsens utlåtande, delvis omarbetade

samt tillökade med planer för andra typer av yrkesbetonade fortsättningsskolor

jämte allmän fortsättningsskola.

I det väsentliga hava vi intet att erinra mot den av kommittén föreslagna

grupperingen av fortsättningsskolorna. Vi dela den av folkskolöverstyrelsen

uttalade uppfattningen, att fortsättningsskolor i anslutning

tdl husligt arbete sannolikt komma att få en mycket stor utbredning

och att i stort sett denna skoltyp kommer att bliva den normala i fråga

om fortsättningsskolor för den kvinnliga ungdomen. I likhet med folkundervisningskommittén

finna vi det synnerligen önskvärt, att det för

KAP. 2. FOKTSÄTTNIN6SSK0LAN

kvinnliga lärjungar i fortsättningsskolor av även annan typ måtte beredas

tillfälle till undervisning i husligt arbete, helst i såväl kvinnlig slöjd

som hushållsgöromål, framförallt dock i det senare.

avsnitt 64 Kontrollera mot PDF

Folkundervisningskonimittén uttalar den meningen, att fortsättningsskolorna

på den egentliga landsbygden i de allra flesta fall måste bliva

samskolor och att detta ej innebär någon olägenhet, enär jordbrukarhemmens

kvinnor dela männens intressen, samt att lärokursen i arbetskunskap

vid hithörande skolor kan givas ett innehåll, som i stort sett bör kunna

lämpa sig för lärjungar av båda könen. Härvidlag vilja vi dock framhålla,

att ehuruväl undervisningen i åtskilliga grenar av nämnda ämne

vid dessa skolor utan olägenhet kan vara gemensam för båda könen, det

dock finnes avsevärda kunskapsområden, vilka för de manliga lärjungarna

äro av sådan betydelse, att de knappast kunna förbigås, men ej äga

nämnvärt intresse för flickorna. Det är därför ett synnerligen angeläget

önskemål, att en väsentlig del av lärokursen i arbetskunskap vid dessa

samskolor för flickornas vidkommande utbytes mot undervisning i husligt

arbete.

Yad benämningarna på de särskilda skoltyperna angår, har från olika

håll framställts den anmärkningen, att de verka vilseledande och kunna

åstadkomma förväxling. Några anvisningar på andra benämningar, som

fullt och klart angiva de enskilda skolornas art och uppgift, hava dock

icke framkommit. Lämpligast torde vara att helt enkelt använda benämningen

fortsättningsskola och att i ett tillägg angiva dennas egenart,

förslagsvis:

fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning,

fortsättningsskola med hantverks- eller industriell undervisning,

fortsättningsskola med handelsundervisning,

fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.

Läroämnen och kursplaner.

Såsom obligatoriska läroämnen i yrkesfortsättningsskolan föreslår folkundervisningskommittén

arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet.

Därjämte skulle, därest icke i vederbörlig ordning annorlunda

beslutades, någon kortare del av lärotiden ägnas åt kristendomsundervisning

samt, där omständigheterna därtill föranledde, även åt gymnastik.

I den allmänna fortsättningsskolan skulle ämnet arbetskunskap ersättas

med allmänbildande ämnen. Såsom lämpliga sådana föreslår folkskolöverstyrelsen

vissa delar av naturkunnigheten, valda med hänsyn till ortens

näringsliv, eller ock historia. Överstyrelsen anser, att i de skolor,

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

(59

där undervisning i historia skulle meddelas, ämnet naturkunnighet borde

uteslutas, detta för att antalet ämnen ej skulle bliva för stort. Överstyrelsen

finner det även önskvärt, att eu del av undervisningstiden i en

allmän fortsättningsskola må kunna upptagas av praktiskt arbete i form

av slöjd eller trädgårdsskötsel, och anser, att i dylikt fall dessa praktiska

avsnitt 65 Kontrollera mot PDF

övningar borde få åt sig anslagen den tid, som eljest skulle ägnats åt

naturkunnighet eller historia.

Vi vilja för vår del beträffande de föreslagna obligatoriska ämnena i Afbetslande

yrkesbetonade fortsättningsskolorna, nämligen arbetskunskap, medbor- skaP> med"

garkunskap och modersmålet, uttala, att samtliga dessa ämnen synas hava skapfmoderesin

givna plats vid ifrågavarande skolor. målet.

Likaledes synes det oss synnerligen ändamålsenligt, att i de allmänna Naturkuimigfortsättningsskolorna

ämnet arbetskunskap utbytes mot sådana delar av hetnaturkunnigheten,

vilka äro av särskild betydelse för ortens näringsliv; härvid

torde undervisningens innehåll företrädesvis böra hämtas från fysikens

och kemiens samt, i fråga om skolor i övervägande jordbruksbygder,

även från biologiens och geologiens områden. Däremot synes det oss icke

stå i god överensstämmelse med de praktiska synpunkter, som varit bestämmande

för den nya fortsättningsskolans program, att ämnet naturkunnighet

skulle kunna i den allmänna fortsättningsskolan i vissa fall

helt uteslutas och ersättas med historia. Härutinnan kunna vi därför

icke biträda folkskolöverstyrelsens mening.

I fråga om upptagande av kristendomsundervisning på fortsättnings- Kristendomsskolans

kursplan hava i de över förslaget avgivna utlåtandena mycket skit- ämnets stäiitande

meningar gjort sig gällande. Så yrkas å ena sidan med skärpa, “sättnings-''

att kristendomsämnet måtte tillförsäkras en tryggad obligatorisk ställning skolan,

i fortsättningsskolan, och å andra sidan lika bestämt, att det helt och

hållet bör avföras från undervisningsplanen, enär det icke kan anses tillhöra

en skola med den rent praktiska läggning, som man avser att giva

den nya fortsättningsskolan. Dessa stridiga yrkanden giva anledning

förutse, att ett upptagande av kristendomsämnet på fortsättningsskolans

läroplan, vare sig som obligatoriskt eller, i enlighet med folkundervisningskommitténs

förslag, såsom fakultativt, på många håll skulle mötas

med ogillande samt framkalla meningsbrytningar, vilka kunde verka menligt

på den nu föreslagna skolreformens genomförande.

Det torde icke kunna förbises, att för den ungdom, varom här är fråga,

ett behov av etisk och religiös fostran föreligger, och vi uppskatta också

till fullo värdet i detta hänseende av en kristendomsundervisning, meddelad

i överensstämmelse med de ledande synpunkter, som av folkskolöverstyrelsen

blivit framlagda. Emellertid torde det vara tvivel under

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

Historia.

Undervisningen

i arbetskunskap.

kastat, huruvida förutsättningarna för meddelandet av en kristendomsundervisning

avsnitt 66 Kontrollera mot PDF

av sådan art i regel kunna antagas vara för handen i fortsättningsskolan.

Det synes oss därför, som om tillgodoseendet av lärjungarnas

behov av etisk och religiös fostran lämpligare och med full

tillit skulle kunna överlämnas åt den kyrkliga verksamheten, så mycket

mer som det stora flertalet av fortsättningsskolans lärjungar deltaga i

konfirmationsundervisningen.

På grund av det ovan anförda anse vi oss icke kunna förorda, att

kristendomsämnet upptages på fortsättningsskolans läroplan såsom ett fristående

läroämne, vare sig obligatoriskt eller fakultativt. A andra sidan

hör det ingalunda fullständigt uteslutas från fortsättningsskolans program

utan, i överensstämmelse med vad som föreslagits i en del av de inkomna

utlåtandena över kommittébetänkandet, infogas såsom ett led i

skolans övriga verksamhet. Med beaktande av de av folkskolöverstyrelsen

givna anvisningarna beträffande lämpligt läroinnehåll för den undervisning,

varom här är fråga, vilja vi för vår del förorda, att uti den

läsning, som enligt kursplanen bör förbindas med undervisningen i modersmålet

eller médborgarkunskap, måtte ingå bilder ur den kristna kyrkans

historia jämte skildringar av märkligare religiösa personligheter från

olika tider, ägnade att i sedligt-religiöst avseende inverka uppfostrande

på de unga.

Till läsning i samband med undervisningen i modersmålet eller medborgarkunskap

bör enligt vårt förmenande även anknytas den historieundervisning,

som enligt folkskolöverstyrelsens förslag må kunna i vissa

fall förekomma vid de allmänna fortsättningsskolorna.

Beträffande undervisningen i ämnet arbetskunskap hava vi redan förut

betonat, att förutsättningarna för införande av verkstads- och hantverksarbete

endast mera sällan torde förefinnas. Då det emellertid som bekant

finnes bygder, i vilka ett visst bestämt hantverk, t. ex. skomakeri,

skrädderi eller snickeri, är så gott som allenahärskande, kan det antagas,

att man där, ävensom på andra platser med tillräckligt antal lärjungar

från samma yrke, finner lämpligt att begagna sig av fortsättningsskolan

för att meddela ungdomen en förberedande utbildning i detta yrke. I

regel torde dock den undervisning i arbetskunskap, som kommer att meddelas

i fortsättningsskolan, endast bliva vad folkundervisningskommittén

kallar teoretisk yrkesundervisning. Den bör med andra ord vara en undervisning

om grunderna för yrkets teknik, om de verktyg och andra

hjälpmedel, varav det betjänar sig, om råvarorna och deras ursprung,

om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i marknaden samt

dessutom undervisning i de delar av naturkunnigheten, som hava största

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

avsnitt 67 Kontrollera mot PDF

betydelsen för yrket, i räkning, bokföring och fackritning med tillämpning

på yrket, i yrkeshygien, i vissa delar av närings- och arbetarlagstiftning

samt i yrkets historia. Även de nationalekonomiska synpunkterna

böra vid denna undervisning framhållas.

Fortsättningsskola i anslutning till husligt arbete bör givetvis överallt,

där icke särskilda omständigheter föranleda undantag, begagna sig

av skolkök för att meddela praktisk undervisning i matlagning.

Mot förslaget, att en viss kortare del av lärotiden i fortsättningsskolan Gymnastik,

må, där så befinnes lämpligt, användas till gymnastik, hava vi intet att ^risskö^ei

erinra; ej heller däremot, att någon undervisning i slöjd eller trädgårds- °

skötsel införes i de allmänna fortsättningsskolorna.

Lämpligheten av att meddela undervisning om olika yrken för att där- Yrkesval,

med underlätta lärjungarnas yrkesval hava vi redan i annat sammanhang

påpekat.

I fråga om förslagen till undervisningsplaner hava så väl kommittén som Begränsning

folkskolöverstyrelsen betonat, att de icke äro att betrakta såsom läro-av larostoffet

kurser, vilka i fortsättningsskolan böra i sin helhet genomgås, utan hava

karaktären av förråd, ur vilka de särskilda skolorna och lärarna hava att

välja det läroinnehåll, som för dem kan befinnas lämpligast. Yi anse

oss dock böra framhålla vikten därav, att då verkliga kursplaner för fortsättningsskolorna

komma att utarbetas, en begränsning av det nu angivna

omfattande läroinnehållet vidtages. I annat fall föreligger den

faran, att undervisningen breder ut sig över så vidsträckta områden, att

de kunskaper den kan bibringa lärjungarna bliva av allra ytligaste art.

Allt för omfattande kursplaner äro ock ägnade att beträffande undervisningens

resultat väcka för stora förhoppningar, vilka sedan icke kunna

förverkligas.

I de framlagda förslagen till kursplaner torde även en och annan förändring

i övrigt böra vidtagas, ehuru ett ingående i detaljer härvidlag,

utöver vad som redan anförts, torde få anses ligga utom ramen för vårt

uppdrag.

Lärotid.

Beträffande skolkursens längd har folkundervisningskommittén gjort följande

uttalande:

»Den för de fortsättningsskolpliktiga obligatoriska lärokursen skall omfatta

en tid av sammanlagt 360 undervisningstimmar; dock må kommun

äga rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärokursen till

högst 540 undervisningstimmar. Lärotiden skall fördelas på antingen två

eller tre år.»

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

Förläggningen och fördelningen av lärotiden har kommittén velat överlämna

åt vederbörande lokala skolmyndigheter, dock med följande inskränkningar:

»Fortsättningsskolans

avsnitt 68 Kontrollera mot PDF

arbetstid bör under inga förhållanden få inkräkta

på den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden. Det bör genom

lagstiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskola icke

får utsträckas till senare tid på dagen än till kl. 8 e. m. Undervisningstimme

i fortsättningsskola bör beräknas till 60 minuter, dock att tiden

för en rast av 10 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar

må inräknas i dessa.»

Yi hava redan i första kapitlet vid behandlingen av frågan om fortsättningsskolans

och lärlingsskolans inbördes ställning funnit anledningföreslå

en begränsning av den obligatoriska lärokursens längd till två år

i vardera av de båda skolorna. Yi hålla före, att det även ur andra

synpunkter vore välbetänkt att stanna vid ett yrkande på två års obligatorisk

fortsättningsskolkurs såsom det normala. En utsträckning av

den obligatoriska kursen till tre år bör enligt vårt förmenande icke

komma i fråga annat än i de fall, då fortsättningsskolan bygger på eu

endast sexårig folkskola och det efter den centrala styrelsens prövning

befinnes, att särskilda förhållanden kunna därtill föranleda.

Ehuru kommittén av hänsyn till nu rådande arbetstider inom yrkena

icke ansett sig kunna, såsom den helst önskat, föreslå en bestämmelse om

kl. 7 e. m. såsom gränstid för arbetet i fortsättningsskolan, vilja vi för

vår del betona, att en sådan bestämmelse dock måste anses såsom ett

önskemål, vilket, så snart möjlighet därtill förefinnes, bör förverkligas.

Den rast mellan omedelbart• på varandra följande lektioner, vilken må

kunna inräknas i tiden för dessa, torde böra sättas till 10—15 minuter.

Vad förläggningen och fördelningen av lärotiden i övrigt beträffar, så

bör denna givetvis lämpas efter förhållandena på orten och fortsättningsskolans

art. Inom flertalet av fortsättningsskolorna på den egentliga

landsbygden torde arbetet lämpligast böra samlas på ett mindre antal

veckor årligen, antingen sammanhängande eller avdelade i två terminer

med något kortare avbrott. Inom städer och stadsliknande samhällen

däremot kan det befinnas lämpligare att utbreda lärotiden på hela eller

större delen av ett normalt läsår antingen på det sättet, att lärjungarna

en hel arbetsdag i veckan sysselsättas i skolan, eller ock så, att veckans

lärotimmar fördelas på två eller högst tre dagar med kortare undervisningstid

varje dag.

Det föreslagna antalet timmar under hela kursen, nämligen minst 360

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

och högst 540, finna vi vara lämpligt, och torde den högsta siffran företrädesvis

höra komma i fråga där, varest folkskolan är sexårig.

Genom en utökning av timantalet utöver 360 underlättas möjligheten

avsnitt 69 Kontrollera mot PDF

att åt flickorna i sådana fortsättningsskolor, som ansluta sig till jordbruk,

industri, hantverk eller handel, bereda tillfälle till undervisning jämväl

i husligt arbete.

Skolplikt.

Beträffande lagstadgad förpliktelse för kommunerna att inrätta fortsättningsskolor

och för ungdomen att besöka dessa ansluta vi oss i allt

väsentligt till folkundervisningskommitténs förslag och få därför med avseende

på dessa frågor hänvisa till kommittébetänkandet (sid. 130—149).

Att de ungas fortsättningsskolplikt enligt vårt förmenande i regel icke

hör omfatta mer än två år, hava vi förut påpekat.

För att lärjungarna skola kunna tillgodogöra sig den undervisning, som

i fortsättningsskolan skall lämnas, måste man förutsätta, att de ej befinna

sig på ett allt för tidigt åldersstadium. Vi instämma därför i folkundervisningskommitténs

yrkande, att lärjunge ej må tillåtas avgå från folkskolan

före det kalenderår, under vilket han fyller 13 år.

I likhet med folkskolöverstyrelsen anse vi nödvändigt, att de lokala

skolmyndigheterna erhålla en ganska vidsträckt befogenhet att i individuella

fall medgiva uppskov med eller befrielse från fortsättningsskolpliktens

fullgörande. Sålunda bör skolpliktig, som på grund av kroppslig

svaghet eller ohälsa, lång och svår skolväg, särskilda förhållanden i hemmet

eller andra skäl befinnes endast med synnerlig svårighet förmå fullgöra

sin fortsättningsskolplikt, kunna av de lokala skolmyndigheterna för

ett år i sänder beviljas uppskov därmed. Till de skäl, som efter den

lokala styrelsens prövning må kunna föranleda till befrielse frän fortsättningsskolplikt,

hör även hänsynen till yrkesanställda minderårigas möjlighet

att hinna genomgå vederbörlig lärlingsskola före minderårighetsålderns

utgång. Som i första kapitlet anförts, bör befrielse i dylikt fall

enligt vårt förmenande i allmänhet medgivas minderårig, som fyllt 15

år, har stadigvarande sysselsättning i ett yrke, vartill motsvarande lärlingsskola

finnes på platsen upprättad, och av sistnämnda skolas styrelse

befunnits äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen

därstädes. Under alla omständigheter bör skolplikten upphöra, så snart

den skolpliktige fyllt 18 år.

Yi instämma i folkskolöverstyrelsens uttalande, att fattigdom icke bör

få utgöra skäl till befrielse från skolplikten, ävensom i överstyrelsens yr

10—173671

KAP. 2. FOKTSÄTTNINGSSKOLAN.

kande, att bestämmelsen i § 49 av folkskolestadgan om understöd till

fattiga föräldrar eller målsmän bör göras gällande även i fråga om obligatorisk

fortsättningsskola och i samband därmed ändras så, att dylikt

understöd ej får karaktären av fattigunderstöd utan kommer att utgå av

avsnitt 70 Kontrollera mot PDF

för ändamålet särskilt anslagna medel, vilka omhänderhavas och utdelas

av vederbörande skolmyndighet.

I sammanhang med frågan om de förpliktelser, som böra åläggas målsmän

och arbetsgivare att övervaka, att de skolpliktiga ordentligt fullgöra

sin skolplikt, ävensom behovet att kunna på ett verksamt sätt beivra försummelser

härutinnan, hava vi tagit under övervägande, huruvida någon

särskild påföljd borde stadgas för den skolpliktige själv, om han på

grund av tredska eller försumlighet uraktlåter att i vederbörlig ordningfullgöra

sin skolplikt. Därvid hava vi dock stannat vid att, utöver vad

som i gällande författningar rörande uppfostran åt varnartade barn redan

finnes stadgat, några lagbestämmelser i detta avseende knappast kunna

anses lämpliga.

Beträffande fullgörandet av de förpliktelser, som komma att åligga såväl

kommunerna som ungdomen, torde man med visshet kunna hoppas,

att den nya fortsättningsskolan kommer att visa sig bliva till sådant allmänt

och enskilt gagn, att den av kommunerna kommer att omfattas med offervilligt

intresse och att de unga självmant i densamma skola söka den

hjälp med avseende på sin fortsatta utbildning, som där erbjudes dem.

Förutom den ändring av § 13, punkt b, i lagen om arbetarskydd

den 29 juni 1912, som av kommittén föreslås, i syfte att den däri givna

föreskriften om arbetsgivares skyldighet med avseende på begränsning av

de minderårigas arbetstid må komma att gälla även minderårig, som fyllt

femton år, torde det vara behövligt att i §§ 15 och 34 av nämnda lag

införa tillägg därom, att i den för minderårig utfärdade intygsboken skall

antecknas, huruvida den minderårige fullgjort sin fortsättningsskolplikt

eller fortfarande är skolpliktig.

Lärare.

Framgången av den nya fortsättningsskolans verksamhet är tydligen i

främsta rummet beroende av huruvida man lyckas erhålla för uppgiften

kvalificerade lärarkrafter. Börande lärarfrågan har folkundervisningskommittén

uttalat:

»att man i första hand och i det övervägande flertalet fall har att lita

till folkskolans lärarkår men att man därjämte särskilt för undervisning

arbetskunskap bör, i den mån det är möjligt, söka till lärare erhålla

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

verkliga fackmän samt slutligen att endast sådana böra anställas för meddelande

av undervisning i skolverkstad, där sådan finnes, liksom ock att

den praktiska undervisningen i husligt arbete i de särskilda fortsättningsskolorna

för kvinnlig ungdom bör anförtros endast åt fackligt utbildade

personer»;

»att kurser för utbildning av lärare och lärarinnor i fortsättningsskolor

måtte i mån av behov anordnas samt att anslag av allmänna medel

avsnitt 71 Kontrollera mot PDF

måtte för ifrågavarande ändamål beredas»; samt

»att vissa formella kompetensvillkor för undervisning i fortsättningsskola

i varje fall icke för närvarande böra uppställas men att däremot

den reella kompetensen bör för varje särskilt fall i viss given ordningprövas.

I samtliga dessa uttalanden kunna vi i huvudsak instämma. Vad särskilt

undervisningen i hushållsgöromål angår, så kräves det otvivelaktigt,

om densamma skall medföra avsett gagn, att lärarinnan är i besittningav

såväl teoretiska som praktiska fackinsikter i förening med en viss undervisningsvana,

och på grund härav bör denna undervisning helst anförtros

åt utbildade skolkökslärarinnor. Emellertid skulle ett strängt vidhållande

av denna fordran säkerligen leda till att vid många skolor, särskilt

på landsbygden, sådan undervisning icke alls kunde ifrågakomma,

vilket vore att beklaga. Undantagsvis torde därför undervisning i hushållsgöromål

kunna överlämnas även till folkskollärarinna eller, såsom

folkskolöverstyrelsen föreslår, till en kunnig husmoder, sedan dessa genom

för ändamålet lämpad utbildning förskaffat sig de nödigaste förutsättningarna

därtill. Vi vilja i detta sammanhang särskilt framhålla vikten

därav, att för ifrågavarande undervisning i skolor på landsbygden inga

andra lärarinnor anställas än sådana, som äro fullt förtrogna med förhållandena

på landet och med där förekommande husliga arbeten.

För dem av folkskolans lärare och lärarinnor, som måste tagas i anspråk

för undervisning i arbetskunskap, äro särskilda utbildningskurser

nödvändiga. Av vikt är, att till dessa kurser anslås tillräcklig tid, att de

upprättas i behövligt antal och att de bliva väl planlagda för sitt bestämda

ändamål. De kurser av detta slag, som skulle avse utbildning i

lanthushållning, böra enligt vårt förmenande fördelas över hela riket för

att kunna motsvara de olika förhållandena i olika landsdelar och torde

lämpligen böra förläggas till lantmannaskolor eller liknande anstalter.

Utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor med handels- eller

hantverks- och industriell undervisning torde kunna anordnas vid statsunderstödda

handelsgymnasier, tekniska gymnasier och fackskolor eller

liknande anstalter. Kurserna böra förläggas till den tid, som med

Utbildning

av lärare.

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

hänsyn till deltagarnas ferier är lämpligast. I allmänhet torde det, med

avseende på möjligheten att utan allt för stor kostnad ernå önskvärt

resultat, visa sig ändamålsenligt att uppdela kursen på två år, så att

deltagarna under mellantiden bliva i tillfälle att idka självstudier eftergivna

anvisningar. För att resultatet skall bliva fullt effektivt, torde

avsnitt 72 Kontrollera mot PDF

det vara lämpligt, att deltagarna efter slutad kurs underkastas prövning

och tilldelas betyg.

I avsikt att visa, hur dylika kurser enligt vårt förmenande böra anordnas,

bifogas i medföljande bilagor 1—5 förslag till utbildningskurser

för lärare i fortsättningsskolor med undervisning i anslutning till jordbruk,

industri, handel och husligt arbete.

Emellertid vilja vi betona, att en dylik kurs, avsedd att meddela kompetens

för undervisning i anslutning till jordbruk, hantverk eller industri,

omöjligen kan i och för sig vara tillräcklig för ändamålet, utan fordras

därtill ovillkorligen, att deltagaren bar någon föregående praktisk erfarenhet

inom yrket i fråga. Som både folkskolöverstyrelsen och kommittén

framhålla, har emellertid eu mycket stor del av våra folkskollärare vuxit

upp i jordbruksbygder och deltagit i jordbruksarbete, och det torde även

finnas icke så få, som förvärvat sig erfarenhet såsom yrkesarbetare i

industri eller hantverk.

I utlandet förekommer ej sällan, att intresserade lärare själva någon

tid arbeta i fabriker eller verkstäder i syfte att så grundligt som möjligt

lära känna det yrke, till vilket deras undervisning sedan skall ansluta

sig. Vi hysa i likhet med kommittén den förhoppningen, att detta måtte

i vidsträcktare grad än hitintills bliva föi\hållandet även hos oss.

Även för de »tekniskt utbildade personer samt praktiskt förfarna yrkesmän»,

vilka enligt kommitténs förmodan i många fall skulle vara

villiga att åtaga sig undervisning i fortsättningsskolan, borde på ett eller

annat sätt beredas tillfälle att inhämta nödigt mått av pedagogiskt vetande

och undervisningsvana. Det vore måhända ej otänkbart, att statens

normalskola för yrkesundervisningen, i den mån utrymme, lärarkrafter

och övriga resurser medgåve, kunde bidraga att tillgodose ifrågavarande

behov.

För att för såväl yrkesmän som folkskolans lärare underlätta genomgåendet

av här nämnda utbildningskurser, vilket åtminstone under den första

tiden är av nöden för erhållande av kompetenta lärarkrafter till erforderligt

antal, anse vi det nödvändigt, att av statsmedel anslås tillräckligt

belopp att utdelas såsom stipendier åt deltagare i dessa kurser efter

väsentligen samma grunder, som gälla i fråga om för folkskolans lärare

anordnade fortbildningskurser i gymnastik, trädgårdsskötsel in. m.

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

I fråga om prövning av lärarkompetensen ansluta vi oss till folkskol- Läraröverstyrelsens

förslag, att denna prövning jämte behörighetsförklarandet kompetens

överlämnas åt den centrala myndigheten och dess sakkunniga biträden.

Förvaltning och inspektion.

avsnitt 73 Kontrollera mot PDF

Beträffande fortsättningsskolans förvaltning ansluta vi oss till folkundervisningskommitténs

uttalande, att fortsättningsskolan, såsom varande

ett led i det allmänna folkundervisningsväsendet, bör sammanhållas med

övriga anstalter för folkuppfostran och folkundervisning. Mot kommitténs

förslag till bestämmelser i fråga om fortsättningsskolans lokala och centrala

ledning ävensom förvaltningens mellanstadier hava vi intet väsentligt

att erinra. Dock synes den av folkskolöverstyrelsen föreslagna ordningen

med avseende på prövning och fastställelse av fortsättningsskolornas

reglementen (folkskolöverstyrelsens utlåtande, sid. 92—100) vara att

föredraga framför kommitténs förslag.

Vi vilja med särskild styrka framhålla nödvändigheten därav, att, såsom

kommittén också föreslagit, representanter för näringslivet och det

praktiska arbetet få tillfälle att medverka vid fortsättningsskolornas administration

och därvid göra sin sakkunskap och erfarenhet gällande. Av

synnerlig vikt är även, att ett fruktbärande samarbete kommer att äga

rum med närstående utbildningsanstalter. Finnes sålunda inom samma

kommun såväl yrkesbetonad fortsättningsskola som däremot svarande lärlings-

eller yrkesskola, bör samarbete mellan dem åstadkommas, t. ex.

därigenom, att någon representant för ifrågavarande praktiska yrke insattes

såsom ledamot i båda skolornas styrelser.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande föreslagit, att sådana frågor,

som beröra den yrkesbetonade undervisningen i fortsättningsskolan, böra

i vissa i författningsväg bestämda avseenden handläggas av folkskolöverstyrelsen

gemensamt med det eller de centrala verk, med vilkas förvaltningsområden

de stå i samband, samt närmare angivit grunderna för ordnandet

av ett dylikt samarbete. Vi vilja för vår del ansluta oss till

detta förslag och få därför hänvisa till överstyrelsens utlåtande (sid. 84

—85).

Folkundervisningskommittén föreslår, att en av de vid fortsättningsskolan

anställda lärarna skall av de övriga utses till representant med

rätt att deltaga i fortsättningsskolstyrelsens sammanträden, men hifogar

den inskränkningen, att dylik representant icke skulle vara erforderlig i

de fall, då fortsättningsskolans styrelse utgöres av skolråd eller folkskolestvrelse

och den av distriktets hela lärarkår utsedde representanten själv

KAP. 2. POETSlTTNINGtSSKOLAK.

undervisar i fortsättningsskolan. Vi hålla dock före, att denna inskränkning

i rätten för fortsättningsskolans lärare att utse egen representant i

styrelsen hör utgå ur förslaget, enär det elj est skulle kunna ''inträffa, att

fortsättningsskolan bleve representerad av eu lärare, vars verksamhet endast

avsnitt 74 Kontrollera mot PDF

till oväsentlig del folie inom denna skolas arbetsområde.

I fråga om inspektionen av fortsättningsskolorna uttalar folkundervisningskommittén,

att särskilt sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor,

som äro förbundna med skolverkstad, samt fortsättningsskolor

med praktisk undervisning i husligt arbete böra vara underkastade

fackinspektion samt att denna fackinspektion bör under överstyrelsens

ledning utövas av sakkunniga personer. Enligt vårt förmenande vore det

önskvärt, att all vid fortsättningsskolan förekommande undervisning i arbetskunskap

ställdes under sådan fackinspektion. Då detta emellertid

skulle kräva anställande av ett jämförelsevis stort antal inspektörer och

sålunda medföra betydande kostnader, torde detta önskemål icke för närvarande

kunna förverkligas. En verksam kontroll på ifrågavarande undervisning

skulle dock kunna vinnas därigenom, att den lokala styrelsen

lämnade någon av sina sakkunniga medlemmar i särskilt uppdrag att

övervaka densamma.

Om kristendomsundervisningen, i enlighet med vårt förslag, icke kommer

att upptagas såsom ett fristående ämne på fortsättningsskolans undervisningsplan,

bortfaller givetvis den rätt och skyldighet att öva uppsikt

över denna undervisning, som eljest skulle tillkommit församlingens

prästerskap.

Ekonomiska förhållanden.

Folkundervisningskommittén föreslår, att minimiavlöningen för tjänstgöring

vid fortsättningsskola bestämmes till 2 kronor för undervisningstimme

samt att denna minimiavlöning skall i sin helhet utgå av statsmedel.

Minimiavlöningens storlek bar av kommittén bestämts med hänsyn till

löneförhållandena vid folkskolorna, varvid kommittén tillämpat den grundsatsen,

att undervisningen i fortsättningsskolan, såsom varande mera krävande

än undervisningen i folkskolan, bör avlönas något högre. Folkskolöverstyrelsen

påpekar emellertid, att om man utgår från det av

lärarlönenämnden avgivna förslaget till lönestat för folkskolorna, vilket

är av senare datum än kommitténs betänkande, det visar sig, att minimiavlöningen

för folkskollärare i medeltal blir i det allra närmaste 2 kronor

per undervisningstimme, och att minimiavlöningen vid fortsättnings

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

skolan därför bör sättas högre än kommittén föreslagit. Överstyrelsen

framhåller även, att undervisningen i ämnet arbetskunskap i de yrkesbetonade

fortsättningsskolorna förutsätter särskild officiellt vitsordad kompetens

hos läraren och att denna undervisning därför bör betalas något

högre än den övriga. Överstyrelsen föreslår minimibeloppen 2 kronor 25

öre samt 2 kronor 75 öre.

För vår del vilja vi ansluta oss till den tankegång, som ligger till

avsnitt 75 Kontrollera mot PDF

grund för överstyrelsens förslag, och sålunda uttala, att lärararvodena vid

fortsättningsskolan böra bestämmas med hänsyn till de lönebelopp, som

komma att fastställas för folkskolans lärare. Dock bör härvid enligt vårt

förmenande en något större differens göras gällande till förmån för fortsättningsskolan

än den av överstyrelsen föreslagna. Lektionerna i fortsättningsskolan

måste, särskilt i fråga om förberedelse, ställa avsevärt

större anspråk på läraren än lektionerna i folkskolan. För fortsättningsskolans

framgång är det också av den allra största vikt, att kvalificerade

lärarkrafter kunna anskaffas, och gäller detta givetvis i särskilt hög grad

beträffande ämnet arbetskunskap. På grund av det anförda vilja vi på

frågans nuvarande stadium föreslå, att minimiavlöningen vid fortsättningsskola

sättes till 3 kronor för undervisningstimme i ämnet arbetskunskap

och till 2 kronor 50 öre i övriga ämnen. För det högre beloppet

bör dock fordras, att undervisaren innehar vederbörlig, officiellt vitsordad

kompetens.

För lärare i de s. k. ersättningsskolorna vilja vi föreslå en minimiavlöning

av 2 kronor för undervisningstimme.

Beträffande storleken av arvodet för undervisning i slöjd och husligt

arbete kunna vi instämma i folkskolöverstyrelsens yttrande och få därför

hänvisa till detta (sid. 106—107).

Vi ansluta oss även till kommitténs och folkskolöverstyrelsens uttalande,

att minimiavlöningen för undervisning i fortsättnings- och ersättningsskolor

i sin helhet bör utgå av statsmedel. Härvid bör enligt vårt förmenande

ingen uppdelning på olika anslag äga rum mellan de understöd, som

skola utgå för undervisning i slöjd och huslig ekonomi, och dem, som

skola användas för den övriga undervisningen, utan böra samtliga statsunderstöd,

avsedda till arvoden för undervisning i fortsättningsskolan,

utgå av ett och samma anslag.

Beträffande storleken av det årliga statsanslag, som kommer att erfordras,

sedan fortsättningsskoleförslaget blivit fullt genomfört, har folkskolöverstyrelsen

beräknat denna till lägst 4 millioner kronor. Med de av

oss föreslagna något högre minimiavlöningarna torde siffran böra höjas

till 4 500 000 kronor. Till statens utgifter för fortsättningsskolväsendet

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

komma dessutom kostnaderna för anordnande av lärarutbildningskurser

samt understöd till kursdeltagarna, för inspektion m. m.

Anskaffande av skollokaler med inredning oeh möblering bör givetvis

åligga komunerna, likaså att ansvara för alla de med fortsättningskolornas

verksamhet i övrigt förenade utgifter, vilka icke bestridas av statsanslag.

Övergångstid.

avsnitt 76 Kontrollera mot PDF

För genomförande av det föreliggande förslaget har folkundervisningskommittén

föreslagit en övergångstid av fem år. Med hänsyn till möjligheten

att hinna utbilda ett tillräckligt stört antal lärare för undervisningen

i arbetskunskap ävensom med tanke på den ökning i kommunernas

utgifter, som fortsättningsskolornas upprättande, trots statsanslaget,

måste medföra, kan denna tidrymd måhända synas väl knappt tillmätt.

Ett utsträckande av densamma skulle emellertid säkerligen medföra, att

upprättandet av fortsättningsskolor i ett mycket stort antal fall uppskötes,

utan att särskilda skäl därtill föreläge, vilket vore att beklaga. Yi

vilja därför uttala vår anslutning till kommitténs förslag om en övergångstid

av fem år, dock att uppskov utöver sagda tid, där förhållandena

sådant påkalla, må kunna, efter Ivungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fall, beviljas.

Sammanfattning.

Ändamål. Fortsättningsskolans ändamål är att för de lärjungar, som genomgått

de för folkskolan fastställda lärokurserna och icke övergå till denna skolas

högre avdelning eller annan läroanstalt med till omfattningen motsvarande

undervisning, bereda tillfälle till fortsatt undervisning med syfte att främja

de ungas sedliga och intellektuella utveckling samt väcka deras intresse

för och förbereda utbildningen i deras levnadsyrke och därigenom fostra

dem till dugliga och nyttiga medlemmar av samhället.

Organisation. För meddelande av sådan fortsatt undervisning skall i varje kommun

finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor.

Undantagsvis må dock, efter Kungl. Maj:ts medgivande,

tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena sig om en gemensam

fortsättningsskola, där ringare folkmängd och övriga förhållanden

föranleda en sådan anordning.

Huruvida kommun må för viss tid helt befrias från skyldighet att inrätta

fortsättningsskola, skall i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas

och avgöras.

KAP. 2. POBTSÄTTNÖfGrSSKOLAN.

Undervisningen i fortsättningsskolan skall, så långt sig göra låter, anknytas

till och samlas kring det praktiska arbete, som sysselsätter eller

i framtiden sannolikt kommer att sysselsätta dess lärjungar eller är

förhärskande inom ortens näringsliv. Den skall ock till den omfattning,

som för ifrågavarande åldersstadium befinnes lämpligt, meddela lärjungarna

kännedom om de samhällsförhållanden, som det för en var är av

vikt att känna.

Den undervisning i arbetskunskap, som fortsättningsskolan förmår meddela,

kan dock endast förbereda till men icke ersätta verklig yrkesundervisning.

Där så befinnes lämpligt och de nödiga förutsättningarna äro för handen,

avsnitt 77 Kontrollera mot PDF

må i samband med fortsättningsskolan anordnas praktiskt arbete i

skolverkstad. Arbetet i denna avser att göra undervisningen i arbetskunskap

mera åskådlig och konkret samt att tillgodose det behov av handledning

i yrkesarbetets direkta utförande, som kan förefinnas hos de lärjungar,

vilka ännu ej vunnit anställning i yrke.

Undervisning för flickor i hushållsgöromål bör överallt, där icke särskilda

förhållanden föranleda undantag, förenas med praktiskt arbete i

skolkök.

Fortsättningsskolor med undervisning i arbetskunskap böra upprättas

allestädes, där de nödiga förutsättningarna äro för handen beträffande

kompetenta lärår krafter, lärjungarnas föregående skolbildning, arbetslivet

på orten samt ekonomiska förhållanden och där sådan undervisning

omfattas med förtroende av den allmänhet och de myndigheter,

som äro närmast intresserade av skolan och dess verksamhet. Upprättandet

och ledningen av fortsättningsskola med undervisning i arbetskunskap

bör alltid försiggå under medverkan av representanter för det praktiska

arbetet, såväl arbetare som arbetsgivare. Skolverkstad bör icke anordnas

annat än i samförstånd med vederbörande yrkesutövare, och undervisningen

i densamma skatt alltid meddelas av fackutbildad lärare.

I anslutning till det praktiska arbetslivet med dess olika yrken och

näringsgrenar böra olika typer av fortsättningsskolor med undervisning i

arbetskunskap anordnas. Huvudtyperna böra vara:

fortsättningssliolor med jordbruks-, skogsbruks- eller ftskeriundervisning;

» » hantverks- eller industriell undervisning;

» » handelsundervisning;

» » undervisning i husligt arbete.

Sistnämnda typ bör i stort sett bliva den normala i fråga om fortsätt

ningsskolor

för kvinnlig ungdom.

Där förutsättningarna för undervisning i arbetskunskap icke förefinnas,

11—173671

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

ersättes denna med undervisning i allmänbildande ämnen; skolan kallas

då allmän fortsättning sskola.

Hur fortsättningsskolor med svagare former av folkskolan som grund

skola anordnas, bör i varje särskilt fall avgöras på erfarenhetens väg.

Där sådana skolor få karaktär av ersättningsskolor, böra de även betecknas

såsom sådana.

En viktig uppgift för fortsättningsskolan är att genom upplysningar

angående arbetets beskaffenhet, de ekonomiska förhållandena och möjligheterna

till fortsatt utbildning inom olika yrken underlätta lärjungarnas

yrkesval samt att i samförstånd med den offentliga arbetsförmedlingens

organ medverka till deras anställande inom de arbetsområden, för vilka

de synas äga de bästa förutsättningarna.

Skolplikt. Minderåriga i fortsättningsskolåldern, vilka tillhöra kommun eller område,

avsnitt 78 Kontrollera mot PDF

: där fortsättningsskola finnes inrättad, och vilka icke åtnjuta annan

till omfattningen fullt motsvarande undervisning, skola vara pliktiga

att besöka fortsättningsskolan.

Inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som

inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller betyg

om häremot svarande kunskaper erhållits.

Skolpliktig, som på grund av kroppslig svaghet eller ohälsa, lång och

svår skolväg, särskilda förhållanden i hemmet eller andra skäl befinnes

icke utan synnerlig svårighet förmå fullgöra sin skolplikt, må av den

lokala skolmyndigheten kunna beviljas uppskov för ett år i sänder med

skolpliktens fullgörande. Vid fyllda 18 år skall skolplikten dock i varje

fall Upphöra.

Fattigdom må icke utgöra skäl för befrielse från skolpliktens fullgörande.

Bestämmelsen i § 49 av folkskolestadgan om understöd till fattiga

föräldrar eller målsmän bör göras gällande även i fråga om fortsättningsskola.

Dylikt understöd bör icke erhålla karaktär av fattigunderstöd

utan utgå av för ändamålet särskilt anslagna medel, vilka omhänderhavas

och utdelas av vederbörande skolmyndighet. Fn ändring av

ovannämnda paragraf synes oss i här berörda avseenden påkallad.

Upprättandet av förteckning över de fortsättningsskolpliktiga bör tillkomma

vederbörande församlings (församlingars) kyrkoherde (kyrkoherdar),

varemot skolstyrelsen själv bör hava till åliggande att draga försorg

därom, att erforderliga anteckningar göras om, hur det i varje fall sörjts

för de skolpliktigas undervisning.

Föräldrar och målsmän åligger att antingen till deltagande i fortsättningsskolans

undervisning på bestämd tid anmäla sina fortsättningsskol

KAP. 2. FOBTSÄTTNINOSSKOLAN.

pliktiga minderåriga eller ock, i händelse dessa annorstädes åtnjuta till

omfattningen motsvarande undervisning, sådant styrka.

Arbetsgivare äro skyldiga att ej allenast bereda hos dem anställda fortsättningsskolpliktiga

arbetare erforderlig ledighet för deltagande i undervisningen

utan även tillika med föräldrar och målsmän övervaka, att de

ordentligt fullgöra sin skolplikt.

Försummelse från målsmäns och arbetsgivares sida i fråga om de fortsättningsskolpliktigas

skolgångsskyldighet bör kunna hastigare och verksammare

beivras, än vad hithörande för folkskolan gällande bestämmelser

medgiva.

I lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, § 13, punkt b, böra orden

»där den minderårige ej fyllt femton år» utgå, så att föreskriften om

arbetsgivares skyldighet med avseende på sådan begränsning av de minderårigas

arbetstid, att den obligatoriska skoltiden inräknas i den högsta

tillåtna arbetstiden, må komma att gälla även minderårig, som fyllt femton

avsnitt 79 Kontrollera mot PDF

år.

T §§ 15 och 34 av samma lag bör införas bestämmelse därom, att i

den föreskrivna intygsboken för minderårig skall antecknas, huruvida den

minderårige fullgjort sin fortsättningsskolplikt eller fortfarande är skolplikt^.

Läroämnena i den yrkesbetonade fortsättningsskolan böra vara arbetskunskap,

medborgarkunskap och modersmålet.

I allmän fortsättningsskola ersättes ämnet arbetskunskap med naturkunnighet,

lämpad efter ortens arbetsliv.

I den läsning, som förbindes med undervisningen i modersmålet eller

medborgarkunskap, böra ingå bilder ur den kristna kyrkans historia

jämte skildringar av märkligare religiösa personligheter, ägnade att påverka

de unga i sedligt-religiös riktning.

En viss begränsad del av undervisningstiden, förslagsvis intill en tolvtedel,

må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna användas till gymnastik.

Någon del av tiden må ock kunna ägnas åt praktiskt arbete i

slöjd eller trädgårdsskötsel.

Den för de fortsättningsskolpliktiga obligatoriska lärokursen skall omfatta

en tid av sammanlagt 360 undervisningstimmar; dock må kommun

äga rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärokursen till

högst 540 undervisningstimmar.

Lärotiden skall fördelas på två år. Dock må lärokursen i fortsättningsskola,

som bygger på endast sexårig folkskola, där särskilda förhållanden

efter prövning av den centrala myndigheten därtill anses föranleda, kunna

utsträckas till tre år.

Läroämnen.

Lärotid.

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

Lärare.

Förvaltning.

I fråga om förläggningen och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider

bör största möjliga frihet tillerkännas de lokala skolmyndigheterna,

dock med följande inskränkningar:

fortsättningsskolans arbetstid bör under inga förhållanden få medföra

inskränkning i den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden;

undervisningstiden i fortsättningsskola får icke utsträckas till senare tid

än kl. 8 e. m.;

undervisningstimme i fortsättningsskola skall beräknas till 60 minuter,

dock att tiden för en rast av 10—15 minuter mellan omedelbart på varandra

följande lärotimmar må inräknas i dessa.

För rekrytering av fortsättningsskolans lärarpersonal har man i första

hand och i det övervägande flertalet fall att lita till folkskolans lärarkår,

men därjämte bör man, särskilt för undervisning i arbetskunskap, i den

mån det är möjligt, söka erhålla till lärare verkliga fackmän. Endast

sådana böra anställas för meddelande av undervisning i skolverkstad.

Den praktiska undervisningen i hushållsgöromål bör, såvitt möjligt, anförtros

åt utbildade skolkökslärarinnor.

Kurser för utbildning av lärare och lärarinnor i fortsättningsskolor böra

avsnitt 80 Kontrollera mot PDF

i mån av behov anordnas och anslag av allmänna medel för ifrågavarande

ändamål beredas.

Bestämda formella kompetensvillkor för undervisning i fortsättningsskola

böra icke för närvarande uppställas, men den reella kompetensen

bör för varje särskilt fall prövas av den centrala myndigheten och dess

sakkunniga biträden.

I fråga om förvaltningen bör sambandet mellan folkskolan och fortsättningsskolan

med de modifikationer, som av förhållandena påkallas,

upprätthållas beträffande såväl den centrala som den lokala ledningen

samt förvaltningens mellanstadier. Vid förvaltningen böra representanter

för näringslivet och det praktiska arbetet beredas tillfälle att medverka

och göra sin sakkunskap och erfarenhet gällande.

Den centrala ledningen handhaves av folkskolöverstyrelsen. Sådana

frågor, som beröra den yrkesbetonade undervisningen vid fortsättningsskolorna,

böra i vissa i författningsväg närmare bestämda avseenden

handläggas av folkskolöverstyrelsen gemensamt med det eller de centrala

verk, med vilkas förvaltningsområden de stå i samband. Vid detta

samarbete böra de samverkande centrala styrelserna biträdas av gemensamma

sakkunniga, utsedda genom överenskommelse styrelserna emellan

eller förordnade av Kungl. Maj:t. Från dessa sakkunniga böra yttranden

inhämtas i frågor rörande de yrkesbetonade fortsättningsskolorna, de böra

i vissa ärenden vara föredragande, och till väsentlig del genom dem böra

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

styrelserna träda i förbindelse med ortsmyndigheterna i frågor rörande

den fackliga undervisningen och i övrigt utöva sin kontrollerande och

stödjande verksamhet.

På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet lyder under kyrkostämma,

handhaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av skolrådet

eller, där kyrkostämman så beslutar, av en fortsättningsskolstyrelse,

i vilken skolrådet utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften,

och kyrkostämman de övriga.

I stad, där folkskoleväsendet lyder under stadsfullmäktige, handhaves

den lokala ledningen av fortsättningsskolan av folkskolestyrelsen eller, där

stadsfullmäktige så besluta, av en fortsättningsskolstyrelse, i vilken folkskolestyrelsen

utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften;

övriga ledamöter väljas av stadsfullmäktige och kyrkostämma enligt de

närmare författningsbestämmelser, som må bliva utfärdade.

Där sådan särskild kommunal fortsättningsskolstyrelse tillsättes, böra

de väljande myndigheterna låta sig angeläget vara att tillse, att det praktiska

arbetets intressen bliva i styrelsen företrädda.

Finnes inom samma kommun förutom yrkesbetonad fortsättningsskola

avsnitt 81 Kontrollera mot PDF

även däremot svarande lärlings- eller yrkesskola, bör samarbete mellan

dem åstadkommas, t. ex. därigenom, att någon representant för det praktiska

arbete, varom undervisning i dessa skolor meddelas, insättes som

medlem i båda skolornas styrelser.

Kyrkostämma, resp. stadsfullmäktige må äga att inom författningarnas

gränser besluta om fortsättningsskolornas organisation och antal, om

lokaler för skolorna, om antalet lärare och deras avlöningsförhållanden,

att bevilja erforderliga anslag samt att välja ledamöter i fortsättningsskolstyrelse.

På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet icke lyder under

stadsfullmäktige, skall kyrkostämman besluta om fortsättningsskolans lärotider.

I stad, där den anslagsbeviljande myndigheten utgöres av stadsfullmäktige,

skall beslutanderätten härutinnan tillkomma fortsättningsskolans

kommunala styrelse, dock att stadsfullmäktiges medgivande skall erfordras

för lärokursens utsträckande utöver 360 undervisningstimmar.

I kommun, där fortsättningsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda

yrken eller sysselsättningar, må, då så befinnes nödigt, tillsättas en under

den gemensamma fortsättningsskolstyrelsen sorterande särskild styrelse

för varje skola eller grupp av skolor. Hur denna styrelse skall väljas

och vara sammansatt, bör bestämmas i vederbörande reglemente; dock

skall i varje fall det praktiska arbete, som utgör medelpunkten för respektive

skolors undervisning, vara i sådan styrelse företrätt.

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOL AN.

Kommunal fortsättningsskolstyrelse må tillerkännas rätt att, där medel

därtill blivit beviljade, ej mindre vid behov antaga särskild inspektör för

underlydande skolor än oek utse erforderligt antal överlärare. Såväl inspektörs

som överlärares skyldigheter böra angivas i särskilda för dem

avsedda instruktioner.

Vid fortsättningsskolstyrelsens sammanträden bör av de vid fortsättningsskolan

anställda lärarna förutom den eller dem, som till äventyrs

må vara valda till ledamöter i styrelsen, ytterligare en lärare äga att

vara tillstädes, och skall denne utses av fortsättningsskolans lärare. Om

sättet i övrigt för val av dylik lärarrepresentant och om dennes befogenhet

synes i tillämpliga delar kunna gälla vad angående folkskolepersonalens

representant i skolråd är stadgat.

Där folkskolestyrelse handhar ledningen av kommunens fortsättningsskolor,

bör denna styrelse äga att för handläggning av fortsättningsskolärenden

inom sig utse nämnder, som äga att med styrelsens rätt och befogenhet

och enligt styrelsens föreskrifter i dessa ärenden fatta beslut.

Till ledning för fortsättningsskolornas förvaltning bör inom varje skoldistrikt

avsnitt 82 Kontrollera mot PDF

särskilt för dem gällande reglemente upprättas. Förslag till sådant

reglemente skall, sedan kyrkostämman eller stadsfullmäktige fattat

erforderliga beslut, utarbetas av vederbörande lokala skolmyndigheter efter

lärarpersonalens hörande. Förslaget insändes till vederbörande folkskolinspektör,

som efter verkställd granskning jämte eget yttrande översänder

detsamma till domkapitlet. Reglementen för sådana fortsättningsskolor,

vilkas undervisning hänför sig till industri, hantverk eller handel,

sändas för granskning och fastställelse vidare till folkskolöverstyrelsen.

A reglementen för övriga fortsättningsskolor meddelar domkapitlet fastställelse,

såvida icke domkapitlet vid sin behandling av ett reglemente

finner sig icke kunna godkänna av folkskolinspektören framställt yrkande

i frågan, i vilket fall även sådant reglemente för fastställelse överlämnas

till folkskolöverstyrelsen.

Domkapitel och länsstyrelser skola fortfarande handlägga besvärsmål

rörande fortsättningsskolan, och länsstyrelserna skall det även framgent

åligga att, sedan vederbörande folkskolinspektör avgivit yttrande, granska

skolstyrelsernas rekvisitioner av statsbidrag för lärares avlöning samt besluta

angående statsbidragets utanordnande.

Folkskolöverstyrelsen insättes såsom besvärsinstans mellan domkapitlet

och Kungl. Maj:t, likaså mellan konungens befallningshavande och Kungl.

Maj:t.

Den närmaste kontrollen och tillsynen över fortsättningsskolorna å

statens vägnar utövas av folkskolinspektörerna.

KAP. 2. FORTSÄTTNINÖSSKOLAN.

Sådana fortsättnings skolor, som äro förbundna med skolverkstad, samt

fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete böra vara

underkastade fackinspektion, som under överstyrelsens ledning utövas av

sakkunniga personer.

Minimiavlöningen för undervisning i fortsättningsskola bestämmes till

3 kronor för undervisningstimme i ämnet arbetskunskap och till 2 kronor

50 öre för undervisningstimme i övriga läroämnen, dock att det högre

beloppet må gälla endast i fråga om sådan lärare, som innehar vederbörlig,

officiellt vitsordad kompetens.

Minimiavlöningen för undervisning i slöjd och husligt arbete bör bestämmas

med hänsyn till vad som i denna fråga varder fastställt att

gälla vid folkskolor, högre folkskolor m. fl. läroanstalter.

Nödiga medel till bestridande av minimilönerna för undervisningen i

de obligatoriska fortsättningsskolorna skola i sin helhet utgå av för ändamålet

avsett statsanslag.

Alla övriga utgifter, som äro förenade med fortsättningsskolornas verksamhet

skola bestridas av kommunerna.

För genomförande av förslaget om obligatoriska fortsättningsskolor bestämmes

avsnitt 83 Kontrollera mot PDF

en övergångstid av fem år, dock att uppskov utöver sagda

tid, där förhållandena sådant påkalla, må kunna, efter Kungl. Maj:ts

prövning i varje särskilt fall, beviljas.

Ekonomi.

Övergångs

tid.

KAP. 3.

Högre folkskolan.

För dem av folkskolans lärjungar, vilka efter avslutad skolkurs icke

omedelbart övergå till praktiskt arbete utan först vilja under eu längre

eller kortare tid helt ägna sig åt fortsatta skolstudier, synes den högre

folkskolan hava en viktig uppgift att fylla.

I likhet med vad som i det föregående blivit föreslaget i fråga om fortsättningsskolan,

bör även den högre folkskolan anpassas efter de särskilda

behov, söm förefinnas å den ort, där skolan är belägen. På vissa platser

fyller den måhända bäst sin uppgift genom att, såsom den hittills i

allmänhet gjort, huvudsakligen meddela ett högre mått av allmänt medborgerlig

bildning, än vad folkskolan förmår giva. På andra orter däremot

motsvarar den bättre de förefintliga behoven, om den, utan att

uppgiva sitt allmän bildande syfte, söker bibringa lärjungarna en utbildning

i mera praktisk riktning. Någon yrkesutbildning i egentlig mening

kunna dessa skolor, såsom vi förut framhållit, visserligen icke meddela

sina unga och om praktiskt yrkesarbete oerfarna lärjungar, men genom

att väcka deras intresse för och inrikta deras håg på de praktiska yrkena

samt giva dem en för dessa förberedande utbildning kunna de säkerligen

för det flertal, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska

livet, utgöra en vida bättre förberedelse än sådana studier, som äro av

enbart allmänbildande karaktär och vilkas slutmål är realskoleexamen.

Vi vilja såsom vår mening uttala, att en utveckling av de högre folkskolorna

i en mera praktisk riktning i anslutning till näringslivet vore

att föredraga och att det vore lyckligt, om de nya skolor av detta slag,

som komma att upprättas, mera planlades i syfte att fylla behovet av

praktisk utbildning än att i form av kommunala mellanskolor föra fram

till realskoleexamen.

Högre folkskolor med undervisning i praktisk riktning borde i likhet

med fortsättningsskolorna anordnas för olika arbetsuppgifter. De för

KAP. 3. HÖGRE FOLKSKOLAN.

sistnämnda skolor föreslagna bestämmelserna i fråga om läroämnen,

lärare i de fackliga ämnena samt förvaltning borde även i tillämpliga

delar och med tagen hänsyn till att de högre folkskolorna hava daglig

undervisning göras gällande för sådana mera praktiskt lagda skolor av

detta slag.

Då en undervisning av här angiven art emellertid måste komma att

kräva större kostnader än dem, som hittills i allmänhet förekommit i

dessa skolor, böra sådana ändringar i de för statsunderstöd till högre

avsnitt 84 Kontrollera mot PDF

folkskolor gällande bestämmelserna vidtagas, att en ökning av detta understöd

möjliggöres. I samband härmed torde det även vara behövligt

att fullständiga dessa bestämmelser, så att de komma att innebära nödiga

garantier i fråga om skolornas förvaltning och inspektion.

2—173 871

KAP. 4.

Den lägre tekniska undervisningen.

I första kapitlet hava vi lämnat en översikt över de läroanstalter, som

äro behövliga för tillgodoseende av behovet av lägre teknisk undervisning

i vårt land, och även redogjort för de skäl, som motivera dessa läroanstalters

upprättande. Vi hava tillika uppdragit konturerna till de olika

skoltyperna och angivit deras olika arbetsområden. Vi skola nu något

närmare behandla dem var för sig. De läroanstalter, som härvid komma

i fråga, äro: lärlingsskolor, yrkesskolor, tekniska fackskolor och tekniska

gymnasier samt tekniska skolan i Stockholm och statens normalskola för

yrkesundervisningen.

Lärlingsskolor.

Av de tre olika skoltyper för lärlingsutbildningen, som 1907 års kommitté

föreslagit, nämligen de kompletterande, de fullständiga och de förberedande

lärlingsskolorna, är det i första rummet de kompletterande,

som böra göras till föremål för kommunernas liksom för statens intresse.

De kompletterande lärlingsskolorna förutsätta, att lärlingarnas praktiska

utbildning helt och hållet eller åtminstone i huvudsak försiggår genom

yrkesmässigt arbete i verkstäder, fabriker eller på andra arbetsplatser

under enskilda arbetsgivares ledning. Dessa skolors uppgift är således

endast att meddela lärjungarna teoretiska kunskaper samt, i vissa fall,

sådana praktiska färdigheter, som den enskilde arbetsgivaren icke lämpligen

kan meddela dem. Vi använda för dessa skolor benämningen lärlingsskolor

utan något prefix. .Lärlingsskolornas undervisning kan givetvis

ej få upptaga mer än ett fåtal timmar i veckan. De skola vara

kommunala institutioner med statsbidrag, och skolgången skall vara obligatorisk

för de yrkesanställda minderåriga.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Skolplikt.

Beträffande frågan om skolplikten hava vi i första kapitlet utförligt Allmänna

motiverat vår mening, att kommunerna genom lag böra berättigas, men grunder,

ej åläggas, att inrätta lärlingsskolor med skolplikt för i hantverks- eller

industriellt yrke anställda minderåriga arbetare, som äro fria från sin

fortsättningsskolplikt, samt att kommunerna likaledes böra berättigas att

inom vissa fastställda gränser utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens

omfattning och genomförande samt om skolornas verksamhet i

övrigt. Yi hava även framhållit, att man vid upprättandet av lärlingsskolor

avsnitt 85 Kontrollera mot PDF

bör i första hand tillgodose behovet av undervisning för sådana

minderåriga, som äro bundna genom lärlingskontrakt.

Enligt kommittéförslaget skulle skolplikten omfatta såväl kvinnliga skolplikt för

som manliga minderåriga. Kommerskollegium utgår vid bedömandet av kvinnliga

denna fråga därifrån, att eu icke oväsentlig del av de kvinnor, vilka så- m n er riga''

som minderåriga äro anställda i industriella yrken, sedermera övergår till

andra arbetsuppgifter och att det även oavsett detta för det stora flertalet

av dem är av stor vikt att så ingående, som omständigheterna

kunna medgiva det, lära sig vad som står i samband med skötandet av

ett hushåll. Kommerskollegium uttalar på grund härav den åsikten, att

den kvinnliga ungdomens fortsatta undervisning i regel bör i första hand

inriktas på huslig ekonomi och ej på industriell yrkesutbildning. Detta

behov av undervisning i huslig ekonomi åter borde enligt kommerskollegii

mening tillgodoses genom fortsättningsskolorna, och den i allmänhet

mindre omfattande yrkesundervisning, som kunde vara behövlig för de

i industri och hantverk anställda flickorna, ävenledes meddelas i fortsättningsskolorna

vid sidan av det angivna huvudämnet. Kommerskollegium

förmenar i överensstämmelse med dessa synpunkter, att lärlingsskolan

i regel skulle komma att avses endast för manliga lärjungar.

Dock skulle på grund därav, att i vissa yrken behov av mer omfattande

yrkesundervisning för kvinnliga minderåriga förefunnes, möjlighet hållas

öppen att anordna särskilda kvinnliga lärlingsskolor.

För vår del vilja vi med avseende på skolplikt för kvinnliga minderåriga

först erinra om vår förut uttalade mening, att anställning i hantverks-

eller industriellt yrke icke i regel må medföra befrielse från fortsättningsskolplikten.

De flickor, som vinna anställning inom nämnda

yrken, skola således lika väl som andra genomgå fortsättningsskolan och

där erhålla den undervisning i husliga arbeten, som deras åldersstadium

och övriga omständigheter medgiva. Vad deras behov av industriell

KAP. 4. DEN LÅGHET TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

yrkesutbildning angår, så är det visserligen sant, att det i samband med

hantverk och industri finns en hel del sysslor, t. ex. sortering, förpackning

och dylikt, där ingen nämnvärd yrkeskännedom erfordras, och det är likaledes

sant, att många flickor taga dylika platser endast för någon kortare

tid och sedan övergå till husliga arbeten i eget eller andras hem. Att påtvinga

dylika flickor, vilka strängt taget ej kunna anses vara anställda

i yrket, eftersom de ej hava något med själva tillverkningen att skaffa,

avsnitt 86 Kontrollera mot PDF

teoretisk yrkesundervisning, som de för övrigd knappast skulle äga förutsättningar

att tillgodogöra sig, vore ju i de flesta fall meningslöst. A andra

sidan finns det inom hantverks- och industriella yrken en mängd arbeten,

som utföras av kvinnor, där verklig yrkeskunskap är lika nödvändig

och i fråga om förvärvsförmågan proportionsvis lika värdefull som

inom de manliga arbetsområdena. Även om det ofta inträffar, att kvinnor,

som grundligt fått lära ett dylikt yrke, sedermera gifta sig och

därmed upphöra med yrkesarbetet för att ägna sig åt hemmets sysslor,

synes oss detta icke utgöra något skäl för att giva de unga kvinnorna

eu sämre ställning än männen i fråga om yrkesutbildning. Vid den

ålder, som lärlingsskolplikten skulle omfatta, är det ju i regel omöjligt

för den unga kvinnan att veta, hur hennes framtid kommer att gestalta

sig, och även om hon ingår äktenskap, är det ju numera ej ovanligt,

att hon även därefter måste genom arbete utom hemmet bidraga till

familjens uppehälle. Ej sällan inträffar också, att hon, även om hön för

någon tid fått ägna sig uteslutande åt hemmets sysslor, åter står inför

nödvändigheten att tillgripa förvärvsarbetet för att på egen hand förtjäna

ej blott sitt eget utan även andras uppehälle. Äger hon då en grundlig

yrkesutbildning inom något visst fack, så är i regel hennes ställning

vida mindre prekär, än den eljest skulle varit. En annan synpunkt, vartill

hänsyn också bör tagas vid bedömandet av den obligatoriska lärlingsskolans

ställning till de kvinnliga minderåriga arbetarna, är skolans uppfostrande

inflytande. Även om den uppgift, som av 1907 års kommitté

satts som Iärlingsskolornas främsta syfte, nämligen »att giva samhället

ett medel att leda och övervaka de ungas uppfostran till dugande samhällsmedlemmar»,

kommer att väsentligen övertagas av fortsättningsskolorna

och om Iärlingsskolornas huvuduppgift sålunda blir att meddela

facklig utbildning, så är det i alla fall självklart, att även dessa senare

i likhet med andra skolor måste komma att utöva ett fostrande och karaktärsdanande

inflytande på sina lärjungar. Utan tvivel äro de minderåriga

fabriksarbeterskorna i våra storstäder och industrisamhällen i

lika hög grad som deras manliga kamrater i behov av detta skolans

fostrande inflytande.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

På grund av det anförda vilja vi icke förorda någon åtskillnad mellan

könen i fråga om lärlingsskolplikt utan i detta avseende ansluta oss till

kommitténs förslag om likställighet mellan manliga och kvinnliga minderåriga.

För att emellertid tillgodose det behov av undervisning i husligt

avsnitt 87 Kontrollera mot PDF

arbete utöver vad som meddelats i fortsättningsskolan, vilket på

sina håll kan förehnnas, bör, då så behnnes lämpligt, eu viss del av den

obligatoriska lärotiden för kvinnliga lärjungar i lärlingsskolor kunna anslås

åt undervisning om hemmets skötsel och vård. Likaledes bör dispens

från lärlingsskolplikten i avsevärd utsträckning kunna beviljas kvinnliga

minderåriga arbetare, som själva föredraga att i stället bevista annan

läroanstalt med undervisning uteslutande i husliga ämnen.

Rörande skolplikten i lärlingsskolan har kommittén föreslagit, att den

skulle omfatta minderåriga i åldern 14—18 år. I och med införandet

av tvåårig fortsättningsskolplikt i förening med bestämmelsen om att avgång

från folkskolan ej får äga rum före det kalenderår, då lärjungen

fyller 13 år, bortfaller tydligen behovet av en nedre åldersgräns utom

för de få, som kunna varda befriade från fortsättningsskolplikten för att

medhinna fullgörandet av lärlingsskolplikten. För dessa senare bör emellertid,

såsom vi förut framhållit, bestämmas en undre åldersgräns av 15 år.

Beträffande den övre åldersgränsen faller det av sig självt, att även

om skolplikten upphör vid fyllda 18 år, lärlingsskolan skall stå öppen

för en var äldre yrkesarbetare, som önskar åtnjuta dess undervisning

och vill underkasta sig gällande föreskrifter. Särskilt torde man

med visshet kunna hoppas, att de, som en gång börjat studierna på

grund av gällande skolplikt men ej hinna avsluta dem före fyllda

18 år, friviiligt skola fortsätta skolgången, tills de erhållit avgångsbetyg.

I fråga om arbetsgivares skyldighet att bevilja de anställda minderåriga

nödig ledighet för skolgången instämma vi i kommitténs uttalande

men vilja dessutom här, liksom då fråga var om fortsättningsskolorna,

föreslå, att sådan ändring i bestämmelserna i arbetarskyddslagen av den

29 juni 1912, § 13, stycket b, vidtages, att föreskriften om begränsning

av den minderåriges arbetstid därhän, att den obligatoriska undervisningstiden

i lärlingsskolan skall inräknas i den lagstadgade högsta medgivna

arbetstiden, varder utsträckt till att omfatta även minderårig, som

fyllt 15 år. Eventuellt förekommande frivilliga lektionstimmar böra enligt

vårt förmenande härvid icke medräknas, enär detta skulle vålla svårigheter

för arbetsgivaren på så sätt, att den ene minderårige skulle behöva

beviljas mer ledighet än den andre, vilket åter för den, som icke

deltoge i den frivilliga undervisningen, sannolikt skulle medföra ett så

Ålder för

skolplikten.

Begränsning

av arbetstiden

för de

skolpliktiga.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Intygsbok.

Medel att

göra skolplik

ten effektiv.

Lärokursen

avsnitt 88 Kontrollera mot PDF

bör vara

tvåårig.

dant företräde i fråga om möjlighet att vinna anställning, att önskvärt

antal elever för dylik undervisning icke skulle kunna påräknas.

Likaledes vilja vi föreslå, att till bestämmelserna i §§ 15 och 34 av

samma lag ett tillägg göres av innehåll, att i den för minderårig utfärdade

intygshoken skall antecknas, huruvida den minderårige fullgjort lärlingsskolplikten

eller fortfarande är skolpliktig.

I samband med bestämmelserna om arbetsgivares och målsmäns skyldighet

att övervaka skolpliktens fullgörande samt om påföljd för den,

som hindrar den skölpliktige att fullgöra skolplikten, framträder här

liksom i fråga om fortsättningsskolorna ett visst behov av lämplig påföljd

även för den skolpliktige själv, om han, trots beviljad ledighet från

arbetet hos arbetsgivaren, uraktlåter att bevista lärlingsskolan. Yi kunna

dock icke föreslå någon lämplig sådan påföljd men vilja erinra därom,

att arbetsgivaren, särskilt i det fall att den minderårige är bunden genom

lärlingskontrakt, torde vara i stånd att vid behov utöva effektiv

påtryckning i en eller annan form.

Organisation.

I fråga om skolornas organisation anse vi i likhet med kommittén, att

lärlingsskolan så långt sig göra låter bör uppdelas i skilda yrkesavdelningar

och att undervisningen så nära som möjligt bör anpassas efter lärjungarnas

yrken. På sådana orter, där eu mängd olika yrken äro representerade

men där endast ett fåtal minderåriga sysselsättes inom vart

och ett av dessa yrken, måste lärjungarna sammanföras till blandade

eller allmänna avdelningar, men även inom dessa bör undervisningen i

sådana ämnen som ritning, räkning, bokföring in. in. utan synnerlig svårighet

kunna ordnas så, att lärjungarna erhålla tillämpningar var och

en på sitt yrke.

Lärotid.

Beträffande" lärokursens längd har kommittén föreslagit två eller helst

tre år. Kommerskollegium går ännu längre och föreslår tre år som regel

samt uttalar dessutom, att den fullständiga lärokursen må kunna utsträckas

ända till fyra år i fråga om sådana säsongyrken, för vilka en

avsevärd förkortning av den årliga lästiden kan visa sig nödvändig och

denna förkortning icke kan uppvägas genom ett större antal undervisningstimmar

i veckan, vilket dock enligt kommerskollegii mening vore att

föredraga. Härvid har dock varken kommittén eller kommerskollegium

tänkt sig, att lärjungarna först skulle fullständigt genomgå den obligato

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

riska tvååriga fortsättningsskolan, vilket vi för vår del anse böra vara

allmän regel.

På grund av den större åldersmognad och de grundligare allmänna

avsnitt 89 Kontrollera mot PDF

förkunskaper, som lärjungarna förvärva genom att först genomgå fortsättningsskolan,

bliva deras förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen

i lärlingsskolan emellertid avsevärt större, vartill kommer, att

denna senare undervisning ej behöver omfatta så mycket av de allmänna

ämnena, som eljest hade blivit fallet, utan mera kan koncentreras i rent

facklig riktning. På grund härav torde man med visshet kunna hoppas,

att med två års lärokurs det resultat skall uppnås, som med lärlingsskolan

avses. Beträffande lärlingsundervisningen för de säsongyrken, där

skolarbetet kan behöva koncentreras till den mindre hråda tiden, anse vi

det vara lämpligast att under dylika perioder öka antalet veckotimmar så

mycket, som erfordras, för att kursen skall kunna nöjaktigt medhinnas på två

år. Det skulle enligt vårt förmenande vara ur flera synpunkter olämpligt

att göra lärotiden i en obligatorisk skola av detta slag olika lång för olika

yrkesgrenar. För såväl arbetsgivarna som för de minderåriga själva måste

skolplikten med åtföljande inskränkning i arbetstiden givetvis vålla

en hel del besvärligheter, och det torde därför även ur denna synpunkt

icke böra ifrågasättas att utsträcka den obligatoriska lärokursen utöver

två år.

I fråga om läsårets längd har kommittén uttalat, att undervisningen i

lärlingsskolan helst borde pågå hela året om och att ferier icke borde

få förekomma annat än i sådana fall, då det med hänsyn till svårigheten

att anskaffa behövliga lärarkrafter visade sig omöjligt att hålla undervisningen

i gång. Kommerskollegium uttalar farhågor för att denna anordning

skulle medföra överansträngning och framkalla leda vid skolarbetet,

det förra på grund av undervisningens förläggande till kvällarna, det senare

på grund av »den särställning i förhållande till den traditionella svenska

uppdelningen av allt skolarbete i två terminer med ett längre avbrott

under sommaren och ett kortare vid jultiden, som de i hantverk och industri

anställda minderåriga skulle komma att intaga i jämförelse med

sina jämnåriga». Kommerskollegium förordar på grund härav, att läsårets

längd inskränkes till 8 å 9 månader vid treåriga och 10 månader

vid tvååriga lärlingsskolor.

Yi anse för vår del, särskilt med tanke på att undervisningen vid

dessa skolor i stor utsträckning måste förläggas till aftnarna, att sommarferier

äro så gott som nödvändiga för så väl lärjungar som lärare,

och vilja därför föreslå, att läsåret skall omfatta 8 till 9 månader och

fördelas på två terminer med ett längre avbrott under sommaren.

Läsårets

längd.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Undervisningstid

per

vecka.

Undervis

ningstidens

avsnitt 90 Kontrollera mot PDF

förläggning.

Beträffande antalet undervisa in gs ti in mar per vecka ansluta vi oss till

kommitténs uttalande, att detta antal bör vara minst 6 och högst 12.

Dock bör enligt vårt förmenande i fråga om lärlingsskolor för vissa säsongyrken

antalet veckotimmar, då så befinnes nödigt och lämpligt, periodvis

kunna ökas utöver 12.

Kommittén föreslår, att undervisningen skall förläggas till vardagar

mellan kl. 7 f. m. och 7 e. m. Kommerskollegium anser emellertid, att

ehuru det ur undervisningens synpunkt vore mest fördelaktigt att förlägga

samtliga lektioner till tiden före kl. 7 e. m., detta dock i många fall

skulle vålla allt för stora svårigheter med avseende på den industriella

arbetsfördelningen. I vissa av de inkomna utlåtandena över kommittéförslaget

har det till och med anförts, att ett stadgande i enlighet med

kommitténs förslag i detta avseende skulle omöjliggöra anställandet av

lärlingar inom en mängd industriella fack. Kommerskollegium betonar

också, att en dylik bestämmelse skulle avsevärt försvåra anställandet av

yrkesmän såsom lärare. På grund härav föreslår kommerskollegium, att

kl. 8 e. m. fastställes såsom klockslag för undervisningens avslutande,

varvid dock, där så från industriens synpunkt prövas nödvändigt, undervisningstiden

i lärlingsskolans äldre årsklasser må kunna utsträckas till

kl. 9 e. m.

De av kommerskollegium anförda skälen för lektionstidens utsträckande

till efter kl. 7 e. in. synas oss vara synnerligen tungt vägande. I de

nuvarande tekniska aftonskolorna är det ju också mycket vanligt, att undervisningen

slutar först klockan 9 e. m., och detta torde ej hava visat

sig medföra några allvarligare olägenheter, ehuru man med visshet kan

antaga, att resultatet av undervisningen blivit bättre, om denna kunnat

förläggas till mindre sena aftontimmar. Dock är härvid att märka, att

dessa skolor äro frivilliga och att således lärjungarna och deras målsmän

själva äga att avgöra, i vad mån de unga kunna anses tåla vid den

ansträngning, som ovillkorligen måste vara förenad med skolarbete, förlagt

till denna tid på dygnet. Faran för att fall av överansträngning

skola inträffa, ävensom olägenheten av att undervisningen måste lämna

ett mindre gynnsamt resultat, om lektionerna förläggas till allt för sena

aftontimmar, bliva onekligen avsevärt större, då undervisningen göres

obligatorisk. Det hade därför otvivelaktigt varit bäst, om man i fråga

om lektionstidens förläggning kunnat vidhålla 1907 års kommittés förslag,

om detta blott låtit sig genomföra.

På grund av det anförda vilja vi emellertid föreslå, att undervisningen

i lärlingsskolorna såsom allmän regel må avslutas senast kl. 8 e. m. och

avsnitt 91 Kontrollera mot PDF

att ett utsträckande av undervisningstiden till senast kl. 9 e. in. endast

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

under särskilda förhållanden och därvid företrädesvis i frivilliga ämnen

må efter överstyrelsens prövning i värjo särskilt fall äga rum.

Undervisning.

I fråga om undervisningens allmänna läggning uttalar kommittén,

»att undervisningen bör hava till mål att på grundvalen av folkskolans

lärokurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas praktiska yrkesutbildning

inom hantverk och industri meddela dem de första grunderna

av det tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga vetande, som fordras,

för att de med insikt och framgång skola kunna utöva sina yrken och

fylla sina medborgerliga plikter».

I enlighet med vad förut anförts i fråga om fortsättningsskolans och

lärlingsskolans inbördes ställning bör undervisningen i lärlingsskolan

enligt vårt förmenande bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått,

men i övrigt vilja vi uttala vår anslutning till kommitténs nyss anförda

yttrande. Likaledes ansluta vi oss i huvudsak till kommitténs förslag i

fråga om det lärostoff, som bör ingå i undervisningen.

Lärostoffet har kommittén tänkt sig grupperat kring ämnena modersmålet,

räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära, av vilka de tre förstnämnda

skulle betraktas såsom huvudämnen. Kommerskollegium framhåller

emellertid, att benämningarna på dessa tre ämnen allt för mycket

giva intryck av samhörighet med de allmänna skolorna och att en viss

fara för undervisningens förskjutning i riktning mot att bliva övervägande

allmänbildande häri föreligger. Kommerskollegium föreslår därför, att

det kunskapsstoff, som skall utgöra innehållet i lärlingsskolans undervisning,

koncentreras till ämnesgrupperna yrkeslära, fackritning, yrkesekonomi

och medborgarlära, vartill såsom frivilligt ämne skulle komma främmande

språk.

Vi hava för vår del redan vid flera tillfällen uttalat den meningen, att

i och med upprättandet av de obligatoriska fortsättningsskolorna, vilkas

undervisning avser allmänt medborgerlig bildning, lärlingsskolorna böra

koncentrera sin undervisning i mera utpräglat facklig riktning. Vidare

anse vi det vara en fördel, att vid gruppering av undervisningens innehåll

kring vissa huvudämnen dessas antal ej blir större, än som är nödvändigt.

Sålunda torde det vara onödigt att skilja fackritningen från

ämnet yrkeslära, såsom kommerskollegium föreslår. Vad ämnet medborgarlära

angår, synes denna av kommerskollegium föreslagna benämning

vara allt för allmänt hållen och mera motsvara undervisningen i fortsättningsskolan.

I lärlingsskolan torde hithörande läroinnehåll bättre

13—173671

Allmänna

grnnder.

Läroämnen.

avsnitt 92 Kontrollera mot PDF

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

kunna angivas såsom yrkes- och arbetarlagstiftning. De obligatoriska

läroämnena i lärlingsskolan böra sålunda enligt vårt förmenande vara:

yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning. Mot kommerskollegii

förslag att, där så befinnes lämpligt, införa undervisning i något

främmande språk såsom frivilligt ämne och med undervisningen inriktad

på att underlätta studiet av utländsk yrkeslitteratur och utnyttjandet av

studieresor i främmande land hava vi intet att erinra.

Vad undervisningens innehåll i övrigt angår, kunna vi i det väsentliga

instämma i kommerskollegii yttrande. Vid undervisningen i ämnet yrkesekonomi

är det av synnerlig vikt, att även de nationalekonomiska synpunkterna

framhållas. I ettdera av ämnena yrkes- och arbetarlagstiftning

eller yrkeslära bör inrymmas även undervisning i yrkeshygien samt redogörelse

för skyddsanordningar mot faror i yrkesarbetet. Åt dessa frågor

bör ägnas större uppmärksamhet, än som kan bliva fallet genom enbart

läsning av uppsatser i dithörande ämnen, ett tillvägagångssätt, som

i kommittéförslaget blivit antytt.

Underv åning Angående lärlingsskolornas undervisning för kvinnliga lärjungar hava

1 betefsr11"redan uttalat som vår uppfattning, att de kvinnliga yrkesanställda

kvinnliga minderåriga kunna vara i lika stort behov av yrkesundervisning som de

larjungar. manpga oci, att därför ingen principiell skillnad i allmänhet bör göras

mellan dem. I de fall, där deras arbete inom yrket ställer sig väsentligen

olika och det kvinnliga arbetet fordrar eu mindre omfattande yrkesutbildning,

bör emellertid någon del av lärlingsskolans obligatoriska undervisningstid

för de kvinnliga lärjungarna kunna ägnas åt undervisning i

hemmets skötsel och vård. Även vid vissa slag av enbart kvinnliga lärlingsskolor

bör dylik undervisning kunna få ingå i läroplanen.

Skoi- Rörande betydelsen av skolverkstad i samband med de egentliga lärVbetydeiaeS

hng,sskolorna ansluta vi oss till kommerskollegii uttalande, att dylika

skolverkstäder på grund av sin dyrbarhet både i anläggning och drift ej

annat än undantagsvis böra inrättas, att deras uppgift i fråga om att

bibringa lärjungarna praktisk yrkesfärdighet skall inskränkas till sådana

detaljer, som av eu eller annan orsak ej kunna inläras hos den enskilde

arbetsgivaren, samt att de för övrigt kunna vara till stort gagn för undervisningen

i yrkeslära genom att göra denna mera åskådlig och konkret.

Särskilt vilja vi emellertid betona, att verkstadsarbete i egentligmening

såsom ett fristående skolämne med åtföljande särskild betygssättning

icke bör förekomma vid dessa skolor.

avsnitt 93 Kontrollera mot PDF

Undervis- I fråga om undervisningsmateriell och läroböcker ansluta vi oss fullriei^^njh^äro-

ständigt till kommitténs uttalande och få därför hänvisa till detta (sid.

böcker. 124—125).

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

I samband med frågan om undervisningen må erinras om lärlingssko- Kurser för

lans ställning i förhållande till yrkesskolan. Härvid gäller, såsom kornmittén

yttrar, att lärlingsskolorna, på samma gång som de fullfölja sin retelse för

uppgift att meddela våra arbetare ett visst minimum av yrkesbildning, i y“^^0ja

regel bliva grundläggande skolor för yrkesskolorna. Emellertid torde det y

ej vara lämpligt, särskilt i början, att för tillträde till yrkesskola strängt

upprätthålla fordran på genomgången lärlingsskola i fråga om äldre arbetare,

som förvärvat grundlig praktisk yrkeserfarenhet men ej varit i

tillfälle att genomgå lärlingsskola. A andra sidan kan man ej utan

vidare medgiva dem inträde i yrkesskolan, enär detta skulle medföra, att

undervisningen därstädes i mångt och mycket droges ned till samma nivå

som i lärlingsskolan. På grund härav bör det, enligt vårt förmenande,

vid lärlingsskolor, där så befinnes lämpligt, anordnas särskilda kurser för

äldre arbetare med grundlig praktisk yrkeserfarenhet, avsedda såsom förberedelse

för inträde i yrkesskola.

Lärare.

Beträffande lärarfrågan vilja vi i överensstämmelse med kommitténs

och kommerskollegii uttalanden starkt betona önskvärdheten av att verkliga

yrkesmän bliva anställda såsom lärare. Likaledes ansluta vi oss till

kommitténs uttalande, att tills vidare och tills erfarenhet vunnits inga

bestämda formella kompetensfordringar för dylik anställning böra uppställas.

T fråga om lärarnas tillsättning ansluta vi oss även till kommitténs

uttalande, att de böra förordnas av skolornas styrelser på viss tid

eller tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid. Den av kommittén

föreslagna medelavlöningen, 3 kronor per undervisningstimme, torde såväl

med hänsyn till den sänkning i penningvärdet, som, oavsett nu rådande

särskilda förhållanden, ägt rum, sedan kommittén avgav sitt förslag,

som ock med tanke på vikten av att fullt kvalificerade lärarkrafter

må kunna anskaffas, böra något höjas. För undervisning i arbetskunskap

i fortsättningsskolan hava vi förut föreslagit ett minimiarvode av 3 kronor

i timmen, men klart är, att undervisningen i lärlingsskolan i regel måste

ställa större anspråk på läraren i fråga om såväl utbildning som arbetsförmåga.

Yi vilja därför föreslå en medelavlöning av minst 4 kronor

per undervisningstimme, dock må även föreståndarens arvode häri ingå.

avsnitt 94 Kontrollera mot PDF

Kommittén har även föreslagit, att pension skall beredas såväl lärarna själva

vid viss ålder eller vid oförmåga till självförsörjning som deras änkor

och oförsörjda barn. T denna punkt kunna vi dock icke biträda kommitténs

mening. Sannolikt torde lärarna i regel komma att utgöras av yngre

100

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Allmänna

grunder.

Lokala styrelser.

personel’, som undervisa ett fåtal timmar i veckan och hava detta arbete

som en bisyssla under några år för att sedermera, då deras tid mera

helt tages i anspråk för deras egentliga värv, avlösas av andra. Att genom

åtgärder i form av pensionering särskilt lägga an på att varaktigt

binda dylika personer vid skolan skulle sannolikt icke i regel vara till

fördel med hänsyn till önskemålet att städse hålla undervisningen i nivå

med den raskt fortskridande utvecklingen inom industrien och hantverket.

Härtill kommer, att det ju numera finnes möjlighet för ifrågavarande

personer att på annat sätt ordna sin pensionsfråga.

Styrelse och förvaltning.

I överensstämmelse med kommitténs förslag böra lärlingsskolorna enligt

vårt förmenande ställas under överinseende och inspektion av den

föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen. Vidare böra lärlingsskolorna

inom varje kommun stå under ledning av en lokal styrelse och

den närmaste tillsynen handhavas av skolornas föreståndare.

Beträffande antalet ledamöter i den lokala styrelsen föreslår kommittén,

att detta skall vara minst två för varje påbörjat hundratal lärjungar.

Kommerskollegium framhåller emellertid, att det erforderliga antalet styrelseledamöter

icke bör göras beroende enbart av antalet lärjungar utan

även av det antal olika yrkesgrenar, som äro företrädda på orten, och

anser därför lämpligast, att det överlämnas åt de lokala myndigheterna att

bestämma och i skolans reglemente angiva antalet styrelseledamöter. Vi

vilja för vår del anföra, att den av kommittén föreslagna bestämmelsen

skulle leda till, att i våra större städer skolstyrelserna skulle bliva av

sådan storlek, att det skulle inverka menligt på deras förmåga att på ett

tillfredsställande sätt funktionera. Enligt vårt förmenande är det av

synnerlig vikt, att dessa styrelser ej komma att arbeta under allt för

tidsödande och tunga former; vi vilja därför föreslå, att antalet ledamöter

bestämmes till minst fem och högst nio. I kommun, där lärlingsskolorna

uppdelats i ett stort antal olika yrkesavdelningar och det

med hänsyn till dessas speciella intressen så kan befinnas lämpligt, böra

under den gemensamma lärlingsskolstyrelsen hörande särskilda styrelser

kunna tillsättas för olika avdelningar eller grupper av dylika. Hur dessa

avsnitt 95 Kontrollera mot PDF

understyrelser skola tillsättas, bör i varje särskilt fall fastställas i skolornas

reglementen. Dock skall i sådan styrelse det praktiska yrkesarbete,

varom fråga är, alltid vara företrätt.

Rörande tillsättandet av de lokala styrelserna föreslår kommittén, att

styrelsens ordförande skall utses av konungens befallningshavande i länet,

• KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

101

under det att kommerskollegium vill överlämna denna angelägenhet åt

den centrala chefsmyndigheten. Ledamöterna i övrigt skulle väljas av

vederbörande kommunalrepresentation för tidsperioder av fyra år i sänder

under iakttagande av att för orten mera betydande yrken bleve företrädda.

Kommerskollegium föreslår med hänsyn till yrkenas intressen en

särskild bestämmelse, att minst två tredjedelar av styrelseledamöterna skola

väljas bland personer, vilkas verksamhet faller inom hantverk och industri,

varvid såväl arbetsgivare som yrkesarbetare borde bliva representerade.

Vi ansluta oss i huvudsak till kommittéförslaget i fråga om val av styrelseledamöter.

Dock bör särskilt bestämmas, att val skall äga rum

vartannat år och halva antalet ledamöter varje gång tillsättas. Den

av kommerskollegium föreslagna bestämmelsen, att minst två tredjedelar

av styrelseledamöterna skola vara yrkesrepresentanter, synes oss gå onödigt

långt. Vi vilja i stället föreslå det antal, som är närmast över hälften.

Beträffande ordförandevalet torde det vara lämpligast att överlämna åt

styrelsen själv att inom sig utse ordförande. Det statsintresse, som avsetts

med förslaget att låta konungens befallningshavande eller överstyrelsen

utse ordförande, torde lämpligen kunna tillvaratagas genom att

låta den av överstyrelsen förordnade föreståndaren vara självskriven ledamot

i den lokala styrelsen.

I fråga om föreståndarens tillsättande föreslår kommittén, att denne Föreståndare,

skall på förslag av den lokala skolstyrelsen förordnas av överstyrelsen

för ett år i sänder, dock att föreståndare, som tjänstgjort minst fem år

och därunder med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, må kunna

förordnas för fem år i sänder. Härvidlag vilja vi endast framhålla, att

den lokala styrelsen vid uppgörande av förslag till föreståndare icke hör

uppsätta mer än ett namn på förslaget men bifoga samtliga sökandes

ansökningshandlingar vid förslagets inlämnande till överstyrelsen, som

skall äga beslutanderätt i fråga om vem av de sökande, som skall tillförordnas.

Rörande tiden för förordnandet synes det oss lämpligt, att

detta första gången omfattar blott ett år men att det sedan, om vederbörande

med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, må kunna förnyas

avsnitt 96 Kontrollera mot PDF

för högst fem år i sänder.

Med avseende på föreståndarens ställning i förhållande till den lokala

skolstyrelsen föreslår kommittén, att han skall vara skyldig närvara vid styrelsens

sammanträden samt äga rätt att deltaga i överläggningarna men

ej i besluten. Enligt vårt förmenande bör föreståndaren vara självskriven

ledamot i styrelsen utom i det fall, att i en och samma kommun

flera lärlingsskolor med var sin föreståndare varda upprättade, i vilket

fall särskilda föreskrifter äro nödvändiga.

102

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN. *

Skolregle

mente.

Samarbete

med fortsättningsskola

och lärlingskommission.

Det av kommittén föreslagna sättet att beräkna föreståndarearvodet,

nämligen efter 4 kronor om året för varje lärjunge eller 100 kronor för

varje skolavdelning med i medeltal 25 lärjungar, torde knappast vara

lämpligt, utan bör föreståndarens arvode bestämmas efter göromålens art

och omfattning i varje särskilt fall.

I fråga om sättet för skolreglementens uppgörande och fastställande

ansluta vi oss till kommitténs förslag.

Redan i andra kapitlet hava vi framhållit, att, därest i en kommun

finnas både yrkesbetonad fortsättningsskola och däremot svarande lärlingsskola,

samarbete mellan styrelserna för dessa skolor bör åstadkommas,

t. ex. därigenom, att någon representant för det praktiska arbete,

varom undervisning meddelas, insättes som medlem i båda skolornas styrelser.

Skulle på grund av en blivande lärlingslag lärlingskommissioner

bliva inrättade för övervakande av den praktiska lärlingsutbildningen,

böra lärlingsskolornas styrelser, såsom kommerskollegium framhåller, även

samarbeta med dessa.

Ekonomiska förhållanden.

Underhållet av de obligatoriska lärlingsskolorna bör, såsom förut framhållits,

åligga stat och kommun gemensamt på det sätt, att skolorna äro

kommunala institutioner men åtnjuta statsbidrag.

Beträffande kostnadernas fördelning mellan stat och kommun föreslår

kommittén, att det årliga statsbidraget skall utgå med dels två tredjedelar

av kostnaden för föreståndares och lärares avlöning, dels därutöver

med fem procent av det sålunda beräknade beloppet såsom bidragtill

undervisningsmateriellens underhåll och komplettering. Dessutom

skulle staten vid inrättande av nya eller vid väsentliga utvidgningar av

äldre skolor bidraga med två tredjedelar av kostnaderna för den första

uppsättningen av undervisningsmateriel!. Den återstående tredjedelen av

nu anförda utgifter ävensom alla övriga omkostnader, såsom för anskaffande

av lämpliga lokaler med inredning och möblering, uppvärmning,

belysning, renhållning o. s. v., skulle bestridas av kommunen.

avsnitt 97 Kontrollera mot PDF

Kommerskollegium ansluter sig till kommitténs förslag i fråga om statsbidraget

till lärarlönerna och till nyanskaffning av undervisningsmateriell

vid inrättande av nya eller väsentliga utvidgningar av äldre skolor men

framhåller, att den föreslagna beräkningsgrunden för det årliga statsbidraget

till undervisningsmateriellens underhåll och komplettering icke kan

anses tillfredsställande. Utgifterna för ifrågavarande ändamål måste nämligen

bliva väsentligen olika allt efter den olika beskaffenheten hos de

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

103

yrken, för vilka skolorna avses, samt efter den större eller mindre omfattning,

i vilken uppdelning i skilda yrkesavdelningar kan varda genomförd,

och kunna sålunda icke beräknas stå i direkt proportion till lärarlönerna.

Kommerskollegium föreslår därför, att årliga statsbidraget till

undervisningsmateriellens underhåll och komplettering i stället må utgå

med sju procent av nyanskaffningskostnaden. Härvid skulle i de fall,

då lärlingsskolor upprättades genom omorganisation av befintliga tekniska

yrkes- och aftonskolor samt därvid övertoge dessas undervisningsmateriell,

en uppskattning av dennas inköpsvärde läggas till grund för beräkningen

av statsbidragets storlek.

Yi ansluta oss i huvudsak till förslaget, att statsbidraget till avlöningarnas

bestridande må utgå med två tredjedelar av lärares och föreståndares

arvoden. Härvid bör det av oss föreslagna medeltalsarvodet, 4 kronor

för varje undervisningstimme, läggas till grund för beräkningen, så att

statsanslaget för detta ändamål må utgå med 2 2/3 kronor för varje

undervisningstimme. Med den av oss föreslagna höjningen av medeltalsarvodet

per undervisningstimme torde särskilt statsbidrag till föreståndarearvode

icke böra ifrågasättas, särskilt som det skulle bliva mycket svårt

att angiva någon fullt lämplig allmänt gällande norm för dess beräkning.

Det torde vara nog att föreskriva, att det på nyss angivet sätt beräknade

statsanslaget tillika med ett kommunalt anslag, vars storlek skall

vara minst hälften av det förra, skall i sin helhet användas till lärares

och föreståndares avlöning.

Beträffande det ifrågasatta årliga statsbidraget till undervisningsmateriellens

underhåll och komplettering instämma vi med kommerskollegium

däri, att den av kommittén föreslagna beräkningsgrunden, fem procent

av statsanslaget till lärarlöner, ej är i allo tillfredsställande. Den av

kommerskollegium föreslagna utvägen, att beräkna ifrågavarande årliga

statsanslag efter viss procent på nyanskaffningskostnaden, torde emellertid

icke heller vara fullt lämplig bl. a. av det skäl, att det ofta bleve omöjligt

avsnitt 98 Kontrollera mot PDF

att avgöra, huruvida inköpt instrument, apparat eller dylikt skulle

räknas till nyanskaffningen eller endast betraktas som ersättning och

komplettering av förut befintlig materiell. I förra fallet skulle varje dylikt

inköp föranleda en ökning i årliga statsanslaget med sju procent av

värdet.

Enligt vårt förmenande böra de årliga statsbidragen till undervisningsmateriellens

underhåll och komplettering utgå med vissa belopp för varje

skolavdelning, olika för olika yrkesgrenar och så avpassade, att de täcka

hälften eller, i särskilda fall, intill två tredjedelar av de för ändamålet

nödvändiga kostnaderna. Storleken av de sålunda erforderliga be

104

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

loppen kan icke på förhand beräknas utan bör så småningom med stöd

av vunnen erfarenhet och efter överstyrelsens prövning bestämmas. På

liknande sätt och efter samma grunder bör statsbidrag utgå till första

uppsättningen av undervisningsmateriell.

Yad lokalerna angår, dela vi kommitténs åsikt, att det bör vara kommunernas

sak att för dessa skolor tillhandahålla och bekosta sådana, fullt

lämpliga samt ändamålsenligt inredda och möblerade. I likhet med kommerskollegium

anse vi dock, att lokalerna, där så befinnes nödvändigt,

må kunna användas även för annat ändamål, såvida detta efter överstyrelsens

prövning icke befinnes hinderlig! för skolans egen verksamhet.

Statsverkets kostnader för genomförandet av ett fullständigt system

av lärlingsskolor i alla de städer, köpingar, municipalsamhällen och

därmed jämförliga orter, där antalet minderåriga arbetare inom industri

och hantverk är tillräckligt stort för att motivera inrättandet av

sådana skolor, kan man, såsom kommittén även anför, omöjligen med

någon större grad av noggrannhet beräkna utan att äga tillgång till

ett synnerligen omfattande statistiskt material, som för närvarande icke

torde kunna anskaffas. Kommittén lämnar i sitt betänkande en tablå

över antalet minderåriga fabriksarbetare i de städer och köpingar, där

antalet år 1907 översteg 20. Kommittén utgår sedan ifrån, att om

även hantverket medräknats, talen skulle blivit ungefär en tredjedel

större. För att erhålla de! erforderliga antalet läsavdelningar på varje

ort dividerar kommittén antalet minderåriga fabriksarbetare med 20. På

detta sätt erhålles, då både manliga och kvinnliga lärjungar medräknas,

en slutsiffra av 1038 lärlingsskolavdelningar i sammanlagt 81 städer och

köpingar. Till varje avdelning skulle enligt kommitténs förslag statsbidrag

utgå med 910 kronor årligen, varför totala årliga statsanslaget för

ändamålet beräknas till omkring en million kronor.

avsnitt 99 Kontrollera mot PDF

Mot dessa beräkningar kan naturligtvis den anmärkningen göras, att

även andra samhällen än städer och köpingar bort medräknas. Exempelvis

saknas i kommitténs tablå sådana orter som de nuvarande städerna

Trollhättan, Katrineholm, Nässjö, de nuvarande köpingarna Ludvika,

Ljusdal, Yetlanda och dessutom Karlskoga, Kävlinge, Höganäs m. fl.

platser. Med hänsyn härtill borde den erhållna slutsiffran avsevärt höjas.

Ur en annan synpunkt vill det emellertid synas, som om kommitténs beräkningsmetod

skulle giva för höga värden. Kommittén utgår nämligen

ifrån att varje läsavdelning skall omfatta 20 lärjungar samt att, om antalet

minderåriga fabriksarbetare på en plats uppgår till 20, en lärlingsskola

med en dylik läsavdelning är motiverad. Som de minderåriga emellertid

omfatta fyra årsklasser (14—18 års ålder), skulle denna beräkning

KAP. 4. BEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

105

egentligen förutsätta, dels att lärokursen vore fyraårig, dels att alla fyra

klasserna kunde undervisas gemensamt.

Om man antager, att de minderåriga äro lika fördelade på de fyra

åldersklasserna, och skolans lärokurs omfattar två år, bör endast hälften

av den siffra, som anger de minderårigas antal, läggas till grund för beräkning

av skolans lärjungeantal. Detta åter bör vara så stort, att minst

två läsavdelningar kunna bildas. Visserligen kunna de båda årskurserna

undervisas gemensamt i en del ämnen, särskilt övningsämnen, men att

helt och hållet sammanslå dem till en enda läsavdelning torde ej utan

olägenheter kunna försiggå. Utgår man från ett minimiantal lärjungar

av 15 i vardera av de två årsklasserna eller 30 i hela skolan, hör antalet

minderåriga arbetare i de fyra åldersklasserna 14—18 år vara minst

60, för att en skola skall vara motiverad. Som de äldre åldersklasserna

emellertid sannolikt äro något talrikare företrädda än de yngre och den

tillgängliga statistiken ej upptager samtliga i hantverk anställda minderåriga,

bör en något lägre siffra väljas. I någon ringa mån motverkas

de anförda omständigheterna därav, att statistiken upptager även minderåriga

under 14 års ålder. Vi skola emellertid utgå från siffran 50.

Genom socialstyrelsen hava vi blivit satta i tillfälle att taga del av inkomna

rapporter över antalen av de år 1916 i hantverks- eller industriella

yrken anställda minderåriga manliga och kvinnliga arbetare, som jämlikt

bestämmelserna i § 35 i arbetarskyddslagen undergått vederbörlig läkarbesiktning.

I bilaga 6 lämnas eu sammanställning af siffrorna, uppställd

på liknande sätt som tabellen å sid. 112 i kommitténs utlåtande

samt medtagande de orter, till antalet 204, där antalet minderåriga arbetare

avsnitt 100 Kontrollera mot PDF

inom hantverk och industri uppgår till minst 50. Vid beräkning

av erforderligt antal läsavdelningar utgå vi i överensstämmelse med det

nyss anförda från halva antalet minderåriga arbetare på varje ort. Vidare

beräkna vi liksom kommittén cirka 20 elever i varje avdelning. Denna

relativt låga siffra motiveras därmed, att de tillgängliga siffrorna på antalen

minderåriga kunna antagas vara något för låga och att de äldre

åldersklasserna kunna antagas vara något talrikare företrädda än de

yngre. Vi utgå vidare från att antalet läsavdelningar vid varje skola

skall vara en jämn siffra (två, fyra, sex o. s. v.), så att de båda olika

årsklasserna kunna undervisas var för sig.

Som av tabellen framgår, skulle det erforderliga antalet läsavdelningar

uppgå till 1092, om både manliga och kvinnliga lärjungar medräknas.

I åtskilliga av de i tabellen anförda landskommunerna med relativt litet

antal minderåriga torde visserligen de långa avstånden lägga sådana hinder

i vägen för en regelbunden skolgång, att lärlingsskolor ej där komma

14—173671

106

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Ändamål.

Skolplikt.

att upprättas, men å andra sidan torde lärlingsskolor komma till stånd

även å en del platser, som ej medtagits i tabellen på grund av att det

nuvarande antalet minderåriga arbetare enligt de tillgängliga statistiska

uppgifterna något understigit 50. Den erhållna slutsiffran torde därför

kunna anses giva en ungefärlig föreställning om antalet erforderliga skolavdelningar.

Med ett läsår av i medeltal 36 veckor och eu lästid av i medeltal 9

timmar i veckan samt ett årligt statsbidrag till löner åt lärare och föreståndare

av 22/3 kronor för undervisningstimme skulle det för varje

läsavdelning erforderliga årliga statsanslaget till löner uppgå till 864 kronor.

Härtill kommer ytterligare ett årligt statsbidrag för undervisningsmateriellens

underhåll och komplettering, så att hela statsbidraget för varje läsavdelning

torde kunna beräknas till 920 kronor om året. Statens totalkostnader

för de egentliga lärlingsskolorna skulle då bliva 1 004 640

eller i runt tal en million kronor årligen, vilket är samma belopp, som

kommittén angivit.

I detta sammanhang vilja vi i likhet med kommerskollegium framhålla,

att det uttryckligen bör bestämmas, att undervisningen i'' lärlingsskolorna

skall vara för lärjungarna avgiftsfri.

Sammanfattning.

Lärlingsskolans ändamål är att bereda den inom industrien och hantverket

arbetande ungdomen tillfälle att samtidigt med inhämtandet av

den praktiska yrkesfärdigheten genom arbete i industriens eller hantverkets

tjänst förvärva de för en framgångsrik yrkesutövning nödvändiga

avsnitt 101 Kontrollera mot PDF

teoretiska kunskaperna och i vissa fall även sådana praktiska färdigheter,

som den enskilde arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela dem.

Kommunerna berättigas genom lag dels att besluta inrättandet av lärlingsskolor

med skolplikt för arbetare under 18 års ålder, såväl manliga

som kvinnliga, vilka vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk

eller annan därmed jämförlig hantering och vilka äro fria från sin fortsättningsskolplikt,

dels att inom vissa fastställda gränser utfärda närmare

bestämmelser om skolpliktens omfattning och genomförande samt om

skolornas verksamhet i övrigt.

Minderårig, som icke varit i tillfälle att genomgå fortsättningsskola,

må icke intagas i lärlingsskola, med mindre han fyllt 15 år och visar

sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans undervisning.

Dispens från lärlingsskolpliktens fullgörande bör i avsevärd utsträck

KAP. 4, DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

107

ning kunna beviljas kvinnliga minderåriga arbetare, vilka föredraga att i

stället bevista läroanstalt, vars undervisning är inriktad huvudsakligen

på husliga arbeten.

Arbetsgivare äro skyldiga att ej allenast bereda hos dem anställda lärlingsskolpliktiga

arbetare nödig ledighet för deras skolgång utan även att

gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande.

Lämplig påföljd stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar den skolpliktige

att fullgöra sin skolplikt.

I lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, § 13, stycket b, böra

orden »där den minderårige ej fyllt femton år» utgå, så att föreskriften

om arbetsgivares skyldighet att så begränsa de minderårigas arbetstid,

att den obligatoriska — men icke den frivilliga — undervisningstiden i

lärlingsskolan inräknas i den lagstadgade högsta tillåtna arbetstiden, må

komma att omfatta jämväl minderåriga, som fyllt 15 år.

I §§ 15 och 34 av samma lag bör införas bestämmelse därom, att i

den för minderårig utfärdade intygsboken skall antecknas, huruvida den

minderårige fullgjort sin lärlingsskolplikt eller fortfarande är skolpliktig.

Lärlingsskolan bör, så långt möjligt är, uppdelas i skilda yrkesavdel- Organisation,

ningar och undervisningen så nära som möjligt anpassas efter lärjungarnas

yrken.

Undervisningen i lärlingsskolan ordnas på två årskurser, och den lär- Lärotid,

junge, som genomgått den sålunda fastställda tvååriga lärokursen, må

anses därmed hava fullgjort sin lärlingsskolplikt, även om han ej fyllt

18 år. •

Läsåret skall omfatta 8—9 månader och fördelas på två terminer med

ett längre uppehåll under sommaren.

Den obligatoriska undervisningstiden skall omfatta minst 6 och högst

avsnitt 102 Kontrollera mot PDF

12 timmar i veckan. Dock må i fråga om lärlingsskolor, avsedda för

vissa säsongyrken, den obligatoriska undervisningstiden kunna periodvis

utsträckas till att omfatta mer än 12 timmar i veckan, där detta med

hänsyn till lärokursens nöjaktiga medhinnande på två år befinnes lämpligt.

Undervisningstiden skall förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. in. och

kl. 8 e. in. Dock må undervisningstiden, där särskilda förhållanden sådant

påkalla, efter överstyrelsens prövning i varje särskilt fall kunna,

företrädesvis i de frivilliga läroämnena, utsträckas till kl. 9 e. in.

Undervisningen i lärlingsskolan bör hava till mål att på grundvalen undervisav

fortsättningsskolans lärokurser och i närmaste anslutning till lär- Mngjungarnas

praktiska yrkesutbildning inom hantverk och industri meddela

dem de första grunderna av det tekniska, vrkesekonomiska och med

108

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

borgerliga vetande, som fordras, för att de med insikt och framgångskola

kunna utöva sina yrken och fylla sina medborgerliga plikter.

De obligatoriska läroämnena i lärlingsskolan äro yrkeslära, yrkesekonomi

samt yrkes- och arbetarlagstiftning.

Där så befinnes lämpligt, må dessutom såsom frivilligt ämne ett främmande

språk upptagas på programmet.

För kvinnliga lärjungar i lärlingsskolor må, då så befinnes lämpligt,

en del av den obligatoriska lärotiden efter den lokala styrelsens prövningkunna

ägnas åt undervisning i hemmets skötsel och vård.

Där behovet påkallar och förhållandena medgiva inrättandet av skolverkstäder,

böra dessa användas dels för att bibringa lärjungarna praktisk

färdighet i sådana detaljer av yrkesarbetet, som av särskilda skäl ej

kunna inläras hos den enskilde arbetsgivaren, dels som medel att

anknyta den teoretiska undervisningen i yrkeslära till det praktiska arbetet

och sålunda göra denna undervisning mera åskådlig och konkret.

Som ledare för skolverkstäder böra endast verkliga yrkesmän anställas.

Undervis- Av vikt är, att lärlingsskolorna förfoga över lämplig undervisningsmamnrf™ate‘

teriell, såsom rikhaltiga och omsorgsfullt valda modellsamlingar, provserier

av råvaror, halvfabrikat och färdiga industriartiklar, verktyg och

apparater, skioptikon med tillhörande bildserier o. s. v.

Förberedande Vid lärlingsskolorna böra, där så befinnes lämpligt, särskilda kurser anträde!

yrkes- 01''dnas, avsedda att åt äldre arbetare med grundlig yrkeserfarenhet, vilka

skola. ej varit i tillfälle att genomgå någon lärlingsskola, meddela de förkunskaper,

som äro nödvändiga för vinnande av inträde i yrkesskola.

Läroplaner. Lärlingsskolornas läroplaner böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna

avsnitt 103 Kontrollera mot PDF

men, innan de tillämpas, granskas och fastställas av den föreslagna överstyrelsen.

Lärare. Till lärare i lärlingsskolan böra verkliga yrkesmän i så stor utsträckning

som möjligt anställas. Bestämda formella kompetensfordringar för

vinnande av dylik anställning böra icke uppställas. Lärarna tillsättas av

skolornas lokala styrelser genom förordnande på viss tid eller tills vidare

med viss ömsesidig uppsägningstid.

Styrelse och Lärlingsskolorna ställas under överinseende och inspektion av den föreforvaitnmg.

slagua överstyrelsen för yrkesundervisningen samt under ledning av lokala

styrelser. Den närmaste tillsynen över varje skola anförtros åt en föreståndare.

Skolstyrelsen bör bestå av minst fem och högst nio ledamöter,

bland vilka skolans föreståndare är självskriven utom i det fall, att i eu

och samma kommun flera lärlingsskolor med var sin föreståndare varda

upprättade, i vilket fall särskilda föreskrifter äro nödvändiga. Övriga

styrelseledamöter väljas av stadsfullmäktige, allmän rådstuga, kommunal

KAP. 4. DEST LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

109

fullmäktige eller kommunalstämma för tidsperioder av fyra år. Turvis

avgår vartannat år halva antalet ledamöter. Av styrelsens ledamöter

skall det antal, som är närmast över hälften, utgöras av representanter

för de praktiska yrkena, såväl arbetare som arbetsgivare. Styrelsen utser

inom sig ordförande.

Därest på platsen lärlingskommission i enlighet med en blivande lärlingslag

varder inrättad, bör skolstyrelsen på lämpligt sätt samarbeta med

denna.

Finnes inom samma kommun förutom lärlingsskola även däremot svarande

yrkesbetonad fortsättningsskola, bör samarbete mellan dessa skolor

åstadkommas, t. ex. därigenom, att någon representant för det praktiska

arbete, varom undervisning i dem meddelas, insättes som medlem i båda

skolornas styrelser.

I kommun, där lärlingsskolorna uppdelats i ett stort antal olika yrkesavdelningar

och det med hänsyn till dessas speciella intressen så kan

befinnas lämpligt, böra under den gemensamma lärlingsskolstyrelsen hörande

särskilda styrelser kunna tillsättas för olika avdelningar eller grupper

av dessa. Hur dessa understyrelser skola tillsättas, bör i varje särskilt

fall fastställas i skolornas reglementen.

Föreståndare förordnas av den föreslagna överstyrelsen, sedan skolans

styrelse åt en av de sökande givit sitt förord, på ett år i sänder; dock

må föreståndare, som med nit och skicklighet tjänstgjort ett år, kunna

förordnas på högst fem år i sänder.

Varje lärlingsskolas organisation och verksamhet fastställes genom ett Reglemente,

reglemente. Förslag till reglemente uppgöres av skolans styrelse och

avsnitt 104 Kontrollera mot PDF

skall, sedan vederbörande kommunala myndighet för sin del godkänt

detsamma, av överstyrelsen för yrkesundervisningen prövas och stadfästas.

Kostnaderna för de obligatoriska lärlingsskolornas underhåll bestridas Ekonomiska

dels av staten, dels av kommunen. Statens bidrag utgår dels till lärares frä"oroch

föreståndares löner, dels till undervisningsmateriell. Statsanslaget

till lönerna utgår med 2 2k kronor för varje undervisningstimme, under

förutsättning att kommunen för samma ändamål lämnar ett anslag icke

understigande hälften av statens. Statsanslaget till undervisningsmateriell

utgår dels vid inrättande av nya eller vid väsentliga utvidgningar av

äldre skolor såsom bidrag till täckande av kostnaderna för den första

uppsättningen av undervisningsmateriell, dels ock årligen såsom bidrag

till täckande av utgifterna för undervisningsmateriellens underhåll och

komplettering. I båda fallen böra beloppen så avpassas, att de täcka

hälften eller i vissa fall intill två tredjedelar av de för ändamålet nöd

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

vändiga kostnaderna. Storleken av de summor, som härtill i varje särskilt

fall erfordras, kan icke på förhand beräknas men bör så småningom på

erfarenhetens väg och efter överstyrelsens prövning fastställas till vissa

belopp, olika för de olika slag av yrkesavdelningar, som vid lärlingsskolorna

varda inrättade.

De kommuner, som inrätta lärlingsskolor, äro skyldiga att tillhandahålla

dem ändamålsenliga lokaler med inredning och möblering samt att

ansvara för alla kostnader för skolornas underhåll, i den mån dessa ej

bestridas genom statsanslag.

Undervisningen i de obligatoriska lärlingsskolorna skall vara för lärjungarna

avgiftsfri.

Yrkesskolor.

Ändamål.

Beträffande de föreslagna yrkesskolornas ändamål uttalar 1907 års

kommitté, att detta bör vara »att giva arbetare med god yrkeserfarenhet

tillfälle att förvärva den tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga

bildning samt om möjligt även den ytterligare förkovran i deras yrken,

som fordras för att i allmänhet böja deras arbets- och förvärvsförmåga

eller för att giva dem nödiga förutsättningar för vissa mera ansvarsfulla

befattningar inom industrien, såsom förmans- och andra därmed jämförliga

förtroendeposter, eller för en mera oberoende ställning såsom självständiga

mästare inom hantverket».

Yi hava redan förut uttalat den meningen, att det sålunda angivna

syftet motsvaras av ett obestridligen förefintligt behov såväl för den intresserade

och framåtsträvande yrkesarbetaren som för de näringar, inom

vilka han arbetar. Kommerskollegium klassificerar i sitt utlåtande över

avsnitt 105 Kontrollera mot PDF

kommittéförslaget de behov, som medelst de föreslagna yrkesskolorna

skulle tillgodoses, i följande fyra grupper: det bos den intresserade yrkesarbetaren

förefintliga mera personliga behovet av ökad yrkesutbildning,

industriens behov av särskilt utbildade förmän, behovet särskilt av yrkesekonomisk

utbildning för sådana arbetare inom hantverket, vilka stå i

begrepp att etablera sig såsom självständiga mästare, och slutligen

behovet bos äldre mästare inom hantverket att då och då med några års

mellanrum få genomgå eu kortare kurs, vid vilken undervisning skulle

meddelas om de framsteg, som yrket gjort under de senare åren.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Organisation.

Undervisningen vid yrkesskolorna skulle enligt kommitténs förslag meddelas

dels i form av ämneskurser, d. v. s. fristående kurser i olika

läroämnen, bland vilka lärjungarna ägde rätt att utvälja dem, som bäst

motsvarade vars och ens behov och önskningar, dels i form av för vissa

yrken avpassade yrkeskurser med fasta läroplaner, avsedda att fullständigt

genomgås på en viss begränsad tid av samtliga deltagare i kursen.

Kommittén antyder beträffande undervisningens nivå i ämneskurserna,

att denna delvis borde avpassas för sådana äldre arbetare, som ej varit

i tillfälle att såsom minderåriga genomgå någon lärlingsskola. I likhet

med kommerskollegium anse vi för vår del, att det vore olämpligt att

på detta sätt anordna alldeles likartad undervisning i yrkesskolan som i lärlingsskolan.

För tillgodoseende av äldre arbetares behov av undervisning på

det stadium, som tillhör lärlingsskolan, böra, såsom förut vid behandlingen

av lärlingsskolorna framhållits, särskilda kurser vid dessa sistnämnda

anordnas. Yrkesskolornas undervisning bör däremot i sin helhet

ligga på en högre nivå än lärlingsskolornas och bygga på det kunskapsmått,

som i de sistnämnda inhämtas.

Kommerskollegium uttalar den åsikten, att de av kommittén föreslagna

ämnes- och yrkeskurserna icke böra avse att utbilda förmän utan blott

att tillfredsställa arbetarens personliga behov av ökad yrkesutbildning för

höjandet av förvärvsförmågan i allmänhet. För tillgodoseende av industriens

behov av särskilt utbildade förmän anser kommerskollegium nödvändigt,

att det anordnas speciellt för detta ändamål avsedda kurser, av

kommerskollegium benämnda förmanskurser. För de inom hantverket behövliga

kurserna såväl för arbetare, vilka skola etablera sig såsom mästare,

som ock för äldre mästare, vilka önska närmare studera yrkets

nyaste framsteg och rön, föreslår kommerskollegium likaledes en särskild

benämning, nämligen mästarekurser.

avsnitt 106 Kontrollera mot PDF

Yi vilja för vår del beträffande alla dessa olika slag av kurser uttala

den uppfattningen, att det vore en fördel, om antalet olika benämningar

kunde något inskränkas. De av kommittén föreslagna yrkeskurserna synas

vara väl motiverade och böra hava till ändamål att giva arbetaren en på

lärlingsskolans kunskapsmått byggd sammanhängande grundlig utbildning

i de ämnen, som äro av vikt för hans yrkesarbete. Kommerskollegii

åsikt, att en dylik kurs icke borde avse att utbilda förmän utan endast

att tillfredsställa arbetarens personliga behov av ökad utbildning, kunna

vi emellertid icke dela. Givetvis bör det ej ifrågasättas, att genomgåendet

av eu yrkeskurs i och för sig skulle medföra någon officiellt giltig

112

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

kompetens för clet ena eller andra slaget av befattningar, men å andra

sidan ligger det i sakens natur, att en arbetare, som frivilligt offrar tid

och möda, i någon mån även penningar, på att i en dylik yrkeskurs

förskaffa sig en utbildning, avsevärt högre än genomsnittsarbetarens, också

i regel därmed vill och bör erhålla vissa möjligheter att i ekonomiskt

avseende förbättra sin ställning. Huruvida och i vilken mån detta kan

försiggå genom befordran till förmansbefattningar eller genom erhållande

av mera krävande arbetsuppdrag, t. ex. såsom maskinuppsättare, självständig

montör, maskinskötare o. s. v., det torde huvudsakligen komma

att bero av de personliga egenskaperna, de rådande konjunkturerna i

facket m. fl. omständigheter. Förmanskurser böra därför enligt vårt

förmenande icke upptagas som eu särskild rubrik på yrkesskolans program.

Visserligen fordras det för skötande av vissa slag av förmansbefattningar,

förutom de nödvändiga personliga egenskaperna i förening med

grundlig yrkesutbildning, även särskilda kunskaper i bokföring, lagbestämmelser

o. dyl., men sådana kunskaper böra enligt vårt förmenande

meddelas i form av ämneskurser. Vad dessa senare angår, synas de

kunna i sig innebära så gott som all den undervisning, utöver vad i

lärlingsskolan meddelas, av såväl teoretisk som praktisk art, som kan

anses vara av betydelse för yrkesutbildningen. Vi nämnde nyss sådana

ämneskurser i bokföring, lagkunskap o. dyl., som i vissa fall kunde vara

behövliga för blivande förmän. Vi vilja ytterligare som exempel på rent

teoretisk undervisning av detta slag nämna sådana ämneskurser i matematik,

som på vissa platser äro önskvärda för att giva nödiga förutsättningar

för studiet av elektroteknik eller för att förbereda för inträde

i teknisk fackskola. Såsom exempel på ämneskurser av rent praktisk art

må nämnas sådana i autogensvetsning, metallfärgning, tegelglasering o. s. v.

avsnitt 107 Kontrollera mot PDF

Visserligen skulle man under rubriken ämneskurser även kunna inrangera

såväl den undervisning av övervägande yrkesekonomisk art, som kan

vara behövlig för hantverksarbetare, vilka ämna etablera sig som mästare,

som ock de kurser av yrkesteknisk eller yrkesekonomisk art, vilka avse

att sätta äldre hantverksmästare in uti de nyaste rön och framsteg, som

föreligga på deras yrkesområde, men då, såsom kommerskollegium påpekar,

benämningen mästarekurser för denna undervisning redan vunnit en

viss hävd inom hantverkskretsar, torde den böra upptagas på yrkesskolans

program.

Yrkesskolan skulle sålunda omfatta yrkeskurser, ämneskurser och mästarekurser.

Beträffande formen i övrigt för meddelande av yrkesutbildning på det

stadium, varom här är fråga, dela vi kommerskollegii åsikt, att denna

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

113

icke alltid behöver motsvaras av såsom fristående institutioner anordnade

skolor. Sålunda kan det ofta förekomma, att behovet av ifrågavarande

yrkesundervisning inom ett visst fack kan för en tidrymd av flera år

till fullo tillgodoses genom en enda kurs, vilken ett följande år kan utbytas

mot en kurs, som avser att fylla andra behov. Även kunna ambulatoriska

kurser med flyttbar undervisningsmateriell ifrågakomma. Ofta

torde hantverks- eller industriella korporationer komma att taga initiativ

till och delvis bekosta anordnandet av vissa utbildningskurser än på en

ort än på en annan. Stundom torde det visa sig ändamålsenligt att för

detta slags kurser begagna de tekniska fackskolornas resurser och därför

anordna kurserna i samband med nämnda läroanstalter. Under alla omständigheter

bör åt yrkesskolan givas en så elastisk organisation, att dess

undervisning städse kan anpassas efter omständigheternas krav.j

Lärotid.

Beträffande lärotiden föreslår kommittén närmare bestämmelser endast

i fråga om yrkeskurserna. Dessa skulle anordnas antingen i form av

aftonkurser, omfattande i medeltal två läsår med cirka 30 arbetsveckor

under vartdera året och med cirka 12 undervisningstimmar i veckan, alltså

sammanlagt 720 undervisningstimmar under hela kursen; eller också i

form av dagkurser, omfattande cirka 30 arbetsveckor, fördelade på ett

eller två år, med 44 arbetstimmar i veckan, alltså sammanlagt 1 320 undervisningstimmar

under hela kursen.

Vi ansluta oss till kommitténs förslag i fråga om de båda alternativen

med aftonkurser och dagkurser. De förra böra komma till användning

på sådana platser och i sådana yrken, där man kan påräkna ett tillräckligt

stort antal deltagare, som äro i tillfälle att samtidigt med studierna

bedriva förvärvsarbete. De senare lämpa sig inom sådana fack,

avsnitt 108 Kontrollera mot PDF

där endast ett ringa antal deltagare från varje ort är att påräkna, där

kursen sålunda måste avse att fylla behovet inom ett större område eller

kanske hela riket och där flertalet kursdeltagare följaktligen, för den tid

kursen pågår, måste lämna sina hemorter och därmed även sitt förvärvsarbete.

Beträffande lärokursens längd vilja vi emellertid betona, att på

det stadium, varom här är fråga, undervisningen inom olika yrken kräver

så väsentligt olika lång tid, att någon allmänt gällande bestämmelse

härutinnan icke bör fastställas. I fråga om sådana yrkeskurser, vilka

anordnas i form av dagundervisning och sålunda förutsätta, att deltagarna,

under den tid kursen varar, lämna sitt förvärvsarbete å sido,

är det av synnerlig vikt, att kursen ej göres för lång. Utöver den av

15 —173671

114

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

kommittén föreslagna tidrymden av 30 veckor bör man under inga omständigheter

gå, men för en hel del yrken torde fordringarna på lärokursens

längd kunna avsevärt sänkas, förslagsvis ned till ett par månader

såsom undre gräns. I regel torde det vara lämpligt att icke draga ut

kursen över mer än ett läsår.

Särskilda föreskrifter rörande antalet undervisningstimmar per vecka

torde ej vara behövliga i fråga om dagkurser. Yad aftonkurserna beträffar,

bör det ihågkommas, att deltagarna såsom i allmänhet icke varande

minderåriga väl ej i regel kunna påräkna ledighet från arbetet för att

bevista skolan. Dock är det ett önskemål, att undervisningen ej förlägges

till allt för sena aftontimmar. Det av kommittén föreslagna antalet

undervisningstimmar, 12 per vecka, torde under sådana omständigheter

i allmänhet böra betraktas som en övre gräns. Den undre torde

liksom vid lärlingsskolorna kunna sättas till 6 timmar i veckan. Några

bestämmelser i fråga om hela lärokursens längd kunna icke lämpligen

fastställas. Att läsåret i enlighet med kommitténs förslag icke skall omfatta

mer än 30 veckor synes däremot böra gälla som allmän regel.

Mer än tvenne dylika läsår torde en aftonyrkeskurs icke böra omfatta.

Vad ämnes- och mästarekurser beträffar, ligger det i sakens natur, att

inga som helst bestämmelser rörande lärotidens längd för dessa böra

utfärdas, utan att full frihet till anpassning efter förhållandena bör

lämnas.

In trädesfordringar.

I fråga om inträdesfordringar gör kommittén i sitt förslag en väsentlig

skillnad mellan ämneskurser och yrkeskurser. För tillträde till de förra

skulle endast fordras en viss praktisk yrkeserfarenhet, erhållen genom

minst två års yrkesarbete, men inga teoretiska förkunskaper. För tillträde

till yrkeskurserna skulle fordras dels en grundligare praktisk yrkeserfarenhet,

avsnitt 109 Kontrollera mot PDF

förvärvad genom minst tre års arbete i yrket, dels förkunskaper

till det omfång, som komme att meddelas i lärlingsskolan. Minimiåldern

skulle i båda fallen vara 17 år. Kommerskollegium utgår i sitt yttrande

ifrån den ståndpunken, att all undervisning i yrkesskolan bör bygga på

det kunskapsmått, som lärlingsskolan avser att meddela, en åsikt till

vilken vi redan uttalat vår anslutning, och föreslår med hänsyn härtill,

att godkänt avgångsbetyg från lärlingsskola eller nöjaktigt intyg om motsvarande

kunskaper fastställes som fordran för inträde i yrkesskola. Den

föreslagna minimiåldern, 17 år, finner kommerskollegium lämplig beträffande

ämnes- och yrkeskurser men för låg beträffande förmans- och

mästarekurser. För tillträde till dessa senare föreslår kommerskollegium

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Ilo

eu minimiålder av 20 år. Den föregående praktiska yrkesverksamheten

bör enligt kommerskollegii mening vara minst två år för inträde i ämnesocli

yrkeskurser, tre år för inträde i förmans- och mästarekurser.

Yi vilja för vår del först framhålla, att frågan om inträdesfordringar i

någon mån sammanhänger med frågan om yrkes- och lärlingsskolornas inbördes

ställning. Där båda dessa läroanstalter upprättas såsom kommunala

institutioner, torde det i regel visa sig mest ändamålsenligt att ställa

dem i så nära samband med varandra i fråga om styrelse, lokaler, lärare

m. m., att yrkesskolan kommer att bilda en frivillig fortsättningskurs till

den obligatoriska lärlingsskolan. Inträdesfordringarna böra i detta fall

icke sättas högre, än att de lärjungar, som från lärlingsskolan önska utan

avbrott fortsätta studierna i yrkesskolan, må kunna göra detta. De kurser

i yrkesskolan, som härvid komma i betraktande, äro ämnes- och

yrkeskurser med aftonundervisning. För dem, som utan att hava genomgått

lärlingsskola söka inträde i dylika aftonkurser, torde en minimiålder

av 17 år jämte två års föregående praktisk yrkesverksamhet böra fastställas

såsom inträdesfordringar. En ämnes- eller yrkeskurs med dagundervisning,

vilken ju i regel bör avses för deltagare från skilda håll,

kommer icke att utgöra en till viss lärlingsskola på detta sätt anknuten

fortsättning. Enär dessutom en dylik kurs måste göras avsevärt kortvarigare

än en aftonkurs och lärjungarnas åldersmognad sålunda under

kursens fortgång icke i nämnvärd grad ökas, torde en något högre ålder

böra krävas för inträde. Vi vilja därför föreslå 18 års ålder såsom minimum

för tillträde till ämnes- och yrkeskurser med dägundervisning. För

tillträde till mästarekurserna, som ju skulle avses för arbetare, vilka stå

avsnitt 110 Kontrollera mot PDF

i begrepp att bliva självständiga mästare eller vilka redan etablerat sig

såsom sådana, bör minimiåldern vara 20 år och den föregående praktiska

yrkesverksamheten omfatta minst tre år.

Vad angår fordringarna på förkunskaper, faller det av sig självt, att då

yrkesskolans undervisning skall bygga på lärlingsskolans kunskapsmått,

godkänt avgångsbetyg från den senare skall i detta avseende vara ett

fullt tillräckligt villkor för inträde i den förra. Detta villkor behöver

emellertid ingalunda strängt vidhållas under alla omständigheter, utan

är det enligt vårt förmenande nog att i fråga om förkunskaper stadga,

att den inträdessökande skall medelst betyg eller avlagda prov visa sig

äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den lärokurs,

till vilken han söker inträde. Sålunda torde det bland ämneskurser

av rent praktisk art vara åtskilliga, som knappt behöva förutsätta några

nämnvärda förkunskaper av teoretisk beskaffenhet. Nödiga förkunskaper

för inträde i de olika slagen av kurser böra i övrigt kunna förvärvas i

116

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

särskilda vid lärlingsskolor anordnade och för äldre arbetare avsedda förberedande

lärokurser, vilka i regel torde kunna medhinnas på mycket

kortare tid, än ett fullständigt genomgående av eu lärlingsskola skulle

kräva.

Undervisning.*

Beträffande undervisningen i yrkesskolorna bör denna givetvis ordnas

rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas yrken. Kommittén föreslår,

att den skall grupperas kring ämnena modersmålet, matematik, ritning,

yrkesekonomi och yrkeslära. Kommerskollegium anser olämpligt att upptaga

modersmålet som särskilt koncentrationsämne och vill i dess ställe

insätta ämnet medborgarlära. Yi vilja för vår del, i anslutning till vad

som anförts beträffande undervisningen i lärlingsskolan, föreslå, att undervisningen

i yrkeskurserna, vilka ju avse att giva en grundlig och fullständig

utbildning inom resp. yrken, grupperas i analogi med lärlingsskolornas

undervisning kring ämnena yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkesoch

arbetarlagstiftning, vilka ämnen samtliga skola vara obligatoriska för

alla kursdeltagare. Efter nöjaktigt genomgången yrkeskurs böra lärjungarna

erhålla avgångsbetyg. Vad ämnes- och mästarekurserna angår, får

givetvis läroämnenas såväl art som antal i varje särskilt fall bestämmas

efter för banden varande omständigheter. I de fall, då hithörande undervisning

meddelas i form av föreläsningsserier utan någon efterföljande

prövning såsom kontroll på, i vilken grad deltagarna tillgodogjort sig

undervisningen, bör avgångsbetyg från dylik kurs icke komma i fråga.

avsnitt 111 Kontrollera mot PDF

Mot kommitténs förslag, att i yrkesskolorna vid sidan av den ordinarie

undervisningen allt emellanåt skulle anordnas föredrag eller serier av

föredrag över ämnen av mera allmänt intresse, som stå i samband med

yrkesundervisningen, exempelvis om förmansplikter, sjukkasse- och försäkringsväsende,

industriens organisation in. in., liava vi intet att erinra.

Skolavgifter.

Beträffande ‘ skolavgifter anför kommittén, att avgiftsfri undervisning

meddelas vid några få av de nuvarande tekniska yrkesskolorna men att

vid de övriga upptagas avgifter, varierande från 50 öre till 5 kronor i

terminen och i vissa specialämnen uppgående till högre belopp. Med

hänsyn därtill, att undervisningen vid de omorganiserade yrkesskolorna

skulle komma att stå på ett väsentligt högre plan än vid de nuvarande,

anser kommittén, att något högre avgifter böra vid dem upptagas, och

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

117

föreslår 2—5 kronor per år och ämne i ämneskurs, 5—10 kronor per år i

yrkeskurs med aftonundervisning och 10—20 kronor per år i yrkeskurs

med dagundervisning. Kommerskollegium ansluter sig till kommitténs

förslag beträffande avgifter för ämnes- och yrkeskurser men anser, att

avgifterna för mästarekurserna böra beräknas per kurs och uppgå till

10 å 30 kronor allt efter kursens omfattning.

Enligt vårt förmenande är det lämpligast, att avgiften beräknas per år

eller per kurs allt efter omständigheterna. Avgifternas storlek bör angivas

i det förslag till reglemente, som uppgöres av den lokala skolstyrelsen

och i samband med detta underställas överstyrelsens prövning

och fastställelse. Avgiften i en aftonyrkeskurs med 30 veckors årlig undervisningstid

synes oss lämpligen kunna få uppgå till 5—15 kronor per

år, i en dagyrkeskurs av 30 veckors längd till 10-—30 kronor för hela

kursen. För ämnes-, yrkes- och mästarekurser av kortare varaktighet bör

avgiftens storlek bestämmas med hänsyn till kursens längd, omfattning

och övriga omständigheter. Rimligt synes emellertid vara, att avgifterna

för mästarekurser, avsedda för äldre mästare, må upptagas till proportionsvis

något högre belopp än för övriga slag av kurser.

Medellösa eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala styrelsens

prövning helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.

Lärare.

Yi ansluta oss till kommitténs uttalande, att det för yrkesskolorna är

av största vikt att till lärare erhålla personer med teknisk bildning samt

verkliga yrkesmän. Lärarearvodet har av kommittén föreslagits till i medeltal

4 kronor för varje undervisningstimme men bör enligt vårt förmenande

höjas till minst 4 kronor 50 öre, i vilket medeltal dock även föreståndarearvodet

avsnitt 112 Kontrollera mot PDF

må ingå. Vi dela kommerskollegii åsikt, att det ofta,

särskilt vid mästarekurser och i vissa ämneskurser, då det är fråga om

att tillfälligt anmoda utomstående personer att hålla ett mindre antal

föreläsningar eller demonstrationer, kan bliva nödvändigt att beräkna avsevärt

högre arvoden.

Kommitténs förslag beträffande beredande av pensioner åt lärarna samt

åt deras änkor och barn anse vi oss av samma skäl, som vid behandlingen

av lärlingsskolorna anförts, böra avstyrka.

Styrelse och förvaltning.

Yrkesskolorna böra givetvis ställas under överinseende och inspektion

av den föreslagna överstyrelsen samt under ledning av lokala styrelser.

118

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Den närmaste tillsynen över varje yrkesskola bör utövas av en föreståndare.

För yrkesskolor, vilka upprättas som kommunala institutioner, bör i

fråga om såväl lokala styrelser som föreståndare gälla vad vi föreslagit

beträffande lärlingsskolorna. Där lärlings- och yrkesskolorna begagna

samma lokaler, undervisningsmateriell och dylikt, böra de ovillkorligen

ställas under gemensam styrelse och gemensam föreståndare, men även

i sådana kommuner, där skilda lokaler för lärlings- och yrkesskolor stå

till förfogande, torde det i regel vara mest ändamålsenligt, att de hava

gemensam styrelse.

Där yrkesskolor varda upprättade på enskilt initiativ, torde närmare

föreskrifter angående tillsättande av styrelse och föreståndare böra ingå

i skolans reglemente, som för statsbidrags erhållande skall vara av överstyrelsen

prövat och fastställt. Vid denna prövning har överstyrelsen att

tillse, det nödiga garantier givas för tillvaratagande av statens intresse.

Att redan på sakens nuvarande stadium söka uppställa några allmänt

gällande regler för dylika enskilda läroanstalter torde emellertid icke

vara lämpligt.

Ekonomiska förhållanden.

I fråga om statens bidrag till yrkesskolornas underhåll gäller i tillämpliga

delar vad vi i detta avseende anfört beträffande lärlingsskolorna.

Särskilt torde det med hänsyn till det nära samband, som i regel bör

förefinnas mellan kommunala yrkes- och lärlingsskolor med avseende på

såväl lärare som undervisningsmateriell, vara alldeles nödvändigt, att statens

bidrag till såväl lärarlöner som undervisningsmateriell utgår efter

enahanda grunder vid båda slagen av läroanstalter. Enda skillnaden bör

vara den, att till grund för beräkning av anslaget till löner åt lärare och

föreståndare i yrkesskolan lägges det föreslagna högre genomsnittsarvodet,

4 kronor 50 öre per undervisningstimme. Statsbidraget, som bör vara

två tredjedelar härav, skulle sålunda för sagda ändamål utgå med 3 kronor

för varje undervisningstimme.

avsnitt 113 Kontrollera mot PDF

Årliga statsbidraget till löner vid en yrkesskola med aftonundervisning,

omfattande ett läsår av 30 veckor med 10 timmars undervisning

i veckan, skulle då för varje läsavdelning uppgå till 900 kronor. Därtill

kommer statsbidraget för undervisningsmateriell. Om sistnämnda bidrag

beräknas till i medeltal 100 kronor, skulle statens årliga kostnader

belöpa sig till 1 000 kronor per läsavdelning.

För en yrkeskurs med dagundervisning under 30 veckor med 40 under

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

119

visningstimmar i veckan skulle statsbidraget till löner belöpa sig till 3 600

kronor och statsanslaget i sin helhet till omkring 4 000 kronor.

Beträffande de på enskilt initiativ upprättade yrkesskolorna torde statsbidrag

till dessa böra utgå med belopp, som till sin storlek bestämmas

efter prövning i varje särskilt fall. Härvid synes det ej vara uteslutet,

att staten i vissa fall, när det i särskilt hög grad ligger i det allmännas

intresse, att en dylik skola kommer till stånd, må kunna bidraga till dennas

förverkligande på ett till och med mer'' effektivt sätt än i fråga om

de kommunala yrkesskolorna. Likaledes torde staten i enstaka fall böra,

såsom av 1907 års kommitté föreslagits i fråga om den konstindustriella

undervisningen, helt ikläda sig kostnaderna för upprättande och underhåll

av yrkesskolor.

Att på förhand utarbeta en fullständig, hela riket omfattande plan för

inrättande av nya yrkesskolor och särskilt för inrättande av yrkeskurser

för speciella yrken är tydligen icke möjligt, Följaktligen låter det sig ej

heller göra att på förhand beräkna statsverkets blivande årliga kostnader

för ifrågavarande ändamål. Möjligen skulle man för uppskattande av

dessa kostnaders ungefärliga storlek kunna utgå ifrån de förut till omkring

en million kronor beräknade kostnaderna för lärlingsskolväsendet,

som ju skall omfatta den stora massan av minderåriga hantverks- och

industriarbetare. Om man antager, att en viss bråkdel av dessa, t. ex.

en femtedel, kommer att begagna sig av yrkesskolornas undervisning,

samt att kostnaderna för sistnämnda undervisning, räknad per lärjunge,

ställer sig 50 procent högre än i lärlingsskolorna, så skulle man komma

till en årlig statsutgift för yrkesskolorna av omkring 300 000 kronor.

Sammanfattning.

Yrkesskolornas ändamål är att meddela arbetare med god praktisk Ändamål,

yrkeserfarenhet en på lärlingsskolans kunskapsmått byggd fortsatt undervisning

av teknisk, yrkesekonomisk och medborgerlig art, avsedd att

höja deras arbets- och förvärvsförmåga eller att giva dem nödiga förutsättningar

för mera ansvarsfulla befattningar såsom förmans- och därmed

avsnitt 114 Kontrollera mot PDF

jämförliga förtroendeposter inom industrien eller för en mera oberoende

ställning såsom självständiga mästare inom hantverket. Dessutom böra de

bereda även äldre hantverksmästare tillfälle att taga del av nyare rön och

framsteg inom deras yrken.

Yrkesskolornas undervisning meddelas i form av yrkes-, ämnes- eller organisation,

mästarekurser.

I yrkeshurserna meddelas undervisning efter fasta läroplaner, avpassade

120

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Lärotid.

Inträdes

fordringar.

Undervis

ning.

för vissa yrken ock beräknade att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare

på eu viss begränsad tid.

I ämneskurserna meddelas undervisning, teoretisk såväl som praktisk, i

olika fristående läroämnen, bland vilka lärjungarna äga rätt att utvälja

dem, som bäst motsvara vars och ens behov och önskningar.

I mästarekurserna meddelas undervisning av yrkesekonomisk eller yrkesteknisk

art, avsedd dels för skickliga hantverksarbetare, som ämna etablera

sig som självständiga mästare, dels även för äldre mästare, som behöva

närmare studera nyare rön och framsteg inom yrket.

Yrkesskolorna meddela antingen aftonundervisning eller dagundervisning.

Yrkeskurs med dagundervisning omfattar en tid av ett par månader

intill högst 30 veckor.

Yrkeskurs med aftonundervisning omfattar ett eller två läsår, vartdera

om högst 30 veckor med 6—12 timmars undervisning per vecka.

För ämnes- och mästarekurser kunna inga allmänt gällande bestämmelser

rörande lärotider utfärdas.

För vinnande av inträde i yrkesskola fordras:

till yrkes- eller ämneskurs med aftonundervisning, att den sökande antingen

med godkänt avgångsbetyg genomgått lärlingsskola, eller ock att

han fyllt 17 år och under minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete

samt genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar

att tillgodogöra sig undervisningen i den kurs, vari inträde sökes;

till yrkes- eller ämneskurs med dagundervisning, att den sökande fyllt

18 år och under minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete samt

genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar

att tillgodogöra sig undervisningen i den kurs, vari inträde sökes;

till mästarekurs, att den sökande fyllt 20 år och under minst tre år ägnat

sig åt praktiskt yrkesarbete samt genom betyg eller avlagda prov

styrker sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen

i den kurs, vari inträde sökes.

Undervisningen i yrkesskolan ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas

yrken.

Undervisningen i yrkeskurserna grupperas kring ämnena yrkeslära,

yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning, vilka ämnen skola

avsnitt 115 Kontrollera mot PDF

vara obligatoriska för varje kursdeltagare. Avgångsbetyg tilldelas lärjunge,

som med nöjaktigt resultat genomgått yrkeskurs.

Läroämnena i mästare- och ämneskurser bestämmas i varje särskilt fall

efter för handen varande omständigheter. För deltagare i ämnes- och

mästarekurser må avgångsbetyg utfärdas, där så befinnes lämpligt.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

121

I yrkesskolorna må skolavgifter kunna upptagas, räknade antingen för

år eller för kurs och till belopp, vilkas storlek angives i vederbörande

skolas reglemente.

Medellösa eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala skolstyrelsens

prövning helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.

Till lärare i yrkesskolor böra företrädesvis personer med teknisk bildning

och verkliga yrkesmän antagas. Bestämda formella kompetensfordringar

för vinnande av dylik anställning böra icke uppställas. Lärare

tillsättas av skolornas lokala styrelser genom förordnande på viss tid eller

tillsvidare med viss ömsesidig uppsägningstid.

Yrkesskolorna ställas under överinseende och inspektion av överstyrelsen

för yrkesundervisningen samt under ledning av lokala styrelser. Den

närmaste tillsynen över varje skola utövas av en föreståndare.

Vid kommunala yrkesskolor gäller i fråga om styrelser och föreståndare

vad därom för kommunala lärlingsskolor föreslagits. Där yrkesskola och

lärlingsskola använda samma lokaler, undervisningsmateriell o. dyl., skola

båda läroanstalterna ställas under ledning av gemensam styrelse och gemensam

föreståndare.

Varje yrkesskolas organisation och verksamhet fastställes genom ett

reglemente. Förslag till reglemente uppgöres av skolans styrelse och

skall, sedan de kommunala myndigheter eller de korporationer, som upprättat

skolan och bidraga till dess underhåll, för sin del godkänt detsamma,

av överstyrelsen för yrkesundervisningen prövas och stadfästas.

Reglemente för yrkesskola, som upprättas på enskilt initiativ, skall innehålla

föreskrifter angående tillsättande av styrelse och föreståndare.

Statsanslag för yrkesskolornas underhåll utgår som bidrag dels till täckande

av kostnaderna för lärares och föreståndares avlöning, dels till bestridande

av utgifterna för anskaffning, underhåll och komplettering av

undervisningsmateriell.

I fråga om kommunala yrkesskolor utgår det årliga statsanslaget till lärares

och föreståndares avlöning med 3 kronor för varje undervisningstimme,

under förutsättning att kommunen för samma ändamål beviljar ett anslag,

icke understigande hälften av statsanslaget. Statsanslaget till undervisningsmateriell

utgår efter samma grunder, som föreslagits i fråga om de

kommunala lärlingsskolorna.

avsnitt 116 Kontrollera mot PDF

De kommuner, som inrätta yrkesskolor, äro skyldiga att för dem tillhandahålla

ändamålsenliga lokaler med inredning och möblering samt

i övrigt ansvara för kostnaderna för skolornas underhåll, i den mån dessa

ej bestridas genom statsanslag.

Till yrkesskola, som upprättats på enskilt initiativ, utgår statsanslag

16—173671

Skolavgifter.

Lärare.

Styrelse och

förvaltning.

Ekonomiska

förhållanden.

122

KAl>. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

med belopp, som till sin storlek bestämmes efter prövning i varje särskilt

fall.

Tekniska fackskolor.

Ändamål.

De tekniska fackskolornas ändamål angives av 1907 års kommitté vara

»att meddela de tekniska kunskaper, som jämte industriell erfarenhet fordras

av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i

verkstäder, fabriker och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare,

detalj konstruktörer och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor

samt verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer och försökslaboratorier,

ävensom att meddela personer, som ägna sig åt affärsverksamhet

med industriens förnödenheter och alster eller åt annan praktisk verksamhet,

de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsområden, som de för

sin verksamhet behöva».

Behovet av specialiserad teknisk utbildning på en linje vid sidan av

den teoretiskt vetenskapliga, som representeras av tekniska högskolan och

Chalmers tekniska läroanstalts högre avdelning, hava vi redan i första

kapitlet framhållit. För en mängd befattningar, särskilt inom den större

industrien, dels såsom arbetsledare, dels såsom ritare, detalj konstruktörer

och laboratoriebiträden, är en dylik utbildning'' nödvändig. Kommittén

nämner bland dem, som skulle begagna fackskolornas undervisning, även

personer, som ägna sig åt affärsverksamhet med industriens förnödenheter

och alster. Under förutsättning, att vårt förslag till tekniska gymnasiers

inrättande vinner beaktande, torde dock dessa sistnämnda läroanstalter

i regel bliva anlitade för sagda ändamål. Fackskolornas verksamhet

bör helt inriktas på att utbilda personal för rent tekniska befattningar,

de så att säga inre funktionerna i ett industriellt företag.

Organisation och förläggning.

Kommittén föreslår, att fackskolor upprättas för följande speciella industrigrenar:

maskinindustri, byggnadsindustri, väg- och vattenbyggnadsindustri,

kemisk industri, textilindustri, elektroteknik, trävaruindustri samt

trämasse-, cellulosa- och pappersindustri. Kommerskollegium uttalar tvivel

rörande behovet av fackskola för trävaruindustri men instämmer för

övrigt i kommitténs förslag.

Vi anse för vår del, att samtliga de olika slag av fackskolor, som av

avsnitt 117 Kontrollera mot PDF

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

123

kommittén föreslagits, äro behövliga. Yad trävaruindustrien angår, kan

det visserligen synas, som om den för närvarande vore tillräckligt betjänt

med den utbildning, som tillhör yrkesskolans stadium, men tar man i betraktande

den oerhörda betydelse, som denna industrigren i vårt skogrika

land äger, jämte de rika utvecklingsmöjligheter i fråga om ett bättre

tillvaratagande av råvaran och en längre driven förädling av densamma

inom landet, som väl torde stå denna industri till huds, synes en särskild

fackskola för densamma vara synnerligen väl motiverad.

I fråga om fackskolornas förläggning ansluta vi oss i stort sett till

kommittéförslaget. Dock bliva vissa modifikationer nödvändiga i anledning

därav, att vi vilja föreslå, att de nuvarande tekniska elementarskolorna

i Malmö, Örebro och Härnösand ombildas till tekniska gymnasier.

Sålunda torde detta medföra, att antalet fackskolor för maskinindustri,

som av kommittén föreslagits till tre, bör, åtminstone till en början, inskränkas

till två, varvid i första rummet Stockholm, i andra rummet

Malmö bör komma i åtanke.

I likhet med kommerskollegium finna vi det självklart, att den elektrotekniska

fackskolan bör förläggas till Västerås i stället för till Örebro.

Förutom de skäl härtill, som av kommerskollegium anförts, vilja vi ytterligare

framhålla, att skolan borde kunna påräkna ett avsevärt större antal

på orten bosatta lärjungar, om den förlädes till Västerås, än om den

skulle placeras i Örebro, samt att en elektroteknisk yrkesskola med särskilda

ämneskurser, avsedda som förberedelse för inträde i fackskolan, synes

vara alldeles självskriven i Västerås.

Rörande fackskolan för textilindustri anse vi på grund av de skäl, som

kommittén anfört, att denna bör förläggas till Borås. Dock måste det

betraktas som ett önskemål, att framdeles, så snart behovet visar sig tillräckligt

stort att motsvara tvenne textilfackskolor, även Norrköping förses

med eu dylik skola. I sådant fall bör Boråsskolan inriktas övervägande

på bomullsindustrien, Norrköpingsskolan på ylleindustrien.

Om väg- och vattenbyggnadsfackskolan torde i högre grad än om övriga

fackskolor gälla vad kommittén yttrar, att de skola utgöra centralskolor

för landet i dess helhet. I och för sig kan det väl synas rätt omotiverat

att förlägga denna skola just till Norrköping, men eftersom där

finnes en teknisk elementarskola och undervisningen inom dennas byggnadstekniska

linje sedan åtskilliga år inriktats på väg- och vattenbyggnad

samt någon annan fackskola såsom ersättning för ifrågavarande tekniska

elementarskola icke för närvarande torde kunna där ifrågasättas,

avsnitt 118 Kontrollera mot PDF

få vi även härvidlag biträda kommitténs förslag.

Mot förslaget att förlägga en fackskola för byggnadsindustri till Stock

124

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

holm och en till Malmö hava vi intet att erinra. Även om det ej med

säkerhet kan antagas, att båda dessa skolor redan från början få full

uppsättning av elever, äro byggnadsförhållandena så olika i Skåne mot

i mellersta och norra Sverige, att var och en av dessa skolor har sin

särskilda uppgift att fylla.

Den föreslagna trävarufackskolan skulle enligt kommitténs förslag förläggas

till Härnösand såsom ersättning för därvarande tekniska elementarskola.

Om denna emellertid omorganiseras till ett tekniskt gymnasium,

torde det ej vara skäl att redan nu definitivt bestämma, att även

trävarufackskolan skall förläggas till Härnösand, för den händelse annan

norrländsk stad skulle kunna anses lämpligare från trävaruindustriens

synpunkt och visa sig villig att göra erforderliga ekonomiska uppoffringar.

Beträffande den kemiska fackskolan ansluta vi oss till kommitténs mening,

att den bör förläggas till Skåne med dess rikt utvecklade kemiska

industri. Likaledes finna vi starka skäl tala för kommitténs förslag att

placera den i Hälsingborg, men då ännu intet erbjudande från denna

stad föreligger att anskaffa lokaler m. m., torde det vara lämpligast att

tills vidare lämna öppen frågan om till vilken av de skånska städerna

den kemiska fackskolan bör förläggas.

Även beträffande fackskolan för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri,

för vilken kommittén föreslagit Karlstad som förläggningsort, torde

det vara lämpligast att för närvarande endast bestämma, att den skall

ligga i Värmland.

Förutom de nu nämnda tekniska fackskolorna föreslår kommittén, att

en avdelning för utbildning av gjutmästare inrättas vid bergsskolan i

Falun. Kommerskollegium ifrågasätter, huruvida icke denna avdelninglämpligare

borde inrättas i samband med fackskolan för maskinindustri i

Stockholm, enär härigenom rikligare tillfällen till besök å olika gjuterier

skulle givas, samtidigt med att fackmän lättare skulle kunna erhållas såsom

lärare. Enligt vårt förmenande hör dock denna undervisning vida

mer organiskt tillsamman med undervisningen i en bergsskola än med

undervisningen i eu maskinfackskola, särskilt med tanke på ämnet metallurgi,

och då exkursioner till både järnbruk och gjuterier med lätthet

kunna företagas av lärjungarna, om skolan förlägges till Falun, finna vi,

att kommitténs förslag i detta avseende bör följas.

I likhet med kommittén vilja vi framhålla, att de härmed föreslagna

tekniska fackskolorna icke utgöra ett för all framtid tillfyllestgörande system

avsnitt 119 Kontrollera mot PDF

för tillgodoseende av behovet av teknisk fackskoleutbildning. Uppkomsten

av nya industrigrenar eller utvecklingen av redan befintliga bör

KAP. i. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

125

föranleda upprättandet av nya fackskolor. Yi kava redan uttalat, att en

textilfackskola i Norrköping bör betraktas som ett framtida önskemål. Så

snart de båda föreslagna fackskolorna för maskinindustri i Stockholm och

Malmö komma att visa sig otillräckliga, bör ytterligare en dylik skola

komma till stånd. Denna torde böra förläggas till västra Sverige. En

särskild fackskola för elektrokemi torde även böra betraktas som ett önskemål,

vars förverkligande ej bör ligga allt för avlägset. Bland de städer,

som äro särskilt lämpliga som förläggningsorter för de båda sistnämnda

fackskolorna, en maskinteknisk och eu elektrokemisk, torde i första

rummet böra nämnas Trollhättan med dess storartade och i synnerligen

stark utveckling varande industri.

Lärotid.

Vi hava redan i första kapitlet uttalat vår anslutning till kommitténs

förslag, att lärokursen vid de tekniska fackskolorna begränsas till två

läsår. Även kommerskollegium finner denna kurslängd i de flesta fall

vara lämplig, men antyder dock, att de föreslagna läroplanerna kunna

behöva något inskränkas för att på den angivna tiden medhinnas. Yi

hava redan nämnt, att vi icke anse någon dylik inskränkning i läroplanerna

lämplig, utan att det enligt vårt förmenande är bättre att vid de

fackskolor, där kursen icke på annat sätt kan medhinnas på två år, något

höja inträdesfordringarna. Kommerskollegium föreslår, att lärokursen

vid fackskolorna för byggnadsindustri utsträckes över tre år med motsvarande

förkortning av läsåren. Fördelen härmed skulle vara, att sommarferierna,

vilka infalla under den för byggnadsverksamheten brådaste tiden,

skulle bliva längre och ökad möjlighet därmed beredas lärjungarna att

förskaffa sig såväl yrkespraktik som arbetsförtjänst. Utan att vilja förringa

värdet av denna fördel, tro vi dock, att den föreslagna anordningen

skulle medföra större olägenheter än fördelar. Först och främst vilja vi

påpeka, att, åtminstone vad städerna angår, byggnadsyrket numera icke

på långt när är ett säsongyrke i så hög grad som förr, i det husbyggnadsverksamheten

vanligen pågår hela året om. Vidare är det för lärjungarna

i regel svårare att erhålla arbete, i synnerhet väl betalt sådant,

under ferier, då de ju i alla fall endast kunna antaga relativt kortvariga

anställningar, än då de fritt förfoga över sin tid. Slutligen komma de

kollisioner mellan skolstudierna och värnpliktstjänstgöringen, som nog i

alla fall ej kunna undvikas och som måste föranleda uppskov med antingen

avsnitt 120 Kontrollera mot PDF

det ena eller det andra, att bliva talrikare och vålla större besvär,

om skolkursen omfattar tre år, än om den blott varar två. Men även

126

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

för skolorna skulle en treårig kurs med korta läsår vålla avsevärda olägenheter.

Lärarna vid eu dylik skola skulle nämligen få så kort tjänstgöringstid,

att man icke rättvisligen kunde tillerkänna dem samma lönevillkor

som lärarna vid övriga fackskolor. Att på ett för alla parter tillfredsställande

sätt ordna denna angelägenhet skulle säkert bliva mycket svårt.

Vidare skulle en dylik skola, som ju måste anordnas med tre i stället för

två årsklasser, kräva en vida större utrustning i fråga om såväl lokaler

som lärarkrafter och således ställa sig betydligt dyrare, än om den gjordes

tvåårig. På grund av det anförda kunna vi icke ansluta oss till

kommerskollegii förslag i denna punkt.

Vad längden av läsåret angår, föreslår kommittén, att detta skall omfatta,

förutom den tid, som erfordras för inträdes- och flyttningsprövningar,

40 veckor, däri inräknat 7 dagars påsklov och 4 dagars pingstlov.

Som inträdes- och flyttningsprövningarna emellertid kunna kräva olika

lång tid vid olika skolor och vid olika tillfällen, torde det för vinnande

av likformighet med avseende på läsårets längd vara skäl att inräkna

denna tid i det lagstadgade läsårets 40 veckor, varvid dock bör bestämmas,

att de nämnda prövningarna få upptaga högst 4 dagar. De föreslagna

påsk- och pingstloven äro av samma längd som vid de nuvarande

tekniska elementarskolorna. Vid dessa förekomma emellertid ytterligare

6 lovdagar under läsåret, fördelade efter rektors gottfinnande med 3 dagar

under höstterminen och 3 under vårterminen. Dessutom kan ledigheten

under de två söckendagarna av pingstlovet utbytas mot annan ledighet.

Medräknas även påsklovets 4 söckendagar, är det alltså vid de

nuvarande tekniska elementarskolorna 12 söckendagars ledighet under

läsåret. Enligt vårt förmenande bör detta antal lovdagar bestämmas även

för de tekniska fackskolorna. Ävenledes bör den angivna friheten i fråga

om lovdagarnas fördelning bibehållas. De exkursioner i studiesyfte till

industriella verk m. in., som ingå i undervisningen, böra givetvis företagas

under ordinarie läsdagar.

Beträffande antalet undervisningstimmar per vecka föreslår kommittén,

att detta bestämmes till 40 å 44, vartill ytterligare skulle komma en halv

timmes gymnastik varje dag. I de av kommittén uppgjorda förslagen

till timplaner för de olika fackskolorna upptagas 44 obligatoriska och en

frivillig undervisningstimme samt 3 timmars gymnastik eller sammanlagt

48 timmar i veckan. I likhet med kommerskollegium finna vi denna

avsnitt 121 Kontrollera mot PDF

siffra allt för hög med hänsyn till det nödvändiga hemarbetet. Kommerskollegium

föreslår, att undervisningstiden ej må utsträckas längre än till

36 timmar i veckan, varvid dock förutsättes, att gymnastik icke upptages

som obligatoriskt läroämne på fackskolans program. Vi vilja för vår

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

127

del föreslå, att antalet veckotimmar bestämmes till 40 och att däri skall

ingå såväl de frivilliga lektioner i främmande språk, som eventuellt kunna

förekomma, som ock gymnastik, vilket senare ämne enligt vårt förmenande

bör vara obligatoriskt. Lärotimmarnas längd torde böra bestämmas

till 50 minuter med 10 minuters raster mellan på varandra följande

lektioner.

Inträdesfordringar.

Enligt kommitténs förslag skulle för inträde vid de tekniska fackskolorna

som ordinarie lärjunge fordras, dels att den inträdessökande medelst

arbetsbetyg styrker, att han under minst två år deltagit i yrkesmässigt

arbete av den art, att det kan anses utgöra en god förberedelse för studierna

i den fackskola, vari inträde sökes, dels att han vid anställd prövning

visar sig äga godkända insikter i följande ämnen:

svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;

matematik: de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk och vanliga

bråk, algebra till den omfattning, som fordras för lösandet

av första gradens ekvationer med en eller liera obekanta,

samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar, trianglar,

parallellogrammer och cirklar;

naturlära: fysikens och kemiens första grunder;

samt i fråga om vissa fackskolor:

erforderlig färdighet i ritning och teckning.

Inträdessökande, som avlagt realskoleexameii med betyg om godkända

insikter i ovannämnda ämnen, skulle avlägga prov endast i matematik

och i fråga om vissa fackskolor i ritning och teckning.

Kommerskollegium finner det onödigt och rent av mindre välbetänkt

att fordra så lång tids yrkespraktik som två år. Som skäl för denna

ståndpunkt anför kommerskollegium, att »för eu särskilt dugande yngling

två år torde vara tillräckliga för att så binda honom vid ett visst industriellt

företag, att han för erbjudna ekonomiska fördelar släpper tanken

på att skaffa sig en teoretisk utbildning, med vars hjälp han skulle kunna

komma betydligt längre än genom att tvärstanna på redan erhållen anställning»

samt att »de mindre dugande åter, som en arbetsgivare ej hade

något särskilt intresse av att söka kvarhålla, helt naturligt skulle söka sig

in i fackskolorna för att meritera sig, och att följden sålunda kunde bliva,

att dessa skolor komme att rekryteras med övervägande svaga och medelmåttiga

begåvningar».

avsnitt 122 Kontrollera mot PDF

Yi kunna icke för vår del ansluta oss till kommerskollegii åsikt i denna

128

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

fråga. Att en yngling, som tagit arbetsanställning vid ett industriellt

företag i den bestämda avsikten att efter två år söka inträde vid en fackskola

och där skaffa sig en utbildning, med vars lijälp han skulle kunna

komma betydligt längre än genom att behålla anställningen i fråga, skulle

övergiva denna sin avsikt på grund av arbetsgivarens bemödande att

hålla honom kvar, förefaller föga sannolikt och torde i alla händelser

böra räknas till de rena undantagen. Att de två åren däremot äro tillräckliga

att så binda honom vid en viss industrigren, att hela hans

intresse för framtiden blir inriktat på denna, är med hänsyn till hela den

utbildning, varom här är fråga, att betrakta uteslutande som en fördel.

Om fordran på föregående yrkespraktik inskränktes till endast några få

månader, skulle det sannolikt ej sällan inträffa, att ynglingen toge denna

mera som en besvärlig och ointressant formalitet, som det endast gällde

att på billigaste sätt göra undan, än som ett verkligt och allvarligt arbete,

på vilket han borde nedlägga all sin energi. För hans framtida verksamhet

är det också av synnerlig betydelse, att han hinner göra sig

något så när förtrogen med arbetarnas åskådningssätt och av egen erfarenhet

lära känna, hur det industriella arbetet ter sig från deras synpunkt.

Någon avprutning på kravet på två års yrkespraktik synes oss

således icke böra ifrågasättas. Dock må gärna en viss del av denna tid,

förslagsvis intill sex månader, användas till ritkontor sarbete.

Beträffande de teoretiska inträdesfordringarna uttalar kommerskollegium

sin anslutning till kommitténs förslag men anser, att inträdessökande, som

avlagt realskoleexamen med godkänt betyg i de föreskrivna ämnena, bör

vinna inträde utan prövning. Medgivas måste ju också, att det kan synas

egendomligt att begära, att en person skall medelst prov styrka sig

äga ett kunskapsmått, varpå han kan uppvisa officiellt betyg. Emellertid

giver erfarenheten vid handen, dels att kunskaperna i matematik hos

ynglingar, som erhållit betyget godkänd i detta ämne i realskoleexamen,

äro rätt ojämna, dels att dessa kunskaper i betydlig grad försvagas under

ett eller ett par års tid, så vida ynglingen icke vinnlägger sig om

att underhålla dem. Det torde därför icke vara skäl att frångå kommitténs

yrkande på inträdesprov i matematik även för dem, som avlagt realskoleexamen,

så mycket mindre som det är av största vikt med hänsyn

till möjligheten att sedermera i skolan medhinna avsedda kurser, att den

avsnitt 123 Kontrollera mot PDF

inträdessökande icke endast nödtorftigt känner till de föreskrivna områdena

av matematiken utan även äger en genom trägen övning förvärvad

färdighet att snabbt och säkert lösa förekommande uppgifter. Däremot

synes betyget godkänd i ritning och teckning i realskoleexamen

vara en i och för sig tillräcklig garanti för nödig färdighet härutinnan.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

129

I eu del fackskolor, nämligen skolorna för maskinindustri, elektroteknik

samt väg- och vattenbyggnad, är det emellertid, som vi redan

i första kapitlet framhållit, icke möjligt att på ett tillfredsställande sätt

medhinna lärokursen på två år med de av kommittén föreslagna inträdesfordringarna.

Yi hava i första kapitlet utförligt motiverat vår åsikt,

att det är vida lämpligare att något höja inträdesfordringarna i matematik

vid dessa skolor än att förlänga lärokursen utöver två år. Ökningen

hör dock icke omfatta nya områden av matematiken, vilket kunde befaras

vålla *len studerande svårigheter, utan endast en fullständigare behandling

av de områden, som enligt kommittéförslaget ändock skulle ingått

i inträdesf ordringarna, I stället för att i algebra sluta med första gradens

ekvationer, bör den studerande fortsätta till och med problem, ledande

till andra gradens ekvationer. I geometri hör han likaledes, i stället

för att nöja sig med det kunskapsinnehåll, som motsvarar Euklides fyra

första böcker, fortsätta studiet av detta ämne till och med proportionsläran

och planimetrien. För den, som avlagt realskoleexamen och således erhållit

eu viss vana att studera algebra och geometri, bör det vara av

större intresse att under den tid, som förflyter mellan realskoleexamen

och inträdesprövningen i fackskolan, vidga sitt vetande och öva sin tankeverksamhet

på nya problem inom dessa områden än att endast repetera

vad han förut lärt. Emellertid kan man på goda grunder antaga,

att flertalet inträdessökande icke komma att förete realskolebetyg. Vid

de nuvarande tekniska elementarskolorna, där realskoleexamen berättigar

till inträde utan prövning och där ingen praktikfordran är föreskriven,

uppgår antalet av dem, som avlagt realskoleexamen, ändock icke till hälften

av hela antalet inträdessökande. I den händelse vårt förslag om upprättande

av tekniska gymnasier vinner beaktande, torde eu mycket stor

del av dem, som avlägga realskoleexamen, komma att övergå till dessa

läroanstalter. Till de tekniska fackskolorna åter torde i övervägande grad

komma unga män, vilka börjat som arbetare och i yrkesskolorna eller på

egen hand skaffat sig de nödiga förkunskaperna. Inhämtandet av dessa

avsnitt 124 Kontrollera mot PDF

förkunskaper kan försiggå nära nog var som helst och förutsätter icke,

att den studerande avbryter sitt förvärvsarbete, samt behöver därför icke

åsamka honom nämnvärda ekonomiska uppoffringar, ett förhållande som

för dessa personer ofta är av största vikt; en förlängning av lärokursen

i de omnämnda fackskolorna skulle däremot vålla lärjungarna avsevärt

ökade utgifter.

Det kan visserligen anmärkas, att likformigheten i systemet brytes, om

inträdesfordringarna göras större vid den ena fackskolan än vid den andra,

men det måste väl dock anses vara rätt naturligt, att då t. ex. en ke

130 . KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

misk fackskola meddelar ett vida mindre kunskapsmått i matematik än

en elektroteknisk fackskola, den också ställer lägre anspråk på de inträdessökandes

förkunskaper i detta ämne än den senare.

Vad angår de av kommittén i övrigt föreslagna inträdesfordringarna,

finna vi dem vara lämpligt avvägda, Någon färdighet i linearritning

torde dock böra fordras vid samtliga fackskolor, om ock anspråken härvidlag

kunna ställas olika högt vid olika skolor.

Som redan förut nämnts, anse vi, att ämneskurser vid yrkesskolor, där

så befinnes lämpligt, böra inrättas med särskilt syfte att förbereda för

inträde i fackskola. På sina håll torde ifrågavarande undervisning även

kunna meddelas i form av frivilliga fortsättningskurser vid lärlingsskolorna.

Att anordna de förberedande kurserna vid själva fackskolorna

torde däremot i regel icke vara lämpligt.

Kommittén anser icke särskilda bestämmelser om minimiålder för inträde

vid de tekniska fackskolorna behövliga, enär nödig kompetens i övrigt

för inträde knappast skulle kunna vinnas före 16 års ålder. Förvår

del finna vi dock eu dylik bestämmelse vara på sin plats och vilja därför

föreslå, att en minimiålder av 17 år fastställes.

Förutom ordinarie lärjungar, vilka skola deltaga i undervisningen i

samtliga obligatoriska läroämnen, skulle i fackskolorna även kunna mottagas

speciallärjungar, vilka följa undervisningen endast i vissa läroämnen.

Såsom inträdesfordran för dessa föreslår kommittén, att de skola

förete intyg om föregående praktisk verksamhet av lämplig art och till

nöjaktig omfattning samt i övrigt visa sig innehava tillräckliga förkunskaper

för att kunna draga nytta av undervisningen. Kommerskollegium

erinrar därom, att i fråga om praktiska specialkurser särskild hänsyn

bör visas mot personer med framstående praktisk duglighet, och uttalar,

att prövning av dessas teoretiska förkunskaper ej bör ifrågasättas. Yi

kunna för vår del ansluta oss till såväl kommitténs som kommerskollegii

uttalanden i denna fråga.

Undervisning.

avsnitt 125 Kontrollera mot PDF

Beträffande undervisningens innehåll vid de tekniska fackskolorna hava

vi i huvudsak intet att erinra mot kommitténs yttrande. Kommittén

betonar själv, att de av densamma uppgjorda läroplanerna »endast böra

betraktas såsom preliminära förslag, avsedda att giva en antydan om

hur kommittén anser, att undervisningen vid dessa skolor bör ordnas,

och att tjäna till ledning vid utarbetandet av de definitiva läroplaner,

som det sedan bör åligga den blivande överstyrelsen att efter vederbörlig

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

131

granskning fastställa». Vid eu dylik mera ingående granskning torde åtskilliga

mindre ändringar behöva vidtagas i de föreslagna läroplanerna,

men att närmare'' ingå på detaljerna i denna fråga torde få anses ligga

utom ramen för vårt uppdrag. Ett par allmänna synpunkter vilja vi

dock framhålla.

I ämnet matematik har kommittén såsom det sista av de områden,

som skulle genomgås, angivit grafisk algebra och de första grunderna av

analytisk geometri. Som lärjungarna emellertid icke kunna hava någon

nämnvärd praktisk användning för kunskaper i analytisk geometri i egentlig

mening, men däremot skulle hava mycket gagn av kunskaper i differential-

och integralräkning, särskilt i fackskolan för elektroteknik, där

dylika kunskaper knappast kunna undvaras, böra slutorden i det stycke,

där lärokursen i matematik angives, ändras till: grafisk algebra och de

första grunderna av differential- och integralräkning.

Ett par ämnen, vilka äro av den betydelse för snart sagt varje industrimän,

att de kunde behöva givas en något gynnsammare ställning, än

kommittén för en del fackskolors vidkommande föreslagit, äro husbyggnadslära

samt hållfasthetslära med beräkning av enkla maskindelar. I de

fackskolor, vilkas huvuduppgift faller inom andra områden, t. ex. den

kemiska eller den papperstekniska, har kommittén icke upptagit dessa

ämnen på annat sätt än i form av undervisning i ritning. Övningarna

i sistnämnda ämne, åt vilket i de nämnda skolorna anslagits 204, resp.

284 timmar, skulle omfatta »avteckning på fri hand av maskindelar och

enklare maskiner i projektion med utsatta mått (krokiteckning), uppritning

av teckningarna i bestämd skala samt övningar i att uppmäta eu

enklare fabriksbyggnad och att upprita den i plan och skärningar med

angivande av motorers, arbetsmaskiners och transmissioners placering».

Utan tvivel skulle den för ändamålet anslagna tiden, eventuellt något

ökad, bliva bättre använd, om en viss del av densamma, t. ex. 75—100

timmar, ansloges till föreläsningar om och övning i hållfasthetsberäkningar

av de maskindelar, som sedan skulle uppritas, samt till föreläsningar i

avsnitt 126 Kontrollera mot PDF

husbyggnadslära. Lärjungarnas intresse för ritundervisningen skulle därigenom

säkerligen också bliva avsevärt större.

I detta sammanhang vilja vi i fråga om arbetsordningen framhålla, att

undervisningen i sådana ämnen, åt vilka endast en relativt kort tid kan

anslås, i allmänhet icke bör dragas ut över hela terminer eller läsår med

en eller ett par timmar i veckan utan koncentreras på kortare tidsperioder

med helst daglig undervisning. Kommerskollegium betonar denna

angelägenhet i fråga om sådana ämnen, som kunna draga till sig speciallärjungar

och i vilka undervisningen skall skötas av i industrien an

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

132

ställda fackmän, för vilka det ofta är lättare att för lärareverksamhet

erhålla ledighet från det industriella arbetet under ett fåtal veckor än

att hela året igenom oupphörligen störas av enstaka lektioner. Vi

vilja för vår del med instämmande häri uttala, att det med tanke på undervisningens

resultat i sin helhet och på möjligheten att medhinna de

avsedda kurserna på den korta tiden av två år är avgjort bättre, om

lärjungarnas uppmärksamhet koncentreras på ett fåtal ämnen i sänder

och om åt dessa ägnas så mycken tid, att lärjungarna verkligen kunna

fatta intresse för varje ämne, vilket sällan kan bliva fallet med ämnen,

i vilka undervisning lämnas endast en eller två timmar i veckan. Kommittén

uttalar själv, att läroplanerna, så långt ske kan, böra ordnas så,

att undervisningen för varje termin kommer att omfatta så få ämnen

som möjligt. Kommittén tyckes dock icke hava utgått ifrån, att läsordningarna

kunna uppgöras för kortare perioder än en hel termin i sänder.

Emellertid bör man enligt vårt. förmenande, för att vinna det nyss anförda

syftet, icke tveka att tillgripa denna utväg.

Beträffande gymnastikens ställning i fackskolorna hava vi redan förut

uttalat den meningen, att detta ämne bör vara obligatoriskt. För fackskolornas

lärjungar, vilka under större delen av dagen måste stå lutade

över ritbrädet eller syssla med bokliga studier och som därtill förut i de

flesta fall varit vana vid stark motion i form av kroppsarbete, är gymnastiken

säkerligen mera oumbärlig än för de flesta andra ynglingar av

samma ålder. Gjordes gymnastiken till ett frivilligt ämne, är det fara

värt, att de, som bäst behövde den såsom motvikt mot det stillasittande

studiearbetet, icke skulle anse sig hava tid att begagna sig av densamma.

Vid de nuvarande tekniska elementarskolorna användas under 15 söckendagar

årligen 4 timmar om dagen till militärövningar. Med'' tanke på

att lärokursen vid de tekniska fackskolorna skulle omfatta endast två år

avsnitt 127 Kontrollera mot PDF

och att sålunda dessa korta övningar, jämförda med den ordinarie värnpliktsutbildningen,

ej skulle kunna få någon nämnvärd betydelse ur försvarssynpunkt

men däremot skulle vålla undervisningen i fackskolorna

ett rätt kännbart avbräck, vilja vi föreslå, att dylika militärövningar icke

upptagas på fackskolornas program.1

Beträffande läroböcker, undervisningsmateriell, verkstäder och laboratorier

ansluta vi oss i huvudsak till kommitténs uttalande. Kommitténs

yttrande om att lärarna böra utarbeta skriftliga framställningar av lärokurserna,

vilka sedan skulle mångfaldigas och utdelas till lärjungarna för

1 Innevarande (1917) ars riksdag har avslagit Kungl. Maj:ts hemställan om anslag till

militärövningar i skolorna.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN..

133

att bespara dessa »det tidsödande arbetet med att föra och renskriva anteckningar

efter lärarnas föredrag», bör dock enligt vårt förmenande icke

tolkas så, att lärjungarna skulle helt och hållet uraktlåta att föra anteckningar

under lektionerna. Förandet av dylika anteckningar är nämligen

i många ämnen i hög grad ägnat att underlätta uppfattandet och

fasthållandet i minnet av undervisningens innehåll.

Då ämnet verkstadsarbete, som förekommer vid de nuvarande tekniska

elementarskolorna, icke upptages på fackskolornas program, blir en del

av de förra skolornas verkstadsutrustning överflödig. Man bör dock tillse,

att minst en arbetsmaskin av varje slag bibehålies för att vid behov användas

för tillverkning av provstycken och för andra i samband med undervisningen

i materialprovning och laborationer stående ändamål. Övertaliga

maskiner kunna fördelas bland de nyinrättade fackskolorna.

I likhet med kommittén anse vi, att uppflyttning av lärjungar från

första till andra årskursen samt utdelning av avgångsbetyg böra äga rum

vid vårterminens slut, utan att någon offentlig examen hålles.

Skolavgifter.

Kommittén föreslår, att skolavgifterna vid de tekniska fackskolorna må

utgå med 30 till 50 kronor om året, olika vid olika skolor, samt att de

genom dessa avgifter inflytande medlen må användas till bestridande av

diverse utgifter, bland vilka särskilt märkas bidrag till resekostnaderna

vid lärjungarnas studieresor under skoltiden samt stipendier åt behövande

och därav förtjänta lärjungar.

Enligt vårt förmenande är det lämpligast, att avgifterna göras lika för

samtliga fackskolor samt att de uppdelas i inträdes- och terminsavgifter.

Som lämpliga belopp vilja vi föreslå 10 kronor i inträdesavgift och 15

kronor i terminsavgift. I enlighet med kommerskollegii uttalande torde

speciallärjungar, som endast deltaga i eu mindre del av undervisningen,

avsnitt 128 Kontrollera mot PDF

höra betala något lägre avgifter, till beloppet avpassade efter omfattningen

av ifrågavarande undervisning.

Obemedlade eller mindre bemedlade lärjungar böra efter styrelsens

prövning kunna helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter. Mot

kommitténs förslag till användning av de genom lärjungarnas avgifter

influtna medlen hava vi intet att erinra.

Lärare och övrig personal.

Beträffande lärarfrågan ansluta vi oss till kommitténs förslag, att undervisningen

vid de tekniska fackskolorna skall bestridas av lektorer, i

134

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

regel tre vid varje skola, och i övrigt av facklärare, assistenter och extralärare,

att en av lektorerna skall vara föreståndare samt att, där två

fackskolor i samma stad stå under gemensam förvaltning, de skola hava

gemensam föreståndare. Likaledes ansluta vi oss till kommitténs åsikt,

att bestämda formella kompetensfordringar för dessa befattningar icke

böra uppställas men att till lektorsbefattningarna i regel endast sådana

personer torde ifrågakomma, som vunnit fullständig ingenjörs- eller arkitektutbildning

vid högre teknisk läroanstalt eller förvärvat filosofisk

licentiat- eller doktorsgrad vid något av rikets universitet. Det torde

böra tilläggas, att det för vissa lektorat är önskvärt, att innehavaren i

likhet med flertalet lektorer i matematik och fysik vid de nuvarande tekniska

elementarskolorna har såväl fullständig ingenjörsutbildning som

filosofisk doktorsgrad.

Kommittén föreslår, att lektorer och facklärare skola undervisa 24

timmar i veckan, vartill kommer den tid, som åtgår för att utom lärorummet

granska och rätta lärjungarnas skriftliga arbeten eller till förarbeten

för lektionerna. Denna tjänstgöring är avsevärt drygare än den,

som åligger lektorerna vid de högre allmänna läroverken. Dessas tjänstgöring

är högst 22 timmar i veckan men vanligen mindre, varjämte

lästimmarna vid de allmänna läroverken omfatta endast 45 minuter mot

här föreslagna 50. Tar man i betraktande, hur viktigt det med avseende

på resultatet av de tekniska fackskolornas verksamhet är, att lärarna

hava tid att studera den tekniska litteraturen och även på annat sätt

följa den snabbt fortgående utvecklingen på det tekniskt-vetenskapliga

och industriella området, synes det ligga nära till hands, att åtminstone

icke längre tjänstgöring föreskrives för lektorerna vid dessa skolor än vid

de allmänna läroverken. Emellertid torde för sådana lektorsbefattningar,

där lektionstiden till väsentlig del upptages av ritning eller laborationer,

den föreslagna tjänstgöringstiden kunna försvaras såsom ett maximum.

avsnitt 129 Kontrollera mot PDF

För lektoraten i sådana ämnen, som kräva mycken tid för rättande av lärjungarnas

skriftliga arbeten eller förutsätta vidlyftiga experimentella anordningar

före lektionerna, bör antalet lektionstimmar icke sättas högre

än till 20 i veckan.

Föreståndarens undervisningsskyldighet föreslås av kommittén till 20

timmar i veckan. Detta timantal är dock enligt vårt förmenande för

högt. Skall föreståndaren förutom sin undervisning medhinna ej allenast

att sköta de med befattningen förenade expeditionsgöromålen utan även

att utöva tillsyn och ledning av skolans verksamhet i dess helhet, torde

hans undervisningsskyldighet ej böra sättas högre än till 16 timmar i

veckan.

KAP: 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDER VISNINGEN.

135

De anförda siffrorna beträffande lärarnas tjänstgöringsskyldighet böra

emellertid endast gälla som medeltal, ty med det av oss föreslagna sättet

att ordna undervisningen så, att lärjungarna få syssla endast med ett

fåtal ämnen i sänder och läsordningar sålunda uppgöras för kortare perioder

än en hel termin, torde det ej kunna undvikas, att de enskilda

lärarnas tjänstgöring tidtals kommer att omfatta flera, tidtals färre lektionstimmar.

Med avseende på möjligheten för lärarna att hålla kontakt

med industrien och följa utvecklingen på det tekniska området torde

denna anordning vara till större fördel än olägenhet. För att ett gott

resultat utan offrande av onödigt lång tid skall ernås med undervisningen,

torde i alla händelser den nämnda anordningen vara så gott som nödvändig.

Så kräves t. ex. vid undervisning i fältmätning och avvägning,

att både lärare och lärjungar under en viss tid ägna hela arbetsdagen

åt detta ämne.

I fråga om lärararvodena föreslår kommittén, att lektorernas löner

må beräknas 1 000 kronor högre än de nuvarande lönerna för lektorerna

vid de allmänna läroverken och facklärarnas lika med de sistnämnda.

Att lektorerna vid fackskolorna skulle tillerkännas högre lön än lektorerna

vid de allmänna läroverken, motiverar kommittén dels med den

drygare tjänstgöringsskyldigheten och det längre läsåret, dels och huvudsakligen

därmed, att det eljest bleve omöjligt att i konkurrensen med

industrien förvärva och vid skolorna kvarhålla dugande krafter. Kommerskollegium

uttalar tvivel om möjligheten att med de lönebelopp, som

föreslagits, erhålla skickliga fackmän som lärare. Enligt vårt förmenande

äro dessa tvivel synnerligen befogade, och de av kommittén föreslagna

beloppen torde därför behöva avsevärt höjas. Nu är det väl emellertid

sannolikt, att läroverks]kramas löner inom en ej alltför avlägsen framtid

komma att undergå en grundlig reglering. Det synes oss därför mest

avsnitt 130 Kontrollera mot PDF

ändamålsenligt, att lönerna för lärarna vid fackskolorna bestämmas i sammanhang

med ordnandet av läroverkslärarnas lönefråga, varför vi icke

här vilja föreslå några bestämda belopp. Att tillerkänna lektorerna vid

fackskolorna något bättre lönevillkor än lektorerna vid de allmänna läroverken

synes oss av skäl, som kommittén anfört, vara fullt motiverat.

Enligt vårt förmenande skulle det vara lämpligt att sätta begynnelselönen

omkring 20 procent högre men göra ålderstilläggen lika.

Vad föreståndarens lön beträffar, ansluta vi oss till kommitténs förslag,

att den, i överensstämmelse med vad som tillämpas vid de allmänna

läroverken, bör bestämmas till samma belopp som lektors lön i

högsta lönegraden med ett ålderstillägg av 500 kronor efter 10 års

tjänstgöring jämte av kommunen bekostad fri bostad eller bostadsersättning.

136

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

I överensstämmelse med kommitténs förslag torde facklärarnas löner

kunna sättas lika med läroverkslektorernas. Beträffande löner till assistenter

och extralärare anse vi, att en avsevärd höjning utöver vad kommittén

föreslagit, är nödvändig.

Vaktmästarnas löner böra bestämmas efter den norm, som i övrigt för

motsvarande befattningar i statens tjänst tillämpas.

De av kommittén föreslagna beloppen till bokförings- och skrivbiträde

åt föreståndaren, 600 kronor och 900 kronor årligen, allt efter som föreståndarebefattningen

avser en enda eller två under gemensam förvaltningstående

fackskolor, torde kunna anses lämpliga.

Rörande tillsättningen av lärare och föreståndare ansluta vi oss till

kommitténs förslag, att lektorer och facklärare skola utnämnas av Kungl.

Maj:t, efter förslag av överstyrelsen och sedan vederbörande lokala styrelser

fått tillfälle att yttra sig över de sökandes lämplighet, samt att

föreståndare efter enahanda förfarande skall förordnas av Kungl. Maj:t

på fem år i sänder.

Kommittén föreslår, att assistenter och extralärare skola förordnas av

den blivande överstyrelsen efter förslag av vederbörande skolstyrelse. Som

det emellertid mycket ofta kan komma att inträffa, att dylika förordnanden

behöva ombestyras med minsta möjliga tidsutdräkt, och de tillförordnade

ofta behålla sysslan blott för eu kortare tid, synes det oss

mest ändamålsenligt att helt och hållet överlämna denna angelägenhet

åt de lokala skolstyrelserna.

Mot kommitténs förslag i fråga om pension åt tjänstemän och betjänte

med fast anställning samt om rätt för lektorer och facklärare till delaktighet

i lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa hava

vi intet att erinra. Däremot kunna vi av samma skäl, som anförts vid

avsnitt 131 Kontrollera mot PDF

behandlingen av lärlings- och yrkesskolorna, icke biträda kommitténs förslag

om anordnande av pension åt extralärare och assistenter.

Styrelse och förvaltning.

De tekniska fackskolorna böra i överensstämmelse med kommitténs förslag

ställas under överinseende och inspektion av den blivande överstyrelsen.

Vidare bör varje skola stå under ledning av en lokal styrelse

och den närmaste tillsynen och ledningen utövas av föreståndaren, som

bör kallas rektor.

Beträffande de lokala styrelserna föreslår kommittén, att dessa skola

bestå av förutom föreståndaren, som bör vara självskriven ledamot, åtta

medlemmar samt att, där två fackskolor i samma stad hava gemensam före

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

137

ståndare och gemensam ekonomisk förvaltning, de ändock skola hava var

sin styrelse men att i detta fall sådana frågor, som röra båda skolorna

skola handläggas av de båda styrelserna gemensamt. Visserligen föreslår

kommittén, att styrelserna skola tillerkännas rätt att utse förvaltningsutskott

för avgörande av mindre viktiga löpande ärenden, men den

föreslagna anordningen med två styrelser på samma plats och gemensamma

sammanträden med ett relativt stort antal styrelseledamöter synes

oss likväl innebära onödigt tunga och tidsödande arbetsformer.

Vi vilja för vår del föreslå, dels att, där två eller flera fackskolor i

samma stad hava gemensam ekonomisk förvaltning och gemensam föreståndare,

de också ställas under ledning av en enda styrelse, dels att antalet

ledamöter i den lokala styrelsen bestämmes till fyra eller sex förutom

föreståndaren, varvid det större antalet företrädesvis bör komma till användning,

där två eller flera fackskolor äro förenade.

Rörande sättet för styrelseledamöternas tillsättande ansluta vi oss till

kommitténs förslag, att halva antalet, däribland ordföranden, skall utses

av Kungl. Maj:t och den andra hälften av stadsfullmäktige i den stad,

där skolan är belägen, samt att uppdraget bör omfatta tidsperioder av

4 år i sänder.

Likaledes ansluta vi oss till kommitténs förslag i fråga om lärarkollegiets

sammansättning och befogenhet.

Ekonomiska förhållanden.

Vad angår de tekniska fackskolornas underhåll, hava vi intet att erinra

mot kommitténs förslag, att dessa läroanstalters årliga driftkostnader

ävensom utgifterna för anskaffande av undervisningsmateriell helt och hållet

skola bestridas av staten men att vederbörande kommun skall tillhandahålla

lämpliga lokaler med inredning och möblering samt fri bostad eller

bostadsersättning åt skolans föreståndare efter samma grunder, som gälla

med avseende på rektorerna vid de allmänna läroverken.

Sammanfattning.

avsnitt 132 Kontrollera mot PDF

De tekniska fackskolornas ändamål är att meddela de tekniska kun- Ändamål,

skaper, som jämte industriell erfarenhet fordras av dem, vilka närmast

skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker och på

andra industriella arbetsplatser, samt av ritare, detalj konstruktörer och

laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt verkstäders och

fabrikers konstruktionsbyråer och försökslaboratorier.

18—173671

138

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Där det inom ramen för skolornas sålunda angivna ändamål utan olägenhet

kan ske, må även personer, som ägna sig åt affärsverksamhet

med industriens förnödenheter och alster eller åt annan praktisk verksamhet,

såsom specialelever begagna undervisningen i sådana läroämnen

och praktiska specialkurser, som för deras verksamhet äro av vikt.

Organisation. Vid var och eu av de tekniska fackskolorna meddelas utbildning för

en enda industrigren.

Förläggning. De tekniska elementarskolorna i Norrköping och Borås, vävskolan i

sistnämnda stad samt byggnads- och maskinyrkesskolorna i Stockholm

omvandlas till:

eu väg- och vattenbyggnadsfackskola i Norrköping;

eu textilfackskola i Borås;

eu maskinfackskola i Stockholm;

en husbyggnadsfackskola i Stockholm.

Dessutom upprättas följande tekniska fackskolor:

en elektroteknisk fackskola i Västerås;

en kemisk fackskola i Skåne;

en pappersfackskola i Värmland;

en trävarufackskola i Norrland;

eu maskinfackskola i Malmö;

en husbyggnadsfackskola i Malmö.

Slutligen inrättas vid bergsskolan i Falun en avdelning för utbildningav

gjutmästare.

Lärotid. Undervisningen vid de tekniska fackskolorna ordnas så, att fullständig

lärokurs genomgås på två läsår.

Läsåret omfattar 40 veckor, däri inräknade högst 4 dagar till flyttnings-

och inträdesprövningar samt 12 söckendagar till påsk- och pingstlov

jämte övriga lovdagar, och fördelas på två terminer med ett längre

uppehåll under sommaren.

Undervisning meddelas under 40 timmar i veckan, däri inräknade

såväl eventuellt förekommande frivilliga lektioner i främmande språk som

ock de obligatoriska gymnastiklektionerna.

Undervisningstimmarnas längd bör vara 50 minuter med 10 minuters

raster mellan på varandra följande lektioner.

Inträdes

fordringar.

För inträde vid teknisk fackskola såsom ordinarie lärjunge fordras:

att den inträdessökande fyllt 17 år;

att han medelst arbetsbetyg styrker, att han under minst två år deltagit

i yrkesmässigt arbete av den art, att det kan anses utgöra eu god

förberedelse för studierna i den fackskola, vari inträde sökes;

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

139

att han vid anställd prövning visar sig äga godkända insikter i följande

avsnitt 133 Kontrollera mot PDF

ämnen:

svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;

matematik: de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk och vanliga

bråk, algebra till den omfattning, som fordras för lösandet

av första gradens ekvationer med en eller flera

obekanta, samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,

trianglar, parallellogrammer och cirklar; därtill, i

fråga om elektrotekniska fackskolan, maskinfackskolorna

samt väg- och vattenbyggnadsfackskolan, ytterligare

algebra till den omfattning, som fordras för

lösandet av problem, ledande till andra gradens ekvationer

med en eller liera obekanta, samt av geometrien

proportionslära och planimetri;

naturlära: fysikens och kemiens första grunder;

ritning och teckning: nödig färdighet.

Inträdessökande, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända

insikter i ovanstående ämnen, behöver endast avlägga prov i matematik.

Förutom ordinarie lärjungar, vilka följa undervisningen i samtliga obligatoriska

läroämnen, må även kunna antagas speciallärjungar, vilka endast

deltaga i undervisningen i vissa ämnen. För att vinna inträde som

speciallärjunge bör den inträdessökande hava fyllt 17 år, till nöjaktig

omfattning deltagit i praktisk verksamhet av lämplig art och i övrigt

äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Där

denna meddelas i form av praktiska specialkurser, bör särskild hänsyn

visas mot personer med framstående praktisk duglighet, varför prövning

av dessas teoretiska förkunskaper ej bör ifrågasättas.

Undervisningen vid var och en av de tekniska fackskolorna begränsas

till ett visst industriellt område och ordnas rent fackligt med sträng hänsyn

till skolornas praktiska ändamål.

Undervisningen i de grundläggande läroämnena bör uteslutande hava till

ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av de

tekniska tillämpningsämnena, vilka böra upptaga den övervägande delen

av undervisningstiden.

Lärjungarna böra genom exkursioner beredas tillfälle att bese mönstergillt

inrättade och ledda fabriker, verkstäder och byggnadsföretag.

Undervisning i yrkesekonomi samt författningskunskap och hygien med

särskilt avseende på industriella förhållanden bör meddelas vid samtliga

tekniska fackskolor.

Undervis

ning.

140

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Gymnastik bör vara ett obligatoriskt ämne vid fackskolorna.

Militärövningar böra icke upptagas på fackskolornas program.

Fullt tillräckliga anslag ställas till skolornas förfogande för anskaffning

och underhåll av undervisningsmateriell och bibliotek. Skolorna utrustas

med tidsenliga laboratorier för praktiska tillämpningsövningar,

avsnitt 134 Kontrollera mot PDF

vilka laboratorier i de fall, då detta lämpligen kan ske, även böra betjäna

industrien med undersökningar och utredningar av tekniska frågor.

Skolornas läroplaner skola efter förslag av vederbörande skolstyrelse

granskas och fastställas av överstyrelsen- för yrkesundervisningen.

Skolavgifter. Ordinarie lärjunge betalar 10 kronor i inträdesavgift och 15 kronor i

terminsavgift. För speciallärjungar, som endast i mindre omfattning begagna

undervisningen, må något lägre avgifter kunna bestämmas.

Obemedlade eller mindre bemedlade lärjungar böra efter skolstyrelsens

provning kunna helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.

ö>Tigrpe°rso- Undervisningen vid de tekniska fackskolorna bestrides av lektorer och

nai. facklärare med fast anställning samt ett erforderligt antal assistenter och

extralärare, förordnade på viss tid eller tills vidare.

Lektorer och facklärare utnämnas av Kungl. Maj:t på förslag av överstyrelsen

för yrkesundervisningen och sedan vederbörande lokala styrelse

fått tillfälle yttra sig över de sökandes lämplighet.

Assistenter och extralärare förordnas av vederbörande lokala skolstyrelse.

Lektor är skyldig att, därest han av Kungl. Maj:t därtill förordnas,

jämte sitt lektorat bestrida föreståndarebefattningen icke blott vid den

skola, där han är anställd, utan även vid annan därmed under gemensam

förvaltning förenad teknisk fackskola.

Föreståndare förordnas av Kungl. Maj:t på fem år i sänder efter förslag

av överstyrelsen för yrkesundervisningen och sedan vederbörande

skolstyrelse beretts tillfälle att yttra sig i frågan.

Föi lektors- och facklärarebefattning fastställes viss maximitjänstgöring,

allt efter ämnenas beskaffenhet uppgående till 20 å 24 timmar i veckan

i medeltal för läsår räknat, häri icke inräknad den tid, som erfordras

för att utom lärorummet granska och rätta lärjungarnas skriftliga arbeten

ellei som åtgår till förarbeten för lektioner. För lektor, som tillika är

föreståndare, minskas tjänstgöringsskyldigheten med 4 timmar i veckan;

är han föreståndare för två eller flera tekniska fackskolor, må han, där

sa befinnes nödigt, åtnjuta en i förhållande till det härigenom ökade

aibetet lämpligen avpassad ytterligare minskning i sin undervisninsrsskyldighet.

Läiamas löner böra bestämmas i sammanhang med regleringen av lö

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

141

nerna för läroverkslärarna, varvid de tekniska fackskolornas lektorer torde

böra tillerkännas en omkring 20 procent högre begynnelselön jämte samma

ålderstillägg som läroverkslektorerna och facklärarna likställas med

de senare. Föreståndarens lön bör bestämmas till samma belopp som

avsnitt 135 Kontrollera mot PDF

lektors lön i högsta lönegraden med ett ålderstillägg av 500 kronor efter

10 års tjänstgöring, varjämte han bör på kommunens bekostnad åtnjuta

fri bostad eller bostadsersättning efter samma grunder, som gälla för rektorer

vid de allmänna läroverken.

Till bokförings- och skrivbiträde åt föreståndaren bör ett lämpligt arvode

utgå.

Vaktmästarnas löner böra bestämmas efter den norm, som i övrigt för

motsvarande befattningar i statens tjänst tillämpas.

Samtliga tjänstemän och betjänte med fast anställning böra komma i

åtnjutande av pension enligt lagen av den 11 oktober 1907 med den

jämkningen, att rätt till pension för föreståndare och lektorer samt facklärare

må inträda efter 65 levnadsår och 30 tjänsteår.

Föreståndare och lektorer samt facklärare må beredas delaktighet i lärarnas

vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa.

De tekniska fackskolorna ställas under överinseende och inspektion av styrelse och

den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen. Vidare ställes förvaltning,

varje skola under ledning dels av en lokal styrelse, dels av en föreståndare

eller rektor; där två eller flera fackskolor i samma stad hava gemensam

ekonomisk förvaltning, böra de dock stå under en gemensam styrelse

och hava gemensam föreståndare.

Den lokala styrelsen skall bestå, förutom av föreståndaren såsom självskriven

ledamot, av antingen fyra eller sex medlemmar, utsedda för 4 år i

sänder, halva antalet, däribland ordföranden, av Kungl. Maj:t och halva

antalet av stadsfullmäktige i den stad, där skolan är belägen.

Lektorer och facklärare bilda ett lärarkollegium under föreståndarens

ordförandeskap. Övriga lärare äga, då de av föreståndaren kallas till

lärarkollegiets sammanträden, rätt att deltaga i överläggningarna men ej

i besluten.

Lärarkollegiet åligger att avgiva betyg över lärjungarnas kunskaper,

flit och uppförande, att besluta om lärjungarnas flyttning från lägre till

högre årskurs samt att uppgöra förslag till timplaner och undervisningsplaner.

De årliga kostnaderna för de tekniska fackskolornas underhåll ävensom Ekonomiska

utgifterna för skolornas utrustande med undervisningsmateriell bestridasforhailandeni

sin helhet av staten, med villkor att den kommun, till vilken en sådan

skola kommer att förläggas, ikläder sig förpliktelsen att tillhandahålla

142

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

skolan lämplig lokal med inredning och möblering samt fri bostad eller

bostadsersättning åt skolans föreståndare efter samma grunder, som gälla

med avseende på rektorerna vid de allmänna läroverken.

Tekniska gymnasier.

Ändamål.

De tekniska gymnasierna böra hava till uppgift att tillgodose behovet

avsnitt 136 Kontrollera mot PDF

av allmänt teknisk utbildning och på samma gång meddela kunskaper i

merkantila ämnen. Från dem skulle industrien kunna erhålla personer

med lämplig utbildning för skötande av göromålen på verkstäders och

fabrikers affärs- och ritkontor ävensom för ledningen av mindre och

föga specialiserade industriella företag eller för affärsverksamhet med

industriens alster och förnödenheter. De böra på samma gång fylla en

viktig plats inom undervisningsväsendet i dess helhet därigenom, att de

skola bidraga att tillfredsställa det behov av utbildning i mera praktisk

riktning, som förefinnes hos eu stor del av den studerande ungdomen, i

första rummet hos dem, som önska välja den industriella vägen till

levnadsbana utan att dock kunna definitivt bestämma sig för ett visst

fack inom industrien, men även hos sådana, som ämna ägna sig åt annan

praktisk verksamhet.

Särskilt vilja vi härvid betona, att för åtskilliga befattningar i statens

tjänst, t. ^ ex. vid tullen, intendenturen m. fl. verk, den utbildning, som

skulle erhållas i ett tekniskt gymnasium, bör vara avgjort lämpligare än den,

som meddelas i de högre allmänna läroverkens real- eller latingymnasier,

och att det därför vore önskvärt, för den händelse vårt förslag om tekniska

gymnasiers upprättande vinner beaktande, att avgångsbetyg från

dylik läroanstalt såsom kompetensvillkor för vinnande av inträde i sådana

statens verk som de anförda likställdes med studentbetyg.

Organisation och förläggning.

De tekniska gymnasierna böra upprättas genom omorganisation av några

av de nuvarande tekniska elementarskolorna. På grund av deras angivna

syfte att meddela allmän, icke specialiserad, teknisk bildning och med

tanke på att den nuvarande uppdelningen i tre linjer vid de tekniska

elementarskolorna kommer att ersättas av tre skilda slag av tekniska

fackskolor, synes det oss självklart, att ingen uppdelning i olika linjer

behöver komma i fråga vid de tekniska gymnasierna. Dock är det ej

Tf AP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

143

alldeles uteslutet, att i de fall, då lärjungeantalet är så stort, att en uppdelning

i parallellklasser ändock blir nödvändig, en mindre differentiering

de olika klasserna emellan i fråga om undervisningens innehåll i vissa

läroämnen kan, då så befinnes lämpligt, äga rum.

I fråga om antalet och förläggningen av de tekniska gymnasierna må

först erinras om kommerskollegii förslag, att de tekniska elementarskolorna

i Örebro och Härnösand skulle bibehållas men omorganiseras i den

riktning vårt förslag avser. Att Örebro-skolan nämnes i första rummet

synes helt naturligt, då denna skola sedan lång tid varit den mest besökta

avsnitt 137 Kontrollera mot PDF

av de tekniska elementarskolorna och nyligen utvidgats, så att den numera

omfattar icke mindre än tre parallellavdelningar. Dess centrala läge gör

den också synnerligen lämplig att tillgodose behovet i hela mellersta

Sverige.

Att även skolan i Härnösand, oaktat den hittills varit mindre besökt

än de övriga tekniska elementarskolorna, bibehålies i form av tekniskt

gymnasium, synes med hänsyn till behovet av en dylik läroanstalt för

Norrlands vidkommande vara väl motiverat.

Förutom dessa två tekniska gymnasier för mellersta och norra Sverige

är emellertid enligt vårt förmenande en dylik läroanstalt behövlig även för

södra Sverige. För detta ändamål torde tekniska elementarskolan i Malmö

böra anses vara självskriven. Den står i fråga om lärjungeantal som den

andra i ordningen av de tekniska elementarskolorna och är inrättad för

två parallellavdelningar. Den är vidare belägen i en av rikets största

städer, där såväl högre allmänt läroverk som realskola med mycket stort

antal lärjungar äro förlagda, och i ett tätt befolkat landskap med en

synnerligen mångsidig och rikt utvecklad industri, vars behov av utbildad

personal ej kan anses bliva tillgodosett genom enbart fackskolor.

Vi vilja sålunda föreslå, att de tre nuvarande tekniska elementarskolorna

i Malmö, Örebro och Härnösand omorganiseras till tekniska gymnasier.

Inträdesfordringar.

Vi hava i det föregående framhållit, att undervisningen vid de tekniska

gymnasierna borde bygga på ett kunskapsmått ungefär motsvarande realskoleexamen,

samt påpekat, att för sådana befattningar, som kunde antagas

bliva beklädda av från dessa läroanstalter utexaminerade lärjungar,

ofta skulle erfordras icke allenast teknisk och merkantil bildning utan

även ett visst mått av allmänbildning, samt slutligen omnämnt, att de

tekniska gymnasierna i viss mån borde utgöra eu parallell till läroverkens

144 KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

real- och latingymnasier. Det kunde under sådana förhållanden synas

ligga nära till hands att såsom inträdesfordran vid tekniskt gymnasium

generellt uppställa krav på avlagd realskoleexamen eller motsvarande

kunskaper i samtliga för avläggande av dylik examen erforderliga ämnen.

Då de tekniska gymnasierna emellertid måste räkna med ett ej oväsentligt

antal inträdessökande, som icke avlagt realskoleexamen och sålunda

måste underkastas särskild prövning, finna vi det av åtskilliga skäl olämpligt

att uppställa fordringar på teoretiska förkunskaper i andra ämnen

än sådana, som äro av betydelse för tillgodogörandet av den undervisning,

som skall meddelas i de tekniska gymnasierna. För inträde vid

avsnitt 138 Kontrollera mot PDF

dessa synas därför samma ämnen böra ifrågakomma, som då det gäller

inträde vid teknisk fackskola: svenska, matematik, naturlära samt ritning

och teckning. Vid de nuvarande tekniska elementarskolorna äro av dessa

ämnen endast de två förstnämnda upptagna bland inträdesfordringarna,

men därjämte fordras ett visst obetydligt mått av kunskaper i geografi

och svensk historia. Utan att vilja underskatta betydelsen av dylika

kunskaper med avseende på allmänbildningen, vilja vi dock, eftersom de

ej äro direkt nödvändiga, för att lärjungarna skola kunna tillgodogöra

sig undervisningen i ett tekniskt gymnasium, ej förorda deras upptagande

bland inträdesfordringarna utan helt överlämna åt det allmänna skolväsendet

att sörja för meddelandet av dessa kunskaper i nödigt omfång.

På grund av skolornas syfte att meddela ej allenast rent teknisk utan

även merkantil utbildning, varvid undervisningen i främmande språk

måste tillmätas en avsevärd betydelse, kunde det synas lämpligt att bland

inträdesfordringarna upptaga vissa förkunskaper i tyska och engelska.

Som det emellertid för sådana inträdessökande, vilka icke varit i tillfälle

att vid någon skola inhämta dylika kunskaper, skulle vålla synnerligen

stora svårigheter jämte dryga utgifter att förskaffa sig desamma och ett

upptagande av inträdesfordringar i främmande språk säkerligen skulle

utestänga mången yngling, som eljest haft goda förutsättningar för studierna

vid ett tekniskt gymnasium, anse vi icke, att de böra upptagas.

Däremot finna vi oss böra förorda, att inträdesfordringarna i svenska

sättas något högre än vid de tekniska fackskolorna, så att de komma att

omfatta förmåga att icke allenast utan avsevärda fel skriva efter diktamen

utan även att författa en enklare uppsats. Denna fordran torde

även kunna uttryckas så, att den sökande bör innehava det kunskapsmått

i fråga om svenska språkets skriftliga behandling, som motsvarar betyget

godkänd i modersmålet i realskoleexamen.

I matematik torde samma förkunskaper böra fordras, som föreslagits

för inträde vid de tekniska fackskolorna, dock utan de tillägg, som gjordes

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

145

i fråga om vissa av dessa. Detta kunskapsmått kan anses motsvara betyget

godkänd i matematik i realskoleexamen.

I naturlära borde fordringarna helst sättas lika med realskolans kurs i

fysik och kemi. Med hänsyn till svårigheterna att vid självstudier i dessa

ämnen erhålla tillgång till experimentella anordningar torde det emellertid

vara skäl att nöja sig med den allmänna formuleringen: fysikens och

kemiens första grunder. Enär undervisningen i dessa ämnen vid de

avsnitt 139 Kontrollera mot PDF

tekniska gymnasierna såväl som vid fackskolorna under alla omständigheter

måste börja från början av ämnet, kan det huvudsakliga ändamålet

med inträdesfordringarna häri endast vara, att lärjungen icke skall stå

alldeles främmande för dessa ämnens art och sättet att studera desamma.

I matematik och svenska däremot skall undervisningen bygga vidare på

grundvalen av det redan inhämtade, varför ett mera preciserat angivande

av de erforderliga förkunskaperna där är nödvändigt.

Vad ämnena ritning och teckning angår, fordras icke för inträde vid

de nuvarande tekniska elementarskolorna någon färdighet häri. Följaktligen

måste också eu mycket rundlig tid anslås åt den grundläggande

undervisningen i dessa ämnen. Under de senare åren har det emellertid

på grund därav, att teckningsundervisningen vid de allmänna skolorna

mer och mer uppmärksammats, blivit allt vanligare, att de inträdessökande

redan förvärvat en viss färdighet i ritning och teckning. Om

detta vore fallet med samtliga inträdessökande, skulle en ej oväsentlig

inbesparing i undervisningstiden för ifrågavarande ämnen kunna göras,

varigenom eu välbehövlig ökning i undervisningstiden för bland annat

de merkantila ämnena skulle kunna vinnas. Vi vilja därför föreslå, att

för inträde vid tekniskt gymnasium skall fordras även nödig färdighet i

ritning och teckning. Även i detta ämne bör betyget godkänd i realskoleexamen

kunna anses fullt tillräckligt.

Då av det sagda framgår, att de förkunskaper, som enligt vårt förslagskulle

fordras, i samtliga ämnen motsvara realskoleexamens nivå, och då

studierna i det tekniska gymnasiet i allmänhet torde utan större avbrott

följa på sagda examen, behöver enligt vårt förmenande ingen inträdesprövning

i regel åläggas dem, som avlagt realskoleexamen med godkända

insikter i modersmålet, matematik, fysik, kemi och teckning. Givetvis

bör en viss maximitid för betygets giltighet i detta avseende bestämmas.

Härvidlag har man hittills tillämpat den regeln, att inträde skall sökas

senast höstterminen efter det två år förflutit, sedan realskoleexamen avlagts.

Erfarenheten ger dock vid handen, att denna tidrymd är för lång,

varför vi vilja föreslå, att den minskas med ett år. Med hänsyn till sådana

inträdessökande, som icke avlagt realskoleexamen eller vilkas exa

19—173671

146

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

mensbetyg blivit för gamla och vilka äro bosatta på stort avstånd från

de tekniska gymnasiernas förläggningsorter, vilja vi ytterligare föreslå, att

intyg om kunskaper i resp. ämnen, motsvarande realskoleexamens fordringar

och utfärdade av lärare med rätt att vid realskoleexamen examinera

avsnitt 140 Kontrollera mot PDF

i vederbörande ämne, tillerkännas samma giltighet som motsvarande

vitsord på realskoleexamensbetyg.

Beträffande föregående praktisk verksamhet ingår icke något krav härpå

bland inträdesfordringarna vid de nuvarande tekniska elementarskolorna,

ehuru dylik sysselsättning i de fall, då antalet kompetenta sökande är

större, än som av utrymmesskäl kan mottagas, brukar berättiga till företräde.

Det har också blivit rätt vanligt, att de inträdessökande åtminstone

några månader deltagit i industriellt arbete, och ännu vanligare, att

lärjungarna under de år lärokursen omfattar begagna ferierna för dylikt

arbete. Som det för ett effektivt tillgodogörande av den tekniska undervisningen

är synnerligen fördelaktigt, att lärjungarna ej äro alldeles främmande

för det industriella arbetet, men det å andra sidan ej är dessa

skolors uppgift att i första hand utbilda arbetsledare och ej heller att

lämna eu inom ett visst industriellt fack specialiserad undervisning, bör

fordran på föregående obligatorisk yrkespraktik ej omfatta allt för lång

tid. Med tanke på att en mycket avsevärd del av de blivande lärjungarna

förut torde hava avlagt realskoleexamen eller genomgått ett

motsvarande antal klasser vid allmänt läroverk och att det för dessa ofta

måste räknas som en fördel att utan annat avbrott än en sommars ferier

få fortsätta studierna i det tekniska gymnasiet, anse vi lämpligt, att

fordringarna på praktik ej sättas högre, än att ferierna före och under

skoltiden räcka till för ändamålet. På grund härav vilja vi föreslå, att den

obligatoriska yrkespraktiken före gymnasiekursens avslutning bestämmes

till 6 månader och att så stor del härav skall vara fullgjord före inträdet,

att återstoden utan svårighet medhinnes under ferierna.

Yad till sist angår minimiåldern för de inträdessökande, är denna vid

de nuvarande tekniska elementarskolorna 14 år, ehuru det endast i

mycket sällsynta undantagsfall inträffar, att någon vid så unga år vinner

inträde. Enligt vårt förmenande bör minimiåldern för inträde vid

de tekniska gymnasierna sättas till 15 år.

I likhet med vad som föreslagits vid de tekniska fackskolorna och för

övrigt även tillämpas vid de nuvarande tekniska elementarskolorna, torde

möjlighet böra givas att förutom ordinarie lärjungar, som deltaga i undervisningen

i skolans samtliga obligatoriska läroämnen, även i vissa fall

såsom speciallärjungar mottaga personer, vilka endast vilja studera enstaka

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

147

ämnen eller grupper av ämnen, som för deras verksamhet äro av särskild

betydelse.

För att vinna inträde som speciallärj unge bör den inträdessökande hava

avsnitt 141 Kontrollera mot PDF

fyllt 15 år och under tillräckligt lång tid deltagit i praktiskt yrkesarbete

av lämplig art, varjämte han bör styrka sig äga nödiga förutsättningar i

övrigt att tillgodogöra sig undervisningen i det eller de ämnen, som han

har för avsikt att studera.

Lärotid.

Med avseende på lärokursens längd föreslår kommerskollegium för de tekniska

elementarskolor, som enligt kommerskollegii förslag skulle bibehållas,

en tid av 2 V2 å 3 år. Kursen vid de nuvarande tekniska elementarskolorna

omfattar 3 år. Med den bredare läggning av undervisningen i

de tekniska ämnena, som i de tekniska gymnasierna avses, i förening

med den merkantila utbildning, som därjämte skulle meddelas, är det

enligt vårt förmenande icke möjligt att bestämma lärokursens längd till

mindre än 3 år.

I fråga om läsårets längd torde det vara skäl att bibehålla den nuvarande

längden, 270 dagar. Detta är visserligen 10 dagar mindre, än vad

vi föreslagit för de tekniska fackskolorna, men då lärokursen är 3-årig

och ferierna, som förut nämnts, böra användas för praktiskt arbete, torde

en avkortning av de senare ej böra ifrågasättas.

Beträffande tid för flyttnings- och inträdesprövningar ävensom lovdagar

torde samma bestämmelser böra gälla som i fråga om de tekniska

fackskolorna. Även med avseende på antalet undervisningstimmar per

vecka torde de båda slagen av läroanstalter böra likställas.

Undervisning.

Den linje vid de nuvarande tekniska elementarskolorna, som de tekniska

gymnasierna i fråga om undervisningens innehåll skulle komma att

stå närmast, är den mekanisk-tekniska, vilken torde kunna anses vara

den bredast anlagda av de tre linjerna och även varit den ojämförligt

mest anlitade.

Undervisning bör sålunda meddelas i de grundläggande ämnena matematik,

fysik, kemi och mineralogi samt mekanik med grafostatik och hållfasthetslära

till ungefär samma omfång som inom nämnda linje, dock

bör i matematik bär liksom vid fackskolorna analytisk geometri utbytas

mot grafisk algebra och de första grunderna av differential- och integralräkning.

Undervisningen i fysik och kemi bör omfatta även laborationer.

148

KAI>. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Den förberedande ritundervisningen, som vid de nuvarande tekniska

elementarskolorna omfattar dels beskrivande geometri och linearritning,

dels frihands- och krokiteckning, bör i huvudsaklig överensstämmelse med

kommitténs uttalanden rörande de tekniska fackskolorna givas en mera

praktisk riktning än för närvarande. Såväl härigenom som genom kravet

på en viss färdighet i ritning och teckning hos de inträdessökande bölden

tid, som erfordras för ifrågavarande undervisning och som i de nuvarande

avsnitt 142 Kontrollera mot PDF

tekniska elementarskolorna upptager i medeltal en sjundedel av

hela den obligatoriska undervisningstiden, kunna väsentligt inskränkas.

Vid de nuvarande tekniska elementarskolorna har ämnet verkstadsarbete

en rätt framskjuten ställning och upptager i medeltal något mer

än en sjundedel av hela den obligatoriska undervisningstiden på den

mekanisk-tekniska linjen. Undervisningen är fördelad på alla de sex

terminer, som lärokursen omfattar, med 4—7 timmar i veckan. För de

lärjungar, som vinna inträde vid de tekniska elementarskolorna utan att

förut äga någon som helst praktisk erfarenhet om industriellt arbete, är

denna undervisning naturligtvis av en viss betydelse, ehuru den på grund

av den korta arbetstiden av några få timmar då och då är föga ägnad

att giva någon rätt uppfattning om arbetsförhållandena på en industriell

verkstad. I och med kravet på 6 månaders obligatorisk yrkespraktik

synes emellertid verkstadsarbete böra avföras från läroplanen såsom självständigt

skolämne. Av verkstadsutrustningen bör dock minst en arbetsmaskin

av varje slag bibehållas för att vid behov användas såväl för att

belysa undervisningen i mekanisk teknologi som för att tillverka provstycken

och enklare apparatdelar i samband med undervisningen i materialprovning

och laborationer.

Den under benämningen praktisk geometri nu meddelade undervisningen

i fältmätning och avvägning jämte tillhörande kart- och profilritning

bör bibehållas.

Undervisningen i de tekniska tillämpningsämnena bör liksom nu omfatta

mekanisk teknologi, maskinlära och byggnadslära med tillhörande

ritning, men därtill bör komma elektroteknik, vilket ämne lämpligen bör

behandlas i samband med fysiken. Undervisningen i såväl elektroteknik

som maskinlära bör belysas med laborationer.

Den undervisning i svenska, tyska och engelska, som meddelas i de

nuvarande tekniska elementarskolorna, bör bibehållas, och den tid, som

ägnas de båda främmande språken, något ökas. Undervisningen i svenska

bör huvudsakligen inriktas på författandet av uppsatser över tekniska och

merkantila ämnen, uppsättande av affärshandlingar o. dyl. Undervisningen i

främmande språk bör, i motsats till nu tillämpade valfrihet, vara obliga

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

14!)

torisk och hava till ändamål dels att underlätta studiet av utländsk facklitteratur,

dels att meddela nödig färdighet att läsa utländsk affärskorrespondens

och att uppsätta affärsbrev på främmande språk. Enär förkunskaper

i dessa icke upptagits bland inträdesfordringarna men en avsevärd

del av de inträdessökande kan antagas vara i besittning av realskoleexamens

avsnitt 143 Kontrollera mot PDF

kunskapsmått i desamma, är det av synnerlig vikt, att undervisningen

så ordnas, att de, som sakna förkunskaper i främmande språk, icke

komma att verka tillbakahållande på de övriga. För detta ändamål böra

de förra till eu början undervisas särskilt och genom extra lektionstimmar

beredas tillfälle att inhämta nödiga kompletterande kunskaper.

Åt den merkantila utbildningen bör i övrigt anslås en avsevärt rundligare

tid än de 2—3 timmar i veckan under två terminer, som nu användas

för ämnet bokföring. Undervisningen bör omfatta handelsteknik

med yrkesekonomi samt nationalekonomi, ekonomisk geografi och författningslära,

sistnämnda ämne omfattande såväl näringslagstiftning som

samhällslära med särskild hänsyn till tekniskt-kommersiella behov.

Gymnastik bör liksom hittills vara ett obligatoriskt ämne.

I bil. 7 lämnas ett förslag till timplan för ett tekniskt gymnasium,

avseende att visa, hur vi tänkt oss, att undervisningen vid dessa läroanstalter

skulle kunna anordnas.

Skolavgifter.

Beträffande skolavgifter torde samma bestämmelser böra tillämpas som

i fråga om de tekniska fackskolorna.

[Lärare och övrig personal.

Undervisningen vid de tekniska gymnasierna torde, liksom fallet är vid

de nuvarande tekniska elementarskolorna, böra bestridas av lektorer och

extralärare. Vid skola utan parallellavdelningar torde antalet lektorer

böra bestämmas till fyra. Rörande lärares och föreståndares tillsättning,

tjänstgöringsskyldighet, löneförmåner och kompetens ävensom beträffande

personalen i övrigt kunna vi i huvudsak hänvisa till vad som anförts vid

behandlingen av de tekniska fackskolorna.

Styrelse och förvaltning.

I fråga om styrelse och förvaltning gäller vad som anförts i detta avseende

beträffande de tekniska fackskolorna.

Förläggas teknisk fackskola och tekniskt gymnasium till samma stad,

torde det med hänsyn till ett effektivt utnyttjande av lokaler och under

150

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Ändamål.

Organisation

och förläggning.

Inträdesford

ringar.

visningsmateriell ävensom av tillgängliga lärarkrafter vara mest ändamålsenligt

att ställa dem under gemensam ekonomisk förvaltning. De

böra då också ställas under ledning av eu gemensam lokal styrelse och

hava gemensam föreståndare.

Ekonomiska förhållanden.

I fråga om de tekniska gymnasiernas underhåll gäller vad som i detta

avseende anförts rörande de tekniska fackskolorna.

Sammanfattning.

De tekniska gymnasiernas ändamål är att meddela den allmänt tekniska

bildning och i förening därmed de merkantila kunskaper, som fordras

av dem, vilka skola ägna sig åt skötandet av göromålen på verkstäders

avsnitt 144 Kontrollera mot PDF

och fabrikers rit- och affärskontor eller åt ledningen av mindre

och föga specialiserade industriella företag eller åt affärsverksamhet med

industriens förnödenheter och alster.

Tre tekniska gymnasier upprättas, nämligen ett i Malmö, ett i Örebro

och ett i Härnösand, genom omorganisation av därvarande tekniska elementarskolor.

Härvid bortfaller den nuvarande uppdelningen på tre

facklinjer vid dessa skolor.

För inträde i tekniskt gymnasium såsom ordinarie lärjunge fordras:

att den inträdessökande fyllt 15 år;

att han vid anställd prövning visar sig äga godkända insikter i följande

ämnen:

svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen

samt att författa en enkel uppsats;

matematik: de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk och vanliga bråk,

algebra till den omfattning, som fordras för lösandet

av första gradens ekvationer med en eller flera obekanta,

samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,

trianglar, parallellogrammer och cirklar;

naturlära: fysikens och kemiens första grunder;

ritning och teckning: nödig färdighet.

Härtill kommer, att för erhållande av avgångsbetyg från tekniskt gymnasium

fordras, att vederbörande medelst arbetsbetyg styrker sig hava

deltagit i industriellt arbete under minst 6 månader, och att följaktligen

minst så stor del härav bör vara fullgjord före inträdet, att återstoden

utan svårighet medhinnes under ferierna.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

151

I uträdessökande, som medelst realskoleexamensbetyg eller intyg, utfärdat

av lärare med rätt att examinera i realskoleexamen, styrker sig äga

kunskaper i svenska språkets skriftliga behandling, matematik, fysik,

kemi och teckning till det omfång, som motsvarar vitsordet godkänd i

realskoleexamen, är befriad från inträdesprövning, så framt han söker

inträde senast höstterminen näst efter det ett år förflutit, sedan ifrågavarande

betyg eller intyg utfärdades.

Förutom ordinarie lärjungar, vilka följa undervisningen i samtliga

obligatoriska läroämnen, må även, då utrymme och övriga omständigheter

det medgiva, antagas speciallärjungar, vilka endast deltaga i undervisningen

i vissa av skolans läroämnen.

För att vinna inträde som speciallärjunge fordras, att den inträdessökande

fyllt 15 år och under tillräckligt lång tid deltagit i praktiskt yrkesarbete

av lämplig art samt styrker sig äga nödiga förutsättningar i övrigt

att tillgodogöra sig undervisningen i det eller de ämnen, som han härför

avsikt att studera.

Undervisningen vid de tekniska gymnasierna ordnas så, att fullständig Lärotid,

lärokurs genomgås på tre år.

Läsåret omfattar 270 dagar, däri inräknade högst 4 dagar för flyttnings-

avsnitt 145 Kontrollera mot PDF

och inträdesprövningar samt 12 söckendagar till påsk- och pingstlov

jämte övriga lovdagar, och fördelas på två terminer med ett längre

uppehåll under sommaren, allt i överensstämmelse med vad som tillämpas

vid de nuvarande tekniska elementarskolorna.

Undervisning meddelas under 40 timmar i veckan, tid för obligatorisk

gymnastik häri inräknad.

Undervisningen vid de tekniska gymnasierna bör omfatta: Undervisning.

grundläggande ämnen: matematik, fysik, kemi, mineralogi och geologi

samt mekanik med grafostatik och hållfasthetslära;

övningsämnen: frihands- och krokiteckning samt projektionsritning och

projektionslära;

tekniska tillämpning sämnen: mekanisk teknologi, maskinlära, elektroteknik,

byggnadslära, fältmätning och avvägning jämte till vederbörande

ämnen hörande ritning; yrkeshygien och arbetarskydd;

merkantila ämnen: svenska, tyska, engelska, handelsteknik med yrkesekonomi,

nationalekonomi, ekonomisk geografi och författningslära; samt

gymnastik.

Samtliga ämnen äro obligatoriska. Undervisningen i fysik, elektroteknik,

kemi och maskinlära skall omfatta även laborationer.

Ordinarie lärjunge betalar 10 kronor i inträdesavgift och 15 kronor i Skolavgifter.

152

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

terminsavgift. För speciallärjungar, som endast i mindre omfattning

begagna undervisningen, böra något lägre avgifter kunna bestämmas.

Obemedlade eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala

skolstyrelsens prövning kunna helt eller delvis befrias från erläggande

av avgifter.

övrig^erso- Undervisningen vid de tekniska gymnasierna bestrides av lektorer och

nai. extralärare. '' Beträffande lärares och föreståndares tillsättning, tjänstgöringsskyldighet,

kompetens, löneförmåner och rätt till pension ävensom

i fråga om personalen i övrigt böra likartade bestämmelser gälla som

för de tekniska fackskolorna.

förvaltning tekniska gymnasierna ställas under överinseende och inspektion av

orva ning. överstyrelsen för yrkesundervisningen samt under ledning av lokala styrelser;

den närmaste tillsynen och ledningen utövas av varje skolas föreståndare,

som bör kallas rektor.

I fråga om de lokala styrelsernas tillsättande och ledamotsantal ävensom

beträffande föreståndares tillsättande gälla enahanda bestämmelser

som för de tekniska fackskolorna.

Där tekniskt gymnasium och teknisk fackskola i samma stad stå under

gemensam ekonomisk förvaltning, skola de även ställas under ledning av

gemensam lokal styrelse och hava gemensam föreståndare.

fökMi°imidka 1)6 årliga kostnaderna för de tekniska gymnasiernas underhåll ävensom

r an en. utgifterna för anskaffande av undervisningsmateriel! bestridas i sin helhet

avsnitt 146 Kontrollera mot PDF

av staten, med villkor att den kommun, där tekniskt gymnasium varder

förlagt, ikläder sig förpliktelse att tillhandahålla skolan lämplig lokal

med inredning och möblering samt fri bostad eller bostadsersättning åt

skolans föreståndare efter samma grunder, som gälla med avseende på

rektorerna vid de allmänna läroverken.

Tekniska skolan i Stockholm.

Vi hava redan i det föregående uttalat vår anslutning till 1907 års

kommittés förslag att från den nuvarande tekniska skolan i Stockholm

utbryta byggnads- och maskinyrkesskolorna, vilka skulle omorganiseras

till tekniska fackskolor.

Yi dela likaledes kommitténs mening, att de återstående avdelningarna

tekniska afton- och söndagsskolan, tekniska skolan för kvinnliga

lärjungar och högre konstindustriella skolan — lämpligen böra omorganiseras

till en läroanstalt, avsedd att tjäna konsthantverket och de konstindustriella

yrkena.

K AP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

153

Kommittén föreslår även, att den vid skolan befintliga kursen för utbildning

av teekningslärare för rikets allmänna läroverk och folkskolese

minarier bibehålies, och framhåller i övrigt, att läroanstalten skulle hava

till syfte att främja icke allenast huvudstadens utan hela rikets konsthantverk.

På grund härav anser kommittén, att skolan i sin helhet, sålunda

även beträffande lokalerna, bör bekostas av staten.

Enär skolan redan nu är eu statens anstalt och inrymd i eu staten

tillhörig byggnad, är kanske ingenting att invända häremot, Dock kunna

vi ej uraktlåta att påpeka, att kommittén i denna punkt synes frångå

de principer beträffande skollokaler, som i övrigt i förslaget tillämpats.

Det torde nämligen ej kunna bestridas, att konsthantverket och de konstindustriella

yrkena äro vida mer företrädda i Stockholm än på andra orter

i riket och att den föreslagna läroanstalten sålunda i viss mån skulle tillgodose

ett huvudstadens särskilda intresse. Visserligen kan den icke

härvidlag jämställas med de föreslagna kommunala yrkesskolorna, utan

den bör avgjort vara en statsinstitution, men det ligger rätt nära till

hands att i förevarande avseende göra eu jämförelse med de tekniska

fackskolorna, vilka ju ävenledes skulle vara statens läroanstalter, men vilkas

lokaler dock skulle bekostas av vederbörande kommun. Då t. ex.

Norrköpings stad skall ikläda sig kostnaderna för lokaler m. in. för eu

väg- och vattenbyggnadsfackskola, om vilken det väl i vida högre grad

än om tekniska skolan i Stockholm gäller, att den skall vara en centralanstalt

för att tillgodose behovet för hela riket, synes det kunna ifrågasättas,

huruvida icke Stockholms stad rätteligen bör i en eller annan

avsnitt 147 Kontrollera mot PDF

form bidraga till kostnaderna för den omorganiserade tekniska skolan

därstädes.

Bestämmelserna om inträdesfordringar, läroämnen, antal undervisningstimmar

per vecka m. fl. dylika detaljfrågor äro beträffande denna skola

av en så speciell natur, att ett närmare ingående härpå torde få anses

ligga utom ramen för vårt uppdrag. I huvudsak kunna vi dock instämma

i kommerskollegii yttrande och vilja i övrigt ansluta oss till den av

komroerskollegium framkastade tanken, att det bör uppdragas antingen

åt tekniska skolans styrelse eller ock åt särskilda sakkunniga att efter

företagen utredning inkomma med förslag till omorganiserande av tekniska

skolan i Stockholm såsom en skola för konsthantverk och konstindustri,

varvid jämväl frågan om anslutning till densamma av kurs för

utbildning av teekningslärare skulle upptagas till behandling. Ifrågavarande

utredning torde höra utföras i samråd med den föreslagna överstyrelsen

för yrkesundervisningen.

20—173671

154

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Statens normalskola för yrkesundervisningen.

För att lärlings- och yrkesskolorna skola kunna fylla sina uppgifter på

ett fullt tillfredsställande sätt, är det i första rummet nödvändigt, att för

undervisningen fullt lämpliga och kvalificerade lärarkrafter kunna anskaffas.

Härvid böra verkliga yrkesmän i största utsträckning anlitas. Även

om dessa äga nödiga kunskaper av såväl teoretisk som praktisk art, torde

de emellertid, åtminstone inom hantverkets område, i regel ej känna

sig kompetenta att meddela systematiskt ordnad undervisning. På grund

härav bör en mönsterskola på yrkesundervisningens område upprättas,

där yrkesmän kunde få tillfälle att under en kortare kurs förvärva de

härför nödiga pedagogiska förutsättningarna.

För att dylik lärarutbildning skall på ett fullt effektivt sätt kunna anordnas,

anse vi i likhet med kommittén nödvändigt, att staten för ifrågavarande

ändamål disponerar över en lärlings- och yrkesskola med ett

stort antal olika yrkesavdelningar, lämpligast förlagd till Stockholm.

Denna normalskola bör på samma gång tjäna som försöksanstalt på yrkesundervisningens

område och som sådan användas för avprovande av

nya läroböcker och undervisningsmateriell, för ^experimenterande av effektiva

läroplaner och undervisningsmetoder in. m. Den skulle härigenom

bliva yrkesundervisningen till synnerligen stort gagn.

Den vid normalskolan anordnade lärlingsskolan hör enligt vårt förmenande

vara av den »kompletterande» typen, vilken vi i det föregående angivit

såsom den normala. Kommittén uttalar, att försök även böra göras

med »förberedande» lärlingsskolor för ett eller annat yrke. Det torde

avsnitt 148 Kontrollera mot PDF

dock kunna starkt ifrågasättas, om detta vore välbetänkt. Vi hava i första

kapitlet närmare utvecklat skälen för vår mening, att såväl »förberedande»

som »fullständiga» lärlingsskolor, för att på ett tillfredsställande sätt kunna

fylla sina speciella uppgifter, böra startas och ledas som enskilda företag,

och det torde icke vara skäl att för normalskolans vidkommande

göra undantag härutinnan. Visserligen är det synnerligen önskvärt, att

möjlighet beredes såväl för de blivande lärarna att studera undervisningen

och arbetssättet vid en mönstergillt skött skola även av denna typ

som för den blivande överstyrelsen att få deltaga vid uppgörande av

dylika skolors organisations- och läroplaner, men detta synes kunna ordnas

genom överenskommelse mellan överstyrelsen och eu eller annan enskild

sådan skola i sammanhang med beviljande av statsunderstöd för

skolan i fråga.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

155

Normalskolan bör således enligt vårt förmenande omfatta endast egentlig

lärlingsskola samt yrkesskola.

T fråga om lärotid, läroplaner, undervisning och undervisningsmaterial

gäller vad som förut härutinnan anförts beträffande nyssnämnda slag

av skolor.

Givetvis bör normalskolan omfatta ett stort antal olika yrkesavdelningar.

Kommerskollegium föreslår, att dessutom en blandad avdelning

skulle anordnas, för att lärarkandidaterna därigenom måtte beredas tillfälle

att studera, hur detta slags lärlingsutbildning, som i mindre samhällen

ofta måste komma att anlitas, ter sig. Utan att vilja underskatta betydelsen

av det angivna syftet, vilja vi dock erinra därom, att i huvudstaden

visserligen åtskilliga yrken utövas, vilka sysselsätta ett så ringa

antal minderåriga, att eu eller annan blandad avdelning vid dåvarande

lärlingsskolor säkerligen kommer att visa sig erforderlig, men att de yrken,

som i detta hänseende kunna behöva ifrågakomma, i regel torde

vara av en så speciell beskaffenhet och i mindre samhällen så sällsynta,

att vid lärlingsskolor i de senare någon direkt motsvarighet med avseende

på yrkesundervisningens innehåll till en dylik vid huvudstadens lärlingsskolor

behövlig blandad avdelning knappast är att påräkna. Skulle

man åter vid normalskolan anordna en blandad avdelning för mera allmänt

förekommande yrken, vilka i Stockholm sysselsätta så många minderåriga,

att specialiserade yrkesavdelningar för vart och ett av dem dessutom

varda upprättade, skulle detta innebära en viss orättvisa mot de

lärjungar, som skulle placeras i den blandade avdelningen och som därigenom

skulle gå miste om den värdefullare undervisningen i de specialiserade

yrkesavdelningarna. En såsom mönster- och försöksanstalt tjänande

avsnitt 149 Kontrollera mot PDF

lärlingsskola med blandad avdelning och stående under överstyrelsens

mera direkta ledning kunde måhända anordnas i något mindre

samhälle i huvudstadens närhet, där det på grund av alltför obetydligt

antal minderåriga arbetare inom de olika yrkena ändock vore nödvändigt

att ordna undervisningen på detta sätt.

Lärarkandidaterna skulle enligt kommitténs förslag erhålla sin utbildning

genom åhörande av undervisningen och av pedagogiska föredrag

samt genom undervisningsövningar under lämplig handledning. Härtill

skulle emellertid ytterligare komma undervisning i ritning, yrkesekonomi

och industriell lagstiftning. Kursen skulle omfatta högst 8 veckor. Vi

vilja för vår del ansluta oss till kommitténs förslag härutinnan men därvid

betona, att utbildningstiden särskilt i fråga om personer, vilka

ej äro i behov av någon undervisning i ritning, yrkesekonomi eller indu

156

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

striell lagstiftning utan endast av rent pedagogisk utbildning, ofta torde

kunna förkortas.

I överensstämmelse med vad vi förut yttrat rörande tillsättning av lärare

vid lärlings- och yrkesskolor, nämligen att inga formella kompetensvillkor

därvid böra uppställas, instämma vi i kommerskollegii uttalande,

att genomgång av lärarekurs ingalunda bör vara något oeftergivligt villkor

för vinnande av dylik anställning.

Förutom lärarutbildningen och den normala skolundervisningen ifrågasättei

kommittén, att normalskolan skulle pa sitt program upptaga även

korrespondensundervisning. Kommittén framlägger dock icke något bestämt

förslag i denna punkt utan hänskjuter frågan till den blivande

överstyrelsen.

Enligt vårt förmenande är ifrågavarande idé förtjänt av beaktande.

Förutom de skäl, som kommittén angiver för anordnande av en dylik

verksamhet, nämligen att det i vart land med dess stora avstånd och

ringa befolkningstäthet alltid kommer att finnas personer, som äro i behov

av teknisk bildning men sakna tillfälle att besöka någon lämpligskola,

vilja vi ytterligare erinra därom, att en mängd läroanstalter, s. k.

konespondensinstitut, vilka meddela enbart detta slags undervisning, under

de senare åren i form av enskilda affärsföretag uppstått i vårt land

och att det säkert skulle vara till stort gagn för eu sund utveckling av

korrespondensundervisningen i allmänhet, om en under statens kontroll

stående mönstergillt ledd dylik undervisning kunde komma till stånd.

På lärarna vid normalskolan måste givetvis ställas avsevärt större

fordringar än på lärarna vid övriga lärlings- och yrkesskolor, då de ju

ej allenast skola undervisa lärjungarna utan även handleda lärarkandidaterna.

avsnitt 150 Kontrollera mot PDF

Deras arvoden böra i anledning härav beräknas något högre

än vid övriga yrkesundervisningsanstalter. Yi vilja för vår del föreslå

såsom genomsnittsarvode per undervisningstimme 4 kr. 50 öre inom lärlin

g-sskolan och 5 kronor inom yrkesskolan. Mot kommitténs förslag att för

varje yrkesavdelning anställa särskild fackförestandare eller -föreståndarinna

med ett särskilt arvode av 500 kronor om året hava vi intet att erinra,

ej heller mot att särskild ersättning utbetalas till lärarna för det arbete

utöver yrkesundervisningen i skolan, som de komma att utföra för fullgörandet

av de övriga uppgifter, som åligga normalskolan.

Dessa särskilda uppgifter skulle vara att biträda överstyrelsen vid den

fackliga inspektionen av yrkesundervisningen i riket samt vid utarbetande

och prövning av nya organisationsformer och hjälpmedel för yrkesundervisningen.

Härvidlag vilja vi blott erinra därom, att uppdrag av ifråga

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

157

varande art givetvis icke böra betraktas såsom något privilegium för de vid

normalskolan anställda lärarna.

Kommittén föreslår, att lärarna skola förordnas av den blivande överstyrelsen

samt att dylikt förordnande skall omfatta ett år i sänder men

beträffande fackföreståndare och -föreståndarinnor, som med goda vitsord

tjänstgjort i fem år, kunna omfatta fem år i sänder.

Då vi av skäl, som nedan skola anföras, i motsats till kommittén äro

av den meningen, att normalskolan i likhet med övriga i förslaget behandlade

skolor bör ställas under ledning av en särskild skolstyrelse, synes

det oss vara lämpligast, att endast fackavdelningsföreståndare och

-föreståndarinnor förordnas av överstyrelsen, varvid skolstyrelsen först

bör beredas tillfälle att yttra sig över de sökandes lämplighet, •men att

den övriga lärarpersonalen förordnas av skolstyrelsen. Rörande tiden för

förordnandet bör detta i fråga om fackföreståndare och -föreståndarinnor

omfatta ett år i sänder, dock må fackföreståndare och -föreståndarinna,

som med nit och skicklighet tjänstgjort ett år, kunna förordnas för

högst fem år i sänder. Övriga lärare böra förordnas på viss tid eller

tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid.

Kommitténs förslag till pensionering av lärarna kunna vi av liknande

skäl, som i fråga om övriga lärlings- och yrkesskolor anförts, icke biträda.

I fråga om styrelse och förvaltning föreslår kommittén, att normalskolan

skulle ställas under den blivande överstyrelsens omedelbara överinseende

och ledning och att en av överstyrelsens ledamöter skulle vara

föreståndare för skolan. Dessutom skulle vid skolan finnas ett »skolråd»,

avsnitt 151 Kontrollera mot PDF

bestående av två medlemmar för var och en av skolans yrkesavdelningar,

utsedda dels av Stockholms stadsfullmäktige, dels av överstyrelsen.

Skolrådets ledamöter skulle endast tillhandagå med råd och upplysningar.

Mot kommitténs förslag, att normalskolans föreståndare samtidigt skulle

vara ledamot i överstyrelsen, vilken anordning skulle avse att betrygga

ett intimt samarbete mellan skolan och överstyrelsen, kan anmärkas, att

föreståndarebefattningen, såsom kommerskollegium i sitt yttrande betonar,

i och för sig kommer att medföra en så dryg arbetsbörda, att den med

all säkerhet helt kräver sin man. Föreståndaren skulle därför icke kunna

ägna någon som helst tid åt andra göromål inom överstyrelsen än sådana,

som stå i alldeles omedelbart samband med normalskolan. Det är under

sådana förhållanden enligt vårt förmenande icke lämpligt, att föreståndaren

är ledamot i överstyrelsen. Yi ansluta oss i denna fråga till kommerskollegii

mening, att föreståndaren bör givas samma ställning som före

StyrelBe och

förvaltning.

158

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Ekonomiska

förhållanden.

ståndarna för de tekniska fackskolorna. Han bör således förordnas av

Kungl. Maj:t på förslag av överstyrelsen och i löneavseende likställas med

föreståndarna för fackskolorna.

Enligt kommitténs förslag skulle kostnaderna för skolans inrättande

och uppehållande fördelas mellan staten och Stockholms stad på det sätt,

att skolan underhålles såsom statsanstalt men att Stockholms stad bidrager

med en tredjedel av arvodena för själva yrkesundervisningen i skolan

och dessutom deltager i kostnaderna för anskaffning av lokaler. Stockholms

stads årliga utgifter för normalskolan skulle sålunda bliva beroende

av antalet olika yrkesavdelningar vid skolan och växa, i mån som detta

antal ökas. Huvudparten av skolans verksamhet skulle ju också bestå i

att meddela yrkesutbildning åt eu avsevärd de! av stadens minderåriga

arbetare. Det vill då synas, som om staden borde vara i någon män

representerad vid behandlingen av frågor rörande denna skola och dess

förvaltning. A andra sidan förefaller det med tanke på de många olika

göromål, som komma att åligga den blivande överstyrelsen, som om man

knappast kunde påräkna, att samtliga ledamöter i denna skulle få tillfälle

att i någon högre grad ägna intresse och arbete åt normalskolans

speciella uppgifter. Slutligen är det klart, att bland de åligganden, som

det omedelbara överinseendet och ledningen av skolan kommer att medföra,

eu hel del äro av den beskaffenhet, att de icke stå i något samband

med de syften, för vilkas vinnande samarbete mellan skolan och överstyrelsen

ansetts vara av behovet påkallat.

avsnitt 152 Kontrollera mot PDF

På grund av det anförda få vi för vår del föreslå, att normalskolan

liksom övriga lärlings- och yrkesskolor ställes under ledning av en särskild

skolstyrelse, bestående av förslagsvis fem medlemmar. Skolans föreståndare

bör vara självskriven ledamot i styrelsen. Av de övriga ledamöterna

böra två utses av Kungl. Maj:t och två av stadsfullmäktige i

Stockholm. Ordförande bör vara en av de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna.

Det är önskvärt, att åtminstone eu av dessa utses bland överstyrelsens

medlemmar.

I stället för det föreslagna skolrådet, en benämning, som vi med hänsyn

till detta ords gängse betydelse inom folkskoleväsendet finna mindre

lyckligt vald, vilja vi förorda samma anordning, som föreslagits för övriga

lärlings- och yrkesskolor med ett stort antal olika yrkesavdelningar,

nämligen att för var och en av dessa eller för grupper av dem tillsättas

särskilda understyrelser, i detta fall utsedda av stadsfullmäktige och överstyrelsen.

Hur dessa styrelser skola tillsättas och vilken befogenhet, som

skall tilldelas dem, bör närmare angivas i skolans reglemente.

Vi ansluta oss till kommitténs förslag, att normalskolan bör vara en

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN. 15!

statsanstalt men att Stockholms stad bör bidraga till bestridande av kostnaderna.

För att kunna bedöma, bur stor del av kostnaderna, som lämpligen

bör bestridas av staden, har man först och främst att taga hänsyn till

skolans uppgift att till en del fylla stadens behov av lärlings- och yrkesskolor.

Från denna synpunkt synes det vara i sin ordning, att, som

kommittén föreslår, staden betalar en tredjedel av arvodena för den egentliga

yrkesundervisningen.

I fråga om lokaler är det givet, att normalskolan på grund av sina

särskilda uppgifter kommer att tarva i viss mån större utrymme än en

vanlig lärlings- och yrkesskola med samma lärjungeantal. Följaktligen

torde kostnaderna för lokalernas anskaffande och underhåll icke enbart

böra påvila Stockholms stad utan till en del även bestridas av staten.

Beträffande undervisningsmateriellen dela vi kommitténs åsikt, att denna

i sin helhet bör vara statens tillhörighet och kostnaden för densamma

således helt utgå av statsmedel.

Kommittén har uppgjort en särskild beräkning över stadens blivande

utgifter för normalskolan. Denna angelägenhet synes dock vara i viss

mån av mindre intresse, då ifrågavarande utgifter icke böra bliva större,

än om skolan inrättats såsom kommunal lärlings- och yrkesskola, och

sålunda kunna anses ingå i stadens totala kostnader för lärlings- och yrkesskolväsendet.

Vid beräkning av kostnaderna för normalskolan har kommittén utgått

avsnitt 153 Kontrollera mot PDF

från de längre lärokurser och längre läsår, som kommittén i allmänhet

föreslagit för de yrkesundervisningsanstalter, varom här är fråga, och har

därigenom kommit till allt för höga slutsummor.

Yad statens utgifter för ändamålet angår, är det egentligen merkostnaden

utöver de belopp, som skulle tarvats, om skolan varit blott en

kommunal lärlings- och yrkesskola, som är av intresse.

Yi utgå från, att de vid normalskolan upprättade lärlings- och yrkesskolorna

i fullt färdigt skick komma att omfatta vardera 12 skilda yrkesavdelningar.

Yi antaga vidare, att lärlingsskolan göres tvåårig med

ett arbetsår av 36 veckor och en undervisningstid av i medeltal 10 timmar

i veckan. I vissa av yrkesskolans avdelningar bör undervisning

meddelas i form av dagkurser, i andra i form av aftonkurser. Yi antaga

emellertid, att antalet undervisningstimmar i varje yrkeskurs i medeltal

blir 720. Med de av oss föreslagna genomsnittsarvodena av 4 kronor

50 öre i lärlingsskolan och 5 kronor i yrkesskolan för varje undervisningstimme

skulle kostnaderna för bestridande av den egentliga yrkesundervisningen

belöpa sig till 82 080 kronor för hela skolan. Av denna

1(50

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

summa skulle staten betala två tredjedelar eller 54 720 kronor. Till de

12 avdelningsföreståndarna skulle särskilt arvode utgå med sammanlagt

6 000 kronor. Om kostnaderna för betjäning, undervisningsmateriell, uppvärmning,

renhållning, inventariers underhåll m. in. i överensstämmelse

med kommitténs förslag uppskattas till 50 procent av lärares och föreståndares

sammanlagda lönebelopp, skulle dessa utgifter uppgå till 45 å

50 000 kronor. Kostnaderna för lärarkandidaternas handledning och undervisning

samt till dem utdelade understöd torde i överensstämmelse

med kommittéförslaget kunna uppskattas till 6 000 kronor. Slutligen tillKommer

föreståndarens lön. Statens samtliga utgifter skulle sålunda sannolikt

belöpa sig till omkring 123 000 kronor årligen. Skulle korrespondensundervisning

även komma till stånd, torde slutsumman bliva omkring

133 000 kronor.

Hade skolan varit endast en kommunal lärlings- och yrkesskola och

statsbidrag utgått efter de grunder vi för dylika föreslagit, skulle statens

årliga kostnader för skolan hava stannat vid omkring 53 000 kronor.

Denna summa måste givetvis anses ingå i statens kostnader för det

kommunala lärlings- och yrkesskolväsendet i allmänhet, varför upprättandet

och underhållet av normalskolan i och för sig bör anses åsamka

staten, förutom utgifterna för skolans första utrustning med undervisningsmateriell

samt statens andel i kostnaderna för anskaffning och underhåll

avsnitt 154 Kontrollera mot PDF

av lokal för skolan, en årlig extra kostnad av i runt tal 70 000 kronor

eller, om korrespondensundervisning kommer till stånd, 80 000 kronor.

KAP. 5.

Den lägre handelsundervisningen.

Yi hava i första kapitlet angivit de skoltyper, som enligt vårt förmenande

böra upprättas för att tillgodose behovet av lägre handelsundervisning

i vårt land, och även utförligt redogjort för skälen till vår ståndpunkt

i denna fråga. De sålunda angivna skoltyperna äro handelslärlingsskolor,

handelsyrkesskolor och ettåriga handelsskolor.

Då vi nu gå att något mera i detalj behandla dessa, vilja vi först

erinra därom, att lärlings- och yrkesskolorna för handelsyrket enligt vår

mening böra utgöra eu fullständig motsvarighet till de för hantverksoch

industriella yrken föreslagna lärlings- och yrkesskolorna och att de

i många avseenden böra så fullständigt överensstämma med dessa, att det

vid behandlingen av dem ofta kan vara nog att hänvisa till vad vi i

fjärde kapitlet yttrat.

Handelslärlingsskolor.

Ändamål.

Handelslärlingsskolans ändamål bör vara att bereda den inom handelsyrket

arbetande ungdomen tillfälle att, samtidigt med inhämtandet av

den praktiska yrkesfärdigheten genom arbete hos den enskilde arbetsgivaren,

förvärva den teoretiska utbildning, som är nödvändig för ett framgångsrikt

arbete inom handelsyrket.

Skolplikt.

I fråga om skälen för införande av skolplikt för i handel anställda

minderåriga få vi hänvisa till vad vi redan härom yttrat i första kapitlet.

21—173871

162

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

De närmare bestämmelser, som böra gälla i fråga om skolpliktens omfattning

och genomförande, böra enligt vårt förmenande vara alldeles lika

med dem, som vi föreslagit beträffande lärlingsskolorna för hantverksoch

industriella yrken, varför det torde vara nog att hänvisa till vad

därom yttrats.

I överensstämmelse med skolans angivna syfte att meddela teoretisk

utbildning jämsides med den praktiska utbildning, som lärjungarna erhålla

genom arbete hos enskilda arbetsgivare, böra i allmänhet inga andra

personer än sådana, som äro anställda inom handelsyrket, antagas såsom

lärjungar i densamma. Med tanke på sådana minderåriga, som icke ännu

erhållit varaktig anställning men måhända under kortare perioder av livligare

affärsrörelse fått arbeta inom handelsyrket och som hava för avsikt

att ägna sig åt detta yrke, vilja vi dock föreslå den bestämmelsen,

att skolans styrelse må äga rätt att i undantagsfall såsom lärjunge i skolan

mottaga även minderårig, som vid tiden för antagandet icke är anställd

inom handelsyrket, så vida denne ämnar framdeles ägna sig åt

avsnitt 155 Kontrollera mot PDF

merkantil verksamhet, är fri från fortsättningsskolplikt och kan anses

äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i handelslärlingsskolan.

Organisation.

Handelslärlingsskolorna böra i stort sett bliva sins emellan tämligen

lika. Där lärjungarnas antal är så stort, att en uppdelning i parallellklasser

är nödvändig, bör dock undervisningen i vissa ämnen, då så befinnes

lämpligt, något differentieras allt efter handelsyrkets olika grenar.

Likaledes kunna särskilda förhållanden föranleda en viss åtskillnad i

fråga om undervisningens innehåll vid handelslärlingsskolor, belägna på

olika orter.

Lärotid.

Arbetsåret vid handelslärlingsskolorna bör hava samma längd och fördelas

på i huvudsak samma sätt som vid övriga lärlingsskolor, och

lärokursen bör liksom vid dessa omfatta två år.

Antalet undervisningstimmar per vecka hava vi för lärlingsskolorna för

industri och hantverk föreslagit till minst 6 och högst 12. För att

den undervisning, som skall meddelas i en handelslärlingsskola, må

bliva fullt effektiv, torde emellertid en så obetydlig undervisningstid som

6 timmar i veckan icke förslå, utan torde minst 8 timmar böra anses

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN. 163

nödvändiga. Yi vilja således föreslå, att den obligatoriska undervisningstiden

i handelslärlingsskolan bestämmes till minst 8 och högst 12 timmar

i veckan.

T fråga om undervisningstimmarnas förläggning böra samma bestämmelser

gälla, som vi föreslagit för övriga lärlingsskolor. I detta sammanhang

vilja vi framhålla, att ett förläggande av undervisningen till

tiden mellan kl. 8 och kl. 10 f. in., vilket givetvis vore med avseende på

undervisningens resultat synnerligen gynnsamt, vid liandelslärlingsskolorna

synes kunna i många fall visa sig även från arbetsgivarens synpunkt

vara att föredraga framför afton- eller eftermiddagslektioner. På flera

håll torde det befinnas lämpligt att koncentrera undervisningen på två

dagar i veckan.

Undervisning.

I överensstämmelse med vad vi anfört rörande undervisningen vid lärlingsskolorna

för industri och hantverk, bör undervisningen jämväl i handelslärlingsskolorna

bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått och lärostoffet

grupperas kring ett fåtal huvudämnen av facklig beskaffenhet.

I fråga om undervisningens innehåll uppräkna 1913 års kommitterade

för de av dem föreslagna ett- och tvååriga handelsskolorna ämnena svenska,

tyska, geografi, räkning, naturkunnighet, välskrivning, handelsräkning,

bokföring med handelskorrespondens och kontorsgöromål, handelslära,

författningskunskap, varukännedom, stenograf! och maskinskrivning.

Ämnet svenska bör enligt vårt förmenande icke annat än i särskilda

avsnitt 156 Kontrollera mot PDF

fall upptagas såsom ett fristående ämne i liandelslärlingsskolorna. 1 regel

böra tillräckliga kunskaper häri kunna meddelas i samband med undervisningen

i handelskorrespondens. Sistnämnda ämne jämte handelsräkning,

bokföring och kontorsgöromål samt handelslära torde böra sammanföras

under den gemensamma beteckningen handelsteknik. Välskrivning

torde icke, hur viktigt det än är, att lärjungarna häri vinna eu

tillfredsställande färdighet, böra upptagas såsom ett fristående ämne, utan

bör även denna undervisning hänföras till nyssnämnda ämnesgrupp.

För att angiva, att undervisningen i geografi har till syfte att meddela

handelsutbildning, vilja vi föreslå, att ämnet benämnes ekonomisk

geografi. Undervisning i naturkunnighet såsom ett särskilt ämne kan

däremot icke anses tillhöra området för dessa skolors verksamhet.

Varukännedom är ett så vittomfattande ämne, att undervisning däri,

med hänsyn till lärjungarnas relativt ringa åldersmognad och erfarenhet

samt den korta tid, som skulle kunna anslås däråt, knappast skulle

164

KAP. 5. »EN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

kunna medföra någon nämnvärd behållning. Detta ämne bör därför enligt

vårt förmenande icke upptagas. I stället bör i samband med undervisningen

i ekonomisk geografi upptagas ämnet produktionslära.

Enär undervisningen i författningskunskap bör vara inriktad på vad

som rör handelsyrket, vilja vi för detta ämne föreslå benämningen handelsrätt.

Dessutom bör undervisning meddelas även i nationalekonomi, ett ämne,

som för ifrågavarande utbildning är av synnerligen stor betydelse.

De av kommitterade ytterligare uppräknade ämnena: tyska, stenograf!

och maskinskrivning, böra enligt vårt förmenande icke vara obligatoriska

men, där så befinnes lämpligt, upptagas på lärlingsskolans program såsom

frivilliga ämnen. Härvid torde det emellertid på åtskilliga platser visa

sig lämpligt att utbyta tyska mot engelska.

Såsom sammanfattning av det anförda vilja vi beträffande undervisningen

i handelslärlingsskolorna föreslå:

att denna undervisning skall bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått

och grupperas kring läroämnena handelsteknik, ekonomisk geografi

med produktionslära samt handelsrätt och nationalekonomi;

att svenska språket i de särskilda fall, då det efter den lokala skolstyrelsens

prövning så kan befinnas erforderligt och lämpligt, må upptagas

som ett fristående läroämne;

att såsom frivilliga läroämnen må upptagas främmande språk, stenografi

och maskinskrivning; samt

att vid handelslärlingsskolor, där antalet lärjungar är så stort, att

uppdelning i parallellklasser är nödvändig, undervisningen, särskilt i ekonomisk

avsnitt 157 Kontrollera mot PDF

geografi med produktionslära, differentieras i de olika klasserna

efter de olika grenar av handelsrörelse, som på orten äro företrädda, och

att lärjungarna så fördelas, att envar får, så vitt möjligt, den undervisning,

som bäst motsvarar hans behov.

I fråga om kvinnliga lärjungar samt beträffande undervisning för äldre

i handel anställda personer, vilka ej varit i tillfälle att i yngre år genomgå

handelslärlingsskola, gäller i tillämpliga delar vad som i dessa avseenden

anförts vid behandlingen av övriga lärlingsskolor.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan

de tillämpas, granskas och fastställas av den föreslagna överstyrelsen.

Lärare.

I fråga om lärarnas tillsättning, kompetens och löneförmåner bör i

tillämpliga delar gälla vad vi härom föreslagit beträffande lärarna vid

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

165

lärlingsskolorna för industri och hantverk. Det ligger dock i sakens natur,

att vid handelslärlingsskolorna lärarnas teoretiska utbildning är av

särskilt stor betydelse.

Styrelse och förvaltning.

Handelslärlingsskolorna böra, i överensstämmelse med vad vi i första

kapitlet anfört, stå under överinseende och inspektion av den föreslagna

överstyrelsen för yrkesundervisningen samt under ledning av lokala styrelser;

den närmaste tillsynen bör utövas av en föreståndare.

I fråga om såväl lokalstyrelse som föreståndare gäller i tillämpliga

delar vad som härom anförts vid behandlingen av övriga lärlingsskolor.

Finnas inom samma kommun såväl handels- som andra lärlingsskolor,

böra de stå under en gemensam lokalstyrelse, i vilken de merkantila

intressena böra vara företrädda. Där handelslärlingsskola och industriella

lärlingsskolor använda samma lokaler, böra de stå under gemensam

föreståndare.

I fråga om skolornas reglementen gäller vad därom föreslagits beträffande

övriga lärlingsskolor.

Ekonomiska förhållanden.

I likhet med övriga egentliga lärlingsskolor böra handelslärlingsskolorna

vara kommunala institutioner med statsbidrag.

Undervisningen bör vara för lärjungarna avgiftsfri och statsbidrag

utgå efter enahanda grunder, som varda fastställda i fråga om övriga

lärlingsskolor.

Hur stora statens kostnader för ifrågavarande ändamål kunna komma

att bliva, låter sig icke på förhand beräkna, då nödigt statistiskt material

icke för närvarande står till förfogande.

De kommuner, som inrättat skolorna, böra tillhandahålla dem ändamålsenliga

lokaler med inredning och möblering samt ansvara för alla

kostnader för skolornas underhåll, i den mån dessa ej bestridas genom

statsanslag.

Handelsyrkesskolor.

Ändamål.

Handelsyrkesskolornas ändamål bör vara att meddela personer med

avsnitt 158 Kontrollera mot PDF

god praktisk yrkeserfarenhet på handelns område eu på handelslärlingsskolans

kunskapsmått byggd fortsatt undervisning, avsedd att i allmänhet

166

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

höja deras yrkesskicklighet eller att giva dem nödiga förutsättningar för

skötande av vissa enklare kontorshefattningar eller för idkande av handelsrörelse

av mindre omfattning.

Organisation.

Handelsyrkesskolornas undervisning hör meddelas i form av yrheskurser

och ämneskurser.

I yrkeskurserna, vilka skola hava till ändamål att meddela en sammanhängande

mera grundlig han delsutbildning, bör undervisningen meddelas

efter fast läroplan, avsedd att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare

på en viss begränsad tid.

I ämneskurserna bör undervisning meddelas i olika fristående läroämnen,

bland vilka lärjungarna äga rätt att utvälja dem, som bäst motsvara

vars och ens behov och önskningar. Såsom exempel på ämneskurser

må nämnas sådana i bankväsendet, utsöknings- och konkurslagen,

främmande språk o. s. v. Om dylika kurser gäller liksom i fråga om

deras motsvarighet vid hantverks- och industriella yrkesskolor, att de

ingalunda behöva vara av permanent natur eller motsvaras av såsom

fristående institutioner anordnade skolor utan att det ofta kan förekomma,

att behovet på eu ort av ifrågavarande undervisning i ett visst ämne

kan för en tidrymd av flera år bliva fullt tillgodosett genom en enda

kurs, som ett följande år kan utbytas mot en kurs i något annat ämne.

Även ambulatoriska kurser torde möjligen kunna ifrågakomma.

Lärotid.

I fråga om lärokursens längd hava 1913 års kommitterade för de av

dem föreslagna handelskurserna, vilka närmast motsvara vad vi benämnt

ämneskurser, föreslagit den bestämmelsen, att kursen i ett ämne skall

omfatta minst två och högst sex terminer. Enligt vårt förmenande skulle

det emellertid vara ytterst olämpligt att beträffande ämneskurserna föreskriva,

att undervisningen under alla omständigheter skall utdragas över

en så lång tidrymd. Likaledes finna vi det olämpligt att i enlighet med

kommitterades förslag bestämma, att undervisning i ett och samma ämne

ej får meddelas under mer än högst fem timmar i veckan.

Vi vilja för vår del föreslå, att ämneskurserna må anordnas antingen

med aftonundervisning eller med dagundervisning. Aftonundervisning

bör komma till användning vid kurser, till vilka man kan påräkna ett

tillräckligt stort antal deltagare, som äro i tillfälle att samtidigt med

KAP. 5. DEN LÄGRE IIANDELSUNDER VISNINGEN.

167

studierna sköta sitt förvärvsarbete; dagundervisning däremot vid kurser,

som skola tillgodose behovet inom ett större område, så att flertalet

avsnitt 159 Kontrollera mot PDF

deltagare för den tid kursen varar måste lämna sina hemorter och sålunda

avstå från sitt förvärvsarbete. Enär olika ämnen kräva väsentligt

olika lång tid och även lärokurserna inom samma ämne icke alltid behöva

vara av samma omfattning, synas inga bestämmelser rörande lärotiden

för dylika ämneskurser böra på förhand utfärdas. Den garanti för

en gedigen undervisning av tillräcklig omfattning, som kommitterade

avsett med de av dem härutinnan föreslagna bestämmelserna, bör säkrare

kunna vinnas genom den föreskriften, att läroplanerna, innan de tillämpas,

skola prövas och fastställas av den blivande överstyrelsen.

I fråga om yrkeskurserna, vilka närmast äro att betrakta som en frivillig

påbyggnad på handelslärlingsskolan och avse att giva en mera

grundlig allmän handelsutbildning, är det lättare att föreslå en enhetlig

norm beträffande lärotidens längd. I de allra flesta fall böra dylika

yrkeskurser vara så anordnade, att deltagarna samtidigt med studierna

kunna sköta sitt förvärvsarbete. Lärokursen bör i detta fall enligt vårt

förmenande omfatta ett läsår av 30 veckors längd med eu undervisningstid

av minst 8 och högst 12 timmar i veckan. För sådana handelsanställda,

vilka äro bosatta på platser, där lärlingsskola men icke yrkesskola finnes

upprättad, och som, sedan de genomgått den förra, vilja skaffa sig den

ytterligare utbildning, som lämnas i en yrkeskurs, utan att dock vara i

tillfälle att för så lång tid som ett helt läsår lämna sin hemort, böra

liandelsyrkeskurser av kortare varaktighet men med heldagsläsning kunna

anordnas. En dylik yrkeskurs torde böra omfatta 12—15 veckor med en

undervisningstid av 34—36 timmar i veckan.

I fråga om den dagliga undervisningstidens förläggning är det visserligen

beträffande såväl ämnes- som yrkeskurser i allmänhet ett önskemål,

att undervisningen ej förlägges till allt för sena aftontimmar, men med

tanke på såväl dessa kursers frivilliga natur som deltagarnas åldersstadium

torde några särskilda föreskrifter i detta hänseende icke vara av

nöden.

Inträdesfordringar.

Under hänvisning till den motivering, som anförts rörande inträdesfordringarna

till yrkesskolorna för industri och hantverk, vilja vi såsom

inträdesfordringar vid handelsyrkesskola föreslå:

i ämnes- eller yrkeskurs med aftonundervisning, att den inträdessökande

under minst två år varit anställd i handel eller affärsrörelse samt

168

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDER VISNINGEN.

att han antingen med godkänt avgångsbetyg genomgått liandelslärlingsskola

eller ock fyllt 17 år och genom betyg eller avlagda prov styrker

sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen;

avsnitt 160 Kontrollera mot PDF

i ämnes- eller yrkeskurs med dag undervisning, att den inträdessökande

fyllt 18 år och under minst två år varit anställd i handel eller affärsrörelse

samt genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar

att tillgodogöra sig undervisningen.

Undervisning.

Undervisningen i yrkeskurserna hör hava till ändamål att fördjupa och

utvidga de kunskaper, som inhämtats i handelslärlingsskolan. Den bör

därför bygga på handelslärlingsskolans kunskapsmått och omfatta samma

läroämnen, som upptagits pa den senares läroplan. Undervisningen bör

sålunda grupperas omkring ämnena handelsteknik, ekonomisk geografi med

pr oduktions lär a samt handelsrätt och nationalekonomi, vilka ämnen samtliga

skola vara obligatoriska för varje kursdeltagare. Dessutom må såsom

frivilliga ämnen upptagas främmande språk, stenografi och maskinskrivning.

Avgångsbetyg bör tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt resultat genomgått

handelsyrkeskurs. Vad ämneskurserna beträffar, är det givetvis en

mångfald olika ämnen, som kunna göras till föremål för ifrågavarande

undervisning. I allmänhet torde språk samt vissa delar av handelstekniken,

av den ekonomiska geografien eller av handelsrätten böra

ifrågakomma. För deltagarna i ämneskurs torde avgångsbetyg endast

undantagsvis böra utfärdas. Kommitterade föreslå den bestämmelsen, att

minst fyra ämnen skola ingå i de av kommitterade föreslagna handelskurserna.

Eu dylik bestämmelse bör enligt vårt förmenande icke sättas

i fråga beträffande ämneskurserna.

Z Skolavgifter.

I fråga om skolavgifter kunna vi hänvisa till vad därom föreslagits

för yrkesskolorna inom industri och hantverk. Ivommitterades förslag,

att omfattningen av nedsättning i eller befrielse från erläggande av avgifter

skulle fixeras till minst 15 procent av avgifternas totalbelopp, finna

vi mindre ändamålsenligt.

Lärare.

Några bestämda formella kompetensfordringar för anställning som lärare

vid handelsyrkesskolorna böra i överensstämmelse med kommitterades uttalande

icke uppställas.

KAP. 5. DEN LÄGRE HANLELSUNDERVISNINGEN. ,16b

Lärarna böra liksom vid övriga lärlings- och yrkesskolor förordnas av

de lokala styrelserna på viss tid eller tills vidare med viss ömsesidig

uppsägningstid. Lärarnas arvoden böra utgå efter enahanda grunder

som vid yrkesskolorna för industri och hantverk.

Styrelse och förvaltning.

Beträffande administrationen av de föreslagna handelsyrkesskolorna

gäller i alla avseenden vad vi i det föregående anfört i fråga om yrkesskolorna

för industri och hantverk.

Ekonomiska förhållanden.

Handelsyrkesskolorna böra i regel vara kommunala institutioner; endast

avsnitt 161 Kontrollera mot PDF

mera undantagsvis torde de komma att upprättas såsom enskilda

läroanstalter. I förra fallet böra kostnaderna för deras upprättande och

underhåll fördelas mellan staten och vederbörande kommun efter samma

grunder, som föreslagits i fråga om kommunala yrkesskolor för industri

och hantverk. Beträffande på enskilt initiativ upprättade handelsyrkesskolor

torde statsbidrag böra utgå efter prövning i varje särskilt fall.

Ettåriga handelsskolor.

Ändamål.

Som av det föregående framgår, bör behovet av lägre handelsutbildning

i våra större städer och samhällen normalt tillgodoses genom lärlings-

och yrkesskolor, i vilka undervisningen i allmänhet är så ordnad,

att lärjungarna kunna bedriva sina studier jämsides med skötandet av

sina anställningar i affärslivets tjänst.

För personer, som ägna sig åt handelsyrket men äro bosatta på landsbygden

eller i mindre samhällen, där antalet minderåriga handelsanställda

på varje ort är för litet att motivera upprättandet av läroanstalter av

nyssnämnda art, bör möjlighet beredas att på annat sätt förvärva den

handelsutbildning, varav de äro i behov. För detta ändamål synas de

av 1913 års kommitterade föreslagna ettåriga handelsskolorna vara de

mest lämpliga. De böra i en samlad kurs, under vilken lärjungarna

helt ägna sin tid åt studierna, meddela eu utbildning av samma omfattning

som den, vilken erhålles i handelslärlingsskola jämte därpå

följande yrkeskurs i handelsyrkesskola. För att lärjungarna skola kunna

tillgodogöra sig undervisningen, är det nödvändigt, att de hava eu viss

22-173671

170

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

åldersmognad i förening med erforderlig praktisk erfarenhet av arbetet

inom handelsyrket.

De ettåriga handelsskolorna böra sålunda hava till ändamål att i form

av en samlad lärokurs meddela personer, manliga såväl som kvinnliga,

med god praktisk erfarenhet inom handelsyrkets område en på fortsättningsskolans

kunskapsmått byggd teoretisk utbildning av den omfattning,

som fordras för skötande av vissa enklare kontorsbefattningar eller för

idkande av handelsrörelse av mindre omfattning.

Organisation, antal och förläggning.

Vi ansluta oss till kommitterades förslag, att de ettåriga handelsskolorna

må kunna upprättas antingen såsom kommunala eller såsom

enskilda läroanstalter. Möjligen kan det dock visa sig nödvändigt i vissa

fall, att staten upprättar och helt bekostar en eller annan dylik skola.

Vi dela likaledes de kommitterades mening därom, att det icke är lämpligt

att på förhand bestämma någonting i fråga om de blivande förläggningsorterna

för dessa skolor.

Kommitterade hava i sitt förslag till den lägre handelsundervisningens

avsnitt 162 Kontrollera mot PDF

ordnande fixerat antalet skolor av var och en av de föreslagna typerna.

Enligt vårt förmenande är det emellertid i fråga om de ettåriga handelsskolorna

i lika hög grad som beträffande lärlings- och yrkesskolorna

omöjligt att med någon tillförlitlighet beräkna, hur stort antal skolor som

kan visa sig erforderligt. Såväl i fråga om antalet skolor som beträffande

deras förläggning kan därför ingenting på förhand bestämmas, utan bör

den kommande utvecklingen få giva vid handen, i vilken mån och på

vilka orter dessa läroanstalter böra upprättas för att tillgodose ett förefintligt

verkligt behov.

Lärotid.

Vi ansluta oss till kommitterades förslag, att lärokursen skall omfatta

ett läsår av minst 86 veckors längd, påsk- och pingstlov däri

inräknade. Antalet undervisningstimmar per vecka torde höra bestämmas

till 34—36 och undervisningstimmarnas längd till 50 minuter med 10

minuters raster mellan på varandra följande lektioner.

Där förhållandena sådant medgiva, bör till den nyss angivna undervisningstiden

ytterligare läggas 3 timmars obligatorisk gymnastik.

Inträdesfordringar.

Då undervisningen i de ettåriga handelsskolorna, såsom förut nämnts,

skall bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått, hör inträdessökande,

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

171

som genomgått fortsättningsskola, vara befriad från inträdesprövning.

Har den sökande icke genomgått fortsättningsskola eller annan läroanstalt

med motsvarande undervisning, bör lian genom avläggande av prov

visa sig äga förkunskaper till den omfattning, som erfordras för att tillgodogöra

sig undervisningen i handelsskolan.

Ytterligare bör fordras, att den inträdessökande skall hava fyllt 17 år

samt att han under minst två år varit sysselsatt i handel eller affärsrörelse.

Undervisning.

Eftersom de ettåriga handelsskolorna skolafmeddela en utbildning av

samma omfattning som handelslärlingsskolan och en därpå följande handelsyrkeskurs

tillsamman, gäller i fråga om undervisningens innehåll vad

vi i detta avseende anfört vid behandlingen av de nämnda utbildningsanstalterna.

Som sammanfattning få vi föreslå följande bestämmelser.

Undervisningen vid de ettåriga handelsskolorna skall bygga på fortsättningsskolans

kunskapsmått samt grupperas kring ämnena handelsteknik,

ekonomisk geografi med produktionslära samt handelsrätt och nationalekonomi,

vilka ämnen samtliga skola vara obligatoriska för varje kursdeltagare.

Svenska språket må i de fall, då det efter den lokala styrelsens prövning

befinnes erforderligt och lämpligt, upptagas såsom ett fristående

likaledes obligatoriskt läroämne.

Såsom frivilliga läroämnen må, där så befinnes lämpligt, upptagas

avsnitt 163 Kontrollera mot PDF

främmande språk, stenografi och maskinskrivning.

Bär antalet lärjungar är så stort, att uppdelning i parallellklasser

är nödvändig, bör undervisningen, särskilt i ekonomisk geografi med

produktionslära, då så befinnes lämpligt, differentieras i de olika klasserna

efter olika grenar av handelsrörelse och lärjungarna så grupperas,

att en var får, så vitt möjligt, den undervisning, som bäst motsvarar

hans behov.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan

de tillämpas, granskas och fastställas av den blivande överstyrelsen för

yrkesundervisningen.

Avgångsbetyg skall tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt resultat genomgått

skolan.

Skolavgifter.

De kommitterade föreslå, att lärjungarna i de ettåriga handelsskolorna

skola erlägga en avgift av 75 kronor per år. Enligt vårt förmenande är

detj icke] lämpligt att i fråga om dessa dels kommunala, dels enskilda

172

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

läroanstalter fastslå någon bestämd avgift. En övre gräns torde dock

böra uppdragas, och vilja vi såsom sådan föreslå 100 kronor per år. I

övrigt torde det vara lämpligast, att avgiftens storlek efter förslag av

den lokala skolstyrelsen prövas och fastställes av den blivande överstyrelsen

i sammanhang med vederbörande skolas reglemente, där avgiftens

storlek bör vara angiven.

Lärare.

Vi dela kommitterades åsikt därom, att inga bestämda formella kompetensvillkor

för anställning som lärare vid de ettåriga handelsskolorna

för närvarande böra uppställas.

Kommitterade föreslå, att lärarna skola vara dels ordinarie, dels

extra samt att för de förra skall fastställas viss bestämd tjänstgöringsskyldighet

ävensom vissa bestämda löner med tillhörande ålderstillägg.

Då ifrågavarande skoltyp emellertid är i väsentlig mån ny på området

och full sysselsättning vid dylik skola, därest elevernas antal icke är stort

nog att nödvändiggöra uppdelning i parallellklasser, ej gärna kan beredas

mer än en enda lärare, synes det oss lämpligast att, tillsvidare och till

dess erfarenhet om dessa skolors betydelse och verksamhet vunnits, frågorna

om lärarnas tillsättande och avlöningsförmåner ordnas efter samma

grunder, som föreslagits för yrkesskolorna.

Lärarna böra sålunda förordnas av den lokala styrelsen på viss tid

eller tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid och deras arvoden

beräknas efter i medeltal 4 kronor 50 öre för varje undervisningstimme.

Det synes emellertid icke uteslutet, att det framdeles, då dessa skolor

vunnit en viss stabilitet och flertalet måhända inrättats för parallellklasser,

kommer att visa sig lämpligt, att åt lärarna vid desamma gives en

avsnitt 164 Kontrollera mot PDF

fastare ställning i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som

framlagts av 1913 års kommitterade.

Styrelse och förvaltning.

De statsunderstödda ettåriga handelsskolorna böra ställas under överinseende

och inspektion av den blivande överstyrelsen för yrkesundervisningen

samt under ledning av lokala styrelser; den närmaste tillsynen

över varje skola bör utövas av en föreståndare. Den lokala styrelsen

bör bestå av föreståndaren såsom självskriven ledamot samt fyra andra

ledamöter.

Där skolan är en kommunal institution, böra såväl i fråga om föreståndarebefattningens

tillsättande som beträffande valet av de övriga

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

173

styrelseledamöterna samma bestämmelser gälla, vilka föreslagits för de

kommunala lärlings- och yrkesskolorna.

Där ettårig handelsskola upprättas såsom enskild läroanstalt, böra föreskrifter

angående tillsättande av styrelse och föreståndare ingå i skolans

reglemente.

Reglemente för statsunderstödd ettårig handelsskola bör, sedan skolans

styrelse uppgjort förslag och de kommunala myndigheter eller de korporationer,

som upprättat skolan och bidraga till dess underhåll, för sin del

godkänt detsamma, av den blivande överstyrelsen för yrkesundervisningen

prövas och stadfästas.

Ekonomiska förhållanden.

Statsbidrag till de ettåriga handelsskolorna bör, där skolorna äro kommunala

institutioner, utgå efter samma beräkningsgrunder som statsbidraget

till de kommunala yrkesskolorna och, där de äro enskilda anstalter,

med belopp, som till sin storlek böra bestämmas efter prövning i

varje särskilt fall.

KAP. 6.

Undervisning i husligt arbete.

Vi hava i första kapitlet redogjort för skälen till vår åsikt, att för dem,

som ägna sig åt de husliga sysslorna såsom förvärvsarbete, det i stort

sett bör beredas samma möjligheter till erhållande av yrkesutbildning, som

stå manliga och kvinnliga arbetare inom övriga yrken till buds. Ävenledes

hava vi angivit de skoltyper, som för vinnande av ifrågavarande

syfte i första rummet böra upprättas, nämligen lärlingsskolor och yrkesskolor

för husligt arbete.

Lärlingsskolor för husligt arbete.

Ändamål.

Lärlingsskolorna för husligt arbete böra hava till ändamål att bereda

de kvinnliga minderåriga, vilka förtjäna sitt uppehälle med husligt arbete,

tillfälle att samtidigt härmed förvärva de kunskaper och färdigheter,

som erfordras, för att de skola med skicklighet och framgång kunna

utöva sitt yrke.

Skolplikt. „

Under hänvisning till vad vi i första kapitlet anfört beträffande skolplikt

vid dessa skolor och i huvudsaklig överensstämmelse med vad vi i

detta avseende föreslagit för övriga lärlingsskolor, vilja vi föreslå följande

avsnitt 165 Kontrollera mot PDF

bestämmelser.

Kommunerna berättigas genom lag att besluta inrättandet av lärlingsskolor

för husligt arbete med skolplikt för flickor under 18 års ålder,

vilka för sin utkomst äro sysselsatta med husligt arbete och äro

KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

175

fria från sin fortsättningsskolplikt; likaså att inom vissa fastställda gränser

utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens omfattning och genomförande

samt om skolornas verksamhet i övrigt.

Arbetsgivare äro skyldiga att ej allenast bereda hos dem anställda

skolpliktiga nödig ledighet för deras skolgång utan även gemensamt med

föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande.

Lämplig påföljd stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar den

skolpliktiga att fullgöra skolplikten.

Arbetsgivare åligger att så ordna den minderårigas arbete, att icke

totala arbetstiden för denna genom skolpliktens uppfyllande blir oskäligt

lång.

Befriad från skolplikt är den, som genomgått ettårig husmodersskola

eller på annat sätt erhållit motsvarande utbildning.

Förutom de skolpliktiga må i lärlingsskolan för husligt arbete i män

av utrymme även sådana flickor vinna inträde, vilka i hemmet eller på

annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att detta dock kan

sägas vara förvärvsarbete, samt äro fria från fortsättningsskolplikt.

Den, som icke varit i tillfälle att genomgå fortsättningsskola, må icke

intagas i lärlingsskolan, med mindre hon fyllt 15 år och visar sig äga

nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans undervisning

allt i överensstämmelse med vad vi i motsvarande fall föreslagit beträffande

övriga lärlingsskolor.

Lärotid.

Undervisningen vid lärlingsskolorna för husligt arbete bör liksom vid

övriga lärlingsskolor ordnas på två årskurser, och den, som genomgått

den sålunda fastställda tvååriga lärokursen, må anses därmed hava fullgjort

sin lärlingsskolplikt, även om hon ej fyllt 18 år.

Läsåret bör vara av samma längd, som föreslagits för övriga lärlingsskolor,

eller 8—9 månader, och fördelas på två terminer.

Antalet undervisningstimmar per vecka, vilket vid lärlingsskolorna för

industri och hantverk föreslagits till minst 6 och högst 12, torde här

liksom vid handelslärlingsskolorna ej kunna sättas lägre än till 8, om

undervisningen skall medföra det kunskapsresultat, som avses.

I fråga om lektionstimmarnas förläggning är det att märka, att vissa

ämnen vid dessa skolor äro av den beskaffenhet, att undervisningen för

att bliva fullt effektiv måste pågå under liera timmar i följd. Sålunda

kan för en lektion i praktisk matlagning ej gärna anslås kortare tid än

4 timmar. I allmänhet torde därför undervisningen, vad praktiskt arbete

avsnitt 166 Kontrollera mot PDF

beträffar, böra koncentreras på en eller högst två dagar i veckan. På

- ''b KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

grund av den stora betydelse för ernående av ett gott resultat av undervisningen,

som sålunda måste tillmätas en ändamålsenlig och praktisk

förläggning av lektionstimmarna, vilja vi i fråga om dessa skolor föreslå,

att ifrågavarande förläggning av undervisningstiden införes i skolans reglemente

och därmed underställes överstyrelsens prövning och fastställelse.

Sena aftontimmar höra liksom vid övriga lärlingsskolor undvikas, och

på söndagarna bör ingen undervisning äga rum.

Som sammanfattning få vi beträffande undervisningstiden föreslå följande

bestämmelser.

Den obligatoriska undervisningstiden skall omfatta minst 8 och högst

12 timmar i veckan samt fördelas på sätt, som skall närmare angivas i

skolans reglemente.

Undervisningstiden skall förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. in. och

kl. 8 e. m.

Undervisning.

Undervisningen vid läriingsskolorna för husligt arbete bör bygga på

fortsättningsskolans kunskapsmatt samt grupperas kring ämnena praktiskt

hushållsarbete, hushållslära och hälsovård.

Ämnet praktiskt hushållsarbete bör omfatta matlagning, tillvaratagande

av slakt, konservering, bakning, tvätt, strykning och rengöringsarbeten

samt sömnad med mönsterritning. Ifrågavarande undervisning förutsätter

givetvis tillgång till skolkök och övrig utrustning för det praktiska

arbetets utförande.

Ämnet hushållslära bör omfatta födoämnes- och näringslära, bostadslån!,

hemmets ekonomi och enklare hushållsbokföring.

Ämnet hälsovård bör omfatta personlig och allmän hygien samt, där

så ske kan, grunderna för barnavård och sjukvård i hemmet.

Förutom vad som sålunda uppräknats, må, där ortsförhållanden eller

andra omständigheter därtill föranleda, ytterligare upptagas sådana till

hushållningen hörande eller densamma närstående ämnen som smådjursskötsel,

trädgårdsskötsel, in. fl.

Där lärjungarnas antal är så stort, att uppdelning i parallellklasser

är nödvändig, bör undervisningen, då så belinnes lämpligt, differentieras

de särskilda klasserna emellan, så att huvudvikten vid undervisningen

inom dessa lägges antingen på matlagning, på spädbarnsvård eller på

beklädnads- och bostadsvård, och lärjungarna så fördelas, att var och en

får, så vitt möjligt, den undervisning, som bäst motsvarar hennes behov.

Dock bör praktisk matlagning ingå i varje avdelnings program.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan

KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

177

de tillämpas, granskas och fastställas av den föreslagna överstyrelsen för

yrkesundervisningen.

Lärare.

avsnitt 167 Kontrollera mot PDF

Till lärare vid lärlingsskolorna för husligt arbete böra för undervisning

i de praktiska ämnena, så vitt möjligt, endast fackligt utbildade personer

anställas. Vissa av dessa torde i många fall kunna erhålla full tjänstgöring

vid lärlingsskolan. Där nämligen antalet lärjungar är tillräckligt

stort för att bilda ett flertal parallellklasser, är det lämpligast att förlägga

dessas undervisningstider till olika veckodagar, så att en lärarinna i t. ex.

matlagning kan undervisa eu klass häruti på måndagarna, en annan

klass på tisdagarna o. s. v. hela veckan igenom. Då härtill kommer, att

den dagliga undervisningen kommer att omfatta ett relativt stort antal

timmar i följd, torde det ej kunna sättas i fråga att beräkna avlöningen

efter samma norm, som föreslagits för lärarna vid övriga lärlingsskolor.

Arvodena för dessa lärarinnebefattningar böra enligt vårt förmenande

bestämmas med ledning av vad som kan bliva fastställt, då lönefrågan

för motsvarande befattningsinnehavare vid de allmänna skolorna kommer

att ordnas.

Befattningarnas tillsättande bör däremot ske efter samma grunder, som

vi föreslagit beträffande övriga lärlingsskolor. •

Styrelse och förvaltning.

Lärlingsskolorna för husligt arbete böra ställas under överinseende och

inspektion av den blivande överstyrelsen för yrkesundervisningen samt

under ledning av lokala styrelser; den närmaste tillsynen över varje skola

bör utövas av eu föreståndarinna. Antalet ledamöter i den lokala styrelsen

torde böra bestämmas till fem.

I fråga om tillsättande av styrelse och föreståndarinna gäller vad därom

föreslagits beträffande övriga lärlingsskolor.

Finnas inom samma kommun lärlingsskolor såväl för husligt arbete

som för andra yrken, böra samtliga lärlingsskolor stå under en gemensam

lokalstyrelse. Dock torde den föreslagna bestämmelsen om möjlighet

att tillsätta särskilda understyrelser för olika yrkesavdelningar härvid

i regel böra tillämpas på så sätt, att undervisningen i husligt

arbete varder företrädd av en särskild understyrelse. I fråga om uppgörande

och fastställande av reglemente för lärlingsskola för husligt arbete

gäller vad i detta avseende föreslagits för övriga lärlingsskolor.

23—173671

178

KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

Ekonomiska förhållanden.

Lärlingsskolorna för husligt arbete böra i likhet med övriga egentliga

lärlingsskolor vara kommunala institutioner, vilka åtnjuta statsbidrag.

Fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för skolornas

upprättande och underhåll bör ske efter i huvudsak samma grunder, som

för övriga lärlingsskolor föreslagits. Närmare bestämmelser härom böra

avsnitt 168 Kontrollera mot PDF

utfärdas i sammanhang med fastställandet av den norm, efter vilken

arvodena för undervisningen böra utgå.

Yrkesskolor för husligt arbete.

Ändamål.

Yrkesskolorna för husligt arbete böra hava till ändamål att meddela

personer med god praktisk erfarenhet i husligt arbete de grundligare

fackkunskaper och den större skicklighet i deras yrke, som fordras för

att höja deras arbets- och förvärvsförmåga eller för att giva dem nödiga

förutsättningar för mera ansvarsfulla befattningar inom de husliga arbetenas

område.

Organisation.

Undervisningen i yrkesskolorna för husligt arbete bör meddelas i form

av yrkeskur ser och ämneskurser.

I yrkeskurserna bör undervisning meddelas efter fasta läroplaner, avpassade

för vissa bestämda yrkesgrenar inom det husliga arbetets område

och beräknade att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare

på en viss begränsad tid.

I ämneskurserna bör undervisning meddelas i olika fristående ämnen,

bland vilka lärjungarna hava rätt att utvälja dem, som bäst motsvara

vars och ens behov och önskningar.

Givetvis behöva kurser av nu angivet slag ingalunda alltid motsvaras

av såsom fristående institutioner anordnade skolor. Tvärtom torde

det ofta visa sig särdeles lämpligt att allt efter omständigheterna anordna

dem än på en plats, än på en annan och i anslutning till andra läroanstalter

på det husliga området.

Lärotid.

Såväl yrkes- som ämneskurser kunna antingen koncentreras på kortare

tid med heldagsundervisning under sex dagar i veckan eller också utsträckas

över längre tid med undervisningen förlagd till aftnarna eller

KAP. 6. UNDBE VISNING I HUSLIGT ARBETE.

179

till en hel eller ett par halva dagar i veckan. Enär olika yrkeskurser

måste kräva olika lång tid och detta i kanske ännu högre grad är fallet

med ämneskurserna, böra inga bestämmelser rörande lärokursernas längd

utfärdas utan denna angelägenhet i varje särskilt fall ordnas med hänsyn

till de olika ämnenas art och omfattning.

Inträdesfordringar.

För att vinna inträde i yrkesskola för husligt arbete bör fordras, att

den sökande fyllt 18 år, att hon under minst tre år deltagit i praktiskt

arbete på det husliga området samt att hon antingen med godkänt betyg

genomgått lärlingsskola för husligt arbete eller ock kan på annat

sätt styrka sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen

i den kurs, vari inträde sökes.^j

jUndervisning.

Undervisningen i yrkesskolorna för husligt arbete bör bygga^på grundvalen

av det kunskapsmått, som meddelas i lärlingsskolorna för husligt

arbete, samt vara av såväl praktisk som teoretisk art.

I en yrkeskurs bör undervisning meddelas i samtliga de ämnen, som

avsnitt 169 Kontrollera mot PDF

äro av väsentlig betydelse för den yrkesgren utbildningen avser. Dessa

ämnen höra vara obligatoriska för varje kursdeltagare.

Avgångsbetyg bör tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt resultat genomgått

en yrkeskurs.

Det torde icke vara lämpligt att på förhand söka angiva samtliga de

slag av yrkeskurser, som kunna visa sig erforderliga. Såsom exempel

vilja vi dock anföra yrkeskurser för utbildning av kokerskor, bamsköterskor,

fintvätterskor, strykerskor o. s. v.

Rörande de obligatoriska ämnena inom resp. yrkeskurser torde det

vara nog att även här anföra ett exempel. Sålunda bör en yrkeskurs

för utbildning av kokerskor omfatta dels praktisk undervisning i matlagning,

bakning, tillvaratagande av slakt samt konservering av såväl

animaliska som vegetabiliska födoämnen, dels teoretisk undervisning i

närings- och födoämneslära jämte hushållsbokföring och kostnadsberäkning.

I en ämneskurs kan undervisning meddelas antingen i ett enstaka ämne

eller i en grupp av varandra närstående ämnen, varvid är att märka, att

vissa teoretiska ämnen höra tillsammans med vissa praktiska. Såsom

exempel på ämneskurser må anföras sådana i konservering, bakning,

strykning, sömnad o. s. v.

180

KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan

de tillämpas, granskas och fastställas av överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Skolavgifter.

I yrkesskolorna för husligt arbete må skolavgifter kunna upptagas, beräknade

per kurs och till belopp, vilka böra angivas i vederbörande skolas

reglemente.

Medellösa eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala skolstyrelsens

prövning helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.

Lärare.

I fråga om lärarkrafter och avlöningsförhållanden för dessa gäller i

tillämpliga delar vad därom anförts beträffande lärlingsskolorna för husligt

arbete.

Styrelse och förvaltning.

Yrkesskolorna för husligt arbete böra ställas under överinseende och

inspektion av överstyrelsen för yrkesundervisningen samt under ledningav

lokala styrelser; den närmaste tillsynen över varje skola bör utövas

av en föreståndarinna. Äro yrkesskolorna kommunala institutioner, gäller

i fråga om tillsättande av styrelse och föreståndarinna vad vi därom

yttrat vid behandlingen av lärlingsskolorna för husligt arbete.

Där yrkesskola och lärlingsskola för husligt arbete använda samma lokaler,

undervisningsmateriell o. dyl., böra de stå under gemensam styrelse

och gemensam föreståndarinna.

Upprättas yrkesskolor för husligt arbete på enskilt initiativ, skola föreskrifter

angående tillsättande av styrelse och föreståndarinna ingå i skolans

reglemente.

avsnitt 170 Kontrollera mot PDF

Angående reglementenas uppgörande och fastställande gäller vad därom

för övriga yrkesskolor föreslagits.

Ekonomiska förhållanden.?

Yrkesskolorna för husligt arbete böra liksom övriga yrkesskolor kunna

vara antingen kommunala eller enskilda läroanstalter. Statsbidrag bör

enligt vårt förmenande utgå efter samma grunder, som föreslagits för övriga

yrkesskolor, med de modifikationer, som kunna föranledas därav, att

lärararvodena komma att beräknas efter särskild norm.

KAP. 7.

Enskilda läroanstalter för yrkesundervisning.

Vid behandlingen av såväl den lägre tekniska undervisningen som den

lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete hava vi

betonat, att de föreslagna yrkesskolorna inom dessa områden böra kunna

upprättas lika väl på enskilt som på kommunalt initiativ. Likaledes

hava vi i första kapitlet beträffande såväl s. k. förberedande som s. k. fullständiga

lärlingsskolor såsom vår åsikt angivit, att dessa, för att kunna

på ett tillfredsställande sätt fylla sina viktiga uppgifter, uteslutande böra

upprättas och ledas av enskilda korporationer.

I fråga om statsbidrag till dessa enskilda läroanstalter hava vi redan

förut uttalat den meningen, att statsunderstödet bör utgå efter prövning

i varje särskilt fall. Vi vilja här endast erinra därom, att där enskilda

yrkesskolor, arbetande efter de riktlinjer, som vi i det föregående för

detta slag av läroanstalter uppdragit, fylla ett verkligt behov, vilket med

all säkerhet torde komma att i de flesta fall vara händelsen, de enligt

vårt förmenande böra av staten understödjas på ett i jämförelse med

motsvarande kommunala läroanstalter lika verksamt och i särskilda fall

till och med verksammare sätt. Likaledes böra enskilda såväl »förberedande»

som »fullständiga lärlingsskolor», där de fylla ett verkligt behov, komma

i åtnjutande av ett lika verksamt statsunderstöd som de kommunala

lärlingsskolorna.

Förutom de av oss behandlade skoltyperna finns det emellertid och

kommer sannolikt att fortfarande finnas en hel del enskilda läroanstalter

av olika slag, vilka meddela yrkesundervisning i en eller annan form såväl

på det tekniska som på handelns och det husliga arbetets områden.

Där sådana enskilda skolor skötas på ett ändamålsenligt och samvetsgrant

sätt, hava de utan tvivel en viss uppgift att fylla inom vårt undervisningsväsende

därigenom, att de på grund av den större friheten i

organisatoriskt avseende och det vidare utrymmet för den enskilde lära

182

KAP. 7. ENSKILDA LÄROANSTALTER FÖR YRKESUNDERVISNING.

rens initiativ ofta kunna giva uppslag till nya undervisningsmetoder ävensom

till undervisningens utsträckande till nya områden. På grund härav

avsnitt 171 Kontrollera mot PDF

vilja vi uttala den meningen, att staten, efter prövning i varje särskilt

fall, bör understödja dylika enskilda skolor, vilka varit i gång under tillräckligt

lång tid och därunder gjort sig kända för en verkligt gedigen

och gagnande verksamhet. Såsom villkor för erhållande av sådant understöd

bör dock fordras, att skolan ställes under inspektion av överstyrelsen

för yrkesundervisningen.

KAP. 8.

Överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Såsom i inledningen omnämnts, har 1907 års kommitté framlagt förslag

om inrättande av en särskild överstyrelse för det lägre tekniska undervisningsväsendet

i riket. Kommittén anför rörande denna fråga, att

den inblick kommittén genom sina utredningar fått i det arbete, som genomförandet

av en ny organisation av den tekniska undervisningen i riket

och ledningen av dess framtida utveckling måste kräva, har bibragt

kommittén den bestämda övertygelsen, att detta arbete med nödvändighet

måste anförtros åt en särskild myndighet, som med hela sin kraft kan

ägna sig åt denna för hela landets industri och ekonomiska utveckling

så betydelsefulla angelägenhet. Kommittén har därför icke tvekat att

ånyo giva uttryck åt en tanke, som uttalades redan av Wallmark 1850

och sedermera även av 1872 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens

ordnande, genom att framlägga förslag till inrättande av en

särskild överstyrelse för rikets tekniska skolor.

Kommerskollegium ansluter sig i sitt yttrande över kommittéförslaget

i huvudsak till vad ovan anförts rörande behovet av särskild överstyrelse

för det lägre tekniska undervisningsväsendet, men uttalar beträffande organisationen

av densamma den åsikten, att kostnaderna för en fristående

överstyrelse skulle bliva allt för stora i förhållande till de fördelar, som

med en dylik anordning skulle vinnas, samt föreslår på grund härav, att

uppdraget att vara överstyrelse för det lägre tekniska skolväsendet överlämnas

åt kommerskollegium, och uttalar, att dithörande ärenden böra

handhavas av en till kommerskollegii industribyrå hörande sektion.

Yi äro för vår del av den meningen, att det vidlyftiga organisationsarbete,

som tarvas för att få till stånd alla för tillgodoseende av hantverkets

och industriens behov erforderliga skolor, till fullo motiverar inrättandet

av en central ledning med vidsträckt befogenhet och självstän

184

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

dighet. Det har visserligen från en del håll uttalats, att det lägre tekniska

skolväsendet i fråga om antalet skolor, lärare och lärjungar aldrig

kan få eu sådan omfattning, att göromålen med dess ledning och utveckling

skulle giva full sysselsättning åt en särskild överstyrelse, såsom

avsnitt 172 Kontrollera mot PDF

fallet är med folkskole- och läroverksväsendet. Gent emot dylika betänkligheter

vilja vi anföra, att, under det de allmänna undervisningsanstalterna

—- folkskolor och läroverk — äro begränsade till ett fåtal typer, där

varje typ visserligen företrädes av ett stort antal skolor men dessa

sins emellan äro så gott som alldeles kongruenta med avseende på organisation,

läroplaner och undervisning, det lägre tekniska undervisningsväsendet

kommer att omfatta en sådan mångfald''av olika skoltyper med

från varandra vitt skilda undervisningsområden, former och bestämmelser,

att, som kommittén yttrar, knappast två av dessa skolor bliva varandra

fullkomligt lika.

Härtill kommer emellertid ytterligare, att såväl den lägre handelsundervisningen

som undervisningen i husligt arbete enligt vårt förmenande

bör ordnas jämsides med och i stort sett efter samma riktlinjer

som yrkesundervisningen för hantverk och industri och därför också ställas

under samma centrala ledning som det lägre tekniska undervisningsväsendet.

I kommun, där lärlings- och yrkesskolor varda upprättade för

samtliga ovan angivna yrkesgrenar, kommer det säkerligen att visa sig

mest ändamålsenligt att i fråga om ledning och förvaltning ställa dem i

nära samband med varandra. Likaledes är det, med tanke på de föreslagna

kommunala lärlingsskolornas obligatoriska karaktär och kommunernas

rätt att utfärda närmare bestämmelser rörande skolpliktens genomförande,

alldeles nödvändigt, att en hel del frågor rörande den skolpliktiga

ungdomen på lärlingsstadiet varda behandlade i ett sammanhang

och efter ensartade grunder, vare sig de unga ägna sig åt den ena eller

andra yrkesgrenen.

Såväl med hänsyn härtill som med tanke på den likställighet i fråga

om utbildningsmöjligheter de angivna olika yrkesgrenarna emellan, som

vi framhållit såsom synnerligen önskvärd, för att icke det ena yrkets

rekrytering skall försvåras genom det andras, synes det oss självklart,

att den centrala ledningen bör vara gemensam för den lägre tekniska

undervisningen, den lägre handelsundervisningen och undervisningen i

husligt arbete. Yi vilja i detta sammanhang erinra om att även 1913

års kommitterade för den lägre handelsundervisningens ordnande uttalat

sig för ett sammanförande av den lägre handelsundervisningen med den

lägre tekniska undervisningen under en gemensam central ledning.

Det torde vara alldeles självklart, att de göromål, som sålunda komma

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

185

att åligga den gemensamma centrala ledningen, bliva så omfattande

att det ej kan sättas i fråga att lägga dem på en sektion av kominerskollegii

avsnitt 173 Kontrollera mot PDF

industribyrå. Dessutom faller ju varken handeln eller det

husliga arbetet inom nämnda byrås verksamhetsområde. Att upprätta

en särskild byrå inom kommerskollegium för ifrågavarande ändamål synes

ej heller lämpligt, då kommerskollegii verksamhet över huvud taget icke

kan anses hava något direkt samband med det husliga arbetet. Härtill

kommer, att det för ett lyckligt genomförande av hela förslaget till ordnande

av de undervisningsanstalter av olika slag, varom fråga är, fordras,

att den centrala ledningen kan på ett mer odelat sätt och under utvecklande

av mer självständigt initiativ ägna sig åt uppgiften, än man torde

kunna påräkna hos eu byrå inom ett ämbetsverk med helt andra uppgifter

än sådana, som falla inom undervisningsväsendets område. Enligt

vårt förmenande hör nämligen den myndighet, som skall handhava organisationen

och ledningen av det undervisningsväsende, varom här är

fråga, för att detta skall kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas och

utvecklas, intaga eu så självständig ställning som möjligt. Yi vilja därför

obetingat uttala oss för inrättandet av en särskild överstyrelse för

den lägre tekniska undervisningen, den lägre handelsundervisningen och

undervisningen i husligt arbete.

Med avseende på undervisningens innehåll och omfattning stå navigationsskolorna

mycket nära det lägre tekniska undervisningsväsendet,

varför vi icke hava något att erinra mot det förslag, som framkastats

av 1913 års kommitterade för den lägre handelsundervisningens ordnande,

att förlägga även dessa skolor under saitima centrala myndighet.

Som benämning på denna centrala myndighet vilja vi, såsom redan

förut nämnts, föreslå överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vad kostnaderna för den centrala ledningen angår, kan det naturligtvis

ej förnekas, att dessa bliva större, om en särskild överstyrelse inrättas,

än om eu byrå för ändamålet skulle anordnas inom ett redan befintligt

ämbetsverk. Skillnaden torde dock ej bliva så synnerligen stor

och synes i alla händelser böra tilläggas ringa vikt gentemot den ekonomiska

betydelsen för nationen därav, att undervisningen i de praktiska

yrken, varom här är fråga, blir pa ett effektivt sätt ordnad.

I fråga om överstyrelsens sammansättning ansluta vi oss till kommitténs

förslag, att den bör bestå av en överdirektör och chef samt fyra

råd jämte nödigt kansli. Som det emellertid omöjligen kan förutsättas,

att överstyrelsens ledamöter ensamma kunna representera eu i detalj

gående sakkunskap inom den mångfald olika yrkesgrenar, för vilka det

undervisningsväsen, varom här] är fråga, avses, vilja vi föreslå den be

24—173671

186

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

avsnitt 174 Kontrollera mot PDF

.stäm in el sen, att då för ärendenas behandling erfordras sakkunskap utöver

den, som finnes att tillgå inom överstyrelsen, för sådant ändamål må

tillkallas särskilda sakkunniga att härutinnan tillhandagå överstyrelsen.

Kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande uttalar,

att i överstyrelsen, vars verksamhet kommittén tänkt sig begränsad till

det tekniska skolväsendets område, böra vara representerade: lärareerfarenhet

på den tekniska undervisningens område, praktiskt industriella

och ekonomiska insikter, tekniskt vetenskaplig bildning samt konstindustriell

sakkunskap. Det faller av sig självt, att med den av oss föreslagna

omfattningen av överstyrelsens verksamhetsområde icke allenast

dessa utan även handelns och det husliga arbetets intressen böra vara

representerade.

Kommitténs förslag, att eu av överstyrelsens ledamöter samtidigt skulle

vara föreståndare för den föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen,

kunna vi av de skäl, som vid behandlingen av normalskolan

anförts, icke biträda.

I fråga om överstyrelsens blivande åligganden kunna vi i övrigt i huvudsak

ansluta oss till kommitténs uttalanden med de modifikationer, som

betingas av den av oss föreslagna vidsträcktare omfattningen av överstyrelsens

verksamhet.

Sålunda bör överstyrelsen i enlighet med de närmare bestämmelser,

som kunna varda fastställda i en för densamma av Kungl. Maj:t utfärdad

instruktion i huvudsak hava till uppgift:

att praktiskt genomföra den organisation av den lägre tekniska undervisningen,

den lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt

arbete, som till sina huvudgrunder kan varda gillad och fastställd;

att övervaka, att denna organisation alltjämt utvecklas så, att den motsvarar

hantverkets, industriens, handelns och de sociala förhållandenas

utveckling;

att utreda och avgiva förslag samt själv taga initiativ i frågor rörande

yrkesundervisningsväsendet;

att övervaka efterlevnaden av de lagar och förordningar, som beröra

denna undervisning;

att granska och stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner samt

biträda med rad och upplysningar vid deras uppgörande;

att sörja för utbildningen av lärare samt anskaffningen av läroböcker

och undervisningsmateriel!;

att genom eu effektiv inspektion tillse, att resp. skolor väl fylla sitt ändamål,

samt genom råd och upplysningar söka åstadkomma förbättringar

i skolornas verksamhet, där detta^kan anses behövligt;

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

187

att genom eu fullständig statistik förskaffa sig en god översikt över yrkesundervisningsväsendets

utveckling och tillstånd;

avsnitt 175 Kontrollera mot PDF

att med uppmärksamhet följa utvecklingen på samma område i utlandet;

att genom årliga berättelser eller andra meddelanden sprida kännedom

om såväl vårt eget lands yrkesundervisningsväsende som om de viktigaste

företeelserna på samma område i utlandet ävensom om sådana

förhållanden i övrigt, som äro ägnade att väcka och underhålla

allmänhetens intresse för denna viktiga angelägenhet.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna överstyrelsen uppskattar

1907 års kommitté dessa till 65 500 kronor förutom vissa ålderstillägg.

Emellertid torde omkostnaderna komma att ställa sig avsevärt högre.

Förutom de löner till överdirektören och de fyra råden samt till en notarie,

en registrator och en vaktmästare, vilka av kommittén upptagits

till sammanlagt 55 500 kronor, torde arvoden böra heiäknas till en del

kvinnliga skrivbiträden. Bland de av kommittén till 10 000 kronor uppskattade

övriga omkostnaderna torde hyra för lokal komma att utgöra

en rätt väsentlig utgiftspost. Härtill komma resekostnaderna för inspektion,

utgifterna för tryck m. m., så att totala årliga kostnaden för den

centrala ledningen av yrkesundervisningsväsendet torde komma att belöpa

sig till närmare 100 000 kronor.

Angående frågan om under vilket departement den föreslagna överstyrelsen

för yrkesundervisningen bör förläggas, har såväl 1907 års kommitté

för den lägre tekniska undervisningens ordnande som _ kommerskollegium

utgått från den standpunkten, att ledningen av yrkesundervis

ningsväsendet bör inordnas under det departement, som har att i övrigt

tillvarataga de näringars intressen, vilka undervisningen i fråga avser att

gagna. Kommittén föreslår därför, att den av kommittén föreslagna överstyrelsen

för rikets tekniska skolor skulle lyda under det ifrågasatta nya

departementet för handel, industri och sjöfart; kommerskollegium vill förlägga

ledningen av det tekniska undervisningsväsendet till kommerskollegii

industribyrå. Det sistnämnda alternativet kan, som vi förut

visat, icke gärna komma i fråga.

Att förlägga överstyrelsen för yrkesundervisningen under det föreslagna

handelsdepartementet skulle visserligen vara i överensstämmelse med den

angivna utgångspunkten, i vad angar den tekniska och merkantila under

visningen, men kan däremot knappast anses motiverat beträffande undei

visningen i husligt arbete. Att avskilja denna från överstyrelsens verk

samhetsområde vore å andra sidan av skäl, som i det föregående anförts,

enligt vårt förmenande synnerligen olämpligt. Från en del håll har det

visserligen påyrkats, att denna undervisning på grund därav, att den

188

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

avsnitt 176 Kontrollera mot PDF

innebär vissa moment av socialt intresse, borde förläggas under socialstyrelsen,

men denna åsikt kunna vi icke biträda.

Hela frågan om vart ledningen av yrkesundervisningsväsendet skall

förläggas, kan emellertid betraktas även från en annan synpunkt, den

nämligen, att ifrågavarande utbildning dock är i minst lika hög grad eu

uppfostrings- och undervisningsangelägenhet som eu direkt näringsfråga

och att det för en sund och lycklig utveckling av såväl det praktiska

som det .allmänna undervisningsväsendet framförallt är av vikt, att ett

befruktande samarbete mellan dem kommer att äga rum. Från denna

synpunkt sett, borde ledningen av yrkesundervisningsväsendet förläggas

under det departement, som handhar det allmänna undervisningsväsendet,

d. v. s. ecklesiastikdepartementet.

Den motsättning mellan de sålunda angivna synpunkterna, som på åtskilliga

håll förefinnes, torde huvudsakligen bero därpå, att man kommitfram

till kravet på yrkesundervisningens ordnande på två olika vägar,

den ena karaktäriserad av näringarnas oavvisliga behov av yrkesskicklig

och väl utbildad personal, den andra av den uppväxande ungdomens lika

ofrånkomliga behov av fostran och praktisk utbildning. Båda dessa synpunkter

hava sitt fulla berättigande. För att yrkesundervisningsväsendet

skall kunna väl fylla sina uppgifter, fordras det därför ovillkorligen ett

intimt samarbete mellan undervisningens och näringarnas målsmän.

Samarbetet mellan de praktiska yrkenas målsmän och den föreslagna

överstyrelsen torde kunna ordnas på ett i huvudsak lika tillfredsställande

sätt, vare sig den senare förlägges till det ena eller andra departementet,

och kommer säkerligen att så gott som uteslutande bero på överstyrelsens

personliga sammansättning. Vad åter samarbetet mellan överstyrelsen för

yrkesundervisningen samt folkskol- och läroverksöverstyrelserna angår,

skulle detta naturligtvis lättare kunna åvägabringas, om de tre överstyrelserna

lydde under samma departement. Otvivelaktigt skulle detta samarbete

bliva till gagn icke blott för yrkesundervisningsväsendet utan i

kanske ännu högre grad för det allmänna undervisningsväsendet. Visserligen

kan det ej förnekas, att särskilt sådana grenar av det förra som

yrkes- och mästarekurser synas föga höra tillsammans med ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde, men å andra sidan förefinnas beträffande

vissa av de föreslagna läroanstalterna synnerligen starka skäl, som

tala för deras hänförande till nämnda departement. Så är fallet med de

tekniska gymnasierna och i viss mån även de tekniska fackskolorna.

Dessa skola ju i sin undervisning i stort sett bygga på den grundval,

avsnitt 177 Kontrollera mot PDF

som meddelas i realskolan. Ändringar i dennas läroplaner komma således

att återverka på de nämnda tekniska läroanstalternas verksamhet. Dess

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

189

utom torde dessa, även om det ingalunda är deras egentliga uppgift

komma att, i likhet med de nuvarande tekniska elementarskolorna, för

mången bliva en mellanstation på vägen till vetenskaplig teknisk bildning,

förvärvad vid tekniska högskolan, vilken senare, oaktat sitt syfte att gagna

industriens intressen, väl alltid bör lyda under samma departement som

universiteten. De nuvarande tekniska elementarskolorna lyda som bekant

under ecklesiastikdepartementet, och att lösrycka dem därifrån efter deras

omorganisation till tekniska fackskolor och tekniska gymnasier skulle på

grund av vad nyss anförts vara en synnerligen betänklig åtgärd. Att

avskilja dem från det övriga lägre tekniska undervisningsväsendet bör å

andra sidan under inga omständigheter ifrågasättas.

På grund av vad sålunda anförts vilja vi för vår del uttala, att den

bästa lösningen av hithörande frågor vore att inrätta ett särskilt undervisningsdepartement

och under detta förlägga såväl de redan befintliga

folkskol- och läroverksöverstyrelserna som den nu föreslagna överstyrelsen

för yrkesundervisningen. Då en dylik lösning av frågan måhända ej kan

komma till stånd inom den närmaste framtiden, vilja vi föreslå, att överstyrelsen

för yrkesundervisningen tills vidare får lyda under ecklesiastikdepartementet.

Några svårigheter med avseende på samarbetet med de praktiska yrkenas

utövare bör en dylik anordning, såsom förut nämnts, icke medföra,

enär detta samarbete alltid skulle försiggå direkt med överstyrelsen och

denna bör givas en så självständig ställning som möjligt.

Givetvis måste ett vittgående samarbete äga rum mellan överstyrelsen

och kommerskollegium, detta särskilt på grund därav, att vissa frågor

rörande den praktiska lärlingsutbildningen i verkstäder och fabriker tillhöra

kommerskollegii verksamhetsområde; likaså bör anordnandet av yrkes-

och mästarekurser m. m. ske i samråd med kommerskollegium.

Till sist vilja vi i likhet med 1907 års kommitté kraftigt framhålla

önskvärdheten därav, att den föreslagna överstyrelsen, oberoende av i

vilken utsträckning de olika föreliggande förslagen till läroanstalter av

skilda slag i övrigt varda fastställda, så snart som möjligt bringas till

stånd.

Bilagor.

Bil. i.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor

med jordbruksundervisning.

1. För utbildning av lärare i arbetskunskap vid fortsättningsskolor med

jordbruksundervisning anordnas för folkskollärare, som äga nödig praktisk

avsnitt 178 Kontrollera mot PDF

erfarenhet i jordbruksarbete, särskilda kurser, vilka enligt närmare

angivna grunder bekostas av statsmedel.

2. Kurserna förläggas till lantmanna- och lantbruksskolor eller andra

liknande anstalter, som styrka sig äga för ändamålet nödiga lärarkrafter,

undervisningsmateriell o. s. v.

3. Varje kurs skall omfatta minst tolv veckor och fördelas på två år

med minst sex veckor under vartdera året.

4. Undervisningen skall omfatta:

a) föreläsningar i jordbruks- och husdjurslära samt för dessa ämnen

grundläggande delar av kemien, jordbruksekonomi, mjölkhushållning,

skogsskötsel m. fl. ämnen;

b) övningar i lantbruksbokföring, enklare fältmätning och avvägning

samt ritning;

c) demonstrationer av välskötta jordbruk och ladugårdar, redskap

och maskiner, jordbruksförsök in. m.;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas och

fastställes av folkskolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt.

5. Den för hela undervisningstiden bestämda undervisningen fördelas

så, att ena året meddelas undervisning i exempelvis jordbrukslära,

jordbruksekonomi, eventuellt skogsskötsel, fältmätning och avvägning

jämte övriga i närmaste samband med jordbruksläran stående ämnen,

BILAGOK.

191

andra året husd j urslära, mjölkhushållning och bokföring samt övriga

återstående ämnen.

Om i ett och samma län kurser årligen anordnas vid tvenne skolor,

kan eventuellt undervisning i jordbrukslära med tillhörande ämnen

äga rum vid den ena och i husdjurslära med därtill anslutna

ämnen i den andra. Likaså kunna båda dessa avdelningar av lärokursen

under ett och samma år anordnas på samma plats, antingen

samtidigt eller i följd.

6. Antalet deltagare i varje kurs bör vara minst 10.

7. Undervisningen skall vara avgiftsfri.

8. Kostnadsberäkning för en kurs om tolv veckor, fördelade på två år.

Föreläsningar 280 timmar å 7: 50 ....... 2 100: —

Undervisning i övningsämnen 100 tim. å 4: — . 400: —

Arvode för kursens ledning m. m. N...... 300: —

Hyra för lokal jämte städning......... 300: —

Annonser, tryckningskostnader m. m....... 200: —

Bidrag till studieresor samt div. utgifter .... 300: —

Summa Kr. 3 600: —

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd

och stipendier åt deltagarna.

9. För att fortast möjligt tillgodose behovet av lärare i fortsättningsskolorna

med jordbruksundervisning torde ett rätt stort antal kurser

årligen böra anordnas, åtminstone en i varje län.

Vid beräkning av totalkostnaden för dessa kurser torde man kunna

utgå från att ett 20-tal årligen bör hållas.

Bil. 2.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor

med industriell undervisning.

avsnitt 179 Kontrollera mot PDF

1. För utbildning av lärare i arbetskunskap vid fortsättningsskolor med

industriell undervisning anordnas för folkskollärare, som äga nödig

praktisk erfarenhet i industriellt yrkesarbete, särskilda kurser, vilka

enligt närmare angivna grunder bekostas av statsmedel.

2. Kurserna förläggas till tekniska fackskolor, tekniska gymnasier eller

192

BILAGOR.

andra liknande anstalter, som styrka sig äga för ändamålet nödiga

lärarkrafter, undervisningsmateriell o. s. v.

3. Varje kurs omfattar en eller flera industriella linjer, och varje kursdeltagare

väljer den linje, inom vilken han på grund av föregående

praktisk erfarenhet som yrkesarbetare har de bästa förutsättningarna

att tillgodogöra sig undervisningen.

4. Varje kurs skall omfatta minst tolv veckor och fördelas på två år

med minst sex veckor under vartdera året.

5. Undervisningen skall omfatta:

a) grundläggande ämnen såsom matematik, mekanik, fysik, kemi, geologi,

dock endast i den mån, som dylik undervisning är nödvändig

för att kursdeltagare skall kunna tillgodogöra sig den fackliga

undervisningen inom vederbörande industriella linje;

b) fackämnen, tillhörande den eller de industriella linjer, som kursen

omfattar, såsom mekanisk teknologi, maskinlära, elektroteknik,

byggnadslära, kemisk teknologi o. s. v.

c) till fackämnena hörande fackritning, laborationer och räkneövningar;

yrkesekonomi;

e) besök vid industriella verk och inrättningar;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas

och fastställes av folkskolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesundervisningen

gemensamt.

6. Antalet deltagare inom varje linje av en kurs bör vara minst 10.

Undervisningen för deltagare inom olika linjer kan i vissa ämnen

och under vissa omständigheter vara gemensam.

7. Undervisningen skall vara avgiftsfri.

8. Kostnadsberäkning för en kurs om tolv veckor, fördelade på två år

och avseende en enda linje:

Föreläsningar 180 tim. å 7: 50......... 1 350: —

Laborationer, ritövningar m. m. 180 tim. å 7: 50 . 1 350: -—

Förbrukningsmaterial............. 300: —

Arvode för kursens ledning m. m........ 300: —

Hyra för lokal jämte städning m. m....... 300: —

Annonser, tryckningskostnader in. m....... 200: —

Bidrag till studieresor och diverse utgifter . . . 300: —

Summa Kr. 4 100: —

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd

och stipendier åt deltagarna.

—a ci eu

BILA SOU.

193

Bil. 3.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor

med handelsundervisning.

1. För utbildning av lärare i arbetskunskap vid fortsättningsskolor med

handelsundervisning anordnas för folkskollärare och folkskollärarinnor

avsnitt 180 Kontrollera mot PDF

särskilda kurser, vilka enligt närmare angivna grunder bekostas

av statsmedel.

2. Kurserna förläggas till handelsgymnasier, handelsskolor eller andra

liknande anstalter, som styrka sig äga för ändamålet nödiga resurser.

3. Varje kurs skall omfatta minst åtta veckor och fördelas på två år

med minst fem veckor första året och minst tre veckor andra året.

4. Undervisningen skall omfatta:

a) föreläsningar i nationalekonomi, bokföring, handelslära, handelsrätt,

stats- och samhällslära samt produktionslära;

b) övningar i bokföring, handelsräkning, handelskorrespondens och

uppsättande av affärshandlingar;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas och

fastställes av folkskolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesundervisningen

gemensamt.

Antalet deltagare i varje kurs bör vara minst 10.

Undervisningen skall vara avgiftsfri.

Kostnadsberäkning för en kurs om åtta veckor, fördelade på två år:

Föreläsningar 240 tim. å 7: 50........

1 800

—

Övningsämnen 80 tim. å 4: —.........

320

—

Arvode för kursens ledning m. m. ...... .

200

—

Hyra för lokal jämte städning.........

200

—

Annonser, tryckningskostnader m. m.......

130

—

Undervisningsmaterial och diverse utgifter . . .

150

—

Summa Kr.

2 800

—

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd

och stipendier åt deltagarna.

25—173671

194

BILA60R.

Bil 4.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärarinnor vid fortsättningsskolor

med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen matlagning.

För utbildning av lärarinnor i arbetskunskap vid fortsättningsskolor

med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen matlagning, anordnas

för folkskollärarinnor och småskollärarinnor, vilka äga nödig

praktisk duglighet i dylikt arbete, särskilda kurser, vilka enligt närmare

angivna grunder bekostas av statsmedel.

Kurserna förläggas till lanthushållsskolor eller andra liknande anstalter,

som styrka sig äga för ändamålet nödiga lärarkrafter, undervisningsmateriel!

o. s. v.

Varje kurs skall omfatta minst tolv veckor och kan fördelas på två

år med minst sex veckor under vartdera året. Härvid bör tillses,

att en viss del av kursen, om möjligt, kommer att omfatta den tid,

då trädgårdsprodukter och skogsbär skola tillvaratagas.

Undervisningen skall omfatta:

a) föreläsningar i födoämneslära, bostadshygien och bostadsvård, klädernas

hygien och skötsel, hemmets ekonomi samt grunderna för

husdjursskötsel och mjölkhushållning;

b) praktiskt arbete i matlagning, bakning, tillvaratagande av slakt,

konservering, mjölkens behandling och utnyttjande, hemmets bokföring

avsnitt 181 Kontrollera mot PDF

samt tvätt; anvisningar för undervisningens bedrivande;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas och

fastställes av folkskolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesundervisningen

gemensamt.

Antalet deltagare i varje kurs bör vara minst 10.

Undervisningen skall vara avgiftsfri. För de måltider, som eleverna

intaga i samband med undervisningen i matlagning, bör avgiften

sättas till självkostnadspris.

Kostnadsberäkning för en kurs om tolv

Föreläsningar 80 timmar å 7: so . .

veckor.

..... 600: —

Undervisning i övningsämnen jämte

lära 340 timmar å 3: — . . . . •

födoämnes- .....1 020

Arvode för kursens ledning m. m. .

..... 200

—

Hyra för lokal jämte städning . . .

..... 300

—

Driftkostnader och arbetsmaterial .

..... 300

—

Annonser, tryckningskostnader in. in.

...... 140

—

Summa Kr. 2 560

—

BILAGOR.

195

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd och

stipendier åt deltagarna.

Bil. 5.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärarinnor vid fortsättningsskolor

med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen sömnad.

1. För utbildning av lärarinnor i arbetskunskap vid fortsättningsskolor

med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen sömnad, anordnas

för folkskollärarinnor och småskollärarinnor, vilka äga nödig praktisk

duglighet i dylikt arbete, särskilda kurser, vilka enligt närmare angivna

grunder bekostas av statsmedel.

2. Kurserna förläggas till läroanstalter, som styrka sig äga för ändamålet

nödiga lärarkrafter, undervisningsmateriell o. s. v.

3. Varje kurs skall omfatta minst tolv veckor och kan fördelas på två

år med minst sex veckor under vartdera året.

4. Undervisningen skall omfatta:

a) föreläsningar i materiallära, symaskinens konstruktion och skötsel,

klädernas hygien och skötsel, bostadshygien och bostadsvård, hemmets

ekonomi samt födoänmeslära;

b) övningar i uppritning av mönster samt praktiskt arbete i linnesömnad,

enklare klädsömnad, lappning, lagning, stoppning på

maskin samt tvätt; anvisningar för undervisningens bedrivande;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas och

fastställes av folkskolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesundervis

ningen gemensamt.

5. Antalet deltagare i varje kurs bör vara minst 10.

6. Undervisningen skall vara avgiftsfri.

7. Kostnadsberäkning för en kurs om tolv veckor.

Föreläsningar 80 timmar å 7: so........ 600: —

Undervisning i övningsämnen 340 timmar å 3: — 1 020: —

Arvode för kursens ledning m. m........ 200: —

Hyra för lokal jämte städning......... 200: —

Arbetsmaterial................ 150: —

Annonser, tryckningskostnader m. m. . . . . . . 140: —

avsnitt 182 Kontrollera mot PDF

Summa Kr. 2 310: —

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd och

stipendier åt deltagarna.

196

BILAGOR.

Bil. 6.

Tabell, utvisande antalen i hantverks- och industriella yrken år 1916 anställda

minderåriga å orter med minst 50 sådana minderåriga under 18

års ålder samt det antal skolavdelningar i skola med tvåårig lärokurs,

som av dem kan bildas med cirka 20 lärjungar i varje avdelning.

Antal

arbetare

skol-

arbetare

skol-

under

18 år.

avdelningar.

under 18 år.

avdelningar.

Man).

Mani.

och

Mani.

och

i Mani.

och

Mani.

och

Mani.

kvinnl.

kvinnl

kvinnl.

1 Stockholm . . .

3 627

2 085

Transp.

544

336

2 Göteborg ....

3 339

1835

23 Uddevalla . . .

330

200

3 Malmö.....

2 674

1365

24 Söderala ....

325

304

4 Norrköping . . .

1459

722

25 Uppsala ....

322

233

5 Örebro .....

1042

618

26 Gudmundrå . . .

305

304

6 Hälsingborg. . .

1039

590

27 Karlskrona . . .

301

230

7 Gävle.....

1023

770

28 Stora Tuna . . .

298

285

8 Eskilstuna . . .

979

856

29 Nyköping. . . .

297

136

9 Örgryte m. fl.. .

955

419

30 Trollhättan. . .

294

282

10 Jönköping . . .

859

548

31 Huskvarna . . .

271

247

11 Borås.....

850

44u

32 Kalmar.....

270

136

12 Västerås ....

489

426

33 Fässberg-Mölndal

261

107

13 Södertälje . . .

408

323

34 Vänersborg . . .

259

159

14 Västervik . . .

406

268

35 Partille ....

249

131

15 Halmstad ....

367

281

36 Älvkarleby och

Skutskär . . .

237

229

16 Sköns socken . .

355

37. Högbo socken . .

233

232

17 Lund......

354

295

38 Alnö » . .

226

18 Karlskoga . . .

353

39 Humla.....

224

142

19 Landskrona. . .

346

239

40 Kristinehamn . .

222

194

20 Karlstad ....

341

224

41 Njurunda. . . .

220

21 Söderhamn . . .

339

294

42 Kopparbergs soc-

22 Tidaholm ....

339

171

ken.....

217

190

'' 6

Transp.

544

336

Transp.

680

444

BILAGOR.

197

■

Antal

arbetare

under 18 år.

Antal

skol-

avdelningar.

Mani.

och

kvinnl.

Mani.

och

kvinnl.

Mani.

Transp.

680

444

43 Linköping . . .

207

165

44 Ytterlännäs . . .

203

45 Arvika.....

202

162

46 Härnösand . . .

200

119

47 Oskarshamn . .

198

j 48 Nederkalix . . •

192

| 49 Asarnm ....

185

! 50 Nacka.....

182

165

avsnitt 183 Kontrollera mot PDF

51 Lidköping . . .

180

129

52 Trälleborg . . .

180

157

53 Umeå socken . .

175

174

54 Alingsås ....

174

55 Västanfors . . .

173

56 Ransäter ....

172

171

57 Eda......

169

1 58 Ludvika ....

165

152

59 Valbo (Gävleb. 1.)

164

60 Gustafsberg . . .

163

61 Skellefteå. . . .

163

62 Tranås.....

162

114

63 Bjärtrå socken .

158

64 Rinna .....

158.

65 Nässjö.....

| 154

127

66 Slättåkra och

Oskarström . .

153

67 Örby......

146

68 Ösmo o. Nynäs-

hamn ....

145

107

69 Vetlanda ....

145

70 Ystad.....

140

124

71 Växjö.....

139

Transp.

802

| 536

Antal

arbetare

under 18 år.

Antal

skol-

avdelningar.

Mani.

och

kvinnl.

Mani.

och

kvinnl.

Mani.

Transp.

802

536

Kristianstad . . j

137

Luleå.....

136

129

Hovmantorp . .

135

Piteå.....

133

Avesta.....

133

Kävlinge ....

132

2 i

Ekeberga . .'' . .

132

103

Jama socken . .

128

127

Åmål......

125

120

Ljusnarsberg . .

122

109

Hudiksvall . . .

121

107

Motala (se även

staden) ....

121

Fritsla.....

120

Varberg ....

120

Katrineholm . .

115

Ronneby ....

113

Lysekil.....

113

Kvillinge ....

112

Sundbyberg . . .

Falun.....

109

105

Risinge.....

106

Mora-Morastrand

106

101

Falkenberg . . .

105

100

Steneby ....

1 105

Eslöv.....

1 102

Åtvids socken. .

101

Fors......

100

—

N. Solberga. . .

100

Bollnäs ....

Ovansjö socken.

Transp.

886

602

72 :

100

101

198

BILAGOR.

Antal

arbetare

skol-

under

18 år.

avdelningar.

■ 1

Mani.

och

Mani.

och

Mani.

kvinnl

Transp.

886

602

102 N. Råda. . . .

103 Jämshögs socken

104 Ljusdal ....

2 !

105 Torshälla . . .

106 Anderstorp . .

2 !

107 Kinnaruinma .

108 Skedeyi ....

109 Hamrånge socken

2 !

110 Själevadssocken

2 |

111 Höganäs....

112 Torsåkers socken

113 Ekeby.....

2 !

114 Köping .....

115 Backa.....

116 Fuxerna ....

117 Sundsvall . . .

2 1

avsnitt 184 Kontrollera mot PDF

118 Eorssa socken .

2 1

119 Karlshamn. . .

2 !

120 Grangärde. . .

121 Grums ....

122 Baruarp ....

123 Timrå socken .

124 Hörnefors socken

125 Sölvesborg. . .

126 Nybro köping .

127 Högsjö ....

128 Borg.....

—

129 Nödinge ....

130 Kungälv. . . .

131 Raus socken . .

132 Markaryd

49 j

Transp. i

948 |

658 |.

Antal

arbetare

skol-

under 18 år.

avdelningar.

Mani.

och

; Mani.

och

Mani. 1

kvinnl.

Transp.

948

658 |

Älghult ....

Arnäs socken .

Kungsör....

Vinnerstad. . .

— !

Lidingö ....

Madesjö ....

Stenbrohult . .

Hällefors . . .

Algutsboda . .

Mjölby ...

Söderfors . . .

Njutånger . . .

N. Sandsjö . .

Husby.....

V. Frölunda . .

Norrbärke . . .

Sala.....

Vreta kloster .

—

Karlsborg . . .

—

Råda.....

Hammarö . . .

Sura socken . . _

Mariestad . . .

Arboga ....

Motala stad . .

Skuituna . . .

Ronneby lands-

förs......:

Lerum . . . . j

—

Nora.....

Forserum . . .

Transp. 1

1008

706

133

134

135

136

137

138

139

140

141

142

143

144

145

146

147

148

149

150

151

152

153

154

155

156

157

158

159

160

161

162

BILAGOR.

199

Antal

arbetare

skol-

arbetare

skol-

under 18 år.

avdelningar.

under 18 år.

avdelningar.

Mani.

oih

Mani.

och

Mani.

och

Mani.

och

Mani.

kvinul.

kvinnl.

kvinul.

Transp.

1008

706

Transp.

1050

736

163

Skinnskatteberg

184

Sollentuna . . .

164

Ödeborg ....

185

Visnnm ....

—

165

Eolkärna . . .

186

Hällestad . . .

166

Gråmanstorp . .

187

Yisby.....

—

167

Ramnäs ....

. 2

188

Lindesberg . .

—

168

Grava.....

Öl

189

Burlöv ....

169

Nåtrå socken .

190

Bygdeå ....

170

Torup (Hallands

191

Vika.....

län).....

—

192

Starrkärr . . .

—

171

Eksjö stad . .

—

193

Strängnäs . . .

Öl

| 172

avsnitt 185 Kontrollera mot PDF

Hässleholm . .

194

Nyed.....

173

Umeå stad. . .

195

Brastad ....

174

Malma ....

196

Säbrå socken .

175

Enköping . . .

—

197

Kolbäck ....

176

By socken . . .

198

Skallsjö ....

—

177

Örnsköldsvik. .

‘ 53

199

Nedre Ullerud .

178

Göteryd ....

200

Skara.....

179

Hängbro ....

—

201

Nossebäck . . .

Nordingrå . . .

202

Vittinge....

181

Toarp.....

203

Byske.....

182

Arbrå .....

204

Ljungby köping

—

183

Torup (Kristian- stads 1.) . . .

'' 18

Summa

1092

754

Transp.

''1050

736

200

BILASOR.

Bil. 7.

Förslag till timplan för ett tekniskt gymnasium.

Anta

1 v e

k o t i

m m a r.

l:a

2:a

3:e

4:e

5:e

6:e

erm

i n e

Matematik.................

Fysik och elektroteknik med tillhörande labo- rationer..................

Kemi med tillhörande laborationer......

—

Mineralogi och geologi...........

—

Mekanik och hållfasthetslära........

—

Grafostatik................

—

'' Frihands- o. krokiteckning.........

—

Projektionsritning och projektionslära ....

—

Byggnadslära och byggnadsritning......

—

—■

Maskinlära med laborationer........

—

Maskinritning...............

—

Mekanisk teknologi.............

—

Svenska..................

Tyska......... .......

Engelska.................

Handelsteknik med yrkesekonomi......

Ekonomisk geografi............

—

Författningslära..............

—

- ■

Nationalekonomi..............

—

Gymnastik................

Summa

40 ''

Vid början av 5:e terminen höra 10 dagar anslås för fältmätning och avvägning med tillhörande ritning.

Under 6:e terminen höra 10—15 föredrag hållas om yrkeshygien och arbetarskydd med tillhörande

i lag givna föreskrifter.