SOU 1919:3

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

RÖRANDE

PENSIONSFÖRBÄTTRING FÖR VISS PERSONAL

VID ARMÉN OCH MARINEN

AVGIVET DEN 14 FEBRUARI 1919

AV

SÄRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1919

K. L. BROK MANS BOKTKYOKKKI

[4321 18]

INNEHÅ LLSF ÖR T KOKNING.

Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. ^^försvarsdepartementet................ 1

I. Inledning1.

Nuvarande pensionshestämmelser

Armén.

.......................................................................................................... 3

Marinen ........................................................................................................ 9

Förslag till ändringar i de militära pensioneringsgrunderna.

Statskontorets yttrande 1909 ..... 11

1910 års kommitté ....................................... 11

Särskild mening av två ledamöter av 1910 års kommitté .................................... 16

Särskild mening av en ledamot av 1910 års kommitté ....................................... 18

Yttranden över kommitténs förslag ................................................................. 18

Arméförvaltningen 1913....................................................................... 18

Statskontoret 1913 ................................................................................ 19

Direktionen över arméns pensionskassa 1913.......................................... 21

Krigsbefälet 1913................................. 22

Direktionen över flottans pensionskassa 1913............................................ 26

Fullmäktige i flottans pensionskassa 1913 .............................................. 26

II. Inkomna framställningar.

Styrelsen för svenska underofficersförbundet.................................................... 29

Till krigstjänst inkallade pensionerade underofficerare vid flottan........................ 30

Svenska musikunderofficerarnas riksförbund ................................................... 30

IT

Sid.

III. Tillfällig löneförbättring enligt beslut vid 1918 ars lagtima riksdag.

Utkast till definitiv lönereglering .................................................................... 31

Tillfällig löneförbättring.................................................................................... 36

Uttalande i pensionsfrågan ............................................................................. 39

IV. De sakkunnigas yttrande och förslag.

Allmänna synpunkter i fråga om en militär pensionsreglering ........................... 42

Generalspersoner m. fl.................................................................................. 50

De allmänna grundernas tillämplighet............................................. 50

Särskilda regler beträffande viss personal ........................................................ 55

Armén.................................................................................................. 57

Marinen .............................................................................................. 61

Närmare föreskrifter rörande den föreslagna pensionsförbättringen .................... 64

Grunder för pensionsförbättring beträffande armén............................................. 67

Grunder för pensionsförbättring beträffande marinen........................................ 72

Pensionsförbättringens giltighetstid ................................................................. 74

Krigstidstillägg............................................................................................ 75

Anke- och pupillpensioneringen ........................................................................ 76

Kostnadsberäkning ......................................................................................... 77

Sammanfattning .................................................................... 79

Särskilt yttrande ............................................................................................. 80

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Knngl, Lantförsvarsdepartementet.

Den 14 juni 1918 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för lantförsvarsdepartementet

att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,

tillkalla högst fem sakkunniga personer för att inom lantförsvars- och

sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning och utarbetande

av förslag rörande bland annat tillfällig pensions förbättring

för viss personal vid armén och marinen, med rätt för departementscheferna

att, efter därom av de sakkunniga gjord framställning, under

arbetets fortgång tillkalla, för att i de sakkunnigas överläggningar deltaga,

representanter för olika personalkategorier vid armén och marinen.

På grund av det sålunda erhållna bemyndigandet tillkallades såsom

sakkunniga undertecknade Ericsson, Lagerholm, Nilsson, Sterky och

Widell, varjämte åt undertecknad Ericsson uppdrogs att i egenskap av

ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Jämlikt bemyndigande den 30 september 1918 för chefen för

lantförsvarsdepartementet att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,

tillkalla ytterligare en sakkunnig person för att inom nämnda

båda departement biträda med verkställande av utredning och utarbetande

av förslag rörande bland annat omförmälda pensionsförbättriug och att

därvid jämväl tjänstgöra såsom de sakkunnigas sekreterare, anmodades

härefter undertecknad Afzelius att i egenskap av sakkunnig biträda vid

4321 18

2

fullgörandet av berörda uppdrag och att därvid jämväl tjänstgöra såsom

sekreterare.

Därjämte har Herr Statsrådet den 9 september 1918 anmodat

översten K. E. W. Söderhielm, kommendörkaptenen av första graden

O. E. Lybeck, fanjunkaren E. Nyquist och flaggstyrmannen K. O. Tallberg

att, med bibehållande av innehavande befattningar, tillsvidare, på

kallelse av de sakkunnigas ordförande, deltaga i de sakkunnigas överläggningar,

och hava dessa officerare och underofficerare från sagda tid

deltagit i förhandlingarna.

Efter nådigt bemyndigande den 26 september 1918 har Herr Statsrådet

vidare anmodat byråchefen hos arméns pensionskassa C. H. E.

Hallin och kamreraren hos flottans pensionskassa A. R. Lundgren att i

egenskap av sakkunniga deltaga i de sakkunnigas överläggningar, såvitt

anginge omförmälda tillfälliga pensionsförbättriug, och professorn G.

Lvobb att biträda de sakkunniga med verkställande av de för utredning

rörande samma pensionsförbättring erforderliga kostnadsberäkningar.

De sakkunniga få härmed överlämna utredning och förslag rörande

ovannämnda fråga.

Vid betänkandet är fogat särskilt yttrande av undertecknad Lagerholm.

Stockholm den 14 februari 1919.

A. E. M. ERICSSON.

G. AFZELIUS. FOLKE LAGERHOLM. ÄGG. NILSSON.

CARL EDV. STERKY.

LUDVIG WIDELL.

3

I. Inledning.

Bestämmelserna om rätt till pension för officerare och underofficerare

med vederlikar vid armén och marinen avvika väsentligt från motsvarande

bestämmelser för civila tjänstinnehavare. De militära pensionerna

utgöras av dels pension från arméns eller flottans pensionskassa,

s. k. kassapension, och dels s. k. fyllnadspension av statsmedel. Pensionskassornas

egna inkomster äro emellertid otillräckliga för bestridande

av kassapensioneringen, varför även den brist, som härvid uppkommer,

måste täckas av statsmedel.

För ifrågavarande ändamål äro under riksstatens tionde huvudtitel

uppförda, jämte vissa andra anslag till arméns och flottans pensionskassor,

två särskilda förslagsanslag, dels till »upprätthållande av

arméns pensionskassas egen pensionering m. m.», för år 1919 3,500,000

kronor, dels ock till »pensionering av flottans befäl och underbefäl med

vederlikar», för samma år 253,300 kronor.

De sakkunniga torde här få lämna en kortfattad redogörelse för de

viktigaste stadgandena i fråga om de militära pensionerna, särskilt för

armén och särskilt för marinen.

I fråga om armén äro ännu i stort sett gällande de av Kungl Maj:t

den 22 juni 1877 fastställda »grunder för pensioneringen av arméns

befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång

ur tjänst». I dessa grunder hava emellertid gjorts vissa jämkningar,

föranledda bland annat därav, att samma grunder efter hand erhållit

tillämpning å en del nytillkomna personalgrupper.

Utöver dessa grunder gälla för pensionering av arméns befäl och

underbefäl med vederlikar bestämmelserna i reglementet för arméns pensionskassa

den 26 februari 1904 med däri sedermera vidtagna ändringar.

Härjämte har genom kungl. brev den 22 september 1917 förordnats,

att tills vidare, intill dess pensionskassans reglemente bleve i vederbörlig

ordning ändrat, vissa befattningar skulle klassificeras enligt angiven

ordning.

Nuvarande

pensions best

ämme Is er.

Armen.

4

Enligt pensioneringsgrunderna utgår pension, d. v. s. kassapension

jämte fyllnadspension:

till den, som innehar fast lön på stat till belopp ej överstigande

1,000 kronor, med lönens hela belopp;

till innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående

till 6,000 kronor, med SO procent av lönen, dock lägst 1,000 kronor; samt

till innehavare av lön till belopp av 6,000 kronor eller därutöver

med 75 procent av lönen.

Vid pensionsbeloppets beräkning, på sätt nu är nämnt, räknas

ålderstillägg, där sådana förekomma, alltid till lönen.

För erhållande av sålunda bestämd pension erfordras, att vederbörande

vid avskedstagandet kan räkna 50 tjänstår (vissa underofficerare

25 tjänstår), att han är berättigad till pension ur arméns pensionskassa

samt att han uppnått viss levnadsålder, nämligen:

a) generaler av alla grader, generalfältläkaren, generalintendenten,

militärbefälhavaren å Gottland, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid

militära ämbetsverk och staber ............................................................65 år;

b) regements- och sekundchefer ävensom övriga chefer för särskilt

för sig bestående militära kärer, överstarna vid generalstaben, fortifikationen

och intendenturkåren, inspektören för kavalleriet, kommendanten

i Boden, överfältläkaren, chefen för krigshögskolan, chefen för artillerioch

ingenjörhögskolan, professorn vid generalstaben, överstelöjtnanter

och majorer vid intendenturkåren, fältläkare, fältveterinären vid arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, fälttygmästaren, styresmännen för artilleriets

fabriker, tygmästare, auditörer, sekreteraren vid fortifikationen,

regementsläkare, chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsveterinärer,

tygingenjörer, fabriksingenjörer, tvgförvaltare, fabriksförvaltare,

kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikationen, förvaltare

vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan, väbeln vid artillerioch

ingenjörhögskolan, tygunderofficerare, öververkmästare, verkmästare,

besikfningsrustmästare, tygverkmästare, departementsskrivare, poliskommissarien

vid fästningspolisen i Boden samt överkonstaplar och konstaplar

vid fästningspolisen i Boden och å Karlsborg, tygskrivare, fabriksskrivare,

tyghantverkare, fortmaskinister, gevärshantverkare och

hantverkare vid trängen ............................................................................. 60 år;

c) övriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, chefen för

artilleristaben, kaptener vid intendenturkåren, bataljonsläkare, assistenten

vid arméförvaltningeus sjukvårdsstyrelse, sjukhusläk trea med bataljonsläkares

lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare

samt bataljonsveterinärer ...................................................................... 55 år;

5

d) officerare av kompaniofficers grad med undantag av kaptener

vid intendenturkåren, underofficerare med undantag av fanjunkarna vid

krigsskolan, förvaltare vid intendenturkåren och tygunderofficerare, ävensom

radiotelegralister och musikpersonal............................................. 50 år.

Såsom ovan nämnts, utgår en del av pensionen, den s. k. kassapensionen,

från arméns pensionskassa. Kassapensionen är fastställd till

olika belopp för olika pensionsklasser enligt följande pensionsstat:

Första klassen.

För arméfördelningschefer, generalfälttygmästaren, cheferna

för fortifikationen och generalstaben, generalintendenten,

inspektören för infanteriet och inspektören

för militärläroverken:

6 ruin å ............................................................................. kronor 2,400: —

och 5 rum å........................................................................ » 1,800: —

Andra klassen.

För överstar (och överfältintendenten) samt inspektören

för kavalleriet, kommendanten i Boden, militärbefälhavaren

på Gottland och generalfältläkaren » 1,200:

Tredje klassen.

För överstelöjtnanter, chefen för krigshögskolan, chefen

för krigsskolan, professorn vid generalstaben (och

fältintendenter av 1. graden) ävensom fälttygmästaren

och överfältläkaren ....................................... » 900: —

Fjärde klassen.

För majorer, krigsarkivarien samt chefen för artillerioch

ingenjörhögskolan, chefen för artilleristaben,

fältläkare, tältveterinären, tygmästare av 1. klassen

(och fältintendenter av 2. graden) .............................. ''» 7 50: —

6

Femte klassen.

För kaptener och ryttmästare, regementsläkare, (fältläkaren

i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse samt

intendenter av 1. och 2. klassen) samt styresmän,

tygmästare av 2. klassen och chefläkaren ............. kronor 600

Sjätte klassen.

För bataljonsläkare med högre lön, assistenten å arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse (med bataljonsläkares

lön), tygingenjören å artilleriets tygstater

och fa b r i k si n gen j örer......................................................... n 450

Sjunde klassen.

För löjtnanter, bataljonsläkare med lägre lön, regementsveterinärer,

fortiiikationskassörer, tygförvaltare,

fabriksförvaltare och underintendenter samt

departementsskrivare, öververkmästare och poliskommissarien

vid fästningspolisen i Boden ............ » 375

o

Åttonde klassen.

För underlöjtnanter, fänrikar och bataljonsveterinärer ... » 225

Nionde klassen.

För fanjunkare och styckjunkare, musikfanjunkare och

musikstyckjunkare, tygunderofficerare, sergeanter

av 1. klassen, musiksergeanter av 1. klassen, besiktningsrustmästare,

verkmästare, tygskrivare, fabriksskrivare,

förvaltare vid intendenturkåren och

förste vaktmästaren vid artilleri- och ingenjörhögskolan

ävensom fortmaskinister, tygverkmästare

samt överkonstaplar och konstaplar vid fästningspolisen

i Boden och å Karlsborg................................ » 180

i

Tionde klassen.

För sergeanter av 2. klassen, musiksergeanter av 2.

klassen, tyghantverkare, gevärshantverkare och

vaktmästare samt radiotelegratister och förrådsvaktmästare

................................................................... kronor 120:

Om de i första klassens första avdelning bestämda pensionsrum

icke skulle vara tillräckliga, tilldelas pensionstagare ledigt rum i andra

avdelningen, tills rum i första avdelningen bliver ledigt, då uppflyttning

dit äger rum. Skulle ej heller något rum i första klassens andra avdelning

finnas ledigt, tilldelas vederbörande pensionstagare pension i

andra klassen, intill dess något rum bliver ledigt i första klassen.

Såsom allmän regel för erhållande av pension från arméns pensionskassa

gäller, att vederbörande skall hava uppnått minst 50 levnads- och

SO tjänstår, därvid tjänstår icke få beräknas före uppnådda 20 levnadsår.

Delägare i kassan, som tjänt i fulla 25 år efter adertonde levnadsåret,

kan, om han erhåller avsked från sin tjänst, innan han uppnått

för pensions erhållande stadgade levnads- och tjänstår, genom erläggande

av s. k. expektansavgifter lösa de bristande tjänståren och därigenom

bereda sig rätt till åtnjutande av kassapension vid expektansårens

utgång.

Fyllnadspension utgår med det belopp, som erfordras för att vederbörandes

sammanlagda pension, således inberäknat kassapensionen, skall

uppgå till det honom enligt pensioneringsgrunderna tillkommande pensionsbeloppet.

För erhållande av kassapension i viss klass erfordras att under

minst två år hava innehaft tjänst, som berättigar till pension i denna

klass; likaledes är såsom villkor för erhållande av den med viss tjänst

förenade fyllnadspensionen föreskrivet, att vederbörande beställningshavare

skall i minst två år på stat hava innehaft samma eller högre tjänst.

Den, som ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som erfordras

för erhållande av fyllnadspension inom hans innehavande grad, men väl

den levnadsålder och tjänstetid, som för en lägre grad äro för pensionsrätt.

bestämda, kan avgå med sådan pension i den högsta grad, inom

vilken han uppfyllt villkoren för pensionens erhållande.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, tillämpas denna bestämmelse

så, att fyllnadspensionen utgår med det belopp, som erfordras för att

vederbörande skall, med inräknande av den honom tillkommande kassa

-

8

pensionen, såsom totalpension erhålla ett belopp, motsvarande summan

av pension och fyllnadspension i den lägre tjänstegraden.

Pensionstagare, som tillträder lön, varmed pensionsrätt enligt pensioneringsgrunderna

för arméns personal är förenad, får icke uppbära

fyllnadspension.

Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra

allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,

skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar

av vad han sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest vad han

med tillämpning härav skulle i pension från arméns pensionskassa och

fyllnadspension uppbära tillsammans med lönen eller den andra pensionen

understiger tretusen kronor, avdrag å fyllnadspensionen skall äga

rum endast i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke

må överstiga tretusen kronor; skolande, i fall den andra pensionen utgår

enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11

oktober 1907 stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke äga rum.

Under dylika förhållanden kan även kassapensionen eller viss del därav

komma att innehållas.

I årsavgift till arméns pensionskassa har varje i tjänst varande delägare

i kassan att utgiva sex procent av den med hans tjänst förenade

kassapensionen. Härutöver skall enligt pensioneringsgrunderna varje

tjänstinnehavare för erhållande av rätt till fyllnadspension erlägga så

mycket, att sammanräknade beloppet svarar mot fyra procent av summan

utav pensionen jämte fyllnadspensionen.

Skyldighet att avgå inträder numera, sedan genom kungl. kungörelsen

den 17 september 1914 rätten till s. k. respitår borttagits, för

löntagare vid uppnåendet av den för rätt till fyllnadspension i den tjänst

han innehar stadgade levnadsålder, därest han jämväl uppfyllt de villkor,

vilka äro föreskrivna för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner;

Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten

avskeda, denna myndighet obetaget att under angivna förutsättningar

låta med avskedet anstå under viss tid.

Särskilda bestämmelser finnas härjämte om skyldighet att avgå med

viss pension för den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest

till följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befinnes för framtiden

oförmögen till tjänstgöring.

Var och en, som avgår med fyllnadspension, är förbunden att inträda

i arméns reserver samt att där kvarstå intill 70 års ålder, om han

blivit pensionsberättigad vid 65 år, men i annat fall intill fyllda 65 år,

med tjänstgöringsskyldighet vid inträffande mobilisering och i krig samt

i)

vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för

utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva

anbefalld.

För marinen gälla ännu i huvudsak de av Kungl. Maj:t den 3 oktober

1870 fastställda »grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar» med däri sedermera gjorda ändringar och tillägg.

Dessa grunder äga även tillämpning med avseende å motsvarande personal

vid kustartilleriet samt beträffande personalen vid nyorganiserade

civilmilitära kårer.

Härjämte gäller för ifrågavarande personal reglementet för flottans

pensionskassa av den 17 november 1899 med däri sedermera gjorda

ändringar.

Eldigt sålunda givna bestämmelser skall pension utgå

till den, som innehar fast lön på stat till belopp ej överstigande

1,000 kronor, med lönens hela belopp;

till innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående

till 6,000 kronor, med 80 procent av lönen, dock lägst 1,00* > kronor

och högst 4,500 kronor; samt

till innehavare av lön till -belopp av 6,000 kronor eller därutöver

med 75 procent av lönen.

Utav pensionens hela belopp utgöra två tredjedelar kassapension

och en tredjedel fyllnadspension.

Pension beräknas efter den fasta lönen; ålderstillägg skola därvid i

vissa fall räknas till lönen, i andra fall icke. För det till beklädnad

eller ersättning därför berättigade underbefälet beräknas vid bestämmandet

av pensionen värdet av denna förmån till ett bestämt belopp

av 20 procent utav den fasta lönen.

Flaggunderofficer och underofficer av 1. graden bekomma pension

till lika belopp som flaggmaskinist, underofficer av 2. respektive 3. graden

vid kustartilleriet till enahanda belopp som underofficer av 2. respektive

3. graden vid flottan.

För marinöverdirektören liksom för marinläkare av 2. graden gäller,

att det till sådan beställningshavare utgående arvode skall i fråga om

pensionering betraktas såsom fast lön.

Vidare är i fråga om flottans polispersonal särskilt stadgat, att det

avlöningsbelopp, varå pensionsbeloppet skall beräknas, skall utgöra för

poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona 1,200 kronor, för

överkonstapel 1,000 kronor och för konstapel 800 kronor.

Marinen.

4321 18

2

Varje delägare i flottans pensionskassa, som vid avskedstagandet

stått i tjänst i 30 år och uppnått en ålder av 55 år, är vid avskedstagandet

berättigad att erhålla kassapension enligt ovan angivna beräkningsgrunder.

Vid uppnådda 50 levnads- och 30 tjänstår äger delägare från

flottans pensionskassa åtnjuta i pension 75 procent av den kassapension,

som skulle tillkomma honom vid 55 levnadsår. Denna lägre pension

utgår, till dess pensionstagaren fyllt 55 år, varefter han är berättigad

åtnjuta den kassapension, honom bort, om han kvarstått i tjänsten,

vid den tiden tillfalla.

För åtnjutande av den pension, som åtföljer viss tjänst, måste

vederbörande hava innehaft tjänsten på stat under minst två års tid.

Den, som uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordras, men icke under

minst två år på stat innehaft sin tjänst, äger uppbära den pension,

som åtföljer närmast lägre lönegrad.

Fyllnadspension utgår till den, som är berättigad till kassapension

och vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder av:

flaggman, chefen för kustartilleriet, marinöverdirektören samt personalen

vid marinintendenturkåren............................................................. 65 år;

kommendör, överste vid kustartilleriet, personalen vid mariningenjörkåren

— med undantag av marinöverdirektören — marinöverläkare och

förste marinläkare.......................................................................................... 60 år;

all övrig personal............................................................................... 55 år.

För tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren har såsom ytterligare

villkor för erhållande av fyllnadspension enligt ovannämnda grunder

stadgats, att han vid avskedet skall hava uppnått 35 tjänstår;

dylik tjänstinnehavare, som erhållit avsked efter uppnådda 60 levnadsoch

35 tjänstår, erhåller i pension 75 procent av de sammanlagda pensionsförmåner,

som efter uppnådda 65 levnadsår skolat tillkomma honom,

med rätt för honom att, sedan han uppnått 65 levnadsår, erhålla samma

pensionsförmåner, som bort tillfalla honom, om han vid avskedstagandet

uppnått sistnämnda levnadsålder.

Därest delägare i flottans pensionskassa, som tillhör poliskåren, erhåller

avsked först efter uppnådda 65 levnadsår och minst 35 tjänstår,

beräknas och utgår fyllnadspensionen med skillnaden mellan det avlöningsbelopp,

varå pension enligt ovannämnda föreskrifter får beräknas,

med tillägg av ålderstillägg, å ena, och kassapensionen, å andra sidan.

Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna

medel än dem, som för pensionering av flottans befäl och under

-

11

befäl med vederlikar äro anvisade, är icke berättigad till fyllnadspension,

såvida icke för det fall, att pension av andra allmänna medel åtnjutes,

denna utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder.

Pensionsavgift erlägges till flottans pensionskassa med ett belopp,

motsvarande fyra procent av summan utav kassapensionen jämte fyllnadspension.

I fråga om skyldighet att avgå gälla för personal vid marinen, oavsett

de för skilda grupper av beställningshavare fastställda olika åldersgränserna,

i huvudsak enahanda bestämmelser som, enligt vad här ovan

nämnts, reglera avgångsskyldigheten för arméns personal.

Den, som avgår med fyllnadspension, är förbunden att vid inträffande

krig och större rustningar, då så påfördras, i land samt i befattning

likartad med den, han förut innehaft, tjänstgöra, flaggman, chefen

för kustartilleriet, marinöverdirektören, kommendör, överste och tjänstinnehavare

vid marinintendenturkåren intill fyllda 70 levnadsår samt alla

övriga, som avgå före 65 levnadsår, intill denna ålder.

Förslag till ändringar i

olika tillfällen framkommit.

ovannämnda pensioneringsgrunder hava vid Förslag till

ändringar i de

militära pen•

sionerings

grunderna.

Med anledning av väckt förslag om förtidspensionering av militär- Statskontorets

personal ifrågasatte sålunda statskontoret i underdånig skrivelse den 13 yttrande 1909.

oktober 1909 en fullständig omläggning av det militära pensionsväsendet.

Det kunde svårligen förnekas, yttrade statskontoret, att på grund

av förändrade förhållanden och i visst avseende förändrat åskådningssätt

nu gällande bestämmelser i fråga om pensioneringen av personalen vid

såväl armén som marinen blivit i väsentliga delar föråldrade och borde

ersättas med nya. Att vid utarbetandet av dessa nya bestämmelser den

civila pensionslagens huvudgrunder borde tjäna till efterföljd i helt annan

och vidsträcktare grad, än vad som blivit ifrågasatt, hade förefallit

statskontoret vara eu given sak. Det borde jämväl tillses, om icke

lämpligt vore att i eu lag sammanföra alla stadganden i avseende å pensioneringen

av såväl arméns som marinens militära och civilmilitära per

-

sonal.

Närmast med anledning av denna statskontorets framställning och

vissa av civilkommissionen gjorda anmärkningar mot den nuvarande

1910 års

kommitté.

12

organisationen av det militära pensionsväsendet uppdrog Kungl. Maj:t

den 6 maj 1910 åt en kommitté att, bland annat, verkställa utredning

angående förändring av de för armén och flottan gällande pensioneringsgrunderna

till större likhet med den civila pensionslagens huvudgrunder

samt angående sammanslagning av arméns och flottans pensionskassor.

Kommittén avgav den 31 maj 1912 betänkande och förslag angående

förändrat ordnande av det militära pensionsväsendet, innefattande, bland

annat, förslag till lag angående militära och civilmilitära tjänstinnehavares

rätt till pension samt förslag till upprättande av en ny, för armén

och marinen gemensam pensionsanstalt.

I förstnämnda hänseende anförde kommittén, att densamma på angivna

skäl funnit sig icke böra utarbeta ett fullt genomgripande förslag

till pensionsreglering för de tjänstinnehavare, varom här vore fråga.

Kommittén hade sålunda i regel icke ingått i någon undersökning om

eller något bedömande av, huruvida gällande grunder för beräkningen

av pensions belopp gåve ett under alla förhållanden tillfredsställande

resultat. Med hänsyn till det nära samband, som alltid måste förefinnas

mellan en pensionsreglering och en lönereglering, hade kommittén icke

tilltrott sig att föreslå nya grunder för pensionsbeloppets förhållande till

avlöningen i vidare mån, än som framginge av de jämkningar härutinnan,

vilka kommitténs förslag till pensionsunderlagets beräkning innebure.

Det mål, som kommittén vid fullgörandet av sitt uppdrag jämlikt

sin instruktion för sig uppställt, hade varit att söka bringa de militära

pensioneringsgrunderna i så nära överensstämmelse med den nu gällande

civila pensionslagens av den 11 oktober 1907 huvudgrunder, som

vore förenligt med kommitténs förut angivna uppfattning rörande innebörden

av sitt uppdrag och med den skillnad i karaktär, som det militära

pensionsväsendet företedde i jämförelse med det civila. För vinnande

av detta mål hade det synts kommittén nödigt, att de för armén

och marinen gällande i viss mån olika pensioneringsgrunderna samarbetades

till ett helt, detta så mycket hellre som pensionsväsendet för

såväl armén som marinen i huvudsak hade samma uppgift. Fn annan

förutsättning för åstadkommande av ett enhetligt pensionsväsen vore,

att den nuvarande uppdelningen av de militära pensionerna i kassapension

och fyllnadspension upphörde, vilket vore så mycket naturligare,

som statsverket redan nu bestrede hela kostnaden för fyllnadspensionerna

och en stor del av kostnaderna för kassapensionerna.

Beträffande frågan om grunderna för pensionens beräknande uttalade

kommittén, i anslutning till 1907 års pensionslag, som sin mening,

att hänsyn ej borde därvid tagas till de delar av avlöningen, som ut

-

13

gjorde tjänstgöringspennin<rar, dagavlöning, lönetillägg för tjänstehästar

furageersäitning och portionaeraättning. l)å däremot inkvarterings- och

servisbidraget, ersättningen för ved och ljus samt beklädnadsersättningen,

av vilka den sistnämnda endast förekomme för flottans underofficerare,

vore konstanta avlöningsförmåner och således av ungefär samma

natur som den egentliga lönen, hade kommittén tagit i övervägande,

huruvida icke någon eller några av dessa förmåner rätteligen borde tagas

i betraktande vid pensions fastställande. Kommittén hade därvid

trott sig finna, att det skulle vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

om inkvarterings- och servisbidraget finge medräknas i pensiousunderlaget.

Då det väl kunde antagas, att beklädnadsersättningen

vid en eventuell lönereglering för flottans underofficerare komme att bortfalla,

hade det synts kommittén olämpligt att i lagen inrycka ett stadgande,

att vid pensionsunderlagets beräknande hänsyn skulle tagas

jämväl till denna förmån. Kommittén hade ej heller ansett lämpligt att

i lagen införa bestämmelse därom, att ersättningen för ved och ljus

skulle vid pensionens beräknande tagas i betraktande, då denna ersättning

vore av speciell natur.

Kommittén erinrade vidare, att enligt nu gällande militära pensioneringsgrunder

den, som innehade lön till belopp ej överstigande

1,000 kronor, skulle äga i pension uppbära lönens hela belopp, medan

för innehavare av högre avlöningar pensionen, utginge med endast viss

procent av lönen. Fastställandet av 1,000 kronor såsom den gräns,

intill vilken pensionen sattes lika med lönen, hade ursprungligen avsett

att gynna de små löntagarna eller i första hand underofficerarna med

vederlikar, men hade med nuvarande avlöningsförmåner blivit skäligen

betydelselöst. Såväl fanjunkare vid armén som underofficerare vid marinen

uppbure nämligen, i olikhet med vad fallet varit vid pensioneringsgrundernas

fastställande, så pass höga löner, att de komme bland den

grupp av pensionstagare, för vilka pensionen beräknades till endast 80

procent av lönen. Skulle kommitténs förslag att vid pensionsunderlagets

beräknande lägga inkvarterings- och servisbidraget till lönen komma att

godkännas, skulle behovet av den nyssnämnda gränsens höjande framträda

ännu mer. Med avseende å det av kommittén föreslagna sättet

för pensionsunderlagets beräknande hade kommittén funnit gränsen, intill

vilken pensionsunderlaget borde sättas lika med summan av däri ingående

avlöningsförmåner, skäligen böra framflyttas till 1,500 kronor.

Vidkommande frågan om skyldighet att avgå från tjänsten anförde

kommittén, att enligt den civila pensionslagen sådan skyldighet i regel

inträdde samtidigt med rätten att tillträda pension, såsom naturligt vore,

14

då denna rätt icke medgåves tjänstinnehavare, förrän han uppnått så

hög levnadsålder, att han i allmänhet kunde antagas icke vidare besitta

de kropps- och själskrafter, som erfordrades för att kunna på ett nöjaktigt

sätt uppehålla sin tjänst. I de gällande militära pensioneringsgrunderna

tillämpades en avvikande regel, i det att militär tjänstinnehavare

i allmänhet ägde rätt att utan särskilt tillstånd kvarstå i tjänsten

tre år, vanligen kallade respitår — kaptener och innehavare av lägre

grader vid marinen, som vore pensionsberättigade vid 55 års ålder, dock

endast ett halvt år — utöver den tid, då han enligt levnadsåldern bleve

pensionsberättigad, och därutöver kunde honom beviljas tillstånd att än

längre i tjänsten kvarstå, därest det prövades vara för riket nyttigt.

Då emellertid pensioneringsbestämmelserna borde i främsta rummet

hänföra sig till det allmännas intresse, och alltså ett kvarstående i

tjänsten utöver uppnådd pensionsålder aldrig borde få göras ensidigt

beroende av tjänstinnehavarens beslut, ansåge kommittén, att i pensionslagen

borde intagas bestämmelse om, att avgångsskyldighet skulle inträda

samtidigt med att tjänstinnehavaren uppnått den för rätt till hel

pension för sådan tjänstinnehavare fastställda levnadsålder, dock att

Konungen eller, där viss myndighet ägde att från tjänsten avskeda, den

myndighet borde kunna låta med avskedet anstå, därest och så länge

tjänstinnehavaren prövades kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna. Sådant anstånd syntes emellertid icke böra medgivas

för längre tid än sammanlagt tre år.

Kommittén berörde i sitt utlåtande jämväl frågan om höjning av

pensionsavgifterna och erinrade i detta avseende, att medan delägarna i

arméns och flottans pensionskassor i årlig avgift erlade oförändrat 4

procent av sammanlagda beloppet av kassa- och fyllnadspensionen, den

civila pensionslagen åter beräknade avgiftsprocenten efter beloppet av det

för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlag och efter en progressiv

skala, så att avgiftsprocenten utgjorde en tiondels procent för varje helt

hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än 3 procent. Efter det

sålunda bestämda procenttalet erlades avgiften på det för tjänstinnehavaren

gällande pensionsunderlaget.

För bedömandet av lämpligheten och billigheten att i detta avseende

ändra de militära pensionsavgifterna till större likhet med de civila och

särskilt tillämpa principen om progressiv skala för dem hade kommittén

funnit det nödvändigt att närmare tillse, huru de gällande pensionerings - grunderna i övrigt inverkade på pensionsväsendets kostnad för statsverket

för de olika kategorierna. För de under den civila pensionslagen hörande

tjänster vore pensionsåldern vanligen densamma, vare sig avlöningen

15

vore sådan, att den medförde en högre eller lägre pension. De civila

tjänstinnehavare, som avginge med högre pension, komme härigenom att

erlägga mot denna högre pension svarande avgifter under jämförelsevis

kortare tid än de, som avginge med lägre pension, erlade mot den lägre

pensionen svarande avgifter. För civila tjänstinnehavare vore sålunda

en dylik progressiv skala nödvändig, för att de, som avginge med högre

pension, genom egna avgifter skulle hava grundlagt proportionsvis lika

stor del av pensionen som de, vilka avginge med lägre pension. Vid

de militära tjänsterna åter vore pensionsåldern så olika för tjänster med

högre eller lägre lön, att avseende måste fästas härvid. Verkställda

undersökningar hade givit vid handen, att, på grund av den lägre pensionsåldern

för tjänster med lägre lön, de bidrag, som dessas innehavare lämnade

till sin egen pensionering, redan nu vore betydligt lägre än vid

tjänster med högre lön. Sålunda hade, med beräkning av 3 V2 procents

räntefot, dessa bidrag visat sig, vad arméns personal anginge, växla

mellan 31.6 procent av pensionernas kapitalvärde för general och 9.9

procent för kapten av 1. klassen. För underofficerare uppginge de till

ungefär 11 procent. * Beträffande personal vid marinen framträdde en

liknande växling; avgiftsprocenten utgjorde här 36.3 procent för flaggman,

17.7 procent för kapten av 1. klassen och omkring 12 procent för

underofficerare.

Enligt de av kommittén föreslagna pensioneringsgrunderna komme

motsvarande siffror att utfalla något annorlunda, men huvuddragen bleve

desamma. Genom den högre avgångsåldern för de militära tjänstinnehavarna

i högre grader komme dessa sålunda redan med den nu tilllämpade

konstanta avgiftsprocenten att genom egna avgifter bidraga till

sin pension med proportionsvis större del än de lägre tjänstinnehavarna.

Om för militära pensionstagares avgifter infördes progressiv skala i avsikt,

att varje pensionstagare skulle genom egna avgifter hava grundlagt

proportionsvis lika stor del av sin pension, komme progressionen att gå

i motsatt riktning mot vad fallet vore beträffande civila pensionstagare,

så att pensionsavgifterna för högre pensioner skulle utgå efter fallande

skala. Under sådana förhållanden hade kommittén icke ansett sig böra

föreslå införande i den militära pensionslagen av föreskrift om erläggande

av pensionsavgifter enligt progressiv skala.

Att åter ingå i prövning av avgiftens absoluta storlek hade kommittén

ej ansett ligga i sitt uppdrag.

Beträffande frågan om pensioneringens handhavande föreslog kommittén,

att de nu befintliga särskilda pensionskassorna för armén och

16

Särskild mening

av tvä

ledamöter av

1910 års

kommitté.

marinen skulle ombildas till en för armén och marinen gemensam pensionsanstalt,

vars styrelse skulle haudhava all militär pensionering med

undantag av manskapspensioneringen vid armén.

Två ledamöter av kommittén, generalmajoren C. O. Nordensvan

och konteramiraln, dåvarande kommendören S. Ankarcrona, uttalade en

från kommitténs flertal avvikande mening och ansågo, att då i kommitténs

uppdrag bland annat inginge att verkställa utredning angående

förändring av de för armén och marinen gällande pensioneringsgrunder

till större likhet med den civila pensionslagens huvudgrunder, kommittén

i sitt betänkande jämväl bort framlägga eu utredning, huruvida pensionsunderlaget

för arméns och marinens personal lämpligen borde beräknas

efter i den civila pensionslagen härför följda grunder.

I sådant avseende åberopade reservanterna, att medan pensionsbeloppen

för militära tjänstinnehavare utgjorde omkring eller föga mer

än 50 procent av samtliga avlöningsmedel, motsvarande belopp, sådana

de blivit bestämda genom 1907 års pensionslag, uppginge för en civil

tjänsteman av tredje lönegraden (byråchef) till 69,’ av andra lönegraden

till 72 och av första lönegraden till 71 procent, till följd varav pensionsbeloppen

vore väsentligt högre för de civila än för de med dem i avlöningshänseende

likställda militära tjänstinnehavare.

Mot en ändring av sättet för beräkning av de militära pensionerna

till närmare överensstämmelse med det i den civila pensionslagen följda

sättet för pensionsunderlagets bestämmande med därav följande höjning

av pensionsbeloppen kunde visserligen invändas, att på grund av den i

allmänhet lägre pensionsåldern vid armén och vid marinen än vid de

civila ämbetsverken en tidigare förvärvad pension hade större kapitalvärde

än en senare förvärvad högre pension, men ur tjänstinnehavarnas

synpunkt vore det i allmänhet fördelaktigare att under längre tid få

bibehålla en högre avlöning, vilken dessutom växte medelst ålderstillägg,

och att därefter komma i åtnjutande av en högre pension, än att vid

50 eller 55 års ålder eller just vid den tidpunkt, då för en familjefader

barnens uppfostran vanligen förorsakade de drygaste kostnaderna, nödgas

avgå med en pension, som i allmänhet understege hälften av den förutvarande

avlöningen.

För den pensionerade militären funnes endast små utsikter att erhålla

någorlunda inbringande anställning vare sig i allmän eller enskild

tjänst. Den pensionerade bleve därför i regel lör sitt uppehälle hänvisad

huvudsakligen till sin pension.

IT

Vid bedömande av det inflytande, som den lägre pensionsåldern

kunde tillmätas vid bestämmandet av pensionsbeloppens storlek, måste

emellertid hänsyn tagas jämväl till den omständigheten, att den militära

pensionen intill 65 och för vissa pensionstagare ända intill 70 års ålder

vore åtföljd av viss fortfarande tjänstgöringsskyldighet, med vilken vore

förenad andra skyldigheter, såsom att underhålla uniform, att icke lämna

riket utan erhållet tillstånd, att fortfarande lyda under krigslagarna, att

inställa sig till viss tjänstgöring i fredstid samt icke minst att vid mobilisering

inträda i tjänstgöring till och med i främsta linjen, om så

påfordrades. Den militära pensionen vore sålunda i själva verket intill

ungefär samma ålder som den, då den civila tjänstinnehavaren avginge

med pension, en beredskapsavlöning. Vidare vore den tidigare pensionsåldern

framkallad av statens behov, icke av hänsyn till pensionstagarna.

I verkligheten erhölle sålunda de militära pensionerna enbart pensions

natur först, sedan pensionstagaren uppnått 65 eller i vissa fall 70 års

ålder och därigenom utträtt ur reserven. Han vore då och först då fullt

jämförlig med den civila pensionstagaren, och det syntes icke förelinnas

någon anledning, varför den förutvarande officeren eller underofficeren

skulle erhålla ett lägre pensionsbelopp än den civila tjänstinnehavaren

eller icke vara förtjänt av lika stor pension som denne.

Efter en erinran om huvudgrunderna för beräkning av pension enligt

den år 1910 utfärdade nya pensionslagen för tjänstemän vid statens

järnvägar anförde reservanterna slutligen, att av den utav dem gjorda

utredningen tydligt torde framgå, att en ökning av pensionerna för

militära och civilmilitära tjänstinnehavare vore väl befogad. Kommitténs

flertal hade emellertid ansett det ligga utom kommitténs uppdrag att

avgiva förslag till en fullständig pensionsreglering och därför ansett sig

sakna befogenhet att föreslå, att pensionsunderlaget för tjänstinnehavare

vid armén och marinen skulle bestämmas enligt väsentligt andra grunder

än de, som nu vore härför gällande. Under sådant förhållande hade

reservanterna icke ansett sig böra reservera sig mot de av kommittén

föreslagna grunderna för pensionsunderlagets beräknande, men ville i

detta sammanhang framhålla, att kommitténs förslag icke borde anses

utgöra ett slutgiltigt förslag till det militära pensionsväsendets ordnande.

Då antagandet av en ny lag angående militära och civilmilitära tjänstinnehavares

rätt till pension av den av kommittén föreslagna lydelsen

sannolikt skulle hava till följd, att en eventuell pensionsreglering bleve

undanskjuten till en oviss framtid, ansåge reservanterna sålunda, att

frågan om pensionsreglering för tjänstinnehavare vid armén och marinen

borde göras till föremål för fullständig utredning, innan pensionslagen

3

4 321 18

18

Särskild

maning ät en

ledamot ar

1910 års

kommitté.

Yttranden

örer kommitténs

förelag.

ArméförTaltningen

1913.

toges under slutlig omprövning, samt att kommitténs förslag borde

undergå den ändring, som kunde bliva en följd av sagda utredning.

Vid en dylik utredning syntes även hänsyn böra tagas till ur militär

synpunkt eventuellt önskvärda jämkningar i fråga om den levnadsålder,

vid vilken rätt till pension och skyldighet att avgå ur tjänst skulle

inträda.

Därjämte borde tagas under omprövning, huruvida icke förbättring

i pensionerna borde beredas nuvarande eller före den nya lagens antagande

nyinträdande pensionstagare, särskilt dem, som vore tjänstskyldiga i

arméns eller marinens reserver.

En ledamot av kommittén, herr E. A. Nilson, hyste en från kommitténs

flertal avvikande mening rörande irågan om pensionsväsendets

handhavande. Reservanten ansåg, att handhavandet av pensioneringen av

den militära och civilmilitära tjänstemannapersonalen lämpligast borde anförtros

beträffande armén tillhörande personal åt arméförvaltningen och

beträffande marinen tillhörande personal åt marinförvaltningen, samt att

med avseende å pensioneringen av änkor och barn efter avlidna militära

och civilmilitära tjänstemän borde utredas, huruvida ej arméns

änke- och pupillkassa samt flottans gratialfond lämpligen borde sammanslås

med civilstatens änke- och pupillkassa eller möjligen annan

eller andra dylika kassor i syfte att ernå förenklad förvaltning och därigenom

nedbringa förvaltningskostnaderna.

Yttranden över kommitténs förslag avgåvos av vederbörande myndigheter.

Såvitt angår de delar av förslaget, för vilka i det föregående närmare

redogjorts, hade av de hörda myndigheterna cheferna för generalstaben,

marinstaben och kustartilleriet icke någon erinran att framställa.

Marinförvaltningen fann sig på anförda grunder icke böra ingå på

någon detaljgranskning av kommitterades förslag till militär pensionslag.

Arméförvaltningen anförde i utlåtande den 21 juni 1913 beträffande

den av kommittén föreslagna höjningen av pensionsbeloppen huvudsakligen

följande.

Arméförvaltningen hade icke kunnat finna sig övertygad av kommitténs

skäl för inkvarterings- och servisbidragets inräknande i det lönebelopp,

efter vilket pensionen skulle beräknas. Det vore visserligen sant,

att i gällande avlönii^reglemente för armén inkvarterings- och servisbidrag

jämställdes med de i stat uppförda lönerna, men vid genomföran

-

in

det av löneregleringar hade man fastställt ett visst förhållande mellan

lönebeloppen och övriga avlöningsförmåner just med hänsyn till den

pension, man ansett sig böra anslå åt löntagaren. Funnes det billigt

eller rättvist, att den sålunda anslagna pensionen höjdes, så torde bättre

utvägar finnas för att nå detta mål än en förhöjning i pensionen med

hänsyn till inkvarterings- och servisbidragens växlande belopp. Det torde

dock knappast varit avsett, att frågan härom skulle i detta sammanhang

upptagas till prövning.

Beträffande kommitténs förslag om höjning av den lönegräns, intill

vilken pension finge beräknas till fulla beloppet av lönen, från 1,000 till

1,500 kronor, ansåge sig arméförvaltningen med hänsyn till den jämförelsevis

obetydliga kostnadsökning, denna förändring i och för sig

skulle förorsaka statsverket, samt till den omständigheten, att pensionsförbättringen

i praktiken skulle huvudsakligen beröra fanjunkaregraden,

för vilken pensionsbeloppet med utgångspunkt från gällande lönestat

skulle höjas från 1,000 till 1,200 kronor, böra tillstyrka kommitténs

förslag i denna del. Skulle åter kommitténs förslag, i vad det avsåge

höjning av pensionsbeloppen, antagas oförändrat, komrne pensionsbeloppet

för löntagare inom fanjunkares löneklass att på en gång höjas

från 1,000 till 1,440 kronor eller med nära 50 procent.

Statskontoret erinrade i underdånigt utlåtande den 12 juli 1913,

hurusom ämbetsverket i sin skrivelse den 13 oktober 1909 framhållit vissa

synpunkter såsom beaktansvärda vid en omläggning av det militära

pensionsväsendet. Som dessa synpunkter i stor utsträckning vunnit

beaktande av kommittén, ansåge statskontoret dennas förslag i huvudsakliga

delar kunna förordas. I fråga om de delar av kommitténs

förslag, för vilka här ovan närmare redogjorts, anförde statskontoret

följande.

Kommittén hade icke ansett dess uppdrag innebära utarbetande av

något fullt genomgripande förslag till pensionsreglering för vederbörande

tjänstinnehavare. Emellertid hade kommittén beträffande pensionsunderlagets

beräknande föreslagit två bestämmelser, som ledde till någon

ökning av de nu utgående pensionerna. Den ena av dessa bestämmelser

avsåge inkvarterings- och servisbidragets läggande till lönen vid beräknandet

av pensionsunderlaget och den andra framflyttande från 1,000

kronor till 1,500 kronor av den gräns, intill vilken pensionsunderlaget

borde sättas lika med summan av däri ingående avlöningsförmåner.

Med hänsyn till vad av såväl kommittén som två reservanter inom

densamma anförts om de militära pensionernas låga belopp hade stats

-

Statskontoret

1913.

20

kontoret funnit dessa bestämmelser välbetänkta. Statskontoret ville dock

framhålla, att genom dessa jämförelsevis obetydliga förbättringar i de

nuvarande pensionsförhållandena ingalunda finge anses undanröjt det behov

av en verklig pensionsreglering, som på ifrågavarande område otvivelaktigt

förelåge, men som icke syntes lämpligen böra äga rum annat än i

sammanhang med prövning av frågan om lönereglering för de militära

och civilmilitära tjänstinnehavarna. I avbidan på en sådan allmän

revision av grunderna för pensionsbeloppens bestämmande hade statskontoret

funnit de nu föreslagna förbättringarna, vilka endast obetydligt

rubbade de för närvarande gällande pensioneringsgrunderna men dock

medförde en välbehövlig om än ringa ökning i pensionsbeloppen, böra

komma i tillämpning i sammanhang med den nya lagen.

Efter att närmare hava yttrat sig rörande vissa punkter i den av

kommittén föreslagna militära pensionslagen erinrade statskontoret

emellertid, hurusom 1912 års riksdag anhållit, att Kung!. Maj:t måtte

låta verkställa en allsidig utredning, huruvida och på vilka grunder eu

centralisering av pensionsanstalter, understödda av staten, lämpligen

kunde genomföras, samt därefter för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning. Med anledning härav hade,

efter erhållet bemyndigande, chefen för finansdepartementet tillkallat

sakkunniga personer för att verkställa den sålunda begärda utredningen.

De militära pensionskassornas ställning måste givetvis vid denna

utredning tagas i övervägande. Det förelåge därjämte anledning antaga,

att utredningen komme att ingående behandla jämväl spörsmålet, huruvida

icke såväl den civila som den militära pensioneringen och andra

dithörande ärenden lämpligen kunde överlämnas åt ett enda centralt

pensionsverk. Att, innan resultatet av denna utredning förelåge, fatta

beslut om ändrat handhavande av den militära pensioneringen syntes

statskontoret icke böra ifrågakomma.

I avvaktan på den anbefallda utredningens resultat torde därför

enligt statskontorets mening den militära pensioneringen böra fortfarande

tills vidare ombesörjas av de nuvarande pensionskassorna; och då det

knappast kunde anses lämpligt att under denna tid pålägga kassornas

styrelser bördan av nya pensioneringsgrunders tillämpning, syntes den

föreslagna pensionslagen och därmed sammanhängande bestämmelser,

vilka i allt fall, om de skulle bliva å nuvarande kassor tillämpliga,

tarvade omarbetning, icke böra komma i tillämpning förr än i sammanhang

med förändrat ordnande av den mditära pensioneringens handhavande.

21

Från statskontorets beslut var föredraganden, dåvarande extra byråchefen

friherre Leijonhufvud skiljaktig i vissa delar och yttrade bland

annat följande:

Vad beträffade kommitténs av statskontoret förordade förslag om

pensionsunderlagets beräknande syntes det föredraganden kunna ifrågasättas,

huruvida det kunde anses lämpligt att, innan utredning rörande

en fullständig pensionsreglering för tjänstinnehavare, å vilka den militära

pensiouslagen skulle bliva tillämplig, ännu förelåge, i berörda avseende

göra någon som helst ändring i det nu bestående; detta icke därför,

att den pensmnsförhöjning, som kommitténs förslag skulle medföra-, i

och för sig vore alltför vittgående; tvärtom funne även föredraganden

i likhet med pluraliteten förbättringen ingalunda fullt tillfredsställande;

men densamma förefölle likväl så pass omfattande, att den måste anses

ägnad att undanskjuta frågan om den fullständiga pensionsreglering, som

utan tvivel vore av nöden.

Därest emellertid, såsom statskontoret hemställt, frågan om förändrat

ordnande av det militära pensionsväsendet finge vila i avvaktan

på resultatet av igångsatt utredning om centralisering av statens pensionsväsende,

förefunnes anledning antaga, att under tiden eu utredning

kunde hinna verkställas i fråga om < n fullständig pensionsreglering för

militära och civilmilitära tjänstinnehavare.

Vad anginge frågan om det militära pensionsväsendets handhavaude

vore föredraganden med pluraliteten i statskont ret enig därom, att med

förändrat ordnande av denna del av statens pensionsväsende borde anstå

i avvaktan på resultatet av den igångsatta utredningen rörande centralisering

av statens pensionsväsende i allmänhet. Därest med hänsyn

till önskvärdheten därav, att de nya militära pensioneringsgrunderna

snarast möjligt finge komma i tillämpning, det skulle anses lämpligt

att under utredningstiden provisoriskt ordna den militära tjänstemannapensioneringens

handhavande, skulle sådant låta sig på enklaste sätt

gorå genom att tillsvidare uppdraga handhavandet åt statskontoret, som

redan förut vore utrustat för handläggning av pensionsärenden och som

därför, under förutsättning att uppbörd och redovisning ankomme på de

militära medelsförvaltande myndigheterna, säkerligen skulle utan några

större svårigheter eller mera omfattande anordningar kunna åtaga sig

bestyret.

Direktionen över arméns pensionskassa avgav infordrat yttrande i

ärendet den 9 juni 1913 och förklarade sig därvid anse fullt befogat,

att inkvarterings- och servisbidraget inräknades vid pensionsunderlagets

Direktionen

bror arméns

pensioaakaisa

1913.

22

Krifib«fälet

1913.

bestämmande, liksom att gränsen, intill vilken pensionsunderlaget sattes

lika med beloppet av däri ingående avlöningsförmåner, höjdes till 1,500

kronor. Direktionen funne vidare ingen anledning till bibehållande av

undantagsbestämmelsen därom, att pensionsunderlaget skulle utgöra endast

75 procent av avlöningsbeloppet, när detta uppginge till 6,000 kronor

eller mera.

Slutligen ansåge direktionen, att om någon pensions förhöjning komme

att äga rum, förmånen av sådan förhöjning borde tillkomma även dåvarande

pensionstagare. I detta syfte föreslog direktionen införande av

en bestämmelse, att innehavare av pension från arméns eller flottans

pensionskassa skulle äga komma i åtnjutande av pension enligt de föreslagna

nya bestämmelserna mot erläggande av den förhöjning i pensionsavgift,

som skulle hava uppkommit, därest han under de sista 12

åren av sin tjänstetid erlagt de i den nya pensionslagen stadgade avgifter.

Krigsbefälet avgav den 17 december 1913 utlåtande i föreliggande

fråga och anförde därvid beträffande den föreslagna pensionsförhöjningen

huvudsakligen följande.

Av vad i ärendet förekommit framginge, att den militära pensionen

vore väsentligt mindre än den civila, ej blott där den militära pensionsåldern

inträdde tidigare än den civila, utan även där förhållandena i

detta hänseende vore lika. Det funnes emellertid intet rimligt skäl,

varför en militär tjänstinnehavare skulle få det sämre ställt i pensionshänseende

än en civil tjänstinnehavare, för vilken lika förhållanden rådde

i avseende på tjänsteställning, avlöning och inträde i pensionsåldern.

Detta skulle nämligen innebära ett underkännande av det i statens tjänst

nedlagda militära arbetets värde och betydelsen av den ständiga beredskap

till högsta personliga uppoffring för fosterlandet, som fordrades av

den militära tjänstinneha varen ej blott under hans kvarstående i aktiv

tjänst utan även under hela den tid, han tillhörde reserven.

Krigsbefälet ville därför såsom sin bestämda mening framhålla, att

en förbättring av de militära tjänstinnehavarnas pensioner till likhet

med de motsvarande civilas överensstämde med rätt och billighet.

Vad åter anginge pensionerna för de militära tjänstinnehavare, vilka

inträdde i pensionsåldern väsentligt tidigare än likställda civila, hade

såsom huvudskäl för deras mindre pensioner anförts, att den lägre avgångsåldern

för dem medförde betydligt större möjligheter till utkomst

på andra områden. Detta vore, såsom framginge särskilt av de båda

reservanternas i kommittén yttrande, endast till viss grad sant.

23

Det kunde nämligen icke bestridas, att på senare tider möjligheterna

i detta hänseende inskränkts genom övningstidens utsträckning och, vad

särskilt officerarna beträffade, de numera vanliga förflyttningarna i samband

med befordran, även inom kompaniofiicersgraderna. Utsikterna för

officer eller underofficer i tjänst att på ett betryggande sätt förbereda

anskaffningen av och tillförsäkra sig en skäligt avlönad syssla vid avskedstagandet

vore redan nu ytterst små och komme med sannolikhet

att än mer minskas. 1 likhet med reservanterna ansåge krigsbefälet

därför, att den pensionerade militären hädanefter i regel för sitt uppehälle

bleve hänvisad till pensionen och detta i en ålder, då för en familjefader

utgifterna för barnens uppfostran vanligen vore störst. Det syntes

därför icke vara berättigat, att ifrågavarande militära tjänstinnehavare i

anledning av den tidigare avgå ugsål dem ställdes avsevärt sämre i pensionshäuseende

än andra statens pensioustagare.

Regleringen av pensioneringsgrunderna torde därför böra gå i den

riktningen, att de militära pensionerna höjdes så, att de för avskedstagare

av 60 års eder högre avgångsålder bleve lika med, samt att de

för tidigare avskedstagare icke komme att väsentligt understigå de civila

pensionerna. Däremot måste sådan förändring av pensionering-g underna

anses obillig, som ställde åtskilliga pensioustagare sämre än förut. Så

skulle bliva fallet, om respitåren borttoges utan samtidig höjning av

pensionerna uti »ver vad kommittén föreslagit. Bibehållandet av respitåren

vore nämligen för tjänstinnehavaren en avsevärd fördel, dels emed in

han under eu längre tid finge uppbära lön, och dels emedan han för

erhållande av civil anställning kunde välja lämplig tidpunkt för avskedstagandet.

Men samtidigt kunde icke bestridas, att donna rättighets

borttagande vore ett mycket viktigt statsintresse.

En sammanställning av myndigheternas uttalanden och det nu anförda

påvisade det ur alla synpunkter befogade däruti, att omläggningen

av de militära pensioneringsgrunderna komme att omfatta en avsevärd

ökning av pensionerna. Ur de blivande pensionstagarnas synpunkt

måste detta önskemål betraktas såsom det huvudsakliga,

som härför valdes vore däremot icke av samma vikt. Men givetvis hade

krigsbefälet låtit sig angeläget vara att söka välja den väg, som säkrast

och enklast ledde till målet. Härvidlag hade ett frånträdande av äldre

uppfattning och föreskrifter visat sig nödvändigt, enär dessa i många

avseenden ej syntes följdriktiga. Exempelvis skulle enligt nu gällande

bestämmelser vissa pensionstagare med mycket sen avgångsålder erhålla

pension, beräknad efter 7 5 procent, medan däremot för pensionstagare

med tidigare avgångsålder pensionen beräknades efter 80 procent en

24

bestämmelse, som vore så stridande mot gängse pensioneringsgrunder

att den under alla förhållanden borde upphävas. Vidare nödvändiggjorde

de äldre föreskrifterna för pensionsbeloppens beräkning en del

undantagsbestämmelser, medan däremot givetvis sådana föreskrifter borde

så långt möjligt fastställa en enda enkel beräkningsgrund, som kunde

inrymma alla olika fall. Vad vidkomme kommitténs förslag, svntes detsamma

otillfredsställande såväl i fråga om pensionsbeloppens storlek som

pensioneringsgrunderna.

Den naturligaste och i princip riktigaste beräkningsgrunden för

pensionsbeloppens bestämmande torde vara att låta en viss skälig procent

av en tjänstinnehavares hela ordinarie avlöning utgå såsom pension.

Till denna beräkningsgrund hade också statsmakterna principiellt anslutit

sig i och med fastställandet av den sista mera genomgripande pensionsregleiingen

den för tjänstemännen vid statens järnvägar. Krigsbefälet

hade också ansett, att denna beräkningsgrund borde uppställas

såsom norm jämväl för arméns pensionering, i all synnerhet som förhållandena

vid statens järnvägar och armén i föreliggande hänseenden

företedde många likheter. Sålunda åtnjöte stora grupper tjänstinnehavare

av båda kategorierna inkvartering in natura; lön och tjänstgöringspenningar

vid statens järnvägar motsvarade lön och dagavlöning

vid armén o. s. v.

Krigsbefälet ansåge alltså, att såsom underlag för pensionens bestämmande

borde. tjäna viss procent av den ordinarie avlöning för år

räknat,. som åtföljde den tjänst, från vilken avgång ägde rum. Till

ordinarie, avlöning syntes höra hänföras lön (jämte ålderstillägg), hel

dagavlöning eller tjänstgöringspenningar samt ‘lägsta inom lönegraden

utgående inkvarterings- och servisbidrag. Däremot syntes icke sådan

avlöning som arvode, ersättning för ved och ljus samt ''häst- och furageersättning

böra inräknas i pensionsunderlaget.

Om man utginge ifrån en tillämpning av denna allmänna beräkningsgrund,

återstode att fastställa den procent av den ordinarie avlöningen,

som skulle utgöra pensionsunderlag. Avvägandet av denna procentsats

vore tydligen av största vikt, enär den bleve bestämmande för

pensionsbeloppens storlek.

_ Krigsbefälet ansåge sig förut hava anfört talande skäl för det berättigade

deruti, att pensionerna för tjänstinnehavare, vilka vore skyldiga

att avgå vid 60. års eller högre ålder, gjordes lika med pensionerna för

sadana civila tjänstemän, för vilka liknande förhållanden rådde i avseende

på tjänsteställning, avlöning och avgångsålder. Med tillämpning av

statens järnvägars pensioneringsgrunder borde alltså för denna grupp

25

militära tjänstinnehavare 70 procent av den ordinnrie avlöningen bestämmas

såsom pensionsunderlag. Beträffande de tjänstinnehavare för vilka

avgångsåldern av respektive 55 och 50 år gällde, borde däremot en i

någon mån fallande procentskala tillämpas på grund av de med den

tidigare avgångsåldern i viss mån följande högre förvärvsmöjligheterna.

Med fasthållande av övertygelsen om det befogade i pensinneringsgrundernas

ändring i denna riktning hade krigsbefälet emellertid ansett

sig icke böra göra framställning om fullt så stort pensionsunderlag. 1

stället föresloge krigsbefälet, med hänsyn dels till önskvärdheten av en

snar och avsevärd pensionsförbättring och dels till förefintliga utsikter

för en sådan förbättrings genomförande, pensionsfrågans lösning på

grundvalen av ett pensionsunderlag något mindre än det, som erhölles,

om man utginge ifrån arméns pensionstagares lika berättigande med

civila pensionstagare.

Under förutsättning av sådan minskning av pensionsunderlaget hade

krigsbefälet ansett det riktigt att vid detta underlags avvägande utgå

ifrån det pensionsminimum, som kunde anses på samma gång nödvändigt

och genomförbart för den grupp av tjänstinnehavare, för vilken avgångsskyldighet

inträdde vid 50 års ålder. Det vore nämligen inom

denna grupp, som en pensionsändring starkast inverkade såväl på individernas

ekonomi som i statsfruansiellt avseende.

Efter noggrant övervägande hade krigsbefälet kommit till den uppfattningen,

att detta minimum läge i ett pensionsunderlag, som motsvarade

64 procent av den ordinarie avlöningen (beräknad enligt ovan).

Ett stöd för denna uppfattning hade krigsbefälet även vunnit hos flottans

fullmäktige, vilka på andra beräkningsgrunder kommit till ungefärligen

samma minimum. Med tillämpning av förut framhållna grundsatser torde

för tjänstinnehavare med högre avgångsålder böra tillämpas progressiva

procentsatser. För att främja förslagets förverkligande hade krigsbefälet

förmenat sig icke böra föreslå större progression än en procent; och

skulle pensionsunderlaget alltså bliva 64, 65 och 66 procent av ordinarie

avlöningen för tjänstinnehavare med respektive 50, 55 och 60 års

eller högre obligatorisk avgångsålder, dock, på grund av den för statens

tjänstemän bestämda, allmänt gällande begränsningen uppåt av pensionsbelopp,

högst 6,000 kronor.

Uti följande tabell hade krigsbefälet sammanställt pensionerna så

som de nu föreslagits, jämförda dels med de nuvarande och dels med

de pensionsbelopp, som skulle erhållas, därest järnvägsmännens och de

civila tjänstemännens pensionsgrunder tillämpades på militära förhållanden.

4

4321 18

26

Tabell över avlöning, pensioner och avgifter.

Grad.

Avlöning.

Pensioner.

Årsavgifter.

Lön.

Dag-

avlöning.

Lägsta

inkvar-

tering.

Summa.

Nuva-

rande.

Enligt

kom-

mittén.

Enligt

krigs-

befälet.

Enligt

pen- sionsla- gen för

tjänste- män vid

statens

järn-

vB^ar.

Enligt

civila

pen-

sions-

lagen.

Nuva- Kri”S‘

UT,a befälets

rande. «.. ,

itorslag.

1

General...........

8.000

2,555

1,200

11,755

6,000

6,000

6,000

6,000

6,000

240 i 240

Överste.........

6,000

2,190

900

9,090

4,500

5,ISO

6,000

6,000

6,000

180 240

Överstelöjtnant..

4,500

1,825

600

6,925

3,600

4,080

4,500

4,850

5,100

144 180

Major...............

4.000

1,825

600

6,425

3.200

3,680

4.180

4,500

4,600

128 167

Kapten 1. klass..

3,100

1,460

400

5,260

2,720

3,040

3.370

3.700

3,800

108 j 135

Fanjunkare ......

1200

912,60

240

2.352,60

1,000

1,440

1,510

1,650

1,440

40 60

Sergeant 1. klass

900

730

180

1,810

900

1,080

1,160

1,270

1,080

36 1 46

Direktionen Direktionen över flottans pensionskassa, som den 12 juli 1913 avgav

YnViorTkaM* yttrande över pensionskommitténs betänkande, förkla-ade sig, med vissa

ioi3. smärre jämkningar, tillstyrka det i betänkandet framlagda förslaget till

militär pensionslag. I likhet med reservanterna inom kommittén ansåg

emellertid direktionen, att frågan om pensionsreglering för tjänstinnehavare

vid armén och marinen borde göras till föremål för fullständig

utredning, innan pensionslagen toges under slutlig omprövning, samt att

kommitténs förslag borde undergå den ändring, som kunde bliva en

följd av sagda utredning.

Fullmäktige Fullmäktige i flottans pensionskassa, vilka den 15 november 1913

pen.ionikaesa avgavo utlåtande i ämnet, ansågo sig på anförda skäl icke kunna till1913.

styrka ett godkännande av kommitténs förslag, därest icke en kraftigare

pensionsreglering samtidigt genomfördes eller ställdes i säker utsikt inom

närmaste framtid.

Av hänsyn till det statsintresse, som gjorde en pensionslags genomförande

i högsta grad önskvärt, hade fullmäktige utarbetat ett nytt

förslag till pensioneringsgrunder. Fullmäktige hade kommit till den

uppfattningen, att även de militära och civilmilitära befattningshavarnas

27

iutrossen skulle tillsvidare nöjaktigt vara tillgodosedda, därest pensionsunderlaget,

i likhet med vad i civila pensionslagen vore föreskrivet, bestämdes

att, med vissa av gällande lönestater betingade undantag —

bland annat beträffande underofficerarna — utgöra lönen med ålderstillägg

men utan inkvarteringsbidrag. Genom ett dylikt pensionsunderlag

komme pensionsökuingen att uppgå till sådant belopp, att den kunde

anses skälig.

Förhållandet mellan pensionsbeloppen för den militära personalen

enligt gällande pensioneringsgrunder samt de av kommittén och de av

fullmäktige föreslagna framginge av följande tablå:

Beställning.

Summa

avlöning.

P

e n s i

O

n.

Pension i % av

avlöningen.

Nu-

varande.

Av kom- mittén

före- slagen.

Av full- mäktige

före- slagen.

Nuva-

rande.

Av

kom-

mittén

före-

slagen.

Av full- mäk- tige

före- slagen.

Flaggman, chef för kustartilleriet ......

11.755

6,000

6,000

I

6,000

51,o

51,0

51.o

Kommendör, överste ........:..............

9,090

—

4,500

—

5,180

—

6,000l

—

49,5

57,o

66,o

Kommendörkapten av 1. graden, överste-

löjtnant ...................................

6,925

-

3,600

—

4,080

4,500;

—

52,o

58,9

65,o

Kommendörkapten av 2. graden, major

6,425

-

3,200

—

3.680

—

4,000

i

—

49,8

57,3

62,3

Kapten av 1. klassen........................

5,260

—

2,720

-

3,040

—

3,400

—

51,7

57,8

64,6

Kapten av 2. klassen........................

4,260

—

1,920

—

2,240

—

2.400

—

45,i

52,6

56,3

Löjtnant .......................................

2,895

—

1,200

-

1.500

—

1,500

—

41,5

51,8

51,8

Underlöjtnant .................................

2,115

720

1,020

720

-

34,o

48,2

34,o

Flaggunderofficer (maskinist)...............

2.848

80

1,094

40

1,500

—

1,500

—

38,4

52,7

52,7

Underofficer av 1. graden vid kust-

artilleriet..................................

2,482 50

O

CD

Vt-

Vt-

O

1,500 —

1,500

-

44,1

60,4

60,4

Flaggunderofficer (ej maskinist) .........

2,48105

1,094

40

1,500

-

1,500

—

44,1

60,5

60,5

Underofficer av 2. graden (maskinist)...

2,39105

1,000

1,280

-

1,380

—

41,8

53,5

58,7

Underofficer av 2. graden (ej maskinist)

2.153 80

1,000

—

1,280

—

1,380

—

46,*

59,4

64,2

Underofficer av 2. graden vid kust-

artilleriet ..................................

2,153180

1,000

1-

1 1,2801—

1,380

46,4

59,4

64,s

Fullmäktige hade emellertid icke förbisett, att med de av fullmäktige

föreslagna pensionsunderlagen kostnaden för pensioneringen skulle

komma att i icke oväsentlig grad ökas. Fullmäktige hade därför, ehuru

28

med tvekan, ansett, att pensionsavgiften skulle kunna höjas med 50

procent eller från 4 procent till 6 procent å pensionsunderlaget.

Den militära pensionskommitténs förslag har hittills icke föranlett

annan ändring i bestämmelserna rörande den till armén och marinen

hörande personalens pensionering än att, såsom ovan omförmälts, genom

kungl. kungörelsen den 17 september 1914 rätten till s. k. respitår borttagits,

i sammanhang varmed ändrade föreskrifter meddelats om skyldighet

att avgå för den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till

följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befinnes för framtiden

oförmögen till tjänstgöring.

29

11. Inkomna framställningar.

Uti underdånig skrivelse den 5 januari 1917 liar styrelsen lör

svenska uuderofficersförbundet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga

pensionsfrågans snara lösning i övervägande. Från många underofficerare,

såväl i tjänst varande, vilka stode färdiga att lämna den aktiva

tjänsten, som de, vilka redan vore nödsakade att leva på den nuvarande

knappt tillmätta pensionen, hade inkommit framställningar, som gåve

vid handen, att bland dessa senare i många fall den största nöd vore

tillfinnandes. Av verkställda utredningar och uttalanden av myndigheter

framginge, att en pensionsförbättring vore väl motiverad. Underofficeren

inträdde i pensionsåldern, då staten utnyttjat hans arbetskraft i den utsträckning,

som med statens intressen befunnits vara förenlig, och då

den privata verksamheten icke ansåge sig hava behov av hans arbetskraft,

ty ingen anställde gärna i sin tjänst en person i 50—55-årsåldern.

Men underofficerens pension syntes dock vara avpassad med hänsyn till

den privata inkomst, han ansåges kunna förskaffa sig. Detta måste

vara förklaringen till den låga pension, som utginge till underofficeren,

jämförd med andra statstjänare i liknande ställning men med pensionsbelopp

betydligt högre och avgång ur tjänst vid senare år. Härtill

komme, att en person vid 50 år i många fall hade minderåriga barn

att försörja. På grund därav hemställde förbundsstyrelsen, att Kungl.

Maj: t måtte vidtaga åtgärder för pensionsfrågans snara lösning i sådan

omfattning, att pensionsbeloppet möjliggjorde en dräglig existens för

underofficeren vid dennes inträde i pensionsåldern.

Styrelsen för nämnda förbund har härjämte i underdånig skrivelse

den 30 september 1917 i sammanhang med ett av styrelsen framlagt

förslag till lönereglering för underofficerarna anhållit, att en reglering

jämväl av pensionerna snarast måtte komma till stånd. I sådant avseende

föreslog styrelsen, att pensionsbeloppet skulle bestämmas till en

viss procent antingen å lönen eller å samtliga avlöningsförmånerna.

Styrelsen

för svenska

underofficersförbundet.

30

Till krigstjänst

inkallade

pensionerade

underofficerare

Tid

flottan.

Svenska

musikunder

officerarnas

riksförbund.

Pensionerna skulle enligt det första alternativet utgå med lägst 1,248

kronor och högst 2,000 kronor samt enligt det senare alternativet med

lägst 1,374 kronor och högst 2,157 kronor, allt för helt år räknat.

Vidare hava i underdånig skrivelse den 8 juli 1918 till krigstjänst

inkallade pensionerade underofficerare vid flottan anhållit, bland annat,

att dylik personal måtte inbegripas i den utredning beträffande tillfällig

pensionsförbättring, som de sakkunniga anbefallts verkställa, och i följd

härav jämväl komma i åtnjutande av eventuellt pensionstillägg. Såsom

skäl. för denna framställning har anförts, att de flesta av ifrågavarande

pensionärer alltsedan sitt inträde i pensionsåldern varit och fortfarande

vore inkallade till tjänstgöring och fullgjorde denna under i övrigt lika

tjänsteförhallanden, skyldigheter och ansvar som sina kamrater vid

stammen, vadan de också syntes böra vara lika berättigade som dessa

till pensionsförbättring eller pensionstillägg. Härtill komme ytterligare,

att de på grund av sin tjänstgöring saknade möjlighet att i likhet med

de pensionerade underofficerare, vilka icke vore inkallade till tjänstgöring,

skaffa sig enskild verksamhet och därigenom bereda sig tillskott

till sina inkomster.

Slutligen har till de sakkunniga ingivits en den 13 september 1918

dagtecknad skrivelse från svenska musikunderofficerarnas riksförbund,

däri hemställts, att musikunderofficerarna i avseende å tillfällig pensionsförbättring

måtte likställas med övriga underofficerare utan hinder därav,

att de vid den år 1918 beslutade tillfälliga löneregleringen satts i en

undantagsställning i jämförelse med sina nyssnämnda kamrater.

31

III. Tillfällig löneförbättring enligt beslut vid 11)18 års

lagtima riksdag.

Då de sakkunniga haft att taga under övervägande, efter vilka

grunder en tillfällig pensionsförbättring för personal vid armén och

marinen lämpligen borde anordnas, hava de sakkunniga icke kunnat

undgå att finna, hurusom denna fråga står i närmaste sammanhang med

den av 1918 års lagtima riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen

för viss dylik personal. Nämnda löneförbättring är i huvudsak grundad

på det förslag i ämnet, som i betänkande den 5 mars 1918 avgavs av

särskilda inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen för ändamålet

tillkallade sakkunniga. Det torde fördenskull vara lämpligt att här i

korthet redogöra för huvuddragen av det i nämnda betänkande framlagda

förslaget.

De sakkunniga erinrade däri till en början, hurusom statsutskottet

i sitt utlåtande över Kungl. Maj:ts propositioner till 1917 års riksdag

om tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen

funnit sig icke kunna tillstyrka de gjorda framställningarna av skäl,

bland annat, att de föreslagna lönebeloppen grundats på en av arméförvaltningen

tänkt definitiv lönereglering, som emellertid icke på något

sätt varit föremål för närmare prövning. I en vid utskottets yttrande

fogad reservation hade vidare betonats, att tillfälliga löneförbättringar,

såsom avbetalningar på kommande definitiva sådana, rimligen icke kunde

beviljas förrän ett nödvändigt utredningsarbete fortskridit så långt, att

åtminstone konturerna för de sistnämnda vore utformade; i annat fall

löpte man risken att förrycka det hela.

Med avseende å vad sålunda förekommit vid behandlingen av de

till 1917 års riksdag avgivna löneregleringsförslagen hade de sakkunniga,

vid fullgörande av sitt uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring

för viss personal vid armén och marinen, icke kunnat underlåta

att i första hand söka klarlägga, efter vilka linjer eu definitiv löne

-

Utkast till

definitiv lönereglering.

32

reglering för ifrågavarande personal enligt de sakkunnigas mening borde

gå, för att sedermera inom ramen av den sålunda skisserade definitiva

löneregleringen angiva de belopp, varmed under förhanden varande förhållanden

en tillfällig löneförbättring syntes lämpligen böra utgå till olika

grupper av personal.

Redan från början hade det emellertid för de sakkunniga stått klart,

att utarbetandet av ett förslag till definitiv lönereglering för armén och

marinen måste bliva ett såväl omfattande som i övrigt krävande arbete.

Med den uppgift, som vore de sakkunniga förelagd, måste de sakkunniga

i vad en definitiv lönereglering anginge inskränka sig till att angiva

huvuddragen av densamma, sådan de sakkunniga ansett den böra framdeles

komma till utförande; det vidare utformandet av den definitiva

löneregleringen, därest de riktlinjer, som av de sakkunniga angåves,

i huvudsak vunne godkännande, betingade en vida mera ingående utredning

än som då kunnat åstadkommas.

Med de förslag till provisorisk lönereglering för viss personal vid

armén och marinen, som av Kungl. Maj:t förelädes 1917 års riksdag,

hade varit avsett att bereda denna personal en kompensation för den

fördyring av levnadskostnaderna i allmänhet, som inträtt före kriget och

kunde anses bliva bestående, och hade sålunda någon hänsyn här icke

tagits till den dyrtid, kriget medfört. Dessa förslag vore följaktligen,

på sätt i propositionerna framhållits, fullt fristående i förhållande till

en eventuell framställning till 1918 års riksdag rörande krigstid stillägg

och krigstidshjälp under samma år. De sakkunniga hade vid sitt arbete

utgått från i huvudsak enahanda förutsättning. Det utkast till en

definitiv lönereglering för viss personal vid armén och marinen, som

av de sakkunniga framlades, liksom det därpå grundade förslaget om

en tillfällig löneförbättring hade sålunda till syfte att bringa den ifrågavarande

personalens löneförmåner upp till den nivå, som kunde anses

betingad av läget före krigsutbrottet. De extraordinära förhållanden

kriget här skapat borde enligt de sakkunnigas mening mötas genom

extraordinära åtgärder, i främsta rummet genom anlitande av sådana

avlöningsformer som krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Vid uppdragandet av riktlinjerna för en blivande definitiv lönereglering

hade de sakkunniga, med hänsyn till den mångfald skiftande

avlöningsformer, som arméns och marinens lönesystem företedde, ifrågasatt,

huruvida icke samma grunder, som i detta avseende tillämpats vid

de under senare tider verkställda löneregleringarna för civila verk, borde

införas även i det militära lönesystemet. 1 stort sett hade de sakkunniga

funnit möjlighet föreligga att sålunda begränsa de militära avlönings

-

33

formerna, i det de såsom huvud avlöningsformer upptagit allenast lön

och dagavlöning jämte ålderstillägg till lönen, medan åter sådana förmåner

som inkvarterings- och servisbidrag (inkvarteringsbidrag vid

marinen), ersättning för bränsle och lyse (ersättning för ved och ljus

vid marinen), portions- och beklädnadsersättning samt särskilt hyresbidrag

skulle uteslutas ur lönesystemet. Huruvida och i vilken utsträckning

arvoden och ortstillägg borde ingå såsom avlöningsformer i det

nya lönesystemet, borde enligt de sakkunnigas mening bliva beroende

på vidare utredning.

Det lönesystem, de sakkunniga ansett sig kunna föreslå, vore beträffande

samtliga beställningar av lägre tjänstegrad än majors (kommendörkaptens

av 2. graden) väsentligen grundat på ålderstillägg. Därvid

hade för de beställningar, som enligt nu gällande regler vore fördelade

på två löneklasser, införts en fortlöpande löneskala. 1 enlighet

härmed hade de sakkunniga föreslagit för kompaniofficerare tre särskilda

löneskalor, nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter

av nuvarande 1. och 2. klassen (löjtnanter vid marinen) och en för

kaptener av nuvarande 1. och 2. klassen, samt för underofficerare två

särskilda löneskalor, den ena för sergeanter av nuvarande 1. och 2.

klassen (underofficerare av 2. graden) och den andra för fanjunkare

(flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden). Inom de särskilda

löneskalorna skulle utgå ålderstillägg, för underlöjtnanter (fänrikar) ett

efter 3 års tjänst, för vardera av klasserna löjtnanter och kaptener tre

efter respektive 3, 6 och 9 års tjänst samt för vardera av klasserna

sergeanter (underofficerare av 2. graden) och fanjunkare (fiaggunderofficerare,

underofficerare av 1. graden) fyra efter respektive 3, 6, 9

och 12 års tjänst. Med hänsyn till den rådande ojämnheten i befordringsförhållandena

hade de sakkunniga emellertid ansett, att de särskilda löneskalorna

borde på visst sätt ingripa i varandra, så att vid befordran

den utnämnde skulle äga att för åtnjutande av ålderstillägg i den högre

beställningen under vissa förutsättningar tillgodoräkna sig viss del av

tjänstgöringen i den beställning, han före befordringen innehaft. För

regementsofficersbeställningar skulle enligt det av de sakkunniga ifrågasatta

lönesystemet ålderstillägg icke förekomma.

Vidkommande frågan om lönereglering för generalspersoner (flaggmän)

erinrade de sakkunniga, att av de civila befattningshavare, med

vilka dessa väl närmast vore att jämföra, endast ett fåtal fått sina avlöningar

reglerade under de senare åren; för de flesta utginge avlöningarna

enligt grunder, som fastställts år 1907 eller tidigare. En

jämförelse mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneförmåner,

4521 18

34

som nu tillkomme generalspersoner och flaggman, syntes ådagalägga,

att de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med förenämnda

civila befattningshavare. Av dessa skäl och då det syntes

lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda civila befattningshavare

som generalspersoner och flaggmän komme till stånd i

ett sammanhang, hade de sakkunniga stannat vid att nu icke upptaga

berörda spörsmål till prövning.

Avlöningsbeloppen för de olika regements- och kompaniofficersbeställningarna

skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå på sätt som

angives i följande tabellariska sammanställning, i vilken för varje grupp

av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt intjänta ålderstillägg)

och dagavlöningen ävensom summan därav.

K r

o n

o r.

Överste, korn- fiön

7,000

mendör idagavl.

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2.920

Summa

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

9,920

Överstelöjtnant, < lön

5,500

kommendör- <

kapten av l.gr. (dagavl.

Summa

—

—

—

—

—

-

—

—

—

2,555

—

8,055

—

Major, kom- i lön

mendörkaptenl

av 2. gr. Idagavl.

Summa

5,000

—

—

—

—

—

—

—

—

2.190

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

7,190

—

—

(lön ...

3,000

3.500

4,000

4,500

Kapten.........^

Idagavl.

—

—

—

—

1.825

1,825

1,825

1,825

—

—

Summa

—

—

—

—

4,825

5,325

5,825

6,325

—

—

(lön ...

1.800

2,200

2,600

3,000

_

_

Löjtnant.......{

[dagavl.

—

1,095

1,095

1,095

1.095

—

—

—

—

—

—

Summa

—

2,895

3,295

3,695

4,095

—

—

—

—

—

—

Underlöjtnant, (lön ...

1,500

1,800

—

—

—

—

—

—

—

—

—

fänrik (dagavl.

730

730

—

Summa

2,230

2,530

—

—

— ! —

—

—

—

—

Avlöning till underofficerare skulle utgå på sätt som utvisas av

nedanstående, enligt samma grunder upprättade tablå.

K

r o

n o

r.

Fanjunkare, flaggunderofficer flan

1,700

1,900

2,100

2,300

2,500

(ej maskinist), underofficer <

av 1. graden (dagavlöning ..................

—

1.095

1.095

1,095

1,095

1,095

Summa

2,795

2,995

3,195

8,395

3,595

Sergeant, underofficer av 2. ) ^n ............................

1,500

1,700

1,900

2,100

2,300

—

gra(len jdagavlöning .................

730

730

730

730

730

—

Summa

2,-230

2,430

2,030

2,830

3,030

—

I sammanhang med väckt fråga om införande vid marinen av en

ny underofficersbeställning, vars innehavare skulle benämnas underofficerare

av 3. graden, förordade de sakkunniga, att vid en definitiv

lönereglering avlöningen till dessa underofficerare måtte bestämmas till

följande belopp, med förhöjning efter treårsperioder:

Underofficer av 3. graden....

lön..................

dagavlöning......

Summa

Kronor.

1,300

456

25

1,500

456

25

1,700

456

25

1,900 —

456 25

1,756

25

1,956

25

2,156 |25

2,356 |25

Vid utarbetandet av nyss omförmälda riktlinjer för en definitiv

militär lönereglering åsyftade de sakkunniga närmast, att desamma skulle

tillämpas på den rent militära personal, som tillhörde stater, vilkas nuvarande

organisations- och avlöningsförhållanden icke företedde några

avvikelser från vad som i allmänhet vore gällande inom armén och

marinen. Jämkningar eller undantag från de föreslagna löneskalorna

syntes emellertid bliva av nöden beträffande vissa grupper av militära

beställningshavare, vilka icke utan vidare läte sig inpassa i lönesystemet.

Dit hörde bland annat, beträffande armén, musikunderofficerarna vid de

olika truppförbanden samt underofficerarna, närmast förvaltarna, vid

intendenturkåren och, beträffande marinen, maskinistunderofficerarna i de

båda dåvarande lönegraderna.

36

Det ifrågasatta lönesystemet syntes icke heller kunna utan vidare

vinna tillämpning å flertalet av den civilmilitära personalen, varför det

vid uppgörandet av en definitiv lönereglering kunde komma att visa sig

nödvändigt att för nämnda personal anordna särskilda löneskalor.

I de framställningar rörande tillfällig löneförbättring åt viss personal

vid armén och marinen, som avlätos till 1918 års riksdag (prop.

nr 361 och 362), uttalades av föredragande departementscheferna den meningen,

att de riktlinjer för en definitiv lönereglering, vilka av de sakkunniga

uppdragits, skulle kunna i stort sett följas vid det nya lönesystemets

utarbetande.

Riksdagen fann (skrivelser nr 354 och 355) de av de sakkunniga

framlagda och av departementscheferna upptagna riktlinjerna för en

definitiv lönereglering vara ägnade att ligga till grund för en tillfällig

löneförbättring åt arméns och marinens personal. Dock hade riksdagen

därmed icke velat taga ståndpunkt till frågan, huruvida dessa riktlinjer även

borde i allo vinna tillämpning vid en kommande definitiv lönereglering.

Tillfällig Vad härefter beträffar den tillfälliga löneförbättringen för arméns

Unt- och marinens personal, hade de sakkunniga ansett dylik förbättring till

förbättring. ^ personal, å vilken de för officerare och underofficerare ifrågasatta

allmänna löneskalorna vore avsedda att oförändrade vinna tillämpning,

böra utgå med skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som enligt

den skisserade definitiva löneregleringen skulle tillkomma vederbörande

löntagare, och å andra sidan den förutvarande avlöningen, varvid dock

de belopp, som sålunda framkommit, borde avrundas för officerare till

närmast lägre med 50 delbart antal kronor samt för underofficerare till

närmast lägre med 25 delbart antal kronor.

I likhet med vad som ovan anförts i fråga om tillämpligheten av

de föreslagna definitiva löneskalorna vore emellertid nyssnämnda grunder

för den tillfälliga löneförbättringen ej heller utan vidare tillämpliga å

vissa grupper av militära beställningshavare liksom ej heller å flertalet

av den civilmilitära personalen. För dylika personalgrupper föreslogo

de sakkunniga därför en löneförbättring att i allmänhet utgå med vissa,

på procentuell beräkning grundade belopp, som syntes böra, utan föregripande

av en kommande definitiv lönereglering, komma vederbörande

befattningshavare till del.

I detta sammanhang framhöllo emellertid de sakkunniga, att för en

del av ifrågavarande personalgrupper — t. ex. viss teknisk personal vid

såväl armén som marinen — en avsevärt större löneförbättring, än de

sakkunniga med nu givna förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast

torde kunna undvikas, därest kompetent och i övrigt lämplig personal

skulle kunna för ifrågavarande befattningar förvärvas.

37

De sakkunnigas -förslag rörande den tillfälliga löneförbättringen

framlades, med några jämkningar, för 1918 års riksdag, som i huvudsak

biföll de gjorda framställningarna.

Den tillfälliga löneförbättring, som med tillämpning härav tillkommer

officerare och underofficerare i allmänhet, framgår av den här nedan

intagna tablån, vars huvudsakliga delar hämtats ur de sakkunnigas betänkande.

Vid tablåns utarbetande har iakttagits, att i »nuvarande avlöning»

för de olika personalgrupperna inräknats de inkvarterings- och

servisbidrag respektive inkvarteringsbidrag, som utgå å annan ort än

Stockholm och Göteborg, samt att för flaggunderofficerare och underofficerare

av 2. graden upptagits den avlöning, som tillkommer andra

underofficerare än maskinister.

------------------------------------

—

—

Skillnad

Nuvarande

avlöning.

Avlöning

enligt de

sakkunnigas

förslag.

mellan

nuvarande

och

föreslagen

avlöning.

Tillfällig

löneför-

bättring.

Kronor,

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Överste, kommendör.........................................

9,090

9,920

830

_

800

_

Överstelöjtnant, kommendörkapten av 1. graden......

6,925

—

8,055

-

1,130

-

1,100

—

Major, kommendörkapten av 2. graden.................

Kapten av 1. klassen:

6,425

7,190

765

750

utan ålderstillägg.......................................

5,260

—

4,825

—

-435

—

—

—

med 1 » .......................................

5,260

—

5,325

—

65

—

50

—

» 2 » .......................................

5,260

—

5,825

—

565

—

550

—

» 3 » ......................................

5,260

—

6,325

—

1,065

—

1,050

—

Kapten av 2. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

4,260

-

4,825

—

565

—

550

—

med 1 » ......................................

4,260

—

5,325

—

1,065

—

1,050

—

» 2 » ......................................

4,260

—

5,825

—

1,565

—

1,550

—

» 3 » ............... ............

4,260

—

6,325

—

2,065

—

2,050

—

Löjtnant av 1. klassen (löjtnant vid marinen):

utan ålderstillägg.......................................

2,895

—

2,895

—

—

—

—

-

med 1 » ......................................

2,895

—

3,295

—

400

—

400

—

» 2 «

2,895

2,895

3,695

4,095

800

,

800

» 3 » ....... .............................

—

—

1,200

—

1,200

—

38

Skillnad

Avlöning

mellan

Tillfälle

•

Nuvarande

enligt de

nuvarande

löneför-

avlöning.

sakkunnigas

och

bättring1.

förslag

föreslagen

avlöning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Löjtnant av 2. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

2,415

—

2,895

—

480

—

450

—

med 1 » ......................................

2,415

—

3,295

—

880

—

850

-

» 2 » .......................................

2,415

—

3,695

—

1,280

—

1,250

—

» 3 » .......................................

2,415

—

4,095

—

1,680

—

1,650

-

Underlöjtnant, fänrik:

utan ålderstillägg .......................................

2,115

—

2,230

115

--

100

—

med » .........................................

2,115

—

2,530

415

400

— i

Flaggunderofficer:

j utan ålderstillägg.......................................

2,481

05

2,795

—

313

95

300

—

med 1 » .......................................

2,481

05

2,995

—

513

95

500

—

» 2 » ......................................

2,481

05

3,195

—

713

95

700

—

» 3 » ......................................

2,481

05

3,395

—

913

95

900

—

|

» 4 » .......................................

2,481

05

3,595

1,113

95

1,100

—

t Fanjunkare, underofficer av 1. graden:

j utan ålderstillägg......................................

2,482

50

2,795

—

312

50

300

—

med 1 » .......................................

2,482

50

2,995

—

512

50

500

—

» 2 » .....................................

2,482

50

3,195

-

712

50

700

-

» 3 » .......................................

2,482

50

3,395

—

912

50

900

—

» 4 » .......................................

2,482

50

3,595

-

1,112

50

1,100

-

j Underofficer av 2. graden:

utan ålderstillägg.......................................

2,153

80

2,230

—

76

20

75

—

med 1 » .......................................

2,153

80

2,430

-

276

20

275

—

» 2 » .......................................

2,153

80

2,630

—

476

20

475

—

» 3 » ......................................

2,153

80

2,830

—

676

20

675

—

» 4 » .......................................

2,153

80

3,030

—

876

20

875

—

Sergeant av 1. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

1,910

—

2,230

-

320

—

300

—

med 1 » .......................................

1,910

—

2,430

—

520

—

500

—

» 2 » .....................................

1,910

—

2,630

—

720

—

700

—

» 3 » .......................................

1,910

—

2,830

—

920

—

900

—

» 4 » .......................

1,910

—

3,030

—

1,120

—

1,100

1

39

Skillnad

Avlöning

mellan

Tillfällig

Nuvarande

enligt de

nuvarande

löneför-

avlöning.

sakkunnigas

och

bättring.

förslag.

föreslagen

avlöning

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Sergeant av 2. klassen:

utan ålderstillägg .......................................

1,790

—

2,230

-

440

—

420

—

med 1 » ......................................

1,790

-

2,430

—

640

—

620

—

» 2 » .......................................

1,790

—

2,630

—

840

—

820

—

» 3 » .......................................

1,790

—

2,830

—

1,040

—

1,020

—

» 4 » .......................................

1,790

—

3,030

—

1,240

—

1,220

—

Underofficer av 3 graden:

utan ålderstillägg............................... ......

1,744

30

1,756

25

11

95

—

med 1 » ......................................

1,744

30

1,956

25

211

95

200

—

» 2 » .......................................

1,744

30

2,156

25

411

95

400

—

» 3 » .......................................

1,744

30

2,356

25

611

95

600

-

I särskilda underdåniga utlåtanden den 24 januari 1919 hava emellertid

de sakkunniga — sedan 1902 års löneregieringskommitté framlagt

förslag om tillfällig lönereglering från och med år 1919 för befattningshavare

vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk och andra grenar av

den civila statsförvaltningen, däribland även sådana befattningshavare,

med vilka generalspersoner (fbiggmän) närmast vore att jämföra — hemställt,

att tillfällig löneförbättring från och med samma år måtte beredas

jämväl generalspersoner (flaggmän) med 1,500 kronor för helt år räknat;

och hava de sakkunniga i samma skrivelser föreslagit, att (rån och med

år 1919 den tillfälliga löneförbättringen till överstar (kommendörer) måtte

få utgå med ett från förut bestämda 800 kronor till 1,200 kronor för

år förhöjt belopp.

1917 års militära avlöningssakkunniga berörde i sitt betänkande

jämväl frågan om personalens pensionering och yttrade i detta avseende

följande:

»Ehuru det visserligen icke tillhör de sakkunniga att avgiva förslag

om förändrade grunder för pensioneringen av personal vid-, armén och

marinen, hava de sakkunniga vid fullgörande av sitt uppdrag givetvis

icke kunnat bortse därifrån, att en lönereglering för dylik personal på

det närmaste sammanhänger med ordnandet* av samma personals pensionsförhållanden.

De sakkunniga hava fördenskull vid angivande av

Uttalande

i pensionsfrågan.

40

riktlinjerna för en definitiv lönereglering jämväl haft det syfte för

ögonen, att ett godtagande av dessa riktlinjer skulle låta sig väl förenas

med genomförandet av en allmän pensionsreglering för den personal,

å vilken de sakkunnigas förslag har avseende.

Att en dylik pensionsreglering är av största behov påkallad, torde

framgå redan därav, att de nu gällande grunderna för pensionering av

ifrågavarande personal härleda sig från så lång tid tillbaka som åren

1876 och 1877.»

Efter att härefter i korthet hava redogjort för de förslag till

ändringar i de gällande pensioneringsgrunderna, som vid olika tillfällen

framkommit, anförde de sakkunniga vidare:

»Enligt de sakkunnigas förslag skulle, för vinnande av enkelhet och

reda i det militära lönesystemet, de särskilda förmåner, som utgöras av

inkvarterings- och servisbidrag, ersättning för ved och ljus (bränsle och

lyse) samt beklädnads- och portionsersättning, såvitt officerare och underofficerare

med vederlikar angår, upphöra såsom självständiga avlöningsformer

och huvudsakligen uppgå i lön och dagavlöning. Vid en definitiv

löne- och pensionsreglering för personal vid armén och marinen torde det

närmast ifrågakomma att låta lönen i dess helhet, eventuellt viss del av

densamma, bilda pensionsunderlag. Med avseende härå hava de sakkunniga

vid uppdragande av konturerna till en definitiv lönereglering

särskilt eftersträvat, att lönens och dagavlöningens belopp i de olika

löneklasserna komma att stå i ett, även med hänsyn till en blivande

pensionsreglering, någorlunda antagligt förhållande till varandra.

Ehuru de sakkunniga, såsom nämnt, icke ansett sig böra avgiva

något förslag i pensioneringsfrågan, hava de sakkunniga likväl icke

kunnat underlåta att taga i övervägande, huruvida, under förutsättning

att en tillfällig löneförbättring för viss personal vid armén och marinen

nu kommer till stånd, några särskilda åtgärder kunna vara påkallade till

förbättrande av pensionsförhållandena för den personal, som skulle bliva

delaktig av nämnda löneförbättring men komma att avgå från tjänsten,

innan en definitiv lönereglering bleve genomförd. Det har då synts de

sakkunniga, som om en jämförelse här kunde sökas med den personal

vid statsdepartementen, som avgått från tjänsten under åren 1911—1917,

under vilken tid provisoriska löneregleringar varit gällande för nämnda

departement.

I sådant hänseende vilja de sakkunniga erinra, att, då vid 1910 års

riksdag förslag första gången framlades om provisoriska löneregleringar

för statsdepartementen, den grundsatsen uttalades, att dessa löneregle

-

41

ringar icke skulle verka till förhöjning av vederbörandes pensioner. I

enlighet härmed blevo även vissa därefter ingivna framställningar om

pensionsförhöjning för befattningshavare vid statsdepartementen till en

början lämnade utan bifall. Då emellertid någon definitiv lönereglering

för statsdepartementen icke under den närmaste tiden kom till stånd,

blev det ej möjligt att vidare fasthålla vid nämnda grundsats, utan hava

i vissa fall tilläggspensioner beviljats dylika befattningshavare, som avgått

före den definitiva löneregleringens ikraftträdande (jfr riksdagens

skrivelse nr 10 år 1917, punkterna 48, 66 och 68). Under likartade

omständigheter har tilläggspension medgivits en tjänsteman i statistiska

centralbyrån (jfr samma skrivelse, punkt 65).

Under dessa förhållanden vilja de sakkunniga beträffande den talrika

personal vid armén och marinen, varom här är fråga, framhålla angelägenheten

därav, att, i avvaktan på en definitiv löne- och pensionsreglering,

även frågan om beredande av tillfällig pensions förbättring för

berörda personal göres till föremål för utredning. Till undvikande av

den omgång och tidsutdräkt, som givetvis skulle uppkomma, därest varje

ärende rörande dylik pensions förbättring måste underställas riksdagens

prövning, torde förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas så, att

under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställas, enligt vilka

pensionstillägg må kunna av Kungl. Maj:t eller vederbörande underordnad

myndighet tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden

avgår från tjänsten.®

4321 13

6

42

Allmänna

synpunkter

i fråga om

en militär

pensionsreglering.

IV. De sakkunnigas yttrande och förslag.

Av den utav de sakkunniga kär ovan lämnade redogörelsen framgår,

att arméns ock marinens personal i pensionskänseende är betydligt sämre

tillgodosedd än vad i allmänket är fallet med statens civila tjänstinnekavare.

Flera olika förslag kava också framställts i syfte att förbättra

de militära pensionerna. Dessa förslag kava dock icke avsett

att åstadkomma en genomgripande pensionsreglering utan endast att

vinna en nödtorftig förbättring av de nu utgående, synnerligen knappt

tillmätta pensionsbeloppen. Från olika håll kava även uttalats betänkligheter

mot nämnda förslag, bland annat av den anledningen, att deras

genomförande kunde befaras undanskjuta frågan om den fullständiga

pensionsreglering, som allmänt ansetts vara av nöden, men vilken funnits

icke lämpligen kunna äga rum annat än i sammanhang med en definitiv

lönereglering för arméns och marinens personal.

Sedan emellertid 1918 års riksdag beslutat, att tillfällig löneförbättring

för åren 1918 och 1919 må utgå till viss personal vid armén ock

marinen enligt grunder, som i huvudsak överensstämma med omförmälda,

av särskilda sakkunniga uti betänkande den 5 mars 1918 framställda

förslag, ock då de av samma sakkunniga uppdragna riktlinjer för en

definitiv militär lönereglering, för vilka kär ovan i korthet redogjorts,

torde kunna anses i sammanhang därmed hava åtminstone i huvudsak

vunnit statsmakternas gillande, kar jämväl frågan om en pensionsreglering

för arméns ock marinens personal kommit i ett väsentligen

förändrat läge.

I sitt kär ovan intagna yttrande rörande pensionsfrågan anförde

nyssnämnda sakkunniga, att de, på grund av det nära sammanhanget

mellan en löne- ock en pensionsreglering, vid angivande av riktlinjerna

för en definitiv lönereglering jämväl käft det syftet för ögonen, att ett

godtagande av dessa riktlinjer skulle låta sig väl förenas med genom

-

43

förandet av en allmän pension sreglering för den personal, å vilken de

sakkunnigas förslag kade avseende. Och då det vid eu definitiv löneoch

pensionsreglering för personal vid armén och marinen torde närmast

ifrågakomma att låta lönen i dess helhet, eventuellt viss del av densamma,

bilda pensionsunderlag, hade nämnda sakkunniga vid uppdragande

av konturerna till eu definitiv lönereglering särskilt eftersträvat, att lönens

och dagavlöningens belopp i de olika löneklasserna komme att sta i ett,

även med hänsyn till en blivande pensionsreglering, någorlunda antagligt

förhållande till varandra.

Emot vad sålunda anförts om sambandet mellan eu definitiv lönereglering

för arméns och marinens personal och eu definitiv pensionsreglering

för samma personal torde icke vara något att erinra. Av detta

samband följer emellertid, att då den tillämnade definitiva löneregleringen

hittills endast kunnat uppskisseras i stora drag, den definitiva pensionsregleringen

för ifrågavarande personal med nödvändighet måste anstå i

avvaktan på löneregleringens slutliga utarbetande.

Härjämte finnes ett annat skal, varför den militära pensionsfrågan

ännu icke kan upptagas till definitivt avgörande. Sedan fråga blivit

väckt om centralisering av statsunderstödda pensionsanstuiter och utredningen

rörande detta och därmed sammanhängande spörsmål uppdragits

åt särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, hava nämligen

dessa i särskilda den 15 januari 1916 och den 3 november 1917

avgivna betänkanden dels föreslagit, att all tjänstemunnapensionering

måtte överlämnas till en särskild statens anstalt, dels ock framlagt förslag

rörande allmänna grunder för tjänstemannapensioneringen, avsedda

att med vissa modifikationer äga tillämpning jämväl i fråga om pensionering

av militär och civilmilitär personal, över de sakkunnigas förslag

hava yttranden infordrats från vederbörande myndigheter. Innan berörda

förslag varit föremål för närmare prövning, synes emellertid, som nämnt,

den militära pensionsfrågan icke kunna företagas till slutgiltigt avgörande.

Av anförda skäl torde alltså en definitiv pensionsreglering för arméns

och marinens personal icke kunna genomföras inom den närmaste

tiden. Då emellertid en omedelbar pensionsförbättring är av behovet

påkallad för den personal, som blivit delaktig av den utav 1918 års

riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen, men skulle komma att avgå

från tjänsten, innan en definitiv löne- och pensionsreglering blir genomförd,

torde, såsom redan av ovannämnda sakkunniga i deras betänkande

44

den 5 mars 1918 uttalats, förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas

så, att under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställas, enligt

vilka pensionstillägg må kunna av Ivungl. Maj:t eller vederbörande underordnad

myndighet tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden

avgår från tjänsten. Dessa pensionstillägg måste så avvägas,

att personalens berättigade intressen bliva så långt som möjligt tillgodosedda,

men å andra sidan bör redan nu någon hänsyn tagas till sådana

omständigheter, som kunna komma att vid en definitiv pensionsreglering

öva inverkan på pensionsbeloppens bestämmande för olika fall. Den

tillfälliga pensionsförbättringen för militär personal bör därför så Vitt

möjligt följa samma riktlinjer, som kunna tänkas bliva vägledande vid

en definitiv pensionsreglering för dylik personal.

I sådant avseende tillåta sig de sakkunniga att erinra, hurusom

statskontoret redan i sin förut omförmälda skrivelse den 13 oktober 1909

uttalat, att gällande bestämmelser i fråga om pensioneringen av personalen

vid såväl armén som marinen blivit i väsentliga delar föråldrade

och borde ersättas med nya, samt att det förefallit statskontoret vara

en given sak, att vid utarbetandet av dessa nya bestämmelser den civila

pensionslagens huvudgrunder borde tjäna till efterföljd i helt annan och

vidsträcktare grad än som blivit ifrågasatt. I enlighet med det uppdrag,

som av Kungl. Maj:t lämnades 1910 års kommitté, har ock denna

kommitté vid utarbetande av sitt förslag till militär pensionslag byggt

på den principen, att de för armén och flottan gällande pensioneringsgrunderna

skulle bringas till större likhet med den civila pensionslagens huvudgrunder.

Slutligen torde böra omnämnas, att de allmänna grunder för

tjänstemannapensioneringen, som framlagts av ovan omförmälda inom

finansdepartementet tillkallade sakkunnigai och vilka med vissa modifikationer

avsetts att vinna tillämpning jämväl beträffande pensioneringen av

arméns och marinens personal, i fråga om bland annat beräkningav

pensionsunderlag upptaga i huvudsak samma bestämmelser, som

gälla enligt den civila pensionslagen.

På grund härav torde man tills vidare kunna utgå från det antagandet,

att vid en blivande definitiv pensionsreglering för personal vid

armén och marinen pensionsbeloppen komma att bestämmas efter grunder

i huvudsak liknande dem, som i sådant avseende gälla enligt 1907 års

civila pensionslag.

Vid sådant förhållande ligger det närmast till hands att tänka sig,

att de pensionstillägg, som de sakkunniga enligt vad här ovan anförts

ansett böra tillerkännas viss personal vid armén och marinen, skulle be

-

45

stämmas till skillnaden moll,in den vederbörande tjänstinnehavare nu

tillkommande pensionen och den pension, som skulle hava tillkommit

honom, därest den i betänkandet den 5 mars 1918 skisserade definitiva

löneregleringen blivit genomförd och samtidigt den civila pensionslageus

bestämmelser å honom ägt tillämpning. I fråga om den militära personalen

föreligga emellertid vissa särskilda förhållanden, som kunna tänkas

inverka på pensionsgrundernas bestämmande, men vilka icke torde böra

göras till föremål för slutgiltigt bedömande annat än i sammanhang med

en definitiv pensionsreglering.

Sålunda har ifrågasatts, huruvida icke vid bestämmande av de militära

pensionerna hänsyn borde tagas till den omständigheten, att levnadsåldern

vid avgång från tjänsten i vissa fall vore lägre för militära tjänstinnehavare

än för eljest likställd civil personal. A andra sidan har

däremot gjorts gällande dels av två reservanter inom 1910 års militära

pensionskommitté, att den militära pensionen i själva verket, intill ungefär

samma ålder som den, då den civila tjänstinnehavaren avginge med

pension, vore att anse såsom en beredskapsavlöning, dels ock av det år

1913 samlade krigsbefälet, att det icke vore berättigat, att militära tjänstinnehavare

i anledning av tidigare avgångsålder ställdes avsevärt sämre

i pensionshänseende än andra statens pensionstagare.

I fråga om den pensionsreglering, som nu är å bane, hava

de sakkunniga ansett böra uppmärksammas, att de pensionstillägg,

som av de sakkunniga föreslås, icke skulle hava någon motsvarighet

i ökade pensionsavgifter, liksom ock att de nu stadgade pensionsavgifterna,

på sätt av det föregående framgår, i regel äro förhållandevis låga.

Härtill kommer, att den pensionsreglering, som nu föreslås, kan sägas

så till vida vara av tillfällig natur, att de bestämmelser, om vilka

här är fråga, endast skulle gälla personal, som vid avgången från tjänsten

åtnjuter tillfällig löneförbättring.

Med beaktande av dessa förhållanden hava de sakkunniga funnit

sig icke böra ifrågasätta, att de pensionsbelopp, som, på sätt nj^ss är

sagt, skulle framgå av den civila pensionslagens bestämmelser, tillämpade

på den skisserade definitiva löneregleringen, utan vidare läggas till

grund för bestämmande av pensionstilläggen. En jämkning härutinnan

har synts de sakkunniga vara av nöden, på det att icke den definitiva

löne- och pensionsregleringen må, i vad angår pensionsbeloppens storlek,

föregripas genom beviljande av pensionstillägg åt vissa pensionärer,

och anse de sakkunniga, att denna jämkning i regel bör åvägabringas

på det sätt, att 10 procent avdragas å nyssnämnda, enligt den civila

pensionslagen beräknade pensionsbelopp.

46

*

De sakkunniga hava sålunda ansett sig kunna tillstyrka en tillfällig

pensionsreglering för arméns och. marinens personal på sådana grunder,

att utöver de nuvarande pensionerna må utgå de tilläggsbelopp, som

erfordras för att sammanlagda beloppet skall utgöra 90 procent av den

lön, som enligt den planerade definitiva löneregleringen skulle tillkomma

vederbörande beställningshavare. Därvid bör dock iakttagas, att, i

likhet med vad som nu såsom regel gäller i fråga om såväl det civila

som det militära pensionsväsendet, pension icke må utgå med högre belopp

än sammanlagt 6,000 kronor.

De pensionsförhöjningar, som med tillämpning av nu angivna grunder

skulle tillkomma arméns och marinens rent militära personal med normal

avlöning, framgå av den å sid. 47—49 intagna tablån. Vid dess utarbetande

har iakttagits, att i »nuvarande avlöning» för de olika personalgrupperna

inräknats de inkvarterings- och servisbidrag resp. inkvarteringsbidrag,

som utgå å annan ort än Stockholm och Göteborg, samt

att för flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden vid flottan

upptagits den avlöning, som tillkommer andra underofficerare än maskinister.

Beträffande de siffror, som framgå av denna tablå, bör här anmärkas,

att det endast undantagsvis torde förekomma, att pension utgår till personal

i vissa löneklasser, för vilka tablån angiver mera betydande förhöjningar i

pensionsbeloppen, nämligen till officerare i lägre löneklass än kaptens

av 1. klassen och till underofficerare i de lägre löneklasserna, samt att

beställningshavare, som avgår på grund av uppnådd pensionsålder, nästan

alltid torde vara berättigad till pension med det för hans tjänst upptagna

högsta beloppet.

47

1- ~

a.

3.

4.

5/

1

tf.

7.

... s-

9.

10.

Nuvarande avlöning.

Avlöning

vid definitiv löne- reglering.

Pension.

Lön.

Kronor.

Övrig

avlöning.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Lön.

Kronor.

Lag-

avlöning.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Nu-

varande.

Kronor.

Före-

slagen.

Kronor.

Ökning.

;

Kronor.

överste, kommendör......

6,000

3,090

_

9,090

7,000

_

2,920

_

9,920

-

4,500

6,000

1,500

_

Överstelöjtnant, kommen- dörkapten av 1. graden

4,500

2,425

6,925

-

5,500

2,555

_

8,055

3,600

_

4,950

1,350

_

Major, kommendörkapten j

av 2. graden............

4,000

-

2,425

-

6,425

_

5,000

—

2,190

7,190

—

3,200j—

4,500

—

1,300

—

Kapten av 1. klassen:

utan ålderstillägg ..

3,400

1,860

5,260

3,000

1,825

4,825

_

2,720

2,700

_

_

med 1 »

3,400

—

1,860

—

5,260

-

3,500

—

1,825

—

5,325

—

2,720

—

3,150

—

430

—

»2 »

3,400

—

1,860

—

5,260

-

4,000

-

1,825

—

5,825

—

2,720

—

3,600

—

880

—

»3 »

3,400

—

1,860

—

5,260

—

4,500

—

1,825

—

6,325

—

2,720

—

4,050

—

1,330

—

Kapten av 2. klassen:

utan ålderstillägg ...

2,400

—

1,860

—

4,260

—

3,000

1,825

—

4,825

—

1,920

—

2,700

780

—

med 1 »

2,400

—

1,860

—

4,260

—

3,500

1,825

-

5,325

-

1,920

—

3,150

-

1,230

-

»2 »>

2,400

—

1,860

—

4,260

—

4,000

—

1,825

—

5,825

—

1,920

—

3,600

—

1,680

—

»3 »

2,400

—

1,860

—

4,260

—

4,500

—

1,825

—

6,325

—

1,920

—

4,050

—

2,130

—

Löjtnant av 1. klassen

(löjtnant vid marinen):

utan ålderstillägg ...

1,500

_

1,395

2,895

1,800

_

1,095

_

2,895

__

1,200

_

1,620

_

420

_

med 1 »

1,500

—

1,395

—

2,895

—

2,200

—

1,095

—

3,295

—

1,200

—

1,980

—

780

—

o 2 »

1,500

—

1,395

—

2,895

—

2,600

—

1,095

—

3,695

—

1,200

—

2,340

—

1,140

—

»3 »

1,500

—

1,395

—

2,895

—

3,000

—

1,095

—

4,095

—

1,200

—

2,700

—

1,500

—

Löjtnant av 2. klassen:

utan ålderstillägg ...

1,020

—

1,395

—

2,415

—

1,800

—

1,095

—

2,895

—

1,000

—

1,620

—

620

—

med 1 »

1,020

—

1,395

—

2,415

—

2,200

—

1,095

—

3,295

—

1,000

-

1,980

980

—

»2 »

1,020

—

1,395

—

2,415

—

2,600

—

1,095

—

3,695

-

1,000

—

2,340

-

1,340

—

»3 »

1,020

—

1,395

—

2,415

—

3,000

—

1,095

—

4,095

-

1,000

—

2,700

—

1,700

—

Underlöjtnant, fänrik:

utan ålderstillägg......

720

—

1,395

-

2,115

—

1,500

—

730

-

2,230

—

720

-

1,350

—

630

_

med »

720

—

1,395

—

2,115

—

1,800

—

730

—

2,530

—

720

—

1,620

—

900

—

Flaggunderofficer:

utan ålderstillägg ...

900

—

1,581

05

2,481

05

1,700

—

1,095

—

2,795

-

1,094

40

1,530

—

435

60

med 1 »

900

—

1,581

05

i—1

00

©f

05

1,900

—

1,095

—

2,995

—

1,094

40

1,710

—

615

60

» 2 »

900

—

1,581

05

2,481

0511 2,100

—

1,095

—

3,195

—

1,094

40

1,890

—

795

60

48

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Nuvarande avlöning.

Avlöning

vid definitiv löne- reglering.

Pension.

Lön.

Övrig

avlöning.

Summa.

Lön.

Dag-

avlöning.

Summa.

Nu-

varande.

Före-

slagen.

Ökning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Flaggunderofficer:

05

med 3 ålderstillägg ...

900

—

1,581

05

2,481

2,300

—

1,095

—

3,395

-

1,094

40

2,070

—

975

60

»4 »

900

—

1,581

05

2,481

05

2,500

—

1,095

__

3,595

—

1,094

40

2,250

—

1,155

60

Underofficer av 1. graden

vid kustartilleriet:

utan ålderstillägg...

1,200

■

1,282

50

2,482

50

1,700

1,095

_

2,795

_

1,094

40

1,530

_

435

60

med 1 »

1,200

—

1,282

50

2,482

50

1,900

—

1,095

-

2,995

—

1,094

40

1,710

—

615

60

» 2

1,200

-

1,282

50

2,482

50

2,100

—

1,095

—

3,195

—

1,094

40

1,890

—

795

60

»3 »

1,200

—

1,282

50

2,482

50

2,300

—

1,095

—

3,395

—

1,094

40

2,070

—

975

60

»4 »

1,200

—

1.282

50

2,482

50

2,500

—

1,095

—

3,595

-

1,094

40

2,250

—

1,155

60

Fanjunkare:

utan ålderstillägg ...

1,200

—

1,282

50

2,482

50

1,700

-

1,095

—

2,795

-

1,000

—

1,530

—

530

—

med 1 »

1,200

—

1,282

50

2,482

50

1,900

1,095

—

2,995

—

1,000

—

1,710

-

710

-

»2

1,200

—

1,282

50

2,482

50

2,100

—

1,095

—

3,195

-

1,000

—

1,890

—

890

>. 3

1,200

—

1,282

50

2,482

50

2,300

—

1,095

—

3,395

—

1,000

-

2,070

—

1,070

—

»4 »

1,200

—

1,282

50

2,482

50

2,500

—

1,095

—

3,595

—

1,000

—

2,250

—

1,250

-

Underofficer av 2. graden

vid flottan:

utan ålderstillägg ...

900

1,253

80

2,153

,

80

1,500

730

2,230

1,000

1,350

350

_

med 1 »

900

—

1,253

80

2,153

80

1,700

—

730

—

2,430

—

1,000

—

1,530

—

530

-

»2 »

900

—

1,253

80

2,153

80

1,900

—

730

—

2,630

—

1,000

—

1,710

-

710

-

)» 3 »

900

-

1,253

80

2,153

80

2,100

—

730

-

2,830

—

1,000

—

1,890

—

890

—

»4 »

900

—

1,253

80

2,153

80

2,300

—

730

—

3,030

—

1,000

—

2,070

—

1,070

-

Underofficer av 2. graden

vid kustartilleriet:

utan ålderstillägg ...

1,100

1,053

80

2,153

SO

1,500

_

730

_

2,230

1,000

1,350

_

350

_

med 1 »

1,100

-

1,053

80

2,153

80

1,700

—

730

—

2,430

—

1,000

—

1,530

—

530

-

»2 »

1,100

—

1,053

80

2,153

80

1,900

—

730

—

2,63(J

—

1,000

—

1,710

—

710

» 3 »

1.100

—

1,053

80

2,153

80

2,100

—

730

—

2,830

—

1,000

—

1,890

—

890

—

» 4

1,100

-

1,053

80

2,153

80

2,300

—

730

—

3,030

—

1,000

—

2,070

—

1,070

—

Sergeant av 1. klassen:

utan ålderstillägg ...

900

—

1,010

—

1,910

—

1,500

—

730

—

2,280

-

900

—

1,350

-

450

—

med 1 •>

900

—

1,010

—

1,910

—

j 1,700)—

730 —

2,430

—

900

—

1,530

—

630

»2 »

900

—

1,010

—

1,910

—

I 1,900|—

730j —

2,630

—

900

—

1,710

—

810

49

1. -

2 #

3.

4.

6.

7.

8.

9.

10.

1

Nuvarande avlöning.

Avlöning

vid definitiv löne- reglering.

Pension.

Tiön.

Kronor.

Övrig

avlöning.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Lön.

Kronor.

Dag-

avlöning.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Nu-

varande.

Kronor.

Före-

slagen.

Kronor.

Ökning.

Kronor.

Sergeant av 1. klassen:

med 3 ålderstillägg ...

900

—

1,010

1,910

-

2,100

—

730

—

2,830-

900

—

1,890

__

990

»4 »

900

—

1,010

_

1,910

—

2,300

-

730

—

3,030 -

900

—

2,070

1,170

Sergeant av 2. klassen:

utan ålderstillägg ...

780

—

1,010

—

1,790

-

1,500

—

730

—

2,230 —

780

—

1,350

—

570

—

med 1 »

780

—

1,010

1,790

—

1,700

—

730

—

2,430-

780

-

1,530

-

750

—

» 2

780

—

1,010

—

1,790

-

1,900

—

730

—

2,630 -

780

-

1,710

—

930

—

»3 »

780

—

1,010

—

1,790

—

2,100

—

730

2,830 —

780

—

1,890

—

1.110

—

» 4

780

—

1,010

—

1,790

—

2,300

-

730

—

3,030 —

780

—

2,070

—

1,290

—

Underofficer av 3. graden

vid flottan:

utan ålderstillägg ...

600

—

1,144

30

1,744

30

1,300

—

456

25

1,756 25

720

—

1,170

—

450

—

med 1 »

600

—

1,144

30

1,744

30

1,500

—

456

25

1,956|25

720

-

1,350

—

630

—

»2

600

—

1,144

30

1,744

30

1,700

—

456

25

2,15625

720

-

1,530

—

810

_

»3 »

600

—

1,144

30

1,744

30

1,900

—

456

25

2,35625

720

—

1,710

—

990

—

Underofficer av 3. graden

vid kustartilleriet:

utan ålderstillägg ...

800

-

944

30

1,744

30

1,300

—

456

25

1,756|25

720

_

1,170

—

450

—

med 1 »

800

—

944

30

1.744

30

1,500

—

45625

1,956|25

720

_

1,350

—

630

— 1

» 2

800

944

30

1,744

BO

1,700

—

456 25

2,156 25

720

1,530

—

810

» 3 »

800

_

944

30

1,744

30

1,900

—

456

25

2,356|25

720

_

1,710

—

990

Då det synts vara av ett visst intresse att erhålla en föreställning

om de verkningar i avseende å pensionsbeloppen, som en definitiv lönereglering

enligt de sakkunnigas förslag komme att medföra, under förutsättning

att någon ändring icke ägde ram i de nu gällande pensioneringsgrunderna,

hava i efterföljande tablå sammanställts uppgifter angående

dels nuvarande pensionsbelopp, dels ock de pensionsbelopp, vilka enligt

nämnda pensioneringsgrander skulle utgå vid tillämpning av den ifrågasatta

definitiva löneregleringen. För jämförelses skull har i samma tablå

jämväl intagits uppgift angående de pensionsbelopp, som skulle komma

att utgå, därest den civila pensionslagens bestämmelser tillämpades å de

vid en definitiv militär lönereglering ifrågasatta lönerna. Vid tablåns

utarbetande har iakttagits, att, där ålderstillägg förekomma, samtliga

sådana förutsatts invänta.

4321 18 ‘

50

Generalspersoner

m. fl,

De allmänna

grändernas

tillämplighet.

1-

2.

3.

4.

5.

8.

Summa

av

kassa- och

Pension en-

fyllnadspension enligt

nuvarande pensione- ringsgrunder.

Höjning

av

pensionen

ligt civila

pensions- lagen vid

definitiv

lönereg- lering.

Höjning

av

pensionen

Med nuva- rande iöne- stater.

Vid defini- tiv löne- reglering.

(kol. o—

kol. 2)

(kol. D- kol. 2)

Kronor.

Kronor.

Kronor

Kronor.

Kronor.

Överste, kommendör............. .............

Överstelöjtnant, kommendörkapten av 1.

4,500

—

5,250

—

750

-

6.000

1,500

—

graden.................................,........

3,600

—

4.400

800

—

5,500

—

1,900

—

Major, kommendörkapten av 2. graden..

3,200

—

4,000

-

800

...

5,000

~

1,800

—

Kapten av 1. klassen ........................

2,720

-

3,600

-

880

—

4,500

1,780

—

n » 2. » ........................

1,920

—

3,600

—

1,680

—

4,500

2,580

—

Löjtnant av 1. klassen (löjtnant vid ma-

rinen) .........................................

1,200

—

2,400

-

1,200

—

3,000

—

1,800

— i

Löjtnant av 2. klassen ....................

1,000

—

2,400

-

1,400

—

3,000

-

2,000

1

Underlöjtnant, fänrik ........................

Flaggnnderoffieer, underofficer av 1. gra-

720

—

1,440

—

720

1,800

__

1,080

i

den ...........................................

1,094

40

2,000

—

905

60

2,500

—

1,405

60!

Fanjunkare.......................................

1,000

—

2,000

-

1,000

—

2,500

1,500

j

Underofficer av 2. graden ..................

1,000

—

1,840

—

840

—

2,300

1,300

1

Sergeant av 1. klassen .....................

900

—

1,840

—

940

-

2,300

—

1,400

-1

j

» » 2. .....................

780

—

1,840

—

1,060

—

2,300

—

1,520

Underofficer av 3. graden ..................

720

—

1,520

—

8u0

—

1,900

—

1,180

-i

Av tablån framgår, att redan enligt de nu gällande pensioneringsgrunderna

en väsentlig pensionsförhöjning skulle hava inträtt, därest

pensionerna beräknats å de föresiagna definitiva lönebeloppen.

Personal i generals eller flaggmans löneklass har enligt nu gällande

bestämmelser rätt till pension å 6,000 kronor eller det högsta

belopp, varmed pension enligt civila pensionslagen kan utgå till tjänstinnehavare

i allmänhet. Detsamma är fallet med marinöverdirektören.

På grund härav hava de sakkunniga ansett sig icke kunna ifrågasätta

någon pensionsförbättring för berörda personal.

De av de sakkunniga här ovan angivna grunderna för pensions förbättringens

beräknande äro utan vidare tillämpliga å den personal, i fråga

om vilken de för eu definitiv lönereglering uppgjorda löneskalorna äro

51

avsedda att oförändrade komma till användning. De kunna alltså, med

vissa nedan angivna undantag, tillämpas för officerare och underofficerare

å aktiv stat vid armén, för flottans och kustartilleriets stam tillhörande

officerare och underofficerare samt för marinintendenturkåren.

Såsom här ovan (sid. 35) om förmälts, höra till de grupper av militära

beställningshavare, vilka icke utan vidare kunnat inpassas i det

föreslagna definitiva lönesystemet, bland andra flottans maskinistunderofficerare

av de båda högre lönegraderna. Dessa hava sedan gammalt

ägt åtnjuta högre avlöning än övriga med dem eljest likställda

underofficerare vid flottan. Denna meravlöning: utfföres för flagrermaskinist,

i jämförelse med annan flaggunderofficer, av 210 kronor såsom ökning

av den fasta lönen och 35 öres höjning i da^avlöningen, alltså

tillhopa 367 kronor 75 öre, samt för underofficer av 2. graden, maskinist,

i jämförelse med annan underofficer av 2. graden, av en ökning i dagavlöningen

med 65 öre eller 237 kronor 25 öre för år.

Beträffande riktlinjerna för en definitiv lönereglering för ifrågavarande

personal anfördes i sakkunnigebetänkandet av den 5 mars 1918,

att det under de sakkunnigas överläggningar satts i fråga, huruvida icke

vid lönesystemets omläggning maskinistunderofficerarnas särställning

borde helt upphävas, i vilket fäll de vanliga löneskalorna med däri upptagna

avlöningsbelopp skulle oförändrade tillämpas även på ifrågavarande

underofficerare. I motsats härtill hade även den meningen funnit förespråkare,

att maskinistunderofficerarna borde vid en definitiv lönereglering

få behålla en viss merinkomst. I sådant fäll skulle man eventuellt kunna

anordna saken så, att de allmänna löneskalorna erhölle tillämpning även

å maskinistunderofficerarna, men att dessa därutöver finge åtnjuta särskilda

yrkesarvoden, utgående antingen med belopp, som ungefär skulle

motsvara den dåvarande meravlöningen, eller tilläventyrs efter an ira grunder.

Då de sakkunniga under föreliggande förhållanden icke varit i tillfälle

att i ärendet verkställa den noggranna utredning, som skulle varit

erforderlig för frågans bedömande och vilken borde inriktas på vissa

med organisationen och rekryteringen av flottans olika underofficersgrupper

sammanhängande spörsmål, hade de sakkunniga funnit sig i frågans

dåvarande läge icke böra göra ett bestämt uttalande, huruvida eller

i vad mån den särställning i avlöningshänseende, som tillkomme maskinistunderofficerarna,

borde bibehållas vid en definitiv lönereglering.

I avbidan på resultatet av den utredning, som i detta afseende borde

komma till stånd, innan en definitiv lönereglering kunde åvägabringas,

och för att icke genom en anordning, som helt skulle beröva maskinistunderofficerarna

deras nuvarande merinkomst, maskinistkårens rekrytering

skulle äventyras, hade de sakkunniga funnit sig böra förorda, att ma

-

52

skinistunderofficerarna skulle vid den tillfälliga löneförbättringens genomförande

få behålla viss del av nämnda merinkomst. Det hade i sådant

hänseende synts de sakkunniga lämpligt, att de för den definitiva löneregleringen

ifrågasatta allmänna löneskalorna och lönebeloppen tillämpades

vid beräkning av den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma

maskinistunderofficerarna, dock med den ändring att å de belopp, som

i allmänhet föresloges såsom tillfällig löneförbättring för underofficerarna

vid flottan, avdroges för flaggmaskinist 200 kronor och för underofficer

av 2. graden, maskinist, 100 kronor. Då de nuvarande avlöningarna

enligt stat skulle utgå oförändrade under den tid, en tillfällig löneförbättring

varade, komme sålunda i, varje fall maskinistunderofficerarna att,

med inräknande av löneförbättringsbeloppen, få åtnjuta en merinkomst

framför övriga underofficerare vid flottan av 167 kronor 75 öre för flaggmaskinist

och 137 kronor 25 öre för underofficer av 2. graden, maskinist.

Föredragande departementschefen ansåg det emellertid icke lämpligt

att i sammanhang med den tillfälliga löneförbättringen göra någon reduktion

av den meravlöning, som tillkomme maskinistunderofficerarna

i jämförelse med flottans övriga underofficerare.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen avfattades i överensstämmelse

med vad departementschefen sålunda uttalat; och som riksdagen

häri ej gjorde någon ändring, utgår alltså den tillfälliga löneförbättringen

till ifrågavarande personal enligt samma grunder som till flottans

övriga underofficerare.

Ehuru maskinistunderofficerarna, på sätt nyss är nämnt, enligt gällande

lönestat uppbära högre sammanlagd avlöning (flaggmaskinisterna

även högre lön) än flottans övriga underofficerare av motsvarande grad,

utgår emellertid pensionen till maskinistunderofficerarna för närvarande

med samma belopp, som tillkommer andra underofficerare av samma grad

vid flottan.

Vid sådant förhållande och då de skäl, som anförts till stöd för

beviljande av högre lön för maskinistunderofficerarna, icke kunna motivera

eu förhöjning av pensionsbeloppen till maskinistpersonalens förmån,

hava de sakkunniga ansett pensionstillägg böra utgå till nämnda personal

enligt samma grunder, som föreslagits för flottans övriga underofficerare.

De allmänna grunderna för den föreslagna pensionsregleringen

kunna även vinna tillämpning i fråga om de på staten för artilleriets

fabriker och tyganstalter uppförda beställningarna för tygmästare av

i. och 2. klassen samt för tygunderofficerare, å vilka beställningar

avlöningarna utgå enligt samma regler som för respektive major, kapten

av 1. klassen och fanjunkare (styckjunkare). I enlighet med de föreskrifter,

som gälla rörande tillfällig löneförbättring för dessa beställ

-

53

ningshavare, torde emellertid det förtydligande stadgande böra ineddelas,

att pensions förbättringen skall utgå för tygmästare av 1. klassen

enligt samma grunder som för major, för tygmästare av 2. klassen med

det belopp, som skolat tillgodokomma honom, därest han kvarstått på

aktiv stat vid regemente (kår) och där innehaft beställning såsom kapten

av 1. klassen, samt för tygunderofficer med det belopp, som skolat tillgodokomma

honom, därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente

(kår) och där innehaft beställning såsom styckjunkare.

Likaledes torde ovan angivna grunder för pensionsförbättringen

kunna oförändrade tillämpas på fältläkare, vilka i avlöningshänseende äro

likställda med överstelöjtnant, på regementsläkare och fältveterinärer

å ny lönestat, för vilka gälla samma avlöningsbestämmelser som för

major, samt på marinöverläkaren och förste marinläkare, vilka åtnjuta

samma löneförmåner som respektive kommendör och kommendörkapten

av 1. graden. Regementsläkare å gammal stat torde, ehuru hans sammanlagda

avlöning icke uppgår till den för major bestämda, lika med regementsläkare

å ny stat böra erhålla samma pensionsförbättring som major.

Åtskilliga befattningshavare åtnjuta utöver den för viss militär

löneklass bestämda avlöningen särskilda avlöningstillägg. '' Sålunda har

lönen för krigsskolans chef, vilken i övrigt är i avlöningshänseende

likställd med överstelöjtnant, satts 500 kronor högre än för sådan beställningshavare.

Vidare äro, jämte den fasta lönen för vederbörliga

grader, särskilda arvoden uppförda för bland annat följande befattningshavare,

nämligen vid armén för inspektören för kavalleriet, kommendanten

i Boden, militärbefälhavaren på Gottland, cheferna för trängkårerna

och fälttygmästaren samt vid flottan för den officer (med

kommendörs lön), vilken mot åtnjutande av särskilt arvode innehar chefsbefattning

i marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning

eller befattningen såsom högste befälhavare över kustflottan.

Den tillfälliga löneförbättringen har, utan hänsyn till den något

högre lönen för krigsskolans chef eller till de i den nuvarande avlöningen

för övriga beställningshavare ingående arvoden, bestämts till samma

belopp som för andra officerare med lika eller i huvudsak motsvarande

lön. De sakkunniga anse, att vad sålunda bestämts i fråga om den

tillfälliga löneförbättringen bör äga motsvarande tillämplighet jämväl

beträffande pensionsförbättringen, och att alltså denna bör utgå:

till inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren

på Gottland såsom för överste,

till chefen för krigsskolan såsom för överstelöjtnant,

54

till chef för trängkår såsom för överstelöjtnant eller major, allt efter

som vederbörande kårchef innehar den ena eller andra beställningen,

samt

till fälttygmästare!! såsom för överstelöjtnant.

Samma grundsats, som här följts beträffande tillfällig löneförbättring

för vissa befattningshavare vid armén, har ansetts närmast tillämplig

även på den officer (med kommendörs lön), som mot åtnjutande av

arvode å 2,000 kronor innehar någon av ovannämnda befattningar vid

flottan. Den tillfälliga löneförbättringen för honom skulle alltså hava

bestämts till samma belopp som för kommendör, eller 800 kronor. För

att denna befattningshavare ej skulle erhålla sammanlagt högre avlöning

än flaggman, har emellertid, enligt beslut vid 1918 års lagtima riksdag,

beloppet i detta fall satts något lägre, eller till 650 kronor. I underdånigt

utlåtande den 24 januari 1919 hava de sakkunniga, jämte det

löneförbättring föreslagits för flaggman, uttalat sig för att även nyssnämnde

officer (med kommendörs lön) måtte komma i åtnjutande av

samma löneförbättring, som numera ifrågasatts för kommendör, eller

1,200 kronor.

I fråga om pensions förbättringen synes för denna officer (med kommendörs

lön) böra gälla samma regler som för kommendör i allmänhet,

vadan någon undantagsbestämmelse beträffande den ifrågavarande befattningshavaren

icke är påkallad.

En i avlöningshänseende särskild grupp befattningar utgöres av

chefsbefattningarna vid ridskolan, skjutskolan för infanteriet och kavalleriet

samt remonteringsstyrelsen. I vederbörliga stater upptagas för

dessa allenast arvoden, vilka emellertid äro så bestämda, att de motsvara

de ordinarie avlöningsförmånerna — lön, dagavlöning o. s. v. — för

vissa beställningar, nämligen för chefen vid skjutskolan såsom för överstelöjtnant

och för de båda andra cheferna såsom för majorer. I fredsavlöningsreglementet

för armén föreskrives, att i fråga om åtnjutande samt

till- och avträdande av de särskilda beståndsdelar, varav dylika arvoden

äro sammansatta, skall gälla vad om dem motsvarande avlöningsslagär

stadgat. I enlighet härmed och då Kungl. Maj:t vid meddelande avförordnande

att uppehålla någon av befattningarna i fråga plägar föreskriva,

att officer på stat under tiden för förordnandet skall frånträda

egna avlöningsförmåner, kan sådan officer under nämnda tid anses vara

likställd med ordinarie beställningshavare i den grad, efter vars avlöning

arvodet utgår, utom därutinnan att han icke äger pensionsrätt i denna

grad och ej heller har skyldighet att erlägga pensionsavgifter föt annan

beställning än den, som av honom innehaves med lön pa stat.

I fråga om den tillfälliga löneförbättringen hava nämnda tre be-,

fattningshavare tillerkänts samma tillskott som annan personal med

motsvarande löneförmåner, sålunda chefen för skjutskolan lika med överstelöjtnant

och de två övriga cheferna lika med majorer.

Som dylik befattningshavare, enligt vad nyss är nämnt, icke är tillförsäkrad

pensionsrätt för annan beställning än den, som av honom

innehaves med lön på stat, lärer pensionsförbättring höra till honom

utgå med belopp, som tillkommer hans beställning a stat.

Emellertid finnas, såsom förut är nämnt, vissa grupper tjänstinnehavare

såväl bland den rent militära som i synnerhet bland deri civilmilitära

personalen, vilka icke kunnat utan vidare inpassas i det föreslagna

definitiva lönesystemet, varför redan i fråga om den tillfälliga

löneförbättringen måst för dem meddelas särskilda, från de allmänna

reglerna för löneförbättringens beräknande avvikande föreskrifter. År

samma skäl lärer det jämväl bliva nödvändigt att fastslå särskilda bestämmelser

för beräknandet av den pensionsförbättring, som bör tillkomma

dylik personal.

Då emellertid inom vissa av här ifrågavarande personalkategorier,

av vilka för övrigt några omfatta allenast en enda eller ett fatal beställningshavare,

någon avgång av personal, berättigad till pension, icke

kan beräknas äga rum under de närmaste åren, hava de sakkunniga

ansett sig kunna tills vidare, i avvaktan på genomförandet av en definitiv

löne- och pensionsreglering, lämna sådan personal å sido. Därest det

under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva nödvändigt att

ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare, tillhörande

någon av ifrågavarande personalgrupper, torde frågan därom

lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen till

avgörande.

I enlighet med vad sålunda uttalats hava de sakkunniga ansett

särskilda föreskrifter för närvarande icke vara av nöden. beträffande

följande personal, nämligen vid armén: styresmän vid artilleriets fabriker,

general fältläkaren, yngre bataljonsläkare, bataljonsläkare vid tälthikarkåren,

yngre bataljonsveterinärer, tyg- eller fabriksingenjörer, öververkmästare,

tygverkmästare, verkmästare av 1. klassen, verkmästare av 2.

klassen, tyg- eller fabriksskrivare, hantverkare, förtal askinister, förrådsvaktmästare

samt överkonstaplar och konstaplar vid fästningspolisen i

Boden och å Karlsborg; vid marinen: marindirektörer av 1. graden, mariningenjörer

och andra specialingenjörer an miningenjörer, vidare marin

-

Särskilda

regler beträffande

visir

personal.

56

läkare av 1. och 2. graden samt flottans polispersonal ävensom innehavarna

av de å marin förvaltningens stat uppförda civila befattningarna

såsom kemist respektive andre kemist.

Av de personalgrupper, för vilka de sakkunniga ansett särskilda

bestämmelser rörande pensionsförbättring böra meddelas, tillhöra de flesta

arméns och marinens civilmilitära personal; även två militära grupper,

nämligen förvaltarna vid intendenturkåren och arméns musikpersonal

böra emellertid här komma i betraktande.

Enligt gällande stater åtnjuta ifrågavarande beställningshavare i

allmänhet samma avlöningsförmåner, som utgå till militär tjänstinnehavare

i viss löneklass, vartill i de flesta fall kommer ett eller flera

ålderstillägg. Den tillfälliga löneförbättringen för denna personal har

efter viss procentuell beräkning bestämts till visst belopp för varje

tjänst, oberoende av tjänstålder. I regel torde de beställningshavare,

om vilka här är fråga, vid pensionsålderns uppnående kunna räkna

fullt det antal tjänster, som för militär personal i allmänhet av motsvarande

tjänstegrad erfordras för erhållande av högsta inom graden

utgående löneförbättring. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga

beträffande flertalet av omförmälda personalgrupper funnit sig böra föreslå,

att, under förutsättning att berörda antal tjänstår uppnåtts, pensionstillägget

må utgå med det högsta belopp, som i sådant avseende

föreslagits för motsvarande militära beställningshavare.

I vissa fall, för vilka nedan redogöres, har emellertid denna beräkningsgrund

ansetts icke leda till ett fullt tillfredsställande resultat, och

har det sålunda för dessa fall blivit nödvändigt att söka finna någon

annan grundval för pensionens utmätande. De sakkunniga hava i sådant

avseende beaktat, att den del av en tjänstinnehavares sammanlagda avlöning,

som enligt den civila pensionslagen skall beräknas såsom pensionsunderlag,

i medeltal torde uppgå till omkring 70 procent. Genom

de för tjänstemän vid statens järnvägar gällande pensioneringsgrunderna

har t. o. rn. stadgats, att årliga beloppet av pensionen (ålderspensionen,

i regel skall utgöra just 70 procent av den avlöning, tjänstemannen vid

avgången från tjänsten uppbär. I enlighet härmed hava de sakkunniga

ansett sig kunna för de fall, där nyssnämnda, av dem uppställda huvudregel

ej befunnits tillämplig, såsom grund för pensionsförbättringen lägga

70 procent av den vederbörande tillkommande högsta avlöningen, däri inberäknat

det tillfälliga lönetillägget. Av förut anförda skäl böra emellertid

10 procent avdragas å de sålunda beräknade pensionsbeloppen. Pensionstillägget

skulle alltså utgå med det belopp, som erfordras för att sammanlagda

pensionen skall uppgå till 63 procent av sammanlagda avlöningen.

De sakkunniga övergå härefter till att närmare yttra sig om de

grupper av beställningshavare, lör vilka särskilda föreskrifter beträffande

pensionsförbättringen, på sätt nu är nämnt, ansetts erforderliga.

Förvaltare vid intendentur kåren åtnjuta enligt gällande stat samma

avlöning som fanjunkare vid arméns truppförband, således (å annan ort

än Stockholm och Göteborg) tillhopa 2,482 kronor 50 öre, därav lön

1,200 kronor, samt hava dessutom ridt till ett ålderstillägg till lönen å

300 kronor, att utgå efter 5 års väl vitsordad tjänst. För den, som

tillträtt ålderstillägget, utgör pensionen 1,200 kronor.

Enligt de för den definitiva löneregleringen uppgjorda riktlinjerna

skulle nämnda ålderstillägg kompenseras genom ekonomiska lörmåner,

lämpligast genom införandet för intendenturkårens underofficerare av

särskilda löneskalor, där avlöningsbeloppen delvis kunde sammanfalla

med dem, som skulle tillkomma underofficerare i allmänhet. Den tillfälliga

löneförbättringen bestämdes till 1,100 kronor eller samma belopp,

som högst skulle tillkomma fanjunkare.

Med tillämpning av den av de sakkunniga här ovan framlagda

huvudregeln skulle ifrågavarande personal även uppbära pensionstilllägg

med samma belopp, som i sådant avseende skulle högst tillkomma

fanjunkare, eller 1,250 kronor. Sammanlagda pensionsbeloppet skulle

alltså utgöra 2,450 kronor. Såsom villkor för erhållande av detta tillägg

bör dock, i enlighet med nyssnämnda huvudregel, föreskrivas, att vederbörande

tjänstinnehavare skall kunna räkna minst 12 tjänstår, varvid

honom torde böra tillgodoföras jämväl den tid, varunder han före

tillträdet till förvaltarebeställning må hava innehaft beställning såsom

fanjunkare (styckjunkare).

Musikunderofficerare vid arméns truppförband åtnjuta enligt gällande

stater samma avlöning som övriga underofficerare av motsvarande tjänstegrader.

Jämväl pension utgår enligt samma grunder som till övriga

underofficerare eller med 1,000 kronor till musikfanjunkare, 900 kronor

till musiksergeant av 1. klassen och 780 kronor till musiksergeant av

2. klassen. Med hänsyn bland annat därtill, att rekryterings-, utbildningsoch

befordringsförhållandena för musikunderofficerarna förete väsentliga

oljkheter vid jämförelse med vad som gäller i fråga om övriga underofficerare,

hava, såsom förut är nämnt, de löneskalor, som enligt det

uppgjorda utkastet till eu definitiv lönereglering skulle gälla för dessa,

ansetts icke tillämpliga beträffande musikunderofficerarna. "Vid sådant förhållande

och då den tillfälliga löneförbättringen för musikpersonalen

givetvis icke finge föregripa en blivande definitiv lönereglering, hava vid

8

Armén.

4321 18

58

bestämmande av löneförbättringens belopp icke kunnat för musikpersonalen

tillämpas samma grunder, som följts beträffande övriga underofficerare.

Den tillfälliga löneförbättringen för musikunderofficerarna bar

i stället fastslagits till vissa bestämda belopp, nämligen 1,000 kronor för

musikfanjunkare, 800 kronor för musiksergeant av 1. klassen och 700

kronor för musiksergeant av 2. klassen.

Pensionsförbättring synes emellertid böra till musikunderofficerarna

utgå med samma belopp, som enligt de sakkunnigas förslag skulle högst

tillkomma övriga underofficerare av motsvarande tjänstegrad, eller med

1,250 kronor till musikfanjunkare, 1,170 kronor till musiksergeant av

1. klassen och 1,290 kronor till musiksergeant av 2. klassen. Sammanlagda

pensionsbeloppen skulle alltså utgöra för fanjunkare 2,250 kronor

och för sergeanter av båda löneklasserna 2,070 kronor. Såsom villkor

för erhållande av pensionstilläggen bör emellertid föreskrivas, att vederbörande

tjänstinnehavare skall kunna räkna minst 12 tjänstår i innehavande

eller lägre musikunderofficersbeställning, därvid dock för musikfanjunkare

ej må medräknas de 3 första tjänståren såsom musiksergeant.

I fråga om viss personal vid fältläkarkåren erfordras i förevarande

avseende särskilda föreskrifter. Överfältläkare åtnjuter enligt gällande

stat avlöning med tillhopa 8,125 kronor, därav lön 5,300 kronor, samt

har dessutom rätt till ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor, att utgå

efter fem års väl vitsordad tjänst. Pensionen utgör för den, som tillträtt

ålderstillägget, 4,720 kronor, eljest 4,240 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen

har bestämts till samma belopp, som utgår till överstelöjtnant,

eller 1,100 kronor.

Därest jämväl pensionsförbättringen skulle utgå med samma belopp,

som föreslagits för överstelöjtnant, eller 1,350 kronor, skulle emellertid

sammanlagda pensionen, under förutsättning att ålderstillägget intjänats,

överstiga det högsta medgivna pensionsbeloppet, 6,000 kronor. På grund

härav hava de sakkunniga ansett pensionsförbättringen böra under nyssnämnda

förutsättning begränsas till 1,280 kronor, varigenom sammanlagda

pensionsbeloppet kommer att uppgå till jämnt 6,000 kronor. Därest

ålderstillägget icke intjänats, bör pensionsförbättringen oavkortad utgå

med 1,350 kronor, i vilket fall alltså pensionernas slutsumma skulle uppgå

till 5,590 kronor.

Äldre bataljonsläkare vid truppförbanden åtnjuta enligt gällande

stater samma avlöning som kapten av 1. klassen men hava det oaktat

av vissa skäl ansetts icke lämpligen kunna inpassas i det föreslagna

lönesystemet. Pension utgår med 2,720 kronor, och den tillfälliga löneförbättringen

har bestämts till 850 kronor.

59

De sakkunniga föreslå, att pensionsförbättringen må bestämmas till

samma belopp, som ifrågasatts att högst utgå till kapten av 1. klassen,

eller med 1,330 kronor. Sammanlagda pensionsbeloppet skulle alltså

utgöra 4,050 kronor. För erhållande av nämnda tillägg bör emellertid

vederbörande innehava minst 9 tjänstår såsom bataljonsläkare vid truppförband.

Åven beträffande viss till fältveterinärkåren hörande personal erfordras

särskilda föreskrifter, överfältveterinären är i avlönings- och pensionshänseende

till alla delar likställd med överfältläkaren, och få de sakkunniga

fördenskull hänvisa till vad här ovan anförts i fråga om den

sistnämnde. Den pensionsiörbättring, som föreslagits för överfältläkaren,

torde sålunda böra tillkomma även överfältveterinären.

Regementsveterinärer äro enligt den för kåren från och med år

1919 gällande nya organisationen i avlöningshänseende likställda med

äldre bataljonsläkare (kaptener av 1. klassen). I enlighet med vad som

nyss anförts i fråga om de äldre bataljonsläkarna, få de sakkunniga

föreslå, att jämväl regementsveterinär måtte förklaras berättigad att erhålla

pensionsförbättring med 1,330 kronor. Sammanlagda pensionsbeloppet

skulle sålunda uppgå till 4,050 kronor. Såsom villkor för åtnjutande

av nämnda pensionsförbättring torde böra föreskrivas minst 9

tjänstår såsom regementsveterinär eller bataljonsveterinär, därvid dock

de 3 första tjänståren såsom bataljonsveterinär icke må medräknas.

Vidkommande bataljonsveterinärerna vid truppförbanden erfordras

särskilda föreskrifter för de äldre batalj onsveterinärerna. Dessa åtnjuta

från och med år 1919 samma avlöning, som enligt stat utgår till kapten

av 2. klassen, men hava icke ansetts kunna utan vidare inpassas i det

föreslagna lönesvstemet. Pension utgår med samma belopp som till

kapten av 2. klassen eller med 1,920 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen

har bestämts till 700 kronor.

Då vid en definitiv lönereglering bataljonsveterinärerna knappast torde

komma att erhålla samma slutavlöning, som ifrågasatts för kapten av

2. klassen (lika med kapten av 1. klassen), synes ej heller pensionsförbättring

böra utgå till äldre bataljons veterinärer med samma belopp,

som skulle högst tillkomma kapten av- 2. klassen.

De sakkunniga hava stannat vid den meningen, att sammanlagda

pensionsbeloppet för äldre batalj onsveterinär bör beräknas efter 63 procent

(jfr sid. 56) av sådan bestå!lningshavares sammanlagda avlöning, inräknat

den tillfälliga löneförbättringen. Totalpensionen skulle sålunda utgöra

3,125 kronor, eller i avrundat tal 3,100 kronor, och pensionsförbättringen

1,180 kronor. Detta belopp torde dock böra utgå endast under förutsättning,

att vederbörande uppnått minst 9 tjänstår såsom batalj onsveterinär.

60

I fråga om den å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda

personalen erfordras särskilda föreskrifter beträffande nedannämnda

civilmilitära tj änstinnehavare.

Departementsskrivare och tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen

uppbära samma avlöningsförmåner som löjtnant av 1. klassen, eller

2,895 kronor, samt hava därjämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å

500 kronor, det ena efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad

tjänst. Pension utgår till den, som tillträtt båda ålderstilläggen, med

2,000 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har bestämts till 850

kronor, oberoende av tjänstålder.

Da det väl kan vara tvivel om huruvida efter en definitiv lönereglering

lönen till ifrågavarande personal kommer att med hela beloppet

av de nu utgående ålderstilläggen överstiga löjtnants slutlön,

synes den av de sakkunniga föreslagna huvudregeln för pensionsförbättringens

beräknande icke kunna bär komma till användning. Vid sådant

förhållande synes pensionens slutsumma, under förutsättning att bägge

ålderstilläggen intjänats, böra bestämmas till 63 procent av sammanlagda

högsta avlöningen, således till 2,989 kronor eller i avrundat tal 3,000

kronor. Pensionsförbättringen skulle alltså utgå med 1,000 kronor.

Tygförvaltare av 2. klassen äro i avlönings- och pensionshänseende

fullt likställda med förvaltare vid mtendenturkåren, och få de sakkunniga

fördenskull hänvisa till vad i fråga om sistnämnda personal föreslagits,

vilket i tillämpliga delar torde böra gälla även beträffande tygförvaltarna.

Besiktningsrustmästare åtnjuta avlöning lika med fanjunkare samt

hava därjämte rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års väl

vitsordad tjänst. Pension utgår till den, som intjänat ålderstillägget,

med 1,360 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har bestämts till

1,100 kronor.

I enlighet med ovan anförda huvudregel skulle pensionsförbättring

till denna personal utgå med samma belopp, som skulle högst tillkomma

fanjunkare, eller 1,250 kronor. Detta belopp bör likväl utgå endast under

förutsättning, att vederbörande tjänstinnehavare kan räkna minst 12

tjänstår i innehavande tjänst.

Tyghantverkare åtnjuta avlöning lika med sergeanter av 1. klassen,

men äga därjämte rätt till två ålderstillägg å 150 kronor, det ena efter

o års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst. Pension utgår,

därest ålderstilläggen intjänats, med 1,000 kronor. Det tillfälliga avlöningstillägget

är bestämt till 850 kronor, lika för alla oavsett antalet

tjänstår. hånligt förut angivna huvudregel bör pensionsförbättring

utgå med samma belopp, som skulle högst tillkomma sergeant av 1.

Öl

klassen, eller 1,170 kronor, detta dock under förutsättning att vederbörande

kan räkna minst 12 tjänstår. Sammanlagda pensionsbeloppet

skulle alltså uppgå till 2,170 kronor.

Av den å fortifikationens stat uppförda civilrnilitära personalen äro

nedannämnda tjänstinnehavare i avlönings- och pensionsavseende fullt

likställda med viss å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter upptagen

personal, nämligen departementsskrivare och fortifikationskassörer

med departementsskrivare samt tyghantverkare och gevärshantverkare

med tyghantverkare. Då full likställighet synes böra äga rum jämväl i

fråga om pensionsför.bättringen, få de sakkunniga bär hänvisa till vad

de i sådant avseende föreslagit angående personalen å sistnämnda stat.

Om departementsskrivare å intendentur kår ens stat gäller vad i det

föregående är sagt rörande andra dylika beställningshavare.

Å de särskilda staterna för infanteriets och kavalleriets truppförhand

äro uppförda beställningar för gevärshantverkare. Dessa beställningar äro

i alla avseenden likställda med de å staten för artilleriets fabriker och

tyganstalter uppförda tyghantverkarbeställningarna, och få de sakkunniga

fördenskull hänvisa till vad de här ovan föreslagit i fråga om sistnämnda

beställningar.

Poliskommissarie vid fästningspolisen i Boden är i avlönings- och pensionsavseende

likställd med departementsskrivare, dock att tillfällig löneförbättring

till poliskommissarie utgår med endast 800 kronor i stället

för med 850 kronor till departementsskrivare.

Pensionsförbättringen synes lämpligen böra, under förutsättning att

båda ålderstilläggen intjänats, utgå med samma belopp som till departementsskrivare,

eller med 1,000 kronor. Sammanlagda pensionsbeloppet

skulle alltså under nämnda förutsättning komma att utgöra 3,000 kronor.

Marindirektör av 2. graden tillhör kommendörkaptens av 2. graden

tjänsteklass men åtnjuter avlöning med tillhopa 7,425 kronor eller 1,000

kronor mer än kommendörkapten av nämnda grad. Därav utgöra 5,000

kronor lön, vadan pensionen utgår med 4,000 kronor. Den tillfälliga

löneförbättringen har bestämts till 1,000 kronor.

Efter eu beräkning av 63 procent av samtliga avlöningsförmåner

skulle pensionens slutsumma uppgå till 5,308 kronor, vilket belopp torde

böra avrundas till 5,300 kronor. I enlighet härmed föreslå de sakkunniga,

att pensionsförbättringen må bestämmas till 1,300 kronor.

Miningenjör uppbär begynnelseavlöning med tillhopa 5,000 kronor,

därav lön 4,500 kronor, samt har härjämte rätt till fyra ålderstillägg, vart

Marinen.

62

och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad

tjänst. Enligt gällande pensioneringsgrunder skall emellertid pensionen

beräknas efter den fasta lönen utan ålderstillägg och sålunda utgå

med 3,600 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har bestämts till

1.000 kronor.

Efter beräkning av 63 procent å slutavlöningen skulle pensionens

totalsumma bliva 5,040 kronor, vilket belopp synes böra avrundas till

5.000 kronor. Pensionsförbättringen torde i enlighet härmed böra bestämmas

till 1,400 kronor, men synes detta belopp böra utgå allenast

under förutsättning, att samtliga ålderstillägg intjänats.

Den tillfälliga pensions förbättring, som enligt nu omförmälda särskilda

föreskrifter skulle tillkomma viss personal vid armén och marinen,

framgår av den å sid. 63 intagna tablån.

Beträffande sådana grupper av befattningar, som icke avses i nu

föreliggande förslag, hava de sakkunniga i det föregående (sid. 55) anfört,

att därest det under tiden, intill dess en definitiv löne- och pensionsreglering

kunde bliva genomförd, skulle bliva nödvändigt att ordna pensionsförhållandena

för en eller annan tjänstinnehavare, frågan därom

torde böra särskilt föreläggas riksdagen till avgörande. På liknande

sätt kan det inträffa, att även bland de personalgrupper, som här behandlats,

avgång från tjänsten kan förekomma under förhållanden, då de

föreslagna villkoren för erhållande av tillfällig pensionsförbättring icke

äro uppfyllda men åtgärd likväl anses påkallad för beredande av höjning

i den för vederbörande beställningshavare stadgade pensionen. Åven

dylika fall böra givetvis göra3 till föremål för framställning hos riksdagen.

De sakkunniga hava här ovan omnämnt vissa befattningshavare,

som åtnjuta avlöning i form av arvode. Vid såväl armén som marinen

finnas emellertid en del andra befattningshavare, vilkas avlöning jämväl

utgår såsom arvode och vilka blivit delaktiga av den vid 1918 års

lagtima riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen. Då sistberörda

arvodestagare icke äro berättigade att vid avskedet erhålla vare sig kassaeller

fyllnadspension, kunna de i detta sammanhang utan vidare lämnas

å sido.

G 3

|'' " !• ~

SJ.

8

*■

5.

7.

8.

0.

Äldcratillägg.

Övrig

avlö- ning 1).

Tillfällig

löneför-

bättring.

Nuva

-

Före-

slagen

pensions-

förbätt-

ring.

Pen-

Beetällni ng.

Lön

An-

tal.

Samman-

lågt

belopp.

Slut-

avlöning.

rande

pension å

slutlönen.

sionornas

slut-

summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Armén.

j Förvaltare vid mtendenturkåren......

1,200

—

i

300

—

1,282

50

2,782

50

1,100

—

1,200

—

1,250

—

2,450

—

; Musikfanjunkare..........................

1,200

—

—

—

—

1,282

50

2,482

50

1,000

-

1,000

—

1,250

—

2.250

—

j Musiksergeant av 1. klassen .........

900

—

—

—

1,010

—

1,910

—

800

—

900

—

1,170

—

2,070

—

* " ” .........

780

—

—

—

—

1,010

—

1,790

—

700

—

780

—

1,290

—

2,070

—

Överfältläkare, överfältveterinär2) ...

5,000

—

i

600

—

2,825

—

8,725

—

1,100

—

4,720

—

2) 1,280

—

2) 6,000

—

Bataljonsläkare, äldre.................

3,400

—

—

—

—

1,860

—

5,260

—

850

—

2,720

—

1,330

-

4,050

—

Begementsveterinär .....................

3,400

-

—

—

—

1,860

—

5,260

-

850

2,720

-

1,330

—

4,050

-

Bataljonsveterinär, äldre...............

2,400

—

—

—

—

1,860

—

4,260

—

700

—

1,920

—

1,180

—

3,100

—

Departementsskrivare, tyg- eller fa- briksförvaltare av 1. klassen, forti- fikationskassör ........................

1,500

2

1,000

1,395

3.895

850

•2,000

1,000

3,000

Tygförvaltare av 2. klassen...........

1,200

—

1

''300

—

1,282

50

2,782

50

1,100

—

1,200

-

1,250

—

2,450

—

Besiktningsrustmästare ...............

1,200

—

1

500

—

1,282

50

2,982

50

1,100

—

1,360

—

1,250

—

2,610

—

Tyghantverkare, gevärshantverkare

900

-

2

300

—

1,010

—

2,210

-

850

—

1,000

—

1,170

2,170

—

Poliskommissarie ........................

1,500

—

2

1,000

—

1,395

—

3,895

800

!

—

2,000

—

1,000

—

3,000

—

Marinen.

Marindirektör av 2. graden............

5,000

—

—

—

—

2,425

—

7,425

—

1,000

—

4,000

—

1,300

—

5,300

Miningenjör ............................

4,500

—

4

2,000

—

500

—

7,000

-

1,000

—

3,600

—

1,400

-

5,000

—

l) Inkvarterings- och. servisbidrag äro för övorfältläkaren och över fältveterinären upptagna enligt den högre tariffen (Stockholm

och Göteborg); för övriga bestallningshavare äro inkvarterings- och servisbidrag beräknade enligt tariff för annan ort.

a) Därest ålderstillägget ej intjänats, utgår pensionsförbättring med 1,350 kronor, och utgör pensionernas slutsumma i så fall

5,590 kronor.

64

Närmare föreskrifter

rörande

den föreslagna

pensionsförbätt•

ringen.

Den av de sakkunniga föreslagna pensionsförbättringen torde till

sin natur närmast böra betraktas såsom ett tillägg till fyllnadspensionen

och fördenskull såsom regel endast böra tillkomma personal, som efter

nppnådd pensionsålder avgår från tjänsten med rätt till fyllnadspension.

Den, som avgår med allenast kassapension, synes därför i allmänhet icke

böra komma i åtnjutande av pensionsförbättring enligt de föreslagna

grunderna, utan tordé, där i något undantagsfall sådant kan finnas påkallat,

särskild framställning i ämnet böra avlåtas till riksdagen.

Såsom i det föregående (sid. 8 och 10—11) nämnts, äro genom nu

gällande bestämmelser vissa begränsningar givna i fråga om rätt till

pension för den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna

medel än dem, som äro anvisade för arméns pensionering respektive

för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar. Dessa

inskränkningar gälla dock icke för det fall, att den andra pensionen

utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

den 11 oktober 1907 stadgade grunder. 1 övriga fall skall enligt

de för arméns pensionering givna bestämmelser göras ett avdrag å

fyllnadspensionen (i mån av behov även å kassapensionen), i regel

motsvarande två femtedelar av vad vederbörande pensionär uppbär från

annat håll; enligt motsvarande bestämmelser rörande pensionering vid

marinen gäller, att i dylika fall hela fyllnadspensionen skall innehållas.

De sakkunniga anse sig i förevarande sammanhang icke böra ingå

på något bedömande av, huruvida dessa bestämmelser böra för framtiden

bibehållas oförändrade eller tilläventyrs kräva någon jämkning. Emellertid

synes den pensionsförbättring, som nu föreslås av de sakkunniga,

böra oavkortad tillkomma vederbörande pensionär även i sådana fall,

som ovan avses, vadan en uttrycklig föreskrift därom torde böra inrymmas i

grunderna för den ifrågasatta pensionsförbättringen.

Då, enligt vad de sakkunniga förut anfört, pensionsförbättringen

närmast torde höra anses såsom ett tillägg till fyllnadspensionen, synes

därav böra följa, att pensionsförbättringen i övrigt skall till- och avträdas

samt utbetalas i samma ordning som fyllnadspensionen.

De sakkunniga hava ovan (sid. 7) omförmält, hurusom tjänstinnehavare

vid armén, vilken ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som

erfordras för erhållande av fyllnadspension inom hans innehavande grad,

under vissa villkor kan avgå med pension och fyllnadspension å tillhopa

65

samma belopp, som tillkommer tjänstinnehavare i viss lägre grad. I

dylikt fall synes billigheten fordra, att jämväl pensionsförbättring utgår

med det belopp, som skolat tillkomma vederbörande, därest han vid avskedet

innehaft nämnda lägre grad.

Detsamma torde även böra gälla för det fall, att tjänstinnehavare

vid marinen avgår med den pension och fyllnadspension, som åtfölja

viss lägre lönegrad.

Med nu gällande bestämmelser anses dylik pensionering kunna ske

endast då tjänstinnehavare vid avgången innehaft sin tjänst under mindre

än två års tid. Vid bifall till ett av de sakkunniga denna dag i annat

sammanhang avgivet förslag om viss ändring i gällande pensioneringsgrunder

för marinen skulle emellertid pension och fyllnadspension i lägre

lönegrad kunna tillkomma även den, som avgår från tjänsten efter att

hava innehaft densamma i två års tid eller därutöver.

Efter vad förut (sid. 10) nämnts, gäller i fråga om personalen vid

marinintendenturkåren, liksom ock beträffande flottans poliskår, att dylik

beställningshavare, i motsats till vad eljest i regel är föreskrivet beträffande

i övrigt likställd personal vid marinen, erhåller den högsta medgivna pensionen

först vid avgång efter uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår. Då,

enligt vad de sakkunniga inhämtat, ifrågavarande personal i det övervägande

flertalet fall torde avgå först sedan villkoren för erhållande av den högsta

pensionen äro uppfyllda, hava de sakkunniga ej ansett det erforderligt

att i förevarande sammanhang inlåta sig på frågan, huruvida och i sådant

fall enligt vilka grunder pensionsförbättring må tillkomma dylik

beställningshavare, som avgår utan att vara berättigad till den högsta

pensionen. I förekommande fall torde frågan om höjning av pensionsbeloppet,

för den händelse omständigheterna sådant föranleda, särskilt

böra underställas riksdagens prövning.

På samma sätt torde böra förfaras, därest fråga skulle uppkomma

om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till följd av olycksfall

i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vanförhet

eller lyte befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring och

på grund härav måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss pension.

Då det av de sakkunniga nu avgivna förslaget till pensionsförbättring

för viss personal vid armén och marinen står i nära samband med den

för 1918 års lagtima riksdag framlagda planen till en definitiv lönereglering

för dylik personal och med riksdagens därpå grundade beslut

rörande tillfällig löneförbättring för samma personal, torde därav böra

9

4321 18

följa, att pensionsförbättring icke bör tillkomma annan personal än den,

som kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Enär de av 1918

års lagtima riksdag beslutade grunderna för dylik löneförbättring äga

giltighet för åren 1918 och 1919, skulle alltså pensionsförbättring enligt

de sakkunnigas förslag i första hand tillkomma personal, som under

något av nämnda år avgått eller avgår med pension. I den mån tillfällig

löneförbättring efter liknande grunder, i enlighet med vad de sakkunniga

i underdåniga skrivelser den 24 januari 1919 hemställt för år

1920, kommer att beslutas jämväl för tiden efter 1919 års utgång, torde

de föreslagna grunderna för pensionsförbättringen böra givas motsvarande

förlängd giltighetstid.

Av vad de sakkunniga här ovan anfört följer, att de sakkunniga icke

kunna tillstyrka någon särskild åtgärd i anledning av förut (sid. 30)

omförmälda, av till krigstjänst inkallade pensionerade underofficerare vid

flottan gjorda framställning om pensionsförbättring. Därest emellertid

avgången från beställning på stat ägt rum efter den 1 januari 1918,

skulle även dylik personal komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Såsom nyss är nämnt, skulle enligt de sakkunnigas förslag pensionsförbättring

tillkomma de tjänstinnehavare, vilka avgått med pension efter

att hava blivit delaktiga av den från och med år 1918 medgivna tillfälliga

löneförbättringen. De sakkunniga hava emellertid icke kunnat

bortse därifrån, att, därest de föreslagna grunderna för pensionsförbättringen

omedelbart komme till full tillämpning, en alltför skarp motsättning

skulle uppstå mellan pensionsbeloppen till beställningshavare, som

avgått under år 1917, och till dem, som avgått under den närmaste tiden

därefter. Sålunda skulle exempelvis en fanjunkare i pension erhålla

1,000 kronor vid avgång år 1917 och 2,250 kronor vid avgång år 1918.

Det hade därför varit önskvärt, om man kunnat göra övergången jämnare

genom att låta pensionerna successivt ökas under en följd av år.

Då de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna ifrågasätta en dylik

längre övergångstid, hava de sakkunniga, för att åtminstone i någon

mån mildra övergången till tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna,

velat förorda, att pensionsförbättringen för beställningshavare, som

avgått under år 1918 eller vid slutet av samma år, må begränsas till

hälften av de belopp, som enligt nämnda bestämmelser eljest skolat utgå.

Ett ytterligare skäl, som talar för detta förslag, är, att åtminstone de

beställningshavare, som avgått under förra delen av år 1918 och vilka

icke förrän efter avgången från tjänsten fått uppbära någon tillfällig

67

löneförbättring, knappast kunnat kava grundad förhoppning att överhuvudtaget

komma i åtnjutande av någon pensionsförbättring.

Av budgettekniska skäl torde emellertid någon pensionsförbättring

icke kunna förrän från ingången av år 1919 beredas den personal, som

dessförinnan lämnat tjänsten.

I enlighet med vad i det föregående anförts få de sakkunniga härmed

framlägga följande förslag till

Grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén.

§ L

1. Officerare och underofficerare äga, efter avgång från beställning

på aktiv stat vid armén, med de undantag och enligt de särskilda bestämmelser,

som här nedan stadgas, uppbära pensionsförbättring med

följande belopp, för helt år räknat:

överste .....................................................................................

med 1,500

kronor

överstelöjtnant...........................................................................

2>

1,350

»

major.............................................................................................

»

1,300

kapten (ryttmästare) av 1. klassen, som vid början av

det år, då avgången äger rum, uppnått följande

antal tjänstår:

minst 3 och mindre än 6 .......................................

430

»

minst 6 och mindre än 9 .......................................

880

»

minst 9...........................................................................

))

1,330

))

kapten (ryttmästare) av 2. klassen, som vid början av

det år, då avgången äger rum, uppnått följande

antal tjänstår:

mindre än 3..................................................................

780

»

minst 3 och mindre än 6 .......................................

1,230

)>

minst 6 och mindre än 9 .....................................

1,680

»

minst 9..........................................................................

»

2,130

»

löjtnant av 1. klassen, som vid början av det år, då

avgången äger rum, uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3................................................................

»

420

)>

minst 3 och mindre än 6 .......................................

D

780

minst 6 och mindre än 9 ....................................

x>

1,140

minst 9........................................................................

»

1,500

löjtnant av 2. klassen, som vid början av det år, då

avgången äger ram, uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3.....v.........................................................

»

620

»

Grunder för

pensionsförbättring

beträffande

armén.

68

minst 3 och mindre än 6 ......................................

minst 6 och mindre än 9 ......................................

minst 9...........................................................................

underlöjtnant (fänrik), som vid början av det år, då

avgången äger rum, uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3..................................................................

minst 3..........................................................................

fanjunkare (styckjunkare), som vid början av det år,

då avgången äger rum, uppnått följande antal

tjänstår:

mindre än 3.................................................................

minst 3 och mindre än 6 .......................................

minst 6 och mindre än 9 .......................................

minst 9 och mindre än 12 ...................................

minst 12........................................................................

sergeant av 1. klassen, som vid början av det år,

då avgången äger rum, uppnått följande antal

tjänstår:

mindre än 3................................................................

minst 3 och mindre än 6 .................................

minst 6 och mindre än 9 .....................................

minst 9 och mindre än 12 ...................................

minst 12......................................................................

sei''geant av 2. klassen, som vid början av det år,

då avgången äger rum, uppnått följande antal

tj än står:

mindre än 3.............................................................

minst 3 och mindre än 6 ...................................

minst 6 och mindre än 9 .......................................

minst 9 och mindre än 12 ...................................

minst 12......................................................................

med 980 kronor

» 1,340 d

» 1,700 »

» 630 »

». 900 »

» 530 »

» 710 »

» 890 »

» 1,070 »

» 1,250 »

» 450 »

» 630 »

» 810 »

» 990 »

» 1,170 »

» 570 »

» 750 »

» 930 »

» 1,110 »

» 1,290 »

2. Vid beräkningen av antalet tjänstår tillämpas de regler, som i

sådant avseende äro stadgade i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring

under det år, då avgången äger rum.

§ 2.

1. Nedannämnda militära personal äger efter avgång från beställning

på aktiv stat, med iakttagande av övriga i dessa grunder givna

bestämmelser, uppbära pensionsförbättring sålunda:

69

inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren

på Gottland enligt samma grunder som överste;

chefen för krigsskolan och fälttyginästaren enligt samma grunder

som överstelöjtnant;

chef för trängkår enligt samma grunder som överstelöjtnant eller

major, allt efter den beställning på stat vederbörande kårchef innehar;

tygmästare av 1. klassen vid artilleriet enligt samma grunder som

major;

tygmästare av 2. klassen vid artilleriet med det belopp, som skolat

tillgodokomma honom, därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente

(kår) och där innehaft beställning såsom kapten av 1. klassen;

förvaltare vid intendenturkåren, som vid början av

det år, då avgången äger rum, uppnått minst 12 tjänstår,

med ett årligt belopp av............................................................... 1,250 kronor

musikfanjunkare, som vid början av det år, då avgången

äger rum, uppnått minst 12 tjänstår, med ett årligt

belopp av.......................................................................................... 1,250 »

musiksergeant av 1. klassen, som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått minst 12 tjänstår, med

ett årligt belopp av.......................................................................... 1,170 »

musiksergeant av 2. klassen, som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått minst 12 tjänstår, med

ett årligt belopp av ..................................................................... 1,290 »

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i mom. 1 här ovan skall

såsom tjänstår beräknas:

för förvaltare vid intendenturkåren: den tid, varunder han innehaft,

beställning på stat såsom förvaltare vid intendenturkåren eller såsom

fanjunkare (styckjunkare);

för musikfanjunkare: den tid, varunder han innehaft beställning på

stat såsom musikfanjunkare, samt därjämte, i förekommande fall, den

tid utöver 3 år, varunder han innehaft beställning på stat såsom musiksergeant

av 1. eller 2. klassen; samt

för musiksergeant: den tid, varunder han innehaft beställning på

stat såsom musiksergeant, oavsett huruvida beställningen tillhört 1. eller

2. klassen.

§ 3.

1. Nedannämnda civilmilitära beställningshavare äga vid avgång från

beställning på aktiv stat, med iakttagande av övriga i dessa grunder

70

givna bestämmelser, uppbära pensionsförbättring med följande belopp

för helt år räknat:

överfältläkare, som tillträtt för beställningen på stat

uppfört ålderstillägg, ...................................................

överfältläkare, vilken icke tillträtt ålderstillägg, .........

fältläkare enligt samma grunder som överstelöjtnant,

regementsläkare enligt samma grunder som major,

bataljonsläkare, äldre, som vid början av det år, då

avgången äger rum, uppnått minst 9 tjänstår, ...

överfältveterinär enligt samma grunder som överfältläkare,

fältveterinär enligt samma grunder som major,

regementsveterinär, som vid början av det år, då avgången

äger rum, uppnått minst 9 tjänstår, .........

bataljons veterinär, äldre, som vid början av det år, då

avgången äger rum, uppnått minst 9 tjänstår,

departementsskrivare, tyg- eller fabriksförvaltare av 1.

klassen, fortifikationskassör, därest sådan beställningshavare

tillträtt på stat uppförda två ålders

tiHägg,

.............................................................................

tygunderofficer vid artilleriet med det belopp, som

skolat tillgodokomma honom, därest han kvarstått

på aktiv stat vid regemente (kår) och där

innehaft beställning såsom styckjunkare,

tygförvaltare av 2. klassen, som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått minst 12

tjänstår,..............................................................................

besiktningsrustmästare, som vid början av det år, då

avgången äger rum, uppnått minst 12 tjänstår,

tyghantverkare, gevärshantverkare, som vid början av

det år, då avgången äger rum, uppnått minst

12 tjänstår,.......................................................................

poliskommissarie vid fästningspolisen i Boden, som tillträtt

för beställningen på stat uppförda två ålderstillägg,

..............................................................................

med 1,280 kronor

» 1,350 »

» 1,330 »

» 1,330 »

» 1,180 »

» 1,000 »

» 1,250 »

)) 1,250 »

» 1,170 »

» 1,000

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i mom. 1 här ovan skall

såsom tjänstår beräknas:

71

för bataljonsläkare, äldre: den tid, varunder lian innehaft beställning

på stat såsom bataljonsläkare vid truppförband;

för regementsveterinär: den tid, varunder lian innehaft beställning

på stat, såsom regementsveterinär, samt därjämte, i förekommande fall,

den tid utöver 3 år, varunder han innehaft beställning på stat såsom

batalj onsveterinär; samt

för övriga tjänstinnehavare: den tid, varunder de på stat innehaft

enahanda beställning som den, från vilken avgång sker.

§ 4.

<s

1. Pensions förbättring tillkommer endast den, som vid avgång efter

uppnådd åldergräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension

samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt av

riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

2. Den, som, jämlikt punkt 4 i gällande grunder för pensioneringen

av arméns befäl och underbefäl med vederlikar, avgår med fyllnadspension

i lägre tjänstegrad än den, han vid avgången innehar, äger åtnjuta

pensionsförbättring med det belopp, som skolat tillkomma honom,

därest han vid avskedet innehaft nämnda lägre tjänstegrad.

3. Den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet av

samma år, äger åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp,

som enligt ovan angivna grunder eljest skolat ''tillkomma honom.

4. Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna

medel än dem, som äro anvisade för arméns pensionering, och

av sådan anledning har att vidkännas minskning i pension eller fyllnadspension,

äger, utan hinder av stadgandet i mom. 1, uppbära honom

eljest tillkommande pensionsförbättring oavkortad.

§ 5.

Pensionsförbättringen till- och frånträdes samt utbetalas i samma

ordning som fyllnadspension.

72

Grunder för

pensionsförbättring

beträffande

marinen.

Grunder för pensionsförbättring för viss personal vid marinen.

§ 1.

1. Officerare och underofficerare äga efter avgång från beställning

vid flottans eller kustartilleriets stam, med de undantag och enligt de

särskilda bestämmelser, som här nedan stadgas, uppbära pensionsförbättring

med följande belopp för helt år räknat:

kommendör (överste)................................................

med

1,500

kronor

kommendörkapten av 1. graden (överste-

löjtnant) ...............................................................

1,350

kommendörkapten av 2. graden (major).........

kapten av 1. klassen, som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått föl- jande antal tjänstår:

»

1,300

minst 3 och mindre än 6........................

»

430

minst 6 och mindre än 9.......................

880

minst 9 ...............1.........................................

1,330

kapten av 2. klassen, som vid början av det

år, då avgången ä,ger rum, uppnått föl- jande antal tjänstår:

mindre än 3 ......1..........................................

780

minst 3 och mindre än 6........................

»

1,230

»

minst 6 och mindre än 9.......................

1,680

minst 9 ..............j.........................................

2,130

»

löjtnant, som vid början av det år, då av- gången äger rum, uppnått följande antal

tjänstår:

mindre än 3 ............................................

»

420

»

minst 3 och mindre än 6........................

»

780

»

minst 6 och mindre än 9.......................

»

1,140

»

minst 9 ........................................................

»

1,500

underlöjtnant (fänrik), som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått föl- jande antal tjänstår:

mindre än 3 ...............................................

»

630

minst 3 .......................................................

»

900

j>

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden),

som vid början av det år, då avgången

äger rum, uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3 ................................................

med

435

kronor

60

öre

minst 3 och mindre än 6 .......................

»

615

»

60

»

minst 6 och mindre än 9 .......................

v

795

»

60

»

minst 9 och mindre än 12 .....................

»

975

60

»

minst 12.......................................................

1,155

)>

60

underofficer av 2. graden, som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått föl-

jande antal tjänstår:

mindre än 3 ..............................................

»

350

»

minst 3 och mindre än 6 ........................

530

»

minst 6 och mindre än 9.....................

710

minst 9 och mindre än 12 ....................

))

890

»

minst 12.......................................................

»

1,070

»

underofficer av 3. graden, som vid början av

det år, då avgången äger rum, uppnått

följande antal tjänstår:

mindre än 3 .............................................

»

450

))

minst 3 och mindre än 6 ........................

»

630

»

minst 6 och mindre än 9 .......................

810

»

minst 9...........................................................

»

990

»

2. Vid beräkningen av antalet tjänstår tillämpas de regler, som i

sådant avseende äro stadgade i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring

under det år, då avgången äger rum.

§2''.

Marin överintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1. och

2. graden samt marinunderintendent äga vid avgång från beställning vid

flottans stam, därest avgången sker efter uppnående av det för erhållande

av full pension och fyllnadspension stadgade antalet levnads- och

tjänstår, uppbära pensionsförbättring efter enahanda grunder, som gälla

för flottans officerare inom motsvarande tjänstegrad.

§ 3-

Nedannämnda civilmilitära beställningshavare äga vid avgång från

beställning vid flottans stam, med iakttagande av övriga i dessa grunder

givna bestämmelser, uppbära pensionsförbättring med följande belopp

för helt år’räknat:

4581 18

10

74

Pensionsför

bditringe.

ni

giltighetstid

-

marindirektör av 2. graden ........................................... med

miningenjör, som tillträtt samtliga på stat uppförda

ålderstillägg,................................................................. »

marinöverläkaren enligt samma grunder som kommendör

(överste),

förste marinläkare enligt samma grunder som kommendörkapten

av 1. graden (överstelöjtnant).

§ 4.

1. Pensionsförbättring tillkommer endast den, som vid avgång efter

uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension

samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt av

riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

2. Den, som avgår med pension och fyllnadspension i lägre lönegrad

än den, han vid avgången innehar, äger åtnjuta pensionsförbättring

med det belopp, som skolat tillkomma honom, därest han vid avskedet

innehaft nämnda lägre lönegrad.

3. Den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet av

samma år, äger åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp,

som enligt ovan angivna grunder eljest skolat tillkomma honom.

4. Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna

medel än dem, som äro anvisade för pensionering av flottans befäl

och underbefäl med vederlikar, och av sådan anledning icke är

berättigad till fyllnadspension, äger, ulan hinder av stadgandet i mom. 1,

uppbära honom eljest tillkommande pensionsförbättring oavkortad.

§ 5.

Pensionsförbätlringen till- och frånträdes samt utbetalas i samma ordning

som fyllnadspension.

1,300 kronor

1,400 »

Det förslag till pensionsförbättring för viss personal vid armén och

marinen, som av de sakkunniga här ovan framlagts, avser genomförande

av en anordning, vilken så till vida skulle vara av tillfällig natur, att

de bestämmelser, om vilka här är fråga, endast skulle gälla personal,

som vid avgången från tjänsten åtnjuter tillfällig löneförbättring.

Däremot anse de sakkunniga, att pensionsförbättringen bör för den

75

personal, som en gång blivit delaktig av densamma, vara definitiv och

att således en pensionstagare bör äga rätt att under hela sin återstående

livstid uppbära pensionsförbättring med det honom en gång tillerkända

beloppet.

De sakkunniga vilja i sådant avseende erinra, att, sedan provisorisk

lönereglering genomförts för statsdepartementen och vissa centrala ämbetsverk,

riksdagen i åtskilliga fall efter framställning av Kungl. Maj:t

beviljat tilläggspensioner, avsedda att utgå under vederbör andes återstående

livstid, för befattningshavare, som avgått under tiden för den

provisoriska löneregleringens giltighet (jfr riksdagens skrivelser nr 10

år 1917, punkterna 48, 65, 66 och 68, samt nr 10 A år 1918, punkterna

33 och 80). Då de pensionsförbättringar, som Kungl. Magt eller vederbörande

underordnad myndighet kan komma att med tillämpning av

nu föreslagna grunder tillerkänna viss personal vid armén och marinen,

från såväl statens som pension stagarens synpunkt torde vara att likställa

med dylika av riksdagen beslutade tilläggspensioner, synes därav böra

följa, att, såsom de sakkunniga här ovan uttalat, jämväl nu ifrågavarande

pensionsförbättringar skola utgå under vederbörande pensionstagares

återstående livstid.

Såsom ovan omförmälts, avsåg det av särskilda sakkunniga uppgjorda

utkastet till en definitiv lönereglering för viss personal vid armén

och marinen, liksom det därpå grundade och av riksdagen i allt huvudsakligt

godkända förslaget om en tillfällig löneförbättring, att bringa

den ifrågavarande personalens löneförmåner upp till den nivå, som kunde

anses betingad av läget före krigsutbrottet. I de till riksdagen avlåtna

framställningarna i ämnet framhölls, att de extraordinära förhållanden

kriget skapat borde mötas genom extraordinära åtgärder, i främsta

rummet genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigs ti dstillägg

och krigstidshjälp, och att det avlöningstillskott, som sålunda ansåges böra

tillkomma nu ifrågavarande liksom andra befattningshavare i statens tjänst,

borde beräknas även å den tillfälliga löneförbättringen. Detta uttalande

föranledde icke någon erinran från riksdagens sida, och i gällande bestämmelser

rörande krigstidstillägg och extra krigstidstillägg är även

tillfällig löneförbättring upptagen bland de avlöningsförmåner, å vilka

dylika tillägg skola beräknas.

Då det nu framlagda förslaget om tillfällig pensionsreglering är

byggt på ovannämnda utkast till en definitiv lönereglering, följer därav,

att ej heller detta förslag är avsett att råda bot för de extraordinära

förhållanden, som kriget framkallat. I den mån dessa förhållanden fort

-

Krigstids

tillägg.

76

Änke- och

pupillpensioneringen.

farande komma att påkalla ixtbetalande av särskilda tillskott till de i

allmänhet utgående pensionerna, bör därför den tillfälliga pensionsregleringen

för ifrågavarande personal icke utgöra hinder för denna personal

att jämväl komma i åtnjutande av dylikt tillskott. I överensstämmelse

med vad som för närvarande är stadgat rörande krigstid stillägg

och extra krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst,

böra ock dylika förmåner, till den del de kunna komma att utgå i visst

förhållande till redan medgiven pensions eller understöds belopp, beräknas

jämväl åt den nu ifrågasatta pensionsförbättringen.

Pensioneringen av änkor och barn efter arméns officerare och underofficerare

med vederlikar sker genom arméns nya änke- och pupillkassa,

vilken står under samma förvaltning som arméns pensionskassa. För

marinens motsvarande personal bestrides änke- och pupillpensioneringen

från en särskild, till flottans pensionskassa hörande gratialfond.

Jämlikt gällande reglementen åligger det de tjänstinnehavare, som

äro delägare i respektive kassor, att till änke- och pupillpensioneringens

bestridande erlägga vissa avgifter. Därjämte åtnjuta kassorna för berörda

ändamål särskilda bidrag av statsmedel.

Pension från arméns nya änke- och pupillkassa utgår med vissa

procent av delaktighetsbeloppet — d. v. s. det avlöningsbelopp, efter

vilket fyllnadspension åt delägaren skall beräknas — enligt en vid högre

delaktighetsbelopp fallande skala, varjämte änka kan, där jämväl barn

finnas, komma i åtnjutande av särskilt pupilltillägg. Till kassan erläggas

dels årsavgifter med viss procent av delaktighetsbeloppet, dels ock i

förekommande fall särskilda befordrings- och övergångsavgifter.

Enligt reglementet för flottans pensionskassa utgå gratialen, d. v. s.

änke- och barnpensionerna, efter fastställd gratialstat, omfattande fyra

klasser. Därest utom änka även barn finnas, utgå gratialen med höjda

belopp. Av delägarna erläggas dels årliga gratialavgifter med viss procent

av gratialbeloppet, dels ock i förekommande fall retroaktiva gratialavgifter

och tilläggsavgifter.

Det torde icke tillhöra de sakkunniga att i förevarande sammanhang

avgiva något yttrande rörande förhöjning av de pensioner, som nu

tillkomma efterlevande efter arméns och marinens ifrågavarande personal.

De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra framhålla, att vid

en allmän löne- och pensionsreglering även detta spörsmål bör komma

under övervägande. Efter vad de sakkunniga inhämtat, torde emellertid

den ekonomiska ställningen för såväl arméns nya änke- och pupill

-

77

kassa som flottans pensionskassas gratialfond, försäkringstekniskt sett,

vara så gynnsam, att en övergång till högre pensionsbelopp därigenom

väsentligt underlättas.

Professor G. Kobb, som anmodats att biträda de sakkunniga med

verkställande av de för utredning rörande pensionsförbättringen erforderliga

kostnadsberäkningar, bar i skrivelse den 23 januari 1919 anfört,

att då den föreslagna pensionsförbättringen vore av provisorisk natur,

någon annan beräkning knappast torde kunna göras än en sådan,

stödd på uppgifter för en följd av år från arméns och flottans pensionskassor

över antalet pensionsberättigade, som skulle erhålla förbättring

av sina villkor, samt att på grund av dylika uppgifter, som lämnats

från nämnda kassor, följande kostnadsbelopp kunde beräknas:

År.

Armén.

Marinen.

Totalsumma.

1918

1919

1920

1921

1922

140,470 kronor

177,170 »

187,730 »

174,250 »

166,900 »

48.938.8 kronor

27.550.8 »

32.926.4 »

39.494.4 »

51,713,6 • »

189.408.8 kronor

204.720.8 »

220.656.4 »

213.744.4 »

218,613,6 »

De sakkunniga hava ovan (sid. 66) förordat, att pensionsförbättringen

för beställningshavare, som avgått under år 1918 eller vid

slutet av samma år, måtte begränsas till hälften av de belopp, som eljest

skolat utgå, samt vidare anfört, att någon pensionsförbättring icke torde

kunna förrän från ingången av år 1919 beredas den personal, som dessförinnan

lämnat tjänsten.

Vid beräknande av anslagsbehovet för år 1919 har man alltså att

taga hänsyn dels till den personal, som avgått under år 1918 eller vid

slutet av samma år, och dels till de tjänstinnehavare, vilka avgått eller

komma att avgå under år 1919. Professor Kobb har beräknat de årliga

kostnaderna för bestridande av pensionsförbättring för förstnämnda

kategori till 140,470 kronor för personal vid armén och till 48,938

kronor 80 öre för personal tillhörande marinen. Då emellertid, såsom

nyss anförts, för ifrågavarande personal pensionsförbättringen endast skulle

utgå med hälft belopp, kunna nämnda summor nedsättas till hälften eller

till 70,235 kronor respektive 24,469 kronor 40 öre. Kostnaderna för

bestridande av pensionsförbättring för personal, som avgått eller avgår

under år 1919, hava av professor Kobb angivits till 177,170 kronor för

armén och 27,550 kronor 80 öre för marinen. Dessa belopp avse den

Kostnads

beräkning.

78

sammanlagda årliga pensionsförbättringen för all personal, som avgått

eller avgår under år 1919. Det torde emellertid kunna antagas, att avgången

kommer att fördela sig någorlunda jämnt över hela året, och

man lärer därför komma verkligheten tämligen nära, om man utgår

från, att under år 1919 utgifterna för pensionsförbättring till nämnda

personal komma att uppgå till ungefärligen enahanda belopp, som skulle

erfordras, därest all avgång ägde rum vid årets mitt. På grund härav

torde det vara tillräckligt att beräkna medelsbehovet till hälften av de

av professor Kubb angivna beloppen, således till 88,585 kronor för personal

tillhörande armén och 13,775 kronor 40 öre för personal tillhörande

marinen.

Till beredande av pensionsförbättring under år 1919 för den personal,

som avgått eller kommer att avgå under åren 1918—1919, skulle

alltså erfordras för armén (70,235 + 88,585 =) 158,820 kronor samt för

marinen (24,469:40 + 13,775:40=) 38,244 kronor 80 öre, vilka belopp

synas böra avrundas till 160,000 respektive 40,000 kronor. Sistnämnda

båda belopp torde böra äskas under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag

å tilläggsstat för år 1919.

För år 1920 kunna kostnaderna för pensionsförbättring enligt de

sakkunnigas förslag beräknas på följande sätt:

för personal, som avgått under eller vid slutet av år 1918, till

samma belopp, som ansetts erforderligt för år 1919,

för personal, som avgått under år 1919, till hela de av professor

Kobb för nämnda årsklass angivna beloppen, samt

för personal, som avgår under år 1920 — i enlighet med ovannämnda,

för år 1919 tillämpade beräkningsgrund — till hälften av de

av professor Kobb för denna årsklass angivna beloppen. Ifrågavarande

kostnader för år 1920 skulle alltså beräknas för armén till (70,235 +

177,170 + 93,865=) 341,270 kronor och för marinen till (24,469:40 +

27,550: 80 + 16,463: 20 =) 68,483 kronor 40 öre eller i avrundade tal

345,000 respektive 70,000 kronor, vilka belopp torde böra under tionde

huvudtiteln äskas såsom förslagsanslag å extra stat för år 1920.

Anslagsbehovet för bestridande av den föreslagna pensionsförbättringen

kommer att, i den mån flera årsklasser bliva berättigade till pensionsförbättring,

ökas för varje år, intill dess pensionsförbättringen ersättes

av en definitiv pensionsreglering eller jämviktsläge dessförinnan

inträder till följd av småningom inträffande avgång genom döden bland

pensionstagarna.

79

Därest de sakkunnigas här ovan framlagda förslag vinna godkän- Sammanfattnande,

torde till riksdagen böra avlåtas framställning, att riksdagen nin9- måtte

dels till beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén

bevilja under tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag

av 160,000 kronor och å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag

av 345,000 kronor,

dels till beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid marinen

bevilja under tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag

av 40,000 kronor och å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag

av 70,000 kronor,

dels godkänna ovan augivna grunder för pensionsförbättringens utgående,

dels ock förklara, att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

underordnad myndighet må i enlighet med nyssnämnda grunder

tilldela personal, som under åren 1918—1920 avgått eller avgår från

tjänsten, pensionsförbättring att utgå under pensionstagarens återstående

livstid.

80

Protokoll, hållet vid sammanträde med arméns

och marinens avlöning ssakkunnig a den 14

februari 1919.

Närvarande: herr ordföranden samt herrar Lagerholm, Nilsson, Sterky och

Widell, undertecknad Afzelius ävensom, såsom särskilt tillkallade,

herrar Söderhielm, Lybeck, Nyqvist och Tallberg.

Justerades de sakkunnigas betänkande och förslag rörande pensionsförbättring

för viss personal vid armén och marinen.

Härvid anförde herr Lagerholm följande:

»Enligt uttalande å sid. 65 hava de sakkunniga icke ansett det

erforderligt att inlåta sig på frågan, huruvida och i så fall enligt

vilka grunder pensionsförbättring må tillkomma beställningshavare vid

marinintendenturkåren, som avgår utan att vara berättigad till den högsta

pensionen. Detta uttalande har jag icke kunnat biträda. De sakkunniga

hade enligt min mening bort taga ställning till och framlägga förslag

till föreskrift om pensionsförbättring åt nu nämnd personal i det fall att

avgång äger rum med de avkortade pensionsförmåner, bestående av

pension och fyllnadspension, som dylik personal enligt pensioneringsgrunderna

för densamma äger tillträda efter en tjänstetid av 35 år och

en levnadsålder av 60 år och vari ökning till fulla pensionsförmåner äger

rum, när pensionären uppnått 65 levnadsår. Såsom de sakkunuiga å

sid. 10 omförmält, är för här ifrågavarande personal såsom allmän regel

stadgat, att tjänstinnehavaren skall vid avskedet vara berättigad till

kassapension samt innehava 35 tjänstår och 65 levnadsår för att han

skall komma i åtnjutande av samma pensionsförmåner, som de militära

på honom eljest tillämpade pensioneringsgrunderna tillerkänna militär

personal, kommendör (motsvarande marinöverintendent) vid 30 tjänstår

och 60 levnadsår, militär personal av lägre grad än kommendörs (motsvarande

övriga grader inom marinintendenturkåren) vid 30 tjänstår och

55 levnadsår. Kravet på nyssnämnd avgångsålder för marinintendenturkårens

personal eller 65 år står närmast i överensstämmelse med

samma ålderskrav för eljest likställd civil personal, men skiljer sig

81

icke allenast från marinens militära pensioneringsgrunder, såsom här

ovan sagts, utan också från de för intendenturkåren vid armén gällande

pensioneringsgrunderna, vilka senare endast uppställa såsom åldersvillkor

för regementsofficer 60 år och för kapten 55 år samt för övriga

kompaniofficerare 50 år. I avseende å likställigheten med den

civila personalen tillåter jag mig hänvisa till vad de sakkunniga uttalat

å, sid. 45. Den kompensation i pensionsrätt, som pensioneringsgrunderna

nu tillerkänna marinintendenturkåreus personal för längre tjänstetid

(minst fem år) och högre levnadsålder (5—10 år), än som äro

stadgade för marinens militära personal och som av de sakkunniga

ävenledes omnämnts å sid. 10 av betänkandet, synes mig böra iakttagas

även då det är Iråga om den tillfälliga pensionslörbättringen, så att

tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren, som erhåller avsked efter

uppnådda^ 60 levnads- och 35 tjänstår, bleve, i analogi med vad som

gäller i fråga om de ordinarie pensionsförmånerna, förklarad berättigad

att i pensionstillägg erhålla 7 5 procent av det pensionstillägg, som tillkommer

honom efter uppnådda 65 levnadsår, med rätt för honom att,

sedan han uppnått 65 levnadsår, erhålla hela det pensionstillägg, som

bort tillfalla honom, om han vid avskedstagandet uppnått sistnämnda

levnadsålder. Till sin innebörd är detta förslag överensstämmande med

vad som förekommer i § 4 mom. 2 i de föreslagna grunderna för pensionsförbättring

för viss personal vid armén och i § 4 mom. 2 av de

föreslagna grunderna för pensionsförbättring för viss "personal vid marinen,

men som endast kan äga tillämpning på personalkategorier, för

vilka olika åldersmått inom olika grader äro satta såsom villkor för

fyllnadspensionen, och icke på marinintendenturkåren med dess för alla

grader gemensamma åldersmått av 65 år.

Av marinintendenturkårens personal finnas åtskilliga tjänstemän, som

redan nu uppfyllt villkoren för rätt till här berörda särskilda pensionering.

Att i förekommande fall av avgång under nu angivna förhållanden

underställa riksdagens prövning frågan om höjning av pensionsbeloppet

skulle medföra tidsutdräkt, som måhända bleve oläglig för såväl

den ifrågavarande tjänstemannen som för staten. Då bestämmandet

av tiden för sådan avgång är beroende av tjänstinnehavarens eget val,

lärer ej heller vara lämpligt att för honom försena avgången genom att

låta frågan om pensionsförbättring för honom bliva föremål för riksdagens

avgörande i varje särskilt fall. Därjämte torde det få anses synnerligen

olämpligt, att tjänstinnehavare, som har anledning att på sig

låta tillämpa pensioneringsgrundernas särskilda medgivande, varom här

är fråga, icke, därest han avgår, har garanti för pensionsförbättringen.

4321 18 .,

82

I händelse pensionsförbättring förvägras den avgångne, skulle

denne, om lian exempelvis vore marinintendent av 1. graden (kaptens

tjänsteklass, avlöning och pensionsförmåner), vid jämförelse med kapten

vid marinen, som avgått vid den för hans pensionsrätt gällande lev-1

nads- och tjänsteåldern, resp. 55 levnadsår och 30 tjänstår, befinna sig

i pensionsavseende sämre ställd än denne, ehuru den förstnämnde vid

avgången hade minst 60 levnadsår och 35 tjänstår. Vid bifall åter i

nu nämnt fall skulle endast ett berättigat krav vinna rättvist erkännande.

I anledning av det ovan anförda finner jag mig föranlåten föreslå

följande ändrade lydelse av § 3 och § 4 mom. 1 i de föreslagna grunderna

för pensionsförbättring för viss personal vid marinen;

§ 3-

Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1.

och 2. graden samt marinunderintendent äga vid avgång från beställning

vid flottans stam uppbära pensionsförbättring efter enahanda grunder,

som gälla för flottans officerare inom motsvarande tjänstegrad, dock med

iakttagande av stadgandet i § 4 mom. 1.

§ 4.

1. Pensionsförbättring tillkommer endast den, som vid avgång efter1

uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension

samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt av

riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder, med iakttagande,

att tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren, som erhåller avsked

efter uppnådda 60 levnadsår och 35 tjänstår men före uppnådda 65

levnadsår och som tillträder de särskilda pensionsförmåner, som i dylikt

fall äro honom medgivna, må erhålla pensionsförbättring med 75 procent

av den pensionsförbättring, som efter 65 levnadsår skolat honom tillkomma,

med rätt för honom att, sedan han uppnått 65 levnadsår, åtnjuta

den pensionsförbättring, som honom bort tillfalla, om han vid avskedstagandet

uppnått sistnämnda levnadsår.

2. --— — —------------».

Vid protokollet:

G. Afzelius.