SOU 1918:13

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUN ÖL. MAJ :T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

LY.

UTLÅTANDE ÖYER DEN S. K. LÄRARLÖNENÄMNDENS

DEN 31 OKTOBER 1914 AVGIVNA BETÄNKANDE M. M.

STOCKHOLM 1918

ITUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER

175454

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrivelse till Konungen.................va—x.

Utlåtande.

Kap. t. Behovet av löneförbättring 1

Kap. IL Allmänna avlöningsgrunder................. 4.

A. Särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare........... »

B. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning m. m. . 9.

C. Grunderna för övning slär amas avlöning vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna......16.

D. Pensionsålder.......................19

Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna........ »

Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.........21.

Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor........22.

Lärare vid folkskolor och högre folkskolor...........23.

Lärare vid kommunala mellanskolor.............25.

Kap. in. Grunderna för kvinnas anställning vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna . . 27.

- De tjänster, i vilka kvinna md vinna anställning . . ...... »

Ämneslärar- och rektorstjänster............... »

övningslärartjänster....................37.

övningsskollärartjänster...................40.

Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst vid de

allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier.

.................... >

II

Sid.

Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av tjänstår för erhållande

av statspension.................44.

Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna

läroverken........................50.

1. Ämneslärare....................... *

a) Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare

och timlärare i läsämnen................ *

b) Manliga adjunkter....................52.

c) Kvinnliga adjunkter...................55.

d) Manliga lektorer.................... *

e) Kvinnliga lektorer....................58.

f) Ämneslärarinnor.................... *

g) Avlöning under tjänstledighet...............60.

h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............65.

i) Lönetur........................66.

g. Rektorer.........................^4*

a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.......*

b) Manlig rektor vid realskola................^8.

c) Kvinnlig rektor vid samskola.............. • »

d) Löuetur........................^9.

e) Pension...................... • • *

8. övningslärare.............. 66.

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare.......... »

c) Avlöning under tjänstledighet...............90.

d) Lönetur........................91.

e) Pension........................92.

b. Avlöning stillägg åt de ordinarie ämneslärarna vid provårsläroverken 96.

5. Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens och Norr

bottens

lön.......................98.

6. Villkor för inträde på ny lönestat..............99.

7. Ändring av benämningarna på befattningshavare........107.

Kommitténs hemställan.....................108.

Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens

högre lärarinneseminarium................119.

1. Lektorer...... *

a) Manliga vikarierande lektorer............... »

b) Manliga ordinarie lektorer............. >

c) Kvinnliga vikarierande lektorer..............122.

d) Kvinnliga ordinarie lektorer................*

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............128.

f) Lönetur........................*

in

Sid.

2. Rektorer.........................124.

a) Manlig rektor......................»

b) Kvinnlig rektor.....................125.

Lönetur........................126.

c) Pension........................»

3. Ämneslärarinnor......................127.

a) Ordinarie ämneslärarinnor................»

b) Vikarierande ämneslärarinnor...............128.

c) Biträdande föreståndarinnor................»

d) Vikarie för biträdande föreståndarinna...........129.

e) Biträdande ämneslärarinnor................»

f) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............130.

Lönetur........................131.

4. Övning slär are.......................»

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare..........»

c) Avlöning under tjänstledighet...............134.

d) Lönetur........................135.

e) Pension........................»

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten...........136.

Kommitténs hemställan

Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens

folkskoleseminarier....................144.

1. Åmneslärare.......................

a) Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare i

läsämnen......................»

b) Ordinarie ämneslärare..................146.

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............153.

d) Lönetur........................»

2. Rektorer.........................156.

3.

4.

Övningslärare.......................160.

a) Anställning och kompetens................»

b) Avlöningsbelopp ............... 163.

c) Avlöning under tjänstledighet...............173.

d) Lönetur........................174.

e) Pension........................»

Övningsskollärare.....................175.

a) Anställning...................... »

b) Avlöningsbelopp.....................178.

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning och avlöning under tjänst

ledighet

.......................181.

d) Lönetur........................»

e) Pension........................182.

IT

Sid.

Avlöningstillägg åt rektorer och vissa ordinarie lärare vid folkskoleseminarier,

där provårskurser är o anordnade.........183.

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.............

6. Ortstillägg........................184.

Kommitténs hemställan.....................186.

Kap. VIII. Lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor . 198.

1. Folkskollärarpersonalens avlöningsförhållanden .........»

Delaktighet i löneregleringen................»

Allmänna avlöningsgrunder.................199.

Beloppet av de ordinarie lärarnas avlöning........... 200.

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning........210.

Lönetursberäkning.....................212.

Avlöningsförmåner under tjänstledighet............218.

Lönernas utbetalande....................221.

Statsbidrag........................ 222.

2. Småskollärarnas rättsliga ställning.............. 228.

a) Behörighetsvillkoren...................»

b) Tillsättningsförhållanden................. 230.

c) Entledigande......................231.

3. Småskollärarpersonalens avlöningsförhållanden......... 235.

Allmänna avlöningsgrunder.................»

Avlöningsbeloppet för lärare, som äro anställda tills vidare .... 236.

Avlöning för lärare, som äro anställda på viss tid samt för vikarier 240.

Lönetursberäkning..................... 242.

Avlöningsförmåner under tjänstledighet............ 246.

Lönernas utbetalande....................»

Statsbidrag........................247.

•4. Folk- och småskollärares naturaförmåner............ 249.

Kommitténs hemställan..................... 254.

Kap. IX. Lönereglering för lärarpersonalen vid högre folkskolor .... 262.

Allmänna avlöningsgrunder................»

Beloppet av ordinarie lärares avlöning............. 264.

Föreståndararvode.....................271.

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning........>

övningslärares och timlärares avlöning............ 274.

Lönetursberäkning..................... 276.

Avlöningsförmåner under tjänstledighet . 278.

Statsbidrag........................ 280.

Kommitténs hemställan

283.

V

Kap. X.

Kap. XI.

Särskilda

Löne- ooh pensionsreglering för lärarpersonalen vid kommunala

mellanskolor..........

Allmänna avlöningsgrunder.........

Beloppet av ordinarie lärares avlöning........

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning

övningslärares och timlärares avlöning

Lönetur............

Avlöningsförmåner under tjänstledighet........

Statsbidrag............

Kommitténs hemställan......

Sid.

288.

289.

295.

290.

297.

298.

299.

302.

Pensionsreglering för folkskollärare m. fl.

305.

Reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning........

Bestämmelser angående pension för den vid folkskolorna anställda

övning slärarpersonalen..........

Kommitténs hemställan...........

yttranden...........

329.

331.

332.

Till KONUNGEN

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit

att avgiva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering av

statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., överläm

II—175454.

Löneregleringskommitténs bet. LV. •

vin

nade med underdånig skrivelse den 1 juni 1917 delen LIV av sina

tryckta betänkande^ innefattande utredning och förslag i fråga om sammanförande

till eu gemensam institution av vissa smärre vetenskapliga

anstalter in. m.

Under tiden från och med sistnämnda dag har kommittén avgivit

följande skriftliga utlåtanden:

den tf .juni 1917 underdånigt utlåtande i fråga om rätt till viss

kostnadsfri ledighet för kontrollörerna vid sockerraffinaderierna i riket

(nr 104);

den 14 juni 1917 underdånigt utlåtande i fråga om utredning rörande

åtgärders vidtagande för att under växlande konjunkturer vid dess

ursprungliga nivå bibehålla köpkraften hos de till statens befattningshavare

utgående avlöningar (nr 105);

den 16 juli 1917 underdånigt utlåtande i fråga om viss ersättning

till extra landskontoristen K. G. B. Palm för arvode, varav han till följd

av tjänstgöring till rikets försvar gått i mistning (nr 106);

den 20 oktober 1917 underdånigt utlåtande angående framställning

om reseersättning åt befattningshavare vid naturhistoriska riksmuseet,

som ej hava bostad vid museet (m- 107);

den 22 oktober 1917 underdånigt utlåtande angående framställningar

om ändring i gällande stat för riksarkivet (nr 108);

samma dag underdånigt utlåtande angående framställning om anslag

för eftermiddagstjänstgöring i riksarkivet (nr 109);

den (i november 1917 underdånigt utlåtande angående reglering av

avlöningsförhållanden för vissa befattningshavare vid rikets allmänna

kartverk (nr 110);

den 14 november 1917 underdånigt utlåtande i fråga om personligt

lönetillägg åt konservatorn vid naturhistoriska riksmuset J. Meyert (nr 111);

deri 17 november 1917 underdånigt utlåtande angående framställning

om förbättring av avlöningsförhållandena för geodetaspiranter vid

rikets allmänna kartverk (nr 112);

den 24 november 1917 underdånigt utlåtande angående reglering av

avlöningsförhållandena m. in. beträffande den civila personalen vid sjökarteverket

(nr 113);

deri 28 november 1917 underdånigt utlåtande angående framställning

från aktuarien vid sj ökarte verket i fråga om förbättrade avlöningsförmåner

(nr 114);

deri 4 december 1917 underdånigt utlåtande angående ökning av

arbetskrafter och reglering av avlöningsförhållanden vid mynt- och justeringsverket

(nr 115);

IX

den 7 december 1917 underdånigt utlåtande angående vist; ändring

i avlöningsvillkoren för konservator vid naturhistoriska riksmuseum

(nr 116);

den 11 december 1917 underdånigt utlåtande i fråga om ändringar

i staten för nautisk-meteorologiska byrån (nr 117); samt

den IG februari 1918 underdånigt utlåtande med förslag till reglering

av löneförhållanden m. in. vid kontrollstyrelsens avdelning för rusdrycksförsäljningsärenden

(nr 118).

Genom kung), remiss den 3 september 11115 uppdrogs åt kommittén

att avgiva utlåtande över den s. k. lärarlönenämndens den 31 oktober

1914 avgivna betänkande, innefattande, bland annat, förslag till löne- och

pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre

folkskolorna samt de kommunala mellanskolorna.

Vidare hava genom ett avsevärt antal remisser, de senaste daterade

den 22 december 1917, framställningar från ämbetsverk, föreningar och

enskilda personer, avseende berörda lönefrågor eller därmed sammanhängande

spörsmål, överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande

vid avgivandet av det genom ovanberörda kungl. remiss den 3 september

1915 infordrade utlåtandet.

Den 8 juni 1917 förordnade Kungl. Maj:t undertecknad Nordfelt

och numera statsrådet Värner Rydén att under den tid, lärarlönenämndens

omförmälda betänkande vore föremål för kommitténs behandling,

vara ledamöter av kommittén; och sedan, på framställning av statsrådet

Rydén, Kungl. Maj:t den 23 oktober 1917 entledigat honom från uppdraget

att vara ledamot av kommittén under omförmälda tid, uppdrog

Kungl. Maj:t sistnämnda dag åt undertecknad Kristensson att i statsrådet

Rydéns ställe under berörda tid vara ledamot av kommittén.

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen LV av

sina tryckta betänkande^ innefattande utlåtande angående lärarlönenämndens

den 31 oktober 1914 avgivna betänkande in. m.

X

Vid avgivande av detta utlåtande har kommittén ansett sig böra

följa den uppställning och indelning, som lärarlönenämnden i sitt omförmälda

betänkande använt i avseende å de av nämnden behandlade

spörsmål.

Till kommitténs protokoll avgivna särskilda yttranden i ärendet

finnas återgivna i ett vid betänkandet fogat protokollsutdrag.

Stockholm den 21 februari 1918.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN. ''

HUGO FÅHLÉN. EMIL KRISTENSSON. AUG. NILSSON.

A. NORDFELT. AND. PERS.

CARL PERSSON. KARL STENSTRÖM.

Börje Knös.

UTLÅTANDE

ÖVKR

LÄRARLÖNENÄMNDENS BETANKANDE

D EN 3 1 OKTOBER 1914

M. M.

1

Kap. I. Behovet av löneförbättring.

I kap. I behandlar lärarlönenämnden frågan om behovet av en

löneförbättring för de olika lärarkårer, vilkas avlöningsförhållanden nämnden

anser böra underkastas revision. Därvid erinras till en början,

hurusom året 1907, då löneförhållandena för statskontorets tjänstemän

senast reglerades, kunde betraktas såsom gränsskillnaden mellan den löneregleringsperiod,

som tog sin början i slutet av 1870-talet, och den nu

pågående löneregleringsperioden; att såväl läroverkslärarna som folkskollärarna

fått sina löner reglerade, de förra år 1904 och de senare år 1906,

alltså kort före det år 1907, då löneförhållandena för statskontorets

tjänstemän senast reglerades, samt hurusom i anledning av de nya löneprinciper,

som därvid och vid följande löneregleringar kommit i tillämpning,

nämnda lärare blivit stående på en relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer,

med vilka de borde i avlöningshänseende vara jämnställda.

Detsamma gällde, enligt nämndens mening, de lärarkårer, för vilkas avlöningsförhållanden

läroverkslärarnas och folkskollärarnas avlöningar vore

normerande.

Med hänsyn till stegringen av levnadskostnaderna finner nämnden

det vara naturligt, att olika lärarkårer och lärargrupper funnit sig föranlåtna

att jämförelsevis kort tid efter det de erhållit sina senaste löneregleringar

framställa yrkanden om snar revision av dessa och om att därvid

erhålla lönesatser, vilka stode i överensstämmelse med dåmera rådande

levnadskostnader och gjorde dem i ekonomiskt avseende fullt likställda

med jämförliga tjänstemannakårer. Nämnden har ansett sig böra särskilt

betona detta till bemötande av den invändningen, att lärarna fått sina

löneförhållanden reglerade så nyligen, att de icke nu kunde göra anspråk

på en ny lönereglering.

Nämnden angiver vidare de särskilda omständigheter, som enligt

dess mening tala för en revision av gällande avlöningsförhållanden för

de olika lärarkårerna. Kommittén tillåter sig att i detta avseende hänvisa

till nämndens huvudbetänkande sid. 2—22.

1—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

Kommitténs

yttrande.

Vad nämnden anfört i fråga om behovet av eu löneförbättring för

de lärarkårer, om vilka i det följande är fråga, har icke givit kommittén

anledning till några väsentliga erinringar. Utan att dock kunna godtaga

samtliga de motiv, som av nämnden andragits till stöd för ett behov i

förevarande avseende, anser kommittén emellertid sådana omständigheter

föreligga, som till fullo ådagalägga nödvändigheten av genomgripande

omregleringar av avlöningsförhållandena för ifrågavarande lärarkårer.

Vidare vill kommittén erinra därom, att behovet av en löneförbättring

redan genom statsmakternas åtgöranden så till vida behjärtats,

som riksdagen i anledning såväl av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar

som av enskilda inom riksdagen väckta motioner beviljat tillfällig

löneförbättring åt samtliga förevarande lärarkårer. Så har en tillfällig

löneförbättring beviljats för lärarpersonalen vid folk- och småskolor

för åren 1916, 1917 och 1918, för lärarpersonalen vid högre folkskolor

för åren 1917 och 1918 samt för lärarkårerna vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de kommunala

mellanskolorna för år 1918.

Kommittén, som följaktligen saknar anledning att närmare än nu

skett ingå på spörsmålet om behovet av lönereglering för ifrågavarande

lärarkårer — vilket behov torde genom riksdagens åtgöranden och uttalanden

få anses konstaterat — vill emellertid i detta sammanhang i

korthet angiva den allmänna ståndpunkt i avseende å de särskilda avlöningsbeloppens

beräknande, vilken kommittén -ansett sig böra intaga vid

bedömande av föreliggande lönefrågor.

Det har ej synts kommittén möjligt att vid de löneregleringar, som

måste under nu rådande förhållanden äga rum, taga hänsyn till penningvärdets

nuvarande ställning eller till förhandenvarande exceptionella läge,

än mindre att anpassa avlöningar efter förhållanden, vilka kunna antagas

i en framtid inträffa men vilka för närvarande undandraga sig varje bedömande.

Den säkraste utgångspunkten i fråga om de statstjänare, vilkas

lönefrågor i detta ärende äro föremål för kommitténs prövning, anser

kommittén för den skull vara den att ställa de avlöningsförmåner, som

må böra förordas, i viss relation till de avlöningar, som nu enligt stat

äro fastställda för andra statens befattningshavare av olika kategorier.

Härvid torde naturligen hänsyn jämväl böra tagas till den tillfälliga löneförbättring,

vilken riksdagen såsom ett provisorium redan beviljat olika

lärarkårer.

Då kommittén sålunda för de statsanställda befattningshavare, om vilka

nu är fråga, föreslår avlöningsbelopp, som äro ställda i visst förhållande

till vad för närvarande i ordinarie avlöningar utgår till statstjänstemän

i allmänhet, förutsätter kommittén, att de förra ävenledes må komma i

åtnjutande av den ytterligare löneförbättring, vilken i form av krigstidstilllägg

eller krigstidshjälp eventuellt kan komma statens tjänstinnehavare i

allmänhet till del.

Från en dylik förutsättning kan man däremot icke utgå, då det

gäller fastställande av kontanta avlöningsförmåner för de kommunalt anställda

befattningshavare, vilkas lönefrågor i. detta sammanhang jämväl

äro föremål för kommitténs behandling. Visserligen bestrides sistnämnda

tjänstinnehavares avlöning till den långt övervägande delen av statsmedel,

och det är huvudsakligen endast formerna för deras anställning, som göra

dem till vederbörande kommuners tjänstemän. Dessa omständigheter

skulle tilläventyrs kunna tala för ett jämnställande av dem med de

statsanställda befattningshavarna i förevarande avseende. Men de betraktas

dock såväl från kommunernas egen sida som av den gängse uppfattningen

i övrigt alltjämt såsom kommunernas befattningshavare, varjämte

må erinras, att de utav kommunerna förses med bostad och bränsle in

natura eller ersättning härför och, vad landsbygden angår, ofta med

planteringsland, ett förhållande, som bidrager att göra penningvärdets

fall mindre tryckande för dem än andra, som icke äro i åtnjutande av

dessa förmåner.

Vid bedömande av de avlöningsbelopp, som nu må böra förordas

för de kommunalt anställda befattningshavarna har kommittén alltså tagit

hänsyn till å ena sidan, att krigstidstillägg eller krigstidshjälp ej för närvarande

utgår till dem, å andra sidan att en väsentlig och allmän höjning

av deras nuvarande avlöningar synes erforderlig. Huruvida även

med de avlöningsbelopp, som kommittén föreslår för de kommunalt anställda

lärarna, dessa i framtiden må kunna ifrågakomma till erhållande

av krigstidstillägg eller krigstidshjälp från staten är ett spörsmål, som

under förhandenvarande förhållanden kommittén finner undandraga sig

dess bedömande.

4

Nämndens

förslag.

Kap. II. Allmänna avlöningsgrunder.

I inledningen till detta kapitel åberopas ett yttrande av chefen för

ecklesiastikdepartementet vid avgivande av förslag rörande nämndens tillsättning.

Departementschefen anförde, att vid en förestående reglering

av läroverkslärarnas och folkskollärarnas m. fl. löner spörsmålet om förhållandet

mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavares avlöningsförmåner

måste komma under övervägande. Detta hade sin naturliga förklaringsgrund

däri, att på undervisningsområdet det kvinnliga arbetet

blivit ej blott till omfattning utan ock i betydelse mera likvärdigt med

det manliga än på de flesta andra verksamhetsfält, vadan nämnda spörsmål

här blivit mera brännande och mera svårt att undanskjuta än annorstädes.

Departementschefen framhöll vidare, att’ i åtskilliga vid tillfallet

föreliggande underdåniga framställningar ifrågasatts en sådan omläggning

av dittillsvarande lönegrunder, att för lärarkårerna skulle fastställas enligt

somliga två löneplan, ett för familjeförsörjare och ett för icke-familjeförsörjare,

enligt andra åter tre löneplan, ett för familj eförsörj ande manliga

lärare, ett annat för icke-familj eförsörj ande manliga lärare och ett tredje

för kvinnliga lärare.

De frågor, som avhandlats i berörda framställningar, voro enligt

departementschefens mening i så måtto av mera sammansatt natur, än

lönefrågor i allmänhet plägade vara, att de innefattade önskemål icke blott

om högre lönebelopp utan därjämte om ändrade lönegrunder, avsedda att

skipa större rättvisa än dittills varit rådande mellan skilda grupper av

löntagare, framför allt mellan de manliga och de kvinnliga.

A. Särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare.

Nämnden redogör till en början för den under senare åren framförda

s. k. behovsprincipen, vars innebörd är, att befattningshavare, som

är familjeförsörjare, skall åtnjuta högre avlöning än befattningshavare,

som icke är familjeförsörjare.

Mot nämnda princip hade uppställts principen: lika arbete, lika lön,

vilken princip i allmänhet ansåges ligga till grund för statens nuvarande

avlöningsväsen.

Nämnden erinrar emellertid, att för närvarande betalningen för eu

och samma statstjänst kunde växla avsevärt, beroende på befattningshavarens

rent personliga förhållanden. Sådana olikheter i avlöningen

betingades av eu hel del efter hand införda avlöningsformer, såsom ålderstillägg,

ålderdomspension, invaliditetspension, reliktpension, avlöning under

sjukdom in. in., av vilka somliga finge del, andra icke. Nämnden anser,

att särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare vore lika mycket eller

lika litet som nämnda avlöningsformer stridande mot principen: lika arbete,

lika lön.

Enligt nämndens mening vore kravet på särskilt avlöningstillägg åt

familjeförsörjare i grunden av samma natur som de i statens löneregleringar

tillgodosedda kraven på underhåll under sjukdom, högre avlöning

för äldre tjänstemän, tjänstepension och reliktpension, av vilka förmåner

somliga komme i åtnjutande, andra icke. Frågan vore sålunda, huruvida

till de omständigheter, som för närvarande betingade variationer i avlöningen,

jämväl skulle läggas familjeförsörjningen, eller, som saken ock

kunde uttryckas, huruvida till övriga, statstjänare ålagda försäkringar

även skulle läggas familj eförsäkring. Den fråga, behovsprincipen sökt

att lösa, vore icke en fråga om avlöningens storlek, utan om avlöningens

fördelning.

Nämnden undersöker därefter vad som i detta sammanhang borde

förstås med familjeförsörjare och kommer därvid till det resultat, att, om

familjetillägg skulle införas i statens avlöningsväsen, sådana tillägg endast

borde tillgodokomma familjer med barn.

Beträffande frågan, i vilken omfattning principen om särskilda lönetillägg

åt familjeförsörjare borde tillämpas, anför nämnden, bland annat,

att, enligt nämndens statistik rörande manliga ordinarie folkskollärare och

manliga småskollärare, år 1912 funnes inom dessa kårer 3,125 familjeförsörjandé

män och 2,278 icke-familjeförsörjande män. Om man antoge

att en lärares merkostnad för familjeförsörjning i genomsnitt uppginge

till 400 kronor om året, skulle vid tillämpningen av grundsatsen om lönens

bestämmande med hänsyn till familjeförsörjarnas behov, statens årliga

utgifter för de nämnda manliga lärarnas avlöning bliva 400X2,278,

d. v. s. över 900 000 kronor större, än om den ifrågasatta nya principen

. 6

tillämpades. Sammanräknades både män och kvinnor inom nämnda kårer,

skulle hela antalet familjeförsörjare uppgå till 3,226 och hela antalet

icke-familjeförsörjare till 15,872. Om man nu vid dessa kårers lönereglering

skulle, utan att fördela lönen med hänsyn till familj eförsörjning,

sätta lönen så högt, att familjeförsörjarna erhölle en fullt tillräcklig

inkomst, skulle detta kosta staten 400X15,872, d. v. s. över 6 Vs

miljoner kronor om året mera, än om den nya löneprincipen tillämpades.

Av den verkställda utredningen drager nämnden den slutsatsen,

att ju större en kår vore, desto svårare vore det att, utan lönens fördelning

med hänsyn till familjeförsörjning, för kåren åstadkomma en

lönereglering, vid vilken såväl familjeförsörjarnas intressen som ock statens

ekonomiska intressen på en gång behörigen tillvaratoges. Vid en

sådan konflikt bleve det i allmänhet familjeförsörjarnas intressen, som

finge stå tillbaka. Korteligen, folk- och småskollärarkåren kunde icke

erhålla en lönereglering, som fullt tillgodosåge de manliga familjeförsörjarnas

behov av en anständig bärgning, med mindre löneregleringen

byggdes på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn till familjeförsörjning.

Enligt nämndens mening angåve sålunda principen om särskilda

lönetillägg åt familjeförsörjare den enda utväg, på vilken man under nuvarande

förhållanden kunde komma till en för folk- och småskollärama

fullt tillfredsställande lönereglering.

I fråga om läroverks- och seminarielärarna ställde sig enligt nämndens

uppfattning saken på ett annat sätt. Dessa kårer vore jämförelsevis

små i förhållande till folk- och småskollärarkårerna, vadan frågan om

den nya löneprincipens tillämpning vid de förra kårernas lönereglering

icke på långt när hade den statsfinansiella betydelse, som då det gällde

folk- och småskollärama.

Vidare vore avlöningarna vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna

i allmänhet högre än vid folk- och småskolor, vadan behovet

av särskilda familjetillägg syntes vara mindre vid de förra läroanstalterna

än vid de senare.

Härtill komme, att läroverks- och seminarielärarna i förhållande

till övriga statstjänstemannakårer intoge en mindre isolerad ställning än

folk- och småskollärarkåren, vadan den nya löneprincipen svårligen kunde

tillämpas på de förra utan att draga med sig konsekvenser. Om den

nya löneprincipen skulle tillämpas vid reglering av lönen för statstjänstemän,

borde den enligt nämndens mening införas på en gång utefter

hela linjen.

Vidkommande lärarna vid de högre folkskolorna och vid de kommunala

mellanskoloma anser nämnden, på anförda skäl, att dessa i berörda

hänseende höra jämnställas med folkskollärarna.

Nämnden kommer alltså till det resultat, att den nya löneprincipen

bör tillämpas på de kommunalt anställda lärarna, men icke på de

statsanställda.

Sin uppfattning om de närmare villkor och bestämmelser, som böra

stadgas i fråga om åtnjutande av fainiljetillägg, sammanfattar nämnden i

följande förslag till bestämmelser angående grunderna -för familj dillägg:

Där i lönereglering, som av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställts,

avlöningsformen fainiljetillägg förekommer, skall sådant lönetillägg utgå

enligt nedan angivna grunder, ankommande det på Kungl. Maj:t att utfärda

de närmare bestämmelser, som för tillämpning av dessa grunder

må finnas erforderliga.

1. Rätt till familjetillägg tillkommer ordinarie manlig befattningshavare

samt ordinarie kvinnlig befattningshavare, vars man är död, under

förutsättning att befattningshavaren har eget äkta barn, som är ogift och

icke uppnått 21 års ålder.

Har ordinarie manlig eller kvinnlig befattningshavare, vars äktenskap

upplösts genom skilsmässa, eget äkta barn, som är ogift och icke

uppnått 21 års ålder, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida

rätt till fainiljetillägg skall tillkomma befattningshavaren.

2. Befattningshavare, som äger rätt till familj etillägg, skall erhålla

ett familj etillägg, därest han har ett sådant barn, som i punkt 1 säges;

två familj etillägg, därest han har tre sådana barn, och tre familj etillägg.

därest han har fem sådana barn.

3. Varder befattningshavare, som åtnjuter fainiljetillägg, pensionerad,

äger han enahanda rätt till familj etillägg, som tillkommer ordi

narie

befattningshavare.

4. Kvinnlig befattningshavare, som för barn uppbär pupillpension

från offentlig änke- och pupillkassa, äger att som familj etillägg erhålla

endast vad som må erfordras för att utjämna skillnaden mellan beloppet

av det eller de familj etillägg, befattningshavaren eljest skolat uppbära,

och beloppet av den hennes barn tillkommande pupillpension.

5. Fainiljetillägg utgår från och med kalenderåret näst efter det,

varunder rätten till tillägget inträtt, till slutet av det kalenderår, under

vilket rätten till lönetillägget upphört.

6. Familj etilläggen utgå efter kalenderår.

8

7. År befattningshavare tjänstledig på grund av styrkt sjukdom,

äger han åtnjuta honom eljest tillkommande familjetillägg; är befattningshavare

tjänstledig av annan anledning, ankommer det på Kungl.

Maj:t, huruvida familj etillägg skall under tjänstledigheten till honom

utgå.

dens ''förslag I förevarande fråga äro vid nämndens förslag fogade särskilda

fogade sär- yttranden

skilda ytt- yeis av herr Per Elof Lindström, som omnämner, att han vid nämn

dens

diskussioner framfört den tanken, att vid statsläroverk anställd ordinarie

lärarinna, som vore änka och hade barn under 21 år, skulle komma

i åtnjutande av ett familj etillägg å ett mindre belopp, exempelvis 400

kronor om året för kvinnlig läroverksadjunkt;

dels av herr Sven Nylund, som anser, att ett av de föreslagna

familjetilläggeu borde utgå såsom giftermålstillägg och de två övriga

såsom barntillägg, exempelvis efter tillkomsten av andra och fjärde barnet

(fröken Anna Olsson har förklarat sig i huvudsak instämma i herr

Nylunds yttrande);

dels och av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda

nämndens förslag om tillämpningen av principen om särskilda lönetillägg

åt familjeförsörjare jämväl på lärarna vid de högre folkskolorna och vid

de kommunala mellauskolorna.

Kommitténs

yttrande.

Som synes har nämnden intagit den ståndpunkten, att den ifrågasatta

nya löneprincipen angående särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare

skulle tillämpas på de kommunalt anställda lärarna, men icke på

de statsanställda.

I likhet med nämnden anser kommittén, att den ifrågavarande

löneprincipen ej bör komma till användning beträffande statsanställda

lärare. Skulle det över huvud befinnas från statens sida sett ändamålsenligt

att för dess tjänstinnehavare tillämpa principen om särskilda avlöningstillägg

åt familjeförsörjare, torde detta spörsmål böra underkastas

en ingående utredning; och därest denna löneprincip eventuellt skulle

visa sig förtjänt av beaktande, synes den böra på en gång genomföras

inom statsförvaltningen i dess helhet eller åtminstone väsentliga delar

därav och ej, mera försöksvis, allenast inom vissa grenar av statstjänsten.

Då kommittén, såsom förut antytts, funnit eu allmän och väsentlig

förhöjning av de kommunalt anställda lärarnas avlöning påkallad och

följaktligen avser att förorda eu sådan, har kommittén så mycket mindre

9

ansett tillrådligt att i nämnda syfte för de ifrågavarande lärarna tillstyrka

oinförmälda löneprincip, som därigenom uppenbarligen skulle föregripas

den allmänna utredning, vilken kommittén anser böla föregå ett

eventuellt införande av samma princip.

En sådan utredning har kommittén funnit så mycket mera nödvändig,

som ifrågavarande princips utformande i detalj visat sig vara

föremål för delade meningar beträffande ett flertal frågor. Dit höra,

bland annat, frågorna om giftermålstillägg i stället för ett av barntilläggen,

om den av barnen uppnådda ålder, vid vilken tilläggen skulle

upphöra att utgå, eller om deras eventuella utgående oberoende av barnens

ålder, om tilläggens åtnjutande efter lärarens pensionerande samt

om deras förhållande till ålderstilläggen och avlöningen i övrigt.

Med den uppfattning av föreliggande spörsmål, åt vilken kommittén

sålunda givit uttryck, saknar kommittén anledning beröra de

ytterligare uttalanden och förslag, nämnden framlagt beträffande berörda

spörsmål.

B. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares

avlöning m. in.

Efter skärskådande av grunderna till kvinnornas lägre avlöning i

förhållande till männens, framhåller nämnden, hurusom, sedan industrialismen

inskränkt den husliga verksamhetskretsen och drivit ut en större

mängd kvinnor på den öppna arbetsmarknaden samt även i andra avseenden

omgestaltat de samhälleliga förhållandena, frågan om kvinnornas

löner i förhållande till männens inträtt i ett nytt och mera aktuellt skede.

Den starka ökningen i antalet självförsörjande kvinnor, deras stegrade

självkänsla, kvinnornas ökade inflytande på de samhälleliga angelägenheterna,

deras sammanslutningar för gemensamma intressen och energiska

agitation kunde antagas komma att föranleda en höjning av deras löner i

förhållande till männens.

Att utvecklingen skulle resultera i en mera generell tillämpning av

löneprincipen lika arbete, lika lön, anser nämnden icke sannolikt, i alla

händelser från statens synpunkt icke önskvärt. Enligt nämndens mening

borde staten åtminstone under nuvarande förhållanden hålla på, att den

familjeförsörjande mannen skulle komma i åtnjutande av högre löneinkomst

än den icke-familjeförsörjande kvinnan.

2—175454. Lön er eg Irring skommitténs bet. LV.

Nämnden*

förslag.

10

Men även om man bortsåga från den differens i avlöning, som

kunde påkallas av mannens familj eförsörjningsplikt, ansåge dock nämnden

en allmännare formell likställighet i lönehänseende mellan kvinnor

och män icke kunna eller böra uppställas som utvecklingens mål. Den

olikhet i fysiskt och psykiskt hänseende, som faktiskt förefunnes mellan

könen, ledde vanligen till en differentiering mellan manligt och kvinnligt

arbete. Det i diskussionen om manliga och kvinnliga löner uppställda

postulatet lika lön för lika arbete saknade i de allra flesta fall sammanhang

med själva samhällslivet, i det att den faktiska organisationen genom

differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete innebure olika lön för

olika arbete.

Områden funnes emellertid och komme väl alltid att finnas, där

män och kvinnor utförde samma slags arbete. Exempel härpå erbjöde

just de områden, med vilkas avlöningsförhållanden nämnden hade att

syssla. Om över huvud taget kvinnor skulle kunna befordras till lärarbeställningar,

måste man enligt nämndens åsikt utgå från att kvinnorna

kunde sköta dessa beställningar ungefärligen lika väl som männen, ty

kvinno;nas tillträde till dylika sysslor finge ej äga rum på bekostnad av

undervisningens halt. Man kunde hysa olika uppfattningar, vilka lärartjänster

kvinnorna kunde nöjaktigt bestrida, men diskussionen härom vore

en fråga för sig, som icke tillhörde detta sammanhang.

Men även om samma slags tjänster komme att stå öppna för såväl

kvinnor som män, funnes, såvitt för närvarande kunde ses, icke förutsättningar

för formell likställighet i lönehänseende mellan manliga och

kvinnliga lärare. För sådant ändamål skulle fordras, att, om man bortsåge

från övriga omständigheter, de kvinnliga lärarnas arbete vore icke

blott av samma art utan även av samma omfattning som de manliga

lärarnas, med andra ord att kvinnan ägde samma kraft och uthållighet

som mannen. Såvitt nämnden kunnat utröna, förhölle det sig så, att

kvinnorna i allmänhet icke ansåges kunna rå med samma arbetsbörda

som männen, där arbetet vore av mera krävande art. I sammanhang

härmed ville nämnden erinra om att kvinnorna vanligen pensionerades

tidigare än männen.

Nämnden redogör härefter dels för de grunder, som tillämpats vid

nu gällande löneregleringar för kvinnliga lärare, dels ock för löneregleringskommitténs

förslag rörande grunderna för kvinnliga befattningshavares

avlöning (kommitténs betänkande delen XXVII), och kommer

därvid till det resultat, att, om man begränsade frågan till de fall, där

manliga och kvinnliga lärare hade samma utbildning och samma slags

tjänster, dessa grunder kunde sammanfattas sålunda, att de kvinnliga

lärarnas avlöning borde sättas lägre än de manliga lärarnas på grund av

dels männens familjeförsörjningsplikt, dels ock männens större arbetsprestation,

där skillnad i sådant avseende förefunnes.

Beträffande den del av mannens avlöning, som kunde anses betingad

av hänsyn till hans familjeförsörjningsplikt, har nämnden, i likhet

med löneregleringskommittén, ansett det avdrag från den manliga

lärarens avlöning, som kunde anses motsvara familjeförsörjningsbehovet,

böra bestämmas till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens

effektiva avlöning, för tjänstår räknat, bleve i medeltal omkring 90 procent

av motsvarande manliga tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår.

Detta vad anginge statsanställda lärare. De kommunalt anställda lärarna

skulle enligt förslaget erhålla särskilda familjetillägg, vadan vid jämförelse

mellan sålunda anställda manliga och kvinnliga lärares avlöning

den icke familj eförsörj ande manliga lärarens avlöning, utan något dylikt

av familjeförsörjning betingat avdrag, borde tagas till utgångspunkt vid

jämförelsen.

Beträffande skillnaden mellan manliga och kvinnliga lärares arbetsprestation

diskuterar nämnden frågorna, huruvida kvinnan kan undervisa

lika många timmar om dagen som mannen, huruvida hon icke på

grund av hälsoskäl har behov av mera tjänstledighet än mannen, och

huruvida hon kan tjänstgöra lika många år som mannen. Nämnden

lutar åt den uppfattningen, att kvinnan i dessa avseenden är underlägsen

mannen i arbetskraft, men har, då erfarenheten på ifrågavarande område

ännu vore för liten, vid sina beräkningar utgått från förutsättningen av

likställighet mellan mannen och kvinnan, utom i fråga om pensionsåldern,

beträffande vilken nämnden, med vissa undantag, utgått från den skillnad,

som i sådant avseende för närvarande förefunnes.

Nämnden har sålunda vid beräkningen av kvinnliga lärares avlöning

utgått, vad statsanställda lärare anginge, från den manliga lärarens

avlöning, på angivet sätt reducerad med hänsyn till familj eförsörj ningsplikten,

och, vad kommunalt anställda lärare beträffade, från avlöningen

för icke-familj ef örsörj ande manlig lärare samt reducerat de sålunda angivna

beloppen med hänsyn till de kvinnliga lärarnas lägre pensionsålder,

där sådan föreslagits.

Till de faktorer, som ansetts böra betinga skillnad mellan manliga

och kvinnliga lärares löner, har nämnden lagt ytterligare en,

nämligen männens värnplikt, därvid nämnden beräknat värnpliktsåret som

ett tjänstår med en inkomst av 500 kronor, ungefärligen motsvarande

statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder och dagavlöning.

12

Slutligen har nämnden vid beräkningen av kvinnliga lärares avlöning,

i nära anslutning till löneregleringskommittén, tagit hänsyn till

de olika dödlighetsförhållandena bland manliga och kvinnliga lärare,

ävensom, i likhet med kommittén, till manliga lärares skyldighet att bidraga

till efterlevande anhörigas pensionering.

Vad nämnden sålunda föreslagit avsåge icke småskollärarkåren,

vars rekrytering med män nämnden icke anser för något statsintresse,

och för vilken kår nämnden därför endast föreslagit en — för kvinnan

avsedd — löneskala.

Xlf* I nu berörda avseenden hava vid nämndens betänkande fogats sär

kandefogade

skilda yttranden,

itYranden dels av *ierr ^er ®l°f Lindström, som, bland annat, framhåller,

att man åtminstone tills vidare, och intill dess man erhållit en större

erfarenhet rörande kvinnornas prestationsförmåga i offentliga tjänster,

borde lösa frågan om kvinnliga befattningshavares löner oberoende av

vad som i de särskilda fallen kunde varda för tillfället stadgat rörande

deras anställnings-, tjänstgörings- och pensionsförhållanden in. in., att

man följaktligen måste avstå från att söka lösa frågan med matematisk

exakthet och i stället tänka sig en mera diskretionär lösning av spörsmålet,

samt att han för egen del ej kunde finna någon skäligare norm

för bestämmandet av de kvinnliga lärarnas löner än den, att avlöningen

skulle vara sådan, att den satte lärarinnan i stånd att hålla sig uppe på

samma sociala och kulturella nivå som hennes manlige kamrat;

dels av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda förslaget

att vid bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner låta

reducera dessa med ett belopp, motsvarande familjeförsörjningsbehovet;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som anser, att nämnden bort

föreslå, att de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner avvägdes

så, att deras effektiva avlöning så nära som möjligt komme att

närma sig den effektiva avlöningen för manlig icke-familjeförsörjare med

de av nämnden föreslagna avlöningsförmånerna.

Vid nämndens

betänkande

fogad

bilaga.

I eu vid nämndens betänkande fogad bilaga (XVI) har professorn

E. F. Heckseher uttalat sig i fråga om förhållandet mellan mäns och kvinnors

löner. Vad i sagda bilaga anföres synes i flera avseenden hava

ådragit sig särskild uppmärksamhet från nämndens sida, i följd varav

kommittén finner sig böra återgiva huvuddragen av professor Heckschers

uttalanden i nämnda fråga.

Kvinnornas lägre avlöning i förhållande till männens, heter det

där, hörde till de mest konstanta lagbundenheterna inom det ekonomiska

livet. Detta förhållande vore ej en följd av kvinnornas inströmning på

arbetsmarknaden under de senaste generationerna utan ginge tvärtom så

långt tillbaka som utvecklingen kunde följas. Det vore å andra sidan mycket

ovisst, om den skillnad, som sålunda funnits sedan uråldriga tider,

för närvarande vore på väg att minskas. Så mycket torde i varje fall

kunna sägas med bestämdhet, att den ännu ej visat minsta tendens att

försvinna.

Skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner vore icke blott nästan

alltid förefintliga utan även som regel högst betydliga. Visserligen saknades

icke exempel på lika lön för män och kvinnor inom samma yrke,

men i dylika fall gällde det såvitt bekant undantagslöst ackordlöner,

d. v. s. löner utgående efter arbetsproduktens kvantitet; överensstämmelse

i ackord, d. v. s. i lönens bestämningsgrunder, behövde ingalunda

betyda likhet i tim-, dag- eller veckoförtjänst. Lika tidlön för män och

kvinnor, alltså lika lön fastställd oberoende av arbetsresultatet, torde höra

till de ovanligaste fenomen inom det fria näringslivet.

Att emellertid män och kvinnor utförde samma arbete förekomme

endast i sällsynta undantagsfall. Intet faktum på nu ifrågavarande område

syntes vara viktigare att fasthålla än den inom hela-samhällslivet

genomförda differentieringen mellan manligt och kvinnligt arbete. Det i

den doktrinära diskussionen om manliga och kvinnliga löner uppställda

postulatet »lika lön för lika arbete» saknade i de allra flesta fall sammanhang

med själva samhällslivet, i det att den faktiska organisationen genom

differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete innebure olika

lön för olika arbete.

I följd av utvecklingen gestaltade det sig nu så, att, då kvinnorna

komme in i eu viss förut av män utövad sysselsättning, männen försvunne

därifrån. Lönenivån komme nämligen att anpassa sig efter kvinnolönernas

nivå, om icke annat så på sådant sätt, att när lönerna i andra

sysselsättningar stege, så följde de i denna sysselsättning ej med i uppgången.

Exempel på lika avlöning för män och kvinnor torde, där de

över huvud hade någon betydelse, höra till den grupp av sysselsättningar,

som hölle på att övergå från manliga till kvinnliga, men där en hel del

män ännu funnes kvar.

Slutsatsen vore enligt professor Heckschers mening, att skillnaden

i mäns och kvinnors löner hörde till det ekonomiska livets djupast rotade

förhållanden och att det vittnade om fullständig brist på insikt i samhällslivets

maskineri, om man tillskreve det »förtryck», »godtycke» eller

14

dylikt. Den som regel ojämförligt, viktigaste orsaken till nämnda omständighet

vore att söka däri, att den som hade valet mellan att få en

man eller en kvinna till ett visst arbete, föredroge en man, om det ej

kostade mera. Efterfrågan på manligt arbete vid en given lön vore med

andra ord ganska säkert starkare än efterfrågan på kvinnligt arbete vid

samma lön. Orsakerna till sistnämnda faktiska förhållande läge, bland

annat, däri, att mannens arbetsresultat vanligen ansåges kvantitativt eller

kvalitativt överlägset, att mannen, även om han ej vore dugligare än

kvinnan för underordnade poster, likväl även på dessa hade ett ökat

värde, därför att han hade mera initiativ eller auktoritet, vid förefallande

behov kunde sättas till mera ansvarsfulla eller ledande uppgifter o. s. v.

Även dessa orsaker berodde i sin tur på andra, till vilka enligt gängse

uppfattning hörde, att kvinnan icke som regel tänkte sig arbetet för brödet

som eu kallelse för livet.

Skillnaden i lön mellan män och kvinnor vore emellertid ett faktum,

universellt och fundamentalt, byggt på djupt liggande orsaker. Ett

sådant tillstånd komme man ej ifrån genom att ignorera det; man måste

tvärtom se det i ögonen, erkänna det och handla därefter. Ett sådant

handlingssätt finge ej innebära, att man utan vidare avskaffade det på

eu särskild punkt, ty om det vore en verkan av djupt liggande orsaker,

hade man blott undanröjt symptomet, icke sjukdomen själv. Det vore

med andra ord orsakerna man hade att ägna sig åt, icke verkningarna.

Professor Heckscher övergår därefter till att antyda, vilken verkan

en lika lön för lärare och lärarinnor kunde antagas få.

Man kunde då tänka sig två möjligheter. Den ena — ett anpassande

av lönerna i förhållande till såväl lärares som lärarinnors normala lönenivå

t. ex. deras sättande till medeltalet mellan båda — skulle hava till följd

en massutströmning av kvalificerade män från banan eller i varje fall

den starkaste möjliga avskräckning från tillströmning av nya kvalificerade

krafter, samtidigt med en tillströmning av kvinnor.

Den andra möjligheten, vilken jämväl nämnden tänkt sig, nämligen

de nuvarande lärarlönernas höjning i proportion till levnadsbehovens

stegring och följaktligen lärarinnornas upplyftande realiter över de manliga

lärarnas nuvarande nivå komme att föranleda en tillströmning av

kvinnor till seminarier och högskolor, vartill man hittills icke sett något

motstycke. Lärarbanans lockelse för männen skulle även bliva minskad,

enär kvinnornas stora tillströmning skulle för en oöverskådlig framtid

avskära möjligheten till löneförbättringar. Detta vore en följd av en

lönenivå för kvinnor, avsevärt högre än nivån för annat kvinnligt arbete.

Lärarbanan skulle bliva ett yrke för kvinnor och ett, från vilket männen

5

i stort sett skulle försvinna. Det avgörande vore emellertid, om man

ansåge en sådan utveckling önskvärd från skolans synpunkt; endast och

allenast då borde den framkallas.

Det torde dock finnas en möjlighet, säger professor Heckscher, att

den av nämnden påtänkta lösningen skulle leda till ett annat resultat,

och detta vore för vissa områden kanske till och med sannolikare. Resultatet

vore för dessa områden, att differentieringen framträngde emot

tagstiftarens åsikt, så att de sämre betalda och mera underordnade platserna

i verkligheten bleve besatta med enbart kvinnor och de bättre platserna med

män. Skedde emellertid icke detta, torde det föregående resultatet vara

ganska givet, ty någon tredje utväg vid lika och för männen tillräckliga

lärarlöner, existerande bredvid nuvarande proportion mellan mäns och

kvinnors löner inom andra yrken, torde icke existera.

Det sagda avsåge ej att bestrida, att man genom någon anspråkslös

minskning av löneskillnaden mellan lärare och lärarinnor skulle kunna

draga till statens tjänst de bästa lärarinnorna utan att i alltför skrämmande

grad minska tillströmning av manliga förmågor. Men varje större

avvikelse från den relativa prisbildningen på manligt och kvinnligt arbete

utsatte enligt professor Heckschers mening undervisningen för de konsekvenser,

som ovan angivits.

På sätt nämnden erinrat, har kommittén i ett den 13 januari 1911

avgivet betänkande (delen XXVII) med förslag till grunder, med tillämpning

av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas

och befordras till vissa befattningar, behandlat vissa av de spörsmål, som

i förevarande avseende varit föremål för nämndens omprövning. Nämnden

har i stort sett anslutit sig till den uppfattning, som kommittén i detta

betänkande gjort gällande beträffande förhållandet mellan kvinnliga och

manliga befattningshavares avlöningsförmåner.

Till grund för sitt förslag i fråga om avlöningsbeloppen för de

kvinnliga lärarna har nämnden lagt en av lektorn E. Göransson och docenten,

numera byråchefen E. Stridsberg gjord beräkning (Bil. II till

nämndens betänkande).

Då nämndens förslag synes i huvudsakliga hänseenden ansluta sig

till den uppfattning, åt vilken kommittén förut givit uttryck, har kommittén

varken i nämndens uttalanden i förevarande fråga eller av någon

i övrigt till kommitténs kännedom kommen omständighet funnit anledning

att nu frångå den sålunda i huvudsak för kommittén och nämnden

gemensamma ståndpunkten. Efter att hava preliminärt fastställt de avlöningar,

som kommittén kunde anse sig böra förorda för manliga lärare,

Kommitténs

yttrande.

16

har kommittén uppdragit åt lektor Göransson att verkställa en beräkning

beträffande kvinnliga lärares avlöning, gjord efter enahanda grunder som

den, på vilken nämndens lönebelopp grunda sig.

De belopp, vartill lektor Göransson vid nämnda beräkning kommit,

hava för kommittén tjänat som utgångspunkt vid bedömandet av

de kvinnliga lärarnas avlöningar, varvid kommittén dock vidtagit sådana

jämkningar, som kommittén ansett av förhållandena påkallade, och sålunda

i viss mån beaktat den uppfattning, som erhållit ett uttryck i herr

Lindströms ovanberörda särskilda yttrande.

C. Grunderna för övningslärarnas avlöning vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Nämndens

förslag.

Med avseende å den för undervisningen i öviiingsämnena erforderliga

utbildningen har nämnden ansett, att dessa ämnen kunde indelas i

två grupper, nämligen å ena sidan teckning, musik och gymnastik, å

andra sidan manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. Med avseende

å undervisningsstadiet har nämnden ansett, att en skillnad borde

göras mellan å ena sidan de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna

och högre lärarinneseminariet, å andra sidan realskolorna för

gossar och statssamskolorna.

Vidare förordar nämnden i fråga om förevarande tjänster:

att en ordinarie lön bestämmes med hänsyn till det minsta antalet

undervisningstimmar, som i ämnet förekommer vid det slag av läroanstalter,

varom i varje särskilt fall är fråga;

att för extra tjänstgöring ersättning lämnas, beräknad efter veckotimme,

utgående med högre belopp, allt eftersom läraren befinner sig i

högre lönegrad;

att lärare ej må erhålla ersättning för mera än 32 timmar i veckan,

däri inräknat det timantal, med hänsyn till vilket den ordinarie

lönen bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl.

Maj:t må kunna medgiva lärare i teckning vid allmänt läroverk och lärare

i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd vid folkskoleseminarium

ersättning för intill 34 veckotimmar;

att vid bestämmande av lärares avlöning under sjukdom och pension

ersättningen för den extra tjänstgöringen tillgodoräknas honom på

samma sätt som den ordinarie lönen.

17

H ragan om avlöningen för kvinnlig lärare, dä hon innehar samma

slags tjänst som manlig lärare, anser nämnden höra lösas sålunda, att

avlöningen för den förra sättes i ungefärligen samma relation till avlöningen

för den senare som avlöningen för kvinnlig läroverksadjunkt

till avlöningen för manlig läroverksadjunkt.

Antalet ålderstillägg bör enligt nämndens mening vara för samtliga

övningslärare detsamma, och förordar nämnden i sådant avseende samma

antal ålderstillägg, som nämnden ansett höra komma lärare i allmänhet

till godo, nämligen tre.

Ersättningen för den s. k. extra tjänstgöringen anser nämnden

höra beräknas efter samma grunder som den ordinarie lönen eller ersättningen

^ toi den tjänstgöring, efter vilken den ordinarie lönen beräknats.

Nämnden har vidare sökt att få någon hållpunkt för bestämmande

av beloppet av övningslärarnas avlöning. För sådant ändamål har nämnden

gjort eu jämförelse mellan å ena sidan manliga tecknings-, musikoch

gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk och folkskoleseminarier,

å andra sidan manliga läroverksadjunkter. Av en sådan jämförelse framginge,

att de tona lärarna hade dels mindre omfattande utbildning, dels

mindre krävande hemarbete än de senare, båda omständigheterna av

natur att föranleda en minskning i de förra lärarnas avlöning i förhållande

till de senares.

Sedan nämnden med anledning härav beräknat, huru stor avlöning

för veckotimme borde tillkomma manliga lärare i teckning, musik och

gymnastik vid berörda läroanstalter, har nämnden beräknat avlöningen

för motsvarande kvinnliga befattningshavare vid de högre allmänna läroverken,

folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet.

Genom att i de avlöningsbelopp, som sålunda beräknats för manliga

och för kvinnliga lärare i teckning, musik och gymnastik vid dessa

läroanstalter, göra skäliga reduktioner har nämnden kommit till de avlöningsbelopp,

som borde fastställas dels för undervisningen i övriga övningsämnen,

vilka förutsatte en mindre omfattande utbildning, dels ock

för undervisningen i övningsämnena vid realskolor och samskolor, vilken

finge anses i någon mån mindre krävande.

\ad angår grunderna för ifrågavarande övningslärares avlöning, kan Kommitténs

kommittén ej underlåta giva uttryck åt den uppfattningen, att det avlö- yftrandeningssystem,

som här varit tillämpat och vars bibehållande nämnden i

stort sett förordar, är synnerligen invecklat, ävensom att det vore önskvärt,

att efter genomförandet av en länge påyrkad omorganisation av

3—17.1454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

18

musik- och gymnastikundervisningen på detta område enklare och mer

enhetliga grunder bleve gällande..

I de yttranden, som avgivits över nämndens betänkande hava också

framkommit förslag i syfte att omlägga avlöningsförhållandena för

ifrågavarande lärarkårer, varvid främst torde böra erinras om de önskemål,

som gjorts gällande för ett jämnställande av dessa lärare med ämneslärarna,

d. v. s. för eu fast avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar.

Även om från flera synpunkter ett dylikt önskemal kan anses

hava fog för sig, anser sig kommittén dock icke, med hänsyn till

den varierande tjänstgöringsskyldighet, som för närvarande vid olika

läroverk åligger övningslärarna, böra förorda eu dylik omläggning av nu

gällande avlöningsgrunder. Kommittén finner sig följaktligen böra i stort

sett förorda de av nämnden föreslagna grunderna.

Nämnden har ansett, att eu skillnad, såsom nu är fallet, bör bibehållas

mellan övningslärarna vid å ena sidan de högre allmänna läroverken

och å den andra realskolorna. Från ett flertal håll har yrkats

upphävande av denna skillnad. Om ock vissa skäl kunna anföras för

sistnämnda yrkande, finner kommittén sig dock ej kunna förorda ett

jämnställande i avlöningshänseende mellan befattningshavare, vilkas avlöningar

hittills utgått efter så olika löneskalor, som här varit fallet.

Vidare har nämnden - förordat, att avlöningarna för övningslärare

vid de högre allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna skola

utgå efter samma måttstock. Gent emot detta förslag har betonats, att

övningslärarna vid folkskoleseminarierna borde i avlöningshänseende eihålla

en gynnsammare ställning än motsvarande lärare vid de högre allmänna

läroverken. Förslag i denna riktning har framställts av flertalet

lärarkollegier vid folkskoleseminarier, varjämte folkskolöverstyrelsen gjort

sig till tolk för enahanda yrkande.

Kommittén har funnit de skäl, som anförts härför, övertygande.

Den olika karaktären och uppgiften hos de högre allmänna läroverken å

den ena sidan och folkskoleseminarierna å den andra likasom ock de

ifrågavarande ämnenas olika ställning på de allmänna läroverkens och

folkskoleseminariernas undervisningsplan synas motivera en avlöning åt

seminariernas övningslärare, beräknad efter eu högre mattstock än åt de

högre allmänna läroverkens. Kommittén föreslår ock i det följande av

denna uppfattning betingade avlöningsbelopp.

Beträffande avlöningarna för manliga och kvinnliga övningslärare

har kommittén här tillämpat enahanda principer i avseende å beräkningav

lönebeloppen, som kommittén använt sig av, då det gällt att bestämma

avlöningarna för ämneslärare.

11)

Vild nämnden i övrigt i detta kapitel anfört, har ej ansetts föranleda

något särskilt uttalande från kommitténs sida.

I). Pensionsålder.

Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Enligt lagen angående eivila tjänstinnehavares rätt till pension den

11 oktober 1907 inträder för manlig tjänstinnehavare rätt att komma i

åtnjutande av hel pension vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår.

Från denna bestämmelse äro undantagna, bland andra, lärare vid de

allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Enligt pensionslagen samt — beträffande övningslärare vid folkskoleseminarierna

— enligt kung!, kungörelsen den 27 augusti 1904 angående

ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier

inträder nämligen rätt till hel pension för manliga gymnastiklärare

vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår samt för övriga

manliga lärare vid uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår.

Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för ifrågavarande tjänstinnehavare

vid den för rätt till erhållande av hel pension stadgade levnadsåldern,

Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från

tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå,

därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre

än till fyllda 70 år.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension

må inträda

för manliga gymnastiklärare, såsom för närvarande, vid uppnådda

62 levnads- och 30 tjänstår; samt

för övriga manliga övningslärare och för manliga ämneslärare vid

uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår.

Nämnden erinrar, hurusom ett stort antal lärare vid den tid, då

de vore skyldiga att avgå från tjänsten, icke hunnit förvärva det för

erhållande av hel pension erforderliga antal tjänstår.

Enligt en av nämnden verkställd beräkning, avseende 1912 års

slut, skulle vid de allmänna läroverken endast 56,2 procent av lektorerna

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

20

och 61,6 procent av adjunkterna vid G5 års ålder hava uppnått det för

erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår. Nämnden anser

därför eu ändring av pensionslagen erforderlig i syfte att bereda ett något

större antal lärare än enligt nu gällande bestämmelser vore fallet

möjlighet att avgå från tjänsten med hel pension. Då ifrågavarande lärare

vore skyldiga att avgå från tjänsten vid eu levnadsålder, som vore

två år lägre än den för manliga civila tjänstinnehavare i allmänhet stadgade,

och då de med hänsyn till utbildningstidens längd icke kunde antagas

komma i tjänst tidigare — utan snarare senare — än flertalet

andra civila tjänstinnehavare, anser nämnden det vara nödvändigt, att

en motsvarande skillnad gjordes beträffande tjänståldern.

Över namn- I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läro

rs

förslag verksöverstyrelsen, med vidhållande av nämndens förslag i fråga om leva)låtande1

nadsåldern, att manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och

högre lärarinneseminariet såväl som manliga övningslärare vid samma

läroanstalter måtte kunna erhålla full pension efter 30 tjänstår. Överstyrelsens

sänkning av det utav nämnden föreslagna antalet tjänstår från

33 till 30 motiveras huvudsakligen därmed, att enligt nämndens förslag

allt för många lärare — ungefär var femte lärare — skulle allt framgent

få åtnöja sig med avkortad pension vid avskedstagandet. Med den av

överstyrelsen föreslagna tjänståldern skulle av lektorerna 91 procent och

av adjunkterna 88,76 procent komma i åtnjutande av oavkortad pension

vid avskedstagandet.

Kommitténs Med avseende å vad i frågan förekommit anser sig kommittén böra

yttrande. ansiuta sig till nämndens förslag. Det må erinras, att i avseende å beräknande

av tjänstår bestämmelserna i den civila pensionslagen äro synnerligen

vida, i det att de medgiva sådan beräkning omedelbart från och

med att vederbörande blivit anställd såsom extra ordinarie lärare. De av

nämnden anförda siffrorna ådagalägga emellertid, att det oaktat ett missförhållande

föreligger i förevarande avseende.

Den av läroverksöverstyrelsen gjorda beräkningen synes förutsätta,

att vederbörande först vid inemot 35 års ålder skulle komma in på lärarbanan.

Kommittén kan ej annat än anse, att, därest lärarbanan skulle

först vid så sen tidpunkt i livet mera allmänt beträdas, däri läge ett

synnerligen olägligt förhållande. Den tendens hos den studerande ungdomen,

som uppgives numera göra sig alltmer gällande, nämligen att

fortast möjligt avsluta sin utbildning och nå en tryggad utkomst i livet,

torde vara ägnad att med tiden medföra ändring i nämnda hänseende.

21

Kommittén kun vid sådant förhållande i värjo tall ej förorda eu

förkortning av tjänståldern utöver vad nämnden föreslagit.

Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension in- Nuvarande

träder för kvinnlig tjänstinnehävare rätt att komma i åtnjutande av hel hestä™niel~

pension vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår, dock att för ämneslärarinnor

vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna

sådan rätt inträder vid 55 levnads- och 25 tjänstår.

Enligt omförmälda bestämmelse i pensionslagen är pensionsåldern sålunda

60 levnads- och 30 tjänstår för kvinnlig övningslärare vid allmänt läroverk

och högre lärarinneseminariet. Samma bestämmelse tillämpas även

på kvinnlig övningslärare vid folkskoleseminarium.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension Nämndens

må inträda för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 lev- försla9- nads- och 30 tjänstår.

Till stöd härför åberopar nämnden dels den omständigheten att

pensionsåldern för kvinnliga lärare vid enskilda läroanstalter vore fastställd

till 60 år, dock med rätt för lärarinna att avgå från tjänsten med

pension vid o5 års ålder ävensom rätt att med läroverksöverstyrelsens

medgivande kvarstå till 63 års ålder, dels ock det förhållandet, att enligt

statistiken medelpensionsåldern för de i stad tjänstgörande folkskollärarinnorna

— vilka lärarinnor arbetade under förhållanden, som närmast

kunde jämföras med de statsanställda lärarinnornas — något överskrede

60 år.

Vidare erinras, hurusom folkundervisningskommittén i sitt den 20

december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna förordat

en höjning av de kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder

till 60 år, i samband varmed tjänståldern borde sättas till 30 år. I

I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande har herr Olof Vid nämnOlsson

förklarat sig icke kunna biträda nämndens förslag om en höjningtanke‘‘fomt

av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till 60 år. särskilt ytt

rande.

I sitt över nämndens betänkande, i vad det avser respektive lärår- Kommitténs

kårer, avgivna yttrande tillstyrker läroverksöverstyrelsen bibehållande av yttrande.

22

nuvarande levnads- och tjänstårsålder, under det att folkskolöverstyrelsen

förordar nämndens förslag.

Vid bedömande av denna fråga må erinras, hurusom de bestämmelsei''

i civila pensionslagen, vilka reglera kvinnliga tjänstinnehavares

pensionsålder, äro av relativt- sent datum. Den erfarenhet, som på förevarande

område tilläventyrs kan åberopas, torde icke erbjuda någon säker

grund vid bedömande av lämpligheten att höja ifrågavarande befattningshavares

pensionsålder så, som nu föreslagits. De omständigheter, som

av herr Olsson i hans ovanberörda särskilda yttrande anförts, synas jämväl

förtjänta av beaktande.

Skall emellertid i anledning av vad nu yrkats eu höjning utöver

nu fastställda pensionsålder vidtagas, synes det kommittén, att försiktigheten

bjuder att ej med ens sätta åldern så hög som av nämnden

ifrågasatts.

Kommittén anser sig kunna ga en medelväg och får i sådant hänseende

förorda, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension må inträda

för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroveiken, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseininarierna vid 58 levnads- och 28

tjänstår.

Nuvarande

bestäm

melser.

Nämndens

förslag.

Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.

Lärarna vid dessa övningsskolor äro för närvarande delaktiga i

folkskollärarnas pensionsinrättning och berättigade till hel pension vid

uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår. Enligt kungl. kungörelse den

27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och

lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier inträder skyldighet att avgå från

tjänsten för manlig lärare vid övningsskola vid uppnådda 60 levnadsoeh

30 tjänstår samt för kvinnlig sådan lärare vid uppnådda 55 levnadsoch

30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall må finna skäl tilllåta

läraren att vid tjänsten kvarstå.

Nämnden föreslår, att lärare vid övningsskolorna måtte erhålla ordinarie

anställning, och skulle vid bifall till detta förslag lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension äga tillämpning å dem.

Härav skulle bland annat följa, att samma ålder stadgas för rätt till erhållande

av hel pension och för skyldighet att avgå från tjänsten.

Nämnden, som vidare föreslår, att rätt till erhållande av hel pension

skall tillkomma manlig och kvinnlig folkskollärare vid uppnådda 60

levnads- och 33 tjänstår, anser, att samma bestämmelse borde gälla för

manlig och kvinnlig övningsskollärare, och förordar, under förutsättning av

bifall till nämndens förslag angående dessa lärares anställningssätt, införandet

av den bestämmelsen i allmänna pensionslagen, att rätt till hel

pension må tillkomma manlig och kvinnlig lärare vid folkskoleseminariums

övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår.

Kommittén, som ansluter sig till nämndens förslag angående beredande

av ordinarie anställning åt ifrågavarande lärare, föreslår i det

följande, att desamma må undantagas från bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, och att dem må medgivas

rättighet att kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensionsin

rättning.

Vid sädant förhållande får kommittén, i anslutning till vad kommittén

i det följande föreslår i fråga om lärare vid folkskolor, förorda,

att rätt till hel pension må tillkomma manlig lärare vid folkskoleseminariums

övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår och kvinnlig

sådan lärare vid uppnådda 58 levnads- och 30 tjänstår.

Lärare vid folkskolor och högre foikskolor.

Enligt § 14 i gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning

äger varje pensionsberättigad folkskollärare rätt till hel pension,

då han uppnått 55 års ålder och räknar 30 tjänstår.

Rätt till avkortad pension (utom i det fall, att obotlig sjukdom

föreligger) tillkommer enligt § 16 i samma reglemente folkskollärare, som

avgår från tjänsten tidigare än nyss är sagt, dock först sedan han fyllt

50 levnadsår och såsom folkskollärare tjänstgjort minst 25 år.

I § 1 mom. 5 av kungi. kungörelsen den 1 juni 1900 angående

avlöning åt lärare vid folkskolor och småskolor, enligt lydelsen i kungl.

kungörelsen den 14 september 1906, är stadgat, att lärare är skyldig att,

så snart han uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till hel pension, avgå från tjänsten, vederbörande skolstyrelse

dock obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigades

fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig för folkskolan.

Av denna bestämmelse anser nämnden framgå, att läraren ej är skyldig

att avgå från tjänsten, förrän han efter uppnådda 60 år jämväl uppnått

det antal tjänstår, som utgör villkor för erhållande av hel pension.

Kommittém

yttrande.

Nuvarande

bestäm ■

melser.

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension

må inträda för såväl manliga som kvinnliga lärare vid uppnådda 60

levnads- och 33 tjänstår.

I fråga om tiden för sådan förtidspensionering, som omförmäles i

§ 16 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, föreslår nämnden,

att avkortad pension enligt denna paragraf må komma att utgå efter

grunder, som i pensionsreglementet närmare angivas, därest läraren fyllt

55 levnadsår och räknar minst 25 tjänstår.

Vidare föreslår nämnden, att lärare skall vara skyldig att avgå

från tjänsten vid uppnåendet av den för rätt till erhållande av hel pension

stadgade levnadsåldern (d. v. s. enligt nämndens förslag 60 år).

Vid nämndens

betänkande

fogade

särskilda

yttranden.

I fråga om nämndens förslag beträffande pensionsålder är vid betänkandet

fogade särskilda yttranden

dels av herr Per Elof Lindström, som anser, att skyldighet att avgå

från tjänsten borde för manliga lärare — lärare i gymnastik undantagna

— inträda vid 65 levnadsår och för kvinnliga lärare inträda vid 60 levnadsår,

dock att med hänsyn till folk- och småskollärartjänsternas besvärlighet

å vissa delar av landsbygden pensionsåldern för berörda lärargrupper

borde sättas något lägre (herr J. F. Nyström har instämt härutinnan)

;

dels ock av herr Olof Olsson, som förklarat sig icke kunna biträda

nämndens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder

till 60 år.

ommitténs Mot nämndens ifrågavarande förslag, särskilt i vad det angår kvinn

liga

lärare, hava från fackmyndigheters sida starka betänkligheter uttalats;

även folkskolöverstyrelsen har givit uttryck häråt, men dock ej

ansett sig kunna framställa något annat yrkande än nämndens.

Kommittén, som till fullo inser, att förhållandena i förevarande

avseende ställa sig olika, allt efter som det är fråga om lärare på landsbygden

eller i städerna, anser sig dock, vad angår manlig lärare, icke,

med hänsyn till vad nämnden till stöd för sitt förslag anfört, kunna

förorda en ändring av nämndens förslag.

Beträffande åter kvinnliga lärare synas enligt kommitténs mening

övervägande skäl föreligga för en sänkning av deras pensionsålder under

vad nämnden föreslagit. Kommittén, som anser, att levnadsåldern för

erhållande av hel pension bör sättas lika för samtliga kvinnliga lärare,

vid vilka läroanstalter de än tjänstgöra, vill följaktligen även för folkskollärarinnornas

vidkommande förorda, att sagda levnadsålder bestämmes

lill 58 år. Vad angår tjänståldern, synes densamma böra bibehållas vid

den nuvarande eller alltså 30 år.

Lärare vid kommunala mellanskolor.

Beträffande pensionsåldern för manliga och kvinnliga lärare vid Nuvarande

kommunala mellanskolor gäller enligt kungl. kungörelsen den 8 december meker''

1911 vad i sådant avseende är stadgat för lärare vid folkskolor och högre

folkskolor.

Rätt till hel pension tillkommer sålunda lärare, då han uppnått 55

ars ålder samt räknar 30 tjänstår, och rätt till förtidspension tillkommer

lärare, som fyllt 50 år och tjänstgjort minst 25 år.

Rörande den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå från

tjänsten, gäller för närvarande för kommunala mellanskolans lärare vad

som i sådant avseende är stadgat för folkskollärare, nämligen att hava

uppnått 60 års ålder och vara berättigad till hel pension.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension Nämndens

må inträda förslag.

för manliga ämneslärare vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänstår,

samt

för kvinnliga ämneslärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.

Vidare anser nämnden,

att den förtidspensionering, som avses i § 16 av reglementet för

folkskollärarnas peusionsinrättning, icke bör äga tillämpning på lärarna

vid de kommunala mellanskolorna.

Den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå från tjänsten,

anser nämnden böra sammanfalla med uppnåendet av det för erhållande

av hel pension stadgade antalet levnadsår, och föreslår i överensstämmelse

härmed, att lärare vid kommunal mellanskola skall vara skyldig

att avgå från tjänsten: manlig lärare vid uppnådda 63 och kvinnlig

lärare vid uppnådda 60 levnadsår.

På sätt ovan erinrats har i ett vid nämndens betänkande fogat Vid namn

särskilt yttrande herr Olof Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämn-kände*fogat

dens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till särskilt ytt60

år.

4—175454. Löner eg l eringskom in ittcns bet. L V.

rande.

26

Över nämndens

förslag

avgivet utlåtande.

Kommitténs

yttrande.

Sammanfatt

ning.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läroverksöverstyrelsen

för uppnående av full pension, vad angår manlig

lärare, 65 levnads- ocli 30 tjänstår och, vad angår kvinnlig lärare, 55

levnads- och 25 tjänstår, eller alltså samma ålder, som överstyrelsen föreslagit

för motsvarande lärare vid statens läroverk.

Beträffande pensionsåldern för lärarpersonalen vid de kommunala

mellanskolorna anser kommittén de för pensionering av lärarpersonalen

vid statens läroanstalter i allmänhet föreslagna grunderna böra komma

till tillämpning. Kommittén är alltså av den meningen, att för manlig

lärare må bestämmas för uppnående av hel pension 65 levnads- och 33

tjänstår samt för kvinnlig lärare 58 levnads- och 28 tjänstår.

Kommittén anser följaktligen, att rätten att komma i åtnjutande

av hel pension bör inträda,

vad angår lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet

och folksko/eseminarierna,

för manlig gymnastiklärare vid uppnådda 62 levnads- och

SO tjänstår,

för annan manlig övningslärare och för manlig ämneslärare

vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår,

för kvinnlig ämnes- och övningslärare vid uppnådda 58

levnads- och 28 tjänstår;

vad angår lärare vid de med folksko/eseminarierna förenade

övningsskolorna samt vid folkskolorna och de högre folkskolorna,

för manlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår,

för kvinnlig lärare vid uppnådda 58 levnads- och 30 tjänstår;

samt

vad angår lärare vid de kommunala mellanskolorna,

för manlig lärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår,

och

för kvinnlig lärare vid uppnådda 58 levnads- och 28 tjänstår.

27

Kap. III. Grunderna för kvinnas anställning vid de allmänna

läroverken, högre lärarinneseminariet och statens

folkskoleseminarier.

De tjänster, i vilka kvinna må vinna anställning.

Ämneslärar- och rektorstjänster.

Beträffande de allmänna läroverken föreskriver gällande läroverksstadga,

att vid samskola skola till det antal, som för varje skola i dess

stat är bestämt, vara anställda, bland andra, första lärarinna samt lärarinnor

(§ 119).

I fråga om bestämmande av läroämnen för lärarinnebefattning vid

samskola och ledigförklarande av sådan befattning gäller vad i dessa avseenden

är stadgat angående adjunktstjänst; dock att befattning såsom

första lärarinna kungöres ledig utan angivande av bestämda läroämnen

(§ 185).

För behörighet till ämneslärarinnebefattning gäller, att sökande

skall hava antingen genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och därifrån erhållit godkänt avgångsbetyg samt

därefter beträffande tjänstgöring hava fullgjort vad för adjunkts- eller

lektorsbefattning är stadgat, eller ock hava fullgjort vad beträffande

examina, provårskurs och tjänstgöring såsom lektor eller adjunkt är stadgat

(§ 186). •

Lärarinnebefattning vid samskola tillsättes av läroverksöverstyrelsen,

varvid i tillämpliga delar gäller vad som är stadgat angående befordringsgrunder

för ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken;

dock att vid tillsättning av första lärarinnebefattning hänsyn företrädesvis

skall tagas till sökandes förmåga att biträda rektor med uppsikten

över de kvinnliga lärjungarna (§ 187).

Vid högre lärarinneseminariet i Stockholm finnas, utom manlig rektor

och manliga lektorer, ämneslärarinnor, vilka tillsättas av läroverksöver

-

Nuvarande

bestämmel

ser

28

styrelsen med tillämpning i huvudsak av de grunder, vilka gälla beträffande

motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Bland dessa

lärarinnor förordnas en som biträdande föreståndarinna för seminariet

och en som biträdande föreståndarinna för den med seminariet förenade

normalskolan.

Yad angår folkskoleseminarierna, utgöras, enligt nu gällande seminariestadga

den 3 juli 1914, seminariernas lärare i kunskapsämnena av

rektor och adjunkter, och skall vid kvinnligt seminarium minst en av

adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämnes

av folkskolöverstyrelsen. För behörighet till kvinnlig adjunktsbefattning

gälla antingen enahanda bestämmelser som för manlig adjunktstjänst

eller ock att hava avlagt viss kvalificerad avgångsexamen från högre

lärarinneseminariet samt nöjaktigt genomgått viss provårskurs vid folkskoleseminarium

eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid

ett statens seminarium (kungl. kungörelsen den 18 februari 1905, seminariestadgan

§ 139).

Jämlikt beslut av 1917 års riksdag, på framställning av Kungl.

Maj:t, kan infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor, vilka äro stadgade

för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium, av Kungl.

Maj:t utnämnas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium.

Kungl. kungörelse i ämnet är utfärdad den 1 juni 1917.

Nämndens

förs lag.

Nämnden, som i annat sammanhang förordar, att adjunktsbefattningarna

vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat, föreslår,

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och

befordras

till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk,

till lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och

folkskoleseminarium samt

till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt

folkskoleseminarium; ävensom

att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för

gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män samt

att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefattningar

skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinneseminarium

av kvinnor.

I sin motivering hänvisar nämnden dels till den ap 1909 vidtagna

ändringen i § 28 regeringsformen, enligt vilken Konungen äger, bland

annat, att med tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen

godkänts, till lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska

liirartjänsterna vid universiteten undantagna, utnämna och befordra jämväl

infödda svenska kvinnor, dels ock, bland annat, till statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden angående nämndens tillsättande, enligt vilket

protokoll frågan om kvinnors anställning vid de allmänna läroverken

borde av nämnden behandlas i samband med lönespörsmålen.

Nämnden anser, att eu tolkning av regeringsformen, som skulle

kunna leda till att kvinnor icke alls erhölle anställning vid dessa läroanstalter,

vore uppenbart orimlig. Nämnden anser sig därför böra utgå

ifrån att kvinnor böra få tillträde till alla lärarbefattningar vid statens

allmänna läroverk med undantag av dem, i fråga om vilka det kan uppvisas,

att kvinnor för dem icke äro lämpliga.

Vad själva förslaget beträffar, erinrar nämnden därom, att kvinnor

redan nu kunde anställas som lärarinnor å realskolans stadium, nämligen

vid statssamskolorna, samt att kvinnor jämväl kunde anställas som lärarinnor

vid de kommunala mellanskolorna, vilka hade samma mål som

statens realskolor. Med avseende å eu inom nämnden diskuterad tanke,

att kvinnor endast skulle kunna anställas som undervisare i läroverkens

lägre klasser, yttrar nämnden, att, om man under angivna förhållanden

i det avseende, varom fråga vore, skulle stadga, att kvinnor, som av

Kungl. Maj:t utnämndes, endast skulle få tjänstgöra inom läroverkens tre

lägsta klasser, detta skulle innebära, att, av Kungl. Maj:t utnämnd, universitetsbildad

kvinna skulle anses vara mindre lämplig att undervisa på

realskolans olika stadier än av underordnad myndighet utnämnd, seminariebildad

lärarinna.

Huruvida kvinnor över huvud taget skulle vara lika lämpliga som

män såsom lärare vid gymnasier vore en fråga, som nämnden icke ansåge

sig kunna besvara med tillgängligt erfarenhetsmaterial. Vad nämnden

däremot vore övertygad om vore, att kvinnor funnes och komme att

finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som

gymnasielärare. Att under sådana förhållanden förvägra kvinnor tillträde

till dessa befattningar skulle enligt nämndens mening tydligen vara stridande

mot grundtanken i ändringen av regeringsformens § 28.

I fråga om nämndens förslag rörande grunder för kvinnas anställ- Vid namnning

vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens karate foqade

folkskoleseminarier hava vid betänkandet fogats särskilda yttranden, särskilda

nämligen '' yttranden.

30

dels av herr J. F. Nyström, som förklarat sig av nämndens förslag

i förevarande avseende kunna förorda endast följande:

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och

befordras

till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk

samt

till lektor vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium;

men däremot förklarat sig avstyrka förslagen, att kvinna må kunna

utnämnas

till lektor vid högre allmänt läroverk,

till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt

folkskoleseminarium,

att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för

gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män, samt

att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefattningar

skall bestridas vid lärarseminarium av män och rid lärarinneseminarium

av kvinnor;

dels och av herr Olof Olsson, som hemställt, att kvinnans verksamhet

inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte utvidgas

utöver vad den för närvarande vore.

Utlåtanden,

avgivna över

nämndens

förslag.

Yad angår de högre allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet,

tillstyrker läroverksöverstyrelsen,

att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen

utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar och högre

allmänt läroverk med huvudsaklig underrisningsskyldighet i läroverkets

tre första klasser,

att sådan kvinnlig adjunkts huvudsakliga underrisningsskyldighet

må kunna förläggas till andra läsavdelningar rid sagda läroverk, därest

läroverksöverstyrelsen efter i varje särskilt fall verkställd prövning finner

sådant lämpligt,

att såsom villkor för kvinnas utnämning till ordinarie ämneslärartjänst

vid läroverk för manlig ungdom skall gälla vad i läroverksstadgan

§ 179 punkterna 1—-7 och § 180 punkterna 2—4 finnes stadgat för behörighet

till dylik tjänst, samt att hon vid realskola för gossar eller

högre allmänt läroverk skall hava under minst två läsår med nit och

skicklighet bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt särskild

bestämmelse i läroverksstadgan kan komma att åligga kvinnlig adjunkt

rid läroverk för manlig ungdom,

att minst två tredjedelar av antalet adjunktstjänster vid realskola

:il

för gossar och högre allmänt läroverk, rektorstjänsten oberäknad, skola

bestridas av manlig lärare,

att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen

utnämnas och befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet, samt

att såsom villkor för kvinnas utnämning till dylik tjänst skall gälla

vad i Kung], Maj:ts nådiga skrivelse den 2 december 1905 till överstyrelsen

för rikets allmänna läroverk angående bestämmelser rörande styrelse

och förvaltning av högre lärarinneseminariet och den därmed förenade

normalskolan för flickor i § 8 finnes beträffande tillsättning av

lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet föreskrivet.

Däremot avstyrker läroverksöverstyrelsen nämndens förslag om

kvinnas anställande som rektor vid statssamskola och rektor vid högre

lärarinnneseminariet. ''

Beträffande folkskoleseminarierna tillstyrker folkskolöverstyrelsen förslaget

om kvinnas behörighet till lektorstjänst ävensom, om ock med tvekan,

förslaget om behörighet till rektorsbefattningar vid kvinnliga seminarier.

Vidare tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att vid kvinnligt enkelseminarium

tre av de fem ordinarie ämneslärartjänsterna må besättas med kvinnliga

och två av dem med manliga innehavare, att vid kvinnligt dubbelseminarium

samma eller närmast liknande proportion mellan de manliga och

kvinnliga lärarkrafterna må bibehållas, samt att vid manligt enkelseminarium

två och vid manligt dubbelseminarium fyra ämnes]ärartjänster

må kunna sökas och innehavas av kvinna.

Genom kungl. remiss den 3 december 1915 har till kommittén överlämnats

eu av akademiskt bildade kvinnors förening den 25 november

1915 gjord framställning, däri anhålles, att Kungl. Maj:t icke matte lägga

läroverksöverstyrelsens föreliggande förslag utan lärarlönenämndens i dess

den 31 oktober 1914 avgivna betänkande framlagda förslag, i vad det

rör de tjänster i vilka kvinna må vinna anställning, till grund för framställning

till riksdagen i fråga om de grunder, med tillämpning av vilka

infödda svenska kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärarbefattningar

vid rikets allmänna läroverk och högre lärarinneseminariet.

I sin framställning söker bei''örda förening huvudsakligen framhålla,

att överstyrelsens förslag, att kvinnors behörighet till lärarbefattningar

vid gossläroverk borde begränsas till adjunktsbefattningar med

huvudsaklig tjänstgöring i de tre första klasserna grundade sig förnämligast

på dels anonyma meddelanden från Danmark, vilka på grund av

sin anonymitet icke borde tillmätas någon betydelse och dels enstaka

Till kommittén

remitterade

framställningar.

32

mindre goda erfarenheter angående ett fåtal kvinnliga ämneslärare vid

läroverk för gossar,

att överstyrelsen underlåtit att begagna sig av de betydligt mera

omfattande erfarenheter, som kunde hämtas från de läroverk, vid vilka

kvinnor genomgått provårskurs,

att överstyrelsens förslag icke stode i överensstämmelse med innebörden

av 1909 års grundlagsändring,

att förslaget dessutom i och för sig vore sådant, att, därest det

vunne statsmakternas bifall, ingen säkerhet därmed vore given, att kvinnor

finge möjlighet att söka lärarbefattningar vid läroverk för gossar, samt

att överstyrelsen avstyrkte kvinnors behörighet till vissa rektorsbefattningar,

oaktat en omfattande erfarenhet visade, att kvinnor med

framgång kunde sköta likartade befattningar. ''

Vidare har genom kungl. remiss den 17 augusti 1917 till kommittén

överlämnats en av samma förenings styrelse den 29 december 1916

gjord framställning, däri på anförda skäl anhålles, att Kungl. Maj:t måtte

förelägga 1917 års riksdag förslag till grunder med tillämpning av vilka

infödda svenska kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärartjänster

vid rikets allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och statens

folkskoleseminarier, samt att därvid i övrigt hänsyn måtte tagas till

vissa av styrelsen i en den 27 mars 1915 avlåten skrivelse framställda

önskemål.

I häröver avgivet gemensamt utlåtande den 7 augusti 1917 hava

läroverks- och folkskolöverstyrelserna förklarat sig ej hava något att invända

mot att framställningen i fråga behandlades oberoende av lönefrågan.

I sakfrågan hänvisades till de av respektive överstyrelser avgivna

utlåtanden över nämndens betänkande.

Kommitténs

yttrande.

Då kommittén nu har att yttra sig i föreliggande ämne, må erinras,

hurusom kommittén vid ett föregående tillfälle haft att utlåta sig rörande

enahanda spörsmål, nämligen i sitt den 13 januari 1911 avgivna betänkande

angående förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda

svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas och befordras till

vissa befattningar (delen XXVII). Detta förslag innebar, bland annat,

att infödd svensk kvinna, som vore ogift eller änka, skulle kunna av

Konungen utnämnas och befordras till vissa av kommittén angivna befattningar

vid universiteten, karolinska institutet, allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet, konsthögskolan, statistiska centralbyrån, riksarkivet,

kungl. biblioteket och nationalmuseum ävensom till vissa läkarbefattningar.

;s3

Över kommitténs förslag inhämtades yttranden från kanslern för

rikets universitet, läroverksöverstyrelsen, akademien för de fria konsterna,

statistiska centralbyrån, riksarkivarien, riksbibliotekarien, nationalmusei

nämnd, medicinalstyrelsen, styrelsen för farmaceutiska institutet

och statskontoret. Förslaget, som från vissa håll vann anslutning, framkallade

från andra håll anmärkningar och har i sin helhet hittills icke

föranlett någon framställning till riksdagen.

Kommittén tillåter sig i detta sammanhang jämväl erinra om den

uppfattning, åt vilken kommittén beträffande föreliggande fråga gav uttryck

i omförmälda betänkande.

Av såväl uttalande av konstitutionsutskottet vid 1905 års riksdag

som av anföranden, vilka vid ärendets behandling inom riksdagens kamrar

åren 1905 och 1907 hållits av åtskilliga för kvinnornas önskningar

uti ifrågavarande hänseende varmt intresserade riksdagsledamöter, syntes

det kommittén uppenbart framgå, att det icke ansetts önskvärt, att tillträde

för kvinnliga sökande skulle på en gång öppnas till samtliga de

befattningar, som tillhörde de i väckta motioner avsedda tjänstegrupper.

Diskussionerna inom kamrarna syntes kommittén tvärtom giva stöd

för den uppfattningen, att inom riksdagen ansetts lämpligt, att kvinnorna

till en början komme att erhålla tillträde endast till sådana befattningar,

för vilka de mera avgjort eller med tämligen stor sannolikhet kunde antagas

vara lämpliga, samt att sedermera, i mån av vunnen ytterligare

erfarenhet om deras användbarhet, området för deras verksamhet skulle

vidgas. Fastställandet av de grunder, med tillämpning av vilka utnämnandet

skulle ske, borde, för att begagna en talares uttryck, föregås av

utredning, »verkställd utan fördomar och fri från överdrifter».

Kommittén höll ock för sin del före, att intet vore mera ägnat

att skada kvinnornas sannskyldiga intressen i detta hänseende än om på

en gång för kvinnorna öppnades tillträde till samtliga befattningar inom

de kategorier av tjänster, till vilka Konungen enligt § 28 regeringsformen

kunde under vissa förutsättningar utnämna kvinnor.

Därest det nämligen visade sig, att kvinnor fått tillträde till befattningar,

för vilkas behöriga skötande de sedermera befunnes sakna

erforderliga fysiska eller intellektuella kvalifikationer, skulle sådant med

all säkerhet framkalla en reaktion, syftande och kanske ock ledande därtill,

att för kvinnorna bleve stängda ej blott de befattningar, vilka de

visat sig icke vara vuxna, utan även vissa andra befattningar, som de

dock i stort sett på ett tillfredsställande sätt kunde sköta.

Kommittén hade därför vid uppgörande av sitt förslag uti ifrågavarande

avseende låtit sig angeläget vara att gå fram med försiktighet

5—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

34

och därvid tagit hänsyn ej blott till vad i förevarande fall kunde antagas

vara överensstämmande med rättvisa och billighet samt kvinnornas eget

sannskyldiga intresse i saken, utan även framför allt därtill, att, på sätt

konstitutionsutskottet vid 1907 års riksdag uttryckte sig, icke den enskildes,

utan statens och samhällets intressen måste tillerkännas det avgörande

inflytandet vid bestämmandet av den utsträckning, i vilken de

framställda kraven på statstjänsters upplåtande åt kvinnor borde vinna

beaktande.

Enligt kommitténs åsikt borde kvinnor tills vidare ej kunna utnämnas

till innehavare av chefsbeställningar, alltså ej till rektorer och föreståndare

vid läroanstalter, ej heller i övrigt till chefer för ämbetsverk

och myndigheter, såsom t. ex. riksarkivarie, landsarkivarier, riksbibliotekarie,

förste provinsialläkare, överläkare vid hospital och asyler för sinnessjuka,

m. fl. chefsbefattningar.

Även avdelningschefsbefattningar, sådana som innehades exempelvis

av förste aktuarier vid statistiska centralbyrån, förste arkivarier i riksarkivet,

förste bibliotekarier vid kungl. biblioteket m. fl., syntes kommittén

ännu så länge böra besättas med manliga innehavare.

Innan för kvinnor bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t

utnämnas till chefsbeställning eller befattning såsom avdelningschef,

syntes de lämpligen först böra såsom ordinarie innehavare av underordnade

befattningar hos vederbörande ämbetsverk, myndigheter eller institutioner

hava fått visa sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att

vara förmän för större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga

tjänstinnehavare.

Beträffande lärarbefattningar vid rikets allmänna läroverk hade

redan vid ifrågavarande ärendes föregående behandling inom riksdagen

framställts betänkligheter mot att låta kvinna undervisa på läroverkens

högre stadier, och dessa betänkligheter hade ock inför kommittén kraftigt

understrukits från sakkunnigt håll. Därvid hade emellertid kvinnas

kunskaper och förmåga att i allmänhet meddela en med den manliga

lärarens jämförlig undervisning icke dragits i tvivelsmål, men väl hennes

förmåga att upprätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala

stadiet.

Av manlig sakkunnig hade inom kommittén påyrkats, att kvinnorna

skulle uteslutas ej blott från lektorsbefattningar vid rikets allmänna

läroverk utan även från sådana adjunkturer vid dessa läroverk, för vilkas

innehavare undervisningsskyldigheten huvudsakligen vore förlagd till gymnasialstadiet.

Däremot hade av kvinnlig sakkunnig inom kommittén påyrkats, att

35

kvinnor måtte medgivas tillträde, utan undantag, till såväl lektors- som

adjunktsbefattningar vid rikets allmänna läroverk.

Kommittén hade för sin del trott det vara lämpligt att gå en medelväg

mellan dessa båda yrkanden, på det sätt att kvinna skulle beredas

tillträde till adjunktsbefattningar vid nyssnämnda läroverk även för det

fall att med dylik tjänst följde undervisningsskyldighet i större eller mindre

mån å gymnasialstadiet.

Såmedelst skulle det enligt kommitténs mening kunna utrönas,

huruvida de uttalade farhågorna för kvinnas bristande förmåga att å

det högre stadiet upprätthålla disciplin vore befogade eller ej. Om då

dessa farhågor befunnes ogrundade, syntes tiden vara inne att medgiva

kvinna tillträde jämväl till lektorsbefattningar vid de allmänna

läroverken.

Yad åter högre lärarinneseminariet beträffade, syntes betänkligheter

av nyss antytt slag näppeligen förefinnas; och kommittén hyste därför

ingen tvekan att föreslå, att kvinna måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas

till såväl lektors- som adjunktsbefattning vid denna uteslutande

för kvinnliga elever avsedda läroanstalt.

På sätt ovan erinrats, har, efter framställning från Kungl. Maj:t,

1917 års riksdag medgivit, att infödd svensk kvinna, som uppfyllde de

villkor, vilka vore stadgade för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium,

måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas eller förordnas till

rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Kungl. Maj:ts

framställning i ämnet till riksdagen (proposition nr 141), yttrade dåvarande

departementschefen, bland annat, följande.

Den fordran, som löneregleringskommittén för sin del uppställt, att

kvinnor, innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t utnämnas

till chefsbeställning, först borde såsom ordinarie innehavare av

underordnade befattningar hos vederbörande institutioner hava fått visa

sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att vara förmän för

större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare,

borde anses fylld i fråga om kvinnliga adjunkter vid de kvinnliga folkskoleseminarierna.

Under en tid av mer än 50 år hade kvinna haft rätt

att innehava ordinarie lärarbefattning vid sådant seminarium.

Redan i reglementet för folkskoleseminarierna i riket den 21 mars

1862 hade nämligen föreskrivits, att vid folkskoleseminarium skulle vara

anställda två huvudlärare, av vilka den ene skulle vara seminariets föreståndare,

och att till bestridande av andra huvudlärarbefattningen vid de

36

seminarier, där endast kvinnliga elever mottoges, kvinna, som därtill

befunnes lämplig, kunde förordnas. Enligt förnyade reglementet för folkskoleseminarierna

den 1 december 1865 skulle vid seminarium till bildande

av lärarinnor minst en lärarinna vara anställd till bestridande av

sådan, undervisning, som vid lärarseminarium ålåge adjunkt, och sådan

lärarinna skulle utnämnas av konsistorium.

I seminariestadgan den 29 januari 1886 hade föreskrivits, att vid

lärarinneseminarium minst en av adjunktsbefattningarna skulle bestridas av

kvinna. Vid den år 1904 genomförda löne- och pensionsregleringen för

lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier upptogos ifrågavarande

befattningar såsom kvinnliga adjunktstjänster, och enligt gällande

seminariestadga utgjordes folkskoleseminariernas lärare i kunskapsämnena

av rektor och adjunkter; vid lärarinneseminarium skulle minst en av

adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämndes

av folkskolöverstyrelsen. Enligt av överstyrelsen lämnad uppgift vore

för det dåvarande 13 ordinarie och 7 extra ordinarie kvinnliga adjunkter

anställda vid statens sex kvinnliga folkskoleseminarier.

Då kommittén nu åter har att skärskåda frågan om behörighet för

kvinnor till vissa befattningar vid statens läroanstalter, har kommittén

— vad angår adjunktstjänster vid de allmänna läroverken — vid uppmärksammande

av den ytterligare belysning, ärendet genom nämndens

betänkande erhållit, ävensom vad i övrigt i frågan förekommit, ej funnit

några skäl och omständigheter andragna, som skulle föranleda kommittén

att frångå den ståndpunkt, som kommittén intagit i sitt ovanberörda betänkande

XXVII. Kommittén, som då ej ansåg sig böra förorda någon

begränsning av kvinnors tillträde till nämnda adjunktsbefattningar, vare

sig i ena eller andra hänseendet, anser sig ej heller hava anledning att

nu tillstyrka någon sådan begränsning.

Beträffande lektoraten vid högre lärarinneseminariet hyste kommittén

ingen tvekan att i omförmälda betänkande framlägga förslag om möjlighet

för kvinna att befordras till sådana tjänster. Kommittén vidhåller

denna sin uppfattning, liksom kommittén även anser samma möjlighet

böra gälla i fråga om ämneslärartjänster (lektorat) vid kvinnliga folkskoleseminarierna,

jämväl utan någon begränsning.

Nämndens förslag om kvinnas befordran till lektor vid högre allmänt

läroverk och vid manligt folkskoleseminarium kan kommittén ej

tillstyrka.

Vidkommande åter rektorsbefattningar har frågan om kvinnas behörighet

till dylika befattningar kommit i viss mån i annat läge genom

37

det beslut, riksdagen år 1917, på framställning av Kungl. Maj:t, fattat

angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid

kvinnligt folkskoleseminarium.

Med hänsyn härtill anser sig kommittén böra, i likhet med nämnden,

föreslå, att kvinna må kunna utnämnas och befordras till rektor vid

kvinnligt folkskoleseminarium samt vid högre lärarinneseminariet. Nämndens

förslag om kvinnas behörighet till rektorstjänst vid statssamskola

finner sig kommittén däremot icke kunna biträda.

Kommittén förordar alltså,

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas

till adjunkt vid allmänt läroverk;

till lektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt

folkskoleseminarium; samt

till rektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt

folkskoleseminarium.

Ö vningslärar tj änster.

Beträffande lärarbefattning i teckning kan enligt gällande bestämmelser

kvinna söka och innehava dylik befattning vid realskola. (Läroverksstadgan

§ 190.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och

innehava lärarbefattning i teckning.

Vad statens folkskoleseminarier angår, kan kvinna förordnas till

lärarinna i teckning vid manligt seminarium, och bör kvinna förordnas

till lärare i teckning vid kvinnligt seminarium, såvida icke särskilda omständigheter

föranleda undantag. (Seminariestadgan §§ 85, 2; 5 och 86.)

Lärarbefattning i musik vid realskola kan sökas och innehavas av

kvinna. (Läroverksstadgan § 190.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och

innehava lärarbefattning i musik.

I fråga om folkskoleseminarier gäller enahanda som ovan sagts om

lärarbefattning i teckning.

Lärarbefattningama i gymnastik vid rikets allmänna läroverk äro

enligt gällande bestämmelser förbehållna åt män. Dock kan vid statssamskola

anställas biträdande gymnastiklärarinna, därest vederbörande

kommun anslår medel. (Läroverksstadgan § 212.)

Nuvarande

bestämmel

ser.

38

Nämndens

förslag.

Vid nämndens

betänkande

fogat

särskilt yttrande.

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och

innehava lärarbefattning i gymnastik.

Beträffande folkskoleseminarierna är stadgat, att vid kvinnligt seminarium

bör för undervisningen i gymnastik med lek och idrott förordnas

lärarinna. (Seminariestadgan § 86.)

Lärarbefattningarna i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt i hushållsgöromål

vid folkskoleseminarium äro avsedda för kvinnor.

Beträffande lärarbefattningar i manlig slöjd och i trädgårdsskötsel

vid folkskoleseminarium är för närvarande intet stadgat i förevarande

avseende.

Nämnden föreslår,

att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas av

såväl män som kvinnor, nämligen:

lärartjänst i teckning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet

och folkskoleseminarium,

lärartjänst i musik (och sång) vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet

och folkskoleseminarium,

lärartjänst i gymnastik vid statssamskola samt

lärartjänst i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium;

att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas

endast av män, nämligen:

lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid realskola för gossar,

högre allmänt läroverk och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarseminarium

samt

lärartjänst i manlig slöjd vid lärarseminarium; ävensom

att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas

endast av kvinnor, nämligen:

lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid högre lärarinneseminariet

och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarinneseminarium,

lärartjänst i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt

lärartjänst i hushållsgörömål vid folkskoleseminarium.

På sätt ovan erinrats, har herr Olof Olsson i ett vid nämndens

betänkande fogat särskilt yttrande hemställt, att kvinnans verksamhet

inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte utvidgas

utöver vad den för närvarande vore.

39

Nämndens förslag, i vad det avser lärartjänster i teckning vid de

allmänna läroverken och i gymnastik vid statssamskolorna, tillstyrka av

läroverksöverstyrelsen. Däremot avstyrker överstyrelsen förslaget, i vad

det avser musiklärartjänster vid de högre allmänna läroverken. Kommittén

finner sig för sin del böra ansluta sig till den uppfattning, som av läroverksöverstyrelsen

i detta avseende gjorts gällande.

I fråga om övningslärartjänster vid högre lärarinneseminariet instämmer

kommittén i nämndens förslag.

Vad angår folkskoleseminarierna, tillstyrker folkskolöverstyrelsen

nämndens förslag, i vad det avser övningslärartjänster i teckning, i gymnastik

och i slöjd. Beträffande däremot lärarbefattningar i musik anser

överstyrelsen, att dylika tjänster böra vid manligt seminarium förbehållas

åt män och vid kvinnligt seminarium åt kvinnor. Angående trädgårdsskötsel

håller överstyrelsen före, att lärarbefattning i detta ämne bör vid

manliga seminarier förbehållas åt män. Kommittén biträder folkskolöverstyrelsens

i nämnda avseenden uttalade uppfattning.

Kommitténn

yttrande.

Kommittén förordar alltså,

att kvinna må kunna befordras till innehavare av

vid de allmänna läroverken

lärarbefattning i teckning;

lärarbefattning i musik vid real- och samskola;

lärarbefattning i gymnastik och i kvinnligt handarbete vid

samskola;

vid högre lärarinneseminariet

lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik och i

kvinnligt handarbete;

vid manligt folkskoleseminarium

lärarbefattning i teckning;

vid kvinnligt folkskoleseminarium

lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik (med lek

och idrott), i kvinnlig slöjd, i hushållsgöromål och i trädgårdsskötsel.

40

Övningsskollärartj änster.

beTtämmel- . För affirande är stadgat, att för undervisningen i den med läraser

rinneseminarium förenade övningsskolan skall förordnas lärarinnor. (Seminariestadgan

§ 86.)

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår,

att vid övningsskola skall finnas minst en manlig lärare och minst

en kvinnlig lärare; ävensom

att minst halva antalet övningsskollärare skall utgöras av vid lärarseminarium

män och vid lärarinneseminarium kvinnor.

Kommitténs

yttrande.

Nämndens förslag, vilket jämväl

finner sig kommittén böra biträda.

tillstyrkes av folkskolöverstyrelsen,

Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst vid de

allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folk

skolesem

maner.

bestämmel- ^ en vid nämndens betänkande fogad bilaga (XII) har lämnats en

brinna fhr sammanfattning av gällande bestämmelser angående gift kvinnas behörighörighetatt

het att mnehava allmän tjänst.

”''allmän ■ Bestämmelserna i ämnet, sådana de nu te sig efter tillkomsten av

tjänst, vissa nya stadganden, kunna i stort sett subsummeras under tre särskilda

grupper.

1) Grift kvinna är ej behörig att söka befattning och kvinna, som

träder i gifte, skall vara skyldig frånträda sin befattning.

2) Avgörandet, huruvida gift kvinna må befordras till befattning

och huruvida kvinna, som träder i gifte, må bibehållas vid sin befattning

eller frånträda densamma, är lämnat åt Kungl. Maj:t eller vederbörande

överordnade myndighet.

3) Kvinna äger rätt att söka och innehava tjänst utan avseende

därå, om hon är gift eller icke.

Under den första gruppen komma följande fall.

I kungl. kungörelsen den 6 november 1903 angående kompetens

för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattningar är stadgat, att,

om kvinnlig läkare, som på grund av offentlig myndighets förordnande

41

innehar tjänstebefattning, träder i gifte, hon .skall anses hava frånträtt

befattningen.

Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 — som

i § 186 föreskriver, att sökande till lärarinnebefattning vid samskola skall

vara ogift innehåller i § 128 (även sådan denna paragraf lyder enligt

kungl. kungörelsen den 3 november 1909) den bestämmelse, att lärarinna,

som träder i gitte, skall vara skyldig att avgå från sin befattning och

i sådant fall ofördröjligen till läroverksöverstyrelsen bör ingiva sin anhållan

om avsked.

I anslutning härtill föreskrives ock i § 190 av samma stadga, att

lärarbefattning i teckning och musik yid realskola kan sökas och innehavas

även av kvinna, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan

befattnings erhållande föreskrivna villkor.

Till den andra gruppen kunna hänföras, bland andra, följande sinsemellan

i formellt avseende varierande bestämmelser.

Jämlikt kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna

villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks

och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar gäller, att gift

kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t

på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande, samt att, där

kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap, hon icke skall

vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke

vederbörande överordnade myndighet med hänsyn till befattningens behöriga

upprätthållande finner det nödigt.

Samma bestämmelser gälla enligt kungl. kungörelsen den 2 april

1914 för å stat uppförda kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden.

Likaså hava genom särskilda kungl. kungörelser den 14 juni 1917

bestämmelser av enahanda innehåll utfärdats att gälla för kvinnliga innehavare

av ordinarie befattningar vid postverket, vid telegrafverket och vid

statens järnvägar.

Enligt kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor

och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från

och med ar 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten är kvinnlig

befattningshavare, som ingår äktenskap, skyldig avgå från tjänsten, om

fångvårdsstyrelsen finner det nödigt. Å gällande stat för fångvårdsstaten

äro såsom kvinnliga befattningshavare upptagna, jämte en skollärarinna

vid ett centralfängelse, första vaktfruar, vaktfruar och kokerskor.

Stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 föreskriver

i § 146 mom. 2, att, i händelse kvinnlig adjunkt träder i gifte, det må

6—175454. Lönereglering skommittén» bet. LV.

42

Nämndens

förslag.

ankomma på folkskolöverstyrelsens beprövande, om hon må bibehållas vid

tjänsten, samt att folkskolöverstyrelsen äger sedermera uppsäga henne

därifrån, då seminariets bästa finnes sådant kräva.

Någon uttrycklig föreskrift därom, att dylik befattningshavare skall

vid tillträde till befattningen vara ogift, är icke given i 1914 års seminariestadga.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1917 kan gift kvinna utnämnas

eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium endast

för det fall, att Kungl. Maj:t på särskild framställning funnit skäl sådant

medgiva; i samma kungörelse stadgas, att, i händelse kvinnlig rektor vid sådant

seminarium träder i gifte, det skall ankomma på Kungl. Maj:ts beprövande,

om hon må bibehållas vid tjänsten.

Till den tredje gruppen torde nedanstående kunna hänföras.

I stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i

riket förefinnes i § 34 en bestämmelse av innehåll, att vad i nämnda

stadga funnes föreskrivet i avseende på lärare skall med vissa undantag

även äga tillämpning på lärarinnor. Någon särskild bestämmelse angående

gift kvinnas behörighet finnes icke, men hava gifta kvinnor ansetts

äga rätt innehava ordinarie folkskollärarbefattning.

I kungörelserna om kommunala mellanskolor och högre folkskolor

talas om kvinnliga befattningshavare, utan att någon inskränkning göres

beträffande gifta lärarinnor.

Nämnden föreslår, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka

och innehava sådana lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor må

kunna befordras, skall gälla,

att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter

av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;

samt

att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äktenskap,

hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från

befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till

befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.

I motiveringen hänvisar nämnden till erfarenheten från folkskolans

område, där gifta kvinnor äga rätt att innehava ordinarie tjänster, ävensom

till kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor

och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters

stater uppförda biträdesbefattningar, i vilken kungörelse be

-

43

»tämmelser, likartade med de av nämnden föreslagna, äro meddelade i

fråga om gifta kvinnors behörighet till berörda befattningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande avstyrker Yicl

herr J. F. Nyström förslaget, att gift kvinna må erhålla behörighet att kände fogat

söka och innehava lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, folk- Urskilt yttskoleseminarierna

och högre lärarinneseminariet. mnde

På sätt av det föregående framgår, står nämndens föreliggande för- Kommitténs

slag i överensstämmelse med den uppfattning, som enligt Kungl. Maj:ts yttrande''

och riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande

innebörd. Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag

i förevarande avseende.

44

Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av

tjänstår för erhållande av statspension.

Nuvarande Enligt gällande pensionsbestämmelser är beloppet av den pension,

bestammei- gQm tmkommer eivil tjänst innehavare, beroende på längden av den tid,

befattningshavaren varit anställd i statens tjänst.

Nämndens Nämnden föreslår, att lärare vid statsanstalt må vid beräkning av

fcrsiag. tjängtår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig de tjänstår, utöver

tre, han må hava varit anställd som lärare vid kommunal anstalt, dock

att honom icke må tillgodoräknas mera än 15 sådana tjänstår.

I sin motivering påvisar nämnden, att den rätt till lönetursberäkning

vid övergång till allmänt läroverk, som medgivits lärare vid kommunal

mellanskola, vore mindre effektiv, därest icke läraren tillika erhölle

rätt till viss tjänstårsberäkning för erhållande av statspension.

Vidare framhåller nämnden — som i annat sammanhang föreslagit,

att övningsskollärartj änsterna vid folkskoleseminarier skola göras till ordinarie

tjänster och i följd därav innehavarna av dessa tjänster bringas

under den civila pensionslagen — att dessa lärare så gott som uteslutande

måste tagas från folkskollärarkåren, men att folkskollärarna helt

säkert komme att draga sig för att söka dylika tjänster, därest de icke

för erhållande av pension finge tillgodoräkna sig någon del av sin tjänstgöring

vid folkskolorna.

Nämnden framhåller ock önskvärdheten av att åtminstone en del

av folkskoleseminariernas ämneslärare och övningslärare hade erfarenhet

om folkundervisningen. Detta önskemål skulle svårligen kunna förverkligas,

så länge lärarna vid seminarierna icke finge räkna pensionsår för

den tid, de kunde hava tjänstgjort vid kommunal läroanstalt.

En revision av pensionslagens bestämmelser angående beräkning av

pensionsår anser nämnden även av andra skäl påkallad. Sålunda vore

det fyrfaldiga gånger framhållet och även i praktiken erkänt, att den

centrala ledningen av undervisningsväsendet behövde tillföras arbetskrafter,

45

som utbildats inom det kommunala skolväsendet. Framför allt vore detta

fallet med folkskolinspektionen, som svårligen kunde fullgöra sin uppgift

utan ingående kännedom om folkundervisningens tillstånd och behov.

Enligt vad nämnden vidare framhåller, hade utvecklingen gått i

den riktningen, att gränserna mellan de kommunala läroanstalterna och

statens läroanstalter börjat utplånas.

Folkskoleväsendet vore ingående reglerat av statens lagar och föreskrifter;

till dess uppehållande skulle staten betala icke mindre än 90

procent av lärarnas kontanta begynnelseavlöning samt hela beloppet av

ålderstilläggen.

Jämförde man en statssamskola, vars lärare avlönades av staten

med bidrag av kommunens medel, och en kommunal mellanskola, vars

lärare avlönades av kommunen med bidrag av statsmedel, skulle man

finna att dessa skolor hade samma mål, arbetade på i huvudsak samma

sätt, hade samma betydelse för samhället och stode under samma centrala

ledning. Det kunde icke påvisas något sakligt skäl, varför tjänstgöring

skulle i det ena fallet medföra rätt till tjänstårsberäkning för erhållande

av statspension, men icke i det andra fallet. Att statssamskol°ma

vore statsanstalter och de kommunala mellanskolorna kommunala

anstalter, denna skillnad berodde icke på någon skillnad i dessa anstalters

betydelse för det allmänna utan på andra företrädesvis historiska

skäl.

För den, som såge till realiteter, framträdde hela det av stat och

kommun uppehållna undervisningsväsendet som en sammanhängande

komplex av för staten lika viktiga intressen. Emellan de olika för detta

ändamål upprättade anstalterna funnes icke en sådan svåröverstiglig

klyfta, som pensionslagen tillskapat dem emellan. För staten, som högste

vårdare av allmänintresset, måste det vara irrelevant, om vid bestämmandet

av en statstjänares pensionsförmåner denne förbrukat hela sin

arbetskraft vid en statens läroanstalt eller någon del därav vid en kommunal

läroanstalt. I vilketdera fallet som helst vore det staten, han

genom sin verksamhet gagnat.

Vad sålunda anförts vore icke något för undervisningsväsendet och

dess centrala administration säreget. Kravet på personlig erfarenhet om

folkundervisningen vore att anse som en yttring av de strävanden, vilka

för närvarande genomginge hela statsförvaltningen, nämligen att låta de

sakliga synpunkterna och den sakliga insikten komma mera till sin rätt

än tillförne varit fallet. Men den sakkunskap, på vilken man numera

lade allt större vikt, kunde icke alltid förvärvas enbart genom teoretisk

utbildning och tjänstgöring i statens tjänst. Den kunde i många fall

46

endast vinnas genom tjänstgöring på andra områden. Vår tids krav på

förvaltningen förutsatte en större utvexling av arbetskrafter mellan statens

och andra organs verksamhetsområden. Men en dylik gagnelig cirkulation

försvårades därigenom, att pensionslagen omgärdat statstjänsterna med eu

svåröverkomlig skyddsmur. Ett rikare utvecklat samhällsliv och ett kraf

tigare ingripande av staten på en mängd områden gjorde en dylik,

huvudsakligen formell, skillnad mellan statstjänst och annan allmän tjänst

mindre motiverad.

Kommitténs Den fråga, som nämnden i förevarande kapitel berört, är ett spörs

yttrande.

,1V synnerligen vittomfattande betydelse.

Vissa omständigheter kunna nogsamt anföras, vilka synas tala för

en särställning i förevarande avseende för inom skolväsendet anställda befattningshavare.

Nämnden har ock med styrka betonat dessa omständig

heter, och i sina över nämndens betänkande avgivna utlåtanden hava

såväl läroverks- som folkskolöverstyrelsen livligt förordat nämndens föi

slag i denna del.

Emellertid torde vid tillämpningen av en bestämmelse med den

innebörd, nämnden i sitt förslag åsyftar, åtskilliga svårigheter yppa sig.

Så må t. ex. framhållas, att ett ej oberättigat tvivelsmål kan anses rada,

i vilken utsträckning man bör tolka begreppet kommunal läroanstalt. Att

nämnden i detta avseende haft tanken närmast riktad på de kommunala

läroanstalter, vilka äro i nämndens betänkande särskilt beröida, nämligen

folk- och småskolor, högre folkskolor samt kommunala mellanskolor, torde

få antagas. Det gives emellertid anstalter, som äi*o med dessa i ett ellex

annat avseende mer eller mindre närbesläktade, t. ex. kommunala gymnasier,

enskilda mellanskolor, högre flickskolor, folkhögskolor m. fl. En

fullt tillfredsställande definition på begreppet kommunal läroanstalt torde

följaktligen vara ganska svår att uppdraga.

En direkt framställning om utsträckt tjänstårsberäkning föreligger

jämväl för lärarnas vid de kommunala gymnasierna vidkommande. För

att tagas i övervägande i nu förevarande ärende har genom kungl. remiss

den 14 februari 1917 till löneregleringskommittén överlämnats eu av A.

Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala gymnasier gjord framställning

angående rätt att under vissa angivna villkor få vid beräkning av

pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid dimissionsberättigat kommunalt

gymnasium. I avgivet utlåtande över nämnda framställning hem

ställer iäroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att rektor, e. o. lektor och

e. o. lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad

bildningslinje vid statsgymnasium, vilken vinner anställning vid allmänt

47

läroverk, må för rätt till pension få tillgodoräkna sig intill 15 år av den

tul, han, efter fullgörande av vad för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst

vid allmänt läroverk i fråga om examen och provår är stadgat, med

mt och skicklighet bestritt tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles

gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid

allmänt läroverk ålagd.

Bland de grundsatser, på vilka lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension är fotad, ingå såsom ett

par av de viktigaste dels den, att tjänstinnehavarna själva skola bidraga

till de^ med deras pensionering förenade kostnaderna från och med det

de erhållit anställning av den fasthet, som utmärker ordinarie beställning,

delis ock den, att för grundläggande av anspråk på pension »i främsta

rummet måste uppställas den fordran, att tjänstinnehavaren under en

längre tid varit verksam i statens tjänst och därigenom gjort sig förtjänt

av den förmån, rätten till åtnjutande av pension innebär1».

Nämndens förevarande förslag innebär avvikelser från båda dessa

giundsatsei. Enligt kommitténs mening maste det vara synnerligen vägande

skäl, som skulle kunna föranleda sådana avvikelser.

Nämnden har sökt visa, att i detta fall föreligger ett verkligt statsintresse.

Kommittén vill härvid betona, att med den moderna utvecklingen

och med statens successiva ingripande i olika delar av det nutida samhällslivet

jämväl andra områden finnas, där man torde kunna tala om

ett förhandenvarande statsintresse. Även från dylika områden kunna

anspråk höjas av enahanda innebörd som det, vilket gjorts gällande för

undervisningsväsendets vidkommande. Att nu genom partiell ändring i

gällande lag tillmötesgå det senare kravet måste därför betecknas såsom

ett föregripande av den allsidiga utredning, detta spörsmål enligt kommitténs

mening måste underkastas, innan det i sin helhet må komma att

framläggas till statsmakternas prövning.

Det torde vidare böra erinras, hurusom föreliggande fråga jämväl

synes böla sättas i samband med frågan om en centralisering av

det statsunderstödda pensionsväsendet. I sitt den 15 januari 1916 avgivna

utlåtande föreslå de för sistberörda ändamål tillkallade sakkunniga,

bland annat, »att, när en tjänstinnehavare övergår från en avdelning av

statens anstalt för tjänstemannapensioneringen till en annan, hans pensionsrätt

i den senare bestämmes med hänsyn tagen även till de tjänst- •

• j l~Jfr det 8V särskilda kommitterade den 7 november 1902 avgivna betänkande angående

förändrat ordnande av det civila pensionsväsendet, sid. 14 och 22.

48

år, han räknat som delägare i den förra avdelningen, och de avgifter,

som erlagts för honom till denna». Denna princip anse de sakkunniga

vara en konsekvens av att pensionen är en uppskjuten lön för fullgjort

arbete, som icke bör förloras, därför att delägaren byter anställning.

Samma princip föreslås skola undantagslöst tillämpas i fråga om såväl

statstjänster som övriga tjänster, vilka medföra delaktighet i nämnda

anstalt.

Detta uttalande torde så mycket mer böra i nu föreliggande fall

uppmärksammas, som lärarlönenämndens förslag till stor del avser befattningshavare,

vilka äro delaktiga i den av staten understödda folkskollärarnas

pensionsinrättning.

Härjämte bör erinras, att en fråga av i stort sett samma innebörd

som den nu föreliggande varit föremål för riksdagens prövning. I

en till 1907 års riksdag avlåten proposition (nr 96) föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen medgiva, att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna

vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet

måtte under vissa förutsättningar för rätt till pension få tillgodoräkna sig

intill tio år av den tid, han eller hon, efter fullgörandet av de för behörighet

till sådan tjänst erforderliga prov, vid enskilt läroverk med nit

och skicklighet bestritt viss närmare angiven tjänstgöring. Rörande sagda

framställning fattade emellertid kamrarna stridiga beslut, vadan frågan

sålunda förföll. .

Spörsmål av närbesläktad beskaffenhet äro ej heller för kommittén

främmande. Den 23 april 1915 avgav kommittén underdånigt utlåtande

i anledning av en utav professorn vid universitetet i Uppsala L. Y. A.

Stavenow gjord framställning om, bland annat, rätt att tillgodoräkna sig

tjänstgöringstid såsom professor vid Göteborgs högskola i och för pensionsheräkning

vid avgång från professuren vid Uppsala universitet.

I detta utlåtande förklarade sig kommittén på anförda skäl icke

kunna i ärendets förevarande skick tillstyrka framställning till riksdagen

om dylikt medgivande från dess sida. Skulle emellertid, uttalade kommittén

vidare, de i denna fråga föreliggande omständigheter anses höra

föranleda vidare åtgärder i det med ansökningen avsedda syfte, syntes

det kommittén, att, innan dylika åtgärder bestämdes, en utredning borde

äga rum, • huruvida samt, i jakande fall, i vilken omfattning och under

vilka förutsättningar statstjänsteman kunde böra vid tjänstårsberäkning i

pensionshänseende få tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i

statstjänst.

Någon framställning till riksdagen i angivna syfte till förmån för

professor Stavenow kom icke till stånd, och, såvitt kommittén veterlig!,

49

är, har den nyssberörda, av kommittén ifrågasatta utredningen ej heller

blivit åvägabragt.

Spörsmålet om ändrade bestämmelser angående beräkning av tjänstår

för erhållande av statspension anser kommittén emellertid ej vara så intimt

förknippat med de löneregleringsfrågor, över vilka kommittén nu

har att yttra sig, att icke nämnda spörsmål utan större olägenhet kan

anstå för att, efter erhållande av eu allsidig utredning i ämnet, ånyo

framläggas till prövning.

Då emellertid spörsmålet nu i vida större omfattning åter kommit

under kommitténs skärskådande, anser kommittén tidpunkten vara inne

för en allsidig utredning av den art, som ovan antyddes, och får kommittén

följaktligen hemställa,

att åtgärder måtte vidtagas för åvägabringande av en dylik

utredning.

7—J75454. Lönereghringskommitténs bet. LV.

Extra och vikarierande

manliga ämneslärare.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

Tillfällig

löneförbättring.

''

Kommitténs

förslag

Manliga

timlärare.

Nuvarande

bestämmel

ser.

50

Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen

vid de allmänna läroverken.

1. Ämneslärare.

a) Yikarierande adjunkter ock vikarierande lektorer samt extra lärare och

timlärare i läsämnen.

För extra ordinarie manlig ämneslärare, vilken avlagt akademisk

examen, som medför rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk,

och genomgått provårskurs, utgår ett årligt arvode av 2,700 kronor; för

extra ordinarie lärare, som icke fullgjort sålunda stadgade villkor, utgar

ett årligt arvode av 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)

I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring

med 400 kronor till extra ordinarie manlig ämneslärare med

full kompetens samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda

kompetens.

\

Ifrågavarande lärare hava samma tjänstgöringsskyldighet och bära

i stort sett samma ansvar som de ordinarie lärarna. I betraktande härav

vill kommittén förorda, att arvodet för manlig extra och vikarierande

lärare med full kompetens sättes till 3,300 kronor och arvodet för sådan

lärare utan berörda kompetens till 2,900 kronor.

Arvode åt manliga timlärare utgår för närvarande efter 90 kronor

för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådan examen, som ni ed

för rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk, samt genomgått

provår, och i annat fall efter 80 kronor för veckotimme. (Kungl. brev till

läroverksöverstyrelsen den 20 oktober 1905.)

51

Nämnden föreslår, att dessa arvoden måtte höjas till respektive Nämnden*

130 och 110 kronor. '' förslag.

De av nämnden föreslagna arvodena äro desamma, som sedan ett Kommitténs

Pal'' år tillbaka utgått till timlärare vid folkskoleseminarierna. Kommittén förllag''

iinner skäligt, att, liksom eu höjning föreslagits i fråga om arvodena för

extra och vikarierande lärare, eu ökning av arvodet jämväl för ifrågavarande

lärare vidtages, och får följaktligen förorda, att de av nämnden

föreslagna arvodena måtte höjas till respektive 140 och 120 kronor för

veckotimme.

För närvarande tinnes intet uttryckligt stadgat angående avlönin^ Extra och

för kvinnliga extra ordinarie ämneslärare. För sådana lärare havaÄ^t

"Uampats bestämmelserna angående avlöning för extra ordinarie ämnes- neslärare.

läraiinnor vid statssamskolorna. Enligt dessa bestämmelsei'' utgår för Nuvarande

extra ordinarie lärarinna, som avlagt, godkänd avgångsexamen från högre best“™.mellärarinneseminariet

eller fullgjort vad beträffande examen och provårskurs

för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läroverken är

stadgat, ett ärligt arvode av 1,400 kronor, samt för extra ordinarie

lärarinna, som icke fullgjort nämnda villkor, ett årligt arvode av 1,200

kronor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

I anledning av en till 1912 års riksdag gjord framställning med- Till/älli.ä

gciv liksdagen, att till extra ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna ^ne{inq^

finge, utöver oiuförniälda arvoden, för år 1913 utgå tilläggsarvoden av

200 kronor för var och en sådan med full kompetens samt 400 kronor

föi vai je dylik lärarinna utan sagda kompetens. Samma förmåner hava

av riksdagen beviljats även för vart och ett av åren 1914—1917, dock

att bestämmelsen om tilläggsarvoden åt extra lärarinnor för åren 1916 och

1917 erhöll sådan form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott

vid samskolorna utan även vid andra allmänna läroverk. För år 1918

har riksdagen i form av tillfällig löneförbättring höjt till äggsarvoden a till

respektive 600 och 700 kronor.

Nämnden föx-eslår för extra ordinarie kvinnlig ämneslärare avlöning Nämndens

etter 2,500 kronor, därest befattningshavaren avlagt de examina och prov, försla9- som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest

2,100 kronor, för år räknat.

Kommittén förordar för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare Kommitténs

med lull kompetens vid högre allmänt läroverk och realskola arvode av förslag''

3,000 kronor och för sådan lärare utan berörda kompetens arvode av

2,600 kronor.

52

Kvinnliga Beträffande arvoden åt kvinnliga timlärare finnas för närvarande

timlärare. ingft genere]la bestämmelser. Kungl. Maj:t har i enstaka fall medgivit,

bcsiämmel- att arvode åt timlärarinna finge utgå efter 80 kronor för veckotimme.

ser.

Nämndens Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare 120 kronor, därest lära

förslag.

rinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 100 kronor, för veckotimme

räknat.

Kommitténs Under hänvisning till vad anförts och förordats i fråga om manlig

förslag. timlärare, får kommittén föreslå, att arvodena till kvinnliga sådana lärare

måtte bestämmas till respektive 130 och 110 kronor för veckotimme.

b) Manliga adjunkter.

Nuvarande Adjunkter vid de allmänna läroverken åtnjuta för närvarande av

bestämmelr

löning i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor, 3) 2,700

kronor, 4) 3,050 kronor, 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å

respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor, ellei alltså tillhopa

respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor. (Kungl.

kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Tillfällig Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring

löneförbätt- för år 1918 till adjunkt i första, andra, tredje eller fjärde lönegraden

rW9'' med 700 kronor och till adjunkt i femte lönegraden med 600 kronor.

Nämndens Nämnden föreslår för manlig adjunkt följande avlöning: 3,700

förslag. kronor } i;a, 4,200 kronor i 2:a, 4,700 kronor i 3:e, 5,200 kronor i 4:e.

och 5,700 kronor i 5:e lönegraden, därav respektive 1,200, 1,350, 1,500,

1,650 och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

Den grupp av statstjänare, med vilka läroverksadjunkterna vore

att jämnställa i avseende å utbildningens omfattning och tjänstgöringens

kvalitet, vore enligt nämndens mening första gradens tjänstemän inom

centralförvaltningen, vilka, bortsett från ortstilläggen, för närvarande åtnjöte

avlöning i fyra lönegrader med respektive 3,700, 4,200, 4,700 och

5,200 kronor, däri inräknat 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar. Det

hade också påyrkats, att sistnämnda avlöningsstat skulle fastställas jämväl

för läroverksadjunkterna. Härigenom skulle emellertid endast formell,

icke real likställighet åvägabringas mellan dessa två grupper av

tjänstemän. Vad som gjorde en tjänst lockande vore icke allenast de

avlöningsförmåner, som vore förenade med den tjänsten, utan jämväl och

i mycket hög grad den möjlighet att befordras till högre avlönad tjänst,

som tjänstinnehavaren kunde hava i utsikt. I detta avseende förelåge

en högst väsentlig skillnad mellan första gradens tjänster inom centralförvaltningen

och adjunktstjänsterna vid de allmänna läroverken.

Nämnden erinrar, hurusom löneregleringskommittén i sitt den 18

november 1903 avgivna betänkande (delen I) angående allmänna förutsättningar

och grunder för en reglering av löneförhållandena m. m.inom de centrala

ämbetsverken framhållit som sannolikt, att av tjänstemän i första

lönegraden 47,3 procent skulle vinna befordran till högre tjänst, samt att

pensionsåldern skulle uppnås av eu fjärdedel av dessa tjänstemän. I förhållande

härtill vore, fortsätter nämnden, befordringsutsikterna för läroverksadjunkter

synnerligen små, särskilt om de icke avlagt högre lärdomsprov

än dem, som erfordrades för behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt

läroverk. Dessa hade praktiskt taget ingen annan möjlighet till

befordran än rektorstjänsterna vid realskolor, om vilka de dock hade att

utstå tävlan med i avseende å examina mera meriterade sökande.

Huru förhållandena i nu berörda hänseende gestaltade sig, belystes

i någon mån därav, att för det dåvarande antalet realskolerektorer, som

endast avlagt filosofie kandidatexamen, uppginge till 32, ett försvinnande

litet tal i förhållande till det betydande antal lärare, varom numera vore

fråga. Härtill komme, att befordringsutsikterna för läroverksadjunkt, som

förordnats till realskolerektor, vore så gott som stängda, under det att

en förstagradstjänsteman, efter vunnen befordran till andragradstjänsteman,

kunde avancera vidare. Om, med bibehållande av de nu fastställda

kompetensfordringarna, en tjänsteman av första graden icke skulle hava

större möjligheter till befordran än en läroverksadjunkt, så lede det intet

som helst^ tvivel, att tjänstemannakåren av första graden skulle bliva

mycket svår att rekrytera och mycket illa rekryterad.

Vid jämförelsen mellan de två ifrågavarande kårernas löneförhållanden

kunde enligt nämndens åsikt olikställigheten i nu berörda hänseende

omöjligen lämnas ur räkningen. Också hade av ålder den uppfattningen

gjorts gällande, att läroverksadjunkterna borde komma i

åtnjutande av flera ålderstillägg än andra motsvarande befattningshavare

för att på så sätt erhålla en kompensation för bristen på befordringsmöjligheter.

Och då vidare dessa befattningshavare, med hänsyn till

den minimikompetens, som av dem fordrades, och arten av deras tjänstgöring,

icke borde åtnjuta lägre begynnelselön än första gradens tjänstemän,

följde, att läroverksadjunkterna borde åtnjuta avlöning i fem lönegrader

med respektive 3,700, 4,200, 4,700, 5,200 och 5,700 kronor.

54

Vid namn- i ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår herr

fogculär-9 Olof Olsson för manlig läroverksadjunkt: 4,000 kronor i l:ä, 4,500 kronor

skilt ytt- i 2;a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600

kronor tjanstgonngspenningar.

Över namn- j sjlia över nämndens betänkande avgivna utlåtanden hava läro

avgivna

ut- verksöverstyrelsen samt ett par lärarkorporationer, med instämmande av

låtande». (]e aj]ra flesta läroverkskollegier, på anförda skäl förordat för adjunkterna

en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg,

vart och ett å 500 kronor.

ommittén* So in utgångspunkt vid avgivande av förslag till avlöning för läro

orsag.

verjisafl j u nkteri i a bär nämnden tagit den avlöning, vilken — bortsett från

ortstillägg — för närvarande tillkommer eu tjänsteman i första lönegraden

i centrala ämbetsverk. Såsom en kompensation för bristen på

befordringsmöjligheter föreslår nämnden ett ytterligare ålderstillägg utöver

vad nu tillkommer första gradens tjänstemän.

Denna jämförelse med befattningshavare inom de centrala verken

har även fullföljts i vissa över nämndens förslag avgivna utlåtanden,

varvid dock påyrkats likställighet ej med första gradens tjänstemän utan

med revisorerna i kammarrätten, vilka — frånsett ortstillägg — åtnjuta

en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å

500 kronor.

Vad först denna sistnämnda jämförelse beträffar, må framhållas,

hurusom eu placering av adjunkterna i den mellangrad, bemälde kammarrättsrevisorer

intaga i förhållande till första och andra gradens tjänstemän,

ej skulle stå i överensstämmelse med de åsikter, som inom riksdagen

vid flera tillfällen kommit till uttryck, och vilka avsett ett undvikande

i möjligaste mån av en utvidgning av sagda mellangrad.

Beträffande åter ett jämnställande i allmänhet av läroverksadjunkterna

med vissa befattningshavare i de centrala verken, närmast med första

gradens tjänstemän, skulle en dylik åtgärd kunna synas äga visst fog för

sig. Tager man emellertid i betraktande den olika utbildning, de olikartade

arbetsuppgifter och de skiljaktiga befordringsmöjligheter, vilka äro

kännetecknande för bemälda kategorier befattningshavare, torde en dylik

jämförelse ej innebära den rättvisa, man i detta fall vill söka ernå.

Kommittén, som i det följande föreslår, att begynnelseavlöningen

för lektor sättes till 5,800 kronor, anser, att nämnda belopp bör

utgöra slutavlöningen för adjunkt. Med beräkning av ålderstilläggens antal

till tre och beloppet för varje ålderstillägg till 500 kronor, skulle be

-

gynnelseavlöningen bliva 4,800 kronor. Av detta belopp torde 2,700

kronor böra utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Högsta

pensionsunderlaget anser kommittén emellertid böra sättas till 4,000 kronor.

c) Kvinnliga adjunkter.

Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna vinna anställning som N*jj%ty''8

adjunkt vid högre allmänt läroverk och realskola för gossar.

För kvinnlig adjunkt föreslår nämnden följande avlöning: 3,200

kronor i l:a, 3,600 kronor i 2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kionoi i

4:e lönegraden, därav 1,300 kronor i tjänstgöringspenningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår j-öl^iu(J

fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de kvinnliga fogat sällärarnas

avlöningsförmåner (se ovan sid. 12), för kvinnlig adjunkt 3,500 8fav%c

kronor i l:a, 3,900 kronor i 2:a, 4,300 kronor i 3:e och 4,700 kronor i

4:e lönegraden, därav 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar.

På sätt i det föregående omförmälts, har kommittén låtit verkställa

eu beräkning av kvinnliga lärares avlöning med hänsyn till vad kommittén

ämnat föreslå för motsvarande manliga befattningshavare. Den

summa, som härvid erhållits, har kommittén sedermera latit undergå

erforderlig avrundning eller jämkning till ett belopp, som kommittén

funnit skäligt.

I anslutning härtill vill kommittén föreslå för kvinnlig adjunkt en

avlöning av 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor

tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till

lönen å 300 kronor. Högsta pensionsunderlaget anser kommittén böra

begränsas till 3,000 kronor.

d) Manliga lektorer.

För närvarande åtnjuta lektorerna avlöning i fem lönegrader å

1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor 4) 3,650 kronor, 5) ser.

4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550,

1,700, 1,850 och 2,000 kronor, eller alltså tillhopa respektive 4,000, 4,500,

5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelse den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring £leffib%_

för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700 ring.

kronor, till lektor i fjärde lönegraden med 600 kronor och till lektor i

femte lönegraden med 400 kronor.

56

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår för manlig lektor följande avlöning: 4,900 kronor

i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e ock 6,400 kronor i 4:e lönegraden,

därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

Nämnden anför, att lektorerna ansåges i allmänhet böra jämnställas

med andra gradens tjänstemän. Avlöningen för dessa senare befattningshavare

vore för närvarande, bortsett från ortstillägg, bestämt till 5,400

kronor med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, däri inräknat 1,800

kronor i tjänstgöringspenningar. Nämnden hade tagit i övervägande,

att utbildningen för lekt.orstjänst vore väsentligen mera omfattande än

utbildningen för inträde i centralförvaltningen; att. med nutidens anspråk

på undervisningen å gymnasiestadiet, en lektors tjänstgöring kunde anses

av minst lika kvalificerad art som en andragradstjänstmans; samt

slutligen att lektorerna hade mindre befordringsutsikter än motsvarande

tjänstemän inom administrationen. På grund härav’ hade nämnden kommit

till den uppfattningen, att lektorerna rätteligen borde åtnjuta något

högre avlöning än den, som vore bestämd för tjänstemän av andra graden.

Då emellertid vid en lönereglering hänsyn jämväl måste tagas till

förut fastställda avlöningsbelopp, hade nämnden ansett sig böra för lektorerna

föreslå en avlöning av 4,900 kronor med tre ålderstillägg, vartdera

å 500 kronor, varigenom begynnelseavlöningen skulle bliva 500 kronor

lägre än för tjänstemän av andra graden men slutavlöningen lika

med dessas. Beträffande de sålunda av nämnden föreslagna avlöningsbeloppen

ville nämnden uttryckligen framhålla, att de vore de minsta,

som kunde ifrågasättas.

dens förslag 1 ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande föreslår herr

fogat särskilt Olof Olsson för manlig lektor: 5,000 kronor i l:a, 5,500 kronor i 2:a,

yttrande. g^QOO kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,900 kronor

i tjänstgöringspenningar.

dens förslag 1 sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läro

avgivna

ut- verksöverstyrelsen, att lektor måtte likställas med andra gradens tjänstelatanden.

män och j likhet med dessa erhålla en avlöning av 5,400 kronor (alltså

frånräknat ortstillägg) jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500

kronor. Vissa lärarkorporationer, med instämmande av de allra flesta

läroverkskollegier, hava föreslagit samma begynnelseavlöning, 5,400 kronor,

samt härjämte en ökning av antalet ålderstillägg till tre, vart och ett

å 500 kronor.

Till kommittén

remitterad

framställning.

Genom kungl. remiss den 21 september 1917 har till kommittén

överlämnats en av läro verksöverstyrelsen den 31 augusti 1917 gjord framställning

rörande behovet av ökade anslag'' under åttonde huvudtiteln till

de allmänna läroverken in. in. under budgetåret 1911), i vad sagda framställning

avser lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och de kommunala mellanskolorna.

I denna framställning hemställer överstyrelsen — frånsett vissa

önskemål rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp åt omförmälda lärare,

vilka önskemål icke i detta sammanhang torde komma i fråga — att

Kungl. Maj:t måtte till 1918 års riksdag ingå med proposition om löneoch

pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och de kommunala mellanskolorna i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av överstyrelsen i underdånigt yttrande den

10 juni 1915 (näml. över nämndens betänkande) avgivet förslag, dock

med den ändring i fråga om lektorerna vid de allmänna läroverken och

högre lärarinneseminariet tillkommande löneförmånerna, att dessa lärare

i likhet med läroverksadjunkterna måtte erhålla tre ålderstillägg, vart

och ett å 500 kronor.

I såväl nämndens betänkande som vissa däröver avgivna utlåtanden

har jämförelse uppdragits mellan lektorer och andra gradens tjänstemän

i de centrala verken, vilka sistnämnda åtnjuta en avlöning av 5,800

kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och

400 kronor ortstillägg, vartill kunna komma två ålderstillägg å 500

kronor.

Beträffande adjunkterna har kommittén, på sätt av det föregående

framgår, ansett sig böra avvisa en jämförelse mellan lärare och befattningshavare

i de centrala ämbetsverken såsom icke varande lämpad efter

de faktiska förhållandena.

Även jämförelsen mellan lektorer och andra gradens tjänstemän

måste kommittén beteckna såsom mindre lycklig; nämnden har också på

anförda skäl kommit till den uppfattningen, att lektorer rätteligen borde

åtnjuta något högre avlöning än den, som är bestämd för tjänstemän av

andra graden.

Med utgångspunkt från denna nämndens uppfattning, vilken kommittén

även delar, och särskilt med hänsyn till den långa utbildningstid,

som förvärvande av lektorskompetens visat sig kräva, har kommittén ansett

sig böra förorda för lektorer en avlöning, som med 400 kronor överstiger

vad — frånräknat ortstillägg — för närvarande utgår till en andra

gradens tjänsteman, eller alltså 5,800 kronor. Av nämnda summa böra

3,900 kronor utgöra lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar. Alderstilläggen

synas böra begränsas till två, vart och ett å 500 kronor. Högsta

pensionsunderlaget torde böra bestämmas till 4,600 kronor.

8—175454. Lönereglering shommitténs bet. LV.

Kommittént

förslag.

e) Kvinnliga lektorer.

Nämnden* Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna erhålla anställning

'' °r*9'' som lektor vid allmänt läroverk.

För kvinnlig lektor föreslår nämnden följande avlöning: 4,100 kronor

i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e

lönegraden, däri inräknat 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar.

dem förslå I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår

fogat särskilt fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om kvinnliga

yttrande. iärares avlöningsförmåner, för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800

kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden,

därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar.

Kommitténs p)ä kommittén, på sätt av det föregående framgår, ej ansett sig

y rån e. förorda nämndens förslag, att kvinna skulle kunna erhålla anställ

ning

som lektor vid allmänt läroverk, torde nämndens förslag i förevarande

del ej föranleda något yttrande från kommitténs sida.

f) Ämueslärarinnor.

Nbestämde Enligt nu gällande bestämmelser äro för ämneslärarinnor vid sta

melser.

tens samskolor bestämda följande löneförmåner:

för första lärarinna: två lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,900

kronor jämte tjänstgöringspenningar å 600 kronor, alltså tillhopa respektive

2,000 och 2,500 kronor;

för lärarinna: två lönegi’ader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,500 kronor

jämte tjänstgöringspenningar å 500 kronor, alltså tillhopa 1,500 och 2,000

kronor;

för extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen

från högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och

provårskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läroverken

är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor;

för extra ordinarie lärarinna, som icke fullgjort de i nästföregående

moment stadgade villkor, ett årligt arvode av 1,200 kronor; samt

för lärarinna, som förordnas att upprätthålla första lärarinnas

åligganden, ett årligt tilläggsarvode av 300 kronor. (Kungl. kungörelsen

den 27 augusti 1904.)

Tillfällig

löneförbätt- s

ring. gav

1 anledning av eu vid 1912 års riksdag gjord framställning medriksdagen,

att utöver de ordinarie första lärarinnor och lärarinnor

vid statens samskolor å stat tillkommande löneförmånerna finge för år

1913 såsom tillfällig löneförbättring utgå: för första lärarinna i första

lönegraden 50 kronor, för lärarinna i första lönegraden 350 kronor och

för lärarinna i andra lönegraden 50 kronor, av vilka belopp 2/a skulle

anses utgöra lön och 73 tjänstgöringspenningar, ävensom att till extra

ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna finge, utöver redan stadgade

arvoden, för samma år utgå tilläggsarvoden av 200 kronor för var och

eu sådan med full kompetens samt 400 kronor för varje dylik lärarinna

utan berörda kompetens. Samma förmåner hava av riksdagen beviljats

även för vart och ett av åren 1914—1917, dock att bestämmelsen om

tilläggsarvoden åt extra lärarinnor för åren 1916 och 1917 erhöll sådan

form, att deri kom att avse extra lärarinnor ej blott vid samskolorna

utan även vid andra allmänna läroverk.

För år 1918 har riksdagen beviljat en tillfällig löneförbättring för

första lärarinna i l:a lönegraden med 500 kronor, för första lärarinna i

2:a lönegraden med 450 kronor, för lärarinna i l:a lönegraden med 800

kronor, för lärarinna i 2:a lönegraden med 450 kronor, för extra ordinarie

ämneslärarinna med full kompetens med 600 kronor samt för extra ordinarie

ämneslärarinna utan berörda kompetens med 700 kronor.

Nämnden, som föreslagit, att kvinna må kunna innehava rektorsbefattning

vid statssamskola, föreslår, att första lärarinna skall anställas

vid Barnskola endast för det fall, att skolan förestås av manlig rektor,

att första lärarinnebefattningen tillsättes endast på förordnande, och att

sådant förordnande tilldelas en av de ordinarie ämneslärarinnorua vid

skolan.

Beträffande avlöningsförmåner föreslår nämnden

för vikarierande ämneslärarinna: 2,100 kronor för år;

för ordinarie ämneslärarinna: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,

3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, däri inräknat 1,000

kronor i tjänstgöringspenningar; samt

för första lärarinna: arvode å 300 kronor utöver avlöningen som

ordinarie ämneslärarinna.

Vad först beträffar ordinarie ämneslärarinna, har nämnden, såsom

nyss omförmälts, föreslagit en begynnelseavlöning av 2,400 kronor, vartill

skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Kommittén

för sin del anser, att begynnelseavlöningen bör sättas till 2,800

kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg. Ålderstilläggens belopp

synas böra bestämmas till 300 kronor eller vad kommittén föreslagit i

fråga om kvinnliga adjunkter.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

60

Den av kommittén förordade avlöningen, 2,800 kronor, torde böra

fördelas så, att 1,800 kronor utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Högsta pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,700 kronor

eller 300 kronor mindre än vad fallet skulle bliva i fråga om kvinnliga

adjunkter.

Vad vidare angår vikarierande ämneslärarinna, förordar nämnden

ett arvode av 2,100 kronor för sådan lärarinna, vare sig hon äger full

kompetens eller icke. Enligt ovanberörda kungörelse den 27 augusti

1904 utgör skillnaden mellan vikarierande ämneslärarinna med full kompetens

och utan sådan kompetens 200 kronor. Kommittén förordar ett

arvode av 2,600 kronor för vikarierande ämneslärarinna med full kompetens

eller samma belopp, som kommittén tillstyrkt för ej kompetent

kvinnlig extra lärare. För vikarierande ämneslärarinna utan full kompetens

synes arvodesbeloppet böra sättas till 2,400 kronor.

Skillnaden mellan avlöningen för första lärarinna och lärarinna utgör

enligt omförmälda kungörelse 500 kronor. Nämnden föreslår nu ett

särskilt arvode av 300 kronor till ämneslärarinna, som förordnas till

första lärarinna. Kommittén, som i det föregående förklarat sig ej kunna

tillstyrka förslaget, att kvinna må kunna anställas som rektor vid samskola,

förordar, att ifrågavarande särskilda arvode måtte bestämmas till

500 kronor.

g) Avlöning under tjänstledighet.

Nuvarande

bestäm

melser.

Nu gällande allmänna bestämmelser angående löneförmåner vid

tjänstledighet för ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor återfinnas i

kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 mom. g) och h) och motsvara i

stort sett vad i detta avseende i vederbörande avlöningsvillkor plägat

fastställas för befattningshavare i nyreglerade ämbetsverk, dock med det

tillägget, att då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast

åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, avdrag å tjänstgöringspenningarna

icke må ske.

Därjämte har Kungl. Maj:t i samma kungörelse förordnat,

att, då lärare på grund av offentligt uppdrag åtnjuter tjänstledighet,

skall i varje särskilt fall, för vilket bestämd föreskrift förut ej är

meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida och i vilken mån han

bör utöver tjänstgöringspenningarna vidkännas avdrag å sin lön; samt

att, då lärare av annan anledning än styrkt sjukdom eller offentligt

uppdrag är tjänstledig eller eljest förhindrad att sköta sin befattning,

den tjänstledige läraren skall under ledigheten utöver sina tjänst

-

(il

göriugspennmgar avstå så mycket av löuen, som erfordras för befattningens

uppehållande, skolande denna skyldighet jämväl åligga avliden

lärares stärbhusdelägare under dem tillkommande tjänst- och nådår.1

Genom kungl. kungörelse den 10 oktober 1913 (§§ 1 och 3) äro

bestämmelser givna angående beräkning av löneförmåner för ordinarie

ämneslärare och ämneslärarinnor vid allmänt läroverk, som erhållit tjänstledighet

för att tjänstgöra såsom vikarierande ämneslärare eller extra

lärare vid annat allmänt läroverk.

Vederbörande lärare skall därunder — utom för det fall att ordinarie

adjunkt tjänstgör såsom lektor, för vilken händelse särskilda bestämmelser

gälla — åtnjuta avlöning till samma belopp, som om han i

stället skött sin egen befattning. För detta ändamål skall i det fall, att

det för förordnandet att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra lärare

författningsenligt utgående arvode för den tid, som tjänstgöringen omfattar,

understiger den å samma tid belöpande avlöningen å den ordinarie tjänsten,

iakttagas, att nämnda arvode må i sin helhet av honom uppbäras

samt att vad därutöver tillkommer honom såsom ordinarie lärare skall

utgå av lönen å hans ordinarie tjänst. Vad därefter återstår av den med

samma tjänst förenade avlöningen skall användas till arvode, enligt stadgade

grunder, åt hans egen vikarie. Uppstår därvid överskott, skall

detta besparas; är åter ifrågavarande återstod av avlöningen å den ordinarie

tjänsten icke tillräcklig för vikariens avlönande, skall erforderligt

fyllnadsarvode på vederbörlig rekvisition utbetalas från det för allmänna

läroverken uppförda anslaget till arvoden åt extra lärare och vikarier

samt för oförutsedda behov.

Skulle det till den tjänstledige läraren utgående vikariatsarvode för

den tid, som tjänstgöringen omfattar, överstiga den på samma tid belöpande

avlöningen vid hans ordinarie tjänst, skall av nämnda arvode

till honom utbetalas endast så mycket, som motsvarar avlöningen för

ifrågavarande tid vid den ordinarie tjänsten, och återstoden besparas.

Arvodet till hans egen vikarie skall utgå av den med hans ordinarie

tjänst förenade avlöningen. Uppstår därvid överskott, skall detta be

-

1 Kungl. Maja har vid flera tillfällen medgivit, att lärare, som åtnjutit tjänstledighet

på grund av vetenskapligt arbete, skola av sina avlöningsförmåner avstå allenast så stort

belopp, som motsvarar vad vikarierna enligt de före den 1 januari 1914 gällande bestämmelser

skolat uppbära (d. v. s. efter 2,000, resp. 1,800 kr. för år). — Genom Kungl. brev

den 22 juni 1911 har Kungl. Maja förklarat, att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets

privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken, skall

från och med början av år 1912 upphöra att gälla, dylik rätt som uppkommit före nämnda

tidpunkt dock oförkränkt.

t>2

Nämndens

förslag.

Till kommittén

remitterad

framställning.

sparas; är åter avlöningen vid den ordinarie tjänsten icke tillräcklig för

vikariens avlönande, skall erforderligt fyllnadsarvode på vederbörlig rekvisition

utbetalas från ovanberörda anslag.

Om lästermin påbörjas senare eller avslutas tidigare vid det

läroverk, där ifrågavarande lärare tjänstgör såsom vikarierande eller extra

lärare, än vid det, där han bär sin ordinarie anställning, skall ersättning

till hans vikarie för den tid, för vilken han själv ej uppbär vikariatsarvode,

på vederbörlig rekvisition utanordnas från förutnämnda anslagtill

arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov.

I nu gällande bestämmelser rörande lärares avlöning under tjänstledighet

förordar nämnden ingen ändring.

Nämnden påpekar vidare, hurusom dessa bestämmelser ej torde avse

tjänstledighet för fullgörande av värnplikt, samt att, då frågan om avlöning

för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande

av värnplikt, torde komma att bliva föremål för en utredning,

omfattande samtliga statstjänstemän, nämnden ej ansett sig böra väcka

förslag i ärendet beträffande de statsanställda lärare, om vilkas avlöningsförhållanden

nämnden hade att verkställa utredning.

Genom kungl. remiss den 19 juni 1917 har till kommittén överlämnats

eu av läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen den 25

juli 1914 gemensamt gjord framställning angående behovet av närmare

bestämmelser rörande beräkningen av löneförmånerna för lärare, som erhållit

tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra

lärare vid annat allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Överstyrelserna

föreslå för detta ändamål,

att Kungl. Maj:t täcktes föreskriva, att bestämmelserna i kungl.

kungörelsen angående beräkning i vissa fall av ordinarie lärares och lärarinnas

vid allmänt läroverk löneförmåner den 10 oktober 1913 skola äga

tillämplighet även i det fall, då ordinarie ämneslärare, teckningslärare,

musiklärare eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk beviljas tjänstledighet

för att tjänstgöra såsom vikarie eller extralärare vid folkskoleseminarium,

ävensom i det fall, då ordinarie ämneslärare eller innehavare

av teckningslärar-, musiklärar- eller gymnastiklärarbefattning vid

folkskoleseminarium beviljas tjänstledighet för att tjänstgöra vid annat

folkskoleseminarium eller vid allmänt läroverk, dock med iakttagande

därav, att sådant fyllnadsarvode och sådan ersättning, som i § 1 av

sagda kungörelse omförmäles, skall beträffande vikariatstjänstgöring vid

folkskoleseminarium utanordnas från reservationsanslaget till folkskolesemin

ari erna.

6#

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 3 september 1914

ej haft något att erinra mot ifrågavarande framställning.

I de avlöningsvillkor, vilka på senare tid fastställts för olika tjänstemannakårer,

plägar föreskrivas, att tjänstgöringspenningar få uppbäras

endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit

semester, men för den tid, han eljest varit frän tjänstgöring befriad,

skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen.

Enahanda bestämmelse tolfte böra meddelas beträffande adjunkter

och lektorer samt ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, dock att

bestämmelse i fråga om förhållandet under semester ej är för dessas vidkommande

erforderlig. Vad som för närvarande i förevarande avseende

är stadgat beträffande lektor, som är domkapitelsledamot, torde tills vidare

böra bibehållas.

Vidare är i allmänhet föreskrivet, att den, som av sjukdom hindras

att förrätta sin befattning, äger uppbäi''a hela lönen jämte ortstillägg,

där sådant förekommer, eller i det fall, där avlöningen utgöres av arvode,

den del därav, vilken icke anses såsom tjänstgöringspenningar, men att

den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda

angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer

eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från

tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta

befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller av arvodet,

som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas

skäligt.

I stort sett enahanda bestämmelser gälla för närvarande beträffande

lärare vid de allmänna läroverken, men torde desamma böra omformuleras

för att bringas i större överensstämmelse med vad i förevarande

avseende gäller för andra befattningshavare i statens tjänst. I detta

sammanhang torde böra, för tillämpning i möjligen förekommande fall,

bibehållas bestämmelse om skyldighet för avliden lärares stärbhusdelägare

att under dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår avstå så

mycket av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande.

Dessutom torde, i likhet med vad i allmänhet är föreskrivet, stadgas,

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, samt att, därest befattningshavare

varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den

del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

Kommitténx

yttrande.

1)4

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta

honom uppbära något därav.

För närvarande är förordnat, att, då lärare på grund av offentligt

uppdrag åtnjuter tjänstledighet, skall i varje särskilt fall, för vilket

bestämd föreskrift förut ej är meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero,

huruvida och i vilken mån han bör utöver tjänstgöringspenningarna vidkännas

avdrag å sin lön.

Beträffande sistnämnda stadgande vill kommittén erinra, hurusom

Kungl. Maj:t genom kungl. kungörelse den 30 augusti 1916 dels förklarat,

att, då innehavare av statstjänst erhåller tjänstledighet för fullgörande

av något av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

av myndighet meddelat uppdrag eller ock för utövande av riksdagsmannauppdrag,

Kungl. Maj:t vill besluta, huruvida och i vilken omfattning

den tjänstledige skall, med tillämpning av gällande avlöningsbestämmelse,

under ledigheten frånträda annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar

och vad därmed i förevarande hänseende är att likställa,

ävensom att vad nu sagts skall gälla även för det fall att underordnad

myndighet har att bevilja tjänstledigheten, dels och förordnat, att

i övriga fall av tjänstledighet för särskilt uppdrag det skall, där ej tjänstledigheten

av Kungl. Maj:t beviljas, tillkomma den myndighet, som har

att bevilja tjänstledigheten, att fatta beslut i fråga om förpliktande för

den tjänstledige att under ledigheten frånträda, utöver tjänstgöringspenningarna

och vad därmed i förevarande hänseende är att likställa, jämväl

annan avlöningsförmån.

I gällande avlöningsvillkor är dessutom i allmänhet stadgat, att

vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester, befattningshavare

av lägre grad skall vara skyldig att, om han förorduas

till högre befattning i verket, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt

tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid

att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall

de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest

däremot svarande belopp.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla

lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå efter läsårets antal läsveckor

samt tjänstgöringspenningarna för rektorerna fördelas på närmare'' angivet

sätt på den bestämda årliga arbets- och ferietiden. Med hänsyn till

de särskilda förhållanden, vilka i detta avseende sålunda gälla för de

allmänna läroverken och vilka kommittén anser böra bibehållas, torde

föreskrifter i anslutning till vad nyss angivits ej böra meddelas för läroverkens

vidkommande. De bestämmelser, vilka i ämnet äro erforderliga,

torde det ankomma på Kung!. Maj:t att tills vidare utfärda i huvudsaklig

överensstämmelse med vad hittills varit gällande. Till frågan om semesterrätt

för rektorerna återkommer kommittén i det följande.

Vad angår den till kommittén remitterade framställningen angående

beräkning i vissa fall av ordinarie lärares och lärarinnors vid allmänna

läroverk eller folkskoleseminarier löneförmåner, vill kommittén framhålla,

hurusom de bestämmelser, som här avses, äro synnerligen invecklade

och torde i praktiken medföra avsevärda svårigheter. En viss enkelhet i

förevarande avseende skulle onekligen vinnas, därest en sådan anordning

träffades, att lärarna bleve utnämnda från och med början av varje

halvår. Å andra sidan skulle en dylik anordning i vissa andra avseenden

medföra olägenheter. Huruvida dessa olägenheter skulle kunna uppvägas

av de fördelar, som härigenom skulle vinnas, är eu fråga, som

kommittén anser sig icke kunna bedöma. Kommittén, som under förhandenvarande

förhållanden ej har något att erinra mot bifall till omförmälda

framställning, anser sig emellertid böra hemställa, att en utredning

måtte åvägabringas i syfte att åstadkomma enklare bestämmelser

i förevarande avseende än vad nu är fallet.

Vad slutligen angår den av nämnden berörda frågan om avlöningför

befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande

av värnplikt, vill kommittén endast erinra, att detta spörsmål i hela dess

vidd blivit i och för utredning remitterat till kommittén.

h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla Nuvarande

lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor. Pulser

(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904).

Under åberopande av förhållandet vid en del andra undervisnings- Nämndens

anstalter, däribland universiteten, förordar nämnden, att tjänstgörings- J

penningar för adjunkter, lektorer och ämneslärarinnor må utgå efter

kalenderår.

Kommittén, som icke funnit tillräckliga skäl anförda för en föränd-Ko™™^ttäc*

ring i nuvarande anordning, vilken synes hava fungerat utan olägenhet, V ,an"''

har icke ansett sig kunna tillstyrka nämndens förslag i denna punkt.

9—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

66

i) Lönetur.

Nuvarande j avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27

}melser''. augusti 1904, bland annat,

att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till lektor, redan intjänat

högre avlöning än lektors begynnelseavlöning, honom skola omedelbart

tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i

sistnämnda befattning blir lika hög som den avlöning han senast åtnjöt

som adjunkt; skolande, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller

högre avlöning än den han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i

närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas den tid, varunder

han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast

uppflyttades till högre lönegrad;

att lektorer vid sjökrigsskolan, lärare vid högre lärarinneseminariet

och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid övergång till de allmänna

läroverken, för tillgodonjutande av avlöning i högre lönegrad räkna sig

till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare enligt enahanda,

ovan omförmälda grunder, som angående ämneslärare blivit stadgade;

samt

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878

omförmälda docenter vid universiteten må äga att efter befordran vid de

allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo

den tid, dock ej utöver tre år, de med nit och skicklighet deltagit i undervisningen

vid universitet, såvitt de vunnit behörighet till anställningvid

.allmänt läroverk.

På grund av kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 är viss lönetursrätt

vid övergång till de allmänna läroverken tillerkänd även lektor

vid teknisk elementarskola och rektor vid skeppsgosseskolan. Genom kungl.

kungörelsen den 23 november 1906 är viss lönetursrätt tillerkänd även

docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor.

Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att,

därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola

utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, han må för

uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår

utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid kommunal

mellanskola; dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio

dylika lönetursår.

Nämndens j avseende å den förstnämnda av nu gällande bestämmelser fram

urs.

ag. nämn(jen> att densamma ej syntes kunna tillämpas på det löne

-

157

system, nämnden förordar, enär skillnaden i lektors och adjunkts avlöning

vore en annan än i nu gällande lönestat vore fastställd, och påpekar

nämnden, att det med hänsyn till lektorstjänstens mera kvalificerade

natur vore billigt, att adjunkt i varje fall vid befordran till lektorstjänst

erhölle en omedelbar avlöningsförhöjning.

I anslutning härtill ävensom på i övrigt anfört skäl förordar nämn- - den i förevarande avseende,

att, därest ordinarie adjunkt befordras till lektor, honom skola omedelbart

tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning

i sistnämnda befattning närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt

som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till

lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya

lönestaten, skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i

tredje eller högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad

äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen,

efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre

lönegrad;

att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk skall för uppflyttning

i högre lönegrad äga .att tillgodoräkna sig den tid han, efter att i

avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till tjänst av det

slag, han innehar, må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie

lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden

skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under

vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att

vid beräkning av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola

tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid de allmänna

läroverken, skola räknas som hela lönetursår och de år, under

vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till

hela lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet

läsveckor vid de allmänna läroverken; samt att lärare må för ifrågavarande

ändamål tillgodoräkna sig intill 10 sålunda beräknade lönetursår;

att lektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad

tillgodoräkna sig den tid, han efter att i avseende å examina och

provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk må

hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium; samt

att ämneslärarinna vid samskola må för uppflyttning i högre lönegrad

tillgodoräkna sig den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna

vid högre lärarinneseminariet.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig Y1''1 ”“''T''

° » o aens forsla o

fröken Anna Sörensen hava ansett, att nämnden bort föreslå, att ämnes- fogat särskilt

yttrande.

Över nämndens

förslag

avgivna

yttranden.

Till kommittén

remitterade

framställningar.

lärarinna vid statssamskola, som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring,

vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår för uppflyttning i

högre lönegrad.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande anser läroverksöverstyrelsen

— med hänsyn till av nämnden framställt förslag, att seminarieadjunkt

vid övergång till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk

skulle få i löneturshänseende tillgodoräkna sig hela sin föregående seminarietjänstgöring

efter vunnen lektorskompetens — billigheten fordra, att

jämväl lektorskompetent läroverksadjunkt, som befordras till lektor vid

högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, måtte efter samma

grunder äga att tillgodoräkna sig sin föregående adjunktstjänstgöring för

lönetur såsom lektor. Enahanda uppfattning göres ävenledes gällande av

vissa lärarkorporationer.

I övrigt må framhållas ett av styrelsen för Arboga samskola ävensom

lärarkollegiet därstädes framställt yrkande, att ämneslärarinna vid

statssamskola måtte, därest åt kvinnor medgåves tillträde till ämneslärarbefattningar

vid allmänna läroverk för gossar, vid övergång till sådan

tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som hon efter vunnen

adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma sätt som om de av

henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk för

gossar.

Genom kungl. remiss den 14 februari 1917 har till kommittén överlämnats

en av docenten A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala

gymnasier gjord framställning angående rätt i viss utsträckning till lönetursberäkning

för extra ordinarie lärare vid kommunala gymnasier.

I sitt häröver avgivna utlåtande den 30 december 1916 föreslår

läroverksöverstyrelsen, att rektor, extra ordinarie lektor och extra ordinarie

lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad bildningslinje

vid statsgymnasium, som utnämnes till innehavare av ordinarie

ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, må för uppflyttning i högre

lönegrad tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han efter vunnen behörighet

till ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk med nit

och skicklighet bestritt tjänstgöring vid kommunalt gymnasium, till omfattningen

motsvarande den tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles

gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid

allmänt läroverk ålagd, dock att honom icke ma tillgodoföras mer än tio

dylika lönetursår.

Genom kungl. remiss den 20 september 1917 har till kommittén

överlämnats vissa framställningar angående ändrade bestämmelser i fråga

om tjänstårsberäkning och lönetursberäkning för docenter vid universiteten

vid övergång till de allmänna läroverken.

I sådant hänseende hava uti särskilda dels till Kungl. Maj:t dels

till kanslern för rikets universitet ingivna skrivelser docenter vid universiteten

i Uppsala och Lund anhållit dels att rätt till tjänstårsberäkning

vid övergång till allmänna läroverk — för vars erhållande ostipendierad

docent nu är skyldig hålla sammanlagt 70 föreläsningar om året, medan

docentstipendiats föreläsningsskyldighet omfattar 35 föreläsningar årligen

— måtte medgivas samtliga docenter efter samma grunder i fråga om

föreläsningsskyldighet (35 föreläsningar årligen), vare sig de hade docentstipendium

eller ej, dels och att lönetursberäkningen för anställning vid

allmänt läroverk måtte ändras därhän, att docents lönetursrätt, som efter

den 1 januari 1905 inskränkts till högst tre år, utsträckes till åtminstone

fem år, såsom tidigare varit förhållandet.

Denna docenternas ansökning tillstyrkes vad dess förra del beträffar

av samtliga akademiska myndigheter ävensom av läroverksöverstyrelsen.

Beträffande framställningen i vad den avser lönetursberäkning tillstyrkes

densamma likaledes av de akademiska myndigheterna, varvid

dock ett par myndigheter förorda dess utsträckning till sex år. För enahanda

yrkande gör sig ävenledes t. f. kanslern för Uppsala universitet

till tolk i en till Kungl. Maj:t ingiven särskild skrivelse den 6 maj 1915,

vilken bifogats övriga handlingar i omförmälda ärende. I sistnämnda

skrivelse avses jämväl docenter vid Göteborgs och Stockholms högskolor.

Även läroverksöverstyrelsen uttalar sig till förmån för sistnämnda

yrkande och förordar, att de i kungl. cirkulär den 11 juni 1877 och den

18 maj 1878 samt kungl. kungörelse den 23 november 1906 omförmälda

docenter vid universiteten eller högskolorna må äga att efter befordran

vid de allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig

till godo den tid, dock ej utöver sex år, de med nit och skicklighet deltagit

i undervisningen vid universitet eller högskola, såvitt de vunnit

behörighet till anställning vid allmänt läroverk samt fullgjort vad som

i fråga om docenters lönetur vid nämnda läroverk är stadgat.

Genom kungl. remiss den 19 november 1917 har till kommittén

överlämnats en av Sveriges extralärarförening gjord underdånig framställning,

däri på anförda skäl anhålles, att lärare vid allmänt läroverk och

folkskoleseminarium måtte erhålla rätt att efter vunnen befordran till

ordinarie befattning inom dessa läroanstalter få för uppflyttning i högre

lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han med full tjänstgöring varit för

-

70

ordnad vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium från den tidpunkt,

då han förvärvat full adjunktskompetens, dock ej beträffande dylik tjänstgöring

före den 1 januari 1913.

I sitt i sistnämnda ärende avgivna utlåtande den 12 november 1917

hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att extra ordinarie lärare

vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vilken fullgjort vad

för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst i fråga om examina och

provår är föreskrivet, måtte äga rätt att vid befordran till ordinarie lärartjänst

vid dessa läroanstalter för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna

sig de tjänstår utöver tre, han efter ovanberörda villkors fullgörande

med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring vid nämnda läroanstalter

i vederbörligen stadgad omfattning.

I en till kommittén ingiven skrift, daterad den 11 december 1917,

har Sveriges extralärarförening gentemot läroverksöverstyrelsen sökt i

huvudsak göra gällande, att vid omförmälda av överstyrelsen föreslagna

begränsning av tjänstår de tre frandragna aren icke behövde fölläggas

till tiden efter genom provår vunnen behörighet till ordinarie ämneslärartjänst.

, « ,

Genom kungl. remiss den 22 december 1917 har till kommittén överlämnats

en av Sveriges extralärarförening gjord underdånig framställning

av enahanda innehåll som den, vilken genom omförmälda kungl. lemiss

den 19 november 1917 blivit till kommittén överlämnad. Med remissen

den 22 december 1917 följde ett av folkskolöverstyrelsen i ärendet avgivet

underdånigt utlåtande, däri överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga den åtgärd, som omständigheterna kunde medgiva.

Kommitténs j avseende å ålderstillägg är i gällande avlöningsvillkor i allmän

företag.

het gtadgat) att; därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten

för ... o o j

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem ar, under vill

kor

att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

&annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,

och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem

år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger ruin, efter än ytterligare

fem år, ävenledes på samma villkor,

7]

under iakttagande, vad var och eu av omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av

kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivil

uppnådd.

Enahanda bestämmelser, som i stort sett även nu gälla för lärare

vid de allmänna läroverken, torde böra för deras vidkommande föreskrivas

i samband med den lönereglering, om vilken nu är fråga.

Likaså bör stadgas, att befattningshavare må tillgodoräknas den

tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å

den gamla staten.

Ävenledes torde, i likhet med vad för en del fall av riksdagen

beslutats, böra föreskrivas, att löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder,

vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är skyldig från tjänsten avgå, icke må tillträda

samma förhöjning.

Vad angår bestämmelser rörande lönetursberäkning för adjunkt,

som befordras till lektor, torde varken vad i detta avseende nu gäller

eller vad nämnden härutinnan föreslagit vara utan vidare tillämpligt på

det lönesystem kommittén förordar. Någon rätt för adjunkt att vid befordran

till lektor få för löneförhöjning tillgodoräkna sig sin adjunktstjänstgöring

torde i fråga om kommitténs förslag ej böra medgivas annat

än för det fall att adjunkten befinner sig i högsta lönegraden. Honom

skulle nämligen då tillkomma en avlöning av 5,800 kronor; och skulle

han vid befordran till lektor komma i åtnjutande av lektors avlöning i

lägsta lönegraden, vilken likaledes enligt kommitténs förslag skulle utgöra

5,800 kronor, skulle denna befordran för honom ej medföra någon

omedelbar avlöningsförbättring utan tvärtom en förminskning av själva

lönen. I sådana fall bör adjunkt äga att tillgodoräkna sig fem år av sin

adjunktstjänstgöring, varigenom han alltså skulle omedelbart erhålla lektors

avlöning i andra lönegraden eller 6,300 kronor.

Av vad som sagts följer, att kommittén ej kan förorda läroverksöverstyrelsens

förslag, att lektorskompetent adjunkt skulle få i löneturshänseende

vid befordran till lektor tillgodoräkna sig hela sin föregående

adjunktstjänstgöring efter vunnen lektorskompetens.

Vad angår den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för

ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till allmänt

läroverk, kunna skäl anföras både för och emot bibehållande av en

sådan bestämmelse. Densamma innebär visserligen å ena sidan eu fördel

72

för de kommunala mellanskolorna, men å andra sidan bliver därigenom

sistnämnda skolform allt för starkt betecknad såsom ett övergångsstadium,

vad lärarna angår, till de allmänna läroverken. Även om med hänsyn

till sistberörda förhållande en viss tvekan kan anses råda rörande lämpligheten

av bibehållandet av bestämmelsen i fråga, anser sig kommittén

dock icke böra föreslå någon ändring i ett av Kungl. Maj:t och riksdag

så nyligen fattat beslut.

Nämnden har föreslagit, att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk

må under vissa förutsättningar för uppflyttning i högre lönegrad

tillgodoräkna sig tid, han tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie lärare

vid folkhögskola. Kommittén anser för sin del, att detta är ett

spörsmål, som närmast avser folkhögskolorna, och att en bestämmelse av

nämnda innebörd är att huvudsakligen betrakta som en förmån för dessa

skolor. Då kommittén emellertid ej har att yttra sig över en regleringav

avlöningsförhållanden och därmed sammanhängande frågor för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna, finner sig kommittén under förhandenvarande

förhållanden sakna anledning förorda vad nämnden i detta avseende

föreslagit.

Vidare har nämnden föreslagit, att lektor vid allmänt läroverk må

för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han efter

vunnen behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk tjänstgjort som

ordinarie lektor vid folkskoleseminarium. Häremot har kommittén intet

att erinra. I likhet med vad för närvarande gäller, torde enahanda bestämmelse

böra föreskrivas i fråga om föregående tjänstgöring vid högre

lärarinneseminariet samt vid teknisk elementarskola.

För närvarande äro i förevarande avseende vissa bestämmelser givna

angående rätt till lönetursberäkning för dem, vilka tjänstgjort såsom lektorer

vid sjökrigsskolan, ävensom rektor vid skeppsgosseskolan. Kommittén

anser dessa bestämmelser böra bibehållas, vad angår lektorsbefattningvid

sjökrigsskolan åtminstone tills vidare till förmån för den lektor vid

allmänt läroverk, som kan äga att åberopa sådan tjänstgöring vid sjökrigsskolan.

Beträffande ämneslärarinnorna vid samskolor förordar nämnden, att

sådan lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet.

Kommittén finner sig böra biträda detta förslag.

Såsom i det föregående omförmälts, har från en samskola yrkats,

att ämneslärarinna vid statssamskola må, därest åt kvinnor medgives

tillträde till ämneslärarbefattningar vid allmänna läroverk för gossar, vid

övergång till sådan tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som

hon efter vunnen adjunktskompetens intjänat vid Barnskola pa samma

sätt som om de av henne intjänats i egenskap av kvinidig adjunkt vid

allmänt läroverk för gossar. Kommittén, som i det föregående föreslagit,

att kvinna må kunna befordras till adjunkt vid allmänt läroverk, finner

billigt, att lärarinna vid Barnskola, liksom ock ämneslärarinna vid högre

lärarinneseminariet, må, då hon övergår till adjunktsbefattning vid allmänt

läroverk, tillgodoräkna sig den tid, hon efter vunnen adjunktskompetens

tjänstgjort vid samokola eller högre lärarinneseminariet. Det må nämligen

härvid erinras, att nämnda skolformer fullt motsvara de realskolor

eller de lägre klasser av de högre allmänna läroverken, vid vilka man far

antaga, att kvinnas verksamhet bliver huvudsakligen förlagd.

Beträffande den ovan omförmälda framställningen angående rätt att

för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som extra ordinarie

lärare finner kommittén, att ett bifall härtill skulle innebära eu

avvikelse från de grunder, som i förevarande avseende äro på andra

områden gällande, och kan kommittén i följd därav ej tillstyrka berörda

framställning. Den omständigheten, att sådan rätt varit förut medgiven,

fastän den sedermera upphävts, innebär icke något skäl att nu

återinföra densamma.

Vad vidare angår den i enahanda avseende gjorda framställningen

om motsvarande rätt för lärare vid de kommunala gymnasierna, må erinras,

att dessa lärare visserligen befinna sig i en i förhållande till motsvarande

lärare vid statens gymnasier ogynnsammare ställning i så måtto,

att de icke äga rätt att räkna tjänstår för erhållande av pension, men

å andra sidan att de i regel åtnjuta en bättre avlöning än motsvarande

lärare vid statens läroverk. Att emellertid nu för deras vidkommande

tillstyrka rätt till lönetursberäkning på sätt föreslagits anser sig kommittén

så mycket mindre kunna, som kommittén ej funnit sig böra biträda

nyss omförmälda framställning av enahanda innebörd beträffande extralärare.

Härtill kommer jämväl den omständigheten, att de kommunala

gymnasierna icke äro statsinstitutioner, ett förhållande, som skulle kunna

giva ett bifall till framställningen en avsevärd räckvidd och medföra

oöverskådliga konsekvenser.

Vidkommande slutligen de av docenter vid rikets universitet framförda

önskemålen anser sig kommittén, i likhet med de i ärendet hörda

myndigheterna, böra tillstyrka, att samma grunder för rätt till lönetursberäkning

böra gälla för alla docenter, vare sig de hava docentstipendium

eller icke. Beträffande däremot den föreslagna utsträckningen av

lönetursrätten utöver tre år finner kommittén ej tillräckliga skäl föreligga

att tillstyrka en ändring av vad i detta avseende för närvarande gäller.

10—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

74

Nuvarande

bestämmel

ser.

Tillfällig

löneförbätt

ring.

Nämndens

förslag.

Till kommittén

remitterad

framställning.

2. Rektorer.

a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.

Rektor vid högre allmänt läroverk åtnjuter för närvarande avlöning

i två lönegrader å 1) 4,000 kronor, 2) 4,500 kronor jämte tjänstgöringspenningar

å 2,000 kronor, alltså tillhopa resp. 6,000 och 6,500 kronor.

Härjämte skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller

hyresersättning. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904).

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättringför

år 1918 till rektor i första lönegraden med 400 kronor och till rektor

i andra lönegraden med 500 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk

bestämmes till 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden,

därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

Genom kungl. remiss den 18 september 1917 har till kommittén

överlämnats en av flertalet rektorer vid de allmänna läroverken gjord

underdånig framställning, däri, bland annat, föreslås, att avlöningen åt

rektor vid allmänt läroverk må fastställas som en verklig chefslön med

en begynnelseavlöning åt rektor vid högre allmänt läroverk å 7,500 kronor

och åt rektor vid real- och samskola å 6,500 kronor, jämte ett ålderstillägg

åt samtliga rektorer å 600 kronor att utgå efter fem års väl

vitsordad tjänstgöring.

I nämnda framställning anföres till stöd för berörda förslag huvudsakligen

följande.

Den hittills följda principen, att rektors begynnelseavlöning skulle

vara lika med rektors resp. adjunkts avlöning i högsta lönegraden saknade

numera fog för sig. I själva verket vore denna princip en kvarleva

från den tid, då rektoratet turvis bestriddes av skolans äldre lärare, en

anordning, som under nuvarande tjänsteförhållanden vore fullkomligt

otänkbar.

I motsats till den av nämnden följda principen, borde rektors avlöning,

oberoende av lektors resp. adjunkts slutlön, bestämmas såsom en

verklig chefslön, i överensstämmelse med för andra tjänstemannakårer

brukliga principer.

De arbetsuppgifter, som i våra dagar ålåge rektorerna, vore av en

avsevärt mera mångsidig och krävande art än de, som tillkomme övriga

lärare. Till rektors rent pedagogiska uppgifter, som innefattade, förutom

eu ganska utsträckt undervisningsskyldighet, uppgiften att planlägga arbetet,

att vaka däröver att undervisningen efter allmänna stadgande!! och

särskilda föreskrifter ändamålsenligt fortginge, att ansvara för att ordning

och tukt upprätthölles i och utom skolan och att i allt, som rörde

undervisning och uppfostran, vara beredd att bistå föiäldraroch målsmän

ej mindre än lärare med råd och hjälp — till dessa uppgifter komme

andra göromål av både skiftande och ansträngande art.

Dit hörde dels expeditionsgöroinålen, som sedan rektors avlöning år

1904 senast fastställdes i högst avsevärd grad ökats och fortfarande ökades

år från år. Dit hörde vidare skötseln av läroverkens olikaitade eko

nomiska angelägenheter, vilken skötsel, redan i och för sig betungande,

jämväl innebure ett ekonomiskt ansvar för läroverkens ofta betydande kassor

och fonder. Även om rektorerna vid de större läroverken härvid hade eu

hjälp i de särskilt avlönade skrivbiträdena, måste, i betraktande av dessas

starkt begränsade ersättning, huvudparten av expeditions- och förvaltningsgöromålen

utföras av rektor personligen. För skolans räkenskapsföring

samt övriga administrativa angelägenheter, särskilt det maktpåliggande

utarbetandet av olika arbetsordningar för den stundande terminen, måste

han, i olikhet mot övriga lärare, offra en god del av sina ferier. Vad

åter mindre real- och samskolor anginge, maste dessas rektorer själva

utföra allt skolans skrivarbete samt därtill hava hand om de ständigt

växande skol- och lärjungebiblioteken.

Toge man alltså berättigad hänsyn till en rektors ständigt ökade

och genom sin mångsidighet slitande arbete och till det ansvar för

att ej tala om det icke sällan förekommande obehag — som vore förenat

med hans ämbetsutövning, syntes det ej kunna bestridas, att rektorerna

gent emot övriga lärarkategorier, vilkas åligganden icke på senare tiden

i jämförlig grad ökats, vore relativt lågt avlönade.

Med avseende på den rätt till bostad, som tillkomma en rektor i

motsats till andra lärare, erinrades därom, att i de fall, då denna förmån

utgått i form av penningersättning, vilket vore det vanligaste, denna

blivit ganska snävt tillmätt. I medeltal uppgick bostadsförmånen enligt

1910 års bestyrkta beräkning —''till (om Stockholm och Göteborg på

grund av där rådande speciella dyrhetsförhallanden undantoges) 1,165

kronor för rektor vid högre läroverk och 795 kronor för rektor vid lealoch

Barnskola. , Det vore sålunda uppenbart, att rektors avlöning, även

inklusive k yresersättningen, ingalunda utgjorde en efter hans ämbetsställning

avpassad ehefslön.

Det syntes knappast kunna bestridas, att rektoratet, jämfört med

åtskilliga andra chefsplatser, för vilka administrativ förmåga kunde anses i

76

Kommitténs

förslag.

huvudsak vara nog, av sin innehavare krävde jämväl flera andra egenskaper,

såsom pedagogisk, vetenskaplig och disciplinär förmåga. En känd sak

vore ock, att rektoraten vid våra större läroverk numera betraktades som

några bland statens mest ansträngande befattningar. Redan det, att en

rektor vore chef för ett kollegium, omfattande från 11 ända till 44 lärare,

och dagligen vore ställd inför två andra stora intressegrupper, målsmännen

och lärjungarna, gjorde hans ställning ytterst krävande. Under sådana

förhållanden syntes det ingalunda få anses förmätet, att rektors avlöningsförhållanden

måtte så avvägas, att de åtminstone icke understege

avlöningsförmånerna för en del jämförliga chefsplatser.

Det syntes sökandena innebära en moderat fordran, att begynnelseavlöningen

för rektor vid högre allmänt läroverk sattes till 7,500 kronor

och för rektor vid real- och samskola till 6,500 kronor, varigenom den

hittillsvarande skillnaden på 1,000 kronor mellan rektorsavlöningen vid

högre och lägre läroverk skulle bibehållas.

Inklusive hyresersättningen skulle rektorernas vid de högre allmänna

läroverken avlöningar härigenom i någon mån överskrida avlöningarna för

tredje gradens tjänstemän, bland vilka funnes åtskilliga chefer inom ämbetsverken.

I betraktande av vad som anförts om rektors verksamhet, syntes

emellertid detta icke få anses obilligt, helst rektor numera, på grund

av läroverkens krav på obruten kraft hos deras styresmän, principiellt

endast tillsattes genom förordnande på högst fem år i sänder, och en

rektor alltså icke kunde beräknas kvarstå lika länge på sin chefsplats

som motsvarande ämbetsmän på andra områden.

Nämndens förslag i fråga om tiden för ålderstilläggets utgående tillstyrktes,

under framhållande, att därigenom en berättigad likställighet

mellan rektorerna och övriga med dem jämförliga statstjänstemän skulle

åvägabringas.

I likhet med vad i nämnda framställning yrkas, finner ej heller

kommittén anledning bibehålla den nuvarande principen i avseende å

rektors avlöning, eller att densamma skall vara lika med lektors resp.

adjunkts avlöning i högsta lönegraden. Kommittén anser det vara ådagalagt,

att rektors avlöning med hänsyn till hans ställning och hans arbetsuppgifter

bör beräknas efter andra grunder.

Det är uppenbart, att — såsom ock framhållits — expeditionella

och övriga administrativa arbeten taga en rektors tid mycket i anspråk

och ävenledes på innehavare av denna befattning ställa stora krav beträffande

vissa personliga egenskaper. Det torde ock kunna ifrågasättas,

huruvida icke i avseende å dessa arbeten en lättnad borde beredas rek

-

77

torerna åtminstone vid de större läroverken såväl genom att ytterligare

minska deras nndervisningsskyldighet utöver vad nu är medgivet som

ock genom en ändamålsenligare anordning av den nuvarande skrivbiträdesinstitutionen

vid läroverken.

Vad angår frågan om en ytterligare minskad undervisningsskyldighet,

har kommittén, som anser sig nu icke kunna ingå i bedömande av

omfång och räckvidd av en anordning i detta syfte, endast velat i detta

sammanhang fästa uppmärksamheten på nämnda förhållande, utan att

för egen del göra något vidare uttalande i frågan.

Beträffande däremot det nuvarande biträde, varöver rektorerna

förfoga vid expeditionsarbetet, må erinras, hurusom enligt särskilda kungl.

brev av reservationsanslaget till de allmänna läroverken för närvarande

arvoden utgå till skrivbiträden åt rektorerna, vilka biträden skola utses

bland de vid vederbörande läroverk anställda lärare. En sådan anordning

synes kommittén icke vara fullt tillfredsställande, åtminstone vid de större

läroverk, där arbetet är mer omfattande, och ifrågasättas kan, huruvida

ej i vissa dylika fall vederbörande rektorer skulle vara mera betjänta,

därest de hade till sitt förfogande för ändamålet fast anställda skrivbiträden.

Kommittén anser i allt fall, att erforderliga belopp böra ställas

till vederbörande rektorers ''disposition att användas i nu avsett syfte,

men vill i detta sammanhang inskränka sig till att hemställa, att denna

fråga varder underkastad erforderlig utredning.

Då kommittén härefter övergår till spörsmålet om det avlöningsbelopp,

som kan anses lämpligt att förorda för rektor, ansluter sig kommittén

till den uppfattningen, att avlöningen bör hava karaktär av chefslön,

och synes det kommittén, att en avlöning av 7,500 kronor för manlig

rektor vid högre allmänt läroverk torde kunna anses skälig, när man

tager i betraktande, att rektor härjämte äger att åtnjuta fri bostad

eller ersättning härför. Kommittén vill följaktligen förorda omförmälda

belopp, 7,500 kronor. Av detta belopp torde 5,000 kronor höra utgöra

lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Då kommittén vid förut

avgivna löneregleringsförslag ansett chefer för centrala ämbetsverk böra

omedelbart och utan intjänande av ålderstillägg erhålla de för dem avsedda

löneförmåner, har kommittén ej kunnat förorda, att rektor må

komma i åtnjutande av rätt till ålderstillägg.

Till frågan angående semesterrätt för rektorerna återkommer kommittén

i det följande.

78

Nuvarande

bestämmel

ser.

Tillfällig

löneförbätt

ring.

Nämndens

förslag.

Till kommittén

remitterad

framställning.

Kommitténs

förslag.

Nämndens

förslag.

Vid nämndens

förslag

fogat särskilt

yttrande.

b) Manlig rektor vid realskola.

Rektor vid realskola åtnjuter för närvarande avlöning i två- lönegrader

å 1) 3,200 kronor, 2) 3,700 kronor, jämte tjänstgöringspenningar

å 1,800 kronor, alltså tillhopa resp. 5,000 och 5,500 kronor. Härjämte

skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller hyresersättning.

(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring för

år 1918 till rektor vid realskola med 600 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid realskola bestämmes

till 5,700 kronor i l:a och 6,200 kronor i 2:a lönegraden, därav

1,900 kronor i tjänstgöringspenningar.

På sätt ovan omförmälts, har i den till kommittén genom kungl.

remiss den 18 september 1917 överlämnade framställningen från flertalet

rektorer vid de allmänna läroverken föreslagits, att avlöningen åt

rektor vid realskola må fastställas till 6,500 kronor jämte ett ålderstilllägg

å 600 kronor.

Under hänvisning till vad kommittén i det föregående beträffande

rektor vid högre allmänt läroverk anfört, vilket i tillämpliga delar jämväl

torde äga avseende å rektor vid realskola, får kommittén för sistnämnda

befattningshavare förorda en avlöning av 6,400 kronor, därav

4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Någon rätt

till ålderstillägg torde i detta fall lika litet böra förekomma som i fråga

om rektor vid högre allmänt läroverk.

c) Kvinnlig rektor vid saniskola.

Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna befordras till rektor

vid statssamskola. Nämnden föreslår, att kvinnlig rektor vid dylik skola

måtte i avlöning erhålla 4,400 kronor i l:a och 4,900 kronor i 2:a lönegraden,

därav 1,400 kronor tjänstgöringspenningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fröken

Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om avlöningsförmånerna

för statsanställda kvinnliga lärare, att avlöningen för kvinnlig rektor

vid samskola bestämmes till 4,700 kronor i l:a och 5,200 kronor i 2:a

lönegraden, därav 1,600 kronor tjänstgöringspenningar.

79

Enär kommittén, på sätt av det föregående framgår, icke ansett

sig kunna förorda, att kvinna må befordras till rektor vid Barnskola,

torde nämndens förslag i förevarande avseende icke föranleda något kommitténs

yttrande.

d) Lönetur.

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor

må vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet

av tio år, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor

mera än fyra femtedelar av samma tid, med iakttagande härvid, att rektor

vid högre allmänt läroverk endast må räkna sig till godo den tid,

han såsom rektor vid sådant läroverk tjänstgjort.

Jämlikt kungl. kungörelsen den 9 juni 1905 äger rektor vid allmänt

läroverk att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo

även den tid, han under tiden för sitt rektorsförordnande på grund av

förordnande bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag.

Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad

efter fem år.

Alldenstund kommittén, på sätt av det föregående framgår, icke ansett

sig böra förorda rätt till ålderstillägg åt vare sig rektor vid högre

allmänt läroverk eller rektor vid realskola, torde nämndens förevarande

förslag ej föranleda något särskilt yttrande från kommitténs sida.

e) Pension.

Enligt gällande bestämmelser kunna rektorerna vid de allmänna

läroverken tillsättas antingen genom utnämning eller genom förordnande

på viss tid.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att tillförordnad

rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande

stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara

berättigad att i pension uppbära sin lön som rektor oavkortad.

I kungl. brev den 6 juni 1912 förordnas, i enlighet med ett av

riksdagen därom fattat beslut, att pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad

rektor vid högre allmänt läroverk skall utgöra hela lönen

Kommittent

yttrande.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

yttrande.

Nuvarande

bestämmel

ser.

80

Nämndens

förslag.

Till kommittén

remitterad

framställning.

med tillägg av 500 kronor samt för rektor och tillförordnad rektor vid

real- eller samskola hela lönen med tillägg av 300 kronor.

Nämnden förslår,

att pensionsunderlaget skall för såväl ordinarie som tillförordnad

rektor utgöra lönen, ökad med ett belopp av 500 kronor för rektor vid

högre allmänt läroverk, 300 kronor för rektor vid realskola och 200 kronor

för kvinnlig rektor vid samskola; samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt läroverk,

sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom

till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.

I ovanberörda genom kungl. remiss den 18 september 1917 till

kommittén överlämnade framställning från flertalet rektorer vid de allmänna

läroverken föreslås, att pensionen för rektor vid allmänt läroverk

må bestämmas, enligt pensionslagen av den 11 oktober 1907, för tillförordnad

rektor, som vid sitt pensionstagande fortfarande innehar rektorsförordnande,

så som om han varit befullmäktigad rektor, och för den,

som före pensionstagandet avgått från rektor stjänsten och återgått till

lärartjänst, så som om hans rektorsår varit förlagda till tiden närmast

före avskedstagandet — dock eventuellt med den inskränkning, som i

motiveringen föreslagits.

I motiveringen framhålles, bland annat, följande.

Efter erinran om innehållet i § 4 av lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, framhålles, hurusom denna lag avsåge ordinarie

tjänstinnehavare och alltså förutsatte dennes kvarstående vid tiden för

pensionstagandet i den högsta tjänst han under sin tjänstetid uppnått

samt ville garantera honom pension efter denna tjänst.

Tillämpad på eu rektor, som vid tiden för sitt pensionstagande

ännu innehade förordnande som rektor, finge denna lag sin rättmätiga

innebörd. Hade han innehaft sitt förordnande fem år eller mera, hade

han rätt till högsta pensionsunderlag utan inskränkning; hade han först

inom de senaste fem åren erhållit sitt rektorsförordnande, finge han för

sina rektorsår räkna rektorspensionsunderlag, för de föregående åren av

samma period lektors- resp. adjunktspensionsunderlag. Med denna tilllämpning

bortfölle också varje skäl att som nu fordra 15 rektorsår för

erhållande av rektorspension.

Om lagen däremot bokstavligt tillämpades på en rektor, som vid

tiden för sitt pensionstagande återgått till lärartjänst, medförde den betänkliga

anomalier. En rektor, som tjänstgjort såsom rektor t. ex. från

»1

<>() till (14 m-s ålder, Unge pension, beräknad efter 4 rektorspensionsun(lerlag

och 1 lektors- resp. adjunktspensionsunderlag, d. v. s. i det närmaste

full rektorspension, under det att eu rektor, som avgått före (JO

års ålder, icke finge någon rektorspension alls, om han också varit rektor

i 20 ar eller mera. Detta kunde omöjligen vara reell rättvisa och

adagalade blott obilligheten av att bokstavligt tillämpa lagen av It

oktober L907 om civila befattningshavares rätt till pension på rektor,

som frångått sitt rektorat och före pensionstagandet återgått till lärartjänst.

Då nuvarande praxis att tillsätta rektor endast på förordnande för

fem år i sänder tillkommit i avsikt att garantera läroverken fullt arhetsdugliga

styresmän, så syntes det obilligt, att eu läro verkschef, som med

duglighet skött sitt ämbete i ett antal år, men några år före pensionstagandet

återgått till en lägre tjänst, därför att rektorstjänsten vore

mera utslitande än andra chefsposter, därför skulle straffas med minskad

pension resp. förlust av pension efter sin högsta tjänst.

I de fall, då eu lärare under sin ämbetstid komme att sköta två

olika tjänster, dels lärartjänst dels rektorstjänst, av vilka den senare vore

mera fordrande än den förra, vore det ock i statens intresse förmånligast,

att han skötte den mera krävande posten under sina kraftigaste och arbetsdugligaste

år och med avtagande krafter återginge till en mindre

krävande tjänst. Det vore då obilligt, att denna för staten fördelaktiga

anox-dning skulle, där den föi''ekomme, tagas till formell intäkt för att

beröva honom rättighet till pension efter sin högsta tjänst.

Tvärtom syntes det billigt och i överensstämmelse med pensionslagens

anda, att rektor, som med nit och skicklighet skött sin tjänst, erhölle rektorspension,

oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektoratet

och pensionstagandet. I lagen borde detta kunna uttryckas genom ett

stadgande, att en rektors tjänstgöringsår som rektor i varje fall skulle

räknas honom till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans

tjänstetid. Om häri av praktiska grunder skulle fordras någon inskränkning,

skulle man kunna införa den bestämmelsen, att rektoi-spension icke

utfölle, om rektor av annan anledning än föi-svagad hälsa återgått till

lärartjänst före 50 års ålder.

Enligt den avlöning, som kommittén förordat för rektorerna, skulle Kommitténs

pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läroverk utgöra 5,000 förs{a9

kronor och för rektor vid realskola 4,400 kronor. Då emellertid fri bostad

eller motsvarande ersättning är att betrakta som eu ytterligare avlöningsförmån

och låksdagen så sent som år 1912 godkänt denna uppfattning

genom att höja rektors pensionsunderlag, synes det kommittén

11—175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

skäligt förorda, att pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läroverk

bestämmes till 5,600 kronor och för rektor vid realskola till 4,600

kronor.

Rektorerna äro numera i realiteten att anse såsom ordinarie befattningshavare,

om de också nästan undantagslöst tillsättas medelst förordnande.

Enligt nämndens förslag skall, därest befattningshavare varit tillförordnad

rektor, sådant vid bestämmandet av pensionens belopp räknas

honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.

Kvarstår sålunda eu rektor vid rektorstjänsten till pensionsåldern efter

att hava innehaft nämnda tjänst under minst fem år, skulle han kunna

komma i åtnjutande av full pension. Har han däremot vid avskedstagandet

innehaft rektorsförordnande kortare tid än fem år eller inom fem

år före avskedstagandet avgått från rektorstjänsten till ordinarie tjänst,

som avses i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

skulle enligt sistnämnda lag beloppet av hel pension i sådant fall utgöra

en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,

vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren

gällande.

Den till kommittén remitterade framställningen innebär eu utvidgning

utöver vad nämnden föreslagit, i det där ifrågasättes, att rektor

skulle erhålla rektorspension oavsett det antal år, som förflutit mellan

avgången från rektoratet och pensionstagandet, eller med andra ord att

en rektors tjänstgöringsår som rektor i varje fall skulle räknas honom

till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans tjänstetid.

Kommittén anser sig icke kunna förorda ett förslag av det senast

berördas innebörd. Detta förslag innebär nämligen införandet i pensionsväsendet

av en alldeles ny princip, och det torde ej vara möjligt

för kommittén att under förhandenvarande förhållanden överskåda de

konsekvenser, ett bifall härtill skulle medföra på andra områden. Skulle

emellertid frågan befinnas vara av en sådan betydelse, att ett undantag

från pensionslagens bestämmelser i förevarande avseende kunde anses

skäligt, torde frågan dock böra, innan den förelägges till förnyat skärskådande,

underkastas en noggrann och allsidig utredning. Kommittén

finner sig böra förorda, att tillförordnad rektor i nu förevarande avseende

likställes med befullmäktigad rektor.

3. Övningslärare.

a> — b) Manliga och kvinnliga övningslärare.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är avlöningen till

ordinarie, övningslärare bestämd till följande belopp:

för teckning slöra re: vid realskola tre lönegrader ä 1) 700 kronor,

2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader

ä 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;

för gymnastik! öra re: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor,

2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader

ä 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;

samt

för musiklärare: vid realskola tre lönegrader ä 1) 550 kronor, 2)

650 kronor, 3) 750 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader ä

I) 1,100 kronor, 2) 1,300 kronor, 3) 1,500 kronor, 4) 1,700 kronor.

Samma kungörelse föreskriver vidare,

att teckning slör are skall vara skyldig att för den fastställda lönen

tjänstgöra vid realskola 8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 timmar

i veckan, samt

att musiklärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra

vid realskola 6 timmar och vid högre allmänt läroverk 12 timmar

i veckan,

men att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas tecknings- och

musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80 kronor

i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt

läroverk, 125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav,

att ersättning för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal veckotimmar

än 24 till tecknings!ärare vid realskola, 17 till teckningslärare vid

högre allmänt läroverk och 3 till musiklärare; samt

att gymnastiklärare, som fått sig ålagd eu mera ansträngande eller

omfattande tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp,

som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall av Kungl.

Maj:t bestämmes, dock ej till högre belopp än 650 kronor.

Beträffande de extra ordinarie övningslärarnas avlöning är i huvudsak

stadgat,

att vikarierande teckningslärare må för den för tjänsten bestämda

tjänstgöringstiden åtnjuta vid högre allmänt läroverk ett årligt arvode

av 1,200 kronor och vid realskola ett dylikt arvode av 640 kronor samt

dessutom vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för varje

Nuvarande

bestämmelser

angmanliga

övningslärare.

Nuvarande

bestämmelser

ang.

kvinnliga

övningslärare.

Tillfällig

löneförbätt

ring.

veckotimme av 60 kronor för tjänstgöring utöver nämnda tjänstgöringstid;

att

vikarierande musiklärare må för den för tjänsten bestämda tjänstgöringstiden

åtnjuta ett årligt arvode av 960 kronor vid högre allmänt

läroverk och 480 kronor vid realskola samt för tjänstgöring utöver nämnda

tjänstgöringstid vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning förvar

je veckotimme av 60 kronor;

att vikarierande gymnastiklärare må åtnjuta arvode, motsvarande

deri för tjänsten fastställda lön i lägsta lönegraden jämte tre fjärdedelar

av den å tiden för vikariatet belöpande del av tilläggsarvodet (kung!,

cirkulär den 8 december 1904); samt

att biträdande teckningslärare skall åtnjuta ersättning efter 80 kronor

för varje veckotimme till och med 15 timmar vid högre allmänna

läroverk och 8 timmar vid realskolor samt efter 60 kronor för varje överskjutande

veckotimme. (Kungl. brev den 26 april 1905.)

Vid åtskilliga läroverk meddelas även undervisning i manlig slöjd.

Enligt kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 är som villkor för statsbidrags

utgående fastställt, att vid läroverk, som visat sig äga på ändamålsenligt

sätt anordnad slöjdundervisning, årligen finge utgå 150 kronor för varje

slöjdavdelning av 15 lärjungar vid realskola för gossar och vid samskola.

Enligt gällande bestämmelser äga kvinnor tillträde till teckningsoch

musiklärartjänster vid realskolor. Kvinnor, anställda i dessa tjänster,

åtnjuta för närvarande samma avlöning som motsvarande manliga befattningshavare.

Lärarinnorna i kvinnligt handarbete vid statssamskolorna äro anställda

som timlärarinnor; deras avlöning utgår efter 1 krona 50 öre för

varje undervisningstimme. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring

för år 1918

till ordinarie gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk med 600 kronor

» » i> » realskola...... » 500

tecknings- eller musiklärare vid högre allmänt

läroverk............... » 500 »

» ordinarie tecknings- eller musiklärare vid realskola . » 400 »

» biträdande teckningslärare vid allmänt läroverk (med

minst 15 timmars undervisningsskyldighet) . . » 300 »

» lärarinna i kvinnligt handarbete vid statssamskola . »100 »

» vikarierande gymnastiklärare vid allmänt läroverk . » 400 »

» annan vikarierande övningslärare vid allmänt läroverk » 300 »

85

Nämnden ioreslår,

att avlöningen bestämmes till

för vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik

samt biträdande manlig lärare i teckning: 80 kronor för veckotimme;

för manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,650

kronor i l:a, 1,880 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,330 kronor i

4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars

undervisning;

för manlig teckningslärare vid realskola: lön ä 1,050 kronor i l:a,

1,200 kronor i 2:a, 1,350 kronor i 3:e och 1,500 kronor i 4:e lönegra

den,

med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars undervisning;

för

manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 2,310

kronor i l:a, 2,630 kronor i 2:a, 2,940 kronor i 3:e och 3,260 kronor i

4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars

undervisning;

för manlig gymnastiklärare vid realskola: lön å 1,370 kronor i l:a,

1,560 kronor i 2:a, 1,760 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegra

den,

med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars undervisning;

för

manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,320

kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,680 kronor i 3:e och 1,860 kronor i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,330 kronor för 15 veckotimmars

undervisning;

för manlig musiklärare vid realskola: lön å 630 kronor i l:a, 720

kronor i 2:a, 810 kronor i 3:e och 900 kronor i 4:e lönegraden, med eu

maximiavlöning av 1,350 kronor för 9 veckotimmars undervisning;

för vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik

samt biträdande kvinnlig lärare i teckning: 75 kronor för veckotimme;

för kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,430

kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,200 kronor för 32 timmars

tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teckningslärare vid realskola: lön å 900 kronor i l:a,

1,020 kronor i 2:a, 1,140 kronor i 3:e och 1,260 kronor i 4:e lönegraden,

med en maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars undervisning i

veckan;

för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola: lön å 1,170 kronor i l:a,

1,330 kronor i 2:a, 1,490 kronor i 3:e och 1,640 kronor i 4:e lönegraden,

Nämndenh

förslag.

86

med eu maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars tjänstgöring i

veckan;

för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,140

kronor i l:a, 1,290 kronor i 2:a, 1,430 kronor i 3:e och 1,580 kronor i

4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 1,970 kronor för 15 timmars

undervisning i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön å 540 kronor i l:a, 620

kronor i 2:a, 690 kronor i 3:e och 760 kronor i 4:e lönegraden, med en

maximiavlöning av 1,140 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;

för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: 65

kronor för veckotimme; och

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön a 420 kronor

i l:a, 500 kronor i 2:a, 570 kronor i 3:e och 640 kronor i 4:e lönegraden,

med en maximiavlöning av 1,280 kronor för 12 veckotimmars

undervisning;

att ordinarie övnhuslärare skall vara skyldig att för den fastställda

lönen tjänstgöra:

teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 10

veckotimmar;

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola 13

veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk 12 och vid realskola 6 veckotimmar;

samt

lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas:

teckningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32 veckotimmar,

dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande åläggas

mera än sammanlagt 28 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 15 och vid

realskola intill sammanlagt 9 veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar;

att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning utöver

den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta ersättning:

manlig

lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt

läroverk med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och

155 kronor i 4:e lönegraden;

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid realskola med

105 kronor i l:a, 120 kronor i 2:a, 135 kronor i 3:e och 150 kronor i

4:e lönegraden;

M7

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk

med 95 krono]- i l:a, 107 kronor i 2:n, 119 kronor i 3:e och 131 kronor

i 4:e lönegraden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymnastik

vid samskola med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i

3:e och 126 kronor i 4:e lönegraden; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete med 70 kronor i l:a, 82 kronor i

2:a, 94 kronor i 3:e och 106 kronor i 4:e lönegraden.

Vad angår undervisning i manlig slöjd, anser nämnden förhållandena

på detta område ej hava vunnit den stadga, att det nu kunde vara

lämpligt eller ens möjligt att reglera ifrågavarande lärares avlöning.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande Vid nämn

-

dels av herr Olof Olsson, som, i enlighet med sin uppfattning om

principerna för bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner, ran m

föreslår »för kvinnlig lärare i teckning vid realskola för gossar: 980 kronor

i l:a, 1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e

lönegraden o. s. v.»;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som i anslutning till sin uppfattning

om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår

för kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,550

kronor i l:a, 1,730 kronor i 2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,450 kronor för 32 timmars

tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teckningslärare vid realskola: lön å 980 kronor i l:a,

1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e lönegraden,

med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning

i veckan;

för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola: lön å 1,280 kronor i l:a,

1,430 kronor i 2:a, 1,590 kronor i 3:e och 1,750 kronor i 4:e lönegraden,

med eu maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning i

i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön ä 1,240

kronor i l:a, 1,380 kronor i 2:a, 1,530 kronor i 3:e och 1,670 kronor i

4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 2,090 kronor för 15 timmars

undervisning i veckan;

föi- kvinnlig musiklärare vid realskola: lön å 590 kronor i l:a, 660

kronor i 2:a, 740 kronor i 3:e och 810 kronor i 4:e lönegraden, med eu

maximiavlöning av 1,210 kronor för 9 timmars undervisning i veckan:

särskilda yttranden, nämligen

derb o j ur om;/

foanae sär

-

88

Över nämndens

förslag

anqivet yttrande.

Till kommittén

remitterad

framställning.

Kommitténs

förslag.

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 470 kronor

i l:a, 540 kronor i 2:a, 620 kx-onor i 3:e och 690 kronor i 4:e lönegraden,

med en maximiavlöning av 1,370 kronor för 12 timmars undervisning i

veckan; samt

för extra tjänstgöring avlöning efter följande ersättning för veckotimme:

för

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk

103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kronor

i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymnastik

vid samskola 98 kronor i l:a, Ilo kronor i 2:a, 122 kronor i 3:e

och 134 kronor i 4:e lönegi-aden; samt

för läi*arinna i kvinnligt handarbete vid samskola 78 kronor i l:a,

90 kronor i 2:a, 102 kronor i 3:e och 114 kronor i 4:e lönegraden.

I sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande hemställer läroverksöverstyrelsen,

att avlöningen för manlig lärare i manlig slöjd måtte

bestämmas till 75 kronor för veckotimme.

Genom remiss den 25 september 1917 har till kommittén överlämnats

en av musikläraren vid Arvika realskola Ester Hjort hos chefen för

ecklesiastikdepartementet gjord framställning, däri på anförda skäl göres

gällande den uppfattningen, att kvinnlig musiklärare vid realskola bör

jämnställas med manlig i avlöningshänseende.

|ffPå sätt kommittén i det föregående framhållit, torde i avseende å

övningslärarnas avlöning ett annat lönesystem än det hittills tillämpade

och i nämndens förslag i stort sett bibehållna för närvarande ej låta sig

genomföra. Kommittén har därför ansett sig böra förorda de av nämnden

föreslagna grunderna.

Enär kommittén i det föregående för adjunkt och lektor förordat

eu högre avlöning än nämnden tänkt sig, torde därav följa, att jämväl

övninglärarnas löneförmåner böra underkastas eu med hänsyn till nyssnämnda

höjning lämpligen avpassad revision.

För vikaiåei-ande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik

samt biträdande manlig lärare i teckning förordar nämnden 80 kronor

för veckotimme. Kommittén anser nämnda belopp böra höjas till 90

kronor. Den för motsvarande kvinnliga befattningshavare av nämnden

föreslagna avlöningen av 75 kronor för veckotimme synes böra höjas till

85 kronor.

Enligt nämndens beräkningar skulle ei-sättningen för veckotimme

Hi)

för ordinarie manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre

allmänt läroverk utgå med Ilo kronor i första, 125 kronor i andra, 140

kronor i tredje och 155 kronor i fjärde lönegraden. Kommittén anser,

att nämnda belopp höra sättas till respektive 120, 135, 150 och 1(15

kronor.

Vidare skulle enligt nämndens beräkningar ersättningen för veckotimme

för ordinarie manlig lärare i samma ämnen vid realskola utgå

med 105 kronor i första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och

150 kronor i fjärde lönegraden. Efter kommitténs uppfattning torde

nämnda belopp böra sättas till respektive 115, 130, 145 och 160 kronor.

Vad därefter angår kvinnliga övningslärare, skulle enligt nämndens

beräkningar ersättningen för veckotimme för kvinnlig ordinarie lärare i

teckning och i musik vid högre allmänt läroverk utgå med 95 kronor i

första, 107 kronor i andra, 119 kronor i tredje och 131 kronor i fjärde lönegraden

samt för kvinnlig ordinarie lärare i teckning och i musik vid realskola

samt i gymnastik vid samskola utgå med 90, 102, 114 och 126

kronor i respektive lönegrader. Kommittén, som i det föregående föreslagit,

att kvinna ej må kunna förordnas till lärare i musik vid högre allmänt

läroverk, anser, vad övriga befattningar beträffar, att berörda belopp böra

i avseende å befattning vid högre allmänt läroverk bestämmas till respektive

105, 117, 129 och 141 kronor samt i avseende å befattning vid

realskola och samskola till respektive 100, 112, 124 och 136 kronor.

Beträffande lärarinnor i kvinnligt handarbete vid samskolor förordar

nämnden för vikarierande sådan lärarinna 65 kronor för veckotimme,

vilket belopp kommittén anser böra sättas till 75 kronor. Vad angår

ordinarie dylik lärarinna föreslår nämnden eu avlöning, beräknad efter

ersättning för veckotimme av 70 kronor i första, 82 kronor i andra, 94

kronor i tredje och 106 kronor i fjärde lönegraden. Nämnda belopp

böra enligt kommitténs mening bestämmas till respektive 80, 92, 104 och

116 kronor.

Med godtagande i övrigt av nämndens förslag i vad det avser undervisningsskyldighet

för omförmälda lärare ävensom med beräkning av

ovan av kommittén förordade ersättningsbelopp jämväl för undervisning

utöver den mot ordinaiie lön svarande undervisningstiden, har kommittén

ansett sig böra föreslå avlöningsbelopp, vilka äro i det följande närmare

angivna (se sid. 109 IT.).

Bland de önskemål, som framkommit beträffande övningslärare vid

de allmänna läroverken och vilka ej berörts av vad kommittén i det

föregående anfört, må framhållas yrkandet om eu ändamålsenligare anordning

av välskrivningsun delvis ningen genom dess överlämnande helt

12—175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

90

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

och hållet åt teekningslärarna. Kommittén finner vad härutinnan anförts

värt beaktande, men, då kommittén saknar förutsättningar att närmare

bedöma denna fråga, vill kommittén ifrågasätta, huruvida densamma tilläventyrs

må göras till föremål för erforderlig utredning.

Samma ståndpunkt anser sig kommittén böra intaga i fråga om

yrkandet, särskilt vad de större realskolorna beträffar, att ett högre antal

övertimmar måtte anslås åt ämnet musik.

Vidkommande därefter lärare i manlig slöjd instämmer kommittén

med den av nämnden beträffande dessa lärare uttalade uppfattning, att

tiden ej nu synes vara inne att reglera ifrågavarande lärares avlöningsförmåner.

Vad slutligen angår det i omförmälda remiss av den 25 september

1917 gjorda yrkandet angående kvinnlig musiklärares avlöning, torde

detsamma få anses besvarat genom vad kommittén ovan föreslagit.

c) Avlöning under tjänstledighet.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att övningslärare

skall vid tjänstledighet på grund av sjukdom äga uppbära tre fjärdedelar

av de löneförmåner, som han skulle hava uppburit, om han själv bestritt

sin tjänst.

I kungl. kungörelsen den 10 oktober 1913 är föreskrivet, att ordinarie

tecknings-, musik- eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk, som

erhållit tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller biträdande

övningslärare vid annat allmänt läroverk, skall under tjänstledigheten

uppbära dels å sin egen befattning vad han skulle hava erhållit,

därest han själv bestritt densamma, dels ock å den tjänst, han såsom

vikarie bestritt, eller för den tjänstgöring, han eljest fullgjort, ersättning

enligt stadgade grunder, med skyldighet för honom att bestrida avlöning

enligt givna bestämmelser åt den, som uppehållit hans egen tjänst.

Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig

på grund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han

skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie

övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig

ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå

så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

prövas skäligt.

Mot nämndens förslag är från kommitténs sida så mycket mindre Kommitténs

att erinra som enligt kommitténs mening jämväl i övrigt bör i tillämp- ’ors n''’

liga delar för övningslärare gälla vad kommittén i förevarande avseende

förordat beträffande ämneslärare.

d) Lönetur.

I fråga om lönetursberäkning för övningslärare finnes för närva- Nuvarande

rande intet annat stadgat än de allmänna bestämmelser, vilka i detta bcstämmelavseende

gälla för ämneslärare.

Nämnden föreslår, Nämndens

'' att ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk må för upp- • m

flyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han, efter vunnen

kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort

som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års

tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid

högre allmänt läroverk;

att ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk må för uppflyttning

i högre lönegrad få tillgodoräkna sig de år han tjänstgjort som

ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium;

samt

att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, då den

nya löneregleringen träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap vid

statssamskola och som varder utnämnd till ordinarie lärarinna i kvinnligt

handarbete vid sådan skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöring

för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de år, under

vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet, som erfordras för dylik

anställning, må hava tjänstgjort med minst sex timmars undervisning

per vecka, dock ej mer än fem år.

I flera av de utlåtanden, som avgivits över nämndens förslag — Över »ömwdäribland

av läroverksöverstyrelsen — har hemställts om en utsträckningavg\vnaSyttav

lönetursrätten utöver vad nämnden förordat, i sä måtto nämligen, att randen.

ordinarie lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt

läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den

tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare i samma ämne vid realskola.

verk,

Övningslärare, som befordras till befattning vid högre allmänt läro- Kommitténs

äger enligt nu gällande bestämmelser icke rätt att för löneförhöj- •rm8ag

-

92

ning tillgodoräkna sig den tid, lian tilläventyrs förut tjänstgjort som

ordinarie lärare vid realskola. I omförmälda över nämndens förslag av

vissa myndigheter och föreningar avgivna yttranden hemställes om en

dylik rätt; härvid är emellertid att uppmärksamma, att i stort sett samma

myndigheter och föreningar föreslagit, att grunderna för övningslärares

vid högre allmänna läroverk och realskolor avlöning skola bestämmas efter

samma måttstock.

Kommittén, som ansett sig böra förorda ett bibehållande av viss

skillnad i avlöningshänseende mellan övningslärare vid de högre allmänna

läroverken och realskolorna, anser sig följaktligen ej kunna förorda omförmälda

yrkande. Däremot finner kommittén skäligt tillstyrka nämndens

förslag, vilket i förevarande avseende synes innebära en tillfredsställande

medelväg.

Dock anser sig kommittén böra framhålla följande. Pall kunna

inträffa, då en övningslärare vid realskola, vilken intjänat ålderstillägg

och haft ett relativt stort timantal, befordras till befattning vid högre

allmänt läroverk, men genom denna sin befordran tillskyndas avsevärd förlust

i ekonomiskt avseende. Kommittén, som finner ett dylikt förhållande

ohiltigt, vill för att i möjligaste mån avhjälpa denna olägenhet förorda en

tilläggsbestämmelse av innehåll, att vid minst lika antal undervisningstimmar

vid det högre läroverket läraren skall tillgodoföras så många

ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.

Yad nämnden i övrigt beträffande lönetursberäkning för övningslärare

föreslagit anser sig kommittén jämväl höra förorda. I tillämpliga

delar torde ävenledes för övningslärare höra gälla vad kommittén i detta

avseende beträffande ämneslärare anfört.

e) Pension.

Nuvarande I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgas, att pensionsbe

bvstämmel-

}0ppet skall utgöra för ordinarie övningslärare två tredjedelar av de löneförmåner,

han under de tio sista åren i medeltal för år uppburit eller

skulle hava uppburit, i den händelse lian hela tiden själv bestritt sin

tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oavkortad.

Vidare är i § 18 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension den 11 oktober 1907 föreskrivet, att för tecknings-, gymnastikoch

musiklärare vid rikets allmänna läroverk skall, intill dess ny lönestat

må varda fastställd, gälla, i avseende å beräkning av pensionsunderlaget,

att såsom pensionsunderlag skall betraktas lönen oavkortad, samt

vid beräkning av beloppet av hel pension vad genom. ovanberörda kungörelse

den 27 augusti 1904 blivit stadgat om pensionsbeloppets beräkning.

Nämnden föreslår, Nämnden*

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två J '' • ''

tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest lian bestrede

tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var

för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas

med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som

varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit

närmast före tidpunkten för pensionstagandet; samt

att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den

nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension

än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande

löne- och pensionsbestämmelser.

I sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande bär läroverksöver- Över ygvmstyrelsen

på anförda skäl hemställt, att med hänsyn till de svagast av-avgivet Sutlönade

övningslärarna nuvarande pensionsbestämmeker för övningslärare låtande.

måtte bibehållas oförändrade. Enligt detta förslag skulle alltså bestämmelsen,

att övningslärares pension skall utgå med minst hela lönen, fortfarande

gälla. I övrigt skulle nämndens förslag, vilket i huvudsak sammanfölle

med nuvarande pensionsbestämmelser, äga tillämpning.

Genom kungl. remiss den 19 juni 1917 har till kommittén över- TUl komlämnats

eu av läroverksöverstyrelsen gjord framställning med förslag till mitterad

vissa pensionsbestämmelser för övningslärare. framställ

Efter

erinran om vad överstyrelsen föreslagit i sitt över nämndens nmg

betänkande avgivna utlåtande, framhåller överstyrelsen, hurusom den

haft anledning att göra en mera detaljerad undersökning över huru

pensionsbeloppen för övningslärare skulle ställa sig enligt de av överstyrelsen

föreslagna bestämmelserna. Det hade av denna undersökning framgått,

att, i följd av tilläggsbestämmelsen att övningslärares pension aldrig

skulle vara mindre än den fastställda lönen, vissa ojämnheter uppkomme

i fråga om den inbördes storleken av pensionsbeloppen för olika övningslärarkategorier.

Då överstyrelsen funne det vara av vikt, att denna brist

i dess förslag bleve avhjälpt, hade överstyrelsen ansett sig böra underkasta

ifrågavarande pensionsbestämmelser förnyad prövning och framlägga

nytt förslag i ämnet.

I sitt i ovannämnda utlåtande avgivna förslag till avlöningsförmåner

för tecknings- och gymnastiklärare både överstyrelsen ntgått från att

94

enahanda avlöningsgrunder borde gälla för lärare vid realskolor och vid

högre allmänna läroverk. Därav syntes då böra följa, att samma likställighet

även skulle äga rum i fråga om pensionsförmånerna för dessa

lärare. Undersöktes pensionsförhållandena närmare, sådana de skulle ställa

sig enligt överstyrelsens förslag till pensionsbestämmelser, vilka sammanfölle

med nu gällande bestämmelser, så framginge emellertid, att avsevärda

olikheter skulle uppstå för lärare med samma omfattning av tjänstgöringen.

Så skulle exempelvis för gymnastiklärare vid högre allmänt

läroverk, vars tjänstgöring omfattat 21 veckotimmar i medeltal under de

tio sista åren, beloppet av full pension utgöra 3,570 kronor, för gymnastiklärare

vid realskola med samma tjänstgöring motsvarande belopp

2,380 kronor, för teckningslärare vid högre allmänt läroverk 2,550 kronor

och för teckningslärare vid realskola 2,380 kronor. För att avhjälpa

dylika ojämnheter i pensionsbeloppen och på samma gång sörja för att

pensionerna för de lägst avlönade lärarkategorierna icke måtte bliva alltför

obetydliga, hade överstyrelsen tänkt sig, att någon modifikation borde

göras i de föreslagna bestämmelserna. Eftersom avlöningsgrunderna enligt

överstyrelsens förslag skulle bliva olika för tecknings- och gymnastiklärare

å ena sidan och för musiklärare å den andra, visade det sig erforderligt,

att något olika grunder för pensionsberäkningen tillämpades

för de båda lärargrupperna.

Överstyrelsen hade tänkt sig, att följande pensionsbestämmelser

skulle ersätta de i överstyrelsens tidigare yttrande föreslagna.

»Pensionsunderlaget skall utgöra:

1) för ordinarie gymnastik- och teckningslärare den avlöning, läraren

skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning,

som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd,

och därest nämnda tjänstgöring icke överstigit tretton timmar i veckan,

men två tredjedelar av nämnda avlöning, därest nyssnämnda tjänstgöring

omfattat mer än tretton timmar i veckan, dock icke lägre belopp än som

motsvarar avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan;

2) för ordinarie musiklärare vid högre allmänt läroverk det lägsta

pensionsunderlag, som är bestämt för annan övningslärare vid sådant

läroverk, men för musiklärare vid realskola den avlöning, läraren skulle

uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast

föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd;

dock att för ordinarie övningslärare pensionens belopp skall bestämmas

med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,

som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit

närmast före tidpunkten för pensionstagandet.»

De pensionsbelopp, som i följd av dessa bestämmelser skulle tillkomma

tecknings- och gymnastiklärarna, vore angivna i en framställningen

bilagd tabell. Av densamma framginge, att dessa belopp från den

högsta pensionen 3,(127 kronor successivt minskades i proportion till den

avtagande tjänstgöringstiden. På området It)—13 timmar hölle sig dock

pensionsbeloppet konstant vid summan 2,210 kronor, en följd av bestämmelsen

att pensionen i dessa fall icke skulle utgå med lägre belopp än

som motsvarade avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan.

Nedanför sistnämnda timantal sjönke pensionsbeloppet successivt ned till

sitt minimum 1,700 kronor. Pensionsförmånerna skulle sålunda för ifrågavarande

övningslärare genom de angivna bestämmelserna bliva reglerade

på ett mera enhetligt och lämpligt avvägt sätt än genom de av överstyrelsen

tidigare föreslagna.

Yad slutligen anginge musiklärarnas pensioner, framginge deras belopp

av eu annan framställningen bilagd tabell. Enligt överstyrelsens ursprungliga

förslag skulle pensionsbeloppen för musiklärare vid högre läroverk

komma att bliva högre än för vissa gymnastik- och teckningslärare

med mera omfattande tjänstgöring än musiklärarna. Då en utjämning

syntes böra ske i fråga om dessa övningslärares pensioner, hade överstyrelsen

ansett lämpligt föreslå, att pensionsunderlaget för musiklärare vid

högre allmänt läroverk sattes lika med det lägsta pensionsunderlag, som

vore bestämt för annan övningslärare vid sådant läroverk. Härvid kunde

visserligen anmärkas, att pensionen därigenom bleve mindre än den fastställda

lönen. Men å andra sidan kunde framhållas, att, om pensionsunderlaget

sattes lika med nämnda lön, pensionerna för gymnastik- och

teckningslärare skulle bliva mindre än för en musiklärare med väsentligen

mindre antal timmar. Överstyrelsen hade därför ansett sig böra stanna

vid det sålunda framlagda förslaget.

Beträffande åter musiklärare vid real- och samskoloma, hade överstyrelsen

för dessa liksom för övriga övningslärare med mindre omfattande

tjänstgöring föreslagit, att samtliga avlöningsförmåner måtte medräknas

vid pensionsunderlagets bestämmande.

De i det föregående föreslagna pensionsbestämmelserna, vilka närmast

avvägts med hänsyn till de manliga övningslärarna, borde även gälla

för kvinnliga lärare i övningsämnen.

På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde överstyrelsen, att

pensionsförmånerna för övningslärare vid de allmänna läroverken måtte

vid förestående ny löne- och pensionsreglering bestämmas i enlighet med

ovan angivna grunder.

Kommitténs Kommittén anser sig under förhandenvarande förhållanden böra

yttrande, förorda vad nämnden i förevarande avseende föreslagit, dock med bibehållande

av den nuvarande bestämmelsen, att pensionen ej må utgå med

lägre belopp än lönen oavkortad.

Vad angår den av läroverksöverstyrelsen gjorda framställningen,

grundar sig densamma på de avlöningsbelopp, som överstyrelsen i sitt

över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordat för olika övningslärarkategorier.

Då kommittén ansett sig böra tillstyrka belopp, vilka

skulle utgå efter i viss mån andra grunder, torde överstyrelsens omförmälda

framställning ej komma att stå i överensstämmelse med kommitténs

förslag.

4. Avlöningstillägg- åt de ordinarie ämneslärarna vid provårsläroverken.

nuvarande Enligt stadgan angående provår vid rikets allmänna läroverk den

best®™mel 19 maj 1917 skall föreståndare för provår vid allmänt läroverk till läroverksöverstyrelsen

insända, bland annat, uppgift, i vad mån särskilda

lärare varit tagna i anspråk för lärarkandidaternas handledning, ävensom

förslag till arvoden för dessa lärare, och tillkommer det överstyrelsen att

efter prövning av de inkomna förslagen, enligt gällande grunder och inom

gränserna av för ändamålet beviljat anslag, bestämma de särskilda belopp,

varmed samma arvoden böra utgå.

Nämndens Nämnden föreslår, att eu var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor

förslag. provårsläroverk må, utöver de honom eljest tillkommande avlönings

förmåner,

åtnjuta ett särskilt arvode av 400 kronor för är.

Vid namn- I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig

dfogat°7är-9 herr Olof Olsson inte kunnat finna någon anledning att frångå den nu''

skilt ytt- varande ordningen, men däremot anse, att de arvoden, som utginge till

rande. provårsläroverkens handledare, vore för små, och förordar, att de höjas

till det dubbla — att i övrigt utgå eldigt de normer och med de modifikationer,

som hittills varit brukliga.

Kommitténs I allra första början av pro vårsinstitutionens tillvaro utgick dels

yttrande. Afskild ersättning åt ledare av provårskurserna, dels ock understöd åt

deltagare i desamma. Numera åtnjuta föreståndaren samt de handledande

lärarna ersättning, men understöd utgår ej till lärarkandidaterna. Något

stadgande om beloppet av eller grunderna för ersättningen åt föreståndare

‘17

och handledare har ej varit inryckt i bestämmelserna om provår eller

på annat sätt till efterrättelse kungjort.

Efter hand hlevo emellertid vissa grunder i berörda avseende

antagna, vilka grunder dock icke blivit av riksdagen stadfästade. Att

provåret skulle bestå av en teoretisk och en praktisk avdelning, vilkas

föreståndare jämte vederbörande handledare skulle åtnjuta särskild ersättning,

utgjorde emellertid en förutsättning vid första beviljandet av riksdagsanslag

till provåret. Enligt ovanberörda grunder i avseende å ersättning

åt handledare — vilka grunder, ehuru ej uttryckligen fastställda

av riksdagen, dock vid an slagsäskanden av riksdagen lämnats utan erinran

— beräknas ersättning, till fördelning mellan handledarna vid vederbörande

läroverk, utgå med visst belopp för varje till läroverket hänvisad

lärarkandidat.

Nämndens föreliggande förslag innebär — utöver bibehållande av

ovannämnda bestämmelser angående ersättning åt handledare av lärarkandidater

— att eu var ordinarie lärare vid provårsläroverk skall erhålla

ett särskilt arvode av 400 kronor för år, vare sig vederbörande

lärare under året har sig anförtrodd handledning av lärarkandidater

eller icke.

Enligt reservantens mening skulle eu förhöjd ersättning utgå till

endast de lärare, som särskilt tagas i anspråk vid lärarkandidaternas

.handledning.

Kommittén har för egen del ej kunnat undgå att finna skäl

tala för den uppfattning, som av reservanten gjorts gällande. Det synes

nämligen billigt, att de lärare, som hava det i förevarande avseende verkligen

betungande arbetet, också åtnjuta skälig ersättning härför.

Emellertid har kommittén å andra sidan ansett provårsläroverken

med hänsyn till det arbete, som vid dem bedrives, intaga en sådan särställning,

att ett arvode, på sätt nämnden föreslagit, till samtliga vid

dessa läroverk anställda ordinarie lärare synes befogat. Det av nämnden

föreslagna beloppet, 400 kronor, torde dock kunna begränsas till 300

kronor. Härvid förutsätter kommittén ock, att nu utgående ersättning

till handledare av lärarkandidater bibehålies till sina grunder oförändrad.

För att emellertid förebygga, att arvodet jämte nämnda ersättning

skulle för vissa lärare komma att springa upp till allt för höga belopp,

synes för vinnande av erforderlig utjämning böra bestämmas, att nu berörda

förmåner ej må sammanlagt överskrida 600 kronor.

Ovanberörda arvode, 300 kronor, torde böra beräknas för läsår.

13—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

98

1 fråga om det till rektor vid provårsläroverk nu utgående arvode

av högst 1,500 kronor har icke ifrågasatts någon ändring. Kommittén

förutsätter, att rektor utöver berörda arvode ej må komma i åtnjutande

av något ytterligare arvode eller ersättning av det slag ovan berörts.

5. Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens och

Norrbottens län.

Nämndens Nämnden föreslår,

förslag. att en var ordinarie lärare vid de allmänna läroverken inom Väster

bottens

och Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,

åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 procent

av hans kontanta avlöning som ordinarie lärare; skolande härvid

iakttagas,

att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg det

för hans tjänst näst föregående hösttermin bestämda veckotimtal skall

läggas till grund;

att tjänstledig lärare skall, därest tjänstledigheten förorsakats av

styrkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortst illägget och, därest tjänstledigheten

förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas

skäligt, avstå hela ortstillägget eller del därav; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.

Vid namn- I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig

tlefogat°rsär-9 herr Olof Olsson anse, att ortstilläggen åt de ordinarie lärarna i Väster

sinlt

yttran- bottens och Norrbottens län böra utgå med 10 procent av begynnelselönen.

de.

Till kom- Genom remiss den 22 december 1917 har till kommittén överläm

"mitterad

na^s en av rektor och lärarkollegiet vid högre allmänna läroverket i Luleå

framställ- hos chefen för ecklesiastikdepartementet gjord framställning, däri på anning.

förda skål, bland annat, föreslås, att en blivande lönereglering för läroverkslärar-

och seminarielärarkårerna även måtte innefatta ortstillägg åt

lärare i Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av 15 procent

av den kontanta avlöningen enligt de av lärarlönenämnden i övrigt föreslagna

grunder, dock att rätten att åtnjuta ortstillägg jämväl utsträckes

till extra lärare och vikarier vid nämnda läroverk.

Kommitténs Enligt vad kommittén har sig bekant, äro såväl socialstyrelsen som

yttrande. en särskild kommission för närvarande sysselsatta med undersökningar

99

till utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets

skilda delar kunna betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänare. När

resultatet av dessa undersökningar föreligger, torde tilläventyrs frågan

om ortstillägg komma att upptagas till behandling för statens befattningshavare

i gemen och således även för de till undervisningsväsendet hörande.

Vid sådant förhållande har kommittén, som visserligen ansett skäl

kunna åberopas till förmån för nämndens förslag, icke funnit sig böra för

närvarande förorda, att rätt till ortstillägg införes för ifrågavarande befattningshavare.

Skulle det befinnas nödvändigt vidtaga interimistiska åtgärder i

angivet syfte, till dess de åberopade undersökningarna blivit slutförda,

torde det böra ankomma på vederbörande kommuner att tillgodose läroverks!

ärarnas intressen i förevarande avseende.

6. Villkor för inträde på ny lönestat.

Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör Nämndens

stadgas, förgla<f

att

lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestämmelser,

som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas änke- och

pupillkassa; samt

att ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall

vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna

till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.

Den av Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta kommittén för Kommittén*

verkställande av utredning angående åtgärder för människotuberkulosens Jorsla9- bekämpande avgav den 29 maj 1908 betänkande och förslag i ämnet,

del II, avseende skyddsåtgärder mot tuberkulos m. m. Genom kungl.

remiss den 5 oktober 1917 har kommittén anbefallts avgiva utlåtande i

detta ärende, i vad det avser avlöning och pensionering för lärare, som

på grund av smittosam lungsot avstänges från tjänstgöring eller entledigas

från sin tjänst. Beträffande detta spörsmål kommer kommittén

framdeles att avgiva yttrande.

Under erinran härom får kommittén omförmäla, att kommittén ej

har något att erinra mot vad nämnden såväl i detta avseende som i övrigt

i denna punkt föreslagit.

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att innehavare

av ordinarie lärår- eller rektorsbefattning skall vara underkastad

100

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade avlöning, som

enligt den i kungörelsen omnämnda lönereglering kommer lärare till del,

skall gälla såsom villkor, att den genom cirkulären den 20 mars 1858

och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för vissa lärare att, i

händelse de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid

det läroverk, där de äro anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läroverk

skall åligga vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta

adjunkterna samt vid realskola de två yngsta adjunkterna, allt efter senaste

fullmakts datum, dock att ordinarie lärare, som genom vederbörande

myndighets beslut förflyttas till en icke högre avlönad plats vid annat

läroverk, må vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttningshjälp

till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer.

Kommittén vill i sistnämnda avseende erinra om ett av 1913 års

riksdag gjort uttalande vid frågan om anslag till nya lärartjänster. Riksdagen

anförde då följande:

Då utredningen i ärendet gåve vid handen, att de föreslagna nya

lärartjänsterna vore av behovet påkallade för att i sin mån bidraga till

utjämnande av den ogynnsamma proportionen emellan antalet ordinarie

och extra lärare, hade riksdagen ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts

framställning. Riksdagen hade emellertid icke kunnat för sig fördölja,

att genom den under de senare åren inträffade starka stegringen i antalet

ordinarie lärartjänster vissa svårigheter kunde uppstå vid den allmänna

revision av hela läroverksfrågan, som icke alltför länge torde

kunna undanskjutas.

Det kunde nämligen med skäl befaras, att vid denna revision

det stora antal manliga lärare med universitetsutbildning — särskilt adjunkter

— som nu vore anställt vid de allmänna läroverkén, skulle, såsom

ock vid behandlingen år 1912 av då föreliggande förslag om ökning i

lärarantalet inom riksdagen framhölls, komma att visa sig överflödigt,

åtminstone i så måtto, att det vid vissa läroverk anställda antalet lärare

icke vidare komme att vara av behovet påkallat.

Ett visst korrektiv mot ett sådant missförhållande läge väl i den i

avlöningsvillkoren vid 1904 års lönereglering intagna bestämmelsen, att det

skulle åligga, vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta adjunkterna

samt vid realskola de två yngsta adjunkterna att, i händelse de genom

inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, där de

101

vore anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läroverk. Då det emellertid

syntes kunna antagas, att vid ovanberörda revision av det allmänna

undervisningsväsendet komme att uppstå läroanstalter, som, utan att vara

högre allmänna läroverk eller realskolor, likväl inginge såsom ett led i den

av staten helt eller till sin huvudsakliga del uppehållna allmänna läroverksorganisationen,

hade riksdagen ansett, att möjlighet, såvitt sig göra

läte, borde hållas öppen att förflytta lärarna vid de nuvarande allmänna

läroverken jämväl till dylika läroanstalter.

Riksdagen hade därför velat uttala sin förväntan, att i fråga om

förflyttning till annan läroanstalt av innehavarna av såväl de då föreslagna

nya lärartjänsterna som ock de ytterligare dylika tjänster, som kunde

varda inrättade, föreskrift meddelades därom, att de, utöver vad dem

jämlikt nu gällande lönereglering för de allmänna läroverken i sådant

avseende ålåge, skulle vara skyldiga, att, för den händelse i sammanhang

med en allmän revision av läroverksorganisationen deras tjänstgöring

ansåges lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna

läroverken jämförlig läroanstalt än den, där de då vore anställda,

underkasta sig dylik förflyttning.

I anledning av detta riksdagens uttalande föreskrev Ivungl. Maj:t

genom kungl. kungörelse den 4 juli 1913, att innehavare av de nya

lärartjänster, vilka från och med år 1914 eller senare uppföras å stat för

de allmänna läroverken, skola, utöver vad dem jämlikt nu gällande lönereglering

för nämnda läroverk i sådant avseende åligger, vara skyldiga

att, för den händelse i sammanhang med en allmän revision av läroverksorganisationen

deras tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till

annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig läroanstalt än

den, där de då äro anställda, underkasta sig dylik förflyttning.

I anslutning till vad för närvarande gäller i fråga om skyldighet

för lärare, som tillträtt tjänst med eller efter ingången av år 1914, att

vara underkastad förflyttning vid eu möjligen inträdande omorganisation

av skolväsendet torde erforderlig bestämmelse i ämnet böra inrymmas

bland blivande avlöningsvillkor.

På sätt ovan erinrats, är innehavare av ordinarie lärår- eller rektorsbefattning

enligt nu gällande avlöningsvillkor underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid

en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.

I detta avseende vill kommittén erinra, hurusom vid behandlingav

förslag om nya lärartjänster år 1914 riksdagen uttalade en viss tve

-

102

kan rörande godtagande av de beräkningsgrunder, varpå Kungl. Maj:ts

då föreliggande förslag var byggt, men att riksdagen, i betraktande av

att frågan om en lönereglering för läroverkslärarkåren då vore under

utredning av lärarlönenämnden, förklarat sig ej velat närmare ingå på

dessa frågor.

Likaså må erinras, att vid behandlingen av enahanda fråga år 1916

riksdagen, i anslutning till vad riksdagen år 1914 uttalat, framhållit, att

riksdagen icke kunde godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av

ordinarie ämneslärare, vilka vunnit tillämpning i en av läroverksöverstyrelsen

år 1913 verkställd utredning, och att förty en ökning av antalet

lärare enligt där fastställd norm ej kunde av riksdagen biträdas.

De beräkningsgrunder, riksdagen sålunda förklarat sig icke kunna

godtaga, avse den tjänstgöringsskyldighet, som ifrågavarande lärare för

närvarande har sig ålagd.

Enär med föranledande av denna riksdagens uppfattning spörsmålet

angående ändring av nu gällande bestämmelser rörande omfattningen

av vederbörande lärares undervisningsskyldighet, vare sig genom

utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka, torde

bliva föremål för närmare utredning, anser kommittén, att i avlöningsvillkoren

bör intagas bestämmelse om att lärare allt fortfarande bör vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som kan varda

stadgad.

I ovanberörda kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att

med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning icke må förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den vid prövning i stadgad ordning befinnes icke

vara hinderlig för fullgörandet av tjänstgöringen vid läroverket.

Det är nogsamt känt, att läroverkslärare i ganska stor utsträckning

för närvarande tjänstgöra såsom lärare i enskilda skolor. Kommittén

vill ingalunda, att oöverstigliga hinder skola läggas i vägen för

en sådan anordning, men anser, att en alltför stor utsträckning av densamma

ej bör medgivas, i det att staten måste förbehålla sig vederbörande

lärares egentliga och huvudsakliga arbetskraft. Enligt kommitténs förmenande

bör det läggas i vederbörande rektors hand att beträffande den

honom underlydande personalen ordna hithörande förhållanden på det sätt

rektor finner för läroverket ändamålsenligast.

Kommittén anser följaktligen, att det bör stadgas — förutom vad

i gällande avlöningsvillkor i regel är rörande förening av tjänster föreskrivet

— att ordinarie lärare ej må åtaga sig undervisning i vare sig

enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, sä framt ej, vad angår lektor,

adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor, eller, vad

angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och

efter prövning, att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas

och tills vidare bibehållas.

Ridare anser sig kommittén i detta sammanhang böra erinra om

den utredning, som kommittén på sin tid anbefalldes verkställa i fråga om

begränsning av tjänstemans rätt att åtaga sig enskilda uppdrag, och om

det yttrande, som kommittén i ett den 14 november 1916 avgivet betänkande

(delen LII) i denna fråga gjort.

Av utredningen i nämnda ärende framgår, att läroverks- och folkskolöverstyrelserna

var för sig anslutit sig till den uppfattning, att lärare

i statens tjänst i allmänhet icke borde meddela enskild undervisning åt

lärjunge, vilken han hade att å tjänstens vägnar i samma undervisningsämne

vitsorda. Styrelserna hade ansett ett förbud i sådant syfte kunna

ifrågasättas.

I anledning därav och med beaktande av vad nämnda styrelser i

övrigt anfört i frågan, tillkännagav kommittén, att den ej hade något att

erinra mot meddelande av behöriga föreskrifter av innehåll, att lärare i

statens tjänst icke måtte utan vederbörande läroverksföreståndares medgivande

meddela enskild undervisning åt lärjunge, vilken han hade att

i sin tjänsteutövning vid läroanstalten i samma undervisningsämne undervisa

och genom betyg vitsorda.

Kommittén har ansett sig böra fästa uppmärksamheten på sistberörda

av kommittén i annat sammanhang förut gjorda uttalande,

utan att vilja göra gällande den uppfattningen, att föreskrifter av angivet

slag böra inflyta i blivande avlöningsvillkor för ifrågavarande befattningshavare.

I förenämnda kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är vidare

stadgat, att lärare, som varder utnämnd till tjänst, med vilken rätt till

särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den minskning i

avlöning från statsverket, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt besluta,

till ett belopp icke överstigande det, vartill de i lönen ingående särskilda

förmåner efter skälig uppskattning sig belöpa.

Detta stadgande torde böra skärskådas mot bakgrunden av följande

omständigheter, vilka kommittén vill här nedan bringa i erinran.

För åtskilliga vid de allmänna läroverken anställda lärare bestrides

avlöningen till någon del med avkomst av donationer eller andra såsom

104

särskilda fonder förvaltade tillgångar, vilka i den av statskontoret utgivna

liggaren över statsverkets specialutgiftsstater för år 1917 upptagits under

rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» till ett sammanlagt belopp

av 40,730 kronor 43 öre. Till dessa lärare utgår den kontanta avlöningen

av statsmedel med ett i motsvarande mån nedsatt belopp. Vissa

av dessa under rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» uppförda

avlöningstillgångar utgöras av avkomst från hemman och jordar, som av

kronan blivit under äldre tider anslagna till lärarnas avlöning. De hemman

och jordar, om vilka här är fråga, äro att hänföra till sådana särskilda

förmåner, som avses i punkterna 3 och 4 av prästerskapets privilegier

den 16 oktober 1723. Frågan om indragning till statsverket av berörda

hemman och jordar har vid ett par tillfällen varit före.

I en till 1882 års riksdag avlåten proposition (nr 17) föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen att i sammanhang med då föreslagen löneförbättringmedgiva,

att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner

av privilegienatur, som vore lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna

på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande

av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom

testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.

Denna framställning vann emellertid icke riksdagens bifall.

I en till 1890 års riksdag avlåten proposition (nr 17) i liknande

ärende kom emellertid nyssberörda spörsmål ånyo före. Kungl. Maj:t

föreslog i nämnda proposition riksdagen, att — under förutsättning av

kyrkomötets bifall — de prebendehemman och lägenheter samt andra

förmåner av privilegienatur, som vore lärarna vid de allmänna läroverken

på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande av

dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamenten

eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.

Enligt skrivelse den 19 maj 1890, nr 88, biföll riksdagen denna

hemställan.

Någon omedelbar framställning till kyrkomötet beträffande den av

riksdagen medgivna indragningen förekom emellertid icke, och vid den

omorganisation av de allmänna läroverken och den lönereglering för deras

lärare, som genomfördes vid 1904 års riksdag, synes denna särskilda

fråga icke hava varit på tal.

Först till 1915 års kyrkomöte avlät Kungl. Maj:t skrivelse i ärendet

(nr 13), däri Kungl. Maj:t förklarade sig vilja, jämlikt § 114 regeringsformen

och prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet medgåve, att de hemman och

jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna

läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektor,sprebenden,

måtte, i den mån det kunde ske utan förnärmande av nuvarande innehavares

rätt, indragas till statsverket.

Enligt det nämnda skrivelse bilagda utdrag av statsrådsprotokoll

erinrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartement, hurusom av handlingarna

i ärendet framginge, att den inkomst, som från hemman och

jordar tillflöte vederbörande lärare, i åtskilliga fall varit flerdubbelt större

än avdraget å den kontanta avlöningen. Men å andra sidan vore det

påtagligt, att löntagaren kunde, till följd av arrendators insolvens eller

av annan anledning, få såsom innehavare av dylik fastighet vidkännas

en mer eller mindre betydande förlust. Här förelåge i alla händelser eu

rätt avsevärd ojämnhet beträffande avlöningen till likställda befattningshavare,

en ojämnhet, som icke stode i god överensstämmelse med de vid

senare tiders löneregleringar följda grundsatser och vilken genom indragning

av ifrågavarande hemman och jordar skulle undanröjas.

Det torde, framhöll departementschefen vidare, för vederbörande

tjänstinnehavare möta svårigheter att på ett tillfredsställande sätt sköta

dylika fastigheter. Därtill komme, att ifrågavarande tjänster rätt ofta

växlade innehavare och att till följd därav dispositionsrätten över fastigheterna

stundom komme att endast helt kort tid tillhöra samma person.

Läroverksöverstyrelsen hade i sitt i ärendet avgivna yttrande avstyrkt

den föreslagna indragningen såsom medförande en avknappning

av vissa lärares löneförmåner. I stället hade överstyrelsen uttalat sig

för att, där sådant funnes påkallat, ifrågavarande hemman och jordar

bleve, på sätt i vissa fall redan skett, genom vederbörande myndigheters

försorg utarrenderade.

Det extra lönetillskott, som innehavet av dylika fastigheter kunde

medföra för vederbörande lärare, vore emellertid beroende därpå, att

fastigheternas avkastning blivit i lönestaten beräknad till för lågt belopp.

Komme en rättelse därutinnan till stånd — vilket väl icke borde underlåtas

— skulle bibehållandet av dessa fastigheter såsom avlöningstillgång

icke heller ur den av läroverksöverstyrelsen företrädda synpunkten innebära

någon fördel. Däremot syntes det önskvärt att, då frågan om ny

lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken vore under utredning,

åtgärder i tid vidtoges för att icke särskilda förhållanden av det

slag, varom här vore fråga, måtte vålla hinder för löneregleringens genomförande.

Det föreliggande förslaget avsåge indragning av endast sådana

hemman och jordar, som anvisats av kronan, under det att någon ändring

icke skulle genomföras beträffande övriga donerade fastigheter. En

u —175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

106

vid kammarkollegii och statskontorets utlåtande i ärendet fogad förteckning

utvisade, att antalet till indragning ifrågasatta hemman och jordar

icke vore synnerligen stort.

Framställningen vann emellertid icke kyrkomötets bifall. I sin

i ärendet avlåtna skrivelse (nr 13) anförde kyrkomötet, bland annat,

följande.

Då kyrkomötet i förevarande ärende hade att tillvarataga icke blott

kyrkans utan även läroverkens berättigade intressen, hade kyrkomötet

icke kunnat undgå att vid frågans behandling taga hänsyn såväl till de

ena som till de andra av dessa intressen.

"Vad först beträffade hänsynen till läroverkens bästa, hade kyrkomötet

funnit läroverksöverstyrelsen icke sakna fog för vad styrelsen i ärendet

anfört.

Vidkommande frågan i övrigt hade kyrkomötet vid granskning av

handlingarna i ärendet trott sig finna stöd för den uppfattningen, att,

därest ifrågavarande hemman och jordar skulle upphöra att användas på

sätt dittills skett, de, eller i allt fall ett flertal av dem, borde i stället

komma andra ecklesiastika ändamål till godo. Låt vara att den rätt

kyrkan kunde äga i detta hänseende icke under nuvarande tidsförhållanden

vore aktuell, hade dock kyrkomötet icke funnit, att sådana olägenheter

av det nuvarande sättet för fastigheternas användning gjort sig

gällande, att kyrkomötet därav hade anledning att avstå från denna rätt.

På grund härav förklarade kyrkomötet, att kyrkomötet ansåge sig

icke böra medgiva, att de hemman och jordar, som av kronan anvisats

till avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken och vilka icke

vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, måtte indragas till statsverket.

Genom kungl. remiss den 29 juni 1917 hava kyrkomötets omförmälda

skrivelse jämte till detta ärende hörande handlingar ävensom åtskilliga

handlingar angående donationer och fonder vid vissa läroverk,

som ombildats till samskolor, blivit till kommittén överlämnade för att

tagas i övervägande vid avgivande av det över lärarelönenämndens betänkande

infordrade utlåtande.

Kommittén kan för egen del ej annat än principiellt ansluta sig

till den uppfattning, som av dåvarande departementschefen gjordes gällande

vid avlåtande av omförmälda skrivelse till kyrkomötet. Då ärendet

emellertid enligt kommitténs mening icke befinner sig i fullt utrett skick,

men det icke varit kommittén möjligt att åstadkomma en tillfredsställande

utredning i ärendet, har kommittén nödgats inskränka sig till att

107

hemställa om eu dylik utredning, avseende frågan i hela dess omfattning.

Under alla förhållanden anser sig kommittén böra förorda, att beträffande

befattningshavare, med vilkas tjänster särskilda förmåner äro

förenade, må i blivande avlöningsvillkor intagas dels bestämmelse om skyldighet

att vara underkastade minskning i avlöning från statsverket till

belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter

uppskattning i behörig ordning, dels ock föreskrift att dessa befattningshavare

skola vara pliktiga att underkasta sig vad i laga ordning kan varda

stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner.

[ sammanhang med frågor, som kommittén nu senast berört och som

torde böra beaktas vid avfattandet av villkoren och bestämmelserna för

åtnjutande av de blivande avlöningsbeloppen, vill kommittén ävenledes beröra

ett spörsmål, som plägar regleras genom bestämmelser i vederbörliga

avlöningsvillkor.

Rektorerna vid de allmänna läroverken hava för närvarande icke

rätt till semester; i vissa av de över nämndens betänkande avgivna utlåtandena

ävensom i ovanberörda av flertalet rektorer gjorda framställning

hava yrkanden gjorts om medgivande av dylik rätt.

Kommittén finner billigt, att rektor, vars arbete icke såsom ämneslärarnas

vilar under ferierna, må tillerkännas förmånen av semester under

en och en halv månad årligen, när det kan ske utan hinder för

göromålens behöriga gång och å tid av året, som av läroverksöverstyrelsen

bestämmes. Då emellertid tjänstgöringspenningar för lärare utom

rektorerna beräknas efter läsår men för rektorerna efter kalenderår till

olika belopp för lästiden och ferierna, torde i detta fall de sedvanliga

bestämmelserna i fråga om ersättning åt semestervikarie ej kunna tillämpas.

Enär förevarande spörsmål, med hänsyn till sistnämnda förhållande

men även i övrigt, torde tarva en närmare omprövning, har kommittén

ansett sig under förhandenvarande förhållanden böra inskränka sig

till att förorda en utredning, på vad sätt spörsmålet bäst må kunna

lösas.

7. Ändring av benämningarna på befattningshavare.

Nämnden föreslår,

att den nu vid de allmänna läroverken använda termen extra lärare

utbytes mot termen extra ordinarie lärare;

Nämndens

förslag.

108

Kommitténs

yttrande.

Kommitténs

hemställan.

att benämningen biträdande teckning slår are utbytes mot benämningen

extra ordinarie teckning slärare; samt

att i läroverkens stat adjunkt utbytes mot andre lektor.

Kommittén, som i det föregående begagnat sig av benämningarna

lektor och adjunkt, finner dessa benämningar böra bibehållas för vederbörande

lärargrupper och saknar anledning förorda vad nämnden beträffande

såväl adjunkter som övriga lärare i nyssberörda avseende föreslagit.

Under åberopande av vad i det föregånde anförts får kommittén

hemställa,

att avlöningen må bestämmas till

för rektor vid högre allmänt läroverk 7,500 kronor, därav

5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill

kommer fri bostad eller ersättning därför;

för rektor vid realskola 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön

och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kommer fri bostad

eller ersättning därför;

för rektor vid pr ov år slär overk, därest han tjänstgör såsom

föreståndare för provårskursen, utöver honom tillkommande ordinarie

avlöningsförmåner särskilt arvode av högst 1,500 kronor

för år;

för lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor

tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg

till lönen, vart och ett å 500 kronor;

för manlig adjunkt 4,300 kronor, därav 2,700 kronor lön och

1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg

till lönen, vart och ett å 500 kronor;

för kvinnlig adjunkt 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och

1,400 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg

till lönen, vart och ett å 300 kronor;

för en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor vid provårsläroverk,

utöver honom eller henne tillkommande ordinarie avlöningsförmåner,

dels ett särskilt arvode av 300 kronor för år, dels

och, därest vederbörande lärare har sig handledning av lärarkandidater

anförtrodd, ersättning till belopp, som av lär ov er ksöv er styrelsen

bestämmes, dock att sagda arvode och ersättning icke må tillhopa

överstiga 600 kronor;

10!)

för ordinarie ämneslärarinna vid samskola 2,800 kronor, därav

1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänst g öring spenningar, vartill

kunna komma tre ålder stillägg till lönen, vart och ett å 300

kronor;

för första lärarinna vid samskola, utöver avlöningen såsom

ordinarie ämneslärarinna, arvode å 500 kronor;

för extra och vikarierande manlig ämneslärare arvode av

3,300 kronor, därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras

för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest

2,900 kronor, för år räknat;

för manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest läraren avlagt

de examina och prov, som erfordras för behörighet till adh

junktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 120 kronor, för veckotimme

räknat;

för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid högre

allmänt läroverk eller realskola arvode av 3,000 kronor, därest lärarinnan

avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet

till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år

räknat;

för vikarierande ämneslärarinna vid samskola arvode av 2,600

kronor, därest hon avlagt de examina och prov, som erfordras för

behörighet till ämneslärarinnebefattning vid dylik skola, eljest 2,400

kronor, för år räknat;

för kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest lärarinnan

avlagt de examina och prov, som, erfordras för behörighet till

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest Ilo kronor, för veckotimme

räknat;

för manlig teckning slär are vid högre allmänt läroverk lön å

1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kronor i 3:e och 2,475

kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 5,280 kronor

för 32 veckotimmars undervisning;

för manlig teckning slör are vid realskola lön å 1,150 kronor i

l:a, 1,300 kronor i 2:a, 1,450 kronor i 3:e och 1,600 kronor i 4:e avlöningsgraden,

med en maximiavlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars

undervisning;

för manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk lön

å 2,520 kronor i l:a, 2,835 kronor i 2:a, 3,150 kronor i 3:e och 3,465

kronor i 4:e avlönings gr oden, med en maximiavlöning av 5,280 kronor

för 32 veckotimmars undervisning;

för manlig gymnastiklärare vid realskola lön å 1,495 kronor

i l:a, 1,690 kronor i 2:a, 1,885 kronor i 3:e och 2,080 kronor i 4:e avlöningsgraden,

med en maximiavlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars

undervisning ;

för manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk lön å

1,440 kronor i l:a, 1,620 kronor i 2:a, 1,800 kronor i 3:e och 1,980

kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 2,475 kronor

för 15 veckotimmars undervisning;

för manlig musiklärare vid realskola lön å 690 kronor i

l:a, 780 kronor i 2:a, 870 kronor i 3:e och 960 kronor i 4:e avlöningsgraden,

med en maximiavlöning av 1,440 kronor för 9 veckotimmars

undervisning;

för kvinnlig teckning slär are vid högre allmänt läroverk lön

å 1,575 kronor i l:a, 1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och 2,115

kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 4,512 kronor

för 32 timmars tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teckning slär are vid realskola lön å 1,000 kronor

i l:a, 1,120 kronor i 2:a, 1,240 kronor i 3:e och 1,360 kronor i 4:e

avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 4,352 kronor för 32

timmars undervisning i veckan;

för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola lön å 1,300 kronor

i l:a, 1,456 kronor i 2:a, 1,612 kronor i 3:e och 1,768 kronor i 4:e

avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 4,352 kronor för 32

timmars tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid realskola lön å 600 kronor i l:a,

672 kronor i 2:a, 774 kronor i 3:e och 816 kronor i 4:e avlöningsgraden,

med en maximiavlöning av 1^24 kronor för 9 timmars undervisning

i veckan;

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola lön å 480

kronor i l:a, 552 kronor i 2:a, 624 kronor i 3:e och 696 kronor i 4:e

avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 1,392 kronor för 12

veckotimmars undervisning;

för vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i

musik samt biträdande manlig lärare i teckning 90 kronor för veckotimme;

för

vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i

gymnastik samt biträdande kvinnlig lärare i teckning 85 kronor för

veckotimme;

in

för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete 75 kronor

för veckotimme;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den

fastställda lönen tjänstgöra:

teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola

10 veckotimmar;

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola

13 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk 12 och vid realskola

6 veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas:

teckningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32

veckotimmar, dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande

åläggas mera än sammanlagt 28 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 15

och vid realskola intill sammanlagt 9 veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar;

att,

där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t

må kunna medgiva, att teckningslärare erhåller ersättning för intill

trettiofyra timmars undervisning;

att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning

utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta

ersättning:

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre

allmänt läroverk med 120 kronor i l:a, 135 kronor i 2:a, 150 kronor

i 3:e och 165 kronor i 4:e avlönings graden;

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid realskola

med 115 kronor i l:a, 130 kronor i 2:a, 145 kronor i 3:e och

160 kronor i 4:e avlönings graden;

kvinnlig lärare i teckning vid högre allmänt läroverk med

105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kronor i 3:e och 141 kronor i

4:e avlöning sgraden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i

gymnastik vid samskola med 100 kronor i l:a, 112 kronor i 2:a, 124

kronor i 3:e och 136 kronor i 4:e avlönings graden; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola med 80 kronor

i l:a, 92 kronor i 2:a, 104 kronor i 3:e och 116 kronor i 4:e avlöningsgraden;

-

112

att pensionsunderlaget må bestämmas till

för rektor vid högre allmänt läroverk 5,600 kronor;

för rektor vid realskola 4,600 kronor;

att högsta pensionsunderlaget må bestämmas till

för lektor 4,600 kronor;

för manlig adjukt 4,000 kronor;

för kvinnlig adjunkt 3,000 kronor;

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt

läroverk, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp

räknas honom till godo på samma sätt, som om. han varit befullmäktigad

rektor;

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra

två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest

han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående

hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionens

belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de

högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart

och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensiönstagandet,

likväl icke lägre belopp än lönen oavkortad; samt

att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan

den nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla

lägre pension än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning

av nu gällande löne- och pensionsbestämmelser.

Vidare hemställer kommittén,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som i blivande nya stater

varda upptagna för ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken,

måtte fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst,

förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjä/nstgörin

g sskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande

förändrad organisation av de allmänna läroverken eller

eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den

tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade

föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig

att, för den händelse i sammanhang med en allmän revision av

läroverksorganisationen hans tjänstgöring anses lämpligen böra

förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig

läroanstalt än den, där han då är anställd, ävensom eljest,

när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas

från allmänt läroverk till annan befattning inom undervisningsväsendet,

dock att befattningshavare, som varder förflyttad till

annan ort, skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttningshjälp

till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer;

att

befattningshavare skall vara skyldig underkasta sig de

ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas

nya änke- och pupillkassa;

att befattningshavare vidare skall vara skyldig att underkasta

sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas

skyddande mot smittosam lungsot;

att med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning vid allmänt

läroverk icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller

kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid allmänt läroverk ej må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse

för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj

eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom

tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag det vara må, så framt ej lär ov er ksöv er styr elsen uppå

därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för

tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget eller befattningen

kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt

att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning vare sig

i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad

angår lektor, adjukt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande

rektor, eller, vad angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå

därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid

läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare

bibehållas;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga befattningshavare,

utom rektorer, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor, samt

att de i rektorernas avlöning ingående tjänstgöringspenningar skola

15—175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

beräknas utgå efter kalenderår men till olika belopp för lästiden och

för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t

fastställas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid,

befattningshavare verkligen tjänstgjort, men för den tid, han

varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats

att uppehålla befattningen, dock att, då rektor eller lektor, som är

domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen,

avdrag å tjänstgöringspenningarna icke må ske;

att, därest annan befattningshavare än övningslärare av

sjukdom hindras att förrätta sin befattning, befattningshavaren

äger uppbära hela lönen, men att, därest befattningshavaren eljest

undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer

eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges

från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under

ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av

lönen, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

prövas skäligt, skolande i förekommande fall denna skyldighet jämväl

åligga avliden lärares stärbhusdelägare under dem tilläventyrs

tillkommande tjänst- och nådår;

att övningslärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom,

äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han

själv bestrede sin tjänst, men att övningslärare, som eljest undfår

ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från

tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att

sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten av honom

eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder

han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas

böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något

därav;

115

att innehavare av befattning, med vilken rätt till särskilda

förmåner är förenad, skall vara underkastad ej mindre minskning

i avlöning från statsverket, till belopp motsvarande de i avlöningen

ingående särskilda förmåner efter uppskattning i behörig ordning,

än även vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande

eller ändring av nämnda särskilda förmåner;

att den, som tillträder ny avlöning sstat, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av

eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning

eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,

entledigande eller dödsfall själva lönen utgår till månadens slut;

i fråga om åldersti/lägg :

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning är i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den

tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott

vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens

tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid

icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit ledighet för fullgörande

av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma

villkor, samt

för tredje förhöjningen, om sådan förekommer, efter än ytterligare

fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmäla löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än

vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade

tjänståldern blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, som

före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till innehavande befattning eller motsvarande Ordinarie tjänst å

den gamla avlöning sstaten;

att, därest adjunkt, som befordras till lektor, intjänat tre ålderstillägg,

honom skall omedelbart tillgodoräknas ett ålderstillägg

som lektor;

att lektor må tillgodoräknas den tid, han efter att i avseende å

examina och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid all

-

mänt läroverk må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre

lärarinneseminariet, folkskoleseminarium eller teknisk elementarskola

eller såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan;

att adjunkt må tillgodoräknas den tid han efter vunnen behörighet

till adjunktstjänst vid allmänt läroverk må hava tjänstgjort

såsom rektor vid skeppsgosseskola;

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj

1878 omförmäla docenter vid universiteten ävensom de i kungl.

kungörelsen den 23 november 1906 omnämnda docenter vid Stockholms

och Göteborgs högskolor må äga att, efter vunnen befordran

vid de allmänna läroverken, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräknas

den Hd, dock ej utöver tre år, de vid universitet eller någon

av omförmälda högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning

av den omfattning, som, utan avseende å huruvida docent varit

innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl. Maj:t bestämmes;

att

adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas de

tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vunnen behörighet till

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare

vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio ar;

att kvinnlig adjunkt må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen

behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk tjänstgjort

som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola eller högre lärarinneseminariet;

att

ämneslärarinna vid statssamskola må tillgodoräknas den

tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet;

att

övning slärare vid högre allmänt läroverk må tillgodoräknas

den tid, han, efter vunnen kompetens till övning slärartjänst vid

högre allmänt läroverk, tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid

realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må

räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt läroverk, dock

att övningslärare vid övergång från realskola till högre allmänt

läroverk, där tjänstgöringen omfattar minst lika många undervisning

stimmar som vid realskolan, ma omedelbart tillgodoföras sa

många ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom;

att övningslärare vid allmänt läroverk må tillgodoräknas den

tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet

eller folkskoleseminarium;

att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid deri tidpunkt,

117

då den nya lönestaten träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap

vid statssamskola och som varder utnämnd att från samma tidpunkt

vara ordinarie lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan

skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöring tillgodoräknas

de år, under vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet,

som erfordras för dylik anställning, må hava tjänstgjort med minst

sex timmars undervisning per vecka, dock ej mer än fem år; samt

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid

vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke

må tillträda samma förhöjning;

i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i

fråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för de nya lönestaternas

ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

Härjämte torde böra förklaras,

att en var, som med eller efter ingången av det år, med vars

början den nya lönestaten träder i kraft, tillträder befattning vid

ällmänt läroverk, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda

villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke

före viss angiven tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den

nya staten och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke

lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner.

I anslutning till vad kommittén i det föregående anfört, får kommittén

ock hemställa,

att en utredning måtte åvägabringas i syfte att åstadkomma

enklare bestämmelser än vad nu är fallet i fråga om beräkning av

ordinarie lärares och lärarinnors vid allmänna läroverk eller folkskoleseminarier

löneförmåner vid tjänstgöring såsom vikarierande

lärare vid annat allmänt läroverk eller folkskoleseminarium;

att frågan rörande en ändamålsenlig are anordning av skrivbiträdesinstitutionen

vid de allmänna läroverken måtte underkastas

erforderlig utredning;

att en utredning må företagas i fråga om upphörande av eller

ändring i de särskilda förmåner, som äro förenade med vissa be-,

fattningar vid de allmänna läroverken; samt

att en utredning må åvägabringas i syfte att bereda semester

åt rektorerna vid de allmänna läroverken.

119

Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen

vid statens högre lärarinneseminarium.

1. Lektorer.

a) Manliga vikarierande lektorer.

Vikarie å lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet skall, därest

han avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ordinarie

ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, åtnjuta arvode å 2,700

kronor, eljest arvode å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 14 september

1914.)

1 detta avseende föreslår nämnden ingen ändring.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring

med 400 kronor till vikarierande ämneslärare med full kompetens

samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda kompetens.

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om samtliga vikarierande

och extra lärare vid de allmänna läroverken, får kommittén föreslå,

att arvodet till manlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet

bestämmes till 3,300 kronor för sådan lärare med full kompetens och

2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

b) Manliga ordinarie lektorer.

Lektorerna vid högre lärarinneseminariet åtnjuta för närvarande

samma avlöning som lektorerna vid de allmänna, läroverken, eller alltså

lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor,

4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive

1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor, tillhopa sålunda res

-

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

Tillfällig

löneförbätt

ring.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel

ser.

120

Tillfällig

löneförbätt

ring.

Kämndens

förslag.

Vid nämndens

förslag

avgivet särskilt

yttrande.

ifver nämndens

förslag

avgivet utlåtande.

Till kommittén

remitterad

framställning.

pektive 4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelsen

den 27 augusti 1904.)

Dessutom åtnjuta lektorerna tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t

annorlunda förordnar hyresbidrag till ett belopp av 700 kronor för år.

(Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättringför

år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700

kronor, till lektor i fjärde lönegraden med 600 kronor och till lektor i

femte lönegraden med 400 kronor.

Nämnden föreslår för manlig ordinarie lektor: 4,900 kronor i l:a,

5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden,

därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt

arvode av 500 kronor.

I avseende å beloppet av den till lektorerna tills vidare utgående

hyresersättningen föreslår nämnden ingen ändring.

I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande avstyrker herr

Olof Olsson det särskilda arvode på 500 kronor, som nämnden föreslagit

för lektorerna, samt förordar följande avlöning: 5,000 kronor i l:a,

5,500 kronor i 2:a, 6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden,

därav 1,900 kronor tjänstgöringspenningar.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande hemställer läroverksöverstyrelsen,

att avlöningen för manlig lektor vid högre lärarinneseminariet

måtte bestämmas till samma belopp, som överstyrelsen föreslagit

för lektor vid högre allmänt läroverk, 5,400, 5,900 och 6,400 kronor,

samt därutöver arvode å 500 kronor ävensom hyresbidrag 700 kronor

årligen.

Såsom ovan erinrats, har genom kungl. remiss den 21 september

1917 till kommittén överlämnats en av läroverksöverstyrelsen gjord framställning,

däri överstyrelsen på anförda skäl, bland annat, föreslagit, att

lektorerna vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet

måtte, utöver vad överstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande förordat, komma

i åtnjutande av ett tredje ålderstillägg å 500 kronor.

Kommitténs På sätt kommittén förordat i fråga om manliga lektorer vid de all

fslag.

männa läroverken, anser kommittén, att de manliga lektorerna vid högre

lärarinneseminariet böra komma i åtnjutande av en avlöning av 5,800

121

kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor.

Vad angår det av nämnden föreslagna särskilda arvodet å 500

kronor, vill kommittén ingalunda underkänna de motiv, som föranlett

nämnden att föreslå denna särskilda förmån. Den från de allmänna läroverken

avvikande karaktär, som ifrågavarande läroanstalt äger, måste

nogsamt medföra, att i vissa avseenden andra krav ställas på där anställd

personal än på befattningshavare vid de allmänna läroverken. Huruvida

emellertid dessa krav äro av den art, att de nödvändigtvis måste

betinga en högre avlöning än den, som i regel kommer de allmänna läroverkens

lektorer till del, är ett spörsmål, rörande vilket olika meningar

kunna gorå sig gällande. Jämförelsen med de allmänna läroverk, som

tillika äro provårsläroverk, kan ju ligga nära till hands, och då för där

anställda lärare en särskild förmån utöver ordinarie avlöning förordats,

kunde ju billigheten synas fordra, att en motsvarande förmån bereddes lektorerna

vid högre lärarinneseminariet.

Kommittén har dock ej kunnat undgå att göra den reflexionen,

att, därest på lektorer vid högre lärarinneseminariet ställas kvalifikationer

av beskaffenhet att böra föranleda högre avlöningsförmåner än för lektorer

vid allmänna läroverk, olikheten i avlöningshänseende icke bör markeras

genom särskilda tilläggsarvoden utan själva den ordinarie avlöningen

avpassas därefter genom att eventuellt beräknas efter en högre måttstock.

Kommittén håller emellertid före, att den likhet i ordinarie avlöningsförmåner,

som hittills förefunnits mellan lektorer vid högre lärarinneseminariet

och vid de allmänna läroverken, bör tills vidare bibehållas,

och att på den framtida utvecklingen av förhållandena på det område,

varom nu är fråga, må få bero, huruvida den särställning, som högre

lärarinneseminariet må anses böra intaga, bör taga sig uttryck jämväl i

för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Kommittén

finner sig följaktligen ej kunna förorda det av nämnden föreslagna särskilda

arvodet å 500 kronor.

Vad angår hyresbidraget till lektorerna vid högre lärarinneseminariet,

är detta en förmån, som beviljats tills vidare och ställts i beroende

av det bidrag, som Stockholms stad i motsvarande hänseende låter

komma lektorerna vid de allmänna läroverken i nämnda stad till del.

Kommittén anser sig sakna anledning att härutinnan föreslå någon ändring.

16—175454. Lönereglering skommitténs bet. L V.

122

c) Kvinnliga vikarierande lektorer.

Nämndens

förslag.

Enligt nämndens förslag skulle lektorstjänster kunna innehavas av

kvinnor.

För kvinnlig vikarierande lektor föreslår nämnden: därest lärarinnan

avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst

vid allmänt läroverk, 2,500 kronor, eljest 2,100 kronor, allt för år

räknat.

Kommitténs

förslag.

I likhet med vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnlig vikarierande

och extra lärare vid de allmänna läroverken, får kommittén

förorda, att arvodet till kvinnlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet

bestämmes till 3,000 kronor för kvinnlig lärare med full kompetens

och 2,600 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

d) Kvinnliga ordinarie lektorer.

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår för kvinnlig ordinarie lektor: 4,100 kronor i l:a,

4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden,

därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt

arvode å 500 kronor.

Vid nämndens

-

fogade särskilda

yttranden

.

Vid nämndens betänkande äro fogade särskilda yttranden

dels av herr Olof Olsson, som avstyrker det föreslagna tilläggsarvodet

å 500 kronor och, i anslutning till sin uppfattning om principerna

för bestämmandet av kvinnliga lärares löner, föreslår för kvinnlig lektor

vid högre lärarinneseminariet 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200

kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor i

tjänstgöringspenningar;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som i enlighet med sin uppfattning

om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner föreslår

för kvinnlig lektor vid nämnda seminarium 4,400 kronor i l:a, 4,800

kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav

1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode å

500 kronor.

Kommitténs

förslag.

På sätt kommittén i det föregående förordat, skulle kvinnor kunna

befordras till lektorsbefattningar vid högre lärarinneseminariet.

Enligt kommitténs mening bör avlöningen till kvinnlig lektor bestämmas

till 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor

123

tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till

lönen, vartdera å 400 kronor. Högsta pensionsunderslaget skulle alltså

utgöra 4,000 kronor.

Nämnden har ej ifrågasatt något hyresbidrag åt kvinnlig lektor

vid högre lärarinneseminariet. Under nuvarande förhållanden anser

kommittén det höra få härvid bero.

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla

lärare vid högre lärarinneseminariet, rektor undantagen, beräknas utgå

för läsåsets antal läsveckor; de i rektors avlöning ingående tjänstgöringspenningar

skola beräknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp

för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t fastställas. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningarna för lektorerna vid

högre lärarinneseminariet må utgå efter kalenderår.

I likhet med vad kommittén i förevarande avseende anfört beträffande

de allmänna läroverken, anser sig kommittén icke höra förorda

nämndens förslag i denna punkt.

f) Lönetur.

I avseende å lönetursberäkning stadgas i kungl. kungörelse den

27 augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läroverken

och folkskoleseminarierna samt lektorer vid sjökrigsskolan må,

vid övergång till högre lärarinneseminariet, för tillgodonjutande av avlöning

i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som

ordinarie lärare enligt enahanda grunder, som i samma kungörelse stadgats

angående ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet.

Nämnden föreslår,

att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk befordras till

lektor vid högre lärarinneseminariet, honom skola omedelbart tillgodoföras

så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning

närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt

eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten

avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten,

skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i tredje eller

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

124

högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna

sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter

det han i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad;

att lektor vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning i högre

lönegrad tillgodoräkna sig den tid han, efter att i avseende å examina

och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid detta läroverk

må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium.

“förslag™ Åberopande vad kommittén i det föregående anfört i fråga om

lönetursberäkning för lärare vid de allmänna läroverken, får kommittén

förorda, att de bestämmelser, som kommittén för dessa lärare föreslagit,

må i tillämpliga delar varda gällande jämväl för lektorer vid högre lärarinneseminariet.

2. Rektor.

a) Manlig rektor.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Enligt kungl. kungörelsen den 11 juni 1909 utgår till rektor arvode

i två avlöningsgrader å 1) 2,000 kronor och 2) 2,500 kronor, av vilka

belopp 600 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, med rätt

för lektor vid högre lärarinneseminariet, vilken förordnas som rektor, att,

förutom rektorsarvodet, uppbära lektors lön och tjänstgöringspenningar i

första lönegraden, varf om tom rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyresersättning

med 1,700 kronor årligen.

Avlöningen till rektor utgör alltså, förutom bostad eller hyresersättning,

6,000 kronor i l:a och 6,500 kronor i 2:a lönegraden, varav 2,000

kronor äro att betrakta som tjänstgöringspenningar.

Tillfällig

löneförbätt

ring.

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring

till rektor i l:a lönegraden med 400 kronor och till rektor i

2:a lönegraden med 500 kronor.

‘förslag8 Nämnden föreslår, att tillförordnad manlig rektor skall äga upp

bära

dels honom som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar

i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 2,000 kronor i l:a och

2,600 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara

tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning

till ett belopp av 2,300 kronor för år; härtill skulle komma ett

årligt arvode av 500 kronor.

125

L ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar

sig herr Olof Olsson icke kunna dela nämndens uppfattning om hyresersättningen

åt rektor vid högre lärarinneseminariet.

Ovanberörda framställning från flertalet rektorer vid de allmänna

läroverken, vilken blivit genom kungl. remiss den 18 september 1917

till kommittén överlämnad, berör jämväl rektorn vid högre lärarinneseminariet.

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om rektor vid högre

allmänt läroverk, anser kommittén, att rektor vid högre lärarinneseminariet

bör åtnjuta en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön

och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande frågan om höjning av rektors hyresersättning från honom

nu tillkommande 1,700 kronor till 2,300 kronor, vill kommittén

erinra därom, att riksdagen år 1912, då fråga om höjning av nämnda

ersättning till 2,000 kronor förelåg, ej ansåg tillräckliga skäl förebragta

för en dylik höjning. Då enahanda förslag år 1914 ånyo förelädes riksdagen,

förklarade sig riksdagen ej finna, att de skäl, som ytterligare

förebragts, givit anledning till ändring av den utav riksdagen år 1912

hävdade uppfattningen, varigenom sålunda frågan även den gången

förföll.

Då förhållandena uti ifrågavarande avseende numera te sig väsentligt

annorlunda än då riksdagens senast omförmälda beslut fattades, anser

sig kommittén böra tillstyrka, att hyresersättningen måtte förhöjas

till belopp, ej understigande 2,000 kronor.

b) Kvinnlig rektor.

Enligt nämndens förslag skulle rektorsbefattningen kunna innehavas

av kvinna.

Nämnden föreslår, att tillförordnad kvinnlig rektor skall äga uppbära

dels henne som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar

i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 1,700 kronor i l:a och

2,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara

tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning

till ett belopp av 1,500 kronor för år.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande framlägger

fröken Anna Sörensen enahanda förslag, som dock i så måtto skiljer sig

från nämndens, att det förutsättes en högre lektorsavlöning än nämnden

föreslagit (jfr ovan sid. 122).

Vid nämndens

förslag

fogat särskilt

yttrande.

Kommitténs

förslag.

Nämndens

förslag.

Vid nämndens

förslag

fogat särskilt

yttrande.

12(3

Kommitténs Enligt kommitténs mening skulle kvinna kunna befordras till rek

ors

ag. ^ vj^ ifrågavarande läroanstalt.

Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller

ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig lektor och avlöningen

för manlig rektor, allt enligt kommitténs förslag, bliver skillnaden

mellan dessa båda avlöningar 700 kronor, vilket belopp torde kunna betecknas

såsom ett särskilt »rektorsarvode». Enligt kommitténs förslagskulle

slutavlöningen för kvinnlig lektor bliva 5,600 kronor. Med beräkning

att vad här ovan betecknats såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig

befattningshavare sättas till 600 kronor, erhåller man för kvinnlig rektor

en avlöning av 6,200 kronor. Av denna summa torde 4,200 kronor böra

utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Hyresersättning för kvinnlig rektor synes kommittén böra utgöra

ungefär två tredjedelar av det belopp, som varder i hyresersättning tilldelat

manlig rektor.

Lönetur.

Nuvarande

bestämmel

ser.

I kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor må

vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet av

tio år, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor mer

än fyra femtedelar av samma tid.

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad

efter fem år.

Kommitténs

yttrande.

I betraktande av den avlöning kommittén i det föregående föreslagit

för rektor, torde nämndens förslag i förevarande punkt ej föranleda

något yttrande från kommitténs sida.

c) Pension.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Rektor vid högre lärarinneseminariet kan tillsättas antingen genom

förordnande på viss tid eller genom utnämning.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att rektor för

erhållande av pension skall hava tjänstgjort som rektor i minst 15 år.

Enligt samma kungörelse skall pensionsbeloppet utgöra den av den

pensionsberättigade senast åtnjutna avlöningen, med avdrag av tjänstgöringspenningar

och den del av rektorsarvodet, som anses motsvara

tjänstgöringspenningar; till det sålunda erhållna beloppet kommer jämlikt

kungl. brev den 13 juni 1913 ett tillägg av 500 kronor.

127

Nämnden föreslår,

att pensionsunderlaget för rektor skall utgöra den i staten för

seminariet upptagna avlöningen med avdrag av tjänstgöringspenningar

och den del av rektorsarvodet, som anses som tjänstgöringspenningar,

men med tillägg av 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för

kvinnlig rektor; samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre lärarinneseminariet,

sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp

räknas honom till godo så, som om han varit befullmäktigad rektor.

Nämnden*

förslå;/.

Den ovan berörda framställningen från flertalet rektorer vid de Kommitténs

CJ tOVSlttO

allmänna läroverken, vilken blivit genom kungl. remiss den 18 september

1917 till kommittén överlämnad, berör, i vad den avser pensionsfrågan,

jämväl rektor vid högre lärarinneseminariet.

Vad kommittén i det föregående anfört och förordat i fråga om

pension för rektor (manlig) vid högre allmänt läroverk torde jämväl vara

tillämpligt beträffande rektor vid högre lärarinneseminariet, dock att med

hänsyn till hyresersättningen pensionsunderlaget för kvinnlig rektor vid

sistnämnda läroanstalt synes böra bestämmas till 4,600 kronor.

3. Ämneslärarinnor.

a) Ordinarie ämneslärarinnor.

Ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter för Nuvarande

närvarande lön i fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) best“™mel~

2,050 kronor och 4) 2,400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive

750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa respektive 2,100,

2,600, 3,100 och 3,600 kronor. (Kungl. kungörelsen den 16 juni 1906.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring

till ordinarie ämneslärarinna med 450 kronor.

Tillfällig

löneförbätt

ring.

Nämnden föreslår, att avlöningen för ordinarie ämneslärarinna be- Nämndens

stämmes till 2,800 kronor i l:a, 3,200 kronor i 2:a, 3,600 kronor i 3:e forsln9- och 4,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor tjänstgöringspenningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår Vid namn

herr Olof Olsson för ämneslärarinna vid högre lärarinnneseminariet: 2,600 df^gat°sär-S

skilt yttrande.

128

kronor i l:a, 3,000 kronor i 2:a, 3,400 kronor i 3:e och 3,800 kronor i

4:e lönegraden, därav 1,100 kronor i tjänstgöringspenningar.

Kommitténs Nämndens förslag innebär, att ifrågavarande lärarinnor skulle er

hålla

i avlöning 400 kronor mer än ämneslärarinnor vid samskolorna.

En viss skillnad i avlöningshänseende mellan dessa kategorier föreligger

redan nu. Kommittén delar nämndens uppfattning, att de ordinarie

ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet skola åtnjuta en något

högre'' avlöning än samskolornas ämneslärarinnor; och finner sig kommittén,

som för de sistnämnda föreslagit en avlöning av 2,800 kronor

jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, böra för nu

ifrågavarande lärarinnor förorda en avlöning av 3,200 kronor, därav

2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna

komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor. Högsta

pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,900 kronor.

b) Vikarierande ämneslärarinnor.

Nuvarande Vikarie å ordinarie ämneslärarinnetjänst åtnjuter för närvarande

bestammd- arv0(je ^ 1^800 kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Tillfällig Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne

°ring.

a ~ förbättring till vikarierande ämneslärarinna med 400 kronor.

Nämndens Nämnden föreslår, att avlöningen för vikarierande ämneslärarinna

förslag. })es£ämmes till 2,100 kronor för år.

Kommitténs Arvodet för vikarierande ämneslärarinnor vid högre lärarinnesemi

for

slag. nar^e^. anser kommittén böra sättas till enahanda belopp, som kommittén

förordat i fråga om motsvarande lärarinnor vid samskolorna, eller alltså

2,600 kronor till sådan lärarinna med full kompetens och 2,400 kronor

till sådan lärarinna utan berörda kompetens.

c) Biträdande föreståndarinnor.

Nuvarande Ordinarie ämneslärarinna, som förordnas till biträdande förestånda

be8t“™mel~

rinna, åtnjuter härför gottgörelse i form av fri bostad eller hyresersättning

med 750 kronor årligen. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

129

Nämnden föreslår för biträdande föreståndarinna fri bostad eller Nämndens

hy ^ersättning till ett belopp av 1,000 kronor för år. förslag.

Mot vad nämnden i denna punkt föreslagit har kommittén intet Kommitténs

att erinra. Jorslag.

d) Vikarie för biträdande föreståndarinna.

Vikarie för biträdande föreståndarinna åtnjuter för närvarande er- Nuvarande

sättning efter 200 kronor för år. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.) bestas^mel''

Nämnden föreslår till vikarie för biträdande föreståndarinna arvode Nämndens

av 500 kronor för år.

Kommittén anser sig icke böra göra någon erinran häremot.

e) Biträdande ämneslärarinnor.

Till biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans

sju övre klasser utgår arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,800

kronor, 2) 2,050 kronor och 3) 2,300 kronor, samt till sådan lärarinna

med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser arvode

i tre avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750 kronor och 3) 2,000

kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909).

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring

åt biträdande ämneslärarinna med 400 kronor.

Nämnden föreslår

för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans

sju övre klasser: arvode å 2,100 kronor i l:a, 2,350 kronor i

2:a och 2,600 kronor i 3:e lönegraden;

för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans

fyra lägre klasser: arvode å 1,800 kronor i l:a, 2,050 kronor

i 2:a och 2,300 kronor i 3:e lönegraden.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordar läro- ^vcr nämnverksöverstyrelsen,

vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig ^vgdet^tttjänstgöring

i normalskolans sju övre klasser, ombildning av denna be- rande.

fattning till ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande avlöningsförmåner.

Överstyrelsen framhåller, att behovet av denna ''befattning

It—175464. Lönereglering skommitténs bet. LV.

Jorslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Tillfällig

löneförbätt

ring.

Nämndens

förslag.

130

visat sig vara konstant, varför från undervisningens synpunkt det syntes

lämpligast, att densamma ombildades till en ordinarie tjänst.

Beträffande övriga biträdande ämneslärarinnebefattningar med huvudsaklig

tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser förordar överstyrelsen

ordinarie karaktär för jämväl dessa tjänster. Vad angår avlöningsförmånerna

för sistnämnda befattningshavare, anser överstyrelsen, att

begynnelseavlöningen ej bör understiga arvodet för vikarierande ämneslärarinna

vid samskola, i följd varav överstyrelsen föreslår en avlöning

av 2,100 kronor jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 250 kronor.

Kommitténs Vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring

förslag. i normalskolans sju övre klasser, anser sig kommittén böra biträda läroverksöverstyrelsens

förslag angående ombildning av denna befattning till

ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande förmåner. I enlighet

härmed skulle, såsom kommittén för sistnämnda befattning förordat, avlöningen

för nu ifrågavarande befattningshavare bestämmas till 3,200

kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å

400 kronor.

Vidkommande därefter biträdande ämneslärarinnor med huvudsaklig

tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser finner sig kommittén

böra förorda överstyrelsens förslag angående ordinarie karaktär

för jämväl dessa tjänster. Beträffande avlöningsförmånerna får kommittén,

som föreslagit en avlöning av 2,800 kronor för ordinarie ämneslärarinna

vid statssamskola, förorda att avlöningen för nu ifrågavarande befattningshavare

likaledes bestämmes till 2,800 kronor, därav 1,800 kronor

lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma

tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor.

f) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

I

Nuvarande Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla

bestämmel- lärare> rektor undantagen, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor.

(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Nämndens Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för ordinarie ämnes

förslag.

iararinnor beräknas utgå efter kalenderår.

Kommitténs j likhet med vad kommittén anfört i fråga om fördelning av tjänst

foisag.

göringSpennjI1garDa för lektorer vid högre lärarinneseminariet samt ämnes

-

131

lärare vid de allmänna läroverken, finner sig kommittén icke böra förorda

nämndens förslag i denna punkt.

Lönetur.

För ämneslärarinnor finnes i fråga om lönetursberäkning intet särskilt

stadgat utom de allmänna bestämmelser, som i detta avseende gälla

för den ordinarie ämneslärarpersonalen.

Nämndens betänkande innehåller intet stadgande angående lönetursrätt

för ämneslärarinnor.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lärarkollegiet

vid högre lärarinneseminariet, att ämneslärarinna må för uppflyttning

i högre lönegrad få tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie

lärarinna vid statssamskola.

Kommittén anser sig böra förorda, att ämneslärarinna må för uppflyttning

i högre lönegrad tillgodoräknas den tid hon efter vunnen behörighet

till ordinarie ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinneseminariet

tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola.

4. Övningslärare.

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare.

Enligt nu gällande bestämmelser utgör avlöningen

för lärare eller lärarinna i teckning lön i tre lönegrader å 1) 1,800

kronor, 2) 2,000 kronor och 3) 2,200 kronor;

för lärare eller lärarinna i musik lön i tre lönegrader å 1) 1,200

kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor;

för lärare eller lärarinna i gymnastik lön i tre lönegrader ål)

1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor; samt

för lärarinna i handarbete lön i tre lönegrader å 1) 1,500 kronor,

2) 1,700 kronor och 3) 1,900 kronor.

För denna avlöning skall lärare eller lärarinna i teckning vara

skyldig att undervisa intill 22 veckotimmar, lärare eller lärarinna i musik

intill 14 veckotimmar, lärare eller lärarinna i gymnastik intill 15 veckotimmar

och lärarinna i handarbete intill 24 veckotimmar; dock kan ytterligare

tjänstgöring åläggas ifrågavarande lärare eller lärarinnor mot en

ersättning för veckotimme och läsår av 100 kronor till lärare och lära

-

Nuvarande

bestäm

melser.

Nämndens

förslag.

Över nämndens

förslag

avgivet utlåtande.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel

ser.

132

• Tillfällig

löneförbättring.

Nämndens

förslag.

rinna i teckning, i musik och i gymnastik och 70 kronor till lärarinna i

handarbete. Sådan ersättning får emellertid icke utan Kungl. Maj:ts

medgivande utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare

eller lärarinna.

Vikarie å ordinarie övningslärartj änst åtnjuter arvode, beräknat

efter läsår, till samma belopp som lönen i första lönegraden vid befattningen

jämte tilläggsarvodet för extra tjänstgöring. (Kungl. kungörelsen

den 11 juni 1909.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne

-

förbättring

till ordinarie gymnastiklärare............ med 600 kronor

» > tecknings- eller musiklärare.......» 500

» » handarbetslärarinna..........» 400

» vikarierande gymnastiklärare..........» 400

» annan vikarierande övningslärare........» 300

Nämnden föreslår,

att avlöningen bestämmes till

för manlig vikarierande lärare i teckning och i musik: 80 kronor

för veckotimme;

för manlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,420 kronor i l:a,

2,750 kronor i 2:a, 3,080 kronor i 3:e och 3,410 kronor i 4:e lönegraden;

för

manlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,540 kronor i l:a, 1,750

kronor i 2:a, 1,960 kronor i 3:e och 2,170 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt vikarierande

lärarinna i gymnastik: 75 kronor för veckotimme;

för vikarierande lärarinna i handarbete: 70 kronor för veckotimme;

för kvinnlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,090 kronor i l:a,

2,360 kronor i 2:a, 2,620 kronor i 3:e och 2,890 kronor i 4:e löne

graden;

för

kvinnlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,330 kronor i l:a,

1,500 kronor i 2:a, 1,670 kronor i 3:e och 1,840 kronor i 4:e löne

graden;

för

ordinarie lärarinna i gymnastik: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,610

kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden; samt

för ordinarie lärarinna i handarbete: lön å 1,800 kronor i l:a,

2,090 kronor i 2:a, 2,380 kronor i 3:e och 2,670 kronor i 4:e löne

graden;

-

9

133

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda

lönen tjänstgöra:

lärare i teckning: intill 22 veckotimmar,

lärare i musik: intill 14 veckotimmar,

lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar och

lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en

ersättning för veckotimme av

för manlig lärare i teckning och i musik: 110 kronor i l:a, 125

kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymnastik:

95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor

i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i handarbete: 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99

kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden,

skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan Kungl.

Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma

lärare eller lärarinna.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår 7id riämn''

fröken Anna Sörensen att avlöningen bestämmes till foglig9

för kvinnlig lärare i teckning: 2,270 kronor i l:a, 2,530 kronor i 2:a skilt ytt

2,

800 kronor i 3:e och 3,060 kronor i 4:e lönegraden; ran e''

för kvinnlig lärare i musik: 1,450 kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a,

1,780 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik: 1,550 kronor i l:a, 1,730 kronor i

2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i handarbete: 2,000 kronor i l:a, 2,280 kronor i 2:a,

2,570 kronor i 3:e och 2,860 kronor i 4:e lönegraden.

För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande

ersättning för veckotimme:

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymnastik:

103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kro

nor

i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i handarbete: 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107

kronor i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.

Vad kommittén i det föregående anfört och förordat i fråga om av- kommitténs

löning åt övningslärare vid de allmänna läroverken torde i tillämpliga ^<)rslag''

delar äga giltighet i fråga om motsvarande övningslärare vid högre lärarinneseminariet.

134

Ersättningen för veckotimme för manlig ordinarie lärare i teckning

och i musik skulle alltså utgå efter 120 kronor i första, 135 kronor i andra,

150 kronor i tredje och 165 kronor i fjärde avlöningsgraden, för kvinnlig

ordinarie lärare i teckning och i musik samt ordinarie lärarinna i gymna,

stik efter 105 kronor i första, 117 kronor i andra, 129 kronor i tredje

och 141 kronor i fjärde avlöningsgraden. För ordinarie lärarinna i handarbete

åter torde ersättningen för veckotimme bestämmas till 85 kronor

i första, 97 kronor i andra, 109 kronor i tredje och 121 kronor i fjärde

avlöningsgraden. ''

Yad angår vikarierande lärare skulle ersättningen utgå för manlig

lärare i teckning och i musik efter 90 kronor för veckotimme, för kvinnlig

lärare i samma ämnen samt lärarinna i gymnastik efter 85 kronor för

veckotimme; för lärarinna i handarbete åter efter 80 kronor för veckotimme.

Med godtagande av nämndens förslag beträffande omfattningen av

den ordinarie undervisningsskyldigheten och med beräkning av ovan utav

kommittén förordade ersättningsbelopp för veckotimme, har kommittén

för ifrågavarande ordinarie övningslärare ansett sig höra föreslå avlöningar

på sätt av det följande framgår.

c) Avlöning under tjänstledighet.

Nuvarande Vid förfall på grund av sjukdom äger övningslärare och övnings

bestäs™mel~

lärarinna uppbära tre fjärdedelar av lönen. (Kungl. kungörelsen den 11

juni 1909.)

Nämndens Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig på

förslag. nd av styrkt sjukdom, skall äga åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle

uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övningslärare,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning

avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen skota, kan

förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,

som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

Kommitténs I fråga om avlöning under tjänstledighet anser kommittén böra i

förslag. tillämpliga delar gälla vad kommittén i det föregående i samma avseende

föreslagit i fråga om övningslärare vid de allmänna läroverken.

d) Lönetur.

I fråga om uppflyttning i högre avlöningsgrad för lärare eller lärarinna

i övningsämne gäller för närvarande i tillämpliga delar vad i sådant

avseende är stadgat angående ämneslärare vid högre lärarinneseminariet.

(Kungl. kungörelsen den It juni 1909.)

Nämnden föreslår,

att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för

uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort

som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk, ävensom

den tid, han efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning vid högre

allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på

det sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett

års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet; samt

att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för

uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort

som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium.

Kommittén finner sig böra, i likhet med vad kommittén tillstyrkt

beträffande lönetur för övningslärare vid de högre allmänna läroverken,

förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit, dock med det tillägget,

att övningslärare vid övergång från realskola till högre lärarinneseminariet

må, därest tjänstgöringen vid sistnämnda läroanstalt omfattar minst lika

många undervisningstimmar som vid realskolan, tillgodoföras så många

ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.

e) Pension.

Angående pensionsunderlag för lärare eller lärarinnor i övningsämnen

finnas för närvarande inga särskilda bestämmelser.

Nämnden föreslår, att för ordinarie övningslärare pensionsunderläget

skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära,

därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående

hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionsbeloppet

skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,

som varit för läraren gällande under vart och ett av de

10 år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

136

Kommitténs j likhet med vad kommittén förordat i fråga om pension för öv

Jorsag.

njngS]ärare yi^ f]e allmänna läroverken, får kommittén tillstyrka vad

nämnden i denna punkt föreslagit, dock med det tillägg, att pensionen ej

må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.

5. Yillkor för inträde på den nya lönestaten.

Nämndens Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör

stadgas,

att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestämmelser,

som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas änke- och

pupillkassa; samt

att ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall

vara skyldig underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna

till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.

Kommitténs Under hänvisning till vad kommittén anfört under denna punkt

förslag. för (je anmänna läroverkens vidkommande, får kommittén tillstyrka, att

vad därstädes föreslagits, må i tillämpliga delar varda gällande jämväl

i fråga om befattningshavare vid högre lärarinneseminariet.

Kommitténs Under åberopande av vad kommittén sålunda anfört och föreslagit,

hemställan. kommittén hemställa,

>

att avlöningen må bestämmas till

för manlig rektor 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och

2,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad eller

hy res er sättning till ett belopp, ej understigande 2,000 kronor

för år;

för kvinnlig rektor 6,200 kronor, därav 4,200 kronor lön och

2,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad eller

hyresersättning till ett belopp av ungefär två tredjedelar av

det belopp, som varder tilldelat manlig rektor i hyreser sättning;

för manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och

1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tvä ålderstillägg

till lönen, vart och ett å 500 kronor, samt dessutom tills

vidare hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;

för

kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och

137

1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tvä ålder

stillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor;

för ämneslärarinna 3,200 kronor, därav 2,000 kronor lön och

1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg

till lönen, vart och ett å 300 kronor;

för biträdande föreståndarinna, utöver aiåöning såsom ordinarie

ämneslärarinna, fri bostad eller hyresersättning till ett belopp

av 1,000 kronor för år;

för biträdande ämneslärarinna 2,800 kronor, därav 1,800 kronor

lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma

tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor;

för manlig vikarierande lektor arvode å 3,300 kronor, därest

han avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,900 kronor, för år

räknat;

för kvinnlig vikarierande lektor arvode å 3,000 kronor, därest

hon avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år

räknat;

för vikarierande ämneslärarinna arvode å 2,600 kronor,

därest hon äger full kompetens till ämneslärarinnebefältning, eljest

2,400 kronor, för år räknat;

för vikarierande biträdande föreståndarinna arvode av 500

kronor, för år räknat;

för manlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,640 kronor i

l:a, 2.970 kronor i 2:a, 3,300 kronor i 3:e och 3,630 kronor i 4:e avlönings

graden;

för kvinnlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,310 kronor

i l:a, 2,574 kronor i 2:a, 2,838 kronor i 3:e och 3,102 kronor i 4:e

avlöningsgraden;

för ordinarie lärarinna i gymnastik lön å 1,575 kronor i l:a,

1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och 2,115 kronor i 4:e avlöningsgraden;

för

manlig ordinarie lärare i musik lön å 1,680 kronor i l:a,

1,890 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,310 kronor i 4:e avlöningsgraden;

för

kvinnlig ordinarie lärare i musik lön å 1,470 kronor i

l:a, 1,638 kronor i 2:a, 1,806 kronor i 3:e och 1,974 kronor i 4:e avlöningsgraden;

18—175454.

Lönereglering »kommitténs bet. LV.

för ordinarie lärarinna i handarbete lön å 2,040 kronor i l:a,

2,328 kronor i 2:a, 2,616 kronor i 3:e och 2,904 kronor i 4:e avlöningsgraden;

för

manlig vikarerande lärare i teckning och i musik 90 kronor

för veckotimme;

för kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt

vikarierande lärarinna i gymnastik 85 kronor för veckotimme;

för vikarierande lärarinna i handarbete 80 kronor för veckotimme;

att

ordinarie övninqslärare skall vara skyldig att för den

fastställda lönen tjänstgöra:

lärare i teckning: intill 22 veckotimmar,

lärare i musik: intill 14 veckotimmar,

lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar och

lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare

mot en ersättning för veckotimme av

för manlig lärare i teckning och i musik 120 kronor i l:a, 135

kronor i 2:a, 150 kronor i 3:e och 165 kronor i 4:e avlöningsgraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i

gymnastik 105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kronor i 3:e och

141 kronor i 4:e avlöningsgraden; samt

för lärarinna i handarbete 85 kronor i l:a, 97 kronor i 2:a,

109 kronor i 3:e och 121 kronor i 4:e avlöningsgraden,

skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan

Kungl. Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till

en och samma lärare eller lärarinna;

att pensionsunderlaget må bestämmas till

för manlig rektor 5,600 kronor;

för kvinnlig rektor 4,600 kronor;

att högsta pensionsunderlaget må bestämmas för manlig

lektor till 4,600 kronor;

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre

lärarinneseminariet, sådant skall vid bestämmandet av pensionens

belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit

befullmäktigad rektor;

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra

två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest

139

lian bestredc tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående

hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionens

belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de

högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart

och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet,

likväl icke lägre belopp än lönen oavkortad; samt

att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan

den nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla

lägre pension än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning

av nu gällande löne- och pensionsbestämmelser.

Kommittén får vidare hemställa,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som i blivande

ny stat varda upptagna för ordinarie befattningshavare vid högre

lärarinneseminariet, måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,

nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst,

förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande

förändrad organisation av högre lärarinneseminariet eller eljest

kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den

tjänstegrad och ken avlöning han innehar, efter nya eller förändrade

föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig

att vid en möjligen inträdande förändrad organisation av underningsväsendet

ävensom eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas

lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom undervisningsväsendet,

dock att befattningshavare, som varder förflyttad

till annan ort, skall vara berättigad att av statsverket erhålla

skälig flyttningshjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje

särskilt fall bestämmer;

att befattningshavare skall vara skyldig underkasta sig

de ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas

nya änke- och pupillkassa;

att befattningshavare vidare skall vara skyldig underkasta

sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas

skyddande mot smittosam lungsot;

att med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning vid

högre lärarinneseminariet icke må förenas annan tjänst å rikets,

riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid högre lärarinneseminariet

ej må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i

styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts

oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom

tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag det vara må, så framt ej lär overksöv er styr elsen

uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hederligt

för tjänstgöringen vid seminariet, finner uppdraget eller befattningen

kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt

att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning vare sig

i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt icke,

vad angår lektor, ämneslärarinna eller övning slär are, vederbörande

rektor, eller, vad angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom

gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid seminariet,

finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

/

fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m. :

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga befattningshavare,

utom rektor, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor,

samt att de i rektors avlöning ingående tjänstgöringspenningar

skola beräknas utgå efter kalenderår, men. till olika belopp för lästiden

och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t fastställas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid,

befattningshavare verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit

från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats att

uppehålla befattningen;

att, därest annan befattningshavare än övningslärare av sjukdom

hindras att förrätta sin befattning, befattningshavaren äger

uppbära hela lönen jämte hy reser sättning eller hyresbidrag, där sådant

förekommer, men att, därest befattningshavaren eljest undfår

ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra

särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring

eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta

141

befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten

utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen

eller hyresersättningen eller hyresbidraget, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att öv ning slär are, som är tjänstledig på grund av sjukdom,

äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära,

därest han själv bestrede sin tjänst, men att öv ning slär are,

som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning

avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under

ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,

som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas

skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder

han avhållit sig frän tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att,

därest befattningshhvare varder avstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas

böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något

därav;

att den, som tillträder ny avlöning sstat, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av

eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning

eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,

entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom hyresersättningen

eller hyresbidraget utgå till månadens slut;

i fråga om ålderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning är i staten medgiven, tidpukten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den

tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med

gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan

statens tjänst eller fullgjort annat offenligt uppdrag, dock att här

-

vid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit ledighet för

fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma

villkor, samt

för tredje förhöjningen, om sådan förekommer, efter än ytterligare

fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än

vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade

tjänståldern blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare bär tillgodoräknas den tid,

som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst

å den gamla avlönings staten;

att, därest adjunkt vid allmänt läroverk, som befordras till

lektor vid högre lärarinneseminariet, intjänat tre ålder stillägg, honom

skall omedelbart tillgodoräknas ett ålder stillägg som lektor;

att lektor vid högre lärarinneseminariet må tillgodoräknas

den tid han, efter att i avseende å examina och provår hava vunnit

behörighet till lektorstjäst vid nämnda läroanstalt, må hava tjänstgjort

som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium eller allmänt

läroverk, ävensom den tid han efter vunnen behörighet till lektorstjänst

vid allmänt läroverk må hava tjänstgjort såsom ordinarie

lektor vid sjökrigsskolan;

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj

1878 omförmälda docenter vid universiteten ävensom de i kungl.

kungörelsen den 23 november 1906 omnämnda docenter vid Stockholms

och Göteborgs högskolor må äga att, efter vunnen befordran

vid högre lärarinneseminariet, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräknas

den tid, dock ej utöver tre år, de vid universitet eller

någon av omförmälda högskolor med nit och skicklighet deltagit i

undervisning av den omfattning, som, utan avseende å huruvida docent

varit innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl.

Maj:t bestämmes;

att ämneslärarinna må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen

behörighet till ämneslärarinnebefältning vid högre lärarinneseminariet

tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola;

att

övningslärare må tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort

som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk även

-

148

som den tid, han efter vunnen kompetens till öv ning slär ar befattning

vid högre allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare

vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid

realskola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet,

dock att övningslärare vid övergång från realskola

till högre lärarinneseminariet må, därest tjänstgöringen vid sistnämnda

läroanstalt omfattar minst lika många undervisning stimmar

som vid realskolan, omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg,

att ingen löneminskning honom eller henne vederfares;

att övningslärare må tillgodoräknas den tid han tjänstgjort

som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium; men

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid

vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke

må tillträda samma förhöjning;

i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i

fråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för den nya avlöningsstatens

ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgat.

Härjämte torde böra förklaras,

att en var, som med eller efter ingången av det år, med vars

början den nya staten träder i kraft, tillträder befattning vid högre

lärarinneseminariet, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda

villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke

före viss angiven tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den

nya staten och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid

dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner.

Slutligen får kommittén hemställa,

att en utredning må åvägabringas i syfte att bereda semester

åt rektor vid högre lärarinneseminariet.

144

Extra och

vikarierande

manlig ämneslärare.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

Tillfällig

löneförbätt

ring.

Hyresbidrag

till

vissa lärare.

Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen

vid statens folkskoleseminarier.

1. Ämneslärare.

a) Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare i läsämnen.

Till vikarierande manlig adjunkt och extra ordinarie ämneslärare

vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som äro

stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått provårskurs,

utgår ett årligt arvode å 2,700 kronor, men i annat fall arvode

å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.) * ?

Beträffande dessa arvodesbelopp förordar nämnden ingen ändring.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring

till

manlig vikarie med full kompetens å sådan adjunktstjänst

vid folkskoleseminarium, som upprättats genom

beslut av 1913 års riksdag...........med 600 kronor

» manlig vikarie utan full kompetens å dylik adjunkts

-

tjänst.................... » 300

» annan, icke ordinarie, manlig ämneslärare med full

kompetens .... » 400 »

» » » » » ämneslärare utan be

.

rörda kompetens . » 300 »

Vidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918

tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag

må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till extra ordinarie ämneslärare

efter två års tjänstgöring vid seminariet med 400 kronor och efter

fem års dylik tjänstgöring med 500 kronor, samt vid folkskoleseminariet

i Göteborg till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med 450 kronor och

till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor.

145

Pil sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande man- Kommittén*

liga ämneslärare vid de allmänna läroverken, tillstyrker kommittén, att förslag.

arvodet för extra och vikarierande manlig ämneslärare vid folkskoleseminarium

må, därest han äger full kompetens till ämnes] ärartj än st vid

sistnämnda slag av läroanstalter eller till adjunktstjänst vid de allmänna

läroverken, utgå med 3,300 kronor, men i annat fall med 2,900 kronor,

allt föi- år räknat. Till frågan om hyresbidrag eller ortstillägg för vissa

av dessa lärare återkommer kommittén i det följande.

Arvode åt manlig timlärare i läsämnen utgår för närvarande efter Manliga timlig)

kronor för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kunskapsprov,

som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, bcstämmelsamt

genomgått provårskurs, och i annat fall efter 110 kronor för vecko- sertimme.

(Beslut av 1913 års riksdag.)

Nämnden föreslår för manlig timlärare i läsämne: 130 kronor, Nämndens

därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet f(,rsla9- till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljest 110 kronor, för veckotimme

räknat, dock att arvode för timlärare i liälsolära och ekonomilära

må, efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna

utgå med högre belopp.

Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer Kommitténs

kommittén, att, i likhet med vad som förordats i fråga om manliga tim- f°r*la9- lärare vid de allmänna läroverken, beloppen bestämmas till respektive

140 och 120 kronor för veckotimme.

Till vikarierande kvinnlig adjunkt och extra ordinarie ämneslära- Extra och wrinna

vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som kvinnägl^ämäro

stadgade för behörighet till adjunkt, samt genomgått provårskurs nesiärare.

eller eljest fullgjort villkoren för behörighet till adjunktsbefattning, utgår farande

ett årligt arvode å 2,500 kronor, men i annat fall arvode å 2,000 kronor. fS a8™me''

(Kung], kungörelsen den 4 juli 1913.)

Nämnden förordar endast så till vida ändring i dessa arvodesbelopp, Nämndens

att det sistnämnda höjes till 2,100 kronor. förslag.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne- Tillfällig

förbättring loneförbätt

till

kvinnlig vikarie med full kompetens å sådan adjunktstjänst

vid folkskoleseminarium, som upprättats genom

beslut av 1913 års riksdag,...........med 300 kronor

19—175454. Lrmeregleringslcommttttns bet. L V.

146

till kvinnlig vikarie utan full kompetens ä dylik adjunkts

tjänst.

...................med 200 kronor

» annan, icke ordinarie, kvinnlig ämneslärare .... » 200 »

Kommitténs På sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande

förslag. kvinnliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet,

tillstyrker kommittén, att arvodet för extra och vikarierande

kvinnlig ämneslärare vid folkskoleseminarium må, därest hon äger full

kompetens till ämneslärartjänst vid sistnämnda slag av läroanstalter

eller till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, utgå med 3,000 kronor, men

i annat fall med 2,600 kronor, allt för år räknat.

Kvinnliga Arvode åt kvinnlig timlärare utgår för närvarande efter 120 kronor

timlärare. för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kunskapsprov, som

nuvarande ärQ stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått

ser. provårskurs, och i annat fall efter 100 kronor för veckotimme. (Beslut

av 1913 års riksdag.)

Nämndens Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare i läsämne: 120 kronor, därest

förslag, lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet

till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljes 100 kronor, för veckotimme

räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må,

efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna utgå

med högre belopp.

Kommitténs Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer

förslag, kommittén, att, på sätt ifrågasatts för kvinnliga timlärare vid de allmänna

läroverken, beloppen höjas till respektive 130 och 110 kronor för veckotimme.

b) Ordinarie ämneslärare.

Nuvarande För närvarande är samma kompetens stadgad för manliga adjunktei

bestämmel- vi(j f0ikskoleseminarier som för adjunkter vid allmänna läroverk.

ser vad kvinnliga ämneslärare beträffar, kunna de för närvarande vinna

kompetens till adjunktstjänst även genom avgångsexamen från högre

lärarinneseminariet. Enligt kungl. kungörelse den 18 februari 1905 tillkommer

nämligen behörighet till adjunktstjänst vid kvinnligt seminarium

lärarinna, som avlagt, fullständig avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och därvid erhållit vitsordet berömlig for undervisningsskicklighet

och minst med beröm godkänd i pedagogik och metodik

147

isamt antingen nöjaktigt genomgått viss provärskurs vid folkskoleseininarium

eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens

seminarium.

Enligt kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 utgår

för manlig adjunkt lön i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor,

2) 2,350 kronor, 3) 2,700 krono]-, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor,

jämte tjänstgöringspeuningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och

1,600 kronor, alltså tillhopa respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och

5,000 kronor; samt

för kvinnlig adjunkt lön i fyra lönegrader ä 1) 1,350 krono!-, 2)

1,700 kronor, 3) 2,050 kronor och 4) 2,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar

å respektive 750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa

respektive 2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor.

Enligt beslut av 1917 ars riksdag utgår för är 1918 tillfällig löne- Tillfällig

förbättring till manlig adjunkt i första, andra, tredje eller fjärde löne- isneförbättgraden

samt kvinnlig adjunkt i första, andra eller tredje lönegraden med n”''7''

700 kronor samt till manlig adjunkt i femte lönegraden och kvinnlig

adjunkt i fjärde lönegraden med 600 kronor.

Vidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 Hyresbidrag

tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag ^r^‘sscr

må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig adjunkt araremed

500 kronor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie

manlig adjunkt i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden

med 575 kronor samt i tredje, fjärde och femte lönegraderna med 700

kronor.

Nämnden föreslår, Nämndens

att ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna förvandlas till förlag.

lektorat;

att för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium må

stadgas samma kompetensvillkor, som äro stadgade för behörighet till

ämneslärartjänst vid allmänt läroverk (adjunktskompetens skulle alltså

vara tillfyllestgörande, och samma kompetensvillkor skulle gälla för kvinnliga

som för manliga ämneslärare); samt

att avlöningen bestämmes till

för manlig lektor: 4,900 kronor i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900

kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar;

och

14<S

för kvinnlig lektor: 4,100 kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900

kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor

tjänstgöringspenningar.

Vid nämn- Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande

Afoga£ersäl- särskilda yttranden, nämligen

skilda ytf- dels av herr Per Elof Lindström, som förordar borttagandet av alla

1-andm. särskilda villkor för behörighet till lektorstjänster vid folkskoleseminarierna;

dels

av herr Anders Holkers, som, jämte det han instämmer i nyssberörda

yttrande av herr Lindström, anser, att nämnden bort förorda

särskilda avlöningsförmåner åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i

Stockholm och Göteborg, vare sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag,

ungefär motsvarande de till lektorerna vid de allmänna läroverken i dessa

städer utgående kommunala hyresbidragen (i sistnämnda hänseende instämmer

med herr Holkers fröken Anna Sörensen);

dels av herr Olof Olsson, som hemställer, att de manliga seminarielärarna

tills vidare avlönas efter samma grunder, som komma att gälla

för läroverkens adjunkter, men att varje ledigbliven plats förvandlas till

eu kvalificerad adjunktur och att lönen för den nye innehavaren bestämmes

skola ligga mitt emellan lönen för adjunkten och lektorn vid

de allmänna läroverken, samt, i anslutning såväl härtill som till sin uppfattning

om principerna vid bestämmande av de kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner,

föreslår

för manlig seminarieadjuukt: 4,000 kronor i l:a, 4,500 kronor i

2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600

kronor i tjänstgöringspenningar;

för kvinnlig seminarieadjuukt: 3,200 kronor i l:a, 3,600 kronor i

2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,300

kronor i tjänstgöringspenningar;

för manlig seminarieadjunkt (med de av folkundervisningskommittén

föreslagna kvalifikationerna): 4,500 kronor i l:a, 5,000 kronor i 2:a,

5,500 kronor i 3:e och 6,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor

i tjänstgöringspenningar; samt

för kvinnlig seminarieadjunkt (med de av nämnden föreslagna

kvalifikationerna): 3,700 kronor i l:a, 4,100 kronor i 2:a, 4,500 kronor

i 3:e och 4,900 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600 kronor i tjänstgöri

liggpenningar;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som, i anslutning till sin uppfattning

om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner, föreslår

för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:u, 4,800 kronor i 2:a, 5,200 kronor

i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar.

Nämndens förslag att äinneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna

skola förvandlas till lektorat förordas av bland andra flertalet seminariekollegier

samt av folkskolöverstyrelsen, varemot närmast från de allmänna

läroverkens sida dels uttalats anslutning till den av herr Olsson

avgivna reservationen dels yrkats på likställighet i avlöningshänseende

mellan seminariernas ämneslärare och adjunkterna vid provårsläroverken

dels ock betonats, att, därest adjunkturerna vid seminarierna bleve förvandlade

till lektorat, kompetensfordringarna borde höjas till vad för

närvarande vore stadgat för lektorat vid de allmänna läroverken.

Yad angår kompetensfrågan, uttalar folkskolöverstyrelsen, i huvudsaklig

anslutning till herr Lindströms reservation och under erinran om

förhållandena vid andra fackutbildningsanstalter, exempelvis de tekniska

elementarskolorna, den uppfattningen, att några bestämda formella kompetensfordringar

i fråga om ämneslärartjänsterna vid seminarierna icke

borde föreskrivas men att i seminariestadgan borde införas en bestämmelse,

varigenom skulle stadgas, att sökande skall ingiva meritförteckning,

»utvisande, huruvida den sökande ådagalagt sin lämplighet för befattningen

genom avlagda examina, utgivna arbeten, praktisk verksamhet eller

föregående sysselsättning såsom lärare». Nämndens förslag beträffande

kompetensvillkor för ämneslärarna tillstyrkes däremot av lärarkollegierna

vid flertalet folkskoleseminarier.

Genom kungl. remiss den 18 juli 1917 har till kommittén överlämnats

en av svenska seminarielärarföreningens styrelse gjord underdånig

framställning, däri beträffande ämneslärarna vid folkskoleseminarierna

dels framhålles önskvärdheten av att avlöningsbeloppen sättas så

högt, att seminarierna ej behöva riskera, att en ämneslärare, som besitter

eller förvärvar kompetens att söka och innehava lektorstjänst vid

högre allmänt läroverk, skall av enbart ekonomiska skäl nödgas att lämna

sin befattning vid seminarium och övergå till allmänt läroverk, dels och

i avseende å kompetensfrågan uttalas anslutning till den uppfattning,

som gjorts gällande såväl i herr Lindströms reservation som i folkskolöverstyrelsens

nyssberörda utlåtande. I sitt över denna framställningavgivna

utlåtande den 13 juli 1917 tillstyrker folkskolöverstyrelsen, afl

berörda önskemål måtte bliva beaktade.

Vidare har genom kungl. remiss den 4 oktober 1917 till kommittén

överlämnats vissa av folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti

Över nämndens

forsla;)

avgivna utlåtanden.

Tillkommittén

remit

terade framställningar.

150

Kommitténs

förslag.

1917 framlagda förslag rörande anslag till folkundervisningen m. m. för

budgetåret 1919. Vad angår folkskoleseminarierna, har överstyrelsen i

nämnda skrivelse i fråga om avlöningsbeloppen för ämneslärarna förklarat

sig vidhålla sitt vid föregående tillfällen gjorda yrkande, att bemälda

lärare skola i avlöningshänseende likställas med lektorer vid de allmänna

läroverken, även under förutsättning att läroverkslektorernas avlöning skulle

komma att bestämmas enligt gynnsammare grunder än tidigare varit

föreslaget.

För den av nämnden hävdade uppfattningen att ämneslärartjänsterna

vid folkskoleseminarierna böra förvandlas till lektorat och i avlöningshänseende

likställas med lektorat vid de allmänna läroverken hava

skäl anförts, vilka på kommittén verkat övertygande. Folkskoleseminariernas

karaktär av fackliga utbildningsanstalter, den på grund därav

mer ansvarsfulla och ansträngande tjänstgöringen, önskvärdheten att genom

den i alla avseenden bästa undervisning på den korta tiden av fyra

år bibringa det erforderliga kunskapsmaterialet och dymedelst undvika en

eventuell förlängning av utbildningstiden med ett femte år, den krävande

ledningen av elevernas fria studier äro, bland andra, omständigheter, som

tala till förmån för nämndens förslag.

Slutligen och framför allt må erinras, hurusom genom de av 1913

års riksdag beviljade anslagsförhöjningar för förstärkande av seminariernas

lärarkrafter och förbättring av deras utrustning, vilka förhöjningar erfordrades

för tillämpning av ny undervisningsplan vid dessa läroanstalter,

åtgärder vidtagits för tillgodoseende av de i dessa avseenden nödvändiga

förutsättningarna för eu förbättrad seminarieundervisning, men att en

icke mindre viktig förutsättning vore den lönereglering för seminarielärarna,

som i Kungl. Maj:ts framställning till sistnämnda års riksdag

angående anslag till folkskoleseminarierna av dåvarande departementschefen

betecknades såsom ett oeftergivligt villkor för eu verklig reform

av seminarieundervisningen.

Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag angående

förvandling av ämneslärartjänsterna vid seminarierna till lektorat.

Avlöningen skulle alltså bliva för manlig lektor 5,800 kronor, därav

3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle

kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor. För

kvinnlig lektor torde avlöningen böra, i likhet med vad kommittén föreslagit

för kvinnlig lektor vid högre lärarinneseminariet, bestämmas till

4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera

151

å 400 kronor. Högsta peusionsunderlaget för manlig lektor skulle begränsas

till 4,600 kronor.

Till frågan om hyresbidrag eller ortst il lägg för vissa ämneslärare

återkommer kommittén i det följande.

Nämndens ovanberörda förslag angående förvandling av ämneslärartjänsterna

vid folkskoleseminarierna till lektorat med därmed följande

avlöningsförmåner anser kommittén dock även böra skärskådas mot

bakgrunden av de kompetensvillkor, vilka kunna synas skäliga att uppställa

för dessa befattningar.

Då kommittén nu ansett sig böra förorda, att ämneslärarna vid folkskoleseminarierna

i avlöningshänseende jämnställas med lektorerna vid de

allmänna läroverken, skulle konsekvensen kunna synas fordra, att samma

kompetensvillkor uppställdes för båda slagen av befattningar. Mot denna

uppfattning har emellertid starkt motstånd rests från ett flertal håll, och

olika uppfattningar hava ock inom nämnden gjorts gällande i denna

fråga.

Nämndens majoritet har föreslagit — för såväl manlig som kvinnlig

ämneslärare — samma kompetensvillkor, som äro fastställda för ämneslärartjänster

vid de allmänna läroverken. Herr Lindström har i sin reservation

uttalat sig för borttagandet av alla kompetensvillkor, medan

hen’ Olsson i sin reservation förordat det av folknndervisningskommittén

på sin tid framlagda förslaget om eu i såväl teoretiskt som praktiskt

avseende förstärkt adjunktskompetens.

Att borttaga alla kompetensvillkor, på sätt herr Lindström föreslagit,

finner kommittén vara en anordning, som skulle kunna medföra

åtskilliga vådor. Denna kommitténs uppfattning synes befogad, särskilt om

den nämnda anordningen omedelbart, utan att man ägde någon erfarenhet

på området, sattes i verkställighet, och torde äga giltighet, ehuruväl vissa

garantier för erhållande av ett gott lärarmaterial kunna anses ligga dels

i konkurrensen om avlöningen, därest denna bliver fastställd såsom kommittén

föreslagit, dels ock i själva tillsättningsproceduren.

Enligt kommitténs mening torde nyssberörda garantier ej uppväga

de risker, som skulle kunna vara förenade med ett upphävande i ett slag

av alla formella kompetenskrav. Följden skulle måhända kunna bliva

den, att de fördelar för folkskoleseminarierna icke skulle vinnas, som

med den ifrågakomna omorganisationen åsyftats; vill man på allt sätt

främja seminariernas utveckling, torde man sålunda ej i avseende å kompetensvillkoren

böra tillgripa en sådan anordning, som i herr Lindströms

reservation ifrågasatts.

152

Emellertid torde det icke kunna förnekas, att ett alltför strängt

vidhållande av kravet på full lektorskompetens i enlighet med vad för

de högre allmänna läroverken gäller även skulle kunna innebära vissa

olägenheter. Man bör nämligen taga i betraktande, att förhållandena i

förevarande avseende vid seminarierna och de högre allmänna läroverken

icke äro fullt analoga. Medan vid de senare läroanstalterna själva

kunskapsmeddelandet träder i förgrunden och detta givetvis ställer krav

på vissa högre teoretiska insikter hos vederbörande lärare, är det vid

undervisningen i seminarierna andra faktorer (framför allt ledningen av

den praktiska lärarutbildningen), som jämte själva kunskapsgivandet ligga

i främsta planet och av lärarna därstädes fordra helt andra kvalifikationer

än dem, som ådagaläggas genom vissa examina och prov. Möjlighet

bör enligt kommitténs mening därför hållas öppen att till lektorstjänster

vid folkskoleseminarium kunna erhålla därför särskilt lämpade

personer, även om dessa ej alltid uppfylla de formella villkor, som ställas

på lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken.

Kommittén har följaktligen ansett sig böra föreslå följande kompetensvillkor:

För

behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium fordras att

hava uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid

högre allmänt läroverk eller att hava, med hänsyn till genom vetenskapliga

insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet ådagalagd

lämplighet för ämneslärartjänst vid lärarbildningsanstalt, av Kungl. Maja

efter folkskolöverstyrelsens hörande blivit förklarad behörig till lektorstjänst

vid folkskoleseminarium; med rätt dock för folkskolöverstyrelsen

att, då utsikt finnes att till ledig lektorstjänst förvärva lärare av synnerlig

skicklighet och lämplighet, föreslå hos Kungl. Maja till tjänstens erhållande

även den, som icke uppfyllt nu angivna villkor för anställning

såsom lektor.

Kommittén anser sig vidare i detta sammanhang böra beröra ett

spörsmål, som avser förhållandena beträffande övergång för ämneslärarna

vid seminarierna från nu gällande stat till den, som enligt kommitténs

förslag skulle bliva tillämplig.

På sätt av det ovanstående framgår, har kommittén föreslagit

andra kompetensvillkor för lektorerna vid seminarierna än vad för närvarande

gäller för ämneslärarna vid dessa läroanstalter. Givet är, att

de nuvarande ämneslärare, vilka fylla de av kommittén föreslagna kompetensvillkoren,

böra befordras till lektorer; däremot synes eu sådan för

-

män ej kunna medgivas dem av de nuvarande ämneslärarna, vilka ej fylla

sagda villkor.

Det torde därför bliva nödigt överflytta dessa sistnämnda å övergångsstat,

i den män de ej må anses böra uppföras å indragningsstat.

Då för närvarande adjunkter vid seminarierna och vid de allmänna

läroverken äro i avlöningshänseende likställda, böra de å övergångsstat

överflyttade seminarieadjunkterna komma i åtnjutande av enahanda

förmåner, som kommittén i det föregående förordat för manliga

resp. kvinnliga adjunkter vid de allmänna läroverken.

Därest sådan vid folkskoleseminarium anställd adjunkt å övergångsstat

sedermera inom viss angiven, ej alltför knappt tillmätt tid kommer

att förvärva behörighet för lektorstjänst vid seminarium, torde lian böra

äga rätt att utan tävlan befordras till lektor å sin förut innehavda tjänst.

Det för varje seminarium erforderliga antalet lektorstjänster torde

emellertid redan från början böra uppföras å vederbörande seminariums

stat. Härvid torde böra föreskrivas, att, därest nuvarande ämneslärare

varda uppförda å övergångsstat, ett motsvarande antal lektorstjänster

hållas vakanta under övergångstiden.

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar beräknas

utgå för manliga och kvinnliga adjunkter efter läsårets antal läsveckor.

(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för lektorer skola utgå

efter kalenderår.

På sätt kommittén i det föregående beträffande enahanda fråga, i

vad den avser de allmänna läroverken, anfört, anser sig kommittén icke

kunna förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit.

I

d) Lönetui-.

I avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27

augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läroverken

och högre lärarinneseminariet samt lektorer vid sjökrigsskolan må, vid

övergång till folkskoleseminarium, för tillgodonjutande av avlöning i högre

lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som ordinarie lärare

20—175454. Löneregleringshommitténs bet. LV.

Nuvarande

bestämmel

ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel

ser.

154

Nämnde ms

förslag.

enligt enahanda grunder, som angående ämneslärare vid folkskoleseminarinm

blivit stadgade.

Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att,

därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola

utnämnes till ordinarie adjunkt vid folkskoleseminarium, han må

för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de

tjänstår utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid

allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid

kommunal mellanskola; dock att honom ieke må tillgodoföras mer än tio

dylika lönetursår.

Nämnden föreslår,

att lektor må efter befordran från adjunktstjänst vid allmänt läroverk

uppbära den avlöning, som närmast överstiger den avlöning, han

vid befordringstillfället åtnjutit som adjunkt eller skulle hava åtnjutit,

därest han vid befox-dran till lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter

fastställda nya lönestaten, samt att han, om han vid befordringstillfället

befann sig i tredje eller högre lönegrad som adjunkt,

må för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna

sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i

denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad;

att enahanda grunder må gälla beträffande seminarieadjunkt, som

ingår på den nya lönestaten;

att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

den tid, under vilken han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid

allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium

må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk

elementarskola; samt

att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid

folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie

lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden

skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under

vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att

vid beräkning av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola

tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid folkskoleseminarium,

skola räknas som hela lönetursår och de år, under vilka

läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till hela

lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet läsveckor

vid folkskoleseminarium; och att lärare må för ifrågavarande ändamål

tillgodoräkna sig intill 10 sådana lönetursår.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt Yttrande förklarar sia Vid namnfröken

Anna Sörensen anse, att nämnden bort föreslå, att seminarielektor fogat

må för uppflyttning i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig de tjänst-*1nlt vttranär,

som han vid tiden för den nya avlön in gsstatens trädande i kraft ägt

att tillgodoräkna sig såsom adjunkt vid folkskoleseminarium.

I de utlåtanden, som avgivits över nämndens betänkande, hava de Över

flesta myndigheter, som berört frågan om lönetursberäkning, förordat ‘"fördag''

fröken Sörensens reservation. Folkskolöverstyrelsen, som uttalar sympa- avgivna

tiar för det i denna reservation framlagda förslag, föreslå]- alternativt, vttrttn(1en

iitt seminarieadjunkt, som vid övergång till den nya lönestaten befinner

sig i andra eller högre lönegrad som adjunkt, måtte äga uppbära avlöning

som lektor i närmast lägre lönegrad, ävensom att han måtte för

uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig den

tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna

befattning senast uppflyttades till högre lönegrad.

På sätt i det föregående omförmälts, hava genom kungl. remisser TillkammUden

19 november och den 22 december 1917 till kommittén överlämnats de från^

två av Sveriges extralärarförenings styrelse gjorda likalydande framställ- ställningar.

ningar, däri föreslås, att lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium

må erhålla rätt att efter vunnen befordran till ordinarie befattning

inom dessa läroanstalter få för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna

sig den tid, han med full tjänstgöring varit förordnad vid allmänt

läroverk eller folkskoleseminarium från den tidpunkt, då han förvärvat

full adjunktskompetens, dock ej beträffande dylik tjänstgöringföre

den 1 januari 1913. I detta ärende hava, på sätt i det föregående

närmare angivits, läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen avgivit

underdåniga utlåtanden, daterade respektive den 12 november och den

3 december 1917, varefter nämnda förening till kommittén inkommit med

en skrift i ämnet.

De allmänna villkor i fråga om rätt att komma i åtnjutande av Kommittent!

älderstillägg, vilka kommittén förordat i fråga om de allmänna lärover- for*la9- kens lärare, torde även för seminariernas vidkommande böra tillämpas.

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om adjunkt vid de allmänna

läroverken, vilken befordras till lektor vid samma läroanstalter,

synes böra stadgas, att adjunkt vid allmänt läroverk, vilken befordras

till lektor vid folkskoleseminarium, må, därest han i sin egen ska]) av

Nuvarande

bestäm

melser.

15*?

adjunkt intjänat tre alderstillägg, för åtnjutande av ett första ålderstilllägg

såsom lektor tillgodoräknas fem år av sin adjunktstjänstgöring.

Yad angår de nuvarande seminarieadjunkter, vilka enligt kommitténs

förslag skulle uppföras å övergångsstat med de för läroverksadjunkter

föreslagna avlöningsförmåner, torde böra föreskrivas, att dem må för åtnjutande

av ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya statens

(övergångsstatens) trädande i kraft förflutit frän vederbörandes tillträde

till innehavande befattning eller motsvarande tjänst å den gamla staten.

Beträffande den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för

ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till folkskoleseminarium

hänvisar kommittén till vad kommittén i samma avseende

anfört för de allmänna läroverkens vidkommande. Bestämmelsen

bör under alla förhållanden endast avse adjunkt, som skulle komma

att uppföras å övergångsstat.

Nämndens förslag, att lektor må för åtnjutande av ålderstillägg

tillgodoräknas den tid han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid

allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium

tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk elementarskola,

finner sig kommittén böra förorda. Enahanda bestämmelser torde,

i likhet med vad för närvarande gäller, böra föreskrivas i avseende å tjänstgöring

vid högre lärarinneseminariet ävensom i förekommande fall beträffande

tjänstgöring vid sjökrigsskolan. Däremot anser sig kommittén

icke böra förorda nämndens förslag i förevarande avseende, i vad det

berör föregående tjänstgöring vid folkhögskola, varvid kommittén tillåter

sig åberopa vad kommittén i samma fråga anförde under de allmänna

läroverken.

Ovanberörda av Sveriges extralärarförening gjorda framställning

har kommittén icke ansett sig kunna förorda för de allmänna läroverkens

vidkommande. Lika litet anser sig kommittén kunna tillstyrka densamma,

i vad den avser folkskoleseminarierna.

2. Rektorer,

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar för rektor lön i

tre lönegrader å 1) 3,400 kronor, 2) 3,700 kronor och 3) 4,000 kronor,

jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,600, 1,800 och 2,000 kronor,

alltså tillhopa respektive 5,000, 5,500 och 6,000 kronor, varförutom rektor

skall åtnjuta fri bostad eller den hyresersättning, som av Kungl. Maj:t

bestämmes.

För, närvarande utgår hy rese rsättn ilig i stället för hostad in natura

till rektorerna vid åtskilliga seminarier, vid vilka rektorshostaden tagits i

bruk för undervisningen. Till bestridande av hyresbidrag till rektorerna

vid seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå har

riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett belopp av 6,200 kronor;

av nämnda belopp äro 1,200 kronor avsedda för eu var av rektorerna

vid seminarierna i Linköping oeh Kalmar, 1,000 kronor för rektor vid

seminariet i Skara samt 1,400 kronor för eu var av rektorerna vid seminarierna

i Karlstad och Umeå.

Till adjunkt, vilken förordnas att såsom vikarie uppehålla rektorsbefattning,

utgår arvode å 500 kronor, med bibehållande av lön och

tjänstgöringspenningar å egen tjänst. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti

1904.)

Vidare är beträffande rektor stadgat, att uppflyttning från lägre

till närmast högre avlöningsgrad skall äga rum efter förloppet av

fem år.

Beträffande pensionsrätt stadgar kungl. kungörelsen den 9 juni

1905, att tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium, vilken fullgjort

de i fråga om ämneslärare vid sådant seminarium för pensions erhållande

stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara

berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oavkortad.

För närvarande utgör pcnsionsunderlaget för lektor och tillförordnad

rektor hela lönen med tillägg av 500 kronor. (KungL skrivelse till statskontoret

den 13 juni 1913.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för ar 1918 tillfällig löneförbättring

till manlig rektor i första eller andra lönegraden med 600

kronor, till manlig rektor i tredje lönegraden med 500 kronor samt till

kvinnlig rektor med 600 kronor.

Nämnden föreslår,

att avlöningen bestämmes till

för manlig rektor: 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden,

därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar;

för kvinnlig rektor: 5,300 kronor i l:a och 5,800 kronor i 2:a lönegraden,

därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar;

att till manlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyresersättning

skall utgå med följande belopp: till rektorerna vid seminarierna i

Uppsala, Lund och Karlstad vardera 1,400 kronor, till rektorerna vid

seminarierna i Linköping, Umeå och Kalmar vardera 1,200 kronor och till

rektor vid seminariet i Skara 1,000 kronor, allt för år;

Tillfällig

löneförbättring.

Nämnden*

förslag.

att till kvinnlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hy ^ersättning

skall utgå med ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den

för manlig rektor vid seminariet fastställda hyresersättningen;

att arvode till vikarierande rektor må utgå med belopp, som Kungl.

Maj:t bestämmer;

att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad efter fem års

tjänstgöring som rektor;

att pensionsunderlaget skall utgöra lönen med tillägg av ett belopp

å 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för kvinnlig rektor;

samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,

sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas

honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad

rektor.

Vid namn- I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår

^Jogat^är- fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om statsanställda

skilt ytt- kvinnliga lärares avlöningsförmåner, för kvinnlig rektor 5,600 kronor i

ran e'' l:a och 6,100 kronor i 2:a lönegraden, därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

Tillkommit- I ovanberörda genom kungl. remiss den 18 juli 1917 till kommittén

teradefram-överlämnade framställning från styrelsen för svenska seminarielärarföreställningar.

ningen uttalar nämnda styrelse, under åberopande av anförda skäl, bland

annat önskvärdheten av att arvodena för skrivbiträdena åt rektorerna

måtte bliva upptagna såsom särskilda poster å seminariernas stater och

i samband därmed fixeras till skäliga belopp. Framställningen har förordats

av folkskolöverstyrelsen.

Vidare har genom kungl. remiss den 11 juli 1917 till kommittén

överlämnats en av samtliga seminarierektorer gjord framställning, däri på

anförda skäl föreslås, att med den förmån av fri bostad eller hyresersättning,

som enligt nu gällande lönestat tillkommer seminarierektor, måtte

komma att helt eller delvis förenas förmånen av fritt bränsle eller motsvarande

ersättning.

I sistnämnda framställning erinras, bland annat, hurusom uppvärmningskostnaderna

för rektorsbostäderna, även under en tid med normala

bränslepris, i de flesta fall varit högst avsevärda. Skillnaden i avlöningshänseende

mellan de rektorer, som hade bostadsförmån in natura,

och dem, som åtnjöte hyresersättning, bleve i verkligheten högst betydlig,

och även vad boställsliavarne beträffade förefunnes på grund av de

olika bränsleutgifterna å olika orter vissa skillnader i de verkliga löne

-

löit

förmånerna. K rida medlet att avlägsna de svårigheter och ojämnheter,

som här vore i fråga, syntes vara, att med förmånen av fri bostad också

förenades fritt bränsle för bostädernas uppvärmning. Om denna förmån

bereddes de seminarierektorer, som innehade tjänstebostad, borde givetvis

vid bestämmande av hyresersättning för övriga rektorer hänsyn tagas till

att ersättningen bleve tillräckligt stor jämväl för bestridande av kostnaderna

för bränsle till bostads uppvärmning.

Därest det emellertid ej skulle anses möjligt att helt tillmötesgå

kravet på fritt bränsle eller ersättning därför, syntes det ej kunna anses

orimligt, att för utjämning av de uppenbara ogynnsamma ekonomiska

förhållanden, som åtnjutande av fri bostad utan fritt bränsle för densammas

uppvärmning kunde medföra, i lönestaten bestämdes, att de rektorer,

som innehade tjänstebostad, erhölle bränsle för dess uppvärmning

mot det att visst skäligt belopp avdroges från deras avlöning. Detta belopp

ansåges böra sättas till högst 300 kronor för år.

I sitt över senast berörda framställning den 30 juni 1917 avgivna

utlåtande tillstyrker folkskolöverstyrelsen bifall till densamma.

1 anslutning till vad kommittén föreslagit för rektorer vid de högre

allmänna läroverken, synas avlöningsförmånerna för manlig rektor vid

folkskoleseminarittm böra bestämmas till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor

lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad eller motsvarande

ersättning.

Vad angår kvinnlig rektor, synas avlöningsförmånerna böra bestämmas

till samma belopp, som kommittén förordat i fråga om kvinnlig rektor

vid högre lärarinneseminariet eller alltså 6,200 kronor, därav 4,200

kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad

eller ersättning till belopp, utgörande ungefär 2/3 av vad till manlig

rektor skolat i samma avseende utgå.

Själva beloppet av den hyresersättning, som bör utgå till rektorer,

vilka ej åtnjuta bostad in natura, är kommittén ej i tillfälle att bedöma.

Medel för ändamålet böra uppenbarligen finnas å extra stat anslagna, sä

länge ej fri bostad kan tillförsäkras vederbörande rektorer.

Vad angår det i ovanberörda framställning från seminarierektorerna

framhållna önskemålet angående erhållande av fritt bränsle eller motsvarande

ersättning, torde denna fråga, innan den bringas till slutligt avgörande,

tarva en närmare utredning, och kommittén finner sig fördenskull

ej kunna under förhandenvarande förhållanden biträda vad i framställningen

föreslagits.

Beträffande vidare pensionsförhållandena anser kommittén enahanda

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestäm

melser.

ltiO

bestämmelse!'' böra gälla beträffande seminarierektor, som kommittén i det

föregående förordat i fråga om manlig rektor vid högre allmänt läroverk

resp. kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet. Pensionsunderlaget

för manlig rektor vid folkskoleseminarium skulle alltså bliva 5,600 krono!''

och för kvinnlig rektor 4,600 kronor, varjämte, såsom nämnden pek

föreslagit, torde böra föreskrivas, att, om befattningshavare varit tillförordnad

rektor vid folkskoleseminarium, sådant skall vid bestämmandet av

pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han

varit befullmäktigad rektor.

Vidkommande väckt fråga om semesterrätt för rektor och därav

föranledda vikariatsbestämmelser hänvisar kommittén till vad i detta avseende

beträffande de allmänna läroverken anförts.

I fråga slutligen om omförmälda framställning från svenska seminarielärarföreningen

angående särskilda arvoden åt skrivbiträden för rektorerna,

hänvisas till vad kommittén i denna sak anfört rörande skrivbiträden

vid de allmänna läroverken och hemställer kommittén, att den

utredning, som kommittén beträffande de sistnämnda förordat, jämväl

måtte omfatta skrivbiträdesinstitutionen vid folkskoleseminarierna.

3. Övningslärare.

a) Anställning och kompetens.

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 skola

vid varje seminarium vara anställda lärare i teckning, musik, trädgårdsskötsel,

gymnastik med lek och idrott samt för manliga elever manlig

slöjd och för kvinnliga husligt arbete, innefattande kvinnlig slöjd och

hushållsgöromål. Seminariernas övningslärare tillsättas enligt samma

stadga medelst förordnande av folkskolöverstyrelsen.

Enligt § 148 i omförmälda stadga fordras för att kunna förordnas

såsom lärare i övningsämnen vid seminarium följande fackutbildning:

a) för lärarbefattning i teckning: att. hava nöjaktigt genomgått den

vid tekniska skolan i Stockholm anordnade högre undervisningskursen för

teckningslärare; •

b) för lärarbefattning i musik och sång: att från musikkonservatorium

förete goda vitsord i harmonilära, sång, piano- och orgelspelning;

c) för lärarbefattning i gymnastik: att hava genomgått fullständig

gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet och däröver erhållit

betyg:

1G1

d) för lärarbefattning i trädgårdsskötsel: att förete betyg om god

kunskap och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer;

e) för lärarbefattning i slöjd: att förete betyg om god färdighet och

undervisningsskicklighet i de slöjdarter, vari vid seminariet meddelas

undervisning.

Nämnden föreslår, att lärare i ämnena teckning, musik, gymnastik

med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd, husliållsgöromål samt

trädgårdsskötsel skola med följande undantag tillsättas medelst fullmakt

av folkskolöverstyrelsen.

För de lärare i trädgårdsskötsel, vilkas avlöning skulle utgå i form

av arvode (nämligen vid seminarierna i Stockholm och Umeå), samt för

lärare i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor, vilka enligt

nämndens förslag likaledes skulle åtnjuta arvode, förordar nämnden

anställning medelst förordnande.

I avseende å kompetensvillkor meddelar nämnden, utan att själv

fatta ståndpunkt därtill, ett av folkskolöverstyrelsen på nämndens begäran

avgivet utlåtande angående behörighet till övningslärarbefattning,

däri överstyrelsen anser följande fordringar böra uppställas

dels i allmänhet:

att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt

sig äga en allmänbildning, motsvarande i huvudsak i realskolan meddelade

kunskaper; samt

att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort

som lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt;

dels ock särskilt:

a) beträffande lärarbefattning i teckning:

att hava nöjaktigt genomgått den vid tekniska skolan i Stockholm

anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare; samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,

som därom framdeles varda meddelade;

b) beträffande lärarbefattning i musik:

att vid kungl. musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen

och organistexamen; börande vid jämförelse mellan flera sökande avseende

även fästas å intyg från nämnda konservatorium om kunskap i

fiolspelning; samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,

som därom framdeles varda meddelade;

c) beträffande lärarbefattning i gymnastik med lek och idrott:

21—175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

Nämnden*

förslag.

162

Över nämndens

förslag

avgivna utlåtanden.

Till kommittén

remitterad

framställning.

Kommitténs

förslag.

att hava avlagt gymnastikdirektörsexamen vid gymnastiska centra - institutet;

d) beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel:

att hava avlagt avgångsexamen vid statens trädgårdsskola å Alnarp

eller vid annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd trädgårdsskola

ävensom hava förvärvat kännedom om skolträdgårdsskötsel samt erforderlig

undervisningsskicklighet;

e) beträffande lärarbefattning i manlig slöjd, husligt arbete eller i

någondera av de i sistnämnda ämne ingående ämnesgrenarna kvinnlig

slöjd och hushållsgöromål:

att hava genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs

i vederbörande ämne.

Nämndens förslag, att övningslärare vid seminarierna i regel skola

anställas medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen har icke givit anledning

till erinran från någon av de hörda myndigheterna.

Däremot har förslaget att från denna allmänna regel undantaga

läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm samt lärarinnorna

i kvinnlig slöjd vid de manliga seminariernas övningsskolor mötts av

gensagor från åtskilliga håll.

För lärare i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm föreslås

ordinarie anställning av, bland andra, folkskolöverstyrelsen.

Beträffande lärarinnebefattningarna i kvinnlig slöjd vid de manliga

seminariernas övningsskolor föreslår folkskolöverstyrelsen, att dessa måtte,

där förhållandena sådant föranleda, ordnas som ordinarie tjänster. Då

det emellertid möjligen i något fall kunde befinnas lämpligare att tills

vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen fortfarande

utgå i form av arvode, syntes det överstyrelsen böra överlämnas

åt Kungl. Maj:t att avgöra, huru varje särskild tjänst skulle ordnas.

I fråga om kompetensvillkor förordar folkskolöverstyrelsen, att de

av nämnden angivna villkoren måtte i sammanhang med genomförandet

av ny lönereglering vinna stadfästelse.

I ovanberörda genom kungl. remiss den 18 juli 1917 till kommittén

överlämnade, av svenska seminarielärarföreningens styrelse gjorda

framställning yrkas på ordinarie anställning för seminariernas övningslärare.

Kommittén anser sig böra biträda nämndens förslag i fråga om

anställning medelst fullmakt för lärare i teckning, musik, gymnastik med

lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål.

1(53

Vad angår lärare i trädgårdsskötsel, anser kommittén, med hänsyn

till det betydelsefulla ämne, dessa lärare företräda, det vara av vikt, att

jämväl dessa erhålla samma fasta anställning som övriga övningslärare.

Dock torde beträffande läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Umeå

en sådan anordning böra tills vidare anstå.

Vidkommande lärarinnor i kvinnlig slöjd vid de manliga seminariernas

övningsskolor ansluter sig kommittén till folkskolöverstyrelsens

förslag, med erinran emellertid att i de fall, då det befinnes lämpligt att

tills vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen

utgå i form av arvode, motsvarande den å stat för ordinarie befattningshavare

upptagna begynnelseavlöning, behörigt avdrag bör göras motsvarande

ordinarie befattningshavares pensionsavgift, på vanligt sätt avrundad.

De av nämnden angivna kompetensvillkoren hava icke givit kommittén

anledning till erinran.

b) Avlöningsbelopp.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 utgår

för manlig eller kvinnlig lärare i musik och sång arvode i tre avlöningsgrader

å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor och 3) 1,800 kronor;

för manlig eller kvinnlig lärare i teckning arvode i tre avlöningsgrader

å 1) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,400 kronor;

för manlig eller kvinnlig lärare i gymnastik arvode i tre avlöningsgrader

å 1) 900 kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,300 kronor;

för lärare i manlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,100

kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,300 kronor; samt

för lärare i kvinnlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,000

kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,200 kronor.

För det fastställda årliga arvodet skall tjänstgöringsskyldighet åligga

lärare i musik och sång sexton timmar, lärare i teckning tolv timmar,

lärare i gymnastik elva till tretton timmar samt lärare i slöjd sexton till

aderton timmar i veckan, men ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas

dessa lärare mot en ersättning, beräknad för helt läsår, för varje yeckotimme

av 100 kronor till lärare i musik och sång, i teckning eller i

gymnastik, 75 kronor till lärare i manlig slöjd och 70 kronor till lärare

i kvinnlig slöjd, dock under iakttagande därav, att ersättning för extra

tjänstgöring ej må utgå till annan än den, som fullgör samma tjänstgöring,

och ej utan Kungl. Maj ds tillstånd i varje särskilt fall för ett

större antal veckotimmar än fyra för en och samma lärare.

Nuvarande

bestämmel

ser.

164

Därest undervisningen i något av ovan nämnda övningsämnen är

fördelad på två personer, må ersättning för undervisningen enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande utgå med högst det belopp, som i första avlöningsgraden

är fastställt.

För vikarierande manlig eller kvinnlig övningslärare utgår arvode

till samma belopp som arvodet i första avlöningsgraden av befattningen.

Angående arvode till lärarinna i hushållsgöromål samt till lärarinna

i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor finnes för närvarande

intet direkt stadgat, men beräknas ifrågavarande arvode efter 70

kronor för veckotimme.

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att för upprätthållande

av undervisning i trädgårdsskötsel och träplantering må utgå

ett arvode av 1,200 kronor, dock att, därest undervisningen ej meddelas

i full utsträckning eller är fördelad på två personer, ersättningen må

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande utgå enligt de före kungörelsens utfärdande

gällande grunder.

Efter framställning av Kungl. Maj:t har 1913 års riksdag höjt

detta arvode till 1,700 kronor för lärarna i trädgårdsskötsel vid 12 seminarier.

Vid två seminarier, Stockholms och Umeå, vid vilka full tjänstgöring

ej kan beredas lärarna, utgår arvode med lägre belopp än senast

nämnda, nämligen vid seminariet i Stockholm med 1,200 kronor och vid

seminariet i Umeå med 800 kronor.

För undervisning i trädgårdsskötsel vid Göteborgs seminarium är

anslag beviljat med 2,000 kronor för år.

För extra tjänstgöring vid seminarier med parallellklasser utgår

arvode, beräknat efter 75 kronor för veckotimme.

Körande tjänstgöringsskyldighet för läraren i trädgårdsskötsel är i

den nya seminariestadgan, § 95, föreskrivet, att han är pliktig att utan

särskilt tilläggsarvode undervisa i medeltal under läsåret elva veckotimmar,

med skyldighet att under den tid av året, som lämpar sig för handledning

i trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill trettiosex veckotimmar,

att han är skyldig att utöver denna tjänstgöring, mot fastställt tillläggsarvode,

åtaga sig utsträckt tjänstgöring, samt att utom den honom

tillkommande undervisningsskyldigheten det åligger honom att ägna seminarieträdgården

nödig skötsel och vård, dock att han på tid, som av

rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor om året.

Enligt § 95 mom. 2 av nämnda seminariestadga är lärare i övningsämne

skyldig att mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig utsträckt

tjänstgöring, dock att hans sammanlagda undervisningsskyldighet icke

165

utan hans eget begivande må, med det i mom. 1 av samma paragraf

angivna undantaget för lärare i trädgårdsskötsel, överstiga trettio veckotimmar.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne

-

förbättring

till gymnastiklärare................

» tecknings- eller musiklärare...........

» lärare i manlig slöjd, i hushållsgöromål eller i trädgårdsskötsel

.................

» lärare i kvinnlig slöjd vid kvinnligt folkskolesemi

narium.

..................

» lärare i kvinnlig slöjd vid manligt folkskolesemina

riums

övningsskola .............

» vikarierande gymnastiklärare..........

» vikarierande lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt

folkskoleseminariums övningsskola.......

» annan vikarierande övningslärare.........

med 600 kronor

» 500 »

» 400

» 400 .»

» 200 »

» 400 »

y> 200 »

» 300 »

Tillfällig

löneförbätt

ring.

Vidare bar 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 tills Hyresbidrag

vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag lärare1*

må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till lärare i teckning med

400 kronor samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till dylik lärare med

300 kronor.

Nämnden föreslår, Nämndens

att avlöningen bestämmes till förslag.

för vikarierande eller extra ordinarie manlig lärare i teckning, i

musik och i gymnastik med lek och idrott: 80 kronor för veckotimme;

för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig lärare i teckning, i

musik och i gymnastik med lek och idrott: 75 kronor för veckotimme;

för vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig slöjd: 75 kronor

för veckotimme;

för vikarierande eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och

i hushållsgöromål: 70 kronor för veckotimme;

för manlig lärare i teckning: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,630 kronor

i 2:a, 1,820 kronor i 3:e och 2,020 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning: lön å 1,240 kronor i l:a, 1,400 kronor

i 2:a, 1,550 kronor i 3:e och 1,710 kronor i 4:e lönegraden;

för manlig lärare i musik: lön å 2,970 kronor i l:a, 3,380 kronor

i 2:a, 3,780 kronor i 3:e och 4,190 kronor i 4:e lönegraden;

166

för kvinnlig lärare i musik: lön å 2,570 kronor i l:a, 2,890 kronor

i 2:ä, 3,220 kronor i 3:e och 3,540 kronor i 4:e lönegraden;

för manlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,860

kronor i l:a, 3,250 kronor i 2:a, 3,640 kronor i 3:e och 4,030 kronor i

4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,470

kronor i l:a, 2,790 kronor i 2:a, 3,100 kronor i 3:e och 3,410 kronor i

4:e lönegraden;

för lärare i manlig slöjd: lön å 2,520 kronor i l:a, 2,940 kronor i

2:a, 3,360 kronor i 3:e och 3,780 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i kvinnlig slöjd: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor

i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i hushållsgöromål: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920

kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden;

för manlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning: lön

å 1,980 kronor i l:a, 2,310 kronor i 2:a, 2,640 kronor i 3:e och 2,970

kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning:

lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450

kronor i 4:e lönegraden;

för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Stockholm

arvode å 1,400 kronor och vid folkskoleseminariet i Umeå arvode å 1,000

kronor, allt för år räknat;

att, om undervisningen i trädgårdsskötsel och handhavandet av

trädgårdens skötsel och vård äro fördelade på två personer, arvode till

en var av dessa må utgå med så stor del av avlöningen för lärare i första

lönegradéh, som motsvarar hans del av tjänstgöringen;

att arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel bestämmes av

folkskolöverstyrelsen i varje särskilt fall;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda

lönen tjänstgöra:

lärare i teckning 13 veckotimmar,

lärare i musik 27 veckotimmar,

lärare i gymnastik med lek och idrott 26 veckotimmar,

lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar,

lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar,

lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar och

lärare i trädgårdsskötsel i medeltal under läsåret 11 veckotimmar

och under den tid av året, som lämpar sig för handledning i trädgårdsarbete

i det fria, intill 36 veckotimmar; med skyldighet för sådan lärare

167

att ägna seminarieträdgården nödig skötsel och vård, dock att lian på tid,

som av rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor

om året;

att lärare i övningsämne skall vara skyldig att mot fastställt tillläggsarvode

åtaga sig utsträckt tjänstgöring, dock att hans sammanlagda

undervisningsskyldighet icke utan hans eget hegivande må, med det i

föregående punkt angivna undantaget för lärare i trädgårdsskötsel, överstiga

trettio veckotimmar;

att lärare i övningsämne må för varje veckotimmes undervisning

utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningsskyldigheten

åtnjuta ersättning:

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och

idrott med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155

kronor i 4:e lönegraden;

kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och

idrott med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131

kronor i 4:e lönegraden;

lärare i manlig slöjd och manlig lärare i trädgårdsskötsel med 90

kronor i l:a, 105 kronor i 2:a, 120 kronor i 3:e och 135 kronor i 4:e

lönegraden; .

lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt kvinnlig lärare

i trädgårdsskötsel med 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor i 3:e

och 111 kronor i 4:e lönegraden; samt

att lärare i övningsämne ej må åtnjuta ''ersättning för mera än

trettiotvå veckotimmars tjänstgöring, det timantal medräknat, efter vilket

den ordinarie lönen är heräknad; dock att, där särskilda förhallanden

sådant påkalla, Kungl. Maj:t må kunna medgiva, att lärare i musik, i

gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd erhaller ersättning föi

intill trettiofyra timmars undervisning.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fröken

Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de statsanställda

kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner,

för kvinnliga lärare i teckning 1,340 kronor i l:a, 1,500 kronor i

2:a, 1,600 kronor i 3:6 och 1,810 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i musik 2,790 kronor i l:a, 3,110 kronoi i 2:a,

3,430 kronor i 3:e och 3,760 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott 2,680 kionor i

l:a, 2,990 kronor i 2:a, 3,310 kronor i 3:e och 3,620 kronor i 4:e lönegraden

;

Vid nämndens

förslag

fogat särskilt

yttrande.

168

för lärarinna i kvinnlig slöjd 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i

2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i hushållsgöromål 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i

i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor

i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden.

För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande

ersättning för veckotimme:

för kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek

och idrott 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139

kronor i 4:e lönegraden samt

för lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt för kvinnlig

lärare i trädgårdsskötsel 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107 kronor

i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.

dem förslag 1 B/tt öveT nämadens förslag avgivna utlåtande har folkskolöversty

avgivna

ut- ledsen på anförda skäl hemställt, att för lärare i teckning måtte beräkI

åt mulen, nas ett minimitimtal av vid enkelseminarium 15 timmar och vid dubbelseminarium

25 timmar.

Mot den av nämnden föreslagna uppdelningen av övningslärarna i

två grupper, den ena med högre den andra med lägre avlöning efter

veckotimme räknat, hava i åtskilliga utlåtanden vissa erinringar gjorts,

hämndens förslag tillstyrkes emellertid av folkskolöverstyrelsen.

På sätt i det föregående erinrats, har från ett flertal myndigheter

framhållits önskvärdheten av att övningslärarna vid seminarierna måtte

i avlöningshänseende erhålla en gynnsammare ställning än motsvarande

lärare vid de allmänna läroverken. För enahanda yrkande har folkskolöverstyrelsen

gjort sig till tolk och därvid föreslagit belopp för veckotimavlöningen,

vilka belopp överstiga, vad angår manlig lärare, med 15 kronor

och, vad angår kvinnlig lärare, med 13 kronor vad nämnden i respektive

lönegrader förordat för såväl de högre allmänna läroverkens som seminariernas