SOU 1919:8

S K E P P S T .1Ä N S T K () M M IT T E B A D E S

BETÄN KAN DE

I.

FÖRSLAG TILL LAG

OM

BEGRÄNSNING AV ARBETSTIDEN Å

SVENSKA FARTYG M. M.

JÄMTE

MOTIV, SÄRSKILDA MENINGAR, REDOGÖRELSE FÖR VERKSTÄLLD

UTREDNING RÖRANDE ARBETSTIDEN Å

SVENSKA FARTYG OCH VISSA UPPGIFTER OM

UTLÄNDSK LAGSTIFTNING RÖRANDE

ARBETSTIDEN OMBORD Å

HANDELSFARTYG

SAMT

BILAGOR

STOCKHOLM 1919

IS A A C MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Den 20 november 1917 tillkallades av dåvarande chefen för

kungl. finansdepartementet, enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t samma

dag, undertecknade Nilsson, Eggert, Jordman och Nordborg ävensom

byråchefen i Kungl. socialstyrelsen A. Molin, förtroendemannen i svenska

sjömansunionen Knut Ring och ordföranden i svenska eldarunionen,

ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Algot Åkesson

Törnkvist såsom sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning

och avgiva förslag till de bestämmelser, som kunde finnas

erforderliga och lämpliga rörande fartygsbesättnings arbets- och levnadsförhållanden,

särskilt rörande frågan om bemanningens tillräcklighet

(bemanningsskala), ävensom beträffande tillsynen från det allmännas sida

i berörda hänseenden, och uppdrogs åt undertecknad Nilsson att i egenskap

av ordförande närmast leda arbetet. Sedan redaktören Törnkvist

och förtroendemannen Ring på därom gjorda särskilda ansökningar entledigats

från ifrågavarande uppdrag, tillkallades att deltaga i ovan omförmälta

arbete i Törnkvists ställe den 12 december 1917 undertecknad

Roth och i Rings ställe den 1 februari 1918 undertecknad Eliason. På

anhållan av sakkunniga tillkallades den 31 december 1917 undertecknad

4

Larsson att deltaga i arbetet. Slutligen har undertecknad Henricson

av de övriga sakkunniga, jämlikt dem given rätt, anmodats lämna sakkunniga

min medverkan i deras arbete, i vad detsamma avser segelfartygen.

Under tiden till slutet av november 1918 hade sakkunniga genomgått

en betydande del av sitt arbetsområde. Sålunda hade uppgjorts

och preliminärt behandlats förslag till bestämmelser rörande fartygs bemanning

och rörande bostäder ombord å fartyg ävensom till ny spisordning

för besättningar å svenska fartyg m. m. För beredande av

dessa frågor hade ock vissa utredningar verkställts. Dessutom pågick

en omfattande utredning rörande arbetstiden å svenska fartyg m. m.

Slutligen hade sakkunniga dels på befallning av Kungl. Maj:t dels av

eget initiativ avgivit utlåtande eller avlåtit framställningar i åtskilliga,

sakkunnigas uppdrag tillhörande spörsmål.

Vid sistnämnda tidpunkt fingo emellertid sakkunniga av herr statsrådet

under hand mottaga anmodan att snarast möjligt upptaga till

behandling frågan angående bestämmelser om begränsning av arbetstiden

å svenska fartyg, därvid eventuellt förslag i ämnet borde föreligga

i sådan tid, att detsamma skulle kunna framläggas för den nu samlade

riksdagen.''

Till efterkommande av denna anmodan hava sakkunniga trots den

korta tid, som härför stått till förfogande, och de avsevärda svårigheter

i övrigt, som rest sig häremot, nu lyckats slutföra sitt arbete i denna

fråga och hava äran till herr statsrådet överlämna förslag till lag om

begränsning av arbetstiden å svenska fartyg ävensom till ändrad lydelse

av 44 och 96 §§ i sjölagen den 12 juni 1891. Till de avgivna förslagen äro

fogade motiv, varjämte sakkunnigas betänkande är åtföljt av dels en

redogörelse för den ovan omförmälta utredningen rörande arbetstiden

å svenska fartyg och dels vissa uppgifter rörande utländsk lagstiftning

i nu förevarande ämne eller rörande förslag till sådan.

5

I behandlingen av frågan om arbetstiden för kökspersonalen ombord

å fartyg har en representant för nya stewartsföreningeu E. Runnerström

deltagit och förklarat sig biträda sakkunnigas förslag i denna del.

Särskilda meningar av undertecknade Eliason, Henricson, Jordman,

Nordborg och Roth beträffande vissa delar av betänkandet bifogas.

Byråchefen Molin har på grund av annat offentligt uppdrag varit

förhindrad närmare deltaga i utarbetandet av förevarande betänkande.

Stockholm den 31 januari 1919.

NILS GUSTAF NILSSON.

E. EGGERT.

WALLENTIN ELIASON.

H. HENRICSON.

ESKIL JORDMAN.

N. LARSSON.

EINAR M. ROTH.

0. A. NORDBORG.

Nils Carlsson.

FÖRSLAG

/

Förslag

till

lag om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg.

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning i avseende å arbete, som det

åligger person, mot betalning anställd å svenskt fartyg, att utföra på

grund av hans anställning ombord, evad arbetet utföres därstädes eller

icke (skeppstjänst).

Från lagens tillämpning undantagas dock

dels skeppstjänst, som utföres av befälhavaren eller telegrafist eller

person, som är anställd uteslutande för tillredande eller servering av

passagerares kost eller för deras uppassning i övrigt eller för den rengöring

eller diskning, som med sådant arbete äger samband,

dels ock all skeppstjänst å följande fartyg, nämligen:

a) kronan tillhörigt fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda

förordnat,

b) fiske- och fångstfartyg, då de såsom sådana användas,

c) isbrytar- och bärgningsfartyg, då de såsom sådana användas,

d) lustfartyg samt

e) segelfartyg, som nyttjas allenast i fart på inom riket helt eller

delvis belägna insjöar, floder eller kanaler eller utanför öppen kust eller

utomskärs på oavbruten sträcka av högst 30 distansminuter eller mellan

orter vid Öresund eller på Kristianiafjorden intill Laurvig.

2 §■

1. I denna lag förstås med

sjöman: envar, beträffande vilkens skeppstjänst lagen äger tilllämpning;

Skepp$tjånstkommitterade.

2

10

helgdag: söndag eller här i riket bruklig helgdag;

oavbruten gång: att icke land angöres eller eljes beröring med land

äger rum under längre tid för varje gång än två timmar.

2. Vid beräknandet enligt denna lag av arbetstid undantages

måltidsrast eller annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt detsamma

uppgår till minst eu timme.

3. De i denna lag brukade beteckningar för fart, vari fartyg

nyttjas, avse nedan angivna farter:

Oceanfart: fart bortom 61 grader nordlig latitud (Bergen), 11 grader

västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest).

Nordsjöfart: annan fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och

linjen Esbjerg—Texel än oceanfart.

Östersjöfart: fart utanför öppen kust eller utomskärs på oavbruten

sträcka av mera än 30 distansminuter, dock ej bortom linjen Skagen—

Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel.

3 §•

1. Beträffande fartyg, som oavbrutet ligger i hamn mera än

tjugufyra timmar, gäller:

a) Annan sjöman, än här nedan i b) sägs, må icke å söckendag

användas till skeppstjära mera än åtta och en halv timmar, ej heller

å helgdag till annan skeppstjänst än den rengöring av de för befälhavaren

eller sjöman avsedda rum, som må vara stadgad och ankomma

på sjömannen. Arbetstiden skall, där icke annat överenskommes, infalla

mellan klockan sex förmiddagen och sex eftermiddagen.

b) Sjöman, som är anställd för tillsyn av provianten, för tillredning

eller servering av kosten eller för uppassning i övrigt eller för den

rengöring eller diskning, som med dylikt arbete äger samband, må icke

å söckendag användas till skeppstjänst mera än tolv timmar, ej heller

å helgdag till annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten

jämte tillhörande diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den

rengöring, som må vara stadgad och ankomma på sjömannen. Arbetstiden

skall, där icke sådan överenskommelse, varom här ovan i a) sägs,

varder träffad, infalla klockan mellan fem förmiddagen och sju eftermiddagen.

2. Överstiger icke fartygs oavbrutna uppehåll i hamn tjugufyra

timmar, äger befälhavaren, där han så finner lämpligt, anordna skeppstjänsten

så, som i 4 § för varje fall stadgas beträffande fartyg, som är

till sjöss.

11

3. Under fartygs uppehåll i hamn skall sjöman, för att få tillfälle

att under affärs- eller expeditionstid gå i land, en gång i månaden

åtnjuta ledighet från skeppstjänsten efter klockan tolv middagen

å där i orten bruklig söckendag. Överstiger icke fartygs oavbrutna uppehåll

i hamn fyratioåtta timmar, må dock sådan ledighet påfordras allenast

i det fall, att icke fartygets avgång härigenom fördröjes.

4. Om undantag från bestämmelserna härovan i 1, 2 eller 3 mom.

stadgas i 5, 6 eller 8 §.

4 §.

Beträffande fartyg, som är till sjöss, gäller:

1. Under resa, som under vanliga förhållanden kräver mera än

tolv timmars oavbruten gång:

a) Skeppstjänsten indelas i brukliga vakter (skift), så att under två

omedelbart på varandra följande dygn arbetstiden för sjöman icke överstiger

tjugufyra timmar, ej heller, då antalet styrmän, maskinister,

smörj are eller kollämpare uppgår till minst tre, för sådan sjöman sexton

timmar, ej heller, då resan under vanliga förhållanden kräver mera än

tjugufyra timmars oavbruten gång, för eldare å ångfartyg i oceanfart

eller å sådant ångfartyg i nordsjöfart, vars maskinstyrka uppgår till

minst tvåhundrafemtio indikerade hästkrafter, eller å sådant ångfartyg

i östersjöfart eller inskränktare fart, vars maskinstyrka uppgår till minst

sexhundra indikerade hästkrafter, sexton timmar. Sjöman, vilkens skeppstjänst

är indelad i vakter, må å helgdag icke användas till annan skeppstjänst

än den för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering

erforderliga eller den rengöring av de för befälhavaren eller sjöman avsedda

rum, som må vara stadgad och ankomma på sjömannen.

b) Sjöman, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter (dagman),

må, med undantag för sådan sjöman, som i 3 § 1 mom. b) sägs, å

söckendag icke användas till sådan tjänst mera än nio timmar, ej heller

å helgdag till annan skeppstjänst än den rengöring av de för befälhavaren

eller sjöman avsedda rum, som må vara stadgad och ankomma

på sjömannen. Arbetstiden skall infalla klockan mellan sex förmiddagen

och sex eftermiddagen.

År dagmannen sådan sjöman, som i 3 § 1 mom. b) sägs, må han å

söckendag icke användas till skeppstjänst mera än tolv timmar, ej heller

å helgdag till annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten

jämte tillhörande diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den

rengöring, som må vara stadgad och ankomma på sjömannen. Arbetstiden

skall infalla klockan mellan fem förmiddagen och åtta eftermiddagen.

12

2. Under resa, som under vanliga förhållanden kräver högst tolv

timmars oavbruten gång:

a) Å fartyg, där skeppstjänst eljes är indelad i vakter, äro bestämmelserna

här ovan i 1 mom. i tillämpliga delar gällande.

b) Å annat fartyg, än varom här ovan i a) stadgas, må sjöman

icke användas till skeppstjänst, däri inbegripen skeppstjänsten i hamn,

mera än tjugofyra timmar under två omedelbart på varandra följande

dygn, ej heller annan sjöman, än i 3 § 1 mom. b) sägs, mera än sextiotre

timmar i veckan.

3. Om undantag från bestämmelserna här ovan i 1 eller 2 mom.

stadgas i 5, 6 eller 8 §.

5 §•

Då fartyg, därå bestämmelserna i 4 § 2 mom. b) icke äro tillämpliga,

avgår från eller ankommer till hamn, må sjöman å vilken tid som

helst användas till skeppstjänst, dock icke mera än att arbetstiden under

två omedelbart på varandra följande dygn för sjöman, vilkens arbetstid

jämlikt 4 § 1 mom. a) må utgöra högst sexton timmar, icke överstiger

denna tid, ej heller för annan sjöman tjugufyra timmar.

6 §.

1. Å fartyg, som i 4 § 2 mom. b) sägs, må sjöman användas

till skeppstjänst mera, än där stadgas, dock ej mera än att hela den

tid, varunder sjöman användes till skeppstjänst såväl i hamn som till

sjöss, under två omedelbart på varandra följande dygn uppgår till högst

trettio timmar.

2. Å annat fartyg, än här ovan i 1 mom. sägs, må sjöman i

hamn användas till skeppstjänst mera eller under annan tid, än i 3 §

1 och 2 mom. för varje fall stadgas, dock å söckendag ej mera än sex

timmar, ej heller å helgdag mera än att hela den tid, varunder sjöman

användes till skeppstjänst, uppgår till högst åtta och eu halv timmar.

Ej heller må sjöman användas till övertidsarbete, som utgöres av lastning

eller lossning, å helgdag eller oftare än varannan dag, där fartygets

avgång icke härigenom onödigtvis fördröj es.

3. Å annat fartyg, än här ovan i 1 mom. sägs, må sjöman till

sjöss användas till skeppstjänst mera eller under annan tid än i 4 §

1 mom. för varje fall stadgas, dock ej mera än tillsammans sex timmar

under två omedelbart på varandra följande dygn.

13

4. "Till övertidsarbete må sjöman icke användas mera än tillsammans

aderton timmar i veckan.

7 §•

För övertidsarbete skall till sjömannen utgå särskild ersättning,

beräknad för timme, när arbetet utföres å söckendag, till en etthundrafemtiondedel

och, när arbetet utföres å helgdag, till eu sjuttiofemtedel av

sjömannens månadslön.

Utgöres övertidsarbetet av lastning eller lossning, som förekommer

oftare än varannan dag, skall ersättningen för sådant övertidsarbete å

andra dagen, beräknad för timme, utgå med en sjuttio femtedel av sjömannens

månadslön, ändock att arbetet utföres å söckendag.

För del av timme, längre än fem minuter, men kortare än halv

timme, skall ersättningen utgå såsom för halv timme.

Ersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle, övertidsarbete

utföres.

8 §•

Utan avseende å vad i 3 § 1, 2 eller 3 inom., 4 § 1 eller 2 inom.,

5, 6 eller 7 § stadgas må sjöman användas till:

a) skeppstjänst, som är nödvändig för fartygets säkerhet;

b) skeppstjänst, som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 34

a, 223 eller 223 a § sjölagen stadgas;

c) skeppstjänst, avseende sådana övningar med bärgnings- och

eldsläckningsredskap, som, i enlighet med vad därom särskilt stadgas,

varda anställda; samt

d) askhissning.

9 §•

Avtal, som strider mot denna lag, må icke träffas. Har sådant

avtal ändock kommit till stånd, vare det utan verkan.

10 §.

För varje dag, varunder övertidsarbete förekommer, åligger det

befälhavaren att senast nästföljande dag härom göra anteckning i särskild

övertidsjournal, upprättad enligt formulär, som fastställes av fartygsinspektionens

chefsmyndighet.

14

Ej må någon, vars rätt är därav beroende, förvägras att om övertidsjournals

innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt

utdrag. Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess

avslutning.

11 §•

Befälhavaren skall tillse, att ett exemplar av denna lag linnes tillgängligt

ombord å fartyget.

12 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens

befattningshavare; och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga

delar lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn

å efterlevnaden av gällande föreskrifter om sjöfartssäkerheten.

13 §.

Användes sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i denna lag

stadgas, straffes befälhavaren med böter från och med tio till och med

ettusen kronor.

Lika med befälhavaren straffes redare eller annan, där han uppsåtligen

förlett befälhavaren till sådan förseelse eller med råd eller dåd

densamma främjat.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,

varom i denna paragraf sägs, ånyo begår enahanda förseelse såsom fortsättning

å den redan åtalade förseelsen, skall för varje gång, stämning

därför delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

14 §.;

Försummar befälhavare eller redare att fullgöra vad enligt 10 §

åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor. Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att

därmed skada göra, fört falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat

eller förstört, undanstuckit eller oläslig gjort, straffes med böter eller

fängelse i högst sex månader.

15

15 §.

Åsidosätter befälhavare den skyldighet, som enligt 11 § åligger

honom, straffes med böter, högst etthundra kronor.

16 §.

Allmän åklagare åligger att tala å förseelse, varom i denna lag sägs.

17 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola

vid bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

18 §.

Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall

vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

19 §•

Om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall

vad i 323 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Vill någon för anspråk, som grundar sig på befälhavarens görande

eller låtande, på en gång söka denne och redaren, äge han instämma

båda till den domstol, där endera är skyldig att svara.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

16

Förslag

till

ändring- av 44 och 96 §§ sjölagen.

44 §.

Befälhavaren skall behandla sina underordnade så, som en god

husfader anstår, och vid anordnande av det arbete, som erfordras, såvitt

ske kan, taga hänsyn till envars ställning i tjänsten samt tillse,

att besättningen beredes tillfälle till nödig sömn och vila. Kroppslig

aga må han ej tilldela någon.

Å frivakter samt å söndagar eller andra här i riket brukliga helgdagar

må befälhavaren icke ålägga besättningen arbete, som kan tåla

uppskov. Han läte sig angeläget vara, att bön och gudstjänst ombord

icke försummas.

Vad ovan är stadgat angående arbete å frivakter samt å söneller

helgdagar gäller icke om fartyg, därå lagen om begränsning av

arbetstiden å svenska fartyg äger tillämpning.

96 §.

Därest medan fartyg ligger i hamn sjömans arbetstid, med undantag

för arbete för fartygets säkerhet, överstiger tio timmar eller inom

tropikerna nio timmar om dygnet, skall han åtnjuta särskild ersättning

för det på övertid utförda arbetet, vilken ersättning icke må till någon

av besättningen utgå med lägre belopp för timme än trettio öre med

tillägg av en fyrahundradedel av hans hyra för månad.

Finner befälhavare i trängande fall nödigt att å söndagar eller

andra här i riket brukliga helgdagar ålägga sjöman att i hamn utföra

17

arbete, som icke berör fartygets säkerhet, erhålle han för den tid, varunder

arbetet pågår, likaledes ersättning efter ovan angivna beräkning.

Gör sjöman i hamn nattvakt, utan motsvarande fritid om dagen,

vare lag samma.

Vad ovan är stadgat gäller icke om ersättning till styrman och

maskinist och skall ej äga tillämpning å fiskefartyg eller å fartyg,

därå lagen om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg är tillämplig.

Skeppst jäv stkomm ittefade.

3

V

•>

MOTIV

v-4

%

21

delsfartyg.

Om den utländska lagstiftningen rörande arbetstiden på handels- utländsk lag.

fartyg lämnas å sid. 94 och följande vissa uppgifter, avseende de be- ‘ande^arbda.

stämmelser i ämnet, som gälla i Norge, England, Tyskland, Frankrike tiden på han.

och Amerikas förenta stater, d. v. s. världens förnämsta sjöfartsidkande

nationer. Där återfinnes ock en översättning av det förslag till lag om

arbetstiden på norska fartyg, om vars utfärdande kungl. proposition

avlåtits till norska stortinget. Detta förslag står i huvudsaklig överensstämmelse

med det utkast i ämnet, som en av det norska handelsdepartementet

den 23 mars 1917 tillsatt kommitté den 3 oktober samma år

framlagt. Som synes, sakna ifrågavarande främmande länder en mera

genomförd lagstiftning på förevarande område.

Innan sakkunniga övergå till behandlingen av sitt förslag till regie- Svensk lagring

av arbetstiden å svenska fartyg, anse sakkunniga jämväl lämpligt raJdT^rbtUatt

först lämna en kort redogörelse för de huvudsakliga bestämmelser liden på han.

i svensk lagstiftning, som kunna sägas avse arbetstiden ombord. ddsfartyg.

5 a § sjölagen innehåller föreskrifter av beskaffenhet att i någon Sjal. 5 a §.

mån reglera arbetstiden till sjöss å vissa fartyg, i det att de kunna

medföra, att å fartyg, vars resa under vanliga förhållanden kräver mera

än tolv timmars oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten

måste indelas på skift, skeppstjänsten såväl å däck som i maskinen

under fartygets gång varder uppdelad på minst två vakter.

Enligt 31 § sjölagen skall befälhavaren tillse, att lastning och Sjöi. 3i §.

lossning behörigen fortskyndas och att fartygets avresa, sedan last intagits

eller lossats, icke fördröjes.

Det heter vidare i sjölagens 44 §, bl. a., att befälhavaren skall sJö1- 44 §•

vid anordnande av det arbete, som erfordras, såvitt ske kan, taga hänsyn

till envars ställning i tjänsten samt tillse, att besättningen beredes tillfälle

till nödig sömn och vila. Vidare bestämmes i förevarande lagrum,

att å frivakter samt å söndagar eller andra här i riket brukliga helgdagar

må befälhavaren icke ålägga besättningen arbete, som kan tåla

uppskov.

22

Sjal. 78 §.

Sjöl. 96 §.

Sjöi. los §.

Sjöl. 101 §.

Åven 78 § sjölagen innehåller bestämmelser, som kunna sägas i

viss mån reglera arbetet ombord. Där föreskrives, att det åligger envar

av besättningen att i hamn och till sjöss, ombord och i land, noggrant

åtlyda förmans befallningar angående tjänsten, sorgfälligt vårda fartyg

och gods samt i övrigt med omsorg och nit fullgöra tjänsten, vare sig

natt eller dag, helg- eller söckendag.

I 96 § sjölagen stadgas, att därest medan fartyg ligger i hamn

sjömans arbetstid, med undantag för arbete för fartygets säkerhet, överstiger

tio timmar eller inom tropikerna nio timmar om dygnet, skall

han åtnjuta särskild ersättning för det på övertid utförda arbetet, vilken

ersättning icke må till någon av besättningen utgå med lägre belopp

för timme än trettio öre med tillägg av en fyrahundradedel av hans

byra för månad.

Rörande arbetet ombord å sön- och helgdagar återfinnes ock i

96 § den bestämmelse, att därest befälhavare i trängande fall finner

nödigt att å söndagar eller andra här i riket brukliga helgdagar ålägga

sjöman att i hamn utföra arbete, som icke berör fartygets säkerhet,

erbålle han för den tid, varunder arbetet pågår, likaledes ersättning efter

ovan angivna beräkning.

Sålunda beräknad särskild ersättning skall jämlikt 96 § jämväl

åtnjutas av sjöman, som i hamn gör nattvakt utan motsvarande fritid

om dagen.

Slutligen föreskrives i 96 §, att paragrafens stadganden icke gälla

om ersättning till styrman och maskinist och icke äga tillämpning å

fiskefartyg.

I sjölagens 108 § förekomma bestämmelser rörande arbete av vissa

ombord anställda, vilka betecknas såsom »de å fartyget anställda personer,

vilka ej böra till den egentliga besättningen». Sådana personer

äro jämlikt sistnämnda paragraf skyldiga att hörsamma befälhavarens

föreskrifter med avseende på ordning och skick ombord ävensom att

förrätta det arbete, befälhavaren för fartygets säkerhet finner nödigt att

ålägga dem. I samma paragraf stadgas vidare, att bestämmelserna i

96 § beträffande övertidsersättning icke å sådana personer äga tilllämpning.

För fullständighetens skull bör måhända erinras om att ovan anförda

stadganden rörande regleringen av arbetet ombord kompletteras

med vissa straff- och andra bestämmelser, åsyftande att säkerställa arbetets

ostörda fortgång.

Sålunda giver 101 § sjölagen befälhavaren rätt att, om sjöman

23

vägrar att hörsamma given befallning eller eljest är motvillig i tjänsten,

medelst tvång skaffa sig lydnad.

Sjölagens 102 § innefattar vissa straffpåföljder, som befälhavaren

har rätt att ålägga sjöman, som felar, bl. a., genom oskickligt uppförande

mot förman, olydnad i tjänsten eller försummelse av sin vakt eller annan

honom ålagd tjänst m. m.

I 303 § sjölagen stadgas straff för enskild sjöman, som sätter

sig upp mot befälhavaren, och i samma lags 305 § straff för anstiftare

av eller anförare för samt annan deltagare i myteri.

108 § sjölagen innehåller föreskrift, att vad i 101 och 102 §§

samma lag är stadgat med avseende å besättningen skall ock lända

till efterrättelse med avseende ä övriga ombord anställda personer.

Slutligen föreskrives i 3 § kungl. förordningen den 23 december

1915 angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg, att

maskindrivet fartyg icke må på långresa å utomeuropeiska farvatten,

Medelhavet och Svarta havet häri ej inbegripna, hava mindre maskinbesättning

än som jämte maskinbefälet är i envar av tre vakter tillräcklig

för skeppstjänsten i maskinen under fartygets gång, samt att den del

av maskinbesättningen, som ständigt erfordras för fartygets framdrivande

å sagda farvatten, lämpare och smörjare således undantagna, icke må

utan tvingande skäl fördelas på mindre än tre vakter. Härigenom bliver

arbetstiden åtminstone för ifrågavarande del av maskinbesättningen åtta

timmar om dygnet.

Jämlikt 57 § nyttjandeförordningen straffas befälhavare för förseelse

mot föreskrift i ovannämnda 3 § enligt bestämmelserna i 292 och

296 §§ sjölagen såsom för åsidosättande av skyldighet, som enligt 26 §

samma lag åligger befälhavare.

Av den ovan lämnade redogörelsen för gällande författningsbestämmelser

rörande arbetstiden ombord på svenska fartyg torde framgå,

att liuvudstadgandena rörande arbetstiden innehållas dels i sjölagen, å

ena sidan i mera allmän form i 44 § och å andra sidan i vissa avseenden

detaljerade i 5 a och 96 §§, dels ock i 3 § nyttjandeförordningen

beträffande viss detalj. De allmänna stadganden, som lämnas i den förstnämnda

paragrafen, röja sitt ursprung från en tid, då befälhavarens

förhållande till besättningen tedde sig mera patriarkaliskt än som i vår

tid är fallet. Den del av de nuvarande bestämmelserna i paragrafen,

som tillkom år 1914, är infogad utan att rubba den uppfattning av

förhållandet mellan befälhavare och besättning, som tagit sig uttryck i

den ursprungliga avfattningen. De nuvarande bestämmelserna åsyfta

sjöi. 102 §.

Sjöl. 108, 303

och 305 §§.

Ny ttj ande - förordn. 3 §.

'' Nyttjandeförordn.

57 §.

Allmän

motivering.

Behovet av

ytterligare

lagstiftning.

24

emellertid — förutom att envar av besättningen i regeln skall användas

allenast till sådant arbete, för vars utförande han är anställd — å ena

sidan att besättningen överhuvudtaget ej skall överansträngas, utan att

tillfälle till nödig sömn och vila beredes densamma, varför ock sådant

arbete, som kan tåla uppskov, icke må åläggas besättningen å frivakter,

å andra sidan principiellt förbud mot arbete å sön- och helgdagar, i

det att arbete, som kan tåla uppskov, icke må å dessa dagar åläggas

besättningen. I 96 §, vilkens nuvarande avfattning i huvudsak överensstämmer

med det förslag härtill, som den år 1906 tillsatta sjöfartssäkerhetskommittén

på sin tid avgav, åsyftas — såsom kommittén i sin

motivering till förslaget också framhåller — att angiva vissa grunder för

bedömandet av vad som med skälig arbetstid under normala förhållanden

bör avses. Dock är att märka, att 96 § endast reglerar arbetstiden,

medan fartyget ligger i hamn. Ovan anförda föreskrifter i 5a §

sjölagen, vilka jämväl tillkommit på förslag av sjöfartssäkerhetskommittén,

kunna däremot innebära, såsom ovan redan antytts, en reglering

av arbetstiden ombord å vissa fartyg till sjöss. Genom bestämmelserna

om tillräcklig besättning för tvåvaktsindelning av skeppstjänsten åstadkommes

nämligen, att arbetstiden begränsas antingen till 14 timmar det

ena dygnet och 10 det andra eller ock till 12 timmar för varje dygn,

den alternativa effekten beroende på om det s. k. svenska eller s. k.

engelska vaktsystemet (alt. 1) kommer till användning. (Närmare redogörelse

för de båda systemen lämnas å sid. 59 följ.) Föreskrifterna i

3 § nyttjandeförordningen medföra slutligen åtminstone för en del av

maskinbesättningen å fartyg i viss fart en arbetstid av åtta timmar

om dygnet.

Hava nu dessa bestämmelser i sjölagen och nyttjandeförordningen

i tillräcklig omfattning motverkat missbruk av besättningens

arbetskraft?

Då sjöfartssäkerhetskommittén föreslog det ovan omförmälta tillägg

till 44 § sjölagen, som år 1914 tillfogades och som utgöres av, bland

annat, föreskriften om att befälhavaren skall tillse, att besättningen beredes

tillfälle till nödig sömn och vila, anförde kommittén, att särskilt

med hänsyn till den inskränktare farten, inom vilken vaktindelning ej

vore genomförd och näppeligen heller vore som regel erforderlig, en

sådan föreskrift så mycket hellre funnits erforderlig, som berättigade

anmärkningar gent emot förhållandena i detta hänseende å en del av

fartygen i sådan fart tid efter annan gjort sig hörda. I överensstämmelse

härmed sade sig kommittén ock för de fartyg, å vilka tjänstgöringen

utföres i vakter, hava föreslagit den bestämmelse i 44 §, som

25

sedan 1914 ingår i sistnämnda paragraf, nämligen att å frivakter arbete,

som kan tåla uppskov, icke må åläggas besättningen.

Det torde vara allmänt känt liksom ock framgå av den å sid. 57

o. följ. lämnade redogörelsen för resultatet av den utav sakkunniga anordnade

utredning, att arbetstids förhållan den a särskilt ombord å fartyg i den

av kommittén berörda inskränktare farten (kanalfarten inbegripen) fortfarande

lämna rum för berättigade anmärkningar. Men redogörelsen

visar förekomsten av missförhållanden beträffande arbetstiden även inom

andra farter. Vad angår de olika besättningsgrupperna, fäller först i

ögonen, att kökspersonalen har en alldeles oskälig arbetstid. Redogörelsen

giver emellertid vid handen, att även för andra grupper åtminstone

i enstaka fall en alldeles oskälig arbetstid förekommer, liksom

ock i många fall medelarbetstiden synes för lång. Slutligen tala den

erfarenhet, som åtskilliga av sakkunniga själva förvärvat, liksom ock

den kännedom i övrigt, som sakkunniga äga om hithörande förhållanden,

för att en yttetligare begränsning av arbetstiden ombord är av

nöden icke minst för bevarande av besättningens arbetsduglighet, vilken

har sin betydelse för sjöfartssäkerheten. En dylik reglering sker bäst

på lagstiftningens väg.

Då sakkunniga nu haft att överväga i vilken grad arbetstiden

ombord lämpligen borde begränsas, har klart framstått för sakkunniga

önskvärdheten av att för sjömännens vidkommande med hänsyn till

deras ofta hårda och påkostande arbete normalarbetsdagen kunde komma

till användning. Å andra sidan resa de säregna betingelser, under vilka

sjömansyrket utövas, oöverstigliga hinder för ett fullständigt genomförande

av normalarbetsdagen. Sakkunniga hava emellertid sökt att i görligaste

mån realisera önskemålet. Sakkunnigas förslag till lag om begränsningav

arbetstiden å svenska fartyg är därför uppgjort i så nära anslutning,

som möjligt varit, till principen om åtta timmars ordinarie arbetsdag.

Det ligger i sakens natur, att normalarbetsdagen lättast låter sig

tillämpas på sjömännens arbete, medan fartyget ligger i hamnen, då ju

skeppstjänsten utövas under i mångt och mycket liknande villkor som

det industriella arbetet och i allmänhet icke är underkastad ingreppen

av väder och vind, vilka faktorer ju till sjöss göra arbetets plan och

omfattning osäkra. En skillnad, bland andra, mellan industriarbetarens

och sjömannens arbetsförhållanden är emellertid, att den förres arbetsplats

i regeln eller åtminstone mycket ofta är belägen på ett större

eller mindre avstånd från hans bostad, medan sjömannens arbetsplats

och bostad icke äro på sådant sätt åtskilda. Industriarbetaren har alltså

att förutom den egentliga arbetstiden räkna med en viss, ofta avsevärd

Skeppstjänstkommitterade. 4

Ordinarie

arbetstid.

26

tid för förflyttningen från bostaden till arbetsplatsen och vice versa,

för vilken tid någon ersättning ej av honom åtn jutes. Sakkunniga

hava med hänsyn härtill ansett befogat att utöka sjömännens ordinarie

arbetstid i hamn till åtta och en halv timmar om dygnet, så mycket hellre

som den överskjutande halvtimmen erfordras för förberedaude resp.

avslutande arbete före resp. efter lastningen eller lossningen. Sådant

förberedande eller avslutande arbete utgöres exempelvis av lastluckornas

borttagande eller påläggande, lastpråmars förtöjning m. m. Till följd

av beskaffenheten utav det arbete, som åligger kökspersonalen, kan dennas

arbetstid ej inskränkas i samma mån som de andra sjömännens. Kökspersonalen

torde i regeln hava en del göromål såväl före som efter den

övriga besättningens arbete. Sakkunniga hava därför nödgats för denna

personal föreslå en ordinarie arbetstid i hamn av tolv timmar om dygnet.

Sön- och helgdagar bör, liksom nu är fallet, under vanliga förhållanden

arbete i regeln icke förekomma, då fartyg ligger i hamn,

dock att den lättare rengöring av befälhavarens och besättningens bostäder,

som av hygieniska och trevnadshänsyn kan vara författningsenligt

föreskriven, må utföras av vederbörande besättningsmän, samt

att kökspersonalen måste utföra erforderligt arbete med kostens tillredning

och servering m. m.

Vad arbetstiden till sjöss angår, hava sakkunniga av olika skäl

icke kunnat giva densamma enahanda begränsning som arbetstiden i

hamn. En arbetstid av åtta eller åtta och en halv timmar skulle sålunda

kunna genomföras allenast med tillämpning av trevaktssystem. Detta

system kan i sin ordning icke genomföras beträffande hela besättningen,

då detsamma skulle nödvändiggöra eu betydande utökning av besättningens

antal, för vilken utökning bostadsutrymmet ombord i många

fall lägger hinder i vägen. Den ordinarie arbetstiden till sjöss har därför

i allmänhet fått, med hänsyn till att tvåvaktssystem i regeln varder

tillämpat, sättas till tjugufyra timmar under två omedelbart på varandra

följande dygn, d. v. s. med tillämpning av det svenska systemet fjorton

timmar ena dygnet och tio det andra eller med tillämpning av det

engelska tolv timmar om dygnet. Om detta således kan sägas bliva

regeln, hava sakkunniga dock beträffande befälskategorierna ävensom

eldare, smörjare och lämpare, vilka sistnämnda tre besättningsgrupper

hava ett alldeles särskilt svårt och mödosamt arbete, föreslagit allenast

sexton timmars arbetstid under två dygn, när antalet inom de olika besättningsgrupperna

medgiver genomförande av trevaktssystem. Vad

särskilt eldarna angår, anse sakkunniga dock nödvändigt, att uttrycklig

föreskrift lämnas i lagen, då arbetstiden för denna del av maskinbesätt

-

27

ningen ej må överstiga sexton timmar och hava i sådant hänseende

ifrågasatt strängare bestämmelser än de nuvarande i 3 § nyttjandeförordningen.

Enligt ett hos sakkunniga uppgjort förslag till bestämmelser

rörande bemanningen å svenska handelsfartyg skulle trevaktssystemet

genomföras:

för styrmän: å fartyg i oceanfart om 1,000 bruttoton och däröver samt

» » » nordsjofart om 1,500 bruttoton ocli däröver;

» maskinister: å fartyg i vidsträcktare oceanfart om cirka 400 bruttoton

och däröver samt

» » » inskränktare oceanfart och i nordsjöfart om

cirka 1,300 bruttoton och däröver;

» eldare: » » )) oceanfart

» » » nordsjöfart om cirka 400 bruttoton och där

över,

samt

» » » östersjöfart om cirka 1,100 bruttoton och

däröver.

Då nu den del av besättningen, vilkens arbete är indelat i vakter,

således i regeln får en ordinarie arbetstid av tolv timmar per dygn,

hava sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå kortare arbetstid än

nio timmar för den övriga besättningen (dagmännen). Härvid har ock

gjort sig gällande, att till sjöss icke förefinnas möjligheter till att använda

fritiden till familjeliv eller förädlande förströelser, på sätt är fallet

i land. Å andra sidan äro dagmännen ofta äldre sjömän, vilkas arbetstid

bör begränsas i större mån än den övriga besättningens.

Vad angår sön- och helgdagar, har i regeln förbjudits annat arbete

än det allra nödvändigaste, d. v. s. det arbete, som erfordras för fartygets

framdrivande, manövrering och navigering samt den rengöring av befälhavarens

och besättningens rum, som må vara i vederbörlig författning

föreskriven, ävensom, för kökspersonalens vidkommande, tillredning och

servering av kosten m. m.

I den mån en sådan begränsning kan genomföras, hava sakkunniga

ock föreslagit, att den ordinarie arbetstiden skall infalla under viss

tid av dygnet, nämligen dels i hamn för hela besättningen, utom kökspersonalen,

klockan mellan sex förmiddagen och sex eftermiddagen, samt

för kökspersonalen klockan mellan fem förmiddagen och sju eftermiddagen,

dels ock till sjöss för dagmännen, utom kökspersonalen, klockan

mellan sex förmiddagen och sex eftermiddagen samt för kökspersonalen,

om dess arbete ej är uppdelat i vakter, klockan mellan fem förmiddagen

och åtta eftermiddagen. Att för kökspersonalens arbete till sjöss sålunda

28

Övertids

arbete.

Arbete för

fartygets

säkerhet

m. m.

Fritidens användning.

satts en senare slutpunkt under dygnet än för dess arbete i hamn är

beroende på att vid tillämpning av trevaktssystemet viss del av besättningen

ej kan komma i tillfälle att intaga sitt kvällsmål förrän klockan

åtta eftermiddagen. För sjöman vilkens skeppstjänst är indelad i vakter,

kan självfallet någon förläggning av arbetstiden till viss tid på dagen

icke ifrågasättas, då ju denna skeppstjänst kräves dygnet om.

Beträffande fartyg, som ombesörja regelbunden passagerartrafik,

såsom skärgårds- och mälarångarna, samt vad angår bogserångfartyg,

som icke utföra långfärdsbogseringar, har det synts sakkunniga omöjligt

lämna sådana detaljerade bestämmelser, som ovan föreslagits, utan hava

sakkunniga inskränkt sig till att för sjömännen å dessa fartyg begränsa

deu ordinarie arbetstiden till visst antal timmar dels under två dygn,

dels i veckan, vilken arbetstid må kunna förläggas till vilken tid av

dygnet som helst. Sjöman på sådant fartyg må ock kunna användas

till all slags skeppstjänst jämväl å sön- och helgdagar. Ej heller har

skillnad i regeln gjorts mellan arbete i hamn och till sjöss.

Utöver den ordinarie arbetstiden eller å annan tid av dygnet, än

den förstnämnda i regeln skulle infalla, hava sakkunniga tänkt sig övertidsarbete

böra i viss utsträckning medgivas. För övertidsarbete skulle

utgå särskild ersättning.

Förutom det på ordinarie arbetstid utförda arbetet och det likaledes

till sin utsträckning begränsade övertidsarbetet förekommer självfallet

inom skeppstjänsten arbete, som måste utföras Där som helst och huru

länge som helst. Sådant arbete är först och främst vad sjölagens

96 § betecknar såsom arbete för fartygets säkerhet. Av de betingelser,

under vilka sjömannen utövar sitt yrke, följer, att han ständigt måste

vara beredd på dylikt arbete. Det kan sålunda ur synpunkten av att

det icke innebär något oförutsett, utan att man städse har att räkna med

förekomsten därav, sägas hava karaktären av ett i viss mån ordinarie

arbete och bör såsom sådant icke särskilt ersättas.

I samband med frågan om arbetstidens begränsning hava sakkunniga

ock förehaft spörsmålet om användningen av fritiden, särskilt

rätten för sjöman, att då fartyg ligger i hamn, under fritid gå från

skeppsbord. Då emellertid föreskrifter beträffande fritidens användning

tydligtvis icke höra hemma i en lag om arbetstiden, hava sakkunniga

ansett sig böra åtminstone i förevarande sammanhang lämna denna sak

åsido. Dock vilja sakkunniga anmärka, att vistelse ombord under fritid,

även om densamma äger rum på grund av förbud att lämna fartyget,

icke kan hänföras till övertidsarbete i den föreslagna lagens mening och

att sålunda sjöman härför ej är berättigad till någon särskild ersättning.

29

I lagförslagets 1 § angivas gränserna för dess tillämpning, och i dess Lagförsiageta

2 § innefattas definitioner å en del begrepp, som sedermera kommer till plai1,

användning i förslaget. Bestämmelserna om den ordinarie arbetstiden

återfinnas beträffande fartyg, som ligga i hamn, i 3 § och angående

fartyg, som äro till sjöss, i 4 §. 5 § innehåller bestämmelser om arbetstiden

ombord särskilt vid fartygs avgång från eller ankomst till hamn.

I 6 § behandlas övertidsarbetet och i 7 § angivas vissa grunder för beräkningen

av den särskilda ersättningen för övertidsarbete. Bestämmelser

rörande arbete, som erfordras för fartygets säkerhet m. m., lämnas

i 8 §. 9 § förbjuder träffandet av avtal, som strider mot den föreslagna

lagen. I övrigt återfinnas i förslaget bestämmelser om övertidsjouruals

förande m. m. (10 §), åliggande för befälhavare att hava ett exemplar

av lagen tillgängligt ombord (11 §), tillsyn å lagens efterlevnad (12 §),

straff för olika förseelser mot lagen (13, 14 och 15 §§), åtal (16 §),

böterna (17 §) samt forum (18 och 19 §§).

1 §•

Den föreslagna lagen skall äga tillämpning å skeppstjänst, evad Speciell

denna utföres ombord eller icke. Men en lag sådan som denna lärer själv- motlverin"''

fallet icke kunna avse andra fartyg än svenska. Ej heller alla svenska

fartyg torde böra eller kunna bliva föremål för lagens tillämpning, utan

hava sakkunniga, som synes, i sådant hänseende föreslagit åtskilliga undantag.

Då sakkunniga undantagit kronans fartj^g, har emellertid förutsatts, att

sådana kronans fartyg, å vilka tjänsten är av samma beskaffenhet och

huvudsaklig anordning som å handelsfartyg, genom särskild föreskrift av

Kungl. Maj:t skulle underkastas lagen. Sådana kronans fartyg äro exempelvis

de svenska statens åugfärjor, som uppehålla trafiken mellan vårt land

samt Tyskland och Danmark. Vad angår fiske- och fångstfartyg äro

tillföljd av deras användning förhållandena å dessa så säregna, att för

dem självfallet icke kunna gälla bestämmelser av den art, som här föreslagits.

Då arbets- och levnadsförhållandena på dessa fartyg jämväl torde

falla utom ramen för sakkunnigas uppdrag och sakkunniga dessutom ej

inom sig besitta någon sakkunskap på området, har anledning saknats,

att för dessa fartygs vidkommande föreslå några bestämmelser av nu

ifrågavarande art. Vad nu är sagt gäller emellertid allenast, då fiskeoch

fångstfartygen nyttjas till sitt egentliga ändamål. Då de däremot,

såsom allmänt bekant torde vara, begagnas till fraktfart under de tider,

då fisket ligger nere, böra de under sådan fart tillhöra lagens tillämpningsområde.

Liknande skäl, som ovan anförts beträffande fiske- och

fångstfartygen, tala jämväl för att undantaga isbrvtar- och bärgnings

-

30

fartygen, dock under enahanda förbehåll. Undantagandet av lustfartygeu

torde ej behöva närmare motiveras. Vad slutligen beträffar de under

e) omförmälta segelfartygen, har det av flera skäl befunnits olämpligt,

för att icke säga omöjligt, att för dessa lämna några arbetstidsföreskrifter.

De torde för övrigt ofta vara bemannade av medlemmar av samma

familj, vilkas anställning därför icke synes kunna betraktas jämförlig med

en vanlig sjömans.

Sakkunniga föreslå vidare, att lagens bestämmelser skola äga tilllämpning

allenast på sådan skeppstjänst, som utföres av person, som är

mot betalning anställd ombord, med undantag dock av befälhavaren,

telegrafist och personal för passagerares betjänande. Den ställning, som

sjölagen tilldelar befälhavaren, gör det omöjligt att begränsa hans arbetstid.

Nyssnämnda personal måste givetvis rätta sig efter passagerarnas

behov och hart när hela dygnet stå till tjänst för dessa, varför det synes

ligga i sakens natur, att någon viss arbetstid ej heller för denna kan

föreskrivas. Vad angår telegrafistens verksamhet å fartyg, försett med

radiotelegrafanläggning, är den av så säregen art, att dennes arbetstid

svårligen kan i detta sammanhang regleras. Med telegrafist avses givetvis

här person, som är anställd ombord uteslutande i denna egenskap,

och icke exempelvis, såsom torde kunna förekomma, styrman, i vilkens

åligganden ingår att fungera som telegrafist ombord.

Däremot hava sakkunniga icke, såsom beträffande övertidsersättningen

skett i 96 § sjölagen, från den föreslagna lagens tillämpning

undantagit styrman och maskinist. Berörda bestämmelse i 96 § sjölagen

tillämpas för närvarande i praktiken så, att då å samma fartyg

flera styrmän eller maskinister finnas, förste styrmannen och övermaskinisten

icke åtnjuta övertidsersättning, medan sådan utgår till övriga

styrmän och maskinister. År allenast en styrman eller en maskinist

anställd å fartyget, uppbär jämväl denne övertidsersättning. I sistnämnda

fall har ju ende styrmannen resp. ende maskinisten samma ansvar och

i övrigt samma ställning som i andra fall förste styrmannen resp. övermaskinisten.

Det har då synts sakkunniga inkonsekvent att göra någon

åtskillnad i fråga om övertidsersättningen mellan de olika sjömännen

inom de båda ifrågavarande befälsgrupperna. Frånsett frågan om övertidsersättning,

torde särskilt vad angår styrmännen, behovet av begränsning

i arbetstiden vara väl så starkt som inom någon annan av de olika

besättningskategorierna. Från styrmännens sida har också deuna synpunkt

kraftigt framhållits. Givetvis befriar icke den omständigheten,

att arbetstiden begränsas, vederbörande från det med hans ställning

ombord förenade ansvar. År fara å färde, träder 8 §:ens bestämmelse

31

rörande arbete för fartygets säkerhet i tillämpning, varför säkerheten icke

lärer äventyras genom att jämväl övermaskinist underkastas stadgandena

i den föreslagna lagen. Att då ensamt undantaga övermaskinisterna från

lagens tillämpning hava sakkunniga funnit obefogat.

2 §■

1 mom. Den ombord anställde, vilkens arbetstid regleras i den

föreslagna lagen, benämnes i förslaget sjöman. Sjöman i denna mening

bliver således även kvinna, tillhörande kökspersonalen.

2 mom. Det har synts riktigast att, såsom nu sker ombord, från

arbetstiden avräkna måltidsrasterna. Åven annat uppehåll i arbetet om

minst en timme skall jämväl ej inräknas. Denna gräns är satt, emedan det

ofta händer, att besättningen under kortare tider kan få göra nödtvungna

uppehåll i det egentliga arbetet, men ändock måste kvarstanna på arbetsplatsen,

i ständig beredskap (»stånd by») och sålunda då ej åtnjuter egentlig

fritid. Bliver uppehållet så varaktigt som en timme, lärer däremot besättningen

i regeln kunna lämna arbetsplatsen och sålunda beredas

verklig ledighet från arbetet. Bestämmelsen har särskilt ansetts nödig

för lokal trafiksfartygen.

3 mom. De här begagnade fartbeteckningarna brukas ock i kungl.

förordningen angående fartygs byggnad och utrustning av den 23 december

1915 samt hava samma sakliga innebörd som dessa. Sakkunniga

hava emellertid funnit anmärkningsvärt, att skillnad göres i sjösäkerhetshänseende

beträffande fart å Nordsjön, å ena sidan, söder om linjen

Esbjerg—Texel och, å andra sidan, norr om denna linje. Det torde

vara svårt att anföra något verkligt bärande skäl för att farten söder

om berörda linje, vilken betraktas som östersjöfart, skulle vara mindre

farlig än övrig fart i Nordsjön. Snarare torde den exempelvis vid

nordlig storm med hänsyn till närheten av den farliga och svårtillgängliga

kusten kunna anses farligare än farten längre ut i Nordsjön. Sakkunniga

torde för sin del komma, att i andra sjöfartssäkerheten närmare

berörande författningsförslag, som sakkunniga hava för avsikt framlägga,

föreslå borttagandet av berörda skillnad. Skälet varför så ej nu sker

är att denna sak i nu förevarande fråga är skäligen betydelselös.

3 §•

Bestämmelserna i denna paragraf hava tillämplighet vare sig fartygets

uppehållsort är hamn i detta ords, så att säga, tekniska betydelse

eller fartyget ligger å öppen redd.

Åtskillnad har gjorts på fartyg, som oavbrutet ligger i hamn mera

32

än tjugu fyr a timmar, och fartyg, vars oavbrutna uppehåll i samma hamn

uppgår till högst tjugu fyra timmar. Som redan ovan berörts och jämväl

lätt inses, äro i regeln förhållandena, sålunda även beträffande skeppstjänsten,

helt olika i hamn och till sjöss. Det har då icke synts lämpligt

att, därest uppehållet i hamn är jämförelsevis kortvarigt, ovillkorligen

föreskriva, det arbetet ombord skall i allo inrättas, sådant det i regeln

är anordnat i hamn. Vid kortare uppehåll i hamn bör befälhavaren få

kunna behålla sjövakterna.

De i 1 mom. meddelade bestämmelserna hava ock tillämpning å

de i 4 § 2 mom. b) omförmälta fartyg, d. v. s. exempelvis passagerarångarna

i Stockholms skärgård, i de fall då dessa komma att ligga

oavbrutet i samma hamn mera än tjugufyra timmar. Detta inträffar

ju särskilt under vår- och höstseglationerna, då väl i allmänhet trafiken

åtminstone på avlägsnare orter i skärgården inskränkes till varannandagsturer.

Följden härav bliver, att arbetstiden för sjöman å sådant

fartyg under dessa förhållanden bliver kortare, än den i 4 § 2 mom. b)

eljes föreskrivna maximitid.

1 mom. a) Sakkunniga hava med det föreslagna medgivandet, att

överenskommelse må träffas mellan befälhavare och besättning om arbetstidens

förläggande till annan tid av dygnet än den här föreskrivna icke

avsett, att avsteg från föreskriften skall göras när som helst. Detta lärer

väl också förebyggas därigenom, att förutsättningen lör ett dylikt avstegall

tid bliver besättningens samtycke. Medgivandet avser att möjliggöra en

efter förhållandena till tiden bättre avpassad förläggning av arbetet, då fartyg

ligger i hamn i tropikerna, än den såsom regel i paragrafen föreskrivna.

1 mom. b) Till den personal, kökspersonalen, som ju i denna punkt

avses, äro att hänföra stuert, kock, uppassare m. fl. ävensom all kvinnlig

personal ombord. Kökspersonalen måste givetvis till förbindas, att i

händelse ovan sagd överenskommelse träffas mellan befälhavaren och den

övriga besättningen, förrätta sitt arbete å därefter avpassad tid av dygnet.

2 mom. I detta moment avses dels fartyg, å vilka till sjöss skeppstjänst

är indelad i vakter, dels fartyg, vilkas resor i regeln kräva högst

tolv timmars oavbruten gång, exempelvis passagerarångarna i Stockholms

skärgård under sommarseglationen samt b>gserångfärtyg, som

ej hava långfärdsbogsering, ävensom alla andra fartyg, som ombesörja

lokal sjötrafik, exempelvis hamnfärjor och ångslupar. A alla dessa

olika slag av lokaltrafiksfartyg kan någon skillnad givetvis ej göras mellan

den här åsyftade vistelsen i hamn och vistelsen till sjöss eller mellan

helg- och söckendag.

3 mom. Det har gjorts gällande en önskan från sjömanshåll, att

33

sjöman måtte bliva tillförsäkrad rätt till ledighet för att kunna bliva i

tillfälle att göra nödiga uppköp eller att i utländsk hamn besöka exempelvis

svenskt konsulat. För tillmötesgående härav hava bestämmelserna i

detta moment tillkommit. Dock bär ovillkorlig rätt i sådant avseende

kunnat tillerkännas sjöman, allenast då fartyget oavbrutet uppehåller sig

i samma hamn mera än fyratioåtta timmar. Nu finnas fartyg, som hart

när aldrig befinna sig i en och samma hamn utan avbrott mera än

fyratioåtta timmar, till exempel malmfartygen, vilkas lastning eller lossning

på grund av särskilt vidtagna anordningar kan ombesörjas på

kortare tid. Då i regeln besättningen på dylika fartyg ej i större omfattning

deltager i lastnings- eller lossningsarbetet torde även härvidlag

landgångsledighet kunna lämnas. I sådana och även andra dylika fall,

där fartygets avgång ej därigenom fördröjes, skall även här avsedd

ledighet åtnjutas.

4 §''

1 mom. a) Genom föreskriften, att skeppstjänsten skall indelas i »brukliga»

vakter, hava sakkunniga velat å ena sidan förebygga en ojämnare

fördelning av arbetstiden å de båda dygnen och å andra sidan lämna

vederbörande tillfälle använda vilket brukligt vaktsystem som helst.

Bestämmelserna innefatta för vissa fall trevaktssystem för styrmän,

maskinister, eldare, smörj are och kollämpare.

1 mom. b) Alla sjömän, vilkas skeppstjänst icke är indelad i vakter,

anses i lagförslaget såsom dagmän.

2 mom. a) Denna bestämmelse torde mera sällan komma till tilllämpning,

då den förutsätter, att fartyg, där skeppstjänst är indelad i

vakter, skulle göra en så kort resa som högst tolv timmar.

2 mom. b) Beträffande denna punkt hänvisas till vad ovan anförts

om här avsedda fartyg i motiveringen till 3 § 2 mom. De sextiotre

timmarna motsvara, fördelade på veckans sju dygn, nio timmar per dygn,

d. v. s. samma arbetstid som för sådan dagman å övriga fartyg, som

ej tillhör kökspersonalen. Arten av den trafik, som en del av dessa

fartyg utövar, gör ej vidare inskränkning lämplig, än att arbetstiden

under två dygn ej må överstiga tjugufyra timmar eller arbetstiden för

vaktindelad sjöman å annat fartyg. Åven å dessa fartyg har för kökspersonalen

tiilmätts en arbetstid av tolv timmar om dygnet.

5 §■

Bestämmelserna i denna paragraf omfatta alla fartyg utom de nyss

berörda lokaltrafiksfartygen och åsyfta att reglera arbetstiden vid fartygs

Skeppstjänstkommitterade■ 5

34

ankomst till eller avgång från hamn. För dessa större fartyg måste

då en särskild anordning av skeppstjänsten genomföras, som icke helt

liknar varken sjö- eller hamntjänsten, varför ock särskilda bestämmelser

för dessa fall krävas. Emellertid fastställes här, som synes, under det

dygn, då fartyg avgår från eller ankommer till hamn, jämte det omedelbart

föregående eller omedelbart påföljande samma arbetstid som till

sjöss, dock att dagman vid dessa tillfällen kan få längre arbetstid än

till sjöss. Härvidlag kan nämligen ej åtskillnad göras mellan dagmännen

och den övriga besättningen. Dagman är ofta en äldre och erfarnare

sjöman, som med hänsyn härtill i viss mån leder arbetet vid sådana

tillfällen å den post, han fått sig anförtrodd. Hans insats kan sålunda

ej undvaras, då arbete av besättningen i övrigt kräves. Den skeppstjänst,

som i 5 § avhandlas, bör ock kunna åläggas besättningen å vilken tid

av dygnet som helst, å helgdag liksom å söckendag samt utan inskränkning

beträffande arbetets art och är att under alla omständigheter anse

såsom ordinarie arbete, varför ingen särskild ersättning utgår.

. 6 §.

1 mom. I detta moment stadgas om övertidsarbete å lokaltrafiksfartygen

samt medgives en utökning av den högsta ordinarie arbetstiden

under två dygn med sex timmar, d. v. s. en sammanlagd arbetstid av

trettio timmar under två dygn eller i medeltal femton timmar om dygnet.

2 mom. Här lämnas föreskrift om övertidsarbete i hamn å alla

andra fartyg än de nyss nämnda, i 1 mom. avsedda fartyg eller med

andra ord större fartyg. Med tillämpning av dessa bestämmelser skulle

en befälhavare kunna använda en sjöman till arbete intill fjorton och

en halv timmar om dagen. För övertidsarbete på helgdagar kan ej

viss bestämd tid angivas, då tiden för det ordinarie arbetet icke kan

fixeras. Den sammanlagda arbetstiden på en helgdag kan emellertid

uppgå till samma antal timmar som den ordinarie arbetstiden under

söckendag. Rätten att använda sjöman å övertid till så tungt arbete

som lastning eller lossning har ansetts böra inskränkas på sätt som

skett. Denna inskränkning bär dock icke gjorts ovillkorlig, utan kan

bävas för det fall, att fartygets avgång genom densammas vidmakthållande

skulle onödigtvis fördröjas. Denna möjlighet till hävande av

inskränkningen är avsedd att tillfälligtvis möjliggöra viss skyndsamhet.

Till lastning och lossning bör även räknas arbete, som därmed sammanhänger,

såsom vinschtjänst, räkning av gods, bevakning å däck och

i lastrum, förtöjning av lastpråmar m. m.

3 mom. Övertidsarbete till sjöss medgives med sex timmar under

två omedelbart på varandra följande dygn. I detta fall bliver den längsta

arbetstiden under ett dygn tjugu timmar, d. v. s. det svenska vaktsystemet

användes, och under det dygn, då sjömannen har fjorton

timmars ordinarie arbetstid, utökas denna med alla de för två dygn medgivna

sex timmarnas övertidsarbete.

4 mom. Penna inskränkning gäller allt övertidsarbete, vare sig

detsamma utföres endera till sjöss eller i hamn eller både till sjöss och

i hamn.

7 §•

Sakkunniga hava ansett det ur mer än en synpunkt innebära en

avsevärd fördel, om en viss grund för övertidsersättningens beräknande

kunde i lagen uttryckligen föreskrivas. Att sakkunniga åsyftat, det

denna beräkningsgrund icke finge frångås genom överenskommelse, synes

av den föreslagna bestämmelsen i 9 §. Det har då gällt att finna en

grund av sådan allmängiltighet, att densamma ej alltför ofta tarvade

ändring. En sådan grund hava sakkunniga trott sig finna i fastställandet

av en viss relation mellan övertidsersättningen och den så att säga

ordinarie lönen. Genom en dylik anordning synes övertidsersättningen

alltid komma att smidigt anpassa sig efter värdet av vederbörandes

arbetskraft vid varje tidpunkt. Så sker för övrigt redan beträffande

transportarbetarna, i det att övertidsersättningen utgår med viss procentuell

förhöjning å ordinarie arbetslönen, vanligen femtio samt för

sön- och helgdagsarbete sjuttiofem å etthundra procent. En dylik förhöjning

anse sakkunniga rimlig även i fråga om ersättningen för sjömans

övertidsarbete.

Emellertid möta vissa svårigheter att så exakt som då fråga är

om industriarbetare bestämma storleken av sjömans ordinarie ersättning,

vilken härvidlag måste evalveras i visst belopp per timme, då ju övertidsersättningen

kommer att gälla visst antal timmars arbete. Med utgångspunkt

från en viss ordinarie arbetstid för sjömannen kan ju sägas,

att hans månadslön, som skall vara ersättning för den tid han arbetar,

låter sig omsättas i ett visst belopp per timme. Övertidsarbete förekommer

-väl vidare huvudsakligen i hamn, och för arbetet i hamn hava

sakkunniga föreslagit en ordinarie tid av åtta och en halv timmar per

dygn. Om man därjämte för enkelhetens skull beräknar tjugusex arbetsdagar

i månaden, erhålles ett antal arbetstimmar av 872 x 26 = 221.

Delas den fastställda månadslönen med detta tal, framkommer beloppet

av den timpenning, sjömannen erhåller för det ordinarie arbetet i hamn.

36

Anser man nu i likhet med sakkunniga, att timpenningen för övertidsarbete

bör utgå med femtio procents förböjning å den ordinarie timpenningen,

bliver ju den divisor, varmed månadslönen skall delas för

att erhålla övertidsersättningen per timme = 221 : 1.5 = 147, vilket tal

avrundats till 150.

Sakkunniga förbise givetvis icke, att 221 icke är det exakta antalet

arbetstimmar i månaden, då ju sjömannen till sjöss, om hans

skeppstjänst är indelad i vakter, i regeln arbetar tolv timmar om dygnet,

eller om ban är dagman, nio timmar eller om lian tillhör kökspersonalen,

såväl i hamn som till sjöss, tolv timmar. Att lägga det antal timmar,

sjöman verkligen arbetat under månaden, till grund för beräknandet av

övertidsersättningen, kunde väl anses teoretiskt riktigast, men låter sig

knappast genomföra. I övrigt synes sakkunniga fullt rimligt att till grund

för beräknandet av den ordinarie timpenningen lägges den arbetstid,

som befunnits böra vara den normala och som, därest icke eljes hinder

mött, borde hava tillämpats även till sjöss.

För övertidsarbete å helgdag ävensom för sådant övertidsarbete

å söckendag, som avser lastning och lossning och som utföres å det

andra av två på varandra följande dygn, bör högre övertidsersättningutgå

och då förslagsvis dubbelt så liög som eljes. Divisorn blir då

150 : 2 = 75.

I nedanstående tabell givas några exempel å övertidsersättning

enligt de föreslagna grunderna:

Övertidsersättning

per timme

Månadslön

Ordinarie timpenning

= 1liso av må- nadslönen

— l/n av må''

nadslönen

50 kr.

0.2 3 kr.

0.3 3 kr.

0.6G kr.

100 »

0.4 5 ))

0.6 7 ))

1.3 4 »

150 »

0.6 8 »

1.00 ))

Ä

O

0

01

200 »

0.9 0 ))

1.33 ))

2.6 6 »

Sakkunniga hava ock övervägt, huruvida icke en minimi- och en

maximigräns borde sättas för övertidsersättningen. Det bar sålunda

framhållits, att en övertidsersättning, understigande femtio öre, knappast

borde förekomma. Å andra sidan bar anmärkts, att då månadslönen

för visst befäl för närvarande kan uppgå till sexhundra kronor, övertidsersättningen

per timme skulle för sådant befäl komma att uppgå

till fyra respektive åtta kronor. Sakkunniga hava dock ansett sig icke

böra föreslå någon begränsning vare sig nedåt eller uppåt, och detta

av det skäl, att den föreslagna grunden för övertidsersättningen så smidigt

ansluter sig till månadslönens storlek. Skulle det inträffa, att

37

penningvärdet stege så, att t. ex. en månadslön av femtio kronor skulle

anses skälig, då måste även en timpenning av tjugutre öre vara skälig

och givetvis jämväl en övertidsersättning av femtio procent däröver,

eller trettiotre öre bliva skälig, huru låg den än för närvarande kan

synas. Detsamma har givetvis sin tillämpning på eu övre gräns.

Genom att övertidsersättningen stiger till mera avsevärda belopp

torde ock åstadkommas eu viss garanti för att övertidsarbete icke utan

vägande skäl ålägges besättningen och främjas sålunda det syfte man

genom arbetstidens begränsning vill nå.

Det må framhållas, att sakkunniga använt uttrycket månadslön för

att angiva, att till grund för beräknandet av övertidsersättningen skall

ligga ej blott grundhyran, utan även eventuellt dyrtidstillägg, varemot

icke naturaförmåner, såsom mat och bostad, skola inräknas. Denna senare

ersättning utgår ju, vare sig övertidsarbete förekommer eller ej.

Genom den föreslagna bestämmelsen, att ersättningen skall beräknas

särskilt för varje tillfälle, hava sakkunniga, bl. a., velat förebygga

det missförhållandet, att befälhavaren under sjömans fritid, kanske nattetid,

använder honom i olika omgångar till arbete, som för varje gång

tager allenast en kortare tid i anspråk, och sedan med sammanräkning

av de olika tiderna inskränker sig till att härför lämna ersättning, som

om arbetet pågått i en följd.

8 §■

Då sjölagen ålägger befälhavaren att lämna sådan hjälp, som avses

i b), hava sakkunniga ansett skäligt att han ock tillförsäkras rätt att

använda vederbörande sjömän i erforderlig utsträckning beträffande arten

av arbetet, arbetstiden eller dennas förläggning under dygnet samt utan

skyldighet att härför lämna särskild ersättning. Yad nu är sagt gäller

i tillämpliga delar jämväl föreskrivna övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap.

Den bär åsyftade askhissning är den varje vakt

regelbundet återkommande.

0 i

Om

en lag som den föreslagna kommer till stånd, böra enligt sakkunnigas

mening ej densammas syften få omintetgöras genom privata

överenskommelser.

10 §.

Dessa anteckningar äro nödvändiga, bl. a., för utövande av den

tillsyn, som enligt 12 § åligger fartygsinspektör. Då dessa anteckningar

38

Lagens

ikraftträ

dande

-

måste vara tämligen detaljerade för att bliva verkligt upplysande, torde

därför böra avses en särskild journal, då utrymme ej lärer kunna beredas

i skeppsdagboken.

Övriga bestämmelser i paragrafen, som äro hämtad från sjölagens

stadganden rörande skeppsdagboken, torde icke kräva särskild motivering.

12 §.

För närvarande finnas inga statsfunktionärer, åt vilka denna tillsyn

mera lämpligt kan anförtros än fartygsinspektörerna.

13, 14 och 15 §§.

Då sakkunniga icke ansett lämpligt föreslå straff för träffande av

överenskommelse, som” avses i 9 §, återstår ingen förseelse mot denna

lag att bestraffa, som sjöman i denna sin egenskap kan begå. Sjöman

är enligt sjölagen skyldig att vid äventyr av där för olika fall stadgade

straffpåföljder hörsamma befälhavarens befallning att utföra visst arbete,

även om befallningen skulle stå i strid mot bestämmelserna rörande

arbetstiden. Har befälhavaren genom åtgärden i fråga överträtt nyssnämnda

bestämmelser, kan sjömannen anmäla befälhavaren till åtal ävensom,

därest övertidsbetalning ej erlägges i vederbörlig ordning, göra

gällande fordran mot befälhavaren genom stämning inför vederbörande

domstol.

17 §•

Böterna torde lämpligen böra komma till användning för något

ändamål, som är till fromma för sjömännen själva, exempelvis sjömanshusens

understödsverksamhet.

Med hänsyn till den internationella karaktär, som måhända i högre

grad tillkommer sjöfartsnäringen än någon annan näring hade det, såsom

sakkunniga redan tidigare haft tillfälle framhålla, utan tvivel varit

med lämplighet förenat, att förevarande angelägenhet liksom jämväl

övriga spörsmål beträffande sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden

kunnat samtidigt bliva föremål för enhetliga bestämmelser inom så

stor del av världen som möjligt eller åtminstone inom de nordiska länderna.

Som bekant, har ej något samarbete i dessa avseenden kommit

till stånd. Å andra sidan måste en sammankoppling av dessa frågor

med den numera beslutade nordiska sjölagsrevisionen givetvis medföra

dröjsmål med dessas ordnande. Det torde förövrigt finnas anledning

antaga, att det ej kommer att dröja alltför länge, innan man,

39

såsom ju redan skett i Norge, även i andra länder kommer att upptaga

desamma till lösning, väl då närmast i anslutning till en normalarbetsdag

av åtta timmar.

Några särskilda övergångsbestämmelser hava sakkunniga icke funnit

nödigt föreslå, då tiden till lagens ikraftträdande, om detta sättes

till den 1 januari 1920, torde vara tillräcklig för vederbörande att inrätta

sig för lagens fulla tillämpning.

De sålunda föreslagna bestämmelserna om begränsning av arbetstiden

å svenska fartyg avvika i åtskilliga avseenden från vad nu är stadgat

i 44 och 96 §§ sjölagen. De sistnämnda böra därför, därest den

nu föreslagna lagen A^arder genomförd, i antydda delar ej längre vara

gällande för fartyg, därå lagen om begränsning av arbetstiden skall

äga tillämpning. Detta gäller, vad angår 44 §, allenast bestämmelsen

om arbete å frivakter samt å sön- och helgdagar, men beträffande 96

§ samtliga bestämmelser. Vad särskilt beträffar berörda bestämmelse

i 44 §, synes densamma bliva överflödig och torde dessutom dess obestämda

avfattning göra den svår att praktiskt rätt tillämpa. Syftet med

densamma torde härvidlag i nödig mån vinnas genom bestämmelserna i

lagförslagets 6 och 7 §§. Särskilt lära övertidsarbetets begränsning

och övertidsersättningens beräknande, på sätt sakkunniga föreslagit, innebära

tillräcklig säkerhet för att övertidsarbete ej i oträngt mål kommer

att tillgripas.

Ändring

sjölagen,

V»‘;K '' V ■ ''''i •

■

. -.

. > . •••

f ’ ,

•# ''

i it 4\.0: ■

r- ••

. - i

SÄRSKILDA MENINGAR

y '' A

Särskild mening1 av herr Eliason:

8 § a).

Denna bestämmelse är alltför tänjbar och kan lätt utnyttjas på

ett sätt, som bliver oförmånligt för besättningen och gör hela syftet

med den nu ifrågasatta lagen illusoriskt.

Sålunda kan enligt min mening en befälhavare låta sin besättning

på fritid utföra åtskilliga arbeten, som utan omedelbar fara för fartygets

säkerhet eller eljes utan olägenhet mycket väl kunde anstå. Han kan

också tänkas uppskjuta ett arbete, som avser fartygets säkerhet, till

den ordinarie arbetstidens slut, därför att det blir billigare för redaren,

att arbete, som ej räknas till säkerhetsarbete, utföres på den ordinarie

arbetstiden och ej på övertid, då ju särskild ersättning skulle få

betalas.

Ett annat fall av missbruk av den föreslagna bestämmelsen må

.framhållas. Ett fartyg gör haveri efter att hava tillryggalagt allenast

en tredjedel av sin resa. På grund av fartygets tillstånd lärer befälhavaren

med stöd av bestämmelsen i fråga vara fullt berättigad att

hålla besättningen till arbete även å fritiden utan särskild ersättning

under hela den kanske mycket långa tid, som erfordras för att nå bestämmelseorten.

Genom att på detta sätt föra fartyget till resans mål

har befälhavaren främst velat tillgodose redarens och befraktarens

intressen. Hade han nämligen endast haft hänsynen till fartygets

säkerhet för ögonen, hade han kunnat nå detta syfte genom att införa

fartyget till närmaste hamn, dit vägen måhända varit ganska kort. Jag

förmenar nu, att befälhavaren genom att handla så, som ovan antagits,

gör sig skyldig till missbruk av besättningen till förmån för redarens

och befraktarens ekonomiska intressen.

Det måste därför krävas, att vid den slutliga avfattningen av

ifrågavarande bestämmelse tillses, att icke sådana missförhållanden, som

jag nu berört, kunna uppstå.

Låter detta sig icke gorå, skulle åtskilligt kunna vinnas i det av

mig framhållna syfte genom inrättandet av en institution av opartiska

sakkunniga, som finge rätt att avgöra vad arbete, som skulle räknas

till arbete för fartygets säkerhet.

Särskild mening av herrar Eliason och Roth:

3 § 1 mom. a).

Vi kunna icke biträda förslaget om en daglig arbetstid i hamn

av åtta och en halv timmar, även om härför kan synas tala den

omständigheten, att sjömannen bor på arbetsplatsen och således ej röner

den inskränkning i fritiden, som i allmänhet drabbar andra arbetare

med den tid, som åtgår för tillryggaläggandet av viss väg till och från

arbetsplatsen. Nämnda skäl torde nämligen vara av underordnad betydelse

i jämfifielse med det faktum, att sjömannen den tid fartyget är

till sjöss — vilken tid ju vida överstiger tiden för vistelsen i hamn —

fortfarande kommer att vara underkastad den alldeles för långa arbetstiden

av i regeln minst tolv timmar alla veckans sju dagar, vartill

kommer, att arbetet pågår även om natten. Sjömannen har dessutom

enligt vår mening ett mödosammare arbete än de flesta andra arbetare.

Det torde då vara skäligt, att sjömannen erhåller den lindring i hamn,

som arbetstidens avkortning till åtta timmar skulle innebära.

Vi föreslå därför att sjömans arbetstid, då fartyget ligger i hamn,

fastställes till åtta timmar.

Särskild mening av herr Jordman:

Med avseende å »Förslag till lag om begränsning av arbetstiden

å svenska fartyg» har undertecknad en från sakkunnigas majoritet avvikande

mening, i det jag anser, att å fartyg, där det finnes mer än

en maskinist, övermaskinisten i likhet med befälhavaren bör undantagas

från lagens tillämpning.

45

Att uppdraga några gränser för övermaskinists arbets- och fritid

torde i de flesta fall vara omöjligt, då lian enligt 80 § sjölagen är

ansvarig för fartygets samtliga ångpannors och maskiners behöriga drift

och skötsel. Att detta ansvar ej upphör vid den ordinarie arbetstidens

eller vaktens slut, torde vara uppenbart.

I lag fastställd arbets- resp. fritid för övermaskinist måste medföra,

att övermasknisten, i likhet med den övriga, lagen underkastade

personalen ombord, under sin »fritid» verkligen anser sig vara fri och

således ej under några förhållanden, eller kanske endast under särskilt

kritiska sådana, vara skyldig att övervaka driften och skötseln av den

materiel, som står under hans tillsyn. Att sjösäkerheten under sådana

förhållanden mången gång skulle komma att äventyras, torde ligga i

öppen dag, då densamma i vidsträckt mån beror på övermaskinistens

omtanke, förutseende och beräkningar.

En bestämd arbetstid för övermaskinist torde icke, utan att medföra

stora olägenheter, kunna preciseras, och då hans fritid således måste bliva

beroende av för tillfället rådande omständigheter, anser jag det oriktigt

att under lagens tillämpning hänföra en befattning, å vilken denna icke

med full rättvisa kan tillämpas.

Enligt sakkunnigas mening torde övertidsarbete böra endast i fall

av verkligt behov ifrågakomma, och övermaskinisten bör därför fritagas

från möjligen förekommande misstankar att för egen ekonomisk vinning

föranstalta om övertidsarbete för sig och honom underordnad personal.

Då övermaskinisten såsom överordnad den övriga maskinpersonalen

i varje fall skall övervaka denna personals arbete och i de flesta fall

torde vara den enda man ombord, som kan avgöra, huruvida i förekommande

fall övertidsarbete är nödvändigt eller icke, anser jag, att

övermaskinist ej bör erhålla särskild ersättning för övertidsarbete.

På grund av det anförda tillåter jag mig föreslå, att från lagens

tillämpning undantages jämväl skeppstjänst, som utföres av övermaskinist.

Särskild mening av herr Nordborg:

Regleringen av befäls och manskaps arbetstid å svenska handelsfartyg

får, alldenstund sjöfarten är i eminent grad internationell och för

sin tillvaro beroende av därigenom uppkomna förhållanden, enligt min

mening icke betraktas som en rent inre, Sverige enbart berörande fråga.

46

Om vår sjöfartsnäring skall kunna bestå i konkurrensen, måste noga

aktgivas på att för densamma icke tillskapas betingelser och villkor,

som giva den en mera bunden och i utgångsläget mera ogynnsam

ställning än nödigt är. Av denna näringens internationella karaktär

följer, att sådana frågor som den förevarande och för övrigt alla de

spörsmål, vilka tillhöra sakkunnigas uppdrag, exempelvis bemanningen,

bostäderna ombord, kosthållet in. m. måste ses ur en internationell synvinkel.

De böra helst ordnas genom en allmän internationell överenskommelse

på likformigt sätt. Kan ej detta ske, borde avvaktas de

ledande sjöfartsnationernas mått och steg på området, vilka vi sedan

möjligen kunde följa. Åtminstone borde icke den tanke, varåt sakkunniga

i ett utlåtande till Kungl. Maj:t tidigare givit uttryck, hava

övergivits, nämligen att i samförstånd med de övriga nordiska länderna

söka åstadkomma för de tre länderna gemensamma normer för ordnandet

av dessa förhållanden. Jag håller alltså före, att vi i vårt land icke

böra vidtaga några åtgärder i det syfte, som förevarande förslag av

sakkunnigas majoritet avser, annat än i fullt samförstånd med de ledande

sjöfartsnationerna eller åtminstone våra nordiska grannländer.

Jag vill vidare framhålla, att det lagförslag, som sakkunnigas

majoritet nu framlagt, bär en avgjort ensidig prägel och är ett uttryck

allenast för de ombord anställdas önskemål och uppfattning av föreliggande

fråga. Sammansättningen av de sakkunniga gör detta oundvikligt.

Icke mindre än fyra av de åtta ordinarie sakkunniga representera

besättningens olika "kategorier, medan sjöfartsnäringens idkare,

redarna, endast äro företrädda av mig som ordinarie representant.

Detta sakförhållande röner intet som helst inflytande av den omständigheten,

att en representant för segelfartygsredarna varit tillkallad och

deltagit i arbetet, i vad detsamma avsett segelfartygen.

Det torde också vara allmänt bekant, att inom näringen finnas

olika kategorier, såsom utrikes fart, kustfart, skärgårdsfart, kanalfart

o. s. v. Utan vidare torde kunna inses att dessa olika kategorier i

mångt och mycket äro beroende av skilda villkor och betingelser. Den

mera ingående kännedomen om dessa kan givetvis icke gärna vara förenad

hos en person, och min — likasom för övrigt personalrepresentanternas

— sakkunskap omfattar närmast den utrikes farten. En följd

härav borde hava varit att representanter för redarna inom de övriga

farterna bort tillkallas av sakkunniga för lämnande av upplysningar och

råd, helst som sakkunniga genom utsändandet av sina frågeformulär

givit de ombord anställda tillfälle att yttra sig i ämnet. Så har emel

-

47

lertid icke skett, sannolikt till nackdel för förslagets lämplighet för

dessa farter.

Slutligen måste den tid, som stått sakkunniga till buds för behandlingen

av nu ifrågavarande spörsmål, betecknas som alldeles otillräcklig

för att säkerställa ett ens under de givna förutsättningarna väl avvägt

förslag.

På grund av vad jag sålunda anfört tvekar jag ej att som min

mening uttala, att genomförandet av det utav sakkunnigas majoritet

framlagda lagförslaget skulle, så länge sådan lagstiftning icke förefinnes

i andra sjöfarande länder, innebära en fara för vårt lands sjöfartsnäring,

som isynnerhet under nuvarande ovissa förhållanden icke kan överskattas.

Jag övergår nu att i anslutning till de olika bestämmelserna i

lagförslaget närmare utveckla min skiljaktiga mening.

1 §'' e).

Sakkunniga hava föreslagit, att segelfartyg i vissa inskränktare

farter skola undantagas från lagens tillämpning, och hava i sin motivering

framhållit, att det av flera skäl befunnits olämpligt, för att ej säga

omöjligt, att för dessa fartyg lämna några arbetstidsföreskrifter. Sakkunniga

anmärka därjämte, att dessa fartyg för övrigt ofta torde vara

bemannade av medlemmar av samma familj, vilkas anställning därför

icke syntes kunna betraktas jämförlig med en vanlig sjömans.

Då förmodligen samma skäl kunna förefinnas för att även för

mindre motor- och ångfartyg i vissa farter göra enahanda undantag,

vill jag framhålla den synnerliga önskvärdheten av att även sådana

fartyg måtte, i den mån efter utredning kan befinnas vara skäligt,

undantagas från lagens tillämpning.

2 § 1 mom.

I synnerhet om den ordinarie arbetstiden i hamn sättes så kort

och möjligheterna till övertidsarbete underkastas en så långt gående

inskränkning, som sakkunniga ifrågasatt, verkar den här föreslagna

bestämmelsen om annat uppehåll i arbetet än måltidsrast synnerligen

oförmånligt för rederinäringen. Under vidriga förhållanden, t. ex. en

mycket regnig dag under lastning eller lossning av ömtåliga varor, kan

den effektiva arbetstiden bliva minimal med därav följande försening

av fartygets expedition, vilken försening kan medföra störa ekonomiska

48

förluster. För att i någon mån råda bot härför, bör tidslängden av

frågavarande uppehåll avkortas åtminstone till en halv timme.

3 §•

1 mom. a). Den ovan framhållna faran av att överhuvud vidtaga

en begränsning av de ombordvarandes arbetstid kommer givetvis, utom

i fråga om övertidsarbetets inskränkning, här mest till synes, då ju här

föreslås den skarpaste1 begränsningen av arbetstiden. Frånsett denna

fara lider förslaget i denna del av det felet att även i ett annat avseende

bortse från det praktiska livets och näringens krav. Själva lastningen

och lossningen av ångfartyg verkställas i regel av stuveriarbetarna

i hamnarna. Men befälet och däcksmanskapet komma också ofta

i sin helhet till användning vid dessa arbeten, ity att besättningsmännen

under befälets tillsyn sköta vinscharna, räkna godset, verkställa lagning

av söndrigt emballage samt fungera som vaktmän både på däck och i

lastrummen. Givet är då, att dessas arbetstid står i ett så intimt sammanhang

med stuveriarbetarnas, att densamma icke kan sättas kortare

än stuveriarbetarnas. Emellertid vet envar, som äger någon kännedom

om hithörande förhållanden, att ombord å fartyg dessutom förekomma

en del andra nödvändiga arbeten i samband med själva lastnings- eller

lossningsarbetet, nämligen förtöjning av lastpråmar, av- och påluckning,

tillsyn å förtöjningar och landgångar, båttjänst för ombord- och ilandförande

av stuveriarbetarna m. m. Allt detta måste utföras av besättningen,

i de fall då stuveriarbetarna icke taga någon befattning därmed.

En oavvislig följd härav synes alltså bliva en längre arbetstid för besättningen

än för stuveriarbetarna. Detta hava sakkunniga även insett och

motivera endels härmed den halvtimme utöver åtta timmar som de föreslagit.

Sakkunniga hava även i sin motivering framhållit, att då industriarbetarnas

arbetsplats i regeln eller åtminstone mycket ofta är belägen

på ett större eller mindre avstånd från hans bostad, medan sjömannens

arbetsplats och bostad icke äro på sådant sätt åtskilda, en utökning av

sjömannens ordinarie arbetstid med hänsyn därtill ansetts befogad. Men

med denna motivering måste utgångspunkten bliva en arbetstid för stuveriarbetarna

av allenast åtta timmar. Såvitt jag har mig bekant, är emellertid

såväl i Sverige som annorstädes denna arbetstid i regeln längre.

Åven för den händelse en normalarbetsdag om åtta timmar kan för

stuveriarbetarna i vårt land inom en nära framtid bliva lagstadgad, bör

dock icke det faktum förbises, att arbetstiden för andra länders stuveriarbetare

därmed icke är i samma mån begränsad. Det måste då vara

49

principiellt oriktigt att för sjömännen fastställa eu arbetstid, som till

följd av ovan berörda förhållanden i regeln kommer att dagligen behöva

överskridas, så mycket mer som möjligheterna till övertidsarbete samtidigt

skulle inskränkas, i vissa fall, då besättningen ej kunde indelas i

skift, till varannan dag.

Ej heller kan den skeppstjänst, som numera utföres av besättningen

å ångfartyg i hamn och vars beskaffenhet ovan delvis angivits,

anses vara förenad med så hårt och påkostande arbete, — såsom sakkunniga

i motiven särskilt framhållit — att arbetet av denna anledning

bör inskränkas på av sakkunniga föreslaget sätt. Detta arbete är

väsentligt lättare än det av stuveriarbetarna utförda egentliga lastningseller

lossningsarbetet.

Av sålunda anförda skäl anser jag, att den ordinarie dagliga

arbetstiden i hamn, med undantag för kökspersonalen, bör liksom hittills

utgöra tio timmar å söckendag.

1 mom. b). Då kökspersonalen i hamn svårligen lärer medhinna

att till klockan sju eftermiddagen avsluta förekommande diskning i

anledning av aftonmåltiden, torde den tid, inom vilken denna personals

arbetstid skall vara förlagd, lämpligen utsträckas till klockan åtta eftermiddagen,

i likhet med vad föreslagits beträffande arbetstiden till sjöss.

I det norska lagförslaget har även så skett.

4 §•

1 mom. a). Bestämmelserna om att eldares arbetstid till sjöss skall

göras beroende av fartygets fart eller antalet indikerade hästkrafter föregripa

enligt min mening icke allenast sakkunnigas kommande arbete, vad

detta rörer utarbetandet av förslag till bemanningsskala för svenska

handelsfartyg, utan även Kungl. Maj:ts ställningstagande till sakkunnigas

definitiva förslag därutinnan.

För eldare bör därför bestämmas att, i likhet med vad som för

övriga kategorier föreslagits, trevaktssystemet tillämpas, när antalet

eldare medgiver, att så lämpligen kan ske.

I detta sammanhang vill jag även som min åsikt framhålla att

de ifrågavarande, av sakkunniga föreslagna bestämmelserna äro alltför

snävt tilltagna, varjämte de i motiven anförda siffrorna måste anses

vara synnerligen approximativa. Det norska förslaget synes mig även

i motsvarande del vara bättre avvägt än förevarande bestämmelser och

på ett praktiskt sätt fylla de rimliga önskemål, vilka kunna uppställas

i fråga om arbetstidens begränsning till sjöss. När trevaktsindelning

Skeppstjänstkommitterade. V

50

äger rum, bör sjöman även vara pliktig att utom vakttjänstgöringen

och utan extra ersättning utföra underhållsarbete intill en timme å

söckendag. Liknande bestämmelser finnas i Frankrike rörande maskinpersonalen.

1 mom. b). Dagmännens ordinarie arbetstid till sjöss har hittills

utgjort tio timmar å söckendag. Den tjänstgöring, som åligger dessa,

är av sådan art, att sjömännen även med denna längre arbetstid gärna

velat vara dagmän. Den är också i jämförelse med den övriga besättningens

arbetstid till sjöss synnerligen lindrig.

Det synes mig därför icke finnas tillräckliga skäl att ytterligare

begränsa arbetstiden för dagmännen.

5 §.

Något skäl för att arbetstiden vid här avsedda tillfällen skall för

den del av besättningen, som till sjöss har så kort arbetstid som åtta

timmar om dagen, vara kortare än för den övriga besättningen föreligger

enligt min mening icke. Då ordinarie arbetstiden i hamn av

sakkunniga föreslagits till åtta och en halv timmar, skulle väl för sjöman,

vilkens skeppstjänst är indelad enligt trevaktssystemet, åtminstone

hava föreslagits en arbetstid av sjutton timmar under två på varandra

följande dygn.

6 § 2 och 4 mom.

Sjöfartens upprätthållande och tillväxt är till följd av dess beroende av

förut omnämnda internationella förhållanden och den hårda konkurrensen

i behov av den största snabbhet såväl i fartygets drift som vid lastning

och lossning. Detta gäller icke blott det i reguljär trafik sysselsatta

tonnaget med hänsyn till nödvändigheten att uppehålla traderna, utan

jämväl tramptonnaget, särskilt då fråga är om fullgörandet av certepartibestämmelser.

I båda fallen är saken av stor ekonomisk betydelse för

vederbörande redare.

Fördenskull är det av största vikt, att möjligheten till övertidsarbete

ej kringskäres alltför mycket. För den händelse den ordinarie

arbetstiden i hamn varder begränsad till allenast åtta och en halv timmar

per dag, bliver det än angelägnare, att utväg beredes att genom övertidsarbete

vid förefallande behov kunna inarbeta förlorad tid.

Med hänsyn härtill borde sammanlagda övertidsarbetet per vecka

få uppgå åtminstone till det i norska förslaget bestämda antal timmar,

51

tjuguen, liksom, också i överensstämmelse med samma förslag, båttjänsten

icke borde i vissa fall få räknas såsom övertidsarbete. Om tiden för

övertidsarbetet det oaktat, för vecka räknat, inskränkes till aderton

timmar, skulle olägenheten härav minskas, därest utnyttjandet av densamma

icke bundes på sätt i sakkunnigas förslag skett. Det torde vara

synnerligen svårt att inpassa övertidsarbete, som består av lastning och

lossning, efter schemat sex timmar varannan dag eller att alltid undvika

sådant arbete på sön- och helgdagar, helst som detta arbete måste rätta

sig efter tillgången på last, d. v. s. arbetet fortgår så länge gods finnes,

varmed man kan arbeta. Det vore därför lämpligt, att det bestämda

antalet timmar per vecka finge tagas i anspråk i mån av behov med

viss begränsning allenast varannan kväll. Eu sådan anordning bliver

ju också nödvändig, därest besättningens ordinarie arbetstid sättes kortare

än stuveriarbetarnas, med hänsyn till nödvändigheten att såsom redan

ovan framhållits kunna använda besättningen till en hel del arbeten,

som stå i samband med det av stuveriarbetarna utförda egentligar lastnings-

eller lossningsarbetet och skola verkställas såväl under det sistnämnda

arbete pågår som både före och efter detsamma. Dessa arbeten

kunna icke anses vara av särskilt betungande natur, men torde å andra

sidan svårligen kunna överlämnas åt arbetare från land. Sålunda kräver

exempelvis vinsch tjänsten vana och erfarenhet vid handhavandet särskilt

då, såsom numera ofta är fallet, en modern vinschtyp användes.

Då dessa inskränkande bestämmelser även skulle gälla befälet, må

framhållas, hurusom i följd därav lastning och lossning å övertid i

många fall skulle omöjliggöras eller åtminstone få försiggå utan den

kontroll, som är så nödvändig för tillsyn å fartyg och inventarier samt

lastens skyddande och vederbörliga stuvning och varpå icke allenast

dennas, utan jämväl de ombordvarandes och fartygets säkerhet är i

väsentlig mån beroende. Dessa olägenheter skulle i synnerhet kunna

göra sig gällande, för den händelse stuveriarbetarna arbetade i s. k. skift.

Slutligen böra bestämmelser om begränsning av övertidsarbetet ej gälla

för reguljära post- och passagerarångare eller för fartyg, som användas

vid lastning eller lossning av dylika ångare, ej heller för arbete med

resandes bagage, post eller gods, som lätt kan taga skada.

7 §•

övertidsersättning bör, liksom hittills, icke utgå till sjöman, som

i hamn gör nattvakt, eller till befäl, som sysselsatts med övertidsarbete,

därest vederbörande erhåller motsvarande fritid om dagen. Det torde

52

vara en allmän erfarenhet, att nattvakttjänstgöringen av besättningen

betraktas som en förmån tillföljd av den därför åtnjutna gottgörelsen av

fritid om dagen. Nu rådande praxis eller avtal överensstämma även

med dessa av mig begärda undantag.

I fråga om grunderna för övertidsersättningens utgående synes

mig förslaget icke innebära en lycklig lösning.

Månadslönens storlek är givetvis beroende av vederbörandes större

eller mindre kvalifikationer. Men vid bestämmandet av övertidsersättningen

lära dessa, särskilt vad angår befälet, icke skäligen böra tillmätas

uteslutande avgörande betydelse. Då övertidsarbete förekommer,

fördelas detta i möjligaste mån turvis, varav följer, att vederbörandes

kvalifikationer i detta fall icke äro enbart avgörande annat än såtillvida,

att befälsperson icke ersättes av någon av manskapet, däckstjänst icke

utföres av någon tillhörande maskinbemanningen eller tvärtom. Det är

därför rättvisare att fastställa lika ersättning för varje kategori, t. ex.

samma belopp för samtliga styrmän eller samtliga maskinister o. s. v.

Även ett annat skäl talar mot att fastställa befälets övertidsersättning

uteslutande med månadslönen som norm. Den som är något bekant

med förhållandena ombord, känner väl till, att det icke sällan inträffar,

att befälets övertidsarbete är av så föga maktpåliggande art, att vederbörande

kan sova under större eller mindre del av den tid, för vilken

han enligt de nu föreslagna bestämmelserna skulle kunna kräva övertidsersättning.

Att under sådana förhållanden fastslå skyldighet för

redaren att utbetala en så dryg övertidsersättning, som förslaget innebär,

kan icke vara rimligt eller rättvist.

Om emellertid de av sakkunnigas majoritet förordade grunderna

skola följas, är det enligt min mening nödvändigt, att de dock något

modifieras genom införande av såväl en övre som en undre gräns för

de ersättningsbelopp, som med tillämpning av desamma skulle utgå.

För fastställande av dessa maximi- och minimiersättningar torde närmare

utredning böra verkställas.

8 §•

Ehuru det väl kan anses för självfallet att de ombordvarandes och

lastens säkerhet inbegripes i »fartygets säkerhet» äro dock, för större

tydlighets vinnande, närmare bestämmelser härutinnan önskvärda.

Då dessutom besättningens skyldighet att, även å fritid och utan

övertidsersättning, om nödigt, biträda vid fartygets framdrivande och

manövrering, enligt den föreslagna formuleringen kan ifrågasättas, torde

även i detta fall kompletterande bestämmelser vara behövliga.

53

För den händelse myndighet i hamn kräver vissa arbetens utförande,

t. ex. viss rengöring, desinfektion eller förhalning, varvid befäl

eller manskap helt eller delvis måste vara behjälpligt, bör verkställandet

av sådant arbete icke vara omöjliggjort på grund av att den enligt förslaget

föreskrivna maximiarbetstiden redan utnyttjats.

Föreskrift i syfte att förebygga detta bör därför inryckas i denna

paragraf.

Bestämmelser saknas angående huru bör förfaras rörande uppstående

tidsskillnad under fartygets gång.

Då tvistighet^’ lätt kunna uppstå tillfölje denna omständighet,

synes bestämmelser därom även vara nödiga.

Särskild mening1 av herr Henrieson:

3 § 1 mom. a).

Beträffande arbetstiden i hamn biträder jag i allo den av herr

Nordborg uttalade särskilda mening i ämnet.

7 §•

Övertidsersättningen bör enligt min mening begränsas såväl uppåt

som nedåt. En dylik begränsning synes mig önskvärd, bland annat, på

den grund att eljes för ett och samma arbete skulle få betalas ersättning

till olika belopp, mellan vilka skillnaden kan bliva oskäligt stor.

Avenså anser jag icke, att den föreslagna högre övertidsersättningen

skall under alla förhållanden utgå för arbete å här i riket brukliga

helgdagar. Ligger nämligen fartyg i utländsk hamn å sådan helgdag,

men densamma icke där firas, synes skäligt att åtminstone endast den

lägre ersättningen utginge. Eljes kunde lätt andra nationers fartyg få

en fördel, som mången gång kunde vara av betydelse.

54

8 § mom. a).

Här synes mig oundgängligen nödvändigt, att ett tillägg till den

föreslagna bestämmelsen göres av det innehåll, att sjöman skall vara

skyldig att i här avsedd omfattning göra skeppstjänst, som erfordras

för segelfartygs framdrivande och manövrering. Eljes skulle segelfartyg

vid ostadig vind eller motvind icke kunna utnyttja varje möjlighet att

komma närmare resans mål eller att vid in- eller utgående passa visst

tidvatten.

VISSA REDOGÖRELSER

" '''' • ! •

57

Utredning rörande arbetstiden å svenska fartyg.

Sedan skeppstjänstkommitterade i juni 1918 till samtliga svenska Utredningen»

rederier och fartygsägare utsänt frågeformulär rörande arbetstiden m. m. omfattnin9

att fördelas å dem tillhörande fartyg samt efter besvarande av resp.

befälhavare och besättningar återsändas till kommitterade, har med ledning

av hittills inkomna svar utarbetats efterföljande redogörelse beträffande

hithörande frågor.

Av formulären, som utgjorts av dels ett formulär A (se bil. 1)

att besvaras av fartygsbefälhavaren och dels ett formulär B (se bil. 2)

att besvaras av varje annan ombord anställd person, utsändes 2,553

A-formulär och 22,335 B-formulär, av vilka dock intill den 1 jan. 1919

återsänts fullständigt besvarade endast 415 av de förstnämnda och 3,765

av de senare.

Dessutom hava såsom obeställbara återkommit 27 A-formulär

och 146 B-formulär, varjämte sammanlagt ett par hundratal formulär

av båda slagen återsänts antingen helt obesvarade eller med så ofullständiga

och oriktiga svar, att de ej ansetts böra medtagas i utredningen.

De ingångna svaren härleda sig från vederbörande på 332 ångfartyg,

22 motorfartyg, 153 segelfartyg och 4 pråmfartyg.

Då enligt senaste officiella uppgifter det svenska fartygsbeståndet

utgöres av 1,251 ångfartyg, 338 motorfartyg, 1,122 segelfartyg och

116 pråmfartyg måste alltså resultatet i fråga om antalet inkomna svar,

särskilt beträffande de tre sistnämnda fartygskategorierna, anses skäligen

otillfredsställande. I all synnerhet gäller detta de mindre segelfartygen

med sin ganska stora besättningsnumerär, men å andra sidan äro arbetstidsförhållandena

— vilka det ju i detta sammanhang här närmast är

fråga om — å denna klass fartyg av mindre betydelse för utredningen

i dess helhet, då de i stor utsträckning bemannas av delägare i fartyget

eller anhöriga till befälhavaren, som i många fall samtidigt är ägare.

För ångfartygens, särskilt de störres, vidkommande torde emellertid

de ingångna svaren såväl till innehåll som antal få anses utgöra ett

Skeppstjänstkommitterade. 8

58

Ångfartyg.

Octanfart.

Styrmän.

något så när sakrikt material, vilket med fördel kunnat användas vid

det föreliggande utredningsarbetet.

I allmänhet har kunnat konstateras en tämligen god överensstämmelse

mellan svaren såväl från, å ena sidan, befälhavaren och å andra

sidan, besättningen som mellan besättningsmännen inbördes å samma

fartyg. Där allt för stora skiljaktigheter mellan de på resp. frågor

lämnade svaren från visst fartyg förelegat, hava uppgifterna överhuvud

taget ej medtagits vid undersökningen, medan mindre differenser utjämnats

i den mån dessa ej varit av någon praktisk betydelse för

resultatet av utredningen.

För bättre överskådlighets skull hava uppgifterna ordnats gruppvis

efter de farter, i vilka resp. fartyg nyttjats, och har härvid början gjorts

med ångfartygen. Nedan lämnade uppgifter rörande arbetstidens längd

avse antalet timmar för dygn räknat.

Beträffande oceanfart föreligga uppgifter från 32 ångfartyg, och

hava vid behandlingen av de inkomna svaren i denna såväl som i följande

grupper desamma uppdelats på fem huvudkategorier av bemanningen,

nämligen: styrmän, maskinister, däcksmanskap, maskinmanskap

och kökspersonal.

I första hand har härvid avseende fästs på de svar, som direkt

angivit arbetstidens längd såväl i hamn som till sjöss, i senare fallet

särskilt beträffande vaktindelningen, och vilka innefattas i A-formulärets

frågor 1—18 samt B-formulärets 2—19 samt 21 och 22.

Beträffande längden av styrmännens arbetstid i hamn hava svar

inkommit från 30 fartyg, av vilka från 26 mellan 1,198 och 7,712

bruttotons dräktighet angives en arbetstid av 10 timmar. Från 2 ångare

om resp. 1,839 och 5,895 bruttoton föreligga uppgifter om 9 timmars

arbetstid och från likaledes 2 fartyg om resp. 3,140 och 3,538 ton

uppgives arbetstiden till 8 timmar.

Uppgifter om arbetstidens längd till sjöss hava ävenledes inkommit

från styrmännen å 30 fartyg. Vad dessa fartyg angår, angives å 1 ångare

om 2,752 bruttoton en arbetstid av 14 timmar, å 20 ångare mellan

1,198 och 3,910 ton 12 timmar, å 3 ångare mellan 3,954 och 3,383

ton 10 timmar, å 2 ångare om resp. 5,821 och 7,712 ton 9 timmar

samt å 4 ångare mellan 1,839 och 5,895 ton 8 timmar.

I fråga om vakttjänstgöringen urskiljer man såväl för styrmännen

som även senare för övriga bemanningskategorier — med undantag av

kökspersonalen — tvenne skilda huvudsystem, nämligen tvåvakts- och

trevaktssystemen. Det förra, vars grundprincip består i tjänstgöringens

59

indelning i två varandra skiftes vin avlösande vakter, kan uppdelas i

tvenne underavdelningar: engelska vakter och svenska vakter. Enligt

det engelska vaktsystemet indelas dygnet i 6 vanligtvis lika långa vakter,

varigenom vardera vaktens personal erhåller 12 timmars tjänstgöring

och 12 timmars fritid per dygn. Som denna indelning verkar så, att

arbets- resp. fritider för samma personer ständigt infalla på samma tider

av dygnet, har man för att ernå mera omväxling uppdelat en av 4-timmarsvakterna,

vanligen eftermiddagsvakten mellan kl. 12 och kl. 4 i 2

2-timmarsvakter, s. k. plattvakter. Härigenom ökas antalet vakter till

7, varigenom arbets- och fritider bliva resp. 10 och 14 timmar ena

dygnet samt 14 och 10 det andra.

Detta sistnämnda vaktsystem har endast undantagsvis tillämpats

å de fartyg, som ingått i undersökningen, varför, då i det följande

engelska vakter omnämnas, därmed avses det förstnämnda alternativet.

För större överskådlighets skull gives härnedan en schematisk framställning

av bägge alternativen.

Alt. i.

Styrbords vakt

Babords vakt

Arbetstid j Fritid

Arbetstid

Fritid

Antal timmar

Antal timmar

12 mn. — 4 f. ni.............

4 -

4

4 f. m.— 8 » ............

4

4

—

8 » —12 md.............

4

—

4

12 md. — 4 e. m.............

4

4

—

4 e. m.— 8 » ............

4 1 —

—

4

8 » —12 mn.............

4

4

—

Summa

12 | 12

12

12

Alt. 2.

Styrbords vakt

Babords vakt

|

Arbetstid

Fritid

Arbetstid

Fritid

Antal timmar

Antal timmar

1 12 mn. — 4 f. m.............

4

4

4 f. m.— 8 » ............

—

4

4

—

8 » —12 md.............

4

—

—

4

i 12 md. — 2 e. m.............

—

2

2

—

2 e. m.— 4 » ............

2

—

—

2

4 » — 8 » ............

—

4

4

—

8 » —12 mn.............

4

—

—

4

Summa

14

10

10

14

«0

Enligt det svenska vaktsystemet indelas tjänstgöringen dygnet

runt i 5 vakter. Härigenom inträder för varje dygn en förskjutning

av vakterna med växelvis återkommande 14 och 10 timmars arbetsoch

fritid per dygn. Tiderna för vaktskifte variera ganska betydligt

inom detta system, men i allmänhet tillämpas den ordning, som framgår

av nedanstående schema:

Styrbords vakt

Babords vakt

Arbetstid

Fritid

Arbetstid

Fritid

Antal timmar

Antal timmar

12 mn. — 4 f. m.............

4

4

4 f. m.— 8 » ............

—

4

4

—

8 » — le. m.............

5

—

—

5

1 e. m.— 7 » ............

—

6

6

—

7 > —12 mn.............

5

—

—

5

Summa

14

10

10

14

Enligt trevaktssystemet, varvid personalen indelas i treskift, blir

antalet vakter 6 med 8 timmars arbets- och 16 timmars fritid per dygn.

Såväl arbets- som fritiden omfatta vardera två perioder om resp. 4

och 8 timmar med tider för vaktskifte enligt nedanstående uppställning.

Vakt A

Vakt B

Vakt C

Arbetstid

Fritid

Arbetstid

Fritid

Arbetstid

Fritid

Antal timmar

Antal timmar

Antal timmar

12 mn. — 4 f. m................

4

4

4

4 f. m.— 8 » ...............

—

4

4

—

4

8 » —12 md................

—

4

—

4

4

—

12 md. — 4 e. m................

4

—

—

4

—

4

4 e. m.— 8 » ...............

—

4

4

—

4

8 » —12 mn................

—

4

—

4

4

—

Summa

8

16

8

16

8

16

Enligt såväl två- som trevaktssystemet, särskilt det senare, kan

förekomma arbete å frivakter, varvid arbetstiden blir längre än vad ovan

lämnade schemata utvisa, och hänvisas beträffande denna sak till vad

senare kommer att sägas härom.

Från 28 ångare i oceanfart hava styrmännen lämnat uppgift om

v aktindelning en, varav framgår, att det svenska tvåvaktssystemet tillämpats

å 18, det engelska å 1 samt trevaktssystemet å 9 fartyg. Å samtliga

61

fartyg, där tvåvaktssysteinet varit rådande, har arbetstidens längd uppgivits

till 12 timmar med undantag för 1 ångare om 1,752 ton med svenska

vakter, där arbetstiden angivits till 14 timmar, alltså innefattande arbete

å frivakt om sammanlagt 2 timmars varaktighet. Å de 9 fartygen med

trevaktssystem har konstaterats 2 timmars arbete å frivakt i 3 fall samt

1 timme i 2 fall, varemot å de återstående 4 ångarna intet arbete å frivakt

förekommit. Anmärkas bör, att å ett flertal ångare, där tvåvaktssystem

tillämpats, styrmännens antal likvisst varit 3 och kunnat medgiva

en fördelning å tre vakter.

Från maskinister, anställda å ångfartyg i oceanfart, har beträffande

arbetstiden i hamn inkommit uppgifter från 29 ångare. Å 25 av dessa

med en maskinstyrka av mellan 600 och 2,400 ind. hkr., angives en

arbetstid av 10 timmar, medan å 4 fartyg om 1,190 till 2,100 ind. hkr.

arbetstiden uppgår till 8 timmar. Arbetstiden till sjöss för maskinister

å 1 fartyg om 1,350 ind. hkr. var 14 timmar, å 9 fartyg om 692 till

1,250 ind. hkr. 12 timmar, å 8 fartyg om 690 till 2,100 hkr. 10 timmar,

å 2 fartyg om resp. 600 och 1,000 ind. hkr. 9 timmar samt å 8

fartyg om 1,065 till 1,800 ind. hkr. 8 timmar. I fråga om vakttjänstgöringen

till sjöss uppgives svenskt tvåvaktssystem hava tillämpats å 8

och engelskt å 2 ångare, medan å 17 fartyg trevaktssystem varit rådande.

Å 1 fartyg med engelskt tvåvaktssystem har för maskinisterna

förekommit arbete å frivakt uppgående till sammanlagt 2 timmar. Från

övriga 9 fartyg med tvåvaktssystem har dylikt arbete ej meddelats,

varemot å fartyg med trevaktssystem arbete å frivakt förekommit i 8 fall

med 2 och i 2 fall med 1 timmes varaktighet. Liksom i fråga om däcksbefälet

har, dock mera undantagsvis, förekommit att tvåvaktssystem

tillämpats, oaktat 3 maskinister varit anställda.

Uppgifter rörande däcksmanskapets arbetstid i hamn har lämnats

från 29 ångfartyg i oceanfart. A 24 av dessa ångare, mätande mellan

1,198 och 7,712 bruttoton, angives arbetstiden till 10 timmar, å 2 om

resp. 1,839 och 5,895 ton 9 timmar samt å 3 fartyg mellan 2,420 och

3,140 ton 8 timmar. Arbetstiden till sjöss har uppgivits för 26 ångfartyg,

och var densamma å 1 fartyg om 3,837 ton 14 timmar, å 24 mellan

1,198 och 5,895 ton 12 timmar samt å 1 om 2,420 ton 10 timmar.

Redogörelse för v akttjänstgöring en till sjöss har insänts från 22 fartyg

med följande fördelning: svenska vakter å 22 ångare, engelska

vakter å 5 samt trevaktssystem å 1.

Arbete å frivakt har förekommit å det sistnämnda fartyget, en

ångare om 2,420 ton, med 2 timmar, medan å samtliga övriga ång

-

Maskinister.

Däcks

manskap.

62

Maskin

manskap.

fartyg i denna fart sådant arbete uppgivits icke äga rum mer än å

ett enda fartyg, likaledes med 2 timmar.

Å ångfartyg i oceanfart, särskilt å större båtar med talrik besättning,

tjänstgör ej hela däcksmanskapet till sjöss i vakter, utan uttagas

en eller flera s. k. dagmän, som med i allmänhet 10 timmars daglig arbetstid

äro vaktfria. Oftast är det båtsmän, timmermän samt i en del fall

en eller annan matros, som uttagas till dylikt arbete.

Från 28 fartyg i oceanfart hava insänts uppgifter angående arbetstidens

längd i hamn för maskinmanskapet. A 22 av dessa med maskinstyrka

mellan 600 och 1,800 ind. hkr. var arbetstiden 10 timmar, å 1

fartyg om 1,800 ind. hkr. 9V« timmar, å 1 fartyg med maskinstyrka av

2,400 ind. hkr. 9 timmar samt å 4 fart}^g om 1,190 till 2,100 ind. hkr.

8 timmar.

Arbetstiden till sjöss har bland 26 fartyg å 1 ångare om 1,000

ind. hkr. uppgivits till 12 timmar, å 4 ångare om 1,150 till 1,250

ind. hkr. till 10 timmar, å 3 ångare med maskinstyrka mellan 870 och

1,800 ind. hkr. 9 timmar samt å återstående 18 ångare med maskinstyrka

mellan 692 och 2,400 ind. hkr. till 8 timmar.

Beträffande vaktindelningen hava uppgifter inkommit från 27 ångfartyg,

av vilka ett enda tillämpade det svenska vaktsystemet och alla

övriga trevaktsindelning. Arbete å frivakt förekom å 4 fartyg med

2 timmar, samt å 3 med 1 timme. Å samtliga övriga ångare i denna

fart har arbete å frivakt för maskinmanskapet icke ägt rum.

Redogörelsen här ovan angående maskinmanskapets arbetstid och

vakttjänstgöring till sjöss avser egentligen endast eldarpersonalen. För

donkeymän, smörjare och kollämpare tillämpas delvis andra principer,

särskilt för de sistnämnda, vilka oftast tjänstgöra som dagmän med 10

timmars arbetstid. I ett par fall hava kollämpare uppgivit en sammanlagd

arbetstid av mellan 12 och 14 timmar, men synes en sålunda utsträckt

arbetstid endast tillfälligtvis hava förekommit. Vad beträffar donkeymän

och smörjare är det inkomna uppgiftsmaterialet allt för ofullständigt

att medgiva något närmare uttalande; av en del inkomna svar

framgår dock, att dessas arbetstid i stort sett överensstämmer med

•maskinisternas.

En närmare granskning av uppgifterna om arbetstiden för de

fyra bemanningskategorier, som hittills behandlats, giver vid handen,

att arbetstidens längd till sjöss i allmänhet icke står i något exakt

förhållande till fartygens storlek resp. maskinstyrkor. Sålunda hade

exempelvis styrmännen å en ångare på nära 8,000 ton 10 timmars

arbetstid medan motsvarande personal å en 1,800 tons ångare arbetade

«3

endast 8 timmar. Samma är förhållandet med maskinisterna, som å ett

fartyg om c:a 1,300 ind. hkr. hade en arbetstid av 14 timmar, medan

densamma å eu annan ångare om 600 ind. hkr. var endast 9 timmar.

Beträffande däcksmanskapet, för vilket på grund av det nästan alltigenom

förhärskande tvåvaktssystemet arbetstiden å de flesta ångare blir av

samma längd, är ovan angivna förhållande mindre framträdande, varemot

maskinmanskapets arbetstid i förhållande till maskinstyrkan företer

ungefär samma ojämnhet som i fråga om maskinisterna.

Den bemanningskategori, som såväl i hamn som till sjöss har den

längsta arbetstiden, är köksper sonalen, särskilt kockar och kokerskor.

Beträffande kökspersonalens arbetstid i hamn föreligga uppgifter

från 25 ångare i oceanfart. Den längsta arbetstiden, 17 timmar, uppgives

från en ångare på 2,990 bruttoton. Härefter komma 3 fartyg mellan

2,338 och 3,076 ton med 16 timmar, 8 fartyg mellan 1,226 och 7,712

ton med 15 timmar, 8 fartyg mellan 1,732 och 5,821 ton med 14 timmar,

1 fartyg om 5,895 ton med I3V2 timmar samt 4 fartyg mellan

1,267 och 4,283 ton med 13 timmar.

Om arbetstidens längd till sjöss hava uppgifter inkommit endast

från 18 ångare och har densamma uppgivits utgöra å: 1 ångare på 7,712

ton 18 timmar, 3 mellan 2,338 och 3,954 ton 17 timmar, 4 mellan 1,587

och 4,283 ton 16 timmar, 2 om resp. 2,752 och 3,538 ton 15 timmar,

1 på 5,895 ton 1472 timmar, 5 mellan 1,267 och 3,383 ton 14 timmar,

1 på 3,140 ton 13 timmar, samt en ångare om 5,821 bruttoton 12 timmar.

Nästan utan undantag är kökspersonalens dagliga arbetstid längre

till sjöss än i hamn, i det densamma i förra fallet uppvisar en genomsnittlig

längd av 15.1 timmar mot 14.3 timmar i det senare. Strängt taget

gälla ovanstående siffror endast kockar, såväl manliga som kvinnliga,

men även övriga manskapsspecialiteter inom denna bemanningskategori,

såsom stuertar och mässpojkar, hava uppgivit en arbetstid, som endast

föga understiger kockarnas.

Av ångfartyg, nyttjade i nordsjöfart, har undersökningen omfattat

103 stycken. Från 92 av dessa hava de ombord anställda styrmännen

inkommit med uppgifter rörande den dagliga arbetstiden i hamn, vars

utsträckning närmare framgår av nedanstående uppställning:

107a timmar å 1 ångare om 746 bruttoton

10

»

y>

83

mellan

204

och

2,351

bruttoton

972

»

»

2

om

resp.

1,006

2,274

»

9

y>

2

»

»

1,535

))

1,622

»

872

y>

2

»

»

»

436

1,604

»

8

2

»

»

1,281

»

1,391

Kökeper

sonal.

Nordsjöfart.

Styrmän.

64

Maskinister.

it

Däcks - manskap.

Arbetstidens längd till sjöss har uppgivits av styrmännen å 90 ångfartyg

och ter sig sålunda:

14Va timmar å 1 ångare om 653 bruttoton

14 » » 2 » » resp. 1,369 och 1,788 bruttoton.

12 Va » » 1 » »1,321 bruttoton

12 » » 86 » mellan 204 och 2,351 bruttoton

Vad beträffar v akttjänstgöring en till sjöss, har trevaktssystem för

styrmännens vidkommande icke tillämpats å ett enda av de 88 ångfartyg,

varifrån uppgifter rörande denna detalj inkommit. I 65 fall har

tjänstgöringen indelats i svenska och i 23 fall i engelska vakter.

Arbete å frivakt har endast förekommit å 4 ångare, i 1 fall

uppgående till 2Va timmar, i 2 fall till 2 timmar och i 1 fall till Va

timme per dygn.

Maskinisternas arbetstid i hamn har uppgivits från 94 fartyg och

utgör:

»

»

85

1

2

5

10Vi timmar å 1 ångare med 1,200 ind. hkr.

10

9V2

9

8

mellan 100 och 1,320 ind. hkr.

med 750 ind. hkr.

med resp. 560 och 1,100 ind. hkr.

mellan 220 och 720 ind. hkr.

Arbetstidens längd till sjöss har även uppgivits från 94 fartyg och

ställer sig, som följer:

13 timmar å 2 ångare med resp. 520 och 584 ind. hkr.

12Va » » 1 » » 200 ind. hkr.

12 » » 91 » mellan 100 och 1,320 ind. hkr.

Liksom förhållandet var med styrmännen har även för maskinisterna

endast tvåvaktssystemet tillämpats vid tjänstgöringen till sjöss å

ångare i denna fart, varvid å 65 fartyg det svenska, och å 28 fartyg

det engelska systemet kommit till användning.

Arbete å frivakt har å 2 ångare uppgivits förekomma med 1

timme och å 1 fartyg med Va timme per dygn.

Från 99 fartyg hava uppgifter rörande däcksmanskapets arbetstid i

hamn inkommit, och är denna:

10 timmar å 94 ångare mellan 204 och 2,351 bruttoton

9 » » 2 » om resp. 1,502 och 1,674 »

87a » » 2 » » » 1,006 och 1,612 »

8 » »1 » » »1,281 bruttoton.

Arbetstiden till sjöss har angivits å 96 ångare och framgår av

nedanstående sammanställning:

65

14 timmar å 4 ångare mellan 624 och 1,874 bruttoton

127* » » 1 » om 1,176 bruttoton

12 » »91 » mellan 204 och 2,351 bruttoton.

Vakttjänstg öring en till sjöss har uteslutande fortgått enligt tvåvakts

system,

å 82 ångare enligt det svenska, och å 17 enligt det engelska.

Arbete å frivald har å 4 ångare förekommit med 2 timmar och å

1 ångare med timme.

Bland däcksmanskapet i denna fartygsgrupp synas endast undantagsvis

förekommit s. k. dagmän, vilkas arbetstid till sjöss då varit 10

timmar.

Från 99 fartyg hava uppgifter inkommit beträffande maskinmanskapets

arbetstid i hamn och ställer sig denna sålunda:

840 ind. hkr.

100 till 1,320 ind. hkr.

12Vä timmar å 1

10

97.

9

87.

8

»

»

»

»

»

» 88

ångare om

1

5

1

3

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

1,200 ind. hkr.

220 till 800 ind. hkr.

550 ind. hkr.

400 till 600 ind. hkr.

Maskin

manskap.

Arbetstiden till sjöss å 98 fartyg framgår av efterföljande sammanställning:

-

20 timmar

å

1

ångare

om

1,000

ind.

hkr.

15

»

»

1

»

»

700

»

»

14 Va

»

»

1

»

»

325

»

»

137a

»

»

1

»

»

840

»

»

13

»

»

1

»

»

400

»

■ »

12

»

»

57

»

»

100

till

1,320

ind.

hkr.

10

»

»

2

»

»

resp.

. 560 och

650

ind. hkr

9

»

»

8

»

»

520

till

750 ind. hkr.

8

»

»

26

»

»

220

»

1,100

»

»

Tjänstgöringen till sjöss med avseende på vaktindelning har angivits

från 98 ångfartyg i nordsjöfart, varav 42 med svenska och 18

med engelska vakter, samt 38 med trevaktssystem.

Arbete å frivakt synes hava förekommit i ganska stor utsträckning

och uppgives å fartyg med tvåvaktssystem hava omfattat: å 1

ångare 8 timmar, å 1 3 timmar, å 1 27a timmar, å 1 17a timme samt

å 1 blott 1 timme. Å ångare med trevaktssystem har arbete på fri

vakt

uppgått till 2 timmar ombord å 2 fartyg, samt till 1 timme å 8

fartyg.

Beträffande donkeymän, smörj are och kollämpare gäller samma

Skeppstjänstkommitteracle. 9

66

Köks

personal.

Östersjöfart

anmärkning, som tidigare gjorts i fråga om oceanfart. Dock förekommer

dylikt manskap mera sällan inom nordsjöfarten.

Kökspersonalens arbetstid i hamn bär meddelats från 88 ångfartyg

och varierar till sin längd högst betydligt, varom nedanstående sam

-

manställning bär vittne:

17 timmar

å

1

ångare

om 1,006 bruttoton

16

»

3

mellan 351 och 1,232 brutto 1

15V2

»

»

2

»

om resp. 1,069 och 1,244

»

15

»

20

»

mellan 409 och 2,381

»

14 Va

»

10

» 535 och 2,056

»

14

»

»

23

»

» 386 och 1,893

13 Va

»

»

2

»

om resp. 950 och 1,524

»

13

»

10

»

mellan 237 och 1,952

»

12Va

»

»

2

»

om resp. 1,526 och 1,690

»

12

13

»

mellan 427 och 1,874

))

11

»

1

om 1,997 bruttoton

10

»

»

1

»

)) 1,281 »

Arbetstiden

till sjöss företer om möjligt ännu större

vilket framgår av nedanstående sammanställning, baserad på uppgifter

från 54 fartyg.

ångare om 1,321 bruttoton

sjöss

18Va timmar å

18 » »

17 Va » »

17 » »

16Va » »

16 » »

15 Va » »

15 » »

14Va » »

14 » j>

13 » »

12 » »

Åven

längre

1

2

1

7

4

8

1

5

1

11

4

9

om resp. 1,702 och 1,394 bruttoton

» » 1,534 bruttoton

mellan 1,006 och 1,612 bruttoton

» 1,369 och 2,056 »

» 795 och 1,452 »

om 825 bruttoton

mellan 1,091 och 1,757 bruttoton

om 1,138 bruttoton

» mellan 409 och 2,251 bruttoton

» » 1,469 och 2,274

)> » 427 och 1,997 »

denna fart är kökspersonalens genomsnittliga arbetstid till

än i hamn eller resp. 15.6 och 13.7 timmar. Maxima

och minima å 18Va resp. 10 timmar utgöra rena undantag, medan en

arbetstid om 14 timmar synes vara den förhärskande, såväl i hamn som

till sjöss.

Uppgifter rörande arbetstidens längd hava inkommit från 51 ångfartyg

i östersjöfart.

67

Beträffande styrmännens arbetstid

från 48 ångare, utvisande:

hamn föreligga meddelanden styrmän.

131/.

13

12

1072

10

972

timmar

»

»

»

»

1

1

9

9

i-i

41

1

ångare om 198 bruttoton

» » 182 »

» om resp. 54G och 582 bruttoton

» » » 164 och 301 »

» mellan 176 och 1,405 bruttoton

» om 1,329 bruttoton.

Uppgifter om arbetstiden till sjöss hava insänts från 42 ångfartyg

och te sig sålunda:

18 timmar å 2 ångare om resp. 285 och 452 bruttoton

1 )) )>

2 » »

1

167a

14

1372

13

12

10

9

8

»

»

»

»

»

»

»

» 2

» 30

»

»

»

2

1

1

»

»

»

»

»

)>

589 bruttoton

resp. 295 och 681 bruttoton

227 brutto ton

resp. 301 och 660 bruttoton

mellan 176 och 1,329

om resp. 309 och 535

» 226 bruttoton

» 513 »

Detaljer beträffande v akttjänstgöring en till sjöss hava inkommit från

38 fartyg, av vilka 19 tillämpa svenskt, 18 engelskt och 1 trevaktssystem.

Å de ångare, där enligt närmast föregående sammanställningarbetstiden

till sjöss uppgivits till 9 eller 10 timmars varaktighet, synes

på grund av resornas korta utsträckning någon vaktindelning för styrmännen

överhuvudtaget ej hava ägt rum.

Arbete å frivakt har inrapporterats från 8 ångare, varav 2 med

6 timmar, 1 med 47a, 2 med 2, 1 med 17a samt 2 med 1 timme.

Uppgifter om maskinisternas arbetstid i hamn hava inkommit från

51 ångfartyg och framgår av nedanstående sammanställning:

12 timmar

107a

10

97a

9

8

2

1

41

1

5

1

ångare

»

))

»

om resp. 120 och 440 ind. hkr.

» 180 ind. hkr.

» 80 till 800 ind. hkr.

» 210 ind. hkr.

» 180 till 700 ind. hkr.

» 300 ind. hkr.

Maskinister.

Rörande arbetstiden till sjöss föreligga uppgifter från 47 ångfartyg,

utvisande:

14 timmar å 2 ångare vardera om 600 ind. hkr.

13 3) » 1 )) om 120 ind. hkr.

68

Däcks

manskap.

Maskin

manskap.

13 timmar å 1 ångare om 800 ind. hkr.

127* » » 1 )) » 80 » »

12 )> » 41 » » 80 till 720 ind. hkr.

11 » » 1 » » 210 ind. hkr.

Vakttjänstg öring en till sjöss har å 22 fartyg fortgått enligt svenskt

och å likaledes 22 enligt engelskt system.

Arbete å frivakt har förekommit å 5 ångare med 2 timmar å 2

fartyg, 17* timme å 1, 1 timme å 1 samt 72 timme å 1 fartyg.

Rörande arbetstiden i hamn för däcksmanskap å ångare i östersjöfart

hava uppgifter lämnats från 49 fartyg och utvisa:

127* timmar å 1 ångare om 198 bruttoton

11%

»

1

» 182 »

107*

»

»

1

»

» 164 »

10

» 45

»

mellan 176 och 1,405 bruttoton

8

»

1

»

om 109 bruttoton.

Arbetstiden

till i

sjöss

har uppgivits från 41 fartyg och ställer sig

följer:

17 timmar

å

1

ångare

om 750 bruttoton

14

»

5

»

mellan 295 och 1,329 bruttoton

137*

»

»

1

»

om 660 bruttoton-

127*

»

1

» 198 »

12

»

»

27

»

mellan 109 och 1,405 bruttoton

117*

»

»

1

om 227 brutto ton

10

y>

»

3

»

mellan 309 och 476 bruttoton

9

»

»

1

»

om 226 bruttoton

8

»

1

D

» 552 »

Från

40 fartyg

hava .

lämnats uppgifter beträffande vakttjänstgö-

ringen, vilken å 16 fartyg skedde med svenskt och å 24 med engelskt

växtsystem. A de 6 ångfartyg i nästföregående sammanställning, där

arbetstiden till sjöss ej uppgått till 12 timmar, har tjänsten för däcksmanskapet

ej varit uppdelad i vakter.

Arbete å frivakt har förekommit å 8 fartyg med högst 5 timmar

å 1 fartyg, 2 timmar å 5, 17* timme å 1 samt 1 timme å 1.

Från 49 ångfartyg hava uppgifter lämnats rörande maskin manskapets

arbetstid i hamn vilken ställer sig sålunda:

12 timmar å 1 ångare om 120 ind. hkr.

117* » » 1 » » 80 » »

107* » » 1 » » 180 » »

10 » » 42 » » 80 till 800 ind. hkr.

69

9 timmar å 3 ångare om ISO till 700 ind. Iller.

8 » » 1 » )) 200 ind. Iller.

Beträffande arbetstiden till sjöss föreligga meddelanden från 42

ångfartyg och utvisa följande arbetstid:

16 Va timmar å 1 ångare om 210 ind. hkr.,

14 » » 2 » » resp. 180 och 600 ind. hkr.,

13 Va )> » 2 » » » 120 » 720 » »

13 » » 3 » » 240 till 800 ind. hkr.,

12 » » 31 » » 100 » 700 » »

8 » » 3 » » 320 » 700 » »

Valdtjänstgöringen till sjöss har å 18 ångare indelats enligt det

svenska, å 22 enligt det engelska och å 1 ångare enligt trevaktssystemet.

Å 2 fartyg med 8 timmars daglig tjänstgöring till sjöss har skeppstjänsten

för manskinmanskapet ej varit uppdelad i vakter.

Arbete å frivakt har förekommit å 8 fartyg med 4 Va timmar i 1

fall, 2 timmar i 2, 1 Va timme i 2 samt 1 timme i 3.

Liksom i förut avhandlade farter företer kökspersonalens arbetstid

även inom östersjöfarten stor ojämnhet. Beträffande arbetstiden i hamn

>-ga u

ppgifter

från

40 fartyg och angiva:

18

timmar

å

1

ångare

om 226 bruttoton

17 Va

»

2

»

» resp. 285 och 439 bruttoton

16

»

»

4

»

mellan 331 och 546 »

15 Va

»

1

»

om 332 bruttoton

15

»

6

»

mellan 109 och 820 bruttoton

14 Va

»

»

1

)>

om 415 bruttoton

14

X)

))

12

mellan 218 och 1,405 bruttoton

13

x>

4

y> 198 och 621 »

12 Va

x>

y>

1

»

om 619 bruttoton

12

»

»

5

)>

mellan 176 och 105 bruttoton

11 Va

»

2

y>

om resp. 182 och 1,329 x>

11

1

x> 309 bruttoton.

Arbetstidens längd till sjöss har uppgivits endast från 13 ångfartyg:

17

timmar å 1 ångare om 1,220 bruttoton

16

B

»

1

»

» 619 »

15

)>

))

4

mellan 340 och 820 bruttoton

14 Va

))

))

1

»

om 415 bruttoton

Köks

personal.

70

Kustfart.

Styrmän.

Maskinister.

Däcks

manskap.

Maskin

manskap.

14 timmar å 2 ångare om resp. 109 och. 284 bruttoton

13 » »1 )) » 574 bruttoton

12 » » 3 » mellan 747 och 1,329 bruttoton.

Någon verklig jämförelse mellan Jängden av arbetstiden i hamn

och till sjöss kan ej göras på grund av det knappa materialet ifråga

om den sistnämnda arbetstiden. Emellertid bliver i enlighet med de

lämnade uppgifterna den genomsnittliga arbetstiden i hamn 14.2 och

till sjöss 14.5 timmar.

Uppgifterna från ångfartyg i kustfart äro särdeles ofullständiga

och omfatta allenast 6 ångare.

Styrmännens arbetstid i hamn var å 1 ångare om 223 bruttoton

16 timmar, å 1 ångare om 222 bruttoton 12 Va timmar, å 1 ångare

om 236 bruttoton 12 timmar samt å 3 ångare mellan 174 och 333

bruttoton 10 timmar.

Arbetstiden till sjöss har endast uppgivits i 3 fall med resp. 16, 13

och 12 timmar, och v akttjänstgöring har angivits blott å 1 fartyg,

där svenska vakter tillämpats.

Maskinisternas arbetstid i hamn var å 2 fartyg om resp. 260 och

550 ind. hkr. 12 timmar, å 2 fartyg om resp. 80 och 290 ind. hkr.

10 timmar, å 1 fartyg om 387 ind. hkr. 9 timmar och å 1 fartyg med

174 ind. hkr. 8 timmar.

Arbetstiden till sjöss bar angivits från 5 ångare till 12 timmar å

3 fartyg om 80 till 387 ind. hkr. och 11 timmar å 2 fartyg om resp.

220 och 290 ind. hkr.

Vakttjänstgöring förekom endast å 1 ångfartyg, där det svenska

systemet tillämpades.

Längden av däcksmanskapets arbetstid i hamn var å 1 fartyg om

223 bruttoton 14 timmar, å 1 om 236 bruttoton 12 timmar, å 3

mellan 206 och 333 bruttoton 10 timmar samt å 1 fartyg om 174

bruttoton 8 timmar.

Uppgifter om arbetstiden till sjöss ha inkommit endast från 2

ångare med resp. 11 och 12 timmar, och vakttjänstgöring har uppgivits

blott å 1 fartyg.

Beträffande maskinmanskapets arbetstid i hamn föreligga följande

siffror:

13 timmar å 1 ångare om 260 ind. hkr., 12 timmar å 1 ångare

71

om 550 ind. likr., 10 timmar å 3 ångare om 80 till 387 ind. likr. samt

8 timmar å 1 ångare om 220 ind. hkr.

Arbetstiden till sjöss var å 1 fartyg om 550 ind. hkr. 16 timmar,

å 2 fartyg om resp. 80 och 260 ind. hkr. 12 timmar och å 1 fartyg

om 290 ind. likr. 11 timmar.

VakttjänstIgöring, och då med svenska vakter, förekom endast å 1

ångare.

Uppgifterna beträffande kökspersonalens arbetstid inskränka sig till

4 fartyg och omfatta allenast längden av arbetstiden i hamn med följande

siffror: 18 timmar å 1 ångare om 333 bruttoton, 13 timmar å 1 ångare

om 174 bruttoton samt 12 timmar per dygn å 2 ångare om resp. 206

och 222 bruttoton.

Uppgifterna rörande arbetstiden å ångfartyg i inre fart hava inkommit

från 27 ångare och avse i nästan samtliga fall endast arbetstiden

i hamn.

Styrmännens arbetstid i hamn har meddelats från 24 fartyg och

ställer sig sålunda:

19

timmar

å 1

ångare

om 180 bruttoton

18

»

)) 1

» 218 »

17

»

» 3

»

mellan 105 och 260 bruttoton

16 Va

»

» 1

))

om 143 bruttoton

16

»

JD 1

»

» 191 »

15

» 3

mellan 92 och 132 bruttoton

14

» 1

»

om 125 bruttoton

13

»

» 3

»

mellan 98 och 222 bruttoton

12 Va

»

» 1

))

om 232 bruttoton

12

»

» 1

»

» 251 »

11 Va

»

» 2

»

» resp. 68 och 144 bruttoton

11

x>

» 1

»

» 192 bruttoton

10

»

» 5

mellan 63 och 152 bruttoton.

Uppgifter beträffande arbetstiden till sjöss föreligga endas

om 3 fartyg med resp. 18, 16 och 12 timmar, motsvarande en bruttodräktighet

av resp. 260, 97 och 121 ton.

Från 26 fartyg hava inkommit .uppgifter rörande maskinisternas

arbetstid i hamn och angiva följande arbetstider:

18 timmar å 1 ångare om 354 ind. hkr.

17 Va » » 1 y> » 260 » »

17 » » 1 » » 140 » »

Köks

personal.

Inre fart

-

Styrmän.

Maskinister.

72

Däcks

manskap.

Maskin

manskap.

16

timmar

å

1

ångare

om 480 ind.

hkr.

15 Va

B

B

1

B

b 273 b

B

15

B

B

2

B

b resp. 110 och 128 ind.

hkr.

14

B

B

2

B

B B 97 B 200 B

B

13

B

B

2

B

vardera om

200 ind. hkr.

12

B

B

3

B

om 69 till

350 B b

11 Va

B

B

3

B

B 120 B

390 b b

11

B

B

2

B

b resp. 230 och 400 ind.

hkr.

10

B

B

4

B

b 40 till 200 ind. hkr.

9 Va

B

B

1

B

b 353 ind.

hkr.

9

B

B

1

B

B 180 B

B

8

B

B

1

B

b 250 b

B

Arbetstiden till sjöss har uppgivits endast från 5 fartyg till :\l

timmar a 1 ångare om 120 ind. hkr., 12 timmar å 1 ångare om 80

ind. hkr., 10 Va timmar å 1 ångare om 120 ind. hkr., 10 timmar å 1

ångare med 390 hkr. och 9 timmar å 1 ångare om 180 ind. hkr.

Enligt uppgifter från 26 -ångfartyg har arbetstiden i hamn för

däcksmanskapet ställt sig på nedanstående sätt:

1 ångare om 180 bruttoton

19

18

17

timmar å

b

B )) 1 b b 218 »

» » 3 » mellan 105 och 251 bruttoton

» b 1 )) om 143 bruttoton

» »3 3) mellan 97 och 260 brutto ton

» b 1 b om 157 bruttoton

B b 3 B mellan 98 och 232 bruttoton

b b 1 b om 92 bruttoton

» b 1 b » 127 b

y> » 2 » b resp. 59 och 251 bruttoton

» » 2 » b b 68 b 144 b

» b 2 B b b 192 b 222 B

b b 4 b mellan 63 b 152 b

b b 1 » om 143 bruttoton.

Endast från 3 fartyg hava lämnats uppgifter beträffande arbetstiden

till sjöss, utvisande 16 timmar å 1 ångare om 97 bruttoton, 13 Va timmar

å 1 ångare om 359 bruttoton och 10 Va timmar å en ångare om

68 bruttoton.

Varaktigheten per dygn av maskinmanskapets arbetstid i hamn har

meddelats från 26 fartyg och framgår av följande sammanställning:

18 timmar å 1 ångare om 354 ind. hkr.

17 b b 2 b b resp. 140 och 260 ind. hkr.

16 Va

16

15 Va

14

13 Va

13

12

11 Va

11

10

9

73

15 V.

timmar

a

i

ångare

om

390

ind. hkr.

14 Va

»

i

»

»

no

)> »

14

»

2

»

»

resp.

97 och 132

ind. hkr.

13

»

»

1

»

»

200

ind. hkr.

12 Va

»

»

1

»

»

250

)> »

12

»

»

3

»

»

80

till 350 ind.

hkr.

11 Va

»

»

4

)>

120

» 230 »

»

11

»

2

))

»

resp.

, 353 och 400 ind. hkr

10 Va

»

»

1

»

»

480

ind. hkr.

10

»

»

5

40

till 273 ind.

hkr.

9

D

»

1

»

»

60

ind. hkr.

7

))

»

1

»

200

» »

Uppgifter rörande arbetstiden till sjöss föreligga endast från 4 fartyg,

utvisande 16 timmar å 1 ångare om 120 ind. likr., 13 timmar å 1

ångare om 80 ind. hkr., 10 Va timmar å 1 ångare om 120 ind. hkr.

samt 10 timmar å 1 ångare om 390 ind. hkr.

Vakttjänstgöring till sjöss har enligt de inkomna svaren icke förekommit

å någon enda av de 27 ångare, som nyttjats i inre fart, och

gäller detta samtliga de bemanningskategorier, vilkas arbetstid inom

nämnda fart härovan berörts.

Kökspersonalens arbetstid i hamn framgår av nedanstående uppställning,

baserad på uppgifter från 21 ångfartyg:

18

timmar

å

4

ångare

mellan 143 och 260

bruttoton

17

1

»

om 105

bruttoton

16 Va

»

1

» 197

»

16

»

»

3

»

mellan

97 och 232

bruttoton

15

)>

1

»

om 218

bruttoton

14 Va

»

2

)>

om resp.

. 63 och 92

bruttoton

14

»

3

»

mellan

123 » 144

D

12

»

1

om 157

bruttoton

11

»

»

2

om resp.

, 59 och 192

bruttoton

10

»

))

3

))

mellan

79 » 151

Någon uppgift beträffande kökspersonalens arbetstid till sjöss föreligger

icke för ångfartyg i denna fart.

Som framgår av ovanstående uppställningar, är arbetstidens

längd för alla bemanningskategorierna å ångfartyg i inre fart synnerligen

varierande. Anmärkningsvärd är dessutom den nästan totala frånvaron

av uppgifter rörande arbetstiden till sjöss. Av de inkomna svaren

framgår emellertid, att denna oftast varit av så obestämd art och varSkeppstjänstkommitterade.

10

Köksper

sonal.

74

Kanalfart.

Passagerar

ångfartyg.

Styrmän.

Maskinister.

Däcks

manskap.

aktighet, att deri ej kunnat uppgivas, utan inräknats i arbetstiden i

hamn, varför de siffror, som ovan anförts, i allmänhet utvisa den sammanlagda

arbetstiden per dygn i hamn och till sjöss.

Som arbetsförhållandena å fartyg, vilka användas i fart å kanaler,

äro av en alldeles säregen art, hava de svar, som inkommit från denna

kategori ångare, sammanställts i en särskild grupp, som uppdelats i

passagerar- och lastångare.

Beträffande de förstnämnda föreligga uppgifter från 7 ångfartyg.

Styrmännens arbetstid i hamn har uppgivits från 6 fartyg och ter sig

sålunda:

14 timmar å 1 ångare om 250 bruttoton

13 » » 1 » » 251 »

12 » »2 » » resp. 186 och 246 bruttoton

11 » » 1 » » 228 bruttoton

10 » » 1 » » 235 »

Arbetstidens längd till sjöss har uppgivits från 4 fartyg:

20

timmar

å

1

ångare

om

186

bruttoton

17 Va

»

»

1

»

»

248

»

13 Va

»

»

1

»

»

252

»

12

»

»

1

»

»

235

»

Någon valdtjänstgöring till sjöss har icke förekommit för styrmännen

å denna grupp fartyg.

Från maskinisterna hava beträffande arbetstiden i hamn insänts

uppgifter från samtliga 7 fartyg:

11 timmar å 1 ångare om 200 ind. hkr.

10 Va » » 1 » » 180 » »

10 » »5 » »175 till 200 ind. hkr.

Arbetstiden till sjöss har likaledes meddelats från 7 fartyg sålunda:

12 timmar å 6 ångare om 175 till 200 ind. hkr.

samt 10 » » 1 » » 200 ind. hkr.

Vaktindelning till sjöss har förekommit å 5 ångare, å 4 med svenska

och å 1 med engelska vakter.

Uppgifter om däcksmanskapets arbetstid i hamn föreligga i fråga

om 7 fartyg och ställer sig sålunda:

11 timmar å 1 ångare om 228 bruttoton

10 Va » » 3 » mellan 248 och 266 bruttoton

10 » » 3 » » 186 » 252 »

75

Arbetstiden till sjöss har nppgivits från 4 fartyg sålunda:

24

timmar

å

1

ångare

om

266

bruttoton

19 V,

»

»

1

»

»

252

»

15

»

»

1

»

»

251

»

12

»

»

1

»

»

235

»

Vakttjänstgöring till sjöss har ej förekommit för däcksmanskapet.

Å 7 fartyg, varifrån uppgifter inkommit rörande maskinmanskapets

arbetstid i hamn, ställer sig densamma som följer:

12 timmar å 1 ångare om 200 ind. hkr.

10 Va » » 1 » » 180 » »

10 » »5 » »175 till 200 ind. hkr.

Arbetstiden till sjöss har å samtliga 7 fartyg uppgivits till 12

timmar per dygn.

Vakttjänstgöring till sjöss har uppgivits äga rum å 6 fartyg med

i samtliga fall svenskt vaktsystem.

Köksp er son a i ens arbetstid i hamn var å 1 fartyg om 235 bruttoton

14 timmar, å 1 om 175 bruttoton 10 V2 timmar samt å 2 om resp.

251 och 252 bruttoton 10 timmar per dygn. Från de övriga 3 fartygen

föreligga inga uppgifter.

Arbetstiden till sjöss har meddelats i endast 2 fall med resp. 20

timmar å 1 ångare om 248 bruttoton och 12 timmar å 1 ångare om

252 bruttoton.

Från 15 lastångare i kanalfart hava insänts uppgifter rörande

arbetstidens längd.

Beträffande styrmännens arbetstid i hamn föreligga svar från samtliga

fartyg utvisande:

11 timmar å 1 ångare om 191 bruttoton

10 V2 » »1 » utan uppgiven bruttodräktighet

10 » »13 » mellan 160 och 247 bruttoton.

Arbetstidens längd till sjöss har angivits från 8 fartyg till:

15 timmar å 1 ångare om 231 bruttoton

12 » »6 » mellan 167 och 247 bruttoton

10 » » 1 » om 172 bruttoton.

Vakttjänstgöring till sjöss uppgives hava ägt rum å 3 ångfartyg,

med svenskt system å 1 och engelskt å 2 fartyg.

Maskin

manskap.

Köksper

sonal.

Last

ångfartyg.

Styrmän.

76

Maskinister.

Däcks - manskap.

Maskin

manskap.

Ivök spersonalen.

Maskinisternas arbetstid i hamn har uppgivits från samtliga 15

ångare och framgår av efterföljande sammanställning:

12 timmar å 2 ångare om resp. 167 och obekant antal ind. hkr.

11 » » 2 » )> » 172 » 191 ind. hkr.

10 V2 )) » 1 » » 160 ind. hkr.

10 » » 10 » » 174 till 247 ind. hkr.

Arbetstidens längd till sjöss har angivits från 12 fartyg, varav å 2

om resp. 167 och 172 ind. hkr. till 15 timmar och å 10 om 169 till

247 ind. hkr. till 12 timmar per dygn.

Vakttjänstgöring till sjöss har ägt rum å 10 ångare med svenskt

system å 2 och engelskt å 8 fartyg.

Däcksmanskapets arbetstid i hamn, som uppgivits från alla 15 fartygen,

ter sig sålunda:

11 timmar å 1 ångare om 191 bruttoton

10 Va » »2 » » resp. 169 och obekant antal bruttoton

10 » » 12 » mellan 160 och 247 bruttoton.

Rörande arbetstiden till sjöss föreligga meddelanden endast från

7 fartyg:

17 timmar å 1 ångare om 169 bruttoton

12 » »5 » mellan 167 och 247 bruttoton

11 » »1 » om 160 bruttoton.

Uppgift om v akttjänstgöringen till sjöss har inkommit från 5 fartyg,

med svenska vakter i 1 och engelska i 4 fall.

Maskinmanskapets arbetstid i hamn, rörande vars utsträckning meddelande

likaledes inkommit från samtliga 15 ångare, ställer sig på

följande sätt:

11 timmar å 2 ångare om resp. 100 och 120 ind. hkr.

10 Va » » 1 » » 120 ind. hkr.

10 )> » 12 » » 115 till 140 ind. hkr.

Från 10 fartyg föreligga uppgifter om arbetstiden till sjöss:

14 Va timmar å 1 ångare med obekant antal ind. hkr.

14 )) »1 » om 120 ind. hkr.

12 » » 8 » » 115 till 140 ind. hkr.

Vaktindelning en till sjöss har i 1 fall tillämpats enligt svenskt, i

8 fall enligt engelskt system.

Kökspersonalen har lämnat ganska ofullständiga uppgifter, vilka

i fråga om arbetstiden i hamn avse 8 ångare:

77

16 timmar å 1 ångare om 203 bruttoton

15

» 1

)>

» 223

»

14

» 2

)>

» resp,

. 169 och

247

bruttoton

12

» 3

)>

mellan

167 »

215

»

10

»

» 1

),i

om 185

bruttoton.

Arbetstiden till sjöss var å 1 ångare om 223 bruttoton 17 timmar,

å 2 ångare om resp. 167 och 191 bruttoton 12 timmar samt å 1 ångare

om 185 bruttoton 11 timmar.

I fråga om arbetstiden till sjöss gäller för fartygen inom denna

fartgrupp, särskilt beträffande däcksbefäl och däcksmanskap, samma

anmärkning som för ångfartyg i inre fart, nämligen att densamma

varit så oregelbunden, att exakta uppgifter rörande dess längd ej kunnat

meddelas, varför de siffror, vilka angiva arbetstidens längd i hamn, i

allmänhet kunna anses innefatta även arbetstiden till sjöss under samma

dygn.

Den föreliggande undersökningen beträffande arbetstiden ombord

var avsedd omfatta även bogserångare, varför frågeformulär utsändes

till ett avsevärt antal sådana. De ingångna svaren hava emellertid

varit ytterst få, och, som de dessutom innehållit mer eller mindre ofullständiga

uppgifter, lämpa sig desamma knappast för statistisk bearbetning.

Emellertid meddelas här nedan några siffror från ett antal bogserfartyg,

rörande vilka inkomna svar synas varit någorlunda tillförlitliga.

Styrmännens arbetstid i hamn har å 1 fartyg uppgivits till 11 Va

timmar, å 5 fartyg till 10 timmar och å 1 fartyg till 9 timmar.

Fullständiga uppgifter rörande arbetstiden till sjöss hava lämnats

från 5 fartyg, där den å samtliga haft en längd av 12 timmar.

Vaktindelning har tillämpats å 6 bogserångare, med svenska vakter

i 2 och engelska i 4 fall.

Med styrman har här förståtts befälhavarens närmaste man i

däckstjänst.

Maskinisternas arbetstid i hamn har å 1 ångare uppgivits till 11 Va

timmar, å 5 till 10 samt å 1 till 9 Va

Arbetstidens

längd till sjöss var å 1 fartyg 12 Vs och å 4 fartyg

12 timmar.

Vakttjänstgöringen var i 1 fall indelad i svenska och i 4 fall i

engelska vakter.

Däcksmanskapets arbetstid i hamn utgjorde å 1 ångare 15 timmar,

ål 11 och å 4 10 timmar, medan arbetstiden till sjöss å 1 ångare

Bogser

ångfartyg.

Styrmän.

Maskinister.

Däcks

manskap.

78

Maskin

manskap.

Köksper

sonal.

Arbetstidens

längd i

hamn och

till sjöss.

uppgivits till 15 och å 4 till 12 timmar. VaJcttjänstgöring förekom i 2

fall med svenska och i 4 fall med engelska vakter.

Maskinmanskapets arbetstid i hamn omfattade å 1 bogserångare

11 Vs och å 6 ångare 10 timmar, under det att arbetstiden till sjöss å

6 fartyg uppgivits till 12 timmar.

Vakttjänsten till sjöss var å 3 fartyg indelad enligt det svenska

och å 3 enligt det engelska systemet.

Beträffande kökspersonalens arbetstid i hamn uppgick densamma å

1 fartyg till 15 timmar, å 3 12 samt å 1 9 timmar, medan arbetstiden

till sjöss i 1 fall uppgivits till 15 och i 1 till 12 timmar.

För att erhålla en bättre överblick av arbetstidens längd för de

skilda bemanningskategorierna och de olika farterna hava utarbetats följande

sammandragstabeller, där i kolumnerna 1 och 5 angives den

arbetstid, som tillämpats i de flesta antal fall, medan kolumnerna 4 och

8 utvisa medeltalen för samtliga inom en och samma fartgrupp ingående

fartyg.

Styrmän.

Arbetstidens längd

i timmar per dygn

Ångfartyg i

i hamn.

till sjöss.

1

2

3

4

5

6

7

8

I allmän-

maxi-

mini-

Medel-

I allmän-

Masi-

Mini-

Medel-

het.

mum,

mum.

tal.

het.

mum.

mum.

tal.

10

10

8

9.80

12

14

8

11.13

10

10.5

8

9.13

12

14.5

12

12.08

10

13.5

10.23

12

18

8

12.31

10

16

10

11.75

—

16

12

13.6 7

15

19

10

13.63

i_

18

12

15.25

Kanalfart, passagerarfartyg ......

» fastfartyg ...............

12

10

14

11

10

10

12.00

lO.io

12

20

15

12

10

15.75

12.15

Bogserångare ........................

10

11.5

9

10.07

12

12

12

12.oo

Maskinister.

Oceanfart .......................

Nordsjöfart ....................

Östersjöfart .....................

Kustfart...........................

Inre fart..........................

Kanalfart, passagerarfartyg

» lastfartyg ........

Bogserångare .................

1

2

3

4

10

10

8

9.7 2

10

10.5

8

9.70

10

12

8

10.13

11

12

8

11.17

10

18

8

12.58

10

11

10

10.20

10

12

10

10.43

JO

11.5

9.5

10.14

5

7

8

12

14

8

10.14

12

13

12

12.03

12

14

11

12.18

12

12

11

11.60

—

17

9

11.70

12

12

10

11.70

12

15

12

12.50

12

12.5

12

12.10

7‘J

Däcksmanskap.

1

2

3

4

5

6

7

8

Oceanfart ..............................

10

10

8

9.7 2

12

14

10

12.oo

Nordsjöfart ...........................

10

10

8

9.93

12

14

12

12.09

Östersjöfart ...........................

10

12.5

8

10.06

12

17

8

12.09

Kustfart.................................

10

14

8

10.70

—

12

11

11.50

Inre fart.................................

10

19

9

13.62

—

16

10.5

13.17

Kanalfart, passagerarfartyg ......

» lastfartyg ...............

10

11

11

10

10

10.36

10.13

12

24

17

12

11

17.62

12.60

Bogserångare .......................

10

15

10

11.00

12

15

12

12.60

Maskinmanskap.

.

2

3

4

5

6

7

8

Oceanfart ..............................

10

10

8

9.67

8

12

8

8.65

Nordsjöfart ...........................

10

12.5

8

9.7 9

12

20

8

10.8 2

Östersjöfart ...........................

10

12

8

9.9 7

12

16.5

8

12.06

Kustfart.................................

10

13

8

10.50

12

16

11

12.75

Inre fart.................................

10

18

7

12.15

—

16

10

12.3 8

Kanalfart, passagerarfartyg ......

» lastfartyg ...............

10

10

12

11

10

10

10.36

10.19

12

12

12

14.5

12

12

12.00

12.45

Bogserångare ........................

10

11.5

10

10.21

12

12

12

12.00

Kökspersonal.

•

1

2

3

4

5

6

7

8

Oceanfart ..............................

14.5

17

13

14.3 0

14

18

12

15.10

Nordsjöfart ...........................

14

17

10

13.70

14

18.5

12

15.60

Östersjöfart ...........................

14

18

11

14.20

15

17

12

14.50

Kustfart.................................

12

18

12

13.50

—

—

—

— •

Inre fart.................................

18

18

10

14.64

—

—

—

—

Kanalfart, passagerarfartyg ......

» lastfartyg ...............

10

12

14

16

10

10

11.43

13.13

12

20

17

12

11

16.00

13.00

Bogserångare ........................

12

15

9

12.00

—

15

12

13.50

En närmare granskning av ovanstående tabeller giver vid handen,

att längden av den allmännast tillämpade arbetstiden i hamn inom alla

farter varit 10 timmar per dygn för bemanningsgrupperna styrmän,

maskinister, däcksmanskap och maskinmanskap. Endast för styrmän å

ångfartyg i inre fart och å passagerarångare i kanalfart samt för maski

-

80

nister å ångfartyg i kustfart föreligger en längre arbetstid, eller resp.

15, 12 och 11 timmar per dygn.

Däremot fluktuera maxima och minima såväl som medeltalssiffTorna

betydligt. Av de senare faller det högsta värdet, 13.6 3 timmar per dygn,

på styrmännen å ångfartyg i inre fart, medan den lägsta medel talssiffran,

9.13 timmar per dygn, angives för styrmän å ångare i nordsjöfart.

Av maxima faller det högsta värdet, 19 timmar per dygn, på

styrmän och däcksmanskap å ångfartyg i inre fart och det lägsta, 10

timmar per dygn, på alla fyra bemanning skategorierna å fartyg i oceanfart

samt dessutom på däcksmanskapet å ångare i nordsjöfart. Motsvarande

minimisiffror äro: den högsta 10 timmar per dygn för samtliga

fyra hemanningsgrupper på ångfartyg i kustfart, inre fart och kanalfart

samt den lägsta, 7 timmar för maskinmanskap på ångfartyg i inre fart.

Beträffande längden av den allmännast tillämpade arbetstiden till

sjöss framträder ävenledes stor likformighet, i det densamma för alla fyra

bemanning skategorierna på ångfartyg inom samtliga farter angivits till 12

timmar per dygn, utom för maskinmanskap å ångfartyg i oceanfart, för

vilket den är 8 timmar.

Medeltalssiffr orna variera även här ganska avsevärt: från 17.62

timmar per dygn för däcksmanskap å passager ar ångare i kanalfart till

8.6 6 timmar för maskinmanskap å ångfartyg i oceanfart.

Den högsta maximisiffran, 24 timmar per dygn (antagligen ett

enstaka tillfälle), faller på däcksmanskap å passager ar ångfartyg i kanalfart,

och den lägsta, 12 timmar, återfinnes för styrmän å bogserångare,

maskinister å ångfartyg i kustfart och passagerarångare i kanalfart, däcksmanslcap

å ångfartyg i kustfart samt maskinmanskap å passagerarångare

i kanalfart och bogserfartyg, medan den högsta minimisiffran, 12 timmar

per dygn, angives för flera olika bemanning skategorier inom skilda fartgrupper

och den lägsta, 8 timmar, likaså.

För kökspersonalen är längden av den allmännast tillämpade arbetstiden

i hamn mycket olika inom skilda fartgrupper. Således uppgår den

å ångfartyg i inre fart till 18 timmar per dygn för att å passagerarångare

i kanalfart endast utgöra 10 timmar.

Medeltalssiff ror na variera mellan 14.6 4 timmar å ångfartyg i inre

fart och 11.13 timmar a pass agerar ångfartyg i kanalfart, maxima mellan

18 timmar för ångfartyg i östersjö-, kust- och inre fart och 15 timmar

för bogserångare samt minima mellan 9 timmar å bogserångare och 13

timmar å ångfartyg i oceanfart.

Uppgifterna beträffande kökspersonalens arbetstid till sjöss äro fullständiga

och tillförlitliga endast i fråga om ångfartyg i ocean-, nordsjö

-

81

och östersjöfart, där längden av den allmännast tillämpade arbetstiden

synes vara 14 timmar per dygn, under det att medeltalen infalla mellan

15.6 och 14.19 timmar, maxima mellan 18.5 och 17 samt minimum

angives till 12 timmar per dygn.

Å eu del ångare, där tjänstgöringen till sjöss är indelad i vakter,

förekommer, som av det föregående framgått, i viss utsträckning arbete

å frivakt. En närmare granskning utvisar dock, att d}dikt arbete

endast äger rum i jämförelsevis obetydlig utsträckning samt huvudsakligast

för de bemanningskategorier, vilkas sjötjänst är uppdelad enligt

trevaktssystemet. Omfattningen av frivaktsarbete inom fartgrupperna

oceanfart, nordsjöfart och östersjöfart fördelad på bemanningskategorier

och varaktighet per dygn framgår av nedanstående sammandragstabell.

1 Oceanfart

Nordsjöfart

| Östersjöfart

Styrmän .........

Maskinister

I Däcksmanskap

t Maskinmanskap

) Maskinister ...

i Däcksmanskap

l Maskinmanskap

(Styrmän .........

Maskinister

I Däcksmanskap

Maskinmanskap

Antal far- tygberörda

av under- söka

Antal farty

g, v

ilka frivaktsarbete förekommit med 1

8

5

4 Va

3

2 ■/*

2

1 Va

1

v*!

timmar per dygn.

30

4

1

28

—

—

—

—

—

9

—

2

—

26

—

—

—

—

—

2

—

—

—

26

—

—

—

—

—

4

—

3

90

—

—

—

—

1

2

—

—

i

94

—

—

—

—

—

2

—

—

i

90

—

—

—

—

—

2

__

—

i

98

1

—

—

1

1

—

1

1

—

42

—

—

—

—

—

—

1

1

—

47

—

—

—

—

—

2

1

1

i

41

—

i

—

—

—

5

1

i

42

—

—

1

—

—

2

2

3

—

ia

—

i

i

1

1

2

34

6

12

5

Den i frågeformulären framställda frågan: »När börjar och slutar

den dagliga arbetstiden i hamn?» har besvarats av samtliga bemanningskategorier

å 310 ångfartyg. För styrmän, maskinister, däcksmanskap och

maskinmanskap har tiden för arbetets början i nästan samtliga fall å

ångfartyg i ocean-, nordsjö- och östersjöfart angivits till kl. 6 f. m. och

tiden för arbetets slut till kl. 6 e. m. Endast i ett fåtal undantagsfall

hava andra tider, nämligen kl. 7 f. m. och 5 e. m., uppgivits, och i

intet fall har den i allmänhet förekommande dagliga arbetstiden i hamn

utsträckts före kl. 6 f. m. eller efter kl. 6 e. m.

Å ångfartyg i inskränktare fart än östersjöfart hava emellertid, särskilt

i fråga om däcksbefäl och däcksmanskap, tiderna för det dagliga

arbetets början och slut varit synnerligen oregelbundna, varierande resp.

Skeppstjänstkommitterade. tf

Arbete d

frivakt.

Tiden för

det dagliga

arbetets början

och slut.

82

Dagliga

raster.

Arbete utöver

den or

dinarte dagliga

arbetstiden.

mellan kl. 3 och 7 f. m. samt kl. 5 och 11 e. m. Då uppgifterna härom

äro synnerligen ofullständiga och i många fall vilseledande, hava de ej

gjorts till föremål för någon närmare behandling.

Liksom kökspersonalens dagliga arbetstid varit längre än övriga

bemanningskategoriers har också dess början och slut infallit betydligt

tidigare resp. senare. I allmänhet uppgives den dagliga arbetstiden

hava börjat kl. 5 f. m. och slutat kl. 8 e. m. Härifrån förekomma dock

åtskilliga undantag med tidigare och senare såväl början som slut.

Till sjöss har dock kökspersonalens arbetstid vanligen börjat tidigare

och slutat senare, än vad ovan anförts.

De dagliga rasterna i hamn hava å ångfartyg inom samtliga farter

för stgrmän, maskinister, däcks- och maskinmanskap nästan utan undantag

till antalet varit 3 med sammanlagt 2 timmars varaktighet. Frukostrast

har infallit mellan kl. 8 och 8.30 f. m., middagsrast mellan kl. 12 och

1 e. m. samt kafferast mellan kl. 3 och 3.30 (eller 3.30 och 4) e. m.

Till sjöss hava vaktmanskapets måltider intagils på frivakt utom

beträffande eftermiddagskaffet, som i allmänhet serverats från kl. 3.3 0

e. m., varvid vaktmanskapet växelvis beretts en halv timmes eller 20

minuters fritid.

Åven i fråga om raster intager kökspersonalen en särställning, i det

uppgifterna för denna bemanningsgrupp i allmänhet gå ut på, att några

regelbundna raster över huvud taget ej äga rum. Detta förhållande

torde dock knappast överensstämma med verkligheten, då erfarenheten

visat, att kökspersonalen oftast intager sina måltider efter däcks- och

maskinbefälet, fastän den tid, som därvid anslages härför, mången gångär

knapp och otillräcklig.

Liksom med alla de frågor, vilka ej kunnat besvaras genom angivande

av siffror, hava även på frågan rörande arbete utöver den vanliga

ordinarie arbetstiden i hamn lämnats synnerligen ofullständiga och

missledande svar. För styrmännen å fartyg i alla farter har uppgivits, att

sådant arbete vid vissa tillfällen förekommer, särskilt tillsyn vid lastning

och lossning. Maskinisterna och maskinmanskapet meddela, att arbete

utöver den ordinarie arbetstiden stundom äger rum, t. ex. vid maskinreparationer

och vid intagning av bunkerkol. Däcksmanskapet angiver

som extra arbete i ganska många fall vinschtjänst vid lastning och lossning,

vakthållning i lastrum samt diverse rengöringsarbeten.

För samtliga bemanningskategorier — utom för kökspersonalen,

där ju arbetstiden är av helt annan art — synes emellertid arbete utöver

den dagliga ordinarie arbetstiden icke hava förekommit i så stor

utsträckning, som man i allmänhet varit böjd antaga, dock med undan

-

83

tåg för däcksbefäl och manskap å ångfartyg i inskränktare farter än

kustfart, där dylikt arbete är ganska vanligt.

Som svar på frågan beträffande arbete i hamn å sön- och helgdagar,

har i de flesta fall, då denna fråga över huvud taget besvarats,

anförts, att »söndagsarbete endast förekommer i undantagsfall». Emellertid

har från representanter av alla bemanningskategorier framförts

den åsikten, att skyldigheten för viss del av besättningen, befäl såväl

som manskap, att stanna ombord, då fartyg på sön- och helgdagar

befinner sig i hamn, är att anse som arbete. Denna sak kommer att

senare ytterligare omnämnas i samband med de särskilda erinringar,

vilka framkommit vid besvarandet av frågeformulären.

I de fall, då frågan besvarats jakande, har det dock varit under

särdeles svävande former, som t. ex. »då så erfordras», »vid behov», o. d.

Undantag utgöra styrmän och däcksmanskap å ångfartyg i inskränktare

fart än kustfart, där arbetet i hamn är ungefär detsamma å

söndagar som å vardagar.

Till sjöss förekommer intet annat söndagsarbete, än som erfordras

för fartygets navigering, manövrering och framdrivande.

Frågan rörande besättningens deltagande i lastnings- och lossningsarbete

har besvarats på olika sätt av de skilda bemanningskategorierna.

Sålunda anföra styrmännen, att de utöva tillsyn vid sådant arbetes utförande,

övervaka stuvningen och räkna last. Maskinisterna kontrollera

skötseln av ångpannor för vinscharnas drift samt å ångfartyg, där

elektrisk belysning finnes, även maskineriet för alstrande av kraft. Däcksmanskapet

användes i ganska stor utsträckning att sköta vinscharna och

deltager å mindre ångare även i själva lastnings- och lossningsarbetet.

Maskinmanskapet ålägges i viss utsträckning ångpannors och belysningsmaskineriets

skötsel vid dylikt arbete.

Å ångfartyg, som nyttjas i ocean-, nordsjö- och östersjöfart, ävensom

å en del ångare i kust- och kanalfart utgår i allmänhet för arbete

utöver den ordinarie arbetstiden övertidsersättning. Detta är alltid förhållandet

vid lastning och lossning, men även för annat arbete, såsom

förhalning, rengöring m. m. Övertidsarbete förekommer oftast efter den

ordinäre arbetstidens slut på aftonen, mera sällan före dess början eller

å sön- och helgdagar. Några närmare uppgifter om övertidsarbetets

varaktighet hava ej lämnats, då detsamma återkommit särdeles oregelbundet.

Till besättningar å speciellt mindre fartyg i kust- och inre fart

utgår i allmänhet ingen övertidsersättning, ej heller för kökspersonalen

å något av de fartyg, som ingått i undersökningen.

Arbete å sönoch

helgdagar.

Lastning

och lossning.

Övertids

ersättning.

84

Nattvakt.

Ävenledes har av l:e styrmän och övermaskinister å några större

fartyg uppgivits, att gottgörelse för övertidsarbete ej lämnats.

Beträffande övertidsersättningens storlek, har densamma i de flesta

fall utgått i enlighet med bestämmelserna i 96 § sjölagen. Undantagsvis

och då huvudsakligen å ångfartyg, som under kriget gått i fart på

grund av ententeavtalet, har en högre ersättning, vanligtvis 1 krona per

timme, utbetalats, varjämte för besättningsmän, vilka pämönstrats i utlandet,

så pass höga belopp som exempelvis 50 amerikanska cents eller

1 holländsk florin angivits som timpenning.

För övertidsarbete till sjöss har i det fåtal fall, då sådant angivits

hava ägt rum, ingen extra ersättning utgätt.

Frågan angående nattvakttjänstgörivg i hamn har i allmänhet besvarats

mycket ofullständigt, i många fall tydligen beroende på missuppfattning

av frågans innebörd, då svaren avsett arbete, som utförts

nattetid utan att stå i samband med vad som förstås med nattvakttjänstgöring.

För styrmännens vidkommande har i en del fall skyldigheten fölen

styrman att alltid finnas ombord under natten anförts som nattvakttjänst,

återkommande varannan eller var tredje natt i hamn. Ersättning

eller motsvarande fritid har icke beretts härlör. Åvenså har för styrmän

å fartyg, som befunnit sig i osäker hamn eller å öppen redd, nattvakttjänst

förekommit, varvid i allmänhet sjövaktsystem tillämpats.

För maskinister synes egentlig nattvakttjänst icke kommit i fråga,

men anföres dock, liksom beträffande styrmännen, att skyldigheten att

stanna ombord nattetid betraktats som sådan tjänstgöring. Ej heller för

denna bemanningskategori har i dessa fall beretts ersättning eller motsvarande

fritid.

Vad beträffar däcksmanskapet, har nattvakttjänst förekommit betydligt

allmännare än för någon annan bemanningsgrupp. 1 de flesta fall

har berörda fråga helt enkelt besvarats med »ja» utan angivande av

tjänstgöringens närmare anordning eller varaktighet. Vanligast synes

hava varit, att en man gjort nattvakt mellan 6 f. m. och 6 e. m. mot erhållande

av motsvarande fritid under dagen. Endast i ett par fall har

ersättning som för övertid utbetalats. Å en del ångare hava två man

även i hamn tjänstgjort i varandra avlösande vakter, natt som dag, varvid

någon extra ersättning naturligtvis icke utgått.

I övrigt har anförts, att nattvakt endast förekommer i vissa hamnar,

att i svensk hamn vakttjänsten bestrides av folk från land, att

nattvakttjänstgöring för samma individ återkommer med regelbundna

mellanrum, såsom varannan natt, två gånger i veckan, var tredje vecka o. d.

85

För ma skinm ans/tapet har nattvakttjänst icke förekommit. Visserligen

hava åtskilliga eldare under denna rubrik anfört arbete med donkeypannan

i samband med lastning och lossning, men som detta arbete

betalats med övertidsersättning och i övrigt är att hänföra till frågan

beträffande arbete utöver den ordinarie arbetstiden, har det behandlats

under denna punkt.

Frågan beträffande tillstånd att efter den dagliga arbetstidens slut

gå i land har även i stor utsträckning lämnats obesvarad. Att döma av

de inkomna uppgifterna har för styrmännens vidkommande alltid förelegat

skyldighet för eu av dessa att stanna ombord. Å fartyg med två

styrmän diar alltså dylikt tillstånd beretts varannan afton, med tre

styrmän ombord tvenne påföljande aftnar, allt beroende på det antal

dagar fartyget legat i hamn. Å fartyg med tre styrmän har emellertid

även förekommit, att skyldigheten att stanna ombord endast omfattat

2:dre och 3:dje styrmännen, varemot l:ste styrmannen gått i land varje

kväll. I fråga om fartyg med endast en styrman föreligger blott ett fåtal

svar, varav dock tyckes framgå, att denna befälsperson efter arbetets

slut i hamn kunnat disponera över sin tid efter behag.

För maskinisterna gäller i stort sett detsamma, som ovan sagts

beträffande styrmännen.

Uppgifterna från däckmanskapet äro särdeles svävande och ofullständiga

och giva tydligen icke någon tillförlitlig bild av de verkliga

förhållandena. Båtsmän och timmermän synes i varje fall alltid, då ej

särskilt övertidsarbete förelegat, haft frihet att efter den dagliga

arbetstidens slut gå i land, och så har även i stor utsträckning varit

förhållandet med övriga till däcksmanskapet hörande sjömän. I övrigt

har såväl enligt befälhavarnas som manskapets egna uppgifter landpermission

medgivits i den utsträckning personalens antal och förekommande

övertidsarbete det medgivit. Sålunda har det å en del ångare

ansetts tillräckligt, att en eller ett par man av däcksmanskapet stannat

ombord, medan i andra fall endast halva däckspersonalen haft full

frihet att disponera över sin tid. Frekvensen av besöken i land har

tydligen berott på huru ofta fartyget besökt hamn och huru länge uppehållet

där varat.

För maskinmanskapet torde tillstånd att gå i land efter arbetstidens

slut givas oftare äQ för däcksmanskapet. Dock ålägges även den förstnämnda

manskapsgruppen — om man undantager donkeymännen — att i

viss utsträckning stanna ombord, varvid dock uppgives, att denna skyldighet

i allmänhet åligger endast en man för varje kväll.

Kökspersonalen bär i de flesta fall uppgivit, att tillstånd att efter

Frihet att

gå i land.

86

Arbetstidens

längd vid

ankomst till

och avgång

från hamn.

Särskilda

erinringar.

arbetstidens slut gå i land medgives densamma, dock har samtidigt påpekats,

att på grund av denna manskapsgrupps långa och sent på aftonen

utsträckta arbetstid, detta tillstånd varit av mindre värde, då personalen

i fråga väl behövde utnyttja hela fritiden till sömn och vila. I

några fall har från stuertar anförts, att befälhavarens personliga betjänande

krävt deras närvaro ombord efter arbetstidens slut.

Den i frågeformulären framställda frågan: »huru många timmars

oavbruten tjänstgöring erfordras vid ankomst till eller avgång från

hamn?» har tydligen både från befälhavarnas och besättningarnas sida

ansetts synnerligen vansklig att besvara, då, förutom att det i ett stort

antal fall helt kategoriskt förklarats, att frågan vore omöjlig att

besvara, de flesta svaren gå ut på att den ifrågavarande tjänstgöringens

varaktighet vore allt för obestämd och oregelbunden att kunna

besvaras.

Om denna uppfattning möjligen håller streck beträffande ångfartyg

i östersjö- och inskränktare fart, där besöken i hamnarna ofta upprepas

och äro av växlande varaktighet, borde det dock för fartyg i

ocean- och nordsjöfart icke hava mött några väsentligare svårigheter

att lämna de begärda upplysningarna. Det fåtal sifferuppgifter, som

nu äro tillgängliga för de båda sistnämnda farterna, anföras emellertid

härnedan med upptagande av maximi- och minimilängd för den oavbrutna

tjänstgöringen vid ankomst till och avgång från hamn.

Styrmän: maximum 24, minimum 10 timmar.

Maskinister: maximum 20, minimum 6 timmar.

Däcksmanskap: maximum 20, minimum 8 timmar.

. Maskinmanskap: maximum 17, minimum 12 timmar.

Förutom de till direkt besvarande framställda frågorna har genom

särskilt utrymme å formulären jämväl beretts tillfälle för sjömännen att

framställa särskilda erinringar. Befälhavarna hava endast i undantagsfall

givit uttryck för dylika erinringar, som bland annat omfattat önskemål

om rätt för sjömän att genom fullmakt utöva sin politiska

rösträtt, förbättrade pensioneringsförhållanden samt en skärpt disciplin

ombord å fartyg. Några önskemål i fråga om arbetstiden hava ej framställts,

däremot har i en del fall framhållit*, att den nu rådande kristiden med

åtföljande abnorma förhållanden för sjöfarten varit synnerligen olämplig

till företagande av ifrågavarande utredning och måste svaren, på grund

av att de avgivits under tryck av dessa förhållanden, i mångt och mycket

giva anledning till en felaktig uppfattning av det under normala omständigheter

förhärskande verkliga läget.

Om befälhavarna alltså endast i mycket obetydlig utsträckning

87

begagnat sig av tillfället att å frågeformulären framställa de särskilda

erinringar, som i samband med de allmänna frågorna kunnat vara av

ett visst värde, bär däremot besättningen, befäl såväl som manskap,

i vida större omfattning använt sig härav. Då utredningen igångsatts

för att i första hand få en närmare inblick i sjömännens arbetstidsförhållanden,

synes det vara lämpligt att närmare skärskåda de

erinringar och önskemål, som framkommit beträffande denna och därmed

sammanhängande frågor.

Kravet på lagstadgad arbetstid såväl i hamn som till sjöss är

allmänt såväl från befälets som manskapets sida. Härvid har man i de

flesta fall ej ingått på närmare detaljer, utan endast framhållit önskvärdheten

av en kortare arbetstid, särskilt i hamn, varvid som motiv

härför anförts, dels det hårda och ansträngande arbetet, dels en del

förhållanden, som äro säregna för sjömansyrket med dess oupphörligen

återkommande arbete under såväl socken- som sön- och helgdagar samt

även nattetid. Bland mera detaljerade önskemål i fråga om arbetet i

hamn kunna anföras följande: 8 timmars arbetsdag, lördagseftermiddagar

(eller eventuellt annan halv arbetsdag) fria för besök i land, längre fritid

i hemhamnen för besök av anhöriga och vårdande av egna angelägenheter

samt arbetstidens fastställande i överensstämmelse med rådande

platsbruk.

Beträffande arbetstiden till sjöss finner man en mycket utbredd

önskan om generellt införande av trevaktssystem med 8 timmars effektiv

arbetstid per dygn. Detta önskemål uppställes särskilt av maskinbefäl

och -manskap samt i mindre utsträckning av däcksbefälet. Endast i

undantagsfall har däcksmanskapet givit uttryck för önskemål om vakttjänstgöringens

ordnande i denna riktning, varemot samtliga besättningskategorier

uttala sig för avskaffandet av allt arbete å frivakt.

Allmänt erinras om önskvärdheten av att sjövakter sättas i god

tid före avgång från och bibehållas tillräckligt länge efter ankomst till

hamn, då med det nu tillämpade systemet den oavbrutna arbetstiden

under de dygn, då ankomst eller avgång äger rum, mången gång utsträckes

utöver dygnets 24 timmar. Denna anmärkning har framförts

från samtliga besättningskategorier, men särskilt från styrmän och däcksmanskap.

Sålunda anför en ende-styrman å ett mindre nordsjöfartyg, att

hans oavbrutna arbetstid i angivna fall ofta uppgår till 48 timmar, och

flera dylika uttalanden, om de ock avse kortare tid, hava gjorts från

andra representanter inom ifrågavarande båda besättningsgrupper.

Vad särskilt beträffar kanal-, kust- och skärgårdsångare anföres,

att tjänstgöringen är alldeles för lång och ansträngande och att dessa

88

Motorfartyg.

missförhållanden borde kunna avhjälpas genom tillämpande, åtminstone

under den egentliga säsongen, av något slags vaktsystem ombord. I

sjmnerhet för rorgängare å fartyg, som gå å de anförda ruterna, är

tjänstgöringen oskäligt lång, och från bogserfartygens besättningar framföras

enahanda klagomål.

Kökspersonalen, främst den manliga, har framlagt en mångfald

klagomål beträffande arbetstiden. 1 allmänhet har anförts, att

densamma är onaturligt lång och att regelbundna måltidsraster sällan

förekomma. Som lämpliga botemedel mot dessa missförhållanden hava

av vederbörande föreslagits det traditionella morgonkaffets slopande och

införande av tidigare aftonmåltid, varjämte framställts önskemål om

erhållande av övertidsersättning i samma utsträckning som andra ombord

anställda.

I fråga om det sistnämda önskemålet, övertidsersättning, har intresset

varit påfallande stort från samtliga besättningskategorier. Från

manskapshäll har i en del fall förordats avskaffande av allt övertidsarbete,

eller åtminstone, att allt arbete i hamn efter den ordinarie arbetstidens

slut skulle vara frivilligt. I allmänhet betraktas övertidsersättningen

som alldeles för låg, varjämte man anser, att sådan ersättning

bör utgå för allt slags arbete, som utföres på övertid, såsom förhalning,

kolniug, arbete med att göra fartyget sjoklart, m. m. Styrmän och

maskinister framhålla i en del fall orättvisan i att ej bliva delaktiga av

övertidsersättning, och från kanal-, kust- och skärgårdsfartyg yrkas härpå

från alla besättningskategorier.

I nattvaktsfrågan har förekommit en del uttalanden, vari särskilt

framhålles omöjligheten för den person, som under hela natten

fullgjort vakttjänst, att under dagen finna tillräckligt lugn och vila i

de bostadsrum, vilka äro avsedda för manskapet. Allmänt förordas

anskaffande av vaktmanskap från land, ävensom utbetalning av övertidsersättning,

i de fall besättningsman bestrider vakttjänst nattetid eller

å sön- och helgdagar, då fartyg befinner sig i hamn.

I visst samband med arbetstidsförhållandena står även frågan om

årlig semester, vilken som ett önskemål framförts från befälshåll, både

styrmän och maskinister. Likaledes förordas, att fartygsbefäl, som

under längre tid tjänstgör hos samma rederi, borde genom avlösning

av särskilt anställt reservbefäl i hemhamnen beredas tillfälle till fritid

för skötande av egna angelägenheter.

Såsom i inledningen anfördes, hava uppgifter inkommit från endast

22 av de 332 motorfartyg och segelfartyg med hjälpmaskin, som ingå

89

i den svenska handelsflottan. Av dessa voro endast 8 att räkna till de

egentliga motorfärtygen, i storlek mellan 3,745 och 37 bruttoton och

med en maskinstyrka, växlande från 2,000 till 12 ind. hkr. Av dessa

8 fartyg nyttjades det största i oceanfart, medan de övriga 7 endast

användes i inre farvatten. Arbetstidslörhållandena överensstämma i

huvudsak med vad som sagts rörande motsvarande grupper av ångfartyg,

och hava de lämnade uppgifterna varit så ofullständiga, att någon

fristående statistisk bearbetning därav ej kunnat utföras.

Vad angår de återstående 14 fartygen, äro dessa att hänföra till

segelfartyg med hjälpmaskin, äro av litet tonnage — det största 101

bruttoton — samt nyttjas i kust- och inre fart. Intet av dessa fartyg

hade anställda ombord vare sig maskinister eller maskinmanskap, och

ifråga om däcksbesättningen äro arbetsförhållandena, enligt vad som

synes framgå av de knapphändiga uppgifterna, i huvudsak desamma

som å segelfartyg, varom mera här nedan.

Åven beträffande segelfartygsbesättningarnas arbetstidsförhållanden

hava de inkomna uppgifterna dels varit mycket fåtaliga, omfattande

sammanlagt endast 153 fartyg, dels företett sådana brister beträffande

tillförlitlighet och fullständighet, att någon mera detaljerad bearbetning

av det föreliggande materialet ej kunnat äga rum

Endast från 2 segelfartyg i oceanfart, om resp. 715 och 371 bruttoton,

hava uppgifter insänts. Å det förstnämnda utgjorde längden av

styrmännens arbetstid i hamn 10 timmar och till sjöss 127* timmar.

Tjänstgöringen till sjöss var indelad i svenska vakter, och arbete å frivakt

förekom med 1/i timme.

Däcksmanskapet hade samma arbetstid som styrmännen såväl i

hamn som till sjöss, och även för denna bemanningsgrupp förekom

arbete å frivakt med 1/i timme ävenså var vakttjänsten indelad i svenska

vakter. Köksp er sonalens arbetstid i hamn utgjordes av 1572 timmar,

varemot motsvarande tid till sjöss ej angivits.

För det mindre fartyget voro arbetstiderna och v aktindelningen

ifråga om styrmän och däcksmanskap desamma, som ovan angivits,

med undantag för arbetstiden till sjöss, som å detta fartyg var 12 timmar.

Arbete å frivakt förekom ej. Köksp er sonalens arbetstid i hamn uppgick

till 15 timmar.

Undersökningen omfattar 12 segelfartyg mellan 198 och 467 bruttoton,

som nyttjats i nordsjöfart. Från 10 fartyg hava lämnats uppgifter

rörande däcksbefälets arbetstid i hamn, som i samtliga fall

var 10 timmar, medan arbetstiden till sjöss å 8 fartyg angivits till

Skeppstjänstkommitterade. 12

Segelfartyg.

Oceanfart.

Nordsjöfart.

Dftcksbefäl.

90

Däcks

manskap,

Köks

personal.

Östersjöfart.

Däcksbefäl.

Däcks

manskap.

Köks

personal.

12 och å 1 till 10 timmar. Å 6 fartyg tillämpades svenska, och å 4

engelska vakter.

Däcksmanskapets arbetstid i hamn var å samtliga fartyg 10 timmar

och till sjöss 12 timmar. Vakttjänsten fullgjordes å 7 fartyg

enligt svenskt, å 5 enligt engelskt system. Arbete å frivakt förekom

icke för vare sig däcksbefäl eller däcksmanskap.

Kökspersonalens —

å

varje

fartyg bestående av endast 1 kock —

arbetstid i hamn framgår

av nedanstående sammanställning:

å

1

fartyg 157a

timmar.

»

1

»

15

)>

y>

1

»

147a

»

y>

3

»

14

»

»

1

»

13

»

x>

3

»

12

»

2

»

10

Längden av arbetstiden till

sjöss

har endast uppgivits från 7 far-

tyg, varav å 4 med 15 timmar, å 1 med 14 och å 2 med 12.

Från 30 segelfartyg i östersjöfart om 101 —185 tons bruttodräktighet

hava insänts uppgifter beträffande arbetstiden.

Däcksbefälet, i allmänhet bestående av bästemän, har å 27 fartyg

haft en arbetstid i hamn av 10 timmar. Arbetstiden till sjöss har uppgivits

från 21 fartyg, varav å 1 med 17 timmar, å 1 med 127a, å 17

med 12, å 1 med 11 Va och å 1 med 97a.

Å 13 seglare tillämpades det svenska och å 14 det engelska vaktsystemet.

Arbete å jrivakt förekom å 1 fartyg med 5 timmar och å 1

med Va timme.

Däcksmanskapets arbetstid i hamn var 137a timmar å 1, 12 å 1

samt 10 timmar å 28 fartyg. Till sjöss var den dagliga arbetstiden

17 timmar å 1 fartyg, 14 timmar å 1, 127a timmar å 2, 12 timmar å

21, 117a timmar å 1 samt 9Va timmar å 1 fartyg. Sjövakterna voro å

16 fartyg svenska, å 14 engelska. Arbete å frivakt förekom å 1 fartyg

med 5 timmar, å 1 med 2 timmar och å 2 med 7a timme.

Å varje fartyg i denna färtgrupp fanns en kock, som därjämte deltog

i däcksmanskapets arbete. Kockens arbetstid i hamn framgår av följande:

å 3 fartyg 15 timmar.

» 4 » 14 »

» 1

» 11

» 1

» 8

»

»

13

12

117.

10

91

Uppgifter beträffande arbetstiden till sjöss hava inkommit från 16

fartyg:

å 1 fartyg 15 timmar.

»2 » 14 »

» 1 » 13 »

» 10 12 »

» 2 » 10 »

I en del fall har kocken deltagit i vakttjänstgöringen tillsammans

med däcksmanskapet.

62 av de segelfartyg, varifrån uppgifter insänts, hava använts i

kustfart. De äro alla av liten brnttndräktighet, samtliga under 100 ton,

och hava endast i undantagsfall haft ett besättningsantal, som, inbegripet

befälhavaren, överstigit 4 man. Arbetstiden såväl i hamn som

till sjöss har i regel varit av samma längd för alla besätta ingskategorierna,

nämligen 10 timmar i det förstnämnda och 12 timmar i det sistnämnda

fallet. Endast från 3 fartyg har en längre arbetstid om resp.

12, 15 och 12V2 timmar uppgivits, varjämte å 6 fartyg arbetstiden i

hamn var kortare än 10 timmar och å 5 fartyg motsvarande tid till

sjöss kortare än 12 timmar. Kökspersonalens, oftast representerad av en

kockspojke, arbetstid överensstämde å denna grupp fartyg tämligen väl

med den övriga besättningens. I några fall förekom dock en längre

arbetstid, i hamn varierande mellan I2V2 och 16 timmar samt till sjöss

mellan 12Vä och 14 timmar.

Tjänstgöringen i vakter till sjöss tillämpas ytterst oregelbundet,

beroende dels på ifrågavarande fartygs korta resor, dels på den omständigheten

att ett stort antal fartyg synes ligga stilla under natten. I

de fall vaktindelning ägt rum, har oftast det engelska systemet använts,

och hava samtliga besättningskategorier deltagit däri.

Å samtliga segelfartyg har arbetet i hamn i fråga om däcksbefäl

och däcksmanskap börjat kl. 6 f. in. och slutat kl. 6 e. m. Från denna

allmänna regel föreligger intet enda undantag, då däremot kökspersonalm,

dock i betydligt mindre utsträckning än å ångfartygen, börjar

och slutar sitt arbete vid tidigare resp. senare tidpunkt.

Tiden för de dagliga rasterna i hamn överensstämma i stort sett

med vad tidigare anförts beträffande ångfartygen och infälla liksom å

dessa kl. 8 f. m., kl. 12 midd. och kl. 3,30 e. m. med sammanlagt 2 timmars

varaktighet. Till sjöss sammanfalla måltidsrasterna i allmänhet

med frivakt, utom för dagmän, vilka emellertid förekomma ytterst spar

-

Kustfart.

Tiden för

det dagliga

arbetets

början och

slut.

Dagliga

raster.

92

Arbete utöver

den

ordinarie

arbetstiden.

Arbete å

sön- och

helgdagar.

Lastning

och lossning.

Övertids

arbete.

Nattvakt.

Frihet att

gå i land.

samt å segelfartygen och då endast i ocean- och nordsjöfart samt åtnjuta

samma raster som i hamn.

I hamn synes arbete utöver den ordinarie arbetstiden höra till

undantagen och har uppgivits äga rum endast i ett par fall, då det rört

sig om rengöringsarbeten. Till sjöss är förhållandet annorlunda, då ju

segelfartygen i fråga om framkomst och manövrering äro fullkomligt

beroende av väder och vind, varvid segelsättning och -bärgning

mången gång ej kunna utföras enbart av vakten på däck, utan även frivakten

måste biträda. Egendomligt nog har emellertid dylikt arbete ej

ens av sjömännen själva rubricerats som arbete å frivakt, tydligen på

den grund att detsamma står i direkt samband med fartygets framdrivande

och därför är oundgängligt. Någon närmare uppgift på ifrågavarande

arbetes omfattning och utsträckning har ej kunnat lämnas.

Arbete å sön- och helgdagar i hamn synes, att döma av de få

ingångna svaren, vara i det närmaste okänt ombord å segelfartyg. I

samband med fartygs ankomst till hamn har dylikt nödvändigt arbete

uppgivits äga rum i några fall. Däremot torde avgång från hamn för

segelfartygens vidkommande sällan äga rum å sön- och helgdagar.

Till sjöss är söndagsarbetet inskränkt till vad som erfordras för

fartygets framdrivande samt tillredning av måltider och därmed sammanhängande

göromål.

Arbete med segelfartygs lastning och lossning utföres i stor utsträckning

av fartygens egna besättningar. Häri deltaga samtliga besättningskategorier,

utom kökspersonalen å större seglare.

Arbete på övertid utöver vad ovan sagts synes ej hava förekommit,

varför ej heller någon ersättning för dylikt arbete kommit i fråga.

Nattvakttjänst i hamn förekommer sällan å de segelfartyg, som

berörts av undersökningen. Endast å de större fartygen i ocean- och

nordsjöfart bestrides sådan vakttjänst av besättningen, antingen i form

av »en mans vakt» med motsvarande frihet om dagen, eller av två man

med löpande sjövakter. I 2 fall har tillämpats det gamla förkastliga

systemet med skyldighet för varje man att under eu till två timmar

göra nattvakt, utan att beredas någon frihet under dagen. Övertidsersättning

för nattvakttjänst har icke förekommit.

Tillstånd att efter den dagliga arbetstidens slut gå i land, synes

för befälet å segelfartyg förekomma i full utsträckning och utan inskränkningar,

såvida hamnförhållanden och fartygets säkerhet i övrigt

tillåta. Samma är förhållandet i fråga om däcksmanskapet å de mindre

fartygen, varemot å en del av de större en, två eller flera besättningsmän

växelvis åläggas stanna ombord.

93

Frågan beträffande den oavbrutna tjänstgöringstidens längd vid Arbetstidens

ankomst till eller avgång från hamn bär i de allra flesta fall lämnats anhomsPtill

obesvarad, eller också har anförts, att densamma på grund av oregel- och avgång

bundenhet ej kunnat närmare angivas. från hamn

Det

tillfälle, som beretts sjömännen å segelfartyg, att vid frågeformulärens

besvarande under rubriken »särskilda erinringar» framkomma

med anmärkningar och önskemål i vad som rör arbetstids- och

andra förhållanden ombord, har över huvud taget icke tagits i akt.

Sålunda hava endast i tvenne fall dylika erinringar framställts, avseende

önskvärdheten av 8-timmars arbetsdag i hamn för segelfartygsbesättningar,

då de deltaga i lastning och lossning, samt övertidsersättning

för sådant rengöringsarbete, som utföres utom den ordinarie arbetstiden.

Någon tillförlitlig jämförelse mellan arbetstidsförhållandena å ång- jämförelse

fartyg och segelfartyg låter sig, på grund av de knapphändiga uppgif- mellan ångterna

beträffande de senare, icke anställa. Så mycket synes dock “fartyg61''

framgå av de inkomna svaren, att å båda fartygscerterna var längden

av den allmännast tillämpade arbetstiden i hamn 10 timmar och till

sjöss 12 timmar per dygn. Vidare överensstämma i de flesta fall tiderna

för det dagliga arbetets i hamn början och slut, vilka för såväl

ång- som segelfartyg infalla kl. 6 f. m. och 6 e. m.

Beträffande besättningens deltagande i lastning och lossning synes

detta vara regel å segelfartyg, medan det å ångfartyg endast förekommer

för vissa besättningskategorier och i allmänhet i relativt obetydlig

omfattning.

Övertidsersättning, som i ganska stor utsträckning utgår till besättningar

å ångfartyg, är för segelfartygsbesättnmgarnas vidkommande

nästan okänd.

Får man slutligen döma av de uttalanden, som under rubriken

»särskilda erinringar» framförts från ett stort antal sjömän av alla kategorier

ombord å ångfartyg, medan dylika anmärkningar nästan helt

och hållet saknas i fråga om segelfartygen, synes det som arbetstidsförhållandena

å de senare skulle ställa sig gynnsammare för besättningen

än å de förra.

94

Utländsk lagstiftning rörande arbetstiden ombord å

handelsfartyg.

Norge.

Lov om sjöfarten av 20 juli 1893.

§ 44. — — — Arbete utöver, vad som erfordras för fartygets

säkerhet, manövrering, maskinens drift, nödvändig torkning av segel,

erforderlig båttjänst samt kostens tillagning, må icke åläggas manskapet

å söndagar och andra i riket brukliga helgdagar, såvida det icke är oundgängligen

nödvändigt, vari icke iubegripes, att fartyget genom befraktningsavtal

skall lasta eller lossa å sön- och helgdagar.

§ 78. Det åligger envar av manskapet att i hamn och till sjöss,

ombord och i land åtlyda förmans befallningar i tjänsten liksom att i övrigt

sorgfälligt vårda fartyg och gods samt utföra sin tjänst med nit och

uppmärksamhet. Den skada, som vållas genom hans svek, försummelse

eller vårdslöshet, är han pliktig ersätta.

Råkar fartyget i sjönöd, bör besättningen göra allt, som står i

dess makt att rädda fartyget, och må ej utan befälhavarens tillstånd

före honom övergiva detsamma.

§ 96. Finner befälhavaren oundgängligen nödvändigt att ålägga

manskapet lossning eller lastning å söndag eller annan i riket bruklig

helgdag, skall varje man, som deltager i dylikt arbete, erhålla särskild

ersättning, som beräknas med en halv dags hyra för varje påbörjad

arbetstid av två timmar. Denna bestämmelse äger icke tillämpning på

fartyg, som gör regelbundna resor mellan vissa platser efter på förhand

kungjord plan.

95

Lov om statskontrol med skibes sjödyktighet av 9 juni 1903 med förändringar

av 18 september 1909, 3 juni 1913 och 21 augusti 1914.

Sjunde kapitlet.

Manskapet och dess arbetstid.

§ 82. Befälhavaren skall tillse, att det manskap, som övertager

första vakten efter avgång från hamn, dessförinnan beretts tillräcklig vila.

§ 86. Då fartyget är till sjöss indelas arbetstiden dygnet om på

sedvanligt sätt.

Beträffande arbete å frivakter gälla enahanda bestämmelser som de

i sjöfartslagens § 44 angående arbete å sön- och helgdagar.

Dessa bestämmelser äga ej tillämpning på fiske- eller fångstfartyg.

§ 87. Då fartyg ligger i hamn, skall arbetstiden i fråga om lastning

och lossning rättas efter den å platsen gällande dagsarbetstiden,

såväl beträffande dess längd som med avseende på måltidernas intagande.

Om denna arbetstid understiger tio timmar, kan även annat arbete utföras

före och efter den å platsen gällande tiden, dock icke före kl. 6

f. m. och efter kl. 6 e. m.

Om arbetstiden per dygn överstiger tio timmar, eller om någon av

manskapet ålägges arbete före kl. 6 f. m. eller efter kl. 6 e. m. betalas

för dylikt arbete en extra ersättning av 40 öre per timme, eller proportionsvis

för del av timme.

§ 88. Under lastning och lossning i hamn inom tropikerna må

arbetstiden under den varma årstiden icke överstiga 8 timmar i dygnet.

Utför någon av manskapet i förenämnda fall annat arbete än lastningoch

lossning, utbetalas extra ersättning enligt föregående paragraf, när

arbetstiden med mera än en timme överstiger 8 timmar.

§ 89. Den sammanlagda arbetstiden i hamn och till sjöss må under

ingå omständigheter, såvida ej undantagsvis nödvändigheten kräver, överstiga

18 timmar. Har någon arbetat 18 timmar eller undantagsvis där

-

96

över, åtnjute han minst 8 timmars vila, om fartyget ligger i hamn, samt

»vila vakt om vakt» om fartyget befinner sig till sjöss.

Om arbetstiden i det dygn, fartyg avgår från eller ankommer till

hamn, överstiger 14 timmar, räknat från den tidpunkt, då arbetet i land

börjar å avgåugsdagen eller till den tidpunkt, då det slutar å ankomstdagen,

skall extra ersättning härför utgå i enlighet med § 87.

I båda de omnämnda tidsperioderna av 18 resp. 14 timmar medräknas

vakttjänstgöring under fartygets gång samt den tid som åtgår

för intagande av måltider.

Dessa bestämmelser gälla ej för fiske- och fångstfartyg ej heller

för fartyg, å vilka tillverkas fiskeriprodukter.

§ 90. De i §§ 87, 88 och 89 meddelade bestämmelserna, skola

ej äga tillämpning på:

a) befälhavare, l:ste styrman och l:ste maskinist,

b) stuert och kökspersonal, såvida desamma ej åläggas arbete utöver

den tid, som i allmänhet erfordras för tillsyn av provianten

samt för tillredning och servering av de vanliga måltiderna,

c) fångstfartyg eller fartyg, å vilka tillverkas fiskeriprodukter,

d) segelfartyg i inrikes fart.

§ 91. Ålägges någon av manskapet emellan kl. 8 e. m. och 6

f. m. nattvakttjänst, då fartyg ligger i hamn, äger han efter befälhavarens

avgörande antingen vara fri från arbete under ett motsvarande antal

timmar på dagen eller erhålla en extra ersättning av 25 öre i timman.

§ 93. De i sjunde kapitlet fastställda bestämmelserna gälla, där

icke annorlunda säges, för såväl inrikes- som utrikes fart och kunna ej

upphävas genom överenskommelse mellan befälhavare och besättning.

Den 23 mars 1917 tillsattes inom norska handelsdepartementet en

kommitté »til revision av lovgivningens bestemmelser om arbeidstiden paa

norske skibe», som den 3 oktober 1917 framlade ett utkast till lag om

arbetstiden å norska fartyg. Sedermera har kungl. proposition avlåtits

till norska stortinget med förslag i ämnet, utarbetad i huvudsaklig

överensstämmelse med berörda utkast. Det till stortinget överlämnade

förslaget har följande innehåll:

97

Kap. I.

Deri vanliga arbetstiden.

Till sjöss.

§ 1. Till sjöss indelas däeksmanskapets arbetstid dygnet rnnt på,

sedvanligt sätt. Maskinmanskapets arbetstid indelas i tre vakter per

dygn i den utsträckning, som antalet inom varje grupp av denna manskapskategori

tillåter.

För fart, där särskilda omständigheter så påfordra, må Konungen

utfärda närmare föreskrifter om arbetstidens indelning.

I hamn.

§ 2. 1. I hamn skall däcks- och maskinmanskapets vanliga ar

betstid

omfatta 9 timmar — i tropikerna 8 timmar — per dygn mellan

kl. 6 f. in. och kl. 6 e. m.

2. I fråga om lossning och lastning må arbetstiden även ordnas

efter å platsen rådande bruk.

Tid ankomst till och avgång från hamn.

§ 3. 1. Vid ankomst till och avgång från hamn må den samman

lagda

arbetstiden till sjöss och i hamn icke under något dygn överstiga

för däcksmanskapet 12 och för maskinmanskapet 9 timmar.

Arbetstiden räknas vid avgång från den tidpunkt arbetet i hamn

på avgångsdagen börjar och vid ankomst till den tidpunkt arbetet på

ankomstdagen slutar.

2. Å fartyg, varå arbetstiden till sjöss på grund av resans kortvarighet

icke är indelad i vanliga sjövakter (lokalfart), må den sammanlagda

arbetstiden till sjöss och i hamn icke överstiga 54 timmar i

veckan. Arbetstiden kan förläggas till vilken tid av dygnet som helst,

men må icke under något enskilt dygn överstiga 12 timmar.

Stuert-, kock- och mässpersonalens arbetstid.

§ 4. Stuert-, kock- och mässpersonalen må icke åläggas arbete

utöver den vanliga tid, som åtgår för tillsyn av proviant samt för tillredning

och servering av de vanliga måltiderna.

Personalens vanliga arbetstid må icke utsträckas efter kl. 8 e. m.

Den sistnämnda bestämmelsen äger ej tillämpning å fartyg med

passagerarcertifikat.

Skeppstjänstkommitterade.

98

Kap. II.

Sön- och helgdagsarbete samt fri vaktsarbete.

Sön- och helgdag sarbete till sjöss.

§ 5. Till sjöss må på söndagar och här i riket föreskrivna helgdagar

i allmänhet intet arbete av däcks- och maskinmanskapet utföras

utöver vad som kräves för fartygets säkerhet och manövrering samt maskinens

skötsel, erforderlig nattning av däck, segeltorkning och rengöring,

såvida det icke är oundgängligen nödvändigt. För rengöring

må dock på sådana dagar å lastfartyg icke användas längre tid än 1

timme mellan kl. 6 och kl. 9 f. m.

Sön- och helgdag sarbete i hamn.

§ 6. I hamn må däcks- och maskinmanskapet å sön- och helgdagar

i allmänhet icke åläggas arbete utöver vad som är oundgängligen

nödvändigt för de ombordvarandes, fartygets och lastens säkerhet samt

för erforderlig nattning av däck, segeltorkning och rengöring. Såsom

oundgängligen nödvändigt må ej anses arbete till följd av att fartyg

på grund av befraktningsavtal är pliktigt lasta eller lossa på sön- och

helgdagar. Ej heller må åläggas båttjänst efter kl. 8 e. m., med mindre

den utföres av någon, som då har vakt. För rengöring må dock på

sådana dagar å lastfartyg icke användas längre tid än 1 timme mellan

kl. 6 och kl. 9 f. m.

Stuert- kock- och mässpersonalens sön- och helg dag sarbete.

§ 7. På sön- och helgdagar må kock- och stuertpersonalen i allmänhet

icke åläggas arbete utöver vad som erfordras för kostens tillredning

samt för förplägning och betjänande av ombordvarande personer,

med mindre arbetet är oundgängligen nödvändigt.

Frivaktsarbete.

§ 8. Arbete å frivakt må i allmänhet ej åläggas däcks- och maskinmanskapet,

såvida det ej med hänsyn till fartygets säkerhet och

manövrering eller av andra orsaker är oundgängligen nödvändigt.

Till oundgängligen nödvändigt arbete räknas föreskrivna övningar

med livräddnings- och eldsläckningsredskap ävensom askhissning.

99

Tillfälligt arbete å sön- och helgdagar samt å frivakt.

§ 9. Manskapet må, om fartygets drift gör det nödvändigt, tillfälligtvis

å sön- ock helgdagar samt å frivakt åläggas arbete xitöver

vad som sägs i §§ 5—8.

Kap. III.

Övertidsarbete samt ersättning därför och för annat extraarbete.

Oundgängligen nödvändigt arbete.

§ 10. Arbete, som är oundgängligen nödvändigt för de ombordvarandes,

fartygets och lastens säkerhet, må utan särskild ersättning

åläggas manskapet såväl till sjöss som i hamn å vilken tid av dygnet

som helst.

Ersättning för extraarbete till sjöss.

§ 11. För arbete, som med stöd av §§ 5, 7 och 8 ålägges manskapet

å sön- och helgdagar samt å frivakt, utgår icke särskild ersättning.

För arbete som jämlikt § 9 ålägges manskapet, utgår extra ersättning,

som i § 16 stadgas.

Övertids- samt sön- och helg dag sarbete i hamn och ersättning därför.

§ 12. 1. Under uppehåll i hamn må däcks- och maskinmanskapet

tillfälligtvis åläggas arbete utöver den vanliga arbetstiden (jmfr. § 2, 1).

Övertidsarbetet må dock icke överstiga 21 timmar i veckan eller 6

timmar i dygnet. I tropikerna må den sammanlagda arbetstiden icke

överstiga 10 timmar i dygnet.

För arbete utöver den vanliga arbetstiden (övertidsarbete) erlägges

i § 16 stadgad ersättning. Extra ersättning utgår dock icke för båttjänst,

som utföres före kl. 8 e. m., ej heller för båttjänst, som efter

denna tid utföres av någon, som då har vakt.

2. År lastnings- och lossningsarbete ordnat efter å platsen rådande

bruk (jmfr. § 2, 2), tillämpas också i så fall bestämmelserna i

1 mom. rörande arbetstidens största utsträckning samt beträffande extra

ersättning för arbete utöver 9 — i tropikerna 8 — timmar per dygn

och för arbete mellan klockan 6 e. m. och 6 f. m.

100

3. Sön- och helgdagsarbete, som ålägges däcks- och maskinmanskapet

utöver vad som sägs i § 6, gottgöres med extra ersättning i enlighet

med § 16, med undantag för fartyg i inrikes fart, vilka äro försedda

med passagerarcertifikat och göra resor mellan bestämda orter

efter på förhand kungjord plan. Dock tillkommer även manskapet på

dessa fartyg extra ersättning för arbete utöver 9 timmar.

För sön- och helgdagsarbete gälla likaledes bestämmelserna i

1 mom. rörande utsträckningen av den arbetstid, som tillfälligtvis må

åläggas manskapet.

4. Ålägges någon av däcks- eller maskinmanskapet nattvakttjänst

hamn, tillkommer honom efter befälhavarens skön antingen motsvarande

fritid under dagen eller extra ersättning i överensstämmelse med

§ 16, dock att vaktman, som är fri hela dagen, må åläggas vakttjänst

intill 10 timmar utan att vara berättigad till dylik extra ersättning.

Åven i fråga om nattvakttjänst tillämpas bestämmelserna i 1 mom.

rörande utsträckningen av den arbetstid, som tillfälligtvis må åläggas

manskapet.

Extra ersättning under kortare uppehåll i hamn.

§ 13. Under kortare uppehåll i hamn än 24 timmar eller under

uppehåll å öppen redd må befälhavaren ålägga manskapet tjänstgöring

i sjövakter.

I detta fall är vakthavande manskap ej berättigat till extra ersättning

för nattarbete. Beträffande sön- och helgdagsarbete gälla bestämmelserna

i §§ 6 och 12, 3 mom.

Frivakt erhåller däremot den extra ersättning, som fastställes i § 16,

då den deltager i arbete vid ankomst till hamn eller under uppehållet

därstädes.

Övertidsarbete vid ankomst och avgång och ersättning därför.

§ 14. Då arbete för däcks- och maskinmanskapet utöver vad som

stadgas i § 3, 1 och 2 mom., erfordras för fartygets drift, utgår extra

ersättning.

Övertidsarbete för stuert-, kock- och mässpersonalen och betalning därför.

§ 15. Tillfälligtvis må stuert-, kock- och mässpersonalen åläggas

arbete utöver den i § 4 fastställda vanliga arbetstiden.

För arbete efter klockan 8 e. m. å fartyg utan passagerarcertifikat

utbetalas i § 16 fastställd extra ersättning.

101

Kap. IV.

Särskilda bestämmelser.

Storleken av den extra ersättningen m. m.

§ 16. 1. Föreskriven extra ersättning utgår med eu krona per

timme och 50 öre för varje påbörjad halvtimme.

2. Den tid, som åtgår för de vanliga måltiderna inräknas icke i

arbetstiden.

3. Å passagerarfartyg må, då det medför passagerare, nödvändigt

arbete med fartygets rengöring utföras på vakten utan extra ersättning.

Undantag från lagens bestämmelser.

§ 17. I. Förestående bestämmelser äga ej tillämpning på:

1. Norska fartyg, som i överensstämmelse med lagen av 4 maj

1910 om registrering av fartyg på grund av sin storlek icke äro registreringspliktiga.

2. Fiske- och fångstfartyg, fartyg som nyttjas vid beredning av

fiske- och fångstprodukter, bärgningsfartyg, bogserfartyg samt andra

för speciella ändamål avsedda fartyg.

3. Segelfartyg i inrikes fart.

4. Fartyg, som tillhör örlogsmarinen eller nyttjas i dess tjänst.

Föreskrifter rörande manskapets arbetstid och ersättning för extraarbete

å de under 1—3 omnämnda fartyg må utfärdas av Konungen

eller den han därtill bemyndigar.

II. Vad i §§ 12 — 15 stadgas om extra ersättning äger ej tillämpning

på: '' . .

1. Befälhavare, förste styrman, förste maskinist oeh stuert.

Finnes ombord endast en styrman eller en maskinist skall denne

dock åtnjuta ersättning för övertidsarbete. Likaså skall ersättning för

övertidsarbete utgå till stuert, där ej särskild kock finnes anställd.

2. Uppassarpersonal å passagerarfartyg.

Lagens omfattning.

§ 18. Stadgandena i denna lag gälla, därest annat ej uttryckligen

sägs, såväl in- som utrikes fart, och kunna ej frångås genom överenskommelse

mellan befälhavare och manskap.

102

Lagens ikraftträdande m. m.

§ 19. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920. Från samma

tid upphävas bestämmelserna i »lov om statskontrol med skibes sjödyktighet

av 9 juni 1903 med tillaegslov av 18 september 1909 §§ 86—91.

Likaledes upphäves lov om sjöfarten av 20 juli 1893 §§ 44, sidste

punktum, o g 96», vad angår fartyg, på vilka denna lag äger tillämpning.

§ 20. Befälhavaren skall tillse, att ett exemplar av denna lagfinnes

ombord.

S torbritannien.

Den engelska sjölagstiftningen innehåller inga särskilda bestämmelser

förande arbetstid, söndagsarbete eller övertidsersättning. I allmänhet

införes dock i förhyrningsavtalet (sjömansrullan), att för arbete,

som utföres före klockan 6 f. m. eller efter klockan 6 e. m. skall utgå

en extra ersättning, som vanligen bestämmes till 6 pence i timmen.

Dessa förhållanden hava dock under kriget undergått avsevärda förändringar.

Tyskland.

Redan 1872 års sjölag (Seemannsordnung) innehöll vissa bestämmelser

om arbetstiden, då fartyg ligger i hamn, samt om övertidsersättning.

I den senare lagen av 1902 hava dessa bestämmelser utvidgats

varjämte tillkommit vissa stadganden rörande söndagsarbete samt förbud

mot upphävande av dessa bestämmelser genom överenskommelse mellan

befälhavare och besättning.

Seemannsordnung.

§ 35. Då fartyg ligger i hamn eller å redd, är sjöman endast i

trängande nödfall pliktig att arbeta längre än tio timmar i dygnet. I

tropikerna skall denna tid inskränkas till åtta timmar, utom i fall, som

uteslutande äro att hänföra till vakttjänstgöring eller till arbete med de

ombordvarandes förplägnad och uppassning. Vid beräkning av arbetstiden

skall vakttjänstgöring inbegripas.

103

Ovanstående bestämmelser äga ej tillämpning på fartygsbefälet

(ScliilTsorfi/.iere). Styrmän och maskinister äga, då fartyg befinner sig

i hamn eller å redd, åtnjuta eu vilotid av minst åtta timmar i dygnet.

Arbete, som utföres utöver i Osta stycket angiven tid, skall

ersättas som övertidsarbete, såvida det icke erfordras för de ombordvarandes

förplägnad och betjäning eller då fartyget befinner sig i överhängande

fara.

§ 36. Då fartyg befinner sig till sjöss, skall såväl däcks- som

maskinmanskap tjänstgöra i två varandra avlösande vakter. Frivakten

må endast, då tvingande nödvändighet kräver, åläggas skeppsarbete. Å

ångfartyg är den avlösande maskinvakten pliktig att före avlösningen

utföra erforderlig askhissning. Dessa föreskrifter äga ej tillämpning för

fartyg vars resa är av mindre än tio timmars varaktighet.

Å ångfartyg i transatlantisk fart skall maskinpersonalen tjänstgöra

i tre vakter. (Med transatlantisk fart betecknas alla farvatten inom

Atlantiska, Indiska och Stilla oceanerna).

I övrigt bestämmes av förbundsrådet (Bundesrat) de fall, då även

andra kategorier av manskapet skola tjänstgöra i mera än två vakter.

(Å passagerarångare i transatlantisk fart, som föra mera än 200 passagerare

och hava en genomsnittsfart av mera än 12 knop, skola styrmännen

tjänstgöra i tre vakter, såvida ej å de olika vakterna mer än

en styrman samtidigt gör tjänst.)

§ 37. Då fartyg ligger i hamn eller å redd, må å sön- och helgdagar

intet arbete, häruti inbegripet vakttjänst, utföras, med mindre detsamma

är oundgängligen nödvändigt eller om det betingas av persontrafik.

Besättningen må ej under sön- och helgdagar sysselsättas med

lastning och lossning., då fartyg ligger i hamn eller å redd inom riket

(Reiehsgebiet). Denna bestämmelse gäller icke för .ångfartyg, som regelbundet

föra tysk post eller för fartyg, som användas vid lastning och

lossning av dylika postångare, ej heller för arbete med resandes bagage

eller för gods, som lätt kan fördärvas. Förbundsrådet kan dessutom

i nödfall medgiva undantag från föreskrifterna i denna paragraf.

Arbete å sön- och helgdagar skall gottgöras som övertidsarbete,

utom i vad det avser de ombordvarandes förplägnad och uppassning

eller då det gäller fartygets säkerhet vid trängande fara. — — —.

§ 38. Då fartyg befinner sig till sjöss, må besättningen å

sön- och helgdagar ej utom i nödfall åläggas annat arbete än som står

i samband med fartygets säkerhet och navigering, maskinens skötsel,

segeltorkning, båttjänst samt de ombordvarandes förplägnad och inpassning.

104

Föreskrifterna i § 37 rörande ersättning för övertidsarbete äga

även tillämpning, då fartyg befinner sig till sjöss. — — —.

§ 40. Bestämmelserna i §§ 35 och 37 beträffande ersättning för

övertidsarbete äga ej tillämpning ifråga om styrmän och maskinister.

Begränsningen av arbetstiden tillämpas ej på bärgningsfartyg, då

bärgningsarbete pågår, ej heller på bogserångare eller fiskefartyg. Likaså

kunna alla farlyg om mindre än 300 kubikmeters nettodräktighet undantagas

från bestämmelserna ävensom alla kustfartyg, å vilka särskilt avtal

rörande arbetstiden ingåtts mellan befälhavare och besättning.

Övertidsersättningens storlek fastställes genom ömsesidig överenskommelse.

Den må fixeras till ett visst belopp per timme och införas

i bemanningsförteckningen (sjömansrullan).

Föreskrifterna rörande arbete å sön- och helgdagar äga ej tillämpning

på bärgningsfartyg och bogserångare.

Redare och befälhavare, som överträda bestämmelserna, straffas

med böter upp till 300 mark eller fängelse.

Frankrike.

I lag av 17 april 1907 rörande sjö fartssäkerheten och arbetsordningen

ombord finnas en del bestämmelser om arbetstid, ersättning

för övertidsarbete samt arbete å sön- och helgdagar, som i sammandrag

anföras härnedan.

Då fartyg befinner sig till sjöss eller å öppen redd, skall såväl

däcks- som maskinpersonalens tjänstgöring indelas i vakter. Däckspersonalen

skall tjänstgöra i minst två vakter, och antalet sjömän skall

vara så stort, att ingen man behöver utföra mera än 12 timmars arbete

i dygnet. Maskinpersonalen skall tjänstgöra i tre vakter å alla fartyg,

som nyttjas i långfart, ävensom å fartyg mera än 1,000 registerton i

utrikes fart och kustfart, då fartyget avlägsnar sig mera än 400 distansminuter

från fransk hamn. Myndigheterna kunna föreskriva tre vakter

för maskinpersonalen även i andra fall än de här omnämnda. Å ångfartyg,

där trevaktsindelning äger rum, är maskinpersomden pliktig att

utom vakttjänstgöringen och utan extraersättning utföra arbete med

maskineriets underhåll (tenue en état), förutsatt att ingen man syssel

-

105

sättes härmed under mera än en timme i dygnet. Å fartyg, där maskinpersonalen

tjänstgör i två vakter, skall underhållsarbete, som utföres

utom vakttjänsten, gottgöras med extraersättning.

Värjo man av såväl däcks- som maskinpersonalen har emellertid

skyldighet att på anfordran utföra arbete jämväl utöver den fastställda

arbetstiden, men äger då rätt fordra övertidsersättning, utom i de fall

då arbetet betingas av fartygets, lastens eller de ombordvarandes säkerhet.

Sådan ersättning utgår per timme med belopp, som må vara

bestämt i förhyrningsavtalet eller i sedvänja.

Då fartyg befinner sig i hamn eller å skyddad redd, är däcksbesättningens

arbetstid fastslagen till 10 timmar och maskinbesättningens

till 8 timmar i dygnet, och må arbetet endast i nödfall utsträckas

utöver dessa tider. Dock må å ankomst- eller avgångsdagar arbetet för

däckspersonalen utan rätt till övertidsersätlniug utsträckas till 12 timmar,

under förutsättning av att ankomst- och avgångsdagar ej förekomma

oftare än två gånger i veckan.

Söndagen skall såvitt möjligt utnyttjas till vilodag. Dock må

befälhavaren för hela eller del av besättningen istället utse annan

veckodag härtill. Då fartyg ligger i hamn eller å öppen redd i Frankrike

och dess kolonier, må besättningen å veckans vilodag ej utan tvingande

skäl åläggas något som helst arbete.

Förenta Staterna.

Navigation Laws of the United States.

Section 117. Manning of merchant vesseJs. 4 november 1915.

Å alla amerikanska handelsfartyg om 400 tons bruttodräktighet

och däröver, utom sådana som uteslutande nyttjas i fart å floder, hamnar,

vikar och sund, skall, medan fartyget befinner sig till sjöss, däcksbesättnirigen

tjänstgöra i minst två och maskinbesättningon i minst tre vakter

vid utförande av vanligt arbete för fartygets navigering och framdrivande.

Besättningsman må ej förhyras till arbete växelvis å däck

och i maskinen, ej heller må däcksbesättningen mönstras för arbete i

maskinen eller vice versa, dock må dessa bestämmelser ej inskränka

befälhavarens eller det övriga befälets befogenhet att därutöver, då

enligt deras mening så erfordras, ålägga hela eller en del av besättSkeppstjänstkommitterade.

14

106

ningen arbete med fartygets manövrering, för fartygets eller lastens

säkerhet, för bispringande av fartyg eller människor i nöd, eller, i hamn

såväl som till sjöss, deltagande i eldsläcknings- eller livbåtsmanöver.

Då fartyg befinner sig i säker hamn, må besättningen ej åläggas

onödigt arbete å söndagar eller följande helgdagar —---. Dock

skall denna bestämmelse ej äga tillämpning i syfte att å någon av dessa

dagar förhindra avgång från hamn av fartyg, som gör regelbundna

resor.

Då fartyg ligger i säker hamn, skall den dagliga arbetstiden, inberäknad

»an kar vakt» (anchor watch), omfatta nio timmar.

Om befälhavare bryter mot förordningarna i denna paragraf, har

besättningsman rätt bliva avmönstrad och erhålla intjänt hyra. Bestämmelserna

äga ej tillämpning å fiske- och fångstfartyg eller å lustjakter.

Section 136. Manning of inspected vessels.

— — —. Å varje maskindrivet fartyg om 1,000 bruttoton och

däröver, som nyttjas i ocean- eller yttre kustfart (coastwise seagoing

vessel), skola finnas anställda tre certifierade styrmän, vilka under fartygets

navigering skola tjänstgöra i tre vakter, såvida ej avståndet

mellan avgångshamnen och den slutliga ankomsthamnen understiger

400 distansminuter, i vilket fall endast två styrmän erfordras.

Å varje maskindrivet fartyg mellan 200 och 1,000 tons bruttodräktighet

skola finnas anställda två certifierade styrmän.

Å varje maskindrivet fartyg mellan 100 och 200 tons bruttodräktighet

skall finnas anställd en certifierad stjern an, såvida ej fartygets

renetid överstiger 24 timmar, i vilket fall skola finnas anställda två

styrmän.

Fartygsinspektörerna hava befogenhet att, om så enligt deras åsikt

erfordras, föreskriva ett större antal certifierade styrmän och maskinister,

än som fastställas i denna paragraf, vilken dock ej äger tillämpning på

fiske- och fångstfartyg, lustjakter eller motorbåtar.

BILAGOR

109

Bil. t.

SKEPPSTJÄNSTKOMM1TTERAUE Frågeformulär A.

Att betvaras av befälhavaren.

UPPGIFTER rörande arbetstiden m. in. å ång- motor- segelfartyget..............., kapten..................,

hemmahörande i ......................., redare......................., registr. n:r......, bruttodräktighet......ton.

De nedan lämnade uppgifterna gälla tiden / 19 ..— / 19...

fl

s

ed

-fl

Frågor

Svar

I hamn.

1. Huru lång är arbetstiden per dygn?

Antal timmar.

Styrman |

Maski- nister j

Däcks- Maskin- manskap manskap

Köks- Övrig :

personal i personal

1 | j |

............ ............ ........................1............

2. När börjar och slutar den dagliga

arbetstiden? Angiv klockslag.

''ill

3. När infalla de dagliga rasterna? An-............

giv klockslag och varaktighet. ............

....................r..........

..........i...........

i •

4. För vilka och huru ofta förekommer

arbete utöver den vanliga arbets- tiden? Angiv arten och varaktig- heten härav.

... .! .........

!

5. För vilka och huru otta förekommer

arbete å sön- och helgdagar? An- giv arten och varaktigheten härav.

........

............

::::::::::::

............!............

...........

6. Deltager någon del av besättningen i

lastning och lossning? (Häri in- begripas vinschtjänst och skötsel av

donkeypanna.)

............1............

............i............

............i............

i

7. Yilka och huru många åläggas stanna

*

i

............i" '' !

rättas? I svensk hamn? Iannan hamn?

Till sjöss

Till sjöss.

8. Huru lång är arbetstiden (inbegripet

vakttjänst) under två på varandra

omedelbart följande dygn, räknat från

midnatt? Antal timmar.

.

............

9. Huru är vakttjans!göringen anord- nad? Angiv klockslag, då vakter resp.

fri vakter börja och sluta.

............

............

............

...

10. Yilka och huru många tjänstgöra icke

i vakter? Angiv när dessas arbete

börjar och slutar.

i............

I..........

mer arbete å frivakt? Angiv arten

och varaktigheten härav (t. ex. ask- halning m. m.).

............!............

............

............

............

12. Förekommer arbete å sön- och helg- dagar utöver vakttjänstgöringen? An- giv arten och varaktigheten härav.

............

13. Förekommer under nattvakt arbete

för fartygets underhåll eller annat

därmed jämförligt arbete? Angiv

arten och varaktigheten härav.

............

!

::::::::::::

14. Förekomma raster under vakttjänst- göringen? Angiv klockslag och var- aktighet.

i

no

Frågor | Svar

Allmänna frågor.

15. Huru många timmars oavbruten tjänst- göring erfordras vid ankomst till eller

avgång från hamn ? (Måltid srast anses

ej såsom avbrott i tjänstgöringen.)

Avgiv svar särskilt för varje vakt.

16. Huru ofta inträffar ankomst till eller

avgång från hamn? (Per dag, vecka,

månad.)

17. Huru är nattvakttjänstgöringen ord-[............................................................................

nåd i olika hamnar? |...........................................................................

18. För vad slags arbete och till vilka

utgår övertidsersättning? Utgår er- sättningen efter de i 96 § sjölagen

. bestämda grunder eller eljes efter

vilka grunder?

............................................................................i

19. Är besättningen inmönstrad för seg- lation eller resa?

...................................................................V’----i

20. Tjänstgör någon som donkeyman

eller smörjare utan att vara på- mönstrad i denna egenskap? Angiv

antalet sådana besättningsmän samt

i vad egenskap de påmönstrats.

............................................................................j

21. Huru ofta rengöras besättningens bo- städer? Huru lång tid medgives här- till, eller utföres rengöringen å fritid?

Tern utför arbetet?

22. Finnas i för besättningen avsedda

skansar eller hytter lediga kojplatser,

som ej användas för ombord anställda?

Yarest belägna och huru många?

............................................................................|

23. Tern utför i händelse av sjukdoms- fall den sjukes arbete, och i vad

mån utökas den övriga besättningens

arbete härvid?

...........................................................................

Särskilda erinringar:

den.............................. 1918.

Befälhavare å

in

Bil. 2.

SKEPPSTJÄNSTKOMMITTERADE Frågeformulär B.

— Att besvaras av en var ombord an

ställd,

och sedan i slutet kuv 11 överlämnas

till befälhai aren för vidare befordran

till skepputjän.^tkommitterade.

UPPGIFTER rörande arbetstiden, m. in. ä ång- motor- segelfartyget.........................................

kapten......................., hemmahörande i ........................, redare (rederi) ..............................

De nedan lämnade uppgifterna gälla thlen / 19...— / 19.

F r å g or

-------- 1 ■ " - ...... ^

Svar

1. Vad är Edert fullständiga namn?

Födelseår?

Nuvarande befattning ombord?

Vid vilken ålder tog ni första anställning till

sjöss?

1 hamn

I hamn.

2. Huru lång är Eder arbetstid per dygn?

Antal timmar: ..........................................

3. När börjar och slutar den dagliga arbets- tiden?

Kl............. f. m. till kl............. e. m.

4. När infalla de dagliga rasterna? Angiv

klockslag och varaktighet.

...............................................................

5. Deltager Ni i arbete utöver den ovan an- givna dagliga arbetstiden? Angiv detta

arbetes art och varaktighet.

...............................................................

6. Deltager Ni i arbete å sön- och helgdagar?

Angiv arten och varaktigheten härav.

7. Deltager Ni i lastning och lossning?

Yinschtjänst? Skötsel av donkeypanna?

Annat lastnings- och lossningsarbete?

...............................................................

8. Åtnjuter Ni övertidsersättning för något

slags arbete i hamn? Under vilken tid av

dygnet äger dylikt arbete i allmänhet rum?

Angiv arbetets art och varaktighet samt

ersättningens storlek.

...............................................................

;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;

9. Deltager Ni i nattvaktstjänstgöring? An- giv huru denna är anordnad, huru ofta

den återkommer, samt om Ni erhåller över- tidsersättning därför eller beredes motsva- rande fritid under dagen ?

10. Huru ofta erhåller Ni tillstånd att efter

den dagliga arbetstidens slut gå i land?

Till sjöss

Till sjöss.

11. Huru lång är Eder arbetstid (inbegripet vakt- tjänst) under två på varandra omedelbart

följande dygn, räknat från midnatt?

Antal timmar: ..........................................

112

Frågor

Svar

12.

År Eder tjänstgöring indelad i vakter eller

tjänstgör Ni som »dagman»?

13.

Huru är Eder vaktljänstgöring anordnad?

Ang v klockslag, då vakter resp. frivakter

börja och sluta.

14.

Förekomma raster under vakttjänstgöringen?

Angiv klockslag och varaktighet.

Xtl

! 1

15.

Om Ni tjänstgör som »dagman», angiv när!...............................................................

Edert dagliga arbete börjar och slutar''...............................................................

samt de dagliga rasternas antal och var-!...............................................................

aktighet. |...............................................................

SO

!

. Qfl

16.

Deltager Ni i arbete å frivakt? Angiv

arten och varaktigheten härav, (t. ex. ask- halning m. m.''.

17.

Deltager Ni i arbete å sön- och helg- ...............................................................

dagar utöver vakttjänstgöringen? Angiv!...............................................................

arten och varaktigheten härav. |...............................................................

H

18.

Deltager Ni under nattvakt i arbete för|...............................................................

fartygets underhåll eller annat därmed järn-]...............................................................

förligt arbete? Angiv arten och varaktig-!...............................................................

heten härav. (Besvaras endast av däcks- ...............................................................

manskap.) |...............................................................

19.

Åtnjuter Ni övertidsersättning för något

slags arbete till sjöss? Under vilken tid

av dygnet äger dylikt arbete i allmänhet

rum? Angiv arbetets art och varaktighet

samt ersättningens storlek.

20.

Har Ni till följd av sjukdoms- eller olycks- fall varit urståndsatt till arbete ombord?

Vem har då utfört Edert arbete?

Allmänna frågor.

u

©

tD

ocö

21.

Huru många timmars oavbruten tjänstgöring

erfordras vid ankomst till eller avgång

från hamn? (Måltidsrast anses ej såsom

avbrott i tjänstgöringen.) Avgiv svar sär- skilt för varje vakt.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

fl

22.

Huru ofta inträffar ankomst till eller av- gång från hamn? (Per dag, vecka, månad.)

...................:...........................................

c3

fl

>—«

23.

Huru många månaders anställning har Ni

haft å ångfartyg eller motorfartyg? Segel- fartyg? Specificera tiden för anställning

i olika kategorier. (T. ex. styrman, maski- nist, båtsman, matros, eldare etc.).

s

24.

Har Ni varit anställd å främmande nations

fartyg? Angiv i så fall i vilken egenskap

och huru länge.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

25.

Vilka väsentliga fördelar eller nackdelar an- ser Ni dylik anställning erbjuda i jäm- förelse med svensk kofferditjänst?

113

20.

Frågor

Tjänstgör In’i som donkeyman. smörjare

eller kollämpare utan att vara påmönstrad

i denna egenskap?

Svar

27.

Huru ofta rengöres den skans eller hytt,

Ni bebor? Huru lång tid medgives härtill,

eller utföres rengöringen å fritid? Vem

utför arbetet?

28.

Finnas i Eder skans eller bytt lediga koj- platser, som ej användas för ombord an- ställda? Huru många?

29.

Har Ni tjänstgjort i K. flottan som värn- pliktig, skeppsgosse eller stamanställd? I

vilken egenskap och huru länge? Vilken

grad innehade Ni vid avgången från flottan?

...............................................................

Skeppstjänstkommitterade, vilka bland sig räkna, jämte vissa statstjänstemän, representanter

för redarnes, befälets och manskapets organisationer, hava tillkallats av chefen för

Kungl. finansdepartementet för att verkställa utredning rörande fartygsbesättnings arbetsoch

levnadsförhållanden samt avgiva förslag till förbättrande av dessa förhållanden. För

att kommitterade skola kunna få material till goda och lämpliga förslag är det nödvändigt,

att svaren på de nu framställda frågorna bliva så noggranna och uttömmande som möjligt.

Kommitterade uppmana Eder därför att med samvetsgrannhet och utförlighet besvara frågorna.

Särskilda erinringar:

den

1918

Skeppstjänstkommitterade.

Påmönstrad såsom

15