SOU 1919:2

BETÄNKANDE

RÖRANDE

OMORGANISATION AV UTRIKESDEPARTEMENTET

SAMT

SVERIGES REPRESENTATION I UTLANDET

AVGIVET AV DE

JÄMLIKT NÅDIGT BEMYNDIGANDE DEN 20 JUNI 1918

AY MINISTERN FÖR UTRIKES ÄRENDENA

TILLKALLADE SAKKUNNIGE

I

FÖRSLAG TILL NY ORGANISATION AV UTRIKESDEPARTEMENTET, FÖRÄNDRADE

AVLÖNINGSBESTÄMMELSER FÖR VISSA BEFATTNINGSHAVARE INOM UTRIKESDEPARTEMENTET

SAMT FÖR BESKICKNINGAR OCH KONSULAT, FÖRÄNDRADE

BESTÄMMELSER FÖR ANTAGANDE OCH UTBILDNING AV ATTACHÉER I UTRIKESDEPARTEMENTETS

TJÄNST SAMT VISSA ÅTGÄRDER I SYFTE ATT OMEDELBART

FÖRSTÄRKA VÅR YTTRE REPRESENTATION

STOCKHOLM 1919

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1850Ö7

INNEHÅLLSÖVERSIKT.

Kommitterades skrivelse

Sid.

Utrikesdepartementet.

Historisk översikt........................... 44

Kritik av utrikesdepartementets nuvarande organisation............. 16

Allmänna riktlinjer för kommitterades arbete................. 21

Avgränsning mot ett blivande handelsdepartement.............. 22

Principerna för omorganisationen...................... 24

Förslag till den nya organisationen..................... 27

Politiska och handelspolitiska avdelningen................... 28

Tre geografiska byråer........................... 28

Politiska och handelspolitiska avdelningen och den yttre representationen..... 31

Pressbyrån............................... 32

Handläggning av speciella handelsärenden................... 33

Rättsavdelningen............................. 35

Personal- och administrativa avdelningen................... 37

Arkivet................................. 3 g

Kabinettssekreteraren........................... 39

Avdelningschefer, arkivchef......................... 41

Speciellt sakkunnig i folkrätt........................ 43

Chefer för och tjänstemän å byråerna m. m.................. 44

Kvinnliga skrivbiträden, vaktbetjänte..................... 49

Diverse bestämmelser........................... 49

Förslag till instruktion för utrikesdepartementet. Bil. N:o 1........... 51

Förslag till instruktion för chefen för personal- och räkenskapsbyrån och för kamreraren.

Bil. N:o 2............................. 6g

Förslag till arbetsordning för arkivet. Bil. N:o 3............... 70

Avlöningsförmåner för utrikesrepresentationens tjänstemän m. m.

Gemensam lönestat för den inre och yttre karriären.............. 75

Motivering för gemensam lönestat...................... 75''

Fördelning i löneklasser.......................... 79

Undantagna befattningar.......................... gj

Attachéarvoden.............................. g 4

Förslag till kungörelse angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av löneförmåner.

Bil. S:o 4......................... g4

4

Om antagande och utbildning av attachéer.

Inledning...............................

Nu gällande regler.........................

Kommitterades förslag..........................

Förslag till kungörelse angående antagande och utbildning av attachéer Bil. nr 5 .

Den yttre representationen.

Inledning...............................

Konsulära poster, Europa.........................

Asien..............................

Nordamerikas förenta stater....................

Syd-Amerika...........................

Upprättande av tillfälliga diplomatiska och konsulära poster..........

Handelsattachéer............................

Frankrike............................

Brittiska och Holländska Indien...................

Turkiet och Balkanstaterna.....................

Canada .............................

Australien............................

Mexiko, Centralamerika, Västindien m. ................

Transkaukasien.........................

Anslaget till handelsattachéer..................''• •

Socialattachéer.............................

Bilagor Nr 6—..............................

Särskilt yttrande av baron Th. Adelswärd..................

Sid.

93

94

95

101

109

111

112

114

116

118

119

121

122

122

123

125

129

131

134

134

147

148

Till

Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes Ärendena.

I anledning- av en inom riksdagens andra kammare av herr Erik

Nyländer väckt motion nr 280 anhöll riksdagen i skrivelse den 12 juni

1918 det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta verkställa en allsidig

utredning angående behovet av förändringar och utvidgningar av Sveriges

utrikesrepresentation jämte erforderliga ändringar i dess lönestat samt om

lämpliga ändringar i kompetens- och antagningsbestämmelserna för anställning

i utrikesdepartementets tjänst, allt i syfte att utrikesrepresentationen

skulle vara i stånd att tillgodose de ökade krav, som ur kommersiell synpunkt

kunde komma att ställas på densamma efter krigets slut, ävensom

vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 20 i samma månad av berörda

riksdagens skrivelse anförde ministern för utrikes ärendena till statsrådsprotokollet

bland annat följande.

»En sådan utredning, som den riksdagen i förevarande skrivelse

begärt, synes mig av behovet påkallad. I vissa avseenden låter sig en

omorganisation av utrikesrepresentationen också med fördel genomföra

redan nu. I andra avseenden torde det icke vara rådligt eller möjligt

6

att för närvarande genomföra även i och för sig önskvärda förändringar.

Emellertid synas även i sistnämnda avseende vissa förarbeten böra och

kunna vidtagas redan nu för att, när mera överskådliga och fasta förhållanden

inträtt, de ifrågasatta reformerna må utan onödig tidsutdräkt kunna

genomföras.

Bland de frågor, som omedelbart kräva sin lösning anser jag en

omorganisation av kungl. utrikesdepartementet vara den förnämsta och

mest brådskande. På grund av de kommersiella intressenas oavlåtliga

tillväxt i antal och politisk betydelse måste en utredning i det av riksdagen

angivna syfte för att bliva effektiv med nödvändighet komma att

omfatta en förändrad organisation av kungl. utrikesdepartementet i dess

helhet.»

I anslutning härtill bemyndigade Kungl. Maj:t ministern att utse

högst sex sakkunniga att verkställa en allsidig utredning angående behovet

av förändringar och utvidgningar inom kungl. utrikesdepartementet

och Sveriges representation i utlandet jämte erforderliga ändringar i gällande

lönestater samt i kompetens- och antagningsbestämmelserna för anställning

i kungl. utrikesdepartementets tjänst med rätt för de sakkunnige

ej mindre att vid sitt arbete erhålla nödigt bistånd av tjänstemän i utrikesdepartementet,

än även i mån av behov vid behandlingen av de olika

frågor, som falla inom sakkunniges uppdrag, i övrigt tillkalla de personer

med speciell fackkunskap, vilkas hörande sakkunnige måtte i särskilda fall

finna behövligt.

Med anledning av det givna bemyndigandet anmodade ministern

undertecknade Eric Trolle, Fredrik Ramel, Torsten Undén, Hjalmar Branting,

Theodor Adelswärd och Erik Nyländer att såsom sakkunnige verkställa

ifrågavarande utredning samt uppdrog i samband därmed åt undertecknad

Trolle att såsom ordförande leda de sakkunniges arbete. Såsom

sekreterare har t. f. förste sekreteraren i utrikesdepartementet K. I. Westman

biträtt de sakkunnige.

Kommitterade sammanträdde första gången den 18 september och

hava sedermera med hänsyn till vikten därav, att av det nuvarande tidsläget

nödvändiggjorda reformer inom utrikesförvaltningen snarast måtte

genomföras, i möjligaste mån påskyndat sina arbeten.

I enlighet med de av ministern angivna riktlinjer hava kommitterade

i främsta rummet upptagit frågan om utrikesdepartementets omorganisation

till behandling. I samband därmed hava emellertid vissa frågor

av mera allmän organisatorisk innebörd, vilka angå såväl den inre som

den yttre utrikesförvaltningen, måst upptagas till prövning.

Något förslag omfattande en reglering av hela den diplomatiska och

7

konsulära representationen hava kominitterade för närvarande icke utarbetat,

då det synts nödvändigt, att, innan grunderna för en sådan definitiv

reglering fastställas, avvakta inträdandet av mera stadgade politiska och

ekonomiska förhållanden än dem, som för närvarande råda. Då emellertid

enligt kommitterades uppfattning representationen i utlandet i vissa avseenden

omedelbart kräver förstärkning, hava kominitterade redan nu beslutat

föreslå vissa åtgärder i sådant syfte, vilka äro av natur att kunna

bringas till utförande oavsett den blivande allmänna omregleringen.

På hemställan av statsrådet och chefen för civildepartementet har

Kungl. Maj:t den 13 nästlidne december täckts utsträcka det kominitterade

anförtrodda uppdrag att omfatta jämväl en utredning angående anställande

av sociala attacheer vid vissa av Sveriges beskickningar i utlandet.

Vid ärendets föredragning yttrade departementschefen till statsrådsprotokollet

bland annat följande:

»Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som efter krigets slut

torde komma att visa sig å arbetsmarknaden, synes det vara önskvärt att

vid vissa av Sveriges större beskickningar i utlandet, åtminstone tillfälligtvis,

anställas särskilda i avseende å arbetsförhållanden och därmed sammanhängande

sociala spörsmål sakkunniga personer såsom sociala attachéer.

En utredning huru denna angelägenhet lämpligen bör ordnas synes mig

böra anförtros åt omförmälda inom utrikesdepartementet arbetande sakkunniga

jämte ytterligare en speciellt å det sociala området erfaren

person. Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att

omförmälda utredning inom utrikesdepartementet jämväl skall omfatta

sistberörda av mig nu väckta fråga ävensom bemyndiga chefen för civildepartementet

att uppdraga åt en särskild sakkunnig att tillsammans med

de av ministern för utrikes ärendena

redning angående anställande av sociala attachéer vid vissa av Sveriges

beskickningar».

Att såsom särskild sakkunnig deltaga i utredningen angående anställande

av sociala attachéer har chefen för civildepartementet utsett undertecknad

Gunnar Huss.

I skrivelser till ministern för utrikes ärendena den 4 och 20 näste

lidne december hava kominitterade redogjort för gången av sitt arbetsamt

lämnat vissa preliminära uppgifter rörande de förhöjningar i anslagen

å tredje huvudtiteln, vilka vore behövliga för genomförandet av kommitterades

förslag. I samband därmed hava kommitterade förordat, att

8

de ifrågasatta åtgärderna skulle bringas i verkställighet från den 1 juli

innevarande år.

Sedan arbetet i de i sagda skrivelser angivna avseenden numera slutförts,

få koinmitterade härmed överlämna första delen av sitt betänkande

innefattande förslag till ny organisation av utrikesdepartementet, förändrade

avlöningsbestämmelser för vissa befattningshavare inom departementet

och för beskickningar och konsulat, förändrade bestämmelser för antagning

och utbildning av attachéer i utrikesdepartementets tjänst samt vissa åtgärder

i syfte att omedelbart förstärka Sveriges representation i utlandet,

däribland anställandet av socialattachéer.

Det skall här anmärkas, att undertecknad Branting icke varit närvarande

vid det kommitterades sammanträde, då den formella slutjusteringen

ägde rum av föreliggande betänkande.

Undertecknad Buss har deltagit i kommitterades arbeten endast i

vad de avsett utredning av frågan om anställande av socialattachéer.

Vid betänkandet är fogat särskilt yttrande av undertecknad Adelswärd.

Stockholm den 1 februari 1919.

ERIC TROLLE.

Fredrik Ramel.

Torsten Undén. Hjälmar Branting.

Theooor Adelswärd. Erik Nyländer.

Gunnar Huss.

Karl Ivan Westman.

IT T lil K KSD E PA R T E M E N T E T

2—18509 7.

Historisk översikt.

Deri organisation av utrikesdepartementet, som förefanns vid tiden

för upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge år 1905, hade i

sina huvuddrag bestått sedan 1858. Departementet hade då indelats i

trenne avdelningar, den politiska eller ministeriella, handels- och konsulatsamt

kameralavdelningen, var och en under en expeditionssekreterare såsom

chef.

Departementets tjänstemän i övrigt utgjordes av en förste sekreterare,

som förde protokollet i statsrådet samt ombesörjde chiffrering och

visering av pass, en arkivarie, som förvarade departementets handlingar,

samt sju andre sekreterare för de egentliga kansligöromålen. En ceremonimästare

övervakade ceremonielet vid främmande ministrars mottagande.

Genom en förordning för utrikesdepartementet av år 1878 preciserades

arbetsfördelningen i vissa avseenden. Den politiska avdelningen erhöll

i uppdrag att följa sådana internationella förhållanden, vilka ur annan

synpunkt än handelns och sjöfartens kunde äga intresse. Handels- och konsulatavdelningen

fick på sin lott de internationella förhållanden, som vore

av betydelse för de förenade rikenas handel och sjöfart ävensom utvecklingen

av främmande länders konsulatväsen. Kameralavdelningen hade att

förvalta och redovisa de å tredje huvudtiteln anvisade medel samt norska

statsverkets bidrag till kabinetts- och konsulskassorna. I sammanhang härmed

erhöllo expeditionssekreterarna namn av kansliråd och avdelningschefer.

Till departementet skulle höra en introduktör för främmande

sändebud, vilken tillika vore överceremonimästare vid hovet.

I den för år 1883 uppgjorda staten upptogos sex andre sekreterare

i departementets tjänst.

Ar 1899 genomfördes ånyo vissa förändringar inom departementet.

Dels ändrades namnet å den politiska avdelningen till legationsavdelningen

och å handels- och konsulatavdelningen till konsulatavdelningen, dels förstärktes

personalen med en förste sekreterare, huvudsakligen för arvsmålen,

en andre sekreterare och en andre arkivarie.

Tiden före

unionent

med Norge

upplösning.

Tiden efter

unionens

upplösning.

12

Sedan i och med unionens upplösning den förut bestående gemensainheten

mellan Sveriges och Norges diplomatiska och konsulära representation

upphört, befanns en omorganisation av Sveriges utrikesrepresentation

utan tidsutdräkt böra äga rum.

Den 17 november 1905 beslöt Kungl. Maj:t uppdraga åt en kommitté

att efter verkställd utredning utarbeta förslag till nya organisationer

av utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet jämte utgiftsstater

för dessa.

Till ledamöter av kommittén utsågos hrr Alfr. Lagerheiin, Fredrik

von Rosen, C. M. Fallenius, Olof A. Söderberg och Dan Broström.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 november 1905 angav

ministern för utrikes ärendena vissa allmänna synpunkter, vilka närmast

erbjödo sig för reformarbetet. Ett betydande önskemål vore, att Sveriges

i utlandet anställda tjänstemän i största möjliga utsträckning hölle sig

förtrogna med de frågor, som i hemlandet upptogo det allmänna intresset,

ty endast genom en noggrann kännedom om förhållandena i sitt eget land

kunde diplomatien väl representera detsamma i utlandet. Till anställning

i diplomatien och konsulatväsendet borde därför väljas unga män, som

kunde förutsättas äga praktisk läggning. Vid anställning inom utrikesrepresentationen

borde såvitt möjligt hänsyn ej tagas till vederbörandes

förmögenhetsställning, och ett oeftergivligt upprätthållande av grundlagens

bud om förtjänst och skicklighet såsom enda befordringsgrunden vore här

som på andra statslivets områden den bästa garantien för åstadkommande

av ett gott resultat.

Vad den diplomatiska och konsulära utbildningen anginge, borde

stor vikt fästas å den praktiska sidan av densamma och särskilt för konsulattjänstemän

borde större uppmärksamhet än dittills ägnas deras utbildning

i merkantilt hänseende.

Ministern betonade slutligen att en livlig samverkan mellan diplomatien

och konsulatväsendet borde komma till stånd.

Kommmittén, vanligen kallad 1906 års diplomat- och konsulatkommitté,

avlämnade sitt utåtande till Kungl. Maj:t den 2 april 1906. Betänkandet

tog till väsentlig del sikte på behovet av reformer inom representationen

i utlandet; vissa modifikationer och förändringar, som berörde själva

departementet, föreslogos emellertid även.

Kommittén framhöll, att de särskilda förhållanden, under vilka officiella

agenter levde i utlandet, och de speciella krav, som ställdes på dem,

medförde, att deras löneförmåner måste sättas betydligt högre än dem, som

ansloges åt ämbetsmän i motsvarande grader i hemlandet. Det vore i

tjänstens intresse nödvändigt, att ett utbyte ägde ruin mellan utrikesde

-

13

partementets samt beskickningarnas och konsulatens personal. Avlöningsförmånerna

för den hemmavarande personalen måste därför bestämmas

så, att för tjänster i departementet särskilt lämpliga personer icke kände

sig ekonomiskt tillbakasätta gentemot de kamrater, vilka innehade likställda

befattningar utomlands. Kommitterade utarbetade särskilda lönestater, avsedda

att tillgodose de önskemål, som sålunda angivits.

Med avseende å de särskilda befattningshavarna inom departementet

och departementets indelning i avdelningar framhöllo kommitterade att

såsom ministerns närmaste man alltjämt behövdes en kabinettssekreterare,

som inför ministern skulle vara ansvarig för arbetets behöriga gång inom

departementet och särskilt biträda ministern vid den politiska korrespondensen.

Han skulle därjämte taga initiativ i avseende å politiska och andra

meddelanden till beskickningarna rörande svenska förhållanden. Kabinettssekreteraren

måste vara något annat och mera än en expeditionschef. Ju

oftare ministrarna växlade, desto viktigare vore det att innehavaren av

kabinettssekreterarposten ombyttes endast med längre mellanrum.

Inom departementets verksamhet folie, framhöllo de kommitterade

vidare, förutom den politiska korrespondensen, vilken det närmast tillkomme

ministern själv att handhava, biträdd av kabinettssekreteraren, två

mera omfattande huvudgrupper av ärenden: juridiska och kommersiella.

För handläggning av den förra föreslog kommitterade upprättandet av en

rättsavdelning, för handläggningen av den senare en handelsavdelning.

Utom de angivna bägge stora grupperna av ärenden förekommo emellertid,

efter vad kommitterade framhöllo, åtskilliga andra skenbart oväsentliga

men för det internationella samkvämet långt ifrån betydelselösa ärenden.

För handläggningen av dessa, som krävde kännedom särskilt om

tjänsten vid beskickningarna och konsulaten, föreslogs en tredje avdelning:

personalavdelningen.

I spetsen för envar av dessa avdelningar skulle finnas en avdelningschef.

Personalen å avdelningarna skulle utgöras av tre förste sekreterare

och sex andre sekreterare.

Vidare föreslogs inrättandet av en särskild arkivavdelning under en

avdelningschef samt med personal, bestående av en förste och en andre

arkivarie.

Den 30 april 1906 anmälde departementschefen betänkandet inför

Kungl. Maj:t och framlade i sammanhang därmed fullständigt förslag till

reglering av utgifterna under tredje huvudtiteln.

För egen del fann departementschefen utrikesdepartementets organisation,

sådan den av kommittén föreslagits, synnerligen tillfredsställande.

Mot den dåvarande organisationen kunde enligt departementschefens me

-

14

ning anmärkas, dels att ärendenas fördelning å byråer skedde efter föråldrade

grunder, dels ock att denna byråindelning icke vore fullt genomförd.

Den föreslagna byråindelningen toge tillbörlig hänsyn till den stora

betydelse, såväl internationella rättsfrågor som kommersiella ärenden å

senare tider vunnit. Synnerligen lämpligt vore även, att å varje avdelning

skulle tjänstgöra en förste sekreterare, vilken således bleve fullt förtrogen

med avdelningens göromål, ävensom vissa andre sekreterare. Därmed

bleve byråindelningen, i överensstämmelse med vad som redan gällde

inom andra departement, fullständigt genomförd, varigenom de överordnade

bleve i tillfälle att verksamt övervaka och leda de underordnade

tjänstemännens arbete.

Vad chefen för rättsavdelningen anginge, ansåg sig departementschefen

böra särskilt påpeka önskvärdheten därav, att till denna befattning

utsåges en person, som icke blott kunde besörja de löpande ärendena

utan även i fall av behov kunde erhålla uppdrag att bereda och för högsta

domstolen föredraga lagstiftningsfrågor inom den internationella rättens

område. En välbehövlig minskning i den arbetsbörda, som vilade å byråchefen

för lagärenden, skulle därigenom beredas denne; och vidare vunnes,

att på detta område av rättsvetenskapen, varest mer än väldigt svårlösta

problem mötte, kunde påräknas att äga en fullt erfaren och hemmastadd

man. Lämpligen kunde även åt chefen för rättsavdelningen uppdragas

att representera Sverige vid de internationella konferenser, där dylika

spörsmål plägade behandlas.

Visserligen skulle i följd därav en icke oväsentlig tillökning i denne

tjänstemans åligganden uppkomma, men fördelen av denna koncentration

av arbetet inom den internationella rätten syntes departementschefen så

övervägande, att man borde bortse därifrån. Skulle det visa sig, att arbetsbördan

bleve för stor, kunde detta lätt hjälpas genom ökande av de arbetskrafter,

som skulle tjänstgöra å utrikesdepartementets rättsavdelning. Då

en icke ringa del av avdelningens uppgifter vore av mera enkel beskaffenhet,

skulle icke någon olägenhet därigenom uppkomma. I betraktande av

det jämförelsevis stora antal andre sekreterare, som av kommittén föreslagits,

fann departementschefen sig dock icke därom böra göra någon

hemställan.

Beträffande de löneförmåner, som av kommittén föreslagits till utrikesdepartementets

ämbets- och tjänstemän, sade sig departementschefen

icke hava något av större vikt att erinra.

Enligt kommitténs förslag hade, erinrade departementschefen vidare,

löneförmånerna för tjänstemännen såväl inom departementet som vid beskickningarna

och konsulaten fastställts efter ett bestämt system, därvid

lf>

deri egentliga lönen bestämts till lika belopp för varje tjänstinnehavare i

samma grad. Sålunda vore kabinettssekreterare, chargés d''affaires och generalkonsuler

upptagna i en och samma lönegrad; avdelningschefer, legationsråd

och konsuler i en annan samt förste sekreterare (arkivarier), legationssekreterare

och vicekonsuler i en tredje.

Denna anordning hade, enligt departementschefens åsikt, onekligen

störa fördelar; enkelhet och överskådlighet vunnes och även på befordringssystemet

inverkade densamma fördelaktigt. De förändringar, departementschefen

här och var ansett sig böra föreslå i lönestaten, hade även skett

under hänsyn till önskvärdheten av att icke lönesystemet rubbades och

hade därför endast gått ut på en minskning eller i enstaka fall en ökning

av de särskilda slag av löneförmåner, som utöver den egentliga lönen

tillagts tjänstemännen.

Efter mottagande av kungl. proposition meddelade riksdagen i skrivelse

den 25 maj 1906, nr 139, sitt beslut i ämnet.

Vad den nya organisations- och lönestaten för utrikesdepartementet

beträffade, hade riksdagen väl icke haft något att erinra i fråga om de

föreslagna förändringarna med avseende å departementets personal och

ärendenas fördelning å de olika avdelningarna inom departementet, men

däremot funnit, att en höjning, såsom i förslaget ifrågasatts, av personalens

löner icke borde verkställas annat än i samband med en prövning av

de grunder för bestämmande av ämbets- och tjänstemäns avlöning, som av

1902 års lönereglerin^skommitté redan föreslagits, och vilka syntes kunna

väntas bliva framlagda, för 1907 års riksdag.

Riksdagen hade av denna anledning med vissa undantag bestämt den

omorganiserade departementspersonalens löner för år 1907 till enahanda

belopp, som för motsvarande befattningar inom departementet då utginge.

Sådan utrikesdepartementets organisation bestämdes år 1906, har den

sedermera i sina huvuddrag bestått. Vissa utvidgningar och förändringar

hava eyiellertid tid efter annan befunnits nödvändiga.

Ar 1909 tillkom en ny avdelning, pressavdelningen, under kabinettssekreterarens

omedelbara ledning, för handhavandet. av utrikesdepartementets

förbindelser med pressen m. in. På denna avdelning skulle tjänstgöra

en förste sekreterare, vilken befattning nu tillkom på departementets stat.

Dessutom beviljades anslag till förstärkande av arbetskrafterna inom departementet.

Är 1912 tillkom tvenne nya befattningar, en avdelningschef för

pressavdelningen, vilken sålunda i likhet med de övriga blev en självständig

avdelning, och en andre sekreterare i högre lönegraden. Det sedan

1909 beviljade anslaget till förstärkande av arbetskraften inom departe

-

16

mentet skulle däremot ej längre utgå. Den år 1909 tillkomna förste sekreterarebefattningen

förflyttades till rättsavdelningen, och innehavaren a.v

denna befattning förordnades att under chefens för rättsavdelningen överinseende

med viss självständighet förestå arvsavdelningen.

Ar 1916 tillkommo å extra stat en biträdande kabinettssekreterare

och tre extra avdelningschefer, varav en vikarie för den avdelningschef,

som skulle kunna förordnas till biträdande kabinettssekreterare, samt därutöver

en å rätts- och en å handelsavdelningen, en extra förste sekreterare,

vilken särskilt skulle stå till kabinettssekreterarens förfogande, samt

en extra andre arkivarie.

Är 1917 beviljades anslag till arvode åt en extra förste arkivarie i

stället för det föregående år beviljade anslaget åt en extra andre arkivarie.

Det år 1916 beviljade anslaget till den extra avdelningschef, som skulle

vikariera för biträdande kabinettssekreteraren, ersattes med ett anslag till

en extra förste sekreterare.

Kommitterade hava icke ansett sig här böra lämna någon mera ingående

framställning av utvecklingen av utrikesdepartementets avlöningsförhållanden,

utan hänvisa i sådant avseende till den översikt av hithörande

frågor, som lämnas i det av 1902 års löneregleringskommitté den 15

februari 1917 avgivna betänkande n:o 53 rörande reglering av statens äm

r''

ö o

betsverks och myndigheters löneförhållanden m. m.

Den nu gällande instruktionen för tjänstemännen i utrikesdepartementet

är utfärdad den 31 december 1909 med ändringar den 31 december

1912, den 31 december 1913 samt den 24 april 1918.

U trikesdeparteiiientet.

Kritik av

utri kesdepartementets

nuvarande

organisation.

Den organisation av utrikesdepartementet, som i sina väsentliga drag

uppbyggdes år 1906, torde med hänsyn till dåvarande förhållanden kunna

sägas i åtskilliga avseenden hava inneburit framsteg. Den visade sig emellertid

icke med den ofantliga tillväxt av arbetsbördan och den utvidgning

av arbetsuppgifterna, som sedermera ägt rum särskilt efter världskrigets

utbrott, besitta den inre organiska styrka och den smidighet, som skulle

gjort det möjligt att utan ändringar i själva organisationen endast genom

förstärkning av arbetskraften automatiskt anpassa densamma efter de

ökade kraven.

17

Den omfattning, i vilken departementets arbetsbörda tillväxt, framgår

av följande statistiska uppgifter:

Sammandrag av utrikesdepartementets arbetgfiirteckningar.

1880

1906

1911

1913

1914

1915

1916

1917

1918

(prelimi-

Inkommande skrivelser 4 478

13 741

21 262

21 408

29 402

53 530

64 006

65 910

närt)

71125

Avgående skrivelser . . 3 559

11168

20 222

20109

23 886

37 859

46 533

50 542

62 316

I detta sammanhang förtjänar emellertid framhållas, att av världskriget

orsakade förhållanden medfört, att vissa grupper av ärenden, som

eljest pläga vara av relativt enkel beskaffenhet, blivit av mera invecklad

natur, vilket föranlett en ökning av arbetet, som icke framgår av de anförda

siffrorna.

När 1906 års reform ställde vid ministerns för utrikes ärendena

sida en kabinettssekreterare, var det visserligen i avsikt att denne skulle

vara ansvarig för det dagliga arbetets behöriga gång i departementet. Men

det betonades uttryckligen, att han också »måste vara något annat och

mera än en expeditionschef». Han skulle biträda vid de politiska frågornas

handläggning, han skulle taga initiativ i avseende å politiska och

andra meddelanden, han skulle bevara kontinuiteten inom departementet.

»Ju oftare utrikesministrarna växla», hette det, »desto viktigare är det att

innehavaren av kabinettssekreterareposten ombytes endast med längre

mellanrum».

Avsikten att bereda kabinettssekreteraren en ställning, som visserligen

ålade honom den allmänna ledningen av departementets arbete, men

som å andra sidan gav honom tillfälle att ägna sig åt de förefallande

politiska uppgifterna fick, enligt vad erfarenheten visat, ett icke fullt effektivt

uttryck i den utfärdade instruktionen för departementets tjänstemän.

I allt för hög grad kom nämligen där tyngdpunkten att läggas på den

först angivna delen av hans verksamhet.

I instruktionens § 2 föreskrives sålunda bl. a. att kabinettssekreteraren

skall draga försorg att nödiga upplysningar, särskilt i politiska

frågor, förmedlas till beskickningar och konsulat, granska utgående skrivelser,

innan de lämnas till underskrift av ministern, ävensom underteckna

utgående expeditioner i enlighet med ministerns uppdrag.

A kabinettssekreterarens skuldror har i följd härav kommit att vila en

ofantlig arbetsbörda. Fördelen av att inom departementet en person finnes

med överblick över hela arbetsfältet är avsevärd och allmänt erkänd. Men

givet är å andra sidan att en sådan fördel kan köpas för dyrt. Det har

3—185097

18

med den nuvarande organisationen icke kunnat undgås, att kabinettssekreteraren

sett sig nödsakad offra en avsevärd del av sin tid på behandling

och avgörande av relativt obetydliga ärenden av expeditionell natur. De

olägenheter, som härigenom uppstått, hava varit många och återverkat på

hela departementets arbetsresultat.

Kabinettssekreteraren har tvungits att ägna de löpande ärendena en

uppmärksamhet, som borde hava förbehållits åt viktigare avgöranden.

Män«''den av sådana avgöranden har emellertid å andra sidan medfört, att

kabinettssekreteraren, särskilt under vissa perioder, icke funnit tid att ägna

de löpande ärendena önskvärd uppmärksamhet, varigenom tidsutdräkt

uppstått vid deras expediering.

På grund av kabinettssekreterarens ständigt upptagna tid hava stora

svårigheter uppstått för departementets tjänstemän att upprätthålla nödig

och snabb kontakt med den ämbetsman, i vars hand det slutliga avgörandet

av ett avsevärt antal ärenden faktiskt legat.

Det tillfälliga upprättandet av en biträdande kabinettssekreterarepost

har visserligen medfört en avlastning av kabinettssekreterarens arbetsbörda,

men de olägenheter, som visat sig vara förbundna med den starka centralisationsgrundsats,

som principiellt fordrat, att samtliga ärenden skola passera

genom kabinettssekreterarens händer, har icke därmed kunnat undanröjas.

Centraliseringen av arbetet, naturlig för ett ämbetsverk av så

pass ringa omfattning som utrikesdepartementet var ännu under seklets

första år, skulle emellertid näppeligen hava behöft leda till så avsevärda

olägenheter, som nu trätt i dagen, därest icke speciellt ogynnsamma omständigheter

tillkommit. Aven en tekniskt mera fullkomlig organisation

än utrikesdepartementets nuvarande skulle näppeligen hava fungerat utan

slitningar, om dess ledning så ofta växlat, som fallet varit inom utrikesdepartementet.

Sedan världskrigets utbrott har kabinettssekreterareposten

bytt innehavare fyra gånger. De bristfälligheter i organisationen, som

förefunnits, hava härigenom kommit att mycket bjärt framträda.

På grund av de organisatoriska missförhållandena inom departementet,

de dyra levnadsomkostnaderna i Stockholm samt de svagt tillmätta lönerna,

har det varit en mycket allmän — ej minst av ekonomiska skäl — framkallad

strävan hos departementets tjänstemän att söka tjänst utomlands.

Ombytet av personal inom departementet har varit mycket stort. Den

bristande kontinuitet, som uppstått i ledningen, har icke motvägts därav

att på underordnade poster funnits tjänstemän, som genom längre tids

tjänstgöring förvärvat ingående erfarenhet vid ärendenas handläggning.

Det är påfallande, vilket stort antal av departementets befattningar, som

med växlande innehavare under långa tidrymder skötts på förordnande.

Bristen på erfaren, fullt tillräcklig personal har emellertid medför

svårigheter i ännu ett avseende. Den i och för sig genom frånvaron av

en politisk avdelning vanskliga frågan, huru mängden genom världskriget

framkallade nya ärenden skulle fördelas mellan departementets olika avdelningar,

har härigenom ytterligare komplicerats. Man har i många fall

åt tjänsteman å en avdelning måst uppdraga ärenden, som enligt silf natur

bort handläggas av tjänsteman å en annan avdelning. Härigenom har

gränslinjen mellan de olika avdelningarna icke alltid kunnat hållas tillräckligt

klar. Kompetenskonflikter mellan avdelningarna hava ej sällan

uppstått; särskilt omfattande hava dessa varit i de stora handelspolitiska

frågorna mellan rättsavdeluingen, vilken i viss mån fungerat såsom politisk

avdelning, och handelsavdelningen.

Ytterligare ett par omständigheter förtjäna i detta sammanhang att

framhållas.

Departementets personal, såväl före kriget som efter de företao-na

förstärkningarna efter dess utbrott, har varit för knappt tilltagen. Handläggningen

av de dagliga löpande ärendena har tagit personalens tid i anspråk

i så hög grad, att densamma ofta ej haft tillfälle att ägna uppstående

viktiga frågor den ingående granskning och det fördjupade studium, som

varit önskvärt.

När kommitterade undersökt den nuvarande organisationen, har

uppmärksamheten jämväl fästs vid bristfälligheter, som vidlåda arkivet.

Att ett dossiersystem där kommit till användning har otvivelaktigt medfört

störa fördelar, och någon meningsskiljaktighet därom, att ett sådant bör

bibehållas råder icke, men med avseende å det systematiska inordnandet

av materialet i arkivet, torde däremot anmärkningar kunna framställas. Det

har icke sällan visat sig förbundet med betydlig tidsutdräkt för departementets

tjänstemän att erhålla del av i departementets arkiv befintligt

material, som varit av intresse för en frågas bedömande.

Som eu avsevärd olägenhet måste jämväl frånvaron av en särskild

chiflferavdelning betecknas. De former, under vilka chiffreringsarbetet

verkställts, hava varit högst otillfredsställande.

Departementets lokalfråga kräver särskild uppmärksamhet. Dess

trångboddhet i de lokaler, som upplåtits i f. d. Arvfurstens palats vid

Gustav Adolfs torg, är i ögonen fallande. Det har icke varit till förmån

för arbetsresultatet inom departementet att flera tjänstemän måst samtidigt

i olika delar av samma rum sköta sina tjänster, mottaga besök,

expediera telefonsamtal m. m. Ehuru större utrymme för departementet

är att påräkna, sedan krigsarkivet i enlighet med senaste lagtima riksdags

20

beslut bortflyttats från den under utrikesdepartementets lokaler belägna

våning, kan lokalfrågan emellertid ingalunda därmed sägas vara löst.

Det har också förelegat en brist hos departementet därutinnan, att

ett planmässigt underhållet bibliotek saknas.

I nära samband med departementets organisation och den ordning

för ärendenas handläggning, som där tillämpas, stå vissa andra spörsmål,

vilka nära angå även representationen i utlandet. Hit höra i främsta

rummet frågorna om sättet för personalens rekrytering samt om dess

fördelning till tjänstgöring såväl inom departementet som vid beskickningar

och konsulat.

Förhållandet att inom departementet handelsärendena sammanförts

till behandling å en avdelning och politiska och rättsärenden å en annan

avdelning har medfört att rekryteringen av departementets personal

liksom denna personals vidare uibildning kommit att ske efter två skilda

linjer, den ena med huvudvikten lagd på den kommersiella, den andra

på den politiskt-rättsliga sidan. En följd härav har blivit att tjänstemännen

tillhörande den diplomatiska karriären icke alltid i önskvärd

omfattning behärskat de handelspolitiska frågorna liksom å andra sidan

att de konsulära tjänstemännen icke haft tillfälle att förvärva den insikt

i politiska och rättsliga spörsmål, som visat sig behövlig. Då emellertid

utvecklingen medfört, att särskilt de politiska och handelspolitiska

ärendena på det intimaste sätt sammanknutits med eller uppgått i varandra,

hava dessa bristfälligheter i personalens utbildning ofta visat sig

hämmande ej endast för departementets utan även för beskickningarnas

och konsulatens verksamhet.

Enligt gällande bestämmelser har någon skillnad mellan en yttre

och en inre karriär icke förutsatts, men vissa omständigheter hava dock

medfört att den nära kontakt mellan den inre och yttre representationen,

som måste anses önskvärd, faktiskt ej kunnat i tillräcklig omfattning

upprätthållas. En grundväsentlig orsak härtill har legat i det tillämpade

systemet med skilda lönestater. Medan departementets tjänstemän med

avseende å sina löneförmåner äro jämställda med tjänstemännen i övriga

departement, äro för tjänstemännen vid beskickningar och konsulat särskilda

löneförmåner stadgade. Den inbördes avvägningen av de olika

löneförmånerna har varit sådan att likställighet i ekonomiskt avseende

mellan befattningarna inom departementet och inom den yttre karriären

— ehuru detta i viss mån varit eftersträvat — ej förelegat.

En följd härav har blivit, att den sakkunskap rörande förhållandena

i främmande land, vilken är absolut nödvändig för ett riktigt bedömande

av de politiska och handelspolitiska frågor, som uppkomma gent emot visst

21

land, icke kunnat förutsättas och ej heller i tillräcklig omfattning förelegat

hos departementets tjänstemän.

Specialiseringen av arbetet pa de olika uppgifter, som falla inom

ett utrikesdepartements verksamhetsfält kan tänkas fullföljd efter väsentligen

tvenne huvudlinjar. Den ena är den, som kan sägas ligga till

grund för utrikesdepartementets nuvarande organisation vid dess fördelning

av ärendena mellan avdelningarna: till handläggning å viss avdelning

sammanföras ärenden, som till sin materiella innebörd anses vara av

likartad beskaffenhet. Mot en sådan grundsats för ärendenas uppdelning

är ur principiell synpunkt intet att invända. Men vid dess omsättande

i praktiken möta vanskligheter. Det låter sig möjligen tänka

att en person kan ingående behärska exempelvis den svenska handelstraktatspolitiken

i dess skiftande utformning gent emot olika länder, men

att hos samma person även förutsätta den i många fall nödvändiga kännedomen

om de ekonomiska förhållanden och de handelspolitiska strömningar,

som råda inom samtliga främmande länder, torde svårligen låta

sig göra.

Ur praktisk synpunkt kräves därför att ovan angivna princip förenas

med en annan grundsats för ärendenas fördelning, vilken går ut på

att tjänstemännen få sina arbetsuppgifter begränsade till visst land eller

vissa grupper av länder.

Mot den nuvarande organisationen av utrikesdepartementet kan den

anmärkningen framställas, att den här senast angivna principen icke

blivit tillgodosedd. Detta har föranlett att arbetsuppgifternas räckvidd

för de olika tjänstemännen blivit allt för omfattande, så att det ej varit

dem möjligt att fullt behärska desamma.

Att departementet särskilt under de utomordentliga förhållanden,

som rått under krigsåren, icke kunnat på ett tillfredsställande sätt fylla

de krav, som ställts på detsamma, har, såsom av det anförda torde framgå,

i väsentlig grad berott på organisatoriska brister. Dessa brister hava enligt

kommitterades mening varit så djupgående, att deras följder icke

kunnat övervinnas genom enskilda tjänstemäns nit och duglighet.

Innan kommitterade gå att avgiva de förslag till förändringar inom Allmänna

utrikesdepartementet, som synas böra vidtagas för att åt departementet

förläna en fastare och mera effektiv organisation, må här förutskickas att rades arbete.

kommitterade varit fullt förtrogna med den tanken att de uppgifter, som

för framtiden skola erbjuda sig för utrikesrepresentationen, kunna komma att

fullgöras under delvis andra former än dem, under vilka man är van att tänka

22

sig detta arbete utfört. Men kommit terade hava vid den utredning, som

nu uppdragits åt dem i syfte att genomföra vissa reformer i utrikesrepresentationens

centralförvaling och den yttre representationen, icke kunnat

nöja sig med tillfälliga botemedel, i avvaktan på att en klarare uppfattning

angående de framtida problem, som ovan antytts, skulle vinnas.

Endast en till grunden gående reform synes kunna råda bot för dessa

brister, och kommitterade hålla före, att de förändringar i utrikesrepresentationen,

som föreslås, skola befinnas motsvara nuvarande krav och äga

anpassningsmöjligheter för en kommande utveckling.

Såsom framhållits i den riksdagsskrivelse, som bildat utgångspunkten

för kommitterades tillkallande, är ej minst efter världskrigets slut en skärpt

konkurrens att förvänta länderna emellan på det handelspolitiska området.

En omorganisation av utrikesdepartementet måste givetvis taga sikte på

den uppgift av politisk och handelspolitisk art, som erbjuder sig. Vid

sidan av denna uppgift kommer emellertid en annan av icke mindre vikt

och betydelse att framträda: deltagandet i arbetet på återupprättandet

och utvecklingen av den internationella rättens under världskriget så ofta

överträdda bud. Aven på detta område måste utrikesdepartementet göras

skickat för den insats, vartill våra traditioner liksom vår ställning såsom

neutral makt under världskriget, i särskild grad berättigar och förpliktar

oss.

Avgränsning Innan kommitterade framlägga detaljerade förslag till ny organisation

''vande''han- av utrikesdepartementet, torde det vara nödvändigt att i korthet andelsdeparte-

giva de synpunkter, vilka för dem varit vägledande, när det gällt att

ment. avgränsa utrikesdepartementets och ett blivande handelsdepartements verksamhetsområden

från varandra.

Ett handelsdepartement med uppgift att allsidigt tillvarataga det

svenska näringslivets intressen kommer givetvis att med sin verksamhet i

väsentlig mån beröra rent inre svenska förhållanden. Denna betydelsefulla

sida av handelsdepartementets verksamhet skall här nedan icke

beröras.

I den mån åter handelsdepartementets uppgifter avse handelsförbindelserna

med utlandet uppstå frågor, som även angå utrikesdepartementets

verksamhetsområde, då detta departement i förhållande till främmande

makter liksom till den svenska representationen i utlandet utgör

den enhetliga och sammanhållande kraften.

Vad här avses, är givetvis icke endast en formell förmedling av

förbindelserna utan innebär i sig möjlighet och skyldighet till prövning,

23

huruvida viss åtgärd kan sägas stå i överensstämmelse med den allmänna

politik, som från svensk sida fullföljes i värt förhållande till visst land.

Den statliga verksamhet, som berör våra handelsförbindelser med

utlandet, är tvåfaldig. Den avser dels att genom överenskommelser med

främmande makter bereda de egna undersåtarna förmåner, dels att tillhandahålla

dem kommersiell information rörande förhållandena i främmande

länder (rapporter från beskickningar, konsulat och handelsattachéer

m. m.)

Vad förberedelserna för handelsavtal angå, måste i första hand

utredning förebringas angående de krav och önskemål, som ur det svenska

näringslivets synpunkt göra sig gällande. Detta är handelsdepartementets

uppgift.

Men i samband därmed kräves ock en utredning om förhållandena

i det land, varmed avtalet skall slutas, om där gällande lagstiftning, om

landets behov av import, dess förmåga av export etc. Denna utredning

har utrikesdepartementet att ombesörja.

Ett nära samarbete mellan departementen redan på detta förberedande

stadium är nödvändigt, då ett avvägande måste ske mellan de

önskemål, som från svensk sida skola göras gällande, och möjligheten för

deras genomförande vid de kommande underhandlingarna.

Avslutandet av traktater av mera vittgående betydelse sker vardigen

genom kommissioner, inom vilka utrikesdepartementet bör vara företrätt,

då utförandet av traktatsunderhandlingar kräver omfattande kännedom om

traktatspolitiken, sådan den utbildat sig i olika länder.

Textredigeringen slutligen erfordrar en på omfattande studier grundad

kännedom om hithörande frågor, vilken i första hand får förutsättas

vara tillgänglig inom utrikesdepartementet.

Även därest handelspolitiken i viss mån kan tänkas i framtiden

komma att fullföljas under former, som avvika från dem, vilka hittills

varit brukliga, lärer med visshet kunna förutsägas, att de krav, som härvid

komma att ställas på utrikesdepartementets förmåga att tillvarataga

våra intressen icke bliva mindre än de nuvarande. Den övergångstid,

under vilken de nya förhållandena stadgas, torde komma att medföra alldeles

särskilda anspråk på vaksamhet och omdömesförmåga.

Vad därefter tillämpningen av avtalen angår, är att märka, att,

därest vare sig från utländsk sida eller av enskild svensk i utlandet framställning

göres till utrikesdepartementet eller någon dess representant

utomlands, frågan måste upptagas av utrikesdepartementet, som vid behov

samråder med handelsdepartementet. Svensk i hemlandet kan givetvis i

dylik fråga hänvända sig direkt till handelsdepartementet, men skall i an

-

24

ledning därav framställning i saken göras till utlandet, måste den ske genom

utrikesdepartementet.

Vad därefter informationsverksamheten angår, lärer skillnad böra

göras mellan de fall, då begäran om utredning i visst avseende framställes

inom landet från myndighet eller enskild, och de, då utredningen av eget

initiativ verkställes av svensk representant i utlandet.

I senare fallet skall materialet insändas till utrikesdepartementet,

vilket, innan materialet överlämnas till vederbörande, måste underkasta

detsamma en prövning, huruvida förhållandet till främmande makt

ofördelaktigt kunde beröras av dess eventuella offentliggörande. En sådan

prövning måste givetvis även försiggå av de uppgifter, som äro avsedda

för kommerskollegii upplysningsbyrå. Denna granskning får givetvis dock

ej medföra att material undanhålles byrån.

Har initiativet till upplysningars inhämtande tagits från myndighet

eller enskild i hemlandet, är det mången gång önskvärt och för vederbörande

förmånligt, att departementet anvSndes såsom mellanhand vid

framställningens avlåtande liksom vid svarets avgivande. Jämlikt gällande

föreskrifter i konsulatförordningens § 32 mom. 1 skall skriftväxling med

myndighet i Sverige ske genom ministern för utrikes ärendena, dock att

skriftväxling mellan kommerskollegium och svensk representant utomlands

i vissa fall kan ske direkt.

Skriftväxling mellan enskilda och Sveriges representanter utomlands

sker ävenledes direkt dock med iakttagande därav att i tveksamma fall

till utrikesdepartementets avgörande skall hänskjutas frågan om svar bör

lämnas eller icke, eller rörande svarets innehåll.

Vad angår bearbetningen av de kommersiella rapporterna är detta en

uppgift, som nära sammanhänger med det inhemska näringslivets intressen,

och synes böra enhetligt utföras av en myndighet. Till frågan härom

skola kommitterade återkomma i annat sammanhang.

Principerna Såsom i det föregående redan framhållits ansåg man sig, när den

^nlsationen''. nuvarfinde organisationen av utrikesdepartementet, infördes kunna utgå

från att de inom departementets verksamhetsområde fallande frågor — om

man bortsåge från dem, som anginge departementets personal och den

inre förvaltningen — enligt sin natur sönderfölle i trenne från varandra

lätt urskiljbara grupper, den politiska, vilken kabinettssekreteraren själv

skulle omhänderhava, den kommersiella, vilken tillkomme handelsavdelningen,

och slutligen den juridiska, som tilldelades rättsavdelningen.

En sådan uppdelning torde också med en äldre tids förhållanden

■>b

hava låtit sig tämligen väl genomföra. Men med den utveckling av våra

utrikespolitiska förbindelser, som på senare tid ägt rum, har dén visat

sig icke motsvara tidens krav. I allt högre grad hava de ekonomiska intressena

trängt sig i förgrunden vid förbindelserna länderna emellan, och

överenskommelser på det ekonomiska området hava ofta visat sig innebära

politiska avgöranden av synnerligen vittgående betydelse.

Den allmänna utvecklingen har med andra ord medfört en förskjutning

inom utrikesdepartementets arbetsfält, till vilken hänsyn nödvändigtvis måste

tagas vid uppgörandet av ny organisationsplan för departementet. Sedan

de ekonomiska frågorna trätt i första planet, och på den yttre liksom

på den inre politikens område ekonomiska moment visat sig ingå som betydelsefulla

faktorer även i frågor, som förut betraktats såsom rent politiska,

kan det icke vara riktigt att bibehålla en organisation byggd

på en artskillnad hos ärendena, vilken utvecklingen tenderar ait upphäva.

Därest ekonomiska faktorer i väsentlig mån inverka på ett lands utrikespolitik,

synes det föga ändamålsenligt att inom departementet förlägga de

ekonomiska frågornas handläggning till en annan avdelning än den, som

fått sig de politiska ärendena tilldelad. En sammanslagning synes här

böra ske. Endast därigenom möjliggöres den helhetsuppfattning av läget,

den samlade översikt, som är nödvändig för att i dess olika konsekvenser

kunna bedöma ett handlande i ena eller andi’a riktningen.

Det är emellertid tydligt att den anmärkning, som framställts mot

den nuvarande departementsorganisationen — att de olika avdelningarna fått

sig förelagda uppgifter av så omfattande karaktär, att de icke kunnat till

fullo behärska desamma — i än högre grad skulle gälla en organisation, som

till gemensam handläggning å en avdelning sammanförde politiska och

handelspolitiska ärenden, därest icke särskilda regler gåves för en närmare

fördelning av arbetet.

Enligt koinmitterades mening måste man härvid utgå från, att ett

riktigt bedömande av de politiska och handelspolitiska frågorna hos vederbörande

tjänstemän förutsätter ingående kunskaper och kännedom om det

eller de länder dessa frågor beröra: inom den politiska och handelspolitiska

avdelningen bör en uppdelning av ärendena ske allt efter de länder de

angå d. v. s. efter den s. k. geografiska principen.

Kommitterade vilja i detta sammanhang framhålla, att de" principer,

för vilka i det föregående redogjorts, i större eller mindre omfattning sedan

längre tid tillbaka vunnit tillämpning i åtskilliga främmande utrikesdepartement,

och att de mest konsekvent kommit till uttryck i det franska utrikesministeriets

organisation.

4—185097.

26

Det är emellertid tydligt, att den geografiska principen icke kan med

fördel tillämpas inom ett utrikesdepartements hela arbetsfält. Även om

man är beredd att som regel hänföra ärenden av ekonomisk natur till

gemensam handläggning med de politiska frågorna och att därvid tillämpa

den geografiska principen, förefinnas, såsom längre fram närmare skall utvecklas,

vissa frågor, frågor, som torde kunna sammanfattas såsom varande

av handelsteknisk art, för vilka en sådan gemensam handläggning ej är

nödvändig och, med hänsyn till våra förhållanden, ej ens önskvärd.

Men jämte denna senast berörda grupp av frågor finnas även andra,

för vilka ett liknande betraktelsesätt erbjuder sig. Hit höra mål och ärenden

av företrädesvis juridisk natur. Ej heller angående dessa kan sägas,

att det utgör något väsentligt för desamma, att de närmast inkommit från

eller beröra visst land. De utgöras i många fall av tolknings- och tilllä

i n p n i ngs f rågor av gällande svensk lag eller internationella överenskommelser

och kunna visserligen i och för sig vara av synnerligen invecklad

natur, men förutsätta icke för sin handläggning de särskilda insikter och

den ingående kännedom om visst främmande land, som angivits såsom

väsentliga för de ärenden, som sammanförts till enhetlig: handläggning:

efter länder. Fastmer gäller angående dessa frågor — vilka i stor omfattning

underkastats en internationell reglering (civilprocessordning,

industriell äganderätt etc.) — att den generella överblicken och den komparativa

kännedomen om rättens regler i de olika länderna är det, som

främst erfordras.

Att fördela nämnda frågor till behandling å olika byråer torde ej

vara att förorda; en sammanföring oavsett deras ursprungsort å en avdelning

lärer här vara det riktiga.

Men slutligen finnes en tredje grupp av ärenden av natur att jämväl

böra undandragas den allmänna principen om fördelning till handläggning

efter länder nämligen frågor angående utrikesdepartementets och

den yttre representationens personal, förvaltningen av till departementets

förfogande ställda medel etc.

Därest såsom kommittérade föreslå en sammanföring av de politiska

och handelspolitiska ärendena äger rum och i samband därmed en arbetsfördelning

efter den geografiska principen genomföres, synes detta med

nödvändighet böra medföra omläggningar även i andra avseenden inom

utrikesrepresentationen.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser få de personer, vilka

såsom attachéer inträda i departementets tjänst, genomgå olika utbildning

allt efter som de skola ägna sig åt den diplomatiska eller den konsulära

banan. Mellan dessa banor har också hittills förefunnits en åtskillnad, så

27

att förflyttningar från diplomatisk tjänst till konsulär eller tvärt om mera

sällan ägt rum.

I dessa förhållanden måste en ändring anses påkallad. Ufrikesrepresentationens

tjänstemän böra vara kompetenta lör såväl de mera diplomatiska

som de rent handelspolitiska uppgifterna.

Men det har förefunnits ej blott en åtskillnad mellan en diplomatisk

och en konsulär karriär. Omständigheterna hava, såsom i det föregående

framhållits, medfört en avgränsning jämväl mellan en yttre och en inre

karriär. Denna avgränsning har icke varit avsedd, utan har uppstått som

en följd av de olika lönestaterna för departementets tjänstemän och för

tjänstemännen i utlandet.

Det är tydligt, att en organisation av departementet, som bygger

på en fördelning av ärendena efter geografiska grunder, förutsätter den

mest intima kontakt mellan tjänstemännen å de geografiska byråerna och

den diplomatiska och konsulära representationen i de länder, varifrån ärendena

ingå till de olika byråerna. Med vissa undantag, vartill kommittérade

längre fram få anledning återkomma, böra samtliga under utrikesdepartementet

lydande tjänstemän, vare sig de äro anställda inom departementet

eller vid beskickningar och konsulat, tillhöra en gemensam kår.

Kommittérade vilja redan i detta sammanhang förutskicka att de,

till uppnående av senast angivna syften, föreslå sammanförandet av tjänstemännen

till sex löneklasser, den första omfattande envoyéer och kabinettssekreterararen,

den andra ministerresidenter och generalkonsuler, den

tredje förste legationssekreterare och konsuler, den fjärde andra legationssekreterare

och vicekonsuler, samtliga vare sig de tjänstgöra inom departementet

eller utomlands. Den femte klassen, omfattande byråsekreterarna

skulle ersätta de nuvarande andre sekreterarna. Några tjänstemän i utlandet

tillhörande denna klass finnas icke. Som en sjätte klass hava

kommittérade uppfört kanslisterna, vilka för framtiden skulle anställas ej

blott vid beskickningar och konsulat, utan även inom departementet.

Efter den sålunda givna allmänna översikten av de grundsatser, som Förslag till

synas böra komma till användning vid en omorganisation av utrikesdepar-de”^"a_or‘

teinentet, övergå kommittérade till en närmare redogörelse, huru en tionen.

organisation av departementet, enligt angivna principer skulle utföras.

Ett förslag till ny instruktion för utrikesdepatementet har av kommitterade

utarbetats och finnes intaget såsom bil. 1.

28

Politiska och De politiska och handelspolitiska frågorna skulle sammanföras till

tiska^vdei- gemensam behandling å en avdelning. Här skulle handläggas ärenden röningen.

rande statsöverhöghet, statsformer och konstitutioner, förbund mellan nationer,

neutralitet, krig och fred, skiljedom, diplomatiska framställningar, som

avse klagomål och krav i anledning av krig, oroligheter och arbetstvister,

ävensom alla handels- och sjöfartsavtal. Men härutöver synas även böra

hit hänföras frågor av finanspolitisk natur, frågor rörande tullar och acciser,

överenskommelse om mynt, mål, mått och vikt, frågor rörande svenska

undersåtars beskattning i utlandet ävensom kommunikationsväsendet. Förberedelser

m. m. rörande kongresser på det politiska och handelspolitiska

området, ävensom sociala frågor i allmänhet, skulle jämväl omhänderhavas

å denna avdelning.

Den uppräkning av ärenden, som företagits, avser givetvis icke att

vara fullständig. På avdelningen handläggas samtliga de frågor av politisk

eller handelspotitisk art, för vilkas behandling det är av vikt att

äga kännedom om det land, de avse, och vilkas avgörande i ena eller

andra riktningen kan vara av betydelse för de politiska förbindelserna

med detta land. Det är då självfallet att till denna avdelning skola ingå

alla rapporter i politiska och handelspolitiska ämnen från våra representanter

i utlandet. Det åligger sedermera avdelningen att antingen

själv vidtaga de åtgärder, som befinnas påkallade, eller överlämna rapporterna

till vederbörande avdelning inom departementet eller annan myndighet,

handelsdepartementet etc., varest deras slutliga behandling skall

ske. Jämväl alla framställningar i politiska eller handelspolitiska ärenden

från och till främmande makter böra behandlas å denna avdelning.

fiskaSbvfåer Det är tydligt, att de arbetsuppgifter, som här erbjuda sig, bliva av

8 a yr er'' synnerligen omfattande och betydelsefull natur. Inom avdelningen måste

en fördelning av arbetet å olika byråer äga rum. Denna skulle då verkställas

efter de länder ärendena närmast angå. Vid uppgörande av en

sådan fördelning blir givetvis hänsynoen till arbetsbördan inom departementet

i främsta rummet avgörande. A ena sidan måste tillses, att ärendena

ej söndersplittras mellan för många och i följd därav allt för obetydliga

byråer, men å andra sidan få ej till samma byrå sammanföras

ärenden från så många olika håll, att syftet med den föreslagna anordningen

riskeras. Tjänstemännen å de olika byråerna böra kunna behärska

det arbetsfält, som lägges under deras vård. Härvid komma språkliga

hänsyn givetvis i betraktande. Men härjämte måste vid fördelningen även

andra omständigheter tillmätas betydelse: ländernas ställning i de poli

-

29

tiska maktgrupperingarna, deras geografiska läge, deras egenskap av grannländer

etc.

Det är uppenbart att även under normala förhållanden skillda meningar

kunna göra sig gällande rörande den vikt, som i olika fall bör tillmätas

de anförda synpunkterna. Under nuvarande omständigheter, då stora

delar av statssystemet befinner sig i omvandling, blir fördelningen alldeles

särskilt vansklig att genomföra. Kommitterade hava, i avvaktan på det

allmänna fredsslutet, sett sig nödsakade utgå från läget sådant det var

vid tiden för förslagets uppgörande. Endast i den mån nytillkomna

statsbildningar vunnit erkännande från svenska regeringens sida, hava de

upptagits såsom självständiga stater (Finland), medan i motsatt fall de

äldre statsbildningarna alltjämt betraktats såsom bestående. Sålunda hava

kommitterade i sitt förslag alltjämt upptagit Ryssland,Österrike-Ungern etc.

såsom odelade stater.

Huru fördelningen i en framtid lämpligen bör ske blir givetvis beroende

av faktorer, som f. n. ej kunna överblickas.

Efter övervägande av de synpunkter, som sålunda erbjuda sig, hava

de kommitterade stannat vid att föreslå upprättandet av trenne byråer, av

vilka den första byråns verksamhetsområde, skulle omfatta Danmark och

Island, Finland, Nederländerna, Norge, Schweiz, Tyskland och ÖsterrikeUngern,

ävensom kolonier tillhörande dessa stater, andra byrån, Brittiska

riket, Nordamerikas Förenta Stater, ävensom Japan, Kina och övriga asiatiska

samt afrikanska självständiga stater, ävenledes med kolonier tillhörande

dessa makter, samt tredje byrån, Balkanstaterna, Belgien, Frankrike,

Italien, Portugal, Ryssland och övriga slaviska stater, Spanien, Mexiko,

Central- och Sydamerikas republiker, kolonier tillhörande dessa stater.

Såsom härav framgår hava i samtliga fall kolonier hänförts'' till

samma byrås verksamhetsområde, som de länder, till vilka de höra. De

olägenheter, som därvid äro förbundna — att exempelvis en holländsk

och en fransk koloni med i väsentliga drag överensstämmande förhållanden

föras till olika byråer — måste stå tillbaka för önskvärdheten av att

ärenden, som beröra kolonierna, behandlas å samma byrå, som de, vilka

beröra moderlandet. Ett motsatt förhållande skulle i sig lätt kunna innebära

ett frö till mindre enhetlig behandling av de frågor, som angå moderlandet

självt och de, som beröra någon dess koloni.

Vad den första byrån beträffar, hava till densamma förutom Tyskland

och de tre skandinaviska länderna även hänförts Finland, Nederländerna,

Schweiz och Österrike-Ungern, För Finlands del tala för denna åtgärd

ej mindre det svenska språkets relativt starka ställning därstädes, än även

önskvärdheten att ärenden rörande detta land behandlas å samma byrå,

30

som handlägger ärenden rörande övriga grannland. Man kan utgå

ifrån att ett mycket avsevärt antal gemensamma framställningar komma

att beröra samtliga våra grannländer. Att Nederländerna och Schweiz

hänförts till här ifrågavarande byrå är beroende på politiska och språkliga

liksom även i viss mån på samfärdsel hänsyn. Vad Österrike-Ungern

angår, torde i den mån antingen erkända fria stater därur uppstå, eller

delar av den gamla monarkien ingå i andra stater, en uppdelning böra

ske sålunda, att de germanska delarna kvarstanna å här ifrågavarande

byrå och att de slaviska hänföras till samma grupp som övriga slaviska

stater etc.

Till den andra byrån, som väsentligen omfattar de anglosachsiska

länderna, hava jämväl hänförts Japan och Kina samt övriga självständiga

asiatiska och afrikanska stater. Språkhänsynen — det engelska språkets

starka ställning i Asien såväl som i Afrika — liksom även de många politiska

och kommersiella problem, som gemensamt beröra och för framtiden

ännu mera komma att beröra de väldiga statskomplex, varom här är fråga,

göra en sådan indelning naturlig.

Vad slutligen den tredje byrån beträffar, å vilken sammanförts ärenden

från de romanska och slaviska staterna, är tydligt, att den företer en

i språkligt avseende betydligt mera heterogen karaktär än de bägge övriga

byråerna.

Då emellertid det franska språket måste förutsättas såsom grundväsentligt

för samtliga departementets tjänstemän kunna fordringar på insikter

förutom i detta jämväl i något slaviskt språk icke anses innebära

större krav på språkkvalifikationer än dem, som erfordras å förutnämnda

bägge byråer.

Däremot kan med fog göras gällande, att å denna byrå komrae att

handläggas ärenden från länder, vilka icke förete den i viss mån enhetliga

karaktär, som kan sägas utmärka de grupper av länder, vilka hänförts till

de bägge andra geografiska byråerna. En uppdelning av denna byrå i

tvenne läge nära till hands och innebure en principiellt starkare lösning

av frågan. Omfattningen av de ärenden, som falla inom den romanskslaviska

byråns verksamhetsområde, torde emellertid för närvarande icke

nödvändiggöra en sådan uppdelning. Skulle erfarenheten giva vid handen

att en uppdelning bör äga rum, låter den sig senare genomföra.

Man måste självfallet utgå från, att den gruppering av länderna å

de olika byråerna, som enligt instruktionen påbjudits, tid efter annan

måste underkastas granskning och jämkning med hänsyn ej mindre till

uppstående ojämnheter i arbetsbördans fördelning inom departementet, än

även till möjligen inträdande omgrupperingar inom statssystemen, staters

uppkomst eller undergång, utvidgningar eller inskränkningar av förbindelserna

med visst land etc.

Då det är av vikt för den föreslagna organisationens genomförande,

att densamma smidigt anpassar sig till förändrade förhållanden, torde vara

lämpligt att ministern för utrikesärendena erhåller befogenhet att vid behov

vidtaga åtgärder för omgruppering av länderna mellan de olika

byråerna.

Ett av de förnämsta villkoren för ett verksamt bevakande av Sveriges

intressen i utlandet är givetvis att representationen därstädes hålles

noga underrättad om regeringens åsikter och syften. I telegrafens, telefonens

och järnvägarnas tid har eu enhetlig politisk ledning hemifrån blivit

en möjlighet och följaktligen också en nödvändighet.

Bristen på arbetskrafter inom departementet har hittills icke tillåtit

att kontakten mellan departementet och dess organ i utlandet så intimt

upprätthållits, som önskligt. varit. Enligt vad kommitterade inhämtat, föreligger

också inom vår utlandsrepresentation en allmän önskan att informationsverksamheten

från utrikesdepartementets sida måtte betydligt utvidgas.

Detta gäller ej endast det utrikespolitiska området; det är nödvändigt

att våra representanter i utlandet hållas underrättade även om åtskilliga

viktigare åtgärder på den inre politikens område, som statsmakterna överväga

eller vidtaga. Ofta nog kunna sådana åtgärder mer eller mindre direkt

inverka på förhållandet till främmande länder. Det inträffar också enligt

vad erfarenheten givit vid handen ej sällan att våra reprentanter i utlandet

mottaga förfrågningar om betydelsen och innebörden av den ena eller

andra åtgärden. Sådant material bör då stå dem till buds, att de omedelbart

kunna lämna de upplysningar och beriktiganden, som äro av nöden.

Kommitterade finna de önskemål, som i berörda avseenden framförts,

fullt berättigade och i förslaget till ny organisation av departementet hava

därför flera utvägar anvisats för att bereda möjlighet att på det politiska

området uppnå närmare kontankt mellan centralledningen och representationen

i utlandet.

Det måste förutsättas, att i särskilt viktiga frågor ministern för utrikes

ärendena och kabinettssekreteraren med biträde antingen av de särskilda

sekreterare, som enligt kommitterades förslag äro avsedda att ställas

till deras förfogande, eller med hjälp av annan tjänsteman, som eventuellt

handlagt ärendet, sätta sig i direkt förbindelse med representanterna

utomlands för att lämna dem nödiga anvisningar och upplysningar.

Men även på andra vägar måste en sådan kontakt uppnås.

Politiska och

handelspolitiska

aidelningen

och

den yttre

representationen.

32

Pressbyrån.

Departementets olika byråer hava härvid en betydelsefull uppgift

att fylla. Då det blir dessa, som närmast skola bearbeta inkomna rapporter

m. m., liksom att förbereda departementets svar och framställningar,

bör det enligt kommittérades mening uppdragas åt dem att förmedla informationsverksamheten

i de speciella politiska och handelspolitiska frågor,

som falla inom respektive byråers verksamhetsområden.

Med den ökade betydelse, som den allmänna opinionen alltmera fått,

har pressen i dess egenskap av meningsbildande faktor för ländernas utrikespolitik,

blivit allt viktigare. Hänsynen härtill har föranlett att sedan

år 1909 en särskild pressavdelning funnits inrättad i utrikesdepartementet.

Den nya organisationen av departementet måste emellertid taga hänsyn

till de vidgade uppgifter, som föreligga å detta område.

För att de geografiska byråerna skola äga kompetens för de uppgifter,

som ålagts dem, måste de noga följa utvecklingen i de länder, som

falla inom deras verksamhetsområden, vilket endast är möjligt genom ett

fortgående studium av vederbörande lands tidningspress. Detta studium

får ej begränsas att omfatta endast den dagliga tidningspressen;

däri bör ingå även den fackliga tidskriftslitteraturen.

Men därjämte bör såsom en sammanhållande enhet för alla de

många pressangelägenheter av ena eller andra slaget, som falla inom ett

utrikesdepartements område, även en särskild, inom politiska och handelspolitiska

avdelningen förlagd pressbyrå förefinnas.

Det är självfallet att chefen för pressbyrån i många fall blir den

naturlige förmedlaren av utrikesledningens förbindelser med representationen

i utlandet liksom med den ledande utländska pressen, när det gäller

att tillse, att Sveriges intressen ej tillbakasättas och förhindra att oriktiga

framställningar komma i omlopp till skada för vårt land.

Denna byrå skulle i likhet med den nuvarande pressavdelningen

utgöra departementets vanliga förbindelseled med pressen. Dit finge pressens

män hänvända sig med förfrågningar, och genom dess förmedling

skulle utrikesledningen utsända de kommunikéer och meddelanden till

pressen, som befunnes påkallade. Till denna byrå hade ock såväl ämbetsverken

som allmänheten att i första hand vända sig med begäran om

upplysningar.

Men därutöver skulle det tillkomma byrån att med det materiel,

som dels byrån själv insamlar dels erhåller från de olika geografiska byråerna,

utarbeta översikter över den dagliga politiska pressdiskussionen,

liksom också vid förefallande behov sammanfattande framställningar rö

-

rande vissa speciella frågor. Dessa översiktliga framställningar skulle

ställas till förfogande ej blott för utrikesledningen utan även för den diplomatiska

och konsulära representationen i utlandet.

Även om man är beredd att, såsom kommitterade föreslagit, till

gemensam handläggning med de politiska frågorna som regel hänföra

ärenden av ekonomisk natur, är det likväl uppenbart att för vissa sådana

frågor ett sammanförande lämpligen ej bör komma i fråga.

Sådana frågor äro framför allt de, som beröra avsättningsmöjligheterna

för svenska alster i utlandet, ävensom i viss mån importen av främmande

alster till Sverige. Efter förslag av 1906 års diplomat- och konsulatkommitté

utsändes ett antal handelsattachéer med huvudsaklig uppgift

att vid sidan av konsulaten befrämja den svenska exporten. Det har visat

sig, att handelsattachéernas verksamhet liksom även konsulatens uppgifter,

i den mån de falla inom här ifrågavarande område, för att bliva

mera fruktbärande måste i högre grad än som under hittillsvarande förhållanden

visat sig möjligt, åtnjuta stöd och ledning från centralorganisationens

sida. På grund av de särskilda förhållanden, som för det närvarande

råda, hava kommitterade ansett sig böra föreslå en väsentlig ökning

av handelsattachéernas antal. Desto nödvändigare blir det då, att

den ledning av deras verksamhet, som utövas från hemlandnt, blir effektiv.

Härvid kräves, att ledningen står i den mest intima beiöring med

representanterna för vårt näringsliv, liksom att den besitter ingående kunskap

om den svenska handelns och industriens förhållanden och möjligheter.

Sådana djupgående insikter kunna icke förutsättas hos tjänstemännen

å de geografiska byråerna, hos vilka kännedom främst kan och bör

fordras i vad angår förhållandena i de främmande länderna.

Det skulle visserligen ur principiell synpunkt icke möta något hinder

att å en var av de ifrågavarande byråerna, anställa tjänstemän med

speciell uppgift att handlägga här omhandlade frågor och med den särskilda

praktiska utbildning, som härför måste förutsättas. En sådan organisation

skulle emellertid enligt kommitterades mening bliva allt för

vidlyftig och dyrbar, utan att de fördelar, som därmed skulle vinnas,

kunde sägas motsvara kostnaderna.

Den utväg, som erbjuder sig, synes vara att inom utrikesdepartementet

på ett ställe sammanföra handläggningen av här berörda uppgifter.

Den verksamhet i det svenska näringslivets tjänst, varom här är fråga,

har redan tagit en mycket avsevärd omfattning och kommer säkerligen

0—185097.

Handläggning

av

speciella

handehärenden.

Byrå

eller avdelning

?

34

att i framtiden ytterligare utvecklas. Det erbjuder givetvis för de firmor

och företag, som begagna sig därav, en avsevärd fördel att ständigt hava

att göra med samma personal inom departementet.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att så snart ett ärende

antager den karaktär, att det kan sägas bli av betydelse för Sveriges förhållande

till visst land, att det uppväcker frågor angående tolkningen och

tillämpningen av traktater, att det ådagalägger behovet av ingåendet eller

ändring av internationella överenskommelser, detsamma skall handläggas

av den politiska och handelspolitiska avdelningen.

Kommitterade hava visserligen funnit att här ifrågavarande ärenden

närmast borde uppdragas åt en inom den politiska och handelspolitiska

avdelningen förlagd särskild byrå. Men en sådan anordning torde under

den nuvarande övergångsperioden erbjuda vissa olägenheter, vilka icke böra

förbises.

Innan handelsdepartementet kommit i verksamhet, och i samband

därmed en omläggning av reglerna för de kommersiella ärendenas behandling

inom statsförvaltningen ägt rum, får utrikesdepartementet fortfarande

omhänderhava åtskilliga ärenden, som längre fram torde komma att uppdragas

åt andra statsmyndigheter. Dessutom lärer såsom ovan erinrats ledningen

av handelsattachéernas verksamhet särskilt under tiden närmast efter

den nya organisationens ikraftträdande komma att erfordra ett avsevärt

arbete, därest de med utvidgningen av handelsattachéinstitutionen avsedda

syften skola vinnas.

Med hänsyn till dessa omständigheter och med fäst avseende vid

den starka konkurrens från affärslivets sida, som kommer att förmärkas,

när det gäller att för departementet förvärva lämplig person att omhänderhava

ledningen av arbetet med här ifrågavarande ärenden, vilja kommitterade

föreslå, att tills vidare, i stället för en bju-å för de speciella

handelsärendena under politiska och handelspolitiska avdelningen, en speciell

handelsnvdelning inrättas vid sidan av departementets övriga avdelningar.

Då den här föreslagna anordningen icke är avsedd att fastställas

såsom definitiv, torde chefsbefattningen för ifrågavarande avdelning, ävensom

en för avdelningen beräknad byråsekreterare böra uppföras å extra stat.

Däremot synes en andre legationssekreterare eller vice konsul samt

en kanslist, vilka även skola tjänstgöra å avdelningen, under alla förhållanden

erfordras och avlöningsförmåner för dem böra därför redan nu

upptagas å ordinarie stat.

I detta sammanhang torde böra beröras en fråga, som för den speciella

handelsavdelningens verksamhet är av särskild vikt, nämligen utrikesdepartementets

ställning till kommerskollegii informationsbyrå.

H5

Medan utrikesdepartementet, och dess organ i utlandet stå det

svenska näringslivet till tjänst med upplysningars inhämtande uteslutande

från utlandet, blir den informationsverksamhet, som faller inom

kommerskollegii område av mera omfattande natur. Emellertid torde för

undvikande av dubbelarbete vara lämpligt, att hela det informationsmaterial,

som genom statens försorg införskaffas och är av natur att kunna komma

näringslivet till nytta, slutligen samlas och bearbetas på en hand. Då

kommerskollegii informationsbyrå härvidlag har det mera omfattande

verksamhetsområdet, torde det vara lämpligt att denna uppgift förlägges dit.

Men det är tydligt, att ett nära samarbete måste äga rum mellan

utrikesdepartementet och kommerskollegii informationsbyrå. För utrikesdepartementets

del synes den speciella handelsavdelningen vara mest

skickad att förmedla denna verksamhet och bör i förhållande till kommerskollegii

informationsbyrå tjänstgöra såsom förbindelseleden till utlandet.

I den allmänna översikt, som kommitterade lämnat angående de prin-,

ciper, som ligga till grund för förslaget till ny organisation av utrikesdepartementet,

har redan angivits att en enhetlig handläggning borde ske

även av ärenden av väsentligen rättslig natur. Kommitterade föreslå i

sådant osyfte bibehållandet av en särskild rättsavdelning.

A denna avdelning skulle handläggas ärenden rörande medborgarrätt,

in- och utvandring, personrättsliga förhållanden, rättsfrågor föranledda

av social och ekonomisk lagstiftning, säkerheten till sjöss, förlisningar

och sammanstötningar av fartyg jämte därav framkallade ersättningskrav,

efterspaning av brottslingar i utlandet, utlämnande av förbrytare, åtal

för utomlands begångna brott, brott ombord på svenska fartyg i utlandet,

sjukvård åt utlänningar, hemsändande av fattiga, utvisning, rättshjälp och

handräckning i civil- och brottmål, fångvård- och polisärenden, civil-,

process-, straff- och sjölagstiftning, industriell, litterär och artistisk äganderätt,

medicinal- och veterinär-lagstiftning. Härjämte skulle å denna

avdelning handläggas mål rörande arv, pensioner, understöd åt sjöfolk

och nödlidande svenska undersåtar samt begravning av sjöfolk i utlandet,

svenska sjömäns å utrikes ort timade frånfälle samt frågor i samband

sjöförklarings upptagande i utlandet, sjömäns penningförsändelser från

utrikes ort, indrivning av fordringar hos rederier och enskilda. Överhuvud

taget skulle till avdelningen höra ärenden, för vilka det juridiska

momentet är avgörande. Frågor om avtal och överenskommelser i sådana

ämnen, som ovan angivits, liksom de spörsmål, vilka uppstå vid överenskommelsernas

tillämpning böra även omhänderhavas å avdelningen.

Rättsavdelningen.

36

På grund av det synnerligen stora antal ärenden, som skulle falla

inom ifrågavarande avdelnings verksamhetsområde är en fördelning av arbetet

nödvändig. Det synes då lämpligast att sammanföra arvs- och ersättningsärendena

jämte med dessa omedelbart sammanhörande frågor till en byrå,

byrån för arvs- och er sättning särenden och alla övriga ärenden till den

juridiska byrån.

Den förra gruppen av ärenden sammanhållas av ett däri ingående

starkt ekonomiskt moment. Redan under nuvarande förhållanden hava

dessa ärenden befunnits vara av sådan speciell karaktär att en särskild

handläggning förbehållits dem: arvsärenden skötas på eget ansvar av en

förste sekreterare och ersättningsärenden av extra avdelningschefen å rättsavdelningen.

Det har emellertid visat sig erbjuda avsevärda svårigheter

för denne senare att medhinna ersättningsfrågornas behandling. Förslag

hava framställts syftande att överföra dem till kommerskollegium, där de

före 1906 års reform handlades. Kommitterade finna emellertid icke skäl

att biträda detta förslag. Utrikesdepartementet bör fortfarande omhänderhava

vården av ifrågavarande ärenden, varigenom tillfälle erbjuder sig att

mera direkt övervaka konsulatens handläggning av desamma, och kontrollera

den reda och omsorg, med vilka konsulaten sköta sina åligganden.

För att giva ett begrepp om omfattningen av den verksamhet, som

skulle tillkomma byrån för arvs- och ersättningsärenden förtjänar anföras,

att antalet nyupplagda nummer i kungl. utrikesdepartementets diarier i

ersättningsinål utgjorde för åren 1914, 1915, 1916 och 1917 respektive

777, 694, 632 och 709 samt att för tiden januari—november 1918 antalet

överstiger 1,000. Under sagda år hava utbetalts respektive 44,000, 42,000,

83,000 och 131,000 kronor samt inbetalts respektive 7,000, 9,000, 9,000

och 21,000 kronor. För tiden januari—november 1918 ställa sig motsvarande

siffror 210,000 och 75,000 kronor.

Från den nuvarande arvsavdelningen avgingo åren 1915, 1916 och

1917 respektive 3,191, 3,376 och 4,175 skrivelser. För år 1918 är motsvarande

siffra 5,909.

Storleken av de penningbelopp — till sin ojämförligast största del

härrörande från Nordamerikas förenta stater — som förmedlats genom arvsavdelningen

framgår av omstående översikt.

O O • «

Arvsmedel åren 1915—1918.

Inbetalda. Utbetalda.

År 1915............... kr. 676,701-36 kr. 669,014-43

, 1916............... > 745,923o» > 732,127-ai

,1917............... > 1,423,306-n > 1,435,293-u

, 1918............... > 1,523,619-eo > 1,400,032-n

Vad den juridiska byrån angår, skulle åven den bliva synnerligen

arbetstyngd. Det må i sådant avseende endast erinras om, att här skulle

handläggas hela mångfalden frågor angående medborgarskap, den internationella

privaträtten, giftermål etc.

Enligt koinmitterades mening skulle slutligen en tredje grupp av ärenden

sammanföras till gemensam handläggning å en avdelning, utan att därvid

en fördelning efter den geografiska principen synes påkallad. Dessa ärenden

äro dels sådana, som angå den under utrikesdepartementet hörande

personalen och förvaltningen av departementets penningemedel, dels sådana,

som angå personalen vid härvarande främmande beskickningar och konsulat

och slutligen frågor angående pass, svenskars studieresor i utlandet m. m.

Av personalärendena handläggas för närvarande de, som röra departementet

och den diplomatiska personalen i utlandet å personalavdelningen,

de, som angå konsulaten å handelsavdelningen- Denna anordning, som

redan under nuvarande förhållanden visat sig behäftad med avsevärda

olägenheter, synes icke böra bibehållas, särskilt om ett sammanförande av

den diplomatiska och konsulära karriären i enlighet med kommitterades

förslag genomfördes. Samtliga personalärenden böra behandlas å en byrå

inom personal- och administrativa avdelningen lämpligen kallad personaloch

räkenskapsbyrån.

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att om å ena sidan

personalfrågorna kräva enhetlighet i handläggningen, det givetvis å andra

sidan är nödvändigt att vid deras avgörande nödig kontakt upprätthålles

särskilt med den eller de avdelningar inom departementet, vilka tjänstemännens

verksamhet närmast berör. Kommitterade hava också i sitt förslag

till instruktion för utrikesdepartementet meddelat särskilda föreskrifter,

huru ett sådant samarbete skall komma till stånd.

Till handläggning å samma byrå som personalärendena hava hänförts

jämväl frågor om avlöningar, resekostnader etc. och över huvudtaget alla

sådana ärenden, som sammanhöra med förvaltningen och redovisningen

av de å riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel. Till stöd för en

sådan anordning kunna åberopas viktiga praktiska skäl. De ekonomiska

frågor, som här avses, komma i betydande utsträckning till avgörande i

. samband med utnämningar och förflyttningar av utrikesrepresentationens

personal, och det skulle ur arbetssynpunkt erbjuda avgjorda olägenheter,

därest handläggningen av dessa ärenden skulle äga rum å en annan byrå

än den,o som handhar personalfrågorna.

Ä en annan byrå å avdelningen sammanföras de frågor, som angå

Personaloch

administrativa

avdelningen.

38

Arkivet.

personalen vid främmande beskickningar och konsulat, utländska statschefer,

ärenden rörande audienser, ceremoniel, utmärkelsetecken och belöningar,

utverkande av förmåner för svenskar, som önska företaga studieresor

i utlandet, passärenden och viseringar, kurirpost, biträde åt svenska myndigheter

vid indrivande av utskylder och böter från i utlandet boende m. in.

Ehuru dessa ärenden till sin natur äro synnerligen skiftande, hava de, då

en uppdelning av dem på departementets olika byråer ej synes genomförbar,

av praktiska hänsyn sammanförts till en byrå.

Den övervägande delen av de uppgifter, som för närvarande omhänderhavas

i departementets arkiv torde även för framtiden böra bibehållas

därstädes. Det gäller här mottagandet, registreringen, klassificeringen och

fördelningen av inkommande post, förvaringen av koncepten till den utgående

posten m. fl. dylika åligganden.

Det läte sig visserligen tänka att även här genomföra en fördelning,

så att en var av departementets avdelningar finge sitt särskilda arkiv,

men den splittring och den brist på överskådlighet, som därav skulle

bliva en följd, synes ej uppvägas av de med en sådan anordning förbundna

fördelar. Kommitterade hava tänkt sig att mom det centrala arkiv,

som enligt deras förmenande bör bibehållas, skulle i arkivteknisk väg

genomföras sådana anordningar, att därigenom uppnåddes de väsentliga

fördelar, en uppdelning av arkivet i separata avdelningar innebure.

Kommitterade hänvisa i detta avseende till den av dem utarbetade, såsom

bil. 3 intagna särskilda arbetsordning för arkivet.

Bland till utrikesdepartementet inkommande och därifrån avgående

telegram är ett betydande antal avfattat i chiffer. Chiffertelegrammen måste

i samband med handläggningen uppsättas eller lösas, ett arbete, som alltjämt

bör åligga arkivet. De anordningar, som hittills i detta avseende tillläinpats,

äro icke av beskaffenhet att böra bibehållas. Kommitterade föreslå

att ett särskilt chiffreringskandi med ofast, uteslutande med chiffreringsarbetet

sysselsatt personal upprättas. A detta kansli skulle allt inom

departementet förekommande arbete avseende chiffrering utföras.

Under arkivets vård synes även departementets bibliotek böra ställas.

Departementets bibliotek befinner sig, oaktat åtgärder på sista tiden

vidtagits för att modernisera detsamma, i ett allt utom tillfredsställande .

skick, ofullständigt underhållet, som det är, samt kringspritt i departementets

olika lokaler. Ett systematiskt upprättande och ordnande måste här

äga rum, och nödiga medel snarast möjligt för sådant ändamål ställas till

förfogande.

39

Efter denna översikt av departementets avdelningar oeh underavdelningar

samt fördelningen av ärendena mellan desamma, övergå kommitterade

till en redogörelse för tjänstemännen och övrig i departementet

anställd personal samt deras olika arbetsuppgifter.

I första hand möter då frågan om kabinettssekreterarens ställning.

Kommitterade hava funnit, att det ur organisatorisk synpunkt erbjuder

stora fördelar, att den omedelbara ledningen av departementets arbete

vilar hos en tjänsteman, vilken å ena sidan inför ministern svarar

för arbetets behöriga gång och å andra sidan gent emot departementets

personal är den sammanhållande och övervakande kraften.

Men, det är givet, att, därest kabinettssekreteraren skall finna tid för

dessa uppgifter, de ämbetsåligganden, som uppdragas åt honom, måste i

avsevärd mån begränsas. Kabinettssekreterarens krafter böra koncentreras

på väsentliga frågor, han bör endast handlägga de ärenden, som antingen

ministern uppdrager åt honom, eller som han själv finner vara av

den betydelse, att han personligen omhändertager desamma. Han bör endast

underteckna viktigare expeditioner i den mån ministern ej själv förbehåller

sig desamma samt utöva en allmän uppsikt över arbetets gång. Till

följd härav måste det tillkomma honom att föreslå de ändringar i organisationen,

som kunna visa sig behövliga, att fördela tjänstemännen mellan

de olika avdelningarna samt att tillse att kontinuiteten uppehälles, så att de

upplysningar, .vilka äro av vikt för vederbörande avdelningars verksamhet,

såvida ej särskilda skäl föreligga, meddelas avdelningscheferna. Kabinettssekreteraren

bör slutligen övervaka att beskickningar och konsulat hållas

underrättade ej mindre om utrikespolitiska frågor än även rörande viktigare

frågor på den inre politikens område.

Arbetets art inom ett utrikesdepartement medför, att i större omfattning

än i andra departement framställningar och hänvändelser göras

vid personliga besök. För att mottagandet av dessa besök icke skall i

allt för hög grad inkräkta på annat arbete, böra ej blott särskilda mottagningstider

bestämmas, utan även på lämpligt sätt anvisningar lämnas de

besökande rörande den eller de tjänstemän, till vilka de allt efter ärendets

natur hava att hänvända sig.

Ofta nog önska vederbörande komma i direkt förbindelse med ministern

för utrikes ärendena personligen. Det är emellertid uppenbart, att

ministern endast i begränsad omfattning kan mottaga besök. Han måste

reservera sin tid för de utländska beskickningscheferna, för tjänstemännen

i viktigare frågor, för politiska personligheter m. fl.

Övriga besökande kunna i allmänhet framföra sina ärenden och erhålla

nödiga upplysningar genom direkta hänvändelser till kabinettssekre

-

Kabinetts

sekreteraren.

40

teraren eller vederbörande chefer för avdelningar eller byråer. Det gäller

emellertid att i möjligaste mån spara dessa tjänstemäns arbetstid och särskilt

kabinettssekreterarens. Såsom särskilda sekreterare åt ministern och

kabinettssekreteraren hava kommitterade anvisat tvenne tjänstemän, en

andre legationssekreterare eller vice konsul och en andre byråsekreterare. Det

torde visa sig lämpligt att åt dessa sekreterare uppdraga att vara den besökande

allmänheten till hjälp bl. a. med anvisning rörande de tjänstemän,

till vilka hänvändelse i det enskilda fallet bör ske.

Den tanken har framförts att kabinettssekreteraren borde beredas en

ställning motsvarande den, vilken statssekreterarna intaga.

I sitt den 27 februari 1917 avgivna betänkande rörande statsdepartementens

verksamhetsområde och arbetsbörda m. m. har nuvarande

chefen för civildepartementet Schotte rörande här föreliggande

fråga framhållit vissa synpunkter: »1 detta departement», (utrikesdepartementet)

heter det sålunda, »som har få riksdagspropositioner och andra

riksdagsärenden är det en tydlig fördel, att utrikesministerns närmaste

man ej alltför ofta ombytes; på denne ankommer i särskilt hög grad att

bevaka och upprätthålla formerna i kommunikationen med främmande

makter samt kontinuitet och tradition. Han fyller i sådant avseende uppgifter,

som i de andra departementen åligga expeditionscheferna. Den anordningen

torde i detta departement vara lämpligast, att jämte det kabinettssekreteraren

bibehålies med samma ställning som nu, ett biträde åt honom

under lämplig form anställes (en biträdande kabinetssekreterare eller dylikt.)»

Ehuru kommitterade finna de skäl, som föranlett inrättandet av

särskilda statssekreterarebefattningar värda allt beaktande, anse de sig

emellertid, med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter, som åligga utrikesdepartementet,

ej kunna förorda, att en statssekreterarepost inrättas

i detta departement. Särskilt i de allt talrikare inträffande fall, då

ministern för utrikes ärendena ej tillhört den diplomatiska banan, är det

önskvärt, att vid hans sida ställes en tjänsteman, som fullt behärskar den

ämbetsrnässiga rutinen. De inom ett lands utrikesrepresentation vid förbindelserna

med främmande makter rådande särskilda förhållanden tala starkt

för en sådan anordning.

Om kommitterade alltså äro beredda att vad angår kabinettssekreterarens

ställning ansluta sig till den uppfattning, som framförts av statsrådet

Schotte, anse de sig emellertid ej böra tillstyrka att en biträdande

kabinettssekreterarepost inrättas inom utrikesdepartementet. En dubblering

av befattningar synes ej ur organisatorisk-teknisk synpunkt vara att tillråda.

Kommitterade föreslå i stället att de närmast under kabinettssekrete

-

41

raren lydande tjänstemännen inom departementet, avdelningscheferna, beredas

en sådan ställning att vissa av kabinettssekreterarens nuvarande uppgifter

kunna överflyttas på dem.

Kabinettssekreterarebefattningen har hittills varit en genomgångspost.

Till innehavare därav hava befordrats äldre legationssekreterare vid

beskickningarna eller kansliråd inom departementet, vilka efter en vanligen

relativt kort tjänstgöring som kabinettssekreterare utnämnts till beskickningschefer.

Kommitterade finna de med en sådan anordning förbundna

olägenheter synnerligen avsevärda. Ombytena å kabinettssekreterareposten

komma därigenom lätteligen att äga rum icke när det ur allmän synpunkt

är lämpligt, utan när tillfälligtvis en envoyépost blir ledig. Det är också

tydligt, att ju högre kvalificerad en kabinettssekreterare är, desto svårare

är det att vägra honom den befordran han eftersträvar.

De uppgifter, som enligt kommitterades förslag tillkomma kabinettssekreteraren

synas böra föranleda, att denne beredes en ställning fullt motsvarande

den, som tillkommer beskickningschef i utlandet. Det förtjänar

i detta sammanhang framhållas, att, därest kabinettssekreteraren, såsom

föreslagits, erhåller en dylik ställning, möjlighet beredes att på ett tillfredsställande

sätt lösa den svårighet, som i vissa lägen kan tänkas uppkomma

därigenom, att förutsättningar saknas för det nödvändiga samarbetet

mellan ministern för utrikes ärendena och hans närmaste man.

Till frågan om de ekonomiska förmåner, som i anslutning härtill

böra tillkomma kabinettssekreteraren i jämförelse med övriga tjänstemän

inom departementet, återkomma kommitterade å annat ställe i samband

med angivandet av nya grunder för ordnandet av utrikesrepresentationens

löneförhållanden.

Under kabinettssekreteraren, skulle såsom chefer för en var av departementets

fyra avdelningar anställas avdelningschefer med ministerresidents

eller generalkonsuls ställning. Såsom chef för arkivet skulle

fortfarande stå ett kansliråd.

Några poster motsvarande de ifrågavarande avdelningschefsbefattningarna

finnas för närvarande ej inom departementet. Men liksom kabinettssekreteraren,

enligt vad ovan sagts, ansetts böra likställas med beskickningschef,

så synas de tjänstemän, som närmast under honom skola

leda arbetet inom departementet, böra beredas ministerresidents eller

generalkonsuls ställning.

Med denna anordning vunnes ett dubbelt mål. Dels skulle i ökat

mått möjlighet beredas att för de betydelsefulla uppgifter, som tillkomma

6—18509 7.

Avdelnings

cheferna.

Arkivchefen.

42

avdelningscheferna inom departementet, förvärva personer med auktoritet

och erfarenhet, dels skulle, därest likställighet genomfördes mellan den inre

och yttre karriären, förflyttningar i mån av behov kunna äga rum från

tjänstgöring utomlands till departementet och tvärt om.

Det har såsom förhållandena hittills ställt sig inom departementet

varit förbundet med svårigheter att i önskvärd utsträckning där anställa

personer, vilka var på sitt område mäktat intaga en sammanhållande och

ledande ställning.

I spetsen för den politiska och handelspolitiska avdelningen skulle sättas

en person, som förvärvat grundliga insikter i politiska och handelspolitiska

frågor, särskilt traktatsfrågor, och som vore mäktig att omedelbart leda arbetet

med de många olika ärenden av angivna natur, som dagligen här förekomma.

Han bör besitta mångsidig insikt om förhållandena i utlandet

för att i möjligaste mån kunna följa den politiska och handelspolitiska

utvecklingen i olika länder.

De fordringar, som under övergångsperioden, innan ett handelsdepartement

trätt i full funktion, komma att ställas på chefen för den speciella

handelsavdelningen göra det önskvärt, att han såväl i fråga om ämbetsställning

som i avlöningshänseenden jämställes med chefen för politiska

och handelspolitiska avdelningen. Till stöd härför kan ytterligare

anföras vikten därav, att denne avdelningschef erhåller en auktoritativ ställning

såväl gent emot den svenska handelsvärlden och dess organisationer

som i förhållande till handelsattachéerna, vilkas verksamhet han är satt

att leda.

Vad chefen för rättsavdelningen beträffar, är det tydligt, att särskilt

i en tid som denna stora krav komma att ställas på hans förmåga, kunskaper

och erfarenhet. Innehavaren av denna befattning måste besitta ingående

kännedom om den internationella rätten liksom även innehava de

övriga förutsättningar, som krävas för utredningar av de mångskiftande

rättsfrågor som i första hand komma under hans bedömande och avgörande.

Vad därefter chefen för personal- och administrativa avdelningen

angår, förtjänar framhållas, att han skulle omhänderhava de frågor, som

angå utrikesrepresentationens personal, tillhopa uppgående till över 850

personer, varav omkring 170 avlönade. Det är kommitterades mening, att

avdelningschefen skall personligen följa alla förflyttningar och förändringar

inom utrikesrepresentationen och stå utrikesledningen till tjänst med upplysningar

angående de olika tjänstemännens personliga förutsättningar för

de skiftande uppgifter, som ställas på dem. Han skall även övervaka

att attachéernas utbildning efter det första anställandet äger rum i enlighet

med givna föreskrifter, samt att de yngre tjänstemännen i möjligaste

43

mån beredas tillfälle att förvärva de speciella insikter, som för departementet

och utrikesrepresentationens planmässiga utveckling och deras egen

verksamhet är önskvärd. Det ligger i sakens natur, att chefen för personal-

och administrativa avdelningen skall inför utrikesledningen föredraga

personalärenden och föreslå innehavare till lediga befattningar.

På ifrågavarande avdelningschefs persoidiga förmåga, hans genom

lång tjänstgöring inom utrikesrepresentationen förvärvade personalkännedom

samt på hans energi, kommer att i väsentlig mån bero, om det skall

lyckas att åt utrikesrepresentationen förvärva den kvalitativt högt stående

tjänstemannapersonal, som är behövlig för att departementet skall vara i

stånd att fylla sina uppgifter. I detta sammanhang torde vara skäl att

framhålla den särskilda uppmärksamhet, som frågan om lämpligt besättande

av de olönade konsulsposterna måste kräva från avdelningschefens sida.

Härjämte skulle utarbetandet av departementets andel i statsverkspropositionen

samt inseendet över förvaltningen av de å riksstatens tredje

huvudtitel anvisade medel åligga honom.

Vid sidan av de fyra avdelningschefer, varom ovan talats, skall inom

utrikesdepartementet finnas ännu en tjänsteman, som är omedelbart underställd

kabinettssekreteraren, nämligen arkivchefen. Arten av denne tjänstemans

verksamhet synes motivera, att han bibehållas i sin nuvarande

ställning såsom kansliråd.

Det bör åligga arkivchefen att övervaka arkivets skötsel, vid behov

verkställa historiska utredningar samt att förvara de hemliga handlingarna.

En viktig uppgift tillkommer honom vid genomförandet av den tekniskt

ändrade organisation av arkivet, vars grunddrag finnas angivna i den av

kommitterade utarbetade särskilda arbetsordning för detsamma.

Om det är riktigt, att de ekonomiska frågor, som uppstå efter kriget .

bliva av natur att i hög grad fordra utrikesdepartementets uppmärksamhetsafolkrätt. ''

och arbete, gäller emellertid detta i icke mindre grad de internationellt

rättsliga spörsmålen.

Vårt land måste stå väl rustat att verksamt deltaga i arbetet på den

internationella rättens återuppbyggande och befästande.

Det skulle enligt komrnitterades mening utgöra ett fel i departementets

organisation, därest icke särskilda möjligheter bereddes departementet

att deltaga i detta arbete. Ett vidsträckt och betydelsefullt verksamhetsfält

erbjuder särskilt uppställandet och sanktionerandet av sådana

regler, som skola garantera en fredlig utjämning av tvister staterna emellan.

Vid sidan härav torde utrikesdepartementet böra beredas tillfälle att

44

för folkrättsliga utredningar av principiell innebörd förfoga över särskilt

kvalificerad person.

För att tillförsäkra utrikesdepartementet den yppersta sakkunskap i

folkrättsliga ting, som står att erhålla, torde vara lämpligt att utrikesledningen

beredes möjlighet att vid departementet såsom speciellt sakkunnig

i folkrätt fästa en rättslärd, känd såsom synnerligen väl förfaren i här

angivna ämnen. Kommitterade föreslå att i sådant syfte ett arvode uppföres

å kr. 8,000.

Chefer för Såsom vid redogörelsen för departementets organisation redan framhål

°män^åhy-

skulle arbetet å de olika avdelningarna med undantag av den speciella

»•4ema w. han delsavdelningen fördelas mellan byråer; å politiska och handelspolitiska

avdelningen skulle finnas '' fyra, å rättsavdelningen två samt å personaloch

administrativa avdelningen likaledes två byråer. Under arkivet skulle

sortera ett kansli för chiffrering samt biblioteket.

När det gäller att med arbetskraft utrusta de olika byråerna och

arkivet, måste givetvis hänsyn tagas till deras särskilda uppgifter. •

Vad först angår de tre geografiska byråerna på den politiska och

handelspolitiska avdelningen är tydligt, att värdet av den föreslagna reformen

av departementet i väsentlig mån kommer att bero på deras sätt

att fullgöra sitt arbete. A dessa byråer måste finnas arbetskrafter särskilt

skolade för de olika uppgifterna. I spetsen för en var av byråerna har

satts en förste legationssekreterare eller konsul såsom chef. Han bör

under en icke allt för kort tid hava tjänstgjort i utlandet. Men härjämte

synes å en var av ifrågavarande byråer böra fästas ytterligare en tjänsteman,

vilken lämpligen bör vara andre legationssekreterare eller vicekonsul.

På sådant sätt synes möjlighet öppnas att förfoga på de olika

byråerna över personer, som behärska de förefallande uppgifterna. Det

torde vara lämpligt att personvalet sker sålunda, att de olika tjänstemännen

komplettera varandras insikter. Det är sålunda önskvärt, att därest den

ene har en mera diplomatisk utbildning, den andre väljes bland tjänstemän

med vidsträcktare konsulär erfarenhet o. s. v. På detta sätt lärer

inom den* ram, som bildas av de olika byråerna, kravet på specialisering å

olika uppgifter tillgodoses.

Det är av särskild vikt, att tjänstemännen å de politiska och handelspolitiska

byråerna tid efter annan erhålla tillfälle till tjänstgöring vid

beskickningar eller konsulat i de länder, vilka falla inom respektive byråers

verksamhetsområden.

Även i spetsen för pressbyrån bör stå en tjänsteman med ställ

-

45

ning motsvarande förste legationssekreterare eller konsul. Hans verksamhet

kommer att erfordra alldeles särskilda kvalifikationer, framför allt en ingående

kännedom om den in- och utländska pressen. Chefen för denna

byrå måste förutsättas komma att stå ministern för utrikesärendena nära,

då han, såsom kommitterade redan haft anledning framhålla, får en särskild

uppgift att fylla vid förmedlingen af utrikesledningens förbindelser

med utomlandsrepresentationen ej blott i frågor av utrikespolitisk

vikt, som hava beröring med pressen, utan även när det gäller att förmedla

underrättelser rörande regeringens avsikter i frågor, som ehuru av

inre politisk art, äro av intresse för utlandet. Av det ovan anförda torde

framgå, att det ofta icke lärer bliva möjligt att inom den diplomatiska

eller konsulära banan finna kompetent innehavare för ifrågavarande post.

Då kommitterade anse av synnerlig vikt att pressbyrån utrustas

med tillräcklig arbetskraft för de betydligt vidgade uppgifter, som uppdragits

åt byrån, hava de beslutat föreslå att å densamma skola placeras två

tjänstemän, den ene med andre legationssekreterares eller vicekonsuls, den

andre med byråsekreterares ställning.

För att bereda pressbyråns chef det sakkunniga biträde, varav han

är i behov, torde det visa sig nödvändigt att åtminstone en utav ifrågavarande

tjänstemän äger mera speciellt publicistiska erfarenheter och insikter

än som i regel kunna påräknas hos utrikesdepartementets tjänstemän.

Kommitterade vilja emellertid samtidigt framhålla, att det är av stor betydelse

att departementets yngre tjänstemän åtminstone under någon tid

beredas tillfälle att tjänstgöra å denna byrå.

För närvarande utgår av tredje huvudtitelns besparingar ett belopp

å kr. 2,000 till ett å pressavdelningen anställt biträde, vilket är sysselsatt

med exerpering av den utländska pressen m. fl. dylika uppgifter. Ett

motsvarande belopp bör ställas även till en blivande pressbyrås förfogande.

Vad därefter rättsavdelningens båda byråer angår, föreslå kommitterade

en i viss mån skiljaktig organisation jämförd med den, som kommit

till användning inom den politiska och handelspolitiska avdelningen.

Det med en omfattande medelförvaltning förbundna ansvaret liksom

de speciella insikter ej mindre i den svenska än även i den internationella

familjerätten och sjölagstiftningen, som erfordras av den tjänsteman, som

står i spetsen för byrån för arvs- och ersättningsärenden, synes väl motivera

att denna post anförtros åt en förste legationssekreterare eller konsul.

Av ordinarie förslagsanslaget »Vikariatsersättningar, extra biträden

m. m.» har hittills utgått ett arvode å kr. 600 till ett juridiskt biträde,

som huvudsakligen varit behjälpligt vid arbetet med de ersättnings

-

46

ärendena. Sedan arvs- och ersättningsärenden sammanförts å en byrå,

vars chef helt skall ägna sig åt skötseln av desamma, synes ej behövligt

att vidare bibehålla ett särskilt juridiskt biträde. Det härför uppförda

anslag torde böra upphöra. Det skall hädanefter tillkomma chefen för ifrågavarande

byrå såväl att på eget ansvar besluta i frågor om användningen

av de till departementets förfogande ställda medel för gottgörelse av kostnader

för sjöfolk m. m. som även att i sådana mål föra statsverkets talan.

Arbetet å byrån torde kräva biträde av två byråsekreterare, av vilka

den ene skulle förbereda och inför chefen föredraga arvsärendena, den andre

ersättningsärendena. Härjämte erfordras en kanslist för diarieföring m. m.

De synnerligen omfattande och betydelsefulla frågor, som falla inom

den juridiska byråns verksamhetsområde, skulle visserligen göra det önskvärt

att även i spetsen för denna byrå sätta en särskild chef. Emellertid

hava kommitterade beslutat föreslå att tillsvidare chefen för rättsavdelningen

jämte sina speciella uppgifter såsom avdelningschef och sin allmänna

uppsiktsskyldighet över byrån för arvs- och ersättningsärenden jämväl

skall övertaga befattningen såsom chef för juridiska byrån.

Den arbetsbörda, som härigenom kommer att åligga chefen för rättsavdelningen,

blir synnerligen avsevärd. Kommitterade sakna ingalunda

blick för, att därigenom kan riskeras det syfte, som varit avsett att uppnås

med inrättandet av ifrågavarande avdelningschefs befattning, nämligen

att inom departementet bereda plats åt en tjänsteman, vilken utan att

nedtyngas av dagliga ämbetsgöromål, kunde ägna studium åt företeelserna

på vissa områden av den internationella rättens vida fält. Kommitterade

vilja emellertid uttala sin förvissning, att, därest denna av sparsamhetshänsyn

föreslagna anordning skulle visa sig medföra avsevärda olägenheter,

åtgärder snarast måtte vidtagas i syfte att organiskt utbygga rättsavdelningen

genom inrättandet av en särskild chefsplats för den juridiska

byrån.

Såsom chef för juridiska byrån skulle det åligga avdelningschefen

att bereda och inför regeringsrätten föredraga de till utrikesdepartementet

hörande mål och ärenden, som skola förekomma i regeringsrätten, däribland

besvär över chefens för byrån för arvs- och ersättningsärenden beslut.

På den juridiska byrån skall placeras en andre legationssekreterare

eller vice konsul, som bör äga god juridisk utbildning. Det åligger

denne att i förekommande fall föra regeringsrättens protokoll.

Vad därefter byråerna å personal- och administrativa avdelningen

beträffar, synes en liknande anordning kunna förordas, som den, vilken

ovan föreslagits för rättsavdelningen.

Avdelningschefen skulle göras till chef för personal- och räken

-

47

skapsbyrån. Härigenom finge han personligen och omedelbart lägga hand

vid personalärendena, samt i samband därmed vid en avsevärd mängd

räkenskapsärenden. Det är otvivelaktigt, att vissa olägenheter bliva förbundna

även med denna anordning. I allt för hög grad kan avdelningschefens

tid komma att tagas i anspråk för löpande ärenden och hans uppmärksamhet

avledas från den väsentliga uppgiften att övervaka rekryteringen

och den planmässiga utbildningen av departementets personal.

Det är också endast i syfte att i möjligaste mån begränsa utgifterna,

som kommitterade enats om att för närvarande icke föreslå en särskild

chef för personal- och räkenskapsbyrån.

För att den utväg, som här anvisats, skall kunna beträdas, erfordras

emellertid att byrån utrustas med goda arbetskrafter. I sådant syfte förorda

kommitterade dels att en andre legationssekreterare eller vice konsul

samt en byråsekreterare fästas vid byrån, dels att en särskild kamrerarebefattning

där inrättas.

Rörande kamrerarens uppgifter hänvisa kommitterade till den av

dem utarbetade, såsom bilaga 2 införda särskilda instruktion. Kamreraren

skall oinhänderhava departementets vidlyftiga räkenskapsväsen. I

avlöningshänseende torde han böra jämställas med förste arkivarie. Enligt

vad kommitterade erfarit är det önskvärt att för bevarandet av kontinuiteten

vid skötseln av departementets räkenskaper och därmed sammanhängande

frågor förvärva en person med särskild erfarenhet om dessa

ärenden. Av hänsyn härtill kan ett personligt lönetillägg vara på sin

plats.

F. n. utgår av anslaget »Vikariatsersättningar, extra biträden m. m.»,

ett belopp å kr. 3,000 till siffergranskning samt biträden vid räkenskapsföringen

m. m. Detta belopp lärer böra för framtiden beräknas till kr. 4,000.

Ledningen av byrån för utländska studieresor, passärenden m. m.

bör enligt kommitténs mening anförtros åt en förste legationssekreterare

eller konsul.

Uppgiften att bistå det stora antal personer, som med eller utan

understöd av offentliga medel företager studieresor till utlandet, kräver ett

tidsödande arbete för att utverka de förmåner, utan vilka resorna skulle

bliva resultatlösa. Av praktiska skäl har till denna byrå förlagts de för

närvarande synnerligen talrika pass- och kurirärendena, vilka likvisst kunna

förutsättas framdeles komma att minska i antal.

En ytterligare mera formell, men därför ej betydelselös uppgift

skulle åligga chefen för denna byrå. Han skulle nämligen oinhänderhava

det icke obetydliga antal ärenden, som i utländska utrikesministerier sammanfattas

under benämningen’ »le protocol».

48

Av chefspostens innehavare kommer att fordras särskild erfarenhet

angående formerna- för det internationella umgänget ävensom speciella

insikter om folkrättens exterritorialitetsbestämmelser.

Hittills har av samma anslag, varifrån arvode utgått till det juridiska

biträdet, utbetalats ett belopp å 1,800 kronor till ett biträde, som

omhänderhaft vissa uppgifter i samband med utdelandet av ordensförläningar

m. m. Detta belopp behöver icke vidare utgå, då dessa bestyr

för framtiden synas böra tillkomma chefen för byrån för utländska studieresor,

passärenden m. m.

Förslaget avser att vid byrån fästa en byråsekreterare.

Vad slutligen arkivet angår, lärer en förste arkivarie samt två andra

arkivarier vara behövliga, särskilt med hänsyn därtill, att för framtiden en

större systematik och följdriktighet måste införas i dossiersystemet än den,

som hittills kommit till synes.

Det skall särskilt åligga förste arkivarien att ansvara för klassificeringen

och registreringen av in- och utgående handlingar, medan diarieföring

m. m. dylikt lämpligen bör överlåtas åt underordnade. Han skall

vidare övervaka det systematiska inarbetandet av handlingarna i departementets

arkiv. Honom skall dock åligga att personligen registrera chiffertelegrammen

samt skrivelser och telegram, som direkt inkommit till ministern

eller kabinettssekreteraren.

De bägge andre arkivarierna skola vara behjälpliga vid arkivets

skötsel, tillse att i de fall, då förutgående skriftväxling ägt rum i ett mål,

denna bifogas inkommande handling m. m.

Angående arkivets åligganden i övrigt hänvisas till den såsom bilaga

3 intagna särskilda arbetsordning för arkivet.

Under arkivet lyder chiffrering skansliet. I spetsen härför står en förste

arkivarie, som skall lösa och uppsätta chiffertelegram samt vid behov

nyredigera chiffern. Då det givetvis ej är möjligt för en person att

under en så avsevärd tid av dygnet, varom här är fråga, ensam fullgöra

alla chiffreringsuppgifter, hava kommitterade beslutat föreslå, att ett belopp

å 4,000 kr. uppföres för att bereda möjlighet till hjälp åt chefen för

chiifreringskansliet.

Vad bibliotekarien angår, bör likaledes ett arvode utgå åt honom. I

överensstämmelse med de avsikter, som kommit till uttryck vid skapandet

av ett centralt förvaltningsbibliotek, bör ett nära samarbete äga rum mellan

ledningen härför och ifrågavarande bibliotekarie.

Bibliotekariens arvode, som f. n. utgår med 1,200 kr. synes med

hänsyn till det ökade arbete, som måste erfordras från hans sida, böra

höjas till 1,500 kr.

I departementet tjänstgöra slutligen ett antal skrivbiträden och vakt- Kvinnliga

mästare, till vilka avlöningsförmåner utgå dels å ordinarie, dels å extraBkrlvv1^fden’

stat. F. n. finnas å ordinarie stat upptagna fem kvinnliga biträden i tredje bctjiinte

och sju i andra lönegraden, varjämte av anslaget till provisorisk förstärk- m'' "

ning av utrikesdepartementets arbetskrafter utgår avlöning åt tre biträden

i tredje och ett i andra lönegraden. Dessutom tjäjistgöra fjorton kvinnliga

biträden i departementet mot timpenning. A ordinarie stat finnas

i departementet anställda sju vaktmästare samt en portvakt; av medel från

berörda anslag för provisorisk förstärkning av departementets arbetskrafter

utgår dessutom avlöning till två extra vaktmästare. Avlöningsförmånerna

för ifrågavarande befattningshavare regleras efter enhetliga normer för

samtliga departement.

Sedan avlöningsförmånerna för dem under senare tid blivit underkastade

reglering, finna de kommitterade icke anledning att för närvarande

föreslå några förändringar i de utfående löneförmånerna.

Kommitterade vilja emellertid uttala den principiella uppfattningen,

att det på grund av de särskilda förhållanden, som gälla för utrikesdepartementets

del, är önskvärt att tillfälligt anställda skrivbiträden och vaktmästare

måtte i minsta möjliga utsträckning komma till användning inom

departementet.

1 det av kommitterade utarbetade förslag till ny instruktion för Diverse beutrikesdepartementet

hava upptagits särskilda regler för att trygga samarbetet stammelsermellan

departementets olika funktionärer ävensom vissa stad<janden angående

expeditioners undertecknande. Dessutom hava införts bestämmelser angående

tjänstetid å ämbetsrummet, semester, åtal för tjänstefel m. m. i

huvudsaklig överensstämmelse med de för övriga departement gällande bestämmelser

i förevarande avseenden. Föreskrifterna återfinnas i det såsom

bilaga 1 införda förslag till instruktion för utrikesdepartementet.

Enligt kommitterades förslag skulle de i utrikesdepartementet tjänstgörande

befattningshavare och biträden (med undantag av kvinnliga skrivbiträden

och vaktbetjänte) fördelas till tjänstgöring på följande sätt:

1—185097.

50

Kabinettssekreteraren (envoyé).

Särskilda sekreterare åt ministern för utrikes ärendena och kabinettssekreteraren:

en andre legationssekreterare eller vicekonsul samt en byråsekreterare.

Politiska och Handelspolitiska avdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).

l:a byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre

legationssekreterare eller vicekonsul.

2:a byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre

legationssekreterare eller vice konsul.

3:e byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre

legationssekreterare eller vice konsul.

4:e byrån (pressbyrån): Chef (en förste legationssekreterare eller

konsul), en andre legationssekreterare eller vicekonsul, en byråsekreterare,

ett biträde.

Speciella Handelsavdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul), en andre legationssekreterare

eller vicekonsul, en byråsekreterare, en kanslist.

Rättsavdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).

Juridiska byrån: chef (= avdelningschefen), en andre legationssekreterare

eller vicekonsul.

Byrån för arvs- och er sättning särenden: chef (förste legationssekreterare

eller konsul), två byråsekreterare, en kanslist.

Personal- och administrativa avdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).

Personal- och räkenskapsbyrån: chef (= avdelningschefen), en andre

legationssekreterare eller vice konsul, kainreraren, en byråsekreterare, biträden

för siffergranskning m. m.

Byrån för utländska studieresor, passärenden m. in.: chef (förste legationssekreterare

eller konsul), en byråsekreterare.

Arkivet.

Arkivchef (kansliråd), en förste arkivarie, två andre arkivarier, två

kanslister.

Chiffreringskansliet: chef (förste arkivarie), biträden.

Biblioteket: bibliotekarien.

En speciellt sakkunnig i folkrätt.

51

Bil. I.

Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för utrikesdepartementet

given Stockholms slott den 1919.

KAP. 1.

Kabinettssekreteraren.

§ I

Kabinettssekreteraren

i egenskap av ministerns för utrikes ärendena

närmaste man utövar den omedelbara ledningen av utrikesdepartementets

arbete.

KAP. II.

Utrikesdepartementets indelning.

§ 2.

Departementet är på sätt här nedan angives indelat i avdelningar

och underavdelningar. 6

o I. II. III.

I. Politiska och handelspolitiska avdelningen.

1) första byrån

2) andra »

3) tredje »

4) fjärde » (pressbyrån).

II. Speciella handelsavdelningen.

III. Rättsav delning en.

1) juridiska byrån

2) byrån för arvs- och ersättningsärenden (arvsbyrån).

Kabinetts

sekreteraren.

Departementets

indelning.

52

IV. Personal- och administrativa avdelningen.

1) personal- och räkenskapsbyrån,

2) byrån för utländska studieresor, passärenden m. m.

V. Arkivet med bibliotek och chiffreringskansli.

KAP. 111.

Ärendenas fördelning inom departementet.

§ 3.

Politiska och handelspolitiska avdelningen

Politiska och

handelspolitiska

avdelningen

-

att

handlägga

OO

a:

1) Första byrån

vars verksamhetsområde omfattar Danmark och Island, Finland, Nederländerna,

Norge, Schweiz, Tyskland samt Österrike-Ungern,* kolonier tillhörande

dessa stater,

ärenden av politisk och handelspolitisk natur såsom frågor rörande

statsöverhöghet, statsformer och konstitutioner, allianser, neutralitet, krig

och fred, skiljedom, diplomatiska framställningar avseende klagomål och

krav i anledning av krig, oroligheter och arbetstvister, handels- och sjöfartsavtal,

sociala frågor i allmänhet, politiska- och handelspolitiska konferenser

och kongresser, finanspolitiska frågor såsom tullar och acciser,

överenskommelser om mynt, mått, mål och vikt, beskattning i utlandet

av svenskar, kommunikationsväsende;

2) Andra byrån

vars verksamhetsområde omfattar Brittiska riket, Nordamerikas förenta

stater, ävensom Japan, Kina och övriga asiatiska samt afrikanska självständiga

stater; kolonier tillhörande dessa stater,

samma ärenden som för första byrån angivits;

3) Tredje byrån

vars verksamhetsområde omfattar Balkanstaterna, Belgien, Frankrike, Italien,

Portugal, Ryssland och övriga slaviska stater, Spanien, Mexiko, Central-

och Sydamerikas republiker: kolonier tillhörande dessa stater,

samma ärenden, som för första byrån angivits;

dock att ministern må, efter kabinettssekreterarens förslag, föreskriva

den ändring i de för sagda trenne byråer angivna verksamhetsområden, som

av omständigheterna påkallas;

* Jämför motiven sid. 29.

4) Fjärde byrån (Pressbyrån)

departementets förbindelser med den in- och utländska pressen, särskilt

förmedlingen av upplysningar till densamma, läsning och excerpering av

den in- och utländska pressen, översikter och sammanfattningar av pressuttalanden,

underrättelser till beskickningar och konsulat rörande regeringsåtgärder

på den inre politikens område av betydelse för utlandet, tidningsprenumeration.

§ 4.

Speciella handelsavdelningen

har att handlägga

ärenden av handels-teknisk natur, frågor rörande ledningen av handelsattachéernas

verksamhet, departementets förbindelser med enskilda köpmän, industriidkare

och institutioner i vad de angå handel, industri, sjöfart, jordbruk

och dess binäringar, jakt och fiske samt icke äro av traktatspolitisk innebörd,

införskaffandet av utredningar från utlandet i dessa frågor, departementets

förbindelser med kommerskollegii informationsbyrå.

§ 5.

Rättsavdelningen

har att handlägga å:

OO

1) Juridiska byrån

ärenden rörande medborgarrätt, in- och utvandring, personrättsliga förhållanden,

rättsfrågor föranledda av social och ekonomisk lagstiftning, ärenden

angående värnplikt, säkerheten till sjöss, förlisningar och sammanstötningar

av fartyg jämte ersättningskrav, efterspaning av brottslingar i utlandet,

extradition, åtal för utomlands begångna brott, brott ombord å svenska

fartyg i utlandet, sjukvård åt utlänningar, hemsändande av fattiga, utvisning,

rättshjälp och handräckning i civil- och brottmål, fångvård och polisväsen,

civil-, straff- och sjölagstiftning, industriel], litterär och artistisk äganderätt,

medicinal- och veterinär-väsen, redigering och utgivande av departementets

författningssamlingar;

2) Byrån för arvs- och er sättning särenden

mål rörande arv, pensioner, understöd åt sjöfolk och nödställda svenska

undersåtar samt begravning av sjöfolk i utlandet, svenska sjömäns å utrikes

ort timade frånfälle och deras kvarlåtenskap, ersättning i sammanhang

med sjöförklarings upptagande i utlandet, sjömäns penningförsändningar

från utrikes ort, indrivning av fordringar hos rederier samt, där omständigheterna

så påkalla, hos andra enskilda.

Speciella

hundelsavdel

ningen.

Rättsavdel

ningen.

54

§ 6.

Personal- och administrativa avdelningen

Personal och har att handlägga å:

administra- 00

tivia avdel- i) Personal- och räkenskapsbyrån

mngen. ärenden rörande utnämningar, avsked, tjänstledigheter och förordnanden,

avlöningar och resekostnader, i vad de avse samtliga i utrikesdepartementet

anställda och under detsamma lydande tjänstemän, uppgifter till

taxeringsmyndigheter, förvaltningen och redovisningen av de å riksstatens

tredje huvudtitel anvisade medel, uppgörandet av utrikesdepartementets

stat, frågor rörande svenska statens fastigheter i utlandet, donationer,

gåvor och insamlingar;

2) Byrån för utländska studieresor, passärenden m. to.

ärenden rörande det kungliga huset, utländska furstehus och statschefer,

skrivelser sub titulo Majestatis, förteckning å titulaturer, ärenden rörande

diplomaters och konsulers privilegier, personalen vid främmande beskickningar

och konsulat, audienser, ceremoniel, utmärkelsetecken och belöningar,

rekommendationer, svenska föreningar i utlandet, jubileer och festligheter,

konferenser, kongresser och utställningar, för så vitt de ej tillhöra politiska

och handelspolitiska avdelningens handläggning, militära och icke militära

studier och anställningar, vetenskapliga expeditioner och arbeten, andra

frågor rörande vetenskap, konst, undervisning, kyrkor och missioner, pristävlingar,

böter, utskylder, kurirpost, pass och viseringar.

§ 1- Arkivet

Arkivet, har att emottaga, registrera klassificera, till ministern, kabinettssekreteraren

eller vederbörande avdelningschefer överlämna samt, efter verkställd

handläggning, förvara alla till departementet ingångna handlingar, registrera

och förvara koncepten till alla från departementet utgående handlingar,

tillhandahålla departementets tjänstemän för deras arbete erforderliga

handlingar och upplysningar, avgiva förslag till instruktioner för skötseln av

beskickningarnas och konsulatens arkiv, förvara och redigera chiffern samt

verkställa chiffrering och dechiffrering, vårda departementets bibliotek, inköpa

böcker och kartor, utgiva departementets publikationer i den mån de icke

falla inom rättsavdelningens verksamhetsområde, tillhandahålla upplysningar

55

från arkivet åt myndigheter och enskilda, utlämna expeditioner, som skola

av parter och sökande avhämtas, meddela diariebevis samt verkställa och

bestyrka avskrifter enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

KAP. IV.

Utrikesdepartementets tjänstemän och övriga anställda samt deras åligganden.

§ 8.

1 utrikesdepartementet tjänstgöra en envoyé såsom kabinettssekreterare,

fyra ministerresidenter eller generalkonsuler, av vilka en skall vara

chef för politiska och handelspolitiska avdelningen, en chef för speciella

handelsavdelningen, en chef för rättsavdelningen och tillika chef för

juridiska byrån, samt en chef för personal- och administrativa avdelningen

och tillika chef för personal- och räkenskapsbyrån en speciellt sakkunnig i

folkrätt, sex förste legationssekreterare eller konsuler såsom chefer för departementets

övriga byråer, åtta andre legationssekreterare eller vicekonsuler

samt sju byråsekreterare.

Andre legationssekreterarna, vicekonsulerna samt byråsekreterarna

fördelas till tjänstgöring inom departementet av kabinettssekreteraren, varvid

dock alltid skall iakttagas, att två av dessa tjänstemän i egenskap av

särskilda sekreterare ställas till förfogande åt ministern och kabinettssekreteraren,

att av andre legationssekreterarna eller vicekonsulerna en skall

tjänstgöra å pressbyrån, en å juridiska byrån samt en å personal- och

räkenskapsbyrån, att två byråsekreterare skola tjänstgöra å byrån för arvsoch

ersättningsärenden, samt att en byråsekreterare skall tjänstgöra å

byrån för utländska studieresor, passärenden m. m.

Å arkivet tjänstgöra arkivchefen, en förste arkivarie och två andre

arkivarier, å chiffreringskansliet en förste arkivarie såsom chef jämte nödig

chifferpersonal samt vid biblioteket en bibliotekarie.

A räkenskapsbyrån är anställd en kamrerare.

§ 9.

Kabinettssekreteraren åligger:

att biträda ministern för utrikes ärendena i allt vad till departementets

handläggning hörer,

att till avgörande inför Kungl. Maj:t eller föredragning för ministern

bereda de mål och ärenden, som av ministern till kabinettssekreteraren

överlämnats eller genom vederbörande avdelningschef kommit kabinettssekreteraren

tillhanda och av honom befunnits vara av sådan vikt, att han

förbehåller sig deras handläggning,

Fördelning

av departementets

tjänstemän.

Kabinetts

sekreterarens

åligganden.

56

Allmänna

åligganden

för avdelningscheferna.

att granska de utgående skrivelser, som jämlikt § 37 böra undertecknas

av ministern,

att jämlikt de i § 37 meddelade föreskrifter underteckna, utgående

expeditioner,

att efter gemensam beredning med avdelningscheferna till ministern

avgiva förslag ej mindre angående de förändringar med avseende å de tre

första politiska och handelspolitiska byråernas verksamhetsområden än även

till närmare föreskrifter i övrigt rörande arbetet inom departementet,

att efter förslag av chefen för personal- och administrativa avdelningen

i gemensam beredning med övriga avdelningschefer förordna om

den tjänstgöringsskyldighet, varom i § 8 sägs,

att övervaka att beskickningar och konsulat i behörig omfattning hållas

underrättade ej mindre om utrikespolitiska frågor än även rörande viktigare

regeringsåtgärder på den inre politikens område av betydelse för utlandet,

att tillse att upplysningar, vilka äro av vikt för vederbörande avdelnings

verksamhet och vilka ej kommit till avdelningschefens kännedom,

såvida ej särskilda skäl föreligga, meddelas denne, samt

att i allmänhet vaka över arbetets gång och hava tillsyn däröver,

att tjänstemännen inom departementet noggrant fullgöra sina tjänsteåligganden.

§ io.

Avdelningschef åligger:

n o o

att ofördröjligen hos kabinettssekreteraren anmäla alla till avdelningen

inkomna mål och ärenden, vilka icke på sätt i § 35 sägs äro

av natur att omedelbart böra handläggas å byråerna,

att till föredragning inför Kungl. Maj:t eller avgörande av ministern

eller kabinettssekreteraren bereda mål och ärenden, vilka kunna anses hava

principiell innebörd för likartade avgöranden i framtiden eller eljest vara

av särskild betydelse, samt att i dem avgiva förslag till beslut,

att efter de i denna instruktion fastställda grunder å underlydande

byråer fördela de inkommande mål och ärenden, vilka böra handläo-o-as

av dessa,

att i de fall då jämlikt instruktionens bestämmelser ett ärende samtidigt

faller inom två eller flera byråers verksamhetsområden avgöra, huru

för uppnående av enhetlighet i handläggningen ärendet bör å avdelningen

behandlas,

att jämlikt de i § 37 meddelade föreskrifter underteckna och kontrasignera

utgående skrivelser,

att granska samt liga inom avdelningens verksamhetsområde fållande

protokoll över ärenden, som föredragas inför Kungl. Maj:t,

57

att tillse att genom vederbörande byrås försorg nödiga upplysningar

om ärenden, som falla inom området lör avdelningens verksamhet meddelas

beskickningar och konsulat, varvid särskilt skall iakttagas, att alla framställningar

från härvarande utländska beskickningar vilka för vederbörande

beskickningar eller konsulat erbjuda intresse, meddelas dessa, samt

att ansvara för och utöva närmaste tillsyn däröver att de arbeten,

som åligga avdelningen med behörig noggrannhet och skyndsamhet utföras

och att instruktionens föreskrifter i vad avdelningen angår, noggrant följas.

§ 11-

Chefen för rättsavdelningen åligger särskilt:

o no

att med uppmärksamhet följa sådana internationella avtal, som beröra

till avdelningens handläggning hörande ämnen, ävensom för Sverige

betydelsefullare företeelser på den utländska lagstiftningens område,

att verkställa legalisering av handlingar,

att i enlighet med gällande föreskrifter utfärda äktenskapscertifikat

för utrikes bosatta svenska undersåtar, samt

att ägna slutlig granskning åt på departementet ankommande lagar

och författningar.

§ 12.

Chefen för personal- och administrativa avdelningen åligger särskilt:

att hålla sig underrättad om den departementet underlydande personalens

förutsättningar för olika befattningar och uppgifter,

att till kabinettssekreteraren avgiva förslag eller yttrande angående

alla utnämningar och förändringar inom departementets, beskickningarnas

och konsulatens personal,

att ansvara för utarbetandet av departementets andel i statsverkspropositionen,

samt *

att hava inseendet över förvaltningen och redovisningen av de å

riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel.

§ 13.

Den sakkunnige i folkrätt har att verkställa utredningar i de folkrättsliga

ärenden, som av ministern eller kabinettssekreteraren till honom

överlämnas ävensom att,, då så påfordras, avgiva förslag till skrivelser i

dylika ämnen.

8—180097.

Särskilda

åligganden för

chefen för

rättsavdelningen.

Särskilda

åligganden

för chefen

för personal

och administrativa

avdelningen

Åligganden

för den sakkunnige

i

fol krätt.

58

§

14.

Allmänna Chef för byrå åligger:

för^eferna att till avgörande inför Kungl. Maj:t eller föredragning för mi

för

byråerna, nistern bereda de mål och ärenden, som handläggas å byrån och vilka

överordnad icke förbehållit sig, samt att i dem avgiva förslag till beslut,

att i frågor, vilka falla inom byråns verksamhetsområde, utarbeta de

förslag, utlåtanden och utredningar, som anbefallas, med rätt och plikt att

självmant föreslå vidtagandet av åtgärder, som må synas påkallade,

att bearbeta det upplysningsmaterial, som inkommer från beskickningar

och konsulat, andra myndigheter eller från enskilda,

att draga försorg om att nödiga upplysningar om ärenden, som falla

inom området för byråns verksamhet, meddelas beskickningar och

konsulat,

att i särskild liggare låta anteckna sådana av byrån expedierade

beslut, vilka kunna tjäna till ledning vid avgörandet av likartade frågor,

att i viktigare ärenden själv uppsätta eller granska koncept och i

enlighet med av ministern lämnat uppdrag samt i överensstämmelse med

de närmare föreskrifterna i § 37 underteckna eller kontrasignera skrivelser,

samt

att ansvara för och utöva närmaste tillsyn över att de arbeten, som

åligga byrån, med behörig noggrannhet och skyndsamhet utföras.

§ 15.

Särskilda

åligganden

för cheferna

för de politiska

och

handelspolitiska

byråerna.

Cheferna för de politiska och handelspolitiska byråerna åligger

särskilt:

att tillse, att uttalanden i utländska tidningar m. fl. publikationer

uppmärksammas i den mån de beröra frågor, som falla inom byråernas

verksamhetsområde.

§ 16.

Särskilda Chefen för juridiska byrån åligger särskilt:

för^hefen att bereda och inför regeringsrätten föredraga de till utrikesdepar

för

juridiskatementet hörande mål och ärenden, som skola i regeringsrätten förekomma.

byrån.

§ 17.

Särskilda Chefen för byrån för arvs- och ersättningsärenden åligger särskilt:

för chefen att på eget ansvar besluta i frågor om användningen av de till de

för

byrån för partementets förfogande ställda medel för gottgörelse av kostnader för

arvs- och er-r ° no

sättnings

ärenden.

59

sjöfolk och nödställda svenska undersåtar rn. m. ävensom utfärda de för

ifrågavarande utgifter erforderliga anordningar, samt

O O o O 7

atr föra statsverkets talan i de mål, vilka i syfte att bereda ersättning

för statsverkets förskott för sjömän skola anhängiggöras mot vederbörande

fartygsrederier.

§ 18.

Chefen för personal- och räkenskapsbyrån åligger särskilt: åHggknden

att på sätt i för byrån utfärdad arbetsordning närmare föreskrives, för chefen

under inseende av ministern för utrikes ärendena på eget ansvar, förvalta för personal

och redovisa de å riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel, samt skapsbyrån.

att föra liggare över den utrikesdepartementet underställda personalen

samt däri anteckna alla utnämningar, avsked, tjänstledigheter och

förordnanden.

§ 19-

Andre legationssekreterare och vice konsul åligger:

att biträda vid beredning av mål och ärenden samt med uppsättande

av koncept,

att granska de koncept, som chef för byrå ej förbehåller sig,

att övervaka, att remisser skyndsamt expedieras,

att hålla uppsikten däröver att kollationering och avsändande av skrivelser

med tillhörande bilagor försiggår skyndsamt och i vederbörlig ordning,

samt

att bestrida göromål i övrigt inom departementet, vilka åt honom

uppdragas.

Andre lega

tionssekreterares

och

vice konsuls

åligganden

§ 20.

Den å den juridiska byrån tjänstgörande andre legationssekreterare Särskilda

eller vice konsul åligger särskilt: åligganden

att föra regeringsrättens protokoll vid föredragning av de mål och ridiska byrån

ärenden, som det åligger chefen för byrån att bereda och därstädes före

draga.

tionssekrete

raren.

60

§ 21.

åHggonden Den å personal- och räkenskapsbyrån tjänstgörande andre legations

för

den a^sekreterare eller vice konsul åligger särskilt:

Räkenskaps- att föra liggare över den utrikesdepartementet underställda perso

byrån

tjänst-nalen samt däri anteckna alla utnämningar, avsked, tjänstledigheter och förgörande

andre , , jo

legationsse- ordnanden.

kreterare eller

vice konsul. o „,

5? 11.

Byråsekrete- Byråsekreterare åligger:

Randen*8 att inför Kungl. Maj:t i statsrådet samt i tillförordnad regering föra

protokoll samt ansvara för dess riktighet,

att biträda vid ärendenas beredning och med uppsättande av koncept,

att bestyra om renskrivning av koncept och ansvara för att expeditionerna

överensstämma med koncepten samt att expeditionerna bliva till

vederbörande avsända, samt

att bestrida de göromål i övrigt inom departementet, vilka åt honom

uppdragas.

§ 23.

Särskilda Den ene av de å byrån för arvs- och ersättningsärenden tjänstgö

fö^dcTbyrånrande

byråsekreterare åligger särskilt:

för arvs- och att biträda vid handläggningen av arvsmål. samt

\rendeif8''

tjänstgörande insätta av konsul för sjöfolks räkning insända penningmedel;

lyr“rete'' den andre av de å byrån för arvs- och ersättningsärenden tjänstgö

rande

b) råsekreterare åligger särskilt:

att bereda och föredraga de ersättningsärenden, som chefen för byrån

enligt § 17 äger avgöra, samt

att kontrasignera av avdelningschefen utfärdade anordningar.

§ 24.

Den å byrån för utländska studieresor, passärenden m. m. tjänstgöfö^Ten''!11

rande byråsekreteraren åligger särskilt:

byrån för att ombesörja utfärdande av pass, samt

utländska att förmedla det enligt gällande lagstiftning för

studieresor, , . .. ^ °

passärenden utlänningar nödiga samarbete med Övriga myndigheter,

m. m. tjänstgörande

byråsekreteraren.

Särskilda

övervakning av

fil

§ 25.

De i § 8 ornförrnlllda särskilda sekreterare åligger: förm1ni"tt-CiiB

att biträda vid handläggning av de frågor, som av ministern eller oSlTabf-118

kabinetssekreteraren till dem överlämnas, samt nettssekrete

att till förste arkivarien i oeh för registrering överlämna sådana skud^sekrc

handlingar, vilka inkommit direkt till ministern eller kabinettssekreteraren. terare.

§ 26.

Arkivchefen åligger: "fö^ark?™

att personligen hava vården av departementets hemliga handlingar, ”chcfetJ

att där så påfordras verkställa historiska utredningar, samt

att tillse att de skyldigheter, som enligt denna instruktion samt den

för arkivet utfärdade arbetsordning åvila arkivet, noggrannt fullgöras.

§ 27.

Den å arkivet tjänstgörande förste arkivarien åligger: ^f!iggfau^“

att ansvara för klassifieeringen av alla, departementets in- och utgå- arkivarien

ende skrivelser, ä arklvet

att kontrollera de till varje inkommande handling hörande bilagors

antal och identitet,

att leda arbetet med registreringen av in- och utgående skrivelser

samt ansvara för diariers och förteckningars riktighet och fullständighet,

att personligen ombestyra registreringen av chiffertelegram samt av

direkt till ministern eller kabinettssekreteraren inkomna handlingar, samt

att granska de å arkivet uppsatta koncept, som arkivchefen ej förbehåller

sig.

§ 28.

Andre arkivarie åligger: ^f^ndre”

att eldigt förste arkivariens anvisningar biträda vid klassificeringen arkivarie,

av in- och utgående skrivelser,

att deltaga i registreringsarbetet och diariernas förande,

att tillse att förutgående skriftväxling i ett mål bifogas inkommande

handling vid dess utlämnande till behandling inom departementet,

att bestyra öm renskrivning av koncept och ansvara för att expeditionerna

överensstämma med koncepten samt att expeditionerna bliva till

vederbörande avsända, samt

62

att inom området för arkivets verksamhet meddela upplysningar och

utlämna expeditioner ävensom utfärda diariebevis samt verkställa och bestyrka

avskrifter.

§ 29.

Åligganden Chefen för chiffreringskansliet åligger:

för chiffre- att ansvara för att chiffrering och dechiffrering av telegram verk

ringskansiiet.

ställes snabbt och omsorgsfullt,

att personligen förvara chiffern, samt

att ombestyra chifferns nyredigering.

§ 30.

Biblioteka- Bibliotekarien åligger:

nenden.ggan vårda departementets bibliotek samt hålla en fullständig katalog

över detsamma,

att hålla biblioteket lätt tillgängligt för departementets tjänstemän,

att efter samråd med departementets tjänstemän föreslå inköp av

böcker och tidskrifter, samt

att i fall, då utrikesdepartementets medverkan påfordras, ombestyra

det internationella utbytet av trycksaker.

§ 31.

Kamrerare^ Den på personal- och räkenskapsbyrån tjänstgörande kamreraren åligger:

lggan en. att på sätt i den för honom utfärdade särskilda instruktion när

mare

bestämmes biträda chefen för personal- och räkenskapsbyrån med

förvaltningen av de under riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel,

samt

att i övrigt utföra de göromål, som äga samband med utrikesdepartementets

räkenskapsväsende och vilka finnas angivna i berörda instruktion

eller eljest bliva honom ålagda.

§ 32.

Tjänsteman. I övrigt skola tjänstemännen ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

nenpUktDadS sora niinistern för utrikes ärendena eller kabinettssekreteraren med avseende

å tjänstgöringen meddelar. De å byråerna arbetande tjänstemän äro

skyldiga att efterkomma vad av vederbörande avdelningsehef eller chef för

byrå varder dem i tjänsten anbefallt. När sä påfordras, bör varje tjänsteman

utan avseende å stadgad arbetsfördelning lämna det biträde som av

vederbörande påkallas.

§ 33.

För att biträda vid löpande göromål inom departementet skola anställas

kanslister, kvinnliga biträden, extra biträden samt vaktbetjänte.

§ 34.

Kabinettssekreteraren, avdelningscheferna, cheferna för byråerna,

andre legationssekreterarna, vice konsulerna och byråsekreterarna ävensom

arkivchefen, förste och andre arkivarierna samt kamreraren utnämnas av

Konungen.

Den sakkunnige i folkrätt förordnas av Konungen.

Angående attachéers antagande är särskilt stadgat.

Bibliotekarien, kanslister, kvinnliga biträden, extra biträden samt

vaktbetjänte äger ministern för utrikes ärendena antaga och entlediga.

KAP. V.

Om ingående expeditioner, gemensam beredning av ärenden samt om utgående

expeditioner, deras undertecknande och kontrasignering.

§ 35.

Samtliga till departementet inkommande skrivelser och telegram med

undantag av sådana, vilka i egenskap av enskilda äro direkt ställda till

ministern skola för registrering tillställas arkivet.

Efter registreringen överlämnas chiffertelegrammen till ministern

eller kabinettssekreteraren samt övriga telegram och skrivelser till vederbörande

avdelningschef.

Såsom förtroliga betecknade skrivelser ävensom övriga ingående expeditioner,

vilka icke i egenskap av löpande ärenden omedelbart böra

handläggas å byråerna, skola före handläggningen av avdelningschefen anmälas

hos kabinettssekreteraren.

Därest ministern i särskilda fall finner av omständigheterna påkallat,

Övrig perso

n al.

Anställandet

av departementets

tjänstemän

m. m.

Fördelning

av inkommande

skrivelser

och

telegram

64

Gemensam

beredning

av ärenden

Utgående

expeditioners

undertecknande

och

kontrasignering.

äger han medgiva att med avseende å ingående expeditioners fördelning

må annorlunda förfaras än i denna § är stadgat.

§ 36.

1) Gemensam beredning inför kabinettssekreteraren skall äga rum,

när fråga är om:

a) utfärdandet av närmare föreskrifter med avseende ä arbetet inom

departementet,

b) fördelning av andre legationssekreterare, vice konsuler och byråsekreterare

till tjänstgöring å de olika avdelningarna och byråerna,

c) utnämning och förordnande, entledigande m. m. av diplomatiska

och lönade konsulära tjänstemän,

d) sådant ärende, som samtidigt berör flera avdelningar,

e) ärende, som är av särskild vikt eller vars avgörande eljest äger

sådan principiell betydelse att kabinettssekreteraren eller avdelningschef

finner sig böra påfordra dylik beredning.

Vid beredning, som här ovan sägs bestämmer kabinettssekreteraren,

vilka avdelningschefer och chefer för byråer samt övriga tjänstemän, som

skola närvara, dock att vid sådan beredning, varom under littera a, b, och

c talas, samtliga avdelningschefer böra närvara.

2) Gemensam beredning inom avdelning äger rum, då avdelningschefen

så finner lämpligt; och äger han allt efter ärendets natur att

därtill kalla inom avdelningen anställda tjänstemän;

3) Föredragning sker genom chefen för vederbörande byrå eller

den tjänsteman, som därtill förordnas.

§ 37.

Därest ministern icke i särskilda fall finner anledning annorlunda

förordna, skola utgående skrivelser undertecknas och kuntrasigneras på sätt

här nedan angives.

Ministern undertecknar viktigare skrivelser till främmande beskickningar

och utrikesministerier samt alla sådana skrivelser till ämbetsverk i

Sverige och svenska beskickningar och konsulat, vilka kunna anses hava

principiell betydelse eller eljest vara av synnerlig vikt.

Kabinettssekreteraren undertecknar alla övriga skrivelser till främmande

beskickningar och utrikesministerier Siimt viktiga skrivelser till ämbetsverk

i Sverige och svenska beskickningar och konsulat med undantag

av de ovan anförda.

65

Avdelningschef undertecknar övriga skrivelser till ämbetsverk i Sverige

och svenska beskickningar och konsulat samt skrivelser till enskilda

personer, vilka kunna anses hava principiell betydelse eller eljest vara av

synnerlig vikt.

Övriga skrivelser undertecknas av chefen för vederbörande byrå.

I samtliga skrivelser, som icke undertecknas av ministern, skall angivas

att undertecknandet skett »för ministern» eller »enligt uppdrag»,

och skall jämväl vederbörandes ämbetsställning angivas.

Kontrasignering av skrivelser till ämbetsverk i Sverige samt svenska

beskickningar och konsulat, sker av den tjänsteman, som ansvarar för

handläggningen av det ärende skrivelsen avser.

KAP. VI.

Om tjänstgöringstid samt semester och annan tjänstledighet.

§ 38.

För ordinarie tjänsteman kanslist och kvinnligt biträde skall, i

den mån ej nedan annorlunda stadgas, arbetstiden å tjänsterummet varje

söckendag utgöra minst sex timmar, förlagda till tider, om vilka av kabinettssekreteraren

meddelas närmare bestämmelser.

Arkivet skall vara för allmänheten tillgängligt minst fyra timmar

varje söckendag. Efter kabinettssekreterarens medgivande må, där sådant

anses utan olägenhet kunna äga rum, den sålunda bestämda mottagningstiden

kunna för högst tre månader under tiden juni—september inskränkas

med högst en timme.

I den bestämda arbetstiden äger överordnad att vid alla de tillfällen,

då göromålens gång det kräver, påfordra nödig utsträckning, för kvinnliga

biträden dock ej längre än en timme. Kabinettssekreteraren må, om och

i den mån omständigheterna det medgiva, kunna för högst tre månader

under tiden juni—september inskränka den dagliga arbetstiden å tjänsterummet

till fyra timmar.

För fullgörande av något utav Kungl. Maj:t eller på grund av Kungl.

Maj:ts bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning

i den föreskrivna dagliga arbetstiden å tjänsterummet äga rum.

Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med större fördel utföras

utom tjänsterummet, må medgivande till inskränkning i arbetstiden

å tjänsterummet meddelas av kabinettssekreteraren eller, vad beträffar

9—185097.

Arbetstid.

66

denne, av ministern. Fråga om inskränkning i övrigt i särskilda fall av

flen i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet prövas i enahanda

ordning.

§ 39.

Mottagnings- För kabinettssekreteraren, avdelningschef och chef för byrå skall

tld‘ viss daglig, för allmänhetens mottagande tjänlig tid ej understigande en

timme vara bestämd och genom anslag inom departementet tillkännagiven.

§ 40.

Semester 1. Semester må, när sådan utan hinder för görornålens behöriga

tjänstledig- gäng kan äga rum, åtnjutas av kabinettssekreteraren, avdelningscheferna,

het. cheferna för byråerna, andre legationssekreterarna och vice konsulerna,

ävensom arkivchefen och förste arkivarierna samt kamreraren under en och

en halv månad samt av byråsekreterarna och andre arkivarierna ävensom kanslisterna

och de kvinnliga biträdena under en månad årligen. Befattningshavare,

som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd är pliktig

att å tid av året, som av ministern bestämmes, begagna sig av semester.

2. Annan tjänstledighet må av ministern för utrikes ärendena beviljas

kabinettssekreteraren på högst fjorton dagar samt avdelningschef,

chef för byrå, andre legationssekreterare, vicekonsul och arkivarie på högst

tre månader. Erfordras längre tids tjänstledighet än nu är sagt, skall

ansökan därom göras hos Konungen.

3. Vaktmästare äger årligen, när så kan ske, efter kabinettssekreterarens

bestämmande åtnjuta semester under femton dagar. Om befattningens

uppehållande under tiden ävensom vid förefallande ledighet i övrigt förordnar

kabinettssekreteraren efter omständigheterna.

§ 41.

Om vikarie

vid semestrar

och tjänstledigheter.

1. Då kabinettssekreteraren åtnjuter semester eller eljest under tid,

som ej överstiger fjorton dagar, är hindrad att förrätta sitt ämbete, äger

ministern för utrikes ärendena att hans tjänst förrätta utse en av departementets

avdelningschefer eller ock envoyé, ministerresident, generalkonsul,

förste legationssekreterare eller konsul.

2. Erfordras vikarie till bestridande av avdelningschefsbefattning

under tid ej överstigande tre månader, äger ministern därtill förordna

ministerresident, generalkonsul, förste legationssekreterare eller konsul. Till

vikarie för chefen för arkivet förordnar ministern förste eller andre arki

-

67

varie. Till vikarie för chef för byrå förordnar ministern förste eller andre

legationssekreterare, konsul, vicekonsul eller byråsekreterare. Till vikarie

för andre legationssekreterare eller vice konsul förordnar ministern byråsekreterare

samt till vikarie för förste arkivarie, andre arkivarie.

3. Är fråga om förordnande under längre tid, skall därom hos

Konungen göras underdånig anmälan.

KAP. VII.

Om besvärgoch om fel och försummelser i tjänsten.

§ 42.

Missnöje med beslut av chefen för byrån för arvs- och ersättningsärenden

i sådana frågor, som denne äger att på eget ansvar avgöra, må fullföljas

genom underdånigt besvär, vilka skola till utrikesdepartementet inlämnas

före kl. 12 å trettionde dagen, efter den, då klaganden erhållit del av

beslutet.

Besvär över

chefens för

arvs- och ersättningsbyråns

beslut.

§ 43.

1. Beträdes kabinettssekreteraren, avdelningschef eller chef för byrå Fei och formed

fel eller försummelse i tjänsten sker åtal där inför Svea Hovrätt. mels^e1ntjän''

2. Gör annan ordinarie tjänsteman sig skyldig till fel eller för- 8 e°''

summelse i tjänsten eller visar han vanvördnad mot förman eller brister

i lydnad mot förman i tjänsteutövning, äger ministern att efter omständigheterna

tilldela honom lämplig varning eller vidtaga åtgärd för hans

ställande under åtal inför Svea hovrätt; ägande ministern emellertid från

tjänstens utövning avstänga den felande, intill dess över honom blivit slutligen

dömt eller domstolen annorlunda förordnat.

3. Ar fråga om åtal mot befattningshavare inom departementet i

avseende å redovisning av allmänna medel, förhålles efter vad därom finnes

särskilt stadgat.

4. Kanslist och kvinnligt biträde, som förhåller sig felaktigt eller

försumligt i tjänsten, må av ministern varnas eller på högst tre månader suspenderas

från tjänst och lön. Sker ej rättelse eller begås fel av svårare

beskaffenhet må ministern skilja den felande från tjänsten.

Vad beträffande kanslist och kvinnligt biträde sålunda är stadgat,

skall även tillämpas med avseende å vaktmästare.

68

Bil. 2.

Förslag till instruktion för chefen för personal- och räkenskapsbyrån samt

för den å byrån tjänstgörande kamreraren

att utfärdas av ministern för utrikes ärendena.

Chefen för personal och räkenskapsbyrån åligger att, på sätt här nedan

närmare bestämmes, på eget ansvar förvalta och redovisa de å riksstatens tredje

huvudtitel anvisade anslag.

Han rekvirerar från statskontoret anslagna medel och verkställer de utbetalningar,

som böra med dem bestridas, samt indrager den vid beskickningarna

och de lönade konsulaten skeende uppbörd för att till statsverket levereras.

Alla utbetalningar från utrikesdepartementet ske genom av chefen för byrån

undertecknade och av kamreraren kontrasignerade anvisningar å utrikesdepartementetets

räkningar i riksbanken.

Räkenskaperna föras för kalenderår och böra för året vara avslutade före

utgången av april månad nästföljande år; de skola omedelbart efter avslutandet

överlämnas till Kammarrätten.

Utgifterna ske med det undantag, som omförmäles i § 17 i den för utrikesdepartementet

utfärdade instruktion, i allmänhet enligt en av ministern utfärdad

och av chefen för byrån kontrasignerad anordning. Utan anordning må bestridas

utgifter från förslagsanslaget skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus

m. m. samt tryckningskostnader.

Såsom verifikationer skola till räkenskaperna fogas utom vederbörliga kvitton,

jämväl ministerns och chefens för arvs- och ersättningsbyrån anordningar,

där sådana utfärdats, samt avskrifter av de nådiga stater och beslut, på vilka

särskilda utgifter grunda sig. I fråga om ersättningar för rese- och flyttningskostnader,

inspektioner, tillfälliga uppdrag, för understöd åt sjöfolk och nödställda

svenska undersåtar samt för hemsändande av häktade ävensom för övriga sådana

utgifter i ämbetsärendena, som skola ersättas av statsverket, skall såsom

tillfyllestgörande verifikation anses vederbörandes erkännande att utgiften blivit

gottgjord; varjämte i fråga om hemliga utgifter, vilka i detalj endast inför Konungen

i närvaro av statsministern och annan ledamot av statsrådet redovisas,

och således böra allenast med slutsumman för året i räkenskaperna upptagas, ett protokollsutdrag,

utvisande att sådan redovisning ägt rum och angivande slutsummans

belopp, skall utgöra vederbörlig verifikation.

Chefen för byrån äger att efter därtill av ministern lämnat bemyndigande

för räkenskapsföring och sifferrevision anlita erforderligt biträde.

För kassaförvaltningen är chefen för byrån ansvarig enligt lag. Göres anmärkning

mot räkenskaperna av kammarrätten eller riksdagens revisorer, åligger

det honom att med äskad förklaring inkomma.

69

ii ^ ^ psnningförvaltande verks uppbörd och redovisningsskyldighet i

allmänhet samt i fråga om meddelande av vissa uppgifter är eller varder stadgat.

ställe sig chefen för byrån i tillämpliga delar till efterrättelse

Kamreraren åligger att självständigt föra och avsluta utrikesdepartementets

räkenskaper samt inom fastställd tid upprätta bokslut ävensom förvara och

varda de till räkenskaperna hörande verifikationer;

att uppgöra de sammandrag av räkenskaperna, som skola överlämnas till

riksdagens revisorer samt de kassa- och andra rapporter, som av utrikesdepartementet

skola avgivas till vederbörande myndigheter;

att granska uppgjorda avlöningslistor, till utrikesdepartementet inkommande

reseräkningar, de till utrikesdepartementets samt beskickningarnas och konsulatens

forvaltnmgsutgifter hörande räkningar ävensom de från beskickningarna och konsulaten

inkommande redovisningshandlingar; samt uppsätta förslag till skrivelser, vartill

berörda granskning kan giva anledning;

att upprätta vederbörliga taxeringsuppgifter;

att uppbära de befattningshavarne i utrikesdepartementet och vid beskickningarna

och konsulaten påvilande pensionsavgifter och ombesörja levereringen

av berörda avgifter till vederbörande myndighet;

att kontrasignera de av avdelningschefen utfärdade anvisningar å utrikesdepartementets

räkningar i riksbanken;

att verkställa utredningar, som hava avseende på anslagen under tredje

huvudtiteln eller pa utrikesdepartementets ekonomiska förvaltning i allmänhet;

att hava vården om utrikesdepartementets förråd av expeditionsavgiftssulåterrr

Sam^ tillhandahålla dylika stämplar åt beskickningarna och kon

,

, att ombesörja inköp av skrivmaterialier, inventarier m. m., tryckning av

behövliga blanketter och ^ formulär samt att vårda departementets förråd härav

ocn efter varje ars utgång upprätta sammandrag, utvisande vad under nästföregående

ar förbrukats och behållningen vid årets slut.

70

Bilaga 3.

Förslag till arbetsordning för utrikesdepartementets arkiv

att utfärdas av ministern för utrikes ärendena.

1.

Samtliga till departementet inkommande skrivelser och telegram med undantag

av sådana, vilka i egenskap av enskilda äro direkt ställda till ministern,

skola, vare sig de ankomma till arkivet eller avlämnas till någon departementets

tjänsteman, omedelbart tillställas förste arkivarien för registrering.

2.

Förste arkivarien kontrollerar de till varje inkommen handling hörande

bilagors antal och identitet.

3.

Förste arkivarien klassificerar alla inkomna handlingar och ger genom påteckning

eller på annat sätt anvisning för deras signering och införande i dianet,

vilket med ledning härav verkställes av andre arkivarie, kanslist eller biträde.

Härvid iakttages, att handlingen förses med stämpel i olika färg allt efter den

avdelning, å vilken ärendet skall handläggas, samt att dossieromslagen på motsvarande

sätt utmärkas genom särskilda färger. Skulle förste arkivarien undantagsvis

vara förhindrad att personligen bestämma klassificeringen av en handling,

skall han efteråt kontrollera dess riktighet.

4.

På inkomna handlingar skall antecknas diarienummer, inkomstdatum och

dossiermärke.

5.

Ingående diariet skall lämna upplysning om varje inkommen skrivelses

avsändare, avgångsdatum. diarienummer, inkomstdatum, huvudsakliga innehall, dossiermärke

och den avdelning, till vilken den hänvisas.

71

6.

Inkomna handlingar överlämnas efter verkställd registrering enligt förste

arkivariens anvisning till vederbörande avdelning av departementet. Andre arkivarie

tillser, att förutgående skriftväxling i målet bifogas. Efter ärendets handläggning

återställes skrivelsen jämte akten till arkivet, där den förstnämnda

inbindes i vederbörlig dossier.

7.

Alla koncept till utgående skrivelser skola antingen lämnas till förste arkivarien

för registrering eller, där så finnes lämpligt, förses med vederbörliga anteckningar

och införas i utgående diariet i samband med ärendenas behandling; i

sistnämnda fall skola de dock efteråt tillställas förste arkivarien för kontroll av

registreringens riktighet. Sedermera inbindas de i vederbörlig dossier.

8.

. Vederbörande arkivtjänsteman skall tillse, att på koncept till utgående

handlingar finnas antecknade skrivelsens datum, diarienummer, anledningen till

skrivelsen (hänvisning till inkommen skrivelses diarienummer, viss order eller

framställning o. d.), dossiermärke och tid för expedieringen samt (då så erfordras)

dess formella karaktär (telegram, chiffer o. d.) och antal bilagor.

9.

Utgående diariet skall lämna upplysning om varje utgående skrivelses

adressat, datum, diarienummer, expeditionsdatum, huvudsakliga innehåll samt

dossiermärke.

10.

Kartong, konvolut eller lös handling får ej uttagas från sin plats i arkivet,

utan att där inlägges en pappskiva med anteckning om det uttagnas rubrik,

datum för utlåningen och rekvirentens namn. För ändamålet avsedda pappskivorskola

finnas i arkivet.

11.

Arkivarierna skola tillse att dossier ej kvarligger på avdelningarna längre

än den oundgängligen behöves för målens handläggning.

12.

Ingen handling får överflyttas från en dossier till en annan, utan att dossiermärke

ändras, såväl på handlingen som i diariet.

72

13.

Vid handlingars inbindning tillses noga, att icke vid perforeringen någon

bokstav eller siffra försvinner. Finnes ej oskrivet utrymme för perforering, inlägges

handlingen i kuvert, vilket inbindes.

14.

Handlingar få icke läggas löst i dossiererna utan skola vederbörligen inbindas.

15.

Om undantagsvis bilagor (t. ex. trycksaker) skiljas från den handling dit

de höra, skall på denna antecknas, var de placeras.

16.

Om tvekan råder, på vilken dossier en handling bör placeras, läggas

avskrifter på de dossierer, där så finnes nödigt, eller göres på hänvisningsblad i

dessa anteckning om handlingen med hänvisning till den dossier, där den lägges.

För ändamålet avsedda hänvisningsblad skola finnas i arkivet och böra

inhäftas i början av respektive dossierer.

17.

På avskrifter, som äro avsedda att förvaras i arkivet, skall anteckning

göras om originalets diarienummer och dossiermärke.

18.

Då en handling, vars arkivaliska karaktär ej fullständigt framgår av dess

egen avfattning, (oundertecknade eller odaterade promemorior, enskilda brev utan

tydligt utsatt adressat, lösa anteckningar o. d.) införlivas med arkivet, skola nödiga

upplysningar antecknas på handlingen.

AVLÖNINGSFÖRMÅNER FÖR UTRIKESREPRESENTATIONENS

TJÄNSTEMÄN M. M.

10—185097.

75

Gemensam lönestat för (len inre och yttre karriären.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade historiska översik- Motivering

ten hava förslag framlagts till genomförande av likformighet i avlönings- saJTöneförhållandena

för tjänstemännen inom utrikesrepresentationen, vare sig de stat.

tjänstgöra inom departementet eller i utlandet.

De fördelar, som härigenom skulle vinnas i fråga om översikt och

reda i avlöningsförhållandena, synas kommitterade påfallande samt i och

för sig av den styrka att de motivera ett förslag om införande av ett avlöningssystem

efter angivna principer. Utrikesdepartementet har sig anförtrott

ett arbete av väsentligt olika natur med övriga departement.

Den omständigheten, att tjänstemännen inom utrikesrepresentationen tidvis

fullgöra sina åligganden i hemlandet och tidvis i utlandet gör det

naturligt, att det avlöningssystem, som kommit till användning i de andra

departementen, icke utan vidare kan tillämpas inom utrikesdepartementet.

Men samma förhållande medför, att ett enhetligt, för båda sidorna

av karriären gällande lönesystem blir synnerligen eftersträvansvärt.

Därest emellertid det förslag kommitterade framlägga till en ny

organisation av utrikesrepresentationen vinner statsmakternas bifall, torde

ett avlöningssystem av angivna enhetliga art kunna sägas utgöra en viktig

förutsättning för organisationens praktiska och lyckosamma genomförande.

Det av kommitterade framlagda förslag till ny organisation av utrikesdepartementet

utgår från en sammanföring till gemensam handläggning

av ärenden av politisk och handelspolitisk natur, varvid arbetet bör

fördelas på olika byråer efter den s. k. geografiska principen. Till följd

härav kommer ett nära samarbete att äga rum mellan Sveriges diplomatiska

och konsulära representation i visst land och vederhörande byrå

inom departementet, varjämte en specialisering av departementets tjänstemän

på de olika länderna i viss omfattning måste ske.

Men det är givet, att en sådan anordning, som förutsätter en ständig

växelverkan mellan vederbörande byrå i utrikesdepartementet och den

76

diplomatiska och konsulära personalen i de länder, från vilka ärenden ingå

till byrån, gör det till ett villkor för systemets fulla effektivitet att

förflyttningar av tjänstemännen från den yttre till den inre karriären och

tvärt om lätteligen kunna verkställas. Det blir å ena sidan nödvändigt,

att de på byråerna anställda tjänstemännen beredas tillfälle att genom

anställning utomlands skaffa sig den konkreta erfarenhet om förhållandena,

som tjänsten kräver, liksom å andra sidan att de tjänstemän, som genom

längre tids vistelse utomlands vunnit ingående kunskaper om de olika

ländernas skiftande förhållanden, beredas tillfälle att genom tjänst i hemlandet

göra dessa insikter mera omedelbart fruktbärande för den utrikespolitiska

ledningen.

För att bereda möjlighet för dessa önskemåls fullföljande erfordras,

att de ekonomiska förhållandena för likartade tjänster inom- och utomlands

göras i möjligaste mån lika. Förflyttningar från departementet till tjänst

utrikes eller tvärtom böra ske ej blott i samband med befordran till högre

befattning utan även inom samma tjänstegrad oavsett befordran.

För att förverkliga dessa syften är nödvändigt, att de för närvarande

inom utrikesrepresentationen gällande skillda lönesystem underkastas

en omarbetning och sammanjämkning.

Kommitterade, som i överensstämmelse med de av ministern för utrikes

ärendena givna riktlinjer i främsta rummet upptagit frågan om en

omorganisation av utrikesdepartementet till behandling, hava icke funnit

tillfälle att redan i detta sammanhang framlägga förslag till en allmän

omgestaltning av utrikesrepresentationens löneförhållanden. Genomförandet

av en sådan allmän reglering — varvid enligt kommitterades mening

frågorna om ortstilläggens storlek samt deras avvägning gent emot de

såsom lön och tjänstgöringspenningar utgående belopp förtjänar att särskilt

uppmärksammas — skulle såsom redan framhållits på grund av de

av världskriget framkallade förhållanden för närvarande vara förbundet

med särskilt stora svårigheter.

Kommitterade finna emellertid att införandet av ett enhetligt lönesystem

inom hela utrikesrepresentationen är av den väsentliga vikt för

den omorganisation av utrikesdepartementet, varom förslag av dem framlägges,

att de för sin del redan nu förorda vissa åtgärder i syfte att

bringa överensstämmelse mellan de skilda lönesystem, som hittills tillämpats.

Kommitterade föreslå att, med utgångspunkt från de inom den yttre

karriären redan genomförda avlöningsprinciper, samtliga under utrikesdepartementet

hörande befattningar — med undantag av vissa nedan närmare

angivna tjänster — indelas i sex särskilda avlöningsklasser, var och

en med de avlöningsförmåner, som framgå av närstående översikt:

77

Avlöningar för vissa befattningshavare inom utrikesdepartementet samt för

befattningshavare vid beskickningar och konsulat.

(Såväl å ordinarie som å extra stat uppförda befattningar äro här upptagna).

l:a klassen: samtliga beskickningschefer samt kabi- nettssekreteraren (17 befattningar, 16 i utlandet

1 i departementet)............

Lön

9,000

Tjänst-

görings-

penningar

6,000

För i utrikes- departemen- tet tjänst- görande sär- skilt avlö- ningstillägg

_ *

För i utlandet

tjänstgörande

ortstillägg

enl. gällande

stat

>

2:a klassen: samtliga ministerresidenter och general- konsuler i tjänst utomlands eller såsom avdel- ningschefer i utrikesdepartementet (16 befatt- ningar, 12 i utlandet 4 i departementet.) . . .

6,600

3,000

2,400

>

3:e klassen: samtliga förste legationssekreterare och

konsuler i tjänst utomlands eller såsom chefer

för byråerna i departementet. (21 befattningar,

15 i utlandet 6 i departementet. Konsulaten

å extra stat i Ryssland ej inräknade) ....

5,400

2 500

2,100

>

4:e klassen: samtliga andre legationssekreterare och

vicekonsuler (19 befattningar, 11 i utlandet 8

i departementet).............

3,600

1,600

1,800

5:e klassen: samtliga byråsekreterare (7 befattningar

i departementet).............

3,600

1,400

_

_

6:e klassen: samtliga kanslister (19 befattningar, 4

i departementet, 15 i utlandet).......

2,400

600

600

* Därest kabinettssekreteraren innehaft envoyés ställning tillkommer ett avlöningstillägg å

Såsom av den meddelade översikten framgår skulle lönen och

tjänstgöringspenningarna sättas lika för befattningshavare av samma grad,

vare sig de tjänstgöra utom landet eller i departementet. Däremot kunna

givetvis icke för de olika utländska orterna särskilt bestämda ortstilllägg

tillerkännas befattningshavare inom departementet. I avvaktan på

att kommitterade hinna utarbeta det förslag till allmän lönereglering, vilket

är avsett att av dem framläggas, förorda kommitterade därför att

befattningshavare inom departementet erhåller ett för varje avlöningsklass

angivet särskilt avlöningstillägg. De såsom sådana tillägg utgående

belopp hava avvägts med tanke på, att tjänstemännen i departementet

tillkommande avlöningsförmåner på det hela taget skola motsvara de för

tjänstemän i samma grad i utlandet utgående.

78

Först härigenom skulle möjlighet beredas utrikesledningen att i

praktiken genomföra det system med förflyttningar mellan den yttre och

inre karriären, vilket kommitterade förorda.

Sedan en slutlig reglering av löneförhållandena ägt rum äro ifrågavarande

avlöningstillägg avsedda att försvinna. De höra därför upptagas

å extra stat.

Därest utrikesdepartementets tjänstemän tillerkändes ett sådant särskilt

avlöningstillägg kunde måhända göras gällande, att deras avlöningsförmåner

koinme att uppgå till högre belopp, än dem, som tillkomma befattningshavare

i närmast jämförlig tjänsteställning inom andra departement.

Kommitterade hava redan framhållit, att full likställighet mellan de

föreslagna tjänstemannagraderna inom utrikesdepartementet och befattningarna

i övriga statsdepartement icke kan anses föreligga. Men även om

så vore förhållandet torde högre avlöningsförmåner inom utrikesdepartementet

vara befogade. Departementets tjänstemän få vara beredda att

tid efter annan underkasta sig förflyttningar. Dessa förflyttningar medföra

icke blott avsevärda indirekta omkostnader, vilka icke täckas genom

flyttnings- och reseersättningar, utan jämväl ökade levnadskostnader i allmänhet,

då det ligger i sakens natur, att en person, som endast en jämförelsevis

kortare tid vistas å en ort, icke kan på samma sätt, som den

mera fast boende sörja för levnadskostnadernas begränsning. De ofta inträffade

förflyttningarna medföra jämväl, att departementets tjänstemän icke

äro i tillfälle att utom tjänsten skaffa sig extra inkomster.

Härtill kommer ytterligare, att utrikesdepartementets tjänstemän för

att bereda sig möjlighet att underhålla den personliga kontakt med härvarande

representanter för utländska makter, vilken är av så stor betydelse

för deras arbete, svårligen kunna undandraga sig vissa särskilda utgifter.

Att icke beakta dessa för utrikesdepartementets tjänstemän speciellt

gällande förhållanden, skulle enligt kommitterades mening medföra betydande

vanskligheter. Därigenom komme ett försteg att beredas de privatekonomiskt

bättre ställda gent emot departementets övriga tjänstemän,

något som kommitterade för sin del anse stå i strid med de grundsatser,

de finna vara riktiga och genom sitt förslag avsett att befrämja.

Kommitterade vilja i detta sammanhang även uttala, att en förbättring

på sätt angivits i de för utrikesdepartementets tjänstemän utgående

löneförmåner är den enda utväg, som står öppen för att i departementets

tjänst bevara dugande krafter, vilka enligt vad erfarenheten givit vid handen,

eljest i betydande utsträckning övergå till anställning i privat tjänst,

där de på grund av sin språkliga skolning och sin erfarenhet på många

79

av samhällslivets områden hava utsikt att betinga sig synnerligen förmånliga

ekonomiska villkor. Synpunkter av liknande art hava framförts,

när det gällt reglering av lönerna inom de affärsdrivande verken, och

hava av statsmakterna i viss omfattning behjärtats.

Därest förslaget genomfördes, komme utnämningarna att ske till

befattning inom viss klass med placering vare sig inom departementet

eller å ort i utlandet, dock med förbehåll att befattningshavare skall

vara skyldig underkasta sig förflyttning till annan tjänst inom den grad,

till vilken hans befattning hör.

Vad angår de olika befattningarnas fördelning i löneklasser bör Fördelning i

enligt kommitterades mening kabinettssekreteraren hänföras till samma lSneklas8erklass

som beskickningscheferna i utlandet. Genom de tillfälliga förbättringar

i avlöningsförmånerna, som enligt senaste riksdagars beslut tilldelats

kabinettsekreteraren, har avsetts att bereda honom i huvudsak samma

ställning som envoyé. Då det enligt kommitterades mening bör tillkomma

kabinettssekreteraren att representera den kontinuitet, som inom

utrikesförvaltningen är av särskild vikt, måste sådana löneförmåner tillerkännas

honom, att för befattningen kan förvärvas fullt kvalificerad person,

vilken under ej allt för kort tid kvarstår i densamma.

1 stället för kabinettssekreterarens nuvarande löneförmåner, bestående

av ett arvode å 11,000 kr. samt ett honom av extra anslaget till provisorisk

förstärkning av utrikesdepartementets arbetskrafter tillerkänt belopp

å 1,000 kronor, bör han erhålla lön och tjänstgöringspenningar såsom envoyé,

respektive 9,000 och 6,000 kronor eller tillhopa 15,000 kr.

Därest emellertid — såsom kommitterade för sin del finna önskvärt

— kabinettssekreteraren redan innehaft envoyés ställning, synes, för att

löneförmånerna ej skola allt för väsentligt understiga de för beskickningschef

utgående, ett särskilt avlöningstillägg å 3,000 kr. böra tillkomma. Då

beskickningschef skall vara pliktig att underkasta sig förflyttning till kabinettssekreterareposten,

lärer billigheten kräva att tillfälle förefinnes att i

möjligaste mån hålla honom ekonomiskt skadeslös.

Tjänster motsvarande ministerresidents- och generalkonsulsbefattningarna

finnas för närvarande ej inom departementet. Då kommitterade beslutat

förorda att där upprätta avdelningschefsbefattningar samt tillerkänt innehavarna

därav en ställning såsom ministerresident eller generalkonsul, har

det skett i avsikt att tillfredsställa det allmänt vitsordade behovet att

inom departementet skapa ett antal befattningar, vilkas innehavare kunde

utan att allt för mycket betungas av de rent löpande göromålen, var och

en inom sitt verksamhetsområde sammanhålla och leda arbetet.

80

Även med avseende å dessa befattningar är givetvis önskvärt, att

möjlighet beredes att inkalla i utlandet anställda tjänstemän i ministerresidents

och generalkonsuls ställning.

Kommitterade hava tänkt sig att löneförmånerna för denna klass av

tjänstemän skulle upptagas sålunda: lön 6,600 kr., tjänstgöringspenningar,

3,000, för de i utlandet tjänstgörande ortstillägg enligt stat, för inom departementet

anställda ett särskilt aflöningstillägg å 2,400 kronor.

Som chefer för de under avdelningarna sorterande byråer hava kommitterade

uppfört tjänstemän med förste legationssekreterares eller konsuls

ställning. Det arbete, som skulle åligga cheferna för departementets byråer

måste anses erfordra lika stora kvalifikationer, som de, vilka erfordras

av förste legationssekreterarna och konsulerna i deras tjänst vid beskickningar

och konsulat.

Löner och tjänstgöringspenningar böra alltså sättas lika med de för

närvarande för dessa tjänstemän utgående respektive 5,400 kr. och 2,500

varjämte skulle tillkomma ett särskildt avlöningstillägg, beräknat till kr.

2,100.

Till fjärde klassen skulle hänföras andre legationssekreterare och

vicekonsuler, vilkas uppgifter kunna anses jämförliga med dem, som för

närvarande åligga innehavarna av förste sekreterarebefattningarna inom

departementet. Dessa befattningar äro avsedda att upphöra. Lön och

tjänstgöringspenningar skulle för fjärde klassen sättas till samma belopp,

som för närvarande utgå till andre legationssekreterare och vice konsuler.

Ett avlöningstillägg skulle tillkomma vid tjänst inom departementet å 1,800 kr.

Vad slutligen den femte klassen, byråsekreterarna, angår, skulle de

ersätta de nuvarande andre sekreterarna. Någon motsvarighet till dessa

tjänstemän finnes för närvarande ej i den yttre karriären. Först genom

upprättandet av tredje legationssekreterarebefattningar vid beskickningarna,

en inom vissa främmande utrikesrepresentationer förekommande tjänstekategori,

skulle likformighet uppstå mellan den inre och yttre karriären.

— Kommitterade torde i samband med en blivande reglering av utlandsrepresentationens

tjänster, ingå på frågan om sådana poster i framtiden

kunna vara behövliga inom den svenska utrikesförvaltningen.

Enligt kommitterades mening böra samtliga attachéer, som blivit i

tjänst antagna, utnämnas till byråsekreterare. Först inom fjärde klassen

skulle utnämning, allt efter som tjänstgöringen förlägges till beskickning

eller konsulat, medföra åtskillnad mellan diplomatisk och konsulär

befattning. Med hänsyn till de speciella, för utrikesdepartementets tjänstemän

gällande förhållandena torde lönesatserna inom femte klassen böra upptagas

till lön 3,600 kr. och tjänstgöringspenningar 1,400 kr. De skäl, som

#1

föranlett upptagande av särskilda aflöningstillägg för de fyra högsta löneklasserna

gälla givetvis icke för här ifrågavarande grupp av tjänstemän.

Såsom en sjätte löneklass hava kommitterade upptagit kanslisterna,

vilka befattningshavare f. n. endast finnas vid beskickningar och konsulat.

Det synes emellertid ur många synpunkter lämpligt, att kanslistbefattningar

inrättas även inom utrikesdepartementet. Där föreligga nämligen en betydande

mängd uppgifter av alldeles samma natur som de, vilka vid beskickningar

och konsulat omhänderhavas av kanslister. Det skulle erbjuda stora fördelar,

. ej minst ur rekryteringssynpunkt, därest ett antal kanslistbefattningar

funnes inom departementet, va rest personer, som ämna söka anställning

såsom kanslister i utlandet, kunde beredas möjlighet att genom en ej

allt för kort tids tjänstgöring sätta sig in i utrikesförvaltningens uppgifter.

Med avseende å åld er stilla gg och pensionering gäller för första, andra,

tredje, fjärde och sjätte avlöningsklasserna i tillämpliga delar vad för närvarande

är stadgat för motsvarande befattningar vid beskickningar och

konsulat.

För befattningshavarna inom femte klassen torde ålderstillägg ej

böra uppföras. Pension skulle givetvis för dem utgå enligt vanliga grunder.

De särskilda skäl, som, enligt vad i det föregående anförts, tala för Undantagna

att tjänstemännen inom utrikesdepartementet i avlöningshänseende som b«fattregel

jämnställas med motsvarande befattningshavare vid beskickningar ^

och konsulat, kunna emellertid ej anses gälla vissa befattningshavare inom

departementet. Hit höra arkivets chef och tjänstemän samt kamreraren

ävensom kvinnliga skrivbiträden och vaktbetjänte. Rörande avlöningsförmåner

för arkivets chef och tjänstemän samt skrivbiträden och vaktbetjänter

anse sig kommitterade icke böra föreslå några förändringar i gällande

löneförmåner. 6

Kamreraren synes i avlöningshänseende böra jämnställas med förste

arkivarie.

En översikt över de avlöningsförmåner, som enligt kommitterades

förslag skola utgå till befattningshavare inom utrikesdepartementet finnes

upptagen å nästa sida.

Förslag till kungörelse angående villkor och bestämmelser för åtnjutande

av fastställda avlöningsföimåner för vissa befattningar inom utrikesdepartementet

samt för beskickningar och konsulat har av kommitterade

utarbetats och finnes intaget såsom bil. 4.

o

Å tredje huvudtiteln har sedan år 1906 funnits uppfört ett ordinarie Attachéanslag

till diplomat- och konsulsaspiranter (attachéer). Anslaget, som ^rvodm.

11—18S097.

82

Avlöningsförmåner, som enligt kommittendes förslag skola utgå till befattningshavare

inom utrikesdepartementet.

■--

Lön

Tjänstg.-

Avlön.-

Summa

pengar

tillagg

Kabinettssekreteraren.......

9,000

6,000

-1)

15,000

*) Till kabinettssekreterare,

som innehaft envovés ställ

1 ministerr. eller generalkonsul (avd.- chef) .............

6,600

3,000

2,400

12,000

ning skall utgå ett av- löning8tillägg ä 3,000 kr.

3 ministerr. eller generalkons. (avd.-

19,800

9,000

7,200

36,000

2) En av dessa befattningar

chefer)2)............

skulle uppföras å extra

1 förste leg.-sekr. eller konsul (chef

2,500

2,100

10,000

stat.

för byrå)............

5,400

8) En av dessa skulle upp-

J 5 förste leg.-sekr. eller konsuler (che-

12,500

10,500

50,000

föras å extra stat.

fer för byråer).........

27,000

4) Tre av dessa uppförda å

i andre leg.-sekr. eller vice konsul

3,600

1,600

1,800

7,000

extra stat.

7 andre leg.-sekr. eller vice konsuler

25,200

11,200

12,600

49,000

5) Ett av dessa uppfört å

1 byråsekreterare.........

6 byråsekreterare3) ........

3,600

21,600

1.400

8.400

—

5,000

30,000

extra stat.

6) Två av dessa uppförda å

extra stat.

1 kanslist ............

2,400

600

600

3,600

7) I delta belopp ingår arvode

7,200

1,800

1,800

10,800

till sakkunnig i folkrätt kr.

Orts-

8,000, arvoden till biträden

å personal- o. räkenskaps-

tillägg

bvrän 4,UUU kr., arvode till

t Kansliråd (chef för arkivet) ....

5,000

2,500

600

8,100

biträde å pressbyrån 2,000

kr., arvode åt chiffrerings-

| Kamreraren............

3,600

1,800

400

400

5,800

personal 4,000 kr. samt

arvode åt bibliotekarien

| 1 förste arkivarie.........

3,600

1,800

5,800

1,500 kr.

! i » > .........

3.600

1,800

400

5,800

Anm. De till tvenne skriv-

2,200

1,500

300

4,000

biträden inom departemen-

i » » .........

2,200

1,500

300

4,000

tet utgående personliga lö- netillägg beröras ej av den

j 1 kvinnligt biträde........

1,100

750

150

2,000

nya organisationen.

i 7 kvinnliga biträden4).......

7,700

5,250

1,050

14,000

1 1 kvinnligt biträde ........

900

550

150

1,600

; 7 kvinnliga biträden5).......

6,300

3,850

1,050

11,200

1 1 förste vaktmästare........

1,100

650

150

1,900

j 1 vaktmästare...........

900

550

150

1,600

j 7 > e) ..........

6,300

3,850

1,050

11,200

; 1 portvakt............

| Vikariatsersättningar, extra biträden

900

550

150

1,600

37,5007)

! m. m..............

—

| -

83

till en början utgått med 27,000 kr. höjdes år 1913 till 36,000 kronor.

I samband med ökningen av anslaget hemställde dåvarande ministern för

utrikes ärendena att attachearvodena skulle höjas så, att deras maximigräns

i utomeuropeiska länder sattes till 7,500 kr. och i Europa till 4,000 kr.,

dock att för attachéer, som anställdes vid beskickning eller konsulat, varcst

å stat upplörd kanslistbefattning funnes, arvodet ej linge överstiga beloppet

av den begynnelselön, som åtnjötes av kanslisten''. Vid beräkning av anslaget

utgick ministern tran att några arvoden ej skulle utgå till attachéer,

som tjänstgjorde inom utrikesdepartementet.

Anslaget befanns emellertid otillräckligt, och 1918 års lagtima riksdag

beviljade på Kungl. Maj:ts framställning förhöjning därav till 56,000 kr!

Samtidigt förändrades anslagets natur till reservationsanslag, varjämte

Kungl. Maj:t erhöll rätt att för tjänstgöring även inom utrikesdepartementet

åt attaché tilldela arvode till belopp, som av Kungl. Maj:t prövades

skäligt, ävensom att vid bestämmandet av arvode för attachés tjänstgöring

vid beskickning och konsulat, med hänsyn till attachés större kvalifika"

tioner, dyrare levnadskostnader å vissa platser eller andra särskilda förhållanden,

i särskilda fall kunna höja arvodet utöver de år 1913 bestämda

maximibelopp.

Kommitterade anse sig icke böra föreslå ändring i de villkor, som

för närvarande gälla för utdelandet av attachéarvoden, men finna, med

hänsyn till den utvidgning av utrikesrepresentationen samt den mera allsidiga

utbildning av attachéerna, som av dem förordas, en ökning av behovet

påkallad.

1 avvaktan på en definitiv reglering av den yttre representationen

synes ökningen, — som för närvarande icke torde behöva överstiga 19,000

kr. — böra såsom reservationsanslag upptagas å extra stat.

Kommitterade vilja slutligen framhålla, att de icke ansett sig böra

upptaga frågan om en förhöjning av ministerns för utrikes ärendena löneförmåner

till prövning. Denna fråga synes böra lösas i samband med en

allmän reglering av statsrådens löneförmåner.

84

Bil. 4.

Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse

angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från

den 1 juli 1919 fastställda avlönings!ormåner för vissa befattningar

inom kungl. utrikesdepartementet samt för beskickningar

och konsulat.

Given%Stockholms slott den 1919.

Vi etc. göre veterligt: att sedan riksdagen, med anledning av en

utav oss gjord framställning, godkänt ny avlöningsstat för vissa befattningar

inom vårt utrikesdepartement samt för våra beskickningar och konsulat,

samt denna avlöningsstat blivit av oss fastställd att tillämpas från

den 1 juli 1919, hava vi i överensstämmelse med riksdagens beslut funnit

gott stadga följande villkor ocb bestämmelser för åtnjutande av de nya

avlöningsförmånerna, nämligen:

§ 1.

o

A staten för utrikesdepartementet, beskickningar och konsulat upptagna,

här nedan angivna befattningar fördelas i följande sex löneklasser

nämligen:

första löneklassen omfattande envoyéer, tjänstgörande såsom beskicknings

chefer

eller såsom kabinettssekreterare inom

utrikesdepartementet,

andra » » ministerresidenter, generalkonsuler vid tjänst

utomlands eller såsom avdelningschefer inom

departementet,

tredje » » förste legationssekreterare, konsuler vid

tjänst utomlands eller såsom chefer för departementets

byråer,

fjärde löneklassen omfattande andre legationssekreterare, vice konsuler

tjänstgörande vid tjänst utomlands eller

inom departementet,

femte » » byråsekreterare inom departementet,

sjätte » » kanslister vid tjänst utomlands eller inom

departementet.

Befattningshavare skall vara skyldig underkasta sig förflyttning til i

befattning inom samma löneklass.

§ 2.

Befattningshavare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller de jämkningar i åligganden, som vid möjligen

inträdande förändrad organisation av utrikesdepartementet eller utrikesrepresentationen

i övrigt eller eljest varda stadgade.

§ 3.

Med befattning inom utrikesdepartementet eller vid beskickning eller

konsulat må ej förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns

stat ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med vår oktroj eller blivit registerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag det vara må, så framt ej, vad angår tjänsteman, som av oss

utnämnes, vi och, vad angår innehavare av annan befattning, ministern

för utrikes ärendena uppå därom gjord framställning och efter prövning,

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

hinderligt för tjänstgöringen, finner uppdraget eller befattningen kunna

få mottagas och tills vidare bibehållas.

§ 4.

Lön beräknas från och med månaden näst efter den, under vilken

utnämningen ägt rum, och skall utgå till och med den månad, under

vilken tjänstemannen upphör att innehava befattningen.

86

§ 5.

Tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningens

innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola

för den tid, han eljest varit från tjänstgöringen befriad, utgå till den,

som förordnats att uppehålla befattningen, för så vitt icke Konungen på

grund av särskilda omständigheter finner beloppet till större eller mindre

del böra till statsverket inbesparas.

§ 6.

Ortstillägg utgår från och med den dag, då tjänsteman tillträtt sitt

ämbete, dock med iakttagande att ortstillägg icke åtnjutes, förrän den

föregående tjänstinnehavaren frånträtt sitt ortstillägg.

Ortstillägget upphör att utgå, då tjänsteman till sin efterträdare överlämnat

befattningen eller eljest upphör att utöva densamma, dock att vid

avgång från tjänsten i följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall

ortstillägget skall utgå till månadens slut.

Därest befattningshavare förflyttas till annan av de i § 1 angivna

befattningar, vare han berättigad att fortfarande uppbära ditintills åtnjutet

ortstillägg intill dess han, enligt vad ovan år sagt, får uppbära för den

nya befattningen anslaget ortstillägg.

Vad i denna kungörelse är stadgat rörande ortstillägg gäller i tilllämpliga

delar även sådant särskilt avlöningstillägg, som tillkommer diplomatiska

eller konsulära tjänstemän vid tjänstgöring inom utrikesdepartementet.

§ 7.

Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägget, men den, som eljest undfår ledighet,

såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller

i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning

är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras, eller eljest

prövas skäligt.

Avlöning må ej utgå till befattningshavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

K7

Därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i

häkte tagen, skall den del av hans avlöning, som icke prövas böi a användas

till befattningens uppehållande, under tiden innehållas, såvida ej prövas

skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 8-

Vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande av semester,

skall tjänsteman vara skyldig att bestrida högre befattning, därest han

tjänstgör i utrikesdepartementet, inom departementet samt, därest lian

tjänstgör utomlands, vid samma beskickning eller konsulat, varvid tjänstemannen

mot avstående av egna tjänstgöringspenningar äger uppbära vid

sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men

eljest däremot svarande belopp. .

Enahanda skyldighet åligger tjänsteman vid fall av tjänstledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilt uppdrag

eller då befattningshavare avstängts från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta sin befattning; och må på Konungens provning

bero, huruvida ställföreträdaren skall utöver ovannämnda ersättning uppbära

ytterligare gottgörelse.

§ 9.

Vid beskickning eller konsulat anställd innehavare av befattning,

tillhörande tredje eller fjärde löneklassen, vare skyldig att, därest detta

för beredande av semester eller på grund av kortvarigare sjukdom eller

annat tillfälligt förfall prövas nödigt, å samma ort, varest beskickningen

eller konsulatet har sitt säte, utan särskild gottgörelse jämte egen befattning

upprätthålla tjänst såsom förste legationssekreterare, konsul, andre

legationssekreterare eller vicekonsul.

§ 10.

Tjänsteman skall, när det erfordras vid sjukdomsförfall eller för beredande

av semester, eller då vederbörande erhållit t änstledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilt uppdrag eller i behörig

ordning avstängts från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen

förhindrad att sköta sin befattning, vara skyldig att bestrida befattning

i likställd eller högre lönegrad å annan ort, än där han är anställd, mot

88

åtnjutande av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller

ett därmed lika belopp jämte ett belopp motsvarande med befattningen

förenat ortstillägg, dock att den, som under angivna förutsättning förordnas

att såsom chargé d’affaires förestå beskickning, av ministerns°ortstillägg

allenast må uppbära, därest ortstillägget understiger 20,000 kronor,

hälften, dock icke under 5,000 kronor, samt i annat fall en tredjedel''

dock icke under 10,000 kronor, allt för år beräknat.

Ar tjänsteman, som erhållit förordnande, varom ovan sägs, plikticr

utgiva hyra för bostad, eller har han andra av förordnandet vållade utgifter,

som icke rimligen kunnat undvikas, å den ort, varest han före

förordnandet var anställd, må, där Konungen så prövar skäligt, gottcrörelse

för förlust, som härigenom tillskyndas honom, kunna beredas

honom.

Tjänsteman skall, då han erhållit förordnande, varom ovan sägs,

vara skyldig att förutom sina egna tjänstgöringspenningar avstå eo-et ortstillägg.

°

§ 11.

•i ^vlönmgsstaten angiven förhöjning av lönen (ålderstillägg) efter

viss tids fortsatt innehavande av befattning i samma löneklass skall inträda

under villkor, att innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller

fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av

värnplikt och under iakttagande, vad samtliga löneförhöjningar angår, att

den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret

näst efter det, varunder den stadgade tjänstetiden uppnåtts; börande löntagare

därvid tillgodoräknas den tid som före den nya avlöningsstatens trädande

i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning eller

motsvarande tjänst i annat departement än utrikesdepartementet eller i

annat ämbetsverk eller å de förut gällande lönestaterna för vårt utrikesdepartement

eller för våra beskickningar och konsulat.

Befattningshavare, som utnämnts att från den nva statens ikraftträdande

eller från och med dag förut under år 1919 vara innehavare av

a densamma upptagen ordinarie tjänst, må för erhållande av löneförhöjning

tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till befattning

gen på grund av stadigvarande förordnande i vårt utrikesdepartement eller

vid någon av våra beskickningar och konsulat bestritt motsvarande tjänst

med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning för tjänsten.

Tjänsteman sotn, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,

redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna

i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension är

skyldig; att från tjänsten avgå, må ej tillträda samma förhöjning.

Aid erstil lägg uppbäres oberoende därav att tjänsteman förflyttas

från en befattning till annan inom samma grad. Om sådan förflyttning

äger rum från tjänst inom Europa till tjänst utom Europa eller omvänt,

skall intjänat ålderstillägg utgå med det för den nya tjänsten fastställda

belopp från och med månaden efter utnämningen till den nya tjänsten.

§ 12.

1. Semester må, när sådan utan hinder för göromålens behöriga

gång kan äga rum, åtnjutas inom utrikesdepartementet av kabinettssekreteraren,

avdelningscheferna, cheferna för byråerna samt i departementet

tjänstgörande andre legationssekreterare och vice konsuler, under en och en

halv månad samt av byråsekreterarna och departementets kanslister under

en månad årligen.

2. Envoyé, ministerresident, generalkonsul, förste legationssekreterare,

konsul, andre legationssekreterare och vice konsul, vilka innehava

tjänst utomlands, äga, därest sådant utan olägenhet kan ske, årligen åtnjuta

semester under två månader.

I utlandet tjänstgörande kanslist äger åtnjuta en och en halv månads

semester årligen.

3. I norra Amerika anställd befattningshavare må i och för besök

i hemlandet vara berättigad att med den honom under året tillkommande

semester sammanlägga under det närmast föregående året antingen icke

alls eller icke tillfullo tillgodonjuten semester. På enahanda sätt må tjänsteman

i Syd-Amerika eller Syd-Afrika förena semester under tre samt tjänstemän

i Ost-Asien och Australien under fyra på varandra följande år. Därjämte

må i detta mornent avsedda befattningshavare, därest Konungen

prövar skäligt sådant medgiva, utöver den dem tillkommande semester

såsom sådan jämväl beräkna den tid, som åtgår för resan från och till

hemlandet, eller del därav.

4. Konungen må på därom gjord framställning bevilja ersättning

tör hemresa åt tjänsteman, anställd vid beskickning eller konsulat i

1) Amerika eller Afrika en gång vartannat år,

2) Asien och Australien en gång vart tredje år;

och äge Konungen därvid tillika föreskriva de villkor, som för ersättningens

uppbärande må finnas lämpliga.

12—185097.

90

Kanslist må dock i båda dessa fall icke åtnjuta sådan gottgörelse

mer än en gång vart femte år.

Ersättningen omfattar allenast kostnaden för biljett åt tjänstemannen

till Stockholm samt åter till tjänstgöringsorten.

5. Befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll

å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av vederbörande departementschef

bestämmes, begagna sig av semester.

§ 13.

1 fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om

rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid

tillträdet till befattningen stadgat.

§ 14.

1. Eu var, som den 1 juli 1919 eller dag därefter tillträder ordinarie

befattning, varom i denna kungörelse är fråga, skall vara pliktig att

underkasta sig förenämnda villkor och bestämmelser.

2. Förutvarande, i § 15 ej avsedda, ordinarie befattningshavare i

utrikesdepartementet, vilka icke före den 1 juli 1919 anmäla, att de vilja

underkasta sig den nya avlöningsstaten och därvid fästade villkor och

bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stater tillkommande

avlöningsförmåner.

3. Den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta, sig efter vårt bestämmande, upphörande eller minskning i

extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr

i sammanhang därmed.

§ 15.

I denna kungörelse icke omnämnda befattningshavare inom utrikesdepartementet

äro fortfarande underkastade de villkor och bestämmelser för

åtnjutande av avlöningsförmåner, som för befattningshavare i statsdepartementen

i allmänhet gälla och som innefattas i kungörelsen den 25 juni

1917.

ANTAGANDE OCH UTBILDNING AV ATTACHÉER

k

Antagande och utbildning av attachéer.

I det kommitterade lämnade uppdrag ingår jämväl utarbetandet av inledning.

förändrade antagningsbestämmelser för inträde i utrikesdepartementets

tjänst.

Den fråga, som härmed lagts under kommitterades omprövning är

av utomordentlig vikt. Det är givet, att även den teoretiskt mest fulländade

organisation faller till marken, om den icke förfogar över kompetenta

och skolade krafter. Organisationens effektivitet beror ytterst på

de personliga förutsättningarna hos dem, som uppbära densamma. De

under världskriget vunna erfarenheterna hava i hög grad varit ägnade

att inskärpa, vilken i vissa situationer för landet avgörande vikt, som ligger

däri att utrikesrepresentationens män stå i höjd med de uppgifter, som

ställas på dem.

De antagningsbestämmelser, varom i det kommitterade lämnade uppdrag

är fråga, avse givetvis icke att reglera de former, under vilka Kungl.

Maj:t äger att till tjänst inom utrikesrepresentationen utnämna personer,

som befinnas för sådan tjänst skickade, oavsett om de förut tillhöra

den diplomatiska eller konsulära banan. Det har också som bekant i ett

icke obetydligt antal fall inträffat att Kungl. Maj:t såväl till poster vid

representationen utomlands som till befattningar inom departementet utnämnt

personer, vilka ej tillhört den diplomatiska karriären. Kommitterade

utgå självfallet från att Kungl. Maj:t även för framtiden, då skäl därtill

föreligga, skall begagna sin befogenhet för att på denna väg vid utrikesrepresentationen

fästa dugande krafter.

De antagningsbestämmelser, varom här är fråga, avse endast att

närmare reglera förfarandet, när det gäller att i utrikesdepartementets

tjänst antaga samt vidare i och för slutlig anställning utbilda de personer,

vilka söka inträde såsom attachéer.

Anställandet av militär-, marin-, handels- och socialattachéer är

däri icke inbegripet.

Det måste givetvis anses innebära en avsevärd fördel för de unga

män, som önska inträde i departementet, därest det mått av kunskaper

94

s^,mt de förutsättningar i övrigt, som erfordras, finnas uttryckligen angivna.

A andra sidan måste emellertid noga tillses, att de bestämmelser, som

utfärdas, icke äro sådana, att de genom allt för detaljerade krav binda

utrikesledningen i dess rörelsefrihet och lägga hinder av formell art i

vägen för anställandet av lämpliga krafter i departementets tjänst.

Vid angivandet av vissa allmänna fordringar för anställning i utrikesrepresentationen

måste därjämte uppmärksammas att den utbildning,

som sålunda föreskrives, icke bör gälla för samtliga befattningshavare.

Vissa av dessa hava så speciella uppgifter att den utbildning, som i allmänhet

stadgats, för dem icke kan tillämpas. Till denna grupp böra hänföras

chefen och tjänstemännen å arkivet samt kamreraren. För inträde

vid utrikesdepartementets arkiv maste erfordras förutom humanistisk eller

juridisk universitetsexamen även föregående väl vitsordad tjänstgöring

vid offentligt arkiv. För kamrerareposten torde liknande kompetentsvillkor

med dem, som exempelvis gälla för motsvarande befattningar inom riksbanken,

komma i betraktande.

De uppgifter av alldeles särskild art, som åligga tjänstemännen å

pressbyrån torde också göra det i många fall nödvändigt att för befattningarna

i fråga förvärva personer med vidsträcktare erfarenhet inom det

publicistiska verksamhetsområdet än som i regel kan påräknas hos utrikesrepresentationens

tjänstemän.

Nu gällande Antagningen av attachéer i departementet, regleras för närvarande

reg er- genom kungörelsen den 29 juni 1912 angående villkoren för inträde i

utrikesdepartementets tjänst.

Enligt denna författning skall finnas en av Kungl. Maj:t tillsatt antagningskommission

bestående av kabinettssekreteraren samt fyra för fem

år förordnade ledamöter. Antagningskommissionen har att varje år i enlighet

med i författningen närmare angivna grunder pröva de ansökningar

om anställning i utrikesdepartementets tjänst, som ingivas före den 15 september.

För antagningen gälla olika fordringar allt efter som sökanden

önskar företrädesvis ägna sig åt den diplomatiska eller åt den konsulära

tjänsten.

Kommissionen avgiver yttrande till ministern för utrikes ärendena

över ansökningarna, varefter ministern till attachéer förordnar dem av

sökandena, han finner lämpliga, varvid den ,som ej erhållit kommissionens

förord, ej må antagas med mindre detta för tjänstens behov synes oundgängligen

nödvändigt.

Efter antagningen underkastas attaché provtjänstgöring samt därefter

slutlig prövning. Under provtjänstgöringen skall attachén dels

95

tjänstgöra inom departementet dels utomlands. Tidigast under andra

och senast under fjärde året skall attaché inför antagningskommissionen

undergå slutlig prövning. Därvid har han att utföra ett skriftligt prov

utan "kontroll °och med anlitande av hjälpmedel samt ett skriftligt prov

under kontroll och helt eller i huvudsak utan hjälpmedel. Dock kan ett

skriftligt prov utbytas mot föredragning över särskild fråga med kortare

eller längre förberedelsetid.

Efter slutad prövning avgiver kommissionen yttrande till ministern

rörande de prövades lämplighet. Skulle ministern finna någon attaché ej

lämplig för departementets tjänst skiljes han därifrån.

Innan kommitterade gå att föreslå de ändrade regler för anställning

i departementets tjänst, vilka av dem anses ändamålsenliga, vilja de framhålla,

att någon säker erfarenhet om det praktiska värdet av de för närvarande

gällande antagningsbestämruelser ej kunnat vinnas. I)en tid, som

förflutit efter deras utfärdande har härför varit för kort, vartill kommer,

att särskilda, av kriget föranledda förhållanden medfört, att de i författningen

givna föreskrifter icke kunnat i alla avseenden löljas.

Vid undersökning av hithörande frågor, hava kommitterade emellertid

funnit vissa modifikationer vara av behovet påkadade, särskilt med

hänsyn till den förändrade organisation av utrikesdepartementet, som av

kommitterade föreslås.

Förslag till ny kungörelse rörande antagande och utbildning av

attachéer i utrikesdepartementets tjänst bifogas (bil. 5).

Kommitterade anse, att en särskild antagningskommisson alltjämt

bör bibehållas. Genom förefintligheten av en sådan, utsedd bland personer,

som äga insikter och erfarenhet om de olika uppgifter, som falla inom

departementets verksamhetsområde, skapas å ena sidan en känsla av trygghet

vad angår sättet för rekryteringen och gives å andra sidan ett värdefullt

stöd åt ministern för utrikes ärenden vid avgörandet av hithörande

frågor.

Men det är givetvis av betydelse, att antagningskommissionen vinner

en sådan sammansättning, att den prövning, som lagts i dess hand, må

bliva allsidig. Kommitterade föreslå i sådant s)''fte, att kommissionens

medlemsantal ökas till sju. Förutom kabinettssekreteraren, vilken alltjämt

'' såsom den närmast ansvarige för departementets arbete, bör vara självskriven

ledamot, bör en av departementets avdelningschefer enligt kommitterades

mening företrädesvis chefen för personal- och administrativa

avdelningen — av ministern utses till ledamot av kommissionen. Av de

övriga fem ledamöterna, vilka förordnas av Konungen bör lämpligen en

Kommitté

rades förslag.

96

såsom förutvarande eller tjänstgörande chef för beskickning eller konsulat

vara val förtrogen med utlandstjänstens krav. De övriga ledamöterna

torde företrädesvis böra väljas bland personer, som genom sitt arbete

inom den inre förvaltningen eller å något annat område av det offentliga

livet gjort sig kända såsom väl förfarna i allmänna värv eller utövat

förtjänstfull verksamhet inom näringarnas eller vetenskapens område.

Såsom en konsekvens av det förslag till omorganisation av utrikesdepartementet,

vilket kommitterade framlägga, bör enligt deras mening den

hittillsvarande skillnaden mellan den diplomatiska och konsulära attachéutbildningen

bortfalla och för framtiden attachéerna utbildas efter enhetliga

grunder. Det kommer nämligen, därest berörda förslag vinner bifall, att

erfordras, att innehavarna av ett betydande antal poster inom utrikesrepresentationen

besitta såväl diplomatisk, som konsulär erfarenhet.

För inträde i departementets tjänst förutsätta kommitterade i enlighet

med ^ ad hittills gällt ett visst mått av juridisk utbildning.

Mängden av juridiska och administrativa uppgifter, vilka åligga såväl

beskickningar som konsulat kräver med nödvändighet en sådan utbildning.

Men vid sidan härav fordras också en ekonomisk och handelsteknisk

utbildning av större omfattning än den, som för närvarande i regel givits

utrikesrepresentationens tjänstemän.

Komitterade förorda därför att såsom allmän fordran redan för inträde

i departementet skall stadgas minst sex månaders väl vitsordad praktisk

tjänstgöring vid någon organisation för främjande av näringslivets intressen,

företrädesvis Sveriges Allmänna Exportförening, ävensom vid affärsföretag

med rörelse på utlandet. Det är kommitterades avsikt, att den blivande

diplomaten eller konsuln redan vid unga år skall komma i intim kontakt

med det svenska näringslivet.

För att än ytterligare betona den vikt, som fästes därvid, att sökanden

i vidsträckt mån besitter kännedom om svenskt affärsliv har stadgats,

att, därest sökande kan såsom merit åberopa, att han under längrif tid

tjänstgjort vid lämpligt affärsföretag, särskilt avseende därvid skall ''fästas.

Den nuvarande anordningen med endast ett kommissionssammanträde

årligen för prövning av de inkomna ansökningarna har enligt kommitterades

mening visat sig behäftad med olägenheter. Personer som efter

ansökningstidens utgång avslutat sin förutbildning hava på grund av författningens

bestämmelser därefter måst vänta omkring ett år på inträde i "

departementet. Det har också visat sig, att det ur departementets synpunkt

skulle varit fördelaktigt därest möjlighet att antaga attachéer oftare

förelegat än nu varit fallet. Därigenom skulle undvikits att uppkommande

behov av arbetskrafter inom utrikesrepresentationen mast fyllas på sådant

97

satt, att personer inkallats i tjänstgöring utan att hava undergått den förberedande

prövning, soin det åligger antagningskornmissionen att verkställa.

Koinmitterade föreslå därför, att antagningskornmissionen skall sammanträda

två gånger årligen i maj och november månader.

Vad därefter angår frågan om de språkkunskaper, som böra erfordras

för inträde i departementets tjänst, hava koinmitterade funnit, att hänsyn

måste tagas därtill att, enligt vad erfarenheten visat, de på senare tid inom

undervisningsväsendet vidtagna reformer medfört en påtaglig försämring

av de språkliga förutsättningarna hos de inträdessökande. I all synnerhet

gäller detta franska språket. För att råda bot på den brist i utbildningen,

som härigenom uppstått, förorda kommitterade att såsom regel för samtliga

sökande uppställes kravet på goda insikter i franska språket. Den

starka ställning inom det internationella umgänget, som sagda språk hittills

intagit och efter kommitterades mening alltjämt kommer att intaga gör en

sådan fordran berättigad.

Då kommitterade avse, att ifrågavarande krav skall fullt effektivt

upprätthållas, hava de därutöver icke ansett sig kunna uppställa fordringar

på kännedom om mer än ett av följande fyra språk, engelska, tyska, ryska

eller spanska.

Då det emellertid givetvis kan vara önskvärt, att personer, som besitta

goda kunskaper i andra språk, men vilkas insikter i franska språket

icke fylla det angivna måttet, bliva antagna i departementets tjänst, ha

kommitterade förordat, att antagande av sådana personer under vissa betingelser

kan ske. Det bör i sådant fall erfordras synnerligen goda insikter

i ett av ovanangivna fyra språk, samt därutöver kännedom om ytterligare

ett av ifrågavarande språk samt i franska språket.

Såsom ovan framhållits måste juridisk utbildning i regel förutsättas

för inträde i departementets tjänst.

Enligt kommitterades uppfattning kan det emellertid i särskilda

fall visa sig innebära en avsevärd fördel för departementet, därest för dess

tjänst förvärvas personer, vilka icke innehava sådan utbildning men

genom sina språkliga förutsättningar eller större vetenskapliga eller kommersiella

utbildning kunna vara till särskild nytta. Kommitterade hava

velat uttryckligen betona, att det står kommissionen fritt att upptaga

ansökningar även från sådana personer till prövning.

Då det är av synnerlig vikt att utrikesrepresentationen förfogar

över en för alla de uppgifter, som falla inom dess verksamhetsområde,

väl skolad personal, hava kommitterade emellertid velat anvisa ännu en

utväg för att tillgodose detta behov. Kommitterade föreslå alltså, att

det skall ställas öppet för person, som önskar inträde i utrikesdeparte

13—18509

7

98

mentets tjänst, att, innan han fullgjort de prov, som enligt vad ovan

sagts, i regel erfordras, anmäla sig hos antagningskoinmissionen för att

erhålla råd och anvisningar, huru hans vidare utbildning bör läggas (föranmälan).

Härigenom beredes möjlighet att i god tid såsom lämplig studieuppgift

för honom anvisa områden, där utrikesdepartementet är i behov

av på visst sätt utbildade arbetskrafter.

Mottagandet av sådan föranmälan innebär givetvis icke från departementets

sida någon utfästelse om framtida anställning. Person, som

avlämnat föranmälan skall efter slutad förberedande utbildning i vanlig

ordning ingiva ansökning att bliva anställd i departementets tjänst.

De fördelar, som föranmälan erbjuder för sökande, ligga i öppen

dag. Med stöd av de upplysningar, soin lämnas, kan han på ett praktiskt

sätt planlägga studierna för sin åsyftade framtida verksamhet och

utnyttja sin tid på ändamålsenligaste sätt.

Enligt den av kommitterade förordnade omorganisationen av utrikesrepresentationen

skulle av dess tjänstemän komma att fordras avsevärda

internationellt-rättsliga och i vissa fall specialiserade kommersiella och

handelspolitiska insikter. Det blir därför nödvändigt att tillse, att attachéerna,

innan de slutligt anställas i departementets tjänst, beredas tillfälle

till en omsorgsfull ytterligare utbildning.

Såsom av de ovan angivna reglerna framgår skulle vidsträckt handlingsfrihet

lämnas antagningskommissionen, när det gäller att i utrikesdepartementets

tjänst fästa lämpliga personer. Det torde under sådana förhållanden

ej kunna undgås att vid åtskilliga tillfällen attachéer komma att

anställas, vilkas allmänna lämplighet för tjänsten kan vara stor, men vilkas

utbildning i ena eller andra avseendet är bristfällig.

Den vidare utbildning, som beredes attachéerna, måste taga hänsyn

jämväl till dessa omständigheter.

Det är givetvis ej möjligt att genom särskilda föreskrifter för olika

fall reglera densamma. Kommitterade hava emellertid sökt uppdraga

vissa allmänna riktlinjer för utbildningen. Därjämte bör uttryckligen betonas,

att det åligger chefen för personal- och administrativa avdelningen

att vaka över att utbildningsmöjligheterna av attachéerna på bästa sätt

utnyttjas.

Attaché skall till en början under en tid av sex månader erhålla tillfälle

att sätta sig in i departementets arbete, därvid tjänstgöringen bör

förläggas någon tid å varje avdelning. Den återstående delen av utbildningstiden

bör attaché tillbringa i utlandet. Samtliga attachéer böra därvid tjänstgöra

såväl vid beskickningar som vid konsulat. I åtskilliga fall synes vara

att förorda att tjänstgöring förlägges till olönat konsulat, som förestås

99

av större affärsman eller industriidkare. v\ttaehé skulle genom en sådan

tjänstgöring beredas möjlighet att skaffa sig värdefulla erfarenheter om

(le kommersiella förhållandena i visst land.

Attaché bör under utbildningstiden utnyttja de möjligheter till teoretisk

och praktisk förkovran, som erbjuda sig. Det åligger vederbörande

beskicknings- eller konsulat chef att t illse att så sker.

Under tjänstgöringen skall attachén i möjligaste mån beredas tillfälle

till självständig verksamhet. Det synes sålunda vara lämpligt, att

åt honom uppdraga förarbeten och utkast till större eller mindre utredningar,

som kunna förekomma. Det åligger vederbörande chef att, då sådana

utredningar insändas, i särskild skrivelse till kabinettssekreteraren angiva,

i vilken mån attachén deltagit i deras utarbetande samt om den grad av

omdöme och de insikter han därvid lagt i dagen. Huru utbildningen

närmare skall enligt kommitterades mening anordnas framgår av

förslaget till ny antagningsförordriing § 11.

Sedan attaché avslutat sin tjänstgöring, bör vederbörande chef insända

yttrande till utrikesdepartementet angående hans verksamhet.

Enligt nu gällande föreskrifter skall, innan attaché vinner slutlig

anställning i departementet, en särskild examen anställas med honom.

Kommitterande anse visserligen, att en slutprövning bör äga rum, men de

finna, att densamma bör kunna ske även under andra former än de hittills

stadgade.

Slutprövningen bör i regel infalla under tredje kalenderådet efter

attachés antagande. Genom föreskriften att frågan om attachés lämplighet

skall efter viss bestämnd tid av kommissionen upptagas till prövning avse

kommitterade att såväl för attachén själv som för de chefer, under vilka

han ställts, betona nödvändigheten att den begränsade tid, som förflyter,

mellan tidpunkten för antagningen och den slutliga prövningen, i utbildningssyfte

väl användes. Endast i undantagsfall bör, på därom av attaché

framställd begäran, uppskov lämnas honom med slutprövningen. Däremot

torde det ej sällan vara lämpligt att antagningskoinmissionen på eget

initiativ eller efter särskild anhållan av attaché tidigare än ovan nämnts

företager sådan omprövning.

Den slutliga prövningen skall verkställas sålunda, att antagningskommissionen

genomgår de särskilda yttranden, som inkommit till utrikesdepartementet

från de olika chefer, under vilka attachén tjänstgjort,

samt i samband därmed tager del av de av honom författade arbeten och

uppsatser.

Finnes därvid ingen anledning till tvekan angående attachéns lämplighet,

må han utan vidare förklaras kunna i utrikesdepartementets tjänst

100

antagas. I motsatt fall böra särskilda prov med honom anställas i de avseenden,

uti vilka tvekan råder om hans fallenhet och kunskaper.

Genom den anordning, som sålunda föreslagits hava kommitterade

velat undvika den olägenhet som är förbunden med nu gällande regler för den

slutliga prövningen, nämligen att en attaché, oaktat hans duglighet från olika

håll vitsordas, skall vara skyldig att under alla förhållanden underkasta sig en

särskild muntlig eller skriftlig tentamen inför kommissionen. Skyldigheten

att undergå en sådan prövning har, särskilt för de till mera mogen

ålder komna attachéerna, känts mycket tryckande. Det har från håll,

som står näringslivet nära, framhållits, att det skulle vara en åtgärd ägnad

att underlätta en god rekrytering, därest andra former än de hittillsvarande

funnes för den slutliga prövningens verkställande.

Efter prövningen avgiver kommissionen till ministern det yttrande,

vartill densamma må hava givit anledning.

101

Bil. r>.

Förslag till Kungl. Maj:ts förnyade Kungörelse,

angående antagande ocli utbildning av attachéer i utrikesdepartementets

tjänst;

given Stockholms slott den 1919.

1 KAP.

Om utrikesdepartementets antagningskommission.

§ 1.

För prövning av dem, som anmäla sig till inträde i utrikesdepartementets

tjänst, ävensom för fullgörande av de övriga åligganden, varom i

denna kungörelse sägs, förordnar Konungen en antagriingskommission (utrikesdepartementets

antagningskommissioiij, vilken skall bestå av kabinettssekreteraren

och en av ministern för utrikes ärendena förordnad avdelningschef

i utrikesdepartementet såsom självskrivna ledamöter samt högst

fem av Konungen för fem år utsedda ledamöter. Av de sistnämnda skall

en vara eller hava varit chef för beskickning eller konsulat samt de övriga företrädesvis

väljas bland personer, som utövat verksamhet inom näringarnas eller

vetenskapens område eller gjort sig kända såsom väl förfarna i allmänna värv.

Konungen utser en av kommissionens ledamöter att vara ordförande.

I händelse av tillfälligt förhinder för någon av kommissionens ledamöter

att i dess arbete deltaga, förordnar Konungen, där så prövas nödigt, en

ställföreträdare för denne.

§ 2.

Vid omröstning äger varje ledamot en röst och ordföranden vid lika

röstetal utslagsröst.

Kommissionen är beslutrnässig, då fem ledamöter äro närvarande,

eller fyra, om alla äro om beslutet ense.

102

Ministern för utrikes ärendena förordnar tjänsteman i utrikesdepartementet

att i egenskap av sekreterare föra kommissionens protokoll samt

i övrigt biträda densamma vid fullgörande av dess arbete.

2 KAP.

Om antagande av attaché i utrikesdepartementets tjänst.

§ 3.

Mom. 1. Ansökan att vinna inträde som attaché i utrikesdepartementet

skall vara ställd till ministern för utrikes ärendena och ingivas till utrikesdepartementet;

och skall densamma vara åtföljd av vederbörligen styrkta

uppgifter om sökandens ålder och hälsotillstånd ävensom de bevis om föregående

utbildning, som sökanden önskar åberopa.

För prövning av dem, som sålunda anmält sig till inträde i utrikesdepartementet,

skall antagningskommissionen sammanträda två gånger årligen

i maj och november månader.

Mom. 2. Därest någon, innan han fullgjort samtliga de prov, sorn,

enligt vad nedan stadgas, erfordras för inträde i utrikesdepartementets tjänst,

hos kommissionen anmäler sin avsikt att framdeles söka inträde i departementet

(föranmälan), må kommissionen lämna anvisning, huru hans vidare

utbildning lämpligen bör läggas.

Kommissionen skall härvid iakttaga, att såvitt möjligt utbildningen

ledes i sådan riktning, att departementets behov av för olika uppgifter

lämpad arbetskraft må tillgodoses.

Kommissionen äger att åt någon av sina medlemmar eller ock åt

chefen för personal- och administrativa avdelningen uppdraga att tillhandagå

sökande med sådana anvisningar, varom i denna § stadgas.

§ 4.

Sökande skall förete intyg att hava avlagt antingen

a) juris kandidat-examen med minst betyget godkänd i ämnet nationalekonomi

eller ock

b) kansliexamen tillika med ekonomisk examen vid handelshögskolan

i Stockholm med minst betyget med beröm godkänd i ämnena nationalekonomi

med statistik, ekonomisk geografi samt stats- och rättskunskap.

103

Dessutom skall sökande förete intyg om minst sex månaders väl

vitsordad tjänstgöring vid Sveriges Allmänna Exportförening eller annan

organisation för främjande av näringslivets intressen samt lämpligt bankinstitut,

rederi eller annat företag med affärsrörelse på utlandet.

§ 5.

Sökande skall tillika besitta förmåga av ledig behandling i tal och

skrift av franska språket samt därjämte förmåga att vid läsning tillgodogöra

sig minst ett av följande fyra språk, nämligen engelska, ryska, tyska

eller spanska, samt att därå föra lättare samtal.

Därest sökande icke besitter sådana kunskaper i franska språket,

som ovan stadgats, må detta ej utgöra hinder för hans antagande för

den händelse kommissionen finner honom i övrigt för tjänsten lämplig och

han visar sig särdeles väl behärska något annat av de i denna § angivna

språk samt därutöver kunna vid läsning tillgodogöra sig två av sagda

språk, däribland franska, ävensom å dem föra lättare samtal.

För styrkande av språkkunskap bör intyg företes av lärare vid högskola

eller annan högre undervisningsanstalt eller av person, vars sakkunskap

av kommittén godkännes.

§ 6.

Har sökande med goda vitsord tjänstgjort vid domstol eller inom

statsförvaltningen eller under mera avsevärd tid vid något ur utbildnings

O

O o

synpunkt lämpligt företag, som driver affärsrörelse med utlandet, bör särskilt

avseende därå fästas.

§ 7.

Kommissionen bör till prövning upptaga ansökan jämväl av den,

som icke uppfyller de i § 4 angivna kompetensvillkor, därest särskilda

omständigheter därtill föranleda, samt sökandens föregående utbildning

berättigar till antagande, att han för utrikesdepartementets tjänst kan

varda lämplig.

De slag av utbildning, som därvid företrädesvis böra komma i fråga,

äro studier i modern historia, folkrätt och praktisk nationalekonomi samt

lämplig affärs- eller teknisk verksamhet.

104

§ 8.

Efter prövningen skall kommissionen till mininistern för utrikes

ärendena avgiva yttrande, huruvida sökandena böra i utrikesdepartementets

tjänst antagas, ävensom rörande den ordning, vari de härvid böra

ifrågakomma. Kommissionen har att taga i betraktande icke blott

föreskrivna studier, kunskapsprov och vitsordad praktisk tjänstgöring, utan

även övriga omständigheter, som kunna inverka på sökandens lämplighet

för utrikesdepartementets tjänst, såsom hans allmänna mognad, personliga

egenskaper, hälsotillstånd m. in.

I kommissionens protokoll skall, då sådant anses erforderligt, antecknas,

att den slutliga prövning, varom i 4 kap. sägs, för vissa sökande

bör erhålla en större omfattning än den vanliga.

O. O

§ 9.

Sedan kommissionens yttrande till ministern för utrikes ärendena

avgivits, äger denne att i erforderligt antal till attachéer förordna dem av

sökandena han därtill finner lämpliga; dock må ej någon, som icke vid

prövningen erhållit kommissionens förord, därtill förordnas, med mindre

sådant för tjänstens behov synes oundgängligen nödvändigt.

3 KAP.

Om provtjänstgöring.

§ 10.

Attaché, som i utrikesdepartementets tjänst antagits, skall underkastas

provtjänstgöring, vilken avser att utveckla och pröva attachéns begåvning

och fallenhet för tjänsten samt lämna honom tillfälle att därunder

ägna sig åt studier såsom förberedelse till den slutliga prövning,

varom i 4 kap. stadgas.

§ 11-

Attaché bör i allmänhet omkring sex månader, räknat från tiden

för antagandet, tjänstgöra i utrikesdepartement.

105

Under provtjänstgöringens återstående tid skall attaché tjänstgöra vid

beskickning ävensom vid konsulat, företrädesvis lönat sådant. Ar attachés

tjänstgöring förlagd till plats, där svensk handelskammare finnes inrättad,

bör han även därstädes tjänstgöra, så vitt lämpligen ske kan.

Attaché bör för sin utbildning utveckla och förvärva insikter i folkrätt

och praktisk nationalekonomi ävensom i språk, geografi samt i modern

historia, särskilt tiden från år 1848.

För sådant ändamål bör attaché, då tillfälle därtill erbjuder sig och

det utan eftersättande av tjänstegöromålen kan ske, deltaga i lämplig undervisning

eller praktisk verksamhet.

Studiekurser och studieanvisningar kunna av ministern för utrikesärendena

efter antagningskommissionens hörande fastställas.

Vederbörande beskicknings- och konsulatchef åligger att vaka över,

att attaché under sin provtjänstgöring ej blott förvärvar en så långt möjligt

allsidig förtrogenhet med tjänstens olika uppgifter utan ock sättes i

tillfälle att utföra arbeten, vilka äro ägnade att å olika områden ådagalägga

hans förutsättningar för den blivande verksamheten; och böra för

sådant ändamål i icke allt för ringa antal särskilda uppgifter föreläggas

honom, såsom författandet av uppsatser eller utredningar företrädesvis i ämnen,

där han varit i tillfälle att göra iakttagelser. Av attachén författade

arbeten, därav några böra vara skrivna å utländskt språk, skola genom vederbörande

chef jämte eget yttrande över desamma insändas till kabinettssekreteraren.

Vid slutet av varje förordnande för attaché skall hans chef till kabinettssekreteraren

insända en sammanfattande redogörelseför attachéns verksamhet,

varvid jämväl utlåtande skall avgivas om det sätt, på vilket han

fullgjort sina åligganden och om hans lämplighet för anställande i företrädesvis

diplomatisk eller konsulär tjänst.

4 KAP.

Om slutlig prövning av attaché''.

§ 12.

Under det tredje kalenderåret sedan attaché inträtt i utrikesdepartementets

tjänst skall frågan om hans slutliga antagande upptagas till prövning

av antngningskommissionen.

O O O

Uppskov med sådan prövning under högst ett år må av kommissionen

medgivas, då särskilda skäl därtill föreligga.

14—185097

106

§ 13.

Före prövningen skall antagningskommitténs sekreterare tillse ej

mindre att från cheferna för vederbörande avdelningar inom departementet

samt från cheferna för de beskickningar och konsulat, varest attaché tjänstgjort,

sådana yttranden föreligga, varom i § 11 sista stycket talas, än även

att de av attachén under provtjänstgöringen författade arbeten finnas för

kommissionen tillgängliga.

Kommissionens sekreterare åligger ock att i god tid underrätta

attaché om tiden för kommissionens sammanträde, för att bereda denne

tillfälle att till kommissionen inkomma med de ytterligare intyg och handlingar,

vilka han önskar åberopa.

§ 14.

Den slutliga prövningen avser att på grund av attachés provtjänstgöring

och därunder fortsatta utbildning, varom i § 11 stadgas, fastställa

hans lämplighet för utrikesdepartementets tjänst.

Finner kommissionen av den i ärendet förebragta utredning framgå

att anledning till tvekan om attachés lämplighet ej föreligger, må kommissionen

förklara honom kunna utan vidare prövning anställas i departementets

tjänst.

Finner sig kommissionen icke kunna avgiva sådan förklaring, skall

kommissionen förordna att särskild prövning i visst eller vissa avseenden

må med attaché anställas.

Sådan prövning sker i den omfattning och på det sätt antagningskommissionen

bestämmer.

§ 15.

Efter slutad prövning avgiver kommissionen yttrande till ministern

för utrikes ärendena rörande de prövades lämplighet att komma i fråga

för ordinarie anställning i utrikesdepartementets tjänst.

Denna kungörelse träder omedelbart i kraft. Såsom övergångsbestämmelse

skall gälla, att de i 4 kap. meddelade stadganden rörande slutlig

prövning äga tillämpning även å attaché, som antagits i departementets

tjänst före kungörelsens ikraftträdande.

DEN YTTRE REPRESENTATIONEN

]<)!>

Den yttre representationen.

I den riksdagens skrivelse, vid vars anmälan inför Kungl Maj:t Inledning.

ministern för utrikes ärendena erhöll bemyndigande att tillkalla särskilda

kommitterade för en omorganisation av utrikesdepartementet m. m., framhöll

riksdagen bland annat, att vad som i främsta rummet syntes betinga en

förstärkning av vår representation i utlandet vore den handelspolitiska

tävlan de stridande grupperna emellan, som av många tecken att döma

syntes komma att taga vid och fortgå lång tid efter krigets slut. Det gällde

då för oss att, om vi ej skulle bli allt för mycket distanserade i den

stundande kampen om avsättningsmarknad och förrådsuppköp, på vederbörliga

platser äga representanter av egen nationalitet, väl kvalificerade

att bevaka och befrämja vårt lands intressen.

Såsom ministern för utrikes ärendena vid föredragning av berörda

skrivelse framhållit, låter sig i vissa avseenden en omorganisation av utrikesrepresentationen

med fördel genomföra redan nu. I andra avseenden

torde det icke vara rådligt eller möjligt att för närvarande genomföra även

i och för sig önskvärda förändringar. Emellertid synes även i sistnämnda

fall vissa förarbeten böra och kunna vidtagas, för att, när mera överskådliga

och fasta förhållanden inträtt, de ifrågasatta reformerna må utan onödig

tidsutdräkt komma till utförande.

Till de områden av utrikesrepresentationen, där det för närvarande

icke torde vara möjligt att genomföra en definitiv reglering, måste räknas

den diplomatiska och konsulära representationen i utlandet. Att innan

verkningarna av världskriget i politiskt och kommersiellt avseende hunnit

stadga sig genomföra en organisation med anspråk på att systematiskt och

enhetligt ordna samtliga de spörsmål, som sammanhänga med en omreglering

av den yttre representationen torde ej låta sig göra. För att en

sådan reglering skall kunna ske, erfordras givetvis att de statliga nybildningar,

vartill världskriget givit upphov, erhålla stadga och internationellt

erkännande. Det torde ock erfordras, att större visshet än för närvarande

råder, vinnes angående de blivande formerna för det internationella um

-

110

gänget de olika staterna emellan, liksom även att penningvärdet i de olika

länderna erhåller större fasthet. Att under nuvarande förhållanden fastställa

och inbördes avväga de löneförmåner, som böra tillkomma tjänstemännen

i skilda länder, är givetvis synnerligen vanskligt.

Om sålunda starka skäl tala för uppskov tillsvidare med en definitiv

reglering, kan det emellertid icke förnekas att det nuvarande ekonomiska

läget i vissa delar av världen erbjuder möjligheter att knyta och

utveckla för vårt land värdefulla förbindelser, som eljest ej skulle stå

till buds.

När kommitterade gått att överväga de åtgärder till vår utrikesrepresentations

förstärkning, som för närvarande borde vidtagas, har

måst tagas i betraktande å ena sidan att dessa åtgärder i sådana avseenden,

där ovisshet om de blivande förhållandenas utveckling råder, icke

föregripa en definitiv reglering, men å andra sidan att de åtgärder, som

föreslås, må bliva effektiva och möjliga att snabbt bringa i verkställighet.

Vid behandlingen av hithörande frågor, torde förutom till vår exporthandel

särskild hänsyn böra tagas till den konkurrens om råvarutillgångarna,

som synnerligast under de närmaste åren är att emotse nationerna

emellan. Denna synpunkt måste fasthållas vid bestämmandet av de

länder, i vilka förstärkt kommersiell representation för närvarande bör

inrättas.

I detta sammanhang torde emellertid förtjäna framhållas, att en

alltför hastig utvidgning av den yttre representationen kan komma att

medföra vanskligheter, när det gäller att förvärva fullt kompetenta krafter

för de uppgifter, som erbjuda sig.

Innan kommitterade gå att framlägga förslag i angivna syfte, torde

vara lämpligt att lämna en översikt över omfattningen och fördelningen

av Sveriges nuvarande lönade konsulära representation.

Vad först Europa beträffar finnas för närvarande följande avlönade

konsulära poster: tre generalkonsulsbefattningar, i Hamburg, London och

Moskva, fyra konsulsbefattningar, i Rouen, Petrograd, Riga och Liibeck, varjämte

å extra stat finnes tillgängligt ett anslag å kr. 45,000 till upprättande

av konsulat i Ryssland, sju vice konsulsbefattningar nämligen i Antwerpen,

Köpenhamn, Rotterdam, Narvik, Archangelsk och Petrograd, London samt

Hamburg. Dessutom finnas anställda vid konsulatet i Moskva en kanslist

och vid generalkonsulatet i London tre kanslister. Som härav framgår är

den konsulära representationen särskilt svag i södra Europa, i det att söder

om linjen Rouen, Berlin och Moskva ingen avlönad konsulär representant

finnes.

111

Vad Asien angår, inskränker sig den lönade konsulära representationen

till en generalkonsul och en kanslist, bägge placerade i Shanghai.

1 Afrika tinnes en lönad generalkonsul i Kapstaden.

I Australien en generalkonsul för närvarande med placering enligt

Kungl. Maj:ts beprövande i Sidney.

I Amerika slutligen tinnes en generalkonsul och en kanslist i Montreal,

en generalkonsul, en vice konsul och en kanslist i New York, en konsul

och en kanslist i Chicago, en generalkonsul i Mexico, samt en generalkonsul

och en kanslist i Rio de Janeiro.

Den lämnade översikten torde omedelbart giva vid handen, att Sverige

på åtskilliga i handelsavseende viktiga punkter icke kan sägas vara

på ett tillfredsställande sätt företrätt.

De förslag till avhjälpande av denna brist, som kommitterade ämna

förorda, innebära 1) inrättandet å extra stat av vissa konsulära poster, 2) en

mycket omfattande utvidgning av handelsattaché-institutionen samt 3) ställandet

till Kungl. Maj:ts förfogande av ett anslag till upprättande, vid inträffande

behov, av diplomatiska och konsulära poster i utlandet.

Såsom redan framhållits är vad Europa angår den avlönade konsulära

representationen för närvarande särskilt svag i de södra delarna. Den

brist, som härutinnan föreligger, synes emellertid i någon mån motvägas

därav, att beskickningar finnas i Rom och Madrid, vilka med hjälp av de

lönade konsulaten tills vidare även i kommersiellt avseende torde kunna

företräda de svenska intressena i Italien, Spanien och Portugal. Sämre

ställa sig förhållandena å Balkan. Någon fast stödjepunkt för arbetet för

de svenska kommersiella intressena i dessa trakter tinnes för närvarande ej

i vare sig Serbien, Grekland, Bulgarien eller Rumänien. I avvaktan på att

dessa av världskriget hårt hemsökta länder, hinna något återhämta sig,

samt att över huvud taget de politiska förhållandena ordnas, torde emellertid

böra anstå med inrättandet av avlönade fasta vare sig diplomatiska eller

konsulära poster i dessa trakter. Skulle behov därav framträda tidigare än

som för närvarande beräknas, lärer möjlighet kunna beredas att temporärt

upprätta en diplomatisk eller konsulär post genom medel från det anslag

för tillfällig förstärkning av den diplomatiska eller konsulära utrikesrepresentationen,

till vilket kommitterade längre fram skola återkomma.

Därest en handelsattaché, såsom kommitterade i det följande förorda,

fästes vid beskickningen i Konstantinopel, synes emellertid denne

böra utsträcka sin verksamhet jämväl till Balkan.

Konsulära

poster.

Europa.

112

Asien.

Vad Asien beträffar, ställa sig, enligt koinmitteredas mening förhållandena

annorlunda.

Uti en inom andra kammaren vid 1918 års lagtima riksdag av undertecknad

Nyländer väckt motion (nr 45), har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

1) att Kungl. Maj:t täcktes från och med nästa år i brittiska

Indien upprätta ett svenskt avlönat generalkonsulat, som borde förläggas

till landets största handelsstad, Calcutta, och för vilket löneförmånerna

borde utgå efter samma principer, som för generalkonsulatet i Kapstaden

samt

2) i holländska Indien upprättas ett generalkonsulat med förläggning

antingen till Batavia eller Soerabaja, och för vilket löneförmånerna

borde utgå efter samma principer, som för det förstnämnda,

samt att riksdagen måtte anvisa för nämnda befattningars avlönande

erforderliga medel.

I sitt utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens

för år 1919 tredje huvudtitel yttrade statsutskottet bland annat följande:

»Vidkommande det i ovanberörda motion framställda förslaget om inrättande

av generalkonsulat i brittiska och nederländska Indien har utskottet

icke funnit den av motionären förebragta utredning vara av den beskaffenhet,

att utskottet kunnat tillstyrka detta förslag. Då emellertid frågan

om en förbättrad konsulär representation i Ostindien synes utskottet vara

av stor vikt, har utskottet ansett denna fråga lämpligen böra göras till

föremål för utredning genom Kungl. Maj:t försorg och anser därför att

riksdagen bör i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om dylik utredning.»

I enlighet med utskottets hemställan blev också riksdagens skrivelse till

Kungl. Maj:t avlåten.

Genom utrikesdepartementets försorg har en sådan utredning, varom

här talats, blivit verkställd. Begäran om yttranden med anledning av de i

ovan nämnda motion väckta förslag, har riktats till åtskilliga svenska institutioner

och firmor, vilka hava erfarenhet och intresse av handelsförbindelserna

med de länder, varom är fråga. Sådana yttranden hava

också från åtskilliga håll inkommit till departementet och finnas såsom bilagor

i avtryck fogade vid detta betänkande (se bil. 6 till 11).

Särskilt omfattande och ingående är den utredning, som innehålles

i det av Sveriges Allmänna Exportförening avgivna utlåtande. Av däri

meddelade uppgifter (se bil. 6) framgår att rika möjligheter föreligga,

ej mindre för en export från Sverige till såväl nederländska som brittiska

Indien, än även för en import till Sverige från dessa länder. Vad brittiska

Indien beträffar, utgöra ris, vete, bomull, oljeväxter, jute, indigo,

socker och the samt, vad nederländska Indien beträffar, förutom vissa

av dessa varor även kaffe, tobak, gummi, majs, copra och indigo de

för oss viktigaste exportvarorna. Vad exporten från Sverige till bägge

Indierna angår, synes densamma kunna uppdrivas betydligt över den utförsel,

som ägde rum vid tiden före kriget och under de första krigsåren.

En sammanfattning av uppgifter rörande från Sverige under år 1913—

1915 exporterade varor finnes intagen i Exportföreningens redogörelse.

Exportföreningen har för sin del föreslagit att i brittiska Indien

skulle inrättas ett lönat generalkonsulat i Calcutta, ett lönat konsulat i

Bombay och en ambulerande handelsattaché med placering i Calcutta, samt

i nederländska Indien ett lönat generalkonsulat i Batavia, ett lönat konsulat

i Soerabaja och ett lönat vicekonsulat i Padang. Den väldiga omfattningen

av de områden, som här avses, de utvecklingsmöjligheter för vår

export dessa folkrika trakter erbjuda samt slutligen de rika råvarutillgångar,

som förefinnas, kunna i och för sig betraktas såsom starka skäl för en

betydligt förstärkt representation i Indien. Kommitterade anse sig emellertid

icke för närvarande kunna tillstyrka ett förslag av den omfattning,

som Exportföreningen framställt. En avvägning av de behov av förbättrad

utrikesrepresentation, som föreligga å skilda håll, måste äga rum. Statsfinansiella

hänsyn göra det icke möjligt att på en gång, i full utsträckning

tillgodose de olika krav, som härutinnan göras gällande.

Kommitterade äro emellertid övertygade om att redan nu konsulära

poster måste upprättas i såväl brittiska som holländska Indien. Att endast

anställa handelsattachéer skulle icke innebära en tillfredsställande

lösning av frågan, enär sådana i sin verksamhet måste, för att komma till

till sin rätt särskilt i länder, som de här ifrågavarande, fastas vid beskickning

eller vid konsulat. En lämplig centralpunkt saknas för närvarande

såväl i brittiska som holländska Indien.

Kommitterade föreslå att två generalkonsulat upprättas, det ena förlagt

i Calcutta, det andra i Batavia. Då det är önskvärt och nödvändigt

att Sveriges representanter skola träda i beröring med de lokala regeringarna

i respektive brittiska och holländska Indien, synes generalkonsuls

ställning tilldelas dem.

Till de ytterligare åtgärder till förstärkning av den kommersiella

representationen i brittiska och holländska Indien, som må befinnas nödvändiga,

skola kommitterade här nedan återkomma i samband med frågan

O 7 O

om handelsattachéinstitutionens utveckling.

Fastställandet av de avlöningsförmåner, som böra tillkomma innehavarna

av ifrågavarande bägge generalkonsulsposter, erbjuder för när

15—185097

-

114

varande på grund av de inträffade förändringarna i penningvärdet stora

svåriglieter.

I fråga om lön och tjänstgöringspenningar skola givetvis utgå de

för generalkonsuler bestämda belopp å respektive kr. 6,600 och 3,000.

Vid bestämmandet av ortstillägget måste hänsyn tagas därtill, att

ifrågavarande trakter äro synnerligen dyrbara uppehållsorter för européer.

En viss stödjepunkt härvidlag erbjuder det för generalkonsuln i Shanghai

utgående ortstillägg, som med inräknad kostnad för kanslilokal, uppgår till

kr? 19,400.

Enligt vad kommittérade inhämtat torde levnadsförhållandena i

Calcutta vara något dyrare, i Batavia något billigare än i Shanghai.

Med hänsyn härtill föreslås att ortstillägget för generalkonsulsbefattningen

i Calcutta sättes till kr. 20,400 och för generalkonsulsposten i

Batavia till kr. 18,400.

Då man måste utgå från att generalkonsulerna skola se sig nödsakade

skaffa lokal för sin ämbetsverksamhet utom bostaden, torde ett särskilt

belopp för kontorskostnader böra uppföras, för generalkonsuln i Calcutta

med kr. 2,500 och för generalkonsuln i Batavia med kr. 2,000.

Nordamerikas En omläggning och utvidgning av den konsulära representationen i

Staterta Nordamerikas Förenta Stater har länge stått på dagordningen. Den fråga,

som härvid i främsta rummet kräver lösning, måste anses vara upprättande

av ett lönat konsulat i San Francisco.

Under en följd av år har kaptenen William Matson, en framstående

svensk-född amerikansk medborgare, beklätt den nuvarande olönade

konsulsposten i San Francisco. Det torde i väsentlig grad vara på grund

av hans nitiska verksamhet, som frågan om upprättandet av en avlönad

konsulspost kunnat tills vidare undanskjutas. Efter Matsons den 11 oktober

1917 timade frånfälle har konsulatet uppehållits på förordnande.

Frågan om upprättandet av ett lönat konsulat i San Francisco synes

nu icke längre kunna undanskjutas. I en till utrikesdepartementet ingången

skrivelse, vilken blivit till kommitterade överlämnad, har svenske ministern

i Washington efter samråd med generalkonsuln i New York och konsuln

i Chicago” framlagt förslag till ny organisation av det svenska konsulatväsendet”

i Nordamerikas Förenta Stafer. Kommitterade skola i samband

med avgivande av förslag till allmän omreglering av den svenska

utrikesrepresentationen upptaga denna fråga till behandling.

Som ett led i den av ministern föreslagna större planen ingår upprättandet

av ett lönat konsulat i San Francisco. Starka skäl synas kommit

-

115

terade tala för att denna fråga redan nu upptages till avgörande. Om

behovet av ett sådant konsulat torde icke råda någon meningsskiljaktighet.

I sin ovanberörda skrivelse framhåller ministern såsom skål för

upprättandet av ett lönat konsulat i San Francisco dels att vår sjöfart på

Stilla havskusten torde komma att högst betydligt tilltaga, sedan efter

ett blivande fredsslut våra största ångbåtslinjer där hunnit återupptaga

trafiken, dels att de amerikanska handelsförbindelserna med Asien i avsevärd

grad syntes komma att utvecklas under den närmaste framtiden, och

att det måste vara av yttersta vikt för oss att noga följa denna utveckling.

På grund av San Franciscos avskilda läge från de östra staterna

kunde, såsom ministern framhåller, de i östern befintliga konsulaten svårligen

ägna uppmärksamhet åt de förhållanden, som råda på västkusten.

Ministern betonar, att i synnerhet vid konsulaten i New York och San

Francisco även under de förhållanden, vilka voro rådande före Förenta

Staternas inträdande i kriget, en ständig och stark ökning i göromålen

gjort sig märkbar. Det vore emellertid otvivelaktigt att kriget eller snarare

det blivande fredslutet komrne att, vad handeln och sjöfarten beträffar,

åt Förenta Staterna skapa en ställning av långt större betydelse för

särskilt de mindre europeiska staterna än någonsin förr, samt att vår konsulära

representation därstädes komrne att få sig pålagd långt större ansvar

och arbetsbörda än hittills. Ministern framhåller därför såsom av

största vikt att vår representation genom tillräckliga arbetskrafter sättes i

stånd att möta de ökade anspråk, som komma att ställas på densamma.

Vad särskilt konsulatet i San krancisco anginge borde en avlönad kanslist

därstädes anställas för att under konsulns tjänstledighet eller sjukdom

vikariera samt för att jämte konsuln och övrig där föreslagen personal

utföra arbetet.

Med avseende å omfattningen av det verksamhetsområde, som torde

böra underläggas konsulatet i San Francisco, finner ministern att nuvarande

distriktet borde bibehållas, dock med den utvidgning, att det olönade

konsulatet å Havaiiöarna ställdes under viss kontroll av konsulatet i San

Francisco.

I merberörda skrivelse har ministern även föreslagit att väsentligen

ökade löneförmåner måtte tilldelas de konsulära tjänstemännen i Nordamerikas

Förenta Stater. För konsulatets i San Francisco del föreslås ett

belopp av 28,000 kr. för konsuln samt 12,000 kr. för kanslisten.

I anslutning till ministerns skrivelse hava även från generalkonsuln

i New York samt från konsuln i Chicago inkommit framställningar och

förslag till en omorganisation av vår representation i Nordamerikas Förenta

116

Sydamerika.

Stater. . I vad angår San Francisco förorda bägge att ett lönat konsulat

med de av ministern angivna löneförmåner där upprättas.

Till stöd härför anför särskilt konsuln i Chicago att »The Pacific

district» gått betydligt framåt. Detsamma har ej blott utvecklats till

ett av världens förnämsta skeppsbyggericentra, utan härtill komme att

San Francisco hade utsikt att bliva frihamn. Av särskilt intresse borde

vara att följa utvecklingen av varuutbytet mellan Amerika och andra

Stillahavsland, ej minst Japan. Statistiken utvisade med avseende å importen

över de amerikanska Stillahavs-hamnarna under nio månader, räknat

från den 1 juli 1917, ett värde av $ 466,000,000 mot $ 223,000,000 motsvarande

period föregående år samt med avseende å exporten under samma

tid $ 360,000,000 mot $ 240,000,000 motsvarande period närmast föregående

år. Exporten till Sverige utgjorde år 1915 omkring $ 2,200,000

samt importen $ 140,000 (vilken siffra år 1916 steg till $ 350,000.)

Ehuru ovan anförda siffror äro ett utslag av genom kriget skapade exceptionella

förhållanden torde, även sedan dessa upphört, San Francisco vinna

ökad betydelse såsom ett av världshandelns centra.

Med hänsyn till de särskilda skäl, som ovan antytts, ävensom till

den omständigheten att en betydande befolkning av svensk nationalitet

eller svensk härstamning är bofast i Californien och närgränsande stater

torde redan nu åtgärder böra vidtagas i syfte att förstärka vår konsulära

representation å Nordamerikas västkust.

Kommitterade föreslå att ett lönat konsulat upprättas i San Francisco.

Vad avlöningsförmånerna angår torde dessa icke kunna sättas

lägre än de för närvarande för konsulatet i Chicago utgående eller 5,400

kr. i lön, 2,500 kr. i tjänstgöringspenningar och 12,100 kr. i ortst i Hägg.

Då kanslilokal under inga förhållanden torde kunna förenas med bostaden

bör ett särskilt kontorskostnadsanslag å 3,000 kr. beräknas.

Frågan om anställandet av en kanslist torde däremot kunna anstå

till den allmänna regleringen av de frågor, som sammanhänga med en omorganisation

av vår utrikesrepresentation i Nordamerikas Förenta Stater,

i vilket sammanhang jämväl de jämkningar i löneförmåner för konsulatets

i San Francisco del böra ske, som då kunna befinnas av omständigheterna

påkallade.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1918 av de frågor,

som tillhörde regleringen av riksstatens tredje huvudtitel för år 1919,

lämnade ministern för utrikes ärendena i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

rörande upprättandet av en ministerpost i Buenos Aires en över

-

117

sikt av våra handels- och sjöfartsförbindelser med Sydamerika. Vad Chile

sårskilt anginge framhöll ministern att Sverige dår representerades av

en olönad konsul i Valparaiso, som tillika vore chef för ett stort engelskt

affärshus, önskvärt vore otvivelaktigt att därstädes äga en utsänd lönad

representant. Ett sådant syftemål syntes kunna vinnas utan upprättande

av eu särskild lönad konsuls- och chargé daffairospost genom att ackreditera

den svenske diplomatiske representanten i Buenos Aires jämväl hos

chilenska republiken. Avståndet mellan de båda huvudstäderna Buenos

Aires och Santiago vore, framhöll ministern, till följd av den nyinrättade

järnvägsförbindelsen över Anderna icke större än att beskickningschefen

mycket vål kunde tid efter annan vistas i Chile; under hans frånvaro

borde den handelsattaché, som tillsvidare syntes böra bibehållas med anställning

i båda länderna, kunna besörja de löpande göroinälen. Skulle

det framdeles visa sig nödvändigt kunde en konsulstjänsteman anställas

i Chile.

I anledning av den ökade verksamhet, som beskickningschefen i

Buenos Aires, av skäl, som ministern närmare utvecklade, skulle erhålla,

föreslog ministern att en något förändrad ställning i fråga om grad och

löneförmåner måtte tillerkännas denna beskickningschef. I enlighet med

Kungl. Maj:ts hemställan beslöt också riksdagen att i stället för den i

staten för beskickningar och konsulat uppförda avlöning, 36,000 kronor

för en ministerresident i Buenos Aires, anslå avlöning för en minister

därstädes, vilken jämväl skulle vara ackrediterad i Santiago.

De intressen Sverige har att tillgodose i Sydamerika synas vara

särdeles betydande. Under tiden närmast före kriget hade Tyskland lyckats

uppnå en ledande ställning inom handeln å den sydamerikanska kontinenten.

Sedan de sydamerikanska republikerna icke längre torde kunna

tillfredsställa sitt importbehov i Tyskland har en möjlighet öppnats, att

utvidga vårt exportområde i Sydamerika. Samtidigt föreligger för Sverige

ett stort intresse att vid konkurrensen om de rika råvarutillgångarna i

dessa trakter vara väl representerat.

Såsom förut blivit erinrat, finnes för närvarande en handelsattaché

placerad vid beskickningen i Buenos Aires. I planen för organisationen

av den svenska representationen i Argentina och angränsande stater har,

som framgår av ministerns här ovan anförda yttrande, ingått att handelsattachén

skulle i viss omfattning vid ministerns bortevaro etc. uppehålla

beskickningsgöromålen. Det synes emellertid önskvärt att handelsattachén

befriades härifrån och beredes tillfälle att uteslutande sysselsätta sig med

de kommersiella frågor, som närmast ligga inom hans uppgift.

118

Ett steg i sådan riktning skulle tagas, därest, såsom ministern

för utrikes ärendena redan framhållit såsom önskvärt, en lönad konsulär

representant anställdes i Chile.

Med en sådan åtgärd skulle också vinnas, att Sverige bleve på ett

stadigvarande sätt företrätt i Chile av svensk representant. Härför tala

de viktiga sjöfartsförbindelser, som anknutits med Chile och vilka inom

den närmaste framtiden kunna förmodas bliva ytterligare utvecklade.

Chile erbjuder nämligen icke endast en god marknad för åtskilliga av våra

viktigaste exportartiklar utan äger jämväl åtskilliga för vårt jordbruk och

för vår industri synnerligen värdefulla råvarutillgångar. Förutom salpeter,

varav totalproduktionen under året 1915—1916 uppgick till 2,626,900 ton,

utföras jämväl därifrån bl. a. metaller, såsom koppar, mangan, kobolt.

På grund av de betydande intressen, som för Sverige sålunda finnas

att bevaka i Chile föreslå kommitterade, att ett vicekonsulat upprättas

därstädes, vilket med hänsyn till sjöfartsförbindelserna bör hava säte i

Yalpariso.

Beträffande löneförmånerna för vicekonsuln lärer en jämförelse med

den vid generalkonsulatet i Newyork tjänstgörande vicekonsuln närmast vara

på sin plats. Dennes avlöningsförmåner uppgå till 12,000 kr. Då

emellertid vicekonsuln i Valparaiso skall intaga en självständig ställning,

synas avlöningsvillkoren ej kunna sättas lägre än till 15,000 kronor, varav

3,600 kr. lön, 1,600 kr. i tjänstgöringspenningar och 9,800 kr. i ortstillägg.

Aven i Valparaiso är särskild kanslilokal av omständigheterna

betingad. Ett kontorskostnadsanslag å 2,500 kr. torde böra beräknas för

detta ändamål.

Anslag till På annat ställe hava kommitterade framhållit de särskilt stora vansk

tillfälliga

figheter, som för närvarande göra sig gällande vid en omorganisation av

diplomatiska ° ’ ,. , , , ° ° ° °

och konsu- representationen i utlandet.

lära be fatt- Innan de politiska och kommersiella förhållandena vunnit mera

tn?andetW fasthet, kan givetvis, en organisation, avvägd med hänsyn till Sveriges

intressen i olika länder, ej definitivt genomföras.

Men detta bör, såsom även framhållits, icke föranleda att med samtliga

åtgärder till utrikesrepresentationens förstärkande får anstå. En skillnad

kan och bör göras mellan sådana länder, där krigets verkningar varit

omedelbart kännbara och medfört följder av djupt ingripande natur, och

sådana, vilka på grund av sitt läge eller av andra orsaker icke blivit i

samma grad berörda därav. För dessa senares del torde åtgärder av mera

fixerad karaktär redan nu kunna förordas. I enlighet med denna uppfatt

-

119

ning hava kommitterade också föreslagit inrättande å angivna orter av

vissa konsulat.

Men i länder, som mera omedelbart berörts av krigets verkningar,

vilkas statliga existens ännu icke är tryggad, eller vilkas politiska och

ekonomiska förhållanden ännu icke vunnit stadga, se sig kommitterade

icke i tillfälle att redan nu angiva de åtgärder för stärkande av vår

utrikesrepresentation, som inom närmaste framtiden må bliva nödvändiga.

I åtskilliga av dessa senare fall synes det emellertid ej osannolikt

att svenska politiska eller kommersiella intressen påfordra utan tidsutdräkt

upprättandet av nya beskickningar eller konsulat. Vidare bör den möjligheten

här icke förbises, att det med hänsyn till inträffande omständigheter

kan visa sig lämpligt att indraga viss beskickning, eventuellt för att använda

för densamma anslagna medel till upprättande av representation i

annat land. Förhållandena i Österrike-Ungern torde ur angivna synpunkter

särskilt påkalla uppmärksamhet. Men även på andra håll och på annan

väg kan läget utveckla sig i sådan riktning, att inrättandet av en svensk

representation kan bliva i hög grad önskvärt.

Utan att ingå på en detaljerad framställning, vilket måhända icke

kunde anses lämpligt, vilja kommitterade erinra om de för oss synnerligen

viktiga problem, som sammanhänga med ett blivande ordnande av förhållandena

i de baltiska länderna, i Polen, i Ukrajna, i Balkanstaterna etc.

Likaledes kan det, därest av den politiska utvecklingen betingade särskilda

förhållanden skulle medföra en stark ökning av görornålen vid någon viss

beskickning eller vid visst konsulat befinnas önskvärt och nödvändigt att

medel äro tillgängliga för att förse dessa med nödiga arbetskrafter.

I syfte att bereda Kungl. Maj:t möjlighet att vid förefallande behov

utan tidsutdräkt handla såsom av omständigheterna i varje fall påkallas,

torde det därför vara lämpligt att å extra stat uppföra ett förslagsanslag,

högst, avsett att efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande användas för

upprättande av tillfälliga diplomatiska och konsulära befattningar i utlandet.

På grund av de starkt ökade levnadsomkostnader, som på de flesta orter

för närvarande råda, bör ifrågavarande belopp icke lämpligen sättas lägre

äu till 150,000 kronor.

Förslag att vid beskickning eller konsulat anställa kommersiella Handelsattachéer

förelädes av Kungl. Maj:t redan 1886 års riksdag, som emellertid attachéer.

icke biföll detsamma. 1906 års diplomat- och konsulat kommitté tog upp

frågan på nytt och förordade i sitt betänkande att denna institution

måtte komma till användning även för Sveriges del.

120

Kung]. Maj:ts förslag till 1906 års riksdag om beviljandet av ett anslag

för handelsattachéer å kr. 36,000 vann riksdagens bifall. Vid 1913

års riksdag höjdes beloppet till 40,000 kronor.

Under senare tid hava varit i tjänstgöring fyra handelsattachéer

nämligen två i Petrograd, en i Washington och en i Buenos Aires.

Handelsattachéernas ställning och uppgifter hava icke reglerats i

särskild författning utan har departementet brukat i de förordnanden, som

utfärdats, angiva deras uppgifter. Det åligger sålunda attaché att med

all kraft och på det sätt, som erfarenheten visar lämpligt och praktiskt,

befrämja den svenska industriens och handelns intressen inom det område,

som är honom anvisat, samt att därvid ställa sig till efterrättelse de ytterligare

instruktioner, som meddelas, då särskilt uppdrag anförtros åt

honom, eller eljest när omständigheterna därtill föranleda.

Närmast åligger det attachéerna att undersöka föreliggande möjligheter

för avsättning av svenska tillverkningar samt att förmedla förbindelserna

mellan svenska affärsmän och affärsmän i utlandet. Den uppgift,

som härvid erbjuder sig, är av synnerligen grannlaga natur. Attachén

måste noga aktgiva på att hans åtgärder till gagn för den ene affärsmannen

icke skadar den andre, och han måste iakttaga en fullständig opartiskhet

i förhållande till skilda ekonomiska intressen.

Attachéernas verksamhet fullgöres uppenbarligen i vidsträckt mån

genom direkt skriftväxling med enskilda personer i Sverige. Tid efter

annan lämnar attachén underrättelser till utrikesdepartementet om sina

åtgärder och om vunna erfarenheter under arbetet.

Vid besök i hemlandet sätta sig attachéerna i förbindelse med offentliga

myndigheter, som hava att befrämja näringslivets utveckling, med

Exportföreningen och liknande sammanslutningar, ävensom med de enskilda

affärsmän, vilka hava ekonomiska intressen i ifrågavarande länder.

Vid sidan av denna uppgift att främja Sveriges export har emellertid

handelsattachéerna, särskilt under krigsåren, fått ett annat ävenledes

betydelsefullt åliggande. Deras tjänster hava i stor utsträckning tagits i

anspråk, när det gällt att i främmande land förmedla anskaffning och

uppköp av varor för vår folkhushållning. Särskilt attachéer, som under

någon längre tid vistats i det land, där deras verksamhet är förlagd,

kunna genom sina förbindelser med därvarande affärskretsar i väsentlig

mån bereda tillfälle till förvärv på förmånliga betingelser av för hemlandet

behövliga alster av ena eller andra slaget.

Framgången av attachéernas verksamhet beror emellertid i väsentlig

grad av deras personliga egenskaper. Det erfordras av dem icke endast

de för officiella agenter i allmänhet nödiga förutsättningar, säkert omdöme,

121

allmänbildning etc. utan även en vidsträckt erfarenhet i kommersiellt och

industriellt avseende, såväl vad angår det land, där de vistas, som ock

angående Sverige.

Då kommitterade övervägt de åtgärder, som skulle vara ägnade att

på ett effektivt och hastigt verkande sätt förstärka vår kommersiella representation

i utlandet, har en utveckling av handelsattachéinstitutionen synts

särskilt lovande. Därest ett antal i praktisk affärsverksamhet väl förfarna

personer inom den närmaste tiden utsändes, synes möjlighet föreligga

att knyta för vårt land värdefulla förbindelser. Handelsattachéernas utbildning

torde under en tid som den nuvarande göra dem skickade att i

viktiga avseenden ersätta konsulära representanter.

Det belopp å 40,000 kronor, som för närvarande står till utrikesdepartementets

förfogande för utsändande av handelsatlachéer, kan givetvis,

med hänsyn till de vidgade uppgifter, som föreligga samt de oerhört uppdrivna

levnadsomkostnader, varmed man nu måste räkna, icke förslå särdeles

långt.

Kommitterade vilja visserligen tillstyrka att de för närvarande gällande

villkor med avseende å anslagen till handelsattachéer bibehållas, enligt

vilka Kungl. Maj:t efter eget beprövande avgör, varest attachéerna böra

placeras. Kommitterade anse det emellertid lämpligt att här angiva vissa

olika länder i den ordning de allt efter sin betydelse böra ifrågakomma

såsom verksamhetsområden för handelsattachéerna.

Kommitterade hava i främsta rummet beslutat föreslå att en han- Frankrike.

'' delsattaché placeras vid beskickningen i Paris. Från den franska handelns

och industriens män har visats ett synnerligen glädjande intresse för återupptagandet

och utvecklingen av de genom världskriget i alla avseenden

^ försvårade, i vissa avseenden omöjliggjorda handelsförbindelserna mellan

Sverige och Frankrike. Det förtjänar i detta sammanhang särskilt erinras

om upprättandet av en svensk-fransk handelskammare i Stockholm.

Dessa från fransk sida gjorda närmanden torde böra mötas med

verksamma åtgärder från svensk sida, avsedda att stärka och utveckla de

svensk-franska handelsförbindelserna. I sådant avseende föreslå kommitterade

att under samma villkor, som eljest gälla för handelsattachéer, en

synnerligen väl kvalificerad och representativ person fästes vid beskickningen

i Paris såsom handelsråd. Det skulle åligga denne att under beskickningschefens

omedelbara ledning verka för varuutbytet samt de ekono''

miska förbindelsernas i övrigt utveckling och förkovran. Den uppgift, som

här erbjuder sig, skulle bliva synnerligen betydelsefull särskilt om de

* 16—185097

122

Brittiska ock

holländska

Indien.

Tnrkiet och

Balkanstaterna.

planer på utvidgade direkta sjöfartslinjer mellan Sverige och Frankrike,

vilka äro under övervägande, bliva förverkligade.

För att erhålla en fullt representativ person till ifrågavarande uppdrag,

torde ett belopp av 25 000 kronor böra beräknas till täckande av

de omkostnader, som bliva förbundna med utförandet av detta förslag.

Kommitterade hava övervägt, huruvida icke en liknande anordning

som den, vilken föreslagits vid beskickningen i Paris, vore att förorda

även för beskickningens i London del. Då emellertid i London finnes ett

avlönat generalkonsulat, vars chef såsom förutvarande mångårig handelsattaché

synes väl rustad för de uppgifter, vilka tillämnats det föreslagna

handelsrådet i Paris, torde de åtgärder, som i detta fall äro att förorda,

företrädesvis böra bestå däri, att generalkonsulatet erhåller tillräcklig arbetskraft,

för att dess chef må beredas tillfälle att ägna sig åt de viktiga

uppgifter, varom här är fråga.

Genom upprättande av nya generalkonsulat i brittiska och holländska

Indien skulle ett stort steg tagas för att sätta Sverige i tillfälle att

i dessa rika trakter med framgång deltaga i konkurrensen å export och importmarknaderna.

De verksamhetsfält, som lagts under dessa båda generalkonsulat

äro emellertid så omfattande att det torde visa sig överstiga

genera!konsulatens krafter — med den begränsade tillgång på personal,

som där kommer att finnas — att fullt tillgodose de svenska intressena. ‘

På grund härav och med hänvisning i övrigt till vad ytt

rats

på tal om behovet av ökad kommersiell representation i dessa tråk- i

ter vilja kommitterade föreslå, att tvenne handelsattachéer anställas

med placering den ene vid generalkonsulatet i Calcutta, den andre i Batavia.

Det synes lämpligt, att Kungl. Maj:t i samband med förordnandet

av dessa handelsattachéer jämväl bestämmer de särskilda distrikt, inom ^

vilka de skola verka. Skäl synas därvid tala för att dessa distrikt göras

vidare än de för generalkonsulaten angivna. Särskilt delar av bortre Indien

skulle då kunna bli föremål för den vid generalkonsulatet i Batavia

placerade handelsattachéns uppmärksamhet.

Såsom redan framhållits på tal om den diplomatiska och konsulära

representationen i Södra Europa, är Sverige där särdeles sparsamt företrätt,

synnerligast i Balkanstaterna. På sin tid var en handelsattaché fästad

vid beskickningen i Konstantinopel. Detta förordnande har emellertid

sedermera upphört. Det skulle enligt kommitterades mening innebära ’

en avsevärd fördel, därest ånyo en handelsattaché kunde placeras med

f

123

Turkiet och Balkanstaterna som verksamhetsområde. De svåra lidanden och de

ofantliga ekonomiska förluster dessa stater lidit genom världskriget komma

väl å ena sidan att utgöra en hämsko för handelsförbindelsernas upptagande,

men å andra sidan torde de framtvinga ej blott en förstärkt

varuexport utan även en omfattande import från utlandet av för ländernas

återuppbyggande behövliga alster. Det synes vara av betydande

vikt, därest Sverige snarast finge en kommersiell representant i dessa trakter,

som kunde rapportera om och arbeta för utnyttjandet av de möjligheter,

som här yppa sig.

En handelsattaché synes vidare vara av behovet påkallad i Canada.

De uppgifter, som föreligga i detta land, äro av den omfattning att

den nuvarande representationen svårligen kan förväntas till fullo behärska

desamma.

1 det yttrande till statsrådsprotokollet, som föregick det vid 1916

års riksdag framlagda förslaget om upprättande av ett generalkonsulat i

Montreal samt i samband därmed anställandet därstädes av en kanslist,

betonades av dåvarande ministern för utrikes ärendena betydelsen av

att Sveriges intressen tillgodosåges i Canada med liänsyn såväl till

landets naturliga hjälpkällor, vilka i mångt och mycket vore desamma

som Sveriges, som även med hänsyn till talrikheten av den svenska be’

folkningen därstädes och vidsträcktheten av det område, inom vilket konsulspostens

innehavare vore satt att verka. Det framhölls vidare att de

( göromål, som där förekommo — särskilt arvs- och skadeståndsmålen —

vore av den art, att de gåve anledning till en omfattande skriftväxling.

Därjämte borde tagas i betraktande att en stor mängd göromål med nöd^

vändighet påkallade konsulns personliga närvaro utom konsulatlokalen,

4 såsom samtal i arvsmål med boutredningsman och advokater, delgivnin

gar

o. d. Jämväl med hänsyn till de icke löpande göromålen, såsom avgivande

av årsberättelse, handledning och råd åt de många under konsulatet

lydande vicekonsulerna, iakttagande av affärslivets utveckling, samt

ett uppmärksamt följande av övriga frågor, med vilka konsuln i tjänstens

intresse borde göra sig förtrogen, syntes påkalla, att han ej i allt för hög

grad upptoges av rena kontorsgöromål. I anledning härav och även med

hänsyn därtill att tillfälle till semester måtte beredas generalkonsuln, föreslogs

upprättandet av en kanslistbefattning vid generalkonsulatet. Riksdagen

medgav också såväl att den dåvarande konsulsbefattningen förändrades

till en generalkonsulsbefattning, som ock att en kanslist fästes vid

generalkonsulatet.

O

\

t

Canada.

124

Erfarenheten har emellertid, enligt vad kommitterade inhämtat, givet

vid handen, att de ämbetsgöromål, som åligga generalkonsulatet i Montreal

tagit en sådan omfattning, att det ej blivit generalkonsuln möjligt att i

den utsträckning, som varit önskvärd, ägna tid åt de rent kommersiella

ärendenas skötsel. Det arbetsfält i detta avseende, som här förefinnes,

är också synnerligen vidsträckt. För att giva en föreställning om de möjligheter

till ökade handelsförbindelser, som föreligga, torde några siffror

belysande Canadas ekonomiska utveckling vara på sin plats.

Canadas veteskörd under år 1917 utgjorde 233,743,000 bushels och

havreskörden 403,010,000 bushels. Värdet av Canadas skogsprodukter be- <

räknades för år 1916 uppgå till 190 millioner $. Exportens värde skattades ,

till 56 millioner $. Canadas mineralproduktion har stigit från ett värde av 10

mill. $ år 1886 till_omkring 177 mill. $ år 1915. Framför allt koppar- och ‘

nickelproduktionen visar en utomordentligt hastig tillväxt, men även övriga *

metaller tillgodogöras i starkt ökad omfattning. Beträffande nickel, asbest

och kobolt är Canadas produktion så betydande, att den kan sägas behärska

världsmarknaden.

Ökningen av Canadas handelsomsättning under kriget har varit rekordmässig.

Under tiden närmast före finansåret 1 april 1916 — 31 mars

1917, som haft att uppvisa de dittills högsta siffrorna, har handelsomsättningen

med utlandet varit av följande omfattning.

Export i mill. $. Import i mill. $. t

1913/14 ................ 455 635

1914/15 ................ 461 497

1915/16 ................ 779 530

1916/17 ................ 1,375 890

Under kriget har framför allt handelsutbytet med Storbritannien, 4

Förenta Staterna och Frankrike stegrats, under det att exporten till Sverige

liksom till övriga neutrala europeiska länder av naturliga skäl gått starkt

tillbaka.

I viss mån är emellertid såväl den svenska som den kanadensiska

statistiken missvisande, då den del av varuutbytet, som går över Förenta

Staterna och England i relativt stor utsträckning uppföres på dessa länder.

Under tiden närmast före kriget var vårt handelsutbyte med Canada

statt i tillväxt, vilket framgår av följande statistik för tiden 1908/1913:

«

Värde i 1,000 $.

Import från Sverige. Export till Sverige.

1908/1909 ............... 143 58

1909/1910 ............... 207 111

1910/1911...............281 108

1911/1912 ............... 337'' 129

1912/1913 ............... 475 122

Det är alltså framför allt Canadas import från Sverige, som haft att

uppvisa ökning. Den snabba utveckling, som för närvarande råder inom

Canadas industri, innebär visserligen i många fall skärpt konkurrens för

vissa importvaror, men ökar samtidigt avsättningsmöjligheterna i betydande

omfattning. Så har till exempel efterfrågan å elektriska artiklar, kullager

och kvalitetsstål vuxit ofantligt under de sista åren.

En jämförelse mellan vår export till Canada och landets produktion

av en mängd för oss viktiga artiklar visar, i vilken betydande grad

vår import skulle kunna ökas.

Rörande dessa förhållanden hänvisas för övrigt till bilaga 12, där

en sammanställning gjorts angående varuomsättningen mellan Sverige och

Brittiska Nordamerika.

Av det anförda torde framgå, att det för en bandelsattaché skulle

föreligga ett mycket rikt arbetsfält i Canada. Kommitterade föreslå alltså

att en sådan må knytas till generalkonsulatet i Montreal.

T

Vid 1906 års omorganisation av konsulatväsendet inrättades för att Australien,

främja och underlätta Sveriges handelsförbindelser med Australien ett lönat

konsulat i Sydney med distrikt omfattande staterna Queensland och Nya

Syd Wales. Postens innehavare tilldelades år 1910 i förhållande till samtliga

i Australien anställda svenska konsuler och vicekonsuler sådan befogenhet,

som avses i § 11 konsulatförordningen, och konsulatets distrikt

blev sedermera utvidgat att omfatta hela det australiska statsförbundet.

Konsuln i Sydney kom således att faktiskt intaga den ställning, som

i land, där generalkonsul finnes, tillkommer denne.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag beslöt 1918

års riksdag inrättandet av en generalkonsulspost i Australien. I det yttrande,

som föregick Kungl. Maj:ts beslut i ärendet, erinrade ministern

för utrikes ärendena om Sveriges växande handels- och sjöfartsförbindelser

med Australien samt om Australiens ställning såsom koloni

med långt driven autonomi, vilka omständigheter talade för inrättandet av

126

ett generalkonsulat. Han erinrade vidare såsom ett belysande drag för

den vikt, som i andra land tillmättes de konsulära förbindelserna med

Australien, att Nederländerna där representerades av en lönad generalkonsul,

en vicekonsul och en kanslist i Melbourne samt en lönad konsul i

Sydney, Belgien av en generalkonsul och en vicekonsul i Melbourne samt

en konsul i Sydney och att Norge nyligen beviljat anslag till en lönad

generalkonsulspost i Melbourne.

Den förstärkning av den kommersiella representationen, som ägt

rum i Australien genom inrättandet av ett lönat generalkonsulat, synes

emellertid enligt kommitterades mening icke fullt motsvara vad Sveriges ^

intressen kräva i denna världsdel. Redan kontinentens storlek gör en

förstärkt representation önskvärd. De svenska oavlönade konsuler ‘

eller vicekonsuler, som finnas i Australien, kunna givetvis icke anses av- t

hjälpa bristen på tillräcklig skolad kommersiell representation från Sverige. ♦

Vår export till Australien har före kriget gått stadigt framåt och

uppgick år 1916 — trots svårigheterna att erhålla tonnage — till över

6 i2 million kronor. Importen från Australien till Sverige uppgick före

världskriget till ungefär hälften av denna siffra.

Vad Australiens näringsliv beträffar, förtjänar framhållas att särskilt

veteproduktionen gått avsevärt framåt. Efter att år 1914—1915 hava

utgjort omkring 24,892,400 bushels uppgick den år 1915—1916 till

179,624,183 bushels och år 1916—1917 till 158,427,199 bushels.

En omfattande tillverkning för export av mejeriprodukter är att uppmärksamma.

Det sammanlagda värdet av denna produktion utgjorde åren

1913/1914 i svenskt mynt omkring 215 millioner kronor, varav smör ex- ,

porterades år 1913 för omkring 65 millioner kronor. *

Produktionen av ull är vidare synnerligen avsevärd. Enligt verkställd

beräkning skulle omkring 20 / av hela världens ullproduktion komma

på Australien. .

Skogsbruket har i allmänhet varit av obetydlig omfattning med

undantag för södra Australien. På grund härav har Sverige trots den

växande konkurrensen från Amerikanska Stillahavskusten alltjämt stora

exportintressen att bevaka å trävarumarknaden.

Mineralfyndigheterna äro avsevärda. Australien kommer näst efter

Transval och Förenta Staterna såsom jordens mest guldproducerande land.

Även produktionen av silver, bly, koppar och tenn är betydande. De

svnnerligen mäktiga koltillgångarna torde kunna bilda förutsättning för en

j o o r* o o

kraftig uppblomstring av industrien.

Ar 1913 uppgick den sammanlagda exporten från Australien till ''

Tyskland och Österrike-Ungern till ett värde av omkring 15,419,000 £,

i

Vcarav 14,805,000 £ kom på Tysklands del. Då den sammanlagda exporten

från Australien vid sagda tidpunkt uppgick till £ 78,571,769 innebår detta

att. över 20 % därav korn på Centralmakterna. Under kriget har denna

export fått söka sig andra marknader, företrädesvis i Nordamerikas Förenta

Stater och Japan. I gengäld hava dessa bägge makter uppdrivit sin export

till Australien högst väsentligt. Förenta Staterna från £ 37,896,655

år 1914/15 till £ 39,715,296 år 1915/16, Japan från £ 1,392,317 till £

2,906,022 år 1915/16.

Vad importen från Japan angår, synes detta land stå i begrepp att

erövra marknaden i fråga om glas, porslin, metallvaror, verktyg, tändstickor

och textilvaror.

Några siffror, som angiva de särskilda artiklar, som Australien förr

mottog tran Tyskland, men nu importerar från annat håll, må här anföras

såsom belysande de mojligheter, som må finnas för svensk handel och

industri å den australiska marknaden.

Import från Tyskland i £.

Metallmanufaktur.............. 322,261

Stångjärn................. 157,958

Maskiner och maskindelar.......... 145,336

Papper (ej tryck).............. 60,000

Tryckpapper................ 19,976

Cement................... 44,172

Lampor och lampdelar............ 11,114

Ramlister.................. 8,153

Totalimport i £.

1,400,330

1,094,594

1,888,169

406,500

450,167

62,584

48,761

12,952

Såsom framgår av denna översikt utgjordes utförseln från Tyskland

av åtskilliga varor, vilka även exporteras från Sverige.

Den skarpa konkurrensen från Japan är särskilt framträdande beträffande

en del svenska exportartiklar av större betydelse, framför allt

tidningspapper och tändstickor. Värdet av den svenska exporten av tändstickor

har nedgått i följande omfattning:

Värde i £.

1912. 1913. 1914/15.

Sverige................22,4S9 16,090 3,013

Japan................. 561 370 4,964

Före kriget hade vår sjöfart på Australien varit stadd i jämn utveckling

särskilt efter tillkomsten år 1907 av linjen Sverige—Australien.

128

Ökningen av vår sjöfart utvisas av storleken av det tonnage, som

åren 1907—1911 in- och utklarerades i australiska hamnar, jämfört med

motsvarande siffror för Norge.

1907 1908 1909 ,1910 1911

ton. ton. ton. ton. ton.

Sverige .............. 25,000 36,000 50,000 41,000 77,000

Norge..............29,000 29,000 38,000 37,000 40,000

Efter krigsutbrottet har importen från Sverige sjunkit från £ 774,039

år 1913 till £ 698,961 resp. £ 540,947 för åren 1914 och 1915.

Rörande Sveriges och Australiens export- och import hänvisas till

den såsom bil. 13 tryckta översikt.

Då uppgifter rörande Nya Zeeland icke inräknas i Australiens officiella

handelsstatistik torde slutligen några siffror böra meddelas, som äro

ägnade att belysa förhållandena i detta land.

År. Import i £. Export i £. Exportöverskott.

1913 ............ 22,288,302 22,986,722 698,422

1914 ............ 21,856,095 26,261,449 4,405,452

1915 ............ 21,728,834 31,748,912 10,020,078

Sveriges export till Nya Zeeland, som år 1915 uppgick till £

94,000 har under de sista åren varit av stigande betydelse.

Av den lämnade översikten torde med all tydlighet framgå, vad för

svensk handel och industris räkning står att vinna men också — särskilt

på grund av konkurrensen med Japan — att förlora på den australiska

marknaden.

I en till ministern för utrikes ärenden ingången, till kommitterade

överlämnad skrivelse hnr t. f. generalkonsuln i Sydney J. H. Andersson

framhållit önskvärdheten av att en handelsattaché anställdes i Australien.

Han betonar att, därest en sådan anställes, till befattningen måtte utses

en person, som besitter ingående kännnedom om handels- och industriförhållanden

såväl i Sverige som Australien. Slutligen understryker t. f.

generalkonsuln betydelsen av att åtgärder i det av honom föreslagna syfte

snarast möjligt vidtagas, enär det i Australien finnes en mycket vidsträckt

marknad för svenska exportvaror. Under kriget hade visserligen denna

marknad delvis blivit'' försummad, men då svenska exportvaror vore högt

skattade, syntes tiden nu inne att återupptaga och utvidga handelsförbindelserna.

Med hänsyn till de omständigheter, som enligt det ovan anförda

föreligga för Australiens del, förorda kommitterade att en handelsattaché

måtte anställas vid generalkonsulatet i Sydney.

f

>

T

t

1

129

Redan år 1906 års diplomat- och konsulatkommitté hade föreslagit Mexiko, Cen

uppråttandet av ett lönat generalkonsulat i Mexiko, vars innehavare skulle ^äsUndlen''

vara chargé d’affaires. m. m.

Vid anmälan den 14 januari 1913 av de frågor, som tillhörde regleringen

av riksstatens tredje huvudtitel för år 1914, framhöll dåvarande

ministern för utrikes ärendena, att många skäl talade för upprättandet i

Mexiko av ett lönat generalkonsulat, vars innehavare skulle vara chargé

daffaires. Den mexikanska republiken erbjöde stora avsättningsmöjligheter

för venska varor och hade nyligen erhållit direkt ångbåtsförbindelse

med Sverige. På grund av de förändringar i världshandeln, som Panamakanalens

öppnande säkerligen komme att medföra, syntes nödigt att i

Mexiko äga tillgång till en svensk tjänsteman, som efter omständigheterna

kunde få sitt verksamhetsområde utsträckt till Central-Amerikas stater

och andra närbelägna länder såsom Västindiska öarna. Visserligen vore

vårt varuutbyte med ifrågavarande länder icke synnerligen stort, men

det befunne sig i stigande, och ökningen syntes komma att ske i snabbare

tempo, sedan direkta ångbåtsförbindelser kommit till stånd. Granskade

man närmare uppgifterna om de av oss till berörda länder exporterade

varuslagen skulle man finna, att de försök, som gjorts att införa våra industriprodukter

på därvararide marknad dittills varit trevande.

Som skäl för en lönad konsuIsbefattnings upprättande syntes böra

framhållas, att en utsänd konsuls bistånd, just när en export eller sjöfartsförbindelse

med ett land startades för näringslivet i åtskilliga fall

kunde vara av ovärderlig nytta och detta ej blott genom de upplysningar

och råd angående förhållandena i landet, som av honom lämnades, utan

kanske än mera genom den ökade trygghet för handeln, som hans verksamhet

medförde. Det läge nämligen i sakens natur att svårigheter lätt

uppstode innan fastare förbindelser kommit till stånd mellan affärsidkare i

det främmande landet och hemlandet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1913 års riksdag

medel för upprättande av en generalkonsuls- och chargé d’affaires befattning

i Mexiko.

I upprepade framställningar till utrikesdepartementet har vår chargé

d’affaires i Mexico sedermera föreslagit, att Sveriges representant därstädes

på grund av Mexikos centrala läge inom den handelsgeografiska enheten

Västindien och Central-Amerika skulle erhålla en mera vidgad befogenhet

än hittills varit fallet. Det kunde sålunda ifrågasättas, huruvida icke de

Västindiska öarna, särskilt Cuba, ävensom Venezuela och de Centralamerikanska

republikerna skulle erbjuda ökade avsättningsmöjligheter för svenska

produkter, därest utvecklingen inom dessa områden kunde bättre följas

17—185097

130

iln nu är möjligt. För detta ändamål hemställde nämnde tjänsteman att

den svenska representanten i Mexiko jämväl måtte anställas i Habana och

i Caracas. Vidare skulle överenskommelse ingås med Guatemala, Honduras,

Nicaragua, Costa Rica, Salvador och Panama att de diplomatiska

förbindelserna mellan dessa länder och Sverige förmedlades av ländernas

representanter i Mexiko och att i samband därmed Sveriges agent i Mexiko

finge sig ålagt att utöva den närmaste tillsynen och ledningen av de svenska

konsulerna i nämnda stater. Norske ministern i Mexiko vore ackrediterad

i Habana och hos samtliga de centralamerikanska republikernas regeringar.

Vunne förslaget bifall, skulle Mexiko efter hand kunna bliva en centralpunkt

för den kommersiella informationen i ovannämnda områden.

I en sedermera till utrikesdepartementet inkommen skrivelse framhåller

nämnde chargé d’affaires att det vad Cuba och Venezuela anginge,

väl kunde vara önskligt att den svenske representanten i Mexico jämväl

anställdes i dessa länder, men att, med hänsyn till de stora avstånden, det

utan större olägenhet läte sig göra att, i likhet med vad föreslagits i fråga

om de centralamerikanska staterna, generalkonsuln och chargé d’affaires i

Mexiko tillerkändes överuppsikten över konsulerna i Cuba och Venezuela

och finge rätt att förhandla med dessa länders representanter i Mexiko.

Därigenom skulle tidsödande resor undgås och effektiviteten dock bliva

ungefär densamma.

Den svenska exportmarknaden i Centralamerika erbjuder enligt kommitterades

mening goda utvecklingsmöjligheter, men de försök, som hittills

gjorts att utnyttja dessa, hava på grund av omständigheterna icke kunnat

i önskvärd omfattning fullföljas.

Bland de svenska exportvaror, som där kunna finna avsättning, må

nämnas telefon- och telegrafapparater,. vissa maskiner samt papper. Samtidigt

erbjuda ifrågavarande stater tillfälle till direkt import av vissa varor,

varav Sverige har behov, nämligen förutom kaffe och kakao även bananer,

vissa dyrbara träslag, hudar och balata. Venezuela och Columbia exportera

i stort sett samma varor som de centralamerikanska staterna samt

därjämte vissa ädla metaller. Importbehovet utgöres av vagnar, papper,

vissa trävaror, metallvaror, elektriska artiklar m. m. Aven rörande dessa

republiker gäller att de svenska avsättningsmöjligheterna kunna betydligt

utnyttjas.

Ovannämnda länders importbehov har hittills i första rummet tillgodosetts

av Tyskland samt, efter dess utträngande från marknaden, av

Nordamerikas Förenta Stater. Emellertid föreligga skäl att antaga att även

vår industri skulle besitta tillräcklig konkurrenskraft för att med framgång

kunna göra sig gällande på ifrågavarande marknad.

131

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1918 vid

föredragning av de frågor, som tillhörde regleringen av riksstatens tredje

huvudtitel, anmälde ministern att Sveriges Allmänna Exportförening i en

till utrikesdepartementet inkommen underdåning skrift hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte upptaga till prövning frågan om utsändande av en kvalificerad

person till Cuba för att i egenskap av chargé dkaffaires eller lönad

konsul stödja svenska industriidkare och köpmän i deras strävan att vinna

avsättning för svenska produkter på den cubanska marknaden. Det syntes,

framhöll ministern, härvid ej kunna förbises, att stationerandet av en utsänd

tjänsteman på Cuba skulle vara avsett att väsentligen främja de av

exportföreningen sålunda angivna syftemål. Emellertid kunde ifrågasättas,

huruvida icke samma mål skulle nås genom vidtagande av den anordning

att generalkonsuln och chargé d’affaires i Mexiko jämväl anställdes i Habana

och sattes i tillfälle att tidvis uppehålla sig i sistnämnda plats för

att kunna följa företeelserna på den cubanska marknaden. En närmare

undersökning härom borde emellertid föregå ett bestämt förslag i ämnet.

Kom mitterade hava övervägt de olika förslag, som enligt vad ovan

angivits framkommit i syfte att stärka vår representation i här avsedda

länder, och vilja för sin del tillstyrka att överenskommelser ingås med vederbörande

regeringar i Guatemala, Honduras, Nicaragua, Costa Rica, Salvador,

Panama, Venezuela och Cuba därom, att de diplomatiska förbindelserna

mellan dessa länder och Sverige förmedlas av ländernas representanter

i Mexiko och att i samband därmed Sveriges representant därstädes

får sig ålagt att utöva den närmaste ledningen och tillsynen av de svenska

konsulaten i nämnda stater. Ifrågasättas kan, huruvida icke en liknande

överenskommelse borde träffas även för Columbias vidkommande.

Om ifrågavarande förslag skall medföra mera avsevärt gagn erfordras

emellertid att representationen i Mexico förstärkes. Lämpligast lärer vara,

att där anställa en handelsattaché, som till verksamhetsområde skulle erhålla

de länder, med vilka på sätt ovan angivits, de diplomatiska förbindelserna

skulle förmedlas genom vår representant i Mexico.

Vid undersökning av möjligheterna för ökade import- och exportförbindelser

för Sverige hava kommitterade jämväl uppmärksammat de

trakter, som bruka sammanfattas under benämningen Transkaukasien. Det

område, beläget mellan Svarta och Kaspiska haven, som härmed avses, omfattar

Tiflis, Kutais, Elisabetpol, Erivan, Baku, Dagestan, Batum samt Kars

med Ardagan. Området torde utgöra omkring 215,000 kvadratkilometer

med en befolkning av 8 till 9 millioner innevånare.

Transkauka

sien.

132

Rörande de politiska förhållandena i dessa trakter råder för närvarande

stor ovisshet. Starka rörelser pågå emellertid bland avsevärda grupper

av befolkningen i syfte att ernå sammanslutning och statlig självständighet.

o

Från tvenne personer, kaptenen H. Rosén och ombudsmannen i Sveriges

Kemiska Industrikontor, ingeniören Otto Cyrén, vilka haft tillfälle

att under senare tid besöka de kaukasiska länderna och därstädes närmare

studera förhållandena, hava sammanfattade promemorior framlagts rörande

utsikterna för ökade handelsförbindelser med Transkaukasien.

Kapten H. Rosén framhåller de stora naturliga tillgångar, som förefinnas

i dessa trakter. Huvudnäringarna vore boskapsskötsel och åkerbruk.

Det senare sköttes emellertid under så primitiva former, att dess produkter

ej fyllde landets eget behov. Vin,- silkes-, rami-, bomull-, frukt- och

tobaksodling bedreves i avsevärd omfattning. Skogsbruket vore vanvårdat,

men utförsel av ädla träslag förekomme.

Vad bergsbruket anginge märktes främst nafta-industrien i Baku m. fl.

platser. Dessutom funnes betydande manganlager. Före kriget torde en

export av manganmalm å omkring 30 millioner pud årligen hava ägt rum.

Aven koppar och järnmalmer samt svavelkis och stenkol förekomme. Industrien

vore med undantag av naftaanläggningarna obetydlig. De rikligt

förekommande vattenfallen hade ännu icke exploaterats.

Importbehovet torde vara särskilt framträdande med avseende å

lantbruksmaskiner, elektriska maskiner och motorer, ledningstråd, ståloch

järnverktyg, spik, papper, porslin och glas, manufakturvaror, skovaror,

elektriska lampor, tändstickor m. m.

Kapten Rosén framhåller särskilt, att för närvarande stora lager av

ull, manganmalm m. m. samlats i landet, vilka möjligen skulle kunna göras

till föremål för inköp. Transportförhållandena försvårade emellertid ett

direkt varuutbyte. Direkta förbindelser torde för närvarande kunna uppnås

endast sjövägen genom Dardanellerna. I framtiden torde eventuellt

transport genom Volgasysteiuet kunna äga rum.

Enligt vad kapten Rosén vid upprepade tillfällen personligen övertygat

sig om, förefinnes i Transkaukasien en livlig önskan att komma i

handelsförbindelse med Sverige, vilket jämväl bekräftats av en kommission,

som därifrån utsänts till vårt land. Kapten Rosén betonar, att Sverige,

oavsett om planerna på ett omedelbart varuutbyte kunna förverkligas, snarast

bör söka arbeta sig in i denna del av Orienten.

Ingeniören Otto Cyrén framhåller likaledes de stora möjligheterna

för ökat handelsutbyte med Kaukasusländerna. Han betonar de rika naturliga

ännu outnyttjade tillgångarna i dessa länder. Åven han framhåller

de svåra transportförhållanden, som nu råda, och betonar, att vågen över

Medelhavet vore den, som har utsikt alt först kunna anvåndas. Dårest

fartyg, som f. n. anlöpa levanthamnarna utstrflckte sina resor till transkaukasiska

hamnar skulle därför åtgå 4 till 6 dagar.

Rörande förhållandena i de kaukasiska länderna lämnar ingeniören

Cyrén bland annat följande upplysningar.

Kaukasus hade hittills exporterat ytterst få produkter, förutom nafta

egentligen endast manganmalm. Den övriga produktionen hade gått till

Ryssland. Indien och Brasilien, som jämväl förfogade över manganmalm

hade först på grund av kriget ernått en produktion som överstege den

ryska. Av den kaukasiska malmen utfördes den största delen till Tyskland,

(38 % 1912; = 65 % av Tysklands behov), samt till England (23 %) och

till Nordamerikas förenta stater. Det hade ifrågasatts att smälta malmerna

inom landet och exportera den färdiga ferromanganen. Eventuellt skulle

en elektrotermisk industri löna sig på platsen.

Av koppar producerades före kriget i Kaukasus 8 å 9,000 ton årligen

eller omkring en tredjedel av hela Rysslands produktion. De tvenne

största gruvorna ägdes av tyskar, som använt produktionen för egna företag.

Bomull odlades helt obetydligt i Kaukasus; huvudmängden rysk

bomull komme från Ferghana-området. När konstbevattningen på Karabagh-stäpperna

fullbordats skulle omkring 80,000 acres land reserveras

för bomullsodling.

Fåraveln vore boskapsskötselns viktigaste gren i Kaukasus. Antalet

får skattades i Ryssland till omkring 81 millioner, varav 13 millioner funnes

i Kaukasus. Ullproduktionen vore sålunda avsevärd.

Fisket i Kaspiska havet vore betydande och lämnade mer en hälften

av hela det gamla ryska rikets fångst. Ar 1911 beräknades icke mindre

äri 172,000 personer vara sysselsatta med fiske i Kaspiska havet.

En fjärdedel av hela Transkaukasiens areal täcktes av urskogar,

vilka å lägre belägna trakter utgjordes av lövskog. Barrträd i sammanhängande

bestånd förekomme först i bergstrakterna 1,000 meter över havet.

Skogarna vore utsatta för skövlirig och i följd av barrskogarnas relativa

avlägsenhet och de utomordentligt svåra kommunikationsförhållandena

skulle eventuell import av bräder, o. d. från Sverige löna sig. Möjligen

kunde vissa ädlare träslag därifrån exporteras till Sverige.

Ingeniör Cyrén framhåller slutligen att därest de strävanden för

statlig självständighet, som för närvarande försports inom Kaukasusländerna,

skulle medföra åsyftat resultat, stora möjligheter skulle erbjuda sig

för Sverige, vilket under världskriget varit neutralt, att komma i intim förbindelse

med Kaukasusländerna.

134

Anslaget till

haadelgattachéer.

/

Social

attachéer.

En undersökning av förefintliga utsikter för import och export på

Kaukasuslånderna torde därför böra äga rum.

Såväl kaptenen Rosén som ingeniören Cyrén framhålla, att därest

uppmärksamhet ägnades de Kaukasiska länderna även Persien förtjänade

göras till föremål för kommersiell orientering. Från Kaukasus ledde synnerligen

viktiga handelsvägar till Persien.

Av det ovan anförda, framgår att möjligheter synas föreligga för ett

lönande handelsutbyte mellan Sverige och Transkaukasien, vilka borde närmare

undersökas. I sådant syfte föreslå kornmitterade att en handelsattaché

måtte anställas i Tiflis med ett verksamhetsområde, som ej blott bör omfatta

de Kaukasiska länderna utan även Persien.

Vad slutligen angår kostnaderna för utsändandet av de ifrågasatta

åtta handelsaltachérna måste dessa under nuvarande förhållanden ställa sig

betydande, i all synnerhet som verksamheten i de flesta fall skulle förläggas

till orter, där levnadskostnaderna även under normala förhållanden

avsevärt överstiga de inom Europa vanliga.

För att i möjligaste mån begränsa omkostnaderna föreslå kommitterade

att handelsattaché skulle förpliktas att utan dagtraktamente för uppehållet

vistas även å en annan ort än den, där han är stationerad. Ministern

för utrikes ärendena torde, sedan handelsattachéns närmaste överordnade

hörts, äga att träffa avgörande om den därför lämpliga platsen.

Såsom redan angivits lärer för den handelsattaché med ställning

såsom handelsråd, vilken skulle knytas till beskickningen i Paris, ett arvode

å 25,000 kr. böra beräknas.

För Övriga handelsattachéer torde avlöningsförmånerna icke kunna

beräknas till lägre belopp än 15 å 25,000 kr.

I anslutning härtill föreslå kornmitterade att ett reservationsanslag

å 175,000 kr. måtte begäras å extra stat för utsändande av åtta nya handelsattachéer.

Jämlikt Kungl. Maj:t bemyndigande den 13 december 1918 har chefen

för civildepartementet anmodat kornmitterade att verkställa utredning

angående anställandet av socialattachéer vid vissa av Sveriges beskickningar.

Det sålunda väckta spörsmålet om vår utrikesrepresentations utrustande

med särskilda arbetskrafter för behandlingen av socialpolitiska uppgifter

hava kornmitterade funnit så betydelsefullt, att detsamma synts dem

redan nu böra upptagas till provisorisk lösning. Det har nämligen vid de

verkställda undersökningarna rörande vår utrikesrepresentations hittillsvarande

verksamhet visat sig, att denna under de senaste decennierna kom

-

mit att i allt större omfattning inriktas på uppgifter av social karaktär,

en naturlig följd av de sociala problemens stegrade betydelse samt deras

utpräglade internationella karaktär. Hithörande frågor, som tidigare endast

föga uppmärksammats av de statliga myndigheterna, hava hastigt blivit

så aktuella, att de numera överallt måst göras till föremål för ett

forcerat reformarbete. Då därför det sociala statliga arbetet icke i allmänhet

kunnat helt grundas på vederbörande länders egna efter hand vunna

erfarenheter, har det här varit av särskild vikt att hämta impulser och

rön från annat håll. Den i väsentliga delar likformiga utvecklingen på

det ekonomiska området har också överallt framkallat i huvudsak likartade

sociala verkningar. Industrialiseringens fortgång — icke blott inom industrien

utan ock inom jordbruket — har sålunda aktualiserat de speciella

arbetarspörsmålen, den snabba uppkomsten och utvecklingen av stora befolkningscentra

har för dessas del framkallat en mängd sociala frågor,

bland vilka särskilt bostadsfrågan är brännande, o. s. v. När därjämte

samhällenas politiska demokratisering stegrat kraven på undanröjandet av

såväl tidigare förefintliga som nya sociala missförhållanden, är det naturligt,

att här uppkommit uppgifter, vid vilkas lösande internationella synpunkter

och erfarenheter äro av största betydelse.

På få områden torde därför utbytet länderna emellan av upplysnin- Nuvarande

gar vara så livligt som på det sociala. Såsom förmedlare av detta utbyte ^inUrnatiohar

hittills i främsta rummet tjänat en synnerligen rikhaltig litteratur —nellt socialt

lageditioner, parlamentshandlingar, kommittébetänkanden, statistiska och samarbete■

andra officiella redogörelser, vetenskapliga avhandlingar, kongresstryck, organisationers

publikationer, populära framställningar, tidskrifter och tidningar.

På det sociala området i vårt land verksamma myndigheter, korporationer

och enskilda hava lagt stor vikt vid att kunna följa och systematiskt

samla dylik litteratur från andra länder såväl för att lära känna

deras sociala utveckling och förhållanden i allmänhet som ock för att erhålla

närmare inblick i speciella frågor, vilka av en eller annan anledning

för tillfället krävt särskilt beaktande.

På detta sätt inhämtade upplysningar giva emellertid ofta vid handen,

att ingående studier på ort och ställe äro av nöden. För närmare

undersökningar rörande viktigare sociala ämnen hava därför studiebesök

ofta avlagts i främmande länder av en eller flera representanter för vederbörande

ämbetsrnyndigheter, kommittéer eller korporationer.

En annan mycket anlitad form för utbyte av erfarenheter och synpunkter

i sociala ämnen är deltagande i konferenser, kongresser och utställningar,

vare sig dessa direkt planerats efter internationella linjer eller

136

näraast varit inriktade på det anordnande landets egna förhållanden. För

vissa sociala frågor hade före världskriget internationella kongresser regelbundet

anordnats; så t. ex. för bostadsfrågan, vilken på detta sätt gjordes

till föremål för systematiskt utforskande i olika kulturländer. Ur sådant

samarbete vid kongresser eller direkt mellan intresserade korporationer

hava vidare utvecklat sig internationella organisationer och institutioner,

vilka på sina speciella områden omhändertagit den systematiska observations-

och upplysningsverksamhet, som ansetts önskvärd för främjande av

ett likformigt reformarbete. Främst bland dessa torde böra nämnas internationella

föreningen för lagstadgat arbetarskydd, vilken övat inflytande

även på vårt lands arbet.irskyddslagstiftning och utfört betydelsefulla förarbeten

för de mellanfolkliga traktater, som under de senaste årtiondena

avslutats beträffande kvinnoarbetet in. fl. viktiga spörsmål. Såsom ett erkännande

åt föreningens förtjänstfulla verksamhet hava flertalet europeiska

stater, bland dem Sverige (från och med år 1906) samt åtskilliga utomeuropeiska

stater till dess centralbyrå i Basel regelbundet lämnat ekonomiskt

understöd. På liknande sätt har med bidrag från åtskilliga stater (även

från Sverige sedan år 1910) upprätthållits en internationell byrå i Lausanne

för alkoholforskningens och nykterhetens främjande. Vid en kongress i

Paris år 1910 bildades slutligen internationella föreningen för arbetslöshetens

bekämpande, till vilken från och med år 1914 statsanslag lämnas

från Sverige liksom från ett stort antal andra länder. Vid sidan av"dessa

mera officiella permanenta institutioner hava därjämte genom intresserade

parters initiativ anknutits regelbundna förbindelser för utbyte av erfarenheter

eller för direkt samarbete för gemensamma syften. Särskilt de fackliga

arbetarorganisationerna hava utvecklat dessa förbindelser, för vilkas

vidmakthållande upprättats gemensamma sekretariat såväl för de fackliga

arbetarsträvandena i allmänhet som för speciella arbetargruppers intressen.

Utrikesre- För det internationella samarbetet på olika sociala områden hava

jfen^socirtL sålunda utbildats speciella former, vilka givetvis varit ägnade att i viss

uppgiftev. mån lätta och minska den officiella utrikesrepresentationens uppgifter,

internationell [)et är emellertid klart, att dennas medverkan i hög grad anlitats just för

orme mK. knytandet och utvecklandet av dessa olika förbindelsetrådar samt att det

därmed underlättade och stegrade internationella samarbetet oavlåtligt kräver

dess fortsatta intresserade stöd. Aven om sålunda svenska myndigheter

och korporationer numera i allmänhet anordnat regelbundet direkt utbyte

av officiell och annan social litteratur, så anlitas utrikesdepartementet

och dess organ oupphörligt för upplysningars erhållande, särskilt rörande

vissa viktigare frågor. Det gäller härvid icke blott anskaffande för

visst tillfälle av trycksaker utan ock av närmare upplysningar, som kunna

erhållas endast genom konferenser med ledande utländska ämbetsmän och

andra sakkunniga samt genom studier av respektive länders särskilda förutsättningar

och förhållanden. 1 många fall möter också uppgiften att följa

och regelbundet rapportera en frågas utveckling från de förberedande arbetena

för dess lösande till regeringarnas och parlamentens behandling av

densamma samt därefter under det praktiska realiserandet genom lagstiftning

eller andra åtgärder.

En betydelsefull uppgift påvilar även våra officiella representanter

i utlandet vid förberedandet av de studieresor, som företagas av representanter

för ämbetsmyndigheter, kommittéer och korporationer eller av

intresserade enskilda. Då resultatet av sådana studier ju väsentligen beror

av deras rätta planläggande och härför krävas intim kännedom om studieländernas

förvaltning och förhållanden samt anknytningar till ledande personligheter

och institutioner, måste i allmänhet vederbörande beskicknings

medverkan därvid anlitas. I allt fall är denna av vikt för den studieresandes

vederbörliga legitimerande och introduktion hos officella myndigheter,

vilka åtminstone i de större länderna äro överhopade med besökande

och därför ofta mindre tillgängliga för dem, som icke införas genom sitt

lands officiella representation. Vad nu sagts gäller jämväl deltagandet i

kongresser, konferenser och utställningar, åtminstone i den mån dessa äro

av officiell karaktär.

Dylik förmedling av upplysningar och förbindelser, som påkallas av

det egna landets behov, motsvaras av enahanda verksamhet för det lands

räkning, där våra officiella representanter hava sin verksamhet. Om också

ett mindre lands förhållanden i allmänhet, följaktligen även de sociala,

icke i samma grad som större staters äro föremål för internationellt beaktande,

så vore det felaktigt förutsätta, att icke uppmärksamhet utomlands

ägnas åt vårt lands socialpolitiska utveckling och därvid förvärvade

erfarenheter. Därom vittnar redan den omständigheten, att de större officiella

socialpolitiska tidskrifterna i utlandet pläga regelbundet meddela statistiska

och andra rapporter från bland andra även vårt land samt att

viktigare sociala lagförslag eller anordningar där pläga refereras eller omnämnas.

Enahanda är förhållandet med de publikationer, som utgivas av

de ovannämnda internationella socialpolitiska centralbyråerna, av internationella

statistiska institutet i Haag samt av sociala institutioner och organisationer

i utlandet. Åtskilliga av de mindre staterna intaga för övrigt

i socialpolitiskt avseende en framskjuten ställning, närmast på grund av

att deras mera ensartade ekonomiska eller etnografiska förhållanden erbjudit

gynnsammare förutsättningar härför än de större staternas, så att de

18—185097

138

härutinnan varit i viss inån vägledande. Det intresse ett lands myndigheter

erfara för ett annat lands sociala företeelser tar sig ofta uttryck i

hänvändelser till detta lands utländska representanter, vilka sedan hava

att från hemlandet införskaffa de upplysningar, som de icke kunna lämna

med stöd av egen sakkännedom eller till deras förfogande stående litteratur.

De svenska beskickningarna i utlandet anlitas för sådana ändamål i

avsevärd utsträckning.

Såsom förut antytts har det internationella samarbetet i socialpolitiska

frågor särskilt på arbetarskyddets område resulterat i flera överenskommelser,

till vilka även Sverige anslutit sig. Aven om det sakliga förarbetet

för sådana traktaters utformande och tillkomst i regel för Sveriges del

omhänderhafts av vederbörande ämbetsmyndigheter eller särskilda delegerade,

hava våra officiella representanter i utlandet givetvis haft att därvid

medverka icke blott vid de mera formella förhandlingarna utan ock materiellt

genom sin närmare förtrogenhet med de allmänt politiska faktorer och

nationella intressen, som givetvis även på detta område äro av stor betydelse.

Huru än de internationella förhållandena komma att utveckla sig,

lärer ock kunna förutses, att i fortsättningen ett stegrat behov skall göra

sig gällande av internationell reglering på det sociala området. En av de

vanligaste och mest befogade invändningarna mot ett nationellt socialpolitiskt

reformarbete är den, att detsamma i allmänhet medför begränsningar i

och belastning av vederbörande lands företagarverksamhet, vilka äro ägnade

att försvåra dennas konkurrens med andra länders. Detta hinder

kan uppenbarligen endast undanröjas genom skapandet av en internationell

rättsordning, som utan ensidig förskjutning av de inbördes ekonomiska

konkurrensvillkoren genomför vissa enhetliga normer för de särskilda

staternas lagstiftning å ifrågakommande socialpolitiska områden.

En sådan rättsordnings genomförande påkallas även av kraven på

ömsesidighet i de sociala förmåner, som det ena landet kan vara villigt

tillerkänna åt ett annat lands medborgare. Med det allt livligare folkutbvtet

länderna emellan hava sådana krav fått ökad aktualitet. Med särskild

styrka hava de framförts av den organiserade arbetarrörelsen, vilken

dels vid en konferens år 1916 i Leeds mellan representanter för de associerade

makternas arbetarorganisationer, dels vid en i oktober 1917 i Bern

hållen konferens mellan representanter för centralmakternas samt de skandinaviska

ländernas ävensom Hollands och Schweiz’ fackliga landsorganisationer

uppställt omfattande program för ingående internationell reglering

i samband med blivande fredsförhandlingar å flertalet viktigare sociala

områden, närmast i avseende å in- och utvandring, föreningsrätt,

139

social försilfring, arbetstid, hygien och allmänt arbetarskydd, hemindustri,

barnaskydd, kvinnoskydd, sjöfolkets ratt och skydd samt arbetarskyddets

genomförande. Vidare har centralbyrån för internationella föreningen för

lagstadgat arbetarskydd den 11 juni 1918 till schweiziska regeringen riktat

en hemställan om dess medverkan i syfte att de i fredslutet efter

världskriget deltagande staterna måtte förplikta sig att dels förnya de genom

kriget urkraftträd da internationella överenskommelserna rörande arbetarskydd,

dels fullfölja denna traktatpolitik på arbetarskyddets, socialförsäkringens

och avtalsrättens m. fl. områden, dels slutligen erkänna föreningen

såsom internationellt organ för det fortsatta arbetet för arbetarskyddets

utvecklande. 1 huvudsaklig anslutning till denna framställning

har jämväl föreningens svenska sektion den 9 december 1918 hemställt,

att Kungl. Maj:t ville upptaga till prövning, huruvida och på vilket sätt

från Sveriges sida, eventuellt i samförstånd med övriga nordiska länder,

åtgärder kunde vidtagas för att i omedelbar anslutning till eller som

fortsättning av fredsförhandlingarna och i samband med övriga internationella

frågor även måtte upptagas den om enhetliga bestämmelser på

sociallagstiftningens område. Det torde ock böra erinras, att likartade yrkanden

framförts i de krigförande ländernas parlament och åtminstone i

Tyska riket lett till antagandet av en resolution i anförda syfte. Så vitt

kommitterade kunnat finna, synes också en internationell reglering av

vissa viktigare socialpolitiska frågor innebära en väsentlig förutsättning

för åvägabringandet av det folkens förbund, som angivits vara en av den

blivande fredskongressens huvuduppgifter.

Det åligger våra officiella representanter i utlandet att i mån av

sin befogenhet skydda svenska undersåtar, deras egendom och rättigheter

samt att med råd och dåd bistå dem. Härav härflytande förpliktelser

och arbete gälla naturligen i flertalet fall rättsliga och rent ekonomiska

angelägenheter. Med den utveckling sociallagstiftningen överallt erhållit

förekommer emellertid numera ofta, att beskickningar och konsulat anlitas

av sina i det främmande landet bosatta eller därstädes sig mera tillfälligtvis

uppehållande landsmän för bevakandet av deras rätt och intressen av

socialpolitisk karaktär. Frågor angående rätt till ersättning vid sjukdom,

olycksfall i arbete, invaliditet och arbetslöshet jämlikt gällande socialförsäkringslagstiftning,

rörande arbetsavtals giltighet, arbetslön och andra arbetsvillkor

o. s. v. taga därför i avsevärd grad de utrikespolitiska organens

uppmärksamhet i anspråk. De erfarenheter de därunder förvärva rörande

bristande socialt skydd för landsmännen föranleda givetvis överväganden

om åtgärder för att utverka ökade förmåner, eventuellt framställningar

Social omvårdnad

om

landsmän.

140

och förslag härom till hemlandets eller vederbörande främmande lands

regering. Det ligger emellertid i sakens natur, att tagandet av dylika

initiativ kräver närmare sakkunskap och tid, som med nu disponibla arbetskrafter

endast undantagsvis kunna stå till förfogande.

Beskickningar och konsulat hava vidare genom förhållandenas makt

allt mer blivit centralpunkter för hemlandets allmänna omvårdnad om landsmännen

i utlandet, detta icke blott i deras egenskap av organ för den direkta

hjälp- och understödsverksamhet, som enligt gällande författningar

i vissa fall utövas till landsmännens bispringande, utan ock därutöver.

Vid denna verksamhet lämnas värdefull medverkan av de svenska föreningar,

som allestädes bildats på platser, där landsmän förekomma i större

antal. Ur såväl rent humanitär som nationell synpunkt är det av stor

vikt att främja dessa sammanslutningssträvanden samt stödja föreningarnas

arbete för landsmännens bästa. Beskickningars och konsulats chefer

och tjänstemän utöva här vid sidan av sina närmaste uppgifter en erkänna

nsvärd verksamhet, som jämväl stödes av intresserade organisationer och

enskilda i hemlandet. Icke desto mindre vore det ur olika synpunkter

högst önskvärt, om beskickningarna sattes i tillfälle att ägna ökat intresse

åt strävandena att stärka utlandssvenskarnas samhörighet med varandra

och med hemlandet.

I särskild grad synes ur nu berörda synpunkter uppmärksamhet böra

ägnas åt svenska sjömän. Antalet av sådana, som besöka utländska hamnar,

kan beräknas hava vid tiden för krigsutbrottet uppgått till omkring

23,000, av vilka omkring 15,000 seglade på fartyg av svensk och omkring

8,000 på fartyg av främmande nationalitet. En mycket stor del av detta

sjöfolk har ingen annan direkt förbindelse med sitt hemland än den i

regel flyktiga beröringen med de svenska konsulaten i hamnstäderna, vilkas

företrädare för övrigt i flertalet fall icke äro “svenskar. Och att dessa

sjömän ingalunda äro den sämre delen av vårt sjöfolk, därom vittnar bäst

den höga uppskattningen av dem inom främmande länders handelsflottor.

Det är därför icke blott ur allmänt nationell synpunkt utan även för vår

egen sjöfarts främjande av stor vikt att genom lämpliga anordningar söka

återknyta förbindelserna med dem. En bestämd förutsättning härför är

naturligen, att från våra officiella representanter i utlandet tillräckligt intresse

kan ägnas åt deras förhållanden, icke endast när de på grund av

sjöolyckor eller andra omständigheter äro i särskilt behov av stöd utan i

allmänhet vid deras uppehåll i åtminstone de största hamnarna. Det förtjänstfulla

arbete i denna riktning, som redan utförts och utföres av konsulattjänstemän,

sjömansmissionärer och sjömanshem, skulle behöva vidgas

och stärkas, måhända även bedrivas efter delvis andra linjer. Med de ar

-

141

botskrafter, över vilka beskickningarna för närvarande förfoga, är det dem

emellertid icke möjligt att så som önskvärt vore organisera och leda detta

arbete samt tami, erforderliga initiativ.

Socialstyrelsen har i underdånig skrivelse den 18 januari 1918 erinrat,

hurusom de förhållanden, under vilka sjömän leva och hava att utföra

sitt arbete, medförde särskilda svårigheter för dem att till anhöriga

regelbundet lämna eller lör framtiden bespara den del av arbetsförtjänsten,

som ej åtgår till egna nödvändiga utgifter. Erfarenheten hade också

visat, att de vid avmönstring eller tillfälliga uppehåll i hamn i många fall

hastigt och för onyttiga ändamål utgiva sin under sjöresa intjänta avlöning.

Aven om det i viss mån läge i yrkets natur, att sjöfolket efter

den bundna och enformiga sjötjänsten kände behov av förströelser vid

ankomsten till och under vistelse i hamnstäder, så vore det å andra sidan

ot\ ivelaktigt, att de mödosamt förvärvade medlen därvid ofta förslösades

på ett för individernas hälsa och framtid synnerligen menligt sätt. Under

det de mera omtänksamma kunde lämna underhåll åt familj eller efter

hand hopsamla sparmedel, vore åter andra efter landpermission fullständigt

utblottade och koinme aldrig därhän, att de bleve tryggade ens för

kortare tids arbetslöshet, än mindre för ålderdomen. Efter en redogörelse

för de åtgärder, som från statens, rederiers m. fl. sida vidtagits för främjande

av sparsamhet bland sjöfolket, konstaterade styrelsen vidare, att

dessa anordningar uppenbarligen ej varit tillfyllest för ändamålet, varför

styrelsen förordade undersökning om ytterligare lämpliga åtgärders vidtagande

samt hemställde om särskilt uppdrag i sådant syfte åt de jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 20 november 1917 inom finansdepartementet

tillkallade så kallade skeppstjänstssakkunniga. I anledning av nådig remiss

hava dessa upptagit frågan till behandling, vadan förslag i ämnet från

deras sida torde vara att emotse. Vilken lösning denna fråga än kan

erhålla, lärer densamma kräva medverkan från våra officiella representanter

i utlandet och ställa ökade anspråk på deras arbete.

Den nu lämnade summariska översikten över vår utrikesrepresentations

uppgifter av social beskaffenhet lärer hava ådagalagt, att dessa redan

nu äro av stor omfattning och betydelse. Det torde ock vara en allmän

uppfattning bland ledande diplomatiska och konsulära tjänstemän att tillväxten

av deras arbeten på det sociala området samt de med sociallagstiftningens

utveckling ökade anspråken på speciell sakkunskap kräva vår

utrikesrcpresentations förstärkande med arbetskrafter med särskild utbildning

för hithörande göromål. För kommitterade står det också klart, att

anspråken i olika avseenden på särskilt beskickningarna i de politiskt och

Omedelbara

åtyärder behövliga.

142

Förslag om

sociala attachéer.

Uppgifter.

ekonomiskt ledande staterna stegrats i den grad, att under alla förhållanden

väsentliga utvidgningar av dessa måste vidtagas samt att man härvid

lämpligen bör fortgå på den redan beträdda vägen att för större speciella

arbetsområden tillföra beskickningarna tjänstemän med därför lämpad

utbildning.

Vad särskilt angår det sociala området har det under världskriget

inträffat, att legationschef för att kunna lämna frän Sverige begärda utredningar

nödgats anlita lämplig tillfällig expert bland lansmännen på

platsen, då sådan funnits att tillgå. Önskvärdheten av att taga närmare

kännedom om de mångahanda viktiga socialpolitiska spörsmål, som uppkommit

i samband med världskrigets avslutande, har vidare, enligt vad de

sakkunniga erfarit, föranlett överväganden om tillfälligt attackerande hos

vissa legationer av sociala sakkunniga. Sådan person liar jämväl genom

Kungl. Maj:ts beslut den 29 november 1918 anställts vid beskickningen i

Paris för att i Frankrike och Belgien bedriva studier av vissa spörsmål

rörande förhållandena å arbetsmarknaden.

Med fullföljande av det redan tillämpade och av vissa främmande

länder i större utsträckning använda systemet med specialattachéer vid

beskickningarna samt i anslutning till nyssberörda tillfälliga åtgärd för

observation av vissa arbetsmarknadsspörsmål i utlandet böra, enligt kommitterades

mening, åtgärder omedelbart vidtagas för åvägabringandet av

mera bestående anordningar i berörda syfte. Kommitterade anse sig därför

böra föreslå anställandet av särskilda socialattachéer med i tillämpliga delar

motsvarande ställning och uppgifter som tillhöra militär- och marinsamt

handelsattachéer. De skulle sålunda hava att, såsom anställda vid

den beskickning de tillhöra, biträda närmast med de olika densamma åliggande

göromålen av socialpolitisk karaktär samt där\ id särskilt

1) aktgiva på och följa social lagstiftning och förvaltning samt arbetsmarknadens

läge och andra sociala företeelser och förhållanden i de

främmande landet,

2) genom regelbundna rapporter och utredningar i särskilda frågor

sätta beskickningarna i stånd att förse hemlandets intresserade ämbetsmyndigheter,

korporationer och enskilda med upplysningar,

3) biträda vid det på beskickningen ankommande bevakandet av

svenska medborgares intressen och förmåner i det främmande landet,

4) deltaga i och främja det svenska föreningslivet i det främmande

landet, särskilt i den mån detta avser sociala bildnings- och understödssträvanden

samt åsyftar stärkandet av sambandet mellan landsmännen därstädes

och med hemlandet, samt

143

/i) biträda vid beskickningens upplysningsverksamhet i det främmande

landet, i den mån denna avser svenska sociala förhållanden.

Aven om förhållandena göra det önskvärt att redan från början anställa

socialattachéer vid flertalet beskickningar, eventuellt även vid nå^ot

eller några större konsulat, hava kommitterade ansett den nya institutionens

användning böra för närvarande begränsas. Förutom det att närmare

erfarenhet ännu ej föreligger rörande dess uppgifter och ändamålsenliga

organisation, äro förhållandena i utlandet på sina håll nu så oberäkneliga,

att tillräckliga hållpunkter icke finnas för planerandet av mera definitiva

anordningar.

Vad angår våra skandinaviska grannländer tillkommer ytterligare den

omständigheten, att i anslutning till initiativ från nordiska interparlamentariska

rådet samt efter förhandlingar vid skandinaviska ministermötet i

i Köpenhamn i juni 1918 danska regeringen inbjudit Sveriges och Norges

regeringar att utse representanter för att jämte representanter för den

danska regeringen verkställa undersökning rörande möjligheten för ett

kontinuerligt samarbete mellan de tre nordiska länderna på det socialpolitiska

området. Denna inbjudan har för Sveriges del redan antagits och

torde undersökningen komma att inom den närmaste tiden igångsättas.

Undersökningens resultat kunna visserligen nu icke förutses, men synas

åtskilliga skäl tala för att densamma kommer att leda till vissa anordningar

i syfte att utvidga och stärka det mera direkta samarbete mellan myndigheter

och korporationer i de tre länderna, som efter hand redan utvecklat

sig och särskilt under d.en senaste tiden blivit mycket livligt. De

särskilda förutsättningar för ett mera intimt och omedelbart samarbete,

som föreligga i fråga om de ifrågavarande grannländerna, äro emellertid

icke tillfinnandes beträffande de flesta andra länder, varför den nu berörda

undersökningen icke lärer bliva vägledande för de anordningar, varom här

är fråga.

Vid bedömandet av frågan om i vilka länder socialattachéer för närvarande

böra försöksvis anställas synas följande synpunkter vara att företrädesvis

taga i betraktande, nämligen antalet i vederbörande land bosatta

svenska undersåtar, antalet besökande sjömän, omfattningen av landets

socialpolitiska relationer till Sverige samt dess mer eller mindre

ledande ställning i socialpolitiskt avseende. Ur dessa synpunkter synas

närmast Nordamerikas förenta stater, Tyska riket, Brittiska riket samt

Frankrike böra komma i betraktande. I likhet med vad plägat tillämpas

i avseende å andra specialattachéer, böra emellertid de nu ifrågavarande

lämpligen kunna för vissa tider eller av särskild anledning disponeras för

Antal och

placering.

144

Kompetensoch

anställningsvillkor.

tjänstgöring vid andra beskickningar eller eventuellt vid konsulat. Den

till beskickningen i Washington anknutna socialattachén bör sålunda kunna

stå till förfogande för uppdrag och undersökningar vid generalkonsulatet

i brittiska Nordamerika. Attachén i Berlin torde kunna anlitas för uppgifter

beträffande Centraleuropa och Holland samt attachén i Paris för

Belgien, Italien, Portugal och Spanien. Med avseende å den förstnämnde

kan för övrigt ifrågasättas, huruvida han i regel bör tjänstgöra direkt vid

beskickningen, eller om icke lämpligare vore att placera honom vid konsulatet

i Chicago eller möjligen New York.

Kommitterade anse emellertid icke lämpligt, att den nya institutionen

nu bestämt bindes vid vissa särskilda beskickningar, utan att Kungl.

Maj:t tillerkännes rätt att därutinnan förfara efter sig företeende omständigheter.

Då det nu gäller ett försöksstadium, under vilket närmare erfarenhet

skall vinnas, synes särskilt motiverat att använda en organisationsform,

som medger smidig anpassning efter förhållandena. Aven om behovet

av social sakkunskap i regel kan förutsättas vara störst inom de

nyssberörda fyra beskickningarnas verksamhetsområden, ligger det i sakens

natur, att på annat håll kan uppstå ett trängande behov därav, som bäst

kan tillgodoses genom placering därstädes av en socialattaché. Så blir

t. ex. fallet, därest en viktig social fråga inom visst främmande land upptages

till lösning eller eljest blir aktuell på sådant sätt, att den direkt

berör vårt land eller landsmännen i det främmande landet eller att dess

bedömande och behandling anses erbjuda särskilda lärdomar för vårt eget

reformarbete. I dylika fall kan det befinnas ändamålsenligt att såsom förstärkning

åt beskickningen eller för direkta studier tillfälligtvis anlita

tjänstemän ur den sociala förvaltningen eller annan person, som är speciellt

sakkunnig.

Av det redan anförda framgår, att kommitterade tänkt sig formen

för socialattachéernas anställning på sådant sätt att de, ehuru biträdande

huvudsakligen vid utrikesrepresentationens ordinarie funktioner, likväl

skulle stå utanför den egentliga diplomatiska karriären. Endast härigenom

lärer ock vid personvalet avgörande hänsyn kunna tagas till deras lämplighet

för sina särskilda uppgifter. Med avseende å dem gäller vidare

liksom beträffande andra specialattachéer, att gagnet av deras verksamhet

beror icke blott på deras allmänna duglighet och goda orientering i det

främmande landet utan ock på den förtrogenhet de äga med hemlandets

förhållanden och behov å det speciella området. Sådan förtrogenhet

kommer i regel att grundas på därtill tjänliga studier samt praktisk tjänstgöring:

inom den sociala förvaltningen. Emellertid böra icke förbises de

145

tillfällen, som yppa sig att till anställning i denna verksamhet förvärva i

övrigt kompetenta och lämpliga personer, vilka på annat sätt än i statstjänst

vunnit social insikt och erfarenhet.

Under förutsättning att nu angivna synpunkter vinna beaktande,

anse kommitterade icke lämpligt, att några särskilda formella kompetensvillkor

nu fastställas för valet av socialattachéer, utan att detta i varje

fall sker efter allsidigt bedömande av personlig duglighet, lämplighet och

allmänna förutsättningar för uppdraget. Prövningen härav tillhör givetvis

närmast vederbörande sociala myndigheter. Ministern för utrikes ärendena

bör därför vid föredragning av fråga om förordnande av socialattaché

hava inhämtat förslag av chefen för det departement, till vilket sociala

ärenden i allmänhet höra. Sistnämnda departementschef bör även i övrigt

beredas tillfälle att närmare följa dessa attachéers arbete och öva inflytande

på frågor om deras placering och tjänstgöring. För detta ändamål

böra, såsom hittills varit brukligt, beskickningarnas rapporter och handlingar

av större socialt intresse i original eller avskrift till honom överlämnas.

I varje fall böra dylika aktstycken på lämpligt sätt tillhandahållas

de myndigheter, vilkas ämbetsområden de närmast beröra. I flertalet

fall lärer detta gälla socialstyrelsen. I den mån sålunda inlöpande

trycksaker, rapporter och handlingar lämpa sig för offentliggörande, synes

detta böra ske i socialstyrelsens månadsskrift (Sociala Meddelanden), vilken

som en av sina huvuduppgifter har att tjäna till belysandet.av utlandets

sociala lagstiftning och förvaltning samt sociala förhållanden i övrigt.

Kommitterade vilja i detta sammanhang erinra, att socialattachéerna

i regel icke torde böra under någon längre följd av år bibehållas vid

uppdraget. Vid sin avgång från detta böra de oftast tagas i anspråk för

den inre statstjänsten eller för andra uppgifter i hemlandet, där deras

vidgade insikter och speciella förtrogenhet med främmande länders sociala

förhållanden böra bliva värdefulla. Härutinnan se kommitterade en betydelsefull

fördel av den nya institutionen.

Förevarande uppdrags krävande beskaffenhet samt vikten av att för

detsamma förvärva lämpliga personer nödvändiggöra enligt kommitterades

mening, att avlöningsförmånerna för socialattachéerna bestämmas så, att

de erhålla god ersättning för sitt arbete. I annat fall lärer det näppeligen

kunna förväntas, att dugliga personer med goda framtidsutsikter i hemlandet

skola befinnas villiga att med frånseende av dessa ställa sig

till förfogande såsom socialattachéer. Därjämte måste slutligen hänsyn

tagas till de särskilda kostnader, som äro förknippade med diplomatisk

tjänstgöring i de ifrågakominande främmande länderna samt med skyl

19—185097

-

Avlönings

förmåner.

146

digheten att ofta företaga resor och att under vissa tider uppehålla sig

å annan plats än den egentliga stationsorten, inom eller utom det land,

vid vars svenska beskickning dessa attachéer äro närmast anställda. Arvodesbeloppen

måste med hänsyn därtill bliva olika för olika ifrågakomrnande

stationsorter. Viss frihet bör ock förbehållas Kungl. Maj:t att

lämpa arvodena efter vederbörandes kvalifikationer, särskilt för det fall att

större sådana krävas för visst särskilt uppdrag. Med beaktande av dessa

synpunkter hava kommitterade beräknat, att för avlönande av socialattachéer

skulle erfordras ett belopp av 70,000 kronor, vilket synes böra

såsom reservationsanslag uppföras under tredje huvudtiteln.

Då dessa attachéer bliva anställda vid beskickningarna, skulle deras

expens- och resekostnader falla på tredje huvudtitelns vederbörande anslag

för sådana utgifter, vadan i detta sammanhang hänsyn härtill icke behöver

tagas.

147

Bil. (i.

Till Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena.

Med anledning av i skrivelse av den 1 mars 1918 infordrat yttrande rörande

av direktör Erik Nyländer framlagd motion med förslag till förstärkning

av Sveriges konsulära representation i Brittiska Osrindien och Nederländska Indien,

får Sveriges Allmänna Exportförening vördsamt anföra följande:

Efter nu pågående världskrig kommer allt att göras från de krigförande

staternas sida för att så snabbt och verksamt som möjligt läka krigets sår.

Med avseende på utrikeshandeln torde åtgärderna komma att bestå i att

på alla sätt snarast söka fylla de ofantliga importbehoven från de av kriget ej

direkt berörda länderna och samtidigt med alla medel söka befordra den egna

exporten för att sålunda kunna förbättra den ekonomiska situationen i resp. krigförande

länder.

Som väl är bekant hava emellertid även de neutrala länderna, däribland

Sverige, lidit svårt av kriget. På grand av den så gott som avstannade importen

växa Iivsmedelssvårigheterna på ett oroande sätt under det att landet hotas av

växande arbetslöshet bl. a. genom omöjligheten att erhålla för industrien nödvändiga

utländska råvaror i tillräcklig mängd och genom exportens starka inskränkning.

Det måste sålunda även för Sverige bliva ett av de viktigaste målen efter

fredsslutet att få utrikeshandeln i full gång så snart som möjligt. Därvid måste

man även kasta sina ögon på de tropiska länderna med deras rika alstringsförmåga

och stora importbehov, vilket på grund av krigets förlamande inverkan på

sjöfarten alltjämt växer. Konkurrensen om dessa länder kommer emellertid efter

allt att döma, att bliva mycket stark och gäller det att därvidlag väl kunna

hävda Sveriges stora intressen. Ett av de viktigaste medlen härför är otvivelaktigt

en väl ordnad officiell representation för handel och industri, så mycket

mera under åren närmast efter kriget, som de officiella myndigheterna i resp.

stater under denna tid med all sannolikhet måste i förut oanad grad stödja och

reglera den privata utrikeshandeln till dess att affärslivet åter kommer i mera

normala gängor.

Brittiska Indien och Nederländska Indien började redan före kriget ådraga

sig större uppmärksamhet även i Sverige och efter kriget komma dessa länder

utan tvivel att bliva av ännu större betydelse för oss på grund av sin stora produktion

just av för vårt land behövliga livsmedel och råvaror samt på grund av

de stora avsättningsmöjligheterna därstädes för svenska varor. Då Sverige inom

dessa väldiga områden ej äger någon enda avlönad officiell handelsrepresentant

148

och man ej kan fordra att oavlönade sådana, särskilt ej sådana av utländsk

nationalitet, skola ägna tillräckligt intresse åt att opartiskt och med kraft företräda

svensk handel och industri, lår Sveriges Allmänna Exportförnning som sin

mening framhålla, att inrättande av lönade konsulat i Brittiska Ostindien och

Nederländska Indien skulle vara av största betydelse för Sveriges direkta handel

med dessa länder, att tillsättandet av sådana konsuler bör med det snaraste ske

för att tillfälle må beredas dem att i tid söka utnyttja situationen så att, när

förbindelserna mellan Sverige och dessa marknader åter kunna upptagas, de äro

redo att tillvarataga Sveriges intressen därstädes, samt att i sådant syfte detta

må ske oberoende av frågan om omläggning av Sveriges utrikesrepresentation i

allmänhet.

Exportföreningen kommer att i det följande närmare utveckla orsakerna

till denna sin åsikt. För att giva svenska firmor tillfälle att yttra sig i frågan

om exportmöjligheterna till dessa länder, har Exportföreningen till 117 st. av de

större bland dessa, samt till 7 föreningar utsänt ett frågeformulär av bifogad lydelse

(Bil. .1). Av dessa hava 48 firmor och 4 föreningar inkommit med positiva

svar, som i det följande komma att sammanfattas.

I utredningen anförda siffror äro, där ej annat säges, hämtade ur resp.

lands officiella statistik, och i de flesta fall direkt ur denna. I några fä fall ha

uppgifterna tagits ur såsom halvofficiella ansedda arbeten.

Brittiska Indien.

Detta väldiga rike är, som bekant, större än hela Europa, om därifrån

undantages Ryssland. Noggrannare bestämt utgjorde arealen år 1911 enligt

engelsk statistik 1,802,667 eng. kv.-mil. Av denna areal upptages 709,555 kv.-mil

av indiska vasallstater, som i mer eller mindre hög grad kontrolleras av den

engelska regeringen i Indien. Befolkningen uppgick samma år i hela Brittiska

Indien till 315,156,396 personer, av vilka 70,888,854 voro bosatta i vasallstaterna.

Huvudstaden och sätet för regeringen, som tidigare var Kalcutta, flyttades år

1902 till Delhi.

Det Indiska väldet kan uppdelas i tre olika skarpt från varandra avgränsade

områden, nämligen från norr räknat Himalayaområdet, det stora slättlandet

och halvön Decan. Det först nämnda äger i detta sammanhang huvudsakligen

sitt intresse genom att vi därifrån kunna erhålla en del sällsynta träslag samt

hudar och skinn. På gränsen mellan det första och andra området ligga vidsträckta

djungelmarker. Söder härom utbreder sig den stora slätten, vattnad av

Indiens största floder. Denna del av Indien är den rikaste och ojämförligt tätast

bebyggda med inom vissa områden omkring Ganges ända till 900 invånare per

eng. kv.-mil. I norra delen av Hindostans slättland odlas vete, baljväxter, hirs,

majs, korn och té, och längre söder ut bomull, indigo, sockerrör, jute, oljefrö,

tobak, opium och kryddor. På den vidsträckta halvön Decan är landet högre och

är på stora områden bevuxet med dyrbara träslag, såsom teakträdet, ebenholzträdet,

sandelträdet samt med palmer och bambu. I dalarna och å högslätterna

skördas med framgång ris, hirs, bomull, oljefrön, kaffe, té, indigo och tobak.

Ingen jord i världen kan i bördighet och förmåga att under torra år k var hålla

fuktigedten överträffa den »svarta bomullsjorden» i Decan. I Birma i Bortre

Iiulipn odlas slutligen i stor utsträckning tis, men även bomulJ, majs, té och vete

skördas rikligt. Stora petroleumfyndigheter finnas och bearbetas med allt större

framgång.

År 1011 voro ej mindre än 72 % av befolkningrn sysselsatt med jordbruk

och boskapsskötsel och därmed sammanhängande näringar.

bör att visa i vilken utsträckning olika produkter odlas i Brittiska Indien

anföras här nedan enligt senaste officiella engelska statistik en del siffror tran

aret 1013—1914.

Besådd areal, i aeres.1 Skörd i ton.

Rls................... 75,425,100 28,790,300

Vetc................... 28,475,000 8,358,000

Bomnil................. 25,023,000 5,066,000 balar

Oljeväxter................ 16,477,900 2,625,800

Jute................... 2,910,960 8,893,900

IndiS°.................. 172,600 i cwts1 2 26,800

Sockorrör................ 2,545,500 2.291,500

Té ................... 609,719 207,246,600 lbs.3

Som synes av denna tabell finnas mycket stora kvantiteter av för Sverige

begärliga varor. b

I industrien

sysselsattes år 1911 35 milj. personer, av vilka ungefär

, x-i- j ------,JV pci-oujici-, av viiaa ungeiar J/4 i

textilindustrien. Bomullsvävningen är viktigast, men sker fortfarande till övervagande

grad i handvävstolar. De billiga» e engelska bomullstygerna tendera

emellertid att i allt högre grad uttränga de indiska handvävnaderna. Näst bomull

ar jute föremål för den största fabriksverksamheten och är denna förlagd sä gott

som uteslutande till trakten omkring Kalkutta. Brittiska Indien har världsmonopol

pa odling av jute, i det att försök att producera deDna vara i större

skala i andra länder misslyckats, silke är även föremål för mycket stor fabriksverksamhet

och även tillverkning av yllevävnader bedrives rätt betydligt

Mineralrikedomen är betydlig, men bergsbruket står lågt. Väldiga lager

av stenkol finnas och bearbetnmgeu ökas årligen, sa att importen av detta bränsle

stadigt minskas. Salpeter finnes rikligt i Behar och petroleum, som sagt, huvudsakligen

i Birma, och har produktionen ökats från 19 milj. gallons 1898 till 287

milj. gallons 1915, salt framställdes dels ur havsvattnet, dels ur saltsjöar

, beträffar var värdet av totalexporten från Brittiska Indien

under ar 1913 1.114 ungefär 256 09 03 746 rupier,4 under 1914—1915 186 46 54 626

rupier och under året 1915-1916 207 70 61 794 rupier. Av de exporterade varorna

gIck den ojamforligt största delen till Storbritannien. Under året 1913_1914

korn lyskland som nummer 2 med en importsumma, som var något mindre än

haltten av Storbritanniens Därefter var ordningsföljden Japan, Förenta Staterna,

.frankrike, Kina, Belgien, Östernke-Ungern o. s. v.

1 1 aere = 40.b ar.

2 1 cwt. = 50.8 kg.

3 1 lb. = 453.6 gr.

4 1 rupie = 1.2i kr. efter normal kurs.

150

Exporten till Sverige och importen från detta land beiöres ej i den engelska

statistiken, beroende på det ringa omfånget av vår handel med Brittiska Indien.

Sveriges import under åren 1913—1915 framgår av Bil. 2 enligt svensk

statistik och utgjorde sålunda under dessa år resp. 7,411,223, 5,795,012 och 8,339,103

Om dessa summor jämförns med totalexporten från Brittiska Indien och

Sveriges totalimport under de olika åren, måste de anses vara mycket låga, särskilt

när man tager i betraktande den ofantliga produktionen av för Sverige

viktiga varor, som där äger rum. Den officiella svenska statistiken kan dock

knappast lämna någon riktig bild av vår handel på Brittiska Ostindien, da densamma

blott upptager mängden och värdet av varorna, som direkt exporterats dit

eller importerats därifrån. Såsom bekant sker ju den största handeln både pa

Brittiska Ostindien och Nederländska Indien genom förmedling av engelska,

holländska och, före kriget, tyska affärshus. En tendens till förbättring i detta

avseende visade sig tydligt efter inrättandet av svenska transoceana linjer till

dessa områden. Som emellertid både Rederi A.-B. Transatlantic och A.-B. Svenska

Ostasiatiska Kompaniet haft tillfälle lämna direkt utlåtande till utrikesdepartementet,

vilja vi här endast understryka, att vidmakthållande och utvidgande av

dessa linjer är en av de viktigaste förutsättningarna för att var direkta handel

med Ostindien skall kunna utvecklas och en grundbetingelse för att svenska konsulats

arbete därstädes skall bli i större utsträckning fruktbringande.

Med hänsyn till arten av de varor, som exporterades från Brittiska Indien,

lämnas här nedan en belysande tabell:

Totalexporten från Brittiska Indien 1913—1914.

Varuslag.

Bomull, okardad........

Jute..............

Jutevävnader.........

Ris..............

Frö (huvudsakligen oljefrö) . . .

Hudar och skinn........

................

Vete och vetemjöl.......

Opium............

Ull, okardad..........

Gummilacka (ej färg)......

Kaffe..........■ • •

Trävaror...........

Oljor.............

Kryddor...........

Färg (utom indigo och garvbark)

Livsförnödenheter......

Värde i rupier.

. 4104 24 828

. 30 82 63 940

. 28 27 31 380

. 26 60 85 324

. 25 67 54 394

. 15 94 86 567

. 14 97 50 624

. 14 38 44 584

. 3 42 00 462

. 2 50 44 697

. 196 58 001

. 153 66 035

. 10711374

. 98 56 262

. 91 41076

. 82 73 821

. 54 44 093

Varuslag.

Salpeter......

Yllevaror.....

Råsilke och kokonger

Indigo .......

Socker ......

Bomullsvaror . . .

Silkesvaror ....

Värde i rupier.

. 3083 977

. 25 10 250

24 74 142

. 2120073

13 74 747

. 11 99 585

5 68 102

För att giva en uppfattning om vilka varor, som intressera Brittiska Indien

att importera och sålunda visa, att Sverige har stora möjligheter att utvidga

sin export dit, hänvisas till nedanstående tabell och Bil. 3, vilken senare visar

omfattningen av de största exportartiklarna från Sverige till Brittiska Indien

under åren 1913—1915:

Totaliuiporte» till Brittiska Indien år 1913—14.

Varuslag. Värde i rupier.

Bomullsvaror........................ 66 29 92 645

Metaller och malm...................... 22 07 40 411

Socker (jämte sirap, konfekt och sackarin)........... 14 95 68 790

Järnvägsmateriel....................... 10 03 46 956

Maskiner.......................... 7 75 83 093

Oljor............................ 4 4019162

Råsilke och silkesvaror.................... 4 37 18 572

Stål och järnmanufaktur.....•............ 3 94 81356

Yllevaror.......................... 3 85 22 515

Livsförnödenheter...................... 2 47 36 234

Spritdrycker......................... 2 23 71 492

Glas ............................ 1 94 52 831

Kryddor.......................... 173 23 073

Diverse beklädnadsartiklar.................. 1 7114 901

Papper och papp....................... 158 76 827

Färg och garvämnen..................... 1 4139 487

Droger och medikamenter................ . . 117 07 361

Frukter och grönsaker.................... 113 03 779

Kol, koks och patentbränsle.................. 106 63 807

Kemikalier......................... 1 01 47 551

Salt ............................ 87 66 483

Paraplyer och tillbehör.................... 53 09 800

Säd och baljväxter...................... 27 98 426

152

För utrikeshandeln äro hamnstäderna Kalkutta och Bombay de ojämförligt

viktigaste. Så gott som hela juteexjiorten försiggår över den förra av dessa

hamnar och dessutom äro av ovannämnda exportartiklar ris och annan spannmål,

bomull, hudar, salpeter, opium, indigo och té de viktigaste. Bombay börjar spela

en allt större roll som hamnstad pa grund av sitt förmånliga läge i förhållande

till Suezkanalen. Den största utförseln består av bomull och opium. Även

Karachi vinner i betydelse på grund av sitt rika uppland, Sind och Punjab, samt

sina goda järnvägsförbindelser med övriga delar av det indiska riket. En ny

direkt järnväg förbinder huvudstaden Delhi med Karachi. Rangoon är obetydlig

som industristad, men är den viktigaste utskeppningshamnen för varor från Birma

och består exporten till största delen av ris, råbomull, teakträ och mineraloljor.

Madras, belägen på östra kusten av Decan, saknar god hamn, men icke förty

exporteras över denna stad stora kvantiteter bomull, ris, hirs, kaffe, tobak, indigo

och cinchona. En stad, som till sist bör komma att få stor betydelse för Sverige,

är Colombo på Ceylon, därifrån vi hava utsikt att erhålla stora kvantiteter copra,

Följande tabell visar värdet i rupier av utrikeshandeln, export och import, över

de fem största hamnstäderna i Brittiska Indien år 191Ö—1914:

Kalkutta........................ 168 59 03 499 rs

Bombay......................... 131 99 27 947 >

Karachi......................... 42 8134 589 >

Rangoon......................... 33 01 27 255 »

Madras......................... 2088 46 978 »

Med avseende på importtullarna i Brittiska Indien stadgades, att från och

med den 1 mars 1916 tullsatserna, som från 1894 utgått med 5 % av värdet,

skulle höjas till 7,/a %. De för Sverige intressanta undantagen härifrån består

uti, att järn och stål, trycksaker, maskiner, med undantag av sådana för bomullsväverier

och järnvägsmaterial, endast tullbeläggas med 2Vs % av värdet. Vissa

lantbruksförnödenheter och maskiner för bomulJsväverier samt ett fåtal andra

artiklar äro tullfria. Exporttullar förekomma även för en del varor, sålunda är

utförseltull en å ris 3 annas1 per maund,2 D/s rupie per 100 lb. té. 472 rs per bal

om 400 lb. råjute, 20 rs per ton säckväv av jute. Huruvida senare några ändringar

i dessa bestämmelser inträtt, är f. n, Exportföreningen obekant.

Inför ovannämnda betydande internationella varuutbyte mellan Indien och

andra länder kan det vara av intresse att visa, huru några med vårt land jämnställda

länder ordnat sin avlönade officiella handelsrepresentation därstädes enligt

senaste tillgängliga uppgifter.

Generalkonsul.

Sverige............0

Norge . ............0

Holland............3

Belgien............1

Spanien............0

Konsul.

v. Konsul.

Handelsattaché.

0

0

0

1

1

0

1

2

1

2

0

0

1

0

0

1 1 anna = ung. 7.5 öre.

2 Tullväsendets maud = 37.3 kg.

Med avseende på organisationen av Sveriges officiella handelsrepresentation

i Brittiska Indien liar från de firmor, vilka besvarat vårt frågeformulär (Bil. 1)

många olika förslag framkommit. Så gott som alla äro emellertid ense, dels om

att ett svenskt general konsulat bör upprättas i Kalkutta, dels om att detta ensamt

ej förslår för att tillvarataga Sveriges stora intressen därstädes.

Exportföreningen far för sin del med hänvisning till ovan lämnade uppgifter

om Brittiska Indien vördsamt föreslå:

1) Att ett avlönat svenskt generalkonsulat upprättas i Kalkutta.

2) Att ett avlönat svenskt konsulat förlagges till Bombay, samt

3) Att en ambulerande handelsattaché anställes vid generalkonsulatet i

Kalkutta.

Nederländska Indien.

I likhet med förhållandet i Brittiska Ostindien är Sverige hittills ej heller

representerat genom någon avlönad konsul i Nederländska Indien. Detta land

är dock av enorm betydelse som leverantör, särskilt av för Sverige nödvändiga

kolonial- och fettprodnkter. Även som avsättningsland för svenska varor har

Nederländska Indien blivit av allt större betydelse. Detta har särskilt under

kriget tagit sig uttryck i ett ständigt växande antal förfrågningar hos Exportföreningen

på svenska exportvaror för försäljning till holländska kolonierna. I

båda dessa avseenden kan man anse, att Nederländska Indien ej hittills spelat

den roll för vårt land, som det borde kunna göra och måste man anse en av orsakerna

härtill liksom i Brittiska Indien vara bristen på ett välorganiserat officiellt

stöd åt handeln i form av konsuler o. a.

De holländska kolonierna i Ostindien bilda tillsammans ett generalguvernement

och delat administrativt i Java med Madoera samt de s. k. Buitenbezittingen

(yttre besittningar). Arealen uppgår till 1,915,317 kvkm. Den senaste tillförlitliga

folkräkningen skedde år 1905 och gav till resultat en folkmängd av nära 38

milj. personer, av vilka den övervägande delen eller ungefär 37,200,000 utgöras

av infödingar. Européerna uppgingo till till ett antal av blott 80,910, under det

att kineserna, som börja få ett stort inflytande på handel och industri, räknade

563,000 personer. Officiella approximativa beräkningar utvisa en folkökning från

1905 till 1912 å c:a 10 milj. personer.

Av besittningarna äro Java med Madoera den ojämförligt viktigaste både

i avseende på folkmängd och produktion. Under det att arealen är blott 121,622

kvkm. uppgår befolkningen till ungefär 30 milj. (1905) och av dessa utgöras

ungefär 29.7 milj. av infödingar. Dessa, de s. k. malajerna, äro lata och opålitliga

och ha visat sig mycket olämpliga för industriellt arbete. Detta är en av

de viktigaste orsakerna till att industrien i Nederländska Indien är så litet utvecklad,

fastän ansträngningarna nu inriktas på att föra densamma framåt. Mest

förekomma ännu så länge kvarnar, sågverk, arracks- och sockerfabriker. Infödingarna

äro sedan gammalt vana vid jordbruksarbete och därmed sammanhängande

verksamhet, men måste även härvid ständigt övervakas. De äro såsom köpmän

opålitliga och okunniga.

Å Java är jordbruket och därmed sammanhängande näringar de ojämförligt

viktigaste. Javas jord är så fruktbar, att den blott på få andra ställen inom

tropikerna har sitt motstycke. Temperaturolikheterna bero nästan uteslutande på

20—185097

154

höjdförhållandena. I det heta området odlas ris, sockerrör, tobak, kanel och

peppar, i den tempererade regionen de världsbekanta kaffesorterna samt tebusken,

som ofta lämnar 6 ä 7 skördar årligen. Fruktsorterna äro mycket talrika. Sålunda

förekommer av bananer ungefär 30 sorter. I skogarna växa kakao-, sagooch

sockerpalmer, teak-, kina- och gummiträd. För att giva en uppfattning om

den kolossala produktionen an föres här en del siffror.

Socker.

1913. 1914. 1915,

Areal i har....... 147,870 137,680 177,743

Totalprod. i ton..... 1,431,854 1,363,380 1,343,304

Detta utgör i genomsnitt 7« av hela världsproduktionen.

Kaffe.

1913. 1914. 1915.

Totalskörd i ton..... 34,830 38,072 53,282

Produktionen på Java av cinchona uppgick år 1915 till 7,297,768 kg. och

av tobak å Java och Sumatra till 57,076,401 kg.

Té och kakao (å Java).

1913. 1914. 1915.

Te > kg......... 23.680,130 29,893,603 46,183,334

Kakao i kg........ 1,494,036 1,186,282 1,643,440

Tenn är en mycket viktig exportvara och uppgår den årliga avkastningen

av tenngruvorna å Banka, Biliton och Riau till i medeltal 20,000 ton.

Kolgruvor finnas utom på Java, även på Sumatra och Borneå och i medeltal

brytas per år ungefär 625,000 ton.

. Produktionen av mineraloljor uppgår i medeltal till P/2 milj. ton per år.

Ar 1915 exporterades endast från Balik-Pappan å Borneos ostkust för 55 milj.

gulden petroleum, bensin, smörjoljor och parafin.

Bis odlas i ofantligt stor utsträckning i det att t. ex. 1915 halva den av

infödingarna odlade arealen, 13*/* milj. acres, å Java och Madoera upptogs av ris.

Majs, arachis och bomull m, m. upptogo tillsammans nästan lika stor areal.

Exporten av copra och indigo är mycket betydande och även rotting och

muskotnötter utföras.

Produktionen av socker och tobak går starkt framåt och i ännu högre grad

ökas produktionen av gummi, liksom även detta är fallet med världsproduktionen

av denna ^ vara, vilken år 1915 uppgick till c:a 138,000 egg. ton eller mer än

dubbelt så mycket som 1910. 2/s av denna produktion härledde sig från Nederländska

Indien, Straits Settlement, Malajstaterna och Ceylon.

Bland de större exportvarorna förtjäna till sist att nämnas peppar och

hudar.

155

Borneo har en areal av ej mindre än 751,000 kvkni. eller ungefär lika

mycket som hela Skandinaviska halvön. Kol och ädla metaller förekomma kran

södra Borneo utföras årligen ej mindre än ungefär 3,000 ton antimon. Befolkningen

är mycket gles. , .

Sumatra har ungefär samma ytinnehåll som Borneo och är ett törsta rangens

framtidsland. Java har emellertid hitintills alltför mycket dragit uppmärksamheten

frän det rika Sumatra. Invånarna uppgå till ett antal av blott 3.2 milj.

Här finnas ansenliga kvantiteter av ädla metaller, tenn, bly koppar, natta, salpeter.

Dessutom finnas väldiga kol förekom ster, även sådana som ännu ej exploaterats.

Gummiträd förekomma rikligt. Ris, tobak, peppar, sockerrör m. m. odlas

i stor utsträckning.

Totalexporten

från Nederländska Indien framgår av nedanstående tabell;

Nederländska indien:

Utförsel i 1 000 g u 1 d e n.

1910.

1911.

1912.

1913.

1914.

För privat rälcning:

Java ocli Madoera . • • 259,453

Övriga besittningar . . . 163,684

299,863

176,487

316,001

228,641

322,896

303,819

341,008

305,211

423,137

477,350

544,642

626,715

646,219

För regeringens räkning:

Java och Madoera . . . 26,829

Övriga besittningar . . . 2,632

28.200

16,050

32,964

19,056

34,365

22,866

19,275

19,161

29,461

44,250

52,020

57,231

38,436

Summa utförsel i 1,000 gulden 452,598

521,000

596,062

683,946

684,655

Följande tabell giver en uppfattning om omfånget av de olika exportvarorna

(i milj. gulden). Kursiverade varor ha under perioden 1905—1913 vant föremål

för starkt ökad utförsel.

Socker ......

. 157

Mineraloljor . .

. . 113

Med ett värde av mer

Tobak .......

. 92

Copra .....

än 10 milj. gulden

Kautschuk ....

. 24

Te......

. . 22

Kaffe.......

. 20

Peppar ....

. . 10

Hndar.......

9,5

Tapioca ....

. . 9,1

Med ett värde från 5

till 10 milj. gniden

Rotting......

• 7,2

Kapok ....

. . 8,5

Guttaperka ....

. 6,1

Tenn.....

Kinabark .....

4,12

Pisangnötter . .

. . 3,9

Med ett värde av 1

till 5 milj gniden''

Spånadsämnen . . •

Garvämnen.....

3,5

. 3,1

Trävaror ....

Jordnötter . . .

. . 3,4

. . 3

Majs.......

. 2,8

Benzoe ....

. . . 2,6

Damar.......

. 2,7

Copal.....

. . 2.5

Hattar......

. . 2,3

Fisk .......

■ H

Sprit......

. . 1,6

Oljefrön.....

. 1,5

Boskapsfoder . . .

. . 1,4

Boskap och hästar .

1

Muskotblomma . .

. . 1

De länder, till vilka den största exporten skedde från hela Nederländska

genom privata firmor personer, voro enligt officiell holländsk statistik (i

1,000 gulden): v

Nederländerna............

..........172,616

Storbritannien................

.......... 23,934

Tyskland..................

.......... 14,307

Frankrike ...............

.......... 26,715

Belgien..................

.......... 3,103

Spanien . . .............

.......... 155

Danmark..............

.......... 889

Norge............

.......... 7

Sverige.......

.......... 37

Ryssland......

Amerikas Förenta Stater......

Kina ....

........... 17,699

Japan (inkl. Formosa) ....

.......... 35,812

Australien.......

.......... 12,817

•> i blygsamma plats i denna statistik är påfallande om man jämför

vart land med sadana länder som Danmark, Belgien och Spaöieu.

i Av ®iA''0 ^ framgår enligt svensk statistik vår införsel från Sundaöarna

under aren 1913—1915. Denna uppställning är visserligen ej särskilt detaljerad,

men påfallande är dock, att den direkta importen till Sverige blott upptager ett

tatal av de varor, som produceras för export i Nederländska Indien.

Importen till Nederländska Indien framgår av nedanstående uppställning

som visar totalimporten under åren 19.10—1914.

Nederländska Iudien.

(I 1,000 gulden)

För privat räkning:

1910.

1911.

1912.

1913.

1914.

Java och Madocra . . .

Buitenbezittingen . . . .

233,743

9X,897

270.805

115,438

288,645

120,743

321,200

140,701

273,700

123,948

För regeringens räkning:

332,640

386,243

409,388

461,901

397,648

Java och Madoera . . .

Buitenbezittingen . . .

11,387

1,268

12,709

1,562

23,489

1,911

28 910

2,530

28,472

3,333

12.655

14,271

25,400

31,440

31,805

Totalimport i 1,000 gniden 315,295

400,514

434,783

493 341

428,453

Nedanstående uppställning visar införseln under år 1913. De kursiverade

varorna äro föremål för ökad import och har införseln av desamma under tidsperioden

1905—1913 ökats med ej mindre än 200 %.

Infiirseln 1913.

Varugrupper med värde över 10 milj. gulden:

Manufakturvaror ....

Miljoner.

......112

Risgryn........

......56

Maskiner.......

......33

Järn och stål.....

......26

Konstgödsel......

......12

Fisk.........

......10

Järn och stålmanufaktur

Värde från 5—10 milj.

...... 9

Läder........

...... 8.8

Automobiler......

...... 6.8

Lervaror ........

...... 6.1

Galanterivaror.....

...... 6.0

Säckar ........

...... 6.0

Mjöl.........

...... 5.8

Bleck.........

...... 5.3

Kemikalier ..’....

...... 5.4

Garn.........

...... 5.2

Papper........

...... 5.0

Mineraloljor......

Värde från 1—5 milj.

...... 4,3

Övriga oljor.....

...... 4.0

Järnväg smaterial . . .

...... 4.0

Färger........

...... 4.9

Stenkol........

...... 3.9

Cement........

...... 3.9

Tändstickor......

...... 3.0

Té..........

...... 2.9

Smör . ........

...... 2-9

Garn, andra sorter . . .

...... 2.8

Kex..........

...... 2.3

Öl..........

...... 2.4

Mjölk.........

...... 2.4

Glasarbeten ......

...... 2.4

158

Miljoner.

Tvål............................... 2.3

Cyklar.............................. 2.0

Trävaror............................. 1.9

Rökverk (till gudstjänst)..................... 1.8

Tobak.....•......................... 1.7

Koppar.............................. 1.6

Lampor.............................. 1.6

Fyrverkeripjäser.......................... 1.6

Cigarrer.............................. 1.6

Cigaretter............................. 1.6

Vin................................ 1.5

Koppararbeten.......................... 1.5

Frö............................... 1.5

Ur................................ 1.2

(Möbler.............................. 1.1)

Mineralvatten........................... 1.0

Konjak.............................. 1.0

Läder............................... 1.1

Läderarbeten............................ 1.0

Böcker.............................. 1.0

Instrument (ej musik)....................... 1.0

Nedanstående siffror äro avsedda att lämna en jämförelse mellan Sverige

och andra länders export till Nederländska Indien, där privata personer och firmor

stått såsom mottagare. Jämföras dessa siffror med motsvarande för import, fram

Sår

därav, att Sveriges direkta export haft ett mycket större omfång än importen.

»etta utvisas även av bil. 2 som visar de svenska officiella siffrorna över utförseln

till Sundaöarna.

1913

Nederländerna

Storbritannien

Tyskland ....

Frankrike . . .

Belgien . . . . ■

Spanien ....

Danmark ....

Norge.....

Sverige ....

Ryssland ....

(1,000 gniden).

. 145.259

. 76,571

. 28,776

3,432

6,198

98

36

145

602

1

159

1913. (1,000 gulden).

Amerikas Förenta Stater..................... 9,033

Kina.............................. 9,931

Japan (inkl. Formosa)...................... 0,769

Australien........................... 10,573

Under kriget lägger man särskilt märke till att handelsutbytet med Japan,

Kina och Förenta Staterna av naturliga skäl starkt ökats i omfång.

.Redan tidigare har berörts industriens svaga ståndpunkt i Nederländska

Indien. Förutsättningarna för upparbetande av denna i mer betydande grad

kunna ej heller anses stora. Det är alltså tydligt, att ett industriland som Sverige

bör hava goda utsikter för utvidgande av sin export av industrialster till Nederländska

Indien och detta utvisa även de uttalanden, som svenska firmor gjort i

denna sak och varav utdrag anföras längre ned.

Då tullarna spela en stor roll vid handelsförbindelserna med utlandet, bör

det anföras att, enligt holländska uppgifter, införseltullarna, ehuru otvivelaktigt

finanstullar, äro för många artiklar att* anse såsom tämligen höga. Taga vi några

artiklar såsom exempel, visar det sig att 6 % införseltull av värdet utgår bl. a.

för fajans och porslin, krut, garn, bearbetade trävaror, järnkramvaror, manufakturer,

möbler och lump, klockor och fickur, torra färgvaror, terpentin och linolja,

vapen, hästar m. m. 8 % utgår för flytande färgvaror i bleck- eller glasburkar.

10 % utgår bl. a. för ättika, bleckarbeten, glas och glasarbeten alla slag, gjutna,

hamrade och smidda järnarbeten, arbeten av koppar, stål, brons; bearbetat bly,

zink och tenn; läder och arbeten därav; manufakturer vad beträffar band, passementerier,

broderier och spetsar; mjöl; papper alla slag; skrivböcker och register,

musikinstrument, åkdon, automobiler, spelkort, saltad eller torkad fisk; 12 % utgår

för: icke särskilt nämnda dryckes- och matvaror, bearbetat guld och silver, färdiggjorda

kläder, parfymerier; kött alla slag. Vid många artiklar erlägges tull

naturligtvis efter mått eller vikt, såsom för öl Hfl. 6 — per hl., spritdrycker av

50 % alkohol Hfl. 50 — pr hl., ljus Hd. 12 — pr 100 kr., cigarrer och cigarretter

Hd. 50 — pr 100 kg., bordsalt Hd. 12 — pr 100 kg. Tullfria äro bl. a. tak- och

golvtegel, böcker, kartor, åsnor och mulåsnor, maskiner och redskap till lantbruket,

fabriks- och gruvväsendet samt för hantverket; sågade och osågade trävaror,

järn- och stålplåt, galvaniserad eller annat, spik, järntråd, ankare, kätting, telegraf-

och telefontråd, samt liknande artiklar av koppar, zink eller tenn.

Stenkol och koks, gödningsämnen, levande plantor, ris, tjära, repslageriarbeten

frö och segelmakeriarbeten, äro likaledes fria.

Samma principuttalanden, som fälldes angående Brittisha Indien i fråga

om vikten av kommersiell representation gäller även angående Nederländska Indien.

Frågan blir då var konsulaten skola förläggas.

Av det föregående torde med önskvärd tydlighet visats, att Java är den

ur alla synpunkter viktigaste besittningen. Huvudstaden å Java är Batavia, men

i staden Soerabaja på östra delen av ön är såsom handelsstad fullt ut lika viktig.

Den tredje staden av större betydelse för utrikeshandeln å Java är Samarang.

Att dessa tre hamnar äro de viktigaste utvisas bl. a. därav, att de årligen

anlöpas av det största antalet fartyg. Förhållannet dem emellan framgår av ne

-

160

danstående uppställning, som visar summan av det tonnage (i 1,000 m3), som år

1913 anlöpte de olika hamnarna:

Tampong Prick „ , .

(uthamn till Batavia.) boeralmja. Samarang.

8,573 7,355 7,379

A Sumatra är den viktigaste hamnstaden Padang å öns västsida ooh å Celebes

ligger den betydande hamnen Macassar. Storleken av det tonnage, som 1913

anlökte dessa hamnar, utgjorde i 1000 ms resp. 3,025 och 2,971.

Med hänvisning tili föregående utredning får Exportföreningen för sin del

vördsamt föreslå upprättandet av följande konsulat:

1) avlönat general konsulat å Batavia,

2) lönat konsulat i Soerabaja, samt

3) lönat vicekonsulat i Padang.

Praktiska erfarenheter angående exporten till Ostindien.

Resultatet av den enquéte, som gjorts angående svenska firmors erfarenheter

vid export till Ostindien och som utgör svar å Bil. I, meddelas i det följande

i sammanhang och i vissa fäll meddelas utdrag ur firmornas uttalanden.

Så gott som över lag framhålles, att exportmöjligheterna av en hel del

svenska varor äro mycket goda till Ostindien, och firmorna förklara sig i allmänhet

hava för avsikt att utvidga sin export dit, då denna lämnat goda resultat.

Alla aro ense om att inrättandet av konsulat skulle betydligt underlätta och

uppdriva exporten och endast några få av våra allra största firmor förklara, att

de väl inse vikten av en sådan åtgärd, men för sin del ej anse sig vara direkt

i behov av officiell hjälp i form av konsulat i Ostindien, däremot sådana äro av

oskattbart värde för de firmor, vars export av en eller annan orsak ej är så betydande,

att de kunna utsända egna representanter. En verklig nytta av konsulatverksamheten

i Indien kan emellertid endast vinnas genom att denna anförtros

åt dugliga och kommersiellt bildade personer. Konkurrensen från Amerika

och Japan har visat sig stark, till stor del beroende på dessa länders goda representation

i Ostindien, samt på särskilt Japans förmånliga läge, vilket medgiver

låga frakter och alltså lägre pris å varorna. I samband härmed framhålles kraftigt

vikten av direkta ångbåtsförbindelser. Efterfrågan på svenska kvalitetsvaror

är i en del branscher ej ännu stor, säkerligen till väsentlig del beroende på

bristande reklam för och kännedom om desamma.

En av våra större firmor yttrar sig i frågan som följer:

»På grund av den jämförelsevis Angå omfattning vår export hittills haft

till Ostindien, hava vi ej heller någon erfarenhet av huruvida frånvaron av konsulär

representation verkat försvårande. Redan erfarenheten från andra marknader

säger oss emellertid, att inrättandet av konsulat med avlönad svensk och

dessutom, om möjligt, med marknaden förtrogen personal verkat befruktande på

förbindelserna mellan exportmarknaden och hemlandet. Det har visat sig, att ett

konsulat, vilket hunnit i utlandet vinna förtroende, redan genom en hänvisning

161

på tillverkare av viss vara i hemlandet, givit en rekommendation såväl åt detta

soin ock åt nämnda tillverkares kvaliteter. För så avlägsna marknader som Ostindien,

vilka äro ganska obekanta med svenska förhållanden och svenskt material,

betyder detta givetvis mycket, och vi äro av den fasta övertygelsen, att ett eller

flera avlönade konsulat i Ostindien skulle väsentligt bidraga till att göra svenska

produkter kända och erkända.

Ostindien är ju mycket tätt befolkat, och då den industri, som under senaste

år upprättats där samt nu under krigstiden särskilt torde hava utvecklats,

helt säkert framdeles kommer att öka avsättningsmöjligheterna för produkter

inom var bransch, såsom verktygsstål etc., torde denna världsdel få anses som en

god svensk exportmarknad, och strävandena böra gå ut på att göra affärerna

härute så stora som möjligt. Medlen anse vi vara, utöver inrättandet av konsulat

därstädes, även reklam, också i form av utställningar».

En svensk firma, som äger ingående kännedom om den ostindiska marknaden,

skriver i utdrag:

»Vid upprättandet av kontor i Brittiska Indien hava vi behov av en svensk

konsul och framträdde därvid i skarpsste belysning saknaden av en infödd avlönad

svensk konsul, som med intresse och i kraft av sitt ämbete kunde stå oss bi

med råd och dåd.

Enligt vår uppfattning bör ett avlönat generalkonsulat snarast möjligt inrättas

i Calcutta för Brittiska Indien och Birma, och är det vår bestämda uppfattning,

att Sverige då först kan utnyttja sina stora möjligheter på den indiska

marknaden.

Då Sverige nu genom A.-B. Svenska Ostasiatiska Kompaniets år 1913 öppnade

trafik mellan Göteborg och indiska hamnar har direkt förbindelse med Indien,

anse vi inga andra åtgärder än inrättandet av ett avlönat generalkonsulat

f. n. erfordras för utvecklandet av den svensk-indiska handeln. Éesten bör kunna

överlämnas åt de svenska exportköpmännens nyvaknade företagsamhet, varpå i

sista hand beror, om Sverige skall intaga den ställning både i Indien och på

världsmarknaden i övrigt, vartill det genom sina rika resurser äger förutsättningar.

»

En av våra allra äldsta och största industrifirmor skriver bland annat:

»Vi anse att inrättandet av avlönade svenska konsulat, varigenom en systematisk

och intensiv propaganda för Sverige och svenska varor i allmänhet kunde

bedrivas, skulle i mycket stor utsträckning befordra svensk export till Ostindien.

Genom dessa konsulat skulle nog det direkta varuutbytet mellan Ostindien och

Sverige högst betydligt underlättas och förkovras, då dessa konsulat otvivelaktigt

skulle vara i stånd att sammanföra svenska och ostindiska firmor i rätt stor utsträckning.

»

En nyare men synnerligen livskraftig exportfirma skriver:

»Avsättningsmöjligheter för svenska varor finnas därstädes, förutom för

trävaror och papper i allmänhet, för vissa järn- och stålsorter samt Eskilstunasmiden

och mindre maskiner, ävensom för våra svenska specialiteter, separatorer,

telefoner, primuskök, tändstickor, motorer o. d. Inom byggnadssmidesbranschen

finn,as. möjligheter för stor avsättning, och hava vi stora intressen att tillvarataga

i saväl Brittiska som Holländska Indien. Vid tiden för sagda erfarenhet fanns

icke den svenska ostasiatiska linjen, varför svårigheterna med den högre frakten

21—185097

162

vid omskeppning i Hamburg och London gjorde prisfrågan ogynnsam, vilket efter

kriget icke torde vara fallet, sedan direkta linjer tillkommit.»

Följande intressanta svar hava vi erhållit från en ansedd Stoekholmsfirma:

»Den europeiska exporten till Indien torde nästan uteslutande ledas av en

del större och mindre handelshus i de respektive moderländerna England och

Holland och någon direkt export från Sverige till infödda uppköpare i Indien

torde så gott som aldrig ifrågakomma. Enligt var erfarenhet arbeta icke ens de

nämnda engelska eller holländska exporthusen direkt med infödda köpare, utan

affärerna förmedlas i regel av de stora affärshusens egna fillalier på de olika platserna,

eller genom andra europeiska handelshus, som förlagt sin verksamhet till

Indien. Yi ha funnit, att även då större förfrågningar förelegat direkt från större

»införda affärshus», ha vederbörande firmor i de resp. moderländerna dragit sig

för att göra direkt affär. Misstroendet mot de infödda torde vara ganska stort

och är möjligen även berättigat. Det kräves alltså att man på ett eller annat

sätt representeras på platsen och liksom ständigt har de infödda inom räckhåll,

om man skall kunna bearbeta den indiska marknaden framgångsrikt.

Som det hittills varit, ha efter vad vi kunnat förstå, engelska och holländska

firmor behärskat ifrågavarande marknad, men det är tydligt, att dessa firmor

i första hand avsätta sina egna länders varor, från Sverige tages på så sätt endast

vad som icke kan erhallas på annat håll och det torde hittills ha varit en försvinnande

liten del av det verkliga behovet, som gått ut härifrån.

Avsättningsmöjligheterna i Indien torde vara stora för många artiklar,

som hittills icke alls exporterats dit på grund av vad som i ovanstående anföres

och vi tro, att om svenska firmor eller institutioner, i likhet med vad som skett

från engelskt och holländskt håll, vore i tillfälle lägga egna kontor i Indien, så

skulle mycket vara vunnet. Några solida svenska handelshus på de olika platserna

som, om möjligt, verkade uteslutande för svenska varors avsättning, vore

därför mycket önskvärt. Säkert är, att en direkt export till de inföddas handelshus

ställer sig ytterst vansklig, varför en representation i en eller annan form

icke kan annat än förbättra utsikterna för vår svenska export.»

En av våra större exportfirmor skriver med avseende å pappersexporten

följande:

»Med anledning av Eder cirkulärskrivelse i rubr. angelägenhet få vi närmast

med avseende på Sveriges exportmöjligheter av papper till Ostindien anföra, att

dessa otvivelaktigt äro betydande, och skulle exporten dit avsevärt kunna utvidgas,

om exportörerna bättre än nu understödjas av svenska staten medelst förstärkning

och utvidgning (företrädesvis genom handelsattachéer) av vår representation

därstädes, och om vara större banker, eventuellt i samarbete med svenska

staten, ville träffa anstalter för direkta bankförbindelser där. — Som förhållandena

hittills varit, äro de svenska exportörerna till allra största delen hänvisade

till mellanhänder, företrädesvis i England (före kriget i mycket betydande omfattning

även av mellanhänder i Tyskland), varjämte det förhållandet verkar hämmande

på företagsamhetslusten. att det ej kan ordnas med rembourser, likvider

o. dyl. direkt hos svenska banker. — Som de mest betydande destinationshamnarna

för papper kunna räknas Bombay, Madras, Calcutta och Rangoon samt Colombo.

Till slut vilja vi ej underlåta nämna som vår erfarenhet, att den av Ostasiatiska

Kompaniet öppnade direkta ångbåtstrafiken på Ostindien mycket bidragit

till avsättningsmöjligheterna där.»

En stor fabrikant av speciellt rör yttrar sig sålunda:

»Vi anse Ostindien hava betydelse såsom svensk exportmarknad inom vår

bransch, d. v. s. för avsättning av svenskt järn och stal samt rör, men då det,

enligt vad vi trott oss erfara, varit synnerligen obetydlig efterfrågan i dessa

länder på kvalitetsmaterial, har konkurrensen med billigare industrialster försvårat-

och vad vårt vidkommande beträffar, omöjliggjort den önskade avsättningen.

Vi anse därför att denna exportmarknad skulle kunna gynnas genom en eller

liera dugliga representanter, som kunde fästa den köpande allmänhetens i dessa

länder uppmärksamhet på de fördelar användningen av svenskt järn och stål samt

stålmanufaktur i kvalitetshänseende medför.»

En vågfabrikant anför:

»Sedan många år tillbaka hava vi bedrivit export av vågar till Nederländska

Indien, där avsättningsmöjligheterna synes vara synnerligen goda. På

grund av vårt fabrikats överlägsenhet hava inga svårigheter visat5 sig att

mota den tyska konkurrensen, oaktat dess lägre priser, men därigenom att vi

varit nödsakade att anlita holländska mellanhänder, har det ej varit möjligt

att på önskvärt sätt uppdriva försäljningarna, utan hava vi fått nöja oss

med vad holländarna behagat uträtta. Dä emellertid Java är ett synnerligen

rikt land med en kollossal köpkraft, synes det oss vara av största vikt att Sverige

utan uppskov skaffar sig egna agenter på platsen genom att dit utsända lämpliga

mgenjörer-affärsmän, samtidigt som till stöd för dessas verksamhet åtminstone ett

avlönat svenskt genernikonsulat upprättas därstädes, måhända lämpligast i Soerabaja.

bedan numera ett svenskt bolag bildats för anläggande av gummi-, oljeoch

kaffeplantager på Java, är det givetvis av största vikt att Sverige snarast

erhaller en väl kvalificerad representation i Holländska Indien, där förvisso oanade

möjligheter finnas för ett mycket inkomstbringande handelsutbyte.»

En annan firma skriver:

»Förutom ordnandet av konsulatfrågan anse vi att befraktningsfrågan är

av allra största betydelse. Upprätthållandet av täta och snabba fartygsförbindelser

ropd Ostindien är säkerligen ett livsvillkor för den svenska exportens framgång

därute. Yi hava märkt att agenterna ofta beklaga sig över förlust av beställningar

på grund av försenade och oregelbundna leveranser, detta beroende pa

de oregelbundna skeppningsiägenheterna.» 1

Ett pappersbruk anför följande:

»Med anledning av Edert cirkulär få vi meddela, att vi särskilt under åren

närmast före och även under kriget funnit en livlig och stigande efterfrågan å

vara fabrikater för rubr. länder, i synnerhet gällande medelkvaliteter av blekt-,

skriv- och tryckpapper. I möjligaste mån hava vi sökt anknyta direkta förbindelser

med importörerna i respektive länder, men hava dock kom-taterat, att en

betydlig del av exporten dit ut omhänderhafts av bl. a. engelska exportörer, varjämte

även norska sådana gjort betydande affärer i svenskt papper för marknaden

i iraga.

Som var asikt vilja yi uttala, att en direkt export på ifrågavarande länder,

stödd av direkt ångbåtslinje från Sverige och lämplig representation, bör ha ali

möjlig utsikt till framgång. Att efter kriget allt möjhgt göres tör att bibehålla

det företräde, som svenskt papper bör få före tyskt och österrikiskt, är i högsta

grad onskligt. Att en papper.skunniy attaché bleve fäst vid ifrågavarande konsulat

anse vi dock för vår del vara nödvändigt, enär vår mångåriga erfarenhet

164

på exportmarknaderna över hela värden lärt oss, att mycket ej kan uträttas utan

sakkunnig hjälp. Den alltmer växande pappersexporten bör ock kunna påräkna

ett dylikt stöd.»

Utom de ovan anförda varorna hava olika firmor förklarat att goda avsättningsmöjligheter

förefinnas för följande varor, vilkas antal emellertid på grundav

uteblivna svar å vår enqaéte betydligt kan utyidgas: Glödlampor, värmeapparater,

thermosHaskor, ficklampsbatterier, jordbruksredskap (speciella slag), förbränningsmotorer

för tillgodoseende av kraftbehovet på de stora piantagerna, träns

F

ortanordningar, tidningspapper och billigare omslagspapper samt till Nederländska

ndien ammunition.

På grund av vad som ovan anförts får därför Sveriges Allmänna Exportförening

för sin del kraftigt tillstyrka, att åtgärder i det av motionären angivna

syftet snarast möjligt vidtagas, så att Sverige i Brittiska och Nederländska Ostiodien

erhåller en tillräcklig representation, förslagsvis med ovannämnda placering,

nämligen i Brittiska Ostindien: lönat generalkonsulat i Calcutta, lönat konsulat

i Bombay samt ambulerande handelsattaché, med placering i Calcutta, samt

i Nederländska Indien: lönat generalkonsulat i Batavia samt lönat konsulat i

Soerabaja och lönat vicekonsulat i Padang.

Stockholm den 8 juni 1918.

Sveriges Allmänna Exportförening.

H. L. F. LAGERCRANTZ.

Eric Nyländer.

Bil. till Exportföreningens skrivelse 1.

Sveriges konsulära representation i Ostindien.

Sedan riksdagen med anledning av direktör E. Nyländers motion beslutat, att hos

Kungl. Maj:t begära utredning om huruvida och på vad sätt en förstärkning av vårt lands

konsulära representation i Brittiska och Nederländska Indien bör komma till stånd, har Hans

Exellens Utrikesministern tillskrivit Sveriges Allmänna Exportförening med uppfordran att

snarast i tillämpliga delar inkomma med sådan utredning.

För att erhålla en så allsidig belysning som möjligt av denna för vår export- och

importhandel synnerligen viktiga fråga, bedja vi Eder, gärna med ledning av nedanstående

frågor, ben. meddela oss Edra praktiska erfarenheter och åsikter i övrigt angående möjligheterna

för utvidgandet av Sveriges export till Ostindien.

Vi motse tacksamt snarast möjligt, och i varje fall före den 10 maj 1918, Edert v.

utlåtande och behöver i detsamma blott hänvisning ske till numren å nedanstående frågor.

Samtidigt bedja vi Eder vara övertygade om, att Edra meddelanden av oss komma att behandlas

fullt konfidentiellt.

1. a) Ha Ni tidigare bedrivit export till Ostindien?

b) Om så varit fallet, huru ha avsättningsmöjligheterna visat sig vara därstädes

för svenska varor?

c) Har bristen i vår konsulära representation i dessa länder verkat försvårande

och hämmande å denna export och i vilka avseenden anse Ni att inrättandet

av lönade generalkonsulat eller konsulat i Brittiska och Nederländska

Indien skulle underlätta svensk export dit.

2. Om ni ej hittills bedrivit export till dessa länder hava Ni för avsikt att, så snart

omständigheterna det medgiva, börja sådan?

3. Vilken är Eder åsikt i allmänhet om Ostindiens betydelse såsom svensk export

marknad

ooh vilka medel böra användas, undantagandes inrättandet av konsulat

därstädes, för att ytterligare utveckla Sveriges export dit?

4. Anse Ni åtgärder i motionens syfte påkallade, och å vilka platser böra enligt

Edert förmenande konsulaten tillsättas?

Vi avvakta med intresse Edert v. svar och teckna vi

Högaktningsfullt

Sveriges Allmänna Exportförening

ERIK NYLÄNDER.

Gl. Bolander.

166

Bil. till Exportföreningens skrivelve 2.

Införsel av vissa varor till Sverige från Sundaöarna åren 1913—1915.

Varuslag.

19 13.

1 9

1 4.

1 9

5.

Kvantitet

kg:

Värde

kronor.

Kvantitet

kg-

Värde

kronor.

Kvantitet

Kg.

Värde

kronor.

Kaffe...............

57,057

65,615

122,499

134,484

8,634

12,464

Sprit-, malt, o. a. drycker......

—

1,650

—

925

340

Kautschuk, guttaperka m. in. oarbet. .

7,111

49,777

—

—

—

—

Hudar & skinn...........

—

—

2,684

10,855

—

—

Garvämnesextr............

—

—

35,248

18,070

—

—

Gummi, nativt...........

—

—

—

—

17,090

83,219

Div. varor.............

—

4,970

—

9,733

8,870

Summa kronor

—

122,012

—

174,067

—

104,893

Utförsel av vissa varor från Sverige till Siindaöarna åren 1913—1915.

Varuslag.

1 9

1 3.

1 9

1 4.

19 15.

Värde

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

Kvantitet

kg.

kronor.

kg.

kronor.

kg.

kronor, j

Talj, oljor, tjära m. m........

_

9,777

_

—:

11,650

2,330

Kautschukarbet...........

6,058

21,809

—

—

—

-|

Lådämnen, byvl...........

—

62,736

—

—

—

—

Cement..............

31,660,200

791,505

—

—

— |

Förtätade gaser...........

4,874

14,622

-

—

—

Tändstickor............

4,852,608

2,353,515

845,059

410,382

—

—

Balk-, hörn- och annat varmvalsjärn .

926,851

171,468

156,678

26,722

125,052

24,200j

Verktygsstål............

797,038

143,467

242,004

43,401

186,570

38,455

Vissa arb. av koppar m. m......

5,625

25,206

5,354

17,780

6,535

15,749j

Gas- & andra motorer, ej elektriska .

16,926

22,420

73,915

105,805

14,864

25,675j

Fabrikat av talj, oljor m. m.....

—

—

2,875

9,016

—

Pappersmassa, papp & papper samt

därav förf. varor.........

—

1,245

4,822

1,550

26,053

4,866

| Div. varor.............

—

38,936

—

17,121

—

8,8601

Summa kronor

—

3,656,706 -

631,777

—

120,135

1(57

Bil. till Exportföreningens skrivelse 3.

Utförseln av vissa varor till Sverige från Brittiska Ostindien åren 1913—1915.

Varuslag.

1 9

1 3.

19 14.

1 9

5.

Kvantitet

kg.

Värde

kronor.

Kvantitet

kg-

Värde

kronor.

Kvantitet

kg-

Värde

kronor.

Kautschukarbeten..........

85,355

307,347

48,604

151,624

_

—

Pappersmassa av trä........

1,487,065

195,360

2,925,615

386,354

4,758,356

621,952

Papper...............

874.376

157,375

697,519

133,638

2,821,274

617,580

Papp...............

—

—

—

—

130,147

21,936

Konstgödsel............

1,265,112

189,767

—

—

—

—

Tändstickor av trä.........

—

—

—

—

—

—

Säkerhets-,.............

2,485,305

1,205,373

1,154,504

540,254

75,582

43,848

Andra................

3,096,485

1,331,489

126,003

71,330

Bank-, hörn- & annat varmvalsat järn

3,438,468

635,976

1,903,441

318,015

1,723,867

315,303

Verktygsstål m. m..........

583,681

156,967

292,110

66,361

316.230

75,270

Gångjärn m. m............

52,991

23,846

—

—

121,065

43,963

Spik & stift............

155,396

38,849

436,721

84,459

1,113,881

379,272

Lampor & lyktor..........

22,301

71,654

11,589

68,349

13,506

81,237

Telefonapparater..........

28,489

170,729

22,851

166,742

8,064

64,584

Telegrafapparater..........

13,863

98,724

10,998

108.471

3,391

38,379

Gas- & andra motorer, ej elekt. . . .

14,516

28,055

—

—

124,307

206,236

Maskiner för sönderdelning och mal-

32,444

ning...............

118,334

45,783

—

—

13,592

Skodon ..............

—

—

—

—

44,305

165,942

Flaskor, burkar, glas och emaljvaror .

—

—

—

—

110,839

38,643

Div. varor.............

—

607,495

—

397,962

—

559,063

Summa kronor

—

5,464,789

—

2,493,559

—

3,286,800

1(38

Bil. till Export för eringens skrivelse é.

Införseln av vissa varor till Sverige från Brittiska Ostindien åren 1913—1915.

Varuslag.

1

19 13.

1 9

1 4.

19 15.

Kvantitet

kg-

Värde

kronor.

Kvantitet

kg.

Värde

kronor.

Kvantitet

kg.

Värde

kronor.

Vete................

24,577,918

3,637,532

6,720,323

994,397

1 Kli................

855,626

85,566

1,214,370

79,291

1,345.573

185,596

Ris, oskalat............

3,616,203

578,592

9,384,045

1,191,730

20,721,783

2.704,375

> , malet.............

—

—

—

—

2,264,292

446,765

i Te.................

55,738

138.230

43,766

75,194

21,784

37,296

Kardemumma...........

8,829

82,290

6,269

49,903

—

—

Peppar m. m............

35,605

33,177

34,653

35,836

—

—

| Bomull, okardad..........

886,247

1,063,496

1,135,703

971,201

894,766

806,680

Jute................

1,091,381

545.691

1,749,548

1,088,855

3,366,108

1,780,285

Garn och bomull..........

24,731

247,310

—

—

—

—

Vävnader av jute..........

47,598

38,715

—

—

—

—

Hudar och skinn..........

158,352

365,166

337,959

679,457

931,694

2,175,823

j Växtfett..............

196,146

149,466

588,420

515,724

66,306

56,990

1 Vegetabiliska fettoljor........

56,195

26,412

—

—

—

—

Råfosfat.............

5,901,967

280,343

—

—

—

—

Frö................

—

—

—

—

299,492

80,988

1 Garvämnesextrakt.........

—

—

—

—

79,913

40,768

Harts...............

—

—

7,473

10,699

—

—

Hampa...............

—

—1

24,180

15,180

—

—

Diverse varor............

—

139,237|

—

87,545

—

23,537|

Summa kronor

—

7,411,223

—| 5,795,012

—

8,339,103

Till Hans Excellens Herr Ministern för utrikesurendena.

Sedan Eders Excellens i skrivelse till Handelskammaren i Göteborg anmodat.

Handelskammaren att insända yttrande, huruvida och på vad sätt en förstärkning

av Sveriges konsulära representation i Brittiska Indien samt Nederländska

in» lien bör komma till stånd, får Handelskammaren vördsamt anföra följande:

i)e kommersiella förbindelser, som Sverige redan har såväl med Brittiskasom

med Nederländska Indien, göra en förstärkning av den konsulära representationen

i dessa länder synnerligen önskvärd. An mer torde detta bliva fallet, när

»sverige efter fredsslutet måste söka att utvidga sitt avsättningsområde eller öka

sin avsättning på de marknader, varest svenska artiklar redan i någon utsträckning

äro kända. De ifrågavarande länderna kunna säkerligen upptaga betydligt

större kvantiteter svenska produkter, än som varit förhållandet före kriget om

även svårigheterna för dessas införande torde _ bliva betydliga, varför också staten

bör, i den mån sådant är möjligt, understödja genom sina representanter affärsmännens

strävan i den åsyftade riktningen. Vad importen beträffar erbjuda såYal

° ja" 1S?“ Nederländska Indien produkter av synnerligen stor betydelse

för var toikhushallning, både vad råmaterial och konsumtionsartiklar beträffa. Det

torde icke lida något tvivel, att en skarp konkurrens kommer att uppstå om de

asyftade varorna, i vilken de svenska affärsmännen, såvida de icke på det kraftigaste

understödjas, torde hava svårt att uthärda. En förstärkning både kvantitatiyt

och framför allt kvalitativt av vår konsulära representation torde därför

vara av behovet synnerligen påkallad.

Angående sättet för förstärkning av den konsulära representationen ligger

närmast tillhands anställandet av avlönade konsuler, vilka i betraktande av platsernas

betydelse böra hava generalkonsulers ställning. För Brittiska Indien torde

Calcutta erbjuda göda betingelser för konsulns verksamhet; den nye konsuln för

Nederländska Indien bör enligt Handelskammarens uppfattning placeras antingen

i Scerabaja eller någon annan lämplig plats på Java.

För de avsedda platserna böra emellertid endast synnerligen väl kvalificerade

personer komma i fråga, varvid enligt Handelskammarens uppfattning

mindre vikt bör läggas på ämbetsmannarutin, än fastmera på förmågan att arbeta

för utvecklingen av våra ekonomiska förbindelser med de åsyftade länderna, paråd

med ingående kännedom om vart iands både behov av importprodukter och

och vår förmåga att exportera. Skulle inom eller utom vår nuvarande konsulat

22—185097

-

170

kår icke kunna erhållas så väl kvalificerade personer, håller Handelskammaren

före, att det vore lämpligare att, åtminstone tillsvidare, åtnöja sig med oavlönade

konsuler, helst där så är möjligt valda bland de inom landet bosatta affärsdrivande

svenskarne, då enligt Handelskammarens erfarenhet härigenom ett för affärsvärlden

bättre resultat torde kunna erhållas.

Göteborg den 21 mars 1918.

För Handelskammaren i Göteborg

CARL AUG. GILLBERG.

G. Lundström.

171

Bil. 8.

Kungl. Utrikesdepartementet, Handelsavdelningen, Stockholm.

. Vi ha pa sin tid mottagit Eder ärade skrivelse av den 1 dennes rörande

Sveriges konsulära representation i Nederländska Indien och Brittiska Indien

Dä emellertid brevskrivaren varit ledamot av den av Handelskammaren i

Höteborg tillsatta^ kommittén för avgivande av utlåtande i samma ärende, be vi

härmed endast få åberopa från Handelskammaren till Kungl. Utrikesdepartementet

insänd skrivelse i denna sak. Det enda tillägg vi vilja göra är, att det enjigt

vtlr tidigare erfarenhet av Sveriges konsulära representation i transmarina

länder är bättre att icke få någon avlönad konsul än få en generalkonsulspost

besatt med en icke fullt kvalificerad och för sitt uppdrag lämpad person.

Rederiaktiebolaget Transatlantic

G. CARLSSON.

172

Bil. 9.