SOU 1918:5

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE

ÅTGÄRDER FÖR MOTARBETANDE

AF DE SMITTOSAMMA KÖNSSJUKDOMARNAS

SPRIDNING

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAKT DEN 6 NOV. 1903

FÖR ÄNDAMÅLET TILLSATTA KOMMITTÉ

BILAGOR

Stockholm 1910

1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKKERI-AKTIEBOLAfi

INNEHÅLL

Statistisk utredning angående reglementeringen i Stockholm 1859—1905 af J. E. Johansson.

Undersökning rörande frekvensen af smittosamma könssjukdomar i riket af J. E. Johansson.

De smittosamma könssjukdomarnas utbredning i Sverige 1822—1906 af J. E. Johansson.

Statistisk undersökning angående skörlefvande kvinnors lefnadsförhållanden af A. Lindblad.

Rättelse:

Undersökning rörande frekvensen af smittosamma könssjukdomar i riket.

Sid. 10, tab. 3, rubriken, står 1,000 läs 10,000.

STATISTISK UTREDNING

ANGÅENDE

REGLEMENTERINGEN I STOCKHOLM

1808—1SOS

ENLIGT UPPDRAG UTARBETAD AF

Professor J. E. JOHANSSON

STOCKHOLM 1908

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHÅLLS 1; Ö R T E C K NIN G.

Sid.

I. Öfvcrsikt af olika kategorier af kvinnor, som utgöra föremål för besiktningsbyråns verksamhet.

Reglementeringens omfattning ............................... i

II. Stammen af reglementerade ....................................... 7

III. Besiktigade men ej inskrifna ............................................ 24

IV. Kvinnornas anträffande ...................................................................................... 26

V. Besiktningar och remisser till kurhus —.................................................................. 34

VI. Förseelser och bestraffningar af de inskrifna kvinnorna .............................................. 48

VII. Kostnaderna för reglementeringen i Stockholm. Besiktningsbyråns personal ................... 60

VIII. Kvinnornas ålder vid inskrifningen, deras rekrytering från olika delar af landet och ur olika

samhällsklasser m. m. .................................................................... 62

IX. Stammens fördelning efter den tid, kvinnorna varit inskrifna och efter deras ålder. Afgångna

ur stammen .............................................................. 84

X. Omsättningen inom stammen. Temporär bortovaro från byrån, internering å kurhus, i tvångs

arbete

m. m. .................................................................................................... 112

XI. Förekomsten af veneriska sjukdomar, alkoholism och tuberkulos bland de inskrifna kvinnorna.

Reglementeringssystemets verkningsgrad .............................................................. 132

XII. De inskrifna kvinnornas bostadsförhållanden och sätt att drifva sitt yrke........................ 175

Bilaga.

1. Reglementeringssystemets brister och olägenheter samt dess utvecklingsmöjligheter ............ 185

2. Samhällets reaktion mot prostitutionen....................................................................... 204

Följande öfversikt grundar sig på utdrag ur de rullor, som å besiktningsbyrån

blifvit förda öfver de besiktningsskyldiga kvinnorna, samt pa de årsrapporter, som från år

1870 lämnats till Stockholms hälsovårdsnämnd. Vidare hafva uppgifter hämtats ur anteckningsböcker,

journaler, förhörsprotokoll m. m., som finnas förvarade å byrån, samt från journalerna

vid Stockholms stads kurhus och sjukhuset S:t Göran. Särskilda uppgifter hafva

insamlats genom byråns föreståndare poliskommissarien P. Dahlqvist, som äfven ombesörjt

de nyssnämnda utdragen ur rullorna. Utdragen ur sjukhusjournalerna hafva utförts af

underläkaren vid kurhuset med. lic. F. Sandman. En del af det ifrågavarande materialet

har redan blifvit statistiskt bearbetadt af professor Welander och hafva därför vissa uppgifter

kunnat tagas ur af honom publicerade arbeten. Vidare meddelas en del egna iakttagelser

samt uppgifter hämtade från undersökningar utförda af kommitténs ledamöter

doktorerna Lindblad och Möller. Fil. kand. R. Moosberg har biträdt vid uppgifternas

sammanställning och beräkning. I en särskild bilaga meddelas en diskussion af reglementeringssystemets

återverkan på samhället i dess helhet.

Stockholm i december 1906.

J. E. Johansson.

I. Öfversikt af olika kategorier af kvinnor, som utgöra föremål för

besiktningsbyråns verksamhet. Reglementeringens omfattning.

På olika sätt (se sid. 27) taga de vid byrån anställda polismännen reda

på kvinnor, som gjort sig skäligen misstänkta för att »idka skörlefnad som yrke».

En del af dessa hämtas till byrån, andra inställa sig godvilligt efter anmaning.

Dessa kvinnor, hvilka kunna sammanfattas under rubriken »anträffade», i motsats till

de »återanträffade», om hvilka här nedan skall talas, underkastas å byrån förhör,

afsedt att utröna i främsta rummet, huruvida de utöfvat könsumgänge mot betalning.

En del neka. Mot dessa kunna i regel ej några vidare åtgärder vidtagas.

Om det förekommit mera graverande omständigheter, såsom att kvinnan tillbragt

natten i något af de s. k. partihotellen, erhåller hon en erinran att taga sig i

akt för framtiden. I fråga om minderåriga tillhållas de anhöriga att taga bättre

vård om dem. — Angående dessa kvinnor, de »å byrån förhörda, men ej besiktigade»,

hafva först på sista åren anteckningar blifvit förda å byrån.

En annan del af de »anträffade» erkänna, att de mottagit betalning af manspersoner,

med hvilka de haft könsumgänge. Efter erkännandet, som sker i närvaro

af en polisman utom byråns föreståndare, hänvisas kvinnan till byråns läkarafdelning

*

Förhör å

byråns polisafdelning

med

»anträffade».

De »anträffades»

besiktning

å

byråns läkarafdelning.

I

Inskrifning i

byråns rulla.

Proceduren

vid åläggandet

af besiktningsskyldighet.

för undergående af besiktning, sedan hon förut blifvit tillfrågad, om hon har något

emot en sådan undersökning. Enligt uppgift af byråns föreståndare, poliskommissarien

Dahlqvist, har det, såvidt han kan erinra sig, ej förekommit, att en kvinna efter

det ofvannämnda erkännandet vägrat att låta sig besiktigas. I händelse kvinnan

befinnes smittad, remitteras hon till kurhus. — Öfver dessa kvinnor, de »anträffade

och besiktigade», föres en särskild journal å byrån. Dessutom göras anteckningar

om kvinnans lefnadsomständigheter, hvilka anteckningar sedermera förvaras i särskilda

konvolut efter bokstafsordning. En del af dessa kvinnor hafva förut undergått

besiktning. De ölriga utgöra de »första gängen besiktigade».

En del af de »anträffade och besiktigade» uppgifva, att de endast tillfälligtvis

haft könsumgänge mot betalning och vidhålla, att det är deras afsikt att försörja sig

på hederligt sätt. I fall denna uppgift synes vara sannolik, tillhålles kvinnan att snarast

möjligt skaffa sig arbete eller tjänst eller lämna staden samt att, tills detta skett,

inställa sig till regelbunden besiktning. I de fall, där anledning finnes att antaga, att

kvinnans anhöriga kunna taga vård om henne, underrättas dessa om hvad som i saken

förekommit. Bo de anhöriga i Stockholm, meddelas underrättelsen genom någon af

de vid byrån anställde konstaplarna. — Om dessa kvinnor, hvilka kunna sammanfattas

under rubriken »besiktigade, men ej inskrifna», finnas i årsrapporterna uppgifter

beträffande besiktningar, remisser till kurhus samt deras återgång till hederligt

yrke eller afflyttning från staden. Orsaken till att den här nedan beskrifna ålägg - ningsproceduren ej tillämpats mot dem, har enligt uppgift af byråns föreståndare

varit, att man i det längsta velat tillmötesgå kvinnornas anhållan att ej bli inskrifna.

Det är nämligen en allmänt utbredd föreställning bland kvinnorna, att, om de en

gång blifvit »inskrifna», de sedermera ej utan svårigheter kunna »komma ifrån byrån»,

och många af dem hafva ej för afsikt att fortsätta skörlefnaden. Till denna grupp räknas

äfven kvinnor af främmande nationalitet, som anträffats »drifvande skörlefnad som yrke».

De kvinnor, som tydligen hafva för afsikt att fortsätta skörlefnaden, äfvensom

de, som, trots meddelade enskilda varningar, visat sig ej fullfölja den uttalade afsikten

att skaffa sig arbete eller lämna staden, åläggas besiktningsskyldighet enligt en

särskild procedur samt inskrifvas därefter i den å besiktningsbyrån förda rullan.

I denna införas med löpande ordningsnummer kvinnornas namn, födelseår och -dag,

inskrifningsdatum samt anteckningar om födelseort, yrke, föräldrarnas samhällsställning,

åldern då kvinnan lämnade föräldrahemmet, åldern äfvensom orten, där kvinnan

haft sitt första könsumgänge, förförarens samhällsställning, vidare anteckningar, om

kvinnan födt barn, vårdats å kurhus, varit varnad eller dömd för lösdrifveri, tilltalad

för brott, intagen å skyddshem samt en del andra data om hennes lif, särskildt

tiden närmast före inskrifningen. I rullan lämnas rum för kommande anteckningar

om kvinnans lefnadsöden, för så vidt dessa intressera byrån.

Proceduren vid »åläggningen» är i korthet följande. I en särskild journal

införes hvad som vid förhören med kvinnan förekommit. I närvaro af en af

konstaplarna uppläser byråns föreståndare denna rapport för kvinnan och tillfrågar

3

henne, om hon har något att invända eller att beriktiga. Befinnes detta icke vara

fallet, uppmanas hon att underteckna erkännandet af rapportens riktighet. Om

hon vägrar att underskrifva, upplyses hon om, att det står henne fritt att

underskrifva eller också personligen inställa sig i poliskammaren för att höras med

anledning af rapporten. Enligt uppgift af poliskommissarien Dahlqvist har det

ej förekommit mer än två fall, då kvinnan valt det senare alternativet. Sedan

kvinnan underskrifvit, erhåller hon ett exemplar af reglementet. Rapporten jämte

anteckning, att kvinnan anmäles till åläggning af besiktningsskyldighet, öfversändes

till poliskammaren, där resolution meddelas, utan att kvinnan ytterligare höres.

Resolutionen tecknas i marginalen bredvid rapporten i den ofvannämnda journalen.

Den åtföljes icke af någon besvärshänvisning och meddelas icke kvinnan. Journalen

återsändes till byrån och med ledning af uppgifterna i rapporten införas anteckningarna

i den ofvannämnda rullan.

De kvinnor, som blifvit införda i rullan, kunna sammanföras under rubriken

»inskrifna». Den å byrån vanliga benämningen är »ålagda».

I sammanhang med inskrifningen har kvinnan blifvit ålagd besiktningsskyldighet.

Denna skyldighet kan sedermera af olika anledningar upphöra. En kvinna anmäler

å byrån, att hon ämnar lämna staden eller att hon fått tjänst eller arbete eller

blifvit tagen i vård af anhöriga eller att hon ämnar ingå äktenskap. Hennes

namn jämte den ifrågavarande anmälan antecknas i en särskild bok, hon befrias

från skyldigheten att inställa sig å byrån, och om hon under en tid af 3 månader

ej anträffats under omständigheter, som gifva anledning att antaga, att hon fortsätter

»yrket», göres i rullan anteckning om att hon afgått från byrån. Det må här anföras,

att byråns föreståndare, poliskommissarien Dahlqvist, har uttryckligen uppgifvit, att

byråns polismän icke göra besök i kvinnans hem eller hos hennes

principal för att kontrollera de uppgifter hon lämnat. Kvinnor, som utan

föregående anmälan uteblifvit från besiktningarna och ej heller af byråns polismän

blifvit anträffade, antecknas såsom »afvikna» och afföras efter i allmänhet 2 månader.

Då kvinnan bortdömes till tvångsarbete, dömes till fängelse eller straffarbete eller

intages å arbets- eller försörjningsinrättning eller å skyddshem, upphör naturligtvis

också besiktningsskyldigheten.

Bland de besiktningsskyldiga pågår sålunda en ständig omsättning. Å byrån

bokföres dagligen tillkomst och afgång bland dem, som äro ålagda besiktningsskyldighet,

Härvid afföras icke de, som remitteras till kurhus. Dessa komma

således att ingå i slutsumman vid den nämnda bokföringen. Frånräknas de å kurhuset

befintliga från den nämnda slutsumman, erhålles antalet inskrifna kvinnor,

som äro skyldiga att på vissa tider inställa sig å byrån för att låta sig besiktigas

eller som äro underkastade någon tids observation, innan de komma att fullständigt

befrias från skyldigheten i fråga. För dessa kvinnor kommer i det följande

att användas rubriken »besiktningsskyldiga». De i den nyssnämnda slutsumman

Besiktnings

skyldighetens

upphörande.

Bokföring af de

besiktningsskyldiga

å

byrån.

4

Återupptagning

bland de

besiktningsskyldiga.

Olika kategorier

af »inskrift^

».

a) besiktningsskyldiga.

b) internerade.

ingående kunna lämpligen betecknas med uttrycket de »besiktningsbyrån tillhöriga».

En annan beteckning, som ofta användes, är »kvinnor från byrån». Det må

emellertid påpekas, att antalet »besiktningsskyldiga» och det verkliga antalet regelbundet

besiktigade betydligt afvika från hvarandra. Angående förklaringen härtill se sid. 42.

Det må här ytterligare framhållas, att uttrycken »inskrifven» och »besiktningsskyldig»

ej hafva samma betydelse. En kvinna inskrifves ej mer än en gång.

Har hon blifvit inskrifven, behåller hon sitt nummer i rullan. Däremot afföres

kvinnan från de besiktningsskyldiga, då denna skyldighet upphör. Anteckning härom

göres i rullan, men kvinnans namn och anteckningarna om henne finnas kvar.

Hon är således fortfarande »inskrifven», men hon har »lämnat byrån». Den sista

anteckningen i rullan upplyser, huruvida kvinnan afflyttat, fått tjänst o. s. v. vid

afgången från byrån eller om hon blifvit dömd till tvångsarbete, intagits på försörjningsinrättning

o. s. v.

Skulle kvinnan sedermera »äteranträffas», upptages hon ånyo bland de besiktningsskyldiga,

utan att proceduren för »åläggning» upprepas, så vidt hon ej undgått

att blifva identifierad, något som ytterst sällan torde inträffa. Anteckning om

»återkomsten till byrån» göres i rullan å den plats, där anteckningarna förra gången

slutade. Definitivt afföres således kvinnan ur rullan, först då byrån fått underrättelse,

att hon aflidit.

De, som vid en viss tidpunkt finnas inskrifna i byråns rulla, kunna hänföras

till någon af följande tre kategorier: besiktningsskyldiga, internerade och afgångna.

Den första kategorien, de besiktningsskyldiga, om hvilka här ofvan är taladt,

omfattar de inskrifna kvinnor, som vid en viss tidpunkt äro föremål för byråns

kontroll.

Den andra kategorien, de internerade, har äfven ett visst samband med

byråns verksamhet, ehuru de ifrågavarande kvinnorna ej stå under byråns omedelbara

kontroll. Hit höra de till tvångsarbete eller för brott dömda inskrifna

kvinnorna, äfvensom de å arbets- eller försörjningsinrättning eller å skyddshem

intagna. Till denna kategori kan man äfven lämpligen öfverföra de å kurhus

intagna, hvilka, såsom ofvan nämnts, i årsrapporterna från byrån inräknas bland

de »besiktningsskyldiga». Samtliga dessa grupper af inskrifna kunna sammanföras

under rubriken »internerade». Denna kategori är emellertid ej så väl

begränsad som den förutnämnda och anteckningarna å byrån äro naturligtvis ej

så fullständiga, enär hithörande kvinnor ej direkt utgöra föremål för byråns

verksamhet. Det är egentligen endast om interneringens början, d. v. s. kvinnans

öfvergång från »besiktningsskyldig» till »internerad», som anteckningarna å byrån

lämna upplysning. Om interneringens upphörande finnas inga uppgifter, för så vidt

icke kvinnan har återgått till de »besiktningsskyldiga». Men denna återgång kan

sägas vara regel. Öfver 90 procent af de »internerade» återvända till byrån.

(Se sid. 23.)

5

De, som lämnat byrån utan att därvid blifva internerade eller som lämnat c) afgångna.

interneringen utan att återvända till byrån, bilda en tredje kategori af inskrifna, som

i motsats till de båda andra ej står under någon kontroll hvarken från byråns

sida eller från de inrättningars, som jämsides med byrån ha att göra med de

»inskrifna». För denna kategori användes i det följande beteckningen »afgångna».

En del af dessa kvinnor hafva ändrat lefnadssätt; men en del fortsätta som

prostituerade å andra orter. En stor del komma efter eu tid tillbaka till byrån.

Dessa senare kunna betecknas som »temporärt afgångna» i motsats till de »definitivt

afgångna». I den följande framställningen göres äfven skillnad mellan de »från

byrån afgångna» och dem, som »afgått efter internering».

Vi hafva således erhållit trenne kategorier af inskrifna kvinnor: de »besikt-Andra än »inningsskyldiga»,

de »internerade» och de »afgångna».

innehålla årsrapporterna uppgifter endast angående de »från byrån afgångna». Utom

de anförda kategorierna af inskrifna kvinnor hafva tvenne andra grupper varit föremål

för byråns verksamhet, nämligen de »besiktigade, men ej inskrifna» och de »å

byrån förhörda, men ej besiktigade».

För de olika anförda kategorierna lämnas särskilda tabellariska öfversikter.

Tab. 3 omfattar de »besiktningsskyldiga» och de »internerade». Tab. 8 innehåller

de under året »från byrån afgångna», tab. 11 de »besiktigade, men ej inskrifna»

och tab. 12: b de »å byrån förhörda, men ej besiktigade».

Beträffande dessa senare taritföremå?

för byråns

verksamhet.

Reglementeringens omfattning kan bedömas från flera synpunkter. Antalet Reglementebesiktningsskyldiga

i ett visst tidsmoment bestämmer i första hand, såsom redan fram- rlnj|®"sjn°m''

hållits, verksamheten å besiktningsbyråns läkarafdelning.*)

Jämsides med besiktningsbyrån och med samma material operera såsom

ofvan anförts en hel del andra inrättningar. Interneringen af kvinnorna å dessa

inrättningar står nästan alltid i närmaste samband med verksamheten å besiktningsbyråns

polisafdelning. Denna internering utgör för öfrigt i flertalet fall endast ett

tillfälligt afbrott i '' kvinnornas skörlefnad och de ifrågavarande inrättningarna

kunna ej betraktas uteslutande som upptagningsanstalter eller asyler för materialet

*) Man kan göra den anmärkningen, att bland de besiktningsskyldiga inräknas sådana, som hafva

anmält sin afsikt att afgå, men fortfarande någon tid (3 månader) stå under observation, utan att vara

skyldiga att inställa sig till de regelbundna besiktningarna. Vidare inräknas en del, som tillfälligvis befriats

från denna skyldighet t. ex. för sjukdom, för några dagars eller veckors »vistelse på landet» o. s. v.

Äfvenså inräknas de, som afvikit utan föregående anmälan. Det finnes emellertid ingen möjlighet att

uppgifva antalet af dessa. Å andra sidan måste man också taga hänsyn till att af dem, som faktiskt

blifvit afförda, men som återvändt, långt ifrån alla omedelbart anmäla sig å byrån eller »anträffas» af

byråns polismän. Dessa äro emellertid att betrakta som besiktningsskyldiga, enär denna skyldighet återinträder,

så snart kvinnan åter börjar idka »skörlefnad som yrke».

6

»Stammen

reglemen

terade.

»

irån byrån. De inskrifna kvinnorna dömas till tvångsarbete faktiskt på grund af

tillfälliga förseelser mot reglementet och vid frigifvandet återvända de i regel

till byrån. De, som i anseende till bristande arbetsförhet ej kunna dömas till

tvångsarbete, intagas på försörjningsinrättning. Äfven i dessa fall blir det oftast en

tillfällig och kort internering. Enligt uppgift från byråns föreståndare anträffas

merendels de ifrågavarande kvinnorna efter en eller annan vecka åter kringdrifvande,

åtminstone så länge detta lif ej omöjliggöres af tilltagande ålder och

sjuklighet. För dem, som dömas för brott, äfvensom för dem, som intagas å

kurhuset, kommer interneringen som ett ofrivilligt och i regel endast tillfälligt

afbrott i utöfningen af »yrket». Äfven interneringen å skyddshem och å arbetsinrättning

kan i flertalet fall betecknas som ett dylikt afbrott. Enligt uppgift från

byråns föreståndare är det ofta vid den tidpunkt, då kvinnorna frukta att blifva

bortdömda till tvångsarbete, som de besluta sig för att gå in på skyddshem. Mer

än hälften återvända till byrån (se sid. 23). På arbetsinrättningen intagas dels

en del äldre kvinnor, som i synnerhet vid vinterns'' annalkande där söka tak öfver

hufvudet. På våren komma de åter ut. Vidare intagas å arbetsinrättningen

kvinnor, som kommit i skuld till fattigvården, t. ex. kvinnor, som födt barn och

fått dessa genom fattigvårdens försorg intagna å allmänna barnhuset.

Summan af de »besiktningsskyldiga» och de »internerade» i ett visst tids

moment

kan sägas utgöra det material, med hvilket reglementeringen arbetar, de

»reglementerade». Emellertid skulle det vara oriktigt att medräkna år efter år sådana,

som ej återvända till byrån efter interneringen. Dessa komma därför att medräknas

i uppgifterna om antalet internerade endast för det år, då interneringen började. Ett

undantag har gjorts för dem, som dömts till tvångsarbete för längre tid än ett år;

dessa inräknas nämligen under hela strafftiden i antalet internerade.

Betraktar man reglementeringen som en social företeelse och vill man från

denna synpunkt bedöma dess omfattning vid olika tidpunkter, har man att taga

hänsyn ej allenast till det antal individer, som stå under kontroll af besiktningsbyrän

och de med densamma jämsides arbetande inrättningarna, utan äfven till dem,

som temporärt afgått frän byrån, men efter kortare eller längre tid dit återvända.

Det förhållandet, att åläggningsproceduren ej behöfver upprepas vid dessa

kvinnors återkomst till byrån, visar också, att enligt det nuvarande reglementeringssystemet

bortovaron ej upphäft sambandet med byrån. Återkomsten är så till vida

förutsedd, som kvinnan behåller sin plats i rullan. Man kan således tala om en

»stam af reglementerade», af hvilka en del äro »besiktningsskyldiga», en del »internerade»

och en de! »temporärt af gångna». Stammen rekryteras af de »nyinski

fva». Dess storlek bestämmes för öfrigt af de med döden eller på annat sätt

»definitivt af gångna». Storleken af stammen vid en viss tidpunkt erhålles således

genom att summera alla, som inskrifvits intill denna tidpunkt från systemets införande,

och fråndraga summan af dem, som definitivt afgått.

7

II. Stammen af rcglementerade.

De inskrifna kvinnorna bilda, så länge de ej definitivt afgått, en »stam af

reglementerade». Genom att successivt för hvarje årsskifte beräkna storleken af

denna stam och dess fördelning, erhåller man en öfversikt öfver reglementeringens

omfattning och utveckling.

Tab. i.

Stammen af reglementerade vid slutet af åren iSjS—1904 enl. utdrag ur rullorna.

1

a

3

4

''

2

3

4

År

Xyinskrifna

under året

Definitivt

afgångna

under året

Stammen

vid årets

slut

År

Nyinskrifna

under året

Definitivt

afgångna

under året

Stammen

vid årets

slut

1880

120

90

690 !

81

91

96

685

82

123

92

716

1858

_

—

101

83

113

86

743

59

156

28

229

84

73

107

709

85

108

80

737

1860

in

47

293

86

129

96

770

61

88

48

333

87

109

104

775

62

107

56

384

88

81

92

764

63

118

69

433

89

71

91

744

64

71

72

432

65

70

65

437

1890

97

94

747

66

77

52

462

91

116

95

768 !

67

86

42

506

92

no

84

794

68

78

87

497

93

100

81

813

69

98

84

511

94

in

97

827

95

117

88

856

1 1870

64

79

496 ;

96

125

97

884

71

50

68

478

97

in

109

886

72

65

59

484

98 :

90

123

853

73

77

96

465

99

116

108

861

74

45

66

444

75

70

66

448

1900

98

•93

•866

76

106

74

480

01

116

•99

•883

77

138

65

553

02

112

•91

•904

78

133

81

605

03

119

•121

•902

79

117

62

660

04

67

•113

•856

* Approximativt värde.

Den 1 april 18471) öppnades i Stockholm en besiktningsbyrå, som tillika Besiktningsvar

en slags poliklinik, där allmänheten kostnadsfritt kunde erhålla läkarråd och byr“g4* ar *

’) Welander. Blad ur prostitutionsfrågans historia i Sverige.

8

Besiktningsbyrån

af år

1859.

Tab. 1.:

»Stammen af

reglementerade.

»

Tab. 2.:

Den årliga

omsättningen

bland de besiktningsskyldiga.

behandling för veneriska sjukdomar. I samma lokaler och af samma läkare förrättades

på bestämda tider sanitära besiktningar af prostituerade kvinnor. Om

besiktningsverksamheten å denna byrå föreligga följande uppgifter ''):

År.

Antal besiktigade

År.

Antal besiktigade

kvinnor.

kvinnor.

1847

.................. 174

OO

OJ

............. I30

48

................. 150

54 .....

............. I42

49

.................. x4 1

5 5

.............. 154

So

.................. 1 3 5

56

15 9

5i

.................. 140

57

.............. 160

52

.................. 1 x4

Sedan en

särskild polisafdelning

för de prostituerade kvinnornas öfver v;

hvilken fortgått intill närvarande tid2). Af anteckningarna i de rullor,& som tillkommit

i sammanhang med inskrifningen, kan man bestämma antalet nyinskrifna

samt definitivt afgångna för hvarje år och däraf beräkna stammen af reglemente rade.

Dessa uppgifter äro sammanställda i tab. i.3 * *)

Från och med år 1870 föreligga årsrapporter från besiktningsbyrån till

Stockholms Hälsovårdsnämnd, hvilka innehålla nödiga uppgifter för beräkning af

»stammens» fördelning på de förutnämnda kategorierna samt den årliga omsättningen

inom dessa.

I tab. 2 meddelas en öfversikt öfver omsättningen bland de besiktningsskyldiga

kvinnorna i Stockholm under åren 1870—1904. Kol. 2 innehåller

antalet nyinskrifna under det i kol. 1 angifna året. Kol. 3 innehåller antalet förut

inskrifna d. v. s. summan af dem, som vid föregående års slut tillhörde byrån

(kol. 8) och de under året åt er anträffade.

2) Welander. Om de veneriska sjukdomarnas historia i Sverige.

2) Den äldsta å besiktningsbyrån förda rullan börjar år 1859 och innehåller 894 nummer. I

denna rulla äro upptagna 156 kvinnor, som angifvas såsom nyinskrifna år 1859, samt 103, hvilka inskrifvits

under de närmast föregående åren. Dessa senare kvinnor hafva således efter all sannolikhet undergått

besiktning å den byra, som inrättades år 1847. Den till byråtiden äldsta kvinnan är N:o 707, för hvilken

inskrifningsåret 1848 angifves. Det är således tydligt, att man vid uppläggandet af rullan ifråga ej kunnat

strängt iakttaga tidsföljden. För tvenne kvinnor är inskrifningsåret okändt. Rullan innehåller ej några,

som inskrifvits senare än år 1866. Att döma af anteckningarna synes rullan vara upplagd under detta

ar med ledning af äldre anteckningar. Den år 1866 upplagda rullan har fortgått i oafbruten nummer*

och tidsföljd.

3) För de sista 5 åren har antalet »definitivt afgångna» naturligtvis ej kunnat bestämmas direkt.

Af uppgifterna i tab. 2, kol. 5 och 7 kan man emellertid, med kännedom om »återkomstprocenten» (tab. 10)

under den närmast föregående tiden, beräkna närmevärden för de definitivt afgångna. Dessa värden

ligga till grund för beräkningen af stammen under de sista 5 åren.

9

Tab. 2.

Omsättningen bland de besiktningsskyldiga kvinnorna i Stockholm åren iSyo—1904

enligt årsrapporterna frän besiktningsbyrän till hälsovårdsnämnden.

1

2

3 4

5

6

7 1

8

*

År

Under

året besiktigade

U nd('']

året

Vid årets slut

Medeltal

byrån

tillhöriga

för dag

under

äret 2)

Nyin-

skrifna

Förut

inskrifna

Summa

Afgångna

från

byrån

Aflidna

J) I tvångs- arbete,

fängelse,

arbets- eller för- sörjnings- |

inrättning

samt å

skyddshem

Fort-

farande

byrån

tillhöriga2)

1870

3) 63

528

589

134

6

146

303

336

71

50

459

509

93

9

85 |

322

333

72

64

414

478

79

5

66

328

326

73

76

414

490

115

14

65

296

319

74

49

397

446

90

9

74

273

298

1875

69

361

430

94

10

62

264

285

76

109

359

468

87

7.

79

295

291

77

132

391

523

84

8

92

339

323

78

133

462

595

128

5

102

360

366

79

117

514

631

89

6

140

396

398

1880

120

568

688

123

15

133

417

424

81

91

582

673

115

13

150

395

416

82

123

.567

690

144

10

123

413

419

83

113

606

719

120

5

143

451

453

84

73

638

711

138

8

158

407

431

1885

108

609

717

124

10

99

484

440

86

129

639

768

147

10

156

455

475

87

109

656

765

171

9

126

459

463

88

81

641

722

153

7

in

451

455

89

71

625

696

144

4

129

419

432

1890

97

599

696

155

7

133

401

424

91

116

602

718

158

5

129

426

405

92

no

623

733

151

5

115

462

430

93

100

651

751

155

4

124

468

465

94

in

681

792

171

10

128

483

464

1895

117

702

819

174

7

150

488

482

96

125

716

841

196

4

148

493

485

97

in

752

863

212

5

166

480

478

98

90

763

853

219

12

175

447

467

99

116

734

850

206

10

154

480

462

1900

98

750

848

184

6

193

465

459

01

116

778

894

187

6

243

458

469

02

112

785

897

175

10

207

505

469

03

119

817

936

232

6

276

422

468

04

67

775

842

232

10

200

400

408

1905

78

671

749

206

8

197

338

375

06

62

618

680

230

4

179

267

317

x) En del af dessa hafva före årets slut afgått från interneringen, men därom föreligga inga uppgifter

i årsrapporterna (se sid. 4). De sedan mer än ett år internerade äro ej medräknade.

2) De å kurhuset intagna inräknade.

3) Uppgifterna för de första 8 åren afvika något från dem, som erhållits genom utdrag ur

rullorna. (Tab. 1.)

*

*

2

Tab. 3.

»Besiktnings*

skyldiga» och

»internerade».

IO

Kol. 4 innehåller summan af de i kol. 2 och 3 upptagna, hvilken summa

utgör hela antalet inskrifnä kvinnor, som under året undergått besiktning å byrån1).

I de följande kolumnerna redogöres för, huru detta antal under årets lopp fördelats.

Kol. 5 innehåller antalet under året »från byrån af gångna» och vid årets

slut ej återanträffade2).

Kol. 6 innehåller antalet under året aflidna. Härvid är att märka, att äfven

en del af de i kol. 3 upptagna möjligen kunna hafva under året aflidit, sedan de

lämnat byrån.

Kol. 7 innehåller antalet kvinnor, som under året internerats i tvångsarbete,

i fängelse, å arbets- eller försörjningsinrättning samt å skyddshem och som före

årets slut icke kommit tillbaka till byrån. En del af dessa hafva visserligen före

årets slut afgått från interneringen, men härom föreligga inga uppgifter i årsrapporterna

(se sid. 4). 3)

Kol. 8 innehåller antalet kvinnor, som vid årets slut tillhörde besiktningsbyrån.

I öfverensstämmelse med uppställningen af årsrapporterna från byrån ingår i denna

kolumn äfven antalet kvinnor, som vid årets slut kvarlågo å kurhuset.4)

Kol. 9 innehåller medeltalet besiktningsbyrån tillhöriga för dag under året.

De å kurhus intagna äro medräknade (se ofvan sid. 3).")

Tab. 3 utgör en öfversikt öfver de kategorier af inskrifnä kvinnor, som

stå under kontroll af besiktningsbyrån eller andra inrättningar. Kol. 2 innehåller

antalet besiktningsskyldiga vid det i kol. 1 angifna årets slut. De å kurhuset

befintliga äro ej medräknade. Dessa upptagas i kol. 3, som alltså innehåller

*) I det följande användes uttrycken vantalet besiktigade inskrifnä kvinnor för arv eller vantalet

besiktningsskyldiga kvinnor för arv.

2) I årsrapporterna återfinnas dessa under rubrikerna »afflyttade från staden», »afvikna», »befriade

från besiktning». En del af de till den sista gruppen hörande, de nämligen, som intagits å arbets- eller

försörjningsinrättning eller å skyddshem, hafva ej upptagits här bland de afgångna utan i kol. 7.

*) De i kol. 7 upptagna återfinnas i de flesta af årsrapporterna från byrån under rubriken

»häktade vid årets slut», en beteckning som är oegentlig, enär de flesta äro dömda till tvångsarbete. Före

år 1882 anföras ej de olika kategorierna hvar för sig: »dömda till tvångsarbete», »dömda för brott»,

»intagna å arbets- eller försörjningsanstalt». Från och med 1885 års rapport upptages den sista af dessa

kategorier under rubriken »befriade». Under rubriken »häktade vid årets slut» ingår för ett och annat

år äfven ett litet antal besiktningsskyldiga kvinnor, som blifvit förpassade till sina hemorter. I tab. 2

upptagas i kol. 7 konsekvent för alla år såväl de till tvångsarbete eller för brott dömda som de å arbetseller

försörjningsinrättning eller å skyddshem intagna och de nyssnämnda till hemorten förpassade.

4) Det må här påpekas, att det är antalet af de i denna kolumn upptagna kvinnorna, som i årsrapporterna

blifvit lagdt till grund vid fördelningen af de besiktningsskyldiga efter ålder, ålder vid inskrifningen,

födelseort o. s. v. Den i årsrapporterna använda benämningen för dessa är »vid årets slut besiktningsskyldiga

».

°) Den i årsrapporterna använda benämningen är »medeltalet besiktningsskyldiga för dag». De

anförda medeltalen äro beräknade för åren 1870 — 1885 af uppgiften om högsta och lägsta antalet byrån

tillhöriga för hvarje månad, samt för åren 1886—1904 af uppgiften om antalet vid början af hvarje månad.

IX

Tab. 3.

Öfversikt för åren 1870 —1904 öfver »besiktningsskyldiga» och »internerade»

kvinnor enligt årsrapporterna till hälsovårdsnämnden.

J

2

3

i

5

6

7

8

9

10

11

År

Besikt- nings- skyldiga

vid årots

slut

V i

d årets s 1

ut i 11

tern

e r a c

e

Vid årets slut 1

å kur- hus

i tv

hela {in- talet

ångsarbete

dura! samtliga

dömda kvinnliga

sedan mer tvangs- än 1 år arbets-

langari)

under-

gående

straff

föi-

brott2)

å arbets- dier

försörj- nings- i matt- ning-*0

å

skydds- hem 2)

Summa

“inter-

nerade11

Summa

“interne- rade11 och

“besikt- 1

nings- i

skyldiga" .

1870

280

23

142

4

201

8

173

453

71

307

15

81

4

178

8

—

104

411

72

311

17

63

3

161

4

2

86

397

73

279

17

58

3

130

7

3

85

364

74

250

23

72

3

137

4

1

100

350

1875

237

27

63

5

125

3

i

94

331

76

251

44

78

6

134

6

1

129

380

77

291

48

93

8

141

4

3

148

439

78

303

57

93

6

152

6

9

165

468

79

336

60

135

11

177

10

6

211

547 |

1880

348

69

119

8

165

1

15

6

210

558

81

341

54

119

5

145

5

5

26

209

550 :

82

368

45

102

8

132

2

9

16

174

542

83

408

43

136

11

163

2

6

10

197

605

84

368

39

124

7

130

9

18

10

200

568

1885

443

41

80

4

123

11

8

_

140

583

86

421

34

148

19

172

4

18

3

207

628

87

429

30

116

17

151

6

18

3

173

602

88

415

36

99

16

150

2

23

2

162

577

89

396

23

124

22

156

7

17

3

174

570

1890

371

30

126

18

162

7

8

10

181

552

91

407

19

no

14

163

12

11

10

162

569

92

427

35

100

11

153

8

6

12

161

588

93

437

31

116

16

155

9

8

5

169

606

94

457

26

109

10

156

10

12

7

164

621

1895

452

36

132

14

172

13

10

9

200

652

■ 96

454

39

138

16

182

7

10

7

201

655

97

450

30

141

10

193

14

9

11

205

655

98

402

45

156

11

209

15

11

4

231

633

99

435

45

134

11

195

15

14

2

210

645

1900

425

40

164

10

213

6

20

13

243

668

Öl

415

43

198

10

255

11

31

13

296

711

02

465

40

172

7

241

7

22

13

254

719

03

373

49

227

9

297

10

31

17

334

707

04

326

74

165

5

216

8

21

11

279

605

*) Samtliga kvinnliga tvångsarbetsfångar i riket vid årets slut enl. Fångvårdsstyrelsens berättelser.

2) De, som afgått från interneringen före årets slut, äro medräknade, såvida de icke återkommit till

byrån. De, som internerats under föregående år, äro ej medräknade.

12

Begränsning

af kategorien

»internerade o.

antalet å kurhuset kvarliggande inskrifna kvinnor vid årsskiftet. Kol. 4 innehåller

hela antalet till tvångsarbete dömda. Äfven de, som blifvit dömda under föregående

år och som vid det i kol. 1 angifna årets slut ännu voro kvar i tvångsarbete,

hafva här medtagits. Dessa senare angifvas särskildt i kol. 5. För åren

1870—79 äro de å arbets- och försörjningsinrättning intagna medräknade i kol. 4.

I kol. 6 upptages för jämförelses skull hela antalet kvinnliga tvångsarbetsfångar i

riket vid årets slut enl. K. Fångvårdsstyrelsens berättelse. Kol. 7 innehåller antalet

för brott dömda; kol. 8 antalet å arbets- och försörjningsinrättning intagna (från

och med år 1880); kol. 9 antalet å skyddshem intagna. I kol. 10 angifves summan

af de »internerade» och i kol. 11 summan af de »reglementerade» vid årets slut.

Såsom redan rramhållits (sid. 4), är det förenadt med en viss svårighet att

af uppgifterna i årsrapporterna beräkna antalet »internerade» vid slutet af hvarje

år. Om de »besiktningsskyldiga» och de »å kurhus intagna» finnas bestämda

uppgifter. Beträffande de öfriga grupperna »internerade» uppgifves antalet, som

internerats under året och före dess slut ej återkommit. Man har således anledning

att befara, att en del, som afgått från interneringen före årets slut och ej

kommit tillbaka till byrån, fortfarande blifvit medräknade bland de internerade.

Hvad de »till tvångsarbete dömda» beträffar, har emellertid denna befarade oegentlighet

visat sig vara af mycket ringa betydelse. Först och främst återvända

kvinnorna efter frigifningen så godt som alla till byrån (se sid. 24). Vidare har

det visat sig, att bortvarons längd påtagligen öfverensstämmer med den ådömda

strafftidens längd (se sid. 22), hvadan man måste antaga att kvinnorna så godt

Tab. 4.

Öfversikt af reglementeringens omfattning 1860—1904, medeltal för j-årsperioder.

M

M-

h-1

ce

OC

OC

00

CD

0

O

04

O

04.

O

04

O

05

05

1

00

00

CD

rf^

CD

rf»*

CD

rf»-

0

rf»*

O

rf-»

Medeltal för år:

nyinskrifna (Tab. 1 kol. 2) .................

99

82

60

113

104

100

107

112

102

definitivt af gångna (Tab. 1 kol. 3).........

58

66

74

70

94

93

90

105

*103

besiktigade inskrifna (Tab. 2 kol. 4) .....

502

529

696

734

738

845

884

Medeltal för dag:

stammen af reglementerade (Tab. 1 kol. 4)

354

475

480

527

704

754

781

865

*883

besiktningsskyldiga..............................

304

291

375

419

405

426

398

internerade (Tab. 3 kol. 10).................

*) 103

138

199

174

168

205

274

å kurhus ....................................

>) 18

42

54

34

33

49

57

å tvångsarbete (Tab. 3 kol. 4).........

9 77

86

121

113

114

138

182

temporärt af gångna .........................

*) 73

98

130

161

208

234

*211

* Approximativt värde.

*) Aren 1871 — 74.

!3

som omedelbart efter frigifningen återvända till byrån. Man har således endast

att lägga antalet kvinnor, som varit internerade sedan längre tid än ett år, till

årsrapporternas uppgifter för att erhålla hela antalet af dem, som vid årsskiftet

befunno sig i tvångsarbete. Med ledning af anteckningarna i å byrån förda rullor

och journaler har poliskommissarien Dahlqvist lämnat de i tab. 3 kol. 5 meddelade

uppgifterna om de sedan längre tid än ett år i tvångsarbete kvarvarande kvinnorna.

— Äfven de för brott dömda återvända till största delen till byrån, och bortovaron

har sällan öfverskridit ett år (se tab. 9 och 10). — Beträffande dem, som

intagits å arbets- och försörjningsinrättning eller å skyddshem, finnas inga uppgifter

om de sedan mera än ett år kvarvarande. Det är all anledning att antaga,

att dessas antal är större än antalet af de under året intagna, hvilka afgått före

årets slut utan att komma tillbaka till byrån. Uppgifterna i årsrapporterna motsvara

således ej det verkliga antalet å dessa inrättningar internerade inskrifna

kvinnor utan äro efter all sannolikhet något för låga. Såsom redan framhållits

(sid. 6), kan det emellertid anses vara riktigast att räkna som afgångna dem, som

varit borta från byrån längre tid än ett år efter interneringens början. I alla

händelser lämna uppgifterna i tab. 3 en föreställning om den årligen skeende interneringen

å de ifrågavarande inrättningarna.

En öfversikt öfver reglementeringens utveckling i Stockholm sedan besiktningsbyråns

tillkomst 1859 lämnas dels genom en grafisk framställning å fig. 1

dels genom de medeltal för 5-årsperioder, som äro sammanställda i tab. 4.

Medeltalen för år nyinskrifna och definitivt afgångna äro beräknade ur uppgifterna

i tab. 1 kol. 2 och 3, medeltalet för år besiktigade inskrifna kvinnor ur

uppgifterna i tab. 2 kol. 4. Medelvärdet för stammen af reglementerade under de

olika 5-årsperioderna är beräknadt ur uppgifterna om stammens storlek vid hvarje

årsskifte tab. 1 kol. 4. Medeltalet för dag besiktningsskyldiga har erhållits af uppgifterna

i tab. 2 kol. 9 om medeltalet för hvarje år beträffande de byrån tillhöriga kvinnorna.

Ä byrån antecknas vid hvarje månads slut antalet inskrifna kvinnor, som vårdas å

kurhuset. Häraf kan medeltalet för dag ä kurhuset vårdade, byrån tillhöriga kvinnor

beräknas. Genom att draga detta medeltal från motsvarande uppgift i tab. 2 kol. 9

erhålles medeltalet för dag besiktningsskyldiga. De på detta sätt erhållna värdena för

medeltalet besiktningsskyldiga, resp. å kurhus vårdade, återgifva naturligtvis förhållandena

bättre än medeltal beräknade ur uppgifterna i tab. 3 kol. 2 och 3,

hvilka endast hänföra sig till årsskiftena. Skillnaden är emellertid obetydlig.5)

Medeltalet för dag dömda till tvångsarbete har beräknats ur uppgifterna i tab. 3

kol. 4. En annan beräkningsgrund vore uppgifterna i årsrapporterna om längden

af ådömdt tvångsarbete (se tab. 21). Som frigifning före den ådömda strafftidens *)

Tab. 4.

Reglemente

ringens om

fattning

1860— 1904

*) Det bör emellertid framhållas, att antalet kvinnor, som faktiskt inställa sig till besiktningarna,

utgör endast omkring hälften af det antal, som å byrån bokföres som »besiktningsskyldiga». (Se sid. 42).

J4

slut i många fall förekommit, kunna dessa uppgifter ej användas för den ifrågavarande

beräkningen.

Medeltalet för dag »internerade» har erhållits ur tab. 3 kol. 10 och medeltalet

för dag »temporärt afgångna» genom att draga summan »internerade» och »besiktningsskyldiga»

från »stammen af reglementerade».

A fig. 1 återgifves grafiskt reglementeringens utveckling samt tillväxten af

Fig. 1.: Stockholms befolkning sedan 1850-talet. Kurvan A representerar stammen af

^suiihnng^af" reg^ementera^e> lnv. den mantalsskrifna folkmängden vid hvarje årsskifte; B besiktreglemente-

ningsskyldiga (tab. 3 kol. 2); C internerade; D temporärt afgångna; E nyinskrifna;

Tackling1" F besiktigade åren 1847—48 (se sid. 8). Kurvan A kan betraktas som en fortsättning

af kurvan F. (se sid. 17).

Stammen af reglementerade (kurv. A) företer en rask tillväxt åren närmast

efter inskrifningens införande 1859. Under senare hälften af 1860-talet minskade

tillväxten och under åren 1870 — 75 aftog stammen afsevärdt. Efter tillkomsten

af det ännu gällande reglementet år 1875 vidtog en ny stegring, som fortgick med

aftagande hastighet under 1880-talet. Mot slutet af detta årtionde inträdde åter

en sänkning. 1890-talet företer en tredje stegring med maximum 1897, hvarefter

stammen har varit i det närmaste stationär. (Se vidare afd. IX.)

300000

-100000

i5

Antalet besiktningsskyldiga (kurv. B) företer samma variationer som stammen.

Stegringen under 1890-talet är emellertid mindre utpräglad. Med år 1903 inträdde

en påtaglig minskning.

Antalet internerade (kurv. C) varierar i allmänhet i motsatt riktning mot

antalet besiktningsskyldiga. Särdeles tydligt framträder detta under de sista 20

åren. Från och med 1895 äger dessutom en tydlig stegring i antalet internerade

rum. I detta förhållande torde förklaringen ligga till att antalet besiktningsskyldiga

ej stigit under de senare perioderna. Interneringen har tydligen verkat

som en slags regulator. Byråns föreståndare5) har meddelat såsom sin erfarenhet,

att, då antalet kvinnor, som samtidigt utöfva »yrket», stiger, deras förseelser mot

reglementet blifva allt talrikare och i följd däraf måste tvångsarbetsstraffet i större

utsträckning tillämpas. Såsom af tab. 22 framgår, har tillämpningen af tvångsarbetsstraffet

i hög grad tilltagit sedan år 1895. I synnerhet gäller detta ådömandet

af tvångsarbete för kortare tid, 6 månader och därunder. Det synes således som

om man å besiktningsbyråns polisafdelning med tillämpning af tvångsarbetsstraff

å kortare tid sökt begränsa antalet besiktningsskyldiga.* 2)

Antalet temporärt af gångna (kurv. D) företer en tämligen jämnt fortlöpande

ökning ända sedan 1870.

Antalet nyinskrifna (kurv. E) företer rätt stora växlingar från år till år.

De högsta värdena uppnåddes åren 1877 och 1878, bortsedt från år 1859,

då inskrifningen började. Enligt uppgift af byråns föreståndare företogos nämnda

år upprepade razzior med anledning af klagomål öfver att sedeslösa kvinnor uppehöllo

sig i stadens omgifningar. Vid dessa razzior blefvo ett stort antal kvinnor

hämtade till byrån och inskrifna. En annan omständighet, som må påpekas i detta

sammanhang, är den tryckta ekonomiska ställningen i landet under senare hälften

af 1870-talet, som försvårade erhållandet af tjänst eller arbete. Egendomligt är

emellertid, att under de svåra åren 1867 och 1868 ingen nämnvärd ökning af de

nyinskrifnas antal ägde rum. Jämför man medeltalen för år nyinskrifna under 5-årsperioder

sedan inskrifningens början (tab. 4), finner man, att antalet sjönk till ett

minimum 1870 — 74 3) och nästan fördubblades under den nästa perioden efter det

nya reglementets tillkomst. Efter denna tid har antalet nyinskrifna bortsedt från

växlingarna från år till år varit i det närmaste stationärt. Detta är så mycket

mera egendomligt som invånarantalet raskt tilltagit, i synnerhet sedan år 1881.

Det är således påtagligt, att inskrifningen af kvinnorna å byrån ej står

i något sammanhang med folkmängden. Däremot kan man ej undgå

att se ett visst samband mellan inskrifningens omfång och organisationen

af besiktningsbyrån. Första året, 1859, inskrefvos 156 kvinnor, det högsta

J) Poliskommissarie!! Dahlqvist har varit byråns föreståndare sedan år 1896.

2) Ätt man härigenom ej minskar stammens storlek, framgår af Fig. 1. Man endast öfverför ett

antal individer från kategorien »besiktningsskyldiga» till »internerade».

3) Under dessa åren tillämpades åläggningsproceduren i mycket ringa utsträckning fjmfr sammanställningen

å sid. 32)4

Tillkomsten

af reglementet

år 1875, sammanställd

med

tillväxten af

rekryteringen.

Tab. 5 o. 6:

Reglementeringens

omfång

i förhållande

till

hujvudstadens

invånarantal

och antalet

ogifta män.

16

antal som något år förekommit. Af dessa hade naturligtvis ett stort antal redan

länge utöfvat »yrket», hvilket framgår af det jämförelsevis höga värde 24,3 år kvinnornas

sannolika ålder vid inskrifningen företedde detta år (tab. 24). Under

perioden 1875 — 79, närmast efter tillkomsten af ett nytt reglemente, stiger antalet

nyinskrifna högst betydligt, och som dessa kvinnors ålder vid inskrifningen ej

företer någon afsevärd afvikelse från de under närmast föregående och efterföljande

perioder iakttagna värden, kan man ej antaga, att bland dessa nyinskrifna befunnit sig

en större mängd kvinnor, som under de föregående åren undgått att blifva inskrifna.

Att inskrifningens omfång ej står i sammanhang med folkmängden, men

påverkas af förändringar i organisationen af reglementeringen framgår mycket tydligt

af tab. 5. Antalet nyinskrifna pr 1,000 invånare har nedgått från 0,86 under

perioden 1860 — 64 till 0,34 under den sista 5-årsperioden. Den mellanliggande

tiden företer ett minimum 0,44 för åren 1870 — 74 och ett maximum 0,74 åren

1875 — 79. De höga värdena infalla omedelbart efter organisationsförändringarna

å byrån åren 1859 och 1875. Enklaste förklaringen till det nu påpekade förhållandet

torde vara, att de kvinnor, som under kortare eller längre tid idka skörlefnad,

äro flera till antalet än de, som inskrifvas. Okas intensiteten i uppspårandet

af dessa kvinnor, så ökas äfven antalet nyinskrifna.

Tab. 5.

Öfversikt af regle7nenteringens omfång 1860—1904. i förhållande till

Stockholms folkmängd*); medeltal för g-årsperioder.

1—t

00

00

CO

OO

s 1

På 1.000 invånare

0

Öl

0

0

0

Öl

|

0

C5

05

00

00

CD

CD

~

rf-

CD

rf-

CD

rf-

Cd

rf*

•CD

rf-

medeltal för år nyinskrifna ........................

0,86

0,64

0,44

0,7 4

0,58

0,4 5

0,4 3

0,40

0,34

» » dag stammen af reglementerade ...

3,0 9

3,7 2

3,49

3,4 7

3,92

3,44

3,14

3,10

2,8 9

» » » besiktningsskyldiga ...............

-

-

2,u

1,81

2,02

1,91

1,66

1,58

1,30

Tab. 6.

Förhållandet mellan antalet besiktnings skyldig a kvinnor och antalet ej gifta

män i åldern 20—jo år bland Stockholms befolkning:

I

Af Stockholms medelfolkmängd

Medeltal

besiktnings-

Förhållandet !

mellan antalet i

0g. män.

Änklingar

Summa

skyldiga

besikt:skyldiga

0. frånskilda

ej gifta män

kvinnor

och antalet |

20—50år 2)

20—50 år 2)

20—50 år2)

för dag

ej gifta män

1881—1890

29,052 3)

1,061 4)

30,113

400

1 : 75

1891—1900

33,977 3)

1,255 4)

35,232

416

1 :85

*) Medelfolkmängd enl. Hälsovårdsnämndens årsberättelser. Tab. 17.

2) Från och med 20 intill 50 år.

3) Berättelse ang. Stockholms kommunalförvaltning år 1902. Tab. n:r 25.

*) „ „ „ „ Tab. n:r 18.

17

Stammens storlek i förhållande till invånarantalet företer långt mindre variationer

än de nyinskrifna. Vid första påseende kunde man vara frestad att antaga,

att stammens tillväxt stode i närmaste samband med folkökningen, lin sådan slutsats

vore emellertid förhastad. Man måste ihågkomma, att det ligger i inskrifningssystemets

natur, att en »stam» skall uppkomma, som i början tillväxer

hastigt och sedan långsamt närmar sig ett gränsvärde. Det måste

emellertid förflyta 25 å 30 år, innan ett fortvarighetstillstånd hinner

inträda, då rekrytering och afgång hålla hvarandra i jämvikt. Detta

tillstånd har nätt och jämt inträdt med början af innevarande sekel.

I afdelning IX redogöres närmare för sambandet mellan »stammens gränsvärde»

och omfanget af rekryteringen och afgången. Känner man dessa båda faktorer,

kan man beräkna det gränsvärde stammen under en viss period närmar sig. De

streckade linjerna å tig. 1 angifva dylika gränsvärden, beräknade successivt för

5-årsperioder från och med år 1860. Orsakerna till fluktuationerna i dessa gränsvärden

skola närmare diskuteras i afdelning IX.

Antalet besiktningsskyldiga pr dag och 1,000 invånare företer en tämligen

jämn minskning sedan början af 1880-talet, utvisande att reglementeringens omfång

i förhållande till folkmängden år stadt i aftagande.

Det är en mycket utbredd föreställning, att den ogifta manliga befolkningen

har ett visst behof af tillfälliga könsförbindelser. I hvilken mån antalet besiktningsskyldiga

kan sägas vara ett uttryck för ett dylikt behof, framgår af tab. 6.

I Stockholm fanns på 1880- och 1890-talen 1 besiktningsskyldig kvinna på 75

respektive 85 ogifta män i åldern 20—50 år. Utgår man från antagandet,

att det nyssnämnda behofvet existerar och är af den art, att det med

nödvändighet gör sig gällande, måste man antaga, att detsamma i öfvervägande

grad tillgodoses genom andra kvinnor än de besiktningsskyldiga.

Tab. 7 innehåller en på uppgifterna i tab. 4 grundad öfversikt af rekryteringen

och afgången i förhållande till stammens storlek. Perioden 1870—74

utmärker sig för minskning i rekryteringen och ökning af afgången. I sammanhang

med stammens tillväxt aftaga under de följande perioderna såväl procenten nyinskrifna

som definitivt afgångna. Vid 1900-talets början hade jämvikt inträdt,

i det att rekrytering och afgång förete samma omfång uppgående till mellan 11

■och 12 % af stammens storlek.

Antalet besiktigade kvinnor under året är i det närmaste detsamma som

medelvärdet för stammens storlek d. v. s. det antal inskrifna kvinnor, som under

1 år passerar byrån, är i det närmaste lika stort som stammen.

Antager man, att ungefär samma förhållanden varit rådande äfven före år

1859, så kan kurvan F å fig. 1 anses representera den stam, som tillhörde den år

1847 inrättade besiktningsbyrån.

*

Stammens

»gränsvärde ».

Rekrytering

och afgång i

förhållande till

»stammens»

storlek.

3

Besiktningsskyldiga,

internerade,

temporärt

afgångna i förhållande

till

»stammens»

storlek.

18

Tab. 7.

Omsättningen och fördelningen af stammen af reglementerade;

medeltal för g-årsperioder.

W-L

M

H-i

1-^

ce

00

ce

ce

O

Öl

O

Öl

Öl

0

Öl

0

I förhållande till stammen af

1

A-

1

05

ce

1

A-

1

—1

CD

1

£

1

ce

O

1

A-

1

ce

ce

1

!

för år räknadt:

%

%

%

%

%

%

%

%

%

antalet nyinskrifna..............................

27,9

17,2

12,5

21,4

14,8

13,2

13,7

12,9

*11,0

definitivt afgångna .....................

16,5

13,9

15,3

13,2

13,4

12,3

11,5

12,1

*11,-

besiktigade inskrifna....................

-

105

100

99

97

94

98

*100

för dag räknadt:

antalet besiktningsskyldiga .....................

63,s

55,2

53,3

55,6

51,9

49,2

* 45, i

» internerade................................

21,5

26,2

28,3

23,i

21,5

23,7

*31,o

å kurhus ..........................

3,7

8,»

7,7

4,5

4,2

5,7

6, o

i tvångsarbete .....................

9 16,0

>)16,3

17,2

15,0

14,6

15,9

*20,6

dömda för brott..................

1,3

1.''

0,5

0,8

1,2

1,5

* 1,0

å arbets- 0. för sörj :inr.............

'')

9

1,5

2 2

-‘1 “

1,2

1,2

*2,8

å skyddshem ........................

0,2

0,8

1,9

0,3

1,1

0,8

*1,5

» temporärt afgångna .....................

15,2

18,(i

18,5

21,4

26,0

27,1

*23,9

I förhållande till antalet byrån

tillhöriga utgjorde

för dag räknadt

antalet vårdade å kurhus......................

5,6

12,6

12,6

7,5

7,5

10,3

12,5

* Approximativt värde.

Beträffande stammens fördelning på de tre kategorierna besiktningsskyldiga,.

internerade och temporärt afgångna, framgår af tab. 7, att något mer än hälften

af stammen utgjorts af besiktningsskyldiga d. v. s. sådana, som utöfva »yrket». Sedan

slutet af 1880-talet har emellertid antalet besiktningsskyldiga relativt aftagit. Procenten

internerade företer en betydlig ökning under den sista 5-årsperioden, hufvudsakligen

beroende på den utsträckta tillämpningen af tvångsarbetsstraffet. Interneringen

å kurhus ökade efter det nuvarande reglementets tillkomst 1875. Under perioderna:

1885—89 och 1890 — 94 gick densamma tillbaka, men började sedan åter öka.

Antalet vårdade å kurhus angifves i tab. 7 jämväl i förhållande till antalet byrån

tillhöriga d. v. s. summan besiktningsskyldiga och å kurhus intagna. Dessa tal

visa samma förlopp som de nyssnämnda. Interneringen å skyddshem företer en

tämligen regelbundet återkommande ökning hvarannan 5-årsperiod.

*) De å arbets- o. försörj:inr. intagna äro för åren 1870 — 79 sammanräknade med de i tvångsarbete

internerade.

''9

I ab. <S innehåller en öfversikt öfver de »från byrån af gångna» (se tab. 2, kol. 5).

I tabellen äro emellertid endast de upptagna, som afgått under året och vid årets

sint ännu icke återanträflats. Kol. 2 innehåller antalet af dem, som enligt anmälan

afflytta! från staden. Kol. 3 innehåller antalet »afvikna» d. v. s. de, som utan

föregående anmälan lämnat byrån. I kol. 4— 7 angifves antalet af dem, som kvarstannat

i hufvudstaden och där tätt anställning som tjänarinnor eller erhållit annat

arbete, tagits i vård af anhöriga eller trädt i äktenskap. '')

Det torde höra påpekas, att i tab. <S upptagits endast sådana, som bokförts

såsom afgångna från byrån. Angående dem, som aflörts såsom internerade och

efter interneringens slut ej återkommit finnas inga uppgifter. De tillfälligtvis frånvarande

äfvensom de, för hvilka observationstiden [2 månader för de afvikna och

3 månader för dem, som anmält sig ämna afgå] ej varit tilländagången, äro ej

upptagna i tab. 8.

Fördelningen af de från byrån afgångna framgår af följande sammanställning:

under hvart och ett af åren

Af de från byrån afgångna

från hufvudstaden afflyttade ..

afvikna ......... ...................

i hufvudstaden kvarvarande

Af dessa senare hade

erhållit tjänst .............

erhållit arbete ...............

tagits i vård af anhöriga

trädt i äktenskap .........

1870-

Öl

OO

OO

0

00

1890-

CD

o<

CD

O

O

—1

CD

00

4^

OO

CD

1

CD

4^*

1

CD

CD

O

4^

0/

''0

°l

lo

0/

lo

0/

lo

0 /

lo

0/

lo

0/

lo

..... 54,5

54,2

47,7

35,1

32,9

40,8

45,0

..... 14,9

16,7

18,7

20,9

26,o

22,9

23,3

..... 31,6

29,1

33,6

44,o

40,5

36,3

31,7

..... |

21,6

18,6

20,8

15,6

..... 84,4

81,6

80,o

56,5

66,0

64,5

73,4

..... 1

3,3

3,7

5,2

3,i

..... 15,6

18,4

20,o

18,5

ll,i

9,o

7,8

Största delen af dem, som afgå från byrån, afflyttar från hufvudstaden. Om

deras vidare öden finnas i regel ingå uppgifter, för så vidt de ej återvända till

byran. Bland dem, som kvarstannat i hufvudstaden hafva ungefär en femtedel fått

plats som tjänarinnor och två tredjedelar annat arbete. De, som tagits i vård af

anhöriga uppgå till omkring 4 procent under de sista två perioderna. De som

tiädt i äktenskap utgjorde ej mindre än en femtedel under perioden 1880—84

men hafva sedan dess väsentligen aftagit.

) I rapporterna från åren 1870 — 1884 rubriceras ej särskild! de,

arbete eller tagits i vård af anhöriga.

som erhållit tjänst eller annat

Afgången t

hyrån.

20

Tab. 8.

Öfver sikt öfver de »från byrån af gångna» åren 1870—1904

enligt årsrapporterna till hälsovårdsnämnden.

1

2

3

4

5 I 6

7

8

År

Afflyttade

från

staden

Afvikna

Erhållit

tjänst

Erhållit j T^,la j \

, , '' vard åt

arbete i -i „ •

i anhöriga 1

Trädt i

äktenskap

Summa

1870

77

21

33

3

134

71

50

18

22

3

93

72

42

8

25

4

79

73

58

15

34

8

115

74

51

11

21

7

90

1875

54

13

17

10

94

76

52

9

23

3

87

77

41

13

28

2

84

78

64

30

26

8

128

79

49

16

21

3

89

1880

66

19

28

10

123

81

52

32

23

8

115

82

77

24

30

13

144

83

46

25

44

5

120 1

84

63

21

47

7

138

1885

55

21

6

33

9

124 1

86

49

36

16

35 —

11

147

87

60

38

14

35 7

17

171

88

49

27

19

47 | -

11

153

89

44

31

16

36 4

13

144

1890

44

33

15

51 | 1

11

155

91

56

35

13

43 2

9

158

92

51

45

11

34 J 4

6

151

93

48

46

9

42 3

7

155

94

60

49

12

45 2

3

171

1895

63

54

12

32 7

6

174

96

83

35

20

47 3

8

196

97

82

48

18

50 1 4

10

212

98

93

47

17

58 2

2

219

99

91

45

9

49 3

9

206

1900

88

34

11

40 j 5

6

184

Öl

93

48

10

30 1

5

187

02

83

48

7

32 3

2

175

03

104

55

15

51 2

5

232

04

86

50

9

82 | 1

4

232

Medeltal:

1870—74

55

15

27

5

102

75—79

52

16

23

5

96

1880-84

61

24

34

9

128

85—89

52

31

14

37 2

12

148

1890—94

52

42

12

43 2

7

158

95—99

82

46

15

47 i 4

7

201

1900—04

91

47

10

47 i 2

5

202

21

Tab. 9.

Öfversikt för åren 1SS0, i Syo och i y oo öfver längden a) de åter anträffade

kvinnornas bortovaro från byrån. ’)

1

2

Åter-

komna

år

3

Efter bortvaro

2—3 3—4

år år

4—5

år

5—

år

4

Summa

-1-)

år

1—2

År

1

1880

94

4

2

1

_ j

101 ;

Dömda till tvångsarbete»

1890

61

23

1

—

—

85

l

1900

no

24

1

—

—

—

135

1

1880

6

1

—

—

—

—

7

! Dömda för brott.........;

1890

9

—

: —

—

—

—

9

1

1900

13

—

—

—

—

—

13

t

1880

2

2

_

1

—

1

6

Intagna å arbets- ellerj

1890

9

2

2

1

_

_

14 |

försörj ningsinrättning|

1900

. 8

2

! —

1

—

—

11

{

1880

2

1

—

—

—

—

3

Intagna å skyddshem...»

1890

2

—

—

—

—

—

2

1

1900

—

—

1 —

—

—

—

—

(

1880

12

9

2

1

—

1

25

Afflyttade..................\

1890

10

7

4

—

—

2

23

l

1900

39

15

2

2

—

1

59 1

1

1880

8

_

—.

—

—

2

10 !

Afvikna. ....................

1890

10

2

4

1

—

1

18 I

1

1900

20

6

—

—

—

—

26

|

1880

3

1

_

_

—

1

5

Kvinnor, som erhållit)

1890

2

—

1

—

—

—

3

tjänst .................)

1900

1

—

—

—

1

—

2

|

1880

1

2

_

_

—

1

4

Kvinnor, som erhållit)

1890

7

3

3

3

—

2

18

arbete .................

1900

8

3

2

4

2

1 •

20

\

1880

1

_

1

—

—

_

2

Kvinnor, som tagits i)

1890

_

_

_

_

_

_

_

vård af anhöriga......|

1900

—

1

—

—

—

■ —

1 |

(

1880

1

_

_

_

_

1

2

Kvinnor, som trädt i)

1890

1

1

2

—

—

—

4

äktenskap ............|

1900

1

—

1

—

—

1

3

'') De, som »återanträffats» samma år de lämnat byrån, äro ej upptagna i denna tabell.

-) Under i år, från och med i intill 2 år o. s. v.

22

Ȁter

anträffade.

»

Återkomna

efter mindre

än i års

bortvaro.

En mycket stor del af de afgångna återvända efter en tid till byrån. För

att erhålla en föreställning om, huru länge de olika grupperna af »afgångna» varit

borta från byrån, har en särskild undersökning blifvit utförd beträffande de »återanträffade»

för åren 1880, 1890 och 1900. (Tab. 9.)

Ingen af de i tab. 9 upptagna har varit borta från byrån längre tid än 8 år.

De äterkomnas fördelning efter bortvarons längd har enligt tab. 9 vant:

Bortvaro

—1

1—2

2-3

3—4

4—5

5—

år

år

År

år

år

år

%

%

%

%

%

%

Dömda till tvångsarbete......

82,0

15,9

1,2

0,3

—

—

Samtliga internerade ...........

.... 81,9

15,3

1,6

1,0

—

0,2

6,2

Afgångna från byrån .......

55,6

22,2

9,8

4,9

1,3

Samtliga cifgångna ..........

72,2

17,8

4,6

2,5

0,5

2,5

lager man hänsyn till dem, som återvända samma år de lämnat byrån eller

internerats, blir naturligtvis procenten återkomna efter mindre än ett års bortvaro

något högre än hvad som här ofvan angifvits. För perioden 1900 — 04 var hela

antalet från byrån afgångna resp. internerade, de under året återkomna

inräknade, något mer än dubbelt (107 % resp. 104 %) större än antalet

vid årets slut afgångna respektive internerade, som angifves i tab. 2 kol.

5 och 7. Procenten återkomna inom kortare tid än 1 år uppgår under denna

period till 72,1 % af dem, som återkommit efter att hafva afgått direkt från byrån,

och till 90,2 % beträffande dem, som återkommit efter att hafva varit internerade.

Af dem, som återkomma till byrån, hafva knappt 14 % varit borta

öfver 1 år.

För åren 1890 och 1900 har en dylik beräkning utförts beträffande

de kvinnor, som återkommit från tvångsarbete. Det är af intresse att sammanställa

de härvid erhållna resultaten med relativa antalet fall af ådömdtJ) tvångsarbete

af högst ett års längd under åren 1889 —1890 och 1899—1900.

(Se tab. 21.)

Under åren

1889—1890 1899—1900

ådömdes 1-12 månaders tvångsarbete i..................... 75,6 % 88,8 % af samtliga domar1)

Under åren

1890 1900

utgjorde de kvinnor som återkommo efter mindre än i års

bortvaro ................................................................. 80,3 % 9o,i> % af samtliga från tvångs

arbete

återkomna.

Ofvanstående sammanställning visar, att domar å tvångsarbete till och med

12 månader ej varit vanligare än de straflade kvinnornas återkomst till byrån efter

3) Gällande kvinnor inskrifna vid besiktningsbyrån i Stockholm.

%

mindre än ett års bortvaro utan snarare tvärtom. Det framgår häraf, att kvinnorna

•efter frigifningen i regel inom mycket kort tid återvändt till byrån.

Att procenten domar å tvångsarbete till och med 12 månader är något lägre än

procenten återkomster efter mindre än ett års bortvaro, beror därpå, att en del

kvinnor frigifvits före utgången af den ådömda strafftiden. Särskildt gäller detta

■dem, som aftjänat sitt straff i cellfängelser.

Då det sålunda visat sig, att kvinnorna i regel återvända till byrån mycket

kort tid efter frigifningen, är man tydligen berättigad att räkna de under året till

tvångsarbete dömda såsom fortfarande internerade, om de icke före årets slut kommit

tillbaka till byrån (se sid. 12).

Tab. 10.

Återkomst procent en bland kvinnor, som vid olika tider och på olika sätt

lämnat byrån.

-

OO

OC

o

Öl

O

Öl

o

Öl

Återkom na 1 >1 an d:

1

-i

1

—1

1

ce

1

1

i_

+*■

CO

4-

CO

?/o

%

%

%

%

%

af flyttade och afvikna ...................

54,4

55,i

60,5

61,2

66,8

68,8

kvinnor, som erhållit tjänst ...............

1

47,9

51,7

60,5

» >» » arbete ...............

B3,s

27,o

26,2

34,4

40,0

36,9

» » tagits i vård af anhöriga

1

0,o

33,o

31,6

» » ingått äktenskap.... .......

24,o

30,8

34,9

39,3

41,7

45,7

samtliga från byrån afgångna

47,4

47,1

49,5

50,5

56,7

59,2

dömda till tvångsarbete....................

491,2

493,0

95,9

97,3

94,9

94,1

» för brott ........ .................

71,0

79,3

78,9

93,3

93,5

81,3

intagna å arbets- eller försörjiuinr.....

4

4

62,2

69,o

53,3

68,5

» b skyddshem.......................

16,7

60,o

62,7

36,4

75,o

60,6

samtliga internerade

ce

od

00

91,6

89,7

92,2

90,4

89,8

samtliga, som lämnat byrån

66,4

69,o

70,5

69,4

71,6

72,7 |

Tab. 1 o innehåller en öfversikt öfver återkomstprocenten för de kvinnor, som Tab. 10.:

vid årets slut voro afgångna från byrån eller internerade. Beräkningen har utförts Beräkning åt

genom att sammanställa uppgifterna om antalet definitivt afgångna, Indika uppgifter focmuf för

erhållits i utdragen ur rullorna, med uppgifterna i tab. 3 och 8. olika grupper

Återkomstprocenten företer en fortgående stegring. Af dem, som ^lämnat

under perioden 1870 — 74 lämnade byrån, återkommo 66 % ; för perioden 1900 — 03 byrån,

uppgick motsvarande tal till 72 %. Af dem, »som afgå direkt från byrån», återkomma

jo å éo^. Af dem, som »internerats», hafva under de sista perioderna

omkring 90 % återkommit.

'') De a arbets- och försörjningsinrättning intagna äro inräknade bland de till tvångsarbete dömda.

24

»Ej inskrifva *

som besiktigats.

Högsta återkomstprocenten förete de till tvångsarbete eller för brott dömda,

den lägsta de, som tagits i vård af anhöriga. Dessa senare utgöra emellertid endast

ett ringa fåtal.

De i tab. io anförda talen äro att betrakta som minimivärden. Vid den

ifrågavarande beräkningen hafva nämligen bland de »afgångna» och »internerade»

såväl som bland de »återkomna» endast upptagits sådana, som afgått, respektive internerats,

under året och vid årets slut ännu ej återkommit till byrån. För att

beräkna den verkliga frekvensen af återkomst, skulle man öka såväl antalet »afgångna»,

respektive »internerade», som antalet »återkomna» med antalet af dem, som

lämnat byrån och återkommit samma år, och äfven taga hänsyn därtill, att en del

lämnat byrån och återkommit flera gånger samma år. Uppenbarligen komma vid

en sådan beräkning af återkomstprocenten talen att blifva något högre än de ofvan

anförda. För perioden 1895 — 99 uppgår den verkliga återkomstprocenten, beräknad

på detta sätt, till 80,3 % för de »från byrån afgångna» och till 95,1 % för de

»internerade».

För de till tvångsarbete dömda har återkomstprocenten kunnat beräknas för

följande perioder:

1882 — 84; 1885 — 89; 1890 — 94; 1895 — 99; 1900 — 02

96,9 %-, 98,3 %■, 96,7 %■, 96,8 %) 96,7 %.

Aren närmast efter lösdrifvarelagens tillkomst inträdde en öfvergående ökning

af återkomstprocenten. För öfrigt har den hållit sig mellan 96 och 97 %.

III. Besiktigade, men ej inskrifna.

I tab. 11 lämnas en redogörelse för de kvinnor, som varit inställda å

byrån och blifvit därstädes besiktigade, men hvilka ej blifvit inskrifna i rullan.

Dessa kvinnor ingå icke i stammen af reglementerade, ehuru de under kortare eller

längre tid kunna vara föremål för byråns verksamhet.

En del af dessa kvinnor hafva befunnits smittade och hafva därför blifvit

remitterade till kurhus, många upprepade gånger, såsom i tab. 16 närmare angifves.

Vid årets slut befunno sig ännu några af dessa kvinnor å kurhuset (tab. 11 kol. 10).

De öfriga hafva antingen omedelbart eller efter förutgången kurhusbehandling

afflyttat från staden (kol. 2), erhållit tjänst eller arbete (kol. 3), tagits i vård

af anhöriga (kol. 4), förpassats till hemorten (kol. 5) eller internerats på olika

inrättningar (kol. 6 — 9).'')

I rapporterna från 1870-talet förekomma merändels endast 2 rubriker:

»försända till hemorten» och »erhållit tjänst eller arbete». I senare fallet skiljes

ej mellan dem, som stannat i staden, och dem, som afflyttat. Från och med 1881

upptagas som särskilda grupper de, som »efter förständigande begifvit sig till sina

*) Egentligen borde i en särskild kolumn upptagas de, som vid årsskiftet ännu undergingo besiktning.

I rapporterna hafva emellertid dessa — deras antal uppgår till 334 — upptagits i kolumnerna

»afflyttade», »erhållit tjänst» o. s. v. allt efter kvinnornas egna uppgifter om sina afsikter.

25

Tab. It.

Öfversikt öfver antalet “besiktigade, men ej inskrifna“ kvinnor åren iSyo•—1904

enligt årsrapporterna till hälsovårdsnämnden.

1

2

3

4

5

H

7

8

9

10

11

Summa

År

Af.

flyttade

från

staden

Erhållit

tjänst

eller

arbete

Tågna

i vård

af an- höriga

För- passade

till sina

hem- orter

Dömda

till

tvångs-

arbete

Tilltalade

och dömda

för brott

i 2- Ce

SK ** g tf

5 8

= *l''p

In.

tagna å

skydds- hem

Vid årets

slut kvar å

kurhuset

1870

123

19

142

71

95

19

—

—

_

—

—

114

72

96

20

—

—

—

—

—

116

73

39

6

—

—

—

—

—

45

74

28

2

-

-

—

—

—

30

1875

21

2

_

_

—

—

—

23

76

16

3

_

—

—

—

—

19

77

8

7

1

_

1

—

2

19

78

23

12

— *

_

2

1

—

38

79

13‘)

4

-

-

—

—

2

19

1880

30

10

_

_

—

2

6

48

81

14

14

-

26

_

—

—

—

10

64

82

16

29

42

1

—

2

—

8

105

83

10

55

49

_

3

—

3

8

128

84

6

36

1

42

1

1

—

5

5

98

1885

11

51

2

20

1

3

—

1

3

92

86

10

45

1

1

4

1

—

2

10

80

87

25

58

5

7

3

—

1

6

104

88

15

34

7

5

2

7

—

—

4

67

89

16

47

6

2

2

2

—

4

6

83

1890

20

42

7

2

2

_

_

2

2

77

91

16

30

15

1

3

1

_

1

9

76

92

24

50

12

_

1

—

1

3

11

102

93

17

53

12»)

—

1

1

—

—

4

88

94

51

50

7

—

1

2

—

1

5

117

1895

48

51

9

1

_

_

1

12

122

96

431)

54

11

4

1

—

4

9

126

97

31

36

9

3

—

1

—

3

10

93

98

34

39

13

7

—

1

—

—

8

102

99

311)

33

7

5

-

-

—

—

4

80

1900

26

30

6

4

_

-

—

—

5

71

Öl

29

32

8

10

-

—

—

—

2

81

02

37

24

5

11

_

—

3

5

85

03

22

23

10

15

_

_

—

—

10

80

04

39

17

3

8

-

-

—

—

6

75s)

Medeltal:

1870—74

76

13

—

—

—

—

—

89

75-79

16

6

—

—

1

—

1

24

1880-84

44

34

—

1

1

2

7

89

85-89

15

47

4

7

2

2

—

2

6

85

1890-94

25

45

11

1

2

1

—

1

6

92

95-99

37

43

10

4

—

1

—

2

8

105

1900 - 04

31

25

6

10

-

-

—

1

5

78

’) En af dessa afliden. En af dessa har ingått äktenskap. s

å byrån vid årets slut. De äro ej upptagna i föregående kolumner.

Af dessa äro 2 kvargående

4

26

Främmande

undersåtar.

Kvinnornas

♦»anträffande»

hemorter» samt de, »som tagits i vård af föräldrar och anhöriga». I denna grupp

(kol. 4) hafva äfven några fall upptagits, då kvinnan trädt i äktenskap. Från och

med 1892 förekommer i rapporterna en särskild grupp, »afvikna». Dessa hafva

blifvit förda tillsammans med de afflyttade i kol. 2. Här upptagas äfven några

fall, beträffande hvilka i rapporterna uppgifves, att kvinnan aflida. Gruppen »försända

till hemorten», som var ganska talrik i början af 1880-talet, aftager sedermera.

Från och med 1895 börjar den åter tillväxa och har erhållit rubriken

»häktade och försända till hemorten utrikes».

Bland de »besiktigade, men ej inskrifna» är upptaget ett ej obetydligt antal

främmande undersåtar (mest norska, danska, finska). De uppgingo

år 1900

till ..

23

motsvarande ....

■ 34 .....

..... % af de

»ej

inskrifna

„ 1901

?? .....

24 ...

yy .....

■■■■ 3° .....

yy yy yy

yy

yy

„ 1902

3J .....

.... 34

yy .....

40 .....

..... yy yy yy

yy

yy

» I9°3

53 .. ..

..... 33

• • •• yy ----

..... 4i -

..... yy yy yy

yy

yy

„ 1904

yy .....

• 00 .....

•••• yy .....

..... 44

..... yy yy yy

yy

yy

Én stor del af dessa häktas och hemsändas, men återvända efter kort tid.

IV. Kvinnornas “anträffande".

Byråns föreståndare har lämnat uppgifter om det sätt, hvarpå kvinnorna af

byråns polismän anträffats. En sammanställning af dessa uppgifter för de sista

åren meddelas i Tab. 12: a och b.

Tab. 12: a.

Ofversikt öfver »anträffade» åren 1900—1904.

1

2

3

4

5

6

7

8

Summa

“an-

Af dessa

hade anträffats

öfver-

År

å all-

å “ parti-

hotell “

å “flick-

i bostaden,

anmälda af

lämnade

af polis- kammaren

el. detektiv- afdelningen

träffad e“

manna

platser

ställen"

namn-

gifven anonym

person

1900

'' CO

ce

tH

81

69

10

15

4

4

Öl

224

100

81

5

27

2

9

02

209

87

84

8

19

8

3

03

212

107

61

7

31

—

6

04

157

93

38

8

16

1

1

Medeltal

197

94

66

8

22

3

4

27

Tab. 12: b.

Öfversikt öfver

»anträffade» åren 1900

-1904.

l

År

0

Summa

“an-

träffade44

3

Af (

blefvo

liiimtade

till

byrån

4

i‘ssa

inställde

sig efter

anmodan

5

Af de

in-

skrifna

()

anträffade

besiktigade,

men ej

inskrifna

7

blefvo

endast

förhörda

H

Af de

“endast i

förhörda" l

hafva

sedermera •

inskrifvits

1900

183

158

25

98

71

u

4

Öl

224

204

20

116

81

27

5

02

209

187

22

112

85

12

6

03

212

173

39

119

80

13

4

04

157

150

7

67

75

15

—

Medeltal

197

175

22

103

78

16

5

De flesta hafva anträffats ute å allmänna platser, under det de utbjudit sig

åt manspersoner.

Omkring 30—40 % hafva anhållits vid de besök, byråns polismän företaga

å de s. k. partihotellen. — De så kallade »flickställena» äro ett slags bordeller,

hvilka vanligen hållas åt någon för detta prostituerad. Byråns polismän hafva upprepade

gånger anledningar att besöka dessa ställen för att efterhöra inskrifna, som

uteblifvit från besiktningarna. Vid dylika tillfällen anträffas stundom nykomna

kvinnor. I många fall anmäla värdinnorna själfva de nykomna. — Anmälningar

till byrån ingå för öfrigt dels anonymt dels undertecknade af personer, som blifvit

störda eller haft obehag af den »trafik» vissa kvinnspersoner, boende i samma hus,

gifvit anledning till. I en del fall leda dylika anmälningar till anträffandet af kvinnor,

som utöfva »yrkesmässig skörlefnad».

De kvinnor, som »anträffats» af byråns polismän, blifva antingen omedelbart

hämtade till byrån eller anmodade att inställa sig å byrån. Af dessa senare hafva

endast en del verkligen inställt sig. Mången gång är anmodan att inställa sig å

byrån tillräcklig att förmå en kvinna att ej vidare utsätta sig för risken att erhålla

en dylik anmodan.

Såsom ofvan anförts (sid. 1 och 2) blir en del af de anträffade kvinnorna

inskrifna, andra endast besiktigade, men ej inskrifna och en tredje grupp endast förhörda,

men hvarken besiktigade eller inskrifna. De tre grupperna angifvas i tab. 12: b.

Den sista gruppen — de, som neka att hafva utöfvat könsumgänge mot betalning —

utgör endast omkring 8 % af samtliga anträffade. Såsom af tabellen framgår

har emellertid en stor del af dessa sedermera anträffats under enahanda förhållanden

och slutligen »erkänt», hvarefter de blifvit inskrifna.

Till belysning af de omständigheter under hvilka kvinnorna anträffats må här

anföras några utdrag ur den å sid. 2 omtalade journalen öfver »anträffade och besiktigade».

Å byrån för

hörda kvinnor,

som ej besiktigats

ellei

inskrifvits.

28

1903

, */«

|

Ogifta N. N., f. d. !T/i 1882 i Adolf

Fredriks förs. i Stockholm och dotter till

kakelugnsmakare!! N. N., bor n:o 13 Klara

V. Kyrkog. 3 tr. (fru N. N.). Hämtad där- ifrån, enär hyresgästen (fru N. N.) till vär- den anm. att N. N. troligen lefde sedeslöst,

enär hon var borta om nätterna.

Förnekade, att hon lefde sedeslöst, men

medgaf att hon den senaste tiden varit utan

sysselsättning och äfven att hon varit borta om

nätterna rätt ofta, men att hon då varit hos

notarien N. N. af hvilken hon hade sitt under- håll. Fick bero med upplysning att ett sådant

lefnadssätt icke vore tillbörligt.

1904

26A

1 ''

Hustrun N. N., f. d. ,4/u 1877 i en by

Härsholm i Danmark, och hustru N. N.

f. d. 6/e 1876 å samma ställe som systern.

Hämtade från hotellet n:o 9 Regerings- gatan för det de förut på natten å Hamn- gatan utbjudit sig till skörlefnad åt kon- stapel N. N.

Härom hörda, ville de icke förneka, att de

haft umgänge med bekanta herrar äfvensom att

de till konstapel N. N. utbjudit sig, men hade

detta endast varit på skämt. De hade till för

några dagar sedan varit anställda å Sveateatern

och ämnade resa härifrån om ett par dagar.

Fick bero, enär de afrest från staden.

i

1904

10/s

Ogifta N. N., f. d. 25/12 84. Upphäm- tad enär hon under detta år varit sedd

rätt ofta ute om nätterna i sällskap med

prostituerade kvinnor.

Nekar bestämdt för att lefva sedeslöst, men

medgifver att hon varit ute om nätterna, äfven- som att hon f. n. saknar sysselsättning samt

att hon är begifven på starka drycker. Fick

bero med en enskild varning.

1904

lVn

Ogifta N. N. f. d. 1,/i 87 i Kungsh.

fors., dotter till aflidne gasverksarb, N. N.

och h. h. N. N., bor n:o 79 Uplandsg.

ö. g. n. b. hos modern änkan N. N. Häm- tad till byrån efter anonym skrifvelse att

vara behäftad med smittosam sjukdom, den

hon sprider bland pojkar.

*) Intogs å S:t Göran.

1

N. N. medgaf, att hon sedan någon tid till- !

baka saknade sysselsättning, att hon äfven haft |

samlag med 4 olika 18 års ynglingar. Ville ej !

bestrida, att hon kunde vara behäftad med smit- <

tosam sjukdom. Nekar att hafva left sedeslöst

mot betalning, endast för sitt nöje. Modern

underrättad och tillhållen att hos läkare låta

undersöka dottern. Fick därvid bero denna1

gång. *)

1904

27»

w X2

p O

I *

P

s*r 64

3, o

3 C«

3 ...

p q-

Ogifta N. N., f. d. 12/i 84 i Åre förs.

Jämtlands län. Bor 3 Bryggaregatan 1 tr.

ö. g. hos fru N. N. I dag anträffad å

hotell Östermalm och hämtad till byrån,

emedan hon för), natt legat där samman

med en karl.

N. N. medgaf, att hon natten före det hon

anhölls legat samman med en man å hotellet,

men påstod hon dels att detta var hennes fäst- man (en lokomotivförare) och sedan en handels- resande, som hon ofta plägar vara samman med,

samt att hon har arbete med sömnad hos fru

N. N. n:o 3 Bryggaregatan. Fick därvid bero.

29

1904

”/**

Ogifta N. N., f. d. ''/4 * Ullstorps

socken.

Den 24/n kl. lO.ir, e. in. af konstapel

N. N. träffad å Regeringsgatan, där hon

utbjöd sig till konst, och för honom sade

sig gått till läkare i Göteborg. Blef an- hållen och förd till byrån.

N. N. hörd, rnedgaf, att hon sagt sig vara

villig gå med konst., men påstod att hon blott

skämtat. Nekar lefva sedeslöst här, men sade

sig 2 gånger blifvit i Göteborg anhållen för

sedeslös lefnad. Sade sig kommit d. 2S/n och

bo å hotell Skandia. Fick tills vidare bero.

1904

«/«2

Ogifta N. N., f. d. ,(i/8 1881 i Fernebo

socken, dotter till grufarbetaren N. N. där- städes. I dag på morgonen anträffad å

hotell Hangö, 32 Grefturegatan, där hon

under natten legat samman med en man.

N. N. hörd, medgaf att hon, som haft plats

å serveringar, saknat sysselsättning sedan sist- lidne aug. månad. Medgaf att hon stundom

varit tillsammans med män och att hon sistlidne

natt varit samman med en finsk handelsresande,

hvars namn hon ej vet, å hotell Hangö, men

nekade lefva sedeslöst mot betalning. Fick där- vid bero. *■

1905

Ogifta N. N., f. d. 2/s 1878 i Grangärde

Hörd, nekar lefva sedeslöst. Har en herre,

llh

förs. Efter anvisning hämtad å 48 Skep-

som hon får pengar af.

paregatan i dag för sedeslös lefnad.

Pick därvid bero.

1905

Ogifta N. N„ f. d. 18/i 1886 i Jakobs

Hord, nekar lefva sedeslöst annat än med

uh

fors. Efter anvisning hämtad i 48 Skep-

bekanta herrar af hvilka hon får presenter men

paregatan hos N. N. såsom sedeslös.

ej betalning.

Fick bero.

1905

Ogifta N. N., f. d. 28/e 84 i Elfkarleby

N. N. medgaf, att hon legat å hotell Hangö

8/s

förs. Bor 3 Bryggaregatan 1 tr. ö. g. hos

sistlidne natt samman med en bekant man, en

SS tn

fru N. N. o. arbetar där mot husrum, mat

försäkringsagent N. N. — medgaf att hon förut

*

o. 20 kr. i månaden.

varit på samma hotell med 2 andra bekanta män.

3 a

p >

Antr. i dag å hotell Hangö, där hon

Nekar fått betalt för gång, utan sedan. Fick

c 0

legat samman med en karl under såväl

bero, enär hon har arbete.

5'' ^

sistl. som flera nätter enl. upplysning af

p -j

städerskan.

Tab. 131a innehåller en öfversikt öfver de »anträffade och besiktigade» kvinnorna.

Antalet af dessa, hvilket angifves i kol. 2, utgöres af summan af de i tab. 2

kol. 2 upptagna nyinskrifna och de i tab. 11 kol. 11 upptagna besiktigade, som ej

inskrifvits. Kol. 3 innehåller antalet fall, då kvinnan vid anträffandet varit behäftad med

Tab. 13: a.

»Anträffade

och besiktigade

».

3°

Tab. 15: a.

Öfversikt för åren iSjo —1904 öfver antalet »anträffade» kvinnor, som

besiktigats å byrån.

1

2

3

4

5

6

År

Antalet

J “anträffade

och be- siktigade" ])

Efter besikt

ningen

remitterade

till kurhus.

Förut

: vårdade å

kurhus

Förut

straffade.

för brott

Nyinskrifna

! remitterade

till kurhus.

1870

2) 186

123

18

2

71

164

95

16

5

72

180

94

25

2

73

121

33

15

8

74

79

28

15

5

1875

92

19

21

7

76

128

36

28

8

77

151

81

40

7

78

171

34

19

1

79

136

32

21

7

1880

168

49

28

6

81

155

50

34

4

82

228

75

51

19

83

241

81

32

14

41

84

171

52

47

8

20

1885

200

54

38 »

14

36

86

209

66

66

8

38

87

213

51

77

7

39

88

148

58

57

12

36

89

154

79

50

7

35 1

1890

174

73

57

5

39

91

192

96

66

6

61

92

215

94

62

6

51

93

188

95

81

6

64

94

228

115

82

11

67

1895

239

132

67

8

71

96

251

156

90

3

84

97

204

122

85

4

70

98

192

108

59

7

55

99

196

117

61

7

77

1900

169

89

54

9

61

Öl

197

115

47

2

78

02

197

113

64

3

74

03

199

109

55

7

71

04

142

88

52

7

53

Medeltal:

1870-74

146

75

18

4

75—79

136

40

26

6

1880—84

193

61

38

10

85—89

185

62

58

10

37

1890—94

199

95

70

7

95—99

216 1

127

72

71

1900—04

181 |

103

54

6

67

'') Omfattar »nyinskrifna», (tab. 2 kol. 2) och »besiktigade, men ej inskrifna», (tab. 11 kol. 11).

. J Häri äro ej inräknade 19 kvinnor, som i årsrapporten uppgifvas hafva blifvit efter anträffandet

sanda till sina hemorter.

3i

venerisk sjukdom, och kol. 4 antalet fall, dä kvinnan varit förut vårdad å kurhus.

Tillika angifves i kol. 5 antalet af dem, som före anträdandet varit straffade för brott.

I kol. 6 angifves antalet »nyinskrilna», som varit med venerisk sjukdom behäftade

vid anträffandet. ’)

I tab. 13: b redogöres för de »första gången besiktigade» kvinnorna. Dessa Tab. 13: b.

utgöras af de »anträffade och besiktigade», med frånräkning af sådana, som varit <”De ft'',rsta,

inskritna a annan ort eller som förut undergått besiktning å byrån utan att blifva tigade».

inskrifna samt alla utländskor, hvilka kunna anses hafva undergått besiktning före

ankomsten till Stockholm.

Tab. 15: b.

Öfver sikt för åren 1885—1904 öfver antalet

»första gängen besiktigade».

1

År

2

3

1 1 2 j 3

“Första

gången

j besiktigade"

Efter

besiktningen

1 remitterade

till kurhus

År

“Första

gången

! besiktigade"

1

Efter

besiktningen

! remitterade

, till kurhus

1885

139

34

1900

102

58

86

144

42

01

126

74

87

143

35

02

129

84

88

85

29

03

129

76

89

106

48

04

82

61

1890

in

44

Medeltal:

91

140

57

1885-89

123

38

92

148

59

1890-95

136

59

93

123

65

1895-99

138

82

94

159

69

1900-04

114

71

1895

161

92

96

168

100

97

115

74

98

117

65

99

129

79

’) Uppgifterna i kol. 3 finnas i årsrapporterna från byrån, likaså uppgifterna i kol. 4 från och

med år 1884. I öfrigt hafva uppgifterna måst kompletteras å byrån.

32

Intensiteten

i byråns

öfvervakningsarbete.

Tillämpningen

af åläggnings*

proceduren.

Antalet »anträffade och besiktigade» kvinnor per år har ett särskildt intresse,

enär det kan sägas vara ett uttryck för byråns verksamhet att uppspåra kvinnor,

som »drifva skörlefnad som yrke». Af tah. 13:a framgår, att summan i fråga

varit i det närmaste stationär sedan början af 1880-talet. Det är således påtagligt,

att antalet kvinnor, som årligen uppspåras af byråns polismän, ej står i

något sammanhang med invånarantalet. Öfvervakningen från byråns sida

är naturligtvis beroende af antalet anställda polismän. Under åren 1882—1902

undergick ej personalen någon förändring (se sid. 61). I detta förhållande har

man med all sannolikhet att söka orsaken till att antalet »anträffade och besiktigade»

förblifvit oförändradt.

Förhållandet mellan antalet »nyinskrifna» och »antalet anträffade och besiktigade»

visar, till hvilken utsträckning man tillämpat åläggningsproceduren mot de

»anträffade» kvinnorna. Af uppgifterna i tab. 2 kol. 2 och tab. 13: a kol. 2

framgår följande:

År

“Nyinskrifna"

i förhållande till

antalet "anträffade

och besiktigade"

År

"Nyinskrifna"

i förhållande till

antalet “anträffade

och besiktigade"

1870 . . .

31 %

1880—84 . . .

54 %

1 . . .

30 „

85—89 . . .

54 „

9

35 ,,

1890—94 . . .

54 ,

3 . . .

62 „

95—99 . . .

52 „

4 . . .

62 ,

1900—04 . . .

56 „

5 . . .

75 „

6 . . .

85 „

7 . . .

87 „

8 . . .

78 „

9 . . .

86 „

Det är påtagligt, att under åren närmast före och efter tillkomsten af reglementet

1875 man förfarit med större stränghet mot de anträffade, än hvad fallet

varit före och efter denna tid. Såsom framgår af sammanställningen å sid. 39,

har den höga inskrifningsprocenten ej haft sin grund däri, att procenten sjuka bland

de »anträffade» under ifrågavarande tid varit högre än vid andra tider. Det torde

ej vara oberättigadt att uttala den förmodan, att den ifrågavarande strängheten hade

sin grund i de åsikter, som vid denna tid gjorde sig gällande, att man genom vidsträcktast

möjliga tillämpning af inskrifningssystemet kunde på ett verksamt sätt

33

bekämpa de veneriska sjukdomarna — åsikter, som togo sig ett uttryck i tillkomsten

af reglementet 1875.

I detta sammanhang torde äfven böra påpekas den högst afsevärda minskning

antalet nyinskrifna företer år 1904, under det att antalet anträffade, som

besiktigats, men ej inskrifvits, äfvensom antalet endast förhörda ej förete någon

större minskning i jämförelse med föregående år (se tab. 12: b). Det är högst

sannolikt, att de undersökningar, som detta år utfördes å byrån för kommitténs

räkning, påverkat inskrifningsfrekvensen.

Af de ofvan påpekade förhållandena torde framgå, att inskrifningen äfvensom

öfvervakandet af de sedelösa "kvinnorna väsentligen är beroende af besiktningsbyråns

organisation samt att rekryteringen af de inskrifna är ett uttryck för intensiteten i

byråns verksamhet, »ten ej för befolkningens tillstånd i sedligt, ekonomiskt eller sanitärt

hänseende.

En öfversikt öfver liden mellan kvinnornas anträffande och deras inskrifning

meddelas i tab. 13:0. Det framgår af denna öfversikt, att omkring V3 inskrifvits

omedelbart vid anträffandet, 15 % hafva erhållit en frist å V2 månad. För de flesta

har således inskrifningen ägt rum ganska snart, efter det de blifvit anträffade. En

stor del hafva vid anträffandet befunnits behäftade med venerisk sjukdom (tab. 13: a).

De hafva omedelbart remitterats till kurhus och vid utskrifningen därifrån inskrifvits

å byrån. Några försök att rädda dessa från fortsättandet af skörlefnaden synas

ej hafva ägt rum annat än i enstaka fall.

Tab. 13: c.

Öfversikt, utvisande tiden mellan kvinnornas anträffande och inskrifning. Öfversikten

omfattar de under åren 1900—04 inskrifna.

d ä r a f in

s lc r i f

n a

År

Nyin-

skrifna.

omedel- bart vid

antrftf-

inom

v»

V*—1

1—2

2—3

ce

1

ce

6 —2

mer än

fandet.

mån.

män.

män.

mån.

mån.

män.

1 år.

1900

98

19

i''

15

17

2

it

7

10

1

116

28

21

19

12

8

10

9

9

2

112

45

16

15

10

9

6

1

10

3

119

42

21

11

10

7

14

4

10

4

67

30

4

5

6

5

9

6

2

Summa

512

164

79

65

55

31

50

27

41

Procent

32.0 »/„

15.4 %

12.7 %

10.7 %

6.. %

9.8 °/0

5.3 °/0

8.0 •/.

5

34

Kontrollen

öfver att

kvinnorna inställa

sig till

besiktning.

Enskild besiktning.

Besiktningar

ä kvinnor i

rannsakningsfängelset.

V. Besiktningar och remisser till kurhus.

Enligt reglementet skola kvinnorna besiktigas 2 gånger i veckan eller oftare,

om så finnes nödigt.

Kontrollen öfver kvinnornas besiktning utöfvas på det sätt, att en af de vid

byrån anställda polismännen inför kvinnans namn i en särskild bok, omedelbart efter

det kvinnan kommit ut från besiktningsrummet. Tillika antecknas den dag besiktningsläkaren

bestämt för nästa besiktning. Genom att jämföra anteckningarna

från dag till dag upptäckes, om någon uteblifvit.

En del kvinnor få tillåtelse att mot en afgift af i kr. undergå s. k. enskild

besiktning. Dessa besiktigas i gång i veckan och anteckningar öfver dem föras i

eu särskild bok. Om någon af dem visar sig oordentlig, får hon inställa sig till

de allmänna besiktningarna. Afgiften användes såsom bidrag till omkostnaderna

för byrån. Den utsträckning, i hvilken förmånen att få undergå enskild besiktning

beviljats, framgår af följande:

Tab. 14.

Öfversikt af den utsträckning, i hvilken kvinnorna beviljats förmånen af

enskild besiktning.

under hvart och ett af åren

Byrån tillhöriga kvinnor

: medeltal för dag .............................

....... 333

429

453

438

475

455

däraf beviljade enskild besiktning ........

....... 61

46

33

25

32

30

samma antal i procent af föreg............

....... 18,3

10,7

7,3 j

•V

6,7

6,6

_

OO

00

00

00

00

ce

00

00

CD

CD

o

ca

o

O''

O

Öl

I

o

1

00

00

1

CD

1

ce

o

ce

ca

ce

4—

Inskrifna kvinnor, som häktats för lösdrifveri och blifvit insatta i Stockholms

stads rannsakningsfängelse, undergå besiktning ej å byrån utan i häktet.

35

Tah. 15 a.

Öfversigt för åren iSjo—1904 öfver antalet besiktningar A byrån och

antalet fall, då kvinnor frän byrån remitterats till kurhus

enligt årsrapporterna till Stockholms hälsovårdsnämnd.

1

År

2

Antal

besikt-

ningar

5

Antal

remisser

1 1

År

2

Antal

besikt-

ningar

3

Antal

remisser

l_1

År

2

Antal

besikt-

ningar

3

Antal

remisser

1870

22,652

_

1885

22,420

534

1900

20,257

720

71

20,786

—

86

24,647

533

01

20,779

797

72

20,500

—

87

23,130

479

02

21,786

837 ■

73

19,029

—

88

21,633

510

03

20,849

710

74

17,119

89

19,415

526

04

16,431

897

1905

16,321

946

06

11,345

1090

1875

15,638

—

1890

19,312

535

76

15,564

—

91

18,517

529

Medeltal:

77

16,825

—

92

19,860

584

1870—74

20,017

—

78

17,907

—

93

19,851

723

75—79

17,132

—

79

19,726

—

94

20,903

665

1880-84

19,808

—

85—89

22,249

516

1880

20,082

—

1895

20,660

788

1890—94

19,689

607

81

20,062

—

96

20,034

1,055

95—99

19,537

878

82

18,645

—

97

19,366

909

1900—04 1

20,020

792

83

20,680

—

98

18,580

847

84

19,569

—

99

19,046

789

Tab. 15: a innehåller en öfversikt dels öfver antalet besiktningar å byrån dels

öfver antalet fall, då kvinnan efter besiktningen remitterats från byrån till kurhus.

De senare uppgifterna gå ej tillbaka längre än till år 1885. Utom från byrån

hafva kvinnor blifvit insända till kurhuset äfven från rannsakningshäktet. Besiktningarna

äfvensom remisserna från häktet hafva ej medräknats i tab. 1 5: a. I årsrapporterna

från byrån äro remisserna, men ej besiktningarna å häktet medräknade.

Besiktningarnas antal har i stort sedt varit oförändradt sedan 1870, oaktadt

tillväxten af antalet besiktningsskyldiga. Besiktningsläkarnas antal har ej undergått

någon förändring sedan nämnda år.

Antalet besiktningar

å

byrån samt

remisser till

kurhus.

) Omfattar både inskrifna och ej inskrifna.

36

Tab. 15 b.

Antalet till

kurhus remitterade

och

antalet remisser

från byrån

och rannsakningshäktet.

Öfversikt öfver dels antalet till kurhus remitterade kvinnor dels antalet remisser

från såväl besiktningsbyrån som Stockholms rannsakningshäkte

åren iSyo—1904 enligt årsrapporterna.

1

2

3

4

! ^

6

7

1

2

3

4

5

6

7 1

Inskrifna

Ej inskrifna

Summa

År

Inskrifna

Ej inskrifna

Summa

År

Antal

kvin-

nor

remit-

terade

Antal

remis-

ser

Antal kvinnor

I remitterade

Antal

re-

mis-

ser

Antal

kvin-

nor

remit-

terade

Antal

remis-

ser

Antal

kvin-

nor

remit-

terade

Antal

remis-

ser

Antal kvinnor

remitterade

! Antal

re- mis-

j ser

Antal

kvin-

nor

remit-

terade

Antal

remis- ser j

1870

222

1890

297

546

34

36

331

582

71

188

. 290

91

295

523

35

39

330

560 |

72

146

! 231

92

302

571

43

51

345

622 !

73

169

271

93

356

714

31

41

387

755 i

74

150

244

94

359

658

48

57

407

715

1895

398

756

61

76

459

832 ,

1875

180

310

96

466

1,026

72

84

538

1,110

76

220

407

97

450

900

52

1 65

502

965

77

211

374

98

451

857

53

66

504

923

78

255

428

99

435

832

40

51

475

883

79

298

539

1900

399

745

28

38

427

783 i

01

470

833

37

43

507

876

1880

329

587

02

504

887

39

42

543

929

81

319

547

03

470

794

38

38

508

832

82

289

507

04

522

955

35

37

557

992

83

294

505

40

45

334

550

84

271

466

32

35

303

501

MeCielUbl.

1870-74

175

259

75 — 79

233

412

1885

289

535

18

21

307

556

1880-84

300

522

86

305

524

28

31

333

555

85-89

303

522

29

40

332

562

87

311

518

31

62

342

580

1890-94

322

602

38

: 45

360

647

88

303

518

22

30

325

548

95-99

440

874

56

68

496

942

89

310

| 514

44

57

354

571

1900-04

473

843

i 35

40

508

883

1

tab.

15: b

redogöres

för antalet

till kurhus remitterade kvinnor och

antalet

remisset

från

byrån

och rannsakningshäktet tillsammans.

De inskrifna och ej inskrifna

föras hvar för sig. Före år 1883 innehålla årsrapporterna inga särskilda uppgifter

om antalet »ej inskrifna», som remitterats till kurhus.

37

* Tab. 16.

Öfversikt ''öfver antalet gånger samma kvinna under ett år remitterats till kurhus,

åren 1883 —1904 enl. årsrapporterna till hälsovårdsnämnden.

Ar

Inskrifna remitterade antal g

ånger

Ej inskrifna remitterade

antal gånger

1

2

3

4

5

6

7

8

9

ro

i

2

3

4

5

6

1883

167

75

32

j 1

6

3

_

_

_

_

37

2

_

1

_

_

84

149

71

36

10

4

—

1

—

—

—

30

1

1

—

—

1885

159

61

39

19

6

4

1

—

—

—

16

1

1

—

—

—

86

172

37

22

12

9

2

1

—

—

—

25

3

—

—

—

—

87

191

69

26

16

8

—

1

—

—

—

17

7

3

1

—

3

88

172

77

36

8

8

2

—

—

—

—

17

2

3

—

—

—

89

182

79

30

13

4

2

—

—

—

—

35

6

2

1

1890

157

75

38

17

6

2

1

1

_

—

32

2

—

—

—

—

91

163

75

34

15

3

3

1

1

—

—

31

4

—

—

—

—

92

162

69

37

22

5

4

1

2

—

--

38

2

3

—

—

—

93

175

85

51

23

14

3

4

1

—

—

23

7

—

1

—

—

94

190

90

47

22

5

3

1

—

1

42

3

3

—

—

—

1895

206

105

42

23

14

6

1

—

1

—

48

ii

2

—

—

—

96

204

120

63

36

25

8

6

2

2

—

61

10

1

—

—

—

97

212

122

66

24

13

7

5

1

—

—

46

3

1

1

—

1

98

240

116

42

30

10

7

4

—

1

1

42

9

2

—

—

—

99

22$

102

57

26

12

7

2

—

1

—

33

4

2

1

—

—

1900

204

116

42

21

6

4

3

3

_

_

21

5

1

1

—

—

Öl

247

135

57

19

4

7

1

—

—

—

32

4

1

—

—

—

02

287

120

50

29

14

4

—

—

—

—

36

3

—

—

—

—

03

263

127

57

16

4

1

1

—

1

—

38

—

—

—

—

—

04

255

151

78

29

6

3

—

—

—

—

33

2

—

—

—

—

Tab. 16 innehåller en öfversikt öfver antalet gånger, som samma kvinna

blifvit remitterad till kurhus under ett år. De inskrifna och ej inskrifna äro förda

hvar för sig. Både remisserna från byrån och från rannsakningshäktet äro medräknade.

I rapporterna för åren 1882 och 1883 omtalas, att 5,307 respektive 6,043

s. k. frisksedlar blifvit utlämnade.

Frisksedlar.

38

Af tab. 13: a framgår följande:

Förekomsten

af venerisk

sjukdom bland

de »an tv äfja de

och besiktigade»>.

under hvart och ett af åren

Af de »anträffade och besiktigade»

hafva i genomsnitt

75—79

1870—74

1880-84

85-89

1890—94

95-99

CD

O

f

O 1

rf*-

°/o °/o

7»

7»

7°

7°

7» !

remitterats till kurhus ..................

51.s 29.8

31.9

33.4

47.4

58.7

56.8

varit förut vårdade å kurhus .........

12.2 19.0

19.9

31.2

34.9

33.5

30.1

,, ,, straffade för brott ........

3.o 4.4

5.8

5.2

3.1

2.7

3.1

Antalet fall, då de »anträffade» efter besiktning å byrån blifvit remitterade

till kurhus har ökats i väsentlig grad sedan perioden 1875—79, äfvenså fallen, då

kvinnan före anträffandet varit vårdad å kurhus. Under sista perioden 1900—04

märkes emellertid någon tillbakagång i dessa siffror.

Vid samtliga

besiktningar.

Af tab. 151a framgår följande:

under hvart och ett af

åren

Af hela antalet besiktningar å byrån har

00

00

00

CD

00

CD

CD

O

Öl

Öl

1

0

1 J

1

00

CD

1

CD

CD

rf^

CD

rf-

•

7»

7»

7»

7»

antalet fall, då kvinnan remitterats till,

kurhus, utgjort i genomsnitt............l

2,3

3,i

4,5

4,o

Liksom fallet var beträffande de »anträffade» visar det sig, att äfven för hela

antalet besiktigade remisserna till kurhus tilltagit sedan 1880-talet och att perioden

1895—99 företer ett maximum. Särdeles högt var antalet remisser år 1896,

1,055 m°t 788 året förut (tab. 15: a).

En sammanställning af de resultat, som framgått ur tab. 13: a och tab.

1 5: a, visar, att

under perioden

ce

ce

ce

CD

O

CD

rf

-

förhållandet mellan frekvensen remisser

vid besiktningarna å de »anträffade»

och vid samtliga besiktningar har

varit ......................................... 14.5 15.3

oc

CD

Öl

CD

CD

13.o 14.4

o

0

1

o

rf^

39

Vid denna sammanställning må emellertid ihågkommas, att för de »anträffade

och besiktigade» räknas endast resultatet af i besiktning pr individ, .under det att

för de »inskrifna» flera besiktningar kommer på samma individ.

Af tab. 13: a och tab. 15: b framgår följande:

under hvart och ett af åren

Till kurhus hafva remitterats

i genomsnitt

af inskrifna (Tab. 2, kol. 4) ..................

,, ej inskrifna (Tab. 11, kol. 11) ............

„ samtliga å byrån besiktigade...............

„ de »anträffade och besiktigade» (Tab. 13:

,, de »första gängen besiktigade» (Tab. 13:

,, de ny inskrifna (Tab. 1 kol. 2) ............

870-74

-1

1

880-84

ce

1

00

JO

ce

X

X

1

X

■*—

0/

0/

0/

0/

0/

0/

0/

l 0

10

i 0

/ 0

/o

Jo

1 0

34,9

44,0

43,1

41,4

43,c

■ 52,1

53,5

—

—

—

34,1

41,3

53,3

45,1

—

—

—

40,5

43,4

52,2

52,9

51,3

29,8

31,9

33,4

47,4

58,7

56,8

—

—

—

0

ce

43,2

i 59,4

62,i

—

—

—

36,9

52,8

63,9;

65,7

Efter tillkomsten af reglementet år 1875 tilltog antalet nyinskrifna. Äfven

antalet å kurhus vårdade företer en höjning under de närmast följande 5-årsperioderna

(tab. 4). Af ofvanstående sammanställning framgår det egendomliga

förhållandet, att procenten till kurhus remitterade bland »anträffade och besiktigade»

under dessa perioder var lägre än motsvarande tal bland de »inskrifna». Man

skulle hafva väntat, att ökningen af interneringen å kurhus hade sin orsak i en

ökning af antalet sjuka bland de »anträffade och besiktigade», men detta synes

icke hafva varit fallet. Efter tillkomsten af reglementet 1875 sjunker procenten

till kurhus remitterade bland de »anträffade och besiktigade», under det att densamma

stiger bland de inskrifna. Genom den ökade verksamheten tillfördes byrån

ett större material, men detta var ej infekteradt i större utsträckning. Däremot

steg procenten till hurhus remitterade bland de inskrifna, sedan dessas antal genom

byråns stegrade verksamhet i afsevärd mån blifvit ökadt. Skärpningen af inskrifningssystemet

synes ej hafva haft någon gynnsam verkan på hälsotillståndet bland

de kvinnor, som drabbades af denna skärpning.

De tvenne sista perioderna förete en ökning af procenten till kurhus remitterade

med en öfvervikt af omkring 3 procent för de »anträffade» i jämförelse

med »samtliga besiktigade». Tager man hänsyn endast till de »första gången

besiktigade», är skillnaden omkr. 8 procent. Största procenten remitterade finner

man bland de »nyinskrifna». Sannolikt har den omständigheten, huruvida kvinnan

vid anträffandet varit smittad eller icke, inverkat på afgörandet, om hon skulle

inskrifvas eller om åläggningsproceduren finge anstå (se sid. 2 och 33).

Sjukdomsfrekvensen

bland

inskrifna och

ej inskrifna.

4°

Antalet besiktningar

för

hvarje kvinna.

Risken att blifva remitterad till kurhus synes vara ungefär lika stor för

de »inskrifna» som för de »anträffade» kvinnorna. Då kurhusremissernas antal t

förhållande till antalet besiktningar visat sig vara omkring 14 gånger mindre, då

besiktningarna gälla hela materialet inskrifna och ej inskrifna kvinnor, än då de

gälla uteslutande »anträffade», ligger det nära till hands att antaga, att bland de

inskrifna de sjuka elimineras i sådan utsträckning, att hälsotillståndet bland de besiktningsskyldiga

är 14 ggr bättre än inom den s. k. hemliga prostitutionen. I

hvilken mån en sådan slutsats är berättigad, skall belysas längre fram (se afdeln. XI).

Dividerar man antalet remisser (tab. 15: b) med medeltalet besiktningsskyldiga för

dag under året (tab. 4), erhålles

CO

£

OO

00

00

CD

CD

CD

0

1

o<

0

1

Oi

1

O

Or

^1

^1

00

00

CD

1

1

4^

CD

4^

CD

4^

CD

4*

antalet kurhusremisser i genomsnitt pr år

och 100 besiktningsskyldiga för dag:

85

142

139

125

149

205

212

Frekvensen kurhusremisser företer ungefär samma variationer som »stammen»

(se fig. 1). Då intensiteten i byråns verksamhet tilltager, ökas antalet kurhusremisser

ej allenast absolut utan äfven i förhållande till antalet besiktningsskyldiga.

Divideras antalet besiktningar med medeltalet besiktningsskyldiga för dag under

året, erhålles antalet besiktningar för en besiktnings skyldig kvinna i genomsnitt per år.

En sådan beräkning visar att I

under hvart och

ett af åren

oo

-1

•d

00

ce

ce

CD

ce

CD

CD

O

0

1

Or

I

0

Or

Or

O

1

-3

00

00

1

CD

1

CD

1 |

O 1

4-

CD

4-

CD

4^

CD

4*-

ggr

ggr

ggr

ggr

ggr

ggr

ggr

en besiktningsskyldig kvinna besiktigats

i medeltal ...................................

66

59

53

53

49

46

50

I genomsnitt skulle således kvinnorna hafva besiktigats ej fullt 1 gång i

veckan under de senaste åren. Största delen af kvinnorna äro emellertid ålagda

att inställa sig till besiktning 2 gånger i veckan och tidvis inställa de sig också

i denna ordning. Orsaken till att antalet besiktningar pr år och besiktningsskyldig

kvinna ej motsvarar reglementets bestämmelser ligger däri, att kvinnorna

tidvis afbryta den regelbundna inställelsen.

4i

Under sådana förhållanden är det för bedönnnandet af byråns verksamhet

lämpligast att beräkna genomsnittstalet pr vecka af dem, som std under byråns regelbundna

kontroll. Detta tal erhålles genom att dividera antalet besiktningar pr år

(tab. 151a) med 104.

Resultatet af denna beräkning meddelas här:

Regelmässigheten

i kvinnornas

inställelse

till besiktningarna.

1870—74 1875—79 1880—84 1885—89 1890—94 1895—99 1900—04

t

Medeltal pr vecka »under regelb.

kontroll» .............................

192

105

190

214

189

188

193

Medeltal pr dag »besiktningsskyldiga»

304

291

375

419

405

426

398

»Under regelb. kontroll» i proc. af

bes.-skyld.», beräknadt af ofvan-

stående ................................

m%

57 %

51 %

51 %

47 %

44%

49%

D:o om hänsyn tages till »enskildt

»besiktigade» och »ej inskrifna»,

_

_

_

52%

48%

45%

50%

D:o om hänsyn tages till de »på

bero» stående, rmaximum]........

_

57 %

56 %

63%

De under byråns regelbundna kontroll stående utgöra enligt denna

beräkning endast hälften af medeltalet »besiktningsskyldiga för dag.»

Emellertid får man taga hänsyn till att en del, 6 å 7 % af de besiktningsskyldiga,

är beviljad förmånen af att ej behöfva inställa sig mer än 1 gång i veckan

(se sid. 34). Vidare befinner sig ett antal kvinnor i rannsakningshäktet. Vid

slutet af åren 1902 —1904 uppgick detta antal till resp. 8, 9, 2. Man kan

således antaga att 2 % af de besiktningsskyldiga ej kunna inställa sig å byrån,

emedan de befinna sig i häktet, där de i alla händelser undergå besiktning. Å

andra sidan ingå i antalet besiktningar äfven besiktningarna å de »ej inskrifna»,

hvilka ej äro inräknade bland de besiktningsskyldiga. Ett approximativt värde för

antalet af dessa besiktningar kan man beräkna antingen af uppgifterna i tab. 11

om antalet »ej inskrifna», som besiktigats, eller också af uppgifterna i tab. 15: b kol. 5

om antalet kurhusremisser för dessa kvinnor. Af uppgifterna å sid. 26 framgår,

att 38 % af de »ej inskrifna» utgöras af främlingar. För dessa kan antagas

samma förhållande mellan antalet remisser och antalet besiktningar som å sid. 39

beräknats för kvinnor i allmänhet, som besiktigats å byrån. De öfriga 62 procenten

utgöras af kvinnor, som sedermera blifva inskrifna, eller i alla händelser af kvinnor,

jämställda med de »nyinskrifna» i sanitärt hänseende. Procenten remitterade bland

dessa är anförd i tab. 54: a. Med tillhjälp af dessa uppgifter kan man beräkna

antalet besiktningar, som skola frånräknas från de i tab. 1 5: a anförda för att erhålla

* 6

42

det antal, som hänför sig till »inskrifna» kvinnor. Genom tillämpning af dessa

korrektioner erhållas de procenttal, som anföras i sammanställningen här ofvan.

De skilja sig från de omedelbart beräknade endast på i %. Tilläggas ytterligare

de 2 %o, som befinna sig i häktet och där undergå besiktning, så kommer man

till ett genomsnittsvärde af 51 % för de sista 5-årsperioderna. Man kan således

med fullt skäl antaga, att endast hälften af de. såsom besiktningsskyldiga bokförda

hållas under byråns regelbunda kontroll.

Det är naturligtvis en afsevärd brist i systemet, att kvinnorna, äfven

om de blifvit inskrifna och ålagda besiktningsskyldighet, ej kunna

hållas under oafbruten kontroll. Men denna brist kan ej afhjälpas, utan att

man håller kvinnorna ständigt internerade.

En kvinna har en tid regelbundet inställt sig till besiktningarna. Af en

eller annan anledning upphör hon med eller utan föregående anmälan. Vid en

dylik anmälan uppger hon något skäl, hon ämnar resa från staden, hälsa på

släktingar, hon har fått tjänst eller arbete eller hon ämnar gå in på något skyddshem,

o. s. v. Hennes uppgift kan vara riktig, men också motsatsen. I alla

händelser kan hon icke kvarhållas å byrån eller interneras i tvångsarbete, därför

att hon uppgifvit sig vilja afbryta.

Att en kvinna i och med ett sådant afbrott i inställelsen till besiktningarna

också upphör med skörlefnaden kan inträffa, men motsatsen torde vara vanligare.

Efter en eller annan vecka eller månad kommer kvinnan tillbaka till byrån, frivilligt

eller hämtad, sedan hon återanträffats. Hämtningarna äro mycket vanliga, 3 å

4 om dagen under de sista tre åren (se sid. 54). Äfven om kvinnan under

mellantiden varit borta från staden eller om hon kvarstannat och haft tjänst

eller arbete, så är det likväl ej uteslutet, att hon någon tid drifvit skörlefnad.

Det föreligger ej heller någon garanti för att hon inställer sig å byrån omedelbart,

innan hon ämnar återtaga sitt förra lif. Det är därför en mycket berättigad

praxis å byrån att ej afföra en kvinna från de besiktningsskyldiga, förr

än någon tid, 2 resp. 3 månader, förflutit från afvältande! resp. anmälan

om afgången.

Alla dessa kvinnor kvarstå således såsom besiktningsskyldiga, men kunna ej

sägas stå under byråns regelbundna sanitära kontroll. Emellertid kan man anföra,

att en del af dessa kvinnor faktiskt afgått från byrån för alltid eller för längre tid.

Man kan beräkna ett maximalvärde för den tid dessa kvarstått »på bero», det

uttryck som användes på byrån.

1 tab. 8 finnes uppgift om antalet afgångna under året, hvilka ej återkommit

före årets slut. Enligt en undersökning, som utförts för perioden 1900—04 (se

sid. 22), kan hela antalet under året afgångna beräknas hafva varit dubbelt så stort

som det i tab. 8 anförda. Enligt en å sid. 19 anförd beräkning hafva 23 % af

de afgångna afvikit. För hvar och en af dessa beräknas 2 månader »på bero»,

43

för de öfrig» 3 månader. Naturligtvis är denna beräkning alldeles för hög, enär

en stor del återkommit, innan de 2 resp. 3 månaderna förflutit. Vidare hafva

många blifvit afbörda före de nämnda månadernas utgång, enär det dessförinnan

blifvit konstateradt, att kvinnan faktiskt lämnat byrån. Vi vilja emellertid afräkna

den högsta möjliga tid, de ifrågavarande kvinnorna kunna beräknas hafva stått »på

bero». Man erhåller sålunda ett minimum för medeltalet besiktningsskyldiga Andag.

Beräknar man de »under regelbunden kontroll stående» i procent af dessa

minimalvärden, erhållas de i sammanställningen här ofvan meddelade procenttalen.

Äfven om man räknar bort alla kvinnor, som möjligen kunna

antagas hafva afgått från byrån, kommer man likväl till det resultat, att minst

40 procent af de vid en viss tidpunkt besiktningsskyldiga undandraga sig byråns

regelbundna sanitära kontroll.

För att ytterligare klargöra frågan om huru pass regelbundet kvinnorna inställa

sig till besiktningarna, meddelas i tab. 17 en sammanställning af uppgifter,

som lämnats af poliskommissarien Dahlqvist. Uppgifterna hänföra sig till de sista

6 månaderna af år 1905.

Tab. 17.

Särskild

undersökning

för år 1905

angående

kvinnornas

uteblifvande

från besiktningarna.

Öfver sikt öfver kvinnornas uteblifvande från besiktning under tiden juli—dec, iyoj.

2

3

4

5

6

7

Allmänna besiktningar,

Enskilda besiktningar,

Månad

som ålagts

kvinnorna

från hvilka

kvinnorna

uteblifvit

Däraf antal

fall, då

kvinnorna

inställt sig

följande dag

som ålagts

kvinnorna

från hvilka

kvinnorna

uteblifvit

Däraf antal

fall, då

kvinnorna

inställt sig

följande dag

Juli....................................

1,298

453

269

84

5

3

Augusti.............................

1,348

465

249

85

13

6

September ........................

1,218

366

193

99

12

3

Oktober..............................

1,033

319

184

94

19

9

November..........................

937

333

183

76

13

6

December...........................

833

306

133

70

15

6

Summa

Procent

6,667

2,242

33.6 °/o

1,231

18.4 7»

508

77

15.2 °/o

33

6.4 °/o

Medeltal för besiktningsdag

43

14

8

20

3

1

Vid hvarje besiktning antecknas i en särskild bok den dag, då kvinnan skall

återkomma (se sid. 34). För hvarje besiktningsdag är således på förhand bestämdt,

hvilka kvinnor, som hafva skyldighet att infinna sig. I kol. 2 och 5 angifves

44

summan af de allmänna resp. enskilda besiktningar, som under månadens lopp ålegat

kvinnorna. I denna summa ingå ej de fall, då kvinnan blifvit häktad eller remitterad

till kurhus före den bestämda besiktningsdagen, ej heller de fall, då kvinnan

efter utskrifning från kurhus eller återkomst från tvångsarbete haft skyldighet att

omedelbart inställa sig å byrån. I kol. 3 och 6 angifves antalet fall under månaden,

då en kvinna uteblifvit från den bestämda besiktningen. I kol. 4 och 7

angifves antalet fall, då kvinnan visserligen uteblifvit den bestämda dagen, men

inställt sig påföljande dag d. v. s. uppskjutit besiktningen en dag.

Divideras summorna i kol 2 — 4 och 5 — 7 med antalet besiktningsdagar

under de ifrågavarande månaderna, 155 för allmänna och 2 6 för enskilda besiktningar,

erhållas medeltal för besiktningsdag.

Vi finna sålunda, att 1 medeltal hafva 43 kvinnor varit ålagda att infinna

sig till de allmänna besiktningarna för hvarje besiktningsdag. De, som infunnit sig

en måndag resp. tisdag eller onsdag, hafva ålagts att komma tillbaka på torsdagen

resp. fredagen eller lördagen. Af dessa 43 uteblifva 14, men af dessa hafva 8

inställt sig följande dag.

In alles komma således i genomsnitt 33 % af de s. k. allmänna

besiktningarna och 15 % af de enskilda antingen att helt och hållet ute

blifva

eller att uppskjutas, så att de ej äga rum i den bestämda tidsföljden.

Såsom vi sett, utgör det verkliga antalet besiktningar endast hälften af

det antal, som skulle hafva ägt rum, om de såsom- besiktningsskyldiga bokförda

kvinnorna inställt sig regelbundet i öfverensstämmelse med reglementet. Vi vilja

se till, huruvida detta förhållande kan förklaras genom de här ofvan meddelade

uppgifterna om kvinnornas uteblifvande.

Uppskjutandet af besiktningen från den bestämda dagen till följande dag

medför en minskning af besiktningsfrekvensen från 2 gånger i veckan till 2 gånger

på 9 dagar d. v. s. till 81 ggr pr år i st. f. det bestämda 104. Den i reglementet

bestämda besiktningsfrekvensen minskas således ganska afsevärdt, nämligen

med ej mindre än 22 %. Beräkna vi, i öfverensstämmelse med ofvanstående uppgifter,

denna minskning inträffa vid 18 % af samtliga bestämda besiktningar, så

reduceras hela antalet besiktningar pr år emellertid endast med 4 %. Den faktiska

minskningen, som belöper sig till 50 %, måste således bero på de fall, där kvinnan

uteblifvit mer än 1 dag från den bestämda besiktningen. Vi vilja beräkna antalet

besiktningar, en kvinna i genomsnitt måste antagas hafva hållit sig borta ifrån vid

dessa afbrott i den regelbundna inställelsen, för att den afsevärda skillnaden mellan

det faktiska och det beräknade antalet besiktningar per år skall kunna förklaras.

Antalet fall, då en kvinna uteblifvit mer än 1 dag från besiktningen, uppgick

år 1905 till 2,246 enligt särskild uppgift från poliskommissarien Dahlqvist.

I denna summa 2,246 ingå jämväl de fall, då kvinnan på förhand anmält sig

ämna afgå. Däremot ingå ej de fall, då en kvinna omedelbart efter utskrifning från

45

kurhuset underlåtit att inställa sig å byrån. Dessa tall äro emellertid ej så talrika,

att de kunna nämnvärdt inverka på resultatet. Medeltalet besiktningsskyldiga pr

dag utgjorde 302, de å kurhuset intagna ej medräknade. Besiktningarnas antal

borde således hafva varit 31,508 eller 30,248, om man tager hänsyn till de fall,

då besiktningen uppskjutits 1 dag. Faktiskt uppgick deras antal till 16,321.

Divideras skillnaden med det ofvan angifna antalet afbrott i inställelsen, nämligen

2,246, befinnes, att kvinnan i genomsnitt vant borta från 6 a 7 besiktningar 1

följd vid dessa afbrott d. v. s. att afbrottens tidslängd i genomsnitt utgjort hvarje

gång ej fullt 1 månad.

Detta resultat stämmer öfverens med en af poliskommissarien Dahlqvist

lämnad uppgift, att det ingalunda är ovanligt, att en kvinna, som uteblifvit från

besiktning och i följd däraf efterspanats af byråns polismän, kunnat hålla sig undan

en eller flera månader.

Om anledningarna till de anförda 2,246 fallen af uteblifvande från besikt

-

ning föreligga följande uppgifter:

Kvinnorna hafva

uteblifvit utan anmälan.............................................. i 39,4 %

anmält förhinder utan uppgifven orsak..................... » 21,9 »

» sjukdom .................................................... » 16,0 »

» bortresa ........................................................ » 14,0 »

tagit tjänst eller arbete ........................................... » 5,7 »

gått in på skyddshem.............................................. » 0,8 »

» » » arbetsinrättning.......................................... » 0,1 »

aftjänat böter........................................................... » 2,1 »

Då en kvinna, som med eller utan föregående anmälan uteblifvit från besiktning,

sedermera återanträffats utestrykande eller på något partihotell, blir hon hämtad

till byrån. Antalet hämtningar till byrån uppgick år 1905 till 1,581. Om

man härifrån borträknar högsta antalet hämtningar af nyinskrifna under detta år,

78, utgör hämtningarnas antal 66 % af det anförda antalet fall af uteblifvande

från besiktning. Som antalet definitivt afgångna pr år är ytterst ringa

(se tab. 1) i jämförelse med antalet fall, då en kvinna afbrutit inställelsen till

besiktning, och som antalet besiktigade kvinnor (tab. 2 kol. 4) varierar jämförelsevis

obetydligt från det ena året till det andra, kan man räkna antalet fall pr år åt

»återanträffning» och »återinställelse» lika stort som antalet afbrott i inställelsen

till besiktning. Af uppgifterna för år 1905 om antalet dylika afbrott samt om

antalet hämtningar till byrån framgår således, att af de kvinnor, som återkomma till

byrån efter att någon tid hafva uteblifvit från besiktningarna, har endast

inställt sig frivilligt. De öfriga hafva blifvit hämtade. Svårigheterna att hålla

kvinnorna under regelbunden kontroll äro således mycket stora. Man kan endast

i ringa mån påräkna någon frivillig medverkan från kvinnornas sida.

Anledningarna

till uteblifvande

från

besiktning.

»Hämtningarnas»

frekvens i

förhållande till

uteblifvandet

från besiktning.

Antalet »hämtningar»

i förhållande

till

antalet besiktningar.

Afbrotten vid

gonokockundersökningarna

febr.

1904 —april

1905.

46

Ganska tydligt framgår detta förhållande, om man jämför antalet besiktningar

och antalet »hämtningar» under samma år.

1903

1904

1905

1906

Antal besiktningar ..........................

20,849

16,431

16,321

11,345

» »hämtningar» ...........................

1,273

1,497

1,581

1,246

» besiktningar på i »hämtning»......

13

11

10

9

Medeltal besiktningsskyldiga för dag 1)...

413

330

302

241

År 1903 var kvinnan »hämtad» till hvar i6:de af de under detta år förekommande

besiktningarna. Under 1904 och 1905 ägde hämtning rum vid hvar ii:te

resp. hvar io:de besiktning. Hämtningarnas frekvens har således ökats de sista åren,

utvisande att kvinnorna blifvit alltmera obenägna att inställa sig till besiktningarna.

Denna ökade obenägenhet anses stå tillsammans med införandet af gonokockundersökningar

å byrån år 1904. Då prof tagits å sekret från kvinnans

könsdelar, får hon ej aflägsna sig från byrån, förr än profvet blifvit mikroskopiskt

undersökt. Enligt uppgift af kommissarien Dahlqvist synas kvinnorna synnerligen

obehagligt berörda af att sitta och vänta på utgången af undersökningen, som be

stämmer,

huruvida de skola remitteras till kurhuset.

Man kunde möjligen föreställa sig, att de anförda afbrotten i inställelse till

besiktning hänföra sig endast till ett fåtal kvinnor, som afbryta och återkomma med

korta mellanrum, under det att flertalet regelbundet iakttaga inställelse till besiktning.

Att detta emellertid icke är förhållandet, framgår af anteckningarna om de gonokockundersökningar,

som utfördes å byrån under tiden febr. 1904 — april 1905.

Vid dessa undersökningar skulle prof tagas från hvarje kvinna 1 gång i

månaden. De förda anteckningarna lämna visserligen upplysning endast om de

fall, då af brottet i inställelsen uppgått till 1 månad eller därutöfver, under det att

kortare afbrott ej komma till synes. Man erhåller emellertid en föreställning om,

i hvad mån det är möjligt att hålla kvinnorna under en något så när regelbunden

kontroll. Det visade sig (se tab. 66: a kol 7), att af hela antalet undersökta

individer, 857, kvarstodo under observation i den bestämda ordningen

efter

1

månad ....................

.................... 57i

motsv.

66.6

%

tf

2

tf

................... 462

tf

53-9

tf

tf

tf ............

.................... 362

tf

42.2

tf

tf

6

tf ......................

.................... 209

))

24.4

tf

tf

9

tf ......................

..................... 1 34

))

15.6

tf

tf

12

tf ......................

..................... 88

tf

10.3

tf

tf

15

tf ......................

.................... 4i

tf

4.8

tf

Äfven om man lämnar å sido kortare afbrott, finner man, att ej ens hälften

af kvinnorna kunna hållas under oafbruten observation under 3 månader. Man

J) De å kurhus intagna ej inräknade.

47

kan således med skål påstå, att det är endast undantagsvis sina eu kvinna under

några månader i följd kommer regelbundet till observation 2 gånger i veckan. Tydligen

är det endast en ringa del af byråns material som är stationärt. Det stora

flertalet kvinnor afbryta då och då inställelsen till besiktningarna.

Antalet afbrott under den nämnda undersökningens fortgång framgår af

följande sammanställning. Såsom afbrott äro emellertid endast sådana fall räknade,

då en kvinna ej kunnat undersökas minst 1 gång på 5 veckor. Sålunda kunna

bland de utan afbrott undersökta (kol. 3) förekomma fall, då kvinnan varit borta

från ända till 10 besiktningar i följd. Antalet afbrott är således i själfva verket

långt större, än hvad som framgår af ifrågavarande sammanställning '').

I

2

3

4

Antal

observe-

rade

d ä

r a f

Observations- tidens längd

utan

längre af- brott än

5 veckor

I

afbrott

2

afbrott

3

afbrott

4

afbrott

5

afbrott

0— 3 mån.

253

240

13

3—6 »

103

55

44

4

6- 9 »

112

36

61

15

9-12 »

119

27

51

32

8

i

12-15 .

170

33

67

54

13

3

mer än 15 »

100

31

35

23

10

—

i

Summa

857

Det finnes ingen garanti för att icke kvinnan under ett afbrott i inställelsen

till besiktningarna haft smittosamma symtom. Man kan ej gärna antaga,

att dessa symtom skola inställa sig endast under den tid, kvinnorna gå regelbundet

på byrån. Däremot saknar man ej anledning att förmoda, att en del af de ifrågavarande

afbrotten stått i sammanhang med uppträdandet af dylika symtom.

Af en särskild undersökning, för hvilken skall redogöras längre fram (afd. XI),

har framgått, att under olika perioder Va å ®/4 af de kvinnor, hos hvilka man iakttagit

syfilitisk primäraffektion, hållit sig undan från dem ålagd besiktning veckotals

just under den tid, de varit behäftade med symtomet i fråga. Af de kvinnor, som

vid 1904 års slut tillhörde byrån och under detta år varit intagna å kurhuset, hade

31 % hållit sig undan från besiktning under tiden före intagningen. Påtagligen utgör

fruktan för att blifva internerad å kurhus ett motiv för kvinnorna att afbryta inställelsen

till besiktningarna, ett förhållande som kvinnorna själfva ingalunda förneka.

J) Man kan invända, att vid en del af de anförda afbrotten har kvinnan varit dömd till tvångsarbete.

Detta har emellertid i de flesta fallen ådömts just emedan kvinnan omedelbart förut hållit sig

undan från besiktning.

S mittofarliga

kvinnors uteblifvande

från

besiktning.

48

Enskild varning.

Varning för

lösdrifveri

(officiell varning).

VI. Förseelser och bestraffningar af de inskrifna kvinnorna.

Då kvinnan inskrifves, erhåller hon ett exemplar af reglementet (af den 2

juni 1875). I enlighet med § 7 af detta reglemente skall en inskrifven kvinna,

som underlåter att ställa sig reglementets föreskrifter till efterrättelse, först varnas

af byråns föreståndare och, om hon ej låter sig rätta, behandlas såsom lösdrifvare.

De bestraffningar och andra åtgärder, som kvinnorna underkastas, äro sålunda:

enskild varning af byråns föreståndare, officiell varning af byråns föreståndare1)

d. v. s. varning enligt § 2 af lagen om lösdrifvares behandling, häktning och

varning af öfverståthållareämbetet enligt § 3 af samma lag, samt slutligen tvångsarbete

eller intagning å försörjningsanstalt. Före inskrifningen å byrån har kvinnan

i de flesta fall ej undergått behandling enligt lösdrifvarlagen, se tab. 18: a. En

del äro varnade kort före inskrifningen. Efter inskrifningen dröjer det enligt uppgift

af byråns föreståndare ej länge, förr än kvinnan erhållit en eller annan enskild

varning. Gör hon sig fortfarande skyldig till förseelser mot reglementet, varnas

hon officiellt för lösdrifveri. Härvid tillgår på följande sätt. Kvinnan, som antingen

själfmant inställt sig eller hämtats till byrån, förhöres med anledning af den rapport,

som föreligger mot henne. Förhörsprotokollet, innehållande uppgifter om huru

länge kvinnan idkat skörlefnad som yrke och huru länge hon varit inskrifven å

byrån, vidare den eller de förseelser förhöret afsett samt hvad kvinnan haft att

anföra, öfversändes till poliskammaren. Kvinnan erhåller besked å tryckt blankett, att

hon blifvit varnad för lösdrifveri, samt erinras om hvad denna varning för henne

innebär. Beskedet innehåller tillika hänvisning för kvinnan, att, om hon önskar blifva

vidare hörd, hon äger att inom trenne dagar antingen personligen inställa sig i

Tab. 18: a. *)

Öfversikt öfver tillämpningen af lösdrifvarlagen å kvinnor före deras inskrifning

å besiktningsbyrån åren 1900 —1904.

1

2

3

4

5

Af dessa

både förut varit

Inskrif-

ningsår

Antal

nyin-

skrifna

å annan

ort in- skrifna

varnade

för lös- j

drifven

dömda

till

tvångs-

arbete

1900

98

14

28

1

Öl

116

19

24

2

02

112

12

23

4 I

03

119

18

34

7

04

67

7

14

2

*) I egenskap af poliskommissarie.

49

poliskammaren eller inkomma med skriftliga påminnelser. Sedan varningen blifvit

af poliskammaren fastställd, kungöres den i »polisunderrättelserna».

Byråns föreståndare kan ej erinra sig mera än 3 fall, då kvinnan begagnat

sig af rättigheten att i poliskammaren besvära sig öfver den å byrån erhållna

varningen. Äfven i dessa fall biet varningen af poliskammaren fastställd.

Genom den s. k. officiella varningen har kvinnans ställning så till vida blifvit

ändrad, att hon under en tid af två år, räknadt från varningens offentliggörande i

Polisunderrättelserna, kan häktas och ådömas tvångsarbete, ifall hon gör sig skyldig Häktning,

till förseelse mot reglementet. Har kvinnan på grund af dylika förseelser blifvit

häktad, inställes hon i poliskammaren, där hon förhöres med anledning af byråns

rapport om hennes häktande. Befinnas förmildrande omständigheter föreligga, kan

hon frigifvas efter att hafva erhållit förnyad varning för lösdrifveri. I motsatt fall Förnyad var.

ådömes hon tvångsarbete från och med 1 månad till och med 1 år. Har hon förut

undergått tvångsarbete eller straffarbete, kan strafftiden utsträckas till högst 3 år. 1 vanssarbetePoliskammarens

beslut uppläses omedelbart för kvinnan jämte hänvisning att, om hon

önskar ändring, hon äger att inom 8 dagar ingifva till öfverståthållareämbetet sina till

Konungen ställda besvär. Byråns föreståndare kan ej erinra sig mera än 2 fall, då kvinnan

begagnat sig af denna besvärshänvisning. Under tiden tills poliskammarens utslag

vunnit laga kraft, hålles kvinnan häktad. Tvångsarbetet aftjänas i Norrköping, därest

kvinnan förut ej varit straffad för brott, i hvilket fall hon sändes till Landskrona.1)

Tab. 18: b lämnar en öfversikt öfver den utsträckning, i hvilken ofvannämnda

straff tillämpats under de senare åren.

En jämförelse af uppgifterna om antalet enskilda varningar (tab. 18: b) och

medeltalet besiktningsskyldiga för dag under året (tab. 4) ger följande resultat:

Frekvensen

1895—99

1900—04

af »var-

ningarna».

Antal enskilda varningar för hvarje besiktningsskyldig

i genomsnitt pr år ..........................................

7,3

10,0

Antalet enskilda varningar har, åtminstone under de sista åren, ökats i förhållande

till antalet besiktningsskyldiga. Däremot visar sig antalet officiella varningar

hafva varit nästan konstant, om man undantager det stora antalet året efter

lösdrifvarlagens tillkomst. Antalet fall, då kvinnan häktats och efter varning

af öfverståthållareämbetet frigifvits, visar en hastig ökning sedan år 1900, likaså

antalet fall, då kvinnor blifvit dömda till tvångsarbete. I själfva verket har antalet * i

J) Denna anstalt tillkom år 1902. Före denna tid måste en del kvinnor sändas till länsfängelser

i landsorten vid tillfällen, då utrymmet å anstalten i Norrköping var otillräckligt. De kvinnor, som aftjäna

tvångsarbete å cellfängelse, erhålla en reduktion af strafftiden med en tredjedel.

*

7

5°

Tab. 18: b.

Öfversikt öfver de bestraffningar, som blifvit tilldelade de besiktningsskyldiga

kvinnorna åren iS8j —1904.

1

2

3

4 | 5

6

År

Enskild

varning

Varning enl.

lösdrifvar- lagen

§ 2 moln. 1

Häktade och

varnade, men

frigifna enl.

lösdrifvar- lagen

§ 3 mom. 3

Dömda till

tvångsarbete ;

antal

fall

antal

kvinnor

antal

kvinnor

antal

fall

antal

kvinnor

1885

80

123

115

86

318

193

182

87

154

166

160

88

140

145

135

89

142

158

148

1890

154

145

136

91

172

157

148

92

157

146

141

93

2,165

163

149

139

94

2,727

174

182

171

1895

2,880

163

204

191

96

3,270

195

232

212

97

2,809

181

249

233

98

3,089

145

93

263

240

99

3,434

180

91

224

208

1900

3,772

161

95

294

272

Öl

4,030

184

106

333

292

02

4,356

191

204

388

331

03

4,417

156

296

444

373

04

3,353

117

247

304

266

1905

3,169

95

222

270

242

Medeltal

1885-89

167

157

148

1890-94

164

156

147

1895-99

3,096

173

234

217

1900 -04

3,986

162

190

353

307

af dessa fall tilltagit hastigare än antalet enskilda varningar, såsom framgår af

följande sammanställning:

1898 1899 1900 | 1901 1902 | 190:1 1904 1905

t....... 1 t'' I I |

Antal enskilda varningar ——————

i förhållande till antalet fall af häktning

i och varning enligt läsår ifvar lagen

§ 3 mom. j .......................... 33 38 40 38 21 | 15 14 14

i förhållande till antalet fall af ådömdt

tvångsarbete..............................j 12 15 \ 13 12 11 10 13 j 13

Det är således tydligt, att man under sista åren blifvit strängare i tillämpningen af

lösdrifv arlagen mot de inskrifna kvinnorna. Att de s. k. officiella varningarna ej tilltagit

i antal1) beror därpå, att sådan varning egentligen ej är att betrakta såsom

straff utan snarare som ett medel, som möjliggör de inskrifna kvinnornas dömande

till tvångsarbete för förseelser mot reglementet. Kvinnorna erhålla s. k. officiell

varning, då det visat sig nödvändigt att hafva ett tvångsmedel för att förmå dem

att iakttaga reglementet. En varning å byrån, den må vara enskild eller officiell,

utgör i och för sig intet tvångsmedel gent emot kvinnorna. Tvångsarbetet uppgifves

däremot vara ett af kvinnorna mycket fruktadt straff. Tager man i betraktande, att en

varning, som meddelats å byrån eller af öfverståthållareämbetet, gäller i två år samt

att den, som frigifvits från tvångsarbete, likaledes under 2 års tid kan häktas för

lösdrifveri utan föregående varning, så finner man, att antalet officiella varningar,

som under de olika åren meddelats å byrån, är tillräckligt stort att möjliggöra tvångsarbetsstraffets

tillämpning på större delen af de besiktningsskyldiga kvinnorna.

Tab. 20 och 21 innehålla öfversikter öfver åldern hos de till tvångsarbete

dömda kvinnorna äfvensom längden af den ådömda strafftiden. Uppgifter härom

finnas från och med 1882 års rapport. År 1885 den 1 oktober började

den nya lagen angående lösdrifvares behandling att tillämpas. Det har därför

ansetts lämpligt att sammanföra uppgifterna för åren 1882 — 85 i en grupp samt

uppgifterna för 1886 — 89 i en annan. Från och med 1890 ordnas materialet i

5-årsgrupper. För dessa perioder lämnas i tab. 22: a en öfversikt öfver den relativa

storleken af olika åldersgrupper bland de till tvångsarbete dömda inskrifna kvinnorna

(kol. 4). I kol. 2 anföres medeltalet dömda för hvarje år, i kol. 3 medeltalet af dem,

som dömts mer än en gång under året. Kol. 5 innehåller sannolika åldern

’) Se tab. 18: b kol. 3

t

Lösdrifvar

lagens

tillämpning

å

de inskrifna

kvinnorna.

Åldern hos

de till tvångsarbete

dömda.

52

Den ådömda

strafftidens

längd.

Bestraff

ningarnas

orsak.

d. v. s. den ålder, som den ena hälften af de dömda ej når upp till och den

andra hälften öfverskrider ’). I kol. 6 angifves antalet till tvångsarbete dömda i förhållande

till antalet besiktigade inskrifna kvinnor (tab. 2 kol. 4).

Jämför man- talen i tab. 22: a kol. 4 med den relativa storleken af motsvarande

åldersgrupper bland de byrån tillhöriga kvinnorna, tab. 37: b, kan man

bedöma, i hvad mån straffet drabbat likformigt alla åldersgrupper. En beräkning

af förhållandet mellan relativa storleken af en åldersgrupp bland de till tvångsarbete

dömda och samma åldersgrupp bland de byrån tillhöriga har gifvit följande resultat:

Å 1 (1

e r s g r u p

per

Sannolika

åldern bland

-År

-21

21-26

26—3131—36

36—41

41—

dömda

byrån

till-

höriga

1882 - 85

1,0

0,7

0,9 1,8

l,o

1,9

28,7

26,3

86-89

0,9

1,1

0,9

0,9

M

1,1

26,o

26,1

1890—94

0,7

1,1

1,0

0,9

1,1 1

1,8

27,5

27,3

95—99

• 0,7

0,9

1,1

l,o

1,1

1,5

28,4

27,i

1900—04

0,8

1 0,9

1,0

1,3

1,0

1,''-’

28,5

27,o

I stort sedt har åldersfördelningen varit densamma bland de till tvångsarbete

dömda som bland öfriga byrån tillhöriga kvinnor. Den yngsta åldersgruppen,

yngre än 2 1 år, har dock ända sedan nya lösdrifvarlagens tillämpning blifvit något

mera skonsamt behandlad. Den sista åldersgruppen, öfver 41 år, är under alla

perioder jämförelsevis talrikare representerad bland de dömda än bland de besiktningsskyldiga,

helt naturligt då bland dessa de mest förkomna individerna äro att finna.

Af talen i tab. 22: a kol. 6 framgår, att tillämpningen af tvångs ar betsstraffet

ä de inskrifna ökats afsevärdt sedan 189j. Vid nya lösdrifvarlagens tillkomst dömdes

en femtedel af de under året besiktningsskyldiga till tvångsarbete, under perioden

1895 — 99 dömdes en fjärdedel och under 1900 — 04 mer än en tredjedel.

Men å andra sidan har under de sista 5-årsperioderna strafftidens längd alldeles

afgjordt aftagit, såsom af tab. 22: b framgår. Synnerligen påtaglig är under perioden

1900 — 04 tillväxten i frekvens af de allra kortaste strafftiderna upp till 3 månader.

Såväl varningarna å bjnån som kvinnornas häktande genom byråns polismän

samt ådömandet af tvångsarbete afse i första hand törseelser, som kvinnorna

begått mot reglementet. I de förhörsprotokoll, som ligga till grund för kvinnor- *)

*) I st. f. uttrycket sannolika åldern användes i statistiska arbeten benämningen medianvärdet för

åldern. Jag har användt det förra uttrycket dels emedan det faller sig kortare dels i analogi med det i

probabilitetskalkylken använda uttrycket »sannolikt fel». J. E. J—n.

53

nas behandling enligt lösdrifvarlagen, framhålles visserligen, att kvinnorna genom

sitt lefnadssätt gjort sig skyldiga till lösdrifveri, men tillika angifves den speciella

jörseelse mot reglementet, vanligen utestrykande å förbjuden tid eller försummelse

att inställa sig till besiktning, som förhöret afsett. Dessutom är det påtagligt, att,

så länge kvinnorna ej begå någon förseelse mot reglementet, dömas de ej till tvångsarbete

trots skörlefnaden. Det är således tydligt, att uppgifterna i årsrapporterna

om kvinnornas bestraffning äro ett uttryck för den skärpa, med hvilken man under

olika tider sökt upprätthålla reglementets bestämmelser. Divideras antalet fall af

ådömdt tvångsarbete (tab. 22: b kol. 2) med medeltalet besiktningsskyldiga för dag

(tab. 4), erhålles:

oc

X X

X

CD

o

tc åt ;

1

O

i

X X I

CC

1

1

Antal jall ap ådömdt tvångsarbete pr år

och 100 besiktningsskyldiga för dag

under året ................................. 39 39

39

55

89

Man kan ej gärna antaga, att relativa antalet förseelser mot reglementet börjat

tilltaga med år 1805 efter att hafva hållit sig oförändradt under 13 år dessförinnan.

Ökningen i tillämpningen af tvångsarbetet under de 2 senaste 5-årsperioderna torde

sannolikt sammanhänga därmed, att byrån år 1896 erhöll sin nuvarande föreståndare,

som utvecklat större energi än företrädaren.

Det må här påpekas, att trots den betydligt ökade strängheten emot kvinnorna

under dessa år likväl hvarken stammens storlek (tab. 1 kol. 4) eller medeltalet

byrån tillhöriga per dag (tab. 2 kol. 9) minskats. Tvärtom företer stammens storlek

(jmfr tab. 2 kol. 4) en ständig ökning intill år 1904, det år då kommittén

började sina undersökningar. Detta år inträder en afsevärd minskning i antalet

nyinskrifna och jämväl medeltalet för dag byrån tillhöriga börjar gå tillbaka -—- en

företeelse som fortsätter äfven följande år.

Från och med år 1903 finnas uppgifter om antalet förseelser af kvinnorna,

som blifvit anmärkta å byrån. De vanligaste äro utestrykande å förbjuden tid, d. v. s.

efter kl. it på kvällen, samt uteblifvande från besiktning. Tillika anföres i de sista

årsrapporterna antalet fall, då kvinnorna »hämtats» till byrån för undergående af

besiktning och förhör. En sammanställning af dessa uppgifter meddelas i tab. 19.

54

Antalet

förseelser

jämfördt med

antalet bestraffningar.

Tvångsarbets

straffets

effektivitet.

Tab. 19.

Antal anmärkta förseelser mot reglementet samt antal »hämtningar» till byrån

åren 190]—0/.

1 1 1 I

1903

1904

1905

1906

Anmärkta förseelser ....................................

9,908

8,191

7,159

7,515

Hämtningar till byrån .......................................

1,273

1,497

1,581

1,246

Medeltal besiktningsskyldiga för dag under året......

413

330

302

241

Antal anmärkta förseelser

i förhållande till antalet varningar *) .....................

2.1

2.4

2.2

2.8

» » » » häktningar2) ..................

13.4

14.8

14.C

23.1

» » » medeltalet besiktningsskyldiga för

dag ....................................

24

'' 25

24

31

Antal hämtningar

i förhållande till medeltalet besiktningsskyldiga för dag

3.1

4.5

5.2

5.2

Sammanställer man antalet anmärkta förseelser med antalet bestraffningar,

finner man, att trots den stränghet, med hvilken lösdrifvarelagen tillämpas mot de

inskrifna, förseelsernas antal likväl är mycket stort.

Hvarannan till hvar tredje anmärkt förseelse leder till varning, hvar I3:te

till hvar 15 :de medför häktning. Trots detta begår hvarje besiktningsskyldig

kvinna i genomsnitt hvar I4:de dag en förseelse, som blir anmärkt. Svårigheten

att få kvinnorna att regelbundet inställa sig å byrån har tilltagit på sista åren.

Antalet fall, då kvinnan »hämtats», har tillväxt, trots att medeltalet besiktningsskvldiga

för dag minskats. Det är tydligt, att de upprepade varningarna och häktningarna

i själfva verket betraktas af kvinnorna som ett oundvikligt ondt, som

medföljer »yrkets» utöfning liksom interneringen å kurhus. Det uppgifves visserligen,

att kvinnorna skola hysa stor respekt för tvångsarbetsstraffet. Det har emellertid

visat sig (se sid. 124), att ej mindre än :,/4 af dem, som af tjänat dessa straff, åter

blifvit dömda, och detta likgiltigt om de förut varit dömda en eller flera gånger.

Att tvångsarbetsstraffet ej förmår afskräcka kvinnorna från att återvända till skörlefnaden

efter slutadt straff, framgår däraf, att, såsom redan påpekats (se sid. 24),

ej mindre än 96 ä 9j % af de dömda återkomma till byrån. Det är tydligt, att

de ifrågavarande kvinnorna ej hafva något att förlora. Till och med risken att för

några månader mista friheten är ej tillräckligt afskräckande. Det må här påpekas,

att hälften af de kvinnor, som inskrift’as, drabbas af tvångsarbetsstraffet (se sid. 122).

De, som varnats med eller utan föregående häktning, äro naturligtvis långt flera.

Endast ett fåtal efterlefva reglementet utan anmärkning. Under sådana förhållanden

måste reglementet själft betraktas som synnerligt opraktiskt. Det tillskapar en klass

af förbrytelser i stället för att förekomma sådana och det torde kunna sättas i fråga,

*) Enskilda och officiella.

-) Med frigifning efter förnyad varning och med dom å tvångsarbete.

55

huruvida det ar samhället värdigt att upprätthålla ett system, som faktiskt visar sig

så litet ägnadt att ingifva aktning för offentlig myndighet.

Det är påtagligt, att man i ytterst ringa män når det mål, som uppenbarligen

afses med tvångsarbetsstraffets tillämpning på de inskrifna kvinnorna, nämligen

att förmå dem att iakttaga reglementets föreskrifter. Ej heller äger interneringen i

tvångsarbete någon större sanitär betydelse. Den drabbar nämligen (se tab. 43 o.

45) hufvudsakligen äldre årsklasser, som äro jämförelsevis ofarliga med hänsyn till

spridandet af smitta. Å andra sidan må påpekas, att denna internering är ganska

dyrbar. Den betingar omkring s/5 af omkostnaderna för reglementeringens upprätthållande

(se sid. 60). Härtill kommer, att den ifrågavarande tillämpningen af

tvångsarbetsstraffet lider af direkta olägenheter, af hvilka en del här må påpekas.

Man kan visserligen antaga, att en kvinna, som ägnat sig åt skörlefnad,

redan efter kort tid nått en viss grad af depravation. Att ålägga en dylik individ

dessa upprepade kortvariga frihetsstraff torde emellertid vara långt ifrån ägnadt

att verka förbättrande. Man må besinna, att dessa straff ej ädömas för brottsliga

handlingar utan för förseelser samt att individen på mellantiderna strafflöst får lefva

ett lif, som i den allmänna uppfattningen betecknas som sedeslöst. De försök,

som å tvångsarbetsinrättningen göras att förbättra individen, måste med nödvändighet

neutraliseras genom det ifrågavarande förfaringssättet. Men icke nog härmed; man

riskerar, att individen ytterligare depraveras. Villkoret för att en uppfostrande

behandling skall lyckas är, att föremålet för densamma får intryck af, att det ligger

allvar i behandlingen. Det ifrågavarande förfaringssättet ter sig emellertid som

ett gäckeri. Kvinnan vet, att den omedelbara anledningen till hennes internering

ej är hennes sedeslösa lefnadssätt utan hennes tillfälliga förseelse mot reglementet.

Hon kan således svårligen bringas att inse, att behandlingen å inrättningen afser

hennes moraliska förbättring. Knappt har denna behandling börjat, förrän den afbrytes.

Vore det endast äldre, af alkoholism och syfilis degenererade individer, på

hvilka detta förfaringssätt tillämpades, så vore skadan ej så stor. Men som af

tab. 20 framgår, behandlas kvinnor af alla åldrar, äfven omyndiga, på samma sätt.

Bland dessa finnas individer, som ej äro oförbätterligt depraverade. Hvilken inverkan

dessa skola röna af att interneras tillsammans med sina mera förhärdade

yrkeskamrater, är lätt att inse. Erfarenheten från dessa anstalter har visat, att det

är de sämsta elementen, som taga ledningen. Den stora utsträckning, i hvilken

tvångsarbetsstraffet tillämpas vid förseelser mot reglementet, måste sålunda anses i

ej ringa grad medverka till kvinnornas fortgående depravation.

Kvinnornas hämtning till byrån är, såsom af tab. 12 o. 19 framgår, en ganska

vanlig företeelse såväl i fråga om de »anträffade» som de till byrån återvändande.

Vid dessa hämtningar, som utgöra en väsentlig del af byråpolisens arbete,

kan våld ej alltid undvikas. Detta ger i många fall anledning till uppträden, som

på allmänheten göra ett mycket obehagligt intryck. Man kan visserligen anföra,

att hvarje medborgare eller medborgarinna är skyldig att efterkomma en

Olägenheter

af tvångsarbetsstraftets

tillämpning

å de inskrifna

kvinnorna.

Olägenheter

af kvinnornas

hämtning

till byrån.

56

anmodan från offentlig myndighet. Men en dylik anmodan förutsättes i ett

ordnadt samhälle vara grundad på en allmänt erkänd rättsprincip. I de ifrågavarande

fallen kunde man säga, att tvångsåtgärderna afse personer, som äro vådliga

för det allmänna hälsotillståndet på samma sätt som inläggningen af kolera-, difteripatienter

o. s. v. å epidemisjukhus. För den allmänna uppfattningen är det emellertid

en betydlig skillnad mellan dessa fall. Den kolerasjuke, difterisjuke utgör en

fara för andra samhällsmedlemmar, utan att dessa äro medvetna om och kunna

skydda sig för smittofaran. Detta kan däremot ej sägas vara fallet med de

veneriskt sjuka annat än undantagsvis såsom i fråga om barnsköterskor och vissa yrken

exempelvis glasblåsare. ''Men tvångsåtgärderna gälla ej sådana personer utan kvinnor,

som utbjuda sig för tillfälligt könsumgänge. Den enskilde vet härvid mycket väl, att

han i hvarje fall utsätter sig för en viss risk, och det är naturligtvis samhällets skyldighet

att ytterligare sprida kännedom om, att denna risk är mycket stor.

Ställer man sig på den ståndpunkten, att dessa kvinnor drifva ett, visserligen

föraktadt, men likväl erkändt och för samhället nödvändigt yrke, så bortfalla naturligtvis

alla betänkligheter mot att samhället, ifråga om detta yrke såväl som i fråga

om alla andra, söker bevaka den enskildes rätt att af yrkesutöfvaren blifva betjänad

på ett sätt, som ej medför någon sanitär fara. Men, åtminstone i vårt land, har

man ej velat erkänna nödvändigheten af de tillfälliga könsförbindelserna. Tvärtom

utdömas dessa af alla, som yttra sig under känsla af ansvar. Under sådana förhållanden

är det naturligt, att tvångsåtgärderna mot de kvinnor, som valt det ifrågavarande,

ej erkända »yrket», måste förefalla stötande, så länge dessa åtgärder ej afse

dess undertryckande.

Ett annat förhållande må här påpekas. Det är en känd sak, att de

inskrifna kvinnorna rekryteras ur den kroppsarbetande befolkningen. Kändt är äfven,

att dessa kvinnors »yrkesutöfning» betecknas med uttrycken »taga herrar», »gå med

herrar». Dessa uttryck äro så tillvida oegentliga, som det framgått af D:r Möllers1}

undersökning, att ett stort antal arbetare smittas af inskrifna kvinnor. Obestridligt

är emellertid, att de könsförbindelser dessa kvinnor ingå med män ur de någorlunda

burgna samhällsklasserna utgöra flertalet. Såsom af D:r Lindblads* 2) undersökning

framgår, är det just den lättvunna förtjänsten, som lockar kvinnorna in på denna

lefnadsbana. De ofvan anförda uttrycken måste således anses hafva ett visst fog för

sig. De ifrågavarande hämtningarna, hvilkas anledning en och hvar känner, uppfattas

naturligt nog som en skyddsåtgärd till förmån för en viss samhällsklass. Då det gäller

åtgärder, som grunda sig på en diskretionär myndighet för ordningsmakten, torde det

vara nödvändigt att taga hänsyn till det allmänna föreställningssättet äfven inom

de breda samhällslagren och det är att befara, att för dessa samhällslager hämtningen

af de ifrågavarande kvinnorna till besiktningsbyrån ter sig som en social orättvisa.

!) Se den af kommittéledamoten D:r Möller författade såsom bilaga till kommitténs betänkande

intagna uppsats: »Om läkarens tystlåtenhetsplikt, och anmälningsplikt resp. anmälningsrätt samt om utrönande

af smittokällan vid smittosamma könssjukdomar.»

2) Se den af kommittéledamoten D:r Lindblad författade och såsom bilaga till kommitténs betänkande

intagna »Statistisk undersökning angående skörlefvande kvinnors lefnadsförhållanden».

57

Tab. 20.

Öfversikt öfver de till tvångsarbete dömda inskrifna kvinnornas ålder åren 1SS2 —1904

enl. årsrapporterna till hälsovårdsnämnden.

1

År

2 | 3

4

De dömdas ålder

Antal

dömda

Dttraf dömda

—16‘)

16—17’)

1 gång

2 ggr 3

ggr

17—18

18—19 19—20 20—21 21—26 26—31

31—36

36—41

41—

1882

94

94

0

1

3 3 17

28

15

11

14

83

174

161

13

—

1

1

6

4

10 9 48

36

18

20

21

84

187

173

14

—

—

—

1

7

9 9 47

44

28

19

23

85

115

107

8

—

—

1

—

2

2 9 ! 24

21

25

17

14

1886

182

171

11

—

—

2

2

2

7 8 63

38

26

17

17

87

160

154

6

—

—

—

1

9

5 I 7 j 66

37

19

9

7

88

135

125

10

—

—

—

1

3

7 5 57

27

12

12

11

89

148

138

10

—

—

—

—

2

6 6 54

43

18

9

10

1890

136

127

9

—

—

_

_

_

3 8 43

42

18

13

9

91

148

140

7

1

—

—

—

5

3 8 41

38

32

8

13

92

141

136 |

5

—

—

—

—

6

7 4 44

39

21

9

11

93

139

129

10

—

—

—

—

4

5 7 i 30

44

23

15

11

94

171

160

11

—

—

—

—

9

6 5 | 66

41

23

10

11

1895

191

178

13

_

. _

__

1

2

4 11 57

43

34

21

18

96

212

192

20

—

—

3

2

5

6 8 ! 71

45

31

22

19

97

233

217

16

—

—

—

4

5

8 I 15 I 66

52

39

27

17

98

240

218

21

1

—

1

1

8

5 1 8 68

46

50

30

23

99

208

192

16

—

—

—

5

2

8 7 j 52

46

36

24

28

1900

272

250

22

_

—

2

5

12

3 13 68

50

41

39

39

Öl

292

251

41

—

—

3

3

8

8 10 89

65

40

28

38

02

331

277

51

3

—

—

5

5

16 17 93

66

56

36

37

03

373

305

65

3

—

1

3

13

11 25 | 87

84

61

40

48

04

266

229

36

1

—

1

3

6

15 12 J 69

62

35

29

34

*) Under 16 år.

2) Från och med 16 år intill 17 o. s. v.

* 8

58

Tab. 21.

Öfversigt öfver strafftiden vid tvångsarbete, som ådömts inskrifna kvinnor

åren 1882 —1904 enl. årsrapporterna till hälsovårdsnämnden.

1

2

3

År

Antal

afkunnade

domar

Strafftid

t. o. m.

3 mån.*)

från 3

t. o. m.

6 mån.

från 6

t. o. m.

12 mån.

från 12

t. o. in.

18 mån.

från 18 i .

utöfver

t. o. m. 0. o

o, o 24 mån.

24 mån. :

1882

94

15

15

14

9

38 31)

88

187

44

37

33

10

55 82)

84

201

67

36

87

8 33)

85

123

22

21

70

9 l4)

1886

193

47

42

64

27

12 1

87

166

43

50

43

23

6 1

88

145

41

37

37

22

7 1

89

158

36

35

46

24

12 5

1890

145

18

44

50

22

9 2

91

157

36

39

56

14

10 2

92

146

42

38

37

18

8 3

93

149

40

41

31

27

9 1

94

182

67

54

32

21

5 3

1895

204

46

75

41

27

13 2

96

232

69

82

49

21

7 I 4

97

249

78

80

62

22

6 1

98

263

68

102

59

30

4 —

99

224

61

69

71

15

7 1

1900

294

91

85

83

26

9 —

Öl

333

96

108

88

30

11 —

02

388

147

128

90

17

5 1

03

444

166

157

95

15

10 1

04

304

98

136

54

10

6 —

*) till och med 3 månader.

») 1 fall 3 år, 2 fall 4 år.

!) 6 „ 3 „ 2 „ 4 „

’) 1 „ 3 „ 2 4 „

4) 1 .. 4 „

59

Tab. 22: a.

Den relativa storleken af olika åldersgrupper bland de till tvångsarbete dömda

inskrifna kvinnorna åren 1882—1904.

J

2

:)

4

5

6

År

Medeltal

dömda

för hvarje

år

tiar af

mer än

1 gång

under året

-21

21 — 26

Å1 de rsgrupp e r

26-31 31-36 36-41

41 —

Sannolik

ålder1)

Antalet

dömda i förli.

till antalet

“besiktigade

inskrifna

kvinnor14

under året

%

%

%

%

%

%

år

%

1882—85

142

9

14.o

23.9

22.6

15.1

11.8

12.6

28.7

20.1